Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i lagen den 4 maj 1906 angående förhud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom m. m

1917-03-16 · 29 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:164, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i lagen den 4 maj 1906 angående förhud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 164.

1

Nr 1G4.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i lagen den 4

maj 1906 angående förhud i vissa fall för bolag och

förening att förvärva fast egendom m. m.; given Stockholms

slott den 16 mars 1917.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t liärrned, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i lagen den 4 maj 1906

angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast

egendom;

2) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 25 juni 1909 om inskränkning

i rätten att erhålla ägostyckning; samt

3) lag om ändrad lydelse av 20 § 1 mom. och 22 § i lagen den

27 juni 1«96 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring.

Kungl. Mnj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 139 höft. (Nr 164.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 164.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av I och 3 §§ i lagen den 4 maj 1906 angående förbud

i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom.

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ i lagen den 4 maj 1906 angående

förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom

skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Bolag eller förening må ej i andra fall än nedan stadgas förvärva

fast egendom å landet inom Färnebo, Nyeds, Kils, Grums, Gillbergs, Nordmarks,

Jösse, Älvdals eller Fryksdals härad i Värmlands län eller inom

Nedan-Siljans, Ovnn-Siljans eller Väster-Dals fögderi eller Envikens eller

Svärdsjö socken i Kopparbergs län eller inom Södra Hälsinglands, Norra

Hälsinglands eller Västra Hälsinglands fögderi av Gävleborgs län eller

inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens län.

Ä fastighet i köping eller å annan ort, där den för städerna gällande

ordning för bebyggande skall iakttagas, äger denna lag ej tilllämpning.

3 §•

Bolag eller förening må förvärva den del av ett hemmans avrösningsjord

med impedimenter, vilken i den ordning 5 § stadgar prövas ej

vara att hänföra till stödskog eller odlingsområde enligt vad nedan sägs;

skolande vad sålunda förvärvas från hemmanet avskiljas genom jordav,

söndring.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts nåd. proposition nr 164.

3

Till stödskog skall hAnföras:

a) inom de norrländska länen så mycken till skogsbörd duglig och

i förhållande till in Ägorna bekvämt belägen mark, som på hemmanet belöper

efter en areal för helt mantal av:

1,500 hektar inom Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker

qvan odlingsgränsen samt inom Frostvikens, Hotagens, Offerdals, Kalls,

Åre, Undersåkers, Storsjö, Tännäs, Mede, Vemdalens, Klövsjö, Linsälls och

Lillbärdals socknar i Jämtlands län;

1,200 hektar inom Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker

nedom odlingsgränsen samt inom Muonionalusta, Pajala, Tärendö och

Korpilombolo socknar i förstnämnda län; samt

1,000 hektar inom de övriga delarna av Norrbottens, Västerbottens

■och Jämtlands län ävensom inom Västernorrland.? län och de i 1 § omförmälda

delar av Gävleborgs län;

skolande då fråga är om hemman, vars skattetal understiger ett

åttondels mantal, den sålunda bestämda arealen höjas med en fjärdedel,

dock ej till mera än vad på ett åttondels mantal belöper;

b) inom de 1 § nämnda delar av Kopparbergs län vad vid verkställt

storskifte betecknats såsom hemskog och fäbodskog;

c) inom de i 1 § oinförmälda delar av Värmlands län till skogsbörd

duglig och i förhållande till inägorna bekvämt belägen mark av följande

omfattning nämligen:

15 hektar medelgod skogsmark och därjämte ett mot tre gånger

åkerarealen svarande område dylik mark till varje självständigt jordbruk

inom Älvdals härads övre tingslag, Ekshärads och Gustav Adolfs socknar

av Älvdals härads nedre tingslag, Vitsands, Östmarks och Lekvattnets

socknar av Fryksdals härads övre tingslag samt Bogens socken av Jösse

härad;

10 hektar medelgod skogsmark och därjämte ett mot två gånger

åkerarealen svarande område dylik mark till varje självständigt jordbruk

inom Norra Råda och Sunnemo socknar av Älvdals härads nedre tingslag,

Fryksände socken av Fryksdals härads övre tingslag, hela Fryksdals härads

nedre tingslag, Eda, Gunnarskogs, Kola, Ny, Mangskogs, Arvika, Älgå,

Brunskogs och Boda socknar av Jösse härad, Kansäters, övre Ulleruds,

Nedre Ulleruds och Frykeruds socknar av Kils härad samt hela Nordmarks,

Gillbergs, Nyeds och Färnebo härad;

5 hektar medelgod skogsmark och därjämte ett med åkerarealen lika

stort område dylik mark till varje självständigt jordbruk inom Stora Kils

socken av Kils härad samt hela Grums härad;

skolande följaktligen, då skogsmarken är under medelgodhet, en mot
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts narf. proposition nr 164.

svarande ökning ske av den beräknade stödskogens areal, och må, då

skogsmarken är över medelgodhet, en motsvarande minskning kunna äga rum.

Till o äling somr ade skola hänföras till odling tjänliga myrmarker och

andra odlingslägenheter, som i anseende till läge, omfattning och jordens

beskaffenhet ägna sig för upptagande av självständiga jordbruk eller lämpligen

kunna sammanläggas med förutvarande jordbruk.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Vad i 7 § av lagen den 4 maj 1906 är stadgat skall, såvitt angår

de i denna lag avsedda delar av Värmlands län, gälla fastighet, som vid.

denna lags trädande i kraft ägdes av bolag eller förening och sedermera

alltjämt tillhört dylik samfällighet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds nåd. proposition nr 164.

5

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av I § i lagen den 25 juni 1909 om inskränkning i rätten

att erhålla ägostyckning.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 25 juni 1909 om inskränkning

i rätten att erhålla ägostyckning skall erhålla följande ändrade

lydelse:

I Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län må ej ägostyckning ske eller förordnande för lantmätare

att verkställa ägostyckning meddelas, med mindre tillstånd till

ägostyckningen lämnats på sätt nedan sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1917; dock skall den ej äga

tillämpning med avseende å ägostyckning, som dessförinnan blivit sökt

eller som sökes på grund av avhandling, upprättad före nämnda dag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 164.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 20 § I mom. och 22 § i lagen den 27 juni 1896 om

hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring.

Härigenom förordnas, att 20 § 1 mom. och 22 § i lagen den 27

juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring skola

erhålla följande ändrade lydelse:

20 §.

1 mom. Ägare av hemman, vilket får klyvas, have rätt att av hemmanets

ägovälde för alltid avsöndra till och med en femtedel av ägovidden

i en eller flera delar; dock att inom Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs,

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län ej må avsöndras

inägojord till den omfattning, att hemmanets jordbruk därigenom

märkligen försvagas.

22 §.

o

Astundar innehavare av hemman, varifrån avsöndring får ske, att

därifrån för alltid avsöndra mark, som, ensam eller tillsammans med vad

redan kan vara från hemmanet för alltid avsöndrat, utgör mera än vad i

20 § 1 mom. sägs, ankomme på Konungens befallningshavande att, där

omständigheterna därtill föranleda, sådant tillåta. Särskilt må vad i nämnda

lagrum stadgas beträffande Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län icke utgöra hinder

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 164.

för sådant tillstånd, där avsöndringen erfordras för egnahemsanläggningar

eller industriella anläggningar eller annat dylikt ändamål.

Tillstånd, som i denna § sägs, må ej vägras i fråga om avsöndring

av sådant område, som omförmälcs i 3 § första stycket i lagen angående

förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1917.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 164.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 26 januari 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anförde:

»Jämlikt nådigt bemyndigande den 30 december 1911 tillkallade

dåvarande chefen för justitiedepartementet två sakkunniga personer att

inom departementet biträda med en undersökning ej mindre rörande omfattningen

av bolags jordförvärv i mellersta och södra delarna av riket,

än även i vad mån berfirda jordförvärv i olika avseenden kunde anses

verka avsevärt till men för jordbrukets utveckling och ortsbefolkningens

berättigade intressen, i vilken undersökning lämpligen borde inbegripas enskilda

personers större jordinnehav i nämnda delar av riket, i den mån

sådant innehav kunde anses ägnat att medföra verkningar av nyss angi
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 164.

ven art. De sakkunniga, vilkas undersökning i första hand omfattade

Värmlands län, avgåvo den 10 mars 1913 ett betänkande angående jordfördelningen

i nämnda län och därmed sammanhängande förhållanden. I

nämnda betänkande hemställde de sakkunniga, att lagen den 4 maj 1906

angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom

måtte, med undantag av bestämmelsen i lagens 3 §, vinna tillämpning

även inom detta län.

Sedan den ene av de sakkunniga avgått, tillkallade departementschefen

den 13 juni 1913 i den avgångnes ställe två andra sakkunniga

personer. I skrivelse till de sakkunniga sistnämnda dag anförde departementschefen,

hurusom han funnit det angeläget, att den undersökning av

jordförhållandena i Värmland, som sålunda skett, snarast fullständigades

genom en närmare utredning, dels om de arrendatorers ställning, vilka

innehade jord tillhörig bruks- och sågverksbohig eller andra idkare av

bruks- eller trävaruindustri inom länet, dels rörande jordbrukets vidmakthållande

och skötsel å den i bolagens och de enskilda industriidkarnas

ägo varande jord, dels ock rörande det sätt, varpå ägostyckningar verkställts

inom länet, samt verkningarna därav.

Dessa tre sakkunniga hava den 30 december 1915 avlämnat betänkande

med en allmän utredning angående jordförhållandena i Värmlands

län samt av utredningen föranledda förslag och framställningar. De sakkunniga

hava hemställt, att förutom den norrländska förbudslagen

jämväl följande till densamma sig anslutande författningar måtte i länet

vinna tillämpning, nämligen lagen den 25 juni 19(>9 om inskränkning i

rätten att erhålla ägostyckning jämte dithörande bestämmelser i 20

och 22 §§ av 1896 års lag om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring:,

så ock lao-arna den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å

landet inom Norrland och Dalarne samt angåénde uppsikt å vissa jordbruk

i Norrland och Dalarne. Betänkandet innefattar ytterligare ett antal

förslag och framställningar av de sakkunniga eller pluraliteten bland dein,

avseende dels en revision av den norrländska förbudslagen, dels en för

hela riket gällande social arrendelagstiftning för den svagaste arrendatorsklassen,

dels frågan om en social expropriation för jordbruks- och bostadsändamål,

dels en revision av gällande lagstiftning angående avsöndrad

jordlägenhets subsidiära ansvarighet för huvudfastighets inteckning,

dels ock vissa skogsvårdsfrågor.

Över nämnda två betänkanden har Kungl. Maj:ts befallningshavande

i länet inkommit med särskilda underdåniga utlåtanden, därvid befallningshavanden

överlämnat yttranden i ämnet av bolag och andra, vilkas

intressen kunde beröras av den föreslagna lagstiftningen. I anledning

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 139 käft. (AV 164). 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 164.

av betankandet den 30 december 1915 har jämväl domänstyrelsen avgivit

underdånigt utlåtande.

Detta ärende får jag härmed inför Eders Kungl. Maj:t anmäla, för

närvarande dock endast i vad detsamma avser frågan om den nämnda

norrländska speciallagstiftningens utsträckande till Värmlands län.»

Departementschefen redogjorde därefter för om förmälda betänkandens

samt övriga i saken inkomna handlingars innehåll, i vad det berörde nyssnämnda

fråga, varefter han vidare yttrade:

»Kungl. Maj:ts befallningshavande i Värmlands län har avstyrkt de

sakkunnigas förslag om norrlandslagstifi ningens utsträckande. Samma

ståndpunkt intaga, med ett par undantag i fråga om förbudslagen, de

bolag, vilkas yttranden i ärendet befallningshavnnden överlämnat. Däremot

hava åtskilliga hemmansägare och andra personer, vilkas yttranden

jämväl överlämnats av befallningshavanden, hemställt om bifall till de

sakkunnigas förslag.

De grunder, som från ömse sidor åberopats, sammanfalla i det

hela med vad som under diskussionen om nämnda lagstiftnings berättigande

andragits av densammas motståndare och dess vänner.

I föreliggande betänkande den 30 december 1915 har till en början

hemställts, att tillämpningen av den norrländska förbudslagen måtte

så utsträckas, att densamma komrae att gälla även för Värmlands län. Av

de tre sakkunniga har emellertid en varit såtillvida skiljaktig, att han

ansett förbudslagens tillämpning inom länet böra begränsas därhän, att

lagen icke skulle avse Ölme, Vase, Visnums, Karlstads och Näs härad,

inom vilka enligt denne sakkunniges mening något behov av en sådan

lagstiftning icke förelåge.

Den norrländska förbudslagen grundar sig på förslag, som framställts

av den under år 1901 tillsatta så kallade norrlandskoinmittén. Det, åt

nämnda kommitté givna uppdraget omfattade utredning av frågan, huruledes

genom lagstiftning eller andra särskilda åtgärder den självägande

jordbrukande befolkningens ställning i Norrland och Dalarne kunde vidmakthållas

och stärkas samt jordbrukets utveckling i nämnda landsdelar

befrämjas. Efter vidlyftiga undersökningar avgav kommittén under år

1904 betänkande med förslag till åtskilliga författningar i ämnet. Beträffande

de allmänna grunderna för den ifrågasatta förbudslagstiftningen anförde

kommittén, att av den verkställda undersökningen framginge, att

trävaruindustriens fortgående fastighetsförvärv måste anses vara i hög

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 164.

*

<rrad skadliga för våra nordliga landsåndar, åtminstone i den män samma

förvärv berövade bondeståndet den jord, detta för sitt bestånd och sin utveckling

oundgängligen behövde. Nämnda industris jordinnehav, som redan

år 1900 uppgått till mer än 34 procent av den i enskild besittning varande

jorden, måste anses efter nämnda år betydligt ökat. Den tanken

uppstöta därför självmant, att den första åtgärd, man hade att vidtaga,

vore att förekomma det dylika förvärv än vidare fortsattes. Man måste

därför söka ett medel, som på ett effektivt sätt omedelbart avbröte trävaruindustriens

förvärv av den jord, som borde bibehållas åt bondeståndet.

Utan att ett sådant medel kunde utfinnas vore det enligt kommitténs övertygelse

icke tänkbart, att särskilt i Norrlands skogsbygder kunna förekomma

de mindre, självständiga jordbrukens försvinnande. Det medel,

som i nämnda hänseende läge närmast till hands, vore att förbjuda trävaruindustriens

idkare att förvärva den jord, man ansåge böra kvarstanna

i bondebesittning.

Kommitténs förslag i denna del ledde till utfärdandet av 1906 års

förbudslag. I fråga om denna må erinras, hurusom densamma i sin ursprungliga

lydelse, i vad den avsåg Gävleborgs län, gällde allenast vissa

socknar i Hälsingland. Genom lag den 10 maj 1912 utsträcktes emellertid

nämnda lags tillämpningsområde, så att den nu avser hela hälsingedelen

av länet. Då det förslag, som ledde till lagen den 10 maj 1912,

anmäldes inför Kungl. Maj:t, anförde vederbörande föredragande, att, sedan

den uppfattning, soro läge till grund lör den norrländska förbudslagstiftningen,

i princip vunnit statsmakternas godkännande, det icke vore behövligt

att ingå på frågan om det berättigade i en sådan lagstiftning över

huvud taget, utan gällde det nu närmast att tillse, om samma eller likartade

förhållanden i de avseenden, varom här kunde vara fråga, vore rådande

inom de hittills undantagna delarna av Gävleborgs län som inom

övriga delar av Norrland. Visade det sig, att även inom de undantagna

delarna bolagens jordförvärv fortginge i sådan utsträckning, att jordbrukets

sunda utveckling och den bofasta bondebefolkningens bestånd hotades, borde

tydligen förbudslagstiftningen även utsträckas till dessa områden.

I förevarande betänkanden av 1913 och 1915 hava de sakkunniga

givit uttryck åt den uppfattningen, att med avseende på bolagens jordförvärv

överensstämmelse i det stora hela är rådande mellan Värmland, å

ena, samt Norrland och Dalarna, å andra sidan. I syfte att visa, att så

är förhållandet, hava de sakkunniga vid 1913 års betänkande fogat ett

antal tabeller, utvisande dels för varje socken och härad samt för länet i

dess helhet förhållandet mellan bolags och övriga fastighetsägares jordinnehav

efter mantal och taxeringsvärde åren 1890, 1900 och 1910, dels

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 164.

ock, för fyra olika i särskilda avseenden representativa härad, arealen av

deri av bolag och andra ägda jord. Givetvis skulle det hava varit av stort

intresse att äga tillgång till areal uppgifter även för länets övriga härad,

men redan av den nämnda, mantalet avseende utredningen, sammanställd

med den motsvarande i norrlandskommittens betänkande intagna, lärer

oförtydbart framgå, att den i enskild ägo varande jordens fördelning i

Värmlands län är i nu förevarande hänseende väsentligen likartad med den i

Norrland rådande. Att bolagens fastighetsköp inom länet ökats under åren

1900—1910 angives likaledes av de nämnda tabellerna; Kungl. Maj:ts befallningshavande

har såsom sin mening uttalat, att denna ökning ännu fortgår.

Med hänsyn till de grunder, som voro bestämmande vid den norrländska

förbudslagstiftningens tillkomst och vid den under år 1912 vidtagna

utvidgningen av dess tillämpningsområde, kan jag icke finna annat

än att den av de sakkunniga sålunda verkställda utredningen antyder behovet

av nämnda lagstiftnings ytterligare utsträckande. Beträffande frågan,

huruvida förbudslagen skall bliva gällande för hela Värmlands län eller

allenast för vissa delar av länet, så torde, även enligt min mening, bestämmelser

i förevarande avseende icke vara påkallade för de härad i länets

sydliga del, vilka bemälde reservant bland de sakkunniga ansett böra i

sådant hänseende undantagas. Jag får således tillstyrka, att den för Norrland

och Dalarne gällande förbudslagstiftningen måtte utsträckas till Värmlands

län, därvid dock densammas tillämplighetsområde inom länet torde

böra begränsas på sätt av nyssnämnde reservant angivits.

Enligt 3 § av 1906 års lag äger bolag eller förening förvärva hemmans

avrösningsjord med impedimenter, i den mån samma jord prövas

icke vara hänförlig till stödskog eller odlingsområde. Huru stödskogen skall

beräknas angives i samma paragraf; inom de norrländska länen hänföres till

stödskog så mycken till skogsbörd duglig mark, som på hemmanet belöper

efter en areal för helt mantal av 1,500, 1,200 eller 1,000 hektar, allt efter de

olika trakternas beskaffenhet. I 1915 års betänkande hava de sakkunniga anfört,

att det ej med fördel läte sig göra att följa liknande grunder för beräknandet

av stödskog i Värmlands län, enär hemmanens storlek och skogsareal

vore synnerligen varierande. De sakkunniga hade därför funnit den

skogsmark, som skulle tillkomma den odlade jorden, böra bestämmas på

det sätt, att varje jordbruksenhet tillädes en viss minimiareal skogsmark,

vilken areal utökades i mån av åkerjordens storlek. Då behovet av stödskog

vore olika i de nordliga, de mellersta och de sydliga delarna av länet,

hade de sakkunniga ansett, att länet vid fastställande av stödskogsarealens

storlek lämpligen borde indelas i tre särskilda, av de sakkunniga närmare angivna

zoner.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 164.

över de sakkunnigas förslag, i vad detsamma avser grunderna för

stödskogens beräkning, har underdånigt utlåtande avgivits av domänstyrelsen.

Med sitt utlåtande har styrelsen överlämnat yttrande från

vederbörande överjägmästare, vilken icke haft något att erinra mot förslaget.

För egen del har styrelsen uttalat sin fulla anslutning till pricipen,

att vid bestämmande av stödskogens areal hänsyn även borde

tagas till inägojordens omfattning. Styrelsen har vidare funnit den föreslagna

uppdelningen av länet i olika zoner vara lämplig samt förklarat

sig icke hava något att erinra mot de föreslagna grunderna för beräkning

av stödskogens areal utan anse de angivna arealerna vara val avpassade

med hänsyn till de skilda fordringar, man i detta avseende kunde uppställa

för en jordbrukslägenhet inom länets olika delar.

Med hänsyn till vad styrelsen sålunda anfört finner jag mig böra

tillstyrka de sakkunnigas förslag även i fråga om sättet för beräknande av

den för jordbruket nödiga stödskogen; dock synes den i förslaget upptagna

beteckningen jordbruksenhet’ böra utbytas mot ''självständigt jordbruk’,

vilket sistnämnda uttryck redan kommit till användning i norrlandslagstiftningen.

Beträffande därefter den norrländska ägostyckningslagen samt

motsvarande bestämmelser i "20 och 22 §§ av 1896 års lag om hemmansklyvning,

ägostyckning och jordavsöndring, anser jag lika med de sakkunniga,

att området för denna lagstiftning bör utsträckas till att omfatta

jämväl Värmlands lån.

Därvid torde emellertid, för att den nya ägostyckningslagstiftningens

tillämpning inom länet icke måtte få tillbakaverkande kraft, särskilda bestämmelser

böra meddelas i fråga om äldre avtal angående ägostyckning.

Den norrländska arrendelagen har tillkommit för att bereda

arrendator en mera självständig ställning gent emot jordägare. I detta

syfte hava vissa inskränkningar skett i kontrahenternas avtalsfrihet, bland

annat har för arrendeupplåtelse stadgats en minimitid av femton år. — hånligt

norrlandskommitténs förslag skulle lagen gälla endast då utarrenderad

jord vore av den omfattning, att självständigt jordbruk därå kunde idkas.

I lagen, sådan den slutligen antogs, har motsvarande begränsning angivits

så, att lagens bestämmelser skola lända till efterrättelse, där arrendet

omfattar inrösningsjord till en vidd av minst fyra hektar.

Av de sakkunnigas pluralitet har föreslagits, att ifrågavarande lag

måtte utsträckas att gälla även för Värmlands län, därvid emellertid lagens

bestämmelser skulle äga tillämpning då arrendet omfattade inrösnings
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 164.

jord till en vidd av minst två, högst tjugu hektar. Härvid har anförts,

att i hela Värmlands län inägoarealerna till de jordbruk, varpå lagen

borde vinna tillämpning, genomgående vore så obetydliga, att säkerligen

största delen av dem icke skulle fålla under norrlandslagen med dess

minimiareal av fyra hektar.

Förutnämnde reservant åter har ansett tillräckliga skäl icke föreligga

för att tillämpa nämnda lag inom länet, där enligt hans mening förhållandena

vore mera jämförliga med riket i övrigt än med Norrland.

Kungl. Maj:ts befallningshavande samt de bolag, vilkas yttranden

av befallningshavanden överlämnats, hava avstyrkt förslaget om lagens

utsträckande till Värmland. Härvid har ett bolag anfört följande, vari

ett flertal av de övriga bolagen instämt: För en minimiarrendetid av

femton år måste såsom huvudförutsättning anses den av norrlandskommittén

angivna, att det med arrendet avsedda jordbruket vore självständigt,

så att kontrahenternas inbördes förhållande inskränktes till vad

som rörde arrendet. Denna förutsättning gällde måhända i Norrland, men

den vore icke för handen i stora delar av Värmland, särskilt icke i bruksdistrikten.

Där hade nämligen sedan gammalt arrendeförhållandet varit

förbundet med skyldighet för arrendatorn att kola och framköra viss

kvantitet kol. Det vore för båda parterna omöjligt att uppgöra ett

arbetsavtal på så lång tid som femton år, icke heller kunde denna arbetsskyldighet

lösgöras från arrendet. Järnbrukens kolbehov vore nämligen icke

jämförligt med ett sågverks behov av timmer. Det senare kunde, om svårigheter

uppstode med utdrivningen, fyllas genom att under vinterns lopp

improvisera avverkningar å helt nya trakter, men kolningen måste ske på

den plats, där veden förut funnes huggen, och de tillverkade kolen måste

på beräknad tid utköras, om icke bruksdriften skulle stoppas. Med hänsyn

till de stora värden, som vore bundna i ett modernt järnverk, och till

ett dylikt verks mycket talrika arbetarstam, torde det få anses mer än

skäligt, att bruken framdeles liksom hittills lämnades tillfälle säkerställa

sin nödvändiga kolfångst från egna skogar genom bindande ångande från

kolarnes sida. Vad sålunda anförts avsåge den norrländska arrendelagen

i dess nuvarande omfattning. Skulle därtill en skärpning av densamma

genomföras för Värmlands län, så att enligt de sakkunnigas förslag dess

giltighet utsträcktes att omfatta arrenden om minst två Jiektar inrösningsjord,

så komme ytterligare svårigheter att inträda. A bolagsjord förefunnes

ett mycket stort antal dylika lägenheter för skogsarbetare, vilka

folie inom området för den tilltänkta lagen. Ett fastlåsande av dessa

genom arrendekontrakt på femton år vore för båda parterna praktiskt

omöjligt. En utsträckning till Värmland av den norrländska arrende
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 104.

15

lagen i vare sig den nuvarande eller skarpt form skulle Hven i ett

annat avseende vålla mycket betydande olågenheter. 1 samma mån som

industrin utvecklades, växte nämligen behovet av jord för industriarbetare.

Detta behov hade hittills kunnat fyllas genom tilldelning från

större gårdar, såväl å gammal åker som genom nyodling. Och med den

utveckling mot småbruk, som jordfördelningen således tagit på eu vid

areal kring industricentra, hade av sig självt följt eu intensivare jordkultur

med stegrad avkastning. Om nu de större egendomarnes gränser genom

lagbestämmelser fastställdes för så lång tid som femton år, koinme denna

gynnsamma utveckling att i hög grad försvåras. Den norrländska undantagslagstiftningens

utsträckande till Värmlands län skulle således, på grund

av länets från Norrland i mycket avvikande förhållanden, där medföra

högst allvarliga olägenheter. Då det heller icke visats, att de katastrofartade

förhållanden, som föranledde lagens antagande för Norrland, i ens

närmelsevis liknande omfattning existerade i Värmland, i all synnerhet

icke i bruksdistrikten, ville bolaget på det bestämdaste uttala sig för avslag

å det framställda förslaget.

Till stöd för denna sin ståndpunkt har bolaget jämväl hänvisat till

det av särskilda sakkunniga den 17 december 1915 avgivna betänkande angående

de allmänna skogarna i södra och mellersta delarna av Sverige, i

vad samma betänkande avsåge skogsarbetarfrågan. I betänkandet bar

hemställts, att vid sagda frågas lösande bland annat följande synpunkter

måite beaktas nämligen, att skogsarbetena å de allmänna skogarna matte

utföras av arbetare, bofasta å samma skogar, att fördenskull å varje skog

erforderligt antal arbetarlägenheter måtte anordnas samt att de arrendeavtal,

vilka fixerade mängden av och priset på brukarnas arbetsprestationer,

i regel måtte ingås på fem år i sänder; i motiveringen har påpekats,

att då arbetslönerna alltfort vore i stigande, brukaren givetvis

bleve lidande på att priserna i kontrakten fastlåstes för allt för lång tid

i sänder, därför borde en reglering av arbetsprisen ske med ej allt för

långa mellanrum. Under åberopande av detta yttrande har bolaget anfört,

att bolaget frivilligt valt denna längsta tid, fem år, för uppgörelse

med sina arrendator^- och sålunda gjort allt som kunde göras för att tillmötesgå

jordbruksintressets önskemål.

På sätt bolaget framhållit, torde i förevarande hänseende de värmländska

förhållandena väsentligen avvika från de norrländska; och anser

jag således, lika med reservanten bland de sakkunniga, att den norrländska

arrendelagstiftningen icke bör vinna tillämpning i Värmland.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 164.

De sakkunniga hava slutligen hemställt, att den norrländska uppsikts-

eller, såsom den oftast benämnes, vanhävdslagen måtte utsträckas

att gälla även Värmlands län. Med avseende å sagda lag må erinras, att

densamma, liksom norrländska arrendelagen, gäller icke blott bolags och

föreningars, utan även enskilda skogsspekulanters jord.

Betänkandet den 30 december 1915 innefattar en vidlyftig statistisk

utredning, avseende jordbrukets skötsel och skogsvården, förefintlig vanhävd

och andra hithörande ämnen. Sagda utredning är — i huvudsaklig

överensstämmelse med norrlandskommitténs motsvarande undersökning —

grundad på skriftliga svar, som i enlighet med utsända frågeformulär avgivits

av ämbets- och tjänstemän, kommunala förtroendemän, bolag och

andra jordägare samt ett stort antal så kallade sockenombud, dessa sistnämnda,

enligt de sakkunnigas plan för undersökningen, utsedda för att

representera allmänhetens intressen. Vad angår de inkomna svarens värde,

hava de sakkunniga anfört, att detta vore subjektivt och att en noggrann

statistik ej kunde på dem byggas; men om svaren icke hade sifferstatistikens

formella exakthet, erbjöde de ett så mycket mera levande och verkligt

belysande underlag för en uppfattning av frågornas verkliga innebörd.

Från bolagshåll hava åtskilliga anmärkningar framställts mot förevarande

utredning, ej mindre i fråga om de grunder, enligt vilka de

nämnda sockenombuden utsetts, och beträffande de av dem avgivna svarens

tillförlitlighet, än även rörande den statistiska bearbetningen av de föreliggande

primäruppgifterna. Vad särskilt angår tabellen n:r 19, som avser förekomsten

av synnerlig vanhävd och är grundad på de i andra delen av 1915

års betänkande sammanfattade svar på frågan n:r 21 i de sakkunnigas frågeformulär,

har. från olika bolag påpekats, att tabellen icke kan anses utgöra

en riktig sammanställning av de nämnda svaren. Vad sålunda från

bolagens sida erinrats lärer äga giltighet. De sakkunniga hava ju ock

själva framhållit, att på dylika svar icke kunde byggas en noggrann statistik,

varemot enligt de sakkunnigas mening svaren eibjöde ett belysande underlag

för uppfattning av frågornas verkliga innebörd. För min del har jag

emellertid vid studiet av de i betänkandets andra del sammandragna svar,

som avgivits å den nyssnämnda och andra hithörande av de sakkunniga

framställda frågor, icke kunnat finna, att de förhållanden, som pakallat

den norrländska vanhävdslagstitiningen, äro i motsvarande grad för handen

inom Värmlands län. Visserligen är det obestridligt, att jordbruket på

sina ställen vanvårdats. Men det kan näppeligen anses vara genom den

åstadkomna utredningen visat, att dylik vanhävd är för handen i en

utsträckning, som gör ett ingripande från lagstiftningens sida nödvändigt.

1 varje fall synes det tvivelaktigt, huruvida inom detta län

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 164.

17

flen bristfälliga skötseln av jordbruket är så lokaliserad till bolags och

enskilda skogsspekulanters jord, att denna bör göras till föremål för särskilda,

för annan jord icke gällande bestämmelser. — De sakkunnigas

nu ifrågavarande hemställan anser jag mig alltså icke kunna tillstyrka.

Den omförmälda, norrländska speciallagstiftningens bestämmelser om

förbud mot bolags fastighetsförvärv samt om ägostyckning och jordavsöndring

böra således enligt min mening — med de modifikationer, jag i det

föregående angivit — vinna tillämpning även inom Värmlands län; och

har jag i överensstämmelse härmed låtit inom justitiedepartementet upprätta

förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i lagen den 4 maj 1903

angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast

egendom;

2) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 25 juni 1909 om inskränkning

i rätten att erhålla ägostyckning; samt

3) lag om ändrad lydelse av 20 § 1 mom. och 22 § i lagen den

27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring.»

Departementschefen uppläste därefter nämnda tre lagförslag, av den

lydelse bilagor vid detta protokoll utvisa, samt hemställde, att lagrådets

utlåtande över förslagen måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 199 käft. (År 164.)

O

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 164.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av I och 3§§ i lagen den 4 maj 1906 angående förbud

i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom.

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ i lagen den 4 maj 1906 angående

förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egen
O

o O o

dom skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Bolag eller förening må ej i andra fall än nedan stadgas förvärva

fast egendom å landet inom Färnebo, Nyeds, Kils, Grums, Gillbergs, Nordmarks,

Jösse, Älvdals eller Fryksdals härad i Värmlands län eller inom

Nedan-Siljans, Ovan-Siljans eller Väster-Dals fögderi eller Envikens eller

Svärdsjö socken i Kopparbergs län eller inom Södra Hälsinglands, Norra

Hälsinglands eller Västra Hälsinglands fögderi av Gävleborgs län eller inom

Västeriiorrlands, Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens län.

Ä fastighet i köping eller å annan ort, där den för städerna gällande

ordning för bebyggande skall iakttagas, äger denna lag ej tillIämpning.

3 §•

Bolag eller förening må förvärva den del av ett hemmans avrösningsjord

med impediinenter, vilken i den ordning 5 § stadgar prövas ej

vara att hänföra till stödskog eller odlingsområde enligt vad nedan sägs;

skolande vad sålunda förvärvas från hemmanet avskiljas genom jordavsöndring.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majtia nåd. proposition nr 164.

19

Till stödsko(j skall hänföras:

a) inom de norrländska länen så mycken till skogsbörd duglig och

i förhållande till inägorna bekvämt belägen mark, som på hemmanet belöper

efter en areal för helt mantal av:

1,500 hektar inom Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker

ovan odlingsgränsen samt inom Frostvikens, Hotagens, Offerdals, Kalls,

Are, Undersåkers, Storsjö, Tännäs, Hede, Vemdalens, Klövsjö, Linsells och

Lillherrdals socknar i Jämtlands län;

1,200 hektar inom Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker

nedom odlingsgränsen samt inom Muonionalusta, Pajala, Tärendö och

Korpilombolo socknar i förstnämnda län; samt

1,000 hektar inom de övriga delarna av Norrbottens, Västerbottens

och Jämtlands län ävensom inom Västernorrlands län och de i 1 § omförmälda

delar av Gävleborgs län;

skolande då fråga är om hemman, vars skattetal understiger ett

åttondels mantal, den sålunda bestämda arealen höjas med en fjärdedel,

dock ej till mera än vad på ett åttondels mantal belöper;

b) inom de 1 § nämnda delar av Kopparbergs län vad vid verkställt,

storskifte betecknats såsom hemskog och fäbodskog;

c) inom Värmlands län till skogsbörd duglig och i förhållande till

inägorna bekvämt belägen mark av följande omfattning nämligen:

15 hektar medelgod skogsmark och därjämte ett mot tre gånger

åkerarealen svarande område dylik mark till varje självständigt jordbruk

inom Älvdals härads övre tingslag, Ekshärads och Gustav Adolfs socknar

av Älvdals härads nedre tingslag, Vitsands, Östmarks och Lekvattnets socknar

av Fryksdals härads övre tingslag samt Bogens socken av Jösse härad;

10 hektar medelgod skogsmark och därjämte ett mot två gånger

åkerarealen svarande område dylik mark till varje självständigt jordbruk

inom Norra Råda och Sunnemo socknar av Älvdals härads nedre tingslag,

Fryksände socken av Fryksdals härads övre tingslag, hela Fryksdals härads

nedre tingslag, Eda,, Gunnarskogs, Kola, Ny, Mangskogs, Arvika, Älgå.

Brunskogs och Boda socknar av Jösse härad, Ransäters, övre Ulleruds,

Nedre Ulleruds och Frykeruds socknar av Kils härad samt hela Nordmarks.

Gillbergs, Nyeds och Färnebo härad;

5 hektar medelgod skogsmark och därjämte ett med åkerarealen lika

stort område dylik mark till varje självständigt jordbruk inom Stora Kils

socken av Kils härad samt hela Grums härad;

skolande följaktligen, då skogsmarken är under medelgodhet, en motsvarande

ökning ske av den beräknade stödskogens areal, och må, då

skogsmarken är över medelgodhet, en motsvarande minskning kunna äga rum.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 164.

Till odlingsområde skola hänföras till odling tjänliga myrmarker och

andra odlingslägenheter, som i anseende till läge, omfattning och jordens

beskaffenhet ägna sig för upptagande av självständiga jordbruk eller lämpligen

kunna sammanläggas med förutvarande jordbruk.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tn nåd. ‘proposition nr 164.

21

Bilaga.

F tf r a 1 a g

till

Lag

om ändrad lydelse av I § i lagen den 25 juni 1909 om inskränkning i rätten

att erhålla ägostyckning.

Härigenom förordnas, att 1 §*i lagen den 25 juni 1909 om inskränkning

i rätten att erhålla ägostyckning skall erhålla följande ändrade lydelse:

1 Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län må ej ägostyckning ske eller förordnande för lantmätare

att verkställa ägostyckning meddelas, med mindre tillstånd till

ägostyckningen lämnats på sätt nedan sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1917; dock skall, där avhandling,

på grund varav ägostyckning sökes, är upprättad före nämnda dag,

denna lag ej tillämpas i avseende å sådan ägostyckning.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung}. MajUs nåd. proposition nr 164.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 20 § I mom. och 22 § i lagen den 27 juni 1896 om

hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring.

*

Härigenom förordnas, att 20 § 1 mom. och 22 § i lagen den 27

juni 1896 om hemmansklyyning, ägostyckning och jordavsöndring''skola

erhålla följande ändrade lydelse:

20 §.

1 mom. Ägare av hemman, vilket får klyvas, have rätt att av hemmanets

ägovälde för alltid avsöndra till och med en femtedel av ägovidden

i en eller flera delar; dock att inom Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs,

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län ej må avsöndras

inägojord till den omfattning, att hemmanets joi’dbruk därigenom

mäi’kligen försvagas.

22 §.

Astundar innehavare av hemman, varifrån avsöndring får ske, att

därifrån för alltid avsöndra mark, som, ensam eller tillsammans med vad

redan kan vara från hemmanet för alltid avsöndrat, utgör mera än vad i

20 § 1 mom. sägs, ankomme på Konungens befallningshavande att, där

omständigheterna därtill föranleda, sådant tillåta. Särskilt må vad i nämnda

lagrum stadgas beträffande Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län icke utgöra hinder

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition nr 164.

för sådant tillstånd, där .»vsöndringen erfordras för egnahemsanl&ggningar

(iller industriella anläggningar eller annat dylikt ändamål.

Tillstånd, som i denna § sägs, må ej vägras i fråga om avsöndring

av sådant område, som omförmäles i 3 § första stycket i lagen angående förhud

i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1917.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 164.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagrad torsdagen deri

15 mars 1917.

Närvarande:

Justitieråden Gullstrand,

von Setii,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbäga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet deri

26 januari 1917, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över

upprättade förslag till lag om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i lagen den

4 maj 1906 angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva

fast egendom, lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 25 juni

1909 om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning samt lag om ändrad

lydelse av 20 § 1 mom. och 22 § i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,

ägostyckning och jordavsöndring.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av byråchefen för lagärenden Hjalmar Himmelstrand.

I anledning av förslagen avgåvos följande yttranden av lagrådet

och dess särskilda ledamöter:

Förslaget till lag om ändrad lydelse av l„ocli 3 §§ i lagen den 4 maj 1906

angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom.

Justitieråden Gullstrand och Wedberg samt regeringsrådet PlantingGyllenbåga:
Enligt

7 § i lagen den 4 maj 1906 angående förbud i vissa fall

för bolag och förening att förvärva fast egendom, vilken lag trätt i kraft

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 164. 25

vid utfärdandet, skall vad i lagen stadgas om inskränkning i bolags eller

förenings rätt att förvärva eller besitta fast egendom icke äga tillämpning

beträffande fastighet, som vid lagens trädande i kraft ägdes av bolag eller

förening och sedermera alltjämt tillhört dylik samfällighet. Denna bostämmelse

skulle genom den föreslagna lagen komma att bliva tillämplig

så vitt angår fastigheter inom de ifrågavarande delarna av Värmlands län.

Grunden till stadgandet synes emellertid därvid böra medföra en utsträckning

av undantaget så att det inbegriper jämväl de fastigheter, som väl icke

vid ”utfärdandet av 1906 års lag men vid den nya lagens trädande i kraft

äo-des av bolag eller förening och sedermera alltjämt tillhört dylik samfällighet.

Justitierådet von Seth:

Uppenbart synes mig vara, att beträffande de delar av Värmlands

län, å vilka enligt förslaget 1906 års lag skulle komma att vinna tillämpxixng'',

tiden för den nu föreslagna lagens trädande i kraft och icke tiden,

då förstnämnda lag trädde i tillämpning, bör bliva den avgörande i fråga

om rätt för bolag eller förening att på grund av stadgandet i 7 § av

1906 års lag förvärva fastighet. Annat lärer ej heller vara förslagets mening.

Det torde vid sådant förhållande få anses som en brist hos förslaget,

att detsamma icke innehåller en uttrycklig övergångsbestämmelse

av dylik innebörd.

Emellertid förelågo fullkomligt ensartade förhållanden, då genom

lagen den 10 maj 1912 ovan förstnämnda lag gjordes tillämplig inom

vissa delar av Gävleborgs län, utan att en motsvarande övergångsbestämmelse

då meddelades. Med hänsyn härtill och då införandet i den nu

föreslagna lagen av en övergångsbestämmelse med härförut angivet innehåll

möjligen skulle kunna verka förryckande på tillämpningen av 1912

års lag, anser jag antydda brist i förslaget icke böra föranleda någon

särskild hemställan från min sida.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 25 juni 1909 om

inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning.

Justitierådet von Seth:

Det kan ifrågasättas, om det är rådligt att utsträcka tillämpningen

av lagen den 25 juni 1909 till nya giltighetsområden utan en motsvarande

utsträckning av den s. k. vanhävdslagens tillämplighet. Fara torde

nämligen föreligga, att man därigenom komme att befordra nedläggandet

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 139 Käft. (Kr 164.) 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

2Ö Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 164.

av en del jordbruk, som nu äro i händerna på bolag eller andra industriidkare,

men som dessa med större styckningsfrihet kunde finnas villio-a

att avhända sig. Då härtill kommer, att utredningen synes giva vid handen,

att jämväl i Värmlands län förhållandena åtminstone på vissa håll

åro sådana, att bestämmelser avseende att framtvinga en bättre hävd av

dylika jordbruk även i och för sig skulle vara behövliga, och den omständigheten,

att den s. k. norrländska arrendelagen synbarligen icke

lämpar sig att i oförändrat skick vinna tillämpning i detta län, icke

hindrar att vanhävdslagen där blir gällande, anser jag mig böra hemställa,

att den nu ifrågasatta lagstiftningen fullständigas med en föreskrift,

att även vanhävdslagen skall äga tillämpning i avseende å nämnda län.

Justitierådet Wedberg och regeringsrådet Planting-Gyllenbäga:

I den norrländska förbudslagstiftningen ingår den s. k. vanhävdslagen

såsom ett komplement till ej blott arrendelagen utan även ägostyckningslagen.

_ Vill man göra sistnämnda lag tillämplig å Värmlands

län — en lagstiftningsåtgärd, vars värde synes oss ganska tvivelaktigt men

som vi likväl ej tilltro oss att avstyrka — lärer därför konsekvensen

fordra att även vanhävdslagen blir där gällande. Det må vara sant att,

såsom departementschefen yttrat, de sakkunnigas utredning näppeligen

visat vare sig att sådan vanhävd, som gör ett ingripande från lagstiftningens

sida nödvändigt, nu är för handen i Värmlands län eller att den

bristfälliga skötseln av jordbruket inom länet är så lokaliserad till bolags

och enskilda skogsspekulanters jord, att denna bor göras till föremål för

särskilda bestämmelser. Vanhävdslagen åsyftar ju dock ej blott ett ingripande

mot redan befintlig van hävd utan ock att motverka den ytterligare

frestelse till jordbrukets nedläggande, som de skärpta ägostyckningsbestäm

melserna innebära. Denna frestelse är naturligtvis starkast för de

jordägare, vilka, såsom bolagen och de enskilda skogsspekulanterna, villigt

skulle avhänt sig inägojorden allena, men ej gärna se sin skogsareal

minskad.

Mot en utsträckning till V ärmlands län av vanhävdslagens giltighet

kar\ invändas att utredning om samma lags verkningar för närvarande

pågår och att denna utrednings resultat borde avvaktas innan lagens

tillämpningsområde utvidgas. I den på offentligt uppdrag företagna, till

trycket befordrade undersökningen angående förbudslagstiftningens verkningar

fram ställes emellertid redan den uppfattning att vanhävdslagen

otvivelaktigt bidragit att öka ägostyckningarnas antal.

Med hänsyn till det nu sagda ansluta vi oss, om än med tvekan,

till den av justitierådet von Seth gjorda hemställan.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 164.

27

Lagrådet:

För undvikande av missförstånd torde böra i lagen tydligen utsaga*,

att densamma icke i något fall äger tillämpning å ägostyckning, som blivit

sökt före den 1 juli 1917.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 20 § 1 mom. och 22 § i lagen den 27

juni 1896 om liemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungi. nåd. proposition nr 164.

Utdrag av protokollet över justitiedepartenientsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 16 mars 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde lagrådets

den 15 innevarande mars avgivna utlåtande över de den 26 januari

1917 till lagrådet remitterade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i lagen den 4 maj 1906

angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast

egendom;

2) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 25 juni 1909 om inskränkning

i rätten att erhålla ägostyckning; samt

3) lag om ändrad lydelse av 20 § 1 mom. och 22 § i lagen den 27

juni 1896 om heminansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anförde departementschefen

:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts null. proposition nr UJ4. 20

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava tre av lagrådets

ledamöter hemställt, att den nu ifrågasatta lagstiftningen måtte fullständigas

med föreskrift, att även den norrländska vanhävdslagen skulle

äga tillämpning i avseende å Värmlands län.

Spörsmålet, huruvida åt den ena eller andra av de ifrågavarande

norrländska speciallagarna bör givas ett utvidgat tillämplighetsområde,

lärer alltid bliva av den invecklade ocli svårlösta beskaffenhet, att

skäl kunna anföras både för och emot. Detta gäller även frågan om

vanhävdslagens utsträckning till Värmlands län, och vad inom lagrådet

yttrats till grund för berörda hemställan måste anses vara beaktansvärt.

Emellertid är jag allt fortfarande av den meningen, att övervägande skäl tala

emot att vanhävdslagen göres tillämplig å sagda län. Nämnda hemställan

har således icke föranlett någon åtgärd.

Med anledning av vad lagrådets flesta ledamöter anmärkt i fråga

om stadgandet i 7 § av den norrländska förbudslagen har i det förslag,

som hänför sig till nämnda lag, införts en övergångsbestämmelse med det

av lagrådet angivna innehåll.

Lagrådets erinran beträffande övergångsstadgandet i det förslag, som

avser den norrländska ägostyckningslagen, har föranlett en omredigering

av nämnda stadgande.»

Departementschefen uppläste därefter sistnämnda tvä lagförslag i

deras ändrade lydelse samt hemställde, att dessa ävensom det under 3)

här ovan omförmälda förslaget, vilket av lagrådet lämnats utan anmärkning,

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:349 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i lagen den 4 maj 1906 angående förhud i s. 4 i texten
  2. JoU 1917:59 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i lagen den 4 maj 1906 angående förhud i vissa fall för s. 4 i texten
  3. Rskr. 1917:111 Skrivelse i anledning av dels Kungl. Majds proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i lagen den 4 maj 1906 angående förbud i vissa fall s. 1 i texten
  4. LU 1917:46 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Majds proposition medförslag till lag om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i lagen den 4 maj 1906 angående förhud i *vissa fall s. 1 i texten