Sök i Ratio Lex

Angående lönereglering för domänverkets personal

1920-03-05 · 69 sidor, varav 65 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 65 av 69 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1920:271, Angående lönereglering för domänverkets personal

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 proposition Nr 271.

1

i\r 271.

Kung!. Maj:ts proposition till riksdagen angående lönereglering

för domänverkets personal: given Stockholms slott den 5

mars 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att

dels godkänna det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till avlöningsreglemente

för tjänstemän vid domänverket att träda i tillämpning

från och med den 1 januari 1921;

dels besluta, att under erforderlig övergångstid reduktion i den i

21 § av samma reglemente angivna semestertiden skall vidtagas i deri

mån sådant påkallas av bristen på övad reservpersonal eller andra omständigheter,

därvid bör tillses, att i den mån olika semestertid anses

böra stadgas för befattningshavare tillhörande samma lönegrad, äldre

befattningshavare så vitt möjligt komma i åtnjutande av längre semester

än yngre befattningshavare av sådan grad;

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må utfärda nödiga bestämmelser i

fråga om övergång på ny stat för personal vid domänverket;

dels ock besluta, att, där tjänsteman vid domänverket med tillämpning

av nu gällande avlöningsbestämmelser ägt uppbära någon del av

avlöningen i förskott, skall vid ingången av år 1921 till honom på statsverkets

bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad tjänstemannen

skulle hava i den befattning lian vid utgången av år 1920 innehade, i

förskott uppburit för januari månad 1921, om de hittillsvarande avlöningsbestämmelserna

då fortfarande varit gällande, vilket belopp för

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 227 höft. (Nr 271.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 . Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 271.

tjänsteman, som utöver kontant avlöning åtnjuter fri bostad jämte fritt

bränsle och eventuellt fri belysning, skall ökas med värdet, enligt domänstyrelsens

uppskattning, av denna förmån för en månad.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t$ proposition AV 271.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5

mars 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: PETERSSON.

Petrén,

Nilson.

Löfgren.

friherre Palmstierna,

Undén.

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde:

Riksdagen har årligen på förslag av Kungl. Maj:t såsom driftkostnader

för statens domäner förslagsvis uppfört visst belopp att utgå

av domänfondens avkastning. För innevarande år utgör detta belopp

28,700,000 kronor. Beräknandet av driftkostnaderna har för domänverkets

del skett på grund av särskild därom av Kungl. Maj:t avlåten

proposition, vari de olika slagen av utgifter blivit ganska detaljerat

specificerade, icke blott vad den ordinarie personalen angår utan även

i fråga om kostnader för extra personal samt andra förvaltningskostnader

av skilda slag. I detta avseende intager domänverket en annan

ställning än statens övriga affärsdrivande verk, i det att prövningen

av dessa verks driftkostnadsstater sedan länge varit överlåten åt

Kungl. Maj:t vad angår statens järnvägar och statens vattenfallsverk

och sedan i fjol jämväl beträffande post- och telegrafverken. För dessa

övriga affärsdrivande verk fastställer riksdagen avlöningsreglemente för

ordinarie tjänstemän och vissa icke-ordinarie befattningshavare (fullmäktige

och överrevisorer) jämte tillhörande tjänsteförteckning, angivande

de lönegrader, till vilka befattningarna äro att hänföra, samt bestämmer

antalet befattningar i de högre graderna, under det att Kungl.

Maj:t äger besluta beträffande antalet övriga befattningar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Utredning angående

lönereglering

för

domänverket.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 271.

Vid lull» års lagtima riksdag beslöts på grund av Kungl. Maj:ts

proposition (nr 391) gemensamt lönesystem samt lönereglering för postverket,

telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfalls verk, varigenom

förut mellan dessa verk rådande olikheter avlägsnades och

enhetlighet uppnåddes. Detta nya system träder i huvudsak i tillämpning

den 1 instundande juli. I vissa detaljer har det trätt i kraft redan

med detta års ingång.

Sistnämnda oinregleringsförslag grundade sig på ett den 20 februari

1919 avgivet betänkande av kommunikationsverkens lönekommitté. Denna

kommitté tillsattes på civildepartementets föredragning den 28 juni 1918,

varvid dåvarande chefen för civildepartementet uppdrog vissa riktlinjer

för kommitténs arbete.

Frågan om lönereglering för domänverkets personal hade varit under

förberedande behandling av den s. k. 1915 års kommission för gemensamma

avlöningsbestämmelser vid kommunikations verken in. fl. verk.

I betänkande den 20 mars 1918 framlade denna kommission förslag,

innefattande beträffande den lokala skogsstatspersonalen en provisorisk

lönereglering. I propositionen nr 399 till 1918 års lagtima riksdag

föreläde Kungl. Magt riksdagen dylikt löneregleringsförslag, vilket ock

i huvudsak av riksdagen godkändes. Sedan ovan omförmälda kommunikationsverkens

lönekommitté tillsatts år 1918, blev 1915 års lönekommission

upplöst.

Emellertid inkommo dels från chefen för domänstyrelsen en framställning

angående statens domäners likställighet i löneavseende med

statens järnvägar samt telegraf- och vattenfallsverken, dels ock från

representanter för överjägmästare, jägmästare och skogsingenjörer, föreståndare

för statens skogsskolor samt kronojägare och tillsyningsmän eu

begäran om hänskjutande av frågan om skogsstatens lönereglering till eu

särskild för detta ändamål tillsatt kommitté.

Den 6 december 1918 anmälde jag dessa framställningar för Kungl.

Maj:t. Efter framhållande därvid, hurusom åt 1902 års löneregleringskommitté

anförtrotts vissa utredningar, bland annat i fråga om tillfällig

lönereglering för de centrala ämbetsverken, anförde jag:

»Bland de verk, för vilka sålunda förslag till tillfällig löneförbättring är att

snarast förvänta från löneregleringskommittén, är även domänstyrelsen. Av det åt

kommittén lämnade uppdrag framgår, att sagda förslag icke får anses innebära en

slutlig lösning av domänstyrelsens avlöningsfrågor. Jag anser det emellertid önskligt,

att frågan härom nu företages till utredning, desto mer som samtidigt bör utredas,

huruvida och i vad mån ändringar i själva organisationen av domänstyrelsen

böra vidtagas. I sistnämnda hänseende kan det möjligen befinnas lämpligt att å

denna styrelse och särskilt beträffande förhållandet mellan styrelsens och skogs
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

KimcjL Maj:U proposition Nr 271. 5

statens personal tillämpa regler, som mera överensstämma med de vid kommunikationsverken

tillämpade.

I fråga om personalen vid skogsstaten och staten skogsskolor synas mig

jämväl särskilda åtgärder böra vidtagas för utarbetande av förslag till definitiv lönereglering,

varvid uppkommande organisationsfrågor givetvis böra utredas och beaktas.

Beträffande dessa tjänstemannakårer föreligga i huvudsak enahanda skäl,

som föranledde Kungl. Maj:t att den 28 juni 1918 föranstalta om särskild utredning

angående kommunikationsverkens löne- och organisationsförbållanden.

Att för de nu angivna ändamålen tillsätta en särskild kommitté eller sakkunnig-delegation

finner jag emellertid icke lämpligt. Den till grund för tillsättandet

av 1915 års lönekommission liggande tanken att söka, i den mån förhållandena

vid de särskilda verken göra sådant lämpligt, genomföra likartade avlöningsbestämmelser

för statens affärsdrivande verk, synes, såsom jämväl chefen för civildepartementet

i sitt yttrande den 28 juni 1918 vid tillsättandet av omförmälda kommitté

uttalat, ingalunda böra övergivas. Svårigheter för denna avsikts realiserande skulle

tydligtvis uppstå, därest utredningarna anförtroddes åt skilda utredningsorgan. .lag

håller på grund härav före, att nyssnämnda, av Kungl. Maj:t den 2S juni 1918 tillsatta

kommitté bör erhålla i uppdrag att, så snart fullgörandet av de åt kommittén

redan anförtrodda utredningarna det medgiver, verkställa utredning och avgiva förslag

jämväl i fråga om löne- och organisationslörhallanden vid domänstyrelsen,

skogsstaten och statens skogsskolor samt vad därmed sammanhänger. Vid utredningens

verkställande torde vad chefen för civildepartementet vid kommitténs tillsättande

uttalade böra i tillämpliga delar lända till ledning och efterrättelse.

Arbetet bör så bedrivas, att förslag i ämnet må kunna föreläggas om möjligt

1919 men i varje fall 1920 års riksdag.

I överensstämmelse med de av Kungl. Maj:t bestämda grunderna för kommitténs

verksamhet torde tre representanter för olika kategorier befattningshavare

inom domänstyrelsen och skogsstaten höra utses att vid kommitténs arbeten i fråga

om domänverket deltaga i kommitténs överläggningar och beslut, i vad de avse

avlöningsbestämmelserna, men i övriga frågor i allmänhet allenast äga rätt att höras

och yttrandevis göra sina meningar gällande. >

Med bifall härtill uppdrog Kungl. Maj:t åt kommunikationsverkens

iönekommitté att i enlighet med vad jag sålunda uttalat verkställa utredning

beträffande löne- och organisationsförhållanden vid domänstyrelsen,

skogsstaten och statens skogsskolor samt förordnade till ledamöter

i kommittén tre representanter för domänverket.

Denna kommitté har den 18 december 1919 avgivit betänkande

i den sålunda till densamma hänskjuta a frågan. Betänkandet är undertecknat

av ledamoten av riksdagens första kammare (k G. Ekman såsom

ordförande, förutvarande ledamoten av riksdagens första kammare

Nils Persson, ledamöterna av riksdagens andra kammare E. G. E. Eriksson,

S. E. d. Lubeek och P. B. Nilsson samt byråcheferna greve H. A.

Hamilton och E. ''I''. Sidenbladh såsom ledamöter samt byråchefen friherre

T. W. Hermelin, över jägmästaren G. B. Björkbom och kronojägaren

O. J:son Bragée såsom representanter för domänverket. Vid betänkandet

hava fogats särskilda yttranden dels av herrar friherre Hermelin och

s. 6 Kontrollera mot PDF

u gällande

stater.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Björkbom, dels av herr Bragée och dels av herr Liibeck. Detta betänkande

är befordrat till trycket.

Över betänkandet hava utlåtanden avgivits av domänstyrelsen den 21

januari 1920, vilket utlåtande dock ej inkommit till jordbruksdepartementet

förrän den 20 februari, och av statskontoret, såvitt angår statens skogsskolor,

den 16 februari 1920, varjämte ett flertal framställningar med

anledning av betänkandet inkommit från särskilda personalgrupper och

föreningar av befattningshavare vid skogsstaten.

Med anledning av att i statsrådsprotokollet den 6 december

1918 anfördes, att i kommitténs uppdrag skulle ingå jämväl att beakta

och utreda uppkommande organisationsfrågor, har kommittén i början

av sitt betänkande gjort följande uttalande:

»Då kommittén stod i begrepp att påbörja det erhållna uppdraget, förelåg

emellertid icke någon framställning från domänstyrelsen i nu ifrågavarande avseende.

I anledning härav begärde kommittén i skrivelse till domänstyrelsen den 14

juni 1919 uppgift om de organisatoriska förändringar beträffande domänverket, som

styrelsen kunde anse böra underställas 1920 års riksdags prövning eller som i öyrigt

borde komma till beaktande i samband med nu ifrågavarande lönereglering. Som

svar härå anförde nämnda styrelse i skrivelse den 28 juli 1919, att styrelsen, med

hänsyn till vissa under de sista åren beslutade rätt viktiga organisatoriska förändringar,

icke ansåge sig böra nu ifrågasätta några ytterligare.

Vid sådant förhållande och efter det kommittén inhämtat vederbörande departementschefs

uppfattning i ämnet, beslöt kommittén att i allt väsentligt begränsa

sig till behandling av frågan om lönereglering inom ramen av den nuvarande organisationen.

Av den ståndpunkt kommittén sålunda intagit följer, att kommittén icke

funnit sig böra ingå på närmare prövning av en från personalhåll gjord framställning,

avseende viss ändring i domänverkets nuvarande organisation.»

Utan att nu vilja uttala någon mening rörande eventuella ändringar

i domänverkets organisation anser jag den proposition, som nu torde

komma att avlåtas till riksdagen, böra begränsas i överensstämmelse

med vad kommittén sålunda angivit.

Innan jag redogör för innehållet i kommitténs betänkande, torde

jag böra lämna en kortfattad framställning av domänverkets nuvarande

organisation. Jag inbegriper därvid i framställningen även statens

skogssbdor, ehuru dessa icke för närvarande tillhöra domänverket

utan underhållas medelst anslag under nionde huvudtiteln. Av skäl,

som jag senare torde få utveckla, lärer det emellertid bliva nödvändigt

att låta avlöningsreglementet för skogsstatspersonalen gälla även för

skogsskolornas personal. Angående ordnandet av den budgettekniska

sidan av saken torde jag även få framlägga förslag.

År 1908 antogos nya avlöningsstater för skogsstaten, statens skogs
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition Nr 271.

skolor och domänstyrelsen. Samtidigt därmed godkändes ock villkor

och bestämmelser för åtnjutande av de i staterna för ordinarie befattningshavare

upptagna avlöningsförmåner, och återfinnas dessa avlöningsbestämmelser

i särskilda kungörelser för skogsstaten och statens skogsskolor

den 17 juni 1908 (bila. nr 43 s. 1 och 6) och för domänstyrelsen

den 16 oktober 1908 (bih. nr 82 s. 1).

Vad skogsstaten beträffar antogos därefter nya stater såväl år

1915 som år 1917, varefter den nu gällande staten antogs vid

1918 års lagtima riksdag. Vid 1919 års lagtima riksdag skedde ändringar

i denna stat så till vida, som antalet av vissa befattningshavare

ökades. Samma villkor och bestämmelser, som gällde för befattningarna

å 1908 års stat, åro fortfarande gällande allenast med vissa ändringar,

som påkallats av uppförande i staten av nya befattningar. Kungörelse

härom är utfärdad den 20 juni 1918 (nr 590).

Det bör även erinras, att vid 1917 års riksdag antogos förändrade

grunder för resekostnads- och traktamentsersättning till skogsstatens

personal. Enligt dessa grunder utbyttes de för den förvaltande personalen

dittills bestämda fasta reseanslagen mot rese- och traktamentsersättningar

i anslutning till allmänna resereglementets bestämmelser,

dock med vissa modifikationer. För den bevakande personalen bibehöllos

visserligen fasta reseanslag, men därutöver tillerkändes densamma

särskild traktamentsersättning i vissa fall. De närmare bestämmelserna

uti ifrågavarande avseende återfinnas i kungörelsen den 28

augusti 1917 (nr 599) med ändringar genom kungörelserna den 8 mars

och den 20 juni 1918 (nr 161 och 591) samt den 21 februari och den

9 maj 1919 (nr 107 och 218).

Den för år 1920 gällande avlöningsstaten för skogsstaten är av

följande lydelse:

1 överjägmiistare .

5 d:o

1 d:o

(i d:o

1 flottledsingenjör

Krono

r

Tjänst-

/

Lön

görings-

pennin-

gar

Summa

4,700

:*,400

8,100

23,500

17,000

40,500

(Eller 5 ar kali lönen höjas

1,700

3,000

7,700

j med 600 kronor.

28,200

18,000

4(5,200

fEflcr 5 år kali lönen liöjas

4,200

2.800

7,000

med 500 kronor och efter

J 10 år med ytterligare 500

kronor.

Skogsstaten,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

!

K

r o n o

r

1

i

r

Lön I

i

Tjänst-

:

görings-

pennin-

gar

Summa i

1 jägmästare.......................................

i

0,000:

3,200

6,200

18 *l:o .............................-.........;

54,000

57,600

111,600

1 d:o .......................................

3,000|

3,000

6,000

25 d:o ........................................

75,000

75,000

150,000

1 d:o .......................................

3,000

2,800

5,800

IS d:n .................................. •••

54,000;

50,400

104,400

1 d:o .......................................

3,000;

2,600

5,600

7 d:o ..:....................................;

21,000

18,200

39,200]

1 d:o ......................................''

3,000

2,400

5,400

11 d:o ......................................

33,000

26,400

59,400

1 d:o .......................................

3,000

2,200

5,200]

48 d:o .......................................|

144.000

105,600

249,600]

1 skogsingenjör....................................

3,000

2,800

5,800]

10 skogsingenjörer................................

30,000

28,000

58,000]

1 överjägmästarassistenl. .....................

2,600

1,800

4,400!

5 överjägmästarassistenter ..................

13,000

9,000] 22,000

1 överjägmästarassistenl.......................

2,600

1,600

4,200

»i överjägmästarassistenter ..................

15,600

9,600

] 25,200l

1 skogstaxator ...................................

2,600

1,800

j 4,400]

5 skogstaxatorer .................................

13,000

9,000] 22,000]

1 skogstaxator ....................................

2,600

1,600] 4,200j

5 skogstaxatorer .................................

13,000

8,000

j 21,000] J

1 kronojägare ..................................

950

950| 1,900]

278 d:o ....................................

264,100

264,100] 528,200

1 d:o ....................................

950

850; 1,800]

O

''TS

X

140,600

125,800

| 266,400

1 d:o ....................................

950

75o] 1,700]

205 d:o ....................................

194,750

153.750] 348,500j

1 tillsyningsman .................................

950

950i 1.9001

26 tillsyningsman ...............................

24,700

24,700

49,4001

Reseanslag till kronojägare och tillsynings-

| 140,000:

i män..................................................

—

—

Summa

—

—

2.368,900

Efter 5 ar kali lönen höjas:

med 400 kronor, efter''

ytterligare 5 år likaledes;

med 400 kronor samt efter i

än ytterligare 5 år ävenledes

med 400 kronor.

med 300 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 150 kronor, efter

ytterligare 5 år likaledes

med 150 kronor samt efter

än ytterligare 5 år ävenledes

med 150 kronor.

Anmärkning. Innehar befattningshavare boställe, skall boställets uppskattade avkomst avgå å indelningshavarens

lön. Bärest åt befattningshavare npplåtes bostad, skall lian vidkännas avdrag å lönen,

motsvarande skälig hyra.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kusligt. Maj:ts proposition Nr 271.

För statens skogsskolor antogos nya stater åren 1914, 1917 och

1919. Någon ändring i avlöningsvillkoren har ej gjorts. Den nu

gällande staten har följande utseende:

Kronor

Lön

Tjänst-

görings-

pennin-

gar

Summa

1 föreståndare.......................................

2,400

1,900

4,300

) Efter 5 år kan lönen höjas

7 » .......................................

16,800

13,300

30,100

/ med 400 kronor.

lutter 5 år kan lönen höjas

1 skögsrättare......................................

1,100

1,000

2,100

J, med 200 kronor och etter

7 » .......................................

7,700

7,000

14,700

J ytterligare 5 år likaledes

’ med 200 kronor.

1 extra skögsrättare, arvode ..................

—

—

1,600

j

7 » » » ..................

Expens- och underhållsmedel, 3,000 kronor

—

11,200

till varje skola .................................

150 stipendier å 300 kronor, att fördelas

24,000

efter Kungl. Maj:ts beprövande ...........

Respenningar åt skögsrättare, att fördelas

45,000

efter Kungl. Maj:ts beprövande............

-

600

Summa

_

133,600

''

Anmärkning.

bränsle.

Föreståndare.

skögsrättare och extra skogsråtta^ åtnjuta dessutom fri bostad jämte

Skogsskoleföreståndare äger jämväl på samma sätt som skogsstatens

förvaltande personal åtnjuta resekostnads- och traktan»entsersättning.

Till skögsrättare må utöver de fasta reseanslagen utgå traktamentsersättning

enligt samma grunder som beträlfande skogsstatens

bevakande personal.

Vad domän styrelsen beträffar har ny avlöningsstat fastställts år

1918. Med iakttagande av de utav samma års riksdag beslutade höjda

avlöningarna för vaktmästare samt 1919 års lagtima riksdags beslut

angående de kvinnliga biträdenas avlöningar är den nu gällande staten

så lydande:

Statens

skogsskolor.

Domänsty
relsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. I samt. 227 höft. (Nr 271.)

o

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Generaldirektör och chef]

Överdirektör och souschef,

1 byråchef..................

5 byråchefer...............!

1 doraänfullmäktig ......

1 >

1 ombudsman och fiskal

1 jägmästare

9 »

1 första gradens tjänste-i

man........................

7 första gradens tjänste-1

män .....................

1 kvinnligt biträde av

andra lönegraden ...

4 kvinnliga biträden av

andra lönegraden......

1 kvinnligt biträde av

första lönegraden ...

10 kvinnliga biträden av

första lönegraden......

1 förste vaktmästare ...

1 vaktmästare ............

1 » ...............

Till arvoden åt amanu-|

enser och biträden samt

för byggnadsplanersj

granskning, flitpennin-;

gar åt extra tjänstemän!

och extra vaktmästare

samt vikariatsersättningar

........................

K

r o n o

r

Tjänst-

Lön

gö rings - pennin,

gar

Orts-

tillägg

Arvode

Summa

—

—

15,000

15,000

—

—

12,000

12,000

5,000

2,500

600

8,100

\Efter

25,000

12,500

3,000

—

40,500

/ med 600 kröner.

—

—

—

,3,000

3,000

—

—

—

3,000

3,000

Etter 5 år kan lönen höjas

3,600

1,800

400

5,800

1 med 500 kr. och efter 10

| år med ytterligare 500 kr.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 400 kronor, efter 10

3,000

2,200

—

—

5,200

år med ytterligare 400

6,000

4,400

—

10,400

• kronor och efter 15 år

med än ytterligare 400

kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

2,200

1,500

300

4,000

med 500 kronor, efter

10 år med ytterligare

15,400

10,500

2,100

28,000

'' 500 kronor och efter 15

år med än ytterligare 500

kronor.

1,300

500

200

—

2,000

Efter 5 år kan lönen höjas

5,200

2,000

800

8,000

med 200 kronor, efter 10

år med ytterligare 200

'' kronor och efter 15 år

1,100

300

200

*

—

1,600

med än ytterligare 200

kronor.

11,000

3,000

2,000

16,000

jEfter 3 år kan lönen höjas

1,100

650

150

—

1,900

med 100 kronor, efter 6

900

550

150

—

1,600

år med ytterligare 100

kronor och efter 9 år med

900

550

150

1,600

än ytterligare 100 kronor.

65.000

—

—

—

_

232,700

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Anmärkning. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter bostad med bränsle, eventuellt med

bränsle och lyse, skall av lönen avstås lör bostad med bränsle 300 kronor för år samt för lyse 25 kronor

om året. Åtnjutes enbart bostad eller bostad med värme, men icke i övrigt erforderligt bränsle, ävensom

då bostadsförmån är av sådan beskaffenhet, att den icke kan anses hava ovan sagda värde, skall det ankomma

på Kungl. Maj:t att efter omständigheterna bestämma det lägre löneavdrag, som för dylik förmån

skall äga rum.

Enligt 1919 års lagtima riksdags beslut tillkommer tillfällig

löneförbättring för generaldirektör med 2,000 kronor, för överdirektör

med 1,500 kronor, för byråchef och domänfiskal med 1,000 kronor och

för första gradens tjänsteman med 900 kronor.

Jämlikt kungörelse den 20 juni 1918 (nr 589) gälla för åtnjutande

av avlöningar å den nuvarande staten de år 19Ö8 fastställda villkoren

med vissa ändringar, förklaringar och tillägg.

Kommunikationsverkens lönekommitté har, innan den ingått på

själva den föreliggande frågan, lämnat en översikt över domänverkets

nuvarande organisation (sid. 19—22). Jag tillåter mig härutinnan hänvisa

till kommittébetänkandet och vill endast framhålla, att beträffande

domänstyrelsens kameralbyrå vissa ändringar skett genom kungörelse

den 31 december 1919 till följd av 1919 års lagtima riksdags beslut

angående anslag till extra arbetskrafter vid denna byrå. För övrigt bör

beaktas, att enär kommittén i betänkandet icke upptagit till prövning

de extra befattningshavarnas vid domänverket avlöningsförmåner, sagda

översikt icke heller innefattar de nuvarande extra byråerna i domänstyrelsen

eller övrig extra personal hos styrelsen eller i skogsstaten eller

vid skogsskolorna. Åven domänintendenterna, vilkas avlöningar icke

till sina belopp fastställts av riksdagen, hava av kommittén lämnats ur

räkningen.

Kommittén har vid fullgörandet av det givna uppdraget ansett det

vara sin första uppgift att särskilt söka utröna arten och omfattningen

av den av domänverket bedrivna affärsverksamheten och i vad mån

denna kunde berättiga till ett likställande med kommunikationsverken,

sådana förhållandena där reglerats genom de Kungl. Maj:ts och riksdagens

beslut, som resulterat i utfärdande av för dessa verk gemensamt

avlöningsreglemente att gälla från och med den 1 juli 1920.

Det hade då för kommittén klart framstått, att domänverkets

uppgifter icke borde ses blott ur ren förvaltningssynpunkt utan fastmer

måste uppfattas såsom avseende en verklig affärsrörelse, där det gällde

att med noggrant aktgivande på inspelande ekonomiska faktorer söka

Domänverkets

nuvarande

organisation.

Redogörelse

för kommitténs

betänkande.

Allmänna

synpunkter

vid löneregleringen
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kwngl. Maj.is proposition Nr 271.

ernå största möjliga behållning, dock utan åsidosättande av eu god och

rationell skogsskötsel. Denna verkets uppgift bleve också mycket mera

maktpåliggande som verksamheten ifråga måste bedrivas under viss

konkurrens med den enskilda skogsindustrien.

Kommittén har å sid. 24—28 ägnat domänverkets förvaltningsuppgifter

en undersökning och yttrat sig angående de synpunkter, som borde

vara vägledande vid denna förvaltning. Jag tillåter mig i dessa avseenden

hänvisa till betänkandet. Kommittén sammanfattar de slutsatser,

den anser böra i nu förevarande hänseende dragas av sagda undersöknmg,

sålunda:

»På grund av vad sålunda anförts och i betraktande av att domänverkets

förvaltningsobjekt upptaga en sammanlagd areal av icke mindre än 8,876,900 hektar

(oavvittrade kronoskogar ej inräknade) med ett taxeringsvärde av tillhopa 385,349,360

kronor synes intet tvivel böra rajla därom, att domänverket kan, såsom affärsdrivande

verk betraktat, jämställas med de övriga affärsdrivande verken. Det ekonomiska

resultatet av domänstyrelsens förvaltning utvisar ock — såsom framgår av

nedanstående sammanställning — en stadig och betydande ökning i domänfondens

driftöverskott från och med år 1912 eller det år, nämnda fond inrättades.

A r.

:

Inkomster.

Utgifter.

D riftö versko tt.

1912.................................

............................. 15,437,691

5,476,651

9,961,040

1913..................................

............................. 16,797,153

6,472,509

10,324,644

1914.................................

............................. 19,093,687

7,399,766

11.693,920

1915.................................

............................j 24,640,150

8,102.954

16,537,196

1916................................

............................1 30,323,845

10.707.942

19,615,983

1917................................

............................. 45,232,157

19,196,873

26,035.284

1918.................................

.............................i 68,720,429

27,094,590

41,625,839

Domänverkets ställning i egenskap av affärsdrivande verk är emellertid enligt

kommitténs förmenande icke i och för sig avgörande för frågan, huruvida detta

verks tjänstemän skola i avlöningshänseende jämställas med de övriga affärsdrivande

verkens. Detta spörsmål bör nämligen bedömas med vederbörlig hänsyn tagen jämväl

till tjänstgöringsförhållandena vid de olika verken. I sistnämnda avseende har

det synts kommittén, som om en viss olikhet gör sig gällande mellan å ena sidan

domänverket och å andra sidan de övriga affärsdrivande verken. Man torde sålunda

icke kunna undgå att finna tjänstgöringen vid kommunikationsverkens lokala

förvaltning särskilt pressande. Kommittén syftar härvid närmast på att tjänstgöringen

där i många fäll måste förläggas till snart sagt alla tider på dygnet. Trafikpersonalen

vid statens järnvägar och telegrafverket, särskilt i de lägre graderna,

måste finna sig i regelbundet återkommande nattjänstgöring, och sön- och helgdagstjänstgöring

drabbar personal vid samtliga kommunikationsverken. Beträffande åter

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

personalen vid domänverket förekommer icke någon fastställd tjänstgöring av nu

angiyet slag. Att nattjänstgöringen i avlöningsavseende är en betydelsefull faktor

att räkna med framgår tydligast i betraktande av hur avsevärt mycket högre nattarbete

betalas inom enskilda företag. Mot vad nu framhållits torde visserligen kunna

åberopas, hurusom skogstjänstemännen under sin tjänstutövning i skogen kunna hava

att utstå svåra strapatser och att hänsyn också bör tagas till det betydande ekonomiska

ansvar, vilket på sätt ovan nämnts åvilar dessa befattningshavare. Kommittén

har icke heller vid övervägande av den föreliggande frågan förbisett dessa omständigheter.

Till vad kommittén framhållit rörande tjänstgöringsförhållandena vid kommunikationsverken

kommer ytterligare, att tjänstemännen där äro bundna i bostadsavseende.

Skogstjänstemännen äga däremot ej sällan i detta avseende ganska stor

rörelsefrihet inom ett område av icke obetydlig omfattning. Såsom en fördel för

de senare kan jämväl framhållas, att dessa i avsevärd mån kunna själva bestämma

sin arbetstid, under det att kommunikationsverkens tjänstemän för sin tjänsteutövning

i regel äro beroende av klockslaget.

Då från åtskilliga håll gjorts gällande, att en fullständig jämförelse kan göras

mellan befattningshavarna vid domänverket och statens vattenfallsverk, finner sig

kommittén böra framhålla, att sistnämnda verk icke blott har att förvalta och förkovra

ett redan förefintligt objekt utan jämväl — och detta torde obetingat

vara den mest krävande uppgiften — att i helt annan omfattning än domänverket

skapa de anordningar (montering av vattenfall, utbyggnad av kraftledningar m. m.).

vilka äro förutsättningar för utnyttjande av själva förvaltningsobjektet. Detta förhållande

kan givetvis icke undgå att inverka på tjänstemannens uppgifter och tjänstgöring.

Härtill kommer att jämväl vid vattenfallsverket, i motsats till vad fallet är

beträffande domänverket, ingripande från tjänstemans sida kan bliva av omständigheterna

påkallat vilken tid på dygnet som helst.

Då kommittén sålunda vägt mot varandra tjänstgöringsförhållandena vid ä

ena sidan domänverket och å andra sidan de övriga affärsdrivande verken, har kommittén

kommit till den uppfattningen, att dessa förhållanden vad domänverkets lokalförvaltning

beträffar över huvud taget icke äro av den art, att tjänstemännen där

kunna i löneavseende fullt jämställas med befattningshavarna hos kommunikationsverken.

Vidkommande tjänstemännen hos domänstyrelsen har kommittén med hänsyn

till själva tjänstgöringen icke kunnat undgå att i jämförelse med de övriga affärsdrivande

verken finna densamma hos nämnda styrelse i viss män närma sig förhållandena

hos de administrativa ämbetsverken. Därtill kommer att med avseende

ä arbetstiden å tjänsterummet för närvarande den olikheten förefinnes, att denna tid

i domänstyrelsen liksom i de administrativa ämbetsverken är minst sex timmar,

under det att densamma i kommunikationsverken sedan åtskilliga är tillbaka är

fixerad till i regel minst sju timmar. Från verksrepresentanterna inom kommittén

har visserligen framställning gjorts om åvägabringande i nu ifrågavarande hänseende

av likformighet med kommunikationsverken. Emellertid har kommittén sig

bekant, att förslag om en ny, fullständig utredning rörande lönereglering för de

centrala ämbetsverken ingivits till finansdepartementet av 1902 års löneregleringskommitté.

Därest detta förslag bifalles, torde frågan om tjänstetidens längd i allmänhet

inom dessa verk jämväl komma under bedömande. Med hänsyn härtill och

för att icke med avseende å domänstyrelsen föregripa denna utredning, hav kommittén

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 4

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 271.

icke nu ansett sig böra ifrågasätta någon förändring beträffande tjänstetidens längd

inom domänstyrelsen, särskilt som denna styrelse hittills i verkligheten hänförts till de

centrala ämbetsverken, med vilka den ock till sin organisation företer störa likheter.»

Sedan kommittén sålunda klarlagt sin ställning beträffande förhållandet

över huvud taget mellan domänverket och statens övriga

affärsdrivande verk, har kommittén övergått till frågan rörande tillämpligheten

på domänverket av de principer i fråga om lönernas bestämmande,

vilka legat till grund för den för kommunikationsverken senast

fastställda löneplanen. Härom yttrar kommittén följande:

»I fråga om kommunikationsverken, där tjänstemännen nära undantagslöst

äro. stationerade utmed trafiklederna i mera befolkade trakter och olikheten i tjänstgöringsförhållandena

inom de särskilda tjänsterna visat sig svårare att med säkerhet

konstatera, har man vid löneplanens uppgörande grupperat tjänstemännen uteslutande

med hänsyn till levnadsomkostnadernas storlek å de särskilda orterna eller

med andra ord satt lönerna inom vederbörande löneklass i direkt förhållande till

huruvida bostadsorten varit att hänföra till dyrare eller billigare ort. Därjämte bär

till de i nordligaste delarna av landet stationerade tjänstemännen ansetts böra utgå

särskilda fristående kallortstillägg.

Beträffande skogsstatens tjänstemän har i först angivna avseende — och detta

enligt kommitténs mening icke utan skäl — den grundsatsen hittills gjort sig gällande,

att en tjänsteman på en ödsligt belägen och i övrigt otillgänglig trakt synts

böra, även om denna ort i och för sig icke kunnat hänföras till dyrare ort, såsom

ersättning för de med tjänstgöringen där förenade svårigheter och obehag beredas

en i avlöningshänseende något bättre ställning än en tjänsteman på en dyrare ort

men med tjänstgöring under lättare förhållanden.

Enligt vad kommittén genom verkställd undersökning övertygat sig om skulle

en gruppering av domänverkets lokala personal i anslutning till enbart dyrortsprincipen

i många fall leda till en fullständig omkastning i fråga om den regel, som på

sätt ovan framhållits hittills följts på detta område. Sålunda skulle — för att angiva

ett exempel -— jägmästaren i Sårna revir, som för närvarande uppbär högre avlöning

än jägmästaren i Kopparbergs revir (med bostadsort i Ealun), komma att i avlöningsavseende

bliva sämre ställd än den senare, något som kommittén för sin del

icke kan anse vara med rättvisa och billighet överensstämmande. För övrigt skulle

förutsättningen för ett sådant förfarande först och främst vara att systemet med

bestämda bostadsorter infördes jämväl i fråga om skogsstatens personal. De svårigheter

för staten, som av hittills vunnen erfarenhet att döma i åtskilliga fall

kunde befaras uppkomma vid realiserandet av en sådan plan, måste härvid noga

beaktas icke minst med hänsyn till den omständigheten, att för närvarande säkra

hållpunkter saknas för bedömandet av vilka bostadsorter, som i sådant avseende

lämpligen borde ifrågakomma. Visserligen har domänstyrelsen avgivit förslag å de

orter, vilka enligt styrelsens mening borde anses såsom de ur skogsskötselns synpunkt

fördelaktigaste. Emellertid kan icke nu avgöras, i vad mån det kan vara

möjligt att å de föreslagna orterna verkligen åstadkomma lämpliga bostäder. Med

hänsyn till bostadplatsernas belägenhet torde det ock i många fall bliva svårt att

bedöma, huruvida den av socialstyrelsen för ett jämförelsevis större område beräknade

prisindex äger giltighet för varje särskild sådan plats.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.is proposition Nr 271.

Under sädana omständigheter anser kommittén ett hänsynstagande till jämväl

vissa andra faktorer än dyrortsmomentet vara nödvändigt i fråga om grupperingen

av skogsstatens tjänstemän. Kommittén syftar här närmast på svårskötthetsoch

ödslighetsmomenten. Yad särskilt svårskötthetsmomentet angår spelar detta ifråga

om skogstjänstemännens arbete i motsats till vad fallet är beträffande kommunikationsverken

en ej obetydlig roll. Under det att vid de senare verken tjänstgöringen

i samma befattning i huvudsak är densamma, oberoende av om tjänstgöringen är

förlagd till den ena eller andra trakten av landet, förefinnas i detta avseende vad

skogsstatstjänstemannen beträffar betydande olikheter.

Beträffande frågan om kallortsersättning har kommittén kommit till den uppfattningen,

att sådan ersättning icke bör såsom vid kommunikationsverken utgå i

form av särskild gottgörelse vid sidan av lönen. Skogstjänstemännens förmån att

såsom ovan nämnts i bostadsavseende äga rätt stor rörelsefrihet och möjligheten

för dem att i ej obetydlig utsträckning själva bestämma sin arbetstid, varigenom

tjänstgöring under allt för vidriga väderleksförhållanden åtminstone i vissa fall torde

kunna undgås, talar enligt kommitténs förmenande mot en sådan anordning. Däremot

håller kommittén före, att vid själva lönens bestämmande kallortsmomentet

bör ägnas tillbörligt beaktande.

I anslutning till vad nu anförts har kommittén, på sätt här nedan skall närmare

utvecklas, vid uppgörande av sitt förslag till löneplan för domänverkets personal

stannat för en gruppering, som förutom dyrortsmomentet upptager svårskötthets-,

ödslighets- och kallortsmomenten såsom grundläggande faktorer. Yad nu

sagts innebär emellertid icke, att beträffande varje särskild befattning samtliga nu

angivna moment komma att bliva avgörande vid grupperingen.

Med hänsyn till den i jämförelse med de övriga affärsdrivande verken sålunda

i flera avseenden olika grund, efter vilken grupperingen av domänverkets

personal i förekommande fall ansetts böra ske, har kommittén till skillnad från den

vid förstnämnda verk införda beteckningen »ortsgrupp» använt sig av benämningen

»lönegrupp.»

Med fullt erkännande av behovet av att en lönereglering nu sker beträffande

domänverkets personal, vars löner, om den provisoriska löneregleringen för skogsstatens

personal av år 1918 undantages, i stort sett icke undergått någon förändring

sedan år 1908, har kommittén vid uppgörande av sitt förslag utgått från samma

allmänna förutsättningar som de, vilka bildat utgångspunkten ifråga om kommitténs

förslag angående gemensamt avlöningssystem m. in. för kommunikationsverken (jämför

betänkandet härom sid. 209 och 210).

Slutligen bör framhållas, att kommittén vid nu ifrågavarande förslags uppgörande

med hänsyn till innebörden av kommitténs uppdrag och på sätt redan i

det föregående antytts icke närmare ingått på frågan om den vid domänverket anställda

extra personalens avlöningsförmåner.»

Beträffande de av kommittén från dess betänkande angående kommunikationsverken

sålunda åberopade förutsättningar må här erinras, att

de gällde den lönenivå, efter vilken lönerna nu ansågos böra regleras.

I detta hänseende anförde kommittén, att densamma, där icke särskilda

omständigheter spelade in, vidtagit sådan genomsnittlig höjning av de

senast fastställda definitiva lönerna, som motsvarades av den procentuella

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tjänsternas

gruppering.

Kunyl. Maj:ts. proposition Nr 271.

stegring levnadskostnaderna, dels faktiskt undergått intill tiden för krigsutbrottet

och dels kunde antagas skola för tiden därefter hava undergått,

därest normala förhållanden varit rådande. Härav framginge, att den av

kommittén föreslagna löneregleringen icke utginge från de till följd av

kriget vållade onormala prisstegringarna å livsförnödenheter in. m. utan

att kommitténs förslag tvärtom förutsatte, att den särskilda fördyring av

levnadskostnaderna som vållats av krigsförhållandena, allt fortfarande

skulle täckas genom dyrtidstillägg.

Kommittén bär därefter i betänkandet övergått till frågan om

tjänsternas gruppering i lönegrupper, motsvarande ortsgrnpperna vid

kommunikationsverken (sid. 33—38). Under hänvisning till vad kommittén

härom yttrat vill jag såsom sammanfattning nämna följande.

Till eu början har kommittén erinrat, att beträffande överjägmästare,

jägmästare, överjägmästarassistenter, skogstaxatorer och kronojägare en

viss gruppering i avlöningshänseende redan är genomförd, i det att

för eu var av dessa tjänster tjänstgöringspenningarna bestämts till olika

belopp under det att själva lönen — liksom även ålderstilläggen — är lika.

Vad beträffar jägmästarna (revirförvaltarna) utgör skillnaden mellan

högsta och lägsta avlöningen i nuvarande sex grupper 1,000 kronor.

Kommittén föreslår eu skillnad av omkring 1,400 kronor och gruppernas

utökning till sju. Vid jägmästarnas gruppering måste hänsyn tagas

dels till svårsköttheten av reviret, dels till bostadens tilläventyrs isolerade

belägenhet i obygden, dels till tjänstgöringens förläggning i vissa

fall till landets nordligaste delar och dels till dyrortsmomentet.

Kronojägarna äro nu fördelade i tre grupper med en total avlöningskillnad

av 200 kronor. Kommittén föreslår gruppernas ökning

till sju med eu total avlöningskillnad av i runt tal 650 å 800 kronor för

särskilda löneklasser. Vid grupperingen borde givetvis även här dyrorts-

och kallortsmomenten inverka. I viss inskränktare mån borde även

ödslighetsmomentet få gälla. Svårsköttheten vore däremot för kronojägarna

ungefär lika överallt.

Över jägmästarna, som nu äro fördelade i två grupper med en avlöningsskillnad

av 400 kronor, hava av kommittén föreslagits skola fördelas

i fem grupper med eu total avlöningsskillnad av inemot 1,000

kronor. Svårskötthet, kallort och dyrort vore de faktorer, som härvid

borde tillmätas betydelse.

Överjägmästarassistenter och skogstaxatorer äro nu delade i två

grupper, anslutande sig till överjägmästarnas, och avlöningsskillnaden är

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

2Q0 kronor. Mellan nämnda bägge slag av befattningar förefunnes

emellertid en bestämd skillnad. Överjägmästarassistenterna hade uteslutande

sin verksamhet å överjägmästarnas expedition men skogstaxatorerna

huvudsakligen ute på distriktets skogar. De sistnämnda borde

grupperas fullständigt likasom överjägmästarna men överjägmästarassistenterna

allenast i fråga om dyrort och kallort. Gruppernas antal har lör

bägge slagen av befattningar föreslagits till fem. Totala avlöningsskillnaden

har ansetts böra för skogstaxatorerna utgöra i runt tal 800

kronor men för överjägmästarassistenterna allenast omkring 740 kronor.

Kommittén har efter undersökning funnit någon gruppindelning

icke behövlig för skogsingenjörer och tillsyningsmän och ej heller för

personalen vid statens skogsskolor.

Beträffande kvinnliga biträden har kommittén, enär den ämnade

föreslå anställandet av dylika, motsvarande nuvarande lägsta biträdesgraden

i domänstyrelsen, även å överjäginästarexpeditionerna, föreslagit

fem grupper med eu total avlöningsskillnad av 144 kronor.

Kommittén har vidare yttrat, att vid grupperingens verkställande

den mest ogynnsamt ställda befattningen borde betecknas med 10 och

att dyrort syntes böra ingå med fyra poäng samt kallort, ödslighet och

svårskötthet med vardera 2 poäng. Kommittén har å sid. 38 försökt

en indelning av tjänsterna i grupper, men anfört, att det givetvis borde

ankomma på Kungl. Maj:t att efter verkställd närmare utredning på

förslag av domänstyrelsen fastställa befattningarnas uppdelning på de

olika lönegrupperna.

Beträffande storleken av avlöningsbeloppen har kommittén först upptagit

till prövning frågan, huruvida domänstyrelsens personal — med

undantag av generaldirektören och överdirektören samt domänfullmäktige,

om vilka kommittén senare yttrat sig — borde fullt likställas med. befattningshavarna

i kommunikationsverkens styrelser eller om de skäligen

kunde bibehållas i en ställning, mera motsvarande den, de centrala

ämbetsverkens tjänstemän intaga. Kommittén har anfört:

»Under åberopande av vad kommittén under avdelningen Allmänna synpunkter

vid löneregleringen’ sid. 28 anfört rörande domänverkets egenskap av

affärsdrivande verk, har kommittén funnit fullgiltiga skäl föreligga att låta domänstyrelsens

tjänstemän i löneavseende närma sig, både i fråga om löneplanens konstruktion

och innebörd, den för kommunikationsverken antagna löneregleringen.

Samtidigt bär kommittén emellertid på grunder, som under samma avdelning sid.

30 anföras, ansett sig icke kunna för domänstyrelsens tjänstemän föreslå enahanda

belopp, som blivit fastställda för motsvarande befattningshavare hos kommunikaBihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 227 haft. (Nr 271.) ■<

Avlöningsbeloppen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Manliga befattnings

hav are.

18 Kungl. Maj.ts proposition Nr 271.

tionsverken. Kommittén har därvid tillika icke kunnat undgå att beakta riksdagens

i skrivelse nr 287 vid 1919 års lagtima riksdag gjorda uttalande, att de konsekvenser,

en förhöjning av lönerna för befattningshavarna vid kommunikationsverken

medförde, ''icke kunna bliva av större betydelse, då nämligen kommunikationsverken

inom förvaltningen måste anses intaga en utpräglad särställning’. Med

hänsyn till dessa omständigheter och för att icke föregripa den å sid. 30 omförmälda

utredningen har kommittén för tjänstemännen vid domänstyrelsen föreslagit

lönebelopp, som med en löneklass enligt löneplanen i kommunikationsverkens avlöningsreglemente

understiga, vad för jämförliga befattningshavare inom kommunikationsverkens

styrelser i nämnda reglemente är fastställt».

Beträffande de särskilda befattningshavarna i domänverket har

kommittén anfört huvudsakligen följande i fråga om begjmnelselönen

för manliga befattningshavare:

»Lägsta manliga befattningshavarna i domänstyrelsen utgöras av vaktmästarna.

Såsom framgår av vad kommittén inledningsvis framhållit åtnjuta dessa

för närvarande en begynnelseavlöning av 1,600 kronor. — — —.

Vid tillämpning på befattningshavare hos domänstyrelsen av den princip för

lönebeloppens bestämmande, som här ovan utvecklats, har för vaktmästare framgått

såsom begynnelselön ett belopp av 2,364 kronor och såsom slutlön 2,988 kronor.

— — —. På sätt skett beträffande motsvarande befattningshavare vid kommunikationsverken

torde benämningen vaktmästare böra utbytas mot expeditionsvakt.

Förste vaktmästare inom domänstyrelsen — — — åtnjuter för närvarande

en avlöning å 1,900 kronor. Med tillämpning å jämväl nu ifrågavarande befattning

av ovan angivna regler har begynnelseavlöningen till förste expeditionsvakt hos

domänstyrelsen satts till 2,676 kronor och slutlönen till 3,300 kronor.

Vad kronojägarna beträffar utgår avlöningen till dessa befattningshavare med

1,700 kronor i lägsta och 1.900 kronor i högsta gruppen.

Frågan om med vilket belopp lönen till kronojägarna hädanefter bör utgå

måste enligt kommitténs mening bedömas med hänsyn till den förändring i fråga

om dessa tjänstemäns uppgifter och åligganden, som inträtt sedan 1908 års lönereglering.

Från att ha varit en ren bevakartjänst härmed kronojägarbefattningen under

senare år förenats uppgifter av mera kvalificerad art. Kronojägaren är sålunda

numera ledare av arbeten av skilda slag inom sin bevakningstrakt och har i sådan

egenskap förmansställning gent emot en icke obetydlig arbetsstyrka, till vilken han

ock har att utbetala avlöningar. I sistnämnda avseende åligger honom att handhava

och redovisa rätt betydande belopp. Den läroplan, som gäller för statens

skogsskolor — genomgående av sådan skola är förutsättningen för att kunna antagas

till kronojägare — ger jämväl vid handen, att icke obetydliga fackinsikter

numera anses vara oundgängliga villkor för kronojägarbefattnings innehavande.

Nu anförda omständigheter synas kommittén tala för en ej oväsentlig höjning

av kronojägarnas avlöning i förhållande till de genom 1908 års lönereglering

bestämda belopp.

Å andra sidan kan man vid avlöningsbeloppens bestämmande ej helt bortse

från att ifrågavarande befattningshavare såsom inledningsvis framhållits i vissa fall

äga åtnjuta dagtraktamente. Visserligen är denna anordning träffad närmast för

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition JSr 271.

att utgöra betäckning för de ökade levnadskostnaderna vid bortovaro från hemmet.

Infordrade uppgifter i fråga om bland annat till vissa kronojägare under år 1918

utbetalda dagtraktamenten utvisa emellertid, att dessa vad ett icke ringa antal kronojägare

beträffar uppgått till belopp, som givit kommittén anledning förmoda, att

traktamentena åtminstone i vissa fäll överstigit kostnaderna och sålunda medfört

ett direkt tillskott till den ordinarie avlöningen. Kommittén har också funnit stöd

för denna uppfattning i det förhållandet, att enligt vad inom kommittén uppgivits

kronojägarbefattningarna i de bevakningstrakter, där dagtraktamenten utgå i större

utsträckning, oaktat tjänstgöringsförhållandena därstädes måste anses mindre tilltalande,

visat sig mera begärliga än i trakter, där traktamentena utgå i mindre omfattning.

Av berörda uppgifter framgår visserligen, att traktamentsbeloppen i olika

bevakningstrakter varit i hög grad växlande, och fall synas jämväl hava förekommit,

då traktamente ej alls utgått. Det har även från domänverkets representanter

inom kommittén såsom skäl, varför hänsyn vid avlöningsbeloppets bestämmande ej

borde tagas till dagtraktamentena, framhållits, att dessa enligt nu gällande grunder

för deras utgående utfalla synnerligen ojämnt och att desamma i vissa trakter ej

täckt de av bortovaron från hemmet förorsakade merkostnaderna. Även om detta

för viss resa eller annat visst undantagsfall skulle vara händelsen, hyser dock kommittén

den uppfattningen, att den utgående dagersättningen måste, under de förhållanden

den tillfaller skogsstatens tjänstemän, tillmätas högre värde än motsvarande

ersättning för vissa kategorier bland kommunikationsverkens tjänstemän.

Efter noggrant övervägande av de faktorer, som sålunda böra inverka vid

avlöningens bestämmande, har kommittén funnit, att en begynnelseavlöning i lägsta

lönegruppen av 2,340 kronor bör kunna motsvara skälig ersättning i förhållande

till arbetets art och omfattning. Avlöningen i övriga grupper ger sig själv med

tillämpning av de utav komittén förut angivna grunder för gruppering av ifrågavarande

befattningshavare.

Inom kommittén har gjorts gällande, att kronojägarna borde i avlöningsavseende

jämställas med banmästare vid statens järnvägar. Den omständighet, som

särskilt påkallade en sådan anordning, vore den, att kronojägarna i lika hög grad

som banmästarna intoge förmansställning. Vidare vore kronojägarbefattningen i

motsats till banmästarbefattningen en slutbefattning, varför vidare befordran icke

kunde ifrågakomma. Härtill komme, att kompetensfordringarna för de båda nu

ifrågavarande befattningarna vore vad kronojägarna beträffar minst lika stora som

i fråga om banmästarbefattningarna.

I anledning av vad sålunda framhållits har kommittén allenast velat uttala,

att kommittén icke funnit sig övertygad om att nämnda befattningshavare äro i tjänstgöringsavseende

fullt jämförliga. Därtill kommer att, ehuru kronojägarbefattningen

är en slutbefattning, det likväl på samma gång måste observeras, att denna befattning

nås vid jämförelsevis tidig ålder (i medeltal 33 år), under det att medelåldern

för utnämning till banmästare är 40 år. Icke heller får man vid bedömandet av

den föreliggande frågan bortse från det förhållandet, att det endast är ett ringa

fåtal banmästare, som vinna ytterligare befordran. Kommittén har funnit så mycket

mindre anledning att föreslå högre begynnelseavlöning än den ovannämnda, som en

jämförelse mellan den av kommittén nu föreslagna och den enligt 1908 års reglering

fastställda utvisar en löneökning för- kronojägare av 95 procent.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!. Majds proposition. Nr 271.

— — — - Kommittén anser, att den principen fortfarande bör tillämpas,

att tillsyningsman ifråga om avlöningen följer kronojägarna i omkringliggande bevakningstrakter.

Enligt den gruppering, för vilken kommittén i det föregående

angivit grunderna, komma, så vitt kommittén av verkställd preliminär undersökning

kunnat utröna, emellertid nu ifrågavarande kronojägare icke att hänföras till

högsta gruppen utan till lönegrupp C. Härom finner sig kommittén dock ej böra

göra något definitivt uttalande.

Redan 1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken

med flera verk har i sitt den 20 mars 1918 avgivna betänkande

anfört om skogsrättarna vid statens skogsskolor, att gång efter annan framhållits

de stora svårigheter, som länge förefunnits att, med då utgående avlöningar för

dessa tjänster, kunna förvärva och där bibehålla personer, som besutte nödiga

kvalifikationer. — — —. På grund härav fann sig kommissionen böra föreslå en

förhöjning av avlöningen för skogsrättare, som något överstege vad i sådant hänseende

ifrågasatts för kronojägare, vilket också blev statsmakternas beslut.

Den prövning, lönekommittén i förevarande avseende verkställt, har ock

givit vid handen, att en viss skillnad i avlöningshänseende bör göras mellan skogsrättarna

å ena och kronojägarna å andra sidan. Den större bundenhet i jämförelse

med kronojägarna, som givetvis följer med undervisningsskyldigheten vid skogsskolan,

torde också utgöra skäl härför.

Skogsrättarna åtnjuta för närvarande en kontant avlöning, som med 200

kronor överstiger kronojägares i högsta gruppen. Härtill kommer fri bostad och

vedbrand.

Vid avvägande av den avlöning, som skäligen bör tillerkännas skogsrättare,

har kommittén såsom självfallet utgått från att den högre lönestäliningen i förhållande

till kronojägare bör beräknas med hänsyn till den lönegrupp för kronojägare.

till vilken skogsrättarna i jämförligt avseende torde vara att hänföra. Begynnelseavlöningen

för kronojägare i denna grupp, som kommittén funnit vara B-gruppen,

har föreslagits till 2,448 kronor. För skogsrättare torde med hänsyn till anförda

omständigheter hegynnelseavlöningen böra ligga omkring 400 kronor högre och sättas

till 2,856 kronor, däri då inbegripet ersättning för bostad och vedbrand. Med tilllämpning

av vad kommittén här nedan har för avsikt föreslå i fråga om avlöningsförhöjning,

motsvarande ålderstillägg, till ifrågavarande befattningshavare kommer

skogsrättares slutavlöning att överstiga kronojägares slutavlöning i lönegruppen B

med omkring 600 kronor.

Hittills hava överjägmästarassistenter och skogstaxatorer varit i avlöningshäflseende

fullt jämnställda.

Kommittén har emellertid redan under avdelningen »Tjänsternas gruppering»

påpekat, att visst förhållande i fråga om dessa båda befattningshavares tjänstgöring

talade för en gradering dem emellan. — — —.

Enligt vad inom kommittén upplysts torde förhållandet hittills i verkligheten

hava varit, att skogstaxatorsförordnande ansetts innebära något större merit än

förordnande som överjägmästarassistent. Det synes ock kommittén ligga ett visst

berättigande däri. — — —. Kommittén håller före, att begynnelselönen i lägsta

lönegruppen bör vad överjägmästarassistenterna angår sättas till 4,932 kronor och

för skogstaxatorer till 5,256 kronor.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungi. Mwj:ts proposition Nr 271.

Beträffande de inom domänstyrelsen förekommande befattningarna notarie,

registrator och revisor, till vilka avlöning för närvarande utgår med lika belopp

eller, tillfällig löneförbättring inberäknad, med 4,900 kronor, gäller vad kommittén

i början av denna avdelning av betänkandet anfört. Begynnelselönen har i anslutning

härtill satts till 6,048 kronor.

I särskilda till kommittén ingivna skrifter hava visserligen dels notarierna på styrelsens

två jordbruksbyråer ävensom extra notarien hos domänfiskalen gjort framställning

om uppförande av dessa tjänster i en lönegrad motsvarande den vid ämbetsverk

av statskontorstypen nu förefintliga andra normalgraden eller i samma

lönegrad, som kommittén kunde komma att föreslå för jägmästartjänsterna å styrelsens

skogsbyråer, över vilken framställning domänstyrelsen avgivit yttrande den

21 november 1919, dels ock revisorerna hos styrelsen framställt begäran att i avlöningsavseende

bliva jämställda med jägmästarna hos styrelsen. — — —.

Ehuru kommittén---funnit, att kravet på en uppflyttning av notarie
befattningarna

inom domänstyrelsen torde hava visst fog för sig, har kommittén

likväl av nedan angivna skäl funnit sig icke böra i detta sammanhang framställa

något förslag i sådan riktning.

Vad de ordinarie notariebefattningarna angår hänför sig ovan först berörda

framställning endast till dessa befattningar å styrelsens jordbruksbyråer. Däremot

har icke vare sig i denna framställning eller i domänstyrelsens yttrande däröver den

ordinarie notariebefattningen å kameralbyrån blivit berörd. Och i fråga om

notariebefattningarna å jordbruksbyråerna kan domänstyrelsens berörda yttrande,

vilket inskränker sig till ett förordande av vederbörandes framställning, enligt

kommitténs uppfattning icke anses innebära ett förbehållslöst vitsordande av att en

uppflyttning för närvarande är oundgängligen påkallad. Härtill kommer, att såsom

kommittén tidigare framhållit en utredning inom kort torde komma att igångsättas

rörande en allmän lönereglering för personalen vid de centrala ämbetsverken, vilken med

hänsyn till domänstyrelsens likhet i organisationsavseende med dessa verk enligt kommitténs

uppfattning lämpligen bör avvaktas. Det torde ock böra bemärkas, att därest

kommitténs ovanberörda förslag bifalles, nu ifrågavarande befattningshavare i allt

fall under den närmaste tiden komma i en i ekonomiskt avseenda betydligt gynnsammare

ställning än motsvarande tjänstemän inom de centrala ämbetsverken.

Vad revisorernas framställning beträffar har till stöd för denna åberopats,

att för utförande av det revisorerna inom domänstyrelsen åliggande arbete krävdes

särskilda fackinsikter. Denna omständighet synes emellertid enligt kommitténs förmenande

icke utgöra tillräckliga skäl för att nu placera revisorerna hos domänstyrelsen

i högre tjänstegrad än flertalet motsvarande befattningar inom övriga ämbetsverk,

särskilt som de av revisorerna hos domänstyrelsen härför anförda skäl torde

kunna åberopas jämväl beträffande revisorer hos vissa andra verk.

På sätt kommittén i det föregående antytt hava jägmästarna i sin egenskap

av revirförvaltare uppgifter av betydande ekonomisk räckvidd, vilkas fullgörande

kräver affärsblick och organisationsförmåga i förening med insikter och förvärvad

erfarenhet på det skogliga området.

Med denna utgångspunkt och i betraktande jämväl av den konkurrens trän

enskilda företag, staten har att utstå vid förvärvande och bibehållande av dugande

krafter å ifrågavarande område, har det synts kommittén såsom en angelägenhet

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition Nr 271.

av vikt, att revirförvaltamas avlöning bestämmes till sådant belopp, att staten kan

säkerställa sitt behov av kompetenta och driftiga sådana tjänstemän. Samtidigt

måste givetvis hänsyn tagas till dessa befattningshavares tjänstgöringsförhållanden,

varom kommittén tidigare uttalat sin mening.

Nuvarande begynnelseavlöningen, vilken i lägsta gruppen utgår med 5,200

och i högsta gruppen med 6,200 kronor, har kommittén funnit vara för låg med

hänsyn till ovan angivna synpunkter. A andra sidan har kommittén ansett uteslutet

att ifrågasätta lönebelopp motsvarande dem, vilka understundom bjudas från

den enskilda skogsindustrien. Efter prövning från olika sidor av spörsmålet ifråga

har kommittén kommit till det resultat, att begynnelselönen för jägmästare lämpligen

bör i den lägsta av kommittén föreslagna lönegruppen utgöra 6,720 kronor.

Begynnelseavlöningen i övriga grupper erhålles med tillämpning av de utav kommittén

angivna grunder för grupperingen av ifrågavarande befattningshavare. I

högsta lönegruppen blir begynnelselönen 8,124 kronor.

Föreståndarna för statens skogsskolor åtnjuta från och med år 1920 dels en

kontant begynnelseavlöning av 4,300 kronor och en slutlön av 4,700 kronor dels

ock förmånen av fri bostad och vedbrand. Till jämförelse må erinras, att avlöningsförmånerna

i lägsta jägmästargruppen uppgå till ett kontant belopp av 5,200 respektive

6,400 kronor. — — —.

Kommittén anser, att skogsskolföreståndares lön bör bestämmas i viss anslutning

till jägmästares avlöning. Detta bör ske icke minst med hänsyn till önskvärdheten

att erhålla mjuk övergång mellan dessa båda befattningar, vilket är av

betydelse vid befordringar, förflyttningar o. d. Av samma skäl, som föranledde

kommittén att jämföra skogsrättama med viss grupp av kronojägare, håller kommittén

före, att skogsskolföreståndarnas avlöning bör avvägas i förhållande till

jägmästarnas avlöning i lönegruppen B. Då begynnelselönen för dessa senare skulle

uppgå till 6,954 kronor, har kommittén ansett motsvarande lön för skogsskolföreståndare

böra stanna vid 6,528 kronor. Sambandet mellan ifrågavarande befattningar

har kommittén sökt reglera därigenom, att löneförhöjningarna beträffande

skogsskolföreståndarna bestämmas på sådant sätt, att lönen efter tre år sammanfaller

med jägmästarnas begynnelselön i motsvarande lönegrupp. Därigenom åter

att skogsskolföreståndarna över huvud taget i avlöningshänseende ställts något

lägre än jägmästare underlättas övergången från skogsskolföreståndarbefattning till

jägmästareänst, varigenom ett ur undervisningssynpunkt understundom önskvärt

ombyte av lärarkrafter kan komma till stånd.

Skogsingenjörerna hava hittills i avlöningshänseende varit likställda med

jägmästare inom samma landsdelar, varest skogsingenjörerna hava sin verksamhet,

eller i nuvarande tredje gruppen. Enligt kommitténs mening finnes emellertid skäl

för att i avlöningsavseende göra en viss skillnad mellan skogsingenjör och jägmästare.

Den förres arbetsuppgifter påverkas nämligen mindre än den senares av

domänverkets allt starkare utveckling som affärsdrivande verk. Med hänsyn till

vad nu anförts torde det bliva i huvudsak ur synpunkten av levnadskostnadernas

stegring, som en reglering av dessa befattningshavares löner bör företagas.

Med denna utgångspunkt har kommittén funnit sig böra för skogsingenjörerna

ifrågasätta en begynnelselön av 6,324 kronor. Då även i fråga om skogsingenjörerna

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Muj:ts proposition Nr 271.

är önskvärt, att övergång kan äga rum till jägmästarbefattningar, har kommittén

föreslagit avlöningsförhöjningar (ålderstillägg) så, att lönen efter sex år sammanfaller

med jägmästares begynnelselön i motsvarande grupp, C-gruppen.

De nuvarande jägmästartjänsterna hos domänstyrelsen hava så tillkommit, att

från och med år 1918 förutvarande notarietjänster å domänstyrelsens skogsbyråer

efter förslag av ovanberörda 1915 års kommission förändrades till jägmästartjänster.

Denna anordning vidtogs i ändamål att därigenom underlätta erhållande av dugande,

skogligt utbildade krafter till de med notariebefattningar å dessa byråer förenade

arbetsuppgifter. — — —.

Avlöningen till jägmästarna i domänstyrelsen fastställdes i enlighet med

nämnda kommissions förslag till 5,200 kronor eller lika med lägsta jägmästargruppens.

Enligt vad inom kommittén upplysts har det emellertid, oaktat den sålunda

genomförda förändringen, visat sig möta svårigheter att till ifrågavarande befattningar

erhålla kompetenta och lämpliga personer.

I betraktande härav och då domänstyrelsen för rekrytering av ifrågavarande

befattningshavare är hänvisad till tjänstemän inom den lokala skogsförvaltningen,

framstår enligt kommitténs mening såsom skäligt, att ifrågavarande befattningshavare

beredes förhöjd avlöning, varvid särskilt de höga levnadskostnaderna i Stockholm

böra beaktas. Lönen bör enligt kommitténs förmenande så tillmätas, att jämväl

en ordinarie jägmästare ute på revir kan finna med sin fördel förenligt att söka

ifrågavarande befattningar. Begynnelselönen har kommittén ansett lämpligen kunna

sättas till 7,212 kronor. Efter sex års tjänstgöring sammanfaller lönen med begynnelselönen

för revirförvaltare i högsta lönegruppen.

Till undvikande av förväxling med revirförvaltare torde den nuvarande benämningen

jägmästare kunna ändras till byråjägmästare.

Till flottledsingenjören utgår för närvarande eu avlöning av 7,000 kronor.

Vid nuvarande avlönings bestämmande har man utgått från att ifrågavarande befattningshavare

borde i lönehänseende sättas högre än jägmästare, samtidigt som

slutlönen icke borde överstiga begynnelselönen för den å samma ort, Umeå, placerade

överjägmästaren. Kommittén anser för sin del, att samma princip bör fortfarande

i huvudsak tillämpas. — — —. Kommittén har funnit flottledsingenjören närmast

vara att jämföra med jägmästare i lönegrupp C. Då begynnelselönen där enligt

kommitténs förslag skulle bliva 7,188 kronor, har kommittén ansett, att beloppet

för andra löneklassen i denna lönegrupp, 7,620 kronor, lämpligen bör utgöra begynnelselön

för flottledsingenjören.

För innehavande av domänfiskalsbefattningen fordras högre juridisk utbildning

och är med densamma förenad självständig föredragningsskyldighet ävensom skyldighet

att bevaka och utföra kronans rätt och talan i ärenden, som röra styrelsens

förvaltning. Med hänsyn härtill har kommittén ansett ifrågavarande tjänst jämförlig

med de beslutade förste sekreterarbefattningarna vid kommunikationsverken.

Med tillämpning av ovan angivna princip i fråga om avlöningsbeloppens bestämmande

för befattningshavare hos domänstyrelsen, har avlöningen till domänfiskalen

föreslagits till 8,580 kronor.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kvinnliga

befattnings
havare.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Överjägmästares nuvarande begynnelseavlöning utgör i lägsta gruppen 7,700

och i högsta 8,100 kronor.

Med hänsyn till den för jägmästare i högsta lönegruppen ifrågasatta begynnelselönen

eller 8,124 kronor, har kommittén vad överjägmästarna beträffar ansett sig

böra föreslå en begynnelselön i lägsta gruppen av 8,580 kronor. Begynnelseavlöningen

i högsta lönegruppen blir då enligt förut angivna grunder 9,540 kronor.

Begynnelselönen för byråchef inom domänstyrelsen har kommittén i överensstämmelse

med vad under denna avdelning inledningsvis anförts föreslagit till

10,020 kronor. Härigenom kommer byråchefslönen att uppgå till belopp, som bör

kunna möjliggöra skogsbyråchefemas rekrytering från överjägmästarna.»

Rörande frågan om löneförhöjningar, motsvarande ålderstillägg, för

de manliga befattningshavarna anser kommittén vad först antalet dylika

förhöjningar beträffar, att detta, som för närvarande varierar från ett

till tre, bör liksom vid övriga affärsdrivande verk bestämmas till fyra

för de lägst avlönade tjänstemännen och tre för övriga befattningshavare.

Det större antalet löneförhöjningar borde enligt kommitténs mening tillgodokomma

befattningshavare till och med skogsråtta^. Därefter inträdde

en av olikhet i kompetensfordringar betingad större skillnad i

avlöningshänseende. Rörande tiden för de olika löneförhöjningarnas

åtnjutande växlar denna för närvarande mellan tre och fem år. Denna

tid syntes böra fastställas lika för alla befattningshavare eller såsom vid

övriga affärsdrivande verk till tre år. Likaså har kommittén vad beträffar

löneförhöjningarnas belopp funnit dessa böra bestämmas i anslutning

till vad i sådant avseende senast fastställts rörande de övriga

affärsdrivande verken.

Beträffande avlöningsbeloppen för de kvinnliga befattningshavarna

vid domänverket har kommittén yttrat:

»De senast av statsmakterna fastställda bestämmelser rörande de kvinnliga

befattningshavarnas avlöningsförhållanden träda i tillämpning först från och med

ingången av år 1920. Avlöningsbeloppen för de tre graderna äro respektive 1,600.

2,000 och 2,400 kronor med 200 kronors ålderstillägg efter respektive fem, tio och

femton år.

Vidare vill kommittén erinra, att ifrågavarande befattningshavare hos domänstyrelsen

i tjänstgöringsavseende icke skilja sig från de kvinnliga biträdena vid de

centrala ämbetsverken.

Vid nu angivna omständigheter och då sistnämnda befattningshavares avlöningsförhållanden

torde komma under bedömande vid den utredning beträffande

lönereglering i allmänhet för tjänstemännen vid de centrala verken, som på sätt

kommittén redan förut antytt inom kort lärer komma att företagas, har kommittén

icke nu velat ifrågasätta någon egentlig ändring i de vid domänstyrelsen anställda

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kung!. Maj;ts proposition Nr 271.

kvinnliga befattningshavarnas avlöningsbelopp. Med hänsyn till eventuellt framtida

behov har kommittén emellertid i löneplanen upptagit samtliga tre nu förekommande

normalgrader. Såsom benämning å de olika biträdena vill kommittén löreslå skrivbiträde,

kontorsbiträde och kanslibiträde, motsvarande respektive nuvarande första,

andra och tredje graden. Begynnelselönen har i anslutning till den här framlagda

löneplanen föreslagits för skrivbiträde i högsta lönegruppen till 1,608 kronor, för

kontorsbiträde till 2,004 kronor och för kanslibiträde till 2,400 kronor.

Kommittén har icke kunnat underlåta att i detta sammanhang undersöka,

huruvida icke även inom den lokala skogsförvaltningen, där enligt vad kommittén

inhämtat kvinnlig biträdeskraft i stor utsträckning anlitas, ordinarie kvinnliga biträdesbefattningar

borde inrättas. Sådana biträden kunde då närmast tänkas ifrågakomma

å överjägmästarexpeditionerna. Undersökningen har ock givit vid handen,

att beträffande en var sådan expedition de medel, som användas för biträdeshjälp,

uppgå till belopp fullt motsvarande avlöning till ordinarie skrivbiträde i ovanberörda

första biträdesgrad. Domänverkets representanter inom kommittén hava också vitsordat,

att full sysselsättning kan beredas sådan fast anställd befattningshavare.

Nu angivna förhållanden har enligt kommitténs mening ådagalagt lämpligheten

och önskvärdheten av upptagande jämväl för överjägmästarexpeditionernas

vidkommande av ordinarie kvinnliga biträdesbefattningar motsvarande nuvarande

första biträdesgraden hos de centrala ämbetsverken.

1 fråga om löneförhöjningarna, motsvarande ålderstillägg, hava dessa till antalet

bibehållits oförändrade. Deras belopp är i det närmaste lika med det nuvarande.

Däremot hava tidsintervallerna för de olika förhöjningarna, i likhet med vad som

bestämts ifråga om kommunikationsverken, föreslagits till tre i stället för som nu

fem år.»

Kommittén har därefter omförmält, att densamma ansett införande

av ett genomfört löneklassystem liksom vid kommunikationsverken

önskvärt även för domänverket och att detta synts kunna genomföras

utan annan svårighet än att mellan skogsrättare och överjägmästarassistent

genomgående klasser icke kunnat ifrågakomma. Lönebeloppen

hava överallt satts till med 12 lämpligt delbara krontal.

Kommittén har i betänkandet framlagt utarbetat förslag till avlöuingsreglemente

för tjänstemän vid domänverket, i huvudsak byggt

på det i fjol av riksdagen antagna avlöningsreglementet för kommunikationsverken

med vederbörliga ändringar, tillägg och uteslutningar, bärskild

detaljerad motivering har bifogats förslaget. Genom utfärdandet

av dylikt reglemente skulle de motsvarande bestämmelser, som nu förefinnas

i särskilda kungörelser om avlöningsvillkor samt i instruktioner,

sammanföras i en enda författning.

Under hänvisning till vad kommittébetänkandet härom innehaller

(sid. 54—81) torde jag nu endast behöva framhålla följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 227 höft. (Nr 271.) 4

Löneklassin

deln ing.

Av Lik ung sr:qlemente.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition Nr 271.

I 5 § behandlas avlöningsförmånerna för generaldirektören och

överdirektören i domänstyrelsen. Härom anför kommittén:

»Arvodesbeloppen till generaldirektören och chefen för domänverket samt

överdirektören och souschefen vid samma verk utgå nu med 15,000 kronor till

generaldirektören och med 12,000 kronor till överdirektören. För en väsentlig förhöjning

av dessa arvoden tala samma skäl, som föranlett statsmakterna att på lönekommitténs

förslag vidtaga en betydande förhöjning i de med chefsposterna vid de

övriga affärsdrivande verken för närvarande förenade arvodena (jfr kommitténs

ovanberörda betänkande sid. 214 och 215). Vad arvodenas storlek beträffar har

kommittén efter övervägande av denna fråga funnit skäligt, att arvodet till generaldirektören

sättes lika med det belopp, som, enligt avlöningsreglementet för kommunikationsverken,

skall utgå till generaldirektören och chefen för telegrafverket eller

25,000 kronor. Arvodet till överdirektören har synts kommittén böra bringas i

överensstämmelse med det för överdirektör (ej souschef) och överingenjör vid statens

järnvägar bestämda beloppet eller 17,000 kronor. »

1 9 § innefattas själva löneplapen. Kommitténs motivering till

densamma är av följande lydelse:

»Givetvis hava de olikheter, vilka på sätt kommittén i det föregående framhållit

förefinnas beträffande domänverkets personal i jämförelse med de övriga affärsdrivande

verkens, ävensom det förhållandet att det här är fråga om ett mera begränsat

antal befattningar icke kunnat undgå att inverka på uppställningen av nu

ifrågavarande löneplan. Det är sålunda först att märka att, under det att man vid

bestämmandet av lönebeloppen för samtliga tjänstemän vid kommunikationsverken,

såväl de lokala som de i verkens styrelser anställda, uteslutande tagit hänsyn till

dyrortsmomentet, har på sätt i det föregående angivits vad domänverkets lokala

personal beträffar avlöningsbeloppen måst regleras i betraktande av jämväl vissa

andra faktorer. Avlöningsbeloppen till domänstyrelsens personal återigen hava rönt

inverkan enbart av dyrhetsförhållandena å en och samma ort, Stockholm. Vid

sådant förhållande har det icke befunnits möjligt att genomgående hänföra sistnämnda

befattningshavare till för den förvaltande personalen avsedda lönegrupper.

Härav förklaras tillkomsten av den ytterligare kolumn i löneplanen, vilken upptager

lönebeloppen för domänstyrelsens tjänstemän.

Sådana den lokala förvaltningen tillhörande befattningshavare, för vilka uppdelning

i lönegrupper ej förekommer, hava placerats i den lönegrupp, vartill de med

avseende å de med dem närmast jämförbara befattningshavare i högre eller lägre

grad böra hänföras.

Lönegradernas antal för manliga befattningshavare hava begränsats till 12

och löneklassernas till 26. För kvinnliga befattningshavare äro motsvarande antal

3 och 8.»

Angående 14 § unföres:

»Med hänsyn till att, såsom kommittén under avdelningen ''Allmänna synpunkter’

framhållit, domänstyrelsen med avseende å tjänstgöringen i viss man närmar

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271. 27

sig de administrativa ämbetsverken, har kommittén ansett sig böra, i likhet med

vad senast skett ifråga om kammarkollegium (jfr riksdagens skrivelse nr 114 år

1919) föreslå sådant tillägg, att befattningshavare skall vara skyldig att med behållande

av tjänstegrad och lön, när helst Kungl. Maj:t prövar lämpligt, låta sig

förflyttas från domänstyrelsen till annan befattning inom den centrala förvaltningen.»

Semesterfrågan behandlas i 21 §. Kommitténs förslag härutinnan

motiveras sålunda:

»Vad angår frågan om semesterledighet för domänverkets personal är först

att märka, att sådan ledighet för närvarande icke åtnjutes av tjänstemännen vid

den lokala skogsförvaltningen. Anledningen härtill torde vara att söka däri, att

dessa befattningshavares tjänstgöring i allmänhet ansetts vara av sådan art, att

den icke på samma sätt som i fråga om den året om vid arbetsrummet bundna

tjänstemannens arbete framkallar behov av någon längre sammanhängande ledighet.

Under åberopande av den alltjämt stegrade intensiteten å skogsskötselns område

och den därav förorsakade strängare tjänstgöringen har emellertid kravet på .semesterledighet

från skogsstatstjänstemännen gjort sig allt starkare gällande.

Kommittén har också blivit övertygad därom, att beredande av någon semesterledighet

jämväl för den lokala skogsförvaltningens personal, däri inbegripna de ordinarie

tjänstemännen vid statens skogsskolor, måste anses vara med rättvisa och

billighet överensstämmande.

Då det härefter gällt att bestämma semestertidens längd för de olika befattningshavarna

vid domänverket, har kommittén först beträffande expeditionsvakterna

övervägt, huruvida skäl kunde förefinnas att i sådant avseende jämställa dem med

befattningshavare i motsvarande lönegrad vid de övriga affärsdrivande verken. Därvid

har kommittén kommit till den slutsatsen, att den kortare dagliga tjänstgöringstiden

samt frihet från helgdags- och nattjänstgöring inom domänstyrelsen motiverade

en något kortare semester än i de övriga affärsdrivande verken. Vad kronojägare.

tillsyningsmän och skogsrättare angår har kommittén icke förbisett, att olikheten

i tjänstgöringen och det förhållandet, att dessa befattningshavare hittills icke ansetts

böra berättigas till semester, möjligen kunde o utgöra skäl för att göra en viss

skillnad mellan dem och expeditionsvakterna. Å andra sidan hava emellertid övervägande

skäl synts kommittén tala för att låta semestertidens längd för kronojägare,

tillsyningsmän och skogsrättare sammanfalla med expeditionsyakternas.

Den semestertid, kommittén föreslår för nyssnämnda befattningshavare, är

15 dagar före och 20 dagar efter fyllda 40 år.

Vad beträffar överjägmästarassistenter, skogstaxatorer, skogsingenjörer, skogsskolföreståndare,

jägmästare och flottledsingenjör, vilka befattningshavare nu jämväl

skulle komma i åtnjutande av semester, har kommittén ansett 20 30 dagar vara

skäligt.

1 fråga om notarie, registrator och revisor samt kvinnliga biträden, vilka

befattningshavare nu äro berättigade till semester under 30 dagar, har kommittén

ansett semestertiden för dessa böra fastställas till 25 —35 (lagar. För domänfiskalen.

vilken för närvarande är berättigad till 45 dagars semester, liar föreslagits 35—45

dagar. Samma semestertid svnes kommittén höra beredas byråjägmästare i domänstyrelsen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

För överjägmästare har kommittén funnit sig böra föreslå 30—40 dagar.

Byråchef, som för närvarande äger rätt till 45 dagars semester, torde böra

bibehållas härvid oavsett åldern.

I anslutning till det nu anförda har den i första momentet intagna tabellen

avfattats.

Till i paragrafen omförmäld tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd och

kontroll å uppbörd, bör enligt kommitténs mening hänföras förutom kassören i

domänstyrelsen även jägmästare och skogsskolföreståndare, i vilka senare befattningshavares

verksamhet jämväl ingå uppgifter av här ifrågavarande art.»

i fråga om bestämmelserna i 22 § an föres:

»Enligt bestämmelsen i 23 § av kommunikationsverkens avlöningsreglemente

skall för tjänstemän vid dessa verk hyrespriset för lägenhet, som uppi åtes till

tjänstebostad, efter vissa angivna grunder fastställas genom överenskommelse mellan

verket och tjänstemannen och skall, då sådan överenskommelse ej kan träffas, frågan

hänskjutas till en för verken gemensam bostadsnämnd.

I fråga om domänverket gäller för närvarande, att domänstyrelsen skall på

förslag av vederbörande över jägmästare fastställa ifrågavarande pris.

Då anordningen med en bostadsnämnd måste anses bereda båda de intresserade

partema obestridliga fördelar, har kommittén tagit i övervägande möjligheten

och lämpligheten av att jämväl för domänverkets del en sådan nämnd stode

till disposition. Den härvid nära till hands liggande tanken att även för detta

verk anlita kommunikationsverkens bostadsnämnd bär kommittén emellertid av flera

skäl funnit sig icke kunna upptaga. Vid sådant förhållande .skulle kunna ifrågasättas

att för domänverket anordna en egen bostadsnämnd. Aven detta alternativ

har kommittén emellertid ansett sig böra uppgiva. Arbetsområdet måste nämligen

anses otillräckligt för en dylik fristående institution. De hos domänverket ifrågakommande

bostädernas avlägsna och spridda belägenhet skulle också göra en bostadsnämnds

verksamhet här synnerligen kostsam. Då därtill kommer, att domänverket

i överjägmästarna kan anses äga en lämplig och i det väsentliga opartisk,

förberedande instans ''för bostadsfrågornas behandling, har kommittén stannat för

det förslag, som inrymmes i § 22.

Som av innehållet i denna paragraf framgår, bibehålies i huvudsak den hittills

följda ordningen. Dock ifrågasätter kommittén vissa förändringar i nu gällande

regler å ifrågavarande område. Sålunda har kommittén för åstadkommande av en

viss instansordning vid hyresbeloppets bestämmande, något som synts kommittén

önskvärt, funnit sig böra föreslå, att intill dess bostadsersättningens storlek blivit

bestämd, denna skall utgå efter av vederbörande överjägmästare åsatt belopp.

Härjämte har kommittén i ändamål att tillgodose från tjänstemännen framställda

krav om visst inflytande vid hyresbeloppets bestämmande ansett sig böra föreslå,

att bostadsinnehavaren skall, innan nämnda belopp fastställes, beredas tillfälle att

yttra sig i frågan. Dessutom har det förhållandet, att med bostaden i vissa fall

kan vara förenad odlad jord, vid paragrafens formulering måst beaktas.

Vidare har den omständigheten, att vid domänverket fall förekomma, då

såsom ersättning till tjänstemän ingår upplåtelse av boställe, föranlett, att i första

stycket av första momentet efter *ordet ’verket’ inskjutits orden ''men som ej är att

anse såsom boställe’ ävensom att ett ytterligare moment tillagts paragrafen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Utan att taga ställning till frågan om vad som är att hänföra till boställe

eller ej, vill kommittén erinra, att enligt ett av domänstyrelsen den SO september

1919 utfärdat cirkulär nr 12, med bestämmelser angående viss underhållsskyldighet

ä till skogsstatspersonalen upplåtna boställen och bostadslägenheter, till boställen

räknats alla upplåtelser, för vilka tjänstinnehavaren får vidkännas avdrag å lönen,

motsvarande såväl hyra för bostaden som boställets därutöver uppskattade avkomst.

och till bostadslägenheter sådana, där dylikt avdrag sker enbart för hyra.

I det tillagda momentet har först angivits, att vad som i 1, 2 och 3 momenten

stadgats om lägenhet även skall gälla i fråga om boställe.

Härjämte har beträffande avflyttning från boställe måst intagas i vissa avseenden

andra bestämmelser än i fråga om lägenhet. Sålunda har för det fall att

tjänstinnehavaren av annan anledning än pensionering avgår ur tjänst tiden för

avflyttning måst tillmätas rymligare än i fråga om bostadslägenheter. A andra

sidan har, med hänsyn till att endast en fardag om året förekommer beträffande

boställen och för att undvika att en befattningshavare i vissa fall (exempelvis om

befordringsbeslut meddelas under senare hälften av december) skulle kunna kvarsitta

å bostället oskäligt lång tid, tiden för avflyttning efter befordran eller förflyttning

föreslagits till den fardag, som infaller näst efter två i stället för såsom

beträffande kommunikationsverken tre månader från det uppsägning skett eller

boställsinnehavaren erhållit kännedom om beslut rörande sin befordran eller förflyttning.

Tillika vill kommittén med avseende å det i början av denna paragraf förekommande

uttrycket lägenhet, som disponeras av verket’ framhålla, att därmed

avses sådan lägenhet, som blivit såsom tjänstebostad upplåten till befattningshavare

vid domänverket.»

Angående den i 23 § omförmälda fria läkarvården auföres:

»Kommittén håller före, att jämväl domänverkets personal bör komma i åtnjutande

av fri läkarvård. Med hänsyn emellertid till den ofta avlägsna belägenheten

av den lokala personalens bostäder har kommittén icke kunnat undgå att

särskilt beakta de relativt större kostnader för statsverket i jämförelse med kostnaderna

i förevarande avseende för befattningshavare vid kommunikationsverken,

vilka kunde föranledas av en obegränsad rätt för domänverkets tjänstemän att

begagna sig av ifrågavarande förmån. Kommittén har därför ansett det lämpligen

böra ankomma på Kungl. Maj:t att närmare bestämma den omfattning, i vilken

denna förmån bör tillkomma skogstjänstemännen. 1 anslutning härtill har i första

stycket av förevarande paragraf efter ordet "bestämmelser inskjutits orden och i

den omfattning’».

I 26 § av kommitténs förslag hava införts bestämmelser angående

anmärkningsurvode i överensstämmelse med vad som bestämts i fråga

om kommunikationsverken. Kommittén bär emellertid erinrat, att frågan

om borttagande av anmärkningsarvode vore beroende på Kung]. Maj:ts

prövning.

I förslagets 32 § omförmäles arvodet till domänfullmäktig, vilket

ansetts böra bibehållas vid 3,000 kronor.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

1 avseende å tillämpligheten vid domänverket av eu organisation,

motsvarande kommunikations verkens lönenämnd, anför kommittén:

»Den i avlöningsreglementet för kommunikationsverken omförmälda gemensamma

lönenämndens uppgift är att avgiva yttrande i fråga om sådana allmänna

föreskrifter, som det enligt avlöningsreglementet ankommer på Kungl. Maj:t att

utfärda, ävensom att bereda andra ärenden av huvudsakligen löneteknisk natur,

vilka Kungl. Maj:t kan finna lämpligt hänskjuta till densamma.

Jämväl beträffande domänverket torde ett visst behov av en sådan nämnd

göra sig gällande. Att detta behov emellertid icke är lika starkt som vid de

övriga affärsdrivande verken torde framgå bland annat därav, att antalet av de

ärenden, i vilka det enligt det av kommittén för domänverket nu förordade avlöningsreglementet

skulle ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda allmänna föreskrifter

endast uppgår till hälften i jämförelse med de ovanberörda verken. Kommittén har

för övrigt kommit till den uppfattningen, att lönefrågorna för domänverket över

huvud taget måste anses mindre invecklade och svårlösta än för de övriga affärsdrivande

verken.

Med hänsyn till det anförda anser kommittén ej tillräckliga skäl föreligga

att för domänverkets vidkommande inrätta en särskild lönenämnd. I betraktande

av den mångfald arbetsuppgifter, som redan åvila kommunikationsverkens lönenämnd,

och den ytterligare utvidgning av densamma, som skulle påfordras, kan kommittén

ej heller tillstyrka, att åt denna uppdrages att taga befattning jämväl med ifrågavarande

förhållanden beträffande domänverket. Vid utfärdande första gången av

ovan åsyftade kompletterande reglements- och instruktionsföreskrifter torde emellertid

komma att påfordras en sakkunnig beredning, motsvarande den lönenämnden är

avsedd att utgöra. I detta avseende äger dock Kungl. Maj:t möjlighet att tillkalla

för ändamålet skickade personer. För att därvid bereda löntagarna tillfälle att tillvarataga

sina intressen bör enligt kommitténs mening bland de sålunda tillkallade

inrymmas representanter för befattningshavare såväl vid domänstyrelsen som den

lokala skogsförvaltningen. Å andra sidan måste tillses, att förvaltnings- och de

allmänna intressena vederbörligen företrädas. Kommittén förutsätter tillika, att vid

föreskrifternas utfärdande önskvärd likformighet åvägabringas med de övriga affärsdrivande

verken.»

»

Kommittén har slutligen framhållit, att densamma utgått från att

avlöningsreglementet borde träda i tillämpning från och med den 1

januari 1921.

Rörande den vid förslaget till avlöningsreglemente för domänverket

fogade tjänsteförteckningen har kommittén anmärkt, att i benämningen

notarie inbegrepes jämväl kassör och bokhållare, vilka sistnämnda

befattningar enligt" den vid tiden för betänkandets avgivande gällande

instruktionen för domänstyrelsen skulle bestridas deu förra av en revisor

och den senare av en notarie.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 27 L

Därefter har kommittén erinrat om de övergångsbestämmelser

kommittén föreslagit beträffande kommunikationsverken och om de i

vissa hänseenden därifrån avvikande beslut, Kuugl. Magt och riksdagen

år 1919 fattat i fråga om övergången, delvis beroende på att Kungl. Magt

ansett deri nya löneregleringen böra träda i kraft först den 1 juli 1920.

Under hänvisning till den i betänkandet förekommande redogörelsen för

dessa förhållanden torde jag endast böra återgiva kommitténs yttrande

angående motsvarande bestämmelser rörande domänverket.

»Frågan om semestertidens reduktion under erforderlig övergångstid i vad rör

kommunikationsverken har närmare reglerats genom Kungl. Maj:ts särskilda brev

till nämnda verk den 19 juni 1919. Kommittén anser, därest kommitténs förslag

till lönereglering för domänverket bifalles, i nu ifrågavarande avseende enahanda

föreskrifter höra utfärdas för domänverket. I överensstämmelse härmed har kommittén

vid formulering av sin hemställan här nedan följt i nämnda kungl. brev

lämnade föreskrifter.

Beträffande den av statsmakterna beslutade anordningen vid övergång till

efterskottsutbetalning vid kommunikationsverken av hela avlöningen synes denna

böra komma till tillämpning jämväl för domänverket. Med hänsyn emellertid till

att vissa befattningshavare vid domänverket för närvarande åtnjuta i penningar ej

uppskattad förmån av fri bostad och vedbrand har kommittén ansett sig böra

föreslå, att det belopp, som enligt ovan angivna grunder skulle vid ingången av år

1921 till vederbörande befattningshavare utbetalas, bör ökas med värdet efter domänstyrelsens

uppskattning av nämnda förmån för en månad.

I fråga om övriga här ovan berörda förhållanden med avseende å kommunikationsverkens

övergång till nya avlöningsbestämmelser hava dessa ännu icke

blivit definitivt reglerade. Kommittén förutsätter emellertid, att samma principer,

som må bliva fastställda beträffande kommunikationsverken, jämväl skola komma

till tillämpning i fråga om domänverket.

Slutligen vill kommittén i detta sammanhang uttala, att kommittén i fråga

om det dyrtidstillägg, som må komma att tillerkännas domänverkets personal, utgått

från att detta bör bestämmas enligt enahanda grunder, som kunna varda fastställda

för de övriga affärsdrivande verken.»

Kommittén har beräknat, att den ordinarie personalens avlöningar

för år 1921 skulle enligt kommitténs förslug uppgå till omkring

3,700,000 kronor, innebärande eu ökning av ungefär 1,030,000 kronor

utöver det nuvarande beloppet av cirka 2,670,000 kronor.

Kommittén har slutligen hemställt, att Kungl. Magt måtte föreslå

1920 års riksdag att

dels godkänna det av kommittén upprättade förslag till avlöningsreglemente

för tjänstemän vid domänverket att träda i tillämpning från

och med den 1 januari 1921;

Overgänys
estämmefoer
-

Kostnadsbe

rakn ing.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Heservationer

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

dels besluta, att under erforderlig övergångstid reduktion i den i

21 § av kommitténs förslag till avlöningsreglemente för domänverket

angivna semestertiden skulle vidtagas i den mån sådant påkallades a''\

bristen på övad reservpersonal eller andra omständigheter, därvid borde

tillses, att i den mån olika semestertid ansåges böra stadgas lör befattningshavare

tillhörande samma lönegrad, äldre befattningshavare så vitt

möjligt komme i åtnjutande av längre semester än yngre befattningshavare

av sådan grad;

dels medgiva, att Kungl. Maj:t ägde utfärda nödiga bestämmelser

i fråga om övergång på ny stat för personal vid domänverket;

dels oclc besluta, att, där tjänsteman vid domänverket med tillämpning

av nu gällande avlöningsbestämmelser ägt uppbära någon del avavlöningen

i förskott, skulle vid ingångeu av år 1921 till honom pa statsverkets

bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad tjänstemannen

skulle hava i den befattuing, han vid utgången av år 1920 innehade,

i förskott uppburit för januari månad 1921, om de hittillsvarande avlöningsbestämmelserna

då fortfarande varit gällande, vilket belopp för

tjänsteman, som utöver kontant avlöning åtnjöte fri bostad jämte fritt

bränsle och eventuellt fri belysning, skulle ökas med värdet, enligt domänstyrelsens

uppskattning, av denna förmån för en månad.

Herrar friherre Hermelin och Björkbom hava i sin reservation

vänt sig mot kommitténs förslag att lönerna för skilda befattningshavare

vid domänverket borde i stort sett ligga en löneklass under de löner,

som bestämts för motsvarande befattningshavare vid kommunikationsverken.

Reservanterna hava på grund av eu utförlig motivering hävdat den

åsikten, att tjänstgöringsförhållandena vid domänverket tillika med dettas

ställning som ett verkligt affärsdrivande verk, med störa krav på de

enskilda tjänstemännens skicklighet och duglighet, berättigade verkets

tjänstemän att i lönehänseende fullt jämställas med motsvarande tjänstemän

i de övriga affärsdrivande verken. De ausåge sålunda, att kommittén

bort dels föreslå, alt arbetstiden å tjänsterummet för domänstyrelsens personal

måtte bestämmas till minst 7 timmar, dels ock hava uppgjort en löneplan,

som för de skilda lönegraderna upptagit begynnelselöner, motsvarande

den inom varje lönegrad föreslagna närmast högre löneklassen, dock med

bibehållande av det föreslagna antalet löneklasser inom varje lönegrad.

Vidare hava samma reservanter yttrat, att de skäl kommittén anfört

mot en uppflyttning i högre grad av de ordinarie notarierna å

jordbruksbyråerna — lantbruksbyran och domänbyran enligt deras

mening vore rent formella. De sakliga skäl kommittén anfört hade

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kangl,. Maj:ts ''proposition Nr 271.

bort föranleda, att nämnda bägge notariebefattniugar hänförts till 7:de

lönegraden. Reservanterna ansåge sig däremot icke böra ifrågasätta

uppflyttning i nämnda grad jämväl av notariebefattningen å kameralbyrån,

enär från och med år 1920 på denna byrå redan vore placerade två

tjänstemän i andra normalgraden, ehuru dessa, i avvaktan på slutlig omorganisation

av nämnda byrå, vore tills vidare anställda på allenast extra stat.

Herr Dragée anför i sin reservation, att han för de lägre skogstjänstemännens

vidkommande icke kunnat biträda kommitténs mening,

att tjänstgöringsförhållandena vid domänverkets lokalförvaltning icke vore

av den art, att tjänstemännen därstädes kunde i lönehänseende fullt

jämställas med befattningshavare hos kommunikationsverken. Av närmare

anförda skäl anser han kronojägarna böra i avlöningshänseende fullt

jämställas med banmästare vid statens järnvägar. Vidare anser han,

att enär svårigheterna i kroppsligt och psykiskt avseende av vistelse

i övre Norrlands kalla och ödsliga trakter vore lika kännbara för skogstjänstemännen

som för andra tjänstemän, de förra borde tillerkännas

kallortstillägg i samma omfattning som personalen vid kommunikationsverken.

Under framhållande att det icke torde kunna beträffande domänverkets

personal påvisas, att den lägre personalen efter uppnådda

40 år vore vid bättre vigör och därför i mindre behov av ökad

semester än den högre personalen, samt med erinran att vid kommunikationsverken

semestertiden ökades lika för alla tjänstemän intill dessa

verks 19:de lönegrad, yrkar reservanten, att årlig semester måtte beviljas

domänverkets tjänstemän i l:a till och med 4:de lönegraderna

med 15 dagar före 40 års ålder och med 25 dagar från och med det

år, då denna ålder uppnås.

Herr Liibeck har ansett domänverkets stora betydelse för landet

och dess näringsliv icke ännu hava blivit till fullo uppskattad.

Domänverket vore jämte vattenfalIsverket och delvis även statens järnvägar

de i främsta rummet affärsdrivande verken, som hade ansvar även

för verkens inkomster och som arbetade under konkurrens med enskild

verksamhet och med utlandet. Dessa verk hade därför särskilda krav

på affärsmässig organisation samt på ledningens och personalens duglighet.

Ur statens affärssynpunkt syntes icke heller någon saklig anledning föreligga

att i allmänhet tillämpa kortare arbetstid för domänverkets ledande

tjänstemän än inom andra affärsdrivande verk. Reservanten ville därför

uttala sin anslutning i huvudsak till vad herrar friherre Hermelin

och Björkbom i samma syfte anfört i sin reservation. Vidare har herr

Lubeck ansett, att domänverket borde erhålla eu kollegial styrelse med

dugande fackmän och skickliga affärsmän såsom ledamöter.

Bihang till riksdagens protokoll lo20. t sand. 227 höft. (Nr 271.) •>

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Domän
styrelsen
-

Kutig/. Maj:ts proposition Nr 271.

I sitt utlåtande över lönekommitténs betänkande bär domänstvrelsen

anfört följande: "

»1 stort sett linner styrelsen det lönesystem, varpa kommitténs förslag är

grundat, riktigt. Sålunda anser styrelsen, i likhet med kommittén, att avlöningsbestammelserna

för domänverkets hela ordinarie personal böra sammanföras i ett

enhetligt reglemente. Ej heller har styrelsen något att erinra mot förslaget till

avlomngsreglemente, i vad det. avser allmänna bestämmelser för tjänsternas tillsättande,

villkoren för avlöningarnas åtnjutande, tjänstemännen åliggande skyldigneter

eller dem, utöver den kontanta avlöningen, tillkommande förmåner.

Men styrelsen kan icke underlåta att mot förslaget framställa en grundvalsenthg

anmärkning, riktad mot det centrala i hela systemet, nämligen löneplanen

Det lärer enligt styrelsens förmenande icke kunna bestridas, att den allmänna strävan

att alltmera utvidga den statliga verksamheten vid utnyttjandet av landets naturtillgångar

leder till, att staten i sin tjänst måste söka anställa de allra bästa arbetsbi.

.:, Men .om bta ska11 kunna genomföras, fordras med nödvändighet, att staten

tilltorsakrar sina tjänstemän, åtminstone innehavarna av de viktigare" befattningarna

sådana löneförmåner, att ostatstjänsten, trots konkurrens från enskilda företag^ kan

bliva eftersträvansvärd. A andra sidan måste lönesystemet vara så avpassat, att

det möjliggör en skillnad i avlöningsförmåner för innehavarna av likvärdiga befattningar.

1 intet av dessa avseenden är förslaget sådant, att det kan av styrelsen

anses tillfredsställande. Särskilt gäller detta beträffande de föreslagna avlöningarna

för jägmästarna. Enligt styrelsens bestämda uppfattning äro dessa avlöningaröver

huvud för laga, och ^ synnerligast är latituden mellan den högsta och lägsta lönegruppen

för snävt tilltagen för att lämna tillräckligt utrymme för ett rättvist värdesättande

av revirförvaltarnas individuellt olika arbetsprestationer.

Ett uppbyggande av löneskalan inom jägmästargraden efter nu nämnda

grunder måste dock föranleda en förskjutning uppåt av lönesatserna för de befattningar,

som i löneplanen äro upptagna i högre grader än jägmästarnas. Enär emellertid

en sådan förskjutning skulle medföra, att vissa högre befattningar vid domänverket

i avlömngshänseende skulle komma att intaga en förmånligare ställning

an motsvarande beiattnmgar vid övriga affärsdrivande verk, har styrelsen likväl —

dä enligt styrelsens förmenande för domänverkets del för närvarande icke kunna

ernas högre avlöningar än de, som av riksdagen bestämts för de övriga affärsdrivande

verken — nödgats i stort sett ansluta sig till det av kommittén framlagda

torslaget. ö

Styrelsen bär i övrigt vid granskning av förslaget funnit anledning till vissa

anmarkmngar, i det stora hela sammanfallande med vad byråchefen Hermelin och

överjägmästaren Björkbom i deras vid kommittébetänkandet fogade reservation

anfört.

... 1SiUtö''jen den Senerella anmärkning, som förut framställts, finner styrelsen sig

föranlåten till eu erinran beträffande kommitténs utredning rörande domänverkets

•stallning i det statliga lönesystemet. Kommitterade erkänna visserligen, att domänverkets

uppgifter ''måste uppfattas såsom avseende en verklig affärsrörelse, där

det galler att med noggrant aktgivande på inspelande ekonomiska faktorer söka

ernå största möjliga behållning, dock utan åsidosättande av en god och rationell

skogsskötsel . Och kommitterade tillägga, att denna verkets uppgift blir så mycket

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

mera maktpåliggande som verksamheten i fråga måste bedrivas under viss konkurrens

med den enskilda skogsindustrien''.

Styrelsen anser, att kommittén med detta uttalande givit uttryck åt en fullt

riktig uppfattning av domänverkets ställning inom administrationen. Uttalandet kan

nämligen, enligt styrelsens förmenande, icke tolkas på annat sätt än att kommittén

— utan meningsskiljaktighet för övrigt — velat inrangera domänverket bland de

affärsdrivande verken. Kommittén betonar detta ytterligare, då den gör gällande,

att intet tvivel synes böra råda därom, att domänverket, såsom affärsdrivande verk

betraktat, kan jämställas med de övriga affärsdrivande verken.

Styrelsen, som givetvis icke har något att i huvudsak erinra mot denna uppfattning,

tillåter sig dock, i likhet med ovannämnda reservanter inom kommittén,

kraftigt betona, att domänverket i långt högre grad än post- och telegrafverken

kan betraktas såsom affärsdrivande verk. Dessa senare äro nämligen, enligt styrelsens

förmenande, rena monopolföretag, vilkas betydelse för statens affärsverksamhet

i intet avseende kan jämföras med domänverket. Därest en jämförelse med

andra verk synes erforderlig, torde det ligga närmast till hands att likställa domänverket

med vattenfallsverket, med vilket domänverket, såsom affärsdrivande verk.

har många beröringspunkter.

I stort sett sammanfaller dock, såsom av det sagda framgår, styrelsens

och kommitténs uppfattning om domänverkets ställning. Men då det gäller att

draga konsekvenserna av denna utgångspunkt, kan styrelsen icke följa kommittémajoriteten.

Kommittén förmenar nämligen, att domänverkets ställning såsom affärsdrivande

verk icke i och för sig är avgörande för frågan, huruvida verkets tjänstemän

skola i avlöningshänseende jämställas med de övriga affärsdrivande verken.

Styrelsen åter vill kraftigt göra gällande, att så är förhållandet, och styrelsen vill

till och med gå så långt, att styrelsen anser, att domänverkets befattningshavare

åtminstone det stora flertalet av dem — i långt högre grad än tjänstemännen

vid övriga affärsdrivande verk, vattenfallsverket möjligen undantaget, kunna göra

anspråk på de förmånligare avlöningar, som numera allmänt anses böra tillkomma

de affärsdrivande verkens tjänstemän.

Längden av den dagliga tjänstgöringstiden å tjänsterummet kan av styrelsen

— i motsats till kommittén — icke tillmätas någon avgörande betydelse vid jämförelse

med övriga affärsdrivande ämbetsverk. Beträffande domänverkets centrala

myndighet erkänner styrelsen visserligen, att den normala tjänstgöringstiden för

dess tjänstemän för närvarande är en timme kortare än vid kommunikationsverken.

Men styrelsen finner det helt naturligt, att denna tjänstgöringstid bör utsträckas till

7 timmar om dagen, så snart avlöningsförmånerna vid domänverket bliva likställda

med övriga affärsdrivande verks. En sådan förlängd daglig arbetstid är önskvärd

även från ämbetsverkets egen sida, enär det i fråga om en ganska stor mängd

ärenden är av synnerlig vikt, att de avgöras samma dag de inkomma. I övrigt

anser sig styrelsen böra erinra om den betydelse en utsträckt tjänstgöringstid hav

vid lösningen av den för domänverket trängande lokalfrågan. Ehuru redan nu de

sex föreskrivna arbetstimmarna på tjänsterummet för många av verkets befattningshavare

är en minimitid, vars överskridande ingalunda är att betraktas såsom undantagsfall,

torde likväl för personalens stora flertal den för närvarande fastställda

arbetstiden i regel icke överskridas. Då styrelsens personal för närvarande uppgå)''

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj;ts proposition Nr 271.

till 111 personer, skulle en timmas längre tjänstgöring om dagen betyda ett ganska

avsevärt arbetstillskott, varigenom en minskning av personalen möjligen skulle

kunna företagas, vilket å sin sida skulle göra behovet av ökat lokalutrymme mindre

trängande.

1 fråga om lokalförvaltningen är en jämförelse i detta avseende svårare att

uppdraga. Väl ma det erkännas, att den dagliga tjänstgöringstiden för det stora

flertalet av den förvaltande personalen icke är så strängt bunden som vid exempelvis

kommunikationsverken. Men detta ligger ju i sakens natur, då hela den verksamhet,

varom här är fråga, förutsätter tjänstemannens vistelse utanför tjänsterummet,

mången gång under en oavbruten längre tid. Att detta ingalunda kan betraktas

såsom en fördel för den enskilde tjänstemannen utan i regel tvärtom, hava

reservanterna med många och tydliga exempel visat.

Ehuru sålunda någon bestämd tjänstgöringstid icke kunnat fastställas för

skogsstatens personal, utesluter icke detta förhållande, att dess arbetstid i verkligheten

är lika lång om icke längre än vid kommunikationsverken. De besvärligheter och

umbäranden, som skogsstatspersonalen på grund av sin tjänst måste underkasta sig,

torde vara utan jämförelse med vad som gäller för de övriga affärsdrivande verkens

personal, och höra, enligt styrelsens förmenande, mer än väl uppväga de olägen

heter en tjänstgöring a bestämda tider givetvis medför. Reservanterna hava också

påvisat, att för skogspersonalens vidkommande natt- och söndagstjänstgöring ingalunda

är utesluten, även om de icke äro bundna till regelbundet återkommande fall.

En annan omständighet, som kommittén tillmätt en viss betydelse vid bedömandet

av avlöningsförmåner för domänverkets personal, är den ganska stora

rörelsefrihet, som denna personal äger vid val av bostadsort. Även i detta avseende

hava reservanterna visat — och styrelsen karl vitsorda detta —- att åtminstone

numera denna rörelsefrihet är så begränsad, att man praktiskt taget kan

bortse från denna förmån.

Det synes styrelsen för övrigt, som 6m kommittén underskattat en del omständigheter,

som, enligt styrelsens förmenande, äga nog så väsentlig betydelse vid

bestämmandet av avlöningsförmåner för domänverkets befattningshavare.'' Dit hör

bland annat det förhållandet, att den förvaltande personalen — i motsats till flertalet

tjänstemän vid kommunikationsverken — är högskoleutbildad och att den bevakande

och med den likställda personalen erhållit en ingående specialutbildning

vid fackskolor. Dit hör även, såsom reservanterna framhållit, den konkurrens om

skogshögskoleutbildad personal, som faktiskt råder och som förorsakat en konstant

brist på dylik personal inom verket. Uppenbar är den fara, för vilken statens

skogsväsende utsättes, då dess bästa arbetskrafter till följd av lockande anbud från

enskilda skogsägare, lämna statstjänsten för att ägna sig åt enskild tjänst, där man

visat sig bättre upjjskatta betydelsen av en skicklig och driftig skogsman. Domänstyrelsen,

som är satt att vårda statens skogar, anser sig icke stå till svars med

att icke sa kraftigt som möjligt framhålla för statsmakterna den stora risk, som

vidlåder denna flykt av de bästa utav den högskolebildade skogspersonalen från

statstjänsten. Det enda botemedlet däremot är, att skogsstatens personal erhåller

en ekonomisk ersättning, som åtminstone i någon mån motsvarar den, som biudes

från enskilt håll.

Huru beaktansvärda nu nämnda omständigheter än äro, då det gäller

att reglera skogsstatspersonalens avlöning, vill det dock synas styrelsen, som om

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

det viktigaste skälet för denna personals jämställdhet i avlöningshänseende med det

av de övriga affärsdrivande verken, med vilket domänverket närmast torde vara att

jämföra, nämligen vattenfallsverket. är att söka på ett annat område. Reservanterna

hava påvisat, att affärsförmåga, initiativ och företagsamhet krävas av domänverkets

snart sagt samtliga tjänstemän, lägre såväl som högre. Och dessa egenskaper måste

förefinnas icke blott inom den centrala ledningen utan även inom den lokala förvaltningen,

enär — såsom reservanterna framhålla — domänstyrelsen liksom enskilda

affärsföretag måste åt sina underlydande överlämna att på egen hand, efter

eget omdöme och på eget ansvar besluta och handla i en utsträckning, som torde

vara rätt betydligt större än den, som i allmänhet kan ifrågakomma inom kommunikationsverken.

Domänstyrelsen anser sig med det nu sagda hava givit fullgoda skäl för den

principiella invändningen mot lönekommitténs slutsats, att domänverkets personal,

trots verkets av kommittén erkända egenskap av affärsdrivande verk, icke i avlöningshänseende

bör jämställas med motsvarande tjänstemän vid övriga affärsdrivande

verk.

Såsom en given följd av den ståndpunkt, kommittén intagit, hava avlöningarna

till domänverkets skilda tjänstemän satts i ett genomgående lägre plan än beträffande

de övriga affärsdrivande verken. Domänstyrelsen, som — med här nedan

nämnda undantag — finner sig icke böra göra någon erinran emot kommitténs förslag

i vad det avser den lönegrad, till vilken varje särskild befattningshavare skall

hänföras, anser sig dock böra på det enträgnaste framhålla, att, med bibehållande

av det utav kommittén föreslagna antalet löneklasser i varje lönegrad begynnelselönerna

i skilda lönegrader måste bestämmas till de belopp, som äro föreslagna för

den inom varje lönegrad närmast högre löneklass.»

Med tillämpning härav och med komplettering av felande tal från

den löneplan, som enligt avlöningsreglementet den 19 juni 1919 fastställts

för kommunikationsverkens befattningshavare, har domänstyrelsen

framlagt förslag till den lydelse, 9 § i förslaget till avlöningsreglemente

för tjänstemän vid domänverket borde enligt styrelsens åsikt erhålla.

Därefter har styrelsen fortsatt sålunda:

»Vid uppdelning i lönegrupper av vissa befattningar inom den lokala skogsförvaltningen

har kommittén kommit till den slutsatsen, att, om den ur alla synpunkter

fördelaktigaste befattningen inom varje tjänstekategori betecknas med 0

och den mest ogynnsamt ställda befattningen med 10, de särskilda faktorer, vilka

böra vara grundläggande vid denna uppdelning, böra ingå, dyrort med fyra poäng,

samt kallort, ödslighet och svårskötthet med var och en två poäng. Styrelsen

kan icke dela denna, kommitténs uppfattning. Det visar sig nämligen vid en

jämförelse med löneregleringen för kommunikationsverken, att kallortsmomentet i

fråga om dessa verk erhållit en annan plats vid lönernas utmätande än då det gäller

domänverket. Vid de förstnämnda verken utgår nämligen kallortsersättningen i

form av särskild gottgörelse vid sidan av lönen, medan vid domänverket åter kallortsmomentet

endast beaktats vid själva lönens bestämmande. Det enda skäl kommittén

anför såsom stöd för denna olikhet är den stora rörelsefrihet, som skogsstatstjänstemännen

förmenas äga i bostadsavseende. Då styrelsen, såsom redan

förut framhållits, är av den uppfattningen, att denna rörelsefrihet numera praktiskt

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 271.

taget icke existerar, bortfaller, så vitt styrelsen kan finna, detta enda skäl för nu

berörda olikhet mellan de fastställda avlöningarna vid kommunikationsverken och

de föreslagna avlöningarna vid domänverket. På grund av det nu sagda får styrelsen

föreslå, att kallortsmomentet icke måtte ingå såsom faktor vid grupperingen

av befattningarna inom den lokala skogsstatspersonalen, utan i stället kallortsersättning

finge till samma belopp som vid kommunikationsverken utgå i form

av särskild gottgörelse vid sidan av lönen, och synes denna styrelsens uppfattning

så mycket mera motiverad, som personalen vid statens järnvägar i viss utsträckning

äger rätt till fria järnvägsresor och trakter, vilken förmån, med hänsyn till

nu gällande höga järnvägstaxor, särskilt för Norrlands vidkommande är av stor

betydelse.

Därest detta styrelsens förslag vinner beaktande, böra vid grupperingen av

avlöningarna dyrort ingå med fyra poäng, ödslighet med tvä poäng och svårskötthet

med fyra poäng. Genom att öka svårskötthetsmomentet med två poäng vinnes

fördelen av vidsträcktare latitud mellan högsta och lägsta lönegruppen inom i övrigt

likvärdiga befattningar.

Domänstyrelsen har redan tidigare i skrivelse till löuekommittén den 21 november

1919 tillstyrkt, att notarierna på styrelsens två jordbruksbyråer måtte likställas

med byråjägmästare, och något skäl att nu frångå denna uppfattning föreligger

icke. Löuekommittén. som i sak ej haft något att erinra mot detta förslag,

har dock velat gorå gällande, att styrelsens tillstyrkande icke kan anses innebära

ett förbehållslöst vitsordande av att en uppflyttning av dessa notarier för närvarande

vore oundgängligen påkallad. Styrelsen anser sig böra betona, att en sådan tolkning

av styrelsens tillstyrkande uttalande icke överensstämmer med vad styrelsen

däri velat inlägga. Tvärtom finner styrelsen det synnerligen påkallat, att en sådan

uppflyttning äger rum. Kommittén erkänner själv, att åtminstone vissa av notariernas

göromål åro av den art, som eljest tillkommer sekreterare inom de centrala

ämbetsverken, och att ifrågavarande befattningshavare såsom varande byråchefs

närmaste man med skyldighet att vid förfall för byråchef inträda såsom föredragande

i viss män intaga en särställning i förhållande till notarier i allmänhet. Dit

styrelsen fullt delar denna uppfattning, finner styrelsen det också angeläget, att de

båda ifrågavarande notarierna beredes en tjänsteställning, som motsvarar deras nog

så ansvarsfulla uppgift. Att, på sätt lönekommittén föreslagit till en obestämd

framtid uppskjuta denna uppflyttning av notarierna i en högre lönegrad för att

därigenom icke föregripa en eventuell allmän lönereglering för personalen vid de

centrala ämbetsverken, synes styrelsen fullständigt sakna varje grund. Styrelsen

anser sig i detta sammanhang böra framhålla såsom ytterligare skäl för denna uppflyttning

dels det förhållandet, att befordringsmöjligheterna för dessa befattningshavare

inom domänstyrelsen äro avsevärt sämre än för motsvarande tjänstemän

inom andra ämbetsverk, dels den omständigheten att enligt kommitténs förslag notarie

skall vara skyldig att utan ersättning under viss tid bestrida byråchefsgöromål.

Vad som gäller om notarierna a jordbruksbyråerna gäller givetvis i lika hög

grad om notarien å kameralbyrån. Att denne skulle intaga en i avlöningshänseende

sämre ställning än övriga notarier saknar, enligt styrelsens förmenande, varje

berättigande och kan icke motiveras av det utav kommittéreservanterna anförda

förhållandet, att å kameralbyrån från och med år 1920 redan anställts två tjänste
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kung!. Maj:ts proposition Nr 271.

ulan i andra normalgraden. Dessa båda tjänstemän — domänkanirevaren och domänstatistikern

— med deras rent speciella arbetsuppgifter intaga ju en ställning,

som i intet avseende inverkar på behovet av eu sekreterare å ifrågavarande byrå.

Styrelsen får, med stöd av det nu anförda, på det livligaste tillstyrka, att

notariebefåttningarna å de båda jordbruksbyråerna och kameralbyrån ombildas till

sekreterarljänster med avlöning i samma grad som byråjägmästare.

Vad domänfiskalen beträffar framhåller kommittén, att för innehavaren av

denna befattning för dras högre juridisk utbildning, varjämte med samma befattning

är förenad självständig föredragningsskyldighet ävensom skyldighet att bevaka och

utföra kronans rätt och talan i ärenden, som röra styrelsens förvaltning. Riktigheten

av denna uppfattning av domänfiskalens kvalifikationer och åligganden kan av

styrelsen vitsordas. Men då kommittén från denna utgångspunkt drager den slutsatsen,

att domänfiskalstjänsten kan anses jämförlig med de beslutade första sekreterarbefattningarna

vid kommunikationsverken, kan styrelsen icke längre följa kommittén.

Det synes styrelsen nämligen alldeles påtagligt, att arten av domänfiskalens

arbete, som för övrigt blir alltmera omfattande och krävande i samma män styrelsens

verksamhetsområde utvidgas, ger berättigande åt den slutsatsen, att domänfiskalsbefattningen

bör placeras i samma lönegrad som ombudsmannen vid statens

järnvägar. Såsom ett ytterligare skäl härför får styrelsen framhålla att, därest

denna befattning, icke beredes avlöningsförmåner, som motsvara de stora krav, som

ställas på dess innehavare, svårigheter helt-säkert skola uppstå för erhållande axfullt

kompetent sökande till densamma. På grund därav anser styrelsen det angeläget,

att domänfiskalsbefattningen uppföres i 22:a löneklassen enligt kommitténs

löneplan för domänverket.

De för generaldirektören och överdirektören av kommittén föreslagna avlöningsförmånerna,

25,000 respektive 17,000 kronor, finner styrelsen för låga i förhållande.

till de synnerligen stora krav, som måste ställas på dem. Styrelsen får

därför tills!yrka, att arvodet för generaldirektören måtte bestämmas att utgå med

samma belopp, som för generaldirektören och chefen för statens v ätten falls verk eller

■30,000 kronor och för överdirektören med samma belopp som för överdirektör och

souschef vid statens järnvägar eller 18,000 kronor, båda för år räknat.

1 samma lönegrad som domänfiskalen har kommittén uppfört flottledsingenjören.

Styrelsen har häremot intet att erinra, och donna styrelsens uppfattning rubbas icke

av det förhållandet, att den förstnämnda befattningen nu föreslagits bliva uppflyttad

i 22:a löneklassen enligt löneplanen för domänverket. De skäl, som föranleda styrelsen

att föreslå även flottledsingenjörens uppflyttande i nämnda löneklass, äro dels

den högre tekniska utbildning, som erfordras för denna befattning, dels kravet på

praktisk skolning hos innehavaren av nämnda tjänst, dels ock det förhållandet, att

flottlednings ingenjören har att syssla med störa ekonomiska värden — allt omständigheter,

som enligt styrelsens förmenande väl motivera en avsevärt högre avlöning

åt denne befattningshavare än vad kommittén föreslagit.

Vad beträffar årsarvodet till domänfullmäktige bör detsamma fastställas till

4,000 kronor eller samma arvode, som anvisats åt telograffull mäktige.

Vad skogsstatspersonalen i övrigt beträffar har kommittén velat göra gällande,

att den för närvarande till nämnda personal utgående dagersättningen måste tillmätas

högre värde än motsvarande ersättning åt vissa kategorier av kommunikationsverkens

befattningshavare. Uppenbarligen har kommittén låtit sig påverkas av

s. 40 Kontrollera mot PDF

Domänfull - mäktige.

40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

denna uppfattning vid fastställandet av de löneklasser, till vilka de särskilda befattningshavarna

böra hänföras. Gent emot detta betraktelsesätt hava reservanterna

Hermelin och Björkbom hävdat den uppfattningen, att nu nämnda förhållande i varje

fall icke bör tillmätas något inflytande vid bestämmandet av tjänstemäns löner.

Därest kommitténs uppfattning, att i vissa fall domänverkets tjänstemän erhålla

mer än skälig ersättning för sina tjänsteresor, är riktig, böra enligt reservanternas

förmenande gällande bestämmelser om rese- och traktamentsersättning åt domänverkets

personal bliva föremål för revision. Till detta uttalande får styrelsen på

det livligaste ansluta sig. Vad särskilt kronojägarna och med dem jämställda befattningshavare

beträffar har styrelsen föreslagit deras uppflyttning i högre löneklass

under den bestämda förutsättningen, att en revision av till dem utgående dagersättningar

företages. Ty då en stor del av dessa befattningshavare har sin tjänstgöring

så förlagd, att dagarvoden utgå för de flesta av deras tjänstgöringsdagar,

skulle, därest nuvarande bestämmelser om traktamentsersättning förbleve orubbade

trots den föreslagna löneregleringen, driftkostnaderna för statens domäner i alltför

hög grad belastas; och denna belastning bleve än mera kännbar, därest genom det

under utarbetning varande resereglementet dagtraktamentet för den lägre personalen

bleve avsevärt förhöjt.

På sätt framhålles i annan skrivelse denna dag, tillåter styrelsen sig slutligen

erinra, att kostnaderna för denna lönereglering, lagd efter av styrelsen föreslagna

grunder, överstiga, i vad de avse driftkostnaderna för statens domäner, med

omkring 270,000 kronor det av lönekommittén framlagda förslaget.»

Vid detta domän styrelsens utlåtande har fogats särskilt yttrande

av de bägge domänfullmäktige. Dessa förmäla, att de för sin del tillrått

do in än styrelsen, att med frångående av själva grunderna i förslaget

uppgöra ett helt nytt förslag, fotat på andra utgångspunkter än kommitténs.

De beklaga, att genom undanskjutandet av organisationsspörsmålen

frågan blivit från ett självständigt plan förd in på en linje, som

syntes dem synnerligen litet fruktbringande, i det att kommitténs arbete

kommit att till huvudsaklig del utgöra ett försök att på möjligast samvetsgranna

och omsorgsfulla sätt sammanställa och i varje detalj jämföra

de olika verkens tjänstemannagrader i stället för att vad statsskogarna

anginge söka lämna en lösning på problemet, huru av statens

egendom och affärsdrift skulle kunna uttagas största möjliga avkastning

till samhällets fromma. Det syntes dem nämligen påtagligt, att staten

borde vid planläggandet och fastställandet av sina lönesystem med den

största omsorg söka anpassa dem efter det arbete, som vederbörande

löntagare både att utföra, och icke scbablonisera dem mera än som vore

alldeles oundgängligt. Detta sistnämnda syntes emellertid hava i hög

grad skett i det föreliggande förslaget. Deras yttrande innehåller för

övrigt huvudsakligen följande.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj ds proposition Nr 271.

Det vore icke från sådana förhållanden som viss arbetstid å tjänsterummet,

nattjänst m. m., som en lönereglering för skogsstaten borde ske, om man ville

vinna målet: starkt ökade inkomster för staten av det väldiga kapital statsskogarna

representerade.

För klarläggande av vad som av skogsmannakårens arbete särskilt borde

betalas, vore det lämpligast att utgå från revirförvaltarna (= jägmästarna), vilka

vore den axel, kring vilken varje lönereglering måste vända sig. I ingen annan del

av statsförvaltningen ägde ett mellanskikt av tjänstemännen den dominerande roll

för förvaltningens resultat som revirförvaltarna inom skogsstaten, och detta berodde

på förvaltningsobjektets, skogens, hela art och natur. Vid exempelvis vattenfallsverket

vore det mekaniska inrättningar som handhades, lydande kända lagar, och

de överordnade kunde där mycket lätt kontrollera de underordnades arbete. Förhållandena

vore i huvudsak likartade vid järnväg, telegraf och post. Vid statsskogarnas

förvaltning spelade naturligen en duglig ledning även en mycket stor roll,

men dennas möjligheter att utan ett icke blott synnerligen sakkunnigt, dugligt och

intensivt utan ock verkligt hängivet och uppoffrande arbete av revirförvaltarna nå

bästa möjliga resultat vore oändligt mycket mindre än inom de förenämnda verkens.

Oaktat alla föreskrifter vore revirförvaltaren i mycket stor omfattning okontrollerad

och okontrollerbar. På hans större eller mindre skicklighet, flit, omdöme

m. m. hängde många miljoner kronor årligen. Att det lönade sig för staten att på

allt sätt söka stödja och göra för revirförvaltaren fruktbringande den kunskap,

duglighet och arbetsförmåga han kunde äga, funne domänfullmäktige tydligt och de

hava belyst detta med åtskilliga exempel. Ingen svensk tjänstemannakår i motsvarande

ställning hade samma möjlighet som revirförvaltarkåren att, utan att begå

något som helst tjänstefel, tillföra eller avföra statsverket inkomster, flerdubbelt

större än dess egen lön. Detta gjorde, att det bleve en synnerligen dålig affär för

statsverket att underbetala revirförvaltama.

Det vore dock ej domänfullmäktiges mening att med denna motivering söka

tillföra revirförvaltarna i jämförelse med andra statstjänare oproportionerligt höga

löner. Men kommitténs förslag vore endast en lönereglering, motsvarande en viss

del av penningvärdets fall, och innehölle ej den minsta sporre för de framstående

och dugliga att genom sitt arbete öka statens inkomster av skogarna. Det vore

dock det viktigaste målet att söka få till stånd ett sådant lönesystem, att det innebure

en sådan sporre. Lönen borde stå i intimast möjliga samband med arbetsresultatet.

I åtskillig privat verksamhet användes i detta syfte tantiemsystemet,

men detta vore för skogsstaten oanvändbart.

Nu vore alla revirförvaltartjänster principiellt lika avlönade, ty den ringa

skillnaden i tjänstgöringspenningar huvudsakligen i nordligare distrikt berodde på

därvarande svårare förhållanden, från vilka man snart sökte sig bort. Revirförvaltartjänsterna

vore i regel sluttjänster, ty de högre platserna inom domänverket

vore helt få. Det syntes domänfullmäktige oundgängligen nödvändigt att uppdela

reviren i skilda klasser med avsevärt olika löneförmåner. Detta vore nödvändigt

från skogshushållningens synpunkt, ty reviren vore inbördes i hög grad olika och

ställde mycket olika krav på de personers kvalifikationer, som skulle kunna sköta

dem rätt. Fn klassindelning vore ock absolut nödvändig för beredande av befordringsmöjligheter,

vilka nu praktiskt taget saknades inom domänverket och inom

andra förvaltningsgrenar utgjorde den enda verkliga sporren att sätta in sitt yttersta

Bihang Ull riksdagens protokoll 1220. 1 samt. 227 höft. (Nr 271.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungi. Maj.ts proposition Nr 271.

i arbetet. Man borde hava revirförvaltare av första, andra och tredje graden med avsevärd

löneskillnad mellan varje grad. De minst dugliga borde stanna i första graden.

Med en sådan gradering skulle även en begränsning av det hittillsvarande revirdelandet

kunna ske, ty en duglig och driftig, väl betald revirförvaltare borde med

nödig, mindre dyrbar hjälp kunna sköta ett stort förvaltningsområde. Domänfullmäktige

hava ytterligare utvecklat, huru de tänkt sig detta system genomfört. Reviren borde

kunna i mån av skeende förändringar flyttas såväl från lägre till högre grad som

tvärtom. Inom varje revirförvaltargrad borde finnas lönegrupper, beroende på dyrort,

kallort och ödslighet. Svårskötthetsmomentet har däremot icke medtagits,

enär det torde ansetts tillgodosett genom revirens gradering. I fråga om lönebeloppen

har — dock endast reservationsvis — ifrågasatts i lönegruppen A grundlöner

av respektive 7,140, 8,580 och 10,020 för de tre föreslagna revirförvaltargraderna.

Slutlönen skulle exempelvis i lönegruppen D uppgå till respektive 9,300, 10,740 och

12,180 kronor. Dessa löner vore ingalunda lysande, om man jämförde dem med

vad enskilda skogsägare bjöde för motsvarande arbete.

Dyrtidstillägg borde ytterligare tillkomma liksom för likställda befattningshavare.

Däremot borde en omreglering av rese- och dagtraktamentena ske, så att

dessa icke medförde inkomster av sportelnatur.

Ville man, att staten med så låga löner ändock skulle vinna lika goda resultat

som enskilda ur sina skogar, då dessa handhades som bäst, måste man enligt

domänfullmäktiges mening påbygga systemet med ett system av förvaltningspremier.

Då en revirförvaltares åtgärder icke kunde bedömas efter endast ett eller några få

års resultat, borde premierna utgå först efter fem års skötsel av reviret. Lämpligast

vore, att anordna inspektion genom en särskild nämnd av tre i skogshantering

synnerligen förfarna personer, utsedda en av domänstyrelsen, en av föreningen Sveriges

ordinarie jägmästare och en av Sveriges skogsägarförbund. Premierna skulle

utdelas av domänstyrelsen bland de föreslagna i män av tillgång å medel. Premierna

borde bliva så pass stora som 10,000 kronor. Till en början kunde 10 premier per

år anvisas, vartill skulle åtgå 100,000 kronor. Detta belopp vore ej stort i betraktande

av att domänverket år 1918 lämnat ett överskott av mer än 41 miljoner

kronor och det skulle förvisso mångfaldiga gånger återvinnas genom ökad avkastning

och stegrat värde. Domänfullmäktige hava ytterligare utvecklat sättet för

detta premiesystem.

Beträffande kronojägarna hava domänfullmäktige tillstyrkt domänstyrelsens

förslag angående deras löneförmåner men kraftigt betonat nödvändigheten av omreglering

av nuvarande rese- och dagtraktamentsbestämmelser, så att dessa ersättningar

visserligen fullt täckte utgifterna men icke därutöver gåve sportelinkomst.

Utöver lönen borde även kronojägarna äga möjlighet att få ökad inkomst på grund

av visad duglighet och flit. I detta syfte föresloges flitpremier å 1,000 kronor

att utdelas högst vart tredje år till samma person. De borde bestämmas efter

överjägmästarnas förslag av domänstyrelsen.

Överjägmästarna borde hava något högre lön än revirförvaltare av tredje

graden, dock ej mer än cirka 1,000 kronor högre. I lönegruppen A borde grundlönen

således utgöra 10,980 kronor. Slutlönen i de olika grupperna borde växla

mellan 12,420 och 13,860 kronor. Förvaltningspremier borde ej här förekomma.

I avseende å domänstyrelsen förordades inrättandet av ytterligare en överdirektörsbefattning

med speciell uppgift att leda affärsrörelsen. Genom en sådan

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 271.

anordning förändrades byråchefernas betydelse och de borde icke då kunna betraktas

såsom principiellt krävande högre avlöning än överjägmästarna,

Från nedannämnda kategorier av personal vid skogsstaten eller

sammanslutningar av dylik personal hava inkommit framställningar i

anledning av lönekommitténs förslag, nämligen från skogsingenjörerna,

föreningen Sveriges ordinarie jägmästare, samtliga skogsrättare genom

Adolf Pettersson, kronojägarna inom Härnösands distrikt genom H.

Persson, G. R. Wallenberg och K. J. Olsson, de extra jägmästarnas

förbund, föreståndarna för statens skogsskolor genom T. Grinndal,

Sveriges över jägmästare genom U. Wallmo och P. O. Welander, svenska

skogsmästarförbundet samt de hos domänstyrelsen anställda jägmästarna.

Skogsingenjörerna anhålla i sin skrivelse, att de fortfarande måtte bibehållas i

samma avlöningsklass som revirförvaltarna i Norrbottens och Västerbottens läns

töreningen Sveriges ordinarie jägmästare anhåller att vid löneregleringsfrågans

behandling följande synpunkter och därpå grundade förslag måtte vinna beaktande,

^ att den för kommunikationsverken fastställda löneplanen blir i oförändrat skick

gällande även för domänverket och att sålunda ortsgrupperingen bibehålies;

att de av föreningen företrädda tjänstemännen inrangeras i löneplanen enligt

den å sidan 8 i föreningens skrivelse föreslagna tjänsteförteckningen med i samband

därmed föreslagen övergångsbestämmelse beträffande nuvarande skogsingenjörer;

att kompensation för kallort, svårskötthet och ödslighet beredes befattningshavarne

genom särskilda tillägg enligt de å sidan 10 i nämnda skrivelse angivna

grunder till de sålunda bestämda avlöningarna;

att semestertidens längd bestämmes till densamma, som fastställts tor befattningshavare

i samma lönegrader vid kommunikationsverken;

att bostads- och lönenämnd tillsättes; samt

att vid den grundläggande grupperingen av tjänsterna samtliga distrikt bliva

satta i tillfälle att genom ombud deltaga. , . . , ...

Skogsrättarna hemställa om åtgärders vidtagande för höjning av deras löner

i proportion till jämförbara befattningshavares, med hänsyn jämväl till den större

kompetens, som numera fordras av dem. , ....

Härnösands överjägmästardistrikts kronojägare uttala en protest mot (ten orättvisa

som tagit sig uttryck i lönekommitténs förslag att dels placera skogsstatens

personal i en löneklass lägre än motsvarande tjänstemän vid kommunikationsverken,

dels utesluta sådana skogsstatens befattningshavare, som äro bosatta ä kalla orter,

från särskilt kallortstillägg. , , ...

De extra jägmästarnas förband anhåller, att vid avgivandet av proposition i

domänverkets lönefråga följande synpunkter måtte beaktas, nämligen

att eu generell höjning av för samtliga domänverkets befattningshavare före
slagna

lönebelopp företages med lägst en löneklass; a . ,

att därutöver en förhöjning med en löneklass sker beträffande såväl taxa
torer

som överjägmästarassistenter;

Framställningar

frän

personalen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

rubbning av de föreslagna lönegruppernas antal och

inbördes förhånande måtte utgå jämväl till domänverkets personal efter för kommumkationsverken

gällande grunder; samt

att löneregleringsfrågan måtte förberedas till föreläggande inför årets lagtima

riksdag, på „ att löneregleringen må kunna träda i kraft senast den 1 januari 1921

or estandarna för statens skog sskolor hemställa,

att åtgärder måtte vidtagas för att skogsskolföreståndare och förvaltare av

skolrevir komma att i lönehänseende jämställas med jägmästare;

att för ordinarie befattningshavare vid skogsskolorna måtte tillämpas samma

och^kromyä^are ^ V1SSa svåri§hetsmoment> som föreslagits för jägmästare

att nuvarande avlöningssystem med fri bostad och vedbrand bibehålies

bvenges ooerjägmästare hemställa om sådan ändring i lönekommitténs förslag

att overjägmästare uppflyttas två löneklasser;

att samtliga övriga befattningshavare vid domänverket uppflyttas en löneklass;

att, lian sådan allmän uppflyttning en löneklass icke anses böra ske, överjagmastare

dock uppflyttas en löneklass; samt

att till domänverkets befattningshavare i de norra delarna av landet kommer

att utgå kallortstillägg utöver Övriga förmåner enligt för kommunikationsverken

stadgade grunder.

Svenska skog småstadförbundet anhåller, att lönerna för skogsrättama måtte

upptagas till ungefär 50 procent högre belopp än medellönerna för kronojägarna

Be hos. domänstyrelsen anställda jägmästarna anhålla slutligen, att befattningarna

såsom jägmästare i domänstyrelsen måtte hänföras till samma lönegrad som

jägmästare med revir eller nionde lönegraden, med placering inom den lönegrupp,

som påkallas av att Stockholm utgör bostadsort.

Domänstyrelsen har i utlåtande den 23 februari 1920 över dessa

framställningar anfört, att flertalet av de framställda önskemålen redan

vunnit beaktande i styrelsens utlåtande den 21 januari 1920 angående

lonekommitténs förslag till lönereglering för domänverket, vadan de

icke jpakallade något vidare uttalande från styrelsens sida. Beträffande

byraJagmastarna och skogsrättarna hade styrelsen likväl ställt sig tveksam,

huruvida de för dem föreslagna avlöningsförmånerna vore fullt

rattvist avvägda, men på grund av för handen varande förhållanden

både styrelsen — huru behjärtansvärda önskemålen än syntes vara _

ej heller i fråga om dessa befattningshavare ansett sig kunna hemställa

om bifall till desamma. Styrelsen hade alltså icke ansett sig kunna

tillstyrka de gjorda framställningarna.

mShef™ i- V}d min hemställan den 6 december 1918 till Kungl. Makt att

• lämna kommunikationsverkens lönekommitté i uppdrag att utreda frågan

om definitiv lönereglering i fråga om personalen vid skogsstaten och

statens skogsskolor har jag givit uttryck för min åsikt, att det borde

undersökas, i vad mån avlöningsförhållandena för sagda personal kunde

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

ordnas efter likartade grunder med dem, som gälla för kommunikationsverkens

personal. Det av kommittén nu framlagda förslaget lugger i

vidsträckt grad på en sådan likhet. Kommittén har vid närmare prövning

funnit kommunikationsverkens avlöningssystem vara för domänverkets

del lämpligt och kunna i huvudsakliga delar komma i tillämpning.

Domänstyrelsen har delat denna mening under det att domänfullmäktige

ägnat densamma en skarp kritik. Det synes mig visserligen,

som om kommittén i sitt likhetssträvande måhända gått längre än förhållandena

med nödvändighet betingat. Vad domänfullmäktige härutinnan

anfört synes mig i Hera hänseenden beaktansvärt. En omarbetning i den

riktning, domänfullmäktige ifrågasatt, skulle emellertid omöjliggöra förslagets

framläggande för den nu samlade riksdagen. I det läge, vari

frågan nu befinner sig, och i betraktande av nödvändigheten att utan

dröjsmål bereda skogsstatens personal förbättrade avlöningsförmåner,

finner jag mig icke böra ifrågasätta någon genomgripande omarbetning

av kommitténs förslag utan ansluter mig till de huvudprinciper, som

ligga till grund för detta förslag och vilka i fjol gillades av riksdagen

beträffande de övriga affärsdrivande verken. De erinringar, jag nu finner

mig böra göra mot vissa delar av nämnda förslag, röra därför väsentligen

blott det sätt, varpå sagda principer i särskilda avseenden tillämpats,

eller kanske snarare vissa avvikelser från de för kommunikationsverkens

del antagna grundsatserna, vilka kommittén lunnit sig böra förorda för

domänverkets vidkommande.

Kommittén, som funnit intet tvivel böra råda därom, att domänverket

kan, såsom affärsdrivande verk betraktat, jämställas med de övriga

affärsdrivande verken, har ansett detta förhållande icke vara i och

för sig avgörande för frågan, huruvida domänverkets tjänstemän skola

i avlöningshänseende jämställas med de övriga affärsdrivande verkens,

utan gjort gällande, att sistnämnda spörsmål bör bedömas med vederbörlig

hänsyn tagen jämväl till tjänstgöringsförhållandena vid de olika

verken. Mot denna åskådning finner jag mig icke böra gorå, någon

principiell invändning. Det gäller emellertid att under vederbörligt hänsynstagande

till alla betydelsetulla omständigheter rätt bedöma och värdesätta

dessa tjänstgöringsförhållanden och vad m<’d dem sammanhänger.

Kommittén har vid prövning av denna fråga vad angår domänverkets

lokala förvaltning kommit till den uppfattningen, att tjänstgöringsförhållandena

därstädes över huvud taget icke äro av den art, att

tjänstemännen där kunna i löneavseende fullt jämställas med befattningshavarna

vid kommunikationsverken. Såsom skäl för denna åsikt har

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

kommittén framhållit huvudsakligen, att natt- och söndagstjänstgöring

förekommer vid andra affårsdrivande verk, att tjänstemännen därstädes

äro bundna i bostadsavseende och att de för sin tjänstutövning i regel

äro beroende av klockslaget. I fråga om domänverkets lokala personal

har däremot kommittén uttalat, att någon fastställd natt- eller söndagstjänstgöring

icke förekomme, att skogsstatstjänstemännen ägde ganska

stor rörelsefrihet i fråga om valet av bostad och att dessa i avsevärd

mån kunde bestämma sin arbetstid. Kommittén medgiver, att ett betydande

ekonomiskt ansvar åvilar skogsstatspersonalen och att denna kan

hava att i sin tjänst utstå svåra strapatser, men säger sig vid frågans

prövning icke hava förbisett detta. Slutligen har gjorts gällande, att vattenfallsverket,

med vilket domänverket jämförts, hade icke blott att förvalta

och förkovra ett redan befintligt objekt utan. även att genom montering

av vattenfall, utbyggnad av kraftledningar m. m. i helt annan

omfattning än domänverket skapa erforderliga anordningar för utnyttjande

av förvaltningsobjektet.

Riktigheten av dessa jämförelser och den ur dem dragna slutsatsen

hava såväl från personalhåll som av domänstyrelsen och domänfullmäktige

enstämmigt bestritts. Alla fyra reservanterna inom kommittén

hava också kritiserat och underkänt desamma. Det förnekas icke,

att skogsstatspersonalen är mer obunden i fråga om sin tjänstetid, men det

framhålles, att dess dagliga arbetstid ute i skogen och hemma vid expeditionsgöromål

icke fördenskull kan antagas vara kortare eller mindre

arbetskrävande. Särskilt med hänsyn till de besvärligheter och umbäranden,

som skogstjänstgöringen oundvikligen medför, anses arbetsprestationen

vara minst sagt likvärdig. Vad rörelsefriheten i valet av bostadsort

beträffar framhålles, att denna numera är så begränsad, att den är

utan praktisk betydelse. Om också vattenfallsverket i avseende å arbetets

natur vore jämförligt med domänverket, kunde detta ingalunda sägas

om de övriga alfärsdrivande verken, isynnerhet icke post- och telegrafverken,

vilka vore rena monopolföretag.

För min del finner jag det svårt att beträffande nu anförda omständigheter

konstatera någon avgjord åtskillnad på det hela taget mellan

personalen vid domänverkets och de övriga affärsdrivande verkens lokalförvaltningar.

Men jag kan icke anse jämförelsen fullständig och riktig,

om hänsyn blott tages till de nu angivna faktorerna. Det är särskilt

en omständighet, som icke synes hava blivit vederbörligen beaktad, nämligen

den ekonomiska betydelsen av den jämförelsevis självständiga och

fria verksamhet, som måste tillkomma skogsstatspersonalen. Vid övriga

affärsdrivande verk sker tjänstgöringen efter detaljerade reglementen

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

eller andra föreskrifter, vilka skola av tjänstemännen ytterst noga och

vaksamt iakttagas, vilket förvisso kräver stor plikttrohet, uthållighet

och nit. Vid skogsstaten är verksamhetens resultat däremot i hög grad

beroende av den enskilde tjänstemannens initiativ, företagsamhet och

förmåga att bedöma förhållandena. Både vid avverkningar, skogskulturer

och försäljningar, ja vid snart sagt alla skogsmannens arbeten är

det ekonomiska resultatet avhängigt av den skicklighet och klokhet,

varmed han gått till sitt verk. På grund av arbetets natur är det oundgängligt,

att han erhåller en vidsträckt rätt till att själv träffa avgörande

i dessa hänseenden, ett avgörande som kan vara ganska svårt, som

kräver omdöme och anpassningsförmåg och måste bliva olika å olika

platser med skilda skogstyper, tillgång å arbetskrafter, transport- och

avsättningsförhållanden m. m. och som även kan på grund av prislägets

förändringar m. m. utfalla olika vid olika tillfällen. Han måste alltid i

viss mån och i större grad, ju högre och mer ansvarsfull tjänst han har,

vara affärsman jämte det han är skoglig fackman. Han har i sin ganska

fria och i viss mån okontrollerbara vård statens stora andel i vårt lands

kanske värdefullaste naturtillgångar, vilka äro av så oerhörd betydelse i

mångahanda hänseenden både nu och för framtiden. Ett beslut av

honom i en skogsfråga kan till sina verkningar sträcka sig över generationers

livslängd. Vad jämförelsen med vatten fallsverket beträffar må

särskilt framhållas, att skogsmannen arbetar med levande material

skogen —, vars utveckling måste oavbrutet följas och befrämjas och vilket

från år till år ter sig i förändrad gestalt och kräver förändrat behandlingsssätt.

Själva för val tningsobj ektet är underkastat en ständig nvskapning.

Dessa omständigheter synas mig vara av väsentlig vikt vid frågans

bedömande. Hur högt eu skicklig skogsmans arbete värderas från privat

skogsägarhåll, visas av de höga avlöningar, som därifrån ofta bjudas

och som icke kunna undgå att locka framstående skogsstatstjänstemän

i alla grader över till enskild tjänst. Det ma vara riktigt, att staten icke

kan söka att städse hålla minst lika stora löner som enskilda, men det

är givet, att det näppeligen skall bidraga till att i statstjänst bibehålla

skickliga skogsmän, om det nu fastslås, att deras verksamhet bör av

staten över lag betalas lägre än motsvarande befattningshavares vid

övriga affärsdrivande verk.

Kommer så därtill den relativa isolering å avlägset belägna orter

med alla därav härflytande svårigheter, i vilken en stor del av statens

skogspersonal måste leva i jämförelse med de övriga affärsverkens

personal, vilken av sin tjänst är nästan överallt hänvisad till de mest

bebyggda orterna eller till järnvägslinjen, synas mig fullt tillräckliga

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

skäl vara anförda för att kommitténs slutsats, att domänverkets lokala

personal icke bör i löneavseende fullt jämställas med motsvarande personal

hos övriga affärsdrivande verk, skall befinnas icke vara vederbörligen

grundad på de faktiska förhållandena, när behörig hänsyn

tages till alla på frågan inverkande omständigheter.

I fråga om domänstyrelsens personal har kommittén uttalat, att

tjänstgöringen därstädes syntes i viss mån närma sig förhållandena hos

de administrativa ämbetsverken. Vidare har kommittén, med erinran att

arbetstiden å tjänsterummet i domänstyrelsen är endast sex timmar, hänvisat

till att fullständig utredning vore att förvänta rörande lönereglering

för de centrala ämbetsverken, varvid jämväl frågan om tjänstetidens

längd torde komma under bedömande, samt ansett denna utredning icke

böra föregripas genom att utsträckning i arbetstiden å tjänsterummet nu

föresloges för domänstyrelsen. Med denna motivering har kommittén

för tjänstemännen i domänstyrelsen föreslagit lönebelopp, som med en

löneklass enligt löneplanen i kommunikationsverkens avlöningsreglemente

understiga vad som är i sistnämnda reglemente fastställt för jämförliga

befattningshavare i kommunikationsverkens styrelser.

Vad först arbetstiden å tjänsterummet beträffar har domänstyrelsen

kraftigt förordat dess utsträckning till sju timmar och framhållit "de fördelar,

som därigenom skulle uppkomma genom bättre utnyttjande av

arbetskrafterna och tillgängliga lokalutrymmen. Det synes mig också

uppenbart, att i valet mellan att antingen öka personalens antal och

anskaffa utvidgade arbetslokaler eller ock uttaga större arbetsprodukt

av den redan befintliga personalen, den senare utvägen är vida att föredraga.

För staten bör den bliva billigare och för den enskilde tjänstemannen

bör det framstå som en given fördel att, om än mot ökat arbete,

få högre avlöning och därigenom förbättrade utkomstmöjligheter.

Något föregripande beträffande den centrala administrationen i allmänhet

bör icke kunna ligga däruti, att för det affärsdrivande verket domänstyrelsen

härutinnan komma att gälla samma regler, som för övriga

affärsdrivande verk.

Vad därefter angår invändningen, att tjänstgöringen i domänstyrelsen

skulle i viss mån närma sig förhållandena i de administrativa

ämbetsverken, har denna invändnings innebörd icke närmare utvecklats.

Jag håller före, att när nu på domänstyrelsen skola tillämpas det vid övriga

affärsdrivande verk tillämpade avlöningssystemet med därmed sammanhängande

bestämmelser i olika hänseenden samt därtill kommer, att affärssynpunkten,

vilken kräver snabb och beslutsam handläggning, blir alltmera

framträdande vid detta verk i mån som statens affärsrörelse på

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

skogshanteringens och träförädlingens område utvecklas, domänstyrelsens

verksamhet måste i allt högre grad anordnas efter affärsmässiga principer.

Det är synnerligen önskvärt att främja en sådan anordning och

därför synes mig den förmenta nuvarande likheten med övriga administrativa

verk icke kunna lämpligen anföras såsom skäl för att alltjämt

vidmakthålla en sådan likhet.

Jag finner mig därför böra tillstyrka, att domänstyrelsens personal

i avlöningshänseende fullt jämställes med personalen vid övriga affärsdrivande

verk, varvid jag förutsätter, att arbetstiden å tjänsterummet

utsträckes till sju timmar.

Då lönekommittén från sina utgångspunkter kommit därhän, att

den satt domänstyrelsens personal överallt en löneklass lägre än inom

övriga affärsdrivande verk samt även beträffande lokalförvaltningen vidtagit

nedsättning i fråga om placeringen i löneklass, kan jag alltså icke

härutinnan följa kommittén utan vill i anslutning till domänstyrelsens

hemställan tillstyrka, att domänverkets hela i löneplanen upptagna personal

uppflyttas eu löneklass sålunda, att avlöningen i den nu föreslagna

löneklassen 2 skall tillkomma löneklassen 1 o. s. v. Eftersom klassindelningen

icke sammanhänger mellan klasserna 12 och 13, måste för

klassen 12 angivas nytt belopp, vilket hämtats från kommunikationsverkens

avlöningsreglemente.

Jag vill emellertid såsom en uttrycklig förutsättning för en dylik

allmän uppflyttning i löneplanen uppställa, att innan den nya löneregleringen

träder i tillämpning skogsstatens rese- och traktamentsbestämmelser

undergå revision i syfte att dessa ersättningar visserligen må utgöra

full ersättning för havda utgifter men icke bereda tjänstemännen

någon extra inkomst därutöver. ,

Kommittén har ansett, att i olikhet mot vid de övriga affärsverken

särskilt kallortstillägg icke bör utgå jämte lönen utan att hänsyn till kallortsförhållandena

bör tagas vid tjänstens placering i viss lönegrupp. Detta

förslag har såväl från personalhåll som av domänstyrelsen rönt invändning.

Jag finner mig dock ej böra härutinnan förorda avvikelse från

kommitténs förslag och vill framhålla, att genom den placering i högre

lönegrupp, som härigenom åstadkommes, en höjning av själva lönen

sker, vilken kan anses utgöra vederlag för det extra kallortstillägget.

Kommitténs förslag att även taga hänsyn till förutom dyrorten,

jämväl ödslighets- och svårskötthetsmomenten, finner jag synnerligen

välbetänkt. Emellertid torde, såsom ock domänstyrelsen framhållit, svårBihang

till riksdagens protokoll 1920. 1 sand 227 höft. (Nr 271.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

sköttheten icke hava tillerkänts den betydelse den just beträffande skogsstatspersonalen

förtjänar.

Jag vill härvid erinra om domänfullmäktiges förslag att indela

reviren i olika klasser. Denna tanke är icke ny utan har länge varit

diskuterad. Den grundar sig på det obestridliga förhållandet, att olika

revir äro av väsentligen skiljaktig natur och kräva högst olika kompetens

och arbetsenergi. Det har med styrka framhållits, att det är till

statens egen fördel att genom högre avlöning bereda ökad gottgörelse för

det mer kvalificerade arbetet revirförvaltaren bör utföra på ett mera svårskött

revir än för det lättare arbete ett annat revir påfordrar. Denna tanke

finner jag ovedersägligen riktig. Huruvida för denna tankes realiserande

en klassindelning av reviren är lämplig och praktisk, kan emellertid i

saknad av noggrannare utredning icke nu upptagas till prövning. Men

jag anser, att de anförda omständigheterna böra leda till, att betydelsen

av svårskötthetsmomentet vid poängberäkningen förstärkes. Jag vill därvid

betona, att jag med svårskötthet avser, att förvaltningsområdet skall

antingen i kvantitativt eller kvalitativt eller bägge hänseendena ställa

på tjänstemannen större krav än det såsom jämförelsegrund antagna förvaltningsområdet.

Det revir, som av sin innehavare kräver särskilt framstående

kvalifikationer eller särskilt stor arbetsintensitet, är i denna mening

mer svårskött än andra. Svårskötta revir i denna betydelse finnas

1 olika landsdelar, lika väl i söder som i norr. Skogsskötselns intensitet

samt förefintligheten av statlig förädlingsverksamhet äro härvid av

stor betydelse.

Kommittén har förordat, att vid tjänsternas gruppering den mest

ogynnsamt ställda befattningen borde betecknas med 10 och att dyrort

borde ingå med 4 poäng samt kallort, ödslighet och svårskötthet med

2 poäng varje. För min del vill jag tillstyrka, att förstnämnda tal

höjes till 12 och att även svårsköttheten tillerkännes 4 poäng. Denna

förändring kan synas ringa men blir i praktiken av ganska stor betydelse,

särdeles när svårsköttheten fattas på nu angivet sätt. På grund

härav blir den av kommittén å sid. 38 av betänkandet förslagsvis verkställda

indelningen av antalet av vissa tjänster i olika lönegrupper förändrad.

På totalkostnaden har denna förändring icke någon avsevärd

inverkan.

Det av domänfullmäktige framkastade förslaget om förvaltningspremier

till revirförvaltare och flitpremier till krono jägare kan visserligen

hava åtskilligt, som talar för sig. Det synes dock skola bliva ganska

svårt att genomföra i praktiken och är i varje fall icke tillräckligt utrett.

Jag lämnar det därför för närvarande å sido.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kiingl. Muj:ts ''proposition 1Sr 271.

I avseende å antalet lönegrupper för de särskilda befattningarna

inom domänverket samt de olika moment, som beträffande varje särskilt

slag av befattningar böra tagas i betraktande vid grupperingen, instämmer

jag med kommittén.

Beträffande befattningshavarnas fördelning i lönegrader och löneklasserna

inom dessa hava i de från personalen inkomna framställningarna

riktats ett stort antal anmärkningar, grundade på att kommittén ansetts

icke hava i de särskilda fallen till fullo beaktat alla på frågan inverkande

omständigheter. Jag anser det visserligen icke uteslutet, att i

särskilda fall måhända någon justering kan vid närmare prövning finnas

befogad, men då ändringar i detta avseende i planen, vilken utgör ett i

sig . sammanhängande helt, tydligtvis böra ske endast med yttersta försiktighet,

för att icke oförutsedda konsekvenser skola inträda, anser jag

kommitténs förslag i detta avseende nu böra med endast ett par undam

godkännas naturligtvis med iakttagande av den förut av mig

tillstyrkta uppflyttningen över lag med en löneklass.

De nyss antydda undantagen röra domänfiskalen och flottledsingenjören,

vilka jag på de av domänstyrelsen anförda skäl anser böra uppflyttas

med ytterligare en löneklass eller från kommitténs klass 20 till

klass 22. Dessa bägge tjänstemän intaga en så fristående ställning, att

planen ej påverkas genom en sådan uppflyttning.

Enär genom ändring den 31 december 1919 i domänstyrelsens

instiuktion infölts benämningarna bokhållare å en av de förutvarande

notariebefattningarna och kassör å en av de forna revisorsbefattningarna,

böra de nya benämningarna nu införas i tjänsteförteckningen under sjätte

lönegraden. J

Domänstyrelsens förslag om förändring av befattningarna såsom

notarie å jordbruksbvråerna och kameralbyrån till sekreterarbefattningar

kan jag icke tillstyrka utan ansluter mig härutinnan till kommittén.

Likaså finner jag mig böra förorda kommitténs förslag oförändrat i fråga

om arvodena till generaldirektören, överdirektören och domänfullmäktige.

Vad kommittén föreslagit i fråga om löneförhöjningar, motsvarande

ålderstillägg, samt om inrättande av kvinnliga biträdesbefattningar vid

överjägmästarexpeditionerna föranleder ingen erinran från min sida.

Med iakttagande av de nu av mig tillstyrkta förändringarna har

ny löneplan utarbetats och införts i 9 § i det förslag till avlöningsreglemente,

som jag ämnar framlägga.

Vad de särskilda bestämmelserna i övrigt i kommitténs förslag till

avlöningsreglemente angår finner jag mig kunna nästan i alla delar tillstyrka

desamma och anser mig endast behöva yttra mig i följande hänseenden.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majds proposition Nr 271.

Enligt 1 § 3 mom. skall antalet manliga befattningshavare i lönegraderna

5—12 bestämmas av Kungl. Maj:t och riksdagen, under det att

antalet av övriga ordinarie befattningshavare skall bestämmas av Kungl.

Maj:t. Mot detta förslag, som står i överensstämmelse med derför

kommunikations verken redan förut gällande principer, har jag ej något

att erinra.

I 16 § böra tjänstledighetsavdragen ändras så, att det för löneklassen

2 föreslagna avdraget blir gällande för löneklassen 1 o. s. v.

Detta är en följd av den av mig föreslagna uppflyttningen av hela

personalen med en löneklass.

I 21 § böra å vederbörligt ställe införas bokhållare och kassör.

Ehuru jag ansett den dagliga arbetstiden vid domänstyrelsen nu böra

utsträckas till sju timmar, har jag på grund av de utav kommittén i

övrigt anförda skäl icke funnit anledning att föreslå ökning i den för

expeditionsvakterna föreslagna semestertiden.

I 26 § av kommitténs förslag stadgades angående anmärkningsarvode.

I anledning av att -förslag föreligger därom, att anmårkningsarvode

ej längre skall utgå, och proposition i sådant syfte torde komma

att avlåtas till den nu samlade riksdagen, bör denna paragraf uteslutas.

På grund härav få följande paragrafer ändrad numrering.

Med anledning av att i kommitténs förslag till avlöningsreglemente

för domänverket icke liksom i kommunikationsverkens avlöningsreglemente

(24 §) upptages någon bestämmelse angående bränsle, har jag

inhämtat, att avsikten icke är att domänverkets befattningshavare skola

åtnjuta fritt bränsle.

Av stadgandet i 32 § följer, att bestämmandet aA? antalet extra

befattningshavare och deras avlöningar skall överlämnas åt Kungl. Maj.t

eller eventuellt domänstyrelsen. Det är givet, att de avlöningsförhöjningar,

som medgivas den ordinarie personalen, icke kunna undgå att

verka till höjning av även den extra personalens avlöningar. För med

ordinarie personal jämförlig extra byråpersonal i domänstyrelsen torde

avlöningarna böra sättas lika med för motsvarande ordinarie personal

med avdrag för pensionsavgifter.

Vad kommittén anfört angående anlitandet vid utfärdandet första

gången av kompletterande reglements- och mstruktionsföreskrifter av en

sakkunnig beredning, motsvarande kommunikationsverkens lönenämnd,

synes mig välbetänkt och böra iakttagas.

I avseende å tiden för det nya reglementets trädande i tillämpning

bär kommittén utgått från att detta skulle ske från och med den 1

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

januari 1921. Jag vill i detta hänseende erinra, att då i fjol förslag

framlades om gemensamt avlöningsreglemente för kommunikationsverken,

Kungl. Maj:t på chefens för civildepartementet förslag ansåg ikraftträdandet

böra med vissa undantag framskjutas till den 1 juli 1920. Detta

blev också riksdagens beslut. De skäl bemälde departementschef anförde

för ett dylikt uppskov voro följande.

Ett villkor för den ifrågasatta löneregleringen vore, att en reduktion

av dyrtidstilläggen i förhållande till vad för statens övriga befattningshavare

skulle gälla ägde rum för kommunikationsverkens personal.

Frågan om sådan reduktion vore svårlöst och måste uppskjutas till 1920

års riksdag. Beslut därom kunde då fattas att gälla från och med den

1 juli samma år, intill vilken tid de dyrtidstillägg, som beslötes av 1920

års riksdag, borde utgå. Vidare förutsatte det nya löneförslaget, att

föreskrifter i ett flertal ämnen och av invecklad beskaffenhet skulle utfärdas,

innan reglementet trädde i tillämpning. Det vore vidare lämpligt,

att de nya pensionsbestämmelser, som vore nödvändiga, kunde träda i

kraft samtidigt med det nya avlöningsreglementet. Då detta syntes skola

bliva möjligt, om tillämpandet framskötes till den 1 juli 1920, läge även

häri ett skäl till uppskov.

I avseende å domänverket föreligga icke samma uppskovsskäl.

Jag har anledning antaga, att förslag i fråga om såväl dyrtidstilläggen

som pensioneringen skola bliva färdiga å sådan tid, att de kunna föreläggas

den nu samlade riksdagen, om det ock möjligen icke kan hinna

ske före den ordinarie propositionstidens utgång. I avseende å utfärdandet

av bestämmelser, som erfordras till följd av den nya löneregleringen,

bör för domänverkets vidkommande ej något hinder möta för

att färdigställa dem före årets utgång. Jag anser därför i likhet med

kommittén, att den nya regleringen bör träda i kraft den 1 januari 1921.

Kommitténs förslag till övergångsbestämmelser tillstyrker jag till

alla delar.

För post- och telegrafverken hade, såsom jag redan erinrat, riksdagen

intill år 1919 fastställt detaljerad driftkostnadsstat, vilket däremot

sedan länge icke skett beträffande statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

Åven för post- och telegrafverken har numera dylikt fastställande

upphört enligt medgivande av fjolårets riksdag. Enahanda förändring

bör nu inträda beträffande domänverket. För detta verk bör sålunda

liksom för de övriga verken allenast vissa mera överslagsvis beräknade

slutsummor rörande de olika delarna av verkets kostnadsstat, vilka kunna

tjäna til! ledning vid uppgörandet av det kommande årets budget, föreläggas

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

riksdagen. Detta torde böra ske i sammanhang med statskontorets inkomst,- beräkning och i chefens för finansdepartementet yttrande i samma ämne.

Kommitténs reglementsförslag är som ovan nämnts avsett att gälla

även statens skogsskolor. Personalen vid dessa skolor tillhör icke nu

domänverket, utan avlönas från ordinarie anslag under nionde huvudtiteln.

På grund av det intima samband, som råder mellan skogsskolorna

och skogsstaten, och det ständiga utbytet av personal dem emellan

anser jag det fullt riktigt, att dessa skolor nu sammanföras med domänverket.

Då de emellertid icke tillhöra detta verks affärsrörelse, bör domänfonden

beredas ersättning av statsanslag för kostnaderna för dessa skolor.

Detta ärende anhåller jag att få särskilt underställa Kungl. Maj:t.

Jag torde slutligen böra med några ord beröra den ekonomiska

betydelsen av löneregleringen samt beräkningen av domänverkets driftkostnader

för år 1921.

Domänstyrelsen har, med iakttagande att höjningen av den ordinarie

skogsstatspersonalens avlöningar givetvis måste återverka på den extra

personalens arvoden, härom meddelat följande uppgifter i runda tal.

Domänstyrelsens

be- Enligt löne
räkning

en- kommissio
ligt

de äldre nens förslag,

grunderna.

Enligt förslaget

i domänstyrelsens

utlåtande.

Domänverkets driftkostnader... 29,685,000 30,750,000 31,017,000

Statens skogsskolor.................. 139,000 171,000 175,000

Fortsättningsskolan vid Kloten 22,000 27,000 28,000

Summa 29,846,000 30,948,000 31,220,000.

Lönekommissionens förslag skulle alltså gent emot nuvarande förhållanden

orsaka en merutgift av ungefär 1,100,000 kronor och domänstyrelsens

förslag skulle medföra en ytterligare ökning av 272,000

kronor. Då jag emellertid icke biträtt domänstyrelsens förslag till

ökade löner för generaldirektören, överdirektören och domänfullmäktige

eller tre notariers uppflyttning i sekreterargrad och ej heller styrelsens

förslag om extra kallortstillägg, minskas sistnämnda belopp i motsvarande

mån. Totalkostnaden kan därför enligt denna beräkning uppskattas

till ej fullt 31,200,000 kronor.

Det bör emellertid anmärkas, å ena sidan, att från denna kostnad

bör dragas dels den ökning, som på grund av avlöningarnas höjning

givetvis bör ske i de nuvarande ersättningsanslagen för tillsyn å enskildas

skogar i lappmarken samt i Västerbottens och Norrbottens läns

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271. 55

kustland, och dels ett blivande ersättningsanslag för samtliga kostnader

för skogsskolorna och fortsättningsskolan vid Kloten, men å andra sidan

även att dyrtidstilläggsanslaget, som av styrelsen beräknats till samma

belopp som i fjol, torde behöva, oaktat vederbörlig reduktion av dyrtidstilläggsbeloppen

för de affärsdrivande verken, något höjas. I varje fall

synes den i budgeten till 31,300,000 kronor beräknade totala driftkostnadssumman

vara tillräckligt högt upptagen.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna det vid detta protokoll fogade förslag till avlöningsreglemente

för tjänstemän vid domänverket att träda i tillämpning från

och med den 1 januari 1921;

dels besluta, att under erforderlig övergångstid reduktion i den i

21 § av samma reglemente angivna semestertiden skall vidtagas i den

män sådant påkallas av bristen på övad reservpersonal eller andra omständigheter,

därvid bör tillses, att i den mån olika semestertid anses

böra stadgas för befattningshavare tillhörande samma lönegrad, äldre

befattningshavare sa vitt möjligt komma i åtnjutande av längre semester

än yngre befattningshavare av sådan grad;

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må utfärda nödiga bestämmelser i

fråga om övergång på ny stat för personal vid domänverket;

dels ock besluta, att, där tjänsteman vid domänverket med tillämpning

av nu gällande avlön in gsbestäm meker ägt uppbära någon del av

avlöningen i förskott, skall vid ingången av år 1921 till honom på

statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad tjänstemannen

skulle hava i den befattning, han vid utgången av år 1920

innehade, i förskott uppburit för januari månad 1921, om de hittillsvarande

avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande, vilket

belopp för tjänsteman, som utöver kontant avlöning åtnjuter fri’ bostad

jämte fritt bränsle och eventuellt fri belysning, skall ökas med värdet

enligt domänstyrelsens uppskattning, av denna förmån för en månad!

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

H. Mellström.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Bilaga.

Förslag till avlöniDgsreglemente för tjänstemän vid domänverket.

1 avd. Ordinarie tjänstemän.

1 kap. Allmänna bestämmelser.

1 §•

1. Befattning såsom generaldirektör eller överdirektör tillsättes genom förordnande

på viss tid. ... , ..i

2. Övriga ordinarie befattningar tillsättas genom konstitutorial, vilket skal

anses innebära, att tjänsteman kan i administrativ väg avsättas från sm befattning

på grund av fel eller försummelse i tjänsten.

3. Antalet ordinarie befattningar fastställes av Kungl. Maj :t och riksdagen,

såvitt angår de i 1 mom. här ovan nämnda befattningar samt de uti den vid detta

reglemente fogade tjänsteförteckning under avd. A uppförda befattningar, som hänförts

till 5—12 lönegraderna. Antalet övriga ordinarie befattningar bestämmes av

Kungl. Maj:t.

2

1. Ordinarie tjänsteman äger uppbära avlöning enligt de i detta reglemente

givna föreskrifter och under de i detsamma stadgade villkor. , ,

2. Avlöning utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, tran och med

den dag, tjänsten tillträdes, till och med den dag, tjänstemannen avgår på grund

av avsked, entledigande eller dödsfall. . .

3. Utbetalning av avlöning sker månadsvis i efterskott.

4. Angående tjänstemans rätt till pension samt skyldighet att avgå tran

tjänsten är särskilt stadgat.

3 §•

1. Med ordinarie befattning må icke förenas annan tjänst å rikets, riksdagens

eller kommuns stat. . , „ _ n

Ei heller må med ordinarie befattning förenas vare sig uppdrag såsom ordförande

eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som ar forsett med Kungl.

Mai:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman

i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara

må, så framt ej Kungl. Maj:t, eller, vad angår tjänstemän tillhörande någon av

1—11 lönegraderna, domänstyrelsen, efter prövning att ifrågavarande uppdrag e ei

tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för utövande av sfatstjansten, finner

uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare bibehållas.

2. Sådana skogsförrättningar åt enskilda, vilka falla utom tjänsten, må

tjänsteman icke åtaga sig i annan omfattning än domänstyrelsen medgiver. j

heller må flottledsingenjör utan domänstyrelsens medgivande åtaga sig sådana lorrättningar

åt enskilda, som avse flottleds- eller annat vattenavledmngs- eller vattenbyggnadsföretag.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Hfaj:t§ proposition Nr 271.

4 §•

Gift kvinna må kunna erhålla ordinarie anställning allenast efter Kungl.

Majrts i varje särskilt fall lämnade medgivande.

Därest kvinnlig innehavare av ordinarie befattning ingår äktenskap, skall

hon icke vara skyldig att av sådan anledning avgå från befattningen, så framt icke

domänstyrelsen med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande finner det

nödigt.

2 kap. Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom förordnande.

5 §•

Arvode utgår för år räknat till generaldirektör Qph chef fpr domänverket

med 25,000 kronor samt till överdirektör och souschef vid domänverket med

17.000 kronor.

6 §•

1. I detta kapitel avsedd tjänsteman äger årligen, när det kan ske utan

hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under 45 dagar.

2. Har sådan tjänsteman erhållit annan ledighet och särskild vikarie för

honom förordnats, beror på prövning av Kungl. Maj:t, i vad mån avlöningen må

för den tid tillgodonjutas.

Angående ersättning till vikarie i nämnda fall ävensom till den, som förordnats

att uppehålla ledig tjänst, varom nu är fråga, bestämmer Kungl. Maj:t.

7 §■

Avlider tjänsteman, som avses i detta kapitel, skall till hans dödsbo såsom

begravningshjälp utbetalas ett belopp av 500 kronor.

3 kap. Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom konstitutorial.

8 §•

För befattning, som jämlikt 1 § 2 inom. tillsättes genom konstitutorial, utgår

lön enligt den under 9 § införda löneplan, vilken för varje lönegrad upptager vissa

löneklasser med särskilda, i förekommande fall för olika lönegrupper fastställda

lönebelopp.

I den vid detta reglemente fogade tjänsteförteckning angives, till vilken lönegrad

varje särskild befattning är att hänföra.

Befattningarnas fördelning, där så erfordras, ä de uti löneplanen opptagpa

lönegrupperna fastställes av Kungl. Maj:t.

Den löneklass inom lönegraden, enligt vilken tjänstemannens lön skall utgå,

fastställes i enlighet med föreskrifterna i 10—14 §§, och bestämmes i förekommande

fall lönebeloppet inom klassen efter den lönegrupp, till vilken befattningen

blivit hänförd.

2. Förutom lön kunna utgå de särskilda förmåner och ersättningar, som omförmälas

i 23—28 §§.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 227 käft (Nr 271.,

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

9 §•

A. För manliga tjänstemän.

Lönegrad

Löne-

klass

Tjänstemän vi

d lokalförvaltningen

Tjänste- män i

domän- styrelsen

Lönegrupper

A

B

C

D

E

F

Q

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1

—

—

—

—

—

—

—

2 520

2

—

—

—

—

—

—

—

2,676

l:a lönegraden...

3

—

—

—

—

—

—

2,832

4

—

—

—

-

—

—

—

2,988

6

—

—

—

—

—

—

—

3.144

3

_

_

2,832

4

—

—

—

—

—

—

—

2,988

2:a lönegraden...

5

—

—

—

—

—

—

—

3,144

6

—

—

—

—

—

—

—

3,300

7

—

—

—

—

—

—

—

3,486

5

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

6

2,680

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

—

3:e lönegraden....

7

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

—

8

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

—

9

3,060

3,198

3.336

3,474

3,612

3,750

3,888

—

8

3,012

9

—

3,198

—

—

—

—

—

_

4:e lönegraden.. .1

10

—

3,384

—

—

—

—

—

—

11

—

3,600

—

—

—

f-

—

12

—

3.816

—

—

—

—

—

13

_

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

5:e lönegraden...''

14

—

—

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

—

15

—

—

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

—

16

—

—

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

—

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271. 59

T j ä n s t e m

än v i i

lokalförvaltningen

Tjänste-

Lönegrad

Löne-

klass

Lön

egrupper

män i

domän-

.

A

B

C

D

E

F

G

styrelsen

14

kr.

kr.

kr.

5,580

kr.

5,790

kr.

6,000

kr.

6,210

kr.

6,420

kr.

6,420

15

_

_

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

6,816

6:e lönegraden...

16

—

—

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

7,212

17

—

—

6,756

6,984

7,212

7,440

7,668

7,668

17

6,756

_

_

_

7,668

18

_

—

7,188

_

—

—

—

8,124

7:e lönegraden...*

1 -

19

—

—

7,620

—

—

8,580

20

—

-

8,100

—

-

—

—

9,060

i

i

|

18

6,954

_

_

_

_

_

19

_

7,380

—

—

—

—

—

—

8:e lönegraden...

20

—

7,860

—

—

—

—

—

—

:

21

—

8,340

—

—

—

—

—

—

19

7,140

7,380

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

_

20

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

—

9:e lönegraden...

21

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

—

22

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

—

21

8,580

_

_

9,540

22

_

_

9,060

—

—

—

—

10,020

| 10:e lönegraden..

23

—

—

9,540

—

—

—

—

10,500

24

—

—

10,020

—

—

—

—

10,980

!

| 22

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

_

1 ;• ’

23

_

_

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

—

i ll:e lönegraden..

24

—

—

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

—

25

—

—

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

—

|

23

!

_

_

_

10,500

1

24

! ■ _

_

_

_

_

_

_

10,980

; 12:e lönegraden...

25

—

—

—

—

—

—

—

11,460

26

1

—

—

—

—

_

—

11,940

opaginerad Kontrollera mot PDF

BO Éuhgl. Alaj:té propösition Nr 271.

B. För kvinnliga tjänstemän.

Tjänstemän vi

d lokalförvaltningen

Tjänste- män i

domän-

Lönegrad

Löne-

klass

L Ö E

egriipper

A

B

C

o

E

F

G

styreisen

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1

—

1,650

1,692

1,728

1,764

1,800

1,800

l:a lönegraden...

2

—

1,860

1,896

1,932

1,968

2,004

2,004

3

—

—

2,064

2,100

2,136

2,172

2,208

2,208

4

—

-

2,256

2,292

2,328

2,364

2,400

2,400

3

—

2,208

2:a lönegraden...

4

—

—

—

—

—

—

—

2,400

5

—

—

—

—

—

—

— ■

2,604

6

—

—

—

—

—

—

—

2,808

5

—

_

-

2,604

S:e lönegraden .. J

6

—

—

—

2,808

7

—

-

—

—

_ 1

3,000

8

10 g.

3,204 !

1. Vid tillträdandet av ordinarie tjänst erhåller tjänsteman, vare sig han förut

innehade sådan tjänst eller éj, lön enligt lägsta löneklassen för den lönegrad, till

vilken tjänsten hör, där ej föreskrifterna i 11, 12 eller 14 § giva anledning till

avvikelse härutinnan eller Kungl. Maj:t med tillämpning av städgandét i 13 § bestämt

högre lön.

2. Efter. att hava tillhört en och saihma löneklass under tre år uppflyttas

tjänstemannen till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre år till den

därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess den för lönegraden fastställda

högsta löneklassen uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna

i 11-14 §§.

3. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet

näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade tjänstetiden i den

lägre löneklassen tilländagått.

I Övrigt gällel såsom villkor för tjänstemans uppflyttning till högre löneklass:

a) att han under minst fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för

vinnande av uppflyttning, skall hava bestritt sin egen eller på grund av förordnande

ann^n statens tjänst eller fullgjort armat offentligt uppdrag, dock att härvid icke

skall föras honom till last den tid, han åtnjutit semester eller annän tjänstledighet

med oavkortad lön eller ledighet för fullgörande av honom åliggande militär

tjänstgöring;

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition Sr 271.

b) att uppskov med uppflyttning^! icke prövats böra äga rum med hänsyn

till mindre val vitsordad tjänstgöring under den tid, tjänstemannen tillhört den lägre

löneklassen, dock att i tjänsten begången förseelse, för vilken tjänstemannen särskilt

bestraffats, härvid icke må i och för sig räknas honom till last; samt

c) att tjänstemannen icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han.

enligt vad därom särskilt är stadgat, skall vara skyldig att avgå från tjänsten.

Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas utan

att tjänstemannen lämnats tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut avse

viss tid, minst ett kalenderkvartal samt högst ett år. Vid uppskovstidens utgång

skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anledning till

förnyat uppskov därmed.

4. Har tjänsteman med tillämpning av föreskriften i 3 mom. punkten b)

först efter viss tids uppskov blivit förflyttad till högre löneklass, må domänstyrelSen

sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses höra föranleda därtill, kunna

förordna, att han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga såsom tjänstetid

tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet varat.

11 §•

Om den, som konstitueras till ordinarie tjänst, innehar anställning i sådan

icke-ordinarie befattning vid verket, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning

finnes svara mot eller vara jämförbar med den ifrågavarande ordinarie

tjänsten, må för bestämmandet av hans begynnelselön i donna tjänst och sedermera

för hans uppflyttning till högre löneklass tillgodopräknas honom den tid utöver tre

åt, under vilken han efter fyllda 18 år i en följd innehaft nämnda anställning.

Vid sådant tillgodoräknande tages icke hänsyn till del av kalenderkvartal.

12 §.

1. Därest ordinarie tjänsteman vid befordran till tjänst inom högre lönegrad

åtnjöt eller från tiden för den högre tjänstens tillträdande skulle i den lägre tjänsten

hava kommit i åtnjutande av lön enligt sådan löneklass, som är gällande jämväl

för den högre lönegraden, skall han vara berättigad att omedelbart erhålla lön enligt

närmast högre löneklass.

Ordinarie tjänsteman, som före tillträdandet av högre tjänst åtnjöt lön enligt

löhéklass, som är närmast lägré än den, till hvilken! han på grund av nyssnämnda

föreskrift eller stadgandet i 10 § 1 mom. bör vid befordran hänföras, äger att, för

omedelbar eller framtida uppflyttning till högre löneklass i den nya tjänsten, räkna

sig tillgodo den tid intill tre år, varunder han tillhört berörda lägre löneklass; dock

att Vad sålunda stadgats icke skall gälla, då befordran till tjänst inom'' högre lönegrad

inträffar före det tre år förflutit från tiden för en föregående befordran, som

medfört dylikt tillgodoräknande.

2. Tjänsteman, som efter egen ansökning förflyttas frän tjänst inom högre

till tjänst inom lägre lönegrad, åtnjuter lön enligt den lönegrad, han vid förflyttningen

tillhörde; dock må lönen därvid icke i något fall utgå enligt högre löneklass

än den högsta för den lägre tjänsten gällande.

13 §.

Undantagsvis och så framt verkets intressen sådant oundgängligen fordra,

må Kungl. Maj:t, för förvärvande av särskilt kvalificerad person till viss tjänst inom

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

verket eller för sådan persons bibehållande i tjänst, kunna tilldela honom lön enligt

högre löneklass än den, till vilken han enligt de i 10—12 §§ angivna grunder eljest

skolat hänföras; dock må lönen icke i något fall utgå enligt högre löneklass än

den högsta för tjänsten fastställda.

14 §.

Tjänsteman skall vara underkastad såväl föreskrifterna i den för verket gällande

instruktion som ock den utvidgade eller förändrade tjänstgöring eller den förflyttning

till annan tjänstgöringsort eller till annan befattning vid verket, hvilken

kan bliva honom i behörig ordning ålagd. Varder tjänsteman utan något sitt förvållande

sålunda förflyttad till tjänst inom lägre lönegrad, skall han likväl åtnjuta

lön enligt den lönegrad, han vid förflyttningen tillhörde. Har förflyttning till tjänst

inom lägre lönegrad däremot föranletts av något tjänstemannens förfarande i tjänsten,

skall lön till honom utgå enligt de för den lägre tjänsten stadgade grunder, dock

med iakttagande att, om tjänstemannen i den högre befattningen åtnjöt lön enligt

högre löneklass än som finnes fastställd för den lägre tjänsten, han skall bibehållas

vid den löneklass han förut tillhörde.

Därjämte skall tjänsteman, om vissa honom åliggande göromål överflyttas

från det verk han tillhör till annat, vara pliktig att, med bibehållande av innehavande

lönegrad, efter Kungl. Maj:ts förordnande tjänstgöra i det verk, till vilket

göromålen överflyttas.

Likaledes skall tjänsteman vara skyldig att med bibehållande av tjänstegrad

och lön enligt den lönegrad han innehar, när helst så av Kungl. Maj:t prövas lämpligt,

låta sig förflyttas från domänstyrelsen till annan befattning inom den centrala

förvaltningen.

Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, äger den, som då innehar tjänsten,

uppbära lön i den lönegrad, befattningen förut tillhörde, intill dess han avgår från

befattningen i fråga.

15 §.

Tjänsteman äger uppbära oavkortad lön icke blott för den tid, han tjänstgjort

å egen eller annan befattning inom verket eller tjänstgjort såsom lärare vid

eller deltagit såsom elev i utbildningskurs vid verket, utan även för den tid, under

vilken han enligt bestämmelserna i 21 § åtnjutit semester, eller vilken han med

vederbörligt medgivande använt för att utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser

eller idka studier, som kunna tjäna verkets intressen, eller för tid, som åtgått för

fullgörande av de skyldigheter, vilka ålegat honom såsom styrelsemedlem, fullmäktig

eller revisor i civilstatens änke- och pupillkassa.

16 §.

1. Därest tjänsteman av behörigen styrkt sjukdom hindras att tjänstgöra,

äger han åtnjuta oavkortad lön under högst så lång tid av ett och samma kalenderår,

att ledigheten för sjukdom tillika med semester icke överstiger 45 dagar,

men skall, så framt ej Kungl. Maj:t för särskilt fall finner skäl annorlunda medgiva,

för tid därutöver å lönen vidkännas ett tjånstlediyhetsmdrag till belopp för

dag räknat, som framgår av nedanstående tabell:

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

A. För manliga tjänstemän.

Löneklass

enligt 9 §

avd. A

nr

Tjänst-

ledighets-

avdrag

kr.

Löneklass

enligt 9 §

avd. A

nr

Tjänst-

ledighets-

avdrag

kr.

Löneklass

enligt 9 §

avd. A

nr

Tjänst-

ledighets-

avdrag

kr.

1

1 —

10

2.10

19

6.—

2

1.10

11

2.30

20

6.50

3

1.20

12

2.50

21

7.—

4

1.80

13

3.50

22

7.50

5

1.40

14

3.75

23

8.—

6

1.50

15

4.—

24

8.50

7

1.65

16

4.50

25

9.—

8

1.80

17

5.—

26

9.50

9

1.95

18

5.50

B. För kvinnliga tjänstemän.

Löneklass

enligt 9 §

avd. B

Tjänst-

ledighets

avdrag

Löneklass

enligt 9 §

avd. B

Tjänst-

ledighets-

avdrag

Löneklass

enligt 9 §

avd B

Tjänst-

ledighets-

avdrag

nr

kr.

nr

kr.

nr

kr.

i

—.90

4

1.20

7

1.50

2

1.—

5

1.30

8

1.65

3

1.10

6

1.40

2. Har tjänsteman skadats till följd av olycksfall i tjänsten och därigenom

blivit hindrad att tjänstgöra å egen eller annan befattning, skall han:

a) om olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön, så länge sjukdomen

varar, samt

b) om olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört

under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan, under tiden likaledes

åtnjuta oavkortad lön, dock högst intill dess sex månader förflutit från dagen

för olycksfallet, men skall tjänstemannen för tid därutöver av sin lön avstå ett

belopp, motsvarande det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej Kungl.

Maj:t eller, vad angår tjänsteman tillhörande någon av 1—4 lönegraderna, domänstyrelsen

finner skäl medgiva, att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall ske

med lägre belopp än nyss sagts.

3. Oavkortad lön må ock utgå till tjänsteman, som förbjudits att tjänstgöra

till förekommande av smittofara.

4. Föreskrifterna i denna paragraf gälla endast för tid, intill dess, enligt

vad därom är särskilt stadgat, skyldighet att avgå från tjänsten inträder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 271.

17 §.

Tjänsteman, vilken beviljats ledighet av annan anledning än i 1§ och 16 §§

omförmäles eller är hindrad att bestrida sin tjänst på grund av giltigt förfall, skall

för sådan tid av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 16 § 1 mom. angivna

tjänstledighetsavdrag, samt kan förpliktas att av avlöningen ytterligare avstå, vad

med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt.

18 §.

Har tjänsteman efjaållit befrielse från viss del av tjänstgöringen, äger domänstyrelsen

bestämma, om och i vad mån avdrag å avlöningen för sådan tid må

äga rum.

19 §.

1. Tjänsteman skall, om han därtill förordnas, vara skyldig att under

sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida

befattning inom högre lönegrad. Omfattar vikariatet längre tid i oavbruten följd

än sju dagar, äger han för den tid vikariatet varar uppbära särskild vikariatsersättning

med ett belopp för dag räknat, motsvarande skillnaden mellan det i 16 §

1 mom. angivna tjänstledighetsavdraget i lägsta löneklassen för, å ena sidan, den

högre befattningen och, å andra sidan, den vikarierandes egen tjänst, dock med

minst 50 öre om dagen.

2. Ersättning till vikarie för tjänsteman, som meddelats i 18 § omförmäld

befrielse från viss del av tjänstgöringen, må, där ej domänstyrelsen undantagsvis

finner vikariatsersättning böra utgå enligt de i 1 mom. av förevarande paragraf

angivna grunder, bestämmas till det lägre belopp, som prövas skäligt.

3. Yad i 1 mom. stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

tjänsteman, som uppehåller ledig tjänst eller erhållit uppdrag att bestrida göromål,

vilka eljest ankomma på tjänsteman inom högre lönegrad.

20 §.

1. Varder tjänsteman avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall

hans avlöning under tiden innehållas, så framt ej domänstyrelsen finner skäligt låta

honom uppbära något därav.

2. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig

ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, må han för den tia

icke åtnjuta någon avlöning.

21 §.

Tjänsteman äger årligen, när det kan ske utan hinder för göromålens bebehöriga

gång, åtnjuta semester under nedan angivna antal dagar:

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 271.

65

Befattni n gsli avara

Latin det år,

under vilket

tjänstemannen

fyller 40 år

Från och med J

det år, under

vilket tjänste- j

mannen fyller

40 år

Expeditionsvakt, förste expeditionsvakt, kronojägare, tillsy- ningsman, skogsrättare................................................

15 dagar

20 dagar

Överjngmästarassistent, skogstaxator, skogsingenjör, skogs- skolföreståndare, jägmästare, flottledsingenjör..................

20 dagar

30 dagar

Notarie, bokhållare, registrator, revisor, kassör, kvinnlig

tjänsteman..................................................................

25 dagar

35 dagar

Byråjägmästare, domänfiskal ..........................................

35 dagar

45 dagar

Overjägmästare...............................................................

30 dagar

40 dagar

Byråchef......................................................................

45 dagar

45 dagar

Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd, är

pliktig att begagna sig av semester å tid, som bestämmes av vederbörande överordnad

myndighet.

22 §.

1. Därest åt tjänsteman såsom bostad anvisas lägenhet, som disponeras av

verket men som ej är att anse såsom boställe, skall han vara skyldig att bebo

densamma.

För begagnande av sålunda anvisad tjänstebostad skall tjänsteman månadsvis

i förskott erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen för näst föregående månad.

Är bostadsinnehavaren på grund av tjänstledighet eller av annan anledning icke

berättigad att uppbära någon avlöning för föregående månad eller förslår ej utgående

avlöningsbelopp, skall nämnda ersättning eller vad däri brister i stället

kontant inbetalas. Intill dess ersättningens storlek blivit bestämd på sätt i 2 mom.

sägs, skall densamma utgå med ett av vederbörande överjägmästare åsatt belopp,

med rätt för bostadsinnehavaren att, därest beloppet sedermera nedsättes, återbekomma

vad han erlagt för mycket.

2. Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen gottgörelse för centraluppvärmning,

om sådan linnes anordnad, samt för lägenheten'' tilläventyrs tillhörande

jord bestämmes, efter det bostadsinnehavaren beretts tillfälle att därom yttra sig,

av domänstyrelsen med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gäller för

upplåtelse av liknande lägenhet.

3. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo, skall,

därest annan överenskommelse icke träffats, avträda bostaden å den fardag, som

infaller näst efter tre månader från det uppsägning skett; dock skall, såvida ej

annorlunda överenskom mes, avflyttning ske:

därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas till tjänst,

i vilken ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men då sådan

bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader från

det han erhöll kännedom om beslutet rörande befordringen eller förflyttningen,

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 227 höft. (Nr 271.) fl

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst på grund av uppnådd pensionsålder,

nästa fardag därefter, samt

därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den

löpande månadens utgång.

4. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo skall i

den omfattning, som kan finnas lämplig, och mot skälig gottgörelse upplåta nödigt

utrymme i bostaden för tjänstemannens vikarie eller efterträdare.

5. Vad i 1, 2 och 4 mom. stadgats rörande lägenhet, som anvisats till

tjänstebostad, gäller jämväl för boställe.

Avflyttning från boställe skall, där ej annan överenskommelse träffats, ske

a den fardag, som infaller näst efter två månader från det uppsägning ägt rum

eller boställsinnehavaren erhöll kännedom om beslut rörande sin befordran eller förflyttning;

dock skall, såvida ej annorlunda överenskommes, avflyttning ske:

därest boställsinnehavaren avgår ur tjänst på grund av uppnådd pensionsålder,

nästa fardag därefter, samt

därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den tidpunkt,

som verket prövar skälig, i varje fall senast å den fardag, som infaller näst

efter tre månader från det avgången ägde rum.

23 §.

Tjänsteman erhåller på verkets bekostnad läkarvård jämte läkemedel samt

vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, som medför förlust eller nedsättning

av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande nödiga hjälpmedel,

allt i den omfattning och enligt de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar’

Vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt må dock icke

bestridas av verkets medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter oavkortad lön,

så framt ej sjukdomen förorsakats av skada till följd av olycksfall i tjänsten.

24 §.

1. För tjänsteresa inom riket, vilken är att hänföra till extra förrättning,

kan för sådana fall, då Kungl. Maj:t prövar omständigheterna böra föranleda därtill.

utgå ersättning enligt andra grunder än dem, som innefattas i gällande resereglemente!

n. För sadana regelbundet eller ofta återkommande resor, som innefattas i

tjänstemans vanliga tjänstutövning, må tjänsteman åtnjuta ersättning enligt särskilda

av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

3. Under tjänstutövning a ort utom tjänstgöringsområdet må tjänsteman

kunna komma i åtnjutande av^ tjänstgöring straktamente enligt av Kungl. Maj:t utfärdade

grunder, dock icke i något fall till högre belopp än den för tjänstemannen

enligt resereglementet bestämda traktamentsersättning.

25 §.

Då tjänsteman utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan förflyttats

från en tjänstgöringsort till en annan eller eljest ålagts förändrad bostadsort samt

da tjänsteman till följd av befordran eller förordnande att uppehålla högre tjänst

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

nödgats Hytta till annan ort än den förutvarande tjänstgöringsorten, skall han vara

berättigad att av verkets medel erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad samt

för den ökade utgift, som för honom må hava uppstått därigenom, att han måst

vidkännas kostnad för bostad å såväl den gamla som den nya tjänstgöringsorten,

allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar.

26 §.

Körande tjänstemans rätt att i egenskap av åklagare eller verkställare av

beslag åtnjuta åklagarandel eller beslagsprovisimi är särskilt stadgat.

27 §.

För tjänstgöring utöver fastställd arbetstid må till kvinnlig befattningshavare

ersättning för övertidsarbete, där sådant arbete undantagsvis måste äga rum, kunna

utbetalas enligt grunder, som bestämmas av Kungl. Maj:t.

28 §.

Kvinnlig befattningshavare må för bestridande av göromål såsom stenograf

kunna tillerkännas särskilt arvode med högst 180 kronor för år räknat.

29 §.

Ersättning till tjänsteman för tjänstgöring vid domänverket må icke —

•annorledes än såsom gratifikation eller belöning från anslag, som anvisats för sadant

ändamål — utbetalas utöver vad i detta reglemente förutsättes eller eljest enligt

beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen må utgå, så framt ej för fullgörande av visst

uppdrag eller arbete, som kan anses falla utom tjänstemannens vanliga tjänstutövning,

anvisats särskilda medel eller Kungl. Maj:t finner skål medgiva särskild

gottgörelse.

30 g.

Avlider tjänsteman, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas

.ett belopp, motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön vid tiden för dödsfallet,

dock högst 500 kronor. I nämnda belopp skall den vid dödsfall till följd av

olycksfall i arbetet enligt lag och särskild författning utgående begravningshjälp

anses inbegripen.

2 avd. Icke-ordinnrie befattningshavare.

31 §.

Domänfullmäktige, vilkas antal fastställes av Kungl. Maj:t och riksdagen,

förordnas på viss tid och åtnjuta arvode till belopp för år räknat av 3,000 kronor.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

32 §.

1. Övriga icke-ordinarie befattningshavare antagas tills vidare eller för

viss tid.

2. Avlöningsförmånerna för de i l mom. avsedda befattningshavare fastställas

av domänstyrelsen, så framt ej Kungl. Maj:t finner sig böra meddela bestämmelser

i sådant hänseende.

■i ard. Reglementets tillämplighet m. m.

33 §.

Tjänsteman, som vid utgången av år 1920 innehar befattning å då gällande

stat för domänstyrelsen, skogsstaten eller statens skogsskolor och som icke vill

underkasta sig detta reglementes villkor och bestämmelser, skall därom göra anmälan

till domänstyrelsen före viss av Kungl. Maj:t bestämd dag. Till tjänsteman, som

före sistberörda tidpunkt gjort dylik anmälan, skola genom vederbörande avlöningsbestämmelser

honom tillförsäkrade avlönings- och pensionsförmåner fortfarande utgå

enligt då gällande grunder.

Envar annan, som, utan att tillhöra äldre lönestat, den 1 januari 1921 innehar

ordinarie befattning vid domänverket eller som senare tillträder sådan befattning,

är pliktig att underkasta sig detta reglementes föreskrifter och villkor samt

minskning i eller upphörande av de förmåner och ersättningar, som omförmälas i

23 28 §§ ävensom de ändrade bestämmelser, som kunna varda utfärdade rörande

i 10 § 3 och 4 mom. samt i 16 § 3 mom. berörda hänseenden samt i fråga om pension.

Detta reglemente skall lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1921 _

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition Nr 271.

69

Bilaga.

Tjäll stoföl’teek n i 11g

angivande de skilda lönegrader inom den under it $ i reglementet införda löneplan,

till vilka befattningarna vid domänverket äro att hänföra.

A. För manliga tjänstemän avsedda befattningar.

Lönegrad

enligt 9 § avd. A

Befattning

Lönegrad

enligt 9 § avd. A

Befattning

l:a

2:a

3:e

4:e

5:e

ti:e

lönegraden ...... Expeditionsvakt.

» ...... Förste expeditionsvakt.

{Kronojägare.

Tillsyningsman.

» ...... Skogsrättare.

» ...... OverjSgmästarassistent.

Notarie.

Bokhållare.

Registrator.

Revisor.

Kassör.

Skogstaxator.

7:e

lönegraden.....

(Byråjägmästare.

| Skogsingenjör.

8:e

» ......1

Skogsskolföreståndare.

9:e

» ......

Jägmästare.

10:e

» ......|

|

(Domänfiskal.

1 Flottledsingenjör.

ll:e

> ......!

Overjägmästare.

12:e

» ......•

Byråchef.

B. För kvinnliga tjänstemän avsedda befattningar-.

Lönegrad

enligt 9 § avd. B

Befattning

l:u lönegraden ...... Skrivbiträde.

2:n » ...... Kontorsbiträde.

3:e » ...... Kanslibiträde.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 227 haft. (Nr 271.) 10

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (6)

6 kopplingar.

  1. Rskr. 1920:322 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående lönereglering för domänverkets personal ävensom en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1920:354 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid domänverke s. 3 i texten
  3. BU 1920:73 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid domänverket jämte en i ä s. 11 i texten
  4. Rskr. 1920:238 Skrivelse till Konungen, angående beredande åt de i norra delarna av landet stationerade statsanställda av vissa särskilda avlöningsförmåner. s. 16 i texten
  5. JoU 1920:74 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för domänverkets personal ävensom fem i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten

Visa alla 6