Sök i Ratio Lex

Angående upprättande av praktiska ungdomsskolor

1918-02-15 · 555 sidor, varav 501 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 501 av 555 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:96, Angående upprättande av praktiska ungdomsskolor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ls Nåd. Proposition Nr 96.

1

Nr 96,

Kungl. Maj-.ts nådiga proposition till riksdagen angående upprättande

av praktiska ungdomsskolor; given Stockholms

slott den 15 februari 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikårenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

A. Beträffande fortsättningsskolor:

dels fastställa följande huvudsakliga grunder och

bestämmelser att gälla beträffande fortsättningsskolor,

med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter,

som för deras tillämpning befinnas erforderliga:

1. 1 varje skoldistrikt skall för de lärjungar, som

med fullständigt avgångsbetyg lämnat folkskolan eller på

annat sätt vunnit motsvarande kunskaper, finnas en eller,

där förhållanden sådant påkalla och medgiva, flera tort
sättningsskolor.

, . A

2. Undantagsvis må, efter vederbörligt medgivande,

två eller flera närliggande skoldistrikt kunna förena sig

om en gemensam fortsättningsskola.

3 Kursen i fortsättningsskola skall för lärjungarna

omfatta sammanlagt minst 360 undervisningstimmar, förladda

utom folkskolans ordinarie undervisningstid,

och fördelas på minst två, högst tre år samt i övrigt vara

anordnad i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder,

vilka av departementschefen i statsrådsprotokollet

närmare angivits. ,

4. Lärjunge skall, i den mån han icke enligt gäl

lande föreskrifter skall vara därifrån befriad eller i vederBihang

tiU riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

höHis ordning därifrån erhållit befrielse, vara plikta

ätt inträda i fortsättmngsskola vid början av den årskurs

som inträffar närmast efter det läsår, då avgångsbetyg

från förskola eller vitsord om motsvarande kunskaper erhållits,

samt att deltaga i skolans undervisning under den

tur forts ätt n in gss k o 1 an s kurs stadgade minimitiden eller

den längre tid intill sammanlagt 540 undervisningstimmar,

som skoldistriktet må i vederbörlig ordning hava

bestämt; dock att skolplikten i varje fall skall upphöra, då

lärjunge fyllt aderton år. ^

5. För lärjungar, som avgått från egentlig folks

o a utan att erhålla fullständigt avgångsbetyg, ävensom

f?Ju frJrga/’ SOm .av°ått fr4n mindre folkskola, må i

stallet för fortsättmngsskola anordnas ersättningsskola,

och skall lärjunge i ersättningsskola vara underkastad

skolplikt enligt samma grunder, som gälla för lärjunge

i egentlig fortsättmngsskola. °

6. Skoldistrikt skall senast vid utgången av år 1924

hava fullgjort vad detsamma enligt medd.dade bestämmelser

åligger i fråga om den fortsatta undervisningen,

dock att skoldistrikt må, efter medgivande av Kun<d

Maj:t, i särskilt trängande undantagsfall kunna även

etter denna tidpunkt under viss tid i större eller mindre

mån vinna befrielse från sagda åligganden;

dels föreskriva i fråga om arvodet till lärare i fortsättmngsskola

och ersättningsskola, som upprättas efter

ovan angivna grunder, att detta skall utgöra för undervismngstimme

i fortsättningsskola minst 2 kronor 50 öre

och för undervisningstimme i ersättningsskola minst 1

krona 50 ore, med undantag dock dels att arvodet för

undervisning i manlig eller kvinnlig slöjd skall utgöra minst

1 krona 25 öre för undervisningstimme och arvodet för

undervisning i hushållsgöromål minstö kronor för arbetsdag,

omfattande minst fyra undervisningstim mar, dels att

för undervisning i ämnet arbetskunskap i fortsättningsskola

till lärare som förklarats därtill berättigad, skall ut-å

a‘V,°dl In?,d nu.nstJ kronor för undervisningstimme; med

i T- ÅUn^> ’ Mapt att utfärda de närmare bestämmelser

i fråga om dessa arvodens åtnjutande, som kunna

bennnas erforderliga;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 96.

dels besluta, att statsbidrag till avlönande av lärare

i fortsättningsskola och i ersättningsskola skall, enligt de

närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott med

dela, utgå med belopp motsvarande de för undervisningen

i sådan skola enligt stadgade grunder utgående

minimiarvodena, därvid för statsbidragets åtnjutande skola

gälla följande grunder och villkor, med rätt för Kung •

Makt att, när i särskilda fall omständigheterna därtill

föranleda, besluta om statsbidrags utgående utan hinder

därav, att avvikelse i något fall från dessa grunder och

villkor ägt rum: ,

1 Skolan skall vara anordnad i enlighet med de föreskrifter,

som av Kungl. Maj:t meddelas i huvudsaklig överensstämmelse

med av departementschefen i statsråds

protokollet angivna grunder.

2. Statsbidrag utgår för högst det antal undervisningstimmar,

som erfordras, för att lärjungarna skola

erhålla undervisning under den tid, för vilken skolplikt

enligt i vederbörlig ordning meddelad föreskrift åligger

3. Lärjungarna skola sammanföras till under

visningsavdelningar av lämplig storlek. Om i skola,

som här avses, antalet lärjungar, som undervisas i verkstadsarbete,

i slöjd eller i hushållsgöromål, vant så

stort, att de uppdelats på avdelningar, må statsbidrag

ut«r& för avdelning, endast om lärjungarna vid kursens

början varit, där fråga är om undervisning l verkstadsarbete

eller slöjd, minst tio och, där fråga är om under

visning i hushållsgöromål, minst åtta, och om de, sä

läno-e "de under året tillhört skolan, i allmänhet deltagit

O #

i undervisningen.

4. Undervisningen skall bestridas av lärare, som

blivit i vederbörlig ordning förklarade behöriga till sådan

undervisnings bestridande. Sagda lärare skola åtnjuta

arvode till minst de belopp, som här ovan stadgats.

o. • Skoldistriktet skall för undervisningen tillhandahålla

lämpliga lokaler samt nödig inrednings- och undervisningsmateriell.

6? Inom varje skoldistrikt skall för fortsättnmgsskolorna

finnas ett i vederbörlig ordning fastställt reglemente.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

7. Skolorna skola vara underkastade den tillsyn och

kontroll som Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva;

dels medgiva, att skoldistrikt, som anordnat fortsattmngsskola

enligt de grunder, som angivas i kungl.

kungörelsen den 11 september 1877 angående anslag för

avlomng åt lärare vid fortsättningsskola, må tills vidare,

ntill dess annorlunda bestämmes, såsom understöd för

de lärares avlöning, som i sådan skola undervisa utom

folkskolans ordinarie undervisningstid, erhålla bidrar av

allmänna medel sålunda, att för varje lärare, som meddelar

dylik undervisning under en tid motsvarande två

veckor om året, statsbidrag utgår med 65 kronor, under

en Hd motsvarande fyra veckor med 130 kronor och unvHllen.

t “farande sex veckor med 195 kronor, under

lkm att skoldistriktet för lärarens avlönande tillskjuter

‘tr,tringStd mo;sva™d« ‘»i veckor om kret

minst 25 kronor för undervisningstid motsvarande fyra

vec or minst 50 kronor och för undervisningstid motsvarande

sex veckor minst 75 kronor;

dels höja det ordinarie förslagsanslaget till underlän

nnn ^vlönande_av iärare vid fortsättningsskola från

kronoi- ^ronor b°0>000 kronor eller med 437,000

dels ock bevilja på extra stat för år 1919 till utbi

dmngskurser för lärare vid fortsättningsskolor ett

reservationsanslag av 60,000 kronor att utgå enligt

Kung1 Mapts bestämmande och på de villkor Kun<d.

Maj:t kan finna gott föreskriva. °

B. Beträffande högre folkskolor:

fastställa följande grunder och villkor för utgående

av statsunderstöd till högre folkskolor
kunna*

uti ““ högre folkskolOT ■“» understöd

kunna utgå till skola som inrättats av skolområde, be
ående

av ett eller derå skoldistrikt eller efter Kunri

Majrts beprövande av annan kommunal samfällighet elfer

låring agDlng aV flera ^dana, i ändamål att bereda

fångar, som genomgått småskola och folkskola, till
annatai^tfOIOfatta?de

miDSt sexåri£ lärokurs, eller på

annat sätt vunnit motsvarande kunskaper, tillfälle att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ta Nid. Proposition Nr 96.

inhämta ett högre mått av allmänt medborgerlig och

uraktisk bildning, utan att lärjungarna därigenom dragas

från sina vanliga levnadsförhållanden eller nödig övning

i Pr!^kth^tefolkskolau må) ant efter förhållandena,

kunna anordnas antingen såsom allmän högre folkskola,

i vilken undervisningen erhåller eu mera aUmän lä - nino-, eller såsom yrkesbestämd högre folkskola, vi ke

undervisningen inriktas på -visst yrke eller viss yrkesgrupp.

Huruvida yrkesbestämd högre folkskola må

komma i åtnjutande'' av det högre understöd som för

skola av sådan typ av riksdagen bestämmes skall beio

på beslut av Kungl. Maj:t l varje särskilt a. .

^ 2 Hö°re folkskola må åtnjuta statsbidrag till hö st

fyra ettåriga klasser. Inom varje årsklass må statsbidrag

utgå till högst så stort antal parallella klassav

rån o-ar, som uppkommer vid iakttagande därav,

frå°a om allmän högre folkskola minst 35 och i fra

om yrkesbestämd minst 30 lärjungar komma pa var e

sådan avdelning inom årsklassen, innan ny klassavdel

nino- upprättas inom densamma. '' .

° Huruvida inom skolområde, som redan åtnjuter

statsunderstöd till en eller flera högre förskolor understöd

må utgå till ny skola av samma typ, skall bero pa

Kungl. Majrts prövning. A , _ r 1V

Finnes inom ett skolområde endast en högre folk

skola, skall denna, såvitt ej Kung1- Maj;t på anförda

skäl medgiver undantag, vara avsedd för både gossar

3 Vid hö^re folkskola skola, därest ej Kungl.

Maj:t i särskilt fall annorlunda bestämmer finnas minst

så inånga ordinarie lärartjänster som antalet årsklasser

i skolan. I den mån så erfordras, skola dessutom vara

anställda extra ordinarie lärare med full tjenstgöring

ävensom nödigt antal timlärare. Som lärare kunna anställas

såväl män som kvinnor. .

Högre folkskola förestås av en för viss tid utsedd

manlig eller kvinnlig rektor.

I Undervisningen skall, därest ej Kungl. Maj:t i

särskilt fall annorlunda bestämmer, pågå minst trettio

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

fyra och en halv läsveckor om året, påsk- och nino-stferier

samt tillfälliga lovdagar däri inberäknade

bär undervisning i högre folkskola ej fortgått så

ng tid, som ovan stadgats, men beror detta därav, att

^o!an eller viss klass eller klassavdelning av densamma,

- lk^ statsbidrag kan utgå, först under kalenderaret

inrättats eller ock under kalenderåret upphört, ä<re

sko an bekomma statsbidrag i förhållande [ill den del

av läsåret, som undervisningen pågått.

5. Högre folkskola skall hava till sitt förfogande

1 idiga och tillräckliga undervisningslokaler samt erforderliga

skolmöbler och undervisningsmedel.

K ^ Högre folkskola skall vara försedd med av

ungl. Maj:t fastställt reglemente och stå under inseende

av folkskolöverstyrelsen samt vara underkastad den

kontroll och de bestämmelser i övrigt, som Kungl. Makt

kan finna gott föreskriva. ^

Folkskolöverstyrelsen må för varje skola kunna förordna

en inspektor.

För högre folkskola skall finnas en av minst fem

personer bestående skolstyrelse. Om dess sammansättmng,

revision av dess räkenskaper m. m. skola bestämmelser

finnas i det för skolan fastställda reglementet

TT1, ''"1Smr^n .,''Ued häns.Yn till lärjungarnas praktiska

utbildning inriktad på visst yrke eller yrkesgrupp

och åtnjuter skolan med hänsyn därtill högre statsunderstod,

skola minst två i sådant yrke sakkunniga personer

vara medlemmar av skolstyrelsen F

• Undervisningen i högre folkskola skall vara avSåMja

GJ Uungl. Maj:t i visst fall på grund av

särskilda undantagsförhållanden annorlunda bestämmer

Terminsavgifter må dock i intet fall påföras medellösa

lärjungar.

• , 8‘ , Vid b?"re folkskola skall lärarpersonalen åt
Ärna,

88 ÖrmäDer’ 8°m “V riksda*e“ ■»">“">

9 Statsunderstöd till högre folkskola utgår med

det belopp och i den ordning, som av riksdagen närmare

bestämmes. ö

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

7

C. Beträffande den lägre yrkesundervisningen:

dels besluta, att det må ankomma på kommun att

bestämma, att i yrke anställda lärlingar skola, i den utsträckning

vartill förhållandena kunna föranleda, vara

pliktiga att under högst två läsår med högst nio månaders

årlig undervisning och med i medeltal högst tolv

undervisningstimmar i veckan deltaga i undervisningen

i lärlingsskola, anordnad huvudsakligen efter de av departementschefen

i statsrådsprotokollet närmare angivna

grunder; dock att skolplikten i varje fall skall

upphöra, då lärjunge fyllt aderton år;

dtls för beredande av understöd åt skolor för den

lä^re yrkesutbildningen under riksstatens åttonde huvudtitel

på ordinarire stat uppföra ett förslagsanslag av

250,000 kronor;

dels medgiva, att från nämnda anslag må årligen

utgå understöd . ,

1. för av kommun upprättad lärlingsskola för industri

hantverk eller handel till lärares avlöning med belopp,

beräknat efter 2 kronor 67 öre för varje undervisnin^stimine,

och till undervisningsmateriell med be

lopp, ”motsvarande hälften eller i vissa undantagsfall

intill två tredjedelar av kostnaderna för densamma;

2. för av kommun upprättad lärlings- eller yrkesskola

för husligt arbete eller hushållsskola till lärares

avlöning med belopp, beräknat efter 1 krona 33 öre för

varje undervisningstimme, och till undervisningsmateriell

med belopp, beräknat såsom under 1 angivits;

3. för av kommun upprättad yrkesskola för industri,

hantverk eller handel eller ettårig handelsskola till lärares

avlöning med belopp, beräknat efter 3 kronor för

varje undervisningstimme, och till undervisningsmateriell

med belopp, beräknat såsom under 1 angivits;

4. för enskild skola för yrkesundervisning med belopp,

som av Kungl. Maj:t för varje särskilt fall be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

stämmes efter i huvudsak samma grunder som för motsvarande

under 2 eller 3 angiven skola,

ävensom att understödet för ovannämnda skolor må

utgå under följande villkor:

a) undervisningen skall bestridas av lärare, som godkännas

av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen;

b) arvoden åt lärare skola utgå med belopp, beräknade

efter i medeltal minst 4 kronor för varje undervisningstimme

vid lärlingsskola för industri, hantverk

eller handel, minst 2 kronor vid lärlings- eller yrkesskola

för husligt arbete eller vid hushållsskola samt

minst 4 kronor 50 öre vid yrkesskola för industri,

hantverk eller handel samt vid ettårig handelsskola;

c) skolan skall hava till sitt förfogande lokaler samt

inrednings- och undervisningsmateriell, som kunna godkännas

av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen;

d) för varje skola skall finnas ett av sagda myndighet

fastställt reglemente innehållande bestämmelser, bfand

annat, rörande skolans undervisning, styrelse och förvaltning

samt föreståndare och lärare;

e) undervisningen i lärlingsskola skall för lärjungarna

vara avgiftsfri;

f) skolans läroplan skall vara godkänd av chefsmyndigheten

för yrkesundervisningen;

g) skolan skall stå under inseende av chefsmyndigheten

för yrkesundervisningen;

h) för statsbidrags åtnjutande skola i övrigt gälla

de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna''gott

meddela; samt

5. för nuvarande lägre tekniska yrkesskolor enligt

nu gällande grunder;

dels för beredande av understöd, i överensstämmelse

med av 1917 års riksdag godkända grunder, till yrkesskolor

för husmodersutbildning i städer, köpingar, industri-

och andra liknande samhällen samt till obemedlade

och mindre bemedlade elever vid nämnda skolor

anvisa under åttonde huvudtiteln på extra stat för år

1919 ett förslagsanslag av 50,01)0 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 96.

9

D. Beträffande förstärkning av folkskolöverstyrelsens

arbetskrafter:

för beredande åt ytterligare en extra ledamot

inom folkskolöverstyrelsen av arvode å 7,000 kronor,

varav 2,500 kronor må anses motsvara tjänstgöringspenningar,

anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,

högst 7,000 kronor.

E. Beträffande upprättande av en yrkesskolöverstyrelse:

dels godkänna den av departementschefen i statsrådsprotokollet

förordade staten för år 1919 för en

yrkesskolöverstyrelse och de av honom föreslagna villkoren

och bestämmelserna för åtnjutande av i staten

upptagna avlöningsförmåner samt för tillämpning av

samma stat uppföra i riksstaten under åttonde huvudtiteln

ett ordinarie anslag till yrkesskolöverstyrelsen å

56,600 kronor;

dels medgiva, att ålderstilläggen för de å yrkesskolöverstyrelsens

stat upptagna befattningshavarna må utgå

av det under riksstatens åttonde huvudtitel uppförda

förslagsanslaget: ålderstillägg;

dels föreskriva, att chef eller ledamot av yrkesskolöverstyrelsen,

som må vid tillträdet till befattningen

såsom delägare tillhöra vare sig lärarnas vid elementarläroverken

nya änke- och pupillkassa eller folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, skall vara skyldig att även

såsom chef eller ledamot i överstyrelsen kvarstå i den

av nämnda båda kassor, i vilken han vid sagda tidpunkt

är delägare, med iakttagande därvid att sådan befattningshavare

skall tillhöra vederbörande kassa med det

inom densamma förekommande högsta delaktighetsbeloppet

samt med de rättigheter och skyldigheter i övrigt,

vilka tillkomma delägare, som innehar befattning, med

vilken är förenad skyldighet att tillhöra kassan;

dels ock bestämma, att envar, som med eller efter

den nya lönestatens ikraftträdande tillträder befattning

i yrkesskolöverstyrelsen, skall vara pliktig att underkasta

sig nyssnämnda villkor och bestämmelser.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Värner Rydén.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 februari 1918.

Närvarande:

Hane excellens herr statsministern EDEN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,

Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre PALMSTIERNA,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet an

förde föredragande departementschefen, statsrådet Rydén härefter:

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t

under åttonde huvudtiteln på min hemställan föreslagit riksdagen att i

avbidan på proposition rörande upprättande av praktiska ungdomsskolor

för sådant ändamål under riksstatens åttonde huvudtitel beräkna

dels för anställande av ytterligare en extra ledamot i folkskolöverstyrelsen

på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 7,000 kronor

(punkten 156), ...

dels en ökning av det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till

understöd för avlönande av lärare vid fortsättningsskola med 437,000

kronor (punkten 181),

dels för anordnande av särskilda utbildmngskurser för lärare vid tortsättningsskolor

på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av 60,000

kronor (punkten 182),

Upprättande

av praktiska

ungdomsskolor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

dels en ökning av det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till

understöd åt högre folkskolor med 293,000 kronor (punkten 183),

dels till bestridande av kostnaderna för inrättande av tekniska gymnasier

i Malmö och Örebro samt tekniska fackskolor i Malmö och Västerås

en ökning av det å ordinarie stat uppförda anslaget till de tekniska läroverken

med 194,500 kronor (punkten 209),

dels för inrättande av en överstyrelse för teknisk undervisning å ordinarie

stat för år 1919 ett belopp av 50,000 kronor (punkten 217),

dels för anslag åt lägre tekniska yrkesskolor m. m. på extra stat för

år 1919 ett förslagsanslag, högst 250,000 kronor (punkten 218),

dels ock för anslag till husmodersskolor m. m. på extra stat för år

1919 ett förslagsanslag av 50,000 kronor (punkten 219).

Det ärende, varom sålunda framställning till riksdagen ställts i utsikt,

anhåller jag att nu få ånyo föredraga inför Kungl. Maj:t.

Till en början anser jag mig böra lämna eu kortfattad framställning

om våra nuvarande praktiska ungdomsskolor. Därefter skall jag omnämna

de viktigare av de reformsträvanden i fråga om dessa skolor, som under

de senare åren framkommit, samt redogöra för de kommittéer, vilkas tillsättande

därav föranletts. Sedan jag därefter redogjort för det huvudsakliga

av de brister, som anses vidlåda våra nuvarande praktiska ungdomsskolor,

skall jag sysselsätta mig med de olika förslag till ett framtida ordnande

av dessa skolor, vilka framlagts av de tillsatta kommittéerna eller

av i vissa fall tillkallade särskilda sakkunniga. Slutligen skall jag redogöra

för min egen ställning till den föreliggande frågan samt framlägga

närmare förslag beträffande vart och ett av de särskilda slag av praktiska

ungdomsskolor, för vilka jag anser, att anslag böra äskas hos innevarande

års riksdag.

I. Våra nuvarande praktiska ungdomsskolor

Under beteckningen praktiska ungdomsskolor sammanfattar jäg hftt

samtliga de skolor, vilka, avsedda för den tidigare ungdomsåldern (från

omkring det 13:de levnadsåret), hava till uppgift att genom uppfostran och

för ändamålet särskilt lämpad undervisning förbereda ungdomen för olika

uppgifter inom det praktiska livet. Med hänsyn till syfte och mål ligga

dessa skolor på en annan linje än de barndoms- och ungdomsskolor, åorh

hava en övervägande allmänbildande läggning, såsom folkskolan, komäiU
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Hala mellanskolan, realskolan och gymnasiet. De skilja sig också med

hänsyn till åldersstadiet såväl från folkskolorna och realskolornas lägre klasser

som från högskolorna och de högre fackskolorna.

Våra nuvarande praktiska ungdomsskolor giva icke bilden av något

sammanhängande, enhetligt system. Do hava tillkommit under skilda tider

och äro merendels framkallade av något särbehov, som utvecklingen på

någon viss punkt fört med sig. I fråga om inbördes sammanhang sakna

de"därför också i stort sett närmare anpassning till varandra och gripa på

åtskilliga punkter in i varandras uppgifter. Med hänsyn till sitt speciella

huvudsyfte fördela sig de praktiska ungdomsskolorna i sådana, som hava

allmänt medborgerlig utbildning på praktisk grund till huvudsyfte, och

sådana, som hava speciell fackutbildning till enahanda syfte. Till den

förra gruppen hänför jag fortsättningsskolorna och de högre folkskolorna,

till den senare gruppen skolor för den lägre tekniska undervisningen,

för den lägre handelsundervisningen och för den lägre lantbruksundervisningen

ävensom anstalter för undervisning i husligt arbete. Då jag nu

går°att lämna en kort redogörelse för de olika slagen av praktiska ungdomsskolor,

skall jag redogöra först för de skolor, som höra till den förra

gruppen, och därefter för den senare gruppens skolor.

1. Praktiska ungdomsskolor med allmänt medborgerlig

utbildning på praktisk grund till huvudsyfte.

1) Fortsättning sskolor.

Fortsättningsskolan hos oss är jämngammal med den lagstadgade folkskolan.

Redan i vår första folkskolestadga av år 1842 finner man nämligen

en antydan om densamma. Den framträder där såsom söndagsskola,

i vilken skolläraren »under inseende och med biträde av församlingens

prästerskap» borde »helst under den tid, då ledighet gives ifrån

skolan», undervisa och förhöra den från skolan avgångna ungdomen »för

underhållande av de i folkskolan förvärvade kunskaper och synnerligen

för befrämjandet av en sann kristlig bildning». Fortsättningsskolan i

denna form fick endast obetydlig utbredning. Ett kungl. cirkulär av år

1864, enligt vilket tillfälle skulle beredas de barn, som avgått från skolan,

att »på bestämda tider under lärarens ledning dels underhålla redan förvärvade

kunskaper, dels ock däri ytterligare förkovra sig», bidrog icke

heller till att fortsättningsskolan fick någon nämnvärdare utveckling. Det
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

samma gällde ett cirkulär av år 1869. enligt vilket undervisningen skulle

bedrivas efter en bestämd plan och noggranna anteckningar föras över

lärjungarnas skolbesök.

Först i slutet av 1870-talet fick fortsättningsskolan en starkare ställning

i vårt skolväsen och erhöll den organisation, som den i huvudsak

ännu äger. Till 1877 års riksdag gjorde nämligen Kungl. Maj:t framställning

om särskilt anslag såsom bidrag till avlönande av lärare vid fortsåttningsskolor.

I det statsrådsprotokoll, som åtföljde den kungl. propositionen,

angåvos bestämda grunder för fortsättningsskolans verksamhet, varvid fastställdes,

att fortsättningsskolan ej borde vara blott en repetitionsskola utan

att dess uppgift vore »att meddela en högre undervisning än den egentliga

folkskolan.» Kungl. Maj:ts framställning blev av riksdagen bifallen,

och den 11 september 1877 utkom den kungl. kungörelse, vars bestämmelser

i grundläggande avseenden ännu äro för fortsättningsskolan gällande.

Fortsättningsskolan ställdes från början helt och hållet på frivillighetens

grund. Ingen kommun hade skyldighet att inrätta sådan skola°och

intet barn var förpliktat att besöka densamma. Denna anordning äger allt

fortfarande bestånd, dock med den genom kungl. kungörelsen den 11 december

1917 vidtagna ändringen, att skoldistrikt, som anordnar fortsättningsskola,

också äger rätt att göra densamma obligatorisk för distriktets

barn.

I fortsättningsskola få endast sådana barn intagas, som med goda vitsord

genomgått folkskolans hela lärokurs, således de, som avgått i enlighet

med folkskolestadgans § 47. För barn, som tillåtits att lämna skolan efter

genomgången mindre lärokurs på grund av bestämmelsen i stadgans § 48,

finnes i åtskilliga distrikt inrättad ett slags repetitionsskola, kallad ersättningsskola,

men dessa barn äga icke tillträde till fortsättningsskolan.

Den årliga lärotiden för fortsättningsskolan är bestämd till 180 undervisningstimmar.

Fn del lärjungar genomgå två årskurser, men de flesta

av dem, som besöka skolan, deltaga blott i en årskurs, många av dem utan

att fullständigt genomgå denna. I städerna är fortsättningsskolan i allmänhet

ordnad som aftonskola med några timmars undervisning i veckan,

t. ex. 6 timmar, fördelade på två dagar. Även på landsbygden är jämlikt

kungl. kungörelsen den 29 april 1886 en sådan anordning under vissa

villkor uttryckligen medgiven, men i allmänhet är lärotiden där samlad

under en del av vintern på sex veckor med 30 timmars undervisning i

veckan. Genom kungl. kungörelsen den 11 september 1877 står det skolråd

i landskommun fritt att i samråd med folkskolinspektören indela den

för fortsättningsskola stadgade undervisningstiden på sätt för varje fall kan

anses lämpligast och mest ändamålsenligt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

Fortsättningsskolan får i regel ej inkräkta på folkskolans lärotid. Dock

må n fall av behov» högst 4 veckor av denna kunna användas till den

fortsatta undervisningen. Detta inträffar endast, där fortsättningsskolan

har samlad lärotid. Av landsbygdens fortsättningsskolor under redovisningsåret

den 1 juli 1915 —den 30 juni 1916 hade 81,i % sin tid förlagd helt

och hållet utom folkskolans, 16,4 % använde två veckor av folkskolans

lärotid och 2,5 % inkräktade med fyra veckor på denna.

Fortsättningsskolans lärare utgöras numera nästan undantagslöst av

lärare och lärarinnor vid folkskolorna. Skolmyndigheterna äro desamma

som folkskolans. För undervisningen användas i regel folkskolans lokaler.

Till lärarnas avlöning utgår statsbidrag med 75 kronor åt varje lärare, då

undervisningstiden i fortsättningsskolan faller helt och hållet utanför folkskolans

undervisningstid, med 50 kronor, då den till så stor del, som motsvarar

2 veckor, är förlagd inom folkskolans lärotid, och med 25 kronor,

då den till så stor del, som motsvarar 4 veckor, är förlagd inom sistnämnda

lärotid, allt under villkor att skoldistriktet tillskjuter lika stort belopp.

Läroämnen i fortsättningsskolan äro enligt folkskolestadgan: kristendomskunskap,

modersmålet, räkning, geometri, teckning samt, såvitt möjligt,

historia och naturkunnighet. I det förutnämnda statsrådsprotokoll,

som åtföljde den kungl. propositionen till 1877 års riksdag, hade

departementschefen rörande undervisningen i fortsättningsskolan uttalat

bland annat, att hänsyn särskilt borde tagas »till de läroämnen, som kunde

anses äga större betydelse dels för uppfostran av karaktär och sinnelag,

dels för lärjungarnas fortskridande utveckling till skärpa och klarhet i uppfattningen,

dels för lärjungarnas förberedande till insikt och duglighet i de

stycken, som närmast hade avseende på deras blivande levnadskall, utan att

fortsättningsskolan dock trängde in på den egentliga fackbildningens område».

I den kungl. kungörelsen angående fortsättningsskolan av samma år heter

det om undervisningen i naturkunnighet, att »i skolor på landet förnämligast

de delar av naturläran böra förekomma, vilka hava betydelse för

jordbruket». Den praktiska läggning av fortsättningsskolan, som sålunda

avsågs, blev i den normalplan, som utkom år 1878, icke med någon större

styrka fasthållen, ej heller sökte denna normalplan att i någon avsevärdare

grad giva uttryck åt tanken, att fortsättningsskolan icke borde vara

endast en repetitionsskola utan företrädesvis borde bygga vidare på den

grund, som undervisningen i folkskolan givit. Planens enda syftning på

en mera praktisk läggning ligger däri, att affärsskrivelser och bokföring

samt alternativt slöjd blivit upptagna i undervisningen.

Nu gällande normalplan av år 1900 betecknar varken i fråga om kursplan

eller timplan något nämnvärt framsteg i dessa avseenden, utom så

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kutig!. Majds Nåd. Proposition Nr 96.

till vida att enligt densamma undervisningen i naturkunnighet, där sådan

meddelas, må omfatta »företrädesvis de delar av naturläran, som hava betydelse

för varje orts viktigaste näringar, eller hälsolära».

En betydelsefull möjlighet såväl att giva fortsättningsskolans arbete

en på det praktiska livet starkare inriktad läggning som ock att lämpa

dess undervisning efter särskilda orters olika behov har på sista tiden

öppnats genom kungl. kungörelsen den 30 juni 1916. Enligt denna kan

avvikelse ske från de givna bestämmelserna angående läroämnena i fortsättningsskolan

i de fall, då folkskolöverstyrelsen efter framställning av

vederbörande skolråd eller skolstyrelse finner sig med hänsyn till de lärarkrafter,

som för undervisningen i olika läroämnen kunna komma till användning,

och efter prövning av övriga förhandenvarande omständigheter

böra medgiva undervisningens anordning enligt särskild undervisningsplan,

som av folkskolöverstyrelsen godkännes. Av den sålunda beredda möjligheten

hava under den senaste tiden åtskilliga skoldistrikt begagnat sig och

efter framställning erhållit vederbörligt tillstånd att giva sina fortsättnlngsskoloi

en på det praktiska livet, särskilt på vederbörande orters näringsliv

mera omedelbart inriktad anordning.

Jag anser mig här även böra erinra om de försök, som i samma riktning

men under friare former under de senare åren blivit gjorda i Stockholm,

där sedan höstterminen 1912 yrkesskolor för olika näringsgrenar

upprättats i syfte dels att giva de unga arbetsanställda eu vidgad° medborgerlig

bildning, dels att meddela dem grundläggande teoretisk och praktisk

utbildning i de särskilda yrkena.

Höstterminen 1917 fumios nio olika skolor, nämligen: mekaniska verkstadsskolan

snickareskolan, elektriska montörskolan, smed-kolan, bleck- och plåtslagarskolan, rörlaggarskolan,

murarskolan, yrkesskolan för ateljé-ömmerskor och yrkesskolan för hemsoramerskor,

samt därjämte kurser för husligt arbete. Antalet lärjungar i dessa skolor

voro sagda termin sammanlagt 277 (214 ynglingar, 63 flickor) samt i kurserna för

tiusligt arbete 189 flickor.

Skolorna hava till syfte att mottaga ungdomen omedelbart efter avslutad skolgång

i folkskolan Läroämnena i mekaniska verkstadsskolan utgöras av följande: räkning,

v^mi V--ninsf--i olk oc“ maskinlära, skrivning och läsning i anslutning till yrket, samhällslära,

halsolära med tillämpning samt verkstadsarbete med material- och verktygslara;

i Övriga skolor ungefärligen motsvarande ämnen med de olikheter, som framkallas

av de skilda yrkenas behov. Vid kurserna i husligt arbete förekomma följande

ämnen: huslig ekonomi, sömnad, läsning och skrivning, hygien och samhällslära samt

därjämte nagra allmänbildande föredrag.

Enligt regeln upptaga yrkesskolorna för den enskilda lärjungen en hel arbetsdag

i veckan med mellan 8 och 9 arbetstimmar, under det att flan övriga veckodagar är

i avlönat yrkesarbete. Undantag härifrån gör endast skolan för hemsömmerskor, som

icke pa sadant sått kan för lärlingsutbildningen söka samarbete med några arbets
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung!, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

givare. I: denna skola fortgår därför undervisningen varje dag i arbetsveckan med

enligt regeln 7 arbetstimmar om dagen. Kurserna i husligt arbete hållas för varje

avdelning en eftermiddag varje vecka under omkring 5 timmar, varvid den husliga

ekonomien upptager halva lärotiden, varje gång under en hel eftermiddag, och andra

dagar 2 timmar anslås åt sömnad och 3 timmar åt teoretiska lektioner.

Terminerna sammanfalla i regel med folkskolans, och lärokursen är i endagsskolorna

treårig, i skolan för hemsömmerskor och i kurserna för husligt arbete tvåårig.

I en del av skolorna äro anordnade fortsättniugskurser med undervisningen

två eller tre kvällar i veckan under ett, tva eller tre år. Antalet deltagare i sadana

fortsättningskurser under höstterminen 1917 var 131.

Det kommunala anslaget till yrkesskolorna och kurserna för husligt arbete har

för år 1917 varit 97,820 krouor.

IM för dessa skolor mest utmärkande är den centrala plats, som övningarna å

deras skolverkstäder intaga i skolarbetet, i det att all annan undervisning så vitt

möjligt sättes i samband med dessa praktiska övningar och med lärjungarnas uppgifter

i deras arbetsanställningar inom yrket. Övningarna å skolverkstäderna omfatta en

metodisk kurs i yrkets praktiska element, i vilka lärjungarna genom eget arbete i

yrkesskolan erhålla en grundläggande, så väl teoretisk som praktisk utbildning, under

det att utvecklingen hos dem av den fånighet, som endast genom långvarig övning

kan uppnås, måste överlåtas åt yrkesverkstaden, där de arbeta under de dagar i veckan,

dä de ej äro upptagna av skolan. De erfarenheter, som man gjort med endagsskolan

och övningarna på skolverkstaden, hava ansetts bekräfta denna skolforms lämplighet,

liksom den ock tyckes så småningom hava vunnit allt större förtroende även

bland arbetsgivarna. Ehuru besökandet av dessa skolor är helt och hållet frivilligt,

har i det, hela skolgången varit regelbunden, tack vare det intresse man lyckats vinna

hos lärjungarna, helt visst ej minst genom det praktiska arbetet på skolverkstäderna.

Besläktade med nu nämnda försök äro strävandena på vissa orter att

anordna fortsättningsskolor med särskild inriktning på jordbruksarbetet.

Särskild uppmärksamhet synes mig härvid förtjäna vad som i detta avseende

åtgjorts inom vårt sydligaste län. Jag anser mig därför böra i

detta sammanhang lämna en något utförligare redogörelse härför.

Sedan Malmöhus läns hushållningssällskap anordnat eu lantbrukskurs

för folkskollärare, väcktes år 1912 i länets landsting av personer tillhörande

de tre i landstinget representerade partierna en motion av innehåll, att

landstinget skulle lämna anslag till de församlingar, som anordnade fortsättningsskolor

med lantbruk som huvudämne.

Motionen var av följande lydelse:

»Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 11 september 1877 kunna skoldistrikt, som

önska upprätta fortsätt niugsskolor för sådaua lärjungar, som genomgått folkskolan, erhålla

statsbidrag av högst 75 kronor för varje skola. Undervisningen i med statsmedel

understödd fortsättningsskola skall pågå under minst 6 veckor med 30 timmars undervisning

per vecka eller tillsammans minst 180 timmar och omfatta ämnena: kristendom,

modersmålet, räkniug, geometri och teckning samt så vitt möjligt svensk historia och

naturlära.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 satnl. 87 höft. (Nr 96.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Skolor av denna typ hava i Malmöhus län blivit omfattade med mycket ringa intresse.

Sålunda utgjorde år 1909 antalet fortsättningsskolor å länets landsbygd endast

14.

Orsakerna härtill torde vara att söka dels i den olämpliga bestämmelsen angående

undervisningstiden, dels uti ämnesvalet.

De av folkskolans lärjungar, som genomgått folkskolan och träda ut i det praktiska

livet, kunna svårligen offra 6 veckor i sammanhängande följd för ytterligare skolgång,

vartill de icke äro tvungna, och om de vilja inhämta ytterligare kunskaper, önska de

förvärva dylika uti sådana ämnen, som hava direkt betydelse för deras dagliga gärning

eller framtida sysselsättning.

För landsbygdens ynglingar bliver detta givetvis i de flesta fall lantbruket, och

därför böra landsbygdens fortsättningsskolor i främsta rummet på sitt undervisningsprogram

upptaga huvudgrunderna av lantbrukets olika grenar. Ävenledes bör undervisningen

i dessa fortsättningsskolor förläggas till sådan tid på året, då lantbruksarbetena

äro minst brådskande.

Sålunda anordnade fortsättningsskolor skulle förvisso fylla ett länge känt behov,

ty av landsbygdens ungdom är det endast en ringa del, som sedermera kommer i åtnjutande

av teoretisk undervisning i lantbruks- eller lantmannaskolor.

Inseende dels betydelsen av att landsbygdens ungdom i största möjliga utsträckning

måtte få del av någon undervisning i lantbruk, dels lämpligheten av att denna

undervisning meddelas uti fortsättningsskolorna, har också Malmöhus läns hushållningssällskap

anslagit medel för att anordna särskilda lantbrukskurser för folkskollärare.

Den första kursen av denna art hölls förlidet år å Svalövs folkhögskola Fridhem

och var besökt av 7 av vederbörande skolråd och pastoratskommitte förordade folkskollärare,

vilka alla hade i sin ungdom sysslat med lantbruksarbete. Kursen räckte i

två månader och omfattade undervisning uti jordbrukslära, husdjurslära, mjölkhygien,

kemi, bokföring, geologi, botanik, bygguadslära, sjukvårdslära m. m. under tillsammans

133 timmar, samt övningar uti fältmätning, avvägning, kartritning och laborationer

under 50 timmar, varjämte utflykter företogos till framstående lantbruk och institutioner

inom länet.

Belåtenheten med kursen var synnerligen stor hos samtliga deltagarna, och vid

dess slut uttalade sig alla för att dylika kurser även i framtiden borde anordnas.

På grund härav har hushållningssällskapet även i år anordnat en liknande kurs,

i vilken likaledes 7 folkskollärare deltaga.

Men nyttan av dylika kurser skulle dock icke vara stor, därest icke de lärare,

som bevistat en sådan kurs, bleve i tillfälle att i sina skolor meddela något av de

kunskaper, de sålunda inhämtat. Då detta icke kan ske uti den egentliga folkskolan,

vars undervisningsplan är fullt upptagen av en mångfald andra ämnen, måste denna

undervisning meddelas uti för ändamålet upprättade fortsättningsskolor.

Flera församlingar hava även insett betydelsen av att dylik lantbruksundervisning

komme till stånd, och hava därför, med eller utan bidrag av enskilda, anslagit

medel till fortsättningsskolor med lantbruk som huvudämne.

Sålunda har under den gångna vintern dylika fortsättningsskolor varit anordnade

i Göddelöv, Ostra Odarslöv, Västra Karleby, Fleninge och Tolånga. Undervisningen

har i allmänhet pågått från och med november till och med mars månad under två

eftermiddagar i veckan, 2 å 3 timmar varje dag, med ett timantal växlande mellan 78

och 112 timmar.Antalet deltagare har varit minst 12 och högst 30 i en ålder från

14 till 45 år.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kmiyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Det första året har endast kunnat vara ett försöksår, men med stöd av de under

den gångna vintern vunna erfarenheterna har den av hushållningssällskapet tillsatta

styrelsen för småbruksundervisningen inom länet uppgjort följande

Allmänna grunder för fortsätta i ngsskolor med lantbruk såsom huvudämne:

1) Tillträde till skolan lämnas endast ynglingar och män, som genomgått folkskolan.

2) Undervisningen meddelas från och med november till och med mars månad

under sammanlagt minst 75 timmar samt genom demonstrationsundervisning på sommaren

under minst 10 timmar, fördelade på 3 dagar.

3) Undervisningen förlägges, efter av skolrådet fastställd plan, till de dagar och

timmar, som äro för ortsförhållandena lämpligast.

4) Undervisningen bör omfatta följande ämnen: jordbrtakslära, husdjurslära, naturlära

(kemi, geologi, botanik och zoologi med tillämpning på vad som inom lantbruket

allmännast förekommer), trädgårdsskötsel, räkning och geometri, lantbruksbokföring,

fältmätning, avvägning och kartritning samt uppsats- och affårsskrivning.

Styrelsen har i sammanhang härmed velat uttala, att lärarens avlöning bör utgå

med minst 2 kronor per undervisningstimme, synnerligast i betraktande av att läraren

måste särskilt förbereda sig för denna undervisning.

Då sammanlagda antalet undervisningstimmar i dessa fortsättningsskolor i medeltal

torde komma att omfatta 100 timmar, skulle kostnaden för dylik fortsättningsskola

uppgå till c:a 200 kronor, oberäknat vad som kan komma att åtgå till lyse, eldning,

undervisningsmaterial eller dylikt.

Församlingarna kunna icke än sä länge påräkna att fa några bidrag av statsmedel

för dessa kostnaders täckande, men det är att hoppas, att den av Kungl. Maj:t

tillsatta folkundervisningskommittén kommer att framlägga något förslag, i syfte att

statsbidrag må kunna utgå till fortsättningsskolor av den typ, som här i länet börjat

upprättas.

Intill dess torde dock på annat sätt bidrag av allmänna medel böra lämnas till

ifrågavarande församlingar, och vi, undertecknade, anse att det vore väl på sin plats,

att Malmöhus läns landsting tillsvidare lämnade dylikt understöd och därigenom samverkade

med länets hushållningssällskap för att genomföra en tidsenlig utveckling av

vårt folkskoleväsende.

Utgifterna för landstinget behövde ej heller bliva så stora, då bidrag endast

kunde komma i fråga till de skolor, vilkas lärare genomgått av hushållningssällskapet

anordnad lantbrukskurs för folkskollärare. Antalet av sådana lärare utgör för närvarande

endast 14, men högst 10 av dessa torde nästa läsår bliva i tillfälle att undervisa

i av vederbörande församlingar upprättade fortsättningsskolor, och då vi föreställa

oss, att landstingets anslag borde utgå med endast hälften av kostnaden för lärarens

avlöning, alltså med i medeltal 100 kronor, skulle ett anslag av 1,000 kronor vara tillräckligt

för ifrågavarande ändamål.»

Landstinget biföll motionen och anvisade ett förslagsanslag av 1,000

kronor att utgå såsom bidrag till avlöning åt lärare vid fortsättningsskola

med lantbruk såsom huvudämne med 1 krona per undervisningstimme,

dock högst 100 kronor till varje lärare, med villkor att vederbörande församling

bidroge med minst lika stort belopp.

Sedermera har landstinget varje år förnyat detta sitt beslut, därmed

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition AV !)6.

visande, att landstinget ansett denna skolform lämplig för länets förhållanden

och värd understöd.

Dylika jordbruksfortsättningsskolor hava anordnats år 1911—12 i o

församlingar med 97 elever, år 1912—13 i 7 församlingar med 135 elever,

år 1913—14 i 9 församlingar med 140 elever, år 1914—15 i 9 församlingar

med 130 elever samt år 1915 —16 i 10 församlingar med 163 elever.

Inom samtliga församlingar hava skolorna anordnats såsom aftonskolor

med 2 å 3 timmars undervisning 3 å 2 dagar i veckan. Undervisningen

har sammanlagt omfattat i medeltal 106 timmar i varje skola och pågått

från början av november till slutet av mars. Under sommaren hava dessutom

vid flera skolor utfärder till välskötta jordbruk och betydelsefullare

lantbruksinstitutioner företagits. Vid åtskilliga av skolorna hava av lärarna

anlagts särskilda förevisningsfält efter anvisningar av styrelsen för länets

jordbruksförsök. Dessa förevisningsfält hava visat sig vara av stor betydelse

för undervisningen och flitigt besökts av lantmännen i orten.

I skolorna har följande undervisningsplan följts: jordbrukslärä 25 å

30 timmar, husdjurslära 15 a 22 timmar, naturlära (fysik, kemi) 5 k 8

timmar, räkning och geometri 10 å 18 timmar, bokföring 16 å 25 timmar,

uppsats- och affärsskrivning 4 k 12 timmar, fältmätning och avvägning

8 å 10 timmar och trädgårdsskötsel 1 å 3 timmar eller i medeltal 106

timmar.

Därtill komma demonstrationer och studieutflykter under sommaren

med 3 å 4 dagar.

Lärjungarna hava utgjorts dels av de gossar, som föregående läsår

slutat folkskolan i 14-års-åldern, och dels av äldre gossar och män ända

upp till 53 år. Inom några skolor hava även flickor deltagit i undervisningen.

Skolorna hava en gång årligen inspekterats av någon ledamot av

styrelsen för länets småbruksundervisning.

Om undervisningen vitsordas, att den i allmänhet varit mycket god

och att den av eleverna omfattats med stort intresse. Efter vad den

officiella redogörelsen meddelar, har erfarenheten visat, att folkskollärarna,

efter den föregående utbildning de erhållit, varit väl skickade att meddela

den undervisning i lantbrukets grunder, som vid dessa skolor avsetts.

Antalet fortsättningsskolor i hela landet har under de 38 åren från

1878 till och med redovisningsåret 1915 — 1916 växt från 243 till 2,425.

Antalet skoldistrikt, i vilka en eller flera fortsättningsskolor förekommo,

var sistnämnda redovisningsår 1,177. Även barnantalet i fortsättnings
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 06.

skolorna har i stort sett alltjämt ökats och uppgick under samma redovisningsår

enligt den officiella statistiken till 26,876.

Antalet barn, som årligen lämna våra folkskolor, torde för närvarande

kunna beräknas till över 112,000. Av dessa är det endast eu

mycket obetydlig bråkdel, som övergår till högre folkskolor, allmänna

läroverk och med dem likartade läroanstalter. Den stora huvudmassan,

omkring 105,000, går ut i praktiskt arbete efter avslutad skolgång i enlighet

med § 47 och § 48 i folkskolestadgan. Då av de barn, som avgå

efter avslutad skolkurs, omkring 87 % hava genomgått fullständig sådan,

uppgå de lärjungar, som enligt nuvarande bestämmelser äro berättigade

till inträde i fortsättningsskola, årligen till ett antal av omkring 97,000.

Fortsättningsskolan upptager alltså för närvarande icke fullt 28 % av de

barn, för vilka den är avsedd. Också utgjorde antalet fortsättningsskolor

under redovisningsåret 1915—1916 ej mer ån en åttondel av antalet folkskolor

och mindre folkskolor, och i mer än halva antalet av rikets skoldistrikt

saknades fortsättningsskolor. Städernas fortsättningsskolor äro relativt

taget ej mera utan snarare mindre besökta än landsbygdens.

Statsanslaget till fortsättningsskolorna, vilket för år 1878 uppgick till

30,000 kronor, är för närvarande i riksstaten upptaget till 163,000 kronor.

2) Högre folkskolor.

Med högre folkskola förstås enligt nu gällande bestämmelser en

skola, som för ett eller gemensamt för flera skoldistrikt inrättas i ändamål

att bereda barn, som genomgått den egentliga folkskolan eller på annat

sätt vunnit motsvarande kunskaper, tillfälle att inhämta ett högre mått av

allmänt medborgerlig och praktisk bildning utan att barnen därigenom

dragas från sina vanliga levnadsförhållanden eller nödig övning för duglighet

och härdighet vid arbete.

Med fortsättningsskolan har alltså den högre folkskolan gemensamt,

att den liksom fortsättningsskolan ansluter sig omedelbart till folkskolan:

båda skolformerna mottaga endast sådana barn, som genomgått fullständig

folkskolekurs. Men under det att fortsättningsskolan hittills i stort sett

endast utgjort en repetitionskurs till folkskolan, anordnad under ett fåtal

timmar i veckan eller under några få veckor på året, har den högre folkskolan

i likhet med folkskolan och de allmänna läroverken varit anordnad

med daglig undervisning under ett eller flera läsår. Därmed sammanhänger

också, att den högre folkskolan avser att meddela ett högre kunskapsmått

än det, som meddelas i folkskolan. Men i likhet med fortsättningsskolan

har den högre folkskolans undervisning hittills i stort sett

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Käft en övervägande teoretisk läggning. Först på senare tiden hava liksom

ifråga om fortsättningsskolan mera kraftiga ansatser gjorts att giva höore

folkskolans undervisning en bestämd inriktning på det praktiska livet. °

Den högre folkskolan daterar sin tillkomst från den för vår folkundervisning

betydelsefulla riksdagen åren 1856—58. Med anledning av vid riksdagen

väckte motioner framställde sammansatta stats-, bevillnings- samt

allmänna besvärs- och ekonomiutskottet förslag om understöd åt högre

folkskolor. Utskottet yttrade därvid bland annat:

Ändamålet med dessa högre folkskolor måste i första rummet vara att åt arbetsklassens,

ej blott den förmögnes utan jämväl de fattigares barn, vilka blivit begåvade

med bättre fattningsförmåga samt visa framstående lärolust, beredes tillfälle att inhämta

för framtida självstudier behövliga förkunskaper ävensom att genom goda lärares

handledning vinna allmän förståndsutveckling samt sinneslyftning till deltagande

i fosterlandets och mänsklighetens högre angelägenheter och detta utan att genom

skolan ryckas ut ur deras vanliga levnadsförhållanden eller för mycket avhållas från

en för framtida arbetsduglighet nödvändig härdighet uti kroppsarbete.

Lätteligen inses den stora vikten utav att på detta sätt åt samhället tillgodogöra

samt bibehålla kärnfrisk deri talrika skara bland det uppväxande släktet, som tydligen

av naturen är danad att med det förtroliga kamratskapets övertygande och levande

inflytande verka under livet såsom andligt och lekamligt välgörande föredömen bland

ai betsklassen, ävensom att utgöra ett allt mer och mer utvecklat kommunal väsendes

säkraste stöd. Men lika lätt bör även inses, att för detta ändamål erfordras undervisningsanstalter,

inrättade med hänsikt till det särskilda syftemålet. Har man gjort sig

reda för detta, sa torde det vara klart, att de allmänna elementarläroverken, oaktat

utvecklingen av deras reallinjer, icke kunna motsvara här ifrågavarande skolors bestämmelse.

De i städerna belägna högre skolorna äro tillgängliga endast för de förmögnares

och de närmast boende mindre bemedlades barn; de vanor och anspråk, som där förvärvas,

äro föga ägnade för en lärjunge, utgången ur och ämnad att fortfarande tillhöra

den arbetande klassen; läster minernas långvarighet medgiver icke de för kroppsarbetsövningen

behövliga avbrotten, som vid en högre folkskola måste beredas; i följd därav

att undervisningen här maste avse eu plan, fullföljd genom skolans övre klasser, överhopas

lärjungarna med en mångartad kunskap, vartill de talrika begynnelsetrådarna

icke kunna mer än hastigt upptagas för att gagnlöst åter släppas på den kortare tid,

som den blivande arbetaren bör uteslutande sysselsättas med boken; och slutligen är

undervisnmgssättet ieke sådant, som enligt vad förut är antytt, synes böra iakttagas i

folkskolan. s

På grund av den framställda motiveringen hemställde utskottet, att

av de för folkundervisningens befrämjande avsedda medlen skulle avsättas

24,000 riksdaler riksmynt, varav skulle kunna till varje högre folkskola

utgå minst dubbla beloppet av vad som i distriktet sammanskötes, dock

för varje skola ej överstigande 1,000 riksdaler riksmynt.

Den föreslagna summan av 24,000 kronor beviljades av adels-, bor
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. MttjUx Nåd. Proposition Nr 96.

gare- och bondeståndet men förslaget avslogs av prästeståndet, vadan alltså

på grund av tre stånds samstämmiga beslut anslagssumman blev beviljad.

Riksdagen gjorde däremot den ändringen i utskottets förslag, att anslaget

till varje särskild skola skulle utgå med högst dubbla beloppet av vad som

i distriktet sammanskötes. Maximibeloppet av 1,000 kronor godkändes.

Vad Rikets Ständer i sin skrivelse anfört rörande de högre folkskolorna

fann Kungl. Maj:t kunna i väsentlig mån leda till folkskolans höjande

och ändamålsenliga utveckling, och i den kungl. kungörelse angående

åtgärder till folkundervisningens befrämjande, som utfärdades den

23 april01858, inrycktes därför bland annat eu punkt, varigenom till efterrättelse

meddelades: »att, därest ett stigande nit för folkbildningens be
främjande

utöver vad i folkskolestadgan i allmänhet vore avsett skulle

föranleda därtill, att för en eller gemensamt för flera församlingar på landet

inrättades sådan högre folkskola, som för de arbetsklassen tillhörande

barn, vilka blivit begåvade med högre fattningsförmåga och livlig håg

att lära, lämnade tillfälle att under handledning av lärare, vilken blivit

för studier, idkade vid universitet, väl vitsordad, vinna något högre mått

av bildning och inhämta gagneliga kunskaper utan att dragas ifrån sina

vanliga levnadsförhållanden samt nödig övning för duglighet och härdighet

vid kroppsarbete, så kunna understöd uppå hos Kungl. Maj:t skeende

anmälan tilldelas sådan skola till högst dubbla beloppet av vad därtill i

distriktet sammanskjutes, dock för varje skola icke överstigande 1,000

riksdaler riksmynt årligen».

Den höo-re folkskolan omfattades tydligen med stort intresse och stora

förhoppningar av de män, som beslutat dess tillkomst. Början syntes också

ganska lovande. Under första året inrättades nio högre folkskolor. Men

snart inträdde häri en tillbakagång, som till och med ledde till betydlig

sänkning av statsanslaget. I stället för att ökas minskades under den närmast

följande tiden de högre folkskolornas antal. Förnämsta orsaken

härtill låg utan tvivel däri, att själva folkskolan särskilt på landsbygden

ännu var så föga utvecklad. Därtill kommo vissa organisatoriska missförhållanden,

varjämte den omständigheten, att högre folkskolor tingo upprättas

blott på landsbygden, verkade tillbakahållande. Genom beslut av

1893 års riksdag medgavs visserligen, att det i riksstaten uppförda anslaget

till understöd åt högre folkskolor tick enligt Kungl. Maj:ts beprövande

användas jämväl till understöd åt högre tolkskolor, som upprättades

i stad, där varken allmänt läroverk eller pedadogi fanns. Men det

gick fortfarande ganska långsamt med den högre folkskolans utveckling.

Särskilt synas därtill tvenne orsaker hava bidragit: å ena sidan det otillräckliga

anslaget till varje skola, som icke medgav upprättande vid skolan

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

av mer än en årsklass, och å andra sidan den fastslagna begränsningen,

att ej statsunderstöd till högre folkskola kunde erhållas av vilket skoldistrikt

som helst.

Så småningom hava emellertid båda dessa hinder blivit undanröjda.

\ ad det förstnämnda hindret beträffar — anslagets otillräcklighet — avhjälptes

detta vid riksdagen 1897, som medgav, att statsunderstöd till

högre folkskola kunde utgå till två årsklasser vid varje skola, och än

ytterligare av 1909 års riksdag, som utsträckte medgivandet därhän, att

högre folkskola skulle kunna komma i åtnjutande av understöd för fyra

årsklasser. Genom beslut av 1913 års riksdag kan därjämte varje årsklass

uppdelas på två parallella linjer. 1909 års riksdag medgav jämväl, att

understöd till högre folkskola skulle kunna erhållas av vilket skoldistrikt

som helst, oberoende om i detsamma fanns allmänt läroverk eller ej.

En verklig lönereglering för den högre folkskolans lärare genomfördes

först av 1907 års riksdag. Den i anledning därav utfärdade

kungörelsen den 28 juni 1907 innehåller i kortfattad form de konstitutiva

bestämmelser för skolan, vilka ännu i allt väsentligt gälla för densamma.

Där behandlas sålunda skolformens kommunala ställning och egenskap

av praktisk överbyggnad till folkskolan, villkoren för statsbidragens åtnjutande

och storleken av desamma, anställandet av ordinarie lärare och

deras kompetens jämte löneförmåner, skolans årliga lärotid samt föreskrifter''

om att ett av Kungl. Maj:t fastställt reglemente skall finnas för varje

skola. Övriga bestämmelser, såsom om styrelse, läroplan, arbetsordning

m. m. ingå i de särskilda reglementen, som av Kungl. Maj:t fastställas för

varje skola.

För högre folkskolan gälla för närvarande vidare kungl. kungörelsen den

13 juni 1902 angående avlönande av vikarie för lärare vid högre folkskola

under tjänstledighet på grund av sjukdom, kungl. kungörelsen den 1 oktober

1915 angående statsbidrag för undervisning i slöjd samt kungl. kungörelsen

den 22 september 1917 angående tillfällig löneförbättring förlärare

vid högre folkskolor. Därjämte äro de högre folkskolorna inbegripna

i kungl. kungörelsen den 16 juni 1906 angående statsbidrag för undervisning

i huslig ekonomi.

De högre folkskolornas antal har under det senaste årtiondet visat en

stark tillväxt. Under det att deras antal år 1906—07 uppgick till endast

20, funnos höstterminen 1917, trots att under mellantiden åtskilliga högre

folkskolor övergått till kommunala mellanskolor, 50 sådana skolor. *Av

dessa arbeta 6 på en, 23 på två, 12 på tre och 9 på fyra årsklasser. Antalet

vid skolorna anställda lärare utgjorde 140. Vid skolorna undervisades

samma år tillsammans 2,809 lärjungar, därav 1,293 gossar och 1,516 flickor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 06.

Vad angår de särskilda skolornas organisation och undervisningsplaner,

förete de, även om vissa väsentliga grunddrag äro för dem alla gemensamma,

ej så få skiftningar, beroende på skolornas olika omfattning och

särskilda lokala förhållanden och önskemål. I sistnämnda avseende anser

jag mig här särskilt böra erinra om de av mig förut antydda, under de senare

åren starkt framträdande tendenserna att giva undervisningen en mera

omedelbar inriktning på det praktiska livet. Sålunda hava under den senare

tiden på vissa orter upprättats högre folkskolor med handelsundervisning,

för vilka Kungl. Maj:t fastställt reglementen. Likaledes har Kungl. Maj:t

meddelat fastställelse å reglemente för högre folkskola för husligt arbete.

Kommun, som upprättar högre folkskola, kan enligt kungl. kungörelsen

den 29 oktober 1909 få denna erkänd såsom kommunal mellanskola,

sedan mellanskolans undervisningsplan i dess helhet blivit i skolan tilllämpad

och sedan skolans undervisning och lärarnas kompetens blivit av

läroverksöverstyrelsen prövade.''

Det till de högre folkskolorna i riksstaten uppförda anslaget, vilket

sedan år 1904 har förslagsanslags natur, utgör för närvarande 157,000

kronor. Statsbidrag utgår med högst 1,200 kronor årligen för varje

årsklass och £år för varje skola ej överskrida 4,800 kronor om året.

Ytterligare bidrag med 1,200 kronor för år kan utgå till parallellavdelning

av årsklass; dock må sådant understöd utgå till endast en parallellavdelning

av en och samma årsklass, och skall sammanlagda antalet lärjungar

i årsklassens båda avdelningar utgöra minst 36. Utöver nu nämnda belopp

erlägger statsverket under vissa villkor 2/3 av ordinarie lärares lagstadgade

ålderstillägg.

2. Praktiska ungdomsskolor med speciell fackutbildning

till huvudsyfte.

1) Skolor för den lägre tekniska undervisningen.

När vid mitten av 1800-talet våra äldsta tekniska läroanstalter — det

år 1825 upprättade teknologiska institutet i Stockholm, numera tekniska

högskolan, och den år 1829 öppnade Chalmerska slöjdskolan i Göteborg,

numera Chalmers tekniska institut — småningom utvecklats till högskolor

med huvudsaklig uppgift att tillgodose den större industriens intressen,

framträdde behovet av särskilda skolor, i vilka den mindre industriens och

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 höft. (Nr 96). 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

hantverkets utövare utan allt för stora uppoffringar av tid och penningar

kunde förvärva en för deras behov mera lämpad teknisk utbildning. Med

detta behov förknippade sig ett annat. De ökade krav, som vid den tiden

allt mera ställdes på den tekniska högskolebildningen, nödvändiggjorde i

sm ordning en skärpning av inträdesfordringarna vid de högre° tekniska

läroanstalterna. Den tidens allmänna läroverk förberedde så gott som uteslutande

för universiteten, och deras undervisning hade en starkt utpräglad

humanistisk läggning. De tekniska högskolorna krävde ett nytt slags°förberedande

skolor, i vilka huvudvikten lades på de matematiska och naturvetenskapliga

ämnena. Sålunda leddes man till tanken på att hos oss liksom

i utlandet upprätta skolor, som skulle hava den dubbla uppgiften att

giva hantverkare, och mindre industriidkare en för deras verksamhet lämplig

utbildning och tillika förbereda för inträde vid de högre tekniska läroanstalterna.

I sådant syfte tillkommo våra s. k. tekniska elementarskolor,

den första i Malmö år 1853, den andra i Borås år 1856 samt den tredje och

fjärde i Örebro och Norrköping år 1857. Lärokurserna, som från början voro

dels .två- dels treåriga, utvidgades snart vid alla skolorna till tre år. Undervisningen

erhöll en i påfallande grad allmän matematisk-naturvetenskap
äggning,

. så att skolornas egenskap av tekniska läroanstalter endast

framträdde i jämförelsevis ringa grad.

Med industriens snabba utveckling visade det sig inom loppet av ett

tiotal år, att elementarskolorna hade svårt för att lösa sin dubbla uppgift.

Den mindre industriens och hantverkets utövare kunde icke längre vara

betjänta med den allmänna tekniska bildning, som stod dem till buds,

utan måste fordra en speciell teknisk bildning. Därtill kom, att de tekniska

högskolorna måste ytterligare höja sina inträdesfordrincrar ifråga

om både allmän bildning och speciella förkunskaper i matematiskt naturvetenskapliga

ämnen.

Detta ledde under 1870-talet till en omorganisation av de tekniska

elementarskolorna. I de nya, den 15 juni 1877 utfärdade staderna för

dessa skolor fastslogs såsom skolornas uppgift att meddela elementära tekniska^

kunskaper åt ynglingar, som ville förbereda sig för utövandet av industriell

verksamhet. Skolornas tidigare uppgift att förbereda för inträde

vid högre tekniska läroverk bortföll. Denna övertogs närmast av den allt

mera utvecklade reala linjen vid de allmänna läroverken. För att möjliggöra

en grundligare , behandling av de rent tekniska ämnena infördes i

skolorna en uppdelning i fackavdelningar, så att lärjungarna för de tre

sista terminerna hade att välja mellan en mekaniskt-teknisk och en kemiskt-teknisk,

vid skolorna i Norrköping och Malmö dessutom en by^o-nadsteknisk

linje. °

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Med de äldsta tekniska elementarskolorna voro redan från början enligt

utländskt mönster förenade söndags- och aftonskolor för i arbete eller

lära anställda personer. Mera fristående sådana skolor funnos dock redan

förut på centrala orter. Så hade år 1844 i Stockholm grundats »söndagsritskolan

för hantverkare», vilken senare nådde en betydande utveckling

och ännu existerar i den nuvarande tekniska skolan i Stockholm. Likaledes

hade år 1848 av slöjdföreningen i Göteborg grundats en söndags-och

aftonskola, vilken jämväl undergått en stark utveckling och ännu fortlever

i slöjdföreningens i Göteborg skola. På statens bekostnad inrät^.- des under 1850-talet en teknisk söndags- och aftonskola i Eskilstuna. År

1877 beviljade riksdagen för första gången ett särskilt anslag till de tekniska

söndags- och aftonskolorna.

Vid sidan av nu nämnda anstalter för den tekniska undervisningen

hade på olika tider även några speciella fackskolor uppstått, nämligen

bergsskolorna i Filipstad och Falun, den förra grundad år 1830, den senare

år 1871, samt vävskolan i Borås, grundlagd år 1866. Dessa äga fortfarande

bestånd. De båda bergsskolorna underhållas av brukssocieteten och äro i

åtnjutande av statsanslag sedan år 1874. Vävskolan i Borås uppehälles sedan

år 1868 på statens bekostnad men med bidrag av Alvsborgs läns landsting.

Den gestaltning det lägre tekniska undervisningsväsendet sålunda fick

på 1870-talet har det sedermera alltjämt i huvudsak bibehållit. Utvecklingen

har fortskridit utefter de då lagda linjerna.

I fråga om de tekniska elementarskolorna är därvid dock att märka,

att flera av dessa skolor under de senare åren undergått utvidgningar.

Sålunda har skolan i Borås år 1896 erhållit en särskild fackavdelning för

byggnadskonst, skolan i Örebro år 1901 likaledes en avdelning för byggnadskonst

och år 1915 en elektroteknisk avdelning. Vid skolorna i Malmö

och Örebro hava upprättats parallellavdelningar inom samtliga årsklasser,

och vid den senare skolan finnes en tredje sådan avdelning i de två lägsta

årsklasserna. Därtill kommer, att en ny teknisk elementarskola med tre

fackavdelningar år 1901 inrättats i Härnösand.

Vad beträffar de tekniska söndags- och aftonskolorna eller, såsom de

numera kallas, de lägre tekniska yrkesskolorna, hava dessa särskilt under

de tre sista decennierna företett en rätt ansenlig tillväxt. År 1874 funnos,

oberäknat slöjdskolan i Stockholm och tekniska söndags- och aftonskolan

i Eskilstuna, endast 14 skolor av detta slag med ungefär 2,000 lärjungar.

Läsåret 1916 —17 uppgick de statsunderstödda lägre tekniska yrkesskolornas

antal till 79 med omkring 9,000 lärjungar. Särskilt har tekniska skolan i

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Stockholm vunnit en betydande utveckling. Vid den omorganisation, som

skolan under åren 1878 och 1879 undergick, uppdelades den på fyra avdelningar:

en teknisk afton- och söndagsskola, en teknisk skola för kvinnliga

lärjungar, en högre konstindustriell skola och en byggnadsyrkesskola. År

1890 utvidgades den ytterligare med en maskinyrkesskola. Slöjdföreningens

i. Göteborg skola, som sedan år 1907 är i åtnjutande av statsunderstöd, har

likaledes företett en stark utveckling. I anslutning till tekniska söndagsoch

aftonskolan i Eskilstuna inrättades år 1886 en fackskola för finare smidesoch

metallindustri, vilken från och med år 1889 åtnjuter statsbidrag. Den

sålunda utvidgade skolan benämnes numera tekniska skolan i Eskilstuna.

Vävskolan i Borås arbetar numera på två avdelningar, en för manhga

lärjungar, som ämna utbilda sig till verkmästare, mönsterritare

och fabrikanter, samt en för kvinnliga lärjungar, vilka önska ägna sio- åt

konstvävnad och textil hemindustri.

De nuvarande lägre tekniska undervisningsanstalterna låta alltså i stort

sett fördela sig på följande grupper, nämligen:

1. Yrkesskolor med uppgift att meddela lämplig undervisning åt personer,

vilka såsom lärlingar eller arbetare äro sysselsatta i hantverk och

industri samt önska inhämta vissa tekniska eller''kommersiella kunskaper.

dill denna grupp äro att hänföra de lägre tekniska yrkesskolorna,

slöjdföreningens i Göteborg skola, tekniska afton- och söndagsskolan samt

tekniska skolan för kvinnliga lärjungar vid tekniska skolan i Stockholm

ävensom tekniska skolan i Eskilstuna. Dessa skolor äro i övervägande

grad afton- och söndagsskolor med ett mindre antal kurser förlagda till

dagen eller tidigare eftermiddagstimmar.

2. Fackskolor med uppgift att giva en för verksamhet inom någon

viss industrigren lämpad teknisk fackbildning. Hit höra de båda bergsskolorna

i Filipstad och Falun, vävskolan i Borås samt byggnads- och

maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan i Stockholm.

3. Tekniska elementarskolor med uppgift att meddela elementära tekniska

kunskaper åt ynglingar, som önska utbilda sig för utövande av industriell

verksamhet.

Till denna grupp höra de fem tekniska elementarskolorna i Malmö, Borås,

Örebro, Norrköping och Härnösand. Nu gällande stadgar för dessa skolor äro

utfärdade den 15 juni 1877 med ändringar den 10 december 1886, den 29

maj 1896, den 9 november 1900, den 9 juni 1905 och den 26 oktober 1906.

4. Högre konstindustriella skolan vid tekniska skolan i Stockholm är

i sitt slag enastående i vårt land. Dess uppgift är att lämna personer med

erfarenhet inom vissa grenar av konsthantverket tillfälle till större full
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. AlajUs Nåd. Proposition Nr 00.

ändning i deras yrkesutbildning. Inom densamma finnes eu avdelning för

utbildning av lärare i teckning, välskrivning och modellering.

För år 1918 utgå under åttonde huvudtiteln statsanslag till den lägre

tekniska undervisningen med sammanlagt 52G, 147 kronor. Härav komma

på de lägre tekniska yrkesskolorna 140,000 kronor, på tekniska skolan i

Stockholm 119,000 kronor, på tekniska skolan i Eskilstuna 15,337 kronor,

på slöjdföreningens i Göteborg skola 30,000 kronor samt på de tekniska

elementarskolorna 221,810 kronor. Till vävskolan i Borås utgå under

sjunde huvudtiteln 8,150 kronor och till bergsskolorna i Tilipstad och Falun

under samma huvudtitel 29,100 kronor.

Samtliga nu nämnda läroanstalter lyda under ecklesiastikdepartementet

med undantag av vävskolan i Borås samt bergsskolorna i Filipstad och

Falun, vilka sortera under finansdepartementet.

2) Skolor för den lägre handelsundervisningen.

Våra nuvarande lägre handelsundervisningsanstalter hava samtliga utan

undantag tillkommit på enskilt eller kommunalt initiativ. Huru mycket än

på denna väg må hava åtgjorts, är dock påfallande vilken ringa omfattning

handelsundervisningen i stort sett hos oss ännu erhållit.

För det högre stadiet av denna undervisning saknades länge tillräckligt

många, lämpligt anordnade läroanstalter. För vad som sålunda brast

fick man, så gott sig göra lät, söka nödtorftig ersättning dels genom att

tillgodogöra sig den högre allmänbildning, våra allmänna läroverk meddelade,

tillika med den teoretiska och praktiska utbildning, som kunde vinnas

genom deltagande i köpmansyrket, dels ock genom att söka utbildning

i utlandets handelsundervisningsanstalter.

För det lägre stadiet av nu ifrågavarande undervisning hade så småningom

under tidernas lopp här i landet växt fram ett ganska utbrett

men oordnat system av enskilda läroanstalter av mycket olika beskaffenhet

och med skiftande organisation. I stor utsträckning fick den i yrkesarbetet

förvärvade erfarenheten ersätta vidare utbildning.

Oaktat redan vid riksdagen år 1823 fråga väcktes om statens ingripande

till befrämjande av handelsutbildningen, dröjde det hela sjuttio år, innan

någon handelsundervisningsanstalt här i landet erhöll statsunderstöd. Detta

skedde nämligen först år 1893, då Göteborgs handelsinstitut och Frans

Schartaus handelsinstitut i Stockholm tilldelades ett gemensamt anslag å

15,000 kronor. Redan fyrtio år tidigare hade staten upprättat den första

tekniska elementarskolan. För närvarande tillgodoses det högre stadiet av nu

opaginerad Kontrollera mot PDF

d0 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

ifrågavarande undervisning av de sex statsunderstödda handelsgymnasierna

i Göteborg, Stockholm, Malmö (statsunderstöd sedan år 1908), Hälsingborg

(statsunderstöd sedan år 1912), Örebro och Norrköping (de båda sistnämnda

statsunderstödda sedan år 1914). Ställda under statens inseende, ehuru utan

statsunderstöd, äro dessutom två med handel sgymnasierna jämförliga läroanstalter,

nämligen högre handelsinstitutet vid Gävle borgarskola och den

s. k. A-kursen vid Bröderna Påhlmans handelsinstitut i Stockholm.

, Handelsinstitutens kurser äro i regeln tvååriga. För att vinna inträde

fordras i allmänhet att innehava de kunskaper, som meddelas i de allmänna

läroverkens sex nedre klasser. Genomsnittsåldern för de i den tvååriga

kursens första klass nyintagna är något över 17 år.

Antalet elever vid de statsunderstödda handelsgymnasierna var höstterminen

1916 sammanlagt omkring 700.

För närvarande äro för de statsunderstödda handelsgymnasierna och

därmed sammanhängande ändamål i riksstaten uppförda anslac å sammanlagt

139,000 kronor.

I motsats till vad fallet redan sedan 40 år tillbaka är med den primära

tekniska yrkesutbildningen åtnjuter motsvarande undervisning för

handelns vidkommande ännu intet direkt understöd från statens sidaf Det

enda, som i detta fall kan anses vara åtgjort, är, att undervisning i till

handelsutbildningen hörande ämnen förekommer vid vissa av de statsunderstödda

lägre tekniska yrkesskolorna och vid en och annan av de likaledes

statsunderstödda högre folkskolorna. I övrigt är all undervisning

överlämnad åt den enskilda företagsamheten.

3) Skolor för den lägre lantbruk sundervisning en.

För den lägre lantbruksundervisningen finnas för närvarande i vårt

land följande tre slags skolor: lantbruksskolor, lantmannaskolor och lanthushållsskolor,

tillkomna i nu nämnd ordning.

Lantbruksskolans ändamål är att bibringa undervisning i lanthushållningens

utövande samt meddela övning och färdighet i lantmannaarbetens

ordnande, ledning och utförande. Kursen är dels tvåårig, lämpad

närmast efter förhållandena i södra och mellersta Sverige och avsedd att

utbilda arbetsförmän för det större jordbruket, dels ettårig, lämpad efter

de i Norrland och Dalarna rådande förhållandena och avsedd att bereda

unga män allmän praktisk-teoretisk jordbruksundervisning. Första gemensamma

reglementet för lantbruksskolorna utfärdades år 1851. Nuvarande

reglemente är av den 19 oktober 1911. År 1916 voro 12 lantbruksskolor

i verksamhet med tillsammans 322 elever.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr .96''.

Lantmannaskolan med uteslutande teoretisk undervisning avser att

meddela kunskap i grunderna för lanthushållningens utövande med huvudsakligt

avseende å förhållandena vid medelstora och mindre jordbruk.

Lantmannaskolan, som åtnjuter statsunderstöd sedan år 1887, har från början

uppstått som en senare avdelning av folkhögskolan. Kursen har hittills

fortgått minst 20 veckor. Elevernas minimiålder skall vara fyllda 18 år.

Nuvarande reglemente är av den 10 juni 1912. År 1916 åtnjöto 890-unga

män undervisning i 43 lantmannaskolor.

Lanthushållsskolan, den yngsta av våra lantbruksundervisningsanstalter

(understödd sedan år 1912), har till uppgift att utbilda unga kvinnor till

dugliga husmödrar på landet och för sådant ändamål meddela dem praktisk

och teoretisk undervisning i huslig ekonomi och de lantgöromål, som å den

ort, där skolan är belägen, utföras av kvinnor. Lanthushållsskolorna äro

i regeln förlagda till folkhögskolor och lantmannaskolor men äro även fristående.

Lärokursen har hittills fortgått minst 12 veckor. Elevernas minimiålder

skall vara minst 16 år. Nuvarande reglemente är av den 29

juni 1912. År 1916 uppgingo lanthushållsskolornas antal till 27 med 43

kurser och sammanlagt 691 elever.

Samtliga nu nämnda läroanstalter hava uppstått genom privat initiativ

och ägas antingen av enskilda personer och garantföreningar eller av

landsting och hushållningssällskap. För närvarande utgår statsbidrag till

lantbruksskolorna med 196,500 kronor, till lantmannaskolorna med 200,000

kronor och till lanthushållsskolorna med 60,000 kronor.

Förutom nu nämnda anstalter för den lägre lantbruksundervisningen

hava under det senast förflutna årtiondet åtgärder under skilda former

vidtagits för att bereda i mindre jordbruk redan deltagande män och

kvinnor ökade kunskaper i lanthushållningens olika grenar. De kurser,

som för sådant ändamål med stöd av statsmedel upprättats av hushållningssällskapen,

sammanfattas vanligen under benämningen småbrukar kur ser.

Med undantag av de av mig förut omnämnda sporadiska försöken

att anordna jordbruksundervisning i samband med vissa fortsättningsskolor

saknas för närvarande i vårt land särskilda anstalter för att bereda landsbygdens

ungdom under de tidigare ungdomsåren någon ordnad undervisning

i lantbruksgöromål. De år, som närmast följa på folkskolekursens

avslutande, tillbringas av denna ungdom i allmänhet i hemmen med sysselsättningar,

som mer eller mindre anknyta sig till jordbruksdriften, men

härunder är intet tillfälle berett denna ungdom att, i likhet med vad i

många fall för ungdomen i städerna äger rum t. ex. i de lägre tekniska

yrkesskolorna, genom särskilt anordnad undervisning få inhämta några

grundläggande och intresseväckande kunskaper i det yrke, vari dess krafter

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

tagas i anspråk. Detta förhållande är så mycket mera anmärkningsvärt,

som antalet av dem, som begagna sig av undervisningen i lantbruksskolorna,

lantmannaskolorna och lanthushållsskolorna, såsom av den av mig lämnade

redogörelsen framgår, är jämförelsevis ringa.

Innan jag avslutar redogörelsen för nu ifrågavarande grupp av ungdomsskolor,

anser jag mig även böra erinra om den verksamhet, som utförts

och utföres av våra folkhögskolor. Dessa skolor hava visserligen icke

någon speciell inriktning på jordbruket — de vilja i främsta rummet

genom en allmänt väckande undervisning meddela rent medborgerliga kunskaper

— men genom den fostrande andan i sin verksamhet och genom

hela läggningen av sitt arbete hava de i hög grad bidragit till att hos

landsbygdens befolkning i de trakter, där de äro förlagda, icke blott väcka

intresse för och kärlek till jordbrukarens yrke utan även i viss utsträckning

meddela för detta yrke nyttiga insikter. För närvarande finnas

48 folkhögskolor i vårt land, till vilka statsanslag för år 1918 äro under

riksstatens åttonde huvudtitel uppförda med ett belopp av sammanlagt

682,000 kronor. °

4) Anstalter för undervisning i husligt arbete.

Under beteckningen husligt arbete inbegriper jag såväl hushållsgöromdl

(huslig ekonomi) som kvinnlig slöjtl (kvinnligt handarbete).

Tanken på att införa undervisning i hushållsgöromdl i skolorna väcktes

hos oss i slutet av 1880-talet, och det första statsanslaget för samma ändamål

beviljades av 1892 års riksdag. Detta anslag, som utgick till statens

högre lärarinneseminarium i Stockholm, var avsett till utbildning av lärarinnor

i ämnet.

År 1896 medgav riksdagen, att av anslaget till högre skolor för kvinnlig

ungdom särskilda understöd för undervisning i huslig ekonomi finge

utgå. Till en början erhöllo blott två flickskolor understöd för nämnda

ändamål, vardera med ett mindre belopp. Vidare anvisade riksdagen år

1906 ett anslag till undervisning i samma ämne vid folkskolor, högre folkskolor

och folkhögskolor, år 1912 ett anslag till anordnande av lanthushållsskolor

samt år 1917 ett anslag till upprättande av husmodersskolor. Efter

hand hava sedermera nya läroanstalter å området uppstått och undervisning

i huslig ekonomi i allt större utsträckning införts i såväl högre som

lägre skolor, vilket åter medfört en avsevärd höjning av statens utgifter

för ifrågavarande ändamål.

I riksstaten för ar 1918 äro för undervisning i huslig ekonomi vid

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kvnyl. Maj:tu Ndd. Proposition Nr Öl!.

folkskolor, högre folkskolor och folkhögskolor, för lanthushållsskolor och

för lantmannaskolor upptagna anslag, vilka sammanlagt uppgå till ‘250,000

kronor.

Härjämte utgå bidrag av statsmedel till undervisning i huslig ekonomi

från åtskilliga i riksstaten under åttonde huvudtiteln uppförda anslag,

som äro avsedda jämväl för andra ändamål. Sålunda är av det i

riksstaten för 1918 upptagna extra anslaget till högre lärarinneseminariet

och därmed förenade läroanstalter ett belopp av 11,200 kronor beräknat

till uppehållande av den med seminariet förenade hushållsskolans verksamhet.

Det gemensamma reservationsanslaget till privatläroverk och förslagsanslaget

till kommunala mellanskolor äro jämväl till en del avsedda

för undervisning av här ifrågavarande slag.

Vad beträffar undervisningens omfattning, meddela för närvarande ungefär

två tredjedelar av de högre flickskolorna samt ett fåtal högre samskolor,

enskilda och kommunala mellanskolor — tillsammans ungefär 60 skolor —

undervisning i huslig ekonomi. Av folkskolorna hava enligt senast tillgängliga

uppgifter, som avse redovisningsåret 1915—1916, 727 skolor — motsvarande

ungefär 11 % av samtliga — infört ifrågavarande ämne i sin undervisning.

Av nyssnämnda antal folkskolor äro 513 belägna i städer och 214

på landsbygden. Under samma år meddelades vidare undervisning i huslig

ekonomi vid ett 30-tal högre folkskolor och folkhögskolor samt vid ett

10-tal s. k. vandrande skolkök.

Beträffande grunder och villkor för erhållande av statsbidrag från

nämnda anslag vill jag i korthet framhålla följande.

För kommunala mellanskolor äro i förevarande hänseende bestämmelser

givna i kungl. kungörelser den 29 oktober 1909 och den 8 december 1911.

Till folkskolor, högre folkskolor eller folkhögskolor utgår enligt kungl.

kungörelser den 16 juni 1906 och den 11 juni 1909 för varje kurs i huslig ekonomi,

omfattande minst trettio arbetsdagar, av statsmedel ett bidrag av

100 kronor, därav 75 kronor såsom bidrag till lärarinnans avlöning samt

25 kronor såsom bidrag till bestridande av övriga löpande utgifter, dock

ej för lokal och bränsle, under villkor bland annat:

att undervisningen, som huvudsakligen bör vara praktisk, pågår under

tillsammans minst fyra timmar om dagen,

att undervisningen, såvitt den meddelas i folkskola eller särskild anstalt,

ej meddelas åt andra elever än flickor, som antingen äro intagna i

folkskola och vare sig där uppflyttats till fjärde årsklassen eller uppnått

tolv års ålder eller ock avslutat sin skolgång och, där undervisningen

meddelas i folkskola, icke äro över aderton år gamla,

att antalet elever i varje kurs är minst åtta, högst tjugu, samt

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 höft. (Nr 96.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

att, därest i samma skolkök flera kurser anordnas under samma kalenderår,

statsbidrag dock icke utgår för mer än högst sex kurser årligen.

Kurserna vid folkskolan omfatta antingen en arbetsdag i veckan under

1 — 2 terminer eller också en sammanhängande lärotid på G—7 veckor.

Genom kungl. kungörelsen den 11 december 1917 har möjlighet beretts

skoldistrikt, som sådant önskar, att göra undervisningen i husli"''

ekonomi obligatorisk för flickor, som äro intagna i folkskola och vare sig

där uppflyttats till fjärde årsklassen eller uppnått tolv års ålder.

Vad slutligen lanthushållsskolorna beträffar, utgår till dylik skola jämlikt

kungl. kungörelse!'' den 29 juni 1912 och 18 juni 1915 statsbidrag med

ett belopp av högst 1,800 kronor, därav 1,000 kronor såsom grundanslag.

År tanken att göra huslig ekonomi till ett skolämne av jämförelsevis

sent datum, så är åter kvinnlig slöjd eller kvinnligt handarbete ett gammalt

skolämne. Det är dock knappast mer än tjugu år sedan staten först

började att ekonomiskt understödja denna undervisning. Frågan upptogs

visserligen redan år 1877 i sammanhang med den då av Kungl. Maj:t gjorda

framställningen till riksdagen om statsbidrag till undervisning i slöjd

vid folkskolorna, men avvisades därmed, att de kostnader, anordnandet av

sådan undervisning komme att medföra, ej kunde bliva betydliga och att

understöd därtill av staten icke syntes behöva givas på annat sätt, än att

tillfälle till undervisning i kvinnlig slöjd bereddes vid statens seminarier

för bildande av folkskollärarinnor.

Sedan Irågan i slutet av 1880- och början av 1890-talet motionsvis

upprepade gånger bragts till behandling i riksdagen, beslöt 1893 års riksdag

en skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t, I proposition till 1896 års

riksdag föreslog därefter Kungl. Maj:t riksdagen, att skoldistrikt, som

genom intyg av vederbörande lolkskolinspektör visat sig hava på ändamålsenligt

sätt i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola anordnat

undervisning i kvinnlig slöjd, bestående i stickning, stoppning, lappning,

linne- och klädsömnad, samt, där omständigheterna sådant medgåve.

i spånad och vävning samt flätningsarbeten, utan att undervisningen i

folkskolans läroämnen därigenom eftersattes, måtte av statsmedel för varje

skola, vari antalet slöjdande flickor uppginge till minst tio, erhålla ett

årligt understöd av 30 kronor, därest undervisningen uti ifrågavarande

ämne påginge minst 4 timmar i veckan under hela den för folkskolan

bestämda årliga lästiden, samt att skoldistrikt, om i en dylik skola antalet

av dem, som deltoge i slöjdundervisningen, vore så stort, att de för denna

undervisning vore delade i två eller flera avdelningar, måtte på angivna

villkor för varje sådan avdelning, vari antalet slöjdande uppginge till

minst tjugufem, erhålla likaledes ett årligt understöd av 30 kronor.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

Kui)"l. Maj:ts framställning bifölls av riksdagen, varefter kungl. kungörelse

f ämnet utfärdades den 29 maj 1896. Denna kungörelse har

sedermera ersatts först av kungl. kungörelsen den 25 maj 1900 och därefter

av kungl. kungörelsen den 16 juni 1906, vilken med vissa ändringar

av den 9 oktober 1914 för närvarande är gällande.

Enligt sistnämnda kungörelse kan skoldistrikt, som i folkskola, mindre

folkskola°eller särskild slöjdskola anordnat undervisning i slöjd, i vilken

under kalenderår minst tio flickor varit för deltagande i slöjdundervisningen

vid värjo lästermins början inskrivna, av statsmedel erhålla till lärarinnans

avlöning ett bidrag för år efter trettio öre för slöjdtimme med

högst 40 kronor 50 öre för varje skola eller slöjdavdelning, under villkor:

att slöjden bestått i stickning, linnesömnad, stoppning och lappning

samt, där omständigheterna så medgivit, klädsömnad, spånad, vävning och

flätningsarbeten. .

att, enligt intyg av statens vederbörande folkskolinspektör, slöjdundervisningen

varit anordnad på ändamålsenligt sätt, utan att underi isnin

oen i folkskolans övriga läroämnen därigenom eftersatts,

att samma undervisning under året pågått minst 100 timmar, fördelade

på minst 26 veckor med 2 till 6 timmar i veckan och högst 4

timmar om dagen, samt .

att tiden för slöjdundervisningen sammanfallit med arbetstiden i den

skola, till vilken de slöjdande hört, eller ock till en del med denna och

till återstående delen, dock ej mer än en fjärdedel, med arbetstiden i

småskola eller fortsättningsskola inom distriktet.

Antalet flickor, som under redovisningsåret 1915—1916 deltogo i den

kvinnliga slöjden i folkskolorna, belöpte sig till 169,677, av vilka 108,910

tillhörde landsbygden och 60,767 städerna. Det i riksstaten för år 1918

uppförda förslagsanslaget till undervisning i kvinnlig slöjd belöper sig till

370,000 kronor. .

Sedan år 1916 utgår enligt kungl. kungörelsen den 1 oktober 1915

anslag för undervisning i slöjd vid statsunderstödda högre folkskolor (förslagsanslag

å 8,500 kronor) enligt följande grunder:

Understöd för undervisning i slöjd vid statsunderstödd högre folkskola må utgå

såsom bidrag till lärares avlöning med ett belopp av 1 krona 25 öre för undervisningstimme,

som varit förlagd utom den för den övriga undervisningen pa vederbörligt

sätt fastställda lärotiden, dock med högst 275 kronor årligen for varje skola eller

slöjdavdelning, allt under följande villkor:

att undervisningen varit anordnad i lämpliga slöjdarter och anpassad tor det åldersstadium,

som den högre folkskolan avser, samt huvudsakligen utgjort en vidare

utveckling i praktisk riktning av folkskolans undervisning i slöjd;

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Beform
eträranden.

Kungl. Alaj.-ts Nåd. Proposition Nr 96.

att slöjdundervisningen i varje skola eller slöjdavdelning pågått minst 60 och

o“°f?Sr ÅVjTf arllge,n ut°ver <?en for den Övriga undervisningen på vederbörligt

satt faststallda tiden; dock att av sistnämnda tid ytterligare högst 216 timmar årligen

eller o timmar varje vecka ma kunna användas till undervisning i slöjd •

att antalet slöjdande lärjungar i skolan vid läsårets början utgjort minst tio

gossar etter tio flickor och att de, så länge de under året tillhört skolan, i allmänhet

deltagit i undervisningen eller, om antalet gossar eller flickor i skolan icke uppgått

till tio, att samtliga i skolan inskrivna gossar eller flickor, så länge de under året t.illnort

skolan och provats skäligen kunna deltaga i undervisningen, deltagit däri;

o 5 1 0m 1 d7 ‘, s,kola antalet slöjdande lärjungar varit så stort, att de uppdelats

pa avdelningar, statsbidrag må utgå för varje avdelning, om de slöjdande i avdelningen

vid lasarett början uppgått till minst 10 och om de, så länge de under året tillhört

skolan, i allmänhet deltagit i undervisningen;

att undervisningen bestritts av lärare och lärarinnor, som enligt provning av folkskoloverstvrelsen

ägt därför nödiga insikter och behövlig duglighet; samt °

att läroplan för slöjdundervisningen blivit av folkskolöverstyrelsen godkänd.

Från och med läsåret 1905—1906 har särskilt statsbidrag kunnat erhållas

till lärarinnor i kvinnligt handarbete vid statens samskolor, och

1917 års riksdag har bifallit en av Kungl. Maj:t gjord framställning

om statsbidrag till undervisning i slöjd vid de kommunala mellanskolorna.

Jämväl vid de högre flickskolorna och med dem jämställda läroanstalter

utgår jämlikt ovannämnda kungl. kungörelse den 29 oktober 1909 statsbidrag

för undervisning i kvinnligt handarbete.

För utbildningen av lärarinnor i kvinnligt handarbete är sörjt genom

särskilda läroanstalter, till vilkas understödjande från statens sida å 1918

års riksstat finnes uppfört ett förslagsanslag, högst 11,100 kronor. Vid

samtliga kvinnliga folkskoleseminarier och flertalet smäskoleseminarier åtnjuta

de blivande lärarinnorna undervisning i kvinnligt handarbete.

II. Reformsträvanden och kommittéer.

Av den kortfattade översikt jag nu lämnat av våra praktiska un,rdomsskolor

framgår, att alltjämt under tidernas lopp och särskilt under

de senaste årtiondena på samtliga de olika undervisningsområdena strävanden

och ansatser gjort sig gällande i syfte att föra utvecklingen framåt

för att tillgodose de nya krav, som de ändrade tidsförhållandena fört med

sig. Det framgår därvid alldeles särskilt, att riksdagen genom alltjämt

ökade anslagsbeviljanden i hög grad visat sig behjärta de önskemål, som

antingen genom framlagda regeringspropositioner eller inom riksdagen

väckta motioner blivit framförda. Men av den lämnade redogörelsen fram
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

l\ungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

går lika oförtydbart, att de huvudsakliga organisationerna inom vart och

ett av de berörda undervisningsområdena i stort sett åro oförändrat desamma,

som de voro, när de en gång för ganska lång tid tillbaka och

under helt andra förhållanden än de nuvarande koinrno till stånd. Detta

gäller framför allt vår fortsättningsskola, som i det hela ännu är densamma,

som den var, då den för 40 år sedan erhöll en fastare organisation.

Något liknande gäller i viss mån även den högre folkskolan. Och

vad de tekniska undervisningsanstalterna beträffar, befinna sig dessa i

grundväsentliga avseenden på samma ståndpunkt som när de för snart 50

år sedan omorganiserades. För handelsundervisningens vidkommande avse

de under senare åren vidtagna förbättringarna det högre stadiet — handelsgymnasierna

— under det att för det lägre så gott som intet blivit

åtgjort. Och detsamma är förhållandet med lantbruksundervisningen.

Även här har utvecklingen nästan uteslutande rört sig kring den senare

ungdomsåldern.

Under sådana förhållanden kan det icke väcka undran, att, i samma

mån som de förändrade tidsförhållandena gjort bristerna i de gamla organisationerna

allt mera kännbara och visat otillräckligheten av de förbättringar,

som mera tillfälligtvis blivit vidtagna, även de röster blivit allt

flera och allt kraftigare, som ropat på en mera genomgripande, efter det

nuvarande tidsläget lämpad organisation av de undervisningsanstalter, som

nu äro i fråga. Dessa röster hava kommit från såväl vår tids många sammanslutningar

för fackliga, sociala och sedliga syften som ock de statsvårdande

institutioner och organ, som närmast hava sig dessa angelägenheter

anförtrodda. Det kan givetvis icke bliva fråga om att här lämna

någon uttömmande eller i enskildheter gående redogörelse för allt vad

som i sådant avseende förekommit. Jag anser mig här blott behöva omnämna

några av de för frågans senare utveckling mera betydelsefulla företeelserna

av nu angivna slag.

För att börja med frågan om den tekniska yrkesutbildningen,

erinrar jag sålunda om den av det år 1897 hållna nordiska tekniker mötets

förvaltning sutskott i september 1898 gjorda underdåniga framställningen

om tillsättandet av en kommitté för utarbetande av förslag till förändrad

organisation av de tekniska elementarskolorna ävensom om de av det fjärde

allmänna teknikermötet i Norrköping år 1906 gjorda uttalandena angående

ordnandet av den lägre tekniska undervisningen. Vidare har Sveriges

hantverksorganisation, vilken sammanslutning i främsta rummet intresserar

sig för hantverkets och den mindre industriens främjande, såväl

på offentliga möten som i flera olika framställningar till Kungl. Maj:t

under åren 1906—1909 påyrkat åtgärder för höjande av undervisningen

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Tillsatta

kommittéer.

vid de lägre tekniska yrkesskolorna dels genom ökade anslag, dels genom

inrättande av praktiska tillämpningskurser vid samma skolor, dels ock genom

tillsättandet av en särskild överstyrelse för rikets lägre tekniska skolor

och anordnandet av kurser för utbildning av lärare för de tekniska

yrkesskolorna.

För handelsundervisningens vidkommande har Jcommerskolleglunt

i underdånig skrivelse den 1 juni 1908 upptagit till behandling frågan om

ordnandet av denna undervisning och hemställt om vidtagande av utredning

i ämnet. Riksförbundet av affärsanställda har sedermera (år 1913)

gjort underdånig framställning angående beredande av statsanslag till den

lägre handelsundervisningen.

Cö c o

Åtgärder för främjande av den kvinnliga ungdomens utbildning

i husliga göromål in. m. hava påyrkats av bland andra centralstyrelsen

för svenska skolkökslärarinnornas förening, styrelsen för fackskolan för

huslig ekonomi i Uppsala samt vederbörande styrelser för åtskilliga av

moderata kvinnoförbundets lokalavdelningar.

I nu omnämnda framställningar träder den speciellt fackliga synpunkten

i förgrunden.

Ur en mera allmän och vidare synpunkt behandlas spörsmålet

om ungdomens praktiska uppfostran i den av hushållningssällskapens ombudsmöte

år 1908 till Kungl. Maj:t framförda hemställan, att Kungl. Maj:t

måtte taga i övervägande, huruvida icke en fullständig omorganisation i

praktisk riktning av hela vårt folkbildningsväsen borde genomföras, så att

det hela bleve satt i ett system, vilket bibringade på varje Utvecklingsstadium

det därför och med hänsyn till lokala förhållanden bäst lämpade

mått och slag av praktiska kunskaper och färdigheter. Slutligen har

centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening år 1908 hemställt

om ändring i gällande bestämmelser för fortsättningsskolan i riktning

att skolans undervisning måtte bliva ägnad att skickliggöra lärjungen

att taga verksam del i det praktiska livets sysselsättningar och på samma

gång meddela sådan borgerlig bildning, som den vuxne måste äga för ätt

rätt kunna fylla sin plats i det nutida samhällslivet inom kommun och stat.

Förutom i nu berörda framställningar från allmänt och enskilt håll

har frågan om ungdomens uppfostran och utbildning i praktisk riktning

vid upprepade tillfällen varit föremål för motioner och överläggningar

inom riksdagen. Till dessa skall jag i ett senare sammanhang återkomma.

Det behov av praktiska ungdomsskolor, som de förändrade tidsförhållandena

framkallat, har alltså inom vida kretsar gjort sig alltmer känbart

och även, såsom jag nu påvisat, funnit talrika och betydelsefulla förespå
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl MajUs Nåd. Proposition Nr DO.

30

kåre. Samma behov har också föranlett Kungl. Maj:t att tid efter annan

uppdraga åt särskilda kommittéer eller sakkunniga att beträffande

olika områden, som här komma ifråga, verkställa utredning och framlägga

förslag.

Sålunda har Kungl. Maj:t den 13 juli 1906 uppdragit åt en kommitté

att efter verkställd granskning av gällande bestämmelser rörande organisationen

av och planen för folkskoleseminarierna i riket ävensom av

övriga i omedelbart samband därmed stående föreskrifter rörande folkundervisningen

avgiva det utlåtande och de förslag, vartill nämnda granskning

kunde föranleda. Den uppgift ifrågavarande kommitté sålunda erhållit

rörande folkskolan vidgades sedermera genom kungl. brev den 12 januari

1909 att omfatta avgivande av yttrande angående frågan om en omorganisation

i praktisk riktning av vårt folkskoleväsen samt förslag till de

åtgärder, som i berörda hänseende kunde finnas erforderliga (Folkundervisningskommittén).

Vidare har Kungl. Maj:t den 4 oktober 1907 uppdragit åt en kommitté,

att efter verkställd utredning avgiva underdånigt utlåtande och förslag,

huru den lägre tekniska undervisningen i riket lämpligen borde ordnas

(Tekniska kommittén).

Slutligen har Kungl. Maj:t den 18 september 1908 uppdragit å eu

kommitté att föranstalta om en undersökning angående handelsundervisningens

tillstånd i Sverige samt verkställa utredning och avgiva förslag om

lämpligaste sättet för ordnande av denna undervisning, dock icke såvitt

anginge inrättande av en handelshögskola (Handelsundervisningskommittén).

De sålunda tillsatta kommittéerna hava avgivit betänkanden och förslag:

folkundervisningskommittén den 20 december 1911 angående folkskoleseminarierna,

den 20 december 1912 rörande frågan om en central ledning

för folkundervisningsväsendet, den 30 januari 1913 angående en

förändrad anordning av folkskolinspektionen i riket samt den 1 augusti

1914 dels angående folkskolan och dels angående fortsättningsskolan,

tekniska kommittén den 11 juni 1912 samt

handelsundervisningskommittén den 20 december 1910.

över vart och ett av de sålunda framlagda förslagen hava sedermera

yttranden avgivits av ett stort antal myndigheter, sammanslutningar

och enskilda. Dessutom hava folkundervisningskommitténs förslag angående

folkskoleseminarierna, folkundervisningsväsendets centrala ledning

och folkskolinspektionen efter proposition av Kungl. Maj:t lett till beslut

av 1913 och 1914 års riksdagar.

Handelsundervisningskommitténs förslag föranledde framställning av

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Pir 90.

Kungl. Maj:t till 1913 års riksdag. Riksdagen, som i huvudsak gillade

förslaget i vad det.avsåg upprättande av handelsgyinnasier, avslog emellertid

propositionen i vad det angick de lägre handelsundervisningsanstalterna

och gjorde därvid följande uttalande:

Som av utredningen i ärendet framgår, ligger den principen till grund för såväl

Kungl. Maj:ts förevarande framställning som för handelsundervisningskommitténs

betänkande och förslag i ämnet samt kommerskollegii däröver avgivna yttrande, att

ett direkt ingripande från statens sida i handelsundervisuingens ordnande och organiserande

nu bör ske på en gång över hela undervisningsområdet, ända från den för

hela landet avsedda, på kunskapsområdets högsta stadier verkande handelshögskolan

ned till smärre, lokala undervisningsanstalter, vilka hava bibringande av de elementära

kunskaperna och färdigheterna på detta område såsom mål. Anslutningen till denna

princip utmynnar i förslag om inrättandet under statens direkta medverkan av icke

mindre än tre skoltyper, handelsgymnasiet, handelsskolan och handelsaftonskolan.

Det torde emellertid kunna ifrågasättas, huruvida ett dylikt ingripande nu på en

gång kan vara av omständigheterna tillräckligt motiverat. Försiktigast lärer i varje

fall vara att i denna fråga gå fram stegvis. I sådant hänseende håller riksdagen före,

att man nu närmast bör begränsa sig till vidtagande av verksamma åtgärder till befrämjande

av utvecklingen av de slags undervisningsanstalter, som redan nu åtnjuta

stat-understöd. Sedan sålunda genom statens ökade understöd och kraftigare ingripande

i övrigt den viktigaste av de tre föreslagna skoltyperna — handelsgymnasiet —

fått sina utvecklingsmöjligheter för framtiden tryggade, synes tidpunkten vara inne

att taga i förnyat övervägande, i vilken omfattning och på vad sätt staten bör bereda

jämväl de lägre handelsundervisningsanstalterna sitt stöd, och föreställer sig riksdagen,

att därvid särskilt frågan om den lägre handelsuudervisningens lämpligaste anordning

i organisatoriskt avseende kommer under ny omprövning. Med avseende härå anser

riksdagen, att anslag för understöd åt sistnämnda slag av undervisningsanstalter tillsvidare

icke bör av riksdagen bifallas.

På grund av det läge, vari denna fråga sålunda kommit, bemyndigades

chefen för finansdepartementet att tillkalla särskilda kommitterade

(handelsundervisningskommitterade) med uppdrag dels att verkställa

utredning angående förläggningen av vissa handelsgymnasier, dels att biträda

med utredning av frågan om den lägre handelsundervisningens ordnande.

Sagda kommitterade, som tillkallades den 29 augusti 1913, hava

sedermera avgivit särskilda betänkanden den 22 december 1913 angående

upprättande av nya handelsgymnasier, den 10 oktober 1914 angående upprättande

av handelsskolor och den 3 november 1915 angående upprättande

av handelskurser m. in. över de avgivna betänkandena hava yttranden

infordrats från myndigheter och andra. I anledning av kommitterades betänkande

rörande handelsgymnasierna gjorde Kungl. Maj:t framställning

till 1914 års riksdag om upprättande av vissa nya handelsgymnasier,

vilken framställning av riksdagen i allt huvudsakligt bifölls.

Av de betänkanden och förslag, vilka sålunda avgivits av ovan
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kung]. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 96.

nämnda kommittéer och kommitterade, återstå alltså följande fem, vilka

innu icke varit föremål för Kungl. Maj:ts slutliga prövning, nämligen

folkundervisningskommitténs betänkanden angående folkskolan och fortsättningsskolan,

tekniska kommitténs betänkande angående den lägre tekniska

undervisningens ordnande samt handelsundervisningskommitterades

betänkande angående upprättande av handelsskolor och handelskurser.

Bortsett från folkundervisningskommitténs betänkande angående folkskolan

beröra samtliga dessa betänkanden på det närmaste den fråga om

upprättande av praktiska ungdomsskolor, som utgör föremål för denna

framställning. Jag skall i det följande, sedan jag först redogjort för

de huvudsakliga av de brister, som blivit anmärkta hos de nuvarande ungdomsskolorna,

lämna en sammanfattande redogörelse för den väsentliga

innebörden i vart och ett av dessa förslag.

III. Anmärkta brister hos våra praktiska ungdomsskolor.

Under den behandling frågan om våra praktiska ungdomsskolor undergått

såväl hos de av Kungl. Maj:t tillsatta kommittéerna som hos de myndigheter

och korporationer, som av en eller annan anledning förehaft frågan

till övervägande, har, som helt naturligt är, kritiken av de nuvarande

ungdomsskolorna trätt i förgrunden och utgjort en naturlig utgångspunkt

för de förslag till omorganisation och förbättring, som framkommit. Innan

jag nu här redogör för de framkomna omorganisationsförslagen, torde

det därför vara lämpligt, att jag först återger några av de omdömen om

de nuvarande läroanstalterna, som kunna vara särskilt ägnade att belysa

de förhandenvarande bristerna hos dessa.

Vad då först beträffar den lägre tekniska yrkesutbildningen i vårt land,

synes den allmänna meningen vara ense därom, att de nuvarande anordningarna

för densamma icke kunna anses vara tillfredsställande.

Tekniska kommittén sammanfattar i sitt den 11 juni 1912 avgivna

utlåtande och förslag sitt omdöme om de nuvarande anordningarna

iför teknisk utbildning av den arbetande ungdomen på följande sätt:

Allra största delen av den ungdom, som vid 12 till 14 ars ålder utgår från folkskolorna,

erhåller för sin fortsatta utbildning ingen ledning och hjälp från samhällots

■ sida

I synnerhet blir detta förhållande betänkligt i våra städer och större industrisamhällen.

Där blir ungdomens fortsatta utbildning efter folkskolekurseus avslutning

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.) 6

Anmärkta

brister hos den

nuvarande

lägre tekniska

yrkesutbildningen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition 1Sr 96.

till stor del överlämnad åt rena tillfälligheter. Då ofta båda föräldrarna äro upptagna

av arbete utom hemmet, ha de föga tid övrig för sina barns uppfostran. Till stort antal

äro även barnen, när de lämna skolan, alltför unga och i kroppsligt hänseende alltför

outvecklade för att omedelbart vinna anställning i industriens tjänst. De bliva då för

att kunna bidraga till sin utkomst hänvisade till sådant tillfälligt arbete, som varken

ger dem skicklighet i ett yrke eller ökar deras kunskaper i allmänhet, men ofta nog

utsätter dem för skadliga inflytelser av mångahanda slag.

Även ^e’ som ^rr e^er senare. vinna anställning inom industri och hantverk, kunna

sällan påräkna en ordnad yrkesutbildning. Då inga band fästa lärlingen vid hans arbetsgivare,

bär denne, såsom erfarenheten nogsamt givit vid handen, föga lust att

göra uppoffringar för lärlingens yrkesutbildning, ty om lärlingen, lockad av en tillfällig

ekonomisk fördel, söker sig en annan plats, får hans förre husbonde ingen ersättning

för det arbete, han nedlagt på lärlingens yrkesutbildning. En ordnad lärlingsutbildning

inom industri och hantverk hör därför numera till sällsyntheterna i vårt land.

Ännu sällsyntare torde det vara, att våra unga arbetare förvärva den teoretiska

yrkeskunskap, som rätteligen bör ingå i deras utbildning. Kommitténs utredningar

hava visat, att av våra arbetare inom industri och hantverk i den egentliga lärlingsalderu,

. 14—18 år, endast en ringa bråkdel, eller föga mer än 5 procent, begagnar

undervisningen i våra yrkesskolor, och att av de arbetare i alla åldrar, som besöka

dessa skolor, endast ett försvinnande fåtal fullständigt tillgodogör sig den yrkesbildning,

skolorna erbjuda.

Under nuvarande förhållanden måste åren närmast efter folkskoleåldern, vilka

borde vara av utomordentligt värde för de ungas uppfostran till skickliga arbetare

och dugande samhällsmedlemmar, för flertalet betraktas som förlorade år. Icke nog

med att de kunskaper, som i folkskolan förvärvats, till följd av bristande övning och

tillämpning glömmas bort, den vana vid ordning och tukt, som bibragts de unga under

skoltiden, förbytes ej sällan under den alltför stora frihet, som följer på skoltvåuget,

i självsvåld och tygellöshet. Mången går under och faller samhället till last. De, som

slå sig igenom, gå alltför ofta klent rustade till kampen för tillvaron. Den brist på

skickliga och för sitt kall intresserade arbetare, som härigenom uppstår, hämmar industriens

konkurrensförmåga och återverkar menligt på hela samhällets ekonomiska utveckling.

Uti sitt den 18 oktober 1915 avgivna utlåtande angående den lägre

tekniska undervisningens ordnande har kommerskollegium i denna punkt

avgivit följande sammanfattande omdöme:

Den nuvarande lägre tekniska undervisningen i Sverige vilar i huvudsak på eu

grund, som lades för snart 40 år sedan. Vid denna tid gick huvudintresset ut på att

inrikta undervisningen på meddelandet av en för industriell verksamhet i allmänhet

lämpad förberedelse. De grundsatser, som icke långt därefter i åtskilliga andra länder

slagit igenom, nämligen de allmäntekniska anstalternas ersäitande med speciella fackskolor,

ha även i vårt land under senare år vunnit erkännande, men de ha dock icke

kunnat öva något väsentligt inflytande pa den lägre tekniska undervisningens utveckling.

Resultatet har blivit dels brist inom industrien på specialtekniskt bildade arbetsledare,

dels mom arbetarstammen en ganska allmän avsaknad av teoretisk yrkeskunskap

i de fall, där vederbörandes personliga intresse ej varit nog stort att övervinna

de ekonomiska svårigheter, som äro hindrande för utnyttjandet av enskilda anstalter

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

litingl. Maj:t* Nåd. Proposition Nr Uti.

för dylika kunskapers meddelande. Detta sistnämnda förhållande synes ha sin grund

däri, att den lägsta skolformen inom detta undervisningsområde, de s. k. lägre tekniska

yrkesskolorna, genom sin alltför allmänna läggning av undervisningsplanerna och sin

föga industriella ledning alltmera förlorat kontakten med hantverk och industri, så att

arbetaren i dem ej kunnat finna den utbildning, varav han haft behov, utan skolorna

i stället genom undervisningens allmänbildande karaktär kommit att draga till sig ungdom

av alla möjliga kategorier, som, så gott sig göra låtit, önskat befästa och föröka

de kunskapsmått, som i folkskolan inhämtats.

I samband med vad bär yttrats om den riktning, i vilken den lägre tekniska

undervisningen hittills i allmänhet bedrivits, får kollegium emellertid jämväl framhålla,

vad som i åtskilliga hithörande skolor åtgjorts för att åstadkomma en verklig yrkesutbildning

och de goda resultat, som därvid ernåtts.

De här skisserade bristerna i den nuvarande lägre tekniska undervisningen ha

med skärpa utförligt framhållits av den kommitté, som i ärendet avgivit förslag, liksom

även av de allra flesta av den stora mängd yttranden, som avgivits. Det krävande

behovet av eu omorganisation får alltså anses fastslaget liksom även den riktning,

i vilken omorganisationen bör gå, för att yrkesutbildningen, som kan sågas vara

basen för det industriella livet, må kunna hålla jämna steg med den industriella utvecklingen

i övrigt.

I samma mån, som arbetsuppgifterna inom hantverk och industri äro olikartade,

allteftersom de vid sidan av det rent manuella arbetet även omfatta intellektuellt sådant

i lägre eller högre grad, bliva behoven av teoretisk yrkesutbildning olikartade.

För den minderårige, som börjar att taga de första stegen vid yrkets praktiska

inövande, behöves eu efter yrkets art avpassad teoretisk utbildning, som avser att göra

det manuella arbetets metoder mera verkligt begripbara, än de kunna bliva genom

blott inövandet av det manuella tillvägagångssättet, och att därigenom dels underlätta

tillägnandet av yrkesfärdigheten, dels även höja lärlingens intresse för vad som förehaves.

Härtill kommer, att den allmänt medborgerliga undervisning, som i folkskolan

meddelats, avbrutits vid så tidig ålder, att den knappast kan förmodas bära några rikare

frukter i rent praktiskt hänseende. Det behov av undervisning, som förefinnes

hos den minderårige lärlingen, omfattar sålunda både teoretisk yrkesundervisning och

medborgerlig undervisning.

För den vuxne arbetare, som ej erhållit annan skolundervisning än folkskolans,

gör sig ett behov av eu undervisning med ungefär samma innehåll snart kännbart,

även om han, redan tilldelad en viss arbetsuppgift, finner detta behov mera begränsat

till vissa detaljer. Den mera kunskapstörstande arbetaren känner sig dessutom höra

förskaffa sig teoretiska och praktiska yrkeskunskaper till en omfattning, som något

höjer honom över genomsnittsarbetaren och för honom öppnar möjlighet att åtaga sig

svårare arbetsuppgifter och såmedelst höjer hans förvärvsförmåga.

Utom de här skisserade mera personliga behoven av en utbildning, som gör arbetaren

till något mera än en efter vissa normer arbetande maskin, vilken utbildning,

på samma gång den giver möjlighet till en för framgången i arbetet erforderlig arbetsglädje,

även direkt är nödvändig för ett kvalitativt och kvantitativt tillfredsställande

arbetsresultat, förefinnes det i viss mån mera industriella behovet av att äga

tillgång till väl utbildade förmän, arbetsledare och tekniker av högre och lägre grad.

Ej heller behovet av den utbildning, som här kommer i fråga, kan naturligtvis frankännas

ett visst personligt drag, då dess tillgodoseende för det mindre antal, som kan

få användning för detta slags utbildning, ju alltid medför ett förflyttande till mera

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

krävande och därmed också i regel mera firande arbetsuppgifter. Alltefter det särskilda

syftet eller den lagda grunden måste hithörande undervisning anordnas olika. Inom

hantverket gäller det sålunda att giva arbetare, som ämna etablera sig som självstän•

diga mästare, den yrkesekonomiska bildning, som härför erfordras, eller att sätta äldre

mästare i tillfälle att taga del av yrkets senare utveckling i yrkestekniskt och yrkesekonomiskt

avseende. Inom industrien åter rör det sig om dels att giva skickliga och

med ledaregenskaper beguvade arbetare den vidgade teoretiska utbildning, som gör

dem fullt dugliga som förmän, dels att giva personer med en förut bredare lagd allmänt

teoretisk bildning den facktekniska utbildning, som för skilda befattningar inom

industrien kräves.

Tillgodoseendet av alla dessa till den lägre tekniska undervisningen hörande behov

kräver ett helt system av skolor med olika slag av längre och kortare kurser, avpassade

var och eu efter sitt särskilda syfte.

I fråga om den undervisning, som bestrides av de s. k. tekniska elementarskolorna,

synas meningarna i det stora hela vara ense därom, att

dessa skolor visserligen haft en avsevärd betydelse för vår industri, men

att deras organisation numera icke motsvarar tidens fordringar och att de

till följd härav icke längre på ett tillfredsställande sätt förmå fylla just de

uppgifter, som böra tillkomma de elementära tekniska läroanstalterna. Den

förnämsta orsaken till detta mindre gynnsamma förhållande anses vara.

att fackindelningen vid skolorna är ofullständigt genomförd dels i så måtto,

att antalet linjer, nämligen den mekanisk-tekniska, den byggnads-tekniska

och den kemisk-tekniska, är för litet och helt och hållet lämnar ur räkningen

en mängd för vårt land viktiga industrier, t. ex. textilindustri, pappersindustri,

elektro-teknisk industri m. fl., dels ock däri, att skillnaden i undervisning

för de tre linjer, som förefinnas, är alltför obetydlig, i det att

lärjungarna i de olika linjerna i allmänhet undervisas gemensamt under

den allra största delen av den tid lärokursen omfattar. Följden av denna

gemensamhetsundervisning är, att utbildningen blir huvudsakligen allmänteknisk

och föga specialiserad, och att proportionsvis för mycken tid

måste anslås till de grundläggande teoretiska ämnena samt att en stor

del av lärjungarna nödgas offra tid och krafter åt ämnen, som de inse

vara av ringa betydelse för deras kommande verksamhet. Den härav

orsakade, relativt långa och dyra lärokursen av tre år avskräcker ock

mången ung man, som kanske "haft de bästa förutsättningar för tekniska

studier, från att söka inträde vid dessa skolor. Slutligen framhålles såsom

en väsentlig olägenhet den omständigheten, att dessa skolor genom

att mottaga lärjungar, som i flertalet fall icke alls eller i mycket ringa

grad äga praktisk erfarenhet, äro olämpliga såsom utbildningsanstalter för

blivande arbetsledare. Det är ej heller mer än en tiondedel av de utexaminerade

lärjungarna, som vinna anställning såsom sådana.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Katigt. MajUa Nåd. Proposition Nr 96.

Slutligen framhålles allmänt behovet av eu kraftig och målmedveten

central ledning av det tekniska undervisningsväsendet.

Nödvändigheten såväl för industrien och hantverket som lör jordbruket

att i ganska stor utsträckning anlägga merkantila synpunkter har medfört,

att frågan om en förbättrad kommersiell utbildning i många tall upptagits

till behandling i nära sammanhang med överläggningarna om en

förbättrad yrkesutbildning i allmänhet för den uppväxande ungdomen.

Det är dock självfallet, att de kraftigaste ropen på en förbättring av handelsundervisningen

kommit från handelsyrkets egna målsmän.

Det har från detta håll gjorts gällande, att den elementära underbyggnaden

hos flera av dom, som i vårt land utöva handelsyrket, är alldeles

för bristfällig, för att ett sunt näringsliv skall kunna utvecklas, och att

denna brist svårligen kan avhjälpas, förrän lägre handelsskolor under sakkunnig

ledning och med lasta former organiseras. Detta bleve så mycket

mera nödvändigt, som det kravet inom handelskretsar gjorde sig gällande,

att för rätt till självständigt utövande av handel skulle fordras genomgången

handelsskolckurs eller praktiskt deltagande i yrkets utövning under

viss tid. Frågan har också från vissa håll satts i sammanhang med de

allmänna strävandena för ungdomens utbildning till yrkesduglighet och

med önskemålen om åtgärder från det allmännas sida, för att ungdomen

efter slutad skolgång i folkskolan icke måtte under de i moraliskt avseende

vanskliga övergångsåren lämnas vind för våg. Och det har betonats, att

det icke tinnes någon anledning att anse, att de blivande handelsidkarna

skulle vara i mindre behov än andra av ett fortsatt övervakande.

Vad särskilt angår de nuvarande privata handelsskolorna hava handelsundervisningskommitterade

i sitt den 10 oktober 1914 avgivna betänkande

sammanfattat sitt omdöme om dessa läroanstalter i huvudsak

på följande sätt:

Kommitterade anse sig böra framhålla, att dessa skolor äro av mycket olika beskaffenhet

och av mycket olika värde. I allmänhet torde väl kunna sägas, att flertalet av

dem, som understödjas av kommuner, lämna eu så god och tidsenlig undervisning, som

det varit möjligt att med det lägre handelsundervisningsväsendets hittillsvarande utveckling

i vårt land kunna åstadkomma. Detsamma synes, åtminstone delvis, gälla

om vissa andra större och äldre handelsundervisuingsanstalter i våra större städer och

på en eller annan ort i övrigt. Att närmare angiva, vilka dessa läroanstalter äro,

låter sig emellertid så mycket mindre göra, som deras beskaffenhet ibland beror på

tillfälliga omständigheter, särskilt, synes det, på det förhållandet, åt vem föreståndarskapet

är anförtrott.

Beträffande återigen återstoden av de rent privata anstalterna kunna kommitterade

icke annat än finna, att den lägre handelsundervisningen på grund av de svagheter

i fråga om organisation och lärarpersonalens kompetens m. in., som i högre eller

Anmärkta

brister hos

den nuvarande

lägre handolsundervisningen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Uttalade

Irnskemål i

''råga om

ungdomens

undervisning!

jordbrnks
bvgder.

46 Kungl. Majtts Nåd. Proposition Nr 96.

lägre grad vidlåda dem, icke längre kan vara betjänt med dessa läroanstalter i deras

nuvarande form.

Nämnda svagheter anse sig kommitterade böra något närmare framhålla, eftersom

desamma utgöra en grundläggande skillnad hos nämnda skolor i jämförelse med

de tilltänkta statsunderstödda läroanstalterna för den lägre handelsundervisningen.

Skillnaden består dels däruti, att sagda enskilda handelsskolor ofta mottaga lärjungar

utan fordran på förkunskaper, dels däri, att de i allmänhet icke behålla lärjungarna

under tillräckligt lång tid. Så äro termins- och månadskurser mycket vanliga,

varjämte kurser av obestämd längd och med obestämd tid för inträde och avslutning

även förekomma.

Genom saknaden av inträdesfordringar får undervisningen flerstädes en mycket

svag och — vad som är nästan ännu värre — ytterst ojämn grund att bygga på, och

genom den ofta alltför korta lärotiden måste resultatet av utbildningen också bli

mycket svagt.

Härtill kommer det kända förhållandet, att åtskilliga av lärarna vid de privata

skolorna icke kunna sägas inneha den för befattningen erforderliga kompetensen.

Nämnda svagheter, som strida mot de enklaste pedagogiska grunder, äro av så

betänklig art, att kommitterade icke anse ytterligare bevis för privatskolornas otillräcklighet

vara av behovet påkallade utan inskränka sig till att i övrigt hänvisa till

föregående kommittés utförliga utredningar i detta avseende. Organisationen i dess

helhet har hittills haft karaktären av ett nödfallssystem med alla dithörande brister

och — det må villigt medges — med de ursäktande omständigheter, som för ett sådant

system alltid kunna åberopas.

På samma gång sålunda behovet av en förbättring av den lägre handelsundervisningen

allmänt och kraftigt göres gällande, betonas tillika

vikten av att staten verksamt ingriper för samma undervisnings ordnande

och höjande.

De nära förbindelser, som i våra dagar uppstått mellan industrien

och handeln å ena sidan samt jordbruket å den andra, samt de förändringar,

som försiggått inom jordbruket självt och med avseende på

den jordbruksarbetande befolkningen, hava medfört, att de allmänna strävandena

att åstadkomma en förbättrad ungdomsundervisning helt naturligt

kommit att omfatta även jordbruket. För mitt närvarande syfte har jag

närmast att taga i betraktande spörsmålet i vad det avser de tidigare

ungdomsåren.

I sin här förut av mig omnämnda underdåniga skrivelse åberopar

hushållningssällskapens ombudsmöte följande av en motionär vid

mötet gjorda uttalande:

Alla torde vi vara ense därom, att, därest vårt land skall tillväxa i kraft och

välmåga, vi måste bättre tillvarataga landets rika naturliga tillgångar. För detta ändamål

är det emellertid nödvändigt, att vårt folk erhåller eu mera praktisk utbildning

på alla områden, än vad den nuvarande folkskolan med dess frivilliga och tillfälliga

överbyggnader kan erbjuda. Åt den formella bildningen har lämnats stort rum i vårt

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kung!. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 90.

folkbildningsväsen, men föga eller intet åt yrkesutbildningen eller åt den tidiga inriktningen

av intresse för det blivande praktiska livsvärvet. Sverige har binge varit ansett

som ett land, där folkbildningen stod mycket högt. Gäller det procenttalet invånare,

som kunna läsa och skriva, må det ännu vara sant, men gäller det folkets utbildning

för blivande levnadsyrke och grundläggande av intensitet i arbetet, behöva vi icke resa

långt för att finna, att vi äro efterblivna. Danmark, Sachsen, Tiiringen och Baden

t. ex. hava härutinnan mycket att lära oss. Och dock hava vi säkerligen icke sämre

folkmaterial, kanske snarare bättre.

Det har för kort tid sedan offentligen uttalats, att en förbättrad folkbildning i

praktisk riktning är vår viktigaste fråga, är vårt lands livsfråga. Däri instämmer jag

och vill för egen del söka föra denna fråga framåt.

Genom att bibringa folket verkliga yrkesinsikter giver staten åt detsamma de

bästa hjälpmedel för skapande av individuell och därmed allmän välmåga. Det är ökad

yrkeskunskap, ökat yrkesintresse, ökad arbetslust vi behöva på alla områden. Detta

skall grundläggas redan i ungdomen. Men folkskolan är en barnaskola. Inom dess

ram kan visserligen det praktiska intresset väckas och någon praktisk kunskap och

färdighet meddelas, men det är huvudsakligen inom överbyggnaderna på folkskolan:

fortsättningsskolan, högre folkskolan, folkhögskolan och yrkesskolorna, vi skola söka

vinna vad vi vilja. Dessa fortsättuingsskolor böra om möjligt vara obligatoriska och

lämpa sig efter de lokala förhållandenas behov. I jordbruksbygder bör fortsättningsskolan

sålunda lägga huvudvikten på bibringande av kunskap i och intresse för jordbruksvrket,

i industriorter på den där förhärskande industrien, i städerna på handel,

industri och hantverk. I vårt vidsträckta, mestadels glest befolkade land kunna nog

svårigheter på flera håll möta att göra fortsättningsskolan obligatorisk, men där så ej

kan ske, torde syftet kunna vinnas på annat sätt genom statens understödjande

mellankomst.

Jordbruket är landets modernäring. Av dess avkastning är hela landets ekonomi

mest beroende. Det är därför av den största vikt, att vi genom ökad kunskap och

energi i jordbruksyrket söka höja jordens avkastning. Hänsyn härtill bör alltså i

möjligast mesta mån tagas vid den ombildning i praktisk riktning av vårt folkbildningsväsen,

som vi fordra.

I sitt den 12 december 1908 avgivna betänkande har kommittén för

ordnande av den lägre lantbruksundervisningen, sedan kommittén påpekat

den nuvarande bristen på anstalter för lantbruksundervisning under de

tidigare ungdomsåren, anfört följande:

Detta har nog också till följd, att det ofta mödosamma arbetet i lantmannens

yrke kommer att hos de unga bilda grunduppfattningen om detsamma med den påföljd,

att ungdomen vid första möjliga tillfälle vänder det ryggen. Kommittén auser

därför, att det vore i hög grad önskligt, om åtgärder vidtoges för att i jordbrukets

intresse taga vara på landsbygdens ungdom vid här nämnda ålder, då i de flesta fall

avgörandet beträffande levnadsbana sker. Även ur allmän social och uppfostrande

synpunkt skulle det vara av stor betydelse, om denna ungdom bleve satt i tillfälle att

använda åtminstone någon del av den lediga tid, som särskilt under våra långa och

mörka vintrar står den till buds, till inhämtande av intressegivande kunskaper i det

yrke, vari den mången gång har sin verksamhet utan rätt förståelse av eller intresse

för detsamma.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Under sina överläggningar har kommittén tagit i övervägande på vad sätt omförmälda

behov av undervisning åt landsbygdens ungdom bäst skulle kunna tillgodoses

samt huruvida från statens sida b>rde vidtagas några åtgärder i detta syfte. Kommittén

har därvid trott sig finna, att ifrågavarande ändamål skulle kunna i avsevärd

mån vinnas, om inom landsbygdens kommuner anordnades aftonskolekurser i lantbruksämnen

m. m. Undervisningen vid sådana kurser borde huvudsakligen vara inriktad

på att väcka intresse för de jordbruksförhållanden, bland vilka landsbygdens ungdom

uppväxer. Sålunda synes vid kurserna särskilt böra redogöras för de allmänna förutsättningarna

för ett rätt bedrivande av ortens jordbruk, husdjursskötsel och mjölkhushållning,

varjämte även andra ämnen allt efter de lokala förhållandena skulle kunna

på programmet upptagas, såsom t. ex. trädgårdsskötsel, enkel räkenskapsföring m. m.

På detta sätt skulle eu viss fackkunskap, om ock i mera inskränkt mening, komma

att bibringas landsbygdens ungdom och dess håg väckas för inhämtande av mera ingående

kunskaper i lautmannayrket, varigenom anslutningen till av kommittén föreslagna

undervisningsanstalter skulle komma att befordras på samma gång de vid aftonskolekurserua

inhämtade kunskaperna skulle möjliggöra ett bättre utnyttjande av den

undervisning, som de egentliga fackskolorna meddelade.

Om behoven och önskemålen i denna punkt har vidare lantbruksakademien

i underdånigt utlåtande i fråga om fortsättningsskolan den

15 februari 1915 uttalat sig sålunda:

Då det stora flertalet av landsbygdens befolkning ägnar sig åt lantbruket som

levnadskall utan att däri få någon särskild teoretisk yrkesundervisning, skulle det vara

synnerligen önskvärt, om den enda undervisning, som kommer de flesta av denna befolkning

till del, nämligen folkskolans och eventuellt fortsättningsskolans, kunde hos .

landsbygdens ungdom väcka aktning och intresse för den näring, som skall bliva de

flestas levnadskall, göra den förtrogen med denna närings förhållanden och, så vitt

möjligt, bibringa den kunskap om de väsentliga grunderna för ett ändamålsenligt

jordbruk och förklaring över därvid förekommande företeelser. Härvid bör naturligtvis

ej komma i fråga att i folkskolan införa något nytt läroämne, omfattande jordbrukets

teori eller någon del därav. Men genom att från början vid undervisningen, såsom

kommitterade föreslagit, redan i småskolan, hämta stoffet i de olika läroämnena från

lantbrukets område, skulle barnen få sin blick fäst på lantbrukets olika förhållanden

samt få en uppfattning därav, att dess framgång väsentligen beror på kännedomen om

naturens lagar och förmågan att rätt begagna sig av naturens krafter. Tillika skulle

en del faktiska förhållanden, talvärden och beräkningar småningom innötas i barnets

minne utan någon särskild ansträngning.

Genom den uppmärksamhet, som på detta sätt ägnades åt förhållanden, som beröra

lantbruket och som åtminstone till det yttre äro väl kända för lantbarnen, skulle

barnet få en känsla för lantbrukets övervägande stora betydelse för hela folket och

även åtskilliga för denna näring viktiga kunskaper inhämtas, utan att därför den

ideella och humanistiska allmänbildningen eller skickligheten i de matematiska läroämnena

lede någon inskränkning.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kung/. Maj:ts AV»/. l’ropositiou AV 96.

Mot införande pa nu antytt sätt av lantbrukets grunder i folkskolundervisningen

kan visserligen anföras, att ej på långt när alla skolans lärjungar ämna eller komma

att kona sig åt jordbruksyrket. Men dels har donna näring eu så övervägande betydelse

för nationen, att det är mycket önskvärt, att alla landets medborgare hava något

närmare kännedom om dess grunder, dels bör ju, som redan nämnts, i läse- och läroböckerna

införas även läromaterial från andra yrken, så att läraren kan i viss man

välja de belysande exemplen efter olika förhållanden, och dels slutligen torde det ur

det praktiska livet hämtade lärostoffet vara från pedagogisk synpunkt lika användbart

som det för det praktiska livet mer främmande, ofta helt fingerade, vilket nu i stor

utsträckning användes.

I samma riktning och under framhållande av liknande synpunkter ha\a

såväl lantbruksstyrelsen som åtskilliga hushållningssällskap uttalat

sig beträffande önskvärdheten av att i sammanhang med de ungas utbildning

för det praktiska livet uppmärksamhet även skänkes åt jordbrukarens

yrke.

1 nära samband med det allmänna spörsmålet om ungdomens fostran

för dess blivande verksamhet i livet står, som jag förut framhållit, frågan

om den kvinnliga ungdomens utbildning för det husliga arbetet.

Härom yttrar sig Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

i en underdånig skrivelse den 31 mars 1915 på följande

sätt:

Det är eu obestridlig sanning, att barnen äro samhällets grundval och att verkligt

goda hem endast kunna skapas av dugliga, sin uppgift vuxna kvinnor. Det är

likaledes en obestridlig sanning, att mycket litet hittills blivit gjort för att giva de

unga flickorna den undervisning, som är nödvändig för hemmets skötsel och vård,

d. v. s. husligt arbete. Enligt vår uppfattning borde en av de allra största och första

uppgifterna för en fortsättningsskola för flickor bliva, att undervisningsämnet arbetskunskap

kommer att omfatta det husliga arbetet, därvid på landsbygden även nödig

uppmärksamhet borde skänkas åt sådana ämnen som exempelvis trädgårdsskötsel och

hönsskötsel. Sålunda borde för alla husligt arbete och hemslöjd bil det centrala, ty

även om många kvinnor under längre eller kortare tid ägna sig åt industriellt arbete

eller åt handeln, är dock kvinnans första och-största uppgift hemmet, och det borde

ordnas så, då det gäller att utveckla undervisningen, att denna huvuduppgift ställes i

förgrunden. Såväl det industriella arbetet som handeln borde i jämförelse härmed

ställas vid sidan. Eu ung kvinna, som ägnar sig åt förvärvsarbete, avsäger sig ingalunda

därigenom möjligheten att bli maka och moder.

Anmärkt»

brister i der

kvinnliga

ungdomens

utbildning i

husligt arbete.

Om det nuvarande läget och önskemålet för framtiden uttalar sig

styrelsen för fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala i följande

ordalag:

Sedan ett par årtionden tillbaka får en ringa del av vårt lands kvinnliga ungdom

undervisning i huslig ekonomi, huvudsakligen matlagning, i skolkök, förbundna med

folkskolor, folkhögskolor, högre flickskolor och samskolor ävensom i flyttande skolkök.

Bihang till riksdagens •protokoll 1918. 1 samt. 87 luft. (Nr 96.) i

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kung!. MajUs Nåd. Proposition ]Vr 96.

Det lider intet tvivel därom, att denna undervisning är synnerligen nyttig, enär deu

riktar den unga flickans intresse på de husliga sysslor, som efter naturens ordning

bliva de flestas uppgift i livet. Emellertid lämnas ännu så länge undervisning i huslig

ekonomi blott i ungefär hälften av Sveriges högre flickskolor och samskolor och i,

pa sin höjd, 5 % av folkskolorna, varjämte ma framballas, att den skolundervisning,

som för närvarande meddelas i huslig ekonomi, i regel blott omfattar ett skolår med’

en dag i veckan, d. v. s. sammanlagt ungefär 30 dagar, eller ock en sammanhängande

kurs på 6 veckor. Under en sådan 30—36 dagars kurs deltager flickan i matens beredning

knappast mer än 15 gånger. Utan att man underskattar värdet i uppfostringsavseende

av de i skolköket förekommande arbeten, bör det dock för var och en

vara alldeles klart, att en kurs på 30—36 dagar ej räcker till för att bibringa vare

sig några mera omfattande kunskaper eller någon mera betydande färdighet ifråga om

matlagning eller hemmets andra sysslor.

Skolköket är en början till husmodersutbildning, men också blott början. För

envar, som med någon insikt i och något intresse för ifrågavarande svsslor tagit

kännedom om, huru hemmets ekonomi i fråga om födans anskaffande och beredning

skötes inom vidsträckta kretsar av vårt folk, torde det vara klart, att svåra missförhållanden

rada. Olämplig föda nedsätter arbetsförmågan, förstör hälsan och kan efter

några generationers föilopp leda till fysisk degeneration.

Det kosthåll, som för närvarande vida kretsar av vårt folk bestå sig, hotar

sålunda med fysisk dekadans. Det är dessutom oskäligt dyrbart. Vida bättre kost,

bättre både med hänsyn till näringsvärde och smak, skulle kunna erhållas för billigare

pris. Hemmens, ekonomi och, med hemmens ekonomi, landets ekonomi i dess helhet

skulle kunna sta på vida bättre fötter, om de belopp, som nu offras på mat och njutningsmedel,

användes med något mera förstånd. Sannolikt kunde genom bättre hushållning

i genomsnitt 25 % av vad maten nu kostar sparas och kosthållet ändå vara

bättre än nu. Utgifterna för föda utgöra en så betydande post i eu familjs ekonomi,

att nu rådande mis-hnshålluing måste hava de mest betänkliga konsekvenser.

Svåra missförhållanden råda emellertid ej blott i fråga om föda och matlagning.

Det är bekant, att barndödligheten under det första levnadsåret är fruktansvärt hög,

och det är lika bekant, att detta huvudsakligen beror på olämplig vård, på mödrarnas

okunnighet i barnavård.

I ett den 9 mars 1916 avgivet underdånigt utlåtande angående statsanslag

till husmodersskolor anför socialstyrelsen följande:

Uppenbarligen hava de husmoderliga kunskaperna ej följt med utvecklingen i

övrigt, och följderna härav bli på alla områden allt kännbarare. En hel del sociala,

hygieniska och ekonomiska missförhållanden måste säkerligen tillskrivas deu omständigheten,

att den husmoderliga yrkesskickligheten är i sjunkande eller ej har kunnat

tillräckligt anpassa sig efter nutida förhallanden.

Att törhallandena ej ställt sig värre, äu de äro, beror givetvis därpå, att den

nedärvda husmoderliga dugligheten, trots de förändrade förhållandena, dock alltjämt

gör sig gällande. Detta gäller dock mera den äldre generationen. Det nu uppväxande

släktet av_ husmödrar förlorar mer och mer kontakten med det som varit, och okunnigheten

i hU''hållsgöromål växer. De missförhållanden, som härav uppstå, trvcka naturligtvis

hårdast pa de ekonomiskt sämst lottade, men samma okunnighet finnes inom

alla lager av samhället och utgör på alla områden en fara för den enskildes såväl som

för landets ekonomi och betolkningens välbefinnande. Man har också i känslan av

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition Kr Hd. 51

denna lura pa olika båll visat ett allt starkare intresse lör att söka åstadkomma eu

ändring i förhållandena. På enskilt initiativ hava olika metoder och skolformer utprövats

för att söka finna bästa vägen att bibringa den kvinnliga ungdomen kunskaper

i husligt arbete. Ett flertal motioner i riksdagen hava behandlat denna fråga, och

såväl staten som kommuner och landsting hava i stigande grad lämnat anslag till

undervisning på detta område. 1 flera av staten föranstaltade utredningar beröres

denna fråga, och de nu förelis/gaude skrivelserna till Kungl. Maj:t utgöra ett uttryck

för det allt starkare framträdande kravet på ett mera allsidigt och systematiskt ordnande

av denna del utav den kvinnliga ungdomens utbildning.

Otvivelaktigt har utvecklingen ä här ifrågavarande område gått den rätta vägen,

då staten börjat med att understödja lärariuneutbildningen och sedermera lagt grunden

för fortsatt utbildning genom att införa ämnet i barnskolan. Men härmed är blott

ett första steg taget till att höja den husmoderliga färdigheten i vart land.

Frågan sammanhänger intimt med den alltmer framträdande strävan att giva

landets ungdom, utöver den grundläggande allmänbildningen, en för vars och ens

speciella levnadsbana direkt lämpad yrkesutbildning.

Socialstyrelsen framhåller emellertid vidare, hurusom det vore att

stanna på halva vägen, om man ej läte den förberedande yrkesutbildningen

även ifråga om det husliga arbetet övergå i en verklig yrkesutbildning.

1 detta sammanhang anser jag mig även böra erinra om hurusom

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 april 1912 (nr BO) angående

åtgärder för motarbetande av missbruk utav tobak och kaffe gjort

följande uttalande:

Vidare vill riksdagen framhålla behovet av hushållsskolor och hushållskurser för

flickor och unga kvinnor såväl ur allmogeklassen som industriarbetarnas led, där de

grundligare än nu få inhämta konsten att tillreda sund, välsmakande men dock billig

föda. De skolkökskurser, i vilka flickorna i skolåldern mångenstädes deltaga, äro visserligen

av stort gagn, men tyvärr hava så många av de unga kvinnorna glömt de

kunskaper, de i skolköket inhämtat, då de själva som vuxna gå att bilda ett eget hem.

Efter skolans slut komma de kanske till fabriken, de syssla under några, kanske

många år, icke alls med husliga göromål och glömma därunder vad de måhända eu

gång inhämtat. Eu repetitionskurs för mera vuxna kvinnor skulle säkerligen fylla ett

verkligt behov. En god och praktisk undervisning i sådant hänseende torde kunna

bidraga till bättre insikt om verklig födas företräde framför den nu så vanliga kaffedieten

för äldre som för barn.

Vad slutligen beträffar de anmärkningar och önskemål, som framställts

i fråga om den allmänna folkundervisningens förmåga att tillgodose de

nutida kraven på det uppväxande släktets uppfostran och utbildning för

det praktiska livet, torde det vara på sin plats att här anföra några av

de mera uppmärksammade uttalandena.

I sin här förut av mig berörda underdåniga skrivelse den 23 maj

1908 yttrar sig i denna fråga centralstyrelsen för Sveriges allmänna

folkskollärarförening på följande sätt:

Aum&rkia

Hrister ho»

don aUmilao»

folkunderrifl
ningen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kunffl, Muj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

Frågan om den fortsatta undervisningen, d. v. s. om ordnad skolundervisning åt

de barn, som genomgått den obligatoriska folkskolekursen, är ett av vår folkbildnings

allra viktigaste spörsmål. Vad som på lagstiftningens väg hittills åtgjorts för att bereda

tillfälle till fortsatt uppfostran och undervisning åt nyss nämnda ungdom, är

visserligen ingalunda obetydligt, men ännu återstår mycket, innan frågan kan sägas

ha fått en efter tidsomständigheterna tillfredsställande lösning.

De bildningsanstalter, som för sagda ändamål stå till buds, omnämnas i § 5 av

allmänna folkskolestadgan och utgöras av högre avdelning av folkskola, högre folkskola

samt fortsättningsskola. Den högre folkskolan har emellertid hittills fått en

jämförelsevis ringa utbredning i vårt land, och vad folkskolans högre avdelning beträffar,

är det nog endast barn i vissa städer och andra större samhällen, som hava

förmånen att för sin fortsatta utbildning få draga nytta av densamma. Den störa

massan av vårt lands skolungdom är för närvarande, för tillgodoseende av sitt behov

av praktiskt-medborgerlig bildning, utöver vad som kan erhållas i den egentliga folkskolan,

huvudsakligen hänvisad till fortsättniugsskolan.

Vid sådant förhållande ligger det största vikt uppå att denna skolart dels är

tillgänglig för så många barn som möjligt, dels i övrigt är så organiserad, att den på

ett tillfredsställande sätt kan fylla sitt ändamål.

I båda dessa avseenden har hittills mycket brustit.

Enligt senaste officiella uppgifter funnos i vårt land under år 1906 endast 1,928

statsunderstödda fortsättningsskolor inrättade. Detta innebär, att den vida övervägande

delen av våra folksskolor ännu sakna fortsättningskola. När därtill kommer, att deltagandet

i ^undervisningen vid de jämförelsevis få fortsättningsskolor, som finnas, är

frivilligt från lärjungarnas sida, så finner man, att det är en sorgligt stor procent av

den svenska ungdomen, som helt och hållet undandrages skolans uppfostrande inflytande

just under den för såväl karaktärsdaningen som den praktiskt-medborgerliga

utbildningen mest betydelsefulla tiden av dess liv.

Enligt folkskolestadgans bestämmelse (§ 5 mom. 3) må fortsättningsskola inrättas,

»där sådant finnes lämpligt». Att man ännu inom så många skoldistrikt icke

funnit lämpligt att inrätta fortsatt undervisning av ifrågavarande slag torde till stor

del sammanhänga med de brister, som enligt nu för fortsättuingsskolan gällande bestämmelser

vidlåda denna skolarts organisation. Uppenbart är, att fortsättningsskolan

i sin nuvarande form icke i tillräcklig grad kunnat tillvinna sig folkets förtroende.

Men detta förtroende är dock en livsbetingelse för fortsättniugsskolans sunda

utveckling.

Eu kraftig uppryckning av fortsättuingsskolan torde bäst åstadkommas därigenom

att den underkastas en grundlig inre omdaning, varigenom väg beredes för det slutliga

målet: fortsatt undervisning intill viss ålder för alla från den egentliga folkskolan

utexaminerade barn.

Fortsättningsskolan är avsedd huvudsakligen för de barn, vilka genast efter avgången

från folkskolan söka sig till näringarna och där komma i förvärvsarbete, den

ene i jordbruk, den andre i fabrik, den tredje i hantverk, den fjärde i handel o. s. v.

Kravet på praktisk undervisning bör i främsta rummet innebära, att densamma skall

vara ägnad att skickliggöra lärjungen att taga verksam del i det praktiska livets

sysselsättningar. Därtill hör, att den skall öppna lärjungens blick för värdet och betydelsen

av sådana sysselsättningar, att väcka och stärka hans håg för dem samt bidraga

att utrusta honom med de därför nödiga kunskaperna. Men då nu livet före
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kunyl, Maj:tx Säd. Proportion AV DO. 53

ter eu rik mångfald av yrken och arbeten, olika för skilda orter och olika för män

och kvinnor, synes det självfallet, att eu skola, som åsyftar att järnte sin allmänt uppfostrande

och karaktärsdanande uppgift även tillgodose nämnda praktiska krav, måste

anpassa sin undervisning med hänsyn härtill. Därjämte bör fortsättningsskolan, så

långt det är förenligt med lärjungarnas ålder, meddela sådan borgerlig bildning, som

den vuxne måste äga för att rätt kunna fylla sin plats i det nutida samhällslivet

inom kornmun och stat.

I samma mån som fortsättningsskolan förmår giva sådana praktiskt-med borgerliga

kunskaper, som de unga kunna hava omedelbar nytta av i do levnadsförhållanden,

under vilka de efter slutad skolkurs komma att upptaga kampen för tillvaron, i samma

man skall ock folkets kärlek till och förtroende för denna skolart växa.

Tillslut anför jag ur folkundervisningskoinmittens betänkande rörande

folkskolan och fortsättningsskolan (år 1914) följande ord, vilka synas

inig ställa såväl bristerna hos den nuvarande anordningen som behovet

av ändrade och förbättrade förhållanden i klar och lull belysning:

Allestädes finner man, hurusom krafter, hit vara med olika uppfattning om

mål och medel, söka taga band om de unga. Det offentliga skolväsendet kan givetvis

icke befria sig från skyldigheten att ställa sig i främsta ledet i detta avseende.

Att åt den offentliga lägre yrkesundervisningen måtte givas en rikare gestalning

än den hittills ägt, är härvid eu fordran bland andra, och kommittén skall längre

fram få anledning att ytterligare understryka detta. Men den egentliga yrkesskolan

kan icke sträcka sig ned" till de tidigare åldersklasser, med vilka man här måste räkna,

och den kan överhuvud icke nå till att omfatta de stora ungdomsskaror, om vilka

fråga är. Ej heller ingår det i den uppgift, som yrkesskolan i allmänhet taget uppställer

för sig, att tillgodose den moraliska och allmänt medborgerliga uppfostran,

vilken icke för och icke kan göras till en bisak, när det gäller ungdom i åldrar ned

till det trettonde året. För den skull faller ock förpliktelsen och ansvaret i förevarande

avseende främst på det allmänna folkundervisningsväsendet.

Endast i ringa mån har folkundervisningsväsendet mött de nya behov, som

den ekonomiska och sociala utvecklingen under de tre och fyra senaste årtiondena

framkallat. —--

Redan vid 12 till 13 års ålder sluta folkskolans lärjungar sin skolgång. Skolan

sträcker sig med sin undervisning således icke ens till barnaålderns övre gräns. Just

när barnet inträder i de vanskliga övergångsår, då det mer än någonsin är i behov

av intellektuell och moralisk omvårdnad, måste skolan i de flesta fall lämna det

ifrån sig, och barnet träder ut i livet. Nu skulle fortsättningsskolan, i den män

hennes korta undervisningstid medgiver, söka tillvarataga och praktiskt tillämpa vad

som i folkskolan inhämtats samt tillika i någon mån giva de unga ett välbehövligt

moraliskt stöd och bidraga till en god utveckling av deras karaktär. Men vår fortsättningsskola

är icke obligatorisk, vare sig för kommunerna i fråga om dess upprättande

eller för barnen i fråga om dess besökaude; i mer än halva antalet av rikets

skoldistrikt saknas fortsättningsskolor, och endast vid pass fjärdedelen av . de lärjungar,

som enligt folkskolestadgan skulle vara berättigade till inträde i fortsättningsskolan,

begagnar sig av dess undervisning.

Liknande är förhållandet med de övriga möjligheterna till fortsatt skolbildning

för folkskolornas lärjungar. Den lilla repetitionsskola, som under benämningen ersätt
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Ailmäuua

jmnder.

54 Kungi. Maj;tu Nåd. Proposition Nr 96.

ningsskola är avsedd för lärjungar, som avgått från folkskolan med miniraikunskaper,

förekommer sparsamt och blir, där den förekommer, sparsamt besökt. De lärjungar’

som efter avslutad folkskolekurs övergå till sådana läroanstalter som högre folkskolor,

^ kommunala mellanskolor och allmänna läroverk, utgöra ett försvinnande antal

i förhållande till den stora huvudmassan. Konfirmationsskolans insats i folkbildningsarbetet

är visserligen även från den allmänna skolbildningens synpunkt av icke ringa

värde, men dess syfte och dess egentliga betydelse är dock till det väsentliga begränsat

till det religiösa och sedliga området. — Det antal barn, som årligen lämna

våra folkskolor, torde uppgå till över 115.000, och i stort sett gäller det, att med utträde

ur folkskolan de unga för alltid avslutat sin skolgång.

Yad vi behöva men endast alltför ofullständigt äga är en ungdomsskola ovanpå

barnskolan —--

Det stora flertalet av folkskolans barn måste efter avslutandet av denna skolas

lärokurs omedelbart ägna sig åt förvärvsarbetet. För dem behöves därför en skolform,

som ger dem tillfälle att under någon kortare del av året eller några timmar i vecken

sysselsätta sig med skolarbete, under det att deras huvudsakliga tid användes

för arbetet i den tjänst eller det yrke, som de tillhöra. Det är behovet av eu sådan

skolform, som skall fyllas av fortsättniugsskolan.

Skall fortsättningsskolan kunna fylla sin uppgift och verkligen erhålla den betydelse

för ungdomen och för samhället, som hon bör äga, är det huvudsakligen i

två avseenden, som hon behöver utvecklas och förbättras. Å ena sidan måste hennes läroplan

och hela undervisning bättre än hittills avpa<sas efter den ungdoms särskilda behov,

för vilken hon är avsedd, och efter de syften, som tidsförhållandena anvi»at, d. v. s.

klarare inriktas mot uppgiften att främja de ungas utbildning för det nutida samhälls-

och arbetslivet. A andra sidan måste hennes ställning inom undervisningsväsendet

göras starkare, än den nu är, sa att fortsättningsskolan framträder icke som

en tillfällig anordning utan som ett nödvändigt led bland anstalterna för den grundläggande

medborgerliga bildningen.

IV. Kommittéernas förslag till ordnande av de praktiska

ungdomsskolorna.

1) Tekniska kommitténs förslag till det lägre tekniska undervisningsväsendets

ordnande.

V id utstakandet av7 planen för den lägre tekniska undervisningens

framtida ordnande har kommittén utgått från den förutsättningen, att

denna undervisning borde erhålla en sådan omfattning och innebära sådana

utvecklingsmöjligheter, att vi med tiden kunna tillförsäkra flertalet

av dem, som ägna sig åt industriens tjänst, en för deras verksamhet lämplig

teknisk bildning.

C''

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kung!. Majits Nåd. Proposition Nr 90.

Det k:m numera icke anses tillräckligt, framhåller kommittén, att endast

de, som skola intaga en ledande ställning inom industrien i egenskap av

ingenjftrer, arkitekter eller arbetsledare, erhålla en god teknisk bildning.

Nutidens starka tävlan på industriens alla områden och icke minst de

sociala förhållandenas utveckling göra det nödvändigt och rättvist, att också

yrkesarbetaren erhåller en omsorgsfull utbildning för sitt kall.

För att bereda tillfälle härtill måste det första stadiet av yrkesundervisningen

ordnas så, att våra unga arbetare, samtidigt med att de lära

sina yrken genom praktiskt arbete i industri och hantverk, underhålla och

förkovra sina i folkskolan förvärvade kunskaper genom att tillämpa dem

på lösandet av uppgifter, som falla inom området för deras yrkesverksamhet.

Kommittén har därför föreslagit, att yrkesundervisningen fördelas på

två stadier, ett grundläggande stadium, ‘ som kommittén kallat lärlingsskolan,

och ett andra stadium eller den egentliga yrkesskolan.

Då det emellertid stått klart för kommittén, att det med lärlingsskolan

avsedda ändamålet, icke kan vinnas utan skotvång, har kommittén

ansett, att lärlingsskolan måste vara obligatorisk för i industri och hantverk

anställd ungdom i åldern 14—18 år, men att den obligatoriska

undervisningen för att icke allt för mycket inkräkta på de ungas arbetstid

hör inskränkas till några få timmar i veckan.

Därigenom skulle våra arbetare få verklig nytta av sina folkskolekunskaper.

Flertalet av dem skulle kunna tillförsäkras åtminstone ett

visst mimimum av yrkesbildning. En god grund skulle under lärlingsåren

läggas för fortsatta yrkesstudier, så att en arbetare vid inträdet i en

yrkesskola omedelbart skulle kunna övergå till verkliga fackstudier. Därigenom

skulle det även bli möjligt att ordna undervisningen i de egentliga

yrkesskolorna i form av yrkeskurser för vissa yrken med fasta läroplaner

och sålunda få till stånd verkliga fackskolor för yrkesundervisningen.

Vid uppgörandet av förslag till de tekniska elementarskolornas och

med dem jämförliga skolors organisation har kommittén ställt som sitt

mål att söka bringa till stånd en praktiskt elementär teknisk bildningslinje

vid sidan av den teoretiskt vetenskapliga, som representeras av de

högre tekniska läroanstalterna i riket med de för dem förberedande lärokurserna

vid de allmänna läroverken. Kommittén har sålunda ansett, att

en nioårig kurs vid ett allmänt läroverk i förening med en tre- eller

fyraårig kurs vid en högre teknisk läroanstalt icke är den lämpligaste

vägen för utbildningen av arbetsledare för industrien. Härför fordras i

regel en helt annan bildningsgång, karaktäriserad i främsta rummet av

mycket praktiskt arbete i industriens tjänst. Därtill måste komma goda

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

teoretiskt tekniska studier, som dock icke få förorsaka ett allt för långvarigt

avbrott i den praktiska yrkesverksamheten. Enahanda utbildningsgång

torde även vara den mest lämpliga för ritare och detaljkonstruktörer,

laboranter på fabrikslaboratorier samt för en hel del andra befattningar

inom industrien, vilka i högre grad fordra praktisk erfarenhet och rutin

än omfattande teoretiska kunskaper.

För att få till stånd en för den praktiskt elementära tekniska bildningslinjen

lämpad fackbildning och samtidigt tillgodose de många nya

tekniska bildningsbehov, som våra nuvarande lägre tekniska läroanstalter

icke förmå fylla, har kommittén ansett sig böra föreslå, att de tekniska

elementarskolorna förändras till eller ersättas med verkliga fackskolor, som

i likhet med de båda nu förefintliga bergsskolorna i Filipstad och Falun

samt byggnads- och maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan i Stockholm

få till uppgift att tjäna var och en sitt speciella industriområde. För

dessa tekniska läroanstalter föreslår kommittén benämningen tekniska fackskolor.

Under tillämpning av i stort sett samma grundsatser har kommittén

utarbetat förslag till "tekniska skolans i Stockholm omorganisation till en

fackligt ordnad läroanstalt för konsthantverket.

För att tillgodose utbildningen av lärare för yrkesundervisningen och

tillika skaffa den centrala ledningen av det lägre tekniska undervisningsväsendet

erforderlig hjälp med utarbetandet av organisations- och läroplaner,

läroböcker och exempelsamlingar samt med anskaffningen och avprovningen

av undervisningsmateriel! ävensom för att bringa till stånd

en god vägledande förebild för yrkesundervisningen i riket har kommittén

ansett sig böra framlägga förslag till inrättandet av en statens normalskola

för yrkesundervisningen.

För att yrkenas och de industriella intressenas målsmän skola erhålla

vederbörligt inflytande på de lägre tekniska skolornas och därmed på hela

den lägre tekniska undervisningens utveckling, har kommittén föreslagit,

att samtliga lägre tekniska läroanstalter fortfarande såsom hittills skola

ställas under ledning av lokala styrelser. Dock bär kommittén ansett, att

industrien borde få en vida starkare representation i dessa styrelser än

den hittills i många fall haft.

Den inblick i det lägre tekniska undervisningsväsendets utveckling

och nuvarande tillstånd, som kommittén genom sina utredningar vunnit,

har emellertid övertygat kommittén därom, att vi icke heller för framtiden

kunna vänta oss en kraftigare utveckling av densamma, för så vitt den

icke dessutom i sin helhet ställes under en kraftig och målmedveten

central ledning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ö7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Sr

Kommittén har därför icke tvekat att upptaga eu redan för länge

sedan uttalad tanke, som helt säkert till stor skada för den tekniska

undervisningens utveckling icke förut vunnit avseende, nämligen tanken

pa inrättandet av eu särskild överstyrelse för rikets tekniska skolor.

Enligt kommitténs förslag skulle sålunda det lägre tekniska undervisningsväsendet

i riket omfatta: lärlingsskolor, yrkesskolor, tekniska fackskolor,

tekniska skolan i Stockholm (läroanstalt för konsthantverk) och

statens normalskola för yrkesundervisningen.

Lärling sskolorna skulle enligt kommitténs förslag hava till uppgift

att giva samhället ett medel att leda och övervaka den inom industri och

hantverk arbetande ungdomens uppfostran till kunniga arbetare och upplysta

medborgare genom att, samtidigt med att de unga genom arbete i

industriens tjänst lärde sina yrken, fullständiga deras lärlingsutbildning

med sådana för deras yrkesutövning nödiga kunskaper och färdigheter,

som den enskilda arbetsgivaren icke lämpligen kan meddela dem i samband

med deras praktiska yrkesutbildning. Lärlingsskolorna skulle kunna

vara av tre olika slag:

1. Kompletterande lärling sskolor med ändamål att i teoretiskt och

om möjligt även i praktiskt hänseende fullständiga den lärlingsutbildning,

som kan vinnas genom yrkesarbete i industriens tjänst.

2. Fullständiga lärlingsskolor med - ändamål att giva en fullständig

såväl teoretisk som praktisk lärlingsutbildning.

3. Förberedande lärlingsskolor med ändamål att förbereda eller lägga

^rund för lärlingsutbildningen inom industrien.

Kommittén har ansett, att lärlingsundervisningen i vårt land, åtminstone

under den närmaste framtiden, huvudsakligen bör tillgodoses genom

det första slaget av lärlingsskolor, men att även de båda andra slagen av

lärlingsskolor i vissa fall böra kunna inrättas och komma i åtnjutande av

understöd av allmänna medel.

De kompletterande lärlingsskolorna förutsätta, att lärlingens praktiska

yrkesutbildning åtminstone i huvudsak vinnes genom yrkesmässigt arbete

i fabriker, verkstäder eller på andra industriella arbetsplatser.

För att trygga denna sida av lärlingsutbildningen fordras enligt kommitténs

mening med nödvändighet en lärlingslag, som gör det möjligt att

ordna lärlingens praktiska utbildning på ett effektivt sätt.

Skolornas organisation bör i väsentlig mån bestämmas av den synpunkten,

att samhället vinner ett medel att leda och övervaka ungdomens

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 käft. (Nr 96.) 8

Lärling,-

skolor

Kompletterande

Urlingsskoloi■.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Katigt. Maj:ts A tid. Proposition Nr 96.

uppfostran till dugande samhällsmedlemmar under de för dess utveckling sk

betydelsefulla åren närmast efter folkskolekursens avslutning

TT-____... ___ i .. * . fe

Kommunerna böra genom lag berättigas att besluta*3 inrättandet

lärlingsskolor med skolplikt för arbetare, såväl manliga som kvinnliga, som

Vilt 14 Iuen e.) 18 år och vunnit anställning i industriellt yrke, hantverk

eller annan därmed jämförlig hantering, och arbetsgivarna böra förpliktas

att giva hos dem anställda arbetare nödig ledighet för deras skolgång och

au gemensamt med föräldrar och målsmän övervaka skolpliktens fullgörande.

Lämpligt straff bör stadgas för den, som utan giltig orsak hindrar

den skolpliktige att fullgöra sin skolplikt.

I fråga om den föreslagna skolplikten yttrar kommittén bland annat.

När kommittén sålunda föreslår, att skolplikten till lärlingsskolorna skall inträda

törst vid 14 ars ålder och först sedan anställning vunnits i industriellt yrke, hantverk

eller annan hantering, bär kommittén icke förbisett, att med nu gällande stadgande!!

angående folkskoleväsendet den omedelbara anslutning av lärlingsskolan till folkskolan

som kommittén ansett önskvärd, icke skulle vinnas. I synnerhet för dem, som först

ett eller annat ar etter sedan de fyllt 14 år vinna anställning inom industri eller

hantverk, skulle avbrottet i skolplikten bliva långvarigt.

Med anledning härav vill kommittén framhålla, att de obligatoriska lärlingsskolorna

endast kunna utgöra ett led i de åtgärder, som torde fa anses erforderlig

för ungdomens för sätta övervakande och uppfostran utöver den nuvarande folkskolealdern,

och vilkas behöflighet torde fa anses hava vunnit offentligt erkännande därigenom,

att den s. k. folkundervisningskommittén den 12 januari 1909 erhållit nådigt

S”°d6 ™k‘ “** °m i praktisk riktning

, u ^,ed åseende på skolpliktens genomförande vill kommittén framhålla, att det

helt säkert vore mindre välbetänkt att genom ett allmänt lagbud ålägga stadskomniuuer

och andra med dem jämförliga samhällen med sammanträngd befolkning att

inom eu viss, pa förhand bestämd kortare tidrymd inrätta obligatoriska lärlingsskolor.

btora svårigheter skulle mota att genast anskaffa lämpliga lärare i tillräckligt

antal samt lampliga lokaler och lämplig undervisningsmateriell. Därtill kommer, att

var erfarenhet pa yrkesundervisningens område ännu i inånga avseenden är allt för

bristfällig för att gorå det möjligt att genast eller inom en kortare tidsperiod genomfora

en fullständig omläggning av denna undervisning.

Lämpligaste medlet att leda utvecklingen i den riktning, kommittén anser önskvard

torde ligga dan, att kommunerna genom lag berättigas att själva besluta om

inrättandet av lärlingsskolor med skolplikt, och att staten uppmuntrar kommunerna

(taitill genom att verksamt understödja sådana lärlingsskolor.

hörande lärotiden föreslår kommittén, att undervisningen i den obligatoriska

lärlingsskolan ordnas på två eller helst tre årskurser samt att

undervisningen i regel pågår hela året, dock att den, då särskilda omständigheter

föranleda undantag, må kunna inskränkas till minst 8 månader

om året. ^ idare löreslår kommittén, att den obligatoriska undervisnings
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

lutngl. Maj:t>! Nåd Proposition Nr 96.

tiden skall omfatta minst (i och högst 12 timmar i veckan samt att

undervisningstiden skall förlägga» till vardagar mellan kl. 7 f. m. och

7 e. m.

Undervisningen skutt enligt kommitténs förslag hava till mål att pagrundvalen

av folkskolans lärokurser och i närmaste anslutning till lärjungarnas

praktiska yrkesutbildning meddela dem de första grunderna av det tekniska,

yrkesekonomiska och allmänt medborgerliga vetande, som fordras, för att

de med insikt och framgång skola kunna utöva sina yrken och fylla sina

medborgerliga plikter. Läroämnena skola utgöras av modersmålet, räkning,

ritning, yrkesekonomi och yrkeslära. Skolverkstäder för praktiskt yrkesarbete,

avsedda att stödja undervisningen; böra inrättas i den mån detta kan

befinnas vara av behovet påkallat och förhållandena det medgiva.

Det andra slaget av lärlingsskolor, nämligen de fullständiga lärlingsskolorna,

skulle hava till uppgift att genom såväl teoretisk undervisning som

praktiskt yrkesarbete i särskilda skolverkstäder helt och hållet ersätta lärlingsutbildningen

inom industrien eller hantverket. Kommittén anser, att

dylika skolor icke kunna ifrågakomma i någon större omfattning under

den närmaste framtiden. 1 ett och annat speciellt yrke skulle °de dock

kunna vara motiverade. Sålunda föreslår kommittén, att den befintliga

fackskolan för finare smides- och metallindustri i Eskilstuna omorganiseras

till en dylik fullständig lärlingsskola, varvid staten bör bestrida två tredjedelar

och Eskilstuna stad en tredjedel av de årliga utgifterna, varjämte

staden tillhandahåller lokaler med inredning och möblering.

Det tredje slaget av lärlingsskolor, de förberedande lärling sskolorna,

skulle hava till ändamål att genom praktiskt arbete i enkla skolverkstäder i

förening med lämplig teoretisk undervisning lägga en god grund för den

fortsatta lärlingsutbildningen inom industrien. Dylika skolor böra endast

inrättas för sådana yrken och industrier, inom vilka man på grund av

omsorgsfulla utredningar med säkerhet kan antaga, att lärjungarna kunna

påräkna god utkomst. Den teoretiska undervisningen bör håva ungefärligen

samma innehåll och omfattning som i de obligatoriska lärlingsskolorna,

men huvudvikten vid undervisningen bör läggas på det för lärjungarnas

yrken grundläggande praktiska arbetet. Eörsök bör göras med en eller

annan dylik skola vid den föreslagna statens normalskola för yrkesundervisningen.

I avseende på bidrag från stat och kommun till dessa skolors

inrättande och underhåll böra gälla samma bestämmelser som för de obligatoriska

lärlingsskolorna med någon förhöjning i statsanslaget till anskaffning

och underhåll av undervisningsmateriell.

Fullständig*

lärlings
skolor
-

Förberedande

lärlings
skolor
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

00

Kunffl. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr

Vrke»skolor.

Tekniska

tsrkskolor.

Yrkesskolorna skola hava till ändamål att giva arbetare med god praktisk

yrkeserfarenhet tillfälle att utvidga och fördjupa den bildning, vartill

grunden lagts i lärlingsskolan, och att vinna den ytterligare förkovran i

sina yrken, som fordras för att i allmänhet höja dergis arbets- och förvärvsförmåga

eller för att giva dem förutsättningar för förmans- och andra

därmed jämförliga förtroendeposter inom industrien eller för en mera

oberoende ställning som självständiga mästare inom hantverket.

Undervisningen vid yrkesskolorna meddelas dels i form av ämneskurser,

d. v. s. fristående lärokurser i olika läroämnen, bland vilka lärjungarna

äga rätt att utvälja dem, som bäst motsvara vars och ens behov och önskningar,

dels i form av vrkeskurser för vissa yrken med fasta läroplaner,

avsedda att fullständigt genomgås på en viss begränsad tid av samtliga

deltagare i kursen.

De sistnämnda, eller yrkeskurserna, utgöras antingen av aftonkurser,

omfattande i medeltal två arbetsår med omkring 30 arbetsveckor vartdera

och med omkring 12 undervisningstimmar i veckan eller sammanlagt omkring

720 undervisningstimmar under hela kursen, eller av dagkurser,

omfattande omkring 30 arbetsveckor, fördelade på ett eller två år, med

44 arbetstimmar i veckan eller sammanlagt omkring 1,320 undervisningstimmar

under hela kursen.

Undervisningen bör ordnas rent fackligt med hänsyn till lärjungarnas

yrken och de industriella förhållandena å den ort, där skolan är belägen,

samt grupperas kring läroämnena modersmålet, matematik, ritning, yrkesekonomi

och yrkeslära. Förutom den ordinarie undervisningen anordnas

föredrag eller serier av föredrag över ämnen av mera allmänt intresse,

som stå i samband med yrkesundervisningen.

För tillträde till yrkesskolorna föreslår kommittén följande inträdesfordringar:

en ålder av minst 17 år, föregående praktisk yrkesverksamhet

under minst två år för inträde i ämneskurs, tre år för inträde i yrkeskurs,

samt i fråga om teoretiska förkunskaper, att sökande till ämneskurs skall

vara fri från lärlingsskolplikt och att sökande till yrkeskurs skall med gott

resultat hava genomgått lårlingsskola eller annan därmed fullt likvärdig

läroanstalt eller ock vid inträdesprov visa sig äga nödiga förkunskaper i

läsning, skrivning, räkning och ritning.

Statsbidrag bör enligt kommitténs mening kunna utgå icke endast

till kommunala yrkesskolor utan även och efter samma grunder till sådana

yrkesskolor, som inrättats av enskilda korporationer.

De tekniska fackskolorna skola ha till ändamål att meddela de teknisk»

kunskaper, som i förening med industriell erfarenhet fordras av dem, som

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kuttgl. Moj:ts Nåd. Proposition AV Hd.

närmast skola utöva tillsyn och ledning av arbetet i verkstäder, fabriker

och på andra industriella arbetsplatser, samt av ritare, detaljkonstruktörer

och laboratoriebiträden å arkitekt- och byggnadskontor samt å verkstäders

och fabrikers konstruktionsbyråer och fabrikslaboratorier.

Därjämte böra de åt personer, som ägna sig åt affärs- eller industriverksamhet,

meddela de kunskaper i vissa av skolornas undervisningsområden,

som de för sin verksamhet behöva.

Kommittén föreslår

att de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro, Borås

och Härnösand, byggnads- och maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan i

Stockholm och vävskolan i Borås förändras till 3 tekniska fackskolor för

maskinindustri, därav en i Stockholm, en i Malmö och en i Örebro; 1

teknisk fackskola för elektroteknik i Örebro; 2 tekniska fackskolor för

byggnadsindustri, därav en i Stockholm och en i Malmö; 1 teknisk fackskola

för väg- och vattenbyggnadsindustri i Norrköping; 1 teknisk fackskola

för textilindustri i Borås; 1 teknisk fackskola för trävaruindustri i

Härnösand; samt

att dessutom inrättas: 1 teknisk fackskola för kemisk industri i Hälsingborg

och 1 teknisk fackskola för trämasse-, cellulosa- och pappersindustri

i Karlstad.

Vid bergsskolan i Falun inrättas en avdelning för utbildning av

gj ritmästare.

För inträde vid de tekniska fackskolorna bör i främsta rummet fordras

minst två års föregående praktisk verksamhet, huvudsakligen ägnad åt

yrkesmässigt industriellt arbete.

Fordringarna på teoretiska inträdeskunskaper få icke lägga allt för

stora svårigheter för intelligenta och framåtsträvande unga industriarbetare,

som icke haft tillfälle till studier vid allmänt läroverk, att vinna inträde

vid skolorna, men böra å andra sidan tillmätas så, att möjlighet vinnes

för en sträng gallring bland de inträdessökande.

Kommittén har sålunda föreslagit, att för inträde vid de tekniska fackskolorna

skulle fordras kunskaper motsvarande realskolans lärokurser i de för

tekniska studier grundläggande läroämnena svenska språket, matematik,

fysik och kemi samt i vissa fall även ritning och teckning.

Lärokurserna måste göras korta. Kommittén har ansett önskvärt och

under vissa förutsättningar även möjligt att begränsa dem till två år med

40 veckors undervisningstid om året och 40—44 undervisningstimmar i

veckan.

Undervisningen bör inom varje skola eller skolavdelning begränsas till

ett vi881 industriellt område och ordnas med sträng hänsyn till skolornas

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Lärare.

Skolformernas

inbördes

förhållande.

Tekniska

skolan i

Stockholm,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

praktiska ändamål. Do tekniska tillämpaingsämnena måste bliva skolornas

huvudämnen och upptaga den övervägande delen av undervisningstiden.

De grundläggande teoretiska läroämnena, matematik, fysik, kemi, projektionslära

in. m., böra däremot uteslutande betraktas som hjälpämnen med

ändamål att giva lärjungarna nödiga förutsättningar för studiet av skolornas

huvudämnen.

Skolorna böra utrustas med ändamålsenliga lokaler, goda bibliotek och

god undervisningsmateriell samt med tidsenliga laboratorier för praktiska

tillämpningsövningar.

Undervisningen skulle enligt förslaget bestridas av lektorer och facklärare

med fast anställning samt assistenter och extra lärare, förordnade

på viss tid eller tills vidare.

De tre skolformerna, lårlingsskolor, yrkesskolor och tekniska fackskolor,

böra enligt kommitténs förmenande var för sig fullfölja sin bestämda uppgift.

Den meningen, att lärlingsskolan bör förbereda för yrkesskolan,

denna för fackskolan och denna sistnämnda slutligen för tekniska högskolan,

kan kommittén icke biträda. Dock böra lärlingsskolorna samtidigt

med att de fullfölja sin uppgift att meddela arbetaren ett visst minimum

av yrkesbildning i regel bliva grundläggande skolor för yrkesskolorna.

Om erfarenheten kommer att visa. att särskilda åtgärder äro ''önskvärda för

underlättandet av yrkesarbetares tillträde till de tekniska fackskolorna,

anser kommittén, att detta behov vida bättre kan tillgodoses genom inrättandet

å de orter, där fackskolorna bliva förlagda, av särskilda förberedande

kurser än genom att i de egentliga yrkesskolornas undervisning

inpressa lärokurser, som äro av nytta endast för det fåtal av dessa skolors

lärjungar, som önskar vinna inträde vid de tekniska fackskolorna. Ungefär

samma synpunkter gör kommittén gällande gent emot åsikten, att°de

tekniska fackskolorna böra vara förberedande skolor för de högre tekniska

läroanstalterna.

1 etniska skolan i Stockholm skulle enligt kommitténs förslag efter utbrytning

av byggnads- och maskinyrkesskolorna samt delvis av tekniska

afton- och söndagsskolan och tekniska skolan för kvinnliga lärjungar omorganiseras

till en läroanstalt uteslutande för konsthantverk, omfattande dels

en konstindustrieil yrkesskola, ordnad i huvudsak på samma sätt som övriga

yrkesskolor, dels en högre skola, konsthantverkssltolari, med vilken en särskild

avdelning för utbildning av tecknings- och skrivlärare skulle kunna

förenas. ■ . ?• . . •. ■ • ,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90. '' (]3

Konsthantverksskolan bör omfatta skilda avdelningar, tillsvidare för:

1. möbelkonst, 2. skulptur och inodelleringskonst, 3. keramik- och glaskonst,

4. smides- och grövre metallkonst, 5. guld- och silversmfdeskonst,

6. bokhantverk, tryck- och plakatkonst, 7. textilkonst, 8. dekorativ

målning.

Vaije avdelning bör stå under ledning av sin särskilda facklärare eller

tacklärarinna. Högsta ledningen av undervisningen i dess helhet och ansvaret

för dess konstnärliga riktning och halt bör tillkomma skolans föreståndare.

Skolan bör utrustas med ateljéer, laboratorier och försöksverkstäder

och undervisningen i övervägande grad ägnas åt praktiska övningar, så

att den, på samma gång den utvecklar lärjungarnas konstnärliga sinne och

smak, ger dem förtrogenhet med yrkets teknik och en på egen erfarenhet

grundad uppfattning om en kompositions lämplighet för det material och

det ändamål, för vilket den är avsedd.

Den hittills förefintliga svårigheten att erhålla för eu väl ordnad yrkesundervisning

kompetenta lärare, effektiva undervisningsplaner samt lämpliga

läroböcker och undervisningsmaterial har, såsom redan nämnts, föranlett

kommittén att framlägga förslag om inrättande av en normalskola, där utbildning

av lärare för yrkesundervisningen skulle försiggå på det sätt, att

personer, som genom längre tids utövning av ett yrke och genom besök i

en yrkesskola eller på annat sått förvärvat en god praktisk och teoretisk

yrkesbildning, skulle beredas tillfälle att genomgå en jämförelsevis kort —

högst 8 veckors — och i övervägande grad rent pedagogisk utbildningskurs.

Dylika kurser borde förläggas till eu med avseende på lärjungematerial,

lärarkrafter, undervisningsmateriel], antal olika yrkesavdelningar o. s. v.

så rikt utrustad läroanstalt som möjligt. Donna‘ läroanstalt skulle samtidigt,

genom att ställas under omedelbar ledning och kontroll av den centrala

ledningen, vara denna till hjälp vid utarbetandet av nya organisationsformer

och hjälpmedel för yrkesundervisningen in. in. Normalskolans

facklärare, skulle även biträda denna vid inspektion av den fackliga yrkesundervisningen

vid övriga lärlings- och yrkesskolor. Normalskolan borde

vala uppdelad i åtminstone 12 a. 15 olika, fackavdelningar, motsvarande

var och en sitt speciella yrke, varvid de i vårt land allmännast förekommande

och mest betydelsefulla yrkena borde ifrågakomma med undantag

likväl av de konstindustriella, vilkas undervisningsbehov skulle tillgodoses

av den omorganiserade tekniska skolan i Stockholm. Genom

normalskolan skulle staten sålunda övertaga eu väsentlig del av den

yrkesundervisning, som eljest skulle ålegat Stockholms stad. Staden bör

Statens normalskola

för

yrkesundervisningen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Administration

och

inspektion.

8kolornas

underhåll.

64 Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition AV 96.

därför deltaga i kostnaderna för skolans verksamhet. Pa samma gång

får staden i normalskolan eu ersättning för den undervisning av icke konstindustriell

art, som nu meddelas i tekniska skolans afton- och söndagsskola

och som bör avskiljas från tekniska skolan vid dess omorganisation

till en uteslutande konstindustriell läroanstalt.

Beträffande administrationen föreslår kommittén lokala styrelser för

lärlings-, yrkes- och fackskolor samt inrättande av en överstyrelse för hela

den lägre tekniska undervisningen i riket. Kommittén uttalar den bestämda

övertygelsen, att en kraftigare utveckling av det lägre tekniska undervisningsväsendet

icke kan väntas, för så vitt icke. den centrala ledningen av

densamma anförtros åt en särskild överstyrelse, som med hela sin kraft

ägnar sig uteslutande åt denna angelägenhet. Överstyrelsens första uppgift

bör bliva att praktiskt genomföra den nya organisationen av det lägre

tekniska undervisningsväsendet och sålunda i detalj utreda och taga initiativ

i alla hithörande frågor, granska och stadfästa skolreglementen och

undervisningsplaner samt biträda med råd och upplysningar vid deras

uppgörande. Bland överstyrelsens uppgifter i övrigt betonar kommittén

en ofta upprepad och grundlig inspektion av underlydande skolor, anskaffande

av lämpliga läroböcker och undervisningsmateriell, åvägabringande av eu

väl ordnad statistik in. in. överstyrelsen skulle bestå av en överdirektör

och chef samt fyra råd jämte nödigt kansli, bestående av en notarie samt

en registrator och aktuarie, därtill en bibliotekarie samt nödig betjäning.

Kommittén anser, att överstyrelsen bör bringas till stånd så snart som

möjligt och att dess tillsättande bör utgöra första åtgärden för reformeringen

av det lägre tekniska undervisningsväsendet i riket.

Lärlingsskolor och yrkesskolor böra enligt förslaget vara kommunala

anstalter, till vilkas underhåll staten på vissa villkor bidrager dels med två

tredjedelar av avlöningen till lärare och föreståndare samt därutöver med

5 å 10 procent av det sålunda beräknade statsanslaget såsom bidrag till

anskaffning och underhåll av undervisningsmateriell, dels med två tredjedelar

av kostnaderna för första uppsättningen av undervisningsmateriell.

De tekniska fackskolorna böra uppehållas av staten och inrättas under

villkor, att den kommun, till vilken en skola förlägges, åtager sig att

tillhandahålla skolan lokal jämte bostad eller bostadsersättning åt skolans

föreståndare. Tekniska skolan i Stockholm bör efter dess omorganisation

till en läroanstalt för konsthantverk helt och hållet bekostas av staten.

Statens normalskola för yrkesundervisningen bör vara en statsanstalt, till

vars uppehållande dock Stockholms stad bör lämna ett lämpligt bidrag.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kung!. Maj:ts Nad. Proposition Nr 96.

Kommittén har jämväl framlagt förslag till reglering av avlöningen

lör föreståndare, lärare och betjäning vid de lägre tekniska skolorna. Kast

anställda lärare och föreståndare vid de lägre tekniska skolorna böra komma

i åtnjutande av pension enligt lag. Åt föreståndare och lärare vid

lärlings- och yrkesskolor samt åt andra icke fast anställda lärare ävensom

åt deras änkor och oförsörjda barn bör beredas pension efter särskilda

grunder.

Genomförandet av kommitténs förslag har beräknats draga en kostnad

av i runt tal 1,200,000 kronor årligen och 900,000 kronor för en gång,

förutom kostnader för en del byggnader.

Till dessa beräkningar fogar kommittén den anmärkningen, att de slutsummor,

vartill beräkningarna lett, utan tvivel måste betecknas såsom icke oväsentligt för låga

för genomförandet av ett''fullständigt lärlingsskolesystem för städer, köpingar och andra

orter inom riket med mera sammanträngd befolkning. Dels har vid beräkningarna

hänsyn tagits endast till städer och köpingar, men icke till de orter på landsbygden,

där förutsättningar för inrättandet av obligatoriska lärlingsskolor finnas. Dels torde

man med säkerhet kunna antaga, att genomförandet av en lärlingslag betydligt skulle

komma att öka antalet lärlingar inom industri och hantverk och därmed även antalet

lärlingsskolpliktiga arbetare.

A andra sidan torde man kunna förutse, att det kommer att dröja eu avsevärd

tid, innan systemet blir genomfört ens så fullständigt, som vid beräkningarna antagits.

Särskilt torde det få anses sannolikt, att många kommuner komma att inskränka sig

till att inrätta obligatoriska lärlingsskolor för endast manliga arbetare. Det torde

sålunda komma att dröja rätt länge, innan statens kostnader för lärlingsskolorna komma

att stiga till de belopp, vartill ovanstående beräkningar lett.

2) Handelsundervisningskommitterades förslag till den lägre handels
undervisningens

ordnande.

Det förslag till deri lägre handelsundervisningens ordnande, som framlagts

av de år 1913 tillkallade kommitterade, omfattar, bortsett från handelsgymnasierna,

vilkas organisation redan varit föremål för beslut av statsmakterna,

tvenne huvudtyper av handelsundervisningsanstalter, av de kommitterade

benämnda handelsskolor och handelskurser.

Handelsskolorna skola enligt förslaget hava till ändamål att bibringa

o o o

personer, som ägna eller ämna ägna sig åt handelsverksamhet men icke

kunna komma i åtnjutande av högre handelsundervisning, den utbildning,

som deras förutsättningar och övriga omständigheter medgiva och som

lämpligen erfordras för idkande av handelsrörelse av mindre omfattning

eller för anställning i sådan eller för skötande av jämförelsevis mindre

krävande platser på kontor eller lager.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.)

Handels
skolor
-

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9(i.

Dessa handelsskolor skola, vara s. k. dagskolor, vilket innebär, att lärjungarna

skola ägna sin tid helt och hållet åt studierna. Koramitterade

föreslå inrättande av två olika typer av dylika handelsskolor, nämligen ettåriga

och tvååriga. Läsårets längd skulle i båda skoltyperna vara minst

36 veckor, påsk- och pingstlov däri inräknade, med en undervisningstid

av 32— 33 timmar i veckan. Undervisningens innehåll och omfattningskulle

bliva i det närmaste lika i båda slagen av skolor. Däremot skulle

de skilja sig med avseende på elevmaterialet.

1 de tvååriga handelsskolorna skulle lärjungarna intagas direkt efter

genomgången 6-årig folkskola, således i regel utan någon praktisk erfarenhet

om det yrke, för vilket de skulle utbildas. Under det första året skulle tiden

huvudsakligen användas till inhämtande av ökad kunskap i sådana allmånbildande

ämnen, som äro grundläggande för ha"ndelsundervisningen:

de handelstekniska ämnena skulle till större delen koncentreras till den

andra årsklassen.

För att vinna inträde i eu ettårig handelsskola skulle fordras att

hava genomgått 6-årig folkskola samt att därefter under två år hava varit

anställd i praktisk verksamhet, helst i handel eller industri, och att samtidigt

hava begagnat sig av undervisningen i »handelsfortsättningsskola».

Kommitterade yttra om denna form av handelsskola:

Kommitterade anse, att förutsättningarna för ett försök med en dylik skolform

numera ökats genom den anordning av blivande praktiska fortsättningsskolor, som föreslagits

av folkundervisningskommittén. Enligt detta förslag skulle vid våra folkskolor

för lärjungar, som avslutat sin folkskolekurs, anordnas olika slag av fortsättningsskolor,

däribland även handelsfortsättningsskolor, omfattande jämväl en del ekonomiska ämnen,

nämligen bokföring, handelsräkning, varukännedom, välskrivning och korta meddelanden

ur handelns geografi och historia. Undervisningen skulle i städerna fortgå företrädesvis

i form av endags- eller tvådagskurser med en sammanlagd tid av minst 360 timmar,

fördelade på två (eller tre) år, och deltagandet däri skulle vara obligatoriskt.

Kommitterade föreställa sig, att lärjungar, som samtidigt med anställning i praktisk

verksamhet, helst i handel eller industri, begagnat sig av undervisningen i handelsfortsättniugsskola

— vilken kommitterade betrakta som en avsevärd inledning till

egentliga liandelsstudier — skulle vara särdeles lämpade för att övergå till den mera

koncentrerat fackmässiga undervisningen i en handelsskola. Kursen i denna skoltyp

anse kommitterade böra bliva ettårig, bland annat av den anledning, att det icke torde

kunna begäras, att ifrågavarande lärjungar skola olfra längre tid åt den samlade teoretiska

delen av sin utbildning. Kommitterade tro, att dessa lärjungar på grund av

sina större praktiska förutsättningar och med den större målmedvetenhet och det starkare

intresse, varmed sådana personer i allmänhet bedriva sina studier, skola kunna

bibringas en utbildning, som i det hela sett icke blir nämnvärt underlägsen deras, vilka

direkt från folkskolan övergå till och genomgå en tvåårig handelsskola. Sistnämnda

fördelar hos lärjungarna vid de ettåriga skolorna äro i själva verket så betydande, att

tillkomsten av den föreslagna folkskolans fortsättningsskola i jämförelse därmed spelar

en mera underordnad roll.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kurnjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 06.

En viktig synpunkt iir också den, att lärjungar, Rom äga någon erfarenhet av

praktisk haudelsverksamhet, bättre äro i stånd att bedöma, huruvida detta yrke lämpar

sig för dem såsom livsuppgift.

Granskar man därefter de faktiska förhållandena vid nu befintliga handelsskolor

i vårt land för att såvitt möjligt söka utröna de större eller mindre utsikterna till de

olika ifrågasatta skoltypernas framgång, så blir resultatet ganska tillfredsställande.

Av verkställd utredning framgår, att de folkskoleelever, som övergå till handelsskolor,

fördela sig på två huvudgrupper. Den ena gruppen går direkt över till handelsskolorna,

medan den andra efter en tids anställning i praktisk verksamhet söker sig över till

nämnda läroanstalter.

Det synes kommitterade mest välbetänkt att taga vara på den utveckling, som

sålunda uppstått av sig själv, och detta torde lämpligen böra ske genom att med nödiga

statsmedel gynna och stärka båda de riktningar, som utvecklingen tagit.

Undervisningen i handelsskolorna skulle omfatta läroämnena svenska,

tyska (eller, där så kunde befinnas lämpligare, engelska), geografi, handelsräkning,

bokföring, handelslära, författningskunskap, naturkunnighet (sistnämnda

ämne dock endast i de tvååriga skolorna), varukännedom, välskrivning,

stenograf! och maskinskrivning. Läroämnena skulle vara obligatoriska

och minst godkända insikter i samtliga ämnen erfordras för erhållande

av avgångsbetyg. Skolorna skulle mottaga såväl kvinnliga som

manliga lärjungar.

Beträffande lärarna uttala de kommitterade, att kompetensfordringarna

för meddelande av undervisning i de allmänna ämnena helst borde sättas

lika med motsvarande fordringar vid de kommunala mellanskolorna; i fråga

om de merkantila ämnena åter borde helst fordras genomgången handelshögskola

eller handelsgvmnasium. praktisk affärsvana och anlag för lärarkallet.

Dock borde föreskrifter rörande kompetensfordringar tills vidare

icke utfärdas.

Vid samtliga handelsskolor borde liksom vid handelsgymnasierna de

ordinarie lärarna tillsättas och rektor förordnas av vederbörande styrelse.

Då det är kommitterades mening, att handelsskolor av det ena eller det andra

slaget böra upprättas mera försöksvis, följer härav, att kommitterade anse dessa skolor

böra tillsvidare begränsas till ett mindre antal. Kommitterade föreslå upprättande till

en början av exempelvis 8 skolor, därav 4 tvååriga, byggda direkt på den sexåriga

folkskolekursen, och 4 ettåriga, baserade på sexårig folkskola med fortsättningsskolkurs

och två år därefter innehavd anställning i praktisk verksamhet.

Beträffande spörsmålet om ifrågavarande lägre handelsundervisnings tillgodoseende

genom någon form av de redan befintliga högre folkskolorna, hava kommitterade visserligen

i princip velat hävda, att handelsskolorna böra vara speciella och fullt fackmässigt

organiserade läroanstalter samt tillhöra det övriga bandelsundervisniugsväsendet,

men kunna praktiskt taget icke se något avsevärdare hinder för att några av dem, såsom

från vissa håll föreslagits, anorduas i form av högre folkskolor.

luförandet av en sådan typ vid de högre folkskolorna kräver dock vissa särskilda

åtgärder, förutan vilka anordningen i fråga icke skäligen kan ifrågasättas. Dit hör i

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

främsta rummet och som eu oeftergivlig fordran uppställande av det villkoret, att de

lärare, som anställas för kandelsundervisningen, skola uppfylla samma kompetensfordringar

som lärarna vid de fristående handelsskolorna och åtnjuta samma löneförmåner

som dessa.

Enligt kommitterades mening skulle statsmedel tillsvidare utgå för

4 ettåriga fristående handelsskolor, 1 tvåårig fristående handelsskola samt

3 tvååriga vid högre folkskolor (handelsfolkskolor).

Liksom vid all handelsundervisning hittills i vårt land höra alla dessa

läroanstalter anordnas som samskolor för gossar och flickor.

Kommitterade föreslå, att styrelsen för handelsskola utses i huvudsaklig

likhet med vad som bestämts vid kommunala mellanskolor. Rektorn

blir sålunda självskriven ledamot, men de övriga ledamöterna höra överallt

väljas av kom munal styrelsen. Sistnämnda styrelseledamöters antal anse

kommitterade kunna bestämmas till fyra.

Vad de fristående handelsskolorna beträffar, torde de liksom handelsgymnasierna

tillsvidare böra lämnas frihet att själva bestämma över styrelsens

sammansättning. Dock bör såsom en nödig garanti krävas, att

styrelsen förutom föreståndaren bör bestå av fyra personer, och att tvä

av dessa utses av kommunalstyrelsen. I fråga om samtliga handelsskolor

är givetvis önskvärt, att köpmanselementet blir i styrelsen starkt representerat.

Vad de föreslagna skolornas förläggning beträffar, äro kommitterade

av den åsikten, att densamma icke bör på förhand bestämmas, och hålla

före, att utvecklingen försiggår enklast och naturligast, om ett visst totalbelopp

av statsmedel för ändamålet anslås och vederbörande på olika orter

ha att ansöka om understöd från nämnda anslag hos Kungl. Maj:t, som

efter vederbörlig granskning avgör, till vilka sökande understöden böra utgå.

Härvid bör emellertid särskilt den synpunkten tagas i betraktande, att

ingen ort, utom de allra största städerna, bör erhålla handelsskola, om

handelsgymnasium förut där åtnjuter understöd.

Angående principerna för åtnjutande av statsunderstöd finna kommitterade

icke skäl att i fråga om de av kommitterade sålunda föreslagna

fristående handelsskolorna frångå de grunder, som av 1913 års riksdag

fastställdes för handelsgymnasierna och som i huvudsak innebära, att ett

visst maximibelopp stadgas för statsbidraget, vars storlek i övrigt med hänsyn

tagen till olika omständigheter noga lämpas efter varje skolas verkliga

behov, samt att kommunen eller enskilda åläggas vissa förpliktelser,

däribland att lämna ett visst årligt kontant bidrag till skolans underhåll.

Samma grunder föreslås beträffande handelsfolkskolorna.

På grund av tillgängliga uppgifter har uppgjorts en beräkning, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. MajUs Nåd. Proposition Nr 9(1. 09

giver vid handen, att ett maximibelopp av 9,600 kronor skulle visa sig

tillräckligt, för en tvåårig skola och ett motsvarande belopp å 7,100 kronor

för en ettårig.

Beträffande kommunernas eller enskildas skyldigheter gentemot skolorna

skulle liksom i fråga om handelsgymnasierna gälla, att de först och

främst ha att tillhandahålla erforderliga lokaler. Angående åter det kontanta

bidraget från samma håll är i fråga om handelsgymnasierna föreskrivet,

att det skall uppgå till minst en tredjedel av statsunderstödet.

Kommitterade anse emellertid, särskilt med hänsyn till önskvärdheten att

så vitt möjligt bana väg för de nya skolornas upprättande, tillräckligt, om

kommuner eller enskilda åläggas att bidraga med ett kontant belopp

motsvarande minst en fjärdedel av statsunderstödet åt de fristående handelsskolorna.

I fråga om viktigare villkor i övrigt torde liksom angående handelsgymnasierna

böra bestämmas, att handelsskola för att kunna erhålla statsunderstöd

bör äga minst 15 lärjungar i varje årsklass.

De avgifter, som skola erläggas av lärjungarna vid de fristående tvååriga

handelsskolorna, anse kommitterade, bland annat med hänsyn därtill,

att alla ämnen gjorts obligatoriska, och att alltså ingen tilläggsavgift ifrågakommer,

kunna bestämmas till 50 kronor för vartdera året. För de ettåriga

skolorna torde ett årligt belopp å 75 kronor få anses skäligt. Vid

handelsfolkskolorna böra däremot inga avgifter förekomma.

Liksom beträffande handelsgymnasierna torde i fråga om handelsskolorna

böra stadgas en viss minimilön för den ordinarie lärarpersonalen.

Kommitterade föreslå i sådant avseende samma lönevillkor som för lärarna

vid de kommunala mellanskolorna.*E

De av kommitterade föreslagng handelskurserna skulle hava till ändamål

att meddela utbildnina åt personer, som redan äro anställda i praktisk verksamhet

och icke kunna avbryta denna anställning för genomgående av eu

samlad kurs. Vidare skulle de tillgodose det behov av fortsatt utbildning

i speciella ämnen, som kunde förefinnas hos personer, vilka redan

erhållit utbildning för handelsyrket i handelsskola, handelsgymnasium eller

annan läroanstalt.

Kommitterade anse, i likhet med 1908—1910 års kommitté, att handelskurser

böra organiseras dels i form av en lägre fast kurs med obligatoriska ämnen, huvudsakligen

avsedd för yngre lärjungar, som slutat folkskolan och vunnit anställning i

praktisk verksamhet, dels ock i form av valfria kurser, av större omfattning i fråga

om ämnen och kunskapsmått och huvudsakligen avsedda för ett högre åldersstadium.

Handete
kurser.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Då emellertid behovet av en fast lägre kurs blir tillgodosett genom de av folkundervisningskommittén

föreslagna kandelsfortsättningsskolorna, inskränka sig kommitterade

till att yttra sig om upprättandet av de valfria kurserna. De lägsta av dessa

kunna tills vidare ersätta den fasta kursen.

Kurserna böra å de lägre stadierna även omfatta allmänbildande ämnen men i

övrigt till övervägande del avse utbildning i specialgrenar. De böra vara så ordnade,

att ämnena kunna sammansättas till vissa serier för de lärjungar, vilkas omständigheter

medgiva en mera mångsidig utbildning, men på samma gång omfatta en fristående

och avslutad kurs inom varje ämne.

För att undervisningen må leda till åsyftat resultat, anse kommitterade oundgängligt,

att nämnda kurser erhålla en så vitt möjligt fast organisation. Ett huvudvillkor

härför torde vara, att lärjungarna indelas i vissa grupper alltefter sina olika

förutsättningar, och att även ämnen, timtal och kursernas beskaffenhet lämpas efter

dessa olika grupper.

Undervisningen vid dessa handelskurser skulle därför omfatta vitt

skilda stadier. De kommitterade föreslå härvidlag en indelning av lärjungematerialet

i tre grupper, nämligen: grupp I, sådana som endast genomgått

6- eller 7-årig folkskola eller motsvarande, eventuellt även fortsättningsskola;

grupp II, sådana som genomgått statsunderstödd ett- eller tvåårig

handelsskola eller motsvarande; grupp III, sådana som genomgått statsunderstött

handelsgymnasium eller motsvarande.

Läroämnena skulle på det lägsta stadiet vara såväl allmänna som

speciellt kommersiella, på de högre stadierna endast speciella. De ämnen,

som skulle komma i fråga, vore: svenska, tyska, engelska, franska, ryska,

spanska, ekonomisk geografi, författningskunskap, nationalekonomi, bokföring

med handelskorrespondens och övriga kontorsarbeten, handelshus,

handelsräkning, kemi, varukännedom, välskrivning, stenograf! och maskinskrivning.

Samtliga läroämnen skulle vara valfria och umlervisningen i

varje ämne omfatta en fristående och avslutad kurs. Samtidigt skulle

flock ämnena kunna sammansättas till vissa serier för de lärjungar, som

önskade en mera mångsidig utbildning.

Läsaret skulle omfatta minst 30 veckor, påsk- och pingstlov samt övriga

lovdagar däri inräknade, och fördelas på två terminer.

Lärokursen i varje ämne skulle omfatta minst två och högst sex terminer,

dock borde lärjunge med nödiga förkunskaper beredas möjlighet

att kunna medhinna kursen på kortare tid än den normala. Undervisningen

i varje ämne och kurs skulle omfatta minst en och högst fem timmar i

veckan. Undervisningstiden skulle i allmänhet förläggas till aftnarna

mellan kl. 6 och kl. 10, för de yngre lärjungarna ej gärna senare än kl.

8. De kommitterade ifrågasätta även ett par andra utvägar, som dock

anses kunna endast i undantagsfall anlitas, nämligen att antingen förlägga

undervisningstiden till kl. 8—10 f. m. eller att koncentrera under
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kumjl. Maj:ts Mild. Proposition Nr 96.

visningen på en hel eller tvä /intim dagar i veckan, varvid hel dag

skulle omfatta sex, halv dag tre timmar. Kornmitterade uttala den bestämda

åsikten, att ingen undervisning borde förläggas till söndagarna

samt att lördagens afton borde så litet som möjligt anlitas för ändamålet.

Rörande lärarnas kompetens, anställning och avlöning anse kommitterade,

att full frihet härvidlag borde lämnas de lokala styrelserna,

De kornmitterade beröra frågan om skolplikt för minderåriga, som äro

anställda i handel, men anse icke, att dylik skolplikt för närvarande bör

ifrågasättas, bl. a. av det skäl, att handeln icke upptagits bland de yrken,

som skulle beröras av den föreslagna lärlingslagen. Kornmitterade omnämna

dock, att förslag om skoltvång för i handel anställda minderåriga

framkommit från flera håll samt att dylikt tvång, gällande såväl kommunerna

i fråga om upprättande av skolor som handelslärlingarna i fråga om

deras besökande, förekommer i åtskilliga länder, där man då också tillämpar

systemet med fast anställda handelslärlingar.

Kornmitterade föreslå upprättande av handelskurser på till en början

10 platser. Kurserna skulle antingen kunna anordnas såsom fristående

skolor, som hade dylika handelskurser till uteslutande uppgift, eller anordnas

i samband med skolor, som vid sidan av sin övriga verksamhet

önskade upprätta en handelslinje av denna beskaffenhet.

Enligt koinmitterades mening bör statsunderstöd endast utgå till kommuner,

korporationer och föreningar. Dels kräva nämligen de högre handelskurserna

i vissa avseenden större förutsättningar i fråga om organisation

och ledning än handelsskolorna, dels torde de komma att i vissa

fall medföra jämförelsevis större utgifter, därest undervisningen skall utvidgas

till att omfatta högre och speciellare kunskapsområden och kunna

hållas uppe på önskvärd nivå.

Rörande den yttre formen för de läroanstalter, som komma att anordna

handelskurser, anse kornmitterade, att stor frihet bör medgivas. Så bör

anslag kunna beviljas dels åt skolor, som ha nämnda undervisning till

uteslutande uppgift, dels åt andra skolor, t. ex. handelsgymnasier, tekniska

skolor och borgarskolor, som vid sidan av sin övriga verksamhet önska

upprätta en handelslinje av denna beskaffenhet.

Kornmitterade föreslå understödjande av 10 läroanstalter för handelskurser

och beräkna 10,000 kronor till vardera av 2 större, 7,000 kronor

till vardera av 6 medelstora och 5,000 kronor till vardera av 2 mindre

skolor.

Minst 40 lärjungar böra deltaga i handelskurserna, för att läroanstalten

skall kunna erhålla statsunderstöd. Såsom avgifter föreslås för varje ter
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kommunala

och enskilda

läroanstalter.

Administration

och

■central ledning:
-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

min 5 kronor för vart och ett av ämnena i allmänhet och 20 kronor för

varje främmande språk.

Såsom villkor för statsbidragets erhållande föreslås, att åtminstone en

serie av minst fyra läroämnen, avsedda för en och samma grupp av elever

och omfattande 10—15 timmar i veckan, skulle anordnas varje läsår, samt

att lärjungarnas antal skulle vara minst 40 med minst 10 i vartdera av

fyra ämnen.

Kommitterade förorda, att kommunala eller rent privata läroanstalter

:iv olika typer, som icke erhållit understöd ur de övriga anslagen, må

kunna komma i åtnjutande av ett mera begränsat bidrag från statsverket.

Angående beloppet av nämnda bidrag föreslå kommitterade högst

2,000 kronor till varje skola. Om detta understöd beräknas utgå till 5

skolor i landet, kan anslaget sålunda begränsas till 10,000 kronor. Bestämmelserna

böra dock enligt kommitterades mening avfattas så, att något

maximiantal av läroanstalter, som må kunna årligen ifrågakomma till

nämnda förmån, icke fastställes. Om det sålunda något år befinnes lämpligt

att utdela 2,000 kronor endast åt vardera av tre skolor, så må ytterligare

fyra skolor kunna erhålla 1,000 kronor vardera o. s. v.

Beträffande de kvalifikationer, som av sådana läroanstalter skulle

krävas, anse kommitterade i främsta rummet böra föreskrivas, att de skola

hava gjort sig kända genom värdefull och gagnande verksamhet inom handelsundervisningens

område. Vidare bör man på dem ställa de anspråken,

att kortare kurser än terminskurser icke må vid läroanstalten förekomma,

att bestämda inträdesfordringar må tillämpas och lärjungar mottagas endast

vid terminernas början, att lärarpersonalen bör inneha erforderliga förutsättningar

för sitt kall och vara med skäliga belopp avlönade, samt att

tjänliga undervisningslokaler och erforderlig undervisningsmateriell stå till

skolornas förfogande.

1 fråga om administrationen av såväl handelsskolorna som handelskurserna

föreslå kommitterade, att dessa skulle ställas under ledning av

lokala styrelser, i vilka köpmannaelementet borde vara starkt representerat.

Den centrala ledningen av handelsskoleväsendet föreslås förlagd till kommerskollegium

eller den myndighet, som kunde komma att träda i dess

ställe, dock beträffande de till handelsskolor ombildade högre folkskolorna,

de s. k. handelsfolkskolorna, under samverkan med folkskolöverstyrelsen.

Denna samverkan skulle omfatta bland annat yttranden rörande högre folkskolas

ombildning till handelsskola samt därmed i sammanhang stående

s. 73 Kontrollera mot PDF

Knnyl. Maj:ls Nåd. Proposition AV 9(i.

73

framställningar till Kungl. Magt om statsunderstöd, varjämte ledamot av

folkskolöverstyrelsen skulle äga rätt att besöka dylik ornbildad skola och,

om lian funne skäl till anmärkning, skriftligen delgiva kommerskollegium

denna.

Den centrala ledningen skulle förstärkas genom inrättande av eu

h andelsundervisningsnämnd, bestående av den av Kungl. Maj:t förordnade

inspektören över handelsundervisningen jämte två andra ledamöter, av vilka

den ene skulle representera den kommersiella, den andre den pedagogiska

sakkunskapen.

Kommitterade betona emellertid, att den sålunda föreslagna formen

för central ledning vore att betrakta som en övergångsform till en fullständig

centralstyrelse, som i framtiden måste inrättas. Kommitterade

ifrågasätta även, huruvida icke nämnda framtida styrelse borde förenas

med den av 1907 års kommitté för den lägre tekniska undervisningens

ordnande föreslagna överstyrelsen för rikets tekniska skolor, och uttalar

möjligheten av att det kunde visa sig lämpligt att härtill som en tredje

gren ansluta en central ledning för navigationsskolorna.

3) Folkundervisning skommitténs förslag till omorganisation

av fortsätt ning sskolan.

Folkundervisningskommitténs förslag avser en genomgripande omdaning

av hela fortsättningsskolväsendet. Fortsättningsskolan skall enligt

förslaget göras till en ungdomsskola i mera egentlig betydelse. Undervisningen

skall, utan att uppgiva sitt sedligt uppfostrande och allmänbildande

syfte, omläggas i praktisk riktning. Och fortsättningsskolan skall

göras obligatorisk såväl för kommunerna med avseende på dess inrättande

som för ungdomen med avseende på dess besökande.

I överensstämmelse med dessa grundlinjer för fortsättningsskolans reform

framlägger kommittén förslag till ny organisation av denna skola

och ny undervisningsplan för densamma jämte förslag till förändrade

grunder för rekryteringen av dess lärarkår samt för skolans förvaltning

och ekonomiska ställning. För att erhålla en benämning på den nya

fortsättningsskolan, som kunde angiva det mest karaktäristiska för dess

undervisningsprogram, använder kommittén uttrycket »yrkesfortsättningsskola».

I väsentliga avseenden stöder kommittén sina förslag dels på tankar

och yttranden, som sedan flera år tillbaka framträtt i vårt eget land

och även inom riksdagen vunnit anslutning, dels på erfarenheter från

motsvarande område av skolväsendet i de större kulturländerna.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.)

Allmänna

grunder.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Fortsättni

ngsskolans

uppgift.

Yrkessynpunkten

i

fortsättningsskolans

undervisning.

Kutig!, Maj ds Nåd. Proposition Nr 96.

Fortsättningsskolans uppgift formuleras av kommittén sålunda: Fortsättningsskolan

skall, i den mån det låter sig göra, taga sikte på det

praktiska arbete, som sysselsätter dess lärjungar eller sannolikt skall

bliva deras framtida livsuppgift; den skall i huvudsak samla sin undervisning

omkring detta arbete och såmedelst kunna omedelbart främja de

ungas intresse och duglighet för deras levnadsyrke; samtidigt härmed

skall den fullfölja undervisningens förnämsta syfte, främjandet av lärjungarnas

sedliga och intellektuella utveckling och deras utbildning till dugliga

samhällsmedlemmar.

Tydligt torde vara, säger kommittén, att ett program av denna innebörd

drager en bestämd gräns mellan fortsättningsskolan, den praktiska

ungdomsskolan, å den ena sidan och folkskolan, den allmänna barnskolan,

å den andra.

Det mest utmärkande för den framtida fortsättningsskolan är enligt

förslaget yrlcessynpunktens upptagande i dess undervisning. Frågan blir

då närmast den, på vad sätt och i vilken mån detta kan ske. Härom

yttrar kommittén:

Klart är, att den ifrågavarande synpunktens upptagande innebär, att i fortsättningsskolau

skall, i den man ske kau, meddelas verklig yrkesundervisning, dels teoretisk

sådan, eller undervisning om yrket, dels ock, så vitt möjligt, praktisk handledning

i yrkesarbetet, eller undervisning i yrket.

Att en undervisning i yrket är önskvärd torde få anses självklart. I många

fall måste dock på grund av de yttre omständigheterna för skolarbetet tanken på en

sådan undervisning .vara utesluten. Så i fråga om jordbruksyrket. En verklig undervisning

i jordbruksarbetet skulle nämligen förutsätta, att skolan ägde en lantgård eller

ett småbruk till sitt förfogande, där lärjungarna året om och på alla tider av dagen

kunde sysselsättas. Detta är uppenbarligen omöjligt. Fortsättningsskolan får i ett

sådant fall inskränka sig till en undervisning om det praktiska arbetet och grunderna för

detsamma. Den får dämd på det bästa möjliga sätt utnyttja dels det åskådningsmaterial,

som den äger eller i skolans omgivning kan erhålla, dels och framför allt

den genom deltagande i yrkesarbetet vunna erfarenhet, som lärjungarna föra med sig.

I andra fall åter, såsom där fortsättningsskolan har att samla sin undervisning kring

något industriellt arbete eller något hantverk, kan det vara möjligare för skolan att

åstadkomma en undervisning i yrket. Ett villkor bland andra härför är då, att skolan

är i besittning av en för ändamålet inredd och utrustad skolverkstad.

Att skolverkstaden nödvändiggör ett visst hänsynstagande till mästarnas och arbetsgivarnas

uppfattning är uppenbart. Men hela yrkes fortsättning sskolan, med eller

utan skolverkstad, hör stå i samförstånd med det praktiska livets män, både arbetsgivare

och arbetare. Både dess upprättande och dess ledning bör försiggå under medverkan

av yrkesmän. Sker detta, så bortfaller större delen av de svårigheter, som

anförts som skäl mot skolverkstaden.

Kommittén sammanfattar sin åsikt i fråga om skolverkstaden i följande

punkter:

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kung!. Mqj:tn Nåd. Proposition Nr 06. 75

Skolverkstadeu bör icke anses som eu ovillkorligt nödvändig men väl som en

från synpunkten av fortsättningsskolans viktigaste uppgifter nyttig och ensidig beståndsdel

av fortsättningsskolan; dess upprättande må bliva beroende av ekonomiska,

lokala och personliga förhållanden och bör icke företagas annat än i samförstånd med

vederbörande arbetsgivare, varjämte bör tillses, att undervisningen i skolverkstaden

kommer att bestridas av en person, som på samma gång han har förmåga att meddela

undervisning är i besittning av framstående yrkesskicklighet; lärjungens arbete i

skolverkstaden bör hava till uppgift dels att från vissa synpunkter utfylla de kunskaper,

som lärjungen vinner i arbetsgivarens verkstad, och att i övrigt främja hans

yrkesskicklighet, dels att tjäna som stöd för den övriga arbetsundervisningen och för

skolans karaktärsuppfostrande strävanden.

Om fortsättningsskolan enligt kommitténs mening icke alltid kan

bidraga till lärjungarnas fackbildning genom undervisning i yrkesarbetet,

kan den däremot alltid, menar kommittén, göra det genom undervisning

om detta arbete eller med andra ord genom teoretisk yrkesundervisning.

Den kan i anslutning .till lärjungarnas erfarenheter från deras praktiska

arbete meddela undervisning om grunderna för yrkets teknik och om de

verktyg och andra hjälpmedel, varav det betjänar sig; den kan giva dem

undervisning i de delar av naturkunnigheten, som ha största betydelsen för

yrket, samtal räkning, bokföring och fackritning med tillämpning på yrket;

den kan låta dem få noggrannare kännedom om råvarorna och deras ursprung

och om arbetsprodukternas betydelse och deras spridning i marknaden.

lämna dem meddelanden om lämpliga delar av närings- och arbetslagstiftningen.

giva dem goda hygieniska anvisningar för arbetet och låta

dem få göra bekantskap med yrkets historia. Det är uppenbart, att även

eu dylik undervisning är av praktiskt värde. Den bör ock vara ägnad att

höja lärjungens intresse för hans arbete och höja hans aktning för detsamma.

Det är nu i varje fall tydligt, att yrkesundervisningen i fortsättningsskolan,

den må nu bliva både praktisk och teoretisk eller endast teoretisk.

måste enligt kommitténs förslag få jämförelsevis anspråkslös omfattning

och att yrkesfortsättningsskolan i regel icke skall kunna göra anspråk

på att vara yrkesskola i egentlig mening. Hon blir en praktiskt

anlagd ungdomsskola med syfte att omfatta hela skaran av den

ungdom, som avgår från folkskolorna utan att övergå till andra

läroanstalter, och hon skall som sådan framdeles som hittills

komma att tillhöra det allmänna skolväsendets område.

Det är kommittén i detta sammanhang angeläget att framhålla, att kommitténs

förslag om yrkessynpunktens upptagande i fortsättningsskolans undervisning icke innebär,

att fortsättningsskolan enligt kommitténs mening på så sätt skulle kunna ersätta

yrkesskolan. Kommittén skulle finna det mycket beklagligt, om den efter

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Stallare och

sy ägare former
av

fortsättningsskolft.

Olika typer

av yrkesfortsättnin

gsskola.

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

kommitténs åsikt högst behövliga omläggningen och utvecklingen av vår fortsättuiugsskola

skulle i minsta man hämma strävandet mot det likaledes viktiga målet att få

till stånd ett omfattande och mångsidigt yrk esskol väsen. Erfarenheten från andra

länder visar, vad eftertanken för övrigt lätt ger vid handen, att yrkesfortsättnincrsskolan

och yrkesskolan båda äro nödvändiga.

kika 1^et SOm den ombildade fortsättniugsskolan kan minska yrkesskolans

bebovlighet, bör den kunna göra den skolform, som heter högre folkskola övernödig.

Den svaghet, som ännu i många avseenden vidlåder vår folkskola,

måste enligt kommitténs mening medföra, att yrkesfortsättningsskolan.- program i ett stort antal fall icke kan i avsevärdare mån förverkligas.

Vi ha därför, förmenar kommittén, att räkna med att fortsättningsskolan

hos oss måste antaga olika grader av utveckling ned ifrån sådana, som

närma sig ersättningsskolans typ, upp till dem, som betecknas av de högst

utvecklade yrkesfortsättningsskolorna.

„ . Kommittén anser, att en väl inhämtad fullständig lärokurs i eu välordnad

sexårig folkskola, helst efter genomförandet av sådana förändringar i dennas läroplan,

som av "kommittén föreslagits i betänkandet angående folkskolorna, skall kunna

giva de nödiga förutsättningarna för en efter yrkesfortsättningsskolans grundsatser

anlagd undervisning. I fråga om de fall åter, där sådana förutsättningar icke

kunna anses föreligga, d. v. s. i fråga om fortsättningsskolor med svagare skolformer

till underlag, far man Jämka sig en läroplan mera liknande den nuvarande fortsättmngsskolan,

dock med så praktisk läggning, som omständigheterna möjliggöra. Kommitténs

uppfattning är således den, att allestädes, där förutsättningar för en fortsatt

undervisning i enlighet med yrkesfortsättningsskolans program förefinnas, detta program

bor bestämma den fortsatta undervisningens karaktär och att i varje fall detsamma

bör framstå som det mål, vilket man, så långt omständigheterna medgiva,

soker närma sig. Behovet av ökad omvårdnad om den ungdom, som lämnat folkskolorna,

synes i varje fall redan nu kunna i ej oväsentlig grad tillgodoses. Och detta

behov ar enligt kommitténs mening så viktigt, att en reform av fortsättningsskolvasendet

icke later sig undanskjuta, även om det program för fortsättningsskolans

undervisning, som av principiella grunder bör uppställas, därvid till en början endast

i ofullkomlig grad och i ett mindre antal fall kan förverkligas

O

Grundsatsen om undervisningens koncentration kring det praktiska

arbete, som sysselsätter lärjungarna eller sannolikt skall bliva deras framtida

livsuppgift, leder i organisatoriskt hänseende följdriktigt till kravet på

en uppdelning av fortsättningsskolan i olika typer allt efter de skilda yrken

eller sysselsättningar, som undervisningen enligt den nämnda grundsatsen

har att taga hänsyn till. Härom yttrar kommittén:

De skoltyper, för vilka kommittén framlägger förslag till läroplaner äro: fortsattnmgsskolor

i jordbruksbygder, industriella fortsättningsskolor i anslutning dels till

järnindustri, dels till träindustri, dels till textilindustri, hantverksfortsättningsskol&r

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:In Nåd. Proposition Kr 90. 77

*amt, fortsättningsskolor för kvinnlig ungdom i anslutning till beklädrmdsyrkena, liaudelsfortsättningsskolor

samt fortsättningsskolor för kvinnlig ungdom i anslutning till

det husliga arbetet.

Läroämnena i fortsättningsskolan böra enligt kommitténs mening vara

arbetskunskap, medborgarkunskap och modersmålet. Därjämte skall, därest

icke i vederbörlig ordning annorlunda beslutas, någon kortare del av lärotiden

ägnas åt kristendomsundervisning.

Vad angår lärokursen i arbetskunskap, ligger det i sakens natur, att

detta ämnes läroinnehåll måste bliva olika i olika typer av för isättning?- skolor. Härom yttrar kommittén bland annat:

I jordbruksbygdernas fortsättningsskolor t. ex. måste det bliva ett helt auuat än

i industriorternas, i handelsfortsättningsskolor ett väsentligen annat än i häntverksfortsättningsskolor

o. s. v. Detta hindrar emellertid icke, att det olikartade

innehållet kan och bör i de olika slagen av skolor betraktas och tillrättaläggas

efter i stort sett enahanda synpunkter. Härvid är att ihågkomma, att arbetskunskapen

icke egentligen är ett skolämne i hävdvunnen mening med ett strängt

enhetligt läroinnehåll utan snarare är att betrakta som ett koncentrationsämne, som i

sig uppsamlar lärostoff från olika håll, i syfte att undervisningens föremål, d. v. s. det

yrke eller praktiska arbete, varom i varje fall är fråga, måtte bliva klarare och allsidigare

belyst. Särskilt är det två huvudsynpunkter, som vid hithörande undervisning

alltid böra beaktas. Det gäller nämligen att företrädesvis fatta i sikte å ena sidan vad

man skulle kunna kalla för det ifrågavarande yrkets naturlära och teknik och å andra

sidan dess ekonomi. Av dessa synpunkter giver sig den förra så att säga av sig själv,

medan däremot den senare icke torde vara lika självfallen. Och dock är det både för

den enskilde och det allmänna av icke ringa betydelse, att jämväl arbetaren och den

mindre yrkesidkaren lära sig att med sparsamhet och omtanke tillvarataga och utnyttja

sitt yrkes möjligheter liksom ock att de till någon omfattning öva sig med

sådan bokföring och sådana praktiska beräkningar, som tillhöra en rationell yrkesdrift.

Men det arbete, som utgör undervisningens föremål, kan i de flesta fall lämpligen

betraktas även från andra synpunkter än de nu angivna. Särskilt i vissa slags

fortsättningsskolor blir det av betydelse, att uppmärksamheten riktas på yrkets hygien.

En mängd yrken drivas ju under sådana förhållanden, att de unga arbetarna väl behöva

få undervisning om vad de ha att iakttaga för att icke genom eller under arbetet

taga skada till sin hälsa. Vidare har närings- och yrkeslagstiftningen så stor

omedelbar betydelse för en del yrken och yrkesgrenar, att det synes ändamålsenligt,

att undervisning om de viktigaste hithörande författningsbestämmelserna meddelas

i samband med de delar av arbetskunskapen, som de närmast avse. Slutligen kan det

i många fall vara ägnat att öka lärjungarnas intresse för yrkesarbetet, om några korta

meddelanden, där tiden det tillåter, lämnas dem rörande detta arbetes geografi och

historia.

Vad ämnet medborgarkunskap beträffar, framhåller kommittén, att

undervisningen däri bör framför allt avse att stärka de ungas känsla av

samhörighet med och ansvar gent emot andra.

F<-: (.dittillDg:**

.skolan*

il mneskret*.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 96.

Det gäller härvid att för lärjungarna klargöra, huru de såsom samhällsmedlemmar ha

intressen, gemensamma med andras, huru dessa tillvaratagas och främjas, huru den

enskilde såsom samhällsmedlem har både förmåner och plikter m. m„ allt i syfte att,

i den mån det för skolan är möjligt, bidraga till att uppfostra de unga till att var

på sin plats med intresse och ansvarskänsla göra sin insats i det samhälleliga livet.

Fortsättningsskolans ideella och allmänbildande karaktär bör enligt

kommitténs mening komma till synes bland annat därigenom, att åven

modersmålet får intaga en viktig plats i dess undervisningsplan.

Huvudsynpunkten för undervisningen i detta ämne måste i enlighet härmed bliva

främjandet av lärjungarnas rent personliga utveckling. I den uppgiften ingår såsom

ett betydelsefullt moment väckandet och stärkandet av de ungas lust för god läsning.

Härvid gäller det bland annat att tillfredsställa det behov av nöjesläsning, som förefinnes

hos lärjungarna, och att göra det på ett sådant sätt, att läsningen blir verkligt

utvecklande för dem. Därjämte framträder också här fortsättningsskolans starkt praktiska

läggning. Undervisningen måste nämligen uppställa som mål för sig att även

främja den användning av modersmålet särskilt i avseende på dess skriftliga behandling,

som är av direkt betydelse för närings- och affärslivet.

Enligt kommitténs åsikt bör kristendomskunskapen i fortsätta i ngsskolan

icke vara ett läroämne i vanlig mening, ett kunskapsämne, vari

bestämda lärokurser enligt en viss fastställd läroplan skola genomgås och

inhämtas. Tonvikten måste helt falla på den ideella uppgiften, på undervisningens

uppfostrande, karaktärsbildande syfte.

Med hänsyn till de olika synpunkter, som i denna fråga kunna göras

gällande, har kommittén icke velat göra kristendomsundervisningen på

samma sätt som de i det föregående omförmälda ämnena till ett i fortsättningsskolan

obligatoriskt läroämne utan ansett, att de kommunala skolmyndigheterna

böra på denna punkt äga en viss frihet.

Vidkommande frågan om fortsättningsskolans befattning med ungdomens

fysiska utbildning betonar kommittén, hurusom det både ur synpunkten

av lärjungarnas rent kroppsliga utveckling och ur allmän uppfostringssynpunkt

helt visst vore eu fördel, om åt gymnastiken och

idrotten kunde givas en framträdande plats i skolans arbetsordning. Ett

avgörande hinder härför möter dock enligt kommitténs mening i den

ytterst begränsade tid man har att räkna med. Lärjungarnas fysiska utbildning

kan därför även i bästa fall icke bliva mer än en uppgift vid

sidan av de huvudsakliga.

På tal-om fortsättningsskolans fostrande och ledande verksamhet erinrar

kommittén om hurusom de unga i många fall åro i behov av en ledning,

under vilken de i frihet kunna få organisera sig till mer eller mindre

självstyrda kamratliga sammanslutningar — läsecirklar, diskussionsklubbar,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Säd. Proposition År !JC. 70

leklag. idrottsföreningar och dylikt — vilka, rätt ledda, äro ypperliga

medel i striden mot de mindre goda inflytelser, för vilka de unga äro

utsätta. Det vore, anser kommittén, önskvärt, om sådan fri verksamhet

kunde förbindas med fortsättningsskolan, framför allt därigenom, att dennas

lärare toge initiativ till och själva deltoge i densamma.

Möjligheterna för förläggningen och fördelningen av fortsättningsskolans

arbetstider äro sfi talrika och de lokala förhållanden, till vilka det

gäller att bär taga hänsyn, så mångskiftande, att största möjliga frihet

synes böra tillerkännas de lokala skolmyndigheterna vid ordnandet av

denna angelägenhet. Endast i tvenne hänseenden är enligt kommitténs

mening en begränsning av kommunernas bestämmanderätt på detta område

erforderlig: fortsättningsskolans arbetstid bör under inga förhållanden

få inkräkta på den för folkskolan lagstadgade undervisningstiden, och det

bör genom lagstiftning bestämmas, att undervisningstiden i fortsättningsskolan

icke får utsträckas längre än till kl. 8 e. in.

Om nödvändigheten att göra fortsättningsskolan obligatorisk yttrar

kommittén:

Det torde icke kunna bestridas, att fortsättningsskolväsendets omorganisation i

den riktning kommittén föreslagit är ett statsintresse av synnerlig vikt. Med hänvisning

till vad. i kap. I av kommitténs betänkande angående fortsättningsskolan anförts

om fortsättningsskolans betydelse och om nödvändigheten av dess omgestaltning efter

tidsförhållandenas krav vill kommittén framhålla, att vad som genom en förbättrad

ungdo ^uppfostran star att vinna ej mindre för arbetsduglighetens främjande än ock

för höjande av den allmänna medborgerliga bildningen utan tvivel innebär för vårt

folk i materiellt och andligt hänseende ett krafttillskott, som icke är att underskatta.

Med hänsyn härtill och till den skarpa tävlan i olika avseenden, som för närvarande

är radande nationerna emellan, torde man därför kunna säga, att staten för sin e<ren

skull och ur synpunkten av det allmänna bästa har både rätt och plikt att här ingripa,

i.syfte att vad som på detta område behöver göras också måtte bliva gjort.

^Härtill kommer, att den undervisning och uppfostran, varom fråga är, synes vara

av sa stort värde för de unga själva, att det icke lämpligen bör göras beroende av

godtycke eller tillfälligheter, huruvida de skola komma i åtnjutande av sådan undervisning

och uppfostran eller icke. Visserligen vore det, ej minst på detta område,

lyckligast, om allt slags tvang kunde undvikas, men liksom det, såsom förut framhållits,

i flera andra länder icke befunnits möjligt att uteslutande på frivillighetens

grund uppbygga ett ändamålsenligt ordnat fortsättningsskolsystem, så torde det icke

heller i vårt land lyckas att utan någon form av skotvång nå det mål, vartill man

med fortsättningsskolreformen syftar.

På grund av vad kommittén anfört anser sig kommittén böra föreslå,

att allmän lagstadgad fortsättning sskolplikt införes, i det att rikets kom
-

I.ärotiden.

Skolplikt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8(1

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

rnuner förpliktas att inrätta för ungdomen obligatoriska fortsättningsskolor.

1 varje kommun skall finnas en eller, där förhållandena sådant påkalla

och medgiva, flera fortsättningsskolor. Undantagsvis må dock, efter Kungl.

Maj:ts medgivande, tvenne eller flera närliggande kommuner kunna förena

sig om en gemensam fortsättningsskola, där ringare folkmängd och övriga

förhållanden påkalla en sådan anordning. Huruvida kommun må för viss

tid helt befrias från skyldighet att inrätta fortsättningsskola, skall i varje

särskilt fall av Kungl. Maj:t prövas och avgöras.

I fråga om den obligatoriska lärokursens längd och fördelning gör

kommittén följande uttalande:

Den för de fortsättningsskolpliktiga obligatoriska lärokursen skall omfatta

en tid av sammanlagt 360 undervisningstimmar; dock må kommun

äga rätt att utsträcka den för lärjungarna obligatoriska lärokursen till

högst 540 undervisningstimmar. Lärotiden skall fördelas på antingen två

eller tre år.

Kommittén föreslår vidare, att som allmän regel måtte fastställas, att

inträde i fortsättningsskola skall ske vid början av den årskurs, som inträffar

närmast efter det läsår, då avgångsbetyg från folkskola eller betyg om häremot

svarande kunskaper erhållits. I sammanhang härmed yttrar kommittén:

Enligt de här föreslagna bestämmelserna i fråga om inträdesåldern samt skolkursens

längd och fördelning har man att räkna med att den normala åldern vid avgång

från fortsättningsskolan blir femton till sexton år, därest skolan är tvåårig, och

sexton till sjutton år, om den är treårig. I det fall att inträde sker först i femtonårsåldern

och fortsättningsskolan är treårig med årskursen fördelad på en höst- och

en vårtermin, kan emellertid avgång icke äga rum förr än det kalenderår, under vilket

lärjungen fyller aderton år. Om alltså trettonårsåldern är att beteckna som fortsättningsskolålderns

nedre gräns, kan adertonårsåldern sägas utgöra dess övre; sistnämnda

ålder blir följaktligen även den, då fortsättningsskolplikten senast bör vara fullgjord.

Skulle av någon anledning skolplikten icke vara fullgjord ens vid adel tonårsålderns

slut, må vederbörande skolstyrelse kunna befria från all ytterligare skolgångsskyldighet.

Kommittén föreslår i detta sammanhang, att barn och ungdom i fortsättningsskolåldern,

som prövas åtnjuta annan till omfattningen fullt motsvarande

undervisning eller soin tillhöra kommun eller område, där fortsättningsskola

icke finnes inrättad, skola vara befriade från skyldigheten

att besöka fortsättningsskola.

Det huvudsakliga ansvaret för skolgångens övervakande skulle givetvis

vila på den lokala skolstyrelsen. Men för att denna skall kunna fullgöra

sina åligganden härutinnan, är det nödvändigt, att den har tillgång

till en förteckning på alla fortsättningsskolpliktiga, som äro inom dess förvaltningsområde

kyrkoskrivna. Upprättandet av sådan förteckning synes,

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kling!. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 06. 81

i överensstämmelse med vad som gäller i fråga om folkskolan, böra tillkomma

vederbörande kyrkoherde. Skolstyrelsen själv bör ha till åliggande att

draga försorg därom, att erforderliga anteckningar göras om huru det i

varje fall sörjts för de skolpliktigas undervisning. Vidare synes det böra

åligga föräldrar och målsmän att antingen till deltagande i fortsätta ngsskolans

undervisning på bestämd tid anmäla sina fortsättningsskolpliktiga

minderåriga eller ock, i händelse dessa annorstädes åtnjuta fullt motsvarande

undervisning, sådant styrka. Arbetsgivare böra. vara skyldiga att ej allenast

bereda hos dem anställda fortsättningsskolpliktiga arbetare erforderlig

ledighet för deltagande i undervisningen, utan även, tillika med föräldrar

och målsmän, vaka över att de ordentligt fullgöra sin skolplikt.

I detta sammanhang har kommittén ansett sig böra uttala det önskemålet,

att försummelser från målsmäns och arbetsgivares sida i fråga om

de fortsättningsskolpliktigas skolgångsskyldighet må kunna hastigare och

verksammare beivras, än vad hithörande för folkskolan gällande bestämmelser

medgiva.

För möjliggörandet av skolpliktens införande erfordras enligt kommitténs

mening en sådan ändring av punkten b) i § 13 av lag om arbetarskydd

den 29 juni 1912, att den där givna allmänna föreskriften om arbetsgivares

skyldighet med avseende på begränsning a,v de minderårigas

arbetstid må komma att gälla även minderårig, som fyllt femton år.

Beträffande rekryteringen av fortsättning sskolans lärarpersonal är kommittén

av den meningen, att man i första hand och i det övervägande

flertalet fall har att lita till folkskolans lärarkår, men att man därjämte

särskilt för undervisning i arbetskunskap bör, i den mån det är möjligt,

söka till lärare erhålla verkliga fackmän samt slutligen att endast sådana

böra anställas för meddelande av undervisning i skolverkstad, där sådan

finnes, liksom ock att den praktiska undervisningen i husligt arbete i de

särskilda fortsättningsskolorna för kvinnlig ungdom bör anförtros endast

åt fackligt utbildade personer.

För anställande av nödiga lärarkrafter är det erforderligt, att kurser

föi'' utbildning av lärare och lärarinnor i fortsättningsskolor i män av behov

anordnas samt att anslag av allmänna medel för ifrågavarande ändamål

beredas.

Kommittén uttalar slutligen den meningen, att vissa formella kompetensvillkor

för undervisning i fortsättningsskola icke för närvarande böra

uppställas, men att däremot den reella kompetensen bör för varje särskilt

fåll i viss given ordning prövas.

Fortsättningsskolans

lärare.

Bihang Ull riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.)

It

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9<i.

Forts&unings- Kommittén erinrar om att den redan i sitt betänkande om överstyr<dse

för folkundervisningsväsendet som sin åsikt uttalat, att fortsättningsskolan

borde ställas under samma centrala ledning som folkskolan och

dess övriga överbyggnader. Kommittén framhåller nu lämpligheten av att

nämnda samband mellan fortsättningsskolan och folkskolan, med de modifikationer

som av förhållandena påkallas, upprätthålles även vid den lokala

ledningen samt på förvaltningens mellanstadier. Härvid bör emellertid

tillses, att den i särskild mening praktiska läggning, kommittén velat giva

åt fortsättningsskolan, icke genom möjligen bristande sakkunskap hos de

styrande organen äventyras. För fortsättningsskolans utveckling i rätt

riktning är det tvärtom synnerligen viktigt, att det praktiska arbetets män

få tillfälle att medverka vid förvaltningen och därvid göra sin sakkunskap

och sina erfarenheter gällande.

Med avseende på den lokala förvaltningen går kommitténs förslag ut

på följande:

På landsbygden samt i stad, där folkskoleväsendet lyder under kyrkostämman,

kandbaves den lokala ledningen av fortsättningsskolan av skolrådet eller, där kyrkostämman

så beslutar, av en fortsättningsskolestyrelse, i vilken skolrådet utser det antal

ledamöter, som är närmast över hälften, och kyrkostämman de övriga.

I stad, där folkskoleväsendet lyder under stadsfullmäktige, handhaves den lokala

ledningen av fortsättningsskolan av folkskolestyrelsen eller, där stadsfullmäktige så

besluta, av en fortsättningsskolestyrelse, i vilken folkskolestyrelsen utser det antal ledamöter,

som är närmast över hälften; övriga ledamöter väljas av stadsfullmäktige och

kyrkostämma enligt de närmare författningsbestämmelser, som må bliva utfärdade.

Där sådan särskild kommunal fortsättningsskolestyrelse tillsättes, böra de väljande

myndigheterna låta sig angeläget vara att tillse, att det praktiska arbetets intressen

bliva i styrelsen företrädda.

I kommun, där fortsättningsskolorna uppdelats med hänsyn till skilda yrken eller

sysselsättningar, må, då så tinnes nödigt, tillsättas en under den gemensamma fortsättningsskoiestyrelsen

sorterande särskild styrelse för varje skola eller grupp av skolor.

Huru denna styrelse skall väljas och vara sammansatt bör bestämmas i vederbörande

reglemente; dock skall i varje fall det praktiska arbete, som utgör medelpunkten för

respektive skolors undervisning, vara i sådan styrelse företrätt.

Bestämmelse- Då fortsättningsskolan är avsedd att hädanefter bliva en mera självfonsättnings-

ständig skolform med i viss mån egen förvaltning, bör den också, enligt

skolan- kommitténs åsikt, till ledning för sin verksamhet hava egna bestämmelseurkunder.

Kommittén föreslår därför, att för fortsättningsskolorna i en kommun skola,

jämte de rent lokala skolbestämmelserna, finnas tvenne huvudgrupper av bestämmelser,

nämligen dels ett reglemente med stadganden om fortsättningsskolväsendets allmänna

anordning i kommunen samt om lärotiderna, dels en undervisningsordning

med stadganden rörande undervisningen och därmed närmast sammanhängande frågor.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition A''r 9t>.

Förslug till reglemente skall upprättas av vederbörande lokala skolmyndighet,

efter lärarpersonalens hörande och sedan kyrkostämman (stadsfullmäktige) fattat erforderliga

beslut. Härefter har vederbörande folkskolinspektör att underkasta förslaget

granskning, varefter det av vederbörande domkapitel slutligen prövas och fästställes.

Det. av domkapitlet fastställda reglementet insändes till överstyrelsen för kännedom.

Förslag till undervisningsordning upprättas likaledes av den lokala skolmyndigheten

efter lärarpersonalens hörande. Sedan folkskolinspektören yttrat sig i ärendet,

överlämnar domkapitlet, efter verkställd granskning, förslaget jämte eget yttrande till

överstyrelsen, som har att slutligen pröva och fastställa detsamma. Om den fastställda

undervisningsordniugen skall domkapitlet erhålla kännedom.

Vad angår den befattning domkapitlen i övrigt hittills haft med fortsättnings,

skolans förvaltning föreslår kommittén härutinnan icke någon

ändring. Icke heller ifrågasätter kommittén någon förändring i avseende

på länsstyrelsernas hittillsvarande befattning med denna skolform. Domkapitel

och länsstyrelse]1 skulle alltså fortfarande handlägga besvärsmål

rörande fortsättningsskolan. Och länsstyrelserna skulle det även framgent

åligga, att, sedan vederbörande folkskolinspektör avgivit yttrande, granska

skolstyrelsernas rekvisitioner av statsbidrag för lärares avlöning samt besluta

angående statsbidragets utanordnande.

Om den inspektion av fortsättningsskolan, som å statens vägnar bör

utövas, yttrar kommittén följande:

Enligt instruktionen för folkskolöverstyrelsen tillkommer det denna myndighet

att, i den män det är möjligt, utöva omedelbar inspektion av fortsättuingsskolorna.

Men klart är, att, på grund av överstyrelsens mångahanda andra göromål, ett omedelbart

utövande av inspektionen genom dess egna ledamöter endast i mycket ringa omfattning

kau äga rum. Däremot blir det för överstyrelsen en synnerligen viktig uppgift

att leda och sammanhålla den inspektionsverksamhet, som med avseende på fortsättningsskolan

kan komma att utövas genom andra personer. Härvid är då först att

tänka på statens folkskolinspektörer. Vid avgivande av sitt förslag till förändrad

anordning av folkskolinspektionen har kommittén utgått från den förutsättningen, att

dessa tjänstemän även i framtiden skola å statens vägnar handhava vården och tillsynen

av fortsättningsskolorna. Kommittén har dock velat göra det uttalandet, att

särskilt sådana industriella och hantverksfortsättningsskolor, som äro förbundna med

skolverkstad, samt fortsättningsskolor med praktisk undervisning i husligt arbete böra

vara underkastade fackinspektion samt att denna fackinspektion bör under överstyrelsens

ledning utövas av sakkunniga personer.

Kommittén föreslår, att minimiaolöningen för undervisningstimme i

fortsättningsskolan bestämmes till 2 kronor samt att denna måtte utgå av

statsmedel.

De eventuella kostnaderna för såväl skollokaler som skolmöbler böra

bestridas på sätt som är föreskrivet i fråga om motsvarande utgifter för

Domkapitlens

och läns

styrelsernas

befattning

med fortsätt

ningsskola.

Inspektion.

Arvoden och

kostnadsberäkning
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

Örergångetid

Gemensamma

synpunkter

hos de olika

förslagen.

84 Kungl. Majfa Nåd. Proposition Nr 96.

tolkskolan. På samma sätt böra även de utgifter täckas, som erfordras

för undervisningsmateriell samt för skollokalernas renhållning, belysning

och uppvärmning in. in. Kostnaderna härför bliva i regel jämförelsevis

små och kunna därför icke verka synnerligen betungande ens i de ekonomiskt

svagare kommunerna.

De årliga statsutgifterna för fortsättningsskolväsendet beräknas av

kommittén i runt tal till omkring 2,400,000 kronor.

Beträffande frågan, huru lång övergångstiden för reformens genomförande

lämpligast bör bliva, anser kommittén, att denna tid helst bör

bestämmas till en tidrymd av fem år. Med hänsyn därtill, att för somliga

kommuner avsevärdare svårigheter möjligen kunde möta att inom den

föreslagna tiden författningsenligt ordna fortsättningsskolväsendet, synes

det kommittén önskligt, att uppskov i berörda hänseende, då förhållandena

sådant påkalla, må kunna medgivas. På Kungl. Maj:ts särskilda prövningmå

det i varje fall bero, huruvida dylikt uppskov skall beviljas eller icke

samt huru lång tid det eventuellt skall avse.

4) Kommittéförslagen i deras förhållande till varandra.

Såsom jag redan i det föregående omnämnt, hava de kommittéer, för

vilkas förslag jag nu redogjort, tillkommit närmast i anledning av de yrkanden

och önskemål, som framkallats av de förändrade tidsförhållandena

och de därav föranledda behoven av förbättring och omgestaltning av våra

ungdomsskolor. Härav är också en naturlig följd, att kommittéerna vid utförandet

av de dem givna uppdragen kommit att i väsentliga avseenden

ledas av gemensamma synpunkter. Härav förklaras också, att de avgivna

förslagen i flera viktiga punkter nära beröra varandra och jämväl innefatta

yrkanden, som gå i en och samma riktning. Sålunda göra samtligaförslagen

med styrka gällande, att den förbättrade yrkesundervisning,

som numera oundgängligen erfordras, måste grundläggas och förberedas

redan under de tidigaste ungdomsåren, således så nära efter avslutad

tolkskolekurs som möjligt. Gemensamt är vidare för förslagen, att med

yrkandet på en så tidigt som möjligt förberedd yrkesundervisning förbinder

sig omsorgen om ungdomens moraliska och medborgerliga fostran,

blutligen mötas förslagen även i den punkten, att de framhäva nödvändigheten

av att staten kraftigare än hittills lämnar ungdomsskolorna sitt ekonomiska

understöd och tillika sörjer för en verksamt sammanhållande och

övervakande central ledning av dem.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kung!. Maj:ts Stut. Proposition AV 90.

Å andra sidan förete de framlagda förslagen i vissa avseenden brist

på överensstämmelse i fråga om de för dem bestämmande synpunkterna,

da, det inträffar till och med på eu och annan punkt, att det ena förslaget

korsar eller skär det andra, så att de av förslagen ifrågasatta skoltyperma

komma att i viss mån konkurrera med varandra. Att ett sådant förhållande

kunnat uppkomma är emellertid förklarligt nog. Trots den gemensamma

tidsbakgrunden har dock varje förslag haft sina speciella syftemål

och därav bestämda intressen och uppgifter att tillgodose. Kommittéernas

arbete har också — åtminstone delvis — varit förlagt till olika tider och

även i de fall, då arbetet försiggått mer samtidigt, har tillfälle till ett

organiserat samarbete saknats.

Den nu antydda bristen på överensstämmelse och de därav föranledda

olägenheterna framträda minst starkt hos det av handelsundervisningskommitterade

framlagda förslaget. Såsom jag redan förut påpekat, tager

detta förslag i vad den lägsta graden av undervisning angår en viss häri''

syn till de av folkundervisningskommittén planerade yrkesfortsättningsskolorna.

Det söker också i viss utsträckning anpassa sina skoltyper

efter den högre folkskolan. Däremot spåras hos förslaget icke något försök

att ställa det system av lägre handelsskolor, som det för fram, i något

samband med det system av skolor, som framlägges av den tekniska

kommittén.

Bristen på samarbete och inbördes känning framträder dock starkast

i förhållandet emellan den tekniska kommitténs och folkundervisningskommitténs

förslag. Såsom jag redan nämnt, utgår den tekniska kommittén

ifrån att den av kommittén föreslagna lärlingsskolan skall ansluta siy

så omedelbart som möjligt till folkskolan och att skolans organisation i

främsta rummet bör bestämmas av synpunkten, att samhället får ett medel

att leda och övervaka ungdomens uppfostran till dugande samhällsmedlemmar

under de för dess utveckling så betydelsefulla åren närmast efter

tolkskolekursens avslutning. Den av folkundervisningskommittén föreslagna

yrkesfortsättningsskolan är i stort sett intet annat än en utgestaltning av

samma tankegång. Båda kommittéerna förutsätta därjämte skolplikt, eu

var för den skolform den föreslår. Men nu inträffar det, att enligt folkundervisningskommitténs

förslag skolplikten för fortsättningsskolan skulle

inträda omedelbart efter genomgången folkskolekurs, d. v. s. i regel efter

det 13:de levnadsåret. Skolplikten skulle omfatta 360 å 540 undervisnings-?

timmar, fördelade på 2 å 3 år. För lärlingsskolan åter har den tekniska

kommittén föreslagit skolplikt från det 14:de levnadsåret och i den omfattning,

som erfordras för genomgående av ortens lärlingsskola, varvid

Brist pa bvtsxensstiimnieUtf

hos de olika

förslagen.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Kuttgl. Maj:ts Nåd. Proposition AV 96.

kurserna vid denna skolform beräknas bliva 3- eller i vissa fall 2-åriga

ined 6 till 12 timmar i veckan under — i det närmaste — hela året. Hår

möter alltså en uppenbar brist på överensstämmelse. Härtill kommer nu,

att vrkesfortsättningsskolan enligt folkundervisningskommitténs förslag

skulle lyda under folkskolöverstyrelsen, under det att lärlingsskolan enligt

den tekniska kommitténs förslag skulle stå under inseende av den utav

kommittén föreslagna överstyrelsen för de tekniska skolorna.

Nu har visserligen, vad beträffar tidpunkten för skolpliktens inträdande,

den tekniska kommittén själv haft uppmärksamheten riktad på den ålderslucka,

som, i händelse kommitténs förslag bleve förverkligat, skulle uppkomma

mellan folkskolekursens avslutning och inträdet i lärlingsskolan. Men

kommittén har ansett, att det närmast skulle ankomma på folkundervisningskommittén

att vid utförandet av sitt arbete föreslå de åtgärder, som lämpligen

borde vidtagas för att luckan måtte varda utfylld. Detta har icke folkundervisningskommittén

funnit sig böra göra. Den har visserligen — såsom

naturligt var. då den avgav sitt betänkande senare än tekniska kommittén

— tagit kommitténs förslag i betraktande men synes icke hava velat anse,

att något motsatsförhållande förefunnes mellan dess eget och kommitténs förslag.

Folkundervisningskommittén synes snarast vilja behandla de båda skolformerna

— fortsättningsskolan och lärlingsskolan — såsom två olika arbetare

på samma arbetsfält, där båda ha utrymme och äro behövliga.

Kommittén synes i allmänhet taget vara angelägen att betona, att den

föreslagna »yrkesfortsättningsskolan» icke är en yrkesskola, men att de

ökade anspråk med avseende på insikt och arbetsduglighet, som näringslivets

växande intensitet och tekniska utveckling ställa på medborgarna,

framkalla såväl behovet av ett omfattande och mångsidigt yrkesskolväsen

som behovet av en mot det praktiska livet bestämt inriktad fortsättningsskola.

Yrkesskolan begränsar sig till dem bland de unga, som verkligen

kommit in i yrket, och lämnar den övriga ungdomen åsido. Den räknar

med lärjungar i en något mognare ålder och specialiserar sig på ett vida

bestämdare sätt, än fortsättningsskolan annat än undantagsvis skall kunna

göra, För yrkesutbildningen kan denna sistnämnda endast utföra ett förberedande

eller orienterande arbete. Men i gynnsamma fall, säger kommittén.

bör »yrkesfortsättningsskolan» kunna påbyggas och utformas till

verklig yrkesskola, liksom yrkesskolan genom att i sin undervisningsplan

upptaga även den ideella och allmänt medborgerliga uppfostringssynpunkten

kan antaga fortsättningsskolans karaktär. Och kommittén synes

skönja som ett önskligt framtidsmål »en gemensam skolform: en ungdomsskola,

som, på samma gång den fullföljer den allmänna skolans ideella

strävanden, förmår förverkliga en yrkesskolas bestämda praktiska syfte».

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts Alåd. Proposition AV Uti.

87

Det bör emellertid icke lämnas oanmärkt, att folkundervisningskomrnittén

i ett annat sammanhang, nämligen i sitt betänkande om eu skolöverstyrelse

av den 20 december 1912, verkligen berört den konflikt, som

kunde tänkas uppkomma i fråga om skolornas administration, och därom

anfört bl. a., att det syntes böra tagas i övervägande, huruvida icke till

förebyggande av oklarhet och framtida förvecklingar de tilltänkta lärlingsskolorna

borde i administrativt avseende sammanhållas med de i fråga om

läroplan och uppgift från dem föga skiljaktiga fortsättningsskolorna, med

iakttagande av att den tekniska sakkunskap, som för deras ledning erfordrades,

därvid bleve i fullt effektiv grad tillgodosedd. Genom att ställa samtliga

ifrågavarande skolor under folkskolöverstyrelsen skulle enligt kommitténs

mening det syfte säkrast vinnas, som uppenbarligen varit bestämmande

för den tekniska kommittén i fråga om de föreslagna lärlingsskolorna och som

helt sammanfaller med folkundervisningskommitténs allmänna grundtanke

beträffande fortsättningsskolorna, nämligen att få till stånd en skolform,

som på samma gång den främjade lärjungarnas praktiska arbetsduglighet

tillika tillgodosåge deras utveckling även i övrigt till goda medborgare.

En mot denna alldeles motsatt uppfattning har kommit till uttryck i

vissa av de yttranden, som av myndigheter och andra avgivits över de

framlagda kommittéförslagen. Det har nämligen från vissa håll gjorts

gällande, att de av folkundervisningskommittén föreslagna industriella och

hantverksfortsättningsskolorna icke borde ingå bland fortsättningsskolans

huvudtyper, eftersom de icke kunde anses tillhöra folkundervisningen utan

den tekniska undervisningen. Såsom en följd härav har också framkommit

yrkandet, att sagda skolor icke borde lyda under folkskolöverstyrelsen utan

ställas under vederbörande centrala myndighet för det tekniska undervisningsväsendet.

Mening har alltså kommit att stå emot mening i en punkt, som måste

anses äga avgörande betydelse för möjligheten att bringa de praktiska

ungdomsskolorna i det enhetliga inre sammanhang, som är av nöden för

att de olika skolformerna skola kunna på en gång fylla sina speciella uppgifter

och tillika stödja och på lämpligt sätt komplettera varandra. Det

är därför helt naturligt, att nu berörda spörsmål kommit att ådraga sig

särskild uppmärksamhet av de centrala myndigheter, vilkas intresse- och

verksamhetsområden närmast beröras av ungdomsskolefrågans lösning,

nämligen kommerskollegium, folkskolöverstyrelsen och socialstyrelsen.

Kommerskollegkim har uti sitt den 18 oktober 1915 avgivna utlåtande

över den tekniska kommitténs förslag ägnat frågan en utförlig bc
-

Mynuiyt,eternas

yttranden
-

Kommers
kollegiara.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8S

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

handling. Kollegiet upptager först till granskning frågan om det berättigade

i att lägga yrkessynpunkten på arbetet i fortsättningsskolan, undersöker

därefter behövligheten av särskilda lärlingsskolor, diskuterar vidare

spörsmålet om den av båda kommittéerna ifrågasatta skolplikten samt berör

slutligen frågan om skolornas centrala administration.

Om yrkessynpunkten i fort sättning sskolans arbete uttalar kollegiet sig

på följande sätt:

Ett genomgående drag i folkundervisningskomiuitténs förslag är införandet av

yrkessynpunkten i fortsätta ngsskolornas undervisning. Fortsätt ningsskolornas huvudsyfte

är likväl att fostra goda medborgare och ej att i första haud tillgodose behovet

av yrkesundervisning, ehuru man genom undervisningens anknytande till lärjungarnas

yrken eller framtida arbetsuppgifter avsett att höja intresset för densamma, så att ett

avsevärt bättre resultat skulle kunna ernås i avseende å den uppväxande ungdomens

allmänna fostran.

Kollegium finner det ur yrkesutbildniugssynpunkt synnerligen glädjande, att en

dylik synpunkt lagts på de föreslagna fortsättningsskolorna, och torde yrkesundervisningen

i dessa, därest den blir rätt; lagd, kunna lämna ett bidrag till höjande av

yrkesskickligheten och framför .allt till väckande av intresse för fördjupande av yrkeskunskapen.

Av skäl, som här nedan anföras, måste kollegium likväl som sin mening

uttala, att dessa fortsättningsskolor ej kunna ersätta lärlingsskolor av det slag, som

föreslagits av kommittén, samt att, därest den tekniska undervisningens lägsta stadium

uteslutande eller huvudsakligen tillgodoses genom de föreslagna fortsättningsskolorna,

planen för den lägre tekniska undervisningen i sin helhet betänkligt rubbas och övergången

från de lägre skolformerna till de högre på ett synnerligen beklagligt sätt

försvåras. Om kollegium sålunda måste fasthålla vid särskilda lärlingsskolors inrättande

såsom en obetingad nödvändighet, bar kollegium emellertid av hänsyn till fortsättningsskolan

sökt åstadkomma likformighet med denna på de punkter, som ej beröra

yrkesutbildningen som sådan.

Skälet, varför enligt kollegiets mening särksildci lärlingsskolor måste

inrättas, sammanfattar kollegiet därefter på följande sätt:

Behovet av yrkesutbildning för arbetare i hantverk och industri är så stort och

omfattande, att det icke kan tillgodoses med mindre än att de anstalter, som för detta

ändamål inrättas, få yrkesutbildningen såsom sitt huvudintresse. Under sådana förhållanden

synes det kollegium naturligast och riktigast, att de, i sin egenskap av

specialutbildningsanstalter, anslutas till den del av undervisningsväsendet, som i övrigt

har att tillgodose yrkesutbildningen, i stället för att hänföras till den del, som närmast

har att tillgodose den allrnäuna bildningen.

Ett sammanförande av de lägsta yrkesutbildningsanstalterna med de högre blir

av stor betydelse i flera hänseenden.

Vad först ledningen angår, blir det en avsevärd skillnad, om den har att betrakta

yrkessynpunkten såsom eu visserligen viktig men dock ej dominerande synpunkt,

eller om den har att i första hand inrikta sitt intresse på yrkesutbildningen. I senare

fallet kan ledningen överlämnas åt sådana personer, som ha största möjligheterna att

tillgodogöra sig erfarenheterna från högre yrkesutbildningsanstalter och som lättare

kunna åstadkomma samarbete med hantverkets och industriens män, varjämte man får

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kung!. Maj:tt Nåd. Proposition 1Xr DO.

större utsikter att få verkliga yrkesmän såsom liirare, ett önskemål, till vars uppfyllande

man med all kraft måste sträva. Detta far naturligtvis icke hindra, att de

pedagogiska intressen, som äro inriktade på ungdomens allmänna uppfostran till goda

och dugliga medborgare även i sådana avseenden, som icke direkt stå i samband med

yrkesutbildningen, tillfullo tillgodoses, något som emellertid mycket väl låter sig göra

även med de starka krav pa lärarnas fackliga kunskaper och erfarenhet, vid vilka

kollegium måste fasthålla.

Vidare är det för ernående av ett gott resultat med undervisningen icke fördelaktigt

att med varandra sammanblanda lärjungar, som utbildas ur helt olika synpunkter,

utan de, vilkas utbildning avser speciella ändamål, böra skiljas från dem, som skola

meddelas huvudsakligen allmänt medborgerlig bildning. Den speciella yrkesundervisningen

far ett helt annat intresse för lärjungen, om han jämväl i skolan känner sig

tillhöra eu grupp av människor, som redan av.-kilts för eu viss arbetsuppgift i livet,

ett intresse, som alls icke på samma sätt kan göra sig gällande i den allmänna

skolan.

Med tillämpningen av folkundervisningskommitténs förslag äro även förenade

väsentliga organisatoriska svårigheter. Fortsättnings''kolo rita skulle meddela undervisning

endast för den tid, lärjungarna äro underkastade skolplikt. Den teoretiska yrkesutbildning,

som bör givas varje yrkesarbetare samtidigt med den praktiska utbildningen

i yrket, kan däremot icke hinna meddelas under denna tid, utan man har allmänt

utgått ifrån, att undervisningen i lärlingsskolan skulle utsträckas utöver den tid, som

beräknats för fortsiittningsskolorna. Även om folkundervisningskommitténs plan genomfördes,

skulle sålunda lärlingsskolor behöva imättas, och skulle lärjungarna efter fortsättningsskolphktsälderns

slut övergå från fortsilitningsskolan till lärlingsskolan för att

i denna förrätta sin yrkesutbildning. En sådan uppdelning måste otvivelaktigt vara

till nackdel för yrkesundervisningen. Vidare skulle visserligen för en del av lärjungarna,

nämligen de som bliva anställda enligt den föreslagna lagen om lärlingsavtal, fortfarande

föreligga skolplikt, men för de övriga skulle undervisningen bliva helt frivillig, om

nämligen lärlingsskolplikten begränsas på det sätt, som kollegium av vissa längre fram

angivna skäl funnit sig böra förorda. Då sålunda för de sistnämnda lärjungarna skolplikten

skulle upphöra samtidigt med övergången till en ny skolform, torde med tämligen

stor säkerhet kunna antagas, a*t denna samtidighet skulle för en avsevärd del av

dem bliva orsak till skolgångens avbrytande. Om däremot även under skolpliktsåldern

undervisning lämnas i lärlingsskolan, kan man hoppas, att eu rätt läggning av dennas

undervisning är mäktig att över den skolpliktiga åldern kvarhälla en avsevärd del

av de från skolplikten frigjorda lärjungarna, enär skolpliktens upphörande i detta fall

icke åtföljdes av en förändring i skolformen och sålunda skedde mera omärkligt. Härtill

kommer, att enligt kollegii förmenande i läHiugsskidan jämväl bör beredas tillfälle för

vuxna arbetare att, om de så önska, inhämta de kunskaper, som ligga inom läiliugsskolans

undervisuingsområde, men som de ej förut haft tillfälle att förskaffa sig.

Kollegium anser därför, att då miuderåtiga blivit anställda i industri och hantverk,

deras undervisning i regel bör ske i särskilda s. k. kompletterande lärlingsskolor,

så snart sådana utan större organisatoriska eller ekonomiska svårigheter kunna å

orten imättas. I överensstämmelse härmed hör det enligt kollegiets förmenande åligga

kommun att inrätta kompletterande lärlingsskolor, om antalet i industri och hantverk

anställda minderåriga manliga arbetare mellan 14 och 18 års ålder uppgår till 100.

Genom tillämpande av en dylik grund för skyldigheten att inrätta skolor av

ifrågavarande art, kommer åläggandet att i ett eller annat fall träffa städer, som ej

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.) 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9t>.

uppnå större innevånareantal än cirka 5,000, medan åtskilliga betydligt större städer

skulle lia rätt att själva besluta i frågan. Då emellertid antalet i industri och hantverk

anställda minderåriga ej alls kan sägas vara proportionellt mot innevånareantalet,

utgör detta sistnämnda antal icke något motiv för behovet av lärlingsskola å orten

ifråga. Vore det fråga blott om de i de egentliga hantverksyrkena anställda minderåriga,

kunde, på grund av att dessa yrken till stor del ha att tillgodose ortsbehovet

av vissa förnödenhetsartiklar, behovet av lärlingsskola visserligen bedömas med ledning

av innevånareantalet, men i avseende å storindustrien, vars omfattning å en viss ort i

regel ej alls. har med ortsbehovet att skaffa, kan eu dylik beräkningsgrund ej komma

till användning. Att just de angivna åldersgränserna valts, ehuru, såsom redan nämnts,

lärjungarnas skolplikt givits mindre omfattning, än som av vederbörande kommitté

föreslagits, beror därpå, att kollegium i likhet med kommittén anser, att den angivna

åldern just är den för lärlingsskoleuudervisningen lämpligaste, även om å ena sidan

skäl synts tala för att åtminstone tillsvidare icke hela detta åldersstadium underkastas

skolplikt, medan å andra sidan lärlingsskolan enligt kollega redan uttalade uppfattning

även bör bereda möjlighet för äldre arbetare, som under sin minderårighetstid ej

haft tillfälle att inhämta lärlingsskolans kunskapsmått, att fylla sitt kunskapsbehov i

den mån det ligger inom omfånget av lärlingsskolans undervisning. Genom den angivna

begränsningen av skolplikten kunna visserligen eu del av de ifrågavarande

minderåriga undandraga sig lärlingsskolans undervisning, men om, såsom är att hoppas,

frågan om lärlingslag blir löst i huvudsak enligt det lagförslag, som samtidigt härmed

är under handläggning i kollegium, kommer denna omständighet att bliva av mindre

betydelse åtminstone inom de yrken, där behovet av ordnad yrkesutbildning är störst.

Utom de kommuner, som sålunda skulle ha skyldighet att vid sidan av den allmänna

fortsättningsskolan inrätta kompletterande lärlingsskola, bör det naturligtvis stå varje

annan kommun fritt att, när så befiune.s lämpligt, vidtaga dylik åtgärd, varvid den

jämväl skulle äga att påräkna understöd av statsmedel i enlighet med de grunder, som

komma att för kompletterande lärlingsskola fastställas.

1 fråga om den av de båda kommittéerna föreslagna skolplikten, i vad

denna skulle innebära skyldighet för de minderåriga att deltaga i undervisningen,

yttrar kollegiet:

Som redan nämnts, har av såväl folkundervisningskommittén som kommittén för

den lägre tekniska undervisningens ordnande föreslagits införande av skolplikt. Till

de tungt vägande skäl, som av båda kommittéerna framställts härför, ansluter sig

kollegium helt och obetingat. De från båda hållen framförda skälen gå därpå ut, att,

endast om skolplikt i någon form införes, de föreslagna skolformerna kunna erhålla den

fasthet i organisationen, som är nödvändig för att de skulle kunna på ett tillfredsställande

sätt fylla sina uppgifter, varjämte lärlingsskolplikten särskilt motiverats med

det trängande behovet av en allmänt utbredd yrkesutbildning.

I avseende å skolpliktens omfattning skilja sig de två kommittéernas förslag såtillvida,

att för fortsättningsskolorna 360 till 540 lektionstimmar, fördelade på 2 å 3

år, av folkundervisningskommittén avsetts att vara obligatoriska, varvid skolplikten i

regel skulle inträda omedelbart efter genomgången folkskolekurs, medan för lärlingsskolorna

av kommittén för den lägre tekniska undervisningens ordnande föreslagits

skolplikt från 14 till 18 års ålder i den omfattning, som erfordras för genomgående

av ortens lärlingsskola, varvid kurserna vid denna skolform beräknats till 8- eller i

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:In Nåd. Proposition Nr !)<>. 91

■vissa fall 2-åriga med 6 till 12 timmars undervisning i veckan under i det närmaste

kela året.

Skulle båda förslagen var för sig genomföras, bleve skolplikten för de i industri

och hantverk anställda i regel utsträckt till avsevärt högre ålder än för den övriga

ungdomen. Från yrkesutbildningens synpunkt synes det kollegium icke finnas något

att invända häremot, enär lärlingsskolornas speciella syfte under inga omständigheter

kan anses tillgodosett genom eu undervisning av den omfattning, som för fortsättuingsskolan

föreslagits. Hänsynen till yrkenas tillräckliga rekrytering med minderåriga gör

dock, att vissa betänkligheter resas mot införandet av en så omfattande lärlingsskolplikt,

som avsetts. Tanken på, att ett inträde i industriellt yrke skulle medföra krav

på eu till 18-årsåldern utsträckt skolplikt, skulle kunna på förhand avskräcka éj så få

ynglingar från att bliva hantverks- och iudustriarbetare. På grund härav synes det

kollegium lämpligast, att åtminstone tillsvidare skolplikten i lärlingsskolan ordnas såsom

ett bihang till fortsättning sskolplikten och utsträckes över samma tidrymd som

denna.

Enligt kollegii förmenande skulle skolplikten sålunda kunna ordnas på följande

sätt. Lärjungar i fortsättningsskolan, som bliva anställda i hantverk eller industri,

böra sålunda överflyttas till lärlingsskolan, om sådan finnes å orten inrättad, för att

där i enlighet med dennas plan deltaga i undervisningen, varvid deras skolplikt upphör

vid slutet av den årskurs, som infaller näst efter den tidpunkt, vid vilken de

skulle bliva fria från skolplikten, om de fått fullgöra densamma i fortsättningsskolan.

För minderåriga, som av någon anledning ännu ej mottagit undervisning i fortsättningsskola,

ehuru sådan finnes å orten inrättad, inträder skolplikt i där befintlig

lärlingsskola, så snart de vinna anställning i industri och hantverk, om de då fyllt 14

år: dessas skolplikt bör gälla under samma antal år som för ortens fortsättningsskola.

Med hänsyn till undervisningens ostörda gång bör naturligtvis inträde i lärlingsskola

ej erhållas å alldeles godtycklig tidpunkt, även om man ej torde behöva strängt

fasthålla vid, att det endast får erhållas vid läsårs början. Anmälan om fortsättniogsskolpliktigs

anställning i yrke bör sålunda göras av arbetsgivaren hos lärlingsakolans

föreståndare inom en månad efter anställningens början, men bör det ankomma på

föreståndaren att bestämma tiden för intagningen i skolan.

Men om sålunda kollegium å ena sidan finner sig av hänsyn till yrkenas tillräckliga

rekrytering av minderåriga böra förorda, att de två skoltyperna tillsvidare

jämställas i avseende å den tidsperiod, över vilken skolplikten lämpligen bör utsträckas,

så anser kollegium likväl å andra sidan, att lärlingsskolans läroplan och antalet av

dess årskurser skola fastställas med uteslutande hänsyn till yrkesutbildningens vederbörliga

tillgodoseende. Det är nämligen att förvänta, att en rätt lagd undervisning i

lärlingsskolan skall ha förmåga att även efter skolpliktens upphörande kvarhålla åtminstone

de allra flesta av lärjungarna till kursens avslutning. Ej heller må vad

kollegium här yttrat i avseende å skolpliktens utsträckning, anses innebära, att icke

sedermera, då erfarenhet vunnits och en dylik anordning befiunes gagnelig, lärlingsskolplikten

gives den omfattning, som av vederbörande kommitté föreslagits.

1 frågan om den centrala administrationen av nu i frågavarande skolor

yttrar kollegiet:

Om, såsom fölkundervisningskommittéu föreslagit, inom vissa fortsättningsskolor

anordnas särskilda avdelningar för vissa hantverks- och industriella yrken (s. k.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Foikskoi
öTerstyrelseD.

92 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

yrkesfortsättningsskolor), så kommer det sätt, varpa undervisningen i dem bedrives,

att bestämma arten av den yrkesutbildning, som å ifrågavarande ort kan erhållas.

Det måste därför anses självklart, att dessa skolor ej helt undandragas inflytandet av

den myndighet, som får vården om yrkesutbildningen på sitt ansvar. Om sålunda de

s. k. yrkesfortsättningsskolorna erhålla samma chefsmyndighet som övriga fortsättningsskolor,

så synes det enligt kollegii förmenande böra ifrågasättas, om icke en representant

för lärlingsskolornas chefsmyndighet bör deltaga i behandlingen av och beslut i

ärenden, som röra yrkesfortsättningsskolorna. Endast därigenom torde ett enhetligt

tillgodoseende av yrkesutbilduingsbehovet vara tänkbart.

Slutligen sammanfattar kollegiet sin åsikt om lärlingsskolornas förhållande

till fortsättningsskolorna sålunda:

De i industri och hantverk anställda minderårigas teoretiska undervisning

tillgodoses genom lärlingsskolor med egen förvaltning, vilka skolor

skola hava yrkesutbildningen till sitt huvudsyfte;

de ifrågavarande minderårigas fortsättningsskolplikt fullgöres genom att

i enlighet med lärlingsskolans plan deltaga i denna undervisning under

det antal år, som återstår för fortsättningsskolpliktens fullgörande. För

de minderåriga, hvilkas skolplikt regleras genom den ifrågasatta lärlingslagen,

gälla i densamma intagna bestämmelser;

de kommuner, inom vilka finnes minst 100 i hantverk och industri

anställda manliga arbetare, som fyllt 14 men icke 18 år, äro skyldiga att

för dessas teoretiska utbildning inrätta kompletterande lärlingsskola, ägande

likväl även kommuner med mindre antal dylika arbetare att inrätta

sådan skola med rått till understöd av statsmedel i enlighet med

för kompletterande lärlingsskola gällande bestämmelser. Där så befinnes

för. vissa yrkens utveckling gagneligt, må även kvinnliga avdelningar vid

lärlingsskola inrättas, ehuru i allmänhet de minderåriga kvinnliga arbetarnas

undervisning bör överlämnas åt fortsättningsskolan.

Såsom jag nämnde, har även folkskolöverstyrelsen uttalat sig i fråga

om förhållandet mellan fortsättningsskolan och lärlingsskolan. Den hatgjort

detta i sitt den 15 juni 1916 avgivna utlåtande över folkundervingskommitténs

förslag till fortsättningsskola.

Överstyrelsen ger till en början uttryck åt sin uppfattning, att

frågan om förhållandet mellan fortsättningsskolan och yrkesskolan, däri

inbegripet även lärlingsskolan, i första hand är att betrakta som en fråga

om yrkesfortsättningsskolans ställning i skolsystemet, särskilt med hänsyn

till dess administration. Ur denna synpunkt upptager överstyrelsen i

främsta rummet till skärskådande den i vissa utlåtanden framkomna tanken,

att yrkesfortsättningsskolan borde avskiljas från det allmänna folkundervisningsväsendet.

Överstyrelsen undersöker, vilket inflytande ett sådant

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ,96''.

avskiljande måste komma att få på uppfattningen av folkundervisningens

allmänna uppgift och yrkesfortsättningsskolans särskilda uppgifter, diskuterar

de svårigheter avskiljandet måste medföra både ifråga om fortsättningsskolornas

upprättande och organiserande och beträffande deras förvaltning

samt upptager därjämte till bemötande de anmärkningar, som

blivit framställda emot överstyrelsens kompetens såsom centralt förvaltningsorgan

för de yrkesbestämda fortsättningsskolorna. Slutligen gör överstyrelsen

ett mera allmänt uttalande angående fortsättningsskolans och

yrkesskolans inbördes ställning.

I fråga om det inflytande den yrkesbestämda fortsättning skolans

avskiljande från det allmänna folkunder visnings väsendet skulle komma att

få på uppfattningen av folkundervisningens allmänna uppgift och särskilt

av fortsättningsskolans syfte och mål yttrar överstyrelsen följande:

I detta afseende bör till en början påpekas, att yrkandet på avskiljandet från

det allmänna folkundervisningsväsendet av den yrkesbestämda fortsättningsskolan ej

blott innebär ett underkännande av dithörande skolmyndigheters förmåga att tillvarataga

de praktiska intressena inom dem underlydande anstalter utan i själva verket

leder till ett underkännande av yrkessynpunktens berättigande inom folkundervisningsväsendets

område.

Inför en dylik konsekvens torde man dock hava skäl till betänksamhet. Drager

man gränsen mellan folkundervisningsväsendet och det tekniska undervisningsväsendet

så lågt, att varje allvarligare försök att inom det förra rikta undervisningen mot

mera bestämda praktiska mål genom upptagandet i läroplanen av fackliga moment

får till följd, att den ifrågakommande skolan eller skolarten förlorar sin samhörighet

med folkundervisningsväsendet, är den faran för handen, att sådana strävanden hämmas

och att den uppfattningen befäster sig, att de fackliga synpunkterna äro något

för folkundervisningen främmande. Att så sker synes åtminstone icke kunna tillfredsställa

dem, som ivrat för eu mera praktisk folkundervisning, bland vilka man särskilt

brukat finna näringslivets representanter.

Den uppfattningen, att de fackliga synpunkterna skulle vara något för folkundervisningen

främmande, synes hittills icke hava varit allmän i vårt land. Vad

folkskolan beträffar, kan man i detta avseende erinra om den svenska skolslöjden,

trä-löjden, som visserligen upptagits företrädesvis i allmänt uppfostringssyfte, men

som, trots sin strängt metodiska behandling, dock är ett yrkesämne, något som ännu

mera gäller om den i många folkskolor senare upptagna metallslöjden. Trädgårdsskötseln

har alltid ansetts passa väl i folkskolans ämueskiets, likaledes det kvinnliga

handarbetet, sömnadsslöjden, och under de senare åreu bar undervisningen i hushållsgöromål,

som det synes till allmän belåtenhet, där vunnit insteg. Till folkundervisningsväsendet

hör en skolform, som heter högre folkskola, vars uppgift enligt gällande

författning är att bereda barn, som genomgått den egentliga folkskolan, tillfälle

att inhämta »ett högre mått av allmänt medborgerlig och praktisk bildning»,

och man har ansett sig handla i överensstämmelse med dess så angivna uppgift, då

man velat, att undervisningen vid en del högre folkskolor skulle kunna erhålla en

mera yrkesmässig prägel. I detta avseende kan erinras, hurusom riksdagen år 1915

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.,

i enlighet med av Kungl. Maj:t i sådant syfte framställd proposition beviljat anslag

till undervisning i slöjd vid högre folkskolor under villkor bl. a., att slöjdundervisningen

utgjorde »en vidare utveckling i praktisk riktning av folkskola^ undervisning

i slöjd» och att de för ändamålet använda lärarkrafternas insikter och duglighet i varje

särskilt fall prövades av folkskolöverstyrelsen, samt hurusom överstyrelsen i underdånig

skrivelse den 1 december 1915 gjort hemställan därom, att högre folkskolor

med handelsundervisning, meddelad av fackbildad lärare, skulle inrättas. Vad slutligen

själva fortsättningsskolan angår, uttalades i det statsrådsprotokoll, som åtföljde den

kungl. riksdagsproposition, genom vilken vår nuvarande fortsättningsskola år 1877

bragtes till stånd, att fortsättningsskolan visserligen ej skulle intränga på den egentliga

fackbildningens område, men att den skulle särskilt upptaga sådan undervisning, »som

kunde anses äga större betydelse för lärjungarnas förberedande till insikt och duglighet

i de stycken, som närmast hade avseende på deras blivande levnadskall*. Fortsättningsskolan

har sedermera icke fått den praktiska läggning, som då åsyftades,

men då folkundervisningskommittén sökt att i någon mån verkligen inrikta dess undervisning

på lärjungarnas förberedande till insikt och duglighet i deras blivande levnadskall,

har den helt visst icke överskridit vare sig sin egen befogenhet eller folkundervisningens

område, men har däremot ägt stöd såväl i vid olika tider hos oss framträdande

åsikter och yrkanden som ock i sitt erhållna uppdrag att avgiva yttrande

angående frågan om »en omorganisation i praktisk riktning av vårt folkbildningsväsen*

och att inkomma med förslag till de åtgärder, som i berörda hänseende kunde

finnas erforderliga.

Överstyrelsen kan sålunda med hänsyn till en praktisk folkbildnings intresse

icke godkänna den uppfattningen, att den yrkesbestämda fortsättuingsskolan skulle

vara att hänföra icke till folkundervisningens utan till den tekniska undervisningens

område.

Å andra sidan är att erinra därom, att den yrkesbestämda fortsättningsskolan

enligt av kommittén framställda och av överstyrelsen biträdda grundsatser icke blott

gjort sig till syfte att främja de ungas intresse och duglighet för deras levnadsyrke

utan även ställt sig såsom ideell uppgift »främjandet av lärjungarnas sedliga och intellektuella

utveckling och deras utbildning till dugliga samhällsmedlemmar». Och

att en skola för ungdom i de tidiga åldrar det här är fråga om bör fasthålla även

denna senare uppgift har från intet håll blivit bestritt. Jämväl kommittén för den

lägre tekniska undervisningens ordnande har, då den föreslagit skolor för samma

åldrar, haft känsla av skolornas förpliktelse i sådant hänseende och i deras läroplaner

upptagit även till allmän medborgarbildning hörande ämnen. Men icke blott undervisningen

i sådaua ämnen, även undervisningen i »arbetskunskap» måste i fortsättningsskolan

tjäna nu berörda uppgift. Till och med det manuella arbetet, där det,

såsom önskvärt är, kan ingå i denna undervisning, far i fråga om det sätt, varpå det

handhaves, icke begränsas till att avse allenast tekniken, yrkesskickligheten, utan måste

göras intellektuellt bildande och karaktärsuppfostrande. Där den yrkesbestämda fortsättningsskolan

funnit sina bästa uttryck, framträder dess betydelse för yrkesbildningen framför

allt däri, att den förmår att för lärjungarna ställa in yrkesarbetet i ett perspektiv,

som låter det framstå i dess samhörighet med övrig mänsklig verksamhet och klargör

dess ideella värde, att den förmår »meddela allmänbildning genom fackbildning» och

i sin arbetsundervisning inverka moraliskt och socialt uppfostraude.

Denna den yrkesbestämda fortsättningsskolans nu berörda uppgift måste i varje

fall anses förena den på det närmaste med den allmänna folkundervisnisniugens öv
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

!15

Kung!. Majt:s Nåd. Proposition Nr Uti.

ripa anstalter. Den är icke mindre viktig iin yrkesuppgiften, och dess tillgodoseende

behöver i lika mån säkerställas. Och liksom åtskilliga målsmän för de tekniska

yrkena finna sig icke kunna hysa fullt förtroende för eu skolledning av pedagogiska myndigheter,

så torde man på andra håll känna sig föga tillfreds med en ledning, i vilken

de pedagogiska myndigheterna äro skjutna åt sidan. Man skall på dessa håll känna sig

oviss, huruvida en skola, som administreras av ämbetsverken för näringarna och i vilken

hantverkare eller andra yrkesmän ensamma äro undervisningens ledare, skall förmå

hålla deii ideella uppfostringstanken uppe och förverkliga den i skolans verksamhet.

Det torde vara ganska säkert, att en på yrkesutbildningen ensidigt riktad undervisning

av barn i åldern 13—16 år icke skall tillfredsställa vare sig den svenska allmogen

eller de ^svenska industriarbetarna. Skulle de s. k. allmänna fortsättuingsskolorna

sammanhållas med folkundervisningsväsendet, men de yrkesbestämda överföras till det

tekniska undervisningsväsendet, så skulle genom den skärpta motsättningen mellan de

två skolarterna den uppfattningen så mycket lättare göra sig gällande både inom och

utom skolorna, att den ideella uppgiften vore något för de yrkesbestämda fortsättningsskolorna

främmande eller underordnat.

Beträffande de svårigheter i organisations- och förvaltningsavseende,

som ett avskiljande av den yrkesbestämda fortsättningsskolan skulle medföra,

uttalar sig överstyrelsen på följande sätt:

Men det finnes ytterligare skäl mot eu sådan ordning. Om den yrkesbestämda

fortsättningsskolan erkänues såsom en god skolform, så har man att tillse, huru den

lättast må kunna i något större omfattning förverkligas. Det synes då överstyrelsen

uppenbart, att reformarbetet måste bliva förenat med ganska stora svårigheter, om

det skall tagas om hand av ämbetsverk, som stå helt främmande för folkskoleväsendet

och dettas administrativa organ. Ty det lärer väl knappast bliva möjligt att i någon

vidsträcktare omfattning upprätta de ifrågavarande lortsättningsskolorna utan att därvid

söka stöd i folkskolorna och deras hjälpmedel. Man torde för erhållande av lärarkrafter

i de delar av lärokursen, som ej äro av teknisk natur, för anskaffande av lokaler

och materiell samt för upprätthållande av skolplikten få i ej ringa mån anlita

folkskolornas lärare, dessa skolors lokaler och undervisningsmedel, deras inspektörer och

lokala förvaltningsmyndigheter. Men ett dylikt beroende av och ingripande i ett främmande,

inom sig slutet organisationsområde måste givetvis, även under förutsättning avömsesidigt

tillmötesgående, innebära trassel och svårigheter av mångfaldig art. Även

om man begränsade den ifrågasatta utbrytningen av yrkesbestämda fortsättningsskolor

till endast vissa huvudtyper av dessa, skulle dylika svårigheter, låt vara i mindre omfattning,

vara för handen.

Däremot blir arbetet med skolornas upprättande och organiserande naturligtvis

betydligt lättare, om det skall utföras av folkundervisningsväsendets egen administration,

därvid man kan i behövlig utsträckning taga i bruk folkskolornas alla resurser och

i väsentlig man har att stödja sig på en redan befintlig lagstiftning och historiskt

grundade förhallanden. Särskilt är att erinra om den betydelsefulla och nästan oersättliga

medverkan, som kan erhållas genom statens folkskoliuspektörer, vilka redan

nu enligt sin instruktion hava att utöva inspektion över fortsättningsskolorna, tillse

att de sä flitigt som möjligt besökas samt arbeta för att nya skolor upprättas och att,

där sa befinnes vara av nöden, redan befintliga skolor omorganiseras, varjämte inspektörerna

hava den viktiga uppgiften att kontrollera skolstyrelsernas rekvisitioner av statsbidragen

till fortsättningsskollärarnas avlöning.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Ett avskiljande från folkundervisningsväsendet av de yrkesbestäinda fortsättningsskolorna

eller någon mera betydande grupp av dessa skall dessutom vålla svårigheter

ej blott vid skolornas upprättande och organiserande. Eu sådan åtgärd skall alltfort

försvåra förvaltningen såväl av de ifrågavarande skolorna som av fort-ättniugsskolväsendet

i dess helhet.

Detta gäller i synnerhet om den lokala förvaltningen. Det torde nämligen befiunas

nödvändigt, att inom ett och samma skoldistrikt samtliga där förekommande

fortsättuingsskolor, allmänna och yrkesbestäinda, ställas under en och samma lokalstyrelse,

ehuru denna visserligen kan och bör uppdelas i olika avdelningar eller äga under

sig sorterande smärre styrelser för olika skolor. De för alla fortsättningsskolorna inom

distriktet gemensamma ärendena äro av sådan vikt och av sådan natur, att de kräva

en enhetlig behandling. Särskilt må erinras om de ekonomiska frågorna, om lokalfrågorna,

om de skolpliktiga barnens fördelning på de olika skolorna och om kontrollen

av skolplikten. Men om nu denna gemensamma fortsättningsskolstyrelse, allt efter de

underlydande skolornas natur, skall subordinera under olika centrala styrelser, som tillhöra

skilda förvaltningsområden och skola bevaka i viss mån skilda intressen, måste

därav tydligen uppstå ganska invecklade förhållanden, som svårligen låta sig sfi ordna,

att de ej komma att tynga på administrationen och bliva en källa till förvecklingar.

Även om man bortser från de sakliga olägenheter, som härav kunna vållas, och

fäster sig endast vid den rent förvaltningstekniska synpunkten, torde man nödgas medgiva,

att det måste leda till synnerligen invecklade och obekväma förhållanden, om de

olika fortsättningsskolorna allt efter arten av sin undervisning skulle sortera under

olika centrala förvaltningsorgan, och man torde finna önskligast och rimligast, att fortsättniugsskolväsendet

saminanhälles under en central myndighet.

Det nära sambandet mellan folkskola och fortsättningsskola samt de övriga i det

föregående berörda förhållandena torde giva vid handen, att denna centrala myndighet

lämpligare utgöres av folkskolöverstyrelsen än av något av de andra centrala ämbetsverk,

som kunna ifrågakomma, vare sig lantbruksstyrelsen eller kommerskollegium eller

en framtida centralstyrelse för den tekniska undervisningen eller något annat.

I fråga om folkskolöverstyrelsens kompetens såsom centralt förvaltningsorgan

för den yrkesbestäinda fortsättningsskolan anför överstyrelsen följande:

Mot folkskolöverstyrelsen som central myndighet anmärkes emellertid — och detta

är det egentliga och det mycket avsevärda skälet till yrkandet på avskiljandet av yrkesbestäinda

fortsättuingsskolor lian folkundervisningsväseudet — att den icke är i besittning

av den sakkunskap, som kräves för att organisera och leda sådana läroanstalter

som de yrkesbestäinda fortsättningsskolorna.

Nödvändigheten av en sådan sakkunskap bar ingalunda lämnats obeaktad av

folkundervisniugskommittén. Denna har, då den tänkt sig fortsättningsskolan även i

sin nya form inordnad såsom led i folkskoleväsendet, uttryckligen förutsatt, att såväl

i fråga om den lokala som i fråga om den centrala ledningen det skulle sörjas för att

den verkliga yrkesinsikten bleve i behövlig man representerad. Och den bär både i

sitt nu föreliggande betänkande och i det år 1912 avgivna betänkandet angående skolöverstyrelse

lämnat förslag avsedda att giva garantier i sådant hänseende.

överstyrelsen, som till fullo uppskattar deu tekniska och praktiska sakkunskapens

betydelse för organisationen och ledningen av den yrkesbestäinda fort>ättningsskolan,

delar kommitténs uppfattning i denna sak, framför allt den grunduppfattniug, från

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kung!. AlajUs Nthl. Proposition AV .96''.

vilken de positiva försluten utgå, nämligen att »hela yrkesfortsättniugsskolau, med

eller utan skolverkstad, bör stå i samförstånd med det praktiska livets män, både arbetsgivare

och arbetare».

Att det praktiska arbetets män, vilka i regel bilda flertalet inom skoldistriktens

valkorporationer, även sörja för att samma arbetes representanter bliva företrädda i

skolornas styrelser ligger i förhållandenas natur. Det synes dock böra genom blivande

författning föreskrivas, att det skall tillses, att representanter för de olika områdena

av det praktiska arbetslivet, till vilka de olika skolorna hänföra sig, erhålla inllytande

på skolornas ledning. I en allmän författning torde väl blott eu generell bestämmelse

i sådant syfte kunna upptagas, men i reglementena för de olika skoldistriktens fortsättningsskolväsen

kunna närmare föreskrifter givas.

Med avseende på den centrala ledningen äro redan nu vissa bestämmelser givna,

som syfta i enahanda riktning. Instruktionen för folkskolöverstyrelsen, som närmare

ånger överstyrelsens åligganden med hänsyn till fortsättningsskolorna, föreskriver bland

annat, att överstyrelsen, då den verkar för upprättandet av nya eller omorganisation

av befintliga fortsättuingsskolor, skall »träda i förhandling med vederbörliga myndigheter

och med representanter för skilda yrken och ortsintressen». Instruktionen tillförsäkrar

vidare överstyrelsen tillgång till »inspektörer och sakkunniga biträden i fråga

om den fortsatta undervisningen», varjämte i överstyrelsens stat upptagits ett anslag

— tillsvidare, så länge hela denna fråga befinner sig på förberedelsernas stadium,

visserligen av jämförelsevis begränsad storlek — till arvoden åt sådana inspektörer och

sakkunniga biträden.

Denna medverkan av teknisk och praktisk sakkunskap, som sålunda till sin princip

redan är i författningsväg fastställd, bör emellertid enligt överstyrelsens åsikt erhålla

betydligt större omfattning. Överstyrelsen anser nämligen, att sådana frågor, som

beröra den yrkesbestämda eller fackliga undervisningen vid fortsättningsskolorna, böra

i vissa i författningsväg närmare bestämda avseeuden handläggas av folkskolöverstyrelsen

gemensamt med det eller de centrala verk, med vilkas förvaltningsområden de stå i

samband.

Dylikt samarbete mellan centrala ämbetsverk förekommer i åtskilliga fall och är

ordnat genom allmän författning, nämligen en kungl. kungörelse den 16 februari 1900.

Där denna kungörelses föreskrifter visat sig behöva för särskilda fall ytterligare utformas,

har så skett genom speciella författningar eller genom bestämmelser i verkens

instruktioner, såsom exempelvis beträffande samarbete mellan läroverksöverstyrelsen och

folkskolöverstyrelsen samt mellan direktionen över gymnastiska centralinstitutet och

folkskolöverstyrelsen. För egen del har överstyrelsen endast haft gynnsam erfarenhet

av dylikt samarbete, som i överstyrelsens verksamhet förekommit även med andra centrala

myndigheter än de nyssnämnda, exempelvis med överintendentsämbetet, socialstyrelsen

och statistiska centralbyrån.

Det samarbete, som här åsyftas med avseende på de framtida fortsättningsskolornas

angelägenheter, bör icke få formen av något tillfälligt och formellt utan så vitt möjligt

erhålla en konstant och personlig karaktär. Bäst torde det underlättas och göras

effektivt därigenom, att de samverkande centrala styrelserna biträdas av gemensamma

sakkunniga inspektörer, antingen utsedda genom överenskommelse styrelserna emellan

eller förorduade av Kungl. Maj.t. Från dessa inspektörer böra yttranden inhämtas i

frågor rörande de yrkesbestämda fortsättningsskolorna, de böra i vissa ärenden vara

töredragaude, och till väsentlig del genom dem böra styrelserna träda i förbindelse

med ortsmyndigheterna i frågor rörande den fackliga undervisningen och i övrigt ut
Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 höft. (Nr 96.) 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

öva sin kontrollerande och stödjande verksamhet. På nu antytt sätt är exempelvis för

närvarande samarbetet ordnat mellan direktionen över gymnastiska centralinstitutet

och folkskolöverstyrelseu, vilka båda hava att öva inseende över och omvårdnad om

den gymnastiska undervisningen vid de till folkundervisningsväsendet hörande läroanstalterna

och utöva sin verksamhet i detta hänseende huvudsakligast genom en utsedd

gemensam sakkunnig inspektör, föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet.

Det synes överstyrelsen, som borde frågan om erforderlig sakkunskap vid administrationen

av de yrkesbestämda fortsättningsskolorna på sådant sätt erhålla en tillfredsställande

lösning. Vid detta förhållande måste överstyrelsen, av skäl som i det

föregående blivit utvecklade, på det bestämdaste uttala sig mot tanken på att skilja

de yrkesbestämda fortsättningsskolorna eller någon viktigare grupp bland dem från

samhörigheten med det övriga folkuudervisningsväsendet och ställa dem under förvaltning

av näringarnas och handelns administrativa organ. Att så skett mångenstädes i

utlandet har delvis haft andra skäl än sådana, som låta sig tillämpa på våra förhållanden.

Utan att närmare ingå på eu jämförelse mellan förhållandena i förevarande

hänseende hoä oss och i andra länder, vill överstyrelsen erinra om faran av att, då

man vid lösandet av en samhällsuppgift tillämpar grundsatser, som tidigare funnit användning

i ett eller annat av de större kulturländerna, därvid utan vidare överflytta

jämväl de organisatoriska former, i vilka dessa grundsatser därstädes kommit till uttryck,

former som ofta på det närmaste sammanhänga med det främmande landets

samhällsstruktur och egenartade administrativa ordning.

I varje fall vore det helt visst vanskligt att just nu, när det gäller en omfattande

reform av vårt fortsättningsskolväsen, innebärande ej blott nya synpunkter för undervisningen

utan även eu väsentlig utsträckning av den allmänna skolplikten, splittra

det ifrågavarande skolområdet i från varandra skilda delar och därvid från folkundervisningen

avsöndra just de skoltyper, i vilka undervisningens riktning mot det praktiska

livet tydligast skulle giva sig tillkänna. Skulle framtiden komma att utvisa, att eu

sådan avsöndring verkligen bör ske, torde den med mindre risk än nu kunna vidtagas.

Sedan överstyrelsen sålunda närmare skärskådat den yrkesbestämda

fortsättningsskolans ställning i skolsystemet, yttrar sig överstyrelsen till

slut mera allmänt om fo rtsättn ing sskola n s och yrkesskolans inbördes ställning.

överstyrelsen anför därvid följande:

Frågan om fortsättningsskolans och yrkesskolans inbördes förhållande är, såsom

förut nämnts, ej blott den allmänna och allestädes framträdande frågan om fortsättningsskolans

administrativa ställning inom skolväsendet utan innefattar hos oss för närvarande

även det mera speciella spörsmålet om förhållandet mellan vissa typer av den

yrkesbestämda fortsättniugsskolan, nämligen de s. k. industriella och hantverksfortsättiiingsskolorna,

och de av kommittén för den lägre tekniska undervisningens ordnande

föreslagna s. k. kompletterande lärlingsskolorna.

Det ligger utanför överstyrelsens förhandenvarande uppdrag och delvis även utanför

överstyrelsens kompetens att ingå på någon granskning av det av sistnämnda kommitté

avgivna betänkandet angående den lägre tekniska undervisningens ordnande.

Vad de föreslagna lärlingsskolorna beträffar, kan om dem sägas, att de äro utgestaltningar

av samma tankegång som den, vilken ligger till grund för folkundervisningskommitténs

svrkesfortsättningsskolor», och mönstret är hämtat från samma håll för de

förra som för de senare. De äro också i och för sig förtjänta av samma erkännande

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 99

som dessa, och de måste såväl från yrkesutbildningens synpunkt som ock i allmänhet

genom sin längre lärotid betraktas såsom en i det hela effektivare skolform än den

vrkesbestämda fortsättningsskolan, där denna stannar vid sitt obligatoriska minimum.

Givetvis låter det tänka sig och vore från vissa synpunkter tilltalande, att man

sökte undvika ett motsatsförhållande mellan de två ifrågavarande skolformerna, att

man således grepe sig an med den föreliggande bildningsuppgiften frän båda de utgångspunkter,

som blivit angivna: från folkundervisningens sida med de yrkesbestämda

fortsättningsskolorna och frän den tekniska undervisningens med de kompletterande

lärlingsskolorna. På eu plats, där en kompletterande lärlingsskola bragtes till stånd,

komme den att göra motsvarande typer av fortsiittningsskolor obehövliga, dess lärjungar

bleve i enlighet med de föreslagna skolpliktsbestiimmelserna fritagna från annan skolplikt,

och någon konflikt mellan de två skolsystemen behövde åtminstone så till vida

icke uppkomma.

Men klart är, såsom överstyrelsen i det föregående påpekat, att anledningar till

intressekonflikter icke skulle komma att saknas och att förvaltningen, såväl den centrala

som i synnerhet den lokala, i många fall skulle bliva behäftad med mångahanda

och icke obetydliga vanskligheter. Det torde därför ock komma att visa sig, att de

hava rätt, som i de båda ifrågavarande skolformerna se en för bildniugsarbetet skadlig

dualism.

Det synes också överstyrelsen uppenbart, att starka skäl föreligga för det yrkande,

som gjorts av bland andra styrelsen för Sveriges hantverksorganisation, nämligen att

de båda föreliggande kommittéförslagen måtte prövas i ett sammanhang och att de

båda skolformerna om möjligt matte sammanföras till en enhet.

Måhända är det öuskligast, att man icke söker att på förhand uppdraga några

gränser mellan folkundervisningens och yrkesundervisningens områden utan lämnar

detta åt den fortgående utvecklingen. Behov av en »rationell gränsreglering» har

emellertid ansetts föreligga, och frågan torde bliva föremål för diskussion. Såsom ett

bidrag till en sådan diskussion vill överstyrelsen här framföra ett par synpunkter,

därvid överstyrelsen inskränker sig till frågan om gränsen mellan folkskolans överbyggnader

och yrkesskolan.

Att indela de ifrågavarande skolorna efter förekomsten eller saknaden av fackliga

moment i deras undervisningsplaner eller efter den mer eller mindre rikliga förekomsten

av dylika moment torde svårligen lyckas. Gränserna i detta avseende bliva

alltför obestämda, den ena skolformen går ofta omärkligt över i den andra, indelningen

måste bliva osäker och godtycklig. Vilt man finna en mera hållbar gräns, torde man

böra överväga, huruvida den icke snarare bär erhållas genom fastställandet av en

åldersgräns mellan de olika skolområdenas lärjungar. En sådan åldersgräns bör naturligtvis

i praktiken aldrig göras absolut, så att icke vissa skolor eller grupper av skolor

skulle kunna utgöra undantag, än mindre bör den verka rent mekaniskt i fråga om

den enskilda lärjungen, så att den exempelvis komme att avklippa en påbegynt lärokurs.

Vad beträffar läget av denna åldersgräns är det överstyrelsens mening, att det

skulle vara till stort förfång för folkundervisningen och till ringa båtnad för yrkesundervisningen,

om den droges lågt. Att folkskolan, i all synnerhet när den såsom

hos oss måste lämna sina lärjungar från sig redan i deras 13:e år, söker att fortfarande

genom en fortsättningsskola eller annan överbyggnad i någon mån bereda dem

undervisning och uppfostran under övergångsåren intill den egentliga ungdomstidens

inträde, det ligger i sakens natur. Däremot synes det för visso kunna ifrågasättas,

huruvida det är riktigt att, såsom kommittén för den lägre tekniska undervisningens

s. 100 Kontrollera mot PDF

Soeiftbtyrel

Ren.

100 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9(i.

ordnande velat göra, sträcka yrkesundervisningens skolsystem ända ned till barnaåjderns

gräns. Det synes överstyrelsen givet, att gränsen är att draga icke i 14-års åldern

utan allra lägst i 16-års åldern.

Om fortsättniugsskolan söker arbeta yrkesskolan i händerna genom en förberedande

yrkesundervisning, ägnad att något litet orientera lärjungen inom något visst

arbetsområde, stärka hans aktning och intresse för yrkesarbetet och väcka hans håg

för fortsatt utbildning, synes detta väl endast kunna vara till fördel för yrkesskolan.

Denna bör kunna bygga sin läroplan på fortsättningsskolans, och i manga fall bör,

vad lärogången beträffar, samma enhetlighet kunna bångas till stånd, som om de båda

skolorna vore en enda sammanhängande skola.

1 sitt den 14 november 1916 avgivna utlåtande till folkundervisniugskomrnitténs

betänkande angående fortsättningsskolan har även socialstyrelsen,

såsom jag redan nämnt, uttalat sig bland annat om förhållandet mellan

yrkesfortsättningsskolan och lärlingsskolan, sådant detta förhållande skulle

komma att gestalta sig enligt de olika förslagen. Styrelsen betraktar till

en början frågan ur synpunkten av de föreslagna skolformernas olika uppgifter,

skärskådar den sedan med hänsyn till den föreslagna skolplikten

och berör slutligen spörsmålet mera i allmänhet.

1 vad frågan sammanhänger med de olika tskolfonneritns uppgifter.

yttrar styrelsen:

Enligt de avgivna förslagen skulle såväl fortsättniugsskolan som den kompletterande

lärlingsskolan komma att göra anspråk på skolungdomen omedelbart efter slutad

folkskola. Skolplikt skulle föreligga till såväl den ena som den andra skolan. Lärotiden

bleve i huvudsak sammanfallande, och båda skolorna skulle enligt respektive

kommittéförslag bava yrkesundervisningen till sin huvuduppgift med mera.

Såsom av det ovan anförda torde framgå, finnas synnerligen viktiga beröringspunkter

mellan fortsättningsskolan och den kompletterande lärlingsskolan, och man kunde

vid sådant förhållande förväntat, att folkundervisningskommittén, som avgivit sitt förslagsist

och sålunda haft tillfälle att taga kännedom om det av kommittén för den lägre

tekniska undervisningens ordnande utarbetade förslaget till kompletterande lärlingsskolor,

något närmare ingått på förhållandet mellan ifrågavarande skolformer och sökt

åstadkomma en gränsreglering dem emellan. Så har emellertid icke skett, utan har

folkundervisningskommittén, efter att först hava helt allmänt uttalat sig om skolornas

olika uppgifter, sedermera i ett annat sammanhang föreslagit, att barn och ungdom i

fortsättniugsskolåldern, som prövas åtnjuta annan till omfattningen fullt motsvarande

undervisning — varunder bland annat lärlingsskolan skulle enligt kommitténs antydan

inbegripas — skulle vara befriade från skyldigheten att besöka fortsätta ngsskola. Med

andra ord skulle sålunda fullgörande av skolplikten i lärlingsskola, där sådan finnes,

ersätta skyldigheten att mottaga undervisning i fortsättningsskola. En sådan reglering

av skolornas undervisningsområden synes visserligen i princip tilltalande, men lärer i

tillämpningen möta åtskilliga svårigheter.

Fortsättningsskolans ändamål är, enligt såväl folkundervisningskommitténs som i

synnerhet socialstyrelsens uppfattning, att. bland annat, giva sina lärjungar en tämligen

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kung!. MajUx Säd. Proposition AV .%''.

allsidig medborgerlig bildning. Huru stor vikt kommittén lägger pa. denna mera allsidiga

utbildning, framgår med all tydlighet, av de utav kommittén framlagda undervisningsplanerna

för ämnet medborgarkunskap.

Enligt det av kommittén för den lägre tekniska undervisningen avgivna förslaget

skola visserligen jämväl lärlingsskolorna sträva efter att meddela medborgerliga insikter.

Medborgarkunskapen har emellertid icke medtagits såsom särskilt ämne i lärlingsskolans

läroplan, utan är det kommitténs mening, att undervisningen i vissa delar

av nämnda ämne skall kunna mera sporadiskt anknytas till undervisningen i de för

skolan angivna läroämnen.''). Vid sådant förhållande synes det vara uppenbart, att lärlingsskolan

icke tillnärmelsevis kan vara lämpad att fylla tortsättningsskolans uppgift

i förevarande avseende.

Rörande folkundervisningskommitténs förslag, i vad det avser skolplikten,

yttrar styrelsen:

Vidare må med avseende å folkundervisningskommitténs reglering av skolornas

verksamhetsområden framhållas, att densamma kommer att verka synnerligen ojämnt

för lärjungarnas vidkommande. Sålunda kan exempelvis en person, som omedelbart

efter slutad skolgång i folkskolan vinner anställning inom industri eller hantverk, helt

befrias från skolplikten i fortsättningsskolan, då däremot en annan, som får dylik

anställning först efter genomgången fortsättningsskola, blir underkastad en extra skolplikt

i lärlingsskolan i två eller eventuellt tre år. En sådan betydande olikhet i skolplikten

måste givetvis anses olämplig. o __

Ännu mera komplicerad ställer sig frågan för den minderårige, som under pågående

utbildning inom den ena skolformen överflyttas till kommun, där endast den

andra förekommer.

Enligt socialstyrelsens åsikt kan folkundervisningskommitténs lösning av förhandenvaraude

spörsmål jämväl leda till eu förryckning i yrkesundervisningen. Enligt de

avgivna förslagen skulle, såsom nämnts, .skyldighet föreligga för kommunerna att upprätta

fortsättningsskolor, under det att ett dylikt tvång icke ifrågasatts beträffande de

kompletterande lärlingsskolorna. Dä det vidare måste ställa sig avsevärt billigare att

genom påbyggnad å fortsättningsskolan fullständiga yrkesundervisningen i denna i

stället för att upprätta en särskild lärlingsskola, i vilket avseende olikheten i statsbidrag

jämväl kommer att utöva en viss påverkan, torde det icke vara otänkbart, att

kommunerna för tillgodoseende av behovet utav yrkesundervisning i flertalet fall

komma att välja det förra alternativet, ett förfarande, som utan tvivel skall verka

splittrande och förryckande på yrkesundervisningsväsendet i dess helhet.

Rörande frågans läge i allmänhet uttalar sig styrelsen på följande sätt:

I detta sammanhang anser sig styrelsen böra fästa uppmärksamheten pa ett uttalande,

som folkundervisningskommittén gjort å sid. 48 i betänkandet. Sedan kommittén

där gjort gällande, å ena sidan, att yrkesfortsättningsskolan under vissa omständigheter

kan utvecklas till en sådan form, att den kan betraktas soin verklig

yrkesskola samt, å andra sidan, att yrkesskolan, genom att i sin undervisningsplan

upptaga den ideella och allmänt medborgerliga uppfostringssynpunkten, kan antaga

yrkesfortsättningsskolans gestalt, fortsätter kommittén sålunda:

»Utvecklingen av de båda ifrågavarande skolarterna, yrkesfortsättningsskolan

och den för minderåriga arbetare avsedda yrkesskolan, kan således tänkas komma att

försiggå efter sammanlöpande linjer. Ju mera fortsättningsskolorna kunna utbildas till

s. 102 Kontrollera mot PDF

Tillsättande

av sakkunniga

för frågans

enhetliga

behandling.

102 Kwigl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

yrkesskolor och yrkesskolorna åter till ideellt och medborgerligt bildande ungdomsskolor,

desto lyckligare för deras lärjungar. Men desto mera närma sig de båda skolarterna

en gemensam skolform: en ungdomsskola, som, på samma gång den fullföljer

den allmänna skolans ideella strävanden, förmår förverkliga en yrkesskolas bestämda

praktiska syfte.»

Detta kommitténs principiella uttalande torde tillräckligt bestyrka styrelsens ovan

utvecklade uppfattning om de många beröringspunkterna, enligt de båda kommittéförslagen,

mellan fortsättningsskolan och lärlingsskolau. I den mån uttalandet kali

anses innebära en antydan om att den föreslagna fortsättningsskolan, vilken nu synes

stå närmast till förverkligande, skulle kunna helt ersätta lärlingsskolan, måste styrelsen

framföra bestämda tvivelsmål. Enligt styrelsens mening intager nämligen yrkesutbildningen

med hänsyn till mål och omfattning en sådan särställning i förhållande till

den mera allmänna folkundervisningen, att den för sitt behöriga tillgodoseende kräver

från den allmänna undervisningen skilda organ beträffande såväl den centrala ledningen

som de primära skolformerna.

Med ovanstående har styrelsen velat visa, att ett godtagande av föreliggande

förslag, innan de olika skolformernas inbördes ställning blivit mera ingående prövad

och klarlagd, kan komma att medföra avsevärda olägenheter.

Något definitivt förslag till lösning av förhandenvarande spörsmål har styrelsen

givetvis icke ansett sig kunna framlägga, enär ett sådant enligt styrelsens åsikt framför

allt kräver medverkan från såväl fortsättningsskolans som lärlings- (yrkes-) skolans

målsmän. Styrelsen har i allt fall velat uttala önskvärdheten av att en gränsreglering

mellan de båda skolformerna redan från början blir geuomförd, och att fördenskull

en överarbetuing av de föreliggande förslagen kommer till stånd i dessa delar,

varvid jämväl uppmärksamhet bör ägnas åt den av styrelsen i det föregående ifrågasatta

förskjutningen i fortsättningsskolans program, varigenom tyngdpunkten i dess

läroplan skulle Överflyttas från arbetskunskapen till den allmänna medborgarkunskapen.

Av den redogörelse jag nu lämnat för myndigheternas utredning av

frågan om förhållandet mellan den allmänna folkundervisningens och yrkesundervisningens

områden och för de framkomna förslagen till en gränsreglering

mellan de båda områdena framgår, att hithörande frågor kommit

i ett läge, som visade påo nödvändigheten av deras behandling ur mera

enhetliga synpunkter. Åt samma håll pekade även den diskussion av

frågan, som samtidigt ägt rum såväl i fackpressen som inom de för

frågan närmast intresserade sammanslutningarna. Då nu både från yrkeshåll,

bland annat av styrelsen för Sveriges hantverksorganisation, och från

den allmänna folkundervisningens sida, av folkskolöverstyrelsen, det önskemålet

uttalats, att de föreliggande kommittéförslagen måtte prövas i ett

sammanhang och att de föreslagna skolformerna måtte sammanföras till

en enhet, fann sig Kungl. Maj:t böra för ärendets fortsatta behandling,

tillsätta en gemensam beredning. För sådant ändamål bemyndigade Kungl.

Maj:t den 3 november 1916 chefen för ecklesiastikdepartementet att i samråd

med chefen för finansdepartementet tillkalla särskilda sakkunniga »för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Alaj-.ts Nåd. Proposition Nr it ii. 10H

att inom de nämnda departementen biträda vid den fortsatta utredningen

av frågorna om den lägre tekniska undervisningen, fortsättningsskolan och

den lägre handelsundervisningen samt det inbördes förhållandet mellan

dessa olika undervisningsområden». Till utförande av det sålunda beslutade

sakkunniguppdraget tillkallade vederbörande departementschefer

förutom representanter för kommunala och allmänt administrativa synpunkter,

jämväl representanter såväl för den allmänna folkundervisningen,

den tekniska undervisningen, handelsundervisningen, den lägre lantbruksundervisningen

och undervisningen i husligt arbete som för olika näringsoch

yrkesgrenar, såsom jordbruk, industri, hantverk och handel. De sålunda

tillkallade sakkunniga framlade resultatet av den utav dem verkställda

utredningen uti ett den 3 oktober 1917 avgivet »betänkande angående

fortsättningsskolan, den lägre tekniska undervisningen, den lägre

handelsundervisningen och närliggande undervisningsområden».

Jag skall nu lämna en redogörelse för huvudinnehållet i de sakkunnigas

betänkande.

5) Departementssakkunnigas förslag till enhetlig behandling av

ungdomsskolefrågan.

Såsom frågan om våra praktiska ungdomsskolor låg, då den överlämnades

till utredning av de tillkallade sakkunniga, var det helt naturligt,

att dessa i främsta rummet skulle komma att söka finna utvägar till

undanröjande av den brist på inbördes överensstämmelse, som fanns i

kommittéförslagen, och som givit anledning .till de meningsskiljaktigheter,

vilka kommit till uttryck såväl i myndigheternas utlåtanden som också

under andra former. Då nu de sakkunniga i stort sett delade såväl folkundervisningskommitténs

uppfattning av nödvändigheten av en reformerad

fortsättningsskola som tekniska kommitténs tankar om behövligheten av

särskilda lärlingsskolor, kom den närmaste uppgiften för de sakkunniga

att gestalta sig som ett försök att åstadkomma en bestämd gränsreglering

av förhållandet mellan de föreslagna båda skolformerna.

De sakkunniga upptaga därvid först till granskning kommerskollegiets

av mig förut refererade förslag att — för frågans ordnande åtminstone

tillsvidare — skolplikten i lärlingsskolan skulle ställas såsom ett bihang

till fortsättningsskolplikten och utsträckas över samma tid som denna,

varvid de lärjungar i fortsättningsskolan, vilka vunne anställning i hantverk

och industri, skulle överflyttas till lärlingsskolan och där vara underkastade

skolplikt intill slutet av den årskurs, som infölle näst efter den

Departementssakknnniga

om förhållandet

mellan de

olika undervisningsområdena.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 96.

tidpunkt, vid vilken de skulle blivit fria från skolplikten, om de fått

fullgöra densamma i fortsättningsskolan.

De sakkunniga finna för sin del, att detta sätt att ordna frågan skulle

medföra allvarliga olägenheter för såväl fortsättningsskolan som lärlingsskolan.

Det skulle nämligen utan tvivel verka menligt på fortsättningsskolans

anseende och på allmänhetens liksom på lärjungarnas förtroende

för densamma, om de unga, så snart de vunnit anställning inom ett eller

annat yrke, skulle avbryta sitt arbete i fortsättningsskolan för att övergå

till annan läroanstalt. Vad åter lärlingsskolan angår, så syntes det givet,

att om somliga av dess lärjungar vunne inträde vid 14 års ålder ocli

utan att hava inhämtat mer än en ringa del av det kunskapsinått, som

fortsättningsskolan avser att giva,. under det att andra vid inträdet vore

mera mogna och hade fullständigt genomgått fortsättningsskolan, en gemensam

undervisning av dylika elever skulle vålla åtskilliga svårigheter.

Lärlingsskolan finge då, såsom också tekniska kommittén och kommerskollegium

tänkt sig, inrättas så, att den meddelade såväl den undervisning i

ällmänt medborgerliga ämnen, som tillhör i främsta rummet fortsättningsskolan,

som ock den yrkesundervisning, vilken enligt de sakkunnigas

förmenande borde vara lärlingsskolans egentliga uppgift.

De sakkunniga uttala därför såsom sin uppfattning, att det med avseende

på undervisningens ändamålsenliga ordnande i båda dessa

skolformer ävensom med avseende på dess resultat vore fördelaktigast,

att de unga först efter fullständigt genomgången fortsättningsskola

ginge över till lärlingsskolan.

Genom en sådan anordning skulle enligt de sakkunnigas mening först

och främst vinnas, att undervisningen såväl i fortsättningsskolan som i

lärlingsskolan kunde ordnas på ett sätt, som bättre tillgodosåge de båda

skolornas speciella uppgifter, än vad fallet skulle bliva, om de båda

kommittéernas förslag i denna punkt följdes. Då för kommittéerna förhållandet

mellan de båda skolformerna ännu varit oklart, hade också enligt

deras förslag skolformernas olika undervisningsprogram kommit att på ett

mindre lyckligt sätt gripa in i varandra. Komme en sådan gränsreglering

till stånd, som de sakkunniga antytt, skulle vardera skolformens uppgift

kunna klarare och bestämdare fixeras. Fortsättningsskolan skulle då kunna

få mera odelat fullfölja sin huvudsakliga uppgift, vilken borde vara den

allmänt medborgerliga bildningen och karaktärsdaningen, och lärlingsskolan

skulle kunna bygga på fortsåttningsskolans kunskapsmått i de allmänna

läroämnena och därigenom lägga sin undervisning på en något högre nivå,

än den eljest skulle kunnat göra, samt därvid i enlighet med sin huvuduppgift

koncentrera sin undervisning på det rent fackliga området. På

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr OO.

grund av bättre underbyggnad och större åldersmognad skulle lärjungarna

då också hava avsevärt större förutsättningar att tillgodogöra sig1 lärlings
O

O O O O

skolans undervisning.

Komine saken att ordnas på det sätt de sakkunniga tänkt sig, medförde

detta emellertid nödvändigheten av en bestämdare tidsreglering i fråga om

skolplikten. Därom yttra de sakkunniga:

Om emellertid både fortsättningsskola och lärlingsskola göras obligatoriska för den

minderårige och den ena skolan skall genomgås först, den andra sedan, blir det nödvändigt

att begränsa tiden för deras lärokurser, så att den sammanlagda skol pliktstiden

icke blir alltför lång och så att båda skolorna under normala förhållanden hinna

genomgås, innan lärjungen kommit över minderårighetsåldern 18 år, vid vilken ålder

skolplikten under alla förhållanden synes oss böra upphöra. Vi förmena, att en begränsning

av lärokurserna till i regel två år i var och en av de båda skolformerna

vore lämplig. Detta står ju också beträffande fortsiittningsskolan i huvudsaklig överensstämmelse

med folkundervisuingskommitténs förslag. Yad lärlingsskolan beträffar,

har ju 1907 års kommitté föreslagit två eller helst tre års lärokurs, men då skulle ju

också lärlingsskolan hava byggt direkt på folkskolans grund. Den större åldersmognaden

och de ökade förkunskaperna hos lärjungarna, om dessa förut genomgått fortsättningsskolan,

torde till fullo kompensera den av oss föreslagna begränsningen.

Beträffande frågan om de minderårigas normala ålder vid avgång från respektive

skolor vilja vi först erinra om folkuudervisningskonmiitténs förslag, att i folkskolestadgan

borde införas den bestämmelsen, att avgång från folkskolan icke får äga rum

tidigare än det kalenderår, då lärjungen fyller 13 ar, till vilket förslag vi ansluta oss.

Om den minderårige avgår från folkskolan det kalenderår, då han fyller 13 år,

och sedan genomgår den tvååriga fortsättniugsskolan, kommer han att avgå ur denna

det år, då han fyller 15 år. Fortsätter han sedan i den likaledes tvååriga lärlingsskolan,

bör han vara färdig med sin obligatoriska skolgång det år, då han fyller 17

år, en ålder, som ingalunda kan anses för hög och vid vilken han i de flesta fall icke

lär hava hunnit fullborda sin praktiska yrkesutbildning. I många fall komme väl eleverna

i lärlingsskolan att avgå från denna först vid 18 år, men även denna ålder

överskrider ju icke den, som av 1907 års kommitté angivits i dess förslag angående

skolplikt.

Skulle den minderårige under sin skolgång i fortsättningsskolan vinna anställning

inom hantverk eller industri, så lärer detta väl ej annat än i undantagsfall kunua ske

tidigare än vid 14 års ålder, och han skulle då vara skyldig att ännu ett år gå kvar

i fortsättniugsskolan. Att hans praktiska yrkesutbildning hos arbetsgivaren i sådant

fall komme att börja ett år tidigare än hans teoretiska utbildning i lärlingsskolan

torde väl få anses vara till mer gagn än skada. För ett effektivt tillgodogörande av

den teoretiska yrkesundervisningen är det nämligen alldeles nödvändigt, att lärlingen

har ett tillräckligt mått av grundläggande allmänna kunskaper att bygga på samt att

han därjämte förvärvat någon praktisk erfarenhet om arbetet inom det yrke, för vilket

han skall utbildas, och slutligen att han har en viss åldersmognad. Genom den av oss

föreslagna anordningen sättes lärlingen i tillfälle att vinna dessa nödvändiga förutsättningar.

Den farhåga, som från en del håll uttalats, att en viss skadlig dualism skulle

kunna uppstå därigenom, att lärlingen finge mottaga yrkesundervisning först i yrkes
Bihang

Ull riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 käft. (Nr 96.) 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

Departementssakknnniga

om fortsättningsskolan.

106 Kungi. Maj :ts Nåd. Proposition Kr 96.

betonad fortsättningsskola och sedan i lärlingsskola, torde visa sig ogrundad, om fortsättningsskolan

får den läggning, som av oss i det föregående blivit angiven. Enligt

vår mening skulle undervisningen i en sådan fortsättningsskola tvärtom bliva en särdeles

lämplig förberedelse för den egentliga yrkesundervisningen i lärlingsskolan.

De sakkunniga anse sig sålunda böra föreslå, att skolplikten för

sådana minderåriga, som ägna sig åt hantverk och industri, må

som allmän regel omfatta både fortsättningsskola och lärlingsskola

med två års lärokurs i vardera, samt att skolplikten må

sträcka sig intill 18 års ålder, dock att den, som dessförinnan

genomgått sådan skola, som hans skolplikt avser, därmed må

anses hava fullgjort denna.

Från denna allmänna föreskrift anse de sakkunniga vissa undantag

böra göras. Till dessa skall jag senare återkomma.

Sedan de sakkunniga kommit till nu nämnda uppfattning av förhållandet

mellan fortsättningsskolan och lärlingsskolan, bygger sig i fortsättningen

systemet av ungdomsskolor upp för dem med stor klarhet och enhetlighet.

På fortsättningsskolan såsom den gemensamma bottenskolan för

samtliga ungdomsskolor reser sig ett treledat system av yrkesutbildningsanstalter:

lärlingsskolor, yrkesskolor och skolor för fortsatt vidgad speciell

fackutbildning. Och dessa anstalter tänka sig de sakkunniga, såsom längre

fram skall närmare utföras, inrättade ej blott för industri och hantverk

utan även för handel och husligt arbete. Vid sidan av denna mera reguljära

linje av ungdomsskolor bliva enligt de sakkunnigas mening för tillgodoseende

av mera tillfälliga behov, olika inom olika yrkesområden, vissa

andra mera fristående anstalter dessutom erforderliga.

£!> I

I fråga om de sakkunnigas ställning till enskildheterna av de olika

kommittéförslagen anser jag mig i detta sammanhang kunna inskränka

mig till följande meddelanden.

Vad först angår folkundervisningskommitténs förslag till fortsättnini/sskola,

vinner detta i stort sett starkt understöd av de sakkunniga. Till

dess ledande principer ansluta sig de sakkunniga obetingat. Den nuvarande

fortsättningsskolan kan enligt de sakkunnigas förmenande icke anses

fylla de krav, som måste ställas på densamma, varemot ett fortsättningsskolväsen,

ordnat och planlagt i enlighet med de av kommittén angivna

synpunkterna, otvivelaktigt skulle komma att utgöra ett verksamt

medel för ungdomens sedliga och intellektuella utveckling och dess fostran

till arbetskunnighet och medborgerlig duglighet.

Jag har redan antytt, att den gränsreglering, som de sakkunniga

föreslå, enligt sakkunnigas mening skulle göra det möjligt för fortsättnings
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9(i.

107

skolan att, utan att uppgiva den av folkundervisningskonnuittén hävdade

yrkessynpunkten, likväl starkare betona såsom huvuduppgift bibringandet

av allmänt medborgerlig bildning.

I denna punkt yttra de sakkunniga följande:

I allt väsentligt äro vi ense med kommittén beträffande det framlagda programmets

allmänna innebörd, förutsättningarna för dess genomförande och begränsningen

i dess tillämpning. Att kommittén låtit yrkessynpunkten bliva det bestämmande i

detta program, måste anses som ett riktigt och lyckligt grepp. Kunskap om den yrkesuppgift,

som sysselsätter lärjungarna, är för dem av påtagligt värde och omedelbar

betydelse. Eu på lämpligt sätt avpassad och praktiskt anlagd undervisning om yrket

och de förhållanden, vilka därmed stå i samband, bör därför av dem kunna uppskattas

samt vara särskilt ägnad att tillvinna sig såväl lärjuugarnas som deras målsmäns

intresse. Yrkesuppgiften utgör även en synnerligen lämplig och väl behövlig samlingspunkt

för undervisningen i fortsättniugsskolan. Till denna böra lärokursens olika delar

anknytas och därigenom förbindas till ett sammanhängande helt. Inom fortsättniugsskolan

med dess jämförelsevis korta lärotid är eu sådan koncentration av undervisningen

nödvändig, om denna skall kunna bliva av någon verklig betydelse för lärjungarnas

utbildning.

Vi vilja dock framhålla vikten av att fortsättningsskola med yrkesbetonad undervisning

anordnas endast där de nödiga förutsättningarna äro för handen beträffande

kompetenta lärarkrafter, lärjungarnas föregående skolbildning, arbetslivet på orten samt

ekonomiska förhållauden och där, såsom det frambålles i folkskolöverstyrelsens utlåtande

över kommittéförslaget, sådan undervisning omfattas med förtroende av den allmänhet

och de myndigheter, som äro närmast intresserade av dessa skolor och deras verksamhet.

Det vore att beklaga, om yrkesfortsättningsskolor upprättades under sådana

förhållanden, att deras verksamhet komtne att misslyckas, och en i sig själv nyttig och

god skolform därigenom skulle förlora allmänhetens förtroende.

Särskilt torde försiktighet böra iakttagas i fråga om att i fortsättningsskolans

undervisning införa hantverks- och verkstadsarbete.

Såsom i det föregående framhållits, är det i huvudsak två syften man med ungdomens

fortsatta skolbildniug avser att vinna. Det ena är karaktärens daning i förening

med allmänt medborgerlig bildning, det andra är en grundlig yrkesutbildning.

Vi vilja, såväl med tanke på den ringa äldersmognaden hos fortsättningsskolans lärjungar

oeh deras bristande erfarenhet i fråga om yrkesarbete som ock med tanke på

att genomgåendet av dessa skolor skall vara obligatoriskt för så gott som all från

folkskolan utgående ungdom, kraftigt betona, att den allmänt medborgerliga bildningen

och karaktärsdaningen ovillkorligen måste bliva det väsentliga syftet med dessa skolor,

under det att den egentliga yrkesundervisningen måste anses tillhöra ett senare åldersstadium

och meddelas i särskilda därför avsedda läroanstalter. Fortsättningsskolans

betydelse med avseende på yrkesutbildningen bör enligt vårt förmenande framför allt

framträda däri, att den, för att använda folkskolöverstyrelsens uttryck, »för lärjungarna

ställer in yrkesarbetet i ett perspektiv, som låter det framstå i dess samhörighet

med övrig mäusklig verksamhet och klargör dess ideella värde, att den förmår meddela

allmänbildning genom fackbildniug och i sin arbetsundervisning inverka moraliskt och

socialt uppfostrande».

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Departementssakkunniga

om den högre

folkskolan.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

I regel bör den yrkesbetonade fortsättningsskolan meddela undervisning endast

om yrket och blott undantagsvis även i yrket. Den yrkeskännedom den kan meddela

är sålunda endast av förberedande art. Den kan följaktligen icke ersätta lärlings- eller

yrkesskolor och bör därför ingenstädes få utgöra något hinder för sådana skolors upprättande.

I detta sammanhang vilja yi framhålla, hurusom fortsättningsskolan har en viktig

uppgift att fylla och kan bliva till stort gagn genom att underlätta lärjungarnas

val av levnadsbana. Som förut påpekats, har sannolikt en stor del av fortsättningsskolans

lärjungar ännu icke bestämt sig för något visst levnadsyrke. Mycket ofta är

det rent tillfälliga omständigheter, som bliva avgörande vid yrkesvalet, på den grund

att de unga sakna nödig kännedom om förhållandena. Om fortsättningsskolan meddelade

sina lärjungar upplysningar beträffande de förutsättningar, som krävas för ett

frangångsrikt arbete inom skilda yrken, de villkor av olika art, under vilka arbetet

i dessa bedrives, samt de fortsatta utbildningsmöjligheter och framtidsutsikter, som

förefinnas på olika levnadsbanor, så skulle detta vara för dem svnnerliuen värdefullt

och i hög grad underlätta deras yrkesval, till gagn ej blott för dem själva utan även

för samhället i dess helhet.

Genom ett ordnat samarbete med den offentliga arbetsförmedlingen eller på annat

sätt bör fortsättningsskolan även medverka till lärjungarnas anställande inom arbetsområden,

för vilka de kunna anses hava de bästa förutsättningarna.

Av de sakkunnigas sätt att fatta fortsättningsskolans uppgift följer, att

de anse, att denna skola, vare sig den är yrkesbestämd eller icke, bör

inräknas till det allmänna folkundervisningsväsendet samt anslutas till och

ställas under överinseende av samma chefsmyndighet som detta, d. v. s.

folkskolöverstyrelsen.

1 sammanhang med behandlingen av frågan om fortsättningsskolan

uttala sig de sakkunniga, mera i förbigående, om den högre folkskolan och

s ställning, till övriga ungdomsskolor. Därom yttra de sakkunniga

följande:

För dem av folkskolans lärjungar, vilka efter avslutad skolkurs icke omedelbart

övergå till praktiskt arbete utan först vilja under eu längre eller kortare tid helt ägna

sig åt fortsatta skolstudier, synes den högre folkskolan hava en viktig uppgift att fylla.

I likhet med vad som i det föregående blivit föreslaget i fråga om lortsättningsskolan,

bör även den högre folkskolan anpassas efter de särskilda behov, som förefinnas

a den ort, där skolan är belägen. Pa vissa platser fyller den måhända bäst sin uppgift

genom att, såsom den hittills i allmänhet gjort, huvudsakligen meddela ett högre

mått av allmänt medborgerlig bildning, än vad folkskolan förmår giva. På andra

orter däremot motsvarar den bättre de förefintliga behoven, om den, utan att uppgiva

sitt allmänbildande syfte, söker bibringa lärjungarna en utbildning i mera praktisk

riktning. ^ Någon yrkesutbildning i egentlig mening kunna dessa skolor, såsom vi foru.

^ /ramhallit, visserligen icke meddela sina unga och om praktiskt yrkesarbete oerfarna

lärjungar, men genom att väcka deras intresse för och inrikta deras håg på de prak
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kutujl. Maj:ts Nåd. Proposition Air ''J6.

tiska yrkena samt giva dem en för dessa förberedande utbildning kunna de säkerligen

för det flertal, som efter slutad skolkurs går ut i det praktiska livet, utgöra en vida

bättre förberedelse än sådana studier, som äro av enbart allmänbildaude karaktär och

vilkas slutmål är realskolexamen.

De sakkunniga uttala såsom sin mening, att en utveckling av de högre

folkskolorna i en mera praktisk riktning i anslutning till näringslivet vore

att föredraga och att det vore lyckligt, om de nya skolor av detta slag,

som komma att upprättas, mera planlades i syfte att fylla behovet av

praktisk utbildning än att i form av kommunala mellanskolor föra fram

till realskolexamen.

Högre folkskolor med undervisning i praktisk riktning borde i likhet

med fortsättningsskolorna anordnas för olika arbetsuppgifter. De för

sistnämnda skolor föreslagna bestämmelserna i fråga om läroämnen, lärare

i de fackliga ämnena samt förvaltning borde även i tillämpliga delar och

med tagen hänsyn till att de högre folkskolorna hava daglig undervisning

göras gällande för sådana mera praktiskt lagda skolor av detta slag.

Då en undervisning av här angiven art emellertid måste komma att

kräva större kostnader än dem, som hittills i allmänhet förekommit i

dessa skolor, borde sådana ändringar i de för statsunderstöd till högre folkskolor

gällande bestämmelserna vidtagas, att en ökning av detta understöd

möjliggjordes. I samband härmed syntes det även vara behövligt att

fullständiga dessa bestämmelser, så att de komma att innebära nödiga

garantier i fråga om skolornas förvaltning och inspektion.

Departementssakkunniga

om den tekniska

undervisningen.

I fråga om ordnandet av den lägre tekniska undervisningen ansluta

sig de sakkunniga, även vad enskildheterna beträffar, i väsentliga avseenden

till det av den tekniska kommittén framlagda förslaget.

Av de tre typer för lärlingsskolor, som av denna kommitté föreslagits,

nämligen den kompletterande, den förberedande .och den fullständiga, anse

de sakkunniga i likhet med kommittén den förstnämnda vara den, som

framför allt bör komma i fråga. De inom industri och hantverk anställda

minderåriga böra således även efter de sakkunnigas mening i regel erhålla

sm praktiska utbildning genom yrkesmässigt arbete under den enskilde

arbetsgivarens ledning, och skolans uppgift bör endast vara att bibringa

lärlingarna de teoretiska kunskaper och praktiska färdigheter, som arbetsgivaren

icke lämpligen kan meddela dem men som äro nödvändiga för

deras kommande yrkesverksamhet. I likhet med kommerskollegium finna

de sakkunniga lämpligast att benämna denna skoltyp helt enkelt lärling.sskolor.

Såsom jag redan förut nämnt, framhålla de sakkunniga önskvärdheten

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kung!. Maja* Nåd. Proposition Nr 96.

av att då lärlingsskolan efter de sakkunnigas förslag i regel skulle komma

att bygga på fortsättningsskolans kunskapsmått i de allmänna läroämnena,

denna skola också i högre grad, ån vad som blivit möjligt efter den tekniska

kommitténs förslag, konune att koncentrera sin undervisning på det

rent fackliga området.

Lärlingsskolan bör enligt de sakkunnigas mening vara en kommunal

institution med statsbidrag, fakultativ för kommunen med avseende på

inrättandet men obligatorisk för lärjungarna med avseende på besökandet.

Beträffande de föreslagna yrkesskolorna göra de sakkunniga följande

principiella uttalande:

Det torde få anses självklart, att den yrkesutbildning, som den unge

arbetaren kan förskaffa sig i lärlingsskolan, särskilt med hänsyn till lärjungarnas

relativt ringa åldersmognad och yrkeserfarenhet, ej kan omfatta

mer än ett visst för varje yrkesarbetare nödvändigt minimum. För intresserade

och framåtsträvande arbetare, som önska vidga sina kunskaper utöver

detta mått och därmed även vinna förutsättningar för mera ansvarsfulla

poster, vare sig som förmän inom industrien, mästare inom hantverket

eller arbetare med vissa mer krävande uppgifter, bör det därför finnas

särskilda skolor på ett högre plan än lärlingsskolorna, yrkesskolor. Uppenbart

är, att ett behov av dylika skolor föreligger såväl för arbetarna, vilka

genom dem skulle erhålla eu värdefull hjälp i sin strävan att arbeta sig

fram till ökad yrkesskicklighet och förvärvsförmåga, som för industrien,

vilken därigenom skulle beredas tillgång på dugliga förmän och skickliga

specialarbetare.

Såsom jag förut nämnt, hade tekniska kommittén föreslagit, att samtliga

nuvarande tekniska elementarskolor skulle ombildas till tekniska fackskolor

och att dessutom tgl del nya fackskoior skulle upprättas.

Kommerskollegium hade i sitt över kommitténs betänkande avgivna

utlåtande betonat, att ett starkt behov förelåge av den mera specialiserade

undervisning, som med fackskolorna avses, men uttalade samtidigt, att den

mera allmänt-tekniska undervisningen i de tekniska elementarskolorna icke

borde helt och hållet utbytas mot specialiserad fackskoleundervisning. Kommerskollegium

hade därvid anfört, att det för åtskilliga fabrikstjänstemän

och affärsmän förefunnes ett behov av allmänt tekniska kunskaper, som

ej kunde tillfredsställas genom fackskoleundervisning, samt att det funnes

många industriella företag, där arbetets specialisering ej vore så långt

driven, att den motiverade anställandet av specialutbildade ledare, utan

där det vore fördelaktigare att anförtro ledningen åt personer med all
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

K ungt. MnjUx Säd. Proposition Nr 9 ti.

mänt teknisk bildning. För att behovet av på detta sätt utbildade personer

måtte bliva tillgodosett, borde eldigt kornmerskollegiets uttalande »ett

par av de nuvarande tekniska elementarskolorna bibehållas, om oek i moderniserad

form».

1 likhet med kommittén och koiumerskollegium förklara si» nu de

sakkunniga vilja kraftigt understryka behovet av tekniska fackskolor med

undervisningen specialiserad på var sina olika industriella områden.

Det synes självklart, såga de sakkunniga, att våra många olika och

ofta starkt specialiserade industrigrenar icke kunna vara till fullo betjänta

av de nuvarande tekniska elementarskolorna med deras fåtal linjer — en

mekanisk-, en byggnads- och eu kemisk-teknisk linje — vilka därtill a ro

i fråga om undervisningen relativt obetydligt specialiserade, och ej heller

kan man ifrågasätta ett sådant slöseri som att utrusta var och en av de

nuvarande fem tekniska elementarskolorna med samtliga de linjer, som

böra vara representerade. Behovet av en mera specialiserad undervisning

inom ett större antal olika fack tillgodoses tydligen på det mest praktiska

■mättet, genom att för de respektive facken upprätta särskilda skolor, fackskolor,

till behövligt antal.

Det behov av teknisk specialutbildning, som skulle tillgodoses »enom

de tekniska fackskolorna, utesluter emellertid enligt de sakkunnigas förmenande

ingalunda behovet av allmänt teknisk utbildning. Härom uttala

sig de sakkunniga på följande sätt:

„ Kommerskollegium liar belyst detta behov från näringarnas synpunkt genom att

såsom nyss nämndes, framhålla, att allmänt teknisk bildning är nödvändig för åtskilliga

fabnkstjänstemäu och affärsmän ävensom för dem, som skola handhava ledningen

av smärre industriella företag med föga specialiserad verksamhet.

Vi finna för vår del dessa synpunkter fullt riktiga och vilja i anslutning därtill

ytterligare anföra, att det på de industriella företagens kontor i stor utsträckning behoves

bitraden, vid vilkas första anställning man ingalunda begär, att de genom flerårigt

yrkesarbete i förening med specialiserade studier skola Lava förvärvat någon

»rundlig utbildning inom ett visst fack, utan av vilka man framför allt fordrar, att

de skola aga en god grundläggande skolbildning av den art och omfattning, att de

med lätthet kunna sätta sig in i och utföra enklare förekommande aifärs- säväl som

ntkonforsarbeten samt att de deltagit i praktiskt industriellt arbete så pass mycket,

att de ej sta alldeles främmande för detta arbete. Ofta föredrager man till sådana

platser yngre personer, som nöja sig med en relativt blygsam begynnelselön; småningom

kunna dessa sedan arbeta sig upp till mera ansvarsfulla och följaktligen bättre betyda

befattningar. Särskilt för arbetet med försäljning av industriens produkter, upparbetande

av nya avsättningsområden för desamma, meningsutbyte med kunder och bestallare

rörande tillverkningarnas tekniska beskaffenhet, användbarhet och pris, med

ett ord för förmedlingen av förbindelsen mellan det industriella företaget och dess

afnämare, hava dylika personer en synnerligen viktig uppgift att fylla. Förutom ällmänt

teknisk bildning behöva de emellertid även en avsevärd merkantil utbildning i

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

förening med en viss allmänbildning. Vi äro av den meningen, att detta behov bäst

kan tillgodoses medelst läroanstalter, som, byggande på ett förut inhämtat kunskapsmått

ungefär motsvarande realskolexamen, under eu treårig lärokurs meddela allmänteknisk

samt därjämte merkantil bildning. För dessa läroanstalter, som ju i flera avseenden

skulle likna de nuvarande tekniska elementarskolorna och som lämpligen böra

åstadkommas därigenom, att några av dessa bibehållas ehuru med undervisningen omlagd

i nyss antydd riktning, få vi föreslå benämningen tekniska gymnasier.

Vi hava med vad härovan anförts visat, att upprättandet av tekniska gymnasier

är synnerligen väl motiverat med hänsyn till industriel behov, men vi vilja även se

saken från de blivande lärjungarnas och deras målsmäns sida. Sannolikt komma dessa

skolors lärjungar att till en väsentlig del utgöras av sadana ynglingar, som avlagt

realskolexamen eller genomgått ett motsvarande antal klasser vid allmänt läroverk

och som äro i tillfälle att ägna ytterligare ett mera begränsat antal år åt skolstudier.

Flertalet ynglingar i denna ställning stå ännu ovissa i fråga om valet av levnadsbana.

Många hava kanske klart för sig, att de helst borde ägna signat något av de praktiska

yrkena, men då såväl de själva som deras malsmän i manga tall sakna förutsättningar

att bedöma, vilken speciell näringsgren, som för dem skulle vara lämpligast

att välja, blir resultatet ofta nog. att studierna fortsättas med studentexamen soin mal

och att valet av levnadsbana därmed uppskjutes. Det klagas icke utan skäl på att

det för närvarande råder överproduktion av studenter, och medgivas måste, att för

dem, som icke skola fortsätta studierna vid universitet eller högskolor utan ga direkt

ut i det praktiska livet, studierna i de högre allmänna läroverkens gymnasier jämte

avläggande av studentexamen i eu mängd ämnen, av vilka en stor del icke har någon

som helst praktisk tillämpning, ingalunda utgör den ändamålseuligaste förberedelsen

för den blivande levnadsbanan. Ofta nog förekommer det emellertid, att ynglingar

på det åldersstadium, som normalt motsvarar realskolexamen, ådagalägga eu utpräglad

lust och fallenhet för att, som man säger, »gå den tekniska vägen», d. v. s. ägna sig

åt de industriella yrkena. Med särskilt framträdande intresse för matematik och naturkunnighet

jämte goda anlag för ritning och teckning förena de ej sällan eu anmärkningsvärd

brist på intresse och häg för de mera »klassiska» ämnena. Nu kan det

visserligen i åtskilliga fall hända, att en yngling redan vid detta åldersstadium är i

stånd att definitivt besluta sig för ett visst bestämt industriellt fack, detta särskilt

om föräldrar och anhöriga härutinnan kunna lämna honom råd och stöd, och i dylikt

fall kan och bör han, efter att under tillräckligt lång tid hava praktiskt arbetat inom

just detta fack och därtill, i den mån så betiunes nödigt, kompletterat sina kunskaper,

söka sig in vid den tekniska fackskola, som motsvarar ifrågavarande industrigren. Oftast

torde det emellertid ställa sig så, att både ynglingarna och deras målsmän sakna tillräcklig

kännedom om de olika industrigrenarnas olika natur och, vilket kanske är det viktigaste,

om de utkomstmöjligheter, som inom olika fack stå till buds, för att ett definitivt

beslut i denna fråga skall kunna fattas. För ynglingar i denna situation hava

de nuvarande tekniska elementarskolorna varit vägen till de industriella yrkena. Bland

de tre linjer, som finnas vid dessa skolor, hava ynglingarna ej behövt göra sitt slutgiltiga

val, förrän de under en avsevärd del av lärotiden deltagit i undervisningen,

och °i de fall, då valet gjorts mera på måfå, har det varit eu fördel, att specialiseringen

i studierna ej vant starkare, än att de efter att hava kommit ut i det praktiska

livet ofta kunnat välja ett annat fack än det, för vilket deras skolutbildning

närmast varit avsedd. Utgången av valet har dä i regel dikterats av lagen om tillgång

och efterfrågan. Av det anförda framgår, att det även med hänsyn till de unga

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 96.

mfiste anses icke vara välbetänkt att helt och hållet slopa den allmän-tekniska undervisning,

som hittills lämnats i de tekniska elementarskolorna. Att emellertid bibehålla

den uppdelning i tre linjer, som förekommer vid dessa, synes i och med fackskolornas

upprättande icke blott onödigt utan även olämpligt, enär de ynglingar, som hava definitivt

beslutat sig för ett visst fack, böra anlita vederbörande fackskola.

Vi vilja i detta sammanhang påpeka, att de tekniska gymnasierna enligt vårt

förmenande även i många fall kunde bliva till gagn för ynglingar, som ämna ägna

sig åt andra yrken än de rent industriella. Av allmänt teknisk och merkantil bildning

förefinnes i vår tid ett mycket framträdande behov. Så torde t. ex. en blivande

jordbrukare eller en blivande tjänsteman vid tullen, intendenturen etc. hava vida mer

nytta av sådana kunskaper, som skulle meddelas i ett tekniskt gymnasium, än av dem

han på samma tid kan förvärva i ett real- eller latingymnasium.

Som skäl för den av oss föreslagna benämuingen tekniska gymnasier må anföras,

att dessa läroanstalter skulle bygga på väseutligen samma kunskapsmått som de högre

läroverkens gymnasier, räknat frän och med andra ringen vid dessa, och deras genomgående

kräva ungefär samma tid. Läroämnena skulle visserligen till större deleu bliva

av annan art, och det skulle i fråga om uudervisniugeus innehåll och ändamål bliva

en vida större skillnad mellan ett tekniskt gymnasium och ett realgymnasium än

mellan detta och ett latingymnasium, men den bildningsnivå, som med hänsyn till

undervisuingens omfattning skulle uppnås, torde bliva ungefär enahanda. En motsvarighet

finnes också redan i benämningen handelsgymnasier.

Det system av skolor, som skulle avse utbildning för industri och

hantverk, skulle sålunda enligt de sakkunnigas förslag omfatta

dels lärlingsskolor, avsedda för alla minderåriga yrkesarbetare inom

dessa näringar, jämte yrkesskolor för dem, som ville ytterligare vidga sina

kunskaper och därmed ernå ökad yrkesskicklighet, vinna kompetens såsom

förmän eller mästare in. m.,

dels på ett högre plan tekniska fackskolor med strängt specialiserad

undervisning jämte tekniska gymnasier med allmän-teknisk och merkantil

undervisning.

Det förslag, som tekniska kommittén framlagt, omfattar, som jag förut

nämnt, även ett par särskilda skolor, nämligen tekniska skolan i Stockholm

och statens normalskola för yrkesundervisningen, av vilka den förra skulle,

såsom förut nämnts, omorganiseras till en skola för konsthantverk och

konstindustri, den senare avse att, på samma gång den ombesörjde en väsentlig

del av yrkesundervisningen i Stockholm, utgöra en lärarutbildningsanstalt

samt en mönster- och försöksskola på yrkesundervisningens område.

Kommitténs förslag tillstyrkes av de sakkunniga, under särskilt betonande

av att upprättandet av en normalskola bör utgöra en av de första och viktigaste

åtgärderna för lärlings- och yrkesskolväsendets ordnande i riket.

Vad slutligen angår den centrala ledningen av det lägre tekniska un*

dervisningsväsendet, föreslår, såsom jag förut omnämnt, tekniska kommittén

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 käft. (Nr 96.) 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

Departementssakkunniga

om handelsundervisningen.

114 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 96.

tillsättandet av en särskild överstyrelse. Till detta förslag ansluta sig de

sakkunniga. För den ifrågasatta överstyrelsen föreslå de benämningen

överstyrelsen för yrkesundervisningen.

Vad beträffar den lägre handel sundervisningen förklara sig de sakkunniga

icke kunna i samma utsträckning som skett i fråga om fortsättningsskolorna

och de lägre tekniska läroanstanstalterna ansluta sig till det

av de särskilda kommitterade utarbetade förslaget.

Som jag redan förut omnämnt, föreslå handelsundervisningskommitterade

för det lägsta stadiet av handelsundervisning två slag av skolor, nämligen

tvååriga och ettåriga handelsskolor. I de förra skulle lärjungarna intagas

direkt från en sexårig folkskola utan att äga någon praktisk erfarenhet

om handelsyrket; för inträde i de senare skulle fordras att hava varit anställd

i praktisk verksamhet två år och att hava genomgått fortsättningsskola.

Båda slagen av skolor skulle vara dagskolor, d. v. s. lärjungarna

skulle ägna sin tid odelat åt skolarbetet. Förutom i dessa båda skoltyper

skulle handelsundervisning på lägsta stadiet meddelas även i de av kommitterade

föreslagna handelskurserna, men då anordnad så, att studierna

kunde bedrivas samtidigt med förvärvsarbetet.

Vad först beträffar de föreslagna tvååriga handelsskolorna, göra de

sakkunniga det uttalandet, att de anse dessa skolor olämpliga såsom handelsutbildningsanstalter

i egentlig mening och att dessa sålunda icke böra

upptagas på programmet för den lägre handelsundervisningens ordnande.

För denna sin uppfattning anföra de såsom skäl följande:

Vi hava förut vid behandlingen av lärlingsskolorna för industri och hantverk

betonat, att det för ett effektivt tillgodogörande av teoretisk yrkesundervisning fordras,

att lärjungen har ett nödigt mått av grundläggande allmänna kunskaper att bygga

på, en viss åldersmognad samt därjämte någon praktisk erfarenhet om arbetet inom

det yrke utbildningen avser. Dessa synpunkter äga otvivelaktigt tillämpning även

beträffande handelsyrket. Att kommitterade även i huvudsak dela denna åsikt framgår

av deras yttrande, att lärjungarna i den föreslagna ettåriga skolan »på grund av

sina större praktiska förutsättningar och med den större målmedvetenhet och det starkare

intresse, varmed sådana personer i allmänhet bedriva sina studier, skola kunna

bibringas en utbildning, som i det hela sett icke blir nämnvärt underlägsen deras,

vilka direkt frän folkskolan övergå till och genomgå en tvåårig handelsskola».

Uppslaget till de tvååriga, direkt på en sexårig folkskolekurs byggda handelsskolorna

synas kommitterade hava erhållit från några av de högre folkskolorna jämte

s. k. borgarskolor, vilka bygga direkt på folkskolan och i vilka på sina håll haudelsundervisning

meddelas.

Yi finna det för vår del mycket lämpligt, att de högre folkskolorna, som ju

äro avsedda för sådana från folkskolan avgående lärjungar, vilka äro i tillfälle att

ägna någon kortare eller längre sammanhängande tid åt fortsatta studier, börjat på

sitt program upptaga undervisning i praktiska ämnen, däribland särskilt handelsunder- •

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kung!. Maj:ts Såll. Proposition Nr 96.

visning. Men vi vilja betona, att den yrkesundervisning, som på detta sätt bibringas

så unga lärjungar utan någon som helst praktisk erfarenhet av yrkesarbete, aldrig kan

bliva någon yrkesutbildning i egentlig mening. Därtill äro lärjungarna för unga och

för oerfarna. Dylika skolors undervisning måste snarare hava till uppgift att vända

lärjungarnas håg till och inrikta deras intresse på de praktiska yrkena och att i övrigt

bibringa dem allmänt medborgerliga kunskaper samt verka karaktärsdanande och

uppfostraude. Att så ock är händelsen synes framgå av de för eu del dylika skolor

gällande undervisningsprogrammen. Dessa skolor torde därför böra närmast anses

besläktade med de yrkesbetonade fortsättuingsskolorna. Huvudsakliga skillnaden är

den, att de förra giva sina lärjungar full sysselsättning, under det de senare endast

till en ringa del upptaga sina lärjungars tid, som i övrigt kan användas till förvärvsarbete.

De sakkunniga anse sig böra i stället föreslå upprättande av handelslärlingsskolor

och hand elsyrkef skolor i huvudsaklig överensstämmelse med

motsvarande läroanstalter för industri och hantverk. Enligt de sakkunnigas

mening bör den minderårige, som ämnar ägna sig åt handelsyrket, efter

avslutad folkskolekurs först genomgå den obligatoriska tvååriga fortsättningsskolan,

helst en sådan med undervisning i anslutning till handel.

Under tiden kan han vinna anställning i yrket och sålunda få pröva sina

praktiska anlag för detta. Efter fullgjord fortsättningsskolplikt och förutsatt,

att han erhållit stadigvarande sysselsättning i handelsyrket, bör han

sedan genomgå en handelslärlingsskola, om dylik finnes på platsen.

Handelslärlingsskolan bör i överensstämmelse med de föreslagna lärlingsskolorna

för industri och hantverk vara en kommunal institution med

statsbidrag, fakultativ för kommunen med avseende på inrättandet men

obligatorisk för lärjungarna med avseende på besökandet.

Sitt förslag i denna punkt motivera de sakkunniga på följande sätt:

Som skäl för denna anordning må anföras, att de i handel anställda minderåriga

ovillkorligen måste anses vara i lika stort behov av skolans fostrande inflytande samt

av verklig yrkeskunskap som de inom industri och hantverk anställda. Något ordnat

lärlingssystem tillämpas visserligen i allmänhet icke inom handelsyrket, meu detta

måste i själva verket anses vara ett allvarligt missförhållande, som bör avskaffas. Det

förekommer numera ej sällan, att springpojkar, som anställas vid 13—14 års ålder,

sedermera, i stället för att småningom användas till mer ansvarsfulla göromål, varigenom

de kunde inhämta praktisk kännedom om handelsyrket, under allt för lång

tid, ända till 3—4 år, få ägna sig uteslutande åt sådana sysslor, att de egentligen

ingenting få lära sig. Också klagas det från arbetsfönnedlingsanstalterna över de

stora svårigheter, som möta, då det gäller att skaffa lämplig anställning åt dylika

personer, när de vid 18—19 års ålder äro för gamla att längre vara springpojkar och

samtidigt sakna varje tillstymmelse till utbildning i något som helst yrkesarbete. Såsom

kommitterade i sitt betänkande omnämna, har ett ordnat handelslärlingssystem

ansetts nödvändigt och blivit infört i ett stort antal andra länder, och det torde

knappast råda något tvivel om att eu liknande anordning är behövlig även hos oss.

De minderårigas behov av utbildning motsvaras av ett lika starkt framträdande

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kutigl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

behov från bandelsnäringens egen synpunkt. Att, såsom nu ofta sker, personer, vilka

ej erhållit någon utbildning för handel och ofta sakna de mest elementära begrepp

rörande ordnad bokföring, affärskorrespondens, gällande förordningar för handel o. s. v.,

starta handelsföretag och driva affärsrörelse vållar ej sällan stora skador för affärslivet.

På grund härav synes knappast någon tvekan kunna råda därom, att handelslärlingsskolorna

böra vara obligatoriska för lärjungarna, så att pa de platser, där

dylika skolor varda upprättade, de också komma att genomgås av samtliga i handel

anställda minderåriga.

Införes lärlingsskolplikt inom industri och hantverk, synes det även ur en annan

synpunkt nödvändigt att också göra handelslärlingsskolorna obligatoriska. Det kan

nämligen eljest befaras, att friheten från skoltvång inom handelsyrket i och för sig

kunde bidraga till att locka ett alltför stort antal minderåriga in på denna levnadsbana

till förfång för rekryteringen inom de produktiva yrkena. Tillströmningen till

haudelsmannabanan kommer säkerligen, även om skolplikt införes, att framgent som

hittills bliva mer än tillräcklig.

Beträffande lärokursens längd i handelslärlingsskolan torde det visserligen vara

omöjligt att på två år med ett fåtal timmar i veckan hinna inhämta mer än ett

minimum av de kunskaper, som äro nödvändiga för dem, som skola ägna sig åt handelsyrket,

men det torde ej gärna kunna sättas i fråga att utsträcka den obligatoriska

kursen över mer än två år.

I fråga om de av de sakkunniga föreslagna yrkesskolorna Jör handelsundervisningen

yttra de följande:

Såsom förut blivit nämnt, skulle handelslärlingsskolorna ej kunna meddela mer

än blott ett minimum av handelsutbildning, nödvändigt för alla i handelsyrket anställda,

men otillräckligt för en stor del av dem. För dem, som vilja vidga sitt kunskapsmått

och därmed skaffa sig ökad kompetens, böra handehyrkesskolor, motsvarande

de industriella och hantverks-yrkesskolorna, upprättas. 1 dessa handelsyrkesskolor

bör anordnas dels i form av handelsyrkeskurser en på handelslärlingsskolans

kunskapsmått byggd fortsatt undervisning, avseende att giva en sådan utbildning,

som lämpligen erfordras för idkande av eller anställning i handelsrörelse av mindre

omfattning eller skötande av jämförelsevis mindre krävande platser på kontor eller

lager, dels i form av special- eller ämneskurser undervisning i enstaka ämnen eller

grupper av ämnen, som kunna vara av särskild betydelse för den enes eller andres

verksamhet. Sistnämnda kurser skulle givetvis vara avsedda för personer med god

praktisk erfarenhet inom handelsyrket samt för övrigt i huvudsak motsvara de av

1913 års kommitterade föreslagna handelskurserna.

Handelsyrkesskolorna torde i regel böra vara kommunala institutioner; endast

mera undantagsvis torde de komma att upprättas på enskilt initiativ.

För det stadium av den lägre handelsundervisningen, som ligger närmast

över yrkesskolan, skulle sörjas genom de av statsmakterna under

de senare åren redan beslutade handelsgymnasierna, för vilka jag förut

redogjort. (Jfr sid. 29, 30.)

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Rungl. MajUs Nåd. Proposition Nr i)(i.

Rörande behövligheten av do föreslagna ettåriga handelsskolorna yttra

de sakkunniga följande:

Behovet av lägre haudelsundervisning bör i överensstämmelse med det förut

anförda normalt tillgodoses genom handelslärlings- och handelsyrkesskolor, i vilka

undervisningen är så ordnad, att lärjungarna kunna sköta skolarbetet jämsides med

sina anställningar i affärslivets tjänst, en utbildningsgång, som med avseende på det

lägre stadiet inom yrkesundervisningens område bör anses vara den lämpligaste.

Givetvis blir det dock för en avsevärd del av de personer, som ägna sig åt handel,

icke möjligt att jämsides med sitt förvärvsarbete bevista dessa skolor. Så är i allmänhet

fallet med dem, som äro anstiillda i affärer på landet eller i små samhällen, där

lärlings- och yrkesskolor icke bliva upprättade. Många av dessa torde visserligen

komma att begagna sig av den utvägen att under ett par tre år taga anställning i ett

samhälle, där skolor av det nyssnämnda slaget finnas, och där genomgå desamma,

men för en stor del faller sig detta olägligt eller rent av omöjligt. För dylika personer,

vilka äga tillräcklig erfarenhet inom handelsyrket, nödig åldersmognad och det

kunskapsmått i allmänna grundläggande ämnen, som inhämtas i folkskolan jämte den

obligatoriska fortsättuingsskolan, bör det finnas möjlighet att vid en skola, där de få

odelat ägna sin tid åt studierna, i en samlad kurs erhålla den utbildning, varav de

äro i behov. För detta ändamål böra ettåriga handelsskolor i huvudsaklig överensstämmelse

med kommitterades förslag upprättas på lämpliga platser och i nödigt antal.

I dessa skolor kunde lärjungarna bibringas en utbildning av samma omfattning som

den, vilken skulle erhållas i eu tvåårig handelslärlingsskola jämte därpå följande yrkeskurs

i en handelsyrkesskola. Man kunde visserligen tänka sig inrättande av dagskolor

med kortare kurs än ett år och med en undervisning av endast den omfattning,

som skulle förekomma i en handelslärlingsskola, men detta torde vara olämpligt. I en

skola, vars bevistande är frivilligt och därtill måste medföra avsevärda utgifter för

lärjungarna, bör undervisningen icke inskränkas till att omfatta endast det minimum,

som kan medhinnas i den obligatoriska och avgiftsfria lärlingsskolan och som för en

stor del av lärjungarna är otillräckligt, utan den bör giva en för det stadium, varom

här är fråga, till omfattning och innehåll fullt tillfredsställande utbildning.

De ettåriga handelsskolorna, vilka böra avse att fylla behovet inom större områden

än enstaka kommuners, kunna vara antingen kommunala eller enskilda läroanstalter.

Möjligen kan det visa sig nödvändigt i vissa fall, att staten upprättar och

helt bekostar dylika skolor.

Beträftande administrationen av de föreslagna handelsutbildningsanstalterna

föreslå de sakkunniga, att varje skolas ledning närmast skall

handhavas av en lokal styrelse och att ledningen av hela det lägre handelsundervisningsväsendet

anförtros åt samma överstyrelse som det lägre

tekniska undervisningsväsendet.

De sakkunniga yttra härom:

Ett samordnande av dessa båda grenar av yrkesundervisning torde, om det av

oss föreslagna skolsystemet bleve genomfört, vara icke blott lämpligt utan även komma

att visa sig nödvändigt. De kommunala lärlings- och yrkesskolorna, vare sig de avse

att tjäna handeln, industrien eller hantverket, torde sannolikt i fråga om orgauisation,

s. 118 Kontrollera mot PDF

Departementssakkunniga

om undervisning

i husligt

arbete.

118 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 96.

lokaler m. m. komma att behandlas i ett sammanhang av vederbörande kommunalstyrelse.

De bestämmelser rörande lärliugsskolplikteu, som behöva utfärdas, torde

även böra bliva sins emellan likartade, vare sig dessa skolor tjäna det ena eller det

andra syftet, och i flertalet fall torde det dessutom komma att visa sig mest ändamålsenligt

att ställa samtliga de i eu kommun upprättade lärlings- och yrkesskolorna

under en gemensam lokal styrelse, där givetvis såväl de industriella och hantverksyrkena

som handelsyrket böra vara representerade. Under sådana förhållanden kan

det ej vara lämpligt, om ens möjligt, att uppdela den centrala ledningen, som ju

skall granska och stadfästa skolornas läroplaner och reglementen, avgiva yttranden

angående statsbidragens fördelning m. m , på två skilda chefsmyndigheter. Som i inledningen

nämnts, ifrågasätta också 1913 års kommitterade, att en framtida central

styrelse för den lägre handelsundervisningen bör förenas med den föreslagna centrala

styrelsen för den lägre tekniska undervisningen. I det vi sålunda upptaga denna av

kommitterade framkastade tanke, vilja vi även uttala, att det enligt vårt förmenande

finnes åtskilliga skäl för att, som de kommitterade antyda, även anförtro den centrala

ledningen av navigationsskolorna åt samma överstyrelse.

Slutligen innefattar de sakkunnigas betänkande även förslag till läroanstalter

för det husliga arbetet. De sakkunniga omnämna, att de under

arbetets gång fått anledning att upptaga till behandling även frågan om

undervisning i husligt arbete för kvinnor och särskilt för dem, som skola

ägna sig åt husliga svsslor såsom förvärvsarbete:

Härom yttra de sakkunniga bland annat följande:

Vad angår de kvinnliga minderåriga, som hava för avsikt att förtjäna sitt uppehälle

medelst husligt arbete såsom tjänarinnor i hemmen, hava dessa på den egentliga

landsbygden och väl mångenstädes även i städer och andra samhällen under uppväxtåren

i sina egna hem hitintills i allmänhet erhållit så mycken undervisning i husliga

sysslor, att de hjälpligen kunnat göra skäl för sig, då de kommit ut och tagit anställning

hos andra. Denna utbildning visar emellertid eu tydlig tendens att bliva alltmera

sällsynt och otillräcklig. —--Det är att hoppas, att folkskolan och fortsätt
ningsskolan,

i den mån deras knappt tillmätta lärotid och den ringa åldersmognaden

hos deras lärjungar det medgiva, skola genom den undervisning i husligt arbete, som i

dem meddelas, kunna åvägabringa en viss förbättring i dessa förhållanden. Någon egentlig

kompetens att på egen hand sköta de viktigare husliga arbetena kan dock givetvis

icke vinnas i dessa skolor. För detta ändamål tarvas en vida grundligare utbildning.

De flickor, om vilka det här är fråga, nödgas ofta av ekonomiska skäl att redan

tidigt ägna sig åt förvärvsarbete och äro därför i regel hänvisade att samtidigt med

detta skaffa sig den utbildning de behöva.---Man torde kunna antaga, att ett

likställande av tjänarinneyrket med övriga yrken i fråga om utbildning skulle vara ägnat

att göra dylika anställningar mera tilldragande samt öka tillgången på duglig arbetshjälp

i hemmen, varjämte ett dylikt likställande kanske även skulle bidraga att höja

ifrågavarande yrkesgrupps sociala anseende. Förbättrade utbildningsmöjligheter på det

husliga arbetets områden skulle dessutom vara av synnerligen stor betydelse för samhället

i dess helhet därigenom, att man med desamma vunne, att av de kvinnor, som

ingå äktenskap, en vida större del, än vad nu är fallet, komme att vara i besittning

av nödiga kunskaper för att sköta ett hem.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungi. Maj:ls Nåd. Proposition Pir 96.

För ifrågavarande utbildning kunna i huvudsak två olika vägar anlitas. Den ena

är att lata utbildningen helt och hållet försiggå inom en skola, som tar lärjungarnas

tid helt i anspråk, ''till upprättande av dylika skolor för husinodersutbildning

med ettårig lärokurs bar 1917 års riksdag beviljat statsbidrag. Till samma kategori

höra även lanthushållsskolorna jämte eu mängd enskilda kurser och skolor för

husinodersutbildning. Deu andra utvägen är att upprätta skolor med undervisningen

sa ordnad, att lärjungarna kunna sköta skolarbetet jämsides med förvärvsarbetet. Dessa

skolor skulle .sålunda bliva av samma typ som de förut föreslagna lärlings- och yrkesskolorna

och torde också böra benämnas på samma sätt som dessa.

Av de båda angivna utvägarna synes de sakkunniga den sistnämnda företrädesvis

höra anlitas. Det torde nämligen vara alldeles självklart, att om hela den kategori

av ^ kvinnliga minderåriga, varom här är fråga, skulle utbildas i skolor, som under eu

ettårig lärokurs helt toge deras tid i anspråk, utbildningen skulle bliva alldeles för dyrbar,

vare sig utgifterna skulle bestridas av allmänna medel eller av lärjungarna själva.

Sannolikt komme dessa skolor att besökas i övervägaude grad av de ekonomiskt bättre

ställda. De mindre bemedlade eller obemedlade skulle i dem kunna vinna intiäde endast

i den givetvis mycket begränsade utsträckning, som betingades av stipendier, friplatser

och dylikt, genom vilka de kunde komma i åtnjutande av icke allenast fri undervisning

utan även fritt uppehälle, helt eller delvis, under den tid lärokursen påginge.

De sakkunniga anse sig därför för tillgodoseende av utbildning i husligt

arbete i första rummet böra föreslå upprättandet av lärlings- ock yrkesskolor.

Lärlingsskolornci borde i allt väsentligt likställas med övriga lärlingsskolor,

vilket skulle innebära bl. a., att skolplikt även infördes i dessa skolor

och att arbetsgivaren ålades att bevilja för skolgången nödig ledighet.

Om de betänkligheter, som en sådan anordning skulle kunna tänkas

framkalla, yttra de sakkunniga:

Vid första påseendet förefaller detta måhända att vara ett allt för starkt ingripande

i hemförhållandena, som skulle vålla oöverkomliga svårigheter. En närmare undersökning

torde dock giva vid handen, att dessa svårigheter ej äro av någon avgörande

betydelse och att de mer än väl uppvägas av de fördelar, som skulle viunas. I

fråga om dessa lärlingsskolor skulle vederbörande kommun, liksom i fråga om andra

sådana, äga att besluta om deras upprättande ävensom att utfärda närmare bestämmelser

rörande skolplikten, och man torde under sådana förhållanden kunna vara viss om

att nödig försiktighet vid förslagets genomförande varder iakttagen. I de allra flesta

av de familjer, där man nöjer sig med att anställa en enda och därtill minderårig

hjälpreda, gives det säkerligen möjlighet att reda sig denna hjälp förutan under

den tid av en hel eller två halva dagar i veckan, som skolarbetet skulle omfatta. I

de enstaka fall, där detta är omöjligt, finge man vid anställning av tjänstfiicka se till,

att denna redan fullgjort sin lärlingsskolplikt. Äro flera tjänarinnor anställda i samma

familj, torde väl i allmänhet ej mer än eu befinna sig på det åldersstadium, som skolplikten

skulle omfatta, men även om så vore händelsen, finnes ju den möjligheten att

låta flickorna besöka skolan på olika veckodagar.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Deri utbildning, som erhålles genom att under två år, jämsides med

det praktiska utförandet av husliga sysslor hos arbetsgivaren, deltaga i

lärlingsskolans undervisning, bör enligt sakkunnigas mening för flertalet

flickor vara tillräcklig. Emellertid finnas en mängd befattningar, där det

i en eller annan särskild gren av husligt arbete kräves speciell yrkesskicklighet

till den omfattning, att nödig kompetens ej kan vinnas enbart i lärlingsskolan.

För att bereda tillfälle till förvärvande av dylik speciell yrkesskicklighet

böra, mena de sakkunniga, yrkesskolor med specialkurser i

särskilda grenar av det husliga arbetet upprättas.

Liksom fallet är med den lägre handelsundervisningen, förefinnes enligt

de sakkunnigas mening även i fråga om undervisningen i det husliga

arbetet behov av vissa skolor utanför ramen av systemet, skolor av mera

tillfälligt slag. Därom säga de sakkunniga:

Medelst de av oss föreslagna lärlings- och yrkesskolorna för husligt arbete bör

behovet av ifrågavarande utbildning i städer och liknande samhällen normalt tillgodoses,

och några andra läroanstalter på det husliga arbetets område synas icke vara behövliga,

där dylika skolor i erforderlig utsträckning varda upprättade. I mindre samhällen

eller på landsbygden kunna lärlings- eller yrkesskolor med på sådant sätt ordnad

undervisning, att skolarbetet kan försiggå jämsides med förvärvsarbetet, emellertid

ej gärna komma i fråga. För att där fylla behovet av utbildning i husligt arbete

fordras läroanstalter med undervisningen koncentrerad på kortare tid, under vilken

lärjungarna odelat ägna sig åt skolarbetet. En typ av dylika skolor bilda lanthushål

Isskolor na, vilka äro avsedda för i egentliga lanthushållsgöromål sysselsatta kvinnor.

Enligt vårt förmenande borde på landsbygden ytterligare upprättas skolor, avsedda flöde

kvinnor, som där äro sysselsatta i husligt arbete utan att dock vara berättigade till

inträde i lanthushållsskola. Under förutsättning av nödig åldersmognad hos lärjungarna

i förening med ett visst mått av föregående praktisk erfarenhet i husligt^arbete

torde lärokursens längd i dylika hushållsskolor kunna inskränkas till ett halvt år eller

något mindre. På åtskilliga håll torde det visa sig lämpligt att för samma ändamål

anordna ambulatoriska kurser av även kortare varaktighet och upptagande vissa speciella

grenar av det husliga arbetet såsom matlagning, konservering och dylikt.

Vad angår de av 1917 års riksdag beslutade ettåriga husmodersskolorna, synes

oss dessas uppgift vara i någon mån oklar. Enligt de bestämmelser, som utfärdats för

dessa skolor, skulle de förläggas till städer och industrisamhällen, men som vi redan

förut framhållit, skulle de därstädes bliva överflödiga, så vida vårt förslag om lärlingsoch

yrkesskolors upprättande vinner beaktande. I fråga om saväl ‘inträdesfordringar

som undervisningsplaner giva de utfärdade bestämmelserna vid handen, att de ettariga

husmodersskolorna närmast skulle motsvara vad 1907 års kommitté för den lägre tekniska

undervisningen kallat »fullständiga lärlingsskolor». Utbildningen torde dock för

lärjungarna ställa sig så pass dyrbar, att dessa skolor snarare skulle komma att tillgodose

det behov av praktisk utbildning för skötandet av ett eget hem, som förefinnes

hos medelklassens flickor, än att bliva egentliga yrkesutbildningsanstalter för dem,

som skola förtjäna sitt uppehälle genom husligt arbete. Under sådana förhållanden

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

torde ifrågavarande skolor, så vida de skola bibehålla den prägel, som de genom nuvarande

bestämmelser åsatis, framgent liksom hittills böra vara enskilda läroanstalter.

Man kan emellertid tänka sig även en annan uppgift för dessa skolor. I likhet

med de föreslagna ettåriga handelsskolorna skulle de nämligen kunna avses för sådana

yrkesauställda, vilka sakna möjlighet att begagna sig av undervisningen i lärlings- och

yrkesskolor.! 1 dylikt fall borde inträdesåldern sättas så hög, att de ej komme att konkurrera

med lärlingsskolorna. Om man därjämte av de inträdessökande fordrade ett

par års praktisk erfarenhet i husligt arbete, skulle lärotiden kunna minskas till ett

halvt år. Dessa skolor skulle då bliva av alldeles samma typ som de hushållsskolor,

vilka vi förut framhållit såsom behövliga på landsbygden vid sidan av lanthushällsskolorna,

och borde inrättas företrädesvis i mindre samhällen, där antalet i husligt arbete

anställda minderåriga är för litet att motivera anordnandet av lärlingsskola.

Lärotiden vid dylika hushållsskolor torde i allmänhet böra omfatta 6 månader.

Där förhållandena sådant påkalla, böra dock även kortare kurser kunna anordnas, varvid

emellertid en viss begränsning av läroämnenas antal bör iakttagas. För inträde

bör fordras, att den sökande fyllt 18 år och under minst två år varit sysselsatt med

husligt arbete.

Enär dylika skolor, såsom förut nämnts, böra förläggas till landsbygden eller mindre

samhällen samt vara avsedda att fylla behovet inom större områden, torde man knappast

kunna påräkna, att de bliva kommunala anstalter, utan torde de komma att upprättas

på enskilt initiativ. De böra emellertid av stat och kommun kraftigt understödjas.

Den centrala ledningen av de läroanstalter, som erfordras för tillgodoseende

av behovet av undervisning i husligt arbete, bör enligt sakkunnigas

mening anförtros åt den föreslagna överstyrelsen för yrkesundervisningen.

Vid behandlingen av såväl den lägre tekniska undervisningen som den

lägre handelsundervisningen och undervisningen i husligt arbete hava de

sakkunniga betonat, att de föreslagna yrkesskolorna inom dessa områden

böra kunna upprättas lika väl på enskilt som på kommunalt initiativ.

Likaledes hava de beträffande såväl s. k. fullständiga som s. k. förberedande

lärlingsskolor såsom sin åsikt angivit, att dessa, för att kunna på

ett tillfredsställande sätt fylla sina viktiga uppgifter, uteslutande böra upprättas

och ledas av enskilda korporationer.

I fråga om statsbidrag till dessa enskilda läroanstalter åro de sakkunniga

av den meningen, att statsunderstödet bör utgå efter prövning i

varje särskilt fall. De yttra därom:

Vi vilja här endast erinra därom, att, där enskilda yrkesskolor, arbetande efter

de riktlinjer, som vi i det föregående för detta slag av läroanstalter uppdragit, fylla

ett verkligt behov, vilket med all säkerhet torde komma att i de flesta fall vara händelsen,

de enligt vårt förmenande böra av staten understödjas på ett i jämförelse med

motsvarande kommunala läroanstalter lika verksamt och i särskilda fall till och med

verksammare sätt. Likaledes böra enskilda såväl »förberedande» som »fullständiga

lärlingsskolor», där de fylla ett verkligt behov, komma i åtnjutande av ett lika verksamt

statsunderstöd som de kommunala lärlingsskolorna.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 87 höft. (Nr 96.)

Departementssakknnnigtt

om enskilda

läroanstalter.

16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Departementssakknnnigas

förslag till

ett enhetligt

nngdomsskolesystem.

Departe
mentschefen.

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 96.

Förutom de av oss behandlade skoltyperna finns det emellertid och kommer sannolikt

att finnas en hel del enskilda läroanstalter av olika slag, vilka meddela yrkesundervisning

i en eller annan form såväl på det tekniska som på handelns och det

husliga arbetets områden.

Där sådana enskilda skolor skötas på ett ändamålsenligt och samvetsgrant sätt,

hava de utan tvivel en viss uppgift att fylla inom vårt undervisningsväsende därigenom,

att de på grund av den större friheten i organisatoriskt avseende och det vidare utrymmet

för den enskilde lärarens initiativ ofta kunna giva uppslag till nya undervisningsmetoder

ävensom till undervisningens utsträckande till nya områden. På grund

härav vilja vi uttala den meningen, att staten, efter prövning i varje särskilt fall, bör

understödja dylika enskilda skolor, vilka varit i gång under tillräckligt lång tid och

därunder gjort sig kända för en verkligt gedigen och gagnande verksamhet. Såsom

villkor för erhållande av sådant understöd bör dock fordras, att skolan ställes under

inspektion av överstyrelsen för yrkesundervisningen.

Enligt det förslag till ordnande av vissa praktiska ungdomsskolor, som

de sakkunniga sålunda ansett sig böra framlägga, skulle dessa skolor komma

att utgöras dels av sådana, som lyda under folkskolöverstyrelsen, dels

av sådana, som stå under inseende av den föreslagna överstyrelsen för

yrkesundervisningen. De förra skulle utgöra bottenskolor för "de senare.

Till den förra gruppen skulle höra fortsättning sskolor och högre folkskolor.

Till den senare, på ett lägre stadium lärlingsskolor för industri, hantverk,

handel och husligt arbete; yrkesskolor för industri, hantverk, handel och

husligt arbete; ettariga handelsskolor; hushållsskolor; samt på ett högre

stadium: tekniska fackskolor; tekniska gymnasier; handelsgymnasier.

Till den senare gruppen skulle även komma de för mera speciella

ändamål avsedda: statens normalskola för yrkesundervisningen; tekniska

skolan i Stockholm samt statsunderstödda enskilda skolor för förberedande

eller fullständig lärlingsutbildning inom vissa hantverks- och industriella

yrken. _

Sedan jag nu redogjort för de olika förslag till ordnande av våra

praktiska ungdomsskolor, som blivit framlagda av kommittéer och sakkunniga,

skall jag dels redogöra för min egen uppfattning av behövligheten

av förbättrade praktiska ungdomsskolor, dels ock framlägga förslag

till olika slag av dylika skolor.

V. Allmänna grunder för ett enhetligt ordnande av våra

praktiska ungdomsskolor.

De senaste årtiondenas ekonomiska och sociala utveckling har medfört

omgestaltningar inom samfundets olika områden, vilka med nödvändighet

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 9<>.

måste komma att göra frågan om en förbättring och omläggning av det

uppväxande släktets utbildning och uppfostran, framför allt under den

tidigare ungdomsåldern, till en av vårt lands viktigaste och mest trängande

allmänna angelägenheter.

Huru väl bekanta dessa förhållanden än må vara, anser jag mig dock,

för att frågan från början må ställas i sin rätta belysning, höra i korthet

erinra om några av dessa betydelsefulla förändringar i vårt samhälles ekonomiska

och sociala byggnad.

1 främsta rummet fästes härvid uppmärksamheten vid de förändringar

inom det ekonomiska livets område, som sammanhänga med och bero av

industriens snabba och kraftiga utveckling i vårt land. Visserligen har

ända sedan mitten av 1800-talet här såsom i allmänhet näringslivets

utveckling kännetecknats av en fortgående industrialisering, men det

är särskilt från början av 1890-talet, som denna fortskridit med en

enastående snabbhet och intensitet. Om industriens alltjämt växande

omfattning och dess ökade betydelse inom den svenska folkhushållningen

avgiva den officiella statistikens siffror belysande vittnesbörd. Under det

år 1870, alltså för ungefär en mansålder sedan, de industri- och handelsarbetande

grupperna av landets befolkning räknade 815,511 personer och

utgjorde 19,6 % av hela folkmängden, hade vid 1914 års slut samma

grupper, enligt från statistiska centralbyrån erhållna approximativa uppgifter,

att uppvisa eu numerär av 2,763,000 personer och utgjorde 48,6 %

av landets hela befolkning. Befolkningssiffran för de industri- och handelsarbetande

grupperna hade alltså under 44 år mer än 3-dubblats. Först

från år 1896, sedan avgivandet av uppgifter till industristatistiken blivit

obligatoriskt, giver den officiella statistiken någon tillförlitlig föreställning

om industriens omfattning i vårt land, så vitt den låter sig bedöma av

fabrikernas tillverkningsvärde och de i industrien anställda arbetarnas antal.

År 1896 uppgick sammanlagda tillverkningsvärdet till 839 millioner kronor,

år 1915 beräknades det till 2,625 millioner kronor. Detta värde har alltså

att under detta tjuguåriga tidsskede förete en tillväxt av 1,786 millioner

kronor. Under samma tid har antalet industriarbetare vuxit från 230,287

till 370,100 och har alltså att uppvisa en ökning av 139,813 personer. För

de synpunkter, av vilka min förevarande framställning närmast bestämmes,

är det emellertid av särskilt intresse att uppmärksamma att, under det

antalet industriarbetare under tidsskedet 1896—1915 vuxit med 60,7 %,

hade den inom industrien använda maskinella drivkraftens styrka vuxit

med ej mindre än 525,1 %. Den sålunda inträdda starka ökningen är ett

belysande uttryck för maskinteknikens mäktiga utveckling under de senaste

åren. Storindustrien med den moderna industrialismens alla goda och

Förändrade

förhållanden

inom det ekonomiska

livets område.

Industrien.

s. 124 Kontrollera mot PDF

Hantverket.

Jordbruket.

124 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

mindre goda ekonomiska och sociala förhållanden har alltså under den

senast förflutna mansåldern med stormsteg gjort sin inmarsch i vårt land,

och dess inflytande kommer av alla tecken att döma att växa, i samma mån

som vi hinna att tillgodogöra oss vårt lands naturrikedomar, framför allt

de kraftkällor vi äga i våra vattenfall.

I detta sammanhang anser jag mig även böra med några ord beröra

de förändrade förhållandena inom hantverket, som blivit en följd av storindustriens

inträde hos oss. När maskintekniken i vårt land först kom

till en större användning inom de industriella yrkena, trängdes helt naturligt

här som annorstädes hantverket tillbaka. Det ena efter det andra av

hantverksyrkena drogs in i storindustrien. Det vill emellertid förefalla, som

om den befarade tillbakagången för hantverket skulle vara av mera övergående

natur. Hantverket har på senare tid i allt högre grad förstått att

lämpa sig efter de nya förhållandena och synes nu vara som bäst i färd med

att säkra sin ställning. Förhållandet mellan fabriks- och hantverksdrift är i

många fall så intimt, att det ingalunda alltid är lätt att uppdraga en bestämd

gräns emellan dem båda. Den nuvarande hantverksstatistiken är även

i åtskilliga avseenden behäftad med brister. Det är därför svårt att från

denna hämta några säkra bevis för hantverkets nuvarande verkliga omfattning.

I ett avseende tala dock de statistiska siffrorna ett nog så tydligt

språk. Under perioden 1899—1910 har nämligen — såvitt man på detta

område kan bygga på föreliggande statistiska siffror — antalet inom hantverkerierna

anställda arbetare stigit med 25,03 %, under det att under samma

tid antalet industriarbetare tillväxt med endast 17,33 %. Det starkaste beviset

för hantverkets växande nationalekonomiska betydelse ligger dock icke i de

statistiska siffrorna utan i de viktiga och påtagliga produktiva insatser, som

hantverket gjort och i ökat mått gör i landets allmänna ekonomiska utveckling.

Aven inom jordbruket hava nya förhållanden inträtt, som förete

både yttre samband och inre släktskap med de förändringar på det ekonomiska

området, som industrialiseringen av näringslivet medfört. Vad

som här närmast ådrager sig uppmärksamhet, är den starka minskning

befolkningssiffran för de jordbruksarbetande grupperna under den senaste

mansåldern undergått och den därmed sammanhängande minskade tillgången

på arbetskrafter för jordbruket. Jag har redan förut erinrat om den starka

ökningen av de industriarbetande folkgrupperna, ökningen har i väsentlig

mån skett på bekostnad av de jordbruksarbetande grupperna. År 1870

räknade dessa grupper 3,004,687 personer; år 1914 hade siffran nedgått

till approximativt 2,590,000. Den absoluta minskningen i de jordbruks
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kung!. Maj:ts Nd<1. Proposition Nr 96.

arbetande gruppernas numerär under de 44 åren utgör alltså i runt tal

415,000. Under samma tid hade gruppnumerärens relativa minskning att

förete följande sifiror: år 1870 utgjorde befolkningssiffran för nu ifrågavarande

grupper 72,1 % av landets hela folkmängd, år 1914 uppgick den

till endast 45,6 %. År 1870 utgjorde siffran för de industri- och handelsarbetande

grupperna endast 27,1 % av siffran för de jordbruksarbetande;

år 1914 var den förra siffran omkring 106,7 % av den senare.

Den minskning i den jordbrukande befolkningens antal, vilken såväl

absolut som relativt sålunda inträtt, är givetvis ett uttryck för att industri

och handel vuxit upp till konkurrerande stormakter vid sidan av vår gamla

huvudnäring och åstadkommit ett starkt intrång på området av dess arbetskraft.

Ses minskningen åter i sammanhang med det förhållandet, att trots

densamma en ökning i jordens avkastning inträtt, innebär den ett varsel

om att betydelsefulla förändringar försiggått inom näringen själv. Här göra

sig återigen bl. a. inflytelser från industriens utveckling märkbara. En

förändrad arbetsteknik, möjliggjord genom den utvecklade industrien, har

skänkt det svenska jordbruket en mängd maskinella hjälpmedel. Förbättrade

redskap och maskiner hava av allt flera slag och till ekonomiskt överkomliga

pris ställts till jordbrukets tjänst och ersatt den allt svårtillgängligare människokraften.

Ansträngningarna att med ett mindre antal arbetare vinna

större resultat hava vuxit i samband med de ökade kraven att av jordbruket

vinna rikare valuta och skaffa dess produkter förbättrade avsättningsmöjligheter.

Den vetenskapliga och merkantila sakkunskapen har trätt i jordbrukets

tjänst och strävandena att väcka intresse för framåtskridande och

kunskap i yrkets olika delar hava blivit allt kraftigare och mera målmedvetna.

Vid sidan av allt detta ådrager sig en annan företeelse på jordbrukets

område särskild uppmärksamhet. Jag syftar på den fortgående jordstyckningen

eller på tillväxten inom landet av s. k. brukningsdelar. Under

det att den officiella statistiken för år 1890 upptog 331,286 sådana

delar, hade den att för år 1911 uppvisa 359,871 eller en ökning i Tunt

tal av 28,600. I den mån denna ökning står i förbindelse med den s. k.

egnahemsrörelsen, är den uttryck för en strävan att motverka de ogynnsamma

verkningarna av industrialismens tendens att draga arbetarna från

jordbruket, i det att åt dessa beredes förmånen av det egna hemmet och

den egna torvan. Den stegrade jordstyckningen har givetvis ökat antalet

självständiga arbetare inom jordbrukets område, men också bidragit till att

gorå jorden i högre grad än förr till en handelsvara.

Samtliga nu antydda förhållanden giva vid handen, att vår gamla modernäring

under livlig växelverkan och konkurrens med industri och handel

i stegrad grad erhållit gemensamma intressen med dessa och själv kommit

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Samverkande

resultat av

utvecklingen.

Förändrade

förhållanden

inom samhällslivets

område.

Av de förändrade

tidsförhållandena

fram kallade

nya krav på

ungdomens

uppfostran

och utbildning:.

Kutiffl. Af aj.is Nåd. Proposition Nr 96.

att både på sin teknik och sina ekonomiska anordningar lägga industriella

och merkantila synpunkter, som tidigare varit för densamma främmande.

Samtliga nu skildrade företeelser hava vissa gemensamma drag. Trådarna

knytas allt tätare de olika arbetsområdena emellan och åstadkomma

ett starkt inbördes beroende och en livlig växelverkan men framkalla tilllika

en konkurrens, som uppfordrar till en intensivare kraftutveckling än

under föregående tider. Denna konkurrens får en så mycket större räckvidd,

som den starkt utvecklade samfärdseln framkallat en större rörlighet

de enskilda och folken emellan och gjort inflytelserna av världsmarknaden

mera kännbar. Allt har samverkat till att såväl för folken som för de enskilda

göra det svårare men också viktigare att känna och behärska både

teknik och ekonomi. Verkan av de sålunda inträdda förändringarna har

sträckt sig till alla samhällslager men helt naturligt blivit mest kännbar

för den del av samhällets medlemmar, som den tidigare utvecklingen med

en påfallande sorglöshet lämnat minst rustad att möta de nya svårigheterna

och kraven.

Samtidigt med och i nära sammanhang med den snabba och djupt

ingripande förändring, som sålunda försiggått i fråga om den ekonomiska

utvecklingen, företer samhällslivet en utveckling, som i icke ringa grad

varit ågnad att kalla alla samhällsmedlemmar till tävlan och ställa förut

okända krav på den enskilde samhällsmedlemmens vakenhet och förmåga.

Den sociala frågan har blivit tidens förnämsta fråga och tillspetsat spörsmålet

om rätten för samtliga samhällslager att taga personlig del i de samhälleliga

angelägenheterna. Härvid ledes tanken närmast till den utvidgade

kommunala och politiska rösträtten och därmed följande möjlighet

till och anspråk på en personlig insats i samhällsarbetet. Under det att

år 1884 de politiskt röstberättigades antal i riket uppgick till 291,668

personer eller utgjorde blott 6,3 % av hela folkmängden, voro trettio år

senare 1,397,199 personer eller 24,6 % av hela befolkningen berättigade

till deltagande i de allmänna valen till andra kammaren. Och den tid

närmar sig utan tvivel snabbt, då gränserna för den enskilde individens

deltagande i besluten om samhällets angelägenheter vidgas. Därmed ökas

också kraven på hans medborgerliga duglighet.

Det är uppenbart, att, som jag redan framhållit, nu påpekade drag

i de senare årtiondenas ekonomiska och sociala företeelser måste pålägga

samhället nya förpliktelser i fråga om ungdomens uppfostran och utbildning

i9ch Ställa ökade krav på denna ungdoms moraliska och intellektuella

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9fi

utveckling liksom ock på dess fostran till arbetskunnighet och social duglighet.

Detta gäller icke minst den ungdom, som gå i* att taga sin del i

arbets- och samhällslivet med genomgångna folkskolekurser såsom det väsentliga

bildningsunderlaget. Det är ju dock våra arbetares och bönders

söner och döttrar, som skola utföra större delen av det praktiska arbete,

av vilket den ekonomiska utvecklingen i så hög grad beror. Det är ock

denna ungdom, som en gång i stat och kommun skall utöva ett bestämmande

inflytande på hela vårt samhälles framtida gestaltning.

Vad som i våra dagar gör det läge, i vilket den uppväxande ungdomen

befinner sig, på en gång vanskligare och mera krävande är att,

samtidigt med att behovet för ungdomen av grundlig yrkesutbildning blivit

större och nödvändigheten för densamma av moralisk och medborgerlig

uppfostran ökats, hava också svårigheterna blivit större att på det mera

omedelbart personliga sätt, som förut varit för handen — i samband med

det tidigaste förvärvsarbetet och under sammanlevnaden i hemmet — få

dessa behov i väsentligare mån tillgodosedda.

De tillfällen till yrkesutbildning i samband med det tidigaste förvärvsarbetet,

som förr ganska allmänt erbjödo sig för nybörjaren, hava blivit

allt färre. Inom de flesta yrken, särskilt inom hantverkerierna och de

mindre industrierna, ingick tidigare utbildningen av lärlingen som en självfallen

skyldighet för arbetsgivaren. På en tid, då arbetsgivaren hade utsikt

att något längre få behålla lärlingen och då den med dags- eller

veckopenning avlönade arbetaren lika väl kunde användas till att handleda

nybörjaren som för direkt producerande arbete, innebar nybörjarens handledning

i yrket ingen egentlig ekonomisk uppoffring för arbetsgivaren.

Han hade ju utsikt att få tillbaka vad han, så att säga, i förskott utgivit

på lärlingens utbildning. Härutinnan hava nu de förändrade tidsförhållandena

medfört en väsentlig förändring. Det ligger i det nutida fabriksarbetets

natur och anordning, att detta arbete i allmänhet icke kan giva

någon yrkesutbildning i den meningen, att nybörjaren blir i tillfälle att

lära yrket från början till slut. Merendels omfattar den enskilde arbetarens

andel i arbetet endast en liten detalj av detsamma eller ett fåtal

mera mekaniska handgrepp. Även i de nutida hantverkerierna och å de

mekaniska verkstäderna kan det oftast ej bliva fråga om en yrkesutbildning

av det gamla slaget. Det i stor utsträckning tillämpade ackordsystemet

och den exklusiva affärssynpunkt, som den nutida uppdrivna konkurrensen

måste framkalla, gör att den yrkesutbildade arbetarens tid icke kan

i någon större utsträckning utan kännbar ekonomisk uppoffring användas

till handledning av nybörjare. Ja, arbetsgivaren måste oftast

Minskade

möjligheter

till yisesntbildning

i

sammanhang

med indnstriarbetet.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Klingl. Majds Nåd. Proposition Nr 96.

även på de numera i regel mera löst anställda minderårigas eget arbete

lägga den omedelbara ekonomiska värdesättningens synpunkt.

Och vad slutligen beträffar den ej oansenliga del av de från folkskolan

avgående, som gripa de lätt nog till buds stående tillfällena att som springpojkar

eller springflickor vinna sin utkomst, gäller om dessa, att de helt naturligt

så gott som undantagslöst bliva i avsaknad av all egentlig yrkesutbildning.

mö u^heter Vad särskilt angår de kvinnliga minderåriga, hava i påfallande grad

fördenkvinn- möjligheterna blivit kringskurna för dem att erhålla den utbildning i husliga

ungdo- ligt arbete, som är av nöden för dem ej mindre i deras egenskap av blihenKnet^infö-

vande husmödrar än med avseende på ett mera yrkesmässigt förvärvsarbete

ras i husligt inom det husliga området. Här är det särskilt tre omständigheter, som

e e'' samverka. I alla tre märkes, hurusom ett mäktigt inflytande av den industriella

utvecklingen gjort sig gällande även på det husliga arbetet. Först

och främst har en ej ringa del av det arbete, som tidigare utfördes i hemmen,

överflyttats till fabrikerna. Härmed sammanhänger, att de moderna

tekniska hjälpmedlen i stor utsträckning trätt i det husliga arbetets tjänst.

Allt detta har bidragit till att väsentligen minska behovet i hemmen av

■ sådant arbete, som förr måste utföras under hand och med anlitande av

! personlig arbetskraft. Vidare har den handledning, som husmodern tidigare

kunde ägna åt sina döttrar i utförandet av husliga arbeten, i många fall

omöjliggjorts eller i hög grad försvårats därigenom, att ofta modern liksom

fadern större delen av dagen upptages av arbete utom hemmet. Slutligen

har den nutida utvecklingen medfört, att flickan liksom gossen måste så fort

som möjligt se sig om efter förvärvsarbete. Erhåller hon sådant av annan

natur än de husliga sysslorna, kommer givetvis lätt hennes huvudintresse

att läggas på detta förvärvsarbete och icke på hennes utbildning i det husliga

arbetet. Ej sällan torde emellertid förhållandet vara det, att just omöjligheten

att erhålla en tillfredsställande utbildning i det husliga arbetet och

därav uppkommen svårighet att finna ett mera självständigt förvärvsarbete

inom detta gör, att den unga kvinnan söker sig till fabrikerna, där hon

efter jämförelsevis kort tids övning har utsikt till bättre arbetsförtjänst och

en — åtminstone i de ungas egna ögon — självständigare ställning.

Jag har hittills närmast haft tanken riktad på de försvårade utbildningsmöjligheterna,

sådana dessa gestalta sig i städerna och i de större

industriområdena. För ungdomen i jordbruksbygderna är givetvis läget i

vissa avseenden ett annat, särskilt i så måtto, att livet i hemmet på landet

och arbetet hos den jordbrukande arbetsgivaren ännu torde äga kvar

en större förmåga att tillgodose den primära arbetsutbildningen. Men

Ungdomens

utbildningsmöjligheter

i jordbruksbygder.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

129

även för denna ungdoms vidkommande framträder med styrka behovet av

ökade tillfällen till praktisk utbildning. Övervägandet av hithörande spörsmål

har eu nära liggande utgångspunkt i den av mig förut berörda minskningen

i den jordbrukande befolkningens numerär. I den mån anledningen

till denna är att söka i den industriella utvecklingen i allmänhet och

i industriens därav beroende förmåga att draga till sig arbetskraft samt

i den ökade användningen av maskinkraft på jordbrukets område, är företeelsen

ett uttryck för det allmänna ekonomiska framåtskridandet. 1

den mån åter anledningen ligger i ett försummande eller försvårande vare

sig av de allmänna bildningstillfällena eller i de speciella utbildningsmöjligheterna

för nu ifrågavarande ungdom, innebär företeelsen en allvarlig

erinran till det allmänna att sörja för förbättrade förhållanden, detta så

mycket mer som den inträdda minskningen i arbetskraft för jordbruket

mångenstädes medför en kännbar svårighet att uppehålla driften med oförminskad

intensitet. Här föreligger uppenbarligen en fråga av stor social

och ekonomisk räckvidd. Det gäller i allmänhet att göra livet för ungdomen

i jordbruksbygder mera tilldragande och mera konkurrensmäktigt

i förhållande till livet i städerna och å industriorterna. Men det gäller

framför allt att giva denna ungdom så tidigt som möjligt en undervisning

av den art, att den förmår öppna dess ögon för den rikedom av ideella

uppgifter och av andlig och fysisk hälsa, som jordbruksarbetet innesluter, så

att den skrämmande vanföreställningen om detta arbetes tomhet och enformighet

och lägre sociala värde må vika för en i den egna erfarenheten

grundad kärlek till och uppskattning av jordbrukarens yrke. Men det

gäller på samma gång att giva denna undervisning ett sådant innehåll, att

de ökade krav på tekniska och ekonomiska insikter, som förändringarna

inom jordbruket medföra och som det blotta deltagandet från barndomen

i jordbruksgöromålen icke längre kan tillfredsställa, bliva inom möjligast

vida kretsar tillgodosedda.

Nu berörda förhållanden visa på nödvändigheten att åt ungdomen i

jordbruksbygder omedelbart efter slutad skolgång i folkskolan allmänt

beredes tillfälle till praktisk utbildning i lämpligt anordnade ungdomsskolor.

Genom dessa skulle det behov, som förefinnes, kunna på ett mera anspråkslöst

sätt tillgodoses för alla dem, som icke senare bleve i tillfälle att

begagna de för ett högre åldersstadium avsedda, nu förefintliga anstalterna

för jordbruksundervisning. Genom sådana skolor skulle även en värdefull

grund för fortsatt utbildning läggas hos dem, som komme i åtnjutande av

förmånen av en högre utbildning. Och man skulle väl kunna våga antaga,

att behovet av och strävandena efter att vinna ytterligare förkovran skulle

i de nämnda ungdomsskolorna erhålla en kraftig näring. Den av mig här

Bihang till riksdagms protokoll 1918. 1 sand. 87 höft. (Nr 96.) 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Minskade

möjligheter

för hemmen

att verka

uppfostrande.

Minskade

möjligheter

till uppfostran

under lärlingstiden.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 96.

ovan berörda fortgående jordstyckningen och den därav föranledda uppkomsten

av ett större antal självständiga jordbrukare medför givetvis inom

vidgade kretsar behov av tekniska och ekonomiska insikter och framhäva

följaktligen än ytterligare vikten av ökade möjligheter till arbetsutbildning

på jordbrukets område.

Det är emellertid, såsom jag i det föregående redan antytt, icke blott i

fråga om tillgodoseendet av den egentliga arbets- och yrkesutbildningen

som svårigheterna ökats på samma gång som behoven blivit större. Detsamma

gäller i icke mindre grad i fråga om den moraliska och sociala

duglighet, varförutan individen, vore han än så arbetsskicklig, ej kan göra

vare sig själv eller samhället den rätta nyttan. Här är det närmast den

unge samhällsmedlemmens förändrade ställning till hemmet och till arbetsgivaren,

som inverkat både på svårigheterna och på behoven och som därför

i detta sammanhang påkallar särskild uppmärksamhet.

Jag har redan erinrat om den inverkan på hemmets ställning till de

minderåriga familjemedlemmarna det förhållandet måste utöva, att icke

blott fadern utan, såsom i många fall sker, även modern nödgas större

delen av dagen vara borta ifrån hemmet för att fullgöra det förvärvsarbete,

till vilket de för sin familjs utkomst äro hänvisade. Det ligger i sakens

natur, att detta förhållande måst komma att kännbart inverka framför allt

på hemmets möjlighet att leda och uppfostra, i synnerhet då därtill kommer,

att under inflytande av tidsandan i allmänhet även hos de unga behovet

av personlig frihet och obenägenheten mot personligt förmynderskap

blivit större än förr. År det av nu antydda skäl mångenstädes — trots

förhandenvaron i många fall av de bästa avsikter och de lovvärdaste ansträngningar

— ej så väl beställt med hemmets uppfostrande inflytande

redan under den tid, de minderåriga ännu äro kvar under skolans ledningoch

hägn, så försvagas än ytterligare de uppfostrande inflytelserna, när de

unga efter slutad skolgång själva få arbetsanställning och därmed också

självständighetskänslan hos dem blivit starkare.

Ty härvid är att beakta, att den utfyllning av hemuppfostran, som

den unge arbetsanställde förr ofta hade att vänta hos sin arbetsgivare,

numera är att påräkna i väsentligt minskad utsträckning. De omedelbart

personliga inslagen framträda i vår tids arbetsliv vida svagare än under

äldre tider. Det inträffar numera endast i mera enstaka fall, att arbetsgivaren

kan såsom förr för den unge arbetsanställde bliva i faders ställe.

De förpliktelser, som de forna mera patriarkaliska förhållandena icke blott

medgåvo utan ock i stor utsträckning nödvändiggjorde, medförde väl ej så

sällan gentemot den minderårige arbetsanställde ej så litet av brutalt godtycke

och hårdhänt förtryck, men de tjänade honom å andra sidan till värn mot

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr !)ti. till

de faror, soin självsvåld och tygellös frihet lätt föra med sig. Genom den

vana vid ordning och aktgivande på sig och sina handlingar, vartill den

gamla ordningen ledde, när den var som bäst, inneslöt denna i sig ett

starkt uppfostrande moment. Även om man i stort sett är skyldig vår

tids ungdom det erkännandet, att den i högre grad, än de förändrade

tidsförhållandena givit anledning att vänta, visat sig kunna göra gott bruk

av sin i många fall mera människovärdiga men också värnlösare ställning,

så varken får eller kan man sluta ögonen till för att såväl i hemmen som

under det tidigare förvärvsarbetet sådana förhållanden i stor utsträckning

äro för handen, som måste medföra att ungdomens moraliska och sociala

uppfostran i vida högre grad än tidigare varit fallet är överlämnad åt tillfälligheternas

fria spel.

Inför de fakta och förhållanden, av vilka jag nu lämnat en visserligen

kortfattad men, såsom jag hoppas, för mitt förevarande syfte dock tillräckligt

utförlig framställning, måste frågan om vår ungdoms uppfostran

och utbildning till medborgarduglighet och arbetsskicklighet gestalta sig

icke blott som en fråga av den mest utomordentliga betydelse för vårt lands

sunda utveckling i socialt och ekonomiskt avseende och för dess bestånd

i den mellanfolkliga konkurrensen, utan ock som en fråga, vilken i sig

innesluter ett för alla samhällsklasser och alla dess medlemmar gemensamt

intresse. Uppenbart är, att det nuvarande tidsläget måste uppfordra

till ett grundligt och omfattande reformarbete på det uppfostrings- och

undervisningsområde, som nu närmast är i fråga. Det är icke nog med

att samhället sörjer för barnens skoluppfostran. Det är ej heller nog med

den ungdomsuppfostran, som genom de allmänna läroverken och de högre

flickskolorna beredes det uppväxande släktet företrädesvis inom de högre

samhällslagren. Samhället har en oavvislig plikt att bereda även den

ungdom, som hittills ej kunnat få del av denna uppfostran, d. v. s. närmast

den ungdom, vilken en gång skall hava sin verksamhet inom det

kroppsliga arbetets område, en för dess framtida uppgifter avpassad uppfostran

och undervisning. Det vore en stor orättvisa och en oförlåtlig

försummelse från samhällets sida, om så ej skedde.

Här föreligger ett statsintresse av så stor och betydelsefull innebörd,

att det i fråga om vikt och omfattning kan i väsentliga avseenden jämföras

med vad lagstadgandet för sjuttiofem år sedan av folkskolan innebar för det

allmänna. Här föreligga uppgifter lika mycket för den allmänna folkundervisningens

som för yrkesutbildningens målsmän. Och vad som härvid synes

mig vara av synnerlig vikt att från början beakta är, att dessa uppgifter,

även om de hava sitt ursprung och sin motivering från skilda håll, dock i sig

Innebörden

av de nu

föreliggande

uppgifterna.

s. 132 Kontrollera mot PDF

Behövligheten

av förbättringar

på

folkundervisningens

område.

132 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

innesluta så mycket gemensamt, att de både kunna och höra förverkligas

såsom olika sidor av samma stora uppgift: att dana en ungdom, som går

ut i livet bättre rustad att göra sin insats för materiell och samhällelig

utveckling. Strävandena efter större yrkesskicklighet och önskemålen om

en fördjupad moralisk och medborgerlig fostran äro därvid så långt ifrån

varandras oförenliga motsatser, att man snarare bör beteckna dem som

varandras ömsesidiga stöd. De föreliggande uppgifterna kräva visserligen

sin av speciell sakkunskap och speciella intressen bestämda lösning, men

de påkalla i lika hög grad en lösning i samförståndets och samarbetets

tecken. Att man under den tidigare behandlingen av denna fråga icke

alltid lyckats se och behandla saken ur en sådan synpunkt, är förklarligt

nog. Man har kommit fram till kravet på den praktiska ungdomsundervisningeus

ordnande på olika vägar: på den ena har man förts fram av

övertygelsen om näringarnas behov av yrkesskickliga och väl utbildade

arbetare, på den andra har man letts av en icke mindre stark förvissning

om det ofrånkomliga behovet för samhället av ungdomens medborgerliga

fostran och praktiska utbildning. Av den behandling denna fråga särskilt

på det senaste utredningsstadiet fått synes det mig dock höjt över allt

tvivel, att frågan medgiver en lösning, som är ägnad att tillgodose både

de speciella intressena och de gemensamma synpunkterna.

Vad då först beträffar de uppgifter, som det närvarande läget pålägger

deri allmänna folkundervisningens målsmän, gäller det i främsta rummet

att råda bot på det nuvarande missförhållandet, att folkskolan måste lämna

från sig det stora flertalet av sina lärjungar just vid den tidpunkt i deras

utveckling och deras yttre liv, då de äro som mest i behov av den intellektuella

och moraliska omvårdnad och ledning, som skolan kan giva.

Det gäller här, såsom folkundervisningskommittén framhåller, dels att få

folkundervisningen utsträckt även till något högre åldersstadier, dels och

framför allt att i olika slag av överbyggnader på folkskolan göra de kunskaper

och den uppfostran, som denna kunnat skänka, fruktbringande i

olika riktningar, särskilt genom en på det medborgerliga och ekonomiska

livets behov mera omedelbart inriktad undervisning.

Härvid har man, synes det mig, närmast att anknyta till de ansatser

och åtgärder, som den redan förhandenvarande utvecklingen fört med sig.

Sålunda framstår det som ett oeftergivligt villkor för varje förbättring i

nu nämnda hänseende, att den allmänna folkskolans organisationsformer,

lärokurser och arbetssätt med det snaraste och i så stor utsträckning, som

förhållandena medgiva, reformeras i den riktning, som kommit till uttryck

bland annat i folkundervisningskommitténs betänkande om folkskolan, och

som jämväl på ej få orter i vårt land, tack vare insiktsfullt och intresserat

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Mnj.in Nåd. Proposition Kr 9<i.

138

arbete av skolans målsman, redan håller på att förverkligas. Jag tänker

härvid särskilt på ett allmännare införande av de bättre skolformerna och en

därmed följande förbättrad skolgång, på undervisningens anordning redan

inom den egentliga folkskolan i eu riktning, som tager bestämdare sikte på

livets realiteter, samt på folkskolekursens utvidgning med ett sjunde skolår.

Vad som dock i detta sammanhang i all synnerhet påkallar uppmärksamhet

är en omgestaltning och förbättring av folkskolans överbyggnader,

framför allt av fortsättningsskolan och den högre folkskolan, och detta i

sådan riktning, att dessa skolformer utvecklas till verkligt praktiska ungdomsskolor,

ägnade att tillgodose den närvarande tidens krav på praktisk

ungdomsutbildning. Det är för mig en glädje att kunna i denna punkt i allt

väsentligt biträda vad folkundervisningskommitten, folkskolöverstyrelsen och

de senast tillkallade departementssakkunniga haft att föreslå.

Vad då först beträffar fortsättningsskolan, torde det icke behövas

många ord för att påvisa, att densamma med sin nuvarande övervägande

teoretiska läggning, sin karaktär av repetitionsskola och sin njuggt tillmätta

lärotid icke motsvarar den ungdoms intressen och behov, för vilken den

är avsedd. Och det synes mig också, efter den utredning som blivit given,

icke svårt att säga, var vägen till förbättring bör gå. Erfarenheter, gjorda

såväl hos oss själva som i utlandet, peka med bestämdhet därpå, att om

fortsättningsskolan samlar sin undervisning omkring det praktiska arbete,

som sysselsätter dess lärjungar eller för flertalet av ilem skall bliva deras

framtida livsuppgift, skall den ock bliva bäst i stånd att förverkliga sin

tvåfaldiga uppgift: att befordra sina lärjungars sedliga och intellektuella

utveckling samt deras utveckling till dugliga samhällsmedlemmar och att

främja deras intresse och duglighet för deras levnadsyrke.

Det praktiska arbetets eller, som man säger, yrkessynpunktens upptagande

i fortsättningsskolans undervisning synes mig särskilt i två avseenden

betydelsefullt, när det gäller att göra denna undervisning värdefull

för den unge individens allmänt mänskliga utveckling. Allmänt begäres

ju i våra dagar, att den uppväxande ungdomen skall för sin kommande

verksamhet i livet skaffa sig ett så mångsidigt och så allmänbildande

vetande som möjligt. Det förefaller mig emellertid, som om det

därvid alltför ofta förbisåges, att ett sådant vetande, för att icke allt för

mycket splittra den unges personliv och göra hans kunskaper ytliga, behöver

en fast kärna av arbetsuppgifter, med vilka han kan på ett mera

ingående, åskådligt och självverksamt sätt göra sig närmare förtrogen. I

den koncentration av individuella kunskaper och färdigheter, som därigenom

uppkommer, skall han finna ett medel både att sammanhålla sina intressen

och att ge viljan en fastare inriktning på en bestämd uppgift. Men i ett

Behövligheten

av en

omgestaltning

av fortsättningsskolan.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 90.

sådant fast arbets- och kunskapscentrum skall han tillika äga den bästa

källan och utgångspunkten för sin allmänbildning. Ty det är enligt min mening

en alltför litet beaktad sanning, att fackbildningen i sig innesluter ett ej

ringa mått av allmänbildning och att, ju grundligare fackutbildningen göres,

desto större och betydelsefullare bidrag lämnar den ock till denna bildning.

Yrkessynpunktens upptagande i fortsättningsskolans undervisning har

emellertid betydelse icke blott för ungdomens allmänbildning. Den har därjämte

och i närmaste hand ett påtagligt och omedelbart värde med avseende

på den yrkesuppgift, som sysselsätter eller kommer att sysselsätta lärjungarna.

Den i skolan meddelade arbetsundervisningen bör givetvis kunna lämna

nyttiga förberedande yrkeskunskaper, och den bör kunna vara i hög grad

ägnad att väcka intresse för och kärlek till yrket. Därtill kommer, såsom

de sakkunniga särskilt framhållit, att fortsättningsskolan i de fall, då lärjungen

ännu icke bestämt sig för något visst yrke, genom de upplysningar

skolan bör lämna beträffande de förutsättningar, som krävas för ett framgångsrikt

arbete inom olika yrken, kan komma att, till gagn både för lärjungen

själv och för samhället i dess helhet, väsentligen underlätta hans yrkesval.

Då jag sålunda ansluter mig till tanken på yrkessynpunktens upptagande

i fortsättningsskolan, står det emellertid klart för mig, att denna

synpunkt aldrig kan i fortsättningsskolan få samma betoning som i yrkesskolan;

den förra skolformen kan i fråga om yrkesutbildning i regel

endast komma att giva en förberedelse för den senare. För fortsättningsskolan

måste den allmänt och medborgerligt fostrande och bildande uppgiften

alltid bliva den förnämsta — den upptager ju därför också i jämbredd

med ämnet yrkeskunskap ämnena medborgarkunskap och modersmålet.

Särskilt synes det mig ligga stor vikt uppå att det vid anordnande

av fortsättningsskolor med yrkesbestämd undervisning alltid må tillses, att

de nödiga förutsättningarna för denna verkligen äro förhanden. Till sådana

räknar jag i första rummet, att en sådan undervisning verkligen kan väntas

bliva omfattad med förtroende av den allmänhet och de myndigheter, som

äro närmast intresserade av dessa skolor och deras verksamhet. Huruvida

detta kan komma att ske, beror givetvis i sin ordning på den grad av

utveckling ortens skolväsen nått samt på beskaffenheten av de lärarkrafter,

som stå till buds. Men framförallt måste härvid ortens arbetsliv och de

mer eller mindre enhetliga förhållandena inom detta liksom ock de ekonomiska

förhållandena bliva betydelsefulla faktorer att räkna med.

Såsom under den föregående utredningen framhållits, blir det på grund

av varjehanda förhållanden nödvändigt att åtminstone under en lång tid

framåt organisera en del av våra fortsättningsskolor såsom allmänna fortsättningsskolor,

d. v. s. utan direkt anpassning till något visst yrke. Även

om arbetet i dessa skolor bör dock givetvis gälla, att det i fråga både

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr .96''.

135

om kurser och om metod erhåller erforderlig koncentration och lämplig

inriktning på det praktiska livet.

Vad jag nu yttrat angående fortsättningsskolan gäller i alla tillämpliga

delar även om den högre folkskolan. Jag håller det för angeläget, att vi

icke nu försumma tillfället att, i samband med ordnandet av våra praktiska

ungdomsskolor i allmänhet, på ett organiskt sätt upptaga i vårt ungdomsskolsystem

och för ungdomens praktiska utbildning utnyttja den hittills

allt för litet beaktade skolform, som vi redan länge här i landet ägt i vår

högre folkskola. Den besitter fortsättningsskolans alla utvecklingsmöjligheter,

men har framför denna företrädet av att kunna förfoga över längre

lärotider samt vidgade och fördjupade lärokurser. Den kan därför också

bliva till synnerligen stort gagn för den del av ungdomen, som efter avslutad

folkskolekurs av olika anledningar icke omedelbart övergår till arbetsanställning

och som därför också har behov av och dagligt tillfälle till

en mera omfattande undervisning än den fortsättningsskolan kan erbjuda. —

En sidoform till den högre folkskolan är den kommunala mellanskolan.

De båda skolformerna kunna, allt efter förhandenvarande lokala önskemål

och behov, i viss utsträckning övertaga varandras funktioner.

Medför sålunda det förändrade tidsläget nya och ökade uppgifter för

den allmänna folkundervisningen i vårt land. så påkalla å andra sidan de

nuvarande tidsförhållandena i icke mindre grad en förbättring och omläggning

av den egentliga yrkesutbildningen. Under det målsmännen för

den allmänna folkbildningen i främsta rummet hava att inrikta sin uppmärksamhet

på själva folkskolan och på åldersstadiet närmast över den

egentliga folkskolekursen, påkalla åter de närvarande behoven i fråga om

yrkesutbildningen en revision utöver hela linjen av de nuvarande lägre

tekniska utbildningsanstalterna. Den kritik och de önskemål, som i detta

avseende framkommit från sakkunnigt och erfaret håll, har övertygat mig

om att den nuvarande anordningen icke kan anses motsvara de fordringar,

som måste ställas på yrkesundervisningen i vår tid.

Först och främst föreligger här ett trängande behov av att snarast

möjligt råda bot på den kännbara avsaknad på teoretisk yrkeskunskap, som

i allt för stor utsträckning förefinnes inom den egentliga arbetarestammen

trots de ej få, högst respektabla fall, då det personliga intresset varit starkt

nog att övervinna de svårigheter av varjehanda slag, som rest sig för ett

tillgodogörande av de begränsade utvägar, som nu finnas. Det är, såsom

bl. a. kommerskollegium framhåller, uppenbart, att våra s. k. lägre tekniska

yrkesskolor genom sin alltför allmänna läggning av undervisningsplanerna

och sin föga industriella ledning alltmer förlorat kontakten med hantverk

Behövligheten

av utveckling

utarbete!

i den

högre folkskolan.

Behövligheten

av en omorganisation

av den lägre

tekniska

undervisningjn.

s. 136 Kontrollera mot PDF

Behövligheten

av en omorganisation

av den lägre

handelsundervisningen.

136 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

och industri, så att arbetaren i dessa ej kunnat finna den utbildning, varav

han haft behov. För nybörjaren inom yrket behöves en efter yrkets art

avpassad teoretisk utbildning, som kan vara ägnad att underlätta inhämtandet

av yrkesfärdigheten inom det samtidigt utövade yrket och på samma

gång höja intresset för de praktiska arbetsuppgifterna och åstadkomma

en för framgången i arbetet nödvändig arbetsglädje. För sådant syfte

behövas särskilda lärlingsskolor.

Men det gäller även att bereda tillgång på grundligt utbildade förmän,

arbetsledare och tekniker av olika grad. Här framträder å ena

sidan, vad hantverket beträffar, kravet på erforderliga yrkestekniska och

yrkesekonomiska insikter och å andra sidan, i fråga om industrien, behovet

av ökad teoretisk och fackteknisk utbildning. För tillgodoseende

av dessa synpunkter erfordras på ett lägre stadium särskilda yrkesskolor

och på ett högre tekniska fackskolor och tekniska gymnasier. Vad särskilt

beträffar de båda sistnämnda slagen av läroanstalter, så är jag ense med

de sakkunniga därom, att de nuvarande tekniska elementarskolorna ej

längre kunna anses fylla det dubbla behov, som här föreligger. Med synnerlig

styrka framträder nämligen numera å ena sidan behovet av en specialiserad

fackundervisning, lämpad efter våra många olika och ofta starkt

specialiserade industrigrenar. För detta behovs tillgodoseende erfordras

tekniska fackskolor. A andra sidan föreligger ett icke mindre starkt behov

av en mera allmän teknisk utbildning. Härvid går tanken i främsta

rummet till åtskilliga verkstadstjänstemän och affärsmän ävensom till sådana

personer, som skola handhava ledningen av smärre industriella företag med

mindre starkt specialiserad verksamhet. För tillgodoseende av detta behov

har föreslagits, att några av de nuvarande tekniska elementarskolorna

skulle förändras till tekniska gymnasier. Jag finner den sålunda föreslagna

anordningen ändamålsenlig och anser mig böra förorda densamma.

Vad som nu blivit sagt om behovet av en förbättring av den lägre

tekniska undervisningen gäller även i motsvarande avseenden i fråga om

den lägre handelsundervisningen.

I det föregående har jag redogjort för såväl handelsundervisningskommmitterades

som departementssakkunnigas förslag i denna punkt.

Enligt de sakkunnigas förslag skall den minderårige, som ämnar ägna

sig åt handelsyrket, efter avslutad folkskolekurs först genomgå den obligatoriska

tvååriga fortsättningsskolan, helst en sådan med undervisning i

anslutning till handel. Under tiden kan han vinna anställning i yrket

och sålunda få pröva sina praktiska anlag för detta. Efter fullgjord fortsättningsskoleplikt

och under förutsättning av att han erhållit stadigva
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

137

rande sysselsättning i handelsyrket, bör han genomgå en handelslärlingsskola,

om sådan finnes på platsen.

Jag ansluter mig till detta förslag. Jag finner nämligen varken de

nu rådande förhållandena eller den anordning, handelsundervisningskommitterade

föreslagit, tillfredsställande.

För närvarande tillämpas i allmänhet icke något ordnat lärlingssystem

inom handelsyrket. De gossar, som i allmänhet vid 13- 14 års

åldern i stort antal anställas såsom springpojkar, få, såsom de sakkunniga

påpekat, i regel under allt för lång tid, ända till 3 — 4 år, ägna sig uteslutande

åt sådana sysslor, att de egentligen ingenting lära sig. Aven om

det givetvis förekommer, att de småningom användas till mera ansvarsfulla

göromål, varigenom de kunna inhämta praktisk kännedom om handelsyrket,

sker detta dock i allt för ringa utsträckning och utan planmässighet.

Det klagas också över svårigheterna att skaffa lämplig anställning åt de

f. d. springpojkarna, när de vid 18 —19 års ålder stå utan sysselsättning

och utan utbildning i något som helst yrkesarbete. Det närvarande tillståndet

är uppenbarligen synnerligen otillfredsställande.

Handelsundervisningskommitterades förslag synes mig icke vara ägnat

att råda bot på de förhandenvarande bristerna. Kommitterade föreslå,

såsom förut nämnts, två slag av skolor för det stadium, som nu är

i fråga: tvååriga och ettåriga handelsskolor. I de förra skulle lärjungen

intagas direkt från en sexklassig folkskola utan att i regel äga någon praktisk

erfarenhet om handelsyrket; för inträde i de senare skulle erfordras, att

han varit anställd i praktisk verksamhet två år och att han genomgått

fortsättningsskola. Båda slagen av skolor skulle vara dagskolor, d. v. s.

lärjungarna skulle ägna sin tid odelat åt skolarbetet. Förutom i dessa

båda skolformer skulle undervisning meddelas på lägsta stadiet även i

särskilda handelskurser, men då så anordnad, att studierna kunde bedrivas

samtidigt med förvärvsarbetet.

Vad först beträffar de tvååriga handelsskolorna, så synes förslaget i

denna punkt lida av den bristen, att det förbiser, att för ett verkligt tillgodogörande

av en teoretisk yrkesundervisning hos lärjungen måste krävas

någon praktisk erfarenhet om det yrkesarbete, utbildningen avser. En sådan

erfarenhet är även nödvändig ur den synpunkten, att det i annat fall är

svårt att avgöra, huruvida lärjungens håg och fallenhet verkligen ligger åt

det håll, som utbildningen avser. Genom de tvååriga handelsskolorna synes

man därför både vedervåga utbildningens effektivitet och löpa faran

att misstaga sig om lärjungens lämplighet för yrket. Ett sådant misstag

skulle kunna bliva ödesdigert ej blott för yrket utan kanske i ännu högre

grad för den unge själv.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.)

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

I likhet med de sakkunniga anser jag därför, att den riktiga vägen

här är densamma som i fråga om andra yrken. Den unge bör söka sin

utbildning genom att inhämta den teoretiska utbildningen samtidigt med

den praktiska erfarenheten. Jag anser därför, att vi böra här i landet i likhet

med vad förhållandet är i andra länder med ett ordnat handelslärlingssystem

sörja för inrättandet av handelslär Hagaskolor i huvudsaklig överensstämmelse

med de för industri- och hantverkslivet avsedda lärlingsskolorna.

Det förnämsta skälet till denna min uppfattning hämtar jag från

handelsyrkets egen ståndpunkt. Den ungdom, som söker sin utkomst inom

handeln, måste anses vara i lika stort behov av skolans fostrande inflytande

samt av verklig yrkeskunskap som den, som är anställd inom industri och

hantverk. Därom föreligga ju starka vittnesbörd från yrkets egna målsmän.

Vidare kräver hänsyn till andra yrken, att även för handelsyrket lärlingsskolor

inråttas. Införes skolplikt för lärlingarna inom hantverk och

industri, kan det, såsom de sakkunniga framhållit, befaras, att en eventuell

frihet från skotvång inom handelsyrket i och för sig kunde bidraga till

att locka ett alltför stort antal minderåriga in på denna levnadsbana till

förfång för rekryteringen inom de produktiva yrkena.

Slutligen kommer härtill ett skål av mera allmän och i viss mening

ideell natur. Den grundsatsen, att minderårighetstiden, de tidigare ungdomsåren,

skall i främsta rummet användas till att bygga upp en grundval

av kvalificerad arbetsduglighet, på vilken individens senare verksamhet

i yrket och samhället kan fotas och ytterligare utveckla sig, tål intet undantag.

Ett sådant skulle innebära ett erkännande åt den synpunkten, att

denna tid i vissa fall kunde få uteslutande eller i övervägande grad disponeras

till att bereda ett tillfälligt penningeförvärv åt den unge individen

själv eller att i honom förskaffa arbetsgivaren ett billigt och lätt tillgängligt

redskap till förtjänst. Men ett sådant erkännande skulle vara ett alltför

ödesdigert vittnesbörd om den angivna grundsatsens brist på allmängiltighet.

På handelslärlingsskolan bör, i enlighet med de sakkunnigas förslag,

för dem, som önska vidga sitt kunskapsmått och därmed skaffa sig ökad

kompetens, följa handelsyrkesskolor av den typ, de sakkunniga föreslagit.

För personer, som ägna sig åt handelsyrket och icke hava möjlighet

att jämsides med sitt förvärvsarbete bevista lärlings- eller yrkesskolor,

böra upprättas ettåriga handelsskolor i huvudsaklig överensstämmelse med

kommitterades förslag. Till dessa liksom till förstnämnda skolor för

handelsundervisningen skall jag längre fram återkomma.

De handelsgymnasier, som i motsvarighet till de tekniska gymnasierna

erfordras för det högsta stadiet av nu ifrågavarande undervisning, hava,

såsom jag förut omnämnt, redan genom statsmakternas försorg blivit upprättade

och påkalla därför i detta sammanhang ingen vidare uppmärksamhet.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kutig!. Maj:t>s Nåd. Proposition Nr 96.

Vad jag nyss yttrat angående behövligheten av lärlingsskolor för handelsundervisningen

gäller i stort sett även om behovet av dylika skolor

för den i husligt arbete anställda minderåriga kvinnan. Jag biträder de

sakkunnigas förslag i denna punkt och anser i likhet med dem, att lärling

sskolor böra inrättas för flickor, som äro anställda såsom tjänarinnor

i hemmen eller i annat husligt förvärvsarbete. En sådan åtgärd är erforderlig

även för själva tjänarinneyrkets skull. Jag har förut framhållit, hurusom

den unga flickans utbildning inom det egna hemmet till arbetsduglighet i

husliga sysslor numera visar eu bestämd tendens att bliva alltmera sällsynt

och otillräcklig. Det tarvas därför här särskilda åtgärder för åstadkommande

av en grundligare utbildning. Vidtagas ej sådana, ligger den faran nära,

att tjänarinnornas yrke sjunker alltmera i kurs och att rekryteringen

inom detsamma blir allt svårare på samma gång som konkurrensen med

industrien och hantverket allt outhärdligare.

För förvärvande av den speciella yrkesskicklighet, vartill nödig kompetens

ej kan vinnas enbart i lärlingsskolor, synas, i överensstämmelse med

de sakkunnigas förslag, yrkesskolor med specialkurser i särskilda grenar av

det husliga arbetet böra upprättas.

I likhet med vad fallet är i fråga om handelsundervisningen krävas

därjämte vid sidan av nu nämnda skolor för undervisning i det husliga

arbetet för dem, som ej bliva i tillfälle att begagna undervisningen i

dessa, särskilda skolor, hushållsskolor. Till dessa torde de av 1917 års

riksdag beslutade husmodersskolorna på lämpligt sätt böra anslutas.

Vid sidan av de av mig i det föregående nämnda skolformerna bör

givetvis finnas plats även för andra, vilka kunna tänkas bliva upprättade

på enskilt initiativ för att i större eller mindre mån tjäna samma eller

liknande syften, som de av mig nu angivna. Till dylika enskilda läroanstalter,

vilka såsom uppslagsgivande kunna bliva av stor betydelse, bör

statsunderstöd kunna utgå på sätt de departementssakkunniga föreslagit.

Såsom jag i det föregående vid upprepade tillfällen påpekat, har under

den föregående behandlingen av hithörande frågor vissa svårigheter

yppat sig, då det gällt att närmare angiva förhållandet mellan fortsättningsskolan

och lärlingsskolan. Det har till och med sett ut, som om det

skulle vara omöjligt att bereda åt dessa båda skolformer en självständig

plats i de praktiska ungdomsskolornas system. Från ett håll, där intresset

för ungdomens allmänt medborgerliga fostran på praktisk grund varit

det dominerande, har man tänkt sig, att fortsättningsskolan kunde övertaga

även lärlingsskolans funktioner, och man har följaktligen trott sig

kunna förlägga den tidigaste ungdomsskolan i dess helhet under samma

centrala ledning, som har under sitt inseende folkundervisningsanstalterna

Rehövligheten

av anstalter

för undervisning

i husligt

arbete

Enskilda

läroanstalter.

Förhällandet

mellan den

allmänna

folkbildningen

och yrkesbildningen.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

i allmänhet, Från ett annat håll åter har man varit benägen att låta lärlingsskolan

övertaga även fortsättningsskolans uppgifter i alla de fall, då

dessa hava en mera direkt inriktning på ett visst yrke, och man har ansett

en sådan anordning böra föra med sig även den s. k. yrkesfortsättningsskolans

förläggning under samma centrala ledning, som kunde få åt

sig uppdraget att öva inseende över de tekniska skolorna i allmänhet.

Emellertid har det lyckats de departementssakkunniga att giva denna

fråga. en, såsom mig synes, tillfredsställande lösning. Jag har tidigare

redogjort för de sakkunnigas förslag i denna punkt och vill nu här blott

erinra om, hurusom enligt deras förslag fortsättningsskolan skall göras till

en allmän bottenskola för hela yrkesskolesystemet. Fortsättningsskolan

skulle följa omedelbart efter folkskolans avslutande och dess kurs skulle i

regel omfatta två år. Omedelbart därefter skulle komma en likaledes tvåårig

lärlingsskola. Fortsättningsskolan skulle göras obligatorisk både för kommunerna

och lärjungarna. Lärlingsskolan skulle kunna göras obligatorisk

för de senare men tills vidare ej bliva obligatorisk för de förra. Fortsättningsskolan

skulle stå under inseende av folkskolöverstyrelsen, lärlingsskolan

skulle lyda under den föreslagna överstyrelsen för yrkesskolorna.

Såväl fortsättningsskolan som lärlingsskolan skulle, i enlighet med de sakkunnigas

allmänna förslag till departementalförläggning av de praktiska

ungdomsskolorna, komma att ligga under ecklesiastikdepartementet.

Genom detta de sakkunnigas förslag tillgodoses, så vitt jag kan se,

såväl de olika skolformernas speciella uppgifter och intressen som önskemålet

om samarbete och administrativ sammanhållning mellan dem.

Vad den förstnämnda synpunkten beträffar, så synes förslaget medföra

följande fördelar. Om fortsättningsskolan ställes såsom allmän bottenskola

för yrkesskolorna, kan den, utan att behöva uppgiva yrkessynpunkten

i sitt arbete, mera bestämt ställa i förgrunden för detsamma den allmänna,

medborgerligt fostrande och undervisande uppgiften. På motsvarande

sätt kan lärlingsskolan, om den bygges på fortsättningsskolan, utan

att behöva släppa ur sikte den allmänt fostrande uppgift även denna skolform

måste hava, efter klarare linjer fullfölja sina mera speciella uppgifter i

fråga om den fackliga utbildningen. Genom den föreslagna utskiftningen av

de olika åldersstadierna kan arbetet inom vardera skolformen få en starkare

anpassning efter lärjungarnas åldersmognad och särskilt kan för lärlingsskolans

vidkommande ett lämpligare åldersstadium påräknas. Frågan om

skolplikten, till vilken jag längre fram i ett annat sammanhang skall återkomma,

kan jämväl lösas på ett sätt, som lägger något starkare band på den

mera allmänna fortsättningsskolan än på den mera speciella lärlingsskolan.

Slutligen måste den administrativa förläggningen av de båda skolformerna,

sådan de sakkunniga föreslagit densamma, komma att tillför
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

141

säkra vardera skolformen både det speciella intresse och den särskilda

sakkunskap, som den för en ändamålsenlig ledning behöver. De sakkunniga

hava nämligen, såsom jag nyss nämnt, tänkt sig fortsättningsskolan

förlagd under folkskolöverstyrelsen och lärlingsskolan i likhet med övriga

yrkesundervisningsanstalter under en för dessa anstalter särskilt upprättad

överstyrelse. För min del biträder jag detta förslag, och vad särskilt

beträffar den föreslagna nya överstyrelsen, anser jag dess snara upprättande

vara en av de viktigaste förutsättningarna för en önskvärd utveckling

av vårt yrkesskoleväsen.

Vad angår samarbetet mellan den nya överstyrelsen och folkskolöverstyrelsen,

så ligger det givetvis stor vikt på att ett sådant under lämpliga

former kommer till stånd. Ett samarbete är erforderligt redan därför,

att man torde böra räkna med att å många orter den lokala förvaltningen av de

praktiska ungdomsskolor, som där kunna finnas — både fortsättningsskolor,

lärlingsskolor och yrkesskolor — kommer att äga rum under ett intimt samarbete

mellan målsmännen för de olika skolorna. Skulle nu ett motsvarande

samarbete komma att saknas mellan skolornas centrala ledningar, skulle

givetvis frukterna av det lokala samarbetet lätt nog äventyras. Ett samarbete

mellan de båda överstyrelserna och i viss utsträckning även mellan

dem och läroverksöverstyrelsen är dock i främsta rummet erforderligt

därför, att de många stora, för skolorna gemensamma allmänna

undervisningssynpunkterna måtte kunna bliva beaktade och tillvaratagna

på ett sätt, som kan lända vårt undervisningsväsen i dess helhet till gagn.

Jag tänker härvid särskilt på de större organisationsfrågorna och därmed

sammanhängande anslag, på övervakandet av arbetet, på utbildningen av

lärare och på anskaffande av undervisnings- och inredningsmateriell in. m.

En gemensam behandling av dessa angelägenheter bör icke minst ur statshushållningssynpunkt

vara av ganska stor betydelse.

För att emellertid det samarbete, som jag nu antytt, verkligen skall

komma till stånd, synes det mig högeligen önskvärt, att samtliga i det

föregående berörda praktiska ungdomsskolor förläggas under ett och samma

departement. Och det synes helt naturligt, att detta departement bör

vara det, som har under sin förvaltning landets undervisningsväsen i övrigt,

d. v. s., därest vi få ett undervisningsdepartement, detta, och i avvaktan

därpå ecklesiastikdepartementet. Till detta departement hör redan

nu den tekniska högskolan, och handelshögskolan skulle, enligt departementalkommitterades

förslag, även förläggas dit. Till detta departement

höra vidare de tekniska elementarskolorna, de lägre tekniska yrkesskolorna

samt större delen av de nuvarande undervisningsanstalterna för husligt

arbete. Att nu härutinnan vidtaga någon ändring skulle vara så mycket

mera olämpligt, som å ena sidan de tekniska fackskolorna och gymnast

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Behövligheten

av särskilt

utbildade lårarkrafter.

Kungl. Afajits Nåd. Proposition Nr 96,

ernå liksom också handelsgymnasierna givetvis måste komma att få åtskilliga

intressen gemensamma med både högskolorna och de allmänna

läroverken, och å andra sidan, såsom jag redan påpekat, sambandet mellan

lärlingsskolorna och de yrkesbestäinda fortsättningsskolorna måste göra,

att ett ganska stort intresseområde blir gemensamt för den lägre yrkesundervisningen

och folkundervisningen.

Böra sålunda enligt min mening de praktiska ungdomsskolorna förläggas

under det departement, som i allmänhet har att handlägga frågor

rörande undervisningsväsendet, och närmast under detta ställas under inseende

av respektive folkskolöverstyrelsen och den tilltänkta nya överstyrelsen

för yrkesskoleväsendet, så är det å andra sidan av den största betydelse,

att det därjämte sörjes för att ett lämpligt samarbete kommer

till stånd mellan de båda överstyrelserna å ena sidan och å andra sidan de

centrala myndigheter, som i allmänhet hava att tillvarataga näringarnas och

samhällslivets angelägenheter — jag tänker närmast på kommerskollegium

och socialstyrelsen. Ett sådant samarbete är givetvis även erforderligt

mellan ecklesiastikdepartementet och det eller de departement, under vilka

sistnämnda båda ämbetsverk sortera. Vad slutligen beträffar de lokala förvaltningsorganen,

anser jag mig särskilt böra betona vikten av att samtliga

de intressen, för vilka en orts olika praktiska ungdomsskolor kunna vara

uttryck, såsom industri, hantverk, handel, jordbruk och husligt arbete, bliva

på sådant sätt genom både arbetsgivare och arbetare representerade inom

sagda organ, att även där ett ändamålsenligt samarbete kan komma till stånd.

Huru stor betydelse man än må tillägga ett lämpligt ordnande av de

praktiska ungdomsskolornas centrala och lokala förvaltning, så är dock för

framgången i dessa skolors arbete av ännu större vikt, att skolorna utrustas

med lämpliga lärarkrafter. Att på denna punkt vissa svårigheter

komma att möta, är ett förhållande, med vilket man från början torde

böra räkna. Men man måste också från början göra allt för att söka övervinna

dessa svårigheter. I främsta rummet torde fortsättningsskolorna och

de lägre yrkesskolorna i detta avseende påkalla uppmärksamhet från det allmännas

sida. Vad särskilt angår fortsättningsskolorna, ligger svårigheten

särskilt däri, att man hos dessa skolors lärare måste fordra både pedagogisk

skolning och en viss grad av yrkeskunskap. Man torde väl — särskilt till

en början — näppeligen våga räkna med att verkliga yrkesmän skola i

någon större utsträckning befinnas benägna att åtaga sig uppdraget som

lärare i arbetskunskap i dessa skolor. Detta torde säkerligen icke bero

på bristande intresse för saken utan framför allt därpå, att de i regel själva

inhämtat sin yrkesskicklighet företrädesvis genom eget utövande av yrket,

ej i skolmässiga former, och därför icke heller känna sig vuxna skolans

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 90.

mera pedagogiskt, systematiskt ordnade arbetssätt. Och bland folkskolans

lärare torde utan tvivel finnas en stor mängd, som skulle synnerligen väl

lämpa sig som lärare i arbetsmanskap i fortsättningsskolan, men vilkas

egen yrkesutbildning kräver ytterligare förkovran både i rent tekniskt avseende

och kanske mest i fråga om de för yrkesutövningen så utomordentligt

viktiga ekonomiska synpunkterna. För att skaffa fortsättningsskolan

lämpliga arbetskrafter gäller det därför att vidtaga anstalter, som

kunna skaffa åt lämpliga yrkesmän den pedagogiska utbildningen och åt

lämpliga skolman den erforderliga yrkesutbildningen. Det finns säkerligen

god grund för det antagandet, att om blott denna angelägenhet från början

ordnas på ett ändamålsenligt sätt, skola fruktbara anknytningspunkter

visa sig vara förhanden både hos de nuvarande yrkesmännen och de nuvarande

skolmännen.

Jag anser mig därför böra livligt tillstyrka, att lämpliga anstalter för

lärarutbildningen snarast möjligt varda vidtagna i den riktning, som av

kommittéerna och de sakkunniga föreslagits. Jag anser mig härvid böra

särskilt understryka den betydelse upprättandet av den föreslagna statens

normalskola för yrkesundervisningen måste komma att få för hela det

lägre tekniska undervisningsväsendet.

Det system av ungdomsskolor, vilket jag anser mig böra förorda i

anslutning till vad jag nu varit i tillfälle att anföra, kan översiktligt

framställas sålunda:

Folkskolan.

t

3

SS

Fortsättning sskolor

(yrkesbestämda och allmänna).

Lärlingsskolor

(för industri, hantverk, handel och

husligt arbete).

Yrkesskolor

(för industri, hantverk, handel och

husligt arbete)

samt för ett högre stadium:

f Högre folkskolor

I (Kommunala mellanskof).

Ettåriga handelsskolor.

Hushållsskolor.

Andra former av kommunala

och enskilda läroanstalter

för yrkesundervisning.

tc

Fackskolor — Gymnasier

(tekniska) — (tekniska, handels-).

Härtill komma: Skolan för konsthantverk i Stockholm

och Statens normalskola för yrkesbildningen.

Syst< met av

praktiska

ungdomsskolor.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Folkundervis
ningskom
mittén.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

I administrativt avseende skalle, enligt vad jag anfört, de praktiska

ungdomsskolorna komma att förläggas på följande sätt:

Ecklesiastikdepartementet

Folkskolöverstyrelsen _Y rkesskolöverstyrelsen_

Fortsättningsskolor — Högre folk- Lärlingsskolor — Yrkesskolor

skolor. Fackskolor — Gymnasier — Friare

skolformer för motsvarande utbild___ning.

_

Lokala styrelser för de särskilda slagen av skolor.

Jag skall nu övergå till en närmare redogörelse för enskildheterna

av de förslag i fråga om de särskilda skolformerna, vilka jag anser böra

föreläggas riksdagen.

VI. Förslag till omorganisation av fortsättningsskolan. H

Av de olika skolformer, som ingå i det av mig förordade systemet

av praktiska ungdomsskolor, skall jag till behandling först upptaga fortsättningsskolan.

Denna skolform skall enligt förslaget bilda allmän grundval

för de föreslagna fackutbildningsanstalterna. Den kommer också att

meddela undervisning åt det ojämförligt största antalet lärjungar.

Den följande framställningen rörande fortsättningsskolan skall jag ordna

under följande huvudpunkter: 1) fortsättningsskolans organisation, 2) fortsättningsskolans

undervisningsplan, 3) fortsättningsskolans lärotider, 4) fortsättningsskolans

obligatoriska karaktär, 5) fortsättningsskolans förvaltning,

6) fortsättningsskolans lärare, 7) ekonomiska förhållanden och 8) övergångstid

samt övergångsbestämmelser. Slutligen skall jag lämna 9) en

översikt över de för fortsättningsskolans omorganisation beräknade kostnaderna.

1) Fortsättningsskolans organisation.

För folkundervisningskommittén har det varit en huvuduppgift att

starkt framhäva de nya principerna för fortsättningsskolan. Kommittén

har därför också vid framställningen av sina tankar om fortsättningsskolans

organisation sökt i främsta rummet utforma den art av fortsättnings
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

huligl, Majits Nåd. Proposition Kr 96. 145

skola, i vilken dessa principer pa ett fullständigare sätt komma till uttryck.

Detta sitt strävande har kommittén fullföljt med sådan konsekvens,

att det för den, som icke tillräckligt beaktat denna grundavsikt i kommitténs

^arbete, t. o. in. kan se ut. som om det för kommittén icke existerade

någon annan form av fortsättningsskolor än den, som kommittén

själv betecknar med namnet yrkesfortsättningsskola. Så är dock i verkligheten

icke fallet, något som framgår särskilt av det sätt, på vilket kommittén

diskuterar de svårigheter, med vilka man vid organiserandet av

fortsättningsskolan måste räkna.

Om dessa svårigheter yttrar kommittén:

Aven i länder, där yrkesfortsättningsskolan vunnit stor utbredning, bär genomioranciet

av oess grundsatser varit förenat med mångahanda svårigheter, och delvis har

man måst nöja sig med att uppdraga programmets allmänna riktlinjer samt överlämna

åt utvecklingen att så småningom förverkliga dess innebörd.

■r s ^llnu me,r så bliva förhållandet i vårt land, där förutsättningarna för den

ifrågavarande skolformen i flera avseenden äro mindre gynnsamma.

Vad fortsättningsskolan kan bliva, beror i första rummet på hurudan den grund

ar pa vilken den bygger sin undervisning, med andra ord på folkskolans beskaffenhet.

Vår endast sexklassiga folkskola kan visserligen icke anses utgöra någon synnerligen

stark grund för en överbyggnad av sådant slag som yrkesfortsättningsskolan. Det är

dock komnnttens bestämda uppfattning, att en väl inhämtad fullständig lärokurs i en

välordnad sexårig folkskola, helst efter genomförandet av sådana förändringar i dennas

laroplan, som av kommittén föreslagits i betänkandet angående folkskolorna, i och för

sig skall kunna giva de nödiga förutsättningarna för en efter yrkesfortsättningsskolans

grundsatser anlagd fortsatt undervisning.

Däremot måste, enligt vad kommittén framhåller, tanken på våra

många svaga skolformer, de »halvtidsläsande > folkskolorna och de mindre

folkskolorna, ingiva så mycket större bekymmer.

I fråga om dessa skolformer torde det tyvärr gälla, att de endast i lyckligare

fall kunna anses vara i stånd att lämna grund för eu enligt yrkesfortsättningsskolans

grundsatser ordnad fortsatt undervisning. Den på en halvtidsläsande folkskola eller

en mindre folkskola byggda fortsättningsskolan skall i allmänhet endast delvis kunna

yrkesfortsättningsskolans läroplan, och den måste använda en stor del av sin

.. ^tt bättra de brister i lärjungarnas primära kunskaper och färdigheter, som

härröra från folkskolekursens mindre tillfredsställande beskaffenhet. Man får för denna

fortsattningsskola tänka sig en läroplan mera liknande den nuvarande fortsättningsskoian,

dock med så praktisk läggning, som omständigheterna möjliggöra.

Såsom ytterligare svårigheter för genomförandet av yrkesfortsättningsskolans program

framhåller kommittén vidare den tidiga ålder, omkring tretton år, vid vilken barnen

avgå från våra folkskolor, samt befolkningens glesboddhet.

Aven lärarfrågan ligger hos oss mindre gynnsamt än i de länder, där fortsättningsskodvasendet

funnit en rikare utveckling, i det att hos oss undervisningen på folkskolestadiet,

som bekant, i rätt betydlig utsträckning bestrides av lärarkrafter, som icke

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 87 höft. (Nr 96.) 19

Svårigheter

vid reformens

genomfarande.

s. 146 Kontrollera mot PDF

Reformen bör

icke uppskjutas.

146 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

erhållit den för undervisning på detta stadium avsedda utbildningen. Hit höra de biträdande

lärarinnorna (lärarna) vid folkskolorna och lärarinnorna (lärarna) vid de mindre

folkskolorna. Dessa lärarkrafter med mindre omfattande utbildning än den, som meddelas

vid folkskoleseminarierna, torde i regel icke vara att räkna med för undervisningen

i en fortsättningsskola av den åsyftade yrkesfortsättningsskolans art.

Slutligen erinrar kommittén om de ekonomiska förhållandena och de svårigheter,

som dessa kunna lägga i vägen för en reform av fortsättningsskolan.

Då det sålunda är uppenbart, att fortsättningsskolan hos oss i ett icke

ringa antal fall måste avstå från att antaga den gestalt, som den i enlighet

med sin egentliga uppgift borde äga, och att den endast i ofullständig

grad skall kunna fylla sin egentliga uppgift, så länge de väsentligaste

svagheterna i vårt folkskoleväsen icke blivit avhjälpta, skulle det möjligen

kunna synas mindre välbetänkt att under sådana förhållanden söka inrikta

utvecklingsarbetet på fortsättningsskolväsendet och uppställa nya mål

för fortsättningsskolans verksamhet.

Denna invändning bemöter kommittén med att hänvisa på att de ifrågavarande

förbättringarna på folkskolans område äro av den beskaffenhet,

att de endast småningom låta sig genomföra, i den man de ekonomiska

förhållandena och en mera utbredd övertygelse om en förbättrad folkundervisnings

nödvändighet göra det möjligt, Behovet av ökad omvårdnad

om den ungdom, som lämnat folkskolorna, synes däremot redan nu kunna

i ej oväsentlig grad tillgodoses. Och detta behov är enligt kommitténs

mening så viktigt, att en reform av fortsättningsskolväsendet icke låter sig

undanskjuta, även om det program för fortsättningsskolans undervisning,

som av principiella grunder bör uppställas, därvid till en början endast i

ofullkomlig grad och i ett mindre antal fall kan förverkligas. Vad detta

program beträffar, anser kommittén, att allestädes, där förutsättningar för

en fortsatt undervisning i enlighet med yrkesfortsättningsskolans program

förefinnas, detta program bör bestämma den fortsatta undervisningens karaktär

och att i varje fall detsamma bör framstå som det mål, vilket man,

så långt omständigheterna medgiva, söker närma sig. Detta innebär, att

man måste räkna med att fortsättningsskolan hos oss måste antaga olika

grader av utveckling ned ifrån sådana, som närma sig ersättningsskolans

typ, upp till dem, som betecknas av de högst utvecklade yrkesfortsättningsskolorna.

Kommittén har dock icke ansett sig behöva eller böra taga i betraktande

alla de olika former och gradationer, som fortsättningsskolan kan

tänkas komma att få allt efter olika förutsättningar. Kommittén har måst

åtnöja sig med angivandet av frågans huvuddrag och i allmänhet lämnat

övergångsförhållanden och undantagsfall a sido. Den form av fortsätt
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kung!. MajUs Nåd. Proposition Nr 06.

ningsskola, som kommittén beträffande organisation, undervisningsplan,

arbetstid oeb lärare närmast haft för ögonen, är väl icke den högst utvecklade

yrkesfortsättningsskolan, men dock den av yrkesfortsättningsskolans

grundsatser karaktäriserade fortsättningsskolan.

Såsom jag redan tidigare varit i tillfälle att omnämna, framhåller Uppdelning

kommittén, hurusom grundsatsen om undervisningens koncentration kring “nisations*

det praktiska arbete, som sysselsätter lärjungarna eller sannolikt skall bliva typer,

deras framtida livsuppgift, i organisatoriskt hänseende följdriktigt leder till

kravet på en uppdelning av fortsättningsskolan i olika typer allt efter de

skilda yrken eller sysselsättningar, som undervisningen enligt den nämnda

grundsatsen har att taga hänsyn till. Till en början sysselsätter sig kommittén

med de svårigheter, varmed en sådan uppdelning är förenad såväl

i allmänhet som hos oss. Härom yttrar kommittén:

Nu är emellertid det praktiska arbets- och förvärvslivet i vår tid i liög grad differentierat.

Särskilt inom storindustrien och hantverken finnes en mångfald olika yrken

och yrkesgrenar; härtill komma jordbruket och dess binäringar, olika slag av affärsverksamhet

samt husligt arbete. Rent teoretiskt sett vore organisationen ur nu angivna

synpunkt tydligen fullkomlig, därest uppdelningen i typer kunde drivas ända därhän,

att på varje ort upprättades lika många slag av fortsättningsskolor, som där funnes

yrken eller yrkesgrenar representerade. Så långt torde man i det närmaste ha kommit

i en eller annan av utlandets storstäder.

I de flesta fall kau likväl uppdelningen efter yrken icke ens i större städer göras

fullständig. Många yrken äro företrädda av ett alltför litet antal lärjungar, för att man

för dessas räkning skulle kunna bekosta särskild undervisning, och således måste lärjungar,

tillhörande närbesläktade yrken, ofta sammanföras i en gemensam skola. Vid

lärjungarnas fördelning blir det därjämte merendels en rest av sådana, som icke alls

låta fördela sig ur ren yrkessynpunkt, särskilt därför att de ännu icke börjat ägna sig

åt något visst yrke. Härtill kommer svårigheten att undervisa flera olika årsklasser

tillsammans, på grund varav behov framträder av en uppdelning jämväl med hänsyn

till de olika årgångarna av lärjungar. Klart är, att även denna omständighet skall till

en viss grad motverka strävandet att genomföra en uppdelning med sträng hänsyn till

yrken.

I vårt land kan i de flesta kommuner fortsättningsskolans uppdelning vare sig i

olika skoltyper med hänsyn till yrken eller i olika årsklasser med skdd undervisning

icke drivas synnerligen långt. Oavsett de ekonomiska hindren är det huvudsakligen

två omständigheter, som härvid äro att taga i betraktande. Den ena är, att ungdomen

i fortsättningsskolåldern, åtminstone i landsbygdskommunerna, på grund av befolkningens

glesboddhet vanligen är så fåtalig, att dess fördelning på flera olika skoltyper

eller skilda årsklasser i regel icke är möjlig. Och den andra, som särskilt har betydelse

för uppdelningen med hänsyn till yrken, är det förhållandet, att den från folkskolan

nyss avgångna ungdomens ställning till yrkesarbetet, hos oss kanske mera än i

utlandet, är tillfällig och obestämd. Många, som avgått från folkskolan, uppskjuta ett

eller annat år att välja en bestämd levnadsbana för att i stället antingen biträda i

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

''Kungl. Maj:ts Råd. Proposition Rr 96.

hemmet eller ock ägua sig åt varjehanda sysselsättningar, som för tillfället kunna bereda

eu viss förtjänst. Också utvisar statistiken, att antalet i industriella yrken sysselsatta

minderåriga arbetare är jämförelsevis litet i de åldersklasser, som ligga närmast

ovanom den för avgång från folkskolan vanliga åldern.

Det nu berörda sakförhållandet, eller att många barn under den närmaste

tiden efter avgång från folkskolan icke ägnat sig åt något bestämt

yrke, sammanhänger enligt kommitténs mening därmed, att åldern för avgång

från folkskolan i vårt land är jämförelsevis låg. Medan i flera andra

länder, särskilt sådana som hava lagstadgad sju- eller åttaårig skolplikt, den

vanliga avgångsåldern är fyllda fjorton år, avsluta hos oss de flesta barn

sin folkskock urs redan under det kalenderår, då de fylla tretton år, eller

till och med ännu tidigare. Om behovet av ännu ett skolår i folkskolan

har kommittén i ett föregående betänkande uttalat sig. Därvid har framhållits

bland annat, att eu dylik utsträckning av skolplikten vore att betrakta

som ett framtida önskemål, som helst borde nås småningom på frivillighetens

väg och följaktligen icke borde genom lagstiftning framtvingas.

I syfte att minska olägenheterna av en alltför tidig avgångsålder har

emellertid kommittén i sitt nyssnämnda betänkande hemställt om intagande

i folkskolestadgan av en bestämmelse av innnehåll, att lärjunge icke må

tillåtas att avgå från folkskolan före det kalenderår, under vilket han fyller

tretton år. Likaledes har kommittén föreslagit, att bestämmelsen i folkskolestadgans

§ 48 mom. 1 angående tillstånd för fattiga lärjungar att avgå

från folkskolan utan fullständigt genomgången skolkurs måtte begränsas

till sådana, som icke vid skolålderns slut, alltså vid fjorton års ålder, inhämtat

den fastställda lärokursen. Klart synes dock vara, säger kommittén,

att, även om de åsyftade olägenheterna genom dylika bestämmelser

minskas, barnen hos oss i alla fall ofta komma att avsluta sin folkskolekurs

omkring ett år tidigare, än vad i utlandet flerstädes är vanligt, och

att man därför måste räkna med att även i framtiden många barn vid

inträdet i fortsättningsskolan icke befinna sig i något visst yrke. En annan

härtill bidragande orsak är den mångenstädes, särskilt på landsbygden,

förefintliga obenägenheten hos föräldrarna att låta barnen lämna hemmet,

innan de genomgått konfirmationsskolan. Kommittén finner det visserligen

å ena sidan synnerligen rimligt och befogat samt i och för sig önskligt,

att barnen icke i för tidig ålder släppas ut i yrkes- och förvärvsarbetet,

men å andra sidan torde det vara uppenbart, att vad här berörts är ägnat

att i ej ringa mån försvåra en närmare organisatorisk anpassning av

fortsättningsskolan efter de skilda yrkenas olika krav.

Kommittén uttalar därför den meningen, att uppdelningen i olika skoltyper

med hänsyn till yrken måste i stort sett hos oss bliva rätt summa
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung/. Muj.is Nåd. Proposition Nr ''JO.

1 49

risk. Ej sällan skall (let bliva nödvändigt att bita den törsta årskursen

snarast antaga karaktären av en förberedelse för det eller de följande

årens mera praktiskt ardagda lärokurs. Och det för organisationen bestämmande

måste i flertalet fall bliva icke de särskilda lärjungarnas olika

arbetsförhållanden utan det yrkes- och näringsliv, som för vederbörande

ort är särskilt utmärkande. Härom yttrar kommittén:

Så kan och bör på flen egentliga landsbygden jordbruket med binäringar bliva

den medelpunkt, omkring vilken undervisningen samlar sig. Om också detta skulle ha

till följd, att ett mindretal lärjungar, vilka i framtiden icke bliva yrkesutövare av jordbruket,

komma att deltaga i en sålunda lagd undervisning och därigenom bibringas

en ökad kännedom om och ett livligare intresse för vår modernäring, lärer detta endast

kunna vara till gagn både för dem själva och samhället. Härtill kommer, att en undervisning

om jordbruket med binäringar erbjuder rikliga tillfällen att jämväl meddela

kunskaper av rent allmänbildande värde.

Vad sedan angår industri- och hantverksorter, vare sig de tillhöra stad eller

landsbygd, är det en helt annan typ av fortsättningsskola, som för dem framför allt är

behövlig. Här blir det de på orten förhärskande industriella yrkena eller hantverken,

som komma att utgöra samlingspunkter för undervisningen. Om blott en skola kan

upprättas, blir denna en motsvarighet till vad som i utlandet plägar kallas allmän eller

blandad industriell fortsättningsskola. Att stora svårigheter vid undervisningens ändamålsenliga

ordnande här ofta skola möta, säger sig självt. Kommittén vill emellertid

erinra om möjligheten och lämpligheten av att i dylika skolor anordna gruppundervisning,

så att undervisningen i vissa stycken blir lika för alla lärjungar, i andra däremot

olika för lärjungar, tillhörande skilda yrken. Om lärjungeantalet därtill föranleder, vilket

i de större städerna säkerligen blir fallet, bör uppdelning av lärjungarna äga rum.

Denna kan verkställas antingen så, att fabriksarbetare och hantverkslärlingar skiljas åt,

något som lämpligen synes böra ske i de fall, då utbildningsförhållandena äro väsentligt

olika, eller ock så, att lärjungar, tillhörande närbesläktade yrken sammanföras,

oavsett om dessa yrken bedrivas fabriks- eller hantverksmässigt. I förra fallet får man

dels en industriell fortsättningsskola för en eller liera industrigrenar, dels en hantverksfortsättningsskola

för ett eller flera hantverk. I det senare fallet får man på eu ort

exempelvis eu fortsättningsskola för metallarbetare och en för träarbetare, på en

annan ort exempelvis en fortsättningsskola för yrken, som avse framställande av närings-

och njutningsmedel, samt en för yrken, avseende beklädnadsartiklar, o. s. v. Kan

specialiseringen drivas ännu längre, vilket i våra större städer icke bör vara omöjligt,

kan man få särskilda skolor t. ex. för järnindustri, för trävaruindustri, för vävnadsindustri,

för smeder, för snickare, för sömmerskor o. s. v. Även på mindre orter kunna

dylika rent fackliga fortsättningsskolor komma till stånd, under förutsättning givetvis

att någon viss industri, t, ex. järn- eller trävaruindustri, där kommit till någon större

utveckling.

På sådana orter, som äro ett slags centralpunkter för handel, d. v. s. våra flesta

städer samt större köpingar, behövas vidare fortsättningsskolor för sådan ungdom, som

ägnar sig åt eller kommer att ägna sig åt handelsyrket. Då givetvis även dessa skolor

måste vara av eu sådan art, att de i möjligaste mån främja sina lärjungars utbildning

för och fortkomst på den levnadsbana de valt, blir här handelsyrket och vad därmed

närmast sammanhänger den naturliga medelpunkten för undervisningen.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition JVr 96. •

l fråga om yrken, som utövas av såväl män som kvinnor, måste i alla de fall,

där lärjungeantalet är för litet, för att särskilda skolor för gossar ock särskilda för

flickor lämpligen kunna inrättas, samundervisning anordnas. Så torde oftast bli fallet

på den egentliga landsbygden. Detta utesluter emellertid icke, att även fortsättningsskolor,

avsedda endast för flickor, och med undervisningen koncentrerad kring de .speciellt

kvinnliga sysselsättningarna, kunna vara av behovet påkallade. Framför allt i

städer och folkrikare industrisamhällen på landsbygden lärer ett sådant behov bliva

starkt framträdande, och där torde det även jämförelsevis lätt kunna tillgodoses. I

enlighet med det redan sagda bör undervisningen i dylika skolor företrädesvis samlas

omkring det husliga arbetet. Undervisningen häri bör vara såväl teoretisk som praktisk

och avse att giva insikt och övning i sådana göromål, som tillhöra ett hems skötande.

Kunskaper och färdigheter på detta område äro emellertid av så stor betydelse

ej allenast för den kvinnliga ungdomen själv utan ock medelbart för hela samhället,

att alla fortsättningsskolor, i vilka flickor åtnjuta undervisning, borde på ett eller annat

sätt förknippas med någon undervisning i husligt arbete. Visserligen möta stora svårigheter

för genomförande av ett sådant önskemål, men dessa svårigheter torde dock

i rätt stor utsträckning kunna övervinnas.

Beträffande först de som samskolor anordnade fortsättningsskolorna vill kommittén

fästa uppmärksamheten på att i dem grupp- eller avdelningsundervisning lämpligen

kan och hör äga rum, så att undervisningen i vissa stycken blir lika för alla lärjungar,

i andra däremot olika för gossar och flickor. Där kompetenta lärarinnor och ändamålsenliga

lokaler stå att erhålla, vilket på den egentliga landsbygden visserligen icke

alltid kan tänkas bliva fallet, borde sålunda flickorna kunna erhålla någon undervisning

om också icke i båda de huvudslag av husligt arbete, som motsvaras av skolämnena

huslig ekonomi och kvinnlig slöjd, så dock åtminstone i ettdera av dessa ämnen

och då helst i det förstnämnda, d. v. s. huslig ekonomi. Skulle förhållandena icke

medgiva, att dylik undervisning av det ena eller andra slaget inordnas i fortsättningsskolans

egen läroplan, synes det kommittén i hög grad angeläget, att åtgärder om möjligt

vidtagas, varigenom den kvinnliga ungdomen på annat sätt tillförsäkras någon utbildning

i de ifrågavarande sysslorna. Så torde det, såsom i åtskilliga skoldistrikt redan

skett, befinnas lämpligt och möjligt att i folkskolan, vid sidan av undervisningen

i kvinnlig slöjd, jämväl anordna en elementär undervisning i huslig ekonomi. För den

något äldre kvinnliga ungdomen skulle möjligen särskilda kurser med praktisk undervisning

i husligt arbete kunna anordnas. Kommittén vill i detta sammanhang erinra

om de s. k. vandrande skolköken, vilka flerstädes å vår landsbygd på det område, varom

här är fråga, utövat eu synnerligen gagnande verksamhet. Kundo dessa vandrande

skolkök, där fasta sådana av ekonomiska eller andra skäl icke kunna upprättas, ställas

i det direkta samband med undervisningen i fortsättningsskolorna, att dessa skolors

kvinnliga lärjungar i skolköken erhölle den praktiska utbildning i husliga sysslor, som

fortsättningsskolan icke kan giva, vore detta uppenbarligen en avsevärd förmån.

Yad här sagts närmast med tanke på de kvinnliga lärjungarna i de som samskolor

anordnade fortsättningsskolorna gäller naturligtvis i tillämpliga delar även lärjungarna

i sådana egentliga yrkesfortsättningsskolor, i vilka uteslutande flickor komma

att undervisas, t. ex. skolor för kvinnliga fabriksarbeterskor eller för flickor, anställda

i handel. Dylika skolor torde komma att upprättas endast å folkrikare orter, såsom

större och medelstora städer, i vilka jämväl fortsättningsskolor för den kvinnliga ungdomen

i allmänhet i anslutning till det husliga arbetet komma att anordnas. Då alltså

här varken ändamålsenliga lokaler eller kompetenta lärarinnor för ifrågavarande

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition AV 90.

undervisning torde komma att saknas, lärer det, åtminstone ur nu angiven synpunkt,

icke möta några avsevärda svårigheter för vidtagandet av sådana anordningar, varigenom

flickornas undervisning i det valda yrket blir på lämpligt sätt inom fortsätta! n gsskolans

egen ram kompletterad med någon praktisk utbildning jämväl för det husliga

arbetet. Den egentliga svårigheten blir bär att inom gränserna för den tid, under vilken

flickorna rimligen kunna åläggas att besöka fortsättningsskolan, finna utrymme för

såväl det ena som det andra. Kommittén anser visserligen det syfte det bär gäller

vara så betydelsefullt, att det väl kunde motivera en ökning av den för flickornas fortsatta

undervisning avsedda lärotiden. Om emellertid eu dylik ökning av flickornas

lärotid icke anses lämplig eller möjlig att genomföra och om utbildningen i de husliga

sysslorna icke heller kan förläggas inom det timantal, kommittén velat uppställa såsom

obligatoriskt minimum för både gossar och flickor, så är det givetvis i hög grad önskvärt,

att vederbörande även i de fall, som här avses, draga försorg om att åt den

kvinnliga ungdomen beredes tillfälle att, vare sig före eller efter fortsättningsskolans

besökande eller möjligen samtidigt därmed, annorstädes förvärva den praktiska utbildning

i husliga sysslor, som göres den behov.

Slutligen erinrar kommittén om att flerstädes i utlandet mer eller mindre

detaljerade lagbestämmelser angående fortsättningsskolornas organisation

utfärdats. Att sådana i en framtid koinme att visa sig behövliga även

hos oss vore att förutse. Då emellertid ännu ingen erfarenhet hunnit samlas

i fråga om de för vårt land mest passande organisationsformerna syntes

åtminstone tills vidare frihet böra lämnas åt de särskilda fortsätta! ugsskolstyrelserna

att var på sin ort på ändamålsenligaste sätt ordna hithörande

förhållanden med ledning av de normerande anvisningar, som

härutinnan säkerligen komme att givas av vederbörande centrala skolmyndighet.

I den mån bestämda föreskrifter om organisationen i det ena

eller andra hänseendet, på grund av gjorda erfarenheter, i en framtid

bleve av verkligt behov påkallade, borde sådana givetvis komma till stånd.

Såsom i det föregående redan framhållits, hava i de många avgivna utlåtandena

själva huvudpunkterna i kommittéförslaget rönt en nära nog enhällig

anslutning. Detta gäller ock den föreslagna organisationen av fortsättningsskolan,

ehuru det givetvis här och var erinras om de svårigheter,

med vilka ett genomförande av denna organisationsplan i allmänhet är

förbundet. Från ett och annat häll uttalas dock ett bestämt ogillande av

densamma eller tvivelsmål beträffande dess lämplighet.

Så framhåller länsstyrelsen i Stockholms län, satt ur organisatorisk synpunkt

förslaget, i synnerhet vad fortsättningsskolan i jordbruksdistrikt beträffar, icke kan anses

lyckligt». Länsstyrelsen fäster sig dels vid en av kommittén angiven metodisk synpunkt,

nämligen att yrkesundervisningen i fortsättningsskolan bör erhålla en central

plats, i det att den övriga undervisningen, så långt lämpligen kan ske, inordnas i eller

anknytes till densamma, dels vid arten av den joxdbruksundervisning, som i fortsättningsskolan

kan meddelas, dels vid kompetensen hos vederbörande lärare, och sluter

Lagbestämmelser

om

fortsättningsskolans

omorganisation.

Myndig
heterna.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

att det än av ett skäl, än av ett annat måste i de flesta av rikets kommuner bliva

»klent beställt med den praktiska centralpunkten i den obligatoriska fortsättningsskolan».

I fråga om de fortsättningsskolor, där yrkesundervisningen skulle syfta på industri

och hantverk, ser länsstyrelsen eu stor svårighet i dessa skolors förhållande till

de framtida lärlingsskolorna. Länsstyrelsen slutar med att uttala den meningen, »att

folkundervisningskommitténs förslag icke i befintligt skick bör läggas till grund för fortsättningsskolans

vidare utveckling».

Länsstyrelsen i Uppsala län yttrar, att det synes »som om, innan man till denna

folkskola fogar en överbyggnad av den omfattning och den kostbarhet som fortsättningsskolan,

man borde tillse, att grunden först gjordes något stadigare, till exempel

genom tillägg till folkskolan av ett sjunde skolår, genom förminskning av antalet mindre

folkskolor och halvtidsläsande skolor in. m.» Länsstyrelsen anser vidare, att kommitténs

förslag icke lämnar garanti för tillräckliga och kompetenta lärarkrafter vid fortsättningsskolan

samt att lärjungarna komma att bliva allt för unga för att kunna behörigen

tillgodogöra sig undervisningen särskilt i ämnet arbetskunskap, och kan därför

icke förorda fortsättningsskolan »i dess helhet». Blott de för denna skola föreslagna

ämnena medborgarkunskap och, för flickorna, huslig ekonomi äro av den betydelse, att

de böra ingå i den undervisning staten består alla sina medborgare.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län ställer sig mycket betänksam mot kommitténs förslag.

Den uppdelning i olika typer, som yrkessynpunktens upptagande i undervisningen

skulle göra erforderlig, kan icke genomföras, och därigenom blir yrkesfortsättningsskolans

uppgift till stor del förfelad. Många grenar av näringslivet bliva ej företrädda

inom skolan, under det att en måhända alltför stark rekrytering kommer att äga rum

inom andra.

I ogillande och avstyrkande riktning uttala sig ock Gävleborgs läns, Älvsborgs

läns södra och Skaraborgs läns hushållningssällskap

I de inkomna yttrandena har uppmärksamhet även ägnats kommitténs

förslag att genom vissa åtgärder till utvidgande och förstärkande av

folkskolans kurs giva fortsättningsskolan en starkare grundval. Så har

kommitténs förslag angående viss minimiålder för avgång eller att lärjunge

ej må tillåtas avgå från folkskolan före det kalenderår, under vilket han

fyller 13 år, blivit mer eller mindre uttryckligt tillstyrkt i bortåt ett femtiotal

av de officiella utlåtandena och avstyrkt endast av Stockholms stads

konsistorium och länsstyrelsen i Västerbottens län, varjämte lantbruksakademien

uttalat tveksamhet om förslagets lämplighet.

Kommitténs hemställan, att bestämmelsen i folkskolestadgans § 48

mom. 1 angående tillstånd för fattiga lärjungar att avgå från folkskolan

utan fullständigt genomgången skolkurs måtte begränsas till de barn, som

icke vid skolålderns slut inhämtat den för skolan i vederbörande reglemente

fastställda lärokursen, förordas i en stor mängd yttranden, ofta dock

under starkt framhållande av att en ändring i nu gällande bestämmelser

icke bör ske utan att åtföljas av en verksammare lagstiftning angående

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kmu/I. Maj.is Xåd. Proposition Nr 96.

kommunernas skyldighet att ekonomiskt understödja barn från fattiga hem.

I avstyrkande riktning hava jämväl i denna punkt uttalat sig Stockholms

stads konsistorium, länsstyrelsen i Västerbottens län och lantbruksakademien

samt dessutom kollegiet vid folkskoleseminariet i Umeå.

Med avseende på halvtidsläsningens motverkande hade kommittén hemställt,

att i folkskolestadgan måtte komma att angivas vilka skolformer,

som äro att anse såsom normala och i vilka fall andra skolformer må vara

tillåtna, samt att normalplanen uppställes på ett sätt, som tydligt angiver,

vilka skolformer äro att betrakta såsom normala och vilka icke äro att

anse som sådana.

Den allt för allmänna förekomsten av halvtidsläsning — varannandagsläsning

eller periodläsning -— har i åtskilliga av de officiella utlåtandena

betecknats såsom ett beklagligt förhållande, och några yttranden i

sådan riktning äro i det föregående anförda. Å andra sidan betonas i en

del uttalanden, att halvtidsläsningen inom vidsträckta områden av landet

måste anses vara av omständigheterna betingad och fördenskull icke kan

betraktas som en icke normal anordning. I flera fall, där man söker

hävda halvtidsläsningens lokala berättigande, framhåller man emellertid i

känsla av otillräckligheten i det resultat den lämnar, att den borde förenas

med en obligatorisk förlängning av skoltiden från sexårig till sjuårig.

Särskilt boi’de halvtid släsande småskolor göras treåriga i stället för

tvååriga. För sjuårig skolkurs i halvtidsläsande skolor uttala sig sålunda

domkapitlen i Skara och Karlstad, flera av statens och kommunernas folkskolinspektörer.

några rektorer och kollegier vid folkskoleseminarierna.

Särskild uppmärksamhet förtjänar det intresse och den allmänna sympati,

varmed tanken på en förlängning av den normala skolkursen med

ett sjunde skolår mottagits inom skilda läger.

I ett stort antal av de ingivna utlåtandena betonas med styrka vikten

därav, att den fortsatta undervisningen för flickorna så anordnas, att

behovet av utbildning i husligt arbete för dessa blir så vitt möjligt tillgodosett.

Så framhålla lantbruksstyrelsen, hushållningssällskapen i TJppsala, Malmöhus,

Kristianstads och Västernorrlands län, styrelsen för Uppsala enskilda läroverk, rektorn

för Prins Gustavs folkskola i Uppsala m. fl., att jordbruksfortsättningsskolorna

icke böra meddela samma undervisning i arbetskunskap åt flickorna som åt gossarna.

Även vid de mindre jordbruken gör sig en arbetsfördelning mellan männen och kvinnorna

gällande; flickorna böra fördenskull med avseende på jordbruket få undervisning

företrädesvis i sådant, som rör mjölkens behandling, ladugårdens skötsel och smådjursskötseln;

men därjämte behöva de undervisning och övning i det husliga arbetet, och

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 höft. (Nr 96.) 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kwujl. Maj:ts Nåd. Proposition Pr 96.

man gör jordbrukarhemmen den största tjänsten genom att ej försumma flickornas utbildning

i sådant hänseende.

Från flera båll, såsom av länsstyrelserna i Uppsala och Hallands län, seminarieJcollegiet

i Kalmar m. fl., framhålles, att fortsättningsskolan borde bereda alla flickor

undervisning i sådana göromål, som tillhöra ett hems skötande.

Deltagarna i Sveriges moderata kvinnoförbunds ombudsmöte år 1916 hava

i en i hithörande fråga till folkskolöverstyrelsen avlåten skrivelse gjort

följande uttalande:

Visserligen kunde det vara önskvärt, att inom jordbrukskretsar kvinnorna hade

något begrepp om de arbeten, som i vanliga fall utföras uteslutande eller huvudsakligen

av män, liksom man med lika goda skäl kunde finna önskvärt, att männen hade

något begrepp om sådana arbeten, som på landsbygden utföras huvudsakligen eller uteslutande

av kvinnor. I de av folkundervisningskommittén föreslagna »fortsättningsskolor

i jordbruksbygder» skulle emellertid landsbygdens kvinnor icke erhålla något av det

som för dem i deras levnadskall som husmödrar eller biträden i jordbrukarhem vore

det viktigaste eller rättare det för dem alldeles oumbärliga, nämligen kunskaper och

färdigheter i vad som rör hemmets skötsel och moderskallet. Ombudsmötets medlemmar

uttala den förhoppningen, att överstyrelsen i sina blivande förslag måtte verka

för att undervisningen för flickorna i landsbygdens fortsättningsskolor bliver på annat

sätt ordnad, och hemställa bland annat, att dessas undervisning måtte anordnas i väsentlig

överensstämmelse med den undervisningsplan, som kommittén framlagt för den

av kommittén föreslagna typen »fortsättningsskolor för kvinnlig ungdom i anslutning

till det husliga arbetet», dock med tillägg av husdjursskötsel och mjölkhushållning.

F otkskolörerntynlsen.

Folkskolöverstyrelsen har i sitt utlåtande ägnat frågan om fortsättningsskolans

organisation en ingående behandling.

Överstyrelsen underskattar icke betydelsen av de svårigheter, som förefinnas,

men är dock av den bestämda åsikten, att man trots dessa svårigheter bör gripa sig

an med en reform av fortsättningsskolan i enlighet med de riktlinjer kommittén angivit.

Att så sker är en trängande social angelägenhet. Visserligen är vår folkskola behäftad

med brister, varför ock den grund, som kan erbjudas åt fortsättningsskolan, i många

fall måste bliva otillfredsställande. Överstyrelsen anser sig dock i likhet med kommittén

kunna uttala den förvissningen, att den svenska folkskolan i stort sett är sådan, att

den kan bliva grundval för en god fortsättningsskola. De förefintliga olikheterna i

folkskolans utveckling bliva givetvis en av de viktigaste bland de faktorer, som kräva,

att fortsättningsskolan strängt anpassas efter skilda orters möjligheter och behov.

Uppenbarligen är det dock i hög grad nödvändigt, att allt vad som kan göras

också blir gjort, lör att folkskolan måtte bliva tillförsäkrad en tillräcklig undervisningstid

i fråga om såväl antalet skolår som den årliga undervisningstidens längd. Folkskolöverstyrelsen

ansluter sig därför till kommitténs förslag beträffande åtgärder i sådant

syfte, överstyrelsen framhåller härvid, hurusom en stor olägenhet vid anordnandet

av fortsättningsskolans undervisning dock ligger däri, att barnen i många fall

komma att inträda i fortsättningsskolan redan under det år de fylla 13 år och lämna

densamma under det år de fylla 15 år. Det ligger i öppen dag, att i skolor, där detta

gäller om ett stort antal av barnen, det på grund av lärjungarnas ungdom måste bliva

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition AV !)G.

svårt att giva undervisningen en yrkesbestämd prägel. Särskilt då sådana förhållanden

föreligga, skulle det vara en stor fördel, om fortsättningsskolans kurs kunde utsträckas

över tre år i stället för två. Därigenom skulle i första rummet vinnas, att lärjungarna

icke i alltför tidig ålder undandroges skolans inflytande, men på samma gång skulle

också eu ändamålsenligare läggning av undervisningen möjliggöras, i det att denna

under första året kunde få en förberedande karaktär för att under de två följande åren

erhålla en mera facklig prägel.

Det är emellertid uppenbart, att överallt där för fortsättningsskolans behov endast

en enda lärarkraft finnes att tillgå, således i ett stort antal av landsbygdens skoldistrikt,

lärokursens fördelning på tre år måste medföra synnerligen stora tekniska svårigheter,

i det att läraren i sådana fall finge samtidigt undervisa tre årsklasser. I

städerna och i allmänhet å folkrikare orter föreligga däremot ej dylika hinder mot eu

utbredning av lärokursen över tre år. Där kräver ock hänsynen till lärjungarnas moraliska

omvårdnad ännu mer än annorstädes, att man så länge som möjligt söker hålla

dem under skolans hägn, och där äro ock förutsättningarna för en mera utvecklad

facklig undervisning i särskild grad för hauden. Också har kommittén föreslagit, att

fortsättningsskolkursen skulle kunna fördelas på två eller tre år, och förordat dess fördelning

på tre år i städer, stadsliknande samhällen och större industriorter.

Överstyrelsen anser i likhet med kommittén, att yrkessynpunklen i den

män möjligt är bör införas i fortsättningsskolans undervisning, att således

»yrkesfortsättningsskolans > program i varje särskilt fall bör framstå som

det mål, vilket man, så långt omständigheterna medgiva, söker närma sig.

överstyrelsen framhåller emellertid, hurusom förutsättningarna för anordnande

av fortsättningsskolan i överensstämmelse med »yrkesfortsättningsskolans»

undervisningsprogram i många fall icke äro för handen. Hit

höra de tillfällen, då kompetent lärarkraft för undervisningen i ämnet arbetskunskap

icke finnes att tillgå. Och hit höra vidare de tillfällen, då

någon bestämd yrkessynpunkt ej kan anläggas på undervisningen, beroende

därpå, att lärjungarna antingen till övervägande antal icke ha beröring

med något yrkesarbete eller tillhöra alltför många och olika områden av

det praktiska livet.

I alla dessa fall måste fortsättningsskolan antaga en annan karaktär

än den, som utmärker »yrkesfortsättningsskolan». Det för denna utmärkande

ämnet arbetskunskap måste bortfalla, allmänbildande ämnen måste

i stället upptagas, man får en »allmän», ospecialiserad eller ofacklig fortsättning

sskola.

överstyrelsen betonar emellertid, att även i denna skola »yrkesfortsättningsskolans»

grundsatser höra i någon mån finna tillämpning. Därom

yttrar överstyrelsen:

Medborgarkunskapen bör även här bliva ett huvudämne, däri uppmärksamhet särskilt

torde höra ägnas vissa allmänna ekonomiska förhållanden. Affärsräkning, bokföring

och linearritning böra jämte andra ämnen ingå i dess läroplan.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Katigt. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 96.

Att den »allmänna» fortsättningsskolan såsom i flera avseenden mindre krävande

än den fackliga kommer att, särskilt till en början, få större utbredning, än i och för

sig önskligt vore, är väl att vänta. Man torde dock vara berättigad till den förhoppningen,

att de företräden, som den fackliga fortsättningsskolan äger, alltmera skola

bliva insedda och göra sig gällande.

Givetvis måste det dock från statens sida ordnas så, att den skillnad i kostnader,

som väl i regel måste komma att förefinnas mellan den yrkesbestämda och den icke

yrkesbestämda fortsättningsskolan, blir för kommunerna åtminstone i vissa hänseenden

utjämnad.

Slutligen erinrar överstyrelsen om att medgivandet av det berättigade

i förekomsten även av den allmänna, icke yrkesbestämda fortsättningsskolan

icke innebär någon motsättning mot det förslag, som avgivits av folkundervisningskommittén,

ehuru denna lagt tonvikten helt och hållet på

den fackliga skolan. Klart är emellertid, att det uttryckligare angivandet

och tydligare utformandet av den allmänna fortsättningsskolan i förening

med fastställandet av frihet för kommunerna att välja mellan denna och

den fackliga bör häva en hel del av de betänkligheter och invändningar,

som anförts mot kommitténs förslag.

Vad beträffar den yrkesbestämda fortsättningsskolans uppdelning i typer

efter de olika yrken eller yrkesgrupper, till vilka den har att ansluta

sig, hade folkundervisningskommittén icke ansett sig behöva upptaga mer

än de allra viktigaste. Överstyrelsen har med biträde av tillkallade sakkunniga

undersökt vilka typer, som ytterligare kunna komma att få den

betydelse, att normerande undervisningsplaner för dem kunna anses behövliga.

Härom anmärker dock överstyrelsen, att detta icke låter sig med

större säkerhet på förhand beräkna, utan i sista hand måste bli en erfarenhetsfråga.

Detsamma gäller om de modifikationer av en och samma

typ, som olika lokala förhållanden kunna göra erforderliga.

Såsom bilagor har överstyrelsen till sitt utlåtande fogat ett antal förslag

till undei’visningsplaner i olika ämnen, avseende följande typer av

fortsättningssk olor:

yrkesbestämda fortsättningsskolor i anslutning till jordbruk, till jordbruk

och skogshantering, till bergsbruk och järnverksindustri (samt skogshantering),

till sågverksindustri (och skogshantering), till stenkols-, ler- och

kalkindustri, till fiskerinäring, till järnmanufaktur, till träindustri, till elektroteknisk

industri, till kemisk-teknisk industri, till grafisk industri, till

textilindustri, till skrädderihantverk, till skomakerihantverk, till beklädnadsyrkena

(skolor för kvinnlig ungdom), fortsättningsskolor i anslutningtill

handel, fortsättningsskolor för kvinnlig ungdom i anslutning till det

husliga arbetet samt allmänna fortsättningsskolor.

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Juni yl. Muj-.ts No d. Proposition -A r 00.

Av domänstyrelsen, skogsinstitutets lärarkollegium och svenska skogsvårdsföreningen

hade framhållits behovet av eu serskild fortaättningsskoltyp

för skogsbygder. En sådan typ bör enligt överstyrelsens mening också

komma till stånd. Da densamma emellertid maste upptaga även undervisning

i jordbruk (och husdjursskötsel), har överstyrelsen ansett eu

undervisningsplan i anslutning till »jordbruk och skogshantering» vara

tillfyllestgörande för det nu föreliggande syftet, om och draga om rena

skogsbygder de moment, som avse jordbruket, böra inknappas och de, som

röra skogsvården, däremot något mera utformas. Utom i jordbruks- och

skogsbygdernas fortsättningsskolor skulle enligt överstyrelsens låroplansförslag

skogsvården erhålla beaktande dels i brukssamhällenas fortsättningsskolor,

dels i sågverksdistriktens.

De föreslagna fortsättningsskoltyperna äro, med undantag av dem, som

särskilt angivits vara avsedda för kvinnlig ungdom, tänkta såsom skolor

för manlig ungdom eller som samskolor.

Beträffande fortsättningsskolans lämpligaste anordning för den kvinnliga

ungdomen uttalar överstyrelsen först såsom sin åsikt, att det bör uppställas

såsom en fordran, vilken efter viss övergångstid bör vara uppfylld, att

inom varje skoldistrikt tillfälle pa ett eller annat sätt skulle vara berett

den kvinnliga ungdomen att erhålla undervisning i husligt arbete. Härom

yttrar överstyrelsen:

Om möjligt bör fortsättningsskolan meddela sina kvinnliga lärjungar undervisning

i husligt arbete. Att hela den kvinnliga ungdomen tidigare eller senare under sin uppväxttid

må erhålla undervisning i sådant, som hör till ett hems skötande, är uppenbarligen

ett eftersträvansvärt mål, av största betydelse för hela folkets hälsa och ekonomiska

välstånd. Och i de allra flesta fall torde en undervisning av detta slag bereda

den unga flickan en säkrare fördel än en yrkesundervisning, sådan som fortsättningsskolan

kan meddela.

önskvärdast vore givetvis i fråga om flickor anställda i yrkesarbete, att både den

ena och den andra undervisningen kunde komma dem till del, att de sålunda både erhölle

den undervisning i fortsättningsskolan, som tillkommer i samma yrkesarbete anställda

gossar, och dessutom undervisning i husligt arbete. Den tanken har därför ock

framkastats, att den obligatoriska fortsättningsskolan skulle göras mera omfattande för

flickorna än för gossarna, i det att den för de förra skulle upptaga dels samma kurs

som för de senare, dels ock en kurs i sådant, som tillhör hemmets skötsel och moderskallet.

Och man har med hänvisning till den manliga ungdomens värnplikt framhållit,

att man icke kunde anses ställa för stora anspråk på den kvinnliga ungdomen genom

en sådan utsträckning av deras skolplikt.

Det torde dock, enligt överstyrelsens mening, åtminstone för närvarande icke vara

möjligt eller lämpligt att upptaga denna tanke, även om den måste anses synnerligen

förtjänt av beaktande, utan torde den få ställas på framtiden. Man torde även utan

ett dylikt steg kunna bringa det därhän, att den övervägande delen av den kvinnliga

opaginerad Kontrollera mot PDF

1°8 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 96.

ungdomen under något skede av sin skolpliktstid kommer i åtnjutande av den ifrågavarande

undervisningen. ö

Sin förhoppning i detta avseende grundar överstyrelsen framför allt på den uppfattningen,

att den form av lortsättningsskola, för vilken kommittén under benämningen

»fortsättningsskola för kvinnlig ungdom i anslutning till det husliga arbetet» föreslagit

undervisningsplan och som i de officiella utlåtandena blivit mottagen med allmänt gil*

lande, skall komma att få eu mycket stor utbredning och i stort sett bliva den normala

formen för den kvinnliga, ungdomens fortsatta undervisning. I städer och köpingar,

i större stationssamhällen, i bruks- och sågverksdistrikt samt allestädes på den

egentliga landsbygden, där man är i tillfälle att bereda särskild undervisning åt flickorna,

kommer denna fortsättningsskola helt visst att bliva den för flickorna allmännast

anlitade skolformen. Och den torde i många fall komma att föredragas av den

kvinnliga ungdomen och dennas målsmän framför industriella och hantverksfortsättningsskolor,

även där dessa vore väl motiverade med hänsyn till det förvärvsarbete,

vari flickorna äro sysselsatta.

I dylika särskilda fortsättningsskolor med husligt arbete som huvudämne böra

givetvis, såsom från flera hall erinrats, i flickornas undervisning jämväl upptagas sådana

till lantbruksundervisningen hörande partier, som stå det kvinnliga arbetet närmast

såsom husdjursskötsel och mjölkhushållning. I de flesta fall lärer man emellertid med

hänsyn till lärjungeantalet och de tillgängliga lärarkrafterna få räkna med att gossar

och flickor på landsbygden måste sammanhållas i en och samma fortsättningsskola.

Där fackkunnig lärarinna för undervisning i husligt arbete finnes att tillgå, kan man

da, på sätt kommittén angivit, tillämpa delvis Barnundervisning och delvis särundervisning,

i det att man låter vissa partier av undervisningen i jordbrukskunskap, måhända

även i medborgarkunskap utgå ur flickornas kurs och i stället bereder dem i motsvarande

utsträckning undervisning i husligt arbete, antingen i båda grenarna av detta

ämne ellei i endera och da framför allt i hushållsgöromål. överstyrelsen anser med

stöd av uttalanden, som överstyrelsen inhämtat från sakkunniga på hithörande område,

att den kurs i hushållsgöromål (huslig ekonomi), som under sådana förhållanden kan

komma flickorna till del, mycket väl kan få tillräcklig omfattning för att giva ett från

praktisk synpunkt sett tillfredsställande utbyte.

Där fackkunnig lärarkraft för de speciellt kvinnliga läroämnena ej kan erhållas

kunna dessa ämnen givetvis ej förekomma. I sådana fall får man då låta flickorna

tillsamman med gossarna genomgå en kurs i arbetskunskap, ungefär sådan som den

för jordbruksfortsättningsskolan föreslagna. Och överstyrelsen är i likhet med kommittén

av den uppfattningen, att eu dylik kurs ingalunda kan anses för flickorna otjänlig,

en uppfattning som uttalats även av flera av de sakkunniga på lanthushållningens

område, med vilka överstyrelsen haft tillfälle att samråda. Åtminstone i småbrukarhemmen

delar hustrun med mannen intresset och omtanken även för det egentliga jordbruket

och deltager tillsammans med honom i arbetet på åker och äng.

De kurser i arbetskunskap, som ingå i undervisningen vid industriella och hantverks

fortsättningsskolor, tillhörande sådana industrier och hantverk, som, sysselsätta

både manlig och kvinnlig ungdom, torde i stort sett icke erbjuda flickorna samma

intresse, ej heller för dem vara av samma betydelse som för gossarna. Undervisning i

husligt arbete (huslig ekonomi) däremot skulle säkerligen mottagas med intresse av dessa

flickor och vara för dem och arbetarhemmen till nytta. Det torde ock, såsom förut

sagts, komma att visa sig, att flickorna och deras målsmän i allmänhet föredraga denna

sistnämnda undervisning framför den förra och att således den kvinnliga ungdom, var
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kutigl. Maj:ls Xåd. Proposition AV 00.

om här är fråga, i regel kommer att få sin undervisning i fortsättningsskolor av den

typ, som kommittén betecknat som »fortsättningsskolor i anslutning till det husliga arbetet».

I)är på någon plats deras antal ej är nog stort för att särskilda skolor skulle

för dem kunna inrättas, utan de måste besöka samma skolor som den manliga ungdomen

inom samma yrken, får avdelningsundervisning komma till användning, i det

att arbetskunskapen för flickorna utbytes mot husligt arbete. I många fall torde man

härvid kunna inskränka flickornas särskilda undervisning till en kurs i huslig ekonomi

beräknad allenast för eu självförsörjande kvinnas eget hushåll.

Det må emellertid ingalunda anses uteslutet, att, särskilt i de fall där flickorna

i en sexårig eller ännu hellre sjuårig folkskola genomgått kurs i husligt arbete eller

på annat sätt däri fått utbildning, de skulle kunna helt och hållet följa gossarna åt

vid undervisningen i de ifrågavarande fortsättningsskolorna och därav hava gagn och

glädje i sitt förvärvsarbete. Det synes böra helt och hållet överlåtas åt de lokala skolmyndigheterna

att i dessa fall på det ena eller det andra sättet ordna frågan om flickornas

undervisning, så mycket mera som de lokala skolmyndigheterna icke lära underlåta

att därvid taga all möjlig hänsyn till individuella önskningar.

Yad beträffar industriella och hantverksfortsättningsskolor i anslutning till industrier

och hantverk, som sysselsätta endast eller åtminstone företrädesvis kvinnlig

ungdom, såsom exempelvis den av kommittén upptagna typen »hantverksfortsättningsskolor

för kvinnlig ungdom i anslutning till beklädnadsyrkena», synes i deras läroplan

utrymme näppeligen kunna beredas för undervisning i huslig ekonomi, om den rent

fackliga utbildningen ej skall bliva i allt för otillfredsställande grad tillgodosedd. Man

torde emellertid kunna räkna med att dessa fortsättningsskolor egentligen endast skola

komma att inrättas i större städer med väl utbildat folkskoleväsen, där flickorna således

i folkskolan haft tillfälle att åtnjuta undervisning i husligt arbete, vadan undervisningen

i fortsättningsskolan utan större olägenhet kan inriktas på sådant, som tillhör

det ifrågakommande yrket.

Svårare ställer sig saken, då det gäller den kvinnliga ungdomen i liandelsfortsättningsskolorna.

Dessa skolors kurs måste från yrkessynpunkt anses lika lämplig

för flickorna som för gossarna och lika behövlig för bådadera. Att för flickornas räkning

utesluta ur denna kurs så stora delar, att plats skulle kunna erhållas för undervisning

i husliga göromål, är ej möjligt, och man torde kunna vänta, att ifrågavarande

skolor komma att upprättas även på mindre platser, där folkskolan måhända ej givit

någon mera effektiv undervisning i det husliga arbetet. Man torde dock ha anledning

att hoppas, att handelsfortsättningsskolans kurs mångenstädes skall komma att utsträckas

utöver den lagstadgade minimitiden och göras till en treårig kurs på 540 undervisningstimmar

och att man därvid skall finna möjlighet att vad flickorna beträffar i nöjaktig

mån tillgodose ej blott de fackliga utan även de speciellt kvinnliga utbildningsintressena.

överstyrelsen vill till sist påpeka, att den undervisning i husligt arbete, som bör

meddelas den kvinnliga ungdomen i fortsättningsskolorna, ej med nödvändighet behöver

förläggas till samma tid som den övriga undervisningen. Särskilt är detta att beakta

i fråga om landsbygden. Klart är, att det skall bliva förenat med stora svårigheter

att på landsbygden anordna ifrågavarande undervisning, för vilken krävas fackkunniga

lärarinnor och därjämte särskilda lokaler och andra hjälpmedel. Man får därför låta

sig nöja även med mindre förträffliga anordningar. I stor utsträckning få de vandrande

skolköken komma till användning. Men för att utnyttja dessa blir det ofta nödvändigt

att förlägga skolkökskursen till annan tid på året än den övriga försätta undervis
-

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

ningen, vars obligatoriska omfattning i stället för flickornas del får minskas med det

antal timmar, som skolkökskursen upptager.

Beträffande de svårigheter av olika slag, som möta vid anordnandet

av fortsatt undervisning för barn från svagare skolformer och för barn, som

avgått enligt § 48 av folkskolestadgan, framhåller överstyrelsen, att man

borde vara berättigad att räkna med den utveckling till det bättre, som

alltjämt i det hela pågår och som av flera under senare år vidtagna åtgärder,

såsom ökningen av statsbidraget till lärarkårens avlönande, ökningen

av tillgången på lärarkrafter med full utbildning, förstärkandet av

folkskoleväsendets administration och inspektion, synes böra komma att

påskyndas, och man torde således vid bedömandet av möjligheten att

genomföra en reform av fortsättningsskolan böra se ej så mycket på det

nuvarande läget som på de mindre ogynnsamma förhållanden, vilka med

skäl kunna väntas skola inom en ej allt för avlägsen framtid vara för

handen.

Huru i fråga om lärjungar, som fått sin folkskoleutbildning i svagare

skolformer, innehållet i fortsättningsskolans undervisning närmare bör bestämmas,

är enligt överstyrelsens mening en fråga, som torde böra avgöras

i varje särskilt fall på erfarenhetens väg under inseende av vederbörande

folkskolinspektör, helst den i viss man blir beroende av de lärarkrafter,

som äro att tillgå, och av andra individuella förhållanden. I den mån

man finner möjligt, bör man dock söka tillgodogöra sig de synpunkter,

som angivas av normalplanen för fortsättningsskolan, vare sig den fackliga

eller den allmänna.

I fråga om barn, som avgått från folkskolan enligt § 48 mom. 1 i

folkskolestadgan, således barn, som till följd av fattigdom tillåtits lämna

skolan med s. k. minimikurs, ävensom sådana barn, som avgått enligt §

48 mom. 2, d. v. s. sådana, som på grund av bristande fattningsgåva icke

kunnat föras fram till folkskolans slutmål, synes det i intetdera fallet

(annat än möjligen i större stadskommuner) kunna bli fråga om att upprätta

särskilda fortsättningsskolor, enär frågan gäller lärjungar, vilkas antal,

särskilt efter genomförande av den ändring av bestämmelsen i § 48

mom. 1, som folkundervisningskommittén föreslagit, ej kan eller åtminstone

ej bör bliva betydande. Frågan om dessa lärjungars fortsatta undervisning

torde i flertalet fall kunna bliva icke blott ett lokalt utan ett individuellt

spörsmål.

Slutligen fäster överstyrelsen uppmärksamheten vid, hurusom bland

de svagare skolformerna de mindre folkskolorna påkalla även från annan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Katigt. Maj:ts Nöd. Proposition Kr 96. Kil

synpunkt särskild uppmärksamhet vid frågan om fortsättningsskolväsen(lets

organisation. Det liar från alla håll medgivits, att fortsättningsskolan,

om den i vidsträcktare omfattning skall komma till stånd, måste i

stor utsträckning lita till folkskolans lärarkår för att få sitt lärarbehov

fyllt. Om nu den reformerade fortsättningsskolan med avseende på undervisningen

i vissa ämnen ställer anspråk på läraren, som delvis gå utöver den

utbildning folkskoleseminarierna kunna meddela, måste man vad beträffar

de lärarkrafter, som erhållit utbildning endast för undervisning i småskola,

anse, att den i det hela faller alldeles utanför dessa lärarkrafters kompetensområde.

1 bygder, där mindre folkskolor äro förhärskande och de

befintliga lärarkrafterna således till övervägande del utgöras av småskollärarinnor,

måste det följaktligen bliva förenat med alldeles särskilda svårigheter

att bringa en fortsatt undervisning till stånd.

Vid diskussionen härom har den tanken framkastats, att man i sådana

bygder skulle kunna anordna en sorts med de vandrande skolköken

jämförliga ambulerande fortsättningsskolor, ledda av därtill lämpliga folkskollärare

eller andra lärare, som för sådant ändamål särskilt anställdes.

Den fortsatta undervisningen finge förläggas till olika tider inom olika

områden. Man inser genast, huru många svårigheter en dylik anordning

måste vara förenad med. Den synes dock vara värd att prövas.

Man bör emellertid även försöka, huruvida man icke skulle kunna

fä till stånd en fortsatt undervisning av sådant slag, att man för densamma

kunde anlita de mindre folkskolornas egna lärarkrafter. Den fortsatta

undervisningen finge naturligtvis härvid i det hela begränsas till en

fortsatt övning inom folkskolans lärokurs, framför allt övning i läsning,

skrivning och räkning. Fortsättningsskolan finge i detta fall närmast karaktären

av en ersättningsskola och borde lämpligast betecknas som sådan. Men

från synpunkten av barnens fostran och folkbildningen i allmänhet vore den

uppenbarligen att långt föredraga framför saknaden av varje fortsatt undervisning.

Det bör emellertid, framhåller överstyrelsen, icke förbises, att den■

samma både i intellektuellt och fysiskt avseende ställer stora fordringar

på de redan förut hårt anlitade lärarkrafterna i de mindre folkskolorna.

Såsom i det föregående redan framhållits, äro departementssakkunniga

i allt väsentligt ense med kommittén beträffande dess förslag till organisation

av fortsättningsskolan såväl i fråga om förslagets allmänna innebörd

som förutsättningarna för dess genomförande och begränsningen i

dess tillämpning. De sakkunniga framhålla emellertid i likhet med folkskolöverstyrelsen,

att förutsättningarna för en yrkesbestämd fortsättningsskola

i ett stort antal fall icke äro för handen. Den allmänna, icke specialiserade

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 höft. (Kr 96.) 2L

Departe
mentssak
kunniga
-

s. 162 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

162 Kunyl. Ma j:t-i Nåd. Proposition Nr 96.

fortsättningsskolan kommer därför säkerligen att åtminstone till en början

få en avsevärd utbredning, och det måste då anses vara önskvärt, att

även dess undervisning planlägges i mera praktisk riktning, så att den

blir för lärjungarna så fruktbärande som möjligt. Mot den av kommittén

föreslagna och av folkskolöverstyrelsen sedermera närmare genomförda

grupperingen av de yrkesbestämda fortsättningsskolorna hava de sakkunniga

intet att erinra.

De sakkunniga dela ävenledes den uppfattningen, att fortsättningsskolor

i anslutning till husligt arbete komma att få en mycket stor utbredning,

och att i stort sett denna skoltyp kommer att bliva den normala

i fråga om fortsättningsskolor för den kvinnliga ungdomen samt

finna det synnerligen önskvärt, att det för kvinnliga lärjungar i fortsättningsskolor

av även annan typ måtte beredas tillfälle till undervisning i

husligt arbete, helst i såväl kvinnlig slöjd som hushållsgöromål, framförallt

dock i det senare.

I fråga om fortsättningsskolorna på den egentliga landsbygden framhålla

de sakkunniga, att ehuruväl undervisningen i åtskilliga grenar av

arbetskunskapen vid dessa skolor utan olägenhet kan vara gemensam för

båda könen, det dock finnes avsevärda kunskapsområden, vilka för de

manliga lärjungarna äro av sådan betydelse, att de knappast kunna förbigås,

men ej äga nämnvärt intresse för flickorna. Det är därför enligt de

sakkunnigas mening ett synnerligen angeläget önskemål, att en väsentlig

del av lärokursen i arbetskunskap vid dessa samskolor för flickornas vidkommande

utbytes mot undervisning i husligt arbete.

Med anledning därav, att mot benämningen »yrkesfortsättningsskola»

från flera håll blivit anmärkt, att den verkar vilseledande och kan åstadkomma

förväxling, finna de sakkunniga det vara lämpligast att helt enkelt

använda benämningen fortsättningsskola och att i ett tillägg angiva dennas

egenart, förslagsvis:

fortsättningsskola med jordbruks-, skogsbruks- eller fiskeriundervisning,

fortsättningsskola med industriell eller hantverksundervisning,

fortsättningsskola med handelsundervisning,

fortsättningsskola med undervisning i husligt arbete.

I det föregående har jag givit uttryck åt min övertygelse om behövligheten

av en omgestaltning av fortsättningsskolan. Jag har därvid också

uttalat min anslutning till den av folkundervisningskommittén framförda

tanken att vid denna omgestaltning låta yrkessynpunkten träda i

förgrunden och bliva den ledande. Men jag har tillika fäst uppmärksamheten

vid hurusom denna synpunkt i fortsättningsskolan aldrig kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:In Nåd. Proposition AV ,96''.

1615

till deri grad komma till genomförande, att denna skolform skulle komma

att övertaga den egentliga yrkesskolans uppgifter, dag liar därjämte

ansett mig böra framhålla, hurusom förhållandena i vårt land ännu äro

sådana, att, även om man i varje fall fasthåller vid grundsatsen om

undervisningens samlande kring vissa arbets- och yrkesmoinent, man dock

i ganska stor utsträckning måste räkna med en fortsättningsskola av en

mera allmän, icke yrkesbestämd typ.

1 betraktande av den begränsning, som det av kommittén framlagda

programmet ur nu angivna synpunkter i verkligheten måste komma att

få, tror jag i likhet med folkskolöverstyrelsen och många andra, som yttrat

sig i denna fråga, att, även om vår folkskola för närvarande i vissa avseenden

påkallar förbättringar av såväl mera allmän som kanske framför allt

lokal natur, dess nuvarande tillstånd i allmänhet dock är sådant, att det

ingalunda behöver lägga hinder i vägen för att det av tidsförhållandena

så starkt påkallade reformarbetet på fortsättningsskolan redan nu kan med

full kraft sättas i gång. Härom är jag så mycket mera övertygad, som

det tillika står klart för mig, att, oberoende av huru arbetet på folkskoleväsendets

förbättring i övrigt fortskrider, redan nu vissa anordningar av

mera allmän natur kunna vidtagas, som äro ägnade att möjliggöra, att

barnen vid övergången till fortsättningsskolan nått en sådan åldersmognad

och förvärvat så stora kunskaper, att de med framgång kunna deltaga i

fortsättningsskolans undervisning. Såsom jag redan förut omnämt, har

folkundervisningskommittén i detta avseende framlagt tvenne förslag. Det

ena innebär, att lärjunge icke skulle få avgå från folkskolan före det

kalenderår, under vilket han fyller tretton år, och det andra, att lärjunge

icke skulle tillåtas på grund av fattigdom lämna folkskolan med blott

inhämtad minimikurs enligt § 48 i folkskolestadgan före skolålderns slut,

alltså icke före det år, under vilket han fyller fjorton år. Någon egentlig

utsträckning av skolplikten i folkskolan innebära dessa förslag i själva

verket icke, eftersom de falla inom ramen av vad ända från vår första

folkskolestadga av år 1842 finnes stadgat om barnens skolålder, eller att

denna sträcker sig till och med barnens fjortonde år. De innebära endast

ett konsekventare tillämpande av detta stadgande. För min del vill jag

därför nu förorda dessa förslag. Jag anser dock, att det förstnämnda av

dem bör så tillvida erhålla en ändrad avfattning, som det bör stadgas,

att lärjunge icke skall få avgå från folkskolan förrän efter avslutandet av

det läsår, under vilket han fyller tretton år. Jag finner en sådan avfattning

vara att föredraga framför den av folkundervisningskommittén föreslagna,

vilken synes mig kunna leda till att barn i alltför stor utsträckning

komma att vid slutet av ett kalenderår, d. v. s., då läsåret i folkskolan

s. 164 Kontrollera mot PDF

164 Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

numera i regeln löper från höst till vår, mitt under ett läsår avbryta sin

skolgång.

I detta sammanhang anser jag mig även böra framhålla, hurusom

förverkligandet av det numera alltmer framställda önskemålet, att folkskolans

kurs måtte bliva sjuårig i stället för, som den nu vanligen är,

sexårig, skulle betydligt underlätta det nya programmets genomförande.

Aven det sjunde skolårets införande innebär ju blott en anpassning till

de bestämmelser angående barnens skolålder, som redan nu förefinnas.

En skolålder, som räknas från och med det kalenderår, under vilket barnet

fyller sju, till och med det, under vilket barnet fyller fjorton år, pekar

ju direkt på de sju skolår, vilka folkskolestadgan av år 1842 avsett.

Slutligen är det ju uppenbart, att i samma mån som det för närvarande

av vederbörande myndigheter kraftigt bedrivna och av riksdagen —

särskilt genom dess beslut av förra året — påyrkade arbetet på folkskolans

förbättring fortskrider, förutsättningarna för ett framgångsrikt arbete

i fortsättningsskolan även skola bliva gynnsammare.

Under alla förhållanden anser jag emellertid, såsom jag redan sagt,

att vår folkskolas allmänna tillstånd är sådant, att reformarbetet på fortsättningsskolan

redan nu kan med framgång upptagas.

För framgång i fortsättningsskolans arbete erfordras emellertid icke

blott att arbetet på vår folkskolas förbättrande oförtrutet pågår. Det erfordras

därjämte enligt min mening, att fortsättningsskolan själv noggrant

anpassas efter olika orters möjligheter och behov. Och den anpassning,

varom det här är fråga, måste iakttagas både när det gäller att välja

mellan den yrkesbestämda fortsättningsskolan och fortsättningsskolan av

mera allmän typ och när valet står mellan de olika typerna av den

förstnämnda formen av fortsättningsskolan. Jag anser mig här böra särskilt

understryka folkundervisningskommitténs tanke, att den fortsatta undervisningen

hos oss måste antaga olika grader av utveckling ifrån sådana,

som framträda i ersättningsskolans typ, upp till dem, som betecknas av

de högst utvecklade yrkesfortsättningsskolorna. Lika mycket som jag gillar

yrkessynpunkten såsom allmän princip för fortsättningsskolans arbete, lika

olyckligt skulle jag finna det, därest denna synpunkt för blotta likformighetens

skull komme att tillämpas på ett sätt, som ej stode i god överensstämmelse

med den utveckling folkskolan nått på olika orter, med de särskilda

orternas ekonomiska förhållanden eller där rådande allmänna åskådningssätt.

Av vad jag nu senast anfört framgår, att jag i huvudsak biträder vad

folkskolöverstyrelsen yttrat angående fortsatt undervisning för barn, som av
-

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Mnj:tu Nåd. Vrojmsiiion Nr Uti.

gå från folkskolan enligt § 48 i folkskolestadgan, ävensom för barn, som

åtnjutit undervisning i mindre folkskola.

1 detta sammanhang anser jag mig böra nämna, att jag i likhet

med de departeinentssakkunniga anser, att den av folkundervisningskommittén

föreslagna benämningen yrkesfortsättningsskola, såsom möjligen

missvisande, bör utbytas mot någon annan mera lämplig. För

min del ansluter jag mig i huvudsak till de sakkunnigas förslag, att för

nu ifrågavarande skolform helt enkelt använda benämningen fortsättningsskola

och att med avseende på de olika slagen av fortsättningsskolor genom

ett särskilt tillägg angiva deras egenart, t. ex. allmän fortsättningsskola,

yrkesbestämd fortsättningsskola, yrkesbestämd fortsättningsskola med

handelsundervisning o. s. v.

Av vad jag i det föregående anfört torde framgå, att jag i likhet

med folkundervisningskommittén anser, att fortsättningsskolans organisation

icke bör i detalj fastslås genom några allmänna författningsbestämmelser.

Väl böra de allmänna grunderna för skolans organisation i författningsväg

angivas, men det detaljerade utförandet av dessa, sådant det erfordras för

de olika orterna, bör lämpas efter därvarande förhållanden. Det bör därför

överlämnas åt de lokala skolmyndigheterna att avgiva förslag å den

eller de organisationsformer, som bäst lämpa sig för varje ort. Därvid

böra givetvis dessa myndigheter kunna påräkna råd och stöd såväl av

folkskolinspektörerna som av folkskolöverstyrelsen. Särskilt för sistnämnda

myndighet torde det bliva en viktig uppgift att sörja för att lämpliga

riktlinjer för fortsättningsskolans organisation, lämpade efter olika orters skiftande

förhållanden, utarbetas och tillhandahållas vederbörande skolstyrelser.

En synpunkt, som i fråga om dessa riktlinjer icke bör förbises, är

den av departementssakkunniga särskilt framhållna, att arbetet i fortsättningsskolan

bör ordnas så, att det kan bliva för de unga i möjligaste

mån vägledande i fråga om deras val av levnadsbana.

Vad beträffar de av folkundervisningskommittén och folkskolöverstyrelsen

föreslagna olika typerna av den yrkesbestämda fortsättningsskolan

har jag, utöver vad jag i det föregående därom kan hava anfört, intet

annat att erinra, än att jag anser, att särskild uppmärksamhet bör ägnas

åt att den kvinnliga ungdomens utbildning för det husliga arbetet i största

möjliga utsträckning må varda tillgodosedd. Skälen därtill har jag i det

föregående närmare angivit. I likhet med folkskolöverstyrelsen anser jag,

att det bör kunna uppställas såsom en fordran, vilken efter en viss över
-

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Folkunder
visnings
kommittén.

Huvud
ämnena.

Övriga

ämnen.

gångstid bör vara uppfylld, att inom varje skoldistrikt tillfälle på ett eller

annat sätt skall vara berett den kvinnliga ungdomen att erhålla undervisning

i husligt arbete.

2) Fortsättning sskolans undervisning spion.

Enligt nu gällande bestämmelser skola, så vida ej folkskolöverstyrelsen

därutinnan medgiver ändring, läroämnena i fortsättningsskolan

vara kristendomskunskap, modersmålet, räkning, geometri och teckning

samt, så vitt möjligt är, historia och naturkunnighet. Klart är, såsom

jag i det föregående redan framhållit, att den förändrade allmänna

karaktär, som fortsättningsskolan efter dess omorganisation skulle komma

att antaga, tillika innebär eu omläggning av dess ämneskrets.

De båda huvudpunkter, omkring vilka undervisningen skulle komma

att röra sig, nämligen yrkesarbetet och samhällslivet, hava föranlett folkundervisningskoinmittén

att låta fortsättningsskolans undervisning närmast

samla sig kring de båda huvudämnena arbetskunskap och medbor g arkunskap.

Det förra av dessa ämnen skulle hava till sitt särskilda syfte att främja

lärjungarnas duglighet i det praktiska arbets- och förvärvslivet och det

senare att befordra deras duglighet för det samhälleliga livet. Den

medborgerliga bildningsuppgiften innebär emellertid tillika ett krav på

främjande av lärjungarnas rent personliga utveckling samt på tillgodoseende

av deras behov av allmänbildning utöver det mått folkskolan

kunnat skänka. Med blicken härpå har kommittén såsom tredje huvudämne

föreslagit modersmålet.

Vad övriga ämnen beträffar, har kommittén undersökt, huruvida det

vore möjligt att å fortsättningsskolans undervisningsplan bereda utrymme åt

ett eller flera av ämnena kristendomskunskap, hälsolära och gymnastik.

Om ämnet kristendomskunskap yttrar kommittén:

Huruvida kristendomskunskap bör ingå i fortsättningsskolans läroplan skulle möjligen

kunna ifrågasättas. I utlandets efter yrkesfortsättningsskolans principer omlagda

fortsättningsskolor har kristendomskunskap i allmänhet icke upptagits som särskilt

läroämne. Det bör vidare ihågkommas, att lärjungarna i regel antingen samtidigt bevista

eller kort förut genomgått kofirmationsskolan och sålunda redan förvärvat eller

samtidigt förvärva det mått av kristendomskunskap, som varje svensk samhällsmedlem

anses i det minsta böra äga. Ävenledes må erinras därom, att fortsättningsskolans

mycket begränsade lärotid i sin mån ställer sig ogynnsamt mot tanken på upptagande

av ytterligare ett ämne i läroplanen.

Men å andra sidan kunna talande skäl åberopas för det ifrågavarande ämnets

förekomst i fortsättningsskolan. Denna skola får icke inskränka sin verksamhet till

att avse blott yrkesskicklighetens främjande eller meddelande av än så nyttiga kunskaper,

den måste söka främja lärjungens utveckling som människa, hans personlighets

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ''./(>. 167

utbildning, hans karaktärs daning. Och i arbetet för ett sådant syfte är det religiösa

momentet av väsentlig betydelse.

.... s^m åt'' ämnet kan anslås, måste emellertid under alla förhållanden bliva

jämförelsevis obetydlig. Detta bör dock icke hindra, att ämnet upptages i läroplanen.

Dåligt kommitténs åsikt bör nämligen kristendomskunskapen i fortsättningsskolan icke

vara ett läroämne i vanlig mening, ett kunskapsämne, vari bestämda lärokurser enligt

en viss fastställd läroplan skola genomgås och inhämtas. Tonvikten måste helt falla

på den ideella uppgiften, på undervisningens uppfostrande, karaktärsbildande syfte.

Och fattas kristendomsundervisningens uppgift på det sättet, kan dess syfte vinnas även

med eu kortare lärotid.

Med hänsyn till de olika synpunkter, som i denna fråga kunna göras gällande,

har kommittén emellertid icke velat göra kristendomsundervisningen på samma sätt

som de i det föregående omförmälda ämhena till ett i yrkesfortsättningsskolan obligatoriskt

läroämne utan ansett, att de kommunala skolmyndigheterna böra på denna punkt

äga en viss frihet, hör att likväl ämnets förekomst i undervisningen icke må bli beroende

av godtycke eller tillfälligheter, synes det vara ändamålsenligt, att ett eventuellt

beslut av kommunal skolmyndighet, att kristendomsundervisning icke skall i fortsättningsskolan

meddelas, med angiven motivering underställes överordnad myndighets provning

och avgörande. Den fråga det här gäller står uppenbarligen i ett mycket nära

samband med frågan om läroplanernas granskning och fastställelse. Kommittén ämnar

längre fram i detta betänkande föreslå, att fortsättningsskolornas läroplaner skola slutligt

prövas och fastställas av folkskolöverstyrelsen. Därav följer, att jämväl den speciella

jurövning och fastställelse, varom här är fråga, bör i sista hand tillkomma samma myndighet.

Enligt gällande normalplan ingår i den nuvarande fortsättningsskolans kristendomsundervisning

dels läsning i sammanhängande följd av någon hel" bibelbok eller avdelning,

dels ock läsning av Luthers lilla katekes till sammanfattning av den förut

genomgångna kursen i kristendomskunskap, dels slutligen en något fullständigare behandling

av läran om sakramenten. Vad de båda sista kursmomenten vidkommer,

anser kommittén, att dessa icke böra tillhöra den framtida fortsättningsskolans kristendomsundervisning.

Luthers lilla katekes ha ju lärjungarna redan i folkskolan genomgått

och inlärt, och läran om sakramenten, liksom den kristna trosläran över huvud, ingår

i den undervisning, som meddelas i konfirmationsskolan. Däremot bör bibelläsning

bliva ett huvudsakligt led i fortsättningsskolans hithörande undervisning. Härvid bör

väsentlig vikt läggas vid kärnpunkterna i den nytestamentliga sedeläran med tillämpning

på vår tids förhållanden. Urvalet av bibeltexter synes i enlighet härmed böra

ske framför allt med hänsyn till deras betydelse för det kristligt sedliga livet. Jämte

bibelläsningen torde även annan undervisning med religiöst och sedligt uppfostrande

syfte höra förekomma. Härvid tänker kommittén företrädesvis på skildringar av märkligare

religiösa personligheter från olika tider. Dylika skildringar äga otvivelaktigt ett

synnerligt värde just med hänsyn till fortsättningsskolans karaktärsbildande uppgift.

i ormen för undervisningen torde i de flesta fall böra vara läsning jämte samtal

om det lästa, framför allt när fråga är om de bibeltexter, som läggas till grund för

undervisningen. Stundom kan ock lärarens fria föredrag vara att förorda; särskilt blir

detta fallet vid de levnadsteckningar och kyrkohistoriska skildringar, som tänkts skola

komma att ingå i undervisningen.

Kommitténs förslag gar alltså ut pa att, därest icke i vederbörlig ordning

annorlunda beslutes, någon kortare del av lärotiden skall ägnas åt

kristendomsundervisning.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

I fråga om I till sold rctns ställning i fortsättningsskolans undervisningsplan

yttrar kommittén:

Då man i folkskolan givetvis nödgas inskränka hithörande undervisning till det

allra nödvändigaste, måste eu fortsatt undervisning i ämnet anses vara i hög grad

önskvärd. Med hänsyn till ämnets stora betydelse skulle det till och med kunna inägasättas,

om icke hälsolära borde i fortsättningsskolan upptagas som ett särskilt läroämne.

Kommittén har vid frågans övervägande kommit till den uppfattningen, att detta

icke vore lämpligt. Det huvudsakliga skälet härtill är, att den korta lärotid, som stål

till förfogande, nödväudiggör eu stark koncentrering av undervisningen och följaktligen

en begränsning i möjligaste män av ämnenas antal. Det syfte det gäller torde ock

kunna vinnas, om undervisningen i hälsolära* inordnas i de i det föregående omförmälda

läroämnen, med vilka denna undervisning närmast hör samman, med andra oid arbetskunskap

och medborgarkunskap. Den del av hälsoläran, som avser yrkets, d. v. s.

verkstadens och arbetets hygien, bör sålunda behandlas i samband med arbetskunskapen,

varemot undervisningen om bostadens hygien och den personliga hälsovården

lämpligast låta sig anknyta till undervisningen i medborgarkunskap, närmare angivet,

den del därav, som enligt kommitténs kursplansförslag skulle avse familjen.

I fråga om den personliga hälsovården är det ett moment, som särskilt påkallar

uppmärksamheten, nämligen den sexuella hygienen. Kommittén erkänner visserligen,

att fortsättningsskolans lärjungar i allmänhet nått den kroppsliga och andliga utveckling,

att de kunna anses mogna för och i behov av en undervisning om hithörande förhållanden,

men den framhåller starkt vanskligheterna vid anordnandet av sådan undervisning.

Denna ställer, särskilt när den gäller ynglingar och flickor i den tidiga ungdomsåldern,

stora anspråk på läraren i fråga om speciella kunskaper, auktoritet, takt

och förmåga. . .

Härtill kommer, att, om det över huvud taget är ömkligt, att undervisning och

uppfostran, så långt görligt är, individualiseras, detta i särskild grad torde galla den

undervisning och ledning, varom här är fråga, I varje fall måste det anses olämpligt,

att (i-ossar och flickor i den ifrågavarande åldern angående dylika ting undervisas gemensamt.

Med avseende på de många fortsättningsskolor, som äro eller bliva anordnade

som samskolor, skulle man därför nödgas uppställa den fordran, att, om sexuell

hygien över huvud skall upptagas i läroplanen, de båda könen vid undervisningen bärom

bleve skilda åt. Slutligen möter en svårighet även därutinnan, att flickornas hithörande

undervisning icke lämpligen kan anförtros åt manliga lärare eller gossarnas åt

kvinnliga. På detta område måste lärare och lärjungar uppenbarligen tillhöra samma

kön. Undantag från denna regel synes endast i det fallet böra medgivas, att skolan

för ifrågavarande undervisning lyckats förvärva en läkare med de erforderliga personliga

egenskaperna.

Kommittén finner det föreliggande spörsmålet synnerligen allvarligt och viktigt

och anser det för sin del önskligt, att från skolans sida något måtte göras till de

ungas upplysning och hjälp. Men med hänsyn till de svårigheter och vanskligheter,

som kunna vara förknippade med anordnande av dylik undervisning, har kommittén

likväl icke ansett sig böra upptaga den sexuella hygienen såsom särskilt kursmoment

i fortsättningsskolans läroplan. Då förutsättningarna för en verkligt god och gagnande

undervisning härom äro av så övervägande personlig natur, som i det föregående angivits,

synes det rent av otänkbart, att man skulle kunna göra ifrågavarande undervisning

obligatorisk. Endast där de nämnda förutsättningarna verkligen äro för han
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10!»

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr !)(>.

deri, bör därför sexuoll undervisning komma till stånd. I varje fäll är det, enligt

kommitténs åsikt, synnerligen angeläget, att även läraren i fortsättningsskolan ur den

synpunkt, som nu är i fråga, vakar över sina lärjungar ock att han, då omständigheterna

därtill föranleda, i individuella fall enskilt söker giva behövliga upplysningar

och förmaningar.

Vidkommande frågan om fortsättningsskolans befattning med ungdomens

fysiska utbildning framhåller kommittén följande:

Både ur synpunkten av lärjungarnas rent kroppsliga utveckling och ur allmän

uppfostringssynpunkt vore helt visst en fördel, om åt gymnastiken och idrotten kunde

givas en framträdande plats i skolans arbetsordning. Men tillika påpekas, att härför

ett avgörande hinder möter i den ytterst begränsade tid man har att räkna med

och att lärjungarnas fysiska utbildning även i bästa fall icke kan bliva mer än eu uppgift

vid sidan av de huvudsakliga.

Det synes icke vara möjligt att låta gymnastikundervisningen i fortsättningsskolan

erhålla den omfattning, som erfordras för att den skall medföra något nämnvärt resultat

med hänsyn till lärjungarnas fysiska utveckling, utan att den kommer att så väsentligt

inkräkta på den för huvudämnena behövliga lärotiden, att undervisningen i dem

bleve i hög grad lidande. En annan svårighet vid ordnandet av denna undervisning

är den allmänna bristen på ändamålsenliga gymnastiklokaler.

Om sålunda svårigheter av olika slag uppenbarligen äro för handen och om fortsättningsskolan

på detta område, även där förhållandena äro gynnsamma, icke kan giva

allt vad ungdomen behöver, bör den dock, enligt kommitténs mening, söka att i varje

fall giva vad den kan. Där lämpliga lokaler stå till buds och ett verkligt intresse

för saken finnes, bör det icke vara omöjligt att för förtsättningsskolans

lärjungar få till stånd undervisning i ordnad gymnastik. Helst

bör denna undervisning förläggas helt utanför den obligatoriska minimitiden, men med

den betydelse, som kommittén i det föregående tillerkänt gymnastiken, skulle kommittén

dock finna det olämpligt, om det förbjödes, att gymnastikundervisningen till någon del

inordnades i denna obligatoriska lärotid. Kommittén anser således, att, då omständigheterna

därtill föranleda, eu viss begränsad del av den minsta medgivna arbetstiden

må kunna användas även för gymnastikundervisning.

Vad angår idrottsövningar för fortsättningsskolornas ungdom, framhåller kommittén

som önskvärt, att sådana måtte komma till stånd allestädes, där förutsättningarna härför

äro för handen, men de böra dock icke under några förhållanden få inkräkta på

den minimiundervisningstid, som av kommittén föreslagits.

Med avseende på den fysiska uppfostran sammanfattar kommittén sitt

förslag sålunda:

Då omständigheterna därtill föranleda, må en viss begränsad del av

lärotiden kunna användas även för gymnastikundervisning.

Kommittén sätter i övrigt sitt hopp därtill, att den betydelsefulla

uppfostran, som gymnastiken, idrotten och den ordnade leken innebära,

skall i väsentlig mån komma att tillgodoses på frivillighetens väg, särskilt

genom av fortsättningsskolans lärare ledda fria sammanslutningar

bland de unga.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.)

22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Allmänna

grunder för

undervisningen.

Grunder för

undervisning

i arbetskunskap.

Kung!. MajUs Nåd. Proposition Nr 96.

Vidkommande kostnader för själva undervisningen i gymnastik och

idrott är kommittén av den meningen, att statsanslag härför bör inom

vissa gränser utgå enligt samma grunder som för den övriga undervisningen

i fortsättningsskolan.

Innan kommittén framlägger mera detaljerade förslag till undervisningsplaner

för olika typer av fortsättningsskolor, lämnar den en

allmän karaktäristik av de lärokurser, som enligt nämnda förslag böra genomgås

i fortsättningsskolans tre egentliga läroämnen. Härvid är, säger

kommittén, till en början att märka, att, liksom fortsättningsskolan i sin

organisation omedelbart ansluter sig till folkskolan, så böra ock kurserna

så läggas, att undervisningen skall kunna omedelbart bygga på och tillgodogöra

sig den undervisning, som i folkskolan meddelats. Särdeles angeläget

är, att denna synpunkt blir i de olika fallen i praktiken tillämpad,

så att läraren å ena sidan icke underlåter att anknyta sin undervisning

till folkskolekursen, men å andra sidan icke heller onödigt uppehåller

lärjungarna med repetitioner av sådant, som de redan äro förtrogna med.

Det gäller att — allt under det att sambandet med barnskolans undervisning,

i nödfall genom en eller annan kort repetition, upprätthålles — skrida

framåt till nya kunskapsförvärv. Det sagda har avseende såväl på den

teoretiska undervisningen som ock, i tillämpliga delar, på de praktiska

arbetsövningarna.

Ehuru lärokursen i arbetskunskap givetvis måste erhålla ett väsentligt

olika innehåll i olika typer av fortsättningsskolor, hindrar detta icke, att

det olikartade innehållet kan och bör i de olika slagen av skolor betraktas

och tillrättaläggas efter i stort sett enahanda synpunkter. Om dessa yttrar

kommittén:

De huvudsynpunkter, som vid hithörande undervisning alltid böra beaktas, äro

dels det ifrågavarande yrkets naturlära och teknik, dels dess ekonomi. I vissa slags

fortsättningsskolor blir det även av betydelse, att uppmärksamheten riktas på yrkets

hygien, så att de unga arbetarna undervisas om vad de ha att iakttaga för att icke

genom eller under arbetet taga skada till sin hälsa. Vidare har närings- och yrkeslagstiftningen

så stor omedelbar betydelse för en del yrken, att det synes ändamålsenligt,

att undervisning meddelas om de viktigaste dithörande författningsbestämmelserna.

Slutligen kan det i många fall vara ägnat att öka lärjungarnas intresse för

yrkesarbetet, om några korta meddelanden lämnas dem rörande detta arbetes geografi

och historia.

I enlighet med det ovan sagda skulle arbetskunskapen i jordbruksbygdernas fortsättningsskolor

komma att till sin ena huvuddel avse jordbrukets naturlära, företrädesvis

kunskapen om åkerväxterna och husdjuren, samt den ifrågavarande näringsgrenens

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition AV l)G.

teknik, allt naturligtvis i flen mycket begränsade omfattning, som hänsynen till lärjungarnas

ålder och förkunskaper samt den korta lärotiden in. in. påkallar. Undervisningen

skulle alltså komma att röra fjig exempelvis om åkerjorden, dess avdikning

och bearbetning, om de odlade åkerväxterna, dessas sådd, behandling under växttidon,

skörd, bärgning och förvaring samt härför erforderliga redskap ocli maskiner, om ogräs

och växtsjukdomar, om de viktigaste husdjuren och deras skötsel, om mjölken och dess

behandling samt om skogen och dess vård. Lärjungarna skulle också övas mod sådan

ritning, som är av betydelse för jordbrukare, såsom uppgörande av eu eller annan

enkel ritning till någon byggnad, samt med några lättare fältmätningsövningar.

Till sin andra huvuddel skulle ämnet komma att avse jordbrukets och jordbrukarhemmets

ekonomi. Visserligen bör den ekonomiska synpunkten spela in redan vid den

undervisning, som mera omedelbart sysslar med jordbrukets naturlära och teknik, bland

annat på det sättet att den i många fall blir bestämmande vid urvalet av hithörande

lärostoff, men därjämte måste särskild tid avsättas för en undervisning, som mera direkt

riktar sig på det ekonomiska. Detta blir så mycket behövligare, som många av lärjungarna

i en framtid själva bliva jordbrukare eller ledare av jordbruksarbete. Så

böra exempelvis jordbruksprodukternas avsättningsmöjligheter och vad därmed närmast

sammanhänger samt förenings- och försäkringsväsendet på lanthushållningens område

komma på tal vid undervisningen. Hit höra också övningar i jordbruks- och hushållsbokföring

samt i sådana praktiska beräkningar, som äro av värde för en jordbrukare,

såsom beräkningar rörande jordens utdikning och behandling i övrigt, gödningsämnenas

sammansättning och pris, utsäde och skörd, husdjurens utfodring, skogens avkastning

o. s. v. Av vikt är härvid, att ej mindre de särskilda bokföringsposterna än ock alla

uppgifter om pris, mått och vikt m. m. i möjligaste mån motsvara verkligheten, så att,

på samma gång som lärjungarnas räknefärdighet uppövas, också deras insikt i yrkets

ekonomiska villkor främjas. I samband med bokföringen böra lärjungarna erhålla kännedom

om det viktigaste rörande post-, telegraf- och järnvägsförsändelser samt övas

att ifylla vanligen förekommande blanketter.

Slutligen torde dels jordbrukets allmänna betydelse kunna i korthet påvisas, dels

ock, i den mån tiden medgiver, några meddelanden av större intresse för ungdomen

lämnas rörande jordbruksnäringens utveckling i vårt fädernesland.

På den egentliga landsbygden måste i de allra flesta fall fortsättningsskolorna

bliva samskolor. Däri ligger, synes det, knappast någon olägenhet, då jordbrukarhemmens

kvinnor dela männens intressen och jämväl ofta, särskilt vad småbruken vidkommer,

deltaga i arbetet. Kommittén har därför givit lärokursen i hithörande skolors

arbetskunskap ett sådant innehåll, att det i stort sett bör kunna lämpa sig för lärjungar

av bägge könen. Visserligen kunna i åtskilliga fall, t. ex. i fråga om de beräkningar

och ritövningar, som i skolorna böra förekomma, olika uppgifter med fördel tilldelas

gossar och flickor, men i det väsentliga torde dock undervisningen kunna vara lika för

alla lärjungar. År det för flickorna så väl ordnat, att de erhålla särskild undervisning

i husligt arbete (huslig ekonomi eller kvinnlig slöjd), bör för dem den här föreslagna

kursen i arbetskunskap i erforderlig grad minskas.

Jämväl i de industriella fortsättning sskolorna samt hantverksf''ortsättning sskolorna

skola lärjungarna i första hand sysselsätta sig med yrkets naturlära och teknik.

Det gäller sålunda att bibringa dem någon materialkännedom; att lära dem något om

varifrån råvaran erhålles, huru den framställes och bearbetas till arbetsmaterial, vilka

egenskaper detta bör ha, hur det lämpar sig för olika ändamål o. s. v. Vidare har

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 96.

undervisningen att taga i sikte de viktigaste verktygen och arbetsmaskinerna samt deras

användning. I samband härmed böra lärjungarna meddelas undervisning i sådana

elementära delar av mekaniken och fysiken, som ha omedelbar tillämpning på de verktyg,

maskiner och maskindelar, som lärjungarna i fabriken eller verkstaden dagligen

ha för ögonen. Även några av de viktigaste arbetsprodukterna, deras egenskaper och

användning böra bli föremål för undervisning. Genom övningar i fackligt ordnad teckning

böra lärjungarna kunna förvärva ej allenast förmåga att uppfatta enklare arbetsritningar

utan ock någon färdighet att själva avbilda enklare föremål både på fri hand

och med tillhjälp av vanliga ritinstrument.

Ur ekonomisk synpunkt har undervisningen i dessa skolor till uppgift ej mindre

att i allmänhet söka utveckla den unge industriarbetarens och hantverkslärlingens sinne

för sparsamhet och omtanke i förvaltandet av inkomst än ock att, i den ringa mån

det är möjligt, giva dem någon inblick i deras respektive yrkens ekonomiska villkor.

För det ändamålet böra lärjungarna övas med räkneuppgifter, som avse dels arbetarens

och arbetarhemmets ekonomi, dels den industri eller det hantverk, varom i varje fall

är fråga. I sistnämnda hänseende böra förekomma beräkningar, exempelvis om verkstaden,

dess utrymme, upplysning och uppvärmning, om verktyg och maskiner, om

materialkostnader och arbetslöner (timpenning och ackord) m. m. Den enklare bokföring,

som även i dessa skolor bör förekomma, måste givetvis få en olika omfattning

allt efter beskaffenheten av det yrkesarbete, varåt lärjungarna ägna sig. I samband

med bokföringsarbetet böra lärjungarna även i dessa skolor erhålla undervisning dels

om det viktigaste rörande post-, telegraf- och järnvägsförsändelser samt eventuellt förtullning,

dels ock om sättet för ifyllande av vanligen förekommande blanketter.

Vidare bör uppmärksamheten i de ifrågavarande skolorna riktas på yrkenas hygien.

I det avseendet bör undervisas dels om verkstadens hygien i enlighet med lagen

om arbetarskydd, dels ock om sådana omständigheter, som inverka på arbetsförmågan,

såsom sömn, vilostunderna under arbetsdagen, söndagsvila, kroppsrörelse i det fria,

nykterhet, arbetsdräkt och arbetsställning m. in., varjämte lärjungarna böra upplysas

om vad de ha att iakttaga i fråga om tuberkulos och andra smittosamma sjukdomar.

Slutligen torde några meddelanden kunna lämnas även om yrkenas utveckling och

nuvarande ställning i vårt land.

Där praktiskt arbete förekommer antingen i skolverkstad eller i annan verkstad,

men så ordnat att det kan sättas i förbindelse med skolundervisningen, där bör också

den övriga undervisningen i möjligaste mån ansluta sig till detta arbete. Lättast torde

en dylik anslutning av den teoretiska undervisningen till den praktiska låta sig genomföra

i fråga om sådana ämnen som fackritning och räkning.

I det slags fortsättningsskolor, varom nu är fråga, torde i många fall lärjungar

från två eller flera yrken komma att undervisas tillsammans. Undervisningen måste

då komma att i mycket röra sig mera om det för de olika yrkena gemensamma, än

om det för vart och ett särskilt utmärkande. I vissa fall torde dock individualisering

kunna ske, t. ex. genom anordnande av gruppundervisning, så att undervisningen i

vissa stycken blir lika för alla lärjungar, i andra däremot olika för lärjungar, tillhörande

skilda yrken.

Då handelsyrket, till skillnad från andra yrken, alltigenom har karaktär av ekonomisk

verksamhet, komma i handelsfortsättningsskolorna de yrkestekniska och yrkes
-

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:t^ Nåd. Proposition Nr ''JO.

ekonomiska riktlinjerna för undervisningen att i stort sett sammanlöpa. Som utgångspunkt

för undervisningen lämpar sig i flera hänseenden bokföringen, i vilken ämnesgren

lärjungarna böra få genomgå en kurs i detaljhandelsbokföring med tillhörande

brev och andra affärsskrivelser. I samband härmed torde det viktigaste om post-,

telegraf- och järnvägsförsändelsor samt förtullning kunna bli föremål för undervisning,

varjämte några lättfattliga notiser av större betydelse ur handelsläran och handelslagstiftningen

böra meddelas. I närmaste anslutning till bokföringen och vad därmed

sammanhänger bör övas räkning. Denna, som i handelsfortsättningsskolorna givetvis

måste tillerkännas ett jämförelsevis stort utrymme,.bör i möjligaste mån drivas som

handelsräkning och följaktligen avse bland annat mynt, även viktigare utländska sådana,

samt mått och vikt jämte dithörande beräkningar, inköps- och försäljningspris, vinstock

förlustberäkningar, ränta och diskont m. m. I de flesta fall torde lärjungarna vid

inträdet i skolan icke äga så stor färdighet i den allmänna aritmetiken, att egentliga

handelsräkningsuppgifter kunna redan frän början med fördel föreläggas dem. Ändamålsenligt

synes därför vara att först låta dem i korthet repetera de fyra räknesätten

i hela tal och decimalbråk, med syfte särskilt att deras färdighet i snabb räkning

måtte uppövas. Av betydelse är vidare, att lärjungarna emellanåt få göra överslagsräkningar

och såmedelst bland annat vänjas att kontrollera riktigheten av ett vunnet

räkneresultat. Huvudräkning bör, så ofta den kan anses lämplig, komma till användning.

Till handelsyrkets teknik hör på visst sätt även välskrivningen. Undervisning

häri, innefattande även rubrikstil, bör fördenskull meddelas. För att särskild tid härför

icke i nämnvärd män må behöva tagas i anspråk, synes det lämpligt, att välskrivning

övas framför allt vid de skriftliga arbeten, som tillhöra kursen i modersmålet

samt vid bokföringen.

Såsom motsvarighet till vad i det föregående betecknats som yrkets naturlära

torde handelsfortsättningsskolans lärjungar böra bibringas någon kännedom om de

brukligaste handelsvarorna, särskilt med hänsyn till i handeln ofta förekommande förfalskningar.

Härvid böra varuprov förevisas och, då så behöves, även experiment

anställas.

I den mån tiden medgiver, kunna också några meddelanden av större intresse ur

handelns geografi och historia lämnas.

Då undervisningen därtill osökt giver anledning, bör förpliktelsen av redbarhet i

handel inskärpas och betydelsen för handelsmannen av precision i alla affärsförhållanden

framhållas.

I vissa städer, särskilt sådana som ha livligare förbindelse med utlandet, torde

åtminstone eu del av handelsfortsättningsskolans lärjungar ha behov av undervisning

jämväl i något främmande språk. Där förhållandena sådant påkalla och medgiva, må

därför, enligt kommitténs mening, elementära kurser i exempelvis tyska eller engelska

språket kunna inordnas i fortsättningsskolans undervisning. Deltagandet i dessa kurser

bör dock vara frivilligt från lärjungarnas sida, och kurserna synas böra förläggas helt

utanför den lärotid, kommittén tänkt sig som obligatoriskt minimum för samtliga fortsättningsskolor.

I sådana fortsättningsskolor för kvinnlig ungdom, som avse utbildning för det

husliga arbetet, bör syftet med undervisningen i arbetskunskap vara att bibringa lärjungarna

några av de viktigaste förutsättningarna för att kunna sköta ett hem. Teoretiska

kunskaper äro härvid otvivelaktigt av värde och synas under alla omständig
-

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

heter böra meddelas. Men eu undervisning om hithörande förhållanden utan samtidig

övning i sådana arbeten och sysslor, som förekomma i ett hem, lämnar icke synnerligen

varaktigt resultat. Det måste därför anses i hög grad önskvärt, att praktiskt

arbete upptages å läroplanen. Detta skulle helst bestå både i de för ett hem nödvändiga

sömnadsarbetena och i vanliga hushållsgöromål.

Där man nödgas inskränka det praktiska arbetet till sömnadsarbete, synes det

ifrågavarande arbetet böra bestå dels av enklare linne- och klädsömnad, dels ock av

lagnings- och ändringsarbeten. Där förhållandena medgiva upptagandet av hushållsgöromål

på läroplanen, måste sömnadsarbetena inskränkas till de för ett hem allra

nödvändigaste, såsom lagnings- och reparationsarbeten, i bästa fall med tillägg av antingen

enkel linnesömnad eller enklare klädsömnad. Hushållsgöromålen böra utgöras

av enklare matlagning, bakning, rengöringsarbeten m. m. I alla de olika slagen av

praktiskt arbete bör undervisningen syfta till att småningom vänja lärjungarna vid att

med ordning och raskhet på egen hand utföra arbetet.

Till de praktiska arbetsövningarna har den teoretiska undervisningen att söka

anknytning. I anslutning till matlagningen kan alltså lämpligen undervisas om födoämnena,

deras ursprung, beredning, näringsvärde och pris m. in. Till sömnadsarbetet

kunna anknytas dels vissa upplysningar om klädedräkten, såsom om olika tygers pris

och hållbarhet, om klädedräktens ändamålsenlighet och prydlighet m. m., dels ock övningar

i ritning av mönster till klädesplagg samt teckning av mönster för prydnadssöm,

varvid svenska allmogemönster lämpligen kunna tjäna som förebilder.

Om över huvud taget undervisning i hälsolära har en viktig plats att fylla i fortsättningsskolan,

gäller detta i all synnerhet de kvinnliga fortsättningsskolorna, då det

givetvis är till stor fördel för hemmet, att den, som skall sköta detsamma, känner till

det nödvändigaste i fråga om hälso- och sjukvård. Flickorna böra fördenskull få lära

sig ej allenast det viktigaste om den personliga hälsovården utan ock något om späda

barns vård, om sjukvård i hemmet, om den första hjälpen vid olycksfall o. s. v., varjämte

bostaden och dess hygien böra göras till föremål för undervisning.

Ej minst viktigt är, att det husliga arbetet belyses med hänsyn till hemmets ekonomi.

Lämpligt synes därför vara, att lärjungarna övas med till hushållet hörande

beräkningar, såsom angående årsinkomstens fördelning på de olika utgiftsposterna i

större och mindre familjer, köp i större poster och köp i småposter, matordningar till

visst pris per vecka och månad ävensom med enkel hushållsbokföring. Även hemslöjdens

betydelse, ej minst i ekonomiskt avseende, torde särskilt i detta slags fortsättni

ngsskolor böra påpekas.

Av den nu lämnade översikten över arbetskunskapens allmänna innehåll

i olika slag av fortsättningsskolor torde, säger kommittén, framgå,

att undervisningen i detta ämne bör vara ägnad att åt lärjungarna giva

vad som i det föregående kallats en begynnande fackbildning. Det torde

vidare vara klart, att kommittén varit angelägen om att denna fackbildning

icke måtte bliva ensidig. Det är icke uteslutande kännedomen om

och övningen i tekniken allra minst blott i en eller annan detalj, icke

heller uteslutande den yrkesekonomiska insikten kommittén velat främja

utan bådadera i förening. Härigenom ävensom genom de övriga synpunkter,

som vid undervisningen skola beaktas, har kommittén velat vinna,

ej mindre att lärjungarna genom och under utbildningen för yrket eller

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kuufjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ''JO.

levnadskallet måtte få så att stiga eu allmän intellektuell träning, än oek

att dem måtte bibringas kunskaper och färdigheter, som hava betydelse ej

blott för yrket, utan även för allmänbildningen.

Undervisningen i medbortjarkunskap bör — framhåller kommittén

— framför allt avse att stärka de ungas känsla av samhörighet med och

ansvar gent emot andra. Det gäller att för lärjungarna klargöra, huru de

såsom samhällsmedlemmar ha intressen, gemensamma med andras, huru

dessa tillvaratagas och främjas, huru den enskilde såsom samhällsmedlem

har både förmåner och plikter m. in., allt i syfte att, i den mån det för

skolan är möjligt, bidraga till att uppfostra de unga till att var på sin

plats med intresse och ansvarskänsla göra sin insats i det samhälleliga

livet. Om denna undervisning yttrar kommittén vidare:

Utgångspunkt för undervisningen blir det samfund, som är grundvalen för hela

samhällsbyggnaden, familjen. Skall man över huvud taget kunna främja de ungas

utbildning till dugliga samhällsmedlemmar, lärer det i första hand bliva nödvändigt,

att man söker befordra deras utveckling till goda familjemedlemmar. Ty just som medlem

i det lilla samhället, familjen, är det framför allt som människan skall uppfostras

till att fylla sin uppgift som medlem i det stora samhället. Angeläget blir därför, att

lärjungarna få ett starkt intryck av vad ett gott hem är och betyder ej minst för

barnens uppfostran och att det göres klart för dem, vilka arbetsuppgifter de särskilda

familjemedlemmarna ha för hemmets bestånd, förkovran och trevnad. Härvid erbjuda

sig osökta tillfällen att tala om betydelsen av ett rätt förhållande mellan föräldrar och

barn och mellan syskonen inbördes och särskilt om det hänsynstagande till varandra,

som åligger medlemmarna av en familj, om hemmets ekonomi, i den mån dylik undervisning

icke ingått i arbetskunskapens lärokurs, om vikten av sparsamhet, om hemmets

ordning och hygien, om nykterhetens betydelse o. s. v. I fråga om hygienen bör undervisas

dels om bostadens hygien, såsom om betydelsen av frisk luft, av ljus och renlighet

m. m., dels ock om vissa förhållanden, som röra den personliga hälsovården.

Från familjen ligger det nära till hands att föra tanken över till de personer utom

familjekretsen, med vilka denna eller dess enskilda medlemmar oftast komma i beröring,

umgängeskretsen, grannarna. (Det kan då vara skäl att erinra de unga t. ex.

om det gagn och den trevnad ett gott grannskap kan medföra samt om de förpliktelser

av ömsesidig hänsyn och hjälpsamhet, som åligga grannar).

Härmed vinnes en naturlig övergång till undervisningen om de samhällen, som

utgöras av kommunen och församlingen. Under anknytning i möjligaste mån till

sådana anordningar och institutioner, som äro för lärjungarna bekanta, bör undervisningen

här till en början avse de för kommunens och församlingens medlemmar gemensamma

intressena, såsom religionsvården, skolundervisningen och barnavården, fattigvården

och hälsovården m. m. Uppgiften är att klargöra, vilka dessa intressen äro,

samt att utreda, huru de tillvaratagas och främjas. Det blir då tillfälle att tala om

kommunens självstyrelse och organen härför och om den kommunala rösträtten. Tillgodoseendet

av de gemensamma behoven kräver utgifter, vartill de enskilda i mån av

tillgångar måste bidraga. Detta påkallar en undervisning om den kommunala beskattningen.

I samband härmed böra lärjungarna få lära sig även något om självdeklarationen.

Grunder för

undervisning

i medborgarkunskap
-

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Så vidgar sig synkretsen vidare till att omfatta även de större samhällena: kyrkan

och staten. Om bådadera behöva lärjungarna undervisning. I kursen bör därför

ingå undervisning om kyrkostyrelse och kyrklig verksamhet, om medborgarförmåner

och medborgarplikter, om statsmaktens fördelning, om konungen och statsrådet, om

riksdagen, om rösträtt och valbarhet, om skatteväsendet, om försvaret och värnplikten,

om länsförvaltningen, om rättskipningen o. s. v.

I stort sett blir undervisningen i medborgarkunskap lika i alla fortsättningsskolor.

Klart är emellertid, dels att behandlingen av vissa delar av ämnet måste bliva olika i

olika skolor, dels att ämnet även innehåller åtskilligt, som kan böra förekomma i t omliga

fortsättningsskolor men däremot icke i andra. Så synes det självfallet, att exempelvis

undervisningen om organen för kommunens självstyrelse måste bliva en annan

i stad än på landsbygd. Detsamma gäller i viss mån även rättskipningen. Vidare

behöva lärjungarna i jordbruksbygdernas fortsättningsskolor iå veta något om anstalter

för lanthushållningens främjande, såsom hushållningssällskap, undervisningsanstalter för

jordbrukare in. m. I lärokursen för de industriella samt hantverksfortsättningsskolorna

bör ingå något om yrkes- och arbetarlagstiftningen samt om skolor och anstalter för

fortsatt yrkesutbildning. Likaså böra handelsfortsättningsskolornas lärjungar få upplysning

om skolor och anstalter för fortsatt utbildning i handelsyrket. I fortsättningsskolorna

för kvinnlig ungdom tarvas undervisning om husmoderskallets betydelse, om

anstalter för utbildning i olika slag av kvinnlig verksamhet, om det som särskilt rör

kvinnornas ställning, rättigheter och skyldigheter som medborgare i samhället o. s. v

Grunder för

undervisning

i modersmålet.

Fortsättningsskolans ideella och allmänbildande karaktär bör — yttrar

kommittén — komma till synes bland annat därigenom, att modersmålet

får intaga en viktig plats i dess undervisningsplan.

Såsom företrädesvis tjänande det ideella syftet anbefaller sig läsning av värdefull

och intresseväckande litteratur av svenska författare. Kommittén tänker härvid närmast

på sådan modern skönlitteratur, som motsvarar de nämnda fordringarna, men

även annan värdefull litteratur, ägnad att intressera lärjungarna, bör givetvis kunna

ifrågakomma. Vid tillgodoseendet av de ungas behov av nöjesläsning gäller det att

söka leda detta behov in på sunda banor och sålunda uppodla smaken för en god förströelseläsning.

På grund av lärotidens starka begränsning kan det slags läsning, varom

här är fråga, uppenbarligen icke förekomma i någon större omfattning å lärorummet,

men kommittén har tänkt sig, att läsningen delvis skulle kunna förläggas till hemmet.

Även till den praktiska bildningsuppgiften kan läsningen taga hänsyn, i det att

jämväl sådana stycken läsas, som nära ansluta sig till lärokursen i arbetskunskap,

alltså skildringar ur jordbrukslivet, det industriella eller ekonomiska livet o. s. v. Önskligt

är, att urvalet härvid sker på ett sådant sätt, att lärjungarna få göra bekantskap

med en eller annan av de mera betydande märkesmännen på de olika arbetsområdena,

särskilt inom vårt eget land. I de kvinnliga fortsättningsskolorna erbjuda sig som

lämpliga ämnen även skildringar av märkligare kvinnors liv och arbete.

I fråga om de skriftliga övningarna kommer av naturliga skäl det praktiska

livets krav att i avsevärd mån bliva bestämmande för övningarnas natur.

Det gäller nämligen att öva lärjungarna med uppsättande av sådana skrivelser,

som förekomma i det praktiska livet, såsom räkningar, kvitton, rekvisitioner, annonser,

fullmakter, ansökningar, affärsbrev m. m. Åt somliga av dessa skrivelser kan med

fördel givas formen av den brevväxling, som är förbunden med platsansökning eller

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

med uppgörandet av en affär eller dylikt. I samband med de nämnda övningarna bör

lär iren icke underlåta att erinra lärjungarna om vikten av noggrannhet vid upprättande

och vidimering av avskrifter och om faran av att tanklöst sätta sitt namn på en

handling. Ej minst vid den skrivning, varom här är fråga, har undervisningen att

fullfölja jämväl det syttet att uppnjälpa sådana brister i fråga om rättstavning, interpunktion

m. m., som ännu förefinnas hos lärjungarna. Eu mera personlig synpunkt

bör anläggas vid den uppsatsskrivning, som kan förekomma även i fortsättningsskolan,

ehuru den där givetvis måste få eu mycke begränsad omfattning.

Kommittén framlägger även, såsom jag förut (sid. 77) nämnt, förslag

till undervisningsplaner för olika typer av fortsättningsskolor »i syfte att

genom dem giva exempel på det material, som över huvud bör komma

till användning i de olika skoltyperna».

Beträffande frågan om undervisningstidens lämpligaste fördelning mellan

de särskilda läroämnena torde det — säger kommittén — vara klart, att

en för alla fortsättningsskolor passande enhetlig timplan icke låter sig

uppställa. Skiljaktigheter härutinnan påkallas med nödvändighet av olikheterna

i fortsättningsskolans organisatoriska anordning.

Dock torde vissa allmänna anvisningar i fråga om den ändamålsenligaste

timfördelningen kunna och höra givas. Arbetskunskapen kräver

under alla förhållanden det ojämförligt största timantalet. Kommittén

anser, att åt detta omfattande och innehållsrika ämne i regel bör anslås,

då undervisningen är uteslutande teoretisk, omkring hälften, eller, då den

jämväl omfattar praktiskt arbete, omkring två tredjedelar av fortsättningsskolans

hela lärotid. Medborgarkunskapen, som bör få en betydligt mindre

omfattning, torde i regel kunna åtnöjas med ett timantal, som utgör lägst

en tiondel, högst en sjättedel av hela undervisningstiden. Modersmdlsundervisningen

torde, särskilt med hänsyn till de skriftliga övningarna, i

regel påkalla en något längre undervisningstid än medborgarkunskapen.

Enligt kommitténs mening bör åt densamma anslås lägst en sjättedel,

högst en fjärdedel av undervisningstiden. Beträffande den kristendomsundervisning,

som förekommer i fortsättningsskolan, anser kommittén, att

för densamma intill en tolvtedel av lärotiden bör förbehållas.

De nu lämnade anvisningarna avse skolor av den egentliga yrkesfortsättningsskolans

typ. I många fall kan dock, såsom redan nämnts,

undervisningen icke direkt inriktas på något visst yrke-arbete utan måste

få en mera allmän läggning. I dylika fall bör timfördelningen givetvis

bliva en annan än den här föreslagna, och särskilt torde åt modersmålet

böra tillmätas ett större timantal, än ovan nämnts.

Då timfördelningen i mycket blir beroende av den organisatoriska

anordningen och denna återigen av ortens näringsförhållanden, synes det

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 höft. (Nr 96.) 23

Undervisningsplaner

för olik a typer

av fortsättningsskolor.

Timplanen

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Myndig
heterna.

Om de föreslagna

huvudämnena

i den

yrkesbestämda

fortsättningsskolan.

Om kristendomskunskapens

ftidning

i fortsättningsskolan.

kommittén rimligt, att åt de lokala skolmyndigheterna tillerkännes eu

viss, ej alltför begränsad frihet vid timplanernas upprättande.

De av myndigheter m. fl. avgivna yttrandena inlåta sig i de flesta

fall icke på detaljkritik av kommitténs förslag rörande undervisningsplanen.

I fråga om de föreslagna huvudämnena i den yrkesbestämda fortsättningsskolan:

arbetskunskap, medborgarkunskap och modersmålet, äro de

flesta av de hörda myndigheterna ense med kommittén däri, att dessa

ämnen hava sin givna plats vid ifrågavarande skola.

Beträffande undervisningen i ämnet arbetskunskap betona departementssakkunniga,

såsom jag redan nämnt, att förutsättningarna för införande av verkstads- och

hantverksarbete endast mera sällan torde förefinnas. Då det emellertid som bekant

finnes bygder, i vilka ett visst bestämt hantverk, t. ex. skomakeri, skrädderi eller snickeri,

är så gott som allenahärskande, kan det antagas, att man där, ävensom på andra

platser med tillräckligt antal lärjungar från samma yrke, finner lämpligt att begagna

sig av fortsättningsskolan för att meddela ungdomen en förberedande utbildning i detta

yrke. I regel torde dock den undervisning i arbetskunskap, som kommer att meddelas

i fortsättningsskolan, endast bliva vad folkundervisningskommittén kallar teoretisk

undervisning. Den bör med andra ord vara en undervisning om grunderna för yrkets

teknik, om de verktyg och hjälpmedel, varav det betjänar sig, om råvarorna och deras

ursprung, om arbetsprodukternas betydelse och deras spridning i marknaden samt dessutom

undervisning i de delar av naturkunnigheten, som ha största betydelsen för yrket,

i räkning, bokföring och fackritning med tillämpning på yrket, i yrkeshygien, i vissa

delar av närings- och arbetslagstiftning samt i yrkets historia. Även de nationalekonomiska

synpunkterna böra vid denna undervisning framhållas.

Fortsättningsskola i anslutning till husligt arbete bör givetvis överallt, där icke

särskilda omständigheter föranleda undantag, begagna sig av skolkök för att meddela

praktisk undervisning i matlagning.

I ett ganska stort antal av de inkomna yttrandena är den ställning

kommittén velat giva kristendomsämnet i fortsättningsskolan och i vissa

fall även karaktären av den kristendomsundervisning kommittén i fråga

om denna skola åsyftat föremål för uttalanden i ena eller andra riktningen.

Över de i frågan gjorda utlåtandena skall jag här lämna en kortfattad

översikt.

Att kristendomsämnet måtte tillförsäkras en obligatorisk ställning i fortsättningsskolan

yrkas med mer eller mindre utförlig motivering av bland andra Stockholms

stads konsistorium, domkapitlen i Linköping, Skara, Västerås och Karlstad, vidare

av länsstyrelsen i Västerås, av lärarkollegiets majoritet vid folkskolesemmariet i Linköping,

av rektorerna vid folkskolesemmarierna i U]jpsala och Kalmar samt ytterligare

av centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen och av svenska folkskolans

vänners förvaltningsråd, av folkskolestyrelserna i Linköping, Kalmar, Lund och Götelorg

samt av ett antal kretsar inom Sveriges allmänna folkskollärarförening.

opaginerad Kontrollera mot PDF

171»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Å andra sidan finner man ock yttranden, som gå ut på att kristendomsundervisning

knappast borde anses tillhöra fortsättningsskolan. I sådan riktning uttala sig

länsstyrelsen i Gävleborgs län, Blekinge läns hushållningssällskap, svenska läkarsällskapets

sektion för skolhygien samt lärarpersonalen vid folkskolorna i Kristianstad.

Folkskolinspektören Klint i Visby stift, till vars uttalande domkapitlet i Visby ansluter

sig, yttrar, att det synes honom hava varit klarare linjer, om kommittén, med större tillit

till vårt svenska kyrkoväsens karaktärsdanande arbete, hade begränsat fortsättningsskolans

uppgifter och anspråk till mera fackmässig yrkesundervisning och medborgarkunskap.

För ämnets förekomst i fortsättningsskolan men med annan form för avgörandet

om dess upptagande i särskilda fall uttala sig seminariekollegerna i Karlstad och

Göteborg. Det förra kollegiet yrkar, att kristendomsundervisningen må kunna förekomma,

sedan folkskolöverstyrelsen på förslag av de lokala skolmyndigheterna därom

beslutat, och det senare anser, att frågan om upptagandet eller uteslutandet av kristendomskunskapen

torde kunna överlåtas åt allenast de lokala skolmyndigheternas beslut.

Folkskolinspektörerna Karlgren, Torbiörnsson, J. A. Franzén och Renvall uttala

den tanken, att undervisningen i kristendomskunskap i fortsättningsskolan lämpligen

skulle kunna infogas som led i undervisningen i medborgarkunskap. Domkapitlet i

Karlstad ansluter sig till samma tanke, och i liknande riktning yttrar sig även folkskolinspektören

Fridén.

Med avseende på den läggning, som kommittén velat giva åt undervisningen i

kristendomsämnet, göras från några håll anmärkningar. Domkapitlet i Uppsala framhåller

sålunda önskvärdheten av att undervisningen sä anordnas, att lärjungarna få eu

mera sammanhängande bild av den kristna kyrkans utveckling, och i denna riktning

uttalar sig även seminariekollegiet i Linköping. Att undervisningen måtte meddelas

efter en given läroplan och på det sätt, att den bibringar ett bestämt kunskapsmått,

yrkas av domkapitlen i Skara och Västerås, vidare av folkskolestyrelsen i Borås och

centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen.

Däremot utvecklar biskop Ullman i särskilt yttrande åsikter om kristendomsundervisningens

i fortsättningsskolan uppgift och anordning, som i stort sett överensstämma

med kommitténs tankegång. Domkapitlet i Linköping tänker sig ämnet »behandlat

ungefärligen så, som kommittén tänkt sig». Svenska folkskolans vänners förvaltningsråd

har »intet att invända mot den art av kristendomsundervisning, som kommittén förordar».

Strängast bedömes kommitténs förslag beträffande arten av fortsättningsskolans

undervisning i kristendomskunskap i Göteborgs domkapitels utlåtande. Domkapitlet

fruktar, att med den frihet, som kommittéförslaget innebär med avseende på ämnets

behandling, ingen garanti vinnes för att undervisningen blir efter evangelisk lutherska

grundsatser tillfredsställande, och finner, att kristendomsämnet hellre bör utgå ur fortsättningsskolans

undervisning än upptagas på sätt kommittén föreslagit. Om däremot

undervisningen på rätt sätt anordnas, synas domkapitlet alla skäl tala för att det upptages

i fortsättningsskolan som självständigt läroämne.

Vidare är angående de om kristendomsundervisningen i fortsättningsskolan avgivna

yttrandena att nämna, att domkapitlen i Uppsala och Linköping uttrycka sin

tillfredsställelse med kommitténs tauke, att för denna undervisning biträde stundom

skulle kunna påräknas av församlingens prästerskap.

Folkskolöverstyrelsen yttrar angående kristendomsundervisningen, att det synes

överstyrelsen, som skulle frågan om denna undervisnings ställning ha mer än nödigt

kommit att lösgöra sig från sitt sammanhang med frågan om undervisningskurserna i

övrigt. Enligt förslag, som överstyrelsen lämnar i sitt utlåtande i annat sammanhang,

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

skulle i varje skoldistrikt finnas ett särskilt reglemente för den fortsatta undervisningen

inom distriktet, och i detta reglemente skulle undervisningsplaner för de olika skolorna

ingå. Detta reglemente med dess undervisningsplaner och i samband därmed

således även frågan om kristendomsundervisningen skulle enligt detta förslag komma

att prövas och avgöras antingen av vederbörande domkapitel efter yttrande av folkskolinspektören

eller ock av folkskolöverstyrelsen, efter det inspektören och domkapitlet

haft tillfälle att uttala sig. Under förutsättning att en sådan ordning som den av

överstyrelsen föreslagna kommer till stånd, synes det överstyrelsen, som skulle frågan

om kristendomsämnet i fortsättningsskolan i tillbörlig mån hava att påräkna saklig

och allsidig prövning och intet vara att invända mot att ämnet erhåller en sådan ställning,

som av kommittén föreslagits.

Med avseende på arten av den kristendomsundervisning, som bör förekomma i

fortsättningsskolan, är överstyrelsen av samma åsikt som kommittén. Vill man, att

en sådan undervisning verkligen skall i religiöst och etiskt avseende medföra en uppfostrande

inverkan på de lärjungar, om vilka det här är fråga, synes det överstyrelsen

uppenbart, att den läggning kommittén velat giva åt densamma är den riktiga.

Detta innebär naturligtvis icke, att icke anvisningar för läraren rörande undervisningens

bedrivande äro behövliga och att sådana, såsom på några håll yrkats, upptagas i en

normalplan. Överstyrelsen har i en bilaga förslagsvis angivit några för den ifrågavarande

undervisningen vägledande synpunkter.

Departementssakkunniga uttala, att de stridiga yrkanden i frågan, vilka framkommit

i de olika yttrandena giva anledning förutse, att ett upptagande av kristendomsämnet

på fortsättningsskolans läroplan, vare sig som obligatoriskt eller, i enlighet

med folkundervisningskommitténs förslag, såsom fakultativt, på många håll skulle mötas

med ogillande samt framkalla meningsbrytningar, vilka kunde verka menligt på den

nu föreslagna skolreformens genomförande,

Det torde icke kunna förbises, att för den ungdom, varom här är fråga, ett behov

av etisk och religiös fostran föreligger, och de sakkunniga uppskatta också till

fullo värdet i detta hänseende av en kristendomsundervisning, meddelad i överensstämmelse

med de ledande synpunkter, som av folkskolöverstyrelsen blivit framlagda.

Emellertid torde det vara tvivel underkastat, huruvida förutsättningarna för meddelandet

av en kristendomsundervisning av sådan art i regel kunna antagas vara för handen

i fortsättningsskolan. Det synes de sakkunniga därför, som om tillgodoseendet

av lärjungarnas behov av etisk och religiös fostran lämpligare och med full tillit

skulle kunna överlämnas åt den kyrkliga verksamheten, så mycket mer som det stora

flertalet av fortsättningsskolans lärjungar deltaga i konfirmationsundervisningen.

På grund av det ovan anförda anse de sakkunniga sig icke kunna förorda, att

kristendomsämnet upptages på fortsättningsskolans läroplan såsom ett fristående läroämne,

vare sig obligatoriskt eller fakultativt. A andra sidan bör det ingalunda fullständigt

uteslutas från fortsättningsskolans program utan, i överensstämmelse med vad

som föreslagits i en del av de inkomna utlåtandena över kommittébetänkandet, infogas

såsom ett led i skolans övriga verksamhet. Med beaktande av de av folkskolöverstyrelsen

givna anvisningarna beträffande lämpligt läroinnehåll för den undervisning, varom här

är fråga, vilja de sakkunniga för sin del förorda, att uti den läsning, som enligt kursplanen

bör förbindas med undervisningen i modersmålet eller medborgarkunskap, måtte

ingå bilder ur den kristna kyrkans historia jämte skildringar av märkligare religiösa

personligheter från olika tider, ägnade att i sedligt-religiöst avseende inverka uppfostrande

på de unga.

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. i/fij:ts Nåd. Proposition Nr 9<i.

Med anledning av sakkunnigas sålunda gjorda uttalande bär föreningen svenska

folkskolans vänners förvaltningsråd i skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 januari 1918

hemställt, att ämnet kristendomakunskap måtte ingå som obligatoriskt i fortsätta i ngsskolan

eller om oövervinneliga svårigheter härför skulle mota-, att ämnet måtte få den

av folkundervisningskommittén och folkskolöverstyrelsen förordade ställningen.

Den ställning kommittén givit hälsoläran hav givit anledning till åtskilliga

uttalanden.

Medicinalstyrelsen, svenska provinsialläkarf''öreningen, svenska läkarsällskapets

sektion för skolhygien samt ungefär halva antalet av det tjugutal tjänsteläkare, som

avgivit särskilda yttranden, hava yrkat, att hälsoläran måtte göras till ett särskilt läroämne

i fortsättningsskolan. Beträffande den sexuella hygienen hava åtskilliga av de

ifrågavarande läkarna uttalat sig i enlighet med kommitténs uppfattning, men svenska

provinsialläkarföreningen och läkarsällskapets skolhygieniska sektion samt flertalet

tjänsteläkare ha uttalat sig för att sexuell hygien borde upptagas i fortsättningsskolans

läroplan. I flera fall tillfogas dock, att undervisningen däri bör förekomma, »där

så ske kan», eller fiamhålles, att undervisningen bör besörjas av läkare. Frågans vikt

och ämnets behandling i skolundervisning hava i särskild bilaga till det av läkarsällskapets

skolhygieniska sektion avgivna utlåtandet ytterligare belysts av med. lic. Karolina

Widerström. I samma riktning ha vidare uttalat sig professor Herrlin i Lund

och folkskolinspektören Larsson i Karlstad.

Folkskolöverstyrelsen anser det önskligt, att den grundsats om undervisningens

koncentration i fortsättningsskolan, som kommittén sökt göra gällande, måtte så långt

möjligt fasthållas, och hyser den uppfattningen, att den ställning kommittén i sin undervisningsplan

givit åt hälsoläran icke bör kunna utgöra hinder för en effektiv hygienisk

undervisning, lämplig som fortsättning av den i folkskolan meddelade. Den sistnämnda

undervisningen utgör en i samband med undervisningen i naturkunnighet, särskilt

läran om människokroppen, ställd kurs i hälsolärans allmänna grunder, under

det att den hygieniska undervisningen i fortsättningsskolan mera åsyftar en utvidgning

i vissa riktningar och tillämpning på särskilda områden (hemmets hygien, yrkets hygien)

av det förut inhämtade. Även denna avsedda läggning av fortsättningsskolans

hygieniska kurs talar för dess anknytning till undervisningen i andra ämnen.

Skulle det emellertid komma att visa sig, att en sådan ställning är för undervisningen

i ämnet ogynnsam, bör ändring vidtagas, och intet bör för övrigt hindra, att

man, där särskilda skäl föreligga, utskiljer hälsoläran till ett fristående ämne. Detta

måste i regel ske i de fall, där för undervisningen i hälsolära särskild lärarkraft användes.

Det vore enligt överstyrelsens åsiU ej önskligt, att åt hälsoläran gåves en sådan

ställning, att den framträdde som huvudämne i skolundervisningen. Dock finner överstyrelsen

lämpligt, att i den blivande normalplanen det hygieniska momentet i medborgarkunskapens

lärokurs göres något starkare framträdande, än det är i de av kommittén

föreslagna undervisningsplanerna. Vad beträffar den sexuella hygienen måste

överstyrelsen, med stark känsla av det behjärtansvärda i de syften, som förestavat yrkandena

på dess upptagande i undervisningsplanen, dock ansluta sig till den av kommittén

utvecklade uppfattningen. Kommitténs framställning vilar på omedelbar kännedom

om de vanskligheter, med vilka en dylik undervisning i det vida övervägande

antalet fäll är förbunden och som allt för lätt kunnat medföra eu verkan alldeles motsatt

den åsyftade. Att denna undervisning, där verkligen förutsättningarna för densamma

Om hälsolärans

ställning.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Om de före

slakna anord

nimiarna för

fysisk uppfostran

och

gymnastik.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

äro till finnandes, bör komma till stånd, därom torde meningsskiljaktighet knappast behöva

råda. En erinran härom torde ock böra inflyta i normalplanen. Viktigt är, att

lärares och lärarinnors uppmärksamhet riktas på det ifrågavarande allvarliga spörsmålet.

Det bör slutligen erinras därom, att, såsom styrelsen för svenska provinsialläkarföreningen

framhållit, den verksamhet, som från skolans sida i detta stycke bör utövas,

allt mera torde kunna vinna understöd genom direkt medverkan från läkarkårens sida.

Centralförbundet för nykterhetsundervisning, som avgivit utlåtande över kommittébetänkandet,

är ense med kommittén därom, att nykterhetsundervisningen icke

bör göras till ett särskilt läroämne i fortsättningsskolan utan upptagas i anslutning till

andra ämnen. Men centralförbundet kritiserar den föreslagna anknytningen enbart

till hälsoläran och framhåller, att undervisningens tyngdpunkt bör förläggas till den

sociala sidan av alkoholspörsmålet, samt lämnar en i enlighet härmed utarbetad kursplan

för nykterhetsundervisningen i fortsättningsskolan. I huvudsak sammanfaller centralförbundets

uppfattning med de åsikter, som återfinnas i det inom ecklesiastikdepartementet

av tillkallade sakkunniga utarbetade och den 16 mars 1915 avgivna förslaget

angående »planmässig nykterhetsundervisning såväl inom som utom skolan».

I anslutning till de allmänna synpunkter, som framställts av ifrågavarande sakkunniga

och centralförbundet för nykterhetsundervisning, finner folkskolöverstyrelsen

önskvärt, att nykterhetsfrågan i fortsättningsskolans undervisningsplan dels något starkare

betonas, än som skett i kommittéförslaget, dels ock tydligt inställes jämväl under

andra synpunkter än den hygieniska.

Den bör således förbindas icke blott med de hygieniska utan ock med de ekonomiska

och sociala kursmoment, som tillhöra fortsättningsskolans undervisning. Liksom

i kommittéförslaget bör nykterhetsfrågan i undervisningsplanen omnämnas i samband

med hemmets och yrkets hygien. Den bör vidare komma i betraktande i anslutning

till undervisningen om hemmets ekonomi i överensstämmelse med centralförbundets

och de sakkunnigas anvisning: »rusdrycksutgifterna en relativt stor post

i den fattiga familjen, till och med vid måttligt rusdrycksbruk, på bekostnad

av de verkligt nödvändiga utgifterna för livets nödtorft». Men även den nationalekonomiska

sidan av alkdiolspörsmålet bör i undervisningsplanen på ett eller annat sätt

komma till uttryck. Särskilt bör dock, i samband med ett klarare framhållande i det

hela av den sociala synpunkten inom ämnet medborgarkunskap, nykterhetsfrågan såsom

ett socialt spörsmål framträda i ämnets läroplan, helst därigenom, att nykterhetsrörelsen

upptages som kursmoment.

I de utlåtanden över kommittébetänkandet, som icke härröra från

medicinska auktoriteter eller från de speciella målsmännen för den fysiska

uppfostran, finner man endast undantagsvis yrkanden på obligatorisk gymnastik

i fortsättningsskolorna. Däremot yrka medicinalstyrelsen, svenska

provinsialläkarföreningen, läkarsällskapets sektion för skolhygien samt åtskilliga

av de över betänkandet hörda läkarna, att gymnastiken måtte

upptagas som obligatoriskt led i fortsättningsskolans program. Och gymnasterna

och idrottsmännen av facket vända sig ej utan skärpa mot kommittéförslaget

och uppställa gent emot detta fordran på obligatorisk gymnastik

och idrott i fortsättningsskolan. Så göra direktionen för gymnastiska

centralinstitutet, gymnastiska centralinstitutets lärarkollegium, sven
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ,96''. lh;5

skd gymnastiklär ar sällskapet, gymnastik- och Idrottsföreningarnas riksförbund,

gymnastik- och idrottskommiiién, svenska gymnastikförbundet, svenska

simförbundet, föreningen G. C. L, förbundet för fysisk fostran, centralföreningen

for idrottens befrämjande och samtliga gymnastikinspektörerna vid

tolkskolorna. Bland dessa bestämmer centralföreningen för idrottens befrämjande

det uppställda kravet närmare till »daglig gymnastik och

idrott», och. svenska gymnastddärai>ällskapet kräver »under varje skotta»- en gymnastikövning av vanlig skollektions längd, d. v. s. 45 minuter

Folk skolöv er styr el sen är liksom kommittén starkt intresserad av att

ör gymnastikundervisningen i fortsättningsskolan göra vad göras kan

men inser ock de störa svårigheter, som föreligga för ett uppfyllande

av fackmännens fordringar. Ett efterkommande exempelvis av svenska,

gymnaiStiklärarsällskapets anspråk skulle i de helt visst mycket talrika

tall, da fortsättningsskolan blir anordnad som aftonskola med tre eller

tva timmar två eller tre eftermiddagar i veckan, minska skolans i och

för sig obetydliga arbetstid med en tredjedel, respektive hälften och därmed

givetvis helt omöjliggöra hela den åsyftade reformen av fortsättmngsskolans

undervisningsplan. I de fortsättningsskolor, som ha samlad

lästid, således i allmänhet skolorna på den egentliga landsbygden i

mellersta och norra delarna av landet, synes, som kommittén anmärkt,

något möjligare att upptaga gymnastiken på schemat, om man bortser

från den svårighet, vilken föreligger i den nästan fullständiga brist på

lokaler och redskap för gymnastikundervisningen, som företrädesvis i dessa

skolor ännu är radande. Därest man icke vill uppgiva det av kommittén

uppställda programmet för fortsättningsskolans verksamhet och slå in på

helt andra vägar, torde det, även enligt överstyrelsens mening, icke vara

möjligt att för gymnastiken och idrotten i fortsättningsskolan anslå så

mycken tid, som både från allmän uppfostringssynpunkt och från synpunkten

av den fysiska utbildningen vore i och för sig ömkligt. Det

vore väl ock knappast att hoppas, att en för gymnastiken och idrotten

anslagen rikligare tid skulle under det närmaste årtiondet mera allmänt

kunna bliva för sitt ändamål på ett effektivt sätt utnyttjad. Överstyrelsen

anser sig under sadana förhallanden ej kunna gå längre i denna punkt

än kommittén och vill således i likhet med kommittén hemställa, att en

viss begränsad del — överstyrelsen föreslår intill en tolvtedel — av den

obligatoriska minimitiden må, då omständigheterna därtill föranleda, kunna

användas, för gymnastikundervisning och att statens bidrag till lärararvodet

härvid skall utgå enligt samma grunder, som för undervisningen i

allmänhet äro gällande.

Vad beträffar den frivilliga gymnastiken och idrotten, förlagd utan
-

s. 184 Kontrollera mot PDF

Om den allmänna

fortsäaningsskolans

undervisningsplan.

184 Kung!. Maj:is Nåd. Proposition Nr 96.

för den obligatoriska lärotiden, torde man hava skäl att räkna med densamma

såsom med en ej oviktig faktor.

I städer och tättbebyggda orter torde en utanför den obligatoriska lärotiden

anordnad gymnastikundervisning kunna påräkna anslutning från ungdomens

sida, där förutsättningarna härför ej äro allt för ogynnsamma. Överstyrelsen

vill därför ock biträda kommitténs förslag, att anslag av statsmedel

under vissa begränsande villkor bör utgå för ledningen av till fortsätt

ningsskolan anknutna frivilliga gymnastik- och idrottsövningar.

Såsom förut blivit nämnt har folkundervisningskommittén vid utarbetandet

av sina undervisningsplaner haft i sikte den yrkesbestämda fortsättningsskolan

och icke tagit någon hänsyn till den allmänna fortsättningsskolan.

Folkst olöverstyrelsen har därför funnit sig böra i sitt utlåtande lämna

anvisningar till lämplig undervisningsplan även för denna senare. Överstyrelsen

påpekar därvid uttryckligen, att denna allmänna fortsattningsskola

måste bestämt skiljas från den ar! av fortsatt undervisning, som bör anordnas

i sådana fall, där till följd av lärjungarnas bristfälliga förkunskapei

eller saknaden av tillräckligt utbildad lärarkraft en mera utvecklad fortsättningsskola

ej kan bringas till stånd.

Jämväl åt den allmänna fortsättningsskolan skall, anser överstyrelsen,

givas en så praktisk gestaltning som möjligt. Dess huvudämnen böra

bliva medborgarkunskap och modersmål. Såsom en motsvarighet till det

felande ämnet arbetskunskap föreslår överstyrelsen en utvidgning av det

moment av medborgarkunskapen, som omfattar hemmet och dess föihållanden.

Med utgångspunkt från de olika hem lärjungarna tillhöra torde sålunda

kunna i undervisningen ingå en redogörelse för viktigare drag i

ortens arbet-liv och i samband därmed arbetsfördelningen och dess betydelse

bliva föremål för uppmärksamhet. Vidare bör avdelningen om hemmets

ekonomi göras utförligare, i det att den däri ingående undervisnin

gen om viktigare inkomst- och utgift-poster, om besparing och skuldsättning

samt om försäkringar får något större omfattning samt förbindes

med praktiska räkneuppgifter och med en enkel kurs i bokföring, närmast

upptagande hushållsbokföring. I samband med undervisningen i räkning

och bokföring redogöres liksom i övriga fort-ättningsskolor för det viktigaste

om post-, telegraf- och järnväg-försändelser i förbindelse med ifyllande

av vanligen förekommande blanketter. Till den ekonomiska kursen

torde slutligen kunna anknytas även undervisning i ritning, ehuruväl

åt denna undervisning i den allmänna fortsättningsskolan helst synes

böra givas en mera fristående ställning.

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kuni/l. Maj:Ui Nåd. Proposition Xr DO.

Aven kursen i modersmålet bör kunna utvidgas. Särskilt bör litteraturläsningen

få större utrymme, och ökade tillfällen böra beredas lärjungarna

till övning i språkets skriftliga behandling.

Utrymme bör emellertid finnas för upptagande av ytterligare något

ämne vid sidan av de sålunda förstärkta kurserna i medborgarkunskapen

och modersmålet. Närmast synes ligga att söka någon motsvarighet till

det från naturkunnigheten hämtade innehåll, som ingår i ämnet arbetsmanskap

inom de olika typerna av fackliga fortsättningsskolor, således att

i den allmänna fortsättningsskolan upptaga även ämnet naturkunnighet.

Innehållet i detta ämne borde då lämpas efter ortens arbetsliv, i det att å

en ort, där huvudsakligen hantverk eller industri drives, innehållet företrädesvis

koinme att hämtas från fysikens och kemiens område, men å

en ort, där jordbruket är förhärskande, företrädesvis från biologiens och

geologiens.

Det kan emellertid tänkas, att man å vissa orter önskade giva den

allmänna fortsättningsskolan en mera humanistisk läggning genom att i

densamma låta ingå icke blott modersmålet och medborgarkunskap utan

även historia. Enligt överstyrelsens mening bör i dylikt fall ämnet naturkunnighet

uteslutas.

Givetvis bör ock en del av undervisningstiden i en allmän fortsättningsskola

kunna upptagas av praktiskt arbete i form av slöjd eller

trädgårdsskötsel. I dylikt fall synas dessa praktiska övningar kunna få

åt sig anslagen den tid, som eljest skulle ägnas åt naturkunnighet eller

historia.

Vad överstyrelsen i det föregående yttrat om undervisningen i kristendomskunskap

bör gälla även i fråga om den allmänna fortsättningsskolan.

Likaledes är vad som anförts beträffande hälsoläran och nykterhetsundervisningen

samt gymnastiken och idrotten tillämpligt även på denna.

Departementssakkunnigci instämma i förslaget, att i de allmänna fortsättningsskolorna

ämnet arbetskunskap utbytes mot sådana delar av naturkunnigheten^

vilka äro av särskild betydelse för ortens näringsliv, och ha

intet att erinra mot att någon undervisning i slöjd och trädgårdsskötsel

inlöres i dessa skolor. Däremot synes det de sakkunniga icke stå i god

överensstämmelse med de praktiska synpunkter, som varit bestämmande

för den nya forsättningsskolans program, att ämnet naturkunnighet skulle

'' kunna i den allmänna fortsättning-skolan i vissa fall helt uteslutas och

ersättas med historie Den historieundervisning, som enligt folkskolöverstyrelsens

förslag skulle kunna förekomma i denna skola, borde enligt de

sakkunnigas förmenande anknytas till undervisningen i modersmål och

medborgarkunskap. De sakkunniga framhålla även i detta sammanhang

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.) 24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

lämpligheten av att meddela undervisning om olika yrken för att därmed

underlätta lärjungarnas yrkesval.

Om de föreslagna

under- , ,

visningspla- Skolor,

norna.

De förslag till undervisning splaner för olika typer av fortsättningssom

kommittén lämnat i sitt betänkande, synas i det hela hava

rönt gillande. Folkskolöverstyrelsen, som vid behandlingen av det föreliggande

ärendet tillkallat sakkunniga från olika områden av det praktiska

livet, såväl arbetsledare som arbetare och i några fall även vid

yrkesskolor eller andra praktiska skolor anställda lärare, har i samråd

med dessa sakkunniga dels underkastat de av kommittén lämnade undervisningsplanerna

revision, dels utarbetat ytterligare ett antal planer för

andra skoltyper än de av kommittén upptagna. De exempel på undervisningsplaner,

vilka överstyrelsen sålunda fått till stånd, äro såsom bilagor

fogade till överstyrelsens utlåtande. De böra enligt överstyrelsens

uttryckliga uttalande närmast betraktas såsom angivande de områden,

inom vilka undervisningen har att röra sig, eller det förråd, varur

den enskilda skolan eller läraren har att göra sitt urval. Urvalet

måste både till omfattning och innehåll bestämmas med

hänsyn till förhandenvarande omständigheter, särskilt den föregående

folkskolekursens beskaffenhet och fortsättningsskolekursens

längd. Redan de mycket skilda förutsättningar, under vilka

fortsättningsskolorna måste komma att arbeta, gör det omöjligt

att föreskriva genomgåendet av vissa bestämda lärokurser.

Departementssakkunniga anse sig i fråga om kursplanerna böra framhålla

vikten därav, att då verkliga kursplaner för fortsättningsskolorna

komma att utarbetas, en begränsning av det nu angivna

omfattande läroinnehållet vidtages. I annat fall föreligger den

faran, att undervisningen breder ut sig över så vidsträckta områden, att

de kunskaper den kan bibringa lärjungarna bliva av allra ytligaste art.

Allt för omfattande kursplaner äro ock ägnade att beträdande undervisningens

resultat väcka för stora förhoppningar, vilka sedan icke kunna

förverkligas.

Om den föreslagna

timpl

nnen.

Mot kommitténs framställning rörande timför delning en har från ett

och annat håll uttalats, att åt medborgarkunskapen bort givas något större

utrymme och åt arbetskunskapen i samband därmed något mindre, och *

från några håll, att tiden för kristendomsundervisningen väl snävt begränsats,

varjämte av målsmännen för den fysiska utbildningen, såsom i

det föregående omtalats, uppställts omfattande krav på andel i den obligatoriska

lärotiden för gymnastikundervisningen.

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

KuiiijL Maj: 1.1 Nåd. Proposition Nr Hd.

Folkskolöverstyrelsen finner för sin del intet att erinra mot kommitténs

förslag härutinnan, om man fasthåller vad kommittén betonat, att

en enhetlig timplan, passande för alla fortsättningsskolor, icke

låter sig uppställa och att de angivna gränserna böra med hänsyn

till olika förhållanden kunna tänkas i olika riktningar förskjutna.

Med avseende på lärotidens fördelning i den allmänna fortsättningsskolari

finner överstyrelsen lämpligt, att en tredjedel eller intill hälften av

tiden anslås åt medborgarkunskapen, från en fjärdedel till en tredjedel

åt modersmålet och från en sjättedel till en fjärdedel åt det tredje större

ämnet. För kristendomskunskapen liksom för gymnastiken bör lärotiden

bestämmas på samma sätt som i fråga om »yrkesfortsättningsskolan».

Det av folkundervisningskommittén framlagda förslaget till grunder

för den yrkesbestämda fortsättningsskolans undervisning spion finner jag mig

kunna i allt väsentligt biträda. Jag anser det vara ett lyckligt grepp

av kommittén att hava samlat fortsättningsskolans undervisning på de tre

huvudämnena arbetskunskap, medborgarkunskap och modersmålet. Kommitténs

förslag i denna punkt har ju också vunnit så gott som odelat bifall

hos de myndigheter, som uttalat sig därom. Jag har endast i följande

avseenden några smärre erinringar att framställa.

Vad först angår ämnet arbetskunskap, hänvisar jag till vad jag förut

anfört om yrkessynpunktens tillämpning på fortsättningsskolans arbete.

Jag har å ena sidan skänkt denna synpunkt varmt erkännande men å

andra sidan framhållit, hurusom de förhandenvarande förhållandena med

nödvändighet komma att pålägga densamma en bestämd begränsning. Överhuvud

anser jag mig kunna ansluta mig till vad departementssakkunniga

i denna punkt anfört.

I fråga om ämnet medborgarkunskap har jag ingen annan erinran

att göra än att jag i likhet med folkskolöverstyrelsen anser, att den sociala

synpunkten bör i det hela något klarare framträda, än vad kommittén

föreslagit, ävensom att i samband härmed den i fortsättningsskolan

förekommande nykterhetsundervi•mingen huvudsakligen bör anknytas till

detta ämne. En sådan anordning överensstämmer med den numera allmänt

uttalade uppfattningen, att sagda undervisning bör i främsta rummet

anläggas efter sociala, ej efter hygieniskt-biologiska synpunkter.

Av de skäl, som av departementssakkunniga anförts, anser jag, att

ämnet kristendomskunskap ej bör upptagas som ett självständigt ämne på

fortsättningsskolans undervisningsplan.

Vad beträffar undervisningen i ämnet hälsolära inom fortsättnings
-

Departe
mentschefen.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 90.

skolan, synes det mig uppenbart, att den ställning kommittén i sin undervisningsplan

givit detta ämne bör kunna möjliggöra en verkligt effektiv

hygienisk undervisning. Givetvis innebär kommitténs förslag icke något

hinder för att, där förhållandena i övrigt lämpa sig därför, såsom då

särskild lärarkraft finnes att tillgå, ämnet kan erhålla en mera fristående

ställning. Under alla förhållanden är emellertid önskvärt, att ämnet fålen

behandling, som ställer det in under samma huvudsynpunkter, som i

övrigt äro de bestämmande för fortsättningsskolans undervisning. I sådant

avseende vill jag med särskilt eftertryck framhålla synpunkterna av hemmet

och yrket. Såväl hemmets som yrkets hygien böra bliva tillbörligt

beaktade. Vad särskilt angår den sexuella hygienen, uppskattar jag till

fullo de behjärtansvärda syften, som kunna hava föranlett yrkandena på

detta ämnes upptagande på fortsättningsskolans undervisningsplan, men

jag instämmer icke desto mindre i den från erfaret uppfostrarhåll uttalade

meningen, att de vanskligheter, med vilka ett obligatoriskt införande

av undervisning i sexuell hygien skulle vara förknippat, bör mana till

att man här går fram med stor varsamhet. Ett aldrig så välmenat nit

kan eljest åstadkomma motsatsen till vad man vill vinna. Där förutsättningarna

— framför allt de personliga — äro förhanden för en undervisning

i ämnet, bör dock givetvis en sådan kunna komma till stånd.

Beträffande ämnet gymnastik har folkskolöverstyrelsen, såsom jag

förut omnämnt, i likhet med folkundervisningskommittén hemställt, att en

.viss begränsad del — överstyrelsen föreslår intill eu tolvtedel — av den

obligatoriska minimitiden må, då omständigheterna därtill föranleda, kunna

användas till gymnastikundervisning och att statens bidrag till lärararvodet

skall utgå enligt samma grunder, som för undervisningen i allmänhet

äro gällande. Överstyrelsen Biträder också kommitténs förslag, att anslag

under vissa begränsande villkor bör utgå för ledningen av till fortsättningsskolan

anknutna frivilliga gymnastik- och idrottsövningar.

Det synes mig uppenbart, att den ställning, gymnastiken efter kommitténs

förslag skulle komma att få vid fortsättningsskolan, ej bleve synnerligen

stark. Sannolikast är väl, tyvärr, att gymnastiken, ställd såsom fakultativ,

mångenstädes skulle komma att helt uteslutas. A andra sidan synes mig

just fortsättningsskolan vara en av de skolformer, som framför andra borde

vara ägnad att bland allmänheten sprida intresse för gymnastik och

idrott. Skolans lärjungar befinna sig ju i den ålder, då både hågen för

kroppsliga övningar och behovet av sådana är som störst. Tanken på att

till fortsättnings-kolan knyta statsunderstödda frivilliga gymnastik- och

idrottsövningar finner jag även av detta skäl mycket tilltalande.

Det är emellertid särskilt två omständigheter, som äro ägna
-

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kung/. Maj:ts Nät/. Proposition Nr !M>.

de att ingiva betänkligheter mot att nu på eu gång taga steget fullt

ut och göra gymnastiken obligatorisk i fortsättningsskolan. Den

ena är den knappt tillmätta undervisningstiden oeli den därmed förknippade

faran att införa en alltlör stark splittring i undervisningen.

Den andra är den, särskilt på landsbygden, förhandenvarande allmänna

bristen på lämpliga gymnastiklokaler och erforderlig gymnastikredskap.

Och härvid inträffar det ogynnsamma förhållandet, att i de fall, då

liden eljest skulle räcka till som bäst — närmast i de allmänna fortsättningsskolor,

som utan tvivel till eu början komma att i ej ringa antal

upprättas pa landsbygden — franvaron av de nödiga yttre betingelserna

är som allmännast. Jag håller emellertid före, att i de blivande bestämmelserna

för fortsättningsskolan bör uttryckligen utsägas, att där omständigheterna

sadant medgiva, bör gymnastik upptagas på skolans timplan.

De förslag till undervisningsplaner för olika ttjper av fortsättningsskolor,

som kommittén och överstyrelsen lämnat, innehålla eu rikedom

av beaktansvärda uppslag och synpunkter och torde därför också komma

att bliva till en betydelsefull vägledning för arbetet i fortsättningsskolan.

Jag anser mig emellertid böra särskilt understryka dels överstyrelsens ord,

att dessa planer böra närmast betraktas såsom angivande det förråd, varur

den enskilda skolan eller läraren har att göra sitt urval, dels ock det av departementssakkunniga

uttalade önskemålet, att då verkliga kursplaner för fortsättningsskolorna

en gång komma att utarbetas, en begränsning av det genom

de framlagda planerna angivna omfattande läroinnehållet måtte vidtagas.

Vad slutligen beträffar den allmänna fortsättningsskolan, så håller jag

det för en förtjänst, att folkskolöverstyrelsen framlagt en undervisningsplan

även för denna skolform. 1 fråga om den framlagda planen finner

jag mig böra uttala den önskan, att densamma, trots sin mera allmänna

läggning, måtte bereda ett ej allt för knappt tillmätt utrymme åt undervisningen

såväl om ortens arbetsliv och näringsförhållanden som ock i

allmänhet om olika yrken för att därmed underlätta lärjungarnas yrkesval.

Jag finner det också önskvärt, att i den mån så kan ske undervisning i

slöjd, trädgårdsskötsel och husligt arbete införas i dessa skolor. Däremot finner

jag, i likhet ined de departementssakkunniga, överstyrelsens alternativa förslag

att utbyta ämnet naturkunnighet mot ämnet historia icke stå i god överensstämmelse

med grundprinciperna för den reformerade fortsättningsskolan.

3) Fort&ättningsskolans lärotider.

Då lärjungarna i fortsättningsskolan i allmänhet redan trätt ut i det

praktiska arbetslivet, kan denna skola icke under någon större del av året

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Folkunder
visnings
kommittén.

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr .96.

taga deras huvudsakliga tid i anspråk utan måste i jämförelse med flertalet

andra läroanstalter, åtnöjas med en ganska begränsad undervisningstid.

I fråga om undervisningstidens ändamålsenligaste förläggning och fördelning

hava olika meningar framträtt. Detta är förklarligt, då det här gäller ej

allenast att anpassa tiderna för undervisningen efter olika förhållanden på

skilda orter utan ock att tillgodose skiljaktiga, stundom stridiga intressen

på samma ort. Så måste ju å ena sidan tillses, att lärotiderna bliva ur

undervisningens synpunkt i möjligaste mån lämpliga, men å andra sidan

får arbetet i yrket icke lida otillbörligt intrång genom ur dess synpunkt

alltför ofördelaktiga undervisningstider. Och under alla förhål anden kräver

hänsynen till lärjungen själv, att tiderna för såväl skolundervisningen

som yrkesarbetet bliva reglerade på ett med hans bästa förenligt sätt. Om

denna fråga yttrar folkundervisningskommittén:

Bland de nuvarande fortsättningsskolorna kan man med avseende på lärotidens

fördelning och förläggning urskilja två huvudgrupper, den ena med eu mera sammanträngd

och den andra med en mera utbredd årlig lärotid. I det förra huvudslaget av

fortsättningsskolor samlas undervisningen på ett mindre antal veckor med en normal

undervisningstid av omkring trettio timmar i veckan och fortgår antingen i en följd

eller fördelas, med ett kortare uppehåll för mellanliggande ferier, på två terminer. I

det senare huvudslaget av fortsättningsskolor däremot utbredes undervisningen över en

längre tid av året, vilket kan ske antingen på det sättet, att lärjungarna en hel arbetsdag

i veckan sysselsättas i skolan (s. k. endagsskolor), eller ock så, att veckans lärotimmar

fördelas på flera eller färre dagar med kortare undervisningstid för varje dag.

Det sistnämnda alternativet innebär i sin ordning flera olika möjligheter för undervisningstidens

fördelning och förläggning, beroende dels därpå att två eller flera av veckans

dagar kunna tagas i anspråk för undervisningen med en daglig lärotid av exempelvis

tre eller två timmar, dels därpå att undervisningen kan förläggas ej blott till

aftnarna, såsom gällande författningar synas förutsätta, utan ock till morgon- och förmiddagstimmarna

eller de tidigare eftermiddagstimmarna.

Utom dessa båda huvudslag av fortsättningsskolor med hela den årliga lärotiden

antingen samlad eller utbredd kunna också mellanformer förekomma, d. v. s. sådana

skolor, där under en del av arbetsåret undervisningstiden är mera sammanträngd och

under den övriga delen mera utbredd. Om den årliga lärotiden är 180 timmar, kan

exempelvis halva detta timantal samlas på tre veckor med trettio undervisningstimmar

i veckan och den återstående hälften fördelas på ett större antal veckor med kortare

undervisningstid i veckan.

Då de nu omnämnda möjligheterna för fortsättningsskolans anordning

med avseende på undervisningstiden givetvis icke äro för alla orter och

förhållanden lika lämpliga, måste, vid bestämmandet av fortsättningsskolans

lärotider anpassning ske efter på vederbörande ort rådande särskilda

förhållanden och behov. Med avseende härp i anför kommittén följande:

Vad till en början den egentliga landsbygden vidkommer, vill kommittén, med

hänvisning till en mångenstädes redan hävdvunnen praxis, för sin del förorda den sam
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 in

Kung!. Maj:Is Nåd. Proposition Nr !)6.

läde lärotiden och anser, att denna i allmänhet helst bör förläggas till vintermånaderna,

t. ex. januari och februari eller ock december, januari ocli februari med eu kortare

ferietid vid jul och nyår. Skälen härtill äro dels nödvändigheten att söka finna

en ur jordbruksarbetets synpunkt lämplig undervisningstid, dels den hänsyn, som här,

då folkskolan ofta har blott en lärare, som väl i regel även blir fortsättningsskolans

lärare, måste tagas till lärotiderna i den egentliga folkskolan. I det förra hänseendet

synes undervisningens förläggande till vintermånaderna vara ur jordbruksnäringens synpunkt

särdeles ändamålsenligt, enär lärjungarna då icke hindras från att deltaga i jordbruksarbetet

de tider av året, då denna näring allra mest är i behov av arbetskrafter.

Och i det senare hänseendet är det för folkskolans lärare uppenbarligen vida lättare

att på ett tillfredsställande sätt handhava undervisningen i fortsättningsskolan, om tiden

härför förlägges till den egentliga folkskolans ferier, än om han under de ordinarie

skolterminernas eftermiddagar, då han ofta har att undervisa folkskolebarnen i slöjd,

tillika skall fullgöra ett krävande arbete i fortsättningsskolan.

I de trakter av landet, där folkskolans julferier äro korta och sommarferierna

däremot långa, måste visserligen, med den nu förordade anordningen, en förskjutning

av folkskolans terminer äga rum, så att sommarferierna bliva kortare och vinterferierna

i motsvarande grad längre. Med en beräknad årlig lärotid av 6 veckor i fortsättningsskolan

och 34 ya veckor i folkskolan bliva, därest julferierna för läraren och eventuellt

fortsättningsskolans lärjungar inskränkas till 2 eller 2 ]/2 veckor, folkskolebarnens ferier

så fördelade, att 8 eller 8 V2 veckor komma på de mörkaste vintermånaderna och 91/.,

eller 9 veckor på sommarmånaderna. Eu dylik anordning är redan nu den vanligaste

i landsbygdsdistrikt, där fortsättningsskola finnes. Om den årliga lärotiden i fortsättningsskolan

begränsas till 4 veckor, vilket under vissa förutsättningar bör vara möjligt,

kunna folkskolebarnens sommarferier få eu längd av ända till 11 eller 111/2 veckor.

Även i det fall att folkskolans läsår utsträckes till att omfatta exempelvis 36 veckor,

synes följaktligen tiden för sommarlovet kunna bliva tillräckligt lång.

Då kommittén i det föregående betecknat eu viss del av vintern såsom den i allmänhet

lämpligaste lärotiden i landsbygdens fortsättningsskolor, har den företrädesvis

tänkt på förhållandena i de egentliga jordbruksbygderna. I eu sådan landsbygd åter,

där skogshantering är huvudnäringen, torde det, ur synpunkten av denna närings

behov av arbetskrafter särskilt under vintern, vara ändamålsenligare att förlägga undervisningen

i fortsättningsskolan exempelvis till den tidigare delen av sommaren.

Vidkommande sedan städer och stadsliknande samhällen är utan tvivel den mera

utbredda tiden, med hänsyn till där rådande förhållanden, den för fortsättningsskolan

ändamålsenligaste. Dels torde fortsättningsskolan på dylika orter, till följd av den rikligare

tillgången på lärare, icke i samma grad som på den egentliga landsbygden vara

beroende av folkskolans lärotider, dels är det för de i städerna företrädda yrkena säkerligen

tämligen likgiltigt, huruvida de minderåriga arbetarna under eu mera utbredd

eller en mera samiad tid besöka fortsättningsskolan, dels slutligen bör det för lärjungarna

själva, som mera i städerna än på landsbygden äro utsatta för skadliga inflytelser,

vara gagneligt, om de under en längre tid av året stå under skolans omvårdnad.

Då kommittén alltså för städer och med dem jämförliga samhällen förordar den mera

utbredda lärotiden, vill den samtidigt fästa uppmärksamheten på att det med hänsyn

såväl till lärjungarnas förvärvsarbete som ock till behovet av undervisningens sammanhållning

är önskvärt, att tiden icke alltför mycket splittras. Är t. ex. antalet lärotimmar

i veckan sex, vill kommittén i första rummet förorda, att dessa antingen samlas

på eu dag (endagsskola) eller ock fördelas på två dagar i veckan med tre undervis
-

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

ningstimmar per dag, och i andra rummet, att de fördelas på tre dagar med två undervisningstimmar

per dag. Mindre ändamålsenligt torde det däremot vara. att undervisningstiden

splittras ända därhän, att blott en undervisningstimme kommer på varje

skoldag.

Emellertid äro — fortsätter kommittén — möjligheterna för förläggningen

och fördelningen av fortsättningsskolans arbetstider så talrika och de

lokala förhållanden, till vilka det gäller att här taga hänsyn, så mångskiftande,

att största möjliga frihet synes böra tillerkännas de lokala skolmyndigheterna

vid ordnandet av denna angelägenhet. Endast i tvenne

hänseenden är en begränsning av kommunernas bestämmanderätt på detta

område, enligt kommitténs uppfattning, erforderlig.

Den första begränsningen avser förhållandet till den egentliga folkskolans undervisningstid.

Enligt nu gällande bestämmelser hava skoldistrikten rätt att, i fall av behov,

av denna tid för den fortsatta undervisningen använda högst fyra veckor. Eolkskolaus

läsår är emellertid i värt land i allmänhet så kort, att det, eldigt kommitténs

åsikt, icke kan utan verklig skada göras kortare. Eu beskärning av den årliga lärotiden

synes vara så mycket mindre tillrådlig, som skolplikten i folkskolan hos oss i

verkligheten blir i de allra flesta fall inskränkt till sex år.

Kommittén vill därför göra det uttalandet, att fortsättningsskolans

arbetstid under inga förhållanden bör få inkräkta på den för folkskolan

lagstadgade undervisningstiden.

Den andra erforderliga begränsningen av de lokala skolmyndigheternas rätt att

bestämma lärotiderna avser undervisningstidens utsträckning till sena aftontimmar. Såväl

i värt land som i andra länder har på vissa häll framträtt en ganska stark benägenhet

att låta undervisningen ej mindre i de såsom aftonskolor anordnade fortsättningsskolorna

än ock i vissa med dem likartade läroanstalter, såsom hos oss de lägre tekniska

yrkesskolorna, taga sin början, först sedan de minderårigas arbete för dagen i fabriker,

verkstäder eller på andra arbetsplatser redan avslutats. Det har därför ej sällan inträffat,

att undervisningen, som kanske begynt först omkring kl. 7 på aftonen, i vissa

f.dl utsträckts ända till kl. 9, 9,30 eller 10 på kvällarna. Uppenbart borde dock vara,

att detta är mycket olämpliga tider för meddelande av skolundervisning åt så unga

personer, som här är fråga om. Ej nog med att rätt många lärjungar redan vid sin

ankomst till skolan äro uttröttade av dagens föregående sysselsättningar; om alla torde

med säkerhet kunna påstås, att deras mottaglighet för undervisning och deras förmåga

av intellektuellt arbete över huvud äro väsentligt mindre under de sena kvällstimmarna

än under dagens övriga tider. Dessutom måste det, särskilt vad de större städerna

beträffar, ur disciplinär synpunkt anses betänkligt, att lärjungarna dragas från hemmen

under de tider av dygnet, varom här är fråga.

Flerstädes i utlandet har man gjort sådana erfarenheter om den sena aftonundervisningens

menliga följder for både undervisning och disciplin, att det befunnits nödvändigt

att genom särskild lagstiftning förebygga undervisningstidens ut-träckning utöver

ett visst klockslag. Så kräves t. ex. i Preussen i regel som villkor för erhållande

av statsbidrag tdl de industriella fortsättniugsskolorna, att undervisningen ej pågår

längre än till kl. 8 e. m. I Nedre Österrike får undervisningen i samma slag av skolor

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 193

ej förläggas till tiden mellan kl. 7 e. m. och 7 f. in. Beträffande Wurttembergs yrkestortsattningsskolor

är föreskrivet, att undervisningen skall vara avslutad senast kl. 7 e. m.

oamma sluttid är fastställd för de obligatoriska fortsättningsskolorna i Miinchen.

I vårt land hava olika meningar uttalats beträffande den tid på dagen, då undervisningen

i dylika skolor senast bör vara avslutad. Så har t. ex. kommittén för avgivande

av förslag till den lägre tekniska undervisningens ordnande, med avseende på

de förutnämnda av denna kommitté planerade obligatoriska lärlingsskolorna, föreslagit,

att undervisningstiden skulle förläggas till vardagar mellan kl. 7 f. m. och kl. 7 e. m.

Handelsundervisningskommittén, som bland annat avgivit förslag till inrättande av s. k.

handelsaftonskolor med en inträdesålder av 12, i vissa fall 13 år, bar däremot ansett

sig kunna förorda aftonundervisning så sent som till kl. 9,30, resp. 10 e. m. Eu förmedlande

ståndpunkt intages av styrelsen för Sveriges hantverksorganisation. I sitt

yttrande över den tekniska undervisningskommitténs betänkande hänvisar denna styrelse

bland annat till svårigheten att på mindre och medelstora platser förvärva lämpliga

lärarkrafter för de föreslagna lärlingsskolorna, om sluttiden fastställes till så tidig

timme som kl. 7 e. m., och framhåller som sin åsikt, dels att tiden för vissa obligatoriska

ämnen bör kunna utsträckas åtminstone till kl. 8 e. m., dels att för frivilliga läroämnen

som kunna komplettera lärlingsskolans ordinarie undervisning, skolstyrelserna böra äga

full frihet att bestämma eu senare tid än den nu nämnda.

Folkundervisningskommittén anser det visserligen vara lyckligast, om

undervisningen i fortsättningsskolan, där denna anordnas som aftonskola,

avslutas senast kl. 7 e. m. Men då en allmän föreskrift härom möjligen

icke skulle taga tillräcklig hänsyn till industriens och yrkenas berättigade

intressen eller till på vissa orter rådande särskilda förhållanden, vill kommittén

inskränka sig till det uttalandet, att det bör genom lagstiftning

bestämmas, att undervisningstiden i fortsättningsskolan icke får utsträckas

längre än till kl. 8 e. m.

Slutligen har kommittén i detta sammanhang berört frågan, huru

lång en undervisning stimme i fortsättningsskolan rätteligen bör vara. Med

avseende på folkskolan har kommittén föreslagit en inskränkning till 45

minuter. En dylik inskränkning torde icke vara lämplig med avseende

på fortsättningsskolan, vurs lärjungar ej allenast äro äldre utan därtill

ofta, nämligen i alla de fall, då lärotiden är utbredd över ett större antal

undervisningsdagar, hava en betydligt kortare lärotid för vaije skoldag än

folkskolebarnen. Kommittén anser därför, att en undervisningstimme i

fortsättningsskolan bör beräknas till sextio minuter, dock att tiden för en

rast av tio minuter mellan omedelbart på varandra följande lärotimmar

må inräknas i dessa.

Mot yrkandet, att fortsättningsskolan ej bör få inkräkta på folkskolans

arbetstid, hava inga gensagor blivit framställda.

Att den senaste tiden på dagen för arbetets avslutning i fortsättningsskolan

måtte bestämmas icke till kl. 8 utan till kl. 7 e. m. yrkas av

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 käft. (Nr 96.) 25

Myndighe
terna
-

s. 194 Kontrollera mot PDF

Folkskol
överstyrelsen.

194 Kungl. Maj:ts 1Nåd. Proposition Xr 96.

seminariekollegierna i Karlstad och Kalmar, av Linköpings stads folkskolestyrelse

och folkskolinspektör, av svenska läkarsällskapets sektion för skolhygien,

av svenska provinsiallåkarföreningens styrelse samt av åtskilliga

tjänsteläkare. Inom Sveriges allmänna folkskollärarförening hava 89 kretsar

röstat för att undervisningen bör vara avslutad senast kl. 7 e. m. och 122

kretsar ställt sig på kommitténs ståndpunkt i frågan. Det bör i samband

härmed nämnas, att kommittén starkt framhållit önskvärdheten av att gränsen

för skolarbetets avslutande kunde sättas till kl. 7 e. m. men med hänsyn

till industriens och yrkenas intressen och till på vissa orter rådande särskilda

förhållanden funnit sig böra avstå från att föreslå detta.

Mot en lektionstid av större längd än 45 minuter opponera sig nyssnämnda

två seminariekollegier, medicinalstyrelsen (dock endast i fråga om

lektioner i teoretiska ämnen), läkarsällskapets skolhygieniska sektion och

en del av de i ärendet hörda läkarna, under det att några av de senare

ej finna skäl till invändning mot kommittéförslaget i denna punkt.

I likhet med kommittén anser folkskolöverstyrelsen det högeligen ömkligt,

att undervisningstiden i fortsättningsskolan icke utsträckes längre än

till kl. 7 e. m. De skäl, som kommittén anfört mot en hemställan om

lagstiftning i sådan riktning, bär överstyrelsen dock fått ytterligare understrukna

av flera av de sakkunniga från det industriella arbetsområdet,

med vilka överstyrelsen haft tillfälle att samråda, överstyrelsen finner

sig ock höra ansluta sig till kommitténs förslag, att det måtte genom lagstiftning

bestämmas, att undervisningstiden i fortsättningsskolan icke får

utsträckas längre än till kl. 8 e. m.

Beträffande lektionstidens längd anser överstyrelsen, att vid hel läsdag

undervisningstimme må kunna bestämmas till en längd av endast 45

minuter. Då undervisningen däremot är fördelad i små portioner med

två eller tre undervisningstimmar på dagen, synas de hygieniska skäl, som

anförts för den kortare lektionstiden, få mindre giltighet och däremot

olägenheterna från undervisningens synpunkt av en kort lektionstid bliva

större. Lärjungarna komma i allmänhet till dessa arbetsstunder med sinnena

upptagna av intrycken från det, som mött dem under dagen, det tager

en viss tid att få dem så att säga inställda på det intellektuella arbetet,

undervisningen får ej vara alltför kortvarig, om den över huvud

taget skall göra sig gällande och kvarlämna något varaktigare intryck,

överstyrelsen hemställer således för sin del, att undervisningstimme i fortsättningsskola

bestämmes till att omfatta en tid av 60 minuter, tiden för

en rast av 10 minuter mellan omedelbart på varandra följande lärotimmar

däri inräknad, dock att vid hel läsdag undervisningstimmes längd må kunna

bestämmas till endast 45 minuter.

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

luingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9(1.

Beträffande frågan om lärotiderna framhåller överstyrelsen dessutom

i huvudsaklig överensstämmelse med kommittén, att i de fall, där fortsättningsskolans

lärotid är utbredd över en större del av året, såsom i allmänhet

i städer och industrisamhällen måste bliva händelsen, det från

skolarbetets synpunkt sett är att anse som fördelaktigast, om detsamma

kan samlas till en hel läsdag i veckan. Den s. k. endagsskolan är således

på sådana orter den anordning, som enligt överstyrelsens åsikt bör eftersträvas

allestädes, där lärjungarnas förvärvsarbete ej ställer avgörande

hinder däremot. Därnäst att förorda är lärotidens fördelning på två veckodagar.

Överstyrelsen erinrar ock därom, att den frihet från yrkesarbetet, som

för skolundervisningen måste beredas lärjungarna, i vissa fall med fördel

kan förläggas icke till aftonen utan till morgonen. Detta torde särskilt

gälla i fråga om handelsfortsättningsskolorna. Det är alltid en fördel,

att lärjungarna ej komma till sitt skolarbete uttröttade av annat arbete,

och för principalerna till de i handel såsom biträden eller såsom springgossar

och springflickor anställda lärjungarna i handelsfortsättningsskolorna

torde det vara lättare att undvara dessa unga arbetare under den

tidigare än under den senare delen av dagen.

Departementssakkunniga föreslå beträffande fortsättningsskolans lärotider

följande bestämmelser:

I fråga om förläggningen och fördelningen av fortsättningsskolans arbetstider bör

största möjliga frihet tillerkännas de lokala skolmyndigheterna, dock med följande inskränkningar

:

fortsättningsskolans arbetstid bör under ingå förhållanden få medföra inskränkning

i den för folkskolan lagstadgade undervisningstiden;

undervisningstiden i fortsättningsskola får icke utsträckas till senare tid än kl.

8 e,'' m.;

undervisningstimme i fortsättningsskola skall beräknas till 60 minuter, dock att

tiden för en rast av 10—15 minuter mellan omedelbart på varandra följande lärotimmar

må inräknas i dessa.

I fråga om sluttiden för det dagliga skolarbetet betona dock de sakkunniga,

att en bestämmelse om kl. 7 e. m. såsom gränsticl för arbetet i

fortsättningsskolan måste anses som ett önskemål, vilket, så snart möjlighet

därtill förefinnes, bör förverkligas.

Bestämmandet av fortsättningsskolans lärotider hör till de frågor,

vid vilkas behandling största hänsyn måste tagas till olika orters möjligheter

och önskemål och beträffande vilka därför också inga allmänna,

mera detaljerade föreskrifter kunna eller böra givas. De närmare bestämmelserna

härom böra hava sin plats i de särskilda skolreglementena.

Departe
mentssak
kunniga
-

Departe
mentschefen.

s. 196 Kontrollera mot PDF

folkunder
rranings
kommrtién.

196 Kung!. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 96.

Att fortsättningsskolans lärotider ej få inkräkta på folkskolans och att

undervisningen i fortsättningsskolan ej får utsträckas längre än till kl. 8

e. m., äro två så naturliga begränsningar, att någon meningsskiljaktighet

därom icke synes böra råda. Önskligt är givetvis också, att undervisningstiden

begränsas till kl. 7 e. m. i alla de fall, då så låter sig göra. och

att överhuvud allt för stor splittring av arbetstiden undvikes.

Skall med arbetet i fortsättningsskolan kunna vinnas vad därmed

åsyftas, erfordras uppenbarligen, att tiderna för detta arbete så bestämmas,

att det icke träffar lärjungarna i uttröttat tillstånd eller att deras hälsa

därigenom blottställes. Å andra sidan måste man tydligtvis räkna med

en anordning, som för vederbörande arbetsgivare medför en ej alltför kännbar

förlust av arbetskraft. Det är att hoppas, att i samma mån som de

säkerligen betydelsefulla verkningarna av fortsättningsskolans arbete göra

sig förnumna och därmed också insikten växer därom, att förlusten av arbetskraft

i regel endast är skenbar, skall här i landet liksom redan skett i

utlandet från arbetsgivarhåll i stegrad grad kunna påräknas det tillmötesgående,

som behövs för att arbetet i fortsättningsskolan skall såväl i fråga

om lärotiderna som i andra avseenden kunna ordnas på ett för detta

arbete lämpligt sätt.

4) Fortsättningsskolans obligatoriska karaktär.

Då kraven på en reformering av vår fortsättningsskola blivit framställda,

har redan sedan lång tid tillbaka jämte betydelsen av själva undervisningens

omläggning i praktisk riktning med styrka framhållits nödvändigheten

av att denna skola göres obligatorisk, om den verkligen skall

kunna fylla den uppgift, som bör tillkomma densamma. Folkundervisning

skommittén har också lagt synnerlig vikt vid denna synpunkt och

bestämt yrkat, att fortsättningsskolan bör göras obligatorisk såväl för

skoldistrikten som för ungdomen.

Angående skälen för att införa skolplikt på här förevarande område

anför kommittén följande:

Beträffande kommitténs egen uppfattning av den föreliggande frågan vill kommittén

först och främst framhålla, att den icke betraktar införande av fortsättningsskoltvång

såsom något i och för sig önskvärt. Kommittén kan förstå dem, som huvudsakligen

av ideella skål på detta område önska frihet i utvecklingen. Icke heller

blundar kommittén för de svårigheter av ekonomisk eller annan art, som otvivelaktigt

äro förknippade med reformens genomförande. Klart synes därför vara, att den åtgärd

det gäller icke bör tillgripas, utan att starka skäl kunna åberopas för densamma.

Men enligt kommitténs åsikt äro sådana skäl för handen.

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr DO.

Det torde icke kunna bestridas, att fortsättningsskolväsendets omorganisation i

den riktning kommittén föreslagit är ett statsintresse av synnerlig vikt. Med hänvisning

till vad i kap. 1 anförts om fortsättningsskolans betydelse och om nödvändigheten

av dess omgestaltning efter tidsförhållandenas krav vill kommittén bär framhålla, att

vad som genom en förbättrad ungdomsuppfostran står att vinna ej mindre för arbetsduglighetens

främjande än ock för höjande av den allmänna medborgerliga bildningen

utan tvivel innebär för vårt folk i materiellt och andligt hänseende ett krafttillskott,

som icke är att underskatta. Med hänsyn härtill och till den skarpa tävlan i olika

avseenden, som för närvarande är rådande nationerna emellan, torde man därför kunna

såga, att staten för sin egen skull och ur synpunkten av det allmänna bästa har både

rätt och plikt att här ingripa, i syfte att vad som på detta område behöver göras

också måtte bliva gjort.

Härtill kommer, att den undervisning och uppfostran, varom fråga är, synes

vara av så stort värde för de unga själva, att det icke lämpligen bör göras beroende

av godtycke eller tillfälligheter, huruvida de skola komma i åtnjutande av sådan undervisning

och uppfostran eller icke. Visserligen vore det, ej minst på detta område,

lyckligast, om allt slags tvång kunde undvikas, men liksom det, såsom förut framhållits,

i flera andra länder icke befunnits möjligt att uteslutande på frivillighetens grund

uppbygga ett ändamålsenligt ordnat fortsättningsskolsystem, så torde det icke heller i

vårt land lyckas att utan någon form av skotvång nå det mål, vartill man med fortsättningsskolreformen

syftar.

Tänka vi på vår ungdoms villighet att besöka fortsättningsskolan, så är det visserligen

sant, att många finnas, som lägga i dagen både iver och uthållighet vid kunskapers

inhämtande och som därför gärna och regelbundet deltaga i den fortsatta undervisningen

eller skulle deltaga i sådan, om den funnes anordnad. Men om många

andra gossar och flickor i fortsiittningsskolåldern torde man likväl vara berättigad

saga, att de varken uppnått den förståndsmognad, som behöves för en rätt värdesättning

av fortsättningsskolans undervisning, eller förvärvat den förmåga av uthållig

viljeansträngning, som onekligen kräves, när det gäller att utan stöd av något yttre

tvång regelbundet och till dess avgångsbetyg erhålles deltaga i en påbörjad undervisningskurs.

Därtill måste man räkna även med dem, som äro avgjort håglösa och

ovilliga att lära, som hellre än att besöka skolan uppsöka sällskap och nöjen av tvivelaktigt

värde. Hos en rätt stor del av den ungdom, för vilken fortsättningsskolan

är avsedd, kan man alltså icke förutsätta den förståndsmognad, det allvar och det intresse,

som ovillkorligen måste finnas, om fortsättningsskolan skall kunna bygga på

ungdomens frivilliga skolbesök.

Men även om de unga allmänt vore villiga att besöka fortsättningsskolan, skulle

säkerligen i mänga fall hinder utifrån resa sig i deras väg, som det icke stode i deras

makt att undanröja. Efter avslutad folkskolekurs äro de flesta gossar och flickor

nödsakade att arbeta för sin utkomst. De träda in i det av skarp konkurrens präglade

nutida förvärvslivet. Det gäller för dem att så använda sin tid och sina krafter,

att 8 tö rata möjliga vinst erhålles av deras arbete. Och att så sker är av intresse ej

allenast för dem själva utan ej mindre för dem, i vilkas tjänst de arbeta. Många

föräldrar, som i förvärvsarbetet eller de husliga sysslorna biträdas av sina barn, befinna

sig i en sådan ekonomisk ställning, att de anse sig nödsakade att med eller

mot sin vilja till det yttersta utnyttja barnens arbetskraft. Och vad angår sådana

minderåriga, som trätt in i det industriella arbetslivet, så kräver detta mångenstädes

av dem, att de inom de gränser, som lagen medgiver, åt detsamma ägna all sin tid

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr .96''.

och alla sina krafter. Under sådana förhållanden synes det vara uppenbart, att, där

intet lagstadgat skoltvång för ungdomen förefinnes, där skola många, som borde

besöka fortsättningsskolan, utebliva från densamma, där skall skolgången ofta bliva

ojämn eller upphöra i förtid och där skola de menliga följder för undervisning och organisation

inställa sig, varav man i utlandet under enahanda förutsättningar haft erfarenhet.

Ses åter frågan från synpunkten av kommunernas ställning till densamma, är det

klart, att man icke allestädes kan påräkna en sådan insikt om den fortsatta undervisningens

värde eller ett sådant intresse för densamma, att det förefintliga behovet

av för ungdomen obligatoriska fortsättningsskolor skulle, om kommunerna i det avseende,

varom fråga är, icke hade någon som helst laglig förpliktelse, bliva tillgodosett

även gent emot de ekonomiska hänsyn, som kunde göra sig gällande. Ivärtom är det

i hög grad sannolikt, att, därest det överlåtes åt kommunerna att själva bestämma,

huruvida obligatoriska fortsättningsskolor skulle inrättas eller icke, så skulle mångenstädes

även i kommuner, där behovet av dylika skolor vore synnerligen stort, så mäktiga

hinder mot deras inrättande uppställas, att de icke komme till stånd.

Nu beskrivna förhållanden synas alltså vara talande skäl för införande av fortsättningsskolplikt

ej blott i den meningen, att de unga förpliktas att besöka för dem

inrättade fortsättningsskolor, utan ock så, att kommunerna åläggas att inrätta dylika

skolor. Häremot skulle emellertid möjligen kunna invändas, att de förhållanden, som

göra fortsättningsskolor behövliga och som påkalla skolplikt, dock icke förefinnas i

lika hög grad överallt, På somliga orter, såsom i större och medelstora städer samt

vissa tättbebyggda landskommuner med utvecklad industriell verksamhet, äro de mera

framträdande än i andra. Man kunde därför tänka sig eu sådan lösning av frågan,

att endast sådana kommuner, som ovan nämnts, skulle äga skyldighet att inrätta för

ungdomen obligatoriska fortsättningsskolor, medan åt de övriga tillerkändes rätten att,

om de själva så önskade, upprätta dylika skolor. Men en lagstiftning i denna riktning,

som under inga förhållanden kunde anses innebära en slutgiltig lösning av skolpliktsfrågan,

skulle säkerligen i tillämpningen medföra rätt betydande praktiska svårigheter.

Så bleve det förvisso ingen lätt sak att uppdraga gränsen mellan de kommuner,

som borde vara skyldiga, och dem, som borde vara befriade från skyldigheten att

upprätta obligatoriska fortsättningsskolor. Därjämte skulle utan tvivel de täta, flyttningarna

från arbetsplats till arbetsplats och särskilt från landsbygden till städerna

komma att i många fall vålla de förvaltande skolmyndigheterna avsevärda svårigheter

vid ordnandet av undervisningen, om skolplikt förefunnes blott på vissa orter, men

icke på andra. Slutligen faller hela den tanken, att det skulle överlåtas åt de särskilda

kommunerna att bestämma, huruvida fortsatt undervisning med eller utan skolplikt

för ungdomen skulle anordnas eller icke, på det redan anförda skälet, att denna

undervisning avser att tillgodose ett statsintresse av synnerlig vikt.

När den egentliga folkskolan i början på 1840-talet lagstadgades i våld land,

beslöto sig statsmakterna för att ålägga rikets samtliga kommuner att upprätta för

alla barn, som icke på annat sätt erhölle undervisning, obligatoriska folkskolor. Det

var ett stort och betydelsefullt steg framåt i den svenska folkbildningens historia, som

då togs. Nu väntar på genomförande en skolreform av föga mindre betydelse. Mellan

förhållandena då och nu råder onekligen en viss parallellism. Då funnos jämförelsevis

få folkskolor inrättade, och endast en ringa procent av samtliga barn i skolåldern

besökte dem. Antalet nu befintliga fortsättningsskolor är relativt litet, och blott en

mindre del av den från folkskolan avgångna ungdomen åtnjuter fortsatt undervisning.

Tidsförhållandena då gjorde folkskolors allmänna inrättande till ett oavvisligt behov.

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Nu är behovet av praktiska fortsättningsskolor på grund av tidsutvecklingens krav

minst lika trängande. Då var nödvändigheten av folkskolereformen åtminstone bland

de mera klarseende allmänt insedd. Nu väntar man i skilda kretsar av vårt folk på att de

länge saknade praktiska överbyggnaderna på folkskolan allmänt skola komma till stånd.

På grund av vad kommittén nu anfört, anser sig kommittén böra föreslå, att

allmän lagstadgad fortsättningsskolplikt införes, i det att rikets kommuner förpliktas

att inrätta för ungdomen obligatoriska fortsättningsskolor.

Vad angår skyldigheten för kommunerna att inrätta fortsättningsskolor,

betonar kommittén, att hinder givetvis kunna inträda för kommun att

uppfylla denna skyldighet. Såsom dylika hinder angivas brist på lämpliga

lärare eller så ringa barnantal, att kostnaderna för en skolas upprättande

och underhåll skulle bliva allt för stora i förhållande till elevantalet.

I dylika fall böra enligt kommitténs mening efter på vederbörligt

sätt skedd prövning befrielse eller uppskov kunna meddelas. Kommitténs

hemställan angående kommuns skyldighet i förevarande avseende

är, såsom jag redan tidigare haft tillfälle omnämna, av följande innehåll:

I varje kommun skall finnas en eller, där förhållandena sådant påkalla och medgiva,

flera fortsättningsskolor. Undantagsvis må dock, efter Kungl. Maj:ts medgivande,

tvenne eller flera närliggande kommuner kunna förena sig om en gemensam fortsättningsskola,

där ringare folkmängd och övriga förhållanden påkalla en sådan anordning.

Huruvida kommun må för viss tid helt befrias från skyldighet att inrätta fortsättningsskola,

skall i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t prövas och avgöras.

Beträffande ungdomens plikt att besöka fortsättningsskola har kommittén

först upptagit frågan om den tidpunkt, då denna plikt bör inträda,

och i detta hänseende hemställt, att som allmän regel måtte fastställas,

att inträde i fortsättningsskola skall ske vid början av den årskurs, som

inträffar närmast efter det läsår, då avgångsbetyg från folkskola eller

betyg om däremot svarande kunskaper erhållits. För att i någon mån

råda hot på det missförhållandet, att barn alltför unga avgå från folkskolan

och därför skulle komma att vid alltför tidig ålder inträda i fortsättningsskolan

och följaktligen också för tidigt lämna densamma, har kommittén,

såsom jag redan i det föregående nämnt, föreslagit, att i folkskolestadgan

skulle intagas en bestämmelse av innehåll, att lärjunge icke

må tillåtas avgå från folkskolan före det kalenderår, under vilket

han fyller tretton år.

Beträffande frågan om huru lång tid lärokurs i fortsättningsskolan bör

avse, har kommittén föreslagit, att den för lärjungarna obligatoriska undervisningstiden

skulle fastställas till minst 360 undervisningstimmar, d. v. s.

en tid motsvarande två av den nuvarande fortsättningsskolans årskurser

å 180 timmar. Med hänsyn därtill, att det på vissa orter, framför allt i

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

städer och stadsliknande industrisamhällen, måste vara både möjligt och

i hög grad önskligt, att den för lärjungarna obligatoriska undervisningstiden

bleve något längre, har kommittén vidare hemställt, att kommun

måtte tillerkännas rätt att utsträcka den obligatoriska kursen till att omfatta

högst -540 undervisningstimmar. Till förebyggande av missförstånd

påpekar kommittén, att de föreslagna ininimi- och maximitalen icke enligt

dess mening skulle avse det antal timmar, varunder de enskilda lärjungarna

nödvändigt skulle deltaga i undervisningen, för att deras skolplikt

skulle anses fullgjord, utan endast vore ämnade att beteckna längden

av själva skolkursen.

Den fastställda sammanlargda lärotiden skulle enligt kommitténs förslag

fördelas på minst två år. Densamma borde dock också kunna utsträckas

över tre år. Denna senare anordning finner kommittén av behovet

påkallad särskilt i större städer samt i vissa stadsliknande samhällen

i industribygder, vid större järnvägsstationer o. s. v.

Kommittén uttalar vidare som sin mening, att lärjunge bör av den

lokala skolledningen kunna beviljas uppskov med inträde i fortsättning sskolan.

Detta uppskov anser kommittén i regel böra begränsas till ett år

och i intet fall beviljas för längre tid än till det kalenderår, under vilket

den fortsättningsskolpliktige fyller femton år. Såsom övre gräns för fortsättningsskolpliktens

fullgörande beräknar kommittén en ålder hos lärjungarna

av aderton år. Skulle av någon anledning skolplikten icke vara

fullgjord vid adertonårsålderns slut, bör enligt kommitténs mening vederbörande

skolstyrelse kunna befria från ytterligare skolgångsskyldighet.

Kommittén finner det självklart, att lärjunge även i vissa andra fall

bör kunna befrias från fortsättningsskolpliktens fullgörande. Sålunda borde

exempelvis sådan skyldighet icke kunna åläggas minderåriga i sådana kommuner

eller fortsättningsskolområden, där fortsättningsskola av någon anledning

icke kunnat inrättas, ej heller den, som prövas åtnjuta annan till

omfattningen fullt motsvarande undervisning.

Om kommittén sålunda å ena sidan finner det erforderligt, att föreskrifter

lämnas om befrielse från fortsättningsskolpliktens fullgörande, där

sådan befrielse är av nöden, betonar kommittén å andra sidan nödvändigheten

av att jämväl sådana bestämmelser givas, som kunna hava till följd,

att stadgandena om skolplikt verkligen bliva effektiva. I detta avseende

yttrar kommittén:

På det att ovan föreslagna skolpliktsbestämmelser må bli effektiva, äro,

utöver vad som härom kan komma att stadgas i de särskilda skoldistriktens

fortsättningsskolregleinenten, vissa föreskrifter av mera allmän natur

erforderliga. Det huvudsakliga ansvaret för skolgångens övervakande kom
-

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Hd.

mer givetvis att vila på den lokala skolstyrelsen. Men för att denna skall

kunna fullgöra sina åligganden härutinnan, år det till eu början nödvändigt,

att den har tillgång till en förteckning på alla fortsättningsskolpliktiga,

som äro inom dess förvaltningsområde kyrkoskrivna. Upprättandet

av sådan förteckning synes, i överensstämmelse med vad som gäller i

fråga om folkskolan, böra tillkomma vederbörande församlings (församlingars)

kyrkoherde (kyrkoherdar), varemot skolstyrelsen själv bör ha till

åliggande att draga försorg därom, att erforderliga anteckningar göras om

huru det i varje fall sörjts för de skolpliktigas undervisning. Vidare synes

det böra åligga dels föräldrar och målsmän att antingen till deltagande

i fortsättningsskolans undervisning på bestämd tid anmäla sina fortsättningsskolpliktiga

minderåriga eller ock, i händelse dessa annorstädes

åtnjuta fullt motsvarande undervisning, sådant styrka, dels arbetsgivare att

ej allenast bereda hos dem anställda fortsättningsskolpliktiga arbetare erforderlig

ledighet för deltagande i undervisningen, utan även, tillika med

föräldrar och målsmän, vaka över att de ordentligt fullgöra sin skolplikt.

Huru försummelser härutinnan från föräldrars och målsmäns samt

arbetsgivares sida lämpligast böra beivras, är en fråga, som torde påkalla

sakkunnig utredning särskilt från juridisk synpunkt och i vilken kommittén

icke anser sig böra avgiva något bestämt förslag. Så mycket står

emellertid för kommittén klart, att det icke är möjligt att för fortsättningsskolans

vidkommande på ett verksamt sätt tillämpa sådana författningsbestämmelser,

som med avseende på folkskolan äro givna i folkskolestadgans

§ 51. Det förfaringssätt, som där anbefalles, är alltför vidlyftigt

och omständligt, för att man ens torde kunna ifrågasätta dess tillämpning

på en skola, vars årliga lärotid kan sammanträngas inom ramen av fyra

till sex veckor. I vissa andra länder, där fortsättningsskolplikt finnes införd,

kunna för försummelser av nu ifrågavarande art böter eller eventuellt

fängelsestraff ådömas. Hos oss har i det förut omförmälda förslaget

till lag om lärlingsväsendet i vissa yrken föreslagits liknande straffbestämmelser

för sådana arbetsgivare, som i väsentlig mån åsidosätta sina

skyldigheter med avseende på hos dem anställda lärlingars skolgångsskyldighet.

På redan angivet skäl inskränker sig kommittén här till uttalande

av det önskemålet, att försummelser från målsmäns och arbetsgivares

sida i fråga om de fortsättningsskolpliktigas skolgångsskyldighet

må kunna hastigare och verksammare beivras, än vad

hithörande för folkskolan gällande bestämmelser medgiva.

Slutligen framhåller kommittén, att införande av fortsättningsskolplikt

bör medföra en ändring i lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912 i den

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.) 26

s. 202 Kontrollera mot PDF

Mf tidighétorna.

Tillstyrkande

utlåtanden.

202 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

riktningen, att vad som i nämnda lags § 13 stadgas om skyldighet för

arbetsgivare att så begränsa den minderåriges arbetstid, att sammanlagda

undervisnings- och arbetstiden för dygn ej må överstiga den i samma §

medgivna högsta arbetstiden, må komma att gälla även minderårig, som

fyllt femton år.

1 det utan jämförelse övervägande flertalet av de yttranden, som avgivits

över kommitténs betänkande angående fortsättningsskolan, har förslaget

att fortsättningsskolan skall göras obligatorisk vunnit understöd.

Sålunda hava icke några väsentliga invändningar mot detta förslag

gjorts i de utlåtanden, som inkommit från domkapitlen i Uppsala, Linköping,

Skara, Växjö, Karlstad, Härnösand, Luleå och Visby samt från

Stockholms städs konsistorium, även om uttalandena givetvis äro varandra

betydligt olika. Några av de nämnda konsistorierna hava i allmänhet angivit

sitt gillande av kommittéförslagets huvudpunkter, andra hava uttalat

sin principiella anslutning men på samma gång betonat svårigheterna

för programmets genomförande, somliga åter, såsom domkapitlen i Växjö

och Visby, hava särskilt betonat vikten av att skolan göres obligatorisk.

Lunds domkapitel har icke avgivit något samfällt yttrande. Domkapitlets

ordförande, biskop Billing, finner vad kommittén föreslagit om fortsättningsskolan

till sitt syfte vara i hög grad behjärtansvärt samt väl genomtänkt

och ändamålsenligt, och professor Holmström yttrar, att behovet

av en obligatorisk fortsättningsskola är så viktigt och allmänt, att det

icke utan kanske obotlig skada längre låter sig undanskjutas.

Länsstyrelserna yttra sig i allmänhet kortfattat, några tämligen obestämt,

i avstyrkande riktning endast undantagsvis. Tillstyrkande uttalanden

i fråga om förslagets huvudpunkter, alltså även beträffande skolplikten,

föreligga från de flesta, bland dessa länsstyrelserna i Södermanlands,

Östergötlands, Kalmar, Gottlands, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus,

Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Norrbottens län.

Av statens under år 1914 i tjänst varande folkskolinspektörer hava

25 yttrat sig angående förslaget om fortsättningsskolan, och ingen av dessa

har ställt sig avvisande mot tanken på att denna skola göres obligatorisk,

utan tvärt om hava de i allmänhet vitsordat nödvändigheten av att ett

sådant steg tages, om skolan skall kunna få den betydelse, som bör tillkomma

densamma. Några bland dem förorda en över kommitténs förslag

utsträckt skolplikt i städer och liknande samhällen.

Tillstyrkande uttalanden föreligga jämväl från samtliga de seminariekollegier,

som yttrat sig angående förevarande angelägenhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2015

Kung]. Maj:ts KM. Proposition Nr 90.

Städernas folkskolestyrelser och kommunala folkskolinspektörer hylla

i sina utlåtanden så gott som genomgående samma principiella åsikter

som kommittén. Utlåtanden föreligga från några och tjugo ståder.

Socialstyrelsen yttrar angående frågan om skolplikt:

För att giva nödigt underlag för fortsättningsskolans utveckling bär kommittén

ansett sig böra förorda tvång såväl för kommunerna att upprätta dylika skolor som

för landets ungdom att besöka desamma. Mot förslaget i denna punkt har styrelsen

ingenting att erinra, så mycket mindre som styrelsen i likhet med kommittén finner

tvångsföreskrifter i nyssnämnda avseende vara den enda säkra vägen för vinnande av

det med fortsättningsskolan avsedda ändamålet. Beträffande skyldigheten för kommunerna

att upprätta fortsättningsskolor torde man dock på grund av de lokala förhållandena

i vårt land — brist på kompetenta lärarkrafter, befolkningens glesboddbet m. m.

— böra redan från början göra klart för sig, att Kungl. Maj:ts rätt att medgiva dispens

för nämnda skyldighet måste förväntas komma i tillämpning i ganska avsevärd

utsträckning.

Socialstyrelsen framhåller vidare vikten av att även de barn, som

lämnat folkskolan utan att hava inhämtat det för avgång föreskrivna kunskapsmåttet,

måtte förbindas att på något sätt deltaga i fortsatt undervisning,

samt förklarar, att den av kommittén ifrågasatta ändringen utav

§ 13 i lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912 torde få betraktas såsom

en nödvändig följd av fortsättningsskolans obligatoriska karaktär och att

styrelsen sålunda anser sig böra tillstyrka ändringen i fråga.

Lantbruksakademien ansluter sig också till förslaget, att fortsättningsskolan

göres obligatorisk och yttrar, att denna anslutning sker obetingat

i avseende på ungdomens skyldighet, men däremot anser akademien, att

kommunens skyldighet bör vara villkorlig »så till vida, att befrielse tills

vidare eller på viss tid från denna skyldighet eller inskränkningar i den

fastställda skolplanen skola kunna medgivas, där giltiga skäl till sådana

undantag anföras».

Hushållningssällskapens förvaltningsutskott, vilka i allmänhet yttra sig

huvudsakligen med hänsyn till landsbygdens förhållanden och jordbrukets

intressse, förorda också i regel, då de överhuvud i sina utlåtanden beröra

frågan om skolplikten, att skolorna göras obligatoriska för såväl skoldistrikten

som ungdomen. Somliga uttala sig mera allmänt, men några,

nämligen Uppsala läns, Södermanlands läns, Kalmar läns norra, Blekinge

läns, Malmöhus läns, Örebro läns och Kopparbergs läns, understryka med

eftertryck nödvändigheten av att skolorna bliva obligatoriska.

Även några bland de mera enskilda sammanslutningar, som yttrat sig

om fortsättningsskolan, hava betonat sin anslutning till kravet på skolplikt.

Sålunda yttrar svenska lantarbetsgivarföreningens fidlmäktige genom

sitt verkställande utskott,

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 96.

att vad fortsättningsskolan angår, betänkandets tyngdpunkt måste anses ligga i förslaget

om att fortsättningsskolan skall vara obligatorisk, ett steg, som säkerligen, säger

utskottet, skall förefalla många, särskilt i lantmannakretsar, radikalt, och fortsätter

därefter: Reformen torde dock vara mogen till genomförande, och den torde ingalunda

komma att stöta på liknande motstånd som folkskolereformen av år 1842.

Sveriges allmänna handelsförenings förvaltningsutskott vill med avseende

på de båda huvudpunkterna för kommitténs förslag: fortsättningsskolan?

omläggning i praktisk riktning och införandet av fortsättningsskolplikt,

»för sin del uttala sin bestämda anslutning till båda dessa synpunkter».

Att man inom Sveriges folkskollärarkår starkt känner behovet av att

fortsättningsskolan göres obligatorisk framgår oförtydbart av de yttranden,

som avgivits dels av Sveriges allmänna folkskollärarförenings centralstyrelse,

vilken stöder sina uttalanden på beslut från ej mindre än 285 kretsföreningar

spridda runt i landet, dels av föreningen svenska folkskolans

vänners förvaltningsråd.

Det är helt naturligt, att man i de yttranden, som innehålla förord

för den obligatoriska fortsättningsskolan, i allmänhet också framhåller, att

man icke får förbise de svårigheter, som kunna möta för dess allmänna

förverkligande, utan att dessa svårigheter böra i en blivande lagstiftningtill

fullo beaktas.

I ett och annat fall har man dock funnit svårigheterna så stora, att

man vill ställa förverkligandet av det program, som man principiellt gillar,

på framtiden eller åtminstone se detsamma endast stegvis och mycket

långsamt genomfört. Sålunda anser domkapitlet i Västerås, att man till

en början icke gärna kan sträcka sig längre än att söka få genomförd en

obligatorisk ettårig fortsättningsskola med det nu för fortsättningsskolan

föreskrivna timtalet och låta denna prövas eu tid.

En medelväg vid skolpliktens utsträckande till fortsättningsskolan förordas

i några utlåtanden, nämligen den av kommittén visserligen diskussionsvis

framställda men dock icke godtagna anordningen att låta fortsättningsskolans

inrättande helt eller delvis bliva en för kommunerna frivillig

sak men göra skolan obligatorisk för lärjungarna. I sådan riktninguttalar

sig särskilt länsstyrelsen i Kristianstad. I utlåtandet från domkapitlet

i Luleå, liksom i ett par andra utlåtanden, framhålles med särskilt

eftertryck, att fortsättningsskolan givetvis icke kan göras obligatorisk inom

andra skoldistrikt eller å andra orter, än där de lokala förutsättningarna

äro för handen, men ett sådant uttalande torde väl snarast innebära ett

starkare betonande av den erforderliga anpassning efter förhållandena,

som även kommittén ansett nödvändig. — Lantbruksstyrelsen finner det

visserligen vara principiellt riktigt, då kommittén föreslår, att fortsätt
-

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tu Nåd. Proposition Nr 96.

205

ningsskolan skall efter en fastställd övergångstid göras obligatorisk; styrelsen

finner det emellertid med hänsyn till de praktiska svårigheter,

som skulle resa sig mot förverkligandet av en dylik från flera synpunkter

sett onekligen önskvärd bestämmelse, »vara riktigast att icke nu göra

fortsättningsskolan obligatorisk utan dröja därmed, till dess erfarenheten

fatt lägga i dagen, vad som kan vinnas genom ytterligare försök att på

frivillighetens väg få den föreslagna reformen genomförd». Däremot anser

styrelsen, att för barnen bör införas skolplikt i de kommuner, som

ansett sig kunna upprätta fortsättningsskolor. Mot den föreslagna tiden

av lägst 360, högst 540 timmar har styrelsen intet att invända.

En annan modifikation i fråga om skolplikten förordas av domkapitlet

i Kalmar, som anser, att i detta avseende en bestämd skillnad bör göras

mellan landsbygd och städer, så att fortsättningsskolan på landsbygden får

behålla sin hittillsvarande karaktär att vara frivillig med avseende på

kommunernas skyldighet att anordna densamma, varemot barnen med undantag

av dem, som av fattigdom hindras, böra vara pliktiga att besöka

skolan, där den blivit anordnad.

Såsom i det föregående framhållits, är det blott i ett jämförelsevis

ringa antal fall, som myndigheterna ställa sig helt och hållet avvisande

till kommitténs förslag att göra fortsättningsskolan obligatorisk.

Bland dem, som intagit denna ståndpunkt, yttrar domkapitlet i Strängnäs,

att varje försök att göra fortsättningsskolan med dess i kommitterades

förslag upptagna program obligatorisk utan begränsning skulle vara

synnerligen olyckligt. Ett nytt skoltvång och därav betingade strafformer

skulle verka odiöst.

Göteborgs domkapitel anser det icke »rådligt eller ens möjligt* att

ålägga alla landsdelar den förpliktelse, som innebäres i förslaget om obligatorisk

fortsättningsskola.

Kristianstads läns hushållningssällskaps under visningskommitte'', som i

flera avseenden ställer sig sympatisk till kommittéförslaget, yttrar angående

åtgärden att göra fortsättningsskolan obligatorisk, att denna åtgärd

»torde under nuvarande förhållanden för ett mycket stort antal kommuner

möta så gott som oöverstigliga ekonomiska svårigheter».

Skaraborgs läns hushållningssällskap finner visserligen de av kommittén

framlagda förslagen avse en betydande omläggning och förbättring av

folkskoleväsendet, men anser dock, att fortsättningsskolan icke bör göras

obligatorisk på landsbygden.

Slutligen finnas några utlåtanden, i vilka förslagets olämplighet för

vissa landsdelar betonas. Så framhålla länsstyrelserna i Västernorrlands och

s. 206 Kontrollera mot PDF

Folkaxo:-

Sverstyrelsen.

206 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

i Västerbottens län, att i fråga om störa delar av Norrland förutsättningarna

för förslagets genomförande endast i ringa omfattning äro för handen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län erinrar om »att förhållandena i det övre

Norrland resa alldeles särskilda svårigheter mot förverkligande av kommitténs

förslag».

Folkskolöverstyrelsen har i sitt utlåtande uttalat sin fulla anslutning

till kommitténs förslag, att fortsättningsskolan göres obligatorisk såväl för

skoldistrikten som för ungdomen.

Angående invändningarna mot fortsättningsskolans obligatoriska karaktär

yttrar överstyrelsen sig på följande sätt:

Vad beträffar de gensagor, som i ett fåtal fall riktats mot yrkandet på en obligatorisk

fortsättningsskola, befinnas de grunda sig dels på en väl förståelig allmän obenägenhet

mot ett utsträckt skoltvång, dels på farhågan för att det ifrågasatta steget

är allt för stort för att vara tillrådligt, dels på ekonomiska hänsyn. Att samtliga

dessa grunder äro av den allvarligaste betydelse är uppenbart, och huruvida de höra

bliva bestämmande eller icke beror helt och hållet av den vikt, som man finner hora

tillmätas de skäl av ekonomisk, social och sedlig innebörd, som anföras i motsatt riktning,

och av den tilltro man anser sig kunna hysa till skolans förmåga att något uträtta

till de avsedda syftenas uppnående. Överstyrelsen delar kommitténs uppfattning

i dessa avseenden och kan helt ansluta sig till den motivering, som av kommittén

lämnats.

Även i fråga om enskildheterna rörande skolplikten i kommitténs

försko- är överstyrelsen i det väsentliga av samma åsikt som kommittén.

Så särskilt i fråga om skolkursens längd och tiden för inträde i fortsättningsskolan.

Så ock i fråga om möjlighet för kommun att för viss tid

befrias från skyldighet med avseende på fortsättningsskolas inrättande och

i fråga om möjlighet för närliggande kommun att inrätta gemensam fortsättningsskola.

Något mera utförligt yttrar sig överstyrelsen blott angående lärjungarnas

befrielse från fullgörande av skolplikt och anför därutinnan följande:

De av kommittén föreslagna detaljbestämmelserna angående uppskov med och befrielse

från skolpliktens fullgörande samt angående åtgärder för dess kontroll hava jämförelsevis

litet berörts i de officiella utlåtandena och endast i ringa mån givit anledning

till anmärkningar. Dessa gå i allmänhet ut på ett ytterligare betonande av behovet

av bestämmelser, som förebygga, att skolplikten i enskilda fall kommer att kännas

alltför betungande för de i ekonomiskt avseende mindre lyckligt lottade eller att

utsträckas till väl framskridna åldersstadier.

Överstyrelsen anser det knappast nödigt att i det läge, vari frågan ännu befinner

sig, söka närmare än kommittén redan gjort utforma skolpliktsbestämmelserna. Onskligt

är givetvis, att den utsträckta skolplikten, på samma gång den befästes genom

lagbestämmelser, ägnade att göra den alltmera undantagslös, införes med största möj
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

■207

Kunyl. Maj:tn Nåd. Proposition Nr ''JO.

liga hänsynstagande till do svårigheter för kommunerna och de enskilda, med vilka

den i många fall måste hliva förenad. Förutom den befrielse frän deltagande i fortsättningsskolans

undervisning, som följer av generella, automatiskt verkande bestämmelser

— framför allt bestämmelsen om dem, som åtnjuta annan till omfattningen fullt

motsvarande undervisning i allmänt läroverk, i lärlings- eller yrkesskola, i högre folkskola

o. s. v. — hör därför, särskilt till eu början, lämnas ganska vidsträckt möjlighet

till befrielse i individuella fall, och befogenhet givas åt de lokala skolmyndigheterna

att meddela sådan. Klart är, att avgörandet härvid i väsentlig män måste bliva beroende

av subjektiv uppfattning, men en framtida lagstiftning torde dock böra angiva

de förhållanden, till vilka hänsyn företrädesvis må kunna tagas.

Därvid inställer sig i första rummet den frågan, huruvida föräldrarnas fattigdom

må utgöra skäl till befrielse från skolpliktens fullgörande.

Bestämmelsen i § 49 av folkskolestadgan, att där föräldrar eller målsmän icke

äga tillgång att bekosta barnen kläder och underhåll vid skolan, böra de genom kommunens

fattigvård härutinnan understödjas, torde vara eller böra göras gällande även

i fråga om eu obligatorisk fortsättningsskola. Denna bestämmelse tarvar dock en förändring,

som ju förr desto hellre borde vidtagas, den nämligen, att den hjälp som

lämnas ej må ha karaktären av fattigunderstöd, som för mången kännes förödmjukande

att mottaga och dessutom kan medföra inskränkning i de medborgerliga befogenheterna,

utan vara ett understöd, som utgår av för sådant ändamål särskilt anslagna medel.

Emellertid, även om sådan ändring i detta stadgande kommer till stånd, torde

detsamma dock framgent som hittills i många fall bliva av ringa betydelse, så länge

ej åtgärder blivit vidtagna för att understödja fattigare kommuner i deras utgifter för

skolväsendet, och innan så skett, lärer därför ock föräldrars fattigdom i många fall

komma att utgöra skäl till befrielse från fullgörandet av den nu ifrågasatta skolplikten.

Kunna däremot för de svagare kommunerna mindre ogynnsamma förhållanden bringas

till stånd med avseende på den kommunala beskattningen för folkbildningsändamål, bör

också tillbörligt eftertryck kunna givas åt en lagbestämmelse om kommunens skyldighet

att lämna behövligt understöd åt skolbarn från fattiga hem, så att ingen av fattigdom

må hindras att erhålla den skolbildning, som i lika mån bör vara alla normalt

begåvade barns rättighet att erhålla, och då synes föräldrars fattigdom icke heller böra

få utgöra skäl till befrielse från fortsättningsskolpliktens fullgörande.

Uppenbart är vidare, att lång eller svår skolväg i många fall måste komma att

medföra befrielse i sådant avseende. Visserligen böra i bygder, där fortsättningsskolans

lärotid är samlad till viss tid av året, avlägset boende barn kunna under skoltiden

inackorderas i skolans närhet, men i många fall skall möjlighet härför av varjehanda

orsaker ej förefinnas. Där inom något visst område av ett skoldistrikt de barn,

som med hänsyn till skolvägen måste befrias, komma att uppgå till ett mera betydande

antal, inträder behovet av en fortsättningsskola inom detta område, ett behov

som det blir skolmyndigheternas sak att söka få tillgodosett.

Även hänsyn till kroppslig svaghet eller ohälsa hos den skolpliktige måste givetvis

kunna föranleda befrielse. Likaledes sådana särskilda förhållanden i hemmet, då

rena humanitetsskäl påkalla, att undantag göres från gällande regel.

Åtskilliga svårigheter vid upprätthållandet av kravet på skolplikt komma att

förorsakas därav, att skolpliktiga flytta från en ort till en annan. Det kommer därvid

fivetvis ofta att inträffa, att fortsättningsskolan på den ort, till vilken den skolpliktige

yttar, är av annan organisation eller utgår från annorlunda beskaffad folkskolekurs än

på den ort, varifrån han kommit. Att för sådana fall uppställa allmänna regler torde,

s. 208 Kontrollera mot PDF

Departe
mentssak
kunniga.

208 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

åtminstone innan några erfarenheter att bygga på föreligga, knappast vara möjligt, utan

det måste överlämnas åt de lokala skolmyndigheterna att i varje särskilt fall ordna

förhållandena på bästa möjliga sätt. I det av kommittén särskilt nämnda fallet, att

den inflyttade av giltig anledning varit förhindrad att besöka en fortsättningsskola och

vid inflyttningen är i sexton årsåldern eller ännu äldre, finner överstyrelsen i likhet med

kommittén, att vederbörande lokala skolmyndighet må vara berättigad att förklara

honom fri från skolplikt.

Även departementssakkunniga förklara, att de i allt väsentligt ansluta

sig till kommitténs förslag beträffande lagstadgad förpliktelse för kommiinerna

att inrätta fortsättningsskolor och för ungdomen att besöka dessa

skolor.

Med hänsyn till sin uppfattning om fortsättningsskolans och lärlingsskolans

inbördes förhållande anse de emellertid, såsom redan förut angivits,

att de ungas fortsättningsskolplikt i regel icke bör omfatta mera än

två år. Dock betona de jämväl, att där folkskolekursen är blott sexårig,

fall kunna inträffa, då skolplikten för lärjungarna bör kunna under vissa

omständigheter utsträckas över tre år.

De förklara sig också instämma i kommitténs yrkande, att lärjunge

icke må tillåtas avgå från folkskolan före det kalenderår, under vilket han

fyller tretton år.

Angående befrielse från fullgörande av skolplikt göra de sakkunniga

följande uttalanden:

I likhet med folkskolöverstyrelsen anse vi nödvändigt, att de lokala skolmyndigheterna

erhålla en ganska vidsträckt befogenhet att i individuella fall medgiva uppskov

med eller befrielse från fortsättningsskolpliktens fullgörande. Sålunda bör skolplikt^,

som på grund av kroppslig svaghet eller ohälsa, lång och svår skolväg, särskilda förhållanden

i hemmet eller andra skäl befinnes endast med synnerlig svårighet förmå,

fullgöra sin fortsättningsskolplikt, kunna av de lokala skolmyndigheterna för ett år i

sänder beviljas uppskov därmed. Till de skäl, som efter den lokala styrelsens prövning

må kunna föranleda till befrielse från fortsättningsskolplikt, hör även hänsynen

till yrkesanställda minderårigas möjlighet att hinna genomgå vederbörlig lärlingsskola

före minderårighetsålderns utgång. Som i första kapitlet anförts, bör befrielse i dylikt

fall enligt vårt förmenande i allmänhet medgivas minderårig, som fyllt 15 år, har stadigvarande

sysselsättning i ett yrke, vartill motsvarande lärlingsskola finnes på platsen

upprättad, och av sistnämnda skolas styrelse befunnits äga nödiga förutsättningar att

tillgodogöra sig undervisningen därstädes. Under alla omständigheter bör skolplikten

upphöra, så snart den skolpliktige fyllt 18 år.

Yi instämma i folkskolöverstyrelsens uttalande, att fattigdom icke hör få utgöra

skäl till befrielse från skolplikten, ävensom i överstyrelsens yrkande, att bestämmelsen

i § 49 av folkskolestadgan om understöd till fattiga föräldrar eller målsmän bör göras

gällande även i fråga om obligatorisk fortsättningsskola och i samband därmed ändras

så, att dylikt understöd ej får karaktären av fattigunderstöd utan kommer att utgå av

för ändamålet särskilt anslagna medel, vilka omhäuderhavas och utdelas av vederbörande

skolmyndighet.

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

I sammanhang med frågan om de förpliktelser, som böra åläggas målsmän och

arbetsgivare att övervaka, att de skolpliktiga ordentligt fullgöra sin skolplikt, ävensom

behovet att kunna på ett verksamt sätt beivra försummelser härutinnan, hava vi tagit

under övervägande, huruvida någon särskild påföljd borde stadgas för den skolpliktige

själv, om han på grund av tredska eller försumlighet uraktlåter att i vederbörlig ordning

fullgöra sin skolplikt. Därvid hava vi dock stannat vid att, utöver vad som i

gällande författningar rörande uppfostran åt vanartade barn redan finnes stadgat, några

lagbestämmelser i detta avseende knappast kunna anses lämpliga.

Beträffande fullgörandet av de förpliktelser, som komma att åligga såväl kommunerna

som ungdomen, torde man med visshet kunna hoppas, att den nya fortsättningsskolan

kommer att visa sig bliva till sådant allmänt och enskilt gagn, att den av

kommunerna kommer att omfattas med offervilligt intresse och att de unga självmant

i densamma skola söka den hjälp med avseende på sin fortsatta utbildning, som där

erbjudes dem.

Beträffande den av kommittén upptagna frågan om ändring i lagen

angående arbetarskydd yttra de sakkunniga:

Förutom den ändring av § 13, punkt b, i lagen om arbetarskydd den 29 juni

1912, som av kommittén föreslås, i syfte att den däri givna föreskriften om arbetsgivares

skyldighet med avseende på begränsning av de minderårigas arbetstid må

komma att gälla även minderårig, som fyllt femton år, torde det vara behövligt att i

§§ 15 och 34 av nämnda lag införa ett tillägg därom, att i den för minderårig utfärdade

intygsboken skall antecknas, huruvida den minderårige fullgjort sin fortsättningsskolplikt

eller fortfarande är skolpliktig.

Jag har redan förut uttalat min fulla anslutning till förslaget, att

fortsättningsskolan göres obligatorisk, så att skoldistrikten bliva skyldiga

att inrätta fortsättningsskolor samt att ungdomen under en viss tid och i

en viss ålder förpliktas att besöka dessa skolor.

Endast om en sådan åtgärd vidtages, kan — synes mig — den nya

fortsättningsskolan förväntas göra den insats i ungdomens praktiska ocli

medborgerliga uppfostran, som enligt vad jag i det föregående framhållit

bör tillkomma densamma. Skulle upprättandet av fortsättningsskolor fortfarande

vara fullt valfritt för skoldistrikten, bleve följden tvivelsutan

den, att dylika skolor komme att saknas även på många orter, där några

egentliga hinder för deras upprättande icke vore tillfinnandes. Huru

tilltalande och lockande man än förmår göra skolornas program, skulle

säkerligen många av de unga, om de finge efter behag besöka skolan eller

bliva borta, underlåta att infinna sig, och detta skulle nog icke minst

komma att gälla sådana bland dem, för vilka det skulle vara av största

betydelse, att de fortfarande stode under skolans inflytande.

Såsom den föregående redogörelsen giver vid handen, har tanken, att

fortsättningsskolan skall vara obligatorisk, i de avgivna yttrandena vunnit

en över all förväntan enhällig anslutning. Visserligen hava också avstyrBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 käft. (Nr 96.) 27

Departementschefen.

Fortsättnigsskolans

obligatoriska

karaktär i

allmänhet.

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

kande och tvivlande röster förnummits. Men att så skett väcker mindre

förvåning, än att dessa röster äro så få som verkligen är fallet. Underligt

skulle det ju vara, om ett så genomgripande förslag som det, varom

här är fråga, ej på sina håll skulle väcka betänkligheter. Att dessa betänkligheter

icke blivit flera och större synes mig ådagalägga, att insikten

om nödvändigheten av skolpliktens utsträckande jämväl till fortsättningsskolan

numera är allmän i vårt land, och att frågan om den obligatoriska

fortsättningsskolans införande därför kan anses vara mogen till

lösning.

Givetvis är jag icke blind för att svårigheter kunna möta för skolpliktens

förverkligande på ifrågavarande område. Dessa svårigheter äro

dock som sagt enligt min övertygelse icke så stora, att de skulle behöva

medföra ett uppgivande av tanken på programmets genomförande även i

denna punkt. Ej heller synas de mig vara sådana, att man skulle vara

nödsakad att vidtaga modifikationer i fråga om skolans obligatoriska karaktär

av den art, som i ett eller annat av de avgivna yttrandena förordats.

Att genomföra en sådan anordning som att göra skolan obligatorisk

för städerna men icke för landsbygden förefaller mig vara nästan outförbar

i praktiken. Det finnes ovedersägligen även på landsbygden samhällen,

där en allmänt besökt fortsättningsskola skulle visa sig vara av

nöden i högre grad än i mången stad och där några avgörande hinder

för dess tillkomst icke skulle kunna uppvisas. A andra sidan hava vi

städer, som med fullt skäl skulle känna det som en inkonsekvens, om de

bleve förpliktade att inrätta fortsättningsskolor, under det att landsbygdssamhällen

av nyss antydda typ vore därifrån fri tagna. För övrigt äro

tillfällena till vidare utbildning för ungdomen redan nu så mycket större

i de folkrikare samhällena än på den egentliga landsbygden, att det icke

synes mig kunna anses vara till den senares fördel att göra denna olikhet

ännu större.

Starkare skäl kunna onekligen anföras för den anordningen, att fortsättningsskolors

upprättande framgent som hittills vore beroende av skoldistriktets

fria vilja men att i skoldistrikt, där fortsättningsskolor komme

till stånd, ungdomen skulle vara förpliktad att besöka dem. Jag kan dock

icke finna annat, än att denna anordning måste anses som en nödfallsutväg,

vilken endast inför absolut tvingande skäl vore att anbefalla. Men

då dylika skäl icke synas mig föreligga, anser jag mig icke kunna rekommendera

densamma, helst som den otvivelaktigt är behäftad med svåra

brister.

Mera i förbigående vill jag framhålla, att det med denna frihet för

s. 211 Kontrollera mot PDF

Kunql. Majds Nåd. Proposition Nr 96.

211

skoldistrikten säkerligen skulle möta större svårigheter att göra skolplikten

för ungdomen effektiv. Såväl de föräldrar och målsmän som de barn,

vilka kände skolplikten som en tunga, skulle tvivelsutan uppfatta det som

en orättvisa, att de skulle vara underkastade skolpliktens bestämmelser,

under det att kanske i grannkommunen dylika bestämmelser icke kommit

till stånd. Och anordningen skulle tydligen också kunna giva anledning

till utflyttningar från kommuner, där skoltvånget blivit infört.

Jag fäster mig dock icke så mycket vid nu angivna olägenheter.

Avgörande för mig är den omständigheten, att fortsättningsskolor, därest

full frihet lämnades åt kommunerna, icke skulle komma till stånd å alla

de orter, där förutsättningar för deras upprättande verkligen äro för handen.

Därigenom skulle tydligen syftet med den betydelsefulla reformen egentligen

bliva förfelat, och i stort sett komme vi att stå kvar på den ståndpunkt,

där vi för närvarande befinna oss.

Jag kan, såsom jag ser saken, icke dela den uppfattningen, att

oöverstigliga svårigheter resa sig för reformens fullständiga förverkligande,

blott man, såsom under frågans förberedelse från olika håll

blivit med styrka betonat, går fram med nödig försiktighet och varsamhet.

Att så bör ske, däri instämmer jag på det livligaste. Jag ämnar därför

längre fram föreslå, att för den nya ordningens genomförande skall föreskrivas

en viss övergångstid, tillräcklig för skoldistrikten att vidtaga de

åtgärder, som erfordras. Och de skoldistrikt, som efter övergångstidens

förlopp icke äro i stånd att upprätta obligatoriska fortsättningsskolor, böra

i särskilt trängande undantagsfall efter vederbörlig prövning av Kungl.

Maj:t kunna erhålla någon ytterligare tidsfrist för övergången till den

nya ordningen.

Att jag så bestämt kunnat ansluta mig till den uppfattningen, att

några oöverstigliga hinder för den obligatoriska fortsättningsskolans införande

i vårt land icke behöva befaras, beror framför allt därpå, att jag

kommit till den övertygelsen, att man på det håll, där man med hänsyn

till farhågan för dylika hinder ställt sig avvisande till reformen, vanligen

överskattat de svårigheter, som kunna möta för programmets förverkligande

i denna punkt.

Vad först angår svårigheterna för ungdomen att besöka skolorna, är

det att märka, att det icke här, såsom då den obligatoriska folkskolan

infördes, gäller att ålägga de unga en skolgång, som skulle nästan helt

upptaga deras tid under större delen av året. Här blir det ju endast

fråga om ett jämförelsevis ringa antal timmar årligen, och dessa timmar

skola så förläggas på året och under dagen, att lärjungarna blott i mycket

ringa utsträckning hindras från de sysslor, som de för övrigt hava att

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Skolpliktens

atgestaltning

i enskildheter.

utföra, vare sig de nu inträtt i tjänst hos någon arbetsgivare eller biträda

i hemmet. I stort sett blir det väl så, att de komma att för skolgång

använda sådan tid, som de eljest skulle ägna åt sysslolöshet för att icke

säga något ännu värre. Och om undervisningstiden förlägges på det sätt,

som jag nu antytt, skulle det tydligen ej heller behöva bliva fråga om

några större kostnader för skolgången vare sig för de unga själva eller för

deras föräldrar. Visserligen skulle arbetsgivarna icke alltid kunna erhålla

fullt så många timmars arbete av de minderåriga, men den förlusten

skulle säkerligen, såsom jag redan i annat sammanhang framhållit, mer

än uppvägas av skolans betydelse för de ungas arbetslust och arbetsduglighet.

De befarade svårigheterna för skoldistrikten skulle väl närmast vara

av ekonomisk natur. Ännu mindre på denna punkt kan man enligt min

mening räkna med en motsvarighet till vad som gäller i fråga om folkskolan.

I det stora flertalet skoldistrikt kan det tydligen icke gärna bliva

tal om att man för en till tidsomfattningen så begränsad skolkurs skulle

behöva uppföra några särskilda skolbyggnader. Fortsättningsskolan Ange

givetvis använda folkskolans lokaler och jämväl dess inventarier och undervisningsmateriell,

och det bleve alltså i själva verket fråga om att bättre

utnyttja tillgångar, som skoldistrikten redan förfoga över. Om så därtill

kommer, att det stadgade minimiarvodet till lärarna, såsom allmänt blivit

förordat och som även jag ämnar föreslå, skulle bestridas av statsmedel,

torde skoldistriktets kostnader för fortsättningsskolan bliva jämförelsevis

obetydliga. Utgifterna för distriktet komma huvudsakligen att avse lokalernas

uppvärmning, belysning och rengöring under den korta tid kursen

skall pågå samt vissa hjälpmedel för undervisningen, vilka tilläventyrs

icke vore att tillgå i folkskolans samlingar. Visserligen måste man antaga,

att i ett mindre antal mera folkrika samhällen, framför allt våra större

städer, komma att för den fortsatta undervisningen erfordras särskilda

lokaler med tillhörande utrustning. Detta torde dock icke böra avskräcka

från reformens genomförande. Efter vad som framgår av de förut berörda

yttrandena från städernas folkskolestyrelser, synes man inom dessa städer

ställa sig långt ifrån avvisande till tanken på obligatoriska fortsättningsskolor.

För övrigt innebär ju ett förhållande som det ifrågavarande på

sätt och vis ett förverkligande i detta fall av önskemålet, att de kommunala

utgifterna bliva jämnare fördelade och avpassade efter kommunernas

olika ekonomiska bärkraft.

Jag har nu angivit min ståndpunkt till den allmänna principen om

fortsättningsskolans obligatoriska karaktär och vill därefter övergå till en
-

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

K ungt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr !)(!.

skildheterna beträffande skolpliktens linje ståltät ap i verkligheten. Även i

detta hänseende kan jag i allt väsentligt ansluta inig till kommitténs förslag,

vilka i allmänhet icke rönt några motsägelser i de avgivna yttrandena.

Jag finner det alltså i anslutning till vad som redan är föreskrivet

i fråga om folkskolan böra stadgas, att i varje skoldistrikt skall finnas eu

eller, där förhållandena sådant påkalla och medgiva, flera fortsättningsskolor.

Även finner jag det lämpligt, att tvenne eller flera varandra närliggande

skoldistrikt kunna förena sig om gemensam fortsättningsskola,

där förhållandena föranleda en sådan anordning. Genom ett allmännare

anlitande av sistnämnda utväg skall det säkert i åtskilliga fall bliva lättare

att vid anordnandet av fortsättningsskolor taga hänsyn till lärjungarnas

skolvägar och till kostnadernas önskvärda begränsning.

I överensstämmelse med vad jag här ovan uttalat, anser jag, att skoldistrikt

må efter vederbörlig prövning av Kungl. Maj:t kunna i särskilda

förut angivna fall för viss tid befrias från detsamma åliggande skyldighet

att inrätta fortsättningsskola.

Likaledes instämmer jag i vad som föreslagits därom, att för barn,

som avgått från egentlig folkskola utan att erhålla fullständigt avgångsbetyg,

ävensom för barn, som avgått från mindre folkskola, må i stället

för fortsättningsskola anordnas ersättningsskola, därvid barn i ersättningsskola

skall vara underkastat skolplikt enligt samma grunder, som gälla

för barn i egentlig fortsättningsskola.

Ö O C

Jag övergår nu till frågan om den ålder, vid vilken barnen skola vara

förpliktade att inträda i fortsättning sskolan. Kommitténs förslag i detta

hänseende, att inträde i fortsättningsskola skall ske vid början av den årskurs,

som inträffar närmast efter det läsår, då avgångsbetyg från folkskola

eller betyg om häremot svarande kunskaper erhållits, har icke mött några

gensägelse!1 utan tvärtom vunnit bestämt understöd av bland andra folkskolöverstyrelsen

och departementssakkunniga. Jag vill för min del förorda

en bestämmelse av dylik innebörd. Det synes vara till stor fördel,

att icke något längre avbrott i ungdomens skolgång göres, och med hänsyn

till de praktiska ungdomsskolor, som skola bygga på fortsättningsskolan

såsom grund, finner jag det vara av synnerlig vikt, att inträdet i

fortsättningsskolan icke får ske vid för sen ålder.

1 regel skulle alltså inträdet i fortsättningsskola ske så snart efter

avslutad folkskolekurs, som med hänsyn till fortsättningsskolans anordning

är möjligt. I likhet med kommittén anser jag det vara riktigt, att man

dock räknar därmed, att barn på grund av sjukdom, snart stundande flyttning

från orten eller andra omständigheter kunna behöva tillåtelse att få

vänta något med att begynna kursen i fortsättningsskolan. I dylika fall

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

bör uppskov av den lokala skolstyrelsen kunna medgivas, och jag ansluter

mig till kommitténs förslag, att dylikt uppskov i regel bör begränsas till

högst ett år och ej beviljas för längre tid än till det kalenderår, under

vilket den fortsättningsskolpliktige fyller femton år.

Vad angår längden av den obligatoriska fortsättningsskolkursen, synes

det mig välbetänkt att, såsom kommittén gjort, anknyta till den för närvarande

för fortsättningsskolan fastställda årskursen av 180 undervisningstimraar,

och då jag finner det vara omöjligt att någorlunda effektivt förverkliga

fortsättningsskolans program med mindre än två dylika kurser,

kan jag utan tvekan instämma i kommitténs yrkande, att den obligatoriska

lärokursen för den fortsättningsskolpliktige skall omfatta sammanlagt

minst 360 undervisningstimmar. Då förhållandena på olika orter givetvis

kunna förete stora skiljaktigheter och därför också olika förutsättningar i

fråga om kursens utsträckning kunna föreligga, finner jag det vara väl

motiverat, att skoldistrikt för åvägabringande av lämplig anpassning efter

dylika växlande förutsättningar må kunna erhålla rätt att utsträcka den

för lärjungarna obligatoriska lärotiden utöver det stadgade minimiantalet

timmar, en utsträckning, som jag i likhet med kommittén anser böra fastställas

till ytterligare 180 undervisningstimmar. Maximiantalet timmar för

den obligatoriska kursen skulle sålunda bliva 540.

Att den fastställda undervisningstiden skall utsträckas över minst två

år, därom har knappast rått mera än en mening. Kommittén har framhållit

det som önskvärt, att i vissa samhällen kursen utsträckes över tre

år. Vikten av att skolan på eu del orter göres treårig har framhållits i

åtskilliga yttranden och även vunnit kraftigt understöd av folkskolöverstyrelsen.

I dessa fall har man emellertid mera betraktat fortsättningsskolan

ensamt för sig, och det är tydligt, att det måste framstå såsom synnerligen

eftersträvansvärt, att kursen utsträckes över tre år, om man tänker

sisr, att ungdomen efter genomgången fortsättningsskola icke mera skulle

erhålla någon skolundervisning. Departementssakkunniga däremot, som

betraktat fortsättningsskolan såsom led i ett skolsystem, där den skulle

utgöra bottenskola för andra skolor, nämligen lärlingsskolorna, har helt

naturligt ställt sig mera betänksam mot en över tre år utsträckt fortsättningsskola,

enär denna skulle komma att medföra en alltför hög inträdesoch

därmed jämväl avgångsålder för lärjungarna i lärlingsskolan. Även

de sakkunniga uttala sig emellertid för fortsättningsskolekursens utsträckning

över tre år, där fortsättningsskolan bygger på en endast sexårig

folkskola, dock skulle en sådan utsträckning av kursen få ske först efter

prövning av den centrala ledningen. Jag ansluter mig i förevarande avseende

till departementssakkunnigas uppfattning. Där fortsättningsskolan

skall vara grundval för en lärlingsskola, bör den med hänsyn till denna

s. 215 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr !)ti. 215

senare icke gärna omfatta mera än eu tvåårig kurs. Det må emellertid

ihågkommas, att långt ifrån alla lärjungar, som avgå från fortsättnirmss

kol an, kunna förväntas komma att fortsätta i eu lärlingsskola. Skolor "iv

sistnämnda slag skulle ju anordnas endast för dem, som inträtt i vissa

yrken, och deras upprättande skulle bero på kommunerna, som också skulle

bestämma, om de skulle vara förenade med skolplikt eller ej. Det är

tydligt, att särskilt under den första tiden lärlingsskolor icke kunna förväntas

bliva upprättade utom å ett mera begränsat antal orter. Därför

måste man också räkna med att ett stort antal, ja flertalet av fortsättningsskolans

lärjungar icke komma att övergå till en lärlingsskola. För

dessa står tydligen behovet av en treårig fortsättningsskolkurs oförändrat,

även om den av sakkunniga förordade organisationen kommer till stånd!

Det synes mig därför vara riktigast, att möjlighet till fördelning av fortsättningsskolans

lärotid över tre år hålles öppen.

Emellertid torde det icke vara alldeles nödvändigt, att vidtagande

av en sådan anordning i varje fäll först skall prövas av den centrala ledningen,

vilken enligt vad jag kommer att föreslå i detta fall skulle vara

folkskolöverstyrelsen. Det. torde vara tillräckligt, att bestämmelsen om

lärokursens längd intages i vederbörande reglemente och alltså prövas av

den myndighet, som skall stadfästa detta. Då med den ordning för reglementenas

fastställande, som enligt min mening bör gälla, reglementena för

fortsättningsskolorna i sådana samhällen, där lärlingsskolor kunna väntas

bliva upprättade, skulle komma att stadfästas av folkskolöverstyrelsen, som

därvid skulle hava att söka samarbeta med lärlingsskolornas centrala ledning

torde nödig garanti för att lärlingsskolans intressen i förevarande hänseende

skola bliva tillbörligen beaktade, vara för handen, även om det stadoas, att

bestämmelserna om lärotidens längd och fördelning skall intagas i skolornas

reglemente.

Mot den föreslagna bestämmelsen, att skolplikten i fråga om fortsättningsskolan

bör upphöra, då den skolplikt^ uppnått aderton år, har

icke något att invända. n

Givetvis böra även stadgandena om lärjungarnas skolplikt tillämpas

med all nödig varsamhet och hänsynsfullhet. Därför bör, då giltig anlednin^,

föreliÖOer, befrielse från skolpliktens fullgörande kunna av den lokala

skolstyrelsen medgivas. Att sådan befrielse inträder, då inom skoldistriktet

fortsättningsskola icke finnes inrättad, är självfallet. Likaså att den skall

medgivas,, om den skolpliktige åtnjuter annan motsvarande undervisning.

Att i enlighet med de sakkunnigas förslag såsom sådan bör betraktas jämväl

undervisning i lärlingsskola torde falla av sig siälvt. Naturligtvis bör

O c O

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kutig!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

det icke komma i fråga, att lärjunge på en gång skulle vara underkastad

skolplikt i både fortsättningsskola och lärlingsskola. Givetvis kunna även

andra omständigheter, exempelvis sjukdom eller lyte, föranleda befrielse från

skolgången. Att i förevarande hänseende få till stånd uttömmande allmänna

bestämmelser synes icke vara möjligt, utan torde frågan angående befrielse

från skolplikt böra i enlighet med i vederbörande reglemente givna närmare

bestämmelser i varje särskilt tall avgöras av den lokala skolstyrelsen.

Tydligtvis måste man under alla omständigheter utgå ifrån att befrielse

från skolgång skall komma att höra till de mera sällsynta undantagen

och att regeln i stället skall bliva, att lärjungarna ordentligt besöka fortsättningsskolorna.

F ördenskull erfordras också JövJidåning sbestämmelset, som

kunna befordra, att stadgandet om skolplikt i möjligaste^ mån blir ejf aktivt.

Det synes mig emellertid vara oriktigt att utgå från den förutsättningen,

att ordentlig skolgång skall åtstadkommas huvudsakligen genom

tvångsåtgärder. Man får här icke låta förvilla sig därav, att den nuvarande

frivilliga fortsättningsskolan i så många fall icke förmått draga

ungdomen till sig. Förhållandet blir enligt min säkra förväntan ett helt

annat, om skolplikt införes. Den omständigheten, att skolgången blir en

skyldighet och dess underlåtande en lagöverträdelse, kommer otvivelaktigt

att giva saken ett helt annat läge. Man synes mig hava alla skäl att utgå

därifrån, att vårt folk även i detta fall skall visa sig laglydigt.

Vidare måste man lita till verkningarna av ett behövligt upplysningsarbete

i syfte att klargöra fortsättningsskolans uppgift och betydelse och

inriktat såväl på de unga själva som på deras föräldrar och målsmän.

Man kan givetvis här tänka sig dels en mera allmän upplysningsverksamhet

genom föredrag, genom pressen, genom broschyrer o. d., dels en mera

speciell verksamhet i de särskilda skoldistrikten, uppburen framför allt av

de lokala skolmyndigheterna och av lärarkåren. Frågans föregående behandling

synes mig giva vid handen, att man i förevarande avseende också

kan tänka sig ett gott stöd från arbetsgivarna.

Givetvis bör det sörjas för att så vitt möjligt varken de unga eller

de, som hava att svara för deras skolgång, på grund av bristande kännedom

om vad författningen bjuder komma att fela mot bestämmelserna

om skolplikten. Redan i folkskolan böra därför barnen av läraren erhålla

upplysning om vad fortsättningsskolplikten innebär och vid sin avgång

från folkskolan böra de erhålla tydligt meddelande om när och hur deras

fortsättningsskolplikt skall fullgöras. Genom den lokala fortsättningsskolstyrelsen

bör gällande reglemente för fortsättningsskolorna inom distriktet

på lämpligt sätt spridas, och meddelanden om när fortsättningsskolkurs börjar

och om vilka som hava att infinna sig till densamma effektivt kungöras.

s. 217 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 96. 217

Tillsynen över skolgången bör tydligen närmast tillkomma fortsättningsskolestyrelsen

inom distriktet. För att kunna utöva denna tillsyn

måste styrelsen hava att tillgå en tillförlitlig förteckning över de fortsättningsskolpliktiga.

Då en dylik förteckning uppenbarligen måste grunda

sig pa kyrkoböckernas anteckningar, synes dess uppgörande lämpligen böra

i komma den prästman, som har att ombesörja kyrkobokföringen. Detta

utesluter tydligen icke, att i skoldistrikt, där uppdraget skulle° bliva synnerligen

betungande, erforderligt biträde beredes honom. På grundval av

denna förteckning bör så skolstyrelsen, som ombesörjer införande i förteckningen

av nödiga anteckningar om huru de särskilda lärjungarna fullgöra

sin skolplikt, verka för att samtliga de fortsättningsskolpliktiga verkligen

också besöka fortsättningsskolan. I detta sitt arbete bör styrelsen

f.1Ve|y1S S*ö<^ k°s skolans lärare, hos arbetsgivare samt hos barnens

föräldrar och målsmän. För skolgångens närmare övervakande böra särskilda

tillsyningsman utses.

Utebliver lärjunge utan anmält giltigt förfall från skolan, bör läraren

gorå undersökning angående orsaken härtill och söka bringa missförhållandet

till rätta. Lyckas ej detta, skall han göra anmälan hos skolstyrelsen,

som genom sin ordförande, tillsyningsmannen eller annan lämplig

person bör försöka ordna saken i godo. Visar det sig, att verklig tredska

öle 1ooer> bör den, som har att ansvara för den försumliges skolvän o* av

styrelsen erhålla en allvarlig föreställning och varning, och styrelsen synes

även böra äga rätt att genom lämplig person avhämta den uteblivne till

skolan. Blotta utsikten till en sådan avhämtning kommer säkerligen att

verka avskräckande på dem, som vilja bliva borta.

Lyckas det icke att på nu nämnda sätt åstadkomma rättelse, böra

tydligen allvai sammare åtgärder kunna vidtagas. Från något håll har den

tanken framkastats, att man hos oss liksom i vissa främmande länder

skulle ålägga förfallolöst uteblivande från skolan med kännbara böter.

Det synes mig dock icke lämpjigt att särskilt beträffande fortsättningsskolan

införa en sådan nyhet. Åtminstone bör detta icke ske, förrän ett

förfaringssätt, som närmare står i överensstämmelse med vad som i förevarande

hänseende hos oss hittills tillämpats, visar sig vara verkningslöst.

Det synes mig därför vara mest ändamålsenligt att söka så lånad

sig gorå låter använda samma åtgärd, som i motsvarande fall tillämpas” i

fråga om folkskolans lärjungar, alltså barnens skiljande från hemmet och

utackordenng på föräldrars eller målsmäns bekostnad. Givetvis kommer

i åtskilliga fall målsmannen att bliva densamme som arbetsgivaren.

Jag delar den uppfattning, som uttalats av kommittén och som underst8

av såväl överstyrelsen som departementssakkunniga, att själva ordBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 käft. (Nr 96.) 28

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

ningen för nämnda åtgärders vidtagande icke bör vara så invecklad och långsam,

som nu är fallet beträffande folkskolan. Denna ordning med sina varningar

först inför pastor och sedan inför kyrkoråd synes mig i och för sig vara

föråldrad, och ännu mera opraktisk blir den i fråga om fortsättningsskolan

med dess korta undervisningstid. Har en föreställning och varning visat

sig fruktlös, synes den allvarliga åtgärden böra kunna utan dröjsmål tillgripas.

Jag vill emellertid ännu en gång framhålla, att man, då det

gäller att göra fortsättningsskolan allmänt besökt, icke har att så

mycket sätta sitt hopp till tvångsåtgärderna. Såsom jag förut betonat,

får man i stället lita till vårt folks laglydnad och till en alltmer växande

insikt om fortsättningsskolans betydelse och nytta. Jag vågar i detta hänseende

dela den av departementssakkunniga uttalade förhoppningen, att den

nya fortsättningsskolan kommer att visa sig bliva till sådant allmänt och

enskilt gagn, att den av kommunerna kommer att omfattas med offervilligt

intresse och att de unga självmant i densamma skola söka den hjälp med

avseende på sin fortsatta utbildning, som där erbjudes dem.

För övrigt vill jag åter erinra om vad jag redan upprepade gånger

uttalat, nämligen att den tillämnade reformen enligt min mening icke kan

tänkas förverkligad i ett enda slag utan först så småningom och att de

nya bestämmelserna böra tillämpas med all erforderlig varsamhet och

grannlagenhet, så att alla de medgivanden i fråga om deras efterlevnad,

som verkligen visa sig vara av behovet påkallade, också lämnas.

Slutligen har jag i fråga om skolplikten yttrat mig om de föränd- '',

ringar i lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912, som bliva en nödvändig

följd av fortsättningsskolpliktens införande. Jag ansluter mig i detta hänseende

till departeinentssakkunnigas förslag, och enligt överenskommelse

med chefen för civildepartementet kommer förslag om dylika ändringars

vidtagande att föreslås till föreläggande för riksdagen.

5) Fortsättningsskolans förvaltning.

Folkunder- I sin framställning angående fortsättningsskolans förvaltning har folk
undervisningskommittén

först framhållit, att fortsättningsskolan enligt

Folkskola dess mening i förvaltningshänseende bör så långt som möjligt sammanoch

fortsatt- hållas med folkskolan. Kommittén medgiver visserligen, att med yrkesniunder°la

synpunktens upptagande på fortsättningsskolans program man skulle

gemensam kunna tänka sig, att fortsättningsskolan skulle behöva en annan ledning

förvaltning. än f0iksk0ian. Kommittén finner dock icke några avgörande skäl före
-

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

ligga för en strängt skild förvaltning av de båda olika skolformerna utan

förmenar som sagt, att den nuvarande gemensamheten bör bibehållas, så

långt detta är förenligt med tillvaratagandet av skolornas verkliga intressen.

Som skäl för denna sin mening anför kommittén följande:

Fortsättningsskolan är ju eu omedelbar överbyggnad på folkskolan

och såsom sådan ett led i det allmänna folkundervisningsväsendet. Den

har till sin förnämsta uppgift att främja sina lärjungars sedliga och intellektuella

utveckling samt deras utbildning till dugliga samhällsmedlemmar.

Om den också upptagit arbetskunskap i sin undervisningsplan, vill

den därför icke vara en ren yrkesskola. Det synes då vara fullt naturligt,

att den i förvaltningshänseende sammanhålles med andra anstalter för

folkuppfostran och folkundervisning, i all synnerhet med den allmänna

folkskolan. Härför tala jämväl rent praktiska skäl. Såsom förut framhållits,

är fortsättningsskolan i de bestå kommuner hänvisad till folkskolan

för erhållande ej mindre av lämpliga lärare än ock av ändamålsenliga

. lokaler. Skulle nu helt och hållet skilda förvaltningsorgan i de

olika instanserna handhava ledningen av de båda skolarterna, vore det

fara värt, att i det ena eller andra hänseendet skulle vid förvaltningen

uppstå svårigheter eller konflikter, som bleve till skada för fortsättningsskolans

utveckling. Kommittén har redan i sitt betänkande om överstyrelse

för folkundervisningsväsendet som sin åsikt uttalat, att fortsättningsskolan

borde ställas under samma centrala ledning som folkskolan och

dess övriga överbyggnader. Och på nyss angivna skäl vill kommittén

här framhålla lämpligheten av att det nämnda sambandet, med de modifikationer

som av förhållandena påkallas, upprätthålles även vid den lokala

ledningen samt på förvaltningens mellanstadier.

Härvid bör emellertid tillses, att den i särskild mening praktiska

läggning, kommittén velat giva åt fortsättningsskolan, icke genom möjligen

bristande sakkunskap hos de styrande organen äventyras. För fortsättningsskolans

utveckling i rätt riktning är det tvärtom, såsom kommittén

i ovannämnda betänkande ävenledes betonat, synnerligen viktigt, att det

praktiska arbetets män få tillfälle att medverka vid förvaltningen och

därvid göra sin sakkunskap och sina erfarenheter gällande. Av det följande

torde framgå, att kommittén vid avgivande av sina hithörande förslag

varit angelägen, att just denna synpunkt måtte komma till sin fulla rätt.

I överensstämmelse med den angivna ståndpunkten föreslår kommittén,

att kyrkostämma, respektive stadsfullmäktige, skulle äga att besluta

om fortsättningsskolors upprättande och förläggning samt om nödiga anslag

för undervisningens bedrivande. I likhet med vad som i motsvarande

fall gäller i fråga om folkskolan, skulle kyrkostämma i allmänhet

s. 220 Kontrollera mot PDF

Forts&tt
ningsskolans
styrelse.

220 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

också besluta angående fortsättningsskolans lärotider. I stad, där folkskoleväsendet

lyder under stadsfullmäktige, skulle beslutanderätten i detta

hänseende tillkomma fortsättningsskolans kommunala styrelse, dock skulle

stadsfullmäktiges medgivande erfordras för lärokursens utsträckande utöver

360 undervisningstimmar.

Med synnerlig styrka betonar kommittén vikten av att den styrelse, som

inom kommunen skall handhava fortsättningsskolans angelägenheter, blir så

sammansatt, att densamma kommer att förfoga över nödig sakkunskap rörande

det praktiska arbete, kring vilket undervisningen i de särskilda skolorna

skall koncentreras. För vinnande av detta syfte anser kommittén det dock

icke erforderligt att i varje fall en särskild fortsättningsskolestyrelse skulle

finnas vid sidan av skolråd eller folkskolestyrelse. Härom anför kommittén:

I många kommuner torde just den praktiska sakkunskap, som behöves, redan

förefinnas inom vederbörande lokala skolmyndighet. Säkert är detta händelsen i de

flesta kommuner på den egentliga landsbygden. Den praktiska sakkunskap, som där

är av nöden, är kännedom om jordbruket och dess binäringar, och sådan kännedom

lärer i regel vara till finnandes till och med bos flertalet av ledamöterna i landsbygdens

skolråd. Att då tillskapa en ny styrelse i syfte att betrygga den praktiska sakkunskapens

inflytande på ärendenas behandling vore tydligen överflödigt.

I andra kommuner däremot kunna förhållandena vara sådana, att sakkunskap

på näringslivets område icke i erforderlig grad förefinnes inom den lokala folkskolemyndigheten.

I sådana kommuner är det givetvis av behovet påkallat, att fortsättningsskolans

ledning anförtros åt en särskild kommunal styrelse, där det praktiska

arbetets intressen bliva på lämpligt sätt företrädda. Ett annat skäl för tillsättandet

av dylik styrelse kan särskilt i större kommuner vara den omständigheten, att vederbörande

skolråd eller folkskolestyrelse, till följd av den krävande tillsynen och vården

om den egentliga folkskolan, saknar nödig tid för en omsorgsfull ledning jämväl av

fortsättningsskolan.

Att bestämma, huruvida särskild kommunal fortsättningsskolestyrelse skall tillsättas

eller icke, synes i varje fall kunna överlåtas åt vederbörande kyrkostämma

(stadsfullmäktige). Vad åter angår sättet för val av ledamöter i dylik styrelse, är det

av vikt, att formerna härvid bliva sådana, att det önskvärda samarbetet med folkskolans

lokala myndighet främjas. För vinnande av det syftet torde det vara lämpligt,

att skolrådet (folkskolestyrelsen) tillerkännes rätten att i den kommunala fortsättningsskolestyrelsen

utse det antal ledamöter, som är närmast över hälften. Övriga ledamöter

kunna väljas av kyrkostämman eller i städer med särskild folkskolestyrelse av stadsfullmäktige

och kyrkostämman (kyrkostämmorna) enligt de närmare författningsbestämmelser,

som härom må bliva utfärdade.

Vad kommittén anfört angående den kommunala skolstyrelsen sammanfattar

kommittén i följande punkter:

På landsbygden samt i stad, där folkskoleväsendet lyder under kyrkostämman,

handhaves den lokala ledningen av fortsättningsskolan av

skolrådet eller, där kyrkostämman så beslutar, av en fortsättningsskolesty
-

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

relse, i vilken skolrådet utser det antal ledamöter, som är närmast över

hälften och kyrkostämman de övriga.

I stad. där folkskoleväsendet lyder under stadsfullmäktige, handhaves

den lokala ledningen av fortsättningsskolan av folkskolestyrelsen eller, där

stadsfullmäktige så besluta, av en fortsättningsskolestyrelse, i vilken folkskolestyrelsen

utser det antal ledamöter, som är närmast över hälften;

Övriga ledamöter väljas av stadsfullmäktige och kyrkostämma enligt de

närmare författningsbestämmelser, som må bliva utfärdade.

Där sådan särskild kommunal fortsättningsskolestyrelse tillsättes, böra

de väljande myndigheterna låta sig angeläget vara att tillse, att det praktiska

arbetets intressen bliva i styrelsen företrädda.

Kommittén anser emellertid, att det i vissa fall kan vara lämpligt,

att för vissa skolor utses särskilda styrelser stående under den gemensamma

fortsättningsskolestyrelsen. Vad kommittén i detta hänseende anfört

är av följande lydelse:

,sl,Geir> bestämmelser av föreslaget innehåll torde betryggande garantier kunna

erhållas or att näringslivets representanter skola komma att medverka vid fortsättningsskolornas

lokala ledning och att sålunda den allmänna erfarenhet och sakkunskap

rörande praktiskt arbete over huvud taget, som hos dem förefinnes, skall komma skolorna

till godo. Emellertid lärer detta icke under alla förhållanden vara till fyllest

i kommuner, dar fortsättaingsskolorna uppdelats med hänsyn till skilda yrken eller

sysselsättningar, torde nämligen i många fall för deras ledning erfordras en mera speciell

praktisk sakkunskap, än som tilläventyrs förefinnes inom den enligt förenämnda

grunder valda fortsättningsskolestyrelsen, en sakkunskap rörande just det slag av praktiskt

arbete, som utgör medelpunkten för varje särskild''skolas undervisning. Gäller

. t‘, ex‘ en fortsättningsskola med undervisning i husligt arbete, är det givet
vis

i hog grad önskvärt, att på detta område erfarna och intresserade kvinnor tagas i

anspråk vid skolans ledning. År det vidare fråga om en industriell fortsättningsskola

aI ''v1S?v.-tyP i 6r en bandeisfortsättningsskola eller en hantverksfortsättningsskola, böra

på hithörande områden sakkunniga fackmän taga del i skolornas förvaltning. Nu

torde det, åtminstone vad de större kommunerna beträffar, icke vara lämpligt, att alla

de olika slag av praktiskt arbete, vartill de olika typerna av fortsättningsskolor hava

att taga hänsyn bliva företrädda inom en och samma styrelse. Kommittén anser

kartor, att i sådana kommuner, som ovan nämnts, må, då så befinnes nödigt, kunna

för varje skola eller grupp av skolor tillsättas en under den gemensamma fortsättningsskolestyrelsen

sorterande särskild styrelse, som med avseende på sin sammansättDing

motsvarar ovan angivna fordran.

Mera torde icke i författningsväg böra föreskrivas angående dessa särskilda styrelsers

sammansättning. Icke heller synes det vara lämpligt, att allmänna bestämmelser

uttardas med avseende på formerna för val av ledamöter i dylika styrelser. Olika förhållanden

på skilda orter kunna nämligen härutinnan påkalla skiljaktiga anordningar. Så kan det

i vissa kommuner befinnas ömkligt, att vederbörande yrkesorganisationer såväl bland

arbe sgivarna som arbetstagarna tillerkännas rätt att i styrelserna utse någon eller

några representanter. Ändamålsenligast torde därför vara, att hithörande bestämmelser

intagas i vederbörande kommuners fortsättningsskolreglementen.

Special
styrelser.

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Moj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Sin ståndpunkt sammanfattar kommittén sålunda:

I kommun, där fortsättningsskolorna uppdelats med hänsyn till skilda

yrken eller sysselsättningar, må, då så finnes nödigt, tillsättas en under

den gemensamma fortsättningsskolestyrelsen sorterande särskild styrelse

för varje skola eller grupp av skolor. Huru denna styrelse skall väljas

och vara sammansatt bör bestämmas i vederbörande reglemente; dock

skall i varje fall det praktiska arbete, som utgör medelpunkten för respektive

skolors undervisning, vara i sådan styrelse företrätt.

Inspektör

och överlärare.

Kommittén förordar vidare, att, där så befinnes erforderligt, må

kunna för fortsättningsskolan antagas inspektör och överlärare, vilkas skyldigheter

böra angivas i för dem avsedda instruktioner.

Ävenledes anser kommittén, att liksom nu är fallet beträffande de

vid folkskolan anställda lärarna också fortsättningsskolans lärare höra

äga rätt att utse en representant att närvara vid fortsättningsskolestyrelsens

sammanträden. Dock finner kommittén det i allmänhet icke vara

nödigt., att sådan representant utses, där fortsättningsskolans styrelse utgöres

av skolråd eller folkskolestyrelse och där den av distriktets hela lärarkår

utsedde representanten själv undervisar i fortsättningsskolan.

Då folkskolestyrelse handhar ledningen av kommunens fortsättningsskolor,

bör denna styrelse, enligt kommitténs . mening, äga rätt att för

handläggning av fortsättningsskolärenden inom sig utse särskilda nämnder.

I fråga om styrelsens åligganden yttrar kommittén:

Vad sedan angår deji kommunala fortsättningsskolestyrelsens åligganden

och befogenheter, synas dessa höra vara i huvudsak lika dem, som

för närvarande med avseende pa folkskolan tillkomma skolråd eller folkskolestyrelse.

I korthet angivet skulle alltså dessa åligganden och befogenheter

vara ungefär följande: att handhava värden om distriktets fortsättningsskolor

samt vaka över att de arbeta i överensstämmelse med givna

föreskrifter; att antaga och entlediga lärare vid fortsättningsskolorna; att

vaka över att lärarna fullgöra vad dem åligger och att över dem utöva

disciplinär myndighet; att åt lärare utfärda tjänstgöringsbetyg; att antaga

lokal fortsättningsskolinspektör eller överlärare och att för dem. upprätta

förslag till instruktioner; att övervaka de fortsättningsskolpliktigas skolgång

och i hithörande ärenden fatta beslut; att upprätta förslag till reglemente

och undervisningsordning för fortsättningsskolorna; att för dessa

skolor uppgöra eller fastställa bestämmelser, avseende rent lokala förvaltnings-

och regleringsbestyr (lokala skolbestämmelser); att, efter vidkommande

lärares hörande, besluta i frågor angående läro- och läseböcker, som

skola begagnas vid undervisningen; att fastställa arbetsordning lör de sär
-

s. 223 Kontrollera mot PDF

Ku t tgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 86. 223

skilda fortsätta ingsskolorna; att bereda de ärenden rörande fortsättningsskolan,

_ som skola av kyrkostämman, resp. stadsfullmäktige, handläggas,

savida icke, enligt kyrkostämmans eller stadsfullmäktiges beslut, särskilda

personer därtill utsetts; samt att för varje år för fortsättningsskolan uppgöra

utgifts- och inkomstförslag.

I den nu citerade redogörelsen nämnes bland annat, att styrelsen

skulle hava att upprätta förslag till reglemente och undervisningsordning

för fortsättningsskolorna. Kommittén har nämligen ansett, att inom varje

skoldistrikt borde för fortsättningsskolorna finnas två olika bestämmelseurkunder,

dels att reglemente med stadganden om fortsättningsskolväsendets

allmänna anordning i kommunen samt om lärotiderna, dels en undervisningsordning

med stadganden rörande undervisningen och därmed närmast

sammanhängande frågor.

För de båda urkundernas innehåll lämnar kommittén följande närmare

redogörelse:

Beträffande först det egentliga reglementet skulle dess huvudsakliga

innehall kunna komma att röra sig exempelvis om nedannämnda punkter:

kommunens indelning i fortsättningsskolområden; antalet fortsättningsskolor

och deras förläggning; behövliga lärarkrafter; eventuellt anställda överlärare

och lokalinspektörer; den för lärjungarna obligatoriska undervisningstidens

längd, eventuellt dess utsträckning utöver 360 timmar; det huvudsakliga

angående undervisningstidens förläggning.

Den andra huvudgruppen av bestämmelser, den s. k. undervisning sordningen,

skulle komma att exempelvis innehålla: läroplaner med timfördelning

för de särskilda fortsättningsskolorna; närmare bestämmelser om ordning

och tukt; stadganden om skolplikt och skolgång; om giltigt förfall; bestämmelser

om grunderna för lärjungars uppflyttning till högre klass och om

avgang från fortsättningsskolan; vissa stadganden av mera instruktionsxnässig

natur, såsom närmare instruktioner för lokalinspektörer eller överlärare.

Innan kommittén går in på frågan, i vilken ordning de lokala bestämmelseurkunderna

för fortsättningsskolan höra uppgöras och fastställas,

har kommittén ansett sig böra något närmare behandla frågan om fortsättning

sskolans förvaltning på mellanstadiet. Kommittén kommer därvid

till det resultatet, att domkapitlen böra vara mellaninstanser i fråga om

fortsättningsskolor liksom i fråga om folkskolorna. En huvudsynpunkt

för kommittén vid bedömande av detta spörsmål har just varit det förut

betonade önskvärda sambandet mellan folkskola och fortsättningsskola, även

om kommittén icke kunnat undgå att finna, att domkapitlen i sin nuvarande

Bestämmelse
urkunder.

Fortsätta ngsskolans

förvaltning

på

mellanstadiet.

s. 224 Kontrollera mot PDF

Uppgörande

och fastställande

av reglemente

och

undervisnings

ordning.

224 Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

form, ej minst med avseende på förvaltningen av fortsättningsskolan, icke

kunna anses i alla avseenden motsvara de anspråk, som måste ställas på

ett förvaltningsorgan för ärenden tillhörande folkundervisningen. Att ställa

fortsättningsskolan direkt under folkskolöverstyrelsens ledning och administration

finner kommittén visserligen kunna vara till fördel ur synpunkten

av sakkunnig och enhetlig behandlig av fortsättningsskolärendena men

anser sig dock icke kunna förorda en dylik anordning särskilt med hänsyn

till det stora antal ärenden, som skulle komma att betunga överstyrelsen

samt till strävandet att åstadkomma nödig decentralisation i skolförvaltningen.

Vad sedan angår uppgörande och fastställande av reglemente och

undervisningsordning, föreslår kommittén, att förslag till bada dessa urkunder

skulle upprättas av vederbörande lokala skolmyndighet, efter lärarpersonalens

hörande och sedan kyrkostämman (stadsfullmäktige) fattat erforderliga

beslut, varefter reglementet, sedan förslaget granskats av folkskolinspektören,

skulle fastställas av domkapitlet, under det att undervisningsordningen

efter att yttranden avgivits av folkskolinspektör och domkapitel,

skulle fastställas av folkskolöverstyrelsen.

Vad kommittén sålunda föreslagit innebär en avvikelse från vad som

gäller i fråga om folkskolan. För denna skall finnas blott ett reglemente,

vilket motsvarar fortsättningsskolans både reglemente och undervisningsordning.

Detta reglemente fastställes i sin helhet av domkapitlet. Den

likheten med vad kommittén förordat i fråga om fortsättningsskolans bestämmelseurkunder

finnes dock, att därest folkskolinspektör och domkapitel

stanna i olika mening beträffande sådana bestämmelser i folkskolans

reglemente, som svara mot den för fortsättningsskolan föreslagna undervisningsordningen,

skall ärendet hänskjutas till folkskolöverstyrelsen för

avgörande. Som skäl för att kommittén nu ansett sig böra föreslå en

annan ordning än den, som är stadgad angående folkskolan, anför kommittén

huvudsakligen, att för bedömande av fortsättningsskolans undervisningsplaner

och vad som med dem hör samman, det skulle vara till

största fördel att äga tillgång till den särskilda sakkunskap på hithörande

område, som kan förväntas bliva tillförsäkrad folkskolöverstyrelsen. Att

utrusta de olika domkapitlen med särskilda sakkunniga för de olika områden,

som skulle ingå i fortsättningsskolans undervisning, syntes kommittén

icke kunna ifrågasättas.

Att kommittén emellertid räknar därmed, att svårigheter kunde befaras

uppstå vid tillämpning av den ordning, kommittén sålunda förordat,

framgår av följande dess uttalande:

s. 225 Kontrollera mot PDF

225

billigt. Maj:/* Noll. Proposition Nr 96.

Kommittén inser visserligen, att de olika förhållanden, som skola ordnas

genom bestämmelse!'' i de nu berörda bada författningsurkunderna,

reglementet och undervisningsordningen, stundom kunna inom de särskilda

skoldistrikten sta i det n ii ra beroende av varandra, att det kan komma

att erbjuda svårigheter att giva dem slutlig fastställelse genom skilda förvaltningsorgan,

och att ett och annat av det. som här tänkts böra ingå i

den ena författningsurkunden, i det enskilda fallet kan visa sig vara av

njitur att hellre höra tillhöra den andra. Men då det av skäl, som i det

föregående blivit framhalta, icke gärna låter sig göra att överlämna under*

visningsordningens fastställande till distriktsstyrelserna, får man lita till

att lämpliga former för samarbetet mellan de olika förvaltningsorgan, som

tagas i anspråk för de båda författningarnas utformande och fastställande,

skola kunna utfinnas.

Mot att domkapitel och länsstyrelser fortfarande komma att handlägga

besvärsmål rörande fortsättningsskolan bär kommittén icke någon erinran

att göra, ej heller mot att länsstyrelserna även framgent, sedan vederbörande

folkskolinspektör avgivit yttrande, granska rekvisitioner av statsbidrag

för lärares avlöning samt besluta angående statsbidragets ^anordnande.

. ^ a(l slutligen angar fortsättningsskolans inspektion, erinrar kommittén

till att börja med^ därom, att folkskolöverstyrelsen enligt sin instruktion

har att, i den man det är möjligt, utöva omedelbar inspektion av fortsättningsskolorna.

Kommittén antager, att en sådan omedelbar inspektion

tran överstyrelsens sida pa grund av dess mångahanda andra göromål endast

i mycket ringa omfattning kan komma att äga rum och håller fördenskull

före, att styrelsens huvuduppgift beträffande inspektionen måste

bliva att leda och sammanhålla den inspektionsverksamhet, som med avseende

pa fortsättningsskolan kan komma att utövas gonom andra personer.

Denna verksamhet bör enligt kommitténs åsikt fortfarande huvudsakligen^

tillkomma folkskolinspektörerna. Att anställa en särskild inspektionskar

för fortsättningsskolorna synes kommittén framför allt av ekonomiska

hänsyn, vara otänkbart. För vissa slag av fortsättningsskolor, nämligen

industriella och hantverksfortsättningsskolor, soin äro förbundna med skolverkstad,

samt fortsättningsskolor med praktisk undervisning i husligt arbete,

förordar dock kommittén särskild fackinspektion, vilken skulle under

överstyrelsens ledning utövas av sakkunniga personer.

. I fråga om den tillsyn över kristendomsundervisningen, som enligt §

63 i folkskolestadgan tillkommer församlingarnas prästerskap, anser komBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.) 29

Besvärsmål

m. m.

Inspektion.

s. 226 Kontrollera mot PDF

Myndig
heterna.

226 Kung!. MajUs Nåd. Proposition Nr Hd.

mittén förslaget om fortsättningsskolan icke behöva påkalla någon förändring.

Myndigheterna hava i sina uttalanden mera sällan gått något närmare

in på frågan om fortsättningsskolans förvaltning.

Största uppmärksamhet har ägnats spörsmålet om fortsättning sskolornas

centrala ledning, beroende på detta spörsmåls samband med förhållandet

mellan fortsättningsskolan och lärlingsskolan. Då jag i det föregående

utförligt yttrat mig angående denna angelägenhet, anser jag mig här blott

behöva hänvisa till vad jag förut (sid. 139—142) anfört.

En annan detalj i kommitténs förslag beträffande förvaltningen har

också på åtskilliga håll mött gensägelse!'', nämligen förslaget om förfarandet

vid de lokala bestämmelseurkundernas uppgörande och fastställelse. Man

har funnit uppdelningen i reglemente och undervisningsordning onödig''och

opraktisk samt ansett, att den av kommittén föreslagna gången för undervisningsordningens

fastställande skulle utan motsvarande nytta betunga

folkskolöverstyrelsen med en hel mängd ärenden.

Folkskolöv erstyr elsen har i sitt utlåtande i det allra mesta anslutit sig

till kommitténs förslag i förevarande hänseende.

Överstyrelsen betonar sålunda betydelsen av att fortsättningsskolan i

förvaltningshänseende sammanhålles med folkskolan i fråga om både den

lokala förvaltningen, förvaltningen å mellanstadiet och den centrala ledningen.

Vad angår den lokala förvaltningen har överstyrelsen intet att invända

mot att kyrkostämma och stadsfullmäktige erhålla en beslutande myndighet

i fråga om fortsättningsskolan motsvarande den, som de redan äga beträffande

folkskolan.

Såsom deras viktigaste befogenheter härutinnan nämner överstyrelsen:.

beslut om antalet fortsättningsskolor och lokaler för dessa, beslut om antalet

lärare och om lärarnas avlöningsförhållanden, beviljande i övrigt av

erforderliga anslag samt val av ledamöter i fortsättningsskolans lokalstyrelse.

Angående fortsättningsskolans lokalstyrelse yttrar överstyrelsen:

Den närmaste tillsynen och ledningen i fråga om ett skoldistrikts fortsättningsskolor

bör givetvis handhavas av en styrelse för dessa skolor. Överstyrelsen kan dock

lika litet som kommittén finna det nödvändigt, att inom samtliga skoldistrikt särskild

fortsättningsskolestyrelse bringas till stånd. De flesta skoldistrikten äro belägna på

landsbygden, och inom ett stort antal av dessa kommer att finnas blott ett ringa fåtal

fortsättningsskolor, i många fall blott eu enda. I sådana skoldistrikt har då även det

s. 227 Kontrollera mot PDF

227

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition AV idi.

egentliga folkskoleväsendet eu mycket begränsad omfattning. Under dylika omständigheter

synas fortsättningsskolans angelägenheter lämpligen kunna överlämnas åt skolrådet.

I detta torde å den egentliga landsbygden redan förefinnas den sakkunskap på

jordbrukets område, som är önskvärd för ledningen av en fortsättningsskola med undervisningen

samlad kring jordbruket. Det torde i dylika små skoldistrikt ofta bliva

svårt att få lämpliga personer lör två skolstyrelser, varför ock, om skilda styrelser

anordnades, medlemmarna i båda nog i huvudsak bleve desamma. Då i ett stort antal

skoldistrikt'' sålunda anordningen med två skilda styrelser ej skulle medföra några

egentliga fördelar utan blott försvåra förvaltningen, synes det överstyrelsen vara ändamålsenligast,

att, såsom kommittén föreslagit, det överlåtes åt distriktet att självt bestämma,

huruvida särskild fortsättningsskolestyrelse skall tillsättas eller icke, allenast

det tillses, att yrkesinsikten och de praktiska intressena i varje fall bliva i vederbörlig

mån representerade.

Angående grunderna för valet av särskild fortsättningsskolestyrelse kan överstyrelsen

ansluta sig till kommitténs förslag. Vad beträffar den viktiga frågan om det praktiska

arbetets representation i de kommunala skolstyrelserna har överstyrelsen i ett

före^ende sammanhang yttrat, att i den allmänna lagstiftningen för fortsättningsskolan

måhända blott ett mera generellt stadgande härom kunde upptagas men

att i de särskilda distriktens reglementen i många fall borde kunna givas närmare föreskrifter

i sådant hänseende. Särskilt synes det önskligt, att på orten möjligen förekommande

sammanslutningar av yrkesmän, såsom hantverks- och handelsföreningar, bliva

företrädda i styrelsen. Att intresserade representanter för de yrken, till vilka fortsättningsskolorna

hänföra sig, anlitas för medverkan i skolornas ledning ligger emellertid,

såsom förut framhållits, till den grad i sakens natur, att man, även då detaljbestämmelser

om styrelsernas sammansättning saknas, torde kunna förutsätta, att styrelserna bliva

lämpligt sammansatta. De beslutande kommunala korporationerna hava ju förut åt

sig anförtrodda val av nämnder och styrelser för olika ändamål, och erfarenheten torde

icke giva vid handen, att den frihet, som de härvid i regel äga, ger anledning till

missförhållanden.

^ Vad kommittén föreslagit angående särskilda styrelser för vissa fortsättningsskoTor,

angående lokala inspektörer för fortsättningsskolorna, angående lärarkårens representerande

i styrelsen, angående särskilda nämnder inom densamma samt angående

den kommunala fortsättningsskolestyrelsens åligganden och befogenheter synes överstyrelsen

i allt huvudsakligt vara välbetänkt. En närmare granskning av hithörande förslag

torde icke behöva företagas förrän i samband med utarbetandet av ny författning

för fortsättningsskolan.

Om förvaltningen på mellanstadierna har överstyrelsen gjort följande

uttalande:

Det skulle enligt överstyrelsens uppfattning innebära en allt för stark centralisation,

om fortsättningsskolornas lokala styrelser skulle omedelbart sortera under den centrala ledningen.

Såväl fortsättningsskolväsendets stora omfattning och fordran på anpassning efter

förhållandena i olika delar av landet som ock önskvärdheten över huvud av en tillbörlig

decentralisation i förvaltningen framkallar behovet av administrativa mellaninstanser.

Kommittén har uttalat sig för att domkapitlen fortfarande skulle vara mellaninstanser

för fortsättningsskolorna liksom för folkskolorna, och häremot har med ett eller

annat enstaka undantag ingen gensaga blivit gjord i de avgivna officiella yttrandena.

Överstyrelsen anser sig böra biträda kommitténs förslag i detta avsende, även om översty
-

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kunjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr !J6.

relsen delar kommitténs uppfattning, att domkapitlen, såsom varande i främsta rummet

kyrkostyrelser, åtminstone i sin nuvarande form icke kunna anses vara speciellt lämpade

för handhavandet av fortsättningsskolans angelägenheter. Då inga andra för ändamålet

lämpliga styrelseorgan finnas att tillgå och då det ej kan hliva fråga om att

skapa en särskild mellaninstans för fortsättningsskolan, synes den förut betonade samhörigheten

mellan folkskola och fortsättningsskola motivera, att samma myndighet å

mellanstadiet har att taga befattning med båda dessa skolors administration. Visserligen

torde den speciella sakkunskap, som yrkessynpunktens upptagande i fortsättningsskolan

kräver, mera sällan vara till finnandes inom domkapitlen. Överstyrelsen har

för sin del icke förbisett detta förhållande och återkommer i det följande till denna

fråga. Angående den särskilda befogenheten med avseende på fortsättningsskolorna,

som skulle tillkomma domkapitlen, skall överstyrelsen ävenledes närmare uttala sig

längre fram i detta utlåtande. Överstyrelsen vill bär blott framhålla, att domkapitlen

vid sin handläggning av ärenden rörande fortsättningsskolan höra få all möjlig hjälp

av statens folkskolinspektörer, vilka givetvis måste komma att få ganska mycken befattning

med fortsättningsskolorna.

I fråga om folkskolöverstyrelsens egen allmänna befattning med fortsättningsskolorna

gör överstyrelsen blott följande erinran om vad som i detta

hänseende är föreskrivet i överstyrelsens instruktion.

Folkskolöverstyrelsens allmänna uppgift beträffande fortsättningsskolorna

är redan angiven i dess instruktion. Enligt denna (§ 4) skall det

beträffande fortsättningsskolor särskilt åligga överstyrelsen: 1) att, i den

mån sådant är möjligt, utöva omedelbar inspektion över dessa skolor;

2) att utarbeta organisationsplaner för olika skoltyper; 3) att verka för

upprättande av nya och, då så befinnes vara av nöden, för omorganisation

av redan befintliga skolor och att därvid träda i förhandling med vederbörliga

myndigheter och med representanter för skilda yrken och ortsin-.,

tressen; 4) att i den ordning, som kan bliva föreskriven, handlägga frågor

rörande de särskilda skolornas läroplaner; samt 5) att tillse, att skolorna

utrustas med erforderlig undervisningsmateriell.

Utförligast uttalar sig överstyrelsen emellertid om de lokala bestämnielseurkunderna

för fortsättningsskolan. Om dessa urkunder yttrar

överstyrelsen först i allmänhet:

En viktig sida av frågan om förvaltningen, särskilt med hänsyn

till folkskolöverstyrelsens och domkapitlens förhållande i administrativt

avseende, är frågan om lokala bestämmelseurkunder för de olika skoldistriktens

fortsättningsskolor. Frågan härom är, såsom kommitténs framställning

nogsamt giver vid handen, förknippad med svårigheter, som påkalla

särskild uppmärksamhet.

I första hand uppställer sig det spörsmålet, huruvida sådana lokala

bestämmelseurkunder äro av behovet påkallade. För de fortsättningsskolor,

som för närvarande finnas, upptagas särskilda bestämmelser i distrik
-

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Kuiit/l. Maj:tx l‘rapoxition AV 90.

tens folkskolercglcmenten. Då särskilda bestämmelser redan nu anses

Itc] lövliga, torde behovet därav ännu mera framträda, när dessa skolor

erhålla en betydligt mera omfattande och från folkskolan mera avskild

organisation. Dylika bestämmelser torde bliva erforderliga ej mindre för

skolornas styrelser och lärare samt för lärjungarna och deras målsmän än

för dem, som skola å statens vägnar utöva ledning och kontroll av fortsätfningsskolväsendet.

Några svårigheter att redan nu angiva de viktigare

bestämmelser, som böra ingå i en sådan urkund, torde icke förefinn as, och

kommittén har för sin del påpekat, om vilka spörsmål sådana bestämmelser

i främsta rummet böra röra sig (Bet. sid. 173).

Då det alltså synes vara tydligt, att särskilda lokala bestämmelseurkunder

för fortsättningsskolorna böra bringas till stånd, torde nästa fråga

bliva, huruvida det skall överlämnas åt de kommunala skolmyndigheterna

att själva helt och hållet ombesörja dessa urkunders tillkomst eller huruvida

prövning och gillande av någon statsmyndighet måste anses erforderlig.

överstyrelsen måste för sin del liksom kommittén ansluta sig till det

senare alternativet. Då fortsättningsskolorna ovedersägligen äro ämnade

att tillgodose ett viktigt statsintresse, vilket också skulle taga sig uttryck

i jämförelsevis rikliga bidrag av statsmedel till dessa skolor, synes det

också vara nödvändigt, att från statens sida genom dess organ tillses, att

de lokala stadgandena komma att stå i överensstämmelse med de av staten

givna allmänna föreskrifterna och utgöra en riktig tillämpning av dessa.

Men lika viktig är i denna fråga den synpunkten, att genom medverkan

av statens organ större säkerhet vinnes, att de lokala bestämmelserna

komma att på bästa sätt motsvara sitt ändamål.

Sedan överstyrelsen sålunda konstaterat behovet av lokala bestämmelseurkunder

och uttalat sig för att dessa skola fastställas av någon

statsmyndighet, övergår överstyrelsen till att närmare utreda frågan, åt

vem denna fastställelse bör anförtros, varom överstyrelsen anför:

De statsmyndigheter, som kunna komma i fråga, då det gäller prövning och fastställelse

av ifrågavarande urkunder, äro tydligen, i överensstämmelse med vad som i

det föregående blivit uttalat, domkapitleu och folkskolöverstyrelsen. Man kan då i

detta avseende tänka sig, att uppdraget i fråga anförtros antingen enbart åt domkapitlen

eller enbart åt folkskolöverstyrelsen eller ock på lämpligt sätt fördelas mellan

båda.

För uppdragets överlämnande åt domkapitlen talar ju det förhållandet, att domkapitlen

för närvarande i det hela taget hava att pröva och fastställa reglementena

för folkskolorna. Det må dock kunna ifrågasättas, huruvida det ur sakens egen synpunkt

sett vore önskligt, att folkskolöverstyrelsen i förevarande viktiga angelägenhet

icke skulle få befattning med de nya fortsättningsskolorna. Dessa skolors särskilda

uppgifter och egenartade beskaffenhet synas göra det önskligt, att de komma att stå i

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

mera omedelbart förhållande till den centrala skolledningen, än folkskolorna kunna

göra, något som ju ock funnit uttryck i överstyrelsens instruktion. Det kan ock erinras

därom, att överstyrelsen redan genom den befattning överstyrelsens medlemmar hittills

haft med frågan om fortsättningsskolväsendets omorganisation, därunder även tillfälle

givits till förhandlingar med representanter för skilda grenar av det praktiska arbetslivet,

äger en viss förtrogenhet med de olika sidorna av den föreliggande betydelsefulla

angelägenheten. Härtill kommer, att, såsom förut antytts, å folkskolöverstyrelsens

stat uppförts ett särskilt anslag, avsett att möjliggöra, att överstyrelsen måtte vid

sig kunna binda personer med den tekniska eller i allmänhet praktiska sakkunskap,

som för handläggning av till fortsättningsskolorna hörande ärenden särskilt skall bliva

behövlig. Såsom överstyrelsen i det föregående framhållit, bör dessutom den centrala

administrationen av fortsättningsskolan framdeles så ordnas, att vissa ärenden rörande

de yrkesbestämda fortsättningsskolorna behandlas gemensamt av folkskolöverstyrelsen

och de centrala förvaltningsorganen för de områden av näringslivet, till vilka skolorna

genom sin undervisning hänföra sig (sid. 84). Den sakkunskap, som sålunda på olika

sätt bör komma att finnas hos den centrala ledningen, bör, synes det, i så stor utsträckning

som möjligt komma fortsättningsskoleväsendet till godo. Nu måste emellertid prövningen

och stadfästelse!! av de lokala bestämmelseurkunderna och därmed i förbindelse

stående förhandlingar och samarbete med de lokala skolmyndigheterna komma att

bliva en av de viktigaste faktorerna i arbetet för de nya fortsättningsskolornas tillkomst

och organisation, varför ock den sakkunskap på området, som kan vara till finnandes

hos den centrala ledningen och dess särskilda sakkunniga, skulle komma att i väsentlig

grad undandragas detta arbete, om folkskolöverstyrelsen uteslötes från befattningen

med urkundernas prövning och fastställelse.

Vad överstyrelsen nu haft anledning anföra synes med styrka tala för att den

centrala ledningen icke uteslutes från arbetet med granskningen av de lokala bestämmelseurkunderna.

Därmed vill överstyrelsen dock icke hava sagt, att någon befogenhet

i detta avseende icke skulle tillkomma domkapitlen. Dessas ställning som mellaniustanser

synes icke vara förenlig med en sådan anordning, att eu så betydelsefull del

av fortsättningsskolornas förvaltning som den ifrågarande skulle gå dem förbi.

Överstyrelsen övergår därefter till en granskning av kommitténs förslag

i förevarande avseende samt yttrar:

Resultatet av det nu sagda skulle alltså bliva, att befattningen med

de lokala urkundernas prövning och fastställelse borde tillkomma både

domkapitlen och folkskolöverstyrelsen. Detta förutsätter tydligen en lämplig

fördelning av deras befogenhet i det förevarande avseendet.

Det kunde då ligga närmast att följa den av kommittén inslagna

vägen och tänka sig en uppdelning av de lokala bestämmelserna på två

urkunder, av vilka den ena underställdes domkapitlet, den andra överstyrelsen.

Enligt kommitténs förslag skulle i varje distrikt finnas dels ett

reglemente för fortsättningsskolorna, vilket skulle prövas och fastställas

av vederbörande domkapitel, dels en undervisningsordning för samma skolor,

vars prövning och fastställelse skulle tillkomma folkskolöverstyrelsen.

Reglementets stadganden skulle avse skolornas yttre anordning, undervis
-

s. 231 Kontrollera mot PDF

Kungl. Moj:ts Säd. Proposition Nr 96. 231

mngsordningen åter det, soin mera direkt rörde själva arbetet i skolorna.

För eu sådan anordning tala visserligen åtskilliga skäl, av kommittén angivna

dels i det föreliggande betänkandet, dels i det av kommittén tidigare

avgivna betänkandet om en skolöverstyrelse, och man kunde eldigt överstyrelsens

mening måhända tänka sig den åsyftade uppdelningen verkställd

på lämpligare sätt än det av kommittén föreslagna.

Den erfarenhet, som överstyrelsen under sin verksamhet haft tillfälle

göra med avseende på folkskolärenden av motsvarande beskaffenhet,

har emellertid bibragt överstyrelsen den bestämda meningen, att en uppdelning

av de lokala bestämmelserna på olika urkunder, avsedda att underställas

olika myndigheter, innebär mera en tilltalande teoretisk än eu

ändamålsenlig praktisk lösning av frågan och att varje sådan uppdelning

är olämplig. Man kommer därvid allt för lätt att åtskilja sådant, som

rätteligen hör tillsamman och som därför rätteligen bör behandlas i ett

sammanhang.

Överstyrelsen anser sålunda, att de lokala bestämmelserna för fortsättningsskolorna

böra i likhet med motsvarande bestämmelser för folkskolorna

sammanhållas i en enda urkund, ett reglemente för fortsättningsskolorna.

Sedan överstyrelsen sålunda uttalat sig för blott en enda lokal bestämmelseurkund

för fortsättningsskolan, nämligen ett reglemente, upptager

överstyrelsen till skärskådande frågan om huru detta reglemente

bör prövas och fastställas. Överstyrelsen kommer därvid till det resultatet,

att icke alla reglementen kunna underställas överstyrelsens prövning utan

framhåller nödvändigheten av eu decentralisation i förevarande hänseende.

Därom yttrar överstyrelsen:

Om man således å ena sidan utgår från den uppfattningen, att de lokala bestämmelserna

ej böra med avseende på vissa delar prövas av en myndighet och med avseende

på andra delar av en annan myndighet, och å andra sidan fasthåller, att varken

domkapitlet eller folkskolöverstyrelsen bör utestängas från befattning med ärenden,

som avse sådana bestämmelser, synes man närmast vara ställd inför den nödvändigheten

att låta den samlade bestämmelseurkunden, reglementet, komma både under vederbörande

domkapitels och under folkskolöverstyrelsens prövning.

Överstyrelsen måste emellertid känna sig synnerligen tveksam om lämpligheten av

en anordning, enligt vilken reglementena från samtliga skoldistrikt i riket skulle göras

till föremål för granskning och fastställelse av den centrala styrelsen.

I första rummet måste överstyrelsen fästa sig vid den stora omfattningen av det

arbete, som därvid skulle komma att påvila överstyrelsen. Skoldistrikten i landet uppgå

till ett antal av omkring 2,400, och allt efter som nya skolor upprättas eller andra

ändringar ske i skolförhållandena, böra reglementena undergå revision. Överstyrelsen

håller visserligen före, att kvantiteten av arbetet icke bör vara avgörande för omdömet

om vilka ärenden som skola komma under överstyrelsens handläggning. Fordrar ären
-

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

KungI. ilaj;ts Nåd. Proposition Nr 96.

denas natur, att de behandlas av den centrala myndigheten, bör detta också ske, då

ju allenast det, som prövas vara till skolväsendets bästa, bör vara i främsta rummet

avgörande. I den utveckling statsmakterna varit angelägna att bereda åt de centrala

styrelserna i allmänhet och icke minst åt dem bland dessa, vilka i likhet med folkskolöverstyrelsen

hava omfattande sociala intressen att vårda, finner överstyrelsen också ett

stöd för den förvissningen, att, i den mån överstyrelsens arbetsuppgifter ökas, de erforderliga

arbetskrafterna skola ställas till dess förfogande. Men uppenbart är, att

genom den ifrågavarande anordningen fortsättningsskolorna skulle komma att i jämförelse

med de övriga områden, som tillhöra överstyrelsens verksamhetskrets, i allt för

hög grad taga överstyrelsens tid och krafter i anspråk.

Det är emellertid ej blott hänsynen till kvantiteten av det arbete, som inom överstyrelsen

skall utföras, utan ej mindre hänsynen till överstyrelsens huvudsakliga uppgifter,

som är ägnad att vålla betänksamhet gent emot en genom centralisering av

ärendenas handläggning framkallad tillväxt i antalet till ämbetsverket inlöpande ärenden.

Överstyrelsen måste söka att till eu viss grad begränsa sin befattning med enskildheterna

av skolväsendet för att kunna med framgång ägna sig åt dettas mera omfattande

spörsmål. Och lika önskligt som det är, att överstyrelsen må äga tillfälle att

ingripa även i enskildheter, där dess hjälp påkallas eller en central myndighets avgörande

är av nöden, lika önskligt är, att överstyrelsen icke tages i anspråk för ärenden,

som kunna på ett tillfredsställande sätt ombesörjas av lokala eller provinsiella organ.

Slutligen är att erinra om de övriga menliga verkningar, som i allmänhet taget

måste anses förbundna med eu alltför utsträckt centralisering av skolväsendets administration

och som här icke torde behöva närmare påpekas.

För att åstadkomma deri erforderliga decentralisationen och ändå bevara

överstyrelsen vid det inflytande, som bör tillkomma densamma, anser

överstyrelsen det lämpligt, att blott vissa reglementen komma att gå upp

till överstyrelsen för fastställelse, och anför i detta avseende:

Av sådana skäl som de nu antydda har det synts överstyrelsen böra tagas i allvarligt

övervägande, huruvida icke, utan att viktigare intressen åsidosättas, någon viss

begränsning skulle kunna göras beträffande överstyrelsens befattning med fortsättningsskolornas

reglementen, även om en dylik begränsning näppeligen lär kunna vidtagas, utan

att den i ett eller annat avseende kommer att innebära en viss inkonsekvens. Något

annat sätt att vinna en begränsning torde, så vitt överstyrelsen kan se, härvid icke

kunna ifrågakomma än att låta reglementena för vissa skoldistrikt stanna hos domkapitlen

såsom fastställande myndighet och låta endast de övriga gå vidare för att slutgranskas

och fastställas av folkskolöverstyrelsen.

Det gäller då att finna eu norm för en sådan uppdelning.

Närmast till hands synes det ligga att tänka sig överstyrelsens direkta medverkan

vid den fortsatta undervisningens ordnande erforderlig i fråga om skoldistrikt med ett

mera mångskiftande och invecklat fortsättningsskolväsen. Ett sådant fortsättningsskolväsen

skulle väl i allmänhet uppstå inom de folkrikare och tätare bebyggda skoldistrikten,

där näringslivet, som ju komme att bilda grundvalen för fortsättningsskolornas gestaltning,

är mera mångsidigt och utvecklat. Det är ock särskilt i dylika distrikt, som

yrkesbestämda fortsättningsskolor av utpräglad typ kunna väntas uppkomma, och det är

ju framför allt för dessa skolor, som anlitande av inom överstyrelsen förefintlig sakkun
-

s. 233 Kontrollera mot PDF

Kuncjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr DO. 233

skap skulle komma i fråga och medverkan av andra centrala ämbetsverk kunde bliva

erforderlig.

En stor svårighet uppstår emellertid, då man söker avskilja de skoldistrikt, som

bär åsyftas. Ett åtskiljande efter ett visst antal invånare eller ett visst antal fortsättningsskolpliktiga

barn skulle för det avsedda syftet säkerligen icke visa sig ändamålsenligt.

Överstyrelsen bar därför ansett sig böra söka finna eu annan indelningsgrund

och bar därvid stannat vid den tanken, att eu åtskillnad skulle kunna grundas på olikheten

mellan skolorna själva.

Tvivelsutan komma vissa skolor att i sin organisation och verksamhet stå ganska

nära de nuvarande fortsättningsskolorna. Detta gäller i främsta rummet ersättningsskolorna

och dessutom, om ock i mindre män, de »allmänna» fortsättningsskolorna. Annorlunda

blir givetvis förhållandet med de fackliga fortsättningsskolorna. Det skulle då

kunna tänkas, att reglementen, som avsåge skolor av det förra slaget, prövades av domkapitlen,

vilka hava att fastställa reglementariska bestämmelser för de nuvarande fortsättningsskolorna,

under det att reglementen för skolor av det senare slaget båge fastställas

av folkskolöverstyrelsen.

Det ligger emellertid i öppen dag, att det icke går att strängt upprätthålla eu

dylik uppdelning. I många skoldistrikt komma utan tvivel att finnas skolor tillhörande

båda grupperna. Men givetvis måste det, såsom förut är framhållet, för varje skoldistrikt

i regel finnas ett enda reglemente för samtliga dess fortsättningsskolor, varför

icke heller i det fall, att skolor av båda grupperna voi’e för handen inom ett distrikt,

detta distrikts reglementariska bestämmelser för den fortsatta undervisningen torde

kunna göras beroende av två olika myndigheters beslut utan måste fastställas av en

och samma myndighet. Utgår man då från att reglementen för de yrkesbestämda fortsättningsskolorna

skulle undergå prövning hos folkskolöverstyrelsen, måste konsekvensen

bliva, att så snart i ett skoldistrikt funnes någon yrkesbestämd fortsättningsskola,

reglementet för detta skoldistrikt skulle fastställas av överstyrelsen, även om där funnes

skolor av annan typ.

För den nu senast skisserade ordningen synas goda skäl föreligga, om man nämligen

utgår från den förutsättningen, att folkskolöverstyrelsens direkta medverkan måste

anses erforderlig i fråga om samtliga yrkesbestämda fortsättningsskolor. Det är emellertid

att märka, att man enligt denna anordning endast fått en relativt liten del av

fortsättningsskolorna avsöndrad och således endast i jämförelsevis ringa mån nått det

föreliggande syftet.

Det är därför önskvärt, att man må kunna avsöndra även någon eller några grupper

av de fackliga fortsättningsskolorna.

Bland dessa är det särskilt två typer, som i detta sammanhang komma i betraktande,

emedan de kunna väntas få stor utbredning och komma att finnas just i distrikt,

där även ersättningsskolor och allmänna fortsättningsskolor bliva tillfinnandes, nämligen

fortsättningsskolor för kvinnlig ungdom i anslutning till det husliga arbetet samt jordbruksfortsättningsskolor.

Därest dessa skoltypers förhandenvaro i ett skoldistrikt skulle

hava till följd, att distriktets reglemente skulle undergå prövning och fastställelse av

folkskolöverstyrelsen, finge denna fortfarande behandla det vida övervägande antalet

reglementen.

Vad nu de fortsättningsskolor beträffar, vilka samla sin undervisning kring det

husliga arbetet, d. v. s. kvinnlig slöjd och huslig ekonomi, torde näppeligen kunna

göras gällande, att de skulle vara av sådan natur, att deras reglementen måste prövas

av central myndighet. Såväl kvinnlig slöjd som huslig ekonomi hava länge förekommit

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 höft. (Nr 96.) 30

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

i våra folkskolor, utan att deras förekomst medfört några större svårigheter vid administrationen,

och den undervisning, som däri förekommit, kan i stort sett anses hava

varit tillfredsställande ordnad. Det är överstyrelsens mening, att dessa ämnens upptagande

i en fortsättningsskola endast i undantagsfall skall behöva medföra behovet av

att den slutliga behandlingen av distriktets skolreglemente förlägges till den centrala

myndigheten.

Jordbruksfortsättningsskolan däremot innebär i fråga om sin läroplan något nytt

och oförsökt, och det är klart, att många skäl tala för att reglementena från skoldistrikt,

där denna skoltyp förekommer, underställas folkskolöverstyrelsen. Likväl måste överstyrelsen,

med hänsyn till nödvändigheten att i något avsevärdare mån vinna den åsyftade

begränsningen i överstyrelsens befattning med skolreglementena, anse det synnerligen

önskligt, att sådant underställande ej måtte bliva regel. Överstyrelsen tror icke

heller, att detta är behövligt. Hela den omgivning, vari eu jordbruksfortsättningsskola

befinner sig, innebär en viss kontroll på dess ändamålsenliga anordning, och den fackinsikt,

som man vill skall finnas i fortsättningsskolornas lokalstyrelser, bör j distrikt,

där jordbruksfortsättningsskolor förekomma, bliva ganska starkt företrädd. Ävenledes

torde folkskolinspektörerna, om vilkas befattning med fortsättningsskolorna överstyrelsen

i det följande skall yttra sig, lättare än i fråga om andra yrkesbestämda fortsättningsskolor

kunna göra sig förtrogna med de förhållanden, som äro av särskild betydelse för

jordbruksfortsättningsskolorna.

Det bör vidare — och detta gäller såväl om jordbruksfortsättningsskolorna som

om de till det husliga arbetet anslutna fortsättningsskolorna — ihågkommas, att den

åtgärd, som här är i fråga: granskning och fastställelse av reglemente, icke innebär

något ingående på enskildheter i undervisningsplanen, helst de ifrågavarande skolorna

i större utsträckning än övriga torde komma att ansluta sig till normalplanen. När

det blir fråga om allmänna bestämmelser för dessa skolor eller anvisningar i särskilda

fall beträffande undervisningen, är det givetvis från folkskolöverstyrelsen sådana bestämmelser

eller anvisningar skola utgå, och därvid skall i synnerlig grad behov föreligga

av all den sakkunskap, som genom medverkan av annan central styrelse och biträde

av vederbörande fackbildade konsulenter kan komma ärendena till del. Likaså böra de

ifrågavarande skolorna komma i åtnjutande av den sakkunniga inspektion, av vilken

de i likhet med andra fackliga fortsättningsskolor äro i behov. Slutligen böra enligt

överstyrelsens åsikt även reglementena för ifrågavarande skolor komma under folkskolöverstyrelsens

prövning i det fall, då domkapitlet finner sig icke kunna godkänna av

folkskolinspektören gjort yrkande angående deras innehåll.

I enlighet med vad överstyrelsen nu anfört vill överstyrelsen för sin

del föreslå, att endast beträffande skoldistrikt, i vilka sådana yrkesbestämda

fortsättningsskolor förekomma, som i sin undervisning hänföra sig till industri,

hantverk eller handel, reglementena skola prövas och fastställas av

folkskolöverstyrelsen. — Genom en dylik ordning kommer man i själva

verket till den begränsning, som i närmaste hand framstår såsom den naturliga

men som av praktiska skäl ej synes kunna bringas till stånd, nämligen

begränsningen till städer och industrisamhällen eller i allmänhet

orter med mera komplicerade förhållanden. Industri-, hantverks- och

handelsfortsättningsskolor kunna väntas uppstå just i skoldistrikt med en

s. 235 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 235

talrikare och mera samlad befolkning och med ett mera mångsidigt och

utvecklat näringsliv.

I anslutning till vad överstyrelsen sålunda anfört föreslår överstyrelsen

följande ordning för reglementenas prövning och fastställelse:

Under förutsättning att vad överstyrelsen sålunda föreslagit angående

frågan om prövningen och fastställelsen av de reglementariska bestämmelserna

för fortsättningsskolorna vinner gillande, skulle gången av reglementenas

behandling i huvudsak komma att bliva följande:

Sedan inom distriktet nödiga grundläggande beslut blivit fattade och

förslag till reglemente blivit i vederbörlig ordning uppgjort, insändes förslaget

till folkskolinspektören, som efter verkställd granskning med eget

yttrande översänder detsamma till domkapitlet. Domkapitlet har då tydligen

att undersöka, om med hänsyn till de typer av skolor, som inom

distriktet i fråga skola förekomma, reglementet skall för stadfästelse stanna

hos domkapitlet eller om det skall gå vidare till överstyrelsen. I förra

fallet meddelar domkapitlet fastställelse, varefter reglementet tillställes

överstyrelsen för kännedom. I senare fallet däremot översänder domkapitlet

reglementsförslaget jämte inspektörens och sitt eget yttrande till

överstyrelsen, som har att pröva och stadfästa detsamma.

Enligt överstyrelsens mening bör emellertid, såsom överstyrelsen

nyss anfört, även i förra fallet reglementsförslaget under visst förhållande

underställas folkskolöverstyrelsen, nämligen därest domkapitlet vid sin behandling

av detsamma finner sig icke kunna godkänna yrkande i frågan, som

blivit framställt av folkskolinspektören i det yttrande över förslaget, som

av honom bör ingivas till domkapitlet. En dylik ordning äger motsvarighet

i vad numera är stadgat angående fastställelse av folkskolereglemente.

Överstyrelsen övergår sedan till att uttala sig angående ordningen

för besvärsmål. Härom anför överstyrelsen:

överstyrelsen anser sig även böra yttra något om den ordning, vari

besvär över beslut angående den fortsatta undervisningen skola anföras.

Det torde vara självfallet, att domkapitlet liksom förut blir den första besvärsinstansen.

Det synes dock överstyrelsen icke vara riktigt, om folkskolöverstyrelsen,

därest den i förut angiven omfattning skulle få att handlägga

ärenden rörande den fortsatta undervisningen, icke direkt finge något

att göra med besvärsmålen. Överstyrelsen skulle i så fall tydligen komma

att utestängas från ett viktigt inflytande på fortsättningsskolväsendets ledning,

då ju dessa måls utgång ofta kommer att få prejudicierande betydelse.

Och även vid dessas handläggning synes den erfarenhet överstyrelsen förvärvat

böra tillgodogöras. Ett tillbörligt inflytande för folkskolöverstyrelsen

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

i detta hänseende synes lämpligen kunna vinnas genom den anordningen,

att överstyrelsen insättes som besvärsinstans mellan domkapitlet och Kungl.

Maj:t. En liknande ordning torde böra tillämpas även i sådana fall, då

Kungl. Maj:ts befallningshavande har att i första hand pröva besvären

eller då prövningen åligger Kungl. Maj:ts befallningshavande och domkapitlet

gemensamt.

Till sist upptager överstyrelsen frågan om fortsättningsskolans inspektion

och yttrar sig därom på följande sätt:

I förevarande sammanhang vill överstyrelsen även beröra frågan om

inspektionen av fortsättningsskolorna. Redan av i det föregående gjorda

uttalanden torde framgå, att enligt överstyrelsens mening folkskolinspektörerna

i allmänhet skola hava den närmaste inspektionen om hand. De

böra alltså under överstyrelsens inseende öva tillsyn även över fortsättningsskolväsendet,

tillse att gällande författningar efterlevas och, så långt

det är dem möjligt, övervaka arbetet i fortsättningsskolorna och främja

dessa skolors utveckling. Vid sina besök i de olika skoldistrikten böra de

fördenskull taga noggrann kännedom om ifrågavarande skolors tillstånd

och behov samt lämna de råd och anvisningar angående skolornas organisation

och verksamhet, som de finna vara av nöden. Liksom hittills

bör det tillkomma folkskolinspektörerna att granska och vitsorda rekvisitioner

av statsbidrag till fortsättningsskolorna, och det är tydligt, att detta

uppdrag, om fortsättningsskolan blir obligatorisk, kommer att bliva av

betydligt större omfattning än för närvarande. Såsom i det föregående

blivit framhållet, skulle folkskolinspektören vidare medverka vid upprättandet

av skolor och utarbetandet av reglementen för den fortsatta undervisningen.

Det är uppenbart, att arbetet med fortsättningsskolorna skall, om föreliggande förslag

blir genomfört, i betydlig grad taga folkskolinspektörens tid och krafter i anspråk.

Man måste därför göra sig den frågan, om folkskolinspektörerna kunna utöver de uppgifter,

som för närvarande tillkomma dem, jämväl åtaga sig dessa ökade göromål, eller

med andra ord, om det nuvarande antalet folkskolinspektörer räcker till även för inspektionen

av de framtida fortsättningsskolorna. Skulle det visa sig, att de krafter

folkskolinspektionen nu förfogar över icke skulle vara tillräckliga jämväl för de nya uppgifterna,

bleve alltså en ökning av inspektionsområdenas antal behövlig.

I sitt över folkundervisningskommitténs betänkande om folkskolinspektionen den 3

mars 1914 avgivna underdåniga utlåtande yttrade överstyrelsen angående rikets indelning i

inspektionsområden bland annat följande. »Även överstyrelsen skulle finna det synnerligen

fördelaktigt, om mindre områden än de av kommittén föreslagna kunde erhållas.

Härigenom skulle inspektörerna säkerligen lättare bliva i stånd att fylla sin uppgift

såväl att öva kontroll som att giva råd och ledning. Överstyrelsen finner därför med

hänsyn särskilt tagen till folkmängdens tillväxt och skolväsendets allmänna utveckling

det ligga i sakens natur, att det antal områden, som nu föreslagits, icke kan innebära

s. 237 Kontrollera mot PDF

237

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

en slutgiltig lösning. A andra sidan vill dock överstyrelsen instämma med kommittén

däruti, att, enligt vad erfarenheten givit vid handen, även med det nu framlagda förslaget

eu verksam inspektion kan åstadkommas.»

Av detta utlåtande framgår, att, om överstyrelsen ock ansåg sig kunna vänta en

någorlunda effektiv inspektion med det av kommittén föreslagna antalet inspektörer,

eller 34, överstyrelsen dock helst velat föreslå ett större antal. Den erfarenhet, som

vunnits under den korta tid folkskolinspektionen i sin förändrade gestaltning varit i

verksamhet, är visserligen för litet omfattande för att överstyrelsen skall hava kunnat

bilda sig eu bestämd uppfattning om möjligheten för inspektörerna att fylla de många

och betydelsefulla uppgifter, som enligt deras instruktion åligga dem, men redan nu

är det dock klart för överstyrelsen, att inspektionsområdenas jämförelsevis stora omfattning

i detta hänseende lägger betydande hinder i vägen. Svårigheterna för inspektörerna

att hinna med allt, som tillhör dem, hava givetvis blivit än större på grund av

den utveckling på folkskoleväsendets område, som för närvarande är att iakttaga, en

utveckling, som i ej oväsentlig grad har sin orsak just i den genomförda förändringen

i folkskolinspektionen men också i de nya grunderna för statsbidrag till folk- och småskolor.

Skola nu inspektörerna kunna göra sin tillbörliga insats i den omdaning av

fortsättningsskoleväsendet, som ifrågasättes, synes det överstyrelsen vara nödvändigt, att

de, om de ej skola tvingas att åsidosätta andra viktiga uppgifter, erhålla någon minskning

i sina områden. Något bestämt förslag i fråga om ökningen av antalet inspektionsområden

anser sig överstyrelsen för närvarande icke böra framlägga.

Även om folkskolinspektörerna skola hava att å statens vägnar öva

den närmaste kontrollen och tillsynen över fortsättningsskolorna, får detta

icke hindra, att de yrkesbestämda fortsättningsskolorna, i den mån så befinnes

nödvändigt, bliva föremål för särskild fackinspektion.

Det synes överstyrelsen redan av ekonomiska skäl icke kunna ifrågasättas

att, såsom föreslagits av bl. a. domkapitlet i Kalmar, anställa särskilda

fackinspektörer av olika slag inom varje folkskolinspektörsområde

eller att binda sådana inspektörer vid domkapitlen. I likhet med kommittén

anser överstyrelsen, att de förutnämnda till den centrala ledningen

knutna sakkunniga skola utöva den ifrågavarande inspektionen. Skulle det

komma att visa sig, att de vid överstyrelsen omedelbart anställda inspektörerna

ej räcka till för ändamålet, bör man taga i övervägande, huruvida

även särskilda inspektörer för olika delar av landet böra anställas i sådana

fack, som företrädesvis förekomma i fortsättningsskolornas undervisning.

De departementssakkunniga ställa sig beträffande fortsättningsskolans

förvaltning och inspektion på samma ståndpunkt som folkskolöverstyrelsen.

Det är endast i ett par detaljfrågor, som de giva uttryck åt en avvikande

mening. Sålunda anse de, att fortsättningsskolans lärare under alla omständigheter

böra utse en representant att närvara vid fortsättningsskolestyrelsens

sammanträden, samt framhålla, att, därest kristendomskunskap

Departe
mentssakkun
niga.

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

i enlighet med deras förslag icke skulle komma att upptagas som fristående

ämne i fortsättningsskolan, prästerskapets rätt och plikt att i denna

skola övervaka kristendomsundervisningen tydligen komme att bortfalla.

De sakkunnigas yttrande i fråga om förvaltning och inspektion är av

följande lydelse:

»''Beträffande fortsättningsskolans förvaltning ansluta vi oss till folkundervisningskommitténs

uttalande, att fortsättningsskolan, såsom varande

ett led i det allmänna folkundervisningsväsendet, bör sammanhållas med

övriga anstalter för folkuppfostran och folkundervisning. Mot kommitténs

förslag till bestämmelser i fråga om fortsättningsskolans lokala och centrala

ledning ävensom förvaltningens melhmstadier liava vi intet väsentligt

att erinra. Dock synes den av folkskolöverstyrelsen föreslagna ordningen

med avseende på prövning och fastställelse av fortsättningsskolornas

reglementen (folkskolöverstyrelsens utlåtande, sid. 92—100) vara att

föredraga framför kommitténs förslag.

Vi vilja med särskild styrka framhålla nödvändigheten därav, att, såsom

kommittén också föreslagit, representanter för näringslivet och det

praktiska arbetet få tillfälle att medverka vid fortsättningsskolornas administration

och därvid göra sin sakkunskap och erfarenhet gällande. Av

synnerlig vikt är även, att ett fruktbärande samarbete kommer att äga

rum med närstående utbildningsanstalter. Finnes sålunda inom samma

kommun såväl yrkesbetonad fortsättningsskola som däremot svarande lärlings-

eller yrkesskola, bör samarbete mellan dem åstadkommas, t. ex.

därigenom, att någon representant för ifrågavarande praktiska yrke insättes

såsom ledamot i båda skolornas styrelser.

Folkskolöverstyrelsen har i sitt utlåtande föreslagit, att sådana frågor,

som beröra den yrkesbetonade undervisningen i fortsättningsskolan, böra

i vissa i författningsväg bestämda avseenden handläggas av folkskolöverstyrelsen

gemensamt med det eller de centrala verk, med vilkas förvaltningsområden

de stå i samband, samt närmare angivit grunderna för ordnandet

av ett dylikt samarbete. Vi vilja för vår del ansluta oss till

detta förslag och få därför hänvisa till överstyrelsens utlåtande (sid. 84

— 85).

Folkundervisningskommittén föreslår, att en av de vid fortsättningsskolan

anställda lärarna skall av de övriga utses till representant med

rätt att deltaga i fortsättningsskolestyrelsens sammanträden, men bifogar den

inskränkningen, att dylik representant icke skulle vara erforderlig i de

fall, då fortsättningsskolans styrelse utgöres av skolråd eller folkskolestyrelse

och den av distriktets hela lärarkår utsedde representanten själv

undervisar i fortsättningsskolan. Vi hålla dock före, att denna inskränk
-

s. 239 Kontrollera mot PDF

239

Kungl. Alajtis Nåd. Proposition Nr 96.

ning i rätten för fortsättningsskolans lärare att utse egen representant i

styrelsen bör utgå ur förslaget, enär det eljest skulle kunna inträffa, att

fortsättningsskolan bleve representerad av en lärare, vars verksamhet endast

till oväsentlig del folie inom denna skolas arbetsområde.

I fråga om inspektionen av fortsättningsskolorna uttalar folkundervisningskommittén,

att särskilt sådana industriella och hantverksfortsättningsskolor,

som äro förbundna med skolverkstad, samt fortsättningsskolor med

praktisk undervisning i husligt arbete böra vara underkastade fackinspektion

samt att denna fackinspektion bör under överstyrelsens ledning utövas

av sakkunniga personer. Enligt vårt förmenande vore det önskvärt,

att all vid fortsättningsskolan förekommande undervisning i arbetskunskap

ställdes under sådan fackinspektion. Då detta emellertid skulle kräva anställande

av ett jämförelsevis stort antal inspektörer och sålunda medföra

betydande kostnader, torde detta önskemål icke för närvarande kunna

förverkligas. En verksam kontroll på ifrågavarande undervisning skulle

dock kunna vinnas därigenom, att den lokala styrelsen lämnade någon

av sina sakkunniga medlemmar i särskilt uppdrag att övervaka densamma.

Om kristendomsundervisningen, i enlighet med vårt förslag, icke kommer

att upptagas såsom ett fristående ämne på fortsättningsskolans undervisningsplan,

bortfaller givetvis den rätt och skyldighet att öva uppsikt

över denna undervisning, som eljest skulle tillkommit församlingens

prästerskap.»

Om fortsättningsskolan skall kunna komma att på ett lyckligt sätt

anordnas och utvecklas och dess program att under ändamålsenliga former

genomföras, kommer uppenbarligen att i väsentligaste grad bliva

beroende av det sätt, varpå dess förvaltning ordnas. Det är de förvaltande

organen, som skola sörja för att skolor uppstå och sedan alltjämt

leda och stödja dessas verksamhet, så att de förmå att på bästa sätt

fylla sin viktiga uppgift. Det ligger därför synnerlig vikt därpå, att frågan

om fortsättningsskolans förvaltning får den möjligast bästa lösning.

Såsom en huvudgrundsats vid förvaltningens ordnande vill jag först

framhålla, att man därvid bör så långt som möjligt anlita sådana

för uppgiften lämpliga organ, som redan finnas, för att tillgodogöra

sig den administrativa erfarenhet och sakkunskap, som de

förfoga över. Vad man redan har känner man bättre till, och tillskapandet

av nya förvaltningsformer, där detta icke är oundgängligen nödvändigt,

kan lätt medföra onödiga kostnader. Å andra sidan ligger det

emellertid i öppen dag, att en ny organisation kan för sin förvaltning

kräva nya organ. Om detta efter en sorgfällig prövning visar sig

Departe
mentschefen.

Allmänna

grunder angående

fortsättningsskolans

förvaltning''.

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Sambandet

mellan folkskolans

och

fortsättningsskolans

förvaltning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.]

vara fallet på förevarande område, böra dylika organ givetvis bringas till

stånd. Vill man saken, måste man också skaffa medlen.

Om ännu en synnerligen viktig grundsats beträffande förvaltningsspörsmålets

ändamålsenliga lösning anser jag mig emellertid böra erinra,

innan jag går närmare in på själva frågan. Jag syftar på den grundsatsen,

att de personer, som skola få hand om skolans vård och

ledning, böra besitta erforderlig sakkunskap och erfarenhet inom

det område, där de skola verka. I förevarande fall behöves det hos

ledningen tydligen allmän administrativ insikt och övning men också god

förtrogenhet med olika sidor av undervisningsväsendet och icke minst erfarenhet

inom näringslivet och det medborgerliga livet, om skolan skall

kunna förverkliga det för densamma uppställda programmet. Då allt

detta näppeligen kan förväntas vara för handen hos en och samma person,

blir det, såsom jag redan i det föregående haft tillfälle betona, en

viktig uppgift vid förvaltningens ordnande att åstadkomma samverkan mellan

olika krafter, sä att de olika slagen av erforderlig sakkunskap bliva på

lämpligt sätt företrädda.

Såsom allmän synpunkt för ordnandet av fortsättningsskolans förvaltning

har med styrka framhållits vikten av att det nu förehntliga sambandet

mellan folkskola och fortsättningsskola på detta område måtte bevaras.

Denna synpunkt har mött endast mycket få motsägelser. Särskilt betydelsefullt

synes mig vara, att de departementssakkunniga, bland vilka ju

funnits representanter för olika yrken, enhälligt anslutit sig till den av

kommittén framställda och av folkskolöverstyrelsen understödda synpunkten,

att vid förvaltningens gestaltning sambandet mellan folkskola och

fortsättningsskola måtte bibehållas.

Även för mig framstår det som synnerligen angeläget, att detta samband

icke må brytas. Det synes mig därför böra eftersträvas att så långt

sig göra låter för fortsättningsskolans förvaltning anlita de krafter, som

hava folkskolans ledning sig anförtrodd. Att så sker överensstämmer tydligen

med den av mig här ovan hävdade grundsatsen, att man bör

anknyta till vad man redan har. Jag tror också, att man hos dem,

som hava folkskolans angelägenheter om hand, har att förvänta både

intresse och sakkunskap i fråga om fortsättningsskolan. Detta synes mig

bland annat framgå av de utförliga och innehållsrika utredningar i frågan,

som framlagts av folkundervisningskommittén och av folkskolöverstyrelsen.

Det blir uppenbarligen närmast dessa fullständiga utredningar, som komma

att ligga till grund, då det blir fråga om att i verkligheten utforma

det nya fortsättningsskoleprogrammet. Att för vården av fortsättnings
-

s. 241 Kontrollera mot PDF

241

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr .96''.

skolans angelägenheter kyn behövas sakkunskap av annat slag, än när det

gäller folkskolan, har jag redan förut i unnat sammanhang starkt betonat.

Men jag är förvissad om att detta behov skall kunna tillbörligen tillgodoses

även med bibehållande av det samband, varom här är fråga. Den

viktigaste synpunkten i förevarande avseende synes mig dock vara, att

folkskola och fortsättningsskola, även med sina olikheter beträffande lärjungarnas

ålder och undervisningens innehåll, i alla fall i stort sett hava

en gemensam uppgift att fylla.

I enlighet med den allmänna ståndpunkt jag nu angivit, vill jag förorda,

att för värden av fortsättningsskolans angelägenheter så

långt som möjligt på samtliga förvaltningsstadier användas

samma organ, som hava folkskolans ledning om hand.

Inom skoldistrikten böra alltså de grundläggande besluten angående fortsättningsskolan

fattas av kyrkostämman eller i vissa distrikt av stadsfullmäktige,

nämligen där lagen den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet

i vissa städer vunnit tillämpning. Dessa korporationer skulle sålunda hava

att fatta beslut om fortsättningsskolors upprättande och bevilja de för

dessa. skolor erforderliga kommunala anslag, och inför dem skulle också

redovisning för de. beviljade medlen ske. Ett av deras viktigaste uppdrag

skulle givetvis bliva att utse ledamöter i den styrelse, som skulle hava

fortsättningsskolans angelägenheter om hand.

_ Det synes mig vara synnerligen välbetänkt att icke föreskriva, att i

varje skoldistrikt skall linnas en särskild fortsättningsskolestyrelse. Det överensstämmer

ju med den ovan angivna grundsatsen, att man så långt ske

kan skall begagna sig av redan förefintliga organ, i detta fall skolråd eller

folkskolestyrelse. I skoldistrikt med icke alltför omfattande skolväsen

torde den styrelse, som ombesörjer folkskolans angelägenheter, också kunna

övertaga fortsättningsskolans. Det skulle där i allmänhet vara ett slöseri

med tid och krafter att ordna det på annat sätt. I regel äro nog ärendena

icke flera än att de kunna behandlas vid ett och samma sammanträde,

och de kommunala förtroendemän, åt vilka folkskolans vård och ledning

överlämnats, äro nog både villiga och skickade att övertaga vården

och ledningen av fortsättningsskolan. De skoldistrikt det här gäller äro

väl i allmänhet belägna på landsbygden, och de yrkesbestämda fortsättningsskolor,

som där kunna tänkas uppstå, få i regel sin undervisning i

arbetskunskap knuten antingen till jordbruk eller till husligt arbete. Det är

ju en känd sak, att i våra skolråd på landsbygden sakkunskapen på jordbrukets

område nästan alltid är mycket väl företrädd. Och tillgång på

lämpliga personer hemmastadda i husligt arbete torde icke saknas. Om

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.) 31

Den lokala

förvaltningen.

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kutig!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

sådana personer mera allmänt Unge plats i skolråden, skulle detta säkerligen

bliva till nytta för flickornas undervisning icke blott i fortsättningsskolan

utan också i folkskolan. Men även i fråga om städer och industrisamhällen

har erfarenheten visat, att man är angelägen att i skolrådet insätta

representanter för olika områden inom det praktiska livet, vartör det mycket

väl kan tänkas, att man även i dylika samhällen kan finna det fördelaktigt

att låta skolrådet få hand även om fortsättningsskolans ledning.

Detta utesluter dock, enligt mitt förmenande, icke, att skoldistrikten

böra få frihet att tillsätta en särskild fortsättningsskolestyrelse, där detta

anses vara till fördel för skolväsendet. Denna ordning kan tydligen förväntas

i allmänhet komma till stånd i större städer och andra samhällen

med ett mera omfattande skolväsen. På dylika ställen komma väl pregel

att finnas fortsättningsskolor av flera olika typer, varför det också där

uppstår ett särskilt behov att i fortsättningsskolestyrelsen få representanter

för flera olika yrken, vilket sannolikt underlättas, om man får välja personer

uteslutande med hänsyn till fortsättningsskolan.

Där fortsättningsskolan kommer att fördela sig på ett ^synnerligen

stort antal typer, torde det bliva svårt att i en enda styrelse få tillräckligt

antal representanter för de olika yrkena. Då det dock under alla omständigheter

med hänsyn till enhetlighet och sammanhållning i ledningen blir

nödvändigt, att samtliga fortsättningsskolor stå under en enda gemensam

styrelse, synes det mig vara ett lyckligt grepp att under denna styrelse

ställa specialstyrelser för olika typer av skolor. Därigenom blir det ju

också tillfälle att taga i bruk flera för skolan intresserade krafter med

särskild sakkunskap var på sitt område.

För vidmakthållande av sambandet mellan folkskolans och fortsättnmgsskolans

ledning även där en särskild fortsättningsskolestyrelse komme att

finnas, har kommittén föreslagit, att skolråd, respektive folkskolestyrelse,

skulle äga utse det antal ledamöter i fortsättningsskolestyrelsen, som vore

närmast över hälften. Häremot har jag icke något att invända. Ej heller

mot den anordningen, att i skoldistrikt, där skolväsendet lyder under kj r

kostämman, denna skulle hava att välja de övriga ledamöterna i fortsättningsskolans

särskilda styrelse. Däremot kan jag icke instämma i kom

mitténs förslag, att i stad, där skolväsendet lyder under stadsfullmäktige,

valet av de ledamöter, som icke bleve utsedda av folkskolestyrelsen, skulle

ske delvis av stadsfullmäktige och delvis av kyrkostämman. Det synes

mig icke nödigt, att för en sådan styrelse, som givetvis ofta kommer att

bestå av ett jämförelsevis litet antal ledamöter, anlita tre olika valkorporationer.

Därtill kommer, att det bleve svårt att i författningsväg

så reglera antalet, att stadsfullmäktige och kyrkostämma vardera

s. 243 Kontrollera mot PDF

243

Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 90.

alltid linge välja lika många. En sådan reglering skulle också lägga band

på skoldistriktets möjlighet att självt bestämma antalet efter föreliggande

behov. Mig förefaller det därför vara bäst, att de ledamöter, som icke utses

av folkskolestyrelsen, komma att väljas av stadsfullmäktige. Kyrkostämman

bleve ju ändå icke utan inbytande, då den har att utse ett visst antal av

ledamöterna i folkskolestyrelsen, vilken ju skulle välja det största antalet.

Bestämmelser angående ordningen för valet av fortsättningsskolestyrelse

och vad därmed står i sammanhang, torde böra ingå i de författningar,

som innehålla föreskrifter om val av skolråd och folkskolestyrelse, alltså

i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd och i

lagen angående folkskoleväsendet i vissa städer. Jag ämnar därför föreslå

framläggande för riksdagen av förslag till nödiga ändringar i nämnda

författningar.

I fråga om ordförandeskapet i den särskilda fortsättningsskolestyrelsen,

synes det mig icke vara skäl att införa något slags självskrivenhet, utan

förefaller det mig vara lämpligast, att nämnda styrelse, i likhet med vad

som nu gäller om folkskolestyrelse, tillerkännes rätt att själv för varje år

inom sig utse både ordförande och vice ordförande.

Vad angår de befogenheter och skyldigheter, vilka tillkomma den styrelse,

som får hand om fortsättnings skolans lokala ledning, får jag hänvisa till vad

kommittén anfört.

Det är tydligt, att dessa befogenheter och skyldigheter ävensom vad

i övrigt gäller om fortsättningsskolans organisation, förvaltning och verksamhet

behöva närmare regleras genom särskilda författningsbestämmelser,

vilka lämpligen synas kunna upptagas i en för fortsättningsskolan utfärdad

allmän stadga i likhet med vad som skett beträffande folkskolan.

Då denna stadga givetvis icke kan tillräckligt avpassas efter de vitt

skilda förhållanden, som kunna råda å olika orter, blir det tydligen nödvändigt

att liksom för folkskolan inom de olika skoldistrikten få till stånd

särskilda bestämmelser, vilka bland annat böra närmare reglera de uppgifter,

som skola tillkomma för särskilda skolor eller grupper av skolor tillsatta styrelser.

Till frågan om dessa lokala bestämmelser återkommer jag längre fram.

Mot förslaget, att för ledningen av fortsättningsskolan må kunna antagas

kommunal inspektör eller överlärare, har jag icke någon erinran att

göra. Givetvis blir det väl i regel så, att samma lokalinspektör får befattning

med såväl distriktets folkskolor som dess fortsättriingsskolor,

och detta även om skilda styrelser för de båda skolarterna komma att

finnas. I allmänhet komma väl också överlärarna att bliva gemensamma

för båda slagen av skolor.

Därest för ett distrikts fortsättningsskolor särskild inspektör eller

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Förvaltningen

på mellanstadiet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

överlärare skall finnas, bör givetvis i fråga om dylika befattningshavares

tillsättning gälla detsamma, som numera enligt nådiga kungörelsen den

22 september 1917 om ändrad lydelse av § 8 mom. 4, § 10 mom. 2 och

§ 32 i förnyade nådiga stadgan den 10 december 1897 angående''* folkundervisningen

i riket gäller i fråga om tillsättning av sådana befattningshavare

vid folkskolan. Befattningen bör alltså officiellt ledigkungöras och

ansökningshandlingarna av vederbörande lokalstyrelse insändas till folkskolöverstyrelsen

för inhämtande av yttrande angående de sökandes lämplighet,

innan lokalstyrelsen gör sitt val. Instruktioner för ifrågavarande befattningshavare

böra i överensstämmelse med vad som enligt nyssnämnda kungörelse

är stadgat på folkskolans område fastställas av folkskolöverstyrelsen.

Att de vid fortsättningsskolan anställda lärarna skola tillerkännas rätt

att genom en representant vara företrädda vid den lokala styrelsens sammanträden

samt att denna representant skall hava rätt att deltaga i överläggningarna

och, om han så vill, få sin avvikande mening antecknad till

protokollet, finner jag vara självklart med hänsyn till vad som redan i

detta avseende är stadgat beträffande folkskolans lärare. Jag ställer mig

härvid på de departementssakkunnigas ståndpunkt, att lärarna vid fortsättningsskolan

i varje skoldistrikt, där fortsättningsskolor äro inrättade, böra

få rätt att utse sin egen representant. Detta hindrar givetvis icke, att representanten

i ett mycket stort antal fall, särskilt inom de små skoldistrikten,

i verkligheten torde komma att bliva densamma för både fortsättningsskolans

och folkskolans lärare.

Redan i det föregående har jag antytt min anslutning till kommitténs

ståndpunkt även i det avseendet, att sambandet mellan folkskolan och

fortsättningsskolan måste medföra gemensam förvaltning också på mellanstadiet,

vilket innebär, att domkapitlen skola fungera som mellaninstanser

i administrativt hänseende för fortsättningsskolan likaväl som för folkskolan.

Givetvis delar jag den av kommittén och folkskolöverstyrelsen uttryckta

uppfattningen, att domkapitlen, såsom de äro sammansatta, i viktiga avseenden

icke kunna besitta den sakkunskap, som för handläggningen av ärenden

angående fortsättningsskolan kan befinnas erforderlig. Domkapitlens

ledamöter, biskop och domprost samt antingen läroverkslektorer eller teologie

professorer, kunna uppenbarligen icke i allmänhet förväntas hava

förvärvat sig någon speciell erfarenhet inom det område, varom här är fråga.

Det skulle därför tvivelsutan varit önskvärt, att man för fort-ättningsskolans

förvaltning kunnat påräkna mera lämpliga mellaninstanser. Detta

gäller emellertid enligt min mening även i fråga om folkskolans administra
-

s. 245 Kontrollera mot PDF

245

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr !)<>.

tion. Att en ändring i detta hänseende erkänts vara av nöden framgår därav,

att frågan om domkapitlens ombildning för närvarande är föremål för

utredning. Då det en gång blir fråga om att fatta beslut med anledning

av de förslag, som den för ifrågavarande utredning tillsatta kommittén kan

komma att framlägga, blir givetvis en av de viktigaste uppgifterna att för

folkundervisningsväsendets administration å mellanstadiet tillskapa ändamålsenliga

organ. Att på frågans nuvarande stadium beträffande fort-ättningsskolan

göra någon avvikelse från den ordning, som i förevarande hänseende

nu gäller, synes mig icke vara möjligt utan att föregripa lösningen av

det viktiga och invecklade spörsmål, som jag nu berört, och det torde väl

icke heller behöva dröja så länge, innan detta spörsmål i sin helhet kan

föreligga till avgörande.

Den utvägen att tillsvidare låta fortsättningsskolan utan anlitande av

någon mellaninstans lyda mera direkt under den centrala ledningen kan

knappast vara tillrådlig. Detta skulle å ena sidan enligt min mening

innebära en alltför stark centralisering av hithörande ärenden och å andra

sidan betunga den centralmyndighet det här gäller, nämligen folkskolöverstyrelsen,

med alltför många detaljfrågor, som skulle kunna alltför mycket

inkräkta på överstyrelsens övriga uppgifter.

Att fortsättningsskolans centrala ledning efter mitt förmenande bör ligga De“ör^"Jrftla

hos folkskolöverstyrelsen, har jag redan förut i annat sammanhang utvecklat. ningen.

Vad angår överstyrelsens befattning med fortsättning sskolans administration

har i det föregående i samband med redogörelsen för överstyrelsens utlåtande

angivits, vad överstyrelsens instruktion i detta avseende för närvarande

stadgar.

Det är tydligt, att ett omfattande och maktpåliggande arbete kommer

att påvila överstyrelsen, då det blir fråga om att i verkligheten utgestalta

den nya fortsättningsskolan. En bland de viktigaste sidorna av detta arbete

kommer givetvis att bliva utarbetande av förslag till den för fortsättningsskolans

organisation och verksamhet grundläggande allmänna

stadga, varom jag nyss talat. Huru överstyrelsen för fullgörande av sina

förpliktelser bör utrustas med lämpliga sakkunniga krafter, därom kommer

jag att längre fram i annat sammanhang närmare yttra mig.

Utom nyssnämnda allmänna stadga behövas, såsom jag också förut Lokala beangivit,

särskilda lokala bestämmelser angående fortsättningsskolan inom de tunder''6och"

särskilda skoldistrikten. Såsom av de här ovan lämnade redogörelserna deras stad

framgår, hava både folkundervisningskommittén i sitt betänkande och folk- fä3telse

skolöverstyrelsen i sitt utlåtande däröver ägnat särskild uppmärksamhet åt

frågan om dessa lokala bestämmelser, framför allt åt spörsmålet om huru

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition iVr 96.

prövningen och stadfästelsen av dessa bestämmelser borde fördelas mellan

domkapitel och överstyrelse.

Som synes, har kommittén tänkt sig, att dessa lokala bestämmelser

skulle fördelas på två olika urkunder: ett reglemente, huvudsakligen innehållande

bestämmelser om skolornas organisation, och en undervisningsordning,

framför allt innefattande föreskrifter om arbetet i skolorna och

därmed i samband stående frågor. Förslag till båda urkunderna skulle

enligt kommitténs mening, efter hörande av lärarpersonalen och sedan kyrkostämman,

respektive stadsfullmäktige, fattat erforderliga grundläggande

beslut, uppgöras av fortsättningsskolans lokala styrelse inom distriktet och

därefter översändas till vederbörande folkskolinspektör, som hade att med

eget yttrande översända förslagen till domkapitlet. Reglementet skulle

sedan fastställas av domkapitlet, undervisningsordningen däremot av överstyrelsen.

Kommittén erinrar emellertid själv om svårigheten att göra en best;''!

mel skillnad mellan de bestämmelser, som skulle tillhöra reglementet,

och dem, som skulle ingå i undervisningsordningen. Denna svårighet

har sedan understrukits i åtskilliga yttranden, och även andra anmärkningar

mot den föreslagna uppdelningen hava blivit gjorda.

Ej heller folkskolöverstyrelsen har kunnat ansluta sig till kommitténs

förslag i förevarande punkt. Överstyrelsen anför, att den erfarenhet

överstyrelsen under sin verksamhet vunnit ginge i den riktningen, att

skolans organisation och det i skolan bedrivna arbetet stode i det nära

beroende av varandra, att det icke gärna vore möjligt att fördela bestämmelserna

på två urkunder, som skulle slutligt granskas och fastställas av

olika myndigheter.

Överstyrelsen förordar därför eu annan ordning. För varje skoldistrikt

skulle liksom för folkskolan finnas blott en bestämmelseurkund,

nämligen ett reglemente. Fastställelsen av fortsättningsskolornas reglementen

skulle tillkomma domkapitlet utom i det fall, att inom distriktet

funnes fortsättningsskola med sin undervisning knuten till industri, hantverk

eller handel, då fastställelsen skulle ske av överstyrelsen.

Departementssakkunniga hava funnit den av överstyrelsen förordade

anordningen vara den bästa och därför förordat densamma.

Aven jag ansluter mig till överstyrelsens ståndpunkt i denna fråga.

Det nära samband, som i fråga om fortsättningsskolan obestridligen råder

mellan organisation och undervisning, synes mig göra det önskligt för att

icke säga nödvändigt, att bestämmelserna därom granskas och prövas i ett

sammanhang. Da fortsättningsskolans uppdelning i olika typer kommer

att betingas av undervisningens innehåll, blir också undervisningen grundläggande

för organisationen. Fn uppdelning på två urkunder på av

s. 247 Kontrollera mot PDF

Kuut/I. \Iaj:ts j\''(hL Preposition AV DO.

247

kommittén föreslaget sått kali jag därför icke förorda, helst som eu

dylik uppdelning, fastän en gång av folkundervisningskommittén ifrågasatt,

icke blivit genomförd på folkskolans område. Enligt min mening

höra således de lokala bestämmelserna samlas i en urkund, nämligen i

ett reglemente. Detta bör dock icke hindra, att vissa av reglementets

föreskrifter liksom beträffande folkskolan närmare utformas i en särskil 1

lokal ordningsstadga.

Att förslag till reglementet skall, sedan grundläggande beslut fattats

av kyrkostämma eller stadsfullmäktige och sedan lärarkåren fått tillfälle

att yttra sig, uppgöras av den lokala styrelsen synes mig vara självklart.

Meningsskiljaktigheter hava icke heller yppats härutinnan. De hava, såsom

av det föregående framgår, gällt ordningen för reglementets prövning

och stadfästelse.

Med den stora grundläggande betydelse reglementena komma att få

för fortsättningsskoleväsendet inom de olika skoldisrikten synes det mig

vara mycket önskvärt, att folkskolöverstyrelsens sakkunskap kunde tillgodogöras

dessa urkunder. Skola fortsättningsskolorna kunna fylla sin viktiga

uppgift, gäller det för visso, att för .ordnandet av deras organisation

och verksamhet låta alla tillgängliga intresserade och sakkunniga krafter

på lämpligt sätt samverka. Att låta reglementena från samtliga skoldistrikt

gå upp till överstyrelsen för stadfästelse synes mig dock icke vara

lämpligt. Därigenom skulle säkerligen överstyrelsen betungas med ett

omfattande detaljarbete, som skulle bliva till hinder för utförandet av

större och viktigare uppgifter. Härav vill jag dock icke draga den slutsatsen,

att överstyrelsen skulle helt och hållet undandragas från befattningen

med reglementenas prövning. I vissa fall synes det mig vara nödvändigt,

att den slutliga behandlingen av fortsättningsskolornas reglementen

kommer att ske genom överstyrelsen. Detta gäller, då härvid samarbete

behöver komma till stånd mellan folkskolöverstyrelsen och yrkesskolö

ver styrelsen. Därför synes mig den av folkskolöverstyrelsen själv förordade

anordningen, att till överstyrelsen skola gå reglementen från skoldistrikt,

inom vilka finnas fortsättningsskolor anknutna till industri, hantverk

eller handel, vara synnerligen lämplig. Därigenom kommer också

helt naturligt till stånd ett urval i den riktningen, att reglementena från

skoldistrikt med ett mera omfattande, mångsidigt och invecklat fortsättningsskolväsen

bliva prövade av överstyrelsen. Detta kan erhålla en betydelse

jämväl för andra skoldistrikt, i det att reglementen från just sådana

skoldistrikt som de nämnda med all sannolikhet i många fall komma

att tjäna som mönster inom andra mindre skoldistrikt.

Även på annat sätt torde det vara nödvändigt att i vissa fall låta över
-

s. 248 Kontrollera mot PDF

Inspektion.

248 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

styrelsen få inflytande på den slutliga avfattningen av reglementen från

andra skoldistrikt än dem, vilkas reglementen av densamma skulle erhålla

sin stadfästelse. I analogi med vad som redan i vissa fall sker beträffande

folkskolan, torde det böra ordnas så, att då domkapitel och folkskolinspektör

äro av olika mening i fråga om någon punkt i ett reglemente,

som skall stadfästas av domkapitlet, denna punkt hänskjutes till

överstyrelsen, som skall äga att, sedan den lokala styrelsen blivit hörd,

fatta beslut angående densamma. Att i detta avseende göra någon skillnad

efter bestämmelsernas innehåll synes mig icke vara möjligt på grund

av det förut betonade nära sambandet de olika bestämmelserna emellan.

I ett avseende kommer dessutom överstyrelsen att öva inflytande på

reglementena från samtliga skoldistrikt. Det bör nämligen, såsom redan

ägt rum beträffande folkskolornas reglementen, uppdragas åt folkskolöverstyrelsen

att efter hörande av folkskolinspektörer och domkapitel

uppgöra så kallade normalreglementen att tjäna till ledning för skoldistrikten

vid deras arbete med reglementsförslagens uppgörande. Givetvis

kommer denna vägledning att i stor utsträckning inverka på reglementenas

innehåll och avfattning.

I städer, vilka erhållit befrielse från inspektion av statens folkskolinspektör,

böra reglementen för fortsättningsskolan handläggas på samma

sätt, som nu är föreskrivet beträffande de vanliga skolreglementena i

dessa städer.

Närmare föreskrifter om reglementenas innehåll och formerna för

deras utarbetande och prövning böra tydligen ingå i den allmänna stadga

för fortsättningsskolorna, som måste utarbetas.

I nära samband med fortsättningsskolornas förvaltning står uppenbarligen

deras inspektion. Detta ord får dock icke förleda till den uppfattningen,

att den verksamhet, varom här är fråga, i första rummet skall

bestå i kontroll och därav härflytande yrkanden på förändringars vidtagande,

även om denna sida av verksamheten med hänsyn till det allmänna

intresse fortsättningsskolan skall tjäna givetvis icke kan av staten eftersättas.

Inspektionsverksamheten bör dock enligt min mening framför allt

gå ut på att lämna råd och stöd åt dem, som i de olika distrikten hava

att bära upp fortsättningsskolan, alltså åt styrelser och lärare. Inspektörerna

bliva sålunda mera att betrakta som konsulenter.

Att för fortsättningsskolornas inspektion tillskapa eu ny tjänstemannakår

synes mig v ara varken möjligt eller önskligt. En sådan åtgärd

skulle medföra alltför stora kostnader, och därigenom skulle lätt kunna

åstadkommas en skadlig dualism i folkundervisningsväsendets inspektion.

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

Kung/. Maj-.ts Nåd. Proposition Kr 96.

-Jag delar därför den meningen, att den huvudsakliga inspektionen av

fortsättningsskolorna bör anförtros åt folkskolinspektörerna. I stort sett

synes man också kunna förvänta, att folkskolinspektörerna skola visa sig

vara väl skickade att utöva inspektionen av fortsättningsskolorna, ett uppdrag

som ju egentligen blott innebär eu vidare utveckling av de åligganden,

som redan nu tillkomma dem, i det att inspektionen av de fortsättningsskolor,

som för närvarande finnas, redan enligt för inspektörerna

gällande instruktion är åt dem anförtrodd.

Med den vana och erfarenhet de förut äga har man också all anledning

att antaga, att folkskolinspektörerna skola kunna på bästa sätt tillse,

att författningarna angående fortsättningsskolan ordentligt efterlevas, varför

de också lämpligen böra få åt sig uppdraget att granska och vitsorda

riktigheten av uppgifter, som lämnas i ansökningar om statsbidrag

till lärarnas avlöning. På grund av den förtrogenhet de äga med

skolväsendet inom de olika skoldistrikten, torde de också besitta goda

förutsättningar för att biträda vid fortsättningsskolornas organisation,

att utföra den grundläggande granskningen av uppgjorda förslag till

reglementen och att i övrigt stå lokala skolstyrelser, domkapitel, länsstyrelser

och överstyrelsen till hjälp beträffande ärenden, som angå fortsättningsskolorna,

Också synas de vara skickade att i de flesta avseenden

kunna, så långt det med de jämförelsevis sällan återkommande besöken i

skolorna är möjligt, övervaka det i skolorna bedrivna arbetet och angående

detta lämna råd och upplysningar.

Om sålunda några särskilda fortsättningsskolinspektörer icke behöva

tillsättas utan ifrågavarande inspektion bör kunna överlämnas åt folkskolinspektörerna,

bör detta dock icke fattas så, att några ökade arbetskrafter

på området alls icke skulle behövas. Blir fortsättningsskolan obligatorisk,

och erhåller den den utbredning och utveckling, som är att hoppas, kommer

tydligen inspektionen att kräva ett ganska omfattande arbete, om den

verkligen skall kunna göra sin insats i den väntade utvecklingen. Såsom

folkskolöverstyrelsen framhållit, har erfarenheten visat, att det antal inspektörer,

som fastställdes vid folkskolinspektionens omorganisation år

1914, snarare var för litet än för stort. Det är endast med ett intensivt

utnyttjande av tid och krafter, som folkskolinspektörerna kunna medhinna

det arbete, som nu påvilar dem. Den ökning i detta arbete, som

fortsättningsskolans väntade utveckling måste medföra, gör det därför

erforderligt, att inspektörernas antal något ökas, så att de nu fastställda

områdena kunna göras mindre och arbetet därför lättare medhinnas. I

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Kr 96.) 32

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

annat fall synes mig hela den betydelsefulla uppgift, som tillkommer

folkskolinspektionen, kunna äventyras.

Om jag alltså anser, att den obligatoriska fortsättningsskolans tillkomst

bör medföra en ökning i folkskolinspektörernas antal, är det

dock icke min mening att nu framlägga förslag om en dylik ökning,

utan synes mig därmed kunna anstå till längre fram. De nya bestämmelserna

om fortsättningsskoloma torde knappast i någon större omfattning

kunna få tillämpning förrän under senare hälften av år 1919. Räknar

man därtill med att en övergångstid skall medgivas och att den nya

organisationen givetvis kommer att kräva åtskilliga förberedelser, torde

man icke kunna förvänta, att ett större antal nya fortsättningsskolor

skola upprättas under nämnda år. Vad som nu närmast kommer att

behövas är utarbetande av allmänna bestämmelser i stadga, normalreglementen

o. d., ett arbete som tydligen närmast bör tillkomma folkskolöverstyrelsen,

som för detsamma också bör utrustas med behövliga

krafter.

överlämnandet av inspektionen åt folkskolinspektörerna bör dock

icke utesluta, att i vissa fall särskild fackinspektion anordnas. Av kommittén

har föreslagits, att sådan inspektion borde införas i fråga om industriella

och handelsfortsättningsskolor med undervisning i skolverkstäder

samt fortsättningsskolor med praktisk undervisning i husligt arbete. En

sådan anordning, som vunnit understöd av både folkskolöverstyrelsen

och departementssakkunniga, finner även jag för min del vara lämplig.

Förslaget, att densamma skulle utföras av inom folkskolöverstyrelsen anställda

sakkunniga personer, vill jag också biträda. Då inspektionen i

fråga tydligen närmast skulle avse undervisningen i ämnet arbetskunskap,

finge man här blott en vidare utveckling av en anordning, som för närvarande

är införd. Inom överstyrelsen äro nämligen redan anställda

särskilda sakkunniga för inspektion av undervisning i sådana ämnen som

sång, gymnastik, slöjd och husligt arbete.

Frågan om fackinspektion leder osökt tanken in på önskvärdheten

av det samarbete mellan folkskolöverstyrelsen och chefsmyndigheten för yrkesundervisningen,

vilket jag redan i ett annat sammanhang livligt förordat.

Det synes nämligen ligga mycket nära till hands, att de båda överstyrelserna

komma att i åtskilliga fall anlita samma fackinspektörer. Åven

inom andra grenar av förvaltningen bör, såsom redan i det föregående

antytts, samarbete mellan nämnda styrelser bringas till stånd. Till denna

viktiga fråga återkommer jag närmare längre fram.

s. 251 Kontrollera mot PDF

251

Kung], Maj:ts Nåd. Proposition Nr Sfi.

Ävenledes begagnar jag tillfället att ånyo betona, huru önskvärt det

är att, såsom departementssakkunniga förordat, samarbete anordnas jämväl

inom de olika skoldistrikten mellan representanter för där befintliga olika

slag av praktiska ungdomsskolor.. Närmast blir det tydligen fråga om

samarbete mellan skolornas styrelser och lärare. För såväl de båda överstyrelserna

som inspektörerna måste det bliva en angelägen uppgift att

på bästa sätt främja och stödja ett dylikt samarbete.

i sammanhang med sina uttalanden angående förvaltningen har kommittén

upptagit också frågan om handläggning av besvär i mål, som angå

fortsättningsskolan, och därvid icke påyrkat någon ändring i vad som

gäller i fråga om mål, som gälla folkskolan. Folkskolöverstyrelsen har

ansett, att överstyrelsen också måtte få bliva besvärsinstans i fråga om

mål rörande fortsättningsskolan.

Att besvär skola kunna, allt efter ärendenas art, i första hand anföras

hos länsstyrelse eller domkapitel, finner jag vara självklart. Däremot

anser jag mig icke kunna förorda folkskolöverstyrelsens förslag, att

överstyrelsen inskjutes såsom besvärsinstans, så att besvär över domkapitels

eller länsstyrelses beslut i mål, som angå fortsättningsskolan, må anhängiggöras

hos överstyrelsen. En ökning av instansernas antal skulle

nämligen utan tvivel icke oväsentligt fördröja målens slutliga avgörande.

Det torde därför vara lämpligast, att besvär över beslut av länsstyrelse

eller domkapitel rörande fortsättningsskolan fullföljas hos Kungl. Maj:t.

Jag finner det emellertid uppenbart, att den sakkunskap i hithörande frågor,

som förefinnes hos folkskolöverstyrelsen, bör få göra sig gällande

även vid prövningen av besvärsmål. Av alldeles särskild betydelse för

ett enhetligt och framgångsrikt ordnande av de nya fortsättningsskolorna

måste det anses vara, att överstyrelsen framför allt under den första perioden

av dessas verksamhet får göra sin röst hörd vid avgörande av förekommande

besvärsmål. I sak föreligger ofta ingen skillnad mellan sådana

ärenden, som kunna komma till överordnad myndighet i form av

besvär, och sådana, som komma i form av anhållan om stadfästelse av

fattat beslut. Och ärenden av sistnämnda art böra enligt min mening i

vissa fall handläggas av folkskolöverstyrelsen. Tillbörligt inflytande på

besvärsmålens avgörande torde emellertid tillförsäkras överstyrelsen, om

densamma sättes i tillfälle att avgiva utlåtande över de besvär rörande

fortsättningsskolan, som anföras hos Kungl. Maj:t. Av vad jag förut anfört

torde framgå, att jag anser det vara nödvändigt att så sker. För att

folkskolöverstyrelsen skall kunna på ett målmedvetet och enhetligt sätt

s. 252 Kontrollera mot PDF

foikunder
vianings
kommittén.

252 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

leda de skolor, som stå under dess överinseende, bör givetvis enahanda förfarande

även tillämpas i fråga om besvär över beslut rörande andra av

dessa skolor än fortsättningsskolor.

6) Fortsättning sskolans lärare.

Från nästan alla de håll, där man uttalat sig om den nya fortsättningsskolan,

har med eftertryck betonats nödvändigheten därav, att för

skolan förvärvas lämpliga och dugliga lärare med erforderliga insikter i de

ämnen, i vilka de skola undervisa. Särskilt har det framhållits, att deri

nödvändiga förutsättningen för att ämnet arbetskunskap skall kunna bliva

fortsättningsskolans centrala ämne måste vara, att det finnes nödig tillgång

på lärare, som äro kompetenta att på ett tillfredsställande sätt undervisa

i detta ämne.

Folkundervisningskommittén har på flera ställen i sitt betänkande om

fortsättningsskolan betonat lärarfrågans stora betydelse samt dessutom åt

detta spörsmål ägnat ett särskilt kapitel.

I detta yttrar sig kommittén först om rekryteringen av fortsättningsskolans

lärarpersonal. Kommittén erinrar därvid först om att undervisningen

i fortsättningsskolan hittills nästan undantagslöst handhafts av folkskolans

lärarpersonal, en anordning som kommittén finner äga stöd i

gällande författningar, men framhåller också, att från olika håll, bland

andra från 1905 års riksdag, uttalanden gjorts, att för undervisningen i

fortsättningsskolan lämpligen borde anlitas jämväl andra personer än folkskolans

lärare. Sina egna åsikter om lär arrekryter ingen framlägger kommittén

i följande uttalanden:

För kommittén synes det vara uppenbart, att även framtidens fortsättningsskola,

om den eljest skall vinna den allmänna utbredning, som är önskvärd, måste för erhållande

av lärarkrafter i det övervägande flertalet fall lita till folkskolans lärarkår. Härför

talar ja redan den omständigheten, att fortsättningsskolan också hädanefter är avsedd

att vara en omedelbar överbyggnad på folkskolan med i regel samma undervisningslokaler

som denna. Emellertid kan den seminarieutbildning folkskollärarna erhållit

icke anses ha gjort dem utan vidare i alla avseenden kompetenta för meddelande

av den undervisning, som i fortsättningsskolan bör förekomma. Detta gäller i synnerhet

den hittillsvarande seminarieundervisningen men har även sin giltighet i fråga om den

utbildning, seminarierna hädanefter komma att bibringa. Såsom kommittén redan i sitt

betänkande om folkskoleseminarierna framhållit, behöver visserligen även läraren i folkskolan

för ett framgångsrikt utövande av sin uppfostrande och undervisande verksamhet

opaginerad Kontrollera mot PDF

25;;

Kunijl. MajU.s Säd. Proposition Sr ''JO.

äga god allmän bekantskap med sin orts arbetsliv, men av läraren i den framtida fortsättningsskolans

centrala ämne, arbetskunskap, måste dock fordras mera än en dylik blott allmän

bekantskap med det förvärvsarbete, som skall utgöra den samlande medelpunkten för

hans undervisning. Av honom måsto krävas en mera ingående kännedom om ifrågavarande

yrke eller yrkesgrupp, en yrkeskännedom, sträckande sig till yrkets eller yrkesgruppens

tekniska och ekonomiska sidor. Och eu sådan yrkeskännedom, olika för olika

behov, kan icke givas av seminariet. Klart är emellertid, att den allmänna bildning

och den allmänna pedagogiska förfarenhet seminariet bibringar sina lärjungar äro av

huvudsaklig betydelse jämväl för den lärarverksamhet, som hiir avses. Särskilt synes

man ha grundade skäl för det antagandet, att seminarierna hädanefter, bland annat

genom de väsentligt stegrade fordringarna i de naturvetenskapliga ämnena och den

nytillkomna kursen i ekonomilära, skola förmå att hos sina elever lägga en bredare och

säkrare grundval för fortsatta praktiska studier av olika slag, än vad seminarieundervisningen

hittills förmått. Men att dylika fortsatta studier i allmänhet icke kunna

undvaras, när det gäller vinnande av kompetens att i fortsättningsskolau meddela undervisning

i arbetskunskap. torde vara uppenbart.

I fortsättningsskolaus övriga ämnen däremot torde de flesta folkskollärare och

folkskollärarinnor, även utan kompletterande studier, vara väl skickade att meddela undervisning.

Detta gäller särskilt modersmålet och den kristendomsundervisning, som i

fortsättningsskolan kan förekomma, samt även, ehuru åtminstone för närvarande i mindre

grad, medborgarkunsknp med bälsolära. Dock bör det enligt kommitténs mening ingalunda

vara uteslutet, att undervisning jämväl i dessa ämnen meddelas av andra än folkskollärare.

För kristendomsundervisningen lärer man i många fall kunna påräkna en intresserad

och sakkunnig medverkan av församlingarnas prästerskap, och för undervisning

i medborgarkunskap samt hälsolära torde ävenledes i vissa fall särskilt sakkunniga

personer stå att erhålla.

Det ämne, där behovet av speciellt fackbildade lärare mest gör sig gällande, är

emellertid arbetskunskap. Jämte folkskollärare (eller andra skolmän), som genom särskilda

studier gjort sig kompetenta, har man här att tänka på tekniskt utbildade personer

samt praktiskt förfarna yrkesmän av olika slag. Nu torde det emellertid i de

flesta fall förhålla sig så, att icke heller dessa teknici och yrkesmän äro utan vidare

kompetenta att i det ifrågavarande ämnet meddela undervisning. Vad som i regel

fattas dem är givetvis icke insikt och färdighet i yrket utan pedagogisk utbildning och

erfarenhet. En yrkesman kan ju vara mycket skicklig i sitt yrke utan att därför vara

en i alla avseenden lämplig lärare i sitt fack. Jämte eu naturlig fallenhet och lust

för lärarkallet samt någon grad av allmänbildning fordras alltså här ett visst mått av

praktisk pedagogisk utbildning.

På somliga orter torde det bliva jämförelsevis lätt att förvärva dylika fackmän

till lärare, i andra trakter däremot blir det svårare. Behovet av dem är icke heller

överallt lika stort. För fortsättningsskolorna på den egentliga landsbygden kunna särskilda

facklärare i arbetskunskap knappast i någon större utsträckning erhållas. Men

där torde det också i de flesta fall vara mindre behövligt att anställa sådana. Folkskolläraren

på landet har ej sällan före sitt inträde på seminariet praktiskt sysslat med

jordbruksarbete, och då härtill kommer, att han så gott som dagligen har tillfälle att

i sin omgivning göra iakttagelser beträffande lanthushållningen, har han därigenom goda

förutsättningar för att kunna förvärva den ytterligare yrkeskännedom, som lian behöver

för att kunna i fortsättningsskolan på ett tillfredsställande sätt undervisa i ämnet. Där

möjlighet finnes att för ifrågavarande undervisning bland insiktsfulla och skickliga

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

idkare av jordbruket erhålla lämpliga lärare med en mera omfattande fackbildning, är

det givetvis öuskligt, att vederbörande skolstyrelser icke underlåta att begagna sig av

denna möjlighet. För handelsfortsättningsskolorna, som väl endast komma att inrättas

i städer och större köpingar, torde det bliva jämförelsevis lätt att för den undervisning

i handelskunskap, som bör förekomma, förvärva kompetenta lärare av bägge slagen,

d. v. s. dels merkantilt utbildade fackmän, dels ock folkskollärare eller andra skolmän.

som på området gjort sig hemmastadda. I fråga om de industriella fortsättningsskolorna

samt hautverksfortsättningsskolorna har man att företrädesvis bland ingenjörer,

verkmästare och hantverkare se sig om efter lämpliga facklärare i arbetskunskap. För

den teoretiska undervisningen i detta ämne böra även tekniskt kunniga skolmän ifrågakomma.

Är fortsättuingsskolan förenad med skolverkstad, synes det däremot vara nödvändigt,

att åtminstone verkstadsundervisningen skötes av en verklig fackman på området,

då ingen, som icke genom eget praktiskt arbete vunnit förtrogenhet med vederbörande

yrkes teknik, lärer kunna på ett tillfredsställande sätt handhava dylik undervisning.

* Det senast sagda äger sin tillämpning även på sådana kvinnliga fortsättningsskolor,

där praktisk undervisning i husligt arbete meddelas. Här behövas tydligen

fackligt utbildade lärarinnor, såsom skolköks-och slöjdlärarinnor, lärarinnor i husmodersskolor,

hemkonsulenter eller dylika.

Beträffande rekryteringen av fortsättningsskolans lärarpersonal är kommittén alltså

av den meningen, att man i första hand och i det övervägande flertalet fall har att

lita till folkskolans lärarkår, men att man därjämte särskilt för undervisning i arbetskunskap

bör, i den mån det är möjligt, söka till lärare erhålla verkliga fackmän samt

slutligen att endast sådana böra anställas för meddelande av undervisning i skolverkstad,

där sådan finnes, liksom ock att den praktiska undervisningen i husligt arbete i

de särskilda fortsättningsskolorna för kvinnlig ungdom bör anförtros endast åt fackligt

utbildade personer.

Sedan kommittén sålunda uttalat sig angående själva rekryteringen,

övergår kommittén till den viktiga frågan om erforderliga åtgärder för

erhållande av kompetenta lärare. Därom yttrar kommittén:

I det föregående har framhållits, att i de flesta fall varken skolmänuen eller fackmännen

kunna anses vara utan vidare kompetenta för undervisning i fortsättningsskolan.

Här framträder därför till besvarande frågan, vilka åtgärder som böra vidtagas för att

såväl det ena som det andra slaget av lärare må vinna den erforderliga kompetensen.

Redan från början vill då "kommittén betona, att det givetvis icke kan bli fråga

om åtgärder, varigenom det förefintliga behovet av utbildade lärare för ungdomens

fortsatta undervisning skulle i hela sin omfattning kunna omedelbart och på en gång

fyllas. I ett föregående kapitel har påpekats, att för genomförandet av de förändringar

på fortsättningsskolväsendets område, som av kommittén ifrågasättas, kräves en viss,

måhända icke obetydlig övergångstid (sid. 59). Detta innebär tydligen, att man med

avseende på lärarkompetensen till att börja med icke får hava alltför stora anspråk.

1 många fall måste man nöja sig med den utbildning lärarna redan äga eller själva

kunna förskaffa sig. Klart är emellertid, att detta icke gör särskilda utbildningskurser,

avseende att dana dugliga lärare för fortsättningsskolorna, obehövliga. Anordnandet

av dylika kurser torde tvärtom vara alldeles oundgängligt, om eljest den önskade reformen

i fråga om fortsättningsskolans undervisning skall kunna i verkligheten genomföras.

Därför böra enligt kommitténs mening sådana kurser komma till stånd, visser
-

s. 255 Kontrollera mot PDF

255

Kumjl. Majita Säd. Proposition Sr 96.

ligen icke omedelbart i någon större omfattning, men så småningom och i den man

fortsättningsskoleväsendets utveckling det kräver.

Tänka vi nu först på folkskolans lärare och lärarinnor, säger det sig självt, pa

grund av vad i det föregående anförts, att de kurser, som för dem behöva anordnas,

närmast böra ha till syfte att bibringa lärarna ett visst mått av yrkeskännedom, nämligen

den grad av yrkeskännedom, som erfordras för att de skola kunna på ett tillfredsställande

sätt meddela åtminstone teoretisk undervisning rörande det yrke eller den

yrkesgrupp, som bör utgöra undervisningens medelpunkt.

Dessa kurser böra fördenskull vara av olika slag allt efter de olika typer av fortsättningsskola,

för vilka det gäller att utbilda lärare. Med hänsyn till landsbygdens

stora behov av fortsättningsskolor torde det i första hand vara behövligt, att utbildningskurser

i lanthushållning för folkskollärare komma till stånd. Framställning härom har

gjorts i tvenne till kommittén under år 1910 överlämnade skrivelser dels från centralstyrelsen

för Sveriges allmänna folkskollärarförening, dels från hushållningssällskapens

ombudsmöte. I den förra framhålles, att »särskilda fortbildningskurser, innefattande

allmän lanthushållning och husdjursskötsel, böra anordnas för folkskolans lärare», och

i den senare till Kungl. Maj:t ställda skrivelsen hemställes om proposition till riksdagen

om anvisande av årliga anslag av statsmedel att av hushållningssällskapen enligt

de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t kunde komma ett meddelas, användas

»till anordnande av kurser i lantbruk för folkskollärare och folkskollärarinnor samt till lämnande

av bidrag åt de i dessa kurser deltagande». Försök med anordnande av dylika

kurser ha redan gjorts av åtminstone två hushållningssällskap, nämligen i Södermanlands

län (åren 1909 och 1910) och i Malmöhus län (åren 1911, 1912 och 1913). 1 det förstnämnda

av dessa län ha kurserna omfattat dels omkring en veckas föreläsningar i jordbrukare

och husdjursskötsel, dels eu veckas studieresa till södra Sverige samt Danmark.

Såsom deltagare ha mottagits högst åtta lärare i fortsättningsskola, vilka förklarat sig

villiga att med vederbörande skolråds medgivande tillämpa undervisningen i vissa ämnen

på jordbruket. Föreläsningarna samt studieresan hava varit kostnadsfria för deltagarna,

vilka däremot själva ägt att bestrida utgifterna för bostad och kost under den

tid, föreläsningskursen pågått. I Malmöhus län ha motsvarande kurser varit mera omfattande

såväl med avseende på den anslagna tiden som med avseende på undervisningens

innehåll. Den år 1913 anordnade pågick i sex veckor,*) under vilken tid dels

teoretisk undervisning meddelades i jordbrukslära, husdjursskötsel, lantbruksbokföring,

geologi, botanik m. m., dels ock praktiska övningar med fältmätning, avvägning och

kartritning förekommo, dels slutligen även studieutflykter till välskötta lantgårdar företogos.

Undervisningen samt studieresorna m. m. ha bekostats av vederbörande hushållningssällskap,

som även beviljat anslag till stipendier åt samtliga kursdeltagare.

Det berömvärda initiativ, som sålunda tagits av vissa hushållningssällskap, anser

kommittén böra fullföljas, så att landsbygdens folkskollärare mera allmänt bliva i tillfälle

att åtminstone i någon mån förvärva sig den insikt på lanthushållningens område,

som de beböva för att i detta ämne bliva dugande lärare i sina hemorters fortsättningsskolor.

Önskligt är därför, att dylika kurser genom vederbörande hushållningssällskaps

försorg eller medverkan komma till stånd även inom andra delar av landet,

t. ex. vid härför lämpade lantbruks- eller lantmannaskolor. Det är emellertid icke tillräckligt

att lita till det enskilda initiativet. För det nämnda syftets vinnande lärer

det bliva nödvändigt, att jämväl staten genom sina organ själv anordnar kurser av den

*) 1911 års kurs omfattade två månader.

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr •%''.

art, varom du är fråga. Detta synes lämpligen kunna ske vid vissa av statens egna

läroaustalter. Härvid ligger det nära till bands att tänka på den under namn av

August Abrabamsons stiftelse å Nääs befintliga anstalten samt de båda lantbruksinstituten

ä Ultima och Aluarp. Huvudämnena vid undervisningen böra givetvis vara jordbrukslära

samt husdjursskötsel. Så långt förhållandena det medgiva, böra jämte den

teoretiska undervisningen praktiska övningar förekomma. På det att lärarna i landsbygdens

fortdutningsskolor må bliva i stånd att meddela eu tillfredsställande undervisning

jämväl i medborgarkunskap och hälsolära, i vilka ämnen särskilt de äldre lärarna

torde ba otillräckliga insikter, är det önskligt, att även dessa ämnen, i den

män det är möjligt, upptagas på kursernas program. Av vikt är emellertid, att tiden

för kurserna icke blir för kort. För personer, som förut sakna kännedom om jordbruksyrket,

kunna några få veckors föreläsningar och övningar givetvis icke vara till

fyllest. Lämpligast torde bliva, att undervisningen fördelas på tvä kurser.

Då undervisningen i arbetskunskap i sådana industriella och hantverksfortsättningsskolor,

som sakna skolverkstad, ej sällan torde komma att uppdragas åt folkskollärare,

bliva jämväl för tillgodoseende av deras behov av yrkeskännedom särskilda

fortbildningskurser i många fall av nöden. Dessa synas under alla förhållanden böra

omfatta teoretisk undervisning, varvid fackteckning i regel torde komma att spela en

framträdande roll. Kan med den teoretiska undervisningen förbindas praktiskt arbete

i det yrke eller inom den yrkesgrupp kursen avser, är detta givetvis synnerligen fördelaktigt.

Emellertid vill kommittén påpeka, att det för mången lärare just i sådana

fortsättningsskolor, varom här är fråga, bör vara möjiigt att även på annat sätt förvärva

den fackliga insikt han behöver. I utlandet förekommer ej sällan, att intresserade

lärare någon tid själva arbeta i fabriker eller verkstäder, i syfte att de så

grundligt som möjligt måtte lära känna det yrke, varom de sedan skola undervisa

andra. Man torde kunna hoppas, att dylika exempel ej alltför sparsamt skola vinna

efterföljd även i vårt land. Beträffande de platser, där kurser av nyss omförmält

slag helst böra anordnas, synes det kommittén, som om man härvid närmast hade att

tänka på vissa tekniska läroaustalter såsom de för detta ändamål mest lämpliga.

I den mån särskilda fortbildningskurser i handelskunskap visa sig vara av behovet

päkallade, böra även sådana komma till stånd. Både ur undervisnings- och

kostnadssynpunkt torde det vara lämpligast, att dylika kurser auorduas vid någon redan

befintlig eller blivande läroanstalt för handelsundervisning.

Vad ovan sagts om upptagandet av ämnena medborgarkunskap och hälsolära på

programmen för fortbildningskurserna i lanthushållning gäller i tillämpliga delar även

övriga här omnämnda fortbildningskurser för folkskollärare.

Vad sedan angår de yrkesutövare, som inom sina respektive fack vilja ägna

sig åt undervisning i fortsättningsskolan, är redan nämnt, att vad dessa i de flesta

fall torde behöva för att bliva dugliga lärare är ett visst mätt av praktisk pedagogisk

utbildning. Bom emellertid antalet dylika facklärare till att börja med säkerligen blir

jämförelsevis litet, lärer det icke bliva nödvändigt, åtminstone icke under den närmaste

framtiden, att för deras räkning anordna särskilda kurser. Man torde få antaga,

att de personer det här gäller ej sällan själva skola kunna bereda sig tillfälle

till någon praktisk pedagogisk utbildning. Så bör det icke vara omöjligt för vederböran

ie att genom någon tids åhörande av och eventuellt biträdande vid undervisningen

i välskötta fortsättuingsskolor förvärva omedelbar kännedom om huru undervisningen

i fortsättningsskolan rättast bör bedrivas. Om blott öviiga förutsättningar

för lärarkallet äro förhanden, torde också den på det sättet vunna pedagogiska utbildningen

för det ändamål, som här avses, kunna i mänga fall anses tillräcklig.

s. 257 Kontrollera mot PDF

257

Aungl. Maj-Js Kull. Proposition Nr 96.

.... .Beträffande frågan om kostnaderna för de i det föregående omförmäla utbildningskurserna

ar det klart, att i främsta rummet staten måste för dessa kurser, i

(ten man de behovas och komma att anordnas, vidkännas utgifter. För främjande av

undervisningen i den egentliga folkskolan har staten redan lämnat ej oväsentliga bidrag

till fortbildningskurser för folkskollärare, bland annat i gymnastik, slöjd, teckT»’.

t-t^rdfkÖtSel ^;llt.alkohologi och hälsolära. Särskilt må erinras om det anslag

a jo,000 kronor till fortbildningskurser för lärare vid folk- och småskolor, som

av riksdagen beviljats saväl för år 1914 som för år 1915. De sålunda beviljade anslagen

hava avsetts förnämligast till bestridande av utgifterna för själva undervisningen

men ock i inanga fall till understöd åt de i kurserna deltagande. För sistnämnda

anda.mal hava bidrag ejsällan lämnats jämväl av andra, såsom av landstingen i åtskilliga

lan, en del hushållningssällskap samt vissa skoldistrikt. Kommittén håller för

sannolikt, att, särskilt vad landstingen vidkommer, dylika personliga understöd skola

kunna paraknas även åt deltagare i kurser, avseende utbildning för undervisning i

fortsättningsskolan. Den möjligheten synes icke heller utesluten, att vissa sammanslutningar

för näringslivets främjande skola finna med sina intressen förenligt att ekonomiskt

underlätta deltagandet i sådana praktiska utbildningskurser, som här avses.

Att sörja för upprättande och främjande av ifrågavarande utbildningskurser samt

att närmare utreda, huru de i de särskilda fallen böra vara beskaffade med avseende

pa ämnen lärostoff och undervisningsmetoder och huru lång tid de böra omfatta, allt

folk u n de r v i i n gs v ä "encl Jj.1'' ^upPglfter ocl1 åligganden för den nya överstyrelsen för

På grund av det nu anförda vill kommittén hemställa, att kurser för utbildning

av lärare och lararmnor i iortsättningsskolor måtte i män av behov anordnas samt

att anslag av allmänua medel måtte för ifrågavarande ändamål beredas.

Slutligen övergår kommittén till frågan, huru lärarnas kompetens skall

prövas, och anför i detta hänseende följande:

Då i det föregående framhållits, att de personer, bland vilka fortsättningsskolans

lärarpersonal kan komma att rekryteras, i allmänhet icke kunna anses vara utan vidare

och i alla avseenden kompetenta för undervisning i fortsättningsskolan och att fördenskull

särskilda^ kurser för deras utbildning i många fall bliva av behovet påkallade,

uppstår den fragan, huruvida icke för anställniug som lärare i fortsättningsskola rimligen

borde fordras, att vederbörande skulle hava antingen med godkända vitsord <''enomgatt

en sådan utbildningskurs eller ock på andra grunder av vederbörande ceufrala

myndighet förklarats behörig att i fortsättningsskola meddela undervisning Kommittén

haller också för sannolikt, att det i en framtid skall befinnas lämpligt och kanske

nödvändigt att genom lagstiftning fastslå fordran på en dylik formell kompetens

om, undervisningen i fortsättningsskolan eljest skall kunna bringas upp på önskvärd

?!va'' synes emellertid vara, att ett dylikt krav för närvarande varken kan eller

bor uppställas Da kurser endast så småningom kunna komma till stånd, skulle eu

lagstiftning i den angivna riktningen, som vore att omedelbart tillämpa, utan tvivel

hava till följd, att nya fortsättmngsskolor av brist på lärare icke skulle kunna i önskvärt

antal upprättas. Mot att det nanmda kravet för närvarande uppställes talar även

den omständigheten, att man ännu icke har tillräcklig erfarenhet att stödja sio- på i

avseende pa de föreslagna utbildmngskursernas behövliga omfattning samt det''lämpligaste

sattet for deras anordnande. 1

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.)

33

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Myndigheternas

yttranden

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Kommittén anser därför, att man tills vidare, med avstående från fordran på viss

formell kompetens, bör åtnöjas med att det i varje särskilt fall prövas, huruvida vederbörande

må anses äga den sakkunskap och duglighet, med andra ord den reella

kompetens, förutan vilken undervisning i fortsättningsskolan icke bör åt honom anförtros.

Prövningen härav bör i första hand tillkomma den myndighet, som äger att

antaga lärare, det vill säga den lokala fortsättningsskolestyrelsen. Om denna får den

sammansättning, som kommittén i ett senare kapitel vill förorda, lärer^ man också

kunna antaga, att den skall med nödig urskillnings- och omdömesförmåga fullgöra

det uppdrag, som sålunda varder åt densamma anförtrott. Att a statens vägnar härutinnan

utöva nödig kontroll bör närmast tillkomma vederbörande folkskolinspektör,

som dels vid inspektionerna, dels vid granskningen av statsbidragsrekvisitionerna bör

få tillfälle att taga frågan om lärarens kompetens under särskild omprövning. (Bet.

sid. 160.) ... ,

Kommittén anser således, att vissa formella kompetensvillkor tor undervisning

i fortsättningsskola i varje fall icke för närvarande böra uppställas,

men att däremot den reella kompetensen bör för varje särskilt

fall i viss given ordning prövas.

Domkapitlen, de statens folkskolinspektörer, från vilka utlåtanden

föreligga, seminariekollegierna, städernas folkskole styrelser och inspektörer

hava endast mera undantagsvis funnit anledning att något mera ingående

sysselsätta sig med lärarfrågan. Däremot hava åtskilliga länsstyrelser,

lantbruksstyrelsen och lantbruksakademien, domänstyrelsen, skogsinstitutets

lärarkollegium, svenska skog svår dsföreningen, svenska lantarbetsgivarföreningarnas

fullmäktige och många av hushållningssällskapens

förvaltningsutskott samt Sveriges allmänna folkskola ar förening och samma

förenings centralstyrelse gjort särskilda mer eller mindre utförliga uttalanden

i denna fråga.

De uttalanden som gjorts innebära i allmänhet ett understrykande av

lärarfrågans stora betydelse för hela den åsyftade reformen. Utan tillbörlig

kompetens hos läraren skall denna snart råka i misskredit. Särskilt

&är det ämnet arbetskunskap i »yrkesfortsättningsskolan», som ställer

speciella anspråk på läraren. Att inrätta skolorna, innan man hunnit utbilda

kompetenta lärare, är oriktigt.

Länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Malmöhus och Örebro län samt flera av

hushållningssällskapens förvaltningsutskott uttrycka sitt bekymmer över att lärarfrågan

ej skall kunna lösas eller sin misstro till möjligheten härav, varvid uppmärksamheten

är riktad särskilt på landsbygdens fortsättningsskolor, där i flertalet fall folkskolans

lärare måste komma till användning även för undervisningen i arbetskunskap,

om sådan undervisning i större utsträckning skall komma till stånd. Man pekar ock

på den bristande lämpligheten hos det stora flertalet av folkskolans kvinnliga lärarkrafter

för meddelande av yrkesmässig undervisning avsedd för gossar. Stundom är

tvivlet på möjligheten av att erhålla de erforderliga lärarkrafterna sa starkt, att det

leder till avvisande av hela förslaget. Så exempelvis i fråga om Gävleborgs läns

s. 259 Kontrollera mot PDF

Kung/. Mtij.ls KåJ. Proposition Nr 90. 259

hushållningssällskaps förvaltningsutskott, för vilket dels de ekonomiska svårigheterna

dels svårigheterna att finna kompetenta lärare äro avgörande skäl mot förslaget, och

lansstyrelsen i Stockholms län, som anser, att då man endast undantagsvis lärer

kiinna bland insiktsfulla och skickliga jordbrukare erhålla lärare, man i jordbruksdistrikten

tar låta yrkesutbildningen intaga en blygsammare plats och låta »den medborgerliga

allmänbildningen» utgöra det centrala i forsättningsskolaus undervisning

Uttalanden i eu mera optimistisk riktning saknas dock icke. Särskilt gäller detta

n??J, f.1?, f?r folkskollärarna att förskaffa sig en utbildning, som kan "öra dem

skickade till lärare i arbetskunskap i lantbruksfortsättningsskolorna.

Lantbruksstyrelsen, som starkt betonar, att den fackliga undervisningens värde

beror av lararens kompetens, uttalar såsom sin mening, att folkskollärarna, såsom oftast

lodda pa landet och från barndomen förtrogna med förhållandena därstädes, »torde

lätt nog kunna tillägna sig den undervisning i jordbruksämnen, som här är behövli"»,

och anser, att för ändamålet lämpade kurser (av minst sex veckor under vartdera°av

tva ar) kunna förläggas till lantmannaskolorna. Även lantbruksakademien hänvisar

till kurser vid lantmannaskolorna för samma ändamål. Skogsinstitutets lärarkollegium

anser, att de av skogsvårdsstyrelsen anordnade skogsvårdskurserna .skulle kunna särskilt

avpassas för folkskollärarnas utbildningsbehov med avseende på undervisningen

i tortsattningsskolor i skogsbygder, och svenska skogsvårdsföreningen erinrar likaledesi

samma syfte om dessa kurser. Länsstyrelsen ''i Norrbottens län finner i likhet

P1.. kommittén, att man helt visst måste utgå därifrån, att fortsättningsskolans lärare

1..0grac* komma att utgöras av folkskollärare; härför behöva de emellertid

särskild utbildning, men utbildningskurserna böra göras grundligare, än kommittén,

ePllgtde.t. syj}tel länsstyrelsen, tänkt sig, och de böra genom stipendier

göras lattatkomliga för läraraspiranter. svenska lantarbetsgivarföreningarnas fullmäktige

anse, att folkskolans lärare icke äga kompetens att undervisa i de kunskaps"renar,

som sammanförts under benämningen arbetskunskap »och knappast i dem, som°kallas

medborgarkunskap heller». Men då det nog torde vara eu felaktig förutsättning, att

man pa landsbygden skulle kunna ens undantagsvis anlita andra än folkskollärare

maste nog hela undervisningen där bliva en folkskollärarnas sak, och det gäller därför

att bereda dem särskild utbildning genom kurser, för vilkas anordnande hushållningssällskapen

enligt fullmäktiges mening äro de rätta organen. Uppsala läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott yrkar på facklärare för undervisningen i lantbrukstortsättmngsskolorna;

skall folkskolläraren duga till undervisare i dessa skolor, måste

han, säger utskottet, hava genomgått lantbruksskola, och folkskollärarinnau måste ha

genomgått ettårig kurs på Brogård eller Rimforsa. Blekinge läns hushållninqssällskaps

förvaltningsutskott anser, att det bör bliva jämförelsevis minst svårt att anskaffa

lärare för lantbruksfortsättningsskolorna, enär ''folkskollärarna i stort sett torde

vara därtill lampliga, och säger, att i varje län kurser böra inrättas för folkskollärarnas

utbildning. Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott hänvisar till

hushållningssällskapets egna kurser för folkskollärare. »Att folkskollärare kunna med.

f e? §. undervisning i jordbruksämnen, i den utsträckning som kan ifrågakomma

i tortsattningsskolor, därom», säger utskottet, »lämnar erfarenheten från detta län de

mest ojävaktiga bevis».

Cent) alstyrelsen för Sveriges allmänna folkskolläraiförening, som inhämtat

yttranden från föreningens olika kretsar, uttalar sig utförligt angående

frågan om folkskollärarnas användning såsom lärare i fortsättnings
-

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 96.

skolan. Då detta uttalande synes förtjäna särskild uppmärksamhet vid

förevarande spörsmåls bedömande anföres här ordagrant, vad centralstyrelsen

principiellt anfört om folkskollärarnas ställning till föreliggande lårarfråga.

I detta avseende yttrar centralstyrelsen:

Vid varje tillfälle, då frågan om åstadkommande av ett ordnat fortsättningsskoleväsen

för de breda lagren av vårt folks ungdom under övergångsåldern pa allvar

upptagits till prövning, bär man vid övervägande av befintliga möjligheter kommit

till den slutsatsen, att folkskolans lärarkår härvid måste tagas, i anspråk.

Centralstyrelsen anser sig med anledning härav böra såsom sin mening uttala,

att en lösning av fortsättningsskolans lärarfråga i huvudsakligen denna riktning dock

synes vara förknippad med ganska stora betänkligheter och att den icke utan vidare

kan anses betingad av folkskollärarkårens och folkskolans särskilda intressen.

Undervisningen i den nuvarande fortsättningsskolan har visserligen mycket allmänt

ansetts såsom en lämplig biförtjänst för de folkskollärare, för vilka densamma

stått öppen, och med den abnormt knappa avlöning, folkskollärarkåren hittills åtnjutit,

har denna biförtjänst utan tvivel i de flesta fall vant synnerligen välkommen.

Men härav följer icke, att detta förhållande även för framtiden bör fa fortfara, folkskolans

lärare och lärarinnor böra för sin egentliga verksamhet, arbetet i själva folkskolan,

komma i åtnjutande av sådan gottgörelse, att de därav kunna hava sin anständiga

bärgning; de böra icke, ensamt för att kunna existera, rent av nödgas att

vid sidan av folkskolarbetet åtaga sig en extra synnerligen krävande undervisning av

delvis annan art. __ „

Även ur en annan synpunkt är det klart, att folkskollärarkåren ej,bar någon

anledning att yrka, att fortsättningsskolans undervisning måtte åt densamma överlämnas.

Folkskolarbetet är i och för sig alldeles tillräckligt maktpåliggande och ansträngande för

att i regel böra helt kräva sin man, och det skulle alldeles icke vara i dess intresse,

om folkskolans lärare och lärarinnor utan vidare skulle anses pliktiga att sköta eu

tjänstgöring, för vilken många av dem mahända känna sig sakna krafter, och för vilken

de i alla händelser ej blivit enkom utbildade samt måhända ej ens äro i tillfälle

att skaffa sig erforderlig utbildning. Ett stort antal skulle, i fall undervisning i den

nyorganiserade fortsättningsskolan ålades dem såsom en plikt, komma i eu skev ställning.

Å ena sidan skulle de ej med odelad kraft kunna ägna sig åt sin egentliga

verksamhet och följaktligen ej där kunna vinna så tillfredsställande resultat, som eljest

vore möjligt. A. andra sidan skulle de nödgas sköta ett arbete, vilket de mahända

ej kände sig ha krafter och förutsättningar för, och för vilket de ej heller

komme att från utomstående röna erkännande och respekt.

Med det anförda har centralstyrelsen velat betona, att det för folkskolans lärare

och lärarinnor alldeles icke kan betraktas såsom en kårangelägenhett, ett ekonomiskt

och personligt intresse, att de vid sidan av sitt arbete i folkskolan även matte bliva

anlitade såsom undervisare i den omorganiserade fortsättningsskolan. Fragan om fortsättningsskolans

omorganisation bör följaktligen lika väl som folkskolekårens lönefråga

handläggas och lösas utan alla sidoblickar till nämnda kårs behov av eller tillgång

till biförtjänster.

Härmed har centralstyrelsen emellertid icke på något sätt velat uttala, att folkskolans

lärarkår ej bör vara på det livligaste intresserad för att en fortsatt undervisning

för folkskolans lärjungar måtte i enlighet med folkundervisningskommitténs^ förslag

komma till stånd, liksom ej heller, att den utan vidare bör avvisa tanken pa att

den under vissa förutsättningar och i viss utsträckning skulle kunna därvid medverka.

s. 261 Kontrollera mot PDF

261

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 00.

Sedan centralstyrelsen erinrat om kommitténs uttalande, att även framtidens

fortsättningsskola, om den skall kunna vinna den allmänna utbredning,

som är önskvilrd, lriåstc; för erhållande av lärarkrafter i ej ringa utsträckning

lita till folkskolans lärarkår, fortsätter centralstyrelsen:

Om, såsom centralstyrelsen vågat antaga och ytterligare fått bekräftat under frågans

behandling inom föreningen, inom nämnda lärarkår finnes ett så levande intresse

för ungdomens omhändertagande och uppfostran i obligatoriska fortsättningsskolor, att

den, i stort sett, icke^ vill undandraga sig att personligen medverka såsom lärare i

dessa skolor, i den man en medverkan i sakens intresse kommer att krävas — och i

vissa fall kanske rent av bliva en förutsättning för sådana skolors inrättande — då

bl.n; tydligen den närmaste fragan, i vilken utsträckning denna medverkan kan varda

möjlig med hänsyn till den för uppdraget erforderliga kompetensen.

Ivfter att hava omnämnt kommitténs uttalande, att folkskolans lärare

måste anses i allmänhet besitta förutsättningar för att inom fortsättningsskolan

upptaga undervisningen i ämnena medborgarkunskap och modersmålet,

yttrar centralstyrelsen sig särskilt om den erforderliga kompetensen

för att kunna bestrida undervisning i ämnet arbetskunskap:

Sa vitt centralstyrelsen kunde finna, måste den principen, att undervisaren i fortsättningsskolans

»arbetskunskap» skulle besitta en mera ingående kännedom om vederbörande

yrke eller yrkesgrupp beträffande dess såväl tekniska som ekonomiska sidor,

anses vara fullt riktig, dä ju detta blott vore en tillämpning av den allmänna

regeln, att läraren skall besitta kompetens för sin uppgift. För vinnande av erforderlig

kompetens som undervisare behövde således de folkskollärare, vilka härför måste

tagas i anspråk, särskild fortsatt utbildning. Vad beträffade lärarkårens ställning

till det ° spörsmålet, om dess medlemmar med hänsyn till de krav, som i detta hänseende

från samhällets sida kunde komma att ställas på densamma, vore villiga att underkasta

sig de uppoffringar, vilka under alla förhållanden måste bliva förbundna med

sådan fortsatt utbildning, så torde eu sådan villighet kunna påräknas. Men för att

nämnda krav skulle kunna uppställas, måste det, såsom ock framginge av kretsarnas

enhälliga utlåtande i denna punkt, förbindas med den oavvisliga förutsättningen, att

pa det allmännas bekostnad inrättades fortbildningskurser i olika ämnen för folkskolans

lärare.

Om lärarfrågan i allmänhet uttalar sig folkskolöverstyrelsen i sitt

utlåtande på följande sätt:

Överstyrelsen anser lärarfrågan vara en fråga av största betydelse för den nya

fortsättningsskolan. Vad särskilt den yrkesbestämda fortsättningsskoian beträffar, instämmer

överstyrelsen med lantbruksstyrelsen i dess uttalande, att man först och främst

har att tillse, att man bär kompetent lärarkraft till förfogande, innan man upprättar

skolan. . Om på en plats icke för undervisning i ämnet arbetskunskap, det må nu vara

inom vilket yrkesområde som helst, fackkunnig lärare finnes att tillgå, får man på

denna plats avsta från försöket att inrätta en yrkesbestämd skola och där tills vidare

åtnöja sig med en allmän fortsättningsskola. Ty det är i sista hand icke läroplanen

utan läraren, som är det väsentliga.

Folkskolöver
styrelsen
-

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Men överstyrelsen är dock av den övertygelsen, att lärarfrågan icke innebär så

stora svårigheter, att planerna på yrkessynpunktens upptagande i fortsättningsskolans

undervisning behöva stranda på denna fråga. Om »yrkesfortsättningsskolans» förutsättningar

i vårt land äro ogynnsammare än i de större kulturländerna, så gäller detta

dock näppeligen om förutsättningarna att erhålla de behövliga lärårkrafterna. Vi få

hos oss, liksom man i allmänhet taget gjort i utlandet, söka att för undervisningen i

arbetskunskap finna lärare, dels genom att anlita intresserade och för undervisning

begåvade yrkesmän, helst om man på ett eller annat sätt kan bereda dem någon pedagogisk

utbildning, dels genom att för ändamålet utbilda folkskolans egna lärare.

Och detta synes ej behöva bliva väsentligen svårare hos oss än annorstädes. Visserligen

kan det ske endast småningom, vilket ock mer än något annat har till följd, att

en allmännare omläggning av fortsättningsskolan i enlighet med »yrkesfortsättningsskolans»

synpunkter måste kräva en avsevärd tid.

Om utbildning av fortsättnin g sskolornas lärare yttrar överstyrelsen sig

utförligt:

Vad först och främst landsbygdens skolväsen beträffar och den undervisning i

arbetskunskap, som där skulle förekomma antingen för gossarna ensamt eller för gossarna

och flickorna gemensamt, har man hos oss att räkna med det synnerligen gynnsamma

förhållandet, att ett stort antal av vår folkskolas lärare växt upp i jordbruksbygder

och före sin seminarietid praktiskt deltagit i jordbruksarbete. Enligt folkundervisningskommitténs

statistiska utredningar av seminarieförhållandena (Bet. I, del 3)

voro under åren 1901—1910 vid de manliga seminarierna 40 % av de intagna eleverna

söner till jordbrukare, och inemot 37 % hade före sitt inträde i seminariet varit jordbruksarbetare,

vilket sistnämnda tal helt visst skulle kunna ökas med en del av det

till omkring 22 % uppgående antal intagna elever, vilka ej meddelat uppgift om föregående

sysselsättning. Åtminstone för de lärare, som en gång varit jordbruksarbetare,

synes även en jämförelsevis kortvarig teoretisk jordbrukskurs böra kunna medföra ett

ganska värdefullt resultat. Man har ock att erinra sig, att seminarieundervisningen,

f synnerhet efter de genom den nya stadgan och undervisningsplanen däri vidtagna

förändringarna, kan anses lägga god grund för eu sådan kurs. I detta hänseende är

särskilt att påminna om undervisningen i trädgårdsskötsel, Om den utvidgade undervisningen

i de naturvetenskapliga ämnena och om det nyupptagna ämnet ekonomilära.

Man torde av nu nämnda grunder och med stöd av de erfarenheter, som — tack vare

vissa hushållningssällskap, bland dem särskilt Malmöhus läns hushållningssällskap

redan föreligga, vara berättigad att i likhet med lantbruksstyrelsen och lantbruksakademien

antaga, att en jordbrukskurs under sammanlagt minst 12 veckor, fördelade på

två år, skall, om den på rätt sätt anordnas och ledes, kunna för ett icke ringa antal

av folkskolornas manliga lärare medföra en för det ifrågavarande ändamålet tillräcklig

utbildning. Genom samråd med auktoriteter på jordbrukets område har överstyrelsen

fått en sådan uppfattning ytterligare bekräftad.

De för utbildning av lärare i jordbruksfortsättningsskolor avsedda lärokurserna

böra, såsom i flera av de officiella yttrandena framhålles, icke centraliseras till en

plats i landet, utan med hänsyn till jordbrukets olika villkor i olika delar av landet

fördelas på skilda orter. Till att börja med torde man böra söka få till stånd en kurs

i vartdera av de tre huvudområden, i vilka vårt land torde kunna från jordbrukssynpunkt

indelas, alltså en kurs i sydligaste delarna av landet, en i Mellansverige och en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. i\loj;''s Nåd. Proposition År <J(i. 2(i3

i Norrland. Mycket möjligt är, att kurserna lämpligen kunna förläggas till lantmannaskolor

eller lantbruksskolor med förstärkning för tillfället av de lärarkrafter, som där

Kommittén bär riktat sin uppmärksamhet även på den bekanta läroanstalten

ä Naas samt pa de båda lantbruksinstituten å Ultuna och Alnarp, och det bör i detta

sammanhang nämnas, att styrelsen för den i August Abrahamsons stiftelse ingående

laroanstalten å Nääs uttalat sin redobogenhet att därstädes upptaga »sådana med folkskollärarnas

fortbildning sammanhängande nya undervisningsgreuar, som lämpligen

kunna dit anvisas», varvid styrelsen dock påpekar, att stiftelsens egna tillgångar icke

medgiva någon avsevärdare utvidgning av läroanstaltens nuvarande program. Såväl frågan

om de lämpliga platserna för de ifrågavarande kursernas förläggning som frågan

om deras närmare anordning torde emellertid böra bliva en angelägenhet för gemensam

handläggning av lantbruksstyrelsen och folkskolöverstyrelsen.

fullständig utbildningskurs för lärare vid jordbruksfortsättningsskolor bör i

regel ingå undervisning i skogsvård, meddelad av fackman och enligt plan, som upprättats

med bistånd av vederbörande auktoriteter på området. Då det gäller skolor

mom de egentliga skogsbygderna, måste denna undervisning naturligtvis bliva särskilt

framträdande.

få liknande sätt böra genom samarbete mellan folkskolöverstyrelsen och andra

ämbetsverk och under medverkan av korporationer sådana som svenska industriförbundet,

Sveriges ^hantverksorganisation, Sveriges allmänna handelsförening m. fl. kunna

bringas till stånd utbildningskurser för lärare i andra typer av fortsättningsskolor, industnella,

hantverks- och handelsfortsättningsskolor.

• år det i fråga om dessa kurser i om möjligt ännu högre grad än i fråga

jordbrukskurserna en nödvändig förutsättning, att kursdeltagarna förut praktiskt

deltagit i yrkesarbetet. Aven i fråga om de slag av yrkesarbete det här gäller torde

i ej sa få fall folkskolläraren hava förvärvat erfarenhet som yrkesarbetare. Den förutnämnda

av folkundervisningskommittén samlade statistiken för åren 1901—1910 upplyser,

att av de vid seminarierna intagna manliga eleverna ett antal av omkring 19 %

förut haft anställning i industri eller hantverk och ett antal av omkring 15 bihandel.

Klart är dock, att den intagne elevens befattning med arbetet ofta kan hava varit

allt för kortvarig eller begränsad, för att någon nämnvärd yrkeskännedom skall hava

kunnat förvärvas. Med avseende på de fordringar i praktiskt och teoretiskt avseende,

som höra uppställas, och den organisation, som lämpligen kan givas åt kurserna, torde

i manga fall erfarenheter från utlandet kunna tjäna till ledning. Att nu upptaga

fragan härom till närmare behandling synes icke vara erforderligt.

baväl i fråga om jordbruksfortsättningsskolor som ännu iller i fråga om nu belörda

typer av fortsättningsskolor är det emellertid önskligt, att, där möjlighet därtill

gives, verkliga fackmän kunna anlitas för undervisning i ämnet arbetskunskap. Där

skolverkstad är förenad med fortsättniugsskolan, kunna, såsom kommittén framhållit,

ej gärna några andra ifrågakomma.

Att i många fall yrkesmannen för att med framgång kunna meddela undervisskall

behöva förvärva sig någon praktiskt pedagogisk utbildning, har av kommittén

betonats. Kommittén har ansett, att denna i många fall skall kunna i tillräcklig

man vinnas helt enkelt därigenom, att vederbörande genom någon tids åhörande

av och eventuellt biträdande vid undervisningen i välskötta fortsättningsskolor erhåller

omedelbar kännedom om huru undervisningen i fortsättningsskolan rättast bör bedrivas,

samt att särskilda kurser i detta fall åtminstone icke under den närmaste framtiden

bliva behövliga. I ett och annat av de officiella utlåtandena över kommittébetänkandet

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 06.

framhålles, att man dock ej bör försumma att vidtaga åtgärder i nu berörda syfte. Så

särskilt i det av Kungl. Maj:ts befallninghavande i Malmöhus län avgivna utlåtandet.

Befallniugshavandeu, som anser det synnerligen öuskligt, att yrkesutövare, särskilt

yngre med teoretisk underbyggnad, komma att förskaffa sig nödig utbildning såsom

yrkeslärare och söka läraranställning vid fortsättningsskola som bisyssla, betonar, att

tillfälle bör beredas yrkesutövare, som i övrigt kunna vara lämpliga som lärare, »att

inhämta pedagogiskt vetande i den utsträckning, som kan anses oundgängligt för en

framgångsrik undervisning».

Även överstyrelsen finner det angeläget, att nu berörda sida av lärarfrågan erhåller

beaktande. Med avseende på sättet för vinnande av den utbildning, varom här

är fråga, torde kommittén hava visat i rätt riktning. Denna utbildning torde bäst tillgodoses

genom anordnandet av ett slags korta provårskurser vid redan befintliga, väl

ordnade »yrkesfortsättningsskolor». I kurserna bör sålunda ingå såväl åhörande av

undervisning som övning i undervisning, och till desamma böra anknytas diskussioner

och föreläsningar över pedagogiska frågor av särskild betydelse för arbetet i fortsättningsskolan.

För undervisningen slutligen i arbetskunskap i de kvinnliga fortsättningsskolorna

i anslutning till det husliga arbetet, skall man i fråga om den del av läroämnet husligt arbete,

som utgöres av hushållsgöromål eller huslig ekonomi, behöva särskilt utbildade skolkökslärarinnor.

Den ifrågavarande undervisningen kräver nämligen ej blott praktiska

utan ock teoretiska fackkunskaper, och den kräver därjämte tillägnandet av en viss ej

allt för lätt undervisningsteknik. Detta bör emellertid ej alldeles utesluta, att i ett och

annat undantagsfall, då lärjungeantalet är obetydligt, en insiktsfull och kunnig husmor

med anlag för undervisning skall kunna meddela undervisning i skolköket. Helt visst

innebär eu erfarenhet, som förvärvats under arbete i själva husmoderskallet och i de

förhållanden, som tillhöra bygden, en fördel, som i viss mån kan uppväga teoretiska

och pedagogiska brister.

Vad beträffar andra ämnen än arbetskunskap, vilka kunna ingå i fortsättningsskolans

ämneskrets, vållar lärarfrågan mindre svårighet. Visserligen ej utan studier

och arbete men dock på egen hand, således utan att behöva genomgå särskilda utbildningskurser,

bör folkskolläraren kunna göra sig fullt förtrogen med de undervisningsuppgifter,

som dessa ämnen innebära för lärareD. Det sagda gäller enligt överstyrelsens

mening även om ämnet medborgarkunskap, om ock en riktig behandling av detta

ämne ställer ganska stora anspråk med avseende på insikter och undervisningsförmåga.

Det är dock tydligt, att det vore mycket önskligt, om även i ämnet medborgarkunskap

fortbildningskurser kunde anordnas, vare sig i samband med andra kurser eller på

annat sätt. Särskilt måste det anses önskligt, att en god handbok för självstudium i

ämnet blir utarbetad med speciell hänsyn till fortsättningsskollärarnas behov av exakta

och tillräckligt omfattande kunskaper och av ledning vid ämnets metodiska behandling.

Anordnandet av kurser för utbildning av lärare i fortsättningsskolorna bör icke

göras beroende av enskilt initiativ, då ju denna angelägenhet lika mycket som lärarutbildningen

i övrigt är ett statsintresse.

Kostnaderna för utbildningskurserua måste ock, såsom kommittén framhållit,

komma att i främsta rummet pävila staten, om man ock torde kunna räkna med att

landsting och kommuner, måhända även vissa hushållningssällskap, skola befinnas villiga

att bidraga till beredande av personligt understöd åt kursdeltagarna. Även från vissa

stora industrier, såsom järnverks- och sågverksindustrierna, torde hjälp kunna påräknas

för ifrågavarande ändamål.

s. 265 Kontrollera mot PDF

265

Knngl. Majsfs Nåd. Proposition År 96.

Att personligt understöd till kursdeltagarna bör utgå är uppenbart. Vad särskilt

folkskollärarna beträffar, måste man, bur högt man än må ha skäl att uppskatta deras

intresse för saken, dock med hänsyn till folkskollärarkårens svaga ekonomiska ställning

inse nödvändigheten av att det ordnas så, att deltagandet i de för dem avsedda

kurserna icke blir förenat med större ekonomisk uppoffring. Man får i detta fall tilllämpa

grundsatser liknande dem, som redan kommit till användning vid en del med

allmänna medel anordnade fortbildningskurser, exempelvis de genom centralförbundet

för nykterhetsuudervisning anordnade kurserna i hälsolära och alkoliologi, de av folkskolöverstyrelsen

och direktionen för gymnastiska centralinstitutet anordnade fortbildningskurserna

i gymnastik samt de fortbildningskurser för folkskollärare, som möjliggjorts

genom ett av riksdagen från och med år 1913 för ändamålet årligen beviljat

anslag av 15,000 kronor.

I fråga om prövning av lärarkompetensen gör överstyrelsen följande

uttalande:

Överstyrelsen anser i likhet med kommittén, att några bestämda formella kompetensvillkor

för undervisningen i fortsättningsskola åtminstone icke för närvarande

böra uppställas, men att den reella kompetensen bör i viss ordning prövas. Åtminstone

där den icke förvärvas genom särskild utbildning vid av staten kontrollerade kurser,

får kompetensen tydligen prövas i varje särskilt fall. Härvid få givetvis de inspektörer

och sakkunniga biträden, som enligt instruktionen för folkskolöverstyrelsen skola stå

denna till förfogande vid behandligen av frågor rörande den fortsatta undervisningen,

tagas i anspråk, och sannolikt bör även yttrande inhämtas från vederbörande statens

folkskolinspektör. Själva behörighetsförklarandet synes näppeligen kunna överlämnas

åt annan myndighet än den centrala.

Om prövningen av lärarkompetensen således lägges i den centrala myndighetens

hand, bör läraranställningen däremot tillkomma de lokala myndigheterna.

Efter att hava lämnat redogörelse för huvudpunkterna i kommitténs

förslag beträffande lärarna förklara de sakkunniga sig i huvudsak kunna

instämma i dessa huvudpunkter. Angående lärarrekryteringen uttala de sig

närmare blott om vad som i detta hänseende kräves för undervisningen i

hushållsgöromål. Därom yttra de sakkunniga:

Vad särskilt undervisningen i hushållsgöromål angår, så kräves det otvivelaktigt,

om densamma skall medföra avsett gagn, att lärarinnan är i besittning av såväl teoretiska

som praktiska fackinsikter i förening med en viss undervisningsvaua, och på grund

härav bör denna undervisning helst anförtros åt utbildade skolkökslärarinnor. Emellertid

skulle ett strängt vidhållande av denna fordran säkerligen leda till att vid

många skolor, särskilt på landsbygden, sådan undervisning icke alls kunde ifrågakomma,

vilket vore att beklaga. Undantagsvis torde därför undervisning i hushållsgöromål

kunna överlämnas även till folkskollärarinna eller, såsom folkskolöverstyrelsen

föreslår, till en kunnig husmoder, sedan dessa genom för ändamålet lämpad utbildning

förskaffat sig de nödigaste förutsättningarna därtill. Vi vilja i detta sammanhang särskilt

framhålla vikten därav, att för ifrågavarande undervisning i skolor på landsbygden

inga andra lärarinnor anställas än sådana, som äro fullt förtrogna med förhållandena

på landet och med där förekommande husliga arbeten.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.)

Departe
mentssak
kunniga.

34

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Mujrts Nåd. Proposition Nr 96.

Även de sakkunniga ägna synnerlig uppmärksamhet åt lärarnas utbildning.

Vad de därom hava att anföra är av följande lydelse:

För dem av folkskolans lärare och lärarinnor, som måste tagas i anspråk för

undervisning i arbetskuuskap, äro särskilda utbildningskurser nödvändiga. Av vikt är,

att till dessa kurser anslås tillräcklig tid, att de upprättas i behövligt antal och att

de bliva väl planlagda för sitt bestämda ändamål. De kurser av detta slag, som skulle

avse utbildning i lanthushållning, böra enligt vårt förmenande fördelas över hela riket

för att kunna motsvara de olika förhållandena i olika landsdelar och torde lämpligen

böra förläggas till lantmannaskolor eller liknande anstalter. Utbildningskurser för

lärare vid fortsättningsskolor med handels- eller hantverks- och industriell undervisning

torde kunna anordnas vid statsunderstödda handelsgymnasier, tekniska gymnasier

och fackskolor eller liknande anstalter. Kurserna böra förläggas till den tid, som

med hänsyn till deltagarnas ferier är lämpligast. I allmänhet torde det, med avseende

på möjligheten att utan allt för stor kostnad ernå önskvärt resultat, visa sig ändamålsenligt

att uppdela kursen på två år, så att deltagarna under mellantiden bliva i tillfälle

att idka självstudier efter givna anvisningar. För att resultatet skall bliva fullt

effektivt, torde det vara lämpligt, att deltagarna efter slutad kurs underkastas prövning

och tilldelas betyg.

I avsikt att visa, hur dylika kurser enligt vårt förmenande böra anordnas, bifoga

vi i bilagorna 1—5 förslag till utbildningskurser tör lärare i fortsättningsskolor

med undervisning i anslutning till jordbruk, industri, handel och husligt arbete.

Emellertid vilja vi betona, att en dylik kurs, avsedd att meddela kompetens för

undervisning i anslutning till jordbruk, hantverk eller industri, omöjligen kan i och för sig

vara tillräcklig för ändamålet, utan fordras därtill ovillkorligen, att deltagaren har någon

föregående praktisk erfarenhet inom yrket i fråga. Som både folkskolöverstyrelsen

och kommittén framhålla, har emellertid en mycket stor del av våra folkskollärare

vuxit upp i jordbruksbygder och deltagit i jordbruksarbete, och det torde även finnas

icke så få, som förvärvat sig erfarenhet såsom yrkesarbetare i industri eller hantverk.

I utlandet förekommer ej sällan, att intresserade lärare själva någon tid arbeta

i fabriker eller verkstäder i syfte att så grundligt som möjligt lära känna det yrke,

till vilket deras undervisning sedan skall ansluta sig. Vi hysa i likhet med kommittén

den förhoppningen, att detta måtte i vidsträcktare grad än hitintills bliva förhållandet

även hos oss.

Även för de »tekniskt utbildade personer samt praktiskt förfarna yrkesmän>,

vilka enligt kommitténs förmodan i många fall skulle vara villiga att åtaga sig undervisning

i fortsättningsskolan, borde på ett eller annat sätt beredas tillfälle att inhämta

nödigt mått av pedagogiskt vetande och undervisningsvana. Det vore måhända ej

otänkbart, att statens normalskola för yrkesundervisningen, i den mån utrymme, lärarkrafter

och övriga resurser medgåve, kunde bidraga att tillgodose ifrågavarande behov.

För att för såväl yrkesmän som folkskolans lärare underlätta genomgåendet av

här nämnda utbildningskurser, vilket åtminstone under den första tiden är av nöden

för erhållande av kompetenta lärarkrafter till erforderligt antal, anse vi det nödvändigt,

att av statsmedel anslås tillräckligt belopp att utdelas såsom stipendier åt deltagare

i dessa kurser efter väsentligen samma grunder, som gälla i fråga om för folkskolans

lärare anordnade fortbildningskurser i gymnastik, trädgårdsskötsel m. in.

Vad prövningen av lärarkompetensen angår, ansluta de sakkunniga sig

till folkskolöverstyrelsens förslag, att denna prövning jämte behörighets
-

s. 267 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 267

förklarandet överlämnas åt den centrala myndigheten och dess sakkunniga

biträden.

Lärarfrdgans betydelse för fortsättningsskolan torde näppeligen kunna Oeparteöverskattas.

Huruvida den nya fortsättningsskolan verkligen skall kunna mentschefen

göra sin betydelsefulla insats i arbetet för ungdomens utbildning och sålunda

fylla den viktiga uppgift, som enligt min mening skall tillkomma betydelse,

densamma, kommer givetvis att i väsentligaste mån bliva beroende av

möjligheten att åt skolan förvärva lämpliga lärare.

Den grundläggande förutsättningen måste, såsom ock från olika håll

framhållits, här som i fråga om all skolverksamhet vara, att läraren äger

tillfyllestgörande insikter i det ämne, vari han skall undervisa. Detta

galler uppenbarligen om alla fortsättningsskolans ämnen men i synnerlig

grad om ämnet arbetskunskap. Den nva fortsättningsskolan komrner tvivelsutan

att framför allt bliva bedömd efter de resultat, som undervisningen

i detta den yrkesbestämda skolans centrala ämne kommer att

lämna. På detta resultat kommer det också att väsentligen bero, om skolan

skall vinna tillbörligt förtroende hos såväl ungdomen och dess målsmän

som hos arbetsgivarna. Därför är det av särskild vikt, att läraren i arbetskunskap

väl behärskar sitt ämne. Det gäller här i regel att meddela teoretiska

insikter i sådant, varmed lärjungarna äro praktiskt sysselsatta. Det

är tydligt, att det strax skall väcka misstroende, om det visar sig, att det

teoretiska vetande läraren meddelar står i strid med lärjungens egna

praktiska erfarenheter i stället för att stödja och förklara dessa.

Det är dock icke nog med teoretiska insikter. Den, som i detta avseende

aldrig så väl behärskar ett ämne, är icke enbart därigenom kompetent

som lärare. Det fordras också, att läraren skall kunna göra ett

med hänsyn till lärjungarnas utveckling och behov lämpligt kunskapsurval

samt att han förmår meddela detta på ett medryckande, klart och verkningsfullt

sätt. I korthet sagt, det fordras, att läraren också behärskar

undervisningens tekniska sida. Ej minst kräves detta av den, som skall

undervisa i fortsättningsskolan. Dennas lärjungar befinna sig i allmänhet i eu

ömtålig ålder. Kanske lättare än på andra stadier låta de sig ryckas med

av en lärare, som förmår att tillvinna sig deras förtroende. Men å andra

sidan äro de i hög grad kritiska, om brister yppa sig, och för den rent

yttre auktoriteten böja de sig icke med samma lätthet som lärjungar i en

tidigare ålder. Den strängt begränsade undervisningstiden ställer också

stora krav på läraren. Den tvingar att skilja mellan huvudsak och bisak

och att icke låta något av den dyrbara tiden förspillas.

Det är inför nu antydda svårigheter icke underligt, att lärarfrågans

s. 268 Kontrollera mot PDF

268 Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9ti.

lösning på vissa håll ansetts erbjuda så stora svårigheter, att man rent

av befarat, att hela reformen skulle komma att stranda på dessa. Där

man så gjort, synes man mig emellertid hava sett läget svårare än det i

själva verket är.

Man bör dock komma i håg, att lärjungarna befinna sig på ett^ så

tidigt åldersstadium — i regel 13—16 år — att det icke kan bliva fråga

om några djupgående studier. Detta förbjudes också av den begränsade

undervisningstiden. Då man i allmänhet har att räkna med sammanlagt

endast 360 timmar, som skola fördelas på minst tre ämnen, måste man

tydligen även av denna orsak hålla sig på det elementära området. Med

hänsyn därtill, att lärjungarna dock lämnat det egentliga barndomsstadiet,

erfordras icke för undervisningen rent metodiska insikter i samma grad,

som då det gäller undervisning på ett tidigare åldersstadium.

Det har nog icke kunnat undvikas, att de exempel på undervisningsplaner,

som lämnats först av folkundervisningskommittén och sedan av

folkskolöverstyrelsen, verkat i viss mån förvillande och fresfat till att låta

anspråken på lärarna framstå som alltför stora. Vid dessa planers uppgörande

har man tydligen varit angelägen att icke tappa bort någon synpunkt,

som kunde förtjäna att vinna beaktande. Det har därigenom icke

kunnat undgås, att dessa planer på grund av sin stora utförlighet fått

över sig ett drag av anspråksfullhet, som säkerligen icke varit ämnat. Det

bör emellertid ihågkommas, att dessa planers innehåll egentligen är att

betrakta som ett förråd, varur ett urval bör göras. Detta gäller redan i

viss mån om ämnet medborgarkunskap men ännu mera om ämnet arbetskunskap.

Detta gör också, att en lärare icke behöver vara lika hemmastadd

inom alla grenar av ämnet, enär han mycket väl utan att därigenom

kunna sägas handla i strid med skolans krav kan vid undervisningen utförligare

behandla någon viss sida av ämnet, med vilken han blivit särskilt

förtrogen. Ja, även om han fullt behärskar ämnets olika grenar,

torde ett dylikt tillvägagångssätt i många fall rent av vara att rekommendera.

En fylligare framställning av vissa partier är säkerligen ägnad att

mera väcka lärjungarnas intresse och lämna dem större verkligt utbyte än

en torr och schematisk om än fullständig översikt av hela ämnet.

Inför'' de omständigheter, som jag nu senast berört, torde anspråken

på fortsättningsskolans lärare icke framstå fullt så stora och därför icke

heller svårigheterna att lösa lärarfrågan verka alltför avskräckande. Givetvis

måste man ej minst i detta fall sätta målet högt, och sedan på allt

sätt sträva att uppnå detsamma. Men om man nu på detta område lika

litet som annorstädes lyckas att i allo komma så långt man vill, så synes

man icke därav hava någon anledning att låta reformen falla. Skulle man

s. 269 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr itc.

269

vänta med dess genomförande, till dess redan från början ett tillräckligt

antal i alla avseenden fullt kompetenta lärare stode färdiga att övertaga

arbetet, då skulle nog tiden aldrig bliva mogen. Det riktiga torde i stället

vara, att man även här utan att uppgiva det väsentliga dock nöjer sig

med en mera blygsam början och sedan arbetar på en ständigt fortgående

utveckling. 1 den ordningen hava alla stora undervisningsreformer måst

finna sitt förverkligande.

Sedan jag nu angivit några allmänna synpunkter beträffande lärarfrågan,

övergår jag till att yttra något om rekryteringen av fortsättning sskolans lärare.

Det ligger i sakens natur, att man icke kan förvänta, att fortsättningsskolans

undervisning skall i någon större utsträckning komma att

handhavas av personer, för vilka arbetet i fortsättningsskolan kan bliva

den egentliga livsuppgiften.

I ett’ och annat skoldistrikt torde dock lärare med full sysselsättning

i fortsättningsskolan komma att anställas. Detta gäller särskilt om våra

större städer. Där blir å ena sidan antalet undervisningsavdelningar, som

kunna alternera med varandra, tillräckligt stort, och där kan det å andra

sidan förväntas, att nödiga lokaler ställas till förfogande, för att lärare med

full tjänstgöring, förlagd till lämpliga tider, åtminstone i viss utsträckning

skola kunna anställas. Det är tydligt, att en sådan anordning skall vara i hög

grad ägnad att tillförsäkra fortsättningsskolan lämpliga lärare. Därigenom

kunde åt denna skola förvärvas arbetare, som ägnade både intresse och

krafter helt åt dess tjänst. Och kunde sålunda ordinarie, ordentligt avlönade

lärarbefattningar komma till stånd, skulle det säkerligen icke dröja

länge, förrän personer med lust för lärarverksamhet förskaffade sig den

speciella utbildning, som erfordras för dylika befattningars skötande. Särskilt

torde man på denna väg kunna erhålla synnerligen väl kvalificerade

lärare i arbetskunskap.

Såsom redan nämnts, kan man dock icke förvänta, att undervisningen

i fortsättningsskolan mera än i vissa undantagsfall kommer att bestridas

av lärare med denna verksamhet som sin huvuduppgift. I stället måste

man nog räkna med att för uppehållande av fortsättningsskolans undervisning

i regel måste anlitas timlärare, vilka däråt blott kunna ägna från deras

egentliga sysselsättning ledig tid.

Från nästan alla de håll, där fortsättningsskolans lärarfråga berörts,

har man framhållit, att man för fortsättningsskolans undervisning allt framgent

måste i viss utsträckning lita till folkskolans lärare, ja, att på vissa

ställen, särskilt på landsbygden, några andra lärare för ändamålet knappast

stå att erhålla. På samma gång har man dock jämväl betonat, att folk
-

Rekryteringen

av

fortsättningsskolans

lärare.

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

skollärarna icke kunna anses utan vidare äga alla nödiga förutsättningar

för att övertaga arbetet i den nya fortsättningsskolan. Särskilt gäller detta

om undervisningen i arbetskunskap.

Även jag är av den bestämda uppfattningen, att fortsättningsskolreformens

genomförande i ej ringa grad kommer att bliva beroende av i

vad mån folkskollärarkåren skall visa sig kunna övertaga skolans undervisning.

Jag är också förvissad om att den i stor utsträckning skall be
CO

o

finnas både villig och duglig att göra detta. Men jag delar jämväl den

av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening uttalade,

här ovan återgivna meningen, att folkskollärarna icke kunna för sin

del hava några anspråk på att helt behärska fortsättningsskolans

undervisning för att därigenom bliva tillförsäkrade ett tillskott

i sin avlöning. Folkskollärarens egentliga arbete ligger i folkskolan, och

för detta bör han erhålla sin anständiga bärgning utan hänsyn till annan

verksamhet, som möjligen kan bliva uppdragen åt honom. Skall folkskolläraren

tagas i anspråk för fortsättningsskolan, bör detta liksom i fråga

om varje annan, som där skall arbeta, ske därför, att skolan behöver

honom, icke därför att han skulle behöva skolan.

Det torde icke kunna bestridas, att folkskolans lärare från åtskilliga

synpunkter äga goda förutsättningar för att besörja undervisningen i fortsättningsskolan.

Såväl deras teoretiska som deras praktiska lärarutbildning

måste tydligen härvid vara av stort värde. Därtill kommer, att

eftersom de förut haft de till fortsättningsskolan övergångna lärjungarnas

undervisning om hand, de böra väl känna till dessas förkunskaper

och alltså veta, vilken grund man har att bygga på och vilka anspråk

man kan ställa. Det avgörande kommer dock mången gång säkerligen

icke att bliva hänsyn till dessa allmänna förutsättningar utan den omständigheten,

att man på ett stort antal platser, i synnerhet på landsbygden,

måste för fortsättningsskolan lita till folkskolans lärare, om överhuvud

någon fortsättningsskola skall kunna komma till stånd.

Obestridligt torde emellertid vara, att utbildningen för arbetet i folkskolan

icke i och för sig kan göra folkskollärarna i allo skickade att övertaga

undervisningen i fortsättningsskolan efter det nya program, som där skulle

tillämpas. Av de tre där förekommande huvudämnena synes dock modersmålet

icke behöva erbjuda några större svårigheter. Något annorlunda

ställer det sig uppenbarligen med ämnet medborgarkunskap. För undervisning

i detta ämne torde dock folkskolläraren i regel på grundval av redan

erhållen utbildning på egen hand genom studium av lämplig litteratur och

genom praktisk erfarenhet från de kommunala förhållandena och andra sidor

av samhällslivet kunna skaffa sig de nödiga förutsättningarna. Svårast blir

s. 271 Kontrollera mot PDF

271

Kung/. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 06.

det tydligen med kompetensen för undervisningen i arbetsmanskap. Angående

möjligheterna att i detta viktiga ämne, som ju får vitt skilt innehåll i

olika skolor, erhålla goda lärarkrafter skall jag strax närmare uttala mig,

sedan jag törst yttrat några ord om rekryteringen av fortsättningsskolans

lärare från andra håll än från folkskollärarkåren.

Det är givet, att för fortsättningsskolans undervisning böra, särskilt

i större samhällen, kunna påräknas jämväl lärare från andra skolor än

från folkskolorna. Så kunna ifrågakomma för saken intresserade lärare

vid allmänna läroverk, seminarier, kommunala mellanskolor eller liöure

folkskolor. Särskilt fördelaktigt måste det anses vara, om för

undervisningen i arbetskunskap kunna förvärvas lärare, som

hava meddelande av yrkesundervisning till sin egentliga uppgift.

Möjligheten härtill kommer tydligen att växa, i samma män som

efter hand lärlingsskolor, yrkesskolor, fackskolor och andra skolor för

yrkesundervisning i allt större utsträckning bliva upprättade.

Jag delar emellertid den redan av kommittén framställda, sedan

från olika hall understödda uppfattningen, att man för undervisningen i

nyssnämnda ämne bör söka vinna jämväl praktiska yrkesutövare, som befinnas

villiga och lämpliga. Här kunna komma i fråga ingenjörer, verkmästare,

kontorister, lantbrukare, jordbrukskonsulenter m. fl. Jag måste

dock erinra om vad jag förut framhållit, nämligen att det icke räcker med

aldrig så grundliga insikter, utan att det också fordras lärarduglighet,

och att det i fråga om denna måste från vissa synpunkter på grund

av fortsättningsskolans särskilda karaktär ställas ej ringa krav.

Med hänsyn till de möjligheter att anskaffa lärare, som sålunda få

anses föreligga, synes det ej behöva erbjuda några oövervinneliga svårigheter

att i det stora flertalet fåll få även undervisningen i arbetskunskap

ombesörjd på ett tillfredsställande sätt. I större samhällen, där ett mera

utvecklat fortsättningsskolväsen med olika skolor för industri, hantverk och

handel kunna väntas uppstå, synes denna undervisning kunna till°-odoses

genom lämplig samverkan mellan lärare från olika skolor och personer,

som stå direkt i yrkeslivets tjänst. Det kan ju i vissa fall tänkas, att

en sådan arbetsfördelning åstadkommer, att de förra meddela de grundläggande

kunskaperna från naturkunnighetens, ekonomiens och hygienens

områden, under det att de senare övertaga den undervisning, som avser

den rent tekniska sidan. I sådana samhällen som de ifrågavarande torde

det ej heller vara svart att för fortsättningsskolans undervisning i husligt

arbete förvärva fackutbildade lärarinnor.

Större vanskligheter torde säkerligen komma att möta, då det

gäller att åt landsbygdens fortsättningsskolor anskaffa lämpliga lärare i

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 96.

arbetskunskap, det vill närmast säga i arbetskunskap i anslutning till jordbruk

med eller utan skogshantering eller ock i anslutning till husligt arbete.

Visserligen kan man väl för undervisning om jordbruket i någon

mån räkna på hjälp från lantbrukare, framför allt sadana som skaffat

sig teoretisk utbildning i sitt fack, lantbrukslärare ävensom konsulenter

och andra tjänstemän på jordbrukets område samt för undervisning om

skogshantering vänta biträde av skogstjänstemän och andra på området

säräilt hemmastadda personer. I stor utsträckning torde dock ifrågavarande

undervisning få bestridas av folkskollärare. ISu är det väl sant, att deras

utbildning vid seminariet icke varit inriktad på att göra dem kompetenta

för meddelande av dylik undervisning, även om den, särskilt sådan den

enligt nu gällande undervisningsplan bedrives, kan skänka åtskilliga förutsättningar

därför. Men ett par omständigheter, som med styrka framhållits

av både kommittén och folkskolöverstyrelsen, måste emellertid i förevarande

avseende särskilt beaktas, nämligen dels att många av folkskollärarna

växt upp på landsbygden och före sitt inträde vid seminariet deltagit i

praktiskt jordbruksarbete, dels att landsbygdens lärare hava ypperliga tillfällen

att i sin omgivning sätta sig in i vad som hör till lanthushållningen.

Härmed vill jag dock icke hava sagt, att folkskollärarna i regel skulle

vara skickade att utan särskild utbildning övertaga undervisningen i arbetskunskap

i jordbruksfortsättningsskolorna, men det är tydligt, att de på grund

av de nämnda omständigheterna lätt nog kunna vinna nödig kompetens, om

de blott få tillfälle att genomgå en jämförelsevis kort utbildningskurs.

Vad undervisningen i husligt arbete angår, är det givetvis högeligen

önskvärt att för denna måtte kunna även å landsbygden förvärvas fackutbildade

lärarinnor. Med den tillgång på sådana, som man numera kan

räkna med, och med den utbredning, som undervisningen på ifrågavarande

område alltmera vinner, samt med de möjligheter, som finnas att genom

ändamålsenlig förläggning av lärotiderna ordna det så, att samma lärarinna

kan bestrida undervisningen inom flera olika kurser, synes man kunna

förvänta, att för fortsättningsskolans undervisning i husligt arbete även på

landsbygden skola kunna erhållas lärarkrafter med särskild utbildning för

undervisning i detta ämne. Skulle detta i något fall icke låta sig göra, bör

man dock enligt min mening icke därför avstå från denna undervisning, utan

försöka att om möjligt från annat håll anskaffa för uppgiften lämpliga lärarinnor.

Folkskolöverstyrelsen har antytt, att man skulle kunna anlita

någon intresserad och kunnig husmoder, som vore skickad för uppdraget,

och de sakkunniga, som förorda denna utväg, hava dessutom ansett, att

undervisningen i hushållsgöromål skulle kunna undantagsvis överlämnas

åt någon folkskollärarinna. Det synes mig som både den ena och den

s. 273 Kontrollera mot PDF

273

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

andra utvägen skulle vara framkomlig. De personer det här gäller torde

i regel, på grund av de förutsättningar de redan äga, endast behöva genomgå

någon jämförelsevis kort kurs för att förskaffa sig behövlig specialutbildning.

Jag behöver dock knappast säga, att de nämnda utvägarna

böra anlitas endast i undantagsfall, då fackutbildade lärarinnor icke stå

att erhålla.

Givetvis kunna fall komma att inträffa, då ämnet arbetskunskap på

grund av bristande tillgång på lämpliga lärare icke kan upptagas i en

fortsättningsskola. Särskilt torde det bliva svårt att å sådana platser på

landsbygden, där man har att huvudsakligen lita till kvinnliga lärare, införa

arbetskunskap i anslutning till jordbruket. Även å andra orter kunna

tydligen av brist på lärare hinder möta för en ändamålsenlig undervisning

i arbetskunskap. I dylika fall måste man anlita utvägen att anordna

allmänna fortsättningsskolor. För dessas upprätthållande måste det vara

lättare att erhålla lämpliga lärarkrafter.

För lärarfrågans lyckliga lösning är det synnerligen viktigt, att lämpliga

åtgärder vidtagas för utbildning av lärare för fortsättningsskolan. Det

är tydligt, att staten i detta hänseende har en viktig uppgift att fylla.

Att för utbildning av fortsättningsskolans lärare upprätta särskilda

läroanstalter torde icke kunna ifrågasättas. Att i någon större utsträckning

för detta syfte anlita de lärarutbildningsanstalter, som redan finnas,

synes icke heller vara möjligt. Närmast till hands skulle det väl ligga

att i så fall tänka på folkskoleseminarierna. Såsom det framhölls vid beslutet

om senaste seminariereform, kunna emellertid nämnda anstalter icke, om de

ej skola åsidosätta sin egentliga uppgift, övertaga jämväl utbildningen av

lärare för folkskolornas överbyggnader. Det är dock uppenbart, att folkskoleseminarierna,

därest den obligatoriska fortsättningsskolan kommer till stånd,

böra vid sin undervisning så långt som möjligt taga hänsyn till det förhållandet,

att de från seminarierna utgående lärarna i stor utsträckning

komma att tjänstgöra även som lärare i fortsättningsskola. Att utbildningsanstalterna

för lärarinnor i huslig ekonomi och i kvinnlig slöjd i

regel komma att förse även fortsättningsskolorna med lärarkrafter för

undervisningen i husligt arbete, framgår av vad jag i det föregående

anfört.

Det torde emellertid av det sagda vara uppenbart, att den särskilda

lärarutbildning, som erfordras för arbetet i fortsättningsskolan, huvudsakligen

måste främjas genom särskilda åtgärder, som åtminstone till en början

måste få en mera tillfällig karaktär. Såväl folkundervisningskommittén

och folkskolöverstyrelsen som departementssakkunniga hava utförligt yttrat

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 höft. (Nr 96.) 35

Utbildning

kurser.

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Kompetensens

prövning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

sig i detta avseende. Då deras yttranden här ovan anförts, kan jag för

egen del i detta avseende fatta mig kort.

Jag instämmer däri, att särskilda utbildningskurser böra anordnas för

att i erforderliga avseenden komplettera vad som fattas dels hos de lärare

från andra skolor, som skola tjänstgöra i fortsättningsskolan, dels hos de

praktiska yrkesutövare, som där skola meddela undervisning.

Att redan nu uppställa en bestämd plan angående det årliga antalet

kurser, dessas förläggning m. m. torde vara ogörligt. I dessa avseenden

få de erfarenheter, som vinnas, sedan skolorna kommit i gång, vara avgörande.

Redan nu torde emellertid kunna förutses, att stort behov av

kurser för lärare vid fortsättningsskolor med jordbruksundervisning kommer

att föreligga. Man synes dessutom kunna räkna med att redan från början

erfordras kurser jämväl för utbildning av lärare i arbetskunskap i anslutning

till industri, handel eller husligt arbete. Till det för sådana kursers

anordning behövliga anslaget återkommer jag längre fram i samband med

beräkningen av övriga kostnader för fortsättningsskolan. Jag skall då

också närmare angiva det antal kurser jag anser mig höra räkna med för

nästkommande år.

Yad angår utbildningen för arbetet i fortsättningsskolan av de praktiska

yrkesutövare, som där komma att tjänstgöra, bör den uppenbarligen gå ut

på att göra dem förtrogna med undervisningens konst. Liksom kommittén

och folkskolöverstyrelsen anser jag, att denna uppgift bäst löses därigenom,

att dessa personer sättas i tillfälle att vid någon passande skola under

lämplig ledning få genomgå ett slags kortare provårskurs, där de få dels

åhöra undervisningen och erhålla behövliga råd och anvisningar, dels deltaga

i praktiska undervisningsövningar med efterföljande kritik. Liksom

de sakkunniga anser jag, att en blivande statens normalskola för yrkesundervisningen

härvid kan bliva till stor nytta.

Vad prövningen av lärarnas kompetens angår, ansluter jag mig väsentligen

till folkskolöverstyrelsens av de sakkunniga förordade förslag. Det

skulle alltså icke — åtminstone icke för närvarande — uppställas några

formella behörighetsvillkor, något som med de växlande krav, som här

komma i fråga, och på grund av omöjligheten att åstadkomma någon enhetlig

utbildning tydligen icke låter sig göra. Däremot skulle den reala

kompetensen i varje särskilt fall prövas. Enligt folkskolöverstyrelsens och

departementssakkunnigas förslag skulle denna prövning i varje fall ske genom

folkskolöverstyrelsen. I betraktande av det mycket stora antal ärenden,

som härigenom skulle dragas in under överstyrelsens avgörande,

måste jag ställa mig tveksam till detta förslag. Att prövningen av lära
-

s. 275 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts iXdd. Proposition Nr 06. 275

tes kompetens att meddela undervisning i ämnet arbetskunskap måste

överlämnas till överstyrelsen synes mig obestridligt. Däremot förefaller

det mig, som om prövningen av lärarkompetensen i fråga om ämnena

modersmålet och medborgarkunskap skulle, utan att prövningens

effektivitet äventyrades, kunna anförtros åt vederbörande folkskolinspektörer.

Dessa skulle ju i varje fall hava att vitsorda riktigheten av de i

ansökningarna lämnade uppgifterna för erhållande av statsbidrag.

Tillsättningen ao lärare bör i likhet med vad som gäller beträffande

folkskolornas lärare tillkomma de lokala skolmyndigheterna. Ordningen

för tillsättningen bör fastställas genom föreskrifter dels i den

allmänna stadgan om fortsättningsskolorna, dels i de särskilda reglementena.

°

Till frågan om lärarnas avlöning, skall jag strax återkomma, då ja»

nu går att närmare avhandla fortsättningsskolans ekonomiska förhållandem

7) Ekonomiska förhållanden.

Kommittén angiver först, att de med fortsättningsskolors upprättande

och underhåll förenade kostnaderna lämpligen kunna uppdelas i utgifter

för lärares avlöning, för tillsyn och ledning, för skollokaler och skolmöbler,

för undervisningsmateriell samt för uppvärmning, belysning, renhållning

och dylikt.

Kommittén upptager först till skärskådande frågan om läraraolöningen

och yttrar sig därvid dels om lärararvodets storlek, dels om sättet

för dettas utgående. I fråga om arvodets storlek anför kommittén följande:

®b*nd dessa utgiftsposter, vilka icke alla behöva ifrågakomma i samtliga kommuner,

där fortsättningsskola upprättats, kommer otvivelaktigt läraravlöningen att bliva

den mest betydande. För närvarande utgör den lagstadgade minimilönen för sex veckors

eller 180 timmars undervisning i fortsättningsskolan 150 kronor. Detta lönebelopp

beslöts redan vid 1877 års riksdag. I den kungl. proposition, där nämnda avlöning

föreslogs, framhölls bland annat, att undervisningen i fortsättningsskolan utan

tvivel krävde större ansträngning och noggrannare förberedelse än den mindre omfattande

undervisningen i folkskolan och att fördenskull ersättningen till läraren syntes

höra bestämmas jämförelsevis något högre än för undervisningen i folkskolan. Den

dåvarande minimiavlöningen för folkskollärare utgjorde, oavsett naturaförmånerna, 500

kronor jämte ett ålderstillägg på 100 kronor efter fem års oförvitlig tjänstgöring, allt för

åtta månaders undervisning. Den år 1877 fastställda ersättningen för undervisning i

Tillsättning.

Avlöning,

Folkunder
visnings
kommittén.

Utgifter för

lärares

avlöning.

s. 276 Kontrollera mot PDF

276 Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 96.

fortsättningsskolan blev sålunda ej oväsentligt högre än den för en motsvarande tids

undervisning i folkskolan utgående kontanta avlöningen. Om i folkskollararlonen

jämväl värdet av naturaförmånerna inräknas, blir visserligen förhållandet mellan de

bägge ifrågavarande lönebeloppen ett annat, men även i det fallet torde man, med

hänsyn till det dåtida höga penningvärdet, vara berättigad säga, att avlöningen per

läsveeka eller lektionstimme åtminstone icke blev lägre för undervisningen i fortsatt
ningsskolan

än i folkskolan. . 0ll , ,

Den i ovannämnda kungl. proposition uttalade grundsatsen om förhållandet mellan

arvodet åt läraren i fortsättniugsskolan och folkskollärarens avlöning anser kommittén

vara riktig. Det torde icke kunna bestridas, att undervisning av lärjungar i

fortsättningsskolåldern är mera krävande än undervisning av folkskolebarn. Härtill

kommer, dels att folkskollärarna, enligt vad kommittén förut framhalt^, i. allmänhet

icke kunna anses vara utan vidare kompetenta att undervisa i fortsättmngsskolans

samtliga huvudämnen utan måste, för vinnande av sådan kompetens, i manga tall

crenorn^å särskilda utbildningskurser, dels att även de yrkesutövare, som vilja agna

sig åt fortsättniogsskollärarkallet, ofta måste för sin utbildning offra tid eller vulkannas

kostnader. Under sådana förhållanden synes det vara billigt, att för undervisning

i fortsättningsskolan icke utgår mindre utan snarare större ersättning än för undervisning

i folkskolan. , , , , t ...... ....

Nu har emellertid sedan år 1877 de lagstadgade kontanta minimilönerna tor

folkskolans lärarpersonal ej oväseutligt höjts, så att grundlönen för närvarande är 900

kronor och slutlöuen 1,350 kronor för lärare och 1.200 kronor för lärarinna Om

•värdet av naturaförmånerna (bostad och vedbrand) uppskattas till i medeltal 300 kronor,

skulle alltså hela lönen i högsta lönegraden uppgå till 1,650, resp. 1,500 kronor

eller, med beräkning av i runt tal 1,000 undervisningstimmar per läsår till 1 krona

65 öre, resp. 1 krona 50 öre för undervisningstimme. I fortsättniugsskolan är däremot

ersättningen för undervisningstimme endast 83,3 öre. På det att den ovan såsom

riktig angivna grundsatsen måtte kunna vinna tillämpning, torde därför ersättningen

för undervisningen i fortsättningsskolan icke böra sättas lägre än 2 kronor för undei
För

detta belopp tala även andra omständigheter än förhållandet till. den föi

undervisningen i folkskolan utgående avlöningen. Ett bland skälen till fortsättmngsskolans

ringa utbredning i vårt land är utan tvivel svårigheten att för den i lag bestämda

minimilönen erhålla lämpliga lärare. Skola verkligt dugande sadana kunna

förvärvas, och skall alltså fortsättmngsskolans undervisning kunna bliva den basta möjliga,

synes det vara nödvändigt, att avlöningeu höjes till åtminstone det nyss angivua

beloppet.

Som ytterligare motivering för sitt förslag redogör kommittén för

fortsättningsskollärarnas arvode i åtskilliga utländska stater. Dä de i

detta avseende anförda uppgifterna numera måste anses föråldrade, torde

de icke kunna tillmätas någon större betydelse för frågans bedömande, varför

de här utelämnas.

Angående avlöningen åt sådana lärare, som skulle hava arbetet i fortsättningsskolan

till sin egentliga uppgift, yttrar kommittén sig på följande sätt:

I den män fortsättningsskoleväsendet utvecklas, torde i de större samhällena hos oss

liksom i utlandet lärare komma att anställas med full tjäustgöring vid fortsättmngssko
-

s. 277 Kontrollera mot PDF

277

Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr i)6.

lan. Deras avlöning synes då böra bestämmas till ett visst årsbelopp såsom grundlön,

vartill böra komma ålderstillägg efter viss tids oförvitlig tjänstgöring. Behövligt är

därjämte, att det sörjes för sådana lärares pensionering och i sammanhang därmed

även för änke- och pupillpensioner åt deras efterlevande änkor och barn. Att för

närvarande framställa detaljerade förslag härom torde emellertid vara mindre lämpligt,

ej allenast därför att man i vårt land saknar erfarenhet att härutinnan stödja sig på,

utan ock med hänsyn därtill att bestämmelser i sådant avseende under den närmaste

framtiden näppeligen bliva erforderliga.

I fråga om sättet för lär ar arv odets utgående föreslår kommittén, att

detsamma skall bestridas helt och hållet av statsmedel, och anför för detta

sitt förslag följande motivering:

Vidkommande spörsmålet huru den ovan föreslagna minimiavlöningen helst bör

utgöras, synes det för kommittén vara uppenbart, att de sedan år 1877 ännu gällande

bestämmelserna om proportionen mellan statens och kommunens bidrag till fortsättningsskollararens

avlöning icke lämpligen kunna för framtiden bibehållas, billigt dessa

bestämmelser bidrager nämligen staten endast med hälften av den fastställda minimilönen.

Då emellertid fortsättuingsskolorna enligt kommitténs förslag äro avsedda att

hädanefter bliva obligatoriska och då den nu föreslagna minimiavlöningen är väsentligt

större än den hittills utgående, skulle ett fortsatt tillämpande av den nämnda

proportionen vid avlöningens utgörande helt visst bliva alltför betungande för kommunerna,

isynnerhet för de i ekonomiskt avseende mindre väl ställda. I fråga om sättet

för utgörande av folkskollärarnas avlöning har riksdagen under år 1914 beslutat, att

staten skall betala ej allenast nio tiondelar av den kontanta grundlönen utan ock därutöver

samtliga ålderstillägg. Billigt synes vara, att kommunerna, i fråga om avlöningen

av fortsättuingsskolans lärare, åtminstone icke bliva mindre gynnsamt ställda

än de, enligt det nämnda riksdagsbeslutet, böra vara med avseende på utgörandet av

folkskollärarlönerna. Enligt kommitténs mening förefinnas goda skäl för att staten,

med undantag för de ortstillägg, som på vissa håll kunna behövas, helt övertager

fortsättningsskollärarnas avlöning. Många kommuner äro redan och bliva, säkerligen

även i framtiden hårt betungade genom utgifter, bland annat för erforderliga skolhusbyggnader.

För andra kommuner däremot är och blir det jämförelsevis lätt att bära

de nödvändiga utgifterna. Då alltså det kommunala skattetrycket är mycket olika i

olika kommuner, är det tydligen av behovet påkallat, att pa detta område en utjämning

äger rum. En dylik utjämning skulle åtminstone i någon mån främjas därigenom,

att staten övertoge fortsättningsskollärarnas avlöning. Därigenom skulle också fortsätta

ngsskolors inrättande betydligt underlättas för de ekonomiskt svagare kommunerna.

På grund av det nu anförda och med hänsyn jämväl till att det här gäller

främjandet av ett synnerligen viktigt statsintresse, vill kommittén hemställa, att^den

ovan föreslagna minimiavlöningen av 2 kronor för undervisningstimme måtte utgå av

statsmedel.

Beträffande de för fortsättning sskolornas tillsyn och ledning erforderliga

utgifterna yttrar sig kommittén först mera i förbigående om kommunernas

kostnader i detta hänseende, och uttalar sig sedan om de utgifter, som

på ifrågavarande område kunna tänkas komma att påvila staten, nämligen

Utgifter iöitillsyn

och

ledning.

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Utgifter för

skollokaler

och skolmöbler,

uniervisningsraateriell

m. m.

Myndighe
terna.

Fo/kskolöver
styrelsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

anslag åt den centrala ledningen för anlitande av sakkunnigt biträde och

för anordnande av fackinspektion. Då jag återkommer till denna frå^a i

annat sammanhang, torde det ej vara nödvändigt att här återgiva kommitténs

uttalanden i densamma.

Till sist upptager kommittén spörsmålet om utgifterna för skolornas

utrustning, renhållning, belysning och uppvärmning m. m. Därom anför

kommittén:

•• j och skolmöbler lära i flertalet kommuner knappast nå<*ra avse
vardare

utgifter behöva förekomma. I regel torde fortsättningsskolans lärjungar

komma att undervisas i de for folkskolan avsedda lärorummen på tider, då dessa icke

aro upptagna För folkskolebarnens undervisning. I vissa större kommuner, särskilt

dar skolverkstader upprättas, lärer det emellertid, ej mindre i vårt land än i andra

länder, bliva nödvändigt att for fortsättningsskolans räkning uppföra egna skolbus.

De eventuella kostnaderna för såväl skollokaler som skolmöbler böra bestridas på sätt

som ar föreskrivet i fråga om motsvarande utgifter för folkskolan.

På sa mina sätt höra även de utgifter täckas, som erfordras för undervisningsmateriel!

samt för skollokalernas renhållning, belysning och uppvärmning m. m. Kostnaderna

harfor bliva i regel jämförelsevis små och kunna därför icke verka synnerligen

betungande ens i de ekonomiskt svagare kommunerna.

De hörda myndigheterna hava mera sällan yttrat sig över de ekonomiska

förhållandena. Där det skett, hava de utan undantag icke haft

något väsentligt att erinra mot kommitténs förslag. Några av länsstyrelserna

hava visserligen betonat, att reformen kommer att tillskynda statsverket

avsevärda utgifter, men de hava å andra sidan framhållit, hurusom

dessa utgifter måste anses vara synnerligen väl använda.

Aven folkskolöverstyrelsen har bland de ekonomiska synpunkterna

till utförlig behandling upptagit frågan om lärararvodet.

överstyrelsen sysselsätter sig därvid först med detta arvodes storlek

i allmänhet i yrkesbestämda och allmänna fortsättningsskolor och yttrar

därom efter en redogörelse för kommitténs förslag följande:

..., Överstyrelsen anser det ligga i sakens natur, att man vid avvägandet av den

ersättning, som bör tillkomma läraren i fortsättningsskolan, utgår från den ersättning,

som tillkommer läraren i folkskolan, och finner det uppenbart, att den förra ersättningen

bor bestammas till högre belopp än den senare.

c „ , Sedan kommittén avgav sitt betänkande, har frågan om en löneförbättring för

folkskolans lararkar kommit närmare sin lösning, i det att den s. k. lärarlönenämnden

den 31 oktober 1914 avgivit förslag till ny lönestat för denna kår, och det är att

torvanta, att en lönereglering i huvudsaklig överensstämmelse med lönenämndens förslag

inom snar framtid skall komma att genomföras. Det synes då överstyrelsen riktigast

att vid framställandet av förslag om avlöning för fortsättningsskolornas lärare

nu utgå tran den av lönenämuden föreslagna lönestaten för folkskolorna v

s. 279 Kontrollera mot PDF

279

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition AV 96.

När fortsättningsskolväsendet blivit mera utvecklat, torde i de större samhällena

komma att anställas lärare, för vilka tjänstgöringen i fortaättningsakolan blir huvudsyssla

och som därför kunna tänkas fä ordinarie anställning och rätt till pension i

egenskap av fortsättningsskollärare. Sådan anställning kommer dock åtminstone under

eu längre tid framåt helt visst att bliva undantagsfall; i regel blir arbetet vid

fortsättning-skolan timlärarbefattning och kommer i många fall att utföras även av

personer, som i övrigt ej äro anställda i allmän tjänst.

Uppenbart är, att det vid avlönandet av skolans lärare ej bör ställas så, att läraren

far betalt för varje särskild undervisningtimme, utan ersättningen bör utgå till

honom för viss lärokurs eller, där så befinnes lämpligare, för veckotimme och avlöningsbeloppet

därvid beräknas efter det antal undervisningstimmar, som i enlighet

med skolans undervisningsplan och arbetsordning tillkommer honom. Då avlöningen

således dock måste bestämmas med hänsyn till visst antal undervisningstimmar och

statsbidraget likaledes måste komma att utgå efter sådan grund, torde man vid behandlingen

av frågan om avlöningen lämpligast böra taga avlöningen för undervisningstimme

till utgångspunkt.

Lärarlönenämnden förutsätter på grund av gjorda utredningar, att manlig folkskollärare

i normala fall tillträder befattning som vikarierande eller extra ordinarie

lärare vid 22 års ålder och efter två år befordras till ordinarie, i vilken egenskap

han enligt nämndens förslag skulle hava att tjänstgöra till och med sitt 59:e år, varefter

han ägde att avgå med pension. Under sin tjänstetid skulle han enligt den av

nämnden föreslagna lönestaten uppbära i årlig kontant minimilön: som vikarierande

eller extra ordinarie 1,150 kronor, som ordinarie under de första fem åren 1,300 kronor,

under följande 5 år 1,500 kronor, under därpå följande 5 år 1,700 kronor och

sedermera under återstående 21 år 1,900 kronor. Dessutom skulle han både i den

förra och den senare egenskapen åtnjuta fri bostad i enlighet med särskilda bestämmelser

samt därjämte nödigt bränsle. Dessa naturaförmåner torde kunna i genomsnitt

uppskattas för ordinarie lärare till 300 kronor och för icke ordinarie till 100 kronor.

Bortser man i detta sammanhang från de lönetillägg, som i vissa fall skulle utgå till

lärare med familj, samt från peusionsrätten med därtill hörande skyldighet att erlägga

vissa pensionsavgifter, finner man, att den genomsnittliga minimiavlöningen för år under

en 38-arig tjänstetid skulle bliva kronor 1,992: 11. Antalet undervisningstimmar under

ett läsår i folkskolan kan i runt tal beräknas till 1,000. För undervisningstimme

skulle minimiavlöningen således komma att belöpa sig till i det allra närmaste 2 kronor.

Särskilt med hänsyn till den starka prisstegring, som inträtt sedan den tid, då

lönenämnden utarbetade sitt förslag, eu prisstegring som visserligen förorsakats av

utomordentliga förhållanden men näppeligen torde komma att helt och hållet gå tillbaka,

synes man kuuna antaga, att de av nämnden föreslagna lönebeloppen väl kunna

komma att vid eu blivande lönereglering överstigas men knappast komma att understigas.

Det nämnda beloppet, 2 kronor, torde då icke kunna anses som en för högt

liggande utgångspunkt, och i betraktande av de större krav, som undervisningen i

fortsättningsskolan skall ställa på läraren, anser överstyrelsen, att vad denna skola

beträffar ersättningen beräknad efter undervisningstimme åtminstone icke kan sättas,

lägre än till 2 kronor 25 öre.

Överstyrelsen anser emellertid, att särskilt avlöning stillägg för undervisning

i ar betskunskap bör utgå, varom överstyrelsen anför:

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Na är emellertid att ihågkomma, att ett av fortsättningsskolans läroämnen skall

komma att av läraren kräva en särskild, officiellt vitsordad kompetens, nämligen den

yrkesbestämda fortsättningsskolans arbetskunskap. Läraren i arbetskunskap måste

antingen vara fackman eller åtminstone genom särskild utbildning hava förskaffat sig

en viss yrkeskännedom. Det är klart, att detta större anspråk på läraren bör motsvaras

av ett högre arvode. Att så sker innebär i och för sig en rättvisa, men det är

ock en uppenbar nödvändighet, därest man över huvud taget skall ha utsikt att erhålla

de lärarkrafter, som för den ifrågavarande undervisningen äro behövliga.

Överstyrelsen hemställer sålunda, att ersättningen för undervisningen i arbetskunskap

bestämmes till något högre belopp än för den övriga undervisningen, och anser,

att förhöjningen lämpligen skulle kunna beräknas efter 50 öre för undervisningstimme,

så att minimiarvodet för undervisning i arbetskunskap eller i någon gren av detta ämne

komme att utgå efter 2 kronor 75 öre för timme. Villkoren för det högie arvodet

skola enligt det sagda vara, att undervisningen som meddelas tillhör ämnet arbetskunskap

samt att undervisaren är i besittning av vederbörlig, officiellt vitsordad kompetens,

och den .erforderliga kontrollen över att villkoren äro uppfyllda måste i detta som i

andra avseenden åligga folkskolinspektören och Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Om avlöning för kvinnlig lärare vid fortsättningsskolan yttrar överstyrelsen

:

Överstyrelsen har i det föregående närmast haft manlig lärares avlöning i sikte.

Skäl skulle visserligen kunna anföras för den meningen, att arvodet för kvinnlig lärare

borde bestämmas till lägre belopp än för manlig lärare. När det gäller en tjänstgöring

av den art och den jämförelsevis ringa omfattning, varom här är fråga, synes det överstyrelsen

dock mindre tilltalande och även föga befogat att göra skillnad i avlöningen

för lärare och lärarinna. Överstyrelsen anser sålunda i likhet med kommittén, att de

augivna arvodesbeloppen böra utgå utan hänsyn till om undervisningen i fråga bestrides

av manlig eller kvinnlig lärarkraft.

Emellertid anser överstyrelsen det nödvändigt, att för vissa skolor eller

för särskilda ämnen andra grunder än de förut angivna komma att tilllämpas

i fråga om lärarnas arvode, överstyrelsen uttalar sig härutinnan

först om avlöning för lärare i er sättning sskola och yttrar därom, sedan

nödvändigheten i allmänhet av andra grunder i vissa fall för arvodets utgående

framhållits:

Detta gäller i första rummet i fråga om den av överstyrelsen i det föregående

(sid. 40) berörda grupp av skolor för den fortsatta undervisuiugen, vilkas undervisning

med hänsyn såväl till den organisatoriska beskaffenheten hos den folkskola, vilken utgör

dess underlag, som ock till den tillgängliga lärarkraftens förutsättningar måste inskränkas

till att huvudsakligen blott avse att i någon män avhjälpa de brister i barnens

skolbildning, som svagare skolformer i regel måste hava till följd, fortsättuingsskolor

vilka visserligen från uppfostrings- och allmän folkbildningssyupunkt äro att anse såsom

mycket värdefulla men som dock: närmast äro att hänföra till de anstalter för fortsatt

undervisning, som nu förefiuuas under natnuet ersättningsskolor. Läraravlöuingen i

dessa skolor synes överstyrelsen lämpligen kunna bestämmas till ett belopp beräknat efter

lägst 1 krona 50 öre för undervisningstimme. Eu beräkning av den minimiavlöning

s. 281 Kontrollera mot PDF

281

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

för undervisningstimme, som enligt lärarlönenämndens förslag skulle komma att

utgå till lärare vid mindre folkskola, utförd enligt liknande grunder som den å sid.

104 med avseende på manlig folkskollärare antydda, giver vid handen, att detta belopp

kan anses skäligt.

Vidare anser överstyrelsen, att avvikande grunder måste gälla beträffande

arvodet för undervisning i slöjd och huslig ekonomi. Dess uttalande

1 detta hänseende är av följande lydelse:

Med avseende på två av de läroämnen, som tillhöra fortsättningsskolans ämneskrets,

nämligen slöjd och huslig ekonomi, synes kuuna ifrågasättas, huruvida läraravlöningen

kan bestämmas enligt den ovan föreslagna normen av 2 kronor 25 öre eller

2 kronor 75 öre för undervisningstimme. Där dessa ämnen nu äro upptagna i undervisningen,

gälla för dem särskilda författningar, vilka i enlighet med av riksdagen fastställda

villkor bestämma storleken av statsbidraget till lärarnas avlöning, och dessa författningar

avse skolstadier ej blott nedanför fortsättniugsskolan utan även ovanför denna.

Angående slöjdundervisningen i högre folkskola gäller sålunda en den 1 oktober 1915

utfärdad kuugl. kungörelse, och i fråga om undervisningen i huslig ekonomi finnes

en kungl. kungörelse av den 16 juni 1906, som avser denna undervisning såväl i folkskolor

som i högre folkskolor och folkhögskolor. Med avseende på statsbidraget till undervisningen

kommer fortsättuingsskolan till följd härav, vad beträffar slöjd och huslig

ekonomi, i beroende av förhållandena ej blott vid folkskolorna utan ock vid de högre

folkskolorna och folkhögskolorna, och dä avlöning och statsbidrag givetvis stå i samband

med varandra, kan ej heller avlöningsfrågan göras oberoende av förhållandena vid de

nämnda läroanstalterna.

Nu befinner sig emellertid frågan om ändrade bestämmelser angående statsbidrag

till undervisning i slöjd vid folkskolor samt angående avlöning åt lärarinnor i huslig

ekonomi och statsbidrag till undervisningen i detta ämne i folkskolor, högre folkskolor

m. fl. läroanstalter för närvarande under utredning. Lärarlöneuäinndeu har i dessa

avseenden framlagt förslag i ett den 8 november 1915 dagtecknat betänkande, över

vilket överstyrelsen anbefallts avgiva underdånigt utlåtande. Överstyrelsen har med

anledning härav infordrat yttranden i ärendet från folkskolinspektörerna och vederbörande

skolföreståndare m. fl. och har, då dessas yttranden ännu ej inkommit, icke kunnat

företaga frågan till slutligt avgörande. Under sådant förhållande finner sig överstyrelsen

icke för närvarande kunna avgiva förslag rörande avlöningen för undervisningen

i slöjd och huslig ekonomi i fortsättningsskolan men skall upptaga frågan härom i

samband med underdånigt utlåtande över det berörda betänkandet av lärarlönenämuden.

Om minimiavlöningens bestridande anför överstyrelsen:

Med bortseende för närvarande från frågorna om statsbidrag och minimiavlöning

för undervisning i slöjd och huslig ekonomi, vilka frågor överstyrelsen enligt det föregående

tillsvidare mäste för sin del lämna öppna, vill överstyrelsen såsom sin åsikt

uttala, att minimiavlöniugen för undervisuingen i de framtida fortsättnings- och ersättningsskolorna

bör i sin helhet utgå av statsmedel. Överstyrelsen biträder således i

detta avseende kommitténs hemställan. De skäl, som kommittén anfört för densamma,

äro synnerligen talande och hava från intet håll blivit motsagda.

Särskilt viktigt finner överstyrelsen det vara, att det högre belopp, som bör utgå

för undervisningen i arbetskuuskap, bestrides med statsmedel, så att icke de större ut
Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.) 36

s. 282 Kontrollera mot PDF

Oeparte
ments
sakkunniga.

282 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

gifter, med vilka detta ämnes upptagande i läroplanen — i många fall även oavsett

den högre läraravlöningen — blir förbundet, komma att i sin helhet falla på kommunen.

Blir. den yrkesbestämda fortsättningsskolan avsevärt dyrare för kommunerna än den

allmänna, kommer detta att bliva till ett synnerligen svårt hinder för den yrkesbestämda

skolan i dess tävlan med den i flera avseenden lättare åstadkomna allmänna

fortsättningsskolan.

Till sist framhåller överstyrelsen, att överstyrelsen liksom kommittén

räknar på att särskilda kommunala ortstillägg i många fall skola komma

att beviljas utöver statens bidrag.

Departementssakkunniga göra, efter att hava i korthet redogjort för

kommitténs och överstyrelsens förslag, följande uttalanden angående läraravlöningen:
För

var del vilja vi ansluta oss till den tankegång, som ligger till grund för överstyrelsens

förslag, och sålunda uttala, att lärararvodena vid fortsättningsskolan böra bestämmas

med hänsyn till de lönebelopp, som komma att fastställas för folkskolans lärare.

Dock bör härvid enligt vårt förmenande en något större differens göras gällande till förmån

för fortsättningsskolan än den av överstyrelsen föreslagna. Lektionerna i fortsättningsskolan

maste, särskilt i fråga om förberedelse, ställa avsevärt större anspråk på läraren

än lektionerna i folkskolan. För fortsättningsskolans framgång är det också av den

allra största vikt, att kvalificerade lärarkrafter kunna anskaffas, och gäller detta givetvis

i särskilt hög grad beträffande ämnet arbetskunskap. På grund av det anförda vilja

vi på frågans nuvarande stadium föreslå, att minimiavlöningen vid fortsättningsskola sättes

till 3. kronor för undervisningstimme i ämnet arbetskunskap och till 2 kronor 50 öre

i övriga ämnen. För det högre beloppet bör dock fordras, att undervisaren innehar

vederbörlig, officiellt vitsordad kompetens.

För lärare i de s. k. ersättningsskolorna vilja vi föreslå en minimiavlöning av 2

kronor för undervisningstimme.

Beträffande storleken av arvodet för undervisning i slöjd och husligt arbete kunna

vi instämma i folkskolöverstyrelsens yttrande och få därför hänvisa till detta (sid.

106—107). v

Vi ansluta oss även till kommitténs och fobskolöverstyrelsens uttalande, att minimiavlöningen

för undervisning i fortsättnings- och ersättningsskolor i sin helhet bör

utgå av statsmedel. Härvid bör enligt vårt förmenande ingen uppdelning på olika

anslag äga rum mellan de understöd, som skola utgå för undervisning i slöjd och huslig

ekonomi, och dem, som skola användas för den Övriga undervisningen, utan böra

samtliga statsunderstöd, avsedda till arvoden för undervisning i fortsättningsskolan, utgå

av ett och samma anslag.

Slutligen framhålla de sakkunniga, att det bör åligga kommunerna att

för fortsättningsskolornas behov anskaffa lokaler med inredning och möblering

likaså att ansvara för alla de med fortsättningsskolornas verksamhet

i övrigt förenade utgifter, vilka icke bestridas av statsanslag.

s. 283 Kontrollera mot PDF

283

Kungl. Mnj.-ls Nåd. Proposition Nr 9(i.

Vad beträffar fortsättningsskolornas ekonomiska förhållanden måste

helt naturligt läraraolönirujen tilldraga sig största uppmärksamheten. Skola

fortsåttningsskolorna kunna tillförsäkras för arbetet i dem väl kvalificerade

lärare, framstår det såsom synnerligen angeläget, att arvodet fastställes till

ett lämpligt belopp, som står i full motsvarighet till vad som utgår för

arbetet inom besläktade områden. Det är därför självfallet, att det arvode

av 150 kronor för kurs om 180 timmar, vilket fastställdes år 1877, alltså

för mer ån 40 år tillbaka, och som sedan dess fått kvarstå oförändrat,

måste högst väsentligt höjas. Däremot anser jag, att man fortfarande bör

följa den vid nämnda tidpunkt uttalade grundsatsen, att arvodet för

undervisningen i fortsättningsskola borde ställas något högre än avlöningen

för undervisning i folkskola, en grundsats vars berättigande torde

ligga i öppen dag, om man besinnar, att läraren i fortsättningsskolan har

att undervisa lärjungar på ett högre åldersstadium och att det arbete

han har att utföra måste anses synnerligen krävande. Med utgångspunkt

från nämnda grundsats har såväl folkundervisningkommittén som folkskolöverstyrelsen

velat sätta arvodet för lärare i fortsättningsskola i lämpligt

förhållande till folkskollärarnas avlöning, om de än vid sina beräkningar

använt något olika grunder.

Det synes mig emellertid vara nödvändigt att vid arvodets fastställande

icke blott taga hänsyn till vad som gäller i fråga om folkskolan. Fortsättningsskolans

lärare skola, såsom jag förut framhållit, icke rekryteras

endast från folkskollärarkåren utan det är, såsom jag upprepade gånger

framhållit, synnerligen angeläget att kunna förvärva lärarkrafter även från

andra håll. Det är uppenbart, att detta viktiga önskemål också måste

tagas i betraktande vid bestämmandet av arvodets storlek.

Då fortsättningsskolan i ytterst ringa utsträckning kan förväntas

komma att använda lärare, som där hava sin huvudsakliga verksamhet, kan

man tydligen icke fastställa som regel, att ersättningen skall utgå i form

av en bestämd årsavlöning. Kommittén har ansett, att man icke ens borde

fasthålla den nuvarande beräkningen efter kurs utan i stället föreslagit,

att arvodet skulle beräknas för undervisningstimme, ett förslag som upptagits

av både folkskolöverstyrelsen och departementssakkunniga.

Det synes även mig lämpligt, att en sådan beräkningsgrund väljes.

Enligt det förut framställda förslaget om den obligatoriska fortsättningsskolkursens

längd skulle skoldistrikten äga ganska stor frihet att bestämma

över huru inånga timmar varje årskurs skulle omfatta, och då årskurserna

till följd härav kunna tänkas bliva ganska växlande, torde det vara svårt

att lägga årskursen till grund för arvodesberäkningen. Men även om arvodet

beräknas för timme, bör detta icke hindra, att, sedan kursens längd

Departe
mentschefen
Lä

raravlöningea.

Det allmänna

arvodet för

lärare i fortsätta!

ngsskola
-

s. 284 Kontrollera mot PDF

Arvodestilllägg

för undervisning

i

ar betskunskap.

284 Kungl''. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

för en skola blivit i vederbörande reglemente fastställd, arvodet åt läraren

icke bindes vid timme utan beräknas utgå för hela den tid en kurs omfattar.

Kommittén har föreslagit ett timarvode av 2 kronor, överstyrelsen har

höjt detta belopp till 2 kronor 25 öre och de sakkunniga hava uttalat sig

för en ytterligare höjning till 2 kronor 50 öre.

För min del anser jag, att något lägre belopp än det sist angivna icke

numera kan komma i fråga, och vill jag därför ansluta mig till de sakkunnigas

förslag. Med de prisförhållanden, som man för framtiden torde

hava att räkna med, synes icke detta belopp kunna anses för högt tilltaget.

Det torde också komma att stå i lämpligt förhållande till den avlöning,

som vid en blivande lönereglering kan väntas bliva fastställd för folkskolans

lärare. Ävenledes synes det kunna vara ägnat att tillgodose den

ovan angivna synpunkten, att arvodet bör så bestämmas, att lämpliga

lärare utanför folkskollärarkåren kunna förvärvas.

Folkskolöverstyrelsen har föreslagit, att under vissa förutsättningar

ett något högre arvode skulle utgå för undervisning i ämnet arbetskunskap,

ett förslag som vunnit de sakkunnigas understöd. Från båda hållen

har förordats, att ökningen i fråga skulle utgöra 50 öre.

Detta förslag synes mig synnerligen välbetänkt. Såsom av den i det

föregående lämnade framställningen om lärarrekryteringen torde framgå,

kommer det säkerligen att erbjuda särskilda svårigheter att för undervisningen

i nämnda ämne erhålla väl kvalificerade lärare. De praktiska yrkesutövare

man vill vinna för uppgiften, måste uppenbarligen sökas bland

de allra kunnigaste och dugligaste i sitt fack, men dessa äro säkerligen

i regel väl betalda för sitt övriga arbete och kunna därför icke förväntas vilja

övertaga undervisning i fortsättningsskolan, om ersättningen där är alltför

knapp. Och skall man åt fortsättningsskolan kunna vinna lärare från

skolor för speciell yrkesundervisning, torde det också vara nödvändigt att

kunna bjuda dessa ett arvode, som icke alltför mycket understiger vad de

eljest erhålla. Slutligen synes det också vara rättvist, att de folkskollärare,

som efter vederbörlig prövning förklarats behöriga att undervisa i arbetskunskap

och som i regel för denna behörighets vinnande måst genomgå

särskilda utbildningskurser, också erhålla något högre arvode för undervisning

i nämnda ämne.

Åven jag anser, att tilläggsarvodet för ämnet arbetskunskap bör utgöra

50 öre, och att alltså hela timarvodet i detta fall bör bliva 3 kronor.

Som villkor för erhållande av detta högre arvode borde uppställas,

att lärarens kompetens i föreskriven ordning prövats och godkänts av folkskolöverstyrelsen.

s. 285 Kontrollera mot PDF

285

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Det av folkskolöverstyrelsen framställda förslaget, att arvodet för undervisning

i ersättning sskola skulle utgå med lägre belopp än för undervisning

i egentlig fortsättningsskola biträder jag likaledes. 1 fråga om

skälen för en sådan anordning hänvisar jag till den motivering, som överstyrelsen

anfört.

Beträffande storleken av ifrågavarande arvode hava olika förslag framställts

av folkskolöverstyrelsen och av de sakkunniga, överstyrelsen förordar

1 krona 50 öre för timme, de sakkunniga däremot 2 kronor.

Visserligen finner jag skäl föreligga för det högre beloppet, men den

av överstyrelsen förordade proportionen, eller att arvodet för undervisning

i ersättningsskola skall utgöra två tredjedelar av arvodet i egentlig fortsättningsskola,

synes mig närmare motsvara det förhållandet, att undervisningen

i de flesta ersättningsskolor antagligen ännu en längre tid framåt

kommer att bestridas av lärarinnor vid mindre folkskolor.

Det finnes emellertid ännu ett särskilt skäl, varför jag icke för närvarande

anser mig kunna förorda högre arvode för lärare i ersättningsskola

än 1 krona 50 öre för undervisningstimme. Jag ämnar nämligen längre

fram föreslå en löneförbättring för lärarna vid de nuvarande fortsättningsskolorna,

så att dessa i enlighet med vad lärarlönenämnden och folkskolöverstyrelsen

förordat skulle erhålla arvode efter 1 krona 50 öre för undervisningstimme.

Det synes mig icke vara rimligt, att för undervisningen

i ersättningsskola med dess strängt begränsade kurser skulle utgå högre

arvode än för undervisning i en verklig fortsättningsskola, låt°vara att

denna är av den hittillsvarande typen. Jag finner mig därför böra stanna

vid att som arvode för lärare i ersättningsskola föreslå 1 krona 50 öre

för undervisningstimme.

Folkskolöverstyrelsen har föreslagit, att arvode för undervisning i

slöjd och huslig ekonomi skulle utgå efter andra grunder än för undervisning

i andra undervisningsgrenar. överstyrelsen har, synes det mig,

anfört fullt övertygande skäl för denna sin mening.

Arvodet i nämnda ämnen måste nämligen ställas i visst förhållande

till vad som i motsvarande ämnen utgår i arvode vid andra fortsättningsskolan

närstående läroanstalter. Särskilt måste man givetvis taga hänsyn till

förhållandena i detta hänseende vid folkskolorna och de högre folkskolorna.

Nu förhåller det sig så, att frågan om avlöningen för lärare i slöjd

och i huslig ekonomi varit föremål för utredning av lärarlönenämnden.

Lärarlönenämndens betänkande angående denna angelägenhet förskriver

sig från år 1915 och torde antagligen redan nästa år föranleda framställning

till riksdagen. Det synes mig därför icke vara lämpligt att nu söka

Arvodet fölundervisning

i ersättningsskola.

Arvode för

undervisning

i slöjd och

huslig ekonomi.

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.1

åstadkomma en definitiv lösning av arvodesfrågan beträffande dessa ämnen

i fortsättningsskolan. Detta skulle lätt kunna verka föregripande på ett

kommande beslut. Under sådana förhållanden torde det bliva nödvändigt

att för närvarande nöja sig med en blott provisorisk anordning i anslutning

till bestämmelser, som redan gälla.

Vad arvodet för undervisning i slöjd beträffar, synes en lämplig förebild

kunna sökas i vad som i motsvarande fall är bestämt för högre folkskola,

för vilken bestämmelser om statsbidrag för undervisning i slöjd

utfärdats så nyligen som år 1915. Vid högre folkskola utgår statens bidrag

till avlöning av lärare i slöjd, både manlig och kvinnlig, för närvarande

med 1 krona 25 öre för undervisningstimme. Då lärjungarna i

fortsättningsskolan befinna sig på ungefär samma åldersstadium som lärjungarna

i högre folkskolan och undervisning i slöjd i båda skolorna om

möjligt bör hava yrkesbetoning, synes statens bidrag i båda fallen höra

vara lika. Och då vid fortsättningsskola staten, såsom jag längre fram

vill förorda, skulle bidraga med hela minimiarvodet, synes mig detta för

såväl manlig som kvinnlig slöjd vid fortsättningsskola för närvarande böra

bestämmas till 1 krona 25 öre.

Annorlunda ställer det sig med arvodet för undervisningen i huslig

ekonomi (hushållsgöromål). För denna undervisning torde icke arvodet

i fortsättningsskolan lämpligen kunna beräknas för undervisningstimme.

Huvudvikten kommer ju här att läggas på praktiska övningar i skolköket.

Dessa böra i regel för varje gång omfatta en hel arbetsdag. Att bestämt

fastslå antalet timmar varje dag låter sig svårligen göra. Allt efter arbetets

art kan under en dag erfordras längre tid än under en annan. Det

förefaller därför riktigast, att om man icke vill, såsom nu är fallet, bestämma

statens bidrag för hel kurs, i stället låta det utgå för arbetsdag med

fastställt minimiantal timmar.

De nu gällande bestämmelserna om statsbidrag för undervisning i

huslig ekonomi i folkskola, högre folkskola, folkhögskola eller särskild anstalt

^härstam ma från så lång tid tillbaka som år 1906. Bidrag utgår för

kurs om minst 30 arbetsdagar med 75 kronor till lärarinnans avlöning

och 25 kronor till övriga löpande utgifter. Visserligen är fastställt en

minimitid för dag av fyra timmar, men då en arbetsdag icke gärna kan

beräknas omfatta mindre än fem timmar, blir statens bidrag till avlöningen

egentligen blott 50 öre för timme. Det är emellertid att märka, att detta

endast är ett bidrag. Också utgår avlöningen efter vad jag har mig bekant

i allmänhet med betydligt mera. Vanligen torde den icke understiga 150

kronor för kurs, vilket för en lärarinna med full tjänstgöring, d. v. s.

med undervisningsskyldighet i sex kurser om året, dock icke blir mera

än sammanlagt 900 kronor årligen. Då det nu här gäller att bestämma

s. 287 Kontrollera mot PDF

287

Kungl. MajUs Ndd. Proposition Nr. 96.

ett minimiarvode, synes mig detta icke böra fastställas till lägre belopp

än 5 kronor för arbetsdag, alltså omkring ] krona för undcrvisnin^stnnme.

Därigenom torde icke heller en framtida definitiv lösning komma

att föregripas. Lärarlönenämndens förslag, som dock härstammar från

en tid med betydligt lägre levnadskostnader än man nu har att räkna

med, innebär att skolkökslärarinna skulle utom ålderstillägg erhålla avlöning

etter omkring 5 kronor 60 öre för arbetsdag. Att ]ä«re avJöningsbelopp

skulle komma att bestämmas torde icke vara anta<dio-t.

Jag vill alltså förorda, att arvodet för undervisning i hushållso-öromå? i

tortsättningsskola tills vidare fastställes till 5 kronor för arbetsdag, omfattande

minst fyra undervisningstimmar.

Såsom jag redan betonat, innebär det förslag till arvoden för undervisningen

i slöjd och hushållsgöromål jag nu framställt endast en provisorisk

lösning. Jag hoppas, att det skall bliva möjligt att redan nästkommande

riksdag framlägga förslag om ett definitivt ordnande i ett sammanhang

av frågan om såväl avlöning som statsbidrag för undervisning i

nämnda ämnen vid olika slag av skolor.

Utöver kostnaderna för läraravlöningen komma vissa kostnader för lolaler

aessas utrustning och underhåll, renhållning, uppvärmning och betsning.

, redan förut på tal om fortsättningsskolans obligatoriska

karaktar framhållit, kan man antaga, att dessa kostnader, vad denna skolform

angår, i allmänhet komma att bliva jämförelsevis obetydlig. Det

torde nämligen i regel bliva så, att för fortsättningsskolan komma att

användas folkskolans lokaler med deras inredning och skolmöbler. Och då

den årliga kursen är jämförelsevis kort, kunna utgifterna för renhållning

uppvärmning och belysning icke komma att uppgå till några större belopp.’

, Uj heller kostnaderna jör und er visa ings m ateriell kunna förväntas erhålla

någon större omfattning. I de flesta fall kan redan till<rän<di<r materiel!

användas. Visserligen kan det bliva nödvändigt att i vissa0 fall för

fortsättningsskolans undervisning anskaffa särskild materiell. Detta gäller

framför allt undervisningen i arbetskunskap. Några mera betydande kostnader

kan det dock icke här bliva fråga om.

e x .SVetV1S , är det’ såsom också förut betonats, icke uteslutet, att för

fortsättningsskolan särskilda lokaler med tillhörande utrustning behöva an
Sa

j 1 ihtt dy lkt ^ehov kan dock väntas uppstå blott i större samhällen,

där det kommer att finnas ett mera utvecklat fortsättningsskoleväsen och där

undervisnmgsa vdelningarna bliva så många, att lokalerna, trots den begränsade

undervisningstiden för varje avdelning, kunna komma att fullt utnyttjas,

särskilda kostnader komma tydligen att uppstå, där skolverkstäder

Kostnader

för lokaler,

undervisningsmateriel!

m m.

s. 288 Kontrollera mot PDF

288 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

upprättas. Skolverkstäder i samband med fortsättningsskolor i anslutning

till hantverk eller industri komma dock säkerligen att just på grund av

de stora kostnaderna bliva ganska sällsynta. Annorlunda ställer det sig

med skolor för husligt arbete. Där måste undervisningen, om den verkligen

skall kunna fylla sitt syfte, vara förbunden med praktiska övningar.

För övningar i hushållsgöromål kräves tydligen tillgång till särskilda lokaler.

Att verkliga skolkök i någon större utsträckning komma att upprättas

enbart för fortsättningsskolan torde dock icke kunna förväntas. Aven

i detta fall torde i regel fortsättningsskolan få nöja sig med vad som

finnes vid andra skolor. Och skall praktisk undervisning i hushållsgöromål

allmänt komma till stånd även å den egentliga landsbygden, torde

det åtminstone för en tid framåt ofta bliva nödvändigt att för densamma

anlita privata för tillfället upplåtna lokaler.

Kostnadernas Det ligger i sakens natur, att fortsättningsskolan skall vara en komfö^delning

munai inrättning. Detta innebär, att skoldistriktet skall bära ansvaret för

och kommun, skolan även i ekonomiskt hänseende. Å andra sidan måste staten, därest

Statsbidrag. fortsättningsskolor verkligen skola kunna komma till stånd och fylla sin

uppgift, lämna ett kraftigt stöd, och detta gäller icke minst i fråga om

kostnaderna. .

Meningarna hava varit eniga därom, att staten bör lämna sitt ekonomiska

stöd genom att helt och hållet övertaga kostnaderna för den stadgade

minimiavlöningen. En sådan anordning synes mig också hava synnerligen

starka skäl för sig. Staten bestrider ju numera nästan hela den

kontanta minimiavlöningen för folkskolans lärare, i det att nio tiondelar

av grundlönen och samtliga ålderstillägg utgå av statsmedel. Då för lärare

vid fortsättningsskolan icke några ålderstillägg skola stadgas, skulle

tydligen, om motsvarighet till förhållandena vid tolkskolan skulle skapas,

skoldistriktet till avlöningen av lärare vid fortsättningsskolan bidraga med

ännu mindre än en tiondel. Det ligger i öppen dag, att den föreslagna

anordningen, att staten skall bidraga med hela minimiarvodet, under sådana

omständigheter icke spelar någon synnerlig roll från statsfinansiell synpunkt.

För skoldistrikten däremot kan det i många fall vara av ej ringa betydelse,

att nå°ra kostnader för avlöningen icke behöva’ utgå av distriktets egna

medel.0Detta gäller tydligen i synnerhet om starkt skattetyngda kommuner

på landsbygden. Där torde även en jämförelsevis ringa kostnad för avlöningen

kunna bliva till hinder för fortsättningsskolas upprättande. Statens

övertågande av hela kostnaden för avlöningen motsvarar ju också strävandeå

att åstadkomma en utjämning i de ekonomiska bördornas fördelning.

På grund av vad jag nu anfört vill även jag förorda, att det för lärare

s. 289 Kontrollera mot PDF

289

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

vid fortsättningsskola stadgade minimiarvodet skall utgå helt

och hållet av statsmedel.

Att vissa kostnader ändå komma att påvila skoldistrikten framgår av

den nyss lämnade redogörelsen för kostnaderna. De utgifter utöver lärararvodet,

som där angivits, skulle nämligen komma att bestridas av skoldistrikten.

Detta skulle då gälla även löpande utgifter för skolköksundervisningen,

för vilka nu i vissa andra fall statsbidrag utgår. Då med

övertagande av hela kostnaden för läraravlöningen statens utgifter för denna,

vad skolköksundervisningen beträffar, komine att bliva ungefär dubbelt större

i fråga om fortsättningsskola än vad som nu gäller beträffande exempelvis

folkskola, synes något bidrag till andra utgifter än avlöningar icke böra

utgå för undervisning i hushållsgöromål i fortsättningsskola.

I många fall bliva skoldistriktens kostnader visserligen icke synnerligen

störa, men i åtskilliga samhällen, särskilt i våra större städer, kunna

de bliva avsevärda nog, helst som man har att räkna med att man där

också i regel måste lämna tillskott till lärarnas avlöning utöver statsbidraget.

Dessa kostnader komma sålunda att bliva väsentligen olika i olika

skoldistrikt, men det förhåller sig ju så lyckligt, att denna olikhet i regel

kommer att svara mot olikheten i ekonomisk bärkraft.

Då staten sålunda skulle övertaga en så väsentlig del av kostnaderna vuikor för

för undervisningen i fortsättningsskolan, böra givetvis här som i andra mot- statsbidragets

svarande fall vissa villkor för statsbidragets utgående fastställas. utgående.

Vilka dessa villkor böra vara, torde i det hela taget framgå av det föregående.

För statsbidrags erhållande bör sålunda erfordras, att skolan skall

vara anordnad i enlighet med de grunder, som här ovan blivit i olika avseenden

framställda. Skolan skall alltså hava obligatorisk karaktär och

den sammanlagda kursen för lärjungarna skall omfatta minst 360 timmar,

fördelade på i regel två, men med möjlighet till fördelning på tre år.

Statsbidrag skall kunna utgå till högst 540 timmar för kurs. Undervisningen

skall vara anordnad i huvudsaklig enlighet med utfärdad normalplan

och fastställt reglemente och skall bestridas av lärare, vilkas behörighet

blivit i vederbörlig ordning prövad. För undervisningen skola av

skoldistriktet tillhandahållas lämpliga lokaler och erforderlig undervisningsmateriell.

Skolan skall vara underkastad den tillsyn och kontroll från

statens sida, som befinnes erforderlig.

Utöver de nu angivna allmänna grunderna torde några särskilda allmänna

villkor icke behöva uppställas utom i fråga om ett visst minimum

och maximum av undervisningstimmar för år. Med utgångspunkt från

det nyss angivna antal undervisningstimmar, för vilka statsbidrag lägst

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 87 käft. (Nr 96.) 37

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

eller högst skall utgå, synes det lämpligen böra bestämmas, att undervisningen

under ett och samma år skall hava omfattat minst 120 undervisningstimmar

och att statsbidrag får utgå till högst 270 timmar under

samma år. Det synes emellertid kunna överlämnas till Kungl. Maj:t

att i denna fråga meddela erforderliga bestämmelser.

Såsom av det föregående framgår, skola bidrag enligt särskilda grunder

utgå för undervisning i slöjd och hushållsgöromål. För statsbidrag

för dylik undervisning gälla i andra fall, till exempel för folkskola och

högre * folkskola, vissa villkor. Dessa villkor avse undervisningens innehåll,

undervisningstiden, minimiantalet lärjungar i hela skolan och i särskilda

avdelningar, om uppdelning på sådana sker, samt vidare lärarnas behörighet

och läroplanens prövning. Då undervisningen i nämnda ämnen i fortsättningsskolan,

där den förekommer, skall likaväl som annan undervisning

vara obligatorisk, ställer sig här denna fråga något annorlunda än i

fråga om nyssnämnda skolor. Timmarnas fördelning mellan ämnena

bör tydligen vara fastställd i reglementet, och därför torde icke några

allmänna föreskrifter i detta hänseende vara av nöden. Då undervisningen

skall vara obligatorisk, synes något minimiantal lärjungar lika

litet för dessa ämnen som för andra kunna bestämmas. Däremot synas

föreskrifter om uppdelning på avdelningar böra givas. Vid sådan med

praktiskt arbete förbunden undervisning, som det här gäller, kan antalet

av samma lärare samtidigt undervisade lärjungar icke vara lika stort

som i ämnen med i det hela taget teoretisk undervisning. Det blir därför

erforderligt att kunna uppdela lärjungarna på avdelningar. I överensstämmelse

med vad som nu gäller i fråga om högre folkskola synes

det vara lämpligt, att det bestämmes att, om i fortsättningsskola antalet

lärjungar är så stort, att de lärjungar, som deltaga i undervisning i slöjd

eller hushållsgöromål, behöva uppdelas på avdelningar, statsbidrag må utgå

för varje avdelning, om deltagarna i densamma varit i slöjd minst 10, i

hushållsgöromål minst 8 och om de, så länge de under kursen tillhört

skolan, i allmänhet deltagit i undervisningen. Några särskilda villkor angående

lärares behörighetsförklaring eller läroplans fastställande behövas

icke, då båda dessa angelägenheter böra ordnas på samma sätt för dessa

som för andra ämnen.

För uppdelning av lärjungar på avdelningar vid undervisning i verkstadsarbete

synas samma bestämmelser böra gälla, som nu föreslagits i fråga

om slöjd.

s. 291 Kontrollera mot PDF

291

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

J;ig anser mig icke böra sluta min framställning angående fortsättningsskolans

ekonomiska förhållanden utan att först hava upptagit eu angelägenhet,

som därmed står i närmaste samband, nämligen frågan om en förbättring

av det arvode, som utgår till lärarna i de fortsättningsskolor,

som för närvarande finnas. För dessa skolors organisation har jag redogjort

i det föregående å sid. 13—16.

Folkundervisningskommittén har endast i största korthet berört förevarande

spörsmål. Kommittén framhåller blott till slut i sitt betänkande,

att det synes vara önskligt, att under den stadgade övergångstiden statsbidrag

måtte enligt särskilda bestämmelser, som därför bliva erforderliga,

kunna utbetalas jämväl till sådana fortsättningsskolor, som icke äro för

lärjungarna obligatoriska eller som hava en kortare lärotid än den, som

skulle gälla för den nya fortsättningsskolan.

I sitt den 8 november 1915 avgivna betänkande II, del 1, har lärarlönenämnden

framlagt förslag till ökning av statsbidraget till de nu förefintliga

fortsättningsskolorna och i samband därmed även om höjning av

minimiarvodet åt lärarna i dessa skolor.

Angående behovet av en sådan höjning yttrar nämnden följande:

I 1877 års proposition om fortsättningsskolan framhölls, att undervisningen i

denna skola utan tvivel krävde större ansträngning och noggrannare förberedelse än

den mindre omfattande undervisningen i folkskolan, och att för den skull ersättningen

till läraren syntes böra bestämmas jämförelsevis något högre än lönen i allmänhet för

folkskollärare. Erinrar man sig den dåvarande kontanta minimiavlöningen för folkskollärare,

vilken för åtta månaders undervisningstid — motsvarande i runt tal 1,000

undervisningstimmar — utgjorde 500 kronor jämte ett ålderstillägg å 100 kronor

efter 5 års tjänstgöring, finner man, att den år 1877 fastställda avlöningen för lärare

i fortsättningsskola väsentligen översteg den för motsvarande undervisningstid inom

den egentliga folkskolan utgående kontanta avlöningen. Även om man i folkskollärarlönen

inräknar naturaförmånerna, torde, såsom folkundervisningskommittén i sitt

betänkande om fortsättningsskolan framhåller, avlöningen per undervisningstimme med

hänsyn till det dåtida penningvärdet icke vid nämnda tidpunkt hava varit lägre för

undervisning i fortsättningsskola än i folkskolan. Genom att under de nära fyrtio år,

som förflutit, sedan minimiavlöning för lärare vid fortsättningsskola stadgades, någon

förhöjning därav ej ägt rum, medan lönerna för folkskolans lärare vid flera tillfällen

höjts, har en betydande förskjutning ägt rum i det förhållande mellan avlöningen för

lärare vid fortsättningsskola och avlöningen för lärare vid folkskola, som år 1877 förordades

i Kungl. Majrts förut berörda proposition och som även riksdagen genom att

bevilja det av Kungl. Maj:t äskade beloppet synes i princip hava gillat.

Sedan nämnden anställt en jämförelse mellan arvodet för fortsättningsskolans

lärare och folkskollärarnas nu utgående avlöning, fortsätter

nämnden:

Löneförbättring

åt

litrarna vid

de nuvarande

fortsilttningsskolurua.

Folkundervis
ningskom
mittén.

Lärarlöne
nämnden.

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Kungl. Maj:t Nåd. Proposition Nr 96.

Det är uppenbart, att den stadgade ersättningen för undervisning i fortsättningsskolan

numera allt för litet motsvarar Kungl. Maj:ts och riksdagens intentioner vid

den tid, då statsbidrag för ifrågavarande ändamål beviljades. Det är fara värt, att

utsikterna för fortsättningsskolan att behålla och förvärva dugande lärare i allt för

hög grad försvåras, om ej lärarlönen höjes till ett belopp, som åtminstone någorlunda

motsvarar ersättningen för tjänstgöring inom folkskolan.

Därefter framhåller nämnden, att frågan om löneförbättring för fortsättningsskolans

lärare icke bör undanskjutas, och anför som skäl härför

särskilt, att det måste förväntas kräva åtskillig tid, innan fortsättningsskolreformen

kan bliva fullt genomförd.

Vad angår beloppet av den minimiavlöning, som bör stadgas, har

nämnden utgått från de avlöningsbelopp, som nämnden i sitt den 31 oktober

1914 avgivna betänkande föreslagit för folkskollärare, och efter medeltalsberäkning

kommit fram till förslaget, att avlöningen i fortsättningsskola

bör bestämmas till 1 krona 50 öre för timme.

Nämnden anser visserligen, att ett högre belopp med skäl kunde

ifrågasättas, men finner sig dock med hänsyn till den provisoriska karaktären

av den föreslagna löneförbättringen dock böra stanna vid att förorda

nämnda belopp.

Som bekant utgår för närvarande arvodet till fortsättningsskolans lärare

icke för timme utan för kurs. Om en del av tiden för kursen tages

från folkskolans undervisningstid, minskas arvodet i motsvarande mån.

Den av nämnden föreslagna höjningen skulle medföra en förhöjning av

arvodet: för 60 timmars tjänstgöring från 50 kronor till 90 kronor, för 120

timmars tjänstgöring från 100 kronor till 180 kronor och för 180 timmars

tjänstgöring från 150 kronor till 270 kronor eller med respektive 40, 80

och 120 kronor.

Angående statens bidrag till ifrågavarande lärararvode anför nämnden:

Beträffande statens bidrag till läraravlöningen, bar vid upprepade tillfällen inom

riksdagen yrkats, att staten måtte bidraga i större utsträckning än som är stadgat i

kungl. kungörelsen den 11 september 1877. Folkundervisningskommittén bar i berörda

avseende föreslagit, att minimiavlöningen för lärare vid fortsättningsskola skall

helt utgå av statsmedel. Då den av nämnden föreslagna löneförbättringen är en provisorisk

åtgärd, har nämnden ej känt sig uppfordrad att taga ställning till denna

principfråga. För nämnden har i förevarande fall den synpunkten varit avgörande,

att ökade utgifter för kommunerna för ifrågavarande ändamål skulle kunna utgöra

ett hinder för fortsättningsskolans utveckling. På grund bärav vill nämnden förorda,

att den föreslagna böjningen av läraravlöningen måtte bestridas av statsmedel.

Sitt förslag sammanfattar nämnden på följande sätt:

Nämnden hemställer således om sådan ändring i kungl. kungörelsen den 11

september 1877 angående anslag för avlöning åt lärare vid fortsättningsskolor, att

s. 293 Kontrollera mot PDF

293

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

skoldistrikt, som enligt angivna grunder ordnar fortsättningsskola, må såsom understöd

för de lärares avlöning, som i denna skola undervisa utom tolkskolans ordinarie

undervisningstid, erhålla bidrag av allmänna medel sålunda, att för varje lärare, som meddelar

dylik undervisning under en tid motsvarande två veckor om året, statsbidrag

utgår med 65 kronor, under en tid motsvarande fyra veckor med 130 kronor och under

en tid motsvarande sex veckor med 195 kronor, under villkor att skoldistriktet

för samma ändamål tillskjuter för undervisningstid motsvarande två veckor om året

25 kronor, för undervisningstid motsvarande fyra veckor 50 kronor och för undervisningstid

motsvarande sex veckor 75 kronor.

De myndigheter, som avgivit utlåtanden över lärarlönenämndens betänkande,

hava med mycket stor enhällighet tillstyrkt nämndens förslag

beträffande såväl den föreslagna löneförbättringens storlek som sättet för

de ökade utgifternas bestridande. I det fåtal yttranden, däri avvikande

meningar kommit till uttryck, har icke i något fall påyrkats lägre arvodeän

det av nämnden förordade. Däremot har ifrågasatts höjning dels till

1 krona 75 öre, dels till 2 kronor. Endast i ett yttrande, nämligen från

domkapitlet i Härnösand, har den meningen framställts, att kommunen

borde fortfarande bidraga med lika stort belopp som staten. Åtskilligt

flera äro de uttalanden, som förorda, att staten borde övertaga ännu större

del av arvodet till de nuvarande fortsättningsskolornas lärare än vad

nämnden föreslagit, och de flesta av dessa gå ut på att staten borde även

i detta fall bestrida det hela.

I sitt betänkande den 15 juni 1916 berör folkskolöverstyrelsen i samband

med sin framställning om övergångsbestämmelser i korthet även

frågan om arvodet åt lärarna i de nuvarande frivilliga fortsättningsskolorna.

överstyrelsen uttalar sig härvid i anslutning till lärarlönenämndens

förslag för ett arvode av 1 krona 50 öre för undervisningstimme

samt förklarar sig i princip anse, att även i detta fall hela arvodet bör

utgå av statsmedel.

Mera. utförligt har överstyrelsen upptagit föreliggande spörsmål i sin

framställning den 31 augusti 1917 angående anslag till folkundervisningen

under budgetåret 1919. överstyrelsen har nämligen där gjort hemställan

om tillfällig läneförbättring under år 1919 åt lärarna vid fortsättningsskolorna.

Sedan överstyrelsen redogjort för lärarlönenämndens förslag och myndigheternas

yttranden däröver, anför överstyrelsen om behovet av en tillfällig

löneförbättring följande:

För egen del finner överstyrelsen det uppenbart, att det nu utgående statsunderstödet

till fortsättningsskolorna numera måste anses alldeles otillräckligt, och att en

Myndighe
terna.

Folkskolöver
styrelsen.

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 96.

höjning av det åt lärarna vid dessa skolor utgående låga arvodet av 83,3 öre per undervisningstimme

är av behovet i hög grad påkallad. Med avseende pa lärararvodet

vill överstyrelsen framhålla, att den hittillsvarande disproportionen mellan avlöningen

för lärare i fortsättniugsskola och avlöningen för lärare i folkskola ytterligare ökas

från och med nästa år, då den av senaste riksdag beviljade tilltälliga löneförbättringen

för folkskolekåren träder i kraft. Redan eu extra ordinarie eller vikarierande

lärare och lärarinna erhåller då minst ett belopp av 1.300 kronor motsvarande 1 krona

30 öre per timme. För den ordinarie lärarpersonalen vid folkskolan utgör under nästa

år minsta ersättningen per timme enligt begynnelseavlöningen (familjetilläggen oberäknade)

1 krona 30 öre och enligt slutavlöniugen för lärarinna 1 krona 60 öre och

för lärare 1 krona 75 öre.

Överstyrelsen finner det vara av synnerlig vikt, att de för närvarande med allmänt

intresse omfattade strävandena i syfte att fa till stånd en reform av fortsättningsskolans

undervisning verksamt understödjas. För att förbereda och underlätta en

kommande mera genomgripande omläggning av denna undervisning bör intet uuder-låtas,

som redan nu omedelbart kan medföra önskvärda förbättringar i densamma

samt främja upprättandet av nya fortsättningsskolor, där sådana ännu icke kommit

till stånd. o

Ett av de främsta medlen härtill finner överstyrelsen vara att så långt möjligt

tillförsäkra fortsättuingsskolan behövligt antal goda lärarkrafter. Men detta kan uppenbarligen

icke ske, om arvodet för arbetet i fortsättniugsskolau fortfarande bestämmes

så lågt, som hittills varit fallet. Det är därför tara värt, att möjlighet

till utveckling av den fortsatta undervisningen, som åsyftas bland annat i 1917

års riksdags beslut, att skoldistrikten skola kunna göra ifrågavarande undervisning

obligatorisk för de från den egentliga folkskolan avgångna lärjungarna, omintetgöres,

ifair icke statsbidraget till fortsättningsskolan höjes, så att det medgiver en skälig

ersättning åt fortsättningsskolans lärare.

Angående den tillfälliga löneförbättringens belopp ansluter sig överstyrelsen,

under hänvisning till sitt förut gjorda uttalande i ämnet, till

förslaget, att detta belopp måtte så fastställas, att hela arvodet kommer

att utgöra 1 krona 50 öre för undervisningstimme.

Beträffande spörsmålet, i vad mån staten skall bidraga till löneförbättringen,

gör överstyrelsen följande uttalande:

Vad angår frågan, huruvida minimiavlöningen för lärare i fortsättningsskola bör

i sin helhet° eller endast delvis utgå av statsmedel, hyser överstyrelsen visserligen i

likhet med en del i ärendet hörda folkskolinspektörer den principiella uppfattniugen,

att ifrågavarande avlöning helst borde i sin helhet utgå av statsmedel. Men då, såsom

förut framhållits, det föreliggande förslaget avser en löneförbättring av provisorisk

natur, vid vars genomförande de nu gällande grunderna för statsbidragets utgående

böra i möjligaste mån bibehållas orubbade, och det mest angelägna tydligen är,

att kommunerna icke ytterligare betungas med utgifter för detta ändamål, får överstyrelsen

förorda, att merkostnaden för den föreslagna avlöningsförhöjningen för lärare

i fortsättningsskolor kommer att bestridas med statsmedel.

Departe- Att vid ett beslut om fortsättningsskolans omorganisation frågan om

menischefen. arvodet för undervisningen i de gamla fortsättningsskolorna icke kan un
-

s. 295 Kontrollera mot PDF

295

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

danskjutas synes mig ligga i öppen dag. Såsom i det föregående ofta

framhållits, kan man icke vänta, att fortsättningsskolor efter den nya ordningen

skola med ens komma till stånd överallt. I stället måste man

räkna med att under åtskilliga år framåt vid sidan av de nya skolorna

komma att finnas kvar fortsättningsskolor av nuvarande typ, fastän man

torde kunna vänta, att även dessa skolors undervisning skall komma att

röna inflytande av den nya skolans program. Om nu arvodet i den nya

tortsättningsskolan fastställes till de belopp, som i det föregående föreslagits,

måste det framstå som både orimligt och orättvist, om för undervisningen

i de gamla fortsättningsskolorna ej skulle utgå högre arvode än det

nuvarande av omkring 83 öre för timme. Ännu skarpare skulle kanske

denna orimlighet framstå vid en jämförelse med ett timarvode av 1 krona

00 öre för undervisning i ersättningsskola. Visserligen går den nuvarande

fortsättningsskolans undervisning egentligen blott ut på att befästa

och i någon mån fullständiga vad som inhämtats i folkskolan, men

där denna skola finnes och där den i större utsträckning förmått draira

ungdomen till sig, fyller även den en betydelsefull uppgift, som icke

tar underskattas. Därtill kommer, att man även i denna skola har att

räkna med de större krav på läraren, som följa med lärjungarnas hörn-e

, de7sstadiu“- var också med tanke på denna skola, som riksdao-en^år

1877 uttalade den grundsatsen, att undervisningen i fortsättningsskolan

borde betalas proportionsvis högre än arbetet i folkskolan. Att då låta

arvodet för undervisningen i fortsättningsskola fortfarande utgå med så

väsentligt lägre belopp, än vad som för närvarande tillkommer lärarna i

folkskolan, synes mig icke kunna komma i fråga.

•ii ^ad den ifrågasätta löneförbättringens belopp angår, ansluter jag mi»

till vad lärarlönenämnden och folkskolöverstyrelsen föreslagit och förordar

alltså, att arvodet skall höjas, så att det kommer att utgå efter 1 krona

50 öre för undervisningstim me. Visserligen kunna skäl anföras för

en ytterligare höjning till 2 kronor. Man bör emellertid ihågkomma, att

det här dock blott gäller en skolform, som är avsedd att så smånino-om

försvinna, varför det ej i detta fall kan bliva fråga om en verklig lönereglering

utan endast om en helt provisorisk anordning. Det får ej heller

örbises, att de nya skolorna komma att ställa betydligt större anspråk

pa läraren både på grund av det program, som i dem skall förverkligas,

pch på grund av deras obligatoriska karaktär, vilken medför, att läraren

i dem har att arbeta icke blott med lärjungar, som frivilligt infinna sioutan

även med andra, som antagligen i åtskilliga fall kunmT bliva mindre

lätta att leda.

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

Folkundervis
ningskom
mittén.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 96.

Även beträffande statens bidrag till ifrågavarande löneförbättring kan

iao- instämma i nämndens och överstyrelsens förslag, att skoldistrikten

skola bidraga med samma belopp som hittills. Det avgörande synes

mi er även här vara, att det gäller en blott provisorisk anordning unåer

en övergångstid. Att för denna tid införa några nya principer

synes mig icke vara lämpligt. Det torde därför vara tillräckligt, att staten

åtager sig de merkostnader för arvodet, som uppstå. Vilja skoldistrikten

^vinna befrielse från utgifterna till arvodet åt fortsättningsskolans

lärare, synas de böra välja den utvägen att anordna obligatoriska lort

sättningsskolor i enlighet med de nya bestämmelserna. ^

Det av mig förordade förslaget innebär således, att åt lärare i lortsättningsskola,

anordnad enligt kungl. kungörelsen den 11 september 1877,

vars hela kurs om 180 timmar faller utanför folkskolans undervisningstid,

arvodet skall utgå med 270 kronor, varav staten skall bidraga med 19o

och skoldistriktet med 75 kronor. Om arvode och statsbidrag utgå för

blott 120 timmar, skulle motsvarande belopp bliva 180 kronor, 130 kronor

och 50 kronor och där arvode och statsbidrag utgå för 60 timmar 90

kronor, 65 kronor och 25 kronor.

8) Övergångstid. Övergångsbestämmelser.

Vid upprepade tillfällen har i det föregående framhållits, att den nya

ordningen med fortsättningsskolan icke kan med ens genomföras utan att

därför fordras en viss övergångstid, under vilken särskilda övergångsbestämmelser

skola gälla.

Angående denna angelägenhet yttrar folkundervisningskommittén:

Flerstädes i detta betänkande har redan framhållits, att den reform, som avses,

icke kan på en gång genomföras i hela sin utsträckning En viss övergångstid efter

det författning utfärdats i ärendet kräves ovillkorligen bland annat av den auledmn

gen att det tydligen icke är möjligt att omedelbart erhålla kompetenta lärare i tillräckligt

antal för alla de fortsättningsskolor, som enligt kommitténs förslag hora i

riket denna övergångstid böra kommunerna äga frihet att, till den omfattning

de salfva kunna vilja bestämma, ordna sitt fortsättningsskoleväsen i överensstämmelse

medJ de av kommittén framställda grundsatserna. Skyldighet för kommunerna att

så ordna fortsättningsskoleväsendet bör däremot inträda först vid den namn a

tidensRetj-äffande frågan, hur lång övergångstiden lämpligast bör bliva, kunna olika

meningar råda. För sin del anser kommittén, att densamma helst bor bestammas till

s. 297 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr !)6. 297

fin° ?''^ryrn^ av fem ar. Med hänsyn därtill, att för somliga kommuner avsevärdare

svårigheter möjligen kunde möta att inom den föreslagna tiden författningsenligt ordna

fortsättningsskoleväsendet, synes det önskligt, att uppskov i berörda hänseende, då förhållandena

sadant påkalla, må kunna medgivas. På Kungl. Maj:ts särskilda prövning

ma det i varje fall bero, huruvida dylikt uppskov skall beviljas eller icke samt huru

lång tid det eventuellt skall avse.

Under de år övergångstiden varar böra kommunerna, såsom redan nämnts, icke

vara förpliktade att anordna obligatoriska fortsättningsskolor med den lärotid, som av

kommittén föreslagits. Däremot synas de böra äga full rätt att åtnjuta statsbidrag

med i detta kapitel föreslagna belopp för alla sådana fortsättningsskolor, som av dem

frivilligt upprättas och som med avseende på skolplikt och lärotid motsvara de i det

föregående framställda fordringarna. Nu är det ju icke otänkbart, att åtskilliga skoldistrikt,

som redan upprättat en eller flera fortsättningsskolor, icke skola se siir i stånd

att omedelbart göra dessa obligatoriska eller att utsträcka lärotiden till att ”omfatta

minst 360 undervisningstimmar. För att i dylika fall den fortsatta undervisningen

icke ma behöva för eu tid helt och hållet nedläggas, synes det vara önskligt, att under

övergångstiden statsbidrag måtte enligt särskilda bestämmelser, som härför^bliva erforderliga,

kunna utbetalas jämväl till sådana fortsättningsskolor, som icke äro för lärjungarna

obligatoriska eller som hava eu kortare lärotid än ovan angivits.

I de från myndigheterna inkomna yttranden, vari frågan om övergångstiden

beröres, hava i flertalet fall betänkligheter yttrats i den riktningen,

att den föreslagna övergångstiden ansetts vara för kort. I några yttranden

har dock kommitténs förslag om fem års övergångstid vunnit understöd.

Folkskolöverstyrelsen, som utgår ifrån att en övergångstid är alldeles

nödvändig, yttrar sig först om förhållandena under övergångstiden. Vad

överstyrelsen därvid uttalat angående de nuvarande fortsättningsskolornas

ställning har i näst föregående avdelning blivit berört. Om de nya fortsättningsskolorna

under övergångstiden anför överstyrelsen:

Såsom kommittén framhållit, måste för den ifrågasatta reformens genomförande

eu viss övergångstid bestämmas. Förhållandena under denna övergångstid få <renom

särskilda författningsbestämmelser ordnas. Dessa bestämmelser böra å ena sMan i

möjligaste man skapa garantier för att frågan om fortsättuingsskolan kommer att inom

varje skoldistrikt bliva inom viss tid och under lämpliga former upptagen till behandling

och att en plan för fortsättningsskoleväsendets ordnande inom distriktet blir utarbetad.

De böra å andra sidan giva kommunerna frihet att, till den omfattning de

själva bestämma, ordna sitt fortsättningsskoleväsen i överensstämmelse med de grundsatser,

som för den framtida fortsättningsskolan blivit fastställda. Kommun må således

under ifrågavarande tid jämväl vara berättigad att ålägga de barn inom kommunen,

för vilka tillfälle till fortsatt undervisning beredes, erforderlig skolplikt. Vid övergångstidens

slut bör inom varje kommun eller skoldistrikt, som ej på grund av särskilda

omständigheter erhållit vederbörlig dispens, fortsättningsskoleväsendet vara i nöjaktig

man ordnat i överensstämmelse med föreskrifterna för fortsättningsskolans nya ordning!

Då en fortsättningsskola vitsordas vara anordnad efter principerna för den fackBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.) 38

Myndig
heterna.

Folkskolörer
styrelsen.

s. 298 Kontrollera mot PDF

298 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

liga eller den allmänna fortsättningsskolan och blivit gjord obligatorisk för ungdomen

inom skolområdet, bör enligt överstyrelsens mening statsbidraget till läraravlöningen

utgå med de för sådan skola fastställda belopp. Det synes ock kunna tagas i övervägande,

huruvida icke även sådana fortsättningsskolor, som ej blivit gjorda obligatoriska

men vilkas undervisning blivit i överensstämmelse med de nya grundsatserna så

väl ordnad, att de kunna tjänstgöra som mönster för andra tortsättningsskolor, skulle

kunna efter prövning i varje särskilt fall bliva delaktiga av det högre statsbidraget.

Angående övergångstidens längd gör överstyrelsen följande uttalanden:

Helt visst skall en övergångstid av fem år befinnas för kort, därest man fordrar,

att det vid dess utgång skall vara sörjt för att alla barn i alla skoldistrikt erhålla

fortsatt undervisning och att denna är på bästa möjliga sätt anordnad. Ln så långt

gående fordran har kommittén dock tydligen ej tänkt sig skola uppställas, och den

vore helt visst en fordran, som vore omöjlig att upprätthålla, vilken övergångstid som

än bleve bestämd. I själva verket torde med hänsyn därtill, att reformförslaget äger

stöd i en rätt utbredd uppfattning av vad som för en förbättrad folkundervisning bör

göras, och jämväl i betraktande av den större hastighet, varmed samhällsutvecklingen

f våra dagar fortlöper, kommitténs förslag om eu övergångstid av fem år låta väl

försvara sig.

Givetvis kunna dock skäl anföras för en längre övergångstid.

Mångenstädes ute i skoldistrikten skola de ökade anspråk på omsorg om skolväsendet,

som reformförslaget innebär, och i all synnerhet den utsträckta skolplikten

komma att betraktas som en pålaga, som skall förefalla strängare, ju snarare dess

åtagande måste ske.

Härvid skola särskilt de ekonomiska synpunkterna komma i betraktande. Val

är sant, att förslaget åtminstone icke i allmänhet förutsätter någon synnerligen stor

ökning i kommunernas utgifter, då de huvudsakliga kostnaderna skulle bäras av statsverket.

Men man har att ihågkomma, att många kommuner i förhållande till sin

ekonomiska bärkraft äro så starkt betungade av utgifterna för sitt skolväsen, att även

en obetydlig ökning i dessa utgifter måste bliva kännbar. Det vore därför helt visst

önskvärt, att reformen av fortsättningsskolväsendet kunde sättas i samband med eller

före«ås av åtgärder, ägnade att utjämna den kommunala beskattningen eller på annat

sätt "underlätta för de i särskild grad skattetyngda kommunerna uppehållandet av ett

välordnat skolväsen. . . , 0„

Uttalanden i sådan riktning förekomma också i nagra ofhciella utlåtanden, tea

yttrar Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jämtlands län, att en verklig utveckling

till det bättre av folkundervisningen »med nödvändighet förutsätter en avsevärd förbättring

i de hårdare betungade kommunernas ekonomiska förhållanden». Och Kristianstads

läns hushållningssällskaps undervisningskommitté lämnar en utförlig framställning,

avsedd att belysa ojämnheten i den kommunala beskattningen för skolväsendet

och landskommunernas utgifter för sina skolor, detta »icke för att uppkonstruera svårigheter

för genomförandet av den reform till folkundervisningens förbättrande kommittén

föreslagit, utan för att rikta uppmärksamheten pa vissa samhällsproblem, som med

nödvändighet måste finna sin lösning antingen före eller samtidigt med det yttre och

inre omdamngsarbete av skolan, kommittén förordat».

Huruvida nu berörda synpunkt påkallar en förlängning av övergångstiden torde

lättare bedömas vid tidpunkten för statsmakternas behandling av den föreliggande

reformfrågan. I varje fall synes den därvid böra vinna beaktande.

s. 299 Kontrollera mot PDF

299

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

... Såsom skäl för en längre övergångstid än den av kommittén föreslagna har särskilt

framhållits nödvändigheten av att man, innan skyldigheten för kommunerna att

inrätta fortsättningsskolor inträder, huunit utbilda något större antal lärare för undervisning

i arbetskunskap, då ju skolorna eljest icke kunna upptaga nämnda ämne i sin

läroplan. Detta skäl maste givetvis tillerkännas betydelse. Under en övergångstid

^fem ar bör man dock hinna bereda tillfälle för ett ganska stort antal personer att

erhålla den ifrågavarande utbildningen, och skulle det dessutom komma att förflyta

någon avsevärdare tid, innan en obligatorisk fortsättningsskola kan varda av statsmakterna

beslutad, torde även dessförinnan något kunna vara åtgjort till förmån för

lärarutbildningen. Genom den ändring i gällande författning för fortsättningsskolan,

som av 1917 års riksdag i enlighet med proposition medgivits, kan arbetet på en omläggning

av undervisningen i fortsättningsskolan redan nu, om ock endast i ett mindre

antal fall, påbörjas, och i samband därmed torde, därest medel för ändamålet kunna

beredas, åtgärder för lärarutbildningen snart nog kunna vidtagas.

Klart är dock, att man står inför avsevärda svårigheter, när det gäller ej blott

att fa till stånd fortsättningsskolor i erforderligt antal inom samtliga skoldistrikt utan

att fa en yrkesbestämd undervisning anordnad i, om möjligt, ett ej alltför obetydligt

antal av dessa skolor, och särskilt måste härvid lärarfrågan erbjuda vanskligheter.

Det rätta tillvägagångssättet för olika fall torde först på erfarenhetens väg kunna utfinnas,

och ett försök att hastigt få reformen genomförd kan lätt leda till annat resultat,

än det man åsyftat.

Om man således har skäl att tillse, att övergångstiden ej tillmätes för knappt,

har man a andra sidan att undvika att genom eu onödigt utsträckt övergångstid försena

en oneklig utveckling och öka de olägenheter, som naturligt nog bliva förbundna

med övergångstidens osäkra och oregelbundna förhållanden, överstyrelsen vill med

avseende på frågan om övergångstidens längd inskränka sig till det uttalandet,

att övergångstiden åtminstone icke synes böra göras kortare, än den av kommittén

föreslagits.

Departemerit

ssakkunniga.

I fråga om övergångstiden yttra sig departementssakkunniga på följande

sätt:

k?1'' genomförande av det föreliggande förslaget har folkundervisuingskommittén

föreslagit eu övergångstid av fem år. Med hänsyn till möjligheten att hinna utbilda

etfc tillräckligt stort antal lärare för undervisningen i arbetskunskap ävensom med tanke

pa den ökning i kommunernas utgifter, som fortsättningsskolornas upprättande, trots

statsanslaget, måste medföra, kan denna tidrymd måhända synas väl knappt tillmätt.

Ett utsträckande av densamma skulle emellertid säkerligen medföra, att upprättandet

av fortsättningsskolor i ett mycket stort antal fall uppskötes, utan att särskilda skäl

därtill förelåge, vilket vore atp beklaga. Vi vilja därför uttala vår anslutning till

förlag om en övergångstid av fem år, dock att uppskov utöver sagda tid,

där törhallandena sadant påkalla, ma kunna, efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt

fall, beviljas. i h :

Att, om nu beslut fattas angående en fullständig omorganisation av Oepartefortsättningsskolan,

J det icke skall bliva möjligt att fullt genomföra detta mentsch>fe‘

beslut redan under det eller de första åren, den nya ordningen skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

, 300 Kung!. Maj Aa Nåd. Proposition Nr 96.

vinna tillämpning, torde vara så självklart, att därom icke behöver lämnas

någon vidlyftigare utredning. Också har man från alla hall varit enig

därom, att en viss, ej alltför kort övergångstid för reformens genomförande

är alldeles nödvändig.

Under denna övergångstid skulle då skoldistrikten icke vara förpliktade

att inrätta fortsättningsskolor enligt det nya programmet. Däremot skulle

de äga rätt att anordna sådana skolor och att göra dessa obligatoriska

för ungdomen under en så lång kurs, som i det föregående angivits. Åt

i dessa skolor tjänstgörande lärare, som blivit i vederbörlig ordning förklarade

behöriga, skulle utgå minimiarvode med de här ovan för undervisningen

i den nya fortsättningsskolan förordade beloppen, och detta

minimiarvode skulle bestridas helt och hållet av statsmedel. ^

Att på förhand med någon större säkerhet beräkna, huru lång. övergångstiden

behöver sättas, är givetvis synnerligen vanskligt. 1 varje fall

torde man icke, om man icke vill snart sagt i det oändliga utdraga övergångstiden,

kunna gå ut ifrån att fortsättningsskolan vid denna tids förlopp

skulle överallt vara organiserad i full överensstämmelse med det uppställda

programmet. Ville man lägga eu sådan mattstock exempelvis pa folk

skolan, skulle man ju kunna säga, att övergångstiden för denna räcker

ännu, ty man kan knappast påstå, att folkskolan för närvarande överallt

motsvarar de grundsatser, som fastställdes för över sjuttiolem ar sedan vid

beslutet om den obligatoriska folkskolans införande. Man far tydligen icke

ställa anspråken alltför högt utan även i fråga om fortsättningsskolan

räkna med en långsamt, ständigt fortgående utveckling. Särskilt kommer

antagligen lärarfrågan att vålla svårigheter. Däremot synes man icke

böra hysa alltför stora farhågor för ekonomiska svårigheter, om staten

åtager sig att helt och hållet bekosta avlöningen.

I det hela taget torde det vara vanskligt att här göra nagra jämförelser

med förhållandena på folkskolans område. Det gäller ju här en

betydligt kortare undervisningstid, och svårigheterna att erhålla lämpliga

lokaler bliva ju alls icke desamma. Därtill kommer, att utvecklingen på

alla områden går betydligt snabbare i vara dagar än pa den tid, da den

lagstadgade folkskolan tillkom.

Visserligen bör man vara försiktig vid fastställande av övergångstidens

längd. Att söka tvinga igenom reformen, innan förutsättningarna för dess

genomförande äro för handen, är uppenbarligen icke rådligt. Genom ett

dylikt åtgörande skulle den goda saken säkerligen mera skadas än gagnas.

Skoldistrikten måste hava tid att vidtaga nödiga förberedelser, och utrymme

måste även givas åt det av mig i det föregående omtalade upplysnings

s. 301 Kontrollera mot PDF

301

K un yl. Alajits Nåd. Proposition Nr DG.

arbetet, om skolan skall kunna mötas med tillit och sympati. Å andra

sidan ligger det också fara uti att göra övergångstiden alltför lång. Man

kan nämligen befara, att man i åtskilliga skoldistrikt, där förutsättningar

för den nya fortsättningsskolans införande verkligen lörefinnas, dock icke

skulle vidtaga erforderliga åtgärder förrän under övergångstidens sigta år.

Eu alltför lång övergångstid skulle därför kunna på ett onödigt sätt fördröja

reformens förverkligande. Och det är tydligt, att det alltid skulle

kunna giva anledning till missnöje även bland ungdomen och dess målsmän,

om man i det ena skoldistriktet genomförde den nya fortsättningsskolan

i dess fulla utsträckning, under det att man underläte att göra detta

i ett annat, där förutsättningarna dock vore lika goda.

Givetvis kan det, såsom jag redan antytt, icke förväntas, att samtliga

skoldistrikt vid övergångstiden verkligen skulle hava sitt fortsättningsskoleväsen

fullt ordnat. Man måste därför gå ut ifrån, att även efter övergångstidens

förlopp undantagsvis komma att finnas skoldistrikt utan obligatoriska

fortsättningsskolor enligt det nya programmet. Men förutsättning härför

skulle alltid vara ett särskilt medgivande från Kungl. Maj:t, ett medgivande

som uppenbarligen komme att lämnas, därest genom eu utredning adagalagts,

att särskilda undantagsförhållanden nödvändiggöra ännu något

ytterligare uppskov med fullgörandet av fortsättningsskolestadgans bestämmelser.

Med hänsyn till vad jag nu anfört, finner jag det lämpligast, att i

fråga om övergångstidens längd i huvudsak ansluta mig till vad som

förordats av både folkundervisningskommittén och departementssakkunniga.

Då jag tänkt mig, att den nya ordningen skulle kunna träda i kraft

tidigast den 1 juli 1919, anser jag, att skoldistrikten böra senast vid utgången

av år 1924 på något sätt hava ordnat sig efter de nya bestämmelserna.

Med en sådan anordning skulle övergångstiden komma att

omfatta fem och ett halvt år.

För övergångstiden böra tydligen fastställas särskilda övergångsbestämmelser.

9) Kostnadsberäkning. Hemställan.

Slutligen har jag att ingå på frågan om de kostnader för statsverket,

som fortsättningsskolreformens genomförande skulle medföra, och att i

samband därmed göra en sammanställning av de äskanden hos riksdagen,

som skulle föranledas av de förslag jag i det föregående framställt.

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

Kostnads
beräkning.

Folkundervis
ningskom
mittén.

Kung],. Majrts Nåd. Proposition Nr 96.

Beräkningar angående kostnaderna för staten att utgå genom bestridande

av utgifterna för minimiarvodet åt lärarna hava verkställts av folkundervisningskommitten,

folkskolöverstyrelsen och departementssakkunniga.

Folkundervisningskommittén yttrar följande om kostnaderna för statsverk

et:

Vad sedan angår de årliga kostnader för statsverket, som den av kommittén föreslagna

fortsättningsskolreformens genomförande kan komma att kräva, vill kommittén

fästa uppmärksamheten på att inflytandet av de faktorer, som inverka på dessa kostnader,

i manga fall icke kan pa förhand bestämmas och att det fördenskull är synnerligen

vanskligt att med någon större grad av noggrannhet söka angiva dessa kostnader.

Det sagda gäller särskilt den kortare eller längre övergångstid, som givetvis blir

av behovet^ pakallad. Uppenbarligen later det sig icke för närvarande beräkna, vare

sig huru många fortsättningsskolor som under den nämnda tiden komma att upprättas,

ej heller i vilken utsträckning det skall bliva möjligt att för de skolor, som beslutas,

erhålla kompetenta lärare. Under sadana förhållanden synes det vara hart när omöjligt

att ens approximativt beräkna kostnaderna för övergångstiden.

Att någorlunda exakt uppgiva, till vilket belopp de årliga kostnaderna skola

uppgå, sedan reformen i det väsentliga genomförts, är ävenledes så gott som omöjligt.

Som exempel på de svårigheter, som vid försök till dylika beräkningar möta, mä erinras

om det förhållandet, att den obligatoriska lärokursen enligt kommitténs förslag

skall omfatta^ lägst 360, högst 540 undervisningstimmar samt fördelas antingen på två

eller pa tre ar. Klart synes vara, dels att kostnaderna för den treåriga fortsättningsskolan

icke alltid bliva desamma som för den tvååriga, dels att varje ökning av den

ärliga undervisningstidens längd måste medföra eu ökning i statsutgifterna, ^eftersom

statsbidraget, är avsett att utgå med visst belopp för undervisningstimme. Då man nu

icke kali på förhand beräkna, i vilken omfattning kommunerna skola göra sina fortsättningsskolor

treariga eller utsträcka den årliga lärotiden utöver minimum, är det

tydligen redan på grund härav omöjligt att någorlunda exakt uppgiva de framtida

årskostnaderna för fortsättningsskolväsendet.

Om man således måste avstå från varje tanke på att kunna med någon grad av

noggrannhet angiva de årliga anslagssummor det framtida fortsättningsskolväsendet

kan komma att kräva, torde man dock, med stöd av vissa statistiska beräkningar,

kunna göra sig åtminstone en ungefärlig föreställning om de årliga kostnader den

föreslagna reformen, när den en gäng är i huvudsak genomförd, skall vålla statsverket.

I kapitlet om skolplikten har kommittén uttalat sig för att varje kommun

skall, där ej särskilda förhållanden föranleda undantag, vara förpliktad att upprätta

och underhålla åtminstone eu fortsättningsskola. Om nu antalet av de kommuner,

som vid övergångstidens slut äga minst en fortsättningsskola, får antagas bliva

lika stort som det nuvarande antalet skoldistrikt, skulle vid nämnda tidpunkt finnas

minst 2,418 fortsättningsskolor. Om man vidare antager, dels att de särskilda årsklasserna

i varje skola kunna undervisas gemensamt av en lärare, dels att den årliga

lärotiden blir i medeltal 180 timmar, skulle .statens kostnader för ifrågavarande skolor,

därest statsbidraget utginge med två kronor för undervisningstimme, komma att uppgå

till minst 2,418X360 kronor = 870,480 kronor.

s. 303 Kontrollera mot PDF

303

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 96.

Då emellertid förhållandena i många kommuner med nödvändighet kräva ej

mindre upprättandet av flera fortsättningsskolor än ock de olika årsklassernas undervisning

på skilda tider, är det uppenbart, att nyssnämnda summa ingalunda kan komma

att motsvara det verkliga behovet av anslag för forts;ittnin<rssko)väsendet. Den kan

blott angiva en viss, låt vara alltför låg, minimisumma, under vilken det under inga

förhållanden är möjligt att komma, om man nämligen fasthålla- kommitténs förutsättningar

i fråga om lärarlöner, skolplikt m. m.

För att få en något riktigare föreställning om det verkliga anslagsbehovet skulle

man möjligen kunna vid beräkningen utgå från antalet från folkskolorna efter inhämtad

fullständig lärokurs årligen avgående lärjungar.

Enligt de i Kap. II lämnade statistiska uppgifterna kan antalet av de barn,

som efter inhämtad fullständig skolkurs årligen avgå från folkskolorna och följaktligen

jämlikt nuvarande bestämmelser äro berättigade till inträde i fortsättningsskola,

uppskattas till inemot 95,000. Med hänsyn så väl till den ännu förefintliga årliga

tillväxten i rikets folkmängd som ock till den inskränkning i skolråds rätt att

bevilja avgång från folkskolan efter inhämtad minimikurs, som av kommittén i bet.

IV (sid. 31 tf.) föreslagits, torde man likväl böra räkna med att omkring 100,000 barn

komma att årligen övergå från folkskolorna till fortsättningsskolorna. Antalet lärjungar

i fortsättningsskolorna blir således, därest årsklassernas antal begränsas till två,

omkring 200,000. På varje lärare bör icke för samtidig undervisning komma mer än

i medeltal 30 lärjungar. Antalet skolor och skolavdelningar, resp. klasser med skild

undervisning blir följaktligen omkring 6,666. Om nu staten för var och eu av dessa

har att utbetala 180x2 kronor = 360 kronor, bliva de årliga statsutgifterna för fortsättningsskoleväsendet

i runt tal omkring 2,400,000 kronor.

Kommittén har även gjort eu beräkning med utgångspunkt från antalet i riket

befintliga folkskolor och därvid kommit till eu slutsumma, som endast med ett obetydligt

belopp understiger den senast nämnda.

Att märka är emellertid, att antalet lärjungar i fortsättningsskolorna under de

närmaste åren efter övergångstidens slut knappast kan förväntas bliva så stort, som

ovan angivits, enär nog en rätt avsevärd tid torde förflyta, innan fortsättningsskoleväsendet

når sin fulla utveckling och en blivande lagstiftning sin fulla effektivitet.

Vill man ha en ungefärlig föreställning om den ökning i statsutgifterna, som

det enligt kommitténs förslag reformerade fortsättningsskoleväsendet kan komma att

kräva, bör man i varje fall från den summa, vartill de nu ifrågavarande beräkningarna

lett, draga det belopp, varmed staten för närvarande bidrager till fortsättningsskollärarnas

avlöning. Detta belopp, som utgör jämnt hälften av den för undervisning i

fortsättningsskolan stadgade rainimiavlöningen, uppgår till i runt tal 160,000 kronor.

Angående kostnadernas förhållande till det resultat, som för dem kan

väntas, yttrar kommittén:

Den merkostnad, som sålunda blir nödvändig, kan ju synas betydande. Kommittén

är emellertid övertygad därom, att genom de ökade utgifter för UDgdomens fortsatta

undervisning och uppfostran, som här förordas, goda frukter skola kunna erhållas

ej allenast för samhällslivet i det hela genom den medborgerliga bildningens höjande

utan ock särskilt för det ekonomiska livet genom det stegrade intresse för och den

större duglighet i det praktiska arbetet, som en på detta arbete inriktad obligatorisk

fortsättningsskolundervisning bör vara ägnad att medföra.

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Folkskotöver
st/relsen.

Oeparte
mentssakkun
niga.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Sedan överstyrelsen redogjort för resultatet av kommitténs beräkningar.

anför överstyrelsen angående förevarande spörsmål:

Redan nu torde man dock kunna fastslå, att kommitténs summa är för lågt beräknad.

Särskilt synes en av de i räkningen ingående faktorerna innebära ett från

ekonomisk synpunkt alltför gynnsamt antagande, nämligen det antal av 30 lärjungar,

som kommittén beräknat skola i medeltal komma att samtidigt undervisas av eu och

samma lärare. Säkerligen kan detta antal icke sättas till mera än högst 20. Nu

har överstyrelsen dessutom för sin del vid förslaget om minimiavlöning utgått från

förhållandena efter genomförandet av den väntade löneregleringen för folkskollärarkåren

och till följd därav kommit till högre belopp för denna avlöning än kommittén.

Överstyrelsen har å andra sidan för den lägre form av fortsättningsskola, som lämpligen

torde kunna benämnas ersättningsskola, föreslagit en lägre avlöning.

I enlighet med de sålunda ändrade förutsättningarna har överstyrelsen verkställt

en liknande överslagsräkuing som den av kommittén utförda och därvid kommit till

en summa av inemot 4,000,000 kronor såsom uttryck för storleken av det årliga statsbidraget

till avlöningen av fortsättniugsskolans lärare.

Liksom kommittén har överstyrelsen vid denna överslagsräkning tänkt sig undervisningen

i fortsättningsskolan begränsad till den minsta obligatoriska lärotiden av

360 undervisningstimmar och fortsättningsskolans lärokurs fördelad på endast två år.

Då det är att hoppas, att undervisningen i fortsättningsskolan mångenstädes skall

komma att utsträckas utöver 360 undervisningstimmar och lärokursen i samband därmed

att fördelas på tre år och en utveckling i sådan riktning på allt sätt bör främjas,

är det uppenbart, att den anförda summan betecknar ett minimum för de framtida

statsutgifterna för läraravlöningen vid fortsättningsskolorua, sedan man kommit

därhän, att alla fortsättningsskolphktiga barn kunna komma i åtnjutande av fortsatt

undervisning. Klart är emellertid, såsom kommittén ock anmärkt, att en avsevärd tid

torde förflyta, innan fortsättningsskoleväsendet nått en sådan utveckling.

Till statens kostnader för läraravlöningen komma sedan vissa utgifter för lärarutbildningen.

Från de beräknade statsutgifterna har man å andra sidan vid en uppskattning

av den sannolika ökningen i statens kostnader för den fortsatta undervisningen

att draga det belopp, varmed staten för närvarande understödjer denna undervisning,

vilket belopp uppgår till omkring 160,000 kronor.

Departementssakkunniga göra i fråga om kostnaderna för statsverket

följande uttalande:

Beträffande storleken av det årliga statsanslag, som kommer att erfordras, sedan

fortsättningsskoleförslaget blivit fullt genomfört, har folkskolöverstyrelsen beräknat

denna till lägst 4 millioner kronor. Med de av oss föreslagna något högre minimiavlöningarna

torde siffran böra höjas till 4,500,000 kronor. Till statens utgifter för

fortsättningsskoleväsendet komma dessutom kostnaderna för anordnande av lärarutbildningskurser

samt understöd till kursdeltagarna, för inspektion m. m.

I detta sammanhang må emellertid omnämnas jämväl en annan kostnadsberäkning.

som av de sakkunniga utförts. De hava nämligen i särskilda

bilagor framlagt planer för anordnande av utbildningskurser för

lärare i ämnet arbetskunskap och i samband därmed också framställt beräkningar

angående kostnaderna för dessa kurser.

s. 305 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Uti. 305

Planerna avse fem olika slag av utbildningskurser, nämligen för lärare

vid följande typer av fortsättningsskolor: skolor med jordbruksundervisning,

med industriell undervisning, med handelsundervisning, med undervisning

i husligt arbete, huvudsakligen matlagning, samt med undervisning

i husligt arbete, huvudsakligen sömnad. Kurserna tänkas samtliga fördelade

pa tva ar och skulle vardera utom handelskursen omfatta sammanlagt

minst tolv veckor med sex veckor varje år; handelskursen beräknas

till blott åtta veckor, därav fem veckor under första och tre under andra året.

Kostnaderna beräknas av de sakkunniga komma att utgöra för de

olika kurserna: för jordbrukskursen 3,600 kronor, för industrikursen 4,100

kronor, för handelskursen 2,800 kronor, för matlagningskursen 2,560 kronor

och för sömnadskursen 2,310 kronor.

Det är emellertid att märka, att i dessa summor icke upptagits något belopp

för beredande av stipendier och resekostnadsersättning åt deltagarna.

Det. är givetvis omöjligt att för närvarande med någon större säker- Oepartehet

angiva de kostnader för statsverket, som fortsättningsskolans om- mentschefM

organisation i framtiden kommer att föra med sig. Man har här alltför

många obekanta faktorer att räkna med för att kunna komma till

några exakta resultat. Man måste därför nu nöja sig med ett försök att mera

ungefärligt fastställa de utgifter, som reformen kan förväntas föra med sio
o

* c‘

Såsom förut angivits, skulle statens andel i kostnaderna för de nya Kostnader

fortsättmngsskolorna närmast bestå däri, att staten övertager utgifterna för 18rarni»s

för det minimiarvode, som skulle utgå till lärarna. avlöning.

Med hänsyn till vad jag i det föregående förordat i fråga om nämnda Arvode åt

arvode, synes det mig vara lämpligast att för ifrågavarande ändamål räkna ,ärarna * de

med det belopp, som av departementssakkunniga angivits, alltså 4,500,000 “nlnS-**''

kronor. Denna summa skulle således motsvara statens årliga utgifter för lornaläraraylöningen,

då reformen en gång blivit fullt genomförd.

Såsom framgar av vad jag här ovan anfört, är det givetvis omöjligt

att med absolut säkerhet påvisa, att just detta belopp är det riktiga. En

sannolikhetsberäkning låter sig emellertid verkställa enligt följande grunder.

Enligt en uppgift, som förut (sid. 21) lämnats, skulle man kunna

antaga, att omkring 105,000 lärjungar skulle årligen stå färdiga att övergå

från folkskolorna till fortsättningsskolorna. Man kan dock icke gå ut

ifrån att alla dessa verkligen komma att inträda i fortsättningsskolorna

Man maste nämligen taga med i räkningen, att av olika avdelningar, särskilt

under de. första åren, åtskilliga av de från folkskolorna avgångna icke

komma att bliva underkastade fortsättningsskolplikten. Med hänsyn till

dessa omständigheter torde det vara högt räknat, om man utgår ifrån

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 höft. (Nr 96.) 39

s. 306 Kontrollera mot PDF

306 Iiunyl. Maj:U Nåd. Proposition JSr 06.

att årligen 100,000 lärjungar skola övergå från folkskolorna till fortsättningsskolorna.

Nästa fråga blir då, huru många undervisnmgsavdelningar, som kunna

tänkas komma att bildas av _ dessa lärjungar. Naturligtvis blir antalet

lärjungar i undervisningsavdelningarna mycket växlande. Det synes mig

emellertid vara riktigt att liksom folkskolöverstyrelsen icke räkna med

ett högre medeltal än 20. Där förhållandena så medgiva, bör visserligen

en lärare, då det gäller mera teoretisk undervisning, kunna samtidigt

sysselsätta ett större antal. I andra fall särskilt pa landsbygden måste

man däremot tänka sig ännu mindre avdelningar. Uppkomsten av alltför

små avdelningar kommer dock att motverkas därav, att i ett stort antal

fall lärjungarna från två olika årskurser komma att hållas tillsammans i

samma avdelning, varigenom kostnaderna uppenbarligen minskas.

Med den av mig angivna utgångspunkten av i medeltal 20 lärjungar

i varje avdelning skulle alltså årligen tillkomma 5,000 undervisningsavdelningar.

Utgår man nu vidare ifrån att kursen för varje avdelning omfattar

180 timmar och att arvodet för timme i regel utgör 2 kronor 50 öre,

skulle lärarens minimiarvode för avdelning bliva 450 kronor. Det bör

visserligen icke förglömmas, att även andra arvoden än 2 kronor 50 öre

för timme skulle kunna ifrågakomma, För undervisning i arbetskunskap

skulle i visså fall betalas 8 kronor, men å andra sidan skulle arvodet för

lärare i ersättningsskola utgöra blott 1 krona 50 öre och för undervisning

i slöjd och hushållsgöromål skulle åtminstone tills vidare lägre arvoden

utgå. Man synes mig kunna antaga, att de nu sist angivna faktorerna

komma att utjämna varandra. Till att börja med torde man säkerligen

snarare böra räkna med en minskning än en ökning av det ovan angivna

normaltalet 450 kronor. _ ...

Nu må emellertid ihågkommas, att antalet 5,000 undervisnmgsavclelningar

avser blott en årgång lärjungar. Då kursen i regel skulle vara

tvåårig med 180 timmar varje år, skulle hela antalet undervisnmgsavdelningar

uppgå till 10,000 om året, Efter 450 kronors utgifter för varje

avdelnings undervisning kommer man till en slutsumma av 4,500,000 kronor.

Mot°de gjorda beräkningarna skulle kunna anmärkas, att man i vissa

fall har att räkna med ett statsbidrag till längre kurser, som kunna omfatta

sammanlagt ända till 540 timmar eller i medeltal 270 timmar för ar. De

högre kostnader, som därigenom skulle uppstå, torde dock motvägas därav,

att antalet 10,000 undervisnmgsavdelningar om året säkerligen är alltför

högt beräknat, särskilt om man tager hänsyn till den närmaste framtiden.

Ä Den löneförbättring för lärarna i de nuvarande fortsättningsskolorna,

lärarna i de gom jag i det föregående förordat, maste givetvis också tagas i beräkning,

fortsättnings- då det gäller att uppskatta nu ifrågavarande kostnader.

»koloma.

s. 307 Kontrollera mot PDF

307

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

Folkskolöverstyrelsen har gjort följande beräkning angående de merkostnader,

som nämnda löneförbättring skulle kräva. För år 1918 är

anslaget till fortsättningsskolor i riksstaten upptaget med ett belopp av

163.000 kronor, vilket belopp visat sig i det närmaste motsvara det verkliga

behovet. Då den föreslagna löneförbättringen innebär en höjning av statsbidraget

för kurs med 8/& av nu utgående bidrag — - höjningen skulle ju

utgöra respektive 120, 80 och 40 kronor utöver nu utgående 75, 50 eller

25 kronor — skulle alltså ökningen av statsbidraget i det hela belöpa

sig till 260,000 kronor.

Sammanlagda statsanslaget till avlöning av lärare i de nuvarande

fortsättningsskolorna skulle alltså eldigt denna beräkning komma att utgöra

423,000 kronor.

Det är tydligt, att man för år 1919 icke alls bör räkna med den ovan

angivna slutliga utgiftssumman av 4,500,000 kronor. Det har ju så ofta betonats,

att fortsättningsskolreformen skall kunna genomföras endast så småningom

under en följd av år. Med ganska stor säkerhet synes man kunna antaga,

att särskilt det första året på de flesta ställen måste ägnas åt föreberedelser.

Att med någon större visshet angiva, till vilka belopp kostnaderna

för de nya fortsättningsskolorna under vart och ett av de närmast följande

åren komma att uppgå torde vara alldeles omöjligt. För att dock

söka få någon grund för beräkningarna vill jag utgå ifrån att reformen

verkligen hinner genomföras under en övergångstid av fem år och att tillväxten

av skolor kommer att fördela sig jämnt på dessa år. Detta antagande

leder då till att kostnaderna under första året skulle komma att

utgöra omkring en femtedel av hela beloppet eller 900,000 kronor. Givetvis

skall emellertid skolplikten första året gälla blott de lärjungar, som

då avgå från folkskolan, vilket innebär, att man, om kursen påginge hela

året, hade att räkna med i regel 180 timmar i stället, för 360 timmar för

varje lärjunge. Konsekvensen härav blir en minskning från 900,000 till

450.000 kronor. Såsom jag förut antytt, anser jag emellertid, att de nya

bestämmelserna böra gälla endast under senare hälften av år 1919. Dels

behöves tid både för organisatoriska förberedelser, såsom utarbetande av

stadga och reglementen, och för anskaffande av lärare, dels är det givetvis

lämpligast, att fortsättningsskolan anknytes omedelbart till den folkskolekurs,

som slutar under år 1919. Som bekant sker avgången från

folkskolan i de allra flesta fall vid vårterminens slut i maj eller juni.

Om man alltså tager i beräkningen kostnader för blott ett halvt år, måste

man tydligen åter göra en tudelning och kommer då till en summa av

225.000 kronor för år 1919.

Nu måste man emellertid också taga med utgifterna för de nu
-

Summanst&llning

av statens

utgifter

till lårararlöningen

under

år 1919.

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

varande fortsättningsskolorna. Dessa skulle enligt vad ovan angivits

för år 1919 kunna uppskattas till sammanlagt 423,000 kronor. Läggas

de båda summorna 225,000 och 423,000 kronor tillhopa, skulle man

komma till 648,000 kronor. Men även denna summa måste underkastas

reducering. Det är nämligen att märka, att manga av de nya fortsättningsskolorna

komma att uppstå genom förvandling av nuvarande fortsättningsskolor.

Ja, det antagandet ligger nära till hands,° att reformen till

en början kommer att i stor utsträckning genomföras pa denna väg. Om

detta antagande är riktigt, så innebär detta tydligen, att utgifterna för

vissa skolor här ovan egentligen kommit att räknas två gånger. Huru

mycket den angivna summan 648,000 kronor med hänsyn till denna

dubbelräkning bör minskas, är givetvis mycket svårt att avgöra. Det

synes mig dock icke vara för mycket att med anledning av berörda omständighet

beräkna en minskning till 600,000 kronor.

Med anledning av vad jag nu anfört, finner jag mig höra föreslå, att

förslagsanslaget till understöd för avlönande av lärare vid fortsättningsskolor

i 1919 års riksstat upptages till 600,000 kronor.

förebud- Till statens utgifter för läraravlöningen komma vidare bidrag av

nlngskurser statsmedel till utbildningskurser för lärare. Om nödvändigheten av dyför

lärare. ijka ]jUrger har jag uttalat mig i det föregående.

Såsom ovan angivits, hava departementssakkunniga gjort beräkningar

angående kostnader för olika slag av kurser. För att kunna beräkna den

slutsumma, vartill dessa leda, bör man givetvis veta, huru stort antal kurser

av de olika slagen som kunna väntas bliva anordnade. Även i detta avseende

måste man närmast röra sig med antaganden. Det må emellertid

märkas, att man icke här har att göra med utgifter, vilkas storlek är direkt

beroende av skolans obligatoriska karaktär och därför komma att bestämmas

av det antal lärjungar, som kommer att besöka skolorna. Det är därför

icke heller behövligt att göra några beräkningar för en längre tid

framåt. Riksdagen kan i stället på detta område mera fritt år för år avgöra,

huru stora belopp som för ändamålet behöva anvisas. Det synes

mig därför också vara tillräckligt, att jag här sysselsätter mig med de

kurser, som kunna antagas komma till stånd under år 1919.

Vad kursernas art beträffar, ansluter jag mig till de sakkunnigas förslag,

att kurser behövas för undervisning i jordbruk, i någon gren av

industri, i handel samt i husligt arbete (dels matlagning, dels sömnad).

Störst är behovet av kurser i jordbruk. Man har ju anledning att hoppas,

att redan från början ett stort antal jordbi uksfort-ättnings-kolor skola uppstå,

om blott lämpliga lärare äro att erhålla. Redan av detta skäl bot a jordbrukskurser

anordnas i större antal, men därtill kommer, att jordbruksfortsättnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90. 30t)

skolorna komma att finnas å landsbygden, där tillgången på lämpliga lärarkraiter

tydligen är mera begränsad än i städer och liknande samhällen. Jag

anser mig därför, med hänsyn också tagen till föreliggande möjligheter att å

olika platser anordna kurser, böra utgå ifrån att åtta kurser i jordbruk under

nästa ar komma att hållas. Av övriga kurser räknar jag med två industrikurser

och eu av vartdera slaget av de andra tre arterna. Att jag tänkt mig

mera än en industrikurs beror därpå, att dessa kurser tydligen böra differentieras

med hänsyn till olika industrier, och jag finner det därför önskvärt att

man redan under första året måtte kunna få till stånd kurser för ett par av

vara viktigaste industrigrenar. Skulle man särskilt taga hänsyn till det antal

skolor av de olika typerna, som kan väntas komma att upprättas, synes det

visserligen ligga nära till hands, att man sökte fa till stånd ett större antal

kurser i husligt arbete. Det är emellertid att märka, att man, såsom jag i det

föregående framhalht, kan förvänta, att för undervisning i husligt arbete i stor

utsträckning få påräkna medverkan av redan utbildade lärarinnor i detta ämne.

1 sina kostnadsberäkningar hava de sakkunniga icke upptagit något belopp

för understöd åt kursdeltagarna men hava dock liksom folkundcrvismngskommittén

och folkskolöverstyrelsen uttalat sig för att statsbidrag jämväl

för detta ändamål måtte beredas. Det tynes mig också vara alldeles nödvändigt,

att sadant bidrag utgår, om kurserna verkligen skola kunna fylla sin uppgift.

1 annat fall kan man befara, att personer med intresse och lämplighet för

undervisning i arbetsmanskap i fortsättningsskola skulle av ekonomiska skäl

hindras att förskaffa sig den behövliga utbildningen.

Vad understödets storlek beträffar, kunde det ju anses ligga närmast till

hands, att understöd skulle utgå till deltagare i nu ifrågavarande utbildningskurser

efter samma grunder, som av Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition

under åttonde huvudtiteln, punkt 170, föreslagits i fråga om understöd åt deltagare

i fortbildningskurser för lärare i folkskolor, och alltså utgå i form av

rese- och traktamentsersättning. En tillämpning av liknande grunder i förevarande

fall skulle giva till resultat, att en deltagare i en utbildningskurs om

sex veckor skulle erhålla omkring 300 kronor och deltagare i en kurs om fem

veckor omkring 250 kronor. Enligt de sakkunnigas förslag skulle samtliga utbildnmgskurser

för lärare vid fortsättningsskolor under första året omfatta

sex veckor med undantag av handelskursen, som skulle pågå blott fem veckor.

Visserligen kunna skäl anföras för en sådan överensstämmelse som den

här ovan angivna, helst som bidragen tydligen icke kunna helt betacka utgifterna

för deltagande i kursen. Jag anser mig dock i detta fall böra förorda

lägre belopp. Det synes mig vara viktigt att så långt ske kan begränsa utgifterna

för en kurs, ^sa att man för de medel, som stå till förfogande, måtte

kunna anordna så många kurser som möjligt. Därtill kommer, att deltagare

i ovan berörda fortbildningskurser för lärare i folk- och småskolor i regel icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

3 LO

Kungl. Maj:(s Nåd. Proposition Nr 96.

hava någon utsikt att genom kursens genomgående bereda sig möjlighet till

ökade inkomster, vi ket däremot skulle bliva fallet med deltagare i utbild
ningskurser

för lärare vid fortsättningsskolor. , .

Med hänsyn till det nu anförda anser jag mig böra förorda, att till delt

i^are i utbildningskurs för lärare vid fortsättningsskolor matte, i fall kursen

räcker sex veckor, utgå stipendium å 150 kronor, om deltagaren icke är bosatt

å kursorten, och å 75 kronor, därest han där är bosatt, samt, i fall kursen

pågår fem veckor, stipendium å respektive 125 kronor och 62 kronor 50 öre.

Går man nu ut ifrån de av mig här ovan angivna högsta stipendiebeloppen

samt från de av departementssakkunniga gjorda beräkningarna av utgifterna

för själva undervisningen, hyra annonser m. m. samt beräknar antalet

deltagare i varje kurs till 20, skulle kostnaderna för de olika kurserna

under första året ställa sig sålunda:

Jordbrukskurs: Undervisningen m. m.

Stipendier åt deltagarna

Industrikurs: Undervisningen in. m.

Stipendier åt deltagarna

Handelskurs: Undervisningen in. m......

Stipendier åt deltagarna

Matlagningskurs: Undervisningen in. m.

Stipendier åt deltagarna

Sömnadskurs: Undervisningen in. in.

Stipendier åt deltagarna

kronor

1,800: —

»

3,000: — 4,800: —

7>

2,050: —

»

3,000: — 5,050: —

»

1,750: —

»

2,500: — 4,250: —

»

1,280: —

»

3,000: — 4,280: —

»

1,155: —

»

3,000: - 4,155: -

För åtta jordbrukskurser, två industrikurser och en kurs av varje slag bland

de övriga skulle man alltså komma till en sammanlagd kostnad av61,185 kronor

Det är emellertid ej meningen att här fastslå vare sig kursernas antal

eller deras art. Vad som nu anförts har uteslutande vant avsett att tjäna

som grundval för beräkningarna. Folkskolöverstyrelsen torde höra få i

uppdrar att inom den ram, som de anslagna medlen lämna, anordna kurser

till det antal och den art, som omständigheterna påkalla och medgiva.

Såsom särskilt av folkskolöverstyrelsen framhållits, bör man emellertid

kunna vänta, att bidrag till kurserna skola lämnas även från andra hall,

såsom från landsting, kommuner och hushållningssällskap, ävensom tran

vissa större industrier. På grund härav kunde ju synas, som om statsunderstödet

bort beräknas betydligt lägre än vad. som skett. Jag

finner’ mig emellertid icke kunna föreslå någon egentlig minskning. Def

förefaller mig nämligen, som om de sakkunniga i vissa avseenden räkpat

alltför lågt. De synas sålunda hava utgått ifrån att föreläsare och andra

lärare alltid skulle kunna erhållas från den ort, där kursen hålles. Aven

s. 311 Kontrollera mot PDF

311

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 96.

om man givetvis bör sörja för att kurserna erhålla en sådan förläggning,

att de så långt som möjligt kunna upprätthållas av personer på platsen,

torde det dock icke kunna undvikas, att i åtskilliga fall hjälp från andra

håll behöver anlitas, vilket tydligen kommer att medföra ökade kostnader.

Med hänsyn till detta förhållande synes man mig icke kunna räkna med

väsentligt ^mindre bidrag från statens sida än det här ovan angivna.

Jag vill därför förorda, att för år 1919 till utbildningskurser för lärare vid

fortsättningsskolor måtte av statsmedel anvisas ett belopp av 60,000 kronor.

På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders Kung].

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels fastställa följande huvudsakliga grunder och

bestämmelser att gälla beträffande fortsättningsskolor, med

rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter,

som för deras tillämpning befinnas erforderliga:

1. I varje skoldistrikt skall för de lärjungar, som

med fullständigt avgångsbetyg lämnat folkskolan eller

på annat sätt vunnit motsvarande kunskaper, finnas en

eller, där förhållandena sådant påkalla och medgiva,

flera fortsättningsskolor.

2. Undantagsvis må, efter vederbörligt medgivande,

två eller flera närliggande skoldistrikt kunna förena sig

om en gemensam fortsättningsskola.

3. Kursen i fortsättningsskola skall för lärjungarna

omfatta sammanlagt minst 360 undervisningstimmar, förlagda

utom folkskolans ordinarie undervisningstid,

och fördelas på minst två, högst tre år samt i övrigt

vara anordnad i huvudsaklig överensstämmelse med de

grunder, vilka jag i det föregående närmare angivit.

4. Lärjunge skall, i den mån han icke enligt gällande

föreskrifter skall vara därifrån befriad eller i

vederbörlig ordning därifrån erhållit befrielse, vara pliktig

att inträda i fortsättningsskola vid början av den

årskurs, som inträffar närmast efter det läsår, då avgångsbetyg

från folkskola eller vitsord om motsvarande

kunskaper erhållits, samt att deltaga i skolans undervisning

under den för fortsättningsskolans kurs stadgade

minimitiden eller den längre tid intill sammanlagt 540

undervisningstimmar, som skoldistriktet må i vederbörlig

ordning hava bestämt; dock att skolplikten i varje fall

skall upphöra, då lärjunge fyllt aderton år.

Hemställan

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Kungl. Maj:ts Nåd. ^Proposition Nr 96.

5. För lärjungar, som avgått från egentlig folkskola

utan att erhålla fullständigt avgångsbetyg, ävensom

för lärjungar, som avgått från mindre folkskola,

må i stället för fortsättningsskola anordnas ersättningsskola,

och skall lärjunge i ersättningsskola vara underkastad

skolplikt enligt samma grunder, som gälla för

lärjunge i egentlig fortsättningsskola.

6. Skoldistrikt skall senast vid utgången av år 1924

hava fullgjort vad detsamma enligt meddelade bestämmelser

åligger i fråga om den fortsatta undervisningen,

dock att skoldistrikt må, efter medgivande av Kungl. Maj:t,

i särskilt trängande undantagsfall kunna även efter

denna tidpunkt under viss tid i större eller mindre mån

vinna befrielse från sagda åligganden;

dels föreskriva i fråga om arvodet till lärare i fortsättningsskola

och ersättningsskola, som upprättas efter

ovan angivna grunder, att detta skall utgöra för undervisningstimme

i fortsättningsskola minst 2 kronor 50 öre och

för undervisningstimme i ersättningsskola minst 1 krona

50 öre, med undantag dock dels att arvodet för undervisning

i manlig eller kvinnlig slöjd skall utgöra minst 1

krona 25 öre för undervisningstimme och arvodet för

undervisning i hushållsgöromål minst 5 kronor för

arbetsdag, omfattande minst fyra undervisningstimmar,

dels att för undervisning i ämnet arbetskunskap i fortsättningsskola

till lärare, som förklarats därtill berättigad,

skall utgå arvode med minst 3 kronor för undervisningstimme;

med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de

närmare bestämmelser i fråga om dessa arvodens åtnjutande,

som kunna befinnas erforderliga;

dels besluta, att statsbidrag till avlönande av lärare

i fortsättningsskola och i ersättningsskola skall, enligt de

närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott meddela,

utgå med belopp motsvarande de för undervisningen

i sådan skola enligt stadgade grunder utgående

minimiarvodena, därvid för statsbidragets åtnjutande skola

gälla följande grunder och villkor, med rätt för Kungl.

Maj:t att, när i särskilda fall omständigheterna därtill

föranleda, besluta om statsbidrags utgående utan hinder

därav, att avvikelse i något fall från dessa grunder och

villkor ägt rum:

s. 313 Kontrollera mot PDF

313

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 96.

1. Skolan skall vara anordnad i enlighet med de föreskrifter,

som av Kungl. Maj:t meddelas i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig i det föregående angivna

grunder.

2. Statsbidrag utgår för högst det antal undervisningstimmar,

som erfordras, för att lärjungarna skola

erhålla undervisning under den tid, för vilken skolplikt enligt

i vederbörlig ordning meddelad föreskrift åligger dem.

3. Lärjungarna skola sammanföras till undervisningsavdelningar

av lämplig storlek. Om i skola, som

här avses, antalet lärjungar, som undervisas i verkstadsarbete,

i slöjd eller i hushållsgöromål, varit så stort, att

de uppdelats på avdelningar, må statsbidrag utgå för avdelning,

endast om lärjungarna vid kursens början varit,

där fråga är om undervisning i verkstadsarbete eller slöjd,

minst tio och, där fråga är om undervisning i hushållsgöromål,

minst åtta, och om de, så länge de under året

tillhört skolan, i allmänhet deltagit i undervisningen.

4. Undervisningen skall bestridas av lärare, som

blivit i vederbörlig ordning förklarade behöriga till sådan

undervisnings bestridande. Sagda lärare skola åtnjuta

arvode till minst de belopp, som här ovan stadgats.

5. Skoldistriktet skall för undervisningen tillhandahålla

lämpliga lokaler samt nödig inrednings- och undervisningsmateriell.

6. Inom varje skoldistrikt skall för fortsättningsskolorna

finnas ett i vederbörlig ordning fastställt reglemente.

7. Skolorna skola vara underkastade den tillsyn och

kontroll, som Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva;

dels medgiva, att skoldistrikt, som anordnat fortsättningsskola

enligt de grunder, som angivas i kungl.

kungörelsen den 11 september 1877 angående anslag för

avlöning åt lärare vid fortsättningsskola, må tills vidare,

intill dess annorlunda bestämmes, såsom understöd för

de lärares avlöning, som i sådan skola undervisa utom

folkskolans ordinarie undervisningstid, erhålla bidrag av

allmänna medel sålunda, att för varje lärare, som meddelar

dylik undervisning under en tid motsvarande två

veckor om året, statsbidrag utgår med 65 kronor, under

Bihang Ull riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 87 höft. (Nr 96.) 40

s. 314 Kontrollera mot PDF

314

Departe
mentssak
kunniga.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

en tid motsvarande fyra veckor med 130 kronor och

under en tid motsvarande sex veckor med 195 kronor,

under villkor att skoldistriktet för lärarens avlönande

tillskjuter för undervisningstid motsvarande två veckor

om året minst 2o kronor, för undervisningstid motsvarande

fyra veckor minst 50 kronor och för undervisningstid

motsvarande sex veckor 75 kronor;

dels höja det ordinarie förslagsanslaget till understöd

för avlönande av lärare vid fortsättningsskola från

163,000 kronor till 600,000 kronor eller med 437,000

kronor;

dels ock bevilja på extra stat för år 1919 till utbildningskurser

för lärare vid fortsättningsskolor ett

reservationsanslag av 60,000 kronor att utgå enligt

Kungl. Maj:ts bestämmande och på de villkor Kungl.

Maj:t kan finna gott föreskriva.

VII. Förslag till omorganisation av den högre folkskolan.

Jag övergår nu till att framlägga förslag till omorganisation av den

högre folkskolan. Min framställning därom skall jag ordna under följande

punkter: 1) den högre folkskolans organisation, 2) den högre folk
skolans

undervisning, 3) den högre folkskolans lärotider, 4) den högre

folkskolans administration och ledning, 5) den högre folkskolans lärare,

6) ekonomiska förhållanden samt 7) hemställan.

1) Den högre folkskolans organisation.

Jag har i det föregående å sid. 21—25 redogjort för våra nuvarande

högre folkskolor. Jag har tillika i ett senare sammanhang (sid. 108)

omnämnt, hurusom de departementssakkunniga föreslagit, att den högre

folkskolan skulle i likhet med fortsättningsskolan anpassas efter de särskilda

behov, som förefinnas å den ort, där skolan är belägen. Den skulle

sålunda på vissa platser få till uppgift att utöver folkskolans kurs meddela

ett högre mått av mera allmänt hållen medborgerlig bildning. På

andra orter åter skulle den bäst motsvara förefintliga behov, om den, utan

att uppgiva sitt allmänbildande syfte, inriktade sitt arbete på att bibringa

s. 315 Kontrollera mot PDF

315

KungI. iMitjHs Nåd. Proposition Nr 06.

lärjungarna eu utbildning i riktning mot ett visst yrke. Den högre tolkskolan

skulle alltså liksom fortsättningsskolan kunna fördela sig på en

allmän och en yrkesbestämd typ. I fråga om den senare framhålla emellertid

de sakkunniga, att denna lika litet som den yrkesbestämda fortsättningsskolan

skulle kunna komma att meddela någon yrkesutbildning i

egentlig mening. Men genom att väcka lärjungarnas intresse för och inrikta

deras håg på de praktiska yrkena samt giva dem en för dessa förberedande

utbildning skulle den yrkesbestämda högre folkskolan säkerligen

för det flertal barn, som efter slutad skolkurs gå ut i det praktiska

livet, utgöra eu vida säkrare förberedelse än sadana studier, som

äro'' av eu helt allmänbildande karaktär och vilkas slutmål är realskolexamen.

Såsom jag redan omnämnt i sammanhang med den redogörelse jag

förut lämnat för den högre folkskolan, befinner sig denna skolform redan

nu i en utveckling, som går i den riktning de sakkunniga framhållit såsom

den önskvärda. De flesta av våra nuvarande högre folkskolor äro visserligen

ännu anordnade närmast i överensstämmelse med den ovan antydda

allmänna typen. Men redan nu finnas åtskilliga högre folkskolor, vilkas

undervisning mera omedelbart inriktats på det praktiska livet. Sålunda

förekommer sedan längre tid tillbaka hos somliga av dessa skolor en undervisning

med en viss inriktning på handeln. Andra med mera utpräglad

yrkesbetoning hava tillkommit på senare tid. Sålunda har, för att nämna

ett par exempel, Kungl. Maj:t fastställt reglementen den 15 december 1916

för högre folkskolor i Göteborg för undervisning i handel och i husligt

arbete och den 30 november 1917 för högre folkskola i \ ästerås för handelsundervisning.

På åtskilliga orter äro dylika högre folkskolor under

förberedande, och det synes uppenbart, att den högre folkskolans lämplighet

för ungdomens praktiska utbildning i olika riktningar vinner allt större

beaktande. Också har folkskolöverstyrelsen funnit sig föranlåten att i skrivelse

till Kungl. Maj:t den 31 augusti 1917 framlägga ett utförligt förslag

till en omorganisation av den högre folkskolan i syfte att denna skolform

måtte kunna i större utsträckning än hittills varit möjligt tillgodose olika

orters behov av ungdomens utbildning för det praktiska livet. Förslaget

går huvudsakligen ut på att undanröja de svårigheter, som otillräckligt

ekonomiskt understöd från det allmännas sida och brist på lämpliga lärarkrafter

kunna lägga i vägen för ett fullföljande av den nu inslagna utvecklingen

ävensom att åt formerna för skolans arbete förläna en högre grad

av stadga än de hittills haft.

Fo/kskolövtrstyrelsen,

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Departe
mentschefen.

Den högre

folkskolans

ställning i

skolsystemet.

Olika typer

ät högre

folkskola.

Såsom torde framgå av vad jag i ett föregående sammanhang yttrat

om den högre folkskolans plats i vårt skolsystem, ansluter jag mig till

de av de sakkunniga och av folkskolöverstyrelsen uttalade allmänna grunderna

för en organisation av den högre folkskolan. Denna skolform bör

enligt min mening till sin allmänna läggning bliva eu parallellform till

fortsättningsskolan med uppgift att bereda sådana barn, vilka efter avslutad

folkskolekurs äro i tillfälle att ännu under något eller några år

odelat ägna sig åt fortsatt dagligt skolarbete för vinnande av förberedelse

för inträde i yrkesarbete, ett vidgat mått av medborgerlig praktisk bildning

med — där så lämpligen kan ske -— inriktning pa olika grenar av arbetslivet

i skolans omgivning. Av den högre folkskolans ställning till den

allmänna folkskolan följer, att för inträde i den högre folkskolan bör stadgas,

att lärjungen skall hava inhämtat den lärokurs, som genomgås i småskola

och folkskola, tillsammans omfattande minst sexårig lärokurs.

Då av de båda typer, under vilka den högre folkskolan bör kunna

förekomma — den allmänna och den yrkesbestämda — den sistnämnda

på grund av sitt behov av fackbildade lärare, av särskild inrednings- och

undervisningsmateriell o. s. v. givetvis kommer att draga större kostnader

än den allmänna typen, torde det för möjliggörande av dess upprättande

i önskvärd utsträckning vara nödigt att tilldela densamma rikligare understöd

än som synes böra ifrågasättas för den allmänna typen. Jag har

därför för avsikt att föreslå, att till den yrkesbestämda högre folkskolan

måtte utgå statsunderstöd efter samma grunder, som komma att gälla

ifråga om den kommunala mellanskolan.

Enligt kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 angående anslag till

högre folkskolor, § 1 mom. 2, kan kommun, som sådant önskar, under

vissa villkor få högre folkskola erkänd såsom kommunal mellanskola, På

grund av dessa bestämmelser hava hittills på åtskilliga orter högre folkskolor

upprättats i syfte att de i sinom tid måtte bliva erkända såsom

kommunala mellanskolor. Jag anser önskvärt, att den berörda bestämmelsen

även för framtiden bibehålies. Därigenom framträder uttryckligen

det nära samband mellan folkundervisningen och den kommunala mellanskolan,

som utgjorde en av grundsynpunkterna vid den sistnämnda skolformens

tillkomst.

Liksom beslut av Kungl. Maj:t redan erfordras för att högre folkskola

skall bliva erkänd såsom kommunal mellanskola, bör det ock bero

på prövning av Kungl Maj:t, huruvida högre folkskola skall anses såsom

yrkesbestämd högre folkskola med rätt till det högre statsunderstöd, som

skulle komma att utgå till skola av denna typ.

s. 317 Kontrollera mot PDF

317

Kumjl. Mnj:tti Mud. Propoxiliuti AV 00.

Rörande antalet årsklasser i den högre folkskola?) är för närvarande

bestämt, att statsunderstöd kan åtnjutas till högst fyra ettåriga årsklasser

och i varje årsklass till högst två parallella avdelningar. Sammanlagda

antalet lärjungar i årsklassens båda avdelningar skall utgöra minst 36.

Emellertid finnes intet, som hindrar, att en och samma kommun upprättar

flera högre folkskolor och att dessa ställas under gemensam ledning

och styrelse samt till och med inrymmas i samma byggnad. Då

så är förhållandet, är, såsom också folkskolöverstyrelsen anmärkt i sin

skrivelse i ämnet, den nu föreskrivna begränsningen av antalet parallellavdelningar

endast skenbar. Något skäl, varför en kommun icke bör

få statsunderstöd för huru stort antal avdelningar som helst, om blott

dessa äro på lämpligt sätt fyllda, torde knappast kunna anföras. Tvärtom

synes det högeligen önskvärt, att tillfälle måtte beredas kommun,

som önskar att genom upprättande av högre folkskola tillgodose sin

uppväxande ungdoms bildningsbehov, att även göra detta i en ändamålsenlig

utsträckning. Jag anser därför, att för framtiden icke någon

begränsning av antalet parallellavdelningar inom viss årsklass bör bestämmas,

utan att det bör stå kommun fritt att upprätta det erforderliga

antalet sådana avdelningar. Härvid bör emellertid som villkor för statsunderstöds

utgående till de olika avdelningarna föreskrivas, att ny avdelning

ej må komma i åtnjutande av statsunderstöd, förr än de redan

förefintliga avdelningarna omfatta ett bestämt angivet antal lärjungar.

Detta antal synes mig böra sättas något olika i fråga om de olika typerna

av skolan. Det är nämligen uppenbart, att undervisningen i en yrkesbestämd

skola måste antaga en betydligt mera individualiserad karaktär

än undervisningen i en allmän skola. Läraren måste i den förra mera

ingående sysselsätta sig med var och en enskild lärjunge, för att lärjungarna

skola få verkligt gagn av undervisningen. Jag anser mig därför

böra föreslå, att för att statsunderstöd skall kunna utgå till ny avdelning,

bör fordras, att lärjungeantalet i årsklassen är så stort, att detsamma, fördelat

på de redan befintliga avdelningarna, uppgår i fråga om allmän högre

folkskola till minst 35 och i fråga om yrkesbestämd till minst 30 på varje

avdelning.

Med den möjlighet att anordna parallellavdelningar, som jag nu föreslagit,

torde mera sällan komma att yppa sig behov att inom ett och

samma skolområde upprätta mer än en högre folkskola av samma typ.

Då emellertid vissa förhållanden — t. ex. ett skolområdes mycket stora

territoriella omfattning — torde kunna tänkas vara förhanden, som göra

en sådan anordning önskvärd, synes mig möjligheten för skolområde att

upprätta flera högre skolor av samma typ böra hållas öppen. Det synes

Antalet årsklasser

m. m

s. 318 Kontrollera mot PDF

Den högre

folkskolan

som samskola.

Departement

ssakkunniga.

Folkskol
överstyrelsen.

318 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9ii.

emellertid böra bero på Kungl. Maj:ts beslut, huruvida så skall i de särskilda

fallen få ske.

I likhet med folkskolöverstyrelsen anser jag, att på orter, där blott

en högre folkskola tinnes upprättad, denna bör vara gemensam för gossar

och flickor. I övrigt synes det böra överlämnas åt vederbörande lokala

myndighet att bestämma, huruvida undervisningen skall anordnas såsom

samundervisning eller icke.

2) Den högre folkskolans undervisning.

För närvarande finnas inga i författningsväg givna allmänna bestämmelser

angående den högre folkskolans undervisningsplan. Den enda antydan,

som finnes därom, innehålles i den uti kungl. kungörelsen den 28

juni 1907 innefattade bestämmelsen om den högre folkskolans uppgift att

meddela ett högre mått av allmänt medborgerlig och praktisk bildning än

det folkskolan förmår giva. De närmare bestämmelser, som i detta avseende

hittills ansetts erforderliga, hava meddelats, tidigare uti de av Kungl.

Maj:t för de olika skolorna fastställda reglementena och under senare tiden

uti särskilda av folkskolöverstyrelsen fastställda undervisningsplaner. Nu

föreligger emellertid förslag till en i vissa avseenden förändrad anordning.

Departementssakkunniga uttala såsom sin mening, att de för fortsättningsskolan

föreslagna bestämmelserna angående läroämnen borde i tilllämpliga

delar och med tagen hänsyn till att de högre folkskolorna hava

daglig undervisning göras gällande även för den högre folkskolan.

Uti sin av mig förut omnämnda skrivelse i ämnet har folkskolöverstyrelsen

ägnat denna fråga särskild uppmärksamhet. Sedan överstyrelsen

erinrat om att bestämmelse om den högre folkskolans undervisningsplan

för närvarande saknas, fortsätter överstyrelsen på följande sätt:

Frånvaron av en sådan har visserligen förlänat åt skolarten all den rörelsefrihet,

varav den kunnat vara i behov under den utveckling den hittills genomgått. Det är

dock behövligt, att det, med hänsyn till den stora betydelse dessa skolor böra och kunna

få, författningsenligt närmare bestämmes, huru såväl den allmänt medborgerliga

som den praktiska sidan av skolans verksamhet skall ordnas för att det åsyftade målet

skall kunna uppnås. Detta kan givetvis ske genom fastställande av vissa normer för

högre folkskolans arbete. Någon enhetlig läroplan, liksom för t. ex. de allmänna läroverken,

är för högre folkskolan icke önskvärd, enär varje sådan skola för att väl kunna

fylla sin uppgift på den ort, där den är förlagd, måste i icke oväsentliga avseenden anpassa

sin undervisning efter de förhållanden, som där råda inom såväl det medborgerliga livet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. MujiUs Proposition AV .9ti.

som näringslivet. På samma gång den allmänna författningen gåva trygghet för att

det med skolan avsedda ändamålet komme att uppnås, måste den sålunda med hänsyn

till vad som nyss anförts lämna de lokala skolmyndigheterna nödigt inflytande beträffande

läroplanen. Båda de nu angivna kraven synas lämpligen kunna tillgodoses genom

att de mera allmänna bestämmelserna om läroplanen utfärdas av Kung! Maj:t och att

överstyrelsen därefter i enlighet med dessa uppgör vissa ej allt för få typer av läroplaner.

Dessa skulle tjäna de lokala skolstyrelserna till hjälp och ledning vid uppgörande

av förslag till den läroplan, vilken skulle fastställas av överstyrelsen. I någon män har

överstyrelsen redan med den nu gällande författningen eftersträvat att genomföra nu

antydda ordning. Då överstyrelsens förslag har sålunda Kungl. Maj:t överlåtit på, överstyrelsen

att fastställa läroplan för de högre folkskolor, som under senare tid inrättats.

Att här mera i detalj ingå på innehållet av de allmänna bestämmelser, som i förevarande

avseende erfordras, eller på beskaffenheten av de nämnda läroplanerna synes

icke vara behövligt. Givetvis skulle de ena som de andra gå ut pa att säkerställa, att

varje särskild skolas verksamhet i möjligaste män komme att tillgodose det på varje

ort förefintliga behovet av medborgerlig praktisk bildning för den ungdom, som avslutat

sin folkskolekurs. Överstyrelsen anser sig dock böra i detta sammanhang något yttra

sig om den allmänna läggningen av högre folkskolans läroplan med hänsyn till behovet

hos den ungdom, vilken här är i fråga. Detta måste nämligen anses vara a\ alka

största betydelse för att denna skolart skall kunna fylla sin uppgift.

Med tanke härpå vill överstyrelsen med all styrka framhålla nödvändigheten av

att högre folkskolans undervisning blir inriktad på att giva lärjungarna eu levande uppfattning

av det medborgerliga och praktiska livet och de därav härflytande plikterna i

vårt land och särskilt i den bygd, där lärjungarna hava sitt hem. Skall detta komma

att äga rum, måste undervisningen i skolans skilda ämnen vara genomträngd och behärskad

av hänsynen härtill. Detta jnnebär såväl att valet av det sakinnehåll, varmed

undervisningen sysslar, göres sådant, att lärjungarna vinna eu nära och konkret bekantskap

med det medborgerliga och praktiska livets olika företeelser, som ock att undervisningen

inriktas på att vinna för detta liv direkt användbara kunskaper och färdigheter.

Eu strävan av sådan innebörd leder givetvis med nödvändighet till att undervisningen

i stor utsträckning kommer att syssla även och icke minst med näringslivet, dess förutsättningar,

olika förhållanden och resultat. Ett par belysande exempel torde klarlägga

innebörden härav: språkundervisningen, såväl i modersmålet som i främmande språk,

såväl vid muntliga som skriftliga övningar, bör till betydande del röra sig med innehåll,

hämtat från närings- och samhällslivets viktigare områden, och leda till utformande

av muntliga och skriftliga framställningar, som äga anslutning till det praktiska livet;

likaså hör undervisningen i de naturvetenskapliga, matematiska och tekniska ämnena avse

att göra lärjungarna förtrogna med föremål och företeelser, som hava större betydelse

för vårt lands och särskilt hemortens natur och arbetsliv, och även här leda till övningar

i framställande av modeller, ritningar, beräkningar, kalkyler och tablåer, ävensom

i den utsträckning så kan ske arbetsprodukter, ägnade att förbereda inträde i yrkesarbete

och yrkesutövning.

De grundsatser, som överstyrelsen sålunda uttalat, finner jag mig

kunna biträda. Att binda den högre folkskolan vid någon gemensam, i

detalj utförd undervisningsplan, i likhet med vad som sker bl. a. i fråga

om de allmänna läroverken, vore givetvis olämpligt. Varje särskild skola

måste hava full frihet att utforma sitt arbete efter det individuellt be
-

Deparie
mentschefen.

Undervis
ningens
anordnande.

s. 320 Kontrollera mot PDF

320

Lokaler och

undervisningsmedel.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

stämda syfte, som den har att tjäna. I detta avseende bör om den högre

folkskolan gälla detsamma som om fortsättningsskolan. Men liksom för denna

senare skolforrn vissa, mera allmänt hållna normalplaner böra och kunna

astadkommas, så bör och kan också något motsvarande göras i fråga om

den högre folkskolan. Det synes närmast böra ankomma på folkskolöverstyrelsen

att utarbeta dylika planer. I författningsväg böra endast angivas

de allmänna grunderna för deras uppgörande. Vad som i nu berörda avseende

gäller om den yrkesbestämda högre folkskolan, bör även gälla om

den allmänna.

I detta sammanhang känner jag mig dock manad att uttala ett bestämt

önskemal. Aven om det varken är behövligt eller ens möjligt att undervisningen

i den högre folkskolan erhåller samma starka koncentration kring

ett fatal ämnen, som i fortsättningsskolan kan anses erforderlig, håller jag

det dock i varje fall för synnerligen viktigt, att en anhopning av en massa

olika undervisningsämnen sorgfälligt undvikes. I överensstämmelse med vad

jag tidigare anfört, anser jag det ligga stor vikt på att undervisningen i våra

ungdomsskolor överhuvud i största möjliga utsträckning knytes till vissa samlande

huvudpunkter, vilka kunna innebära en uppfordran till ett grundligt

och självverksamt arbete från lärjungarnas sida. Med detta önskemål sammanhänger

pa ett naturligt sätt önskemålet, att eu för stark splittring av den

högre folkskolans timplan måtte undvikas.'' Iakttages ej detta, är det att

befara, att både lärjungarnas och lärarnas''tid och krafter komma att missbrukas

och, vad som är ännu värre, att skolan får svårt att fylla sin

allmänt och medborgerligt fostrande uppgift. Jag håller denna sak för så

betydelsefull, att jag^ anser, att en blivande författning om den högre

folkskolan bör innehålla någon anvisning i nu nämnda avseende.

I nära sammanhang med frågan om undervisningen i den högre folkskolan

star spörsmålet om skolans utrustning i fråga om undervisningslokaler

samt undervisnings- och inredningsmateriell. Några egna byggnader

har den högre folkskolan hittills i regel icke haft till sitt förfogande.

Sådana torde ej heller hädanefter i flertalet fall bliva nödvändiga. Den

högre folkskolan torde i allmänhet, ehuru givetvis särskilda byggnader

kunna i åtskilliga fall vara av nöden, kunna få sitt behov av undervisningslokaler

tillgodosett inom byggnader, som uppförts och utrustats för folkskolan

eller den kommunala mellanskolan. Emellertid är det uppenbart,

att, för att den högre folkskolan skall kunna bedriva sin undervisning efter

de grunder, som förut angivits, den måste förses både med lämpliga lokaler

och med övrig utrustning, som erfordras för undervisningen. Jag finner

det därför i överensstämmelse med vad folkskolöverstyrelsen i sin skrivelse

s. 321 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 96. 321

föreslagit — önskvärt, att bland villkoren för statsbidrags utgående till

högre folkskola må inryckas även den bestämmelsen, att skolan skall hava

till sitt förfogande tjänliga och tillräckliga undervisningslokaler samt erforderliga

skolmöbler och undervisningsmedel.

För att arbetet i den högre folkskolan skall kunna bedrivas på önskvärt

sätt erfordras givetvis, att särskild omsorg ägnas åt sundhetsförhållandena

vid skolan. Er denna synpunkt är det önskligt, att överallt, där

förhallandena sådant medgiva, skolläkare anställes för vården av lärjungarnas

hälsa och skolans hygieniska förhållanden.

3) Den högre folkskolans lärotider.

I fråga om den högre folkskolans lärotider yttr ar folkskolöverstyrelsen

i sin skrivelse i ämnet av den 31 augusti 1917:

I fråga om högre folkskolans lärotid finnes nu bestämt, att undervisningen skall

fortgå 30 veckor varje år, därest ej Kungl. Maj:t på gjord ansökning annorlunda bestämmer.

Emellertid bava så gott som undantagslöst för de under de senare åren inrättade

högre folkskolorna på begäran av de lokala myndigheterna bestämts väsentligen

längre lärotid, i allmänhet densamma som gällt för folkskolan på den ort, där den nya

högre folkskolan upprättats. Skäl synes därför föreligga, att de båda skolarterna erhålla

samma författningsenliga lärotid, med rätt för Kungl. Maj:t att såsom nu efter

ansökan medgiva undantag.

Liksom för närvarande bör statsbidrag kunna utgå till skola eller skolavdelning,

som upprättats eller indragits under ett kalenderår, då giltiga skäl härtill förelegat.

Livet äro jämväl andra än den nu nämnda bestämmelsen om lärotiden, exempelvis

om antalet veckotimmar, om raster och dylikt för nu ifrågavarande skolart nödvändiga,

men därom torde i detta sammanhang ej erfordras någon närmare utredning.

Om lärotiden vill överstyrelsen alltså med anledning av vad nu anförts föreslå,

att följande bestämmelser intagas bland villkoren för statsbidrag:

Undervisningen skall pågå minst trettiofyra och en halv läsveckor

om året, påsk- och pingstferier samt tillfälliga lovdagar däri inberäknade,

därest ej Kungl. Maj:t på gjord ansökning annorlunda bestämmer

Har undervisning i högre folkskola ej fortgått så lång tid, som ovan

stadgats, men beror detta därav, att skolan eller viss klass eller klassavdelning

av densamma, för vilken statsbidrag kan utgå, först under

kalenderåret inrättats eller ock under kalenderåret upphört, äge skolan

bekomma statsbidrag i förhållande till den del av läsåret, som undervisningen

pågått.

Emot vad överstyrelsen föreslagit finner jag icke anledning till någon

erinran.

Bihang Ull riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.)

Skolkare

Fo/kskoi
överstyretsen.

Departe
mentschefen
-

41

s. 322 Kontrollera mot PDF

322

Den högre

folkskolans

ställning i

kommunalt

avseende.

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj ds Säd. Proposition Sr 90.

4) Den högre folkskolans administration och ledning.

I kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 angående anslag till högre

folkskolor är bestämt, att »understöd må kunna utgå till skolor, som för

ett eller gemensamt för flera skoldistrikt inrättas». Genom denna bestämmelse

är möjligheten att upprätta högre folkskolor begränsad av den territoriella

skoldistriktsindelningen. Denna begränsning har emellertid visat

sig hinderlig för uppkomsten av högre folkskolor. Särskilt i sammanhang

med senare tiders utveckling i fråga om industri och samfärdsel har det

hos oss uppstått åtskilliga tätbefolkade samhällen, företrädesvis å större

industri- och stationsplatser, vilka i de flesta fall bildat municipalsamhällpn,

i vissa fall även kommuner utan att samtidigt övergå till självständiga

skoldistrikt. Även i sådana samhällen skulle en högre folkskola i många

fall vara en lämplig skolform för tillgodoseende av den där uppväxande

ungdomens behov av fortsatt utbildning. Nu gällande bestämmelser lägga

emellertid, såsom nämnts, hinder i vägen därför, och följden har blivit

den, att det förhandenvarande behovet ej sällan kommit att tillgodoses

genom någon tillfälligt upprättad, oftast enskild läroanstalt med uteslutande

teoretisk läggning. En sådan anordning kommer, frånsett den skada

den kan åstadkomma genom olämpliga lärarkrafter och genom underhaltig

skolutrustning i övrigt, lätt att giva ungdomens utbildning en missriktning,

i det att den lockar över till de allmänna läroverken även den

ungdom, för vilken en praktisk utbildning varit den enda riktiga. För att

råda bot på nu berörda missförhållande bör, såsom folkskolöverstyrelsen i

sin meranämnda skrivelse påpekat, i nu gällande författningar den förändring

vidtagas, att vilken som helst av Kungl. Maj:t godkänd kommunal

territoriell samfällighet — t. ex. ett municipalsamhälle ensamt eller tillsammans

med annat municipalsamhälle eller tillsammans med visst skoldistrikt

eller viss kommun, som ej utgör eget skoldistrikt — ma kunna bilda

ett skolområde, som kan upprätta en statsunderstödd högre folkskola och

åtaga sig därmed följande förpliktelser. Det skulle givetvis ankomma på

Kungl. Maj:t att i varje särskilt fall — i sammanhang med fastställande

av skolans reglemente — bestämma, vilken kommunal territoriell samfällighet

som skulle bära ansvaret för skolans bestånd och drift, samt föreskriva

ordningen för det kommunala handhavandet av dess angelägenheter.

Jag anser således, att nu ifrågavarande bestämmelse bör avfattas sa, att

understöd av statsmedel må kunna utgå till högre folkskola, som inrättas

av skolområde bestående av ett eller flera skoldistrikt eller efter Kungl.

Maj:ts beprövande av annan kommunal samfällighet eller sammanslagning

av flera sådana.

s. 323 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ls Nåd. Proposition Nr !)(>.

323

I oftanämnda kungl. kungörelse deri 28 juni 1907 saknas närmare

bestämmelser om förvaltningen och ledningen av den högre folkskolan. I

folkskolöverstyrelsens instruktion föreskrives emellertid, att denna skolform

skall stå under inseende av överstyrelsen. Och enligt den för statens folkskolinspektörer

gällande instruktionen står skolan i visst avseende under tillsyn

av statens vederbörande folkskolinspektör. Några allmänna bestämmelser

om lokalstyrelse för den högre folkskolan tinnas icke. I anledning

härav yttrar folkskolöverstyrelsen i sin skrivelse i ämnet följande:

Befintligheten av lokalstyrelse är icke direkt upptagen bland villkoren för åtnjutande

av statsunderstöd i nu gällande författning för högre folkskola, men en skolstyrelse

förutsättes i vissa bestämmelser. Givetvis måste en styrelse finnas, som svarar för

skolans drift, handhar dess angelägenheter och förvaltar dess tillgångar. Om dess tillsättning,

den kommunala korporation, inför vilken den har att redovisa sin förvaltning,

dess arbetsordning och befogenhet samt annat sådant bör tydligen bestämmelser finnas

i skolans reglemente. Vid skola, där undervisningen för lärjungarnas praktiska utbildning

är inriktad på visst yrke, på sätt förut anförts, är det givetvis av stor vikt, att i

skolstyrelsen finnas personer, som äro förtrogna med det eller de yrken, varpå skolan

inriktat sin undervisning. Bestämmelser, som trygga invalet av sådana personer, böra

därför finnas i vederbörligt reglemente.

Angående skolstyrelsens sammansättning och uppgifter i övrigt må anmärkas, att

den sakkunskap i skolangeliigenheter och den kännedom om den skola, som är i fråga,

vilken representeras av skolans rektor, bör uppenbarligen tillgodogöras styrelsen. Föreskrift

bör tinnas om att rektor skall, såsom förbållandet är vid kommunala mellanskolan,

vara medlem av skolstyrelsen. Likaså bör skolläkaren, där sådan är anställd,

äga möjlighet att göra sig gällande i skolstyrelsen beträffande frågor, som angå hygieniska

förhållanden. För tryggandet av de anställda lärarnas rättsliga ställning är det

av vikt, att bestämmelser intagas i styrelsens arbetsordning, som väsentligen motsvara

vad som är stadgat i det fall, att skolråd eller skolstyrelse har att tillsätta lärare.

Av här anförda skäl vill överstyrelsen förorda, att rörande skolans ledning och

styrelse följande föreskrifter måtte ingå bland villkoren för statsunderstöd:

Högre folkskola skall vara försedd med av Kungl. Maj:t fastställt

reglemente och stå under inseende av folkskolöverstyrelsen samt vara

underkastad den kontroll och de bestämmelser i övrigt, som Kungl. Maj:t

kan finna gott föreskriva.

Folkskolöverstyrelsen må för varje skola kunna förordna eu inspektor.

För högre folkskola skall finnas eu av minst fem personer bestående

skolstyrelse. Om dess sammansättning, revision av dess räkenskaper

m. m. skola bestämmelser finnas i det för skolan fastställda reglementet.

År undervisningen med hänsyn till lärjungarnas praktiska utbildning

inriktad på visst yrke eller yrkesgrupp, och åtnjuter skolan med hänsyn

därtill högre statsunderstöd, skall reglementet innehålla bestämmelse

därom, att minst eu i sådant yrke sakkunnig person skall vara medlem

av skolstyrelsen.

Vad folkskolöverstyrelsen här föreslagit står i principiell överensstämmelse

med vad jag för min del godtagit i fråga om fortsättningsskolan.

Den högre

folkskolans

styrelse oeh

led n i n g.

Folkskol
överstyrelsen.

Departe
mentschefen.

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

Kung!. Ma j:ts K åt!. Proposition Pr 96.

Lärar
kompetens.

Folkskol
överstyrelsen.

Jag anser sålunda, att den högre folkskolan bör i likhet med fortsättningsskolan

framdeles såsom hittills stå under inseende av folkskolöverstyrelsen.

Dock torde detta inseende, vad beträffar den högre folkskolan,

böra, såsom jämväl hittills varit fallet, antaga en mera omedelbar karaktär

och närmast bliva jämförligt med det inseende folkskolöverstyrelsen har

att utöva över folkskoleseminarierna och småskoleseminarierna. Då emellertid

statens folkskolinspektörer fortfarande böra få åt sig uppdraget att

vitsorda riktigheten av uppgifter, som lämnas av de högre folkskolorna

för utfående av statsbidrag, bör givetvis även åt dessa befattningshavare

inrymmas — närmast under folkskolöverstyrelsen — viss inspektionsbefogenhet

i fråga om den högre folkskolan. I samma mån som en högre

folkskola antager en starkare utpräglad yrkesbestämd karaktär, erfordras

givetvis i fråga om den mera speciella fackundervisningen vid en sådan

skola liksom vid motsvarande slag av fortsättningsskolor särskild fackinspektion,

vilken emellertid i regel torde kunna uppdragas åt samma personer,

som få sig anförtrott att utöva motsvarande inspektion vid fortsättningsskolor,

lärlingsskolor m. fl. andra praktiska ungdomsskolor. För anordnande

av nu senast berörda inspektion liksom ock för ledningen av den yrkesbestämda

högre folkskolan i vissa andra avseenden påkallas givetvis samarbete

mellan folkskolöverstyrelsen och de centrala myndigheter, åt vilka

omsorgen om landets industri och näringar i allmänhet är anförtrodd.

I fråga om den lokala styrelsen för den högre folkskolan ansluter

jag mig till folkskolöverstyrelsens uppfattning utom vad beträffar antalet

speciellt sakkunniga medlemmar i styrelsen för yrkesbestämd sådan skola,

vilket antal jag anser böra reglementsepligt fastställas till minst två.

5) Den högre folkskolans lärare.

Bestämmelserna om behörighet för anställning som lärare vid den högre

folkskolan äro visserligen icke av den art, att de synas böra upptagas

bland villkoren för statsunderstöd, men hava dock för skolans arbete den

stora betydelse, att jag icke anser mig kunna i detta sammanhang förbigå

dem, allrahelst folkskolöverstyrelsen i sin skrivelse i ärendet funnit sig

böra föreslå vissa ändrade bestämmelser.

Överstyrelsen yttrar därom:

Ett flertal av de lärare, som hittills vunnit anställning i högre folkskolan, hava

tidigare längre eller kortare tid tjänstgjort i folkskolan och på grundval av den utbildning,

som erhållits vid ett folkskoleseminarium, samt den erfarenhet, som vunnits under

arbete i folkskolans högre klasser, jämte samtidigt fortsatta studier i ett begränsat

antal av skolans ämnen av Kungl. Maj:t tillerkänts behörighet för anställning som or
-

s. 325 Kontrollera mot PDF

325

Kungl. \laj:hs Nåd. Proposition Nr !)(>.

ilinarie lärare i högre folkskola. Det nu berörda sättet att vinna den nämnda behörigheten

kan i det hela sägas hava varit till skolans fromma. Därigenom har skolan

nämligen haft tillfälle att draga till sig begåvade och dugliga lärare med ingående

kännedom om den utbildning lärjungarna i högre folkskolan erhållit före sitt inträde i

denna skola. Denna väg till anställning vid högre folkskolan torde också för framtiden

bliva vanlig. Det synes med hänsyn härtill böra tillses, att bestämmelserna om

vinnandet av behörighet på berört sätt fullständigas, så att nödig trygghet för verklig

realkompetens, omfattande såväl insikter som praktisk lärarerfarenhet, tinnes, innan den

formella kompetensen meddelas. I detta avseende synes det böra föreskrivas, att för

behörighet skall fordras såväl fortsatta studier inom ämnen, tillhörande högre folkskolans

ämneskrets, som minst två års tjänstgöring som vikarierande eller extra ordinarie

lärare vid högre folkskola eller kommunal mellanskola eller ock sådan tjänstgöring

vid annan motsvarande undervisningsanstalt.

En i utbildningshänseende annan grupp lärare vid högre folkskolan utgöra de, som

skaffat sig teoretisk utbildning genom någon tids studier vid universitet och därefter

praktisk lärarutbildning genom avläggande av folkskollärarexamen eller ock genom undervisningsverksamhet

i skolor för samma åldersstadium som högre folkskolan. Även

på denna väg torde lämpliga lärarkrafter kunna vinnas också för framtiden. De nuvarande

bestämmelserna i sådant hänseende äro emellertid allt för obestämda, varför

det synes lämpligt, att det tydligt angives, dels att studierna skola avse högre folkskolans

ämneskrets, dels att den praktiska utbildningen genom tjänstgöring skall avse

viss tid, ävensom att också i detta fall behörigheten skall erhållas efter prövning av

Kungl. Maj:t. Bestämmelsen i fråga synes därjämte böra fullständigas genom anvisning

om, att den teoretiska utbildningen även må kunna förvärvas vid teknisk högskola,

handelshögskola, statens lantbruksinstitut eller skogshögskola. Denna utvidgning

av hithörande bestämmelse synes så mycket behövligare, som högre folkskolan genom

sin praktiska läggning är i behov av lärarkrafter med grundlig utbildning i yrkesvetenskapligt

och tekniskt hänseende. Möjlighet att vinna anställning som ordinarie lärare

vid högre folkskola torde även böra öppnas för personer, som genomgått tekniskt

läroverk, handelsgymnasium eller liknande läroanstalt samt genom fortsatta studier,

resor och praktisk yrkesverksamhet ävensom genom pedagogiska studier utbildat sig

för lärarkallet.

Vad angår dem, som äro behöiiga för adjunktstjänst eller ordinarie ämneslärarinnebefattning

vid allmänt läroverk, böra dessa såsom hittills givetvis kunna vinna

anställning vid högre folkskola och synes i fråga därom, vad som är stadgat beträffande

behörighet för anställning vid kommunal mellanskola, böra äga tillämplighet

även i avseende på högre folkskola.

Rörande behörighet för ordinarie anställning vid högre folkskola anser överstyrelsen

alltså, att följande bestämmelser böra intagas i förevarande författning.

För att kunna antagas till ordinarie lärare vid högre folkskola

erfordras:

a) att hava med goda vitsord genomgått folkskoleseminarium samt

därefter med hänsyn till fortsatta väl vitsordade studier i ämnen tillhörande

högre folkskolans ämneskrets och väl vitsordad tjänstgöring under

minst två år i högre folkskola, kommunal mellanskola eller annan

motsvarande läroanstalt hava blivit av Kungl. Maj:t, efter folkskolöverstyrelsens

hörande, förklarad behörig att antagas till ordinarie lärare vid

högre folkskola; eller

s. 326 Kontrollera mot PDF

326

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

b) att hava blivit genom intyg om genomgången prövning i ämnen

tillhörande högre folkskolans ämneskrets väl vitsordad för studier vid

universitet, teknisk högskola, handelshögskola, lantbruksinstitut, skogshögskola

eller hava i annan ordning vunnit motsvarande utbildning och

hava med goda vitsord avlagt folkskollärarexamen samt utövat sådan

tjänstgöring, som under a) säges, eller på anuat sätt förvärvat sig motsvarande

lärarutbildning samt i varje fall därefter hava på sätt här.näst

ovan sägs av Kungl. Maj:t i vederbörlig ordning förklarats behörig för

anställning såsom ordinarie lärare vid högre folkskola; eller ock

c) att uppfylla villkoren för behörighet till ordinarie adjunktstj-änst

eller ordinarie ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk; dock att

den härför stadgade tjänstgöringen må kunna ersättas av tjänstgöring vid

läroanstalt, som angives under a).

Såsom jag vid flera tillfällen i det föregående funnit mig böra framhålla,

anser jag det vara av utomordentligt stor betydelse för framgången

i de praktiska ungdomsskolornas arbete, att dessa skolor utrustas med

lämpliga lärarkrafter. Detta gäller i icke mindre grad den högre folkskolan

än övriga skolor.

Behörighet till anställning som lärare vid högre folkskola har hittills

kunnat förvärvas på tre olika sätt. Först och främst har behörighet till

ämneslärartjänst vid allmänt läroverk medfört behörighet även till lärartjänst

vid högre folkskola. Vidare hava väl vitsordade studier vid universitet

tillika med praktisk utbildning för lärarkallet antingen vid

folkskoleseminarium eller på annat av. Kungl. Maj:t godkänt sätt medfört

dylik behörighet. Slutligen har Kungl. Maj:t kunnat tillerkänna nu ifrågavarande

behörighet åt den, som med goda vitsord avlagt folkskollärarexamen

och därefter antingen förkovrat sig genom fortsatta studier eller

ock blivit väl vitsordad för tjänstgöring vid högre folkskola, högre avdelning

av folkskola eller annan motsvarande läroanstalt. Det av folkskolöverstyrelsen

framlagda förslaget innebär vissa ändringar i fråga om de

båda sistnämnda slagen av behörighetsvillkor. I fråga om det förra av

dessa föreslås en uttrycklig bestämmelse om att de däri avsedda universitetsstudierna

böra gälla ämnen tillhörande den högre folkskolans ämneskrets.

Vidare likställas — givetvis med hänsyn till de yrkesbestäinda

högre folkskolornas behov av fackbildade lärare — studier vid teknisk

högskola, handelshögskola, lantbruksinstitut och skogshögskola med universitetsstudier.

Ifråga om det senare slaget av behörighetsvillkor föreslås en

skärpning så tillvida, som det för framtiden skulle fordras att efter avlagd

folkskollärarexamen hava både bedrivit fortsatta studier i ämnen tillhörande

den högre folkskolans ämneskrets och tjänstgjort vid folkskolans

överbyggnader eller därmed jämförliga läroanstalter. Slutligen skulle ifråga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Mnj:ls Nåd. Proposition Nr Hd.

:i27

om alla tre behörighetsvillkoren gälla, att den däri avsedda tjänstgöringen

skulle omfatta minst två år.

De av folkskolöverstyrelsen sålunda föreslagna behörighetsvillkoren

innebära i åtskilligt en ej oväsentlig skärpning av nu gällande bestämmelser.

Med hänsyn till de uppgifter, som, enligt vad jag i det föregående

anfört, skulle tillkomma den högre folkskolan, är en sådan skärpning för

vissa falla otvivelaktigt motiverad. Emellertid ligger det vikt uppå att

rörelsefriheten vid val av lärare ej alltför starkt åtstramas. Den högre

folkskolan kan vara betjänt av att erhålla lärare — särskilt tänker jag

på fackbildade lärare samt speciellt dugande folkskollärare — även om

dessa tjänstgjort vid läroanstalt av annan beskaffenhet än den, som under

a) i överstyrelsens förslag angives, exempelvis folkskolans högre avdelning,

yrkesskola o. s. v. Innan föreskrifterna om behörighet till lärarbefattning

vid högre folkskola av Kungl. Maj:t utfärdas, torde därför vissa jämkningar

i folkskolöverstyrelsens nu berörda förslag böra vidtagas.

Den kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 innehåller icke några A“vst^J.““ge

närmare bestämmelser om det antal lärare, som erfordras vid en högre ‘ m. m.

folkskola. Likaså saknas däri föreskrifter om lärares antagande och av- Fo/kskoigång

samt om deras tjänståligganden. Härom hava dock i allmänhet an- overstyre/senvisningar

brukat intagas i de för varje skola fastställda reglementena. Då

emellertid dessa bestämmelser i det hela måste bliva desamma i de olika

reglementena, torde de av dem, som äro av mera allmän art, redan av detta

skäl böra upptagas i en ny författning för skolan. Därtill torde flera av dem

vara av den vikt, att de, med hänsyn till högre folkskolornas snabba tillväxt

i antal och den stora betydelse denna skolform synes böra få i vårt

skolsystem, böra upptagas i en allmän författning om den högre folkskolan.

Härom uttalar sig överstyrelsen på följande sätt:

Vad antalet lärare angår, så kan givetvis icke ett bestämt antal för varje skola

föreskrivas, då antalet klasser och avdelningar kan växla högst betydligt, utan synes

bestämmelsen böra erhålla en mera allmän avfattning. Det säger sig självt, att för

varje årsklass skall finnas minst en lärare, och bör denne hava ordinarie anställning.

För avdelningar, som uppstå genom att årsklass uppdelas-i klassavdelningar, torde i

regel till en början anställas extra ordinarie lärare, men även för sådan avdelning

kan det, då förhållandena stadgat sig, så att det är tydligt, att behovet av densamma

är konstant, erfordras, att ordinarie lärare anställes. Därom torde emellertid icke någon

författningsbestämmelse i förevarande sammanhang kunna lämpligen givas, utan

torde vad-därom kan behöva bestämmas böra inflyta i skolans reglemente. Angående

lärarkrafter för parallellavdelningar torde därför i författningsväg endast böra föreskrivas,

att behövliga sådana lärarkrafter skola anställas. Då antalet lärotimmar för

en avdelning vanligen är större än det, som i regel kan åläggas en lärare, måste de

överskjutande lärotimmarna fyllas genom timlärare.

s. 328 Kontrollera mot PDF

328

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Någon genomgående skillnad i anställniDgssätt mellan lärare i läsämnen ock i

övningsämnen torde i en skola av förevarande art ej kunna eller böra upprätthållas.

Med den praktiska läggning, undervisningen redan har och än vidare skulle erhålla,

inåste nämligen vissa övningsämnen såsom teckning, modellering, praktiskt ai-hete i

verkstad, handarbete samt bokföring i många fall få stort utrymme och kravet på

lärarkompetensen bliva betydligt större än i vanliga allmänbildande skolor. En följd

av detta sakförhållande skulle tydligen bliva, att vid fastställandet av den ämnesgrupp,

vari en lärartjänst skall anslås ledig, övningsämne ensamt eller i förening med läsämnen

skulle kunna bestämmas för en lärartjänst.

Beträffande de olika befattningshavarnas tjänståligganden, tillsättning och avgång

böra givetvis dels allmänna författningsbestämmelser, dels speciella för varje skola

behövliga föreskrifter finnas. Härom synes dock icke i förevarande framställning något

mera ingående behöva yttras, helst vad därom bestämmes i det hela synes böra

bliva av samma art, som gäller för övriga offentliga skolor för ungdom. Vad särskilt

angår ordinarie lärares tillsättande samt förordnande av rektor torde vad därom är

bestämt rörande kommunala mellanskolor kunna väsentligen vinna tillämpning även

på högre folkskola. Vad som gäller om förordnande av rektor vid kommunal mellanskola,

nämligen att avgörandet skall tillkomma den centrala myndigheten, sedan den

särskilda skolstyrelsen därom avgivit förslag, torde så mycket mera böra bliva gällande

även i fråga om högre folkskolan, som folkskolöverstyrelsen enligt sin instruktion har att

taga särskild befattning med dessa skolors ledning och deras befattningshavares tjänstanställning.

Angående lärarkrafterna vid högre folkskola vill överstyrelsen, med hänsyn till

vad här anförts, föreslå, att bland villkoren för erhållande av statsunderstöd måtte

ingå följande:

Vid högre folkskola skola finnas minst så många ordinarie lärartjänster

som antalet årsklasser i skolan. I den mån så erfordras, skola

dessutom vara anställda extra ordinarie lärare med full tjänstgöring

ävensom nödigt antal timlärare. Som lärare kunna anställas såväl män

som kvinnor.

Högre folkskola förestås av en för viss tid utsedd manlig eller

kvinnlig rektoi’.

Vad överstyrelsen sålunda föreslagit finner jag mig böra biträda.

Jag håller dock för önskligt, att det något närmare angives, vad som

innefattas under beteckningen fullständig tjänstgöring. I regel torde detta

väl komma att ske i de särskilda skolornas reglementen. Men det synes

mig dock lämpligt, att även i sammanhang med de allmänna bestämmelserna

en ungefärlig övre och nedre gräns för sagda tjänstgöring bliver

angiven. 1 sådant avseende föreslår jag för lärare vid allmän högre folkskola

28 å 24 timmar, för lärare vid yrkesbestämd högre folkskola 26 a

22 timmar samt för lärare med fullständig tjänstgöring, som tillika innehar

förordnande som rektor, 24 å 20 timmar, allt för vecka räknat.

För särskilt undantagsfall torde Kungl. Maj:t böra äga möjlighet att

dispensera från de generella föreskrifterna om antalet ordinarie lärare.

s. 329 Kontrollera mot PDF

329

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

6) Deri högre folkskolans ekonomiska förhållanden.

I en del högre folkskolor upptagas terminsavgifter. Folkskolöver- Oepartestyrelsen

har nu i sin skrivelse i ämnet framhållit såsom önskvärt, att mentschefensådant

kunde undvikas, då flertalet av lärjungarna tillhöra hem med små

inkomster och sålunda en påförd terminsavgift kan kännas betungande och aTSI

bliva anledning till att lärjunge hindras att besöka skolan, överstyrelsen

anser det dock icke böra helt förbjudas, att sådan avgift upptages, helst

ett dylikt förbud i vissa fall möjligen kunde förhindra upprättandet av en

högre folkskola, som annars kunnat komma till stånd. För den händelse att

terminsavgifter upptagas, bör dock enligt överstyrelsens mening i varje fall

eftersträvas trygghet för att medellösa lärjungar vinna befrielse från erläggande

av sådana och mindre bemedlade erhålla nedsättning i terminsavgiftsbeloppen.

Överstyrelsen erinrar härvid om att i fråga om kommunala

mellanskolan är föreskrivet, att, därest terminsavgifter upptagas av lärjungarna,

frågan om befrielse från eller nedsättning i sådana avgifter skall

handläggas av en nämnd, bestående av skolans inspektor och rektor samt

en av kommunalstyrelsen utsedd ledamot, och skall härvid iakttagas, att

terminsavgifter ej må uttagas av medellösa lärjungar från kommunen,

överstyrelsen förordar nu, att en liknande bestämmelse tillika med ett

uttalande, att högre folkskolans undervisning helst bör vara avgiftsfri,

upptages bland de villkor, som kunna komma att uppställas, för att högre

folkskola skall komma i åtnjutande av statsunderstöd.

För egen. del är jag av den uppfattningen, att terminsavgifter över

huvud helst icke borde få förekomma i något slag av de allmänna

skolorna. Jag instämmer därför givetvis i den av överstyrelsen nu uttalade

uppfattningen i fråga om terminsavgifter vid den högre folkskolan men

anser, att denna uppfattning bör något bestämdare, än överstyrelsen ifrågasatt,

komma till uttryck i de föreslagna bestämmelserna. Det bör där

fastslås,, att undervisningen i den högre folkskolan skall vara avgiftsfri,

och det bör uttryckligen betecknas som ett undantagsförhållande,

att terminsavgifter där må i enstaka fall, exempelvis i fråga om

lärjungar ifrån annat skolområde, kunna förekomma efter medgivande av

Kungl. Maj:t. Givetvis bör undervisningen för medellös lärjunge

under alla förhållanden vara avgiftsfri.

Rörande lärarpersonalens avlöning samt grunderna för bestämmande Lärarlöner

av statsbidrag kommer jag att yttra mig i sammanhang med det förslag ochd^toW''

till löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken

m.^fl. läroanstalter, om vars framläggande för innevarande års riksda£

jao? såsom redan inför Kungl. Maj:t blivit av mig anmält, har för avsikt

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.) 42

s. 330 Kontrollera mot PDF

330

Kungl. Alaj.is Nåd. Proposition Nr 96.

att framdeles göra hemställan. I sammanhang därmed kommer jag också

att framlägga fullständig kostnadsberäkning angående den höjning av det

för närvarande till de högre folkskolorna utgående anslaget, som kan

bliva erforderlig. För ändamålet har Kungl. Maj:t redan i innevarande

års statsverksproposition på mitt förslag, i avbidan på proposition i ämnet,

för ändamålet beräknat en ökning av det i riksstaten under åttonde huvudtiteln

å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till de högre folkskorna

med 293,000 kronor.

7) Hemställan.

På grund av vad jag nu och i det föregående anfört, får jag hemställa,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

fastställa följande grunder och villkor för utgående

av statsunderstöd till högre folkskolor:

1. Av anslaget till högre folkskolor må understöd

kunna utgå till skola, som inrättas av skolområde,

bestående av ett eller flera skoldistrikt eller efter Kungl.

Maj:ts beprövande av annan kommunal samfällighet

eller sammanslagning av flera sådana, i ändamål att bereda

lärjungar, som genomgått småskola och folkskola,

tillsammans omfattande minst sexårig lärokurs, eller på

annat sätt vunnit motsvarande kunskaper, tillfälle att

inhämta ett högre mått av allmänt medborgerlig och

praktisk bildning, utan att lärjungarna därigenom dragas

från sina vanliga levnadsförhållanden eller nödig övning

i praktiskt arbete.

Den högre folkskolan må, allt efter förhållandena,

kunna anordnas antingen såsom allmän högre folkskola,

i vilken undervisningen erhåller en mera allmän läggning,

eller såsom yrkesbestämd högre folkskola, i vilken

undervisningen inriktas på visst yrke eller viss yrkesgrupp.

Huruvida yrkesbestämd högre folkskola må

komma i åtnjutande av det högre understöd, som för

skola av sådan typ av riksdagen bestämmes, skall bero

på beslut av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall.

2. Högre folkskola må åtnjuta statsbidrag till högst

fyra ettåriga klasser. Inom varje årsklass må statsbidrag

utgå till högst så stort antal parallella klassavdelningar,

som uppkommer vid iakttagande därav, att i fråga om

allmän högre folkskola minst 35 och i fråga om yrkesbestämd

minst 30 lärjungar komma på varje sådan av
-

s. 331 Kontrollera mot PDF

331

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ''JO.

delning inom årsklassen, innan ny klassavdelning upprättas

inom densamma.

Huruvida inom skolområde, som redan åtnjuter statsunderstöd

till en eller flera högre folkskolor, understöd

må utgå till ny skola av samma typ, skall bero på

Kungl. Maj:ts prövning.

Finnes inom ett skolområde endast en högre folkskola,

skall denna, såvitt ej Kungl. Maj:t pa anförda

skäl medgiver undantag, vara avsedd för både gossar

och flickor.

3. Vid högre folkskola skola, därest ej Kungl.

Maj:t i särskilt fall annorlunda bestämmer, finnas minst

så många ordinarie lärartjänster som antalet årsklasser

i skolan. I den mån så erfordras, skola dessutom vara

anställda extra ordinarie lärare med full tjänstgöring

ävensom nödigt antal timlärare. Som lärare kunna anställas

såväl män som kvinnor.

Högre folkskola förestås av en för viss tid utsedd

manlig eller kvinnlig rektor.

4. Undervisningen skall, därest ej Kungl. Maj:t i

särskilt fall annorlunda bestämmer, pågå minst trettiofyra

och en halv läsveckor om året, påsk- och pingstferier

samt tillfälliga lovdagar däri inberäknade.

Har undervisning i högre folkskola ej fortgått sa

lång tid, som ovan stadgats, men beror detta därav, att

skolan eller viss klass eller klassavdelning av densamma,

för vilken statsbidrag kan utgå, först under kalenderåret

inrättats eller ock under kalenderåret upphört, äge

skolan bekomma statsbidrag i förhållande till den del

av läsåret, som undervisningen pågått.

5. Högre folkskola skall hava till sitt förfogande

tjänliga och tillräckliga undervisningslokaler samt erforderliga

skolmöbler och undervisningsmedel.

6. Högre folkskola skall vara försedd med av

Kungl. Maj:t fastställt reglemente och stå under inseende

av folkskolöverstyrelsen samt vara underkastad

den kontroll och de bestämmelser i övrigt, som Kungl.

Maj:t kan finna gott föreskriva.

Folkskolöverstyrelsen må för varje skola kunna förordna

en inspektor.

För högre folkskola skall finnas en av minst fem

s. 332 Kontrollera mot PDF

332

Kung]. Mqj:ts Nåd. Proposition Kr 96.

personer bestående skolstyrelse. Om dess sammansättning,

revision av dess räkenskaper m. m. skola bestämmelser

tinnas i det för skolan fastställda reglementet. Är

undervisningen med hänsyn till lärjungarnas praktiska

utbildning inriktad på visst yrke eller yrkesgrupp och

åtnjuter skolan^ med hänsyn därtill högre statsunderstöd,

skola minst tva i sadant yrke sakkunniga personer vara

medlemmar av skolstyrelsen.

7. Undervisningen i högre folkskola skall vara avgiftsfri,

såvida ej Kungl. Maj:t i visst fall på grund av

särskilda undantagsförhallanden annorlunda bestämmer.

Terminsavgifter må dock i intet fall påföras medellösa

lärj ungar.

8. Vid högre folkskola skall lärarpersonalen åtnjuta

de avlöningsförmåner, som av riksdagen närmare

bestämmas.

9. Statsunderstöd till högre folkskola utgår med det belopp

och i den ordning, som avriksdagen närmare bestämmes.

Vill. Förslag till lärlings- och yrkesskolor.

Enligt det förslag till ett enhetligt system av praktiska ungdomsskolor

vilket jag i det föregående (sid. 143) framlagt, skulle för de minderåriga’

vilka genomgått den obligatoriska fortsättningsskolan och äro anställda’

såsom lärlingar i industri, hantverk, handel eller husligt arbete, följa genomgång

av lärlingsskola. För dem, som genomgått lärlingsskolan och önska

ytterligare förkovra sig i sitt fack, skulle möjlighet beredas att genomgå

yrkesskola. Vid sidan av dessa båda mera reguljära skolformer för yrkesundervisningen

skulle dessutom lämnas utrymme åt vissa friare skolformer

för samma undervisning, vilka även borde av staten på lämpligt sätt

understödjas. Åven dessa läroanstalter bliva givetvis ett slags lärlings°C^j

y^esskolor, om de än icke till sin yttre organisation sammanfalla

med de skolor, som officiellt skulle bära denna beteckning.

.lag skall nu övergå till att framlägga detaljerade förslag till olika

slag av lärlings- och yrkesskolor. Därvid skall jag först uppehålla mig

vid de mera reguljära skolformerna, de egentliga lärlings- och yrkesskolorna.

Bland dessa skall jag först behandla dem, som avse hantverk och

industri, därefter dem, som avse handel, och sist dem, som avse husligt

arbete. Sedan jag därefter redogjort för de friare skolformerna för nu

ifrågavarande slag av undervisning, skall jag framlägga kostnadsberäkning

och slutligt förslag.

s. 333 Kontrollera mot PDF

333

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

A. Reguljära skolformer.

1. Lärlingsskolor för industri och hantverk.

Framställningen om lärlingsskolorna för industri och hantverk skall

jag ordna under löljande huvudpunkter: 1) lärlingsskolornas organisation,

2) lärlingsskolornas undervisning, 3) lärlingsskolornas obligatoriska karaktär,

4) lärlingsskolornas lärotider, 5) lärlingsskolornas styrelse och förvaltning,

6) lärlingsskolornas lärare samt 7) ekonomiska förhållanden.

1) Lärlingsskolornas organisation.

Enligt vad jag förut (sid. 57) meddelat, skulle de av tekniska kommittén

föreslagna lärlingsskolorna hava till uppgift att giva samhället ett

medel att leda och övervaka den inom industri och hantverk arbetande

ungdomens uppfostran till kunniga arbetare och upplysta medborgare genom

att, samtidigt med att de unga genom arbete i industriens tjänst

lärde sina yrken, fullständiga deras lärlingsutbildning med sådana för deras

yrkesutövning nödiga kunskaper och färdigheter, som den enskilde

arbetsgivaren icke lämpligen kunde meddela dem i samband med deras

praktiska yrkesutbildning. De skulle kunna vara av tre olika slag:

1. Kompletterande lärlingsskolor med ändamål att i teoretiskt och

om möjligt även i praktiskt hänseende fullständiga den lärlingsutbildning,

som kan vinnas genom yrkesarbete i industriens tjänst.

2. Fullständiga lärlingsskolor med ändamål att giva en fullständig

såväl teoretisk som praktisk lärlingsutbildning.

3. Förberedande lärlingsskolor med ändamål att förbereda eller lägga

grund för lärlingsutbildningen inom industrien.

Kommittén har emellertid ansett, att lärlingsundervisningen i vårt

land, åtminstone under den närmaste framtiden, huvudsakligen borde tillgodoses

genom det första slaget av lärlingsskolor, men att även de båda

andra slagen av lärlingsskolor i vissa fall borde kunna inrättas och komma

i åtnjutande av understöd av allmänna medel.

Denna sin ståndpunkt motiverar kommittén på följande sätt:

När det gäller att avgöra, vilket system av lärlingsskolor kan hava bästa utsikten

till framgång i vårt land, torde det vara skäl att till en början fästa uppmärksamheten

därpå, att de olika systemen för lärlingsundervisningen ingalunda utesluta varandra

Intet land bar ännu helt och hållet kunnat tillgodose lärlingsutbildningen ute-''

slutande genom fullständiga lärlingsskolor. Även i de länder, som gått längst i inrättandet

av sådana skolor, måste det övervägande flertalet lärlingar förvärva sin praktiska

utbildning i enskilda arbetsgivares tjänst. För dessa lärlingar måste under alla

förhållanden lärlingsskolor med uppgift att fullständiga lärlingsutbildningen inom industrien

inrättas.

Vi kunna sålunda icke undvara kompletterande lärlingsskolor.

Av allt att döma är det ock denna skoltyp, som åtminstone för närvarande har

Tekniska

kommittén.

Olika organ!

sationstyper

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 96.

största utsikten att vinna allmännare spridning i vårt land. Tack vare skolornas billighet

för stat och kommun borde det icke vara omöjligt att få till stånd sådana skolor

i den utsträckning, att de åtminstone i städer och andra orter med i högre grad

sammanträngd befolkning kunna komma alla eller åtminstone flertalet lärlingar inom

industri och hantverk till godo.

Då de icke heller i avsevärd grad inkräkta på lärlingarnas arbetsförtjänst, böra

varken lärlingarna själva eller deras målsmän hava några giltiga skäl att ställa sig

avoga gent emot skolorna, om blott undervisningen ordnas så, att den väcker lärjungarnas

intresse och i övervägande grad inriktas på att höja deras yrkesutbildning och

förvärvsförmåga. Man synes även hava skäl antaga, att våra arbetsgivare skola omfatta

sådana skolor med intresse och finna utvägar att övervinna de svårigheter, som

äro förenade med att giva lärjungarna ledighet för deras skolgång.

De diskussioner i lärlingsfrågan, som lett till utarbetandet av förslagen till lärlingslag,

och de utlåtanden, som från intresserade kretsar avgivits över dem, giva också

otvetydigt vid handen, att allmänna meningen hos oss går i den riktningen, att lärlingarnas

praktiska utbildning åtminstone i huvudsak bör vinnas genom yrkesmässigt arbete

i enskilda verkstäder och fabriker, och att vi för att trygga denna yrkesutbildning med

nödvändighet behöva en lärlingslag. Under sådana förhållanden torde det vara lämpligast,

att även den teoretiska yrkesutbildningen ordnas på ett sätt, som står i samklang

med den allt enstämmigare fordrade lagstiftningen på detta område.

Eldigt kommitténs förmenande förefinnas icke heller för närvarande några utsikter

att kunna uppbringa de betydande summor, som skulle erfordras för att i större

utsträckning grunda lärlingsutbildningen på ett system av fullständiga lärliugsskolor.

Det skulle också helt säkert vara mycket vågade experiment, om staten eller

kommunerna i större utsträckning började nedlägga stora summor på inrättandet av

dyrbara lärlingsskolor, avsedda att giva sina lärjungar en fullständig lärlingsutbildning.

I vårt land hava vi ännu eu alltför liten erfarenhet på yrkesundervisningens område

för att med någon större grad av säkerhet kunna angiva, huru sådana skolor för olika

yrken böra organiseras och ledas för att giva ett gott resultat.

Med all säkerhet skulle det även möta stora svårigheter att uppbringa goda

lärarkrafter för ett större antal skolor av detta slag. Om också den praktiska yrkesfärdigheten

inom en del yrken i vårt land kan anses vara rätt högt uppdriven, gives

det dock endast ett mycket ringa antal hantverkare, som äro i besittning av den teoretiska

yrkeskunskap, som fordras för yrkeslärarkallets utövning. Ett alltför brådstörtat

framåtgående på denna väg skulle säkert medföra många missräkningar och

otillfredsställande resultat.

Man kan också med allt skäl göra sig den frågan, om fullständiga lärlingsskolor

i vårt land för närvarande eller inom en nära framtid kunna påräkna ett tillräckligt

antal lärjungar. Är det troligt, att föräldrar hos oss i större utsträckning äro beredda

att bekosta sina birn, som slutat folkskolan, en ny lärokurs, som helt uoptager

de ungas tid under tre eller fyra år för att utbilda dem till yrkesarbetare? Helt säkert

skulle fullständiga lärlingsskolor åtminstone under den närmaste framtiden hos

oss bli fåtaligt besökta och redan av denna anledning icke medföra ett gagn, som motsvarar

kostnaderna, så vida man icke genom att i stor utsträckning bevilja kommunala

eller statsstipendier underlättade de ungas tillträde till yrkesskolorna.

Då det icke heller är tänkbart att inom varje kommun ordna dylika skolor annat

än för en enda eller några få industrigrenar, måste budgeternas belastning med dryga

utgifter för detta ändamål såsom innebärande ett orättvist gynnande av vissa industrier

på dejivrigas bekostnad väcka betänkligheter.

s. 335 Kontrollera mot PDF

335

Kung!. MajUs Nåd. Proposition Nr 96.

Dot gives dock utan tvivel några full, då fullständiga lärlingsskolor mycket väl

försvara sin plats och hava berättigade anspråk på understöd av allmänna medel.

Först och främst när det gäller att stödja och upprätthålla traditionerna inom någon

säregen, för en viss ort eller för landet i dess helhet betydelsefull industri. Ett sådant

fall föreligger hos oss med avseende på Eskilstunaindustrien, till vars stöd en tackskola

för finare smides- och metallindustri inrättades år 1886. Även för sådana industrier

och yrken, inom vilka det möter särskilda svårigheter för arbetsgivarna att ordna

lärlingsutbildningen på ett tillfredsställande sätt, torde fullständiga lärlingsskolor vara

på sin plats. Likaledes torde privata skolor grundade av enskilda personer eller föreningar

böra, för så vitt de icke drivas som affär för egen vinning, vara berättigade till

understöd av allmänna medel. Sådana privata skolor kunna ofta på grund därav, att de

uppbäras av ett starkt personligt intresse, vara mycket framgångsrika och göra avsevärd

nytta icke minst genom den erfarenhet på yrkesundervisningens område, som genom

dem kau vinnas.

De förberedande lärlingsskolorna, som arbeta under den förutsättningen, att den

praktiska yrkesutbildningen skall påbörjas och förberedas i en skolverkstad för att

sedan avslutas inom industrien, och därigenom undvika eu stor del av olägenheterna

med de två föregående skoltyperna, synas däremot vara mer förtjänta att tagas i betraktande

vid en blivande omorganisation av vårt tekniska undervisningsväsende.

De böra särskilt lämpa sig för sådana ynglingar och tiickor, som vid den normala

folkskolekursens avslutning äro för unga eller i kroppsligt hänseende för svagt utvecklade

för att omedelbart övergå till industriellt arbete, samt för sådana fall, då föräldrar

önska bereda sina barn en något grundligare förberedelse för deras praktiska verksamhet,

än den folkskolan förmår giva. Dylika förberedande yrkesskolor, grundade av enskilda

personer, föreningar eller kommuner, torde därför i många fall vara värda att

komma i åtnjutande av understöd av allmänna medel.

På grund av vad kommittén sålunda anfört, anser sig kommittén

böra föreslå:

att lärlingsundervisningen i vårt land huvudsakligen tillgodoses genom

lärlingsskolor med uppgift att i teoretiskt och om möjligt även i

praktiskt hänseende fullständiga den lärlingsutbildning, som vinnes genom

yrkesarbete i den enskilda arbetsgivarens tjänst:

att lärlingsskolor med ändamål att giva en fullständig såväl teoretisk

som praktisk lärlingsutbildning må kunna inrättas och komma i åtnjutande

av anslag av allmänna medel i särskilda undantagsfall, såsom

då det gäller att stödja en säregen, för en viss ort eller landet i dess helhet

betydelsefull industri eller att främja lärlingsutbildningen inom yrken

och industrier, där den endast med svårighet kan vinnas genom arbete i

den enskilda arbetsgivarens tjänst, eller för att understödja framgångsrikt

ledda försök av enskilda personer att genom fullständiga lärlingsskolor

främja yrkesbildningen; samt

att förberedande lärlingsskolor med ändamål att genom teoretisk undervisning

och yrkesmässigt arbete i enkla skolverkstäder lägga grund för

lärlingsutbildningen inom industrien böra efter prövning i varje särskilt

fall erhålla understöd av allmänna medel.

s. 336 Kontrollera mot PDF

336

‘De kompletterande

lårlingsskolornas

ändamål

och gestaltning.

Kung!. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 96.

Såsom förut omnämnts, skulle enligt kommitténs förslag de kompletterande

lärlingsskolorna hava till närmaste mål att, samtidigt med att deri

unge arbetaren lär sig sitt yrke genom praktiskt arbete under den enskilde

mästarens eller arbetsgivarens ledning, fullständiga hans lärlingsutbildning

med de teoretiska kunskaper och praktiska färdigheter, som den enskilde

arbetsgivaren icke lämpligen kan meddela honom, men som äro nödvändiga

för framgång i hans yrkesutövning.

Lärjungarna i lärlingsskolorna böra, enligt kommitténs förslag, så

långt ske kan, uppdelas i olika avdelningar efter sina yrken, och undervisningen.

inom varje yrkesavdelning ordnas med största möjliga hänsyn

till de olika yrkenas behov.

l)enna organisation låter sig dock, yttrar kommittén, icke fullständigt genomföras

annat än i våra större städer, där antalet minderåriga arbetare inom samma eller närbesläktade

yrken är tillräckligt stort för bildande av självständiga yrkesavdelningar. J

medelstora städer bör man dock kunna bilda åtminstone några yrkesavdelningar av

minderåriga arbetare, tillhörande samma eller närbesläktade yrken. Lärjungar tillhörande

yrken, som endast sysselsätta ett fåtal minderåriga arbetare, måste däremot sammanföras

till blandade eller allmänna avdelningar.

Även på mindre orter inträffar det dock ofta, att åtminstone något yrke är företrätt

av ett så stort antal minderåriga arbetare, att de kunna bilda en självständig

yrkesavdelning. På orter, där hela antalet minderåriga arbetare inom samtliga yrken

icke räcker till för mer än en eller ett par skolavdelningar, måste däremot alla lärjungar

sammanföras till blandade eller allmänna avdelningar.

Men även inom de blandade eller allmänna avdelningarna är en viss grad av specialisering

av undervisningen med hänsyn till lärjungarnas yrken ingalunda utesluten

Det bör i allmänhet icke möta allt för stora svårigheter att uppdela dessa blandade

avdelningar i mindre yrkesgrupper och att ordna undervisningen åtminstone i en del

ämnen t. ex. ritning, räkning, bokföring och uppsatsskrivning så, att lärjungarna erhålla

tillämpningar var och en på sitt yrke.

Kommittén har sökt beräkna, hur stort antal skolavdelningar lämpligen

skulle kunna bildas av de år 1907 vid fabriker inom städer och

köpingar^ anställda minderåriga arbetarna och kommit till det resultat,

att förhållandena hos oss ingalunda äro för små för att möjliggöra en

ganska långt gående uppdelning av lärjungarna i olika yrkesavdelningar

och att ordna undervisningen med hänsyn till de olika yrkena.

Möjligheten av en genomförd specialisering av undervisningen är dock

icke enbart, beroende på antalet lärjungar. Den förutsätter lämpliga lokaler,

god tillgång på undervisningsmateriell och lämpliga läroböcker samt

framför allt tillgång på lämpliga lärare med tillräcklig praktisk erfarenhet

inom de speciella yrkena. Det torde därför icke vara möjligt att genast

från böijan driva specialiseringen av undervisningen så långt, som antalet

lärjungar i många fall tillåter. Målet för våra strävanden bör dock

vara att allt mer och mer söka ordna undervisningen så, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

3:{7

Kanyl. Maj:ts Säd. Proposition Kr 0(1.

värjo lärjunge tar största möjliga nytta av densamma för sin

speciella verksamhet.

I fråga om de föreslagna lärlingsskoletypernas större eller mindre

lämplighet dela de avgivna utlåtandena i allmänhet kommitténs uppfattning.

I likhet med kommittén anser sålunda kommerskollegium, att, på samma

gång den praktiska lärlingsutbildningen i normala fall bör meddelas under

och genom yrkesarbete hos eu enskild arbetsgivare, bör den normala

formen för meddelande av erforderlig teoretisk lärlingsutbildning vara den

kompletterande lärlingsskolan. Denna skolform bör därför anses som den

typiska lärlingsskolan, medan de två övriga formerna må betraktas såsom

i vissa fall berättigade utvikningar från det principiella lärlingsskolprogrammet.

Länsstyrelsen i Östergötlands län ävensom stadsfidhnäktige i

Norrköping samt Ebersteinska söndags- och aftonskolan anse de kompletterande

lärlingsskolorna vara de enda, som kunna komma ifråga, och framhålla,

i likhet med en del skolstyrelser, t. ex. styrelsen för Hudiksvalls

tekniska aftonskola och styrelsen för tekniska yrkesskolan i Karlshamn, att

dessa skolor lätt kunna anpassas till eller utbildas ur de nuvarande attonoch

söndagsskolorna.

Sveriges hantverksorganisation vill hava de olika slagen lärlingsskolors

namn ändrade så, att »kompletterande lärlingsskolor» kallas »lärlingsskolor»

och de övriga få lämpliga prefix.

Mot den av kommittén föreslagna organisationen av den kompletterande

lärlingsskolan hava inga väsentliga invändningar blivit framställda.

Även de sakkunniga äro av den meningen, att av de tre föreslagna

skoltyperna den kompletterande lärlingsskolan i första rummet bör göras

till föremål för kommunernas liksom för statens intresse, och ansluta sig

ock till förslaget, att denna skoltyp helt enkelt benämnes »lärlingsskolor».

I fråga om skolornas organisation anse de sakkunniga i likhet med

kommittén, att lärlingsskolan så långt sig göra låter bör uppdelas i skilda

yrkesavdelningar och att undervisningen så nära som möjligt bör anpassas

efter lärjungarnas yrken. På sådana orter, där en mängd olika yrken

äro representerade men där endast ett fåtal minderåriga sysselsättes inom

vart och ett av dessa yrken, måste lärjungarna sammanföras till blandade

eller allmänna avdelningar, men även inom dessa bör undervisningen i sådana

ämnen som ritning, räkning, bokföring m. in. utan synnerlig svårighet kunna

ordnas så, att lärjungarna erhålla tillämpningar var och en på sitt yrke.

I likhet med den tekniska kommittén och på de av denna anförda

grunder anser även jag, att lärlingsundersvisningen i vårt land huvudsakligen

bör tillgodoses genom det slag av lärlingsskolor, som av kommittén

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.) 43

Myndig
heterna.

Depatte■

mentssakkunniga.

Departe
mentschefen.

s. 338 Kontrollera mot PDF

338

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Tekniska

kommittén.

betecknats såsom kompletterande lärlingsskolor. De synas bäst motsvara

både vårt behov och våra ekonomiska resurser. Den allmänna meningen

hos oss torde också gå i den riktningen, att lärlingarnas praktiska utbildning

i huvudsak bör förvärvas genom arbete å verkstäder och fabriker,

under det att lärlingsskolan huvudsakligen har att sörja för den teoretiska

delen av utbildningen.

1 likhet med de sakkunniga finner jag det lämpligt, att denna skolform

helt enkelt benämnes »lärlingsskola».

I nu förevarande sammanhang kommer jag att uteslutande fästa uppmärksamhet

vid dessa skolor. Under avdelningen »friare skolformer»

skall jag sedermera något närmare beröra de båda andra organisationstyper

av lärlingsskola, som kommittén upptagit.

2) Lärlingsskolornas undervisning.

I fråga om undervisningen i lärlingsskolorna framhåller kommittén,

att då denna så nära som möjligt bör anpassas efter lärjungarnas olika

yrken, måste densamma komma att avsevärt växla inom olika skolor och

olika yrkesavdelningar med avseende på såväl innehåll som undervisningsmetoder.

Kommittén har därför icke framlagt några detaljerade läroplaner

utan inskränkt sig till att giva några allmänna anvisningar om undervisningens

innehåll och lämpliga undervisningsmetoder. Utarbetandet

av mera i detalj gående normalplaner för olika slag av skolor bör sedermera

bliva en av den föreslagna överstyrelsens viktigaste uppgifter. Med

ledning av dessa normalplaner böra sedermera de lokala skolstyrelserna

utarbeta speciella läroplaner för de skolor, som stå under deras vård. Om

undervisningen yttrar kommittén vidare:

Undervisningen i dessa skolor hör i första rummet gå ut på att på grundvalen

av folkskolans lärokurser och i så nära anslutning till den minderåriga arbetarens praktiska

yrkesutbildning som möjligt meddela honom de första grunderna av det tekniska

och yrkesekonomiska vetande, som fordras för att han med insikt och framgång skall

kunna utöva sitt yrke.

Av icke mindre vikt är, såsom förut framhållits, att lärlingsskolorna söka vidga

lärjungarnas medborgerliga bildning med sådana kunskaper, som kunna giva dem förutsättningar

för en insiktsfull utövning av deras medborgerliga plikter.

Lärlingsskolorna böra sålunda meddela lärjungarna, förutom kunskaper i den lagstiftning,

som direkt berör arbetarnas förhållanden och det industriella livet, en inblick

i de allmännaste grunderna av vår kommunal- och statsförfattning. I folkskolan äro

lärjungarna allt för unga och oerfarna för att förstå och intressera sig för lagstiftningsoch

förvaltningsfrågor. Men när de unga komma ut i industriellt arbete, dröjer det

icke länge, förr än de genom sin egen erfarenhet, genom läsning av tidningar eller genom

äldre kamraters diskussioner väckas till intresse för samhälleliga frågor. Det

måste då anses som en av samhällets angelägnaste uppgifter att genom lämplig undervisning

söka främja de ungas medborgerliga uppfostran.

s. 339 Kontrollera mot PDF

339

Kmiyl. Majds Säd. 1‘roposition Sr Hd.

Den medborgerliga undervisningen kan också, såsom förut påpekats, på ett mycket

naturligt sätt anknytas till den egentliga yrkesundervisningen. Övningarna i uppsättandet

av inlagor till offentliga myndigheter kunna giva anledning till meddelanden om

dessa myndigheters allmänna uppgifter. Vid undervisningen i bokföring komma statsoch

kommunalutskylderna att ingå, som betydande poster i räkenskaperna och giva

naturliga utgångspunkter för meddelanden om skatternas betydelse och grunderna för

deras uttaxering. Skattelagstiftningen och yrkeslagstiftningen giva naturliga utgångspunkter

för redogörelser för kommunens och statens beslutande och förvaltande myndigheter

samt för de lagliga medel, varigenom den enskilde under hänsyn till samhällets

intressen kan göra sitt inflytande gällande vid dylika frågors behandling.

I övrigt höra allmänna skolämnen såsom geografi, historia, naturlära m. fl. icke

ingå såsom självständiga läroämnen i lärlingsskolornas läroplaner. Undervisningen i

‘modersmålet bör dock, såsom här nedan visas, kunna ordnas så, att lärjungarnas kunskaper

i allmänna ämnen ökas. Likaledes kan undervisningen i materiallära, som även

bör redogöra för råmaterialiernas härkomst och framställning, osökt giva anledning att

uppfriska lärjungarnas såväl geografiska som naturvetenskapliga insikter. Skildringar

ur yrkenas utvecklingshistoria kan giva anledning att uppfriska lärjungarnas historiska

kunskaper.

Huruvida verkligt yrkesarbete bör ingå i läroprogrammet för ifrågavarande slag

av skolor är en i utlandet mycket diskuterad fråga. I allmänhet synes man vara av

den åsikten, att skolverkstäder icke med nödvändighet behöva ingå i skolornas utrustning.

Dock börjar i Tysklands större städer den uppfattningen bli allt vanligare, att

praktiskt yrkesarbete inom de industriella fortsättningsskolorna, vilka just motsvara de

av kommittén för vårt land föreslagna obligatoriska lärlingsskolorna, är mycket fördelaktigt

för undervisningen. ,

Det praktiska arbetet anses göra skolan mer tilltalande tor lärjungen, dä nan

genom detsamma får en starkare förnimmelse av att skolan avser att främja hans

yrkesutbildning. Den teoretiska undervisningen blir även mer konkret och åskådlig,

om den sättes i direkt samband med praktiska övningar. Så t. ex. måste det vara en

stor fördel, om undervisningen i beskrivande geometri i en lärlingsskola för plåtslagare

omedelbart kan tillämpas på arbeten tillhörande plåtslagaryrket.

Skolornas utrustning med verkstäder anses också vara fördelaktig så till vida,

att minderåriga arbetare, som vunnit anställning på mindre väl utrustade och skötta

verkstäder och som icke av sina arbetsgivare få åtnjuta tillräcklig tillsyn och ledning

under sin lärlingsutbildning, på skolverkstaden få lära känna tidsenliga arbetsmetoder,

verktyg och maskiner och beredas tillfälle att åtminstone några timmar i veckan arbeta

under ledning av mästare, som äro i besittning av fullgod yrkeskompetens och

som kunna lära dem att handhava verktyg och att utföra alla handgrepp på ett fullt

regelrätt och ändamålsenligt sätt.

Skolverkstadsarbetet anses också kunna motverka den ensidighet i yrkesutbildningen

inom industrien, som lätt blir en följd därav, att arbetsgivaren i regel finner

med sin fördel förenligt att låta varje arbetare så mycket som möjligt syssla med

samma slag av arbete. . ,

Det torde sålunda knappast kunna betvivlas, att praktiskt yrkesarbete och skolverkstäder

även inom lärlingsskolor med några få timmars undervisning i veckan i

många fall och särskilt för vissa yrken kunna vara önskvärda och rent av nödvändiga

dels för att åskådliggöra den teoretiska undervisningen, dels för att fullständiga den

praktiska lärlingsutbildningen och minska det besvär och de svårigheter, som lärlingarnas

handledning många gånger bereder den enskilde arbetsgivaren.

s. 340 Kontrollera mot PDF

340

Kung1. Maj:1s Nåd. Proposition Nr 96.

Med avseende på denna fråga vill dock kommittén betona, att lärlingsskolorna

alltid i främsta rummet måste ha till mål att i teoretiskt hänseende

komplettera lärlingsutbildningen, men att skolornas utrustning med verkstäder

i många fall torde vara önskvärd, om tillgångarna sådant medgiva.

Kommittén vill även framhålla, att i de fall, då obligatoriska lärlingsskolor för

i yrke anställda kvinnliga arbetare komma att inrättas, dessas lärjungar även böra beredas

tillgång till undervisning i hushållslära i ändamål att bibringa de unga ilickorna

kunskaper i sådana ämnen, som fordras för skötandet av ett hem, såsom sömnad, lagning

av kläder, matlagning, hälso- och sjukvård m. m. Dock har kommittén ansett,

att denna undervisning för lärlingsskolornas kvinnliga lärjungar bör kunna tillgodoses

genom de särskilda fortsättningsskolor för kvinnlig ungdom, som det torde tillkomma

folkundervisningskommittén att ordna, så att lärlingsskolorna även för de kvinnliga lärjungarna

kunna inskränka sig till meddelandet av endast yrkesundervisning.

Den tekniska, yrkesekonomiska och medborgerliga undervisning, som de obligatoriska

lärlingsskolorna sålunda ha till uppgift att meddela, torde lämpligen kunna

grupperas omkring läroämnena: modersmålet, räkning, ritning, yrkesekonomi och yrkeslära.

Av dessa läroämnen torde de tre förstnämnda i regel böra betraktas såsom lärlingsskolornas

huvudämnen, under det att de två sistnämnda läroämnena, som huvudsakligen

höra hemma i den egentliga yrkesskolan, vinna i betydelse, i den män det är

möjligt att uppdela lärjungarna i speciella yrkesavdelningar.

Om undervisningens ändamål och innehåll i de olika läroämnena

framhåller kommittén därjämte vissa allmänna synpunkter (Bet.

sid. 121—124).

Kommittén erinrar vidare om att lärlingsskolorna för ett rationellt

ordnande av undervisningen måste förfoga över rikhaltiga samlingar av

modeller, som utgöras av verkliga industriföremål från skilda områden,

samt av övrig lämplig undervisningsmateriel]. Därom yttrar kommittén:

Sådana föremål torde i rätt stor utsträckning och utan avsevärda kostnader kunna

erhållas av industriidkare i skolornas omgivning, därigenom att dessa till skolorna avlåta

föremål från sin egen tillverkning. Många för ritundervisningen lämpliga industriföremål,

såsom t. ex. enkla verktyg och konstindustriella föremål, torde också kunna

erhållas i allmänna handeln.

Av vikt är även, att skolorna förfoga över annan för undervisningen lämplig materiell,

såsom samlingar av råvaror, halvfabrikat och färdiga industriartiklar, verktyg

samt skioptikon med tillhörande bildserier, för att göra undervisningen åskådlig och

levande.

Till ledning för skolorna vid inköp av dylik materiell bör överstyrelsen för rikets

tekniska skolor söka bringa till stånd mönsterserier av lämplig undervisnings- och

åskåda i ngsmateriell för olika slag av lärlingsskolor. Likaledes bör det bli eu av överstyrelsens

angelägnaste uppgifter att föranstalta om utgivandet av lämpliga läroböcker,

exempelsamlingar och handledningar för undervisningen i lärlingsskolorna.

I sitt arbete för anskaffning av undervisningsmateriell och läroböcker bör överstyrelsen,

såsom i det följande kommer att utvecklas, kunna erhålla ett verksamt biträde

av den av kommittén föreslagna statens normalskola för yrkesundervisningen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuiitjl. Maj:•/« Nåd. Proposition Nr !)<>. 114 I

Med avseende på kravet, att lärlingsskolan i viss man borde tillgodose

lärlingarnas allmänbildning, giva yttrandena uttryck för delade meningar.

Styrelsen för tekniska afton- och söndagsskolan i Karlstad anser, att vid undervisningen

bör följas principen: teoretisk och praktisk yrkesutbildning samt i och genom

yrkesutbildningen allmänbildning.

Ebersteinska söndags- och aftonskolan framhåller, att i lärlingsskolan blott bör

givas sådan undervisning, som befordrar yrkeskunnighetens höjande.

Undervisningen i samhällslära gillas av tekniska skolan i Lund och handtverksorganisationen.

Däremot anser tekniska föreningen i Hälsingborg, att lärlingsskolan ej bör befatta

sig med allmän medborgerlig bildning men däremot bör giva undervisning i de

förordningar och lagar, som arbetare böra känna till. Även länsstyrelsen i Uppsala

och styrelsen för tekniska skolan därstädes anse olämpligt, att lärlingsskolan skulle

giva medborgerlig fostran. Vacklandet mellan teknisk och allmän bildning har ju

kommittén själv ansett vara ett fel hos de nuvarande tekniska skolorna.

I fråga om de särskilda undervisningsämnena må anföras:

Länsstyrelsen och tekniska skolan i Uppsala avstyrka övningar i modersmålet.

Elementär undervisning i något främmande språk, särskilt tyska, finner Sveriges

hantverksorganisation önskvärd, även om den sker frivilligt på extra tider, naturligtvis

dock blott i medelstora eller större skolor. Häri instämma handelskammaren i Karlstad

och ett flertal skolstyrelser. Emot realiserandet av detta önskemål har kommerskollegium

intet att invända, blott språkundervisningen bedrives på ett sådant sätt, att

den verkligen gagnar yrkesutbildningen. Även den bör således snarast möjligt givas

fackligt innehåll, i det att den först och främst inriktas på studiet av facklitteratur

och dessutom i någon mån på sådana övningar, som kunde underlätta tillägnandet av

vidgad yrkesutbildning genom studieresor i främmande länder. Härmed sammanhänger

jämväl, att det språk, vari en viss yrkesavdelning erhåller undervisning, måste bestämmas

med hänsyn till dess betydelse såsom yrkesutbildningsmedel för det ifrågavarande,

yrket. Endast genom att givas denna riktning kan språkundervisningen försvara en

plats i lärlingsskolans program, enär det timantal, som här kan anslås åt densamma,

är så ringa, att något gagn därav ej kunde förväntas för yrkesarbetare och hantverksidkare,

om den bedreves efter samma riktlinjer som i de allmänbildande skolorna. Då

emellertid kunskap i främmande språk ej kan anses såsom en oeftergivlig förutsättning

för samtliga lärjungars yrkesutbildning, bör undervisningen däri vara frivillig.

Hushållslära för flickorna förordas av svenska pappers- och cellulosaingenjörsföreningen,

länsstyrelsen i Jönköpings län samt Smålands och Blekinge handelskammare,

i som därvid påpekar, att yrkesutbildningen för flickor, speciellt i yrken

med hög maskinell utveckling, bleve mindre givande. I samma fråga yttra sig

stadsfullmäktige i Västervik, i vilken stad finnas många kvinnliga tändsticksfabriksarbeterskor,

som ej hava behov av stor yrkesskicklighet. Stadsfullmäktige framhålla

vikten av att i samhällen, där kvinnlig ungdom i större utsträckning användes

i industrien, densammas lärokurser helt eller delvis utbytes mot undervisning i

huslig ekonomi. Samma yrkande göres av stadsfullmäktige och magistrat i Jönköping,

som önska, att kommunernas rätt att deltaga i kursernas planläggande må göras så

vidsträckt, att lärokurserna i lärlingsskolan må kunna för kvinnliga elever utbytas mot

Myndigheternas

yttranden
-

s. 342 Kontrollera mot PDF

342

Kung!. Maj:ls .Nåd. Proposition Nr 96.

kurser i huslig ehonomi, där, såsom i Jönköping, de kvinnliga arbetarnas antal är stort

och deras arbete av den art, att ren yrkesutbildning däri ej vore givande i förbiilande

till kostnaden därför.

Däremot avstyrkes undervisning i detta ämne av länsstyrelsen i Uppsala och

styrelsen för tekniska skolan i Uppsala, enär för detta ämne mångenstädes finnas särskilda

hushållsskolor, med vilka lärlingsskolorna icke böra konkurrera, varförutom flickor

från folkskolan ofta erhålla dylik undervisning i folkskolan.

Värmlands läns landsting anser, att behovet av yrkesutbildning ännu bättre

skulle tillgodosetts, om även undervisning i jordbruks- och skogsskötsel upptagits på

programmet, särskilt med hänsyn till att dessa näringar på grund av utvecklingen

antaga en alltmer industriell karaktär.

I fråga om anordningen av läroinnehdllet yttrar kommerskollegium-.

Vid lärostoffets gruppering bar kommittén sammanfört detsamma under ämnena

modersmålet, räkning, ritning, yrkesekonomi och yrkeslära och därvid angivit, att de

tre första i regel skulle komma att bliva skolans huvudämnen, i sig upptagande jämväl

allmänt medborgerliga kunskaper samt åtskilligt av det stoff! som i sak egentligen

tillhörde de två sistnämnda ämnena, men som vid undervisningen lätt kunde behandlas

i samband med de tre nämnda huvudämnena. Kommittén bar bär tillämpat principen

om undervisningens koncentration i den riktningen, att en avsevärd del i den sakliga

undervisning, som är skolans egentliga mål, hänförts till ämnen, vilkas från de

allmänna skolorna hämtade namn lätt giva skolan sken av att vilja meddela mera en

grundläggande utbildning i allmänna skolkunskaper än en kompletterande teoretisk

yrkesutbildning. För att säkerställa lärlingsskolan mot den förskjutning av undervisningens

innehåll till att bliva alltmera allmänbildande i stället för yrkesutbildande,

som lätt kan bliva en följd av ett ordnande av läroämnena i överensstämmelse med

kommitténs förslag, synes det kollegium nödvändigt, att ämneskoncentrationen sker

kring de yrkestekniska, yrkesekonomiska och medborgerliga ämnena, vilka i överensstämmelse

med skolans syfte måste vara hennes huvudämnen. Till dessa ämnen torde

i regel kunna utan svårighet anknytas den undervisning i de förberedande ämnena

modersmålet och räkning, som kan synas erforderlig. Skulle å någon ort folkskolekursen

ej vara så säkert tillägnad, att lärlingsskolans undervisning kan byggas på

densamma, torde bristen bäst avhjälpas genom att under ett par månader vid läsårets

början i lärlingsskolan ägna skolans hela arbete i avseende å de nykomna lärjungarna

åt ett rent mekaniskt uppövande av dessas färdigheter i räkning och rättskrivning,

varvid den egentliga lärlingsuudervisningen skulle vidtaga först efter avslutandet av

dessa förberedande övningar.

På grund av de många gånger ganska vidlyftiga särskilda anordningar, som ritundervisningen

kräver för att bliva verkligt fruktbringande, torde denna, som tillföljd

av sin strängt fackliga karaktär måste anses vara ett yrkestekniskt ämne, likväl böra

avskiljas såsom särskilt undervisningsämne, om ock undervisningen däri måste ställas i

intimt samband med den övriga yrkestekniska undervisningen.

På grund av vad kollegium sålunda anfört, synes det kollegium vara lämpligt,

att det kunskapsstoff, som enligt kommitténs förslag skall utgöra innehållet i lärlingsskolans

undervisning, koncentreras till följande ämnesgrupper:

yrkeslära, innefattande alla de yrkestekniska kunskaper och färdigheter, som

äro för yrkesarbetets utförande gagneliga och som ligga inom skolans arbetsområde

(ritövningarna dock undantagna);

fackritning, innefattande såväl teckning på fri hand som ritning med hjälp av

s. 343 Kontrollera mot PDF

343

K un*fl. MajUs Null. Proposition Nr .96''.

ritinstrument, med syfte att bibringa lärjungen förmåga dels att självständigt utföra

enklare för hans yrke erforderliga ritningar, dels att förstå av andra utförda dylika;

yrkesekonomi, innefattande de elementära kunskaper och färdigheter, som äro

nödvändiga för yrkets ekonomiska bedrivande;

medborgarlära, innefattande de elementära kunskaper i medborgerliga ämnen,

som äro av nöden, för att lärjungen vid sitt utträde i livet må kunna i någon mån

förstå och deltaga i samhällslivet;

främmande språk, frivillig kurs med avseende på studiet av yrkeslitteratur och

studieresor i främmande land.

Beträffande förhållandet mellan skolornas av kommittén betonade uppgift

att i första rummet teoretiskt komplettera lärlingsutbildningen samt önskvärdheten

av skolverkstäder yttras följande:

Länsstyrelsen i Uppsala och tekniska skolan i Uppsala anse, att om skolverkstäder

inrättas, många timmar ej bliva över för den teoretiska undervisningen, som väl

borde vara huvudsak vid eu kompletterande lärlingsskola. Beträffande vissa yrkesarbeten

t. ex. diverse måleriarbeten (skyltmålning in. m.) är dock den praktiska utbildningen

så tidsödande, att man knappt kan begära, att denna utbildning skall meddelas på

verkstaden åt eu lärling, som skall hava god betalning, utan kunde i sådana fall skolverkstäder

komma till nytta.

Sveriges hantverksorganisation uttalar, att huvudvikten bör ligga på sådant,

som direkt främjar den yrkestekniska utbildningen, ty skolan skall komplettera den

undervisning, som ej kan vinnas bos mästaren. Skolverkstäder äro därför önskvärda

för ökad utbildning i det praktiska. Lärlingarna böra där få tillfälle att praktiskt

utföra föremål, för vilka de sysselsatts under ritlektionerna. Även stadsfullmäktige

jämte magistraten i Kristianstad hoppas, att med skolverkstäderna skall motverkas

ensidigheten i yrkesutbildningen på mästarens verkstad.

För skolverkstäder uttala sig också styrelserna för tekniska elementarskolan i

Norrköping och för tekniska aftonskolan i Trälleborg jämte stadsfullmäktige i sistnämnda

stad.

Sveriges gjutmästarförbund anser den huvudsakliga lärlingsutbildningen böra

ske inom industrien och hantverket och icke i skolverkstäder, där man lätt riskerar

efterblivenhet och stelnande i former, slöseri med materialier, eftersom skolverkstaden

icke är ett ekonomiskt företag, samt å ena sidan ett mindre väl utfört arbete, å den

andra ett kanske alltför petigt utförande, beroende på lärarens läggning.

I överensstämmelse med sin förut uttalade uppfattning, att den praktiska yrkesutbildningen

i regel bör försiggå å arbetsgivarnas verkstäder, anser kommerskollegium,

att, när skolverkstäder inrättas i samband med lärlingsskolor, dessa verkstäder i allmänhet

ej böra avses till att bibringa lärjungarna praktisk yrkesfärdighet annat än i

fråga om sådana detaljer i yrkesarbetet, som, ehuru tillhörande det ifrågavarande yrket,

ej å en del yrkesverkstäder kunde inövas på grund av deras små resurser och begränsade

arbetsområde. Förutom denna rent kompletterande praktiska yrkesundervisning,

som sålunda skulle i vissa fall kunna komma på skolverkstädernas lott, synas de

kollegium även för den teoretiska undervisningen i yrkeslära och fackritning kunna

vara till stort gagn i deras egenskap av att vara ett ständigt tillgängligt medel att

omedelbart anknyta undervisningen vid det praktiska yrkesarbetet. Då de emellertid

helt naturligt ofta bliva ganska dyrbara både i anläggning och drift, böra de ej annat

än undantagsvis inrättas och i varje fall endast under förutsättning, att garantier fin
-

s. 344 Kontrollera mot PDF

344

Kungl. Nåd. Proposition Nr 96.

nas för att de komma att bliva till verkligt gagn. Den kanske viktigaste garantien

härvidlag är enligt kollegiets förmenande, att man försäkrat sig om att till ledare för

skolverkstaden erhålla en verklig yrkesman, varförutan arbetet å densamma snart nog

torde komma att försjunka till en för yrkesutbildningen skadlig slentrian och amatörmässighet.

Då den praktiska utbildningen i stort sett ligger utom lärlingsskolans arbetsområde,

synes det i avseende å skolverkstäderna kollegium lämpligast, att undervisningen

å dessa ej upptages såsom särskilt ämne utan hänföres till ämnena yrkeslära och fackritning,

i samband med vilka den också i regel kommer att bedrivas. Genom att

verkstadsarbete upptages som särskilt skolämne, skulle följden bliva en dubbel betygssättning

över lärjungarnas praktiska yrkesfärdighet, nämligen dels från skolan, dels

från arbetsgivaren eller den lokala myndighet, som i blivande lärlingslag möjligen

komme att givas befogenhet att bedöma lärlings arbetsskicklighet, En dylik dubbelhet

skulle säkerligen mången gång kunna leda till obehagliga konsekvenser, som helst

böra undvikas.

I fråga om möjligheten att inrätta sådana skolverkstäder anser styrelsen för

tekniska skolan i Kristianstad, att de kunna inrättas i de flesta fall för de större

hantverksyrkena på platsen, där tillräckligt antal elever kunna påräknas, varemot, där

systemet av ekonomiska skäl ej kan helt genomföras, de flesta skolförvaltningar nog

utan nämnvärda svårigheter skulle kunna utsträcka detsamma genom att ernå samarbete

med för saken intresserade yrkesidkare, som kunde vara villiga att biträda

med praktisk undervisning antingen i egna verkstäder eller i skolornas lokaler. Hudiksvalls

fabriks- och hantverksförening yttrar, att sådan skolverkstad bör, åtminstone

i mindre samhällen, av ekonomiska skal ej behöva ifrågakomma i annan form än att

kompetent hantverkares ordinarie verkstad får anlitas för ändamålet.

Departementssakkun

- niga.

De sakkunniga ansluta sig i huvudsak till kommitténs förslag i fråga

om undervisningens allmänna läggning och valet av läroinnehåll. I övrigt

göra de sakkunniga följande uttalanden:

Yi hava för vår del redan vid flera tillfällen uttalat den meningen, att i och

med upprättandet av de obligatoriska fortsättaingsskolorna, vilkas undervisning avser

allmänt medborgerlig bildning, lärlingsskolorna böra koncentrera sin undervisning

i mera utpräglat facklig riktning. Vidare anse vi det vara en fördel,

att vid gruppering av undervisningens innehåll kring vissa huvudämnen

dessas antal ej blir större, än som är nödvändigt. Sålunda torde det vara

onödigt att skilja fackritningen från ämnet yrkeslära, såsom kommerskollegium föreslår.

Vad ämnet medborgarlära angår, synes denna av kommerskollegium föreslagna benämning

vara allt för allmänt hållen och mera motsvara undervisningen i fortsättningsskolan.

I lärlingsskolan torde hithörande läroinnehåll bättre kunna angivas såsom

yrkes- och arbetarlagstiftning. De obligatoriska läroämnena i lärlingsskolan böra sålunda

enligt vårt förmenande vara: yrkeslära, yrkesekonomi samt yrkes- och arbetarlagstiftning.

Mot kommer8kollegii förslag att, där så befinnes lämpligt, införa undervisning

i något främmande språk såsom frivilligt ämne och med undervisningen inriktad

på att underlätta studiet av utländsk yrkeslitteratur och utnyttjandet av studieresor

i främmande land hava vi intet att erinra.

Vad undervisningens innehåll i övrigt angår, kunna vi i det väsentliga instämma

i kommerskollegii yttrande. Vid undervisningen i ämnet yrkesekonomi är det av syn
-

s. 345 Kontrollera mot PDF

345

Kungl. Alaj:ts Nåd. Proposition Nr Std.

nerlig vikt, att även de nationalekonomiska synpunkterna framhållas. 1 ettdera av

ämnena yrkes- och arbetarlagstiftning eller yrkeslära bör inrymmas även undervisning

i yrkeshygien samt redogörelse för skyddsanordningar mot faror i yrkesarbetet.

Åt dessa frågor bör ägnas större uppmärksamhet, än som kan bliva fallet genom enbart

läsning av uppsatser i dithörande ämnen, ett tillvägagångssätt, som i kommittéförslaget

blivit antytt.

Angående lärlingsskolornas undervisning för kvinnliga lärjungar hava vi redan

uttalat som vår uppfattning, att de kvinnliga yrkesanställda minderåriga kunna vara

i lika stort behov av yrkesundervisning som de manliga och att därför ingen principiell

skillnad i allmänhet bör göras mellan dem. I de fall, där deras arbete inom

yrket ställer sig väsentligen olika och det kvinnliga arbetet fordrar en mindre omfattande

yrkesutbildning, bör emellertid någon del av lärlingsskolans obligatoriska undervisningstid

för de kvinnliga lärjungarna kunna ägnas åt undervisning i hemmets

skötsel och vård. Även vid vissa slag av enbart kvinnliga lärlingsskolor bör dylik

undervisning kunna få ingå i läroplanen.

Rörande betydelsen av skolverkstad i samband med de egentliga lärlingsskolorna

ansluta vi oss till kommerskollegii uttalande, att dylika skolverkstäder på grund av

sin dyrbarhet både i anläggning och drift ej annat än undantagsvis böra inrättas, att

deras uppgift i fråga om att bibringa lärjungarna praktisk yrkesfärdighet skall inskränkas

till sådana detaljer, som av en eller annan orsak ej kunna inläras hos den

enskilde arbetsgivaren, samt att de för övrigt kunna vara till stort gagn för undervisningen

i yrkeslära genom att göra denna mera åskådlig och konkret. Särskilt

vilja vi emellertid betona, att verkstadsarbete i egentlig mening såsom ett fristående

skolämne med åtföljande särskild betygssättning icke bör förekomma vid dessa skolor.

1 samband med frågan om undervisningen må erinras om lärlingsskolans ställning

i förhållande till yrkesskolan. Härvid gäller, såsom kommittén yttrar, att lärlingsskolorna,

på samma gång som de fullfölja sin uppgift att meddela våra arbetare

ett visst minimum av yrkesbildning, i regel bliva grundläggande skolor för yrkesskolorna.

Emellertid torde det ej vara lämpligt, särskilt i början, att för tillträde till

yrkesskola strängt upprätthålla fordran på genomgången lärlingsskola i fråga om äldre

arbetare, som förvärvat grundlig praktisk yrkeserfarenhet men ej varit i tillfälle att

genomgå lärlingsskola. Å andra sidan kan man ej utan vidare medgiva dem inträde

i yrkesskolan, enär detta skulle medföra, att undervisningen därstädes i mångt och

mycket droges ned till samma nivå som i lärlingsskolan. På grund härav bör det,

enligt vårt förmenande, vid lärlingsskolor, där så befinnes lämpligt, anordnas särskilda

kurser för äldre arbetare med grundlig praktisk yrkeserfarenhet, avsedda såsom förberedelse

för inträde i yrkesskola.

Av vad jag tidigare uttalat angående förhållandet mellan fortsättningsskolan

och lärlingsskolan (sid. 138 f.) framgår, att jag håller före,

att sedan den obligatoriska fortsättningsskolan såsom allmän bottenskola

för hela systemet av praktiska ungdomsskolor övertagit som sin huvudsakliga

uppgift att meddela den allmänt medborgerliga bildningen, lärlingsskolorna

för sin del kunna och böra få en på den egentliga fackbildningen mera

uteslutande och direkt inriktad uppgift, än tekniska kommittén tänkt sig.

Det överensstämmer även med de grundsatser för undervisningen i

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 käft. (Nr 96.) 44

Departe
mentschefen.

s. 346 Kontrollera mot PDF

346

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

fortsättningsskolan, åt vilka jag vid derå tillfällen i det föregående givit

uttryck, att undervisningen i lärlingsskolan erhåller möjligast starka samling

kring ett fåtal huvudämnen, varför jag ock önskar giva särskilt

eftertryck åt vad kommerskollegium och de sakkunniga i sådant avseende

haft att erinra.

Jag har även förut framhållit önskemålet, att särskild uppmärksamhet

bör ägnas åt den kvinnliga ungdomens utbildning, och instämmer

därför i vad de sakkunniga i detta sammanhang därom yttrat.

Vad i övrigt beträffar den undervisning, som skall meddelas i lärlingsskolan,

har jag i huvudsak intet att erinra emot vad därom av kommittén

och de sakkunniga föreslagits. I likhet med de sakkunniga anser

jag mig böra framhålla vikten av att tillbörlig uppmärksamhet ägnas

däråt, att lärjungarna erhålla nöjaktig undervisning i yrkets hygien och

göras bekanta med skyddsanordningar mot faror i yrkesarbetet. I övrigt

torde det bliva en betydelsefull uppgift för den centrala ledningen av

lärlingsskolan att medverka till åstadkommandet av lämpliga undervisningsplaner

för skolan.

3) Lärlingsskolornas obligatoriska karaktär.

Tekniska

kommittén.

Då kommitténs utredningar visat, att endast föga mer än 5 procent

av våra yrkesarbetare i den egentliga lärlingsåldern, 14—18 år, besöka

våra nuvarande yrkesskolor, och att det endast är ett försvinnande fåtal

av dessa skolors lärjungar som något så när fullständigt genomgår de lärokurser,

som skolorna erbjuda, har kommittén ansett, att man med all

sannolikhet icke, åtminstone icke inom den närmaste framtiden, kan vänta ett

starkare tillopp av lärjungar till lärlingsskolorna, med mindre någon form

av skoltvång genomföres. Härom uttalar sig kommittén på följande sätt:

Det torde vara uppenbart, att lärlingsskolan icke i högre grad kan fylla sin

uppgift att giva samhället ett medel att leda och övervaka de ungas uppfostran under

åren närmast folkskolåldern, om skolbesöket är fullkomligt frivilligt.

Utan skoltvång blir också resultatet av skolans undervisning i hög grad tvivelaktigt.

Skolbesöket blir ofta oregelbundet, framstegen ojämna och för det stora flertalet

så ringa, att de snart tröttna och lämna skolan, innan de inhämtat det kunskapsmått

skolan avser att bibringa. På grund härav blir det också omöjligt att utan skoltvång

införa en ordnad klassundervisning och bestämda lärokurser. Utan skoltvång

blir också antalet lärjungar sällan tillräckligt stort för att möjliggöra deras uppdelning

i särskilda yrkesavdelningar och undervisningens ordnande med hänsyn till lärjungarnas

yrken.

Skolplikt är sålunda även en nödvändig förutsättning för genomförandet av ett

fackligt ordnat undervisningsprogram för lärlingsskolorna.

s. 347 Kontrollera mot PDF

347

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 96.

Om vi önska åstadkomma en verkligt god yrkesutbildning, och att denna skall

sträcka sina verkningar till det stora flertalet av vårt lands yrkesarbetare, stå oss

knappast andra medel till buds än de, som utomlands, särskilt i Tyskland och Österrike,

tillgripits för yrkesutbildningens främjande. En lärlingslag, som ordnar förhållandet

mellan lärlingen och hans arbetsgivare, samt obligatorisk skolplikt under lärlingsåren

måste även hos oss utgöra yrkesbildningens grundpelare. Båda förutsätta och

komplettera varandra. Utan eu lärlingslag sättes den praktiska sidan av lärlingens

yrkesutbildning på spel, utan obligatorisk skolplikt under lärlingsåren blir hans teoretiska

yrkesbildning försummad och bristfällig.

Med avseende på skolpliktens omfattning må här betonas, att de lärlingsskolor,

varom här är fråga, äro avsedda för arbetare, manliga såväl som kvinnliga, vilka vunnit

anställning i industriellt yrke, hantverk eller annan därmed jämförlig hantering, samt

att de icke kunna ifrågakomma annat än i städer, köpingar, municipalsamhällen och

andra orter med mera sammanträngd befolkning.

För att medföra avsett gagn höra skolorna ansluta sig så omedelbart som möjligt

till folkskolan. Förflyter en längre tidrymd mellan folkskolekursens avslutning och

övergången till lärlingsskolan, går en stor del av de i folkskolan förvärvade kunskaperna

förlorade, och lärlingsskolan måste offra en avsevärd tid på att åter bibringa

lärjungarna folkskolans kunskapsmått.

Den uppsikt, som lärlingsskolan är avsedd att utöva över de unga under lärlingstiden,

bör också om möjligt vidtaga omedelbart efter sedan folkskolans uppsikt över

dem upphört.

Enligt gällande folkskolestadga räknas barns skolålder från och med det kalenderår,

under vilket barnet fyller sju år, till och med det, varunder det fyller fjorton år.

Då den normala undervisningstiden i folkskolan (småskolan inberäknad) omfattar sex

årsklasser, bliva emellertid en stor del av folkskolans lärjungar berättigade att erhålla

avgångsbetyg redan vid 12 å 13 års ålder. Erfarenheten visar också, att det stora

flertalet lämnar folkskolan vid denna tidiga ålder.

Då emellertid de lärlingsskolor, varom här är fråga, ha till uppgift att komplettera

lärlingsutbildningen inom industrien, och undervisningen följaktligen bör ordnas i

så nära anslutning till lärjungarnas yrken som möjligt, är det av eu viss betydelse, att

lärjungarna vid sitt inträde i lärlingsskolorna verkligen vunnit stadigvarande anställning

i något visst yrke.

Detta torde dock endast undantagsvis vara förhållandet med ungdom i åldern 12

till 13 år. De, som vid denna tidiga ålder vinna anställning inom industri och hantverk,

torde i de flesta fall endast användas såsom springpojkar eller till annat arbete,

som ligger utanför det egentliga yrkesarbetet. Den verkliga lärlingsutbildningen inom

industrien torde i regel icke kunna börja förr än allra tidigast vid fyllda 14 års ålder

och inom många yrken först ett eller annat år senare.

Minimiåldern för lärlingsslcolpliktens införande torde sålunda icke böra sättas

lägre än till 14 år.

Kommittén har icke heller ansett lämpligt, att minimiåldern för skolpliktens inträdande

sättes högre än till 14 år, då det förslag till lag angående vissa lärlingsavtal,

som avgivits av särskilda kommitterade den 14 januari 1909, utgår ifrån, att lärlingsförhållandet

skall kunna inträda vid denna ålder. Så snart lärlingen vunnit så fast

anställning inom industrien, att han bundits medelst lärlingskontrakt, bör även hans

teoretiska utbildning för yrket kunna taga sin början. En överensstämmelse mellan

lärlingslagens bestämmelser i detta avseende och stadgandena om lärlingsskolplikten

synes därför önskvärd.

s. 348 Kontrollera mot PDF

348

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

A andra sidan torde lärlingsskolplikten icke böra utsträckas utöver det 18: e året.

Enligt de förut anförda lagbestämmelserna om minderårigas användande i industriellt

yrke, hantverk eller annan hantering, anses en arbetare vid denna ålder hava vunnit

den utveckling i kroppsligt hänseende, att han bör få användas till vilket slag av arbete

som helst. Hans arbetskraft torde då ha det värde för honom själv och hans

arbetsgivare, att en inskränkning i hans arbetstid för skolpliktens fullgörande torde

väcka betänkligheter.

Med avseende på skolpliktens genomförande föreslår kommittén såsom det lämpligaste

medlet att leda utvecklingen i den riktning, kommittén anser önskvärd, att

kommunerna genom lag berättigas att själva besluta om inrättandet av lärlingsskolor

med skolplikt, och att staten uppmuntrar kommunerna därtill genom att verksamt understödja

sådana lärlingsskolor.

Det starka intresse, varmed yrkesundervisningen för närvarande omfattas i vårt

land, och den allt allmännare övertygelsen, att åtgärder måste vidtagas för ungdomens

övervakande och handledning efter folkskolekursens avslutning, giva grundad anledning

förmoda, att, om blott statsbidraget till de obligatoriska lärlingsskolorna ej blir allt för

knappt, ett flertal kommuner snart nog skulle begagna sig av sin rätt att införa lagstadgarl

lärlingsskolplikt, samt att det ej skulle komma att dröja så synnerligen länge, innan

tillräcklig erfarenhet samlats för att göra det möjligt att genom ett allmänt lagbud

ålägga kommuner med ett tillräckligt antal minderåriga arbetare inom ett så begränsat

område, att lärlingsskolor lämpligen kunna ifrågakomma, att inrätta sådana.

Arbetsgivarna böra vidare genom lag åläggas att giva hos dem anställda skolpliktiga

arbetare nödig ledighet för deras skolgång och att gemensamt med de ungas

målsmän övervaka, att de fullgöra sin skolplikt. Lämpligt straff bör stadgas för den,

som utan giltigt skäl hindrar den skolpliktige från skolpliktens fullgörande.

Då förutsättningarna för inrättandet av obligatoriska lärlingsskolor på grund av

lokala förhållanden ställa sig olika inom olika orter, böra kommunerna även ha frihet

att inom vissa fastställda gränser och under vederbörlig kontroll av den föreslagna

överstyrelsen för rikets tekniska skolor själva utfärda närmare bestämmelser om skolpliktens

omfattning och skolornas verksamhet.

Gränserna för kommunernas självbestämningsrätt i dessa fall böra till en början,

och till dess nödig erfarenhet vunnits, göras så vida som möjligt för att icke onödigtvis

försvåra inrättandet av obligatoriska lärlingsskolor.

Sålunda kan det för stadskommuner med stor utsträckning vara förenat med svårighet

att genomföra lärlingsskolplikten för hela kommunens område. En del kommunen

tillhörande minderåriga arbetare kunna vara bosatta eller ha sitt arbete på så

långt avstånd från det egentliga stadssamhället, att de icke alls eller endast med största

svårighet kunna besöka eu inom detsamma befintlig lärlingsskola. Kommunerna böra

då ha rätt att fastställa skolplikt för minderåriga arbetare, som äro bosatta eller ha

sitt arbete inom en viss del av kommunen. Med landskommuner, som önska genomföra

lärlingsskolplikt för arbetare inom ett visst, kommunen tillhörande industriområde, bör

förhållandet bli enahanda.

Likaledes böra kommunerna ha rätt att stadga lärlingsskolplikt för såväl manliga

som kvinnliga eller för endast manliga arbetare i åldern 14—18 år. Från skolplikten

böra kunna undantagas minderåriga arbetare inom vissa yrken, ifall lämplig undervisning

ej för dem kan anordnas i lärlingsskolan.

Slutligen anser sig kommittén böra framhålla, att även om skolplikten kommer

s. 349 Kontrollera mot PDF

349

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 96.

att inträda först med fyllda 14 år, och sedan anställning i yrke vunnits, detta icke

behöver innebära, att unga personer icke få intagas i lärlingsskolan vid något tidigare

ålder, t. ex. under det kalenderår då do fylla 14 år, eller innan de vunnit anställning

i yrke, för så vitt det är deras avsikt att söka sådan anställning. Lika litet bör det

vara arbetare, som överskridit 18 års ålder, förmenat att begagna sig av lärlingsskolans

undervisning, för så vitt de förbinda sig till regelbunden skolgång.

I förslaget om skolplikt instämma obetingat en mängd tekniska skolor,

kommunala myndigheter, flera handelskammare, hantverksorganisationen in. fl.

Från mänga håll göras dock invändningar.

Svenska teknologiöreningen och tekniska föreningarnas samarbetsdelegation

anse sålunda, att skoltvånget i den omfattning kommittén förordar ej torde kunna genomföras.

Skolplikten kan ej göras effektiv för de yngre arbetare, som ej äro bundna

genom lärlingskontrakt. I avstyrkande riktning uttala sig även stadsfullmäktige i Eskilstuna,

som befara att skoltvånget skall komma att sänka skolornas nivå, samt länsstyrelsen

och styrelsen för tekniska skolan i Uppsala.

Från olika håll uttalas betänkligheter mot att låta skoltvånget omfatta

alla yrken.

St ad skamrer ar en i Göteborg, mot vars uttalande drätselkammaren ej har något

att invända, anser sålunda, att skolplikten bör av kommunerna få begränsas till de industrier,

som av kommunen anses lämpliga. Länsstyrelsen i Kopparbergs län befarar,

att skoltvånget genom de därmed förbundna olägenheterna för arbetsgivarna skall på

sina håll och inom vissa industrigrenar visa sig i stånd att förhindra inrättandet

av lärlingsskolor.

Järnkontoret önskar, att frågan om lärlingsskolorna utbrytes och underkastas förnyad

utredning. Förslaget är nämligen i denna del för vittgående och likväl icke ägnat

att tillgodose det verkliga behovet. Inom olika yrken är nämligen detta mycket olika,

och för vissa yrken eller avdelningar av yrken kan det sägas, att skolundervisning av

nu avsett slag knappast erfordras. Vid den av järnkontoret förordade nya utredningen

bör det obligatoriska skoltvånget tagas under ny omprövning. Därvid bör också mera

hänsyn tagas till yrkenas verkliga behov.

Å andra sidan påpekar Stockholms handelskammare att det är fara värt, att

lärlingen kan dragas från ett yrke till ett annat, om alltför stora skiljaktigheter beträffande

skoltvånget finnas mellan yrkena.

I en del yttranden, t. ex. från tekniska skolan i Jönköping, stadsfullmäktige i

Gävle och Skara hantverksförening, framställas också farhågor för att skoltvånget

skulle medföra svårigheter i fråga om yrkenas rekrytering med minderåriga.

Beträffande den ålder, vid vilken skolgång skulle inträda, yrkas i ett

stort antal yttranden, att lärlingsskolan härutinnan bör anslutas så nära

som möjligt till folkskolan eller obligatorisk fortsättningsskola, så att något

avbrott i skolgången ej måtte uppstå.

Kommitténs förslag om arbetsgivares plikter i avseende å skolpliktens

Myndig
heterna.

s. 350 Kontrollera mot PDF

350

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

fullgörande tillstyrkes av svenska teknologi öreningen endast under den förutsättningen,

att, såsom föreningen föreslagit, skolplikten inskränkes till

lärlingar, bundna genom lärlingskontrakt.

I förslaget om kommunernas rätt att själva bestämma över sina lärlingsskolor

instämma Smålands och Blekinge handelskammare, stadsfullmäktige i

Varberg, Kalmar, Västervik, Växjö och Borås, styrelsen för tekniska aftonskolan

i Simrishamn och länsstyrelsen i Jönköpings län, som dock anser, att

för säkerhets skull kommunernas beslut härom höra underställas ofientlig

myndighets prövning.

I motsats härtill uttalas från en del tekniska skolor (\ Varberg, Västervik,

Lund, Östersund och Sollefteå) ävensom från andra håll, att kommunerna

böra kunna åläggas att inrätta lärlingsskolor. Hantverksföreningen,

kommunalfullmäktige och tekniska aftonskolans styrelse i Sollefteå samt

länsstyrelsen i Västernorrlands län påyrka detta utan angivande av någon

norm för den ifrågasatta skyldigheten, och järnkontoret, som anser lärlingsskolorna

säkert bliva mycket ojämnt fördelade över riket, inskränker

sig likaledes till att betona, att alla lärlingar inom yrken, där skolutbildning

är behövlig, böra tillförsäkras tillgång till undervisning, oberoende av

om den kommun, där lärlingen är bosatt, inrättat lärlingsskolor eller ej.

Av denna senare mening är även styrelsen för tekniska högskolan.

Såsom norm för den påyrkade skyldigheten att upprätta lärlingsskolor

föreslås av styrelsen för Östersunds tekniska aftonskola samt stadsfullmäktige

därstädes, Falu tekniska skolas styrelse samt Smålands och Blekinge handelskammare

ett visst antal lärlingsskolpliktiga barn, av tekniska skolan i Lund

en viss folkmängd inom samhället och av styrelsen för Varbergs tekniska söndags-

och aftonskola eu kombination av båda dessa principer.

I samband med yttranden om skolplikten innehålla yttrandena även

uttalanden angående kommitténs princip, att endast skolpliktiga yrkesanställda

böra äga tillträde till lärlingsskolorna.

Stockholms handelskammare uttalar sitt gillande av denna princip. Den befarar,

att skolorna kunna utvecklas i samma riktning som de nuvarande tekniska skolorna,

om ej genom effektiva bestämmelser alla icke-yrkesmiin uteslutas. Men från åtskilliga

av de tekniska skolorna och jämväl några kommunala myndigheter röner denna del

av förslaget ett livligt motstånd. Kommunerna böl a enligt dessa få i förevarande hänseenden

friare händer vid skolornas organiserande, än kommittén föreslagit. Därvid framhålla

de lämpligheten av att bereda icke skolpliktiga personer såsom arbetare under

eller över lärlingsskolåldern eller icke skolpliktig ungdom i denna ålder, kringboende

lantbefolkning, värnpliktige från platser, där tillfälle till yrkesundervisning saknas, kvinnliga

arbetare, som ej behöva större yrkesskicklighet, i handeln anställda personer, m. fl.

tillfälle till frivillig undervisning.

Stadsfullmäktige och magistraten i Kristianstad betrakta frågan dessutom ur den

s. 351 Kontrollera mot PDF

351

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

mera ekonomiska synpunkten, att, om icke praktikanter få tillträde till lärlings- och

yrkesskolor, tvingas kommunerna att genom överbyggnader på folkskolorna tillgodose

behovet av billig allmän medborgerlig bildning eller undervisning i ämnen, hörande till

det praktiska livet och konstfärdigheten. I samma riktning uttalar sig styrelsen för

tekniska skolan i Kristianstad.

En mera förmedlande ställning i denna fråga intages av styrelsen för

tekniska skolan i Luled, som ifrågasätter ett allmännare tillträde till lärlingsskolorna

på mindre orter tills vidare och i starkt begränsad utsträckning,

utan att dock därigenom lärlingsskolan får förryckas från sin egentliga

uppgift. Länsstyrelsen i Kristianstads län anser berörda tillträde till

lärlingsskolorna böra stå öppet i mån av utrymme.

För kommerskollegiets yttrande i fråga om lärlingsskolplikten har redogörelse

lämnats i det föregående (s. 90 f.). I samband med behandlingen

av skolplikten upptager emellertid kollegium även frågan om de

yrkesanställda kvinnliga minderårigas undervisning.

Kollegium utgår här från att en icke oväsentlig del av de kvinnor, som såsom

minderåriga äro anställda i industriella yrken, sedermera övergå till andra arbetsuppgifter

och att det även oavsett detta för det stora flertalet av dem är av stor vikt att

så ingående, som omständigheterna kunna medgiva det, lära sig vad som står i samband

med skötandet av ett hushåll. På grund härav synes det kollegium naturligast,

att den kvinnliga ungdomens fortsatta undervisning i regel i första hand inriktas på

huslig ekonomi och ej på industriell yrkesutbildning. Då emellertid lärlingsskolan

måste organiseras med för hantverk och industri avpassad yrkesutbildning som huvudsyfte

och huslig ekonomi i regel ej lämpligen kan ingå i lärlingsskolans undervisning,

synes det kollegium, som om de yrkesanställda kvinnliga minderårigas undervisning

lämpligast borde överlämnas åt den allmänna fortsättningsskolan, i vilken undervisning

i huslig ekonomi har sin naturliga och mycket viktiga plats. Den i allmänhet mindre

omfattande yrkesundervisning, som torde vara erforderlig för de ifrågavarande lärjungarna,

skulle säkerligen kunna anordnas vid sidan av det angivna huvudämnet. På

grund av vad här anförts, skulle sålunda enligt kollega förmenande lärlingsskolan i

regel komma att avses endast för manliga lärjungar. Då emellertid inom vissa yrken,

särskilt inom textilbranschen, behovet av yrkesundervisning för kvinnliga minderåriga''

är så stort och antalet anställda å vissa orter inom dessa yrken så betydande, att de

kunna motivera särskilda kvinnliga lärlingsskolors inrättande, bör möjligheten att anordna

sådana bibehållas. De ifrågavarande skolornas lärjungar böra likväl tillförsäkras

undervisning jämväl i huslig ekonomi, även om densamma icke lämpligen kan anordnas

inom själva lärlingsskolan, utan i enlighet med vad av kommittén för den lägre

tekniska undervisningens ordnande föreslagits, helst bör överlämnas åt de allmänna

fortsättningsskolorna.

Även för de sakkunnigas ställning till frågan om lärlingsskolplikt

har i det föregående (s. 105) i korthet blivit redogjort. Till fullständigande

härav meddelas här några uttalanden rörande vissa delar av denna

fråga.

Departe
ments
sakkunniga,

s. 352 Kontrollera mot PDF

352

Kungl. Ma/:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Beträffande lärlingsskolpliktens inverkan på yrkenas rekrytering yttra

de sakkunniga:

Vad angår de uttalade farhågorna, att lärlingsskolplikten skulle kunna verka avskräckande

på de unga och såmedelst försvåra rekryteringen av hantverks- och industriyrkena,

så måste det medgivas, att det nog utan tvivel skulle komma att visa sig,

att om det bland ett flertal olika yrken, som stode de unga till buds, funnes några lä,

som medförde skolplikt, under det de andra icke gjorde det, eu stor del av ungdomen

skulle föredraga de senare,

Såväl med tanke på denna rekryteringsfråga som ock med hänsyn till det allmänt

förefintliga behov av yrkesutbildning, varom förut talats, tro vi, att det vore lyckligast

att låta lärlingsskolplikten omfatta så många yrken som möjligt, så att de minderåriga

svårligen kunde undgå obligatorisk yrkesundervisning, vilken levnadsbana de an välde.

Vi anse därför, att härvidlag först och främst alla till industri och hantverk hörande

yrken böra likställas, och vi komma dessutom att föreslå inrättandet av larlingsskolor

med skolplikt även för de i handel anställda minderåriga.

Av naturliga skäl blir det huvudsakligen i städer och industrisamhällen, som larlingsskolor

komma till stånd, men om där upprättas lärlingsskolor för alla på orten

förefintliga hantverk och industrigrenar ävensom för handeln, så torde lärlingsskolplikten

icke komma att menligt inverka på rekryteringen av det ena eller andra yrket,

så mycket mindre som man väl kan med visshet hoppas, att det ej skall dreja länge,

innan dessa skolor tillvunnit sig allmänhetens förtroende, och ungdomen mera allmänt

lärt sig inse deras betydelse för vinnande av framgång i livet.

De sakkunniga föreslå därför, att skolplikten för sådana minderåriga, som agna

sig åt hantverk, industri eller handel, må som allmän regel omfatta både fortsättningsskola

och lärlingsskola med två års lärokurs i vardera, samt att skolplikten må sträcka

sig intill 18 års ålder, dock att den, som dessförinnan genomgått sådan skola, som

hans skolplikt avser, därmed må anses hava fullgjort densamma.

Från denna allmänna regel måste emellertid medgivas vissa undantag. Om t. ex.

en minderårig, som befinner sig i 15-17-årsåldern, men som av en eller annan anledning,

t. ex. lång och svår skolväg, sjukdom eller dylikt, icke varit i tillfälle att besöka

någon fortsättningsskola, vinner anställning på en ort, där lärlingsskola för hans

yrke finnes upprättad, skulle det givetvis för honom bliva allt för betungande, om han

för att vinna inträde i lärlingsskolan först skulle nödgas gå två år i fortsättningsskola.

I dylikt fall hör således dispens kunna beviljas, vilket dock icke bör få medföra, att

lärlingsskolans nivå säukes. Det är nämligen tydligt, att även om lärlingsskolan i sin

undervisning bygger på det kunskapsmått, som fortsättningsskolan ger, det icke är absolut

nödvändigt att hava genomgått fortsättningsskolan för att kunna tillgodogöra sig

undervisningen i lärlingsskolan, utan att härför endast fordras att hava tillägnat sig

den del av fortsättningsskolans kunskapsmått, som är erforderlig som grund för undervisningen

i vidkommande lärlingsskola. . .

I lärlingsskolans program bör därför bestämmas beträffande undervisningen, att

den skall bygga på fortsättningsskolans kunskapsmått, men beträffande de skolpliktiga,

att de, förutom att hava stadigvarande sysselsättning i det yrke, lärlingsskolan avser,

antingen skola hava genomgått fortsättningsskola eller också hava fyllt 15 år och visa

sig äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen. 1 senare fallet bleve

det fortsättningsskolans lokalstyrelse, som skulle äga att bevilja, dispens från skolplikten

i denna skola, sedan styrelsen för lärlingsskolan förklarat sig anse den minderårige

opaginerad Kontrollera mot PDF

flöd

Rungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Sfi.

äga förutsättningar att kunna följa undervisningen i liirlingsskolan. Skolplikt i båda

skolorna samtidigt får naturligtvis icke förekomma.

Angående kommerskollegiets förslag om införande av kommunal skolplikt

på så sätt, att varje kommun, i vilken antalet i industri ocli hantverk

anställda manliga arbetare mellan 14 och 18 års ålder uppginge till 100,

skulle vara skyldig inrätta lärlingsskola, uttala sig de sakkunniga sålunda:
För

vår del finna vi visserligen kommerskollegii förslag synnerligen beaktansvärt

med hänsyn till önskemålet att få till stånd så många lärlingsskolor som möjligt. Det

torde nämligen kunna befaras, att på åtskilliga håll, så t. ex. i landskommuner med

på ett mindre område koncentrerad industri, starkt motstånd kommer att resas emot

de, oaktat statsbidraget, rätt avsevärda kommunala utgifter, som krävas för lärlingsskolorna.

Men å andra sidan finnas åtskilliga skäl, som tala emot införandet av kommunalt

skolgång i fråga om lärlingsskolors upprättande. Sålunda skulle uppdragandet av en

sådan gräns som den av kommerskollegium föreslagna, 100 i hantverk eller industri

anställda manliga minderåriga, lätt kunna medföra en viss godtycklighet, i det att av

två kommuner med tämligen nära likartad ställning i fråga om omfattningen av industri

och hantverk den ena på grund därav, att antalet inom densamma anställda minderåriga

endast obetydligt överstege motsvarande antal i den andra, kunde bliva mot

sin vilja ålagd dryga utgifter till lärlingsskola. under det den andra bleve helt befriad

från dylika utgifter. För övrigt kan behovet av lärlingsskola på eu plats icke bedömas

enbart med hänsyn till antalet i hantverk och industri anställda minderåriga utan

beror även på arten av dessas verksamhet. Det torde även kunna sättas i fråga om

ej införandet av ett kommunalt skotvång av antydd art vore ett allt för starkt ingrepp

i kommunernas ekonomiska förhållanden, särskilt med tanke på, hur olika det

skulle träffa de skattebetalande i olika kommuner.

På grund av det anförda vilja vi i denna fråga ansluta oss till 1907 års kommitté

och således förorda, att tills vidare åt kommunerna överlämnas att besluta om

obligatoriska lärlingsskolors upprättande ävensom att inom vissa fastställda gränser

utfärda närmare bestämmelser om skolpliktens omfattning och genomförande.

Man torde på grund av det intresse, varmed lärlingsskolfrågan allmänt omfattas

och som under de år, som förflutit sedan 1907 års kommitté framlade sitt förslag, på

flera håll tagit sig uttryck i målmedvetet arbete för lärlingsskolors anordnande, kunna

hoppas, att detta intresse i förening med ett ej för knappt tillmätt statsbidrag och en

kraftig central ledning skall visa sig vara i stånd att, även utan att något tvång pålägges

kommunerna, åvägabringa lärlingsskolor på de flesta av de platser, där behov av sådana

föreligga-.

Givetvis kan icke eu kommun i allmänhet, åtminstone icke våra större industrisamhällen,

lösa sin lärlingsskolfråga på en gång, utan detta torde ofta komma att ske

på så sätt, att de befintliga tekniska aftonskolorna så småningom omorganiseras och

utvidgas till att omfatta allt flera av de yrken, som äro på platsen representerade, och

allt flera av de yrkesanställda minderåriga. Vad dessa senare beträffar, kan man tänka

sig den successiva utvidgningen tillgå dels så, att skolplikten till en början får omfatta

-ett mindre antal åldersklasser och småningom utsträckes till afla minderåriga under 18

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 höft. (Nr 96.) 45

s. 354 Kontrollera mot PDF

354

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

år, dels så, att kommunens område indelas i distrikt ock skolplikten införes i det ena

distriktet efter det andra.

Beträffande skolplikten såväl för de olika yrkena som för de minderåriga vilja vi

betona, att lärlingsskolorna i första rummet böra upprättas med tanke på sådana minderåriga,

vilka äro att anse som lärlingar i egentlig mening, d. v. s. sådana, som äro

bundna genom lärlingskontrakt.

Lärlingsskolor av den art, som bärovan antytts, och med skolplikt för lärjungarna

böra givetvis under alla omständigheter vara kommunala institutioner.

Med anledning av kommerskollegiets förmenande, att lärlingsskolan

i regel skulle komma att avses endast för manliga lärjungar, yttra de sakkunniga:
För

vår del vilja vi med avseende på skolplikt för kvinnliga minderåriga först

erinra om vår förut uttalade mening, att anställning i hantverks- eller industriellt yrke

icke i regel må medföra befrielse från fortsättningsskolplikten. De flickor, som vinna

anställning inom nämnda yrken, skola således lika väl som andra genomgå fortsättningsskolan

och där erhålla den undervisning i husliga arbeten, som deras åldersstadium

och övriga omständigheter medgiva. Vad deras behov av industriell yrkesutbildning

angår, så är det visserligen sant, att det i samband med hantverk och industri

finns en hel del sysslor, t. ex. sortering, förpackning och dylikt, där ingen nämnvärd

yrkeskännedom erfordras, och det är likaledes sant, att många flickor taga dylika platser

endast för någon kortare tid och sedan övergå till husliga arbeten i eget eller andras

hem. Att påtvinga dylika flickor, vilka strängt taget ej kunna anses vara anställa

i yrket, eftersom de ej hava något med själva tillverkningen att skaffa, teoretisk

yrkesundervisning, som de för övrigt knappast skulle äga förutsättningar att tillgodogöra

sig, vore ju i de flesta fall meningslöst. Å andra sidan finns det inom hantverks-

och industriella yrken en mängd arbeten, som utföras av kvinnor, där verklig

yrkeskunskap är lika nödvändig och i fråga om förvärvsförmågan proportionsvis lika

värdefull som inom de manliga arbetsområdena. Även om det ofta inträffar, att kvinnor,

som grundligt fått lära ett dylikt yrke, sedermera gifta sig och därmed upphöra

med yrkesarbetet för att ägna sig åt hemmets sysslor, synes oss detta icke utgöra något

skäl för att giva de unga kvinnorna en sämre ställning än männen i fråga om yrkesutbildning.

Vid den ålder, som lärlingsskolplikten skulle omfatta, är det ju i regel

omöjligt för den unga kvinnan att veta, hur hennes framtid kommer att gestalta sig,

och även om hon ingår äktenskap, är det ju numera ej ovanligt, att hon även därefter

måste genom arbete utom hemmet bidraga till familjens uppehälle. Ej sällan inträffar

också, att hon, även om hon för någon tid fått ägna sig uteslutande åt hemmets sysslor,

åter står inför nödvändigheten att tillgripa förvärvsarbetet för att på egen hand

förtjäna ej blott sitt eget utan även andras uppehälle. Äger hon då eu grundlig yrkesutbildning

inom något visst fack, så är i regel hennes ställning vida mindre prekär,

än den eljest skulle varit. En annan synpunkt, vartill hänsyn också bör tagas vid

bedömandet av den obligatoriska lärlingsskolans ställning till de kvinnliga minderåriga

arbetarna, är skolans uppfostrande inflytande. Även om den uppgift, som av 1907 års

kommitté satts som lärlingsskolornas främsta syfte, nämligen »att giva samhället ett medel

att leda och övervaka de ungas uppfostran till dugande samhällsmedlemmar», kommer

att väsentligen övertagas av fortsättningsskolorna och om lärlingsskolornas huvuduppgift

sålunda blir att meddela facklig utbildning, så är det i alla fall självklart, att

s. 355 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:lk Nåd. Proposition .\ r 96. 355

även dessa senare i likhet med andra skolor måste komma att ntöva ett fostrande och

karaktärsdanande inflytande på sina lärjungar. Utan tvivel äro de minderåriga fabriksarbeterskorna

i våra storstäder och industrisamhällen i lika hög grad som deras

manliga kamrater i behov av detta skolans fostrande inflytande.

Rörande kommitténs förslag, att skolplikten i lärlingsskolan skulle

omfatta minderåriga i åldern 14—18 år, göra de sakkunniga följande uttalande:
I

och med införandet av tvåårig fortsättuingsskolplikt i förening med bestämmelsen

om att avgång från folkskolan ej får äga rum före det kalenderår, då lärjungen

fyller 13 år, bortfaller tydligen behovet av en nedre åldersgräns utom för do få, som

kunna varda befriade från fortsättningsskolplikten för att medhinna fullgörandet av

lärlingsskolplikten. För dessa senare bör emellertid, såsom vi förut framhållit, bestämmas

eu undre åldersgräns av 15 år.

Beträffande den övre åldersgränsen faller det av sig självt, att även om skolplikten

upphör vid fyllda 18 år, lärlingsskolan skall stå öppen för en var äldre yrkesarbetare,

som önskar åtnjuta dess undervisning och vill underkasta sig gällande föreskrifter.

Särskilt torde man med visshet kunna hoppas, att de, som en gång börjat

studierna på grund av gällande skolplikt men ej hinna avsluta dem före fyllda 18 år,

frivilligt skola fortsätta skolgången, tills de erhållit avgångsbetyg.

I övrigt må ur de sakkunnigas uttalande anföras följande:

I fråga om arbetsgivares skyldighet att bevilja de anställda minderåriga nödig

ledighet för skolgången instämma vi i kommitténs uttalande men vilja dessutom här,

liksom då fråga var om fortsättningsskolorna, föreslå att sådan ändring i bestämmelserna

i arbetarskyddslagen av den 29 juni 1912, § 13, stycket b, vidtages, att föreskriften

om begränsning av den minderåriges arbetstid därhän, att den obligatoriska

undervisningstiden i lärlingsskolan skall inräknas i den lagstadgade högsta medgivna

arbetstiden, varder utsträckt till att omfatta även minderårig, som fyllt 15 år. Eventuellt

förekommande frivilliga lektionstimmar böra enligt vårt förmenande härvid icke

medräknas, enär detta skulle vålla svårigheter för arbetsgivaren på så sätt, att den

ene minderårige skulle behöva beviljas mer ledighet äu den andre, vilket åter för den,

som icke deltoge i den frivilliga undervisningen, sannolikt skulle medföra ett sådant

företräde i fråga om möjlighet att vinna anställning, att önskvärt antal elever för dylik

undervisning icke skulle kunna påräknas.

Likaledes vilja vi föreslå, att till bestämmelserna i §§ 15 och 34 av samma lag

ett tillägg göres av innehåll, att i den för minderårig utfärdade intygsboken skall antecknas,

huruvida den minderårige fullgjort lärlingsskolplikten eller fortfarande är

skolpliktig.

I samband med bestämmelserna om arbetsgivares och målsmäns skyldighet att

övervaka skolpliktens fullgörande samt om påföljd för den, som hindrar den skolpliktige

att fullgöra skolplikten, framträder här liksom i fråga om fortsättningsskolorna

ett visst behov av lämplig påföljd även för den skolpliktige själv, om han, trots beviljad

ledighet från arbetet hos arbetsgivaren, uraktlåter att bevista lärlingsskolan. Vi

kunna dock icke föreslå någon lämplig sådan påföljd men vilja erinra därom, att arbetsgivaren,

särskilt i det fall att den minderårige är bunden genom lärlingskontrakt,

torde vara i stånd att vid behov utöva effektiv påtryckning i en eller annan form.

s. 356 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

356 Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

Av den redogörelse jag nu lämnat för de framlagda förslagen angående

lärlingsskolans obligatoriska karaktär och de däröver avgivna yttrandena

framgår, att meningarna i denna punkt varit ganska delade.

Meningsskiljaktigheten gäller emellertid icke så mycket själva grundsatsen

om skolpliktens införande — i de flesta fall synes man härom vara ense —

som mera vissa detaljer i fråga om sättet för skolpliktens tillämpande,

såsom vilka yrken och vilka lärlingar skolplikten bör avse, huru lång tid

den bör omfatta, huruvida kommun skall vara skyldig eller ej att inrätta

lärlingsskolor.

Vad då först beträffar själva grund spörsmålet eller om skolplikt bär

överhuvud ifrågasättas för lärlingsskolan, framställa sig här principiellt samma

synpunkter till övervägande som vid frågan om skolplikt för fortsättningsskolans

vidkommande. Samma betänkligheter göra sig i stort sett gällande

i båda fallen. Men samma eller besläktade skäl för att låta betänkligheterna

falla låta sig ock anföra i båda avseendena. .Tåg kan därför

också nu i stöld sett hänvisa till vad jag tidigare (sid. 209 f.) anfört

i denna fråga, Två saker äro mig härvid klara. Den ena är denna: att

ett yrke, som icke rekryteras med personer, som hava tillräckliga förutsättningar

för att kunna utföra det arbete, som tillhör detsamma, är dömt

att förfalla. Den andra är denna: att utan ordnad yrkesutbildning står

ingen garanti att vinna för åstadkommande av den yrkesskicklighet, som

erfordras. Ställningen hos oss är nu sådan, att, såvida ej särskilda anstalter

träffas, våra näringar, framför allt våra hantverk, hotas av en betänklig

brist på yrkesutbildade ämnessvenner. Men ställningen är tillika sådan,

att det synes bliva allt svårare att på frivillighetens väg skapa åtgärder,

som kunna trygga yrkesutbildningen. Under det att å ena sidan mycket

ofta inträffar, att målsmän med ingalunda stark ekonomisk ställning ej sky

några uppoffringar, när det gäller att bereda sina barn tillfälle att besöka

våra allmänna läroverk, även om de där påbegynta studierna sedan i många

fall måste halvfärdiga avslutas, så inträffar det å andra sidan mera sällan,

att målsmän, som lämnat sina barn åt något praktiskt yrke, anse sig uppfordrade

att för deras yrkesutbildning göra motsvarande ekonomiska uppoffringar.

Tvärtom linnes en starkt framträdande, visserligen ej sällan av

omständigheterna framtvingad benägenhet att på den unge yrkesalumnens

verksamhet lägga det rena förvärvsarbetets synpunkt, Denna olika värdesättning

av de båda slagen av utbildning bottnar i en alldeles oriktig, men

hos oss djupt rotad föreställning om värdet av de kunskaper och färdigheter,

som i de båda fallen kunna förvärvas. Och till denna föreställningär

det allmänna självt så tillvida skuld, som det av gammalt genom det

omhuldande och det starka ekonomiska understöd det skänkt det första slaget

s. 357 Kontrollera mot PDF

Kmii/!. MajUx Sill/. Proposition Sr Hd. 357

av utbildning på ett alldeles särskilt sätt framhävt värdet av densamma,

under det att det sorglöst lämnat det senare slaget åt sitt öde. Det är

under sådana förhållanden icke underligt, att från målsmäns och arbetsgivares

sida ej alltför mycket stål'' att vinna på den rena frivillighetens

väg, men det- är å andra sidan också uppenbart, att det är hög tid, att

där denna väg ej kan anlitas, samhället vidtager åtgärder att säkra en

ordning, som leder till en riktigare uppfattning av den praktiska utbildningens

värde. En sådan ordning är efter min mening upprättandet av

obligatoriska lärlingsskolor.

Om jag sålunda ansluter mig till tanken på skolpliktens införande även

i lärlingsskolan, så vill jag å andra sidan starkt understryka behovet och

önskvärdheten av att den tillämpas med all den hänsynsfullhet, som både

sakens egen grannlaga natur och olika orters skiftande förhållanden kunna

påkalla. Sker ej detta, så äventyras den viktigaste av alla förutsättningar

för en lycklig lösning av hela lärlingsskoleprohlemet: allmänhetens, arbetsgivarnas,

de unga arbetsanstäildas och deras målsmäns förtroende. Vinnes

åter detta, så torde, med hänsyn tagen särskilt till vårt folks laglydighet,

skolplikten i lärlingsskolan varken komma att mötas av något starkare

motstånd eller från det allmännas sida påkalla några extraordinära kraftåtgärder.

Med avseende på den närmare utgestaltningen av skolplikten biträder

jag förslaget om att det må ankomma på de särskilda kommunerna att

bestämma om införande av skolplikt eller icke ävensom att — om skolplikt

införes — inom vissa fastställda gränser närmare reglera densamma.

Jag instämmer härvid emellertid i det av de sakkunniga uttalade önskemålet

att, om skolplikt i en kommun införes, denna må träffa så många

yrken som möjligt, så att den minderårige svårligen kan undgå obligatorisk

lärlingsundervisning, vilken levnadsbana han än väljer. Endast därigenom

synes mig kunna förebyggas, att de yrken, som skolplikten avser, bliva utsatta

för faran att icke erhålla lärlingar till nödigt antal.

I fråga om villkoren för inträde i lärlingsskola biträder jag vad de

sakkunniga därom föreslagit. Jag finner det självfallet, att även äldre

arbetsanställda böra, i den mån så kan ske, äga tillträde till undervisningen

i dessa skolor.

Samtliga obligatoriska lärlingsskolor böra givetvis vara kommunala

institutioner.

I fråga om tidsomfattningen hava de sakkunniga föreslagit, att skolplikten i

lärlingsskolan skall omfatta två år med högst 9 månaders årlig undervisning

och i medeltal högst 12 undervisningstimmar i veckan och sträcka sig intill 18

års ålder, dock att den, som dessförinnan genomgått sådan skola, som hans

skolplikt avser, därmed må anses hava fullgjort denna. Mot detta förslag

s. 358 Kontrollera mot PDF

358

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

bär jag, såsom jag redan förut angivit, intet att erinra. Den farhågan har

uttalats, att tanken på att ett inträde i industriellt yrke skulle medföra

krav på en till 18-årsåldern utsträckt skolplikt skulle kunna på förhand

avskräcka ej sa få ynglingar från att bliva hantverks- och industriarbetare.

Jag tror ej, att man bör tillägga denna farhåga alltför stor betydelse.

Det är ju ej fråga om att nu med ens införa en allmän skolplikt av den

angivna beskaffenheten. Införandet bör, såsom de sakkunniga framhållit,

ske successivt. I den mån genom fortsättningsskolplikten tanken på en

obligatorisk skolgång under den tidigare ungdomsåldern vinner insteg i

det allmänna medvetandet och fördelania därav bliva allt mera hända,

torde vägen för en till lärlingsskolan utsträckt skolplikt också vara alltmer

banad. Man synes hava allt skäl för det antagandet, att svårigheterna

för dess genomförande här i landet ej skola bliva större än vad fallet

visat sig vara i länder, där en dylik anordning redan införts.

I likhet med de sakkunniga är jag av den meningen, att ett införande

av skolplikt i lärlingsskolan medför nödvändigheten av en ändring i bestämmelserna

i arbetarskyddslagen av den 29 juni 1912 § 13 stycket b samt

§§ 15 och 34. Jag har redan i sammanhang med frågan om skolplikt

för fortsätt ni ngsskolan berört denna fråga och hänvisar till vad jag däröver

yttrat (sid. 218).

Frågan om lärlingsskolplikten har vid upprepade tillfällen satts i förbindelse

med frågan om en lärlingslag. Så bär bland annat tekniska kommittén

uttalat den meningen, att vi för att trygga vår yrkesutbildning nödvändigt

behöva en lärlingslag. I anledning härav anser jag mig böra i detta

sammanhang erinra därom, att det sedan den 29 juli 1913 föreligger

ett av därtill utsedda kommitterade utarbetat förslag till lag om lärlingsväsendet

i vissa yrken. Utredningen i ärendet är emellertid ännu icke

slutförd och det är för närvarande omöjligt att avgöra, vilken utgång

frågan kan få. Emellertid är jag i likhet med de sakkunniga av den åsikten,

att frågan om lärlingsskolplikten bör kunna, oberoende härav, redan

nu företagas till avgörande. Jag erinrar om hurusom redan nu enligt

kungl. förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864

mästare kan ingå avtal med lärlings målsman. Jag erinrar vidare om

att 1917 års riksdag beviljat 8,000 kronor till statsunderstöd åt

hantverksidkare för utbildande av lärlingar och till lärlingspremier samt

att det angående samma angelägenhet av kommerskollegium föreslagits den

bestämmelsen, bland annat, att ansökan om understöd skall vara åtföljd

av överenskommelse mellan mästaren å ena sidan samt lärlingen och hans

målsman å andra sidan angående lärlingens anställning. Det föreslås

vidare, att mästare, som tilldelats statsunderstöd för utbildande av lärlingar,

s. 359 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr 90. 359

skall sä ordna lärlingens yrkesarbete, att hinder ej därav må uppstå för

lärlingens bevistande av för hans teoretiska yrkesutbildning lämplig skola,

därest sådan finnes å orten med understöd av allmänna medel anordnad.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t

gjort framställning till riksdagen om nu berörda statsunderstöds höjande

till 11,750 kronor.

Det är emellertid icke på av mig nu berörda förhållanden, som jag

väsentligen grundar min uppfattning om möjligheten att redan nu — oberoende

av utgången av lärlingslagfrågan — vidtaga åtgärder för införande

av skolplikt för lärlingar. Jag grundar denna i främsta rummet på

min övertygelse om att, i samma mån som eu ordnad lärlingsundervisning

kommer att visa sina frukter och det för de unga och deras målsmän

liksom ock för arbetsgivarna blir klart, vilken fördel en sådan undervisning

kommer att medföra, det skall — även om det, såsom fallet var när

den allmänna folkskoleplikten infördes, kommer att dröja någon tid —

utan några starkare tvångsåtgärder bliva möjligt att få nu ifrågavarande

angelägenhet på ett tillfredsställande sätt ordnad.

De sakkunniga förmäla sig hava tagit i övervägande frågan om lämplig

påföljd för den skolpliktige själv, om han trots beviljad ledighet från

arbetet hos arbetsgivaren uraktlåter att bevista lärlingsskolan. De förklara

sig emellertid icke kunna föreslå någon lämplig sådan påföljd, men

erinra därom, att arbetsgivaren, särskilt i det fall, att den minderårige är

bunden genom lärlingskontrakt, torde vara i stånd att vid behov utöva

effektiv påtryckning i en eller annan form. För min del anser jag denna

fråga höra till de spörsmål, som böra tagas i närmare övervägande, sedan

någon större erfarenhet vunnits om huru saken vid det praktiska genomförandet

kommer att utveckla sig.

4) Lärlingsskolornas lärotider.

Med avseende på lärokursernas längd och undervisningstiden uttalar sig

kommittén sålunda:

Undervisningen i lärlingsskolan torde därför böra ordnas så, att den kommer att

omfatta tre årskurser. Dock torde det vara lämpligt att åtminstone till en början

tillåta inrättandet av lärlingsskolor även med tvååriga lärokurser. De, som med nöjaktigt

resultat genomgått den sålunda fastställda två- eller treåriga lärokursen, böra

därmed anses hava fullgjort sin lärlingsskolplikt, även om de icke fyllt 18 år.

Undervisningen i lärlingsskolan borde helst pågå året om. Då lärjungarna hela

året äro upptagna av sitt arbete i verkstäder, fabriker eller på andra arbetsplatser, och

Tekniska

kommittén.

s. 360 Kontrollera mot PDF

Myndighe
terna.

360 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr OO.

skolarbetet av skäl, som utvecklas längre fram, måste förläggas till den normala arbetstiden,

bör detta för lärjungarna snarare bli eu rekreation och en välkommen omväxling

än eu börda, som de under någon tid av året böra erhålla befrielse ifrån. Någon

anledning att med hänsyn till lärjungarna avbryta skolarbetet genom ferier finnes

sålunda knappast. För arbetsgivaren kunna ferier möjligen någon gång medföra olägenheter

därigenom, att han under ferierna får överflöd på arbetskraft, i fall han med

anledning därav, att hans minderåriga arbetare tidtals äro upptagna av skolan, varit

nödsakad att anställa fler minderåriga arbetare, än han eljest behövt. A andra sidan

torde lärarna i de flesta fall önska och behöva någon tids ledighet varje år, utan att

alltid möjlighet förefinnes att bereda dem denna ledighet genom tjänstens uppehållande

med vikarie. Likaledes torde inånga gånger vara önskligt, att skol pliktiga arbetare

inom sådana yrken, där säsongarbete förekommer, kunna beredas frihet från skolan

under den för dessa yrken brådaste tiden. Det måste sålunda enligt kommitténs förmenande

i många fall möta svårigheter att hålla undervisningen i lärlingsskolan i gång

på normalt sätt året om. Dock torde böra föreskrivas, att lärlingsskolan måste pågå

minst 8 månader av året.

Åt skolarbetet måste anslås ett så pass stort timtal i veckan, att man kan vänta

något verkligt utbyte av undervisningen. Med en allt för knapp undervisningstid

riskerar man, att resultatet av undervisningen blir så ringa, att såväl lärjungarna

själva som deras arbetsgivare förlora intresset för skolan. Sex timmar i veckan torde

vara den minsta tid, av vilken man kan vänta sig något avsevärt gagn. Å andra

sidan bör den obligatoriska undervisningstiden för att icke alltför mycket inkräkta på

lärjungarnas arbetstid knappast sättas högre än till 12 timmar i veckan. Såsom ett

lämpligt medeltal torde kunna anses det timtal, som motsvarar en vanlig arbetsdag,

eller 8 å 9 timmar i veckan.

Hela undervisningstidens förläggning till en dag i veckan kau i många fall göra

det lättare för arbetsgivaren att ordna arbetet med hänsyn till sina minderåriga arbetares

skolgång. Dess fördelning på två eller tre veckodagar underlättar skolans uppsikt

över lärjungarna därigenom, att läraren oftare sammanträffar med dem. I detta

hänseende torde de lokala myndigheterna böra ha frihet att under hänsyn till arbetsgivarnas

berättigade intressen ordna förhållandena på det för varje ort lämpligaste

sättet. Att förlägga undervisningen till sena aftontimmar efter den vanliga arbetstidens

slut är förkastligt. De unga komma då uttröttade till skolan och sakna den

andliga spänstighet, som fordras för ett fruktbringande skolarbete. Likaledes är söndagens

användning för obligatorisk undervisning olämplig. Det torde heller icke vara

välbetänkt att ordna skolarbetet så, att de minderåriga arbetarna bli mer buudna än

deras äldre kamrater, ty därav skulle lätt väckas ovilja mot skolan. Undervisningen

i de obligatoriska lärlingsskolorna bör därför förläggas till den normala arbetstiden.

Lämpligast torde vara att för vårt land stadga, att undervisningen i de obligatoriska

lärlingsskolorna skall förläggas till vardagar mellan kl. 7 f. in. och 7 e. in.

Över kommitténs förslag angående skolkursens längd hava följande

yttranden avgivits:

Handelskammarens i Gävle kommitté anser, att kommunen bör få upprätta lärlingsskolor

med ännu kortare skoltid än två år, vilkas genomgående skulle befria från

vidare skolplikt. Tre år anses av styrelserna för tekniska elementarskolan och Ebersteinska

söndags- och aftonskolan i Norrköping samt av styrelsen för tekniska afton
-

s. 361 Kontrollera mot PDF

361

Kung!. Maj:ln Nåd. Proposition Nr 96.

och söndagsskolan i Karlstad vara eu lämplig tid. Min«t 3-årig kurs påyrkas av styrelserna

för lägre tekniska yrkesskolan i Halmstad och tekniska aftonskolorna i Skövde

och Falun. Tre år och i vis-a såsongyrkeu ännu längre tid forordas av styrelsen för

tekniska skolan i Kristianstad. Också Sveriges hantverksorganisation ifrågasätter, om

3 år äro tillfyllest, särskilt i betraktande av att i mänga yrken erfordras 4 år för att

systematiskt utbilda lärlingen hos mästaren. Bland annat kunna i vissa säsongyrken

3-åriga kurser knappast giva lärlingen tillfälle att parallellt med utbildningen hos

läromästaren utnyttja ilen kompletterande undervisningen i lärlingsskolan. Enligt styrelsens

för tekniska skolan i Lund undervisningsprogram bör skoltiden vara 4 år, dock

att den för ointresserade och försumliga bör förlängas med ytterligare ett år. Den

tid, som bör beräknas för fullt genomgående av lärlingsskolaus kurser, bör enligt

kommerskollegii förmenande som regel fastställas till tre år. I likhet med kommittén

anser dock kollegium, att skoltiden, för att ej i början inrättandet av kompletterande

lärlingsskolor måtte försvåras genom alltför störa kostnader, må inom ekonomiskt starkt

belastade kommuner kunna begränsas till två år. Da det emellertid inom vissa säsongyrken

borde vara av behovet påkallat att förlägga större delen av skolans verksamhet

till den minst bråda tiden och det i dylika fall möjligen kan nödvändiggöras eu

avsevärd förkortning av den årliga lästiden, synes det kollegium lämpligt, att under

dylika förhållanden skoltiden må kunna utsträckas till fyra år under förutsättning,

att den inom ifrågavarande yrke brukliga lärotiden uppgår till minst samma tid. Medgiva

förhållandena inom yrket, att ett större antal timmar i veckan än det normala

användes för skolans räkning, bör dock denna utväg att uppväga den årliga lärotidens

förkortning föredragas, så att icke onödigtvis skolarbetet utsträekes till den ålder, då

skolbesöken skulle mera kännbart inkräkta på den för ekonomiskt förvärvsarbete avsedda

arbetstiden.

I fråga om längden av årskurserna och läster miner nas förläggning hava

följande uttalanden gjorts:

Sveriges hantverksorganisation anser, att ferierna böra reduceras och uppdelas på

lämpliga tider. Svenska teknologi''öreningen menar, att undervisningen i den obligatoriska

lärlingsskolan i regel ej bör pågå hela året, så att möjlighet till sommarferier

beredes, varigenom skulle kunna undvikas, att den av föreningen föreslagna utsträckta

dagliga undervisningstiden medförde överansträngning.

Kommerskollegium kan icke biträda kommitténs uppfattning, att undervisningen

i lärlingsskolan borde pågå året om. Eu dylik anordning kunde med hänsyn till den

förläggning av den dagliga undervisningstiden, som kollegium förmenar vara nästan

ensamt realiserbar, nämligen undervisningens huvudsakliga förläggande till kvällarna,

otvivelaktigt föra dels till överansträngning, dels till leda vid skolarbetet på grund av

den särställning i förhållande till den traditionella svenska uppdelningen av allt skolarbete

i två terminer med ett längre avbrott under sommaren och ett kortare vid

jultiden, som de i hantverk och industri anställda minderåriga skulle komma att intaga

i jämförelse med sina jämnåriga. Enligt kollega uppfattning bör den årliga arbetstiden

i en treårig lärlingsskola uppgå till åtta å nio månader, medan den i en tvåårig bör

utsträckas till tio månader. I de fall, där för vissa säsongyrken skolan gjorts fyraårig,

avkortas årskursens längd så långt, som förhållandena kräva och yrkesutbildningens

intressen kunna medgiva.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 käft. (Nr 96.)

46

s. 362 Kontrollera mot PDF

362

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Kommitténs förslag att förlägga den dagliga arbetstiden till någon

tid emellan 7 f. in. och 7 e. m. möter gensagor i ett stort antal yttranden.

Kritik utan positiva ändringsförslag om undervisningens utsträckande

till visst klockslag möter från följande:

Nacka kommunalnämnd och kommunalstämma samt styrelsen för Nacka lägre

tekniska aftonskola i likhet med styrelsen för tekniska yrkesskolan i Karlskrona finna

det ur samhällelig synpunkt önskvärt, att ungdomen beredes tillfälle till nyttig sysselsättning

jämväl under aftontimmarna, varför undervisningen bör förläggas även till

timmar efter den vanliga arbetstidens slut. Stadsfullmäktige i Borås framhålla, att

lärlingsskolplikten kan fördyra industriens arbetskraft. Tekniska föreningen i Hälsingborg

påpekar svårigheten att finna i arbetet vana ersättare under den tid, som lärlingarna

måste vara burta för skolarbetet, och yrkar därför att undervisningen förlägges

efter den ordinarie arbetstidens slut. Svenska teknologföreningen föreslår, att i industriens

intresse bestämmelsen om undervisningstiden 7—7 utgår. Länsstyrelsen och

styrelsen för tekniska skolan i Uppsa la finna det icke lämpligt, att allmänna föreskrifter

om undervisningstiden utfärdas.

Såsom skäl för undervisningstidens utsträckande efter kl. 7 e. m. anföres av styrelsen

för tekniska skolan i Simrishamn, slöjdföreningens i Göteborg lärarråd och

stadsfullmäktige i Arvika, att det därigenom skulle bliva lättare att erhålla lämpliga

lärarkrafter samt billigare lokaler, som om dagarna användas för andra ändamål.

Follcskolestyrelsen i Hälsingborg anser kvällsundervisning nödvändig av ekonomiska skäl.

Som sluttid föreslås av ett flertal myndigheter kl. 8, av några kl. 8,30, av

andra kl. 9.

Styrelsen för tekniska skolan i Kristianstad samt Sveriges hantverksorganisation

anse, att undervisningen kan utsträckas till kl. 8 utom lördagarna. Dagtimmarna borde

användas till praktiskt och aftontimmarna till teoretiskt arbete. Organisationen anser

därjämte, att i frivilliga ämnen lektioner jämväl efter kl. 8 ävensom på lördagseftermiddagar,

borde få förekomma efter skolstyrelsernas beprövande. Även hantverksorganisationen

framhåller, att med eu sluttid av kl. 7 det skulle bli förenat med stora kostnader

att skaffa lämpliga lärare.

Kommerskollegium anser sig böra framhålla önskvärdheten av, att i skolor med

tvåårig kurs antalet veckotimmar i allmänhet ej bör tagas för knappt samt att i skolavdelningar,

avsedda för säsongyrken, i enlighet med vad förut framhållits, antalet

veckotimmar bör kunna ökas till över 12 för att kompensera förkortningen i den årliga

lästiden i stället för att i samma syfte göra kursen fyraårig.

Angående den dagliga undervisningstidens förläggning synes det kollegium, som

om kommittén gjort sig för stora förhoppningar i fråga om möjligheterna att förlägga

hela undervisningen till tiden före kl. 7 e. m. Att förlägga hela undervisningen till

denna tid, vare sig det sker genom att samla den till en dag i veckan eller genom

att fördela den på Hera veckodagar, kan visserligen enligt kollegii förmenande någon

gång låta sig göra, åtminstone inom hantverksyrkena, men i stort sett torde en dylik

anordning, som från skolundervisningens synpunkt naturligtvis måste erkännas vara

den mest önskvärda, dock helt lämnas ur räkningen på grund av de stora svårigheter

den från den industriella arbetsfördelningens synpunkt måste medföra.

Den risk för överansträngning, som kvällsundervisningen skulle kunna medföra,

om arbetet i lärlingsskolan skulle i enlighet med kommitténs förslag pågå hela

s. 363 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 90. 363

året, anser kollegium hävd genom den, afkortning av årskurserna, som av kollegium

föreslagits.

Då emellertid de skäl, som av kommittén framlagts för undervisningens förläggande

till uteslutande dagtimmar, likväl hava viss betydelse, synes en begränsning av

kvällsundervisningen till ej alltför sena timmar vara ofrånkomlig. På grund härav

synes det kollegium lämpligt att lör lärlingsskolan fastställa kl. 8 e. m. för den dagliga

undervisningens avslutande, varvid dock, där så från industriens synpunkt prövas

nödvändigt, undervisningstiden i lärlingsskolans äldre årsklasser må kunna utsträckas

till kl. 9 e. m.

I fråga om lärotiden i lärlingsskolan göra de sakkunniga följande

uttalande:

Beträffande lärokursens längd har kommittén föreslagit två eller helst tre år.

Kommerskollegium går ännu längre och föreslår tre år som regel samt uttalar dessutom,

att den fullständiga lärokursen må kunna utsträckas ända till fyra år i fråga

om vissa säsongyrken. Härvid har dock varken kommittén eller kommerskollegium

tänkt sig, att lärjungarna först skulle fullständigt genomgå den obligatoriska tvååriga

fortsättningsskolan, vilket vi för vår del anse böra vara allmän regel.

På grund av den större åldersmognad och de grundligare allmänna förkunskaper,

som lärjungarna förvärva genom att först genomgå fortsättningsskolan, bliva deras

förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen i lärlingsskolan emellertid avsevärt

större, vartill kommer, att denna senare undervisning ej behöver omfatta så mycket av

de allmänna ämnena, som eljest hade blivit fallet, utan mera kan koncentreras i rent

facklig riktning. På grund härav torde man med visshet kunna hoppas, att med två

års lärokurs det resultat skall uppnås, som med lärlingsskolan avses. Beträffande

lärlingsundervisningen för de säsongyrken, där skolarbetet kan behöva koncentreras till

den mindre bråda tiden, anse vi det vara lämpligast att under dylika perioder öka

antalet veckotimmar så mycket, som erfordras, för att kursen skall kunna nöjaktigt

medhinnas på två år. Det skulle enligt vårt förmenande vara ur liera synpunkter

olämpligt att göra lärotiden i eu obligatorisk skola av detta slag olika lång för olika

yrkesgrenar. För såväl arbetsgivarna som för de minderåriga själva måste skolplikten

med åtföljande inskränkning i arbetstiden givetvis vålla en hel del besvärligheter, och

det torde därför även ur denna synpunkt icke böra ifrågasättas att utsträcka den

obligatoriska lärokursen utöver två år.

I fråga om läsårets längd anse de sakkunniga, särskilt med tanke på att undervisningen

vid dessa skolor i stor utsträckning måste förläggas till aftnarna, att sommarferier

äro så gott som nödvändiga för så väl lärjungar som lärare, och vilja därför

föreslå, att läsåret skall omfatta 8 till 9 månader och fördelas på två terminer med

ett längre avbrott under sommaren.

Beträffande antalet undervisningstimmar per vecka ansluta vi oss till kommitténs

uttalande, att detta antal bör vara minst 6 och högst 12. Dock bör eldigt vårt förmenande

i fråga om lärlingsskolor för vissa säsongyrken antalet veckotimmar, då så

behnne8 nödigt och lämpligt, periodvis kunna ökas utöver 12.

De anförda skälen för lektionstidens utsträckande till efter kl. 7 e. m. synas oss

vara synnerligen tungt vägande. 1 de nuvarande tekniska aftonskolorna är det ju

också mycket vanligt, att undervisningen slutar först klockan 9 e. m., och detta torde

ej hava visat sig medföra några allvarligare olägenheter, ehuru man med visshet kan

Departe
mentssak
kunniga.

s. 364 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Tekniska

kommittén.

364 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

antaga, att resultatet av undervisningen blivit bättre, om denna kunnat förläggas till

mindre sena aftontimmar. Dock är härvid att märka, att dessa skolor äro frivilliga

och att således lärjungarna och deras målsmäu själva äga att avgöra, i vad mån de

unga kunna anses tåla vid den ansträngning, som ovillkorligen måste vara förenad med

skolarbete, förlagt till denna tid på dygnet. Faran för att fall av överansträngning

skola inträffa, ävensom olägenheten av att undervisningen måste lämna ett mindre

gynnsamt resultat, om lektionerna förläggas till allt för sena aftontimmar, bliva onekligen

avsevärt större, då undervisningen göres obligatorisk. Det hade därför otvivelaktigt

varit bäst, om man i fråga om lektionstidens förläggning kunnat vidhålla 1907 års

kommittés förslag, om detta blott låtit sig genomföra.

På grund av det anförda vilja vi emellertid föreslå, att undervisningen i lärlingsskolorna

såsom allmän regel må avslutas senast kl. 8 e. m. och att ett utsträckande

av undervisningstiden till kl. 9 e. m. endast under särskilda förhållanden och därvid

företrädesvis i frivilliga ämnen må efter överstyrelsens prövning i varje särskilt fall

äga rum.

Av vad jag i det föregående anfört angående lärling-skolans obligatoriska

karakter och dess ställning till fortsättningsskolan framgår, att jag

ansluter mig till den uppfattningen, att lärokursen i lärlingsskolan bör

omfatta två år.

Rörande längden av läsåret har det blivit ifrågasatt, att detsamma

skulle fortgå utan ferier och alltså omfatta ett helt kalenderår. För min

del anser jag, att både sommar- och julferier äro oundgängligen nödvändiga

såväl för lärare som för lärjungar, och kan icke finna tillräckliga

skäl föreligga, varför överhuvud någon starkare avvikelse i fråga om läsårets

längd och fördelning skulle göras ifrån vad som i våra skolor i allmänhet

i sådant avseende är brukligt. Läsåret bör således efter min mening

omfatta 8 å 9 månader samt fördelas på två terminer, en hösttermin och

en vårtermin.

Mot det föreslagna antalet veckotimmar, minst 6, högst 12 har jag

intet att erinra.

1 fråga om de tider på dagen, till vilka undervisningstiden bör förläggas,

anser jag, huvudsakligen av samma skäl, som jag i motsvarande

avseende anfört i fråga om fortsättningsskolan, önskvärt, att det mål te som

allmän regel fastställas, att undervisningen skall vara avslutad senast kl.

8 e. m. Endast på grund av särskilda förhållanden och efter prövning i

varje fall av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen må undervisningen

kunna utsträckas till kl. 9 e. in.

5) Lärlingsskolornas styrelse och förvaltning.

Tekniska kommittén föreslår, att lärlingsskolorna skola stå under

överinseende och inspektion av den ifrågasatta överstyrelsen för rikets tek
-

s. 365 Kontrollera mot PDF

365

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr >96''.

niska skolor samt under ledning av lokala styrelser. I varje kommun, som

beslutar inrättandet av obligatoriska lärlingsskolor, bör sålunda även tillsättas

en lärlingsskolestyrelse. Då skolorna i väsentlig mån komma att

underhållas på statens bekostnad, bör staten hava eu representant i dessa

styrelser. Kommittén anser därför, att ordförandena i styrelserna böra

tillförordnas av Konungens befallningshavande i det län, där skolorna äro

belägna. Ledamöterna i styrelserna, till ett antal av minst två för varje

påbörjat hundratal lärjungar i skolan, böra väljas lör tidsperioder av fyra

år i sänder av stadsfullmäktige, allmän rådstuga eller kommunalstämma

bland personer med god kännedom om ortens industri och under iakttagande

av, att för orten mera betydelsefulla yrken bliva företrädda i

styrelserna.

Skolstyrelserna böra utöva ledningen av lärlingsskolornas verksamhet

och handhava förvaltningen av de till skolornas underhåll anslagna medlen.

De böra tillsätta skolornas lärare, uppgöra förslag till skolornas

läroplaner och årligen inom föreskriven tid och efter fastställt formulär

avgiva berättelse över skolornas verksamhet under senast förflutna arbetsår.

Skolstyrelserna böra även låta sig angeläget vara att genom samarbete

med arbetsgivarna övervaka lärjungarnas skolbesök och uppförande i allmänhet.

Den närmaste uppsikten över lärlingsskolan inom varje kommun bör

tillkomma en föreståndare, som på förslag av skolstyrelsen förordnas av

överstyrelsen för rikets tekniska skolor för ett år i sänder. Dock böra

föreståndare, som tjänstgjort minst fem år och därunder med nit och

skicklighet fullgjort sina åligganden, kunna förordnas för fem år i sänder.

Föreståndaren bör hava skyldighet att närvara vid skolstyrelsens

sammanträden och hava rätt att i överläggningarna men ej i besluten

deltaga. Han bör tillika kunna vara lärare vid skolan.

Föreståndaren bör åtnjuta särskilt arvode för tillsynen och ledningen

av skolan utöver det lärararvode, som möjligen kan tillkomma

honom.

För varje lärlingsskola skall uppsättas ett reglemente, innehållande

bestämmelser om skolornas organisation och verksamhet samt de föreskrifter,

som för tryggandet av ordningen inom skolan och en regelbunden

skolgång kunna vara erforderliga. Förslag till reglemente uppgöres

av skolstyrelsen och insändes, sedan stadsfullmäktige, allmän rådstuga eller

kommunalstämma för sin del godkänt detsamma, till överstyrelsen för

rikets tekniska skolor, och skall, innan det träder i kraft, av nämnda

överstyrelse prövas och godkännas.

s. 366 Kontrollera mot PDF

366

Kung/,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

hjerna. * fråga om skolstyrelsernas sammansättning hava i de avgivna utlå
tandena

följande uttalanden gjorts:

Gävle stadsfullmäktige, stadens handelskammares kommitté och styrelsen för

Gävle tekniska aftonskola önska uttryckligen stadgat, att minst hälften av skolstvrelseus

medlemmar skola vara personer, verksamma inom industri och hantverk. Stockholms

handelskammare finner det nödvändigt, att industriens män få avgörande inflytande

på förvaltningen av både lärlings-, yrkes- och fackskolorua. Därför bör genom

lämpliga bestämmelser garanteras, att verkliga industrimän i tillräckligt antal insättas

i skolstyrelserna.

Konstd Ljunggren vill hava arbetarrepresentanter i skolstyrelserna. Styrelsen för

tekniska skolan i Kristianstad instämmer i detta. Skara hantverksförening och härvarande

skolstyrelse påyrka, att i styrelserna skola insättas representanter för korporationer,

intresserade för industrien, och länsstyrelsen samt styrelsen för tekniska

skolan i Uppsala förorda, att även landsting får insätta ledamöter i styrelsen, om

det giver anslag. Hänsynen till yrkenas intressen anser kommerskoUegium höra skärpas

så tillvida, att det bestämmes, att minst två tredjedelar av styrelseledamöterna

väljas bland personer, vilkas verksamhet faller inom hantverk och industri, varjämte

vid valet av styrelse bör tillses, att såväl arbetsgivare som yrkesarbetare där bliva

representerade.

Kommitténs förslag att för tillgodoseende av statsintresset bestämma,

att skolstyrelsernas ordförande skola utses av Konungens befalln i ngsh av a, de,

har mött starkt motstånd i de avgivna yttrandena.

Kommer skoUegium anser statsintresset vida lämpligare, än på det sätt kommittén

föreslagit, kunna tillvaratagas genom att överlämna befogenheten att utse styrelseordförande

till skolornas chefsmyndighet, som måste anses hava avgjort större förutsättningar

att kunna tillgodose yrkesutbildningsintresset.

Angående _ förslaget om antalet medlemmar i skolstyrelserna hava meningarna

i de inkomna utlåtandena varit mycket delade, och en stor mängd

förslag hava framkommit.

Att enligt kommitténs förslag låta antalet styrelseledamöter helt bero av antalet lärjungar

synes kommer skoUegium ej i allo tillfredsställande. Visserligen bör skolans storlek i

nf''g°n män läggas till grund för bestämmande av det ifrågavarande antalet, men lika

val bör hänsyn tagas även till ortens hantverks- och industriella förhållanden i allmänhet.

Eu ort, där en viss industrigren med ett stort antal lärlingar har nått en

mycket dominerande ställning, men endast ett fätal andra yrken utövas, bör tydligen

kunna reda sig med en mindre och mera specialiserad skolstyrelse än en annan

ort, där ett flertal i avseende å lärlingsantalet någorlunda jämställda yrken bedrivas,

även om a den senare orten skolans lärjungeantal är avsevärt mindre än å den förra.

Det torde därför böra överlämnas åt de lokala myndigheterna att i skolans reglemente

angiva det antal styrelseledamöter, som på grund av ortsförhållandena synes lämpligast,

varvid skolornas chefsmyndighet har möjlighet att vid reglementets granskning

göra erforderliga erinringar, om autalet icke synes väl avvägt.

Sveriges hantverksorganisation betvivlar, att önskemålet, att yrkenas och indu
-

s. 367 Kontrollera mot PDF

367

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr .90.

striens målsmän måtte få bestämmande inflytande på skolornas ledning, kan tillgodoses

genom av kommittén föreslagna anordningar. Flera ärenden, som kommittén föreslår

behandlade av överstyrelsen, borde behandlas av lokalstyrelserna.

Styrehen för Ängelkolms tekniska aftonskola jämte stadens stadsfullmäktige

önska största möjliga frihet för skolans lokala styrelse att ordna undervisningen inom

av myndigheterna fastställd ram. I samma riktning yttra sig tekniska skolorna i

Ludvika och Oävle samt styrelserna för tekniska skolorna i Umeå och Lund.

Allmänna folkskolestyrelsen i Göteborg anmärker som en brist i förslaget, att

kommittén ej ägnat någon uppmärksamhet åt att utfinna någon form för samarbete

och förbindelse mellan den av kommittén föreslagna lokalstyrelsen för lärlingsskolorna

och den lokala folkskolestyrelsen, och kommerskollegium påyrkar, att, därest på grund

av en blivande lärlingslag lärlingskommissioner komma att inrättas för övervakande

av den praktiska lärlingsutbildningen, skolstyrelserna böra på lämpligt sätt samarbeta

med dessa.

De sakkunniga instämma i kommitténs förslag, att lärlingsskolorna

ställas under överinseende och inspektion av den föreslagna överstyrelsen

för yrkesundervisningen och inom varje kommun under ledning av en lokal

styrelse samt att den närmaste tillsynen bör handhavas av skolornas föreståndare.

Med anledning av kommitténs förslag, att antalet ledamöter i den lokala styrelsen

skall vara minst två för varje påbörjat hundratal lärjungar, anföra de sakkunniga:

Den av kommittén föreslagna bestämmelsen skulle leda till, att i våra större

städer skolstyrelserna skulle bliva av sådan storlek, att det menligt skulle inverka på

deras förmåga att på ett tillfredsställande sätt fuuktionera. Enligt vårt förmenande

är det av synnerlig vikt, att dessa styrelser ej komma att arbeta under allt för tidsödande

och tunga förmer; vi vilja därför föreslå, att antalet ledamöter bestämmes

till minst fem och högst nio. 1 kommun, där lärlingsskolorna uppdelats i ett stort

antal olika yrkesavdelningar och det med hänsyn till dessas speciella intressen så kan

befinnas lämpligt, böra under den gemensamma lärlingsskolstyrelsen hörande särskilda

styrelser kunna tillsättas för olika avdelningar eller grupper av dylika. Hur dessa

undeistyrelser skola tillsättas, bör i varje särskilt fall fastställas i skolornas reglementen.

Dock skall i sådan styrelse det praktiska yrkesarbete, varom fråga är, alltid

vara företrätt.

I fråga om styrelseval samt föreståndare yttra de sakkunniga:

Yi ansluta oss i huvudsak till kommittéförslaget i fråga om val av styrelseledamöter.

Dock bör särskilt bestämmas, att val skall äga rum vartannat år och halva

antalet ledamöter varje gång tillsättas. Den av kommerskollegium föreslagna bestämmelsen,

att minst två tredjedelar av styrelseledamöterna skola vara yrkesrepreseutanter,

synes oss gå onödigt långt. Vi vilja i stället föreslå det antal, som är närmast över

hälften. Beträffande ordförandevalet torde det vara lämpligast att överlämna åt styrelsen

själv att inom sig utse ordförande. Det statsintresse, som avsetts med förslaget

att låta Konungens befallningshavande eller överstyrelsen utse ordförande, torde lämpligen

kunna tillvaratagas genom att låta den av överstyrelsen förordnade föreståndaren

vara självskriven ledamot i den lokala styrelsen.

Departe
mentssakkun
niga
-

s. 368 Kontrollera mot PDF

368

Departe
mentschefen.

Tekniska

kommittén.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

I fråga om föreståndarens tillsättande framhålla de sakkunniga,

att den lokala styrelsen vid uppgörande av förslag till föreståndare icke bör uppsätta

mer än ett namn på förslaget men bifoga samtliga sökandes ansökningshandlingar

vid förslagets inlämnande till överstyrelsen, som skall äga beslutanderätt i fråga

om vem av de sökande, som skall tillförordnas. Rörande tiden för förordnandet synes

det oss lämpligt, att detta första gången omfattar blott ett år men att det sedan, om

vederbörande med nit och skicklighet fullgjort sina åliggauden, må kunna förnyas för

högst fem år i sänder.

Med avseende på föreståndarens ställning i förhållande till den lokala skolstyrelsen

föreslår kommittén, att han skall vara skyldig närvara vid styrelsens sammanträden

samt äga rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Enligt vårt

förmenande bör föreståndaren vara självskriven ledamot i styrelsen utom i det fall, att

i en och samma kommun flera lärlingsskolor med var sin föreståndare varda upprättade,

i vilket fall särskilda föreskrifter äro nödvändiga.

Det av kommittén föreslagna sättet att beräkna förståndararvodet, nämligen

efter 4 kronor om året för varje lärjunge eller 100 kronor för varje skolavdelning med

i medeltal 25 lärjungar, torde knappast vara lämpligt, utan bör föreståndarens arvode

bestämmas efter göromålens art och omfattning i varje särskilt fall.

I fråga om lärlingsskolans styrel-e och förvaltning anser jag mig

kunna i huvudsak biträda allt vad de departementssakkunniga därom

föreslagit. Endast i en punkt finner jag anledning till eu erinran. De

sakkunniga föreslå beträffande den tid, för vilken en föreståndare för lärlingsskola

bör utses, att förordnandet första gången skull omfatta ett år,

och att detsamma må, därest vederbörande med nit och skicklighet fullgjort

sina åligganden, kunna förnyas, dock för högst fem år i sänder. Då

det emellertid torde kunna befaras, att en bestämmelse av den innebörden,

att det första förordnandet av föreståndare skall i varje fall

avse endast ett år, skulle kunna komma att avhålla en eljest lämplig person,

som emellertid önskar en fastare anställning, från att antaga förordnande,

anser jag det lämpligast, att denna bestämmelse utgår, och att det

blott stadgas, att förordnandet för varje gång skall avse högst fem år. I

de fall, då en kortare tid möjligen kan komma att synas önskvärd och

lämplig, bör det bero på chefsmyndigheten att efter förslag av vederbörande

lokala styrelse därom besluta.

6) Lärlingsskolornas lärare.

Med avseende på lärarfrågan betonar den tekniska kommittén önskvärdheten

av att verkliga yrkesmän med god praktisk erfarenhet i högre

grad än hittills varit förhållandet kunde vinnas för yrkeslärarkallet, och

att för detta önskemåls ernående särskilda åtgärder för lärarutbildningen

s. 369 Kontrollera mot PDF

369

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition AV 96.

borde vidtagas genom inrättandet av en statens normalskola i Stockholm.

I detta sammanhang yttrar kommittén:

Att redan nu framlägga förslag till fordringar på viss kompetens för lärarbefattningar

vid lärlingsskolorna torde knappast vara lämpligt eller ens möjligt. Först

då frågan om lärarutbildningen blivit ordnad, och tillgången på lärare med verklig

kompetens för yrkeslärarkallet blivit bättre, än den nu är, torde bestämda kompetensfordringar

kunna uppställas. Att anskaffningen av goda lärare i väsentlig mån

underlättas, om skolorna kunna erbjuda sina lärare en god avlöning och eu i ekonomiskt

hänseende tryggad ställning, är uppenbart.

Enligt kommitténs förmenande bör man vid beräkningen av avlöningen för lärarna

vid lärlingsskolorna utgå från i medeltal 3 kronor i timmen eller 150 kronor

för veckotimme under helt läroår.

Vid avlöningens fördelning mellan lärarna bör tillses, att de lärare, som längre

tid tjänstgjort vid skolorna, kunna beredas tillgång till något högre avlöning än de

lärare, som tjänstgjort kortare tid, så att lärarna på detta sätt kunna beredas eu form

av ålderstillägg å sina arvoden.

önskvärdheten av, att pension kan beredas lärlingsskolans lärare vid viss ålder

eller vid oförmåga till självförsörjning samt deras änkor och oförsörjda barn, bar förut

framhållits.

Lärarna böra tillsättas av skolornas styrelser genom förordnanden på viss tid

eller tillsvidare med viss ömsesidig uppsägningstid.

Rörande den av kommittén betonade önskvärdheten av att i högre

grad än nu vinna yrkesmän till lärare förekomma följande uttalanden.

Tekniska föreningen i Hälsingborg yttrar, att, om lärlingsskolorna mista sin

karaktär av skolor för allmänna ämnen och bliva mera rent fackliga, lärarna måste

vara verkliga yrkesmän. Stockholms handelskammare uttalar, att man bör skapa garantier

för de bästa möjliga lärare för att undvika en utveckling av lärlingsskolorna i

samma riktning som de nuvarande lägre tekniska skolornas. Att i de praktiska ämnena

använda yrkesmän som lärare anses av Sveriges handtverksorganisation, styrelserna

för tekniska skolan i Kristianstad och lägre tekniska yrkesskolan i Halmstad

samt av stadsfullmäktige i sistnämnda stad., med vilka länsstyrelsen i Hallands län

instämmer, vara önskvärt i den män det verkligen låter sig göra.

Men tillika frambålles från flera håll att genomförandet av denna plan stöter på

svårigheter. Styrelsen för tekniska skolan i Lund anför sålunda, att lärarens inkomst

ej blir så stor, att den kan locka till att kosta på sig en speciell utbildning, samt

påpekar vidare, att det i mån undervisningen specialiseras också blir svårare att få

kompetenta lärare. Detta senare frambålles, särskilt beträffande mindre städer, av

tekniska yrkesskolan i Växjö, Hudiksvalls tekniska aftonskola jämte stadsfullmäktige

i Hudiksvall.

Styrelsen för tekniska afton- och söndagsskolan i Örnsköldsvik vill hava rätt

att anställa andra lärare än yrkesmän, om så finnes lämpligt.

Kommitténs uppfattning, att läroverks- och folkskollärare äro olämpliga för dessa

skolor, delas ej av styrelsen för lägre tekniska yrkesskolan i Halmstad. Styrelsen för

lägre tekniska yrkesskolan i Växjö anser, att i mindre och medelstora städer lärare

från folkskolor och allmänna läroverk böra användas för undervisning i yrkeslära och

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sarnl. 87 höft. (Nr 96.) 47

Myndigheternas

yttranden.

s. 370 Kontrollera mot PDF

Oepartementssakkun■

niga.

370 Kutig!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

yrkesekonomi. Särskilt kunna ej tock ni n skärare umbäras i lärlingsskolorna. De ha

pedagogisk utbildning samt ofta praktisk förtrogenhet med något specialämne. Styrelsen

för Hudiksvalls tekniska aftonskola samt stadsfullmäktige därstädes yttra i anslutning

till sitt ovan refererade uttalande, att en lärliugsskollärare bör hava både teoretiska,

praktiska och pedagogiska insikter. De nuvarande fylla det första och tredje

och de av kommittén föreslagna det andra villkoret, men det första och tredje i ringa

grad. Ett sätt vore att bereda dem, som ha teoretisk och pedagogisk kompetens, tillfälle

att inhämta praktiska insikter, en form för lärarutbildning, som användes i

Preussen. Detsamma förordas här.

I samma riktning uttalar sig Sveriqes hantverksorganisation, vartill flera andra

yttranden ansluta sig. Organisationen ifrågasätter, om ej folkskollärarna genom lämpliga

informationskurser i normalskolan kunde bibringas kännedom om sådant, som de

för undervisningens rätta bedrivande måste känna. Samma utväg förordas även av

magistraten, stadsfullmäktige och tekniska skolans styrelse i Umeå samt styrelsen för

Falu tekniska aftonskola. Slutligen erinrar styrelsen för Varbergs tekniska söndagsoch

afto7iskola om möjligheten att som eu billig utväg att fä yrkeslärare vid yrkesskolor

och vid fackkurser inom läilingsskolor använda ambulerande speciallärare.

I likhet med kommittén anser kommerskollegium, att tills vidare och tills erfarenhet

vunnits, inga bestämda kompetenstordringar för anställning som lärare vid lärlingsskola

böra uppställas. För närvarande torde kompetensfordringarna enligt kollegii

förmenande kunna angivas endast mera allmänt och böra avse: fackkunskap på det

område undervisningen omfattar, kännedom om omfattningen av den yrkesutbildning,

som inom ifrågavarande yrken är erforderlig, och förmåga att meddela undervisning.

Härtill komina naturligtvis de karaktärsfordringar, som måste ställas på varje ungdomens

lärare. Kollegium anser sig särskilt böra betona, att pedagogisk och metodisk

utbildning hos läraren, om ock av stor betydelse för den allmänna uppfostran och för

det formella uudervisningsmeddelandet, ej kan ersätta den verkliga fackkunskapen,

utan vilken en yrkesundervisning ej kan bliva annat än amatörmässig. Kollegium

hyser ock den uppfattningen, att verkliga yrkesmän i högsta möjliga utsträckning böra

anställas som lärare vid lärlingsskolorna. För att erhålla säkerhet för, att lönerna på

sådant sätt avpassas efter ortsförbållandena, att detta önskemål verkligen låter sig i

tillbörlig grad realiseras, böra skolornas lönestater granskas och fastställas av chefsmyndigheten.

Kommitténs förslag angående lärarnas avlöning gillas fullständigt av stadsfullmäktige

i Växjö och styrelsen för tekniska skolan i Lund, varjämte länsstyrelsen och

styrelsen för tekniska skolan i Uppsala instämma i förslaget i det stora hela.

Beträffande lärarfrågan betona de sakkunniga i överensstämmelse med

kommitténs uttalanden önskvärdheten av att verkliga yrkesmän bliva anställda

såsom lärare. Likaledes ansluta de sig till kommitténs uttalande, att

tills vidare och tills erfarenhet vunnits inga bestämda formella kompetensfordringar

för dylik anställning böra uppställas. I fråga om lärarnas tillsättning

biträda de även kommitténs uttalande, att de böra förordnas av

skolornas styrelser på viss tid eller tills vidare med viss ömsesidig uppsägningstid.

Den av kommittén föreslagna medelavlöningen, 3 kronor per

s. 371 Kontrollera mot PDF

371

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

undervisningstimme, anse de sakkunniga såväl med hänsyn till den sänkning

i penningvärdet, smil, oavsett nu rådande särskilda förhållanden, ägt

rum, sedan kommittén avgav sitt förslag, som oek med tanke på vikten

av att fullt kvalificerade lärarkrafter må kunna anskaffas, böra något höjas.

För undervisning i arbetskunskap i fortsättningsskolan hava de sakkunniga

förut föreslagit ett minimiarvode av 3 kronor i timmen, men klart är, att

undervisningen i lärlingsskolan i regel måste ställa större anspråk på läraren

i fråga om såväl utbildning som arbetsförmåga. De sakkunniga föreslå

därför en medelavlöning av minst 4 kronor per undervisningstimme, dock

må även föreståndarens arvode häri ingå. Kommittén har även föreslagit,

att pension skall beredas såväl lärarna själva vid viss ålder eller vid oförmåga

till självförsörjning som deras änkor och oförsörjda barn. I denna

punkt kunna de sakkunniga dock icke biträda kommitténs mening. Sannolikt

torde lärarna i regel komma att utgöras av yngre personer, som

undervisa ett fåtal timmar i veckan och hava detta arbete som en bisyssla

under några år för att sedermera, då deras tid mera helt tages i anspråk

för deras egentliga värv, avlösas av andra. Att genom åtgärder i form av

pensionering särskilt lägga an på att varaktigt binda dylika personer vid

skolan skulle, enligt de sakkunnigas mening, sannolikt icke i regel vara

till fördel med hänsyn till önskemålet att städse hålla undervisningen i

nivå med den raskt fortskridande utvecklingen inom industrien och hantverket.

Härtill kommer, att det ju numera finnes möjlighet för ifrågavarande

personer att på annat sätt ordna sin pensionsfråga.

Vad jag redan i det föregående yttrat om vikten av att för undervisningen

i arbetskunskap inom fortsättningsskolan söka förvärva lärare,

som äro i besittning av tillbörlig yrkeskännedom, har tydligen sin tilllämpning

i ännu högre grad, då fråga är om lärlingsskolorna. Jag delar

därför den tekniska kommitténs och departementssakkunnigas uppfattning

rörande önskvärdheten av att verklig yrkesmän i så stor utsträckning

som möjligt anställas såsom lärare i sistnämnda skolor.

Man torde emellertid kunna utgå ifrån, såsom även de sakkunniga

särskilt framhållit, att yrkesmän i allmänhet, huru stor skicklighet de än

må besitta i sina respektiva yrken, icke utan vidare äro lämpade att planlägga

och på ett fruktbärande sätt meddela undervisning eller att utöva

den mera uppfostrande inverkan, som kräves vid handledning av ungdom

på det åldersstadium, i vilket lärlingsskolornas elever befinna sig. Denna

brist måste givetvis avhjälpas. Det synes mig därför alldeles oundgängligt,

att åtgärder vidtagas, för att skickliga yrkesmän, som kunna befinnas

Departe
mentschefen.

s. 372 Kontrollera mot PDF

372

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

villiga att åtaga sig lärarbefattningar vid lärlingsskolorna, må erhålla den

lärarutbildning, som för berörda ändamål är erforderlig.

Att de redan för banden varande lärarutbildningsanstalterna icke

lämpa sig för meddelande av här ifrågavarande utbildning torde utan

vidare vara klart. För åstadkommande av den utbildning, som här avses,

måste således särskilda anordningar vidtagas.

Härvid kunde den tanken ligga nära, att den behövliga lärarutbildningen

skulle kunna vinnas genom fristående korta utbildningskurser, vid

vilka yrkesmännen erhölle endast eu teoretisk undervisning av pedagogisk

art. Fn sådan utbildning skulle emellertid enligt min mening i de flesta fall

vara alltför ofullständig. Vid utbildning av lärare för de allmänna läroverken

och folkundervisningsanstalterna har man icke nöjt sig med blott teoretiska

kurser. I denna lärarutbildning ingår även ett ur undervisnings- och uppfostringssynpunkt

praktiskt moment. För lärarkandidaterna är nämligen

berett tillfälle att följa det dagliga arbetet i sådana skolor, i vilka de

framdeles komma att utöva lärarverksamhet, att där åhöra föredömliga

lektioner samt under vederbörlig ledning själva försöka sig på att meddela

undervisning och att öva ett uppfostrande inflytande på lärjungarna,

Denna praktiska del av lärarutbildningen tillmätes icke utan skäl ett

mycket högt värde. Ett liknande praktiskt moment torde icke kunna

undvaras, när det gäller att på jämförelsevis kort tid utbilda yrkesmän

till lärare vid lärlingsskolorna, såvida man nämligen vill uppnå ett något

så när effektivt resultat. Men detta förutsätter tillgång till en särskild

lärarutbildningsanstalt, med vilken mönstergillt anordnade lärlingsskolor

av olika slag äro förenade. Och vad nu är sagt beträffande lärlingsskolorna

gäller även i fråga om yrkesskolorna, till vilka jag i det följande

skall återkomma.

Den tekniska kommittén har starkt framhållit behovet av en sådan

utbildningsanstalt som den nu nämnda. Utbildningen av lärare för lärlings-

och yrkesskolorna borde enligt kommitténs mening förläggas till en

yrkesundervisningsanstalt av så stor omfattning, att vid densamma undervisning

meddelades för ett flertal av de yrkesgrenar, som hava någon större

betydelse i vårt land, och som tillika både med hänsyn till lärjungematerial,

lärarkrafter och utrustning samt icke minst med hänsyn till det

sakkunniga biträde, den kunde påräkna från industri- och hantverksidkares

sida vid undervisningens ordnande, arbetade under så gynnsamma förhallanden,

att den kunde bli en god vägledande förebild på yrkesundervisningens

område. Där skulle lärarkandidaterna erhålla tillfälle att se

och åhöra en väl ordnad yrkesundervisning och att själva under lämplig

handledning och kritik öva sig i att meddela undervisning, samtidigt med

s. 373 Kontrollera mot PDF

373

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 06.

att dem beredde6 möjlighet att i erforderliga delar utvidga sin egen teoretiska

och praktiska yrkesutbildning och genom härför lämpade föredrag

bibringades en god uppfattning om yrkesundervisningens mål och medel.

Kommitterade hava tänkt sig, att den av dem föreslagna statens normalskola

för yrkesundervisningen, som jämväl skulle tjäna andra syften,

lämpligen skulle kunna anordnas så, att den kunde tjänstgöra såsom en

sådan lärarutbildningsanstalt, och de sakkunniga hava enhälligt uttalat sig

för detta förslag. Till detsamma kan jag helt ansluta mig. Jag skall i

ett senare sammanhang återkomma till denna fråga.

För närvarande torde det icke vara lämpligt att fastslå vissa detaljerade

bestämmelser rörande kompetensfordringarna för dem, vilka

skola anställas såsom lärare i lärlingsskolorna. Huruvida sådana bestämmelser

framdeles böra meddelas är en fråga, som kan avgöras först

sedan förenämnda normalskola någon tid varit i verksamhet och någon

erfarenhet vunnits i de nya lärlingsskolorna beträffande den lärarutbildning,

som i normalskolan blivit meddelad.

Enligt den tekniska kommitténs förslag skulle lärlingsskolornas lärare

förordnas av de lokala styrelserna antingen på viss tid eller tills vidare

med viss ömsesidig uppsägningi-tid. De sakkunniga hava instämt i

detta förslag, och jag har intet att däremot invända.

Beträffande avlöningen åt nyssnämnda lärare har kommittén föreslagit,

att den skulle beräknas efter i medeltal 3 kronor för varje undervisningstimme.

De sakkunniga hava ansett, särskilt med tanke på vikten

av att fullt kvalificerade lärarkrafter må kunna anskaffas och med hänsyn

till den föreslagna avlöningen av 3 kronor i timmen för lärare i arbetskunskap

inom fortsättningsskolan, att man för lärlingsskolans lärare borde

räkna med en medelavlöning av 4 kronor i timmen, vari dock föreståndarens

arvode skulle ingå. Då möjligheten att för lärlingsskolan erhålla

goda lärare i mycket hög grad är beroende på avlöningen, biträder

jag de sakkunnigas förslag i denna del. Vidare har kommerskollegium

på anförda skäl föreslagit, att de särskilda skolornas lönestat skulle granskas

och fastställas av chefsmyndigheten, vilken här skulle bliva den föreslagna

överstyrelsen för yrkesundervisningen, och häremot har jag intet

att erinra.

Slutligen har den tekniska kommittén uttalat önskvärdheten av att

pension kunde beredas lärlingsskolornas lärare vid viss ålder eller vid

oförmåga till självförsörjning samt deras änkor och oförsörjda barn. Av

skäl, som de sakkunniga anfört, kan jag icke biträda kommitténs mening.

Skulle förhållandena i framtiden gestalta sig så, att dylik pension kan

s. 374 Kontrollera mot PDF

374

Kung!. Maj:fs Nåd. Proposition AV 96.

anses påkallad, lärer en blivande överstyrelse för yrkesundervisningen

då icke underlåta att bringa frågan därom under vederbörlig behandling.

7) Lärlingsskolornas ekonomiska förhållanden.

Tekniska

kommittén.

Enligt kommitténs mening böra de obligatoriska lärlingsskolorna vara

kommunala anstalter, som med lämpligt bidrag av staten inrättas och

underhållas på kommunernas bekostnad. De kommuner, som besluta

inrätta obligatoriska lärlingsskolor, böra sålunda förbinda sig att bestrida

alla kostnaderna härför, i den mån de icke bestridas av statsverket. Om

enskildheterna i fråga om statsunderstödet yttrar kommittén:

För närvarande understödjas våra lägre tekniska yrkesskolor på det sättet, att

riksdagen för varje år beviljar ett visst anslagsbelopp, som fördelas mellan skolorna,

så långt auslaget räcker, under iakttagande av, att statsbidraget till varje skola icke

får överskrida, vad vederbörande kommun för samma ändamål kontant tillskjuter.

Vid uppgörande av förslag till grunder för lärlingsskolornas understödjande från

statsverkets sida har kommittén ansett, dels att statsunderstödet borde tillmätas icke

oväsentligt rikligare än till de nuvarande yrkesskolorna, dels att sådana grunder för

statsanslagens utbetalande borde fastställas, att kommunerna på förband kunde beräkna,

huru stort statsbidrag de vore berättigade att erhålla för sina skolor.

Kommittén har därför ansett, att statsanslagens storlek lämpligen borde kunna

beräknas efter samma grunder, som hittills i vårt land tillämpats vid statens understödjande

av folkskoleväsendet eller så, att statsbidragen utgå med två tredjedelar

av avlöningen till skolornas föreståndare och lärare.

För att för skolorna underlätta anskaffningen av undervisningsmateriell och tilllika

skaffa garanti för, att sådan verkligen inköpes, har kommittén dessutom ansett

sig böra föreslå, dels att staten vid inrättandet av nya skolor eller vid mera väsentliga

utvidgningar av äldre skolor bidrager med två tredjedelar av kostnaderna för den

härför erforderliga första uppsättningen av undervisningsmateriell efter av vederbörande

skolstyrelse uppgjort och av överstyrelsen granskat förslag mot villkor, att den

återstående tredjedelen för samma ändamål av vederbörande kommun eller eljest från

annat håll tillskjutes, dels att staten årligen bidrager till kostnaderna för undervisniugsmateriellens

underhåll och komplettering med ett belopp motsvarande fem procent

av statsbidraget till föreståndares och lärares avlöning.

Med anledning av de för vår nuvarande yrkesundervisning synnerligen ogynnsamma

förhållanden, som bristen på lämpliga lokaler framkallat, vill kommittén framhålla

nödvändigheten av, att kommunerna såsom villkor för erhållande av statsbidrag

till lärlingsskolorna ikläda sig förpliktelsen att tillhandahålla skolorna fullt lämpliga

och ändamålsenliga lokaler med inventarier och möbler, och att kommunernas fullgörande

av denna skyldighet ställes under överstyrelsens kontroll.

Skall det bli möjligt att, såsom kommittén anser nödvändigt, förlägga lärlingsskolornas

undervisning till den normala arbetsdagen och icke till sena aftontimmar,

kan det icke längre gå för sig att inrymma lärlingsskolorna i skollokaler, som äro

avsedda även för andra skolor. Lärlingsskolorna böra därför helst förfoga över egna

s. 375 Kontrollera mot PDF

375

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

lokaler, som uteslutande stå till deras disposition, och helst Tara belägna i särskilda

för ändamålet uppförda och inredda skolbyggnader.

Såsom villkor för erhållande av statsbidrag till lärlingsskolorna torde i övrigt

böra stadgas, att skolorna arbeta efter av överstyrelsen för rikets tekniska skolor fastställda

reglementen och läroplaner, att de hava en av samma överstyrelse förordnad

föreståndare, att skolornas ledning och förvaltning är anförtrodd åt eu styrelse, vars

ordförande utnämnts av Konungens befallningshavande i de län, där skolorna äro belägna,

och att de kommuner, som beslutat skolornas inrättande, ansvara för bestridandet

av alla kostnader för skolornas verksamhet, i den män dessa icke bestridas

av statsverket.

Att med någon större grad av noggrannhet beräkna statsverkets kostnader

för genomförandet av ett fullständigt system av obligatoriska lärlingsskolor

i alla de städer, köpingar, municipalsamhällen och därmed

jämförliga orter, där antalet minderåriga arbetare inom industri och hantverk

är tillräckligt stort för att motivera inrättandet av sådana skolor,

har kommittén icke ansett sig kunna göra, då den icke haft tillgång till

det omfattande statistiska material, som härför erfordras. Kommittén yttrar:

En ungefärlig föreställning om dessa kostnader beträffande städer och köpingar

kan man dock erhålla, om man till grund för beräkningarna lägger det antal skolavdelniugar,

som enligt de förut omnämnda av kommittén verkställda undersökningarna

skulle erhållas av de minderåriga fabriksarbetarna i de städer och köpingar, som år 1907

hade minst 20 sådana arbetare.

De årliga kostnaderna för en skolavdelning med 8 timmars undervisning i veckan

och en avlöning till lärarna med 150 kronor för veckotimme och till föreståndaren

med 100 kronor för år, uppgå till 1,300 kronor. Därav skulle staten bidraga

med två tredjedelar eller 866 kronor 67 öre jämte fem procent därutöver eller 43

kronor 33 öre till undervisningsmateriell eller sammanlagt för varje skolavdelning (om

c:a 25 lärjungar) med 910 kronor årligen.

Enligt kommitténs beräkningar skulle år 1907 av de minderåriga fabriksarbetarna

i rikets städer och köpingar med minst 20 sådana arbetare erhållas sammanlagt

1,038 skolavdelningar av såväl de manliga som de kvinnliga arbetarna eller sammanlagt

637 skolavdelningar av enbart de manliga arbetarna. Statens årliga bidrag till

såväl de manliga som kvinnliga skolavdelningarna skulle sålunda för nämnda år hava

uppgått till 944.580 kronor eller avrundat till 1 million kronor och för enbart de

manliga skolavdelningarna till 579.670 kronor eller i runt tal 600.000 kronor.

Kommunernas årliga kostnader torde kunna beräknas till ungefär samma belopp

eller något mer.

Därtill skulle komma statens och kommunernas bidrag till skolornas första utrustning

med undervisningsmateriell.

Till dessa beräkningar fogas den anmärkningen, att de slutsummor, vartill beräkningarna

lett, utan tvivel (av skäl som angivas å sid. 57) måste betecknas såsom

icke oväsentligt för låga för genomförandet av ett fullständigt lärlingsskolesystem för

städer, köpingar och andra orter inom riket med mera sammanträngd befolkning, men

att man å andra sidan torde kunna förutse, att det kommer att dröja en avsevärd tid,

innan systemet blir genomfört ens så fullständigt, som vid beräkningarna antagits.

s. 376 Kontrollera mot PDF

Myndighe
terna.

376 Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 96.

Kommerskollegium har i princip intet att invända mot kommitténs

förslag, att de obligatoriska lärlingsskolorna göras till kommunala inrättningar,

som med lämpligt bidrag av staten underhållas på kommunernas

bekostnad, ej heller mot storleken av det av kommittén föreslagna statsbidraget

till lärarpersonalens avlöning och till nyanskaffning av undervisningsinateriell

vid inrättandet av nya eller väsentliga utvidgningar av

äldre skolor.

Åtskilliga uttalanden rikta sig mot fördelningen av kostnaden mellan

stat och kommun. Större andel av kostnaden bör enligt mångas åsikt

läggas på staten.

I stället för de av kommittén föreslagna principerna föreslås, att staten bidrager

med viss procent av

a) driftko-tnaderna, vilket yrkas av hantverksorganisationen, som får instämmande

från styrelserna för tekniska skolorna i Lund och Kristianstad samt Varbergs

tekniska söndags- och aftonskola ävensom Hudiksvalls fabriks- och hantverksförening

samt Nässjö municipalstämma;

b) alla omkostnader, vilket yrkas av styrelsen för tekniska aftonskolan i Trälleborg

jämte stadsfullmäktige därstädes.

Vidare riktas detaljkritik mot förslaget i vad det avser bidraget till lärarlöner,

undervisningsmateriell, särskilt skolverkstäder, samt nybyggnad m. m.

Sålunda föreslå stadsfullmäktige och styrelsen för lägre tekniska yrkesskolan i

Lidköping. att statsbidraget till lönerna bör utgå sä, att skola med 1—4 avdelningar

erhäller 67, med 5 — 6: 70, 7—8: 75. 9—10: 80 och skola med över 10 avdelningar

85 procent. Vidare föreslå stadsfullmäktige i Örnsköldsvik att, om statsbidraget till

folkskollärare höjes, bidraget till nu ifrågavarande lärare och föreståndare må utgå

efter samma grund.

Sveriges hantverksorganisation anser, att statsbidraget till första uppsättningen

undervisningsmateriell, varibland skolverkstäder, bör höjas utöver de föreslagna 2/3, då

man annars ej kan påräkna kommunernas fulla intresse för inrättande av skolverkstäder.

Även styrelsen för tekniska skolan i Kristianstad samt därvarande magistrat

och stadsfullmäktige instämma häri och yttra, att statsbidraget till skolverkstäder

jämväl bör omfatta fortsatt utrustning med undervisningsmateriell, ej blott första anskaffniugen.

Jämväl styrelsen för tekniska aftonskolan och stadsfullmäktige i Trälleborg

samt länsstyrelsen i Norrbottens län önska, att staten lämnar större bidrag till

skolverkstäderna, än kommittén avsett.

Anslaget till komplettering och underhåll av undervisningsmateriell anses av styrelsen

för yrkesskolan samt stadsfullmäktige i Nyköping böra utgå med högre bidrag

än 5 procent till maskiner och verktyg.

Stadsfullmäktige i Örnsköldsvik önska anslaget satt till 10 procent, och styrelsen

för tekniska skolan i Norrköping samt Ehersteinsha söndags- och aftonskolan

anse likaledes, att detta bidrag bör sättas till 10 procent samt att därjämte bidraget

för nyanskaffning bör få utgå ej blott vid skolornas inrättande utan också vid utrustningens

komplettering. Norrköpings stadsfullmäktige föreslå härutinnan till och med

20 procent.

Skövde tekniska aftonskola anser slutligen statsbidrag till undervisningsmateriell

böra utgå med 2/3 av kostnaderna i likhet med bidraget till lärarlönerna.

s. 377 Kontrollera mot PDF

377

I\ tingl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 96.

Korum er stolle g ium finner icke den av kommittén föreslagna grunden för beräkning

av stat skid råget till undervisniugsmaterieltens underhåll och komplettering vara

tillfredsställande. Kn skola, som på grund av ortens industriella förhållanden kan anordna

speciella yrkesavdelningar och möjligen också förse dessa med verkstäder, torde

i regel komma att fa avsevärt högre materiellkostnad -r än en skola utan yrkesavdelningar,

även om lönerna vid den senare uppgå till samma belopp, som vid den förra.

Likaså måste materiellkostnaderna i vä-entlig män komma att beto av beskaffenheten

av de yrken, som huvudsakligen äro i skolan representerade, särskilt om för dem finnas

anordnade särskilda avdelningar. På grund härav torde beräknandet av statens bidrag

till undervisniugsmateriellens underhall såsom viss procent av statens lönebidrag ej

komma att resultera i eu efter de olika skolornas relativa behov avpassad fördelning.

Utgående från att undervisningsmateriel! av ifrågavarande slag i regel kan anses förbrukad

eller ock föråldrad efter tio år och från att statsbidraget till underhåll och

komplettering av densamma bör utgå efter samma grunder som Övriga statsbidrag,

d. v. s. med två tredjedelar av verkliga kostnaderna, finner kollegium det lämpligt,

att det ifrågavarande bidraget utgår med sju procent av materiellens nyanskaffningskostnad.

I de fall, där blivande lärlingsskolor komma att övertaga för dem användbar

undervisningsmateriel! från nuvarande lägre tekniska yrke-skolor, torde en uppskattning

av den övertagna materiellens inköpsvärde böra läggas till grund för anslagsbeiåkningen

i förevarande avseende.

Sveriges hantverksorganisation betonar, att det är synnerligen önskvärt, att de

skolor, som avse att ordna mera vittgående skolsamlingar, böra kunna påräkna statens

hjälp ej blott i avseende på råd och upplysningar, utan också medelst penningunderstöd

för samlingarnas anskaffande och vidmakthållande. Dä. enligt kommerskolbgii mening

dylika skolsamlingar ävensom skolverkstäder ha till uppgift att stödja undervisningen,

och deras utrustning sålunda är att hänföra till undervisniugsmateriell, bör särskilt

anslag till dessa i allmänhet ej utgå, utan bör det beräknas efter samma grunder, som

ovan angivits för undervisniugsmateriell i allmänhet.

Kommittéus förslag, att lärlingsskolorna böra beredas egna, av kommunerna bekostade

lokaler, finner uttryckligt gillande hos styrelser na för tekniska skolorna i

Lund och Höganäs, den sista med instämmande av mumcipalnämnden.

Däremot framhållas från andra håll de för kommunerna betungande kostnaderna

för sådana egna lokaler.

Enligt styrelsen för Trällehorgs tekniska aftonskola samt diirvarande stadsfullmäktige

bör staten bidraga med viss del av nybyggnad-kostnaden i de samhällen, där

folkskolekostnaderna äro höga. Även Konungens befall ning shav ande i Västmanlands

län ifråga-ätter statsbidrag till uppförandet av lärling-skola, enär redan nu skolväsendet

ställer stora anspråk på Kommunernas kassa; likaså hautoerksorganisationen, stadsfullmäktige

i Arvilca, styrelsen för Fulu tekniska aftonskola och Ljungstedtska tekniska

yrkesskolan i Linköping.

Det bör enligt styrelsen för lägre tekniska yrkesskolan i Trollhättan ej göras

till villkor för statsanslag till lärling-skola, att kommuner tillhandahålla skolan egna

lokaler, ty för flertalet av nuvarande lägre tekniska yrkesskolor är det eu livsfråga att

få fortfarande använda de hittillsvarande lokalerna. Styrelsen för Slöjdföreningen i

Göteborg yttrar, att lokalerna blLa dyra. då kommittén ej vill inrymma lärlings-kolorna

i and''a skolors lokaler. Även styrelsen för tekniska skolan i Kristianstad vill

ha lokalerna m. m. utnyttjade också för andra ändamål, nämligen haudelsundervisningeu.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 käft. (Nr 96.)

48

s. 378 Kontrollera mot PDF

378

Departementssakk

un niga.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 96.

Denna skolstyrelse påyrkar också mera detaljerade bestämmelser för överstyrelsens

rätt att uppställa fordringar på lokalerna, därest det skall vara möjligt för kommunerna

att påtaga sig hit förande förpliktelser. Samma yrkande framställa även av

stadsfullmäktige i Kristinehamn, styrelsen för tekniska elementarskolan i Norrköping,

Smålands och Blekinge handelskammare samt ingenjör Hallström och stadsfullmäktige

i Eskilstuna.

Styrelsen för Ängelholms tekniska aftonskola med instämmande av stadsfullmäktige

önska, att dessa föreskrifter ej må bli för minutiösa, så att ekonomiska svårigheter

därigenom skulle resa sig mot införandet av yrkesundervisningen.

Kommerskollegium anser, att statsbidrag till nybyggnader för närvarande ej böra

ifrågasättas. I stället torde något kunna prutas på kommitténs fordran, att skolorna

måste hava egna lokaler. Den fordran, att lokalerna skola vara ändamålsenliga och

försedda med för ändamålet lämplig inredning, måste naturligtvis upprätthållas, men

de torde likväl böra fä utnyttjas även för andra ändamål av sådan beskaffenhet, att

de ej lägga hinder i vägen för att skolans arbete ordnas på det sätt, som för dess

syfte befinnes lämpligast. Det bör tillkomma vederbörande chefsmyndighet att tillse,

det ej lokalerna brukas för sådana ändamål, som kunna hindra skolans egen verksamhet.

Vid den inspektion, som sålunda måste ifrågakomma, bör dock hänsyn tagas därtill,

att fordringarna på lokalerna ej få bli så höga, att ekonomiskt svaga kommuner,

som äro i behov av kompletterande lärlingsskolor, genom svårigheterna med lokalfrågan

6una sig föranlåtna att av ekonomiska skäl till en oviss framtid uppskjuta dylika

skolors inrättande.

Styrelsen för Lidköpings lägre tekniska yrkesskola och stadsfullmäktige därstädes

anse kostnaderna för lärlingsskolorna komma att drabba för ojämnt, då de komma

att bero på antalet skolpliktiga arbetare i kommunen. De föreslå kraftigt statsunderstöd,

allra helst det samhälle, som bekostar skolan, ej kan göra anspråk på att för

framtiden få behålla arbetaren.

Stadsfullmäktige i Enköping uttala, att förslagets genomförande bör ske under

hänsynstagande till kommuuernas ekonomiska bärkraft.

Styrelsen för Värnamo tekniska yrkesskola jämte Värnamo kommunalstämma

påyrka proportionsvis större bidrag till skuldbelastade kommuner, åtminstone vid reformens

ikraftträdande.

Av samma myndigheter ävensom av Smålands och Blekinge handelskammare

ifråga''ättes för ekonomiskt svaga kommuner statslån med billig ränta.

Rörande skolavgifter i de kompletterande lärlingsskolorna har kommittén icke

gjort något bestämt uttalande. Kommerskollegium anser emellertid för sin del, att

särskild bestämmelse bör givas, att undervisningen skall vara avgiftsfri^

Beträffande lärlingsskolornas ekonomiska förhållanden yttra de sakkunniga:
Vi

ansluta oss i huvudsak till förslaget, att statsbidraget till avlöningarnas bestridande

må utgå med två tredjedelar av lärares och föreståndares arvoden. Härvid

bör det av oss föreslagna medeltalsarvodet, 4 kronor för varje undervisuingstimme,

läggas till grund för beräkningen, så att statsan-laget för detta ändamål må utgå med

2 2/8 kronor för varje undervisningstirnme. Med den av oss föreslagna höjningen av

medeltalsarvodet per undervisningstirnme torde särskilt statsbidrag till föreståndararvode

icke böra ifrågasättas, särskilt som det skulle bliva mycket svårt att angiva nå
-

s. 379 Kontrollera mot PDF

379

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition AV 96.

gon fullt lämplig allmänt gällande norm för dess beräkning. Det torde vara nog att

föreskriva, att det på nyss angivet sätt beräknade statsanslaget tillika med ett kommunalt

anslag, vars storlek skall vara minst hälften av det förra, skall i sin helhet

användas till lärares och föreståndares avlöning.

Beträffande det ifrågasatta årliga statsbidraget till undervisningsmateriellens

underhåll och komplettering instämma vi med kommerskollegium däri, att den av

kommittén föreslagna beräkningsgrunden, fem procent av statsanslaget till lärarlöner,

ej är i allo tillfredsställande. Den av kommerskollegium föreslagna utvägen att beräkna

ifrågavarande årliga statsanslag efter viss procent på nyanskaffuingskostnaden,

torde emellertid icke heller vara fullt lämplig bl. a. av det skäl, att det ofta bleve

omöjligt att avgöra, huruvida inköpt instrument, apparat eller dylikt skulle räknas till

nyanskaffningen eller endast betraktas som ersättning och komplettering av förut befintlig

materiell. I förra fallet skulle varje dylikt inköp föranleda en ökning i årliga

statsanslaget med sju procent av värdet.

Enligt vårt förmenande böra de årliga statsbidragen till undervisningsmateriellens

underhåll och komplettering utgå med vissa belopp för varje skolavdelning, olika för

olika yrkesgrenar och så avpassade, att de täcka hälften eller, i särskilda fall, intill

två tredjedelar av de för ändamålet nödvändiga kostnaderna. Storleken av de sålunda

erforderliga beloppen kan icke på förhand beräknas utan bör så småningom med stöd

av vunnen erfarenhet och efter överstyrelsens prövning bestämmas. På likuande sätt

och efter samma grunder bör statsbidrag utgå till första uppsättningen av undervisningsmateriell.

Vad lokalerna angår, dela vi kommitténs åsikt, att det bör vara kommunernas

sak att för dessa skolor tillhandahålla och bekosta sådana, fullt lämpliga samt ändamålsenligt

inredda och möblerade. I likhet med kommerskollegium anse vi dock, att

lokalerna, där så befinnes nödvändigt, må kunna användas även för annat ändamål,

såvida detta efter överstyrelsens prövning icke befinnes hinderlig! för skolans egen

verksamhet.

Statsverkets kostnader för genomförandet av ett fullständigt system av lärlingsskolor

i alla de städer, köpingar, municipalsamhällen och därmed jämförliga orter, där

antalet minderåriga arbetare inom industri och hantverk är tillräckligt stort för att

motivera inrättandet av sådana skolor, kan man, såsom kommittén även anför, omöjligen

med någon större grad av noggrannhet beräkna utan att äga tillgång till ett

synnerligen omfattande statistiskt material, som för närvarande icke torde kunna anskaffas.

Kommittén lämnar i sitt betänkande en tablå över antalet minderåriga fabriksarbetare

i de städer och köpingar, där antalet år 1907 översteg 20. Kommittén

utgår sedan ifrån, att om även hantverket medräknats, talen skulle blivit ungefär en

tredjedel större. För att erhålla det erforderliga antalet läsavdelningar på varje ort

dividerar kommittén antalet minderåriga fabriksarbetare med 20. På detta sätt erhålles,

då både manliga och kvinnliga lärjungar medräknas, en slutsiffra av 1,038 lärlingsskolavdelningar

i sammanlagt 8L städer och köpingar. Till varje avdelning skulle

enligt kommitténs förslag statsbidrag utgå med 910 kronor årligen, varför totala årliga

statsanslaget för ändamålet beräknas till omkring en million kronor.

Mot dessa beräkningar kan naturligtvis den anmärkningen göras, att även andra

samhällen än städer och köpingar bort medräknas. Exempelvis saknas i kommitténs

tablå sådana orter som de nuvarande städerua Trollhättan, Katrineholm, Nässjö, de

nuvarande köpingarna Ludvika, Ljusdal, Vetlanda och dessutom Karlskoga, Kävlinge,

s. 380 Kontrollera mot PDF

380

Kuiigl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Högauiis in. ti. platser. Med hänsyn härtill borde den erhållna slutsiffran avsevärt

höjas. Ur en annan synpunkt vill det emellertid synas, som om kommitténs beräkningsmetod

skulle giva för höga värden. Kommittén utgår nämligen ifrån att varje

läsavdelning skall omfatta 20 lärjungar samt att, om antalet mindpråriga fabriksarbetare

på en plats uppgår till 20. eu lärlingsskola med en dylik läsavdelning är motiverad.

Som de minderåriga emellertid omfatta fyra årsklasser (14—18 års ålder), skulle

denna beräkning egentligen förutsätta, dels att lärokursen vore fyraårig, dels att alla

fyra klasserna kunde undervisas gemensamt.

Om man antager, att de minderåriga iiro lika fördelade på de fyra åldersklasserna,

och skolans lärokurs omfattar två år, bör endast hälften av den siffra, som anger

de minderårigas antal, läggas till grund för beräkning av skolans lärjungeantal.

Detta åter bör vara så stött, att minst två läsavdelningar kunna bildas. Visserligen

kunna de båda årskurserna undervisas gemensamt i eu del ämnen, särskilt övningsämnen,

men att helt och hållet sammanslå dem till en enda läsavdelning torde ej utan

olägenheter kunna försiggå. Utgår man frän ett minimiantal lärjungar av 15 i vardera

av de två årsklasserna eller 30 i hela skolan, bör antalet minderåriga arbetare i de fyra

åldersklasserna 14 —18 år vara mins» 00, för att en skola skall vara motiverad. Som

de äldre åldersklasserna emellertid sannolikt äro något talrikare företrädda än de yngre

och den tillgängliga statistiken ej upptager samtliga i hantverk anställda minderåriga,

bör en något lägre siffra väljas. I någon ringa män motverkas de anförda omständigheterna

därav, att statistiken upptager även minderåriga under 14 års ålder. Vi skola

emellertid utgå från siffran 50. Genom socialstyrelsen hava vi blivit satta i tillfälle

att taga del av inkomna rapporter över antalen av de år 1916 i hantverks- eller industriella

yrken anställda minderåriga manliga och kvinnliga arbetare, som jämlikt bestämmelserna

i § 35 i arbetarskyddslagen undergått vederbörlig läkarbesiktning. I

bilaga 6 lämnas eu sammanställning av siffrorna, uppställd på liknande sätt som tabellen

å sid. 112 i kommitténs utlåtande samt medtagande de orter, till antalet 204,

där antalet minderåriga arbetare inom hantverk och industri uppgår till minst 50.

Vid beräkning av erforderligt antal läsavdelniugar utgå vi i överensstämmelse med

det nyss anförda från halva antalet minderåriga arbetare på varje ort. Vidare beräkna

vi liksom kommittén cirka 20 elever i varje avdelning. Denna relativt låga siffra motiveras

därmed, att de tillgängliga siffrorna på antalen minderåriga kunna antagas vara

något för låga och att de äldre åldersklasserna kunna antagas vara något talrikare företrädda

än de yngre. Vi utgå vidare från att antalet läsavdelningar vid varje skola skall vara en jämn

siffra (två, fyra, sex o. s. v.), så att de båda olika årsklasserna kunna undervisas var for sig.

Som av tabellen framgar, skulle det erforderliga antalet läsavdelningar uppgå

till 1,092, om både manliga och kvinnliga lärjungar medräknas. 1 åtskilliga av de i

tabellen anförda landskommunerna med relativt litet antal minderåriga torde visserligen

de långa avstånden lägga sådana hinder i vägen för en regelbunden .skolgång,

att lärlingsskolor ej där komma att upprättas, men ä andra sidan torde lärlingsskolor

komma till stånd även å en del platser, som ej medtagits i tabellen på grund av att

det nuvarande antalet minderåriga arbetare enligt de tillgängliga statistiska uppgifterna

något understigit 50. Den erhållna slutsiffran torde därför kunna anses giva

en ungefärlig föreställning om antalet erforderliga skolavdeluingar.

Med ett läsår av i medeltal 36 veckor och eu lästid av i medeltal 9 timmar i

veckan samt ett årligt statsbidrag till löner åt lärare och föreståndare av 2 2/a kronor

för undervisningstimme skulle det för varje läsavdelning eiforderliga årliga statsanslaget

till löner uppgå till 864 kronor. Härtill kommer ytterligare ett årligt statsbidrag

s. 381 Kontrollera mot PDF

381

Kuityl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

för undervisningsmateriellens underhåll och komplettering, så att hela statsbidraget för

varje läsavdelning torde kunna beräknas till 920 kronor om året. Statens totalkostnader

för de egentliga liirlingsskolorna skulle då bliva 1,004,640 eller i runt tal en

million kronor årligen, vilket är samma belopp, som kommittén angivit.

I detta sammanhang vilja vi i likhet med kommerskollegium framhålla, att det

uttryckligen bör bestämmas, att undervisningen i lärlingsskolorna skall vara för lärjungarna

avgiftsfri.

I likhet med den tekniska kommittén, de hörda myndigheterna och Departementi.

departementssakkurmiga anser jag, såsom jag förut framhållit, att de oheten.

obligatoriska lärlingsskolorna böra vara kommunala läroanstalter, som för

sin verksamhet åtnjuta bidrag av statsmedel.

Kommittén har föreslagit, att sådant bidrag skulle utgå dels till föreståndares

och lärares avlöning, dels ock till anskaffande och underhåll av

undervisningsmateriell.

Till föreståndares och lärares avlöning skulle enligt kommitténs förslag

utgå statsbidrag med två tredjedelar av sagda befattningshavares arvoden.

I likhet med de sakkunniga ansluter jag mig i huvudsak till detta

förslag. Jag anser dock, att statsbidraget bör beräknas endast efter antalet

undervisningstimmar, och att därutöver särskilt sådant bidrag icke bör

avses för arvoden åt föreståndare. Beräknas lärararvodet, såsom jag i

det föregående föreslagit, till i medeltal 4 kronor i timmen, skulle således

statsbidraget för nu ifrågavarande ändamål komma att utgå med 2 2/3

kronor för varje undervisningstimme.

Vidare skulle staten enligt kommitténs förslag till underhåll och komplettering

av undervisningsmateriell bidraga med 5 procent å nyssnämnda

statsbidragsbelopp till lärares avlöning samt med två tredjedelar av kostnaden

för den första uppsättningen av undervisningsmateriell vid inrättande

av nya eller väsentliga utvidgningar av äldre skolor. Såväl kommerskollegium

som de sakkunniga hava i denna punkt haft avvikande

mening. Kommerskollegium skiljer sig i så måtto från kommittén, att

kollegium vill sätta det årliga bidraget för materiellens underhåll och komplettering

till 7 procent av nyanskaffningskostnaden. De sakkunniga anse,

att de årliga statsbidragen till materiellens underhåll och komplettering

böra utgå med vissa belopp för varje skolavdelning, olika för olika yrkesgrenar

och så avpassade, att de täcka hälften eller, i särskilda fall, intill

två tredjedelar av de för ändamålet nödvändiga kostnaderna, samt att statsbidraget

till den första uppsättningen av undervisningsmateriell bör utgå

på liknande sätt och efter samma grunder. Sistnämnda sätt för statsbidragets

utgående synes mig vara det enda, som är lämpat efter de särskilda

skolornas olika behov. För min del vill jag förorda detsamma.

s. 382 Kontrollera mot PDF

382

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

I betraktande av de omkostnader, kommunerna skulle komma att vidkännas

för lärlingsskolorna, nämligen, utom bidrag till lärarlöner och undervisningsmateriell,

för anskaffande av lämpliga lokaler med inredning

och möblering, uppvärmning, belysning, renhållning m. m., torde de av

mig nu föreslagna statsbidragen för nämnda skolor icke kunna anses vara

för höga.

Givetvis bör för statsbidragens utgående uppställas vissa villkor. Sålunda

synas de lokaler med tillhörande inredning m. m., som av kommunerna

tillhandahållas skolorna, liksom ock undervisningsmateriellen böra

vara av sådan beskaffenhet, att de kunna godkännas av chefsmyndigheten för

yrkesundervisningen. Likaledes torde skolorna böra vara försedda med av

denna myndighet godkända reglementen och läroplaner. För varje skolas

lokala ledning bör tydligen finnas en särskild styrelse ävensom en föreståndare.

Den senare torde böra vara förordnad av chefsmyndigheten på förslag

av den lokala styrelsen. Vidare synes böra bestämmas, att undervissningen

i lärlingsskolorna skall för lärjungarna vara avgiftsfri. De närmare

bestämmelser, som kunna vara erforderliga, torde böra meddelas av Kungl.

Maj:t.

Enligt av de sakkunniga verkställd beräkning skulle statens totalkostnader

för ifrågavarande skolor belöpa sig till i runt tal 1,000,000 kronor

årligen. Mot denna beräkning, som givetvis endast kan vara approximativ,

har jag intet att erinra. Givetvis komma kostnaderna under de första

åren, sedan skolorna trätt i verksamhet, att uppgå till en jämförelsevis

ringa del av detta belopp. Jag skall återkomma härtill i ett senare sammanhang.

2. Yrkesskolor för industri och hantverk.

1) Yrkesskolornas organisation.

Jag har redan förut (sid. 60) i stora drag redogjort för den tekniska

kommitténs förslag till yrkesskolor. Jag har likaledes (sid. 110) lämnat

en redogörelse för de departementssakkunnigas ställning till detta förslag.

Slutligen har jag själv (sid. 136) uttalat min huvudsakliga anslutning till

det av den tekniska kommittén framlagda och av de sakkunniga understödda

förslaget.

Innan jag nu övergår till att lämna en mera detaljerad redogörelse

för huru den tekniska kommittén tänkt sig yrkesskolornas organisation,

anser jag mig böra erinra om hurusom yrkesskolorna enligt tekniska kommitténs

förslag skulle hava till uppgift att giva arbetare med god yrkeser
-

s. 383 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

383

farenhet tillfälle att förvärva den tekniska, yrkesekonomiska och medborgerliga

bildning samt om möjligt även den ytterligare förkovran i deras

yrken, som fordras för att i allmänhet höja deras arbets- och förvärvsförmåga

eller för att giva dem nödiga förutsättningar för vissa mera ansvarsfulla

befattningar inom industrien, såsom förmans- och andra därmed

jämförliga förtroendeposter, eller för en mera oberoende ställning såsom

självständiga mästare inom hantverket.

Om organisationen av dessa skolor yttrar kommittén:

Om yrkesskolorna i önskvärd grad skola kunna draga till sig yrkesarbetarnas

intresse, är det av vikt, att de ordnas med största möjliga hänsyn till arbetarnas

levnadsförhållanden. De måste förorsaka sina lätjuugar minsta möjliga avbräck i

deras förvärvsarbete och även i övrigt av dem kräva så små ekonomiska uppoffringar

som möjligt.

I detta hänseende kan knappast någon skolform tävla med de fristående lärokurser

i skilda ämnen, som återfinnas vid våra nuvarande lägre tekniska yrkesskolor.

Därigenom att undervisningen i dessa ämneskurser i regel är förlagd till söndagar

och sena aftontimmar, inkräktar den föga på lärjungarnas arbetsförtjänst, och då lärjungarna

hava fullständig frihet i valet av läroämnen, och den enas framsteg i regel

är oberoende av den andres, kan varje lärjunge offra fler eller färre timmar åt sina

skolstudier, allt efter som hans tid och arbetskrafter tillåta honom.

De fristående ämneskursernas svaghet ligger däri, att de i förhållande till sin

omfattning taga en onaturligt läng tid i anspråk. Följden härav blir ofta den, att

lärjungarna avbryta sin skolgång, innan något väsentligt resultat uppnåtts. Friheten

i valet av läroämnen blir ofta ödesdiger så till vida, att lärjungarna begagna undervisningen

i ett eller ett par ämnen, som särskilt intressera dem, men försumma andra,

som för deras yrkesbildning kunna vara lika viktiga. Till sina resultat äro därför

fristående ämneskurser de mest oberäkneliga och minst effektiva av alla för yrkesundervisningens

främjande avsedda skolformer. Flertalet lärjungar lämna dessa kurser

med eu svag och ofullständig yrkesbildning.

Om de av kommittén föreslagna obligatoriska lärlingsskolorna skulle komma till

stånd och övertaga en del av den undervisning, som meddelas i de nuvarande lägre

tekniska yrkesskolorna, är det därför sannolikt, att dessa skolors ämneskurser allt

mer skola foliera i betydelse. Helt och hållet torde de dock icke kunna undvaras.

I våra städer och därmed jämförliga industrisamhällen kommer det alltid att finnas

ett antal aibetare, som på grund därav, att de inflyttat från landet, eller av andra

orsaker icke haft tillfälle att genomgå en lärlingsskola och icke heller ha möjlighet

att förskaffa sig den fullständigare yrkesbildning, som andra skolformer kunna erbjuda.

För dessa komma ämneskurser alltid att ha en viss betydelse, emedan de ofta utgöra

deras enda möjlighet att förskaffa sig åtminstone någon yrkesbildning.

Men dessutom vore det utan tvivel synnerligen önsk\ärt, att vi även i vårt land

kunde få till stånd mera effektiva skolformer för yrkesundervisningen efter mönstret

av utlandets fackskolor.

Kommittén har därför av skäl, som redan anförts i de allmänna grunderna till

kommitténs organisationsförslag, ansett sig kunna och böra upptaga och söka närmare

utveckla den tanke, som ligger till grund för de fackligt ordnade studieplaner för

yrkesundervisningen (sid. 73), vilka redan finnas vid en del av de lägre tekniska yrkes
-

s. 384 Kontrollera mot PDF

384

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

skolorna i riket, genom att föreslå, att vid våra blivande yrkesskolor jämte ämneskurserna

även inrättas yrkeskurser med fasta läroplaner avpassade för vissa yrken

och beräknade att fullständigt genomgås av samtliga kursdeltagare på en viss begränsad

tid.

Dylika yrkeskurser skulle, förutom en grundligare och fullständigare yrkesbildning,

även medföra den fördelen, aft lärjungarnas under kursen inhämtade kunskaper

lätt kunde kontrolleras och bedömas genom betyg, som inuebure tillförlitliga intyg

om kompetens för vissa befattningar. Man skulle sålunda kunna ordna dessa yrkeskurser

sä, att industrien erhölle tillgång på examinerade eldare, maskinister, installatörer

och montörer etc. i de fall, då detta kunde anses önskvärt.

Yrkeskurserna böra kunna organiseras antingen såsom aftonkurser eller såsom

dagkurser.

Aftonkurser böra företrädesvis inrättas i de fall, då yrkeskurserna uteslutande

eller åtminstone i övervägande grad äro avsedda för arbetare, som hava anställning i

yrkesskolans närhet.

Yrkeskurser med dagundervisning äro företrädesvis på sin plats, då utbildningen

för något visst yrke kräver en grundligare och mer omfattande undervisning, än som

lämpligen kan meddelas i aftoukurser. Särskilt böra dagkurser tillerkännas företrädet,

då praktiska övningar, som i allmänhet kräva en mera samlad tid, i större utsträckning

måste ingå i undervisningen. Även för såuaua yrken, inom vilka säsongarbete

i högre grad förekommer, är det otvivelaktigt lämpligast, att arbetarna beredas tillfälle

att ägna hela sin dag åt skolan under den tid av året, då arbetet inom yrket

ligger nere eller bedrives med mindre kraft. Dagkurser äro vidare oundgängliga i

de fall, då de praktiska övningarna, såsom förhållandet är med yrkes- och dekorationsmålning,

med nödvändighet måste bedrivas vid dagsljus.

Yrkeskursernas ordnande såsom dagkurser blir dock framför allt nödvändigt i

de fall, då kurserna icke uteslutande äro avsedda för eu viss ort, utan för landet i

dess helhet eller åtminstone för en större del av detsamma. Yrkeskurser kunna nämligen

icke inrättas annat än i ganska begiänsat antal. Endast våra större städer

kuuna påräkna att erhålla sådana för ett flertal yrken. I mindre städer kunna yrkeskurser

endast inrättas för ett enda eller ett par av de yrken, som för orten äro mest

betydelsefulla. Det kommer sålunda alltid att finnas ett stort antal arbetare, som

icke hava tillgång till en för dem lämpad yrkeskurs ä den ort, där de hava sin verksamhet.

Av denua anledning vore det utan tvivel önskvärt, att en del yrkesskolors

yrkeskurser ordnades så, att de komme att utgöra eu sorts centralskolor för vissa

yrken för landet i dess helhet eller för större områden av detsamma. Dylika centralskolor

måste givetvis hava daguudervisning, så att de arbetare frän andra orter,

som besöka dem, kunna ägna hela sin kraft åt skolarbetet och sålunda genomgå

skolan på kortast möjliga tid.

Da kommittén haft anledning förmoda, att mot förslaget om inrättandet av yrkeskurser

med daguudervisning den invändningen kan komma att göras, att arbetare i

vårt land endast sällan skulle kunna underkasta sig de för dem utan tvivel avsevärda

uppoffringar, som genomgåendet av yrkeskuiser med dagundervisuing skulle kräva,

och att sådana dagkurser därför icke skulle kunna påräkna tillräckligt antal lärjungar,

vill kommittén framhålla, att för yrkesarbetare avsedda yrkesskolor med dagundervisning

i utlandet äro synnerligen vanliga och besökta av ett stort antal lärjungar.

I den mån fordringarna på yrkesutbildningeu skärpas och erfarenheten visar,

att våra arbetare genom höjd arbets- och förvärvsförmåga eller genom ökade utsikter

s. 385 Kontrollera mot PDF

385

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

till eu bättre ställning i livet verkligen hava nytta av yrkeskurserna, är det väl sannolikt,

att även våra arbetare lika väl som utlandets skola törsta att övervinna de svårigheter

av ekonomisk eller annan art, som kunna vara förenade med begagnandet av

undervisningen i yrkeskurser med dagundervisning.

M.uiga arbetare torde även från sina arbetsgivare kunna påräkna understöd för

yrkeskurseruas genomgående, I måuga fall torde också understöd genom av hantverksocb

industriföreningar eller enskilda personer stiftade stipendier kunna paräkuas. I

utlandet förekommer även, att man genom statsunderstöd söker underlätta därav förtjänta

arbetares besök i yrkesskolor.

Yrkesskolorna böra kunna omfatta ett flertal ämneskurser och yrkeskurser för

olika yrken eller också utgöra fristående fackskolor för ett enda yrke.

Med avseende på yrkesskolornas organisation i övrigt och deras förhållande till

de obligatoriska lärlingsskolorna vill kommittén framhålla, att yrkesundervisningen å

många, i synnerhet mindre orter torde komma att tillgodoses antingen genom obligatoriska

lärlingsskolor enbart eller genom obligatoriska lärlingsskolor och till dem anknutna

yrkesskolor, vilka senare sålunda skulle fa karaktären av frivilliga fortsättningskurser

till lärlingsskolorna. I andra fall, särskilt å större orter, kan det visa sig

lämpligare att giva yrkesskolorna en i förhållande till lärlingsskolorna mera fristående

ställning. Slutligen kan det i måuga fäll vara lämpligt att anknyta yrkeskurser för

något visst yrke eller någon viss industri till högre skolor. Sålunda har kommittén ansett,

att° med den föreslagna konsthautverksskolan (tekniska skolan) i Stockholm borde

förenas en yrkesskola för sådana yrken, som gå i konstindustriell riktning.

Vid våra yrkesskolor böra sålunda enligt kommitténs förmenande inrättas

dels ämneskurser, d. v. s. fristående lärokurser i olika läroämnen, bland vilka

lärjungarna ha rätt att utvälja dem, som bäst motsvara vars och ens behov och önskningar;
dels

yrkeskurser för vissa yrken med fasta läroplaner, avsedda att fullständigt

genomgås på en viss begränsad tid av samtliga deltagare i kursen, i form antingen av

aftonkurser eller dagkurser.

Skånes handels-, industri- och sjöf''artskammare instämmer i kommitténs

förslag, att jämte de yrkeskurser, för vilka fasta läroplaner föreslås, även

andra systematiskt ordnade ämneskurser böra sammanställas och genomgås.

Kursernas föremål bör också kunna växla från ett år till ett annat.

I fråga om aftonkurser eller dagkurser yttrar styrelsen för tekniska

skolan i Kristianstad, att dagkurserna få största svårighet att vinna jämn

frekvens, då utlärda arbetare knappast kunna tänkas bliva lediga till fackkursen

under själva arbetstiden. Till dagkurserna kunna därför väntas

blott tillfälligtvis lediga eller säsongarbetare.

Slöjd föreningens i Göteborg styrelse anser huvudsakligen aftonskolor

kunna ifrågakomma, då dessa medgiva lärjungarna möjlighet att under

skoltiden förtjäna sitt uppehälle genom industriarbete. — Jämväl styrelsen

för lägre tekniska yrkesskolan i Trollhättan förordar huvudsakligen aftonoch

söndagsskolor, för att eleven ej skall behöva avbryta sin anställning.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 käft. (Nr 96.) 49

s. 386 Kontrollera mot PDF

386

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Styrelsen för tekniska elementarskolan i Malmö uttalar, att man tillsvidare

torde få nöja sig med aftonkurser, värja mte tekniska samarbetseh

legationen särskilt framhåller yrkesskolor med aftonundervisning som en

lämplig skolform samt tillika framkastar tanken på ambulatoriska yrkesoch

ämneskurser om också av mera begränsad omfattning på mindre orter

utan yrkesskolor.

Enligt kommerskollegiets uppfattning böra i en yrkesskola följande

kurser förekomma:

ämnrslurser, avseende att giva arbetare, som redan inhämtat de kunskaper, som

ingå i lärlingsskolans kurs, den ökade utbildning i ett eller flera av de ämnen, som

äro av vikt för deras yrkesarbete;

yrkeskurser, avseende att giva arbetare, som redan inhämtat de kunskaper, som

ingå i lärlingsskolans kurs, en sammanhängande utbildning i de för deras yrkesarbete

viktigaste ämnena, vilka skola vara obligatoriska för alla kursdeltagare;

törrn an skur ser, avsedda att giva skickliga och såsom förmän lämpliga arbetare

den teoretiska utbildning, som är erforderlig för anställning å förmans- och andra

liknande poster inom industrien;

mästarkurser, avsedda dels att giva mästare inom hantverket den fortsatta yrkestekniska

eller yrkesekonomiska utbildning eller bådadera, som betingas av yrkets oavbrutet

fortgående utveckling, dels ock att giva arbetare med god yrkesskicklighet, som

ämna etablera sig som mästare, den yrkesekonomiska utbildning, som är behövlig för

bedrivande av självständig hantverksrörelse.

Med den mångfald av undervisningsformer, som här angivits, är det tydligt, att

yrkesskolorna komma att gestalta sig helt olika, allteftersom det gäller att tillgodose

de å olika orter och under olika industriella förhållanden förefintliga behoven av undervisning

på ett stadium, som ligger något högre än lärlingsskolans. Det stadium av

yrkesutbildningen, som här betecknats som yrkesskolans, behöver ej alltid motsvaras

av såsom fristående institutioner anordnade skolor, utan yrkesskolan är mera att betrakta

som ett begrepp, vars realiserande allt efter omständigheterna tager sig olika

uttryck.

Stundom, särskilt i mindre samhällen, torde det från industriell synpunkt vara

obehövligt och från kommunal-ekonomisk synpunkt omöjligt att på yrkesstadiet anordna

andra kurser än de ovannämnda ämneskurserna, varvid yrkesskolan lämpligast torde

kunna anordnas såsom en påbyggnad på lärlingsskolan och ställas under samma förvaltning

som denna. I andra tall åter, särskilt i de större släderna, torde det vara

lämpligast, stundom till och med nödvändigt, att anordna yrkesskolan såsom eu fristående

institution med egen förvaltning, för att de krav, som ställas på i densamma

anordnade kurser av olika slag, måtte kunna på ett tillfredsställande sätt tillgodoses.

Inom de fack, där tekniska täckskolor komma att inrättas, kan det jämväl befinnas

gagneligt att anordna vissa av de till yrkesskolstadiet hörande kurserna, särskilt förmauskurserna

och möjligen även vissa mästaikurser, såsom ett appendix till vederbörande

fackskolor för att vid de ifrågavarande kurserna kunna tillgodogöra sig fackskolornas

större resurser i såväl läraikrafter som i undervisningsmateriel!.

Vid anordnandet av yrkesundervisning på yrkesskolstadiet måste hänsyn jämväl

tagas därtill, att stundom det lokala behovet är så stort, att kursernas rekrytering

måste begränsas till den ifrågavarande orten, medan åter i andra fall ett tillgodose
-

s. 387 Kontrollera mot PDF

387

\

ende av det lokala behovet genom särskilda kurser skulle ställa sig alltför dyrbart i

förhållande till det antal deltagare, som kunde påräknas, varför kurserna måste lämnas

öppna för deltagare från hela landet. Denna olikhet inverkar helt naturligt på

huruvida kursen skall anordnas såsom en 5ver längre tid utsträckt aftonkurs, varvid

förutsättes, att deltagarna även under kursens fortgång skola kunna utföra förvärvsarbete,

eller såsom eu till kortare tid begränsad dagkurs, som kräver, att deltagarna

helt ägua sig åt de med kursen förenade studierna.

Ävenså bör tagas i betraktande, att ett begränsat behov inom ett visst fack för

sitt tillgodoseende ej kräver årligen återkommande, likartade kurser, utan kan för en

tidrymd av flera år till fullo tillgodoses genom eu enda kurs, som ett följande år utbytes

mot kurser, som avse att fylla andra behov. För att pa detta sätt tillgodose

olika orters mera begränsade behov torde även ambulatoriska kurser med en flyttbar

samling undervisuingsinateriell kunna tänkas.

P*''; Det torde jämväl kunna ifrågakomma, att intresset för anordnandet av vissa kurser

av den art, som faller inom yrkesskolans ram, bland representanterna för hantverk

och industri är så stort, att deras sammanslutningar taga initiativ till och jämväl till

stor del bekosta dylika kurser.

Av vad här anförts, framgår, att för yrkesskolan icke på förhand böra fastställas

så detaljerade former, att undervisningens anpasslighet efter omständigheterna på något

sätt äventyras.

Angående yrkesskolornas organisation yttra de sakkunniga:

Kommittén antyder beträffande undervisningens nivå i ämneskurserna, att denna

delvis borde avpassas för sådana äldre arbetare, som ej varit i tillfälle att såsom minderåriga

genomgå någon lärlingsskola. I likhet med kommerskollegium anse vi för

vår del, att det vore olämpligt att på detta sätt anordna alldeles likartad undervisning

i yrkesskolan som i lärlingsskolan. För tillgodoseende av äldre arbetares behov av

undervisning på det stadium, som tillhör lärlingsskolan, böra, såsom förut vid behandlingen

av lärlingsskolorna framhållits, särskilda kurser vid dessa sistnämnda anorduas.

Yrkesskolornas undervisning bör däremot i sin helhet ligga pa en högre nivå än lärlingsskoloruas

och bygga på det kunskapsmått, som i de sistuämnda inhämtas.

Kommerskollegium uttalar den åsikten, att de av kommittén föreslagna ämnesoch

yrkeskurserna icke böra avse att utbilda förmån utan blott att tillfredsställa arbetarens

personliga behov av ökad yrkesutbildning för höjandet av förvärvsförmågan i

allmänhet. För tillgodoseende av industriens behov av särskilt utbildade förmän anser

kommerskollegium uödväudigt, att det anordnas speciellt för detta ändamål avsedda

kurser, av kommerskollegium benämnda förmanskurser. För de inom hantverket behövliga

kurserna såväl för arbetare, vilka skola etablera sig såsom mästare, som ock

för äldre mästare, vilka önska närmare studera yrkets nyaste framsteg och rön, föreslår

kommerskollegium likaledes eu särskild benämning, nämligen mästarkurser.

i Vi vilja för vår del beträffande alla dessa olika slag av kurser uttala den uppfattningen,

att det vore en fördel, om autalet olika benämningar kunde något inskränkas.

De av kommittén föreslagna yrkeskurserna synas vara väl motiverade och böra

hava till ändamål att giva arbetareu eu på lärlingsskolans kunskapsmatt byggd sammanhängande

grundlig utbildning i de ämnen, som äro av vikt för haus yrkesarbete.

Kommerskollegii åsikt, att eu dylik kurs icke borde avse att utbilda förmän utan endast

att tillfredsställa arbetarens personliga behov av ökad utbildning, kunna vi emel
-

Departt
ments
sakkunniga.

s. 388 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

388 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 96.

lertid icke dela. Givetvis bör det ej ifrågasättas, att genomgåendet av en yrkeskårs

i och för sig skulle medföra någon officiellt giltig kompetens för det ena eller andra

slaget av befattningar, men å andra sidan ligger det i sakens natur, att en arbetare,

som frivilligt offrar tid och möda, i någon mån även penningar, på att i en dylik

yrkeskurs förskaffa sig en utbildning, avsevärt högre än genomsnitt.-arbetarens, också

i regel därmed vill och bör ei hålla vissa möjligheter att i ekonomiskt avseende förbättra

sin ställning. Huruvida och i vilken mån detta kan försiggå genom befordran

till förmansbefattuingar eller genom erhållande av mera krävande arbetsuppdrag, t. ex.

såsom maskinuppsättare, självständig montör, maskinskötare o. s. v., det torde huvudsakligen

komma att bero av de personliga egenskaperna, de rådande konjunkturerna i

facket m. fl omständigheter. Förmauskurser böra därför enligt vårt förmenande icke

upptagas som en särskild rubrik på yrkesskolans program. Visserligen fordras det för

skötande av vissa slag av förmansbefattningar, förutom de nödvändiga personliga egenskaperna

i förening med grundlig yrkesutbildning, även särskilda kunskaper i bokföring,

lagbestämmelser o. dyk, men sådana kunskaper böra enligt vårt förmenande

meddelas i form av ämneskurser. Vad dessa senare angår, synas de kunna i sig innebära

så gott som all den undervisning, utöver vad i lärlingsskolan meddelas, av såväl

teoretisk som praktisk art, som kan anses vara av betydelse för yrkesutbildningen. Vi

nämnde nyss s»dana ämneskurser i bokföring, lagkunskap o. dyl„ som i vissa fall kunde

vara behövliga för blivande förmän. Vi vilja ytterligare som exempel på rent teoretisk

undervisning av detta slag nämna sådana ämneskurser i matematik, som på vis-a

platser äro önskvärda för att giva nödiga förutsättningar för studiet av elektroteknik

eller för att bereda för intiäde i teknisk fackskola. Såsom exempel på ämneskurser

av rent praktisk art må nämnas sådana i autogensvetsning, metallfärgning, tegelglasering

o. s. v.

Visserligen skulle man under rubriken ämneskurser även kunna inrangera såväl

den undervisning av övervägande yrkesekonomisk art, som kan vara behövlig för hantverksarbetare,

vilka ämna etablera sig som mästare, som ock de kurser av yrkesteknisk

eller yrkesekonomisk art, vilka avse att sätta äldre hantverksmästare in uti de

nyaste rön och framsteg, som föreligga på deras yrkesområde, men då, såsom kommerskollegium

påpekar, benämningen mästarkurser för denna undervisning redan vunnit

en viss hävd inom hantverkskretsar, torde den böra upptagas på yrkesskolans program.

Yrkesskolan skulle sålunda omfatta yrke skur ser, ämneskurser och mästarkurstr.

Beträffande formen i övrigt för meddelande av yrkesutbildning på det stadium,

varom här är fråga, dela vi kommer.-kollegii åsikt, att denna icke alltid behöver motsvaras

av såsom fristående institutioner anordnade skolor. Ofta torde hantverks- eller

industriella korporationer komma att taga initiativ till och delvis bekosta anoidnandet

av vissa utbildningskurser än på en ort, än på en annan. Stundom torde det visa sig

ändamålsenligt att för detta slags kurser begagna de tekniska fackskolornas resurser

och därför anordna kurserna i samband med nämnda läroanstalter. Under alla omständigheter

bör åt yrkes-kolan givas en så elastisk organisation, att dess undervisning

städse kan anpassas efter omständigheternas krav.

I fråga om de båda alternativen med aftonkurser och dagkurser ansluta sig de

sakkunniga till kommitténs förslag.

Beträffande yrkesskolans organisation vill jag först såsom min mening

uttala, att yrkesskolan i stort sett bör bygga på den grund, som lagts i

lärlingsskolan. Jag kan sålunda icke dela den tekniska kommitténs me
-

s. 389 Kontrollera mot PDF

Kuugl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

389

ning, att yrkesskolan skulle i vissa fall erbjuda en utbildning, motsvarande

den lärlingsskolan är avsedd att meddela, för sådana äldre arbetare, som

icke inhämtat lärlirigsskolans kurs av det skäl, att de icke haft tillgång

till någon lårlingsskola. En sådan anordning skulle vålla en alldeles onödig

splittring i skolsystemet. Alla de, som hava behov av att inhämta lärlingsskolans

kurs, böra enligt min mening söka sig till sistnämnda skola.

Skulle det någonstädes visa sig behövligt att för nyssnämnda arbetare anordna

en särskild kortare kurs, bör denna kunna anslutas till lärlingsskolan.

I fråga om de kurser, som skulle rymmas inom yrkesskolans ram,

hava olika förslag blivit framställda.

Med hänsyn till kursernas innehåll hav den tekniska kommittén föreslagit

två slag, nämligen ämneskurser, vid vilka lärjungarna skulle hava

frihet att efter eget behag välja ett eller flera ämnen, och yrkeskurser,

vilka skulle anordnas för olika yrken enligt fasta läroplaner samt beräknas

att på viss tid fullständigt genomgås av samtliga kursdeltagare. Givetvis

skulle alla de ämnen, som vore upptagna på läroplanen för en viss yrkeskurs,

vara för lärjungarna obligatoriska. Kommerskollegium har föreslagit

fyra olika slag av kurser, nämligen utom de två nyssnämnda även

förmanskurser, avsedda att meddela den teoretiska utbildning, som är erforderlig

för anställning å förmans- och andra liknande poster inom industrien,

och mästarkurser av yrkestekniskoch yrkesekonomisk art, avsedda

för personer, som redan vore mästare eller som hade för avsikt att etablera

sig som sådana inom hantverket. De sakkunniga hava på anförda skål

ansett det vara en fördel, om antalet benämningar på kurserna icke bleve

för stort. Med hänsyn härtill och då de av kommerskollegium föreslagna

förmanskurserna enligt de sakkunnigas mening lämpligen skulle kunna

i huvudsak inordnas i yrkeskurserna, hava de sakkunniga upptagit tre slag

av kurser: ämnes-, yrkes- och mästarkurser. Att såväl ämnes- som yrkeskurser

böra förekomma torde av det föregående vara tillräckligt motiverat.

Med avseende på förmanskurserna biträder jag de sakkunnigas mening.

Givetvis skulle även mästarkurserna, åtminstone där de äro avsedda för

arbetare, vilka ämna etablera sig som självständiga mästare, kunna inrymmas

under rubriken yrkeskurser, enär de uppenbarligen böra anordnas för

vissa yrken och med bestämda läroplaner, upptagande de ämnen av yrkesteknisk

och yrkesekonomisk art, som kunna anses för hantverksmästare

behövliga, samt genomgås fullständigt av alla deltagare. Men då dessa

kurser äro ämnade att tillgodose en särskild och ganska betydande grupp

av näringsidkare, och då namnet redan vunnit hävd, anser jag för min

del, att hinder icke bör läggas i vägen för dessa kursers uppförande inom

yrkesskolan under särskild rubrik.

s. 390 Kontrollera mot PDF

390

Tekniska

kommittén.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Med avseende på den tid på dagen, till vilken kurserna skulle förläggas,

hava två slags kurser föreslagits: aftonkurser och heldagskurser. Någon

större meningsskiljaktighet har härutinnan icke yppat sig. Den föreslagna

anordningen är också enligt min mening av omständigheterna påkallad.

Huruvida en yrkesskola skall anordnas såsom fristående skola med

egen förvaltning eller anknytas till någon lärlingsskola eller fackskola under

samma förvaltning som denna, torde böra bliva beroende av de lokala förhållandena.

över huvud taget synes mig den särskilt av kommerskollegium

och de sakkunniga uttalade meningen, att yrkesskolan icke bör bindas

av mera snäva former, än att undervisningen städse kan anpassas efter

omständigheternas krav, hava mycket goda skäl för sig.

2) Yrkesskolornas lärotider.

Enligt kommitténs förslag kunna yrkesskolorna ordnas med längre

eller kortare läroår, flera eller färre årskurser och större eller mindre antal

timmar i veckan, allt efter ortliga förhållanden och arbetsförhållandena

inom de yrken, för vilka kurserna äro avsedda. Härom yttrar kommittén:

Dock anser sig kommittén på grund av erfarenheten från våra nuvarande lägre

tekniska yrkesskolor höra framhålla, att läroåret i allmänhet icke bör börja före initteu

av september och icke pågå längre än till slutet av april. Under den ljusare årstiden

kommer de unga arbetarnas behov att tillbringa de lediga aftonstunderna i det

fria att för dem utgöra en allt för stark frestelse att försumma skolan, så att man

under denna tid i regel icke kan påräkna en regelbunden skolgång. Läroåret bör

sålunda i regel icke omfatta mer äu c:a 30 veckor.

En stor svårighet, som alltid vidlåder aftonkurser, är den, att de för att giva

något väsentligt utbyte måste utsträckas över flera år. Följden härav blir den, att en

stor del av lärjungarna till följd av ombyte av arbetsplats eller andra förändrade förhållanden

tvingas att avbryta skolkursen, innan den nått sin avslutning. Kommittén

anser sig därför böra framhålla vikten av att undervisningen koncentreras, så att lärokurserna

i regel ej behöva utsträckas över mer äu på sin höjd två år.

För att på denna korta tid några väsentliga resultat skola uppuås, är det emellertid

nödvändigt att åt skolarbetet anslå ett rätt stort antal timmar i veckan. Att

döma efter hittills vunnen erfarenhet inom likartade skolor borde det icke vara omöjligt

att åtminstone i ett stort antal fall kunna ordna undervisningen i yrkeskurser

med aftonundervisning så, att den kommer att omfatta åtminstone 12 timmar i veckan.

Med eu undervisningstid av 12 timmar i veckan under tvenne årskurser, vardera

om 30 veckor, skulle sammanlagda timtalet under hela lärokursen uppgå till 720

timmar.

Eu viktig förutsättning för att våra arbetare skola kunna besöka yrkesskolornas

dagkurser är dock, att kurserna ej göras allt för långa. Om skolorna endast mottaga

lärjungar, som redan besitta en god erfarenhet inom sina yrken, böra dock i dagkurserna

avsevärda resultat kunna ernås, även om kurserna icke räcka längre än några

få månader. Enligt kommitténs förmenande bör det endast i undantagsfall behöva

s. 391 Kontrollera mot PDF

391

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition AV 06.

förekomma, att lärotiden i yrkesknrser med (lagundel visning beliöVer utsträckas utöver

7 ä 8 månader eller c:a 30 veckor med en undervisningstid av minst 44 timmar i

veckan.

Om det i vissa fall kan visa sig vara fördelaktigare att fördela lärokursen på

två årskurser om c:a 15 veckor vardera, bör detta naturligtvis vara tillätet.

Med 30 arbetsveckor och 44 undervisningstimmar i veckan skulle yrkeskurserna

med dagundervisning komma att omfatta sammanlagt 1,320 undervisningstimmar.

Om undervisningstidens utsträckning yttrar Slöjdföreningens i Göteborg

styrelse, att den anser 12 timmars undervisning i veckan vid aftonskolor

vara för ansträngande för de flesta elever och förordar högst 8 ä 9 timmar,

men en utsträckning av skoltiden till 3 år. Lärarrådet vid föreningens

skola anser 8 k 10 timmar böra vara maximum. Det är olämpligt att koncentrera

undervisningen på 2 år endast för det, att ett mindre antal arbetare

kanske eljest under tiden förflyttades till annan arbetsplats. Också magistraten

och stadsfullmäktige samt styrelsen för tekniska afton- och söndagsskolan i

Södertälje anse undervisningen i yrkesskolorna, sådan den föreslagits, vara

för koncentrerad och förorda antingen 3-åriga aftonkurser med 8 k 10

undervisningstimmar i veckan eller 2-åriga dagkurser med 30 timmar i

veckan. Aven styrelsen för tekniska skolan i Visby med huvudsakligt instämmande

av länsstyrelsen finner undervisningstiden möjligen vara väl kort.

Styrelsen för tekniska skolan i Stockholm anser, att dagkurser böra

göras tvååriga. De personer, för vilka dessa skolor äro avsedda, äro i

regel föga tränade för läsarbete, och de torde därför knappast kunna

lyckligt tillgodogöra sig undervisningen i en skola med så forcerat arbete,

som kommitténs förslag förutsätter, och detta så mycket mindre som nödig

tid till hemarbete icke bliver dem beredd. Genom inrättandet av tvååriga

kurser skulle ock längden av varje läsår kunna inskränkas.

Järnkontoret finner kurstidens längd böra sättas till ett år, vilket i

bergsskolornas lägre avdelningar visat sig tillräckligt. Dock kunna vid

säsongyrken som byggnadsfacket skolor med ett halvt års undervisning

under vartdera av två år hava företräde. Med åberopande av erfarenhet

från Svedala tegelmästarskola, där kursen är sammanträngd inom 3 månader,

anser Skånes handels-, industri- och sjöfai tskammare, att lärotiden

kan begränsas till mindre än 30 veckor, om man låter de förberedande

ämnena bortfalla.

Samarbetsdrlegationen finner med hänsyn till elevernas ekonomi 30

veckors yrkesskola med dagkurser vara väl mycket och hemställer till

beprövande, om icke även yrkesskolor med kortare kurser kunde giva goda

resultat.

Stockholms handelskammare ifrågasätter, om det ej vore lämpligt att

bestämma lärokursernas längd i enlighet med behovet inom varje yrke, i

9

Myndig
heterna.

s. 392 Kontrollera mot PDF

Departe
mentssakkun
niga
-

392 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

stället för, som kommittén, 30 veckor ä 44 timmar vid dagyrkesskolorna.

I samma riktning yttrar sig svenska teknolog föreningen.

Kommer »kollegium anser det icke vara ändamålsenligt att för desammas

längd fastställa ett visst timantal, även om detta endast skulle hava

karaktären av att vara ett medeltal, som tilläte mindre variationer.

För yrkeskurser, avsedda till höjande av arbetarnas yrkesutbildning utöver lärlingsskolans

matt, finner kollegiet det av kommittén för aftonkurser beräknade timantalet

lämpligt, om det ock allt efter yrkenas art bör i viss grad varieras. Likaså

synes d-t av kommittén för dagkurser beräknade timantalet kunna i åtskilliga fall

anses lämpligt, medan det åter i andra fall synes vara väl drygt tilltaget.

Vad mästarkurserna angår, synes det kollegium, som skulle för dessa en avsevärt

kortare tid vara tillräcklig, något som även bestyrkes av i utlandet gjorda erfarenheter.

Göras de till dagkurser, varvid de sålunda i regel icke böra avse blott att

fylla ortens bnhov, utan beräkuas även för deltagare från andra orter, torde de ej böra

utsträckas över 4 å 6 veckor, då det nämligen ej är att räkna på, att hantverksidkare,

som ofta ej hava någon lämplig person att sätta i sitt ställe för verksamhetens bedrivande

under en längre tid, skulle kunna under flera månader lämna sin verksamhet

för att genomgå en skolkurs. Anordnas mästarkurserna som aftonkurser, avsedda huvudsakligen

för ortens hantverksidkare eller arbetare, kunna de däremot utsträckas

något längre, varigenom jämväl den fördelen vunnes, att de genom det mindre antalet

eiforderliga veckotimmar åsamkade deltagarna mindre hinder i yrkesutövningen, än

om de koncentrerades till kortare tid.

Med avseende på lärotiden yttra departementssakkunniga:

Beträffande lärokursens längd vilja vi betona, att på det stadium, varom här är

fråga, undi-rvisuingen inom olika yrken kräver så väsentligt olika lång tid, att någon

allmänt gällande bestämmelse härutinnan icke bör fastställas. I fråga om sådana yrkeskurser,

vilka anordnas i form av daguudervisuing och sålunda förutsätta, att deltagarna,

under den tid kursen varar, lämna sitt förvärvsarbete å sido, är det av synnerlig

vikt, att kursen ej göres för lång. Utö.er den av kommittén föreslagna tidrymden

av 30 veckor bör man under inga omständigheter gå, men för en hel del yrken torde

fordringarna på lärokursens längd kunna avsevärt sänkas, förslagsvis ned till ett par

månader såsom undre gräns. I regel torde det vara lämpligt att icke draga ut kursen

över mer än ett läsår.

Särskilda föreskrifter rörande antalet undervisningstimmar per vecka torde ej vara

behövliga i fråga om dagkurser. Vad aftonkurserna beträffar, bör det ihågkommas, att

deltagarna såsom i allmänhet icke varande minderåriga väl ej i regel kunna påräkna

ledighet från arbetet för att bevista skolan. Dock är det ett önskemål, att undervisningen

ej förlägges till allt för sena aftontimmar. Det av kommittén föreslagna antalet

undervisningstimmar, 12 per vecka, torde under sådana omständigheter i allmänhet böra

betraktas som en övre gräns. Den undre torde liksom vid lärlingsskolorna kunna sättas

till 6 timmar i veckan. Några bestämmelser i fråga om hela lärokursens längd

kunna icke lämpligen fast-tällas. Att läsåret i enlighet med kommitténs förslag icke

skall omfatta mer än 30 veckor synes däremot böra gälla som allmän regel. Mer än

tvenne dylika lä-år torde eu aftonyrkeskurs icke böra omfatta.

Vall ämnes- och mästarkurser beträffar, ligger det i sakens natur, att inga som

helst bestämmelser rörande lärotidens längd för dessa böra utfärdas, utan att full frihet

till anpassning efter förhällandena bör lämnas.

»

s. 393 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition AV i)(i. 393

Framför allt med avseende på yrkesskolans lärotider år det nödvändigt

att rätta sig efter föreliggande omständigheter. Visserligen torde

läsåret, av skål som den tekniska kommittén anfört, i regel icke böra

utsträckas till mer än 30 veckor, förlagda inom liden från och med september

till och med april. Likaså torde de lärokurser, vilka äro avsedda

att inhämtas genom aftonundervisning, böra i regel så begränsas, att de

kunna medhinnas under två på varandra följande läsår. Men i övrigt synes

mig varje skolas styrelse höra äga frihet att, efter som förhållandena

kräva, bestämma lärotiderna för varje särskild kurs. Att meddela allmänt

gällande föreskrifter rörande kursens längd och antalet lärotimmar i veckan

skulle utan tvivel endast vara ägnat att i vissa fall omöjliggöra undervisningens

anordning på det med hänsyn till föreliggande behov lämpligaste

sättet.

3) Yrkesskolornas undervisning.

Då yrkesskolorna, såsom förut framhållits, hava till ändamål att giva

arbetare med god yrkeserfarenhet tillfälle att fullständiga den tekniska

yrkesekonomiska och medborgerliga bildning, vartill grunden lagts i de

obligatoriska lärlingsskolorna, samt att om möjligt även giva deras praktiska

utbildning en viss grad av fulländning, ligger det närmast till hands att

för inträde i yrkesskolorna fordra god yrkeserfarenhet inom något visst yrke

och intyg om fullgjord lärlingsskolplikt eller däremot svarande kunskaper.

Häri torde dock av praktiska skal vissa modifikationer böra göras.

Därom yttrar kommittén:

Såsom redan påpekats, kommer det i våra städer och industrisamhällen, även sedan

lärlingsskolplikt genomförts, att finnas många arbetare, som icke haft tillfälle att

genomgå en lärlingsskola och icke heller haft möjlighet att på annan väg skaffa sig

motvarande kunskaper. Dessa böra icke utestängas från yrkesskolorna, som för dem

utgöra enda möjligheten att erhålla åtminstone någon yrkesbildning.

Då ämneskurserna, i vilka undervisningen måste ordnas så, att den enes framsteg

blir oberoende av den andres, icke ha samma fordringar på ett likartat och väl

förberett lärjungematerial som yrkeskurserna, där alla lärjungar på samma tid måste

genomgå en och samma lärokurs, har kommittén ansett, att inträdesfordringarna kunna

och böra ställas något olika för ämneskurser och för yrkeskurser.

Enär enligt kommitténs mening ingen, som det önskar, bör hindras att omedelbart

övergå från lärlingsskolau till yrkesskolan för att där fortsätta sin utbildning, kar

kommittén ansett, att minimiåldern för tillträde till yrkesskolornas såväl ämneskurser

som yrkeskurser bör fastställas till 17 år eller den ålder, då arbetare, som vid fyllda

14 år inträtt i den obligatoriska lärlingsskolan, hunnit fullgöra siu lärlingsskolplikt.

Dessutom böra för såväl ämneskurser som yrkeskurser fastställas, att ingen äger

tillträde, som icke varit anställd i industriellt yrke, hantverk eller annan därmed jämförlig

hantering under så lång tid, att han samlat tillräcklig yrkeserfarenhet för att

kunna draga verklig nytta av yrkesskolans undervisning.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 käft (Nr 96.)

Departe
mentschefen.

inträdesfor
dringar.

Tekniska

kommittén.

50

s. 394 Kontrollera mot PDF

394

_ Myndigheterna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

För tillträde till ämneskurserna torde det icke vara skäl att ställa fordringarna

på föregående praktisk verksamhet högre, än att den skall bava omfattat en tid av

minst två år. För tillträde till yrkeskurserna. bör däremot fordras intyg om väl vitsordad

yrkesverksamhet under minst tre år. Ingen bör dock erhålla tillträde till andra

än de av yrkesskolornas kurser, som hava betydelse för det yrke, varåt han eller hon

under sin föregående praktiska verksamhet ägnat sig. I annat fall bleve fordringarna

på föregående praktisk verksamhet utan betydelse.

Då det är av vikt, att ingen, som fyller förut angivna fordringar, utestänges från

möjligheten att begagna sig av undervisningen i yrkesskolornas ämneskurser, böra i

övrigt för tillträde till dessa kurser inga särskilda fordringar på teoretiska kunskaper

uppställas. Dock bör den inträdessökande styrka, att han är fri från lärlingsskolplikt.

Amneskurserna böra sålunda stå öppna även för sådana arbetare, som icke^ alls eller

endast delvis genomgått lärlingsskolan, men redan överskridit den ålder, då lärlingsskolplikten

upphör.fg

Däremot måste man givetvis vara strängare med avseende på fordringarna på

teoretiska kunskaper för tillträde till yrkeskurserna, om man i dem skall kunna erhålla

lärjungar med något så när likartade förutsättningar att följa undervisningen.

För dessa kurser bör fordras, att den inträdessökande medelst betyg styrker, att han

med gott resultat genomgått en lärlingsskola, eller att han genomgått annan därmed

fullt likvärdig skola. I fall den inträdessökande icke nöjaktigt kan styrka, att han

har tillräckliga förkunskaper, bör han vara underkastad inträdesprov i läsning, skrivning,

räkning och ritning.

Svenska cellulosa- och trämasseföreningarna vilja hava inträdesåldern

satt högre än kommittén föreslår, för att inträdessökande dessförinnan

må hava förvärvat några års praktisk erfarenhet, varom intyg från

fabriksägaren bör företes. Handelskammaren i Karlstad anser även inträ

desåldern 17 år för låg. Inträdet bör föregås av en så lång yrkesverksamhet,

att arbetsgivaren må på säkra grunder kunna avgiva goda

vitsord om deltagande i yrkessmässigt arbete.

Samarbetsdelegationen och riksdagsman Eriksson i Grängesberg anse,

att inträdesåldern bör sättas till 20 år, svenska tråmasseexportföreningen

föreslår 23 å 25 år.

I avseende å minimiåldern för inträde i yrkesskolan anser kommerskollegium

i likhet med kommittén,

att man bör bereda den intresserade arbetaren möjlighet att snarast möjligt efter

avslutandet av lärlingsskolkursen fortsätta sina studier i yrkesskolan, för såvitt dessa

fortfarande avse hans utbildning som arbetare. På grund härav finner kollegium intet

att invända mot, att minimiåldern för tillträde till yrkesskolans ämneskurser och yrkeskurser

för arbetare fastställes till 17 år. Vad däremot förmanskurserna och.mästarkurserna

angår, synes det kollegium vara självklart, att sjuttonåringens praktiska

yrkeserfarenhet ej kan ha hunnit den mognad, att på densamma en förmans- eller

mästarutbildning kan byggas. För sin del anser kollegium dock, att man, utan rusk

att genomsnittsåldern blir för låg, kan nöja sig med att höja minimiåldern till 20 år.

s. 395 Kontrollera mot PDF

395

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr (J(>.

Stadsfullmäktige i Gävle anse, att man beträffande inträdesfordringarna

till yrkesskolan bör hålla förnämligast på föregående yrkesutbildning

och praktiska anlag. Yrkesskolorna få enligt styrelsen för Landskrona

tekniska yrkesskola och handelsinstitutet ej locka till sig lärjungar

utan yrkeserfarenhet, och handelskammarens i Gävle kommitté yttrar,

att ingen bör äga tillträde till yrkesskolan utan föregående praktik.

För inträde i yrkesskola bör enligt kommerskollegiets mening fordras

godkänt avgångsbetyg från lärlingsskola eller antagligt intyg om motsvarande

kunskaper.

I fråga om längden av den praktiska yrkesverksamhet, som enligt kommitténs

förslag bör föregå inträdet i yrkesskolan, anser kollegium, att den för tillträde till

ämneskurserna föreslagna tiden av två år bör tillämpas även på yrkeskurserna för arbetare,

varemot för tillträde till förmans- och mästarkurser bör fordras minst tre års

praktisk yrkesverksamhet inom ifrågavarande fack.

;■ t $ Styrelsen för tekniska yrkesskolan i Höganäs jämte municipalnämnden därstädes

föreslår, att ungdomar anställda i handel jämväl få tillträde till yrkesskolan, särskilt

ämneskurserna, mot likartade inträdesvillkor som yrkesarbetarna. Eljest är det

riktigt att endast dessa få tillträde till yrkesskolan.

Styrelsen för tekniska skolan i Jönköping och styrelsen för tekniska yrkesskolan

samt stadsfullmäktige i Nyköping önska, att tillträde ej förvägras äldre arbetare,

som ej haft tillfälle att genomgå lärlingsskola.

Stadsfullmäktige och magistraten samt styrelsen för tekniska skolan ävensom länsstyrelsen

i Kristianstad uttala sig för att även icke-yrkesarbetare medgivas tillträde

till yrkesskolorna.

De sakkunniga yttra angående inträdesfordringarna: Departe
Vi

vilja för vår del först framhålla, att frågan om inträdesfordringar i någon mentssakkun

mån sammanhänger med frågan om yrkes- och lärlingsskolornas inbördes ställning. mga

Där båda dessa läroaustalter upprättas såsom kommunala institutioner, torde det i regel

visa sig mest ändamålsenligt att ställa dem i så nära samband med varandra i

fråga om styrelse, lokaler, lärare '' m. m., att yrkesskolan kommer att bilda en frivillig

fortsättningskurs till den obligatoriska lärlingsskolan. Inträdesfordringarna böra

i detta fall icke sättas högre, än att de lärjungar, som från lärlingsskolan önska utan

avbrott fortsätta studierna i yrkesskolan, må kunna göra detta. De kurser i yrkesskolan,

som härvid komma i betraktande, äro ämnes- och yrkeskurser med aftonundervisning.

För dem, som utan att hava genomgått lärlingsskola söka inträde i dylika

aftonkurser, torde en minimiålder av 17 år jämte två års föregående praktisk yrkesverksamhet

böra fastställas såsom inträdesfordringar. Eu ämnes- eller yrkeskurs med

dagundervisning, vilken ju i regel bör avses för deltagare från skilda håll, kommer

icke att utgöra en till viss lärlingsskola på detta sätt anknuten fortsättning. Enär

dessutom eu dylik kurs måste göras avsevärt kortvarigare än en aftonkurs och lärjungarnas

åldersmognad sålunda under kursens fortgång icke i nämnvärd grad ökas,

torde en något högre ålder böra krävas för inträde. Vi vilja därför föreslå 18 års

ålder såsom minimum för tillträde till ämnes- och yrkeskurser med dagundervisning.

För tillträde till mästarkurserna, som ju skulle avses för arbetare, vilka stå i begrepp

att bliva självständiga mästare eller vilka redan etablerat sig såsom sådana, bör mini
-

s. 396 Kontrollera mot PDF

Undervis
ningsplan.

Tekniska

kommittén.

396 Kttngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

miåldern varu 20 år och den föregående praktiska yrkesverksamheten omfatta minst

tre år.

Vad angår fordringarna på förkunskaper, faller det av sig självt, att då yrkesskolans

undervisning skall bygga på lärlingsskolans kunskapsmått, godkänt avgångsbetyg

från den senare skall i detta avseende vara ett fullt tillräckligt villkor för inträde

i den förra. Detta villkor behöver emellertid ingalunda strängt vidhållas under

alla omständigheter, utan är det enligt vårt förmenande nog att i fråga om förkunskaper

stadga, att den iuträdessökande skall medelst betyg eller avlagda prov visa sig

äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen i den lärokurs, till vilken

han söker inträde. Sålunda torde det bland ämneskurser av rent praktisk art

vara åtskilliga, som knappt behöva förutsätta några nämnvärda förkunskaper av teoretisk

beskaffenhet. Nödiga förkunskaper för inträde i de olika slagen av kurser böra i

övrigt kunna förvärvas i särskilda vid lärlingsskolor anordnade och för äldre arbetare

avsedda förberedande lärokurser, vilka i regel torde kunna medhinnas på mycket

kortare tid, än ett fullständigt genomgående av en lärlingsskola skulle kräva.

Om man, yttrar kommittén, fasthåller vid de grundsatser, som kommittén

ansett vara de enda riktiga, eller att yrkesskolorna endast äro avsedda

för arbetare, manliga såväl som kvinnliga, vilka redan vunnit god

erfarenhet i sina yrken, och att skolorna endast ha till mål att höja våra

arbetares yrkesbildning, följer därav med nödvändighet, att skolorna endast

böra meddela verklig yrkesundervisning. Läroämnena böra uteslutande

väljas med hänsyn till skolornas uppgift att meddela den tekniska,

yrkesekonomiska och medborgerliga bildning, som kan vara ägnad att höja

våra arbetares ekonomiska ställning och i sin mån kan bidraga till främjandet

av en tidsenlig utveckling av hela vårt näringsliv. Därefter fortsätter

kommittén:

Undervisningen i yrkesskolorna måste om möjligt i än högre grad än i lärlingsskolorna

taga hänsyn till de industriella förhållandena på varje särskild ort. Det blir

därför lika litet bär som inom närmast föregående skolstadium möjligt att uppgöra

läroplaner, gällande för alla eller ett flertal skolor. Det måste tillkomma de lokala

styrelserna att under samverkan med den blivande överstyrelsen för rikets tekniska

skolor utarbeta detaljerade läroplaner för de olika yrkesskolorna.

1 stort sett bliva dock läroämnena desamma i yrkesskolorna som i lärlingsskolorna,

nämligen:

modersmålet, matematik, ritning, yrkesekonomi och yrkeslära.

Åven de pedagogiska grundsatser, som gälla för undervisningen i lärlingsskolorna,

ha sin tillämpning inom yrkesskolorna. Sålunda bör undervisningen vara rent facklig,

det vill säga både till innehåll och framställningssätt taga största möjliga hänsyn till

de kunskaper, lärjungarna för sina yrkens rätta utövning behöva. Läroämnenas innehåll

får icke bestämmas av teoretiskt vetenskapliga synpunkter, utan endast med hänsyn

till skolornas praktiska ändamål. Endast med avseende på undervisningens omfattning

i de olika läroämnena kommer en väsentlig skillnad att göra sig gällande

mellan lärlingsskolorna och yrkesskolorna, i det att de senare ha att bygga på den

grund, som iagts i de förra, och följaktligen ha att meddela eu grundligare och mer

fördjupad yrkesbildning.

s. 397 Kontrollera mot PDF

397

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr DO.

Kommittén lämnar därefter en redogörelse för huru den tänkt sig

undervisningen i de olika ämnena (Bet. sid. 168 —169).

Förutom den ordinarie undervisningen böra vid yrkesskolorna allt

emellanåt anordnas föredrag eller serier av föredra» antingen av skolornas

lärare eller särskilda föredragshållare över sådana frågor av mera allmänt

intresse, som stå i samband med yrkesundervisningen men icke lämpligen

eller endast i ringa omfattning kunna ingå i den ordinarie undervisningen.

Föredragen böra exempelvis behandla näringslagstiftning, industriell organisation,

förmansplikter, hälsolära, sjukkasse- och försäkringsväsende, kommunal-

och statsförvaltningsfrågor in. in.

Särskilda statsanslag för detta ändamål böra ställas till skolornas förfogande.

Vad förut sagts om undervisningsmateriell och läroböcker vid lärlingsskolorna

har i stort sett sin tillämpning även på yrkesskolorna.

Styrelsen för Malmö tekniska elementarskola meddelar, att vid den

med denna skola förenade yrkesskolan undervisningen sedan hösten 1911

varit ordnad efter de av kommittén angivna principerna, och anser att

dessa peka åt rätt håll, även om en del jämkningar måste göras.

Slöjdföreningen i Göteborg, som i sitt yttrande, i vad beträffar yrkesskolorna,

avser sådana för utbildande av dugliga arbetare, yttrar i avseende

på undervisningsämnena följande:

Huvudvikten bör läggas på ämnen som befordra den praktiska yrkesutbildningen

såsom ritning och yrkeslära samt på verkstadsarbete för hantverkarna. — Särskilt i

konstyrken måste läroämnena gruppera sig kring det praktiska arbetet och omfatta

huvudsakligen material- och verktygslära jämte fackrituing. I de yrken, där egentligt

verkstadsarbete ej kan förekomma, borde yrkesskolans undervisning omfatta huvudsakligen

föreläsningar i yrkeslära och fackritning. Undervisningen i material- och verktygslära

samt i fackritning bör lämnas om möjligt av samma lärare, som undervisar i

verkstadsarbetet.

Länsstyrelsen i Norrbottens län finner yrkesskolornas plan för teoretisk,

svenska cellulosa- och trämasseföreningarna anse läroplanerna ej vara

ändamålsenliga, och Stockholms handelskammare föreslår, att de omarbetas

så, att tyngdpunkten kommer på den praktiska utbildningen.

Styrelsen för tekniska skolan i Stockholm anser de uppgjorda programmen

och läroplanerna föga överensstämmande med yrkesskolans angivna

ändamål, utan fastmer åsyfta en mer kvalificerad utbildning. Den

från yrkesskolan utexaminerade arbetaren torde knappast nöja sig med så

blygsamma befattningar, som kommittén antytt.

Kommerskol legitim yttrar:

Myndig
heterna.

s. 398 Kontrollera mot PDF

398

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Undersöker man de detaljerade läroplaner, som kommittén uppgjort för vissa slag

av yrkesskolor, finner man, att det stoff, som hänförts till ämnet »modersmålet», ej

mer än till den formella behandlingen är att anse som modersmålsundervisning, medan

såväl syftet som innehållet huvudsakligen är av yrkesteknisk och yrkesekonomisk natur.

Det synes därför kollegium icke ändamålsenligt, att »modersmålet» upptages såsom

särskilt konceutratiousämne. Syftet att vidga lärjungarnas allmänna vetande och öka

deras kunskaper i medborgerliga ämnen, vilket av kommittén äveuså tillagts modersmålsundervisningen,

torde lämpligare kunna tillgodoses genom ämnet »medborgarlära»,

vilket namn bättre synes motsvara ämnets innehåll.

Departe
mentssakku'',

-

niga.

Beträffande undervisningen i yrkesskolorna uttala departementssakkunniga:
vi

vilja för vår del, i anslutning till vad som anförts beträffande undervisningen

i lärlingsskolan, föreslå, att undervisningen i yrkeskurserna, vilka ju avse att giva en

grundlig och fullständig utbildning inom resp. yrken, grupperas i analogi med lärliugsskolornas

undervisning kring ämnena yrkeslära, yrkesekonomi samt yrkes- och arbetarlagstiftning'',

vilka ämnen samtliga skola vara obligatoriska för alla kursdeltagare. Efter

nöjaktigt genomgången yrkeskurs böra lärjungarna erhålla avgångsbetyg. Vad ämuesoch

mästarkurserna angår, får givetvis läroämnenas såväl art som antal i varje särskilt

fall bestämmas efter för handen varande omständigheter. I de fall, då hithörande

undervisning meddelas i form av föreläsningsserier utan någon efterföljande prövning

såsom kontroll på, i vilken grad deltagarna tillgodogjort sig undervisningen, bör avgångsbetyg

från dylik kurs icke komma i fråga.

Mot kommitténs förslag, att i yrkesskolorna vid sidan av den ordinarie undervisningen

allt emellanåt skulle anordnas föredrag eller serier av föredrag över ämnen

av mera allmänt intresse, som stå i samband med yrkesundervisningen, exempelvis om

förmansplikter, sjukkasse- och försäkringsväsende, industriens organisation m. m., hava

vi intet att erinra.

Departe
ments
chefen.

Vid behandlingen av frågan om yrkesskolans undervisning hava såväl

den tekniska kommittén som de hörda myndigheterna och de sakkunniga

yttrat sig dels om de fordringar, vilka skulle uppställas såsom villkor för

inträde i yrkesskolan, dels om läroämnena i sagda skola.

Såsom redan nämnts, anser jag, att yrkesskolan bör bygga på lärlingsskolan.

Därav följer, att de yrkesarbetare, som vilja söka inträde i yrkesskolan,

enligt min mening i regel böra visa sig hava inhämtat det kunskapsmått,

som lärlingsskolan avser att meddela. Huruvida detta kunskapsmått

är förvärvat i en lärlingsskola eller på annat sätt torde vara

likgiltigt. Undantag från denna regel synes böra medgivas endast beträffande

sådana av de sakkunniga omförmälda kurser av rent praktisk art,

vilkas genomgående förutsätta mindre förkunskaper av teoretisk beskaffenhet,

och torde det i sådana fall böra ankomma på chefsmyndigheten för yrkesundervisningen

att bestämma inträdesfordringarna. Givetvis böra de inträdessökande

hava förvärvat god praktisk yrkeserfarenhet. Med hänsyn härtill

bör enligt min mening krävas, att inträdessökande under minst 2 år varit sys
-

s. 399 Kontrollera mot PDF

399

K myl. MujUs Nåd. Proposition Nr ‘JO.

selenit med yrkesarbete. Beträffande*minimiåldern för inträde i yrkesskolan

ansluter jag mig till de sakkunnigas förslag, enligt vilket sagda ålder

skulle för ämnes- och yrkeskurs med aftonundervisning bestämmas till 1 7

år, för ämnes- och yrkeskurs med heldagsundervisning till 18 år och för

mästarkurs till 20 år, dock att tillträde tillaftonyrkeskurs, som utgör en direkt

påbyggnad på motsvarande kurs i lärlingsskola, må beviljas den, som med

godkänt betyg genomgått lärlingsskolan, även om han cj fyllt 17 år.

Såsom läroämnen i yrkesskolan har kommittén föreslagit desamma

som för lärlingsskolan, nämligen modersmålet, matematik, ritning, yrkesekonomi

och yrkeslära. De sakkunniga hava såsom läroämnen i yrkeskurserna

föreslagit yrkeslära, yrkesekonomi samt yrkeslagstiftning. Vad

ämnes- och mästarkurserna angår, hava de ansett, att såväl läroämnenas

art som antal böra i varje särskilt fall bestämmas efter för handen varande

omständigheter. Uppenbarligen är de sakkunnigas förslag rörande yrkeskurserna

mera ägnat att samla undervisningen kring yrket. Därmed äro

dock de av kommittén nämnda ämnena modersmålet, matematik och ritning

ingalunda uteslutna från yrkeskurserna. Tvärtom komma de att med

nödvändighet ingå i sagda kurser, nämligen just till den omfattning och

på det sätt, som yrkesutbildningen kräver. Men det torde vara en fördel

för denna utbildning, att de icke få spela rollen av självständiga ämnen,

varigenom undervisningens koncentration lätt skulle kunna äventyras. De

sakkunnigas förslag beträffande ämnes- och mästarkurserna avser tydligen

att lämna vederbörande styrelser tillfälle att i förevarande avseende för olika

fall tillgodose de olika behoven. Av vad jag nu anfört torde framgå, att jag

biträder de sakkunnigas förslag i fråga om yrkesskolans läroämnen. Utom

nu berörda egentliga läroämnen skulle enligt de avgivna förslagen även

andra ämnen, som stå i nära samband med yrkesundervisningen, kunna

inom yrkesskolan föreläsningsvis eller genom serier av föredrag behandlas.

Häremot har jag intet att erinra.

4) Yrkesskolornas lärare.

Om yrkesskolornas lärare yttrar kommittén:

Vad som förut sagts om lärarua vid lärlingsskolorna äger i stort sett sin tilllämpning

även på yrkesskolornas lärare. Att det även för sist nämnda skolor^måste

betraktas som en livssak att erhålla lärare, som äro bättre kvalificerade för en verklig

yrkesundervisning än det övervägande flertalet av lärarna vid våra nuvarande yrkesskolor,

är uppenbart. Strävandena böra även bär gå ut på att förmå personer med

teknisk bildning samt verkliga yrkesmän att i högre grad än hittills varit förhållandet

åtaga sig undervisningen vid våra yrkesskolor.

Man torde också ha full rätt att hoppas, att så snart yrkeskurser för ett flertal

yrken kommit till stånd, det icke skall dröja så synnerligen länge, innan vi erhålla

god tillgång på personer, som med god praktisk yrkeserfarenhet förena tillräcklig

Tekniska

kommittén.

s. 400 Kontrollera mot PDF

Myndig
heterna
-

Departe
mentssakkun
niga.

400 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

teoretisk yrkesbilduing för att kunna leda en fackligt ordnad yrkesundervisning. Den

särskilda pedagogiska utbildning, som måste anses önskvärd för blivande lärare vid

yrkesskolorna, bör kunna vinnas vid samma lärarutbildningsanstalt, som kommittén

ansett böra inrättas för utbildning av lärare för lärlingsskolorna.

Ett oeftergivligt villkor för erhållande av goda lärare är dock, att lärararvodena

utgå med fullt tillräckliga belopp. Då det väl oftast kommer att inträffa, att lärarna

åtaga sig tjänstgöring i skolan endast ett fätal timmar i veckan vid sidan av sin

egentliga verksamhet, torde det vara lämpligast, att arvodet beräknas per timme, och

bar kommittén ansett, att om arvodet per timme i Iärlingsskolan i medeltal beräknas

till 3 kronor, bör det i yrkesskolan, som helt naturligt måste ställa större fordringar

på lärarnas kompetens, beräknas till i medeltal 4 kronor i timmen eller till 120 kronor

för veckotimme under helt läroår om c:a 30 veckor. Vid avlöningens bestämmande bör

här liksom i lärlingsskolorna ett något högre belopp beräknas för lärare, som tjänst
f''jort

längre tid vid skolan, så att lärarna härigenom må kunna beredas en form av

öuetillägg. Lärarna höra dessutom beredas samma pensionsförmåner, som kommittén

ifrågasatt för lärlingsskolornas lärare.

Yrkesskolornas lärare torde i likhet med lärarna i lärlingsskolorna böra tillsättas

av skolornas styrelser genom förordnanden på viss tid eller tills vidare med viss ömsesidig

uppsägningstid.

Styrelsen för tekniska skolan i Lund finner 4 kronor i tinnnen vara

lämplig lärarlön, under det styrelsen för tekniska elementarskolan i Norrköping

anser, att avlöningen bör lämpas efter lokala förhållanden.

Styrelsen för Varbergs tekniska söndags- och aftonskola framkastar

tanken på ambulerande speciallärare för yrkesskolor, vilket styrelsen anser

vara en billig utväg att anskaffa yrkeslärare.

I avseende å kommitténs yttrande rörande yrkesskolornas lärare har

kommerskollegium intet annat att erinra än att avlöningen till lärarna vid

förmans- och mästarkurserna i åtskilliga fall torde böra beräknas efter

andra grunder än de av kommittén föreslagna. Vid dessa kurser torde

nämligen mången gång behöva anmodas personer, som ej äro anställda

som lärare vid yrkesskolan i övrigt, att mera tillfälligt hålla ett mindre antal

föreläsningar eller demonstrationer, och i dylika fall synes avlöningen böra

beräknas till avsevärt högre belopp, om man skall kunna räkna på biträde

av personer, som stå på höjden av facklig bildning.

I fråga om yrkesskolornas lärare yttra departementssakkunniga:

Vi ansluta oss till kommitténs uttalaude, att det för yrkesskolorna är av största

vikt att till lärare erhålla personer med teknisk bildning samt verkliga yrkesmän.

Lärararvodet bar av kommittén föreslagits till i medeltal 4 kronor för varje undervisningstimme

men bör enligt värt förmeuaude höjas till minst 4 kronor 50 öre, i vilket

medeltal dock även föreståndararvodet må ingå. Vi dela kommerskollegii åsikt, att det

ofta, särskilt vid mästarkurser och i vissa ämneskurser, då det är fråga om att tillfälligt

anmoda utomstående personer att hålla ett mindre antal föreläsningar eller

demonstrationer, kan bliva nödvändigt att beräkna avsevärt högre arvoden.

s. 401 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr !)ti. 401

Kommitténs förslag beträffande beredande av pensioner åt lärarna samt åt deras

änkor och barn anse vi oss av samma skäl, som vid behandlingen av lärlingsskolorna

anförts, böra avstyrka.

Beträffande yrkesskolans lärare synes xnig vad jag i det föregående

anfört rörande lärarna i lärlingsskolan kunna hava tillämpning. Lärararvodet

i yrkesskolan torde dock böra beräknas efter i medeltal 4 kronor

50 öre för varje undervisningstimme, föreståndararvodet däri inbegripet.

5) Yrkesskolornas styrelse och förvaltning.

Härom yttrar kommittén:

Yrkesskolorna böra liksom lärlingsskolorna stå under den blivande överstyrelsens

för rikets tekniska skolor överinseende och inspektion.

De böra dessutom i likhet med lärlingsskolorna ställas under ledning av lokala

styrelser. Dessa styrelser, som i många fall torde komma att bli gemensamma för

såväl lärlingsskolor som yrkesskolor, torde böra tillsättas efter samma grunder, som

kommittén föreslagit med avseende på lärlingsskoloruas styrelser. För den händelse

avsevärda bidrag till yrkesskolornas underhåll erhållas från enskilda korporationer, böra

dessa ha rätt att deltaga i skolornas styrelse efter grunder, som närmare böra fastställas

i skolornas reglementen.

Skolstyrelserna böra utöva den närmare ledningen av skolornas verksamhet och

handhava förvaltningen av till skolornas uppehållande anslagna medel. De böra tillsätta

och avskeda skolornas lärare, upprätta förslag till läroplaner för skolorna och

insända dem för vederbörlig granskning och stadfästelse till överstyrelsen och årligen

inom föreskriven tid och efter fastställt formulär till överstyrelsen ingiva berättelse

över skolornas verksamhet.

Den närmaste uppsikten över yrkesskolorna bör utövas av en skolföreståndare,

som på förslag av skolstyrelsen förordnas av överstyrelsen för rikets tekniska skolor

för ett år i sänder, dock att föreståndare, som med nit och skicklighet tjänstgjort

minst fem år, må kunna förordnas för fem år i sänder.

Yrkesskolornas föreståndare, som tillika böra kunna vara lärare vid de skolor,

där de äro anställda, böra åtnjuta särskilt arvode för föreståndarbefattningen. Detta

arvode torde kunna beräknas till i medeltal 5 kronor om året för varje lärjunge i

aftonkurser och 10 kronor om året för värjo lärjunge i dagkurser. Under antagande,

att yrkeskurserua i medeltal hava 20 lärjungar, skulle föreståndararvodet för varje

yrkeskurs sålunda komma att utgå med i medeltal 200 kronor. Föreståndare böra

dessutom vara berättigade till pension för sig själva samt för änkor och oförsörjda barn

efter samma grunder som skolornas lärare.

För varje yrkesskola bör upprättas ett reglemente, innehållande bestämmelser om

skolans ändamål, organisation och verksamhet samt de föreskrifter, som för tryggandet

av orduiugeu inom skolan kunna vara erforderliga. Förslag till reglemente uppgöres

av skolstyrelsen och insäudes, sedan de kommunala myndigheter eller de korporationer,

som upprättat skolan och bidraga till dess underhäll, för sin del godkänt detsamma,

till överstyrelsen för rikets tekniska skolor, och skall, innan det träder i kraft, av

nämnda överstyrelse granskas och godkännas.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.J 51

Departe
mentschefen.

Tekniska

kommittén.

s. 402 Kontrollera mot PDF

402

Myndig
heterna
-

Departe
mentssakkun
niga.

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Järnkontoret framhåller vikten av en rörlig organisation för yrkesskolorna

samt att industri och hantverk få tillräckligt inflytande på yrkesskolornas

ledning och organisation.

Yrkesskolornas föreståndare böra enligt stadsfullmäktige i Umeå utses

av de lokala myndigheterna.

Kommerskollegium anser, att såväl lärlings- som yrkesskolorna böra förläggas

under kollegium såsom chefsmyndighet, att även här de lokala styrelsernas

ordförande böra utses av chefsmyndigheten och ej av länsstyrelsen

och att antalet styrelseledamöter skall bestämmas med hänsyn till ortens

industriella förhållanden i allmänhet och ej uteslutande med hänsyn till

skolans lärjungeantal.

Då det i fråga om kommunala yrkesskolor i många fall måste anses

ekonomiskt fördelaktigt, att de inrättas i samband med kommunens lärlingsskola,

varvid såväl lokaler som undervisningsmateriell på ett mycket

bättre sätt kunna utnyttjas, utan att därför undervisningen behöver bliva

lidande, torde det ofta befinnas lämpligt, att de två skolformerna ställas

under samma lokala styrelse. När så sker, måste naturligtvis vid den

gemensamma styrelsens tillsättande vederbörlig hänsyn tagas till dess

dubbla uppgift, så att alla berättigade intressen bliva i tillbörlig mån

tillgodosedda.

Departementssakkunniga yttra med avseende på yrkesskolornas styrelse

och förvaltning:

Yrkesskolorna böra givetvis ställas under överinseende och inspektion av den

föreslagna överstyrelsen samt under ledning av lokala styrelser. Den närmaste tillsynen

över varje yrkesskola bör utövas av en föreståndare.

För yrkesskolor, vilka upprättas som kommunala institutioner, bör i fråga om

såväl lokala styrelser som föreståndare gälla vad vi föreslagit bet)äflande lärlingsskolorna.

Där lärlings- och yrkesskolorna begagna samma lokaler, undervisningsmateriell

och dylikt, böra de ovillkorligen ställas under gemensam styrelse och gemensam föreståndare,

men även i sådana kommuner, där skilda lokaler för lärlings- och yrkesskolor

stå till förfogande, torde det i regel vara mest ändamålsenligt, att de hava gemensam

styrelse.

Där yrkesskolor varda upprättade på enskilt initiativ, torde närmare föreskrifter

angående tillsättande av styrelse och föreståndare böra ingå i skolans reglemente, som

för statsbidrags erhållande skall vara av överstyrelsen piövat och fastställt. Vid denna

prövning har överstyrelsen att tillse, det nödiga garantier givas för tillvaratagande av

statens intresse.

I fråga om yrkesskolans styrelse och förvaltning har jag redan förut

såsom min mening uttalat, att sagda skola bör stå under inseende av

chefsmyndigheten för yrkesundervisningen. Givetvis bör varje skola förvaltas

av en lokal styrelse och ledas av en föreståndare. Huruvida den skall

hava sin särskilda styrelse för sig eller med annan skola gemensam styrelse,

s. 403 Kontrollera mot PDF

403

. Kung!. Maj .in Nåd. Proposition Nr 9ti.

bör tydligen vara beroende av de lokala förhållandena. Närmare bestämmelser

rörande värjo särskild skolas styrelse och förvaltning böra meddelas

i ett av lokalstyrelsen föreslaget och av chefsmyndigheten fastställt

reglemente.

6) Ekonomiska förhållanden.

Några få av de nuvarande lägre tekniska yrkesskolorna upptaga icke

skolavgifter av sina lärjungar. Vid övriga skolor växla lärjungarnas skolavgifter

mellan 50 öre och 5 kronor i terminen. För en del specialämnen

och specialkurser såsom tyska och engelska språken, konstvävnad och konstsömnad,

målning in. m. betalas i vissa fall högre avgifter.

Vid framläggandet av förslag till skolavgifter för yrkesskolornas lärjungar

har kommittén ansett, att dessa avgifter borde kunna beräknas till

något högre belopp än i de nuvarande lägre tekniska yrkesskolorna. Detta

torde till fullo motiveras därmed, att undervisningen i yrkesskolorna i

enlighet med kommitténs organisationsförslag hädanefter skulle komma att

stå på ett väsentligt högre plan än för närvarande, då den skulle komma

att grunda sig på flerårig praktisk verksamhet och på de i lärlingsskolan

inhämtade kunskaperna. I synnerhet torde detta komma att bli förhållandet

med undervisningen i yrkeskurserna.

Kommittén har sålunda ansett, att skolavgifterna för deltagare i yrkesskolornas

ämneskurser borde kunna beräknas till 2 å 5 kronor för varje

läroämne, för deltagare i yrkeskurser med afton undervisning till 5 ä 10

kronor om året och för deltagare i yrkeskurser med dagundervisning till

10 å 20 kronor om året.

Avgifternas belopp böra fastställas i skolornas reglementen. Skolstyrelserna

böra dock hava rätt att helt och hållet eller delvis befria medellösa

eller mindre bemedlade lärjungar från de fastställda skolavgifterna.

Kommittén uttalar sig vidare) om grunderna för statsunderstöd och

yttrar därom:

De kommuner eller enskilda korporationer, som önska få nya yrkesskolor till

stånd, eller att nya yrkeskurser skola upprättas vid redan befintliga skolor, måste vara

beredda att själva bekosta lämplig lokal för skolorna och i övrigt ansvara för kostnaderna

för skolornas underhäll, i den mån dessa icke bestridas genom statens bidrag.

Med avseende på yrkesskolornas lokaler gälla i tillämpliga delar, vad kommittén

anfört med avseende på lokaler för lärlingsskolorna (sid. 130).

Staten bör medverka till yrkesskolväsendets utveckling därigenom, att den lämnar

bidrag till skolornas underhåll, genom överstyrelsen för rikets tekniska skolor meddelar

råd och anvisningar vid skolornas organisation och läroplanernas uppgörande, genom

en verksam inspektion tillser, att skolorna ledas så, att de fylla sitt ändamål, och

slutligen genom att vidtaga åtgärder för utbildningen av lämpliga lärarkrafter för

skolorna.

Tekniska

kommittén.

Skolavgifter.

Grunder för

statsunderstöd

m. m.

s. 404 Kontrollera mot PDF

404

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Statens årliga kontanta bidrag till yrkesskolorna torde böra utgå efter samma

grunder som för lärlingsskolorna eller med a/8 av lärares och föreståndares avlöning,

vartill bör komma ett ytterligare årligt bidrag till undervisningsmateriellens underhåll

och komplettering. Detta bidrag torde, på grund av yrkesskolornas större fordringar

på undervisniugsmateriell, böra beräknas'' något högre än för lärlingsskolorna

eller till 10 procent av statsbidraget till lärares och föreståndares avlöning.

Staten bör även vid skolornas första inrättande eller vid väsentliga utvidgningar

av äldre skolor bidraga för en gång till första uppsättningen av undervisningsmateriell

med ett belopp motsvarande två tredjedelar av anskaffningskostnaderna efter av skolornas

styrelser upprättade och av överstyrelsen för rikets tekniska skolor granskat och

godkänt kostnadsförslag med villkor, att den återstående tredjedelen för samma ändamål

från annat håll tillskjutes.

För statsbidragets erhållande torde i övrigt böra fastställas samma villkor, som

kommittén föreslagit för statens understödjande av de obligatoriska lärlingsskolorna,

endast med den skillnadeD, att statsbidraget bör kunna utgå, förutom till kommunala

yrkesskolor, även till sådana yrkesskolor, som inrättats av enskilda korporationer.

Kostnaderna för föreståndares och lärares avlöning i en yrkeskurs med aftonundervisning

under 720 timmar uppgå i enlighet med förut föreslagna grunder till

3,080 kronor.

Motsvarande kostnader för en yrkeskurs med dagundervisning under 1,320 timmar

uppgå till 5,480 kronor.

Statens bidrag skalle utgöra för yrkeskurs med aftonundervisning

2,259 kronor, för yrkeskurs med dagundervisning 4,019 kronor.

Myndig- Malmö tekniska elementarskolas styrelse har på grund av sin erfa
Mtrna-

renhet förklarat jämkningar behövliga i avseende på bland annat skolavgifterna.

Skara hantverksförening och styrelsen för tekniska aftonskolan i

Skara ävensom stadsfullmäktige i Borås önska, att staten och kommunen

understödja arbetare, som vilja genomgå en dagyrkesskolkurs.

De av kommittén föreslagna skolavgifterna synas kommerskollegium

lämpliga i fråga om arbetarkurserna. Då emellertid kollegium utöver vad

kommittén föreslagit förordat anordnandet av särskilda förmanskurser och

mästarkurser, torde även för dessa böra fastställas avgifternas storlek. För

förmanskurserna synas de böra beräknas för år och uppgå till samma belopp

som för yrkeskurser för arbetare, medan de för mästarkurserna, som äro

av kortare varaktighet, böra beräknas för kurs och uppgå till 10 ä 30

kronor allt efter kursens omfattning.

Yrkesskolorna anses av styrelsen för Skara tekniska aftonskola och

Skara hantverksförening höra lämpligast anordnas av staten, möjligen

parallellt med för storindustrien mer lämpade fackskolor.

Dessutom kunde kommunen enligt Skara hantverksförenings mening

s. 405 Kontrollera mot PDF

405

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 06.

bidraga till yrkesskolans underhåll, skolavgifter och dylikt, om ej stipendier

eller enskilda bidrag bleve att påräkna.

Handels- och industrikammaren för Örebro och Västmanlands län

anser staten böra i högre grad, än vad de kommitterade föreslagit, övertaga

kostnaden för yrkesskolornas undervisning, ty de flesta förmän, som

där utbildas, söka ju sedan arbete på annat håll än i den stad, där yrkesskolan

ligger. I stället bör staten tillerkännas bestämmanderätten angående

platsen för sådan skolas inrättande. — Även styrelsen för yrkesskolan

samt stadsfullmäktige i Nyköping anse staten böra kraftigare bidraga till

yrkesskolorna, enär i dessa jämväl skola undervisas lärjungar från andra

platser än orten; styrelsen föreslår bidrag till nybyggnad och inredning

samt mer än föreslagna 10 procent till maskiner och verktyg.

Styrelsen för tekniska skolan i Lund framhåller behovet av bibliotek

i facklitteratur ävensom av yrkesmuseer vid skolor, där praktiskt arbete

förekommer.

Skånes handels-, industri- och sjöjartskammare vill hava den dyraste

undervisningsmateriellen ambulatorisk.

Kommerskollegium finner det icke lämpligt att göra anslaget till undervisningsmateriellens

underhåll och komplettering direkt beroende av

löneanslagets storlek. Kollegiet yttrar därom:

De skäl, som anförts mot denna princips tillämpande vid lärlingsskolorna, gälla i

ännu högre grad vid yrkesskolorna, där undervisningen måste ännu starkare specialiseras

än vid de förra. Även här bör således den principen följas, att det ifrågavarande bidraget

beräknas såsom ungefär samma kvot av en tioårig amortering av de ursprungliga

kostnaderna, som föreslagits gälla för nyanskaffning. Då vidare, såsom nämnts,

kollegium förutsätter, att å många orter lärlingsskola och yrkesskola komma att inrättas

i samband med varandra, synes det även på grund bärav vara ändamålsenligast, att

bestämmelserna om anslag i de fall, där gemensamhetsbruk kan täokas, avfattas lika

för båda skolformerna.

I likhet med vad kollegium föreslagit ifråga om lärlingsskolorna, anser kollegium

sålunda, att statens bidrag till yrkesskolornas verksamhet bör, med nedannämnda undantag,

utgå med två tredjedelar av kostnaderna såväl för lärares och föreståndares

avlöning som för nyanskaffning av undervisningsmateriell vid inrättande av nya eller

väsentliga utvidgningar av äldre skolor, samt att bidraget till undervisningsraateriellens

underhåll och komplettering bör utgå med sju procent av den ursprungliga anskaffningskostnaden.

.

Yrkesskolornas mästarkurser torde dock på grund av åtskilliga omständigheter

böra i fråga om statsunderstöd givas en särställning. På grund av kursernas korthet

och deltagarnas i allmänhet starkare ekonomiska ställning kunna avgifterna fastställas

till jämförelsevis höga belopp, varigenom kurserna till avsevärd del komma att bekostas

av deltagarna själva. Vid deras anordnande bör man dessutom kunna påräkna ekonomisk

medverkan av organisationer och sammanslutningar inom de fack, kurserna avse.

De särskilda kostnader för mästarkurserna, i vilka staten skall deltaga, äro enligt

kollegii förmenande kostnaderna för lärares avlöning och undervisningsmateriell. Utom

s. 406 Kontrollera mot PDF

Departe
nentssakkun
niga.

406 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

det bidrag av statsmedel, som redan förordats till yrkesskolornas verksamhet i övrigt,

anser kollegium sålunda, att yrkesskolorna böra erhålla särskilda bidrag dels till täckande

av med mästarkurserna förenade kostnader för lärares avlöning och anskaffning

av tillfällig undervisningsmateriell, dels till anordnande av föredrag eller serier av föredrag

över ämnen av mera allmänt intresse, som stå i samband med yrkesundervisningen.

Dessa särskilda bidrag fördelas av yrkesskolornas chefsmyndighet med belopp högst lika

med hälften av ifrågavarande kostnader.

Emot de av kommittén föreslagna villkoren för statsbidragens åtnjutande har

kollegium intet att i huvudsak invända, bortsett från den ändring i avseende å förvaltningen,

som betiugas av kollega förslag, att kollegium bör vara chefsmyndighet

och att lokalstyrelsernas ordförande böra tillsättas av denna.

Såsom kommittén uttalat, torde initiativet till yrkesskolors inrättande i huvudsak

böra överlämnas åt de kommunala myndigheterna och det enskilda intresset. Att på

förhand ens tillnärmelsevis beräkna kostnaderna torde sålunda vara omöjligt utan en

mycket ingående undersökning av det intresse för saken, som å olika orter är tillfinnandes.

Då yrkesskolorna till en avsevärd del avse att giva kurser för deltagare icke blott

från den ort, där skolan är belägen, utan även från .större områden, torde en enhetlig

uppfattning om förläggningen och antalet av erforderliga yrkes-, förmans- och mästarkurser

knappast kunna erhällas, såvida den icke baseras på en särskild utredning.

Detta utredningsarbete skulle det tillkomma den sektion av kollega iudustribyrå,

som får yrkesutbildniugsärendena på sitt ansvar, att verkställa med biträde av personer

med ingående kännedom om olika hantverks och industriers behov i förevarande avseende,

i syfte att å de orter, som syntes böra kunna komma i fråga, närmare undersöka

de betingelser, som göra det önskvärt, att dit förläggas yrkesskolor, omfattande

utom ämneskurser även övriga i det föregående angivna kurser.

Departementssakkunniga anföra med avseende på yrkesskolornas

ekonomiska förhållanden:

Enligt vårt förmenande är det lämpligast, att avgiften beräknas per år eller per

kurs allt efter omständigheterna. Avgifternas storlek bör angivas i det förslag till reglemente,

som uppgöres av den lokala skolstyrelsen, och i saraband med detta underställas

överstyrelseus prövning och fastställelse. Avgiften i en aftonyrkeskurs med 30 veckors

årlig undervisningstid synes oss lämpligen kunna få uppgå till 5 — 15 kronor per år, i

en dagyrkeskurs av 30 veckors längd till 10—30 kronor för hela kursen. För ämnes-,

yrkes- och mästarkurser av kortare varaktighet bör avgiftens storlek bestämmas med

hänsyn till kursens längd, omfattning och övriga omständigheter. Rimligt synes

emellertid vara, att avgifterna för mästarkurser, avsedda för äldre mästare, må upptagas

till proportionsvis något högre belopp än för övriga slag av kurser.

Medellösa eller mindre bemedlade lärjungar böra efter den lokala styrelsens prövning

helt eller delvis befrias från erläggande av avgifter.

I fråga om statens bidrag till yrkesskolornas underhåll gäller i tillämpliga delar

vad vi i detta avseende anfört beträffande lärlingsskolorna. Särskilt torde det med hänsyn

till det nära samband, som i regel bör förefinnas mellan kommunala yrkes- och

lärlingsskolor med avseende på såväl lärare som undervisningsmateriell, vara alldeles

nödvändigt, att statens bidrag till såväl lärarlöner som undervisningsmateriell utgår

efter enahanda grunder vid båda slagen av läroanstalter. Enda skillnaden bör vara den,

s. 407 Kontrollera mot PDF

407

[Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition År Hd.

att till grund för beräkning av anslaget till löner åt lärare och föreståndare i yrkesskolan

lägges det föreslagna högre genomsnittsarvodet, 4 kronor 50 öre per undervisningstimme.

Statsbidraget, som bör vara två tredjedelar bärav, skulle sålunda för sagda

ändamål utgå med 3 kronor för varje undervisningstimme.

Årliga statsbidraget till löner vid en yrkesskola med aftonundervisning, omfattande

ett läsår av 30 veckor med 10 timmars undervisning i veckan, skulle då för varje läsavdelning

uppgå till 900 krouor. Därtill kommer statsbidraget för undervisuingsmateriell.

Om sistnämnda bidrag beräknas till i medeltal 100 kronor, skulle statens

årliga kostnader belöpa sig till 1,000 kronor per läsavdelning.

För eu yrkeskurs med dagundervisning under 30 veckor med 40 undervisningstimmar

i veckan skulle statsbidraget till löner belöpa sig till 3,600 kronor och statsanslaget

i sin helhet till omkring 4,000 kronor.

Beträffande de på enskilt initiativ upprättade yrkesskolorna torde statsbidrag till

dessa böra utgå med belopp, som till sin storlek bestämmas efter prövning i varje särskilt

fall. Härvid synes det ej vara uteslutet, att staten i vissa fall, när det i särskilt hög

grad ligger i det allmännas intresse, att eu dylik skola kommer till stånd, må kunna

bidraga till dennas förverkligande på ett till och med mer effektivt sätt än i fråga om

de kommunala yrkesskolorna. Likaledes torde staten i enstaka fäll böra, såsom av 1907

års kommitté föreslagits i fråga om den konstindustriella undervisningen, helt ikläda

sig kostnaderna för upprättande och underhåll av yrkesskolor.

Att på förhand utarbeta en fullständig, hela riket omfattande plan för inrättande

av nya yrkesskolor och särskilt för inrättande av yrkeskurser för speciella yrken är

tydligen icke möjligt. Följaktligen låter det sig ej heller göra att på förhand beräkna

statsverkets blivande årliga kostnader för ifrågavarande ändamål. Alöjligen skulle man

för uppskattande av dessa kostnaders ungefärliga storlek kunna utgå ifrån de förut

till omkring en million kronor beräknade kostnaderna för lärlingsskolväsendet, som ju

skall omfatta den stora massan av minderåriga hantverks- och industriarbetare. Om

man antager, att en viss bråkdel av dessa, t. ex. en femtedel, kommer att begagna sig

av yrkesskolornas undervisning, samt att kostnaderna för sistnämnda undervisning,

räknad per lärjunge, ställer sig 50 procent högre än i lärlingsskolorna, så skulle man

komma till eu årlig statsutgift för yrkesskolorna av omkring 300,000 kronor.

Beträffande de ekonomiska förhållandena skulle yrkesskolan enligt

de föreliggande förslagen skilja sig från lärlingsskolan bland annat däri,

att kurserna i yrkesskolan i regel skulle vara förenade med elevavgifter,

vilkas storlek skulle växla allt efter kursernas art och längd. Beträffande

de gränser, inom vilka avgiftsbeloppen skulle röra sig, hava emellertid

skilda meningar yppat sig. Den tekniska kommittén har ansett, att avgifterna

vid ämneskurserna skulle sättas till 2 — 5 kronor för varje ämne samt

att årsavgiften för en yrkeskurs med aftonundervisning skulle bestämmas

till 5—10 kronor och för en yrkeskurs med heldagsundervisning till 10 — 20

kronor. Kommerskollegium vill sätta avgiften för mästarkurserna till 10

—30 kronor. De sakkunniga hålla före, att inaximiavgiften för yrkeskurser

av 30 veckors längd lämpligen kunde sätlas något högre än kommittén

tänkt sig, nämligen till 15 kronor för aftonkurser, och 30 kronor

Departe
mentschefen.

s. 408 Kontrollera mot PDF

408

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

för he dagskurser, och att avgiften för ämnes-, yrkes- och mästarkurser av

kortare varaktighet borde bestämmas med hänsyn till kursens längd, omfattning

och övriga omständigheter. Med den reservation ifråga om terminsavgifter

i allmänhet, som jag förut givit uttryck åt, biträder jag förslaget,

att vissa avgifter må kunna påföras yrkesskolans lärjungar, och jag

finner det rimligt, att dessa avgifter bestämmas till olika belopp för olika

slag av kurser. Under nuvarande förhållanden torde de av de sakkunniga

föreslagna maximibeloppen kunna anses tillfredsställande. Vilket belopp

som i förevarande avseende bäst lämpar sig för varje särskild skola och

kurs, torde emellertid säkrast kunna bedömas av chefsmyndigheten för

yrkesundervisningen, varför jag ansluter mig till förslaget,.att elevavgifterna

höra angivas i de särskilda skolornas reglementen.

Vad sedan angår statens bidrag till uppehållande av ifrågavarande

skolor, synes mig detta bidrag böra utgå till de kommunala yrkesskolorna

enligt samma grunder, som i det föregående av mig föreslagits beträffande

lärlingsskolorna. Om arvodet åt lärarna i yrkesskolan beräknas efter i

medeltal 4 kronor 50 öre i timmen, skulle således statens bidrag till

lärarnas avlöning belöpa sig till 3 kronor för varje undervisningstimme.

Vidare skulle statsbidraget till undervisningsmateriell utgå med hälften

eller i särskilda fall intill två tredjedelar av kostnaderna för sagda materiell.

Men staten torde böra understödja även sådana yrkesskolor, som

eventuellt upprättas av korporationer eller enskilda, då dylika skolor fylla

samma ändamål som de kommunala skolorna. Huruvida statsunderstödet

till en sådan enskild yrkesskola skall utgå med proportionsvis lika stort belopp

som statsbidraget till en kommunal yrkesskola av samma slag eller det bör

sättas lägre eller ock möjligen något högre för vissa undantagsfall, som de sakkunniga

tänkt sig kunna förekomma, synes mig böra bliva beroende på en

föregående noggrann prövning av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen.

För åtnjutande av statsbidrag till yrkesskolorna torde enahanda villkor

böra gälla som i fråga om statsbidrag till lärlingsskolorna. Närmare bestämmelser

i detta avseende torde böra utfärdas av Kungl. Maj:t.

Under förutsättning att statsbidraget till yrkesskolan kommer att utgå

enligt nu angivna grunder, skulle enligt de sakkunnigas beräkning statens

kostnader för en kommunal yrkesskola med aftonundervisning, som påginge

under ett läsår, omfattande 30 veckor med 10 timmars undervisning i

veckan, uppgå till omkring 1,000 kronor för varje läsavdelning och för en

kommunal yrkeskurs med heldagsundervisning, omfattande 30 veckor med 40

timmars undervisning i veckan, till omkring 4,000 kronor. Kortare kurser

opaginerad Kontrollera mot PDF

400

Kunyl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

skulle tydligen kräva mindre kostnader. Huru många kurser av olika

slag, som kunna vara behövliga, synes icke för närvarande kunna beräknas!

Härav följer, att man nu icke heller kan med någon större grad av

tillförlitlighet beräkna statens årliga totalkostnader för yrkesskolorna, sådana

dessa kostnader skulle ställa sig, efter det samtliga behövliga yrkesskolor

kommit i gång. De sakkunniga hava uppskattat dessa kostnader till omkring

300,000 kronor. Under de första åren av yrkesskolornas tillvaro kommer

uppenbarligen endast en mindre del av denna summa att bliva erforderlig.

3. Lärlingsskolor för handel.

1) Olika förslag angående den grundläggande handels undervisning en.

Såsom i det föregående (s. 65—73) meddelats, omfattar det förslag Hcwdeisunder

till den lägre handelsundervisningens ordnande, som framlagts av de år

1913 tillkallade handelsundervisningskommitterade, bortsett från handelsgyinnasierna,

om vilka statsmakterna redan fattat beslut, tvenne huvudtyper

av utbildningsanstalter: handelsskolor och handelskurser.

Handelsskolorna skulle hava till ändamål att bibringa personer, som ägna eller

avse att ägna sig åt handelsverksamhet men icke kunna komma i åtnjutande av högre

bandelsundervisning, den utbildning, som deras förutsättningar och övriga omständigheter

medgiva och som lämpligen erfordras för idkande av eller anställning i handelsrörelse

av mindre omfattning eller för skötande av jämförelsevis mindre krävande

platser på kontor eller lager. .

Dessa handelsskolor skulle vara s. k. dagskolor, vilket innebär, att lärjungarna

skulle ägna sin tid helt och hållet åt studierna. Kommitterade föreslå inrättande av

två olika typer av dylika handelsskolor, nämligen ettåriga och tvååriga. Läsårets

längd ävensom undervisningens innehåll och omfattning skulle bliva i det närmaste lika

i båda slagen av skolor. Däremot skulle de skilja sig med avseende på elevmaterialet.

I de tvååriga handelsskolorna skulle lärjungarna intagas direkt efter genomgången

6-årig folkskola, således utan någon praktisk erfarenhet om det yrke, för vilket, de

skulle utbildas. Undér det första året skulle tiden huvudsakligen användas till inhämtande

av ökad kunskap i sådana allmänbildande ämnen, som äro grundläggande för

handelsundervisningen; de handelstekuiska ämnena skulle till större delen koncentreras

till den andra årsklassen.

För att vinna inträde i eu ettårig handelsskola skulle fordras att hava genomgått

6-årig folkskola samt att därefter under två år hava varit anställd i praktisk

verksamhet, helst i handel eller industri, och att samtidigt hava begagnat sig av undervisningen

i »handels fortsätt ningsskola». Kommitterade tro, att dessa sistnämnda

lärjungar på grund av sina större praktiska förutsättningar och med den större målmedvetenhet

och det starkare intresse, varmed sådana personer i allmänhet bedriva

sina studier, skulle kunna bibringas en utbildning, som i det hela icke bleve nämnvärt

underlägsen deras, vilka direkt från folkskolan överginge till och genomginge en tvåårig

handelsskola.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sarnl. 87 käft. (Nr 96.) 52

s. 410 Kontrollera mot PDF

410

Myndigheternas

yttranden.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

I sammanhang med frågan om organisationen av de sålunda föreslagna handelsskolorna

erinra de kommitterade därom, att en viss motsättning härvidlag förefunnes,

i det från vissa hall påyrkades, att ifrågavarande handelsundervisning skulle förläggas

till högre folkskolor och därmed underordnas dessa skolors myndigheter, från andra

håll däremot krävdes, att handelsundervisningen skulle meddelas i uteslutande för

sådant ändamål inrättade läroanstalter, tillhörande det övriga handelsundervisningsväsendet.

Kommitterade anse, att mot-atserna i denna fråga blivit över hövan skärpta,

och shävda i princip, att handelsskolorna böra vara speciella och fullt fackmässigt

organiserade läroanstalter samt tillhöra det övriga haudelsundervisningsväsendet, men

kunna praktiskt taget icke se något avsevärdare hinder för att nåyra av dem, såsom

från vissa hall föreslagits, anordnas i form av högre folkskolor.»

Till en början skulle man enligt kommitterades förslag upprätta fyra ettåriga

och fyra tvaariga handelsskolor; av de sistnämnda skulle tre anordnas i form av högre

folkskolor, av kommitterade benämnda handelsfolkskolor, under det att den fjärde

jämte de fyra ettåriga skolorna skulle anordnas såsom fristående.

De av kommitterade föreslagna handelskur serna skulle avse att meddela utbildning

åt personer, som redan äro anställda i praktisk verksamhet och icke kunna avbryta

denna anställning för genomgående av en samlad kurs. Vidare skulle de tillgodose

det behov av fortsatt utbildning i speciella ämnen, som kunde förefinnas hos

personer, vilka redan erhållit utbildning för handelsyrket i handelsskola, handelsgymnasium

eller annan läroanstalt.

Undervisningen vid dessa handelskurser skulle därför omfatta vitt skilda stadier.

De kommitterade föreslå härvidlag en indelning av lärjungematerialet i tre grupper,

nämligen: grupp I, sådana som endast genomgått 6- eller 7-årig folkskola eller motsvarande,

eventuellt även fortsättningsskola; grupp II, sådana som genomgått statsunderstödd

ett- eller tvåårig handelsskola eller motsvarande; grupp III, sådana som

genomgått statsunderstött handeUgymnasium eller motsvarande.

Läroämnena skulle på det lägsta stadiet vara såväl allmänna som speciellt kommersiella,

på de högre stadierna endast speciella. Samtliga läroämnen skulle vara

valfria och undervisningen i varje ämne omfatta eu fristående och avslutad kurs.

Samtidigt skulle dock ämnena kunna sammansättas till vissa serier för de lärjungar,

som önskade en mera mångsidig utbildning.

Kommitterade föreslå upprättande av handelskurser på till en början 10 platser.

Kurserna skulle antingen kunna anordnas såsom fristående skolor, som hade dylika

handel-kurser till uteslutande uppgift, eller anordnas i samband med skolor, som

vid sidan av sin övriga verksamhet önskade upprätta en handelsliuje av denna beskaffenhet.

I de från olika myndigheter inkomna yttrandena över kommitterades

förslag betonas från alla håll med styrka nödvändigheten av ifrågavarande

undervisnings snara ordnande.

Sålunda framhåller styrelsen för Norrköpings handelsgymnasium, att bristande

kunskaper i bokföring och bandelslära i en mängd fall torde vara anledningen till de

betalnings!uställel-er, som inträffa bland landets småhandlande, varvid stora summor

årligen gå förlorade, samt att våra lagar stadga bokföringsplikt för även mindre handelsidkare

och fastställa straff i händelse av konkurs för vårdslös och bristfällig bokföring,

varför enligt styrelsens mening åtgärders vidtagande för höjande av det allmänna

kunskapsmåttet på handelsskolebildningens område är ett verkligt samhällsiu
-

s. 411 Kontrollera mot PDF

411

KungI. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 96.

tresse, som det är statens plikt att understödja. Örebro handelskammare och handelsgymnasium

anse, att behovet av eu god, rationell och effektiv bandelsundervisniug

på grund av den merkantila ställning, som vårt land kan komma att intaga etter det

nu pågående kriget, blivit för Sverige äu mera aktuellt. Luleå handelskammare yttrar,

att även om för närvarande ända till 28 ganska omfattande rent privata handelsläroanstalter

av lägre typ förefinnas i vårt land, lär icke desto mindre behovet av flera,

rationellt och praktiskt organiserade skolor just på detta område göra sig starkt gällande

inom vida delar av vårt land, särskilt Norrland, och förordar med värme, att

handelsskolor anordnas med statens bistånd. Malmö handelsgymnasiums kollegium

anser frågan om den lägre handelsundervisningeus ordnande vara av allra största betydelse,

då endast härigenom eu verklig motvikt erhälles till en mängd okontrollerade

och mindervärdiga s. k. handelsinstitut och bokhålleriskolor, vilkas verksamhet skapat

ett djupt rotat misstroende till all bandelsundervisniug i vårt land. Karlstads handelskammare

uttalar, att ett ordnande och höjande av denna undervisning icke kan komma

till stånd utan statens verksamma stöd. Med all aktning för de privata läroanstalter,

av vilka flera samvetsgrant och energiskt sökt fylla siu uppgift, niaste kammaren

dock instämma i kommitterades mening, att den lägre bandelsundervisningen »icke

längre kau vara betjänt med dessa läroaustalter i deras nuvarande form».

Borås handelskammare framhåller vikten över huvud taget av att statsmakterna,

för att den lägre bandelsundervisningen skall komma till sin rätt här i landet, taga

frågan i sin hand och med lämpliga föreskrifter om undervisningens organisation och

med beviljandet av statsbidrag stöder de olika skoltypernas uppkomst.

Flera myndigheter, bland andra Sveriges allmänna handelsförening, uttala också

tillfredsställelse med det förslag till handelsuudervisningens ordnande, som av kornmitterade

framlagts, och sin anslutning till dess huvuddrag. Undantag härifrån utgör

Sveriges allmänna exportförening, som icke anser förslaget erbjuda den gynnsammaste

lösningen av denna fråga. Det synes föreningen, som om man genom åt t i den utsträckning,

förslaget innebär, ersätta den privata bandelsundervisningen med en officiell

sådan, vore inne på en väg, förande till ett synnerligen kost-amt handelsundervisningssystem.

En bättre lösning torde vinnas genom ett anlitande i högre grad av

de privata handelsskolornas resurser. I anslutning härtill förordas ett utsträckt statligt

understöd för beredande av friplatser och billigare avgifter åt mindre bemedlade vid

bandelskurser, anordnade av under statens kontroll stående privata skolor. Även styrelsen

för Göteborgs handelsinstitut ger uttryck för en beträffande förslaget i allmänhet

avvikande mening. Styrelsen förklarar sig icke kunna undertrycka den fanken,

att kommitterade i sitt förslag icke funnit rätta vägen att höja köpmanskårens förtroende

till bandelsundervisningen och att egga dess intresse för medverkan i denna

för vårt land viktiga angelägenhet.

I fråga om de föreslagna ettåriga handelsskolorna äro myndigheterna i stort

sett eniga om värdet av sådana skolor och behovet av deras upprättande. För yttrandena

rörande dessa skolor redogöres å s. 451—460.

Beträffande de tvååriga handelsskolorna däremot äro meningarna mycket delade.

Göteborgs handelskammare fiuner fristående sådana skolor vara väl förtjänta av

beaktande och förmodar, att de komma att visa sig lämpliga för handelns behov.

Gävle handelskammare anser visserligen, att det mätt merkantil utbildning, denna

skoltyp förmår giva, måste bliva tämligen ringa, på grund av lärjungarnas laga inträdesålder

och bristande erfarenhet i yrket, men tillstyrker dock livligt inrättandet

försöksvis av tvååriga skolor. Styrelsen för Stockholms handelsgymnasium tillstyrker,

s. 412 Kontrollera mot PDF

412

Kung!. Maj:ts Nåd,. Proposition Nr 96.

ehuru icke utan tvekan med hänsyn till den låga inträdesåldern, kommitterades förslag

om inrättande tills vidare av ett begränsat antal på sexårig folkskolekurs baserade

tvååriga handelsskolor.

Malmö handelsgymnasiums kollegium anser såväl den tvååriga som den ettåriga

fristående handelsskolan fullt berättigad. Kollegiet befarar dock, att de ettåriga komma

att bli fåtaligt besökta, och föreslår därför, att de båda skoltyperna sammanslås

till en, så att för inträde i den tvååriga skolans lägsta klass blott skulle erfordras

genomgången sexårig folkskolekurs, medan i dess högsta klass skulle kunna direkt

intagas sådana från folkskolans sjätte klass avgångna lärjungar, vilka därefter under

två år haft affärsanställning. För en sådan förening av de två typerna uttala sig även

styrelsen för samma handelsgymnasium samt handelskamrarna i Malmö och Luleå.

Koras handelskammare däremot avstyrker inråttan let av de föreslagna tvååriga

handelsskolorna av bland annat följande skäl: eleverna äro för unga; då eleverna icke

äga någon föregående praktisk erfarenhet inom handelsyrket, kunna de icke på ett

tillfredsställande sätt tillgodogöra sig undervisningen, och då deras fallenhet för vrket

ej på förhand kunnat utrönas, kan det befaras, att de komma att befinnas mindre

lämpliga för yrket och kanske lämna detsamma; de tvååriga skolorna bli onödigt

ekonomiskt betungande; det innebär en nationalekonomisk vinst, att de unga tidigt

komma in i det praktiska arbetet och ej tillbringa för lång tid i skolan; anskaffandet

av lämpliga lärare kommer att visa sig svårare vid den tvååriga skolan än vid den

ettåriga. Även handelskammaren i Karlstad anför liknande skäl emot den tvååriga

handelsskolan och säger sig ha förnummit, att den nu föreslagna typen av densamma

icke fungerat till belåtenhet i de länder, där den blivit införd, samt uttalar sin förmodan,

att den ej heller i vårt land skulle komma att visa sig lämplig. Örebro handelskammare

och handelsgymnasium anse den tvååriga skolan vara av mindre värde

än den ettåriga, och handelskammaren i Jönköping hyser starka tvivel om de tvååriga

skolornas lämplighet, varför kammaren avstyrker deras upprättande.

I fråga om kommitterades förslag att anordna tvååriga handelsskolor i form av

högre folkskolor yttrar styrelsen för Stockholms handelsgymnasium, att då kommitterade,

följande en av riksdagen given fingervisning, föreslå, att några handelsskolor

upprättas i form av högre folkskolor, omgärda de dessa av dem föreslagna handelsfolkskolor

med garantier av så pass omfattande art, att dessa skolor i realiteten skulle

bliva så gott som självständiga läroanstalter med helt andra lärarkrafter än folkskolan

under särskild lokalstyrelse ocli väsentligen under kommerskollegii överinseende.

Under förutsättning att dessa garantier verkligen genomföras och att köpmanskären

blir starkare representerad i lokalstyrelsen, anser styrelsen, att åtminstone ett försök i

denna riktning bör göras, och vill därför tillstyrka kommitterades förslag om upprättandet

av ett mindre antal handelsfolkskolor. Gävle handelskammare förordar upprättandet

av tre handelsfolkskolor, särskilt med tanke på, att skolorna därigenom

kunna göras avgiftsfria, liiksförbundet för affärsanställda uttalar sina sympatier

för att handelsundervisningen sättes i samband med folkskolan. Genom ett sådant samband

skulle måhända många av de unga lättare komma i åtnjutande av undervisning

och pedagogisk omvårdnad under de viktiga uppväxtåren. Övergången från folkskolans

allmänna avdelning till dess överbyggnad torde lättare förmedlas än inträdet i en helt

ny skola. Med de av kommitterade angivna grunderna för undervisningens ordnande

finnes heller ingen anledning antaga, att berättigade krav på lärarkrafter skulle bli

mindre tillgodosedda i handelsfolkskolor än i fristående handelsskolor. Folkskolöverstyrelsen,

som av Kungl. Maj:t anbefallts avgiva utlåtande över kommitterades

s. 413 Kontrollera mot PDF

413

Kungl. Säd. Proposition AV 96.

förslag, yttrar angående handelsfolkskolorna: Vid en jämförelse mellan de kommitterades

förslag om två olika slags skolor, fristående handelsskolor och handelsfolkskolor,

avseende samma uppgift men skilda i avseende på organisation och lokal ledning, och

vad som kunde vinnas i enkelhet och ändamålsenlighet genom att för den lägre handelsundervisningen

i varje fall, när denna angelägenhet toges om hand av det allmänna,

begagna sig av högre folkskolans redan ordnade former för praktisk utbildning av

ungdomen, syntes det enligt överstyrelsens förmenande vara uppenbart, att den senare

anordningen vore att föredraga. De kommitterade förutsatte, att köpmannaorganisationerna

kunde vara villiga att upprätta handelsskolor. Härvidlag erbjöde likaledes

den högre folkskolan synnerligen lämpligt tillfälle för organiserad medverkan av denna

art. Huru väl högre folkskolan såväl till sin idé som till sin praktiska utformning

lämpade sig för de uppgifter, som här vore ifråga, framginge kanske påtagligast därav,

att flera högre folkskolor redan vore i icke oväsentlig mån anpassade för meddelande

av kommersiell utbildning och att man i fråga om andra vore betänkt på att vidtaga

sådan anordning.

Flertalet myndigheter ställa sig emellertid avvisande mot förslaget

om inrättande av handelsfolkskolor.

Sålunda yttrar Stockholms handelskammare, att det visserligen är en synnerligen

god tanke, som ligger bakom kommitterades förslag, då kommitterade velat medverka

till en utveckling av de högre tolkskolorna i praktisk riktning, men kammaren

anser det vara fara värt, om handelsskolorna ställas under samma förvaltning som de

allmänna skolorna, att undervi-ningen huvudsakligen blir inriktad på allmänbildning

och skolornas särskilda syfte sålunda icke blir tillräckligt beaktat samt kravet på speciell

lärarutbildning icke vederbörligen tillgodosett, varför kammaren finner sig böra

avstyrka förslaget.

Liknande skäl för avstyrkande anföras även av övriga myndigheter, varvid dock

är att märka, att flera av dessa icke beaktat den väsentliga skillnaden mellan den högre

folkskolan och den egentliga folkskolan i fråga om organisation, förvaltning och lärare.

I det föregående (s. 114) har redan framhållits, att departeinentssakkunniga

icke i fråga om det lägsta stadiet av handelsundervisningen

kunna helt ansluta sig till kommitterades förslag utan ansett sig böra

påyrka vissa förändringar däri. På grund av anförda skäl göra de

sakkunniga det uttalandet, att de anse de av kommitterade föreslagna

tvååriga handelsskolorna olämpliga såsom handelsutbildningsanstalter i

egentlig mening och att dessa sålunda icke böra upptagas på programmet

för den lägre handelsundervisningens ordnande. De yttra därom:

I stället vilja vi föreslå upprättande av handelslärlingsslcolor och handelsyrkesskolor

i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande läroanstalter för industri och

hantverk. Denna lösning är enligt vårt förmenande den för såväl haudelsyrket som

de minderåriga bästa utvägen. För de peisoner, vilkas utbildning det här är fråga

om, är den naturliga vägen den, att de börja sin bana från början, d. v. s. genom att

taga anställning som springpojkar eller dylikt, samt sedan arbeta sig framåt under

inhämtande av den teoretiska utbildningen samtidigt med den praktiska erfarenheten.

Eif allmänt anlitande av den utbildningsväg, som kommitterade med de tvååriga

handelsskolorna föreslagit, skulle kunna medföra, att en mycket avsevärd procent av

Departe
mentssak
kunniga
-

s. 414 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Departe
mentssak
kunniga.

414 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 90.

de utexaminerade sedermera vid sitt utträde i det praktiska livet skulle finna sig hava

valt ett yrke, för vilket de saknade anlag och håg. En person, som på detta sätt

fått ett betyg, vars innehåll vore ägnat att ingiva åtminstone honom själv den uppfattningen,

att han i viss mån vore färdig med sin liandelsutbildning, vore säkerligen

icke villig, ej heller lämplig att taga en allt för underordnad anställning. Ett dylikt

förhållande skulle vara till skada lika mycket för handelsyrket som för de minderåriga

Vad de senare beträfiar, vore det väl nästan orimligt att låta eu 13-åring, som varken

äger någon erfarenhet om handelsyrket eller någon vetskap om, huruvida hans håg

och fallenhet ligga åt detta håll, vinna inträde i en skola med specialiserad handelsundervisning,

där han på två år skulle göras färdig och erhålla ett slags yrkesprägel,

föga motsvarad av verklig yrkeskännedom. Enligt vår mening bör den minderårige,

som ämnar ägna sig åt handelsyrket, efter avslutad folkskolekurs först genomgå den

obligatoriska tvååriga fortsättningsskolan, helst eu sådan med undervisning i anslutning

till handel. Under tiden kan han vinna anställning i yrket och sålunda få pröva

sina praktiska anlag för detta. Efter fullgjord fort-ättningsskolplikt och förutsatt, att

han erhållit stadigvarande sysselsättning i handelsyrket, bör han sedan genomgå en

handelslärlingsskola, om dylik finnes på platsen.

De av de handelsanställda, som vilja ytterligare vidga sitt kunskapsmått

och därmed skaffa sig ökad kompetens, kunna vinna detta i de vid

handelsyrkesskolorna anordnade yrkes- eller ämneskurserna.

För sådana handelsanställda, för vilka det icke är möjligt att jämsides

med sitt förvärvsarbete bevista handelslärlings- och handelsyrkesskola,

föreslå de sakkunniga upprättandet av ettåriga handelsskolor i huvudsaklig

överensstämmelse med kommitterades förslag.

Beträffande den grundläggande handelsundervisningen ansluter jag mig

till de sakkunnigas förslag och anser således mest ändamålsenligt, vare

sig frågan betraktas ur yrkesutbildningens eller lärjungarnas personliga

synpunkter, att denna undervisning meddelas i lärlingsskolor, motsvarande

dem, som av mig föreslagits i fråga om industri och hantverk.

2) Handelslärlingsskolornas ändamål och organisation.

Den uppgift, handelslärlingsskolan avser att fylla, angiva departementssakkunniga

sålunda:

Handelslärlings<kolans ändamål bör vara att bereda den inom handelsyrket arbetande

ungdomen tillfälle att, samtidigt med inhämtandet av den praktiska yrkesfärdigheten

genom arbete hos den enskilde arbetsgivaren, förvärva den teoretiska utbildning,

som är nödvändig för ett framgångsrikt arbete inom handelsyrket.

Angående lärlingsskolans organisation yttra departementssakkunniga:

Handelslärlingsskolorna böra i stort sett bliva sins emellan tämligen lika. Där lärjungarnas

antal är så stort, att en uppdelning i parallellklasser är nödvändig, bör dock

undervisningen i vissa ämnen, då så befinnes lämpligt, något differentieras allt efter handelsvrkets

olika grenar. Likaledes kunna särskilda förhållanden föranleda en viss åtskillnad

i fråga om undervisningens innehåll vid handelslärlingsskolor, belägna på olika orter.

s. 415 Kontrollera mot PDF

415

Kung!. Mnj:ts A7Std. Proposition Sr 96.

I nu berörda avseenden biträder jag departementssakkunnigas

mening.

3) Handelslärling sskolornas obligatoriska karaktär.

Komraitterade angiva såsom sin mening, att det icke vore välbetänkt

att redan nu införa skoltvång beträffande läroanstalter för handelsundervisning.

Denna mening delas även av Malmö handelskammare, den enda

myndighet, som yttrat sig i frågan.

Departementssakkunniga däremot påyrka av skäl, som i det föregående

(s. 115) blivit anförda, att även i dessa lärlingsskolor skoltvång skulle

kunna påbjudas. De sakkunniga yttra härom:

De närmare bestämmelser, som böra gälla i fråga om skolpliktens omfattning

och genomförande, böra enligt vårt förmenande vara alldeles lika med dem, som vi

föreslagit beträffande lärlingsskolorna för hantverks- och industriella yrken, varför det

torde vara nog att hänvisa till vad därom yttrats.

. ^ överensstämmelse med skolans angivna syfte att meddela teoretisk utbildning

jämsides med den praktiska utbildning, som lärjungarna erhålla genom arbete hos

enskilda arbetsgivare, böra i allmänhet inga andra personer än sådana, som äro

anställda inony handelsyrket, antagas såsom lärjungar i densamma. Med tanke på

sådana minderåriga, som icke ännu erhållit varaktig anställning men måhända under

kortare perioder av livligare affärsrörelse fått arbeta inom handelsyiket och som hava

för avsikt att ägna sig åt detta yrke, vilja vi dock föreslå den bestämmelsen, att

skolans styrelse må äga rätt att i undantagsfall såsom lärjunge i skolan mottaga även

minderårig, som vid tiden för antagandet icke är anställd inom handelsyrket, så vida

denne ämnar framdeles ägna sig åt merkantil verksamhet, är fri frän fortsättningsskolplikt

och kan anses äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen

i handelslärlingsskolan.

Mot vad departementssakkunniga anfört rörande skolplikt för lärjungarna

i handelslärlingsskolor har jag intet att invända.

4) Handelslärlingsskolornas lärotider.

I avseende på lärotiden vid de föreslagna handelskurserna göra kommitterade

följande uttalande, som i det hela måste anses kunna gälla även

lärlingsskolorna:

Läsåret torde, med hänsyn till de svårigheter, som alltid möta för skolgång av

ifrågavarande art, böra inskränkas till att omfatta exempelvis minst 30 veckor, fördelade

på två terminer och förlagda efter lokabtyrel-ens bestämmande till de tider, som

befinnas för de olika orternas förhållanden lämpligast. I dessa 30 veckor äro påskoch

pingstlov och tillfälliga lovdagar imäknade.

^Angående den tid av dagen, till vilken undervisningstimmarna böra förläggas,

är frågan härom icke lätt att lösa.

Departe
mentschefen.

Handelsun
den/isnings
kommitte
rade.

Departe
mentssak
kunniga
-

Departe
mentschefen.

ffandelsun
dervisnings
kommitte
rade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4l6

Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Från pedagogisk synpunkt vore utan tvivel fördelaktigast, om undervisningen

kunde så auordnas, att den försigginge på normal arbetstid, d. v. s. före aftonens

början. Från arbetsgivarens synpunkt och av en del andra praktika skäl synes återigen

lämpligare, att den normala arbetstiden lider så litet inträng som möjligt av

skolgången, och att undervisningen sålunda föiläggas till tid efter aftonens inträde.

Den senare synpunkten har länge varit den i allmänhet segrande, under det

att den förra först på senare tid mera gjort sig gällande och utrikes vunnit rätt

betydande insteg. Härvid har man funnit sig bäst kunna vinna målet genom att

koncentrera veckans undervisning på en eller två dagar med t. ex. 6 timmar på eu

dag eller 3 timmar på vardera av två dagar.

Kommitterade våga emellertid icke hålla för sannolikt, att nämnda system med

en hel eller två halva dagars undervisning i veckan, som flerstädes utrikes användes

vid yrkesskolor av olika slag, skall i fråga om haudelsundervisningen lata sig hos oss

genomföra utan stora svårigheter och utan en mycket lång övergångstid.

Såsom en annan utväg, vilken kan försökas jämsides med den nyssnämnda, vilja

kommitterade ifrågasätta följande.

1 städerna äro de tidigare morgontimmarna, kl. 8—10, präglade av jämförelsevis

mindre rörelse i affärerna än andra tider av dagen, och bank- och handelskontor

öppnas i allmänhet icke förr än kl. 9 å 10 f. in. Under sådana omständigheter ligger

det nära till hands att ifrågasätta, att undervisningen i en del bandelskurser må försiggå

just på nämnda timmar. Så är ock, åtminstone delvis, förhållandet pa vissa

ställen utrikes, t. ex. i Köpenhamn. Det ligger i öppen dag, att sagda tid skulle vara

synnerligen gynnsam för själva undervisningsarbetet, enär resultatet därav alltid blir

bättre, i den mån lärjungarna äro kroppsligen och andligen utvilade och deras uppmärksamhet

oförhindrad av tidigare intryck.

Kommitterade våga emellertid icke förutsätta, att nämnda tid kan komma till

användning annat än mera undantagsvis, och anse därför, att man — åtminstone till

en början och under lång tid framåt — måste finna sig i att räkna med aftontimmarna

såsom den tid, under vilken handelskurserna i allmänhet komma att pågå.

Kommitterade ha till de olika haudelskammarområdena utsänt förfrågningar

angående denna angelägenhet. Av de ingångna svaren framgår såsom huvud resultat:

att° förhoppning åtminstone för närvarande icke förefinnes, att affärsmän skulle vara

hågade att lämna biträden ledighet under en hel eller två halva dagar i veckan för

att deltaga i undervisningen i handelskurser; att utsikt åtminstone pa en del orter

och hos en del firmor finnes att kunna bereda yngre biträden ledighet för samma

ändamål under ett par morgontimmar av de fle-ta söckendagar i veckan; samt att,

därest handelskurserna måste förläggas huvudsakligen till aftontimmar, undervisningen

knappast någonstädes kan’ bölja före kl. 6 e. in. och ingenstädes bör sluta efter kl.

10 på kvällen.

Kommitterade anse sig sålunda icke kunna eller böra fixera sin uppfattning i

fråga om tiden för aftonkurser på annat sätt än genom att för undervisningen förorda

tiden mellan kl. 6—10 e. in. med den fördelning, vartill medelåldern i de olika

grupperna och andra omständigheter kunna föranleda.

Däremot äro kommitterade, med hänsyn till behövligheten i vår jäktande tid

av orubbade vilodagar, av den bestämda åsikten, att ingen undervisning må förläggas

till söndagarna och att lördagens afton må i minsta möjliga män tagas i anspråk för

undervisning. Härvid bör emellertid icke förglömmas, att olika orter i förevarande

avseende hava olika behov, vadan någon likformighet över hela landet ingalunda bör

eftersträvas.

s. 417 Kontrollera mot PDF

Kumjl. Maj ds Nåd. Proposition Nr ‘.Hi.

417

Malmö handelskammare iir av den åsikten, att särskilt med hänsyn

till arbetsgivarnas svårigheter att under kontorsarbetstiden avvara de anställdas

arbetskrafter undervisningstiden bör bestämmas till kl. 6—9 e. in.,

varjämte möjligen i undantagsfall tiden 7—9 f. m. bör kunna ifrågakomma.

Samma tider föreslås även av Malmö handelsgymnasium. Örebro handelsgymnasiurn

och handelskammare uttala, att, ehuru lärjungarna sannolikt

skulle hava mera nytta av undervisningen på morgontimmarna, det dock

torde möta mycket stora svårigheter att vid den tiden bereda lärjungarna

behövlig ledighet, varför tiden 6—9 e. in. anses vara den lämpligaste.

Borås handelskammare yttrar:

Ju mer det kan vara möjligt att förlägga undervisningstiden till morgnarna

desto förmånligare synes det bliva för det med undervisningen avsedda ändamålet,

och för elevernas principaler torde det icke möta oöverstigliga hinder att i allmänhet

avvara dem 2 till B morgnar i veckan. Ett allmänt önskemål torde vara, att undervisning

icke förekommer senare än kl. 9 e. m. (hiskligt är, att söndagar och lördagseftermiddagar

icke användas för undervisning. I största möjliga utsträckning bör det

överlåtas åt lokalstyrelsen att bestämma om undervisningstiden.

Sveriges allmänna handelsförenings förvaltningsutskott erkänner det

beaktansvärda i kominitterades uppslag angående en hel eller två halva

dagars undervisning i veckan, eventuellt under de tidigare morgontimmarna,

men anser dock, att man så gott som uteslutande måste räkna

med undervisningens förläggande till aftontimmarna. Tiden bör icke i

något fall utsträckas längre än till kl. 9 e. m.

Departementssakkunniga yttra i fråga om lärotiden:

Arbetsåret vid haudelslärlingsskoloma bör hava samma längd och fördelas på i

huvudsak samma sätt som vid övriga lärlingsskolor, och lärokursen bör liksom vid

dessa omfatta två år.

Antalet undervisningstimmar per vecka hava vi för lärlingsskolorna för industri

och hantverk föreslagit till minst 6 och högst 12. För att den undervisning, som

skall meddelas i en handelslärlingsskola, må bliva fullt effektiv, torde emellertid eu

så obetydlig undervisningstid som 6 timmar i veckan icke förslå, utan torde minst

8 timmar böra anses nödvändiga. Vi vilja således föreslå, att den obligatoriska undervisningstiden

i bandelslärlingsskolan bestämmes till minst 8 och högst 12 timmar i

veckan.

I fråga om undervisnmgstimmarnas förläggning böra samma bestämmelser gälla,

som vi föreslagit för övriga lärlingsskolor. I detta sammanhang vilja vi framhålla,

att ett förläggande av undervisningen till tiden mellan kl. 8 och kl. 10 f. m., vilket

givetvis vore med avseende på undervisningens resultat synnerligen gynnsamt, vid

haudelslärlingsskoloma synes kunna i många fall visa sig även från arbetsgivarens

synpunkt vara att föredraga framför afton- eller eftermiddagslektioner. På flera håll

torde det befinnas lämpligt att koncentrera undervisningen på två dagar i veckan.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 höft. (Nr 96.) 53

Myndigheternas

yttranden
-

Departe
mentssak
kunniga
-

s. 418 Kontrollera mot PDF

418

Departe
mentschefen.

Handelsun
dervisnings
kommitte
rade.

Myndigheternas

yttranden.

Departements

sakkunniga.

Kungl. Maj sfs Nåd. Proposition Kr !)6.

Lärokursen i handelslärlingsskolan synes mig böra fördelas på två

läsår, vartdera omfattande 8 till 9 månader med en undervisningstid av

minst 8, högst 12 timmar i veckan. Ur synpunkten av lärjungarnas förmåga

att bäst tillgodogöra sig undervisningen bör enligt min mening denna förläggas

till tiden mellan kl. 8 och 10 förmiddagen i alla sådana skolor, där detta

utan men för arbetsgivarna låter sig göra. Där undervisningen måste bedrivas

under aftonen, torde samma bestämmelser med avseende å lärotimmarnas

förläggning böra gälla för dessa skolor, som redan blivit föreslagna i

fråga om lärlingsskolor för industri och hantverk. Skulle omständigheterna

någonstädes medgiva, att undervisningen koncentreras på två hela

dagar i veckan, synes mig detta böra anses såsom en given fördel för

utbildningen.

5) Handels! är ting sskolornas undervisning.

I fräsa om undervisningens innehåll föreslå kommitterade för de

av dem föreslagna handelsskolorna ämnena svenska, tyska, geografi, räkning,

naturkunnighet, välskrivning, handelsräkning, bokföring med handelskorrespondens

och kontorsgöromål, handelslära, författningskunskap, varukännedom,

stenografi och maskinskrivning.

Hälsingborgs liandelsgymnasium önskar, att naturkunnighet och varukännedom

böra få efter behag upptagas på undervisningsplanen eller

uteslutas från densamma. Stockholms handelskammare anser, att stenografi

såsom obligatoriskt läroämne ej hör hemma i en lägre handelsskola. Av

samma mening äro även Stockholms liandelsgymnasium och Riksförbundet

för affärsanställda, vilka dessutom anse detsamma i viss mån vara fallet

även med maskinskrivning, t. ex. efter stenografisk text.

Beträffande undervisningsplanen uttala departementssakkunniga:

I överensstämmelse med vad vi anfört rörande undervisningen vid lärlingsskoloma

för industri och hantverk, bör undervisningen jämväl i liandelslärlingsskolorna bygga

på fortsättningsskolans kunskapsmått och lärostoffet grupperas kring ett fåtal huvudämnen

av facklig beskaffenhet.

Ämnet svenska bör enligt vårt förmenande icke annat än i särskilda fall upptagas

såsom ett fristående ämne i handels!ärlingsskolorna. I regel böra tillräckliga

kunskaper häri kunna meddelas i samband med undervisningen i handelskorrespondens.

Sistnämnda ämne jämte handelsräkning, bokföring och kontorsgöromål samt handelslära

torde böra sammanföras under den gemensamma beteckningen handelsteknik.

Välskrivning torde icke, hur viktigt det än är, att lärjungarna häri vinna en tillfredsställande

färdighet, böra upptagas såsom ett fristående ämne, utan bör även denna

undervisning hänföras till nyssnämnda ämnesgrupp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

41!)

Kutig!. MajUs Nåd. Proposition Nr !)6.

För att angiva, att undervisningen i geografi har till syfte att meddela handelsutbildning,

vilja vi föreslå, att ämnet benämnes ekonomisk geografi. Undervisning i

naturkunnighet såsom ett särskilt ämne kan däremot icke anses tillhöra området för

dessa skolors verksamhet.

Varukännedom är ett så vittomfattande ämne, att undervisning däri, med hänsyn

till lärjuugarnas relativt ringa åldersmognad och erfarenhet samt den korta tid, som

skulle kunna anslås däråt, knappast skulle kunna medföra någon nämnvärd behållning.

Detta ämne bör därför enligt vårt förmenande icke upptagas. I stället bör i samband

med undervisningen i ekonomisk geografi upptagas ämnet produktionslära.

Enär undervisningen i författningskunskap bör vara inriktad på vad som rör

handelsyrket, vilja vi för detta ämne föreslå benämningen handelsrätt.

Dessutom bör undervisning meddelas även i nationalekonomi, ett ämne, som för

ifrågavarande utbildning är av synnerligen stor betydelse.

De av kommitterade ytterligare uppräknade ämnena: tyska, stenograf! och maskinskrivning,

böra enligt vårt förmenande icke vara obligatoriska men, där så befinnes

lämpligt, upptagas på lärlingsskolans program såsom frivilliga ämnen. Härvid torde

det emellertid på åtskilliga platser visa sig lämpligt att utbyta tyska mot engelska.

Såsom sammanfattning av det anförda vilja vi beträffande undervisningen i handelslärlingsskolorna

föreslå:

att denna undervisning skall bygga på fortsättningsskolans kunskapsmått och

grupperas kring läroämnena handelsteknik, ekonomisk geografi med produktionslära

samt handelsrätt och nationalekonomi;

att svenska språket i de särskilda fall, då det efter den lokala skolstyrelsens

prövning så kan befinnas erforderligt och lämpligt, må upptagas som ett fristående

läroämne;

att såsom frivilliga läroämnen må upptagas främmande språk, stenografi och

maskinskrivning; samt

att vid handelslärliugsskolor, där antalet lärjungar är så stort, att uppdelning i

parallell klasser är nödvändig, undervisningen, särskilt i ekonomisk geografi med produktionslära,

differentieras i de olika klasserna efter de olika grenar av handelsrörelse,

som på orten äro företrädda, och att lärjungarna så fördelas, att envar får, så vitt

möjligt, den undervisning, som bäst motsvarar hans behov.

I fråga om kvinnliga lärjungar samt beträffande undervisning för äldre i handel

anställda personer, vilka ej varit i tillfälle att i yngre år genomgå liandelslärlingsskola.

gäller i tillämpliga delar vad som i dessa avseenden anförts vid behandlingen

av övriga lärlingsskolor.

Läroplanerna böra uppgöras av de lokala skolstyrelserna men, innan de tillämpa?,

granskas och fastställas av den föreslagna överstyrelsen.

Undervisningen i handelslärlingsskolan bör självfallet bygga på det

kunskapsmått, som fortsättningsskolan avser att meddela, och lärostoflet

grupperas kring ett fåtal huvudämnen av facklig art. I likhet med de

sakkunniga anser jag såsom lämpliga läroämnen handelsteknik, ekonomisk

geografi med produktionslära, handelsrätt och nationalekonomi, med frihet

till den differentiering i dessa ämnen, som ortsförhållandena och olika

slag av handel kräva. I dessa ämnen bör i allmänhet den erforderliga

undervisningen i modersmålet ingå. Endast i undantagsfall, då lokalstyrel
-

Departe
mentschefen.

s. 420 Kontrollera mot PDF

Departements
sakkunniga.

Departe
mentschefen.

Handels
undervis
ningskommit
terade.

Myndigheter

nas yttranden.

Departements
sakkunniga.

420 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

sen så finner särskilt påkallat, torde det böra medgivas, att modersmålet

erhåller en plats på läroplanen såsom fristående ämne. Såsom valfria

ämnen synas dessutom kunna upptagas främmande språk, stenografi och

maskinskrivning. Läroplanerna böra fastställas av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen,

sedan lokalstyrelsen i sådant avseende inkommit med förslag.

6) Handelslärlingsskolornas lärare.

Vad kommitterade och myndigheter uttalat angående lärarnas antal,

kompetens, tillsättning, avlöning m. m. äger endast i ringa mån tillämplighet

på de här föreslagna lärlingsskolorna.

Departementssakkunniga föreslå att

i fråga om lärarnas tillsättning, kompetens och löneförmåner bör i tillämpliga

delar gälla vad vi härom föreslagit beträffande lärarna vid lärlingsskolorna för industri

och hantverk. Det ligger dock i sakens natur, att vid bandelslärlingsskolorna lärarnas

teoretiska utbildning är av särskilt stor betydelse.

Jag har intet att erinra mot dessa av departementssakkunniga

gjorda förslag.

7) Handelslärlingsskolornas styrelse och förvaltning.

Enligt kommitterades förslag skulle de av dem föreslagna handelsskolorna

stå under ledning av lokalstyrelser, valda med bestämd hänsyn

till skolornas fackmässiga uppgift, och den närmaste tillsynen handhavas

av en föreståndare eller rektor. Såsom önskvärt framhålles, att köpmannaelementet

blir i styrelsen starkt representerat.

Angående den centrala ledningen av bandelslärlingsskolorna kommer

jag att yttra mig i ett senare sammanhang (sid. 498 f.).

Ett stort antal av de myndigheter, som yttrat sig, såsom handelskamrarna

i Stockholm, Malmö, Karlstad och Luleå, framhålla med styrka kravet

på att affärsmännen erhålla behövligt inflytande i fråga om lokalstyrelsernas

tillsättning och verksamhet. Riksförbundet för affärsanställda framhåller

önskvärdheten av att de affärsanställda blvai representerade i dessa

styrelser.

Angående styrelsen och förvaltningen yttra departementssakkunniga:

Bandelslärlingsskolorna böra, i överensstämmelse med vad vi i första kapitlet anfört,

stå under överinseende och inspektion av den föreslagna överstyrelsen för yrkesundervisningen

samt under ledning av lokala styrelser; den närmaste tillsynen bör

utövas av en föreståndare.

s. 421 Kontrollera mot PDF

421

K un yl. MajUs Nåd. Proposition Nr DO.

L fråga om säväl lokalstyrelse som föreståndare gäller i tillämpliga delar vad

som härom anförts vid behandlingen av övriga lärlingsskolor. Finnas inom samma

kommun såväl handels- som andra lärlingsskolor, böra de stå under en gemensam lokalstyrelse,

i vilken de merkantila intressena böra vara företrädda. Där handelslärlingsskola

och industriella lärlingsskolor använda samma lokaler, böra de stå under

gemensam föreståndare.

I fråga om skolornas reglementen gäller vad därom föreslagits beträffande övriga

lärlingsskolor.

Med avseende på handels lärd ngsskolornas styrelse och förvaltning bör

enligt min mening i tillämpliga delar gälla detsamma, som i berörda avseenden

kan bliva stadgat rörande lärlingsskolor för industri och hantverk.

8) Handelslärlingsskolornas ekonomiska förhållanden.

Beträffande de belopp, varmed statsunderstöd bör utgå till de föreslagna

handelsskolorna och handelskurserna, synes det kommitterade, att

för dessa anstalter lämpligen böra tillämpas samma grunder, som bestämts

för handelsgymnasierna. Nämnda grunder innebära, att ett visst maximibelopp

stadgas för statsbidraget, vars storlek i övrigt lämpas efter varje

skolas verkliga behov, samt att kommunen eller enskilda åläggas vissa

förpliktelser, däribland att tillhandahålla erforderliga lokaler samt lämna

visst årligt kontant bidrag till skolans underhåll.

Angående lärlingsskolornas ekonomiska förhållanden uttala departementssakkunniga:
I

likhet med övriga egentliga lärlingsskolor böra handelslärlingsskolorna vara

kommunala institutioner med statsbidrag.

Undervisningen bör vara för lärjungarna avgiftsfri och statsbidrag utgå efter enahanda

grunder, som varda fastställda i fråga om övriga lärlingsskolor.

Hur stora statens kostnader för ifrågavarande ändamål kunna komma att bliva,

låter sig icke på förhand beräkna, då nödigt statistiskt material icke för närvarande

står till förfogande. o _

De kommuner, som inrättat skolorna, böra tillhandahålla dem ändamålsenliga

lokaler med inredning och möblering samt ansvara för alla kostnader för skolornas

underhåll, i den mån dessa ej bestridas genom statsanslag.

Givetvis bör undervisningen i handelslärlingsskolorna vara för lärjungarna

avgiftsfri. Statsbidrag till sagda skolor synas mig böra utgå

efter samma grunder som statsbidrag till övriga lärlingsskolor. Under den

första tiden för skolornas verksamhet torde statens kostnader för desamma

icke komma att uppgå till något avsevärdare belopp.

Departe
mentschefen.

Handelsunder

visningskom
mitterade.

Departements

sakkunniga.

Departe
mentschefen
-

s. 422 Kontrollera mot PDF

422

Kung], Maj:ts Nåd. Proposition Nr .96''.

Handelsundervisningskommitterade
-

4. Yrkesskolor för handel.

1) Olika förslag angående den fortsatta handelsundervisningen.

De yrkesskolor för handel, vilka föreslagits av de sakkunniga (Bet. sid.

114—115) motsvara närmast de högre avdelningarna inom de handelskurser,

som ingå i liandelsundervisningskommitterades program.

Redan kommittén av 1908—1910 föreslog, under beteckningen liandelsaftonskolor,

dels eu fast tvåårig kurs med obligatoriska ämnen, avsedd närmast för kontors- och

butiksbiträden med mindre förkunskaper, dels valfria kurser i handelsämnen, avsedda

att bereda kontorister och yngre affärsidkare tillfälle till vidare utbildning. Såsom

motivering för handelsaftonskolors upprättande hänvisade kommittén särskilt till den

talrika förekomsten i vårt land av statsunderstödda lägre tekniska yrkesskolor. I dessa

skolor erbjudas de inom de tekniska yrkena anställda i stor omfattning tillfällen till

vidare fackutbildniug. Haudelslärlingarna däremot äro i sådant avseende vanlottade,

då i stort sett ingå direkta motsvarigheter till ovannämnda yrkesskolor finnas på den

merkantila utbildningens område.

Handelsuudervisningskommitterade av år 1913 finna huvuddragen av sagda förslag

vara ändamålsenliga och riktiga samt grundade på erfarenhet av den hos oss

redan förefintliga utvecklingen, vilken röjer ett tydligt behov hos de kunskapssökande

av såväl lägre som högre handelskurser.

Handelskursernas styrka ligger i deras stora förmåga att kunna avpassa sig efter

olika undervisningsbehov såväl i fråga om graden som arten av bandelsundervisning.

Deras tänjbarhet inom haudelsundervisningens område är i själva verket obegränsad,

ty de kunna utan olägenhet bringas att beröra såväl den högsta som den lägsta undervisningen,

alltefter behovet och förutsättningarna hos de lärjungar, som komma att

begagna sig av denna skolform. Deras svaghet åter, som de ha gemensamt med s. k.

fortsättningsskolor i allmänhet, är uppenbarligen att söka däri, att den tid, som kan

åt undervisningen anslås, är mycket knapp och endast motsvarar en bråkdel av den,

som tages i anspråk vid dagskolorna. Men denna olägenhet låter sig i väsentlig mån

häva därigenom, att en intresserad lärjunge kan under flera års tid bevista undervisningen

och därigenom i det ena ämnet efter det andra tillägna sig en utbildning,

jämförlig med den, som förvärvas i en handelsundervisningsanstalt med samlad lärokurs.

Såsom av ovanstående framgår, äro handelskurserna huvudsakligen avsedda att,

så långt tid och övriga omständigheter tillåta, meddela utbildning åt personer, såväl

manliga som kvinnliga, som redan äro anställda i praktisk verksamhet och icke kunna

avbryta denna anställning för inhämtande av en samlad kurs.

Men deras betydelse inskränker sig icke härtill. Ty givet är, att de på orter,

där ingen annan bandelsundervisning finnes anordnad, tjänstgöra som läroanstalter

för alla de å orten boende, som önska åtnjuta sådan. Vidare ha de ett ej obetydligt

värde för dem, som genomgått handelsskola men önska att förkovra sig i ett eller

annat ämne, t. ex. främmande levande språk. Handelskurserna äga sålunda betydelse

såsom ett lämpligt komplement till handelsskolorna. Slutligen kan det rätt ofta inträffa,

att personer, som genomgått handelsgymnasium eller idkat andra högre studier,

finna med sin fördel förenligt att begagna sig av undervisningen i högre handels
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:tu Kålt. Proposition Nr .96''. -123

kurser, t. ex. nationalekonomi och författningskunskap eller i sådana språk som ryska

och spanska.

På grund härav är handelskursernas betydelse lätt insedd: de äro avsedda att

tillgodose dels deras behov, som önska åtnjuta haudelsundervisning men av en eller

annan anledning icke fått tillfälle att genomgå en samlad kurs, dels deras behov, som

åstunda fortsatt utbildning i handelskunskaper. Ändamålet med denna undervisningstyp

är sålunda i hög grad behjärtansvärt och dess betydelse för handelsundervisningen och

därigenom även för näringslivet synerligen stor.

Detta omdöme gäller framför allt i fråga om förhållandena i större städer och

på orter, där ingen annan handelsundervisning står till buds. Också visa det stora

antal sådana kurser, som upprättats i de olika länderna, samt de skaror av lärjungar,

som besöka dem, att de fylla ett mycket starkt känt behov.

Komnritterade anse emellertid, att frågan om dessa kurser förändrats och i viss

mån förenklats genom de senare framlagda förslagen om obligatoriska tvååriga fortsättningsskolor,

'' av vilka en huvudgrupp skulle meddela undervisning i anslutning till

handelsyrket. Enligt kommitterades mening blir genom sådana handelsfortsättningsskolor

behovet av en lägre, fast handelskurs tillgodosett, och kommitterade ha därför

begränsat sin uppgift till att avgiva förslag angående upprättande endast av valfria

han delskurser.

Samtliga från myndigheterna inkomna yttranden utvisa oförtydbart,

att ett starkt intresse allmänt förefinnes för upprättandet av handelskurser

för dem, som redan äro anställda i praktisk verksamhet.

Handelskamrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Luleå, Sundsvall och Gävle

samt Stockholms handelsgymnasium och Sveriges allmänna handelsförenings förvaltningsutskott

uttala enhälligt såsom sin åsikt, att handelsundervisning i form av handelskurser

är ägnad att kraftigt verka till köpmannabildningens höjande, och de uttrycka

sin livliga förhoppning, att kurser av detta slag snart måtte bli upprättade.

Sveriges hantverksorganisation finner, att de föreslagna handelskurserna, ehuru de

synas vara huvudsakligen avsedda för personer, som äro anställda i praktisk verksamhet

inom handeln och sålunda närmast beröra köpmanskåren, äro av betydelse och

intresse även för hantverksidkare, enär med många hantverksyrken är förenad en omfattande

affärsverksamhet.

Departementssakkunniga förorda (Bet. sid. 114), att handelskurserna

anordnas i form av yrkesskolor i huvudsaklig överensstämmelse med vad

som föreslagits i fråga om hantverk och industri.

Även med avseende på den fortsatta handelsundervisningen biträder

jag de sakkunnigas förslag. Jag finner det sålunda lämpligast, att handelsyrkesskolor,

motsvarande de yrkesskolor, som föreslagits för hantverk och

industri, upprättas för meddelande av sagda undervisning åt sådana personer

med praktisk yrkeserfarenhet på handelns område, som vilja öka sina

fackkunskaper utöver det mått, som handelslärlingsskolan avser att

meddela.

Myndigheternas

yttranden.

Departe
mentssak
kunniga.

Departe
mentschefen.

s. 424 Kontrollera mot PDF

Hande/sundervisningsko

nmitterade.

424 Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 96.

2) Handelsyrkesskolornas ändamål, organisation, antal och förläggning

Ändamålet med liandelsyrkesskolorna angives av de sakkunniga

sålunda:

Han delsyrkesskolornas ändamål bör vara att meddela personer med

god praktisk yrkeserfarenhet på handelns område en på handelslärlingsskolans

kunskapsmått byggd fortsatt undervisning, avsedd att i allmänhet

höja deras yrkesskicklighet eller att giva dem nödiga förutsättningar för

skötande av vissa enklare kontorsbefattningar eller för idkande av handelsrörelse

av mindre omfattning.

Rörande den yttre formen för de läroanstalter, som komma att anordna

handelskurser, anse kommitterade, att stor frihet bör medgivas. Så bör

anslag kunna beviljas dels åt skolor, som hava nämnda undervisning till

uteslutande uppgift, dels åt andra skolor, t. ex. handelsgymnasier, tekniska

skolor och borgarskolor, som vid sidan av sin övriga verksamhet önska

upprätta en handelslinje av denna beskaffenhet.

Dock bör givetvis i allmänhet tillses, att statsunderstödda handelsundervisningsanstalter

av olika slag bliva fördelade över landet på det

sätt, att icke en och samma ort utan vägande skäl tillgodoses med mer

än en statsunderstödd handelsläroanstalt — handelsgymnasium eller handelsskola

eller handelskurs — under det andra, som borde ifrågakomma

till sådan förmån, bli helt och hållet utan. Endast i fråga om de största

städerna — t. ex. Stockholm, Göteborg och Malmö — anse kommitterade,

att undantag härifrån må göras. I nämnda städer torde, därest omständigheterna

i övrigt befinnas gynnsamma för en sådan anordning, handelskurser

med fördel kunna anordnas vid därstädes förut befintliga handelsund

ervisningsanstalt er.

I fråga om det antal läroanstalter, som böra erhålla statsunderstöd

för upprättande av handelskurser, ansluta sig kommitterade till förslaget

i den kungl. propositionen i handelsundervisningsfrågan till 1913 års

riksdag, vilket avsåg beviljande av anslag till 10 sådana undervisningsanstalter.

För att undervisningen må leda till åsyftat resultat, anse kommitterade

oundgängligt, att kurserna erhålla en så vitt möjligt fast organisation.

Härmed avse kommitterade närmast en sådan anordning, att i själva organisationen

ligger en ledning för lärjungarna vid valet bland de olika kurserna.

Ett huvudvillkor härför torde vara, att lärjungarna indelas i vissa

grupper alltefter sina olika förutsättningar, och att även ämnen, timtal

och kursernas beskaffenhet lämpas efter dessa olika grupper.

s. 425 Kontrollera mot PDF

425

Kmiyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Kurserna böra å de lägre stadierna även omfatta allmänbildande

ämnen men i övrigt till övervägande del avse utbildning i specialgrenar.

De böra vara så ordnade, att ämnena kunna sammansättas till vissa serier

för de lärjungar, vilkas omständigheter medgiva en mera mångsidig utbildning,

men på samma gång omfatta eu fristående och avslutad kurs

inom varje ämne.

Malmö handelsgymnasium och handelskammare anse, att handelskurser

i städer, där handelsgymnasier eller fristående handelsskolor finnas, böra

upprättas i samband med dessa och ej förbindas med tekniska skolor,

borgarskolor eller andra liknande anstalter. Sveriges hantverksorganisation

däremot tänker sig ett direkt samarbete med de lägre yrkesskolorna såsom

möjligt och lämpligt. Örebro handelskammare och handelsgymnasium ävensom

handelskamrarna i Karlstad och Jönköping kunna icke gilla kommitterades

förslag, att endast våra allra största städer skulle få tillgodoses

med statsunderstödda handelsundervisningsanstalter av olika slag. Göteborgs

och Gottlands handelskamrar finna förslaget om inrättande av handelskurser

på endast tio platser inom vårt land otillfredsställande. Dylika kurser

höra anordnas överallt, där ett behov av dem gör sig kännbart, således i

alla städer med någorlunda utbildad köpenskap. I motsats härtill finna

Örebro handelskammare och handelsgymnasium tio statsunderstödda läroanstalter

för handelskurser vara för närvarande tillräckligt.

I fråga om organisationen uttala departementssakkunniga:

Han delsyrkesskolornas undervisning bör meddelas i form av yrkeskurser och

ämneskurser.

1 yrkeskurserna, vilka skola hava till ändamål att meddela en sammanhängande

mera grundlig handelsutbildning, bör undervisningen meddelas efter fast läroplan, avsedd

att fullständigt genomgås av samtliga kursdeltagare på en viss begränsad tid.

I ämneskurserna bör undervisning meddelas i olika fristående läroämnen, bland

vilka lärjungarna äga rätt att utvälja dem, som bäst motsvara vars och ens behov och

önskningar. Såsom exempel på ämneskurser må nämnas sådana i bankväsendet, utsökniugs-

och konkurslagen, främmande språk o. s. v. Om dylika kurser gäller liksom

i fråga om deras motsvarighet vid hantverks- och industriella yrkesskolor, att de

ingalunda behöva vara av permanent natur eller motsvaras av såsom fristående institutioner

anordnade skolor, utan att det ofta kan förekomma, att behovet på eu ort av

ifrågavarande undervisning i ett visst ämne kan för en tidrymd av flera år bliva fullt

tillgodosett genom eu enda kurs, som ett följande år kan utbytas mot en kurs i något

annat ämne. Aven ambulatoriska kurser torde möjligen kunna ifrågakomma.

I fråga om handelsyrkesskolornas ändamål ansluter jag mig till

departementssakkunnigas mening. Undervisningen i sagda skolor synes

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 höft. (Nr 96.) 54

Myndigheternas

yttranden

Departe
mentssak
kunniga.

Departe
mentschefen.

s. 426 Kontrollera mot PDF

Handelsun
dervisnings
kommitterade
-

Departe
menlssak
kunniga.

426 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

mig höra meddelas i form av yrkeskurser och ämneskurser i analogi med

yrkes- och ämneskurserna för hantverk och industri, således med aftonundervisning

eller heldagsundervisning, allt eftersom behovet kräver.

3) Handelsyrkesskolornas lärotider.

Beträffande den tid, som bör beräknas för de olika kurserna, anse

kommitterade, att de kortaste böra omfatta minst två terminer och de

längsta högst sex terminer. Härmed är emellertid icke sagt, att icke en

lärjunge, vars förkunskaper sådant tillåta, må kunna medhinna kursen på

kortare tid än den normala, t. ex. en årskurs på en termin. De timmar

i veckan, som anslås åt varje kurs, böra uppgå till minst 1 och högst 5.

För kommitterades förslag och myndigheternas yttranden angående

lärokursens fördelning under året och den dagliga undervisningstidens förläggning

har redogörelse lämnats i det föregående (sid. 409 f.).

Departementssakkunniga angiva sin mening härutinnan på följande sätt:

I fråga om lärokursens längd hava kommitterade för de av dem föreslagna handelskurserna,

vilka närmast motsvara vad vi benämnt ämneskurser, föreslagit den bestämmelsen,

att kursen i ett ämne skall omfatta minst två och högst sex terminer.

Enligt vårt förmenande skulle det emellertid vara ytterst olämpligt att beträffande

ämneskurserna föreskriva, att undervisningen under alla omständigheter skall utdragas

över en så lång tidrymd. Likaledes finna vi det olämpligt att i enlighet med kommitterades

förslag bestämma, att undervisning i ett och samma ämne ej får meddelas

under mer än högst fem timmar i veckan.

Vi vilja för vår del föreslå, att ämneskurserna må anordnas antingen med aftonundervisning

eller med dagundervisning. Aftonundervisning bör komma till användning

vid kurser, till vilka man kan påräkna ett tillräckligt stort antal deltagare, som

äro i tillfälle att samtidigt med studierna sköta sitt förvärvsarbete; dagundervisning

däremot vid kurser, som skola tillgodose behovet inom ett större område, så att flertalet

deltagare för den tid kursen varar måste lämna sina hemorter och sålunda avstå

från sitt förvärvsarbete. Enär olika ämnen kräva väsentligt olika lång tid och även

lärokurserna inom samma ämne icke alltid behöva vara av samma omfattning, synas

inga bestämmelser rörande lärotiden för dylika ämneskurser böra på förhand utfärdas.

Den garanti för en gedigen undervisning av tillräcklig omfattning, som kommitterade

avsett med de av dem härutinnan föreslagna besiämmelserna, bör säkrare kunna vinnas

genom den föreskriften, att läroplanerna, innan de tillämpas, skola prövas och fastställas

av den blivande överstyrelsen.

I fråga om yrkeskurserna, vilka närmast äro att betrakta som en frivillig påbyggnad

på handelslärlingsskolau och avse att giva en mera grundlig allmän handelsutbilduing,

är det lättare att föreslå en enhetlig norm beträffande lärotidens längd. I

de allra flesta fall böra dylika yrkeskurser vara så anordnade, att deltagarna samtidigt

med studierna kunna sköta sitt förvärvsarbete. Lärokursen bör i detta fall enligt vårt

förmenande omfatta ett läsår av 30 veckors längd med en undervisningstid av minst

s. 427 Kontrollera mot PDF

427

Iiungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9(1.

8 och högst 12 timmar i veckan. För sådaua haudelsanställda, vilka äro bosatta pa

platser, där lärlingsskola men icke yrkesskola finnes upprättad, och som, sedan de genomgått

den förra, vilja skaffa sig den ytterligare utbildning, som lämnas i eu yrkeskurs,

utan att dock vara i tillfälle att för så lång tid som ett helt läsår lämna sin

hemort, böra handelsyrkeskurser av kortare varaktighet men med heldagsläsniug kunna

anordnas. Eu dylik yrkeskurs torde böra omfatta 12—15 veckor med en undervisningstid

av 34—36 timmar i veckan.

I fråga om den dagliga undervisningstidens förläggning är det visserligen beträffande

såväl ämnes- som yrkeskurser i allmänhet ett önskemål, att undervisuingen

ej förlägges till allt för sena aftontimmar, men med tanke på såväl dessa kursers frivilliga

natur som deltagarnes åldersstadium torde några särskilda föreskrifter i detta

hänseende icke vara av nöden.

Inom handelsyrkesskolorna torde läsåret böra omfatta högst 30 veckor,

förlagda inom månaderna september — april. En yrkeskurs med aftonundervisning

synes böra upptaga ett läsår med en undervisningstid av 8—12

timmar i veckan och en yrkeskurs med heldagsundervisning 12—15 veckor

med omkring 36 undervisningstimmar i veckan. Ämneskursernas längd

torde böra bestämmas för varje särskilt fall. Givetvis böra sena aftontimmar

även inom dessa skolor såvitt möjligt undvikas.

4) Handelsyrkesskolornas undervisning.

Vad inträdesfordringar beträffar, anse kommitterade, att några enhetliga

sådana icke kunna eller böra uppställas, utan bör det överlämnas åt

lokalstyrelserna att utfärda bestämmelser om lärjungarnas tillträde till

kurserna och deras fördelning i grupper.

Av myndigheterna ha endast ett par bestämt uttalat sig i denna fråga.

Malmö handelsgymnasium anser, att ingen må intagas vid högre avdelning

av handelskurs i stad, där handelsgymnasium eller annat statsunderstött

handelsläroverk finnes, som ej förut genomgått detta eller är anställd i

affär. Karlstads handelskammare önskar, att såsom en oavvislig fordran

för rätt till deltagande i handelskurs i allmänhet först och främst bör fastställas

intyg om affärsanställning samt att endast den, som tillgodogjort

sig de lägre kursernas undervisning i de för han delsutbildningen nödvändiga

ämnena eller vid prövning visat sig äga motsvarande kunskaper i

dessa ämnen, bör medgivas tillträde till de högre kurserna. Medan åldern

för inträde i handelsskola, enligt kammarens mening, bör sättas till lägst

16 år, torde för handelskurserna, där arbetet bedrives under flera år. inträdesåldern

kunna sättas något lägre.

Departe
mentschefen.

Inträdes
fordringar.

Handelsundervisnings

- kommitterade.

Myndigheternas

yttranden.

s. 428 Kontrollera mot PDF

428

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Departe
mentssak
kunniga.

Kursplan.

Handelsun
dervisnings
kommitterade.

Myndigheternas

yttranden.

Departe
mentssak
kunniga.

Under hänvisning till den motivering, som anförts rörande inträdesfordringarna

till yrkesskolorna för industri och hantverk, föreslå departementssakkunniga

såsom inlrädesfordringar vid handelsyrkesskola:

i ämnes- eller yrkeskurs med aftonundervisning, att den inträdessökande

under minst två år varit anställd i handel eller affärsrörelse samt att han

antingen med godkänt avgångsbetyg genomgått handelslärlingsskola eller

ock fyllt 17 år och genom betyg eller avlagda prov styrker sig äga nödiga

förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen;

i ämnes- eller yrkeskurs med dagundervisning, att den inträdessökande

fyllt 18 år och under minst två år varit anställd i handel eller affärsrörelse

samt genom betyg eller avlagda prov styrker sig äga nödiga förutsättningar

att tillgodogöra sig undervisningen.

1 de av kommitterade utarbetade kursplanerna för olika slag av handelskurser

upptagas följande undervisningsämnen: svenska, tyska, engelska,

franska, ryska, spanska, ekonomisk geografi, författningskunskap, nationalekonomi,

bokföring med handelskorrespondens och övriga kontorsarbeten,

handelslära, handelsräkning, kemi, varukännedom, välskrivning, stenografi och

ma-kinskrivning. Kommitterade anse, att en handelskurs för att erhålla

understöd av statsmedel bör omfatta minst fyra av ovannämnda ämnen

sammanförda på lämpligt sätt.

Någon avgångsprövning torde enligt kommitterades åsikt ej böra föreskrivas,

men lärjungarna böra erhålla intyg om längden av vistelsen vid

han delskurserna och om de årskurser de besökt m. m. Dock må för de

lärjungar, som så önska, prövning kunna anställas och betyg avgivas enligt

fastställt formulär.

Stockholms handelskammare finner det olämpligt att genom upptagande

av ämnet stenografi på kursplanen locka lärjungar till försök, som svårligen

kunde giva önskat resultat. Jönköpings handelskammare framhåller önskvärdheten

och det pedagogiska gagnet av att lärjungarna veta sig erhålla

betyg efter genomgången årskurs.

I fråga om undervisningen i handelsyrkesskolorna uttala departementssakkunniga:
Undervisningen

i yrkeskurserna bör hava till ändamål att fördjupa och utvidga de

kunskaper, som inhämtats i handelslärlingsskolan. Den bör därför bygga på handelslärlingsskolans

kunskapsmått och omfatta samma läroämnen, som upptagits på den senares

läroplan. Undervisningen bör sålunda grupperas omkring ämnena handelsteknik,

ekonomisk geografi med produktionslära samt handelsrätt och nationalekonomi, vilka

ämnen samtliga skola vara obligatoriska för varje kursdeltagare. Dessutom må såsom

frivilliga ämnen upptagas främmande språk, stenografi och maskinskrivning.

s. 429 Kontrollera mot PDF

429

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Avgångsbetyg bör tilldelas lärjunge, som med nöjaktigt resultat genomgått handelsyrkeskurs.

Vad ämneskurserna beträffar, är det givetvis en mångfald olika ämnen,

som kunna göras till föremål för ifrågavarande undervisning. I allmänhet torde språk

samt vissa delar av bandelstekniken, av den ekonomiska geografien eller av handelsrätten

böra ifrågakomma. För deltagarna i ämneskurs torde avgångsbetyg endast undantagsvis

böra utfärdas. Kommitterade föreslå den bestämmelsen, att minst fyra ämnen skola

ingå i de av kommitterade föreslagna handelskurserna. Fn dylik bestämmelse bör enligt

vårt förmenande icke sättas i fråga beträffande ämneskurserna.

För inträde i handelsyrkesskolan bör enligt min mening fordras

utom föregående praktisk verksamhet under minst två år i handel eller

annan affärsrörelse antingen att hava med godkänt betyg genomgått en

handelslärlingsskola eller ock att hava på annat sätt inhämtat motsvarande

kunskaper samt i senare fallet att hava uppnått 17 års ålder, då

inträde sökes i en aftonkurs, och 18 års ålder, då inträde sökes i eu heldagskurs.

Läroämnena torde lämpligen kunna bliva desamma som inom lärlingsskolan.

I yrkeskurserna skulle sålunda handelsteknik, ekonomisk geografi

med produktionslära, handelsrätt och nationalekonomi bliva för lärjungarna

obligatoriska, främmande språk, stenografi och maskinskrivning valfria.

Att lärokurserna i dessa ämnen skola utgöra en fortsättning av motsvarande

lärokurser i lärlingsskolan faller av sig självt. Läroplanerna för handelsyrkesskolorna

böra efter förslag av lokalstyrelserna fastställas av chefsmyndigheten

för handelsundervisningen.

5) Handelsyrkesskolornas lärare.

Vad lärarnas kompetens, anställning och avlöning beträffar, anse kommitterade,

att full frihet bör i detta avseende lämnas handelskursernas

styrelser. Kurserna komma nämligen, såsom ovan framhållits, att vara av

mycket olika beskaffenhet och följaktligen kräva olika kvalificerade lärarkrafter,

varjämte är att märka, att undervisningen i de högre och i all

synnerhet i de högsta kurserna kommer att på olika orter betinga mycket

olika pris allt efter den större eller mindre tillgången på lärarkrafter.

Det torde på grund härav icke bliva möjligt och icke heller lämpligt

att i nämnda avseenden meddela några bestämmelser. I de största städerna,

där handelsgymnasium eller handelsskola jämväl är upprättad, torde

lärare från nämnda undervisningsanstalter böra, såvitt deras tid tillåter,

tagas i anspråk även för handelskurserna, givetvis mot särskild ersättning.

I överensstämmelse med kommitterade anse även departementssakkunniga,

att några bestämda formella kompetensfordringar för anställning

som lärare vid handelsyrkesskolor icke böra uppställas.

Departe
mentschefen.

Handelsun
dervisnings
kommitterade.

Departe
mentssak
kunniga.

s. 430 Kontrollera mot PDF

430

Departe
mentschefen.

Handelsun
dervisnings
kommitterade.

Myndigheternas

yttranden.

Departe

mentssak
kunniga.

Departe
mentschefen.

Skol
avgifter,

Handelsun
kdervisnings
ommitterade.

Kung!. Majtts Nåd. Proposition Nr 96.

Lärarna böra liksom vid övriga lärlings- och yrkesskolor förordnas av

de lokala styrelserna på viss tid eller tills vidare med viss ömsesidig uppsägningstid.

Lärarnas arvoden böra utgå efter enahanda grunder som vid

yrkesskolorna för industri och hantverk.

Vad departementssakkunniga anfört i fråga om handelsyrkesskolornas

lärare biträder jag.

6) Handelsyrkesskolornas styrelse och förvaltning.

Enligt kommitterades mening kräva handelskurserna i vissa avseenden

större förutsättningar i fråga om organisation och ledning än handelsskolorna

och torde även i vissa fall komma att medföra jämförelsevis större

utgifter, därest undervisningen skall utvidgas till att omfatta högre och

speciellare kunskapsområden och hållas uppe på önskvärd nivå. På grund

härav förefaller det lämpligast, att omsorgen om handelskurserna i allmänhet

icke lägges i händerna på enskilda personer utan företrädesvis överlämnas

åt kommunerna. Kommitterade föreslå därför, att kursernas styrelser må

bestå av, förutom föreståndaren såsom självskriven, fyra personer, som utses

av kommunalstyrelsen, och att medlemmarna inom sig välja ordförande,

önskvärt är, att köpmannaelementet blir i styrelsen starkt representerat.

Stockholms, Sundsvalls, Gottlands och Luleå handelskarnrar framföra

som ett önskemål, att handelskamrarna eller andra sammanslutningar inom

näringslivet må erhålla behörigt inflytande på lokalstyrelsernas sammansättning.

Beträffande administrationen av de föreslagna handelsyrkesskolorna

bör, anse departementssakkunniga, i alla avseenden gälla vad av dem i

det föregående (sid. 401) anförts i fråga om yrkesskolor för hantverk och

industri.

Aven i avseende på handelsyrkesskolornas styrelse och förvaltning

ansluter jag mig till departementssakkunnigas förslag.

7) Handelsyrkesskolornas ekonomiska förhållanden
Kommitterade

förorda att för deltagande i handelskurserna må kunna

bestämmas en avgift av högst 5 kronor för varje termin för vart och ett

av ämnena i allmänhet samt högst 20 kronor i terminen för varje språk.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 41! I

De mindre bemedlades intresse l<an tillgodoses genom åläggande för läroanstalten

att bevilja befrielser och nedsättningar till samma utsträckning, som

föreskrivits för handelsgymnasicrna, d. v. s. med minst 15 procent av hela

den eljest beräknade inkomstsumman.

I fråga om skolavgifter hänvisa departementssakkunniga till vad därom

föreslagits för yrkesskolorna inom industri och hantverk. Kommitterades

förslag, att omfattningen av nedsättning i eller befrielse från erläggande

av avgifter skulle fixeras till minst 15 procent av avgifternas totalbelopp,

finna de sakkunniga mindre ändamålsenligt.

För upprättande och underhåll av handelskurser föreslå kommitterade,

att ett visst anslag beviljas, av vilket Kungl. Maj:t äger att utdela understöd

inom viss begränsning till läroanstalter, som därom gjort framställning

och efter vederbörlig granskning befunnits därav förtjänta. På anförda

skäl anse kommitterade, att statsunderstöd bör utgå endast till

kommuner, korporationer och föreningar men ej till enskilda personer.

För statsbidraget bör ett visst maximibelopp stadgas, och dess storlek bör

lämpas efter det verkliga behovet. Kommun eller förening skall för utfående

av statsunderstödet förpliktas att tillhandahålla, lokal och lämna

visst kontant bidrag till skolans underhåll.

Rörande handelsyrkesskolornas ekonomiska förhållanden yttra departementssakkunniga

:

Randelsyrkesskolorna böra i regel Tara kommunala institutioner; endast mera undantagsvis

torde de komma att upprättas såsom enskilda läroanstalter. I förra fallet

böra kostnaderna för deras upprättande och underhåll fördelas mellan staten och vederbörande

kommun efter samma grunder, som föreslagits i fråga om kommunala yrkesskolor

för industri och hantverk. Beträffande på enskilt initiativ upprättade handelsyrkesskolor

torde statsbidrag böra utgå efter prövning i varje särskilt fall.

Om elevavgifter samt om skolornas ekonomiska förhållanden i övrigt

synes böra i tillämpliga delar gälla detsamma, som i berörda avseenden

föreslagits angående yrkesskolorna för hantverk och industri. Beträffande

statens kostnader för handelsyrkesskolorna hava de sakkunniga icke ansett

sig kunna göra någon beräkning. Det torde emellertid vara antagligt,

att handelsyrkesskolor komma att upprättas till betydligt mindre

antal än yrkesskolor för hantverk och industri. Givetvis är det omöjligt

att här lämna några bestämdare siffror. Med ledning av de siffror angående

nu förefintliga handelsskolor, som handel-kommittén inhämtat, synes

man dock kunna antaga, att statens omkostnader för handelsyrkessko
-

Deparlementssakkunr

iga.

Anslag: in. in.

Handelsun
dervisnings
kommitterade.

Departe
mentssak
kunniga.

Departe
mentschefen.

s. 432 Kontrollera mot PDF

Departe
mentssak
kunniga.

432 Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 96.

loma ej komma att uppgå till mer än en fjärdedel av dess utgifter för

yrkesskolorna för hantverk och industri. Då dessa senare utgifter beräknats

uppgå till omkring 300,000 kronor, skulle alltså statens utgifter för

handelsyrkesskolorna kunna beräknas till omkring 75,000 kronor. Av

detta belopp torde dock under de första åren endast en mindre del behöva

ifrågåsättas.

5. Lärlingsskolor för husligt arbete.

Såsom framgår av den i det föregående (s. 118—121) lämnade kortfattade

redogörelsen för huvudpunkterna i det av de sakkunniga avgivna

betänkandet, hava dessa under arbetets gång funnit anledning upptaga till

behandling även frågan om undervisning i husligt arbete. I sammanhang

därmed hava också framförts de skäl, vilka föranlett de sakkunniga att såsom

sin åsikt uttala, att för dem, som ägna sig åt de husliga sysslorna såsom

förvärvsarbete, i stort sett böra beredas samma möjligheter till erhållande

av yrkesutbildning, ..som stå manliga och kvinnliga arbetare inom

övriga yrken till buds. Ävenledes angivas de skoltyper, som enligt de

sakkunnigas mening för vinnande av ifrågavarande syfte i första rummet

böra upprättas, nämligen lärlingsskolor och yrkesskolor för husligt arbete.

För de sålunda föreslagna lärlingsskolorna framlägga departementssakkunniga

följande program:

1) Ändamål.

Lärlingsskolorna för husligt arbete böra hava till ändamål att bereda

de kvinnliga minderåriga, vilka förtjäna sitt uppehälle med husligt arbete,

tillfälle att samtidigt härmed förvärva de kunskaper och färdigheter, som

erfordras, för att de skola med skicklighet och framgång kunna utöva

sitt yrke.

2) Skolplikt.

Under hänvisning till vad de sakkunniga i det föregående anfört beträffande

skolplikt vid dessa skolor och i huvudsaklig överensstämmelse

med vad de i detta avseende föreslagit för övriga lärlingsskolor, föreslå

de sakkunniga följande bestämmelser:

Kommunerna berättigas genom lag att besluta inrättandet av lärlingsskolor

för husligt arbete med skolplikt för flickor under 18 års ålder,

vilka för sin utkomst äro sysselsatta med husligt arbete och äro fria från

sin fortsättningsskolplikt; likaså att inom vissa fastställda gränser utfärda

närmare bestämmelser om skolpliktens omfattning och genomförande samt

om skolornas verksamhet i övrigt.

s. 433 Kontrollera mot PDF

433

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Arbetsgivare äro skyldiga att ej allenast bereda hos dem anställda

skolpliktiga nödig ledighet för deras skolgång utan även gemensamt med

föräldrar och målsmän övervaka skolpliktens fullgörande.

Lämplig påföljd stadgas för den, som utan giltig orsak hindrar den

skolpliktiga att fullgöra skolplikten.

Arbetsgivare åligger att så ordna den minderårigas arbete, att icke

totala arbetstiden för denna genom skolpliktens uppfyllande blir oskäligt

lång.

Befriad från skolplikt är den, som genomgått ettårig husmodersskola

(jfr sid. 462) eller på annat sätt erhållit motsvarande utbildning.

Förutom de skolpliktiga må i lärlingsskolan för husligt arbete i mån

av utrymme även sådana flickor vinna inträde, vilka i hemmet eller på

annat sätt äro sysselsatta med husligt arbete, utan att detta dock kan

sägas vara förvärvsarbete, samt äro fria från fortsättningsskolplikt.

Den, som icke varit i tillfälle att genomgå fortsättningsskola, må icke

intagas i lärlingsskolan, med mindre hon fyllt 15 år och visar sig äga

nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig lärlingsskolans undervisning,

allt i överensstämmelse med vad i motsvarande fall föreslagits beträffande

övriga lärlingsskolor.

3) Lärotid.

Undervisningen vid lärlingsskolorna för husligt arbete bör liksom vid

övriga lärlingsskolor ordnas på två årskurser, och den, som genomgått

den sålunda fastställda tvååriga lärokursen, må anses därmed hava fullgjort

sin lärlingsskolplikt, även om hon ej fyllt 18 år.

Läsåret bör vara av samma längd, som föreslagits för övriga lärlingsskolor,

eller 8 — 9 månader, och fördelas på två terminer.

Antalet undervisningstimmar i veckan, vilket vid lärlingsskolorna

för industri och hantverk föreslagits till minst 6 och högst 12, torde här

liksom vid handelslärlingsskolorna ej kunna sättas lägre än till 8, om

undervisningen skall medföra det kunskapsresultat, som avses.

I fråga om lektionstimmarnas förläggning är det att märka, att vissa

ämnen vid dessa skolor äro av den beskaffenhet, att undervisningen för

att bliva fullt effektiv måste pågå under flera timmar i följd. Sålunda

kan för en lektion i praktisk matlagning ej gärna anslås kortare tid än

4 timmar. I allmänhet torde därför undervisningen, vad praktiskt arbete

beträffar, böra koncentreras på en eller högst två dagar i veckan. På

grund av den stora betydelse för ernående av ett gott resultat av undervisningen,

som sålunda måste tillmätas en ändamålsenlig och praktisk

förläggning av lektionstimmarna, föreslå de sakkunniga, att ifrågavarande

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. Nr 96.) 55

s. 434 Kontrollera mot PDF

434

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

förläggning av undervisningstiden införes i skolans reglemente och därmed

underställes överstyrelsens prövning och fastställelse. Sena aftontimmar

böra liksom vid övriga lärlingsskolor undvikas, och på söndagarna

bör ingen undervisning äga rum.

Den obligatoriska undervisningstiden skall alltså omfatta minst 8 och

högst 12 timinar i veckan samt fördelas på sätt, som närmare angives i

skolans reglemente. Undervisningstiden skall förläggas till vardagar mellan

kl. 7 f. m. och kl. 8 e. m.

4) Undervisning.

Undervisningen vid lärlingsskolorna för husligt arbete bör bygga på

fortsättningsskolans kunskapsmått samt grupperas kring ämnena praktiskt

hushållsarbete, hushållslära och hälsovård.

Ämnet praktiskt hushållsarbete bör omfatta matlagning, tillvaratagande

av slakt, konservering, bakning, tvätt, strykning och rengöringsarbeten samt

sömnad med mönsterritning, ifrågavarande undervisning förutsätter givetvis

tillgång till skolkök och övrig utrustning för det praktiska arbetets utförande.

Ämnet hushållslära bör omfatta födoämnes- och näringslära, bostadsvård,

hemmets ekonomi och enklare hushållsbokföring.

Ämnet hälsovård bör omfatta personlig och allmän hygien samt, där

så ske kan, grunderna för barnavård och sjukvård i hemmet.

Utöver det nu nämnda må, där ortsförhållanden eller andra omständigheter

därtill föranleda, ytterligare upptagas sådana till hushållningen

hörande eller densamma närstående ämnen som smådjursskötsel,

trädgårdsskötsel, m. fl.

Där lärjungarnas antal är så stort, att uppdelning i parallellklasser

är nödvändig, bör undervisningen, då så befinnes lämpligt, differentieras

de särskilda klasserna emellan, så att huvudvikten vid undervisningen

inom dessa lägges antingen på matlagning, på spädbarnsvård eller på

beklädnads- och bostadsvård, och lärjungarna så fördelas, att var och en

får,, så vitt möjligt, den undervisning, som bäst motsvarar hennes behov.

Dock bör praktisk matlagning ingå i varje avdelnings program.

Läroplanerna böra uppgöras av de lokala skolstyrelserna men, innan

de tillämpas, granskas och fastställas av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen.

5) Lärare.

Till lärare vid lärlingsskolorna för husligt arbete böra för undervisning

i de praktiska ämnena, så vitt möjligt, endast fackligt utbildade

s. 435 Kontrollera mot PDF

435

Iiungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

personer anställas. Vissa av dessa torde i många fall kunna erhålla full

tjänstgöring vid lärlingsskolan. Där nämligen antalet lärjungar är tillräckligt

stort för att bilda ett flertal parallellklasser, är det lämpligast att förlägga

dessas undervisningstider till olika veckodagar, så att en lärarinna

i t. ex. matlagning kan undervisa en klass häruti på måndagarna, en

annan klass på tisdagarna o. s. v. hela veckan igenom. Då härtill kommer,

att den dagliga undervisningen kommer att omfatta ett relativt stort

antal timmar i följd, torde det ej kunna sättas i fråga att beräkna avlöningen

efter samma norm, som föreslagits för lärarna vid övriga lärlingsskolor.

Arvodena för dessa lärarinnebefattningar böra enligt de sakkunnigas

förmenande bestämmas med ledning av vad som kan bliva fastställt, då

lönefrågan för motsvarande befattningsinnehavare vid de allmänna skolorna

kommer att ordnas. •

Befattningarnas tillsättande bör däremot ske efter samma grunder,

som föreslagits beträffande övriga lärlingsskolor.

6) Styrelse och förvaltning.

Lärlingsskolorna för husligt arbete böra ställas under överinseende

och inspektion av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen samt under

ledning av lokala styrelser; den närmaste tillsynen över varje skola bör

utövas av en föreståndarinna. Antalet ledamöter i den lokala styrelsen

torde böra bestämmas till fem.

I fråga om tillsättande av styrelse och föreståndarinna bör gälla vad

därom föreslagits beträffande övriga lärlingsskolor.

Finnas inom samma kommun lärlingsskolor såväl för husligt arbete

som för andra yrken, böra samtliga lärlingsskolor stå under en gemensam

lokalstyrelse. Dock torde den föreslagna bestämmelsen om möjlighet att

tillsätta särskilda understyrelser för olika yrkesavdelningar härvid i regel

böra tillämpas på så sätt, att undervisningen i husligt arbete varder företrädd

av en särskild understyrelse. 1 fråga om uppgörande och fastställande

av reglemente för lärlingsskola för husligt arbete gäller vad i detta

avseende föreslagits för övriga lärlingsskolor.

7) Ekonomiska förhållanden.

Lärlingsskolorna för husligt arbete böra i likhet med övriga egentliga

lärlingsskolor vara kommunala institutioner, vilka åtnjuta statsbidrag.

Fördelningen mellan stat och kommun av kostnaderna för skolornas

upprättande och underhåll bör ske efter i huvudsak samma grunder, som

s. 436 Kontrollera mot PDF

436

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Departe
mentschefen.

föreslagits för övriga lärlingsskolor. Närmare bestämmelser härom böra

utfärdas i sammanhang med fastställandet av den norm, efter vilken

arvodena för undervisningen böra utgå.

Med anledning av de sakkunnigas nu refererade förslag har styrelsen

för Fredrika-Bremer-förbundet i en till Kungl. Maj:t den 29 december 1917

ingiven skrivelse gjort vissa erinringar.

Styrelsen säger sig hava med stor tillfredsställelse tagit del av de sakkunnigas

betänkande. Bleve de däri framställda förslagen förverkligade, synes det styrelsen

komma att bliva väl sörjt för den kvinnliga ungdomens utbildning. Styrelsen anser

sig dock böra påyrka, att skolplikten beträffande lärlingsskolor för husligt arbete matte

erhålla en vidare omfattning än den i betänkandet angivna. Den av de sakkunniga

föreslagna anordningen, att deltagandet i lärlingsskolans undervisning skulle för de

flickor, för vilka de husliga sysslorna icke äitgöra förvärvsarbete, vara frivilligt och

beroende av tillgängligt utrymme, skulle enligt styrelsens förmenande givetvis leda

därtill, att dessa flickor endast undantagsvis eller åtminstone mera sällan koinme i

åtnjutande av ifrågavarande undervisning. Ett sådant förhållande finner styrelsen

ogynnsamt, då den anser, att de icke förvärsarbetande flickorna äro i minst lika stort

behov av den vägledning och utbildning, som lärlingsskolau är avsedd att giva. Styrelsen

hemställer därför, att skolplikten i lärlingsskolor för husligt arbete mätte utsträckas

till att i eu eller annan form gälla även sådana kvinnliga minderåriga, som

i hemmet på ett eller annat sätt äro sysselsatta med husligt arbete, utan att detta

dock kan sägas vara förvärvsarbete, samt äro fria från fortsättningsskolplikt.

Jag har redan i det föregående (sid. 139) såsom min mening uttalat,

att särskilda lärlings- och yrkesskolor äro behövliga för undervisning i

husligt arbete, och angivit skålen för denna min ståndpunkt.

Vad först beträffar lärlingsskolorna av nu nämnda slag, anser jag i

likhet med de sakkunniga, att de böra vara kommunala läroanstalter,

avsedda för sådana kvinnliga minderåriga, vilka äro anställda i husligt

arbete, och att de böra hava till ändamål att meddela de kunskaper och

färdigheter, som erfordras för yrkets utövande.

De sakkunniga hava föreslagit, att lärlingsskolorna skulle vara obligatoriska

för ovannämnda kvinnliga minderåriga. För sådana flickor däremot,

som i hemmet eller på annat sätt vore sysselsatta med husligt arbete,

utan att detta kunde sägas vara förvärvsarbete, och som vore fria från

fortsättningsskolplikt, skulle enligt de sakkunnigas merling tillträde till

lärlingsskolorna visserligen kunna medgivas, dock endast i män av utrymme.

Nu har emellertid styrelsen för Fredrika-Bremer-förbundet hemställt,

att skolplikten skulle utsträckas även till sistnämnda kategori av

flickor, emedan även dessa vore i behov av den utbildning, som lärlingsskolorna

vore avsedda att meddela. Såsom redan av det föregående

framgår, faller emellertid en sådan utsträckning av skolplikten, som

s. 437 Kontrollera mot PDF

437

Kungl. Mnj:1s Nåd. Proposition Nr

Fredrika-Bremer-förbundet avser, alldeles utanför ramen av den yrkesundervisning,

som det här gäller att ordna. Beträffande skolplikten i

fråga om lärlingsskolorna för husligt arbete måste jag därför ansluta mig

till departementssakkunnigas förslag. Jag har däremot intet att erinra

mot förslaget, att icke yrkesanställda flickor, som äro sysselsatta med

husligt arbete i hemmet eller på annat sätt och som äro fria från fortsättningsskolplikt,

erhålla tillträde till lärlingsskolan, då så kan ske utan

intrång för dem, som verkligen äro anställda i yrket.

Beträffande lärotiden i nu ifrågavarande lärlingsskolor torde böra i

huvudsak gälla detsamma som i fråga om övriga lärlingsskolor. ° Lärokursen

skulle då bliva tvåårig, och läsaret skulle omfatta 8 till 9 manader.

Antalet undervisningstimmar i veckan torde här böra sättas till. minst 8,

högst 12. På grund av lärokursens beskaffenhet kan det dock icke vara

lämpligt att här fördela undervisningen på flera dagar i veckan med

enda-t ett par timmar om dagen. Den torde med nödvändighet böra

samlas på en eller två veckodagar med flera timmar i följd. Framför allt

i dessa skolor höra sena aftontimmar undvikas. För betryggande av en

lämplig anordning med avseende på undervisningstimmarnas förläggning

synas bestämmelser härom böra inflyta i varje skolas reglemente.

De obligator ska läroämnena skulle enligt de sakkunnigas förslag

bliva praktiskt hushållsarbete, hushållslära och hälsovård med den differentiering

i vissa fall, som kunde vara av behovet pakallad. Häremot

har jag intet att erinra. Huruvida därutöver även andra till hushållningen

hörande eller densamma närstående ämnen skola upptagas, torde böra

bliva beroende av de lokala förhållandena. Givetvis böra läroplanerna

även för dessa skolor upprättas av lokalstyrelserna och fastställas av chefsmyndigheten

för yrkesundervisningen.

Med hänsyn till ifrågavarande lärlingsskolors egenart synes mig endast

personer med fackutbildning böra komma i fråga såsom lärarinnor i de

praktiska undervisningsämnena. De sakkunniga hava ansett, att arvodet

för dessa lärarinnebefattningar skulle bestämmas med ledning av vad som

kan bliva fastställt, då lönefrågan för motsvarande befattningshavare vid

de allmänna skolorna blivit ordnad. Även härutinnan ansluter jag mig till

de sakkunniga. Tills vidare torde emellertid lårararvodet, inklusive föreståndararvodet,

vid lärlingsskolorna för husligt arbete kunna beräknas efter

i medeltal 2 kronor för varje undervisningstimme. Befattningarna.torde böra

tillsättas på samma sätt som lärarbefattningarna vid övriga lärlingsskolor.

Beträffande skolornas styrelse och förvaltning samt deras, ekonomiska

förhållanden synas bestämmelser, motsvarande dem, som av mig föreslagits

rörande andra lärlingsskolor, böra gälla.

s. 438 Kontrollera mot PDF

438

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Under antagande att en lärlingsskola pågår 36 veckor under ett läsår

med i medeltal 10 undervisningstimmar i veckan och att statsbidraget beräknas

utgå med 1 1/3 kronor för varje undervisningstimme samt med 50

kronor till undervisningsmateriell, skulle statens årliga bidrag för varje undervisningsävdelning

uppgå till omkring 530 kronor. Det behövliga antalet

undervisningsavdelningar kan icke nu angivas, enär nödigt statistiskt material

för beräkningen härav icke star till buds. Med ledning av de uppgifter,

folkundervisningskommittén i sitt betänkande rörande fortsättningsskolan

(Betänk. V, sid. 214) lämnat angående antalet barn, som avgå från folkskolor,

fortsättningsskolor och ersättningsskolor till tjänst i enskilda hem,

torde dock sagda antal kunna uppskattas till omkring 400. För detta

antal skulle^ statens kostnader uppgå till omkring 212,000 kronor. Under

de första aren av skolornas tillvaro lärer emellertid endast ett jämförelsevis

litet antal undervisningsavdelningar komma till stånd, och statens

kostnader för dessa torde icke komma att uppgå till något större belopp.

6. Yrkesskolor för husligt arbete.

Departe
mentssak
kunniga.

I fråga om yrkesskolor för husligt arbete framlägga departementssakkunniga

följande förslag.

1) Ändamål.

Yrkesskolorna för husligt arbete böra hava till ändamål att meddela

personer med god praktisk erfarenhet i husligt arbete de grundligare fackkunskaper

och den större skicklighet i deras yrke, som fordras för att

höja deras arbets- och förvärvsförmåga eller för att giva dem nödiga förutsättningar

för mera ansvarsfulla befattningar inom de husliga arbetenas

område.

2) Organisation.

Undervisningen i yrkesskolorna för husligt arbete bör meddelas i form

av yrkeskurser och ämneskurser.

I yrkeskurserna bör undervisning meddelas efter fasta läroplaner, avpassade

för vissa bestämda yrkesgrenar inom det husliga arbetets område

och beräknade att fullständigt genomgås av samtliga kursdeltagare på en

viss begränsad tid.

I ämneskurserna bör undervisning meddelas i olika fristående ämnen,

s. 439 Kontrollera mot PDF

439

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

bland vilka lärjungarna hava rätt att utvälja dera, som bust motsvara vars

och ens behov och önskningar.

Givetvis behöva kurser av nu angivet slag ingalunda alltid motsvaras

av såsom fristående institutioner anordnade skolor. Tvärtom torde det

ofta visa sig särdeles lämpligt att allt efter omständigheterna anordna dem

än på en plats, än på en annan och i anslutning till andra läroanstalter

på det husliga området.

3) Lärotid.

Såväl yrkes- som ämneskurser kunna antingen koncentreras på kortare

tid med heldagsundervisning under sex dagar i veckan eller också

utsträckas över längre tid med undervisningen förlagd till aftnarna eller

till en hel eller ett par halva dagar i veckan. Enär olika yrkeskurser

måste kräva olika lång tid och detta i kanske ännu högre grad är fallet

med ämneskurserna, böra inga bestämmelser rörande lärokursernas längd

utfärdas utan denna angelägenhet i varje särskilt fall ordnas med hänsyn

till de olika ämnenas art och omfattning.

4) Intrådesfordringar.

För att vinna inträde i yrkesskola för husligt arbete bör fordras, att

den sökande fyllt 18 år, att hon under minst tre år deltagit i praktiskt

arbete på det husliga området samt att hon antingen med godkänt betyg

genomgått lärlingsskola för husligt arbete eller ock kan på annat sätt

styrka sig äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen

i den kurs, vari inträde sökes.

5) Undervisning.

Undervisningen i yrkesskolorna för husligt arbete bör bygga på grundvalen

av det kunskapsmått, som meddelas i lärlingsskolorna för husligt

arbete, samt vara av såväl praktisk som teoretisk art.

I en yrkeskurs bör undervisning meddelas i samtliga de ämnen, som

äro av väsentlig betydelse för den yrkesgren utbildningen avser. Dessa

ämnen böra vara obligatoriska för varje kursdeltagare.

Avgångsbetyg bör tilldelas lärjunge, som med nöjaktigt resultat genomgått

en yrkeskurs.

Såsom exempel på yrkeskurser, som kunna visa sig erforderliga, anföra

de sakkunniga yrkeskurser för utbildning av kokerskor, barnsköterskor,

fintvätterskor, strykerskor o. s. v.

s. 440 Kontrollera mot PDF

440

Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Rörande de obligatoriska ämnena inom resp. yrkeskurser inskränka

sig de sakkunniga till att såsom exempel anföra, att en yrkeskurs för utbildning

av kokerskor bör omfatta dels prakt sk undervisning i matlagning,

bakning, tillvaratagande av slakt samt konservering av såväl animaliska

som vegetabiliska födoämnen, dels teoretisk undervisning i närings- och

födoämneslära jämte hushållsbokföring och kostnadsberäkning.

I en ämneskurs kan undervisning meddelas antingen i ett enstaka

ämne eller i en grupp av varandra närstående ämnen, varvid är att märka,

att vissa teoretiska ämnen höra tillsammans med vissa praktiska. Såsom

exempel på ämneskurser anföras sådana i konservering, bakning, strykning,

sömnad o. s. v.

Läroplanerna böra uppgöras av de lokala skolstyrelserna men, innan

de tillämpas, granskas och fastställas av överstyrelsen för yrkesundervisningen.

6) Skolavgifter.

I yrkesskolorna för husligt arbete må skolavgifter kunna upptagas,

beräknade per kurs och till belopp, vilka böra angivas i vederbörande

skolas reglemente.

Medellösa eller mindre bemedlade lärjungar böra efter den lokala

skolstyrelsens prövning helt eller delvis befrias från erläggande av avgifter.

7) Lärare.

I fråga om lärarkrafter och avlöningsförhållanden för dessa bör i

tillämpliga delar gälla vad därom anförts beträffande lärlingsskolorna för

husligt arbete.

8) Styrelse och förvaltning.

Yrkesskolorna för husligt arbete böra ställas under överinseende och

inspektion av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen samt under ledning

av lokala styrelser; den närmaste tillsynen över varje skola bör utövas

av en föreståndarinna. Aro yrkesskolorna kommunala institutioner, gäller

i fråga om tillsättande av styrelse och föreståndarinna vad vi därom yttrat

vid behandlingen av lärlingsskolorna för husligt arbete.

Där yrkesskola och lärlingsskola för husligt arbete använda samma

s. 441 Kontrollera mot PDF

441

|

lokaler, undervisningsmateriell o. dyl., böra de stå under gemensam styrelse

och gemensam föreståndarinna.

Upprättas yrkesskolor för husligt arbete på enskilt initiativ, skola

föreskrifter angående tillsättande av styrelse och föreståndarinna ingå i

skolans reglemente.

Angående reglementenas uppgörande och fastställande gäller vad därom

för övriga yrkesskolor föreslagits.

9) Ekonomiska förhållanden.

Yrkesskolorna för husligt arbete böra liksom övriga yrkesskolor kunna

vara antingen kommunala eller enskilda läroanstalter. Statsbidrag bör

utgå efter samma grunder, som föreslagits för övriga yrkesskolor, med de

modifikationer, som kunna föranledas därav, att lärararvodena komma att

beräknas efter särskild norm.

Detta departementssakkunnigas förslag biträder jag. Beträffande lärår- Oepartearvodet

i fråga om andra yrkesskolor har av mig föreslagits, att det skulle m n sc en

beräknas med något högre belopp än lärararvodet inom motsvarande lärlingsskolor.

De sakkunniga hava icke ansett någon sådan skillnad mellan

yrkes- och lärlingsskolor för husligt arbete vara behövlig. Då vid båda

dessa sistnämnda slag av skolor fackutbildade lärarinnor skulle anställas

och någon nämnvärd skillnad i undervisningsarbetets beskaffenhet näppeligen

kommer att förefinnas, synes de sakkunnigas mening i berörda avseende

hava fog för sig. Tills vidare torde sålunda kunna beräknas ett

lärararvode i yrkesskolan av i medeltal 2 kronor för varje undervisningstimme.

Statens kostnader för en 30 veckors aftonkurs med i medeltal

8 timmars undervisning i veckan skulle belöpa sig till omkring 350 kronor.

Kurser med heldagsundervisning skulle enligt de sakkunnigas mening

koncentreras på kortare tid. I allmänhet torde väl dylika kurser knappast

komma att utsträckas längre än till ett par månader. För en sådan

8 veckors kurs med i medeltal 40 undervisningstimmar i veckan skulle

statens kostnader komma att uppgå till omkring 475 kronor. Huru stort

antal av ifrågavarande yrkesskolkurser, som kan komma att upprättas, är

omöjligt att på förhand beräkna, men något särdeles stort antal lärer, åtminstone

till en början, icke komma i fråga, vadan statens kostnader för

desamma icke torde bliva av större betydenhet.

Bihang till riksdagens protokoll 1018. 1 samt. 87 höft. (Nr 06.)

56

s. 442 Kontrollera mot PDF

442

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Tekniska

kommittén

Myndig
heternas
yttranden,

B. Friare skolformer.

I. Skolor för industri och hantverk.

1. Fullständiga lärlingsskolor.

Av förut anförda skäl har kommittén ansett, att man åtminstone icke

under den närmaste framtiden kunde tänka på att i större omfattning grunda

lärlingsutbildningen i vårt land på skolor med ändamål att genom såväl

teoretisk undervisning som praktiskt yrkesarbete i särskilda skolverkstäder

helt och hållet ersätta lärlingsutbildningen inom industrien (jfr sid. 333 £).

Kommittén har dock på samma gång betonat, att det utan tvivel kan

förekomma vissa fall, då sådana skolor kunna vara väl motiverade även i

vårt land. Särskilt har kommittén framhållit, att fackskolan för finare smides-

och metallindustri i Eskilstuna, som väl närmast är hänförlig till

denna skolform, om den också med sitt nuvarande arbetssätt endast ofullkomligt

fyller sin uppgift, efter en lämplig omorganisation bör bibehållas

och fortfarande komma i åtnjutande av statens och kommunens understöd.

För att giva en föreställning om de grundsatser, kommittén ansett böra

tillämpas vid ordnandet av fullständiga lärlingsskolor i de fall, då sådana

kunna anses vara berättigade, meddelar kommittén ett fullständigt förslag

till ny organisation av nämnda skola.

Tekniska föreningen i Hälsingborg yttrar, att de lärlingsskolor, som arbeta utan

samtidig anslutning till praktiken och där lärjungarna alltså få tillbringa hela eller en

stor del av dagen utan att kunna påräkna nämnvärd förtjänst, bliva till utrustning och

drift mycket dyra, varför de icke för närvarande böra av det offentliga inrättas. Skulle

de däremot tillkomma på enskilt initiativ, kunde något statsunderstöd lämnas.

Ehuru de fullständiga lärlingsskolorna enligt Skara hantverksförening ej lämpa

sig för hantverket, underkänner föreningen därigenom ej deras betydelse för fabriksindustrien.

Stadsfullmäktige och magistraten i Kristianstad anse dem möjliga blott i

större städer med starkt utvecklad industri.

Handelskammaren i Göteborg finner de fullständiga lärlingsskolorna vara av ringa

betydelse.

Länsstyrelsen i Östergötlands län, Norrköpings stadsfullmäktige samt Ebersteinska

söndags- och aftonskolan och styrelsen för tekniska elementarskolan i Norrköping

anse den fullständiga lärlingsskolan knappt böra ifrågakomma.

Rörande de fullständiga lärlingsskolorna anser sig kommerskollegium böra framhålla

den risk, som förefinnes, att ett allmännare inrättande av dylika skolor skulle

kunna hava till följd, att de snart nog bleve schablonmässiga och efterblivna. Enligt

kollegiets förmenande böra de förekomma endast å sådana orter, där sådana industrier,

s. 443 Kontrollera mot PDF

443

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ,96''.

för vilka denna skolform kan anses särskilt lämplig, äro i hög grad representerade. Då

dylika skolor alltid bliva mycket dyrbara, böra de inrättas enbart på grundvalen av

ett bestämt behov bland ortens hantverks- och industrirepresentanter, ett behov, som

bör visa sig så starkt, att skolorna kunna på enskilt initiativ sättas i verksamhet och

uppnå tillfredsställande resultat. Först efter prövning av skolans verksamhetssätt och

de resultat, den vunnit, bör den erhålla bidrag av statsmedel. Det belopp, vartill detta

bidrag skall utgå, torde icke kunna fastställas efter någon för dylika skolor gemensam

norm, utan bör bestämmas efter prövning av varje särskilt fall.

I fråga om de fullständiga lärlingsskolorna ansluta sig departementssakkunniga

såväl till kommitténs och kommerskollegiets samfällda åsikt, att

dylika skolor på grund av den vidlyftiga utrustning de kräva och den

långa tid, under vilken lärjungen linge arbeta uteslutande inom skolan, i

regel skulle bliva en allt för kostsam form för yrkesutbildningens tillgodoseende,

som ock till kommerskollegiets uttalande, att i de speciella fall, da

denna skolform kan anses särskilt lämplig, dess upprättande och verksamhet

bör överlämnas åt det enskilda initiativet, ävensom att sådan skola efter

prövning i varje särskilt fall bör tilldelas statsunderstöd, vars belopp icke låter

sig på förhand fastställas efter någon för dylika skolor gemensam norm.

Mot förslaget om inrättande av fullständiga lärlingsskolor på det sätt,

som komrnerskollegium och de sakkunniga förordat, har jag intet att erinra.

Därmed torde emellertid böra anstå, till dess en överstyrelse för yrkesundervisningen

kommit till stånd. Det torde då bliva denna överstyrelses

uppgift, bland annat, att upptaga frågan om nämnda skolor till närmare

behandling.

2. Förberedande lärlingsskolor.

Såsom några av de viktigaste synpunkter, som tala för inrättandet av

förberedande lärlingsskolor (sid. 333 f.), framhåller kommittén följande:

De, som vid 12 till 14 års ålder utgå från folkskolorna, äro ofta allt för unga och

outvecklade för att omedelbart övergå till verkligt yrkesarbete inom hantverk och industri.

Många av dem få därför under tiden närmast efter folkskolekursens avslutning gå

hemma utan ordnat arbete eller söka anställning som springpojkar och hantlangare eller

ägna sig åt annan tillfällig verksamhet, som är av ringa eller ingen betydelse för deras

yrkesutbildning. /

För alla dessa vore en fortsättning av skolkursen ett eller annat år synnerligen

önskvärd under förutsättning, att undervisningen ordnades så, att den genom lämpligt

praktiskt arbete utvecklade de ungas kroppskrafter, väckte deras intresse för yrkesmässigt

arbete och förberedde deras yrkesutbildning.

Det framhålles också, att det just är de första stadierna av lärlingsutbildningen

inom industrien, som förorsaka såväl arbetsgivaren som den unga arbetaren de största

Departe
ments
sakkunniga.

Departe
mentschefen.

Tekniska

kommittén.

s. 444 Kontrollera mot PDF

444

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 96.

svårigheterna. Lärlingen måste under den första tiden av sin utbildning stå under

ständig tillsyn och ledning. Han gör då sin arbetsgivare vida mer besvär än nytta.

Mången arbetsgivare undviker därför att taga lärlingar i sin tjänst. De unga få svårt

att erhålla lämplig anställning, och om detta lyckas dem, blir deras utbildning alltför

ofta vanvårdad och tager ej sällan vida längre tid, än den under god handledning

behövde taga.

Lärlingsutbildningen skulle därför väsentligen underlättas både för arbetsgivaren

och lärlingen, om det första stadiet av densamma kunde övertagas av en skola med

verkstäder, där lärlingen kunde få en metodisk utbildning i de första grunderna av

sitt yrke under ledning av lärare, som uteslutande hade till uppgift att genom muntliga

förklaringar och praktiska förevisningar inöva honom i verktygens rätta användning

och vård och i ett regelrätt utförande av de vanligaste handgreppen och arbetsoperationerna.

På skolverkstaden skulle han under sådana förhållanden i de flesta fall lära mer

på ett år än under den dubbla tiden såsom lärling i en vanlig verkstad. Hans lärlingstid

skulle därigenom kunna väsentligt förkortas. Han skulle efter skolkursens avslutning

ha lätt att vinna anställning inom industri och hantverk, då han redan från första

början kan göra nytta för sig, och hans fortsatta utbildning skulle icke behöva förorsaka

arbetsgivaren på långt när samma besvär, som om han måste mottaga lärlingen fullständigt

okunnig i yrket.

Det framhålles vidare, att det i synnerhet i större verkstäder och industriella anläggningar

är svårt att bringa eu verklig lärlingsutbildning till stånd. Där ligger det

oftast i såväl arbetsgivarens som arbetarens intresse, att arbetet så långt möjligt är

specialiserat, så att var och en får syssla med ett enda slag av arbete för att därigenom

vinna största möjliga säkerhet och snabbhet i arbetets utförande. Därtill kommer, att i

moderna verkstäder mycket arbete numera utföres med specialmaskiner och automatiskt

maskineri, som kan skötas av snart sagt vem som helst, och som med mångdubbelt

större hastighet och säkerhet utför arbeten, vartill förr fordrades arbetare med högt

uppdriven yrkesskicklighet. En yngling, som sättes att sköta en sådan maskin, uppövas

endast till maskinskötare, men finner därigenom ingen yrkesutbildning i egentlig

mening.

Skolverkstadens betydelse för motverkandet av dessa svårigheter anses ligga däri,

att deu systematiska och allsidiga utbildning, skolverkstaden kan giva, minskar faran

av en ensidig och begränsad yrkesutbildning inom industrien och gör det lättare för

en arbetare att övergå från ett slag av arbete till ett annat.

Om skolan endast sätter som sitt mål att bibringa de unga de första grunderna

av deras yrkesutbildning, kunna skolkurserna göras relativt korta. De bli därför, såsom

förut påpekats, i ekonomiskt hänseende vida mindre betungande för lärjungarna och deras

föräldrar än de fullständiga lärlingsskolorna med sina långvarigare kurser, helst skoltiden

infaller under de år, då de ungas arbetskraft har ringa värde. Skolorna bli även

i anläggning och underhåll vida billigare än de fullständiga lärlingsskolorna, då de

icke kräva samma dyrbara utrustning och underhåll som dessa.

Den teoretiska undervisning, som bör ingå i lärlingsutbildningen, kan i eu förberedande

lärlingsskola, som upptager lärjungarnas hela arbetsdag, göras grundligare

och ställas i närmare samband med den praktiska yrkesutbildningen än i eu lärlingsskola,

som endast förfogar över lärjungarna några få timmar i veckan.

Skolformer hänförliga till förberedande lärlingsskolor omfattas för närvarande

med stort intresse flerstädes i utlandet. Många av dem synas även utgöra ett lyckligt

s. 445 Kontrollera mot PDF

445

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

funnet, medel att tillmötesgå det allt allmännare kravet pa att även den praktiska

sidan av yrkesutbildningen skall stödjas genom metodiskt ordnad yrkesundervisning

i härför lämpliga skolor.

De förberedande lärlingsskolorna synas också ha en viktig uppgift att fylla genom

att väcka de ungas intresse för industriellt arbete och för dem underlätta övergången

från skolan till industrien och därigenom bereda den senare ökad tillgång på

goda arbetskrafter.

Med avseende på de grundsatser, som böra tillämpas vid organisationen av dessa

skolor, vill kommittén framhålla följande.

Förberedande lärlingsskolor böra endast inrättas för sådana yrken och industrier,

inom vilka man på grund av omsorgsfulla utredningar med säkerhet vet, att lärjungarna

kunna påräkna god utkomst. Iakttages icke detta, kunna de förberedande lärlingsskolorna

lätt göra mer skada än gagn därigenom, att de locka de unga in på

sådana områden, där arbetstillgången är allt för knapp, och där de endast kunna påräkna

en svag och otillräcklig bärgning.

Lärokurserna böra pågå hela året, och ferierna, då sådana icke kunna undvikas,

inskränkas till den tid, som oundgängligen fordras för beredande av nödig semester

åt lärarna.

Antalet undervisningstimmar i veckan bör i det närmaste motsvara arbetstiden

inom de industrier i orten, för vilka skolorna äro avsedda, för att därigenom vänja

lärjungarna vid den inom industrien vanliga arbetstiden. _

Undervisningen bör huvudsakligen ägnas åt praktiskt arbete och drivas sa, att

lärjungen får en god kännedom om de första grunderna av sitt blivande yrke och

vänjes vid ihärdighet och noggrannhet i arbetet samt aktsamhet om verktyg och

arbetsmaterial. Den teoretiska undervisningen bör ha ungefärligen samma^innehåll

och omfattning som i de obligatoriska lärlingsskolorna. Den torde-även i många fall

kunna övertagas av en i orten befintlig obligatorisk lärlingsskola, så att den förberedande

lärlingsskolan endast har att sörja för den praktiska utbildningen.

De lärjungar, som genomgått skolkursen, böra under sin fortsatta utbildning i

enskilda arbetsgivares tjänst vara skyldiga att deltaga i undervisningen i den obligatoriska

lärlingsskolan, för så vitt de icke fyllt 18 år.

Till lärare för de praktiska övningarna böra ovillkorligen väljas yrkesmän med

god erfarenhet i sina yrken och god förmåga att handleda lärlingar.

Då kommittén är öfvertygad därom, att framgången av de förberedande lärlingsskolorna

i väsentlig mån är beroende därav, att de omfattas med intresse av industriidkarna

själva, och att dessa övertaga ansvaret för skolornas ledning och framför allt

för anskaffningen af dugliga lärare för den praktiska undervisningen, har-kommittén

ansett, att de förberedande lärlingsskolorna böra bringas till stånd på privat eller

kommunalt initiativ, och att initiativtagarna till skolornas inrättande böra vara beredda

att avsevärt bidraga till skolornas underhåll. Dock bör, såsom förut framhållits,

försök göras med en eller annan dylik skola även inom den föreslagna statens normalskola

för yrkesundervisningen.

Skolorna böra stå under ledning av lokala styrelser och under överstyrelsens för

rikets tekniska skolor överinseende och inspektion.

För så vitt skolorna åtnjuta statsunderstöd, böra ordförandena i skolstyrelserna

förordnas av Konungens befallningshavande i de län, där skolorna äro belägna.

Då de förberedande lärlingsskolorna särskilt med hänsyn till verkstadsutrustningen

i allmänhet bli dyrare i anläggning och underhåll än de obligatoriska lär
-

s. 446 Kontrollera mot PDF

446

Myndigheternas

yttranden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

lingsskolorna, torde statsbidraget till dem för anskaffning och underhåll av undervisningsmateriel!

höra utgå med något högre belopp än till de obligatoriska lärlingsskolorna

men i övrigt efter samma grunder som för sistnämnda skolor. Kommittén

anser sålunda, att staten bör bidraga till de förberedande lärlingsskolornas uppehållande

med tva tredjedelar av avlöningen till föreståndare och lärare samt därutöver

med 10 procent av det sålunda beräknade statsanslaget såsom bidrag till anskaffning

och underhåll av undervisningsmateriell ävensom med två tredjedelar av

kostnaderna för skolornas första utrustning med verktyg och undervisningsmateriell

mot villkoi, att skolorna från annat hall tillhandahallas dels lämpliga lokaler med inredning

och möblering, dels den återstående tredjedelen av kostnaderna för skolornas

första utrustning med verktyg och undervisningsmateriell, dels slutligen även ett årligt

bidrag till skolornas uppehållande till det belopp, som utöver statsbidragen härför

erfordras.

Beträffande de förberedande lärlingsskolorna göras i de avgivna yttrandena

följande uttalanden.

Sveriges gjut mästare förbund anser intet annat än gott vara att säga om de förberedande

lärlingsskolorna för 12—16-åringar.

Styrelsen för Värnamo tekniska yrkesskola med instämmande av Värnamo

lantkommuns kommunalstämma anser förberedande lärlingsskolor icke böra ifrågakomma;

handelskammaren i Göteborg finner dem vara av ringa betydelse, och styrelsen

för tekniska skolan i Luleå anser denna lärlingsskoletyp ej vara att tänka på.

De förberedande lärlingsskolorna skulle enligt Skara hantverksförening hindra lärlingarna

att i tillräckligt tidig ålder lära det hantverk, de bestämma sig för.

Styrelserna för tekniska skolan i Kristianstad och tekniska elementarskolan i

Norrköping, stadsfullmäktige i Kristianstad och Gävle, magistraten i Gävle, länsstyrelsen

i Östergötland, Norrköpings stadsfullmäktige samt Ebersteinska söndagsoch

aftonskolan anse, att de förberedande lärlingsskolorna snarast tillhöra folkskolans

överbyggnad. Slutligen framhåller styrelsen för tekniska yrkesskolan samt stadsfullmäktige

f Nyköping som en förtjänst hos förslaget, att den första yrkesundervisningen

lämnas på verkstäder och icke i eu överbyggnad på folkskolan.

Kommerskollegium anför angående denna lärlingsskoltyp följande:

Angående de lärlingsskolor, som avse att förbereda lärlingsutbildningen inom

industrien, har kommittén angivit två syften med förberedelsen, nämligen dels att efter

avslutad folkskolekurs genom en lämpligt ordnad praktisk undervisning utveckla lärjungarnas

kroppskrafter och väcka deras intresse för yrkesmässigt arbete, dels att giva

lärjungarna den grundläggande yrkesutbildning, vars meddelande å enskilda arbetsgivares

verkstäder förorsakar saväl mästaren som lärlingen de största svårigheterna. I

fråga om de skolor, vilkas syfte är av det först angivna slaget, och vilkas arbete tydligen

är avsett att vara av huvudsakligen allmänt uppfostrande art, synes det kollegium,

som om man i dem knappt kunde räkna på att en verklig yrkesutbildning

komme att meddelas, da ingen säkerhet förefunnes för att lärjungarna efter genomgången

av skolan verkligen ägnade sig åt det yrke, i vilket skolan avsett att införa

dem, utan att skolkursen mera vore att betrakta som en försökskurs för lärjungarna

under en tidsperiod, da dessa ännu ej valt sitt blivande yrke. Under uttalande av,

att skolor av denna art visserligen ofta kunna vara till visst gagn vid de minder
-

s. 447 Kontrollera mot PDF

447

Kungl. M<tj:tn Nåd. Proposition Nr

årigas yrkesval, äro de likväl enligt kollegii förmenanande ej att anse som skolor för

yrkesutbildning, och böra de därför hänföras till det allmänna skolväsendet, där de

närmast äro jämförbara med de av folkundervisningskommittén föreslagna »yrkesfortsättningsskolorna»,

sådana dessa av kommittén skisserats för vissa fall.

Rörande de förberedande lärlingsskolor åter, som avse att bibringa sina lärjungar

den första delen av utbildningen inom det yrke, varåt dessa beslutat att ägna sig,

synas de kollegium ligga inom ramen för ilet lägre tekniska skolväsendet. Inom

många yrken äro de kostnader, som under första delen av en lärlings utbildningstid

äro förknippade med en någorlunda ordnad utbildning på eu arbetsgivares verkstad,

så svåröverkomliga för många mästare, att de se sig ur stånd att anställa några lärlingar

redan under nuvarande förhållanden, då ingen offentlig kontroll förefinnes över

det sätt, varpå lärlingarnas utbildning bedrives. Skulle härefter, som är att hoppas,

lärlingsutbildningen ordnas genom i lag givna bestämmelser, torde i förevarande avseende

svårigheterna ökas, då av den offentliga kontrollen torde följa, att lärlingsutbildningen

måste bedrivas mera intensivt och ordnas mera planmässigt, än som för

närvarande vanligen är fallet. Det torde därför vara att förutse, att, såsom redan i

vissa fall förekommit, inom de yrken, där svårigheterna visat sig särskilt stora, komma

att på initiativ av yrkenas representanter inrättas lärlingsskolor, avsedda att övertaga

den första och för den enskilde arbetsgivaren svåröverkomligaste delen av den rent

praktiska lärlingsutbildningen. Då behovet av dylika skolor i många fall ej kan förnekas,

böra de också kunna komma i åtnjutande av anslag från stat och kommun.

Men då samma nackdelar torde komma att vidlåda dem som de fullständiga lärlingsskolorna,

böra också statsanslagen till dem utgå först sedan skolornas verksamhet och

de uppnådda resultaten prövats.

I avseende å de förberedande skolornas teoretiska undervisning har kommittén

föreslagit, att den skall vara av enahanda art och omfattning som de kompletterande

lärlingsskolornas, ehuru därav enligt kommitténs förmenande icke behöver följa, att

genomgång av en förberedande lärlingsskola berättigar till inskränkning i skolplikten

f förhållande till den kompletterande lärlingsskolan. I avseende härå är kollegium

av den meningen, att, på grund av den förberedande lärlingsskolans uppgift att meddela

verklig lärlingsutbildning, om ock blott den första delen därav, dess lärjungar

böra i avseende å den teoretiska utbildningen likställas med i hantverk och industri

anställda lärlingar, att således teoretisk undervisning, i enlighet med vad för kompletterande

lärlingsskolor kommer att föreskrivas, skall meddelas även i de förberedande

lärlingsskolorna — såvida icke på grund av ortförhållandena det befinnes lämpligare

att låta den förberedande skolan meddela blott praktisk yrkesundervisning, medan lärjungarna

erhålla sin teoretiska undervisning i platsens kompletterande lärlingsskola —

samt att genomgången, godkänd kurs i på detta sätt ordnad förberedande lärlingsskola

skall berättiga till motsvarande avkortning i den för skolplikt i avseende å ortens

kompletterande lärlingsskola fastställda tiden.

Departementssakkunniga ansluta sig i stort sett till kommerskollegiets

mening angående de förberedande lärlingsskolorna och yttra i övrigt om

dem följande:

I den mån, som dessa skolor avse endast att »efter avslutad folkskolekurs genom

en lämpligt ordnad praktisk undervisning utveckla lärjungarnas kroppskrafter och väcka

deras intresse för yrkesmässigt arbete», utan att det förefinnes någon säkerhet för

Departe
mentssak
kunniga.

s. 448 Kontrollera mot PDF

448

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96,

åtfc lärjungarna efter slutad kurs ägna sig åt det yrke, vari de fått undervisning, äro

de att hänföra till det allmänna skolväsendet. Dylika skolor äro icke, enligt vårt förmenande,

några verkliga lärlingsskolor, utan kunna närmast jämställas med de yrkesbetonade

fortsättningsskolornas skolverkstäder.

Där emellertid den förberedande lärlingsskolau avser att bibringa sina lärjungar

den första utbildningen inom det yrke, varåt dessa definitivt beslutat ägna sig, bär

den utan tvivel eu viktig uppgift att fylla inom ramen för det lägre tekniska undervisningsväsendet.

Inom en del yrken är det nämligen ytterst svårt att på vanligt sätt

anställa och utbilda lärlingar. Detta gäller sådana yrken, i vilka lärlingen under den

första tiden av sin anställning icke är i stånd att utföra så mycket nyttigt arbete, att

han kan göra skäl för någon nämnvärd lön, utan kanske tvärtom genom onyttig materialförbrukning

samt genom att upptaga arbetsplats och maskiner vållar arbetsgivaren

förlust, ävensom sådana yrken, i vilka arbetet utlämnas på ackord till arbetarna i form

av styckearbete och till följd därav varje enskild arbetares intresse så helt och hållet

upptages av hans speciella arbete, att ingen kan eller vill offra någon tid på upplärandet

av nybörjare. Om i ett dylikt yrke den utrustning, som tarvas för den första

lärlingsutbildningen, därtill är relativt enkel och billig, såsom fallet är inom vissa

hantverksyrken, är det säkerligen mycket ändamålsenligt att anordna en förberedande

lärlingsskola, och dylika hava också genom enskilt initiativ redan kommit till stånd

på vissa håll.

I fråga om dylika förberedande lärlingsskolors organisation kunde det möjligen

tvekan lämpligt, att de ordnades som kommunala institutioner med statsbidrag efter

samma normer, som kunna varda fastställda för de egentliga lärliugsskolorna. Vi

vilja härvid först betona, att vi anse dessa förberedande lärlingsskolor fylla en så viktig

uppgift såväl för de yrken, för vilka de lämna utbildning, som för de unga, vilka

genom dessa skolor sättas i tillfälle att komma in på levnadsbanor, som kanske eljest

vore stängda för dem, att de av stat och kommun böra understödjas på ett lika verksamt

sätt som de egentliga lärlingsskolorna. Dock synas oss åtskilliga skäl tala för

att dessa skolor i regel böra komma till stånd och underhållas icke såsom kommunala

eller statliga anstalter utan såsom enskilda.

För att eu skola av detta slag skall fylla sin uppgift att giva lärjungarna en

första utbildning, som är så pass värdefull, att de efter skolans genomgående utan

svårighet kunna vinna anställning hos enskilda arbetsgivare för att där fullborda utbildningen

och samtidigt förtjäna sitt uppehälle, fordras det tydligen, att en mycket

intim samverkan äger ruin mellan skolan och yrkesidkarna. Ett dylikt samarbete torde

i de flesta fall bliva av även ekonomisk art. Sålunda har det på vissa håll visat sig

nödvändigt, för att få erforderligt antal lärjungar, att redan i skolan tilldela lärlingarna

en viss avlöning. Lärlingen anställes i sådana fall med formligt kontrakt samt

förbinder sig att arbeta först i skolan under en viss tid mot en fastställd relativt låg

avlöning och därefter ytterligare en viss tid hos enskild arbetsgivare mot en likaledes

fastställd något högre betalning. För att arbetet i skolverkstaden skall bliva så yrkesmässigt

som möjligt, har man valt den säkerligen mycket praktiska utvägen, att

arbetsgivarna överlämna beställningar till skolan och tillhandahålla material samt

lämna skolan betalning för det utförda arbetet. Alla dessa ekonomiska mellanhavanden

mellan skolan och arbetsgivarna synas oss å ena sidan särdeles lämpliga med hänsyn

till _ skolans uppgift men torde å andra sidan lägga avgörande hinder i vägen för att

dylika förberedande lärlingsskolor skulle kunna med fördel ordnas såsom kommunala

institutioner. Ett likställande i detta avseende med de egentliga lärlingsskolorna vore

s. 449 Kontrollera mot PDF

449

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

måhända ej heller fullt rättvist, enär inom de yrken, där förberedande lärlingsskolor

komme till stånd, arbetsgivarna bleve i högst väsentlig grad befriade från de besvär

och omkostnader, som inom övriga yrken, där de minderåriga skulle erhålla sin grundläggande

praktiska utbildning hos arbetsgivarna, äro förknippade med lärlingsutbildningen

på grund av lärlingens bristande skicklighet i förening med den för hans bevistande

av den obligatoriska lärlingsskolan nödvändiga inskränkningen i hans arbetstid.

.

Vi fä diirför beträffande dessa förberedande lärlingsskolor uttala, att de hora

startas och ledas av vederbörande yrkesorganisationer såsom enskilda läroanstalter men

av stat och kommun på ett verksamt sätt understödjas. Statsanslag bör dock utgå,

först sedan skolorna någon tid varit i verksamhet och de uppnådda resultaten prövats.

I fråga om benämningarna »fullständiga» och »förberedande» lärlingsskolor torde

det visa sig lämpligast att, såsom kommerskollegium föreslår, giva varje dylik skola

dess särskilda namn efter yrket och orten med uteslutande av ordet »fullständiga» men,

där så för undvikande av missuppfattning kan anses behövligt, utsättande av ordet

»förberedande», t. ex. Eskilstuna smidesskola, Skräddareskolan i Göteborg, Förberedande

snickareskolan i Stockholm o. s. v. ....

Där dylika enskilda yrkesutbildningsanstalter meddela enbart praktisk utbildning,

böra lärjungarna givetvis, för att erhålla nödig teoretisk undervisning, efter fullgjord

fortsättningsskolplikt vara underkastade skolplikt i den egentliga lärlingsskolan, om

dylik finnes på platsen upprättad.

Såsom kommerskollegium och de sakkunniga framhållit, torde det

knappast finnas tillräcklig anledning att inrätta förberedande lärlingsskolor

för barn, som lämnat folkskolan, enbart för att bereda dem tillfälle att

utveckla sina kroppskrafter och för att väcka deras intresse för yrkesmässigt

arbete.

Beträffande inrättandet av dylika skolor, för så vitt deras ^syfte

skulle vara att bibringa dem, som definitivt beslutat att ägna sig åt ett

visst yrke, den grundläggande utbildningen i yrket, hava de myndigheter,

som yttrat sig i denna fråga, uttalat vitt skilda meningar. A ena sidan

har man ansett, att sådana förberedande lärlingsskolor icke borde ifrågakomma,

å andra sidan har uttalats, att om dem vore icke annat än gott

att säga. Flera av de hörda myndigheterna hava velat närmast hänföra

dem till folkskolans överbyggnader. Av skäl, som kommerskollegium och

de sakkunniga anfört, anser jag dessa skolor fullt motiverade. Om den

närmare utformningen av denna lärlingsskoltyp anser jag mig dock icke

nu böra yttra mig. Denna fråga synes mig nämligen vara av den beskaffenhet,

att den bör upptagas till prövning av chefsmyndigheten för

yrkesundervisningen.

Departe
mentschefen.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.)

57

s. 450 Kontrollera mot PDF

450

Kung!. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 96.

Handeteun
derrisnings
kommilte
rade.

Myndigheternas

yttranden.

2. Skolor för handelsundervisning.

Ettåriga handelsskolor.

1) Ändamål.

Kommittera de hava, såsom i det föregående (s. 66) redan framhållits,

i sitt förslag upptagit en typ av handelsskola, som grundas på genomgången

folkskola men förutsätter ett par års anställning därefter i praktisk

verksamhet jämte samtidig skolgång i folkskolans blivamle fortsättningskurser.

Den skulle vara heldagskola samt omfatta en samlad ettårig

kurs.

De grunder, kommitterade hava att åberopa för sistnämnda förslag,

äro följande.

I fråga om all yrkesundervisning, bandelsundervisningen icke undantagen, är det

en allmänt erkänd sanning, att den teoretiska utbildningen vinner i värde, om den

kan bygga på förut inhämtad praktisk erfarenhet hos lärjungarna. Så fordras även

hos oss föregående praktisk verksamhet eller anses åtminstone utgöra en merit vid inträde

i åtskilliga yrkesskolor, t. ex. skogsskolor och tekniska skolor. Om denna princip

ännu icke gjort sig gällande inom bandelsundervisningen, sä beror det utan tvivel

därpå, att nämnda undervisning hittills haft att kämpa med en del olägenheter, som

ställt sig hindrande i vägen. Bland dessa må nämnas dels vanskligheten för dem, som

äro anställda i praktiken, att avbryta sin verksamhet, dels svårigheten att hygga på

skolkunskaper, som redan hunnit glömmas. Att icke desto mindre en sådan utbildningsgång

redan av sig själv börjat arbeta sig fram inom vår lägre handelsundervisning,

visar bättre än allt annat dess ändamålsenlighet.

Visserligen ligger den invändningen nära till hands, att det kan bliva svårt att

i större utsträckning förmå personer, som redan äro anställda i praktisk verksamhet,

att underkasta sig ett helt års skolkurs. Nämnda olägenhet uppväges dock i viss mån

av den större lätthet att erhålla plats, på vilken sådana lärjungar i allmänhet kunna

räkna. Och i varje tall äro de fördelar i övrigt, som av ett såciant system kunna förväntas,

så behjärtansvärda, att svårigheterna icke få avskräcka från lörsöks anställande.

Med endast ett enda undantag uttala sig myndigheterna tillstyrkande

beträffande den föreslagna typen av handelsskola.

Borås handelskammare utlalar sålunda, att endast den ettåriga skoltypen bort

av kommitterade föresläs. Norrköpings handelskammare finner det för handelns vidkommande

vara fördelaktigast, att törst och främst ettåriga handelsskolor komma till

stånd. Gävle handelskammare anser, att handel och industri skola få god användning

för lärjungar flan de ettåriga skolorna. Riksförbundet för affärsanställda understödjer

på det varmaste förslaget, då genom dessa skolor lärjungarnas föregående praktiska

arbete skulle kunna göras fruktbärande. I mer eller mindre bestämt iörordande

s. 451 Kontrollera mot PDF

451

Kungl. Maj:Ls Nåd. Proposition Nr 96.

riktning uttala sig även handelskamrarna i Stockholm, Jönköping, Karlstad och Örebro.

handelsqymnasierna i Stockholm, Örebro och Hälsingborg samt Sveriges allmänna

handelsförening. I motsats till alla dessa ställer sig Göteborgs handelsgymnamim

mycket tveksamt gentemot de ettåriga skolorna och anser handelskurser vara att

föredraga.

Departementssakkunniga yttra angående den bär behandlade typen mg^tps°akkunav

handelsskola:! niga
Som

av det föregående framgår, bör behovet av lägre haudelsutbildmng i våra

större städer och samhällen normalt tillgodoses genom lärlings- och yrkesskolor, i

vilka undervisningen i allmänhet är så ordnad, att lärjungarna kunna bedriva sina

studier jämsides med skötandet av sina anställningar i affärslivets tjänst.

För personer, som ägna sig åt handelsyrket men äro bosatta pa landsbygden eller

i mindre samhällen, där antalet minderåriga haudelsauställda på varje ort är för litet

att motivera upprättandet av läroanstalter av nyssnämnda art, bör möjlighet beredas

att på annat sätt förvärva den handelsutbildning, varav de aro i behov, hor detta

ändamål synas de av 1913 års kommitterade föreslagna ettåriga handelsskolorna vara

de mest lämpliga. De böra i en samlad kurs, under vilken lärjungarna helt agna sin

tid åt studierna, meddela en utbildning av samma omfattning som den, vilken erhalles

i handelslärlingsskola jämte därpå följande yrkeskurs i handelsyrkesskola. för att

lärjungarna skola kunna tillgodogöra sig undervisningen, är det nödvändigt, att de

hava en viss åldersmognad i förening med erforderlig praktisk erfarenhet av arbetet

inom handelsyrket. o, ,, . ,

De ettåriga handelsskolorna böra sålunda hava till ändamål att i form av en

samlad lärokurs meddela personer, manliga såväl som kvinnliga, med god praktisk erfarenhet

inom handelsyrkets område eu på fortsättningsskolans kunskapsmatt byggd

teoretisk utbildning av den omfattning, som fordras för skötande av vissa enklare

kontorsbefattningar eller för idkande av handelsrörelse av mindre omfattning.

Såsom framgår av det anförda, hava de kommitterade lågt stor vikt

vid sitt förslag om upprättande av ettåriga handelsskolor, och någon nämnvärd

meningsskiljaktighet angående behovet av sadana skolor har icke

yppat sig hos de hörda myndigheterna. De sakkunniga anse visserligen,

att behovet av lägre handelsutbildning i vara större städer och andra

större samhällen borde normalt tillgodoses genom lärlings- och yrkesskolor,

men tillika uttala de sig med bestämdhet för upprättandet av ettåriga

handelsskolor för sådana personer, som på landsbygden eller i mindre

samhällen ägna sig åt handelsyrket. Med hänsyn därtill, att. ett ganska

stort antal av de i nämnda yrke anställda säkerligen icke å sin egen ort

få tillgång till någon handelslärlingsskola och ännu mindre till någon

handelsyrkesskola, anser även jag de av kommitterade föreslagna ettåriga

handelsskolorna vara av behovet påkallade.

Vad de sakkunniga anfört rörande dessa skolors ändamål biträder jag.

t

opaginerad Kontrollera mot PDF

Handelsunderrisnings

kommittera

de.

Myndigheterna»

yttranden.

Departe
mentssakkun
niga.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Sagda skolor skulle sålunda vara avsedda att meddela en utbildning av

samma omfattning som den, vilken erhålles i handelslärlingsskola jämte

därpå följande yrkeskurs i handelsyrkesskola.

2) Organisation, antal och förläggning.

Kommitterade äro av den meningen, att handelsskolor böra upprättas

mera försöksvis ^och sålunda tillsvidare begränsas till ett mindre antal,

varför de föreslå, att till en början statsmedel må utgå till endast fyra

ettåriga handelsskolor.

Vad skolornas förläggning beträffar, äro kommitterade av den åsikten,

att densamma icke bör på förhand bestämmas, och hålla före, att

utvecklingen försiggår enklast och naturligast, om ett visst totalbelopp av

statsmedel för ändamålet anslås och vederbörande på olika orter hava att

ansöka om understöd från nämnda anslag hos Kungl. Maj:t, som efter

vederbörlig granskning avgör, till vilka sökande understöden böra utgå.

Härvid bör emellertid särskilt den synpunkten tagas i betraktande, att

ingen ort, utom de allra största städerna, bör erhålla handelsskola, om

handelsgymnasium förut där åtnjuter understöd.

Det bör enligt kommitterades mening stå fritt för såväl enskilda som

kommuner att söka och erhålla statsunderstöd från nämnda anslag. Härigenom

vinnes den fördelen, bland andra, att även nu befintliga enskilda

handelsskolor, som organiseras i överensstämmelse med den föreslagna

skoltypen och i övrigt gjort sig därav förtjänta, kunna bliva delaktiga

av understödet.

Ingen fristående skola bör emellertid understödjas, som icke någon

tid varit i full verksamhet och vars beskalfenhet blivit av vederbörande

myndigheter noga undersökt.

Handelsskolorna böra anordnas som samskolor för gossar och flickor.

Malmö handelskammare finner det välbetänkt att begränsa antalet skolor i överensstämmelse

med kommitterades förslag. Stockholms handelskammare åter finner det

angivna låga antalet vittna om väl långt gången försiktighet. Malmö handelsgymnasiums

lärarkollegium påyrkar tryggande bestämmelser till förhindrande av att de

förutvarande handelsgymnasierna utsättas för konkurrens från de nya handelsskolornas

sida. En reservant inom kollegiet anser emellertid, att det må bero på städernas behov

av statsunderstödda handelsskolor och deras beredvillighet att underkasta sig därmed

förenade kostnader, varest dylika skolor böra upprättas.

Angående här berörda förhallanden uttala sig departementssakkunniga

sålunda:

s. 453 Kontrollera mot PDF

453

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Vi ansluta oss till konunitterades förslag, att de ettåriga handelsskolorna må

kunna upprättas antingen såsom kommunala eller såsom enskilda läroanstalter. Möjligen

kan det dock visa sig nödvändigt i vissa fall, att staten upprättar och helt bekostar

en eller annan dylik skola.

Vi dela likaledes de kommitterades mening därom, att det icke är lämpligt att

på förhand bestämma någonting i fråga om de blivande förlägguingsorterna för dessa

skolor.

Kommitterade hava i sitt förslag till den lägre handelsundervisningens ordnande

fixerat antalet skolor av var och en av de föreslagna typerna.

Enligt vårt förmenande är det emellertid i fråga om de ettåriga handelsskolorna

i lika hög grad som beträffande lärlings- och yrkesskolorna omöjligt att med någon

tillförlitlighet beräkna, hur stort antal skolor som kan visa sig erforderligt. Såväl i

fråga om antalet skolor som beträffande deras förläggning kan därför ingenting på

förhand bestämmas, utan bör den kommande utvecklingen få giva vid handen, i vilken

mån och på vilka orter dessa läroanstalter böra upprättas för att tillgodose ett förefintligt

verkligt behov.

Beträffande organisationen av nämnda skolor har jag intet att invända

mot förslaget, att de skulle få upprättas av såväl kommuner som enskilda.

Huruvida det kan bliva behövligt, att även staten, såsom de sakkunniga

ansett möjligt, upprättar någon sådan skola, är en fråga, som enligt min

mening icke bör upptagas till prövning, förrän någon erfarenhet vunnits

rörande de kommunala och enskilda skolorna av ifrågavarande slag. Icke

heller torde några bestämmelser rörande antalet skolor nu böra givas, utan

torde vara lämpligast, åtminstone tills vidare, att dylika skolor få upprättas

i mån av behov. Beträffande skolornas förläggning däremot vill jag såsom

min mening särskilt betona, att sagda skolor, just med hänsyn till

den uppgift de skulle hava att fylla, i främsta rummet böra upprättas å

sådana smärre orter, där ingen handelslärlingsskola finnes att tillgå. Det

synes mig dessutom vara av största vikt, att dessa skolor icke uppträda

såsom konkurrenter till handelslärlingsskolorna. Skulle det av någon anledning

finnas särdeles lämpligt att förlägga en ettårig handelsskola till

något större samhälle, bör detta sålunda i regel medgivas endast under

den förutsättningen, att en handelslärlingsskola därstädes redan förefinnes.

3) Lärotid.

Läsårets längd vid handelsskolorna synes kommitterade böra bestämmas

till minst 36 veckor, påsk- och pingstlov däri inberäknade. Antalet

undervisningstimmar för vecka föreslås till 33.

Departementssakkunniga ansluta sig till detta förslag beträffande läsårets

längd men anse, att antalet veckotimmar bör bestämmas till 34—36

Departe
mentschefen,

Handelsun
dervisnings
kommitte
rade.

Departe
mentssak
kunniga.

s. 454 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Handelsun
dervisnings
kommitte
rade.

Myndigheternas

yttranden.

454 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

och undervisningstimmarnas längd till 50 minuter med 10 minuters raster

mellan på varandra följande lektioner.

Där förhållandena sådant medgiva, bör till den nyss angivna undervisningstiden

ytterligare läggas 3 timmars obligatorisk gymnastik.

Med avseende på lärotiderna för den ettåriga handelsskolan ansluter jag

mig till de sakkunnigas förslag. Läsåret skulle sålunda omfatta omkring

36 veckor och undervisningen pågå 34—36 timmar i veckan.

4) Inträdesfordringar.

Såsom villkor för inträde i de ettåriga handelsskolorna föreslå kommitterade

genomgången sexårig folkskola och därpå följande tvåårig handelsfortsättningsskola

samt 2 års anställning i praktisk verksamhet, helst

i handel eller industri.

Kommitterade framhålla dock såsom sin mening, att fordringarna på

arten av lärjungarnas föregående praktiska verksamhet och på beskaffenheten

av den folkskolans fortsättningsskola, som de böra hava besökt, icke

må tillämpas med för stor stränghet, utan att styrelserna må erhålla befogenhet

att medgiva lämpliga undantag. Huvudsynpunkten vid intagandet

av sådana lärjungar, som söka sig inträde vid de ettåriga skolorna,

bör icke så mycket vara hänsynen till de vid kursens början hos lärjungen

förefintliga kunskaperna utan snarare hans utsikter att i fortsättningen

kunna följa med och tillgodogöra sig undervisningen.

Enligt kommitterades förslag skulle inträdesåldern vid de ettåriga

handelsskolorna uppgå till 14 å 15 år och antagligen i genomsnitt stiga

avsevärt högre.

Beträffande de teoretiska förutsättningarna för inträde i den ettåriga handelsskolan

uttalar Gävle handelskammare, att genomgåendet av handels fortsättningsskola utgör

en betingelse för att eleverna skola kunna draga full nytta av undervisningen.

Hälsingborgs handelsgymnasium däremot finner denna inträdesfordran ej tillräckligt

motiverad, och även Norrköpings handelskammare och handelsgymnasium uttala sig

emot densamma. Göteborgs handelskammare befarar, att villkoret om genomgången

fortsättningsskola skall komma att förorsaka onödigt uppskov med handelsskolornas

igångsättande. Stockholms handelsgymnasium anser, att för den händelse handelsskolor

skulle komma att upprättas, innan handelsfortsättuingsskolor ännu kommit till

stånd, någon slags inträdesprövning torde bliva behövlig för utrönande av huruvida

de sökande äga önskvärd mognad och nödig underbyggnad. Jönköpings handelskammare

yrkar, att tillträde till handelsskola bör medgivas även dem, som icke genomgått

folkskola och fortsättningsskola men erhållit annan därmed likvärdig undervisning

eller vid prövning visat sig äga motsvarande kunskaper. Enligt uttalande av

s. 455 Kontrollera mot PDF

Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Std. 455

Örebro handelskammare och handelsgymnasium borde den ettåriga handelsskolan byggas

på sexårig folkskola eller motsvarande klass vid allmänt läroverk eller ock motsvarande

kunskapsmått. Norrköpings handelsgymnasium anser, att avgångsbetyg från

läroverkens femte klass eller inträdesprov för motsvarande kunskaper bör berättiga till

inträde i handelsskolan.

Fordran på två års föregående praktisk verksamhet gillas av de flesta myndigheter.

Åtskilliga uttala dock en avvikande mening. Så föreslår Jönköpings handelskammare,

att praktik inom merkantilt yrke skall räknas som en merit men ej utgöra

ett oeftergivligt villkor, Hälsingborgs handelsgymnasium anser ett års föregående

praktisk verksamhet tillräcklig, och Norrköpings handelskammare och handelsgymnasium

uttala sig för att fordran på föregående praktik lättas eller helt uteslutes.

Såsom inträdesålder föreslå Jönköpings handelskammare och Norrköpings handelsgymnasium

minst 15 år, Hälsingborgs handelsgymnasium minst 14 år och högst

18 år.

Departementssakkunniga yttra angående inträdesfordringarna:

Då undervisningen i de ettåriga handelsskolorna, såsom förut nämnts, skall bygga

på fortsättningsskolaDS kunskapsmått, bör iuträdessökande, som genomgått fortsättningsskola,

vara befriad från inträdesprövning. Har den sökande icke genomgått fortsättningsskola

eller annan läroanstalt med motsvarande undervisning, bör han genom

avläggande av prov visa sig äga förkunskaper till den omfattning, som erfordras för

att tillgodogöra sig undervisningen i handelsskolan.

Ytterligare bör fordras, att den inträdessökande skall hava fyllt 17 år samt att

han under minst två år varit sysselsatt i handel eller affärsrörelse.

Inträdesfordringarna skulle avse dels vissa förkunskaper och föregående''

praktisk verksamhet, dels en viss minimiålder. Beträffande de förkunskaper,

vilka skulle fordras för inträde i berörda skola, hava meningarna

varit ganska olika. Kommitterade hava ansett, att genomgången

tvåårig handelsfortsättningsskola borde vara villkor för inträde, och vissa

myndigheter hava såsom sådant villkor velat uppställa avgångsbetyg från

läroverkens femte klass eller däremot svarande kunskaper. Andra myndigheter

hava däremot hållit före, att inträdesfordringarna kunde stanna vid

genomgången folkskolekurs. De sakkunniga mena, att undervisningen i

den ettåriga handelsskolan bör bygga på fortsättningsskolans kunskapsmått.

Det sistnämnda synes mig vara det naturligaste och det lämpligaste, detta

särskilt med tanke på de lärokurser för den ettåriga handelsskolan, till

vilka jag i det följande skall återkomma. Samma inträdesfordringar skulle

således gälla för denna skola som för handelslärlingsskolan, vadan den,

som erhållit godkänt avgångsbetyg från fortsättningsskolan eller visade sig

äga motsvarande kunskaper, skulle äga rätt till inträde. Att därjämte

viss tids föregående praktisk verksamhet skulle fordras hava de flesta, som

yttrat sig i frågan, varit ense om. För min del biträder jag de sakkunnigas

Departe
mentssakkun
niga.

Departe
mentschefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

450

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

mening, att den inträdessökande bör hava minst 2 år varit sysselsatt i

handel eller affärsrörelse. Vad slutligen angår minimiåldern för inträdet,

hava de kommitterade ansett, att den lämpligen kunde bestämmas till 14

ä 15 år. De lärokurser, som äro avsedda att genomgås i den ettåriga

handelsskolan, förutsätta emellertid en allmän utveckling och mognad, som

icke kan vara alltför ringa. Ur denna synpunkt synes mig den av de

sakkunniga föreslagna minimiåldern, 17 år, vara lämplig.

5) Undervisning.

Handelsun
dervisnings
kommitte
rade.

Kommitterade hava för den ettåriga handelsskolan utarbetat följande

kursplan.

Svenska: Litteraturläsning (företrädesvis modern prosa). Repetition av form- och

satsläran jämte övningar i satslösning. luterpunktionsövningar. Praktisk uppsatsskrivning.

Övningar i muntligt föredrag.

Tyska: Uttals- och läsövningar. Översikt av formläran och behövliga delar av

syntaxen muntligt meddelade. Läsning och memoreriug av enkla handelsbrev. Muntliga

och skriftliga reproduktionsövningar. Talövningar.

Geografi: Grunddragen av Sveriges ekonomiska geografi.

Handelsräkning: Repetition av procent-, rånte- och diskonträkniug. Mynt-, måttoch

viktreduktioner. Blanduingsräkning och beräkning av medeltal. Bolags-, aktieoch

obligationsräkning. Enklare kalkyler. Kontokuranter. Huvudräkning, övningar

•å räknemaskin.

Bokföring: Kurs i handelsbokföring tillämpad på en större affär (även efter kolumnsysteniet).

Utskrivning av tillhörande handelsbrev. Övning i blankettifyllning,

kopiering och andra vanliga kontorsgöromål.

Handelslära: Olika slag av handel. Varu- och penningmarknaden, börsväsendet.

Växellära. Banker och kreditaustalter. Försäkringsväsendet. Transport- och kommunikationsförhållanden.

Förtullning och spedition. Handelsbruk.

Författningskunskap: De viktigaste handelsförfattningarna.

Varukännedom: Kännedom om de vanligaste handelsvarorna, företrädesvis livsmedel

och beklädnadsartiklar, med särskild hänsyn till förekommande förfalskningar.

Välskrivning: Övningar för bildande av en ledig och lättläst affärsstil.

Stenograf,: Övningar i förenklad snabbskrift efter något för kontorsstenografer

särskilt lämpat system.

Maskinskrivning: Metodisk undervisning om skrivmaskinens användning, varvid

olika maskintyper böra demonstreras. Skrivövningar (även efter stenografisk text).

Kommitterade anmärka, att denna undervisningsplan utarbetats i anslutning till

de för den föreslagna handelsfortsättnin;jsskolan uppgjorda kurserna, vilka förutsättas

vara inhämtade före inträdet i den ettåriga handelsskolan.

Lärjungarna i handelsskolan böra efter vederbörlig avgångsprövning erhålla betyg

enligt fastställt formulär. Med hänsyn till det mindre antal ämnen, som förekomma

i dessa skolor, böra godkända vitsord fordras i alla ämnen för utfärdande av

sådant betyg.

s. 457 Kontrollera mot PDF

457

Kmiyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9ii.

Mot den framlagda undervisningsplanen hava myndigheterna i det

hela icke haft något att invända. Från ett par håll har dock anmärkts,

att stenografi och maskinskrivning efter stenografisk text ej bort upptagas

på läroplanen.

I fråga om undervisningen i handelsskolorna yttra departementssakkunniga:
Eftersom

de ettåriga handelsskolorna skola meddela en utbildning av samma omfattning

som haudelsliirlingsskolan och en därpå följande handelsyrkeskurs tillsamman,

gäller i fråga om undervisningens innehåll vad vi i detta avseende anfört vid behandlingen

av de nämnda utbildningsanstalterna. Som sammanfattning få vi föreslå följande

bestämmelser.

Undervisningen vid de ettåriga handelsskolorna skall bygga på fortsättningsskolans

kunskapsmått samt grupperas kring ämnena handelsteknik, ekonomisk geografi

med produktionslära samt handelsrätt och nationalekonomi, vilka ämnen samtliga skola

vara obligatoriska för varje kursdeltagare.

Svenska språket må i de fall, då det efter den lokala styrelsens prövning befinnes

erforderligt och lämpligt, upptagas såsom ett fristående likaledes obligatoriskt läroämne.

Såsom frivilliga läroämnen må, där så befinnes lämpligt, upptagas främmande

språk, stenografi och maskinskrivning.

Där antalet lärjungar är så stort, att uppdelning i parallellklasser är nödvändig,

bör undervisningen, särskilt i ekonomisk geografi med produktionslära, då så befinnes

lämpligt, differentieras i de olika klasserna efter olika grenar av handelsrörelse och

lärjungarna så grupperas, att en var får, så vitt möjligt, den undervisning, som bäst

motsvarar hans behov.

Läroplanerna böra uppgöras av de lokala skolstyrelserna men, innan de tillämpas,

granskas och fastställas av den blivande överstyrelsen för yrkesundervisningen.

Avgångsbetyg skall tilldelas lärjunge, som med nöjaktigt resultat genomgått

skolan.

Såsom förut är nämnt, skulle den ettåriga handelsskolan vara avsedd

att på sitt sätt fylla en uppgift, motsvarande handelslärlings- och handelsyrkesskolans

tillsammans. Därav följer, att undervisning i den förstnämnda

bör meddelas i samma läroämnen och till samma omfattning som i de båda

sistnämnda. Läroplanerna för den ettåriga handelsskolan böra tydligen

efter förslag av lokalstyrelsen fastställas av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen

och avgångsbetyg tilldelas lärjunge, som med nöjaktigt

resultat genomgått skolan.

6) Skolavgifter.

I fråga om de avgifter, som skulle erläggas av lärjungarna i de ettåriga

handelsskolorna, uttala de kommitterade, att ett årligt belopp av 75 kroBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 höft. (Nr 96.) 58

Myndigheternas

yttranden.

Departe
mentssak
kunniga.

Departe
mentschefen
-

Myndigheternas

yttranden.

s. 458 Kontrollera mot PDF

458

Departe
mentschefen.

Departe
mentssak
kunniga.

Departe
mentschefen.

Handelsundervisningskommitterade.

Kutig!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

nor torde få anses skäligt. Avgifterna vid de nuvarande, icke statsunderstödda

lägre handelsundervisningsanstalterna äro i genomsnitt betydligt

högre. Befrielse från eller nedsättning i avgifterna bör beviljas till så

stor utsträckning, att den minskning i avgifter, som härigenom uppkommer,

utgör minst 15 procent av det belopp, vartill avgifterna skolat uppgå,

därest samtliga lärjungar erlagt fulla avgifter.

Gävle handelskammare uttalar den meningen, att befrielse från avgift

endast bör meddelas dem, som skäligen kunna göra anspråk på denna

förmån samt genom flit och begåvning göra sig förtjänta därav.

Departementssakkunniga anse det icke lämpligt att i fråga om dessa

dels kommunala, dels enskilda läroanstalter fastslå någon bestämd avgift.

En övre gräns torde dock böra uppdragas, och såsom sådan föreslå de

sakkunniga 100 kronor per år. I övrigt anse de vara lämpligast, att

avgiftens storlek efter förslag av den lokala skolstyrelsen prövas och fastställes

av den blivande överstyrelsen i sammanhang med vederbörande

skolas reglemente, där avgiftens storlek bör vara angiven.

De kommitterade hava tänkt sig, att lärjungarna i allmänhet skulle

erlägga en skolavgift av 75 kronor, men att befrielse från eller nedsättning

i avgiften skulle i vissa fall medgivas. Med den reservation mot terminsavgifter

i allmänhet, åt vilken jag förut givit uttryck, anser jag mig

icke böra motsätta mig förslaget, att avgift må kunna erläggas av lärjungarna,

men i likhet med de sakkunniga finner jag det icke skäligt, att

avgiften nu fixeras till ett visst belopp. Lämpligare torde vara, att avgiftens

storlek får efter lokalstyrelsens förslag fastställas av chefsmyndigheten

för handelsundervisningen och angivas i skolans reglemente.

7) Lärare.

Då den övliga beräkningen av lärarkrafter brukar omfatta i genomsnitt

en lärare för varje klass, torde för de ettåriga skolorna böra anställas

minst en ordinarie lärare. Till rektor bör förordnas innehavare av

ordinarie lärarbefattning. För överskjutande timmar samt för parallellavdelningar

kunna tills vidare förordnas extra ordinarie lärare och timlärare.

De ordinarie lärarnas undervisningsskyldighet torde i analogi med

lärarnas vid statens realskolor, vilka ha sig ålagd en tjänstgöring av 24

28 timmar i veckan, böra bestämmas till omkring 25 timmar i veckan

och rektors till 15 å 20 timmar i veckan.

s. 459 Kontrollera mot PDF

459

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 56''.

Med den jämförelsevis ringa utveckling, vårt handelsuudervisningsväsen

ännu äger, låter det sig icke göra att för lärarnas komp tens uppställa

de fordringar, som eljest vore önskvärda. Dessa fordringar borde

enligt kommitterades mening vara minst likvärdiga med de för de kommunala

mellanskolornas lärare föreskrivna utom i fråga om de rent merkantila

ämnena, i vilka helst endast borde undervisa sådana lärare, som

utbildats vid handelshögskola och därjämte varit någon tid anställda i

praktisk verksamhet.

Tills vidare torde man emellertid få nöja sig med något lägre kompetens,

särskilt i fråga om de merkantila ämnena, i vilka undervisningen

måhända kan handhavas av sådana, som med goda betyg genomgått handelsgymnasium

och därefter förvärvat större praktisk affärsvana samt visat

erforderlig fallenhet för lärarkallet.

Några föreskrifter i fråga om lärarkompetensen böra, enligt kommitterades

mening, i varje fall tills vidare icke utfärdas, men då befintligheten

av goda lärarkrafter är att anse som en synnerlig merit hos skolor,

som ansöka om statsunderstöd, bör vid sådant understöds beviljande principen

om lärarnas likvärdighet med de kommunala mellanskolornas lärare

såvitt möjligt upprätthållas. Härigenom vinnes en garanti, som för närvarande

må kunna anses tillfyllestgörande utan utfärdande av kompetensbestämmelser.

Då handelsskolorna framgent som hittills komma att vara

samskolor, bör intet hinder möta för anställande även av kvinnliga lärare.

Enligt kommitterades mening böra dock endast manliga lärare förordnas

till rektorer.

Liksom beträffande handelsgymnasierna torde i fråga om handelsskolorna

böra stadgas en viss minimilön för den ordinarie lärarpersonalen.

Kommitterade vilja i sådant avseende föreslå samma löner med därtill

hörande ålderstillägg, som gälla för lärarna vid de kommunala mellanskolorna.

Vad lärarnas pensionering beträffar, lärer man bliva tvungen att

låta anstå med lösningen av pensionsfrågan, allt under det skolorna själva

så småningom böra bereda sig på att lämna bidrag till kostnaderna för

denna angelägenhet.

Vid samtliga handelsskolor böra liksom vid handelsgymnasierna de

ordinarie lärarna tillsättas och rektor förordnas av vederbörande styrelse.

Någon skyldighet för skolorna att inom viss tid ha ett visst antal ordinarie

lärare tillsatta torde, med hänsyn till de nya och oprövade förhållandena,

tills vidare icke böra stadgas.*

Örebro handelskammare och handelsgymnasium finna de föreslagna lönerna i Myndighetervissa

fall allt för knappt tilltagna och framhålla önskvärdheten av att en särskild pen- nas yttranden.

s. 460 Kontrollera mot PDF

Departements
sakkunniga.

Departe
mentschefen.

460 Kung!. Majtts Nåd. Proposition Nr 96.

sionskassa för handelsskolornas lärare snarast kommer till stånd. Även hand el skamrama

i Gävle och Luleå anse lönerna för låga. Den senare uttalar också den meningen,

att lokalstyrelsens beslut angående tillsättningen av lärare bör underställas

den centrala myndighetens prövning och godkännande.

Departementssakkunniga yttra härom:

Yi dela kommitterades åsikt därom, att inga bestämda formella kompetensvillkor

för anställning som lärare vid de ettåriga handelsskolorna för närvarande böra uppställas.

Kommitterade föreslå, att lärarna skola vara dels ordinarie, dels extra samt att

för de förra skall fastställas viss bestämd tjänstgöringsskyldighet ävensom vissa bestämda

löner med tillhörande ålderstillägg. Då ifrågavarande skoltyp emellertid är i

väsentlig mån ny på området och full sysselsättning vid dylik skola, därest elevernas

antal icke är stort nog att nödvändiggöra uppdelning i parallellklasser, ej gärna kan

beredas mer än en enda lärare, synes det oss lämpligast att, tillsvidare och till dess erfarenhet

om dessa skolors betydelse och verksamhet vunnits, frågorna om lärarnas tillsättande

och avlöniugsförmåner ordnas efter samma grunder, som föreslagits för yrkesskolorna.

Lärarna böra sålunda förordnas av den lokala styrelsen på viss tid eller tills

vidare med viss ömsesidig uppsägningstid och deras arvoden beräknas efter i medeltal

4 kronor 50 öre för varje undervisningstimme. Det synes emellertid icke uteslutet,

att det framdeles, då dessa skolor vunnit eu viss stabilitet och flertalet måhända inrättats

för parallellklasser, kommer att visa sig lämpligt, att åt lärarna vid desamma

gives en tastare ställning i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag, som framlagts

av 1913 års kommitterade.

Beträffande den ettåriga handelsskolans lärare är jag av samma mening

som kommitterade och de sakkunniga därutinnan, att bestämda

formella kompetensvillkor för anställning såsom lärare vid nämnda skola

icke för närvarande böra uppställas. I fråga om lärarnas tillsättning och

avlöningsvillkor hava de kommitterade ansett, att varje skola borde hava

minst en ordinarie lärare samt att de ordinarie lärarna borde hava en

viss bestämd tjänstgöringsskyldighet och samma minimiavlöning med

ålderstillägg som lärarna vid kommunala mellanskolor. Denna mening

kan jag icke dela. Att utan bestämmande av vissa kompetensvillkor på

förhand binda sig vid en viss lärarpersonal och fixera dennas avlöning

på sätt kommitterade tänkt sig, innan någon erfarenhet vunnits om denna

lärarpersonals beskaffenhet och dess förmåga att lösa de uppgifter, som vid

ifrågavarande slag av skolor föreligga, kan icke vara välbetänkt. Det enda

riktiga synes mig vara, att, såsom de sakkunniga föreslagit, frågan om

lärarnas tillsättning och avlöning tills vidare ordnas efter samma grunder,

som föreslagits för handelsyrkesskolorna. Lärarna skulle då förordnas av

lokalstyrelserna för viss tid eller tills vidare med viss ömsesidig uppsägningstid

och deras arvode beräknas efter i medeltal 4 kronor 50 öre för

varje undervisningstimme.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 90. -161

8) Styrelse och förvaltning.

I fråga om lokalstyrelserna föreslå kommitterade, att handelsskolorna,

såsom förhållandet är med handelsgymnasierna, tills vidare böra lämnas frihet

att själva bestämma över styrelsens sammansättning. Dock bör såsom

en nödig garanti krävas, att styrelsen förutom föreståndaren bör bestå av

fyra personer och att två av dessa utses av kommunalstyrelsen. Det är

givetvis önskvärt, att köpmannakåren blir inom styrelsen starkt representerad.

Departementssakkunniga anse,

att de statsunderstödda ettåriga handelsskolorna böra ställas under överinseende

och inspektion av den blivande överstyrelsen för yrkesundervisningen samt under ledning

av lokala styrelser; den närmaste tillsynen över varje skola bör utövas av en föreståndare.

Den lokala styrelsen bör bestå av föreståndaren såsom självskriven ledamot

samt fyra andra ledamöter.

Där skolan är en kommunal institution, höra såväl i fråga om föreståndarbefattningeus

tillsättande som beträffande valet av de övriga styrelseledamöterna samma

bestämmelser gälla, vilka föreslagits för de kommunala lärlings- och yrkesskolorna,

Där ettårig handelsskola upprättas såsom enskild läroanstalt, böra föreskrifter

angående tillsättandet av styrelse och föreståndare ingå i skolans reglemente.

Reglemente för statsunderstödd ettårig handelsskola hör, sedan skolans styrelse

uppgjort förslag och de kommunala myndigheter eller de korporationer, som upprättat

skolan och bidraga till dess underhåll, för sin del godkänt detsamma, av den blivande

överstyrelsen för yrkesundervisningen prövas och stadfästas.

I fråga om den ettåriga handelsskolans styrelse och förvaltning ansluter

jag mig till de sakkunnigas förslag, enligt vilket om sagda styrelse och

förvaltning skulle i huvudsak gälla detsamma som beträffande lärlingsoch

yrkesskolor.

9) Ekonomiska förhållanden.

Angående principerna för åtnjutande av statsunderstöd finna kommitterade

icke skäl att i fråga om de föreslagna fristående handelsskolorna

frångå de grunder, som av 1913 års riksdag fastställdes för handelsgymnasierna

och som i huvudsak innebära, att ett visst maximibelopp stadgas

för statsbidraget, vars storlek i övrigt med hänsyn tagen till olika omständigheter

noga lämpas efter varje skolas verkliga behov, samt att kommunen

eller enskilda åläggas vissa förpliktelser, däribland att lämna ett

visst årligt kontant bidrag till skolans underhåll.

Beträffande kommunernas eller enskildas skyldigheter gent emot skolorna

torde böra gälla, att de först och främst ha att tillhandahålla erforderliga

lokaler samt därjämte böra åläggas att bidraga med ett kontant

belopp, motsvarande minst en fjärdedel av statsunderstödet.

Handels
undervis
ningskommit
terade.

Departe
mentssak
kunniga.

Departe
mentschefen.

Handels
undervis
ningskommit
terade.

s. 462 Kontrollera mot PDF

462

Myndig
heternas
yttranden.

Departe
mentssak
kunniga.

Departe
mentschefen.

Departe
mentschefen.

Kung}. MajUs Nåd. Proposition Nr 96.

Karlstads handelskammare anser, att frågan om statsanslag skulle få en lyckligare

[ösning, om handelsskolorna i likhet med lantmannaskolorna tilldelades ett visst

grundanslag utan krav på understöd från orten samt därjämte tilläggsanslag, beräknade

efter antalet elever, uuder förutsättning att från orten tillskjutes motsvarande

belopp. Borås handelskammare fäster uppmärksamheten på, att bland kommunernas

åligganden även bör upptagas skyldighet att förse skolorna med möbler och därmed

jämförlig utrustning.

Enligt de sakkunnigas mening bör statsbidrag till de ettåriga handelsskolorna,

där skolorna äro kommunala institutioner, utgå efter samma

beräkningsgrunder som statsbidraget till de kommunala yrkesskolorna och,

där de äro enskilda anstalter, med belopp, som till sin storlek böra bestämmas

efter prövning i varje särskilt fall.

Till kommunala ettåriga handelsskolor synes mig statsbidrag böra utgå

efter samma beräkningsgrunder som statsunderstödet till kommunala yrkesskolor.

Till en kommunal läroanstalt, som påginge 36 veckor om aret med

36 undervisningstimmar i veckan, skulle det årliga statsunderstödet då kunna

komma att uppgå till omkring 3,900 kronor. Beträffande statsunderstöd åt

enskilda ettåriga handelsskolor torde i huvudsak böra gälla detsamma som

kan bliva bestämt om statsunderstöd i allmänhet åt enskilda yrkesundervisningsanstalter.

Huru stort antal ettåriga handelsskolor, som kan komma att upprättas,

är givetvis omöjligt att på förhand beräkna, varför statens kostnader

för dessa skolor icke heller nu kan angivas.

3. Skolor för husligt arbete.

Hushållsskolor.

Enligt departementssakkunnigas förslag skulle, såsom i det föregående

(s. 120 f.) meddelats, behovet av utbildning i husligt arbete normalt

tillgodoses medelst lärlings- och yrkesskolor. På landsbygden och i mindre

samhällen torde emellertid dylika skolor, vilka lärjungarna skulle besöka

jämsides med sitt förvärvsarbete, icke gärna kunna komma i fråga. Där

behövas enligt de sakkunnigas mening läroanstalter med undervisningen

samlad på kortare tid, under vilken lärjungarna odelat kunna ägna sig

åt skolarbetet.

! mindre samhällen och på landsbygden borde därför, anse de sakkunniga,

upprättas hushållsskolor, avsedda för kvinnor, som där äro sysselsatta

med husligt arbete utan att dock vara berättigade till inträde i

lanthushållsskola. Fastställdes såsom villkor för tillträde till sådan hushållsskola

18 års ålder samt två års föregående sysselsättning i husligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kmif/I. Maj:ts Nåd. Proposition Nr .96''.

4li3

arbete, skulle lärokursens längd sannolikt kunna inskränkas till ett halvt

år eller något mindre. Aven kortare kurser borde kunna anordnas, varvid

dock eu viss begränsning av läroämnenas antal borde iakttagas, så

att undervisningen omfattade endast vissa grenar av det husliga arbetet,

såsom matlagning, konservering och dylikt. I vissa fall kunde det vara

lämpligt att göra dessa kurser ambulatoriska.

1 detta sammanhang hava de sakkunniga yttrat sig även om de ettåriga

husmodersskolor, som skulle träda i verksamhet under år 1018 och

om vilkas understödjande med statsmedel 1917 års riksdag fattat beslut.

Sagda riksdag har nämligen under sjätte huvudtiteln på extra stat för

år 1918 anvisat ett förslagsanslag av 50,000 kronor att, i huvudsaklig

överensstämmelse med av chefen för civildepartementet angivna grunder,

utgå som understöd dels till yrkesskolor för husmodersutbildning i städer,

köpingar, industri- och andra liknande samhällen, dels ock till obemedlade

och mindre bemedlade elever vid nämnda skolor, varjämte riksdagen medgivit,

att av omförmälda anslag ett belopp av högst 1,500 kronor må

användas för bestridande av kostnaderna för statens tillsyn av samma skolor.

Närmare föreskrifter att lända till efterrättelse tills vidare, så länge

anslag för ifrågavarande ändamål utgår, hava sedermera av Kungl. Maj:t

meddelats genom kungörelse den 29 juni 1917 (sv. förf.-saml. nr 567).

De sakkunniga hava funnit dessa husmodersskolors uppgift vara i någon

mån oklar. Enligt de bestämmelser, som utfärdats för dessa skolor, skulle

de förläggas till städer och industrisamhällen, men därstädes skulle de bliva

överflödiga, såvida de sakkunnigas förslag om lärlings- och yrkesskolors upprättande

vunne beaktande. I fråga om såväl inträdesfordringar som undervisningsplaner

gåve de utfärdade bestämmelserna vid handen, att de ettåriga

husmodersskolorna närmast skulle motsvara vad 1907 års kommitté för den

lägre tekniska undervisningen kallat »fullständiga lärlingsskolor». Enligt

de sakkunnigas mening skulle dock utbildningen för lärjungarna ställa sig

så pass dyrbar, att dessa skolor snarare skulle komma att tillgodose det

behov av praktisk utbildning för skötandet av ett eget hem, som förefunnes

hos medelklassens flickor, än att bliva egentliga yrkesutbildningsanstalter

för dem, som skulle förtjäna sitt uppehälle genom husligt arbete. Under

sådana förhållanden torde ifrågavarande skolor, såvida de skulle bibehålla

den prägel, som dem genom nuvarande bestämmelser åsatts, framgent liksom

hittills böra vara enskilda läroanstalter.

De sakkunniga hålla emellertid före, att man skulle kunna tänka sig

även en annan uppgift för dessa skolor. I likhet med de föreslagna ettåriga

handelsskolorna skulle de nämligen kunna avses för sådana yrkesanställda,

vilka sakna möjlighet att begagna sig av undervisningen i lär
-

s. 464 Kontrollera mot PDF

464

Kungl. Maj:La Nåd. Proposition Nr 96.

lings- och yrkesskolor. 1 dylikt fall borde inträdesåldern sättas så hög,

att de ej komrne att konkurrera med lär lings skolorna. Om man därjämte

av de inträdessökande fordrade ett par års praktisk erfarenhet i husligt

arbete, skulle lärotiden kunna minskas till ett halvt år. Husmodersskoloma

skulle då bliva av alldeles samma typ som nyssberörda hushållsskolor,

vilka framhållits såsom behövliga på landsbygden vid sidan av

lanthushållsskolorna, och borde inrättas företrädesvis i mindre samhällen,

där antalet i husligt arbete anställda minderåriga vore för litet att motivera

anordnandet av lärlingsskola.

Då ifrågavarande hushållsskolor skulle vara avsedda för sådana flickor,

vilka icke hade tillgång till lärlings- och yrkesskolor, skulle de sålunda

beträffande det husliga arbetet fylla samma uppgift som de ettåriga handelsskolorna

i fråga om handelsutbildningen.

Lärotiden vid dylika hushållsskolor skulle enligt de sakkunnigas mening

i allmänhet omfatta C månader. Där förhållandena sådant påkallade,

borde dock även kortare kurser kunna anordnas, varvid emellertid en viss

begränsning av läroämnenas antal borde iakttagas. För inträde borde

fordras, att den sökande fyllt 18 år och under minst två år varit sysselsatt

med husligt arbete.

Enär dylika skolor skulle vara avsedda för större områden, torde man

knappast kunna påräkna, att de skulle bliva kommunala läroanstalter. Ehuru

de sålunda i regel torde komma att upprättas av enskilda, borde de dock

enligt de sakkunnigas mening kraftigt understödjas av stat och kommun.

Vad de sakkunniga anfört om behovet av ifrågavarande hushållsskolor

lärer icke kunna förnekas. Sagda skolor böra därför enligt min mening

hava en plats i systemet av skolor för yrkesundervisningen. Deras ändamål

bör vara att meddela en utbildning, motsvarande den, som är avsedd

att bibringas genom lärlings- och yrkesskolorna för husligt arbete.

Givetvis bör det icke vara en kommun förmenat att upprätta hushållsskola,

men det torde kunna tagas för givet, att dessa skolor i allmänhet

och framför allt till eu början få karaktären av enskilda läroanstalter.

Att berörda skolor böra anordnas med heldagsundervisning under en

samlad undervisningstid följer av deras uppgift att draga till sig lärjungar

från olika orter. Mot förslaget, att denna undervisningstid skulle

i regel omfatta 6 månader men att även särskilda kurser med kortare

lärotid skulle kunna anordnas, har jag intet att erinra. För att lärjungarna

med gott resultat skola kunna genomgå en hushållsskola, förutsattes

tydligen dels en viss yrkeserfarenhet, dels en viss allmän utveckling

och mognad. I likhet med de sakkunniga anser jag därför, att minst 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

460

Kung/. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 00.

års föregående sysselsättning med husligt arbete samt eu minimiålder av

fyllda 18 år böra bestämmas såsom villkor för inträde i skolan. Beträffande

hushållsskolornas lärare, dessas utbildning och arvoden m. m.. ävensom

vad angår skolornas styrelse och förvaltning torde i huvudsak böra

gälla detsamma som i fråga om lärlings- och yrkesskolor för husligt arbete.

Då det, såsom ovan nämnts, är antagligt, att hushållsskolorna komma

att upprättas huvudsakligen av enskilda, bör frågan om statsbidrag till

dessa skolor prövas för varje särskilt fall, varvid synes i tillämpliga delar

böra gälla, vad som kommer att föreskrivas om statsbidrag till motsvarande

anstalter inom andra yrkesområden.

Vad slutligen beträffar de av 1917 års riksdag beslutade husmodersskolorna,

är det givet, att de fortfarande hava en viss uppgift att fylla, men

å andra sidan faller det av sig självt, att de böra, så snart ske kan, anpassas

efter de nya förhållanden, som komma att inträda, därest nu föreliggande

förslag om yrkesundervisningens ordnande vinper riksdagens bifall.

Aven dessa skolor böra givetvis ställas under inseende av chefsmyndigheten

för yrkesundervisningen, och det blir då denna myndighets

uppgift att framlägga de förslag, som i nämnda avseende kunna vara erforderliga.

För närvarande anser jag mig böra inskränka mig att hemställa

om framställning till riksdagen att, i enlighet med riksdagens beslut

av föregående år, för anordnande av husmodersskolor på extra stat för

år 1919 anvisa ett förslagsanslag av 50,000 kronor.

4. Andra fria skolformer för yrkesundervisning.

Förutom de i det föregående behandlade skoltyperna finns och kommer

sannolikt fortfarande att finnas en hel del enskilda läroanstalter av

olika slag, vilka meddela yrkesundervisning i en eller annan form såväl

på det tekniska som på handelns och det husliga arbetets områden. Även

beträffande dessa skolor har man på olika håll funnit det vara rätt och

billigt, att de under vissa förutsättningar skulle kunna erhålla understöd

av staten.

Handelsundervisningskommitterade framställa sålunda följande förslag

till understöd åt handels undervisningsanstalter av andra typer än de av

dem föreslagna.

Det förhållandet, att staten icke kan tillgodose hela det behov av undervisning,

som inom ett visst fack förefinnes, är i och för sig endast naturligt. Inom alla undervisningsområden,

där så kan ske, lämnas större eller mindre utrymme åt den enskilda

företagsamheten. Och vad särskilt handelsundervisningen beträffar, ha kommitterade

Bihang till riksdagens protokoll 19i8. 1 saml. 87 häft. (Nr 96.) 59

Handets
undervis
ningskommit
torado.

s. 466 Kontrollera mot PDF

466

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.\

ofta haft tillfälle att framhålla, att statens ingripande hör ske med en viss försiktighet

både i det ena och det andra avseendet, en synpunkt, som för övrigt även riksdagen

framhållit.

Men å andra sidan låter det sig icke förneka, att den utsträckning, vari bandelsundervisningen

även hädanefter skulle utan understöd eller kontroll från statens sida

bedrivas, bleve alltför stor för att icke inge betänkligheter såväl med hänsyn till den

betydelse, som rättvisligen bör från det allmännas sida tillerkännas handelsundervisningen,

som ock med hänsyn till önskvärdheten av dess utveckling i sund riktning.

Den enda utvägen att ordna ovannämnda förhållanden anse kommitterade vara att

genom smärre understöd föra de bästa av de privata anstalterna inom de statsunderstöddas

krets. Kan nämligen möjlighet till en sådan ekonomisk fördel — med vilken jämväl

utan vidare följer förmånen av statsinspektion — beredas de privata läroanstalterna,

kommer utan tvivel att häri för dem föreligga en stark uppfordran att höja och stärka

sin undervisning och att med hänsyn till förnyat statsunderstöd hålla densamma uppe

på önskvärd nivå. Härtill kommer, att staten har obestridd rätt att för nämnda förmåners

åtnjutande föreskriva de villkor, som kunna befinnas lämpliga. I det begränsade

anslag, som kommitterade här nedan ämna för ändamålet föreslå, ligger slutligen

en säkerhet för, att förmånen icke kommer att utsträckas så långt, att den behöver

komma icke förtjänta undervisningsanstalter till del.

Aven andra skäl än de ovan antörda kunna åberopas för lämpligheten att på

angivet sätt uppmuntra en del handelsskolor. Det kan nämligen tänkas, att kommunalunderstödda

eller rent privata skolor, som inlagt förtjänst om handelsundervisningen,

icke vilja eller icke kunna — t. ex. på grund av föreskrifter i donationsbrev — låta

sig ombilda till någon av de statsunderstödda normaltyperna, men det synes hårt, om

dessa skulle vara utestängda från varje möjlighet att få åtnjuta statsunderstöd.

På grund av vad sålunda blivit anlöit, anse sig kommitterade böra förorda, att

läroanstalter av nämnda slag, som icke erhållit understöd ur de övriga anslagen, må

kunna komma i åtnjutande av ett mera begränsat bidrag från statsverket.

Angående beloppet av nämnda bidrag vilja kommitterade exempelvis föreslå högst

2,000 kronor till varje skola och att hela anslaget för ändamålet begränsas till 10.000

kronor.

Beträffande de kvalifikationer, som av sådana läroanstalter skulle krävas, anse

kommitterade i främsta rummet böra föreskrivas, att de skulle ha gjort sig kända genom

värdefull och gagnande verksamhet inom handelsundervisningens område. Vidare

bör man på dem ställa de anspråken, att kortare kurser än terminskurser icke må

vid läroanstalten förekomma, att bestämda inträdesfordringar må tillämpas och lärjungar

mottagas endast vid terminernas början, att lärarpersonalen bör inneha erforderliga

förutsättningar för sitt kall och vara med skäliga belopp avlönade, samt att tjänliga

undervisningslokaler och erforderlig undervisningsmateriel! stå till skolornas förfogande.

Lärjungeantalet i varje skola av ifrågavarande art bör uppgå till minst 50. Vidare

böra skolorna stå under statens inspektion och vara underkastade de villkor i övrigt,

t. ex. i fråga om läsårets längd, som Kungl. Maj:t kan finna skäl att föreskriva. Innan

understöd kan sökas, bör skolan vara färdigbildad, och understöd kan första gången

icke erhållas förrän efter verkställd inspektion. Understöd torde böra beviljas för endast

ett år i sänder. Vid anslagets utdelande må tillses, att de understödda anstalterna

bli så rättvist som möjligt fördelade över landet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4ti7

J.Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Rörande detta koramitterades förslag göra sig mycket olika meningar

gällande i de av myndigheterna avgivna yttrandena.

Milmö handelskammare och handeUggmnasium ha intet att erinra mot kommitteradei

förslag, och Norrköpings handelskammare finner det tillfälle, som g»n >ru

detta förslag lämnats åt den nuvarande privata handelsundervisningen att med hjälp

av statsunderstöd utvecklas vidare, utgöra ett praktiskt sätt att tillvarataga den utveckling,

som frambragts av behovet, och på samma gåug ett erkännande av det nyttiga

undervisningsarbete, som åtminstone en del av de privata anstalterna för handelsundervisning

åstadkommit.

Göteborgs handelsinstitut däremot framhåller, dels att betydande praktiska hinder

torde resa sig mot den föreslagna anordningen, dels att i kontrollavseende föga lärer

vara vunnet med att under statens inspektion bringa ett litet fåtal av den stora mängden

privata handelsskolor, och dessa därtill de bäst inrättade, som således minst äro i

behov av kontroll. Gäole handelskammare anser villkoren vara för stränga och föreslår,

att kravet på minimiantalet elever nedsättes, exempelvis till 30, samt att understödet

beviljas för åtminstone två år i sänder. Karlstads handelskammare finner anslaget

för snävt tilltaget och anser, att ett större antal handelssk )lor än vad koinitterade

angivit borde komma i åtnjutande av den uppmuntran och det stöd, som ett om

ock obetydligt statsanslag iunebår. Fordran att statsunderstödd handelsskola skulle

mottaga elever endast en gång i terminen torde göra d<?t omöjligt för de största och

bästa skolorna att söka statsanslag.

Örebro handelskammare och handelsgymnasium erkänna visserligen, att väl skötta

privata handelsskolor finnas, men anse dock kommitténs förslag, att dylika skulle komma

i åtnjutande av statsunderstöd, böra uppskjutas, till dess att redan befintliga statsunderstödda

läroanstalter vunnit mera stadga eller föreslagua dylika kommit till stånd.

Angående sådana enskilda anstalter för yrkesundervisning i allmänhet,

vilka mer eller mindre avvika från de föreslagna skoltyperna, yttra departementssakkunniga:
Där

sådana enskilda skolor skötas på ett ändamålsenligt och samvetsgrant sätt,

hava de utan tvivel eu viss uppgift att fylla inom vårt undervisningsväsende därigenom,

att de på grund av den större friheten i organisatoriskt avseende och det vidare utrymmet

för den enskilde lärarens initiativ ofta kunna giva uppslag till nya undervisningsmetoder

ävensom till undervisningens utsträckande till nya områden. På grund

härav vilja vi uttala den meningen, att staten, efter provning i varje särskilt fall, bör

understödja dylika enskilda skolor, vilka varit i gång under tillräckligt lång tid och

därunder gjort sig kända för en verkligt gedigen och gagnande verksamhet. Såsom

villkor för erhållande av sådant understöd bör dock fordras, att skolan ställes under

inspektion av överstyrelsen för yrkesundervisningen.

I likhet med de sakkunniga anser jag, att även enskilda skolor av

nu berörda slag böra under vissa förutsättningar kunna komma i åtnjutande

av statsunderstöd. Huvudvikten vid yrkesundervisningens ordnande

synes mig nämligen icke böra läggas vid en på alla punkter strängt geno

mförd uniformitet med avseende på skolornas organisation utan fastmera

Oepartt
mentssakkua
niga.

Departe
mentschefm.

s. 468 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

468 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

därpå, att ett för yrkesutbildningen värdefullt resultat kan uppnås. Ur

denna synpunkt torde det vara en fördel, att även sådana enskilda skolor

finnas, vilka arbeta under ännu mera fria former än de i det föregående

nämnda och inom vilka det enskilda initiativet sålunda har större möjlighet

att göra sig gällande. På andra undervisningsområden har erfarenheten

ådagalagt, att enskilda skolor, som ägt full frihet med avseende på

sin organisation, understundom kunnat på ett eller annat sätt verka banbrytande.

Liknande fall kunna tänkas beträffande enskilda skolor för

yrkesundervisningen. Ingen lärer förneka, att en skola av denna art skulle

vara väl förtjänt av den uppmuntran, som ett statsunderstöd skulle innebära.

Men även om en enskild skola icke är av sådan framstående beskaffenhet,

. som nu nämnts, torde ett statsunderstöd åt densamma hava

fog för sig, därest skolan tjänar samma ändamål som en lärlings- eller

yrkesskola eller som badadera och under tillräckligt lång tid visat sig

meddela en gedigen yrkesutbildning. Frågan om det belopp, med vilket

statsunderstöd till nu ifrågavarande slag av skolor skall utgå, samt om

de villkor och bestämmelser, som böra stadgas för statsunderstödets åtnjutande,

torde böra prövas för varje särskilt fall.

C. Anslag för den lägre yrkesundervisningen för

år 1919. Hemställan.

Jag har redan i det föregående antytt, att den plan för den lägre

yrkesundervisningens omorganisation, som av mig nu framlagts, omöjligen

kan genomföras på eu gång, utan att en viss övergångstid för denna omorganisation

kräves. Detta torde vara klart redan av det förhållandet, att

erforderliga undervisningslokaler med lämplig undervisningsmateriell icke

genast sta till buds överallt, där skolor för yrkesundervisningen kunna vara

behövliga, och att lämpliga lärarkrafter för dessa skolor icke heller genast

sta till förfogande. Men det följer också med nödvändighet av det föreslagna

skolsystemet.

Enligt detta system skulle lärlingsskolan utgöra en överbyggnad på

den nya fortsättningsskolan. Denna senare skulle komma att träda i verksamhet

år 1919. Då fortsättningsskolan är tvåårig, skulle således något

större antal lärlingsskolor icke komma att upprättas förrän år 1921. Vidare

skulle yrkesskolan bygga på lärlingsskolan, och då även denna är tvåårig,

har man icke att förvänta inrättandet av yrkesskolor till något större antal

förrän år 1923.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4(59

KungI. Majilss Nåd. Proposition Nr 96.

Nu skulle emellertid genomgången fortsättningsskola icke vara ett nödvändigt

villkor för inträde i lärlingsskolan, icke heller skulle för inträde

i yrkesskolan oeftergivligen fordras att hava genomgått en lärlingsskola,

utan i såväl lärlings- sou) yrkesskolan skulle kunna intagas inträdessökande,

som visat sig vara i besittning av kunskaper motsvarande dem, som äro

avsedda att förvärvas i en fortsättnings-, respektive lärlingsskola. Med

anledning härav kan man tänka sig, att ett antal lärlings- och yrkesskolor

— möjligen särskilt för handelsundervisning — skulle komma att upprättas

redan under år 1919. Beträffande skolor med friare former skulle,

såsom jag i det föregående oinförmält, fullständiga lärlingsskolor och förberedande

lärlingsskolor komma till stånd endast under medverkan av chefsmyndigheten

för yrkesundervisningen. Något nämnvärt antal av dylika skolor

lärer därför knappast kunna tänkas inrättade under år 1919. Däremot är

det mera antagligt, att en del ettåriga handelsskolor och några hushållsskolor

under sagda år kunna komma till stånd. Likaledes torde man böra

räkna med, att en eller annan enskild skola med friare former kan befinnas

vara av den beskaffenhet, att statsbidrag till densamma bör utgå. Medel för

tilldelande av statsbidrag för år 1919 till de nya skolorna för yrkesundervisningen

böra således vara tillgängliga.

Att exakt beräkna det belopp, som för nu nämnda ändamål kan vara

erforderligt, låter sig tydligen icke göra. Detta belopp kan på förhand

endast tillnärmelsevis uppskattas. Med ledning av vad i det föregående

anförts rörande statens kostnader för varje skola av de olika kategorierna

har jag kommit till den uppfattningen, att ett belopp av 110,000 kronor

skulle för år 1919 vara tillräckligt.

De nuvarande lägre tekniska yrkesskolorna skulle enligt förberörda

organisationsplan så småningom avlösas av de nya skolformerna. Den

tekniska kommittén har ansett, att detta skulle kunna ske genom eu uppdelning

av undervisningen vid de lägre tekniska skolorna på två stadier,

ett lägre förberedande stadium, motsvarande den föreslagna obligatoriska

lärlingsskolan, och ett högre stadium, motsvarande yrkesskolan. Givetvis

låter det också tänka sig, att vissa lägre tekniska yrkesskolor ombildas

till lärlingsskolor, andra till yrkesskolor. Huru än härmed kommer att

gå, komma säkerligen de flesta av de nuvarande lägre tekniska yrkesskolorna

i stort sett att under några år framåt fortgå på samma sätt som förut. Någon

avsöndring inom desamma av lärlingsskolavdelningar eller någon fullständig

ombildning av vissa skolor till lärlingsskolor torde i större utsträckning

icke ske förrän år 1921, då avgång från de nya fortsättningsskolorna första

gången skulle äga rum. och ombildningen till yrkesskolor lärer i allmänhet

icke komma till stånd förrän år 1923. då de nya lärlingsskolorna

s. 470 Kontrollera mot PDF

470

Kungl. Maj:ts Nåd. disposition Nr 96.

första gången lämna från sig sin kontingent av lärjungar. Man får således

utgå ifrån att statsbidrag tills vidare kommer att utgå även till

lägre tekniska yrkesskolor av nuvarande typ, och för år 1919 torde för

detta ändamål böra beräknas samma belopp, som är upptaget i 1918 års

riksstat, eller 140,000 kronor.

Tills vidare torde vara lämpligast, att statsbidragen såväl till de nya

skolorna som till de nuvarande lägre tekniska yrkesskolorna utgå från ett

gemensamt anslag. Enligt det ovan anförda skulle för de nya skolorna beräknas

ett belopp av 110,000 kronor och för de lägre tekniska yrkesskolorna

det nuvarande beloppet, 140,000 kronor. Det gemensamma anslaget borde

sålunda upptagas med ett belopp av 250,OdO kronor. Såsom jag redan

förut erinrat, har Kungl. Maj:t i den till 1918 års riksdag avlåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behov föreslagit riksdagen att,

i avbi lan på blivande proposition i ämnet, beräkna på extra stat för år

1919 ett förslagsanslag, högst 250,000 kronor, åt lägre tekniska yrkesskolor

in. in. Med hänsyn till de grunder, som jag i det föregående förordat för utgående

av statsbidrag till de nya skolorna, bör anslaget emellertid erhålla

karaktären av förslagsanslag för -att under alla förhållanden lämna tillgång

till utanordnande av de statsbidrag, som enligt dessa grunder böra utgå.

Då det behov, för vilket anslaget är avsett, är av permanent natur samt

i varje fall någon minskning av anslaget under det belopp, jag nu ifrågasatt,

säkerligen icke kan tagas i beräkning, torde anslaget dessutom böra

uppföras på ordinarie stat. Anslagets beteckning synes därvid lämpligen

höra något ändras, så att det upptages under rubriken: understöd åt skolor

för den lägre yrkesundervisningen.

Ur synpunkten av reda och överskådlighet synes det mig lämpligt,

att ovanberörda anslag till understöd åt skolor för den lägre yrkesundervisningen

framdeles, sedan de olika slagen av skolor i något större utsträckning

kommit till stånd, uppdelas på tre särskilda anslag, nämligen

ett för lärlingsskolorna, ett för de kommunala yrkesskolorna och ett för de

enskilda skolorna. En sådan uppdelning torde kunna genomföras i 1922

års riksstat.

Beträffande husmodersskolorna har riksdagen så nyligen som år 1917

fattat beslut. Någon ändring av det för dessa skolor avsedda anslaget med

avseende på anslagets storlek eller natur torde icke böra ifrågasättas, förrän

någon erfarenhet vunnits rörande sagda skolor. Detta anslag bör således,

såsom jag förut antytt, även för år 1919 uppföras såsom förslagsanslag på

extra stat med ett belopp av 50,000 kronor, men överflyttas från sjätte

till åttonde huvudtiteln.

s. 471 Kontrollera mot PDF

471

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 96.

På grund av vad jag nu anfört rörande den lägre yrkesundervisningen

hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

dels besluta, att det må ankomma på kommun att

bestämma, att i yrke anställda lärlingar skola, i den

utsträckning vartill förhållandena kunna föranleda, vara

pliktiga att under högst två läsår med högst nio månaders

årlig undervisning och med i medeltal högst

tolv undervisningstimmar i veckan deltaga i undervisningen

i lärlingsskola, anordnad huvudsakligen efter

de av mig i det föregående angivna grunder; dock

att skolplikten i varje fall skall upphöra, då lärjunge

fyllt aderton år.

dels för beredande av understöd åt skolor för

den lägre yrkesutbildningen under riksstatens åttonde

huvudtitel på ordinarie stat uppföra ett förslagsanslag av

250,000 kronor;

dels medgiva, att från nämnda anslag må årligen

utgå understöd

1. för av kommun upprättad lärlingsskola för

industri, hantverk eller handel till lärares avlöning

med belopp, beräknat efter 2 kronor 67 öre för varje

undervisningstimme, och till undervisningsmateriell

med belopp, motsvarande hälften eller i vissa undantagsfall

intill två tredjedelar av kostnaderna för densamma.

2. för av kommun upprättad lärlings- eller yrkesskola

för husligt arbete eller hushållsskola till lärares

avlöning med belopp, beräknat efter 1 krona 33 öre för

varje undervisningstimme, och till undervisningsmateriell

med belopp, beräknat såsom under 1 angivits;

3. för av kommun upprättad yrkesskola för industri,

hantverk eller handel eller ettårig handelsskola till lärares

avlöning med belopp, beräknat efter 3 kronor för

varje undervisningstimme, och till undervisningsmateriell

med belopp, beräknat såsom under 1 angivits;

4. för enskild skola för yrkesundervisning med be
-

Hemställan.

s. 472 Kontrollera mot PDF

472

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

lopp, som av Kungl. Maj:t för varje särskilt fall bestämmes

efter i huvudsak samma grunder som för motsvarande

under 2 eller 3 angiven skola,

ävensom att understödet för ovannämnda skolor må

utgå under följande villkor:

a) undervisningen skall bestridas av lärare, som godkännas

av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen;

b) arvoden åt lärare skola utgå med belopp, beräknade

efter i medeltal minst 4 kronor för varje undervisningstimme

vid lärlingsskola för industri, hantverk eller

handel, minst 2 kronor vid lärlings- eller yrkesskola för

husligt arbete eller vid hushållsskola samt minst 4 kronor

50 öre vid yrkesskola för industri, hantverk eller handel

samt vid ettårig handelsskola;

c) skolan skall hava till sitt förfogande lokaler

samt inrednings- och undervisningsmateriell, som kunna

godkännas av chefsmyndigheten för yrkesundervisningen;

d) för varje skola skall finnas ett av sagda myndighet

fastställt reglemente innehållande bestämmelser,

bland annat, rörande skolans undervisning, styrelse och

förvaltning samt föreståndare och lärare;

e) undervisningen i lärlingsskola skall för lärjungarna

vara avgiftsfri;

f) skolans läroplan skall vara godkänd av chefsmyndigheten

för yrkesundervisningen:

g) skolan skall stå under inseende av chefsmyndigheten

för yrkesundervisningen;

h) för statsbidrags åtnjutande skola i övrigt gälla

de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott

meddela; samt

5. för nuvarande lägre tekniska yrkesskolor enligt

nu gällande grunder;

dels för beredande av understöd, i överensstämmelse

med av 1917 års riksdag godkända grunder, till yrkesskolor

för husmodersutbildning i städer, köpingar, industriös

andra liknande samhällen samt till obemedlade och

mindre bemedlade elever vid nämnda skolor anvisa under

åttonde huvudtiteln på extra stat för år 1919 ett

förslagsanslag av 50,000 kronor;

s. 473 Kontrollera mot PDF

Kung!. Muj:ts Nåd. Proposition ATr 06.

473

IX. Tekniska fackskolor och tekniska gymnasier.

Av deri översikt jag förut (sid. 122 f.) lämnat över de allmänna grunder,

som enligt min mening böra tillämpas vid ett enhetligt ordnande av

våra praktiska ungdomsskolor, framgår, att jag ansluter mig till det av de

departementssakkunniga framlagda förslaget om de nuvarande tekniska

elementarskolornas omgestaltning till tekniska fackskolor och tekniska gymnasier.

Jag är också av den meningen, att en sådan omgestaltning bör,

i den mån sådant är möjligt, redan nu påbörjas. Det är därför min avsikt

att föreslå Kungl. Maj:t att göra hemställan hos riksdagen om beviljande

av erforderliga medel för upprättande av tekniska fackskolor i Malmö

och Västerås samt av tekniska gymnasier i Malmö och Örebro. Detta

ärende sammanhänger emellertid i vissa avseenden på det närmaste med

den löne- och pensionsreglering för vissa andra av de under ecklesiastikdepartementet

lydande läroanstalter, om vilken jag, efter vad jag redan

inför Kungl. Maj:t tillkännagivit, har för avsikt att föreslå Kungl. Maj:t

att framlägga förslag till innevarande års riksdag. Utredningen rörande

sistnämnda fråga har emellertid ännu icke hunnit slutföras. Vid sådant

förhållande finner jag mig förhindrad att i detta sammanhang framlägga

fullständigt utarbetat förslag till upprättandet av sagda fackskolor och

gymnasier. Det är därför min avsikt att framdeles i sammanhang med

min förestående framställning angående löne- och pensionsreglering göra

hemställan om särskild proposition rörande löne- och pensionsreglering

för lärarna vid vissa tekniska läroanstalter. Jag skall då tillika framlägga

fullständig utredning jämte förslag angående upprättandet av förenämnda

tekniska fackskolor och tekniska gymnasier.

X. Statens skola för konsthantverk och konstindustri

i Stockholm.

I det föregående (sid. 27 f.) har jag redogjort för uppkomsten och utveckligen

av den tekniska skolan i Stockholm. Jag har likaledes i det

föregående (sid. 62) omnämnt, hurusom den tekniska kommittén föreslagit

en fullständig omgestaltning av denna skola. Jag skall nu något närmare

redogöra för kommitténs förslag.

O O

Med avseende på tekniska skolans i Stockholm blivande organisation

föreslår kommittén, att de med skolan för närvarande förenade byggnadsocli

maskinyrkesskolorna skulle utbrytas från skolan och omorganiseras till

tekniska fackskolor för byggnads- och maskinindustrierna i överensstämBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.) 60

Oeparte-,

mentschefen.

Tekniska

kommittén.

Allmänna

grunder för

omorganisationen.

s. 474 Kontrollera mot PDF

Högre läroanstalt

för

konsthantTeik.

474 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

melse med de grunder, som kommittén ansett böra tillämpas vid organisationen

av övriga tekniska fackskolor i riket.

Den med tekniska skolan förenade högre konstindustriella skolan bör

enligt kommitténs mening genom undervisningens specialisering och omläggning

i mera praktisk riktning samt genom skolans utrustning med

ateljéer, laboratorier och försöksverkstäder omvandlas till en högre läroanstalt

för konsthantverket.

Med denna konsthantverksskola bör, likasom hittills varit förhållandet

med den högre konstindustriella skolan, kunna förenas en särskild avdelning

för utbildning av lärare i teckning, modellering och välskrivning.

Med avseende på denna avdelning, vars ordnande kommittén ansett falla

utom området för sitt uppdrag, vill kommittén endast uttala, att den ytterligare

utbildning, som teckningslärare behöva för att erhålla kompetens

som lärare vid lärlings- och yrkesskolor, bör kunna vinnas vid den särskilda

lärarutbildningsanstalt för yrkesundervisningen, vars inrättande

kommittén föreslår.

De två återstående huvudavdelningarna vid tekniska skolan i Stockholm,

nämligen tekniska afton- och söndagsskolan samt tekniska skolan för

kvinnliga lärjungar, motsvara, vad ändamål och organisation beträffar, närmast

de lägre tekniska yrkesskolorna i riket.

Dels på grund av stadgarnas bestämmelser, dels på grund av den - tradition, som utbildats vid tekniska skolan i Stockholm, går emellertid

undervisningen vid tekniska skolan för kvinnliga lärjungar nästan uteslutande

och vid tekniska afton- och söndagsskolan i väsentlig mån i konstindustriell

riktning. En tillämpning av kommitténs allmänna program för

yrkesundervisningens ordnande på dessa skolavdelningar borde följaktligen

leda därtill, att av dem skulle bildas en yrkesskola för sådana yrken, som

gå i konstindustriell riktning.

Denna yrkesskola bör enligt kommitténs förmenande fortfarande vara

förenad med den genom högre konstindustriella skolans omorganisation

bildade konsthantverksskolan. Härför talar, att konsthantverksskolan med

nödvändighet kommer att kräva avsevärda kostnader i förhållande till det

antal lärjungar, som kan väntas komma att besöka skolan. Den fordrar

nämligen, såsom redan framhållits, ateljéer, laboratorier och försöksverkstäder

för olika yrken samt omfattande samlingar av modeller, planschverk

och annan undervisningsmateriell. Därtill kommer, att skolan måste

hava tillgång till framstående facklärare för var och en av de yrkesavdelningar,

som komma att ingå i densamma, även om lärjungarna inom

många avdelningar komma att inskränkas till ett fåtal. Genom att med

s. 475 Kontrollera mot PDF

475

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr DO.

konsthantverksskolan förena eu yrkesskola för i huvudsak samma yrken,

som konsthantverksskolans undervisning kommer att omfatta, skulle skolans

dyrbara utrustning och dess lärarkrafter komma att bättre utnyttjas

och den konstindustriella yrkesskolans inrättande förorsaka en jämförelsevis

ringa kostnad utöver kostnaderna för själva konsthantverksskolan. Därtill

skulle genom de båda skolornas förening den fördelen vinnas, att

konsthantverksskolans lärare redan i yrkesskolan lärde känna konsthantverkets

yngre utövare i landet och kunde föranleda dem, som visade avgjorda

konstnärliga anlag, att fortsätta sin utbildning inom konsthantverksskolan.

Den undervisning vid tekniska afton- och söndagsskolan och tekniska

skolan för kvinnliga lärjungar, som icke är att hänföra till konstindustriell

yrkesundervisning, bör till sin huvudsakliga del kunna övertagas av den

av kommittén föreslagna statens normalskola för yrkesundervisningen, vilken

skola, på samma gång den ordnas som en lärarutbildningsanstalt och

en mönster- och försöksskola för yrkesundervisningen, skulle komma att

tillgodose en väsentlig del av yrkesundervisningen i Stockholms stad.

De uppgifter, som nu tillhöra tekniska skolan i Stockholm, skulle sålunda

komma att övertagas av fyra skilda läroanstalter, nämligen:

a) en teknisk fackskola för maskinindustri,

b) » » * » byggnadsindustri,

c) » läroanstalt för konsthantverk med särskild avdelning för bildande

av lärare i teckning och välskrivning, samt

d) statens normalskola för yrkesundervisningen.

Kommittén anser, att i samband med genomförandet av tekniska

skolans i Stockholm omorganisation i denna riktning även en uppdelning

av skolan med hänsyn till förvaltning och lokaler är icke blott önskvärd

utan även nödvändig. Därom yttrar kommittén:

Såsom förut framhållits och närmare utvecklas längre fram, bör statens normalskola

ställas omedelbart under överstyrelsens för rikets tekniska skolor ledning och

förvaltning.

Men även om så sker, och därigenom en icke oväsentlig del av den arbetsbörda,

som nu åligger tekniska skolans styrelse vid ledningen av tekniska afton- och söndagsskolan

och tekniska skolan för kvinnliga lärjungar, skulle komma att avlyftas^ från

densamma, torde det icke vara lämpligt att sammanföra läroanstalter medusa vitt

skilda uppgifter som de tekniska fackskolorna för byggnadsindustri och maskinindustri

samt den konstindustriella läroanstalten under gemensam förvaltning och ledning.

För en uppdelning av tekniska skolan i Stockholm talar också^ de svårigheter,

ordnandet av skolans ekonomiska förhållanden mött under de sista årtiondena. Av

riksdagsförhandlingarna härom framgår, att dessa svårigheter till stor del haft sin

grund däri, att så olikartade skolavdelningar varit sammanförda under gemensam för
-

TJppdeinmg

av skola»

''nSdvändig.

s. 476 Kontrollera mot PDF

476

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

vältning, att det knappast varit möjligt att utreda, vilka förpliktelser borde tillkomma

staten å ena sidan och Stockholms stad å den andra vid skolans underhåll. Kommittén

har därför ansett det vara synnerligen angeläget att vid tekniska skolans omorganisation

ordna förvaltningen av de olika skolformer, som därvid skulle uppstå, på

ett sådant sätt, att full klarhet i berörda hänseende vunnes.

En uppdelning av tekniska skolan torde också vara nödvändig med hänsyn till

det utrymme, varöver skolan förfogar. Redan i underdåniga skrivelser av den 25 september

1900 och den 7 april 1902 har tekniska skolans styrelse framhållit, att skolans

lokaler äro otillräckliga och oändamålsenliga för sin nuvarande uppgift. Särskilt framhåller

styrelsen, att lokalernas otillräcklighet gjort det omöjligt att ordna och uppställa

skolans bibliotek och samlingar på ett sådant sätt, att de bliva lätt tillgängliga

för undervisningen och för allmänheten, att ofta ett alltför stort antal lärjungar måsle

undervisas samtidigt i gemensamma lokaler, att frånvaron av korridorer gör förbindelsen

mellan de olika lokalerna synnerligen obekväm, och att saknaden av ett tidsenligt

uppvärmnings- och ventilationssystem gör de hygieniska förhållandena inom

skolan otillfredsställande.

Till bristernas avhjälpande har styrelsen i sin underdåniga skrivelse föreslagit,

att de lokaler i skolans byggnad, som nu användas av Sveriges geologiska undersökning,

matte upplatas åt skolan, och att skolbyggnaden i samband därmed måtte undergå

en grundlig ombyggnad.

Efter tagen kännedom om förhållandena vid tekniska skolan i Stockholm kan

kommittén till fullo vitsorda befogenheten av de gjorda anmärkningarna mot skolans

lokaler.

Da sålunda ökade utrymmen för tekniska skolan redan under nuvarande förhållanden

torde få anses erforderliga, bleve detta i ännu högre grad fallet, om skolan

omorganiserades pa sätt i det föregående antytts. Särskilt vill kommittén framhålla,

att den blivande tekniska fackskolan för maskinindustri för sina laboratorier kräver

betydligt större utrymme än de tre lärosalar, varöver maskinyrkesskolan för närvarande

förfogar. Likaledes kan den tekniska fackskolan för byggnadsindustri icke nöja sig

med de tre lärosalar, som stå den nuvarande byggnadsyrkesskolan till buds. Även

konsthantyerksskolan med dess konstindustriella yrkesskola torde för sina ateljéer, försöksverkstäder

och laboratorier kräva större utrymme än den högre konstindustriella

skolan och skolan för kvinnliga lärjungar för närvarande hava. Genom avlägsnande

från tekniska skolan av en del av afton- och söndagsskolan vinnes icke något ökat

utrymme, då denna skola under aftnarna begagnar samma lokaler, som under daoen

användas av de övriga skolavdelningarna.

Under sådana förhållanden torde det vara helt naturligt, att de tekniska fackskolor

för byggnads- och maskinindustri, som skulle bildas genom byggnads- och maskinyrkesskolornas

omorganisation, i första hand avskiljas från tekniska skolan. Enligt

kommitténs förslag till ordnandet av de tekniska fackskolornas ekonomi skulle den

kommun, till vilken en sådan skola komme att förläggas, vara skyldig att tillhandahåll.

skolan tidsenlig lokal jämte bostad eller bostadsersättning åt skolans föreståndare.

Da inga som helst giltiga skäl torde kunna anföras för att Stockholms stad i detta

hänseende bör intaga en mera gynnad ställning än andra kommuner, anser kommittén,

att för byggnads- och maskinyrkesskolornas fortbestånd såsom tekniska fackskolor för

hy8f?Dads- °ch maskinindustri bör uppställas enahanda villkor som för övriga tekniska

fackskoloi, eller att Stockholms stad tillhandahåller skolorna lämpliga lokaler med inredning

och möblering jämte bostad eller bostadsersättning för skolornas föreståndare.

I övrigt böra dessa skolor i likhet med andra tekniska fackskolor underhållas av staten.

s. 477 Kontrollera mot PDF

477

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96

På grund av den betydelse, byggnads- och maskinyrkesskolorna redan hava för

Stockholms stad, och de tekniska fackskolor, som i stället för dem skulle inrättas, i

än högre grad böra komma att få, torde man ha grundad anledning vänta, att Stockholms

stad icke skall tveka att ikläda sig uppfyllandet av dessa villkor.

Efter utbrytningen av byggnads- och maskinyrkesskolorna, och sedan

statens normalskola övertagit de delar av undervisningen i tekniska aftonoch

söndagsskolan samt i tekniska skolan för kvinnliga lärjungar, som

icke gå i konstindustriell riktning, skulle sålunda tekniska skolan i Stockholm

uteslutande komma att bestå av en läroanstalt för konsthantverket

omfattande dels en yrkesskola för konstindustriella yrken, dels en högre

läroanstalt eller den egentliga konst)''tantverks skolan jämte därmed förenad

avdelning för utbildning av lärare i teckning och välskrivning.

I denna nya form bör tekniska skolan enligt kommitténs förmenande

ordnas såsom eu statsanstalt, som både med avseende på lokaler, utrustning

och årliga kostnader helt och hållet uppehälles på statsverkets bekostnad.

Härför talar först och främst, att skolan genom sin huvudavdelning,

konsthantverksskolan, skulle komma att framstå såsom en centralanstalt

avsedd att främja hela rikets konsthantverk. Avdelningen för

utbildande av lärare i teckning och välskrivning för rikets allmänna läroverk

och folkskoleseminarier, vilken skulle förenas med konsthantverksskolan,

kommer också att tjäna ett uteslutande statsintresse. Läroanstalten

kommer därför att bli närmast jämförlig med andra för hela

riket avsedda högre bildningsanstalter.

Den eljest vanliga principen, att kommunen skall tillhandahålla skolan

lokal, kan här svårligen tillämpas, då tekniska skolan redan är inrymd

i en staten tillhörig byggnad och det under sådana förhållanden torde

bli mycket svårt att finna någon lämplig grund för fördelningen mellan

staten och kommunen av kostnaderna för skolans uppehållande.

Då kommittén sålunda föreslår, att staten ensam bör ikläda sig kostnaderna

för den omorganiserade tekniska skolan, har kommittén ansett,

att en sådan överenskommelse bör träffas med Stockholms stad om underhållet

av den av kommittén föreslagna statens normalskola för yrkesundervisningen,

att Stockholms stads bidrag till den nuvarande tekniska skolan

överflyttas på normalskolan och Stockholms stad samtidigt erhåller vederlag

för de kostnader, som staden nedlagt i tekniska skolans nuvarande

byggnad. Förslag i denna riktning framlägger kommittén i samband med

förslag om normalskolans inrättande, och hoppas kommittén, att därigenom

större enkelhet och klarhet skall vinnas i förhållandet mellan statens och

kommunens skyldighet att bidraga till underhållet av de tekniska läroanstalterna

i Stockholm.

Tekniska

skolan statsanstalt
-

Stockholms

stads anslag

till tekniska

skolan överflyttas

på statens

normalskola

för

yrkesundervisningen.

s. 478 Kontrollera mot PDF

478

Myndig
heternas
yttranden.

Departe
mentssak
kunniga.

Kling!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

De hörda myndigheterna hava i allmänhet tillstyrkt de av kommittén

framlagda allmänna grunderna för skolans omorganisation. Om dessa

yttrar kommerskollegiet:

i tekniska skolan i Stockholm har av kommittén föreslagits böra

med bibehållande av sitt nuvarande namn omorganiseras till eu läroanstalt för konsthantverket,

omfattande dels eu konstindustriell yrkesskola, avseende att giva personer

(manhga och kvinnliga) med god erfarenhet inom något konstindustriellt yrke tillfälle

it myvarva den konsttekniska, yrkesekonomiska och medborgerliga bildning samt den

ytterligare förkovran i praktisk yrkesutbildning, som fordras för en framcan^srik utövning

av deras yrke, dels eu konsthantverksskola med ändamål att giva ”personer

med god erfarenhet inom någon gren av konsthantverket möjlighet att förvärva en i

konstnärligt hänseende större fulländning i sin yrkesbildning.

Då behovet av den teoretiska yrkesundervisning, som hitintills meddelats i tekniska

skolan i b tock kol in, synes komma, för såvitt det avsett de allmänna yrkesintressena,

att kunna tillgodoses genom de i det föregående behandlade skolformerna, torde

ett omorganiserande av förenämnda skola i huvudsaklig överensstämmelse med kommittens

förslag ej behöva möta några betänkligheter.

... * fråga om vissa detaljer av förslaget finner sig kollegium emellertid i överensstämmelse

med sill i samband med behandlingen av de övriga skolformerna angivna

uppfattning böra uttala önskvärdheten av från förslaget avvikande anordningar? och

har kollegium att därvid i vissa avseenden stödja sig på uttalanden av bland andra

tekniska skolans i btockholm styrelse.

Såsom jag förut (sid. 112) omnämnt, hava de departementssakkunniga

i huvudsak anslutit sig till kommitténs förslag. De yttra därom:

, V1 hava^ redan i det föregående. uttalat vår anslutning till 1907 års kommittés

loislag att tran den nuvarande tekniska skolan i Stockholm utbryta byggnads- och

maskinyrkesskolorna, vilka skulle omorganiseras till tekniska fackskolor.

Vi dela likaledes kommitténs mening, att de återstående avdelningarna — tekniska

afton- och söndagsskolan, tekniska skolan för kvinnliga lärjungar och högre konstindustriella

skolan — lämpligen höra omorganiseras till eu läroanstalt, avsedd att

tjäna konsthantverket och de konstindustriella yrkena.

Kommittén föreslår även, att den vid skolan befintliga kursen för utbildning av

teckmngslarare för rikets allmänna läroverk och folkskoleseminarier bibehålies, och

framhåller i övrigt, att läroanstalten skulle hava till syfte att främja icke allenast

huvudstadens utan hela rikets konsthantverk. På grund härav anser kommittén, att

skolan i sin helhet, sålunda även beträffande lokalerna, bör bekostas av staten.

rbnär ^ skolan redan nu är eu statens anstalt och inrymd i en staten tillhörig

bJggnac*, är kanske^ ingenting att invända häremot. Dock kunna vi ej uraktlåta att

påpeka, att kommittén i denna punkt synes frångå de principer beträffande skollokaler,

som i ovngt i förslaget tillämpats. Det torde nämligen ej kunna bestridas, att konsthantverket

och de koustindustriella yrkena äro vida mer företrädda i Stockholm än på

andra orter i riket och att den föreslagna läroanstalten sålunda i viss mån skulle tillgodose

ett huvudstadens särskilda intresse. Visserligen kan den icke härvidlag jämställas

med de föreslagna kommunala yrkesskolorna, utan den bör avgjort vara en statsinstitution,

men det ligger rätt nära till hands att i förevarande avseende göra eu

s. 479 Kontrollera mot PDF

479

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 90.

jämförelse med de tekniska fackskolorna, vilka ju ävenledes skulle vara statens läroanstalter,

men vilkas lokaler dock skulle bekostas av vederbörande kommun. Då t. ex.

Norrköpings stad skall ikläda sig kostnaderna för lokaler m. m. för en väg- och vattenbyggnadsfackskola,

om vilken det väl i vida högre grad än om tekniska skolan i

Stockholm gäller, att den skall vara en centralanstalt för att tillgodose behovet för

hela riket, synes det kunna ifrågasättas, huruvida icke Stockholms stad rätteligen bör

i en eller aunan form bidraga till kostnaderna för den omorganiserade tekniska skolan

därstädes.

Bestämmelserna om inträdesfordringar, läroämnen, antal undervisningstimmar per

vecka m. fl. dylika detaljfrågor äro beträffande denna skola av en så speciell natur,

att ett närmare ingående härpå torde få anses ligga utom ramen för vårt uppdrag.

I huvudsak kunna vi dock instämma i kommerskollegii yttrande och vilja i övrigt ansluta

oss till den av kommerskollegium framkastade tanken, att det bör uppdragas

antingen åt tekniska skolans styrelse eller ock åt särskilda sakkunniga att efter företagen

utredning inkomma med förslag till omorganiserande av tekniska skolan i Stockholm

såsom en skola för konsthantverk och konstindustri, varvid jämväl frågan om

anslutning till densamma av kurs för utbildning av teckningslärare skulle upptagas till

behandling. Ifrågavarande utredning torde böra utföras i samråd med den föreslagna

överstyrelsen för yrkesundervisningen.

Vårt lands konsthantverk och konstindustri befinna sig sedan några

tiotal år tillbaka i en mycket glädjande utveckling. Förtjänsten härav

tillkommer i ej ringa mån den tekniska skolan i Stockholm, som genom

sin högre konstindustriella avdelning givit kraftiga impulser åt denna utveckling.

Sålunda torde de flesta av våra mera bemärkta mönstertecknare

hava fått sin utbildning vid nämnda avdelning. Jag håller det för i hög

grad önskvärt, att skolan snarast möjligt sättes i stånd att i stegrad grad

skänka vårt konsthantverk och vår konstindustri sitt stöd. Den av kommittén

framlagda planen för skolans omgestaltning torde kunna tjäna

som en god utgångspunkt för det omgestaltningsarbete, som här kan behövas.

Såsom ^sakkunniga framhålla, torde emellertid en ingående utredning

vara erforderlig. Kommer, såsom jag ämnar föreslå, en överstyrelse

för yrkesundervisningen till stånd, bör det bliva en av dennas viktigare

uppgifter att utarbeta förslag till en lämplig omgestaltning av den tekniska

skolan i den av kommittén föreslagna riktningen.

XI. Statens normalskola för yrkesundervisningen. H

Jag har i det föregående (sid. 63) i korthet erinrat om den tekniska

kommitténs förslag till inrättande av en statens normalskola i Stockholm.

Kommitténs förslag innefattar i huvudsak följande.

Departe
mentschefen.

s. 480 Kontrollera mot PDF

480

Tekniska

kommittén.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Om de allmänna synpunkter, som föranlett kommittén att upptaga

denna fråga, yttrar kommittén:

Redan i de allmänna grunderna för kommitténs förslag till ny organisation av

vårt lägre tekniska undervisningsväsende kar framhållits, att man icke hos en överstyrelse

av endast fem personer kan vänta den i detalj gående sakkunskap och erfarenhet

på alla industriens områden, som fordras för nydaningen av det lägre tekniska

undervisningsväsendet i riket och för att leda dess framtida utveckling3så, att den

håller jämua steg med och anpassas efter industriens alltjämt fortgående utveckling.

Det torde icke heller vara lämpligt att belasta överstyrelsen med allt det detaljarbete,

som härför erfordras. Därigenom skulle dess initiativkraft hämmas och blicken skymmas

för det väsentliga i dess uppgift.

En god hjälp i detaljarbetet torde överstyrelsen i många fall kunna påräkna av

de särskilda skolornas styrelser och lärare. Särskilt torde detta bli förhållandet med

avseende på de tekniska fäckskolorna. Om blott lärarnas avlöningar och anslagen till

skolorna icke bli för knappt tillmätta, torde det icke möta allt för stora svårigheter

för dessa skolor att erhålla lärare med goda förutsättningar att själva utarbeta förslag

till läroplaner och att anskaffa läroböcker och undervisningsmateriell i enlighet med

de anvisningar, kommittén härför lämnat. I de blivande lokala styrelserna°för dessa

skolor torde även såväl lärarna som överstyrelsen kunna påräkna det sakkunniga biträde,

som fordras för att ordna skolornas arbete så, att industriens berättigade°fordringar

på lärjungarnas utbildning bliva tillgodosedda.

Däremot har det statt klart för kommittén, att genomförandet av dess program

med avseende på yrkesundervisningens ordnande kommer att möta stora svårigheter.

Själva grundprincipen i kommitténs program med avseende på denna undervisning,

eller att den såväl i lärlingsskolan som framför allt i den egentliga yrkesskolan

måste ordnas med största möjliga hänsyn till lärjungarnas yrken och de ‘industriella

förhållandena på varje särskild ort, innebär i själva verket icke någon nyhet. Denna

tanke har flera gånger mer eller mindre klart och bestämt uttalats av såväl 1872 års

kommitté för den tekniska undervisningens ordnande som av rektor B. V. Adler, som

ända sedan ar 1892 och till sin år 1910 inträffade död utövat inspektionen över yrkesskolorna

i riket. J

Det är emellertid uppenbart, att man hittills saknat medel till denna tankes

genomförande. Undervisningen i våra yrkesskolor ägnas ännu i övervägande grad åt

allmänna skolämnen och åt de för tekniska studier i allmänhet grundläggande läroämnena,

under det att den egentliga fackundervisuingen spelar en jämförelsevis underordnad

roll.

Det har därför stått klart för kommittén, att det icke tjänade någonting till, att

kommittén ännu en gång betonade nödvändigheten av yrkesundervisningens fackliga

ordnande med hänsyn till ortliga förhållanden, om icke kommittén samtidigt kunde

anvisa de medel, varigenom målet kunde vinnas.

Oavsett kostnaderna är det isynnerhet i tre avseenden, som betydande svårigheter

komma att möta vid genomförandet av kommitténs program för yrkesundervisningens

ordnande, nämligen med avseende på anskaffningen av kompetenta lärare,

utarbetandet av organisations- och undervisningsplaner för de särskilda skolorna och

anskaffningen av läroböcker och undervisningsmateriell.

I fråga om de uppgifter, som föreligga med avseende på lärarutbildningen,

uttalar sig kommittén på följande sätt:

s. 481 Kontrollera mot PDF

481

I\inngl. MujUs Såll. Proposition Sr 96.

Vad då först lärår frågan beträffar, liar kommittén i redogörelsen för det lägre

tekniska undervisningsväsendets tillstånd i riket käft anledning framhålla, vilka svårigheter

denna fråga erbjuder för våra nuvarande yrkesskolor. Ungefär 40 procent av

de lägre tekniska yrkesskolornas lärare utgöras för närvarande av folkskollärare och

lärare vid allmänna läroverk. Av dessa lärare, som fatt sin utbildning för helt andra

ändamål, kan man knappast vänta någon egentlig erfarenhet om en yrkesidkares kunskapsbehov.

De ha därför allt för stor benägenhet att giva undervisningen samma

innehåll ocli form, som de äro vana vid från de allmänna läroanstalterna. De från

tekniska skolans i Stockholm högre konstindustriella skola utexaminerade teckningslärarua

och -lärarinnorna, som utgöra ungefär 10 procent av de lägre tekniska yrkesskolornas

lärarkår, hava icke heller, såsom deras utbildning nu är ordnad, fått några

större förutsättningar att leda yrkesundervisningen i en praktisk, för utövare av olika

yrken lämpad riktning. Då dessa teckuingslärare och -lärarinnor ofta äro i saknad av

verklig yrkeserfarenhet, men ändock anställas såsom lärare även i fackritniug, under

det att deras utbildning huvudsakligen gått i en konstnärlig eller konstindustriell riktning,

ha de allt för stor benägenhet att till yrkesskolorna överflytta så mycket som

möjligt av de konst- och konstslöjdarter, vari de själva åtnjutit undervisning, utan eller

med ringa hänsyn till, om detta betingas av de industriella förhållanden på den ort,

där deras lärarverksamhet är förlagd.

Antalet personer med anställning i industriens tjänst, som ägna sig åt undervisningen

vid de lägre tekniska yrkesskolorna i riket, uppgår icke till mer än ungefär

25 procent av hela antalet lärare. Även om dessa lärare på grund av sin praktiska

verksamhet hava förutsättningar att bedöma sina lärjungars kunskapsbehov, uppnå de

icke alltid de resultat, man av dem kunnat vänta, på grund därav att de sakna pedagogisk

erfarenhet och aldrig haft tillfälle att sätta sig in uti, huru en god yrkesundervisning

bör ordnas och ledas. Deras antal har för övrigt hittills vant allt för ringa

för att utöva något större inflytande på vår yrkesundervisning.

Såväl med avseende på lärlingsskolorna som yrkesskolorna har kommittén ausett

sig höra framhålla, att det måste betecknas som en verklig livssak för en praktisk utveckling

av båda dessa skolformer, att de i vida högre grad, än hittills varit förhållandet

vid de nuvarande yrkesskolorna, kunna tillförsäkras lärare med verklig praktisk

yrkeserfarenhet. Kommittén är också övertygad därom, att i den mån vår yrkesundervisning

utvecklas och tillgången på personer, som med god praktisk yrkeserfarenhet

förena en god teoretisk yrkesbildning, ökas samt intresset för yrkesundervisningen

bland våra yrkesidkare själva växer, det skall bli allt lättare att förverkliga detta önskemål.

Men vare sig vi för vår yrkesundervisning vilja använda lärare vid allmänna läroanstalter

— vilket nog hädanefter som hittills blir oundgängligt särskilt för de grundläggande

läroämnena — eller verkliga yrkesmän, måste det betecknas som ett oavvisligt

krav, att de förra såväl som de senare erhålla en särskilt för yrkeslärarkallet lämpad

utbildning.

Vid uppgörandet av förslag till denna frågas lösning har det emellertid stått

klart för kommittén, att huvudvikten vid lärarutbildningen icke borde läggas på att

bibringa lärarkandidaterna de speciella yrkeskunskaper vare sig av praktisk eller teoretisk

art, som de för utövningen av lärarkallet behöva. Lärarkandidaterna borde tvärt

om i regel utgöras av personer, som genom längre tids utövning av ett yrke och genom

besök i en yrkesskola eller på annat sätt förvärvat en god praktisk och teoretisk

yrkesbildning. Även av lärare vid folkskolor eller allmänna läroverk, som vilja förBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.) 61

s. 482 Kontrollera mot PDF

482

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9t>.

värva kompetens för yrkesundervisningen, måste fordras, att de söka vinna praktisk

industriell erfarenhet. Den särskilda utbildning för yrkeslärarkallet, som därutöver

skulle erfordras, borde då kunna vinnas genom eu relativt kort, i övervägande grad

rent pedagogisk utbilduingskurs.

Denna utbildningskurs borde förläggas till en yrkesundervisningsanstalt av så stor

omfattning, att vid densamma undervisning meddelades för ett flertal av de yrkesgrenar,

som ba någon större betydelse i vårt land, och som tillika både med hänsyn till lärjungematerial,

lärarkrafter och utrustning samt icke minst med hänsyn till det sakkunniga

biträde, den kunde påräkna från industri- och bantverksidkares sida vid undervisningens

ordnande, arbetade under så gynnsamma förhållanden, att den kunde bli eu

god vägledande förebild på yrkesundervisningens område. Där skulle lärarkandidaterna

erhålla tillfälle att se och åhöra en väl ordnad yrkesundervisning och att själva under

lämplig handledning och kritik öva sig i att meddela undervisning, samtidigt med att

de bereddes möjlighet att i erforderliga delar utvidga sin egen teoretiska och praktiska

yrkesutbildning och genom härför iämpade föredrag bibringades en god uppfattning

om yrkesundervisningens mål och medel.

Om behovet av en mönster- och försöksanstalt för yrkesundervisningen

anför kommittén följande:

Den mönsteranstalt för yrkesundervisningen, som sålunda fordras för lärarutbildningen,

är även, såsom redan i de allmänna grunderna till kommitténs organisationsförslag

framhållits, nödvändig i andra avseenden.

Endast i våra större städer och i en del orter, där en speciell industri är förhärskande,

blir det möjligt att något så när fullständigt uppdela lärlings- och yrkesskolornas

lärjungar i särskilda yrkesavdeluingar och att anförtro undervisningen åt fackmän

inom det yrke, varje avdelning företräder. Likaledes torde man också endast i

våra större städer kunna påräkna den sakkunskap och yrkesbildning hos industri- och

hantverksidkarna själva, att de kunna medverka vid utarbetandet av organisations- och

läroplaner för skolorna på ett sådant sätt, att undervisningen kommer att motsvara

lärjungarnas bildnings behov och blir praktiskt fruktbärande för ortens industri.

På mindre orter blir antalet lärjungar allt för ringa för att annat än i undantagsfall

möjliggöra en uppdelning av lärjungarna i yrkesavdelningar. Varje lärare

kommer då att få handleda lärjungar tillhörande ett flertal olika yrken. Vare sig

man till lärare för sådana skolor väljer eu folkskollärare eller en yrkesman, blir det

för honom omöjligt, även om han genomgått en lärarutbildningsanstalt, att med sakkunskap

behärska mer än på sin höjd ett enda industriellt område. Man kan icke av

honom begära, att han på grund av sin egen erfarenhet skall kunna ordna undervisningen

i t. ex. räkning, bokföring, ritning m. fl. ämnen så, att alla lärjungar erhålla

direkta tillämpingar på sina yrken.

Här måste den centrala ledningen av det lägre tekniska undervisningsväsendet

träda hjälpande emellan. Genom överstyrelsens försorg måste för flertalet av de yrken,

som äro företrädda i våra lärlings- och yrkesskolor, lämpliga handledningar och exempelsamlingar

utarbetas samt ändamålsenliga serier av undervisningsmateriell ordnas och

ställas till skolornas förfogande. Därigenom kan det bli möjligt för lärarna även i sådana

skolavdelningar, som omfatta ett flertal yrken, att erbjuda varje lärjunge sådana

tillämpningar, som han behöver, och att sålunda giva undervisningen även i allmänna

eller blandade yrkesavdelningar en facklig karaktär.

s. 483 Kontrollera mot PDF

483

Kung!. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr ''.)<>.

På liknande sätt torde man också kunna hjälpa många av de nuvarande lärarna

vid våra yrkesskolor att komma till bättre resultat med sin undervisning och därigenom

göra dem mera användbara för den nya organisation av yrkesundervisningen, som

kommittén föreslagit.

Det torde emellertid vara uppenbart, att överstyrelsens sakkunskap och tid icke

kan räcka till för detta detaljarbete. Undervisningsplaner och läroböcker samt exempelsamlingar

måste, såsom förut framhållits, utarbetas och prövas så att säga på experimentell

väg genom praktiska försök i en skola under erfarna och kunniga lärares

ledning. Detsamma är förhållandet med samlandet och avprovningen av ny uudervisniugsmateriell.

För att överstyrelsen skall kunna lämna skolorna den hjälp, de i berörda

hänseende behöva, måste den sjiilv ha tillgång till en mångsidig och val skött

läroanstalt, vars lärare under överstyrelsens omedelbara ledning och kontroll i och genom

sitt arbete i skolan kunna biträda överstyrelsen med utarbetandet och prövningen

av nya organisationsformer och hjälpmedel för yrkesundervisningen. Endast genom eu

sådau mönsteranstalt torde det bli möjligt för överstyrelsen att komma i den intima

kontakt med yrkesundervisningen och med fackmännen på industriens och hantverkets

områden, som erfordras, för att överstyrelsen med sakkunskap skall kunna

utreda och bedöma alla de mångskiftande detaljfrågor, som yrkesundervisningens

ordnande innebär, och göra denna undervisning praktiskt fruktbringande för det industriella

livet.

1 lärarna vid en sådan mönsteranstalt bör överstyrelsen enligt kommitténs

mening även kunna erhålla välbehövligt biträde vid inspektionen av

yrkesundervisningen.

Även vid fullgörandet av detta åliggande måste överstyrelsens sakkunskap många

gånger komma till korta, när det gäller att bedöma den rent fackliga sidan av yrkesundervisningen.

Förutom den granskning av skolornas administration och deras verksamhet

i allmänhet, som bör utövas genom överstyrelsens inspektion, bör tid efter annan

en särskild fackinspektion av vissa skolor eller grupper av skolor anordnas av därtill

särskilt förordnade fackmän, och då torde facklärarna vid den ifrågasätta mönsterskolan

i många fall bliva synnerligen lämpliga härtör. Därigenom skulle också den erfarenhet,

som man vid andra skolor gjort, kunna komma mönsteranstalten tillgodo och

dess förmåga att verka befruktande på hela landets yrkesundervisning ytterligare

ökas.

Den mönsteranstalt för yrkesundervisningen, som kommittén sålunda ansett vara

nödvändig för att biträda överstyrelsen med viktiga delar av dess uppgift, bör utgöra

en statsanslag och ställas under överstyrelsens omedelbara ledning. Den torde, såsom

redan angivits, lämpligen böra benämnas statens normalskola för yrkesundervisningen.

iden bör givetvis förläggas till Stockholm, där förutsättningarna för dess verksamhet

utan tvivel äro mest gynnsamma. Där torde flertalet av de yrken, som ha

någon större betydelse för vårt land, vara företrädda pa ett sadant sätt, att skolan

kan påräkna ett tillräckligt antal lärjungar inom sina olika yrkesavdelningar, lärare

med god såväl teoretisk som praktisk yrkesbildning samt tillräcklig sakkunskap hos

industriidkarna på platsen för att tillhandagå överstyrelsen med råd och upplysningar

vid undervisningens ordnande.

s. 484 Kontrollera mot PDF

484 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Om normalskolans organisation yttrar kommittén:

Skolan bör organiseras efter samma grundsatser, som kommittén ansett böra tilllämpas

vid ordnandet av yrkesundervisningen i våra större städer, endast med de avvikelser,

som betingas därav, att skolan bör arbeta under så gynnsamma förhållanden

som möjligt, och så att den kan tjäna de särskilda ändamål, för vilka den är avsedd.

Den bör sålunda omfatta såväl lärlingsskola som yrkesskola. Lärlingsskolan bör

huvudsakligen organiseras som eu obligatorisk lärlingsskola, men försök böra även göras

med förberedande lärlingsskolor för ett eller annat yrke. Yrkesskolan bör ba såväl

dag- som aftonkurser. Inom både lärlings- och yrkesskolan böra lärjungarna uppdelas

io bestämda yrkesavdelningar och undervisningen ordnas så, att varje yrkesavdelninofar

karaktären av en speciell fackskola för ett visst yrke eller en viss grupp av nära

besläktade yrken. Särskilda eller gemensamma yrkesavdelningar böra inrättas för såväl

manliga som kvinnliga lärjungar.

De yrken, för vilka fackskolor sålunda skulle komma att inrättas, böra väljas

så, att normalskolan kommer att omfatta så många som möjligt av de i vårt land

allmännast förekommande och mest betydelsefulla yrkena med undantag likväl av de

konstindustriella yrkena, för vilka undervisning, särskilt på yrkesskolestadiet, skulle

lämnas i tekniska skolans i Stockholm yrkeskurser. För att normalskolan skall kunna

fylla sin uppgift, torde den böra omfatta åtminstone 12 å 15 fackskolor för olika yrken

eller yrkesgrupper. Dock torde det vara lämpligt att till en början inrätta skolan filett

mindre antal yrken och sedan låta den växa så småningom, i den mån erfarenhet

vinnes och behovet av nya fackskolor framträder. Likaledes torde valet av de yrken,

för vilka undervisning bör ordnas inom normalskolan, böra överlåtas åt överstyrelsen

för rikets tekniska skolor efter samråd med industri- och hantverksidkare i Stockholm.

Nya yrkesavdelningar böra nämligen icke komina till stånd, förr än man tillförsäkrat

sig om intresserat bistånd vid undervisningens ordnande från industriidkare a själva.

Det torde även höra framhållas, att yrkesavdelningarna inom skolan tid efter

annan böra kunna växla, i det att en yrkesavdelning bör utbytas mot en ny, när den

förra fyllt sin uppgift genom att utbilda tillräckligt antal lärare för sitt område fölen

tid framåt, och tillräcklig erfarenhet samlats om yrkesundervisningen på det industriområde,

avdelningen företrätt.

För unga arbetare i Stockholm, som icke lämpligen kunna mottagas i statens

normalskola, bör, yttrar kommittén, naturligtvis Stockholms stad, liksom andra kommuner,

bereda undervisningsmöjligheter på annat håll. När yrkesundervisningen eu

gång blir fullständigt ordnad i Stockholm, torde man nämligen kunna förutsätta, att

den kommer att fördelas på flera centraler i olika delar av staden. En av dessa centraler

skulle utgöras av statens normalskola.

Inrättandet av en statens normalskola med de speciella uppgifter, som enligt det

föregående skulle tillkomma densamma, innebär sålunda icke åvägabringandet av eu

helt och hållet ny skola, som eljest bleve överflödig, utan endast att staten övertager

en del av den yrkesundervisning, som eljest skulle åligga Stockholms stad, och ordnar

denna så, att de särskilda ändamål vinnas, för vilka normalskolan är avsedd.

Med avseende på undervisningen i statens normalskola framhåller kommittén,

att da skolan skulle fa en rent facklig organisation, bör undervisningen inom de skolavdelningar,

där detta är möjligt och i övrigt anses lämpligt, även omfatta praktiska

övningar i lärjungarnas yrken, och att följaktligen övningsverkstäder böra ingå i skolans

utrustning.

s. 485 Kontrollera mot PDF

485

Kung!. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Den med normalskolan förbundna utbildning skur sen för lärare ork

lärarinnor anser kommittén böra till eu början, och intill dess nödig erfarenhet

vunnits, organiseras på följande sätt.

Lärokurserna böra, för att tillträdet till dem icke allt för mycket må

försvåras, icke göras längre än 8 veckor och allt efter behovet anordnas

eu eller två gånger om året. Antalet deltagare torde höra begränsas till

15 i varje kurs. För tillträde till kurserna bör fordras, att den inträdessökande

genom intyg om skolbildning och föregående praktisk verksamhet

eller genom särskilt inträdesprov styrker, att han eller hon har nödiga

förutsättningar för yrkeslärarkallet. Utbildningen bör ske genom åhörande

av undervisningen i normalskolans yrkesavdelningar, genom undervisningsövningar

under lämplig handledning och kritik samt genom pedagogiska

föredrag över undervisningens mål och medel. Därtill bör komma

undervisning i ritning, yrkesekonomi och industriell lagstiftning.

För lärarnas ä fortsatta utbildning bör sörjas dels genom anordnande

av särskilda fortsttningskurser för äldre lärare, dels genom korrespondensundervisning.

Lärarna vid normalskolan böra enligt kommitténs förslag vara skyldiga

att i samband med undervisningen vid skolan biträda överstyrelsen

med handledningen av lärarkandidaternas utbildning, med utarbetandet

av nya organisationsformer, undervisningsplaner, läroböcker och exempelsamlingar

samt med anskaffningen och avprovningen av ny undervisningsmateriell

och andra hjälpmedel för yrkesundervisningen ävensom med den

korrespondensundervisning, som kan komma att anordnas vid skolan.

För varje yrkesavdelning bör anställas en fackföreståndare eller en

fackföreståndarinna, som i främsta rummet har att ansvara för undervisningens

ordnande var och eu inom sin yrkesavdelning, samt nödigt antal

lärare. Fackföreståndare och fackföreståndarinnor samt övriga lärare böra

tillsättas av överstyrelsen för rikets tekniska skolor genom förordnande på

ett år i sänder. Fackföreståndare och fackföreståndarinna, som med goda

vitsord tjänstgjort i fem år, bör kunna förordnas för fem år i sänder.

Om normalskolans styrelse och förvaltning yttrar kommittén:

Statens normalskola för yrkesundervisningen bör stå under överstyrelsens för

rikets tekniska skolor omedelbara överinseende och ledning, och en av dess medlemmar

bör i egenskap av föreståndare utöva den närmaste ledningen av skolans verksamhet.

Han bör handhava lärarkandidaternas pedagogiska utbildning och ordnandet av försöksverksamheten

inom skolan. Han bör därför vara en person med god pedagogisk

bildning och erfarenhet.

Vid skolan bör dessutom finnas ett skolråd bestående av två erfarna och för yrkesundervisningen

intresserade yrkes- eller industriidkare för var och en av skolans yrkes
-

s. 486 Kontrollera mot PDF

Myndig
heterna.

486 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

avdelningar. Av dessa medlemmar i skolrådet bör överstyrelsen för rikets tekniska

skolor utse ena hälften och Stockholms stadsfullmäktige den andra. Skolrådets ledamöter

skola taga noggrann kännedom om skolans verksamhet inom de yrkesavdelningar,

var och en företräder, och tillhandagå överstyrelsen samt skolans föreståndare

med råd och upplysningar angående skolans verksamhet.

Fackföreståndare och fackföreståndarinnor böra bilda ett lärarråd under ordförandeskap

av skolans föreståndare med uppgift att avgiva utlåtanden i sådana frågor rörande

normalskolans verksamhet, som överstyrelsen för rikets tekniska skolor hänskjuter till

detsamma.

Då statens normalskola för yrkesundervisningen skulle komma att

övertaga en väsentlig del av yrkesundervisningen i Stockholms stad, har

kommittén ansett rättvist, att Stockholms stad bidrager till skolans

underhåll.

Över kommitténs förslag till inrättande av en statens normalskola för

yrkesundervisningen hava åtskilliga av de hörda myndigheterna uttalat sig.

Skara och Växjö stadsfullmäktige samt styrelsen för Landskrona tekniska

yrkesskola och handelsinstitut förorda sålunda förslaget till normalskola.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser normalskolan och överstyrelsen

vara goda garantier för lärarutbildning och inspektion. Stadsfullmäktige

i Kristinehamn anse eu normalskola ej blott lämplig utan i hög grad nödvändig.

Däremot uttalas av slöjdföreningen i Göteborg, att bestämmelserna,

även i detalj, för normalskolan böra före fastställandet överlämnas till yttrande

av de nu verksamma tekniska och yrkesskolorna. Styrelsen för

tekniska skolan i Stockholm kan icke tillstyrka kommitténs förslag till

normalskola. Dess vitt skilda uppgifter kunna icke fyllas av den föreslagna

organisationen. Sålunda torde ett bättre resultat vinnas, bland annat,

genom inrättande av verkliga lärlings- och yrkesskolor på skilda håll

inom huvudstaden. Normalskolan skulle enligt tekniska högskolans

lärarkollegium med säkerhet ej fylla så höga anspråk, som kommittén

tänkt sig.

Ledningen av normalskolan bör enligt svenska teknolog föreningen, som

ej tillstyrker förslaget om överstyrelse, utövas av en särskild föreståndare,

som står i ständig kontakt med den vidkommande departementsbyrån genom

t. ex ledamotskap i rådet.

Styrelsen för tekniska skolan i Kristianstad anmärker, att normalskolan

framför andra hade bort tänkas utrustad med mästarkurser och ställd i

samband med centralt j^rkesmuseum.

Sveriges hantverksorganisation framlägger program till ett centralt

yrkesutbildningsinstitut i stället för normalskolan, ställt i närmaste samband

med nåringsförvaltningen. Detta skulle förläggas under handelsde
-

s. 487 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition JVr ''.Hi.

487

partementets byrå för det tekniska skolväsendet, hava egen förvaltning och

innehålla följande avdelningar:, a) normalskola för yrkesutbildning: 1) lärlingsskolor,

2) yrkesskolor, 3) mästarkurser; b) centralt yrkesmuseutn; c)

centralt bibliotek för hantverksyrkena; d) utställningslokal för arbetsmaskiner,

motorer och verktyg.

Genom musei- och utställningsavdelningarna utsändas ambulerande

utställningsgrupper till landsorten, genom normalkurserna för mästare

utsändas ambulerande mästarkurser, från yrkesmuseet givas råd angående

skolsamlingar m. in., från biblioteket givas råd angående bibliotek

samt organiseras föreläsningsverksamhet, inom normalskolorna anordnas

informationskurser för blivande lärare, inom förvaltningen utarbetas och

prövas läroplaner och från förvaltningen lämnas upplysningar till den

övriga näringsförvaltningen.

Detta institut skulle från början inrättas i mindre omfång och sedermera

kompletteras.

Styrelsen för läyre tekniska yrkesskolan i Växjö, som anser läroverksoch

folkskollärare i högre grad än kommittén föreslagit böra användas för

undervisningens meddelande, tror, att normalskolan svårligen kan giva

yrkesmän den pedagogiska utbildning, de behöva, på den korta tiden av

8 veckor. Snarare lämpar sig en kurs för läroverks- och folkskollärare,

som vilja komplettera sin kompetens som yrkeslärare.

Riksdagsman Eriksson i Grängesberg anser förslaget om utbildningskurser

för lärarna i samband med normalskolan böra med allra första,

sedan den nya organisationen genomförts, komma till utförande.

Kommerskollegiet yttrar följande:

För ett ändamålsenligt ordnande av den lägre tekniska undervisningen hava betydande

svårigheter synts kommittén komma att möta särskilt i tre avseenden, nämligen

med avseende å anskaffningen av kompetenta lärare, utarbetandet av organisations-

och undervisningsplaner för de särskilda skolorna och anskaffningen av läroböcker

och undervisniugsmateriell. Vid en så genomgripande omorganisation av det

lägre tekniska undervisningsväsendet, som det i kommitténs förslag är fråga om, har

kommittén ansett, att de nämnda svårigheterna icke kunna mötas med mindre staten

härför vidtager särskilda åtgärder. På grund härav har kommittén föreslagit inrättandet

av en statens normalskola för yrkesundervisningen, som, på samma gång den ombesörjde

en väsentlig del av yrkesundervisningen i Stockholm, jämväl skulle utgöra en

lärarutbildningsanstalt och en mönster- och försöksskola på yrkesundervisningens område.

Beträffande de vid de blivande lärlings- och yrkesskolorna anställda lärarnas

kompetens har kollegium redan uttalat sin anslutning till kommitténs uppfattning,

att yrkesmän böra i största möjliga utsträckning anställas. Men då härvidlag de

yrkesmän, som befinnas hava intresse för att åtaga sig undervisningsarbete i

de nämnda skolorna, på grund av de för närvarande så gott som fullständigt

oordnade förhållandena på detta område endast hava sin egen energi och kunskapstörst

att tacka för, att de på egen hand lyckats skaffa sig en fullgod teoretisk

yrkesutbildning, så följer därav, att många av dem ej känna sig mäktiga

s. 488 Kontrollera mot PDF

488

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

att i form av ordnad skolundervisning framlägga sitt kunskapsförråd. Detta torde i

första band vara förhållandet bland hantverkets män, men även i viss mån inom den

egentliga industrien, ehuru inom sistnämnda område tillgång jämväl torde finnas på

för saken intresserade personer med systematisk, teknisk utbildning. Den ifrågasatta

lärarutbildningen bör sålunda först och främst avse att dels systematisera lärarkandidaternas

eget kunskapsförråd ur pedagogisk och metodisk synpunkt och i mån av behov

äveii komplettera detsamma, dels ock på grundvalen av undervisning i skolavdelningar

på olika stadier meddela dem de för undervisningens äudamålsenliga bedrivande

erforderliga pedagogiska och metodiska anvisningarna. Såsom kommittén anmärkt,

torde man emellertid utom yrkesmän även få att räkna med ett avsevärt antal

i andra skolor anställda lärare såsom undervisare i särskilt de förberedande ämnena i

här ifrågavarande skolor. Vad dessa lärare behöva av särskild utbildning torde böra

vara inriktat på att ur deras eget, för allmänbildande skolor i regel avpassade kunskapsförråd

avgränsa de delar, som behövas såsom grund för yrkesutbildningen, och

att anknyta dessa avgränsade delar till de grenar av den egentliga yrkesundervisningen,

inom vilka tillämpningarna äro tillfinnandes.

Då behovet av en lärarutbildning med ovan angivna ändamål ej torde kunna

tillfredsställas med mindre staten fullständigt övertager vissa lärlings- och yrkesskolor

och organiserar dessa i särskilt syfte att med dem som grundval meddela lärarutbildning,

finner sig kollegium böra biträda kommitténs förslag att inrätta en statens normalskola

för yrkesundervisning med syfte bland annat att giva såväl yrkesmän som

lärare vid allmänna skolor den särskilda utbildning av ovan antydd art, som de för

yrkeslärarkallet behöva. I samband härmed anser sig kollegium emellertid böra framhålla

som sin uppfattning, att genomgång av lärarkurs ej bör vara något oeftergivligt

villkor för att erhålla anställning som lärare vid lärlings- och yrkesskolor, enär de

inom industri och hantverk skickligaste fackmännens tid mången gång torde synas

dem alltför dyrbar, för att de skulle kunna anse sig ha tid att för egen utbildning

såsom lärare offra ett par månader. Ett villkor av antytt slag skulle sålunda möjligen

kunna hava till följd, att de ifrågavarande skolorna ginge miste om att till lärare

erhålla just de mest framstående fackmännen, vilka på grund av sin stora duglighet

säkerligen ej skulle vara i något behov av särskild lärarutbildning.

Det andra av kommittén föreslagna syftet med en statens normalskola för yrkesundervisningen,

nämligen att vara en mönster- och försöksskola på yrkesundervisningens

område, anser kollegium jämväl böra vinna särskilt beaktande. De å skilda

orter mycket olika industriella förhållandena komma nämligen, efter vad man kan

förutse, att framtvinga ett stort antal olika läroplaner; till ledning vid dessas uppgörande

torde det vara av största vikt, att en skola, omfattande olika former av lärlingsskolor

och yrkesskolor med till dem hörande olika slag av kurser inom de viktigare

yrkena, finnes att tillgå, där av särskilt lämpliga lärare försök finge utföras för

åstadkommande av normalplaner för undervisningens ordnande i olika fall. I nära

samband härmed står också arbetet med urvalet av lämplig undervisningsmateriel] och

bibliotekslitteratur, ett arbete, som visserligen till stor del med hänsyn till de olika

orternas behov och ekonomiska resurser i sista hand måste utföras vid varje särskild

skola, men som dessförinnan till sin grundläggande del bör ha utförts vid en anstalt

med tillräckliga ekonomiska och personliga resurser, för att en verkligt rådgivande

och vägledande verksamhet därifrån skulle kunna bedrivas.

s. 489 Kontrollera mot PDF

489

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Emot kommitténs förslag angående normalskolans organisation har kollegium intet

att i huvudsak invända. Dock anser sig kollegium böra framhålla, att, di lärlingsskolorna

å mindre orter i många fall ej torde bliva nog stola för att möjliggöra en

uppdelning i yrkesavdelningar, det vore lämpligt att i normalskolan jämväl tunnes

avdelningar för gemensam undervisning av lärjungar från olika yrken, enär såväl sättet

för undervisningen i dylika avdelningar som de i dem tillämpade läroplanerna i många

viktiga avseenden måste avvika frän vad som gäller yrkesavdeluingarna.

.lag har redan förut (sid. 113) omnämnt, hurusom departementssakkunniga

i huvudsak anslutit sig till kommitténs förslag om en normalskola.

o o cj

De sakkunniga yttra därom bland annat följande:

För att lärlings- och yrkesskolorna skola kunna fylla sina uppgifter på

ett fullt tillfredsställande sätt, är det i första rummet nödvändigt, att för

undervisningen fullt lämpliga och kvalificerade lära,rkiaf ter kunna anskaffas.

Härvid böra verkliga yrkesmän i största utsträckning anlitas. Aven om

dessa äga nödiga kunskaper av såväl teoretisk som praktisk art, torde de

emellertid, åtminstone inom hantverkets område, i regel ej känna sig kompetenta

att meddela systematiskt ordnad undervisning. På grund härav

bör en mönsterskola på yrkesundervisningens område upprättas, där yrkesmän

kunde få tillfälle att under en kortare kurs förvärva de härför nödiga

pedagogiska förutsättningarna.

För att dylik lärarutbildning skall på ett fullt effektivt sätt kunna

anordnas, anse vi i likhet med kommittén nödvändigt, att staten för ifrågavarande

ändamål disponerar över en lärlings- och yrkesskola med ett stort

antal olika yrkesavdelningar, lämpligast förlagd till Stockholm. Denna

normalskola bör på samma gång tjäna som försöksanstalt på yrkesundervisningens

område och som sådan användas för avprovande av nya läroböcker

och undervisningsinateriell, för ^experimenterande av effektiva

läroplaner och undervisningsmetoder in. in. Den skulle härigenom bliva

yrkesundervisningen till synnerligen stort gagn.

Den vid normalskolan anordnade lärlinysskolan bör enligt vårt förmenande

vara av den »kompletterande» typen, vilken vi i det föregående angivit

såsom den normala. Kommittén uttalar, att försök även böra göras

med »förberedande» lärlingsskolor för ett eller annat yrke. Det torde

dock kunna starkt ifrågasättas, om detta vore välbetänkt. Vi hava i första

kapitlet närmare utvecklat skälen för vår mening, att såväl »förberedande»

som »fullständiga» lärlingsskolor, för att på ett tillfredsställande sätt kunna

fylla sina speciella uppgifter, böra startas och ledas som enskilda företag,

och det torde icke vara skäl att för normalskolans vidkommande göra undantag

härutinnan. Visserligen är det synnerligen önskvärt, att möjlighet

beredes såväl för de blivande lärarna att studera undervisningen och arBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 höft. (Nr 96) 62

Oeparte
mentssal;-
kunniga.

s. 490 Kontrollera mot PDF

490 Kung}. Maj :ts Kad. Proposition Kr 96.

betssättet vid en mönstergillt skött skola även av denna typ som för den

blivande överstyrelsen att få deltaga vid uppgörande av dylika skolors

organisations- och läroplaner, men detta synes kunna ordnas genom överenskommelse

mellan överstyrelsen och en eller annan enskild sådan skolai

sammanhang med beviljande av statsunderstöd för skolan i fråga.

Normalskolan bör således enligt vårt förmenande omfatta endast egentlig

lärlingsskola samt yrkesskola.

I fråga om lärotid, läroplaner, undervisning och undervisningsmateriell

gäller vad som förut härutinnan anförts beträffande nyssnämnda slag av

skolor.

Givetvis bör normalskolan omfatta ett stort antal olika yrkesavdelningar.

Kommerskollegium föreslår, att dessutom en blandad avdelning skulle anordnas,

för att lärarkandidaterna därigenom måtte beredas tillfälle att

studera, hur detta slags lärlingsutbildning, som i mindre samhällen ofta

måste komma att anlitas, ter sig. Utan att vilja underskatta betydelsen

av det angivna syftet vilja vi dock erinra därom, att i huvudstaden

visserligen åtskilliga yrken utövas, vilka sysselsätta ett så ringa antal minderåriga,

att en eller annan blandad avdelning vid därvarande lärlingsskolor

säkerligen kommer att visa sig erforderlig, men att de yrken, som

i detta hänseende kunna behöva ifrågakomma, i regel torde vara av en

så speciell beskaffenhet och i mindre samhällen så sällsynta, att vid lärlingsskolor

i de senare någon direkt motsvarighet med avseende på yrkesundervisningens

innehåll till en dylik vid huvudstadens lärlingsskolor behövlig

blandad avdelning knappast är att påräkna. Skulle man åter vid normalskolan

anordna en blandad avdelning för mera allmänt förekommande

yrken, vilka i Stockholm sysselsätta så många minderåriga, att specialiserade

yrkesavdelningar för vart och ett av dem dessutom varda upprättade,

skulle detta innebära en viss orättvisa mot de lärjungar, som skulle placeras

i den blandade avdelningen och som därigenom skulle gå miste om

den värdefullare undervisningen i de specialiserade yrkesavdelningarna.

En såsom mönster- och försöksanstalt tjänande lärlingsskola med blandad

avdelning och stående under överstyrelsens mera direkta ledning kunde

måhända anordnas i något mindre samhälle i huvudstadens närhet, där

det på grund av alltför obetydligt antal minderåriga arbetare inom de

olika yrkena ändock vore nödvändigt att ordna undervisningen på detta sätt.

Lärarkandidaterna skulle enligt kommitténs förslag erhålla sin utbildning

genom åhörande av undervisningen och av pedagogiska föredrag samt

genom undervisningsövningar under lämplig handledning. Härtill skulle

emellertid ytterligare komma undervisning i ritning, yrkesekonomi och

industriell lagstiftning. Kursen skulle omfatta högst 8 veckor. Vi vilja

opaginerad Kontrollera mot PDF

lytingl. 4laj:tn Nåd. Proposition AV tfa. 494

för vår del ansluta oss till kommitténs förslag härutinnan men därvid

betona, att utbildningstiden särskilt i fråga om personer, vilka ej ärp i

behov av någon undervisning i ritning, yrkesekonomi eller industriell lagstiftning

utan endast av rent pedagogisk utbildning, otta torde kunna

■förkortas.

I överensstämmelse med vad vi förut yttrat rörande tillsättning av

lärare vid lärlings- och yrkesskolor, nämligen att inga formella kompetensvillkor

därvid böra uppställas, instämma vi i koinmerskollegii uttalande,

att ffenomcåno- av lärarkurs ingalunda bör vara något oeftergivligt villkor

för vinnande av dylik anställning.

Sakkunniga ansluta sig till kommitténs förslag, att normalskolan bör

vara en statsanstalt men att Stockholms stad bör bidraga till bestridande

av kostnaderna.

Jag har redan förut i annat sammanhang (sid. 143, 372 f.) uttalat min

övertygelse om vikten av att den utav tekniska kommittén föreslagna normalskolan

för yrkesundervisningen snarast möjligt kommer till stånd. Jag

skulle också gärna hava sett, att det varit mig möjligt att redan nu framlägga

förslag till upprättandet av en sådan läroanstalt. Vid övervägande

av denna angelägenhet har det emellertid blivit klart för mig, att organiserandet

av en sådan skola som den ifrågasatta med nödvändighet förutsätter,

att organisationen av de skolor, vilkas lärarbehov genom densamma

skall tillgodoses, fortskridit så långt, att man något fullständigare kan överblicka

det behov, som verkligen förefinnes. Jag har icke heller kunnat

förbise, att, då en blivande normalskolas verksamhet helt naturligt kommer

att få ett vittgående inflytande på den framtida utvecklingen av hela yrkesundervisningen,

det vore riktigast att avbida den medverkan vid upprättandet

av normalskolan, som givetvis bör kunna i mycket stor utsträekning

påräknas ifrån en blivande central överlednings sida. Av nu angivna

anledningar har jag icke ansett mig kunna för närvarande framlägga något

förslag i ämnet. Jag anser emellertid frågan höra till dem, vilka i allra

främsta rummet böra påkalla vederbörande myndigheters uppmärksamhet.

Departe
mentschefen.

s. 492 Kontrollera mot PDF

492

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

FoHiunderris

ningsJtom
mrttén.

Myndig
hettrna.

XII. Den centrala ledningen av de praktiska ungdomsskolorna.

I. Folkskolöverstyrelsen såsom chefsmyndighet för fortsättningsskolor

och högre folkskolor.

Av den redogörelse jag förut (sidd. 82, 218 f.) lämnat för folkundervisning

skönt mttténs förslag till fortsättningsskola framgår, att kommittén

anser, att denna skolform bör i förvaltningsavseende så långt som möjli oi

sammanhållas med folkskolan. Den bör därför också ställas under samma

centrala ledning som folkskolan och dess övriga överbyggnader. Fortsättningsskolan

är ju yttrar kommittén — en omedelbar överbyggnad på

folkskolan och såsom sådan ett led i det allmänna folkundervisninofsväsendet.

Den har till sin förnämsta uppgift att främja sina lärjungars sedliga

och intellektuella utveckling samt deras utbildning till dugliga samhällsmedlemmar.

Om den också upptagit arbetskunskap i sin "undervisninkaplan,

vill den därför icke vara en ren yrkesskola. Det synes då — säger

kommittén — fullt naturligt, att den i förvaltningshänseende sammanhåfles

med andra anstalter för folkuppfostran och folkundervisning, i all synnerhet

med den allmänna folkskolan. För en sådan anordning tala jämväl

menar kommittén rent praktiska skäl i fråga om skolornas administration

och förvaltning.

Emot kommitténs förslag, att fortsättningsskolan skulle förläggas under

folkskolöverstyrelsen, hava i flertalet av de av myndigheterna avgivna

utlåtandena ingen erinran gjorts. Från vissa håll hava emellertid, såsom

jag tidigare (sid. 87) omnämnt, gjorts gällande, att de av kommittén föreslagna

industriella och hantverksfortsättningsskolorna icke borde lyda under

folkskolöverstyrelsen utan ställas under vederbörande centrala myndighet

för det tekniska undervisningsväsendet.

Såväl socialstyrelsen som kommerskollegium tillstyrka fortsättnino-sskolans

förläggning under folkskolöverstyrelsen. Kommerskollegium framhåller

dock därvid, att det måste anses självklart, att de fortsättningsskolor,

inom vilka särskilda avdelningar för vissa hantverks- och industriella yrken

anordnas, ej helt undandragas inflytandet av den myndighet, som får

vården om yrkesutbildningen på sitt ansvar. Kollegiet framkastar tanken,

huruvida icke en representant för lärlingsskolornas chefsmyndighet borde

deltaga i behandlingen av och beslut i ärenden, som röra berörda art av

s. 493 Kontrollera mot PDF

493

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition Nr 96.

fortsättningsskola. Endast derigenom torde — yttrar kollegiet — ett enhetligt

tillgodoseende av yrkesutbildningsbehovet vara tänkbart.

Fulkskolöoer styr elsen har, såsom jag tidigare återgivit (sid. 92 f.), i

en utförlig framställning uttalat sig för fortsättningsskolans förläggning

under folkskolöverstyrelsen, överstyrelsen har därvid erinrat om de svårigheter

och olägenheter, som ett eventuellt avskiljande av vissa fortsättningsskolor

från folkundervisningsväsendets allmänna administration skulle

medföra både i fråga om organisationen och förvaltningen av skolorna

(sid. 95). överstyrelseu framhåller därvid särskilt, hurusom samtliga

fortsättningsskolor inom ett visst distrikt med nödvändighet måste få åtskilliga

ärenden gemensamma och därför oftast även påkalla en gemensam

lokalstyrelse. Om nu denna gemensamma styrelse skulle, allt efter de

underlydande skolornas natur, subordinera under olika centrala styrelser,

tillhörande skilda förvaltningsområden, måste därav uppstå ganska invecklade

förhållanden, som lätteligen skulle kunna bliva en källa till allehanda

svårigheter och förvecklingar, överstyrelsen är dock framför allt mån om

att påpeka, att ett avskiljande av fortsättningsskolorna från överstyrelsens

förvaltningsområde skulle vara ödesdigert särskilt därför, att det vore i

hög grad ägnat att vilseleda den allmänna uppfattningen i fråga om folkundervisningens

ställning till det praktiska livets uppgifter i allmänhet och

överhuvud verka hinderligt för de nutida strävandena att omorganisera

vårt folkbildningsväsen i praktisk riktning.

överstyrelsen erinrar vidare om de uppgifter, som överstyrelsens instruktion

redan nu ålägger överstyrelsen beträffande fortsättningsskolan.

Enligt denna har överstyrelsen 1) att, i den mån sådant är möjligt, utöva

omedelbar inspektion över fortsättningsskolorna, 2) att utarbeta organisationsplaner

för olika skoltyper, 3) att verka för upprättandet av nya och,

då så befinnes vara av nöden, för omorganisation av redan befintliga skolor

och att därvid träda i förhandling med vederbörliga myndigheter och med

representanter för skilda yrken och ortsintressen, 4) att i den ordning,

som kan bliva föreskriven, handlada frågor rörande de särskilda skolornas

läroplaner, samt 5) att tillse, att skolorna utrustas med erforderlig undervisningsmateriell.

överstyrelsen påminner vidare om de organ, som stå till överstyrelsens

förfogande för utövande av pedagogiskt och fackligt inseende över fortsättningsskolorna.

Förutom folkskolinspektörerna, som i sådant avseende

måste få vittomfattande och maktpåliggande uppgifter, har överstyrelsen

redan nu till sitt förfogande särskild fackkunskap, överstyrelsens instruktion

tillförsäkrar nämligen överstyrelsen tillgång till »inspektörer och sakkunniga

biträden för den fortsatta undervisningen», varjämte i överstyrel
-

s. 494 Kontrollera mot PDF

Handelsun
dervisnings
kommrtterade.

Departe
mentsaakkun
niga.

Departe
mentschefen.

494 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

sens stat upptagits ett anslag till arvoden åt sådana inspektörer och sakkunniga

biträden.

överstyrelsen framhåller emellertid vikten av att anstalter trätfas för

ett utvidgande av nu angivna möjligheter för överstyrelsen att öva effektiv

ledning av fortsättningsskolorna. Närmast erfordras en utökning av antalet

folkskolinspektörer samt höjt anslag för åstadkommande av en verksam

fackinspektion.

Slutligen är överstyrelsen angelägen om att betona vikten av att

alla sådana frågor, som beröra den yrkesbestämda eller fackliga undervisningen

vid fortsättningsskolorna, komma att i vissa i författningsväg närmare

bestämda avseenden handläggas av folkskolöverstyrelsen gemensamt med det

eller de centrala verk, med vilkas förvaltningsområden de stå i samband.

Handelsundermsmngslommitterade, som haft kännedom om folkundervisningskommitténs

förslag angående fortsättningsskolornas förläggning,

hava icke haft något att erinra emot detta, men framhålla beträffande

fortsättningsskolor med inriktning på handelsyrket vikten av att ett lämpligt

samarbete i fråga om ledningen av dessa skolor kommer till stånd

mellan folkskolöverstyrelsen och den centrala chefsmyndigheten för handelsundervisningen.

För departementssakkunniga, vilka ju tänka sig fortsättningsskolan

såsom den allmänt medborgerliga bottenskolan för hela yrkesskolesystemet,

är det självfallet, att denna skolform bör räknas med till folkundervisningsväsendet

och därför ställas under inseende av folkskolöverstyrelsen.

De- sakkunniga betona emellertid vikten av att sådana fortsättningskolor,

som äro förbundna med skolverkstad, samt fortsättningsskolor med praktisk

undervisning i husligt arbete underkastas under överstyrelsens ledning

stående fackinspektion av sakkunniga personer och att representanter

för näringslivet och det praktiska arbetet få tillfälle att medverka vid fortsättningsskolornas

organiserande och administrerande. De framhålla tillika vikten

av att ett fruktbärande samarbete kommer att äga rum mellan folkskolöverstyrelsen

och den centrala administrationen av andra utbildningsanstalter.

Jag har redan förut (sid. 140) uttalat min anslutning till folkundervisningskommitténs

förslag att förlägga fortsättningsskolan under inseende

av folkskolöverstyrelsen. Den nuvarande fortsättningsskolan står ju redan

under denna styrelses förvaltning och ledning. Så ock den med denna skola

nära besläktade högre folkskolan. I denDa anordning bör ingen ändring

vidtagas. Denna min uppfattning är en omedelbar följd av min förut angivna

allmänna ståndpunkt, att för vården av den fortsatta folkundervis
-

s. 495 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 06.

495

ningens läroanstalter böra så långt som möjligt på samtliga förvaltningsstadier

användas samma organ, som hava folkskolans ledning om hand,

och att man för administrationen av dessa anstalter bör i största möjliga utsträckning

anlita sådana för uppgiften lämpliga organ, som redan finnas,

för att tillgodogöra sig den administrativa erfarenhet och sakkunskap, som

dessa förfoga över.

Till denna min ståndpunkt har jag, såsom jag redan förut framhållit,

letts såväl av skolorganisatoriska som av pedagogiska och administrativa synpunkter.

Fortsättningsskolan och den högre folkskolan äro omedelbara överbyggnader

på folkskolan och såsom sådana led i det allmänna folkundervisningsväsendet.

De hava liksom folkskolan till sin förnämsta uppgift att

främja lärjungarnas sedliga och intellektuella utveckling samt deras utbildning

till dugliga samhällsmedlemmar. Bygga sålunda fortsättningsskolan

och den högre folkskolan vidare på den grund, som lagts i folkskolan, så är

det givetvis också av stor betydelse för dessa läroanstalter, att det i dem

bedrivna arbetet får verklig anslutning till lärjungarnas i folkskolan inhämtade

kunskaper. Det tinnes därför mellan dessa skolformer och folkskolan

även ett ur rent pedagogisk synpunkt intimt samband. Huru närstående

de ifrågavarande anstalterna äro även ur den lokala administrationens

synpunkt har jag — i anslutning till folkundervisningskommitténs

och folkskolöverstyrelsens uppfattning — vid upprepade tillfällen i det

föregående betonat.

År jag sålunda övertygad om att såväl fortsättningsskolan som den

högre folkskolan höra hemma hos folkskolöverstyrelsen, så står det ej mindre

klart för mig, att det för framgången i dessa skolformers arbete är oundgängligen

nödigt att till folkskolöverstyrelsens förfogande ställas sådana

personkrafter och att i dess arbetssätt träffas sådana anordningar, som möjliggöra

ett verkligt tillgodoseende av de synpunkter, som böra vara bestämmande

för arbetet i de reformerade praktiska ungdomsskolorna.

Vad då beträffar de erforderliga personliga krafterna, så är det ju

uppenbart, att man i främsta rummet måste kunna hos de ledande

krafterna inom överstyrelsen påräkna nödig insikt och erfarenhet i fråga

om de undervisningsgrenar det här gäller, liksom ock möjlighet för dem

att åt arbetet i nu ifrågavarande skolor ägna erforderlig tid och uppmärksamhet.

överstyrelsen måste förfoga över tillräckligt många, och tillräckligt

val kvalificerade arbetskrafter. Härvid går nu tanken i främsta rummet

till ledamöterna i överstyrelsen. Genom den reformerade fortsättningsskolans

förläggning under överstyrelsen måste arbetet för medlemmarna

av denna komma att i avsevärd mån ökas. Utarbetandet av de

allmänna författningar och bestämmelser, söm den nva organisationen

Ö 7 %/ CD

s. 496 Kontrollera mot PDF

496

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

kräver, kommer att i hög grad taga ledamöternas tid och uppmärksamhet

i anspråk. Åstadkommandet av lämpliga organisationstyper påkallar en

mångfald underhandlingar och överläggningar med representanter för olika

orter och olika verksamhetsgrenar. Upprättandet av nya och omorganiserandet

av redan förhandenvarande skolor kräver en nosrorann undersökning

av en mångfald individuella förhållanden. Prövningen av lärarnas

kompetens och av läroplaner, granskning och stadfästelse av reglementen

m. m. komma att medföra väsentlig ökning i arbetet för ledamöterna.

Redan nu äro — såsom framgår av vad jag därom anfört i innevarande års

statsverksproposition, punkt 156 — ledamöterna i överstyrelsen fullt upptagna

av redan föreliggande arbetsuppgifter. Skall det bliva överst)7relsen möjligt

att övertaga de nya arbetsuppgifter, som de reformerade ungdomsskolorna

komma att medföra, kan jag ej se annat än att ytterligare arbetskraft

måste tillföras överstyrelsen. Jag anser, att detta för den närmaste tiden,

och intill dess man vunnit en mera stadgad erfarenhet om det ökade arbetets

omfattning, bör ske på det sättet, att ytterligare en extra ledamot

anställes hos överstyrelsen för år 1919 med samma arvode, som under år

1917 utgått till den hos överstyrelsen redan anställde extra ledamoten,

eller 7,000 kronor, varav 2,500 kronor böra anses motsvara tjänstgöringspenningar.

Vad den nye ledamotens arbetsuppgifter beträffar, anser jag mig böra

nämna, att ehuru omorganisationen av fortsättningsskolan och den högre

folkskolan närmast föranleder hans anställande, därav icke med nödvändighet

bör följa, att hans arbetskraft skall avses uteslutande för dessa skolor.

Han bör enligt min mening i fråga om arbetsuppgifter likställas med de

hittillsvarande ledamöterna, och samma synpunkter, som varit bestämmande

för den för dem gällande arbetsfördelningen, böra tillämpas även i fråga

om den nye extra ledamoten.

Vad i övrigt angår överstyrelsens arbetskrafter, vill jag erinra om

hurusom från många håll uttalats önskvärdheten av att överstyrelsen utrustades

med sakkunniga biträden, vilka såsom inspektörer och rådgivare

kunde komplettera överstyrelsens egen sakkunskap, när det gäller att tillgodose

de många olika yrkes- och ortsintressen, som måste beaktas vid

de yrkesbestämda skolornas organisation och ledning. Jag instämmer livligt

i de uttalanden, som i detta avseende blivit gjorda. Om, såsom jag

hoppas, en särskild överstyrelse kommer till stånd för yrkesundervisningen,

torde åtskilliga av de sakkunniga krafter, som för nu berörda uppgifter

behövas inom folkskolöverstyrelsen, kunna bliva gemensamma för

denna och den nya överstyrelsen. Lämpliga anordningar i sådant syfte

synas mig böra vidtagas. Därjämte vill jag betona vikten av att översty
-

s. 497 Kontrollera mot PDF

497

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 90.

re Isen vid valet av sina sakkunniga medhjälpare i så stor utsträckning som

möjligt tillser, att olika intressen och åskådningar bliva representerade, så

att både arbetsgivare och arbetare, målsmän och ortsmyndigheter bliva på

lämpligt sätt företrädda. För närvarande finnes ställt till överstyrelsens

förfogande ett anslag å 7,000 kronor för tillkallande av sakkunniga biträden

för olika undervisningsgrenar, däribland även för den fortsatta undervisningen.

I mån som arbetet på organisationen av de nya skolorna framskrider,

torde det bliva nödvändigt att höja sagda anslag. För år 1919

lär emellertid ingen höjning vara erforderlig.

Såsom jag i det föregående omnämnt, hade folkundervisningskommittén

på tal om folkskolöverstyrelsens befattning med den yrkesbestämda fortsättningsskolan

framhållit önskvärdheten av att ett samarbete kommer till

stånd mellan överstyrelsen och chefsmyndigheten för den tekniska undervisningen.

Samma önskemål har med särskild styrka framförts av folkskolöverstyrelsen.

Kommerskollegium m. fl. myndigheter har yttrat sig i

samma riktning. Aven departementssakkunniga hava betonat vikten av

ett närmare samarbete mellan de olika myndigheterna. För min e^en del

har jag redan i det föregående (sid. 141) erinrat om betydelsen°av ett

sådant samarbete, liksom jag också antytt, att detsamma syntes i vissa

avseenden behöva utsträckas även till läroverksöverst}Trelsen. Då jag i det

följande upptager till behandling frågan om den föreslagna överstyrelsen

för yrkesundervisningen och denna överstyrelses departementala förläggning,

får jag anledning att mera i detalj angiva åtskilliga av de synpunkter,

som göra ett närmare samarbete mellan de olika överstyrelserna önskvärt.

För närvarande finnas i de för folkskolöverstyrelsen och läroverksöverstyrelsen

gällande instruktionerna föreskrifter meddelade om samarbete i

vissa avseenden mellan de båda ämbetsverken. Om nu en överstyrelse

kommer att upprättas även för yrkesundervisningen, blir det enligt min

mening nödvändigt, att det i sammanhang med utfärdande av instruktion

för denna överstyrelse träffas närmare anstalter för åvägabringande av nödigt

samarbete mellan denna överstyrelse och de båda andra skolöverstyrelserna.

Och jag anser det ligga särskild vikt uppå att åt detta samarbeté gives

en form och att för detsamma bestämmes en ordning, som innebär verklig

garanti för att ett fullt planmässigt och ej! blott mera tillfälligt samarbete

kommer till stånd. Det gäller nämligen att se till att de både ur statsekonomi

och ur allmän undervisnings- och uppfostringssynpunkt högst

betydelsefulla värden, som här äro i fråga, icke genom brist på planmässighet

i arbetet eller oklok splittring av tid och krafter på något sätt

äventyras. De närmare bestämmelserna härom torde böra fastställas genom

föreskrifter i vederbörande styrelsers instruktioner.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 käft. (Nr 90.)

63

s. 498 Kontrollera mot PDF

498

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Vad jag nu anfört torde icke för närvarande föranleda någon annan

Kung]. Maj:ts åtgärd än en hemställan till riksdagen att

för beredande åt ytterligare en extra ledamot

inom folkskolöverstyrelsen av arvode å 7,000 kronor,

varav 2,500 kronor må anses motsvara tjänstgöringspenningar,

anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,

högst 7,000 kronor.

2. Yrkesskolöverstyrelsen såsom chefsmyndighet för den

lägre tekniska undervisningen, den lägre handelsundervisningen

och undervisningen i husligt arbete.

1. Behovet av en förstärkt central ledning för den lägre tekniska undervisningen.

Behovet av en effektiv ledning och en verklig överstyrelse för den

lägre tekniska undervisningen här i landet har sedan länge varit kännbart.

Sålunda var, när riksdagen 1847—48 första gången anslog medel till

understödjande av svenska slöjdföreningens skola (numera tekniska skolan)

i Stockholm, ett av villkoren för statsunderstödets beviljande, att skolan

skulle ställas under tillsyn av kommerskollegium eller en blivande

överstyrelse för handel och slöjder. Uti det i viss mån epokgörande förslag

till den tekniska undervisningens ordnande, som år 1850 framlades

av föreståndaren för teknologiska institutet J. Wallmark, hemställdes att

Kungl. Maj:t för dessa skolor skulle nedsätta en styrelse i Stockholm av

sakkunniga och nitälskande män, och att dessutom i varje stad, som förklarat

sig villig mottaga en sådan skola, skulle bildas en understyrelse.

Anslagen till de äldsta tekniska elementarskolorna beviljades också vid

1850—51 och 1853—54 årens riksdagar under villkor, att skolorna skulle

ställas under överinseende antingen av något ämbetsverk eller en särskild

i nåder förordnad styrelse. I överensstämmelse härmed före.-krevo de

äldsta stadgarna för såväl slöjdföreningens skola som de tekniska elementarskolorna,

att samtliga dessa skolor skulle stå under kommerskollegiets

överinseende. Detsamma blev också i enlighet med riksdagens beslut förhållandet

med den kort efter de tekniska elementarskolorna inrättade tekniska

söndags- och aftonskolan i Eskilstuna.

Tid efter annan framställdes därefter nya förslag till ordnande av

det tekniska undervisningsväsendets överledning.

s. 499 Kontrollera mot PDF

499

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr t)(i.

Bland dessa förslag må till eu början nämnas de inom riksdagen

framställda att anförtro denna överledning antingen direkt till vederbörande

departement eller till direktionen för teknologiska institutet. Sistnämnda

förslag, vilket även sedermera upptagits till skärskådande oeh

varmed åsyftades att få såväl det högre som det lägre tekniska undervisningsväsendet

ställt under en gemensam överledning, har emellertid städse

avvisats huvudsakligen av det skäl, att ett sådant uppdrag icke lämpligen

kunde anförtros åt en oavlönad styrelse.

1872 års kommitté för den tekniska undervisningens ordnande ägnade

frågan om högsta ledningen av vårt lägre tekniska undervisningsväsende

stor uppmärksamhet. Med avseende på de tekniska afton- och söndagsskolorna

framhöll sålunda nämnda kommitté följande:

»Organisationen av sådana anstalter fordrar en samverkan av insikter

från olika håll, så väl allmänna pedagogiska kunskaper som vetenskaplig

och konstnärlig bildning samt kännedom om industriens natur

och behov, som icke alltid kunna påräknas i var och en av de många

särskilda orter, där dylika skolor äro behövliga. Tager man tillika i betraktande,

att en sådan organisation enligt sin natur aldrig kan vara fullt

avslutad, utan måste oavlåtligen utveckla sig och fortgå, att skolorna

måste underkastas inspektion, på det att de resultat, de uppnå, matte bliva

allmänt kända, ävensom för att åt lärarna meddela erforderliga upplysningar,

samt att anskaffandet av lämplig undervisningsmateriell, i synnerhet

för den konstindustriella undervisningen, innebär en lika svår som

maktpåliggande uppgift, så inses lätt behovet av, att staten, jämte det han

giver ett materiellt stöd åt de tekniska afton- och söndagsskolorna, tillika

förbehåller sig överstyrelsen och inspektionen över dessa läroanstalter.

Endast därigenom kan man förvissa sig, att de uppoffringar, det allmänna

gör för arbetarnas tekniska utbildning, till fullo åstadkommer den

åsyftade verkan.»

Den överstyrelse, som 1872 års kommitté sålunda ansåg nödvändig

för afton- och söndagsskolorna, borde enligt kommitténs förslag utöva

överinseende även över de tekniska elementarskolorna eller den lägre, tekniska

undervisningen i allmänhet. I samband härmed framhöll kommittén

olämpligheten av, att överinseendet över de tekniska skolorna, såsom dittills

varit förhållandet med en del av dem, anförtroddes åt kommerskollegium,

och föreslog, att den lägre tekniska undervisningen skulle ställas

under en särskild för ändamålet inrättad överstyrelse, bestående av en ordförande

och tre ledamöter, av vilka en skulle vara kassaförvaltare, en representera

den tekniskt vetenskapliga och en den artistiska undervisningen.

s. 500 Kontrollera mot PDF

500

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Det av kommittén framlagda förslaget vann emellertid icke beaktande.

Med avseende på de tekniska afton- och söndagsskolorna eller de

nuvarande lägre tekniska yrkesskolorna vidtogos i stället följande åtgärder,

bedan 1877 års riksdag på Kungl. Maj:ts förslag beviljat 20,000 kronor

pa extra stat. till understödjande av dessa skolor, uppdrog Kungl. Maj:t

den 31 augusti 1877 åt en särskild kommitté av tre personer att uppgöra

förslag till undervisningsplaner för skolorna. Kommittén avgav sitt utlåtande

i det kommittén ursprungligen förelagda ämnet den 20 oktober

1877 men fick sedan fortfarande årligen i uppdrag att avgiva utlåtande

om fördelningen av de till dessa tekniska läroverk anslagna medlen, varjämte

en av kommitténs ledamöter förordnades att besöka, utom andra

läroverk, även de tekniska afton- och söndagsskolorna för att taga kännedom

om deras undervisning m. m.

Sedan riksdagens revisorer funnit anmärkningsvärt, att en kommitté

efter att hava fullgjort sitt ursprungliga uppdrag fortfarande kvarstode

och arbetade för annat ändamål än det med densamma från början åsyftade,

lämnades år 1886 uppdraget att inspektera de tekniska afton- och söndagsskolorna

och att. uppgöra förslag till statsanslagets fördelning dem

emellan åt den förre inspektören ensam.

Detta förhållande fortfor till År 1892. Från och med detta år har Kungl.

Maj.t årligen. uppdragit åt tekniska skolans i Stockholm styrelse att avgiva

förslag till fördelningen av statsanslaget till de lägre tekniska yrkesskolorna

och åt dess föreståndare att inspektera de statsunderstödda sk,oloma.

Inspektionsuppdraget har förutom de nämnda skolorna även omfattat

tekniska skolan i Eskilstuna och slöjdföreningens i Göteborg skola,

varjämte inspektören skulle besöka allmänna läroverk, folkskolcseminarier

och tekniska elementarskolor i ändamål att vid dessa läroanstalter

taga -kännedom om undervisningen i teckning samt meddela råd och anvisningar

rörande anskaffande av lämplig materiell och undervisningens

ändamålsenliga anordning i jberörda läroämne.

Arvodet för detta omfattande inspektionsuppdrag utgår för närvarande

med 1,500 kronor .årligen av anslaget till understöd åt lägre tekniska

yrkesskolor samt till bestridande av kostnaderna för inspektionen

a,v dessa skolor. För nämnda arvode är emellertid inspektören även skyldig

att biträda vid fördelningen av statsanslaget till de lägre tekniska

yrkesskolorna.

För de tekniska elementarskolorna medförde det av 1872 års kommitté

framställda förslaget om inrättandet av en särskild överstyrelse för

den lägre tekniska undervisningen ingen annan förändring än den, att i

de förnyade nådiga stadgarna för dessa skolor av den 15 juni 1877 före
-

s. 501 Kontrollera mot PDF

501

Kung}. Majds Nåd. Proposition Nr 96.

skrevs, att »överinseendet över de tekniska elementarskolorna tillhör kommerskollegium

eller den särskilda överstyrelse, som av Kungl. Maj:t därtill

i nåder förordnas». En liknande bestämmelse inflöt i stadgarna för

tekniska skolan i Stockholm av den 1 november 1878. Någon särskild

överstyrelse kom dock icke till stånd. Såväl de nämnda skolorna som

tekniska skolan i Eskilstuna kvarstodo under kommerskollegiets överinseende

ända till slutet av år 1886, då de på grund av Kungl. Maj:ts beslut

den 29 oktober nämnda år ställdes direkt under kungl. ecklesiastikdepartementet.

Nämnda beslut var närmast föranlett av ett utav 1883 års kurnmerskollegiekommitté

framlagt förslag, att de dittills kollegiet underställda

tekniska skolorna skulle omedelbart underordnas ecklesiastikdepartementet.

Det förutsattes därvid av kommittén, att en särskild sakkunnig föredragande

anställdes, åt vilken även skolornas inspektion kunde uppdragas.

De åligganden, som förut tillkommit kommerskollegium i egenskap

av överstyrelse för de tekniska skolorna, överflyttades genom kungl. kungörelsen

den 10 december 1886 dels på Kungl. Maj:t, dels på de särskilda

skolornas styrelser. Den sålunda vidtagna anordningen har sedermera alltjämt

bibehållits.

Såsom jag redan förut (sid. 64) omnämnt, har tekniska kommittén

ägnat särskild uppmärksamhet åt frågan om den centrala överledningen

av den lägre tekniska undervisningen. Kommittén har därvid starkt framhållit

behovet av en sådan överledning och för sin del på det livligaste

förordat upprättandet av en särskild överstyrelse för de tekniska skolorna.

Om behovet av en överstyrelse yttrar kommittén:

Det måste utan tvivel betecknas såsom en beklaglig underlåtenhet, att det förslag

till inrättandet av en särskild överstyrelse för den lägre tekniska undervisningen,

som 1872 års kommitté framlade, icke vann beaktande.

I synnerhet blir detta i ögonen fallande med avseende på de tekniska afton- och

söndagsskolorna eller de s. k. lägre tekniska yrkesskolorna. De utan tvivel i många

hänseenden beaktansvärda grundsatser med avseende på dessa skolors verksamhet, som

1872 års kommitté uttalade, blevo endast ofullständigt genomförda. Ännu år 1898 kunde

skolornas dåvarande inspektör sedan flera år tillbaka, rektor B. Y. Adler, i en skrivelse

till statsrådet och chefen för kungl. ecklesiastikdepartementet framhålla, att

endast en mindre del av dessa skolor hade ett bestämt fackligt program att följa. En

del hade ännu ej kunnat frigöra sig från ett mera i form av fortsättningskurser till

folkskolan ordnat program och visste icke vad en tekniskt yrkesmässig undervisning

innebure.

Att dessa omdömen ännu i dag i mycket stor utsträckning äga sin tillämplighet

på våra yrkesskolor bar .visats i det föregående.

Den inspektion, som dessa skolor varit underkastad, har också just på grund av

Tekniska

kommittén.

s. 502 Kontrollera mot PDF

502

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

det sätt, på vilket den varit ordnad, påtagligen varit allt för svag att utöva något

väsentligt inflytande på skolornas utveckling. Under de senare åren har inspektören

icke^ besökt der än 6 å 8 lägre tekniska yrkesskolor årligen. Att han under sådana

förhållanden icke kunnat utöva någon verklig ledning av och kontroll över skolornas

verksamhet är lätt att inse, helst inspektören icke kunnat åberopa några allmänt fastställda

normer för skolornas verksamhet såsom stöd för yrkanden om ändringar i deras

arbetssätt. De lägre tekniska yrkesskolorna hava haft nästan obegräusad frihet

att sköta sig på egen hand. Att denna frihet från kontroll och ledning icke i allo

varit gynnsam för skolornas utveckling har förut framhållits.

Även med avseende på de tekniska elementarskolorna framträder bristen på eu

enhetlig överledning, som kunnat med full sakkunskap utreda frågor, som beröra

dessa skolor, och med tillräcklig auktoritet framlägga dem för regering och riksdag.

Kommittén har i detta hänseende framhållit, att den antydan till en fackindelning,

som genomfördes vid dessa skolor på 1870-talet, trots industriens allt jämt fortgående

specialisering, icke väsentligen utvecklats, att den för all teknisk undervisning så betydelsefulla

laboratorieundervisniugen med undantag för kemiska och kemiskt teknologiska

laborationer ännu endast i ringa grad vunnit insteg vid dessa skolor, och att en

tidsenligt orduad undervisning i elektroteknik ännu icke kommit till stånd vid något

av våra elementära tekniska läroverk.

Kommittén har även framhållit, att den brist på tidsenlig utveckling, som kiinuetecknat

vår lägre tekniska undervisning under de senaste trettio åren, i icke oväsentlig

man finner sin förklaring däri, att någon årlig statistik över densamma icke samlats

och bearbetats, och att det därför varit mycket svårt även för dem, som närmast äro

intresserade av denna undervisning, att få en tillförlitlig överblick över dess utveckling

och nuvarande beskaffenhet. Likaledes har vår kännedom om den tekniska undervisningens

ståndpunkt i utlandet varit allt för ringa för att giva oss välbehövliga impulser

till utvecklingen av vårt eget lands tekniska undervisningsväsende. Sadaua

viktiga företeelser på den tekniska undervisningens område som de österrikiskt-tyska

industriella fortsättniugsskolorna och det tekniska fackskoleväsendet i samma länder

torde ända till det allra sista årtiondet varit så gott som okända i vårt land.

Den granskning av vår lägre tekniska undervisnings utveckling uuder de senaste

trettio åren och över dess nuvarande tillstånd, som kommittén utfört, har bibragt

kommittén den bestämda övertygelsen, att vi icke heller för framtiden kunna

vänta oss en kraftigare utveckling af denna undervisning, för så vitt

icke den centrala ledningeu av densamma anförtros åt en särskild överstyrelse,

som med hela sin kraft ägnar sig uteslutande åt denna angeläge

n h e t.

Kommittén sammanfattar vad den anfört om nödvändigheten av en

särskild överstyrelse sålunda:

Av val här ovan anförts torde framgå, att den högsta ledningeu av det lägre

tekniska undervisningsväsendet i riket förutsätter ett så omfattande och maktpåliggande

arbete, att det icke kan vara lämpligt eller ens möjligt att, såsom hittills under

skilda tider varit förhållandet, anförtro den åt ett ämbetsverk vid sidan av dess egentliga

uppgift eller att överlämna handläggniugen av alla de ärenden, som röra deuna

undervisning, åt ett kansliråd inom ett regeringsdepartement. Fullgörandet av de

uppgifter, som skulle komma att åligga den högsta ledningen av det lägre tekniska

s. 503 Kontrollera mot PDF

503

Kurtgl. AlajUs Nåd. Proposition" Nr 96.

undervisningsväsendet i riket, förutsätter så omfattande insikter och så stor erfarenhet

på skilda områden, att härför med nödvändighet fordras en särskild överstyrelse sammansatt

av ett tillräckligt antal personer, som uteslutande kunna ägna sig åt fullgörandet

av detta värv.

Av redogörelsen för den lägre tekniska undervisningen i utlandet i del 111 framgår

även, att flerstädes i utlandet, där den lägre tekniska undervisningen nått en kraftigare

utveckling, såsom i Preussen, Baden, Österrike, Frankrike och Belgien, ledningen

av densamma anförtrotts åt särskilda centrala styrelser.

Om behövligheten av eu förstärkt central ledning av den tekniska

undervisningen och därmed följande effektiv inspektion äro de hörda myndigheterna

i allmänhet fullt ense. Om formen för denna ledning äro meningarna

emellertid ganska delade. Då de hörda myndigheterna närmast

haft att utgå ifrån det föreliggande förslaget, att den ifrågasatta överstyrelsen

skulle avse endast den lägre tekniska undervisningen, är det

lätt förklarligt, att åtskilliga av dem funnit den föreslagna apparaten för

stor och för kostbar och därför också ansett, att frågan borde lättare

kunna ordnas sålunda, att den centrala ledningen förlädes till någon

byrå antingen inom kommerskollegiet eller inom något av statsdepartementen

och att samtidigt inspektionen av undervisningen förstärktes.

I sådan riktning yttra sig åtskilliga länsstyrelser, styrelserna för ett

flertal tekniska yrkesskolor, Sveriges hantverksorganisation, svenska teknologföreningen,

lärarkollegiet vid tekniska högskolan samt styrelsen för tekniska

skolan i Stockholm.

Å andra sidan tillstyrkes eu fristående överstyrelse i åtskilliga av de

avgivna yttrandena. Så är fallet med de yttranden, som avgivits av

hantverksföreningen och styrelsen för tekniska aftonskolan i Skara, styrelsen

för Landskrona tekniska yrkesskola och handelsinstitut, styrelsen för

tekniska skolan i Lund samt styrelsen för Hälsingborgs lägre tekniska yrkesskola

m. fl.

Samarbetsdelegationen önskar tillräckligt antal inspektörer över den

lägre tekniska undervisningen, ställda vid överstyrelsens sida. De böra

även stå till överstyrelsens förfogande såsom sakkunniga.

Kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade hava i sitt gemensamma

betänkande om inrättande av ett handelsdepartement föreslagit,

att kommerskollegiet skulle bliva överstyrelse för det lägre tekniska undervisningsväsendet

i riket med i huvudsak de uppgifter, som den tekniska

kommittén föreslagit böra tillkomma en sådan myndighet._

Samma mening har kommerskollegiet självt uttalat i sitt över den tekniska

kommitténs förslag avgivna utlåtande. Kollegiet yttrar bland annat:

Myndighe
terna.

s. 504 Kontrollera mot PDF

504

Departe
ments
sakkunniga.

Kungl. Mapts Nåd. Proposition Nr 96.

Rörande den ifrågasatta överstyrelsens organisation finner sig emellertid kollegium

höra såsom slutmening framhålla, att de kostnader, som överstyrelsens organiserande

såsom ett fristående ämbetsverk skulle komma att kräva, icke torde komma att

uppvägas av den möjlighet till de olika ärendenas allsidiga bedömande, som kommittén

genom överstyrelsen hoppats att åvägabringa. I likhet med kommerskollegiikommittén

oeh departementalkomnntterade anser kollegium, att uppdraget att vara överstyrelse

för det lägre tekniska skolväsendet bör överlämnas åt kollegium och att hithörande

ärenden lämpligast handhavas av en till industribyrån hörande sektion i det enligt de

nyssnämnda kommittéernas förslag omorganiserade kollegiet. Utom det, att härigenom

kostnaderna avsevärt nedbringades, skulle genom en dylik anordning även störa fördelar

vinnas just till förmån för hithörande ärendens sakliga behandling, i det att

inom kollegium alltid funnes att tillgå för den allmänna näringsförvaltninwens behov

ertorderhga fackmän inom skilda områden, fördelar, vilka icke stode att vinna inom

ett ämbetsverk, vars arbetsområde begränsats uteslutande till undervisningsfrågor.

Den inspektion, _ som enligt kommitténs förslag skulle utövas av överstyrelsen

och som sålunda enligt vad ovan anförts borde anförtros åt kollegium, torde, såsom

aven av kommittén föreslagits, tid efter annan böra kompletteras genom en facklig

inspektion, utövad av särskilt förordnade fackmän, varvid facklärarne vid normalskolan

i atskilhga fall kunde tänkas ifrågakomma, för att andra skolors erfarenheter skulle

komma aven normalskolan till godo. De fackmän inom industri och hantverk, som

sålunda finge i uppdrag att inom resp. fack inspektera olika skolor, kunde jämväl

fungera som ett sakkunnigt råd, som gåves tillfälle att yttra sig i sådana frågor där

särskild fackkunskap vore behövlig. ° ’

Såsom jag redan förut omnämnt, uttala de departementssakkunniga den

meningen, att det vore föga lyckligt, om det lägre tekniska undervisningsväsendets

organisation och utveckling skulle anförtros åt en sektion av eu

byrå inom ett ämbetsverk, vars arbetsområde är så vittomfattande, att

denna speciella gren av dess verksamhet sannolikt skulle komma att anses

vara av mera underordnad betydelse. De sakkunniga yttra härom:

. VL är0.,% d“1 f den meningen, att det vidlyftiga organisationsarbete, som

tarvas för att fa till stånd alla for tillgodoseende av hantverkets och industriens behov

erforderliga skolor till fullo motiverar inrättandet av en central ledning med vidsträckt

befogenhet och självständighet. Det har visserligen från eu del håll uttalats, att det

lägre tekniska skolväsendet i fråga om antalet skolor, lärare och lärjungar aldrig kan

fa eu sådan omfattning, att göromålen med dess ledning och utveckling skulle5 giva

full sysselsättning åt en särskild överstyrelse, såsom fallet är med folkskol- och läroverksvasendet.

Gent emot dylika betänkligheter vilja vi anföra, att, under det de allmänna

undervisningsanstalterna - folkskolor och läroverk — äro begränsade till ett

fata typer, dar varje typ visserligen företrädes av ett stort antal skolor men dessa sins

emellan aro sa gott som alldeles kongruera med avseende på organisation, läroplaner

o undervisning, det lägre tekniska undervisningsväsendet kommer att omfatta en sådan

mångfald av olika skoltyper med från varandra vitt skilda undervisningsområden, for
va7aÄ

iikf'' ”” Jttr“r’ ‘“P''»*4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. MnjUs Kålt Broposilion AV f)05

•la^ har redan förut (sid. 141 f.) angivit min ställning i allmänhet till

frågan om eu fristående överstyrelse för den tekniska undervisningen och

skall i ett senare sammanhang närmare uttala mig i denna fråga,

2. Behovet av eu förstärkt central ledning för den lägre handels
und

er visning en.

Den centrala ledningen av de statsunderstödda handelsundervisningsanstalterna

har alltsedan dessa anstalter (år 1894) kommo i åtnjutande

av statsunderstöd utövats av kommerskollegium med biträde av eu utav

Kungl. Maj:t förordnad inspektör. Före år 1914 torde emellertid kollegiets

befattning med nämnda läroanstalter hava inskränkt sig därtill, att kollegiet

avgivit förslag angående statsunderstödets fördelning och med eget

yttrande till Kungl. Maj:t överlämnat den berättelse, som det ålegat inspektören

att varje år avgiva över sin verksamhet, Dessutom har kollegiet

tid efter annan föreslagit eller yttrat sig över eljest ifrågasatta åtgärder,

som berört hithörande läroanstalter.

Inspektören, vilken på kommerskollegiets förslag av Kungl. Maj:t förordnats

för ett år i sänder, har jämlikt de bestämmelser, som föreskrivits

för statsunderstöds åtnjutande, haft sig ålagt att genom besök vid instituten

utröna, huruvida undervisningen under det gångna året bedrivits i

sådan omfattning och utsträckning samt på ett sådant sätt, att den kunnat

anses överensstämmande med institutens ändamål. Över de under året

verkställda inspektionerna har han haft att till kommerskollegium avgiva

berättelse. Därjämte har han avgivit infordrade yttranden i handelsundervisningsärenden.

Efter den omreglering i vissa avseenden av handelsgymnasiernas förhållanden,

som skedde genom beslut av 1913 års riksdag, har sagda ledning

närmare preciserats dels genom kungl. kungörelsen den 28 november

1913 angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av de åt handelsgymnasier

anvisade statsunderstöd, dels genom kungl. instruktionen för inspektören

för de statsunderstödda handelsgymnasierna den 6 mars 1914.

I nämnda kungörelse stadgas uttryckligen, att handelsgymnasierna skola

stå under inseende av kommerskollegium, varjämte även föreskrifter i detalj

lämnas angående kollegiets befattning med vissa ärenden.

Den av mig förut (sid. 39) omnämnda handelsundervisningskommittén

av år 1908 1910 yttrade om den centrala ledningen av handelsundervisningen,

att, sa länge fråga endast vore om de högre handelsundervisningsanstalterna,

anledning icke förelåge att ifrågasätta någon förändring i

dåvarande anordning, men. att, om en organisation av det övriga handelsBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 9(1.) 64

Departe
mentschefen.

Frågans

tidigare

behandling

s. 506 Kontrollera mot PDF

506

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

undervisningsväsendet komme till stånd, en sakkunnig myndighet vore påkallad

för att taga hand om och leda utvecklingsarbetet. Med avseende

på denna ansåg kommittén, att man hade att välja på två alternativ, nämligen

antingen att för handelsundervisningsväsendet upprätta en särskild

myndighet, närmast jämförlig med läroverksöverstyrelsen, eller också att

stärka den hittillsvarande myndighetens sakkunskap genom att vid kommerskollegiets

sida ställa ett undervisningsråd, bestående av 5 personer,

däribland inspektören såsom självskriven och de övriga representerande

framför allt merkantil men även pedagogisk sakkunskap. Undervisningsrådet

skulle uteslutande hava en rådgivande karaktär, och ärendenas avgörande

skulle fortfarande bibehållas hos kommerskollegium. Kommittén

ansåg, att detta senare alternativ tills vidare borde komma till användning,

men att man i en framtid hade att räkna med det förra.

I sitt den 30 september 1912 avgivna utlåtande över kommitténs betänkande

förklarade sig kommer skollegiet icke äga anledning förorda upprättande

av en särskild överstyrelse i en eller annan form för handelsundervisningsanstalterna.

Kollegiet yttrade därom:

Enligt kollegiets uppfattning torde den både lämpligaste och ekonomiskt ojämförligt

minst betungande anordningen vara, att ledningen av handelsundervisningsväsendet

uppdrages åt kommerskollegium eller den i dess ställe upprättade myndighet.

En nödvändig förutsättning härför är dock, att ämbetsverket utrustas med sakkunniga

arbetskrafter för fullgörande av ett sådant uppdrag. Kollegium utgår från att den

kommitté, som har till uppgift att verkställa utredning och avgiva förslag om kommerskollegii

omorganisation, har sin uppmärksamhet riktad på denna angelägenhet och

framlägger förslag till betryggande anordningar för nämnda syfte i den blivande organisationen.

Emellertid anser kollegium oundgängligt, att redan för tiden, innan det sålunda

pågående ombildningsarbetet kan hinna slutföras, kollegium får till sitt förfogande sakkunnigt

biträde för att kunna bliva i stånd att dels på det mest ändamålsenliga sätt sörja

för den viktiga frågan att lägga grundval för och organisera detaljerna av handelsundervisningsväsendet

redan från början, dels ock i fortsättningen leda utvecklingen i

sund och god riktning. Dessa syften synas kollegium tillsvidare kunna tillgodoses på

det sätt, att kollegium beredes tillfälle att vida mer än hittills taga inspektören i anspråk

icke blott i fråga om inspektion av samtliga statsunderstödda han delsundervisningsanstalter

och därmed i samband stående angelägenheter utan även vid själva förvaltningsarbetet

med beredning inom kollegium av ärenden, som angå handelsundervisuingen

i övrigt. Dit höra framför allt granskning av ansökningar om statsunderstöd

samt befattning med fasta lärares tillsättning m. m.

Dessa åligganden torde dock icke inom den närmaste framtiden bliva av den omfattning,

att de kunna förväntas upptaga en persons hela arbetstid, och i varje fall anser

kollegium det icke böra ifrågasättas att under övergångstiden för sådant ändamål upprätta

en särskild befattning.

Kollegium finner därför ändamålsenligast, att en inspektör med ovannämnda och

därmed sammanhängande skyldigheter anställes på förordnande för tre kalenderår i

s. 507 Kontrollera mot PDF

507

Kung!. Maj-Js Kdd. Proposition Kr 06.

sänder med ett arvode avpassat efter den utsträckning, i vilken hans biträde tages i

anspråk, och utgående — oberäknat vederbörlig resekostnads- och traktamentsersättning

— med högst 3,000 kronor för år enligt Kungl. Maj:ts för varje år, efter kollegii förslag,

därom fattade beslut.

Såsom ett villkor, bland andra, för erhållande av statsunderstöd eller annan förmån

av statsverket bör givetvis gälla, att läroanstalten i fråga ställes under inseende

av sagde inspektör. f£J5 j

Med hänsyn till inspektörens sålunda utvidgade verksamhet lärer en särskild instruktion

böra för honom av Kungl. Maj:t utfärdas efter förslag av kollegium.

Kommitténs förslag om upprättande av ett särskilt undervisningsråd med uppgift

att tillföra kommerskollegium sakkunskap för behandling av frågor om handelsuudervisningen

anser kollegium ej böra föranleda någon åtgärd, då, enligt vad kollegium

har sig bekant, det för närvarande pågående utredningsarbetet om kollegii omorganisation

torde leda till framställandet av förslag, som, om ock i viss annan form, betjäna

i huvudsak samma syfte, som kommittén velat med sitt förslag i ämnet tillgodose.

Till den av kommerskollegiet uttalade meningen anslöt sig även den

kungl. propositionen till 1913 års riksdag, och den torde även ha legat

till grund för den sedermera för inspektören utfärdade instruktionen. I

riksdagsförhandlingarna kom frågan om centralstyrelse och inspektion, på

grund av det uppskov med den lägre handelsundervisningens ordnande,

som då av riksdagen beslöts, ej att bliva föremål för närmare behandling.

Kommerskollegiikommittén och departementalhommiiterade hava i sitt av

mig förut beiförda betänkande av år 1913 angående ett handelsdepartement

föreslagit, att den centrala ledningen av handelsundervisningen skulle tillkomma

kommerskollegium med förstärkning i vissa fall av kommersiell

och pedagogisk sakkunskap.

Handelsundervisningskommitterade hava även, såsom jag förut (sid. 72)

nämnt, behandlat frågan om handelsundervisningens centrala ledning.

De erinra till en början om hurusom en central ledning för handelsundervisningsanstalterna

så småningom uppstått så att säga av sig själv, i

det att kommerskollegium med inspektören som sakkunnigt biträde fått i

uppdrag att taga befattning med de ärenden, som berört handelsundervisningen.

De fortsätta därefter:

Det är emellertid, enligt kommitterades mening, endast en tidsfråga, när denna

ledning behöver ytterligare utvecklas. I längden torde det nämligen visa sig omöjligt

för kommer&kollegium —•'' eller den myndighet, som kan komma att träda i dess ställe

— att vid sidan av sina mångfaldiga övriga åligganden inom skilda områden och med

biträde av en enda särskild sakkunnig, inspektören, räcka till för befattningen med

och överinseendet över samtliga blivande handelsundervisningsanstalter.

Redan nu anse kommitterade, på grund av de i föreliggande betänkande avgivna

förslag, nödvändigt, att ännu ett steg tages till stärkande av den centrala ledningen.

Kommitterade åsyfta särskilt förslaget om upprättande av handelsfolkskolor och få er
-

Handelsun
derrisnings
kommitte
rade.

s. 508 Kontrollera mot PDF

508

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 06.

inra därom, att kommitterade ansett sig kunna bidraga till förverkligandet av tanken

på högre folkskolors ombildande till handelsskolor under den förutsättningen bland

andra, att ett visst samarbete kunde åvägabringas mellan å ena sidan den myndighet,

som har överinseendet över handelsundervisningsväsendet, samt å den andra sidan folkskolornas

centrala styrelse, ävensom att för nämnda samarbete krävdes eu särskild

sakkunnig institution. Jämväl på grund av handelsundervisningsväsendets utveckling

i övrigt kommer en sålunda förstärkt sakkunskap att befinnas av behovet påkallad.

Sagda institution, som exempelvis kan kallas handelsundervisningsnämnden, bör

lämpligen bestå av tre personer, nämligen inspektören såsom självskriven samt två

andra av Kungl. Maj:t förordnade sakkunniga, den ene representerande den kommersiella,

den andre den pedagogiska sakkunskapen. Den förre av de båda si-tnämnda

bör sålunda helst vara köpman, den senare skolman.

Dessa tre sakkunniga böra enligt närmare instruktion, som av Kung], Maj:t utfärdas,

tillkallas vid behandling av viktigare handelsundervisningsärenden, vare sig de

handläggas av kommerskollegium eller folkskolöverstyrelsen eller av båda dessa myndigheter

gemensamt. De böra icke äga beslutanderöst men skola vara skvldiga att

anmäla avvikande mening till protokollet.

Angående fördelningen av ärendena mellan kommerskollegium och folkskolöverstyrelsen

torde i huvudsak böra gälla, att frågor angående högre folkskolors ombildning

till handelsskolor och en del andra spörsmål, som angå handelsfolkskolorna, behandlas

av båda myndigheterna samfällt, att omsorgen om folkskolans handelsfortsättmngsskolor

uppdrages åt folkskolöverstyrelsen ensam, och att övriga ärendens behandling

i allmänhet åligger kommerskollegium ensamt.

Enligt denna princip skulle handelsundervisningsärendenas fördelning kunna i

dess huvuddrag framställas på följande sätt:

Kommerskollegium och folkskolöverstyrelsen gemensamt åligger i fråga om handelsfolkskolorna:

DO

1) att avgiva yttrande över högre folkskolas ombildning till handelsfolkskola

samt över sökt statsunderstöd i anledning därav;

2) att besluta i anledning av sådan skriftlig anmälan från inspektören eller le
damot

av folkskolöverstyrelsen, varom här nedan sägs;

3) att vidtaga eller föreslå åtgärder, som befinnas erforderliga i ovannämnda

avseenden.

Folkskolöverstyrelsen ensam åligger:

att taga befattning med folkskolans handelsfortsättuingsskulor, dock att inspektören

må ha rättighet att besöka dessa skolor, varvid han, därest anledning

till anmärkning från hans sida förekommer, har att till folkskolöverstyrelsen

därom gorå skriftlig anmälan.

Kommerskollegium ensamt åligger:

1) att ha överinseendet över handelsgymnasierna, handelsskolorna och handels
kurserna;

dock att ledamot av folkskolöverstyrelsen även må äga att besöka

handelsfolkskola, varvid han, därest anledning till anmärkning från

hans sida förekommer, har att till kommerskollegium därom göra skriftlig

anmälan; o o o

2) att föreslå inspektör, till Kungl. Maj:t med eget yttrande insända dennes

berättelse samt för honom föreslå arvode för terminen;

3) att föreslå övriga ledamöter av handelsundervisningsuämuden;

4) att handlägga övriga ärenden, som röra handelsundervisningsväsendet.

s. 509 Kontrollera mot PDF

509

A ungt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr

Handelsundervisningsnäm liden torde i allmänhet böra tillkallas vid behandling av

ovan särskilt omförmälda ärenden samt dessutom ha att yttra sig över ärenden, som

till densamma remitteras.

Beträdande vissa punkter i ovanstående förslag fä kommitterade meddela följande

närmare motivering.

Ledamot av handelsundervisningsnänniden — med undantag av inspektören, som

i stället bör tillgodoräknas ökat arvode — bör givetvis erhålla särskild ersättning för

sitt arbete, t. ex. 20 kronor för tjänstgöringsdag i likhet med ombud i realskolexamen

m. b., varjämte envar av de tre ledamöterna bör, därest han är bosatt utom Stockholm,

åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt tredje klassen i resereglementet

eller den högre klass, till vilken han eljest är berättigad.

Angående inspektörens ställning inträder, frånsett hans deltagande i handelsundervisningsnämnden,

ingen större förändring i arten av hans åligganden men väl i fråga

om deras omfattning. Sedan beslut fattats om upprättande av handelsgymnasier jämväl

i Örebro och Norrköping uppgå de läroanstalter, med vilka han för närvarande har att

i vanlig ordning taga befattning, till sex, förlagda till Göteborg, Hälsingborg, Malmö,

Norrköping, Stockholm och Örebro. Därest kommitterades förslag om upprättande av

handelsskolor vinner avseende, tillkomma åtta nya läroanstalter, därav fem fristående

handelsskolor och tre handelsfolkskolor.

Kommitterade anse under sådana förhållanden skäligt, att inspektörens arvode

höjes med 1,000 kronor för år eller från nu bestämda högst 1,500 kronor till högst

2,500 kronor.

Ehuru alla handelsskolorna icke kunna förväntas börja sin verksamhet redan under

år 1916, förorsakar dock övergångstiden ett i mycket avsevärd grad ökat arbete, och

bör därför nämnda förhöjning enligt kommitterades mening inträda med hälften från

och med år 1916 och med återstoden påföljande år.

Vid handelskursernas upprättande bör frågan om inspektörens ersättning m. in.

tagas under förnyad omprövning.

I nu gällande instruktion för inspektören böra givetvis införas de ändringar, som

betingas av hans befattning med handelsskolorna och längre fram även med handelskurserna.

Kommitterade anse sig till sist böra betona, att ovan avgivna förslag till ledningens

förstärkande enligt kommitterades mening är att betrakta som en övergångsform

till en fullständig centralstyrelse, som förr eller senare, alltefter handelsundervisningsväsendets

snabbare eller långsammare utveckling, kommer att att visa sig av behovet

pakallad. Det kan därvid även ifrågasättas, huruvida icke nämnda framtida styrelse

bör förenas med en tilltänkt centralstyrelse för den tekniska undervisningen — varom

ovannämnda kommitté för den lägre tekniska undervisningens ordnande avgivit förslag

—, och härtill kunde möjligen som en tredje gren sluta sig en central ledning för

navigationsskolorna.

Först genom åtgärder, som mer eller mindre gå i nämnda riktning, torde yrkesundervisningen

kunna erhålla de fastare former, som äro nödvändiga för dess ändamålsenliga

utveckling.

I frågans nuvarande läge finna emellertid kommitterade icke skäl att ingå på

någon närmare behandling av densamma.

s. 510 Kontrollera mot PDF

510

Kling!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Myndig
heterna.

Departe
menissak
kunniga
-

Av dem, som yttrat sig i anledning av handelsundervisningskommitterades

förslag, hava åtskilliga uttalat sig för att den centrala ledningen

av den lägre handelsundervisningen skulle tillkomma kommerskollegium.

Sådant uttalande liar gjorts av Stockholms, Gävle, Jönköpings, Malmö, Örebro

och Karlstads handelskammare samt Göteborgs handelsgymnasium, hantverksorganisationen

och riksförbundet för affärsanställda, de flesta av dessa

med tillstyrkande av den utav de kommitterade föreslagna handelsundervisningsnämnden.

Norrköpings handelskammare och Malmö handelsgymnasium anse, att

den centrala ledningen bör utövas av samma myndighet, under vilken

handelsgymnasierna lyda.

Gottlands handelskammare instämmer i allo med kommitterade, särskilt

vad angår den centrala ledningen.

Luleå handelskammare anser, att den centrala ledningen bör anförtros

åt en för handelsundervisningen och den lägre tekniska undervisningen

gemensam centralstyrelse.

Sveriges allmänna handelsförening ansluter sig till kommitterades tanke

på inrättandet framdeles av en fullständig centralstyrelse, eventuellt i förening

med andra grenar av yrkesundervisning.

Om den centrala ledningen av det lägre handelsundervisningsväsendet

yttra departementssakkunniga:

Beträffande administrationen av de föreslagna handelsutbilduingsanstalterna vilja

vi föreslå, att varje skolas ledning närmast skall handhavas av en lokal styrelse och

att ledningen av hela det lägre handelsundervisningsväsendet anförtros åt samma överstyrelse

som det lägre tekniska undervisningsväsendet. Ett samordnande av dessa båda

grenar av yrkesundervisning torde, om det av oss föreslagna skolsystemet bleve genomfört,

vara icke blott lämpligt utan även komma att visa sig nödvändigt. De kommuuala

lärlings- och yrkesskolorna, vare sig de avse att tjäna handeln, industrien eller

hantverket, torde sannolikt i fråga om organisation, lokaler m. m. komma att behandlas

i ett sammanhang av vederbörande kommunalstyrelse. De bestämmelser rörande

lärlingsskolplikten, som behöva utfärdas, torde även höra bliva sins emellan likartade,

vare sig dessa skolor tjäna det ena eller det andra syftet, och i flertalet fall torde det

dessutom komma att visa sig mest ändamålsenligt att ställa samtliga de i en kommun

upprättade lärlings- och yrkesskolorna under en gemensam lokal styrelse, där givetvis

såväl de industriella och hantverksyrkena som handelsyrket böra vara representerade.

Under sådana förhållanden kan det ej vara lämpligt, om ens möjligt, att uppdela den

centrala ledningen, som ju skall granska och stadfästa skolornas läroplaner och reglementen,

avgiva yttranden angående statsbidragens fördelning m. in., på två skilda

chefsmyndigheter. Som i inledningen nämnts, ifrågasätta också 1913 års kommitterade,

att en framtida central styrelse för den lägre handelsundervisningen bör förenas

med den föreslagna centrala styrelsen för den lägre tekniska undervisniugen. I det

vi sålunda upptaga denna av kommitterade framkastade tanke, vilja vi även uttala, att

s. 511 Kontrollera mot PDF

511

K it it i/l. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 9 ti.

det enligt vårt förmenande finnes åtskilliga skäl för att, som de kmnmitterade antyda,

även anförtro den centrala ledningen av navigationsskolorna åt samma överstyrelse.

Min egen ställning till frågan om en central ledning för den lägre

handelsundervisningen skall jag närmare angiva i sammanhang med frågan

om behovet av eu gemensam central ledning för samtliga praktiska

ungdomsskolor med fackutbildning till huvudsyfte.

3. Behovet av en gemensam central ledning för den lägre tekniska

undervisningen, den lägre handelsundervisningen och undervisningen

i husligt arbete.

Såsom jag i det föregående (sid. 118) omnämnt, hava departementssakkunniga

uttalat den uppfattningen, att för dem, som ägna sig åt husligt

arbete såsom förvärvsarbete, det i stort sett borde beredas samma möjligheter

till erhållande av yrkesutbildning, som stå manliga och kvinnliga

arbetare inom andra yrken till buds. De sakkunniga hava också, för vinnande

av ifrågavarande syfte, föreslagit upprättande av lärlingsskolor och

yrkesskolor för husligt arbete. Vid sådant förhållande har det legat de

sakkunniga nära att även taga i övex-vägande, huru det lämpligen borde

ordnas med frågan om den centrala ledningen av undervisningen i husligt

arbete. Vid övervägande härav hava de sakkunniga, såsom redan

förut nämnts, ansett den lämpligaste utvägen vara att förlägga denna ledning

till samma överstyrelse, som blivit föreslagen för den lägre tekniska

och handelsundervisningen. Efter att hava erinrat om nödvändigheten av

att en förstärkt central ledning bereddes den lägre tekniska undervisningen

fortsätta de sakkunniga sålunda:

Härtill kommer emellertid ytterligare, att såväl den lägre handelsundervisningen

som undervisningen i husligt arbete enligt vårt förmenande bör ordnas jämsides med

och i stort sett efter samma riktlinjer som yrkesundervisningen för hantverk och industri

och därför också ställas under samma centrala ledning som det lägre tekniska

undervisningsväsendet. I kommun, där lärlings- och yrkesskolor varda upprättade för

samtliga ovan angivna yrkesgrenar, kommer det säkerligen att visa sig mest ändamålsenligt

att i fråga om ledning och förvaltning ställa dem i nära samband med varandra.

Likaledes är det, med tanke på de föreslagna kommunala lärlingsskolornas

obligatoriska karaktär och kommunernas rätt att utfärda närmare bestämmelser rörande

skolpliktens genomförande, alldeles nödvändigt, att en hel del frågor rörande den skolpliktiga

ungdomen på lärlingsstadiet varda behandlade i ett sammanhang och efter

ensartade grunder, vare sig de unga ägna sig åt den ena eller andra yrkesgrenen.

Såväi med hänsyn härtill som med tanke på den likställighet i fråga om utbildningsmöjligheter

de angivna olika yrkesgrenarna emellan, som vi framhållit såsom synnerligen

önskvärd, för att icke det ena yrkets rekrytering skall försvåras genom det

Departe
mentschefen.

Departe
mentssak
kunniga.

s. 512 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

512 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

andras, synes det oss självklart, att den centrala ledningen bör vara gemensam för den

lägre tekniska undervisningen, den lägre handelsundervisningen och undervisningen i

husligt arbete. Vi vilja i detta sammanhang erinra om att även 1913 års kommitterade

för den lägre handelsundervisningens ordnande uttalat sig för ett sammanförande

av den lägre handelsundervisningen med den lägre tekniska undervisningen under en

gemensam central ledning.

Det torde vara alldeles självklart, att de göromål, som sålunda komma att åligga

den gemensamma centrala ledningen, bliva så omfattande att det ej kan sättas i fråga

att lägga dem på en sektion av kommerskollegii industribyrå. Dessutom faller ju

varken handeln eller det husliga arbetet inom nämnda byrås verksamhetsområde. Att

upprätta en särskild byrå inom kommerskollegium för ifrågavarande ändamål synes ej

heller lämpligt, då kommerskollegii verksamhet över huvud taget icke kan anses hava

något direkt samband med det husliga arbetet. Härtill kommer, att det för ett lyckligt

genomförande av hela förslaget till ordnande av de undervisningsanstalter av olika

slag, varom fråga är, fordras, att den centrala ledningen kan på ett mer odelat sätt

och under utvecklande av mer självständigt initiativ ägna sig åt uppgiften, än man

torde kunna påräkna hos en byra inom ett ämbetsverk med helt andra uppgifter än

sadana, som falla inom undervisningsväsendets område. Enligt vårt förmenande bör

nämligen den myndighet, som skall handhava organisationen och ledningen av det

undervisningsväsende, varom här är fråga, för att detta skall kunna på ett tillfredsställande

sätt ordnas och utvecklas, intaga en så självständig ställning som möjligt.

Vi vilja därför obetingat uttala oss för inrättandet av en särskild överstyrelse för den

lägre tekniska undervisningen, den lägre handelsundervisningen och undervisningen i

husligt arbete. °

Med avseende på undervisningens innehåll och omfattning stå navigationsskolorna

mycket nära det lägre tekniska undervisningsväsendet, varför vi icke hava något att

erinra mot det förslag, som framkastats av 1913 års kommitterade för den lägre handelsundervisningens

ordnande, att förlägga även dessa skolor under samma centrala

myndighet.

Som benämning på denna centrala myndighet vilja vi, såsom redan förut nämnts,

föreslå överstyrelsen för yrkesundervisningen.

Om behovet av en förstärkt central ledning av samtliga de praktiska

ungdomsskolor, som liava till uppgift att tillgodose den lägre tekniska

undervisningen, den lägre handelsundervisningen och undervisningen i husligt

arbete, torde icke råda något tvivel. Meningarna synas i denna fråga

vara fullständigt ense.

Vårt tekniska undervisningsväsen befinner sig för närvarande i fullkomlig

avsaknad av en effektiv överledning. Att en dylik ledning icke kunnat

utövas från ecklesiastikdepartementets sida, under vilket för närvarande så

gott som alla de olika tekniska skolorna direkt sortera, ligger i sakens natur,

då departementet icke haft till sitt förfogande vare sig tekniskt sakkunnig föredragande

för dithörande ärenden eller andra behövliga sakkunniga biträden.

Mellan de olika läroanstalternas lokala styrelser har icke något ordnat

samarbete förekommit. De tekniska elementarskolorna hava icke ens varit

s. 513 Kontrollera mot PDF

K mull. MajUs Såll. Proposition Kr 96.

513

underkastade inspektion från statens sida. De förete ju också för närvarande

eu påfallande brist på tidsenlig utveckling. Den inspektion av de

lägre tekniska yrkesskolorna, som hittills förekommit, bär varit i hög grad

otillräcklig. Av det 80-tal skolor, som finnas, hava endast 6 ä 8 årligen

underkastats inspektion. För inspektionen har icke varit sörjt på annat

sätt än att föreståndaren för tekniska skolan i Stockholm haft i uppdrag

att vid sidan av sin mycket krävande huvuduppgift såsom ledare för den

tekniska skolan inspektera de lägre tekniska yrkesskolorna. Därutöver

har han haft i uppdrag att utöva inspektion över teckningsundervisningen

vid de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna m. fl. läroanstalter. Den

centrala omsorg och ledning i fråga om skolornas organisation och arbete

samt deras förseende med lämpliga lärarkrafter och tidsenlig undervisningsmateriell,

som för deras ändamålsenliga drift och utveckling erfordrats,

har så gott som fullständigt saknats.

I stort sett har det ej varit mycket bättre beställt med den centrala

ledningen av den lägre handelsundervisningen. För de statsunderstödda

handelsgymnasiernas vidkommande har visserligen en särskild inspektör

varit anställd. Men då denne ej varit på något fastare sätt knuten vid den

chefsmyndighet, som hittills haft dessa läroanstalter under sin förvaltning,

torde det, trots all erkännansvärd omsorg från inspektörens sida, knappast

kunna sägas, att någon i egentlig mening organiserad central ledning av

dem förekommit. Och vad angår den lägre handelsundervisningen i övrigt,

bär denna på ett sätt, som torde sakna motstycke i något annat land,

varit lämnad helt och hållet åt sitt öde.

Vad slutligen beträffar undervisningen i husligt arbete, har denna

undervisning, såsom jag förut omnämnt, hittills så gott som uteslutande

varit anordnad såsom ett läroämne vid sidan av andra ämnen i

läroanstalterna för den kvinnliga ungdomen. Den har därför också stått

under samma inseende och ledning som dessa. Det enda mera betydande

undantag härifrån, som förekommit, har gällt de av sistlidne års riksdag

beslutade husmodersskolorna, vilka för närvarande sortera omedelbart under

civildepartementet men som från och med ingången av år 1919 torde böra

förläggas under ecklesiastikdepartementet. I och med upprättande av de

av mig i det föregående föreslagna lärlings- och yrkesskolorna för husligt

arbete inträder emellertid ett alldeles bestämt behov av en mera samlad

och effektiv central ledning även av denna för vårt land så utomordentligt

betydelsefulla gren av yrkesundervisningen.

Föreligger således ett alldeles påtagligt behov av en verklig central

ledning av nu berörda praktiska ungdomsskolor och erkännes även detta

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 87 höft. (Kr 96.) 65

s. 514 Kontrollera mot PDF

514

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Vti.

så gott som undantagslöst, så äro emellertid meningarna delade, när det

gäller att bestämma den form, under vilken denna ledning lämpligast bör

anordnas. Meningsskiljaktigheten rör sig närmast kring frågan, huruvida

eu särskild fristående överstyrelse bör upprättas eller om den centrala ledningen

bör överlämnas åt någon byrå inom något statsdepartement eller

något redan befintligt ämbetsverk. Tankarna hava härvid närmast gått till

kommerskollegiet. Emellertid är att beakta, att när denna fråga hittills

förelegat till bedömande, den ej förelegat som en fråga om en gemensam

ledning för samtliga de områden av yrkesundervisningen, som jag i det

föregående berört, utan närmast avsett vart och ett för sig av de båda

områdena: den lägre tekniska undervisningen och den lägre handelsundervisningen.

I samma mån som behovet av en gemensam ledning för de

olika områdena, däri inbegripet även undervisningen i husligt arbete, allt

påtagligare framträtt, synes man också allt mera hava insett lämpligheten

av att giva denna formen av eu fristående överstyrelse.

Av det av mig framlagda förslaget till ett enhetligt ordnande av våra

fackutbildande ungdomsskolor följer med nödvändighet, om det antages, att

den centrala ledningen av dessa skolor måste bliva enhetlig och gemensam

för samtliga slagen av skolor. För samtliga områden av yrkesundervisningen

— för industri och hantverk, handel och husligt arbete —

skulle ju såsom reguljära skolformer finnas lärlingsskolor och yrkesskolor.

Dessa skulle alla avse ett och samma åldersstadium ocli alla hava samma

förutsättning och samma mål: de skulle alla bygga på den gemensamma

fortsättningsskolan och alla syfta till åstadkommande av en allt högre grad

av yrkesskicklighet. I egenskap av övervägande kommunala läroanstalter

torde de i flertalet fall i fråga om organisation, lokaler m. m. komma att

behandlas i ett sammanhang av vederbörande kommunalstyrelse. Likaledes

föranleda, såsom departementssakkunniga framhållit, de kommunala

lärlingsskolornas obligatoriska karaktär och kommunernas rätt att utfärda

närmare bestämmelser rörande skolpliktens genomförande med nödvändighet,

att frågorna rörande den skolplikt^ ungdomen på lärlingsstadiet

bliva behandlade i ett sammanhang och efter ensartade grunder, vare sig

de unga ägna sig åt det ena eller andra yrket. Detta synes så mycket

mera av nöden, som det gäller att sörja för likställighet i fråga om utbildningsmöjligheter

de olika yrkena emellan, så att icke det ena yrkets

rekrytering försvåras genom det andras. Härav följer också, att i kommuner,

där lärlings- och yrkesskolor bliva upprättade för de olika yrkesgrenarna,

det i de flesta fall torde komma att visa sig mest ändamålsenligt,

att samtliga dessa skolor i fråga om lokal ledning och förvaltning ställas

i närmaste samband med varandra.

s. 515 Kontrollera mot PDF

515

Kung!. Maj:fn Nät]. Proposition AV 96''.

I)å nu den centrala ledningen skulle hava till uppgift bland annat att

planlägga och leda organisationsarbetet på de olika slagen av skolor, att

lämna vederbörande lokala myndigheter rad och upplysningar, att själv fördela

statsbidragen mellan de olika skolorna eller avgiva yttranden angående

deras fördelning, att granska och stadfästa skolornas läroplaner och reglementen

in. in., vore det givetvis i högsta grad olämpligt, om denna vore mer eller

mindre starkt splittrad, så att vederbörande lokala styrelser, när det gällde skolor

för ett yrkesområde, hade att vända sig åt ett håll, och när det gällde ett annat,

åt ett annat. Det synes mig därför höjt överallt tvivel, att vad

angår den centrala ledningen av lärlings- och yrkesskolorna

för samtliga i det föregående berörda yrkesgrenar det enda

lämpliga och riktiga är, att dessa läggas utan undantag, oavsett

vilket yrke de avse, under en och samma centrala ledning. Det

synes mig vidare självfallet, att de läroanstalter, som avse

ett högre stadium av yrkesutbildningen — de tekniska fackskolorna

och de tekniska gymnasierna samt liandelsgymnasierna

— böra förläggas under samma centrala ledning, som får

åt sig uppdraget överinseendet av övriga till den lägre yrkesutbildningen

hörande läroanstalter. Till samma ledning höra

givetvis även samtliga statsunderstödda enskilda skolor av nu

ifrågavarande slag hänföras.

Står det sålunda klart för mig, att samtliga de ungdomsskolor, varom

nu är fråga, måste ställas under enhetlig ledning av en och samma centrala

myndighet, så synes det mig lika uppenbart, att de uppgifter, som

skulle tillfalla den gemensamma överledningen, äro av den omfattning och

av den art, att denna ledning icke lämpligen kan anförtros åt en byrå av

ett departement eller av ett ämbetsverk, som vid sidan därav har att

handlägga en mångfald andra stora och viktiga uppgifter av i manga

avseenden väsentligen annan art. För ett lyckligt genomförande av hela

det nu föreliggande förslaget till ett enhetligt ordnande av våra fackutbildande

ungdomsskolor fordras oundgängligen, att den centrala ledningen

kan på ett mera odelat sätt och framför allt med större självständighet

hos de närmast ansvariga representanterna för uppgifterna i fråga ägna

sig åt dessa, än man torde kunna påräkna hos en byrå av ett departement

eller av ett ämbetsverk. Det förslag, som i sådant avseende föreligger i

kommerskollegiikommitténs och departementalkommitterades gemensamma

betänkande angående ett handelsdepartement och till vilket kommerskollegiet

i sitt däröver avgivna utlåtande anslutit sig, går närmast ut på, att överinseendet

över den lägre tekniska undervisningen skulle förläggas till en

sektion av den föreslagna industribyrån inom kommerskollegiet och där

s. 516 Kontrollera mot PDF

516

Kungl. Mnj.is Nåd. Proposition AV 96.

närmast omhänderhavas av en byråchefen underordnad överinspektör eller

byrådirektör. Och på motsvarande sätt föreslås det beträffande den lägre

handelsundervisningen, att denna skulle hänföras till en sektion av samma

verks handelsbyrå, inom vilken en där anställd handelsundervisningsinspektör

skulle utöva det närmaste inseendet av handelsundervisningen. De sektioner,

som sålunda skulle få sig anförtrodd ledningen av de olika grenarna

av yrkesutbildningen, skulle vid sidan härav hava att handlägga

åtskilliga andra ärenden av helt annat slag. Så skulle den ifrågasatta sektionen

av handelsbyrån tillika hava att handlägga ärenden angående handelstraktater

och handelsförhållanden med främmande länder, export- ocli

handelsstudiestipendier, anslagsfrågor för handelns befrämjande, handelskamrar

och andra organisationer av handelsidkare, marknader, hamnavgifter,

grundpenningar, kanalavgifter m. m.

Det synes mig alldeles uppenbart, att ledningen av den lägre yrkesundervisningen,

om den på nyss antytt sätt splittras på flera sektioner

av olika byråer och om den inom de olika sektionerna inklämmes mellan

andra stora ärenden av heterogen natur, omöjligen skall kunna få den fasta

och enhetliga organisation eller den självständiga ställning, som den kräver

för att kunna lösa sina uppgifter, ja, den torde näppeligen kunna

ifrån verkets chefs och ledamöters sida kunna påräkna den uppmärksamhet

och omvårdnad, som den oundgängligen behöver. Härtill kommer

nu vidare, att den centrala ledningen av det husliga arbetet skulle kräva

ytterligare anordningar för sitt tillgodoseende. Och dessa torde då väl,

om splittringen ej skulle drivas alldeles in absurdum, närmast leda till

denna undervisningsgrens förläggning under någon sektion av samma ämbetsverk,

som skulle handhava ledningen av den övriga yrkesundervisningen,

d. v. s. kommerskollegiet, vilket ämbetsverk emellertid i övrigt intet

skulle få att skaffa med det husliga arbetet.

Det liar visserligen framhållits, att den centrala ledningens förläggning

till kommerskollegiet skulle för statsverket medföra väsentligt mindre

kostnader än om en fristående överstyrelse inrättades. Oavsett att minskningen

i kostnader i längden sannolikt bleve mera skenbar än verklig, då

såväl organisations- som inspektionsfrågorna otvivelaktigt komme att kräva

anlitande i ganska stor utsträckning av utanför verket befintlig sakkunskap,

torde emellertid i detta avseende framför allt böra beaktas, att de

större kostnader en fristående överstyrelse möjligen kunde tillskynda statsverket

komme att motsvaras av en större möjlighet för den centrala ledningen

att odelat och helt ägna sig åt sina uppgifter och att därför också

utgifterna komme att mångfaldiga gånger uppvägas av den vinst, som en

väl ordnad och väl ledd yrkesutbildning skulle inbringa.

s. 517 Kontrollera mot PDF

517

Kntujl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr !)(i.

Det bär vidare anförts som ett skid för den centrala ledningens förläggning

till kommerskollegiet, att genom en dylik anordning stora fördelar

skulle vinnas till förmån för hithörande ärendens sakliga behandling,

i det att inom kollegiet alltid funnes att tillgå för den allmänna näringsförvaltniagens

behov erforderliga fackmän inom skilda områden. Häremot

torde emellertid kunna invändas, att, om eu fristående överstyrelse upprättas,

eu av de förnämsta förutsättningarna för att denna skall kunna fylla sina

uppgifter givetvis är, att såväl chefsposten som ledamotsplatserna inom densamma

bliva besatta med fackmän, vilka under sin föregående verksamhet

stått i intim förbindelse med de verksamhetsområden de skola i överstyrelsen

företräda och vilka tillika både kunna och vilja under sitt arbete

i överstyrelsen träda i all den förbindelse med näringslivets olika områden,

som behövs för att inom överstyrelsen hålla den verkliga sakkunskapen

levande och förhindra, att ämbetsverket stelnar i byråkratiska former.

Efter min mening är det just en av fördelarna med en fackstyrelse

sådan som den föreslagna överstyrelsen, att det i varje fall är samma

personer, som representera fackkunskapen och som på grund av sin ställning

bära även det formella ansvaret för de beslut, som i styrelsen fattas,

något som ingalunda alltid skulle bliva förhållandet, ifall ledningen lades

till en eller flera sektioner av ett ämbetsverk, där den verklige representanten

för sakkunskapen i regel komme att intaga en jämförelsevis underordnad

ställning och ofta ej bleve den för besluten formellt ansvarige.

Vad i övrigt beträffar den sakkunskap inom olika områden, av vilken

den centrala ledningen är i behov, så torde det vara lättare för medlemmarna

av överstyrelsen att under sina många inspektionsresor komma i

nära beröring både med arbetsgivare och med arbetare, både med lärare

och lärjungar än för vederbörande byråchefer i kommerskollegiet, som

väl i regel ej komme i tillfälle att i lika mån genom besök å de skilda

orterna träda i omedelbar förbindelse med näringslivet och dess utövare

därstädes.

Vid övervägande av samtliga de omständigheter, som jag nu berört, har

jag kommit till den bestämda övertygelsen, att endast om den centrala

ledningen av yrkesskolväsendet erhåller formen aven fristående

överstyrelse, det skall bliva möjligt att förläna densamma

den fasthet i organisationen och den möjlighet till intimt

samarbete mellan dess medlemmar, som en på samma gång

enhetlig och mångsidig gestaltning och ledning av vederbörande

läroanstalter kräver. Endast under denna förutsättning skall det

bliva möjligt att träffa en sådan anordning, att de erfarenheter ifrån näringslivets

och överhuvud det praktiska livets olika områden, som ound
-

s. 518 Kontrollera mot PDF

518

Tekniska kommittén.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

gängligen behövas för den centrala ledningens arbete, komma att på ett

omedelbart, allsidigt och ingående sätt tillgodoföra^ detta arbete. Endast

under denna förutsättning skall det bliva möjligt att åt den centrala ledningens

arbete ägna den odelade uppmärksamhet, varpå detta måste göra

anspråk. Jag anser mig därför böra föreslå upprättandet av en fristående

överstyrelse. Denna torde lämpligen böra benämnas yrkesskolöverstyrelsen.

För att eu blivande överstyrelse för yrkesundervisningen verkligen

skall kunna fylla de uppgifter, som komma att påvila densamma, ligger

givetvis stor vikt därpå, att densamma erhåller en ändamålsenlig organisation

och att dess arbetsuppgifter lämpligen fördelas. Innan jag övergår

till en närmare behandling av dessa frågor, skall jag först något närmare

sysselsätta mig med frågan om överstyrelsens plats i den departementala administrationen

samt om detaljerna av överstyrelsens ämbetsbefattning.

4. Överstyrelsens departementala förläggning.

Vid behandlingen av frågan om under vilket statsdepartement den

föreslagna överstyrelsen bör förläggas har den tekniska kommittén helt

naturligt utgått ifrån att frågan endast gällde en överstyrelse för den lägre

tekniska undervisningen. Kommittén yttrar härom bland annat:

Kommittéa bär förut i korthet berört frågan om, under vilket statsdepartement

den lägre tekniska undervisningen och därmed även överstyrelsen för densamma bör

sortera. Till belysning av denna fråga vill kommittén här ytterligare anföra.

Anslagen till de tekniska läroanstalterna utgingo till och med år 1876 under riksstateus

sjätte huvudtitel. Pa grund av riksdagens beslut nämnda år överflyttades

emellertid anslagen till teknologiska institutet (numera tekniska högskolan), Chalmerska

slöjdskolan (numera Chalmers tekniska institut) i Göteborg, slöjdskolan (numera

tekniska skolan) i Stockholm, tekniska söndags- och aftonskolan (numera tekniska

skolan) i Eskilstuna samt de tekniska elementarskolorna från och med 1877 till

riksstatens åttonde huvudtitel. Anslagen till de tekniska afton- och söndagsskolorna

eller de nuvarande lägre tekniska yrkesskolorna och till slöjdföreningens i Göteborg

skola hava allt sedan de första gången beviljades, till de förra skolorna från och med

1878 och till den senare från och med 1907, utgått under åttonde huvudtiteln. Däremot

fingo anslagen till vävskolan i Borås och till bergsskolorna i Filipstad och Falun

fortfarande utgå uuder sjätte huvudtiteln till och med 1900, då de från och med det

följande året överflyttades till sjunde huvudtiteln.

Frågor rörande det lägre tekniska undervisningsväsendet handläggas sålunda fortfarande

dels av kungl. ecklesiastikdepartementet, dels av kungl. finansdepartementet.

Då enhetlighet härutinnan måste anses önskvärd, har kommittén ansett sig böra föreslå,

att vid eu blivande omreglering av statsdepartementen den lägre tekniska undervisningen

måtte förläggas under det departement, som kommer att handlägga frågor

s. 519 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9ti. 519

rörande industri och hantverk, eller det föreslagna departementet för handel, industri

och sjöfart.

Till stöd för denna uppfattning har kommittén redan framhållit, att, då den tekniska

undervisningen ytterst är ett medel till industriens och hantverkets förkovran,

frågor rörande denna undervisning böra ställas i samband med andra frågor syftande

till. samma ändamål. Särskilt vill kommittén framhålla det nära sambandet mellan

lärlings- och yrkesundervisningen och lagstiftningen om lärlingsförhållandet. Sålunda

bör yrkesundervisningen ordnas under hänsyn till de kunskapsfordringar, som äro eller

kunna bliva fastställda för avläggande av lärlingsprov eller andra kompetensprov för

yrkesidkare.

Myndigheterna instämma i allmänhet med den tekniska kommittén

i fråga om överstyrelsens förläggning.

Styrelsen för tekniska skolan i Stockholm däremot anser, att överstyrelsen

lämpligen bör förläggas till ett blivande undervisningsdepartement

eller det nuvarande ecklesiastikdepartementet. Styrelsen yttrar därom:

Kungl. kommittén föreslår vidare, att nu omhandlade skolor förläggas under ett

blivande departement för handel, industri och sjöfart, i ändamål att ställa den tekniska

undervisningen i ett mera intimt samband med industrien. Med fullt erkännande av

detta skäl för skolornas förläggande under antydda departement anser styrelsen dock,

att, när fråga gäller undervisningen, så många och tungt vägande skäl förefinnas för

skolornas förläggande under eu i dylikt hänseende sakkunnig myndighet, att styrelsen

hemställer om nämnda läroanstalters förläggande under ett blivande departement för

undervisning, eller, i avvaktan på ett sådant departements inrättande, under ecklesiastikdepartementet,

dock under förutsättning av att inom detta undervisuingsdepartement,

resp. ecklesiastikdepartementet, inrättas en särskild byrå för handläggning av

hithörande frågor.

De departementssakkunniga, vilka utgått ifrån att frågan gällde en

överstyrelse såväl för den lägre tekniska undervisningen som för den

lägre handelsundervisningen och undervisningen i husligt arbete, uttala

sig angående den departementala förläggningen på följande sätt:

Angående frågan om under vilket departement den föreslagna överstyrelsen för

yrkesundervisningen bör förläggas, har såväl 1907 års kommitté för den lägre tekniska

undervisningens ordnande som kommerskollegium utgått från den ståndpunkten, att

ledningen av yrkesundervisningsväsendet bör inordnas under det departement, som kar

att i övrigt tillvarataga de näringars intressen, vilka undervisningen i fråga avser att

gagna. Kommittén föreslår därför, att den av kommittén föreslagna överstyrelsen för

rikets tekniska skolor skulle lyda under det ifrågasatta nya departementet för handel,

industri och sjöfart; kommerskollegium vill förlägga ledningen av det tekniska undervisningsväsendet

till kommerskollegii industribyrå. Det sistnämnda alternativet kan,

som vi förut visat, icke gärna komma i fråga.

Att förlägga överstyrelsen för yrkesundervisningen under det föreslagna handelsdepartementet

skulle visserligen vara i överensstämmelse med den angivna utgåugs
-

Myndig
fieternas
yttranden.

Departe
mentssak
kunniga.

s. 520 Kontrollera mot PDF

520 Kling’, iluj.is Nåd. Proposition Nr 96.

punkten, i vad angår den tekniska och merkantila undervisningen, men kan däremot

knappast anses motiverat beträffande undervisningen i husligt arbete. Att avskilja

denna från överstyrelsens verksamhetsområde vore a andra sidan av skal, som i det

föregående anförts, enligt vårt förmenande synnerligen olämpligt. Från eu del håll

har det visserligen påyrkats, att denna undervisning pa grund därav, att den innebär

vissa moment av socialt intresse, borde förläggas under socialstyrelsen, men denna asikt

kunna vi icke biträda.

Hela frågan om vart ledningen av yrkesundervisningsväsendet skall torlaggas, kan

emellertid betraktas även från en annan synpunkt, den nämligen, att ifrågavarande

utbildning dock är i minst lika hög grad en uppfostrings- och undervisniiigsangelägenhet

som eu direkt näringsfråga och att det för en sund och lycklig utveckling av såväl

det praktiska som det allmänna undervisningsväsendet framför allt är av vikt, att

ett befruktande samarbete mellan dem kommer att äga rum. Från denna synpunkt

sett, borde ledningen av yrkesundervisningsväsendet förläggas under det departement,

som'' handhar det allmänna undervisningsväsendet, d. v. s. ecklesiastikdepartementet.

Den motsättning mellan de sålunda angivna synpunkterna, som på åtskilliga häll

förefinnes, torde huvudsakligen bero därpa, att man kommit fram till kravet pa yrkesundervisningens

ordnande på två olika vägar, den ena karaktäriserad av näringarnas

oavvisliga behov av yrkesskicklig och väl utbildad personal, den andra av den uppväxande

ungdomens lika ofrånkomliga behov av fostran och praktisk utbildning. Båda dessa

synpunkter hava sitt fulla berättigande. För att yrkesundervisningsväsendet skall

kunna väl fylla sina uppgifter, fordras det därför ovillkorligen ett intimt samarbete

mellan undervisningens och näringarnas målsmän.

Samarbetet mellan de praktiska yrkenas målsmän och den föreslagna överstyrelsen

torde kunna ordnar på ett i huvudsak lika tillfredsställande sätt, vare sig den senare

förlägges till det ena eller andra departementet, och kommer säkerligen att så

gott som uteslutande bero på överstyrelsens personliga sammansättning. Vad åter

samarbetet mellan överstyrelsen för yrkesundervisningen samt folkskol- och läroverksöverstyrelserna

angår, skulle detta naturligtvis lättare kunna avägabringas, om de tre

överstyrelserna lydde under samma departement. Otvivelaktigt skulle detta samarbete

bliva till gagn icke blott för yrkesundervisningsväsendet utan i kanske ännu högre

grad för det allmänna undervisningsväsendet. Visserligen kan det ej förnekas, att särskilt

sådana grenar av det förra som yrkes- och mästarkurser synas föga höra tillsammans

med ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde, men å andra sidan förefiunas

beträffande vissa av de föreslagna läroanstalterna synnerligen starka skäl, som

tala för deras hänförande till nämnda departement. Så är fallet med de tekniska gymnasierna

och i viss mån även de tekniska fackskolorna. Dessa skola ju i sin undervisning

i stort sett bygga på den grundval, som meddelas i realskolau. Ändringar i dennas

läroplaner komma således att återverka på de nämnda tekniska läroanstalternas

verksamhet. Dessutom torde dessa, även om det ingalunda är deras egentliga uppgift,

komma att, i likhet med de nuvarande tekniska elementarskolorna, för mången bliva

eu mellanstation på vägen till vetenskaplig teknisk bildning, förvärvad vid tekniska

högskolan, vilken senare, oaktat sitt syfte att gagna industriens intressen, val alltid

bör lyda under samma departement som universiteten. De nuvarande tekniska elementarskolorna

lyda som bekant under ecklesiastikdepartementet, och att lösrycka dem

därifrån efter deras omorganisation till tekniska fackskolor och tekniska gymnasier

skulle på grund av vad nyss anförts vara en synnerligen betänklig åtgärd. Att av
-

s. 521 Kontrollera mot PDF

521

Kung!-. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

skilja dem från det övriga lägre tekniska undervisningsväsendet bör å andra sidan

under inga omständigheter ifrågasättas.

På grund av vad sålunda anförts vilja vi för vår del uttala, att den bästa lösningen

av hithörande frågor vore att inrätta ett särskilt undervisningsdepartement och

under detta förlägga såväl de redan betintliga folkskol- och läroverksöverstyrelserna

som den nu föreslagna överstyrelsen för yrkesundervisningen. Då en dylik lösning av

fragan måhända ej kan komma till stånd inom den närmaste framtiden, vilja vi föreslå,

att överstyrelsen för yrkesundervisningen tills vidare får lyda under ecklesiastikdepartementet.

Några svårigheter med avseende på samarbetet med de praktiska yrkenas utövare

bör en dylik anordning, såsom förut nämnts, icke medföra, enär detta samarbete alltid

skulle försiggå direkt med överstyrelsen och denna bör givas en så självständig ställning

som möjligt.

Jag har redan förut (sid. 141) uttalat min anslutning till departementssakkunnigas

förslag, att yrkesskolöverstyrelsen bör förläggas under

det departement, som har under sin förvaltning landets undervisningsväsen

i övrigt, d. v. s., därest vi få ett undervisningsdepartement, under detta,

och i avvaktan därpå under ecklesiastikdepartementet. Jag har också i

sammanhang därmed angivit huvudskälen för denna uppfattning.

Den fråga, som det här gäller att taga ståndpunkt till, kan formuleras

sålunda: bör en blivande yrkesskolstyrelse förläggas under det

departement, som har att i allmänhet handlägga frågor rörande den högre

och lägre undervisningen, eller bör den förläggas till det departement,

som har sig anförtrodda den allmänna vården och omsorgen om handel,

industri och hantverk?

Ser man denna fråga ur en mera principiell synpunkt, kan man å

ena sidan säga, att yrkesundervisningen är till för yrkenas skull, det är

dessa den har att tjäna genom att utbilda skickliga yrkesmän. Därför bör

också denna undervisning taga sina direktiv från yrkena och i förvaltninysavseende

hållas samman med yrkena. Men å andra sidan måste med styrka

framhållas, att yrkesundervisningen är till för de ungas skull, det är dem

denna undervisning har att tjäna genom att väcka och odla deras anlag och

skaffa dem kunskaper och färdigheter, så att de nå högsta möjliga grad av

utveckling och vinna medel att skaffa sig utkomst i livet. Därför bör yrkesundervisningen

främst taga sina direktiv från det allmänna undervisningsväsendet

och i förvaltningsavseende hållas samman med detta. Fattar man

rätt denna fråga, torde det visa sig, att de båda nu antydda synpunkterna

ej äro varandras motsatser, utan att de snarast förhålla sig till varandra

som mål och medel. Yrkesundervisningen har att hämta sitt mål från

yrkena, den har att skaffa sig medlen för att nå målet, den har att lägga

vägen till målet efter allmänna undervisnings- och uppfostringssynpunkter.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 käft. (Nr 96.) 66

Departe
mentschefen.

s. 522 Kontrollera mot PDF

522

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Och i detta avseende är yrkesundervisningen likställd med all annan undervisning.

Aven denna hämtar sina mål utifrån, ifrån samhällslivet och det

praktiska livet, men den lägger sin väg till målet efter i det stora hela

gemensamma, från de ungas art och anlag hämtade undervisnings- och

uppfostringssynpunkter. Ser man denna fråga på detta sätt — och så bör

den efter min mening ses — då linnes ingen anledning att i förvaltningsavseende

skilja yrkesundervisningen från annan ungdomsundervisning, fasthellre

förefinna» mycket starka skäl att hälla den tillhopa med denna och

att följaktligen förlägga den under ecklesiastikdepartementet.

Förlägges. yrkesskolöverstyrelsen under ecklesiastikdepartementet,

komma dess angelägenheter att handhavas av samma centrala förvaltning,

som handhar de undervisningsangelägenheter, vilka företrädas av folkskolöverstyrelsen

och läroverksöverstyrelsen. Fördelarna härav ligga i öppen

dag, vare sig man tager hänsyn till de underlydande läroanstalternas organisationsfrågor,

övervakandet av den vid anstalterna bedrivna undervisningen

eller dessas utrustning med lärare och undervisningsmateriell.

Vad först organisationsfrågorna beträffar, finnes ju, såsom i det föregående

vid flera tillfällen blivit påpekat, ett nära och betydelsefullt samband

mellan fortsättningsskolan, särskilt den yrkesbestämda, och lärlingsskolan.

Detta samband framträder icke blott, när det gäller den allmänna

organisationen av dessa skolor, utan även och icke minst, när fråga är om

de enskilda skolornas upprättande och utgestaltning. Det gäller att se till

å ena sidan, att gränsen mellan de olika skolformerna hålles fullt klar,

men å andra sidan också, att intet underlåtes, som kan bidraga till att

de båda slagen av skolor komma att på lämpligt sätt stödja varandra.

Huru ofta kan det icke komma att inträffa, att då behov av eu viss lärlingsskola

eller yrkesskola uppstår på någon ort, tillgodoseendet av detta

behov fordrar, att å samma ort en viss form av fortsättningsskola inrättas

eller att en där redan förefintlig skola på ett eller annat sätt omgestaltas?

Och vad sedan angår de tekniska fackskolorna, de tekniska gymnasierna

och handelsgymnasierna, så kräves uppenbarligen i organisatoriskt avseende,

särskilt i fråga om bestämmandet av lämpliga inträdesfordringar,

ett hänsynstagande till de allmänna läroverkens realskolor och gymnasier,

som gör organisationen av de fackbildande läroanstalterna i viss mån beroende

av de allmänna läroverkens.

Vad vidare beträffar övervakandet av arbetet vid de under yrkesskolöverstyrelsen

lydande anstalterna, förefinnes särskilt i fråga om lärlingsskolan

och yrkesskolan ett sakligt samband med den yrkesbestämda fortsättningsskolan,

vilket, såsom jag redan i det föregående upprepade gånger

framhållit, gör en gemensam inspektion till viss utsträckning önskvärd. Fn

s. 523 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t» Säd. /Proposition Sr 06. 523

sådan gemensamhet måste uppenbarligen bliva synnerligen värdefull särskilt

ur den synpunkten, att den erbjuder ett medel att åvägabringa erforderlig

inbördes anpassning av arbetet och lärokurserna i de båda skolformerna.

1 fråga om lä rarkrafter hava fortsättningsskolan. lärlingsskolan och

yrkesskolan många intressen gemensamma, intressen, vilka lättast kunna

tillgodoses, om den högsta ledningen av skolorna är gemensam. Aven för

de allmänna läroverken å ena sidan och de fackliga gymnasierna å andra

sidan bör givetvis ett lämpligt anordnat utbyte av lärarkrafter kunna

bliva till gagn.

Beträffande de olika läroanstalternas utrustning med lokaler, läroböcker

och annan undervisningsmateriell föreligger ett starkt behov av

att ett samarbete åvägabringas icke; blott rörande planläggningen och anskaffandet,

av vad som i det angivna avseendet behövs utan även i fråga

om beredande av möjlighet, att exempelvis vissa speciella lokaler och

dyrbara instrumentsamlingar kunna komma till gemensam användning.

Samtliga nu berörda förhållanden hava vid sidan av sin pedagogiska

betydelse en ganska avsevärd ekonomisk innebörd. Genom ett väl ordnat

samarbete kan i organisationsavseende vinnas tid och sparas krafter. I fråga

om inspektionen kan genom en förtänksam och planmässig gemensam

överledning onödiga och dyrbara dubbelresor och dubbelutgifter undvikas.

Genom gemensamma anstalter för anskaffande av facklitteratur och undervisningsmateriell

kunna avsevärda besparingar göras.

Till det nu sagda kommer ytterligare, vad särskilt beträffar de tekniska

fackskolorna och de fackliga gymnasierna, att det för dessa läroanstalter

med en mera vetenskaplig läggning av sitt arbete måste vara

värdefullt att stå under samma departementala ledning som de högskolor

— tekniska högskolan, respektive handelshögskolan — vilka företräda

detta arbete och vilka antingen, såsom förhållandet är med den tekniska

högskolan, redan tillhöra eller, såsom fallet är med handelshögskolan,

föreslagits komma att tillhöra ecklesiastikdepartementet.

Slutligen bör det i detta sammanhang icke förbises, att det i fråga

om både arbetsmetoder, lärarutbildning och undervisningsmateriell skulle

7 D O

kunna lända både de allmänna läroverken och folkbildningsanstalterna till

stort gagn, ifall genom förmedling av det gemensamma departementala

organet ett lämpligt samarbete mellan samtliga i det föregående avsedda

skolformerna kunde åvägabringas.

Det synes mig uppenbart att, därest yrkesskolöverstyrelsen icke bleve

förlagd till ecklesiastikdepartementet utan till annat departement, det

skulle bliva förenat med mycket stora svårigheter att ens tillnärmelsevis

tillgodose det behov av samarbete med organen för den allmänna under
-

s. 524 Kontrollera mot PDF

524

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

visningen, soin efter vad jag i det föregående påvisat måste komma att

yppa sig för överstyrelsen. Det torde icke heller kunna undvikas, att genom

en dylik förläggning ett onödigt dubbelarbete skulle vållas vid hithörande

ärendens handläggning inom departementet.

Nu uppstår emellertid den frågan, huruvida möjligen icke de fördelar,

som i nu angivna avseenden skulle stå att vinna genom överstyrelsens förläggning

under ecklesiastikdepartementet, komme att ernås på bekostnad

av intressen, vilkas tillgodoseende kunde hava krävt en förläggning under

ett annat departement. Bland sådana intressen framhåller den tekniska kommittén

särskilt det nära sambandet mellan lärlings- och yrkesundervisningen

och lagstiftningen om lärlingsförhållandet, ett samband, som framträder

bland annat däri, att yrkesundervisningen måste ordnas under hänsyn

till de kunskapsfordringar, som äro eller kunna bliva fastställda för avläggande

av lärlingsprov eller andra kompetensprov för yrkesidkare. Det lider

intet tvivel, att för att yrkesundervisningsväsendet skall kunna väl fylla sina

uppgifter, fordras ovillkorligen ett intimt samarbete såväl mellan den högsta

ledningen av yrkesundervisningen och den högsta ledningen av landets

handel och näringar som ock överhuvud mellan yrkesundervisningens och

näringarnas målsmän. Men det synes mig dock, som om ett dylikt samarbete

lätt nog skulle kunna åstadkommas, även om överstyrelsen förlädes

under ecklesiastikdepartementet. Vad särskilt angår det speciella samarbete,

som av tekniska kommittén framhållits såsom önskvärt i fråga om

lärlingsförhållandet, så synes mig detta närmast gå ut på ombesörjandet

av vissa upplysningar, vilka överstyrelsen med lätthet torde kunna förskaffa

sig, även om den icke förlägges under det departement, i vilket upplysningarna

närmast stå att få. Ett samarbete av sådan art äger ju numera

ständigt rum mellan de centrala ämbetsverken och de olika departementen.

Vad sedan beträffar samarbetet mellan de praktiska yrkenas

målsmän och överstyrelsen för yrkesskolundervisningen, hava departementssakkunniga

framhållit, att ett dylikt samarbete torde kunna ordnas

på ett i huvudsak lika tillfredsställande sätt, vare sig överstyrelsen

förlägges under det ena eller andra departementet, De hålla nämligen före,

att ett dylikt samarbete kommer att så gott som uteslutande bero på

överstyrelsens personliga sammansättning. Jag erinrar också i detta sammanhang

om den tekniska kommitténs yttrande, att den samverkan, som

vid det tekniska undervisningsväsendets ledning bör äga rum mellan

överstyrelsen å ena sidan och yrkenas och de industriella intressenas

målsmän å den andra, bör vinnas därigenom, att överstyrelsens ledamöter

under sina inspektionsresor hålla sammanträden med de lokala skolstyrelserna

för att av dem inhämta råd och upplysningar och med dem över
-

s. 525 Kontrollera mot PDF

525

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9C.

lägga om angelägenheter, som röra skolornas verksamhet. Det hör här

givetvis kunna förutsättas, att en blivande överstyrelse utrustas med erforderliga

medel att med sig adjungera sakkunniga krafter från både arbetsgivare-

och arbetarehåll, så att handelns, industriens och hantverkets intressen

bliva inom densamma på möjligast mångsidiga sätt företrädda. Jag

har redan förut i ett annat sammanhang berört de utvägar, som skulle

komma att stå en blivande överstyrelse till buds för åstadkommande av

nödigt samarbete med det eller de centrala ämbetsverk, som hava att i allmänhet

handlägga ärenden angående handeln, industrien och hantverket.

För detta samarbete erfordras icke att yrkesskolöverstyrelsen förlägges

under samma departement som sagda myndighet.

Då jag nu övervägt samtliga berörda omständigheter, har jag

kommit till den övertygelsen, att det för yrkesskolöverstyrelsens

verksamhet erforderliga samarbetet med målsmännen för den

allmänna undervisningen svårligen torde kunna på ett tillfredsställande

sätt tillgodoses, om icke överstyrelsen förlägges under

ecklesiastikdepartementet. Å andra sidan har jag icke kunnat

finna, att en dylik förläggning skulle i något avseende bliva hinderlig för

överstyrelsens samarbete med de centrala myndigheterna för handeln och

näringarna eller med målsmännen för det praktiska arbete, i vars tjänst

överstyrelsen skulle arbeta.

Jag anser mig därför böra föreslå, att yrkesskolöverstyrelsen förlägges

under det allmänna undervisningsdepartementet, d. v. s. för närvarande

under ecklesiastikdepartementet.

5. Överstyrelsens ämbetsbefattniny.

Tekniska

kommittén.

Om de uppgifter, som skulle tillkomma den av kommittén föreslagna

överstyrelsen, yttrar kommittén:

Denna överstyrelse, vilken såsom redan framhållits lämpligen torde kunna benämnas

överstyrelsen för rikets tekniska skolor, bör i första rummet ha till uppgift

att praktiskt genomföra den organisation av det lägre tekniska undervisningsväsendet

i riket, som till sina huvudgrunder kan varda gillad och fastställd. Den måste följaktligen

i detalj utreda och avgiva utlåtande över samt själv taga initiativ i alla de

frågor, som härför erfordras, och som ankomma på regeringens och riksdagens prövning.

Den skall granska och stadfästa skolr. glementen och undervisningsplaner samt

biträda med råd och upplysningar vid deras uppgörande.

Redan dessa uppgifter komma i synnerhet under den närmaste tiden efter fastställandet

av grunderna för en ny organisation av det lägre tekniska undervisningsväsendet

i riket att lägga en betydande arbetsbörda på en blivande överstyrelse. I

vårt land finnas redan nu ett 80-tal tekniska skolor av mycket växlande typer. Om

s. 526 Kontrollera mot PDF

526

Kung/. Maj:Is N-dd, Proposition AV 9t>.

det organisationsförslag, kommittén framlägger, vinner avseende, är det sannolikt, att

skolornas antal kommer att ansenligt ökas. Arbetet med omläggningen av de redan

förefintliga skolorna och inrättandet av nya kommer då att bli så mycket mer betungande,

som de tekniska skolorna icke i likhet med våra folkskolor och allmänna

läroverk kunna organiseras i stort sett på samma sätt. Av de skolor, som komma att

ingå i det lägre tekniska undervisningsväsendet i riket, blir det knappast två, som

bli varandra fullkomligt lika. Varje särskild skola måste behandlas för sig och dess

organisation fastställas med hänsyn till dess särskilda uppgift och de industriella förhållandena

i skolans omgivning.

Arbetet med organisationen av det tekniska undervisningsväsendet måste sedan

allt jämt fortgå, då denna organisation, såsom redan 1872 års kommitté framhöll, enligt

sin natur aldrig kan vara fullt avslutad. Det måste tillkomma överstyrelsen att tillse,

att den tekniska undervisningen ständigt följer och motsvarar industriens och de sociala

förhållandenas utveckling.

En icke mindre viktig uppgift för överstyrelsen måste utövandet av inspektionen

över de tekniska skolorna bliva. Överstyrelsen måste övervaka efterlevnaden av lagar

och förordningar angående den tekniska undervisningen, tillse att fastställda skolreglementen

och läroplaner verkligen tillämpas, och att anslagen till skolorna väl fylla sin

uppgift, samt genom råd och upplysningar söka åstadkomma förändringar i skolornas

verksamhet, där detta kan anses behövligt.

Med avseende härpå vill kommittén framhålla vikten av, att inspektören beredes

tillfälle att besöka skolorna tillräckligt ofta, och att han därvid bör ha tid att kvarstanna

vid varje skola flera dagar, så att han hinner förskaffa sig en ingående kännedom

om det sätt, på vilket skolan arbetar, om skolans utrustning med lokaler och

undervisningsmateriell, om föreståndares och lärares duglighet för sitt kall, om disciplinen

inom skolan och regelbundenheten i lärjungarnas skolbesök. Han bör ha tillfälle

att samråda med skolornas styrelser och ortens industri- och hantverksidkare för

att övertyga sig om, att skolornas organisation motsvarar de industriella förhållandena

i orten, och för att med dem träffa överenskommelse om de åtgärder, som kunna vara

erforderliga för åstadkommande av förbättringar i detta hänseende.

Eu ofta upprepad och grundlig inspektion är även nödvändig, för att överstyrelsen

skall vinna kännedom om värdet och resultaten av vid enskilda skolor tillämpade

organisatiousforiner och undervisningsmetoder samt använda hjälpmedel för undervisningen.

och kunua sprida kännedom härom även till andra skolor.

Överstyrelsen måste sörja för tillgång på lämpliga läroböcker och lämplig undervisningsmateriell

särskilt för yrkesundervisningen. Fullgörandet av denna uppgift

förutsätter, att överstyrelsen har möjlighet att tillgodogöra sig den erfarenhet och de

resultat, som med avseende härpå vuunits såväl inom som utom landet.

Den måste därför upplägga ett bibliotek av in- och utländsk pedagogisk litteratur

och lärobokslitteratur samt annan litteratur av betydelse för den tekniska undervisningen

och yrkesundervisningen. Denna litteratur måste genom överstyrelsens försorg

i lämpliga delar översättas och bearbetas, så att den blir till gagn för våra förhållanden.

Överstyrelsens bibliotek bör med tiden kunna utvecklas till ett speciellt

hantverks- och yrkesbibliotek, som på bestämda tider hålles tillgängligt för allmänheten

för utlåning och studier.

Likaledes bör genom överstyrelsens försorg serier av modeller för ritundervisningen

och av annan undervisningsmateriell från in- och utlandet samlas och prövas

för att i den mån, de befinnas lämpliga för våra skolor, bringas till användning.

s. 527 Kontrollera mot PDF

527

Klätt//. Maj:ts Kod. Proposition Nr !iti.

Fyllandet av såväl senast berörda uppgifter som den icke mindre viktiga att

även i andra hänseenden noggrant följa den tekniska undervisningens utveckling i

utlandet förutsätter, att överstyrelsens medlemmar liava möjlighet att genom utländska

studieresor tid efter annan inhämta en ingående personlig kännedom om den tekniska

undervisningen i utlandet och de åtgärder för dess främjande, som där vidtagas.

Betydelsen av en väl ordnad statistik över den tekniska undervisningen kan

icke nog kraftigt betonas. Endast därigenom blir det möjligt att med någon grad av

tillförlitlighet bedöma effektiviteten av de åtgärder, som vidtagits för den tekniska

undervisningens främjande, och den valuta, uppoffringarna lör densamma medföra.

Att man i utlandet till fullo insett betydelsen härav, framgår av de utförliga statistiska

meddelanden, som utlandets skolförvaltningar offentliggöra icke blott över det

egna landets tekniska skolväsende, utan även över dess tillstånd i andra länder. Någon

motsvarighet härtill finnes icke i vårt land. Att den brist pa överblick över hithörande

förhållanden, som härav blivit eu följd, med all sannolikhet varit en viktig

orsak till, att den tekniska undervisningen hos oss ända till på sista tiden omfattats

med allt för ringa intresse, bar förut fiamhållits.

Särskilt anmärkningsvärd är den noggrannhet, varmed man vid en del skolor i

utlandet söker följa lärjungarnas öden, efter sedan de lämnat skolan, för att därigenom

komma underfund med om skolornas undervisning verkligen leder till det resultat,

som åsyftas. Sålunda bör det vara av stor vikt för en skola, som satt till sitt mål

att utbilda arbetsledare för industrien, att fä veta, huru stor procent av skolans lärjungar

verkligen vinna anställning såsom sådana. En speciell fackskola för en viss

industri bör hålla reda på, i hur stor utsträckning dess lärjungar vinna anställning

inom den industri, för vilken skolan är avsedd. Allmänhetens intresse och offervillighet

för den tekniska undervisningen skulle säkerligen betydligt ökas, om man sålunda

med siffror kuude ådagalägga, att skolorna fylla sitt ändamål, och att lärjungarna erhålla

valuta för sina studiekostnader i form av förbättrade framtidsutsikter.

Statistikföringen över den tekniska undervisningen i riket och de enskilda skolorna

är sålunda en viktig angelägenhet, som det bör tillkomma den blivande överstyrelsen

att leda och ordna.

överstyrelsen bör vidare, såsom redan påpekats, offentliggöra fullständiga redogörelser

för den lägre tekniska undervisningens tillstånd i riket och åtgärderna för

dess främjande. Kommittén anser sig med avseende härpå böra framhålla, att om

dessa redogörelser erhålla formen av en endast en gång om året återkommande berättelse

av tämligen stort omfång, det endast blir ett fätal personer, som komma att

taga närmare kännedom om dess innehåll. Därför har kommittén ansett sig böra förorda,

att dessa redogörelser erhålla formen av en periodiskt utgiven tidskrift, som

gratis ställes till skolornas förfogande, men i övrigt göres tillgänglig för allmänheten

mot en lämplig prenumerationsavgift. På detta sätt skulle redogörelserna kunna givas

ett fylligare och mera intresseväckaude innehåll. Jämte officiella meddelanden om

regeringens och överstyrelsens beslut och åtgärder med avseende på den lägre tekniska

undervisningen borde i denna tidskrift publiceras uppsatser, som behandla pa dagordningen

stående tekniska skolfrågor i in- och utlandet, berättelser över studieresor

till tekniska skolor, redogörelser för nya skolformer och undervisningsplaner, anmälningar

av läroböcker m. m. Därigenom skulle allmänhetens kännedom om den tekniska

undervisningen ökas och därmed också dess intresse för denna viktiga angelägenhet

väckas och underhållas.

Överstyrelsens uppgift med avseende på utbildningen av lärare särskilt för yrkes
-

s. 528 Kontrollera mot PDF

Mjndlsrbe
terna.

Departementssakkunniga.

528 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

undervisningen och de medel, varigenom den skulle kunna fylla denna uppgift, har

förut utvecklats i samband med kommitténs förslag till inrättandet av en statens normalskola

för yrkesundervisningen.

Av de hörda myndigheterna hava de flesta ej framställt några detaljerade

erinringar i fråga om överstyrelsens ämbetsbefattning. Ett flertal har

dock med styrka betonat vikten av att genom den centrala överledningens

försorg en effektiv inspektion bleve åvägabragt.

Stadsfullmäktige i Gävle framhålla som önskvärt, att överstyrelsen ej

sysslar för mycket med sådana detaljfrågor, som skolstyrelserna själva böra

få avgöra. Handelskammaren i Karlstad, och slöjdföreningens i Göteborg

lärarråd och styrelse varna för alltför uniformerande verksamhet från överstyrelsens

sida.

Om en överstyrelses blivande ämbetsbefattning yttra de sakkunniga:

I fråga om överstyrelsens blivande åligganden kunna vi i övrigt i huvudsak ansluta

oss till kommitténs uttalanden med de modifikationer, som betingas av den av

oss föreslagna vidsträcktare omfattningen av överstyrelsens verksamhet.

Sålunda bör överstyrelsen i enlighet med de närmare bestämmelser, som kunna

varda fastställda i en för densamma av Kungl. Maj:t utfärdad instruktion, i huvudsak

hava till uppgift:

att praktiskt genomföra den organisation av den lägre tekniska undervisningen, den

lägre handelsundervisningen och undervisningen i husligt arbete, som till sina

huvudgrunder kan varda gillad och fastställd;

att övervaka, att denna organisation alltjämt utvecklas så, att den motsvarar hantverkets,

industriens, handelns och de sociala förhållandenas utveckling;

att utreda och avgiva förslag samt själv taga initiativ i frågor rörande yrkesundervisningsväsendt-t;
att

övervaka efterlevnaden av de lagar och förordningar, som beröra denna undervisning;
att

granska och stadfästa skolreglementen och undervisningsplaner samt biträda med

råd och upplysningar vid deras uppgörande;

att sörja för utbildningen av lärare samt anskaffningen av läroböcker och undervisningsmateriel

1;

att genom en effektiv inspektion tillse, att resp. skolor väl fylla sitt ändamål, samt

genom råd och upplysningar söka åstadkomma förbättringar i skolornas verksamhet,

där detta kan anses behövligt;

att genom en fullständig statistik förskaffa sig en god översikt över vrkesundervisniugsväsendets

utveckling och tillstånd;

att med uppmärksamhet följa utvecklingen på samma område i utlandet;

att genom årliga berättelser eller andra meddelanden sprida kännedom om såväl vårt

eget lands yrkesundervisningsväsende som om de viktigaste företeelserna på samma

område i utlandet ävensom om sådana förhållanden i övrigt, som äro ägnade att

väcka och underhålla allmänhetens intresse för denna viktiga angelägenhet.

s. 529 Kontrollera mot PDF

529

ä''ungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Av vad jag i det föregående på olika ställen i ämnet anfört torde

framgå, huru jag i huvudsak tänker mig överstyrelsens ämbetsbefattning.

För vinnande av större överskådlighet över det verksamhetsområde, som

skulle tillkomma överstyrelsen, skall jag nu lämna en sammanfattning av

den blivande överstyrelsens viktigaste uppgifter sådana jag tänkt mig

desamma.

överstyrelsens allmänna åliggande skulle vara att, i enlighet med för

överstyrelsen av Kungl. Maj:t utfärdad instruktion och i övrigt gällande

föreskrifter samt i den mån särskilda bestämmelser ej annat föranleda,

hava inseende över yrkesundervisningen i riket, sådan denna bedrives vid

av staten upprättade eller av staten underhållna eller understödda anstalter

för den lägre tekniska undervisningen, för den lägre handelsundervisningen

och för undervisningen i husligt arbete, samt beträffande dessa

anstalter antingen omedelbart vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de

åtgärder, som kunna finnas erforderliga, för att anstalterna skola motsvara

sitt ändamål.

Tvenne utomordentligt betydelsefulla förutsättningar för att överstyrelsen

skall kunna lösa den uppgift, som sålunda skulle tillkomma överstyrelsen,

äro givetvis att överstyrelsen själv med uppmärksamhet följer och noggrant

gör sig förtrogen med yrkesundervisningens och de tekniska och handelsvetenskapernas

utveckling såväl i hemlandet som i utlandet samt att överstyrelsen

sorgfälligt eftersträvar en nära förbindelse med det praktiska yrkesoch

näringslivet på alla de olika områden, som den under överstyrelsens

inseende ställda undervisningen avser att tjäna.

De anstalter, över vilka överstyrelsen har att öva inseende, äro:

1) anstalter för den lägre tekniska undervisningen: lärlingsskolor

och yrkesskolor för industri och hantverk, tekniska fackskolor och tekniska

gymnasier samt tekniska skolan i Stockholm ävensom statsunderstödda

enskilda skolor av friare organisation för förberedande eller fullständig

lärlings- och yrkesutbildning inom vissa hantverks- och industriella

yrken;

2) anstalter för den lägre handelsundervisningen: lärlingsskolor och

yrkesskolor för handel, ettåriga handelsskolor samt handelsgymnasier ävensom

statsunderstödda enskilda skolor av friare organisation för utbildning

i handelsyrket;

3) anstalter för undervisning i husligt arbete: lärlings- och yrkesskolor

för husligt arbete, hushållsskolor samt statsunderstödda enskilda

skolor av friare organisation för undervisning i husligt arbete;

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 87 höft. (Nr 96.)

Departe
mentschefen
-

Överstyrelsens

allmänna

uppgift.

Överstyrelsens

förvaltningsområde.

67

s. 530 Kontrollera mot PDF

530

överstyrelsens

speciel U

»pppiter.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9ti.

4) anstalter för utbildning av lärarkrafter: statens normalskola för

yrkesundervisningen samt utbildningskurser av olika slag.

Allt efter de speciella syftena med överstyrelsens olika funktioner

kan överstyrelsens verksamhet komma att antaga karaktären av:

I. sakkunnigt rådgivande och upplysande; II. övervakande och kontrollerande;

III. ledande samt IV. administrativt förvaltande.

I. överstyrelsens sakkunnigt rådgivande och upplysande verksamhet

kommer att omfatta huvudsakligen följande:

1) överstyrelsen har att avgiva de utlåtanden och verkställa de utredningar,

som i vederbörlig ordning äskas eller av förhållandena eljest

påkallas.

2) överstyrelsen har att tillhandagå myndigheter, korporationer och

enskilda med råd och upplysningar angående åtgärder för ett ändamålsenligt

anordnande av yrkesundervisningen såväl i allmänhet i landet som

på de enskilda orterna samt att, där så finnes lämpligt, för sådant ändamål

anordna möten och bereda tillfällen till överläggningar.

3) Överstyrelsen har att genom offentliggörande av redogörelser och

meddelanden bland allmänheten sprida kännedom om yrkesundervisningens

tillstånd i riket och åtgärderna för dess främjande.

4) överstyrelsen har att verka för att en väl ordnad statistik över

yrkesundervisningen åstadkommes.

II. Till överstyrelsens övervakande och kontrollerande verksamhet

kommer följande att höra:

1) Överstyrelsen har att genom planmässigt anordnade inspektionsbesök

av överstyrelsens chef och ledamöter samt av andra till överstyrelsens

förfogande stående inspektörer förskaffa sig en noggrann kännedom

om de underlydande läroanstalternas tillstånd och behov samt övervaka

att gällande författningar vid dem efterlevas.

Vid denna inspektion skall dock iakttagas, att densamma icke må avse

att åstadkomma en likformighet, som ej betingas av sakliga hänsyn eller

som kan bliva hinderlig för arbetets anpassning efter skilda förhållandens

olika krav.

2) överstyrelsen har att genom personlig förbindelse med skolstyrelser

och ortsmyndigheter samt med befolkningen överhuvud på de olika

orterna söka förvärva förtrogenhet med önskningar och behov på skilda

områden.

3) överstyrelsen har fitt med ledning av reglementen, läsordningar

och berättelser om läroanstalternas anordning och utveckling följa deras

verksamhet.

s. 531 Kontrollera mot PDF

531

Kung!.

4) överstyrelsen har att inhämta kännedom om av vederbörande lokalmyndigheter

meddelade beslut i fråga om tillsättning och entledigande

av föreståndare och lärare in. in.

III. Under överstyrelsens ledande verksamhet inbegripes följande:

1) överstyrelsen bär att verka för upprättande av nya och, då så

befinnes vara av nöden, för omorganisation av redan befintliga skolor och

att därvid träda i förhandling med vederbörliga myndigheter och med

representanter för skilda yrken och ortsintressen.

2) överstyrelsen har att vid den av överstyrelsen utövade inspektionen

låta sig angeläget vara att genom upplysningar och råd understödja

och främja det vid anstalterna bedrivna arbetet.

3) överstyrelsen har att utarbeta organisationsplaner för olika skoltyper

och att i''den ordning, som kan bliva föreskriven, handlägga frågor

rörande de särskilda skolornas läroplaner.

4) överstyrelsen har att leda lärarutbildningen vid statens normalskola

samt sörja för upprättandet och ordnandet av kurser för fortsatt

utbildning såväl i teoretisk som i praktisk riktning.

! 5) överstyrelsen har att på lämpligt sätt främja åstadkommandet avför

yrkesundervisningen behövlig litteratur.

6) överstyrelsen har att verka för att lämplig undervisningsmateriell

finnes att tillgå, att med anlitande av medel, som för ändamålet kunna

bliva anvisade, understödja framställandet av sådan, att upprätta och

sprida förteckningar över förefintlig lämplig materiell samt att mottaga

rekvisitioner på materiell och ombesörja dess expediering genom vederbörande

försäljare.

7) överstyrelsen har att arbeta för åstadkommande av- ett för yrkes
undervisningen

avsett skolmuseum med tillhörande hantverks- och yrkesbibliotek.

''

8) Överstyrelsen har att i fråga om skolhusbyggnader samt skollokalernas

inredning och skolornas sundhetsförhållanden o. d. själv- vidtaga

erforderliga åtgärder eller gå vederbörande skolstyrelser till hända med upplysningar,

råd och anvisningar.

IV. Till överstyrelsens administrativa verksamhet hör bland annat

följande:

''5t 1) Överstyrelsen har att i fråga om de tekniska fackskolorna och

gymnasierna samt statens normalskola för yrkesundervisningen avgiva förord

vid utnämning eller förordnande av rektor eller föreståndare samt att

efter gällande föreskrifter antingen avgiva förslag vid utnämning av lärare

eller utnämna sådana samt att på de villkor och inom de gränser,

som äro föreskrivna, besluta angående tjänstledighet samt förordna vikarier

och extra lärare.

s. 532 Kontrollera mot PDF

532

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

2) överstyrelsen har att i fråga om de i föregående punkt nämnda

läroanstalter besluta angående lärares uppflyttning i högre lönegrad samt

att handlägga ärenden i fråga om kvarstående i tjänst efter uppnådd pensionsålder

samt om avsked eller entledigande.

3) överstyrelsen har att i fråga om lärarna vid nyss nämnda läroanstalter

i föreskriven ordning handlägga ärenden rörande fel och försummelse

i tjänsten.

4) överstyrelsen har att utfärda tjänstgöringsbetyg åt av Kungl.

Maj:t utnämnda eller förordnade rektorer och föreståndare.

5) överstyrelsen har att i fråga om samtliga underlydande läroanstalter

hos Kungl. Maj:t göra framställning om förefintliga anslagsbehov

samt efter närmare föreskrifter antingen själv fördela beviljade anslag

eller avgiva förslag rörande fördelning av sådana anslag.

6) överstyrelsen har att förordna och entlediga inspektörer, där sådana

komma att anställas, samt att i föreskriven ordning övervaka och

leda avgångsprövningarna.

7) överstyrelsen har att i föreskriven ordning pröva och avgöra de

besvär, som kunna hos överstyrelsen bliva anförda.

8) överstyrelsen har att till vederbörande myndigheter på föreskrivna

tider avlämna de redogörelser och räkenskaper, som överstyrelsen har att

upprätta.

Av handelsundervisningskommitterade har den tanken framhållits, att

navigationsskolorna lämpligen skulle kunna överflyttas till den nya överstyrelsens

förvaltningsområde. Tanken har funnit understöd hos departementssakkunniga.

Det är obestridligt, att sagda skolor i åtskilliga avseenden

förete en nära frändskap med de tekniska fackskolorna och gymnasierna

och att ur denna synpunkt vissa skäl måhända kunde föreligga

för deras förläggning under yrkesskolöverstyrelsen. Å andra sidan är, särskilt

i fråga om lärlings- och yrkesskolstadiet, sambandet mellan dessa

skolor och övriga skolor, som nu tänkas förlagda under yrkesskolöverstyrelsen,

icke av den beskaffenhet, att detta med särskild styrka påkallar en

sådan förläggning. Enligt vad chefen för finansdepartementet meddelat

mig, har han, efter samråd med chefen för sjöförsvarsdepartementet, för

avsikt att föreslå en förläggning av navigationsskolan under kommerskollegiet,

vilket förslag även jag finner vara välbetänkt.

s. 533 Kontrollera mot PDF

533

Kungl. Maj:ts Ndd. Proposition Nr 96.

6. Överstyrelsens organisation.

Såsom jag redan förut (sid. 64) omnämnt, har den tekniska kommittén

uttalat sig även om den tilltänkta överstyrelsens organisation. Kommittén

yttrar därom:

Såsom redan i de allmänna grunderna för kommitténs organisatiousförslag framhållits,

har kommittén ansett sig böra föreslå, att den blivande överstyrelsen mätte

komma att bestå av en överdirektör och chef samt fyra råd jämte nödigt kansli.

I överstyrelsen, skola finnas representerade: lärarerfarenhet på den tekniska

undervisningens område, praktiskt industriella och ekonomiska insikter, tekniskt vetenskaplig

bildning samt konstiudustriell sakkunskap.

Ett av råden bör hava till uppdrag att vara föreståndare för statens normalskola

och leda lärarutbildningen och försöksverksamheten därstädes.

Överstyrelsens kansli torde böra bestå av en notarie samt en registrator och

aktuarie. Därtill bör komma en bibliotekarie och förvaltare av överstyrelsens bibliotek

och mönstersamlingar av undervisningsmateriell samt nödig betjäning.

Överstyrelsen för rikets tekniska skolor bör ha sitt säte i Stockholm och dess

verksamhet närmare regleras genom en av Kungl. Maj:t utfärdad instruktion.

I de över kommitténs förslag avgivna yttrandena beröras i några fall

frågan om överstyrelsens organisation.

Handelskammaren i Göteborg anser sålunda, att överstyrelsen är

onödigt stort tilltagen, åtminstone på de tidigare stadierna. Handelskammaren

i Gävle anser överstyrelsen till en början ej behöva mer än en överdirektör

och två råd, ett för fack- och ett för yrkes- och lärlingsskolorna.

Mindre antal ledamöter förordas därjämte av styrelsen för Landskrona

tekniska yrkesskola och handelsinstitut samt av stadsfullmäktige i Gävle.

Länsstyrelsen i Södermanlands län finner det olämpligt, att ett av råden

tillika skulle förestå normalskolan och i denna egenskap vara underordnad

den styrelse, varav han själv är medlem. Styrelsen för tekniska elementarskolan

i Norrköping påpekar, att enligt kommitténs förslag det skulle kunna

hända, att blott en »sakkunnig person» komme in i överstyrelsen. Järnkontoret

uttalar det önskemålet, att industrien blir starkt representerad

inom överstyrelsen, så att dess önskningar och behov, som i följd av utvecklingen

äro underkastade snabb förändring, må utan för mycken omgång

beaktas. Smålands och Blekinge handelskammare ansluta sig till

den vid kornmittébetänkandet fogade reservationen, att ett råd bör hava

konsthantverket till fack. Åven slöjdföreningens i Göteborg lärarråd med

instämmande av styrelsen ansluter sig till reservationen. Styrelsen för

tekniska skolan i Lund instämmer också i reservationen, liksom även länsstyrelsen

i Kopparbergs län. Flera av de hörda myndigheterna — så bland

annat Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare — betona starkt

behovet av att sakkunniga inspektörer anställas hos överstyrelsen.

T ek ni stia

kommittén.

Myndig
heternas
yttranden.

s. 534 Kontrollera mot PDF

Oaparte
mentasak
Itunniga.

534 Kung], Maj.ts Nåd. Proposition Nr 96.

.* . • "5

Kommerskollegiet har särskilt berört frågan om. överstyrelsens ställning

till den planerade normalskolan. Kollegiet anför:

På normalskolans föreståndare, som enligt kommitténs förslag jämväl skulle vara

ledamot i överstyrelsen, torde såsom föreståndare få sig ålagd en arbetsbörda, som mer

än väl helt kräver sin man, anser kollegium, att denna befattning, som på grund av

normalskolans särskilda uppgift naturligtvis måste ställa större krav på sin innehavare

än föreståndarbefattningarna vid övriga lärlings- eller yrkesskolor, gives samma

ställning som föreståndarbefattningarna vid fackskolorna. Bpfattniugen bör sålunda

avlönas lika med dessa och tillsättas av Kungl. Maj:t på förslag av kollegium.

Om överstyrelsens organisation yttra de departementssakkunniga:

I fråga om överstyrelsens sammansättning ansluta vi oss till kommitténs förslag,

att den bör bestå av en överdirektör och chef samt fyra råd jämte nödigt kansli. Som

det emellertid omöjligen kan förutsättas, att överstyrelsens ledamöter ensamma kunna

representera en i detalj gående sakkunskap inom den mångfald olika yrkesgrenar, för

vilka det undervisningsväsen, varom här är fråga, avses, villa vi föreslå den bestämmelsen,

1 att då för ärendenas behandling erfordras sakkunskap utöver den, som finnes

att tillgå inom överstyrelsen, för sådant ändamål må tillkallas särskilda sakkunniga att

härutinnan tillhandagå överstyrelsen.

Kommittén för den lägre tekniska undervisningens ordnande uttalar, att i överstyrelsen,

vars verksamhet kommittén tänkt sig begränsad till det tekniska skolväsendets

område, böra vara representerade: lärarerfarenhet på den tekniska undervisningens

område, praktiskt industriella och ekonomiska insikter, tekniskt vetenskaplig bildning

samt konstiudustriell sakkunskap. Det faller av sig självt, att med den av oss föreslagna

omfattningen av överstyrelsens verksamhetsområde icke allenast dessa utan även

handelns och det husliga arbetets intressen böra vara representerade.

Kommitténs förslag, att eu av överstyrelsens ledamöter samtidigt skulle vara

föreståndare för den föreslagna statens normalskola för yrkesundervisningen, kunna vi

av de skäl, som vid behandlingen av normalskolan anförts, icke biträda.

Dessa skäl hava de sakkunniga formulerat sålunda:

Mot kommitténs förslag, att normalskolans föreståndare samtidigt skulle vara ledamot

i överstyrelsen, vilken anordning skulle avse att betrygga ett intimt samarbete

mellan skolan och överstyrelsen, kan anmärkas, att föreståndarbefattningen, såsom

kommerskollegium i sitt yttrande betonar, i och för sig kommer att medföra en så

dryg arbetsbörda, att den med all säkerhet helt kräver sin man. Föreståndaren skulle

därför icke kunna ägna någon som helst tid åt andra göromål inom överstyrelsen än

sådana, som stå i alldeles omedelbart samband med normalskolan. Det är under sådana

törbållanden enligt vårt förmenande icke lämpligt, att föreståndaren är ledamot

i '' överstyrelsen. Vi ansluta oss i denna fråga till kommerskollegii mening, att föreståndaren

bör givas samma ställning som föreståudarna för de tekniska fackskolorna.

Han bör således förordnas av Kungl. Maj:t på förslag av överstyrelsen och i Jöneavseende

likställas med föreståndarna för fackskolorna.

..i .. . » . • „ l: • * ?. . • i »

s. 535 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts K<Ul. Proposition Kr 90.

535

I fråga om överstyrelsens organisation är det framför allt av vikt, att

följande tre synpunkter bliva beaktade. Först och främst måste organisationen

ordnas så, att de olika verksamhetsområden, som de under överstyrelsen

stående anstalterna representera, bliva så långt som möjligt på ett

fackinannamässigt och fullt sakkunnigt sätt inom överstyrelsen företrädda.

Vidare måste arbetet inom överstyrelsen så fördelas, att överstyrelsens

fackmannaelement — i främsta rummet chefen och ledamöterna — ej

genom mera formellt administrativa göromål hindras från att så odelat

som möjligt ägna sig åt den reala handläggningen av överstyrelsens huvuduppgifter

och framför allt icke avstängas från möjligheten att träda i personlig

förbindelse med myndigheter, korporationer och enskilda, något som

jag i det föregående framhållit som en huvudbetingelse för framgång i

överstyrelsens arbete. Slutligen är det av stor betydelse, att den rent

administrativa apparaten inom överstyrelsen erhåller största möjliga enkelhet

både i sin anordning och i sitt sätt att arbeta, så att icke överstyrelsens

eget arbete insnöres i allt för invecklade eller tyngande former och

de underlydande anstalterna på ett för deras egentliga arbete störande eller

hinderligt sätt betungas med en allt för bred skriftväxling.

Vad då beträffar den förstnämnda av nu angivna synpunkter — de

olika verksamhetsområdenas fackmannamässiga representation inom överstyrelsen

— kräver denna, att sagda verksamhetsområden bliva i största

möjliga utsträckning representerade genom överstyrelsens chef och ledamöter

samt, i den mån detta ej låter sig gorå, genom andra sakkunniga

arbetskrafter inom överstyrelsen. Vad chefen beträffar, måste det givetvis

fordras, att han besitter omfattande erfarenheter på så många områden

som möjligt. Det är emellertid uppenbart att vid val av chef hänsyn till

personliga kvalifikationer måste spela en så väsentlig roll, att det torde

vara omöjligt att vid honom fästa representantskapet för något visst område.

Vad åter ledamöterna beträffar, år det i hög grad önskvärt, att

bland dem finnas fasta representanter för så inånga områden som möjligt.

Då emellertid de verksamhetsområden, som här kunna komma i fråga,

förete en utomordentligt stor rikedom på förgreningar och specialiseringar,

ligger det i sakens natur, att icke alla dessa kunna räkna på att bliva i

överstyrelsen företrädda genom överstyrelsens ledamöter. Den begränsning,

som här av sig själv inställer sig, nödvändiggöres först och främst

av hänsyn till den begränsning i kostnaderna för verkets drift, som ur

statsfinansiell synpunkt är erforderlig. Den nödvändiggöres även därav,

att det måste tillses, att det mått av arbetsuppgifter, som tilldelas ledamöterna,

icke understiger vad som i motsvarande avseende inom andra

ämbetsverk i regel kråves.

Oepar lementschefen.

Allmänna

synpunkter.

Sakkunskapen

inom

överstyrelsen

s. 536 Kontrollera mot PDF

536

Kung!. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Närmast till hands ligger väl det önskemålet, att de fyra stora huvudgrenarna:

industri, hantverk, handel och husligt arbete måtte få var sin

representant bland överstyrelsens ledamöter. De nyss angivna begränsningssynpunkterna

torde dock näppeligen för närvarande medgiva detta.

Och vad beträffar den ena av grenarna, det husliga arbetet, synas förhållandena

vara sådana, att representantskapet för densamma åtminstone

under en tid framåt lämpligare låter sig ordna på annat sätt.

Såsom framgår av den redogörelse för undervisningen i husligt arbete,

som jag tidigare lämnat (sid. 32 f.), förekommer undervisning däri även i en

stor mängd av de läroanstalter, som lyda under folkskolöverstyrelsen och

läroverksöverstyrelsen. För närvarande finnas också hos dessa styrelser anställda

särskilda konsulenter och inspektörer för sagda undervisning, gemensamma

för båda överstyrelserna. För att nu förebygga, att undervisningen

i husligt arbete i olika skolor på en och samma ort eller inom

samma delar av landet, allt efter som de särskilda skolorna ligga under

yrkesskolöverstyrelsen eller någon av de båda allmänna skolstyrelserna,

komma att inspekteras av den ena eller- den andra överstyrelsens inspektörer,

synes det mig önskligt, att ett samarbete mellan samtliga skolöverstyrelser

kommer till stånd, så att nu ifrågavarande undervisningsgren

kan i samtliga skolor å samma ort eller inom samma del av landet —

oavsett vilken överstyrelse skolorna tillhöra — bliva inspekterade av en och

samma person. En sådan anordning kan lämpligen åstadkommas därigenom,

att det åt den hos yrkesskolöverstyrelsen anställde målsmannen för ämnet

uppdrages att tillika vara målsman för ämnet inom de båda övriga skolöverstyrelserna.

Då nu emellertid ämnet husligt arbete i sig innefattar

både hushållsgöromål och kvinnlig slöjd (jfr. sid. 32) och det därför

kan möta svårigheter att finna en representant, för ämnet, som äger

erforderlig sakkunskap i fråga om båda ämnesgrenarna, torde man böra

räkna med nödvändigheten att vid sidan av ämnets huvudrepresentant

ställa ett biträde för den gren av ämnet, för vilket representanten icke

själv besitter erforderlig sakkunskap. Ett sådant biträde torde även kunna

komma att erfordras på grund av arbetsuppgifternas kvantitativa omfattning.

Huru härmed än må komma att förhålla sig, bör emellertid nu ifrågavarande

undervisningsgren kunna inom yrkesskolöverstyrelsen och de båda

andra skolöverstyrelserna företrädas genom gemensamma funktionärer och

dessas resor och övriga verksamhet ordnas så, att onödiga dubbelresor och

dubbelutgifter undvikas. Med hänsyn till det nu anförda synes representanten

för undervisningen i ämnet husligt arbete inom yrkesskolöverstyrelsen

för närvarande lämpligast böra erhålla ställningen av konsulent med

s. 537 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

537

uppdrag att vara inspektör och särskild föredragande för de till hans

verksamhetsområde hörande ärendena.

Handeln bör inom överstyrelsen vara företrädd genom en särskild

ledamot. Det är val sant, att till en början, innan ännu de lägre handelsskolorna

hunnit organiseras, denne ledamots löpande göromål måste till

antalet bliva jämförelsevis få, men med hänsyn till de mera krävande uppgifter,

som just under organisationstider i allmänhet pläga påvila ledamöterna

i ett centralt ämbetsverk, och jämväl i betraktande därav, att

arbetet inom överstyrelsen varken principiellt eller i verkligheten bör

ordnas efter strängt exklusiva gränslinjer utan i alla de avseenden, som

äro möjliga, erhålla en karaktär av samarbete och kollegial medansvarighet,

torde man hava fullt fog för anställande redan från början av en fast

representant för handelsundervisningen.

För industrien och hantverket böra två ledamöter beräknas. Det blir

emellertid nödvändigt att, på samma gång det sörjes för att de större och

viktigare områdena företrädesvis bliva representerade genom dessa ledamöter,

anordningar tillika vidtagas för att på annat sätt tillförsäkra överstyrelsen

den sakkunskap den behöver. Närmaste utvägen är då, att ett

tillräckligt stort anslag ställes till överstyrelsens förfogande för anställande

hos överstyrelsen av erforderligt antal konsulenter och inspektörer samt

för beredande av möjlighet att allt efter sig yppande behov tillkalla sakkunniga

biträden. Och härvid ter sig helt naturligt som ett framtida

önskemål, att -det till överstyrelsens förstärkande måtte kunna skapas en

organiserad sakkunniginstitution, närmast väl i form av ett mera konstant

sakkunnigråd. Emellertid torde det vara för tidigt att redan nu tänka

på något förslag i denna riktning. Ett sådant förutsätter erfarenheter,

vilka kunna göras, först sedan överstyrelsen begynt sin verksamhet och

kommit något längre in i densamma.

Att låta, såsom tekniska kommittén föreslagit, en av ledamöterna tilllika

vara föreståndare för statens normalskola för yrkesbildningen synes

mig ur åtskilliga synpunkter olämpligt. Föreståndarskapet för normalskolan

blir av så maktpåliggande natur, att det helt kräver sin man. Och

arbetet inom överstyrelsen blir av den art, att ledamöterna måste stå helt

till dess förfogande.

För tillgodoseende av den andra av de normerande synpunkter, som överstyretjag

här ovan angav — att chefen och ledamöterna måtte i görligaste mån sens kansl1

förbehållas åt den reala handläggningen av överstyrelsens huvuduppgifter

— erfordras, att överstyrelsens kansli förses med lämpliga och tillräckligt

många arbetskrafter. Det måste härvid tillses, att en var av överstyrelBihartg

till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 käft. (''Nr 96.) : ''ih 68

s. 538 Kontrollera mot PDF

538

Formerna för

Överstyrelsens

arbete.

Departe
mentschefen.

Chefen.

Ledamöterna.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

sens ledamöter erhåller erforderligt notariellt biträde. Detta torde kunna

ske, ifall hoos överstyrelsen anställes en sekreterare, en notarie och en

amanuens. Åt sekreteraren, som bör besitta juridisk bildning, kunna

uppdragas förutom chefskapet för kansliet de sekreteriella göromålen

hos en av ledamöterna. Motsvarande göromål hos de båda övriga

ledamöterna torde kunna utföras av notarien med biträde av amanuensen.

För bestridande av registratorsgöromålen bör anställas en registrator, som

tillika fungerar som aktuarie. Inom kansliet böra ytterligare anställas ett

kvinnligt biträde av andra graden och ett sådant biträde av första graden.

Dessutom bör hos verket finnas en vaktmästare.

Vad slutligen angår den tredje, av de nu här ovan angivna synpunkterna

i fråga om överstyrelsens organisation — att den administrativa

apparaten göres så enkel som möjligt — anser jag mig böra framhålla

önskvärdheten av att formerna för överstyrelsens arbete, i likhet med vad

som skett i de senast upprättade centrala ämbetsverken, göras så enkla och

rörliga som möjligt. Därtill hör, att endast sådana ärenden läggas under

plenarbehandling, som på grund av sin betydelse nödvändigt påkalla kollegial

behandling. Därtill hör ock, att protokollsföringen inskränkes till det

minsta möjliga och att från överstyrelsen utgående skrivelser avfattas kort

och koncist. Därtill hör slutligen ock, att de underlydande läroanstalterna

i minsta möjliga mån besväras med avlämnande av uppgifter och utredningar,

vilka endast hava ett mera formellt och tillfälligt värde, men

vilkas registrerande, ordnande och förvarande inom överstyrelsen kunna

komma att taga kanslipersonalens tid och krafter över hövan i anspråk.

7. Kostnadsberäkning och hemställan.

Enligt vad jag i det föregående närmare utfört, skulle inom överstyrelsen

anställas en chef, tre ledamöter, en konsulent för husligt arbete,

en sekreterare, en notarie, en registrator och aktuarie, ett kvinnligt biträde

av andra graden, ett kvinnligt biträde av första graden samt en vaktmästare.

Vad chefen beträffar, synes han i fråga om tjänsteställning och lön böra

likställas med cheferna inom folkskolöverstyrelsen och läroverksöverstyrelsen.

För en överdirektör inom överstyrelsen bör således beräknas lön

6,200 kronor, tjänstgöringspenningar 2,800 kronor, ortstillägg 1,000 kronor,

summa 10,000 kronor.

För en var av ledamöterna bör i likhet med vad som gäller för ledamöter

av andra centrala ämbetsverk beräknas lön 5,000 kronor, tjänstgöringspenningar

2,500 kronor, ortstillägg 600 kronor, summa 8,100 kronor.

För ledamot bör lönen efter 5 år kunna höjas med 600 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

530

Katigt Maj:/.t Nåd. Proposition Kr .96''.

För sekreteraren böra beräknas de för andra grads tjänstemän vanliga

lönesatserna: lön 3,600 kronor, tjänstgöringspenningar 1,800 kronor, ortstilllägg

400 kronor, summa 5,800 kronor jämte två ålderstillägg å 500 kronor

efter resp. 5 och 10 år; för notarien samt registrator!! och aktuarie!!

de för första grads tjänstemän vanliga lönesatserna: lön 2,200 kronor, tjänstgöringspenningar

1,500 kronor, ortstillägg 300 kronor, summa 4,000

kronor jämte tre ålderstillägg å 500 kronor efter resp. 5, 10 och 15 år.

För kvinnligt biträde av andra graden bör uppföras lön 900 kronor, tjänstgöringspenningar

550 kronor, ortstillägg 150 kronor, summa 1,600 kronor

järnte två ålderstillägg å 200 kronor efter resp. 5 och 10 år, för kvinnligt

biträde av första graden bör beräknas lön 700 kronor, tjänstgöringspenningar

350 kronor, ortstillägg 150 kronor, summa 1,200 kronor jämte

två ålderstillägg å 200 kronor efter resp. 5 och 10 år. För vaktmästaren

bör bestämmas lön 700 kronor, tjänstgöringspenningar 350 kronor, ortstillägg

150 kronor, summa 1,200 kronor jämte två ålderstilllägg å 100

kronor efter resp. 5 och 10 år. Skulle frågan om reglering av avlöningsförhållandena

för de vid statens verk och inrättningar anställda vaktmästarna

komma att hänskjutas till prövning av 1918 års riksdag samt dylik lönereglering

bliva av riksdagen beslutad, böra givetvis avlöningsförmånerna för den nu

ifrågasatte vaktmästaren så jämkas, att de bliva lika med de avlöningsförmåner,

som tillkomma övriga vaktmästare vid de centrala ämbetsverken.

Vad angår konsulenten för husligt arbete, skulle det visserligen, med

hänsyn till det betydelsefulla uppdrag det här gäller, varit önskvärt, att

en ordinarie befattning redan nu kunnat inrättas för denne med å stat

uppförd lön och med rätt till pension. Emellertid synes det mig önskligt

att, innan en sådan anordning vidtages, närmare erfarenheter inhämtas i

fråga om omfattningen och gestaltningen av de arbetsuppgifter, som här

komma ifråga. Det torde därför vara riktigast att för den närmaste tiden

för befattningen beräkna ett visst arvode. Med hänsyn därtill, att befattningshavaren

tillika skulle komma att uppbära arvoden i folkskolöverstyrelsen

och läroverksöverstyrelsen — inom vardera överstyrelsen utgår för

närvarande till inspektören av undervisningen i huslig ekonomi 750 kronor

och till inspektören av undervisningen i kvinnligt handarbete 750 kronor

— torde det vara tillräckligt att för ändamålet å yrkesskolöverstyrelsens

stat beräkna ett arvode av 2,000 kronor, dag erinrar om att sistlidna års

riksdag för inspektion av de av riksdagen beslutade husmodersskolorna

beviljat ett belopp av 1,500 kronor. Då nu, efter vad jag förut föreslagit,

sistnämnda skolor skulle komma att ställas under yrkesskolöverstyrelsen,

kommer det sålunda beviljade beloppet att ej behöva tagas i anspråk.

Därest det skulle komma att visa sig behövligt att anställa ett biträde

för någon del av undervisningen i det husliga arbetet, synes det härför

Kanslirjäu.ste
män.

s. 540 Kontrollera mot PDF

Ordinarie

stat.

Chefens och

ledamöternas

pensionsålder.

540 Kungl. Maj:U Nåd. Proposition Nr 96.

erforderliga arvodet böra utgå ur de anslagsmedel, vilka ställas till överstyrelsens

förfogande för tillkallande av sakkunniga i allmänhet.

För en amanuens torde beräknas ett arvode av 2,000 kronor.

Jag finner behovet av den föreslagna överstyrelsen vara av så varaktig

natur, att jag icke anser någon tvekan böra råda därom, att överstyrelsen

bör uppföras på ordinarie stat. Jag anser också, att samtliga

tjänster, för vilka lön kommer att å ordinarie stat uppföras, böra besättas

med ordinarie innehavare.

Med tillämpning av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension den 11 oktober 1907 skulle rätt att komma i åtnjutande

av hel pension inträda för chef och ledamöter i yrkesskolöverstyrelsen

vid sextiosju levnads- och trettiofem tjänstår. Då nu emellertid,

såsom jag förut framhållit, utomordentligt stor vikt ligger därpå, att till

innehavare av chefsposten och av ledamotsbefattningarna inom överstyrelsen

förvärvas personer med omfattande erfarenhet från de verksamhetsområden,

som de skola företräda inom överstyrelsen, finner jag det synnerligen

önskvärt, att eventuella bestämmelser angående nu ifrågavarande befattningshavares

pensionsförhållanden icke måtte komma att lägga hinder i vägen

för anställande av personer, som icke tidigare tillhört statstjänst och som

följaktligen icke heller hava att tillgodoräkna sig några pensionsår i sådan

tjänst. Ur denna synpunkt synes mig beträffande överstyrelsens chef

böra gälla vad som enligt ovan åberopade lag redan är bestämt ifråga

om chefen för lantbruksstyrelsen, eller att rätt till hel pension inträder vid

67 levnadsår och 10 tjänstår, samt att i fråga om ledamot av överstyrelsen

böra gälla vad som för närvarande rörande den för pensions åtnjutande bestämda

tjänståldern är bestämt i fråga om bl. a. statens folkskolinspektörer,

vissa av tjänstmännen vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

samt byråchefen för lantbruksärenden i lantbruksstyrelsen, eller att

rätt till hel pension inträder vid 25 tjänstår. För ledamöterna bör liksom för

chefen i fråga om levnadsåldern bestämmas 67 år. Särskild proposition till

riksdagen för vidtagande av nödiga ändringar i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension torde framdeles få avlåtas. Då framställning till

riksdagen i denna fråga ankommer på finansdepartementets föredragning, har

jag i detta sammanhang ansett mig böra inskränka mig till nämnda uttalande.

I avseende å chef eller ledamot, som vid tillträdet till befattningen

tillhör såsom delägare endera av lärarnas vid elementarläroverken nya

änke- och pupillkassa eller folkskollärarnas änke- och pupillkassa, torde föreskrifter

böra meddelas i enlighet med vad riksdagen i enahanda avseende

föreskrivit beträffande motsvarande befattningshavare i läroverksöverstyrelsen

och folkskolöverstyrelsen.

s. 541 Kontrollera mot PDF

541

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 9(i.

1 avseende å åtnjutandet av avlöningsförmånerna för yrkesskolöverstyrelsens

ordinarie befattningshavare torde i överensstämmelse med vad i föråtnjutande

liknande fall i allmänhet blivit föreskrivet följande villkor och bestämmelser

böra stadgas, nämligen:

i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan tjänst,

förening av tjänster in. rabatt

befattningshavare skall, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller jämkning i åligganden vid eu möjligen inträdande förändrad organisation

av ämbetsverket eller dess särskilda avdelningar eller eljest i allmänhet

kan varda stadgad, ävensom därest ämbetsverkets ställning inom

statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej längre kan anses såsom

självständigt ämbetsverk, eller därest vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande

göromål överflyttas till annat ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande

av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter ny eller förändrad

arbetsordning sköta de göromål, som honom anförtros, eller, efter Kungl.

Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk, till vilket göromålen överlämnas;

att befattningshavare är skyldig att tjänstgöra å den särskilda befattning

uti innehavande grad, där han, till befordrande av arbetets oavbrutna

gång, befinnes vara lämplig och behövlig;

att befattningshavar*e vidare skall, likaledes med bibehållande av den

tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig att, närhelst så av

Kungl. Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom

förvaltningen på ifrågavarande område;

att med ordinarie befattning i överstyrelsen icke må förenas annan

tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må förenas

vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller

bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom

aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller

annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt ej, vad angår chef

eller ledamot, Kungl. Maj:t och, vad angår innehavare av annan befattning,

överstyrelsen, uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande

uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för

tjänstgöringen i ämbetsverket, finner uppdraget eller befattningen kunna

få mottagas och tillsvidare bibehållas;

i fråga om avlöningsförmåners uppbärande in. in.:

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare

verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för tid, han

eljest varit befriad från tjänstgöring, skola utgå till den, som uppehållit

befattningen;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger upp
-

s. 542 Kontrollera mot PDF

542

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

bära- hela lönen jämte ortstillägget eller i det fall, där avlöningen utgöres

av arvode, den del därav, som icke anses såsom tjänstgöringspenningar,

men att den, som eljest undfår ledighet, såsom för svag hälsas vårdande,

enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller

revisorer eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges

från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad att sköta

befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar

avstå så mycket av lönen eller ortstillägget eller av arvodet,

som erfordras för befattningens uppehållande eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han

avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit

tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller i

häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas

till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej

prövas skäligt låta honom uppbära något därav;

att, vid sjukdomsförfall eller när det erfordras till följd av tjänsteresor

eller för beredande av semester, befattningshavare av lägre grad skall

vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning i överstyrelsen,

bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt tre månader under ett

och samma kalenderår; ägande han därvid att’, i stället för egna tjänstgöringspenningar,

åtnjuta vid sjukdomsförfall de för befattningen anslagna

tjänstgöringspenningar men eljest däremot svarande belopp;

att emellertid, därest ledamot av överstyrelsen till följd av tjänsteresa

eller för handläggning av särskilda ärenden är under allenast'' några få,

högst fyra dagar, hindrad att sköta sin befattning, tjänsteman av lägre

grad skall vara pliktig att utan särskild ersättning sköta de till ledamotsbefattningen

hörande löpande göromål;

att den, som tillträder den nya staten, skall vara skyldig underkasta

sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i

extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr

i sammanhang därmed; samt

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande

eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget eller, där avlöningen utgöres

av arvode, den del därav, som icke anses såsom tjänstgöringspenningar,

utgå till månadens slut;

i fråga om ålder stillägg:

att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande av

befattning i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten för

första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor

att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som

s. 543 Kontrollera mot PDF

543

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr

erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin

egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort

annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last

den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av värnplikt,

och

andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem år, på

samma villkor, samt

tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem

år, ävenledes på samma villkor,

under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar

angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av kalenderåret

näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt

bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

är skyldig att från tjänsten avgå, icke må tillträda samma förhöjning;

i fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt:

att semester årligen må, när det kan ske utan hinder för göromålens

behöriga gång,'' åtnjutas av chefen, ledamöterna och sekreteraren en var

under en och en halv månad, av notarien, av registratorn och aktuarien

samt av de kvinnliga biträdena en var under en månad samt av vaktmästaren

under 15 dagar;

att befattningshavare, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll

å uppbörd, är pliktig att å tid av året, som av chefen bestämmes, begagna

sig av semester;

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om

rätt till pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension är vid tiden för den nya statens ikraftträdande eller,

såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet

till befattningen stadgat;

i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare:

att beträffande kvinnliga biträden å överstyrelsens stat skola i övrigt

lända till efterrättelse de föreskrifter, som äro eller kunna varda utfärdade

angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla för de å vissa domstolars,

ämbetsverks och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar.

Såsom jag också förut framhållit, blir det erforderligt, att tillgång på

sakkunniga biträden beredes överstyrelsen i ganska stor utsträckning, för

att överstyrelsen må bli i tillfälle att tillgodose alla de många olika intressen

och verksamhetsområden, som beröras av överstyrelsens arbetsuppgifter.

Det; är givetvis omöjligt att, innan närmare erfarenheter därom vunnits,

Anslag för

anställande

ay sakkunniga.

s. 544 Kontrollera mot PDF

544

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

med större noggrannhet beräkna något belopp för ändamålet. För närvarande

utgår inom folkskolöverstyrelsen för anställande därstädes av sakkunniga

biträden ett belopp av 7,000 kronor. Jag anser mig icke kunna

beräkna lägre belopp för yrkesskolöverstyrelsens vidkommande. I detta sammanhang

anser jag mig emellertid böra erinra därom, att genom handelsundervisningens

överflyttande till yrkesskolöverstyrelsens förvaltningsområde,

varmed följer, att nödvändigt anslag för inspektion av handelsundervisningen

kommer att utgå ur denna styrelses anslag till sakkunniga biträden,

det nu under sjunde huvudtiteln utgående anslaget av 1,500 kronor till

inspektion av handelsundervisningen ej vidare kommer att erfordras.

Expenser. Även i fråga om de för överstyrelsen erforderliga s. k. expensmedlen

säum^gar. tör bestridande av utgifter för skrivmaterialier, blankett- och annat tryck,

lokalhyra inköp av böcker och tidskrifter, lokalernas rengöring, belysning och uppra

ra värmning ävensom ersättning till extra vaktbiträden och dylikt samt till

avlöning av amanuenser, till gratifikationer, vikariatsersättningar in. in. är

det givetvis förenat med stora svårigheter att nu på förhand med någon

större säkerhet beräkna vad som kan i anslagsväg erfordras. Med ledning

av beräkningar, som i motsvarande avseenden verkställts inom folkskolöverstyrelsen,

anser jag, att för ändamålet bör för den närmaste tiden

beräknas 12,000 kronor. Härtill måste läggas ersättning till semestervikarier

för överstyrelsens samtliga åmbets- och tjänstemän. I fråga om dessa

har jag följt samma beräkning, som lagts till grund för den ersättning,

som i motsvarande avseende för närvarande utgår inom de båda andra

skolöverstyrelserna. Med tillämpning härav skulle erfordras såsom ersättning

åt semestervikarier:

för överdirektören och 3 ledamöter ä 450 kronor .................. 1,350 kronor

» en sekreterare å 225 kronor.................................................. 225 »

* en notarie å 125 kronor........................................................... 125 »

» en registrator och aktuarie ä 125 kronor .......................... 125 »

» ett kvinnligt biträde av andra graden å 100 kronor ...... 100 »

» ett kvinnligt biträde av första graden å 75 kronor......... 75 »

Summa 2,000 kronor

Lägges sistnämnda summa ävensom det i det föregående för en

amanuens beräknade arvodet av 2,000 kronor till det här ovan beräknade

beloppet, 12,000 kronor, skulle för ifrågavarande ändamål erfordras ett

anslag av 16,000 kronor. I anslaget till expenser m. m. synes emellertid

lämpligen böra inräknas jämväl erforderlig lokalhyra för överstyrelsen. Då

överstyrelsen förutsattes träda i verksamhet med ingången av år 1919, bör

kostnad för hyra beräknas för tiden från och med den 1 oktober 1918.

s. 545 Kontrollera mot PDF

545

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

Den för vardera av de båda redan befintliga skolöverstyrelserna för närvarande

utgående lokalhyran belöper sig till 8,000 kronor. För yrkesskolöverstyrelsen

torde åtminstone till en början ej behöva beräknas högre belopp än

6,000 kronor. Detta belopp bör intagas i beräkningarna för 1919 års stat

till gäldande av hyran under de två senare kvartalen av hyresåret oktober

1918— september 1919 och de två förra kvartalen av hyresåret oktober

1919— september 1920. Det belopp av 3,000 kronor, som beräknas bliva

erforderligt för bestridande av hyreskostnaden för tiden den 1 oktober

1918 — den 30 april 1919, bör tydligtvis stå till förfogande redan under

år 1918. Något anslag för detta ändamål torde emellertid icke behöva

äskas av riksdagen, enär det belopp, som härför bliver behövligt, synes

kunna gäldas av medel, som stå till Kungl. Maj:ts förfogande.

Anslaget för expenser, vikariatsersättningar m. in. bör följaktligen

uppföras å staten med ett sammanlagt belopp av 22,000 kronor.

1 nu senast gjorda beräkningar ingå icke uppsättnings- och organisationskostnader.

Det för ändamålet behövliga beloppet torde, i likhet med

vad fallet var vid folkskolöverstyrelsens upprättande, böra efter Kungl. Maj:ts

beprövande utgå av åttonde huvudtitelens förslagsanslag till skrivmaterialier

och expenser, ved m. m.

Ersättning för de tjänsteresor, som föranledas av den överstyrelsen åliggande

inspektionsskyldigheten, torde, såsom nu är fallet med chefernas och ledamöternas

i folkskolöverstyrelsen och läroverksöverstyrelsen tjänsteresor, utgå

av åttonde huvudtitelns förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar.

I enlighet med vad jag sålunda anfört, skulle staten för yrkesskolöverstyrelsen

komma att hava följande utseende:

Ordinarie stat för yrkesskolöverstyrelsen.

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Orts-

tillägg.

Arvode.

Summa.

1 överdirektör.....................

6,200

2,800

1,000

_

10,000

1 ledamot ...........................

5,000

10,000

2,500

5,000

600

8,100

16,200

i Efter 5 år kan lönen

! höjas med 600 kro- nor.

2 ledamöter ........................

1,200

—

1 konsulent för husligt ar- bete .................................

2,000

2,000

5,800

1 sekreterare .....................

3,600

1,800

400

(Efter 5 år kan lönen

1 höjas med 500 kro- 1 nor och efter 10 år

1 med ytterligare 500

( kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 87 käft. (Nr 96.) 69

Uppsätta! ngsoch

organisationskost*

nader.

Ersättning för

tjänsteresor.

Stat.

s. 546 Kontrollera mot PDF

546

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 96.

Lön.

Tjänst- gör) up- pfinningar.

Orts-

tillägg.

Arvode.

Summa.

1 notarie.............................

2,200

2,200

1,500

1,500

300

4,000

4,000

Efter 5 år kan lönen

höjas med 500 kro- nor, efter 10 år med

ytterligare 500 kro- nor och efter 15 år

med än ytterligare

50Ö kronor.

1 registrator och aktuarie...

300

—

1 kvinnligt biträde av an- dra graden .....................

900

550

150

1,600

1 Efter 5 år kan lönen

| höjas med 200 kro-

1 kvinnligt biträde av för- sta graden .....................

700

350

150

1,200

\ nor och efter 10 år

med ytterligare 200

| kronor.

1 vaktmästare ................

700

350

150

1,200

Efter 5 år kan lönen

höjas med 100 kro- nor och efter 10 år

med ytterligare 100

kronor.

För sakkunniga biträden ...

—

—

—

—

7,000

För expenser, hyra m. in....

—

—

—

—

22,000

Summa kronor

, f l ■>

-

—

—

83,100

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna

förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.

Stat för år Enligt det av mig i det föregående framlagda förslaget till organi1919‘

sation av de läroanstalter, som skulle komma att stå under inseende av

yrkesskolöverstyrelsen, skulle omorganisationen av samtliga dessa läroanstalter

taga sin början först med hösttermien 1919. Detta bör emellertid

icke hindra, att yrkesskolöverstyrelsen träder i verksamhet redan med ingången

av år 1919. Tvärtom torde igångsättandet av organisationsarbetet

samt arbetet på organisationens vidare genomförande kräva, att överstyrelsens

verksamhet begynner redan vid sistnämnda tidpunkt. Det är emellertid

tydligt, att arbetet i överstyrelsen framför allt under förra delen

av år 1919 måste komma att få en mindre omfattning än vad fallet sedermera

måste bliva. Särskilt komma de löpande ärendena och de rent

administrativa göromålen att bliva jämförelsevis få. Detta förhållande

synes mig böra leda till att vissa av de å överstyrelsens stat föreslagna

tjänsterna ej besättas med innehavare under år 1919 liksom ock att vissa

av de för övriga ändamål föreslagna anslagsbelopp för sagda år något

s. 547 Kontrollera mot PDF

547

Kungl Maj.ts Nåd. Proposition Nr 96.

minskas. Jag anser sålunda, att den ena av de tre ledamotsbefattningarna

bör kunna hållas obesatt under år 1919. Likaledes bör det under detta år

kunna anstå med tillsättandet av sekreterareånsten samt den kvinnliga

biträdesbefattningen av andra graden. Vidare synes amanuensbefattningen,

för vilken ett arvode av 2,000 kronor beräknats, ej böra erfordras

under år 1919. Erforderligt amanuensbiträde torde kunna beredas av

expensmedlen.

fa i Sistnämnda medel synas för år 1919 böra uppföras med 13,000 kronor,

därav 6,000 kronor beräknas för lokalhyra. Av anslaget för tillkallande av

sakkunniga torde endast 5,000 kronor höra beräknas för år 1919.

Med tillämpning av vad jag nu senast anfört skulle staterh för yrkesskolöverstyrelsen

för år 1919 komma att häva följande utseende:

Ordinarie stat för yrkesskolöverstyrelsen för år 1919.

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Orts-

tillägg.

Arvode.

Summa.

1 överdirektör.....................

6,200

2,800

2,500

1,000

600

10,000

1 ledamot ...........................

5,000

8,100

| Efter 5 år kan lönen

> höjas med 600 kro- | nor.

1 ledamot ..........................

5,000

2,500

600

8,100,

1 konsulent för husligt ar- bete .................................

2,000

2,000

1 notarie..............................

2,200

1,500

300

4,000

Efter 5 år kan lönen

höjas med 500 kro- nor, efter 10 år med

1 registrator och aktuarie...

2,200

1,500

300

—

4,000

ytterligare 500 kro- nor och efter 15 år

med än ytterligare

500 kronor.

1 ^kvinnligt biträde af för- sta graden...... ......

700

350

150

1,200

(Efter 5 år kan lönen

höjas med 200 kro

; nor och efter 10 år

med ytterligare 200

[ kronor

1 vaktmästare....................

700

350

150

1,200

| Efter 5 år kan lönen

| höjas med 100 kro- ? nor och efter 10 år

I med ytterligare 100

( kronor.

För sakkunniga biträden ...

—

—

—

—

5,000

För expenser, hyra in. in....

,13,000

Summa kronor

—

—

-

—

56,600

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna

för oin kvarstår, ortstillågg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.

s. 548 Kontrollera mot PDF

548

Hemställan.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

I statsverkspropositionen till 1918 års riksdag, åttonde huvudtiteln,

punkten 217, har Kungl. Maj:t, såsom jag redan bragt i erinran i början

av min framställning, föreslagit riksdagen att för inrättande av en överstyrelse

för teknisk undervisning å ordinarie stat för- år 1919 beräkna ett

belopp av 50,000 kronor. Därest den av mig nu föreslagna avlöningsstaten

för den ifrågasatta yrkesskolöverstyrelsen vinner godkännande, erfordras

alltså för ändamålet, utöver det i statsverkspropositionen beräknade

beloppet, en summa av 6,600 kronor. Erforderliga medel för täckande

av bristen stå emellertid till förfogande genom besparing å annat

under åttonde huvudtiteln beräknat anslag. Av det belopp av 600,000

kronor, som togs i beräkning i årets statsverksproposition för beredande

av tillfällig löneförbättring för år 1919 åt lärarpersonalen vid privatläroverken,

har nämligen Kungl. Maj:t i senare avlåten proposition (nr 73)

föreslagit riksdagen att anvisa allenast 550,000 kronor.

På grund av vad jag i det föregående anfört, får jag hemställa, det

Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

dels godkänna den av mig förordade staten för år

1919 för en yrkesskolöverstyrelse och de av mig föreslagna

villkoren och bestämmelserna för åtnjutande av i

staten upptagna avlöningsförmåner samt för tillämpning

av samma stat uppföra i riksstaten under åttonde huvudtiteln

ett ordinarie anslag till yrkesskolöverstyrelsen å

56,600 kronor;

dels medgiva, att ålderstilläggen för de å yrkesskolöverstyrelsens

stat upptagna befattningshavarna må utgå

av det under riksstatens åttonde huvudtitel uppförda

förslagsanslaget: ålderstillägg;

dels föreskriva, att chef eller ledamot av yrkesskolöverstyrelsen,

som må vid tillträdet till befattningen

såsom delägare tillhöra vare sig lärarnas vid elementarläroverken

nya änke- och pupillkassa eller folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, skall vara skyldig att även

såsom chef eller ledamot i överstyrelsen kvarstå i den

av nämnda båda kassor, i vilken han vid sagda tidpunkt

är delägare, med iakttagande därvid att sådan befattningshavare

skall tillhöra vederbörande kassa med det

inom densamma förekommande högsta delaktighetsbeloppet

samt med de rättigheter och skyldigheter i övrigt,

s. 549 Kontrollera mot PDF

549

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr !)6.

vilka tillkomma delägare, som innehar befattning, med

vilken är förenad skyldighet att tillhöra kassan;

dels ock bestämma, att envar, som med eller efter

den nya lönestatens ikraftträdande tillträder befattning

i yrkesskolöverstyrelsen, skall vara pliktig att underkasta

sig nyssnämnda villkor och bestämmelser.

Vad föredragande departementschefen här ovan

föreslagit och hemställt biträddes av statsrådets Övriga

ledamöter; och behagade Hans Maj:t Konungen härtill

lämna bifall samt förordna, att proposition i ämnet av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skulle

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Florin.

opaginerad Kontrollera mot PDF

■ /

. .

, ii t /*;

/ • -■••• . ii jO

. - : - ■ ’/

• ■

s. 551 Kontrollera mot PDF

hungi, Mai;it Nåd. Proposition Nr 96.

551

INNEHÅLL.

sid.

Inledning .......................................................................................................................... 11

I. Våra nuvarande praktiska ungdomsskolor .......................................................................... 12

1. Praktiska ungdomsskolor med allmänt medborgerlig utbildning på praktisk grund till huvud
syfte

.................................................................................................................. 13

1) Fortsättningsskolor............................................................................................... 13

2) Högre folkskolor .............................................................................................. 21

2. Praktiska ungdomsskolor med speciell fackutbildning till huvudsyfte................................. 25

1) Skolor för den lägre tekniska undervisningen........................................................... 25

2) Skolor för den lägre handelsundervisningen .......................................................... 29

3) Skolor för den lägre lantbruksundervisningen......................................... 30

4) Anstalter för undervisning i husligt arbete............................................................... 32

II. Keformsträvanden och kommittéer........................... 36

UT. Anmärkta brister hos våra praktiska ungdomsskolor........................................................... 41

IV. Kommittéernas förslag till ordnande av de praktiska ungdomsskolorna.................................... 54

1) Tekniska kommitténs förslag till det lägre tekniska undervisningsväsendets ordnande...... 54

2) Handelsundervisningskommitterades förslag till den lägre handelsundervisningens ordnande 65

3) Folkundervisnings!ommitténs förslag till omorganisation av fortsättningsskolan............... 73

4) Kommittéförslagen i deras förhållande till varandra ................................................... 84

5) Departementssakkunnigas förslag till enhetlig behandling av ungdomsskolefrågan............ 103

V. Allmänna grunder för ett enhetligt ordnande av våra praktiska ungdomsskolor........................ 122

Departementschefens vitalande ................... 122

VI. Förslag till omorganisation av fortsättningsskolan............................................................... 144

1) Fortsättningsskolans organisation .......................................................................... 144

Departementschefens uttalande ..................... 162

2) Fortsättningsskolans undervisningsplan...................... 166

Departementschefens uttalande ........................................................................ 187

3) Fortsättningsskolans lärotider ................................................................................ 189

Departementschefens uttalande .......................................................................... 195

4) Fortsättningsskolans obligatorisaa karaktär............................................................... 196

Departementschefens uttalande ........................................................................... 209

5) Fortsättningsskolans förvaltning................................................................. 218

Departementschefens uttalande ........................................................................... 239

6) Fortsättningsskolas lärare....................................................................................... 252

Departementschefens uttalande .......................................................................... 267

7) Fortsättningsskolans ekonomiska förhållanden............................................................ 275

Departementschefens uttalande..................................................................... 283, 294

8) övergångstid. Övergångsbestämmelser.......................................... 296

s. 552 Kontrollera mot PDF

552

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

sid

Departementschefens uttalande ......................................................................... 299

9) Kostnadsberäkning. Hemställan.................................................................. 301, 311

VII. Förslag till omorganisation av den högre folkskolan ...................................................... 314

1) Den högre folkskolans organisation .................... 314

Departementschefens uttalande .......................................................................... 316

2) Den högre folkskolans undervisning......................................................... 318

Departementschefens uttalande ........................................................................... 319

3) Den högre folkskolans lärotider.............................................................................. 321

Departementschefens uttalande ........................................................................... 321

4) Den högre folkskolans administration och ledning..................... 322

Departementschefens uttalande .............................................. 323

5) Den högre folkskolans lärare............................................................................ .... 324

Departementschefens uttalande ...................................................................320, 328

6) Den högre folkskolans ekonomiska förhållanden .................................................... 329

7) Hemställan....................................................................................................... 330

Vill. Förslag till lärlings- och yrkesskolor .......................................................................... 332

A. Reguljära skolformer ................................................................................................... 333

1. Lärlingsskolor för hantverk och industri ....................................................................... 333

1) Lärlingsskolornas organisation.............................:................................................. 333

Departementschefens uttalande ........................................................................ 337

2) Lärlingsskolornas undervisning ....................................................................... 338

Departementschefens uttalande ........................................................................ 345

3) Lärlingskolornas obligatoriska karaktär................................................................. 346

Departementschefens uttalande .................. 356

4) Lärlingsskolornas lärotider .......................................................... 359

Departementscehfens uttalande .......................................................;.................. 364

5) Lärlingsskolornas styrelse och förvaltning ................................................................................... 364

Departementschefens uttalande .......................................................................... 368

6) Lärlingsskolornas lärare........................................................................................................................ 368

Departementschefens uttalande ............................................................................ 371

7) Lärlingsskolornas ekonomiska förhållanden .................................................................................... 374

Departementschefens uttalande ............... 381

2. Yrkesskolor för hantverk och industri ...................................................................... 382

1) Yrkesskolornas organisation................................................................................................................ 382

Departementschefens uttalande................................... 388

2) Yrkesskolornas lärotider .................................................................................................................. 390

Departementschefens uttalande..................................... 393

3) Yrkesskolornas undervisning ......................................................................................................... 393

Departementschefens uttalande............................................................................. 398

4) Yrkesskolornas lärare ............................................................................................................ 399

Departementschefens uttalande............................................ 401

5) Yrkesskolornas styrelse och förvaltning..................... 401

Departementschefens uttalande............................................................. 402

6) Yrkesskolornas ekonomiska förhållanden...................................................................... 403

Departementschefens uttalande ....... 407

3. Lärlingsskolor för handel ....................................................................................................... 409

1) Olika förslag angående den grundläggande handelsundervisningen............................................ 409

s. 553 Kontrollera mot PDF

K ungt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96. 553

sid

Departementschefens uttalande........................................................................ 414

2) Handelslärlingsskolornas ändamål och organisation ................................................................... 414

Departementschefens uttalande .......................................................................... 415

3) Handelslärlingsskolornas obligatoriska karaktär ........................................................................... 415

Departementschefens uttalande ......................... 415

4) Handelslärlingsskolornas lärotider ................................................................................................... 415

Departementschefens uttalande........................................................................... 418

5) Handelslärlingsskolornas undervisning............................................................................................ 418

Departementschefens uttalande ....................................................................... 419

6) Handelslärlingsskolornas lärare............................................................................................................ 420

Departementschefens uttalande.......................................................................... 420

7) Handelslärlingsskolornas styrelse och förvaltning............................................................................ 420

Departementschefens uttalande..................................................................... 421

8) Handelslärlingsskolornas ekonomiska förhållanden........................................................................ 421

Departementschefens uttalande .................................................................................................... 421

4. Yrkesskolor för handel ......................................................................................................................... 422

1) Olika förslag angående den fortsatta handelsundervisningen ....................................... 422

Departementschefens vitalande ........................................................................... 423

2) Handelsyrkesskolornas ändamål, organisation, antal och förläggning.............................. 424

Departementschefens uttalande .................•..................................................... 425

3) Handelsyrkesskolornas lärotider .............................................................................. 426

Departementschefens uttalande ...... 427

4) Handelsyrkesskolornas undervisning........................................................................ 427

Departementschefens uttalande........................................................................... 429

5) Handelsyrkesskolornas lärare ..................7............................................................. 429

Departementschefens uttalande .......................................................................... 430

6) Handelsyrkesskolornas styrelse och förvaltning ......................................................... 430

Departementschefens uttalande .............. 430

7) Handelsyrkesskolornas ekonomiska förhållanden........................................................ 430

Departementschefens uttalande ........................................................................... 431

5. Lärlingsskolor för husligt arbete ................................................................................. 432

1) Ändamål .......................................................................................................... 432

2) Skolplikt ....................................................................................................... 432

3) Lärotid............................................................................................................ 433

4) Undervisning .................................. 434

5) Lärare ............................................................................................................... 434

6) Styrelse och förvaltning......................................................................................... 435

7) Ekonomiska förhållanden....................................................................................... 435

Departementschefens uttalande ........................................................................... 436

6. Yrkesskolor för husligt arbetete ................................................................................ 438

1) Ändamål .........................y...................................... .......................................... 438

2) Organisation ...........................„.......................................................................... 438

3) Lärotid....................‘......................................................................................... 439

4) Inträdesfordringar ........................................................ 439

5) Undervisning .................................................................................................... 439

6) Skolavgifter......................................................................................................... 441)

7) Lärare .............................................................................................................. 440

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 87 höft. (Nr 96.) 70

s. 554 Kontrollera mot PDF

554

Kitt tgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 96.

8) Styrelse och förvaltning ......................................................................... 440

9) Ekonomiska förhållanden.......................................................................... 444

Departementschefens uttalande ........................................................................ 444

B. Friare skolformer.......................................................................................... 442

1. Skolor för hantverk och industri ..................................................................... 442

1) Fullständiga lärliogsskolor ........................................................................ 440

Departementschefens uttalande ...................................................... 443

2) Förberedande lärliogsskolor............................................................. 443

Departementschefens utlåtande ................................................................ 449

2. Skolor för handelsundervisning................................................................. 450

Ettåriga handelsskolor .................................................................. 45O

1) Ändamål ...............................;................................................. 45O

Departementschefens uttalande...................................................................... 454

2) Organisation, antal och förläggning ....................................................... 452

Departementschefens uttalande........................................................................ 453

3) Lärotid.................................................................................. 453

Departementschefens uttalande......................................................................... 454

4) Inträdesfordringar .................................................................................... 454

Departementschefens uttalande.................................................................... 455

5) Undervisning .............. .........•.............................................................. 459

Departementschefens uttalande ................................................................ 457

6 Skolavgifter............................................................................ 457

Departementschefens uttalande............................................................ 458

7) Lärare .............................................................................................. 45g

Departementschefens uttalande......’............................................................ 4gQ

8) Styrelse och förvaltning ................................................................... 454

Departementschefens uttalande ................................................................ 454

9) Ekonomiska förhållanden................................................................................. 404

Departementschefens uttalande ...... ............................................... 4g2

3. Skolor för husligt arbete................................................................................... 4g2

Hushållsskolor ............................................................................................... 4g2

Departementschefens uttalande ........................................................................... 4g2

4. Andra fria skolformer för yrkesundervisning............................. 405

Departementschefens uttalande ........................................................................ 4g7

C. Anslag för den lägre yrkesundervisningen för år 1919. Hemställan ........................... 408, 471

IX. Tekniska fackskolor och tekniska gymnasier......................................................... 473

Departementschefens uttalande ...................................................................... 473

X. Statens skola för konsthantverk och konstindustri i Stockholm ....................................... 473

Departementschefens uttalande .......................................................................... 479

XI. Statens normalskola för yrkesundervisningen................................................................ 479

Departementschefens uttalande ....................................................................... 494

XII. Den centrala ledningen av de praktiska ungdomsskolorna ................................................ 490

1. Folkskolöverstyrelsen såsom chefsmyndighet för fortsättningsskofor och högre folkskolor ...... 492

2. Yrkesskolöverstyrelsen såsom chefsmyndighet för den lägre tekniska undervisningen, handels
undervisningen

och undervisningen i husligt arbete ............................................... 498

1) Behovet av en förstärkt central ledning för den lägre tekniska undervisningen............... 498

Departementschefens uttalande ...................................................................... 595

2) Behovet av en förstärkt central ledning för den lägre handelsundervisningen ............... 505

s. 555 Kontrollera mot PDF

Kutig!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr'' 96. 555

sill

Departementschefens uttalande ......................................................................... 511

3) Behovet av en gemensam central ledning för den lägre tekniska undervisningen, den lägre

handelsundersvisningen och undervisningen i husligt arbete......................................... 511

Departementschefens uttalande .......................................................................... 512

4) Överstyrelsens departemental förläggning ............................................................... 518

Departementschefens uttalande ........................................................................... 521

5) Överstyrelsens ämbetsbelättning ............................................................................. 525

Departementschef eris uttalande ..... 529

6) Överstyrelsens organisation .................................................................................... 533

Departementschefens uttalande ........................................................................... 535

7) Kostnadsberäkning. Hemställan...................................................................... 538, 548

innehåll......................................................................................................................... 551

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:465 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ls proposition med förslag till lag om ändrad Igdelse av 2, 4, 5 och 6 §§ i lagen den 11 oktober 1907 angående a2 i texten
  2. SU 1918:223 Memorial, angående ersättning åt särskilt anlitade biträden hos statsutskottet. a1 i texten
  3. SU 1918:197 Utlåtande, i anledning av Kungl. May.ts proposition angående löneoch pensionsreglering för lärarpersonalerna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminari s. 49 i texten
  4. Rskr. 1918:248 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upprättande av praktiska ungdomsskolor jämte i ärendet väckta motioner. s. 2 i texten
  5. SU 1918:105 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upprättande av praktiska ungdomsskolor jämte i ärendet väckta motioner. s. 2 i texten