Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om reglering af prästerskapets aflöning m. m

1910-02-11 · 98 sidor, varav 95 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 95 av 98 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1910:85, Med förslag till lag om reglering af prästerskapets aflöning m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

1

Nr 85.

Kungl. Maflts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag om reglering af prästerskapets aflöning m. m.; gifven

Stockholms slott den 4 mars 1910.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

för denna dag vill Ivungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till:

1) lag om indragning till statsverket och afskrifning af prästerskapets

tionde samt om ersättning därför;

2) lag om reglering af prästerskapets aflöning;

3) lag om emeritilöner för präster;

4) lag om kyrkofond; samt

5) grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika boställsskogar.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min Allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

P. E. Lindström.

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sand. 1 Afd. 63 Käft. (Nr 85.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 85.

Förslag

till

LAG

om indragning till statsverket och afskrifning af prästerskapets

tionde samt om ersättning därför.

Prästerskapet enligt förut gifna författningar tillkommande tionde,

vare sig tertial-, smör-, fisk- eller kvicktionde, äfvensom alla andra afgifter

af fast egendom skola, på sätt denna lag stadgar, indragas till statsverket

mot godtgörelse i penningar under titel »Ersättning för prästerskapets

tionde».

2 §•

Indragningen skall för hvarje pastorat äga rum från och med ecklesiastikåret

näst efter det, med hvars utgång den på grund af förordningen

den 11 juli 1862 eller förordningen den 1 november 1872 fastställda

lönereglering för prästerskapet i pastoratet upphör att gälla.

Går tiden för dylik lönereglerings giltighet till ända efter den 30

april 1923, äger Kung!. Maj:t, på framställning af pastoratet och dess

ordinarie prästerskap, medgifva, att löneregleringen må tidigare än i sådant

afseende är stadgadt, likväl ej före den 30 april 1924, upphöra att gälla,

i hvilken händelse indragningen skall försiggå från och med ecklesiastikåret

näst efter det, då löneregleringen skall enligt Kungl. Maj:ts beslut

anses hafva förfallit. Är kyrkoherdebeställningen ledig eller äro, där flera

ordinarie prästerliga tjänster finnas i pastoratet, samtliga dessa på en gång

lediga, må Kungl. Maj:t, på ansökan af pastoratet ensamt, sålunda förkorta

den tid, hvarunder löneregleringen eljest skolat vara gällande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

3

3 §•

För hvarje församling skall uträknas, dels huru mycket för ecklesiastikåret

näst före det, efter hvars utgång indragningen skall äga rum, bort

i persedlar och penningar enligt gällande lönereglering utgöras af hvarje

fastighet i församlingen, dels ock hvilka belopp i penningar persedlarna

motsvara efter medeltalen af medelmarkegångsprisen under de femtio åren

1864—1913, därvid iakttages, att, med undvikande af brutna öretal, det,

som öfverstiger ett hälft öre, uppföres till ett öre och det, som är under

eller till och med ett hälft öre, uteslutes.

Kammarkollegium har att, efter sålunda gjord uträkning, fastställa

den summa i penningar, till hvilken samtliga i 1 § omförmälda afgifter

skola för hvarje församling vid indragningen beräknas.

4 §.

Ersättning för de till statsverket indragna afgifter skall för hvarje

församling från och med det ecklesiastikår, indragningen där äger rum,

för all framtid utgå med den af kammarkollegium jämlikt 3 § fastställda

summa, och skall denna summa för hvarje ecklesiastikår vid dess början

inlevereras från statsverket till kyrkofonden.

5 §•

De till statsverket indragna afgifter skola under loppet af tjugu ecklesiastikår,

räknade för hvarje pastorat från och med det år, då indragningen

där vidtager, afskrifvas i sådan ordning, att af den summa, kammarkollegium

enligt 3 § fastställt, inom vederbörande församling till statsverket

årligen erläggas under de första tio åren sextio procent, under därpå följande

fem år fyrtio procent och under de sista fem åren tjugu procent,

hvarefter från och med det tjuguförsta året återstoden eftergifves.

Hvad af den för en församling fastställda afgiftssumma enligt sålunda

stadgade grunder icke den 30 april 1944 förfallit till betalning skall

omedelbart afskrifvas.

6 §.

I den mån de till statsverket indragna afgifter icke afskrifvits, skola

de af kronans uppbördsförvaltning debiteras, uppbäras och redovisas i samband

med kronouppbörden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

Yid debiteringen iakttages, att hvad i den på grund af förordningen

den 11 juli 1862 eller förordningen den 1 november 1872 meddelade

löneregleringsresolution angående afgifterna stadgas skall lända till efterrättelse,

dock att i lön ingående persedlar skola lösas med penningar efter

de i 3 § af denna lag angifna medelvärden.

Öfverstiger vid uppbörden influtet belopp hvad jämlikt 5 § bör till

statsverket gäldas, skall öfverskottet ofördröjligen tillställas församlingens

kyrkoråd; och må de afgiftsskyldiga själfva om användningen af sådant

öfverskott besluta.

7 §.

De ytterligare föreskrifter, som för tillämpning af bestämmelserna i

denna lag kunna finnas erforderliga, meddelas af Konungen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

o

Förslag

tm

LAG

om reglering af prästerskapets aflöning.

Med upphäfvande af hvad i förut gifna författningar finnes stridande

mot här nedan meddelade föreskrifter förordnas som följer:

1 §•

De präster, som i denna lag afses, äro dels kyrkoherdar, komministrar

och adjunkter i alla territoriella församlingar, med undantag af Karlsborgs

församling, dels ock kontraktsprostarne i riket.

Hvarje tjänstgörande kyrkoherde och komminister skall erhålla, jämte

fri hostad och skjuts i tjänsteärenden enligt hvad i 11 § sägs, lön i penningar

så beräknad, att honom därigenom beredes en efter tjänstegrad och

ämbetsåligganden äfvensom lefnadskostnaderna i orten eller andra särskilda

förhållanden lämpad anständig bärgning, utan att särskild ersättning för

honom på grund af tjänsten åliggande förrättningar må äga rum.

2 §•

Efter det nödig utredning skett angående behofvet af sådan ändring

i den kyrkliga indelningen och organisationen, hvarom i 24 § sägs, fastställer

Kungl. Maj:t, i enlighet med de i denna lag stadgade grunder,

särskildt beträffande hvarje pastorat, aflöning för kyrkoherden samt för

komminister, där sådan skall vara anställd.

Sålunda fastställd lönereglering skall tillämpas under tjugu ecklesiastikår,

räknade från det, då förut fastställd lönereglering upphör att gälla.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

Ar tillämpning af meddeladt beslut om indragning eller inrättande af

prästerlig tjänst beroende af tjänstinnehafvares afgång, skall, där så erfordras,

särskild lönereglering fastställas för den tid tjänstinnehafvaren

vid sin beställning kvarstår.

3 §•

Lön för kyrkoherde och komminister delas i grundbelopp och fyllnadsbelopp.

Grundbelopp skall utgöra:

för kyrkoherde 4,000 kronor och för komminister 2,500 kronor.

Fyllnadsbelopp beräknas:

för kyrkoherde

efter pastoratets folkmängd med 30 kronor för hvarje fullt 100-tal

personer öfver 1,000 till och med 3,000 och med 40 kronor för hvarje

öfverskjutande fullt 100-tal personer, dock att härvid folkmängd i församling,

där komminister på eget ansvar under pastors tillsyn sköter kyrkbokföringen,

icke medräknas;

efter pastoratets areal i land med 50 kronor för hvarje fullt 100-tal

kvadratkilometer till och med 1,000 och med 100 kronor för hvarje Överskjutande

fullt 500-tal kvadratkilometer, dock ej för mer än tillhopa

10,000 kvadratkilometer; samt

efter kyrkoherden åliggande skyldighet att duplicera med 600 kronor

för duplikation hvarje predikodag, med 300 kronor för duplikation hvarannan

predikodag och med 200 kronor i öfriga fall;

för komminister

efter folkmängd i den eller de församlingar, för hvilka komministern

är anställd, med 15 kronor för hvarje fullt 100-tal personer öfver 1,000;

efter pastoratets areal i land -— med iakttagande att, där flera komministrar

finnas, beloppet beräknas för dem alla tillsammans till lika fördelning

mellan dem —- med 50 kronor för hvarje fullt 100-tal kvadratkilometer

till och med 1,000 och med 100 kronor för hvarje Överskjutande

fullt 500-tal kvadratkilometer, dock ej för mer än tillhopa 10,000

kvadratkilometer; samt

efter komministern åliggande skyldighet att duplicera med 600 kronor

för duplikation hvarje predikodag, med 300 kronor för duplikation hvarannan

predikodag och med 200 kronor i öfriga fall.

Yid lönebeloppens fastställande skola senast tillgängliga officiella uppgifter

angående folkmängd och areal följas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

4 §•

Skulle med hänsyn till särskilda förhållanden — såsom synnerligen

höga lefnadskostnader i orten eller för prästerskapet eljest ökade utgifter

eller med tjänstens skötande förenad synnerlig besvärlighet — lönebelopp,

som blifvit med tillämpning af förut omförmälda grunder beräknadt, finnas

allt för ringa, må vid löneregleringens fastställande, där Kungl. Maj:t så

pröfvar skäligt, sådant lönebelopp förhöjas för kyrkoherdebeställning med

högst 1,000 kronor och för komministersbeställning med högst 500 kronor.

Därest åter på grund af särskilda omständigheter det efter nämnda

grunder beräknade lönebeloppet skulle finnas i förhållande till det med

tjänsten förenade arbete allt för högt, må detsamma vid löneregleringens

fastställande minskas, dock ej med mer än 500 kronor för kyrkoherdebeställning

och 250 kronor för komministersbeställning.

5 §.

Lön må ej, utom i de fall, som i 8 och 9 §§ omförmälas, fastställas

till lägre belopp än 4,000 kronor för kyrkoherde och 2,500 kronor

för komminister.

För domprost vare lägsta lön 8,000 kronor. För domprost i Uppsala,

Lund och Göteborg äfvensom för kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen i

Stockholm skall lönen utgöra 10,000 kronor.

Högsta lönebelopp vare 10,000 kronor.

6 §.

Präst, som under minst tio år innehaft och med godt vitsord bestridt

ordinarie befattning inom sin grad, äge att, där lönen, utom i de fall, som

i 8 och 9 §§ omförmälas, blifvit enligt denna lag fastställd till lägre belopp

än 4,500 kronor för kyrkoherde och 3,000 kronor för komminister,

ur kyrkofonden, jämlikt därom af Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter,

utfå ålderstillägg, så afpassadt, att lönen jämte ålderstillägget uppgår till

nämnda belopp.

7 §•

Hvad genom donation af enskild tillförsäkrats innehafvare af viss

prästerlig tjänst i syfte att bereda denne särskild förmån utöfver lönen

skall oafkortadt komma samme tjänstinnehafvare till godo; dock skall vid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 85.

bestämmande af lönetillägg enligt 4 § hänsyn tagas till befintligheten af

sådan donation.

8 §•

Yid fastställandet af särskild lönereglering, enligt 2 § tredje stycket,

må, där så skäligt pröfvas, det i lönen ingående grundbelopp minskas för

kyrkoherde med 500 kronor och för komminister med 250 kronor.

9 §•

Finner Kungl. Maj:t prästerlig tjänst, om hvars bibehållande eller inrättande

framställning blifvit gjord, icke vara för själavårdens behöriga

handhafvande nödig, må Kungl. Maj:t likväl medgifva, att sådan tjänst

bibehålies eller inrättas, därest församling med minst tre fjärdedelar af

dess hela rösttal efter röstvärdet beslutat utgöra, hvad utöfver de i 19 §

2, 3 och 4 mom. omförmälda tillgångar erfordras till bestridande af den

lön, Kungl. Maj:t enligt denna lag bestämmer.

I fall, hvarom nu är sagdt, må, där så skäligt pröfvas, det i lönen

för kyrkoherde ingående grundbelopp minskas med 500 kronor.

10 §.

Beslutar församling med den röstöfvervikt, som i 9 § för där angifvet

fall stadgas, att höja lön, som Kungl. Maj:t enligt denna lag för viss tjänst

bestämt, skall det beslutet, för att vinna bindande kraft, underställas Kungl.

Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse.

, 11 §•

1. Lön till kyrkoherde och komminister skall medelst prästerskapet

i pastoratet anslagna aflöningstillgångar äfvensom församlingsafgifter, på sätt

i 19 § sägs, af pastoratet gäldas och af vederbörande kyrkoråd kvartalsvis

utbetalas.

2. Fri bostad skall beredas kyrkoherde och komminister genom upplåtelse

till honom af prästgård, hvarom i ecklesiastik boställsordning sägs.

Finner Kungl. Maj:t på grund af särskilda omständigheter hinder möta

mot dylik upplåtelse, åligger det pastoratet att till vederbörande tjänstinnehafvare,

där icke bostad, hvarmed tjänstinnehafvaren åtnöjes, eljest af

pastoratet beredes honom, gälda hyresersättning med belopp, som af Kungl.

Maj:t med hänsyn till de i orten rådande förhållanden pröfvas skäligt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

3. Fri skjuts för resa till allmän gudstjänst äfvensom till kyrkostämmor

samt kyrko- och skolrådssammanträden skall, då väglängden uppgår

till minst två kilometer, beredas vederbörande tjänstinnehafvare sålunda,

att förbehåll därom göres vid löneboställes utarrendering. Möter hinder

härför, åligger det pastoratet att för skjuts, som nu är nämnd, till tjänstinnehafvaren

utgifva ersättning med belopp, som af Kungl. Maj:t i enlighet

med de i orten rådande förhållanden bestämmes och af kyrkorådet

med de i 1 mom. omförmälda aflöningsmedel gäldas i enahanda ordning

som om lön är stadgadt.

Bidrag till bestridande af kostnaden för skjuts i andra tjänsteärenden

skall, i den mån sådant pröfvas erforderligt, ur kyrkofonden utgå med belopp,

som Kungl. Maj:t vid löneregleringens fastställande bestämmer.

4. Yed och bränntorf till husbehof äger vederbörande tjänstinnehafvare

efter Kungl. Maj:ts bestämmande, afgiftsfritt, men på egen bekostnad,

bekomma å löneboställe, när tillgång därtill finnes.

12 §.

Hvarje tjänstgörande adjunkt skall såsom löneförmåner åtnjuta bostad,

vivre, skjuts i tjänsteärenden, efter ty i 14 § stadgas, årligt adjunktsarfvode,

ej understigande 1,000 kronor, samt kostnadsersättning för resa till tjänstgöringsort

enligt de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t därom meddelar.

Yrkas af adjunkten eller af den, som har att tillhandahålla bostad

och vivre, att i stället för dessa förmåner må lämnas godtgörelse i penningar,

skall sådan godtgörelse till adjunkten utgifvas i enlighet med de

af Kungl. Maj:t därom meddelade föreskrifter.

Tjänstgör extraordinarie präst vid två ordinarie befattningar, skall

adjunktsarfvodet ökas med hälften af det såsom adjunktsarfvode i allmänhet

utgående belopp.

13 §.

Då extraordinarie präst på grund af förordnande uppehåller kyrkoherde-

eller komministersbefattning, skall den extraordinarie prästen, utöfver

hvad han såsom adjunkt äger åtnjuta, tillika erhålla vikariearfvode med

belopp, som beräknas i enlighet med de af Kungl. Maj:t därom meddelade

föreskrifter.

Uppehåller den extraordinarie prästen två ordinarie tjänstebefattningar,

tillkommer honom med afseende å hvardera befattningen den rätt till

vikariearfvode, som nu stadgats.

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 63 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

14 §.

1. Bostad och vivre skola tillhandahållas adjunkt af den präst, till

hvilkens biträde han är anställd eller hvilkens tjänst han uppehåller, eller,

då tjänsten är ledig, af den som åtnjuter de med densamma förenade

inkomster.

Lag samma vare i fråga om skjuts i andra än de i 11 § 3 mom.

första stycket afsedda tjänsteärenden; dock beträffande adjunkt, som är anställd

såsom biträde hos annan präst, endast i afseende å tjänsteresor, som

tjänstinnehafvaren åt honom anförtor.

2. Adjunktsarfvode för extraordinarie präst, hvilken är anställd såsom

biträde åt allenast en ordinarie tjänstinnehafvare, skall godtgöras af

kyrkofonden.

Det belopp, hvarmed adjunktsarfvodet skall förhöjas i det uti 12 §

förutsatta fall, att extraordinarie präst tjänstgör vid två ordinarie befattningar,

skall af dem, som uppbära de med samma befattningar förenade

inkomster, gäldas med hälften af hvardera. Hvad sålunda stadgats skall

under enahanda förutsättning tillämpas jämväl med afseende å bestridandet

af kostnaderna för bostad och vivre åt den extraordinarie prästen.

3. Yikariearfvode skall gäldas af den, som uppbär de med den ordinarie

tjänsten förenade inkomster.

4. Fri skjuts i tjänsteärenden, som i 11 § 3 mom. första stycket

afses, beredes adjunkt på enahanda sätt, som där beträffande ordinarie

tjänstinnehafvare är stadgadt.

5. Kostnadsersättning till adjunkt för resa till tjänstgöringsort skall

bestridas af kyrkofonden.

15 §.

Från kyrkofonden utgående adjunktsarfvoden skola kvartalsvis utbetalas

till vederbörande adjunkter.

Andra arfvoden liksom ersättning för bostad och vivre, där dessa

senare förmåner böra godtgöras med penningar, skola likaledes kvartalsvis

utbetalas, dock att, om före utgången af sålunda angifven betalningstid

förordnande upphör, samtidigt skall till adjunkten erläggas hvad honom

tillkommer.

16 §.

Ordinarie präst, som mottagit förordnande att jämte egen tjänst uppehålla

annan befattning eller annan i hans tjänst biträda, äger att af den,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

som uppbär med den senare beställningen förenade inkomster, åtnjuta godtgörelse

enligt de af Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter angående beräkning

af sådan godtgörelse.

17 §.

För en hvar af kontraktsprostarne fastställer Kungl. Maj:t arfvode,

fördeladt i grundbelopp och fyllnadsbelopp.

Grundbeloppet skall utgöra 150 kronor.

Fyllnadsbeloppet skall utgå

med 15 kronor för hvarje pastorat, som kontraktet omfattar; samt

med 5 kronor för hvarje fullt 100-tal kvadratkilometer af kontraktets

areal i land till och med 1,000, och därutöfver med 10 kronor för hvarje

Överskjutande fullt 500-tal kvadratkilometer, dock att fyllnadsbelopp icke

utgår för mer än tillhopa 30,000 kvadratkilometer.

Prostarfvode gäldas från kyrkofonden.

18 §.

Präst, som är förordnad att i stället för kontraktsprost utöfva dennes

prostämbete, äger att af den, hvilken eljest är till prostarfvodet berättigad,

för den tid, förordnandet omfattar, uppbära hälften af det belopp, som

för samma tid skall såsom prostarfvode utgå, eller hvad dem eljest åsämjer.

19 §.

Till bestridande af de för kyrkoherde och komminister fastställda

löner skola, i den mån det till lönernas gäldande erfordras, i nedan nämnd

ordning användas:

l:o) församlingsafgifter till belopp ej öfverstigande tre öre för hvarje

helt eller påbörjadt tiotal kronor af hela inkomstbeloppet inom pastoratet;

skolande inkomsten beräknas för jordbruksfastighet till sex kronor och

för annan fastighet till fem kronor för hvarje fulla etthundra kronor af

taxeringsvärdet jämlikt senast fastställda taxeringslängd samt i fråga om

inkomst af kapital och arbete till det beskattningsbara belopp, för hvilket

bevillning till staten skall jämlikt senast fastställda taxeringslängd erläggas;

2: o) arrende af de inom pastoratet belägna löneboställen, med undantag

af sådana, hvilkas afkomst skall, enligt 7 §, tillgodokomma viss tjänstinnehafvare

utöfver lönen eller, enligt bestämmelse i donationsbref angående

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

bostället, tillfalla änka, eller ock, enligt 3 § i lagen om kyrkofond, ingå

till nämnda fond;

3:o) afgälder af lägenheter, afsöndrade eller upplåtna från boställe,

som afses i nästföregående moment, ränta å medel, som vid försäljning

eller afstående för allmänt behof erhållits för sådant boställe eller del däraf,

äfvensom öfriga till aflöning af prästerskapet i pastoratet afsedda medel’

med undantag af sådana, hvilka skola, enligt 7 §, tillgodokomma viss

tjänstinnehafvare utöfver lönen eller, enligt 2 och 3 §§ i lagen om kyrkofond,

ingå till nämnda fond;

4:°) skogsförsäljningsmedel från de i 2 mom. afsedda boställen, årligen

utgående ur kyrkofonden med högst det af Kungl. Maj:t beträffande hvarje

boställes skog fastställda belopp, som för viss tidsperiod beräknats motsvara

skogens behållna årliga afkastning;

5:°) församlingsafgifter, utöfver hvad i 1 mom. sägs, till erforderligt

belopp.

20 §.

I gäldandet af de enligt 19 § 1 och 5 mom. utgående församlingsafgifter

skola alla de, hvilka inom pastoratet erlägga kommunalutskylder,

deltaga efter de för sådana utskylders utgörande i allmänhet stadgade

grunder; och skola dessa afgifter inom hvarje till pastoratet hörande församling

debiteras och uppbäras i samma ordning som afgifter till kyrka

och skola.

Angående den lindring i skattskyldigheten till svenska kyrkans prästerskap,

som tillkommer vissa främmande trosbekännare, är särskildt stadgadt.

21 §.

Har för bestridande af de för kyrkoherde och komminister fastställda

löner jämte skjutsersättning, hvarom i 11 § 3 mom. första stycket och

14 § 4 mom. sägs, såsom församlingsafgifter utdebiterats sammanlagdt

större belopp, än som motsvarar dels tio öre för hvarje person af pastoratets

hela folkmängd enligt senast upprättade mantalslängd, dels sex öre för

hvarje helt eller påbörjadt tiotal kronor af pastoratets hela inkomstbelopp,

beräknadt som i 19 § 1 mom. sägs, skall ersättning af kyrkofondens medel

beredas pastoratet för det öfverskj utande beloppet, utom beträffande lönebelopp,

som församling, enligt 9 eller 10 §, särskildt förbundit sig att utgöra.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 58.

22 8.

13

De i denna lag omförmälda aflöningsmedel för kyrkoherdar och komministrar

skola, i den mån de ej omedelbart till tjänstinnehafvare utbetalas,

särskildt för sig af vederbörande kyrkoråd förvaltas och göras räntebärande.

För medlens bibehållande till afsedt ändamål är pastoratet ansvarigt;

och äger domkapitlet däröfver hålla’ hand.

23 §.

Erfordras å ena sidan för åstadkommande af tillfredsställande församlingsvård

delning af pastorat eller inrättande af ny prästerlig tjänst och

å andra sidan för beredande af full sysselsättning för tjänstinnehafvare

sammanslagning af pastorat eller indragning annorledes af befintlig tjänst,

meddelar Kungl. Maj.t, efter vederbörande myndigheters hörande och sedan

yttranden från pastoratet samt dess prästerskap och, i händelse någon prästerlig

befattning i pastoratet är ledig, från kontraktsprosten infordrats, beslut

därom i sammanhang med fastställandet af lönereglering för pastoratet.

24 §.

Har Kungl. Maj:t under den tid, för hvilken lönereglering är fastställd,

bifallit gjord framställning om sådan ändring i den kyrkliga organisationen,

som i 24 § omförmäles, skall vid däraf föranledt bestämmande

af lön för prästerlig tjänst och beredande af tillgångar därtill denna lag

i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

25 §.

Föreskrifterna i 12, 13, 14 och 15 §§ skola för prästerskapet inom

visst stift lända till efterrättelse, så snart på grund af denna lag fastställd

lönereglering beträffande något till samma stift hörande pastorat vunnit

tillämpning, därvid likväl iakttages, dels att ordinarie präst, hvars lön utgår

enligt äldre lönereglering, skall ej mindre till kyrkofonden inbetala, hvad

honom enligt gällande prästmötesbeslut åligger att för aflöning af extraordinarie

präster utgifva utöfver förmånerna af bostad och vivre samt skjuts

i tjänsteärenden, än äfven godtgöra hos honom anställd extraordinarie präst

för resa till tjänstgöringsorten, dels ock att adjunkt hos eller vikarie för

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

sådan tjänst innehafvare skall ur kyrkofonden bekomma jämväl arfvode,

hvarom i 12 § tredje stycket och 13 § sägs.

Bestämmelserna i 17 och 18 §§ skola tillämpas från och med den

1 maj 1914, redan utnämnd kontraktsprost förbehållet att under hans

tjänstetid från kyrkofonden uppbära aflöning efter hittills gällande grunder.

26 §.

- spy» .fsgp^g!

Aflöningsmedel, hvarom i 19 § 2 och 3 mom. sägs, skola af vederbörande

kyrkoråd uppbäras från och med ecklesiastikåret näst efter det,

med hvars utgång den på grund af förordningen den 11 juli 1862 eller

förordningen den 1 november 1872 fastställda lönereglering beträffande

pastoratet upphör att gälla, eller, om hinder därför möter, när det utan

förnärmande af annans rätt kan ske.

27 §.

Hvad om domkapitlet i denna lag är stadgadt gäller äfven om Stockholms

stads konsistorium.

28 §.

De ytterligare föreskrifter, som för tillämpning af bestämmelserna i

denna lag kunna finnas erforderliga, meddelas af Konungen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

15

Förslag

till

LAG

om emeritilöner för präster,

l §•

Emeritilöner må, under de villkor och bestämmelser, som här nedan

stadgas, från kyrkofonden utgå till ordinarie och extraordinarie präster,

h vilka tjänstgöra i territoriell församling, dock icke till prästerskapet i

Karlsborgs församling, ej,heller till kyrkoherde i prebendepastorat.j1

För ordinarie tjänstinnehafvare skall emeritilön motsvara åttio procent

af hans lön, beräknad till det belopp, hvartill densamma bestämts

vid lönereglering, fastställd på grund af lagen om reglering af prästerskapets

aflöning, eller, om sådan lönereglering med afseende å tjänstinnehafvaren

icke vunnit tillämpning, till det belopp, efter hvilket afgift till

prästerskapets änke- och pupillkassa senast utgått. Ej må dylik emeritilön

understiga tretusen tvåhundra kronor för kyrkoherde och tvåtusen kronor

för komminister, ej heller öfverstiga fyratusen åttahundra kronor; och skall,

där vid uträkning efter ofvan angifna grund emeritilönen ej uppgår till

jämnt tiotal kronor, densamma höjas till närmast högre tiotal.

För extraordinarie präst skall emeritilön utgöra ettusen femhundra

kronor.

3 §•

Med iakttagande däraf att kyrkofonden eljest åliggande utgifter skola

i främsta rummet bestridas samt att icke något år mer än femhundra
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd Proposition Nr 85.

tusen kronor må användas till emeritilöner, bestämmer Kungl. Maj:t, huru

tillgängliga medel skola, med hänsyn till olika klasser af tjänstinnehafvare,

uppdelas i lämpligt antal emeritilöner.

4 §•

Ordinarie präst vare pliktig att, mot åtnjutande af emeritilön, från

tjänsten afgå:

när han fyllt sjuttiofem år; eller

när han fyllt sextiofem år samt under mer än tre af de senast förflutna

fem åren varit i följd af obotlig sjukdom eller ålderdomssvaghet

urståndsatt att själf fullgöra sina tjänsteåligganden och af sådan anledning

åtnjutit tjänstledighet.

Extraordinarie präst må erhålla emeritilön, när han uppnått sextio

års ålder.

5 §•

Kungl. Maj:t utser innehafvare af emeritilön.

För sådant ändamål har domkapitlet att hos Kungl. Maj:t anmäla, då

stiftet tillhörande präst fyllt sjuttiofyra år eller eljest enligt hestämmelserna

i 4 § finnes böra komma i åtnjutande af emeritilön; och skall dylik anmälan

göras före slutet af december månad.

6 §•

Ordinarie präst, åt hvilken emeritilön tilldelats, skall från och med

utgången af näst därpå följande ecklesiastikår frånträda sin tjänstebefattning

och är omedelbart därefter berättigad att åtnjuta emeritilönen.

Extraordinarie präst äger åtnjuta emeritilön från och med början af

ecklesiastikåret näst efter det, då dylik lön blifvit honom tilldelad.

Emeritilön skall kvartalsvis utbetalas och utgår intill slutet af den

månad, hvarunder innehafvaren aflidit. Efterlämnar han änka eller barn,

som, därest emeritilön icke tilldelats honom, varit berättigade till tjänsteller

nådår, äge änkan eller barnen uppbära emeritilönen intill utgången af

den tid, under hvilken tjänst- eller nådårsförmån eljest skolat åtnjutas.

7 §.

Har den, som åtnjuter emeritilön, blifvit dömd prästämbetet förlustig,

vare vid den tid, beslutet härom vunnit laga kraft, hans rätt till dylik

lön förverkad.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

8 §•

Ej må emeritilön i mät tagas eller med kvarstad beläggas.

9 §•

Kungl. Maj:t bestämmer, hvilket år emeritilöner skola första gången

utdelas, och underrättar domkapitlen härom å sådan tid, att dessa kunna

före slutet af december månad året näst förut till Kungl. Maj:t inkomma

med anmälan, hvarom i 5 § förmäles.

10 §.

Kedan utnämnd tjänstinnehafvare vare ej mot sitt bestridande skyldig

att, mot åtnjutande af emeritilön, afgå från sin befattning.

11 §•

Hvad om domkapitel i denna lag är stadgadt gäller äfven om Stockholms

stads konsistorium.

12 §.

De ytterligare föreskrifter, som för tillämpning af bestämmelserna i

denna lag kunna finnas erforderliga, meddelas af Konungen.

Bill. till EiJcsd. Prot. 1910

1 Sami.

1 Afd. 63 Saft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

Rörslag

till

LAG

om kyrkofond.

Med upphäfvande af hvad i förut gifna författningar finnes stridande

mot här nedan meddelade föreskrifter förordnas som följer:

1 §.

De prästerskapet i territoriella församlingar anslagna aflöningsmedcl,

om hvilka i denna lag förmäles, skola utgöra en svenska kyrkans tillhörighet

och, under benämning kyrkofonden, af statskontoret, utan sammanblandning

med statsmedel, förvaltas.

2 §..

Till kyrkofonden skola öfverföras prästerskapets löneregleringsfond och

de ecklesiastika boställenas skogsfond.

I öfrigt skola, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande i hvarje särskildt

fall, till kyrkofonden öfverlämnas dels till aflöning för prästerlig tjänst

afsedda fonder och andra kapitaltillgångar, i den mån de ej äro att hänföra

till lönemedel, som omförmälas i 7 § af lagen om reglering af

prästerskapets aflöning eller enligt grunderna för bestämmelserna i 19 och

22 §§ af samma lag böra af vederbörande kyrkoråd förvaltas, och dels för

såldt eller utbytt boställe erhållna ersättningsmedel, hvarom i 62 § af

ecklesiastik boställsordning sägs.

3 §.

Ytterligare skola till kyrkofonden ingå:

1. hvad enligt lagen om indragning till statsverket och afskrifning

af prästerskapets tionde samt om ersättning därför årligen skall af stats
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 85.

verket gäldas såsom ersättning för tionde och andra afgifter af fast egendom,

hvilka på grund af förut gifna författningar tillkommit prästerskapet;

2. årlig ersättning af statsverket ej mindre för de anslag i kronooch

kyrkotionde samt oindelt spannmål äfvensom hemmansräntor, för hvilka

godtgörelse af statsmedel lämnas prästerskapet det eklesiastikår, som tilländagår

näst före den 1 maj 1914, än äfven för de statsanslag i penningar,

som för samma ecklesiastikår af prästerskapet åtnjutas;

3. arrende af boställen, hvilkas afkomst vid 1913 års slut antingen

ingår till prästerskapets löneregleringsfond eller är af Kungl. Maj :t anvisad

till löneförbättring för prästerlig tjänstinnehafvare i annat pastorat än det,

inom hvilket bostället är beläget;

4. medel, som efter afdrag af kostnaderna för försäljning inflyta för

försåld skog från prästerskapet anslagna löneboställen, med undantag af

sådana, hvilkas afkomst skall, enligt 7 § i lagen om reglering af prästerskapets

aflöning, tillgodokomma viss tjänstinnehafvare utöfver lönen eller,

enligt bestämmelse i donationsbref angående bostället, tillfalla änka;

5. öfverskott, som å de i 19 § 2 och 3 mom. i lagen om reglering

af prästerskapets aflöning afsedda, årligen inflytande aflöningsmedel kan i

ett pastorat uppkomma, sedan hvad däraf för året erfordras till gäldande

af de för prästerskapet därstädes fastställda löner tagits i anspråk;

6. ränta och annan vinst å kyrkofondens tillgångar.

4 §•

Den årliga ersättning för krono- och kyrkotionde samt oindelt spannmål

äfvensom hemmansräntor, hvarom i 3 § 2 mom. förmäles, skall utgöras

med belopp, motsvarande medeltalet af medelmarkegångsprisen för

vederbörande persedlar under de femtio åren 1864—1913, med tillägg af

forsellön.

5 §•

Öfverföring till kyrkofonden af de i 2 § och 3 § 2 mom. omförmälda

tillgångar skall äga rum från och med den 1 januari 1914, hvarefter det

åligger kyrkofonden att svara för samtliga de utgifter, som enligt allmän

författning eller särskilda, i behörig ordning meddelade bestämmelser vid

tiden för öfverföringen redan blifvit anvisade till utgående från dessa tillgångar.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

Inleverering till kyrkofonden af den ersättning, som angifves i 3 §

I mom., vidtager med afseende å hvarje pastorat från och med ecklesiastikåret

näst efter det, med hvars utgång den på grund af förordningen den

II juli 1862 eller förordningen den 1 november 1872 fastställda lönereglering

för prästerskapet i pastoratet upphör att gälla.

Hvad i öfrigt är afsedt såsom inkomst för kyrkofonden skall tillföras

densamma, när sådant utan förnärmande af annans rätt kan ske.

6 §•

Af kyrkofonden skola utgöras:

1. ersättning för församlingsafgifter enligt stadgandet i 21 § af lagen

om reglering af prästerskapets aflöning;

2. hvad af skogsförsäljningsmedel, enligt 19 § 4 mom. i sagda lag,

skall utgå till prästerskapets aflöning;

3. kostnad för skogsindelning å löneboställen, med undantag af sådana,

hvilkas afkomst skall, enligt 7 § i omförmälda lag, tillgodokomma viss

tjänstinnehafvare utöfver lönen _ eller, enligt bestämmelse i donationsbref

angående bostället, tillfalla änka;

4. ersättning för skogsstatens öfriga bestyr med skog å de i 3 mom.

afsedda boställen med belopp, som Kungl. Maj:t enligt gällande grunder

för beräkning af dylik ersättning årligen i afseende å näst föregående års

verksamhet fastställer till gäldande;

5. annan än i 4 mom. afsedd kostnad för bevakning samt skogsodlings-

och andra arbeten för skogsskötselns främjande å de i 3 mom.

afsedda boställen, intill belopp, som Kungl. Maj:t efter domänstyrelsens

förslag hvarje år för det följande bestämmer;

6. kostnad för åtgärd eller anstalt, som enligt Kungl. Majits särskild!

meddelade tillstånd må utföras för tillgodogörande af virkesafkastning

eller motverkande af uppkommen skada å skog till boställe, som afses i

3 inom.;

7. ålderstillägg, arfvoden och kostnadsersättningar, som jämlikt lagen

om reglering af prästerskapets aflöning skola af kyrkofonden gäldas, så

ock emeritilöner, hvilka i enlighet med lagen om sådana löner blifvit präster

tilldelade;

8. i den mån fondens tillgångar det medgifva, anslag, som Kungl.

Maj:t till främjande af den kyrkliga organisationens utveckling må finna

skäligt bevilja extraordinarie präst för särskild prästerlig tjänstgöring.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

7 §•

21

Där från boställe skogsförsäljningsmedel skola ingå till kyrkofonden,

må Kungl. Maj:t på ansökning af boställshafvare eller arrendator, som utgör

jämväl å boställets skogsmark belöpande utskylder och besvär, bevilja honom

skäligt bidrag från kyrkofonden till fullgörande af denna skattskyldighet.

8 §•

1. Yarder genom lönereglering, som skall tillämpas omedelbart efter

det lönereglering, fastställd på grund af förordningen den 11 juli 1862

eller förordningen den 1 november 1872, upphört att gälla, aflöning för

kyrkoherde- eller komministerstjänst bestämd till afsevärdt mindre belopp

än det, som under närmast föregående fem år i medeltal utgått för

tjänsten, må präst, som, när denna lag utfärdas, minst fem år innehaft

och vid tiden för den nya löneregleringens tillämpning fortfarande innehar

dylik tjänst, kunna, där icke hans tjänsteverksamhet blifvit i motsvarande

mån inskränkt, för den tid han vid samma tjänst kvarstår eller

för vissa år däraf erhålla skälig löneförbättring, att såsom särskildt tillskott

utgå från kyrkofonden, såvida han hos Kungl. Maj:t därom gör

ansökning och Kungl. Maj:t finner kyrkofondens tillgångar sådant medgifva.

2. Så snart inom visst stift lönereglering, fastställd enligt lagen om

reglering af prästerskapets aflöning, vunnit tillämpning beträffande något

till samma stift hörande pastorat, skall inom stiftet anställd ordinarie

präst, hvars lön utgår enligt äldre lönereglering, till kyrkofonden inbetala

hvad honom åligger att för aflöning af extraordinarie präster utgifva utöfver

förmånerna af bostad och vivre samt skjuts i tjänsteärenden.

3. Kedan utnämnd kontraktsprost, hvilken icke åtnöjes med arfvode,

som i enlighet med omförmälda lag varder för hans prostämbete fastställdt,

är berättigad att från kyrkofonden uppbära aflöning efter hittills gällande

grunder.

9 §■

Jämväl efter det prästerskapets löneregleringsfond, de ecklesiastika

boställenas skogsfond och andra liknande fonder öfverförts till kyrkofonden,

må Kungl. Maj:t, intill dess på grund af lagen om reglering af prästerskapets

aflöning fastställd lönereglering vunnit tillämpning inom veder
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

börande pastorat, till förhöjande af aflöningen för prästerskapet i pastoratet

eller till utveckling af den kyrkliga organisationen därstädes, bevilja nödigt

anslag från kyrkofonden.

10 §.

De ytterligare föreskrifter, som för tillämpning af bestämmelserna i

denna lag kunna finnas erforderliga, meddelas af Konungen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

23

Förslag

till

grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika

boställsskogar.

1. Skogs- och hagmark å samtliga åt prästerskapet i territoriella församlingar

anslagna löneboställen skola ställas under skogsstatens omedelbara

vård och förvaltning.

2. Skog å löneboställe skall i första rummet användas till boställets

husbehof.

Därutöfver må från boställets skog erhållas dels af vederbörande

tjänstinnehafvare ved till husbehof, på sätt i 11 § 4 mom. i lagen om

reglering af prästerskapets aflöning sägs, dels ock, i ordningen därefter,

virke af pastoratet till uppförande och underhåll af laga hus och hägnader

å prästgård samt, om tillgång jämväl därtill finnes, af församling till

kyrkobyggnad.

3. Hvad af boställes skogsafkastning icke erfordras för de i nästföregående

mom. angifna behof skall försäljas.

Sedan af medel, som influtit vid försäljningen, guldits kostnaden för

densamma, skall återstoden ingå till kyrkofonden, hvarifrån, enligt hvad

särskildt är stadgadt, erforderliga belopp af skogsförsäljningsmedel till

prästerskapets aflöning gäldas.

4. För skogsindelning å löneboställe skall kostnaden, därtill förskott

såsom hittills lämnas af allmänna medel, gäldas af kyrkofonden.

Kostnaderna ej mindre för bevakning samt skogsodlings- och andra

arbeten för skogsskötselns främjande å löneboställe än äfven för åtgärd

eller anstalt, som afser tillgodogörande af virkesafkastning eller motverkande

af uppkommen skada å löneboställes skog, så ock ersättning för skogsstatens

bestyr med dylik skog skola likaledes gäldas af kyrkofonden, på

sätt därom är särskildt stadgadt.

5. Följande undantagsbestämmelser äro att iakttaga:

Hvad i 2 mom. andra stycket och 3 mom. andra stycket stadgas äger

ej tillämpning å löneboställe, hvars afkomst skall, enligt 7 § i lagen om

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

reglering af prästerskapets aflöning, tillgodokomma viss tjänstinnehafvare

utöfver lönen eller, enligt bestämmelse i donationsbref angående bostället,

tillfalla änka.

När löneboställe, hvarom nu är sagdt, icke lämnar så stort virkesöfverskott,

att där af kunna bestridas kostnader, som omförmälas i 4 mom.,

samt nödiga medel icke genom vederbörandes försorg tillhandahållas, har

skogsstaten icke att taga någon befattning med de arbeten, åtgärder eller

anstalter, som i afseende å dylikt boställes skog må finnas erforderliga.

Icke heller må kostnaderna för dem gäldas af kyrkofonden.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

25

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-JRegenten i statsrådet

å Stockholms slott den 4 mars 1910.

När varande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena, grefve Taube,

Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

Swartz,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

anförde chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Lindström

:

I skrifvelse af den 5 maj 1897 hemställde Eiksdagen:

att Kungl. Maj:t täcktes så fort ske kunde låta verkställa noggrann

utredning såväl beträffande den på nu gällande löneregleringar grundade

skattskyldigheten till prästerskapet från den tiondepliktiga jorden och andra

beskattningsföremål i jämförelse med hvarandra, både inom hvarje församling

och mellan olika församlingar, som ock beträffande de aflöningsvillkor,

som för närvarande af prästerskapet i olika församlingar åtnjötes;

Bih. till Biksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 63 Häft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

att Kungl. Maj:t täcktes, efter verkställd utredning af på frågan inverkande

omständigheter, till Riksdagens godkännande framlägga de grunder,

som ansåges böra blifva bestämmande vid reglerandet af prästerskapets

aflöning, sedan tiden för nu gällande lönekonventioner utlupit;

att vid utredandet af berörda grunder särskild hänsyn måtte tagas

bland annat därtill:

huruvida icke en utjämning borde åstadkommas i afseende på de

bidrag till prästerskapets aflöning, som utginge från olika skatteobjekt,

och i hvad mån staten borde bidraga till afiöningen;

huruvida icke från tillgängliga fonder bidrag kunde lämnas till aflöning

åt prästerskapet i de församlingar, som eljest skulle däraf oskäligt

betungas;

huruvida en utjämning i viss mån af olikheterna uti prästerskapets

aflöning inom olika församlingar och tjänstegrader kunde äga rum, så att

hvarje präst erhölle anständig bärgning;

huruvida icke vissa komministraturer borde och kunde indragas och

andra förvandlas till pastorsbeställningar;

huruvida en sammanslagning af smärre pastorat kunde äga rum;

huruvida icke afkastningen af prästerskapets löneregleringsfond och

de ecklesiastika boställenas skogsfond borde i större omfattning än hittills

tagas i anspråk för prästerskapets aflöning;

huruvida icke förändrad ordning för prästboställenas utarrendering

borde stadgas, med fäst afseende därpå, att boställena måtte väl bäfdas

samt såväl församlingarnas som prästerskapets bästa tillgodoses; samt

att Kungl. Maj:t täcktes i sammanhang med ofvan omförmälda utredning

äfven låta verkställa utredning angående möjligheten af och sättet

för beredande af pension åt de prästmän, som af ålder eller sjukdom ej

förmådde behörigen uppehålla sina tjänster, samt därefter för Riksdagen

framlägga de förslag, hvartill utredningen kunde föranleda.

Med anledning häraf uppdrog Kungl. Maj:t genom nådigt beslut

den 22 oktober 1897 åt en kommitté — den s. k. prästlöneregleringskommittén

— att verkställa de utredningar och uppgöra de förslag, om

bvilka i Riksdagens förenämnda skrifvelse förmäles; och skulle kommittén

vid fullgörande af sitt uppdrag beakta de af Riksdagen särskildt angifna

synpunkterna.

Prästlöneregleringskommitténs till trycket befordrade handlingar äro

grupperade i tre afdelningar, af bvilka den första utgör en samling af de

på grund af kungl. förordningarna den 11 juli 1862 och den 1 novem
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition Nr 85.

ber 1872 af Kungl. Maj:t utfärdade resolutioner angående löneregleringar

för rikets prästerskap.

Den andra afdelningen innefattar kommitténs tid efter annan afgifna

betänkanden och förslag. Dessa äro: I. »Betänkande och förslag till förordning

angående utarrendering af prästerskapets med jordbruk förenade

bostadsboställen», af den 20 december 1899; II. »Betänkande med förslag

till ecklesiastik boställsordning och till förordning om ecklesiastika byggnadslånekassor»,

af den 17 augusti 1900; III. »Betänkande och förslag

beträffande den kyrkliga indelningen och organisationen», af den 20 december

1900; samt IY. »Betänkande och förslag angående reglering af

prästerskapets aflöning och därmed sammanhängande frågor», af den 19

juni 1903.

Uti den tredje afdelningen har kommittén sammanfört åtskilliga till

olika serier hörande tabeller, nämligen: Ser. A. »Skattskyldigheten till

prästerskapet samt prästerskapets aflöningsförmåner ecklesiastikåret 1896

—1897 m. m.»; Ser. B. »Skogsmedel från ecklesiastika boställen samt

dessa medels disposition»; Ser. C. »Utredning rörande det lägst aflönade

prästerskapets inkomster»; samt Ser. D. »Prästerskapets löner och tillgångarna

till deras bestridande, enligt kommitténs förslag».

Med utgångspunkt från prästlöneregleringskommitténs förslag aflät

Kungl. Maj:t till 1908 års Biksdag särskilda propositioner n:r 84 och 88,

hvaruti föreslogs, att Riksdagen måtte antaga dels af Kungl. Maj:t

framlagda förslag till 1) lag om indragning till statsverket och afskrifning

af prästerskapets tionde samt om ersättning därför, 2) lag om reglering af

prästerskapets aflöning, 3) lag om emeritilöner för präster samt 4) lag om

kyrkofond, dels vissa grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika

boställsskogar och dels förslag till ecklesiastik boställsordning. Kamrarna

stannade emellertid i skiljaktiga beslut, i följd hvaraf förslagen för

den Riksdagen förföllo. De underkastades därefter inom vederbörande

departement vissa jämkningar, hvarefter Kungl. Maj:t i propositioner

n:r 39 och 40 till 1909 års Riksdag ånyo framlade dem för Riksdagen till

antagande. Icke heller vid denna Riksdag uppnåddes enighet mellan kamrarna,

i följd hvaraf förslagen jämväl för sistnämnda riksdag förfallit.

Fastställandet af nya grunder för reglering af prästerskapets aflöning

är emellertid en fråga, hvars lösning uppenbarligen icke kan uppskjutas till

en obestämd framtid. De tidigast uppgjorda af nu gällande löneregleringar

för prästerskapet i de territoriella församlingarna förfalla med utgången af

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

april månad. 1914 och. dessförinnan måste icke blott ett vidlyftigt författningsarbete

utöfver de lagar, för kvilkas tillkomst kräfves medverkan af

Riksdag och Kyrkomöte, vara afslutadt, utan äfven åtskilliga på verkställandet

af löneregleringar för de särskilda tjänstebefattningarna syftande åtgärder

hafva vidtagits. Med anledning häraf har jag genom särskildt tillkallade

sakkunniga låtit utarbeta nya förslag till bestämmelser i ämnet,

hvilka förslag gifvetvis i hufvudsak hvila på den af prästlöneregleringskommittén

lagda grunden, men i vissa hänseenden modifierats med hänsyn

till den behandling, frågan vid Riksdagarna 1908 och 1909 undergått.

Dessa förslag hafva sedermera af ytterligare tillkallade sakkunniga undergått

särskild granskning. Öfver de sålunda uppgjorda förslagen — innefattade

uti ett af de först tillkallade sakkunniga den 14 december 1909

afgifvet betänkande — med de ändringar och tillägg, som innefattas i en

af de sedermera tillkallade sakkunniga uppsatt, vid betänkandet fogad

promemoria, hvilka till trycket befordrade handlingar torde biläggas detta

protokoll, hafva hörts domkapitlen och Stockholms stads konsistorium,

domänstyrelsen, statskontoret och kammarkollegium. Efter det yttranden

från dessa myndigheter inkommit, hafva förslagen inom departementet

underkastats ny granskning och bearbetning. Yid förslagens utarbetande

har, i den mån sådant låtit sig göra, såsom regel iakttagits, att så långt

bestämmelserna i de förut af Kungl. Maj:t framlagda förslagen vid Riksdagen

lämnats utan anmärkning, desamma äfven nu bibehållits oförändrade.

Yid ett närmare omnämnande af de särskilda lagförslagen torde jag blifva

i tillfälle att angifva och motivera de jämkningar i de äldre förslagen,

som jag anser nödiga eller eljest lämpliga.

Nu ifrågavarande nyuppgjorda förslag äro: 1) förslag till lag om indragning

till statsverket och afskrifning af prästerskapets tionde samt om

ersättning därför; 2) förslag till lag om reglering af prästerskapets aflöning;

3) förslag till lag om emeritilöner för präster; 4) förslag till lag om kyrkofond;

5) förslag till grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika

boställsskogar; samt 6) förslag till ecklesiastik boställsordning.

Detta sistnämnda förslag har den 11 februari 1910 med några smärre

förändringar blifvit remitteradt till Lagrådet för inhämtande af dess yttrande;

och anhåller jag att framdeles, sedan sådant yttrande inkommit, få framlägga

detsamma för Kungl. Maj:t till slutlig pröfning. Då emellertid förslaget

till ecklesiastik boställsordning intimt sammanhänger med de nu framlagda

förslagen, torde transumt af det statsrådsprotokoll, som fördes vid

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85. 29

dess remitterande till Lagrådet, såsom bilaga böra åtfölja dagens statsrådsprotokoll.

❖ $

I den för prästlöneregleringskommittén den 22 oktober 1897 utfärdade Af präsUöneinstruktionen

anbefalldes kommittén att vid utredandet af grunderna för kommittén i

de nya regleringarna taga särskild hänsyn bland annat därtill, »huruvida dess allmänna

icke en utjämning bör åstadkommas i afseende på de bidrag till präster- fr°amMWna.

skåpets aflöning, som utgå från olika skatteobjekt, och i hvad mån staten synpunkter i

bör bidraga till aflöningen». Riksdagen har ock i sin skrifvelse af den ^utandet^f

5 maj 1897 sagt sig vara öfvertygad därom, att en »mycket omfattande prästerskarevision

af grunderna för skyldigheten att bidraga till prästerskapets af- förhållanden

löning blifver nödvändin, så att en utjämning må kunna ske i afseende m■m- samt

på de olika skatteobjekten»; och Riksdagen synes hafva velat angifva i kommitrevisionens

hufvudsyfte med orden: »Genom en sådan utjämning skulle . . . téns förslag.

i ett stort antal församlingar de berättigade skälen till de klagomål, som

nu höras från ägarna till tiondeskyldig jord, kunna upphäfvas».

Då kommittén skulle för sig klargöra innebörden af det erhållna

uppdraget i afseende å skattejämkningen, fann kommittén, enligt hvad dess

betänkande innehåller, att det icke skulle göra till fyllest, om tionden

blott utbyttes mot en gång för alla bestämda afgifter, såsom af Rikets

ständer föreslogs i deras skrifvelse af den 6 juli 1857, men hvilket utbytande

Kungl. Maj:t ansåg böra begränsas till en tidrymd af femtio år,

i syfte att dymedelst skulle åt kyrkan förbehållas rätten att vid ny lönereglering

få tiondeafgifterna skäligen och efter behofvet förhöjda. Ehuru en

fast tiondesättning, hvarigenom afgifternas förhöjning i förhållande till

jordbruksnäringens ökade bruttoafkastning för framtiden blefve förhindrad,

enligt kommitténs mening helt visst skulle vara i beskattningshänseende

påkallad och numera troligen icke möta något hinder, ansåg likväl kommittén,

att hvad som kallats »de berättigade skälen till klagomål från

ägarna till tiondeskyldig jord» icke syftade på någon farhåga från tiondegifvarnas

sida för nu utgående afgifters förhöjning, utan fast mer på en

tiondegifvarnas önskan att få samma afgifter i möjligaste mån nedsatta.

Kommittén tillbakavisade äfven den tanken, att det åsyftade målet skulle

helt vinnas allenast genom en revision af nu gällande mycket bristfälliga

bestämmelser om afgifter af annan fastighet än jordbruksfastighet och af

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

inkomst. Därigenom kunde, yttrade kommittén, visserligen det betydande

antal fyrkar, som för närvarande gå fria från afgifter till prästerskapet,

blifva beskattade, och således ett afsevärdt tillskott till prästerskapets aflöning

vinnas; därigenom kunde också bidraget från vissa beskattningsföremål

blifva icke obetydligt större. Men kommittén framhöll tillika,

hurusom för ägarna af tiondeskyldig jord därmed vore föga vunnet, såvida

den för nu gällande löneregleringar uppställda grundsatsen fortfarande

skulle tillämpas, nämligen att tionden, såsom en afgift för sig, bestämmes efter

egna grunder och utan jämförelse med eller inverkan af andra afgifters belopp.

Kommittén ansåg därför, att en för samtliga skattskyldiga gemensam

och lika grund för utgörande af bidragen till prästerskapets aflöning borde

bestämmas. Af hänsyn till de församlingsmedlemmar, livilka hittills varit

jämförelsevis litet betungade af direkt skatt till prästerskapet, ansåg kommittén

tillika det vara ett hufvudvillkor för skattejämkningens lyckliga

genomförande, att för bidragsskyldigheten fastställdes en viss gräns och att

denna gräns icke sattes för hög.

Uppenbart är, att om den tiondeskyldiga jordens afgifter till prästerskapet,

hvilka för ecklesiastikåret 1896—97 i medeltal uppgingo för landsbygden

till 27.29 öre per fyrk och för städerna till 16.72 öre per fyrk, skola

i väsentlig mån nedbringas, kan — med hänsyn därtill att i många af

landsbygdens församlingar jordbruksfastigheten utgör det ojämförligen viktigaste

skatteobj ektet — en dylik reglering icke försiggå, utan att för

lindringens åvägabringande tages i anspråk ett mycket betydande bidrag

från annat håll. Kiksdagen har ock i skrifvelsen af den 5 maj 1897

antydt, att det borde tillses, huruvida icke någon lindring må kunna beredas

vissa församlingar genom bidrag från tillgängliga fonder eller annorledes,

så att församlingarna ej öfver höfvan betungas, men vederbörande

prästerskap likväl erhåller sin anständiga bärgning, hvarvid särskildt framhållits

prästerskapets löneregleringsfond, från hvilken enligt Riksdagens

förmenande möjligen mera än hittills årligen kunde disponeras till förmån

för sådana församlingar, som äfven efter införandet af förändradt utskyldssystem

blefve för svaga att bereda sin präst anständig bärgning.

Med afseende å frågan, om prästerskapets löneregleringsfond, de ecklesiastika

boställenas skogsfond eller andra liknande fonder må — under

förutsättning att de för prästerskapets aflöning nu påräkneliga församlingsafgifterna

varda genom en skattenedsättning minskade — kunna tillgripas

för att utfylla, hvad i följd däraf kommer att på många håll brista i aflöningsmedel,

erinrade kommittén, att de inkomster, som tillflyta eckle
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85. 31

siastika fonder, hufvudsakligen bestå dels af arrendemedel för indragna

stom-, annex- och mensalhemman, dels af skogsförsäljningsmedel från prästerskapets

bostadsboställen, dels af intressemedel äfvensom af kapitalvinster

å utlottade obligationer. Nämnda inkomster utgöra, alldeles på samma

sätt som tertialtionden och öfriga prästrättigheter, en prästerskapet tillförsäkrad

lönetillgång och äro oundgängligen nödiga till täckande af prästerskapets

aflöningsbehof. Ehuru för närvarande tionden utgår oförminskad,

förslå de ej ens för detta behof. Då hvarken inom Kyrkomötet eller inom

Riksdagen torde finnas benägenhet för en så väsentlig förändring af hittills

gällande grunder i fråga om användningen af berörda medel, att afkastningen

af prästboställen och andra ecklesiastika egendomar skulle få från

den ena församlingen öfverflyttas i ändamål att nedsätta den andra församlingens

tiondeafgifter, ansåg sig kommittén böra taga för gifvet, att hvad

i Riksdagens skrifvelse den 5 maj 1897 yttrats om en utsträcktare användning

af medel ur prästerskapets löneregleringsfond kunde afse endast sådana

förhållanden, som redan för närvarande berättigade till bidrag från denna

fond i syfte att lindra de svaga församlingarnas bördor, men att däremot

de väsentligen nya förhållanden, som skulle uppstå genom tiondens nedsättning,

måste tänkas påkalla bidrag från helt annat håll.

Om prästtionden skall aflyftas från den tiondeskyldiga jorden, ansåg

kommittén, att en sådan åtgärd icke kunde på ett i någon mån tillfredsställande

sätt utföras, utan att denna börda blefve fördelad på de skattskyldiga

i hela riket efter samma grunder, som gälla för beskattning i allmänhet.

Enligt de grundsatser, som numera vunnit häfd i den svenska skattelagstiftningen,

fann kommittén icke heller någon väsentlig invändning

kunna anföras mot en sådan åtgärd. Prästerskapets tionde, hvilken med

hänsyn till ålder är fullt likställd med kronotionden, och som med de på

1862 års förordning grundade löneregleringarnas fastställande förvandlats

till en för femtio år fixerad afgift i naturapersedlar och penningar, har

nämligen enligt kommitténs mening i själfva verket så stor likhet med

kronotionden och grundräntan, att det icke kunde anses orimligt, att äfven

denna kyrkliga grundskatt småningom blefve på liknande sätt utjämnad.

Men för en sådan utjämning kräfdes enligt kommitténs mening, att staten

ingrepe för att genom sin beskattningsmakt åvägabringa tiondeafgifternas

ersättande genom deras fördelning å samtliga skattskyldiga.

Skatteutjamningen ansåg kommittén lättast kunna åvägabringas på

sådant sätt, att de af jordbruksfastighet till prästerskapet utgående tiondeafgifterna

omsattes till en bestämd summa i penningar och därefter från

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungi Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

någon viss tidpunkt indroges till statsverket, samt att de sålunda till statsverket

indragna tiondeafgifterna småningom minskades eller afskrefves, till

dess de slutligen upphörde att af de skattskyldiga utgöras. Å andra sidan

skulle kyrkans intresse tillgodoses därigenom att, i samband med indragningen,

af statsmedel till kyrkan årligen lämnades ersättning, fullt motsvarande

den indragna tiondens belopp.

Utöfver ersättningen för den gamla prästtionden, hvilken ecklesiastikåret

1896—97 både ett värde af 3,699,450 kronor, ansåg kommittén, att

af statsverket borde lämnas godtgörelse jämväl för de afgifter, som blifvit

bestämda att utgå af bergverk, kvarnar, fabriker samt andra inrättningar

och som för omförmälda år uppgingo till 198,504 kronor. Dessa senare

afgifter, hvilande å annan fastighet än jordbruksfastighet, kunde, såsom

kommittén anmärkte, i det hela anses utgöra en tionde å industriens afkastning

och sålunda motsvara tionden å jordbruksnäringen.

Prästerskapet enligt förut gifna författningar tillkommande tionde och

andra afgifter af såväl jordbruksfastighet som annan fastighet böra alltså

efter kommitténs åsikt indragas till statsverket, för att sedermera afskrifvas,

mot det att kyrkan erhåller en i penningar bestämd ersättning för

hvad af nämnda beskattningsföremål utgått till prästerskapets aflöning.

Dessutom ansåg kommittén, att i- stället för samtliga uti den äldre

lagstiftningen grundade extraordinarie afgifter af församlingarnas medlemmar

bör, i den mån sådant till lönernas bestridande inom hvarje pastorat

blir erforderligt, utgöras af alla beskattningsföremål en i förhållande till

deras skattekraft lika, måttlig afgift. Gränsen för denna skattskyldighet

ville kommittén bestämma så, att ej inom något pastorat må till aflöning

af prästerskapet därstädes, mot församlingsmedlemmarnas bestridande,

utdebiteras afgifter till sammanlagdt högre belopp, än som erhålles under

det antagandet, att för hvarje person af pastoratets hela folkmängd utginge

20 öre, och därutöfver för hvarje fyrk af hela fyrktalet inom pastoratet

5 öre ''eller, där fyrktalssättning icke äger rum, för hvarje krona af de

skattskyldiga inom pastoratet påförd bevillning 50 öre. Sedan denna gräns

blifvit uppnådd, skulle hvad därutöfver kan vara af behofvet påkalladt föi

att uppbringa prästerskapets inom pastoratet aflöning till erforderligt belopp

på annat sätt beredas.

Tionde och afkastning af jordagods äro prästerskapets förnämsta inkomstkällor.

Med hänsyn till arten af dessa inkomstkällor har det, särskilt

i äldre tider, icke kunnat undvikas, att inkomsterna blifvit större i

församlingar belägna i en fruktbar slättbygd än i en mager skogstrakt,

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

oaktadt de förra församlingarna i vidd, mången gång i folkmängd och

oftast i besvärlighet, åtminstone såvidt endast naturliga förhållanden afses,

varit de senare underlägsna. Jämte det orättvisa i denna anordning, enligt

hvilken tjänstgöringens besvärlighet i och för sig merendels icke öfvat

något inflytande på aflöningens storlek, anmärkte kommittén såsom en med

systemet förenad obillighet, att öfver hufvud alltför stor olikhet i prästerskapets

aflöningsförhållanden varit rådande. Yid åtskilliga beställningar

■— kyrkoherdebefattningar såväl som komministraturer — hafva nämligen

inkomsterna varit väsentligen mindre, än som bort påkallas af nödig hänsyn

till prästens ställning och vikten af en någorlunda sorgfri utkomst,

under det att åter andra prästerliga tjänster varit så rikligt aflönade, att

inkomsterna öfverstigit hvad som kan anses lämpligt och passande vid

jämförelse med de löneförmåner, som förunnats en del ämbeten utom kyrkan,

hvilka i minst lika hög grad, som de prästerliga, af sina innehafvare

kräfva samvetsgrannhet, nit och duglighet.

Då emellertid enligt 1862 års förordning tionde och andra afgifter

skola bibehållas inom hvarje församling såsom aflöningsmedel för församlingens

eget prästerskap, måste, såsom kommittén framhöll, utjämningen af olikheterna

i prästerskapets löner blifva väsentligen begränsad. De gemensamma

lönetillgångarna inskränka sig nämligen till inkomster, som grundade sig på

statsanslag i kontanta penningar, kronotionde och hemmansräntor eller på

arrenden för de af kronan upplåtna stom-, annex- och mensalhemman och

lägenheter, som icke voro bostadsboställen. Förmedelst dessa lönetillgångar

äfvensom andra, hvilka sedermera tillkommit, nämligen skogsmedlen, har

väl, såsom kommittén påpekade, det svagast aflönade prästerskapets ekonomiska

ställning blifvit upphjälpt, ehuru mycket ännu återstår att därutinnan

uträtta. Men de jämväl mycket öfverklagade ojämnheterna i aflöningsförhållandena

för tjänster, som i det hela äro med hvarandra likställda, hafva

däremot endast i ringa mån blifvit afhulpna. Detta kan, yttrade kommittén,

heller icke gärna hafva skett, då ju några allmänna grunder med afseende

å lönernas beräkning ej blifvit uppställda för att tillämpas vid de löneregleringar,

som uppgjordes i enlighet med nyssnämnda förordning, och tillräckliga

gemensamma medel ej heller stodo till förfogande för att till

erforderlig höjd uppbringa lönerna för prästerskapet i församlingar, hvilka

ej mäktade att med egna tillgångar bereda den lön, som skäligen kunde

fordras.

Att afgifter, som af ett pastorat utgöras till dess prästerskap, skulle

användas till aflöning för prästerskapet inom ett annat pastorat, ansåg

Bih. till RiJcsd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 A/d. 63 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

kommittén ej kunna ifrågasättas, då ju en dylik anordning skulle alltför

skarpt bryta med de förhållanden i afseende å prästerskapets aflöning,

som historiskt utvecklat sig från tiden närmast efter kristendomens införande

här i landet, samt dessutom innebära en obillighet och en orättvisa

mot de församlingar, på hvilkas bekostnad andra församlingars prästerskap

skulle gynnas. Icke heller ville kommittén tillråda, att prästerskapet skulle

göras till tjänstemän, som aflönas af staten, om ock en eller annan fördel

vunnes därigenom.

Om således å ena sidan skall uppehållas den gamla kyrkliga grundsatsen,

att hvarje församling bör — när icke obilliga anspråk därigenom

ställas på densamma — aflöna sitt prästerskap, samt å andra sidan afhjälpas

det nu rådande missförhållandet med otillräcklig aflöning för ett

flertal präster och med ojämn aflöning för prästerskapet i dess helhet, bör

det efter kommitténs mening så ordnas, att kyrkan till sitt förfogande

erhåller medel, som möjliggöra reglering efter rationella grunder af prästerskapets

löner. Kommittén påvisade, att dylika medel också erbjuda sig i

den tiondeersättning, som, enligt hvad i det föregående blifvit utveckladt,

skulle af statsverket utgöras. I afseende härå tilläde kommittén, att

om man såsom en förutsättning redan för skattejämkningens genomförande

ansett sig böra uppställa den fordran, att tionden skall indragas och afskrifvas,

mot det att kyrkan undfår ersättning af statsmedel, framträder

med ännu större styrka krafvet på en dylik uppgörelse, när det visar sig,

att därigenom öppnas utsikten till lösning jämväl af frågan om förbättrande

och utjämning af prästerskapets löner äfvensom af andra för kyrkan

viktiga spörsmål af ekonomisk innebörd.

Mot det nuvarande aflöningssättet anmärkte kommittén — utom det

att lönerna är o otillräckliga och ojämna — äfven att lönerna sakna

nödig fasthet, och erinrade i afseende härå om markegångsprisens växling

och vissa församlingsafgifters utgörande i förhållande till inkomst eller

fastighets taxeringsvärde, förhållanden som medfört, att värdet af löneförmånerna

undergått betydande förändringar under de år, för hvilka

lönerna blifvit bestämda. För undanröjande af berörda missförhållanden

ansåg kommittén, att kortare löneregleringsperioder böra införas samt lönerna

fastställas till vissa belopp i penningar. Likaså bör enligt kommitténs

åsikt tillses, att för lönebeloppen varder angifven en gräns nedåt samt

— för det fall att löner enligt de fastställda beräkningsgrunderna skulle

stiga till oskäligt höga belopp — jämväl en gräns uppåt, som ej må

öfver skridas.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

Äfven nuvarande sätt för aflöning af det extraordinarie prästerskapet

syntes kommittén mindre tillfredsställande.

Då § 1 i förordningen angående allmänt ordnande af prästerskapets

inkomster den 11 juli 1862 stadgar, att lönerna för det ordinarie prästerskapet

skola så beräknas, att det extraordinarie kan af det ordinarie aflönas,

bar detta stadgande medfört, att när lönetillgångarna på sina ställen

knappast räckt till för att bereda anständig bärgning ens åt det ordinarie

prästerskapet, än mindre åt det extraordinarie, såväl adjunktstagare som

adjunkt kommit i en mycket brydsam belägenhet. Kommittén anmärkte

tillika, att om ock lönetillgångarna äro fullt tillräckliga, det likväl ej synes

principiellt riktigt att i den ordinarie prästens lön liksom reservera medel

för afl ön i ngen åt en annan, ty dessa medel komma måhända under längre

tider ej till användning, för den händelse nämligen behof af eller tillgång

på adjunkt ej finnes.

Äf dessa skäl och då adjunktsinstitutionen måste betraktas såsom ett

nödvändigt led i den kyrkliga organisationen, ansåg kommittén, att aflöningen

för de adjunkter, som äro endast tillfälliga tjänstebiträden, lämpligen

kan så ordnas, att den ordinarie prästen på egen bekostnad tillhandahåller

sådan adjunkt bostad och vivre, men det kontanta arfvodet

utbetalas af kyrkans gemensamma aflöningstillgångar. En dylik anordning

skulle enligt kommitténs åsikt medföra dels större enkelhet och reda än

det nuvarande aflöningssättet med sina många olika arfvodesstater, dels

ock den fördelen, att något kontant arfvode till adjunkt ej behöfde beräknas

i den ordinarie prästens lön och således kunde besparas, då adjunkt

ej vore anställd, hvarförutom det extraordinarie prästerskapets ställning

helt visst skulle blifva i många afseenden angenämare och fördelaktigare,

isynnerhet om de nu ofta alltför låga arfvodena skäligen förhöjdes.

Prästerskapets pensionering i större eller mindre omfattning ansåg

kommittén vara ett önskemål icke blott för prästerskapet utan äfven för

församlingarna. Då nämligen, yttrade kommittén, kyrkan för uppnående af

sitt höga mål är i behof af kraftiga organ, kan det för prästen icke vara

tillfredsställande vare sig att kvarstå i tjänsten, sedan ålder och sjuklighet

betagit honom förmågan att vederbörligen sköta densamma, eller att, om

han i annans hand öfverlämnat göromålen, nödgas för sin försörjning, måhända

under en längre tid, uppbära drygaste delen af den med tjänsten

förenade lönen. Så länge pension för ordinarie präster saknas, äro äfven

utsikterna till befordran för de extraordinarie mindre, under det att be
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

hofvet af dessa senares tjänsteverksamhet ökas. Församlingarna åter, som

under alla förhållanden hafva att fullgöra skattskyldigheten till prästerskapet,

måste, när de ordinarie prästerna äro oförmögna att sköta sina

tjänster, åtnöjas med att omsorgen om själavården och skolväsendet öfver

lämnas åt vikarier, som ofta ombytas och icke alltid äga nödig erfarenhet.

Häraf alstras missnöje, liksom enligt kommitténs mening intresset inom

församlingarna för kyrkan och dess institutioner otvifvelaktigt blir lidande

af en'' sakernas ordning, enligt hvilken de kyrkliga lönetillgångarna, som

tillkommit för att uppehålla församlingslifvet, synas förvandlade till understödsmedel

åt otjänstbara åldringar och sjuklingar.

Men om man också, fortsatte kommittén, varit tämligen ense angående

nyttan och nödvändigheten af åtgärders vidtagande för prästerskapets pensionering,

hafva, såsom mångåriga förhandlingar vid Kiksdag och Kyrkomöte

utvisa, tankarna varit desto mera delade i fråga om arten och omfattningen

af själfva pensioneringen samt om sättet att tillvägabringa därför erforderliga

medel.

Beträffande den förra frågan biträdde emellertid kommittén hvad

Kyrkomötet i sin underdåniga skrifvelse den 6 oktober 1888 yttrat därom,

att en allmän pensionsinrättning väl vore tilltalande, men att de svårigheter,

som reste sig mot förverkligandet af denna tanke, vore så stora,

att det måste anses tvifvelaktigt, om något förverkligande för närvarande

stode att vinna. Frågan om prästerskapets pensionering skulle helt visst

bringas närmare sin lösning, om man icke ovillkorligen fasthölle vid tanken

på bildandet af en allmän pensionsinrättning, utan i stället satte målet för

sina sträfvanden något lägre. I jämförelse med det nuvarande tillståndet måste

det nämligen anses som en stor fördel, om tillfälle kunde beredas åtminstone

ett mindre antal åldriga och ej tjänstbara präster att draga sig tillbaka

från sina tjänster med rätt till skälig pension, hvilken anordning desto

hellre syntes kunna förordas, som det i många fall icke torde vara behöfligt

eller ens lämpligt, att präster, hvilka uppnått den för tjänstemän i

allmänhet stadgade pensionsåldern, nedlade sina befattningar. Den svenska

kyrkan hade städse haft i sin tjänst många präster, som ännu vid långt

framskriden ålder på ett fullt tillfredsställande sätt verkat i sitt kall.

Därför borde inrättas ett visst antal pensioner för ålderstigna, mindre

tjänstbara prästmän, hvilka pensioner lämpligen kunde benämnas emeritilöner.

I fråga om det sätt, hvarpå medel för det afsedda ändamålet skulle

anskaffas, har man trott sig kunna därvid påräkna statens hjälp dels med.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

hänsyn till pensioneringens stora betydelse för kyrkan, dels ock af den

anledning att staten på mångahanda sätt tager prästernas tjänst i anspråk

för uppgifter, som ligga utom deras egentliga verksamhetsområde. Församlingarna,

som ju hafva intresse af att få orkeslösa och sjukliga präster

ersatta med yngre och kraftigare, hafva äfven ansetts höra medverka för

åstadkommande af pensioneringen. Att prästerna själfva skola bidraga

därtill, har af Riksdagen uttryckligen framhållits i 1897 års skrifvelse.

Kommittén gjorde härutinnan det uttalandet, att samtliga antydda utvägar

rimligtvis höra, därest inga andra kunna beredas, för det ifrågasatta

syftet anlitas. Emellertid framhöll kommittén, att om prästerskapets

tionde afskrifves och ersättning därför lämnas, i tiondeersättningen och

andra kyrkans gemensamma aflöningstillgångar skulle tillskapas en inkomstkälla,

tillräcklig att bestrida omkostnaderna jämväl för en pensionering i

mindre omfattning. Denna utväg förordades också af kommittén, som tillika

ansåg, att det bör öfverlämnas åt Kungl. Maj:t att bestämma antalet

emeritilöner, dock att icke något år mera än ett visst belopp skulle få för

ändamålet användas.

Sin allmänna ståndpunkt till de viktigaste af de frågor, kommittén

behandlat i sitt fjärde betänkande, angaf kommittén genom att för dessa

frågors lösning uppställa följande hufvudgrunder:

1. Prästerskapet tillkommande tionde och andra afgifter af fast egendom

indragas till statsverket och afskrifvas, mot ersättning, som tillföres

prästerskapets gemensamma aflöningstillgångar.

2. Inom vissa minimi- och maximigränser samt med ledning af allmänna

grunder för lönernas lämpande efter tjänstens vikt och beskaffenhet

eller efter särskilda förhållanden fastställas för en tidrymd af tjugu år

prästerskapets löner i penningar till sådan storlek, att hvarje präst erhåller

anständig bärgning.

3. För aflöning af prästerskapet skola församlingsafgifter utgöras,

dock sammanlagdt icke till högre belopp, än som motsvarar 20 öre för

hvarje person af pastoratets hela folkmängd, och därutöfver 5 öre för

hvarje fyrk af hela fyrktalet inom pastoratet eller, där fyrktalssättning

icke äger rum, 50 öre för hvarje krona af de skattskyldiga inom pastoratet

påförd bevillning.

4. Yarder den för pastoratets prästerskap enligt föreskrifna grunder

beräknade aflöning icke betäckt af församlingsafgifterna eller eljest tillgängliga

medel, fylles bristen genom tillskott från kyrkans gemensamma

aflöningstillgångar.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 85.

5. Ett visst belopp må årligen af kyrkans gemensamma aflöningstillgångar

användas för att bereda eremitilöner åt präster.

Om skattskyldigheten och aflöningsförhållandena ordnades i enlighet

med angifna grunder, ansåg kommittén, att bland andra följande fördelar

skulle vara att vinna.

Krafvet på utjämning af skyldigheten att bidraga till prästerskapets

aflöning skulle tillgodoses på ett sätt, som medförde, att den å jordbruksfastighet

hvilande bördan blefve i möjligaste mån lika för all sådan fastighet,

samt att den nya bördan för andra beskattningsföremål begränsades

till rimligt mått.

De afgifter, som komme att utgå inom hvarje församling, blefve fortfarande

använda till aflöning för dess eget prästerskap, under det att å

ena sidan i följd af den stegrade skattekraften hos industriens växande

fyrkar de kyrkliga krafven kunde inom nu försummade landsdelar allt

bättre tillgodoses, samt å andra sidan ersättningen för den indragna och

afskrifna tionden — hvilken ersättning ej har karaktär af församlingsafgifter,

då den ju betalas af statsverket, icke af någon särskild församlings

medlemmar —• kunde lämna tillgång till understöd åt sådana ekonomiskt

svaga församlingar, som icke, utan att öfver höfvan betungas,

förmå bereda sitt prästerskap anständig bärgning.

Kyrkan finge i själfva verket behålla tionden såsom lönetillgång, men

vunne fördelen af en fri dispositionsrätt öfver nämnda tillgång samt därigenom

äfven utsikt att på ett effektivt sätt, efter billighet och rättvisa,

reglera lönerna inom prästerskapets olika grader och mellan olika församlingar,

hvarförutom anstalter för pensionering af en del ålderstigna, mindre

tjänstbara präster kunde vidtagas.

De grundtankar, kommittén i punkterna 1—5 här ofvan uttalat, hafva,

såsom jag förut antydt, i hufvudsak tjänat till ledning jämväl vid utarbetandet

af de nu framlagda förslagen. I fråga om sättet för genomförandet

af dessa grundtankar skilja sig emellertid de nya förslagen i flera viktiga

delar från de förslag, som af Kungl. Maj:t förut förelagts Kiksdagen.

I sådant hänseende torde böra framhållas:

a) att de allmänna grunderna för lönernas beräkning ansetts böra intagas

i själfva löneregleringslagen;

b) att ordinarie präst — utom fri bostad, hvilken i regeln skall beredas

genom upplåtande till honom af prästgård bestående af tomt med

bostadshus och, där hinder ej möter, erforderligt område till trädgård —

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maf.ts Nåd. Proposition Nr 85.

skall bekomma kontant lön, som till hela beloppet gäldas af pastoratet och

kvartalsvis utbetalas af vederbörande kyrkoråd;

c) att de till prästerskapets aflöning inom ett pastorat befintliga tillgångar,

däribland äfven boställsarrenden, i regeln förvaltas af vederbörande

kyrkoråd och i mån af behof användas till lönernas gäldande;

d) att samtliga till prästerskapets aflöning anslagna jordbruksboställen

utarrenderas, .därvid nybyggnads- och underhållsskyldigheten af boställets

hus ålägges arrendatorn;

e) att till lönernas gäldande skola utgöras församlingsafgifter sålunda,

att, innan andra aflöningsmedel få användas, alltid skola utgå församlingsafgifter

intill ett belopp af tre öre för hvarje tiotal kronor af hela inkomstbeloppet

inom pastoratet, samt att, sedan därefter befintliga aflöningstillgångar

tagits i anspråk, ytterligare församlingsafgifter skola utgöras till

erforderligt belopp;

f) att, om för bestridande af lönerna församlingsafgifter utdebiterats

till sammanlagdt större belopp, än som motsvarar dels tio öre för hvarje

person af pastoratets hela folkmängd och dels sex öre för hvarje tiotal

kronor af pastoratets hela inkomstbelopp, ersättning skall af kyrkofondens

medel beredas pastoratet för det öfverskjutande beloppet; samt

g) att biträde af särskilda nämnder för löneregleringarnas uppgörande

icke vidare ansetts erforderligt.

Jag öfvergår nu till en redogörelse för de närmare bestämmelserna i

de särskilda lagförslagen.

Förslag till lag om indragning till statsverket och afskrifning af prästerskapets

tionde samt om ersättning därför.

Kommitténs förslag till lag om indragning till statsverket och af- Afskrifning

skrifning af prästerskapets tionde samt om ersättning därför innehåller, skapetTtionde

att nämnda tionde äfvensom alla andra till prästerskapet utgående afgifter mot er8£ff''

af fast egendom skola, allteftersom gällande löneregleringar förfalla, in- dyrkan.

dragas till statsverket mot godtgörelse i penningar under titel »ersättning

för prästerskapets tionde», därvid tiondepersedlarnas värde skall upptagas

till ett belopp, motsvarande medeltalen af medelmarkegångsprisen under

åren 1864—-1913. Ersättning för de indragna afgifter na skall för hvarje

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

församling från och med det ecldesiastikår, indragningen där äger rum,

för all framtid utgå med den vid indragningen fastställda summan, och

skall denna för hvarje ecklesiastikår vid dess början inlevereras från statsverket

till kyrkofonden. De afgifter, som sålunda blifvit till statsverket

indragna, skola successivt afskrifvas.

Enligt detta förslag skulle alltså staten träda i tiondegifvarnas ställe

och hålla tiondetagarnas representant — kyrkan — skadeslös för de till

statsverket indragna afgifterna. Å andra sidan skulle kyrkan ställas helt

och hållet utom själfva afskrifningen och dennas fortgång bestämmas uteslutande

af statsfinansiella hänsyn. »Ett dylikt förfarande», yttrade kommittén

(s. 40), »innebär visserligen en omgång, då det enklaste tillvägagångssättet

uppenbarligen vore, att endast i den mån tionden frigjordes

från en församling, ersättning af statsmedel utginge till kyrkan. Utan

någon vinst vare sig för tiondegifvarna eller för statsverket skulle emellertid

kyrkans ställning därigenom blifva väsentligen ofördelaktigare, än

om till hennes förfogande genast ställdes ett mot värdet af tiondeafgifterna

svarande penningbelopp, med hvars tillhjälp prästerskapets löner inom de

olika församlingarna omedelbart kunde, utan afbidan på tiondeafskrifningens

slutliga genomförande, på ett effektivt sätt regleras. Denna förmån synes

knappast kunna beredas kyrkan, med mindre staten förmedlar uppgörelsen

mellan tiondetagare och tiondegifvare ...»

Att en omläggning af gällande grunder för deltagande i utskylderna

till prästerskapets aflöning är af förhållandena påkallad, torde väl numera

ganska allmänt erkännas.

Behofvet af en reform framgår redan af den omständigheten, att skattskyldigheten

för berörda ändamål ännu är i viktiga delar bestämd efter hufvudsakligen

samma principer som dem, på hvilka landskapslagarnas stadganden

i ämnet hvilade. Hvad under den katolska tiden hade såsom aflöning

anslagits det i församlingarna tjänstgörande prästerskapet blef nämligen, i

stort sedt, icke genom reformationen och den därmed förbundna kyrkliga

reduktionen fråntaget detta prästerskap, och de i landskapslagarnas kyrkobalkar

tillämpade grunder för fördelning af församlingarnas bidragsskyldighet

till samma prästerskap upptogos jämväl i den för hela riket gemensamma

lagstiftning angående »prästerskapets uppbörd af allmogen», som under 1600- talet kom till stånd och fick sitt förnämsta uttryck i nådiga förordningen

den 8 februari 1681. Denna åldriga lagstiftning, såvidt den var måttgifvande

för församlingarnas aflöningsplikt gentemot deras själasörjare, upphäfdes

icke genom nådiga förordningen angående allmänt ordnande af

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

prästerskapets inkomster den 11 juli 1862, ehuru i sättet för aflöningens

utgörande vidtogos väsentliga ändringar, hvilka i viss mån återverkade på

aflöningsbeloppen. Tionden liksom afgifterna för bergverk, kvarnar, fabriker

och andra inrättningar äfvensom påskpenningar, jura st obe, matskott

och offer med flera extraordinarie afgifter skulle enligt §§ 6 och 7 i sist

omförmälda förordning utbytas mot afgifter, bestämda för en tid af 50 år,

men vid de gamla afgifternas ombildande skulle bland annat lända till

efterrättelse »de för riket i allmänhet eller särskildt för vissa orter gällande

författningar och stadganden».

Några föreskrifter angående de nybildade afgifternas fördelning å

skaf teobjekten meddelades icke, utom beträffande de afgifter, som skulle

träda i stället för extraordinarie sådana. I fråga om dessa senare innehöll

nämligen 1862 års förordning bestämmelser, i syfte att dittills bestående

gradering och klassificering skulle såvidt möjligt bibehållas.

En följd af denna förordningens uraktlåtenhet att angifva för hela

landet gällande normer med afseende å aflöningsbidragens fördelning till

utgörande af löngifvarna är, att de mest olika grunder härutinnan tillämpats,

hvilket framgår vid en granskning af resolutionerna angående lönereglering

för prästerskapet i särskilda delar af riket.

Tiondeafgifterna fördelades sålunda å de tiondeskyldiga fastigheterna

än efter dessas taxeringsvärden vid en viss tidpunkt, än efter vissa inom

de olika landskapen gällande äldre skattefördelningsgrunder, såsom mantal,

tunnland, öresland, rök, soldatrote o. s. v. Men berörda afgifter fastställdes

understundom äfven till det belopp för hvarje fastighet, hvarmed de

dittills utgått.

Löneregleringsresolutionerna förete likaså en rik profkarta på olika

normer i fråga om fördelningen af de afgifter, som skulle drabba vare sig

annan fastighet än tiondeskyldig jord eller inkomst och personer.

Prästlöneregleringskommittén har i motsats härtill velat fastställa en

gemensam och lika grund för alla beskattningsföremåls deltagande i aflöningsbidragen

och åstadkomma allmän utjämning af skattskyldigheten

såtillvida, som församlingsafgifterna ej skulle få öfverskrida en viss, lågt

satt gräns. Därmed har kommittén afsett att tillgodose rättvisans och

billighetens äfvensom en modern skattepolitiks fordringar.

På det att emellertid icke genom församlingsafgifternas nedsättande

■—■ åtminstone såvidt fråga är om skattskyldigheten inom flertalet församlingar

— de kyrkliga lönemedlen skulle minskas, har kommittén å andra

sidan uppställt krafvet på ersättning af statsmedel för de afgifter af tiondeBih.

till Rihsd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 63 Haft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 85.

ursprung äfvensom några andra därmed likställda afgifter af fast egendom,

som ej längre komme att utgå.

Detta statsbidrag tillika med dels redan uppsamlade lönemedel af ecklesiastik

natur, dels öfriga sådana kyrkliga afiöningstillgångar, som kunna göras

gemensamma för kela prästerskapet, skulle enligt kommitténs förslag tillhopa

bilda en fond med uppgift att utgöra regulatorn vid löneregleringarna. Genom

anslag från denna fond blefve det sålunda möjligt att bereda prästerskapet i

äfven ekonomiskt svaga församlingar anständig bärgning, genom dylika anslag

kunde ock lönerna för tjänster, som anses i det hela likställda, bringas i

jämnhöjd med hvarandra. Lönerna skulle icke i något fall behöfva sättas

under en af nödiga och billiga hänsyn till prästens ställning och föregående

utbildning påkallad minimigräns, och de kunde i allmänhet, med ledning

af vissa grunder, lämpas efter tjänsternas vikt och beskaffenhet. En rationell

lönereglering skulle öfver hufvud kunna komma till stånd, ej — såsom

vid tillämpningen af bestämmelserna i 1862 års förordning — en lönereglering,

hvilken till sitt resultat väsentligen blefve beroende af allenast

de tillgångar, hvarje särskild församling hade att för ändamålet erbjuda

sin själasörjare.

Ur statsfinansiell synpunkt har tydligen förslaget om ersättning af allmänna

medel för tertialtionden och andra till prästerskapet utgående fastighetsafgifter,

hvilka skulle afskrifvas, en icke ringa betydelse. På statsverket

ställes nämligen anspråket att åtaga sig en utgift, som, beräknad

efter förhållandena ecklesiastikåret 1896—97, skulle, sedan afskrifningen

blifvit inom alla församlingar slutligen genomförd, för framtiden uppgå till

ett årligt belopp af 3,897,954 kronor. Det torde väl dock knappast kunna

betviflas, att budgeten skall, när tiden därför är inne, förmå utan större

svårighet bära äfven denna, om ock afsevärda, utgift.

Det förslag till lag om indragning till statsverket och afskrifning af

prästerskapets tionde samt om ersättning därför, som nu framlägges, är

till innehållet lika med det af Kungl. Maj:t vid 1909 års Eiksdag framlagda,

endast med den skillnad att, i enlighet med hvad särskilda utskottet

n:o 1 vid nämnda Eiksdag föreslagit, i 5 § tillagts ett stadgande

därom, att hvad af tiondeafgifterna enligt de i samma paragraf stadgade

grunder icke den 30 april 1944 förfallit till betalning skall omedelbart

afskrifvas.

Utskottet yttrade härom, att en dylik förkortning af tiden för tiondeafgifternas

afskrifning skulle medföra en öfver hufvud taget föga afsevärd

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj-is Nåd. Proposition Nr 85.

kostnad, som särskildt för statsbudgeten icke kunde anses vara af någon

större betydelse, samt att därigenom den fördelen skulle vinnas, att de

fastighetsägare, som ännu vid denna aflägsna tidpunkt hade att svara för

dylika afgifter, ej under flera år fortfarande skulle nödgas erlägga en

skatt, hvars afskrifning årtionden förut beslutits och från hvilken befrielse

tidigare beredts flertalet öfriga fastighetsägare. Detta utskottets uttalande

anser jag riktigt.

Beträffande innebörden af öfriga detaljbestämmelser i lagen tillåter

jag mig hänvisa till hvad därom förekommer i prästlöneregleringskommitténs

betänkande IY samt Kungl. Maj:ts proposition n:o 39 till 1909

års Biksdag, hvilken proposition såsom i många hänseenden upplysande

torde få biläggas detta protokoll.

De myndigheter, hvilkas yttranden infordrats öfver nu förevarande

förslag, hafva icke haft något att i hufvudsak däremot invända. Uttrycklig

förklaring därom, att förslaget lämnas utan anmärkning, har meddelats af domkapitlen

i Yästerås, Yäxjö, Kalmar, Karlstad, Härnösand, Luleå och Yisby,

Stockholms stads konsistorium samt kammarkollegium. Domkapitlet i Luleå

tillägger dock, att detta sker under förutsättning, att till kyrkofonden ingående

medel komma att i lag erkännas såsom svenska kyrkans tillhörighet.

Förslag till lag om reglering af prästerskapets aflöning.

Det har redan erinrats, hurusom prästlöneregleringskommittén bland ^(S/ör

hufvudgrunderna för sitt förslag till ordnande af prästerskapets aflönings- ordnande af

förhållanden och af skattskyldigheten till prästerskapet upptagit, att prästerskåpets

löner — inom vissa minimi- och maximigränser samt med ledning teskattningsaf

allmänna grunder för lönernas lämpande efter tjänstens vikt och be- för^laan~

skaffenhet eller efter särskilda förhållanden —- skulle för en tidrymd af

tjugu år fastställas i penningar till sådan storlek, att hvarje präst erhölle

anständig bärgning; att för aflöning af prästerskapet församlingsafgifter

skulle inom vissa gränser utgöras; samt att, därest den för pastoratets

prästerskap enligt föreskrifva grunder beräknade aflöning icke blefve af

församlingsafgifterna eller eljest tillgängliga medel betäckt, bristen skulle

fyllas genom tillskott från kyrkans gemensamma aflöningstillgångar. Därjämte

förutsattes, att fri bostad i en eller annan form skulle tillkomma

hvarje präst utöfver de förmåner af olika slag, som eljest kunde tillhöra

hans beställning.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

Kommittén förbisåg emellertid icke, ehuru det ej i nyssnämnda sam-manhang

uttalas, att hvarje omreglering af de prästerliga aflönings- och

beskattningsförhållandena tillika kräfde en ingående granskning och reglering

af den kyrkliga indelningen och organisationen. Sammanhanget

mellan dessa frågor hade för öfrigt redan betonats i [Riksdagens skrifvelse

af den 5 maj 1897, hvaruti hemställdes, bland annat, att Kungl. Maj:t

täcktes vid utredandet af de grunder, som ansåges böra blifva bestämmande

vid reglerandet af prästerskapets aflöning, sedan tiden för nu gällande

lönekonventioner utlupit, taga särskild hänsyn därtill, huruvida icke vissa

komministraturer borde och kunde indragas och andra förvandlas till pastorsbeställningar,

samt huruvida en sammanslagning af smärre pastorat måtte

kunna äga rum.

I sitt betänkande III har kommittén, beträffande detta ämne, uppställt

den allmänna grundsats, att den kyrkliga ämbetsverksamheten

borde vara så ordnad, att hvarje ämbete kunde gifva sin innehafvare

tillräcklig sysselsättning och tillräcklig lön, så mycket hellre som det

kyrkliga ämbetet svårligen läte med sig förena för detsamma främmande

sysselsättningar och vinstgifvande arbete. Församlingsvården borde ock

vara så anordnad, att gudstjänstens förrättande i öfverensstämmelse med

ortens sed samt rebgionsunder visning, skoluppsikt, enskild själavård,

kyrklig bokföring och kommunala ämbetsplikter kunde af prästerskapet

nöjaktigt fullgöras. I öfverensstämmelse härmed har kommittén uppgjort

ett fullständigt och detalj eradt förslag beträffande de ändringar i den kyrkliga

indelningen och organisationen, som af kommittén ansetts erforderliga.

Sålunda har det synts kommittén obestridligt, att komministerstjänsterna

böra såsom obehöfliga indragas i 69 pastorat, hvilka bestå af allenast en

församling med en kyrka. Flertalet af dessa till indragning föreslagna

kommisterstjänster förekommer i Uppsala (15) och Linköpings (24) stift.

De öfriga höra till Skara (3), Strängnäs (8), Yästerås (12), Yäxjö (6) och

Karlstads (1) stift. Men äfven i fråga om sådana pastorat, som bestå af

två församlingar och hvilkas sammanlagda folkmängd och areal ej äro

större, än att de väl kunna skötas af en präst, har kommittén ansett sig

höra. föreslå indragning af komministerstjänst, såvida afståndet mellan församlingarnas

kyrkor ej är större, än att en präst kan medhinna att

äfven under den mörkaste årstiden i båda kyrkorna upprätthålla söndaglig

gudstjänst.

I .de trakter af riket, där församlingslifvet sedan lång tid tillbaka

vant sig vid gudstjänstens alternering mellan två eller flera mer eller

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

mindre närbelägna kyrkor, där således vanligen en kyrka af två hvar annan

söndag eller en kyrka af tre hvar tredje söndag är utan gudstjänst, är

det, efter kommitténs tanke, icke nödvändigt att behålla flera prästerliga

tjänster, än som högst erfordras för gudstjänstens förrättande i denna

häfdvunna ordning. Där sålunda i smärre pastorat med tre eller fyra kyrkor

förefinnes komministerstjänst, hvars innehafvare icke är erforderlig för annan

tjänstgöring än förrättande af en gudstjänst hvarje söndag, har sådan

tjänst föreslagits till indragning, allt under förutsättning, att prästerna

böra genom duplikation upprätthålla gudstjänsten i samma ordning mellan

kyrkorna som hittills varit stadgad. Under sådan förutsättning har föreslagits

indragning af tillhopa 158 komministerstjänster.

Med tillämpning af anförda principer har kommittén alltså föreslagit

indragning af sammanlagdt 227 komministraturer, hvilka kommittén betecknar

såsom för gudstjänst och församlingsvård mer eller mindre öfverflödiga

och i vissa fall rent af såsom skadliga utväxter på den kyrkliga

organisationen.

De oegentligheter, som vidlåda den kyrkliga organisationen, ansåg

kommittén dock icke kunna undanrödjas allenast genom indragning af

öfverflödiga komministerstjänster, enär isynnerhet i södra och mellersta

Sveriges landsbygd förefinnes ett mycket stort antal pastorat af så ringa

omfattning, att de svårligen kunna bereda ens sina kyrkoherdar tillräcklig

sysselsättning. Sådana pastoratsbildningar som Atlingbo med 220 invånare

och Hörsne med 383 i Yisby stift samt Häggeby med 452 invånare

i Uppsala stift kunna ju, yttrade kommittén, betraktas som ytterligheter.

Men kommittén framhöll såsom verkligt betecknande för den kyrkliga

organisationens svaghet i detta hänseende, att å rikets landsbygd ecklesiastikåret

1896-—97 funnos:

302 pastorat med folkmängd ej öfverstigande 1,500 inv.

191 » » » » » 1,200 *

117 » » » » » 1,000 »

29 » » » » » 600 »

I anseende till det motstånd, som från församlingarnas sida kan väntas

beträffande pastorats sammanslagning, förklarade sig kommittén hafva förfarit

med synnerlig varsamhet särskildt beträffande sådana förändringar och

nybildningar, som förutsätta indragning af kyrkoherdetjänsten och sammanförande

af hittills själfständiga pastorat. Af de pastorat, som kommittén

föreslagit till förening med andra pastorat, har flertalet endast 1,000 in
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

vånare eller därunder. De flesta äro belägna i Uppsala stift (11), Linköpings

stift (18), Yästerås stift (10), Lunds stift (15) och Yisby stift (11).

Ur synpunkten af kyrkans samfällda intresse yttrade kommittén härom

bland annat följande:

»Det är naturligtvis synnerligen svårt att angifva några bestämda mått

å den folkmängd och den areal, som böra beräknas för hvarje prästerlig

tjänst, enär härutinnan så mycket beror å skiftande ortsförhållanden. Men

liksom man torde kunna säga att, där arealen icke är större än en kvadratmil,

den prästerlige tjänstemannen i regel knappt har tillräcklig sysselsättning

med mindre folkmängd än omkring 2,000 invånare, så kan det å

andra sidan sägas, att där i en landsförsamling folkmängden öfverstiger

3,000 invånare, begynner behof inträda af den prästerliga tjänstebördans

fördelning vare sig genom anställande af biträdande prästman eller genom

pastoratsdelning. Om denna sats är riktig, så inses det lätt, att den nuvarande

kyrkliga indelningen i vårt land i detta hänseende kräfver ganska

betydande förändringar, och att det i landet norr om Dalälfven gifves godt

utrymme för de tillgängliga prästerliga krafter, som i landets mellersta

och södra delar ofta finna alltför otillräckliga verksamhetsområden.»

»Det kan icke heller bestridas, att den nuvarande anordningen innebär

en misshushållning med de för kyrkan i dess helhet tillgängliga aflöningsmedel.

I det stora flertalet af de fall, där prästerlig tjänst af kommittén

föreslagits till indragning, visar det sig, att den öfverflödiga tjänsten icke

blott är för församlingen onödigt betungande, utan äfven för sin tillvaro

förutsätter större eller mindre tillskott af kronotionde, vederlagsspannmål,

hemmansarrenden och anslag från prästerskapets löneregleringsfond. Skola

dessa tjänsters innehafvare förses med en efter tidens fordringar afpassad

anständig lön, kräfvas i de flesta fall betydligt ökade bidrag från det

allmännas sida. Af de genom kommittén till indragning föreslagna komministraturer

och kyrkoherdebefattningar förekomma ock de flesta uti den

af kommittén upprättade tabell öfver det lägst aflönade prästerskapet, och

om de föreslagna indragningarna beslutas, skulle det af kommittén beräknade

behofvet af nya tillskott till största delen försvinna. Men det

måste anses oegentligt att till upprätthållande af tjänster, hvilka för församlingsvård

och gudstjänst äro mer eller mindre obehöfliga, fortfarande

använda sådana gemensamma aflöningsmedel, som äro afsedda att fylla

verkliga behof.»

»Oegentligheten af ett sådant förfarande framstår i så mycket bjärtare

ljus, när det tillbörligt iakttages, att i hundratals vidsträckta församlingar

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

de prästerliga krafterna icke på långt när räcka till för den allra nödtorftigaste

församlingsvård ock gudstjänst, ock de tillgängliga aflöningsinedlen

icke keller på långt när förslå för upprättande af nya kyrkliga

beställningar. Det är för afkjälpande af sådana missförhållanden som

kyrkans gemensamma tillgångar böra företrädesvis användas, ock det är

vid jämförelse med bekofven på dessa kåll som de på andra kåll umbärliga

tjänsternas obehöflighet framstår i sin rätta dager.»

Ehuru frågorna om den kyrkliga indelningen ock organisationen, såsom

ankommande på Kungl. Maj:ts beslutanderätt, uti de vid Riksdagarna

1908 ock 1909 framlagda förslagen till ordnande af prästerskapets aflöningsförbållanden

endast medelbart berördes, fingo dock de särskilda utskott,

dit dessa förslag för förberedande behandling hänvisades, tillfälle att

i vissa hänseenden uttala sig i ämnet. Sålunda ansåg sig särskilda utskottet

vid 1908 års Riksdag böra framhålla vikten af att, i sammanhang

med uppgörande af de blifvande löneregleringarna, allvarlig uppmärksamhet

ägnades åt de organisatoriska spörsmålen, i syfte att en rättvisare och

jämnare fördelning af kyrkans såväl andliga krafter som materiella tillgångar

måtte åstadkommas, samt att tjänster, kvilka icke kunde antagas

vara till gagn för det kyrkliga lifvet, indroges. Och särskilda utskottet

vid 1909 års Riksdag yttrade: »Med prästlöneregleringskommittén instämmer

utskottet till fullo däri, att betydande förändringar kräfvas i det sätt,

hvarpå det prästerliga arbetet i vårt land är fördeladt, samt att den nuvarande

anordningen härutinnan innebär en misshushållning med de för

kyrkan i dess helhet tillgängliga aflöningsmedlen. Äfven finner utskottet

de af kommittén uppställda grundsatserna för reglering af den kyrkliga

indelningen och organisationen vara i det hela beaktansvärda. I hvilken

mån kommittén lyckats att i sina specialförslag med konsekvens och utan

alltför stort hänsynstagande till bestående ordning omsätta dessa grundsatser,

har dock utskottet ej haft tillfälle att göra till föremål för någon

ingående undersökning. Men det vill synas som om icke ens ett genomförande

af dessa kommitténs förslag skulle hafva till följd indragning af

alla sådana befattningar, som kunna anses »för gudstjänst och församlingsvård

mer eller mindre öfverflödiga». Emellertid finner utskottet det vara

af högsta vikt, att, i sammanhang med uppgörande af de blifvande löneregleringarna,

allvarlig uppmärksamhet ägnas åt de organisatoriska spörsmålen,

i syfte att en rättvisare och jämnare fördelning af kyrkans såväl

andliga krafter som materiella tillgångar må åstadkommas, samt att tjän
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

ster, hvilka icke kunna antagas vara oundgängligen nödiga för församlingsvården,

indragas.»

Jämväl de för granskning af de nu uppgjorda förslagen särskildt tillkallade

sakkunniga kafva i den af dem undertecknade promemorian yttrat

sig i enahanda riktning.

Riktigheten af dessa uttalanden synes mig obestridlig. Yäl lärer en

viss och icke ringa hänsyn böra tagas till bestående, kanske månghundraåriga

förhållanden och församlingarnas lättförstådda önskningar att bibehållas

vid det, som af ålder varit, men detta hänsynstagande får gifvetvis

icke drifvas för långt. Den kyrkliga organisationens förmåga att med användning

af befintliga tillgångar verka i afsedd riktning är naturligtvis

ett kyrkligt intresse af så dominerande beskaffenhet, att detsamma icke

genom obehörig eftergifvenhet i enskilda stycken får äfventyras. Jag anser

därför, att med fasthållande af denna synpunkt en effektiv och grundlig

omreglering af den kyrkliga indelningen och organisationen bör äga rum

i samband med fastställandet af de nya löneregleringarna för prästerskapet,

och det är under en sådan förutsättning de nu utarbetade förslagen till

ordnande af de prästerliga aflönings- och beskattningsförkållandena blifvit

uppgjorda.

be^äknin^och b) et af prästlöneregleringskommittén utarbetade förslaget till lag om

sättet för reglering af prästerskapets aflöning innehöll icke några närmare bestämdställand(

me^ser rörande grunderna för lönernas beräkning. Det yttrades endast

helt allmänt i 1 §, att hvarje tjänstgörande präst skulle erhålla, jämte fri

bostad, aflöning i öfrigt så beräknad, att honom därigenom bereddes en

efter tjänstegrad och ämbetsåligganden äfvensom lefnadskostnaderna i orten

eller andra särskilda förhållanden lämpad anständig bärgning, utan att

särskild ersättning för honom på grund af tjänsten åliggande förrättningar

komme att äga rum. Meningen var, att Kungl. Maj:t, i enlighet med

sålunda angifna grunder och med hänsyn till befintliga aflöningstillgångar,

skulle, efter domkapitlens hörande, i administrativ väg meddela de närmare

föreskrifter angående aflöningens beräkning, som blefve erforderliga;

och kommittén har också vid sitt betänkande IY fogat ett förslag till

»Föreskrifter angående beräkning af prästerskapets aflöning», hvaruti närmast

angifvas vissa särskilda grunder för beräkning af löner för kyrkoherdar

och komministrar, löneförmåner för adjunkter, prostarfvoden samt godtgörelse

åt vikarier.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

De af Kungl. Maj:t vid Kiksdagarna 1908 och 1909 framlagda

förslagen till lag om reglering af prästerskapets aflöning öfverensstämde i

nämnda hänseenden med kommitténs motsvarande förslag; dock tillädes i

1909 års förslag, för tillmötesgående af därom utaf särskilda utskottet vid

1908 års Riksdag gjord framställning, bestämmelser af innehåll, att lön ej

finge fastställas till lägre belopp än 4,000 kronor för kyrkoherde och

2,500 kronor för komminister, ej heller arfvode för adjunkt till lägre belopp

än 1,000 kronor, äfvensom att det högsta belopp, hvartill lön kunde

fastställas, vore 10,000 kronor.

Den frihet, som sålunda förbehållits Kungl. Maj:t vid fastställandet

af grunderna för lönernas beräkning och utmätandet af lönebeloppen, väckte

i viss mån gensaga inom Riksdagen. Sålunda framställdes under debatten

i Andra kammaren vid 1909 års Riksdag af en talare det yrkande,

att Kungl. Maj:t vid framläggande för Riksdagen af nytt förslag till

reglering af prästerskapets aflöning — hvarom samme talare uti en vid

särskilda utskottets n:o 1 i ämnet afgifna utlåtande fogad reservation

gjort hemställan — ville gifva förslaget sådan affattning, att detsamma,

i olikhet med det då af Kungl. Maj:t framlagda, komine att upptaga

bestämmelser, hvilka, så noga som förhållandena tilläte, angåfve, hvilka

löneförmåner i regeln borde tillkomma prästerliga tjänstinnehafvare, så

att Kungl. Maj:ts bestämmanderätt öfver aflöningsbeloppen blefve begränsad

till hvad som vore strängt nödvändigt. Detta yrkande blef också

af Andra kammaren bifallet med 127 röster mot 92. Första kammaren

däremot godkände Kungl. Maj:ts förslag.

Andra kammarens uppfattning, att de allmänna grunderna för lönernas

beräkning böra intagas i löneregleringslagen synes mig icke sakna fog,

särskildt med hänsyn till det afsevärda belopp, statsverket hädanefter

skulle komma att årligen inbetala till kyrkofonden såsom godtgörelse för

de lönebidrag, hvilka hittills utgått i form af tionde och andra afgifter af

fast egendom. I det nu utarbetade förslaget till lag om reglering af prästerskapets

aflöning hafva därför utförliga bestämmelser intagits angående

grunderna för lönernas beräkning, Kungl. Maj:t dock förbehållet att i enlighet

med dessa grunder och inom öfriga i lagen angifna gränser slutligen

bestämma aflöningarnas belopp.

Domkapitlen i Yäxjö, Lund och Kalmar, hvilka motsatt sig införande

i löneregleringslagen af bestämmelserna angående grunderna för lönernas

beräkning, hafva därvid anmärkt, bland annat, att, om så skedde, lagens

giltighetstid därmed komme att inskränkas till löneregleringsperioden. AnBih.

till Bilcsd. Prat. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 63 Häft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

märkningen är riktig så till vida, att om exempelvis efter förloppet af en

viss tidsperiod en allmän höjning af lönerna ansåges böra äga rum, därtill

gifvetvis skulle kräfvas en ändring i själfva lagen. Genomförandet af en

sådan ändring förutsätter dock icke, såsom dessa domkapitel synas befara,

ett återupptagande af hela frågan om ordnande af prästerskapets aflöningsförhållanden,

utan torde kunna ske lätt nog utan rubbning af lagens bestämmelser

i öfrigt.

Yid affattningen af bestämmelserna angående lönernas beräkning hafva

de af prästlöneregleringskommittén uti dess förslag till »Föreskrifter angående

beräkning af prästerskapets aflöning» uppställda grundsatser endast delvis

kunnat följas. Kommittén gjorde vid lönernas beräkning en principiell åtskillnad

emellan stad och land med ökning af löneförmånerna för präst i stad. Redan

särskilda utskottet vid 1908 års Riksdag yttrade emellertid härom, att utskottet

ansåge en sådan åtskillnad ej vara tillräckligt grundad. Pastoralvården i

stad vore nämligen icke alltid mera ansträngande, ej heller lefnadskostnaderna

där alltid högre än på landet. Många orter funnes på landsbygden,

där lifsförnödenheterna i följd af långa transporter ställde sig dyrare ä-n

i stad. Särskildt hade den å landsbygden bosatte prästen att för barnens

undervisning i allmänna läroverk vidkännas utgifter, från hvilka stadsprästen

ofta vore befriad. De af utskottet sålunda angifna synpunkter

måste erkännas vara befogade. Yidare är i fråga om kommitténs lönesystem

att anmärka, att de därur framgående lönebeloppen redan för den tid, då

kommittén afgaf sitt förslag, måste anses hafva varit väl knappt tillmätta.

Än mera visar sig detta vara förhållandet nu. Yisserligen har kommittén anvisat

den utväg, att Kungl. Maj.''t, då lönebelopp, som blifvit beräknadt med

tillämpning af de utaf kommittén angifna grunder, befunnes allt för ringa,

skulle äga att förhöja sådant lönebelopp i vissa fall med 1,000 kronor och i

andra fall med ända till 2,000 kronor. Men dels är denna utväg föreslagen

mindre med hänsyn till en allmän stegring af lefnadskostnaderna, sådan

som den, hvilken, efter det kommitténs förslag afgafs, inträffat i vårt land,

utan snarare, såsom i förslaget också uttryckligen sägs, med hänsyn till

särskilda lokala förhållanden, såsom synnerligen höga lefnadskostnader i

orten eller för prästerskapet eljest ökade utgifter eller med tjänstens skötande

förenad synnerlig besvärlighet, och dels skulle ett dylikt förfarande

för åstadkommande af en allmän förhöjning af prästerskapets löner föga

öfverensstämma med den här ofvan uttalade uppfattningen, att de allmänna

grunderna för lönernas beräkning böra vara i lag fastställda. Därtill

kommer, att det af kommittén uppställda lönesystemet i åtskilliga fall

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

torde leda till ojämnheter vid utmätandet af lönebeloppen för i det

hela likartade tjänstebefattningar, beroende bland annat därpå, att kommittén

vid löneberäkningen fästat väl mycket afseende, utom vid åtskillnaden

mellan land och stad, jämväl vid den omständigheten, huruvida ett

pastorat bestod af en eller flera församlingar, därvid i sistnämnda händelse

högre lön beräknades, äfven om de särskilda församlingarnas invånareantal

var jämförelsevis ringa.

Det har af dessa skäl visat sig nödvändigt att utarbeta ett nytt lönesystem,

så afpassadt, att ur detsamma, utan allt för stort spelrum för

omständigheterna i de särskilda fallen, kunde framgå tillräckliga och rättvist

afvägda löner för samtliga prästerliga tjänstinnehafvare.

Därvid har tagits i öfvervägande, huruvida icke det nya lönesystemet

kunde byggas på samma grunder, som numera i allmänhet tillämpas vid

bestämmande af löner för statens ämbetsmän, med de kontanta lönebeloppens

fördelning i lön, tjänstgöringspenningar och ålder stillägg. Ett omedelbart

öfverflyttande af ett dylikt lönesystem till det kyrkliga området har

dock visat sig möta allt för stora svårigheter. Förhållandena inom olika

pastorat och i skilda delar af landet äro därtill allt för olikartade, och

icke ens en ganska långt gående omläggning af den kyrkliga indelningen

•och organisationen skulle härutinnan kunna medföra den likformighet, som

är en nödvändig förutsättning för tillämpningen af ett sådant system. Ej

heller föreligga här samma skäl för aflöningens uppdelning i lön och tjänstgöringspenningar,

som vid en del statstjänster, där tjänstgöringspenningarna

äro afsedda, bland annat, att utgöra den en gång för alla bestämda godtgörelsen

till vikarie. De prästerliga vikariatsarfvodena måste nämligen

med hänsyn till adjunktsinstitutionen bestämmas i viss mån annorlunda

än godtgörelsen för vikariat vid statens tjänstebefattningar.

Det nya lönesystem, som härmed framlägges, ansluter sig emellertid

-så nära, det varit möjligt, till öfriga moderna aflöningssystem. Till följd

af de skiftande förhållandena vid de prästerliga tjänstebefattningarna har

•dock åt Kungl. Maj:t måst förbehållas att för uppnående af full rättvisa,

efter pröfning i hvarje särskildt fall, inom vissa noggrant utstakade gränser

bestämma aflöningens slutliga belopp.

Särskildt i eu punkt företer emellertid det nya systemet en mera väsentlig

åtskillnad från öfriga nu brukliga lönesystem, i det att aflöningstillskott

i form af ålderstillägg icke lära kunna under närvarande förhållanden

ifrågakomma såsom en i systemet ingående, för alla löntagare afsedd anordning.

En allmän bestämmelse om ålderstillägg skulle nämligen föranleda

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 85.

därtill, att ej sällan ett pastorat blefve betungadt med högre skattskyldighet

till förmån för en präst, ehuru denne ieke där, utan i annat pastorat, där

han förut varit anställd, förvärfvat rätt till ålderstillägget. Så länge prästerskapets

aflöning principiellt taget ännu är ett församlingarnas åliggande,

lärer principen om ålderstillägg såsom i lönesystemet ingående svårligen

kunna komma till någon vidsträcktare användning. Dock torde till äfventyr»

i en framtid, därest en förhöjning af lönerna då påkallas, kyrkofonden,

under förutsättning att dess tillgångar ej för andra ändamål för hårdt

anlitas, kunna bereda utväg till anordnande af dylika tillägg för samtliga

tj änstinnehafvar e.

I sammanhang med framläggandet af 1908 års förslag till ordnande

af de prästerliga aflöningsförhållandena yttrade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

— jämte det förslag framställdes om höjande af de

utaf prästlöneregleringskommittén föreslagna minimilönerna för kyrkoherde

från 3,500 till 4,000 kronor och för komminister från 2,000 till 2,500 kronor

eller till samma belopp, som i det nu utarbetade förslaget upptagits -— att

därutöfver syntes vara af behofvet påkalladt, att för de lägst aflönade prästerna,

hvilka under minst 10 år innehaft och med godt vitsord bestridt ordinarie

befattning inom sin grad, ytterligare höjning vidtoges, så att efter förloppet

af denna tid inkomsterna för de olika befattningarnas innehafvare om

möjligt alltid skulle uppgå vid kyrkoherdebeställning till minst 4,500

kronor och vid komministratur till minst 3,000 kronor. Kostnaden härför

skulle bestridas ur kyrkofonden och upptogs i den vid den kungl. propositionen

fogade finansplanen till 325,448 kronor. Jämväl i nådiga propositionen

till 1909 års Riksdag framställdes enahanda förslag.

Ehuru, såsom nyss blifvit nämndt, ålderstillägg för kyrkoherdar och

komministrar vid utarbetande af det nya förslaget till lag om reglering af

prästerskapets aflöning icke kunnat i själfva lönesystemet medtagas, har

jag dock ansett hvad sålunda beträffande de lägst aflönade tjänstinnehafvarne

anförts vara så behjärtansvärdt, att förslag därom jämväl nu bör

framställas. De kyrkliga myndigheterna hafva ock med styrka framhållit

vikten af ett sådant stadgande.

Jag öfvergår nu till att yttra mig öfver lagförslagets särskilda paragrafer

i den mån deras innehåll synes mig påkalla särskild motivering.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

1 §.

53

De präster, som i lagförslaget afses, äro dels kyrkoherdar, komministrar

och adjunkter i alla territoriella församlingar, med undantag af

Karlsborgs församling, dels oek kontraktsprostarne i riket. I likhet med

hvad redan förut varit föreslaget, skulle alltså hädanefter förekomma allenast

två slag af ordinarie präster, nämligen kyrkoherdar och komministrar.

Dessas extraordinarie medhjälpare komme fortfarande såsom hittills att

benämnas adjunkter. Endast för dessa tre grupper af församlingspräster

skulle i regeln aflöning enligt löneregleringslagen fastställas. När inom ett

pastorat finnes prästerlig tjänst, hvars innehafvare betecknas med annat

namn än något af de nu angifna, ankommer det enligt förslaget på

Kungl. Maj:t att vid blifvande lönereglering bestämma, huruvida tjänsten

skall såsom komministersbeställning bibehållas eller ock indragas.

Karlsborgs församling har på grund af nådigt bref den 3 oktober

1884 bildats dels af fästningen Karlsborg jämte vissa för fästningsanläggningen

inköpta hemman och jordområden i Mölltorps och Undenäs

socknar dels ock af ytterligare två områden i samma socknar. Från dessa

fastigheter utgår emellertid icke något bidrag till aflönande af garnisonspastorn

å Karlsborg, hvilken endast i denna sin egenskap åtnjuter aflöning,

utgående från statsverket.

I de förut framlagda förslagen var äfven Nya Yarfvets församling,

bildad af områden från Yästra Frölunda och Örgryte socknar, undantagen

från lagens tillämpning. Pastoral- och själavården inom denna församling

utöfvades intill den 1 maj 1907 af predikanten vid det därstädes före

nämnda tid förlagda centralfängelset. Sedan emellertid detta blifvit indraget,

har Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 18 januari 1908 föreskrifvit,

bland annat, att domkapitlet i Göteborg ägde förordna vice pastor

att tills vidare intill den 1 maj 1911 uppehålla pastoral- och själavården

inom församlingen, samt att domkapitlet skulle hafva att i god tid före

sistnämnda dag till Kungl. Maj:t inkomma med vidare förslag beträffande

pastoral- och själavården därstädes. Då ett upprätthållande efter nämnda

tid af Nya Yarfvet såsom själfständig kyrklig enhet under vård af vice

pastor icke synes vara af omständigheterna påkalladt, helst församlingen

för närvarande räknar allenast 271 invånare, har något undantag för densamma

i det nya förslaget icke gjorts.

Med afseende å de prästerliga aflöningsförhållandena uppställer det

nya förslaget i hufvudsaklig anslutning till tidigare förslag såsom ledande

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

grundsats, att hvarje tjänstgörande kyrkoherde och komminister skall erhålla,

jämte fri hostad och skjuts eller viss skjutsersättning, lön i penningar

så beräknad, att honom därigenom beredes en efter tjänstegrad och ämbetsåligganden

äfvensom lefnadskostnaderna i orten eller andra särskilda förhållanden

lämpad anständig bärgning, utan att särskild ersättning för honom

på grund af tjänsten åliggande förrättningar må äga rum.

2 §•

I enlighet med de sakkunnigas hemställan i ofvan omförmälda prome

moria har för tydlighetens skull i förevarande paragraf intagits en erinran

därom, att vid löneregleringarnas uppgörande behörig hänsyn skall tagas

till förefintligt behof af den kyrkliga indelningens och organisationens omreglering.

Enligt kungl. förordningen angående allmänt ordnande af prästerskapets

inkomster den 11 juli 1862 skulle ordnandet af prästerskapets

aflöning inom hvarje stift förberedas länsvis af en nämnd, som vid uppgörandet

af förslag till lönereglering hade att förfara på visst i förordningen

angifvet sätt, hvarefter ärendet anmäldes till Ivungl. Maj:ts

pröfning.

Dessa nämnder hade ett synnerligen viktigt och grannlaga uppdrag.

Såsom ett slags samvetsnämnder skulle de handlägga frågor, hvilka nära

berörde löntagarnas ekonomiska välfärd och jämväl för löngifvarna voro

af desto större vikt, som en af de mera kännbara beskattningarna skulle

bestämmas för en tid af femtio år. Nämnderna hade sålunda å ena sidan

att bland annat föreslå lönebeloppen för det ordinarie prästerskapet, under

aktgifvande dels på tjänstegrad, ämbetsåligganden och lefnadskostnaderna

i orten, dels därpå att ett billigt förhållande måtte äga rum mellan pastorslönen

äfvensom komministers och öfriga ordinarie prästers aflöning. A

andra sidan skulle de noga uppskatta prästerskapets inkomster och verkställa

de till beloppet obestämda afgifternas utbytande mot bestämda afgifter

i persedlar och penningar, hvarvid hänsyn borde tagas till gällande

författningar, förut utgående afgifter inom församlingen samt de afgifter,

som af öfriga pastorat inom orten under likartade förhållanden utgingo.

Frågan om bibehållandet af dessa nämnder upptogs af prästlöneregleringskommittén

till granskning i dess betänkande IV. Kommittén yttrade

härom:

»I Assa delar skulle väl löneregleringsproblemet blifva icke oväsent
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 85. 55

ligen förenkladt, därest, såsom kommittén föreslagit, till nämndernas ledning

förelädes vissa grunder för beräkning af prästerskapets inkomster, och

om församlingarnas bidragsskyldighet, utan hänsyn till den gamla beskattningens

former, fastställdes till en för alla beskattningsföremål, efter deras

skattekraft proportionerad, lika afgift. Men det förberedande arbete, som

tillförne utförts af nämnderna, skulle i allt fall icke kunna såsom öfverflödigt

undvaras, då ju äfven hädanefter förekomma flerahanda frågor af

vikt, vid hvilkas afgörande det måste vara af stort värde att äga tillgång

till yttranden af opartiska, med de lokala förhållandena förtrogna nämnder.

Det skulle nämligen — såsom jämväl förut varit fallet -— i hufvudsak

åligga nämnderna att, sedan prästerskapet uppgifvit de löneförmåner, som

utöfver församlingsafgifterna finnas att tillgå, väcka förslag om sådana anordningar

beträffande den kyrkliga indelningen och den prästerliga tjänstgöringen,

som kunna anses främja församlings vården; föreslå beloppet af

den aflöning, som bör tillkomma hvarje innehafvare af ordinarie prästerlig

beställning, därvid alla omständigheter, hvilka varit för nämnden bestämmande,

skola angifvas, och, för den händelse någon ändring i den kyrkliga

organisationen finnes af omständigheterna påkallad, framlägga de olika

löneregleringsförslag, som under olika förutsättningar böra tillämpas; beräkna

årliga medelvärdet af boställes afkastning — med undantag af fri

bostad och skogsfång till husbehof — äfvensom af de förmåner tjänstinnehafvaren

eljest äger åtnjuta; föreslå beloppet af församlingsafgifter; anmäla

behofvet af anslag från kyrkans gemensamma aflöningstillgångar samt afgifva

underdåniga utlåtanden i de frågor angående den kyrkliga indelningen

och organisationen, som varda af Kungl. Maj:t till nämnderna hänskjutna.

Kommittén anser därför, att äfven vid de blifvande löneregleringarnas

verkställande nämnder böra biträda genom att uppgöra förslag

till dylika regleringar för prästerskapet i de olika pastoraten.»

I de af Kungl. Maj:t vid Kiksdagarna 1908 och 1909 framlagda

förslagen voro nämnderna bibehållna. Sedan emellertid löneregleringsproblemet

i det nu utarbetade förslaget ytterligare i väsentlig mån förenklats,

torde den vidlyftiga och kostbara apparat, som innefattas i löneregleringarnas

förberedande genom dylika nämnder, kunna undvaras.

I det nya förslaget bry tes fullständigt med de gamla skatteformerna.

Något utbytande af äldre aflöningsbidrag mot bestämda afgifter, hvilkas

storlek skulle fastställas efter värdet af de på hvarje ort förut utgående

aflöningsbidragen, förekommer icke vidare. Beträffande den kyrkliga indelningen

och organisationen har af prästlöneregleringskommittén upprättats

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

ett fullständigt och detaljeradt förslag, hvilket, om än i åtskilliga punkter

numera föråldradt, torde vara fullt tillräckligt såsom utgångspunkt för de

förändringar härutinnan, som kunna af Kungl. Maj:t eller de särskilda

församlingarna anses erforderliga. Rörande lönernas bestämmande föreslås

införande i löneregleringslagen af beräkningsgrunder, ur hvillca i de flesta

fall ett tillräckligt lönebelopp framgår. Där en löneförhöjning på grund

af särskilda omständigheter bör äga rum, torde kännedom om de omständigheter,

hvilka därvid höra komma i betraktande, kunna inhämtas utan

nämndernas förmedling. Någon uppskattning af boställenas afkastning och

af värdet utaf tjänstinnehafvaren eljest tillkommande förmåner i ändamål

att därefter afpassa beloppet af församlingsafgifter och bidrag från kyrkofonden

skola ej heller förekomma.

Men icke nog med att nämnderna sålunda synas öfverflödiga. Ett an

litande af sådana för uppgörande af löneregleringsförslagen skulle sannolikt,

såsom äfven erfarenheterna från de på grundvalen af 1862 års förordning

uppgjorda löneregleringarna visa, komma att medföra en betydande ojämnhet

såväl i fråga om ordnandet af den kyrkliga indelningen och organisationen

som i fråga om aflöningarnas bestämmande. I ett stift komme

till äfventyrs nämnderna att föreslå indragningar i betydande mängd

af tjänster, som ansåges öfverflödiga, i ett annat toges måhända mera

hänsyn till önskningarna, att så mycket som möjligt af den häfdvunna

organisationen måtte bibehållas, äfven om därigenom upprätthölles tjänstebefattningar,

som svårligen kunde gifva sina innehafvare full sysselsättning.

På en ort kunde uppfattningen af hvad som borde beviljas i

löneförhöjning med hänsyn till särskilda lokala förhållanden, såsom synnerligen

höga lefnadskostnader i orten eller för prästerskapet eljest ökade

utgifter eller med tjänstens skötande förenad synnerlig besvärlighet, vara

helt annan än den på en annan ort rådande uppfattningen, utan att en

sådan skiljaktighet betingas af omständigheterna i de särskilda fallen.

Men om alltså de ifrågavarande nämnderna nu synas mig böra bortfalla,

så är dock uppenbart, att löneregleringarnas fastställande måste föregås af

en omsorgsfull utredning, särskildt af de lokala förhållanden, som kunna

tänkas inverka på bestämmandet af lönebeloppen. Det har under ärendets

förberedande behandling utaf några af de särskildt tillkallade sakkunniga

framkastats såsom önskvärdt, om i lagförslaget kunde inrymmas några allmänna

grunder för omregleringen af den kyrkliga administrationen, angifvande

den ungefärliga folkmängd och areal, som borde beräknas för hvarje

prästerlig tjänst. Ehuru visserligen ett stadgande af dylikt innehåll i sär
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

skilda fall skulle kunna tänkas vara ägnadt att vid reglering af kyrkliga

organisation,sförlndlunden tillbakakålla allt för öfverdrifna anspråk från exempelvis

församlingarnas sida, torde dock öfvervägande skäl tala mot att låta

den tanke, som ligger under dessa sakkunnigas ifrågavarande uttalande,

stelna i ett lagbuds kantiga och ohandterliga form. Det må nämligen icke

förglömmas, att det här framlagda lagförslaget är afsedt att verka framåt

under tider, allt för aflägsna för att man nu skulle kunna med säkerhet

förutse de anspråk, som då kunna komma att ställas på den kyrkliga

organisationen. Därtill kommer, att förhållandena på de olika orterna

redan nu äro så mångskiftande, att det säkerligen icke låter sig göra att

utfinna bestämmelser, ägnade att tillfredsställa hvarje orts kyrkliga behof.

Jag har för min egen del tänkt mig, att inom vederbörande statsdepartement

— med ledning af lagens bestämmelser och den kännedom om de lokala

förhållandena, man där kan hafva eller förskaffa sig, samt med iakttagande

af de förändringar i den kyrkliga indelningen och organisationen, som af

prästlöneregleringskommittén föreslagits eller eljest kunna anses påkallade —

skola, i mån som nya löneregleringar böra äga rum, uppgöras fullständiga

organisations- och aflöningsförslag, uppställda för hvarje pastorat ungefär

så, som Tab. 1 i det i sammanhang med de nu uppgjorda förslagen till

ordnande af prästerskapets aflöningsförhållanden utarbetade, vid de sakkunnigas

betänkande den 14 december 1909 fogade tabellverk utvisar.

Dessa förslag skulle sedermera öfversändas för utlåtande till vederbörande

domkapitel, som skulle hafva att däröfver höra prästerskapet och församlingarna,

hvarvid särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att få utredt,

hvilka omständigheter eller önskemål af beskaffenhet att inverka på organisations-

och aflöningsfrågorna kunna å hvarje sär kild ort förefinnas. Efter

det frågorna sålunda och i öfrigt på vederbörligt sätt blifvit beredda,

skulle det ankomma på Kungl. Maj:t att, särskildt beträffande hvarje

pastorat, meddela sitt beslut.

Skall därvid indragning af redan befintlig eller inrättande af ny prästerlig

tjänst äga rum, kan det ju inträffa, att tidpunkten för den nya organisationens

ikraftträdande icke kommer att sammanfalla med tiden för den

nya aflöningsstatens tillämpning, beroende på äldre tjänstinnehafvares rätt

att bibehållas vid innehafvande tjänstebefattning. Består förändringen endast

uti inrättande af en ny tjänst med bibehållande af den äldre organisationen

i öfrigt, kan gifvetvis förändringen genomföras samtidigt med att

den nya aflöningsstaten träder i tillämpning; men skall en tjänst indragas

eller ett pastorat delas, blir förhållandet annorlunda. Löner, fastställda

Bih. till BiJcsd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 63 Häft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 85.

enligt de nya grunderna för aflöningarnas beräkning, kunna sålunda komma

att utgå, i vissa pastorat till tjänster, som helt och hållet öfverensstämma

med den nya organisationen, i andra pastorat en tid framåt till tjänster,

som helt och hållet kvarstå från den gamla organisationen till dess, efter

vederbörande tjänstinnehafvares afgång, den nya organisationen inträder,

samt i ännu andra pastorat tills vidare till tjänster, som delvis tillhöra den

nya och delvis den gamla organisationen. Om t. ex. ett pastorat, bestående

af två församlingar med kyrkoherde i moderförsamlingen och komminister

i annexförsamlingen, skall så omorganiseras, att komministersbefattningen

indrages och kyrkoherden blir ensam präst i bägge församlingarna, skola

de nya lönerna utgå, efter löneregleringens ikraftträdande, såväl till kyrkoherden

som till komministern, ända till dess, efter den senares afgång,

den nya organisationen kan genomföras, hvarefter lön utgår endast till kyrkoherden.

Med tanke härpå har i paragrafen intagits ett stadgande af innehåll,

att, därest tillämpning af meddeladt beslut om indragning eller inrättande

af prästerlig tjänst är beroende af tjänstinnehafvares afgång, skall, där

så erfordras, särskild lönereglering fastställas för den tid tjänstinnehafvaren

kvarstår vid sin beställning. I B § har tillika föreslagits, att i sådant

fall för tjänstinnehafvare, som, till följd af den äldre organisationens

bibehållande under någon tid framåt, beredes lindring i arbete, hvilket enligt

den nya organisationen skulle åligga honom ensam, eller eljest ej

erhåller full sysselsättning, lönen må kunna, där så skäligt pröfvas, minskas

med i paragrafen angifvet belopp.

3-6 §§.

Mot de i betänkandet den 14 december 1909 föreslagna grunderna

för bestämmande af lön åt ordinarie tjänstinnehafvare hafva såväl de sakkunniga,

hvilka undertecknat ofvan omförmälda promemoria, som äfven

en del af de i ärendet hörda myndigheterna framställt åtskilliga detaljanmärkningar.

Då vissa af dessa anmärkningar synas mig hafva fog för sig,

har jag låtit omarbeta hithörande bestämmelser, hufvudsakligen i syfte att

vinna större enkelhet och jämnare progression vid lönernas beräkning.

Det sålunda omarbetade förslaget, som i väsentliga delar ansluter

sig till det i promemorian framställda förslaget, innehåller, att lön för kyrkoherde

och komminister skall delas i grundbelopp och fyllnadsbelopp (3 §).

Gnindbelopp skall utgöra för kyrkoherde 4,000 kronor och för kommi
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

nister 2,500 kronor. Dessa belopp äro valda med hänsyn till den från

föregående förslag hämtade, af Riksdagens särskilda utskott godkända bestämmelsen

(i 5 §), att lön i regeln ej må fastställas till lägre belopp än

4.000 kronor för kyrkoherde och 2,500 kronor för komminister.

Fyllnadsbelopp beräknas:

för kyrkoherde

efter pastoratets folkmängd med 30 kronor för hvarje fullt 100-tal

personer öfver 1,000 till och med 3,000 och med 40 kronor för hvarje

öfver skjutande fullt 100-tal personer, dock att härvid folkmängd i församling,

där komminister på eget ansvar under pastors tillsyn sköter kyrkbokföringen,

icke medräknas;

efter pastoratets areal i land med 50 kronor för hvarje fullt 100-tal

kvadratkilometer till och med 1,000 och med 100 kronor för hvarje Överskjutande

fullt 500-tal kvadratkilometer, dock ej för mer än tillhopa

10.000 kvadratkilometer; samt

efter kyrkoherden åliggande skyldighet att duplicera med 600 kronor

för duplikation hvarje predikodag, med 300 kronor för duplikation hvarannan

predikodag och med 200 kronor i öfriga fall;

för komminister

efter folkmängd i den eller de församlingar, för hvilka komministern

är anställd, med 15 kronor för hvarje fullt 100-tal personer öfver 1,000;

efter pastoratets areal i land — med iakttagande att, där flera komministrar

finnas, beloppet beräknas för dem alla tillsammans till lika fördelning

mellan dem — med 50 kronor för hvarje fullt 100-tal kvadratkilometer

till och med 1,000 och med 100 kronor för hvarje Överskjutande

fullt 500-tal kvadratkilometer, dock ej för mer än tillhopa 10,000

kvadratkilometer; samt

efter komministern åliggande skyldighet att duplicera med 600 kronor

för duplikation hvarje predikodag, med 300 kronor för duplikation hvarannan

predikodag och med 200 kronor i öfriga fall.

Yid lönebeloppens fastställande skola enligt förslaget senast tillgängliga

officiella uppgifter angående folkmängd och areal följas.

Den väsentligaste skiljaktigheten uti den prästerliga arbetsbördan betingas

af folkmängden. Till denna måste därför i törsta rummet tagas

hänsyn vid utmätandet af fyllnadsbeloppet, hvilket just — i motsats mot

det för alla tjänstinnehafvare inom samma grad lika grundbeloppet

är ämnadt att möjliggöra ett jämnt och rättvist anpassande af lönen efter

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

arbetets större eller mindre besvärlighet. Dock har jag, i likhet med

hvad som i promemorian uttalats och af vissa utaf de hörda myndigheterna

förordats, ansett, att på folkmängd grundadt fyllnadsbelopp icke bör få

beräknas förr, än folkmängden öfver skridit ett tusental. Arbetet uti en

församling, som består af mindre än 1,000 personer, torde vara till fullo

godtgjordt med en lön, utom fri bostad m. m., af 4,000 kronor för kyrkoherde

och 2,500 kronor för komminister, där ej andra omständigheter, såsom

vidsträckt areal eller skyldighet att duplicera, tillkomma.

Yidare kan, i fråga om fyllnadsbeloppets beräkning efter folkmängd,

ifrågasättas, huruvida denna beräkning i de fall, då ett pastorat består af

två eller flera församlingar, bör ske efter pastoratets hela folkmängd eller

allenast efter folkmängden i den eller de församlingar, där den hufvudsakliga

tjänstgöringen fullgöres. De sakkunniga, hvilka undertecknat promemorian,

hafva föreslagit, att pastoratets hela folkmängd alltid skulle utgöra

grundval för fyllnadsbeloppets beräkning. Därigenom skulle dock, enligt

hvad sedermera verkställda uträkningar utvisa, i en mängd fall inträffa,

dels att lönerna blefve förhållandevis alltför höga i förhållande till

den verkliga arbetsbördan, och dels att fördelningen af lönerna de olika

tjänstinnehafvarne emellan ej blefve fullt rättvis. Särskildt i fråga om

komministrarna, kvilkas arbete ofta är begränsadt till viss eller vissa församlingar

inom ett pastorat, skulle detta blifva fallet, därest folkmängden

i den ena af dessa församlingar vore afsevärdt större än i den andra. Jag

har därför ansett, att vid beräkning af fyllnadsbelopp efter folkmängd

allenast den folkmängd, som är af mera omedelbar betydelse för uppskattningen

af arbetsbördan, bör tagas i betraktande. I fråga om kyrkoherde

verkställes alltså beräkningen, visserligen efter pastoratets folkmängd, men

med iakttagande att, där komminister på eget ansvar under pastors tillsyn

sköter kyrkbokföringen i annexförsamling, folkmängden i sådan församling

icke medräknas.

I fråga om komminister sker beräkningen efter folkmängd »i den

eller de församlingar, för hvilka komministern är anställd». Yäl är o samtliga

ordinarie präster inom ett pastorat att anse såsom anställda i pastoratet,

men icke desto mindre kan viss tjänstebefattning stundom vara afsedd

mindre för pastoratet i dess helhet än för själavården inom någon

eller några särskilda af flera till ett pastorat hörande församlingar. I nu

gällande löneregleringsresolutioner förekomma ej sällan bestämmelser, som

hänföra sig till en sådan anordning. Så talas t. ex. i löneregleringsresolutionen

för Ekeby, Rinna och Blåviks pastorat af Linköpings stift om

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 85.

»komministern i Ekeby församling», »komministern i Einna församling»

och »kapellpredikanten i Blåviks församling». I resolutionen för Stora

Åby och Ödeshögs pastorat af samma stift omtalas likaledes »komministern

i Åby församling», »komministern i Ödeshögs församling» o. s. v. Formuleringen

af det nu föreslagna stadgandet förutsätter emellertid, att i blifvande

löneregleringsresolutioner alltid utsättes, huruvida komminister är

anställd för pastoratet i dess helhet eller hufvudsakligen för tjänstgöring

inom viss eller vissa delar däraf.

Beräkningen efter areal i land, hvilken term jämväl användes i den

officiella statistiken, samt skyldighet att duplicera öfverensstämmer i

hufvudsak med hvad prästlöneregleringskommittén härutinnan föreslog.

Äfven här förutsättes emellertid i samband med löneregleringens fastställande

ett ordnande af dupliceringsskyldigheten i öfverensstämmelse med

den i paragrafen använda formuleringen.

Jämför man med hvarandra de löner, som för de olika pastoraten

framgå ur ofvan angifna beräkningsgrunder, skall man finna, att de till

hvarandra stå i en så jämn och rättvis proportion, som rimligen kan bebegäras

i betraktande af pastoratens olikartade beskaffenhet. De ojämnheter,

som icke desto mindre kunna uppvisas, torde i allmänhet ej så

mycket bero på sättet för lönernas beräkning som fastmera på sådana i

pastoratsindelningen eller organisationen i öfrigt -— sådan denna i det till

belysning af det nya lönesystemet utarbetade, vid betänkandet den 14

december 1909 fogade tabellverket (Tab. 1) upptagits — förefintliga ojämnheter,

som vid ett blifvande ordnande af dessa frågor i de särskilda fallen både

kunna och böra afhjälpas. Exempel härpå erbjuda vissa pastorat, där i en jämförelsevis

liten moderförsamling bibehållits både kyrkoherde och komminister,

under det att i den vida större annexförsamlingen därstädes anställd komminister

i hufvudsak ensam besörjer såväl själavårdensom kyrkbokföringen.

Möjligen kan öfver hufvud anmärkas, att lönerna för komministrar i

sådana församlingar, där kyrkoherden själf sköter kyrkbokföringen, blifvit.

något högt beräknade i förhållande till lönerna för komministrar, som på eget

ansvar besörja kyrkbokföringen i annexförsamling. Men därvid är att

märka, att såsom villkor för de nya lönernas åtnjutande förutsättes, att

jämväl komministrar, som nu icke hafva skyldighet att deltaga i expeditionsgöromålen,

skola förpliktas att deltaga i dessa efter den fördelning,

som kan komma att i vederbörlig ordning föreskrifvas, och att vid sådant

förhållande skillnaden i arbetsbörda för komministrar med och utan egen

kyrkbokföring i de flesta fall icke blir synnerligen stor.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

Men om sålunda det nya lönesystemet öfver hufvud taget synes verka

jämnt och rättvist i förhållande till de faktorer, folkmängd, areal och skyldighet

att duplicera, som i stort sedt bestämma arbetsbördan för prästen, måste

dock vid lönernas beräkning hänsyn tagas jämväl till lokala förhållanden,

som kunna för den ena eller andra tjänstinnehaf varen medföra behof vet

af en särskild löneförhöjning, därest full rättvisa samtliga tjänstinnehafvare

emellan skall uppnås. En sådan särskild! framträdande, af lokalförhållandena

beroende olikhet, som om möjligt bör utjämnas, består däri, att

medan prästen i trakter, där skog finnes, på sätt jämväl af ålder ägt rum,

kan beredas fri vedbrand, han däremot i skogfattiga församlingar måste

blifva i saknad af en sådan förmån.

Till förhållanden, som kunna verka till förhöjning af lönen, hafva, i öfverensstämmelse

med prästlöneregleringskommitténs härutinnan uttalade uppfattning,

exempelvis hänförts synnerligen höga lefnadskostnader i orten eller för

prästerskapet eljest ökade utgifter eller med tjänstens skötande förenad synnerlig

besvärlighet (4 §). Under sistnämnda uttryck har då också, vid det nya förslagets

uppgörande, inbegripits den af kommittén redan vid grundlönens, beräkning

såsom en bestämmande faktor medtagna ökning i kyrkoherdens arbete,

som blifver en följd däraf, att han är ensam präst i pastorat med två eller flera

församlingar, hvarigenom alltså besväret med kyrkostämmor samt kyrko- och

skolrådssammanträden ganska väsentligt förökas och antalet tjänsteresor inom

pastoratet varder ej obetydligt större. Anledningen hvarför denDa omständighet

i det nya förslaget ansetts böra inbegripas under de i 4 § omförmälda

förhållanden och ej vid grundlönens bestämmande tagits i beräkning är den,

att det särskilda besvär, som däraf förorsakas, synes vara, beträffande olika

pastorat, af alltför växlande storlek för att lämpligen kunna läggas till grund

för beräkningen af det i lönen ingående mera konstanta grundbeloppet.

A andra sidan har jag ansett lämpligt att, där på grund af särskilda

omständigheter det efter de allmänna grunderna beräknade lönebeloppet

skulle finnas i förhållande till det med tjänsten förenade arbete

allt för högt, detsamma må kunna vid löneregleringens fastställande

något minskas. Exempel på behofvet häraf erbjuder det fall, att församling

med tillämpning af 9 § beslutat bibehålla en komministerstjänst,

som Kungl. Maj:t funnit icke vara för själavårdens behöriga handhafvande

nödig. Då ju genom tjänstens bibehållande kyrkoherden uppenbarligen

beredes afsevärd lindring i ett arbete, som han eljest varit pliktig

att ensam utföra, torde en mot den sålunda uppkomna lättnaden i arbetet

svarande minskning i lön, dock ej under fastställdt minimum, få anses befogad.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

Flertalet af de i ärendet Förda myndigheterna har vitsordat behöfligheten

af ett stadgande, sådant som det i första stycket af 4 § föreslagna;

och af de i promemorian vid 3 § gjorda uttalanden framgår, att

jämväl de sakkunniga, som undertecknat densamma, ansett en jämkning

af lönerna i vissa fall böra äga rum.

Det tillägg, som enligt den föreslagna 4 § kan göras till lönen, är i förslaget

begränsadt till 1,000 kronor för kyrkoherde och 500 kronor för komminister.

Motsvarande siffror voro i de förut framlagda förslagen 2,000 och 1,000

kronor, hvarförutom i vissa fall ökningen för komminister jämväl kunde

uppgå till 2,000 kronor. Den frihet, som enligt sistnämnda förslag tillkom

Kungl. Maj:t att efter omständigheterna bestämma lönens slutliga

belopp, är sålunda i det nu utarbetade förslaget väsentligen inskränkt.

Då dessutom själfva affattningen af paragrafen ger vid handen, att densamma

skulle komma till användning endast vid afvikelser från normalförhållanden,

synes mig farhåga för att densamma i en framtid skulle

komma att missbrukas icke vara berättigad.

Den minskning i beräknadt lönebelopp, som i vissa fall skulle kunna

ifrågakomma, är begränsad till att ej omfatta mer än 500 kronor för

kyrkoherdebeställning och 250 kronor för komministersbeställning, hvarjämte,

såsom förut nämnts, sänkning af lönen enligt förevarande stadgande

under det i nästföljande paragraf fastställda minimum ej må förekomma.

I 5 § föreslås, att lön ej må, utom i vissa fall, för kvilka under 8

och 9 §§ redogöres, fastställas till lägre belopp än 4,000 kronor för kyrkoherde

och 2,500 kronor för komminister, äfvensom att högsta lönebelopp

skall vara 10,000 kronor. Dessa siffror äro desamma, som funnos upptagna

i det af Kungl. Maj:t senast framlagda lagförslaget. I fråga

om maximilönen liar i promemorian framkastats, att densamma möjligen

borde begränsas till 8,000 kronor för kyrkoherde och 5,000 kronor för

komminister, hvarjämte hänvisats till utvägen att, då högre löner ansågos

böra fastställas, i sådant syfte göra särskild framställning till Riksdagen.

Den sålunda ifrågasatta begränsningen uppåt skulle så godt som nödvändiggöras

af det i promemorian förordade sättet för lönernas bestämmande,

hvilket visat sig i tillämpningen skola leda till att lönerna, sedan de uppnått

en viss punkt, oproportionerligt hastigt stiga i höjden. Sedan denna olämpa

i det af mig förordade förslaget, som härutinnan visar en jämn och måttlig

stigning, afhjälpts, föreligger uppenbarligen icke längre samma skäl för

fastställande af ett sådant maximum.

För domprost har lägsta lön ansetts böra utgöra 8,000 kronor. Dom
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

prostarna i Uppsala, Lund och Göteborg torde emellertid med hänsyn till

den särställning de intaga, icke böra aflönas med mindre än 10,000 kronor.

Detsamma gäller kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm.

I fråga om lön för domprost äfvensom för kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen

i Stockholm har i promemorian ifrågasatts, huruvida icke det

belopp, som för uppnående af tillräcklig lön för dessa tjänstinnehafvare

erfordrades utöfver kyrkoherdelönen, beräknad efter de för sådan lön angifna

grunder, borde utgå från kyrkofonden; och har detta uttalande vunnit

understöd af domkapitlen i Skara och Strängnäs äfvensom af kammarkollegium.

Jag finner emellertid ej tillräckliga skäl föreligga för en sådan

från sättet för lönernas gäldande i öfrigt afvikande anordning. För

höjning af domprostlönerna till 8,000 kronor erfordras några mera betydande

tillskott endast i Skara och Strängnäs med respektive 2,270 och

3,120 kronor. I Strängnäs skulle emellertid redan med de i förslaget intagna

bestämmelser hela förhöjningen komma att återgäldas pastoratet ur kyrkofonden

och i Skara skulle pastoratet af tillskottsbeloppet komma att själft

vidkännas allenast 272 kronor. Den höjning, som erfordras för uppbringande

af kyrkoherdelönen i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm till

10,000 kronor, torde denna församling kunna med lätthet bära.

I anslutning till hvad jag redan förut yttrat i fråga om beredande af

ålderstillägg åt de lägst aflönade tjänstinnehafvarna, har jag låtit i 6 §

införa stadgande därom, att präst, som under minst tio år innehaft och

med godt vitsord bestridt ordinarie befattning inom sin grad, skall äga

att, där lönen, utom i de fall, som i 8 och 9 §§ omförmälas, blifvit fastställd

till lägre belopp än 4,500 kronor för kyrkoherde och 3,000 kronor

för komminister, ur kyrkofonden, jämlikt därom af Kungl. Maj:t meddelade

föreskrifter, utfå ålderstillägg så afpassadt, att lönen jämte ålderstillägget

uppgår till nämnda belopp.

För ändamålet har i finansplanen upptagits enahanda belopp, som redan

vid framläggandet af 1908 års förslag beräknades, eller 325,448

kronor.

Med tillämpning af det lönesystem, jag här ofvan förordat, har jag

låtit ''utarbeta en fullständig och detaljerad uträkning af prästerskapets löner

under förutsättning, att de af prästlöneregleringskommittén föreslagna

ändringar i nu bestående indelning och organisation i hufvudsak genomföras.

Jag vill i detta sammanhang påpeka, att vid granskning af denna

uträkning några detalj siffror befunnits vara felaktiga, men torde detta vara

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Ktingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

utan all betydelse för värdet af de uppnådda slutsiffrorna. Antalet

pastorat enligt den vid beräkningarna följda oiganisationsplanen skulle

komma att utgöra 1,417- Antalet ordinarie präster blefve 2,295 (mot

nuvarande 2,354), nämligen 1,417 kyrkoherdar och 878 komministrar

(mot nuvarande 1,387 kyrkoherdar och 967 komministrar eller med dem

likställda ordinarie hjälppräster). Fördeladt på stad och land skulle antalet

kyrkoherdar enligt den vid beräkningarna tillämpade pastoratsindelningen

uppgå i stadspastorat till 123 och i landspastorat till 1,294 samt

antalet komministrar i stadsförsamlingar till 174 och i landsförsamlingar

till 704. Denna indelning är dock, såsom förut framhållits, endast för

tillfället antagen såsom grund för beräkningarna och bör vid de blifvande

löneregleringarna underkastas en genomgående granskning i det syfte, som

redan förut vid 2 § angifvits.

Lönerna för kyrkoherdar och komministrar skulle, enligt de verkställda

beräkningarna, komma att uppgå till ett sammanlagdt belopp af

10,060,603 kronor, däraf 7,167,630 kronor för kyrkoherdar och 2,892,973

kronor för komministrar.

Medellönen — utöfver fri bostad — skulle komma att uppgå för

kyrkoherde till 5,058 kronor och för komminister till 3,295 kronor. .

Till jämförelse må erinras därom, att prästlöneiegleringskommitten

beräknade de enligt nu gällande aflöningssystem utgående löner med. tillW

af de intill 1902 beviljade anslag från prästerskapets lönereglenngsfond

i medeltal för kyrkoherde till 4,747 kronor och. för komminister till

1,931 kronor. Med tillämpning af det utaf kommittén föreslagna.lönesystem

uppgingo lönerna i medeltal, då den nuvarande kyrkliga indelningen

och organisationen tänktes bibehållen, för kyrkoherde till .4,853

kronor och för komminister till 2,609 kronor men, under förutsättning af

den utaf kommittén föreslagna organisationens genomförande, för kyrkoherde

till 4,968 kronor och för komminister till 2,744 kronor.

7 §-

Har enskild person gjort donation i uttryckligt syfte att bereda innehafvare

af viss prästerlig tjänst särskild förmån utöfver lönen, har jag

ansett dylik förmån böra oafkortad komma samma tjänstmnehafvare till

godo. Att i ty fall minska tjänstinnehafvarens lön synes mig uppenbarligen

innebära ett kränkande af den helgd, en dylik donation rättsligen

bör äga. Men gifvetvis bör hänsyn tagas till befintligheten af sådan

Bih. till BiJcsd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 63 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

donation, därest lönetillskott för särskilda lokala förhållanden enligt 4 §

anses böra ifrågakomma.

8—10 §§.

I förslagets 2 § tredje stycket har stadgats, att därest tillämpning af

meddeladt beslut om indragning af redan befintlig eller inrättande af ny

prästerlig tjänst är beroende af tjänstinnehafvares afgång, skall, där så erfordras,

särskild lönereglering fastställas för den tid tjänstinnehafvaren vid sin

beställning kvarstår. Om i sådan händelse redan utnämnd tjänstinnehafvare

under öfvergångstiden kommer att kvarstå vid en tjänst, som anses ej

lämna sin innehafvare full sysselsättning och af denna anledning förklarats

skola indragas, eller om en tjänstinnehafvare, som enligt den nya organisationen

skall hafva till åliggande att ensam ombesörja arbetet i ett

pastorat eller en församling, under samma tid erhåller väsentlig lättnad i

arbetet i följd däraf, att innehafvaren af befintlig tjänst, hvars indragande

beslutats, ännu kvarstår, har jag ansett skäligt, att, så länge detta förhållande

fortfar, någon minskning föreskrifves i den lön, som eljest enligt de nya

bestämmelserna skulle komma tjänstinnehafvaren till godo. Då emellertid

en dylik åtgärd ej lärer böra företagas i annat fall, än då den bristande

motsvarigheten mellan arbete och lön är mera betydande, samt en dylik

rubbning af de eljest bestämda grunderna för lönernas beräkning bör få

sitt uttryck i själfva lagen, har stadgats, att när en dylik nedsättning af

lönen anses böra förekomma, skall det i lönen ingående grundbelopp

minskas för kyrkoherde med 500 kronor och för komminister med 250

kronor.

Finner Kungl. Maj:t prästerlig tjänst, om hvars bibehållande eller inrättande

framställning blifvit gjord, icke vara för själavårdens behöriga

handhafvande nödig, må Kungl. Maj:t likväl, enligt hvad i 9 § blifvit

föreslaget, medgifva, att sådan tjänst bibehålies eller inrättas, därest församling

med minst tre fjärdedelar af dess hela rösttal efter röstvärdet

beslutat utgöra, hvad utöfver de i 19 § 2, 3 och 4 mom. omförmälda

tillgångar erfordras till bestridande af den lön, Kungl. Maj:t enligt löneregleringslagen

bestämmer. I dylikt fall må, där så skäligt pröfvas,

det i lönen för kyrkoherde ingående grundbelopp minskas med 500

kronor.

I de af Kungl. Maj:t vid Riksdagarna 1908 och 1909 framlagda förslag

till lag om reglering af prästerskapets aflöning var motsvarande stadgande

— intaget i nämnda förslags 13 § — så affattadt, att för upp
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 85.

nående af bindande beslut erfordrades allenast tre fjärdedelar af de i omröstningen

deltagandes röster efter röstvärdet, samt att, af befintliga aflöningstillgångar,

endast afkastning af bostadsboställe fick beräknas, innan församlingens

afgiftsplikt vidtog, hvarförutom någon minskning i aflöningen

för innehafvare af här åsyftad tjänst icke var af Kungl. Maj:t ifrågasatt.

Särskilda utskottet vid 1909 års Riksdag ansåg emellertid, att då ett

dylikt beslut, hvilket kunde utöfva ganska kännbart inflytande på församlingens

ekonomi, ej borde komma till stånd utan att det uppbures

af en mera allmän mening inom hela församlingen, den fordran borde

uppställas, att beslutet skulle fattas med minst tre fjärdedelar af föisamlingens

hela rösttal efter röstvärdet. I det nu utarbetade förslaget

har stadgandet redigerats i enlighet med utskottets sålunda uttalade uppfattning.

Beträffande innehållet i öfrigt i nu ifrågavarande stadgande yttrade

en ledamot af Andra kammaren i förut omförmälda, vid särskilda utskottets

betänkande fogade reservation: »Den nämnd, som enligt Kungl. Maj:ts förslag

skall länsvis tillsättas för uppgörande af förslag till lönereglering, har

ock att föreslå sammanslagning af pastorat eller indragning annorledes af

befintlig tjänst, men lokala förhållanden kunna ofta nog vara sådana, att

detta icke lämpligen kan eller bör ske. Jag tror sålunda, att genom

bestämmande af en lägre lönesats än 4,000 kronor för kyrkoherde, där

sådant kan vara af omständigheterna påkalladt, möjlighet bör beredas en

del små församlingar att utan allt för stora uppoffringar få bibehållas^ som

själfständiga pastorat. Anlitandet af den utväg, som angifves i 13 § för

bibehållande af prästerlig tjänst, torde i allmänhet blifva allt för betungande

för församlingen och kan sålunda knappast påräknas vinna någon

vidsträcktare tillämpning.»

För att tillmötesgå den otvifvelaktigt inom åtskilliga församlingar

rådande önskan, hvilken i anförda yttrande tagit sig uttryck, har i stadgandet,

sådant det nu framlägges, föreslagits, icke blott att det i lönen för

kyrkoherde ingående grundbelopp, där så skäligt pröfvas, må kunna minskas

med 500 kronor, utan äfven att församling äger att för bestridande af

lönen för i nu angifven ordning bibehållen eller inrättad tjänst beräkna

enahanda tillgångar som för öfriga inom pastoratet befintliga ordinarie

prästerliga beställningar, innan skyldigheten att utan godtgörelse från kyrkofonden

gälda lönen för församlingen vidtager.

Någon nedsättning, i nu ifrågavarande syfte, af de mera knappt tillmätta

komministerslönerna har jag icke ansett mig böra föreslå.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

I fråga om 10 § hafva några myndigheter anmärkt, att den där föreskrifna

röstöfvervikten skulle lägga alltför stora hinder i vägen för stadgandets

praktiska tillämpning. Med hänsyn till hvad jag under 9 § anfört

anser jag stadgandet böra bibehållas vid den lydelse, detsamma i betänkandet

erhållit, och som öfverensstämmer med särskilda utskottets förslag härutinnan

vid 1909 års Riksdag.

11 §•

Enligt hvad i denna § föreslås skall lön till kyrkoherde och komminister

medelst prästerskapet i pastoratet anslagna aflöningstillgångar äfvensom

församlingsafgifter, på sätt i 19 § sägs, af pastoratet gäldas och af

vederbörande kyrkoråd kvartalsvis utbetalas.

Detta stadgande innebär en nyhet af väsentlig betydelse för prästens

ställning såsom löntagare.

Allt ifrån äldsta tid har prästen haft att själf ombesörja större eller

mindre del af uppbörden utaf de honom tillkommande aflöningsbidrag.

Bostället skulle han själf bruka; var det utarrenderadt, hade han att omedelbart

af arrendatorn uppbära arrendet. Enahanda var förhållandet med

löningshemmanen. Tionden och öfriga från församlingen utgående afgifter

lämnades af de enskilda församlingsmedlemmarna direkt till prästen o. s. v.

Med förordningen af den 11 juli 1862 inträdde härutinnan en förändring

så till vida, att uppbörden af församlingsafgifterna skulle förmedlas genom

utsedda förtroendemän. Men prästen var dock fortfarande den omedelbara

mottagaren af aflöningsmedlen i den mening, att om arrendet uteblef till

följd af arrendatorns insolvens, eller större eller mindre andel af församlingsafgifterna

af hvarjehanda orsaker icke inflöto, den sålunda uppkommande

förlusten stannade å prästen och verkade minskning i hans

löneförmåner. Prästlöneregleringskommitténs förslag stod härutinnan på

samma ståndpunkt som 1862 års förordning, endast med den skillnad att

församlingsafgifterna, såsom utgående efter de för kommunalutskylders

utgörande i allmänhet stadgade grunder, skulle debiteras och uppbäras

i samma ordning som afgifter till kyrka och skola. Beträffande de

enligt samma förslag utgående aflöningsbidragen från kyrkofonden stadgades,

att dessa skulle från fonden kvartalsvis utbetalas till vederbörande

löntagare.

I stället föreslås nu, att lönerna skola genom förmedling af pastoratet,

som blir ansvarigt för lönebeloppens erläggande till fullo, gäldas på det

sätt, att vederbörande kyrkoråd uppsamlar alla till prästerskapets aflöning

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

afsedda medel och i sin ordning till löntagaren kvartalsvis utbetalar

det honom tillkommande belopp. Ett dylikt förfarande förutsätter, dels

att samtliga prästerskapet anslagna jordbruksboställen undantagas från

brukning af tjänstinnehafvaren såsom sådan och i viss föreskrifven ordning

utarrenderas, och dels att åt kyrkoråden uppdrages att förvalta och

göra räntebärande de aflöningsmedel, som kunna finnas inom ett pastorat

tillgängliga och ej böra omedelbart utbetalas till tjänstinnehafvaren.

Förslag i dessa bägge hänseenden hafva också framställts dels i det nya

förslaget till ecklesiastik boställsordning och dels i förevarande förslag till

lag om reglering af prästerskapets aflöning § 22.

Emot förslaget om obligatorisk utarrendering af prästerskapets boställen

hafva betänkligheter uttalats utaf åtskilliga af de i ärendet hörda

myndigheterna. J)ct är min afsikt att längre fram, vid slutlig föredragning

af förslaget till ecklesiastik boställsordning, närmare ingå på denna fråga,

men anser jag mig redan nu böra uttala, att jag af de yppade betänkligheterna

icke funnit mig öfvertygad om lämpligheten att frångå hvad de

sakkunniga uti betänkandet den 14 december 1909 härutinnan föreslagit.

Eedan i 1 § är, såsom förut nämnts, uttaladt att hvarje tjänstgörande

präst skall erhålla, utom annat, fri bostad. Sådan bostad bör i regeln beredas

kyrkoherde och komminister genom upplåtelse till honom af passande

bostadsboställe (prästgård). Skulle på grund af särskilda omständigheter

hinder möta mot dylik upplåtelse, bör det gifvetvis åligga pastoratet att till

vederbörande tjänstinnehafvare gälda kyresersättning med skäligt belopp.

Dock torde, särskildt med hänsyn till förhållandena i de större städerna,

rättighet jämväl böra inrymmas åt församlingarna att i sådant fall på annat

sätt bereda tjänstinnehafvaren bostad, om han därmed åtnöjes. I 11 paragrafens

andra moment hafva också inrymts stadganden af motsvarande innebörd.

Då enligt förslaget samtliga till prästerskapets aflöning afsedda boställen

skola utarrenderas och prästen sålunda i regeln beröfvas möjligheten att för

tjänsteresor hålla häst, uppkommer gifvetvis den frågan, huru med skjuts

i tjänsteärenden skall förfaras. Kostnaderna härför uppgå ofta nog till

ganska afsevärda belopp. Att låta prästen ensam bära dessa kostnader

lärer ej böra ifrågakomma redan af det skäl, att en dylik anordning skulle

innebära en icke ringa frestelse särskildt för de mindre inkomsttagarna

att i görligaste mån undandraga sig en del tjänsteresor. I betänkandet

den 14 december 1909 föreslogs, att pastoratet kostnadsfritt skulle tillhandahålla

vederbörande tjänstinnehafvare skjuts, dock endast i vissa

tjänsteärenden, nämligen för resa till allmän gudstjänst äfvensom till

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

kyrkostämmor samt kyrko- ock skolrådssammanträden. De sakkunniga

yttrade härom: »Denna skyldighet har i förslaget ansetts böra begränsas

därhän, att församlingarna icke må kunna betungas med skjutsning

i oviss utsträckning. Tilläfventyrs hade skyldigheten kunnat utvidgas

till att omfatta jämväl skjutsar till husförhör, inspektion af skolorna,

skolafslutningar m. m., men redan här är man inne på ett område,

där skyldighetens omfattning blir mer eller mindre beroende af tjänstinnehafvarens

godtfinnande. Än mera är detta fallet i fråga om skjutsar

för resor i församlingsvårdens och den enskilda själavårdens intresse. Förhållandena

torde för öfrigt flerestädes vara sådana, att vid prästerskapets

resor i och för husförhör, bibelförklaringar och sjukbesök m. m. skjuts af

de enskilda församlingsborna ställes till prästens förfogande, och detta

torde med skäl kunna förväntas i ökad utsträckning blifva fallet, då prästen

icke längre har tillfälle att själf hålla häst. De skjutsar, hvilka han i

allt fall måste på egen bekostnad anskaffa, lärer dock boställsarrendatorn

kunna förpliktas att lämna mot visst måttligt beräknadt pris.» I den betänkandet

bifogade promemorian föreslås, att fri skjuts i förut omförmälda

ämbetsärenden skulle beredas vederbörande genom förbehåll vid löneboställes

utarrendering eller, om hinder därför möter, ersättning därför af

pastoratet utbetalas med tillgängliga lönemedel. Denna modifikation, som

visserligen kommer att nedsätta löneboställenas arrendevärde, anser jag mig

emellertid kunna biträda.

Det sätt på hvilket skjutsfrågan i afseende å den omfattning, hvari

fri skjuts skulle bestås, i betänkandet blifvit ordnad, har mött stark gensägelse

från samtliga domkapitel äfvensom från Allmänna svenska prästföreningen,

som jämväl inkommit med utlåtande i ämnet. Sålunda yttrar

domkapitlet i Uppsala, att frågan om skjutsens ordnande vore svår men

synnerligen viktig. I en stor del pastorat med blott en kyrka behöfdes

ej den skjuts, som i de sakkunnigas förslag upptoges. Däremot behöfdes

i en stor församling skjuts till husförhör, skolbesök, skolexamina,

andaktsstunder i olika delar af pastoratet, sjukbesök och konfirmandundervisning.

Möjligen funnes ej i närheten någon, af hvilken prästen

kunde få skjuts. Ej heller erbjöde lönen tillfälle att lega mycken skjuts.

Öfver hufvud kunde det icke vara väl ställdt, om en innehafvare af ett

ämbete måste öfverväga, huruvida han hade tillgångar till att bestrida

de kostnader, som med tjänsteförrättningarna voro förenade, och om han

måste lida afbräck i sin lön, ju mera nitiskt han skötte sin tjänst. Genom

brist på skjuts komme prästen att i högst väsentlig mån sakna den

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

beröring med församlingens medlemmar, hvilken vore nödvändig för skötandet

af det prästerliga kallet på annat än ett nödtorftigt expeditionssätt.

Det syntes domkapitlet nödvändigt att, innan lönereglering fastställdes,

undersökning skedde, i hvilken grad skjuts erfordrades, och att antingen,

om skjuts vore tillgänglig nära prästgården, ett årligt anslag till sådan

bestämdes, eller att prästen erkölle stall och vagnbod samt ersättning för

hästfoder eller, i stället för detta senare, jord att bruka, hvars afkastning

vore tillräcklig för födande af häst. Jämväl öfriga domkapitel och Allmänna

svenska prästföreningen hafva uttalat sig i enahanda riktning.

Af hvad sålunda anförts, har jag funnit mig öfvertygad därom, att

skjutsfrågan bör ordnas på ett för prästerskapet mera tillfredsställande sätt,

än i betänkandet skett. Jag har därför låtit omarbeta hithörande stadganden

i syfte, att bidrag till bestridande af kostnaden för skjuts i andra

tjänsteärenden än sådana, för hvilka fri skjuts redan blifvit i de sakkunnigas

förslag beredd, måtte kunna, i den mån sådant pröfvas erforderligt,

ur kyrkofonden utgå med belopp, som Kungl. Maj:t vid löneregleringens

fastställande bestämmer.

I fråga om husbeliofsbränsle hade i betänkandet föreslagits, att, där

skog till erforderlig myckenhet funnes å löneboställe, det skulle åligga

pastoratet att efter Kungl. Maj:ts bestämmande kostnadsfritt tillhandahålla

tjänstinnehafvare ved till husbehof. I promemorian förordades i stället,

att tjänstinnehafvare skulle berättigas att, utan kostnad för pastoratet, å

löneboställe efter Kungl. Maj:ts bestämmande bekomma ved och bränntorf

till husbehof, när tillgång därtill funnes. Jag ansluter mig härutinnan till

sistnämnda förslag och har låtit i paragrafens 4 mom. införa- ett motsvarande

stadgande. Skulle till följd af löneboställes föryttring, kvilket enligt

§ 62 af förslaget till ecklesiastik boställsordning i vissa, särskildt angifna

fall kan medgifvas, tjänstinnehafvare komma att gå miste om förmånen af

husbekofsbränsle, synes billigheten fordra, att han intill löneregleringsperiodens

slut bekommer godtgörelse från det för bostället betingade vederlag.

De kyrkliga myndigheterna hafva med stor enhällighet uttalat, att,

där tillgång till husbehofsbränsle ej finnes, vederbörande befattningshafvare

borde erhålla motsvarande ersättning. Såsom jag förut antydt torde

också någon godtgörelse uti ifrågavarande hänseende böra beredas tjänstinnehafvare

genom höjning af lönen i enlighet med stadgandet i 4 §.

Ett i de sakkunnigas förslag intaget särskildt stadgande om rätt för

kyrkorådet att vid gäldande af prästlön afdraga värdet af tilläfventyrs vid

boställes utarrendering prästen förbehållna tjänstbarheter har jag ansett

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 85.

kunna ur förslaget uteslutas, då betalning för dylika tjänstbarheter lämpligast

torde böra af prästen direkt gäldas till arrendatorn utan förmedling

af kyrkorådet.

12—16 §§.

I det af Kungl. Maj:t för 1909 års Riksdag framlagda förslag till

lag om reglering af prästerskapets aflöning stadgades i 1 § 2 mom., bland

annat, att arfvode för adjunkt ej finge fastställas till lägre belopp än

1,000 kronor. Motsvarande bestämmelse är i det nu utarbetade förslaget

införd i 12 §.

I förut omförmälda promemoria bar vid sistnämnda paragraf hemställts,

att Kungl. Maj:t vid utfärdandet af de i paragrafen omförmälda

särskilda föreskrifter rörande adjunkternas löneförmåner ville tillse, huruvida

ej adjunkterna kunde beredas ål der stillägg till något högre belopp

än det af Kungl. Maj:t i propositionen till 1909 års Riksdag angifna (200

kronor efter fem års tjänstgöring); och föreslogs i sådant hänseende, att

ålderstillägg måtte utgå med 200 kronor efter fem års tjänstgöring och med

ytterligare 200 kronor efter tio års tjänstgöring.

Denna hemställan, hvars realiserande icke torde medföra några afsevärda

kostnader, finner jag synnerligen behjärtansvärd. Den har också

vunnit understöd af flertalet utaf de hörda myndigheterna. I den finansplan,

som jag i slutet af mitt anförande ämnar framlägga för Kungl. Maj :t,

har ett belopp för ändamålet beräknats, i det att till arfvoden och ålderstillägg

åt adjunkter, hvartill i 1909 års finansplan reserverats 317,500

kronor, förslagsvis upptagits ett belopp af 325,000 kronor.

Då, såsom redan förut blifvit framhållet, någon afsevärd skillnad icke

för framtiden skulle förefinnas vare sig i fråga om arbete eller aflöning

mellan komministrar med och utan egen kyrkbokföring, har den i de förut

framlagda förslagen förekommande skillnaden mellan vikarier för komministrar

med och utan kyrkbokföring i fråga om rätten till vikariearfvode

ansetts kunna bortfalla. I enlighet härmed har stadgandet i 13 § redigerats.

I konsekvens med det föreslagna stadgandet i 11 § 3 mom. första

stycket har i 14 § 4 mom. införts motsvarande bestämmelse om fri skjuts

i vissa tjänsteärenden eller däremot svarande skjutsersättning för adjunkt.

Öfrig skjuts i tjänsteärenden lärer böra tillhandahållas adjunkten, på sätt

redan förut af kommittén och Kungl. Maj:t varit föreslaget, af den ordinarie

tjänstinnehafvaren, i hvilkens ställe tjänsteärendet af adjunkten för
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 85. 73

rättas, eller, då tjänsten är ledig, af den som åtnjuter de med densamma

förenade inkomster.

I öfrigt äro 12—16 §§, oafsedt ett i 14 § inryckt förtydligande tilllägg

rörande skjuts i tjänsteärenden för adjunkt, som är anställd såsom

biträde kos annan präst, i allo öfverensstämmande med motsvarande stadganden

i det af Kungl. Maj:t för 1909 års Riksdag framlagda lagförslaget.

17 ock 18 §§.

Enär den kontraktsprostarna tillkommande befattning är af ordinarie

natur, kafva, i likket med kvad som ägt rum i fråga om lönerna för kyrkokerdar

ock komministrar, bestämmelserna rörande beräkningen af de till kontraktsprostarna

utgående arfvoden intagits i löneregleringslagen. Grunderna

för beräkningen äro desamma som af prästlöneregleringskommittén föreslogos,

endast med den skillnad att, i enlighet med kvad Kungl. Maj:t i de vid Riksdagarna

1908 ock 1909 framlagda nådiga propositionerna angifvit, 30,000

kvadrat-kilometer, i stället för af kommittén föreslagna 10,000 kvadrat-kilometer,

bestämts såsom högsta areal, för hvilken fyllnadsbelopp må beräknas.

19 §.

Förevarande paragraf kar affattats i enlighet med kvad af de sak- Lönernas gälkunniga

i promemorian tillstyrkts. dande.

De lönemedel af olika slag, som för prästerskapets aflöning för närvarande

stå till buds, äro — förutom åtskilliga till prästerskapet utgående

anslag af statsmedel, i 1909 års kung], proposition beräknade till 371,514

kronor, hvarför ersättning, jämlikt 3 § 2 mom. i förslaget till lag om

kyrkofond, skulle komma att ingå till nämnda fond — följande:

a) Församlingsbidrag. Ojämförligt största delen af prästerskapets aflöning

bestrides med de jämlikt kungl. förordningen den 11 juli 1862

fastställda afgifter, som skola utgå af församlingarna ock i de särskilda

löneregleringsresolutionerna för pastoraten finnas närmare angifna. Prästlöneregleringskommittén

beräknade beloppet af dessa församlingsafgifter för

ecklesiastikåret 1896—-97 till sammanlagdt 5,451,602 kronor 70 öre. Förutom

dessa enligt löneregleringarna utgående afgifter kafva understundom

församlingar för själavårdens uppehållande beviljat särskilda anslag, merendels

i samband med inrättandet af en ny prästerlig beställning, men

äfven såsom löneförhöjning vid redan befintlig tjänst. Beloppet af dessa

anslag äfvensom från församlingarna till prostarfvoden utgående kyrkotionde

utgjorde 1896—97 sammanlagdt 95,436 kronor 64 öre.

Bih. till Bilcsd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 63 Häft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

b) Boställsmedel. Näst församlingsbidragen erbjuda boställena prästerskapet

de viktigaste atlöningsförmånerna. Det bar visat sig synnerligen

vanskligt att uppskatta af kastningen af de med jordbruk förenade bostadsboställena.

Med ledning af uppgifter, införskaffade från boställshafvare

och kyrkoråd, har prästlöneregleringskommittén emellertid sökt beräkna

hvad af dessa boställens afkastning kan anses beteckna det årliga värdet

af boställsafkastningen såsom behållen löneförmån, utöfver förmånen af

kostnadsfri bostad, således efter afdrag af nybyggnads- och underhållskostnaderna

för samtliga laga boställshus, i den mån dessa kostnader drabbade

boställshafvarna; och uppgick enligt dessa beräkningar af kastningen af bostadsboställen

med jordbruk till 1,462,339 kronor 30 öre. Löningsboställenas

afkastning utgjorde 441,077 kronor 88 öre, och kan alltså afkastningen

af dessa båda slag af boställen beräknas till sammanlagdt 1,903,417

kronor 18 öre. Taxeringsvärdet utgjorde för bostadsboställen med jordbruk

45,514,800 kronor, för dylika boställen utan jordbruk 2,583,200

kronor samt för löningsboställena 10,731,600 kronor eller för samtliga

boställen 58,829,600 kronor. Afkastningen utgjorde i medeltal: af samtliga

bostadsboställen med jordbruk 3.21 procent af deras taxeringsvärden

och af samtliga löningsboställena 4.11 procent af dessas taxeringsvärden.

Härvid är dock att märka, att från bostadsboställenas afkastning

fråndragits, utom boställshafvarens kostnader för byggnadsskyldighetens

fullgörande å dessa boställen, jämväl skatter och onera, hvilka

uppgingo till sammanlagdt 354,849 kronor 74 öre. Med tillägg af denna

summa motsvarade bostadsboställenas hela afkastning — 1,817,189 kronor

4 öre — 3.99 procent af taxeringsvärdena å berörda boställen. Nu nämnda

olika slag af boställen omfatta dock ej all den jord, som blifvit prästerskapet

anslagen, i det att ett antal »stom-, annex- och mensalhemman och

lägenheter, som icke äro bostadsboställen», indragits till prästerskapets

löneregleringsfond och, enligt kapitalkontot till rikshufvudboken, för

år 1896 tillfört fonden en inkomst i arrendemedel af 52,572 kronor

35 öre.

Icke blott genom det jordbruk, som bedrifves å flertalet af prästerskapets

boställen, äro dessa inkomstgifvande; många boställen lämna äfven

en ansenlig afkastning i skogsprodukter och hafva därigenom på olika

sätt beredt prästerskapet förmåner. Utöfver hvad som erfordrats till

fjällande af boställshafvarnas behof af ved samt af byggnads-, stängsel- och

slöjdvirke m. m. lämnade skogshushållningen å prästerskapets boställen —

i enlighet med verkställd medeltalsberäkning för den ecklesiastika femårs
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 83.

perioden 1891—96 — boställshafvarna en kontant inkomst för ecklesiastikåret

1896—97 af 107,131 kronor 16 öre.

. Till boställsafkastning har prästlöneregleringskommittén äfven hänfört

ersättning, som af boställshafvare tillgodonjutes med anledning däraf, att en

del af boställets mark eller någon af de till bostället hörande »härligheter»

öfverlåtits till annan, såsom t. ex. när jord genom afsöndring eller expropriation

frånskilts ett bostadsboställe, när därifrån försålts sten, grus, torf

eller dylikt, när rätt till jakt, fiske eller vattenfall upplåtits, när intrång

eller olägenhet vid boställets brukande tillfogats boställshafvaren o. s. v.

I ersättning därför att jord eller rättigheter af olika slag upplåtits från

bostadsboställen hafva ganska afsevärda belopp kommit prästerskapet till

godo. Ecklesiastikåret 1896—97 utgjorde summan 100,656 kronor

49 öre.

c) Enskildas anslag, afkastning af donationer m. m. Har någon enskild

— en person eller ett bolag — enligt eget åtagande fått sig ålagdt

att för längre eller kortare tid antingen helt och hållet bekosta eller åtminstone

lämna det väsentligaste bidraget till en prästerlig tjänst, äro så

beskaffade anslag att hit hänföra. Dessa anslag afse merendels uppehållande

af själavården vid ett bruk eller en från moderkyrkan mera aflägset belägen

plats samt utgå därför till åtskilliga bruks- och kapellpredikanter.

Med dem äro att sammanräkna inkomster, som grunda sig på donationer

af enskilda, såsom ränta å penningar, beräknadt årligt värde af nyttjanderätt

till inventarier — »inventarium dornesticum» — och afkastning af

fastigheter, hvilka icke äro bostadsboställen. De inkomster, som härröra

från dylika anslag och donationer af enskilda, utgjorde under ecklesiastikåret

1896—97 sammanlagdt 53,242 kronor 87 öre.

d) Bland lönetillgångar för kyrkoherdar och komministrar äro till sist

att nämna anslagen från en del fonder, särskild! prästerskapets löneregleringsfond.

Denna senare fond är bildad med tillämpning af den i § 9 af 1862

års förordning uttalade grundsatsen, att sådana inom en församling befintliga

aflöningstillgångar, som icke äro bostadsboställen eller utgöra församlingsafgifter

eller tillkommit genom donation eller anskaffats af församlingen

själf, må, när de icke vidare äro behöfliga för aflöning af prästerskapet

inom församlingen, kunna användas till att bereda annan församlings

prästerskap anständig bärgning. Genom nådigt bref till kammarkollegium

och statskontoret den 14 februari 1868 lämnades föreskrifter

.angående förvaltningen af de medel, som blifvit eller blifva från vissa

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

prästerliga beställningar afskilda, men icke till statsverket indragna Dessa

medel skulle uppsamlas i en särskild för ändamålet bildad fond, benämnd

prästerskapets löneregleringsfond, hvilken förvaltas af statskontoret.

. ;Prän löneregleringsfonden och andra af statskontoret förvaltade ecklesiastika

fonder Ramsele pastorsboställes skogsförsäljningsmedels fond Älfdals

pastorats regleringsfond, Brunskogs församlings aflöningsfond och Fryksände

pastorats regleringsfond — utgick till prästerskapet för ecklesiastikåret

1S96 97 en summa af 216,792 kronor 98 öre. Utgifterna från prästerskapets

önereglenngsfond till aflöningsfyllnad och lönetillökning hafva emellertid

sedan dess betydligt stegrats.

I hvad mån dessa och liknande tillgångar må af pastoratet användas till

lönernas gäldande framgår, af den föreslagna 19 §. Församlingarnas rätt

att förfoga öfver de prästerliga aflöningstillgångarna är nämligen i densamma

i viss mån begränsad med. hänsyn till den rätt kyrkan i dess helhet har

till samma tillgångar. De i det föregående omnämnda boställen, donationer

fonder, skogsförsäljningsmedel m. m. äro anslagna till ett visst bestämdt

kyrkligt ändamål, prästerskapets aflöning. Men detta ändamål uppbäre»

icke blott af ett lokalt utan i väsentlig mån äfven af ett allmänt kyrkligt

intresse; och detta vare sig egendomen anskaffats af menighet eller donerats

af enskild eller ock upplåtits af kronan. Endast donation, gjord i

syfte att bereda innehafvare af viss prästerlig tjänst särskild förmån utöfver

lonen, intager härutinnan en särställning. Äro tillgångarna ej rikligare,

än att de måste för lönernas gäldande till fullo tagas i anspråk, ligger det

i.Mde församlingarnas och kyrkans intresse, att pastoratet begagnar dem

till aflöning af sitt prästerskap. Uppstår däremot i något pastorat öfverskott

å de årligen inflytande aflöningsm edlen, sedan hvad däraf för året

erfordras till gäldande af de för prästerskapet därstädes fastställda löner

tagits i anspråk. — hvilket med tillämpning af det nu uppgjorda förslaget,

sa vidt tillgängliga handlingar utvisa, skulle inträffa allenast i 23 pastorat

för ett sammanlagdt belopp af 29,181 kronor — synes kyrkan, såvida fråga

ej ar om tillgångar, som donerats för viss prästerlig tjänst såsom ett plus

utöfver lönen, med skäl kunna fordra, att dylikt öfverskott ställes till hennes

förfogande för tillgodoseende af för hela kyrkan samfällda aflöningsbekof.

Att pastoratet skulle , äga att för annat ändamål, t. ex. byggande af kyrka,

anläggande af begrafningsplats eller dylikt, använda öfverskottet, lärer få anses

uteslutet, då medlen icke äro anslagna till annat ändamål än att bereda

prästerskapet aflöning. Sedan det lokala bekofvet härutinnan är fylldt,

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

torde af upplåtelsens liela karaktär följa, att öfverskottet får användas till

fyllande af enahanda, för kyrkan i dess helhet framträdande behof. Medlen

komma därigenom indirekt äfven den lokala församlingen till godo. I

afseende härå vill jag erinra därom, att, enligt förslaget till lag om kyrkofond,

af nämnda fond, där såväl dessa öfverskottsmedel som öfriga för kyrkan

gemensamma ailöningstillgångar uppsamlas, skola utgöras — utom ersättning

för församlingsafgifter enligt stadgandet i 21 § af lagen om reglering

af prästerskapets aflöning —- jämväl adjunktsarfvoden, ersättning till adjunkter

för resa till tjänstgöringsort, prostarfvoden, emeritilöner m. m.

Om alltså pastoratet måste anses endast äga att »i den mån det till

lönernas gäldande erfordras» använda de prästerliga afl ö nin gstillgån garn a,

så uppstår i allt fall den frågan — när dylika aflöningstillgångar i tillräcklig

eller mer än tillräcklig mängd finnas — huruvida pastoratet må

kunna helt och hållet befrias från afgifter till prästerskapet, som då

skulle aflönas allenast medelst boställsafkastning, räntor å fonder och dylikt,

eller huruvida icke ändock i sådant fall en viss bidragsplikt bör åligga

pastoratet. Frågan berördes vid 1909 års Riksdag så till vida, att en reservant

inom särskilda utskottet föreslog, bland annat, att en allmän och för hela

riket lika kyrkoskatt skulle upptagas för bestridande af prästerskapets,

aflöning. Att emellertid föreskrifva upptagandet af en dylik skatt, oberoende

af behofvet inom de särskilda pastoraten, synes mig näppeligen låta sig göra.

Däremot har i förevarande 19 § 1 mom. föreslagits ett stadgandedärom,

att till lönernas bestridande skola i första rummet användas församlingsafgifter

inom en viss lågt satt gräns (högst 3 öre per fyrk). Detta

stadgande syftar åt en utjämning af skattebördan de olika pastoraten emellan,,

ett ändamål, som ju äfven Riksdagen för sin del betecknat såsom önskvärd t.

Först sedan församlingsafgifter inom denna gräns uttagits, skulle öfriga tillgångar

få anlitas för gäldande af återstående lönebelopp. Någon gång blifva

därvid lönerna till fullo betäckta, redan innan nämnda gräns uppnåtts,

hvarefter gifvetvis någon ytterligare utdebitering inom sagda gräns icke må.

lOreKomma.

lyra

_ jP

til

uivaiiiiamiiua zo pastorat, nviiKa oeraKiiats lämna

öfverskott af aflöningsmedel, beror uppkomsten af öfverskottet helt och

hållet därpå, att behofvet af aflöningsmedel blifvit fylldt, innan nämnda

gräns för utdebiteringen uppnåtts. Men i regeln kräfves, såvidt af nu tillgängligt

statistiskt materiell kan bedömas, för lönernas gäldande icke blott

nu omförmälda bidrag af församlingsafgifter utan jämväl användande af

såväl befintliga aflöningstillgångar som därutöfver ytterligare tillskott af församlingsafgifter.

Det föreslagna stadgandet i 1 mom. har i sistnämnda fall

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

icke någon betydelse i praktiskt-ekonomiskt hänseende, men i de fall då

stadgandet nu eller framdeles kommer till tillämpning medför det i fråga

om utjämningen och fördelningen de särskilda pastoraten emellan af bidragsplikten

till prästerskapet större rättvisa och likformighet än som eljest skulle

kunna åstadkommas. Man kan möjligen ställa sig tveksam, huruvida ändock en

dylik börda bör åläggas pastoratet, då redan därförutan tillräckliga

aflöningstillgångar finnas. Yore det så, att dessa tillgångar anskaffats i

syfte att lindra eller alldeles aflyfta församlingens skattebörda, såsom om

församlingen för att för framtiden slippa skatt en gång för alla anslagit

medel till en lönefond af den storlek, att afkastningen däraf till fullo

betäckte lönen, då vore utan tvifvel en sådan tvekan befogad. Men så

har säkerligen icke i något enda fall tillgått. Medlen äro, vare sig de

anskaffats af församlingen eller donerats af enskild eller upplåtits af kronan,

afsedda till präster skåpets aflöning. Trots befintligheten af dessa tillgångar

har församlingen i alla tider haft förpliktelse att utgöra tionde och öfriga

församlingsbidrag, och om boställets afkastning ökats eller nya ägor tilllagts,

har förmånen däraf närmast kommit prästen till godo men icke församlingen

till lindring i dess skattebörda. Då nu tionden och öfriga hittills

■i hvarje territoriell församling utgående skattebidrag skola aflyftas och ersättas

bland annat med försainlingsafgifter utgående på enahanda sätt som kommunalutskylder,

skulle näppeligen kunna sägas, att full rättvisa skipades, om

till följd af en förändring, som åsyftar allenast beskattningens omläggning och

skattebördans jämnare fördelning, vissa församlingar skulle komma att

alldeles befrias från skattskyldighet.

I ordningen näst efter de i 19 § 1 mom. omförmälda, inom där

angifven gräns utgående församlingsafgifterna, skulle enligt 2 mom. utgå

arrende af de till prästerskapets aflöning anslagna boställen med undantag

af så kallade änkesäten, då änka efter afliden präst äger rätt till afkastningen,

samt boställen, hvilkas afkomst enligt 3 § i lagen om kyrkofond

-skall ingå till nämnda fond. Boställsafkastning, som på grund af donation

tillfaller tjänstinnehafvare utöfver lönen, är likaledes undantagen, enär

densamma förutsättes skola af löntagaren själf uppbäras.

De i 3 mom. upptagna aflöningstillgångar äro af vida mindre betydenhet

än arrendeafkomsten af boställena och hafva af denna anledning ställts i

ordningen efter denna. Eljest lärer ej någon åtskillnad i användningen

af dessa bägge slag af aflöningsmedel böra ifrågakomma.

Hvad boställenas skogsafkastning angår gälla för närvarande helt

andra bestämmelser än för boställsafkastningen i öfrigt. Ursprungligen

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

ägde ecklesiastik boställskafvare endast att till husbehof använda skogen å

sitt boställe. Någon gång hade dock, då å boställe förefanns ansenlig skog,

förekommit kolning till afsalu. Eätten till skogen blef under 1800-talet i

och med skogens växande värde så småningom utsträckt, i det att vederbörande

myndigheter ej sällan medgåfvo ecklesiastika boställshafvare en

vidsträcktare rätt till skogsafkastningen. Genom kungl. förordningen angående

hushållningen med de allmänna skogarna i riket den 26 juni 1866 blef omförmälda

rätt, med Eikets Ständers gillande, legaliserad. Berörda förordning

efterträddes af förordningen den 26 januari 1894, hvilken ännu är gällande.

Sistnämnda förordning innehåller i hufvudsak, att, om boställes virkesafkastning

i betydligare mån öfverstiger dess behof af skogsfång, skall

skogen, efter Kungl. Maj:ts förordnande, i sin helhet eller lämplig del däraf

ställas under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning. Afkastningen

ingår i detta fall till prästerskapets löneregleringsfond. Är skogen af

mindre omfång, åligger det boställshafvaren att bevaka och sköta skogen

med iakttagande af vederbörligen fastställd huskållningsplan. I sådant fall

erhåller boställshafvaren, närmast såsom godtgörelse för besväret med skogens

vård, viss andel i afkastningen, i regeln hälften däraf. Återstoden ingår

till löneregleringsfonden. Extra afkastning af skogen, som uppstår genom

så kallad berednings- eller rensningshuggning eller då skog blifvit genom

eld eller storm skadad, ingår till en särskild fond, »de ecklesiastika boställenas

skogsfond», och användes till gäldande af diverse omkostnader

för skogsvården. Dessa stadganden gälla dock ej i fråga om boställe, som

af menighet inköpts eller af enskild donerats, utan skall frågan om disposition

af skogsafkastningen vid sådant boställe alltid underställas Kungl.

Maj:ts pröfning. Till byggnad af kyrka och prästgård må nödigt timmer

och virke tagas å boställsskog, såvidt utsyning kan, efter antagen hushållningsplan,

äga rum utan inskränkning i den rätt till afkastningen, som

blifvit boställshafvare tillerkänd.

I stället för dessa tämligen invecklade och stundom till ett visst godtycke

ledande bestämmelser föreslås nu i särskild! upprättade »Grunder

för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika boställsskogar», att all skogsoch

hagmark å samtliga åt prästerskapet i de territoriella församlingarna

anslagna löneboställen skall ställas under skogsstatens omedelbara vård och

förvaltning utan afseende å, om bostället är anskaffadt af menighet eller

doneradt af enskild eller upplåtits af kronan. Skogen skall i första rummet

användas till boställets husbehof. Därutöfver må från boställets skog

erhållas dels af vederbörande tjänstinnehafvare ved till husbehof, på sätt

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Nåd. "Proposition Nr 85.

i 11 § 4 mom. i förevarande lag sägs, dels ock, i ordningen därefter, virke

af pastoratet till uppförande och underhåll af laga hus och hägnader å prästgård

samt, om tillgång jämväl därtill finnes, af församling till kyrkobyggnad.

Hvad af boställes skogsafkastning icke erfordras för nu angifna behof

skall försäljas. Sedan af medel, som influtit vid försäljningen, guldits kostnaden

för densamma, skall återstoden, där ej donationsbestämmelser lägga

hinder i vägen, ingå till kyrkofonden, hvarifrån, på sätt i förevarande 19 §

4 mom. stadgas, de till lönernas gäldande, i den ordning samma paragraf

angifver, erforderliga skogsförsäljningsmedel årligen skulle utgå med högst det

af Kungl. Maj:t beträffande hvarje boställes skog fastställda belopp, som för viss

tidsperiod beräknats motsvara skogens behållna årliga afkastning. Samtliga

kostnader för skogens skötsel och vård skulle, på sätt jämväl förut framlagda

förslag innehåller, gäldas ur kyrkofonden. Förslaget om skogsförsäljningsmedlens

utbetalning i enlighet med en sålunda af Kungl. Maj:t fastställd uppskattning

af skogens behållna årliga afkastning betingas däraf, att de medel,

som inflyta för försåld skog, fördela sig ytterst ojämnt på olika år. Jämväl

särskilda utskottet vid 1909 års Kiksdag ansåg en uppskattning nödvändig i

ändamål att bidragen af skogsmedel skulle kunna utgå i form af bestämda

årliga anslag från kyrkofonden. Hen tidsperiod, uppskattningen skulle afse,

synes i regeln böra blifva den, för hvilken hushållningsplan blifvit fastställd.

De sakkunniga, hvilka undertecknat promemorian, hafva vid förevarande

punkt 4 framhållit angelägenheten af, att den i samma punkt

omförmälda beräkning af boställsskogarnas behållna årliga afkastning skedde

med tillbörlig noggrannhet samt med tagen hänsyn till ett rationellt och

uthålligt skogsbruk, äfvensom att vederbörande pastorat i hvarje särkildt

fall måtte sättas i tillfälle att göra sina påminnelser vid uppskattningen,

innan beloppet af den beräknade årsafkastningen fastställdes. I fråga om

detta uttalande är jag fullt ense med nämnda sakkunniga.

All skogsafkastning skulle sålunda komma församlingarna till godo i den

mån det erfordras till lönernas gäldande; möjligen uppkommande öfverskott

skulle tillfalla kyrkofonden. Härmed skulle vinnas den afsevärda fördel, att

skogsafkastningen komme att disponeras lika för alla boställen af hvad natur

de än månde vara, efter samma grunder, som uppställts för användningen af

arrendemedel från jordbruksboställena och öfriga prästerliga aflöningstillgångar.

Enligt hvad verkställda uträkningar gifva vid handen, torde i det

närmaste hela den behållna afkastningen af boställsskogarna komma att,

jämlikt 19 § 4 mom., från kyrkofonden utbetalas till församlingarna. Det

belopp, dessa skulle bekomma, belöper sig nämligen, så vidt nu kan be
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

dömas, till 604,313 kronor. Då kela den behållna summan af skogsförsäljningsmedel

för närvarande kan skattas till omkring 628,000 kronor,

återstår sålunda såsom behållen inkomst för kyrkofonden endast ett jämförelsevis

obetydligt belopp. Dock torde denna inkomst framdeles komma

att ökas, därest, såsom väl kan antagas, dessa skogar, sedan de kommit

under fullt planmässig skötsel af skogsstaten, kunna afvinnas en högre

afkastning än nu är möjligt. Kostnaden för denna skötsel, hvilken beräknats

till 222,500 kronor kan synas hög, men därvid är att märka, att

denna kostnad utgår icke allenast för det jämförelsevis mindre antal boställsskogar

(omkr. 700), som lämna virkesöfverskott till försäljning, utan

tillika för hela den mängd af boställsskogar (omkr. 1,800), som lämna afkastning

endast till husbehof. Detta husbehofsvirke är dock af synnerligen

stort värde. Kunde detsamma uppskattas i penningar och den sålunda

funna summan tillädes den summa, 850,540 kronor, hvartill skogsförsäljningsmedlen

utan afdrag af kostnader för närvarande kunna beräknas

uppgå, skulle helt visst befinnas, att omförmälda kostnader ej äro oskäliga,

utan att sannolikt en förvaltning genom enskild försorg skulle komma att

ställa sig fullt lika dyrbar.

Förslå ej hittills omförmälda aflöningsbidrag till lönernas gäldande,

fylles bristen medelst församlingsafgifter till erforderligt belopp (5 mom.).

Därest utdebitering af församlingsafgifter utöfver en viss gräns därvid

måste ske, skulle pastoratet, enligt den föreslagna 21 §, erhålla det Överskjutande

beloppet åter från kyrkofonden.

20 och 21 §§.

I gäldandet af de enligt 19 § 1 och 5 mom. utgående församlingsafgifter

skola enligt förslaget alla de, hvilka inom pastoratet erlägga kom- utgörande.

munalutskvlder, deltaga efter de för sådana utskylders utgörande i allmän- Bidrag från

het stadgade grunder; och skola dessa algiiter inom hvarje till pastoratet till lindring i

hörande församling debiteras och uppbäras i samma ordning som afgifter forsamlmtill

kyrka och skola. skyldighet.

Har för bestridande af de för kyrkoherde och komminister fastställda

löner jämte skjutsersättning, hvarom förmäles i 11 § 3 mom. första stycket

samt i 14 § 4 mom., såsom församlingsafgifter utdebiterats sammanlagdt

större belopp, än som motsvarar dels tio öre för hvarje person af pastoratets

hela folkmängd enligt senast upprättade mantalslängd, dels sex öre för

hvarje helt eller påbörjadt tiotal kronor af pastoratets hela inkomstbelopp,

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 1 Sami. 1 Åfd. 63 Häft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

beräknadt som i 19 § 1 mom. sägs, skall enligt den föreslagna 21 § ersättning

af kyrkofondens medel beredas pastoratet för det öfverskjutande

beloppet, utom beträffande lönebelopp, som församling särskildt förbundit

sig att utgöra för bibehållande eller inrättande af tjänst utöfver dem,

bvilka Kungl. Maj:t ansett vara för själavårdens behöriga handhafvande

nödiga, eller för höjande af lön, som Kungl. Maj:t enligt löneregleringslagen

för viss tjänst bestämt.

Om än staten genom öfvertagande af tiondepliktens börda hädanefter

skulle komma att lämna ett väsentligen större bidrag till prästerskapets

aflöning än som för närvarande utgår, åsyftar förslaget ingalunda en brytning

med den gamla grundsatsen, att hvarje församling bör aflöna sitt prästerskap.

Förpliktelsen härtill skulle nämligen fortfarande i första rummet

åligga hufvudsakligen församlingsmedlemmarna, men icke längre blott vissa

grupper af dem, utan en hvar i mån af hans skatteförmåga, dock endast

intill en viss för alla pastorat lika gräns, hvarefter ersättning af kyrkofondens

medel utom i förut angifna två undantagsfall skulle beredas pastoratet

för det öfverskjutande beloppet.

I det af Kungl. Maj:t vid 1909 års Kiksdag framlagda förslaget till

lag om reglering åf prästerskapets aflöning var nämnda gräns bestämd på

enahanda sätt som nu föreslås. Särskilda utskottet föreslog emellertid en

sådan ändring i den kungl. propositionen, att skattskyldigheten till prästerskapets

aflöning högst bestämdes till sammanlagdt det belopp, som erhölles

under antagande, att för hvarje person af pastoratets hela folkmängd utginge

10 öre och därutöfver 5 öre för hvarje helt eller påbörjadt tiotal

kronor af hela det beskattningsbara inkomstbeloppet inom pastoratet. Till

följd af denna nedsättning skulle, enligt den då uppgjorda finansplanen, uppstå

en brist i lönemedel å 55,560 kronor, men med tanke på bevillningsbeloppens

fortgående stegring och af andra skäl ansåg sig utskottet icke

böra tillmäta denna omständighet någon större betydelse.

De sakkunniga, hvilka undertecknat förut omnämnda promemoria,

hafva på en annan väg velat vinna samma syftemål som särskilda utskottet,

i det att de föreslagit, att den särskilda beräkningsgrunden af 10 öre

för hvarje person af pastoratets hela folkmängd skulle ur förslaget utgå

och församlingarnas skatteplikt bestämmas till högst 6 öre för hvarje helt

eller påbörjadt tiotal kronor af hela det beskattningsbara inkomstbeloppet

inom pastoratet (= 6 öre per fyrk).

Ehuru en ändring i sådant syfte skulle medföra en väsentlig minskning

i de från församlingarna utgående bidrag till prästerskapets aflöning,

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Majis Nåd. Proposition Nr 85.

hafva nämnda sakkunniga likväl ansett den kunna genomföras, om en viss

begränsning af utgifterna för berörda ändamål vidtoges; och hafva de med

afseende härå gjort det uttalande, att ålderstillägg för de lägst aflönade

kyrkoherdarna och komministrarna, i betraktande af de löneförmåner, som

hädanefter skulle komma dessa tjänstinnehafvare till godo, icke syntes

vara af behofvet påkalladt.

Af beräkningar, som jag låtit verkställa, framgår, att om församlingarnas

bidragsplikt begränsas så, som i det af mig nu framlagda förslaget

skett, nämligen till högst ett belopp motsvarande 10 öre för hvarje person

och 6 öre för hvarje tiotal kronor af inkomstbeloppet i pastoratet, komme

den på församlingarna hvilande skattebördan för ifrågavarande ändamål

att för hela riket uppgå till 4,101,234 kronor. Med den af särskilda

utskottet vid 1909 års Eiksdag föreslagna begränsningen till högst ett

belopp, motsvarande 10 öre för hvarje person och 5 öre för hvarje tiotal

kronor af inkomstbeloppet, skulle församlingarnas skattebidrag belöpa sig

till 3,780,537 kronor; och med den af de sakkunniga i promemorian föreslagna

begränsningen till högst 6 öre för hvarje tiotal kronor af inkomstbeloppet

utan någon beräkning för person, skulle församlingarnas bidrag

än ytterligare minskas till 3,754,436 kronur. Skillnaden mellan församlingsafgifterna

enligt det af mig framlagda förslaget och det i promemorian

framställda utgör 346,798 kronor.

Yäl inser jag, att förslaget genom bifall till det i promemorian framlagda

yrkandet i denna punkt skulle vinna åtskilligt i enkelhet, och jag

uppskattar till fullo tanken att i görligaste mån lätta församlingarnas börda,

men då emellertid en så betydande minskning i församlingarnas bidrag

för närvarande icke kan vinnas utan uppoffring af det föreslagna ålderstillägget

till de svagast aflönade kyrkoherdarna och komministrarna, hvars

bibehållande de kyrkliga myndigheterna med stor enighet tillstyrkt, har

jag icke ansett mig böra biträda vare sig det af särskilda utskottet eller

det i de sakkunnigas promemoria framställda förslaget härutinnan.

22 §.

I denna paragraf har föreskrifvits, att de i lagen omförmälda aflöningsmedel

för kyrkoherdar och komministrar skola, i den mån de ej omedel- vältning inom

bart till tjänstinnehafvare utbetalas, särskildt för sig af vederbörande pastoratet.

kyrkoråd förvaltas och göras räntebärande, äfvensom att pastoratet är ansvarigt

för medlens bibehållande till afsedt ändamål.

Bestämmelsen, att domkapitlet äger att däröfver hålla hand, innebär

s. 84 Kontrollera mot PDF

Sättet för genomförande

af den nya

indelningen

och organisationen.

öfvergdngs
stadganden.

Emeritilöner.

84 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

bland annat att, därest medlen för annat ändamål användas, domkapitlet

har att däruti hos vederbörande myndigheter eller annorledes söka rättelse.

De närmare föreskrifter, som kunna erfordras rörande förvaltningen

af ifrågavarande medel, torde böra af Kungl. Maj:t i administrativ väg

utfärdas.

23 och 24 §§.

I afseende å 24 §, som i hufvudsak ansluter sig till särskilda utskottets

förslag vid 1909 års Kiksdag, tillåter jag mig hänvisa till hvad

jag förut yttrat angående behofvet af en effektiv omreglering af den kyrkliga

indelningen och organisationen.

§ 24 öfverensstämmer med § 15 i Kungl. Maj:ts förslag i ämnet till

1909 års Riksdag och torde ej erfordra någon närmare motivering.

25—28 §§.

I 26 och 27 §§ meddelas erforderliga öfvergångsbestämmelser.

Innehållet i 26 § öfverensstämmer med hvad som i motsvarande stadgande

i det vid Riksdagen 1909 framlagda förslaget föreskrefs, utom dä rutin nan

att vissa tillägg gjorts till förtydligande och fullständigande af den i paragrafen

uttryckta tanke, att präst, hvars lön utgår enligt äldre lönereglering,

ej skall under öfvergångstiden för aflöning af adjunkt eller vikarie

vare sig åtnjuta större lättnad eller ådragas större tunga, än förut varit

fallet. Bestämmelserna i 27 § äro tillagda med hänsyn till den nya

anordning, enligt hvilken aflöningsmedlen för kyrkoherdar och komministrar

hädanefter skola af vederbörande kyrkoråd uppbäras och förvaltas.

Förslag till lag om emeritilöner för präster.

Det nu framlagda förslaget till lag om emeritilöner för präster är utom

i ett hänseende, hvarom strax skall nämnas, af samma innehåll som motsvarande

vid 1909 års Riksdag af Kungl. Maj:t framlagda förslag, sådant

detsamma af särskilda utskottet vid nämnda Riksdag formulerades. Emeritilönerna

komma i enlighet härmed att uppgå i regeln till 80 procent af

lönen; dock med iakttagande att emeritilön ej må understiga 3,200 kronor

för kyrkoherde och 2,000 kronor för komminister, ej heller öfverstiga

s. 85 Kontrollera mot PDF

* Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85. 85

4,800 kronor. För extraordinarie präst skulle emeritilön utgöra 1,500

kronor.

Ett i promemorian framställdt förslag om sänkning af maximum för

emeritilön till 4,000 kronor kar rönt motstånd från flertalet af de körda

myndigketerna oek kar jag icke keller ansett mig kunna biträda detsamma.

Likaså kar jag icke ansett mig kunna förorda ett af kyrkoherden Gunnar Ekström

m. fl. uti ingifven skrifvelse framlagdt förslag till bestämmelser

rörande emeritilönernas beräkning, helst som redan förut ett inom Riksdagen

motionsvis väckt förslag i enahanda riktning vid behandling inom

vederbörande utskott icke ansetts böra vinna bifall.

Den enda ändring, som gjorts, består däruti, att, med föranledande

af framställd anmärkning, uti 6 § intagits ett stadgande därom, att ifall

innehafvare af emeritilön efterlämnar änka eller barn, som, därest emeritilön

icke tilldelats honom, varit berättigade till tjänst- eller nådår, änkan

eller barnen skola äga uppbära emeritilönen intill utgången af den tid,

under hvilken tjänst- eller nådårsförmån eljest skolat åtnjutas. Ankans

ock barnens rätt till dylik godtgörelse för mistad tjänst- eller nådårsförmån

synes mig obestridlig.

Förslag till lag om kyrkofond.

Förslaget till lag om kyrkofond är uppgjordt med ledning af mot -Kyrkofonden.

svarande vid Riksdagarna 1908 ock 1909 af Ivungl. Maj:t framlagda

lagförslag. De förändringar, som emellertid måst göras, äro till största delen

betingade af de nya bestämmelser för ordnande af prästerskapets aflöningsförhållanden

ock därmed sammanhängande frågor, som nu föreslås.

Beträffande lydelsen af 1 § kafva två af de sakkunniga, kvilka undertecknat

promemorian — enär de ansett, att det i paragrafen förekommande

uttalandet därom, att de i kyrkofonden ingående medlen »skola utgöra en

svenska kyrkans tillhörighet», ej borde i lagen förekomma — föreslagit, att

paragrafen borde erhålla ungefär följande affattning: »De prästerskapet i territoriella

församlingar anslagna aflöningsmedel, om kvilka här nedan förmäles,

skola under benämning kyrkofonden användas på sätt i denna lag bestämmes

ock af statskontoret, utan sammanblandning med statsmedel, förvaltas».

Af de i ärendet hörda myndigketerna kar flertalet tillstyrkt den formulering,

som i det af mig nu framlagda förslaget upptagits.

Att ifrågavarande medel, såsom anslagna till prästerskapets aflöning

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

äro att betrakta såsom en den svenska kyrkans tillhörighet i offentligträttslig

mening torde vara otvifvelaktigt. De två sakkunniga, hvilka

påyrkat en ändring af paragrafens ordalydelse, hafva också ansett, att

medlen icke böra få användas till andra ändamål än i kyrkofondslagen

bestämmes, och att de böra utan sammanblandning med statsmedel förvaltas.

Den formulering af stadgandet, som af mig föreslås, godkändes 1908

af Riksdagens bägge kamrar och 1909 af det särskilda utskott, som behandlade

frågan. Förslagets fall vid sistnämnda Riksdag föranleddes af

helt andra skäl än meningsskiljaktighet om förevarande paragraf.

På grund af hvad sålunda förekommit finner jag icke tillräcklig anledning

att nu frångå det förslag uti förevarande hänseende, som af Kungl.

Maj:t förut framlagts.

I 3 § 3 mom. föreslås, att arrende af boställen, hvilkas afkomst vid

1913 års slut antingen ingår till prästerskapets löneregleringsfond eller är

af Kungl. Maj:t anvisad till löneförbättring för prästerlig tjänstinnehafvare

i annat pastorat än det, inom hvilket bostället är beläget, skall ingå

till kyrkofonden. Hvarken från det ena eller andra slaget af dessa nu

nämnda boställen äger nämligen för närvarande prästerskapet i det pastorat,

där de äro belägna, att uppbära afkomsten, och denna har därför

ej heller för framtiden ansetts böra beräknas såsom aflöningstillgång inom

pastoratet.

Från boställen, hvilkas afkastning för närvarande ingår till prästerskapets

löneregleringsfond, uppbar denna fond år 1907, enligt hvad i

kungl. propositionen till 1909 års Riksdag upplystes, 88,732 kronor

49 öre. Afkastningen af öfriga här afsedda boställen torde kunna uppskattas

till 61,823 kronor.

I 6 § 8 mom. har bland utgifter, som skola af kyrkofonden utgöras,

upptagits, i den mån fondens tillgångar det medgifva, anslag, som Kungl.

Maj:t till främjande af den kyrkliga organisationens utveckling må finna

skäligt bevilja extraordinarie präst för särskild prästerlig tjänstgöring.

Detta stadgande är nytt; och är afsikten därmed att bereda tillgång

till anställande, dock endast i begränsad omfattning, af hjälppräster gemensamma

för ett helt stift eller kontrakt: stifts- och kontraktsadjunkter. Jag

erinrar om att Riksdagen för närvarande beviljar anslag, årligen uppgående

till 13,800 kronor, för anställande af fem kontraktsadjunkter inom Luleå

stift. För här ifrågavarande ändamål har förslagsvis beräknats 35,000

kronor.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

Till stöd för förslaget härutinnan anhåller jag i underdånighet få anföra

följande.

På flera håll i landet hafva under senare tid uppstått raskt tillväxande

industricentra. Då dessa uppstått i större församlingar och på afsevärdt

afstånd från församlingens kyrka, hafva de ofta i brist på prästerliga krafter

blifvit mycket försummade, och det har stundom dröjt i flera årtionden,

innan de kyrkliga förhållandena därstädes blifvit på ett tillfredsställande

sätt ordnade. Hade tillgångar funnits för ett tillfälligt anställande

af lämplig prästman på sådana orter, skulle den kyrkliga utvecklingen

hafva kunnat försiggå mera normalt jämsides med den materiella. Ett

ännu oftare befintligt och ännu mera trängande behof är uppväckandet

och organiserandet af frivilliga lekmannakrafter till kyrklig verksamhet,

särskildt på orter, som ligga fjärran från kyrka och mera sällan erhålla

besök af präst. Hade man tillfälle att dit sända unga präster, som lämpade

sig för en sådan uppgift, så skulle därigenom tillgodoses ett verkligt

behof och mycket kunna uträttas för församlingslifvets höjande. Det

ifrågasatta anslaget till aflönande af stifts- och kontraktsadjunkter är visserligen

ringa, endast omkring 3,000 kronor för hvarje stift. Men därmed

torde säkerligen kunna uträttas mer, än vid första påseende kan

synas. Anslaget kunde brukas för flera unga prästmän, som periodvis

missiverades för anförda uppgifter och däremellan mot vanligt arfvode

finge tjänstgöra som adjunkter i församlingarna.

Förslag till grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika

boställsskogar.

Det härmed framlagda förslaget till ändringar i lagstiftningen om ®ndrinrar°i

ecklesiastika boställsskogar är i hufvudsak öfverensstämmande med hvad af lagstiftningen

Kungl. Maj:t i sådant hänseende förut föreslagits. Ändringarna äro betingade

af de föreslagna nya anordningarna för beredande af aflöning åt skogar.

prästerskapet.

De i 4 mom. omförmälda kostnader för skogsindelning äfvensom för

skogsodlings- och andra arbeten för skogsskötselns främjande å de ecklesiastika

boställena m. m. upptogos i den af Kungl. Maj:t vid 1909 års

Riksdag framlagda finansplan till sammanlagdt 222,500 kronor.

I det vid propositionen till nämnda Riksdag fogade statsrådsprotokoll

yttrade dåvarande chefen för kungl. ecklesiastikdepartementet härom följande.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 85.

»Kostnaden för skogsindelning — som enligt prästlöneregleringskommitténs

förslag skulle af de gemensamma aflöningstillgångarna gäldas endast

i fråga om boställen, hvilka icke af menighet anskaffats eller af enskild

donerats, — har af kommittén beräknats efter medeltalet af hvad samma

kostnad, på sätt domänstyrelsens räkenskaper gifva vid handen, utgjort

under åren 1899, 1900 och 1901, eller till 12,004 kronor 39 öre. Som

jag anslutit mig till den af domänstyrelsen uttalade åsikten, att kostnad

för skogsindelning jämväl å skog till boställe, som inköpts eller donerats,

bör gäldas af kyrkofonden, i den mån dylikt boställe icke lämnar så stort

virkesöfverskott, att omförmälda kostnad kan däraf bestridas, anser jag,

att ifrågavarande belopp bör höjas till 12,500 kronor.»

»Enligt kommitténs förslag till lag om kyrkofond samt till grunder

för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika boställsskogar skulle betr

ältande sådana boställen, som icke af menighet anskaffats eller af enskild

donerats, af de gemensamma aflöningstillgångarna gäldas kostnaderna,

dels för skogodlings- och andra arbeten för skogsskötselns främjande

intill belopp, som Kungl. Maj:t för hvarje år fastställer,

dels för jägmästares förrättning för skogsodling eller afverkning äfvensom

för kronojägares förrättning i de fall, då han på jägmästares order

biträder med arbete, som hittills skolat särskild! godtgöras, med belopp

motsvarande medeltalet af hvad i sådant hänseende under åren 1904—1913

utgått. Kostnaden för åsyftade förrättningar har för åren 1899, 1900 och

1901 uppgått till sammanlagdt 43,058 kronor 41 öre eller således i medeltal

för år till 14,352 kronor 80 öre. Utgifterna för skogsodlings- och andra

arbeten för skogsskötselns främjande hafva för samma treårsperiod utgjort

tillhopa 158,538 kronor 23 öre eller i medeltal årligen 52,846 kronor 8 öre.

Samtliga dessa kostnader uppgingo alltså för år till 67,198 kronor 88 öre,

hvartill kommer en särskild post å 7,621 kronor för extra bevakning å

vissa boställen. För nu angifna ändamål har kommittén, med ledning af

de sålunda gjorda beräkningarna, föreslagit en summa å 74,819 kronor

88 öre i medeltal för år.»

Beträffande sistnämnda ersättning åberopade emellertid departementschefen

vidare hvad därom anförts i det vid kungl. propositionen till

1908 års Kiksdag fogade statsrådsprotokoll, enligt hvilket departementschefen

bland annat yttrat:

»Beträffande de kostnader — utöfver kostnaderna för skogsindelning

— som äro förbundna med skogsskötseln å ecklesiastiska boställen, finner

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 85.

jag det i sin ordning, att en gräns för dem årligen fastställes. En viss

frestelse till alltför omfattande och dyrbara arbeten för skogskultur kan

måhända förefinnas i den omständigheten, att stegrade utgifter ej längre

skulle drabba den enskilde boställshafvaren genom minskning af hans inkomster

af skogsskötseln, utan belasta en allmän kassa, för hvilken uppoffringen

till äfventyrs kunde synas mindre kännbar. Men om det således

efter min mening bör, på sätt kommittén föreslagit, öfvas kontroll öfver

omfattningen af skogsförvaltningens åtgöranden i afseende å de ecklesiastika

skogarnas skötsel, synes mig å andra sidan icke kunna godkännas hvad

kommittén föreslagit rörande ersättning för jägmästares och kronojägares

bestyr med ifrågavarande skogar, nämligen att denna ersättning skulle för

all framtid fixeras till ett belopp, vid hvars beräkning utgifterna under

åren 1904—1913 för det af skogsstatens personal å de ecklesiastika

skogarna då utförda arbetet skulle läggas till grund. Ett sådant sätt att

bestämma godtgörelsen för skogsstatens bestyr med omförmälda skogar

finner jag icke fullt rättvisst. Eedan nu måste nämligen den godtgörelse,

som för ändamålet utgår, anses alltför låg i förhållande till den verksamhet

af olika slag, som skogsstatens högre och lägre funktionärer utöfva med

afseende å de ecklesiastika boställsskogarna. Men i den mån skogsskötseln

— sådan tendensen ju numera är — utvecklar sig, samt dessa funktionärers

arbete följaktligen blir alltmer omfattande, skulle den af kommittén

föreslagna ersättningen icke komma att stå i rimligt förhållande till besväret.

Också är under utarbetande förslag i syfte att bereda statsverket

ökade inkomster för skogstjänstemännens befattning med ecklesiastika boställsskogar.

Eör min del anser jag, att godtgörelse för skogsstatens bestyr med

skogsskötseln å nämnda slag af skogar bör fullt utgå enligt de grunder,

som å olika tider må i sådant hänseende gälla. Att staten skulle, genom

antagande af en för densamma ofördelaktig uppgörelse härutinnan, bevilja

kyrkan en förmån, synes mig ej vara någon lämplig form för beredande

af stöd från statens sida åt de kyrkliga institutionerna.

Ersättningsbeloppet lärer böra af Kungl. Maj:t för hvarje år fastställas

med ledning af uppgifter, som domänstyrelsen skulle hafva att meddela

rörande de af skogstjänstemännen under näst föregående år verkställda

förrättningar af olika slag å samtliga sådana ecklesiastika boställsskogar,

för hvilkas skötsel kyrkofonden skall öfvertaga ansvaret, skogar å boställen

som inköpts af menighet eller donerats af enskild således undantagna.»

Bih. till Piksd. Prof. 1910. 1 Sami. 1 Afd. 63 Höft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

Till ledning för beräkningen af den ersättning för skogsstatens bestyr

med de ecklesiastika boställsskogarna, som sålunda skulle från kyrkofonden

till statsverket årligen inbetalas, hade domänstyrelsen föreslagit vissa

grunder. I enlighet med en efter dessa grunder verkställd beräkning

upptogs ifrågavarande ersättning af Kungl. Maj:t till 157,153 kronor

92 öre. Då härtill läggas ofvan upptagna kostnader för skogsodlingsoch

andra arbeten för skogsskötselns främjande 52,846 kronor 8 öre,

erhålles det belopp 210,000 kronor, som i den af Kungl. Maj:t år

1909 framlagda finansplanen — förutom kostnaderna för skogsindelning

12,500 kronor — upptagits såsom på kyrkofonden belöpande kostnad för

skogsskötsel.

Ehuru ersättning för skogsstatens bestyr med skötseln af skogar å af

menighet inköpta eller af enskild donerade boställen -— hvilken ersättning

dock enligt det nu upprättade förslaget till grunder för ändringar i lagstiftningen

om ecklesiastika boställsskogar jämväl skulle i regeln af kyrkofonden

utgöras — icke inbegripits i omförmälda ersättningsbelopp, torde,

enligt hvad ånyo verkställda beräkningar gifva vid handen, berörda belopp

få anses tillräckligt för bestridande af ifrågavarande ersättning för samtliga

ecklesiastika boställsskogar, för hvilka dylik ersättning enligt det nya förslaget

skall utgå. I öfverensstämmelse härmed har ock i den nu upprättade

finansplanen upptagits dels kostnad för skogsindelning med 12,500

kronor och dels kostnad i öfrigt för skogsskötsel med 210,000 kronor.

Finansplan.

I syfte att uppvisa verkningarna i finansiellt hänseende af de framlagda

förslagen till prästlöneregleringsfrågans lösning hade såväl prästlöneregleringskommittén

i sitt betänkande IY som Kungl. Maj:t i de till

Riksdagarna 1908 och 1909 aflåtna nådiga propositionerna meddelat särskild

finansplan, upptagande å ena sidan en sammanfattning af de anslagsbehof

för olika ändamål — med undantag af beredande af fri bostad — hvilka

den lägre kyrkliga organisationens upprätthållande i vårt land kräfde, samt

å andra sidan utvägarna till behofvens fyllande.

Den finansplan, hvilken jag nu framlägger, är uppställd i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med nyssnämnda finansplaner.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

91

Finansplan.

Inkomster.

Församlingarnas tillgångar och Indrag till prästerskapets aflöning:

arrende af löneboställen..................... kr. 2,076,368

afgälder, räntor m. m...................... » 102,263

församlingsafgifter, som ej återgäldas ur

kyrkofonden, motsvarande högst 10 öre

för person och 6 öre för fyrk ......... » 4,101,234 kr. 6,279,865

Kyrkofondens inkomster:

ersättning för prästerskapets tionde ...... kr. 3,897,954

statsanslag .................................... » 371,514

boställsafkastning ingående till kyrkofonden.

......................................... » 150,555

skogsförsäljningsmedel, brutto............... » 850,540

öfverskott å församlingarnas aflöningstill
gångar.

...................................... » 29,181

ränta och annan vinst å kyrkofondens tillgångar.

...................................... » 279,347 »

Summa kr.

5,579,091

11,858,956

Utgifter,

Löner för kyrkoherdar och komministrar..................... kr. 10,060,603

Lönetillökning enligt 4 § i löneregleringslagen ............ » 100,000

Ålder stillägg för kyrkoherdar och komministrar ............ » 325,448

Ur kyrkofonden utgående skjutsbidrag till kyrkoherdar och

komministrar................................................... » 150,000

Arfvoden åt kontraktsprostar .................................. » 58,535

Transport kr. 10,694,586

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

Transport kr. 10,694,586

Arfvoden och ålder stillägg åt adjunkter ..................... » 325,000

Kostnadsersättning åt adjunkter för resa till tjänstgöringsort » 15,000

Anslag till extra ordinarie präster för särskild prästerlig

tjänstgöring .................................................... » 35,000

Emeritilöner ...................................................... » 500,000

jKostnad för skogsindelning.................................... » 12,500

|Kostnad för skogsskötsel....................................... » 210,000

Ersättning för vissa å ecklesiastika boställens skogsmark belöpande

utskylder och besvär .............................. » 50,000

Öfverskott i kyrkofonden ....................................... » 16,870

Summa kr. 11,858,956

I fråga om de särskilda i finansplanen ingående inkomst- och utgiftsposterna

torde följande böra nämnas:

För utrönande af storleken utaf församlingarnas tillgångar och bidrag

till prästerskapets aflöning bar, hufvudsakligen med ledning af det utaf

prästlöneregleringskommittén insamlade statistiska material samt senast tillgängliga

officiella uppgifter, af de utaf mig först tillkallade sakkunniga

verkställts beräkningar, kvilkas resultat sammanfattats i en vid betänkandet

den 14 december 1909 fogad tabell, betecknad Tab. 3. De i enlighet

härmed i finansplanen upptagna inkomstbeloppen för arrende af löneboställen

2,076,368 kronor, afgälder och räntor m. m. 102,263 kronor samt

församlingsafgifter 4,101,234 kronor återfinnas i sagda tabell i kolumnerna

4, 5 och 9.

Bland kyrkofondens inkomster hafva posterna ersättning för prästerskapets

, tionde, statsanslag samt ränta och annan vinst å kyrkofondens tillgångar

upptagits till enahanda belopp som i de förut framlagda förslagen.

Någon förändring i beräkningen af dessa belopp har nämligen icke i de

nu framlagda förslagen blifvit ifrågasatt.

Till kyrkofonden ingående boställsafkastning utgöres af dels arrenden

från boställen, bvilkas afkastning för närvarande ingår till prästerskapets

löneregleringsfond, bvilka arrenden i kungl. propositionen till 1909 års

Riksdag upptagits till 88,732 kronor, och dels arrendeinkomsten af de

öfriga boställen, bvilkas afkastning jämbkt 3 § 3 mom. i lagen om kyrkofond

skall till nämnda fond ingå. Afkastningen af sist berörda boställen

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85. 93

har af de sakkunniga i betänkandet den 14 december 1909 uppskattats

till 61,823 kronor.

Bruttoafkastningen af försåldt virke från samtliga ecklesiastika boställsskogar

har i nämnda betänkande, på grund af beräkningar, som verkställts

med ledning af uppgifter från domänstyrelsen och jägmästarna i riket,

uppskattats till 850,540 kronor i medeltal per år, på sätt sammandraget

af Tab. 4 i betänkandet, kol. 3, utvisar.

Posten öfverskott å församlingarnas aflöningstillgångar 29,181 kronor

är hämtad ur den förut omnämnda tabellen 3, kol. 8.

På utgiftssidan har upptagits till betäckande af löner för kyrkoherdar

och komministrar 10,060,603 kronor, hvartill beloppet af dessa löner —

dock utan sådan förhöjning af lönebeloppen, hvarom i 4 § i löneregleringslagen

sägs — skulle komma att uppgå enligt de grunder för lönernas

beräkning, hvilka af mig föreslås. Till lönernas förhöjning enligt nämnda

4 § har jag ej ansett erforderligt att beräkna mer än 100,000 kronor.

Ålderstillägget för kyrkoherdar och komministrar är upptaget till enahanda

belopp som i kungl. propositionen till 1909 års lliksdag eller 325,448

kronor.

Posten skjutsbidrag till kyrkoherdar och komministrar är ny. Då

präst enligt 11 § 3 mom. första stycket i förslaget till lag om reglering

af prästerskapets aflöning skall erhålla skjuts i vissa tjänsteärenden, samt

det i prästlönen ingående fyllnadsbeloppets beräkning till viss del efter

areal jämväl innebär någon godtgörelse för den ökade utgift för skjuts, en

större areal alltid medför, har jag ansett nu ifrågavarande ur kyrkofonden

utgående bidrag till skjutskostnaden kunna begränsas till det i finansplanen

upptagna beloppet 150,000 kronor.

Till arfvoden åt kontraktsprostar har upptagits samma belopp som

förut, eller 58,535 kronor. Däremot har, med hänsyn till hvad som yttrats

om införande af ett andra ålderstillägg åt adjunkter, anslaget till

arfvoden och ålderstillägg åt adjunkter höjts från 317,500 kronor till

325.000 kronor. Kostnadsersättningen åt adjunkter för resa till tjänstgöringsort

är bibehållen vid 15,000 kronor. Anslaget till extra ordinarie

präster för särskild prästerlig tjänstgöring är, i enlighet med hvad som

därom anförts vid 6 § i förslaget till lag om kyrkofond, upptaget till

35.000 kronor.

Öfriga utgiftsposter, nämligen för emeritilöner 500,000 kronor, för

skogsindelning och skogsskötsel tillhopa 222,500 kronor samt ersättning

för vissa å ecklesiastika boställens skogsmark belöpande utskylder och be
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Kun yl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

svar 50,000 kronor, äro upptagna till samma belopp, som i de föregående

förslagen beräknats.

Finansplanen visar ett årligt öfverskott kyrkofonden till godo å

16,870 kronor.

Härefter uppläste departementschefen i enlighet med det afgifna yttrandet

affattade förslag till

1) lag om indragning till statsverket och afskrifning af prästerskapets

tionde samt om ersättning därför;

2) lag om reglering af prästerskapets aflöning;

3) lag om emeritilöner för präster;

4) lag om kyrkofond; samt

5) grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika boställsskogar.

Departementschefen hemställde slutligen, att Kungl. Maj :t måtte genom

nådig proposition föreslå Riksdagen att antaga berörda, af honom upplästa

lagförslag och grunder.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

i nåder lämna bifall och förordnade, att proposition

i ämnet af den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:

Ernst Törnell.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

95

Bilaga.

Transumt ur protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 11 februari 1910.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Taube,

Statsråden: PETERSSON,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm,

Lindström,

Nyländer,

von Sydow.

Departementschefen, statsrådet Lindström, föredrog i underdånighet:

Under erinran att Kungl. Maj:t jämlikt nådigt beslut den 17 december

1909 anbefallt domkapitlen och Stockholms stads konsistorium, domänstyrelsen,

statskontoret och kammarkollegium att senast den 15 januari

1910 inkomma med underdåniga utlåtanden öfver följande af särskilda

sakkunniga för biträdande inom ecklesiastikdepartementet med beredning af

frågan om grunderna för reglering af prästerskapets löneförmåner uppgjorda

förslag till bestämmelser i ämnet, nämligen:

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

1) förslag till lag om indragning till statsverket och afskrifning af

prästerskapets tionde samt om ersättning därför;

2) förslag till lag om reglering af prästerskapets aflöning;

3) förslag till lag om emeritilöner för präster;

4) förslag till lag om kyrkofond;

5) förslag till grunder för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika

boställsskogar; samt

6) förslag till ecklesiastik boställsordning, med de ändringar och tilllägg,

som innefattades i en af ytterligare tillkallade sakkunniga vid granskning

af nämnda förslag afgifveu promemoria;

anmälde föredragande departementschefen, att de sålunda infordrade

utlåtandena inom behörig tid inkommit till ecklesiastikdepartementet.

Härefter yttrade departementschefen.

Enligt min åsikt befinner sig nu ärendet, med undantag af frågan

om utfärdande af ecklesiastik boställsordning, i det skick, att nådig proposition

i ämnet inom kort lärer kunna aflåtas till Eiksdagen. Hvad angår

det af de sakkunniga upprättade förslaget till ecklesiastik boställsordning,

hvilket torde böra biläggas detta protokoll, synes mig detsamma vara af

beskaffenhet att i allt väsentligt kunna läggas till grund för nådig proposition

till Eiksdagen. Hägra smärre ändringar torde dock, med hänsyn

till hvad i ärendet förekommit, böra vidtagas, och anhåller jag att nu få

angifva de jämkningar i förslaget, jag anser böra ske.

På sätt i ofvannämnda promemoria beträffande § 13 föreslagits, torde

sista meningen i paragrafens första stycke kunna utgå.

Med anledning af hvad åtskilliga af de i ärendet hörda myndigheterna

yttrat angående de så kallade löneboställenas utarrendering, synes mig bestämmelse

böra meddelas om företrädesrätt för prästerlig tjänstinnehafvare

att, om han så önskar, öfvertaga arrende af löneboställe, hvarå hans prästgård

är belägen, och torde ett dylikt stadgande lämpligen få sin plats

såsom ett andra stycke i förslagets 19 §, som förty borde erhålla följande

lydelse:

Löneboställe —- — — —- — -— — — Konungen.

Företrädesrätt att öfvertaga arrende af löneboställe tillkommer, på

sätt i sagda föreskrifter närmare bestämmes, innehafvare af prästgård i

fråga om det boställe, hvarå prästgården är belägen.

I afseende å arrende — -— — — — — — — — — särskilda

föreskrifter.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 85.

I enlighet med hvad i promemorian beträffande § 26 hemställts, torde

nämnda paragraf böra lyda sålunda:

»1. I fråga om rätt för tjänstinnehafvare och arrendator samt pastorat

eller församling att erhålla virke från löneboställes skog lände till

efterrättelse hvad särskildt är stadgadt.

2. Andra å löneboställe tillgängliga byggnadsämnen än virke må,

där sådant kan ske utan men för bostället eller förnärmande af arrendatorns

rätt, af pastoratet användas till nybyggnad och förbättring å prästgård

och kyrka.»

Departementschefen föredrog härefter förslaget till ecklesiastik boställsordning

med de af honom däri förordade förändringar samt hemställde,

att, med öfverlämnande af samtliga handlingar i ärendet, Lagrådets

utlåtande öfver nämnda förslag måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamål genom utdrag af protokollet inhämtas.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet IvronprinsenKegenten

i nåder lämna bifall.

Ur protokollet:

C. Wilh. Hagman.

Bih. till Biksd. Prot. 1910

1 Sanil.

1 Afd. G3 Höft.

13

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelser

i Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 85.

Å sid. 5 råd. 6 nedifrån står: hvarom i 24 § sägs,

läs: hvarom i 23 § sägs,

Å sid. 13 rad. 13 nedifrån står: som i 24 § omförmäles,

läs: som i 23 § omförmäles,

Å sid. 84 rad. 7 står: I afseende å 24 §,

läs: I afseende å 23 §,

Bih. till Rilcsd. Prot. 1910. 1 Samt.

1 Afä. 63 Raft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (6)

6 kopplingar.

  1. Rskr. 1910:147 Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungi. Maj:ts proposition, nr 85, med förslag till lag om reglering af prästerskapets aflöning m. m. dels ock väckt s. 4 i texten
  2. Rskr. 1910:148 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion med förslag till lag angående tillsättning af prästerliga tjänster. s. 1 i texten
  3. Rskr. 1910:149 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition, nr 163, med förslag till ecklesiastik boställsordning. s. 1 i texten
  4. 1SärU 1910:5 Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 1) Memorial Nr 5 s. 1 i texten
  5. 1SärU 1910:1 Riksdagens Särskilda Utskotts (Nr 1) Utlåtande Nr 1 s. 68 i texten

Visa alla 6