Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående befrielse i vissa fall från erläggande av lastpenningar

1922-03-17 · 43 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 41 av 43 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:188, Med förslag till förordning angående befrielse i vissa fall från erläggande av lastpenningar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 188.

I

Nr 188.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående befrielse i vissa fall från erläggande av lastpenningar;

given Stockholms slott den 17 mars 1922.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

handelsarenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning angående befrielse i vissa

tall tran erläggande av lastpenningar.

GUSTAF.

C. E. Svensson.

♦

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 159 höft. (Nr 188)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

Förslag

till

förordning angående befrielse i vissa fall från erläggande av lastpenningar.

Härigenom förordnas som följer:

Lastpenningar, varom stadgas i § 14 av förordningen den 9 juni

1911 med tulltaxa för inkommande varor (nr 80), skola icke erläggas

för den del av fartygs avgiftspliktiga dräktighet, som överstiger 1,500 ton.

I övrigt skola från erläggande av lastpenningar vara befriade —

förutom fartyg, som på grund av bestämmelserna i nämnda författningsrum

åtnjuta dylik befrielse —

fartyg, som under samma kalenderår erlagt lastpenningar, maskindrivet

fartyg eller lastpråm sex gånger och segelfartyg fyra gånger;

fartyg, som, efter att hava direkt eller med anlöpande av mellanliggande

hamnar ankommit till svensk hamn från ort, i sjöfartshänseende

belägen bortom en linje Islands västkust—Kap Finisterre, samt därefter

under samma resa anlöpt utrikes, innanför en linje Skagen —Lindesnäs

samt östra mynningen av Kielkanalen belägen.ort, ånyo ankommer till

svensk hamn för lossning endast av på resan medförd last från ort, belägen

bortom förstnämnda linje, dock under villkor att för fartyget förut vid

inklarering under resan^ erlagts lastpenningar;

fartyg, som, efter" att hava i svensk hamn utklarerat till ort, i sjöfartshänseende

belägen bortom en linje Islands västkust—Kap Finisterre,

och därefter under samma resa anlöpt utrikes, innanför en linje Skagen

—Lindesnäs samt östra mynningen av Kielkanalen belägen ort, för resan

ånyo utklarerar i svensk hamn, dock under villkor att i sistnämnda hamn

icke i fartyget intagits annan last än sådan, som är bestämd till ort,

belägen bortom förstnämnda linje, samt att vid den föregående utklareringen

erlagts lastpenningar för fartyget eller på grund av stadgandet

i § 14 b) i förenämnda förordning skyldighet att erlägga sådana icke

förelegat; samt

fartyg, som anlöper enbart frihamn.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1922 och gäller till

och med den 30 juni 1924.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Mai:t» proposition Nr 188.

3

Utdrag av protokollet över handel särenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 mars 1922.

N ärvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Notion, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och kommunikationsdepartementen

anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet

Svensson:

»De allmänna sjöfartsavgifter, som för närvarande uppbäras i svenska

hamnar för såväl svenska som utländska fartyg — i regel lika för båda

dessa fartygskategorier — utgöras dels av de till statsverket ingående

eller till statsmyndigheter redovisade, nämligen lastpenningar, fyr- och

båkavgifter, tonavgitter samt lotspenningar jämte hemvägsersättning, dels

ock av sådana, som av ägare — kommuner eller enskilda — av hamnar

och farleder uppbäras såsom ersättning för dessas begagnande, såsom

hamnavgifter, grundpenningar, kanal- och slussavgifter ävensom vissa

fristående avgifter, exempelvis för trafiken å sjön Vänern m. fl.

Lastpenningarna, i fråga om vilka gällande bestämmelser återfinnas

i § 14 i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande

varor, äro den enda sjöfartsavgift, som icke är avsedd för något visst

sjöfartsändamål eller utgör vederlag för någon viss prestation. De ingå

bland statsinkomsterna och äro i riksstaten uppförda såsom tillhörande

bevillningen. Med hänsyn till sättet för avgiftens beräkning utgör densamma

i själva verket en skatt för fartyget och utgår icke vare sig å

varan eller av den behållna inkomsten.

Lastpenningarna erläggas vid resor mellan Sverige och utrikes ort

både vid inkommande och utgående med 10 öre för varje ton av fartygets

avgiftspliktiga dräktighet.

Vissa lättnader och befrielser äro dock medgivna, varvid i någon

mån hänsyn tages till lastkvantiteten.

Grunderna för

de allmänna

sjöfartsavgifternas

beräknande.

Lastpenningarna.

"

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition Nr 188.

Fyr- och

båkavgiften.

Om ett fartyg nämligen under loppet av ett kalenderår gör flera

resor mellan Sverige och utrikes ort, betalas dessa umgälder endast

a) vid inkommande första resan och vid förnyat inkommande, om

fartyget innehar viss kvantitet last samt större eller mindre del därav

lossar, och

b) vid utgående första resan.

Då lossning och lastning ägt rum på flera ställen, erläggas lastpenningar

endast å första lossnings- eller lastningsstället.

Från erläggande av lastpenningar äro befriade:

fartyg, med eller utan destination till svensk hamn, som inkommer

och åter utgår i barlast;

fartyg, som, under resa utrikes orter emellan, anlöper svensk hamn

och där endast avlämnar eller emottager passagerare jämte deras effekter

eller ock endast avlastar gods i annat fartyg för export;

fartyg, som av tvingande orsaker eller till inhämtande av order

för vidare resa anlöper svensk hamn och där icke verkställer lossning

och icke heller företager annan lastning än av förnödenheter för besättning,

medförda resande och fartyg;

fartyg, som i följd av liden sjöskada, varom sjöförklaring avgives,

anlöper svensk hamn och där lossar sin last samt efter verkställd reparation

densamma åter intager och utför;

fartyg, som av nyss omförmälda anledning lossar sin last och densamma

till större eller mindre del försäljer, då sådan försäljning inskränkes till

vad för bestridande av reparationskostnaderna bevisligen erfordrats; samt

fartyg, som, under resa mellan utrikes orter, i svensk hamn lossar

eller lastar varor till högst fjärdedelen av fartygets lastdräktighet.

Fyr- och båkavgiften är avsedd att utgöra vederlag för kostnaderna

för fyrar och andra säkerhetsanstalter för sjöfarten.

Huvudbestämmelserna rörande denna avgift äro intagna i förordningen

angående lotsverket den 15 februari 1881 § 44, sådant detta

författningsrum lyder enligt kungörelsen den 10 februari 1911, och § 49,

i den form denna paragraf erhållit genom kungörelsen den 17 november

1882. Avgiften ifråga utgår för varje fartyg, som ankommer från eller

avgår till utrikes ort, med 25 öre för varje ton av fartygets avgiftspliktiga

dräktighet, med befrielse dock från vidare avgift under samma

kalenderår för ångfartyg, som 8 gånger, och för segelfartyg, som 4 gånger

under året erlagt avgift.

I övrigt gälla avgiftsbefrielser för vissa fartygskategorier och under

vissa omständigheter, nämligen för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188. 5

fartyg, som tillhör kronan eller främmande nations örlogsflotta;

fartyg, vars avgiftspliktiga dräktighet icke överstiger 40 ton;

svenskt för fiske utrustat fartyg, då det för sådant ändamål användes;

fartyg, som av tvingande orsaker eller till inhämtande av order

föi vidare resa eller endast i ändamål att vid svenskt skeppsvarv, docka

ellei mekanisk verkstad undergå reparation eller undersökning för utrönande

av behövligheten av reparation anlöper svensk ort utan att därstädes

lossa annan last än den, som i fartyget åter intages, eller intaga

annat gods än proviant, kol eller skeppsförnödenheter för fartygets behov;

fartyg, som uteslutande trafikerar floder och kanaler samt andra

insjöar än Mälaren.

Om tonavgiften till sjömanshusen är stadgat i § 21 av förordningen

den 13 juli 1911 angående sjömanshusen i riket samt sjöfolks på- och

avmönstring m. m., sådant detta författningsrum lvder enligt kungörelsen

den 11 oktober 1918. & 6

Nämnda avgift skall erläggas för fartyg, som avgår från Sverige

till utrikes ort, dock endast en gång i månaden för avgång från samma

svenska hamn. Aven denna avgift beräknas efter fartygets hela avgiftspliktiga

dräktighet och är bestämd till 5 öre för ton. för svenskt och

därmed likställt utländskt fartyg och 8 öre för annat utländskt fartyg.

Lotsavgifterna äro avsedda att utgöra ersättning för av lotsarna

lämnat bistånd vid fartygens vägledning genom de svenska lotslederna

m. m. För fartyg, som ankommer från eller avgår till utrikes ort, är

skyldigheten att anlita kronolots obligatorisk med vissa angivna undantag.

Lotsavgifterna utgå för lotsat fartyg, (med viss skiljaktighet beträffande

den så kallade Öresundslotsningen) i förhållande till fartygens avgiftspliktiga

dräktighet och den lotsade vägens längd enligt lotstaxor, uppgjorda

enligt glidande skala. Härtill kommer s. k. hemvägsersättning.

Vad härefter angår de allmänna sjöfartsumgälder, som ej uppbäras

för statsverkets eller statsmyndigheters räkning, utgå de enligt av Kungl.

Maj.t fastställda taxor, som i varje särskilt fall äro föremål för prövning.

Då förhållandena å skilda platser äro högst olika, har .också följden blivit,

att taxebestämmelserna äro ganska varierande och sinsemellan förete betydande

avvikelser.

Vid beräkningen av hamnavgifter tillämpas ett blandat system, i

det avgifterna utgå dels för ankommande och avgående fartyg efter hela

Tonavgiften.

Lots
avgifterna.

Hamn
avgifterna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. May.ts proposition Nr 188.

den avgiftspliktiga dräktigheten, dels ock för varor, som lossas eller lastas

i hanmen. Genom förordningen den 31 december 1907 äro för åstadkommande

av viss enhetlighet i taxeväsendet fastställda vissa normerande

bestämmelser angående villkoren för uppbärande av hamnavgifter in. m.

orund- Den enda av de till kommuner eller enskilda nu utgående umgälder,

penmngama. vj]]jen genomgående är ställd i direkt förhållande till de godskvantiteter,

som lossas eller lastas, är grundpenningavgiften. Enligt förordningen

den 31 december 1907 angående taxor å grundpenningar skall nämligen

denna avgift som regel utgå med visst belopp för varje av det antal

registerton av fartyg, som enligt i särskild taxa upptagna beräkningsgrunder

motsvarar den lastade och lossade mängden av sådana varor.

Kanal- och Beträffande kanal- och slussavgifter och övriga umgälder gäller,

slui™v9rfttr taxorna för dem äro synnerligen växlande. 1 de flesta fall utgå avgifterna

dels efter fartygets tontal, dels ock efter den lastade eller

lossade varumängden, i andra fall åter ensamt efter fartygets tontal eller

andra beräkningsgrunder.

Frågaomänd. Enligt nu gällande bestämmelser utgå sålunda de allmänna sjöfarts
derna^or^sjö-

avgifterna i regeln med visst belopp per ton av fartygs nettodräktighet.

fartiavgif- Mot denna beräkningsgrund riktade Sveriges allmänna sjöfarts
namie

m^m. förening redan i en den 25 november 1913 till Kungl. Maj:t ingiven framSveriges

aii- ställning vissa anmärkningar samt hemställde, att Kungl. Maj:t måtte

manna sjö- låta utreda möjligheten och lämpligheten av de allmänna sjöfartsavgiffarårfm3n9

ternas beräknande efter lossat och lastat tonnage samt, därest utredningen

gåve sådant vid handen, vidtaga åtgärder för en sådan beräkningsgrunds

införande vid dessa avgifters erläggande. Föreningen

begärde därjämte utredning av frågan om möjligheten av lindring i hamnavgifterna,

där dessa på ett alltför betungande sätt drabbade sjöfarten

eller där de icke kunde sägas vila på fullt rättvis grund.

Kommersui- Efter remiss yttrade sig kommerskollegium i utlåtande den 6 december

te3ifoljg2o‘de 1920 över sjöfartsföreningens förevarande framställning samt anförde

därvid, bland annat, att spörsmålet om åstadkommande av rättvisa och

lämpliga beräkningsgrunder för sjöfartsavgifternas erläggande enligt kollega

mening vore av den vikt för det allmänna och för de intressen,

som därav berördes, att den borde bliva föremål för en ingående undersökning.

Kollegium hemställde förty, att Kungl. Maj:t måtte uppdraga

åt särskilda sakkunniga att verkställa en allsidig utredning angående

möjligheten och lämpligheten av en ändring av nuvarande system för

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

beräknandet och uppbörden av allmänna sjöfartsavgifter med undantag;

av lotsavgifter samt att därefter till Kungl. Makt avgiva de förslag i

amnet, vartill utredningen kunde föranleda.

I nära samband med den nu behandlade angelägenheten står ett

annat spörsmål, som framförts från frihamnshåll, nämligen frågan om

beredande av vissa lättnader i sjöfartsavgi{''terna till förmån för frihamns
-

bragan om lindring i umgälderna för fartyg, som besöka frihamn,

sattes redan av 1894 års frilagers- och frihamnskommittc i närmaste

samband med forslaget om fnhamnsinstitutionens införande i vårt land

Jet läge val icke i begreppet frihamn, yttrade kommittén, att alls inga

avgifter dar skulle av fartygen uppbäras, men det vore snart sagt en

given sak, att, därest man ville vinna det med frihamnen avsedda gagnet,

vasenthga lättnader måste förunnas beträffande fartygsumgälderna.

et vore i sådant hänseende av vikt, att dessa umgälder sattes så lågt

som det med avseende å för handen varande omständigheter vore möjligt.

ror ett sådant företag som en frihamn krävdes ett synnerligen

avsevart matt av uppoffringar, både direkta och indirekta, icke blott

lor sjaiva anläggningens åstadkommande och drivande, utan ock förberedande

av sådana lättnader för rörelsen, särskilt i avseende å farygsumgälder,

att trafiken leddes till och begagnade sig av den nya

institutionen. Kravet på lindriga fartygs umgälder, fortsätter kommittén,

ram ra i e icke minst, då det gällde att planlägga en svensk frihamnsln

sti Union, enar hänsyn därvid givetvis måste tagas till skeppsumgäl
-1

~.en sv;enska frihamnen närbelägna främmande hamnar och särskdt

i Köpenhamns nyinrättade frihamn. På grund härav uppställde

kommittén såsom en bestämd förutsättning för att avsett gagn skulle

kunna vinnas av en svensk frihamn, att lättnader bereddes i å sjöiarten

vilande^ umgälder till statsverket.

För åstadkommande av sådana lättnader förordade frilagers- och

Inhamnskommittén i första rummet lastpenningarnas avskaffande. Dessa

borde avskaffas icke blott för fartygstrafiken i frihamn utan i hela landet,

enar eu . olikhet härutinnan skulle innebära en orättvisa mot de

hamnar, som icke vore frihamnar. Dessutom funne kommittén med hänsyn

till fri hamnstrafiken oundgängligt, att fyr- och båkavgiften dels

nedsattes, dels ock antingen bestämdes att utgå efter lossat och lastat

tonnage eller ock enligt föredömet från Köpenhamn beträffande harnnavgifterna,

omfordes till en avgift å varorna att uppbäras, då dessa

Fråga om

lättnader i

sjöfartsavgifterna

för fartygstrafiken

ä frihamnarna.

Frilagers och

frihamnsleommitten

år

1894.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Handels- och

sjö fartsnämnden

i Malmö

år 1904.

Drätselkammaren

i GÖ''eborg

år 1904.

Ko mm er skollegium

och

generaltullstyrelsen

år

1907.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

utginge från frihamn till avsättning inom landet. Det skulle enligt

kommitténs mening sannolikt icke bliva möjligt att få till stånd en

ordnad fartygstrafik på svensk frihamn utan någondera av de sist

ifrågasatta ändringarnas genomförande.

Då förslag om inrättande av frihamn i Malmö år 1904 väcktes,

framhöll härvarande handels- och sjöfartsnämnd uttryckligen, att nämnden

ansåge sig hava grundad anledning hysa förhoppning, att frågan

om sjöfartsåvgifterna före frihamnens öppnande skulle hava ordnats i

enlighet med frilagers- och frihamnskommitténs förslag, samt att det

vore i en sådan förhoppning nämnden vågade då framkomma med frihamnsfrågan.

Vid behandling av frihamns frågan i Göteborg år 1904 uttalade

stadens drätselkammare, att den funnit det fullt riktigt, att såsom förutsättning

för en frihamnsanläggning uppställdes, att, åtminstone vad beträffade

fartyg, som med direkt last ankomme från eller avginge till

utomeuropeiska hamnar, såväl fyr- och båkavgiften som ock i sammanhang

härmed staden tillkommande hamnavgifter för fartyg bestämdes

att utgå, icke på sätt dåmera vore fallet efter ett fartygs hela avgiftspliktiga

dräktighet, utan antingen efter lossat och lastat tonnage eller

ock i form av eu varuavgift.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen yttrade i ett den 25

januari 1907 över inom finansdepartementet utarbetade förslag till författningar

om frihamn och frilager gemensamt avgivet utlåtande, att

»ämbetsverken med avseende å frågan om frihamnsinstitutionens införande

i vårt land, i anledning av uttalanden, som framkommit i yttranden

från målsmännen för handel, industri och sjöfart i Malmö och

Göteborg, ansett sig böra såsom sin åsikt uttala, att lösningen av

frågan om väsentlig lindring i umgälderna för fartyg, som besökte

svensk frihamn, vore av största betydelse för gagnet av frihamnsinstitutionen.

» Handels- och sjöfartsnämnden i Malmö hade nämligen

i sitt över förslagen avgivna yttrande framhållit, att svenska frihamnar

icke skulle bliva i stånd att med framgång upptaga konkurrensen med

utländska sådana, såvida icke de svenska frihamnarna kunde erbjuda

minst lika fördelaktiga villkor som de utländska, icke blott i »tulltekniskt

avseende» utan även i övriga hänseenden, och hade nämnden därför

anslutit sig till den av frilagers- och frihamnskommittén förordade

utvägen till beredande av lättnader i skeppsumgälderna. . Uttalanden i

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kanal. Maj.ts proposition Nr 188.

samma riktning hade gjorts av handelskammaren samt handels- och sjöfartsnämnden

i Göteborg.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 9 december 1918 dagtecknad skrift Styrelsen för

hemställde styrelsen för Malmö frihamnsaktiebolag, att Kung!. Maj:t måtte faaJlmöa fri''

dels framlägga förslag till avskaffande av lastpenningarna för all ut- inia^drfns.

rikes sjöfart, dels efter utredning vidtaga åtgärder för fyr- och båkavgiftens

omförande till en varuavgift att uttagas, då varorna infördes till

avsättning inom landet. Såsom skäl för sin framställning anförde styrelsen,

att ett bibehållande av de båda nämnda fartygsavgifterna enligt

nu gällande beräkningsgrunder komme att med största sannolikhet

omöjliggöra de svenska frihamnarnas utnyttjande för transitering av

varor främmande länder emellan.

I ett över denna framställning den 16 december 1919 avgivet aeneraituiiutlåtande

ifrågasatte generaltullstyrelsen för sin del dels på anförda skäl styrf9s^ 4r

lastpenningarnas avskaffande, dels huruvida det icke skulle anses lämpligt

att uppdraga åt särskilda sakkunniga att till behandling upptaga frågan

om förändring av bestämmelserna rörande fyr- och båkavgiften.

Med hänvisning till vad styrelsen för Malmö frihamnsaktiebolag i Skåne8 hansin

förenämnda framställning anfört i frågan biträdde Skånes handels- del*ka™™re

kammare i skrivelse den 17 februari 1920 till chefen för finansdepartementet

generaltullstyrelsens yrkande om utredning samt hemställde för

egen del, i syfte att beträffande frihamnarna erhålla åtminstone en provisorisk

lösning av avgiftsfrågan, om åtgärder för att fyr- och båkavgift

tillfälligt. icke måtte uttagas av fartyg, som till frihamn ankomme från

eller avginge till utrikes ort.

Över ovannämnda framställningar från styrelsen för Malmö fri- statskontoret

hamnsaktiebolag och Skånes handelskammare avgavs utlåtande beträffande °C*0£ZT''

lastpenningarna den 13 mars 1920 av statskontoret och kommerskolle- år 1

gium gemensamt, varvid ämbetsverken anslöto sig till den av generaltullstyrelsen

i frågan uttalade uppfattningen, att lastpenningarna borde

avskaffas.

Beträffande omläggningen av beräkningsgrunderna för fyr- och Komm^skoibåkavgifterna

framhöll kommerskollegium i förutnämnda, den 6 december Ui1920^

1920 avgivna utlåtande, i likhet med generaltullstyrelsen, behovet av eu

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 159 käft. (Nr 188.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Malmö, Stockholms

och

Göteborgs frihamn

saktiebolag

år 1921.

Generaltullstyrelsen

år

1921.

10 Kungl. May.ts proposition Nr 188-

utredning av denna fråga, vilken utredning kollegium emellertid ansåge

böra utvidgas att omfatta sjö fartsavgifter i allmänhet med undantag av

lotsavgifter. Vad beträffade Skånes handelskammares hemställan om

befrielse tillfälligt från fyr- och båkavgifter för fartyg, som ankomme

till eller avginge från frihamn, ansåge kollegium densamma förtjäna

synnerligt beaktande. En nödvändig förutsättning; för att syftet med

frihamn sinstitutionens införande i vart land skulle till fullo vinnas vore

påtagligen, att fartygs- och varutrafiken å svensk frihamn icke i avgiftshänseende

ställdes i alltför ogynnsamt läge vid konkurrens med någon

angränsande utländsk frihamn. Den risken läge eljest nära till hands,

att de gjorda uppoffringarna för den svenska frihamnsanläggningen

bleve helt eller delvis bortkastade. Därest statskontorets och kommerskollegii

förslag om lastpenningarnas borttagande vunne avseende, skulle

visserligen någon lättnad beredas, men torde dock densamma ej vara

tillfyllest, utan ansåge kollegium erforderligt, att möjlighet i någon form

bereddes att medgiva nedsättning av eller befrielse från fyr- och båkavgiften.

En lämplig interimistisk anordning i avbidan på resultatet

av utredningen i avgiftsfrågan i dess helhet syntes kollegium vara, att

Kungl. Maj:t på därom av frihamn gjord ansökning efter prövning av

omständigheterna tillfälligtvis beviljade nedsättning av eller befrielse från

fyr- och båkavgift för fartyg, som'' ankomme till eller avginge från frihamnen.

I anslutning härtill gjorde sedermera under år 1921 Malmö, Stockholms

och Göteborgs frihamnsaktiebolag var för sig beträffande respektive

frihamnar framställning om tillfällig frihet från statliga, sjöfartsavgifter.

Generaltullstyrelsen, som den 2 juli 1921 i anledning av remiss

avgav utlåtande beträffande framställningen från Malmö fribamnsaktieboLig,

framhöll, att det för en lönande drift av frihamn syntes vara av

största intresse, att fartyg, som anlöpte frihamn, kunde beredas lättnader

ifråga om skeppsumgälders erläggande, men ville emellertid — under

förutsättning att den av styrelsen tidigare föreslagna utredningen beträffande

fyr- och båkavgiften icke behövde taga någon mera avsevärd

tid _ ifrågasätta lämpligheten av att bereda frihamn sådana provisoriska

lättnader, som bolaget avsåge, innan den åsyftade utredningen hunnit

ådagalägga, att detta kunde ske utan menlig inverkan på lösningen av

frågan i dess helhet angående förändrade bestämmelser rörande sjöfartsavgifter.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kanal. Maj:tu proposition Nr 188.

Med föranledande av de utav mig nu omnämnda framställningar och

utlåtanden anbefallde Kungl. Maj:t den 2(5 september 1921 kommerskollegium

dels att verkställa utredning rörande möjligheten av en omläggning

av nuvarande system för beräknandet och uppbörden av allmänna

sjöfartsavgifter, med undantag av lotsavgifter jämte hemvägsersättning,

ävensom i samband därmed i vad mån och på vad sätt lättnad i de till

staten utgående eller till statsmyndigheter redovisade dylika avgifter

kunde beredas fartyg vid resor mellan frihamn och utrikes ort, samt

att till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde

föranleda, dels ock att snarast möjligt till Kungl. Maj:t avgiva förslag

i fråga om de provisoriska avgiftslättnader, som kunde befinnas böra i

avvaktan på slutförandet av ovan omförmälda utredning medgivas för

fartygstrafiken å frihamnarna. Tillika bemyndigade Kungl. Maj:t kollegium

att för ändamålet tillkalla särskilda sakkunniga.

Jämlikt berörda bemyndigande har kommerskollegium tillkallat

direktören Gustaf Ljungberg, direktören i svenska järnvägs föreningen

Ludvig Leonard Lundqvist och direktören i Malmö frihamnsaktiebolag

Bror Rönngren att såsom sakkunniga biträda kollegium vid ifrågavarande

utredning, den sistnämnde i vad densamma avsåge eventuella

provisoriska avgiftslättnader för fartygstrafiken å frihamnarna. Direktören

Ljungberg har utsetts att såsom ordförande närmast leda de sakkunnigas

arbete.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen sjöfartsavgiftssakkunniga,

avgå vo den 4 februari 1922 till kommerskollegium utlåtande, innefattande

förslag till provisoriska lättnader i vissa sjöfartsavgifter för

fartygstrafiken å frihamnarna m. m., vilket utlåtande kollegium med

eget yttrande den 14 samma februari överlämnat till Kungl. Maj.t.

De allmänna sjöfartsavgifter, i fråga om vilka sjöfartsavgiftssakkunniga

föreslå lättnader, äro lastpenningar, fyr- och båkavgift samt

tonavgift till sjömanshusen.

I fråga om lastpenuingarna äro, såsom förut nämnts, bestämmelser

meddelade i den av riksdagen antagna förordningen med tulltaxa för

inkommande varor. Bestämmelserna om övriga nu ifrågavarande avgifter

— fyr- och båkavgiften och tonavgiften till sjömanshusen — äro

däremot utfärdade i administrativ ordning.

I det följande skall jag nu lämna en redogörelse för de sakkunnigas

förslag och de däröver avgivna yttrandena. Närmast har jag

därvid för avsikt att föreslå, att beslut måtte i vad angår lastpenningarna

■fläng

sättande av

utredning

Provisoriska

lättnader i

sjöfartsavgifterna

för

fartygstrafiken

å

friiiamnarna

m. m.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Av sjöfarts

avgiftssakkunniga

inhämtade

yttranden

från

näring skorporationer.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

påkallas av den nu samlade riksdagen. Då det emellertid synes mig

riktigast, att riksdagen sättes i tillfälle att uttala sin mening i hela det

föreliggande frågekomplexet, skall jag tillåta mig redogöra för och

tillkännagiva min ställning till de framkomna förslagen även i vad de

angå nedsättning i de båda administrativt fastställda statliga sjöfartsavgifterna.

Med hänsyn till de olika intressen, som komme att beröras av en

ändring i bestående förhållanden i fråga om skeppsumgälderna, hava

sjö far tsavgiftssak kunniga berett handelskamrarna i Stockholm och Göteborg,

Skånes handelskammare, Stockholms stads och Göteborgs hamnstyrelser,

hamndirektionerna i Malmö, Hälsingborg, Landskrona och

Trälleborg, svenska hamnförbundet, frihamnsaktiebolagen i Stockholm,

Göteborg och Malmö samt Sveriges allmänna sjöfarts förening, Sveriges

redareförening och Sveriges segelfartygsförening tillfälle att till de sakkunniga

avgiva yttranden i fråga om avgiftslättnader för fartygstrafiken

å frihamnarna, och hava i anledning härav yttranden inkommit från

samtliga nämnda myndigheter och sammanslutningar med undantag av

Stockholms frihamnsaktiebolag och Sveriges segelfartygsförening. Svenska

hamnförbundet har icke självt yttrat sig, men överlämnat yttranden

från hamnstyrelserna i Gävle och Norrköping.

I de. inkomna yttrandena synes lastpenningarnas avskaffande för

hela riket anses såsom en av omständigheterna påkallad åtgärd till beredande

av lättnader för sjöfarten på frihamnarna och förordas därjämte,

att lättnader i eller fullständig befrielse från fyr- och båkavgiften i

samma syfte måtte medgivas.

Beträffande lämpligheten av att för frihamnarnas vidkommande

helt borttaga de statliga sjöfartsavgifterna äro meningarna delade.

Å ena sidan framhålles, att frågan om sjöfartsavgifterna icke kan

anses löst ur frihamnarnas synpunkt, förrän avgifterna där helt och

hållet avskaffats, medan å andra sidan påpekas, att det vore orättvist

och i övrigt olämpligt att i avgiftshänseende göra alltför stor skillnad

mellan tullhamnar och frihamnar.

Fullständig befrielse från alla statliga sjö fartsavgifter för all fartygstrafik

på frihamn förordas av Stockholms handelskammare. Invändningen

att en befrielse enbart för frihamnarna skulle medföra trafikförlust

för tullhamnarna anser handelskammaren vara utan betydelse i

praktiken.

Stockholms stads hamnstyrelse ifrågasätter, huruvida icke åtminstone

viss trafik till och från frihamn borde medgivas sådan befrielse.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

Handelskammaren i Göteborg däremot är av den åsikten, att

mycket stora svårigheter skulle uppstå, därest olika avgifter skulle upptagas

i frihamn och tullhamn. Denna åsikt synes delas av åtskilliga

av de övriga korporationer, som yttrat .sig i ämnet.

I flertalet yttranden framhålles nödvändigheten av att avgiftslättnader

beredes den transoceana trafiken. Från vissa håll påyrkas lättnader

även för medelhavstrafiken, varjämte handelskammaren i Göteborg,

Sveriges allmänna sjöfartsförening, Sveriges redareförening m. fl. betona

önskvärdheten av att lättnader på något sätt beredes afl utrikes sjöfart.

Den av 1898 års handels- och sjöfartskommitté föreslagna utvägen,

att till beredande av lättnader för särskilt trafiken på avlägset belägna

hamnar fyr- och båkavgiften för fartyg i sådan trafik skulle uttagas i

förhållande till lossat och lastat tonnage, förordas av Sveriges allmänna

sjöfartsförening, Sveriges redareförening m. fl.

Stockholms stads hamnstyrelse föreslår, att trafikområdet för den

utrikes sjöfarten uppdelas i tre zoner, av vilka mellanzonen skulle begränsas

å ena sidan av en linje Storbritanniens västkust—Kap Finisterre

och å andra sidan av en linje Kap Guardafui—Goda Hoppsudden—Rio

de Janeiro—Panamakanalen. Fartyg, som avgå till eller ankomma från

första (närmaste) zonen skulle såsom nu erlägga fyr- och båkavgift åtta

gånger för ångfartyg och fyra gånger för segelfartyg, medan för mellanzonen

avgift skulle erläggas f}^ra respektive två gånger och för tredje

zonen två respektive en gång.

En annan utväg har förordats av Skånes handelskammare, nämligen

att den nu avsedda fartygstrafiken skulle befrias från avgift antingen

vid utgående eller inkommande.

Handelskamrarna i Stockholm och Göteborg, Skånes handelskammare,

Sveriges allmänna sjöfartsförening, Sveriges redareförening m. fl. hava

gjort påpekanden, utmynnande i att ett upprepat uttagande av avgifter i

svensk hamn i anledning av företagen avstickare till närliggande utländska

hamnar för partiell lossning eller lastning icke bör ifrågakomma.

De sakkunniga betona för egen del till en början, särskilt med hänsyn

till transitotrafiken, nödvändigheten av en snar och effektiv lösning av frågan

om en väsentlig lindring i de statliga skeppsavgifterna för de svenska

frihamnarna, vilka hava att upptaga konkurrensen med främmande frihamnar,

där motsvarande skeppsumgälder antingen icke finnas eller också

utgå med avsevärt lägre belopp.

De svenska frihamnarnas farligaste konkurrent anse de sakkunniga

vara frihamnen i Köpenhamn dels på grund av dess läge och dels,

Sjöfarts

avgiftssalc
kunnigas
utlåtande.

Allmänna

synpunkter.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 188.

kanske framförallt, på grund av de låga skeppsumgälderna därstädes.

Några avgifter, motsvarande våra nu ifrågavarande statliga sjöfartsavgifter,

förekomma icke i Danmark. De avskaffades nämligen, samtidigt

med att Köpenhamns frihamn år 1894 öppnades för allmän

trafik, ej blott för frihamnen utan för hela landet. De avgifter, som

i Köpenhamn upptagas, äro närmast att jämföra med de i Sverige till

hamnägaren utgående avgifterna. De sakkunniga hava i sitt yttrande

uppdragit en jämförelse mellan skeppsumgälderna i Köpenhamns frihamn

och i Malmö blivande frihamn, sådana de komma att gestalta

sig enligt det till Kungl. Maj:t för fastställelse ingivna förslaget till

hamntaxa för åren 192:2—1926. Enligt denna jämförelse betalar ett

fartyg om 2,500 nettoregisterton (engelska skeppsmätningsregeln), som

kommer från avlägset belägen hamn, varje gång det anlöper Köpenhamns

frihamn, om fartyget förtöjer vid kaj och lossar eller lastar så

mycket gods, som tillhopa motsvarar 2,500 nettoregisterton, 1,875 danska

kronor, under det att motsvarande avgifter i Malmö frihamn komma att

bliva för reguljär trafik 2,850 kronor och för trampfart 4,050 kronor.

Avgifterna i Stockholms frihamn och i den blivande frihamnen i Göteborg

torde uppgå till ungefärligen samma belopp som i Malmö.

Ett annat förhållande, som medverkat till att bereda Köpenhamns

frihamn en gynnad ställa ing på de svenska hamnarnas bekostnad, har

av de sakkunniga i detta sammanhang påpekats, och anföra de sakkunniga

härom:

»Genom ännu gällande ministeriel! deklaration av den 5 augusti 1879 är

bestämt, att svenska och danska fartyg och båtar, av vilken storlek och beskaffenhet

’ »om helst, gående mellan samtliga orter inom Köpenhamns,

Helsingörs och Kjöges tulldistrikt, å ena sidan, samt inom Hälsingborgs,

Landskrona, Malmö och Trälleborgs tullkammardistrikt, å andra sidan, skola

ifråga om skeppsavgifter, lastpenningar, fyr- och båkavgifter samt alla liknande

avgifter till'' statskassan helt och hållet behandlas såsom ginge de inrikes

orter emellan, vilket innebär, att fartygen i nämnda svenska hamnar erlägga

varken lastpenningar, fyr- och båkavgift eller tonavgift till sjömanshusen.

Danska staten, som då ännu hade liknande sjöfartsavgifter, beviljade å

sin sida samma undantagsförmån.

I samband med att Köpenhamns frihamn år 1894 öppnades för allmän

trafik, avskaffades emellertid, såsom förut nämnts, alla statsavgifter å sjöfarten,

och alla nationers fartyg kommo utan vederlag i åtnjutande av de förmåner,

som i Danmark förut icke medgivits andra utländska fartyg än svenska

på resa mellan sundshamnar. Härigenom har det anmärkningsvärda förhållandet

uppkommit, att om en från tredje land inköpt vara införes till Köpenhamns

frihamn och därifrån omlastas och överföres till svensk sundshamn, erläggas

i Sverige inga statliga fartygsavgifter, men om fartyget för lasten di
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj.ts proposition Nr 188. 15

rokl till .svensk hamn för lossning eller omlastning, utkrävas sådana avgifter.

Och vidare, om ett fartyg slutlossat i Malmö och därifrån utgår i barlast eller

med last, skola avgifter erläggas, men fartyget befrias från sådana, om detsamma

utgår till Köpenhamn och där intager last av svenskt exportgods.

Köpenhamns frihamn kan därför betecknas som en inhemsk svensk frihamn,

vilken redan åtnjuter alla de förmåner, varå nu göres anspråk från svenskt

irihamnshåll. I vilken grad Köpenhamn användes som oentralhamn för svensk

liandel framgår icke vare sig av svensk eller av dansk statistik. I den senare

upptages icke omlastningstransito m. m. utan endast den transitering, som vant

föremål för dansk handel. Enligt en i Finanstidende den 19 oktober 1921

lämnad upplysning uppgick den för år 1920 redovisade utförseln från Danmark

till Sverige av främmande, d. v. s. icke danska varor till ett värde av

159 miljoner kronor. Den konkurrens från Köpenhamn om svenskt importoch

exportgods, för vilken Malmö på grund av de nu skildrade förhållandena i

rflg r friheten från statliga fartygsavgifter i den danska hamnen och

1879 ars forberorda deklaration — är utsatt, drabbar emellertid även övriga

svenska hamnar, vilkas naturliga handelsområden sammanfalla med eller

tangera det område, som ekonomiskt behärskas från Köpenhamn. Då det gäller

ti ansitering av gods från eller till ett land, som för både svensk och

dansk hamn är utland, inverkar emellertid icke den berörda deklarationen,

men så mycket mera avgiftsfriheten i Köpenhamn. Även här hava icke blott

Malmö utan även övriga svenska frihamnar att räkna med Köpenhamn såsom

konkurrent, enär frihamnen där alltid kan komma ifråga som upplagsplats

och omlastningsort för gods, som införes till eller utföres från hamnar

vid Östersjön.»

Vidare hava de sakkunniga påpekat, att i staterna öster och sydost

om Östersjön spörsmålet om transitokandelns ordnande, i avvaktan på

att Ryssland åter skall öppnas för den internationella handeln, börjat

tilldraga sig livligt intresse.

Baltischport i Estland hade sålunda den 1 juni 1921 förklarats för frihamn;

i Hängd väntades frihamn kunna öppnas senast våren 1923, och

lettiska konstituanten hade den 20 maj 1921 antagit lag om inrättande

av frihamn. Dessa hamnar iämte frihamnarna i Danzig och Stettin komme

att bliva de svenska frihamnarnas medtävlare vid konkurrens om handeln

och sjöfarten runt Östersjön, och med hänsyn till rådande valutaförhållanden

vore det sannolikt, att kostnaderna i dessa hamnar komme

att ställa sig lägre än i de svenska.

Vad Göteborgs blivande frihamn beträffade, torde densamma utom

med Köpenhamn få upptaga tävlan med en norsk frihamn. Planer förelåge

nämligen, enligt vad de sakkunniga inhämtat, på upprättandet av

en frihamn vid Kristiania, och den norska tullagen innehölle från och

med den 1 juli 1919 en bestämmelse, varigenom det gods, som infördes

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

i frihamn och därifrån återutfördes till utlandet, fritoges från den s. k.

laste- och fyravgiften.

Enligt de sakkunnigas åsikt kunde en för de svenska frihamnarna

ur konkurrenssynpunkt fullt tillfredsställande lösning av föreliggande

fråga ernås endast genom att dessa hamnar med avseende å statliga

skeppsumgälder fullt likställdes med sina i detta hänseende bäst ställda

utländska medtävlare. •

För vinnande av detta syfte vore, med hänsyn därtill, att åtminstone

de större fartygen, som ofta för partiell lossning eller lastning bleve

nödsakade att anlöpa även tullhamnar, ändock där måste betala fulla

umgälder, ett fullständigt slopande av nu ifrågavarande avgifter —

åtminstone i deras nuvarande form — påkallat och önskvärt.

Då de sakkunniga emellertid ansåge en sådan åtgärd icke kunna

ifrågakomma, utan att staten samtidigt i annan form bereddes ersättning

för den inkomst, som härigenom ginge förlorad, och frågan huruvida

och på vad sätt detta skulle kunna ske, vore av så omfattande art, att

den icke på utredningens dåvarande stadium kunde bliva föremål för

närmare prövning, ville de sakkunniga, såsom provisorium förorda

1) fullständig befrielse från lastpenningar, tonavgift samt fyr- och

båkavgift för fartyg, som anlöpte enbart frihamn,

2) lastpenningarnas avskaffande även för tullhamnarna samt

3) ett flertal lättnader i skilda hänseenden i fyr- och båkavgiften

förutom den under 1) nämnda fullständiga befrielsen därifrån för fartyg,

som anlöpte enbart frihamn.

Innan jag övergår till en närmare redogörelse för sjöfartsavgiftssakkunnigas

förevarande förslag, torde det tillåtas mig att till belysande

av den ekonomiska betydelsen av nu ifrågavarande sjöfartsavgifter här

återgiva en tablå, utvisande uppbörden av lastpenningar, fyr- och båkavgifter

samt tonavgifter under åren 1911—1920:

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition Nr 188.

E

1

Svenska fartyg

Kronor

Lastpenningar.

Utländska fartyg

Kronor

1911

385,300

320,760

1912

402,633

356,318

1913

448,519

382,250

1914

430,615

336,750

1915

401,943

413,274

1916

316,526

477,815

1917

160,362

294,585

1918

196,375

261,256

1919

277,966

307,783

1920

303,745

553,118

och båkavgifter.

1911

932,260

1,040,457

1912

997,471

1,182,673

1913

1,086,031

1,276,136

1914

1,163,360

1,178,969

1915

1,142,757

1,568,317

1916

968,894

1,620,424

1917

510,501

1,431,456

1918

608,540

1,279,393

1919

871,764

1,168,605

1920

1,070,096

1,962,435

Tonavgifter till sjömanshusen.

1911 107,016

1912 109,635

1913 • 123,640

1914 114,264

1915 116,579

1916 91,363

1917 . 43,193

1918 55,888

1919 126,829

1920 150,403

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1

82,133

90,797

98,447

80,442

125,574

141,490

123,775

103,967

122,316

220,560

samt. 159 höft.

Summa

Kronor

706,060

758.951

830,769

767,365

815,217

794,341

454,947

457,632

585,749

856,864

1,972,717

2,180,144

2,362,167

2,342,329

2,711,074

2,589,318

1,941,957

1,887,933

2,040,370

3,032,532

189,149

200,432

222,088

194,706

242,154

232.854

166,969

159.855

249,145

370,963

(Nr 188.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Fullständig

avgiftsbefrielse

för

fartyg, som

anlöper enbart

frihamn.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188-

Beträffande den förordade fullständiga avgiftsbefrielsen för fartyg,

som anlöper enbart frihamn, yttra de sakkunniga:

»Ett fullständigt slopande av de nu ifrågavarande avgifterna i frihamnarna

skulle, även om avgifterna kvarstode i tullhamnarna och befrielse sålunda

icke kunde komma andra fartyg till godo än sådana, som anlöpte enbart

frihamn, likväl enligt de sakkunnigas mening vara av icke oväsentlig betydelse

vid konkurrensen om transitohandeln, beträffande vilken, såsom redan

upprepade gånger framhållits, sjöf artsavgifterna ur hamnsynpunkt hava sin

största och mest avgörande betydelse. Om nämligen avgifterna i princip bibehölles,

eventuellt med införande av lättnader för viss trafik under särskilda

förhållanden, skulle nämligen konkurrerande frihamnar ändock kunna framhålla,

att transitering över svenska frihamnar icke kunde försiggå, utan att

godset därstädes betungades med avgifter, som icke förekomma i andra frihamnar.

Huru de eventuella bestämmelserna om lättnader än avfattades, skulle

det i de flesta fall åtminstone för utländska importörer och exportörer hliva

svårt att bedöma, huru dessa i varje särskilt fall komma att verka. I de kalkyler,

som avgöra valet mellan en svensk och en utländsk frihamn, skulle man

sannolikt i de flesta fall komma att räkna med maximiavgifterna.

Avskaffas däremot de statliga skeppsumgälderna helt och hållet i frihamn,

blir det möjligt att åtminstone i alla de fall, då fartyget i Sverige skall

lossa eller lasta endast i frihamn, räkna med full befrielse från avgifter.

En anmärkning, som med visst fog kan göras mot den nu ifrågasatta

avgiftsbefrielsen, torde vara, att frihamnarna tack vare denna kunna draga till

sig trafik, som eljest skulle gå till närliggande tullhamnar. Denna anmärkning

torde emellertid försvagas därigenom, att de övriga avgiftslättnader, som

de sakkunniga enligt vad ovan sagts med hänsyn till friliamnsintresset ansett

sig böra föreslå, komma tullhamnar och frihamnar i lika män till godo. De i

tullhamnarna kvarstående avgifterna kunna, om dessa lättnader genomföras,

enligt de sakkunnigas mening knappast medföra någon nämnvärd ändring i

den hittillsvarande fördelningen av import- och exportgodset mellan hamnar

å närbelägna orter.

De sakkunniga vilja icke underlåta att i detta sammanhang ånyo framhålla

del förut påpekade förhållandet, att vi i Sverige redan skulle kunna sägas

hava en inrikes frihamn, där fullständig avgiftsbefrielse råder. De sakkunniga

syfta på frihamnen i Köpenhamn, som på grund av genom 1879 års meraberörda

deklaration i förhållande till de svenska hamnarna vid Öresund erhållit

karaktär av inrikes hamn, vilken egenskap genom ångfärjeförbindelserna

utsträckts att gälla i förhållande till de flesta svenska hamnar. Olägenheterna

av konkurrensen från de svenska frihamnarna för tullhamnarna å närbelägna

orter torde i varje fall, om de lättnader, vilka enligt vad ovan sagts

skulle tillkomma även tullhamnarna, genomföras, komma att bliva mindre än

de uu på grund av den danska konkurrensen rådande. Sämre ställda än de nu

äro skulle dessa tullhamnar alltså genom avgiftsbefrielsen i frihamnarna icke

bliva, men den trafik, som tullhamnarna nu icke kunna erhålla, skulle därigenom

kunna dragas till de svenska frihamnarna i stället för att helt utestängas

från svenska hamnar till förmån för utländska.

Mellan tullhamn och frihamn på samma ort torde emellertid en viss för
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts proposition Nr 188. 19

skjutning i trafiken till den senare» förmån ieke kunna undvikas, men faran

härav minskas emellertid genom att fartygen ofta på grund av speciell last

äro bundna vid viss lossningsplats.

blågrå ekonomiska olägenheter torde emellertid icke av en eventuell sådan

förskjutning kunna uppkomma, då tull- och frihamnar på samma ort

hava samma ägare.

Även om den ifrågasatta avgiftsbefrielsen sålunda skulle komma att

vålla tullhamnarna vissa olägenheter, synas emellertid dessa olägenheter, med

hänsyn till vad man genom ett bibehållande i princip av avgifterna enligt de

sakkunnigas åsikt skulle vedervåga — möjligheterna att bedriva transitohandel

över svensk frihamn — vara av mindre betydelse. Med hänsyn ej mindre

härtill än även till de stora nationella intressen, som äro knutna till en framgångsrik

frihamnsrörelse, och de stora ekonomiska värden, som stå på spel —

för närvarande hava enligt uppgift å frihamnarna nedlagts sammanlagt över 50

miljoner kronor — anse de sakkunniga, att nu ifrågavarande skeppsumgälder

böra för frihamnarnas vidkommande helt avskaffas, och torde det för dessa

hamnars utveckling vara av allra största vikt, att denna befrielse medgives

redan från början av deras verksamhet.»

Mot de sakkunnigas förevarande förslag har ordföranden, direk- Reservation,

tören Ljungberg, anfört avvikande mening. Han förklarar sig på anförda

skäl anse, att, så länge de statliga sjöfartsavgifterna icke kunde borttagas

även i tullhamnarna — vilket av statsfinansiella skäl icke för närvarande

vore möjligt — en sådan åtgärd icke heller borde ifrågakomma

beträffande frihamnarna.

Beträffande tonavgiften till sjömanshusen hava de sakkunniga med Tonavgiften

hänsyn till dess relativt ringa belopp och till det ändamål, vartill den tiU siömanaanvändes,

icke ansett sig böra föreslå andra provisoriska lindringar än usen''

dem, som skulle bliva en följd av befrielsen från samtliga avgifter för

fartyg, som anlöper enbart frihamn.

Vad lastpenningarna angår erinra de sakkunniga till en början, Lastatt

krav på deras avskaffande allt sedan 1840-talet vid skilda tillfällen Penningarnaframställts

och varit föremål för statsmyndigheternas prövning, samt

lämna härefter en redogörelse för frågans behandling under de båda

sistförflutna decennierna.

Efter denna redogörelse, som jag torde kunna här utelämna, sammanfatta

de sakkunniga de skäl, som antörts för lastpenningarnas avskaffande,

sålunda-:

Lastpenningarna vore en kvarleva från numera icke erkända skatteprinciper.

De utgjorde en beskattning icke på inkomsten genom fartyg^8

användande utan på själva fartyget, så mycket oegentligare som

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

andra transportmedel icke beskattades. De vore icke såsom övriga

sjöfartsumgälder avsedda för något visst sjöfartsändamål eller utgjorde

vederlag för någon viss prestation, utan inginge direkt till statskassan,

och avgiften bleve sålunda en separatskatt på en viss näring. En sådan

skatt måste betraktas såsom föråldrad och ej baserad på rättvis grund.

I regel komme denna avgift att ytterst drabba den fraktade varan,

då den, i den mån detta vore möjligt med hänsyn till läget på fraktmarknaden,

inginge som en konstant faktor i redarnas fraktkalkyler och

sålunda verkade på varuutbytet som en extra beskattning.

Avgiften ägde en viss likhet med grundskatterna, och när dessa

avskrivits till fullo, borde man också avskriva lastpenningarna.

Härtill komme, att järnvägarna, som genom ångfärjeförbindelser

och gynnsamma trafikavtal blivit sjöfarten en mäktig konkurrent, icke

erlade någon motsvarande skatt för trafikmedlen.

Slutligen hade genom frihamnsinstitutionens införande i vårt land

tillkommit ett nytt och tungt vägande skäl för lastpenningarnas avskaffande,

nämligen att avgiften ifråga tydligen måste försvåra de svenska

frihamnarnas utnyttjande för transitering av varor mellan främmande

länder.

Sedan de sakkunniga härefter framhållit, att det huvudsakliga

skälet för att yrkandena om lastpenningarnas borttagande hittills blivit

avvisade varit, att statsverket icke borde frånhända sig en förefintlig

inkomstkälla, till vilken utländska redare bidroge med en väsentlig anpart,

anföra de sakkunniga för egen del:

»Att lastpenningar och transitohandel äro oförenliga begrepp har också

redan vunnit erkännande i de nuvarande bestämmelserna om lastpenningar,

varigenom befrielse medgives bland annat för fartyg, som endast avlastar gods

i annat fartyg för export.

Härtill torde slutligen få erinras om sjöfartsnäringens nuvarande prekära

läge, vilket gör eu särbeskattning av denna art ännu mindre berättigad

än förr. Det ligger nu mer än någonsin synnerlig vikt uppå att Sveriges sjöfart

beredes sådana lättnader, att därigenom icke blott landets sjöfart, utan

även övriga näringar befrämjas. Lastpenningarna i och för sig drabba visserligen

fartygen icke särskilt hårt, men sammanlagt med övriga statliga

skeppsumgäjder bliva de för fartygen en nog så avsevärd börda, och under den

ekonomiska kris, vi nu genomgå, måste man räkna med varje faktor, och relativt

små differenser kunna bliva avgörande vid frågan, om en skeppning skall

ske över Sverige eller icke.»

Med åberopande av det sist anförda och de övriga förut angivna

skäl, vilka förebragts till stöd för yrkandena om lastpenningarnas slopande,

föreslå de sakkunniga, såsom redan nämnts, att ifrågavarande avgift

måtte definitivt avskaffas för hela riket.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts proposition Nr 188. 21

... ■ Skräflande fyr- och båkavgiften erinra de sakkunniga till en

början, att frågan om lättnader däri vid flera tillfällen alltsedan mitten

av 1800-talet förts fram av sjöfartens och handelns män. Efter eu

kort redogörelse för vad under de sista 20 åren härutinnan förekommit

yttra de sakkunniga vidare:

»Även om man kanske får räkna med att den största delen av transitouppbäras

av fartyg till eller från transoceana hamnar, hamnar vid

Medelhavet och Svarta havet, kommer sannolikt en nog så avsevärd del transitogods

att tillföras frihamnarna från och utskeppas från dessa till mera närbelägna

europeiska hamnar. Fartyg, som gå i denna senare trafik, åtnjuta

emellertid redan nu i förhållande till den långgående viss nedsättning i fyr- och

bakavgiften genom bestämmelsen i lotsstadgan § 44, enligt vilken, sedan fyr-''

och båkavgift under ett kalenderår erlagts för ångfartyg 8 gånger och för

segelfartyg 4 gånger, fartyget under året är från vidare erläggande av fyroch

båkavgift befriat. Bestämmelsen tillkom år 1894, då den svenska sjöfarten

så gott som uteslutande sträckte sig till endast Östersjön och Nordsjön.

Importen av varor från transoceana och andra mera avlägset liggande länder

förmedlades då huvudsakligen över Hamburg, Antwerpen och andra närbelägna

utländska hamnar medelst mellan dessa och Sverige gående fartyg, som

utan svårighet kunde fullborda ptt avsevärt antal resor om året, och innebar

bestämmelsen sålunda för dessa eu ganska betydande lindring.

Handelsflottans sammansättning var vid denna tid också en helt annan

än för närvarande. Av den utredning, som åtföljde förslaget till 1894 års bestämmelser,

framgår, att svenska handelsflottan det år utredningen avsåg (1888)

hade endast 7 ångfartyg och 12 segelfartyg större än 1,000 nettoton, och tillsammans

mätte dessa 19 fartyg endast 21,955 ton.

Föi att bland annat utröna, hur stor nedsättniugen i fyr- och båkavgiften

genom nu ifrågavarande bestämmelse blir för den trafik, som kunnat tillgodogöra

sig de med bestämmelsen avsedda lättnaderna, hava de sakkunniga låtit

sammanställa härvid fogade statistiska tabell (Bil. B)1 över den direkta sjöfarten

mellan Sverige och utrikes orter under år 1913 samt över de under samma

år erlagda fyr- och båkavgifter, och hava de sakkunniga därvid förutsatt, att

den trafik, som kunnat tillgodogöra sig de ifrågavarande lättnaderna, varit

all sådan innanför en linje Islands västkust—Kap Finisterre.

Enligt denna tabell utgjorde de i den direkta sjöfarten mellan Sverige

och utrikes orter under år 1913 sysselsatta ankommande och avgående fartyg

tillhopa 27,528,638 nettoton, varav icke mindre än 7,197,649 nettoton redovisats

av de till riket ingående Henne ångfärjelinjerna. Om ångfärjorna fråndragas,

reduceras således summan nettoton av ankomna och avgående fartyg till

20,330,989. För denna trafik erlades under året tillhopa kronor 2,362,167:23 i

fyr- och båkavgift.

Under samma år utgjorde sjöfarten på hamnar, belägna bortom en linje

Islands västkust Kap Finisterre, med undantag av Spaniens kust vid Atlanten

sammanlagt 915,900 nettoton till Sverige ankomna och därifrån avgångna

fartyg, motsvarande 3.33 procent av hela utrikes farten på Sverige, respek
1

Här ej intagen.

Fyr- och

båkavgiften.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

tive 4.5 procent om ångfärjorna icke medräknas. Då fartyg, som användas i

trafik på nämnda länder, som nämnts icke kunna under ett år fullgöra så

många resor, att de komma i åtnjutande av befrielse från vidare avgifter, har

för denna trafik både vid ankommande och avgående er lagts fyr- och båkavgift

med 25 öre per ton eller tillhopa 228,975 kronor. De erlagda avgifterna utgöra

9.69 procent av samtliga fyr- och båkavgifter, och detta ehuru den nämnda

långgående sjöfarten icke utgör mer än 4.5 procent av hela den utrikes sjöfarten,

sedan ångfärjetrafiken frånräknats.

För sjöfarten på avlägsna länder utgår fyr- och båkavgiften således

nästan utan undantag med 25 öre per ton, medan medeltalet för den övriga

farten är endast 11 öre per ton eller 8 öre per ton, om ångfärjorna medräknas.

Dessa äro dock helt och hållet befriade från avgifter.

Den långgående trafiken drabbas i allmänhet hårdare av fyr- och båkavgiften

än annan trafik även på grund därav, att fartyg i långgående trafik

vanligtvis äga jämförelsevis stor dräktighet och mera sällan än fartyg i

annan trafik lyckas få full last till eller från svensk hamn.

Därigenom att vid beräknande av avgifterna hänsyn varken tages till

lastens storlek eller till de större eller mindre möjligheterna för att fullgöra

villkoret för viss befrielse, hava dessa, med den utveckling den svenska sjöfarten

numera fått, sålunda kommit att verka som en starkt progressiv extra

skatt på stora fartyg och långa router.

Under sådana förhållanden är det tydligt, att, om avgifterna i sill helhet

icke kunna omedelbart borttagas, en nog så effektiv lättnad, med vilken

man såsom provisorium kunde låta sig nöja, skulle kunna åstadkommas, därest

dels den långgående sjöfarten bereddes sådan lättnad, att fyr- och båkavgiften

per ton ankommande och avgående icke drabbade fartyg i långgående fart

hårdare än fartyg i sådan trafik, där avgiftsbefrielsen efter 8 respektive 4

gånger erlagda avgifter har någon betydelse, dels ock de större fartygen, oavsett

i vilken fart de gå, bereddes viss nedsättning i avgiftens belopp.»

De sakkunniga upptaga härefter till granskning dels ett av 1898

års handels- och sjöfartskommitté väckt felslag, åsyftande att lata den

omfattning, vari fartyg i regelbunden trafik å vissa avlägset belägna

hamnar i svensk hamn lossade eller lastade, bestämma den bråkdel av

fartygets dräktighet, för vilken avgift skulle vid anlöpande av svensk

hamn erläggas, dels ock det förut omnämnda, av Stockholms hamnstyrelse

framställda förslaget om indelning av trafikområdet för den

utrikes sjöfarten i tre zoner, varvid antalet gånger, som fyr- och båkavgift

skulle betalas under kalenderåret, innan befrielse inträdde, skulle

bestämmas efter den zon, varifrån fartyget komme.

Om det förra förslaget yttra de sakkunniga:

»Om man, såsom handels- och sjöfartskommittén föreslår, begränsar tilllämpningsområdet

för detta system till att omfatta endast regelbunden trafik

i långgående fart, skulle detta, med den utveckling vår transoceana trafik numera

nått, hava till följd, att de avsedda lättnaderna icke skulle komma densamma

i tillräcklig grad tillgodo. Större delen av våra fartyg, vilka gå i träns
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

A ungl. Muj. ts proposition Nr 188.

215

ocemi fart, kan nämligen på hemresa icke alltid erhålla full returlast till Sverige

!i,aYu He °]il K|°ki.1 Slpr ho,ni 1 växlande triangelfart. Fartygen hemkomma

då på helt andra linjer än de utgått, och dessa resor kunna näppeligen beteck.

ff ^åso^ legd bunden fart. Den lättnad, man genom detta system avsåge att

bereda, skulle sålunda i många fall för den svenska sjöfarten bliva fullständigt

illusorisk, darfor att fartygen icke kunna bindas vid en bestämd linje.

6 f,andra sidan utsträcka medgivandet att erlägga fyr- och

åkavgifter i förhållande till den lossade och lastade godsmängden även till

nnnlT regd.^nden fart, synes det ur såväl principiell som kontrollsyn^

omöjligt att gorå någon skillnad mellan den långgående trafiken

h sjofaiten pa narbelagna länder. För den senares vidkommande skulle belakningssattet

bliva mindre fördelaktigt än det nuvarande, enligt vilket farygen

aro befriade från vidare avgifter, sedan sådana erlagts visst antal

gånger. Vidare skulle det för bestämmande av de grunder, efter vilka omräkning

av de lossade och lastade godskvantiteterna till registerton skulle ske,

liksom för en eventuell kombinering av båda systemen — full befrielse efter

visst antal gånger och avgiftens beräknande i förhållande till den lossade eller

lastade godsmängden — erfordras eu synnerligen ingående utredning, vilken

de sakkunniga icke kunnat medhinna på den korta tid, som stått till förfogande

for avgivande av förslag till provisoriska åtgärder

Någon nedsättning motsvarande den för närtrafiken gällande synes således

åtminstone för närvarande icke kunna vinnas på denna väg.»

Beträdande det sen-ire förslaget anföra de sakkunniga:

o »Föi delarna med detta förslag äro att det utgör en konsekvent påbyggnad

pa nu gällande bestämmelser. Då ett fartyg i trafik på tredje zonen beräknas

kunna gorå tva dubbelresor och i andra zonen fyra dubbelkör under samma

kalenderår bleve således nedsättningen i bägge fallen 50 procent, och den långgaende

trafiken, som enligt vad statistiken utvisar, nu betalar något mer än

dubbelt sa stor avgift per ton som annan utrikes trafik, skulle således därigenom

bliva i det närmaste likställd med denna. Emellertid skulle vissa svårigheter

uppstå vid tillämpningen av detta system. Så länge fart vgen på liemoch

utresa halla sig inom samma zon är det ingen svårighet att bestämma

avgifterna. Men om lossning eller lastning sker i flera zoner, kunna olika

meningar uppstå, hur resan skall beräknas vid bestämmande av avgiftsbefrielsen.

Om ett fartyg på resa exempelvis Buenos Ayres—Mexikanska viken—

England återkommer tdl Sverige med last, som intagits i Amerika eller England,

skulle det bliva svårt att avgöra, vilken zonberäkning som skall tillämpas.

Um avgifterna för en dylik resa beräknades för tredje zonen, skulle fartyget

pa sadant satt komma i åtnjutande av befrielse efter endast eu dubbelresa

ehuru det pa hemresan verkställt varutransport från endera av de zoner,

tor vilka avgiftsbefrielse skulle inträda först efter 2 respektive 4 dubbelresor

Fa samma satt skulle ett fartyg, som utgått från Sverige till hamn i tredje

zonen, men återvänder med last till närbelägen utländsk hamn och där slutlossar

samt mtager ny last till Sverige, ändock få tillgodoräkna sig fyra resor

nar fartyget under samma år återkommer till svenska hamnar. Vid utgående

i barlast bleve dessutom kontrollen försvårad, om ej omöjliggjord. Med detta

system bleve det i varje fall omöjligt för redaren att på förhand beräkna kost
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition Nr 188.

naden, vilket givetvis är förutsättning för att avgiftsbefrielsen skall kunna

inverka på redarnas fraktkalkyler och därmed indirekt gynna trafiken på de

svenska hamnarna.»

Härefter övergå de sakkunniga till en redogörelse för sitt eget

förslag till åvägabringande av åsyftade lättnader i fyr- och båkavgiften,

vilket förslag i huvudsak innebär följande:

a) fullständig befrielse från fyr- och båkavgiften under vissa villkor

för alla fartyg vid ankommande från hamnar i sjöfartshänseende belägna

bortom en linj« Islands västkust—Kap tinisterre;

b) fullständig befrielse från fyr- och båkavgiften vid såväl ankommande

som förnyat utgående för fartyg, som, efter att hava erlagt

vederbörlig fyr- och båkavgitt för utgående, utklarerats och med last

från eller med slutlig destination till ort, belägen bortom under a)

omförmälda linje, avgått till utrikes, innanför eu linje Skagen—Liudesnäs

belägen ort, vid därefter uteslutande inom sist angivna sjö fartsområde

företagna resor (av de sakkunniga benämnda avstickareresor) till

eller från svensk hamn liksom ock vid slutlig avgång jämväl till ort

bortom förstnämnda linje;

c) nedsättning av fyr- och båkavgiften från 25 till 10 öre per ton

för den del av fartygs dräktighet, som överstiger 1,200 ton.

Beträffande under a) angivna lättnad anföra de sakkunniga följande:

»Samma syfte, som avsetts med indelningen i tre zoner, torde enligt de

sakkunnigas åsikt kunna vinnas, om trafiken skulle uppdelas i endast tvenne

zoner och nedsättningen för ytterzonen beräknas icke efter antal fullgjorda resor,

utan i stället genom borttagande av den fyr- och båkavgift, som skall erläggas,

antingen vid ankommandet eller avgåendet från svensk tullhamn. För

fartyg, som användes uteslutande i sådan fjärrtrafik, skulle avgifterna även i

detta fall för det enskilda fartyget minskas med 50 procent, och detta förslag

innebär sålunda samma lättnad, som avsetts med den förut nämnda zonindelningen,

men i tillämpningen skulle förslaget icke möta samma svårigheter

vid avgörandet av vilken zon, man skulle räkna med. I detta fall skulle redaren

också på förhand veta, vilka avgifter han har att taga med i beräkning.

Med hänsyn till det syfte, man vill uppnå genom avgiftslindringen, synes

det vara likgiltigt antingen fyr- och båkavgiften för ankommande eller avgående

borttages. I båda fallen utgör den kvarstående avgiften en engångskostnad

för fartygets besök i svensk tullhamn, och det är ingen anledning antaga

annat, än att lättnaden skulle inverka reglerande på frakterna icke endast till,

utan även från Sverige. Om den utgående avgiften borttoges, skulle det emellertid

vara omöjligt att utöva kontroll över fartyg, som utginge i barlast.

Borttoges den ingående avgiften, skulle sammanlagda avgiften för hela,

farten icke minskas med hälften, enär, enligt vad statistiken utvisar, antalet^ i

denna fart inkommande fartyg vanligen betydligt understiger antalet utgående.

För år 1913 var antalet i denna fart inkommande fartyg 200 och antalet

utgående 340.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:In proposition Nr 188. 25

Till förhindrande av obehörigt utnyttjande av avgiftslindringen tord(‘

det villkoret böra uppställas, att fartyget skall till svensk hamn medföra last,

som i fartyget intagits i hamn, belägen i ytterzonen. Utan ett dylikt förbehåll

skulle nämligen vilket fartyg som helst i här ifrågavarande fart efter slutlossning

i närbelägen utländsk hamn kunna fortsätta till Sverige för lastning

utan att behöva erlägga fyr- och båkavgift vid inkommandet. Det torde även

vara nödvändigt att för den last, som fartyget skall medföra till svensk hamn,

fastställa viss minimikvantitet, och hava de sakkunniga i sådant avseende ansett

lämpligt, att såsom villkor för avgiftsbefrielsen uppställes fordran på att

fartygets last från den inom den avsedda zonen belägna hamnen uppgår till

minst Vio-del av fartygets avgiftspliktiga dräktighet. Denna kvantitet är nämligen

i fråga om lastpenningar^ avgörande för huruvida fartyget skall anses

medföra last eller gå i barlast. Den medförda lasten är även avsedd att utgöra

kontroll över att fartyget verkligen kommer från sådana hamnar, ifråga

om vilka det avses att genom avgiftsbefrielsen underlätta trafiken med Sverige,

varjämte med detta villkor avsetts att gynna direkt transport till svenska

hamnar av sådana varor, som eljest med främmande linjer skulle föras till

de stora europeiska skeppning^entra och där omlastas till Sverige.

Ett annat villkor, som enligt de sakkunnigas åsikt lämpligen borde uppställas

med hänsyn till önskvärdheten av att förebygga konkurrens med trafiken

på inom den inre zonen belägna hamnar, är, att fartyget för att komma

i åtnjutande av avgiftsbefrielsen icke i svensk hamn får lossa gods intaget

inom nämnda zon.

Den nu ifrågasatta befrielsen anse de sakkunniga böra medgivas alla

fartyg, som under förenämnda villkor ankomma från hamnar belägna bortom

linjen Islands västkust—Kap Finisterre, således utom den utomeuropeiska,

svartahavs- och medelhavstrafiken även fartyg från portugisiska hamnar och

spanska hamnar söder om Portugal. Anledningen till att de sistnämnda hamnarna

medtagits, ehuru avståndet till dem icke är större än att fartyg i trafik

på dem torde medhinna flera än de för avgiftsbefrielse nu stipulerade fyra

respektive två resorna fram och åter, är, att trafiken på dessa hamnar i allmänhet

uppehälles med fartyg, som samtidigt gå i medelhavstrafik, och för

dessa fartyg kan någon nedsättning enligt de gällande bestämmelserna icke

komma i fråga på grund av resornas längd.»

Vidkommande befrielsen för de s. k. avstickareresorna anföra, de

sakkunniga:

»Med Sveriges inträde bland de nationer, som bedriva sjöfart på avlägsna

länder, har ett annat icke förutsett förhållande uppkommit, varigenom avgiftsbestämmelserna

för de långgående fartygen skärpts utöver vad som torde

varit lagstiftarens mening. På grund av fartygens storlek är det nämligen

ofta, som redan förut nämnts, omöjligt för dem att få full hemlast till eller

utläst från Sverige, och fartygen måste då medtaga gods till utländska närliggande

hamnar eller uppsöka sådana för komplettering av last för den utgående

resan. I de fall, då dessa hamnar äro belägna så, att fartygen före lossning

eller efter lastning i sådan hamn måste avlämna eller avhämta gods i

svenska hamnar, få fartygen för varje sådan avstickare till utländsk hamn

Bihang till. riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 159 höft. (Sr 188.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

ävensom vid förnyat inkommande till svensk hamn erlägga avgifter varje

gång för hela sitt tonnage. Det har sålunda för de sakkunniga anförts exempel

på att ett rederiaktiebolaget Nordstjernan tillhörigt fartyg, som från transocean

hamn inklarerat. i Göteborg, avgått till Aarhus, Malmö och Stockholm

för att efter lastning i Helsingfors och lastkomplettering i Göteborg ånyo utgå

till transocean hamn, fått för denna rundresa erlägga fyr- och båkavgift

icke mindre än 6 gånger. Å andra sidan har uppgivits, att rederierna ofta

måste avstå från möjligheten att erhålla lastkomplettering i eller till utländska

östersjöhamnar, då avgifterna för avgående från och återkomst -till svensk

hamn skulle hava ökat omkostnaderna så betydligt, att denna merutgift icke

skulle kunnat täckas med den eventuella fraktvinsten. Med hänsyn till vår

transoceana handelsflottas konkurrensförmåga skulle det givetvis vara en fördel,

om densamma utan hinder från statens sida kunde begagna sig av vilken östersjöhamn

som helst för lossning och lastning, och anse de sakkunniga, att för

uppnående av detta syfte fartyg på sådan rundresa icke hör drabbas av högre

fyr- och båkavgift, än om lossningen och lastningen verkställdes uteslutande i

svenska hamnar. Bestämmelserna härom torde böra så avfattas, att fartyg

i långgående trafik utan erläggande av nya fyr- och båkavgifter kunna i

vilken ordning som helst uppsöka vilken hamn som helst innanför en linje

Skagen—Lindesnäs.

Till förhindrande av obehörigt utnyttjande av den avgiftsbefrielse, som

sålunda i dessa fall måste medgivas vid det förnyade anlöpandet av svensk

hamn, torde emellertid såsom villkor böra uppställas att fartygen på sådana

avstickareresor icke verkställa varutransport mellan Sverige och innanför

linjen Skagen—Lindesnäs belägen ort, utan i svenska hamnar lasta eller lossa

endast gods avsett för eller intaget i avlägset belägen hamn. Vidare torde

någon avgiftsbefrielse icke böra medgivas, förrän fartyget vid utklarering från

svensk hamn en gång betalat fyr- och båkavgift. Då fartyget sedan efter slutlossning

eller slutlastning i Sverige avgår till utländsk hamn, torde, då ju fartyget

redan en gång erlagt fyr- och båkavgift för utgående, dylik avgift ej

böra erläggas. Den tidigare uttagna avgiften utgör nämligen så att säga en

förskottsbetalning för den definitiva avresan från Sverige. Den är en säkerhetsåtgärd

för att fartyget icke skall kunna undandraga sig avgiften helt och

hållet.»

Vad slutligen beträffar den föreslagna nedsättning en i fyr- och båkavgiften

för fartyg med en nettodräktighet av över 1,200 ton yttra de

sakkunniga:

»Även om de här ovan förordade lättnaderna genomfördes för den långgående

trafiken, komme emellertid densamma ändock att i de flesta fall drabbas

av proportionsvis högre fyr- och båkavgift än farten på närbelägna länder.

För beräkning av fyr- och båkavgiftema lägges, som förut nämnts, för

närvarande utan vidare fartygens hela tonnage till grund. Nyttan av fyroch

båkväsendet för de stora fartygen, vilka för övrigt minst begagna sig av

de svenska farlederna, kan emellertid icke sägas stå i direkt förhållande till

tontalet. Ifråga om lotsavgifterna har också den principen godtagits, att för

ett större fartyg visserligen skall betalas högre lotsavgift än för ett mindre,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kun yl. Maj:ts proposition Nr 188.

men avgiftens storlek i det ena och det andra fallet står icke i summa förhållande

till de respektive fartygens tontal. Det har synts de sakkunniga rimligt,

att det även beträffande lyr- och båkavgiften tillämpas ett liknande system,

och borde detta utsträckas till att giilla all fart och icke blott den långgående.

Därigenom skulle man vinna, att, på samma gång som man beredde en

ytterligare lindring för den långgående trafiken för att göra den mera jämställd

med den trafik, som kan tillgodogöra sig bestämmelsen om befrielse efter

8 respektive 4 gånger erlagd avgift, skulle man lätta på avgiftsbördan för i

övrig trafik gående större fartyg. Detta är enligt de sakkunnigas mening i hög

grad ett frihamnsintresse, då frihamnarna i mycket stor utsträckning besökas

just av våra största fartyg. Det kunde då tänkas, att man fastställde en övre

gräns för det tontal, som skulle utgöra beräkningsgrund för avgiften. Att rättvist

och lämpligt avväga en sådan begränsning är emellertid synnerligen

vanskligt med hänsyn därtill, att verkningarna av en dylik bestämmelse icke

kunna med säkerhet bedömas med ledning av befintliga statistiska tabeller över

sjöfarten. De sakkunniga hava därför avstått från att föi-eslå en maximigräns

för det tontal, efter vilket fyr- och båkavgiften borde beräknas, utan förorda i

stället en annan form för åstadkommande av en mera rättvis beräkningsgrund

för bestämmande av avgifterna för de större fartygen, varigenom bestämmelsen

visserligen skulle få stor betydelse för de enskilda fartygen men bliva

utan nämnvärd inverkan på statens samlade inkomst av fyr- och böka vgifter.

Till beredande av sådan utjämning för det stora tonnaget hava de sakkunniga

tänkt sig, att den nuvarande avgiften skulle begränsas till att utgå endast till

och med ett visst tontal, motsvarande tontalet hos de minsta fartyg, vilka företrädesvis

användas i långgående fart, och att för överskjutande tontal skulle

fastställas en lägre avgift. Gränsen torde i överensstämmelse härmed böra sättas

vid 1,200 nettoton. För fartyg om högst 1,200 ton skulle sålunda avgiften

per ton för fartygets hela avgiftspliktiga dräktighet utgå med 25 öre. För

fartyg, vars dräktighet överstege 1,200 lön, skulle däremot beräknas 25 öre per

ton för 1,200 ton och för varje ton därutöver av fartygets avgiftspliktiga dräktighet

endast 10 öre.»

Vid de sakkunnigas utlåtande finnes fogat ett förslag till författningsbestämmelser,

upptagande de av de sakkunniga förordade lättnaderna

i fyr- och båkavgiften. Förslaget är av följande lydelse:

Härigenom förordnas att §§ 44 och 49 i förordningen den 15 februari

1881 angående lotsverket, sådana dessa paragrafer lyda enligt kungörelserna

den 10 februari 1911 och den 17 november 1882, skola erhålla följande ändrade

lydelse:

§ 44.

För varje fartyg, vilket ankommer från eller avgår till utrikes ort direkt

eller med anlöpande av svensk frihamn, skall, med de i § 49 stadgade undantag,

erläggas fyr- och båkavgift, som för varje ton av fartygets avgiftspliktiga

dräktighet enligt mätbrev skall utgå med 25 öre för högst 1,200 ton och

med 10 öre för varje ton därutöver, dock med iakttagande, att därest under ett

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

kalenderår fyr- och båkafgift erlagts för ångfartyg 8 gånger eller för segelfartyg

4 gånger, fartyget- är från vidare erläggande av fyr- och båkavgift under

året befriat.

I avseende---ångfartyg.

§ 49.

Från fyr- och båkavgift befrias

vid inkommande och avgående:

a) fartyg,---örlogsflotta;

b) fartyg,---tons;

c) svenskt---användes;

d) fartyg,---behov;

e) fartyg,---Mälaren;

f) fartyg, vilket med iakttagande av de i § 44 för erläggande av fyroch

båkavgift givna föreskrifter utklarerats och med last från eller med slutlig

destination till ort, belägen bortom en linje Islands västkust—Kap Finisterre,

avgått till utrikes innanför en linje Skagen—Lindesnäs belägen ort, vid

därefter uteslutande inom sist angivna sjöfartsområde företagna resor till eller

från svensk hamn som ock vid slutlig avgång jämväl till ort, belägen bortom

nämnda linje, dock under villkor, att i svensk hamn icke lossas eller intages

annan last än sådan, som medförts från eller är bestämd att av fartyget medföras

till utländsk ort, belägen bortom förstnämnda linje;

g) fartyg vid anlöpande av endast frihamn;

vid ankommande:

fartyg, som ankommer från hamn, i sjöfartshänsende belägen bortom en

linje Islands västkust—Kap Finisterre, direkt eller med anlöpande av mellanliggande

hamnar, dock under villkor att fartyget för lossning i svensk hamn

medför endast last, som i fartyget intagits i hamn, belägen bortom ovannämnda

linje, och icke understiger Vio av fartygets avgiftspliktiga dräktighet, skolande

vid beräkning härav en ton anses motsvara för varor, som i fartygets skeppshandlingar

äro upptagna i volym, 2.8s kubikmeter och för varor, som äro upptagna

i vikt 1,360 kilogram.

I avseende---stadgat.

Med samtliga sålunda av de sakkunniga föreslagna lättnader i

fyr- och båkavgiften skulle, enligt av de sakkunniga verkställda beräkningar,

den långgående trafiken icke bliva i fråga om denna avgift

nämnvärt tyngre belastad än den sjöfart, som åtnjuter lättnader enligt

nuvarande bestämmelser.

Den minskning i uppbörden av fyr- och båkavgifter, som skulle

bliva följden av ett realiserande av de sakkunnigas förslag, beräkna de

sakkunniga med ledning av 1913 års sjöfart till i uppåt avrundat tal

högst omkring 200,000 kronor på en total uppbörd av ungefär 2,362,000

kronor. Häruti ingår emellertid icke den minskning, som skulle föranledas

dels av förslaget om fullständig avgiftsbefrielse för fartyg, som anlöper

endast frihamn, dels ock av förslaget om befrielse från avgift vid de

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kinujl. Maj:ts proposition Nr 188.

n. k. avstickareresorna, i vilka båda hänseenden beräkningar icke

kunnat verkställas. Den av sistberörda tvenne förslag föranledda minskningen

i uppbörden har emellertid antagits komma att stanna vid jämförelsevis

obetydliga belopp.

Kommerskollegium har, såsom förut nämnts, med eget utlåtande

den 14 februari 1922 överlämnat de sakkunnigas yttrande, och har

kollegium därvid som sin åsikt uttalat, att de sakkunnigas förslag till

avgiftslättnader i det stora hela vore väl ägnat att läggas till grund för

den allenast provisoriska och mera experimentella reglering av sjöfartsavgifterna

med hänsyn till frihamnstrafiken, varom nu närmast vore

fråga. Dock ansåge kollegium fog föreligga för betänkligheter, förutom

beträffande vissa detaljer i förslaget, mot den punkt däri, som avsåge

fullständig avgiftsbelrielse för fartyg, anlöpande enbart frihamn. I

sistnämnda hänseende anför kollegium:

»Till en början bär den förebragta utredningen icke kunnat övertyga

kollegium om att denna fullständiga avgiftsbefrielse är till fullo motiverad

med hänsyn till det syfte, avgiftslättnaderna avsågos skola tillgodose. Såvitt

av nämnda utredning kan bedömas, synes nämligen den reguljära såväl närsom

fjärrtrafiken bliva genom de i övrigt föreslagna lättnaderna, vilka även

skulle tillgodokomma enahanda trafik å tullhamnarna, gynnad i den utsträckning,

vartill de ur farhågorna för konkurrensen med utländska närgränsande

frihamnar härledda kraven på avgiftslättnader skäligen kunna föranleda.

Endast beträffande trampfarten synes kollegium fråga kunna uppstå,

huruvida de i övrigt föreslagna lättnaderna äro i ifrågavarande hänseende

alldeles tillfyllest. Givetvis föreligger visserligen å ena sidan ett uppenbart intresse

av att i största möjliga grad leda jämväl denna trafik till svenska hamnar,

i synnerhet i den mån densamma kan väntas komma att innefatta verklig

transitotrafik, men komma otvivelaktigt å andra sidan avgiftslättnader för

fartyg i nu åsyftad fart i särskilt framträdande grad utländsk rederirörelse

tillgodo. Detta framstår såsom så mycket betänkligare, som, enligt vad tillgänglig

statistik giver vid handen, utländsk rederirörelses inflytande på vårt

transportbehovs tillgodoseende alltmer tilltagit och detta därhän, att under år

1921 transporten sjöledes till och från Sverige endast till omkring 38 procent

ombesörjts av svenskt tonnage och återstoden av utländskt sådant, under det

att år 1913 endast omkring hälften av dylik transport ombesörjdes av sistnämnda

slag av tonnage. Härtill kommer, förutom att de föreslagna lättnaderna

dock i själva verket jämväl för trampfarten synas kunna få beaktansvärd

innebörd, .att statsmakternas strävanden av naturliga skäl hittills i regel

gått ut på att i största möjliga utsträckning gynna den reguljära och särskilt

den reguljära, långgående trafiken. Att avvika härifrån i det nu föreliggande

fallet synes kollegium icke av förhållandena påkallat och i varje fall icke för

närvarande tillrådligt.

Utom att sålunda tillräckliga skäl icke synas föreligga, som tala för en

Kommer skalle

gii utlåtande

Över sjöfartsavgift

ssakkunnigas

förslag.

Fullständig

avgiftsbefrielse

för

fartyg, som

anlöper enbart

frihamn.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kung1. Maj-.ts proposition Nr 188.

fullständig avgiftsbefrielse för den endast frihamnarna berörande trafiken,

synas kollegium starka betänkligheter mot dylik avgiftsbefrielse kunna göras

gällande därutinnan, att det ensidiga gynnandet av frihamn kunde komma att

medföra menliga konsekvenser för vederbörande tullhamn och särskilt för

angränsande tullhamnar. Fara föreligger, att på grund härav en måhända i

sig själv onaturlig förskjutning av trafiken från tullhamn till frihamn kommer

att uppstå.

Fn sådan förskjutning -skulle kunna medföra vittgående ekonomiska

konsekvenser för vederbörande samhälle såsom ägare av tullhamnen. Sålunda

kan i första hand hamninrättningen löpa fara att få vidkännas en så stor

minskning av sina hamnavgifter, att samhället ställes inför nödvändigheten

att tillskjuta skattemedel för hamnens drift och underhåll. Fn eventuell trafikminskning

är givetvis liktydig med nedgång i sjöfarten. Denna kan befaras

ock öva en ogynnsam återverkan på samhällets handel och industri samt därigenom

medföra en rubbning av grundvalarna för samhällets ekonomiska liv.

Kollegium anser icke tillrådligt, att staten driver eu avgiftspolitik, som tilläventyrs

skulle kunna medföra sådana icke fullt överskådliga konsekvenser.

De betänkligheter, vilka kollegium i nu ifrågavarande avseende hyser, synas

kollegium vinna stöd av den utredning, som av de sakkunniga införskaffats.

Kollegium vill i detta samband ej underlåta att framhålla de synnerligen

stora ekonomiska uppoffringar, som åtskilliga av våra städslaommuner gjort

för försättande av sina hamnanläggningar i tidsenligt skick. Flera av dem befinna

sig för närvarande på grund av depressionen i svårt ekonomiskt betryck.

Betraktar man frågan om fullständig avgiftsbefrielse för frihamnarna

i belysning av särskilt tullhamnarnas intressen, synes befogenheten av kravet

därå icke, åtminstone för närvarande, stödjas av tillräckligt bärande sakliga

skäl. Kollegium finner nämligen, sett från nämnda synpunkt, med starkt

fog''kunna hävdas den uppfattning, att frihamnarna rättvisligen böra och även

kunna utan olägenhet för tullhamnarna tillerkännas en särställning i avgiftshänseende

framför sistnämnda hamnar endast i den mån frihamnsrörelsen är

ägnad framkalla en ny trafik, vilken eljest skulle hava uteblivit. Härmed avses

i främsta rummet transitotrafiken och även i viss mån den magasinering

och förädling av tullpliktigt- gods för reexport, som möjliggöres genom frihamnarna.

I den mån frihamnstrafiken avser godsbefordran till tullinlandet,

synas däremot skäl knappast finnas att medgiva någon särställning för frihamnarna

i nämnda hänseende, utan torde i fråga om sådan trafik höra råda

full likställighet. Det förefaller helt oförenligt med dessa utgångspunkter,

om frihamnstrafiken skulle åtnjuta ifrågasatt fullständig avgiftsbefrielse

även i sådana fall, då den förmedlade trafiken blott till en ringa bråkdel avsåge

sådan transitering eller reexport, medan den övriga vida större delen

av varuförseln både huvudsakligen samma karaktär som den allmänna tullhamnstrafiken.

Tydligen skulle tullhamnarna genom ett sådant förfarande

kunna lida allvarligt avbräck. Möjligheten till differentiering och ernående

av större rättvisa vid utmätande av avgiftsplikt vid olika slags trafik synes

vansklig nog, men skulle .synbarligen kunna väsentligen underlättas genom

ett system med antingen avgifternas beräknande efter lossat och lastat tonnage

eller varuavgifter. Denna fråga är emellertid av alltför omfattande art för att

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj.ts proposition Nr 188. 31

kunna i detta sammanhang bliva föremål för närmare prövning men torde

komma under övervägande vid det fortsatta utredningsarbetet.

På grund av vad sålunda anförts och med hänsyn ytterligare till svårigheten

överhuvud taget av att i allo överblicka konsekvenserna av olika åtgärder

på det föreliggande området, finner sig kollegium åtminstone icke för närvarande

kunna förorda de sakkunnigas förslag, i vad det avser att genomföra

fullständig avgiftsbefrielse för trafik, som enbart berör frihamn. Det synes*

kollegium vara tillrådligt att på förevarande område gå fram med den största

varsamhet och endast i den mån konsekvenserna av en viss åtgärd kunna

åtminstone någorlunda säkert skönjas vidtaga anstalter för åtgärdens realiserande.

Eljest kan den risk lätteligen uppstå, att, även om konkurrensfaran från

utlandet för svensk frihamn bleve borteliminerad, detta skedde med uppoffring

av tullhamnsintresset. Kollegium biträder förty i huvudsak på förevarande

punkt reservantens förslag.»

Beträffande frågan om lastpenningarnas avskaffande ansluter sig Lastpenkollegium

till de sakkunnigas förslag. ningarnasav
°

skaffande.

För den händelse emellertid Kungl. Magt icke skulle anse, att Lättnader

lastpenningavgiftens totala avskaffande nu borde ifrågakomma, har kolle- las‘pen''

gium, efter samråd med de sakkunniga, framkommit med ett alternativt mngarna''

förslag, som avser åvägabringande av vissa lättnader i denna avgift.

Detta alternativa förslag innefattar befrielse från lastpenningars erläogande,

förutom i de fall, som avses i nu gällande bestämmelser, för &

fartyg, som under samma kalenderår erlagt lastpenningar, maskindrivet

fartyg eller lastpråm sex gånger och segelfartvg fyra gånger;

fartyg för den del av dess avgiftspliktiga dräktighet, som överstiger

1,500 ton;

fartyg direkt ankommande från eller med slutlig destination till

ort, belägen bortom en linje Islands västkust—Kap Finisterre, vid under

fortsatt resa förnyat inkommande från utrikes, innanför eu linje Skagen

— Lindesnäs samt östra mynningen av Kielkanalen belägen ort, dock

under villkor att i svensk hamn icke lossas eller intages annan last än

sådan, som medförts från eller är bestämd att av fartyget medföras till

utländsk ort, belägen bortom förstnämnda linje; samt

fartyg, som anlöper enbart frihamn.

Kollega förevarande alternativa förslag ansluter sig, som synes, i viss

mån till de av de sakkunniga föreslagna lättnaderna i fyr- och båkavgiften.

Då den föreslagna avgiftsbefrielsen skulle inträda först efter avgiftens

erläggande 6 respektive 4 gånger, anser kollegium den mot

lastpenningaras borttagande företrädesvis gjorda invändningen, att det

vore olämpligt att avskaffa en avgift, vartill främmande fartyg i väsentlig

grad bidroge, icke med samma fog kunna framställas mot kollegii förslag.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

Beträffande den av kollegium ifrågasatta befrielsen från lastpenningar

i frihamn anför kollegium:

»Kollegium har här ovan på anförda skäl förklarat sig icke kunna tillstyrka

ifrågasatt fullständig befrielse från samtliga allmänna sjöfar ^avgifter,

varom här är fråga, för trafik, som berör endast frihamn. Att kollegium detta

oaktat funnit sig böra i det framförda alternativa förslaget i fråga om lastpenningarna

föreslå fullständig befrielse från lastpenningarna för dylik trafik

har sin grund, bland annat, däri, att de betänkligheter, som gorå sig gällande

mot en befrielse från samtliga nyssnämnda avgifter, icke gorå sig. med

samma styrka gällande beträffande enbart nu ifrågavarande, relativt mindre

avgift, som dessutom ej utgår för något visst ändamål. Därtill kommer, att

det synes böra anses i viss mån rättvist, att frihamnarna i förhållande till

tullhamnarna beredes åtminstone något, om ock endast mindre vederlag för

den ökning av trafiken på Sverige, som, utan att innebära någon konkurrens

med tullhamnarna, uppammas genom frihamnens speciella egenskap att underlätta

viss trafik. Det kan visserligen ej låta sig göra att på förhand verkställa

någon som helst beräkning av den trafik för transitering och reexport, som

kan förväntas uppstå tack vare frihamnarna, utan att kollidera med tullhamnarnas

intressen, men har kollegium dock med sitt förslag om fullständig befrielse

för frihamnarna från lastpenningarna trött sig kunna utgå från att

den fördel, som härigenom erbjudes, skulle tillsvidare såsom vederlag uppväga

den genom frihamnarna framkallade ökningen i trafiken ävensom i sin mån

motväga konkurrensen från angränsande länders frihamnar. Därest erfarenheten

skulle framdeles ådagalägga behovet och lämpligheten av ytterligare

lättnader, torde frågan kunna bliva föremål för förnyat övervägande.

Den sammanlagda minskning i lastpenninguppbörden. som kan väntas

bliva en följd av kollegii alternativa förslag rörande lastpenningarna, har icke

kunnat exakt beräknas, men föreställer sig kollegium, att densamma i varje fall

icke torde komma att uppgå till större sammanlagt belopp, än som med hänsyn

till lastpenninguppbördens i sig själv jämförelsevis ringa summa måste

betraktas vara av jämförelsevis mindre betydelse.»

Lättnader i I fråga om tonavgiften till sjömanshusen har kollegium icke au
tonavgiften

seft någon särbestämmelse av enahanda innebörd som den, vilken i

tm£TS- fråga om frihamnstratiken innefattas i det ovan angivna, alternativa

förslaget rörande lastpenningavgiften, böra ifrågakomma. Tonavgiften

syntes nämligen kollegium med hänsyn till sitt relativt ringa belopp

vara av mindre betydelse för de frihamnsintressen, som här avsåges

skola tillgodoses, medan den däremot för sjömanshusens ekonomi, särskilt

med hänsyn till intresset av att kunna behörigen tillgodose sjömanshusens

delvis humanitära uppgifter, spelade en jämförelsevis större

roll.

Lättnader i Vad de sakkunnigas förslag rörande lättnader i fyr- och båkav
fyr-

och båk- giften angår, säger sig kollegium finna desamma väl ägnade att underavgiften.

°

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 188. 33

lätta inriktandet av transitotrafiken å svenska frihamnar samt att jämväl

i övrigt tillgodose de speciella frihamnsintressena och detta utan att

genom lättnadernas realiserande inkomstminskningen för staten torde

behöva befaras bliva över hövan stor. Kollegium anser emellertid, att

gränsen för den dräktighet, intill vilken fyr- och båkavgiften skall utgå

med 25 öre per ton, bör sättas något högre än av de sakkunniga ifrågasatts.

Såsom lämplig gräns förordar kollegium 1,500 ton. Gränsvalet

bleve, framhåller kollegium, i brist på belysande statistiskt material, i

viss mån godtyckligt, men föreställde sig kollegium, att den av kollegium

sålunda förordade gränsen i varje fall mer än den av de sakkunniga

föreslagna 1,200-tonsgränsen skulle motsvara de syften, som med densamma

avsåges skola vinnas.

Beträffande varaktigheten av de av kollegium förordade bestämmelserna

föreslår kollegium, att de icke fastställas att omfatta kortare

tidsperiod än till den 1 april 1924.

Efter särskilda remisser hava statskontoret den 18 februari 1922

och generaltullstyrelsen den 23 samma februari avgivit utlåtande i ämnet.

Statskontoret har i berörda utlåtande ansett sig böra avråda från statskontoret.

att, såsom de sakkunniga föreslagit, för närvarande utan sammanhang Lastpenninmed

ordnandet av frågan om övriga ejöfartsavgifter helt avskaffa last- garnas av''

penningarna. En sådan partiell ändring i bestående förhållanden, innan skaffande''

förslaget om ett definitivt ordnande av avgiftsfrågan förelåge, skulle

nämligen, ansåge statskontoret, i viss mån innebära ett föregripande av

den slutliga lösningen. Härtill komme, att statsmakterna ännu icke

fattat ståndpunkt till lotsförfattningskommitterades förslag om avskaffande

av lotsplikten och statens övertagande av båthållningen, vilken

senare åtgärd i alla händelser skulle åsamka statsverket nya utgifter,

som nämnda kommitterade avsett skola motvägas genom bibehållandet

av statens inkomst av lastpenningarna. Den statsfinansiella situationen

vore även sådan, att varje minskning av statens inkomster måste möta

betänkligheter, och i detta fall förelåge dessutom den särskilda anledningen

till betänksamhet, att inkomsten till väsentligt mer än hälften

härledde sig från utländska fartyg.

Däremot har statskontoret ansett sig icke böra ställa sig

visande mot kommerskollegii förslag om ytterligare befrielse från

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 159 käft. (Nr 188.)

av- Lättnader i

lastpenningar!]^

och.

5 fyr- och båkavgiften.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Generaltull
styrelsen.

Fullständig

avgiftsbefrielse

för

fartyg, som

anlöper enbart

frihamn,

Lastpenningarnas

avskaffande.

Lättnader i

lastpenningar^.

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

läggande av lastpenningar i vissa av kollegium angivna fall. Mot kommerskollegii

förslag i övrigt om provisoriska, avgiftslättnader för sjöfarten

har statskontoret intet att erinra.

I sitt ovanberörda utlåtande av den 23 februari 1922 har generaltullstyrelsen

i likhet med kommerskollegium och på . av kommerskollegium

anförda skäl förklarat sig icke kunna för sin del på den

föreliggande utredningen biträda de sakkunnigas förslag ifråga om fullständig

avgiftsbefrielse för fartyg vid anlöpande av enbart frihamn.

Vad därefter angår de förslag, som av de sakkunniga och kommerskollegium

avgivits beträffande lastpenningarna och tyr- och båkavgiften,

har styrelsen, med hänsyn därtill att för ändring i bestämmelserna

om lastpenningarna riksdagens medverkan erfordrades och

frågan sålunda i avseende å dessa vore av synnerligen brådskande

natur, inskränkt sitt yttrande till att avse allenast lastpenningarna samt

förklarat sig hava för avsikt att, efter fullbordad granskning av de föreslagna

ändringarna i bestämmelserna angående fyr- och båkavgiften,

så snart ske kunde, avgiva särskilt utlåtande över förslaget i denna del.

Styrelsen erinrar då till en början om, att styrelsen redan i sitt

förut omförmälda utlåtande den 16 december 1919 ifrågasatt lastpenningarnas

fullständiga avskaffande, och förklarar sig icke heller nu i

och för sig hava något att erinra mot att åtgärder härför vidtagas.

Därefter övergår styrelsen till en granskning av det utav kollegium

alternativt framställda förslaget om vissa provisoriska lättnader beträffande

lastpenningarna samt anför härutinnan i huvudsak följande.

Vad först anginge de föreslagna lättnaderna efter visst antal resor,

hade styrelsen icke något annat att häremot erinra, än att dessa lättnader,

med hänsyn till att enligt gällande bestämmelser lastpenningar vid förnyat

inkommande i barlast under samma år icke erlades och att utgående

lastpenningar erlades endast första resan varje år, icke syntes få någon

större praktisk betydelse annat än för trafiken å grannländerna och vissa

andra mera närbelägna länder, när i sådan trafik gående fartyg inkomme

med last.

Mot förslaget om befrielse från lastpenningar för fartyg för den

del av den avgiftspliktiga dräktigheten, som överstege 1,500 ton, hade

styrelsen icke något att erinra.

Vad anginge förslaget om befrielse från lastpenningar vid förnyat

anlöpande av svensk hamn efter s. k. avstickareresa, vore enligt styrelsens

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

mening detta spörsmål av mindre betydelse än frågan om befrielse från

fyr- och båkavgifter under motsvarande förhållanden. Förslaget torde

innebära, att ett fartyg, som anlöpte flora svenska hamnar under samma

resa, icke skulle påföras nya umgälder, även om fartyget under resan

anlöpte utrikes ort. Redan enligt nu gällande bestämmelser i § 14

tulltaxeförordningen vore, såsom ovan antytts, fartyg i flera fall befriat

från lastpenningar vid förnyat inkommande. Fartyg, som efter en dylik

avstickareresa anlöpte svensk hamn endast för att lasta eller för slutlossning

av last, motsvarande mindre än en tiondedel av fartygets avgiftspliktiga

dräktighet, vore sålunda redan nu befriat från inkommande

lastpenningar, om fartyget en gång förut under samma år erlagt inkommande

lastpenningar. Vidare torde bestämmelsen, att fartyg, som under

resa mellan utrikes orter i svensk hamn lossat eller intagit last, motsvarande

högst fjärdedelen av fartygets lastdräktighet, vore befriat från

lastpenningar, understundom medföra, att fartyg bleve befriat från lastpenningar

vid inkommande efter avstickareresa. Vid utgående resa,

varunder fartyget anlöpte utrikes ort, erlades vid förnyad utklarering i

svensk hamn icke lastpenningar, med undantag allenast för de fall, att

den senare utklareringen ägde rum under nytt kalenderår.

Styrelsen övergår härefter till en närmare granskning av de föreslagna

bestämmelserna om befrielse från lastpenningar efter avstickareresa,

varvid styrelsen till en början framhåller, att, då lastpenningar och

fyr- och båkavgifter utgå efter olika grunder, bestämmelserna om befrielse

från lastpenningar icke torde kunna avfattas i överensstämmelse

med vad av de sakkunniga föreslagits rörande befrielse från fyr- och

båkavgift under motsvarande förhållanden, samt anför vidare:

»Kommerskollegium har ansett den ifrågasatta befrielsen böra gälla allenast

fartyg, som direkt inkommer från ort, belägen bortom en linje Islands

västkust—Kap Finisterre. Förutom det att för utövande av kontroll härå det

torde vara nödvändigt, att tullmyndigheten i den senare svenska anloppshamnen

närmare granskar vederbörande fartygs skeppsdagbok, synes det styrelsen,

som om de skäl, vilka kunna åberopas för medgivande av befrielse från skeppsumgälder

efter avstickareresa till utrikes ort, föreligga jämväl i fråga om fartyg,

som gå i närtrafik, vilken trafik ju i vissa avseenden skulle draga nytta

av de i övrigt föreslagna avgiftslättnaderna. Under den korta tid, som stått

styrelsen till förfogande för avgivande av utlåtande i ämnet, har styrelsen

emellertid icke varit i tillfälle att verkställa den undersökning, som erfordrades

för att kunna överblicka konsekvenserna av ett medgivande i förevarande

avseende jämväl beträffande sistnämnda trafik, varför Styrelsen, då det för

närvarande närmast gäller att bereda det större tonnaget lättnader, icke ansett

sig böra framställa något förslag i ämnet. Däremot har styrelsen funnit det

icke vara rättvist och billigt, att fartyg, som på resa från bortom nämnda linje

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Knuffl. Maj:ts proposition Nr 188.

belägen ort anlöpt utländsk hamn innanför samma linje, undantages från

ifrågavarande förmån. Ett fartyg, som från amerikansk hamn avgår med last

till Kristiania, Göteborg, Köpenhamn och Stockholm, skulle enligt kommerskollegii

förslag kunna bliva skyldigt att erlägga inkommande lastpenningar i

Stockholm endast på grund därav att fartyget i Kristiania lossat en mindre

del av sin last, under det att fartyget, om detsamma avgått direkt till Göteborg,

skulle befrias från lastpenningar vid inklareringen i Stockholm. Av de

föreslagna bestämmelserna framgår icke, åtminstone ej med tydlighet, huruvida

kommerskollegium avsett befrielse icke allenast från inkommande lastpenningar

utan jämväl från utgående lastpenningar i det undantagsfall, då,

såsom ovan nämnts, sådana skola utgå två gånger under samma utgående resa

på grund därav, att nytt år börjat under resans fortgång. Då såsom villkor

för lättnaden föreslagits, att fartyget icke skall i svensk hamn intaga annan

last än sådan, som är bestämd att av fartyget medföras till ort, belägen bortom

linjen Islands västkust—Kap Finisterre, vilken omständighet saknar betydelse

i fråga om skyldighet att erlägga inkommande lastpenningar, om sådana förut

under året erlagts, synes emellertid kommerskollegium hava särskilt beaktat

nämnda undantagsfall. Det föreslagna villkoret, att fartyget icke får i

svensk hamn lossa eller intaga annan last än sådan, som medföres från, respektive

är bestämd till ort, som nyss nämnts, torde också kunna leda till konsekvenser,

som icke varit åsyftade. Ett fartyg, som i nu avsedd fart i svensk

hamn lossar ett från England medfört kolli eller överskott av därstädes anskaffad

proviant, som jämlikt § 8 mom. 1 tullstadgan skall anses såsom last,

skulle sålunda enligt de föreslagna bestämmelserna endast på grund därav

nödgas erlägga inkommande lastpenningar vid förnyat inkommande efter

avstickareresan. Beträffande lossningen i den senare svenska anloppsorten, torde

det föreslagna villkoret höra givas eu något allmännare avfattning. I detta

samband anser styrelsen sig böra framhålla de olägenheter, som kunna uppstå

därav, att förevarande bestämmelser, som antagas av riksdagen, innefatta

så preciserade förutsättningar och villkor, att syftemålet med bestämmelserna

förfelas och möjligheten att i tolkningsväg rätta de inkonsekvenser, som kunna

framträda vid tillämpningen, uteslutes. Ett villkor, som däremot lärer höra

stadgas, för att fartyget vid förnyat inkommande under samma resa för ytterligare

lossning skall befrias från inkommande lastpenningar, är det, att vid

inkommandet i svensk hamn, som förut under resan anlöpts, lastpenningar

skola hava erlagts, något som jämväl torde hava av kommerskollegium avsetts.

Lastpenningar erläggas nämligen icke för fartyg, som inkommer till

svensk hamn allenast för lastning, om för fartyget förut under året erlagts

sådana umgälder. Såsom av de sakkunniga antytts, lärer det emellertid i den

fart, varom nu närmast är fråga, vara regel, att, innan slutlossning skett, ny

last intages, ett förfarande, som enligt § 33 mom. 1 tullstadgan kan äga rum,

om fartyget har flera från varandra skilda lastrum. Fartyget utklarerar alltså

i sådant fall, innan den inkommande resan avslutats. Därest fartyget anlöpt

den första svenska lianmen endast för lastning, skulle fartyget vid förnyat

inkommande för lossning av eu väsentlig del av lasten, kunna på grund

av de föreslagna bestämmelserna bliva Befriat från inkommande lastpenningar,

något som icke gärna kan vara åsyftat. Vidare torde såsom villkor för be
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

K un f/l. Moj:ts proposition Nr 188.

frielse vid förnyat utgående under samma resa böra stadgas, att fartyget förut

för resan erlagt utgående lastpenningar i den hamn, där utklarering först

ägt rum, eller ock med tillämpning av § 14 b) tnlltaxeförordningen befriats

därifrån.---—----------------------------

Här ovan har framhållits angelägenheten av att bestämmelser om

skeppsumgälder avfattas så, att svårigheter vid tillämpningen i möjligaste

mån undvikas, något som jämväl är påkallat av fartygsbefälhavarnas intresse

av att särskilt vid utklarering erhålla snabb expedition. Olägenheter vid tilllämpningen

torde emellertid på grund av den mångfald kombinationer, som

förekomma, icke kunna helt undvikas. Ur denna synpunkt anser styrelsen det

vara lämpligast, att principen om resas kontinuitet såsom villkor för befrielse

från umgälder vid förnyat anlöpande av svensk hamn kommer till uttryck i

bestämmelserna och att skillnad göres mellan inkommande och utgående resa.

Redan med nu gällande bestämmelser måste tullförvaltningarna avgöra, huru

länge vid kombinerad resa den inkommande resan varar och när den utgående

resan påbörjas. Därest av bestämmelserna uttryckligen framgår, att inkommandet

respektive utgåendet skall ske under samma resa, åstadkommes också

möjlighet, att, när avstickareresa ägt rum under sådana förhållanden, att avgiftsbefrielse

vid återkomsten till svensk hamn icke varit åsyftad, uppdebitera

lastpenningar.»

Styrelsen framlägger härefter ett av styrelsen avfattat förslag till

bestämmelser om avgiftsbefrielse vid s. k. avstickareresor samt anmäler,

att dessa bestämmelser icke synts styrelsen påkalla någon ändring av

tullstadgans föreskrifter om in- och utklarering av fartyg.

Enligt det av generaltullstyrelsen utarbetade förslaget skulle befrielse

från erläggande av lastpenningar åtnjutas för

fartyg, som, efter att hava direkt eller med anlöpande av mellanliggande

hamnar ankommit till svensk hamn från ort, belägen bortom

en linje Islands västkust—Kap Finisterre, samt därefter under samma

resa anlöpt utrikes innanför en linje Skagen—Lindesnäs samt östra

mynningen av Kielkanalen belägen ort, ånyo ankommer till svensk hamn

för lossning endast av på resan medförd last från förstnämnda ort, dock

under villkor att för fartyget förut vid inklarering under resan erlagts

lastpenningar, samt

fartyg, som, efter att hava i svensk hamn utklarerat till ort, belägen

bortom en linje Islands västkust—Kap Finisterre, och därefter

under samma resa anlöpt utrikes innanför en linje Skagen—Lindesnäs

samt östra mynningen av Kielkanalen belägen ort, för resan ånyo utklarerar

i svensk hamn, dock under villkor, att i sistnämnda hamn icke

i fartyget intagits annan last än sådan, som är bestämd till ort, belägen

bortom förstnämnda linje, samt att vid den föregående utklareringen

s. 38 Kontrollera mot PDF

Fyr- och

båkavgiften.

Departements
chefen.

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

för fartyget erlagts lastpenningar eller åtnjutits befrielse därifrån med

tillämpning av § 14 b) tulltaxeförordningen.

Beträffande därefter förslaget om befrielse från lastpenningar för

fartyg vid anlöpande av enbart frihamn, har styrelsen, med avseende å

vad kommerskollegium härutinnan anfört, icke ansett sig böra motsätta

sig förslaget i denna del.

Någon beräkning av den inkomstminskning, som de ifrågasatta

lättnaderna skulle medföra för statsverket, har styrelsen icke kunnat

verkställa. Styrelsen håller emellertid före, att endast den föreslagna

befrielsen för den del av fartygs avgiftspliktiga dräktighet, som överstiger

1,500 ton, kommer att få någon egentlig betydelse ur statsfinansiell

synpunkt.

Vad slutligen angår de föreslagna lättnaderna ifråga om fyr- och

båkavgiften, varom styrelsen, såsom ovan nämnts, kommer att avgiva

särskilt utlåtande, uttalar styrelsen redan nu, att styrelsen är ense med

de sakkunniga och kommerskollegium därom, att enligt de nu gällande

bestämmelserna dessa avgifter oskäligt hårt träffa de större fartygen

och att därför väsentliga lättnader i dessa avgifter böra medgivas.

Styrelsen säger sig också hava funnit de föreslagna avgiftslättnaderna

i stort sett väl avvägda.

Den av sjöfartsavgiftssakkunniga förebragta utredningen synes mig

giva vid handen, att den omfattning, vari avgifter här i landet påvila

sjöfarten, särskilt måste verka hindrande för en gynnsam utveckling

av den svenska frihamnsrörelsen. En nödvändig förutsättning för att

de svenska frihamnarna skola bliva i stånd att fylla en av sina åsyftade

huvuduppgifter, nämligen förmedling av transitohandeln, är påtagligen,

att de i avgiftshänseende icke bliva väsentligt sämre ställda än den eller

de frihamnar, med vilka de därvidlag få att närmast konkurrera. Under

i övrigt lika förhållanden lärer nämligen den frihamn, där kostnaderna

äro lägst, också hava de största utsikterna att draga till sig trafiken.

Såsom av den verkställda utredningen framgår, förhåller det sig

nu så, att avgifterna i Köpenhamns frihamn äro väsentligt lägre än de,

som enligt gällande bestämmelser upptagas eller komma att upptagas i

de svenska frihamnarna. Detsamma torde vara förhållandet med avgifterna

i övriga främmande frihamnar, med vilka för vårt lands vidkommande

konkurrens om transitohandeln över huvud kan ifrågakomma.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

Under sådana omständigheter framstår det enligt min mening

såsom synnerligen angeläget, att effektiva avgiftslättnader till förmån

för de svenska frihamnarna snarast möjligt åvägabringas. Jag vill i

detta sammanhang erinra om, att Stockholms frihamn redan är i verksamhet

och att frihamnarna i Göteborg och Malmö kunna förväntas

bliva öppnade under loppet av detta år.

De förslag i förevarande ämne, som framlagts av de sakkunniga

och kommerskollegium, avse, såsom av det förut sagda framgår, lättnader

allenast i de statliga sjö fartsavgifterna. Givetvis ligger det nära

till hands att ifrågasätta, huruvida icke behovet av avgiftslindring i

stället skulle kunna tillgodoses genom lättnader i de kommunala och

andi a avgifter, som upptagas av sjöfarten, särskilt hamnavgifterna.

Redan de störa kostnader, som av vederbörande kommuner nedlagts å

frihamnsanläggningarna, torde emellertid lägga avgörande hinder i vägen

för en så kraftig minskning av dessa avgifter, att densamma komme att

bliva av verkligt ingripande betydelse för trafikfrekvensen. Framför allt

är emellertid att märka, att det just är i fråga om avgifter till staten,

som de svenska frihamnarna äro hårdare betungade än motsvarande

hamnar i det med oss konkurrerande utlandet. Ur synpunkten av de

svenska frihamnarnas intressen framstår under sådana omständigheter

en minskning av de statliga sjöfartsavgifterna både såsom berättigad

och av behovet påkallad.

Vid avvägandet av arten och omfattningen av de lindringar i de

statliga sjöfartsavgifterna, som kunna och böra inrymmas till förmån

för frihamnstrafiken, är det emellertid med hänsyn till tullhamnarna

nödvändigt att förfara med viss varsamhet. Det mål, som härvid bör

åsyftas, är uppenbarligen att medgiva sådana avgiftslättnader, som, utan

att skada tullhamnarnas berättigade intressen eller prejudicera den fördjupade

utredning i ämnet, vilken för närvarande pågår, kunna bidraga

till att avlägsna eller minska konkurrensfaran från vederbörande

utländska frihamnar och särskilt gagna den långgående trafiken.

Vad nu först angår den av de sakkunnigas majoritet föreslagna

fullständiga avgiftsbefrielsen för fartyg, som anlöpa enbart frihamn, kan

det enligt min mening icke bestridas, att detsamma ur de synpunkter,

som här ovan angivits, är ägnat att väcka vissa betänkligheter. Den

farhågan låter sig nämligen svårligen avvisa, att vid bifall till förslaget

en del tullhamnar, på vilkas anläggning nedlagts högst avsevärda kostnader,

skulle få sin till följd av tidsförhållandena redan i många fall

mindre goda ekonomiska ställning än ytterligare försämrad genom den

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

allvarliga skärpning av konkurrensen med frihamnarna, som vore att

befara. På grund härav och då det vill synas mig, som om de svenska

frihamnarnas intresse av att i avgiftshänseende bliva så ställda, att de

med framgång kunna upptaga tävlan med utländska dylika hamnar,

borde åtminstone provisoriskt kunna tillgodoses genom övriga i ärendet

framkomna förslag, har jag ansett mig i nu förevarande avseende böra

ansluta mig till den av reservanten bland de sakkunniga samt kommerskollegium

uttalade uppfattningen.

Beträffande lastpenningarna hava såväl de sakkunniga som kommerskollegium

i första hand föreslagit deras fullständiga avskaffande, således

även för tullhamnarna. Alternativt har kollegium emellertid ifrågasatt

vissa lättnader i desamma, nära anslutande sig till de av de sakkunniga

förordade lindringarna i fyr- och båkavgiften. Statskontoret, som i förhandenvarande

budgetära" situation icke ansett sig kunna förorda lastpenningarnas

fullständiga slopande, har förklarat sig biträda det av

kommerskollegium alternativt uppgjorda förslaget.

Av stats finansiella skäl har jag funnit mig i fråga om lastpenningarnas

avskaffande böra intaga samma ståndpunkt som statskontoret,

så mycket mer som i det vid årets riksdag framlagda förslaget till

riksstat för budgetperioden 1 januari—30 juni 1923 inkomsttiteln lastpenningar

alltjämt upptagits med ett icke obetydligt belopp. Redan

det av kommerskollegium i nu ifrågavarande hänseende alternativt^ avgivna

förslaget, som ju tager sikte just på frihamnarna och den långgående

sjötrafiken i allmänhet, synes mig emellertid böra vara ägnat att

verksamt befrämja det ändamål — utveckling av den svenska frihamnsinstitutionen

— som med de tilltänkta avgiftslättnaderna närmast åsyftats.

På grund härav och då ur stats finansiell synpunkt allvarligare betänkligheter

icke torde behöva hysas mot detta förslag, tillstyrker jag, att åtgärder

nu vidtagas för dess realiserande, dock med de smärre modinkationer

däri, som föranledas av de av generaltullstyrelsen framställda,

enligt min mening befogade erinringarna ifråga om de s. k. avstickaTeresorna.

Endast i ett hänseende torde vad generaltullstyrelsen darutinnan

anfört tarva några ord till närmare förklaring. Styrelsen föreslår bland

annat, att såsom villkor för avgiftsbefrielse vid förnyat utgående under

samma resa stadgas, att fartyget förut för resan erlagt lastpenningar i

den hamn, där utklarering först ägt rum »eller ock med tillämpning av

§ 14 b) tulltaxeförordningen befriats därifrån». Jag vill då anmärka,

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kandi. Maj:ts proposition Nr 188.

41

att sistnämnda ord inskjutits för att icke ett fartyg, som exempelvis i

december månad på sin andra resa för året till Sydamerika utklarerats

från Stockholm och därvid kommit i åtnjutande av i nyssnämnda författningsrum

stadgad avgiftsbefrielse, skall, om det för lastkomplettering

angör Köpenhamn och Göteborg och i januari månad påföljande år avgår

från sistnämnda stad till sin slutliga destinationsort, bliva nödsakat att

vid utklareringen från Göteborg erlägga lastpenningar. Då det torde

stå i överensstämmelse med de" principer, som ansetts böra ligga till

grund för avgiftsbefrielse vid avstickareresor, att fartyget i detta fäll

befrias från lastpenningar vid utgåendet från Göteborg, ehuru sådan avgift

icke erlagts vid utklareringen från Stockholm, har jag funnit mig

— allenast med vissa formella jämkningar — böra förorda vad generaltullstyrelsen

i nu ifrågavarande avseende föreslagit, liksom jag ock i

övrigt i sak biträder styrelsens förslag.

I likhet med kommerskollegium anser jag, att bestämmelserna om

de ifrågasatta avgiftslättnaderna — med hänsyn bland annat till den

pågående utredningen rörande omläggning av grunderna för beräknandet

av de allmänna sjöfartsavgifterna — lämpligen böra givas provisorisk

karaktär. Jag tillstyrker sålunda, att deras giltighet begränsas till den

1 juli 1924. Tiden för ikraftträdandet torde kunna bestämmas till den

1 juli innevarande år.

Den för sjöfarten ojämförligt mest betydande förändringen i bestående

förhållanden innefattas i förslaget om befrielse från eller nedsättning

i fyr- och båkavgiften. De sakkunnigas förslag i förevarande

ämne har biträtts av kommerskollegium med den ändringen likväl, att

kollegium förordat en höjning från 1,200 till 1,500 ton av gränsen för

den dräktighet, för vilken avgiften skall erläggas med det ordinarie

beloppet av 25 öre per ton, varjämte kollegium, såsom förut nämnts,

ställt sig avvisande mot tanken att införa fullständig avgiftsbefrielse

för fartyg, som anlöper enbart frihamn. Mot förslaget i den gestaltning,

detsamma sålunda fått av kommerskollegium, har statskontoret förklarat

sig icke hava något att erinra, liksom generaltullstyrelsen säger sig

hava funnit de härmed avsedda avgiftslättnaderna i stort sett väl avvägda.

Ehuru jag, innan slutligt yttrande från generaltullstyrelsen inkommit,

givetvis icke vill binda mig vid detaljerna i förslaget, sådant

det efter de av kommerskollegium förordade modifikationerna numera

föreligger, anser jag mig emellertid redan nu kunna och böra tillkännagiva,

att jag i princip ansluter mig till den uppfattning, som av ämbetsJBihang

till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 159 höft. (Nr 188.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

verken samstämmigt uttalats. Ett genomförande av förslaget synes mig

böra vara ägnat att väsentligt stärka de svenska frihamnarnas ställning i

konkurrensen med utlandets motsvarande institutioner ävensom lända

den långgående sjötrafiken i allmänhet till verksamt gagn, på samma ,

gång som, enligt vad de sakkunnigas beräkningar giva vid handen, den

därav föranledda minskningen i den totala uppbörden av fyr- och båkavgifter

skulle hålla sig inom rimliga gränser. Min avsikt är sålunda

att — med tillgång till slutligt utlåtande från generaltullstyrelsen —

ånyo för Kungl. Maj:t anmäla ärendet i vad angår fyr- och båkavgiften

samt därvid påkalla avgiftslättnader i anslutning till de av kommerskollegium

tillstyrkta riktlinjerna.

Vad slutligen angår tonavgiften, anser jag på de av kommerskollegium

anförda skäl någon ändring i de rörande denna avgift gällande

bestämmelser icke för närvarande böra vidtagas.

Inom handelsdepartementet hava uppgjorts vissa beräkningar rörande

den totala avgiftsbelastningen i Köpenhamns frihamn, jämförd med

avgiftsbelastningen i Malmö frihamn dels enligt nu gällande bestämmelser

rörande de statliga sjöfartsavgifterna dels ock med tillämpning

av de av mig tillstyrkta avgiftslindringarna. Beräkningarna skola, i

händelse proposition i ämnet beslutas, tillhandahållas riksdagens vederbörande

utskott.

Jag anser mig vidare böra framhålla, att enligt min mening den

jämförelsevis obetydliga minskning i den totala uppbörden av lastpenningar

samt fyr- och båkavgifter, som skulle föranledas av de förordade

avgiftslindringarna, icke är av beskaffenhet att böra påverka de i budgetförslaget

för första halvåret 1923 gjorda beräkningarna rörande avkastningen

av nämnda inkomsttitlar, så mycket mer som till följd av

tidsförhållandena dessa beräkningar i allt fall icke kunna göra anspråk

på att vara annat än högst approximativa.

Slutligen vill jag nämna, att de förhållanden, som hava samband

med den här förut berörda ministeriella deklarationen av den 5 augusti

1879, för närvarande äro föremål för vissa utredningar och överväganden

av tull- och andra myndigheter, varför jag måhända får anledning

att framdeles återkomma därtill.»

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i enlighet

med de av honom angivna grunder upprättat förslag till förordning

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tu proposition Nr 188. 43

angående befrielse i vissa fall från erläggande av lastpenningar, hemställer

departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå

riksdagen att antaga nämnda förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

Karl Lindström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BevU 1922:58 Betänkande, angående beräkning av bevillningarna för första halvåret 1923. Jämlikt § 40 riksdagsordningen avgiver bevillningsutskottet härmed förslag till beräk s. 13 i texten
  2. Rskr. 1922:133 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 26 kap. 4 § byggningabalken. s. 4 i texten
  3. BevU 1922:28 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående befrielse i vissa fall från erläggande av lastpenningar. s. 1 i texten