Sök i Ratio Lex

Angående tillfällig höjning av postavgifterna

1921-03-11 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1921:186, Angående tillfällig höjning av postavgifterna

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 186.

1

Nr 186.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tillfällig höjning

av postavgifterna; given Stockholms slott den

ii mars 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Walter Murray.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet a Stockholms slott

den 11 mars 1921.

N ärvarande:

Statsministern von Sydow, ministern för utrikes ärendena greve

Wrangel, statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist,

Malm, Bergqvist, Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson,

Beskow.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anförde

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Murray, följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1921. / samt. 156 käft. (N:r 186).

/

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Generalpost
styrelsen.

Ny beräkning

rörande postverkets

inkomster

och

utgifter under

åren 1921

och 1922.

Enligt den beräkning rörande det ekonomiska resultatet av postverkets

rörelse under år 1922, som av generalpoststyrelsen avgivits den 13 november

1920, hava postverkets inkomster för år 1922, under förutsättning att nu

gällande postavgifter bibehölles oförändrade, uppskattats till 76,1 miljoner,

varjämte utgifterna för samma år beräknats till 78,7 miljoner. Utgifterna

skulle sålunda med 2,6 miljoner komma att överstiga inkomsterna. Statskontoret

däremot har i sitt förslag till inkomstberäkning för år 1922 upptagit

postverkets såväl inkomster som utgifter till 76,1 miljoner.

I ämnet har föredragande departementschefen till det vid 1921 års

statsverksproposition fogade statsrådsprotokollet anfört, att han, enär den

utgiftsminskning, som kunde för postverket påräknas såsom en följd av

ifrågasatt förändring med avseende å beräkningen av dyrtidstilläggen, torde

kunna uppskattas till 1,5 miljoner, och med hänsyn till den dåmera beslutade

förhöjningen av postavgifterna för utrikes försändelser ansåge betänkligheter

ej möta mot att bibehålla statskontorets beräkning, helst i någon mån ökade

inkomster måhända kunde tillföras postverket genom vissa jämkningar

beträffande de inrikes postavgifterna, varom pågående utredning då ännu

ej blivit slutförd.

Efter det att sagda utredning blivit verkställd inom generalpoststyrelsen,

har styrelsen i skrivelse den 25 februari 1921 inkommit med ett förslag

innefattande höjning av vissa postavgifter samt bibehållande i övrigt av nu

gällande taxor.

I sistberörda skrivelse har styrelsen till en början framhållit, att vissa

förhållanden, som inträtt efter det de i förutnämnda skrivelse av den 13

november 1920 framlagda beräkningar verkställts, syntes böra föranleda eu

i viss mån ändrad beräkning av postverkets ekonomiska driftresultat för

åren 1921 och 1922. Härom anför styrelsen följande:

»I sin skrivelse den 13 november 1920 med förslag till inkomstberäkning beträffande

postverket för år 1922 framhöll generalpoststyrelsen, hurusom med ledning av då kända

förhållanden styrelsen icke kunde räkna med, att postverkets inkomster under åren 1921

och 1922 skulle komma att täcka utgifterna, utan att för båda åren underskott kunde väntas

uppstå, därest icke åtgärder däremot vidtoges. Vid sina beräkningar hade styrelsen utgått

från, att någon ökning av trafiken icke vore att emotse samt att i följd därav inkomsterna

för båda åren skulle komma att stiga till ungefärligen lika höga belopp. Å andra sidan

kunde generalpoststyrelsen icke antaga, att någon väsentlig minskning av utgifterna skulle

kunna förväntas, utan förutsatte endast, att det skulle bliva styrelsen möjligt att begränsa

utgifterna till i stort sett lika stora summor för båda åren.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 186.

3

Till utgångspunkt för beräkningarna lades det vid dåvarande tidpunkt beräknade resultatet

av 1920 års drift, därvid inkomsterna uppskattats till 63,9 miljoner och utgifterna till 68,7

miljoner kronor. Driftförlusten beräknades sålunda till 4,8 miljoner kronor eller 1.8 miljon

utöver det belopp, 3 miljoner, som 1920 års riksdag anvisat till täckande av förlusten i

fråga. Enligt nu föreliggande bokslut för år 1920 hava, i avrundade tal, inkomsterna uppgått

till 64,706,000 och utgifterna till 69,480,000 kronor. Förlusten utgör sålunda 4,774,000

kronor eller i det närmaste samma belopp, som av generalpoststyrelsen beräknats. Att inkomsterna

överstigit den beräknade summan, är emellertid icke föranlett av att trafiken här

i landet blivit större än som förutsatts och att i följd därav inkomsten av den inrikes rörelsen

blivit större än den beräknade, utan är den ökade inkomsten att hänföra till den utrikes

rörelsen, beroende i främsta rummet på en mycket uppdriven pakettrafik från Tyskland.

Utgiftsstegringen har i huvudsak sin grund däruti, att postverket, enligt föreskrift av Kungl.

Maj:t, haft att till statens järnvägar, i avvaktan på fastställandet av provisoriska tilläggsavgifter

för posttransporter å sagda järnvägar, utbetala ett belopp av något över 1 miljon kronor.

Att utgiftsstegringen icke blivit större, beror bland annat därpå, att utgifterna för avlöningar

icke stigit till det beräknade beloppet, enär den reglering av extra personalens avlöningsförhållanden,

som borde verkställas efter ikraftträdandet av det nya avlöningsreglementet för

postverkets ordinarie tjänstemän, blivit undanskjuten till innevarande år.

I ovannämnda .skrivelse den 13 november 1920 beräknade generalpoststyrelsen inkomsterna

för år 1921 till 75,8 miljoner och för år 1922 till 76,1 miljoner kronor. Härvid

utgick generalpoststyrelsen från, att huvuddelen av postverkets inkomster — frankoteckensuppbörden

— skulle, bortsett från de belopp, som äro att hänföra till vidtagna portoförhöjuingar,

komma att sjunka till ungefärligen den summa, som erhölles, om man antoge,

att frankoteckensuppbörden, med 1911 års uppbörd såsom utgångspunkt, kontinuerligt ökades

med 5 °/o årligen. Den av trafikminskning härflytande nedgång i frankoteckensuppbörden.

som kunnat konstateras under år 1920 och som, efter vad inkomstsififrorna för januari månad

innevarande år giva vid handen, alltjämt fortfar, synes emellertid giva anledning att nu räkna

med större relativ minskning av inkomsterna än den, vartill de vid tiden för uppgörandet

av förenämnda inkomstberäkning rådande förhållandena syntes giva anledning. Vid nyssnämnda

tidpunkt hade visserligen en allmän depression på näringslivets område börjat göra

sig gällande, om vilken nedgången i posttrafiken varslade, men denna depression har sedermera

fortskridit i en utsträckning, som omöjligt kunde förutses, och efter alla tecken att

döma torde man icke böra bortse från möjligheten av att ytterligare nedgång å handelns

och industriens område kan komma att inträffa. Då postverkets trafik står i det intimaste

samband med näringslivets utveckling, är det klart, att en nedgång av nyssnämnda slag

skulle öva eu motsvarande inverkan å poströrelsen och i följd därav å postverkets inkomster.

De allt mer hotande förebuden till en både långvarig och svår lågkonjunktur mana därför

till ytterligare försiktighet vid lieräknandet av postverkets inkomster. Visserligen är det givet,

att en kraftig nedgång i poströrelsen även medför en minskning av verkets utgifter, men

man kan därvidlag alls icke med säkerhet utgå från att utgiftsminskningen kan hålla jämna

steg med nedgången i inkomsterna. Det får nämligen icke förbises, att postverkets utgifter

till övervägande delen bestå av personalkostnader. Postpersonalen är icke, såsom exempelvis

personalen vid en industriell anläggning, koncentrerad till en eller ett fåtal arbetsplatser, utan

är spridd över hela landet med sysselsättning vid ett stort antal fasta och ambulanta postanstalter.

Den föreliggande arbetsmängden inom postverket kan sålunda icke, såsom fallet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr i86.

i allmänhet är på det industriella området, systematiskt uppdelas på det oundgängligen

nödvändiga antalet personer, utan på en del platser måste viss personal, även om densamma

icke skulle kunna fullt utnyttjas, finnas för utförande av det arbete, som icke kan förläggas

till annan plats. För att å arbetsplats, där flera än en tjänsteman äro sysselsatta, personalindragning

skall kunna vidtagas, måste posttrafiken på denna plats sjunka i sådan grad, att

nedgången motsvarar en persons prestationsförmåga. Men härförutom är det givetvis ofrånkomligt,

att staten i tider av lågkonjunktur och arbetslöshet bör iakttaga varsamhet vid

personalindragningar.

Vid nu angivna förhållanden bör, enligt generalpoststyrelsens förmenande, klok förtänksamhet

bjuda, att man söker i den mån det är möjligt säkerställa, att postverkets inkomster

icke sjunka lägre än utgifterna. Detta låter sig, om trafikminskningen blir mycket

kraftig, givetvis icke göra, med mindre väsentligen högre taxor fastställas, men en dylik

åtgärd skulle bidraga att ytterligare förvärra den allmänna situationen. Emellertid synes

det generalpoststyrelsen, som om, utan nyss angivna påföljd, en något så när tillfredsställande

marginal skulle kunna åstadkommas genom vissa jämkningar i taxorna, som endast utgöra

en naturlig följd av de förändringar i de internationella postavgifterna, som beslutats vid

den nyligen avslutade världspostkongressen i Madrid.

Med hänsyn till de oberäkneliga förhållanden, som kunna inverka på postverkets såväl

inkomster som utgifter, låter det sig givetvis icke göra att med någon som helst tillförlitlighet

beräkna beloppet av den inkomstminskning, som väntas, eller i vilken mån denna

minskning kan komma att motsvaras av sjunkande utgifter.

Enär emellertid, om man bortser från verkningarna av portoförhöjningarna, frankoteckensuppbörden

år 1920 i jämförelse med år 1919 utvisar en nedgång av cirka 7,5 °/o,

torde postverkets sammanlagda inkomster för år 1921 icke böra beräknas uppgå till mera

än 73 miljoner kronor. Även om man icke skulle behöva förutsätta någon ytterligare nedgång

under år 1922, torde man dock försiktigtvis böra räkna med, att depressionens verkningar

skola vara lika kännbara under sistnämnda år. Vid sådant förhållande torde man

ej heller för år 1922 böra räkna med högre inkomstsumma än den för år t92t nyss angivna,

eller 73 miljoner kronor. Härvid förutsättes givetvis, att de under år 1920 vidtagna

porto förhöjningarna skola oförändrade tillämpas även under år 1922.

De mot nyssnämnda inkomstbelopp svarande utgiftssummorna hava förut för åren

1921 ocji 1922 beräknats till resp. 77,8 och 78,7 miljoner kronor. Någon minskning av

dessa summor lärer — under förutsättning att rörelsen icke visar större nedgång än som

motsvaras av den nu räknade inkomstminskningen — ej kunna påräknas förutom beträffande

däri ingående dyrtidstillägg å personalens avlöningar samt vissa postföringskostnader.

Genom under detta års första kvartal inträdd sänkning av indextalet föranledes en minskning

av utgifterna för dyrtidstillägg med ungefär 700,000 kronor. Vidare har i årets statsverksproposition

ställts i utsikt sådan förändring med avseende å beräkningen av dyrtidstilläggen,

som för postverkets vidkommande skulle medföra en minskad utgift av 1,5 miljon

kronor för år 1922. Sagda båda reduceringar skulle sålunda innebära en minskning

av utgifterna för dyrtidstillägg av 1,5 miljon kronor för år 1921 och 2,2 miljoner kronor

för år 1922. Utgiftsminskningen för postföringen beräknas till ungefär en miljon för vartdera

året.»''

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S6. 5

Enligt de av styrelsen sålunda gjorda beräkningarna skulle för såväl

år 1921 som år 1922 vara att täcka en driftförlust av åtminstone 2 till

2,5 miljoner kronor. Styrelsen anser därför till en början nödvändigt, att

de förhöjningar av vissa inrikes postavgifter, som jämlikt kungörelsen den

11 juni 1920 (nr 292) angående tillfällig höjning av postavgifterna m. m. och kungörelsen

av samma dag (nr 293) om ändrad lydelse av 8 och 11 §§ i förordningen

den 17 juni 1916 angående villkoren för postbefordran av tidningar

och andra periodiska skrifter blivit för tiden intill utgången av innevarande

år tillfälligtvis beslutade, tillämpas jämväl efter 1922 års ingång.

Styrelsen anser emellertid icke de därav härflytande inkomsterna tillräckliga

utan framhåller i fortsättningen följande:

»Men även med tillämpning av ifrågavarande taxor synas postverkets inkomster under

såväl innevarande år som år 1922 icke komma att täcka utgifterna, än mindre lämna

den ersättning för det nedlagda kapitalet, som enligt uttalande av riksdagen bör kunna

påräknas. Härtill kommer, att, såsom ovan sagts, rörelsen under år 1920 visar en driftförlust

av 1,774,000 kronor utöver det av riksdagen för täckande av dylik förlust beviljade

anslaget av 3,000,000 kronor, eller tillsammans 4,774,000, samt att den nedgång i

den allmänna rörelsen, i vilken någon ljusning för närvarande icke är synlig, mycket väl

kan få ett sådant inflytande på postverkets inkomster, att dessa bliva lägre än man enligt

generalpoststyrelsens här ovan återgivna kalkyler ansett sig kunna antaga. Vid beviljandet

av nyssnämnda anslag framhöll riksdagen angelägenheten av att i god tid nödiga åtgärder

vidtoges till förebyggande av, att framdeles förlust uppkomme å postverkets rörelse. Ehuru

generalpoststyrelsen givetvis — särskilt i dessa tider, då den allmänna rörelsen befinner sig

i nedgång — anser det synnerligen önskvärt, att postavgifterna kunnat nedsättas eller åtminstone

icke vidare höjas, har dock styrelsen, på grund av riksdagens nu återgivna uttalande,

ansett det såsom sin skyldighet att söka säkerställa postverket mot förlust på dess

rörelse, och kommer styrelsen fördenskull att här nedan beträffande avgifterna för brevkort

och korsband ävensom i fråga om rekommendationsavgiften föreslå vissa förhöjningar, vilka

lämpligen bort vidtagas samtidigt med de år 1920 rörande andra försändelseslag verkställda

förhöjningarna, men som styrelsen på grund av då gällande allmänt internationella taxor

icke ansåg sig böra för det dåvarande ifrågasätta. De taxeändringar, som nu föreslås, äro

således närmast att anse såsom konsekvenser av redan vidtagna portoförhöjningar i den internationella

postutväxlingen. Generalpoststyrelsen skall emellertid icke underlåta att, så

snart postverkets ekonomiska ställning sådant medgiver, föreslå nedsättning av postavgifterna,

och med hänsyn härtill synes det lämpligt, att avgifterna icke fastställas för längre tid än

intill utgången av år 1922.»

Till belysande av omfattningen av de taxeförhöjningar, som vidtagits

vid svenska postverket under kristiden, har generalpoststyrelsen upprättat

följande tablå. .

Åtgärder foi

täckande av

eventuell

driftförlust.

Under kristiden

vidtagna

taxeförhöjningar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Uppgift rörande vissa inrikes postavgifter.

1

T. 0. m.

m/» 1917

T. 0. m.

31/6 1918

Fr. 0. m.

l/i 1920

Ökning resp.

Viktsats m. m.

I. 0. m.

“°/«1919

1. 0. m.

a% 1920

minskning i pro- cent t. 0. m. xh

Anmärkningar

1920

Brev ......

Högst 20 gr.

10 öre

12 öre

15 öre

20 öre

+ 100 %

Det förut utgående särskilda lo-

över 20—125 »

» 125—250 »

20 »

30 *

25 »

35 *

30 »

45 »

40 »

60 »

+ 100 %

-j- IOO %

kalportot har från och med den

1 juli 1920 bortfallit.

» 250—500 »

—

60 *

so »

—

Brevkort

enkelt

,5 öre

7 öre

10 öre

10 öre

+ IOO %

dubbelt

10 »

15 8

20 »

20 »

4* IOO %

Korsband

Högst 50 gr.

4 öre

5 öre

5 öre

-1- 25 %

Från och med den 1 juli 1919

över 50—100 »

8 »

5 8

5 8

— 37V2 %

— 162/3 O/o

medgives försändning av s. k.

» 100—150 »

12 »

10 »

10 »

ringsavgifter, som beräknas en-

» 150—200 »

l6 »

10 »

10 »

— 371/2 0/0

ligt taxan för övriga korsband,

» 200—250 »

20 »

15 »

15 »

— 25 %

lämnas en rabatt av 10 °/o.

» 250—300 »

» 300—35° B

24 »

28 »

15 »

20 »

15 *

20 »

— 37V2 °/o

— 28V7 %

Från och med den 1 januari 1921

hava avgifterna för utgivar- korsband höjts med 100 °/o.

» 350—400 »

32 »

20 »

20 »

— 37V2 %

» 400—450 »

36 »

25 »

25 »

— 30% ö/o

» 450—500 *

40 »

25 »

25 »

- 37I/Z U/o

0. s. v. 4

maximivikt 500 gr.

öre för varje

ytterligare

50 gr.

maximivikt

2 kg.

Blindskrift

4 öre per

5 öre per

5 öre per

-f- 25 %

500 gr. eller

500 gr. eller

500 gr. eller

del därav.

del därav.

del därav.

Maximivikt 3 kg.

Paket......

Högst 1 kg.

30 öre

40 öre

60 öre

60 öre

80 öre

4- i662/3 o/o

Ilpaketsavgiften har från och med

över 1—3 »

s° »

65 »

90 »

90 »

I IO »

+ 120 %

den 1 juli 1920 höjts från 80

» 3—5 »

75 *

90 »

120 »

120 »

140 »

4- 86% %

öre till 1 krona 40 öre, d. v. s.

med 75 ®/o.

* 5

75 »

90 »

120 »

120 »

140 »

4- 166% 0/0

för varje ytter!, kg.

30 »

0/2 kg.

40 »

40 »

40 »

80 »

15 öre).

4- 100 °/o

Postanvis-

Högst 5 kr.

10 öre

15 öre

15 ÖTe

20 öre

ningar

öveT 5— 25 »

IS 8

20 »

25 »

30 »

4" IOO O/o

4- 20 %

4- 331/3 0/0

4- 426/7 0/0

och post-

» 25- 50 »

25 *

30 »

25 »

30 »

förskott

» 50- IOO »

30 »

35 *

35 8

40 »

» IOO— 250 »

35 *

40 »

45 8

50 »

» 250— 500 »

•

40 »

45 8

55 8

60 »

4- 50 %

» 500— 750 »

SO »

55 8

65 »

70 »

4* 40 %

» 750—IOOO »

60 »

65 »

75 8

So »

+ 330/,0

Rekom-

j

menda-

tionsav-

giften

|

1

15 öre

20 öre

4- 33*/®

Assurans-

Från och med

den 1 juli 1920 hava assuransavgifterna reglerats,

vaTvid en viss

avgiften

höjning av avgiften för större assuransbelopp ägt rum.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!. Maj:ti proposition nr 186.

I anslutning därtill framhåller styrelsen, att, bortsett från paketavgifterna,

beträffande vilka det varit nödvändigt att i någon mån följa de stegrade

järnvägsfrakterna, postavgifterna i allmänhet endast hava höjts med högst

100 %>. Höjningarna motsvara således icke på långt när de prisstegringar,

som under kristiden ägt rum på andra områden och vilka givetvis

i hög grad inverkat även på postverkets driftkostnader. I sadant hänseende

erinrar styrelsen om, att den av Kungl. Maj:t för år 1921 fastställda

staten för postverkets driftkostnader företer, i jämförelse med staten för

år 1914, en ökning av omkring 220 %. Styrelsen framhåller vidare, att

de vid postverket vidtagna taxeförhöjningarna följaktligen måste anses mycket

moderata och att desamma i allmänhet äro betydligt lägre än de höjningar,

som under kristiden vidtagits i järnvägs-, telegraf- och telefontaxorna.

Styrelsen övergår därefter till att yttra sig om de olika slagen av Förslag till

postavgifterna och nöjer sig därvid i allmänhet med att föreslå, att avgif- Postav&ifterterna

må jämväl under år 1922 utgå med de belopp, vilka av 1920 års

riksdag bestämdes för tillämpning till och med 1921 års utgång.

Beträffande befor dringsavgifterna för brev anför styrelsen: Brev.

»Befordringsavgifterna för inrikes brev skola, enligt 1 § i ovan åberopande kungörelse

den 11 juni 1920 angående tillfällig höjning av postavgifterna m. m., till och med den 31

december 1921 utgå med följande belopp:

om brevets vikt icke överstiger 20 gram ................................. 20 öre

om vikten överstiger 20 men icke 125 gram.............................. 40 »

» » i> 125 » » 250 » 60 »

» » » 250 » » 500 » 80 »

Någon ändring av dessa avgiftsbelopp anser sig generalpoststyrelsen icke för närvarande

böra ifrågasätta, utan inskränker sig till att föreslå, att nu gällande förhöjda avgifter måtte

utgå jämväl under år 1922.»

Samtidigt med fastställandet av nu nämnda brevavgifter upphävdes

den förut befintliga bestämmelsen om ett särskilt, lägre porto för s. k.

lokalbrev. Med anledning därav, att vissa korporationer inom affärsvärlden

gjort framställning om återinförandet av lokalportot, vilket enligt sökandenas

mening borde sättas till hälften av det vanliga brevportot, framhåller

generalpoststyrelsen i detta ämne följande:

»Såsom av här ovan meddelade beräkningar framgår, är postverkets ekonomiska

ställning icke för närvarande sådan, att den medgiver ett återinförande av lokalportot, vilket

skulle innebära en inkomstminskning av omkring 2 Va miljoner kronor. Vidare synes den

nådiga kungörelsen den 30 maj 1919, genom vilken portot sattes till 15 öre för riksbrev

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr iS6.

Inrikes

brevkort.

och io öre för lokalbrev, hava bekräftat den mening, som av generalpoststyrelsen uttalats

i dess underdåniga skrivelse den ro januari 1919 i fråga om höjning av vissa inrikes

postavgifter m. m., att postverket beträffande en lokalförsändelse utför ett arbete, som bör

skattas högre än hälften av det arbete, en riksförsändelse kräver. Skulle ett särskilt lägre

porto för lokalbrev utgå, lärer detta, när riksportot är a o öre, i alla händelser icke kunna

sättas lägre än till 15 öre. Skillnaden bleve således ganska ringa. För övrigt torde, såsom

generalpoststyrelsen i sin underdåniga skrivelse den 9 mars 1920 i fråga om höjning av

vissa inrikes postavgifter in. m. framhöll, behandlingen av en lokalförsändelse numera i många

fall ställa sig fullt lika dyr som behandlingen av en riksförsändelse. I sistnämnda underdåniga

skrivelse framhöll också generalpoststyrelsen, att lokalportot vore en förmån, varav

endast en mindre del av allmänheten begagnade sig, samt att lokalportots borttagande bleve

till fördel för den stora allmänheten, enär därigenom andra avgifter kunde sättas lägre än vad

eljest bleve fallet. Något nämnvärt antal lokalförsändelser torde icke ifrågakomma annat än i

våra största städer, och i dessa åtnjuta korrespondenterna så betydande postala fördelar av

andra slag, att de icke synas rättvisligen kunna göra anspråk även på ett särskilt, lägre lokalporto.

Det torde föreligga starkare skäl för att, när det ekonomiska läget så medgiver, förbättra

postförhållandena på landsbygden än att skänka storstäderna ytterligare fördelar. Det kan visserligen

invändas, att lokalportot är av betydelse för affärsvärlden i storstäderna och att vad som

blir till fördel för den indirekt kommer den stora allmänheten till godo, men den omständigheten,

att man i de allra flesta länder, exempelvis Frankrike och England, icke har ett lokalporto, synes,

såsom också av vederbörande departementschef anfördes vid frågans behandling i 1920 års

riksdag, jäva uppfattningen därom, att ett dylikt porto skulle vara av verkligt behov. Generalpoststyrelsen

anser sig således sakna skäl att föreslå något särskilt, lägre lokalporto.»

Vad angår inrikes brevkort yttrar styrelsen:

»Den ordinarie avgiften för inrikes brevkort utgör, jämlikt nådig kungörelse den 5 juli

1884, 5 öre, när fråga är om enkelt brevkort, och 10 öre, när fråga är om brevkort med betalt

svar (dubbelt brevkort). Ifrågavarande avgifter blevo, jämlikt nådig kungörelse den 26 april

1918, för tiden 1 juni 1918 till och med den 30 juni 1919 förhöjda till 7 resp. 15 öre,

och genom nådig kungörelse den 30 maj 1919 bestämdes ifrågavarande avgifter till 10

resp. 20 öre, vilka belopp skulle utgå till och med den 31 december 1920. Det enkla

brevportot bestämdes samtidigt till 15 öre. När sistnämnda porto, jämlikt nådig kungörelse

den 11 juni 1920, höjdes till 20 öre, vidtogs icke annan åtgärd beträffande brevkortsportot

än att avgiftsbeloppen 10 resp. 20 öre skulle utgå till och med den 31 december 1921.

Att brevkortsportot, ehuru proportionen mellan detta porto och brevportot blev en annan

än vad den under närmast föregående tid varit, icke medtogs bland de år 1920 vidtagna

portoförhöjningarna, berodde, såsom generalpoststyrelsen också framhöll i sin underdåniga

skrivelse den 9 mars 1920, därpå, att Sverige enligt då gällande internationella bestämmelser

icke ägde att för brevkort till utlandet upptaga högre avgift än 10 resp. 20 öre. Om

avgiften för inrikes brevkort då ytterligare höjts, skulle denna avgift blivit högre än den

internationella avgiften, ett förhållande, som enligt generalpoststyrelsens mening borde så

vitt möjligt undvikas. Sedan emellertid vid den under senare delen av nästlidet år hållna

världspostkongressen det internationella brevkortsportot bestämts till 30 centimes (emot förutvarande

10 centimes), upptages i Sverige, på grund av nådigt brev till generalpoststyrelsen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

9

den 31 december 1920, från och med den 1 innevarande februari en avgift av 25 öre

för enkelt internationellt brevkort, och i utväxlingen med Danmark och Norge, till vilka

länder brevkortsportot alltid förut varit detsamma som i den inrikes svenska posttjänsten,

är, jämlikt nådigt brev till generalpoststyrelsen den 28 januari 1921 angående höjning av

vissa avgifter i den skandinaviska postutväxlingen m. m., likaledes från och med den 1

februari innevarande år det enkla brevkortsportot bestämt till 15 öre. Genom de i den

allmänt internationella och den interskandinaviska postutväxlingen sålunda vidtagna höjningarna

av brevkortsportot har en avsevärd förskjutning ägt rum i förhållandet mellan brev- och

brevkortsportot. I den allmänt internationella postutväxlingen utgjorde förut brevkortsportot

(10 centimes) 1 2/s av brevportot (25 centimes), men utgör nu (30 centimes) 3/s av sistnämnda

porto (50 centimes). I den skandinaviska utväxlingen utgör nu brevkortsportot 3/r

av brevportot mot förut endast hälften. Jämväl i den inrikes posttjänsten såväl i Danmark

som i Norge är brevkortsportot 15 öre och brevportot 20 öre. Att, såsom sålunda skett,

höja brevkortsportot proportionsvis mer än brevportot synes också hava starka skäl för sig,

i det att postverkets kostnader för behandlingen av ett brevkort näppeligen äro mindre än

kostnaderna för ett brev av en viktsats. Det är därför icke ur postverkets synpunkt något

önskemål, att korrespondenterna skola övergå från brev till brevkort, men det kan vara att

befara, att i samma mån som skillnaden i avgifter för dessa försändelseslag blir större, brevkortens

antal ökas och antalet brev minskas, varigenom postverket komme att erhålla mindre

inkomster utan motsvarande minskning i arbetet. Före den senaste höjningen av inrikes

brevportot utgjorde brevkortsportot 2/s av brevportot. Skulle samma proportion nu återställas,

borde brevkortsportot sättas till 12 eller x 3 öre, men av praktiska skäl synes beloppet

böra avrundas till 15 öre. Med hänsyn till det nu anförda och såsom en konsekvens av

de såväl i den allmänt internationella som i den skandinaviska postutväxlingen vidtagna

förhöjningarna av brevkortsportot anser sig generalpoststyrelsen böra föreslå, att inrikes portot

sättes till 15 öre för enkelt brevkort och 30 öre för brevkort med betalt svar.»

1 fråga om avgifterna för korsbandsförsändelser har generalpoststy- Korsbaudsförrelsen

anfört följande; sändeUer.

»Befordringsavgiften för annat inrikes korsband än utgivarkorsband eller sådant kors
band,

som innehåller uteslutande blindskrift, skall, jämlikt 3 § i förut åberopade nådiga

kungörelse den 11 juni 1920 angående tillfällig höjning av postavgifterna m. m., intill

utgången av innevarande år utgå med 5 öre pr 100 gram eller del därav. Samma avgiftsbelopp

stadgades även i nådiga kungörelsen den 30 maj 1919. Förut utgjorde avgiften 4 öre

pr 50 gram. Såsom av den vid denna skrivelse fogade, förut åberopade tablå över hittills

under kristiden vidtagna portoförhöjningar framgår, innebär den vidtagna ändringen av

korsbandsportot huvudsakligen en taxereglering, varigenom avgiften i vissa viktlägen sänkts

med ända till 37 %. Korsbandsportot kan således icke anses hava följt med vid de

allmänna portoförhöjningarna. Generalpoststyrelsen berörde frågan i sin ovannämnda underdåniga

skrivelse den 9 mars 1920, men ansåg av liknande skäl, som anförts beträffande

brevkortsportot, att förhöjning då icke borde företagas. Det internationella korsbandsportot

var nämligen då 5 centimes pr 50 gram och upptogs i Sverige med 5 öre, vadan,

om förhöjning av inrikes korsbandsportot vidtagits, detta skulle för de lättaste korsbanden

blivit högre än den internationella avgiften. Nu utgör emellertid den internationella avgiften

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majits proposition nr 186.

10 centimes pr 50 gram och upptages i Sverige, på grund av förut åberopade nådiga brev

den 31 december 1920, med 10 öre. Under de senaste åren har en avsevärd förskjutning

ägt rum mellan inrikes korsbands- och brevporton. Lägsta avgiften för korsband och för

brev, vilken förut utgjorde 4 resp. 10 öre, är nu 5 resp. 20 öre, och i fråga om de högre

viktgruppema blir förskjutningen ännu mera i ögonen fallande. Så var förut avgiften för

en försändelse med 150 grams vikt 12 öre, om försändelsen befordrades såsom korsband,

och 30 öre, om försändelsen utgjordes av ett brev, under det att motsvarande avgifter nu

äro 10 resp. 60 öre. Den nuvarande inrikes korsbandsavgiften måste därför anses relativt

allt för låg. I den inrikes danska liksom ock i den inrikes norska posttjänsten är lägsta

korsbandsavgiften ro öre, således 100 °/o högre än för närvarande här i Sverige. Från

postbehandlingens synpunkt är givetvis ett korsband minst lika besvärligt och kostsamt som

ett brev.

På grund av det anförda anser generalpoststyrelsen en förhöjning av korsbandsportot

väl motiverad. För att emellertid försändandet av tyngre trycksaker, till exempel böcker,

icke må nämnvärt fördyras, har generalpoststyrelsen tänkt sig, att avgiften för ett korsband

av högst 100 grams vikt skulle sättas till ro öre, men att meravgiften för varje ytterligare

100 gram eller del därav fortfarande skulle utgöra 5 öre. Genom en sådan förändring

komme i allt fall det inrikes svenska korsbandsportot att beträffande de flesta viktgrupper

bliva lägre än exempelvis det inrikes norska korsbandsportot.

Förhållandet mellan de förutvarande, de för närvarande utgående och de nu föreslagna

svenska avgifterna framgår av nedanstående tablå, varav bland annat inhämtas, att försändningen

av ett korsband om 500 grams vikt även med de nu föreslagna avgifterna blir

2 5°/o billigare än före den 1 juli 1919.

V

k t

A

v g i f t e

T

De föreslagna avgifterna inne- bära ökning (-p) resp.

minskning (—) i procent

före

xh 1919

för när- varande

föreslagna

i förhållande

till avgifterna

före V7 1919

i förhållande

till nu gällande :

avgifter

Högst

5°

gr-

4

5

I O

+ 15°

-p IOO

över

S°-

— IOO

»

8

5

1 O

+ 2s

-p IOO

»

IOO-

-150

»

I 2

IO

>5

+ 25

+ 5°

!

»

150-

— 200

16

IO

*5

— 6

+ 5°

»

200-

—250

20

15

20

± °

+ 33

»

250-

—300

»

24

15

20

— 17

+ 33

300-

—35°

»

28

20

25

- II

+ 2 5

35°-

-400

»

32

20

25

- 22

+ 25

i *

400-

—45°

»

36

25

3°

— 17

+ 20

45°''

—50°

»

40

25

3°

— 25

-p 20

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majits proposition nr 186.

Den nu föreslagna höjningen av det allmänna korsbandsportot skulle icke föranleda

någon ändring av den uti 3 § i meranämnda nådiga kungörelse den 11 juni 1920 bestämda

minsta avgift för korsband, innehållande affärshandling. Vad däremot angår minsta avgiften

för korsband, innehållande varuprov — vilken avgift enligt nyssnämnda författningsrum för

närvarande är 1 o öre — så har denna avgift alltid såväl 1 den inrikes som i den internationella

postutväxlingen utgått med samma belopp som det allmänna korsbandsportot för en försändelse

av två viktsatser. I överensstämmelse härmed bör, om allmänna korsbandsportot bestämmes

på sätt, av generalpoststyrelsen nu föreslagits, minimiavgiften för inrikes korsband, innehållande

varuprov, sättas till 15 öre. Vidkommande däremot den i samma författningsrum stadgade

avgiften för korsband, innehållande blindskrift, så har generalpoststyrelsen tänkt sig, att denna

avgift skulle även efter innevarande år utgå oförändrad.»

Beträffande ett särskilt, lägre lokalporto för korsbandsförsändelser

anser generalpoststyrelsen av samma skäl, som av styrelsen anförts beträffande

ett särskilt, lägre porto för lokalbrev, att något särskilt lokalporto

för korsband icke bör återinföras.

Avgiften för inrikes postanvisning eller postförskott samt assuransavgiften

för inrikes försändelse utgå för närvarande, enligt 4 resp. 5 §

i kungörelsen den 11 juni 1920, med i viss mån förhöjda belopp. I avseende

på dessa avgifter gör generalpoststyrelsen icke annat uttalande än att nu

gällande avgiftsbelopp anses böra bibehållas även efter innevarande års

utgång.

Generalpoststyrelsen övergår därefter till behandling av frågan om

befordringsavgifterna för paket och anför följande:

»Vad paketportot beträffar, har generalpoststyrelsen vid upprepade tillfällen under kristiden

och senast i sin ovannämnda underdåniga skrivelse den 9 mars 1920 framhållit

olägenheten av den förskjutning, som ägt rum mellan järnvägs- och postavgifterna därigenom

att de förra avgifterna höjts procentuellt mera än de senare. Järnvägsfrakterna hava nämligen

höjts med 250 å 300 procent, då däremot den högsta vidtagna höjningen av postverkets

paketporto stannar vid 166 procent. Det är emellertid, såsom också generalpoststyrelsen

i sin nyssnämnda underdåniga skrivelse framhöll, icke möjligt att genomföra likformighet i

järnvägens och postverkets avgifter, så länge järnvägsavgifterna beräknas efter zontabellsystem,

men postavgifterna utgå med enhetliga belopp för befordran inom hela riket. Oaktat postverket

på grund av sina, särskilt vid befordran å längre sträckor lägre avgifter än järnvägen

får till sig överflyttat eu del gods, som på grund av omfång och beskaffenhet i övrigt

rätteligen borde tillhöra järnvägstrafiken, anser sig generalpoststyrelsen endast böra hemställa,

att de nuvarande befordringsavgifterna för inrikes postpaket måtte få upptagas även efter

innevarande års utgång.»

Lokalporto för

korsbandsförsändelser.

Postanvisnings-,

postförskotts-

och

assuransavgifter.

Paket.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Skrymmande

paket.

Avgiften för

ilpaket.

Rekommen
dationsav
giften.

Styrelsen gör därefter följande uttalande i fråga om villkoren för postbefordran

av skrymmande paket;

»Såsom generalpoststyrelsen förut vid upprepade tillfällen framhållit, vålla ofta de skrymmande

paketen postverket stora svårigheter, och det har till och med förekommit, att dörröppningarna

i postkupéer, med vilka till postbehandling mottagna paket skola befordras,

icke medgivit paketens inlastning i kupéerna. Postverket har i dylika fall liksom eljest, när

paket varit allt för skrymmande i förhållande till kupéutrymmet, nödgats sända godset med

järnväg och därvid till järnvägen erlägga högre avgift än postverket uppburit för behandlingen.

Att ett dylikt förhållande innebär en oformlighet, är uppenbart, och det vore i

många fall önskvärt, att postverket ägde frånsåga sig viss pakettrafik eller att den särskilda

avgiften för skrymmande paket, vilken nu, jämlikt 6 § av nådiga kungörelsen den 11 juni

1920, utgör 50 procent av viktportot, finge upptagas med högre belopp. Förutom att en

höjning av avgiften för sådant gods, varom nu är fråga, skulle bättre täcka postverkets

kostnader, skulle en dylik höjning sannolikt medföra, att en del gods, som nu inlämnas

till postbehandling, i stället avlämnades till järn vägsbefordran, vilket för dylikt gods är det

naturligaste befordringssättet. I Danmark och Norge finnas fastställda maximimått för paket,

varigenom från postbefordran utestänges gods, som icke lämpar sig för postbehandling, men

trots dessa inskränkande bestämmelser har man i nämnda länder möjlighet att för skrymmande

paket upptaga en tilläggsavgift av högst 100 procent på den ordinarie pakettaxan.

I Danmark fastställer ministern för de offentliga arbetena reglerna för denna avgifts uttagande,

och i Norge, där konungen bestämmer paketavgifterna, utgår ifrågavarande tilläggsavgift

med lägst 25 och högst 100 procent. Generalpoststyrelsen, som åtminstone för närvarande

icke anser sig böra ifrågasätta, att vissa paket på grund av sitt omfång skulle förvägras

postbefordran, finner det dock synnerligen önskvärt, att Kungl. Maj:t, som nu äger rätt

att meddela särskilda föreskrifter om vad som inom svenska postverket skall förstås med

skrymmande paket, jämväl finge bemyndigande att för vissa slag av skrymmande paket

bestämma en tilläggsavgift av mer än 50, men högst 100 procent. Fn sådan högre avgift

skulle då uttagas för paket, vilkas postbehandling skulle kräva extra kostnader eller över

huvud taget bereda postverket särskilda svårigheter. Med anledning av vad nu anförts,

anser sig generalpoststyrelsen böra föreslå sådan ändring av de i 6 § av nådiga kungörelsen

den 11 juni 1920 meddelade bestämmelserna om skrymmande paket, att tilläggsavgiften

för dylikt paket må utgå med högst 100 procent i enlighet med av Kungl. Maj:t utfärdade

närmare föreskrifter. Ett liknande, ännu vidsträcktare bemyndigande än som nu ifrågasättes,

har av 1919 års lagtima riksdag lämnats Kungl. Maj:t beträffande avgifterna för s. k.

masskorsband.»

Beträffande tilläggsavgiften för ilpaket, om vilken finnes stadgat i 7

§ av kungl. kungörelsen den 11 juni 1920, föreslår generalpoststyrelsen

nu icke någon ändring.

I fråga om rekommendationsavgiften framhöll generalpoststyrelsen i

skrivelse den 22 december 1920, hurusom denna avgift på den under år 1920

hållna världspostkongressen i Madrid bestämts att i den allmänt internationella

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung/. Maj:ts proposition nr 1S6.

13

postutväxlingen utgå med högst 50 centimes (i stället för förutvarande 25 centimes),

men att styrelsen, enär denna avgift hittills i Sverige upptagits med samma

belopp som i den inrikes posttjänsten — för närvarande 20 öre — icke

ansåg sig böra ifrågasätta ändring härutinnan samtidigt med att andra av

världspostkongressens beslut påkallade taxeändringar vidtogos, utan att frågan

om rekommendationsavgiften syntes böra upptagas till behandling i samband

med en blivande framställning om vissa inrikes avgifter.

, Härom yttrar sig nu generalpoststyrelsen sålunda:

»Sedermera har generalpoststyrelsen, efter bemyndigande genom nådigt brev den 28

januari 1921, med danska och norska postförvaltningarna överenskommit därom, att rekommendationsavgiften

skulle från och med den 1 februari 1921 i den skandinaviska

* postutväxlingen utgöra 30 öre, och har generalpoststyrelsen för avsikt att hos Kungl. Maj:t

föreslå rekommendationsavgiften i den allmänt internationella utväxlingen till likaledes 30 öre.

Enär postbehandlingen givetvis förenklas därigenom, att rekommendationsavgiften upptages

med samma belopp för inrikes försändelse som för försändelse till utlandet, anser sig generalpoststyrelsen

böra föreslå, att denna avgift — vilken, enligt 8 § i nådiga kungörelsen

den 11 juni 1920, för tiden intill utgången av år 1921 bestämts Ull 20 öre —må i inrikes

utväxlingen sättas till 30 öre.»

Till sist upptager generalpoststyrelsen till behandling frågan om avgiften

för utgivarkorsband och postavgiften för postabonnemang ä tidning

och framhåller i detta ämne följande:

»Vad slutligen angår avgiften för utgivarkorsband och postavgiften för postabonnemang

å tidning, så hava dessa avgifter genom den ändrade lydelse, som 8 och 11 §§ i

förordningen den 17 juni 1916, angående villkoren för postbefordran av tidningar och

andra periodiska skrifter, erhållit genom nådiga kungörelsen den 11 juni 1920, bestämts

att till utgången av år 1921 utgå med en tillfällig förhöjning av 100 procent. De skäl,

som föranledde denna förhöjning och vilka anfördes i generalpoststyrelsens förutnämnda underdåniga

skrivelse den 9 mars 1920, gälla i lika hög grad fortfarande, och förhöjningen i

fråga är i allt fall alldeles för ringa för att avgifterna skola kunna täcka postverkets

kostnader för tidningsrörelsen. Vid denna frågas behandling år 1920 framhölls av såväl

vederbörande departementschef som riksdagen önskvärdheten av eu utredning beträffande

postverkets kostnader för tidningsrörelsen och rörande de grunder, efter vilka postavgiften

för tidningsabonnemang bör sammansättas. Samma mening uttalades av generalpoststyrelsen,

som också numera igångsatt en sådan utredning. Innan frågan om ändring av de

grunder, efter vilka avgiften för postabonnemang å tidningar beräknas, upptages till närmare

prövning, har det emellertid ansetts nödvändigt att, i den mån så låter sig göra, undersöka

icke blott postverkets kostnader för tidningarna, utan också huru dessa kostnader

fördela sig å de olika prestationer, som postverket för tidningarna utför, såsom arbetet med

tidningarnas förskrivning, redovisning av avgifterna, tidningarnas befordran och utdelning

m. m. Enär vidare de särskilda grenarna av postverkets verksamhet gripa så in i varan
-

Tidningsav
gifter.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Ekonomisk

innebörd.

dra, att det i de flesta fall icke är möjligt att beräkna kostnaden för en viss rörelsegren,

med mindre denna kostnad sättes i relation till kostnaden för andra rörelsegrenar, har det

blivit nödvändigt att kombinera undersökningen om postverkets kostnader för tidningsrörelsen

med en utredning rörande fördelningen av postverkets driftkostnader på samtliga de

olika rörelsegrenarna. Denna utredning har givetvis blivit betydligt omfattande, icke minst

därför att postalt arbete av ett och samma slag kräver olika kostnader på olika platser,

och slutresultatet av utredningen föreligger ännu icke. Så mycket kan emellertid redan på

undersökningens nuvarande stadium sägas, att postverkets kostnad för tidningsrörelsen icke

på långt när täckes av de nuvarande ordinarie avgifterna med därå tillfälligtvis utgående

ioo procent. Då ett bibehållande av de sålunda ‘utgående tillfälliga avgifterna för post- *

abonnemang å tidning och för utgivarkorsband icke på något sätt kan föregripa den pågående

utredningen, anser sig generalpoststyrelsen böra föreslå, att 8 och 11 §§ i förordningen

den 17 juni 1916, angående villkoren för postbefordran av tidningar och andra

periodiska skrifter, må jämväl efter utgången av innevarande år hava den lydelse, varom ,

förordnats i nådiga kungörelsen den 11 juni 1920. Sistnämnda kungörelse gäller till och

med den 31 december 1921, dock att stadgandena om avgift för postabonnemang icke

skola tillämpas beträffande sådana abonnemang för år 1922, som verkställas under år 1921.

Denna inskränkande bestämmelse bör, därest generalpoststyrelsens förslag om fortsatt tillämpning

av kungörelsens föreskrifter vinner bifall, givetvis bortfalla.»

Det av generalpoststyrelsen nu framlagda förslaget innebär sålunda i

huvudsak bibehållande av nu utgående avgifter samt förhöjning endast i

avseende på brevkorts- och korsbandsportot samt rekommendationsavgiften.

Styrelsen har beräknat, att den merinkomst, som genom dessa höjningar

komme att tillföras postverket, skulle belöpa sig till omkring 4,700,000

kronor per år, med fördelning på följande sätt:

brevkort ................................. 1,850,000 kronor

korsband................................. 1,950,000 »

rekommendationsavgift ............... 900,000 »

Summa 4,700,000 kronor

Vid denna beräkning har styrelsen begagnat sig av redan befintliga

statistiska siffror rörande postförsändelsernas antal. Skulle en nedgång i

detta antal inträffa, kommer, såsom styrelsen särskilt framhållit, givetvis

även den nu beräknade merinkomsten att minskas. I detta sammanhang

påpekar styrelsen ånyo, vad den förut i sin skrivelse anfört, nämligen att

det under nuvarande förhållanden vore synnerligen vanskligt att beräkna

blivande postala inkomster.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Knngl. Maj:ts proposition nr 186.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag beslöt 1920 års riksdag höjningar

av de inrikes postavgifterna (se skrivelse den 2 juni 1920, n:r 317). Vid tidpunkten

för avgivande av nämnda förslag hade man anledning antaga, att den av taxeförhöjningen

härflytande inkomstökningen skulle bliva tillräcklig att för åren

1920 och 1921 i stort sett motverka den av prisnivåns höjning förorsakade

kraftiga stegringen av postverkets utgifter. Visserligen förutsåg man, att, då

taxeförhöjningarna icke kunde träda i tillämpning förrän den 1 juli 1920, inkomstökningen

för detta år icke skulle bliva stor nog att uppväga utgiftsstegringen,

men å andra sidan syntes man hava anledning antaga, att under år

1921, då portoförhöjningarna finge öva inverkan under hela året, ett så stort

överskott skulle uppkomma, att detsamma kompenserade den eventuella förlusten

under år 1920. Såsom förhållandena sedermera utvecklat sig, lärer denna

beräkning icke komma att hålla streck. Till täckande av den väntade

driftförlusten för år 1920 anvisade riksdagen 3 miljoner. Den verkliga

förlusten har emellertid uppgått till ungefär 4,770,000 kronor. Anledningen

härtill är, att den inrikes posttrafiken nedgått i större grad än man trott

sig behöva förutsätta, vilket medfört, att portoförhöjningarna givit mindre

utbyte än det beräknade. Då man nog beklagligtvis måste räkna med,

att den depression inom landets handel och industri, som föranlett nedgången

i posttrafiken, icke blott kommer att fortfara ännu en tid framåt utan även

möjligen kommer att ytterligare förvärras, kan det förut påräknade

gynnsamma resultatet av 1921 års drift icke antagas bliva verklighet. När

generalpoststyrelsen i början av år 1920 beräknade inkomsterna för år

1921, utgick styrelsen från, att dessa inkomster, bortsett från verkningarna

av portoförhöjningarna, visserligen skulle komma att sjunka under motsvarande

summa för år 1920, men dock icke i någon mera avsevärd mån.

Med hänsyn till den konstaterade nedgången i posttrafiken under år 1920

och i betraktande av de på sista tiden allt mer hotande förebuden till en

långvarig och svår lågkonjunktur anser jag, i likhet med generalpoststyrelsen,

nödvändigt att för år 1921 beräkna postverkets inkomster till lägre belopp

än tillförene skett. Och även beträffande år 1922 torde man böra utgå

från, att lågkonjunkturens verkningar skola bliva kännbara.

I sin nu föreliggande beräkning har generalpoststyrelsen uppskattat

postverkets inkomster för vart och ett av åren 1921 och 1922 till cirka

73 miljoner. Enligt vad jag inhämtat, har styrelsen därvid räknat med,

att frankoteckensuppbörden för år 1921, bortsett från portoförhöjningarnas

verkningar, skulle utvisa minst lika stor nedgång som under år 1920

Departementschef

e?i.

Bibehållande

av nu gällande

tillfälliga taxeförhöjningar

med vissa

ytterligare

ökningar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!. Maj:ts proposition nr 186.

jämfört med år 1919. Till det belopp, som på nämnda sätt erhållits,

cirka 60,5 miljoner, har lagts en summa av 2 miljoner utgörande beräknad

inkomst av det från ingången av februari månad 1921 höjda internationella

portot. För tidnings- och diverse övriga avgifter ävensom i ersättning

för verkets bestyr med stämpel- och kronouppbörd m. m. har beräknats

inflyta ungefär 6,8 miljoner. Skäligen hava inkomsterna av utrikes rörelsen

kunnat beräknas så högt som 3,8 miljoner, detta på grund av de för

Sveriges vidkommande förmånliga beslut, som i avseende å kursen för

likvidering av ersättning för transitbeforclran av post fattats av den nyligen

avslutade världspostkongressen i Madrid. Såsom följd därav hava redan

tillhopa 2,7 miljoner kommit postkassan tillhanda. För år 1922 har man

räknat med ungefär enahanda belopp, dock med viss förskjutning mellan

inkomsterna av den inrikes och den utrikes rörelsen; de sistnämnda kunna

nämligen icke beräknas stiga till så höga belopp, sedan Sveriges fordringar

för under krigsåren verkställd transitbefordring av post likviderats.

jag saknar för närvarande anledning att icke godtaga generalpoststyrelsens

beräkningsgrunder, men givetvis är det långt ifrån uteslutet, att

desamma icke komma att visa sig hållbara. Fn mycket kraftig depression

på näringslivets område kan uppenbarligen medföra betydliga reduceringar

av de beräknare inkomsterna.

I detta sammanhang bör man givetvis också undersöka, i vad män

nedgången i trafik och inkomster även följes av minskning av utgifterna.

Vid bedömandet av denna fråga måste man taga i betraktande arten av

postverkets olika utgifter och i vad mån sänkning av desamma kan väntas

komma att ske i samband med en hastigt inträdande trafikminskning.

Huvuddelen av dessa utgifter, eller ej mindre än cirka 69 °/o, utgöres för

närvarande av avlöningar jämte dyrtidstillägg samt utgifter av

avlönings karaktär, d. v. s. tjänstgörings- och resetraktamenten, felräknings

penningar, härbärgesersättning, sjukvårdskostnader o. d. Därefter komma

utgifterna för postföring, utgörande ungefär 25 °/o av driftkostnadsstaten,

samt slutligen rena omkostnader — d. v. s. utgifter för blankettryck, hyror,

uppvärmning av lokaler o. d. — cirka 6 %. Den del av avlöningskostnaderna,

som utgöres av dyrtidstillägg, kommer givetvis att i samband

med trafikminskning sjunka, för den händelse att de omständigheter, som

förorsaka nedgång i trafiken, i motsvarande mån medföra en sänkning i

den allmänna prisnivån. Fn bestämd tendens i sådan riktning har

tillsvidare kommit tillsynes. I annat avseende kan man icke emotse att,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

17

jämsides med en hastig nedgång i trafiken, någon mera avsevärd minskning

av avlöningskostnaderna låter sig genomföra. Enligt vad jag gjort mig

underrättad om, hava redan en del indragningar av personal ägt rum, och

undersökningar pågå, i vilken utsträckning ytterligare personalminskning kan

vara genomförbar. Den övervägande delen av postverkets tjänstemannapersonal

har emellertid ordinarie anställning, vadan med avseende å densamma

man under alla förhållanden icke torde kunna räkna med några

mera betydande besparingar. Man får i detta sammanhang ej heller bortse från

att särskilt under tider, då arbetstillgången är knapp, stor varsamhet även

måste iakttagas vid avskedande av den i statens tjänst anlitade extrapersonalen.

Större indragningar och ändringar av postförbindelser få givetvis endast

äga rum, då förhållandena så oundgängligen påkalla, och därvid måste

noga tillses, att allmänhetens berättigade krav å regelbunden postföring

icke åsidosättas. Fördenskull kunna ej heller i avseende å postföringskostnaderna

några större minskningar vara möjliga att genomföra åtminstone

omedelbart. De enda utgiftsposter, som röna en direkt inverkan av fallande

priser, äro de rena omkostnaderna, men dessa utgöra, som nyss nämnts, endast

en obetydlig procent av utgifterna i dess helhet. Jag ser mig av angivna

skäl icke nu i stånd till att framlägga någon annan beräkning av utgifterna,

än den generalpoststyrelsen meddelat.

Med hänsyn till vad nu anförts beträffande postverkets såväl

inkomster som utgifter synes det mig uppenbart, att man för de närmaste

båda åren har att räkna med möjligheten av, att postverkets inkomster kunna

komma att avsevärt sjunka, utan att denna sänkning kan omedelbart kompenseras

av motsvarande utgiftsminskning. Jag anser det därför ofrånkomligt

att nu tillse, att postverkets taxor, i den mån så är möjligt, bliva

avpassade med hänsyn därtill.

lag övergår härefter till att behandla vissa detaljer i styrelsens föreliggande

förslag.

Generalpoststyrelsen har icke ansett sig böra föreslå återinförande av

ett särskilt, lägre porto för lokalbrev. Framställningar om ett dylikt porto

hava till Kungl. Maj:t inkommit från handelskammaren i Gävle, SkåneHallands

Fngrosförening, Hälsingborgs Köpmannaförening, Västernorrlands

och Jämtlands läns handelskammare ävensom — i två skrivelser — från

Föreningen representanter för handel och industri.

Det särskilda lokalportot upphörde från och med den i juli 1920.

Närmast dessförinnan var lokalportot för brev 10 öre, under det att riks
Bihang

till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. ip6 haft. (N:r 186.) 2

Återinförande

av särskilt

lokalporto.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Porlot för inrikes

brevkort.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S6.

portot var 15 öre. Lokalportot var således 2h av riksportot. Dä sistnämnda

porto nu är 20 öre, skulle, om ett lokalporto återinfördes och den

förutvarande proportionen mellan riks- och lokalportot bibehölles, lokalportot

böra sättas till 13 å 14 öre, vilket belopp väl borde avrundas

till 15 öre. Skillnaden mellan lokalportot och riksportot bleve således jämförelsevis

liten. Såsom skäl för ett särskilt, lägre porto för lokalbrev skulle

kunna anföras, att ett dylikt brev i förhållande till ett riksbrev befordras

kortare våglängd och drager mindre kostnad. Häremot kan emellertid invändas,

att, om befordringsvägens längd vore avgörande för avgiftens bestämmande,

kunde full rättvisa icke vinnas, med mindre ett särskilt zontabellsystem

tillämpades, vilket givetvis icke kan ifrågasättas. Vad kostnaden

beträffar torde, såsom generalpoststyrelsen framhållit, behandlingen

av eu lokalförsändelse numera i många fall ställa sig fullt lika dyr som

behandlingen av en riksförsändelse. Det lärer väl heller näppeligen kunna

förnekas, att de korrespondenter, som i någon nämnvärd mån skulle hava

nytta av ett lokalporto, nämligen affärsvärlden i storstäderna, genom

täta brevbäringsturer, god tillgång till postanstalter och brevlådor m. m.

hava ganska stora postala fördelar framför övriga korrespondenter. Det

är dessutom ett önskemål att, i den mån de ekonomiska förhållandena

så medgiva, söka förbättra postförhållandena på landsbygden. I de flesta

främmande länder finnes icke något lokalporto, och det vill synas, som

om i detta hänseende behovet icke borde vara större här i landet än

i andra länder. På nu anförda skäl och med hänsyn till att postverkets

ekonomiska ställning nu icke medgiver några avgiftssänkningar,

anser jag mig icke kunna biträda de gjorda framställningarna angående

ett särskilt lokalporto, utan delar jag den av generalpoststyrelsen i ämnet

uttalade meningen. Jag tillstyrker fördenskull styrelsens förslag, att nuvarande

brevporto skall utgå oförändrat.

1 fråga om portot för inrikes brevkort har generalpoststyrelsen ansett

sig böra föreslå en justering, som närmast är att anse såsom en konsekvens

av vidtagna ändringar i den allmänt internationella och den skandinaviska

postutväxlingen. Det internationella brevkortsportot har vid världspostkongressen

i Madrid höjts med 200 %, under det att brevportot höjts

med endast 100 %. Man har därmed övergivit den förutvarande proportionen

mellan avgifterna för dessa försändelseslag. Det säger sig ju

också självt, att, enär postbehandlingen av . ett brevkort och ett brev av

enkelt porto är ungefär så gott som densamma, det icke finnes något skäl, varför

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition n r r 86.

19

brevkortsportot skall utgöra endast hälften av brevportot. Här i Sverige upptages

nu i den allmänt internationella postutväxlingen 40 öre för ett brev och 2 5

öre för ett brevkort. Motsvarande avgifter i den skandinaviska utväxlingen äro

resp. 20 och 15 öre. Att i den inrikes posttjänsten bibehålla nuvarande

brevkortsporto 10 öre, under det att brevportot är 20 öre, vore under

sådana förhållanden en inkonsekvens. I den inrikes posttjänsten såväl i

Danmark som i Norge är brevkortsportot 15 öre. Enligt vad av den

föregående redogörelsen framgår, vidtogs icke vid 1920 års riksdag, då

brevportot och flera andra avgifter höjdes, någon höjning beträffande brevkortsportot.

Skälet härtill var, att man icke ansåg det lämpligt, att det

inrikes portot vore högre än det internationella, vilket skulle blivit fallet,

om höjning av inrikes brevkortsportot då vidtagits. Såsom av det föregående

framgår, skulle sistnämnda porto, om det nu sättes till 15 öre, bliva 1 o öre

lägre än motsvarande internationella porto. På grund av det nu anförda

anser jag mig böra biträda generalpoststyrelsens förslag angående inrikes

brevkortsportot.

Såsom den förut meddelade tablån över vidtagna portoförhöjningar

utvisar, har beträffande befordringsavgifterna för andra inrikes korsband

än utgivarkorsband icke under kristiden vidtagits någon genomgående förhöjning.

Tvärtom har avgiften nedsatts för alla viktgrupper utom den

lägsta. Skälet till att korsbandsportot således i det stora hela icke förhöjts,

ehuru så gott som allt annat stigit i pris, är dels att avgifterna

i de högre viktgrupperna, särskilt efter borttagandet av det s. k. vanliga

tidningskorsbandsportot, ansågos jämförelsevis höga, dels ock att lägsta

inrikes korsbandsavgiften (4 öre) låg så nära motsvarande internationella

avgift (5 öre), att någon nämnvärd höjning av inrikes avgiften icke

kunde vidtagas, med mindre denna bleve högre än den internationella.

Förhållandet är således i detta fall liknande det beträffande brevkortsportot

redan anförda. Nu har emellertid det internationella korsbandsportot

höjts och upptages i Sverige med 10 öre pr 50 gram. I såväl

Danmark som Norge är lägsta inrikes korsbandsavgiften 10 öre. Det

synes under sådana förhållanden väl motiverat att höja jämväl den inrikes

svenska korsbandsavgiften. Skulle postverket få taga ersättning för sina

prestationer i förhållande till kostnaden och det utförda arbetet, borde givetvis

korsbandsförsändelserna, vilka kräva samma eller mera arbete och

kostnad än breven, icke draga billigare porto än sistnämnda försändelseslag.

Även med den nu av generalpoststyrelsen föreslagna taxeskalan kom
-

Korsband

portot.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 186.

Postanvisnings-,

postförskotts-

och

assuransavgifter.

Paketportot.

mer emellertid avgiften för ett korsband av t. ex. 500 grams vikt att bliva

30 öre — för övrigt 25 % lägre än vad avgiften var före den 1 juli 1919 —

under det att ett brev av samma vikt kostar 80 öre. Då de av generalpoststyrelsen

föreslagna avgifterna synas mig väl avvägda, biträder jag

styrelsens förslag härutinnan. Icke heller mot vad styrelsen i övrigt föreslagit

beträffande avgifterna för andra inrikes korsband än utgivarkorsband

synes mig vara något att erinra. Jag finner mig således icke heller böra

tillstyrka återinförandet av särskilt, lägre lokalporto för korsband.

Beträffande avgiften för inrikes postanvisning eller postförskott och

i fråga om assuransavgiften för inrikes försändelse föreslår generalpoststyrelsen

endast, att nu gällande avgiftsbelopp måtte utgå även under år

1922. Detta förslag finner jag mig böra biträda.

I fråga om portot för paket har järnvägsstyrelsen i en den 9 innevarande

mars till Kungl. Maj:t inkommen skrivelse i samband med framställning

angående tilläggsersättning för posttransporter å statens järnvägar

ifrågasatt, huruvida icke postverket borde av allmänheten upptaga högre

ersättning än den nu utgående för befordran av postpaket, varjämte styrelsen

hemställt om återinförande av förbud för befordran såsom postpaket av vissa

slags tyngre försändelser.

Under erinran om den olikhet, som är rådande med avseende å taxorna

för befordran av paket såsom järnvägsgods och såsom postpaket, har järnvägsstyrelsen

i sin skrivelse framhållit önskvärdheten av att postverkets

paketavgifter icke måtte sättas lägre än järnvägens motsvarande avgifter.

Vid bedömande av denna fråga är att märka, att järnvägens paket
tariffer

äro baserade på zonsystem. Så är däremot icke förhållandet beträdande

avgifterna för postpaket. För länge sedan tillämpades visserligen

zonsystem vid postverket, men svenska postverket har, liksom de främmande

postverken i allmänhet, sedermera funnit sig föranlåtet att övergiva detta

system, såsom varande otidsenligt och olämpligt. De fördelar för såväl

allmänheten som postverket, vilka äro förbundna med ett enhetligt post
paketporto

och med det förenklade expeditions- och redovisningsförfarande,

som därav är en följd, torde ligga i så öppen dag, att de här icke behöva

närmare utvecklas. Härtill kommer, att svenska postverket enligt

internationella bestämmelser har skyldighet att mot jämförelsevis låga

avgifter, i fråga om vilka det är uteslutet att kunna tillämpa zonsystem,

till samtliga orter i landet befordra paket från utlandet. Vid fastställande av

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kung;!. Maj:ts proposition nr 186.

21

inrikes paketavgifter ävensom vid utfärdandet av andra bestämmelser

angående den inrikes pakettrafiken måste man därför noga tillse, att de

svenska affärsmännen i fråga om transportkostnader och befordringsmöjligheter

m. m. icke bliva ogynnsammare ställda än de utländska konkurrenterna.

Då av bland annat nu angivna skäl postens och järnvägens

taxor icke äro byggda enligt ensartade system, lära också vissa olikheter

i fråga om avgifternas storlek vara ofrånkomliga.

Med hänsyn till vad nu anförts och då jag i allt fall anser någon allmän

förhöjning i avgifterna för postpaket under nuvarande förhållanden icke

^ böra ifrågakomma, torde järnvägsstyrelsens förevarande skrivelse, i vad den

avser förhöjning av postpakettaxorna, icke i detta sammanhang böra föranleda

åtgärd. Jag föreslår alltså, att nu utgående paketporto — med det

undantag beträffande skrymmande paket, som jag i det följande skall

angiva — bibehålies oförändrat jämväl under år 1922.

Järnvägsstyrelsen har, såsom nyss antytts, vidare ifrågasatt återinförande

av det förut gällande förbudet mot befordran såsom postpaket

mellan orter, som äro förbundna medelst järnväg, av försändelser, vägande

över 10 kilogram. I detta avseende ber jag få hänvisa därtill, att på grund

av en del olägenheter, som detta förbud — vilket infördes enligt

beslut av 1919 års riksdag och vilket även innefattade alla skrymmande

paket, oavsett vikten — visat sig medföra, detsamma blev av 1920 års

riksdag upphävt. Jag anser mig vid sådant förhållande icke böra nu återupptaga

detta spörsmål.

I sin skrivelse har generalpoststyrelsen föreslagit, att den tilläggsavgift

av femtio procent å de ordinarie befordringsavgifterna, som för närvarande

upptages för skrymmande paket, må, enligt av Kungl. Maj:t utfärdade

närmare föreskrifter, kunna utgå med högst 100 procent. De skäl, som

generalpoststyrelsen anfört för den föreslagna åtgärden att lämna möjligheten

öppen till en sådan förhöjning, i den mån en dylik skulle

visa sig av omständigheterna påkallad, synas mig övertygande, och då

liknande bestämmelse finnes såväl i Danmark som i Norge, anser jag

mig böra biträda styrelsens förslag härutinnan.

Av generalpoststyrelsen har vitsordats, att de skrymmande paketen

vålla postverket betydande svårigheter. Det vill ock förefalla, som om rätten

att med post befordra dylika paket understundom missbrukats. 1 själva

verket kan det väl knappast vara en postverkets uppgift att ombesörja

transporten, vare sig å järnvägslinjer eller annorledes, av sådana effekter

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl Maj:ts proposition nr 186.

Rekommen
dationsav
giften.

Tidnings
avgiftema.

Ekonomisk

innebörd.

som exempelvis korgstolar, velocipeder, metspön om 5—6 meters längd

och dylikt. Det vill därför synas angeläget, att en utredning snarast möjligt

kommer till stånd, huru postverkets skyldighet att till befordran mottaga

dylika paket lämpligen må kunna begränsas. Närmare bestämmelser i detta

hänseende torde, på sätt nu gäller i fråga om vad med skrymmande paket

skall förstås, böra meddelas av Kungl. Maj:t.

Den av styrelsen föreslagna höjningen av rekommendationsavgiften

synes mig väl motiverad, varför jag anser mig böra biträda förslaget.

Vad slutligen angår tidningsavgifterna, så delar jag även härutinnan

generalpoststyrelsens mening, att de av 1920 års riksdag beslutade tillfälliga

höjningarna i avgiften för utgivarkorsband och i postavgiften för abonnemang

å tidning böra gälla jämväl under år 1922. Vid detta ärendes behandling

år 1920 framhölls från flera håll önskvärdheten av en utredning beträffande

postverkets kostnader för tidningsrörelsen och rörande de grunder, efter

vilka postavgiften för tidningsabonnemang är sammansatt. Generalpoststyrelsen

meddelar nu, att inom postverket pågår en utredning angående

postverkets kostnader för tidningsrörelsen, men att denna utredning blivit

betydligt omfattande och ännu ej hunnit avslutas. Ej minst med hänsyn

därtill, att postverkets olika rörelsegrenar i regel gripa in i varandra och

att endast i ett fåtal fall särskild personal anlitas för en viss rörelsegren,

är det tydligt, att eu sådan utredning som den, varom nu är fråga, måste

kräva mycket vidlyftiga undersökningar. Vad åter beträffar frågan angående

de grunder, efter vilka postavgiften för tidningsabonnemang är sammansatt,

så sammanhänger denna nära med frågan om postverkets kostnader för

dess olika arbete — förskrivning, försändning, utdelning in. m. — med

tidningarna. Det hade visserligen varit önskvärt, att slutresultatet av

utredningen nu förelegat, men det synes näppeligen kunna råda någon

tvekan därom, att de nu utgående avgifterna äro synnerligen moderata,

och säkerligen föregripes icke den pågående utredningen genom att under

ännu ett år tillämpa de tillfälligt utgående avgifterna.

Enligt generalpoststyrelsens förut omnämnda beräkningar skulle, med

bibehållande av de nu gällande posttaxorna oförändrade under innevarande

och nästpåföljande år, uppstå en brist å postverkets rörelse, som av styrelsen

uppskattats till 2 å 2,5 miljoner för vartdera året. De föreslagna jämkningarna

i vissa slag av postavgifter skulle, enligt styrelsens utredning, giva

en merinkomst av sammanlagt 4,7 miljoner för år. Om — såsom synes nöd
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S6.

23

vändigt med hänsyn till det beräknade mindre gynnsamma resultatet av 1921

års drift — dessa jämkningar vidtagas från och med den 1 juli 1921 och desamma

skulle komma att giva det beräknade resultatet, skulle därav härflytande

inkomstökning ungefärligen motsvara den för detta år beräknade

förlusten. För år 1922 skulle taxeändringarna medföra, att det emotsedda

underskottet bleve förbytt i en ungefärligen lika stor vinst. Jag har emellertid

förut haft anledning påpeka och måste ännu en gång betona, att under

nuvarande förhållanden, då lågkonjunkturens omfattning, varaktighet och

inverkan på posttrafiken är omöjlig att förutse, några tillförlitliga

beräkningar av det ekonomiska resultatet av postverkets rörelse icke kunna

utföras. Under nu föreliggande omständigheter, då postverkets inkomster

och utgifter balansera med så stora och varandra så närliggande belopp

som 73 å 75 miljoner, är det uppenbart, att relativt små förskjutningar i

ena eller andra riktningen giva avsevärt stora utslag. En nedgång i trafiken

utöver den beräknade av exempelvis endast 3 °/o — och en sådan kan

under den närmaste tiden givetvis vara både möjlig och trolig — innebär

genast en inkomstminskning av över 2 miljoner.

I betraktande av den rådande depressionen å handelns och näringarnas

områden hade det uppenbarligen varit synnerligen önskvärt att icke nu behöva

vidtaga några förhöjningar i avseende ä posttaxorna. Med beaktande

emellertid av att postverket i sin egenskap av affärsdrivande verk bör, i

den mån så låter sig göra, lämna ett såsom skäligt ansett överskott, har

jag likväl funnit nödvändigt att, med hänsyn till vad förut anförts rörande

postverkets ekonomiska ställning, föreslå förhöjning av vissa slag av postavgifter.

Jag har så mycket hellre ansett mig kunna förorda de nu föreslagna

ändringarna, som dessa endast utgöra sådana justeringar av taxorna,

som rätteligen redan bort hava vidtagits i sammanhang med föregående

taxeändringar, därest detta icke hindrats av hänsyn till de då utgående

internationella postavgifterna. Jag vill dock i detta sammanhang uttryckligen

betona, att jag vid avgivande av mitt förslag utgått från att Kungl. Maj:t,

så snart postverkets ekonomi det tillåter, icke skall underlåta att föreslå

riksdagen vidtaga den sänkning av postavgifterna, som kan vara lämplig

och möjlig att genomföra.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen besluta,

att de av riksdagen enligt skrivelse den 2 juni

1920, n;r 317, för tiden till 1921 års utgång beslutade

postavgifterna med nedan angivna undantag skola

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S6.

äga fortsatt tillämpning till och med den 31 december

1922, dock att de förhöjda avgifterna för postabonnemang

å tidning icke skola tillämpas beträffande sådana

abonnemang för år 1923, som verkställas under år 1922,

samt att för tiden från och med den 1 juli 1921 till och med

den 31 december 1922 skall gälla,

att befordringsavgiften för inrikes brevkort skall

utgöra:

för enkelt brevkort................................. 15 öre,

» dubbelt » ................................. 30 » ;

att befordringsavgiften för annat inrikes korsband

än utgivarkorsband eller sådant korsband, som innehåller

uteslutande blindskrift, skall utgå med 10 öre för en vikt

av högst 100 gram och 5 öre för var överskjutande vikt

av 100 gram eller del därav, dock att minsta avgiften

skall utgöra för korsband, innehållande affärshandling,

20 öre och för korsband, innehållande varuprov, 15 öre;

att för skrymmande paket det inrikes viktportot

för paket skall, enligt av Kungl. Maj:t utfärdade närmare

föreskrifter, ökas med högst 100 procent;

att det må ankomma på Kungl. Maj:t att beträffande

postbefordran av skrymmande paket meddela de

närmare bestämmelser, som efter verkställd utredning

må befinnas erforderliga; samt

att den avgift, som vederbörande avsändare har

att, utöver belöpande befordringsavgift, erlägga för inrikes

försändelses rekommendation, skall utgöra 30 öre.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Edvard Söderberg.

Stockholm

Postverkets tryckeri

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BevU 1921:56 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående tillfällig höjning av postavgifterna ävensom i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1921:403 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig höjning av postavgifterna. s. 7 i texten
  3. BevU 1921:63 Betänkande, angående beräkning av bevillning ärna för år 1922. s. 65 i texten