Angående definitiv lönereglering för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m
1926-02-05 · 57 sidor, varav 56 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 56 av 57 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1926:74, Angående definitiv lönereglering för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
1
IVr 74.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående definitiv
lönereglering för förste provinsialläkare och
provinsialläkare m. m.; given Stockholms slott den
5 februari 1926.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 5 februari 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, TVigforss,
Möller, Levinson.
Departementschefen, statsrådet Möller, anför:
Då jag den 7 januari 1926 för Kungl. Maj:t anmälde frågorna om regleringen
för budgetåret 1926—1927 av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel,
anförde jag bland annat, att jag vid en senare tidpunkt komme att
föreslå Kungl. Maj:t att till 1926 års riksdag avlåta proposition med förslag
till definitiv lönereglering för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m.
I avvaktan härå hava i statsverkspropositionen beräknats dels ett särskilt
ordinarie förslagsanslag till beredande av avlöning för nu angivna befattningshavargrupper
å 2,600,000 kronor, dels ett extra anslag till tillfälliga lönetillägg
åt vissa provinsialläkare å 3,780 kronor och dels ett extra förslagsanslag till
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 62 käft. (Nr 74.) isas 25 1
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare å 3,000 kronor. Därjämte bär det
ordinarie förslagsanslaget till bidrag till extra provinsialläkares avlönande
tillsvidare beräknats till nuvarande beloppet 25,000 kronor.
Jag anbåller nu att få till slutlig behandling upptaga frågan om definitiv
lönereglering för förste provinsialläkare och provinsialläkare samt i samband
därmed stående frågor om ny åkartaxa och om anslag till lindring i sjukvårdskostnaderna
för mindre bemedlade å landsbygden in. in.
I min nu förevarande framställning ämnar jag behandla huvudfrågan, nämligen
om den definitiva löneregleringen för omförmälda befattningshavare.
Angående [återstående två frågor kommer jag senare i dag att göra särskilda
framställningar.
Inledning.
Enligt ett 1902 års löneregleringskommitté tillställt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden den 7 juli 1921 har Kungl. Maj:t nämnda dag
förklarat, att det kommittén den 3 december 1920 meddelade uppdrag i
fråga om verkställande av utredning beträffande ny definitiv lönereglering
för befattningshavare vid vissa grenar av den civila statsförvaltningen jämväl
skulle omfatta förste provinsialläkare och provinsialläkare.
I sammanhang härmed föreslog departementschefen att ett av 1916 års
provinsialläkardistriktskommitté utarbetat förslag till ny läkartaxa måtte överlämnas
till medicinalstyrelsen för avgivande av definitivt förslag i ämnet, och
uttalade departementschefen att, då frågan om höjning av läkartaxan intimt
sammanhängde med en blivande definitiv lönereglering för provinsialläkarkåren,
det syntes honom lämpligt, att löneregleringskommittén och medicinalstyrelsen
vid utförande av sina ifrågavarande uppdrag komme att samråda.
Löneregleringskommitténs betänkande (nr 252) avgavs den 2 juni 1923.
Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 26 januari 1923 har förste provinsialläkaren
i Gävleborgs län A. J. Larson i egenskap av sakkunnig biträtt loneregleringskommittén
vid handläggning av förevarande ärende, med rätt för honom
att utan att deltaga i besluten få avvikande mening antecknad till protokollet.
Medicinalstyrelsens förslag, som behandlar frågorna om läkartaxa och
om lindring i sjukvårdskostnaderna för mindre bemedlade å landsbygden,
avgavs den 8 juni 1923. Sedan styrelsen samma dag anbefallts att yttra
sig över löneregleringskommitténs förenämnda betänkande, avgav styrelsen
yttrande häröver den 15 juni 1923, varvid styrelsen även överlämnade en till
styrelsen inkommen skrivelse den 27 maj 1923 från styrelsen för svenska
provinsialläkarföreningen.
Sistnämnda förening har även ingivit två till Kungl. Maj:t ställda, den
26 november 1924 och den 27 september 1925 dagtecknade skrivelser med
hemställan om löneregleringsfrågans snara avgörande.
Över de avgivna förslagen hava slutligen yttranden avgivits av samtliga
förste provinsialläkare och av länsstyrelserna i samtliga län.
Ehuru frågan om lönereglering för förste provinsialläkare och provinsialläkare
länge varit aktuell, har dock genomförandet av en dylik lönereg
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 74. 3
lering undanskjuta med hänsyn till de statsfinansmila förhållandena. I stället
hava vissa provisoriska åtgärder vidtagits för att avhjälpa de svåraste olägenheterna
av dröjsmålet härutinnan och underlätta, rekryteringen inom nämnda
kårer. Behovet av en definitiv lönereglering är emellertid alltjämt trängande,
och det synes mig olämpligt att än ytterligare uppskjuta framläggandet av
ett förslag till sådan reglering. Visserligen har den särskilt vid tillkomsten
av nu gällande löneförmåner rådande läkarbristen på senaste tid ersatts avrelativt
god läkartillgång, men skola berörda kårer kunna draga till sig goda
krafter, måste deras ekonomiska villkor ordnas genom en definitiv lönereglering.
Innan jag ingår på löneregleringsfrågan och vad därmed sammanhänger
vill jag meddela några upplysningar rörande tillkomsten av nu gällande
avlöningsförmåner för förste provinsialläkare och provinsialläkare samt behandla
spörsmålet om fortsatt ökning av antalet ordinarie provin sialläkartjänster
i riket.
Historik.
Sedan 1916 års.provinsialläkardistriktskommitté den 1 december 1917 avgivit
betänkande i fråga om reglering av avlöningsförhållandena för förste
provinsialläkare och provinsialläkare m. m., anbefalldes 1902 års löner egleringskommitté
genom remiss den 13 september 1918 att avgiva utlåtande i
ärendet, såvitt anginge avlönings- och pensionsförhållandena för provinsialläkare
med flera befattningshavare jämte därmed sammanhängande frågor,
utom vad beträffade förslag till läkartaxa samt frågor om beredande av bostäder
åt provinsialläkare och om storleken av ortstillägg eller andra förmåner
till innehavare av svårbesättliga provinsialläkardistrikt.
Den 13 december 1918 avgav löneregleringskommittén utlåtande i ämnet
(kommitténs skriftliga utlåtande nr 148), däri kommittén, vad löne- och pensionsförhållandena
för förste provinsialläkare och provinsialläkare beträffade,
icke hade något att erinra mot provinsialläkardistriktskommitténs förslag,
vilket ock, på sätt i det följande omnämnes, lades till grund för proposition
i ämnet till 1919 års lagtima riksdag.
Vid den tidpunkt då löneregleringskommittén avgav nyssberörda utlåtande
atnjöto vederbörande tjänsteläkare å landsbygden avlöningsförmåner enligt
bestämmelser, vilka i väsentliga dela}- daterade sig från år 1911. Sistnämnda
års riksdag godkände nämligen, i anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda
framställning och under angiven förutsättning beträffande läkartaxan, följande
avlöningsstat för förste provinsialläkare och provinsialläkare, att tillämpas
från och med år 1912:
Provinsial
läkardistrikts
kommittén
1917.
Löneregleringskommittén
1918.
Avlöningsstaten
av år
1911 m. m.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
1917 års
riksdag.
1918 års
lagtima
riksdag.
Lön
Tjänst-
görings-
penningar
Orts-
tillägg
Summa
kronor
kronor
kronor
kronor
1 förste provinsialläkare
1 >, i)
1 »
1
12 »
1
7 »
4,000
4,000
4,000
4,000
48,000
2,000
2,000
2,000
2,000
24,000
1,500
10.500
*
600
300
300
6,600
6,300
6,300
6,000
72,000
1,500
10.500
|Efter 5 år kan lönen
| höjas med 500 kronori
j och efter 10 år med
1 ytterligare 500 kronor.
Kronor
64,000
44,000
1,200
109.200
1 provinsialläkare •.........
1 » .........
11 » .........
1 » .........
173 » .........
3,000
3,000
33,000
3,000
519,000
1,000
1,000
11,000
1,000
173,000
1.000
500
5,500
5.000
4,500
49,500
4.000
692.000
I Efter 5 år kan lönen
1 höjas med 500 kronor
j och efter 10 år med
I ytterligare 500 kronor.
Kronor
561,000
187,000
7,000
755,000
I clen sålunda fastställda avlöningsstaten skedde år 1914 den ändring,
att nämnda års förra riksdag från och med år 1915 uppförde ett ortstillägg
för provinsialläkaren i Pajala distrikt av Norrbottens län med 1,000 kronor
för år; och medgav 1918 års lagtima riksdag, att å samma stat finge från
och med år 1919 uppföras ytterligare 33 provinsialläkare utan ortstillägg.
Vid tidpunkten för löneregleringskommitténs berörda utlåtande av den
13 december 1918 utgick ortstillägg med 1,000 kronor till en var av provinsialläkarna
i två distrikt, nämligen Vittangi och Pajala distrikt, samt med
500 kronor till en var av provinsialläkarna i tolv distrikt, nämligen Ramsele,
Hotings, Hede, Föllinge, Gäddede, Lycksele, Vilhelmina, Sorsele, Stensele,
Överkalix, Jockmocks och Arjeplogs distrikt.
I detta sammanhang må emellertid ock erinras, att 1917 års riksdag på
extra stat för år 1918 anvisade visst maximibelopp till provisorisk förbättring
av vissa provinsialläkares avlöningsförmåner (ortstillägg och flyttningsbidrag),
samt medgav, att rätt till första ålderstillägget skulle kunna inträda
redan efter tre år beträffande provinsialläkarna i vissa distrikt, nämligen
Sorsele, Arjeplogs, Pajala och Vittangi, dock först sedan nämnda distrikt
blivit med nya innehavare besatta.
Sistnämnda förmån tilläde 1918 års lagtima riksdag jämväl provinsialläkaren
i Tärna distrikt. För beredande av löneförbättring genom tillfälliga
avlöningstillägg och flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare anvisade ävenledes
1918 års lagtima riksdag anslag å extra stat för år 1919. Denna
löneförbättring avsåg flera distrikt samt innefattade tillägg i vissa distrikt
med högre belopp än motsvarande löneförbättring för år 1918.
Här må ock erinras, att i proposition nr 312 till 1918 års lagtima riksdag
riksdagens yttrande begärdes över ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag till
ändringar i då gällande provinsialläkartaxa, enligt vilket förslag dittillsvarande
avgifter skulle höjas ävensom utgå enligt s. k. glidande skala. I
skrivelse den 8 juni 1918, nr 303, anmälde riksdagen, att den för sin del
funnit den då gällande provinsialläkartaxan böra ändras på sätt Kungl. Maj:t
föreslagit, dock med viss mindre, i skrivelsen angiven jämkning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 74. 5
Beträffande förste provinsialläkare utgingo av de i 1911 års avlöningsstat
upptagna tre ortstilläggen det å 600 kronor till förste provinsialläkaren i
Stockholms län och de å 300 kronor till vardera av förste provinsialläkarna
i Västerbottens och Norrbottens län.
De i staten upptagna förste provinsialläkarna, som uppburo tjänstgöringspenningar
med endast 1,500 kronor, voro sådana, som jämte förste provinsialläkarbefattning
skötte var sitt provinsialläkardistrikt och, förutom sin provinsialläkaravlöning,
åtnjöto berörda belopp i tjänstgöringspenningar såsom
förste provinsialläkare. De län, där förste provinsialläkartjänst var förenad
med provinsialläkartjänst, voro Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Gotlands,
Blekinge, Hallands, Västmanlands och Jämtlands län.
Vad pensionsförhållandena beträffar bestämdes högsta pension sunderlaget
för provinsialläkare jämlikt beslut av 1914 års senare riksdag till 4,500 kronor
och för förste provinsialläkare, som tillika var provinsialläkare, jämlikt
beslut av 1913 års riksdag till 5,000 kronor.
Med de i 1911 års avlöningsstat upptagna lön och ålderstillägg för förste
provinsialläkare utan provinsialläkardistrikt utgjorde för dem i enlighet med
lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober
1907 högsta pension 5,000 kronor.
Rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder jämlikt 5 § i berörda
lag — på grund av beslut vid 1911 års riksdag — för provinsialläkare vid
62 levnads- och 20 tjänstår och för förste provinsialläkare vid 65 levnadsoch
23 tjänstår.
För åtnjutande av med förste provinsialläkar- och provinsialläkarbefattningar
förenade avlöningsförmåner voro villkor och bestämmelser meddelade
i kungörelse den 15 september 1911.
Såsom förut antytts framlade Kungl. Maj:t i proposition till 1919 års
lagtima riksdag (prop. nr 116) förslag till reglering av avlöningsförhållandena
för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m., vilket förslag grundade
sig på ovanberörda av provinsialläkardistriktskommittén den 1 december 1917
avgivna betänkande i ämnet.
Vad då först avlöningsförmånerna till provinsialläkarna beträffar, föreslog
Kungl. Maj:t riksdagen, att desamma måtte, i enlighet med vad nyssnämnda
kommitté föreslagit och löneregleringskommittén tillstyrkt, för det stora flertalet
bestämmas till 4,700 kronor, därav 3,500 kronor lön och 1.200 kronor
tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma två ålderstillägg å lönen,
vartdera å 5Ö0 kronor, efter respektive fem och tio års tjänstgöring.
Provinsialläkardistriktskommittén hade emellertid, med erinran om de
åtgärder som av statsmakterna vidtagits för att upphjälpa provinsialläkarnas
inkomster i vissa svaga distrikt i sitt meromnämnda betänkande anfört, att
kommittén funnit särskilda åtgärder i dessa distrikt alltjämt behövliga, om
utsikt skulle kunna förefinnas att där erhålla provinsialläkare. I sådant
hänseende hade kommittén föreslagit löneförhöjning genom ortstillägg och
särskilda avlöningstillägg, flyttningsbidrag samt beredande av tidigare ålderstillägg.
Ifrågavarande ortstillägg och särskilda avlöningstillägg skulle, enligt
vad kommittén angav, utgå ej så mycket därför, att levnadskostnaderna uti
dessa distrikt vore särskilt höga, utan fastmer emedan distrikten i allmänhet
vore i flera avseenden besvärliga och inkomsterna där ringa. Kungl. Maj:t
framlade ock förslag för riksdagen i nämnda hänseenden.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle ortstillägg eller särskilt avlöningstilllägg
eller bägge i förening utgå i vissa angivna distrikt samt med 500 respektive
1,000 kronor i ortstillägg och med 500 till 2,500 kronor i särskilt
avlöningstillägg, varvid högsta sammanlagda beloppet av ortstillägg och sär
-
1919 års
lagtima
riksdag.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
skilt avlöningstillägg dock icke för något distrikt skulle uppgå till mera än
2,500 kronor.
Såsom nämnts föreslog Kungl. Maj:t 1919 års lagtima riksdag vidare,
att flyttningsbidrag måtte i enlighet med vad förut varit fallet utgå till
vissa provinsialläkare. I sådant hänseende innebar Kungl. Maj:ts förslag,
att anslag till dylika bidrag måtte å extra stat anvisas för provinsialläkarbefattningarna
i Los, Föllinge, Gäddede, Sorsele, Stensele, Arjeplogs, Arvidsjaurs,
Pajala, Vittangi, Tärna och Malåträsks distrikt, och skulle bidraget
utgå med högst 800 kronor i Arjeplogs, Sorsele och Tärna distrikt samt
med högst 60Ö kronor i övriga nu nämnda distrikt, allt enligt grunder som
stadgats i kungl. brev den 29 juni 1917.
Eldigt dessa grunder skulle flyttningsbidrag åtnjutas allenast vid flyttning
till distrikt och endast eu gång av samme provinsialläkare samt utgå med
tre fjärdedelar av den verkliga, efter i orten gängse pris upptagna flyttningskostnaden
från närmaste järnvägsstation till vederbörande läkarstation enligt
verificerad räkning, dock med högst nyssnämnda belopp. Då emellertid
flyttningsbidrag sannolikt icke komme att utbetalas till alla ifrågavarande
distrikt under år 1920, syntes Kungl. Maj:t ett anslag av 4,000 kronor kunna
anses för ändamålet tillräckligt, vilket belopp ock äskades av riksdagen såsom
förslagsanslag.
Kungl. Maj:t föreslog slutligen såsom ock förut antytts beredande av
tidigare ålderstillägg för vissa provinsialläkare.
Förslaget härutinnan innebar, att, i likhet med vad vid 1918 års lagtima
riksdag medgivits, rätt till första ålderstillägg skulle inträda redan efter tre
år beträffande provinsialläkarna i Sorsele, Arjeplogs, Pajala, Yittangi och
Tärna distrikt. Berörda förmån skulle emellertid få åtnjutas först sedan
distriktet blivit med ny innehavare besatt.
Vidkommande härefter avlöningsförmånerna iöx förste provinsialläkare innebar
Kungl. Maj:ts förslag, att förste provinsialläkare, som icke tillika vore
provinsialläkare, i allmänhet skulle erhålla en avlöning av 8,000 kronor,
därav 5,000 kronor lön och 3,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle
kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera å 500 kronor, efter respektive
fem och tio år.
Vad åter beträffar de förste provinsialläkare, som tillika vore provinsialläkare,
föreslog Kungl. Maj:t, att dessa i allmänhet skulle, utöver sin avlöning
som provinsialläkare, uppbära i egenskap av förste provinsialläkare en
avlöning av 2,300 kronor, därav 1,000 kronor lön och 1,300 kronor tjänstgöringspenningar.
Begynnelseavlöningen för sådan läkare skulle alltså utgöra
(4,700 + 2,300) 7,000 kronor och slutavlöningen 8,000 kronor.
Till berörda avlöningsförmåner skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag tillkomma
ortstillägg för förste provinsialläkarna''i Stockholms, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, till förste provinsialläkaren
i det förstnämnda länet med 600 kronor och i de övriga med 300 kronor
vardera.
I sammanhang med Kungl. Maj:ts nu ifrågavarande proposition nr 116
förehade riksdagen till behandling, bland annat, en inom första kammaren
väckt motion nr 152. I nämnda motion hade hemställts, att riksdagen måtte
godkänna det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget till avlöningsstat för förste
provinsialläkare och provinsialläkare med den ändring, att den årliga begynnelselönen
för provinsialläkare sattes till 4.000 kronor och tjänstgöringspenningarna
till 1,500 kronor förutom av Kungl. Maj:t föreslagna ålderstillägg,
ortstillägg och särskilda tillägg.
Till riksdagens vederbörande utskott hade därjämte inkommit en av
Svenska provinsialläkarföreningens styrelse gjord framställning om förhöjning
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
av de avlöningsbelopp, Kungl. Maj:t föreslagit för förste provinsialläkare och
provinsialläkare, ävensom åtskilliga framställningar från provinsialläkarna i
de särskilda länen.
I sin skrivelse nr 6 A anförde 1919 års lagtima riksdag, att det syntes
ådagalagt, att då rådande rekryteringssvårigheter å provinsialläkarbanan med
nödvändighet påkallade en förbättring av löneförhållandena för ifrågavarande
befattningshavare.
I fråga om provinsialläkarnas avlöning innebar, såsom av det föregående
framgår, Kungl. Maj:ts förslag en höjning av förutvarande löneförmåner med
700 kronor, därav 500 kronor skulle läggas till lönen och 200 kronor, motsvarande
ett till expenser beräknat belopp, skulle läggas till tjänstgöringspenningarna.
Denna löneförhöjning fann riksdagen emellertid icke vara tillfyllest
utan ansåg, att avlöningsförhöjningen för provinsialläkare, som icke
tillika vore förste provinsialläkare, borde bestämmas till det belopp, som i
ovanberörda motion nr 152 inom riksdagens första kammare föreslagits.
Riksdagen fastställde sålunda begynnelselönen för dessa provinsialläkare till
4,000 kronor och tjänstgöringspenningarna till 1,500 kronor.
Vad Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om ålderstillägg, ortstillägg och särskilda
avlöningstillagg till provinsialläkarna gav icke riksdagen anledning till
erinran.
För de förste provinsialläkare, som icke tillika vore provinsialläkare, hade
föreslagits en avlöningsförhöjning med 2,000 kronor, därav 1,000 kronor
skulle läggas till lönen och 1,000 kronor till tjänstgöringspenningarna, i sistnämnda
belopp inbegripet 500 kronor till expenser; beträffande förste provinsialläkare
med provinsialläkardistrikt hade föreslagits en höjning med
800 kronor utöver vad då utginge. Då i de till förste provinsialläkarna utan
provinsialläkardistrikt föreslagna tjänstgöringspenningarna skulle ingå omförmälda
till 500 kronor för expenser beräknade belopp, var det avsett, att
den avlöning, som för dem föreslagits, skulle — frånsett ortstillägg och antalet
ålderstillägg — överensstämma med vad då utginge till tjänstemän vid
centrala verk med flera med avlöning efter tredje normalgraden. Mot förslaget
i nu nämnda hänseenden fann riksdagen icke anledning till erinran.
Riksdagen godkände följande avlöningsstat för förste provinsialläkare och
provinsialläkare, att tillämpas från och med år 1920:
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
Tjänst-
------- -...............
Summa
Lön
gorings-
penningar
tillägg
lönings-
tillägg
Kronor
Kronor
Kronor
Kronor
Kronor
1 förste provinsialläkare ......
5.000
3.000
600
8.600
»Efter 5 år kan
1 » »
5,000
3,000
300
_
8,300
lönen höjasmed
2 »
10,000
6,000
600
_
16,600
1 500 kronor och
1 »
5,000
3,000
_
8,000
( efter 10 år med
11 »
55,000
33,000
—
—
88,000
1 ytterligare 500
1 »
1,000
1,300
300
—
2,600
kronor.
1 » ))
1.000
1,300
—
—
2,300
6 >» » ......
6,000
7,800
—
—
13,800
Summa kronor
88,000
58,400
1,800
148,200
1 provinsialläkare (tillika
förste provinsialläkare)...
3.500
1,200
—
—
4,700
7 provinsialläkare (tillika
förste provinsialläkare)...
24,500
8,400
—
—
32,900
1 provinsialläkare ...............
4.000
1,500
1,000
1,000
7,500
1 » ...............
4,000
1,500
1,000
1,000
7,500
För provinsial-
1 » ...............
4,000
1,500
500
2.000
8,000
läkaren i Sor-
2 » .........
8 000
3,000
1,500
1,000
500
4,000
1,500
16,000
7,500
sele och Tärna
1 »> ...............
4,000
distrikt av
1 » ..............
4,000
1,500
500
1,500
7.500
Västerbottens
1 »> ...............
4,000
1,500
500
1.000
7,000
län samt Arje-
1 » ...............
4,000
1,500
500
1,000
7,000
plogs, Pajal a och |
1 » ...............
4,000
1,500
500
500
6,500
Vittangi distrikt
2 » ...............
8,000
3,000
1,000
1,000
13,000
av Norrbottens
1 » .....
4,000
1,500
500
—
6,000
> län kan lönen
1
4,000
1,500
500
—
6,000
efter 3 år och
1 » ............
4,000
1,500
—
2,500
8,000
för övriga pro-
1 » .............
4,000
1,500
—
2.000
7.500
vinsialläkare
1
4,000
1.500
—
2,000
7,500
efter 5 år höjas
1
4,000
1,500
—
1,500
7,000
med 500kronor.
1 » ...............
4,000
1,500
—
1,500
7,000
Efter ytterligare
1 » ...............
4,000
1,500
—
1,000
6,500
5 år kan lönen
4
16,000
6,000
—
4,000
26,000
ånyo höjas med
1 » .......
4,000
1,500
—
500
6,000
500 kronor.
9
36,000
13,500
—
4,500
54,000
1 » .............
4,000
1.500
—
—
5,500
177
708,000
265,500
—
—
973,500
Summa kronor
876,000
327,600
8,000
34,000
1,245,600
Anm. Pensionsunderlaget för förste provinsialläkare, som tillika är provinsialläkare,
skall utgöra 5,000 kronor och för provinsialläkare 4,000 kronor, med förhöjning i förekommande
fall av de i avlöningsstaten upptagna ålderstilläggen.
I samband med fastställandet av ovan intagna avlöningsstat godkände
riksdagen av Kungl. Maj:t föreslagna villkor och bestämmelser för åtnjutande
av de i staten upptagna avlöningsförmånerna, varjämte riksdagen dels från
och med år 1920 höjde det å riksstaten för år 1919 uppförda ordinarie anslaget
till förste provinsialläkare och provinsialläkare, 997,200 kronor, med
396,600 kronor till 1,393,800 kronor, dels ock å extra stat för år 1920 anvisade
ett förslagsanslag å 4,000 kronor att i huvudsaklig överensstämmelse
med i statsrådsprotokoll angivna grunder användas till beredande av flyttningsbidrag
åt vissa provinsialläkare.
Den 13 juni 1919 utfärdades kungörelse angående omförmälda villkor och
bestämmelser (nr 313).
%
9
Kangl. Maj:ts proposition nr 74.
Vid 1920 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till ny avlöningsstat
för förste provinsialläkare och provinsialläkare, varjämte Kungl. Majd föreslog
riksdagen anvisande av medel å extra stat dels för ersättning till förste
provinsialläkarna för ökat arbete, för anlitande av skrivbiträde och för övriga
expenser, ävensom för anställande av biträdande förste provinsialläkare.
dels oek till beredande av flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare.
Kungl. Maj:ts i proposition nr 211 då framlagda förslag, i vad det angick
avlöningsstaten, innebar, dels att förste provinsialläkarbefattningarna i de
åtta mindre län, där år 1911 dessa befattningar ansåges böra förenas med
provinsialläkartjänst, skulle skiljas från sådan tjänst och självständiga förste
provinsialläkarbefattningar inrättas med en avlöning av 8,000 kronor, därav
5,000 kronor lön och 3,000 kronor tjänstgöringspenningar, samt tvenne ålderstillägg,
vartdera å 500 kronor, efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring,
jämte, beträffande Jämtlands län, ett ortstillägg å 300 kronor, dels att i de
åtta sålunda ledigblivna provinsialläkardistrikten åtta provinsialläkare skulle
anställas med den för dessa läkare gällande avlöningen, dels ock att två nva
ordinarie provinsialläkardistrikt skulle inrättas.
Yad beträffar Kungl. Maj:ts förslag om anvisande av medel å extra stat
för ersättning till förste provinsialläkarna för ökat arbete, innebar sagda
förslag, att förste provinsialläkarna — vilkas arbetsbörda högst väsentligt
ökats genom tillkomsten av lagarna angående åtgärder mot utbredning av
könssjukdomar den 20 juni 1918 och om anställande av distriktsbarnmorskor
den 28 mars 1919 samt den nya epidemilagen den 19 juni 1919 — skulle
för år 1920 tillerkännas en tillfällig löneförbättring å 1,000 kronor, varav 700
kronor skulle anses motsvara lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar.
För genomförandet av detta förslag krävdes ett anslagsbelopp av 24,000
kronor.
Vidkommande Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avsåg beredande av ersättning
åt förste provinsialläkare för skrivbiträde, innefattade sagda förslag,
att samtliga förste provinsialläkare, med undantag av förste provinsialläkaren
i Gotlands län, skulle var och en erhålla ett anslag för att därmed avlöna
det skrivbiträde, som kunde vara erforderligt. Detta anslag föreslogs utgå
med olika belopp alltefter vederbörande läns storlek och svårskötthet och
skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag utgöra: 300 kronor för en var av förste
provinsialläkarna i Jämtlands, Uppsala, Hallands, Blekinge, Kronobergs och
Västmanlands län, 700 kronor för en var av förste provinsialläkarna i Västerbottens,
Norrbottens och Södermanlands län, 850 kronor för en var av förste
provinsialläkarna i Örebro län, Göteborgs och Bohus län samt Jönköpings,
Kalmar, Kristianstads, Skaraborgs, Östergötlands och Kopparbergs län, 1,000
kronor för förste provinsialläkaren i Stockholms liin samt 1,500 kronor fölen
var av förste provinsialläkarna i Västernorrlands, Värmlands, Gävleborgs,
Alvsborgs och Malmöhus län. Till förste provinsialläkaren i Gotlands län
ansågs något anslag icke böra utgå, då det arvode, som enligt Kungl. Maj ds
förslag skulle till honom utgå i form av tillfällig löneförbättring, på grund
av detta läns ringa storlek och lättsköttliet var relativt större än vad som
föreslagits för förste provinsialläkare i de övriga länen. För beredande av
skrivbitriide åt förste provinsialläkarna skulle enligt Kungl. Maj ds förslag
erfordras ett anslag å 19,200 kronor.
Såsom nämnts föreslog ock Kungl. Majd 1920 års riksdag, att förste provinsialläkarna
måtte tillerkännas ersättning för övriga expenser, nämligen
för skrivmaterialier och telefon samt för hållande av expeditionslokal. Det
belopp av 500 kronor för varje län, som för det dåvarande var beräknat till
expenser och som inbegripits i tjänstgöringspenningarna, ansågs nämligen
enligt vad verkställd utredning givit vid handen vara otillräckligt. Enligt
1020 års
riksdag.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
Kungl. Maj:ta förslag skulle för samtliga förste provinsialläkare beräknas
såsom ersättning för förhyrande samt uppvärmning och belysning av expeditionslokal
1,000 kronor samt för skrivmaterialier och telefon för förste provinsialläkarna
i Uppsala, Kronobergs, Blekinge, Hallands, Västmanlands och
Jämtlands län en var 300 kronor, för förste provinsialläkarna i Södermanlands,
Jönköpings, Kalmar, Göteborgs och Bohus, Örebro, Västerbottens
ävensom Norrbottens län en var 400 kronor samt för övriga förste provinsialläkare
— med undantag av förste provinsialläkaren i Gotlands län, vilken
ansågs icke böra komma i åtnjutande av ersättning för skrivmaterialier jämte
telefon — eu var 500 kronor.
Kostnaderna för nu sist angivna ändamål skulle bliva respektive 24,000
och 9,600 kronor eller tillhopa 33,600 kronor. Efter avdrag av det belopp
av 500 kronor, som då ingick i förste provinsialläkares tjänstgöringspennmgar
som expensersättning, erfordrades alltså för genomförande av Kungl. Maj:ts
förslag ett anslag för »övriga expenser» å 21,600 kronor.
Å de sålunda ifrågasatta ersättningarna till skrivbiträde och expenser i
övrigt skulle dyrtidstillägg ej utgå. ...... . , ...
Det torde böra erinras, att enligt provinsialläkardistriktskommitténs förslag
omförmälda ersättning för expenser borde utbetalas i samma ordning
som befattningshavares lön och sålunda vid tjänstledighet och semester för
förste provinsialläkaren tillkomma den ordinarie innehavaren av platsen,
dock med skyldighet för denne att till vikarien upplåta expeditionslokalen
— men ej till sovrum — samt därjämte utan kostnad för vikarien inom
det för ändamålet anvisade beloppet tillhandahålla denne skrivhjälp, skrivmaterialier
och telefon.
I ovanberörda proposition nr 211 till 1920 års riksdag framlade Kung].
Maj:t jämväl förslag om inrättande i varje län av en biträdande förste
provinsialläkarbefattning, vars innehavare skulle hava att vid förste provinsialläkarens
bortovaro från stationsorten sköta det löpande arbetet å expeditionen.
Enligt meranämnda kommittés av vederbörande departementschef förordade
förslag skulle dessa biträdande förste provinsialläkare i avlöningshänseende
hänföras till fem klasser. Yid bestämmandet av den klass, till
vilken de olika länen borde föras, hade hänsyn tagits till länens storlek,
invånarantal och svårskötthet. Kostnaderna för anställande av biträdande
förste provinsialläkare beräknades till 10,800 kronor årligen.
För beredande av flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare föreslog Kungl.
Maj:t slutligen i statsverkspropositionen vid 1920 års riksdag under femte
huvudtiteln att å extra stat för år 1921 anvisa visst anslag.
I sin skrivelse nr 372 i anledning av propositionen nr 211 anförde
1920 års riksdag, att den i fråga om inrättandet av nya förste provinsialläkarbefattningar
ansett sig böra bifalla Kungl. Maj:ts förslag i vad det
avsåge samtliga län, där denna anordning då ännu icke genomförts, utom
Gotlands län. Beträffande sistnämnda flin hade det synts riksdagen, att,
med hänsyn till befolkningens ringa antal och länets jämförelsevis obetydliga
utsträckning, en särskild provinsialläkare i Yisby distrikt icke för
det dåvarande behövde anställas. Givetvis borde — sades det i sådant
fall dåvarande arvode till biträdande förste provinsialläkaren i Gotlands län
bibehållas. Enligt riksdagens beslut skulle förste provinsialläkaren i Gotlands
län tillika vara provinsialläkare i Yisby distrikt, med åtnjutande av
avlöning såsom förste provinsialläkare.
Beträffande sättet för beredande av ersättning åt förste provinsialläkare
för skrivhjälp m. m. hade riksdagen icke funnit anledning till erinran mot
Kungl. Maj:ts härutinnan gjorda framställning.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
Yad anginge frågan om anställande av biträdande förste provinsialläkare
syntes riksdagen en sådan anordning lämplig. I fråga om ersättningen till
dessa biträden ansåg riksdagen, att densamma borde fastställas i enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag. Den till biträdande förste provinsialläkaren i
Gotlands län utgående avlöning, som för det dåvarande bestreds från anslaget
till allmän hälso- och sjukvård, borde enligt riksdagens mening jämväl
utgå från det anslag, som bestrede avlöningen till övriga biträdande
förste provinsialläkare.
I övrigt hade riksdagen icke funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj:ts förslag.
Det betonades i riksdagens omförmälda skrivelse, att den beslutade
ändringen i fråga om förste provinsialläkartjänsten i Gotlands län innebure,
att ordinarie anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare för år
1921 upptoges med 5,500 kronor mindre (begynnelseavlöningen till en provinsialläkare)
än som av Kungl. Maj:t föreslagits samt att extra anslaget
till skrivbiträden m. m. samt anställande av biträdande förste provinsialläkare
för år 1921 höjdes med 800 kronor utöver Kungl. Maj:ts förslag.
Riksdagen anmälde, att den dels godkänt det av Kungl. Maj:t framlagda
förslaget till avlöningsstat för förste provinsialläkare och provinsialläkare,
att tillämpas från och med år 1921, med den av riksdagen i fråga om förste
provinsialläkartjänstens upprätthållande inom Gotlands län vidtagna ändring,
dels från och med år 1921 höjt det å riksstaten uppförda ordinarie anslaget
till förste provinsialläkare och provinsialläkare med 57,500 kronor till 1,451.300
kronor, dels för skrivbiträde och övriga expenser åt förste provinsialläkare
ävensom för anställande av biträdande förste provinsialläkare, allt i huvudsaklig
överensstämmelse med i statsrådsprotokoll angivna grunder, på extra
stat för år 1921 anvisat ett förslagsanslag, högst, 52,400 kronor, dels ock för
skrivbiträde och övriga expenser ävensom för tillfällig löneförbättring under
år 1920 åt förste provinsialläkare, allt enligt i statsrådsprotokoll angivna
grunder, på tilläggsstat för år 1920 anvisat ett förslagsanslag, högst, 64,800
kronor.
I sammanhang härmed föreskrev riksdagen, att för åtnjutande av de
i ovanberörda statförslag upptagna avlöningsförmåner skulle gälla vad i
kungörelse den 13 juni 1919 angående villkor och bestämmelser för åtnjutande
av de från och med år 1920 fastställda avlöningsförmåner för förste
provinsialläkare och provinsialläkare funnes stadgat i fråga om motsvarande
befattningar.
Vidare anmälde riksdagen i sin skrivelse nr 5, att riksdagen med bifall
till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning på extra stat för år 1921 anvisat
ett förslagsanslag å 4,000 kronor att i enlighet med av riksdagen godkända
grunder användas till beredande av flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare.
I proposition nr 262 till 1921 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen,
bland annat, dels medgiva, att å avlöningsstaten för förste provinsialläkare
och provinsialläkare måtte från och med år 1922 uppföras ytterligare
tio provinsialläkare, en var med en årlig avlöning av 5,500 kronor jämte
två ålderstillägg ä 500 kronor, dels att avlöningsförmånerna för förste provinsialläkare
och provinsialläkare måtte höjas genom beredande av provisoriska
lönetillägg, dels att rätten för vissa provinsialläkare att komma i åtnjutande
av första ålderstillägget redan efter tre år måtte utsträckas till
ytterligare tre provinsialläkare, nämligen till dem i Gäddede, Malåträsks och
Arvidsjaurs distrikt, dels ock att då gällande grunder för flyttningsersättning
åt vissa provinsialläkare måtte för ernående av större effektivitet i vissa
avseenden ändras.
1921 års
riksdag.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
Kungl. Maj:ts förevarande förslag voro i huvudsak grundade på ett av
provinsialläkardistriktskommittén avgivet, den 16 december 1920 dagtecknat
betänkande.
I detta betänkande hade kommittén framställt förslag till förändring av
extra provinsialläkardistrikt till ordinarie, till ordnande av bostadsfrågan för
provinsialläkare å landsbygden samt till åtgärder för avhjälpande av den
inom de norrländska länen rådande läkarbristen in. m.
I sistnämnda hänseende gick förslaget ut på en omfattande förbättring
av förste provinsialläkares och provinsialläkares villkor genom ytterligare
tillfällig löneförbättring, ny läkartaxa, ändring av bestämmelserna angående
statsbidrag för lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader,
höjda lönetillägg, telefon- och flyttningskostnadsersättning,
förhöjd tjänstårsberäkning, tidigare ålderstillägg i vissa fall, förlängd semester
in. m.
Då emellertid, enligt vederbörande departementschefs mening, en del av
dessa förslag oundgängligen krävde ytterligare utredning, innan de kunde
upptagas till slutgiltig prövning, förelädes desamma icke 1921 års riksdag.
Beträffande frågan om förändring av extra provinsialläkardistrikt till
ordinarie avsåg provinsialläkardistriktskommitténs förslag i denna del att
98 nya ordinarie provinsialläkardistrikt skulle inrättas, av vilka 10 distrikt
skulle bildas av distrikt, som av kommittén förut (år 1917) föreslagits till
extra, 81 bildas av 82 dåvarande extra distrikt och 7 nybildas. Det sålunda
ifrågasatta antalet nya provinsialläkardistrikt skulle inrättas successivt
under en tidrymd av 10 år och efter viss av kommittén föreslagen
plan, vilken plan finnes intagen å sid. 9—11 i ovan berörda proposition
nr 262.
Vid denna frågas anmälan inför Kungl. Maj:t förklarade sig vederbörande
departementschef icke då vara beredd att taga ståndpunkt till kommitténs
distriktsregleringsplan i dess helhet. Härför krävdes enligt departementschefens
mening vidare utredning jämväl med hänsyn till att den statsfinansiella
situationen manade att icke ikläda statsverket utgifter för framtiden
i större omfattning än som kunde anses alldeles oundgängligt. Läkarfrågans
å landsbygden dåvarande läge syntes dock departementschefen i allt
fall kräva, att det, såsom kommittén i första hand föreslagit, från och med
år 1922 inrättades 10 nya provinsialläkardistrikt. Vilka dessa distrikt skulle
bliva, ansåg departementschefen icke böra då definitivt bestämmas utan
borde det överlämnas åt Kungl. Maj:t att efter ytterligare utredning fatta
beslut därom Såsom förut nämnts föreslog ock Kungl. Maj:t inrättandet
av provinsialläkarbefattningar från och med år 1922 i sagda antal distrikt.
Vidkommande Kungl. Maj:ts förslag om avlöningsförhöjning för förste
provinsialläkare och provinsialläkare, vilken förhöjning ansågs böra träda i
kraft redan under 1921 års senare hälft, innebar sagda förslag, att provisoriska
lönetillägg å belopp från 3,000 till 1,000 kronor skulle tilldelas innehavarna
av provinsialläkartjänsterna i samtliga distrikt i Norrbottens, Västerbottens
och Jämtlands län, i Ramsele, Hotings, Junsele och Anundsjö distrikt
i Västernorrlands län, i Los och Njutångers distrikt i Gävleborgs län, i
Långavs och Skönneruds distrikt i Värmlands län, i Ullareds distrikt i
Hallands län, i Ljugarns distrikt i Gotlands län samt i de för år 1922 till
ordinarie distrikt ifrågasatta Edefors och Månsåsens distrikt, ävensom att
provisoriska lönetillägg å 500 kronor skulle tilldelas samtliga övriga provinsialläkare
i riket (med undantag av den i Visby distrikt) samt de blivande
innehavarna av provinsialläkartjänsterna i de åtta återstående för år 1922
föreslagna distrikten.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
Provisoriska lönetillägg å 1,500 kronor skulle tilldelas förste provinsialläkarna
i Norrbottens och Västerbottens län och sådana tillägg å 500 kronor
skulle utgå till samtliga övriga förste provinsialläkare i riket.
Av de ifrågasatta lönetilläggen skulle sju tiondelar anses motsvara lön
och tre tiondelar tjänstgöringspenningar.
Kostnaderna för de av Kungl. Maj:t föreslagna provisoriska lönetilläggen
för år 1922 skulle uppgå till 208,000 kronor. Denna summa ansågs dock,
med hänsyn till att man knappast kunde påräkna, att samtliga provinsialläkartjänster
hunne bliva besatta till 1922 års ingång, utan olägenhet kunna
nedsättas till 200,000 kronor.
Enär emellertid även i mellersta och södra delarna av riket funnes provinsialläkardistrikt,
som visat sig vara synnerligen svårbesatta och där följ
aktligen ett lönetillskott utöver föreslagna 500 kronor skulle vara erforderligt,
föreslog Kungl. Maj:t i enlighet med vederbörande departementschefs hemställan,
att till Kungl. Maj:ts förfogande måtte ställas ett belopp av 20,000
kronor för att under provisorietiden möjliggöra eu förhöjning, med lägst
500 kronor och högst 1,000 kronor, av de föreslagna lönetilläggen för sådana
distrikt i nämnda delar av riket, där med hänsyn till provinsialläkarens i
förhållande till andra provinsialläkares avsevärt lägre inkomster, svårartade
kommunikationsförhållanden eller andra liknande omständigheter en ytterligare
löneförbättring av Kungl. Maj:t prövades vara oundgängligen nödvändig.
Därigenom skulle ytterligare ett antal av 20—40 provinsialläkardistrikt
kunna komma i åtnjutande av sålunda förhöjda provisoriska lönetillägg.
Det för år 1922 av Kringl. Maj:t äskade anslaget för beredande av
provisoriska lönetillägg åt förste provinsialläkare och provinsialläkare utgjorde
sålunda 220,000 kronor.
För beredande av dylika tillägg redan under 1921 års senare hälft föreslog
Kungl. Maj:t därjämte riksdagen att å tilläggsstat för samma år anvisa
ett förslagsanslag, högst, 100,000 kronor.
Såsom nämnts innebar Kungl. Maj:ts i proposition nr 262 till 1921 års
riksdag framlagda förslag angående anslag till förste provinsialläkare och
provinsialläkare jämväl förslag om ändrade grunder för flyttningsersättning
åt vissa provinsialläkare. Enligt Kungl. Maj:ts förslag borde sålunda de då
fastställda maximibeloppen, 800 kronor och 600 kronor, borttagas och endast
restriktionen om 3/4 av verkliga flyttningskostnaden från närmaste järnvägsstation
bibehållas.
Ersättning för flyttningskostnad hade dittills endast utgått vid flyttning
till förut angivna elva distrikt. Enligt Kungl. Maj:ts i nu ifrågavarande
proposition gjorda förslag skulle rätten till dylik ersättning jämväl tillkomma
blivande ordinarie innehavare av provinsialläkarbefattningarna i följande distrikt:
Överkalix, Jockmocks, Båneå och Edefors (då ifrågasatt nytt distrikt)
i Norrbottens län, Lycksele, Asele, Byske, Norsjö och Bjurholms i A ästerbottens
län, Hede och Månsåsens samt Stuguns distrikt (de två sistnämnda
då ifrågasatta nya distrikt) i Jämtlands län och Barnsele i Västernorrlands län.
De av Kungl. Maj:t sålunda föreslagna ändrade grunderna för erhållande
av ersättning för flyttningskostnad skulle enligt förslaget träda i tillämpning
redan från och med den 1 juli 1921.
Under femte huvudtiteln (punkt 71) av statsverkspropositionen föreslog
Kungl. Maj:t 1921 års riksdag att för skrivbiträde och övriga expenser åt
förste provinsialläkare ävensom för anställande av biträdande förste provinsialläkare
på extra stat för år 1922 anvisa ett förslagsanslag, högst, 52,400
kronor, att utgå enligt av riksdagen godkända grunder.
I skrivelse nr 313 anförde 1921 års riksdag i fråga om det i förberörda
proposition nr 262 innefattade förslaget om nyinrättande av 10 provinsial
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
läkardistrikt bland annat att, då förslaget stode i överensstämmelse med
den uppfattning rörande en tillfredsställande anordning av läkarvården på
landsbygden åt vilken riksdagen vid upprepade tillfällen givit uttryck, någon
principiell erinran icke syntes vara att göra emot förslaget, sådant det då
förelåge. Med hänsyn till det rådande finansiella läget borde man dock
enligt riksdagens mening på detta område tillsvidare framgå med den största
varsamhet, och riksdagen ville med styrka betona, att ett bifall till förslaget
på intet sätt finge betraktas såsom något ståndpunktstagande till den av
provinsialläkardistriktskommittén framlagda distriktsregleringsplanen. Riksdagen
ansåge, att man under dåvarande förhållanden icke borde för detta
ändamål åsamka statsverket utgifter i större omfattning än som efter prövning
kunde befinnas oundgängligen nödvändiga. Riksdagen höll vidare före,
att det borde överlämnas åt Kungl. Maj:t att efter ytterligare utredning bestämma,
vilka de ifrågasatta nya provinsialläkardistrikten skulle bliva, och
förutsatte riksdagen härvid såsom självfallet, att hänsyn i främsta rummet
toges till de landsändar, där behovet i berörda hänseende gjorde sig starkast
gällande.
Yad beträffade Kungl. Maj:ts förslag om förhöjning av avlöningsförmånerna
för provinsialläkarkåren, ansåge riksdagen det vara uppenbart, att en dylik
förhöjning vore ofrånkomlig, därest det erforderliga tilloppet till provinsialläkarbanan
skulle kunna upprätthållas, och framför allt syntes denna utväg
riksdagen nödvändig, då det gällde att erhålla sökande till de mera svårbesatta
distrikten. Riksdagen hade sålunda funnit sig böra bifalla Kungl.
Maj:ts ifrågavarande förslag. I allt fall fann riksdagen en anordning med
högre lönetillägg vara att förorda framför att, på sätt motionsvis inom riksdagen
gjorts gällande, vidtaga en provisorisk höjning av läkartaxan.
Vidkommande Kungl. Maj:ts förslag om utsträckning av den vissa provinsialläkare
tillkommande rätten att komma i åtnjutande av ett första
ålderstillägg redan efter tre år samt om ändring av då gällande grunder
för flyttningsersättning åt vissa provinsialläkare hade riksdagen mot sagda
förslag intet att erinra.
I riksdagens skrivelse nr 313 anmäldes bland annat, att riksdagen
dels medgivit att å avlöningsstaten för förste provinsialläkare och provinsialläkare
Unge från och med år 1922 uppföras ytterligare tio provinsialläkare,
en var med en årlig avlöning av 5,500 kronor, därav 4,000 kronor
lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma
två ålderstillägg å lönen, det ena med 500 kronor efter fem år och det andra
jämväl med 500 kronor efter ytterligare fem år;
dels från och med år 1922 höjt det å riksstaten uppförda ordinarie anslaget
till förste provinsialläkare och provinsialläkare med 55,000 kronor
till 1,506,300 kronor;
dels till provisoriska lönetillägg åt förste provinsialläkare och provinsialläkare
på extra stat för år 1922 anvisat ett förslagsanslag, högst, 220,000
kronor, att användas på sätt Kungl. Maj:t bestämde;
dels till provisoriska lönetillägg åt förste provinsialläkare och provinsialläkare
på tilläggsstat för år 1921 anvisat ett förslagsanslag, högst, 100,000
kronor, att användas på sätt Kungl. Maj:t bestämde;
dels och till beredande av flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare på
extra stat för år 1922 anvisat ett förslagsanslag å 10,000 kronor, att användas
i huvudsaklig överensstämmelse med av vederbörande departementschef angivna
grunder, ävensom medgivit, att även det för år 1921 för samma ändamål
beviljade förslagsanslaget å 4,000 kronor finge från och med den 1 juli
samma år användas enligt samma grunder.
15
Kungl. Maj tis proposition nr 74.
Vidare anmäldes i skrivelse nr 5 A, att riksdagen, i enlighet med Kungl.
Maj ds framställning och i likhet med vad för år 1921 ägt rum, för skrivbiträde
och övriga expenser åt förste provinsialläkare ävensom för anställande
av biträdande förste provinsialläkare på extra stat för år 1922 anvisat
ett förslagsanslag, högst, 52,400 kronor, att utgå enligt av riksdagen godkända
grunder.
I anslutning till vad redan i propositionen nr 262 antyddes har Kungl.
Majd genom brev den 7 oktober 1921 förordnat, att tillsvidare provinsialläkare
i Gäddede distrikt i Jämtlands län, Tärna, Sorsele eller Malåträsks
distrikt i Västerbottens län samt Arjeplogs, Vittangi, Pajala eller Arvidsjaurs
distrikt i Norrbottens län finge, därest han under en sammanhängande
tid av minst ett år med goda vitsord innehaft ordinarie tjänst i något av
omförmälda distrikt, i fråga om transport till annan provinsialläkartjänst tillgodoräknas
berörda tid, intill fem år, såsom dubbel tjänstetid.
Efter förslag av Kungl. Maj:t medgav 1922 års riksdag, att å avlöningsstaten
för förste provinsialläkare och provinsialläkare finge från och med
år 1923 uppföras ytterligare tio provinsialläkare, en var med en årlig avlöning
av 5,500 kronor — fördelade på sätt förut nämnts å lön och tjänstgöringspenningar
— jämte två ålderstillägg å lönen ä 500 kronor; och upptog
riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag för tiden 1 januari—30
juni 1923 det ordinarie anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare
med ett belopp av 780,650 kronor.
Samma riksdag anvisade vidare i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag till
provisoriska lönetillägg åt förste provinsialläkare och provinsialläkare, att
utgå på sätt Kungl. Maj:t bestämde, på extra stat för tiden 1 januari—30
juni 1923 ett förslagsanslag, högst, 114,000 kronor. Kimgl. Maj:ts ifrågavarande
förslag innebar, att dylika lönetillägg skulle även under sagda budgettermin
utgå till då i staten uppförda befattningshavare enligt _i huvudsak
samma grunder som de för år 1922 gällande, ävensom med åtminstone det
lägsta då utgående beloppet för år räknat eller 500 kronor till innehavarna
av de tio provinsialläkartjänster, som Kungl. Majd föreslagit till nyinrättande
från och med år 1923. Härjämte hade ett totalbelopp av 3,000 kronor, för
år räknat, beräknats för ytterligare förhöjning av lönetillägg efter medicinalstyrelsens
förslag.
1922 års riksdag anvisade ock på extra stat för tiden 1 januari—30 juni
1923 för skrivbiträde och övriga expenser åt förste provinsialläkare ävensom
för anställande av biträdande förste provinsialläkare ett förslagsanslag, högst,
26,200 kronor samt till beredande av flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare
i enlighet med av riksdagen godkända grunder ett förslagsanslag av
5,000 kronor.
I sistnämnda hänseende må erinras, hurusom medicinalstyrelsen i skrivelse
den 3 augusti 1921 anfört, att vid eu definitiv lönereglering för provinsialläkarna
frågan om flyttningsbidrag även torde komma att lösas och
särskilt anslag för ifrågavarande ändamål icke vidare bliva erforderligt.
Under förutsättning att den definitiva löneregleringen icke komme att föreläggas
1922 års riksdag, anhöll styrelsen, att ett anslag å 5,000 kronor, eller
halva det för år 1922 anvisade beloppet, måtte äskas för tiden 1 januari—
30 juni 1923. Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av detta anslagsäskande anförde
chefen för socialdepartementet att, då frågan om definitiv lönereglering
för provinsialläkarkåren icke syntes komma att föreläggas 1922 års riksdag,
anslag för berörda ändamål borde äskas i enlighet med medicinalstyrelsens
förslag.
1922 års
riksdag.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
Genom brev den SO juni 1922 förordnades, att ansökning av provinsialläkare
om flyttningsbidrag därefter skulle ställas till medicinalstyrelsen, som
ägde att upptaga densamma till prövning och avgörande.
1923 års I statsverkspropositionen till 1923 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksriksdag.
dagen (femte huvudtiteln, punkt 66) att
dels medgiva, att å avlöningsstaten för förste provinsialläkare och provinsialläkare
Unge från och med år 1924 uppföras ytterligare fem provinsialläkare,
en var med en årlig avlöning av 5,500 kronor — fördelade på sätt förut
nämnts i lön och tjänstgöringspenningar — jämte två ålderstillägg å lönen
ä 500 kronor;
dels föreskriva, att för åtnjutande av de med sagda befattningar förenade
avlöningsförmåner skulle gälla vad i kungörelsen den 13 juni 1919 angående
villkor och bestämmelser för åtnjutande av de från och med år 1920 fastställda
avlöningsförmåner och i därtill senare efter riksdagens hörande gjorda tillägg
funnes stadgat i fråga om motsvarande befattningar;
dels och vid bifall till vad sålunda föreslagits i riksstaten uppföra det
ordinarie anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare med 1,575,050
kronor.
I sin skrivelse nr 5 A, punkt 63, anmälde riksdagen, att den i sammanhang
med Kungl. Maj:ts förevarande förslag till behandling föreliaft en inom riksdagen
väckt motion, vari hemställts, att riksdagen måtte, med bifall i övrigt
till vad Kungl. Maj:t under punkt 66 av femte huvudtiteln föreslagit, å avlöningsstaten
för förste provinsialläkare och provinsialläkare från och med
år 1924 uppföra ytterligare 10 provinsialläkare och i anledning härav uppföra
det ordinarie anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare
med 1,588,800 kronor; och hade riksdagen beträffande antalet av de distrikt,
som enligt riksdagens förmenande från och med år 1924 borde nyinrättas,
ansett sig böra bifalla vad motionären i sådant avseende föreslagit. Itiksdagen
hade sålunda i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och ovanberörda
motion medgivit bland annat, att å avlöningsstaten för förste provinsialläkare
och provinsialläkare finge från och med år 1924 uppföras ytterligare
tio provinsialläkare med av Kungl. Maj:t föreslagna avlöningsförmåner, och
hade det ordinarie anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare
uppförts i riksstaten med 1,588,800 kronor.
Av 1923 års riksdag har vidare till provisoriska lönetillägg åt förste
provinsialläkare och provinsialläkare för budgetåret 1923—1924 anvisats ett
extra anslag av 234,000 kronor att utgå på sätt Kungl. Maj:t bestämmer.
Tillika har, i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag, beviljats för skrivbiträde
och övriga expenser åt förste provinsialläkare ävensom för anställande av
biträdande förste provinsialläkare ett extra anslag för sistnämnda budgetår
av 48,400 kronor. I jämförelse med de belopp, för år räknat, som av föregående
riksdagar beviljats för ifrågavarande ändamål, innebär sålunda 1923
års riksdags beslut i nämnda hänseende en mindre nedsättning, vilken i
fråga om ersättningarna för skrivbiträde och övriga expenser motiverats med
det dåmera inträdda prisfallet.
Slutligen har riksdagen till beredande av flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare
i enlighet med av riksdagen godkända grunder anvisat för samma
budgetår ett extra förslagsanslag av 5,000 kronor.
1924 års Sedan medicinalstyrelsen i skrivelse den 28 augusti 1923 gjort framställriksdag.
ning om inrättande från och med år 1925 av fem ordinarie provinsialläkar
tjänster,
yttrade föredragande departementschefen vid anmälan av denna fråga
i 1924 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 46), att han av
17
Kungl. Maj:t$ proposition nr 14.
besparingsskäl ansåge sig förhindrad att tillstyrka uppförande å avlöningsstaten
av nya dylika tjänster under budgetåret 1924—1925. Emellertid betonade
departementschefen samtidigt, att denna åtgärd måste betraktas såsom
tillfällig och att det vore hans förhoppning, att medel till fullföljande i nödig
omfattning av förberörda regleringsplan skulle kunna å budgeten beredas
snarast möjligt.
I sin skrivelse nr 5 A yttrade riksdagen, under punkten 47, att riksdagen
vid den prövning riksdagen ägnat denna fråga under förhandenvarande
ekonomiska förhållanden funnit sig böra ansluta sig till den av departementschefen
intagna ståndpunkten. Riksdagen ville dock härvid i likhet med
departementschefen uttryckligen betona, att uppskovet med nyinrättande
av provinsialläkartjänster allenast vore av tillfällig beskaffenhet; och ville
riksdagen uttala den förväntan, att anslag måtte kunna för ändamålet beviljas
av 1925 års riksdag, varigenom uppskovet skulle kunna begränsas till endast
ett halvt år.
Med bifall till av Kungl. Maj:t framställt förslag upptogs det ordinarie
anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare i riksstaten för budgetåret
1924—1925 till 1,616,300 kronor. I riksstaten för budgetåret 1923—
1924 var anslaget, såsom förut nämnts, upptaget till 1,588,800 kronor. Anledningen
till höjningen var den, att tidpunkten för inrättande av de utav
1923 års riksdag beslutade nya provinsialläkardistrikten bestämts till den
1 januari 1924, i följd varav anslaget för budgetåret 1923—1924 blivit höjt
med endast hälften av det årsbelopp, 55,000 kronor, som erfordrades för
avlönande av tio provinsialläkare, eller med 27,500 kronor. För budgetåret
1924—1925 måste anslaget sålunda ytterligare höjas med sist angivna belopp.
Det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till extra provinsialläkares avlönande
nedsattes, med anledning av förslag utav Kungl. Maj:t, från och med
sist angivna budgetår från 30,000 kronor till 25,000 kronor.
Samma belopp, som av 1923 års riksdag beviljats för skrivbiträde och
övriga expenser åt förste provinsialläkare ävensom för anställande av biträdande
förste provinsialläkare samt till flyttningsbidrag, beviljades även av
1924 års riksdag.
1924 års riksdag anvisade vidare till provisoriska lönetillägg åt förste
provinsialläkare och provinsialläkare ett extra anslag av 238,000 kronor för
budgetåret 1924—1925.
I 1925 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 48) gjorde
Kungl. Maj:t framställning till riksdagen om inrättande av ytterligare tio
provinsialläkartjänster från och med den 1 juli 1925. Vid bifall härtill
skulle det ordinarie anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare
uppföras i riksstaten med 1.671,300 kronor.
Framställningen i fråga blev av riksdagen bifallen.
Vidare beviljades anslag å 48,400 kronor till skrivbiträde m. m., 245,000
kronor till provisoriska lönetillägg och 5,000 kronor till flyttningsbidrag åt
vissa provinsialläkare. I
I såväl 1924 års som 1925 års statsverksproposition framhölls av vederbörande
departementschef, att det av 1902 års löneregleringskommitté avgivna
förslaget till definitiv lönereglering för förste provinsialläkare och
provinsialläkare av sparsamhetsskäl icke kunde förordas till framläggande
för riksdagen.
Vid 1925 års riksdag hava provisoriska bestämmelser meddelats angående
bland annat förste provinsialläkares och provinsialläkares pension.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 62 käft. (Nr 14.) 1828 25 2
1936 år
i''iksday.
18
Tillfällig
löneförbättring
för tiden
Vi 1921—1»Ve
1926 m. m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
Enligt vild den ovan lämnade redogörelsen utvisar medgav 1920 års riksdag,
i sammanhang med fastställande av ny stat för ifrågavarande kårer, att tillfällig
löneförbättring finge under sagda år utgå till förste provinsialläkarna
med 1,000 kronor, för år räknat, därav 700 kronor motsvarande lön och 300
kronor motsvarande tjänstgöringspenningar. Dylik löneförbättring har jämväl
för åren 1921 och 1922 samt budgetperioden 1 januari—30 juni 1923 och
budgetåren 1923—1924, 1924—1925 och 1925—1926 beviljats befattningshavarna
i fråga med sagda belopp. Förslag därom hade av Kungl. Maj:t
framlagts för riksdagen i propositionen nr 236 till 1921 års riksdag, i propositionen
nr 126 till 1922 års riksdag, i propositionen nr 67 till 1923
års riksdag, i propositionen nr 146 till 1924 års riksdag och i propositionen
nr 200 till 1925 års riksdag angående tillfällig löneförbättring för viss personal
inom den civila statsförvaltningen.
Förutom ovanberörda löneförmåner hava förste provinsialläkare och provinsialläkare
åtnjutit dyrtidstillägg enligt gällande bestämmelser.
För närvarande uppgår antalet förste provin sialläkjir tjänster till 24 samt
antalet provinsialläkartjänster — med inräknande av de vid 1925 års riksdag
beviljade — till 261. Antalet provinsialläkardistrikt är för närvarande 256.
För en del av de tio tjänster, som senast beviljats, har Kungl. Maj:t ännu
icke meddelat beslut om deras placering i distrikt.
Avlöningsstaten för förste provinsialläkare och provinsialläkare ter sig
alltså för närvarande på följande sätt:
Lön
Kronor
Tjänst-
görings-
penningar
Kronor
Orts-
tillägg
Kronor
Särskilt
av-
lönings-
tillägg
Kronor
Summa
Kronor
1
förste provinsialläkare ......
5,000
3,000
600
_
8,600
1
» » ......
5,000
3,000
300
—
8,300
3
<( » ......
15,000
9,000
900
—
24,900!
1
» » ....
5,000
3,000
—
—
8,000
18
» » .....
90,000
54,000
—
—
144,000
Summa kronor
120,000
72,000
1,800
—
193,800
1 provinsialläkare ...............
4,000
1,500
1,000
1,000
7,500:
i
„
4,000
1,500
1.000
1,000
7,500
i
)) ...............
4,000
1,500
500
2,000
8.000
2
„
8,000
3,000
1.000
4,000
16,000
1
)) ............
4.000
1,500
500
1,500
7,500
1
» .............
4,000
1,500
500
1,500
7,500
1
4,000
1,500
500
1,000
7,000
1
» ...............
4,000
1,500
500
1,000
7,000
1
)> ...........
4,000
1.500
500
500
6,500
2
8,000
3,000
1,000
1,000
13,000
1
)) ..............
4,000
1,500
500
—
6,000
1
)) .............
4,000
1.500
500
—
6,000
1
„
4,000
1,500
—
2,500
8,000
1
» ...............
4,000
1,500
—
2,000
7,500
1
» ...............
4,000
1,500
—
2,000
7.500
1
)) ..............
4,000
1,500
—
1,500
1,500
7,000
1
» ...............
4,000
1,500
—
7,000
1
» ...............
4,000
1,500
—
1,000
6,500
4
» ...............
16,000
6.000
—
4,000
26,000
1
» ...............
4,000
1,500
—
500
6,000
9
36.000
13,500
—
4,500
54,000
1
» ............
4,000
1,500
—
—
5,500
226
» ...............
904,000
339,000
—
—
1,243,000
Summa kronor
1,044,000
391,500
8,000
34,000
1,477,500
Efter 5 år kan
lönen höjas med
500 kronor och
efter 10 år med
ytterligare 500
kronor.
För provinsialläkaren
i Sorsel
och Tärna distr.
av Y ästerbottens
län samt Arjeplogs
, Paj ala o cli
Vittangi distrikt
av Norrbottens
län kan lönen
efter 3 år och
för övriga pro
vinsiall åkare
efter 5 år höjas
med 500 kronor.
Efter ytterligare
5 år kan lönen
ånyo höjas med
500 kronor.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 14.
19
Ökning av antalet provinsialläkare.
I skrivelse den 5 augusti 1925 liar medicinalstyrelsen framhållit, att av
de under åren 1921—1925 medgivna 40 nya provinsialläkardistrikten trettio
inrättats intill den 1 augusti 1925. Samtidigt hade sedan augusti 1924 tre
extra distrikt indragits. Genom de indragna distrikten hade 3,000 kronor
i statsbidrag besparats statsverket, men som ett äldre distrikt i stället erhållit
statsbidrag å 1,000 kronor, hade anslaget till bidrag till extra provinsialläkares
avlönande i själva verket icke lättats med mer än 2,000 kronor.
Antalet vakanta ordinarie provinsialläkartjänster var den 1 augusti 1925 tolv,
och antalet extra provinsialläkartjänster, som voro vakanta, var samma dag
tio. Någon svårighet att få de lediga ordinarie tjänsterna besatta förelåge
icke för närvarande.
Enligt riksdagens år 1924 uttalade mening borde ett uppskov med genomdrivande
av provinsialläkardistriktskommitténs regleringsplan om möjligt
undvikas. 1925 års riksdags beslut visade ju även detta. Ett fortsatt inrättande
av nya provinsialläkardistrikt borde därför enligt styrelsens mening
ske även under instundande budgetår. Styrelsen ville därför föreslå, att tio
nya ordinarie provinsialläkartjänster upptoges å ordinarie stat från och med
budgetåret 1926—1927. Med anledning härav skulle det nuvarande ordinarie
anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare, om det eljest förbleve
oförändrat, för nämnda budgetår höjas med 55,000 kronor till 1,726,300
kronor. Ej heller vid detta tillfälle ansåge sig styrelsen böra framställa något
förslag om inrättande av vissa angivna distrikt, utan syntes denna fråga böra
lämnas öppen tills ytterligare utredning erhållits därutinnan.
Emellertid erinrar styrelsen därom, att 1902 års löneregleringskommitté
i skrivelse den 2 juni 1923 efter visst samråd med styrelsen avgivit förslag
till ny lönereglering för förste provinsialläkare och provinsialläkare. Därest
detta förslag komme att föreläggas 1926 års riksdag, borde nämnda tio nya
provinsialläkartjänster upptagas i den nya lönestaten.
Någon ytterligare nedsättning av anslaget till bidrag för extra provinsialläkares
avlönande hade styrelsen icke ansett för närvarande böra vidtagas.
Först när flera extra distrikt med statsbidrag indragits ansåge styrelsen, att
frågan om anslagets nedsättning åter borde tagas upp till prövning.
På sätt framgår av föredragande departementschefens i 1924 års statsverksproposition
gjorda uttalande var det av honom då förordade och sedermera
inträdda uppskovet med inrättande av nya ordinarie provinsialläkartjänster
att betrakta såsom tillfälligt. På förslag av Kungl. Maj:t har även av 1925
års riksdag beslut fattats om inrättande av tio nya tjänster. Genom de
under åren 1921—1925 tillkomna tjänsterna hava emellertid endast 40 av de
av provinsialläkardistriktskommittén föreslagna 98 nya tjänsterna blivit inrättade.
Yid nu angivna förhållande finner jag mig böra förorda medicinalstyrelsens
föreliggande förslag att från och med den 1 juli 1926 uppföra
tio nya provinsialläkartjänster på ordinarie stat.
Medicinal
styrelsen
5
8 1925.
Departements
chefen.
20
Kortfattad
redogörelse
för gällande
avlöning sgrunder.
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
I det förslag till definitiv lönereglering för förste provinsialläkare och
provinsialläkare, som jag nu ämnar framlägga, liar jag följaktligen utgått
ifrån, att provinsialläkarnas antal ökats med tio eller från 261 till 271.
Förslagsanslaget till bidrag till extra provinsialläkares avlönande synes
mig på av medicinalstyrelsen anförda skäl tillsvidare böra till beloppet
lämnas orubbat.
Förslag till definitiv lönereglering.
Vid framläggande av förslag till definitiv lönereglering för förste provinsialläkare
och provinsialläkare torde till en början böra undersökas, huruvida
eller i vad mån de nya avlöningsprinciper, som fått sitt uttryck i bland
annat avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement med
flera verk, kunna tillämpas jämväl å nu ifrågavarande läkarpersonal.
Förste provinsialläkare.
Yad då beträffar förste provinsialläkarna må erinras, hurusom de enligt
av riksdagen åren 1919 och 1920 beslutade avlöningsgrunder åtnjuta å
ordinarie stat lön och tjänstgöringspenningar med sammanlagt 8,000 kronor,
vartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera å 500 kronor efter
fem och tio år. Därjämte utgår likaledes å ordinarie stat ortstillägg med
600 kronor till förste provinsialläkaren i Stockholms län samt med 300 kronor
till var och en av förste provinsialläkarna i Yästernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län. Det torde härvid böra erinras, att i
tjänstgöringspenningarna inberäknats ett belopp av 500 kronor, avsett för
bestridande av kostnader för expenser.
Med hänsyn därtill att förste provinsialläkarnas arbetsbörda väsentligt
ökats genom tillkomsten av lagarna angående åtgärder mot utbredning av
könssjukdomar den 20 juni 1918 och om anställande av distriktsbarnmorskor
m. m. den 28 mars 1919 samt epidemilagen den 19 juni 1919 hava samtliga
förste provinsialläkare på extra stat från och med år 1920 tillerkänts särskild
ersättning i form av tillfällig löneförbättring med 1,000 kronor.
Därjämte hava jämlikt medgivanden vid 1921—1925 års riksdagar provisoriska
lönetillägg av extra anslag anvisats att utgå med 500 kronor till en
var förste provinsialläkare med undantag av förste provinsialläkarna i Västerbottens
och Norrbottens län, vilka vardera kommit i åtnjutande av dylikt
tillägg å 1,500 kronor.
Slutligen må erinras, att förste provinsialläkarna från och med år 1920
tillerkänts ersättning för skrivbiträde ävensom för övriga expenser, nämligen
för skrivmaterialier och telefon samt för hållande av expeditionslokal, allt
utöver den förut omförmälda, i avlöningen inberäknade ersättningen av 500
kronor för expenser. De ifrågavarande särskilda ersättningarna, vilka för
olika län för närvarande bestämts till belopp, växlande mellan 450 och 2,250
kronor, bestridas av extra anslag.
I nedanstående tablå meddelas en sammanställning av de till förste provinsialläkarna
å ordinarie och extra stat nu utgående avlöningsförmånerna —- frånsett dyrtidstillägg — ävensom särskilda ersättningar för skrivbiträde och
expenser dels före och dels efter den 1 juli 1923.
Kungl. Maj:ts proposition nr 14. 21
Tablå över förste provinsialläkarnas avlöningsförhållanden.
Befattningshavare
Lön
och
tjänst-
gö-
rings-
pen-
ningar
Orts-
tillägg
Till- fällig
löne- för- b ätt- ring
(å extra
stat)
Pro- viso- riskt
löne- tillägg
(å extra
stat)
Summa
begyn-
nelse-
av-
löning
Älders-
tillägg
efter
5 och
10 år
Summa
slut-
av-
löning
Särskild er- sättning för
utgifter för
skrivbiträde
och övriga
expenser
utöver i
avlöningen
ingående, till
500 kronor
beräknat
belopp
Förste provinsialläkaren i:
Stockholms län...
8,000
600
1,000
500
10,100
500 + 500
11.100
före 1/i
1923
2,000
efter
''/t 1923
1,800
Uppsala » ..
8,000
—
1.000
500
9,500
500 + 500
10,500
1.100
1,000
Södermanlands » ...
8.000
—
1,000
500
9,500
500+500
10,500
1.600
1,450
Östergötlands »
8,000
—
1,000
500
9,500
500 + 500
10,500
1.850
1,660
Jönköpings » ...
8,000
—
1,000
500
9,500
500 + 500
10.500
1,750
1.575
Kronobergs » ...
8,000
—
1,000
500
9,500
500 + 500
10,500
1.100
1.000
Kalmar » ...
8,000
—
1,000
500
9,500
500 + 500
10,500
1,750
500
1,575
Gotlands » ...
8,000
—
1,000
500
9,500
500 + 500
10.500
450
Blekinge » ...
8,000
—
1,000
500
9,500
500 + 500
10,500
1.100
1,000
Kristianstads » ...
8,000
—
1,000
500
9,500
500+500
10,500
1.850
1,660
Malmöhus » ...
8,000
—
1,000
500
9,500
500 + 500
10.500
2,500
2,250
Hallands » ...
8,000
—
1,000
500
9,500
500-1-500
10,500
1.100
1,000
Göteborgs o. Bohus » ...
8,000
—
1,000
500
9.500
500 + 500
10.500
1.750
1.575
Alvsborgs » ...
8,000
—
1,000
500
9,500
500 + 500
10,500
2,500
2,250
Skaraborgs » ...
8,000
—
1.000
500
9,500|500-f500
10.500
1.850
1.660
Värmlands » ...
8,000
—
1,000
500
9,500 500 + 500
10.500
2,500
2,250
Örebro » ..
8,000
—
1,000
500
9,500:500 + 500
10,500
1.750
1,575
Yästmanlands » ...
8,000
—
1,000
500
9,500.500 + 500
10,500
1.100
1.000
Kopparbergs » ...
8,000
—
1,000
500
9,500 500 + 500
10.500
1,850
1.660,
Gävleborgs » ...
8,000
—
1.000
500
9,500 500 + 500
10,500
2.500
2.250
Västernorrlands » ..
8,000
300
1.000
500
9,800 500 + 500
10,800
2.500
2.250;
Jämtlands » ..
8,000
300
1,000
500
9,8001500 + 500
10.800
1.100
l,000j
Västerbottens » ...
8,000
300
1,000
1,500
10,800''500 + 500
11,800
1,600
1.450|
Norrbottens » ...
8,000
300
1,000
1.500
10.800 500 + 500
11,800
1.600
l,450i
Av den lämnade redogörelsen för förste provin si alläkarn as nuvarande avlöningsförhållanden
har det synts löneregleringskommittén framgå, att i fråga
om nämnda befattningshavare något mera avsevärt hinder icke skulle behöva
möta att i allt väsentligt tillämpa det avlöningssystem, som innefattas i avlöningsreglementet
för statsdepartement m. fl. verk, varvid alltså avlöningen
för förste provinsialläkare inom olika län skulle avvägas med hänsyn till
levnadskostnaderna å stationeringsorten, vartill i vissa fall skulle kunna
komma kallortstillägg.
Yad förste provinsialläkarna beträffar har löneregleringskommittén vidare
utgått därifrån att, då särskilda anslag i varje fall måste beredas dessa
tjänstemän för bestridande av kostnader för skrivhjälp och expenser, något
belopp, avsett att till en del täcka kostnader för dylikt ändamål, icke vidare
bör, såsom för närvarande är förhållandet, inberäknas i den egentliga avlöningen.
Under iakttagande härav samt med beaktande av de till förste
provinsialläkare nu under olika titlar utgående avlöningsbelopp bär kommittén
ansett ifrågavarande befattningshavares lön böra bestämmas i likhet
Lönereglering
skommitténs
för•
slag.
Avvikande
mening.
Yttranden.
Medicinal
styrelsen.
22 Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
med vad som tillkommer befattningshavare i dåvarande 20:e nuvarande 30:e
lönegraden, avdelningen B, i löneplanen för statsdepartementen, vilken lönegrad
upptager fyra löneklasser med särskilda för sju olika ortsgrupper fastställda
belopp.
Löneplanen för förste provinsialläkare skidle alltså få följande utseende:
Löneklass
0
t s g r u
P P
A
B
c
D
E
F
G
i....................................
9.060
9,300
9,540
9.780
10.020
10,260
10,500
2 ..................................
9,540
9.780
10,020
10,260
10,500
10,740
10,980
8 ....................................
10,020
10,260
10,500
10,740
10,980
11.220
11,460
4 ...................................
10,500
10,740
10,980
11,220
11,460
11.700
11,940
Utöver lönen skulle, såsom förut antytts, för vissa förste provinsialläkare
kunna komma kallortstillägg.
Beträffande detta kommitténs förslag bär förste provinsialläkaren Larson
anmält avvikande mening. Doktor Larson anför därvid följande.
»De förste provinsialläkarna tilldelade löneförmånerna, ehuru utgående i
överensstämmelse med 20:e lönegraden, avdelning B, i löneplanen för statsdepartementen,
torde enligt min mening vara otillfredsställande i förhållande
till dessa läkares långa och dyrbara utbildningstid och till deras viktiga och
omfattande arbete. En jämförelse med andra läkares inkomstmöjligheter
måste härvid även tagas med i beräkning; de med förste provinsialläkarna
jämställda stadsläkarna i landets större städer hava exempelvis utan undantag
större löneförmåner än de nu för förste provinsialläkarna föreslagna.
Då det därför kan bliva förenat med svårighet att vid ledighet få förste
provinsialläkarbefattningarna besatta med fullt kompetenta personer, får
jag, ehuru jag nogsamt inser svårigheten att med nu gällande avlöningsprinciper
åstadkomma något, utöver vad inom löneregleringskommittén föreslagits,
dock förorda, att förste provinsialläkarna må komma i åtanke, om
en avlöning efter högre lönegrad eller med tillägg till den nuvarande 20:e
framdeles kommer att beslutas för andra med ifrågavarande läkare likställda
tjänstemän.»
I nämnda avvikande mening hava ett flertal förste provinsialläkare och länsstyrelser
instämt ävensom svenska provinsialläkarföreningen på sätt framgår
av dess skrivelse den 27 september 1925. Därjämte har framhållits, att
skillnaden mellan de föreslagna lönerna för förste provinsialläkare och dem
för provinsialläkare är alldeles för liten (1,000—2,000 kronor) och ej alls
motsvarande de sistnämndas praktikinkomster. De låga lönerna skulle ytterligare
försvåra den redan nu besvärliga rekryteringen av förste provinsialläkare.
Lönerna borde även anpassas efter arbetets omfattning i de olika
länen.
Även medicinalstyrelsen har i skrivelse den 8 juni 1923 uttalat önskvärdheten
av att förste provinsialläkarnas löneförmåner kunnat sättas något
högre än som föreslagits av löneregleringskommittén. Något yrkande i
Kungl. Maj:ts proposition nr 74. 23
sådant avseende har styrelsen med hänsyn till rådande depression för det
dåvarande icke velat framställa.
I likhet med löneregleringskommittén anser jag hinder icke möta att å
förste provinsialläkarna tillämpa i allt väsentligt det avlöningssystem, som
innefattas i gällande avlöningsreglemente för statsdepartement m. fl. verk.
Ej heller har jag något att erinra mot att nämnda befattningshavare sättas
i 30:e lönegraden av gällande löneplan. Visserligen hava flera myndigheter
framhållit, att förste provinsialläkarnas löner måste bringas i större överensstämmelse
med deras arbetsbelastning i de olika länen än som genom förenämnda
löneplacering med tillhörande ortsgruppering är möjligt. Jag vill
emellertid erinra om att ortsgrupperna A och B praktiskt taget icke komma
till tillämpning å förste provinsialläkarna med den ortsgruppering, som nu
är gällande, och att sålunda begynnelselönen kan sägas vara 9,540 kronor i
stället för 9,060 kronor. Härjämte lärer kunna antagas att rekryteringen
uv förste provinsialläkare med hänsyn till nuvarande tillgång på läkarkrafter
eke längre kommer att erbjuda några större svårigheter.
För förste provinsialläkarna bör såsom hittills beredas tillfälle att på
statens bekostnad anlita skrivbiträde, anskaffa expeditionslokal och bestrida
•Övriga expenser genom att särskilda medel ställas till förfogande. Enligt
av Kungl. Maj:t i proposition till 1920 års riksdag angivna grunder skulle
för skrivbiträden erfordras 19,200 kronor, för expeditionslokaler 24,000 kronor
och för övriga expenser 9,600 kronor, eller tillhopa 52,800 kronor. I likhet
med löneregleringskommittén anser jag ingen reducering av dessa belopp
böra äga rum. Erforderliga medel synas mig böra tagas av det ordinarie
förslagsanslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare.
Från samma anslag synas mig även böra utgå arvodena, tillhopa 11,600
kronor, till de biträdande förste provinsialläkarna. I denna kårs organisation
finner jag ej skäl att för närvarande föreslå någon ändring.
Vid bifall till vad jag nu föreslagit skulle förste provinsialläkarnas avlöningsförhållanden
komma att te sig på sätt framgår av följande tablå.
Departements
chefen.
24
Kungl. Ma.j:ts proposition nr 74.
Kortfattad
redogörelse
för gällande
avlöning sgrunder.
Förste provinsialläkaren i
Orts-
giupp
Begynnelse-
avlöning
Slut- avlöning
för manlig
befattnings- havare
Särskild
ersättning
för skriv- biträde och
expenser
Stockholms
län .............................
G
10,500
11,940
2,500
Uppsala
)) ..............................
E
10,020
11,460
1,600
Södermanlands
» ......
E
10,020
11,460
2,100
Östergötlands
» .............................
E
10,020
11.460
2,350
Jönköpings
))
D
9,780
11,220
2,250
Kronobergs
)>
C
9,540
10,980
1,600
Kalmar
»)
I)
9,780
11,220
2,250
Gotlands
»
C
9.540
10,980
1,000
Blekinge
)) ...........................
D
9,780
11,220
1,600
Kristianstads
))
C
9,540
10,980
2,350
Malmöhus
» .................
E
10,020
11,460
3,000
Hallands
»
D
9,780
11,220
1,600
Göteborgs och Bohus
))
F
10,260
11,700
2.250
Alvsborgs
))
D
9,780
11.220
3.000
Skaraborgs
)) .........
C
9,540
10,980
2,350
V ärmlands
»
F
10,260
11,700
3.000
Örebro
»
E
10,020
11,460
2,250
Västmanlands
»
F
10,260
11,700
1.600
Kopparbergs
» ......
E
10,020
11,460
2,350
Gävleborgs
»
E
10,020
11,460
3,000
Västernorrlands
»
F
10,260
11.700
3,000
Jämtlands
»
G
10.500
11.940
1.600
Västerbottens
»
F
10,260 b
11,7003)
2,100
(10,320) b
(11.760)1)3)
Norrbottens
»
G
10,500s)
11.940
2,100 i
(10,695) b3)
(12,135) b
I
*) Med kallortstillägg.
2) Understiger nuvarande avlöning, minskad med 500 kronor expensmedel.
8) » » » utan avdrag av 500 kronor expensmedel.
Provinsialläkarna.
Vidkommande härefter provinsialläkarna, äro grunderna för avlöningen å
ordinarie stat av riksdagen godkända åren 1919—1925. Enligt dessa grunder
utgår till flertalet provinsialläkare en begynnelseavlöning av 5,500 kronor,
fördelad i lön och tjänstgöringspenningar. Till begynnelseavlöningen kunna
komma två ålderstillägg, det första å 500 kronor efter fem år och det andra
å 500 kronor efter ytterligare fem år. Till vissa provinsialläkare i de nordligaste
delarna av landet utgår emellertid första ålderstillägget redan efter
tre år. Förutom nyss angivna avlöning äga vissa provinsialläkare uppbära
ortstillägg med 500 respektive 1,000 kronor eller särskilt avlöningstillägg
växlande mellan 500 och 2,500 kronor eller ock såväl ortstillägg som särskilt
avlöningstillägg. Det torde böra anmärkas, att av tjänstgöringspenningarna
200 kronor anses utgöra ersättning för kostnader för expenser.
Jämlikt medgivanden vid 1921—1925 års riksdagar hava extra anslag
anvisats för provisoriska lönetillägg enligt Kungl. Maj:ts bestämmande till
samtliga provinsialläkare med lägst 500 kronor och högst 3,500 kronor.
Tillika torde böra erinras, att riksdagen alltsedan år 1918 till Kungl. Maj:ts
förfogande ställt extra förslagsanslag att i enlighet med senast år 1921
fastställda grunder bereda flyttningsersättning åt provinsialläkare i tjugufem
angivna distrikt.
En sammanställning av de till provinsialläkare för närvarande utgående
avlöningsförmånerna å ordinarie och extra stat — frånsett dyrtidstillägg och
flyttningsersättning — meddelas nedan:
opaginerad Kontrollera mot PDF
2b
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
Tablå över provinsialläkarnas avlöningsförmåner.
Befattningshavare
Lön och
tjänst- görings- pennin- gar
Orts-
tillägg
Sär-
skilt
avlö-
nings-
tillägg
Provi- soriskt
löne- tillägg
(å extra
stat)
Summa
begyn-
nelseav-
löning
O
Alderstillägg!
efter 5 och | Summa
10år(undan-j| slut- tagsvis efterjavlöning
3 och 8 år)j|
192 provinsialläkare........................
5,500
500
6.000
500 + 500
7.000
Provinsialläkarna iEringsboda, Orusts
och Fastnäs distrikt....................
5,500
—
—
1,000
6,500
500 + 500
7.500
Provinsialläkaren i Indals-Lidens di-
strikt..........................................
5,500
—
—
1,250
6.750
500 + 500
7,750
Provinsialläkarna i Sårna, Anundsjö,
Trehörningsjö, Mörsils, Östersunds,
Ragunda, Bräcke, Skellefteå, Vin-
delns, Robertsfors, Umeå, Nord-
malings, Nederkalix och. Gammel-
stads distrikt...... .....................
5,500
—
—
1,500
7,000
500 + 500
8.000
Provinsialläkarna iUUareds och Lång-
avs distrikt.................................
5,500
—
500
1,000
7.000
500 + 500
8,000
ProvinsialläkarnaiHoverbergs,Svegs,
Öjebyns och Alvsbyns distrikt......
5,500
—
—
2,000
7,500
500 + 500
8.500
Provinsialläkarna iLjugarns och Njut-
ångers distrikt ...........................
5,500
—
500
1.500
7,500
500 + 500
8,500
Provinsialläkaren i Skönneruds di-
strikt.........................................
5,500
—
1.000
1.000
7,500
500 + 500
8.500
Provinsialläkarna i Burträsks, Gälli-
vare och Harads distrikt ............
5,500
—
—
2,500
8,000
500 + 500
9.000
Provinsialläkaren i Ramsele distrikt
5,500
500
1,000
1,000
8,000
500 + 500
9.000
» i Junsele »
5,500
—
—
2.750
8,250
500 + 500
9.250!
» i Byske »
5,500
—
—
3,000
8.500
500 + 500
9,500
Provinsialläkarna i Strömsunds, Asele,
Jörns, Haparanda och Bodens di-
strikt.........................................
5,500
—
500
2.500
8,500
500 + 500
9,500
Provinsialläkarna i Hammerdals och
Råneå distrikt ..........................
5.500
—
1,000
2,000
8.500
500 + 500
9.500;
Provinsialläkarna i Vilhelmina och
Lycksele distrikt ........................
5,500
500
—
2.500
8.500
500 + 500
9.50o!
Provinsialläkaren i Hotings distrikt
5,500
500
1.000
1,750
8.750
500 + 500
9,750
» i Månsåsens »
5,500
—
—
3.500
9.000
500 + 500
10.000;
» i Stuguns »
5,500
—
—
3,500
9,000
500 + 500
10,000;
» i Los »
5,500
—
2,000
1.500
9,000
500 + 500
10,000)
» i Norsjö »
5,500
—
500
3,000
9,000
500 + 500
10,0001
» i Hede »
5,500
500
500
2,500
9.000
500 + 500
10,000:
» i Övertorneå »
5,500
—
1.500
2,000
9.000
500 + 500
10,000l
» i Bjurholms »
5,500
—
1,000
2.750
9.250
500 + 500
10.250;
» i Jockmocks »
5,500
500
500
3,000
9,500
500 t- 500
10,500|
» i Dorotea »>
5,500
—
1,000
3,250
9.750
500 + 500
10,750
Provinsialläkarna i Föllinge och Sten-
sele distrikt................................
5.500
500
1,500
2,250
9.750
500 + 500
10,75o|
Provinsialläkaren i Överkalix distrikt
5,500
500
500
3,250
9,750
500 + 500
10,750
» i Arvidsjaurs1) »
5.500
—
1.500
3.000
10.000 500 + 500
11,000
» i Malåträsks1) »
5,500
—
2,000
3.000
10,500 500 + 500
11,500
Provinsialläkarna i Sorsele*) och
Gäddede '') distrikt .....................
5,500
500
2,000
2,500
10,500 500 + 500
11.500
Provinsialläkarna i Vittangi'') och
Paj ala1) distrikt .......................
5,500
1,000
1,000
3,000
10,500
500 + 500
11.500
Provinsialläkaren i Tärna '') distrikt
5.500
2,500
3,000
11,000'' 500 + 500
12,000
» i Arjeplogs1) »
5,500
500
2,000
3,000
11,000! 500 + 500
12.000
Anmärkning 1. Provinsialläkaren i Visby distrikt åtnjuter avlöning såsom förste provinsialläkare
i Gotlands län.
Anmärkning 2. Medel till inrättande av ytterligare 6 provinsialläkartjänster, utöver ovan
angivna 255 befattningar, hava beviljats vid 1925 års riksdag, men hava för
dessa sex tjänster den 1 januari 1926 distrikten ännu icke blivit av Kungl.
Maj:t fastställda.
’) Provinsialläkaren i distriktet kan efter 3 år komma i åtnjutande av första ålderstillägget.
Löneregleringskommitténs
förslag
till
avlöning sgrunder.
26 Kungl. Maj.ts proposition nr 74.
Såsom förut nämnts liar det synts löneregleringskommittén, att i fråga
om förste provinsialläkare något mera avsevärt hinder icke skulle behöva
möta att i allt väsentligt tillämpa det avlöningssystem, som innefattas i avlöningsreglementet
för statsdepartement med flera verk, varvid alltså avlöningen
för förste provinsialläkare inom olika län skulle avvägas med hänsyn
till levnadskostnaderna å stationeringsorten, vartill i vissa fall skulle kunna
komma kallortstillägg.
Annorlunda ställde sig enligt kommitténs uppfattning förhållandena beträffande
provinsialläkarna. Även för framtiden borde vid avlöningens utmätande
för provinsialläkarna levnadskostnaderna å stationeringsorten tillmätas
en väsentligt mindre betydelse än sådana omständigheter som graden
av vederbörande distrikts svårsköttliet och storleken av den inkomst av enskild
praktik läkaren kunde påräkna. Härvid erinras, hurusom provinsialläkardistriktskommittén
framhållit att de av samma kommitté föreslagna avlöningsformerna
ortstillägg och särskilda avlöningstillägg skulle utgå ej så mycket
därför, att levnadskostnaderna uti vissa distrikt vore särskilt höga, utan
fastmer emedan dessa distrikt i allmänhet vore i flera hänseenden besvärliga
och inkomsterna där ringa. Mot denna uppfattning hade varken från Kungl.
Maj:ts eller riksdagens sida gjorts någon erinran.
Yid nu angivna förhållanden har det synts löneregleringskommittén lämpligast
att, då givetvis provinsialläkarbefattningarna icke böra uppdelas på
skilda lönegrader, fördela befattningarna å ett antal olika lönegrupper, varvid
antalet lönegrupper synts kunna sättas lika med antalet ortsgrupper för
andra befattningshavare eller sålunda till sju. Yid fördelningen av provinsialläkarbefattningarna
å de nämnda lönegrupperna, vilken fördelning i
likhet med ortsgrupperingen torde böra ankomma på Kungl. Maj:t, har
kommittén, såsom redan är nämnt, ansett i främsta rummet hänsyn böra
tagas till i vad mån distriktet kan anses svårskött eller ej samt storleken
av de inkomster av enskild praktik, som kunna påräknas, men borde härvid
även beaktas, om ock i mindre grad, levnadskostnader och i förekommande
fall källortsförhållanden.
Kör uppgörande av förslag till en dylik lönegruppering har kommittén
beträffande vart och ett ordinarie provinsialläkardistrikt genom vederbörande
förste provinsialläkares försorg införskaffat detaljerade uppgifter i åtskilliga
hänseenden. På grundval av nyssnämnda och andra tillgängliga uppgifter
har inom kommittén, sedan samråd jämväl ägt rum med vederbörande förste
provinsialläkare och andra sakkunniga personer, upprättats ett förslag till
gruppering. I detta förslag hava de distrikt, som i avseende å tjänstgöringsförhållanden
och inkomster av praktik in. m. kunnat anses normala
eller jämförelsevis gynnsamt ställda, upptagits under lönegrupp I och de
distrikt där förhållandena kunnat anses mest ogynnsamma under lönegrupp
YII. Efter motsvarande grunder hava övriga distrikt inordnats i mellanliggande
lönegrupper.
Redan i detta sammanhang har kommittén ansett sig böra framhålla, att
vissa av de till YII:e lönegruppen hänförda distrikten åtminstone för det då
-
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
varande vore att anse såsom väsentligt mera vanlottade än övriga distrikt
inom samma lönegrupp, och att fördenskull lönetillägg, utöver den ordinarie
lönen, syntes böra tills vidare beredas innehavarna av dessa distrikt.
Efter angivandet av de huvudprinciper som sålunda synts kommittén böra
läggas till grund vid lönereglering för provinsialläkare har kommittén övergått
till frågan om de lönebelopp, som borde tillkomma ifrågavarande befattningshavare.
Härvid har det synts kommittén skäligt att, då av dessa befattningshavare
likasom av förste provinsialläkarna måste krävas en långvarig och dyrbar
utbildning, avlöningen icke tillmättes för knapp. Kommittén har i sådant
hänseende erinrat, hurusom avsevärda avlöningsförbättringar under de
senare åren tid efter annan ansetts böra vidtagas för att erforderlig rekrytering
å provinsialläkarbanan skulle kunna vinnas, men att resultatet därav
likväl befunnits otillfredsställande, om ock under den allra senaste tiden en
förbättring inträtt. I betraktande härav har kommittén ansett sig böra för
det stora flertalet provinsialläkare, nämligen de, som skulle tillhöra lönegruppen
I, utgå från de lönebelopp, som vore fastställda för befattningshavare
vid statsdepartement, tillhörande 16:e lönegraden, avd. B i dåvarande löneplanen
(nuvarande 26:e lönegraden), och med stationeringsort inom ortsgrupp
A. I likhet med vad för sistnämnda befattningshavare gällde skulle antalet
löneklasser vara fyra.
Då vid den föreslagna fördelningen av provinsialläkartjänsterna i lönegrupper
huvudsakligen andra förhållanden lagts till grund än vid den för
statsdepartementen med flera verk gällande ortsgrupperingen, har det synts
kommittén nödvändigt, att löneskillnaden mellan de särskilda lönegrupperna
bestämdes till avsevärt högre belopp än som ansetts erforderligt vid enbart
ortsgruppering. Under det att skillnaden mellan ortsgrupperna i 26:e lönegraden
enligt avlöningsreglementet för statsdepartement med flera verk vore
240 kronor, hade för provinsialläkarnas vidkommande en skillnad mellan
lönegrupperna av 420 kronor ansetts lämplig.
Löneplanen för provinsialläkare enligt kommitténs förslag ter sig därför
sålunda:
Löneklass
Lön
e g r
upp
I
11
in
IV
V
VI
VII
i.....................
7,140
7,620
8.100
8,580
7.560
7,980
8,400
8.820
9.240
9,660
2 .........................
8,040
8,520
8,460
8,880
9,300
9.720
10.140
3......................
8,940
9,420
9,360
9,780
10.200
10.620 i
4...........................
0,000
9,840
10,260
10,680
11,100
Såsom förut antytts har kommittén ansett det erforderligt, att innehavare
av vissa av de till VII:e lönegruppen hänförliga distrikten skulle tillsvidare
erhålla tillfälliga lönetillägg utöver den enligt löneplanen utgående lönen.
Enligt vad som framgår av den ovan meddelade sammanställningen av nu
utgående avlöning till provinsialläkare äro ock för vissa distrikt för när
-
Nytt
avlönings
reglemente.
Departements
chefen.
28 Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
varande fastställda avlöningar, som överstiga de av kommittén för YII:e lönegruppen
föreslagna. De tillfälliga lönetilläggen hava synts kommittén tills
vidare kunna bestämmas till 420 kronor för provinsialläkarna i Gäddede,
Malåträsks, Pajala, Sorsele och Yittangi distrikt samt till 840 kronor för
Arjeplogs och Tärna distrikt. Med hänsyn till dessa tilläggs tillfälliga karaktär
syntes desamma böra bestridas från extra anslag.
Då kommittén ansett sig kunna för provinsialläkarna förorda de lönebelopp,
som i det föregående angivits, har kommittén utgått från att nu
gällande taxa för arvode för enskild sjukvård och för intyg, meddelade på
enskild begäran, ävensom för vissa tjänstförrättningar icke undergår sådana
mera betydande förändringar, som skulle för provinsialläkarna kunna medföra
avsevärda inkomstförhöjningar. Kommittén har dock härvid icke velat
motsätta sig, att vissa jämkningar företagas i avseende å berörda taxa.
Då kommittén, enligt vad som framgår av det föregående, ansett sig böra
i fråga om provinsialläkare föreslå tillämpning av avlöningsprinciper, som
väsentligt avvika från dem, som tillämpats i statsdepartementens avlöningsreglemente,
har kommittén funnit det erforderligt att framlägga förslag till
ett särskilt avlöningsreglemente för förste provinsialläkare och provinsialläkare.
Yid utarbetande av ifrågavarande författningsförslag har kommittén
ansett sig böra i den mån så kunnat ske och befunnits lämpligt låta de
nya avlöningsbestämmelserna ansluta sig till dem, som redan gälla enligt
det förenämnda avlöningsreglementet för statsdepartementen.
I de i det föregående omnämnda skrivelserna den 26 november 1924 och
den 27 september 1925 har svenska provinsialläkarföreningen förklarat sig
hålla före, att löneregleringskommitténs förslag i stort sett är lämpligt för
provinsialläkarna. Liknande uttalanden hava även framkommit från åtskilliga
länsstyrelser och förste provinsialläkare. Yad särskilt de av löneregleringskommittén
föreslagna lönesatserna beträffar hava icke några invändningar
framställts mot desamma; däremot hava mot en del detaljer i avlöningsreglementet
vissa anmärkningar gjorts. Till dessa återkommer jag i det
följande.
Rikets provinsialläkare hava hittills bekommit ersättning för sitt arbete
i form av dels fast avlöning dels arvode enligt taxa. I denna princip har
löneregleringskommittén icke föreslagit att någon ändring skulle vidtagas och
synes mig så ej heller böra ske. Det är onekligen en fördel, att en del av
provinsialläkarnas inkomster ställes i beroende av arbetsmängden. Ersättningen
enligt taxan får dock å andra sidan icke tillmätas alltför hög.
Yad nu angår löneregleringskommitténs förslag att hänföra provinsialläkartjänsterna
till särskilda lönegrupper och tilldela huvudgruppen av dessa
tjänster löner med utgångspunkt från de lönebelopp, som äro fastställda för
befattningshavare i nuvarande 26:e lönegraden, avdelning B, ortsgrupp A i
avlöningsreglementet för statsdepartement m. fl. verk, finner jag detta förslag
på av kommittén anförda skäl lämpligt och därför böra godtagas. De i förslaget
ingående lönegruppernas lönesatser synas mig även vara väl avvägda
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
med hänsyn till de olika tjänsternas egenart, vilket syfte man hittills sökt
ernå genom tilldelande av de provisoriska lönetilläggen, ortstilläggen och
särskilda avlöningstilläggen.
I händelse av en lönereglering enligt sålunda förordade grunder bör
givetvis en av medicinalstyrelsen gjord framställning om extra anslag till
provisoriska lönetillägg åt förste provinsialläkare och provinsialläkare, vilken
gjorts under förutsättning att frågan om den definitiva löneregleringen icke
skulle föreläggas 1926 års riksdag, icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare
åtgärd.
Då jag tillstyrker ifrågavarande förslag till löneplacering av provinsialläkarna
har jag i likhet med löneregleringskommittén utgått ifrån att provinsialläkarnas
inkomster icke komma att undergå mera avsevärd ökning
genom höjningar av läkartaxan. Häremot strider givetvis icke att vissa
jämkningar, delvis i höjande riktning, i taxan synas skäliga och därför av
mig komma att förordas i det förslag till ny läkartaxa, om vars avlåtande
till riksdagen jag senare i dag kommer att hemställa.
I likhet med löneregleringskommittén vill jag även föreslå, att innehavarna
av vissa av de till lönegrupp VII hänförliga tjänsterna tills vidare erhålla
tillfälliga lönetillägg utöver den enligt löneplanen utgående lönen. Dessa
lönetillägg skulle utgå med 840 respektive 420 kronor. Beräknar man i
enlighet med kommitténs förslag, att fem provinsialläkare få det lägre och
två det högre tillägget, skulle ett extra anslag å 3,780 kronor bliva erforderligt.
Härom kommer jag att nedan göra hemställan.
Fördelningen av landets provinsialläkare å de olika lönegrupperna synes
mig böra, såsom föreslagits, verkställas av Kungl. Maj:t. Ett preliminärt
utkast till sådan fördelning, upprättat i anslutning till löneregleringskommitténs
förslag i ämnet, torde få fogas till detta protokoll såsom bilaga.
Den nu föreslagna löneregleringen för provinsialläkarna giver icke anledning
att ändra den i förenämnda brev den 7 oktober 1921 medgivna rätten
till dubbel tjänstårsberäkning i vissa fall (se sid. 15).
Avlöningsreglementet.
Det förslag till avlöningsreglemente, som framlagts av löneregleringskommittén,
innebär några avvikelser från avlöningsreglementet för statsdepartementen.
Förslaget synes mig i huvudsak kunna vinna godkännande, men i
vissa punkter torde dock ändringar böra vidtagas. En del detaljer hava
även mötts av kritik från de hörda myndigheternas sida.
Som en del av bestämmelserna i avlöningsreglementet hava sin motsvarighet
i stadganden i nu gällande läkarinstruktion, förutsätter utfärdandet av
det nya reglementet eu omarbetning av sagda läkarinstruktion så att den
ej kommer i strid med de nya bestämmelserna.
De väsentligaste avvikelserna från det för statsdepartementen gällande avlöningsreglementet
må här något närmare beröras.
30
Förening av
tjänster.
3 §■
Gift kvinnlig
befattningshavare.
4 §■
Uppflyttning
i högre löneklass
m. in.
7 §■
8 §■
3 §■
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
Enligt gällande avlöningsvillkor för förste provinsialläkare och provinsialläkare
må med sådan befattning icke förenas annan tjänst å rikets eller riksdagens
stat. Däremot gäller icke i motsats till vad eljest i allmänhet plägar
stadgas något motsvarande förbud i fråga om förening av nu omhandlade
läkartjänster med tjänster å kommuns stat.
Då det även i framtiden undantagsvis kan befinnas lämpligt att tillåta
förening av läkarbefattning, varom nu är fråga, med tjänst å kommuns (särskilt
landstings) stat, har i 3 § 1 mom. förutsatts, att Kungl. Maj:t må kunna
för särskilt fall lämna medgivande till dylik förening av tjänster. Sådant
medgivande skulle dock ej vara erforderligt för sådana tjänster, vilkas bestridande
ansetts böra åläggas befattningshavare såsom skyldighet (se mom. 3).
Löneregleringskommitténs förslag angående gift kvinnlig befattningshavares
ställning var byggt på dåvarande lydelsen av 4 § i det för statsdepartementen
gällande avlöningsreglementet. Sedan lagen angående kvinnas
behörighet att inneliava statstjänst trätt i kraft och lydelsen av nyssnämnda
4 § ändrats genom kungörelse den 6 juni 1925 (nr 270) synes även motsvarande
stadgande i förevarande avlöningsreglemente böra få samma lydelse
som 4 § i avlöningsreglementet för statsdepartementen numera har.
I 7 § av reglementet meddelas bestämmelser rörande begynnelselön och
uppflyttning i högre löneklass. Dessa bestämmelser överensstämma i sak
med motsvarande stadganden i 10 § i statsdepartementens avlöningsreglemente.
Såsom förut nämnts, är tiden för intjänande av ålderstillägg för såväl
förste provinsialläkare som provinsialläkare för närvarande bestämd till fem
år beträffande första ålderstillägget och likaledes fem år beträffande andra
ålderstillägget, dock att för ett fåtal provinsialläkare i nordligare delarna av
landet det första ålderstillägget kan intjänas redan efter tre år. Då enligt
de nu föreslagna bestämmelserna tidsperioden för uppflyttning i högre löneklass
såsom regel skulle avkortas att omfatta allenast tre år, finner jag i
likhet med kommittén anledning saknas att föreslå någon särskild beräkning
i nu angivna hänseende för provinsialläkare i landets nordligare delar.
De i 8 § intagna bestämmelserna rörande tillgodoräknande av tjänstetid
i icke-ordinarie befattning m. m. överensstämma med motsvarande bestämmelser
i 11 § i avlöningsreglementet för statsdepartementen enligt
nämnda paragrafs nuvarande lydelse, dock att den i sistnämnda paragrafs
1 mom. intagna begränsningen, att endast tid efter fyllda 18 år må tillgodoräknas
vederbörande, av självfallen anledning icke medtagits i paragrafen.
Genom bestämmelsen i 2 mom. av 8 § angående rätt att tillgodoräkna arbete
utom statens tjänst lärer Kungl. Maj:t kunna i vissa fall meddela provinsialläkare,
som förut varit extra provinsialläkare, rätt att åtminstone delvis tillgodoräkna
tjänstgöringen såsom extra provinsialläkare för uppflyttning i
högre löneklass.
Bestämmelserna i 1 mom. i 9 § avse frågan om tillgodoräknande av viss
föregående tjänstetid för förste provinsialläkare, som befordrats från
31
Kungl. Maj-.ts proposition nr 74.
provinsialläkartjänst, och hava dessa bestämmelser sin närmaste motsvarighet
uti de i 12 § 1 mom. andra, fjärde och femte styckena (med deras
nuvarande lydelse) av statsdepartementens avlöningsreglemente meddelade
allmänna stadgan den i fråga om tillgodoräknande av tjänstetid i föregående
ordinarie befattning och vad därmed äger sammanhang.
För de sällsynta undantagsfall, då en ordinarie tjänsteman övergår från
befattning vid sådant statens verk, för vilket lönereglering genomförts efterliknande
grunder, som föreslagits skola tillämpas i nu förevarande reglemente
(t. ex. ordinarie läkarbefattning vid armén eller marinen), till ordinarie
provinsialläkar- eller förste provinsialläkartjänst, synes det böra ankomma
på Kungi. Maj:t att i anslutning till de grunder, som för motsvarande
fall äro meddelade beträffande den förra befattningen, bestämma efter
vilken löneklass i den nya tjänsten lönen må utgå. Ett stadgande i sådant
hänseende har föreslagits i 9 § 2 mom.
I 3 mom. av 9 § i förslaget innefattas bestämmelser rörande avlöning för
det fall, att förste provinsialläkare efter egen ansökning förflyttas till provinsialläkartjänst,
och ansluta sig dessa bestämmelser till stadgandena i
12 § 2 mom. av statsdepartementens avlöningsreglemente.
Bestämmelserna i förslagets 10 § 1 mom. ansluta sig närmast till före- 10 § l inom.
skrifterna i 13 § 3 mom. i statsdepartementens avlöningsreglemente. Emellertid
hava sistnämnda stadgande!! i det nu föreliggande förslaget ansetts böra
i vissa hänseenden utbytas mot kompletterande eller förändrade bestämmelser.
I gällande avlöningsvillkor för nu ifrågavarande läkare förutsättes,
att sådan läkare skall vara underkastad taxa för arvode för enskild sjukvård
och för intyg, meddelade på enskild begäran, ävensom för vissa tjänstförrättningar,
alltså även vara underkastad ändringar i taxan. Uttryckligt
stadgande om dylik skyldighet har införts i förevarande paragraf. Vidare
torde i anslutning till gällande avlöningsvillkor böra föreskrivas skyldighet
för tjänsteman, om vilken nu är fråga, att underkasta sig jämväl den reglering
av tjänstgöringsområde eller den förändring av stationeringsort inom
tjänstgöringsområdet, som kan bliva honom i behörig ordning ålagd.
Enligt löneregleringskommitténs förslag skulle, i anslutning till vad som Förflyttningsi
allmänhet gäller enligt avlöningsreglementet för statsdepartement med skyldighet.
flera verk, beträffande förste provinsialläkare och provinsialläkare föreskrivas
förflyttningsskyldighet jämväl till viss annan befattning.
Beträffande dylik förflyttningsskyldighet vad nu ifrågavarande tjänstemän
angår har från visst håll inom kommittén framhållits, att densamma skulle
kunna bliva obillig gentemot befattningshavaren. Vad särskilt provinsialläkarna
beträffar vore nämligen deras inkomster av tjänsten till väsentlig grad
grundade på inkomsten av enskild praktik. Det skulle alltså kunna för
provinsialläkaren medföra högst betydande ekonomisk förlust, därest han
nödgades lämna en tilläventyrs under längre tid upparbetad praktik för att
tillträda ett distrikt, där möjligheten till praktik kanske vore ringa eller
åtminstone en viss tids tjänstgöring erfordrades för förvärvande av tillräcklig
Svenska
provinsial
läkarfor
eningen
den
27/& 1923.
Departements
chefen.
32 Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
enskild praktik. Yad sålunda anförts beträffande provinsialläkare ansågs i
viss mån kunna åberopas jämväl i fråga om förste provinsialläkare.
Kommittén, som ansett nu omhandlade förflyttningsskyldighet vara ur
statens synpunkt av betydelse, bär emellertid, i syfte att de ifrågavarande
tjänstemännens befogade intressen måtte bliva i största möjliga utsträckning
tillgodosedda, funnit sig böra giva stadgandet i fråga den avfattning,
att förste provinsialläkare och provinsialläkare skola vara skyldiga att, då
Kungl. Maj:t, på framställning av medicinalstyrelsen och efter vederbörandes
hörande, med hänsyn till allmänna hälso- och sjukvårdens behov prövar
sådant nödigt, låta sig förflyttas, förste provinsialläkare till annan förste
provinsialläkartjänst eller till viss medicinalrådsbefattning samt provinsialläkare
till annan provinsialläkartjänst.
Mot kommitténs förslag angående förflyttningsskyldighet för förste provinsialläkare
och provinsialläkare hava framställts anmärkningar från de
flesta länsstyrelser och förste provinsialläkare. Svenska provinsialläkarföreningens
styrelse har särskilt behandlat frågan och anför i skrivelsen den
27 maj 1923, som även åberopats av en del av de hörda myndigheterna,
bl. a. följande.
Yad först beträffade provinsialläkarna kunde förflyttningen för dem ej
innebära befordran eller förutsättning för befordran, men väl en nedbrytande
rubbning i deras ekonomiska förhållanden. Dessa läkares löneförhållanden
vore bestämda med hänsyn till, att de för en del av sina tjänstegöromål
skulle uppbära särskild ersättning efter taxa »inkomst på praktik». Denna
inkomst växlade betydligt på olika orter och utjämnades ej med visshet
genom tjänsternas uppdelning i olika lönegrupper.
Yid tvångsförflyttning skulle enligt den föreslagna bestämmelsen hänsyn
tagas endast till allmänna hälso- och sjukvårdens behov, och då eu dylik
förflyttning alltid vore en allvarlig sak vore det uppenbart, att den skulle
ifrågakomma endast vid sådana tillfällen, då nämnda behov ej på annat sätt
kunde tillgodoses — sålunda under tider av allmän läkarbrist d. v. s. under
tider, då andra läkartjänster eller andra utkomstmöjligheter erbjöde sig.
Uteslutet vore ej då, att tvångsförflyttade läkare kanske i ej ringa utsträckning
funne med sin fördel förenligt att lämna tjänsten i stället för att underkasta
sig flyttningen. Ej heller skulle enligt styrelsens övertygelse ett
stadgande, som lämnade den till en viss tjänst nyutnämnde provinsialläkaren
utsikt att mot sin vilja kanske omedelbart bli förflyttad till det distrikt, han
kanske minst av alla skulle hava sökt, verka gynnsamt på rekryteringen av
kåren och detta till så mycket större skada, som det skulle inträffa under
tider, då kåren skulle vara svår att hålla fulltalig. Inga riktlinjer att tjäna
till ledning vid valet av den eller de läkare, som skulle tvångsförflyttas, vore
angivna av löneregleringskommittén. Bestämmelsen lämnade i denna del
allt för stort utrymme åt godtycke.
Yad här nämnts om provinsialläkare gällde delvis om ock i mindre grad
förste provinsialläkares tvångstransport till annan förste provinsialläkartjänst.
För dessa läkares verksamhet vore däremot en ingående lokal- och personkännedom
inom länet av största betydelse, vilken ej främjades genom förflyttningar
allra minst om dessa skedde mot vederbörandes egen önskan.
De skäl, som anförts mot fastställande av förflyttningsskyldighet i den
modifierade form som föreslagits av löneregleringskommittén, synas mig
vad förste provinsialläkarna beträffar sakna avgörande betydelse.
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
Något annorlunda ställer sig frågan, då det gäller provinsialläkarna. Vad
svenska provinsialläkarföreningens styrelse anfört rörande olämpligketen av
att tvångsförflytta en provinsialläkare liar obestridligen fog för ''sig, men då
bestämmelser om förflyttningsskyldigliet finnas meddelade för andra grupper
av befattningshavare, vilka fått sina avlöningar reglerade enligt det nya lönesystemet,
har jag ansett mig böra även för provinsialläkarna upptaga ett
stadgande härom i den modifierade form som kommittén föreslagit. Jag
förutsätter emellertid att detta stadgande endast i rena undantagsfall skall
komma i tillämpning.
Enligt § 9 i sjukstugestadgan den 18 oktober 1901 (nr 84) skall sjukvården
å sjukstuga ombesörjas av legitimerad läkare, som av direktionen för
sjukstugan tillsättes på viss tid eller antages på förordnande tillsvidare. Läkaren
bör enligt samma författningsrum vara boende i sjukstugans grannskap.
Vidare stadgas i § 18 epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443), att vid
epidemisjukhus skall anställas läkare.
Enligt vad löneregleringskommittén inhämtat har det hittills varit vanligt,
att provinsialläkare jämväl varit läkare vid den sjukstuga, som funnits inrättad
i närheten av läkarstationen, ävensom att han varit läkare vid ortens
epidemisjukhus, om ej särskild läkare där ansetts erforderlig.
Då emellertid, enligt vad för kommittén uppgivits, vid enstaka tillfällen
svårigheter uppstått att träffa avtal med vederbörande provinsialläkare rörande
sjukvården vid sjukstuga eller epidemisjukhus, har det synts kommittén lämpligen
böra i avlöningsreglementet föreskrivas skyldighet för provinsialläkare att
åtaga sig sådant uppdrag, varvid, i händelse av tvist, ersättningens belopp skulle
fastställas av medicinalstyrelsen. Bestämmelser i nämnda hänseenden hava intagits
i 10 § 2 mom. i reglementet. Mot dessa bestämmelser har jag intet att erinra.
Enligt brev den 22 november 1888 är provinsialläkaren i Järvsö distrikt
skyldig att vara läkare vid sjukhuset i Järvsö för spetälska. Även denna
skyldighet bör här uttryckligen angivas.
Såsom redan i det föregående omförmälts, avser förslaget att förste
provinsialläkare skulle i förekommande fall vara berättigad till kallortstilllägg.
I överensstämmelse med de i 14 § i avlöningsreglementet för statsdepartement
med flera verk meddelade bestämmelser har 11 § avfattats.
Förslagets 12 § ansluter sig
mentens avlöningsreglemente.
Bestämmelserna i 13 § i förslaget motsvara närmast föreskrifterna i 16 §
i statsdepartementens avlöningsreglemente.
De uti 13 § 1 mom. av förslaget angivna tjänstledighetsavdragen för förste
provinsialläkare och provinsialläkare överensstämma till sina belopp med de
för tjänstemän i 30:e respektive 26:e lönegraden i statsdepartementens avlöningsreglemente
fastställda.
Med hänsyn till den stora risk att genom tjänstutövning ådraga sig smittosamma
sjukdomar, som förefinnes beträffande nu ifrågavarande läkare, har
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 62 käft. (Nr 74.) ms 25 3
Sjukstu getjänstgöring
?n. m.
10 §.
Kal lort s~
tilläqg.
u in
-
till bestämmelserna i 15 § i statsdeparte- §.
Tjänstledighetsavdrag
m. m.
13 §.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
det synts billigt, att sådan tjänsteman, som ådragit sig dylik sjukdom under
nyss angivna förhållande och därigenom hindrats att uppehålla sin befattning,
må i fråga om avlöningsförmåner under sjukdom likställas med tjänsteman,
som förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittofara, Stadgande
i sådant hänseende har intagits i 13 § 3 mom. i reglementet.
14—lö §§■ Förslagets 14 och 15 §§ äro i sak likalydande med 17 och 18 §§ i stats
departementens
avlöningsreglemente.
vikariats- I 16 § av förslaget, som närmast motsvarar 19 § i statsdepartementens
ersättning. avlöningsreglemente, innefattas bestämmelser rörande vikariatsersättning.
16 I kungörelsen den 13 juni 1919 angående villkor och bestämmelser för
åtnjutande av de från och med år 1920 fastställda avlöningsförmåner för
förste provinsialläkare och provinsialläkare är stadgat, att vid sjukdomsförfall
eller när det erfordras för beredande av semester provinsialläkare skall
vara skyldig att, om han förordnas att uppehålla förste provinsialläkartjänst,
bestrida densamma, mot åtnjutande i förstnämnda fall av de för befattningen
anslagna tjänstgöringspenningar men i senare fallet av däremot svarande
belopp, dock ej längre än sammanlagt tre månader under ett och samma
kalenderår. Jämlikt bestämmelse i samma kungörelse skall sålunda förordnad
vikarie under tiden avstå egna tjänstgöringspenningar.
Genom brev den 7 juli 1921 har Kungl. Maj:t emellertid medgivit, att —
utan hinder av nyssberörda bestämmelser i kungörelsen den 13 juni 1919
— provinsialläkare, som för tiden från och med den 1 juli 1921 förordnats
eller förordnas uppehålla förste provinsialläkartjänst antingen under vakans
eller under innehavare av sådan tjänst på grund av sjukdom eller för fullgörandet
av offentligt uppdrag eller förordnande på annan tjänst beviljad
tjänstledighet eller som förordnas såsom vikarie under semester för förste
provinsialläkare, må tills vidare, förutom ersättning för de avlöningsförmåner
å egen tjänst, som han under tiden för förordnandet måste avstå, samt de för
förste provinsialläkarbefattningen anslagna tjänstgöringspenningar eller däremot
svarande belopp, erhålla ett särskilt vikariatsarvode med så stort belopp,
att arvodet jämte nämnda tjänstgöringspenningar eller däremot svarande
belopp uppgår till, om vikarien är bosatt utom förste provinsialläkarens
tjänstgöringsort, tjugo kronor samt eljest tio kronor om dagen.
Därjämte har Kungl. Maj:t bemyndigat medicinalstyrelsen att, därest det
i ovan angivna fall visar sig oundgängligen nödvändigt att förordna provinsialläkare
att uppehålla förste provinsialläkartjänst jämte egen tjänst, till
sålunda förordnad provinsialläkare under tiden för förordnandet utbetala
utöver med den egna tjänsten förenade avlöningsförmåner, ett särskilt vikariatsarvode
av tjugo kronor om dagen.
Därest de grunder i fråga om vikariatsersättning, som gälla enligt statsdepartementens
avlöningsreglemente, skulle utan vidare tillämpas å provinsialläkare,
som vikarierar å förste provinsialläkartjänst, skulle vikariatsersättningen
— motsvarande skillnaden mellan tjänstledighetsavdraget i lägsta
löneklassen för, å ena sidan, förste provinsialläkarbefattning och, å andra
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
sidan, provinsialläkartjänst — uppgå till allenast 2 kronor för dag. Då
emellertid en provinsialläkare, som förordnats att bestrida förste provinsialläkartjänst,
antingen helt och hållet går miste om inkomst av sin enskilda
praktik eller åtminstone kan lida minskning däri, finner jag i likhet med
kommittén billigt, att vikariatsersättningen må utgå med högre belopp än vad
nyss sagts. I enlighet med kommitténs förslag torde nämnda ersättning böra
sättas till 10 kronor om dagen, vartill för provinsialläkare, som är stationerad
å annan ort än där vikariatstjänstgöringen äger rum, enligt bestämmelserna
i reglementets 23 § 2 mom. skulle komma tjänstgöringstraktamente.
I reglementsförslaget har införts bestämmelse om skyldighet för förste
provinsialläkare, om han därtill förordnas, att under sammanlagt högst tre
månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida sådan byråchefsbefattning
i medicinalstyrelsen, vars innehavare skall vara legitimerad
läkare. Sådan skyldighet har hittills icke förefunnits, men synes enligt kommitténs
mening befogad. Då ersättning till vikarie å djdik befattning bör
utgå å medicinalstyrelsens stat, har kommittén förutsatt, att i särskild ordning
bestämmes den ersättning, som i sådant fall må utgå. Jag har intet
att erinra mot berörda förslag.
Enligt brev den 21 november 1919 samt den 7 juli 1921 (nr 519) må provinsialläkare,
då så visar sig oundgängligen nödvändigt, kunna förordnas
att jämte egen tjänst bestrida annan provinsialläkartjänst. Ersättningen utgår
med, utöver med den egna tjänsten förenade avlöningsförmåner, ett
särskilt dagarvode å åtta kronor.
Rätten att förordna provinsialläkare på nu nämnt sätt har visat sig vara
av stort värde, särskilt i Norrland, där ett kortare vikariat eljest skulle bliva
mycket dyrbart för statsverket. Jag vill därför föreslå att provinsialläkare
må förklaras skyldig att i sådana fall mottaga förordnande å provinsialläkartjänst
i angränsande distrikt, dock högst för femton dagar i följd. Ersättningen
kan lämpligen bibehållas såsom hittills. Stadgande i ämnet bör
införas såsom moment 4 av 16 §.
För sådana fall då förste provinsialläkar- eller provinsialläkarbefattning
kan komma att efter förordnande bestridas av person å vilken det ifrågasatta
avlöningsreglementet icke skulle äga tillämpning torde det i likhet med
vad nu är förhållandet böra ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa grunderna
för den ersättning, som må utgå under dylikt förordnande.
Vikariatsersättningarna vid förste provinsialläkar- och provinsialläkar - tjänsterna hava hittills utgått från det ordinarie förslagsanslaget till allmän
hälso- och sjukvård, i den mån ej avlöningsmedel kunnat tagas i anspråk
för ändamålet.
Det synes mig av praktiska skäl lämpligt att, såsom från löneregleringskommitténs
sida även förutsatts och i anslutning till vad sålunda för närvarande
gäller, låta samtliga vikariatsersättningar, med undantag av den särskilda
ersättning vid vikariat å viss byråchefsbefattning i medicinalstyrelsen,
vilken ersättning kommittén ansett böra utgå å styrelsens stat, i den mån
tillgängliga avlöningsmedel härtill ej lämna tillgång bestridas från förslagsanslaget
till allmän hälso- och sjukvård.
36
Kungl. May.ts proposition nr 74.
17 §. Förslagets 17 § är likalydande med 20 § i statsdepartementens avlönings
reglemente.
Semester. Bestämmelser rörande semester återfinnas i förslagets 18 §, vilken närmast
18 §■ motsvarar 21 § i statsdepartementens avlöningsreglemente. Då enligt löne
regleringskommitténs
förslag förste provinsialläkare och provinsialläkare
närmast skulle jämföras med tjänstemän i 30:e respektive 26:e lönegraden
enligt statsdepartementens nuvarande löneplan, liar semestertiden för nämnda
läkare föreslagits i likhet med vad som gäller för omförmälda tjänstemän
vid statsdepartementen. Härigenom skulle ock gjord framställning om förlängd
semester för dessa läkare tillgodoses.
Enligt nu gällande bestämmelser hava ifrågavarande läkare rätt att erhålla
semester antingen en månad årligen eller två månader vartannat år. Då,
såsom nyss antytts, förslaget innebär en förlängning i semestertiden, torde,
säger kommittén, i allmänhet icke någon anledning förefinnas att medgiva
sammanslagning av semester för två år. Beträffande provinsialläkare i vissa
ensligt belägna distrikt inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län syntes dock fortfarande skäl föreligga att medgiva dylik sammanslagning
av semester, och har kommittén avfattat sitt förslag i enlighet härmed.
Mot detta kommitténs förslag hava invändningar framställts av de i ärendet
hörda. Särskilt har från svenska provinsialläkarföreningen, senast i skrivelsen
den 27 september 1925, inlagts eu gensaga mot förslaget om upphörande av
den alla förste provinsialläkare och provinsialläkare hittills medgivna rätten
att åtnjuta semester även för närmast föregående år i den mån sådan icke
redan åtnjutits.
Enligt det föreliggande förslaget skulle semestertiden komma att ökas
för förste provinsialläkare och för sådana provinsialläkare, som fyllt 40 år.
De skäl, som anförts för rätt att sammanslå semestertid för två år, synas
mig då icke så tungt vägande att de motivera en avvikelse från de bestämmelser
i ämnet, som gälla för andra befattningshavare inom statsförvaltningen.
Jag anser mig därför icke kunna tillstyrka sammanslagning av semestertid
ens för de provinsialläkare, som hava sin verksamhet i nyssnämnda
ensligt belägna distrikt inom de tre nordligaste länen.
19 §. Bestämmelsen i 19 § av förslaget är hämtad från nu gällande avlönings
villkor
(kung. d. 13 juni 1919, nr 313).
Tjänstebostad. I förslagets 20 § innefattas bestämmelser rörande tjänstebostad, och an20
och 21 §§. sluta sig dessa bestämmelser till föreskrifter i ämnet i kungörelsen den 2
december 1921 angående tillägg till läkarinstruktionen (nr 688). Dock hava
vissa kompletterande bestämmelser rörande tiden för avflyttning från dylik
bostad ansetts böra upptagas i förslaget, varvid stadgandena i 22 § c) i
statsdepartementens avlöningsreglemente tjänat såsom förebild vid avfattningen.
Enligt nu gällande avlöningsvillkor är provinsialläkare skyldig att tillhandahålla
eller bekosta fri bostad åt semestervikarie. Däremot är dylik
37
Kungl. Maj-.ts proposition nr 74.
skyldighet icke föreskriven, då det gäller vikarie för provinsialläkare, som
är ledig av annan anledning än semester, exempelvis på grund av sjukdom.
Det torde böra erinras, att enligt avlöningsreglementet för statsdepartementen
någon skyldighet att tillhandahålla eller bekosta semestervikarie fri bostad
icke föreskrivits ens i sådant fall, då befattningshavaren innehar av
statsverket tillhandahållen tjänstebostad. Det har synts lämpligt att, i anslutning
till vad som stadgas i avlöningsreglementet för statsdepartementen
22 § d), föreskriva, att provinsialläkare, som är ledig — oavsett anledningen
härtill — och som har tjänstebostad, skall vara skyldig att i den omfattning,
som kan finnas lämplig, och mot skälig gottgörelse tillhandahålla nödigt
bostadsutrymme åt vikarie. Har provinsialläkaren avlidit och har han
innehaft tjänstebostad, bör, så länge hyresavtalet består, enahanda skyldighet
åligga hans dödsbo i förhållande till vikarie eller ny innehavare av
tjänsten.
Bestämmelser i ämnet hava intagits i förslagets 20 §. I förslagets 21 §
har införts stadgande i fråga om skyldighet för provinsialläkare att jämväl
i fall, då tjänstebostad icke finnes anordnad, mot skälig gottgörelse tillhandahålla
vikarie bostadsutrymme in. m.
De i 22 § första stycket i förslaget upptagna bestämmelserna rörande
läkarvård m. m. vid skada till följd av olycksfall i tjänsten ansluta sig till
motsvarande stadganden i 25 § i avlöningsreglementet för statsdepartementen.
I 22 § andra stycket har föreslagits, att nyssberörda bestämmelser rörande
läkarvård m. in. skulle i tillämpliga delar gälla jämväl för det fall,
att tjänsteman ådragit sig smittosam sjukdom, som kan anses hava uppkommit
genom tjänstutövning. Införandet av ifrågavarande stadgande torde
få anses utgöra en konsekvens av de utav kommittén under 13 § 3 mom.
föreslagna bestämmelserna rörande tjänsteman, som genom tjänstutövning
ådragit sig smittosam sjukdom.
De i 23 § föreslagna stadgandena hava sin motsvarighet i 26 § i statsdepartementens
avlöningsreglemente.
Därest i fråga om provinsialläkare och förste provinsialläkare tillämpas
enahanda grunder i fråga om ersättning för flyttningskostnad, som gälla enligt
27 § i avlöningsreglementet för statsdepartementen, skulle dylik ersättning
kunna utgå dels till provinsialläkare eller förste provinsialläkare, som,
utan att han på egen ansökning eller efter därom uttryckt önskan förflyttas
till annan befattning inom innehavande tjänstegrad, ålagts förändrad
stationerings- eller bostadsort, dels ock till provinsialläkare, som till följd
av befordran till förste provinsialläkartjänst eller förordnande att uppehålla
sådan tjänst nödgats flytta till annan ort än den förutvarande stationeringsorten.
Bestämmelser i sådant syfte hava intagits i 24 § av förslaget.
Såsom i det föregående omförmälts, har alltsedan år 1918 varit anvisat
extra förslagsanslag till beredande av flyttningsbidrag åt vissa provinsial
-
Läkarvård.
22 §.
23 §.
Flyttningskostnad.
24 §■
Biträdande,
förste provinsialläkare.
38 Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
läkare i mera avlägset belägna distrikt. Flyttningsbidrag åtnjutes allenast
vid flyttning till distrikt och endast en gång av samma provinsialläkare.
Beträffande nu gällande grunder för flyttningsbidragets utgående hänvisas
till förenämnda brev den 7 juli 1921 (nr 519). Det torde böra anmärkas,
att enligt de förut angivna i reglementsförslaget upptagna grunderna för ersättning
för flyttningskostnad dylik ersättning i regel icke skulle komma
att utgå i sådana fall, som avses i nyssnämnda brev den 7 juli 1921.
Då åtminstone tills vidare det kan befinnas erforderligt för besättandet
av vissa provinsialläkarbefattningar, att eu dylik vidsträcktare förmån må
kunna utgå, har löneregleringskommittén förutsatt, att frågan härom i samband
med anvisande av för ändamålet erforderliga medel må år efter år
göras till föremål för prövning av Kungl. Maj:t och riksdagen. Förevarande
paragraf i reglementet har ock avfattats i enlighet härmed.
Jag vill redan i detta sammanhang nämna, att jag kommer att förorda
äskande av ett extra förslagsanslag å 3,000 kronor för flyttningsbidrag till
provinsialläkare i vissa angivna distrikt att utgå enligt nyssnämnda grunder.
Till förhindrande av att ersättning må utgå enligt båda stadgandena böra
dock, på sätt medicinalstyrelsen i skrivelse den 5 augusti 1925 föreslagit,
bestämmelserna i sagda brev ändras så att flyttningsbidrag enligt nämnda
brev icke må utgå, när ersättning för flyttningskostnad kan erhållas enligt
avlöningsreglementet.
Inom vart och ett län finnes för närvarande anställd en biträdande förste
provinsialläkare med åliggande att vid förste provinsialläkarens frånvaro
från residensstaden under mer än ett dygn på grund av tjänstärende fullgöra
denne åliggande löpande göromål.
Det årliga arvodet till ifrågavarande biträdande förste provinsialläkare
utgör:
i vart och ett av Uppsala, Blekinge, Hallands och Västmanlands län
300 kronor,
i vart och ett av Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs,
Kalmar och Örebro län 400 kronor,
i vart och ett av Östergötlands, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs
och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands och Kopparbergs län 500
kronor,
i vart och ett av Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län 600 kronor, och
i Gotlands län 1,000 kronor.
Ifrågavarande arvoden uppgå till sammanlagt 11,600 kronor och bestridas
av extra anslag. Då den sålunda tillämpade anordningen med biträdande
förste provinsialläkare synes ändamålsenlig, har jag i likhet med löneregleringskommittén
ansett densamma böra givas permanent karaktär och
medel för ändamålet anvisas under den ordinarie staten. Härom framlägger
jag i det följande förslag.
Dylikt uppdrag såsom biträdande förste provinsialläkare skall givas lämp
-
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
lig läkare, boende i residensstaden. För det fall, att provinsialläkare erhållit
sådant uppdrag, hade i 25 § av kommitténs förslag meddelats vissa
bestämmelser, vilka anslöto sig till stadgandena i 30 § av avlöningsreglementet
för statsdepartementen.
Detta kommitténs förslag var byggt på den år 1923 ännu föreliggande
förutsättningen, att provinsialläkaren i residensstaden hade viss företrädesrätt
till uppdraget] att vara biträdande förste provinsialläkare i länet.
Denna förutsättning föreligger emellertid icke längre efter det viss ändring
genom kungörelse den 8 maj 1925 (nr 135) företagits av § 2 i gällande läkarinstruktion.
Då berörda uppdrag alltså får betraktas såsom ett självständigt
uppdrag, vilket icke är bundet vid provinsialläkartjänsten, bär jag ansett
den av löneregleringskommittén föreslagna paragrafen böra utgå.
Såsom jag redan ovan framhållit skulle förste provinsialläkare åtnjuta Expensersättning
med av Kungl. Maj:t fastställt belopp för bestridande av kost- a"s_aj!''
nader för expeditionslokal samt skrivhjälp och andra expenser. Härvid
skulle icke, såsom för närvarande är fallet, någon del av ifrågavarande kostnader
anses inbegripen i den egentliga avlöningen, utan skulle ersättningen
vara avsedd att täcka hela kostnaden. De särskilda ersättningsbelopp, som
för närvarande utgå till förste provinsialläkarna, finnas angivna uti tabellen
å sid. 21 och uppgå tillhopa till 36,790 kronor efter att förut uppgått till
40,800 kronor. Då i varje förste provinsialläkares avlöning 500 kronor äro
avsedda för bestridande av expenser, skulle ersättningarnas sammanlagda
belopp ökas med 12,000 kronor. Det anslag, varifrån förenämnda särskilda
ersättningar utgå, har visserligen vid 1923 års riksdag blivit något nedsatt,
men har jag, med avseende å de i förevarande fall föreliggande särskilda förhållanden,
likväl ansett mig, i likhet med löneregleringskommittén, böra förorda,
att de från början beräknade särskilda ersättningsbeloppen, vart och
ett förhöjt med 500 kronor, måtte tillsvidare tillerkännas förste provinsialläkarna.
Ersättningarnas sammanlagda belopp komma då att uppgå till 52,800
kronor, vilket belopp ock nedan lagts till grund vid uppgörande av förslag
till stat för förste provinsialläkare och provinsialläkare.
Uti 25 § av reglementet meddelas vissa föreskrifter rörande dylik ersättnings
utgående m. m. i överensstämmelse med nu gällande bestämmelser i
i ämnet. Löneregleringskommitténs förslag har därvid fullständigats med
föreskrifter huru förfaras skall med ersättningens utgående under vakans å
förste provinsialläkartjänst.
Innehållet i 26 och 27 §§ av reglementsförslaget ansluter sig till stad- 26 och 2; §§.
gandena i 31 och 32 §§ i avlöningsreglementet för statsdepartementen.
Då såsom redan förut är nämnt föreliggande reglementsförslag endast
avser ordinarie tjänstemän, sakna 33 och 34 §§ av statsdepartementens avlöningsreglemente
motsvarighet i detta förslag.
Enligt 35 § i statsdepartementens avlöningsreglemente skola vissa ären- §
den av löneteknisk natur behandlas av en särskild lönenämnd. Motsvarande
ärenden beträffande nu ifrågavarande läkarpersonal synas lämpligen
29 §.
Övergångs
anordningar.
40 Kungl. Majits proposition nr 74.
kunna upptagas av samma lönenämnd. Vid avfattningen av 28 § i föreliggande
förslag har en sådan anordning förutsatts.
Uti förslagets 29 § meddelas i anslutning till 36 § i avlöningsreglementet
för statsdepartementen vissa bestämmelser rörande de nya avlöningsbestämmelsernas
tillämplighet m. m. Det torde härvid böra allenast framhållas,
att enligt 29 § i förslaget tjänsteman, som inom föreskriven tid anmäler
sig ej vara villig att underkasta sig det nya avlöningsreglementets
bestämmelser, skall varda bibehållen vid honom enligt hittills gällande
ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner. Däremot skulle sådan tjänsteman
icke äga åtnjuta vare sig tillfällig löneförbättring eller provisoriskt
lönetillägg, detta i anslutning till vad som tillämpats i fråga om statsdepartement
med flera verk.
Inordnandet av ifrågavarande tjänstemän i det nu förordade avlöningssystemet
torde påkalla vissa övergångsbestämmelser. I likhet med vad som
skett beträffande statsdepartement med flera verk synes det lämpligen få
ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda föreskrifter i ämnet, varvid i huvudsak
motsvarande synpunkter böra beaktas som kommit till uttryck i de för
omliandlade verk meddelade övergångsbestämmelserna.
I anslutning härtill synes det mig, att såsom huvudregel bör iakttagas,
att de nya avlöningsbestämmel serna i allmänhet skola omedelbart efter
deras ikraftträdande varda gällande för samtliga ifrågavarande tjänstemän,
såsom om bestämmelserna varit tillämpade under vars och ens hela tjänstetid
i oavbruten följd.
I likhet med vad i dylika övergångsbestämmelser plägat medgivas torde
jämväl föreskrift böra meddelas av innebörd, att tjänsteman icke må genom
tillämpningen av det nya avlöningsreglementet vid övergången till den nya
staten lida minskning i de löneinkomster, som enligt nu gällande stat och
i övrigt särskilt meddelade bestämmelser skulle vid tiden för den nya statens
ikraftträdande hava tillkommit honom. Härvid avses icke allenast
samtliga de å ordinarie stat vederbörande under olika titlar tillförsäkrade
avlöningsförmåner, utan även å extra stat medgivna avlöningsbelopp under
benämning tillfällig löneförbättring och provisoriska lönetillägg.
I sammanhang med övergång även för nu omliandlade tjänstemäns vidkommande
till ett lönesystem med efterskottsutbetalning av hela avlöningen
torde, på sätt medgivits beträffande de nyreglerade verken, böra medgivas,
att, där tjänsteman med tillämpning av dittills gällande avlöningsbestämmelser
ägt uppbära någon del av avlöningen — såväl å ordinarie stat upptagen
avlöning som tillfällig löneförbättring och provisoriskt lönetillägg — i
förskott, må vid ingången av juli månad 1926 till honom på statsverkets
bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad tjänstemannen skulle hava
i den befattning, han vid utgången av juni månad 1926 innehade, i förskott
uppburit för juli månad samma år, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna
då fortfarande varit gällande.
Särskilt medgivande beträffande nu senast omförmälda övergångsanordning
torde böra av Kungl. Maj:t äskas av riksdagen.
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
Pensionsförhållanden.
Med avseende å förste provinsialläkares och provinsialläkares pensionsförhållanden
ber jag endast att få framhålla följande.
För de befattningshavare inom den allmänna civilförvaltningen, vilkas
avlöningsförhållanden reglerats enligt det nya lönesystemet, gälla i pensionshänseende
bestämmelserna i 1907 års lag angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension, dock med vissa kompletterande stadganden av provisorisk
natur vilka meddelats i anslutning till nya löneregleringar, för statsdepartement
m. fl. verk genom kungörelse den 29 juni 1921 (nr 456) med vissa däri
sedermera och senast genom kungörelse den 12 juni 1925 (nr 277) gjorda
ändringar.
Emellertid föreligger numera ett av 1921 års pensionskommitté utarbetat
förslag till civil tjänstepensionslag, vilken lag bland annat skulle för nyreglerade
delar av allmänna civilförvaltningen ersätta 1907 års lag jämte nyssberörda
provisoriska stadganden. Därest lag i ämnet kommer att antagas i
huvudsaklig överensstämmelse med pensionskommitténs förslag, torde denna
lag kunna göras tillämplig även å förste provinsialläkare och provinsialläkare.
Lagförslaget är nämligen så uppställt, att det förutsättes kunna tillämpas
även å befattningshavargrupper, vilka icke äro underkastade bestämmelserna
i 1921 års avlöningsreglemente. Frågan om ny pensionslag föreligger emellertid,
enligt vad chefen för finansdepartementet meddelat, ännu icke i sådant
skick att det kan avgöras huruvida förslag i ämnet kan föreläggas innevarande
års riksdag. Därest så ej kan ske, torde jag få framlägga förslag
till särskilda provisoriska pensionsbestämmelser för här ifrågavarande befattningshavare.
Stat och kostnadsberäkning.
I riksstaten är under femte huvudtiteln C. Medicinalstaten samt liälsooch
sjukvården, underavdelningen medicinalstyrelsen med dithörande stater,
uppfört ett ordinarie obetecknat anslag med benämning »förste provinsialläkare
och provinsialläkare», från vilket anslag jämlikt avlöningsstat utgå
— frånsett ålderstillägg — avlöningar till förste provinsialläkare och provinsialläkare.
Därest, såsom avsett är, det nya avlöningsreglementet skulle vinna tillämpning
å nu ifrågavarande tjänstemän, betingas därav förändrad uppställning
av staten.
Vid beräkning av anslagsposten till avlöningar till förste provinsialläkare och
provinsialläkare bör hänsyn tagas därtill, att från densamma skulle bestridas
jämväl de i lönerna ingående belopp, som motsvara nuvarande ålderstillägg,
vilka senare för närvarande bestridas av huvudtitelns gemensamma anslag
till ålderstillägg. Redan av denna anledning torde den nu ifrågavarande
anslagsposten böra erhålla förslagsanslags natur. I anslutning till de beräkningsgrunder,
som tillämpats i fråga om statsdepartement med flera verk,
har det i nämnda post ingående beloppet för bestridande av »lön» bestämts
42
Kungl. May.ts proposition nr 74.
sålunda, att kostnaden för en var tjänsteman beräknats efter avlöningen i
näst högsta löneklassen, varvid i fråga om förste provinsialläkare ortsgruppen
upptagits efter den för kommunikations verken fastställda ortsgrupperingen,
under det att i fråga om provinsialläkare den lönegrupp antagits komma att
bliva gällande, som föreslagits i bilaga I till detta protokoll. Någon hänsyn
till att kvinnlig befattningshavare icke äger uppbära högsta ålderstillägget
har för närvarande icke ansetts nödvändigt att taga. För övrigt har ännu
icke någon kvinna erhållit befattning av här ifrågavarande slag. I fråga om
såväl sex av de år 1925 å stat uppförda provinsialläkartjänsterna som de
nu föreslagna tio provinsialläkarbefattningarna, för vilka distrikt ännu icke
blivit av Kungl. Maj:t fastställda, har vid anslagspostens beräkning antagits,
att de samtliga skulle komma att tillhöra lönegrupp I. Därest emellertid
en eller annan av ifrågavarande tjänster skulle hänföras till högre lönegrupp,
torde detta förhållande, då anslagsposten skulle erhålla förslagsanslags
natur, i allt fall icke behöva påkalla någon höjning av posten.
Från ifrågavarande anslagspost torde, i anslutning till vad som i sådant
hänseende gäller beträffande statsdepartement med flera verk, jämväl böra
bestridas kostnaderna för kallortstillägg enligt 11 §, för läkarvård eldigt 22 §
och för begravningshjälp enligt 27 §.
Enligt nu angivna grunder har anslagsposten till avlöningar till förste
provinsialläkare och provinsialläkare beräknats till förslagsvis 2,563,435 kronor,
vilket belopp för vinnande av eu jämn slutsumma i den blivande staten
torde kunna sättas till 2,535,600 kronor.
Kostnaderna för den i det föregående föreslagna övergångsanordningen
beträffande utbetalning av förskottsavlöning synas, i likhet med vad vid andra
verk tillämpats, böra kunna bestridas från anslagsposten till avlöningar till
förste provinsialläkare och provinsialläkare, vilken skulle erhålla förslagsanslags
natur. Det torde dock böra anmärkas att, då en dylik utbetalning
skulle ske blott eu enda gång, någon hänsyn härtill icke tagits vid beräkningen
av anslagspostens belopp.
Enligt hittills gällande grunder har ersättning till vikarie å förste provinsialläkar-
eller provinsialläkarbefattning bestritts från ordinarie förslagsanslaget
till allmän hälso- och sjukvård, i den mån dylik ersättning icke
utgått av tillgängliga avlöningsmedel. Någon ändring i nämnda anordning
har av förut angivna skäl icke synts påkallad.
Såsom i det föregående anförts torde de nu från extra anslag utgående
arvodena åt biträdande förste provinsialläkare böra bestridas från en för
ändamålet upptagen särskild anslagspost, förslagsvis benämnd »arvoden
till biträdande förste provinsialläkare», inom den ordinarie staten. Med
utgångspunkt från nu utgående arvodesbelopp lärer ifrågavarande anslagspost
i anslutning till löneregleringskommitténs förslag böra beräknas till
11,600 kronor.
Till skrivbiträde och övriga expenser åt förste provinsialläkare utgå för
närvarande medel av extra anslag. Enligt vad av det föregående framgår
skulle medel för nämnda ändamål för framtiden bestridas under den ordi
-
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 74
narie staten, varvid hittills i avlöningen ingående belopp, avsett att täcka
eu del av expenskostnaderna, i stället skulle bestridas av ifrågavarande anslagspost.
Denna post torde under benämningen »expeditionslokal, skrivbiträde
och övriga expenser för förste provinsialläkare» lämpligen böra upptagas
till 52,800 kronor.
Yad beträffar i 23 § nämnd ersättning för tjänsteresor samt tjänstgöringstraktamente
ävensom i 24 § omförmäld ersättning för flyttningskostnad, torde
kostnaderna härför lämpligen kunna, på sätt vid andra verk äger rum, bestridas
av vederbörande huvudtitels anslag till rese- och traktamentspenningar,
där ej i vissa fall ersättning för flyttningskostnad bör utgå av särskilt för
ändamålet anvisat extra förslagsanslag.
I enlighet med vad jag sålunda föreslagit, skulle den ordinarie staten för
förste provinsialläkare och provinsialläkare få följande utseende:
Stat. Kronor.
Avlöningar till förste provinsialläkare och provinsialläkare, förslagsanslag
................................................................................................ 2,535,600
Arvoden till biträdande förste provinsialläkare ................................. 11,600
Expeditionslokal, skrivbiträde och övriga expenser för förste provinsialläkare
...................................................... 52,800
Summa kronor 2,600,000
Till beredande av tillfälliga lönetillägg, efter Kungl. Maj:ts bestämmande,
åt provinsialläkare i vissa inom nordligaste delarna av landet belägna distrikt
skulle, enligt vad förut antytts, erfordras ett extra anslag till sammanlagt
belopp av 3,780 kronor. Till beredande av flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare
erfordras såsom ovan nämnts ett extra förslagsanslag å 3,000
kronor. Summan av förenämnda ordinarie och extra anslag skulle sålunda
utgöra 2,606,780 kronor.
Till ledning vid bedömandet av den kostnadsökning, som ett bifall till
förevarande förslag till lönereglering för förste provinsialläkare och provinsialläkare
skulle medföra, må anföras nedanstående uppgifter.
I förslaget till riksstat för budgetåret 1926—1927 torde, därest ej denna
lönereglering för förste provinsialläkare och provinsialläkare nu framlagts,
hava uppförts följande anslag:
Förste provinsialläkare och provinsialläkare, ordinarie
anslag ....................................................
Skrivbiträde och övriga expenser åt förste provinsialläkare
m. m., extra anslag........................
Provisoriska lönetillägg åt förste provinsialläkare
och provinsialläkare, extra anslag.....................
Läggas härtill
kostnader för ålderstillägg åt förste provinsialläkare
och provinsialläkare, beräknade efter
kronor 1,726,300
► 48,400
250,000 2,024,700
förhållandena vid ingången av år 1926, omkring kronor 100,000
Hemställan.
44 Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
kostnader för tillfällig löneförbättring åt förste
provinsialläkare ................................................... kronor 24,000
samt
flyttningshjälp åt vissa provinsialläkare ............... » 3,000 127,000
erhålles en totalsumma av ...................................................... kronor 2,151,700
Den av mig föreslagna ordinarie staten för förste provinsialläkare
och provinsialläkare samt de ifrågasatta två
extra anslagen uppgå till ett sammanlagt belopp av ...... kronor 2,606,780
Oberäknat den kostnadsökning, som under första budgetåret
för den nya statens tillämpning föranledes av löneökningen
vid övergång till efterskottsutbetalning, skulle
mitt förslag sålunda kunna anses medföra eu höjning
av anslagsbeloppet med ..................................................... » 455,080
Vid dessa beräkningar har ej tagits hänsyn till dyrtidstillägg och de bestämmelser
i utjämningssyfte, som av riksdagen de senare åren vidtagits
och tilläventyrs även under följande år kunna varda vidtagna beträffande
dyrtidstillägg för befattningshavare vid å ena sidan nyreglerade och å andra
sidan icke nyreglerade verk.
Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels godkänna det vid detta protokoll såsom bilaga II fogade
förslaget till avlöningsreglemente för förste provinsialläkare och
provinsialläkare;
dels bestämma antalet förste provinsialläkare till 24 och
antalet provinsialläkare till 271;
dels besluta att, där förste provinsialläkare eller provinsialläkare
enligt de vid utgången av juni månad 1926 gällande
bestämmelser ägt uppbära någon del av avlöningen — såväl
i stat upptagen avlöning som tillfällig löneförbättring och provisoriskt
lönetillägg — i förskott, vid ingången av juli månad
1926 till honom skall på statsverkets bekostnad utbetalas ett
belopp, motsvarande vad befattningshavaren skulle hava i den
befattning han vid utgången av juni månad 1926 innehar i
förskott uppburit för juli månad 1926, om de dittillsvarande
avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande;
dels medgiva, att kostnaderna för berörda övergångsanordning
må bestridas av den i staten för förste provinsialläkare
och provinsialläkare upptagna anslagsposten till avlöningar till
förste provinsialläkare och provinsialläkare;
dels medgiva, att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig överensstämmelse
med förut angivna grunder, utfärda nödiga bestämmelser
i övrigt i fråga om övergång på ny stat för de tjänste
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 74. 45
män, å vilka det föreslagna avlöningsreglementet skulle äga
tillämpning;
dels medgiva, att kostnaderna för de förmåner, som omförmälas
i 11, 22, 23, 24 och 27 §§ av förslaget till avlöningsreglemente,
må bestridas i enlighet med de grunder, ovan
angivits;
dels medgiva, att vederbörlig ersättning till vikarie å förste
provinsialläkar- eller provinsialläkarbefattning må, i den mån
tillgängliga avlöningsmedel därtill icke lämna tillgång, bestridas
av det ordinarie förslagsanslaget till allmän hälso- och sjukvård;
dels medgiva, att, därest Kungl. Maj:t så finner erforderligt,
den i ovanberörda förslag till avlöningsreglemente omförmälda
lönenämnd må redan före ingången av juli månad 1926 upptaga
frågor rörande förste provinsialläkare och provinsialläkare
;
dels godkänna det av mig här ovan framlagda förslaget till
stat för förste provinsialläkare och provinsialläkare;
dels, med uteslutande ur riksstaten av det under femte
huvudtiteln, avdelningen medicinalstaten samt hälso- och
sjukvården, underavdelningen medicinalstyrelsen med dithörande
stater, uppförda ordinarie anslaget till förste provinsialläkare
och provinsialläkare, under samma avdelning och
underavdelning med oförändrad rubrik uppföra ett ordinarie
förslagsanslag av............................................... kronor 2,600,000;
dels till tillfälliga lönetillägg åt vissa provinsialläkare för
budgetåret 1926—1927 anvisa ett extra anslag av kronor 3,780;
dels till flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare för samma
budgetår anvisa ett extra förslagsanslag av......... kronor 3,000;
dels ocJc i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget
till bidrag till extra provinsialläkares avlönande med oförändrat
belopp......................................................... kronor 25,000.
Yad departementschefen sålunda hemställt, däruti
statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans
Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
AJce Karlholm.
46
Kungl. May.ts proposition nr 14.
Bilaga I.
Bo-
'' '' ■■
Distrikt
G
r u p
p
gynnelsc- lön enligt
Be- gynnelse- lön enligt
Slutlön
enligt
gammal
Slutlön
enligt
ny stat
I
II
in
VI
V
VI
VII
stat
ny stat
stat
187 distrikt...........
I
6,000
7,140
7,000
8.580
Östersunds ............
I
—
—
—
—
—
—
7,000
8,000
»
Skellefteå ............
I
—
—
—
—
—
—
»)
»
»
Nordm alings .........
I
—
—
—
—
—
—
»
»
»
»
Orusts ..................
I
—
—
—
—
—
—
6,500
»
7,500
»
Stockholms...........
—
It
—
—
—
—
—
6.000
7,560
7,000
9,000
Stegeborgs ............
—
II
—
—
—
—
—
»
)>
>»
»
Vaggeryds ............
—
II
—
—
—
—
—
»
»
»
))
Vrigstads...............
—
II
—
—
—
—
—
»
»
»
»
Mörtfors ...............
—
II
—
—
—
—
—
»
))
»
»
Klintehamns .........
—
II
—
—
—
—
—
»
» ,
»
»
Ljugarns...............
—
II
—
—
—
—
—
7,500
»
8,500
»
Eringsboda............
—
II
—
—
—
—
—
6,500
»
7,500
))
Ullareds ...............
—
11
—
—
—
—
—
7,000
»
8,000
»
Hälleviksstrands ...
—
II
—
—
—
—
—
6,000
»
7,000
»
Sotenäs ...............
—
II
—
—
—
—
—
)>
»
»
)»
Tjörns ..................
—
II
—
—
—
—
—
))
»
»
»
—
II
_
_
_
—
»
»
»
Eds .....................
—
II
_
—
—
—
—
„
»
»
)»
Häljebols...............
—
II
—
—
—
—
—
»
»
))
»
Långavs ...............
—
II
—
—
—
—
—
7,000
»
8,000
)»
Skönneruds........
—
II
—
—
—
—
—
7,500
»
8.500
))
Torsby..................
—
II
—
—
—
—
—
6,000
»
7,000
»
Töcltsmarks .........
—
II
—
—
—
—
—
)>
»
»
»
Vismims ...............
—
II
—
—
—
—
—
»»
»
»
»
B-amnäs ...............
_
II
_
_
_
_
»
»
»
Sårna ................
—
II
_
—
_
—
—
7,000
»
8,000
»
Njut&ngers ............
—
n
—
—
—•
—
—
7,500
»
8,500
»
Bredbyns...............
—
ii
—
—
—
—
—
7,000
»
8,000
7,000
»
Fränsta .............
—
ii
—
—
—
—
—
6,000
»
»
Sollefteå ...............
—
ii
—
—
—
—
—
»
»
»
Trehörningsjö ______
—
ii
—
—
—
—
—
7,000
»
8,000
))
Mörsils.............
—
ii
—
—
—
—
—
»
»
»
»
Härnösands...........
—
ii
—
—
—
—
—
6,000
»
7,000
»
Lövångers .....
—
ii
—
—
—
—
—
»)
»
»
»
Nysätra .............
—
ii
—
—
—
—
—
»
»
))
))
Ragunda .............
—
ii
—
—
—
—
—
7,000
»
8,000
»
Vindelns ...............
—
ii
—
—
—
—
—
))
»
»
»>
Robertsfors.........
—
ii
—
—
—
—
—
»
»
»
»
Umeå ............
—
ii
—
—
—
—
—
»)
»
»
»
Gammelstads ...
—
ii
—
—
—
—
—
»
»
»
»
Öjebyns .............
—
ii
—
—
—
—
—
7,500
»
8,500
»
Fastnäs .
—
—
in
—
—
—
—
6,500
7,980
7,500
9,430
Indalslidens
—
—
in
—
—
—
—
6.750
»
7.750
»
Bräcke ........
—
—
in
—
—
—
—
7,000
»
8,000
„
Nederkalix ........
—
—
in
—
—
—
—
»
»
»
))
Asarne........
—
—
in
—
—
—
—
7,500
»
8,500
»
Svegs ..................
—
—
in
—
—
—
—
»)
»
»
»
Älvsbyns.............
—
—
in
—
—
—
—
n
»
))
»
Burträsks........
—
—
in
—
—
—
—
2) 8,000
»
9,000
»
Gällivare ...
—
—
in
—
—
—
—
2) »
»
»
»)
Ramsele........
—
—
in
—
—
—
—
2) »
»
»
»
Junsele..........
—
—
in
—
—
—
—
'') 8,250
»
9,250
»
Byske ..................
—
—
in
—
—
—
—
l) 8,500
»
2) 9,500
»
*) Överstiger nya statens lönebelopp, även efter avdrag av 200 kronor expcnsmedol.
2) » » » » , utan » » 200 » »
Kungl. May.ts proposition nr 14.
47
Distrikt
G
rapp
Be-
| gynnelse- lön enligt
gammal
stat
Be- gynnelse- lön enligt
ny stat
Slutlön
enligt
gammal
stat
SlutlÖn
enligt
ny stat
1
11
in
IV
V
VI
VII
Bodens..................
_
in
*) 8,500
7,980
8; 9.500
9,420
Strömsunds............
—
—
—
IV
—
—
—
2) »
8,400
»
9,840
Jörns ..................
—
—
—
IV
—
—
—
2) »
»
»
n 1
Haparanda ............
—
—
—
IV
—
—
—
*) ■''
»
»
» !
Hammerdals .........
—
—
—
IV
—
—
—
2) »
»
»
»
Råneå ..................
—
—
—
IV
—
—
—
ä) »
»
))
»
Lycksele ...............
—
—
—
IV
—
—
—
2) --
»
))
*»
Hotings ...............
—
—
—
IV
—
—
—
*) 8,750
»
9.750
» i
Los ....................
—
—
—
IV
—
—T—
—
'') 9,000
I)
2) 10,000
»
Harads..................
—
—
—
—
V
—
—
8,000
8,820
9.000
10.260
Vilhelmina ............
—
—
—
—
V
—
—
8,500
»
9.500
»
Åsele.....................
—
—
—
—
V
—
—
»
))
„
»
Månsåsens ............
—
—
—
—
V
—
_
3) 9,000
»
10,000
1
Norsjö ..................
—
—
—
—
V
—
—
2) »
»)
,)
»
Hede.................
—
—
—
—
V
—
—
2) »
,)
„
Overtorneå............
—
—
—
—
V
—
—
2) »
»
„
» 1
Bjurliolms ............
—
—
—
—
V
—
—
») 9,250
»
10,250
»
Stuguns ...............
—
—
—
—
—
VI
—
9.000
9,240
10,000
10,680 ;
Jockmocks ........
—
—
—
—
—
VI
—
'') 9,500
»
10,500
»
Overkalix..............
—
—
—
—
—
VI
—
*) 9,750
))
2) 10,750
»
Dorotea ........
—
—
—
—
—
—
VII
2) »
9,660
„
11.100
Föllinge ............
—
—
—
—
—
—
VII
2) »
»
»
,,
Stensele ............
—
—
—
—
—
—
VII
2) »
»
»
»
Arvidsjaurs...........
VII
'') 10,000
»
11,000
,,
Malåträsks ..
VII
!) 10,500 1
3) 10, OSO
11.500
3) 11.520
Sorsele_____
VII
1) ,)
))
»
»
Gäddede ..
—
—
—
—
—
VII
2) »
»
»
Vittangi ......
VII
»
»)
»
»
Pajala
VII
>) »
»
»
»
Tärna .
VII
l) 11,000 1
1 10,500
2) 12,000
*'' 11.940
Arjeplogs...............
VII
■) „ 1
»
2) »
..
191
37
13
8
8
3
11
271
1
1) Överstiger nya statens lönebelopp, även efter avdrag av 200 kronor expensmedel.
*) » » » » , utan » » 200 » »
3) Med tillfälligt lönetillägg å 420 kronor.
4) » » » » 840 »
Bilaga II.
Förslag
till
avlöningsreglemente
för förste provinsialläkare och provinsialläkare.
1 §•
Antalet förste provinsialläkar- och provinsialläkarbefattningar fastställes
av Kungl. Maj:t och riksdagen.
2 §.
1. Ordinarie tjänsteman äger åtnjuta avlöning enligt de i detta reglemente
givna föreskrifter och under de i detsamma stadgade villkor.
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
2. Avlöning utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från och med
den dag tjänsten tillträdes till och med den dag tjänstemannen avgår på
grund av avsked, entledigande eller dödsfall.
3. Utbetalning av avlöning sker månadsvis i efterskott.
4. Angående tjänstemans rätt till pension samt skyldighet att avgå från
tjänsten är särskilt stadgat.
3 §■
1. Med ordinarie befattning må icke förenas annan tjänst å rikets eller
riksdagens stat, ej heller utan Kungl. Maj:ts i varje särskilt fall lämnade
medgivande å kommuns stat.
2. Med ordinarie befattning må ej heller förenas vare sig uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett med
Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning
såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av
vad slag det vara må, så framt ej, vad beträffar förste provinsialläkare,
Kungl. Maj:t eller, vad angår provinsialläkare, medicinalstyrelsen, efter prövning
att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka
hinderligt för utövande av statstjänsten, finner uppdraget eller befattningen
kunna få mottagas och tills vidare bibehållas.
3. I fråga om skyldighet för provinsialläkare att med sin tjiinst förena
läkarbefattning vid kommunal sjukstuga eller epidemisjukhus inom provinsialläkardistriktet
stadgas i 10 § 2 mom.
4 §■
Kvinnlig innehavare av ordinarie befattning vare, därest hon har vårdnad
om barn under 15 år, skyldig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter
i fråga om fullständig eller partiell tjänstledighet, som medicinalstyrelsen
eller, där styrelsen saknar behörighet att meddela tjänstledigheten, Kungl.
Maj:t med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande finner nödigt
meddela.
&§•
1. För befattning, varom i detta reglemente är fråga, utgår lön enligt
den under 6 § införda löneplan, vilken upptager under avdelning A för förste
provinsialläkare fyra löneklasser med särskilda för sju olika ortsgrupper fastställda
lönebelopp och under avdelning B för provinsialläkare likaledes fyra
löneläasser med vissa för sju olika lönegrupper bestämda lönebelopp, dock
med den begränsning för kvinnlig befattningshavare, som i 7 § omförmäles.
Fördelningen av de orter, där förste provinsialläkare äro stationerade, å
de uti löneplanen under avdelning A upptagna ortsgrupper fastställes av
Kungl. Maj:t på grundval av utredning rörande de för orterna gällande allmänna
levnadskostnaderna.
Provinsialläkarbefattningarnas fördelning å de uti löneplanen under avdelning
B upptagna lönegrupperna fastställes av Kungl. Maj:t.
Den löneklass inom vederbörande avdelning av löneplanen, enligt vilken
tjänstemannens lön skall utgå, fastställes i enlighet med föreskrifterna i 7—9 §§.
Kungl. Maj:ts proposition nr 74. 49
Inom löneklassen bestämmes lönebeloppet för förste provinsialläkare efter
den ortsgrupp, till vilken tjänstemannens stationeringsort blivit hänförd, och
för provinsialläkare efter den lönegrupp, till vilken befattningen hör.
2. "Förutom lön kunna utgå de särskilda förmåner och ersättningar, som
omförmälas i 22 25 §§, ävensom till förste provinsialläkare kallortstillägg
enligt stadgandet i 11 §.
3. Förste provinsialläkaren i Gotlands län skall tillika bestrida provinsialläkartjänsten
i Yisby distrikt utan särskild avlöning därför.
6§-
Löneplan.
Avdelning A. Förste provinsialläkare.
Löneklass
Ort
s g r
u p p
A
B
c
U
E
F
G
i ....................................
kr.
9,060
kr.
9,300
kr.
9.540
kr.
9,780
kr.
10,020
kr.
10,260
kr.
10,500
2 ...............
9,540
9,780
10,020
10,260
10,500
10.740
10,980
2....................................
10,020
10,260
10.500
10,740
10,980
11,220
11.460
4 ...................................
10,500
10,740
10.980
11,220
11.460
11.700
11.940
Avdelning B. Provinsialläkare.
Löneklass
Lön
e g r
upp
i ii
m
IV
V
VI
VII
kr. | kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
i..................................
7,140 I 7,560
7,980
8,400
8,820
9,240
9,660 i
2 ....................................
7.620 ! 8,040
8,460
8,880
9.300
9.720
10.140
3 ..................................
8,100 ! 8,520
8,940
9.360
9,780
10,200
10.620 !
4 ...............................
8,580 9,000
9.420
9.840
10.260
10,680
11,100 !
7 §''
1. Vid tillträdandet av ordinarie tjänst erhåller tjänsteman, vare sig han
förut innehade sådan tjänst eller ej, lön enligt lägsta löneklassen inom den
afdelning av löneplanen, till vilken tjänsten hör, där ej föreskrifterna i 8 §
eller 9 § giva anledning till avvikelse härutinnan.
2. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas
tjänstemannen till närmast högre löneklass, efter ytterligare tre år till den
därpå följande högre löneklassen och efter än ytterligare tre år till den
högsta löneklassen inom vederbörande avdelning av löneplanen, allt så framt
ej annat följer av föreskrifterna i 8 och 9 §§.
Kvinnlig befattningshavare äge dock icke rätt att åtnjuta lön enligt högsta
löneklassen inom den avdelning av löneplanen, till vilken tjänsten hör.
3. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet
näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade tjänstetiden
i den lägre löneklassen tilländagå^.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt 62 höft. (Nr 74.) isss 25 4
50 Kung!. Maj:ts proposition nr 74.
I övrigt gäller såsom villkor för tjänstemans uppflyttning till högre löneklass:
a)
att han under minst fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras
för vinnande av uppflyttning, skall hava bestritt sin egen eller på grund av
förordnande annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag,
dock att härvid icke skall föras honom till last den tid, han åtnjutit semester
eller annan tjänstledighet med oavkortad lön eller ledighet för fullgörande
av honom åliggande militär tjänstgöring;
b) att uppskov med uppflyttningen icke prövats böra äga rum med hänsyn
till mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid, tjänstemannen tillhört
den lägre löneklassen; dock att härvid viss i tjänsten begången förseelse,
för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, icke i och för sig må
räknas honom till last, utan hänsyn därtill tagas, endast då förseelsen kan
sägas karaktärisera arten av tjänstgöringen i dess helhet; samt
c) att tjänstemannen icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken
han, enligt vad därom särskilt är stadgat, skall vara skyldig att avgå från
tjänsten.
Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas
utan att tjänstemannen lämnats tillfälle att förklara sig; och skall sådant
beslut avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens
utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit
anledning till förnyat uppskov därmed.
4. Har tjänsteman, med tillämpning av föreskriften i 3 mom. punkten b),
först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må
medicinalstyrelsen sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra
föranleda därtill, kunna förordna, att han för uppflyttning till än högre löneklass
skall äga såsom tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl den tid, uppskovet
varat.
8 §•
1. Om den, som från icke-ordinarie befattning vinner befordran till
provinsialläkar- eller förste provinsialläkartjänst, innehar sådan anställning
i statens tjänst, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning
finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den ifrågavarande
ordinarie tjänsten, må för bestämmandet av hans begynnelselön i denna
tjänst och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass tillgodoräknas
honom den tid utöver tre år, under vilken han i en följd innehaft dylik anställning.
2. För samma ändamål, som avses i 1 mom., må befattningshavare, efter
prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, helt eller delvis tillgodoräknas
jämväl den tid han utom statens tjänst utfört sådant arbete av direkt allmännyttig
beskaffenhet, som i avseende å sin art och omfattning finnes ur
det allmännas synpunkt svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde
än det arbete han har att utföra å befattningen.
3. Vid sådant tillgodoräknande, varom i 1 och 2 mom. sägs, tages icke
hänsyn till del av kalenderkvartal.
Kungl. Majds proposition nr 14.
51
9 §•
1. Därest provinsialläkare befordras till förste provinsialläkare och före
tillträdandet av sistnämnda tjänst åtnjutit lön enligt högsta löneklassen i
den förra befattningen, äger han att, för omedelbar eller framtida uppflyttning
till högre löneklass i den nya tjänsten, räkna sig tillgodo den tid intill
tre år, varunder han tillhört förberörda löneklass i den förra befattningen.
Vid provinsialläkares befordran till förste provinsialläkartjänst må, i den
mån så prövas skäligt, för bestämmandet av hans begynnelselön i den nya
tjänsten och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass kunna tillgodoräknas
honom den tid utöver tre år, under vilken han såsom ordinarie
tjänsteman inom de närmaste nio åren före befordringen på förordnande
eller å extra stat uppehållit befattning, som i avseende å tjänstgöringens
art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än
förste provinsialläkarbefattningen. Härvid må dock icke tillgodoräknas förordnande
eller annan tjänstgöring av kortare varaktighet än sex månader i
ett sammanhang.
För det ändamål, som i föregående stycke avses, och under iakttagande
i tillämpliga delar av där stadgade grunder må Kungl. Maj:t, efter prövning
i varje särskilt fall, kunna tillgodoräkna tjänsteman jämväl tid, varunder
denne eljest i statens tjänst utfört arbete, som i avseende å art och omfattning
finnes svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det,
han har att i den erhållna tjänsten utföra.
2. Därest tjänsteman befordras eller eljest efter egen ansökning förflyttas
från ordinarie befattning vid sådant statens verk, för vilket lönereglering
genomförts efter liknande grunder, som tillämpats i detta reglemente, till
provinsialläkar- eller förste provinsialläkartjänst, ankommer det på Kungl.
Maj:t att, i anslutning till de grunder som för motsvarande fall äro meddelade
beträffande den förra befattningen, bestämma efter vilken löneklass
i den nya tjänsten lönen må utgå.
3. Förflyttas förste provinsialläkare efter egen ansökning till provinsialläkartjänst,
äger tjänsteman åtnjuta lön enligt högsta löneklassen i sistnämnda
tjänst, varvid dock i fråga om kvinnlig befattningshavare skall iakttagas den
begränsning, som i 7 § omförmäles.
10 §.
1. Tjänsteman skall vara underkastad såväl föreskrifterna i den för honom
gällande instruktion samt taxa för arvode för enskild sjukvård och för intyg,
meddelade på enskild begäran, ävensom för vissa tjänstförrättningar, som
ock den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller den jämkning i åligganden
eller den reglering av tjänstgöringsområde eller den förändring av stationeringsort
inom tjänstgöringsområdet, som kan bliva honom i behörig ordning
ålagd.
Därjämte skola förste provinsialläkare och provinsialläkare vara skyldiga,
att, då Kungl. Maj:t, på framställning av medicinalstyrelsen och efter vederbörandes
hörande, med hänsyn till allmänna hälso- och sjukvårdens behov
prövar sådant nödigt, låta sig förflyttas: förste provinsialläkare till annan
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
förste provinsialläkartjänst eller till sådan byråchefsbefattning i medicinalstyrelsen,
vars innehavare skall vara legitimerad läkare, samt provinsialläkare
till annan provinsialläkartjänst.
2. Provinsialläkare skall, om lian därtill med medicinalstyrelsens medgivande
förordnas, vara skyldig att mot särskild ersättning bestrida jämväl
läkarbefattning vid kommunal sjukstuga, belägen vid eller i närheten av
provinsialläkarens station, eller vid epidemisjukhus inom distriktet. Den
för ifrågavarande uppdrag utgående särskilda ersättningen skall, där ej överenskommelse
kan träffas, bestämmas av medicinalstyrelsen.
Provinsialläkaren i Järvsö distrikt skall vara skyldig att mot stadgad ersättning
vara läkare vid sjukhuset i Järvsö för spetälska.
11 §■
Till förste provinsialläkare, som är bosatt i Umeå eller Luleå, utgår kallortstillägg
med i förra fallet 60 kronor och i senare fallet 195 kronor.
12 §.
Tjänsteman äger uppbära oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg
icke blott för den tid, han tjänstgjort å egen eller, vad angår
provinsialläkare, å förste provinsialläkarbefattning eller tjänstgjort såsom
lärare vid eller deltagit i medicinska fortsättningskurser eller för provinsialläkare
och förste provinsialläkare avsedda utbildnings- och repetitionskurser
utan även för den tid, under vilken han enligt bestämmelserna i 18 § åtnjutit
semester eller vilken han med vederbörligt medgivande använt för att
utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser eller idka studier, som kunna
tjäna tjänstens intressen, eller för tid, som åtgått för fullgörande av de
skyldigheter, vilka ålegat honom såsom styrelsemedlem, fullmäktig eller
revisor i civilstatens änke- och pupillkassa eller statsunderstödd pensionsanstalt,
däri tjänstemannen är delägare.
13 §.
1. Därest tjänsteman av behörigen styrkt sjukdom, i andra fall än uti 2 och
3 mom. avses, hindras att tjänstgöra, äger han åtnjuta oavkortad lön jämte,
i förekommande fall, kallortstillägg under högst så lång tid av ett och samma
kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester icke överstiger
45 dagar, men skall, så framt ej Kungl. Maj:t för särskilt fall finner skäl
annorlunda medgiva, för tid därutöver å lönen vidkännas ett tjänstleclighetsavdrag
till belopp för dag räknat, som framgår av nedanstående tabell:
A. Förste provinsialläkare. B. Provinsialläkare.
Löneklass enligt 6 § ayd. A.
Tjänstledig-
hetsavdrag
Löneklass enligt 6 § ayd. B.
Tjänstledig-
hetsaYdrag
kronor
öre
kronor
öre
i .....................................
8
i.....................................
6
2 ......................
8
50
2 ......................................
6
50
3 ................................
9
—
3 ......................................
7
_
4 ...........................
9
50
4 .......................................
7
50
53
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
Vad sålunda stadgats äger icke tillämpning å sjukdom, som står i samband
med havandeskap eller barnsbörd.
2. Har tjänsteman skadats till följd av olycksfall i tjänsten och därigenom
blivit hindrad att uppehålla sin befattning, skall han:
a) om olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande
fall, kallortstillägg, så länge sjukdomen varar, samt
b) om olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört
under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan, under
tiden likaledes åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg,
dock högst intill dess sex månader förflutit från dagen för olycksfallet,
men skall tjänstemannen för tid därutöver av sin lön avstå ett belopp, motsvarande
det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej i vederbörlig
ordning medgives, att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall
ske med lägre belopp än nyss sagts.
3. Har tjänsteman ådragit sig smittosam sjukdom, som kan anses hava
uppkommit genom tjänstutövning, och därigenom hindrats att uppehålla
sin befattning eller bär han förbjudits att tjänstgöra till förekommande av
smittofara, må han under tiden åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande
fall, kallortstillägg, dock högst under sex månader, men skall tjänstemannen
för tid därutöver av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 1 mom.
angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej i vederbörlig ordning medgives,
att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall ske med lägre belopp än
nyss sagts.
4. Föreskrifterna i denna paragraf gälla endast för tid, intill dess, enligt
vad därom är särskilt stadgat, skyldighet att avgå från tjänsten inträder.
14 §’
Tjänsteman, vilken beviljats ledighet av annan anledning än i 12 och 13 §§
omförmäles eller är hindrad att bestrida sin tjänst på grund av giltigt förfall,
skall för sådan tid av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 13 §
1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, samt kan förpliktas att av avlöningen
ytterligare avstå, vad med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt.
!5§.
Har tjänsteman erhållit befrielse från viss del av tjänstgöringen, må i
vederbörlig ordning bestämmas, om och i vad mån avdrag å avlöningen för
sådan tid må äga rum.
16 §.
1. Provinsialläkare skall, om han därtill förordnas, vara skyldig att
under sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom
vikarie bestrida förste provinsialläkarbefattning. För den tid, vikariatet
varar, äger han uppbära särskild vikariatsersättning med tio kronor för dag.
Förste provinsialläkare är, om han därtill förordnas, pliktig att under
sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie
bestrida sådan byråchefsbefattning i medicinalstyrelsen, vars innehavare
skall vara legitimerad läkare. För den tid, vikariatet varar, äger han uppbära
i särskild ordning bestämd ersättning.
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
2. Ersättning till vikarie för tjänsteman, som meddelats i 15 § omförmäld
befrielse från viss del av tjänstgöringen, må, där ej undantagsvis vikariatsersättning
finnes böra utgå enligt de i 1 mom. av förevarande paragraf angivna
grunder, bestämmas till det lägre belopp, som prövas skäligt.
3. Vad i 1 mom. stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga om
provinsialläkare, som uppehåller ledig förste provinsialläkartjänst eller erhållit
uppdrag att bestrida göromål, vilka eljest ankomma på sådan tjänst.
4. Provinsialläkare skall, om han därtill förordnas, vara skyldig att under
högst femton dagar i följd jämte egen tjänst bestrida provinsialläkartjänst
i angränsande distrikt. För den tid, vikariatet varar, äger han uppbära,
utöver egna löneförmåner, särskild vikariatsersättning med åtta kronor
för dag.
17 §.
1. Varder tjänsteman avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall
hans avlöning under tiden innehållas, så framt ej finnes skäligt låta honom
uppbära något därav.
2. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, må han för
den tid icke åtnjuta någon avlöning.
18 §.
Tjänsteman äger årligen, när det kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna antal dagar:
Intill det år, under
vilket tjänstemannen
fyller 40 år
tjänstemannen fyller
40 år
Provinsialläkare ...............................................
35 (lagar
45 dagar
Förste provinsialläkare......................................
45 »>
45 »
19 §.
Tjänsteman, som åtnjuter semester eller annan tjänstledighet, skall till
vikarien avstå det arvode enligt taxa, vilket belöper å de av vikarien verkställda
tjänstegöromål.
20 §.
Provinsialläkare i distrikt, där särskild tjänstebostad är för läkaren anordnad
och av länsstyrelsen, efter förste provinsialläkarens hörande, godkänd,
är skyldig att förhyra densamma till av länsstyrelsen fastställt belopp, icke
överstigande 1,800 kronor om året.
Avflyttning från dylik tjänstebostad skall, såvida ej annorlunda överenskommes,
ske
a) därest bostadsinnehavaren förflyttas till tjänst, i vilken tjänstebostad
finnes tillgänglig, inom skälig tid därefter, men då så ej är fallet, å den
fardag, som inträffar näst efter tre månader från det han erhöll kännedom
rörande förflyttningen,
Kungl. Maj:ts proposition nr Tå. 55
b) därest bostadsinnehavaren avgår nr tjänst på grand av uppnådd pensionsålder,
nästa fardag därefter,
c) därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den
löpande månadens utgång, samt
d) därest bostadsinnehavaren avlidit, å den fardag, som inträffar näst efter
tre månader från dödsfallet.
Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo åligger
att till vikarie å provinsialläkartjänsten eller ny innehavare därav kostnadsfritt
upplåta till dylik bostad hörande mottagningslokal ävensom, i den omfattning,
som kan finnas lämplig, och mot skälig gottgörelse, tillhandahålla
nödigt bostadsutrymme.
21 §.
Det åligger provinsialläkare att jämväl i fall, då i nästföregående paragraf
omförmäld tjänstebostad icke finnes anordnad, där så påkallas och omständigheterna
sådant medgiva, mot skälig gottgörelse tillhandahålla vikarie nödigt
bostadsutrymme samt, i förekommande fall, mottagningsrum.
22 §.
Tjänsteman erhåller vid skada till följd av olycksfall i tjänsten på statens
bekostnad erforderlig läkarvård jämte läkemedel samt, där olycksfallet medfört
förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans
höjande nödiga hjälpmedel, allt enligt de närmare bestämmelser,
Kungl. Maj:t meddelar.
Yad nu är sagt gäller ock i tillämpliga delar för det fall att tjänsteman
ådragit sig smittosam sjukdom, som kan anses hava uppkommit genom
tjänstutövning.
23 §.
1. För sådana regelbundet eller ofta återkommande resor, som innefattas
i tjänstemans vanliga tjänstutövning, må tjänsteman åtnjuta ersättning enligt
särskilda av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.
2. Under tjänstutövning å annan ort än stationeringsorten må tjänsteman
kunna komma i åtnjutande av tjänstgör ing straktamente enligt av Kungl. Maj:t
utfärdade grunder, dock icke i något fall till högre belopp än den för tjänstemannen
enligt resereglementet bestämda traktamentsersättning.
24 §.
Har tjänsteman, utan att han på egen ansökning eller efter därom uttryckt
önskan förflyttats till annan befattning inom innehavande tjänstegrad, ålagts
förändrad stationerings- eller bostadsort, eller har tjänsteman till följd av
befordran eller förordnande att uppehålla högre tjänst nödgats flytta till
annan ort än den förutvarande stationeringsorten, skall han vara berättigad
att erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad samt för den ökade utgift,
som för honom må hava uppstått därigenom att han måst vidkännas kostnad
för bostad å såväl den gamla som den nya stationeringsorten, allt enligt de
närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar.
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
I den mån en utvidgad förmån i förenämnda hänseende anses böra ifrågakomma,
skall lända till efterrättelse vad Kungl. Maj:t och riksdagen därutinnan
besluta.
25 §.
Förste provinsialläkare äger åtnjuta ersättning med av Kungl. Maj:t fastställt
årligt belopp för bestridande av kostnader för expeditionslokal samt
skrivhjälp och andra expenser, och utgår sådan ersättning, där ej för särskilt
fall annorlunda bestämmes, till befattningens ordinarie innehavare jämväl
för tid, varunder han åtnjuter semester eller annan tjänstledighet, dock med
skyldighet för honom att utan kostnad för vikarien tillhandahålla denne ej
mindre expeditionslokal än även inom det för ändamålet anvisade beloppet
skrivhjälp, skrivmaterialier och telefon.
Under vakans å förste provinsialläkartjänst uppbäres beloppet av vikarien
å tjänsten.
26 §.
Ersättning till tjänsteman för tjänstgöring i vederbörande befattning må
icke utbetalas utöver vad i detta reglemente förutsättes eller eljest enligt
beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen må utgå, så framt ej för fullgörande
av visst uppdrag eller arbete, som kan anses falla utom tjänstemannens
vanliga tjänstutövning, anvisats särskilda medel eller Kungl. Maj:t finner
skäl medgiva särskild gottgörelse.
27 §.
Avlider tjänsteman, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas
ett belopp av 500 kronor.
28 §.
Där det enligt detta reglemente ankommer på Kungl. Maj:t att utfärda
allmänna föreskrifter i ämne, som omhandlas i reglementet, bör, innan sådant
ärende till avgörande företages, yttrande inhämtas från en lönenämncl, i vilken
löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena böra vara representerade;
och har lönenämnden jämväl att bereda andra ärenden av huvudsakligen
löneteknisk natur, vilka Kungl. Maj:t kan finna lämpligt hänskjuta till densamma.
29 §.
Innehar förste provinsialläkare eller provinsialläkare omedelbart före den
tidpunkt, då detta reglemente träder i kraft, ordinarie sådan befattning å då
gällande stat, och vill han icke underkasta sig detta reglementes villkor och
bestämmelser, och kan han icke heller däitill lagligen förbindas, skall han göra
anmälan i nämnda hänseende till medicinalstyrelsen före viss av Kungl.
Maj:t bestämd tidpunkt. Tjänsteman, som före sistberörda tidpunkt gjort
dylik anmälan, skall varda bibehållen vid honom enligt dittills gällande
ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat
föranledes av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit honom.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 74. 57
En var annan, som utan att tillhöra äldre lönestat vid den tidpunkt, då
detta reglemente träder i kraft, innehar ordinarie befattning såsom förste
provinsialläkare eller provinsialläkare eller som senare tillträder sådan befattning,
är pliktig att underkasta sig detta reglementes föreskrifter och
villkor ävensom dels, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, omreglering av extra
inkomster, som kunna medfölja befattning eller utgå för bestyr i sammanhang
därmed, dels ock de ändrade bestämmelser, som kunna varda utfärdade
rörande i 13 § 3 mom., 22, 23, 24 och 25 §§ berörda hänseenden samt i fråga
om pension.
Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1926.
bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 62 käft. (Nr 74.)
1828 25 5
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- BU 1926:49 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa bestämmelser för förste provinsialläkare och provinsialläkare i fråga om rätt till pension. s. 1 i texten
- Rskr. 1926:191 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående definitiv lönereglering för förste provinsialläkare och provinsialläkare in. rn. s. 1 i texten
- Rskr. 1926:192 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny provinsialläkartaxa jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
- SU 1926:92 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående definitiv lönereglering för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m. s. 1 i texten