Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordningar om frilager och om ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen om frihamn

1912-03-22 · 32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1912:121, Med förslag till förordningar om frilager och om ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen om frihamn

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

1

N:o 121.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

förordningar om frilager och om ändrad lydelse af

vissa §§ i förordningen om frihamn; gifven Stockholms

slott den 22 mars 1912.

Under abeiopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till:

a) förordning om frilager och

b) förordning om ändrad lydelse af §§ 1, 13, 15, 16, 18, 20

och 22 i förordningen den 15 november 1907 om frihamn.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Theodor Adelswärd.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 88 käft. (Nr 121.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

Förslag

till

förordning om frilager.

§ 1.

1. I stad, hvarest tullkammare under tullförvaltares öfverinseende

finnes, eller, där lokala förhållanden det betinga, i närheten af sådan

stad må, efter särskildt tillstånd af generaltullstyrelsen, inrättas sådana

under tullverkets uppsikt och bevakning stående, till allmänt bruk för

handelsrörelse och industriell verksamhet afsedda anstalter, benämnda

frilager, hvarom i denna förordning stadgas.

Till frilager kan afses viss byggnad eller visst område med byggnader

och upplagsplatser, som genom hägnad eller annorledes afspärrats

från vidliggande byggnader och område. Å frilager må varor, på

sätt och under de villkor, denna förordning innehåller, utan att undersökas

eller tullbehandlas, intagas samt uppläggas, ompackas, delas, bearbetas

och i öfrigt behandlas, som om de befunne sig utanför rikets

tullgräns. Varor, som från inrikes ort intagits å frilager, skola i fråga

om rätt till restitution af tull- och tillverkningsafgifter samt sockerskatt

äfvensom till befrielse från tullafgift anses såsom ur riket utförda

och vid uttagning från frilagret behandlas lika med direkt från utlandet

å frilager intaget gods.

2. Konungen äger att i enlighet med denna förordning och öfriga

gällande föreskrifter meddela de närmare bestämmelser angående varors

intagning å samt uttagning från frilager, som äro erforderliga för bevarande

af kronans rätt och för vinnande af ordning och säkerhet inom

sådan anstalt.

§ 2.

1. Frilager, till hvars särskilda afdelningar tillträde icke under

någon förevändning må förvägras vederbörande tulltjänsteman, skall

vara försedt med lämpliga vakt- och expeditionsrum för tullbevakning

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

och tullbehandling samt i öfrigt så anordnadt, att erforderlig kontroll

från tullverkets sida kan där utöfvas.

2. Hvarje utgång från frilager skall särskildt bevakas, och skall

invid hvarje utgång finnas vaktrum; dock att, där från frilager finnas

utgångar, hvilka icke begagnas för trafik, utan allenast äro afsedda

att komma till användning i händelse af eldfara eller annat olycksfall,

generaltullstyrelsen äger medgifva befrielse från skyldigheten att särskildt

bevaka sådan utgång och att vid densamma inrätta vaktrum.

Vederbörande tulltjänsteman äger, där han anser anledning därtill

förefinnas, låta å en hvar, som lämnar frilagret, verkställa kroppsvisitation

i den ordning tullstadgan föreskrifver, dock utan att vara

underkastad påföljd, i händelse underslef finnes icke hafva ägt rum.

§ 3.

Statens kostnad för tullbevakning, bokföring och expedition vid

frilager skall gäldas af anstaltens innehafvare, hvilken, innan frilagret

må för sitt ändamål öppnas, skall för samma kostnader ställa säkerhet,

som af generaltullstyrelsen godkännes.

§ 4.

Tillstånd att inrätta frilager, hvilket jämväl innefattar rätt att

drifva anstalten, kan beviljas:

stadskommun; och

för ändamålet bildadt aktiebolag, däri samtliga delägare äro svenska

undersåtar och hvars styrelse består af här i riket bosatta svenska

undersåtar.

§ 5-

Ansökning om tillstånd att inrätta frilager skall ingifvas till generaltullstyrelsen

och vara åtföljd af:

a) erforderliga handlingar till styrkande af sökandens rätt att

förfoga öfver den byggnad eller det område med byggnader och upplagsplatser,

som för frilagret afses;

b) planritningar med beskrifning öfver den byggnad eller det

område, hvarom i litt. a) förmäles; skolande ritningarna särskildt utvisa

byggnads inredning samt dess läge i förhållande till andra byggnader;

c) fullständig beskrifning öfver tillämnade anordningar för an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

staltens afspärrning mot tullområdet äfvensom å de för tullbevakning

och tullbehandling afsedda lokaler;

d) uppgift, huruvida afsedt är, att industriell verksamhet skall

inom frilagret drifvas; äfvensom, där ansökningen göres för aktiebolag,

e) bevis, att den sökande är, efter ty i § 4 stadgas, behörig att

inrätta frilager.

Före ärendets företagande till afgörande skall generaltullstyrelsen

öfver ansökningen inhämta yttrande af vederbörande kommunala myndigheter

samt tullmyndighet på platsen.

§ 6.

Tillstånd att inrätta frilager äfvensom rätten att drifva redan

inrättad sådan anstalt må ej af innehafvaren till annan öfverlåtas utan

medgifvande af generaltullstyrelsen.

Varder innehafvare af frilager försatt i konkurs, må rörelsen

fortfarande drifvas för konkursboets räkning under en tid af högst sex

månader från det laga beslut meddelats om frilagersinnehafvarens försättande

i konkurs.

§ 7-

Sedan frilagersanläggning blifvit fullbordad, skall i den ordning,

som vid meddelande af tillstånd till anläggningen föreskrifves, därå

verkställas besiktning för utrönande, huruvida anläggningen blifvit utförd

i enlighet med därför fastställd plan; och åligge det frilagrets innehafvare

att jämte bevis om besiktningen till generaltullstyrelsen ingifva

bestyrkta kopior af fastställda kartor och ritningar öfver anläggningen

äfvensom styrkt afskrift af tillhörande beskrifningar.

§ 8.

För hvarje frilager skall finnas särskildt reglemente, innefattande

bestämmelser angående de tider, då frilagret skall hållas öppet och då

tullexpedition där skall äga rum; angående behörighet att förrätta arbete

inom frilagret; samt angående persontrafiken till och från detsamma.

Sådant reglemente skall efter förslag af frilagrets innehafvare

fastställas af generaltullstyrelsen; och meddelas däri tillika de särskilda

föreskrifter, som pröfvas vara erforderliga utöfver hvad i denna förordning

eller eljest är i fråga om frilager stadgadt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

5

§ »•

Afgift för begagnande af byggnad, magasinsrum eller upplagsplats

inom frilager eller af där befintliga anordningar skall utgå enligt

taxa, som efter förslag af frilagrets innehafvare fastställes i Stockholm

af öfverståthållarämbetet och å annan ort af Konungens befallningshafvande

hvarje gång för en tid af fem år.

Vid taxeförslag skall fogas uppgift å anläggnings- och driftkostnader

för frilagret. Sökes förnyelse af taxa, skall vid förslaget

tillika fogas för dess bedömande nödigt räkenskapssammandrag angående

frilagret för senast förflutna fyra år.

§ 10.

För frilager skall finnas en, på förslag af frilagrets innehafvare,

af generaltullstyrelsen godkänd föreståndare, hvilken har att öfvervaka

iakttagandet af de för frilagret gällande föreskrifter och är behörig att

tala och svara i alla angelägenheter, som röra anstalten.

§ Il
Tillstånd

till frilagers öppnande för användning meddelas af

generaltullstyrelsen, som därom utfärdar allmän kungörelse.

§ 12-

Inom frilager må byggnad eller lägenhet icke upplåtas till eller

användas såsom bostad.

§ 13-

Inom frilager må byggnad, magasinsrum eller upplagsplats ej

upplåtas åt annan än den, som är berättigad att här i riket idka handel

eller annat näringsyrke och blifvit af generaltullstyrelsen godkänd såsom

frilagershafvare.

Ansökning om sådant godkännande skall af upplåtaren ingifvas

till generaltullstyrelsen och vara åtföljd af:

a) afskrift af den mellan upplåtaren och den föreslagne frilagershafvaren,

under förutsättning att godkännande erhålles, upprättade upplåtelsehandling;

och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

b) bevis, att den föreslagne frilagershafvaren, efter hvad ofvan

sägs, är behörig att vinna godkännandet.

Om förnyelse af upplåtelse åt frilagershafvare skall anmälan göras

hos tullförvaltningen, som har att därom till generaltullstyrelsen insända

underrättelse jämte eget yttrande, huruvida något må vara att mot förnyelsen

erinra.

§ 14-

1. För rättighet att inom frilager idka industriell verksamhet

fordras särskildt tillstånd af Kommgen; skolande i ansökning om tillstånd

till utöfvande af sådan verksamhet uppgift lämnas om arten af

den verksamhet, sökanden afser att inom frilagret idka, äfvensom, därest

sökanden icke själf är innehafvare af frilagret, vid ansökningen fogas

bevis, att han blifvit af generaltullstyrelsen godkänd såsom frilagershafvare

samt att han erhållit behörig upplåtelse.

2. Inom frilager må ej drifvas boktryckerirörelse eller idkas

annan verksamhet, som i följd af gynnsammare produktionsvillkor är

ägnad att å den inhemska marknaden afsevärdt skada inom riket annorstädes

än i frihamn eller å frilager drifven enahanda verksamhet, ej heller

verksamhet af beskaffenhet att kunna medföra fara eller olägenhet för

anstalten eller där intagna varor.

§ 15-

Inom frilager må ej idkas detalj försäljning af därstädes befintliga

varor.

§ 16-

Inom frilager må till förtäring eller eljest till personligt bruk

icke användas utländska varor af tullpliktigt slag, med mindre de förut

blifvit i riket behörigen införtullade, likasom ej heller sådana svenska

varor, för hvilka restitution af tull- eller tillverkningsafgifter eller befrielse

från tullafgift blifvit vid varornas intagande å frilagret ifrågasatt.

§ 17-

1. Å frilager må intagas såväl tullpliktigt som förtulladt och

tullfritt gods, med undantag af:

a) brännvin och sprit af säd, potatis eller andra jordfrukter, med

undantag af wisky, så framt varan ej skall inom frilagret användas

vid beredning af andra tillverkningar;

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

b) varor, som enligt gällande föreskrifter till förekommande af

smittosamma sjukdomar å människor eller djur eller af annan dylik

anledning äro till införsel i riket förbjudna eller endast under iakttagande

af vissa försiktighetsmått få införas; och

c) explosiva varor, eldfarliga oljor eller därmed jämförliga vätskor,

frätande syror samt andra varor, som äro af beskaffenhet att kunna

medföra fara eller olägenhet för frilagret eller där intagna varor;

dock att eldfarliga oljor och därmed jämförliga vätskor äfvensom

sprit må under de särskilda villkor, som af Konungen bestämmas, kunna

intagas å frilager för att därstädes användas för åstadkommande af

drifkraft eller för belysningsändamål.

2. Uppstår tvifvel, huruvida varor i obrutna omslag äro af den

beskaffenhet, att de få å frilager intagas, äge vederbörande tulltjänsteman

att, där erforderlig upplysning ej kan annorledes vinnas, låta

bryta omslagen.

§ 18-

1. Illpliktigt gods kan å frilager intagas:

direkt från utrikes ort;

efter omedelbar transitförsändning;

från frihamn eller annat frilager; samt

från nederlag eller transitupplag å samma ort.

2. Af emballeradt oförtulladt gods må ej å frilager intagas mindre

än helt kolly, sådant det från utrikes ort eller svensk frihamn inkommit

eller från annat frilager, nederlag eller transitupplag uttagits.

3. Varor, för hvilka restitution af tull- eller tillverkningsafgifter

eller befrielse från tullafgift ifrågasättes, må å frilager direkt intagas

endast från den stad, i eller vid hvilken frilagret är beläget.

§ 19-

1. Gods kan från frilager uttagas:

för utförsel till utrikes ort eller sjövägen till svensk frihamn å

annan ort;

för försändning sjövägen eller landvägen till annan stad, där tullkammare

under tullförvaltares öfverinseende finnes;

för utförsel landvägen till frihamn i samma ort;

för öfverflyttning till annat frilager eller för uppläggning å nederlag

å samma ort; samt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

efter förtullning eller till fri disposition.

2. Förtullning af gods, som uttages från frilager, skall ske efter

de taxor och författningar, som äro gällande, då uttagningen äger rum.

3. Varor, beträffande hvilka i tulltaxan stadgas, att afdrag

i vikten ej skall göras för askar, fodral, omslag, kartor m. m., må

icke från frilager uttagas för uppläggning å nederlag, med mindre de

äro emballerade på sådant sätt, som eljest vid införsel af enahanda

varor är brukligt. Ej heller må dylika varor, med mindre emballeringen

är på nämnda sätt verkställd, från frilager uttagas för att efter förtullning

införas i landet, så framt de icke äro vid förtullning från frilager

underkastade särskild förhöjd tullafgift.

4. Uttagning från frilager af gods i sådana kvantiteter och under

sådana omständigheter i öfrigt, att bestämmelsen i § 15 uppenbarligen

komme att därigenom kringgås, må icke medgifvas.

§ 20.

Den, som inom frilager idkar sådan försäljning, som i § 15 är

förbjuden, eller å frilager intager gods emot stadgandena i § 17 mom. 1,

straffes, där ej förbrytelsen är enligt allmän lag eller särskild författning

med högre straff belagd, med böter från och med etthundra till

och med ettusen kronor; och skall det gods, hvarmed sådan oloflig

befattning tagits, vara förverkadt.

§ 21.

Frilagershafvare, som blifvit förvunnen till förbrytelse, hvarom i

§ 20 sägs, hafve för alltid förverkat rätt att inom frilager eller frihamn

innehafva eller begagna byggnad, magasinsrum eller upplagsplats

och vare skyldig att genast utrymma sitt lager.

Lag samma vare ock om den, som blifvit förvunnen till oloflig

varuinförsel enligt hvad i tullstadgan sägs.

§ 22.

Bryter någon, utom i de fall, hvarom bär ofvan särskildt sägs,

mot hvad enligt denna förordning är angående frilager stadgadt, straffes,

där ej förbrytelseu är enligt allmän lag eller särskild författning med

högre straff belagd, med böter från och med tjugufem till och med

femhundra kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

Sker det af frilagershafvare eller föreståndare för frilager, vare

minsta bot etthundra kronor.

§ 23.

Beträdes föreståndare för frilager med förbrytelse, hvarom förmäles

i § 20 eller § 22, eller underlåter han den tillsyn, honom enligt

§o !0 åligger, varde han från befattningen skild; och må han ej vidare

såsom föreståndare godkännas.

§ 24.

Af böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfälle hälften

kronan och hälften tullstatens enskilda pensionsinrättning. På enahanda

sätt fördelas ock försäljningsbelopp för gods, förverkadt enligt § 20.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, förvandlas de enligt

allmän strafflag.

§ 25.

Mål rörande öfverträdelser af denna förordning upptagas och afdömas

af den domstol, på hvars handläggning mål angående inom

orten begångna öfverträdelser af tullförfattningarna ankomma.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1913.

Bihang Ull Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 88 käft. (Nr 121.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse af §§ 1, 13, 15, 16, 18, 20 och

22 i förordningen den 15 november 190? om frihamn.

§ i
1

stapelstad, hvarest tullkammare under tullförvaltares öfverinseende

fmnes eller, där lokala förhållanden det betinga, i närheten al sådan

stapelstad, må, efter särskilt tillstånd af Konungen, inrättas sådan

under tullverkets uppsikt och bevakning stående, till allmänt bruk för

handelsrörelse och industriell verksamhet afsedd anstalt, benämnd frihamn,

hvarom i denna förordning stadgas.

Frihamn, som skall utgöras af ett till sina gränser noga bestämdt

område, omfattande dels hamn med anstalter för fartygs lossning och

lastning, dels ett därintill beläget, genom hägnad från åliggande

mark afspärradt landområde med byggnader och upplagsplatser, skall

i fråga om tull- och tillverkningsafgifter äfvensom sockerskatt anses

såsom utrikes ort; och skola såväl fartyg som gods inom frihamn icke

vara underkastade vidare tillsyn från tullverkets sida, än som erfordras

för utöfvande af kontroll å efterlefnaden af de angående frihamn meddelade

allmänna eller särskilda föreskrifter. Till frihamn från inrikes

ort inkomna varor skola i fråga om rätt till restitution af tull- och til 1- verkningsafgifter samt sockerskatt äfvensom till befrielse från tullalgitt

samt i öfrigt i tullhänseende betraktas såsom från riket utförda samt

således vid återinförsel behandlas lika med annat gods, som från frihamn

införes.

§ 13-

För rättighet att inom frihamn idka industriell verksamhet fordras

särskilt tillstånd af Konungen; skolande i ansökning om tillstånd till

utöfvande af sådan verksamhet uppgift lämnas om arten af den verksamhet,

sökanden afser att inom frihamnen idka. Dylikt tillstånd ma

ei afse vare sig boktryckerirörelse eller annan verksamhet, som i följd

af gynnsammare produktionsvillkor är ägnad att å don inhemska markna
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

den afsevärdt skada inom riket annorstädes än i frihamn eller å frilager

drifven enahanda verksamhet, ej heller verksamhet af beskaftenhet att

kunna medföra fara eller olägenhet för anstalten eller där intagna varor.

§ 15-

Inom frihamn må till förtäring eller eljest till personligt bruk

icke användas utländska varor af tullpliktigt slag, med mindre de förut

blifvit i riket behörigen införtullade, likasom ej heller sådana svenska

varor, för hvilka restitution af tull- eller tillverkningsafgifter eller befrielse

från tullafgift blifvit vid varornas intagande i frihamnen ifrågasatt;

besättning å fartyg i frihamn dock obetaget att ombord förbruka

äfven oförtullade proviantartiklar, som, enligt hvad i § 14 sägs, inköpts

inom frihamnen, eller som i fartyget dit medförts.

§ 16-

1. I frihamn må införas såväl tullpliktigt som förtulladt och

tullfritt gods, med undantag af:

a) brännvin och sprit af säd, potatis eller andra jordfrukter, med

undantag af wisky, så framt varan ej skall inom frihamnen användas

vid beredning af andra tillverkningar;

b) varor, som enligt gällande föreskrifter till förekommande af

smittosamma sjukdomar å människor eller djur eller af annan dylik

anledning äro till införsel i riket förbjudna eller endast under iakttagande

af vissa försiktighetsmått få införas; och

c) explosiva varor, eldfarliga oljor eller därmed jämförliga vätskor,

frätande syror samt andra varor, som äro af beskaffenhet att kunna

medföra fara eller olägenhet för frihamnen eller där intagna varor;

dock att eldfarliga oljor och därmed jämförliga vätskor äfvensom

sprit må under de särskilda villkor, som af Konungen bestämmas,

kunna införas i frihamn för att därstädes användas för åstadkommande

af drifkraft eller för belysningsändamål.

Hvad här är sagdt utgör ej hinder för att fartyg, som innehar till

införsel i frihamn förbjudet gods, må, där sådant ej strider mot eljest

meddelade bestämmelser, ingå i frihamn, under villkor att godset där

ej lossas eller i annat fartyg omlastas; kunnande dock i särskildt fall

tillstånd till omlastning för återutförsel meddelas af vederbörande tullförvaltning.

2. Uppstår tvifvel, huruvida varor i obrutna omslag äro af den

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

beskaffenhet, att de få i frihamn införas, äge vederbörande tulltjänsteman

att, där erforderlig upplysning ej kan annorledes vinnas, låta bryta

omslagen.

§ 18.

1. Sjövägen må varutransport emellan två frihamnar eller emellan

frihamn och annan inrikes ort endast verkställas af fartyg, som är till

kustfart inom riket berättigadt.

2. Landvägen kan gods från frihamn införas:

för utförsel sjövägen från den stapelstad, i eller vid hvilken frihamnen

är belägen, till utrikes ort eller annan svensk frihamn, äfvensom

landvägen till Norge;

för omedelbar transitförsändning till annan stad, som åtnjuter

transitupplagsrätt;

för intagning å frilager eller för uppläggning å nederlag på

samma ort; samt

efter förtullning eller till fri disposition.

§ 20.

1. Direkt utförsel landvägen till frihamn af frilagers-, nederlagsoch

transitupplagsgods likasom ock af annat oförtulladt gods äfvensom

af gods, för hvilket restitution af tull eller tillverkningsafgifter eller

befrielse från tullafgift ifrågasättes, må endast äga rum från den stapelstad,

i eller vid hvilken frihamnen är belägen.

2. Af emballeradt oförtulladt gods må ej till frihamn utföras

mindre än helt kolly, sådant det från utrikes ort eller annan svensk

frihamn inkommit eller från frilager, nederlag eller transitupplag uttagits.

§ 22.

Innehafvare af byggnad, magasinsrum eller upplagsplats inom

frihamn, som blifvit förvunnen till förbrytelse, hvarom i § 21 sägs,

hafve för alltid förverkat rätt att inom frihamn eller frilager innehafva

eller begagna byggnad, magasinsrum eller upplagsplats och vare skyldig

att genast utrymma sitt lager.

Lag samma vare ock om den, som blifvit förvunnen till oloflig

varuinförsel, enligt hvad i tullstadgan sägs.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1913.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Majds Nåd. Proposition N:o 121.

13

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22

mars 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve EhrensväRD,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Berg,

Bergström,

friherre Adelswärd,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Adelswärd anförde:
I

nådig proposition den 21 mars 1907 föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen

att antaga vid propositionen fogade förslag till förordning om

frihamn och förordning om frilager. Det förra af dessa förslag blef af

Riksdagen i hufvudsak godkändt. Det senare vann däremot på skäl,

för hvilka jag framdeles torde få tillfälle att närmare redogöra, icke

Riksdagens bifall.

Då jag nu ber att få återupptaga frågan om frilagersinstitutionens

införande i vårt land, tillåter jag mig att till redogörelse för frågans

uppkomst och tidigare behandling i väsentliga delar återgifva, hvad

därom finnes anfördt i föredragande departementschefens yttrande till

det vid nämnda proposition fogade statsrådsprotokoll.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 121.

I underdånig skrifvelse den 13 april 1894 anhöll Riksdagen, att

Kungl. Maj:t måtte låta utreda, om och under hvilka villkor frilagersinstitutionen

lämpligen skulle kunna, utan uppoffringar för statsverket,

här i landet inforas, samt därefter till Riksdagen inkomma med de

förslag till lagstiftningsåtgärder, hvartill utredningen kunde gifva anledning,

äfvensom att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning

angående möjligheten och lämpligheten af frihamnsanläggningar i

Sverige. o . o

Sedan Kungl. Maj:t den 5 oktober nyssnämnda år uppdragit åt

en kommitté att verkställa de utredningar och uppgöra de förslag,

som afsåges i Riksdagens förenämnda skrifvelse, afgaf denna kommitté

den 22 juni 1895 underdånigt betänkande i ämnet, åtföljdt åt förslag

dels till förordning om frilager och frihamn jämte, såsom bilaga därtill,

särskildt förslag till förordning ensamt om frilager, dels till kungörelse

angående vissa ändringar i tullstadgan den 2 november 1877 och dels

till kungörelse innefattande vissa ändringar i förordningen angående

frilager för proviantering af fartyg i Öresund den 18 september 1874.

Kommerskoi. På grund af nådig remiss afgåfvo därefter kommerskollegium och

YeraituU generaltullstyrelsen den 30 maj 1896 gemensamt underdånigt utlåtande

»tyrelL “den i ärendet, därvid af ämbetsverken tillika öfverlämnades inhämtade

30 maj 1896. yttranden från handels- och sjöfartsnämnderna i Stockholm, Göteborg,

Malmö och Gäfle, tullkammaren och nederlagskontoret i Stockholm,

tulldirektören i Göteborg samt därvarande tullkammare och nederlagskontor

äfvensom tullkammaren i Malmö.

Ämbetsverken erinrade, hvad beträffade frågan om Irilagersinstitutionens

införande i vart land, hurusom ämbetsverken redan förut

en gång haft tillfälle att i denna fråga gemensamt yttra sig, nämligen

i det underdåniga utlåtande, ämbetsverken, på grund af erhållen nådig

befallning, den 4 juni 1885 afgifvit öfver särskilda den 27 oktober

1882 förordnade kommitterades betänkande jämte förslag till förordningar

om kreditupplag och frilager samt dåra! beroende ändringar i

tullstadgan och handelsbalken.

Med afseende å de väsentliga fördelar, frilagersinstitutionen, hvilken

vid båda dessa tillfällen förutsatts icke skola föranleda till någon kostnad

för statsverket, enligt ämbetsverkens åsikt skulle komma att medföra

för den svenska handeln, hade ämbetsverken i sistberörda underdåniga

utlåtande tillstyrkt, att denna institution måtte, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med det då föreliggande förslaget, i den svenska tullagstiftningen

införas. Några omständigheter hade icke därefter tillkommit,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 121.

som kunde föranleda ämbetsverken att frångå sin då uttalade mening,

om än ämbetsverken med hänsyn till de förändringar, som sedan dess

vidtagits i Sveriges tullsystem, måste i likhet med 1894 års kommitté

finna, ej mindre att för rättigheten att inrätta och begagna frilager

numera borde i åtskilliga hänseenden stadgas villkor, hvilka vid förberörda

tidpunkt ej kunde anses behöfliga, än äfven att till förebyggande

däraf, att vissa varuartiklar, i hvilkas vikt enligt gällande

tulltaxa afdrag ej finge äga rum för omslag, askar m. m., skulle genom

att å frilager ompackas i vida lättare emballage, än hvari det vore

möjligt att införa dem från utrikes ort, eller genom att helt och hållet

befrias från emballage kunna undgå en ofta ganska betydlig del af det

bestämda tullbeloppet, institutionens införande ovillkorligen förutsatte

sådana ändringar i tulltaxan, att för antydda artiklar nettoförtullning

efter en förhöjd tullsats infördes.

Då berörda föreskrifter om inbegripande i varans vikt af omslag

o. s. v. hufvudsakligen tillkommit i syfte att underlätta tullbehandlingen

af ifrågavarande artiklar samt att åstadkomma enhet däri, kunde

ämbetsverken visserligen icke undgå att finna ganska stora betänkligheter

möta mot dylika ändringars vidtagande, men dessa betänkligheter

syntes dock ämbetsverken icke böra tillmätas den betydelse, att på

grund af dem frilagersinstitutionen borde tillbakavisas.

För de af kommittén föreslagna förbud mot intagande å frilager

af spannmål äfvensom af brännvin och sprit för annat ändamål än för

användning till tillverkning af andra varor ansåge ämbetsverken giltiga

skäl hafva anförts; och mot de bestämmelser rörande frilager, kommittén

i öfrigt föreslagit, hade ämbetsverken icke i hufvudsak funnit

något att erinra, om än desamma synts ämbetsverken gifva anledning

till vissa detaljanmärkningar.

Från de år, som följde närmast efter afgifvandet af ämbetsverkens Framställning

utlåtande öfver 1895 års kommittéförslag, är med afseende å frågan

om frilagersinstitutionens införande i vårt land att omförmäla, hurusom läkare i"

i en till Kungl. Maj:t ingifven skrift af den 15 februari 1899 åtskilliga stockf>oim.

köpmän och industriidkare i Stockholm — under förklarande att de vore

villiga att på i hufvudsak de villkor, som 1895 års kommittéförslag angåfve,

och sedan vederbörlig lagstiftning utfärdats, begagna sig af frilagersrättigheter

— anfört, bland annat, att, då det af frågans behandling i

Riksdagen framginge, att de betänkligheter mot förslaget, som där

uttalades, hufvudsakligen afsåge ett eventuellt kringgående af bruttoförtullningen

för de utländska varor, som å frilagret upplades, hvarige
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

nom en minskad statsinkomst skulle vållas och en oberättigad fördel

beredas de köpmän, som å frilagret hade lokaler, denna fara lämpligast

syntes kunna afvärjas genom en tillaggstull för de artiklar, som nu vore

underkastade bruttoförtullning, att tillämpas, när de från frilager i riket

infördes. Under förklarande vidare, att de icke afsåge att genom frilagret

bereda sig otillbörliga lättnader vid importen framför sina konkurrerande

landsmän, utan endast eftersträfvade det viktiga målet att

varda satta i stånd till framgångsrik täflan med utlandet i afsättningen

på grannländerna af importerade varor såväl enbart som i förening

med svenska produkter äfvensom genom tillverkning å frilagret för

export af industrialster, framställda af dels inhemska, dels ock tullpliktiga

råvaror eller halffabrikat, hafva petitionärerna, med åberopande

af de skäl, som af förenämnda kommitté och ämbetsverk blifvit anförda,

anhållit, det täckes Kungl. Maj:t till Riksdagen aflåta proposition

om de lagar, som kunde för inrättande af frilager i Sverige vara

af nöden.

Kommers- Sedan, i anledning af hvad sålunda förekommit, dåvarande chefen

^°generaituii-1 för finansdepartementet anmodat kommerskollegium och generaltullstyreiscn

den styrelsen att till Kungl. Maj:t inkomma med gemensamt underdånigt

4 ni899le> utlåtande angående Indika ändringar i eller tillägg till gällande tulltaxa

kunde, under förutsättning att frilagersinstitutionen komme till

stånd, i det af bemälde köpmän och industriidkare i Stockholm angifna

syfte böra vidtagas, hafva ämbetsverken, efter det generaltullstyrelsen

infordrat yttranden från packhusinpektionerna i Stockholm

och Göteborg samt tullkammaren i Malmö, den 4 november 1899 afgifvit

underdånigt utlåtande i ärendet. Under uttalande bland annat,

att äfven om den af bemälde köpmän och industriidkare i Stockholm

föreslagna åtgärd icke vore så principiellt riktig som det af kommittén

ifrågasatta borttagandet af gällande föreskrifter om vissa varors förtullande

efter bruttovikt, densamma dock syntes vara fullt betryggande

mot eventuella missbruk af frilager srätten, hafva ämbetsverken i detta

utlåtande hemställt, att, därest frilagersinstitutionen komme till stånd,

vissa varor, som vid tullbehandlingen uppvägdes med askar, omslag,

inlägg med mera, skulle, till förekommande af befarade missbruk genom

utbytande eller borttagande på frilagret af utländska varuemballage, vid

förtullning från frilager åsättas en tilläggstull; och hafva ämbetsverken

tillika framlagt förslag till sådana tilläggstullar, att utgå för vissa

varor, då desamma vid förtullning från frilager uppvägdes oemballerade

eller endast i pappersomslag.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 15 december Kungl

1899 anförde dåvarande departementschefen i fråga om frilagersinstitu- (un°i5 deumtionen

följande. her 1S99-

Att bland målsmännen för affärslifvet i vårt land rådde och

redan länge rådt en liflig önskan, att åt handeln och industrien måtte

beredas de förmåner, som vore förenade med rätten att använda den

form af tullupplag, som benämndes frilager, vore en känd sak. Att

så skulle vara, läge i viss mån i sakens natur, och behofvet för affärsrörelsen

af ett tullupplag under de friare former, som kännetecknade

frilagret, vore i öfrigt vitsordad t genom de tid efter annan upprepade

framställningarna i ämnet från de mest auktoriserade korporationer och

enskilde affärsmän. Den genomgående tanken i dessa framställningar

hade varit den, att svensk handel och industri måste, så länge sagda

förmåner icke medgåfves dem, känna sig intaga en missgynnad ställning

i konkurrensen med de länder, i främsta rummet våra grannländer,

Norge och Danmark, hvilkas affärsrörelse åtnjöte de ifrågavarande

lättnaderna eller med dem närbesläktade. Då det alltid legat och bort

ligga det allmänna om hjärtat att i möjligaste mån söka för svensk

handel och industri underlätta konkurrensen med andra länder, skulle

det kunna synas ägnadt ingifva förvåning, att frilagersintitutionens

införande hos oss hittills utgjort föremål för så mycken tvekan, en

tvekan, som funnit sitt uttryck i de knapj^a majoriteter, hvarmed, på

sätt af den utaf 1894 års kommitté lämnade historik framginge, de vid

olika riksdagar framställda förslagen om frilagrets införande inom kamrarna

bifallits eller afslagits. Förklaringen till detta förhållande läge

emellertid däruti, att med frilagersinstitutionen åsyftades vinnandet af I

två, sinsemellan rätt olika ändamål, af hvilka det ena icke blott icke

varit ägnadt att ingifva betänklighet, utan fastmera från alla sidor erkänts

vara värdt att befordras, medan däremot det andra varit föremål/

för delade meningar. |

Den första af frilagrets båda uppgifter, eller den, hvars vikt oc

betydelse af departementschefen betecknats såsom oomtvistad, vor

dess funktion att tjäna såsom häfstång för transit- och exporthandel .

Ingen kunde betvifla, att icke den rörelse måste lända landet t''

nytta, som bestode däruti, att varor i stora partier infördes till f - lagret för att i mindre poster spridas till konsumtionsorter i frä imande

land, eller däruti, att inom frilagret för export tillverk s

sådana varor, för hvilkas bearbetande helt eller delvis erfordrades tländska

råämnen eller halffabrikat. Om frilagrets uppgift inskrä

sig till den nu angifna, vore det antagligt, att denna form af 11- Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 88 käft. (Nr 121.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 121.

upplag redan länge sedan skulle varit hos oss införd, men då frilagret

äfven afsåge att åt affärsmän, som idkade handel med eller eljest i

sin rörelse använde utländskt tullpliktigt gods, bereda vissa fördelar

vid afsättningen inom landet af detta gods, hade man, under erkännande

af frilagrets nytta för dessa affärsmän, befarat, att sagda

fördelar för affärsmännen komme att motvägas af vissa olägenheter

för det allmänna eller för de affärsmän, som icke vore i tillfälle att

begagna sig af frilager. 1 fråga om de sålunda mot frilagersinstitutionen

riktade anmärkningar hänvisade departementschefen till kommitténs

betänkande.

Den väsentligaste anmärkningen mot frilagersinstitutionen ansåge

departementschefen hafva varit den, att en minskning i tullinkomsterna

och ett äfventyrande af det med införseltullarna afsedda skyddet för

vår industri skulle kunna befaras komma att inträda genom medgifvandet

att anlita frilager, på sådant sätt nämligen, att för de varor, vid

hvilkas förtullning viktafdrag ej finge ske för omslag, inlägg in. m.,

en del af de afsedda tullafgifterna skulle kunna undgås därigenom, att

godset å frilagret befriades från detta emballage och fördes till förtullningslokalen

utan något eller med allenast ett mycket lätt omslag.

Giltigheten af denna anmärkning hade af kommittén erkänts, dock

icke såsom en anmärkning mot frilagersinstitutionen själf, utan så att

förstå, att den borde föranleda till ändrade bestämmelser i tulltaxan,

så vidt anginge de rubriker, som drabbades af anmärkningen. I sådant

afseende hade kommittén såsom sin åsikt uttalat, att sådana ändringar

borde vidtagas i tulltaxan, att, jämte borttagande vid vissa rubriker af

vid dem meddelad föreskrift, att vid varans förtullning afdrag ej finge

göras för vikt af omslag, askar, inlägg m. m., tullsatserna vid dessa

rubriker erhölle en motsvarande förhöjning; och hade kommittén, till

upplysning om hvilka förändringar i tulltaxan, som häraf skulle föranledas,

öfverlämnat en af öfverinspektoren och tullförvaltaren vid packhusinspektionen

i Stockholm utarbetad promemoria i ämnet. Den af kommittén

sålunda ifrågasatta åtgärden hade emellertid varit ägnad att väcka icke

''nga betänklighet. Omförmälda promemoria utvisade, att de varuslag,

m hvilka här vore fråga, vore ganska många till antalet — icke mindre

,n 84 stycken — och delvis af icke ringa betydelse, och då härtill

omme, att omslagens vikt beräknades i allmänhet ingå i nu ifrågaande

varors bruttovikt med omkring 20 å 25 procent och lägst med

5 procent, med hvilka procenttal gällande tullsatser alltså vid öfverg

från brutto- till nettoförtullning skulle höjas, insåges lätteligen,

a här vore fråga om en ganska omfattande omarbetning af tulltaxan.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

Oafsedt att bruttoförtullningens förändring till nettoförtullning vore en

grannlaga sak, som icke gärna kunde aflöpa utan äfven reella förändringar

i tullen för vissa varor, vore att märka, att bruttoförtullningen föreskrifvits

i syfte att vinna enkelhet och snabbhet vid expeditionen, och

att man således genom den af kommittén ifrågasatta anordningen skulle

för ett stort antal artiklar uppoffra de fördelar i tulltekniskt hänseende,

man velat vinna genom det föreskrifna förtullniugssättet. Med skäl

hade man ställt sig tveksam inför denna konsekvens af frilagersinstitutionens

införande.

De antydda betänkligheterna syntes emellertid departementschefen

varda undanröjda, därest man, på sätt kommerskollegium och

generaltullstyrelsen i sitt omförmälda underdåniga utlåtande af den 4

november 1899 förordat, inskränkte de åtgärder, som afsåge att förebygga

missbruk genom varornas ompackning i frilagret, till att omfatta

endast de varor, som faktiskt infördes öfver ett frilager, d. v. s.

om man, i stället för att vidtaga ändringar i tulltaxan i syfte att i

ett stort antal fall utbyta bruttoförtulluing mot nettoförtullning, inskränkte

sig till att ålägga vissa varor, som enligt tulltaxan förtu Ilades

efter bruttovikt, eu särskild tilläggsafgift, då de öfver frilager infördes

oemballerade eller endast i pappersomslag. Man undveke nämligen

härigenom att, för möjliggörandet af frilagersinstitutionens införande,

vidtaga omfattande rubbningar i tulltaxan, hvilka naturligen komme

att återverka på mångahanda af sagda institutions tillkomst alldeles

oberoende förhållanden. Härtill komme, att det antal artiklar, för hvilka,

enligt ämbetsverkens förslag, vid införsel öfver lfilager skulle utgöras

tilläggstull, vore betydligt lägre än antalet af de artiklar, för hvilka,

enligt den vid kommitténs betänkande fogade promemoria, tullsatserna

skulle förändras. Detta berodde, enligt hvad departementschefen inhämtat,

i väsentlig mån därpå, att ett icke ringa antal artiklar, hvilka

enligt tulltaxan förtullades efter bruttovikt, redan såsom regel infördes

utan eller med endast helt lätt emballage, hvarför särskild anledning

att ålägga dem tilläggsafgift vid införsel öfver frilager icke förefunnes.

Skulle emellertid visa sig, att vid införsel öfver frilager af eu eller

annan artikel, hvilken icke funnes upptagen i ämbetsverkens förslag,

missbruk framdeles skulle yppa sig, kunde rättelse lätt ske genom

ökning af antalet artiklar, för hvilka tilläggstull skulle utgöras. I alla

händelser syntes skäl icke förefinnas att för möjligheten af missbruk i

ett eller annat fall, missbruk, hvilka lätt kunde hämmas, förvägra vår

handel och vår industri stödet af en institution, hvaraf de enligt deras

s. 20 Kontrollera mot PDF

Riksdagen

nr 1900.

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12J.

mest kompetente målsmäns mening vore i behof för att med framgång

upptaga konkurrensen med utlandet.

Tilläggsafgiften borde, på sätt oek ämbetsverken föreslagit, lämpligen

sammanslås med den i tulltaxan stadgade tullafgiften till en afgift.

Hvad anginge öfriga anmärkta olägenheter, kunde departementschefen

ej annat finna, än att dessa i allt väsentligt komme att förebyggas

genom de åtgärder, som af kommittén föreslagits i syfte att

förbjuda användning inom frilagret till förtäring eller eljest till personligt

'' bruk af andra än inhemska samt utländska tullfria eller vederbörligen

förtullade varor; att genom stränga kontrollföreskrifter förebygga tillfällen

till smuggling från frilagret; att förbjuda anläggning och drifvande

af boktryckeri inom frilager; att förbjuda att å frilager idka försäljning

af eller minuthandel med varor från bod eller annat upplagsställe; samt

att förbjuda intagande å frilager af spannmål samt brännvin och sprit.

Och likaså vore enligt departementschefens åsikt hvad kommittén i

öfrigt anfört till bemötande af anmärkningarna mot frilagersinstitutionen

af beskaffenhet att på ett öfvertygande sätt ådagalägga, att desamma

icke vore af den vikt och betydelse, att de borde förhindra den ifrågavarande

institutionens införande.

Med biträdande af de erinringar, som kommerskollegium och

generaltullstyrelsen framställt vid kommitténs förslag till förordning

om frilager, hade departementschefen, som i öfrigt i hufvudsak icke

funnit något att erinra mot samma förslag, låtit, med ledning af berörda

erinringar, utarbeta nytt förslag till författning i ämnet.

I nådig proposition den 15 december 1899 (n:r 2) föreslog

Kungl. Maj:t 1900 års Riksdag att dels antaga förut omförmälda

inom finansdepartementet utarbetade förslag till förordning om frilager,

dels ock besluta, att vissa varor, vid hvilkas förtullning, enligt då

gällande tulltaxa, afdrag i vikten ej gjordes för omslag af i tulltaxan

angifna slag, skulle, då desamma vid förtullning från frilager uppvägdes

oemballerade eller endast i pappersomslag, i stället för de i tulltaxan

angifna draga särskilda förhöjda tullsatser.

Bevillningsutskottet anförde i sitt med anledning af denna proposition

afgifna betänkande (n:r 30), bland annat, att äfven om frilagersinstitutionen

i den form, som i propositionen föreslagits, skulle medföra

fördelar för vissa affärsmän, så vore likväl de olägenheter, som skulle

af samma institution blifva en följd, af så afsevärd betydelse, att utskottet

icke kunde tillstyrka inrättande af frilager med rättighet att därifrån

införa varor till inhemsk förbrukning, helst som importen under

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 121.

de senaste åren varit i ständigt stigande och således icke svntes vara i

behof af ytterligare lättnader.

Utskottet, som alltså icke förordade inrättande af frilager i den af

Kungl. Magt föreslagna omfattning, hade dock, då utskottet ansåge

hvarje förslag i syfte att bereda svensk industri och handel verkliga

fördelar vara förtjänt af beaktande, icke velat ställa sig afvisande mot

inrättande af frilager såväl för reexport- och transithandel som för

bedrifvandet af tillverkning uteslutande för export. Då utskottet sålunda

ansett sig icke kunna i hufvudsak biträda den kungl. propositionen,

hade utskottet naturligtvis icke ägt anledning att ingå i någon detaljgranskning

vare sig af det framlagda förslaget till förordning om frilager

eller huruvida de af Kungl. Maj:t föreslagna tilläggstullarna vore

tillräckligt höga för att motsvara sitt ändamål.

Den uppfattning om föreliggande fråga och sättet för dess lösning,

som utskottet uttalat, påkallade emellertid en fullständig och noggrann

utredning samt affattande af ett författningsförslag, grundadt på de

förutsättningar, som angifvits; och utskottet hemställde fördenskull, att

Riksdagen måtte, med förklarande att den kungl. propositionen icke

kunnat vinna Riksdagens godkännande, i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning, om och under

hvilka villkor en frilagersinstitution, afsedd uteslutande för reexport- och

transithandel samt bedrifvande af tillverkning för export, lämpligen

skulle kunna, utan uppoffringar för statsverket, här i landet inrättas,

samt därefter till Riksdagen inkomma med de förslag till lagstiftningsåtgärder,

hvartill utredningen kunde gifva anledning.

Bevillningsutskottets ifrågavarande uttalande åtföljdes emellertid

af flera reservationer, i hvilka bland annat af åtta utskottsledamöter

yrkades bifall till hvad af Kungl. Maj:t föreslagits.

Inom Riksdagen erhöll frågan den utgång, att, sedan Andra kammaren

först återremitterat ärendet till utskottet för åvägabringande

af viss ändring i affattningen af utskottets hemställan, så afslog Första

kammaren med 87 röster mot 44 såväl Kungl. Maj:ts proposition som

utskottets hemställan, hvarefter Andra kammaren utan votering biföll

Kungl. Maj:ts framställning. Frågan om frilagersinstitutionens införande

i vårt land var sålunda för denna gång fallen.

Det dröjde dock ej länge, förr än yrkanden på frilagersfrågans

återupptagande framställdes från olika håll. Den af Kungl. Maj:t den

1 juli 1898 förordnade handels- och sjöfartskommittén hemställde sålunda

i underdånigt betänkande af den 12 december 1900, bland annat, det

Framställningar

om

attrapp

tagande af

frågan om

fritager.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 121.

täcktes Kungl. Maj:t till förnyad pröfning förelägga Riksdagen det för

samma års Riksdag framlagda förslag till förordning om frilager. Och

vidare inkommo till Kungl. Maj:t särskilda framställningar från olika

korporationer, representerande landets näringsidkare, i hvilka. yrkades

på frilagersfrågans snara upptagande till förnyad bekandling.

Berörda framställningar i frilagersfrågan, hvilka inkommo mot

slutet af år 1902 ock vid början af år 1903, utgingo dels från den kela

landet omfattande korporationen Sveriges allmänna handelsförening, och

dels från följande lokala sammanslutningar af näringslifvets målsmän,

nämligen Stockholms köpmannaförenings handelskammare, Handelsföreningens

i Göteborg fullmäktige, Karlskrona handelsförening samt köpmannaföreningarna

i Malmö, Gäfle och Sundsvall.

Allmänna handelsföreningen, hvilken genom sitt förvaltningsutskott

föranstaltat om en undersökning angående uppfattningen i denna fråga

bland näringsidkare i olika delar af landet, hade, med öfverlämnande

af de svar, som ingått på de i detta afseende utsända frågeformulären,

i sin framställning sammanfattat innehållet af dessa svar på följande

sätt: »Svaren förete visserligen en del olikheter i detaljerna, såsom i

fråga om kostnaderna, i fråga om kompetens villkoren samt i fråga om

de lämpligaste platserna för inrättande af frilagersområden m. m., men

med få undantag uttalas i dem önskvärdheten af frilagersinstitutionens

snara införande; och särskild!, att märka är, att de tillstyrkande svaren

synas vara gifna oberoende utaf de svarandes ställning och åskådningar

i tullpolitiskt hänseende. Bland representanterna för vårt näringslif

synes den hardt när enstämmiga opinionen hafva arbetat sig fram, att

vårt land för att kunna bestå i konkurrensen på världsmarknaden inom

sådana industrigrenar, där landets naturliga förutsättningar i afseende

på råämnen och tillverkningsresurser i öfrigt eljest göra det berättigadt

till en plats, måste, följande sina södra grannländers, Danmarks och

Tysklands exempel, stärka sin position genom att bereda möjlighet till

inrättande af frilager.»

Handelskammaren i Stockholm framhöll särskild!, hurusom den konkurrens,

hvilken från frilagersinrättningar i Danmark och Tyskland bedrefves

på områden, som borde vara naturliga afsättningsfält för vårt

lands näringar, gjorde det till en bjudande nödvändighet att söka stärka

våra näringsidkares ställning. Handelsföreningens i Göteborg fullmäktige

påpekade den erfarenhet, man därstädes haft tillfälle att på närmare

håll göra angående de fördelar, som genom frilager beredas handelns

och sjöfartens idkaie i Danmark, och framhöll därjämte särskildt den

omständigheten, att detta lands handel, i synnerhet efter tillkomsten af

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

frihamnen i Köpenhamn, gjort allt större landvinningar inom Sverige,

äfvensom att i vårt land idkarna af dessa näringar förvisso i saknaden

af motsvarande anstalter erfore en af de största svårigheterna för en

lycklig konkurrens med grannländerna. I enahanda riktning uttalade

sig äfven de öfriga petitionärerna. Köpmannaföreningen i Malmö framhöll

därjämte, att genom möjligheten att på svenskt frilagersområde

bearbeta inhemskt och utländskt gods vår industri skulle sättas i tillfälle

att frambringa för världsmarknaden afpassade varor och att sålunda

skapa en betydlig svensk export till gagn äfven för vår utrikes handel

och de näringar, som därmed ägde samband.

Sedan dåvarande chefen för finansdepartementet den 29 oktober

1902 på nådigste befallning anmodat kommerskollegium och generaltullstyrelsen

att skyndsamt inkomma med gemensamt underdånigt yttrande,

huruvida ändringar i eller tillägg till de af Kungl. Magt vid

1900 års Riksdag föreslagna särskilda tullsatser vid införsel öfver frilager

af vissa varor, hvilka enligt då gällande tulltaxa förtullades efter

bruttovikt, vore af behofvet påkallade, afgåfvo ämbetsverken den 12

november 1902 gemensamt underdånigt utlåtande, däri ämbetsverken

dels redogjorde för de synpunkter, som varit bestämmande vid uppgörande

af det vid 1900 års Riksdag framlagda förslaget, dels ock såsom

sin mening uttalade, att sedan den tid, då ämbetsverkens underdåniga

utlåtande af den 4 november 1899 afgafs, icke, vare sig i följd af vidtagna

ändringar i tulltaxan eller af annan anledning, några förhållanden

inträdt, som syntes böra påkalla dylika ändringar eller tillägg.

Sedan till de sålunda i ämnet gjorda framställningarna kommit, att

i Göteborg och Malmö vidtagits åtgärder i syfte att å hvardera orten

åstadkomma frihamnsanläggningar, utarbetades under år 1906 inom

finansdepartementet förslag till särskilda förordningar angående frihamn

och frilager, hufvudsakligen grundade på motsvarande delar af de förslag,

som af 1894 års kommitté utarbetats, äfvensom, hvad angår frilager,

på det vid 1900 års Riksdag framlagda förslaget till förordning

om frilager. Öfver de sålunda inom finansdepartementet utarbetade

författningsförslagen afgåfvo kommerskollegium och generaltullstyrelsen

infordradt gemensamt underdånigt utlåtande den 25 januari 1907, hvarefter

förslagen i något omarbetadt skick framlades för 1907 års riksdag

genom den af mig förut omförmälda propositionen. Dessa förslag afveko

från nyssnämnda kommittéförslag och förslag i proposition till

1900 års Riksdag i följande afseenden nämligen:

Kommers

kollegium och

generaltullstyrelsen

den

12 november

1902.

Proposition

till 1907 Års

Riksdag.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

1907 års

Riksdags

beslut.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 121.

a) att föreskrifter af tullteknisk art angående rörelsen inom frihamn

eller frilager uteslutits, för att eventuellt meddelas i administrativ väg;

b) att både frihamn och frilager förklarats skola vara afsedda

för allmänt bruk; ., . _ . „„

c) att, medan förut ifrågasatts, att vid införsel från trilager till
lämpa

särskilda tilläggstullar för vissa varor, i hvilkas vikt jämlikt

gällande tulltaxa skulle inberäknas askar, omslag, kartor o. s. v., i

stället föreslagits, att dylika varor ej finge från frilager uttagas för

uppläggning å nederlag eller för att efter förtullning inforas i landet

med mindre varorna vore emballerade på sådant sätt, som eljest vid

införsel af enahanda varor vore brukligt, samt

d) att det förut ifrågasatta förbudet mot spannmåls uppläggning

inom frihamn eller frilager uteslutits.

1 skrifvelse den 24 maj 1907 meddelade Riksdagen, att Riksdagen

antagit en förordning om frihamn, men att Riksdagen däremot ansett,

att frilager icke borde för det dåvarande inrättas.

Riksdagen anförde i sin berörda skrifvelse, bland annat, att åt de

ifrågavarande institutionerna äfven i vårt land vore att förvänta afsevärda

fördelar för sjöfart och industri ej mindre än för handeln. Men

då vissa industrigrenar i detta hänseende kunde hafva icke allenast

mindre att vinna utan möjligen äfven under vissa omständigheter skulle

kunna utsättas för menliga verkningar af de ifrågasatta nya inrättningarna,

finge därför vid frågans bedömande icke heller dessa omständigheter

förbises. I sådant afseende vore att märka, att den inhemska

industrien, särskilt vissa slag af densamma, måste anses vara

så känslig för den utländska konkurrensens underlättande, att man före

vidtagandet af de nu föreslagna åtgärderna skäligen borde tillse, att

proportionen mellan tullen å den färdiga produkten å ena sidan samt

tullsatserna för halffabrikat och beredningsämnen å andra sidan vore

med hänsyn till de ifrågasatta förändrade förhållandena rätt afvand.

Att med bestämmelserna i då gällande tulltaxa, hvilken upprättades

i slutet af 1880- och början af 1890-talet på grundvalen af då rådande

förhållanden inom vår industri, tullsatserna särskildt icke vore afpassade

för den omständighet, att den utländska konkurrensen så att saga

flyttades in på lifvet, torde få anses vara uppenbart. Det torde sålunda

få medges, att en närmare utredning af denna fråga måste anses vara

af behofvet påkallad, innan medgifvande lämnades att har i landet

upprätta frilager. Och det finge vidare i detta sammanhang erinras,

att vår tulltaxa, hvilken för öfrigt äfven i åtskilliga andra afseenden

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 121.

erkänts lida af väsentliga brister, ur såväl dessa som äfven andra synpunkter

ansetts böra göras till föremål för en fullständig revision.

Det ville därför synas lämpligt, att i afvaktan på berörda utredning

frågan om införande här i landet af frilagersinstitutionen tills vidare

finge anstå; och hade Riksdagen under sådana omständigheter ansett,

det frilager icke borde för det dåvarande inrättas i vårt land.

Sedan Riksdagen förklarat, att det synts nödigt att särskild! föreskrifva,

att tillstånd till frihamns öppnande för användning icke finge

meddelas att gälla tidigare än efter utgången af år 1910 eller den tidpunkt,

då arbetet med tulltaxans revision måste vara slutfördt, anförde

Riksdagen vidare med afseende å det i Kungl. Maj:ts författningsförslag

införda stadgandet om bruttoförtullning underkastade varors behandling

vid införsel från frihamn, att Riksdagen ville framhålla, hvad jämväl

af ämbetsverken i deras senaste utlåtande påpekats, eller att den nu

föreslagna lösningen af denna fråga syntes vara ägnad att medföra

vissa betänkligheter särskild! på grund af den därmed förenade utsikten

till tvister mellan tullmyndigheterna och varuägare om hvad som borde

förstås med handelsmässigt emballage. Detta måste nämligen enligt

sakens natur antagas vara af olika beskaffenhet alltefter den väglängd,

varan fraktats, då den införts. Härvid borde ock erinras, att, då man

väl måste förutsätta, att de i frihamn införda varorna ganska allmänt

därstädes uppackades och sorterades äfvensom i vissa fall bearbetades,

man ock hade att räkna därmed, att det emballage, hvari varorna blifvit

till frihamnen införda, icke vore detsamma, som sedermera användes

vid deras införsel från frihamn.

Hvad beträffade det förut framställda förslaget att genom tilläggstullar

lösa denna fråga, hade Kungl. Maj:t ansett gällande handelstraktat

med Tyska riket lägga hinder i vägen för en dylik lösning.

Detta hinder torde emellertid icke kvarstå vid den tidpunkt, då enligt

Riksdagens beslut frihamn skulle få öppnas för användning. Å andra

sidan hade dock icke ens ifrågasatts att tillämpa dylika tullar annat

än för ett mindre antal artiklar. Att märka vore dessutom, att tilläggstullar

svårligen kunde tillämpas med afseende å gods, som uttoges för

att uppläggas på nederlag; och hade det under sådana förhållanden

synts lämpligt, att det nu föreslagna stadgandet bibehölles men supplerades

med bestämmelser om tilläggstullar, hvarom förslag alltså förutsattes

komma att utarbetas. De ifrågavarande bestämmelserna hade

följaktligen blifvit i nu angifven riktning omarbetade i det af Riksdagen

antagna förslaget till förordning om frihamn.

Bihang till Riksdagms protokoll 1912. 1 samt. 88 käft. (Nr 121.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

TulUaxe
komrnittrn.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

Med anledning af Riksdagens berörda uttalande och beslut med

afseende å bruttoförtullning underkastade varors behandling vid införsel

från frihamn uppdrog Kungl. Maj:t den 15 november 1907 i samband

med utfärdandet af förordning om frihamn åt tulltaxekommittén att utarbeta

förslag om tilläggstullar å vissa varor, då de från frihamn uttagas

för att efter förtullning införas i landet.

Sedan Smålands och Blekinge handelskammare hos Kungl. Maj:t

gjort framställning, att frågan om införande af frilagersinstitutionen i

enlighet med de grunder, som angåfves i den till 1907 års Riksdag

afiåtna propositionen i ämnet, måtte ånyo upptagas, uppdrog Kungl.

Maj:t därjämte den 8 oktober 1909 åt tulltaxekommittén att underkasta

det förslag till förordning om frilager, som innefattades i berörda proposition,

granskning för utrönande, huruvida dess särskilda bestämmelser på

grund af förhållanden, som inträdt, sedan förslaget utarbetades, borde i

något afseende jämkas, samt att därefter till Kungl. Maj:t inkomma med

det yttrande och förslag, hvartill en sådan granskning kunde föranleda,

äfvensom att vid afgifvande af förslaget till bestämmelser om tilläggstullar

å vissa varor, då de från frihamn uttoges för att efter förtullning

införas i landet, taga under öfvervägande, i hvad män särskilda föreskrifter

i sistberörda hänseende kunde vara erforderliga beträffande

frilager.

1 skrifvelse den 13 december 1909 afgaf kommittén sitt yttrande

i ämnet och bifogade därvid, bland annat, ett åt packhusinspektionen

i Stockholm uppgjordt förslag till tilläggstullar, hvilket anslöt sig till

det af kommittén den 3 maj 1909 afgifna förslag till ny tulltaxa.

1 berörda skrifvelse anförde tulltaxekommittén angående packhusinspektionens

nämnda förslag, att dess slutliga granskning borde äga

rum på grundval af den nya tulltaxa, som kunde komma att inom den

närmaste framtiden antagas, och kommitténs yttrande i denna del af

ämnet måste därför gifvetvis inskränkas till att afse det fall, att den

nya taxan i de delar, som härvid ägde betydelse, komme att öfverensstämma

med kommitténs afgifna förslag till tulltaxa. V id den från

denna utgångspunkt företagna granskningen af förslaget hade kommittén

icke funnit anledning till erinran beträffande de upptagna varuslagen

och då tullsatserna anslöto sig till kommitténs förslag till tullsatser,

afsedda för vanlig förtullning, med de tillägg, som betingades

af den utrönta taran, kunde kommittén icke heller härvid framställa

någon anmärkning. Däremot hade — särskild! i betraktande af den

omständighet, att i vissa fall pappaskar, som enligt gällande taxa droge

tull såsom förgyllda, skulle enligt förslaget till ny taxa få införas till

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

nedsatt tull, hvarför skulle kunna befaras, att det oftare än för närvarande

blefve förenadt med vinst för importören att få varan och asken

förtullade hvar för sig — det synts kommittén vara tvifvelaktigt, om

icke tilläggstullar kunde anses påkallade för ytterligare vissa varuslag.

Särskildt hade i sådant afseende uppmärksammats vissa sydda persedlar

af spånadsvaror äfvensom artiklar, hänförliga till vissa närmare angifna

rubriker i det afgifna förslaget till tulltaxa. Att åtskilliga af nu ifrågavarande

varuslag icke infördes i mera betydande kvantiteter, syntes

icke i och för sig afgörande för frågan om deras upptagande eller

uteslutande, helst som bland de i packhusinspektionens förslag upptagna

funnes åtskilliga, hvilka icke heller vore föremål för större införsel,

och för öfrigt förhållandena i detta afseende lätteligen kunde

förändras under en något längre tidsrymd.

För erhållande af närmare utredning i frågan hade kommittén

under hand hänvändt sig till packhusinspektionen. På grund af hvad

därvid inhämtats, hade kommittén väl funnit tilläggstull icke vara erforderlig

för samtliga nyss berörda varuslag, men dock ansett sådan

tull skäligen böra upptagas för vissa artiklar utöfver de i packhusinspektionens

ifrågavarande förslag inrymda; och föreslog kommittén i

sådant hänseende, att berörda förslag måtte kompletteras med vissa

uppräknade varuslag, för hvilka vid förtullning från frihamn, oemballerade

eller i emballage af endast papper, förhöjd tull borde, enligt hvad

i packhuset utrönts, utgå med angifna belopp. Enligt kommitténs förmenande

kunde något tvifvel icke råda om behofvet och lämpligheten

af att, på sätt jämväl tidigare afsetts, enahanda bestämmelser angående

tilläggstullar, som nu förordats för förtullning från frihamn, äfven gjordes

gällande beträffande förtullning från frilager.

Hvad för öfrigt anginge det Riksdagen år 1907 förelagda förslaget

till förordning om frilager, syntes jämkning däri icke påkallad af något

förhållande, som sedermera inträdt; dock att vissa smärre, af Riksdagen

vidtagna jämkningar i förslaget till förordning om frihamn torde böra

medföra motsvarande ändringar eller tillägg i förslaget till förordning

om frilager.

öfver kommitténs förslag afgaf generaltullstyrelsen den 12 januari Generaltull1910

infordradt underdånigt utlåtande, därvid styrelsen förklarade sig de

med ett mindre väsentligt undantag biträda hvad kommittén i sin förut- 12 januari

nämnda skrifvelse anfört och hemställt, och hade styrelsen vid sitt ut- 1910

låtande fogat en, på grundvalen af kommitténs förslag med viss däri

af styrelsen föreslagen förändring uppgjord förteckning å tilläggstullar

s. 28 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

att äga tillämpning vid förtullning från frihamn af vissa oemballerade

eller allenast i pappersomslag emballerade varor, i händelse sådana

tullar komme till stånd i anslutning till det af tulltaxekommittén den 3

maj 1909 afgifna förslag till ny tulltaxa.

Då 1907 års Riksdag afslog förslaget om förordning om frilager,

var det hufvudsakligen af det skäl, att då gällande tulltaxebestämmelser

icke ansågos rätt väl afpassade för detta institut. Riksdagen förmenade

för den skull att frågan om denna lagstiftning borde få anstå i afvaktan

på resultatet af den då pågående omarbetningen af tulltaxan. Ifrågavarande

tulltaxerevision är nu slutförd, och de nya tulltaxebestämmelserna

hafva äfven under någon tid varit i tillämpning. Tidpunkten

torde därför nu vara inne att ånyo upptaga frilagersfrågan. Jag bar

med afseende härå också inom finansdepartementet låtit utarbeta förslag

till förordning i ämnet. Härvid har det för 1907 års Riksdag framlagda

förslaget i hufvudsak följts. Detta ansluter sig nämligen i det väsentliga

till 1907 års förordning om frihamn, däri af Riksdagen godkända principer

på ett närliggande lagstiftningsområde ju kommit till uttryck.

Afvikelserna i det nu inom finansdepartementet utarbetade förslaget

till förordning om frilager från 1907 års förslag i ämnet — i sig

själfva icke af större omfattning — äro, förutom några mindre tillägg

till §§ 1, 16, 17 och 18, till hvilka jag längre fram skall be att få

återkomma, i öfrigt afsedda att i jämförliga delar bringa förslaget i

öfverensstämmelse med frihamnsförordningen i den form, i hvilken den

antogs af Riksdagen. De af Riksdagen beslutade ändringarna i förslaget

till frihamnsförordning afsågo nämligen till en del sådana bestämmelser,

hvilka hade sin motsvarighet i förslaget till förordning

om frilager och som äro af natur att böra i de båda författningarna

öfverensstämma med hvarandra.

Jag ber nu att få närmare beröra de väsentligaste olikheterna

mellan det inom finansdepartementet nu utarbetade förslaget till förordning

om frilager samt 1907 års förslag i ämnet.

I frihamnsförslaget — hvarmed jag nu och framdeles betecknar det

af''Kungl. Maj:t år 1907 för Riksdagen framlagda förslaget till förordning

om frihamn — hade föreslagits förbud mot att inom frihamn idka

boktryckerirörelse eller verksamhet af beskaffenhet att kunna medföra

fara eller olägenhet för anstalten eller där intagna varor.

Häröfver anförde Riksdagen i sin förutnämnda skrifvelse den 24

maj 1907 följande:

»Med vår industris raska utveckling och då erforderliga jämkningar

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

i tulltaxan stundom måhända icke kunna med nödig skyndsamhet vidtagas,

torde emellertid den möjligheten ingalunda vara utesluten, att

äfven andra industrier understundom kunna befinna sig i det läge, att

tullen å den färdiga varan icke är rätt väl afpassad efter tullen å

erforderliga råvaror och beredningsämnen, i följd hvaraf sådana varors

framställande inom frihamnen skulle kunna medföra en för andra tillverkare

ojämn och i viss mening illojal konkurrens vid varans afsättning

å den inhemska marknaden.

Nu är det visserligen sant, att för rättigheten att inom frihamn

idka industriell verksamhet erfordras tillstånd af Kungl. Maj:t och att

det under sådana omständigheter kan förväntas, att frågan om meddelande

af tillstånd till dylik verksamhet kommer att föregås af en så

allsidig pröfning i hvarje särskildt fall, att icke trots ett sådant förhållande

det begärda tillståndet skulle komma att meddelas. Men det

oaktadt synes med tillämpning af den princip, som redan funnit uttryck

i det nu föreslagna förbudet, det böra uttryckligen fastslås, att hvarje

verksamhet, som i följd af gynnsammare produktionsvillkor är ägnad

att å den inhemska marknaden afsevärdt skada inom riket annorstädes

än i frihamn drifven enahanda verksamhet, icke må medgifvas.»

I sådant syfte införde Riksdagen i § 13 af den af Riksdagen

antagna frihamnsförordningen ett tillägg till den af Kungl. Maj:t föreslagna

bestämmelsen.

Det af Riksdagen anmärkta förhållandet gäller i lika hög grad

frilagret, och har jag därför låtit i § 14 i det nu förevarande förslaget

införa en bestämmelse, motsvarande nyssnämnda, af Riksdagen till § 13

i frihamnsförordningen gjorda tillägg.

Såsom jag i det föregående redan omnämnt, vann den i frihamnsförslaget

införda bestämmelsen angående bruttoförtullning underkastade

varors behandling vid införsel från frihamn icke i sin helhet Riksdagens

godkännande. Kungl. Maj:ts förslag afsåg, att dylika varor icke skulle

få uttagas för uppläggning å nederlag eller för att efter förtullning

införas i landet, med mindre de vore emballerade på sådant sätt, som eljest

vid införsel af enahanda varor vore brukligt. Riksdagen godkände förslaget,

i hvad det afsåg uttagning för uppläggning å nederlag, men

införde för öfriga fall i det antagna författningsförslaget en bestämmelse,

att dylika varor ej finge, med mindre emballeringen vore på

nyssnämnda sätt verkställd, från frihamn uttagas för att efter förtullning

införas i landet, så framt de icke vore vid förtullning från frihamn

underkastade särskild förhöjd tullafgift.

Då enahanda bestämmelser i förevarande punkt böra gälla både

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

frilager Och frihamn, har i det inom finansdepartementet utarbetade

förslaget till frilagersförordningen § 19 mom. 3, hvarom här är fråga,

affattats i öfverensstämmelse med motsvarande stadgande i frihamnsförordningen.

Riksdagen förutsatte vidare i sin skrifvelse af den 24 maj 1907,

att förslag till tilläggstullar afsedda att tillämpas för nyss berörda

eventualitet skulle komma att utarbetas. Såsom jag förut nämnt, har

generaltullstyrelsen på grundvalen af tulltaxekommitténs förslag till

tulltaxa uppgjort en förteckning å de varor, för hvilka dylika tullar borde

utgå. Den tulltaxa för inkommande varor, som från och med den 1

december 1911 är gällande, afviker emellertid med afseende å såväl

rubrikernas beteckning som tullsatserna i åtskilliga delar från kommitténs

förslag. Med anledning däraf har generaltullstyrelsen erhållit i uppdrag

att utarbeta ett nytt förslag till tilläggstullar för dylika varor grundadt.

på den gällande tulltaxan. Generaltullstyrelsen lärer inom närmaste

tiden hafva slutfört detta uppdrag. Härefter torde jag få förelägga

Eders Kungl. Maj:t det förslag i ämnet, hvartill omständigheterna må

föranleda.

I frihamnsförslaget § 20 mom. 4 förekom ett stadgande därom,

att införsel från frihamn af gods i sådana kvantiteter och under sådana

omständigheter i öfrigt, att bestämmelsen i § 14 af samma förslag

angående detalj försälj ning af därstädes befintliga varor uppenbarligen

komme att därigenom kringgås, icke finge medgifvas. Beträffande

denna bestämmelse i § 20 har Riksdagen i sin meranämnda skrifvelse

anfört följande:

»Af sikten med de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelserna

är, såsom jämväl i en inom Riksdagen i ämnet väckt motion erinras,

att förekomma så kallad detaljhandel eller handel i mindre omfattning

med varor, upplagda inom frihamn. Att dylika bestämmelser införas i

författningen svnes ock vara af behofvet påkalladt, men det kan med

allt skäl ifrågasättas, huruvida hvad Eders Kungl. Maj:t i sådant afseende

föreslagit är till fyllest. Ty hvarken i denna författning eller

i gällande lagstiftning finnes någon allmän föreskrift om, hvad som bör

förstås med detaljhandel. Och de föreslagna bestämmelserna synas

Riksdagen så mycket mer betänkliga, som tillämpningen af desamma ju

skulle komma att öfverlämnas åt vederbörande tulltjänsteman, hvilken

alltså hade att för hvarje särskildt. fall afgöra hvad som vore det ena

eller det andra.

Till undanröjande af de antydda olägenheterna har i motionen

föreslagits fastställandet af vissa minimikvantiteter och inom Riksdagens

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

bevillningsutskott bär framkastats tanken pa att hvad beträffar andra

varor än spannmål uti förevarande afseende fastslå ett visst tullbelopp.

Vare sig nu den ena eller den andra af dessa utvägar skulle

komma att anlitas, torde det dock få anses uppenbart, att i frågans

nuvarande läge hvarje fastställande af visst kvantum eller visst tullbelopp

skulle komma att fotas på alltför osäkra grunder. Häraf torde

framgå, att frågan om hvilka åtgärder i detta hänseende böra vidtagas bör

föregås af eu närmare utredning af hithörande förhållanden, med iakttagande

därvid, bland annat, att särskilda bestämmelser erfordras rörande

spannmål; och då ifrågavarande spörsmål synas vara af stor betydelse,

lärer med visshet kunna förutsättas, att utredning och förslag

i ämnet komma att till Riksdagen afgifvas. Riksdagen får alltså anhålla,

att Eders Kungl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag rörande den minsta kvantitet dels af spannmål, dels

ock af andra varor, som får på eu gång från frihamn införas».

Med anledning af detta Riksdagens uttalande uppdrog Kungl.

Maj:t den 15 november 1907 åt kommerskollegium att utarbeta förslag

i berörda afseende. Sedan Smålands och Blekinge handelskammare,

såsom jag i det föregående omnämnt, gjort framställning i syfte att

frilagersinstitutionen måtte införas i riket, anbefallde Kungl. Maj:t kollegium

att därvid jämväl taga under öfvervägande, i hvad män särskilda

föreskrifter i ämnet kunde vara erforderliga beträffande frilager. Den

utredning, som- sålunda ankommer på kollegium att verkställa och som,

enligt hvad jag från kollegium inhämtat, lär erbjuda afsevärda svårigheter,

har ännu icke blifvit slutförd, och denna fråga kan till följd

däraf icke blifva förelagd innevarande års Riksdag. Detta förhållande

torde dock icke kunna utgöra hinder för att frilagersfrågan nu upptages

till förnyad behandling.

Slutligen har för vinnande af öfverensstämmelse med § 13 mom. 5

i tulitaxeförordningen i det inom finansdepartementet utarbetade förslaget

till förordning om frilager befrielse från tullafgift blifvit i §§ 1, 16,

18 likställd med restitution af tull- och tillverkningsafgifter; hvarjämte

gjorts ett mindre tillägg till § 17, hvilket betingas af viss, genom kungörelse

den 2 december 1910 gjord ändring i 62 § tullstadgan.

Antagande af en frilagersförordning påkallar viss ändring i § 13

mom. 6 tulitaxeförordningen. Till denna fråga torde jag emellertid få

återkomma i annat sammanhang.

Varder förordning om frilager i hufvudsaklig öfverenssstämmelse

med hvad jag föreslagit antagen, påkallas häraf några smärre förändringar

i frihamnsförordningen. Samtidigt härmed böra i §§ 1, 15, 16

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 121.

och 20 i sistnämnda förordning göras förändringar, motsvarande dem,

som jag ifrågasatt i §§ 1, 16, 17 och 18 i 1907 års förslag till frilagersförordning.

I enlighet härmed har jag låtit utarbeta förslag till förordning

om ändrad lydelse af §§ 1, 13, 15, 16, 18, 20 och 22 i förordningen

den 15 november 1907 om frihamn.

Efter att hafva uppläst de inom finansdepartementet utarbetade

förslagen till förordning om frilager och förordning om ändrad lydelse

af nämnda paragrafer i förordningen om frihamn, hemställde departementschefen,

att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen

att antaga de sålunda upplästa författningsförslagen.

Statsrådets öfriga ledamöter instämde i denna hemställan.

Hans Maj:t Konungen biföll hvad statsrådet sålunda

hemställt; och skulle nådig proposition till Riksdagen

aflåtas åt den lydelse, bilagan litt. vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Ljungberg.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1912.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1912:218 Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl. Maf.ts proposition med förslag till förordningar om frilager och om ändrad lydelse af vissa paragrafer i fö s. 7 i texten
  2. Rskr. 1912:220 Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel af ut s. 2 i texten
  3. BevU 1912:41 Memorial, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut rörande bevillningsutskottets betänkande nr 29, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag s. 3 i texten
  4. BevU 1912:29 Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordningar om frilager och om ändrad lydelse af vissa paragrafer i förordningen om s. 1 i texten