Sök i Ratio Lex

Angående inrättande af en riksfförsäkringsanstalt

1902-01-04 · 36 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 35 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1902:15, Angående inrättande af en riksfförsäkringsanstalt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 15.

1

N:o 15.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående

inrättande af en riksfförsäkringsanstalt; gifven Stockholms

slott den 4 januari 1902.

Under åberopande af hvad bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden

för denna dag innehåller vill Kongl. Maj:t härmed föreslå

Riksdagen att, med godkännande af de i samma protokoll intagna förslag

till aflöningsstat för en riksförsäkringsanstalt att gälla från och

med år 1903 samt till vilkor för löneförmånernas åtnjutande, medgifva,

att från och med år 1903 till bestridande af aflöningarne till anstaltens

tjenstemän och betjente må årligen användas ett belopp af

46,100 kronor;

att från och med sagda år må årligen användas till expenser för

anstalten och arfvoden till arbetareförsäkringsrådets medlemmar förslagsvis

21,000 kronor, till bestridande af kostnaden för ortsombuden

förslagsvis 25,000 kronor samt till ersättningar dels till postsparbanken

för uppbörden af försäkringsafgifterna och utbetalningen af ersättningsbeloppen,

dels till postsparbanksstyrelsen för försäkringsfondens förvaltning

tillhopa förslagsvis 20,000 kronor eller tillsammans förslagsvis

66,000 kronor;

att derjemte under år 1902 må till bestridande af organisationskostnader

för anstalten användas högst 37,400 kronor; samt

att de belopp, som sålunda användas, äfvensom framdeles ifrågakommande

pensioner till anstaltens tjenstemän och betjente må utgå

från arbetareförsäkringsfondens intressemedel.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen mod all

kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

E. von Krusenstjerna.

Bih. till Itiksd. Vrot. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 13 Häft. (N:o 15). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans

May.t Konungen i närvaro af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen

i Statsrådet å Stockholms slott den 4 januari 1902.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,

Statsråden: herr von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Claeson,

Crusebjörn,

Odelberg,

Husberg,

Palander,

Hammarskjöld och

Westring.

Departementschefen, statsrådet herr von Krusenstjerna anförde i

underdånighet:

Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, blef i den till senaste

Riksdag aflåtna nådiga proposition (n:o 39) med förslag till

lag angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den

grundsatsen upptagen, att arbetsgifvare skulle ega frigöra sig från

större eller mindre del af den honom enligt lagförslaget åliggande

ersättningsskyldighet genom frivillig försäkring i en hufvudsakligen för

sådant ändamål genom statens försorg inrättad riksförsäkringsanstalt.

Enligt samma förslag skulle kostnaderna för organisationen och för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

välfången af denna anstalt besiridas af statsmedel. Vid föredragningen

af ärendet i Statsrådet inför Eders Kongl. Maj:t den 1 februari

1901 redogjorde jag också i korthet för den särskilda utredning

angående organisationen af en dylik anstalt, som verkstälts af tillkallade

sakkunniga personer. Sedan derefter sagda lagförslag, blifvit,

med vissa deri gjorda förändringar och tillägg, af Riksdagen antaget,

och Eders Kongl. Maj:t, med godkännande af Riksdagens beslut, den

5 juli 1901 utfärdat lag angående ersättning för skada till följd af

olycksfall i arbete, så har, särskilt med anledning af meddelad bestämmelse

att lagen ej må träda i kraft förr, än riksförsäkringsanstalten

blifvit inrättad, beredningen af frågan om riksförsäkringsanstaltens organisation

inom civildepartementet fortsatts och afslutats.

Då jag nu går att anmäla det förslag, som framgått såsom resultat

af de gjorda utredningarne, tillåter jag mig att på samma gång och

i vederbörligt sammanhang utförligare, än hvad som skedde vid förberörda

tillfälle, redogöra för den utredning, som lemnats af ofvan omförmälde

sakkunnige.

De tillkallade komiterade utlåta sig i sitt afgifna yttrande först om

arten af den verksamhet, som skulle komma att åligga anstalten, och

anföra härom följande:

»Af 10 § i iagförslaget framgår, att den ifrågasatta anstaltens hufvuduppgift

skulle blifva att vara en försäkringsanstalt, i hvilken de

arbetsgifvare, som inbegripas under den i förslaget stadgade ansvarspligt,

må för olycksfall i arbetet frivilligt försäkra sina arbetare i den

omfattning, som med lagförslaget afses. Försäkringsrörelsen utvidgas

enligt 23 och 24 §§ i lagförslaget derutinnan, att jemväl andra arbetsgifvare

skulle vara berättigade att på motsvarande sätt försäkra sina

arbetare, äfvensom att arbetare, som icke af arbetsgifvare försäkrats,

sjelfva skulle kunna vinna försäkring. Denna försäkringsverksamhet

kan uppdelas i två hufvudafdelningar, don ena omfattande de försäkringstekniska

och statistiska arbeten, som erfordras för normerande af

försäkringspremierna, och den andra afseende de göromål, hvilka af

inträffade olycksfall föranledas i och för regleringen af dervid uppkomna

skador.

Försäkringsrörelse, särskild! der den, såsom här är fallet, begränsas

till olycksfall i arbetet och till vissa yrken, inbegriper emellertid jemväl

en verksamhet af mera judicicl natur. För pröfning af de framlagda

omständigheterna vid olycksfall och bedömandet, huruvida förefintlig

bevisning är tillfyllestgörande för konstaterandet af arbetares

egen skuld till skadan och om ersättningsanspråk af sådan anledning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 15.

bör afvisas, eller huruvida tredje man kau anses skyldig gälda skadestånd

och förty anstalten efter ersättnings utbetalande bör af denne

utkräfva dylikt skadestånd, kommer i många fall att erfordras juridiska

insigter. Denna grupp af göromål, som ej höra till den egentliga försäkringsverksamheten

och hvilka torde kunna sammanfattas under benämningen

känslig öromål, ökas äfven i följd af vissa andra, i lagförslaget

anstalten särskild!, ålagda uppgifter. Sålunda är i 15 § stadgad skyldighet

för anstalten att i fråga om olycksfall, som träffat hos densamma

icke försäkrade arbetare, på framställning af enskilda parter

eller ock af domstol eller skiljenämnd meddela utlåtande, huruvida det

arbete, hvari den skadade var stadd, är sådant som afses i lagförslaget,

äfvensom i hvad mån kroppsskadan må anses hafva åstadkommit nedsättning

i arbetsförmågan, dervid de i 5 § gifna föreskrifter skola tjena

till ledning. Och den enligt 21 § i lagförslaget anstalten tillkommande

pröfning af särskild! utaf arbetsgivare vidtagen anordning, mot hvilken

han vill utbyta sin ansvarspligt, är jemväl en dylik för den egentliga

försäkringsverksamheten främmande uppgift.

Derest anstaltens uppgift skulle i alla afseenden blifva lika omfattande

som liknande institutioners i utlandet, så skulle till dejgöromål,

som ofvan antydts, derjemte komma en verksamhet af finansiel

art, bestående i inkassering af försäkringsafgifterna och utbetalning

af lifränte- och öfriga ersättningsbelopp samt förvaltning af den under

årens lopp samlade fonden. Men då det i vissa afseenden kunde

finnas lämpligt att helt och hållet befria anstalten från dessa bestyr,

så hafva vi tänkt oss, att denna del af verksamheten, i analogi med

den i sammanhang ''med Kongl. Maj:ts proposition till 1898 års Riksdag

om lag angående försäkring för beredande af pension eller lifränta

föreslagna anordning, skulle kunna öfverlemnas åt en redan befintlig

institution, nemligen postsparbanken, hvars organisation synes göra den

lämplig för ifrågavarande ändamål, och få vi i sådant afseende hänvisa

till den utredning,'' som längre fram lemnas.»

Med afseende å den omfattning, verksamheten antagligen skulle

komma att erhålla under de första arbetsåren, yttra komiterade:

»Men om det sålunda icke är svårt att, med ledning af lagförslagets

bestämmelser, skaffa sig en föreställning om arten af de göromål,

som skulle komma att åligga den ifrågasatta anstalten, så kan man

deremot, i fråga om mängden af samma göromål, icke komma längre

än till högeligen osäkra antaganden. Hvad först antalet försäkrade

beträffar, så skulle detta, om alla de arbetare, som antagits komma att

falla under lagen, kunde tänkas blifva försäkrade redan under den första

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

tiden, uppgå till omkring 300,000. Det torde dock icke vara osannolikt

att, åtminstone i början, ett icke obetydligt antal arbetsgifvare, och

detta särskildt bland de större, kommer att föredraga den direkta ansvarspligten

framför försäkring i anstalten, liksom ock att antalet försäkrade

ytterligare minskas genom den i lagförslagets 21 § medgifna

rätt för arbetsgifvare att genom särskilda anordningar befria sig från

sin ansvarspligt. Å andra sidan torde någon tillslutning kunna emotses

i följd af stadgandena om annan arbetsgifvares samt om arbetarnes

egen försäkringsrätt. Sannolikt kommer väl, på grund af alla dessa

omständigheter, antalet försäkrade under den första tiden ej att uppgå

till mer än omkring 100,000, d. v. s. till ungefär en tredjedel af det

antal arbetare, som antagits falla under lagen, och det är också under

denna förutsättning vi uppgjort nedan anförda förslag.

Men äfven om man i fråga om antalet försäkrade utgår från en

sådan förutsättning som nämnts, blifver det ändock svårt erhålla en

föreställning om det motsvarande antal ärenden, som skulle komma att

af anstalten handläggas, enär t. ex. olycksfallens freqvens och beskaffenhet

är i hög grad beroende af de försäkrades yrke, och om de försäkrades

fördelning efter yrken kan man på förhand intet veta. Kunde

man antaga, att de försäkrade vore fördelade på yrkena efter de i

dr. Gullbergs olycksfallsstatistik upptagna relativtalen, så kunde man

deraf sluta till det ungefärliga antalet olycksfall, som, under antagande

af 100,000 försäkrade, skulle årligen inträffa. Höjer man nemligen,

med hänsyn till tysk och österrikisk erfarenhet, de i nämnda statistik

för antalen fall af varaktig invaliditet och af öfvergående invaliditet af

längre varaktighet än 60 dagar angifna siffrorna för säkerhetens skull

med 50 %, så kommer man i det förutsatta fallet till ett årligt

antal olycksfall af omkring 500. Emellertid gifver ej heller detta tal,

äfven om det betraktas såsom allenast ett medeltal, någon säkrare utgångspunkt,

men kan dock tjena åtminstone såsom en antydan i fråga

om antalet årligen tillkommande nya skaderegleringsfall.

Ännu osäkrare blifver hvarje försök att skaffa sig en föreställning

om antalet af de öfriga ärenden, som skulle komma under anstaltens

behandling. Å ena sidan kommer visserligen bestämmelsen om, att

sådana invaliditetsfall, der invaliditeten icke uppgår till minst tio procent,

ej skola medföra rätt till ersättning, äfvensom stadgandet om, att lifräntas

eller annat ersättningsbelopps storlek skall vara oberoende af

arbetslönen, att medföra eu afsevärd minskning i göromålen och att

bidraga till undvikande af en mängd ömtåliga rättstvister, men å andra

sidan kommer anstaltens genom lagförslaget angifna ställning såsom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

sakkunnig myndighet i eu del frågor, som ofvan betecknats såsom

kansligöromål, att väsentligen öka ärendenas mängd. Sålunda skulle

t. ex. bestämmelsen i § 15 om, att anstalten skall meddela utlåtanden

i frågor rörande invaliditetsgraden vid olycksfall, som träffat äfven

andra under lagen hörande arbetare än dem, som af anstalten försäkrats,

kunna hafva till följd, att anstalten måste afgifva sådant utlåtande

angående de flesta olycksfall, som blifva föremål för domstols

behandling, o. s. v. I alla händelser är det tydligt, att man ej på förhand

kan göra sig någon säker föreställning angående den omfattning

anstaltens verksamhet i hithörande afseende kan komma att erhålla.»

Af hvad sålunda anförts framgår, enligt komiterades åsigt, att den

egentliga försäkringsverksamheten bör fördelas på två byråer eller afdelningar,

den ena för statistiska och försäkringstekniska göromål, den

andra för skaderegleringen och dermed sammanhängande frågor. 1

enlighet härmed skulle anstaltens styrelse bestå af en chef och två

byråchefer; men då vid handläggning af flera af de till skaderegleringsafdelningen

hörande ärenden äfvensom af en mängd andra anstalten

genom lagen ålagda uppgifter juridiska insigter äro af nöden, hafva

de komiterade ansett, att äfven en såsom sekreterare och ombudsman

anstäld tjensteman borde ega säte och stämma i styrelsen. Dessutom

föreslås anställandet af en öfverläkare och 4 lägre tjenstemän samt

två vaktmästare.

Beträffande aflöningsförmånerna för styrelsens ledamöter yttra

komiterade:

»Hvad den för anstaltens chef erforderliga aflöningen angår, så

anse vi, att lägre aflöning än 10,000 kronor för honom icke bör ifrågasättas.

För en person med de för ett dylikt embete erforderliga qvalifikationer

skulle det helt visst ej vara svårt att vid anställning i privat

företag betinga sig större förmåner. Derjemte synes man böra taga

hänsyn till den i flera afseenden ömtåliga ställning, anstaltens chef

skulle komma att intaga, samt till nödvändigheten för honom att kunna

odeladt egna sin kraft åt utvecklingen af anstaltens verksamhet.

I fråga om aflöningen åt de båda afdelningscheferna och sekreteraren

torde få påpekas, att de göromål, som skulle komma att åligga

dessa tjenstemän, utan tvifvel framdeles komma att antaga sådant omfång,

att deras befattningar blifva fullt jemförliga med byråchefsbefattningar

inom andra statens embetsverk af liknande omfattning, men att

vi ansett, att aflöningen i början af anstaltens verksamhet möjligen

skulle kunna sättas lägre än för vanliga byråchefer, nemligen till 3,000

kronors lön och 1,500 kronors tjenstgöringspenningar jemte två ålders
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

tillägg å 500 kronor hvardera efter resp. 5 och 10 års tjenst. Aflöningen

skulle således tillsvidare blifva densamma som för tjensteman

af andra graden inom statens centrala embetsverk.»

Med afseende å hvad sålunda anförts, och sedan komiterade jemväl

för de öfriga tjenstemännen och betjente angifvit de efter deras åsigt

lämpliga aflöningsförmåner, hafva komiterade uppgjort följande förslag

till lönestat:

Lön.

Tjenst-

görings-

penningar.

Summa ,

kronor.

r

Anstaltens chef..............................

7,000

3,000

10,000

1 afdelningschef ...........................

3,000

1,500

4,500

Efter 5 år kan

1 » ...........................

3,000

1,500

4,500

lönen höjas med

1 sekreterare .................................

3,000

1,500

4,500

500 och efter 10

1 tjensteman af första graden .......

1,800

1,200

3,000

år med ytterligare

3 d:o....................................''........

5,400

3,000

9,000

500 kronor.

1 öfverläkare.................................

3,000

1 vaktmästare ..............................

800

400

1,200

1 » ...............................

500

300

800

Summa

40,500

Till bestridande af utgifter för hyra, ljus, vedbrand o. d. hafva

komiterade ansett 4,500 kronor, och för anställande af extra räkneoch

kontorsbiträden, för kontorsreqvisita och tryckning af anstaltens

publikationer samt till vikariatsersättningar minst 15,000 kronor, således

tillsammans för expenser 19,500 kronor, årligen komma att erfordras.

Sedan komiterade derefter angifvit, huru de tänkt sig ordnandet

af den lokala förvaltningen genom anställandet af ombud i orterna samt

huru de postsparbankens styrelse och tjensteinän tillkommande göromålen

lämpligen borde fördelas och anordnas, till hvilka båda frågor

jag tillåter mig att längre fram återkomma, afsluta komiterade sitt

yttrande med att, då en noggrannare kostnadsberäkning, innan större

erfarenhet kunnat vinnas, på anförda skäl icke synts utförbar, föreslå

uppförande af de till aflöning för anstaltens tjenstemän och för expenser

erforderliga medel af sammanlagdt 60,000 kronor på extra stat.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

Hvad nu detta af de tillkallade sakkunnige afgifna förslag till

ordnande af den centrala förvaltningen angår, så anser äfven jag, att

styrelsen bör utgöras af en chef och tre andra ledamöter, och att fördelningen

af göromålen i hufvudsak bör kunna ske i öfverensstämmelse

med de af komiterade angifna grunder, så att hvar och en af dessa

tre styrelseledamöter, sekreteraren såsom chef för sekretariatafdelningen

inräknad, skulle blifva chef för eu motsvarande afdelning.

Till den ena af dessa byråer, som af komiterade benämnts den

tekniskt-statistiska a/delningen, skulle särskild! höra alla de ärenden och

göromål, som hafva afseende på bestämmande af de försäkringsafgifter,

som erfordras. Då dessa afgifter böra bestämmas så noggrant och för

alla parter så rättvist som möjligt, måste de härför nödvändiga arbetena

ordnas så, att förändringar i dessa afgifters belopp kunna vidtagas,

så snart den vunna erfarenheten dertill gifver anledning. Till denna

byrås åligganden skulle derför höra insamlande och bearbetande af det

nödiga statistiska materialet och verkställande af derpå grundade beräkningar

angående de olika yrkenas farlighet och deras indelning i farlighetsklasser

samt uppgörande af premietariffer. Härtill komma de fortgående

undersökningarne angående dödligheten bland invalida arbetare, hvilka

undersökningar äro af nöden, bland annat, för att nedbringa kostnaden för

lifränteförsäkringen till det lägsta möjliga. Särdeles vigtig^ blifver äfven

ätt med uppmärksamhet följa resultaten af den i andra länder vunna

erfarenheten angående hithörande förhållanden och att använda denna

Erfarenhet i den män anstaltens eget material eller annan svensk erfarenhet

icke skulle vara tillfyllest. Slutligen skulle denna byrå hafva

att ombesörja beräkningarna af fondens ställning vid hvarje års slut

och att i sammanhang härmed uppgöra anstaltens balansräkning.

Det är tydligt, att göromål af denna art erfordra vida flera arbetskrafter,

än vid vanliga enskilda företag är fallet, och dessutom förutsätta i

vissa hänseenden särskild kompetens jemväl hos de afdelningschefen underlydande

tjenstemännen. I likhet med komiterade anser jag det derför

tvifvelaktigt, huruvida det kan vutra nog att till afdelningschefens biträde

anställa blott en första gradens tjensteman med 1,800 kronors lön

och 1,200 kronors tjenstgöringspenningar, men med hänsyn dertill, att eu

del af den bokföring, som under andra förhållanden skulle ålegat anstalten,

enligt förevarande förslag skulle komma att ombesörjas af postsparbanken,

torde man, i den mån ytterligare arbetskrafter blifva erforderliga,

kunna tillsvidare använda extra räknebiträden.

Anstaltens andra byrå eller af delning en för skaderegleringar skulle hafva

att bereda de frågor, som kunna föranledas af inträffade olycksfall, således

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

att, efter det anmälan om olycksfall inkommit, undersöka, huruvida särskilda

åtgärder från anstaltens sida, såsom anordnande af läkarebehandling eller

den skadades intagande på sjukhus, böra vidtagas, granska framstälda

ersättningsanspråk, föreslå invaliditetsgraden och ersättningens

storlek, m. m. Till denna afdeluings göromål skulle jemväl höra att

till styrelsen afgifva förslag till utlåtanden i de frågor, som enligt 15 §

af lagen kunna af enskilda parter, domstol eller skiljemän till riksförsäkringsanstalten

hänskjutas. Liksom vid den förra afdelningen erfordras jemväl

vid denna byrå, förutom nödig extra kontorshjelp, en tjensteman af

första graden. 1 likhet med komiterade anser jag vidare, att vid denna

afdelning, ehuru i flertalet fall skadad arbetare kommer att åtnjuta vård

af läkare i orten och intyg om olycksfallets följder af denne kommer

att meddelas, dock, för vinnande af nödig kontroll och af likformighet

vid skadans bedömande, en öfverläkare bör anställas. Det för denne

öfverläkare, som styrelsen skulle ega tillkalla vid sina sammanträden, ,

af komiterade föreslagna arfvode af 3,000 kronor anser jag tillsvidare

kunna vara tillräckligt.

Chefen för anstaltens sekretär låtafdelning, som skulle utgöra den

tredje byrån, skulle tillika vara anstaltens ombudsman. Honom borde

åligga att uppsätta förslag till alla från anstalten utgående skrifvelser,

der sådana förslag icke aflemnas af cheferna för de öfriga afdelningarne,

att företräda anstalten inför rätta och i allmänhet ombesörja anstaltens

rättsangelägenheter. Till hans biträde erfordras en första gradens

tjensteman.

Slutligen erfordras en registrator, som hufvudsakligen skulle föra

diarium öfver inkommande ärenden och bestrida arkivariegöromålen,

med aflöning såsom tjensteman af första graden.

Chefen och byråcheferna skulle utnämnas och öfverläkaren förordnas

af Kongl. Maj:t. De öfriga tjenstemännen skulle tillsättas af anstaltens

styrelse.

Såsom ofvan blifvit antydt, skulle hvarje vigtigare ärende först

beredas inom en särskild afdelning, innan detsamma företages till

vidare behandling och afgörande. Det är dock gifvet, att vissa

ärenden kunna vara af den beskaffenhet, att den förberedande behandlingen

bör vara gemensam för två byråer. Så t. ex. kunna vissa

frågor om innehållet af de olika formulär, som anstalten skall utfärda

till allmänhetens begagnande, dels för inliemtande af statistiskt

material, dels för fastställande af olycksfall och dess följder,

äfvensom af formulär till försäkringsbref m. in. uppenbarligen vara af

den beskaffenhet, att de böra handläggas af mer än eu byrå. Likaså

Bill. till lliksd. Prot. 1302. I Sami. 1 A/d. 13 lläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

måste den förberedande pröfningen af de särskilda anordningar, som

enligt 21 § af lagen kunna af arbetsgivare vidtagas för att på annat

sätt än genom försäkring i riksförsäkringsanstalten skydda sig mot

ersättningsskyldigheten, understundom öfverlemnas till två byråer,

då det ju i dessa fall, förutom en juridisk pröfning, ej sällan äfven

kommer att gälla pröfning af en inrättad kassa eller försäkringsanstalt,

och frågan således äfven tillhör området för den försäkringstekniska

byråns verksamhet.

Hvad ärendenas behandling inom anstaltens styrelse angår, har jag

trott, att beslutanderätten bör utöfvas af chefen och samtliga ledamöterna

i frågor af större vigt, såsom vid afgifvande af utlåtanden, vid bestämmande

af den farlighetsklass, till hvilken ett yrke må hänföras, vid

fastställande af försäkringsafgifter och ersättningsbelopp, m. m., men

i öfriga fall af chefen ensam, dock med rätt för föredraganden eller

annan tillstädesvarande ledamot att till protokollet anteckna skiljaktig

mening.

Beträffande sjelfva försäkringsanstalten återstår det för mig nu

endast att yttra mig om de för chefen och styrelseledamöterna lämpliga

aflöningsförmånerna, om det för expenser erforderliga beloppet samt om

frågan, huruvida det föreslagna embetsverket, såsom komiterade ansett,

först bör ställas på extra stat, eller om detsamma genast från början

bör ordnas på ett mera definitivt sätt, och i följd deraf utan öfvergångstid

uppföras på ordinarie stat.

För anstaltens chef hafva komiterade tänkt sig en årsaflöning af

10,000 kronor, fördelad i 7,000 kronor såsom lön och 3,000 kronor i

tjenstgöringspenningar. I likhet med komiterade anser äfven jag, att

aflöningen icke kan bestämmas till lägre belopp, då det gäller ett

embete, hvars innehafvare bör ega tillräcklig sakkunskap för att äfven

mera i detalj beherska hela det verksamhetsområde, som här är i

fråga, och som tillika bör besitta den takt och energi, som äro af

nöden för att skaffa anstalten allmänt förtroende och i en mängd

ömtåliga frågor tillgodose både arbetsgifvarnes och deras försäkrade

arbetares berättigade anspråk samt medla mellan deras understundom

stridiga intressen. Derjemte bör äfven påpekas att, såsom komiterade

framhållit, aflöningen i allt fall icke torde motsvara hvad som för eu

chefsbefattning i ett större enskildt företag af motsvarande beskaffenhet

i allmänhet kan påräknas.

I fråga om cheferna för de särskilda byråerna hafva komiterade,

såsom ofvan angifvits, visserligen ansett, att deras befattningar

utan tvifvel framdeles komma att fullt motsvara de vanliga byråchefs
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

befattningarne inom andra centrala embetsverk, men att aflöningen till

en början och med hänsyn till ovissheten beträffande försäkringens

omfattning under de första verksamhetsåren möjligen kunde sättas lägre

än för andra byråchefer, och derför föreslagit samma aflöningsförmåner

som för tjenstemän af andra graden.

För min del anser jag mig, med anledning af hvad som förekommit

vid ärendets fortsatta beredning, *cke kunna tillstyrka detta komiterades

uppenbarligen under tvekan och uteslutande af sparsamhetsskäl

afgifna förslag. Efter mitt förmenande komma nemligen de ifrågavarande

tjenstemännen redan under anstaltens första tid, och äfven om anslutningen

till densamma under denna tid skulle blifva relativt ringa, ändock

att handlägga så många och framför allt så magtpåliggande ärenden,

att det skulle vara af största betydelse för anstaltens framtida utveckling,

om man genast från början kunde bekläda dessa tjenster med verkliga

förmågor. De arbeten, som skulle komma att åligga chefen för den försäkringstekniska

byrån, kräfva ej mindre sakkunskap derför, att antalet

försäkrade möjligen ej skulle blifva så stort, som något längre fram i

tiden. Under denna första tid skulle ju i alla händelser hans vigtigaste

uppgift, intill dess anstalten hunne samla eget statistiskt material af tillräckligt

värde, komma att bestå i ett omsorgsfullt bearbetande af all

den ut- och inländska statistik, som redan finnes att tillgå, och ett dylikt

arbete kräfver icke allenast, att personen i fråga hela tiden deråt egnar

sin kraft, utan äfven minst lika bepröfvade insigter, som blifva nödvändiga

längre fram, då anstaltens eget material skall bearbetas. Ej heller tror

jag det blifva möjligt att för mindre aflöning än den för en byråchef

vanliga kunna förmå en person med de teoretiska förutsättningar, som

här äro nödvändiga, att lemna sin föregående verksamhet för att egna

sin kraft uteslutande åt embetsverket.

På motsvarande sätt synas mig förhållandena gestalta sig i fråga

om de båda öfriga afdelningscheferna. Visserligen gäller det äfven i

fråga om dessa befattningar till en del, att de göromål, som föranledas

af den egentliga försäkringsverksamheten, såsom bedömande af

inträffade olycksfall, afgörande af ersättningsanspråks befogenhet,

förekommande rättstvister, m. m., blifva mindre talrika under de forsta

verksamhetsåren än senare. Men å andra sidan kräfva äfven under

denna tid samma göromål lika stor sakkunskap och förmåga i öfrigt

som framdeles, hvartill kommer, att dessa chefers arbetskraft just

under den första tiden mera än längre fram, då förhållandena hunnit

ordna sig, kommer att tagas i anspråk för behandlingen af andra

ärenden, såsom pröfning af den i 21 § af lagen arbetsgifvare medgifna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 15.

rättigheten att genom särskilda anordningar befria sig från ersättningsskyldigheten,

den i 15 § stadgade skyldigheten för anstalten att

till domstol, skiljenämnd eller enskilda parter afgifva utlåtanden

om olycksfallets art och skadans rätta bedömande, m. m. Besinnar

man derjemte, att samtliga frågor af juridisk natur, som komma

till behandling, tydligen äro af den art, att framstående juridiska insigter

erfordras för att lösa dem på ett sätt, som både i och för sig

är tillfredsställande och äfven är egnadt att stärka allmänhetens förtroende

till anstaltens afgöranden och anvisningar, så vill det synas mig,

som om man icke lätt skulle kunna försvara den af komiterade föreslagna

besparingen af några tusental kronor under den närmaste framtiden.

Efter mitt förmenande böra derför de tre ofvan omförmälda afdelningscheferna

redan från första början, med afseende å löneförmåner,

likställas med byråchefer i statens centrala embetsverk och således erhålla

4,400 kronors lön och 2,000 kronor i tjenstgöringspenningar jemte

det vanliga ålder stillägget af 600 kronor.

Ej heller synes det mig lämpligt att, såsom komiterade förordat,

de till aflöningar åt tjenstemännen erforderliga medlen till en början

uppföras på extra stat. Den osäkerhet, som häraf skulle uppstå med

afseende på dessa tjenstemäns ställning och anordningen af det hela,

skulle utan tvifvel i väsentlig mån förminska möjligheten att åt anstalten

vinna de lämpligaste krafterna. Någon egentlig fördel torde ej

heller vara förbunden med en dylik anordning, då den fördelning af den

centrala förvaltningens olika uppgifter, som ofvan af mig angifvits, synes

vara både så naturlig och så enkel, att en omorganisation i syfte

att väsentligt förändra de såsom erforderliga betecknade tjenstemännens

verksamhetsområde icke torde vara att förvänta. Att någon minskning

i dessa tjenstemäns antal icke kan motses är tydligt, då anstaltens

göromål af lätt insedda skäl hafva en bestämd tendens att växa,

På grund af hvad jag sålunda anfört, torde efter jemkning af de

för vaktmästarne af komiterade föreslagna aflöningsförmåner till motsvarighet

mot förhållandena vid andra centrala embetsverk, aflöningsstaten

för riksförsäkringsanstalten böra hafva följande lydelse:

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

Aflöningsstat

för

Riksförsäkringsanstalten.

.

Lön.

Tjenst-

görings-

penningar.

Summa . 1

kronor. i

Chefen ..................................

1 byråchef...............................

j 2 byråchefer............................

1 tjensteman af lista graden......

! 3 tjensteman » » » ......

j 1 öfverläkare med arfvode........

i 1 förste vaktmästare.................

; 1 vaktmästare..........................

7.000

4.400

8.800

1.800

5.400

800

500

3.000

2.000

4.000

1,200

3,600

300

300

10,000

6,400

12,800

3.000

9.000

3.000

1,100

800

\ Efter 5 år kan lönen liöjas

/med 600 kr.

\Efter 5 år kan lönen liöjas

✓med 500 och efter 10 år

Jmed ytterligare 500 kr.

\Efter

/liöjas med 100 kronor.

Summa

—

__

46,100

Anm. Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så länge denna förmån qvarstå!:,

lönen minskas med 150 kronor.

De för aflöningarnes bestridande erforderliga medel torde böra uppföras

på ordinarie stat. Derjemte torde följande vilkor och förbehåll

böra meddelas för aflöningarnes åtnjutande, nemligen:

att tjensteman vid riksförsäkringsanstalten skall vara underkastad

den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden,

som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af anstalten eller

eljest i allmänhet kan varda stadgad, äfvensom, derest i en framtid

verkets ställning inom förvaltningen så förändras, att anstalten ej längre

kan såsom sjelfständigt embetsverk anses, vara förpligtad att, med bibehållande

af den tjenstegrad och aflöning han innehar, efter den nya

arbetsordningen sköta de med tjensten förenade göromål;

att med tjenst i riksförsäkringsanstalten icke må förenas annan tjenst

å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjenstebefattning,

med mindre den befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet af

tjenstgöringen i verket;

att de med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar få

uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort

eller åtnjutit semester, men skola för den tid, han eljest varit från

tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära

hela lönen; men att den, som eljest undfår ledighet för svag

helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan

förpligtas att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar,

afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller

eljest pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall eller när det erfordras i följd af embetsresor

eller för beredande af semester tjensteman af lägre grad skall vara

skyldig att, om han förordnas till högre befattning inom verket, densamma,

mot åtnjutande i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna

tjenstgöringspenningar, men eljest af deremot svarande belopp,

i stället för egna tjenstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än

tre månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af tjenst i samma lönegrad är medgifven, tidpunkten för första förhöjningen

bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren

mer än fyra år af denna tid sjelf med godt vitsord bestridt sin

egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjenst, dock att

härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester,

och för andra förhöjningen, om sådan eger rum, efter ytterligare fem

år på samma vilkor, under iakttagande, hvad såväl den ena som den

andra förhöjningen angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas

förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade

tjensteåldern blifvit uppnådd;

att chefen skall, då han uppnått 65 lefnads- och minst 10 tjenstår,

byråchef, då lian uppnått 65 lefnads- och minst 20 tjenstår, samt

annan tjensteman äfvensom betjent, då han uppnått 65 lefnads- och

minst 35 tjenstår, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension

från tjensten afgå, Kongl. Maj:t eller riksförsäkringsanstalten, der

det tillkommer denna att afskedet utfärda, dock obetaget att låta med

detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas

kunna i tjensten på tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan

finnas villig i densamma qvarstå;

att samtlige anstaltens tjenstemän och betjente skola vara underkastade

de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som kunna

varda stadgade; samt

att semester må, när sådant utan hinder för göromålens behöriga

gång kan ega rum, åtnjutas af chefen och byråcheferna under en och

en half månad samt af tjenstemännen af första graden en månad årligen.

Dessa villkor och förbehåll öfverensstämma i hufvudsak med de

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

15

vid löneregleringar vanligen föreskrifna. Endast i två hänseenden äro

afvikelser ifrågasatta. Den ena är bestämmelsen, att chefen och byråchef,

chefen efter 10 och byråchef efter 20 tjensteår skulle — alltid

under förutsättning att han uppnått 65 lefnadsår — vara förpligtad och

således ock berättigad att afgå med fulla lönen såsom pension; och får

jag till stöd härför erinra om de skäl, som föranledt Eders Kongl. Maj:t

att föreslå och 1898 års Riksdag att besluta motsvarande bestämmelse för

chefen i medicinalstyrelsen, nemligen att det vid valet af chefen kan

blifva nödvändigt att gå utom statstjenstemännens led, och i följd deraf

lindrigare fordringar i fråga om antalet af de för pension behöfliga tjenståren

böra uppställas, skäl, livilka i fråga om ett sådant verk som riksförsäkringsanstalten

kunna ega tillämpning äfven beträffande byråcheferna.

Den andra afvikelsen är tillägget om skyldigheten att vara underkastad

de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som kunna varda stadgade,

ett tillägg, som står i öfverensstämmelse med föreskrifterna i

Kongl. kungörelserna den 31 mars och den 21 december 1900.

Beträffande den af komiterade för expenser under den första tiden

af anstaltens verksamhet såsom erforderlig ansedda summan af 19,500

kronor har jag intet annat att anmärka än att den torde vara väl osäker

och måhända äfven för knappt tilltagen, och derför synes mig böra

utgå såsom förslagsanslag. Men då, efter hvad i det följande angifves,

jemväl arfvodena åt ledamöterna af arbetareförsäkringsrådet till belopp

af sammanlagdt 1,500 kronor om året torde kunna utgå från samma

medel, bör siffrau höjas till 21,000 kronor.

Jag öfvergår nu till att redogöra för huru jag tänkt mig, att den

egentliga försäkringsverksamheten skall ordnas och Indika organ anstalten

ytterligare kommer att behöfva, för att på ett enkelt och beqvämt

sätt kunna verka för uppnående af det åsyftade ändamålet.

Beträffande de organ, som skulle motsvara hvad man i Norge

kallar »tilsynsmsend», i Tyskland »Beauftragte», o. s. v. och som i fråga

om enskilda företag närmast skiille vara att jemföra med inspektörer

och agenter, yttra de tillkallade komiterade:

»I likhet med hvad som eger rum såväl vid privat försök ringsrörelse

som ock, ehuru i olika utsträckning i olika fall, äfven vid ståtsförsäkring

i andra länder, måste nemligen försäkringsverksamheten förmedlas

genom ombud i orterna. Härigenom kommer visserligen kostnaden

för försäkringens genomförande att ytterligare ökas, men om,

såsom vi nedan föreslå, uppbörden af afgifterna och utbetalningen af

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

ersättningsbeloppen icke skulle förmedlas genom dylika ombud, utan

helt och hållet ombesörjas genom postsparbanken, så torde ombudens

åligganden icke blifva af den omfattning, som eljest skulle blifvit fallet,

och i följd häraf den motsvarande kostnaden för anstalten kunna nedbringas.

Hvad nu först det erforderliga antalet af dylika ombud beträffar,

så kan häröfver tydligen ej göras något pålitligt antagande. Så vidt

görligt torde dock den grundsatsen böra följas att inskränka hvarje

ombuds verksamhet till så begränsad! område som möjligt, dels emedan

ombudet härigenom lättare skulle kunna anträffas af försäkringstagarne

och dels emedan kostnaden för resor m. in. då skulle blifva vida mindre,

än om verksamhetsområdet vore alltför stort. Först och främst böra

derför ombud utses för de platse’r, der försäkringar redan anmälts eller

synas vara att förvänta, således i allmänhet i de stora industricentra.

På platser, der ombud utsetts, skulle anmälningar om nya försäkringar

till ombudet inlemnas. I öfriga fall skulle åter anmälan

ske direkt hos riksförsäkringsanstalten om att försäkring önskas, och

skulle anstalten då pröfva, huruvida anställande af åtminstone ett tillfälligt

ombud å den ifrågavarande platsen kunde vara erforderligt. Hos

ombudet skulle nödiga ansökningsformulär tillhandahållas, och skulle

ombudet derjemte vara skyldigt att lemna den försäkxingssökande erforderliga

upplysningar. Äfven i öfrigt skulle det åligga ombudet att

bistå försäkrings- eller ersättningssökande med råd och upplysningar.

I förhållande till anstalten skulle ombudet fungera såsom dess särskilda

organ inom den ort, för hvilken det blifvit utsedt. Då ansökan

om försäkring inkommit till ombudet, har derför detta att undersöka,

huruvida de i ansökan lemnade uppgifterna om yrkets beskaffenhet,

om antalet arbetare o. d. kunna anses vara öfverensstämmande med

verkliga förhållandet, samt att, sedan ansökan till anstalten insändts,

i de fall, der ytterligare upplysningar af anstalten åstundas, tillhandagå

vid anskaffandet af dylika upplysningar. Huruvida det jemväl må vara

lämpligt att i vissa fall gifva ombudet befogenhet att undersöka eu

arbetsgifvares fabrik eller verkstäder för att få eu närmare kännedom

om yrkets farlighet, anse vi oss här icke böra taga till pröfning. Utan

tvifvel torde det i dylika fall vara lämpligare att, der sådant låter sig

göra, anlita vederbörande yrkesinspektör. I alla händelser torde ombudet

böra förpligtas att till anstalten göra anmälan, derest något angående

förändring af de förhållanden, under hvilka försäkring tagits,

kommit till dess kännedom. Sedan försäkring erhållits, bör ombudet

jemväl söka upprätthålla densamma genom att tillhålla försäkringstagaren

att i vederbörlig tid erlägga föreskrifna afgifter.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

17

Då sådant olycksfall timat, som kan förväntas medföra ersättningsskyldighet

för anstalten, skall ombudet i sin egenskap af organ för anstalten

dels göra sig underrättadt, huruvida föreskrifven anmälan skett

hos polismyndigheten, och dels, der så finnes nödigt, närvara vid. den

polisundersökning, som vid inträffadt olycksfall företages, och dervid

företräda anstalten och bevaka dess intressen. Under den derpå följande

tiden skulle ombudet göra sig underrättadt om den sjukes tillstånd

för att kunna i tid ingripa, derest särskild läkarevård skulle

finnas erforderlig. Äfven sedermera bör ombudet, i de fall der sjukersättning

eller invaliditetsränta blifvit den skadade tillerkänd, så vidt

möjligt tillse, huruvida ej sådan väsentlig förändring inträdt, som kan

föranleda nedsättning eller indragande af den beviljade ersättningen.

Såsom allmän regel bör dock i alla dylika fall gälla, att ombudet visserligen

i första rummet bör tillvarataga anstaltens intressen, men derjemte

taga vederbörlig hänsyn till lagens ändamål att bereda hjelp

och understöd åt den af olycksfallet träffade eller hans efterlefvande.

Till hvilket belopp kostnaden för denna lokala förvaltningsapparat

kan komma att uppgå, är naturligtvis ej mindre svårt att afgöra, än

då fråga var att skaffa sig en föreställning om mängden af de göromål,

som skulle åligga anstalten sjelf.

För att gifva en ungefärlig föreställning om det belopp, hvarom

det här kan komma att handla, må anföras, att motsvarande kostnad

för Norge och för ett antal försäkrade af ungefär 125,000 — en noggrannare

siffra har ej kunnat uppgifvas — för innevarande år beräknats

uppgå till 70,000 kronor. Men då i detta land ombuden, eller

de så kallade tillsyningsmännen, i följd deraf att de tillika hafva uppbörden

af afgifterna och utbetalningen af ersättningsbeloppen om hand

och äfven i öfrigt, särskildt emedan försäkringen der är obligatorisk

och derför jemväl ur andra synpunkter öfvervakas och kontrolleras,

hafva vida mera magtpåliggande göromål, än hvad som ofvan för ombuden

i vårt land ifrågasatts, så synes oss för vårt land en summa

af 25,000 kronor för denna gren af förvaltningen åtminstone kunna

tjena såsom utgångspunkt för kostnadsberäkningen.»

Genom hvad komiterade sålunda anfört, synes mig de föreslagna

ombudens ställning och uppgift i hufvudsak och med hänsyn till fi-ågans

nuvarande läge vara rigtigt och tillräckligt angifna, och anser äfven

jag, att anställandet af dylika lokala ombud är alldeles nödvändigt för

befordrande af anstaltens ändamål. I likhet med komiterade tror jag

vidare, att det, af näraliggande skäl, icke torde vara lämpligt att lemna

dessa ombud eu så vidtgående befogenhet som att företaga särskilda

llih. till !likså. Prut. 1902. / Sami. 1 Afl. 13 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

undersökningar af fabriker o. d., utan att man i sådant afseende bör

vända sig till vederbörande yrkesinspektör.

För att emellertid erhålla någon säkrare insigt angående den omfattning,

i hvilken de ifrågavarande ombuden borde i orterna anställas, och

derigenom vinna en föreställning, i hvad mån det af komiterade antagna

beloppet för den kostnad, som nämnda institution kunde komma att

åsamka statsverket under riksförsäkringsanstaltens första verksamhetsår,

kan anses tillräckligt, har jag anmodat yrkesinspektörerna i de

olika distrikten att häröfver afgifva yttrande.

I sina afgifna utlåtanden hafva yrkesinspektörerna icke anmärkt

något mot det totala belopp af 25,000 kronor årligen, som komiterade

antagit motsvara en försäkringsstock af omkring 100,000 försäkrade

arbetare. Med anledning häraf torde man få anse en godtgörelse till

ombuden af 25 öre årligen för hvarje inom ombudets område försäkrad

arbetare vara i hufvudsak tillräcklig. Såsom en af inspektörerna anmärker,

torde det dock blifva lämpligt att göra ersättningen större, till

exempel 40 öre, i de fall, då det är fråga om enskilda arbetare, som

frivilligt försäkrat sig sjelfva.

I fråga om antalet af de ombud, som böra anställas, äro deremot

inspektörerna af olika meningar. Under det att några anse, att antalet

ombud bör vara relativt stort, så att deras verksamhetsområde blifver

inskränkt och kan utan svårighet beherskas af en person, som betraktar

verksamheten såsom en bisysselsättning, och som lätt kan af de försäkringssökande

och försäkrade anträffas, framhålles åter från annat håll

lämpligheten af att göra distrikten så stora som möjligt, för att ombudet

i följd af den större inkomst, som blefve förenad med ett större

verksamhetsområde och ett större antal försäkrade, skulle få mera intresse

af att egna sina krafter åt anstaltens tjenst. En tredje grupp af

dem, som afgifvit yttrande i frågan, går deremot en medelväg. Hvilken

af dessa åsigter må vara den rigtigaste, vågar jag nu icke afgöra, utan

torde man i detta afseende få afbida, hvad erfarenheten kan komma att

lära. Troligt är dock, att man i olika fall, allt efter omständigheterna,

såsom de ifrågavarande orternas betydelse såsom industriella centra, de

lagen underkastade verksamheternas art och beskaffenhet m. m., kommer

att tillämpa olika grundsatser i förevarande hänseende.

De af yrkesinspektörerna, som yttrat sig angående frågan, hvilka

personer skulle vara bäst egnade att utgöra ombud för riksförsäkringsanstalten,

hafva i allmänhet förordat den polismyndighet, som omförmäles

i 12 § 3 mom. af lagen, och, hvad särskildt landsbygden angår,

länsmännen. Härvid liar påpekats, att denna sistnämnda kår utgöres

opaginerad Kontrollera mot PDF

1<)

Kongl. May.ts

af ett betydande antal tjensteman, fördelade öfver hela riket, och hvilka

genom sin orts- och personkännedom inom respektive distrikt utan tvifvel

väl motsvara de förutsättningar, som af ombuden erfordras. Vidare

erinras derom, att länsmännen redan efter nu gällande författningar

hafva skyldighet, dels att inom 14 dagar efter inträffadt olycksfall i

vissa fall derom göra anmälan till Konungens befallningshafvande,

dels att på anmodan af befallningshafvande eller yrkesinspektör verkställa

polisundersökning öfver olycksfallet, samt att det enligt 12 § af

förevarande lag jemväl skulle åligga länsmännen, dels att mottaga anmälan

om olycksfall, som kan antagas föranleda ersättning, och att,

der sådan anmälan försummas, anställa åtal för försummelsen, dels att

tillse, att vederbörligt läkare- eller annat motsvarande betyg om den

skadades tillstånd inlemnas, dels ock att angående dylika olycksfall

hålla polisundersökning och deröfver insända protokoll m. m. till Konungens

befallningshafvande. Vid jemförelse mellan dessa länsmännen

ålagda göromål och de åligganden, som enligt komiterades yttrande

skulle tillkomma ortsombuden, visar det sig, att en betydlig del af det

arbete, som försäkringen kommer att kräfva, skulle åläggas länsmännen.

Äfven efter mitt förmenande torde, på anförda skäl, det ur flera

synpunkter blifva ändamålsenligt att till ifrågavarande uppgifter använda

länsmännen. Å andra sidan kan deremot erinras, att länsmännens ställning

såsom undersökningsförrättare icke rätt väl låter förena sig med befattning

såsom ombud för anstalten. 1 alla händelser finnes icke någon

anledning att på förhand binda riksförsäkringsanstalten uti ifrågavarande

hänseende. Angående städerna torde samma frågas lösning blifva

enklare, då det ju i dessa fall tydligen skulle blifva vida mindre svårt

att finna dugliga och villiga personer.

I allt fall synes af de gjorda utredningarne framgå, att man för

ombuden, åtminstone till en början, skulle kunna nöja sig med ett

arfvode, motsvarande i allmänhet 25 öre årligen för hvarje inom ombudets

distrikt försäkrad arbetare, och att således, i enlighet med komiterades

antagande af 100,000 försäkrade, i början ett årligt belopp af

omkring 25,000 kronor skulle blifva erforderligt. I betraktande af de

osäkra förutsättningarne torde de erforderliga medlen böra utgå under

formen af ett förslagsanslag.

Angående postsparbankens ställning och verksamhet inom den ifrågavarande

försäkringen anföra de tillkallade sakkunnige, bland annat,

följande, som här må återgifvas:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kongl. Maj:ts Nåd Proposition N:o 15.

»För den ifrågasatta riksförsäkringsanstalten skulle det, såsom ofvan

antydts, sannolikt blifva billigare och obestridligen i åtskilliga hänseenden

beqvämare, om den för uppbörden af försäkringsafgifterna samt

för utbetalande af ersättningsbeloppen finge begagna sig af redan existerande

statsinstitutioner. Den institution, hvars verksamhet sträcker

sig till de flesta delar af landet och berör en större del af befolkningen

än hvad förhållandet är med flertalet andra allmänna inrättningar, är

postsparbanken, som genom sina organ i orterna, de med postanstalterna

förenade postsparbankskontoren, bedrifver en verksamhet — emottagande

under statens garanti af insättningar och utbetalande till allmänheten

af insätta medel — af i det stora hela samma art och

beskaffenhet som den, hvilken, beträffande inkasseringen af försäkringsafgifterna

samt utbetalandet af ersättningsbeloppen, eljest skulle af riksförsäkringsanstalten

utöfvas.»

Sedan komiterade derefter erinrat om generalpoststyrelsens underdåniga

utlåtande den 19 oktober 1894 angående nya arbetareförsäkringskomiténs

förslag till lag angående försäkring till beredande af pension

vid varaktig oförmåga till arbete samt om postsparbanksstyrelsens utlåtande

den 21 januari 1898 öfver förslag till lag angående försäkring för

beredande af pension eller lifränta, fortsätta de:

»Om sålunda, enligt generalpoststyrelsens och postsparbanksstyrelsens

samfälda åsigt, något väsentligt hinder ej förefans att, i den omfattning,

som vid omhandlade tillfällen ifrågasattes, taga postsparbankskontorens

medverkan i anspråk i nu angifna hänseenden, så torde, enligt

vårt förmenande, tvifvel ej föreligga derom att, derest med hänsyn till

vigten af att främja den nya institution, hvarom nu är fråga, åt postsparbankskontoren

uppdroges handhafvandet af uppbörden af försäkringsafgifterna

och utbetalningen af ersättningsbeloppen, ifrågavarande

bestyr ock skulle kunna bestridas af de vid postanstalterna anstälde

posttjenstemän utan åsidosättande af de rena post- eller postsparbanksgöromålen.

Omfattningen af de bestyr, som för riksförsäkringsanstaltens räkning

nu skulle af postsparbankskontoren ombesörjas, blefve nemligen

högst obetydlig i jemförelse med de göromål, som skulle hafva ålegat

dessa kontor, i händelse någotdera af ofvan berörda lagförslag blifvit

af Riksdagen antaget. Då, enligt det nu föreliggande lagförslaget, anlitandet

af riksförsäkningsanstalten ej skulle blifva obligatoriskt, är det,

såsom ofta framhållits, naturligtvis omöjligt att på förhand bilda sig en

föreställning, i hvad mån denna anstalt komme att anlitas. Men äfven

om, hvilket, hvad den första tiden beträffar, torde vara otänkbart, samt
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

21

lige de arbetare, för hvilka, enligt lagförslaget, arbetsgivare skulle

vara skyldiga utgifva ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete,

eller högst 300,000, blefve i anstalten försäkrade, skulle ändock, under

antagande att försäkringsafgifterna erlades qvartalsvis, antalet inbetalningar

till postsparbanken uppgå till 1,200,000 st. för året, eller allenast

V s af det antal insättningar, som af postsparbanksstyrelsen, uti dess

underdåniga utlåtande af den 21 januari 1898, beräknats komma att

under den då ifrågasatta pensionsinstitutionens första verksamhetsår ega

rum. Härvid torde emellertid böra betonas, att många arbetsgivare,

åtminstone de större bland dem, komme att icke allenast inbetala försäkringsafgifterna

årsvis eller halfårsvis, utan äfven att dervid på en

gång inbetala afgifterna för samtliga sina arbetare. Och hvad beträffar

bestyret med utbetalningen vid postsparbankskontoren af ersättningar

för riksförsäkringsanstaltens räkning, så är det tydligt, att antalet dylika

utbetalningar komme att blifva allenast en försvinnande bråkdel af de

pensionsutbetalningar, hvilka, enligt generalpoststyrelsens underdåniga

utlåtande af den 19 oktober 1894, skulle af postsparbankskontoren verkställas

under det då ifrågasatta pensionsverkets sjette verksamhetsår.

Under förutsättning att bestyret med uppbörden af försäkringsafgifterna

äfvensom utbetalandet af ersättningsbeloppen öfverlemnas åt

postsparbankskontoren, torde nu böra i allmänna hufvuddrag redogöras

för det sätt, hvarpå dessa göromål, enligt vårt förmenande, skulle af

nämnda kontor handläggas.

Sedan försäkringsbref blifvit af anstalten utfärdadt och öfverlemnadt

till postsparbanksstyrelsen, skulle genom dess försorg brefvet

jemte qvitto å första försäkringsafgiften tillsändas den postanstalt, der

afgiften bör erläggas. Vore denna postanstalt poststation, skulle öfversändandet

dit förmedlas af det öfverordnade postkontoret. Vid poststationen

tillhandahölles brefvet och qvittot vederbörande arbetsgivare

eller, i förekommande fall, arbetare mot erläggande af det å qvittot

angifna afgiftsbeloppet, dervid qvittot försåges med poststationens datumstämpel

för inbetalningsdagen samt stationsföreståndarens namnteckning.

Det uppburna afgiftsbeloppet debiterades derefter i poststationens

sparbanksjournal för dagen och inlevererades till det öfverordnade

postkontoret hvarje postdag i sammanhang med poststationens

sparbanksuppbörd.

På analogt sätt borde ock förfaras vid erläggandet och redovisandet

af efterföljande försäkringsafgifter.

Blefve dylik afgift ej erlagd inom viss tid efter den för betalnin
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 15.

gen bestämda dagen, borde qvittot omedelbart derefter återsändas till

det öfverordnade postkontoret.

Erlades förfallen försäkringsafgift å postkontor, borde beträffande

det utfärdade qvittot förfaras på samma sätt som här ofvan sagts rörande

utlemnande! från poststation af försäkringsqvitto, hvarefter det erlagda

afgiftsbelÖppet debiterades i postkontorets vederbörande sparbanks]ournal.

Jemte den leverans af sparbanksmedel, som postkontoret bär att

hvarje tiodagsperiod verkställa till hufvudkassan, skulle dit insändas ej

mindre de från stationerna inlevererade försäkringsafgifterna an äfven

postkontorets egen uppbörd af dylika af gifter, hvarvid jemväl borde

återställas ej inlösta försäkringsqvittenser vid postkontoret, och underlydande

poststationer.

Inom postsparbanksstyrelsens centralförvaltning (postsparbanksbyrån)

borde föras liggare, uti Indika för hvarje försäkrad antecknades,

förutom namn, ålder m. in. samt öfriga uppgifter, på hvilka försäkringen

grundats, beloppet af de erlagda afgifterna samt dagen för dessas

inbetalande. Dessa liggare skulle jemväl tjena till ledning vid bearbetandet

af den statistik i försäkringstekniskt hänseende, som det skulle

åligga riksförsäkringsanstalten att verkställa.

I och för utbetalning genom postsparbankskontoren af ersättningsbelopp

skulle, efter det postsparbanksstyrelsen från riksförsäkringsanstalten

erhållit för ändamålet erforderliga uppgifter, utbetalningsordres

meddelas vederbörande postkontor angående de liqvider, som vore att

verkställa vid postkontoret och derunder lydande poststationer. De utbetalade

beloppen skulle afföras i postkontorets sparbanksjournal, och

särskilda bestämmelser skulle meddelas, huru förfaras borde med lifräntebelopp

m. m., till hvilkas lyftande vederbörande ej inom viss tid

efter förfallodagen anmälde sig.

Då sålunda, enligt vårt förslag, uppbörden och bokföringen af erlagda

försäkringsafgifter äfvensom utbetalandet af ersättningsbelopp

skulle omhänderhafvas af postsparbanken, torde ock vara lämpligt att

åt bankens styrelse anförtroddes förvaltningen af den efter hand uppkommande

fonden. För detta förslag hemta vi jemväl stöd af postsparbanksstyrelsens

här ofvan åberopade underdåniga utlåtande af den

21 januari 1898, enligt hvithet styrelsen på angifna skäl hemstält, att

förvaltningen af den fond, som då ifrågasattes komma att bildas för

beredande af pension eller lifränta åt arbetare, borde af postsparbanksstyrelsen

öfvertagas. Huruvida den väl stränga begränsning, som f. n.

är gällande i afseende å placering af postsparbankens egna medel,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 15.

jemväl skulle ifrågakomma beträffande den af försäkringsmedlen bildade

fonden, torde ej vara lämpligt eller nödigt att här undersöka.

Hvad angår den ersättning, som skulle tillgodokomma posttjenstemännen

för det ökade arbete, som åsamkades dem genom bestyret med

uppbörden af försäkringsafgifterna äfvensom med utbetalning af ersättningsbelopp,

så skulle beträffande ersättningen för''uppbördsgöromålen

denna, enligt vår mening, utgå i analogi med den godtgörelse, som

tillkommer posttjenstemännen för handläggning af postsparbanksgöromål.

Denna godtgörelse är f. n. bestämd till 2 öre för hvarje insättning

och 1 krona för hvarje insatt 1,000-tal kronor. Under antagande

att antalet försäkringstagare i riksförsäkringsanstalten under dess första

verksamhetsår uppginge till 100,000 samt afgifter na inbetalades qvartalsvis

äfvensom att den årliga afgiften för hvarje försäkringstagare uppginge

i medeltal till 8 kronor, skulle ifrågavarande godtgörelse utgå

sålunda: för 400,000 afgifter å 2 öre ............................ kr. 8,000: —

1 io % uppbördsprovision å 800,000 kronor ........................ » 800: —-

För bestyret med utbetalning af postsparbanksmedel utgår f. n. ej

någon ersättning till posttjenstemännen. Då emellertid handhafvande!

af det med ersättningarnes utbetalande förenade bestyr torde blifva

såväl för postkontorsföreståndaren som ock för den postfunktionär,

genom hvilken utbetalningen verkställes, i någon mån betungande, anse

komiterade, att godtgörelse för ifrågavarande bestyr borde tillerkännas

posttjenstemännen. Beloppet af denna godtgörelse skulle kunna bestämmas

till enahanda med det, som af generalpoststyrelsen, uti dess

underdåniga skrifvelse af den 19 oktober 1894, föreslogs såsom godtgörelse

till posttjenstemännen för bestyret med pensionsutbetalningarne,

eller 5 öre för hvarje transaktion.

Under antagande af 100,000 försäkringstagare skulle antalet under

året timade olycksfall, hvilka föranledde utgifvande af ersättning, kunna

beräknas till ungefär 500, hvaraf framgår, att godtgörelsen för dessa

ersättningars utbetalande endast kan komma att uppgå till några hundratal

kronor om året.

I fråga om fördelningen af berörda ersättning mellan postkontorsföreståndaren

samt vederbörande underlydande postfunktionärer anse vi

oss ej böra ingå i utredning.

Genom postsparbankens öfvertagande af bestyret med uppbörden

af försäkringsafgifterna samt utbetalningen af ersättningsbeloppen äfvensom

medelsförvaltningens anförtroende åt postsparbanksstyrelsen skulle

arbetet inom nämnda styrelse i ej ringa mån ökas. Såsom ofvan antydts,

skulle inom postsparbanksbyrån förutom annat föras liggare (ifver

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

samtliga försäkrings- och lifräntetagare, uti hvilka liggare antecknades

erlagda försäkringsafgifter och utbetalade lifräntor, hvarjemte, utom det

att revisionsarbetet skulle i afsevärd grad ökas, nya för den rena postsparbankstjensten

främmande göromål skulle tillföras ordföranden och

ledamöter i styrelsen, chefen för postsparbanksbyrån äfvensom åtskilliga

der anstälde tjenstemän.

För bestridande af det å byrån förekommande bokföringsarbete

m. m. för försäkringsinstitutionens räkning torde kunna användas qvinliga

biträden med enahanda aflöning, som f. n. utgår till dylika i postsparbanksbyrån

anstälda biträden, eller omkring 1,000 kronor för år.

För utförandet af berörda bokföringsarbete m. m. torde,i* åtminstone

under de första åren, fyra dylika biträden vara tillräckliga, för hvilka

aflöningen således uppginge till.............................................. kr. 4,000: —

För det ökade revisionsarbetet torde å byrån böra

anställas ytterligare en revisor med årligt arfvode af...... » 3,000: —

Derjemte torde till ordförande och ledamöter i postsparbanksstyrelsen,

chefen för postsparbanksbyrån samt

åtskilliga der anstälda tjenstemän böra utgå följande

ersättningsbelopp för år räknadt, nemligen:

till ordföranden...........................................................

........... »

200

___

» 3 styrelseledamöter 100 kronor hvardera........

............ »

300

—

» byråchefen...............................................................

........... S>

500

—

» kamreraren och sekreteraren ............................

............ »

300

_

» kassören .................................................................

........... »

200

_

» registratorn .......................................................

............ »

200

—

» aktuarien .................................................................

............ »

200

—

eller tillhopa...............................................................

............ kr.

8,900

—

Sammanlagda utgifterna för postsparbankens anlitande för bestyret

med försäkringsafgifternas upptagande, ersättningsbeloppens utbetalande

samt förvaltning af den efter hand uppkomna fonden kunna sålunda

beräknas uppgå till omkring 17,700 kronor, hvilket belopp torde afrundas

till 20,000 kronor, särskilt som härtill komma utgifterna för

blanketter, för förvaring af säkerhetshandlingar, m. m.»

Med anledning af nådig remiss har postsparbanksstyrelsen den 12

januari 1901 afgifvit underdånigt utlåtande öfver komiterades förslag.

I detta utlåtande har styrelsen ansett sig böra ingå i undersökning allenast

af den del af komiterades utredning, som afser de bestyr, hvilka

skulle tillkomma postsparbanken.

I fråga om inkasseringen af afgifterna och utbetalningen af ersätt
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 15.

25

ningsbeloppen påpekar styrelsen, i likhet med komiterade, att omfattningen

af den verksamhet, som enligt förslaget nu skulle åligga postsparbankskontoren,

blefve mindre betydande, än som enligt de ofvan omförmälda

tvenne tidigare lagförslagen om pensionsförsäkring skulle blifvit

fallet, och då styrelsen vid afgifvande, af utlåtande öfver dessa tvenne

förslag icke ansett sig böra afstyrka det ifrågasatta anlitandet af postkontoren,

så anser den ej heller nu hinder böra möta för den föreslagna

anordningen. Med afseende å det sätt, på hvithet komiterade tänkt sig

postsparbankens göromål böra handläggas, finner styrelsen detsamma

visserligen ändamålsenligt och ej väsentligen betungande för posttjenstemännen,

men förbehåller sig att längre fram få mera i detalj undersöka

frågan.

Komiterades förslag, att åt postsparbanksstyrelsen skulle anförtros

jemväl försäkringsfondens förvaltning, tillstyrkes af styrelsen, som dervid

framhåller lämpligheten af att någon utvidgning kunde ega rum

i fråga om den begränsning, som nu är bestämd rörande placering af

postsparbankens medel. Styrelsen uttalar ock såsom sin bestämda åsigt,

att reglerna för placering af försäkringsfonden böra vara desamma som

för fruktbargörande af postsparbankens egna medel.

Sedan styrelsen derefter granskat komiterades kostnadsberäkning,

godkännes densamma med undantag deraf att kostnaden för den första

organisationen anses kunna blifva större, än hvad som motsvarar det

för utgifter för blanketter in. in. beräknade beloppet. Jemväl komiterades

hemställan om det erforderliga årliga kostnadsbeloppets upptagande

i utgiftsstaten såsom förslagsanslag synes styrelsen vara grundad

på goda skäl.

Såsom jag redan i mitt underdåniga yttrande till statsrådsprotokollet

den i februari 1901 anfört, finner äfven jag det särdeles ändamålsenligt

att, på sätt de sakkunnige komiterade föreslagit, åt postsparbanken

uppdraga inkasserandet af försäkringsafgifterna och utbetalningen

af lifräntor och öfriga ersättningsbelopp samt att åt postsparbanksstyrelsen

anförtro förvaltningen af den under årens lopp samlade

försäkringsfondens medel. I likhet med postsparbanksstyrelsen finner

jag äfven lämpligt, att reglerna för dessa medels fruktbargörande blifva

desamma som i fråga om postsparbankens egna fonder. Huruvida någon

förändring i dessa regler bör ifrågakomma, torde dock ej i detta sammanhang

böra afgöras.

Beträffande den af komiterade anstälda kostnadsberäkning har jag

ej heller något att erinra, och tillstyrker jag derför förslaget jemväl i

Bih. till Riked. Prat. 11)02. / Sami. I Afd. 13 Käft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 15.

denna punkt, äfvensom att det föreslagna beloppet uppföres under formen

af ett förslagsanslag. Härigenom torde ock postsparbanksstyrelsens

uttalade önskan rörande bestridande af kostnaden för den första uppsättningen

af nödiga blanketter, liggare, m. m. blifva tillgodosedd.

Enligt hvad jag i ett anförande vid senaste riksdag antj^dt, har jag alltid

varit af den åsigten, att man inom ramen af riksförsäkringsanstaltens

organisation borde jemväl åt de försäkrade och deras arbetsgifvare bereda

tillfälle att deltaga och yttra sig. Oafsedt den omständigheten,

att ett samarbete mellan anstaltens styrelse och de närmast intresserade

parterna skulle vara af vigt för stärkande af anstaltens ställning, gifves

det dessutom frågor af ganska stor betydelse, för hvilkas lösning ett

dylikt samarbete skulle blifva särskildt fruktbart. Bland sådana frågor

vill jag här särskildt påpeka frågan om de grunder, som af anstalten

skulle tillämpas vid den i 21 § af lagen föreskrifna pröfning af särskild

anordning, enligt hvilken arbetsgifvare vill på förhand sluta aftal med

arbetare om ersättningen, vidare frågan om yrkenas indelning i farlighetsklasser

samt slutligen framställningar om ändringar i sjelfva lagen

eller i sättet för tillämpningen af dess olika bestämmelser.

Förverkligandet af detta önskningsmål synes dock icke, på sätt

flerstädes i utlandet skett, böra åstadkommas genom att åt arbetsgifvarnes

och arbetarnes representanter bereda plats inom styrelsen eller

i öfrigt åt dem inrymma en afgörande ställning i fråga om tillämpning

af lagens föreskrifter. Vissa exempel från andra länder visa nemligen,

att genom en dylik anordning sakkunskapen understundom fått vika för

andra hänsyn och att den i detta fall helt naturliga motsättningen

mellan arbetsgifvarnes och arbetarnes ekonomiska intressen lätt framkallar

svårigheter t. o. m. i fråga om anstaltens förmåga att motsvara

sina förbindelser. Utan tvifvel torde det vara lämpligare att åt styrelsens

ledamöter, hvilka, om de erhålla den ställning jag ofvan förordat,

kunna förutsättas ega tillbörlig sakkunskap och opartiskhet, förbehålla

hela den administrerande myndigheten, och att åt representanterna

för arbetsgifvare och arbetare uppdraga att dels afgifva utlåtande

angående frågor, som af Kongl. Maj:t eller af anstaltens styrelse till dem

hänskjutas, dels ock med anledning af anstaltens verksamhet och

tillämpningen i öfrigt af lagens föreskrifter föreslå de rättelser äfvensom

de ändringar i sjelfva lagen, som finnas af behofvet påkallade.

Jag har derför tänkt mig, att arbetsgifvarnes och arbetarnes re
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

27

presentabel-, till ett antal af fem personer för hvardera parten, skulle

utgöra ett arbetareförsäkringsråd, som under anstaltens chef såsom

ordförande skulle en gång om året sammankomma till ordinarie sammanträde

och deremellan till extra sammanträde, då behandlingen af

någon särskild angelägenhet kunde sådant kräfva. Till dessa sammanträden

skulle jemväl anstaltens öfriga styrelseledamöter och öfverläkaren

äfvensom chefen för postsparbanksbyrån ega tillträde eller kunna tillkallas

samt ega deltaga i öfverläggningarne men ej i besluten. Det

ordinarie sammanträdet torde ej böra hållas förrän i augusti, emedan

redogörelsen för anstaltens verksamhet jemte balansräkningen för det

gångna året, om hänsyn tages till anstaltens framtida utveckling, först

vid den tiden kan med säkerhet antagas vara färdig. Kallelse till sammanträde

skulle utfärdas af anstaltens chef, äfven då det gälde extra

sammanträde. I sistnämnda fall skulle uppgift meddelas om den angelägenhet,

med anledning hvaraf sammanträdet skulle hållas.

Ordinarie sammanträde skulle kunna vara högst 14 dagar, medan

tiden för extra sammanträde torde böra inskränkas till högst en vecka.

Såsom ersättning skulle rese- och traktamentsersättning enligt resereglementets

tredje klass och derutöfver för hvarje ordinarie sammanträde

ett arfvode af 150 kronor tillerkännas en hvar af rådets 10 medlemmar.

Rösträtt vid val af ledamot af rådet synes af rent praktiska skäl

kunna inskränkas till de arbetsgivare, hvilkas arbetare, till ett antal

af minst tio, varit försäkrade i anstalten minst hälften af det gångna

arbetsåret, samt dessa arbetare.

Tänker man sig nu, såsom ofvan nämnts, att arbetsgifvarne skulle

utse fem och arbetarne fem representanter, samt att af dessa fem

efter lottning en afginge för hvarje år, skulle valet första gången gälla

fem personer för hvardera parten, men derefter blott en person utom

i de fall, der i följd af dödsfall eller annat förhinder antalet behöfde

kompletteras. Valet skulle verkställas genom riksförsäkringsanstaltens

försorg på det sätt att, sedan anstalten vid årets början i allmänna

tidningarna och i minst en tidning inom hvarje län utfärdat kungörelse,

dels hvarje röstberättigad arbetsgivare för sig insände en

valsedel, upptagande namn och adress å dem, han önskade föreslå,

dels äfven arbetarne hos hvarje sådan arbetsgivare gemensamt genom

en för ändamålet utsedd förtroendeman insände sina röster. För enkelhetens

skull torde vid sammanräkningen af rösterna dessa, i fråga

om arbetsgifvarne, beräknas hafva å hvarje valsedel utfallit med så

många röster som antalet hos arbetsgifvaren försäkrade arbetare. I

fråga om do af arbetarne afgifna valsedlarne torde det vara lämpligt

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

att valprotokoll insändes, utvisande det verkliga antalet röster, som

tillfallit de valda, och att röstsammanräkningen gjordes med hänsyn

till antalet dylika röster. I allt fall synes det mig knappast lämpligt

att nu i allt för vidlyftiga detaljer ingå på dessa frågor, då Eders Kongl.

Maj:t lärer komma att härom utfärda nödiga föreskrifter.

Rådet skulle naturligtvis hafva tillgång till styrelsens protokoll,

hvarförutom anstalten skulle vara skyldig att i god tid redan före

sammanträdet tillställa ledamöterna exemplar af berättelsen öfver verksamheten

under det gångna året. Protokoll öfver rådets förhandlingar

skulle derefter, åtföljdt af styrelsens yttrande, insändas till Eders

Kongl. Maj:t.

Hvad kostnaden för arbetareförsäkringsrådet beträffar, så skulle

denna, förutom rese- och traktamentsersättningar, efter hvad ofvan anförts,

belöpa sig till en summa af 1,500 kronor, motsvarande ett arfvode för

hvarje ordinarie sammanträde af 150 kronor till hvar och en af rådets

tio ledamöter. Såsom ofvan anförts är denna summa medtagen i de

för anstalten beräknade expenser.

Sammanställas nu samtliga de i det föregående angifna siffror för

olika poster af den erforderliga totalkostnaden, nemligen:

riksförsäkringsanstaltens aflöningsstat ............................... kr. 46,100: —

förslagsanslag till expenser och till arfvoden åt arbetar
försäkringsrådet

............................. » 21,000: —

förslagsanslag till bestridande af kostnaden för orts
ombuden.

............................................................................ » 25,000: —

förslagsanslag till bestridande af postsparbankens göromål

...................................................................................... » 20,000: —

så erhåller man såsom slutsumma ett belopp af ............ kr. 112,100: —

om året. Antager man, såsom ofvan nämnts, i rundt tal 100,000 försäkrade,

skulle således den beräknade administrationskostnaden motsvara 1 kr.

12 öre för hvarje försäkrad i medeltal. Beräknar man åter kostnaden

i procent af hela årliga beloppet af premier och administrationskostnader

tillsammantagna — d. v. s. motsvarande de i enskilda bolag förekommande

bruttopremier — så kommer man, efter en antagen medelpremie

af 8 kronor om året för hvarje försäkrad, till en siffra af 12,3 %.

Visserligen äro dessa siffror, af skäl som jag ofta framhållit, högeligen

osäkra, men torde dock kunna tjena till att gifva en ungefärlig före
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

29

ställning om den relativa storleken af den administrationskostnad, som jag

vid uppgörandet af ofvan angifna plan för riksförsäkringsanstaltens

organisation tänkt mig. Ehuru en jemförelse med motsvarande siffror

för den administrationskostnad, som beräknats för vissa genom statens

försorg inrättade försäkringsanstalter i utlandet, både af nämnda anledning

och af andra orsaker, som det skulle föra för långt att här angifva,

icke eger någon större betydelse, vill jag dock anföra några här*

öfver gjorda beräkningar.

Hvad då först Norge beträffar, der en riksförsäkringsanstalt för

obligatorisk olycksfallsförsäkring varit i verksamhet sedan år 1895, så

har administrationsprocenten under hela tiden i medeltal utgjort 12,8

procent om året. Hela administrationskostnaden uppgick under år

1900 till 200,292 kronor och har för år 1901 antagits komma att stiga

till 224,000 kronor. Då antalet försäkrade arbetare ej är bekant, kan

årsutgiften för hvarje försäkrad arbetare ej angifvas. Kostnadsprocenten

har emellertid ifhder hela tiden visat en fallande tendens. Från 13,9

procent under de första åren har den för åren 1900 och 1901 nedgått

till 11,8 procent i medeltal årligen.

För Tyskland hafva under de fem åren 1894—98 vid de industriella

yrkessamfunden den löpande administrationskostnaden beräknats till 80

öre för hvarje försäkrad. Dervid har då icke inräknats kostnaden för

riksförsäkringsembetet och skiljedomstolarne äfvensom arfvodena till

öfverläkare, m. m. Tager man hänsyn äfven till dessa kostnader —

hvilket endast kunnat göras helt approximativt —- kommer man till ett

belopp af ungefär 1 kr. 10 öre för hvarje försäkrad. I motsats till

hvad förhållandet var med Norge, har i detta fall proportionen mellan

administrationskostnad och totalutgifter mindre betydelse för en jemförelse

med våra förhållanden, då, såsom bekant, i Tyskland ett särskildt system

tillämpas vid bestämningen af försäkringsafgifternas storlek. För år

1898 kan man dock beräkna, att kostnadsprocenten uppgick till mellan

12 och 13 procent.

I fråga om Österrike torde det vara tillräckligt att anföra de för

anstalten i Wien gällande siffrorna. För år 1900 beräknades för »löpande

förvaltningskostnader» 11,14 procent af försäkringspremierna, men

med tillägg af vissa poster för skiljedomstolarne m. m. kommer man

till omkring 13 procent. För hvarje försäkrad utgjorde den årliga

kostnaden ungefär 1 kr. 30 öre.

Man finner af det nu anförda, att den här ofvan angifna kostnaden

för riksförsäkringsanstaltens verksamhet i allmänhet kan anses motsvara

hvad som i andra statsanstalter med liknande uppgift erfordras. Der
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

jemte understiger den väsentligt de kostnader, som förekomma i enskilda

affärsföretag, hvilka kostnader vanligen uppgå till 20 å 40

procent af premieintägten.

Liksom anstaltens organisation, om man bortser från postsparbankens

särskilda verksamhet, kan sägas vara gifven i och genom

arten af de göromål, som skola åligga densamma, och derför äfven i

hufvudsak motsvarar organisationen af andra statsanstalter med liknande

uppgift, så måste tydligen äfven de olika försäkringsformer, som annorstädes

kommit till användning i liknande fall, komma att jemväl af

anstalten tillämpas.

Den vanligaste formen för försäkring torde väl framdeles blifva

den, att försäkringen tages i hela det omfång, som motsvarar de af

lagen bestämda ersättningarne. Men åtminstone under den första tiden,

innan ännu fördelarne af att taga hela försäkringen i riksförsäkringsanstalten

hunnit blifva tydliga, komma antagligen många arbetsgivare,

särskild! i följd åt stadgandena i 8 och 21 §§ af lagen, att

endast delvis försäkra sin risk i anstalten. Om således t. ex. en arbetsgivare

bildat en pensionskassa för sina arbetare, som gäller jemväl för

invaliditet, som orsakats af olycksfall, och pensionsbeloppen minst motsvara

de af lagen stadgade, så behöfver han ju i anstalten endast taga

försäkring för ersättningar till enkor och barn samt för sjuk- och begrafningshjelp.

1 andra fall åter kan en arbetsgifvare, derigenom att en af

honom bildad både pensions- och enkekassa finnes, men i hvilken pensionsbeloppen

äro lägre än efter lagen, åtnöja sig med en försäkring

af de felande beloppen. Har arbetsgifvare tagit försäkring i enskildt försäkringsbolag,

som icke lemnar försäkring för utbekommande af lifränta

utan försäkring till utbekommande af ett kapital, motsvarande beloppet af

lifräntans kapitalvärde, kommer jemväl det såsom ersättning utbetalade

kapitalet i allmänhet att insättas i anstalten för beredande af lifräntan.

I många fall komma nog äfven arbetsgifvare att finna det förmånligast

att sjelfva, utan försäkring, bära risken för den ålagda ersättningspligten

men vid inträffande af sådant olycksfall, som föranleder utbetalning

af lifränta, enligt medgifvandet i 10 § af lagen genom insättning

på en gång af motsvarande kapitalbelopp befria sig från lifräntebetalningen.

I allmänhet taget måste derför riksförsäkringsanstalten vara

beredd på att icke allenast lemna försäkring för hela den lagstadgade

risken utan äfven att i många fall endast öfvertaga vissa delar af

samma risk allt efter arbetsgifvarnes olika behof och förhållanden.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

31

Försäkring-, tagen i anstalten, kan vidare vara individuell eller

kollektiv. Vid den individuella försäkringen, som väl egentligen endast

i fråga om enskilda arbetare, som frivilligt försäkra sig, torde förekomma,

blifver en uppgifven person försäkrad under en viss på förhand uppgifven

tid eller ock tillsvidare, så länge hans yrke är af den beskaffenhet,

som motsvarar den betingade premien. Försäkringsbrefvet utfärdas

i detta fall för personen i fråga och innehåller naturligtvis de

närmare bestämmelserna af försäkringsvilkoren. Premierna erläggas i

förskott och kunna fördelas på betalningsterminer efter särskild t aftal.

Ehuru naturligtvis intet hinder förefinnes för en arbetsgifvare att

lör hvar och en af sina hos honom anstälde arbetare taga individuell

försäkring, torde det dock i det stora flertalet fall blifva vida beqvämare

att kollektivt försäkra hela arbetarepersonalen eller en del deraf.

Detta tillgår på sådant sätt, att arbetsgifvaren på förhand och efter

gifna formulär, förutom erforderliga upplysningar angående yrkets särskilda

beskaffenhet m. in., uppgifver det ungefärliga antalet af dem,

som han önskar försäkra, äfvensom don tidrymd, som försäkringen skall

omfatta. Kan denna tidrymd ej på förhand närmare bestämmas, såsom

t. ex. vid byggnadsföretag, angifves hvad som kan synas sannolikt.

Vid hvarje års slut, eller om försäkringen omfattar kortare

tid än ett år äfven oftare, har arbetsgifvaren att lemna uppgift angående

det verkliga antalet arbetare och den tid, de hos honom

under försäkringstiden varit anstälda. 1 början beräknas den erforderliga

afgiften efter den först meddelade uppgiften och erlägges vid försäkringsbrefvets

afhemtning å postsparbankskontoret. Allt eftersom noggrannare

uppgifter kunna meddelas, regleras afgiften, och arbetsgifvaren

eger då att antingen inbetala hvad han tilläfventyrs enligt den förra

uppgiften betalat för litet eller att i det motsatta fallet återfå det Överskjutande

beloppet eller få detsamma afräknadt vid erläggandet af

nästa premie. I allmänhet kommer premien för hela den försäkrade

arbetarepersonalen att beräknas efter hufvudtalet och således

efter en medelpremie, afpassad efter den uppskattade genomsnittliga

farlighetsgraden hos de tilläfventyrs till arten olika slag af verksamhet,

som af de olika arbetarne utöfvas. I en del fall, och särskild! der det

gäller arbetsgifvare med stor arbetarepersonal, kan en fördelning efter

verksamhetens beskaffenhet finnas ändamålsenlig, och premien således

beräknas särskild! för hvarje yrkesgrupp. Att ingå på vidare detaljer,

utöfver hvad som här nu anförts eller ock framgår af hvad

jag förut i detta mitt yttrande angifvit i fråga om ombudens och postsparbankens

verksamhet och ställning till anstalten och de försäkrade,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

synes mig ej behöfligt och ej heller fullt lämpligt, då det är tydligt,

att en del detalj bestämmelser äro af den art, att de svårligen på förhand

kunna med säkerhet angifvas. I alla händelser är det uppenbart, att

anstaltens verksamhet bör så ordnas, att den i möjligaste mån kan tillgodose

alla de fordringar med afseende å enkelhet och beqvämlighet

äfvensom skyndsamhet vid ärendenas behandling, som af de intresserade

parterna rättvisligen kunna uppställas.

För öfverskådlighetens skull tillåter jag mig jemväl att, i fråga

om de blifvande försäkringsafgifternas storlek, här återgifva hvad som

derom anfördes i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 1 februari

1901, nemligen:

»Då det utan tvifvel vore önskligt att redan på frågans närvarande

ståndpunkt vinna någon insigt om storleken af de bördor, som genom

den föreslagna lagstiftningen skulle komma att åläggas arbetsgifvarne

inom de olika yrkena, så har försäkringsinspektören, på anmodan af

mig, verkstält en preliminär undersökning angående den sannolika storleken

af de premier, som för några af de vigtigare yrkena skulle komma

att erfordras vid försäkring i riksförsäkringsanstalten. Resultatet af

denna undersökning återgifves här nedan i en tabell, som i första kolumnen

innehåller benämningen å det undersökta yrket och i den andra

kolumnen angifver den beräknade årspremiens belopp i helt antal kronor.

De anförda siffrorna grunda sig på en jemförelse mellan de i

Tyskland, Österrike och Norge hittills vunna resultaten, å ena sidan,

och, å andra sidan, premierna hos svenska bolag samt resultaten af de

i vårt land hittills utförda statistiska undersökningarne öfver freqvensen

af olycksfall i arbete.

I den följande tabellen är antaget, att den högsta förekommande

afgiften skulle utgöra 18 kronor, den lägsta 1 krona. Såsom i det af

försäkringsinspektören till särskilda utskottet vid 1900 års riksdag —

se utskottets utlåtande n:o 1, sid. 63—66 — afgifna utlåtande framhållits,

kan medelpremien för samtliga yrkena antagas till 8 å 9 kronor

för manlig och till 2 kronor för qvinlig arbetare.

Vid uppräknandet af de undersökta yrkeskategorierna har hufvud*

sakligen den ordning iakttagits, som angifves i 2 § af lagförslaget.

Timmerhuggning,.............................:..........................................;...................... 11

Sågverk med cirkelsåg..................a..../:...,.......................................................... 16

» utan ». .......;............................................................................... 11

Upptagning af is...„........................................................................................... 10

» » torf......................................i.-..........................a-.....•■•••• 4

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 15. 33

Grufdrift.................................................................................................................. 12

Masugn ............................................................................................................... 10

Stenbrott................................................................................................................. 14

Tegelbruk ...................................................................................................... 6

Glasbruk.......................................................................................................,...... 3

Porslins-, kakel- och lergodsfabriker.......................................................... 4

Kalk- och cementbruk ...........................................>........................................... 7

Gjuteri .............................. 8

Mekanisk verkstad..................................................... 9

Gevärsfabrikation ............................................................................................... 5

Kanontillverkning ................................................................................................ 10

Instrumentfabrik.................................................................................................. 3

Fabrikation af gödningsämnen.................................................................... 6

Tvålfabrik .............................................................................................................. 5

Tändsticksfabrik........................................................ 6

Spinneri ...................... 5

Väfveri..................... 2

Handskfabrik ....................................................................................................... 1

Skofabrik.......''............................................ 3

Klädesfabrik................................................................. 2

Sockerbruk............................. 6

Tobaksfabrik........................................................................................................... 1

Pappersfabrik...................................................................................................... 9

Snickeri med motor.................... 11

Vagnfabrik....................................................................................... 5

Fabrikation af jernvägsvagnar ................................................................... 9

Mineralvattenfabrik............................................................................................ 4

Skeppsbyggeri..................................................................................................... 9

Bränneri ................................................................................................................ 7

Bryggeri ................................................................................................................. 8

Bageri..................................................................................................................... 4

Slagteri med motor............................................................................................. 8

Mejeri med motor............................................................................................. 4

Qvarn...................................................... 8

Boktryckeri .................................................. 2

Tillverkning af krut eller nitroglycerin ...................................................... 14

» » andra sprängämnen ............................................................. 18

Skorstensfejare ..................................................................................................... 10

Flottning....................... 11

Lastning och lossning af varor ................................................................... 10

Bih. till Bilsd. Prat. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 13 Iläft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

Brobyggnad ........................................

Kanalbyggnad.....................................

Tunnelbyggnad..................................

J ern vägsbyggnad...............................

Timmermän ........................................

Murare ...............................................

Taktäckare och plåtslagare ..........

Inredning af hus, utvändigt..........

» » » , invändigt..........

Gas-, vatten- och kloakledningar

Elektricitetsverk ...............................

Gasverk...............................................

12

8

16

12

14

12

18

11

6

7

7

6

Tydligtvis kunna dessa siffror ej göra anspråk på att vara definitiva,

utan skola här blott tjena till att lemna en något närmare före*

ställning om premiernas belopp, än som af det ofvannämnda yttrandet

af försäkringsinspektören kunde ernås. Flera af de angifna beloppen

äro att anse såsom medeltal för samtliga de närbeslägtade yrken, som

sammanfattats under en generel benämning, under det att vid anstaltens

trädande i verksamhet yrkena naturligtvis komma att specificeras så

långt ske kan på grund af den hittills vunna erfarenheten. Äfvenledes

är det tydligt, att premierna för de olika arbetsgifvarne komma att vid

tillämpningen icke allenast rättas efter yrkets allmänna karakter utan

äfven i de särskilda fallen modifieras med hänsyn till de förhållanden,

under hvilka yrket bedrifves, och till de försigtighetsmått, som dervid

iakttagas.»

Såsom jag redan i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 1

februari 1901 angifvit, har jag tänkt mig, att kostnaden för ombesörjandet

af olycksfallsförsäkringen i riksförsäkringsanstalten skulle bestridas

med motsvarande del af ränteafkastningen å den genom årliga

afsättningar bildade arbetareförsäkringsfonden. Framdeles ifrågakommande

pensioner till anstaltens tjensteman och betjente skulle likaledes

utgå från samma afkastning. Arbetareförsäkringsfondens belopp utgjorde

vid slutet af år 1900 kr. 7,804,439: 22. Lägger man härtill de af 1900

och 1901 års Riksdagar beslutade afsättningar af tillsammans 2,800,000

kronor äfvensom den vid 1901 års slut för det året uppkomna räntebehållningen,

som enligt inhemtade upplysningar kan antagas uppgå

till omkring 373,000 kronor, så skulle nämnda fonds belopp vid början

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.

35

af innevarande år kunna beräknas uppgå till omkring 10,977,000 kronor.

Man finner häraf att, äfven om den totala förvaltningskostnaden i verkligheten

skulle komma att med några tusental kronor öfverstiga de gjorda

förutberäkningarne, i allt fall knappast en tredjedel af årsräntan å fondens

närvarande belopp skulle komma att tagas i anspråk.

Beträffande den tidpunkt, från och med hvilken de erforderliga

medlen böra vara disponibla, tillåter jag mig erinra derom, att enligt

Riksdagens af Eders Kongl. Maj:t godkända beslut lagen sjelf ej skall

träda i kraft förr än riksförsäkringsan stalten blifvit inrättad, och att

således, om lagen, såsom väl torde varit afsedt, skulle kunna träda i

kraft den 1 januari nästkommande år, äfven de erforderliga medlen

böra stå till förfogande senast från och med sagda tidpunkt.

Vid närmare undersökning finner man emellertid lätt, att anstalten

icke utan allt för stora olägenheter både för anstalten sjelf och för allmänheten

kan träda i full verksamhet omedelbart efter det densamma

kommit till stånd, utan att anstalten behöfver en viss öfvergångs- och

beredelsetid för att hinna utföra en mängd arbeten, som måste vara

färdiga, innan den egentliga verksamheten kan börja. Sådana arbeten

äro — förutom ombesörjandet af nödiga lokaler och anskaffande af

nödigt material af hvarjehanda slag — uppgörande af premietarifferna

för det första verksamhetsåret, antagande och instruerande af ombud

åtminstone på de vigtigaste orterna, utarbetande af samtliga de formulär

af olika slag, som skola komma till användning, ordnandet af samarbetet

med postsparbanken, o. s. v. Derjemte vore det af största vigt,

om ledamöterna af den blifvande styrelsen, innan anstalten öppnades

för allmänheten, kunde hinna att närmare bestämma åtminstone de vigtigaste

af de grunder, som sedermera komme att tillämpas, såsom grunderna

för bedömandet af invaliditetsgraden hos skadade arbetare, de

grunder, efter hvilka de i 21 § medgifna anordningar böra af anstalten

pröfvas, in. m.

Längden af den öfvergångstid, som kan blifva erforderlig för utförande

af det förberedande arbetet, är visserligen ej lätt att på förhand

angifva, men synes mig dock för säkerhetens skull ej böra bestämmas

till kortare tid än fyra månader. I enlighet härmed skulle

således anstaltens tjenstemän tillträda sina befattningar den 1 september

innevarande år, och det för sådant ändamål erforderliga anslaget af

46,100 kronor för år räknadt till motsvarande del blifva behöflig!, redan

från den tiden. Hvad de öfriga erforderliga medlen, som för helt år

beräknats till sammanlagd! 66,000 kronor, angår, så är det visserligen

eant att hvad som deraf skulle åtgå till bestridande af arfvoden åt om
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kongl. Maj:ts Nåd. Froposition No 15.

buden och vissa tjensteman vid postsparbanken in. m., ej skulle kunna

anses vara direkt behöfligt under öfvergångstiden; men då hela den del

af nämnda belopp, som motsvarar öfvergångstidens föreslagna längd af

fyra månader, nemligen 22,000 kronor, synes mig vara väl behöflig

för bestridande jemväl af de med den första organisationen förenade

kostnader, så vågar jag ej för arbetet under öfvergångstiden föreslå

lägre belopp. Hela det belopp, som skulle för nämnda ändamål blifva

erforderligt, torde derför böra beräknas till en tredjedel af hela den

årliga summan af 112,100 kronor eller till i rundt tal 37,400 kronor.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå, att Riksdagen, med godkännande

af ofvan intagna förslag till aflöningsstat för en riksförsäkringsanstalt

att gälla från och med år 1903 samt till vilkor för löneförmånernas

åtnjutande, må medgifva,

att från och med år 1903 till bestridande af aflöningarne till anstaltens

tjenstemän och betjente må årligen användas ett belopp af

46,100 kronor;

att från och med sagda år må årligen användas till expenser för

anstalten och arfvoden till arbetareförsäkringsrådets medlemmar förslagsvis

21,000 kronor, till bestridande af kostnaden för ortsombuden förslagsvis

25,000 kronor samt till ersättningar dels till postsparbanken

för uppbörden af försäkringsafgifterna och utbetalningen af ersättningsbeloppen,

dels till postsparbanksstyrelsen för försäkringsfondens förvaltning

tillhopa förslagsvis 20,000 kronor eller tillsammans förslagsvis

66,000 kronor;

att derjemte under år 1902 må till bestridande af organisationskostnader

för anstalten användas högst 37,400 kronor; samt

att de belopp, som sålunda användas, äfvensom framdeles ifrågakommande

pensioner till anstaltens tjenstemän och betjente må utgå

från arbetareförsäkringsfondens intressemedel.

Till hvad departementschefen sålunda hemstält,

deri Statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade

Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall samt befalde,

att nådig proposition i ämnet skulle till Riksdagen

aflåtas af innehåll bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Carl G. Edman.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1902.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1902:90 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition om inrättande af en riksförsäkringsanstalt. s. 1 i texten
  2. SU 1902:65 Memorial, med föranledande af kamrarnes skiljaktiga beslut angående Kongl. Maj:ts proposition om inrättande af en riksförsäkring sanstalt. s. 1 i texten
  3. SU 1902:35 Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition om inrättande af en riksför säkring sanstalt. s. 1 i texten