Sök i Ratio Lex

Angående definitiv lönereglering för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m

1926-02-05 · 57 sidor, varav 56 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 56 av 57 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:74, Angående definitiv lönereglering för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

1

IVr 74.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående definitiv

lönereglering för förste provinsialläkare och

provinsialläkare m. m.; given Stockholms slott den

5 februari 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 5 februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, TVigforss,

Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Möller, anför:

Då jag den 7 januari 1926 för Kungl. Maj:t anmälde frågorna om regleringen

för budgetåret 1926—1927 av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel,

anförde jag bland annat, att jag vid en senare tidpunkt komme att

föreslå Kungl. Maj:t att till 1926 års riksdag avlåta proposition med förslag

till definitiv lönereglering för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m.

I avvaktan härå hava i statsverkspropositionen beräknats dels ett särskilt

ordinarie förslagsanslag till beredande av avlöning för nu angivna befattningshavargrupper

å 2,600,000 kronor, dels ett extra anslag till tillfälliga lönetillägg

åt vissa provinsialläkare å 3,780 kronor och dels ett extra förslagsanslag till

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 62 käft. (Nr 74.) isas 25 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare å 3,000 kronor. Därjämte bär det

ordinarie förslagsanslaget till bidrag till extra provinsialläkares avlönande

tillsvidare beräknats till nuvarande beloppet 25,000 kronor.

Jag anbåller nu att få till slutlig behandling upptaga frågan om definitiv

lönereglering för förste provinsialläkare och provinsialläkare samt i samband

därmed stående frågor om ny åkartaxa och om anslag till lindring i sjukvårdskostnaderna

för mindre bemedlade å landsbygden in. in.

I min nu förevarande framställning ämnar jag behandla huvudfrågan, nämligen

om den definitiva löneregleringen för omförmälda befattningshavare.

Angående [återstående två frågor kommer jag senare i dag att göra särskilda

framställningar.

Inledning.

Enligt ett 1902 års löneregleringskommitté tillställt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden den 7 juli 1921 har Kungl. Maj:t nämnda dag

förklarat, att det kommittén den 3 december 1920 meddelade uppdrag i

fråga om verkställande av utredning beträffande ny definitiv lönereglering

för befattningshavare vid vissa grenar av den civila statsförvaltningen jämväl

skulle omfatta förste provinsialläkare och provinsialläkare.

I sammanhang härmed föreslog departementschefen att ett av 1916 års

provinsialläkardistriktskommitté utarbetat förslag till ny läkartaxa måtte överlämnas

till medicinalstyrelsen för avgivande av definitivt förslag i ämnet, och

uttalade departementschefen att, då frågan om höjning av läkartaxan intimt

sammanhängde med en blivande definitiv lönereglering för provinsialläkarkåren,

det syntes honom lämpligt, att löneregleringskommittén och medicinalstyrelsen

vid utförande av sina ifrågavarande uppdrag komme att samråda.

Löneregleringskommitténs betänkande (nr 252) avgavs den 2 juni 1923.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 26 januari 1923 har förste provinsialläkaren

i Gävleborgs län A. J. Larson i egenskap av sakkunnig biträtt loneregleringskommittén

vid handläggning av förevarande ärende, med rätt för honom

att utan att deltaga i besluten få avvikande mening antecknad till protokollet.

Medicinalstyrelsens förslag, som behandlar frågorna om läkartaxa och

om lindring i sjukvårdskostnaderna för mindre bemedlade å landsbygden,

avgavs den 8 juni 1923. Sedan styrelsen samma dag anbefallts att yttra

sig över löneregleringskommitténs förenämnda betänkande, avgav styrelsen

yttrande häröver den 15 juni 1923, varvid styrelsen även överlämnade en till

styrelsen inkommen skrivelse den 27 maj 1923 från styrelsen för svenska

provinsialläkarföreningen.

Sistnämnda förening har även ingivit två till Kungl. Maj:t ställda, den

26 november 1924 och den 27 september 1925 dagtecknade skrivelser med

hemställan om löneregleringsfrågans snara avgörande.

Över de avgivna förslagen hava slutligen yttranden avgivits av samtliga

förste provinsialläkare och av länsstyrelserna i samtliga län.

Ehuru frågan om lönereglering för förste provinsialläkare och provinsialläkare

länge varit aktuell, har dock genomförandet av en dylik lönereg
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74. 3

lering undanskjuta med hänsyn till de statsfinansmila förhållandena. I stället

hava vissa provisoriska åtgärder vidtagits för att avhjälpa de svåraste olägenheterna

av dröjsmålet härutinnan och underlätta, rekryteringen inom nämnda

kårer. Behovet av en definitiv lönereglering är emellertid alltjämt trängande,

och det synes mig olämpligt att än ytterligare uppskjuta framläggandet av

ett förslag till sådan reglering. Visserligen har den särskilt vid tillkomsten

av nu gällande löneförmåner rådande läkarbristen på senaste tid ersatts avrelativt

god läkartillgång, men skola berörda kårer kunna draga till sig goda

krafter, måste deras ekonomiska villkor ordnas genom en definitiv lönereglering.

Innan jag ingår på löneregleringsfrågan och vad därmed sammanhänger

vill jag meddela några upplysningar rörande tillkomsten av nu gällande

avlöningsförmåner för förste provinsialläkare och provinsialläkare samt behandla

spörsmålet om fortsatt ökning av antalet ordinarie provin sialläkartjänster

i riket.

Historik.

Sedan 1916 års.provinsialläkardistriktskommitté den 1 december 1917 avgivit

betänkande i fråga om reglering av avlöningsförhållandena för förste

provinsialläkare och provinsialläkare m. m., anbefalldes 1902 års löner egleringskommitté

genom remiss den 13 september 1918 att avgiva utlåtande i

ärendet, såvitt anginge avlönings- och pensionsförhållandena för provinsialläkare

med flera befattningshavare jämte därmed sammanhängande frågor,

utom vad beträffade förslag till läkartaxa samt frågor om beredande av bostäder

åt provinsialläkare och om storleken av ortstillägg eller andra förmåner

till innehavare av svårbesättliga provinsialläkardistrikt.

Den 13 december 1918 avgav löneregleringskommittén utlåtande i ämnet

(kommitténs skriftliga utlåtande nr 148), däri kommittén, vad löne- och pensionsförhållandena

för förste provinsialläkare och provinsialläkare beträffade,

icke hade något att erinra mot provinsialläkardistriktskommitténs förslag,

vilket ock, på sätt i det följande omnämnes, lades till grund för proposition

i ämnet till 1919 års lagtima riksdag.

Vid den tidpunkt då löneregleringskommittén avgav nyssberörda utlåtande

atnjöto vederbörande tjänsteläkare å landsbygden avlöningsförmåner enligt

bestämmelser, vilka i väsentliga dela}- daterade sig från år 1911. Sistnämnda

års riksdag godkände nämligen, i anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda

framställning och under angiven förutsättning beträffande läkartaxan, följande

avlöningsstat för förste provinsialläkare och provinsialläkare, att tillämpas

från och med år 1912:

Provinsial
läkardistrikts
kommittén
1917.

Löneregleringskommittén

1918.

Avlöningsstaten

av år

1911 m. m.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

1917 års

riksdag.

1918 års

lagtima

riksdag.

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Orts-

tillägg

Summa

kronor

kronor

kronor

kronor

1 förste provinsialläkare

1 >, i)

1 »

1

12 »

1

7 »

4,000

4,000

4,000

4,000

48,000

2,000

2,000

2,000

2,000

24,000

1,500

10.500

*

600

300

300

6,600

6,300

6,300

6,000

72,000

1,500

10.500

|Efter 5 år kan lönen

| höjas med 500 kronori

j och efter 10 år med

1 ytterligare 500 kronor.

Kronor

64,000

44,000

1,200

109.200

1 provinsialläkare •.........

1 » .........

11 » .........

1 » .........

173 » .........

3,000

3,000

33,000

3,000

519,000

1,000

1,000

11,000

1,000

173,000

1.000

500

5,500

5.000

4,500

49,500

4.000

692.000

I Efter 5 år kan lönen

1 höjas med 500 kronor

j och efter 10 år med

I ytterligare 500 kronor.

Kronor

561,000

187,000

7,000

755,000

I clen sålunda fastställda avlöningsstaten skedde år 1914 den ändring,

att nämnda års förra riksdag från och med år 1915 uppförde ett ortstillägg

för provinsialläkaren i Pajala distrikt av Norrbottens län med 1,000 kronor

för år; och medgav 1918 års lagtima riksdag, att å samma stat finge från

och med år 1919 uppföras ytterligare 33 provinsialläkare utan ortstillägg.

Vid tidpunkten för löneregleringskommitténs berörda utlåtande av den

13 december 1918 utgick ortstillägg med 1,000 kronor till en var av provinsialläkarna

i två distrikt, nämligen Vittangi och Pajala distrikt, samt med

500 kronor till en var av provinsialläkarna i tolv distrikt, nämligen Ramsele,

Hotings, Hede, Föllinge, Gäddede, Lycksele, Vilhelmina, Sorsele, Stensele,

Överkalix, Jockmocks och Arjeplogs distrikt.

I detta sammanhang må emellertid ock erinras, att 1917 års riksdag på

extra stat för år 1918 anvisade visst maximibelopp till provisorisk förbättring

av vissa provinsialläkares avlöningsförmåner (ortstillägg och flyttningsbidrag),

samt medgav, att rätt till första ålderstillägget skulle kunna inträda

redan efter tre år beträffande provinsialläkarna i vissa distrikt, nämligen

Sorsele, Arjeplogs, Pajala och Vittangi, dock först sedan nämnda distrikt

blivit med nya innehavare besatta.

Sistnämnda förmån tilläde 1918 års lagtima riksdag jämväl provinsialläkaren

i Tärna distrikt. För beredande av löneförbättring genom tillfälliga

avlöningstillägg och flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare anvisade ävenledes

1918 års lagtima riksdag anslag å extra stat för år 1919. Denna

löneförbättring avsåg flera distrikt samt innefattade tillägg i vissa distrikt

med högre belopp än motsvarande löneförbättring för år 1918.

Här må ock erinras, att i proposition nr 312 till 1918 års lagtima riksdag

riksdagens yttrande begärdes över ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag till

ändringar i då gällande provinsialläkartaxa, enligt vilket förslag dittillsvarande

avgifter skulle höjas ävensom utgå enligt s. k. glidande skala. I

skrivelse den 8 juni 1918, nr 303, anmälde riksdagen, att den för sin del

funnit den då gällande provinsialläkartaxan böra ändras på sätt Kungl. Maj:t

föreslagit, dock med viss mindre, i skrivelsen angiven jämkning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74. 5

Beträffande förste provinsialläkare utgingo av de i 1911 års avlöningsstat

upptagna tre ortstilläggen det å 600 kronor till förste provinsialläkaren i

Stockholms län och de å 300 kronor till vardera av förste provinsialläkarna

i Västerbottens och Norrbottens län.

De i staten upptagna förste provinsialläkarna, som uppburo tjänstgöringspenningar

med endast 1,500 kronor, voro sådana, som jämte förste provinsialläkarbefattning

skötte var sitt provinsialläkardistrikt och, förutom sin provinsialläkaravlöning,

åtnjöto berörda belopp i tjänstgöringspenningar såsom

förste provinsialläkare. De län, där förste provinsialläkartjänst var förenad

med provinsialläkartjänst, voro Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Gotlands,

Blekinge, Hallands, Västmanlands och Jämtlands län.

Vad pensionsförhållandena beträffar bestämdes högsta pension sunderlaget

för provinsialläkare jämlikt beslut av 1914 års senare riksdag till 4,500 kronor

och för förste provinsialläkare, som tillika var provinsialläkare, jämlikt

beslut av 1913 års riksdag till 5,000 kronor.

Med de i 1911 års avlöningsstat upptagna lön och ålderstillägg för förste

provinsialläkare utan provinsialläkardistrikt utgjorde för dem i enlighet med

lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober

1907 högsta pension 5,000 kronor.

Rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder jämlikt 5 § i berörda

lag — på grund av beslut vid 1911 års riksdag — för provinsialläkare vid

62 levnads- och 20 tjänstår och för förste provinsialläkare vid 65 levnadsoch

23 tjänstår.

För åtnjutande av med förste provinsialläkar- och provinsialläkarbefattningar

förenade avlöningsförmåner voro villkor och bestämmelser meddelade

i kungörelse den 15 september 1911.

Såsom förut antytts framlade Kungl. Maj:t i proposition till 1919 års

lagtima riksdag (prop. nr 116) förslag till reglering av avlöningsförhållandena

för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m., vilket förslag grundade

sig på ovanberörda av provinsialläkardistriktskommittén den 1 december 1917

avgivna betänkande i ämnet.

Vad då först avlöningsförmånerna till provinsialläkarna beträffar, föreslog

Kungl. Maj:t riksdagen, att desamma måtte, i enlighet med vad nyssnämnda

kommitté föreslagit och löneregleringskommittén tillstyrkt, för det stora flertalet

bestämmas till 4,700 kronor, därav 3,500 kronor lön och 1.200 kronor

tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma två ålderstillägg å lönen,

vartdera å 5Ö0 kronor, efter respektive fem och tio års tjänstgöring.

Provinsialläkardistriktskommittén hade emellertid, med erinran om de

åtgärder som av statsmakterna vidtagits för att upphjälpa provinsialläkarnas

inkomster i vissa svaga distrikt i sitt meromnämnda betänkande anfört, att

kommittén funnit särskilda åtgärder i dessa distrikt alltjämt behövliga, om

utsikt skulle kunna förefinnas att där erhålla provinsialläkare. I sådant

hänseende hade kommittén föreslagit löneförhöjning genom ortstillägg och

särskilda avlöningstillägg, flyttningsbidrag samt beredande av tidigare ålderstillägg.

Ifrågavarande ortstillägg och särskilda avlöningstillägg skulle, enligt

vad kommittén angav, utgå ej så mycket därför, att levnadskostnaderna uti

dessa distrikt vore särskilt höga, utan fastmer emedan distrikten i allmänhet

vore i flera avseenden besvärliga och inkomsterna där ringa. Kungl. Maj:t

framlade ock förslag för riksdagen i nämnda hänseenden.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle ortstillägg eller särskilt avlöningstilllägg

eller bägge i förening utgå i vissa angivna distrikt samt med 500 respektive

1,000 kronor i ortstillägg och med 500 till 2,500 kronor i särskilt

avlöningstillägg, varvid högsta sammanlagda beloppet av ortstillägg och sär
-

1919 års

lagtima

riksdag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

skilt avlöningstillägg dock icke för något distrikt skulle uppgå till mera än

2,500 kronor.

Såsom nämnts föreslog Kungl. Maj:t 1919 års lagtima riksdag vidare,

att flyttningsbidrag måtte i enlighet med vad förut varit fallet utgå till

vissa provinsialläkare. I sådant hänseende innebar Kungl. Maj:ts förslag,

att anslag till dylika bidrag måtte å extra stat anvisas för provinsialläkarbefattningarna

i Los, Föllinge, Gäddede, Sorsele, Stensele, Arjeplogs, Arvidsjaurs,

Pajala, Vittangi, Tärna och Malåträsks distrikt, och skulle bidraget

utgå med högst 800 kronor i Arjeplogs, Sorsele och Tärna distrikt samt

med högst 60Ö kronor i övriga nu nämnda distrikt, allt enligt grunder som

stadgats i kungl. brev den 29 juni 1917.

Eldigt dessa grunder skulle flyttningsbidrag åtnjutas allenast vid flyttning

till distrikt och endast eu gång av samme provinsialläkare samt utgå med

tre fjärdedelar av den verkliga, efter i orten gängse pris upptagna flyttningskostnaden

från närmaste järnvägsstation till vederbörande läkarstation enligt

verificerad räkning, dock med högst nyssnämnda belopp. Då emellertid

flyttningsbidrag sannolikt icke komme att utbetalas till alla ifrågavarande

distrikt under år 1920, syntes Kungl. Maj:t ett anslag av 4,000 kronor kunna

anses för ändamålet tillräckligt, vilket belopp ock äskades av riksdagen såsom

förslagsanslag.

Kungl. Maj:t föreslog slutligen såsom ock förut antytts beredande av

tidigare ålderstillägg för vissa provinsialläkare.

Förslaget härutinnan innebar, att, i likhet med vad vid 1918 års lagtima

riksdag medgivits, rätt till första ålderstillägg skulle inträda redan efter tre

år beträffande provinsialläkarna i Sorsele, Arjeplogs, Pajala, Yittangi och

Tärna distrikt. Berörda förmån skulle emellertid få åtnjutas först sedan

distriktet blivit med ny innehavare besatt.

Vidkommande härefter avlöningsförmånerna iöx förste provinsialläkare innebar

Kungl. Maj:ts förslag, att förste provinsialläkare, som icke tillika vore

provinsialläkare, i allmänhet skulle erhålla en avlöning av 8,000 kronor,

därav 5,000 kronor lön och 3,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle

kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera å 500 kronor, efter respektive

fem och tio år.

Vad åter beträffar de förste provinsialläkare, som tillika vore provinsialläkare,

föreslog Kungl. Maj:t, att dessa i allmänhet skulle, utöver sin avlöning

som provinsialläkare, uppbära i egenskap av förste provinsialläkare en

avlöning av 2,300 kronor, därav 1,000 kronor lön och 1,300 kronor tjänstgöringspenningar.

Begynnelseavlöningen för sådan läkare skulle alltså utgöra

(4,700 + 2,300) 7,000 kronor och slutavlöningen 8,000 kronor.

Till berörda avlöningsförmåner skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag tillkomma

ortstillägg för förste provinsialläkarna''i Stockholms, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, till förste provinsialläkaren

i det förstnämnda länet med 600 kronor och i de övriga med 300 kronor

vardera.

I sammanhang med Kungl. Maj:ts nu ifrågavarande proposition nr 116

förehade riksdagen till behandling, bland annat, en inom första kammaren

väckt motion nr 152. I nämnda motion hade hemställts, att riksdagen måtte

godkänna det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget till avlöningsstat för förste

provinsialläkare och provinsialläkare med den ändring, att den årliga begynnelselönen

för provinsialläkare sattes till 4.000 kronor och tjänstgöringspenningarna

till 1,500 kronor förutom av Kungl. Maj:t föreslagna ålderstillägg,

ortstillägg och särskilda tillägg.

Till riksdagens vederbörande utskott hade därjämte inkommit en av

Svenska provinsialläkarföreningens styrelse gjord framställning om förhöjning

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

av de avlöningsbelopp, Kungl. Maj:t föreslagit för förste provinsialläkare och

provinsialläkare, ävensom åtskilliga framställningar från provinsialläkarna i

de särskilda länen.

I sin skrivelse nr 6 A anförde 1919 års lagtima riksdag, att det syntes

ådagalagt, att då rådande rekryteringssvårigheter å provinsialläkarbanan med

nödvändighet påkallade en förbättring av löneförhållandena för ifrågavarande

befattningshavare.

I fråga om provinsialläkarnas avlöning innebar, såsom av det föregående

framgår, Kungl. Maj:ts förslag en höjning av förutvarande löneförmåner med

700 kronor, därav 500 kronor skulle läggas till lönen och 200 kronor, motsvarande

ett till expenser beräknat belopp, skulle läggas till tjänstgöringspenningarna.

Denna löneförhöjning fann riksdagen emellertid icke vara tillfyllest

utan ansåg, att avlöningsförhöjningen för provinsialläkare, som icke

tillika vore förste provinsialläkare, borde bestämmas till det belopp, som i

ovanberörda motion nr 152 inom riksdagens första kammare föreslagits.

Riksdagen fastställde sålunda begynnelselönen för dessa provinsialläkare till

4,000 kronor och tjänstgöringspenningarna till 1,500 kronor.

Vad Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om ålderstillägg, ortstillägg och särskilda

avlöningstillagg till provinsialläkarna gav icke riksdagen anledning till

erinran.

För de förste provinsialläkare, som icke tillika vore provinsialläkare, hade

föreslagits en avlöningsförhöjning med 2,000 kronor, därav 1,000 kronor

skulle läggas till lönen och 1,000 kronor till tjänstgöringspenningarna, i sistnämnda

belopp inbegripet 500 kronor till expenser; beträffande förste provinsialläkare

med provinsialläkardistrikt hade föreslagits en höjning med

800 kronor utöver vad då utginge. Då i de till förste provinsialläkarna utan

provinsialläkardistrikt föreslagna tjänstgöringspenningarna skulle ingå omförmälda

till 500 kronor för expenser beräknade belopp, var det avsett, att

den avlöning, som för dem föreslagits, skulle — frånsett ortstillägg och antalet

ålderstillägg — överensstämma med vad då utginge till tjänstemän vid

centrala verk med flera med avlöning efter tredje normalgraden. Mot förslaget

i nu nämnda hänseenden fann riksdagen icke anledning till erinran.

Riksdagen godkände följande avlöningsstat för förste provinsialläkare och

provinsialläkare, att tillämpas från och med år 1920:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

Tjänst-

------- -...............

Summa

Lön

gorings-

penningar

tillägg

lönings-

tillägg

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

1 förste provinsialläkare ......

5.000

3.000

600

8.600

»Efter 5 år kan

1 » »

5,000

3,000

300

_

8,300

lönen höjasmed

2 »

10,000

6,000

600

_

16,600

1 500 kronor och

1 »

5,000

3,000

_

8,000

( efter 10 år med

11 »

55,000

33,000

—

—

88,000

1 ytterligare 500

1 »

1,000

1,300

300

—

2,600

kronor.

1 » ))

1.000

1,300

—

—

2,300

6 >» » ......

6,000

7,800

—

—

13,800

Summa kronor

88,000

58,400

1,800

148,200

1 provinsialläkare (tillika

förste provinsialläkare)...

3.500

1,200

—

—

4,700

7 provinsialläkare (tillika

förste provinsialläkare)...

24,500

8,400

—

—

32,900

1 provinsialläkare ...............

4.000

1,500

1,000

1,000

7,500

1 » ...............

4,000

1,500

1,000

1,000

7,500

För provinsial-

1 » ...............

4,000

1,500

500

2.000

8,000

läkaren i Sor-

2 » .........

8 000

3,000

1,500

1,000

500

4,000

1,500

16,000

7,500

sele och Tärna

1 »> ...............

4,000

distrikt av

1 » ..............

4,000

1,500

500

1,500

7.500

Västerbottens

1 »> ...............

4,000

1,500

500

1.000

7,000

län samt Arje-

1 » ...............

4,000

1,500

500

1,000

7,000

plogs, Pajal a och |

1 » ...............

4,000

1,500

500

500

6,500

Vittangi distrikt

2 » ...............

8,000

3,000

1,000

1,000

13,000

av Norrbottens

1 » .....

4,000

1,500

500

—

6,000

> län kan lönen

1

4,000

1,500

500

—

6,000

efter 3 år och

1 » ............

4,000

1,500

—

2,500

8,000

för övriga pro-

1 » .............

4,000

1,500

—

2.000

7.500

vinsialläkare

1

4,000

1.500

—

2,000

7,500

efter 5 år höjas

1

4,000

1,500

—

1,500

7,000

med 500kronor.

1 » ...............

4,000

1,500

—

1,500

7,000

Efter ytterligare

1 » ...............

4,000

1,500

—

1,000

6,500

5 år kan lönen

4

16,000

6,000

—

4,000

26,000

ånyo höjas med

1 » .......

4,000

1,500

—

500

6,000

500 kronor.

9

36,000

13,500

—

4,500

54,000

1 » .............

4,000

1.500

—

—

5,500

177

708,000

265,500

—

—

973,500

Summa kronor

876,000

327,600

8,000

34,000

1,245,600

Anm. Pensionsunderlaget för förste provinsialläkare, som tillika är provinsialläkare,

skall utgöra 5,000 kronor och för provinsialläkare 4,000 kronor, med förhöjning i förekommande

fall av de i avlöningsstaten upptagna ålderstilläggen.

I samband med fastställandet av ovan intagna avlöningsstat godkände

riksdagen av Kungl. Maj:t föreslagna villkor och bestämmelser för åtnjutande

av de i staten upptagna avlöningsförmånerna, varjämte riksdagen dels från

och med år 1920 höjde det å riksstaten för år 1919 uppförda ordinarie anslaget

till förste provinsialläkare och provinsialläkare, 997,200 kronor, med

396,600 kronor till 1,393,800 kronor, dels ock å extra stat för år 1920 anvisade

ett förslagsanslag å 4,000 kronor att i huvudsaklig överensstämmelse

med i statsrådsprotokoll angivna grunder användas till beredande av flyttningsbidrag

åt vissa provinsialläkare.

Den 13 juni 1919 utfärdades kungörelse angående omförmälda villkor och

bestämmelser (nr 313).

%

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kangl. Maj:ts proposition nr 74.

Vid 1920 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till ny avlöningsstat

för förste provinsialläkare och provinsialläkare, varjämte Kungl. Majd föreslog

riksdagen anvisande av medel å extra stat dels för ersättning till förste

provinsialläkarna för ökat arbete, för anlitande av skrivbiträde och för övriga

expenser, ävensom för anställande av biträdande förste provinsialläkare.

dels oek till beredande av flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare.

Kungl. Maj:ts i proposition nr 211 då framlagda förslag, i vad det angick

avlöningsstaten, innebar, dels att förste provinsialläkarbefattningarna i de

åtta mindre län, där år 1911 dessa befattningar ansåges böra förenas med

provinsialläkartjänst, skulle skiljas från sådan tjänst och självständiga förste

provinsialläkarbefattningar inrättas med en avlöning av 8,000 kronor, därav

5,000 kronor lön och 3,000 kronor tjänstgöringspenningar, samt tvenne ålderstillägg,

vartdera å 500 kronor, efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring,

jämte, beträffande Jämtlands län, ett ortstillägg å 300 kronor, dels att i de

åtta sålunda ledigblivna provinsialläkardistrikten åtta provinsialläkare skulle

anställas med den för dessa läkare gällande avlöningen, dels ock att två nva

ordinarie provinsialläkardistrikt skulle inrättas.

Yad beträffar Kungl. Maj:ts förslag om anvisande av medel å extra stat

för ersättning till förste provinsialläkarna för ökat arbete, innebar sagda

förslag, att förste provinsialläkarna — vilkas arbetsbörda högst väsentligt

ökats genom tillkomsten av lagarna angående åtgärder mot utbredning av

könssjukdomar den 20 juni 1918 och om anställande av distriktsbarnmorskor

den 28 mars 1919 samt den nya epidemilagen den 19 juni 1919 — skulle

för år 1920 tillerkännas en tillfällig löneförbättring å 1,000 kronor, varav 700

kronor skulle anses motsvara lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar.

För genomförandet av detta förslag krävdes ett anslagsbelopp av 24,000

kronor.

Vidkommande Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avsåg beredande av ersättning

åt förste provinsialläkare för skrivbiträde, innefattade sagda förslag,

att samtliga förste provinsialläkare, med undantag av förste provinsialläkaren

i Gotlands län, skulle var och en erhålla ett anslag för att därmed avlöna

det skrivbiträde, som kunde vara erforderligt. Detta anslag föreslogs utgå

med olika belopp alltefter vederbörande läns storlek och svårskötthet och

skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag utgöra: 300 kronor för en var av förste

provinsialläkarna i Jämtlands, Uppsala, Hallands, Blekinge, Kronobergs och

Västmanlands län, 700 kronor för en var av förste provinsialläkarna i Västerbottens,

Norrbottens och Södermanlands län, 850 kronor för en var av förste

provinsialläkarna i Örebro län, Göteborgs och Bohus län samt Jönköpings,

Kalmar, Kristianstads, Skaraborgs, Östergötlands och Kopparbergs län, 1,000

kronor för förste provinsialläkaren i Stockholms liin samt 1,500 kronor fölen

var av förste provinsialläkarna i Västernorrlands, Värmlands, Gävleborgs,

Alvsborgs och Malmöhus län. Till förste provinsialläkaren i Gotlands län

ansågs något anslag icke böra utgå, då det arvode, som enligt Kungl. Maj ds

förslag skulle till honom utgå i form av tillfällig löneförbättring, på grund

av detta läns ringa storlek och lättsköttliet var relativt större än vad som

föreslagits för förste provinsialläkare i de övriga länen. För beredande av

skrivbitriide åt förste provinsialläkarna skulle enligt Kungl. Maj ds förslag

erfordras ett anslag å 19,200 kronor.

Såsom nämnts föreslog ock Kungl. Majd 1920 års riksdag, att förste provinsialläkarna

måtte tillerkännas ersättning för övriga expenser, nämligen

för skrivmaterialier och telefon samt för hållande av expeditionslokal. Det

belopp av 500 kronor för varje län, som för det dåvarande var beräknat till

expenser och som inbegripits i tjänstgöringspenningarna, ansågs nämligen

enligt vad verkställd utredning givit vid handen vara otillräckligt. Enligt

1020 års

riksdag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

Kungl. Maj:ta förslag skulle för samtliga förste provinsialläkare beräknas

såsom ersättning för förhyrande samt uppvärmning och belysning av expeditionslokal

1,000 kronor samt för skrivmaterialier och telefon för förste provinsialläkarna

i Uppsala, Kronobergs, Blekinge, Hallands, Västmanlands och

Jämtlands län en var 300 kronor, för förste provinsialläkarna i Södermanlands,

Jönköpings, Kalmar, Göteborgs och Bohus, Örebro, Västerbottens

ävensom Norrbottens län en var 400 kronor samt för övriga förste provinsialläkare

— med undantag av förste provinsialläkaren i Gotlands län, vilken

ansågs icke böra komma i åtnjutande av ersättning för skrivmaterialier jämte

telefon — eu var 500 kronor.

Kostnaderna för nu sist angivna ändamål skulle bliva respektive 24,000

och 9,600 kronor eller tillhopa 33,600 kronor. Efter avdrag av det belopp

av 500 kronor, som då ingick i förste provinsialläkares tjänstgöringspennmgar

som expensersättning, erfordrades alltså för genomförande av Kungl. Maj:ts

förslag ett anslag för »övriga expenser» å 21,600 kronor.

Å de sålunda ifrågasatta ersättningarna till skrivbiträde och expenser i

övrigt skulle dyrtidstillägg ej utgå. ...... . , ...

Det torde böra erinras, att enligt provinsialläkardistriktskommitténs förslag

omförmälda ersättning för expenser borde utbetalas i samma ordning

som befattningshavares lön och sålunda vid tjänstledighet och semester för

förste provinsialläkaren tillkomma den ordinarie innehavaren av platsen,

dock med skyldighet för denne att till vikarien upplåta expeditionslokalen

— men ej till sovrum — samt därjämte utan kostnad för vikarien inom

det för ändamålet anvisade beloppet tillhandahålla denne skrivhjälp, skrivmaterialier

och telefon.

I ovanberörda proposition nr 211 till 1920 års riksdag framlade Kung].

Maj:t jämväl förslag om inrättande i varje län av en biträdande förste

provinsialläkarbefattning, vars innehavare skulle hava att vid förste provinsialläkarens

bortovaro från stationsorten sköta det löpande arbetet å expeditionen.

Enligt meranämnda kommittés av vederbörande departementschef förordade

förslag skulle dessa biträdande förste provinsialläkare i avlöningshänseende

hänföras till fem klasser. Yid bestämmandet av den klass, till

vilken de olika länen borde föras, hade hänsyn tagits till länens storlek,

invånarantal och svårskötthet. Kostnaderna för anställande av biträdande

förste provinsialläkare beräknades till 10,800 kronor årligen.

För beredande av flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare föreslog Kungl.

Maj:t slutligen i statsverkspropositionen vid 1920 års riksdag under femte

huvudtiteln att å extra stat för år 1921 anvisa visst anslag.

I sin skrivelse nr 372 i anledning av propositionen nr 211 anförde

1920 års riksdag, att den i fråga om inrättandet av nya förste provinsialläkarbefattningar

ansett sig böra bifalla Kungl. Maj:ts förslag i vad det

avsåge samtliga län, där denna anordning då ännu icke genomförts, utom

Gotlands län. Beträffande sistnämnda flin hade det synts riksdagen, att,

med hänsyn till befolkningens ringa antal och länets jämförelsevis obetydliga

utsträckning, en särskild provinsialläkare i Yisby distrikt icke för

det dåvarande behövde anställas. Givetvis borde — sades det i sådant

fall dåvarande arvode till biträdande förste provinsialläkaren i Gotlands län

bibehållas. Enligt riksdagens beslut skulle förste provinsialläkaren i Gotlands

län tillika vara provinsialläkare i Yisby distrikt, med åtnjutande av

avlöning såsom förste provinsialläkare.

Beträffande sättet för beredande av ersättning åt förste provinsialläkare

för skrivhjälp m. m. hade riksdagen icke funnit anledning till erinran mot

Kungl. Maj:ts härutinnan gjorda framställning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

Yad anginge frågan om anställande av biträdande förste provinsialläkare

syntes riksdagen en sådan anordning lämplig. I fråga om ersättningen till

dessa biträden ansåg riksdagen, att densamma borde fastställas i enlighet

med Kungl. Maj:ts förslag. Den till biträdande förste provinsialläkaren i

Gotlands län utgående avlöning, som för det dåvarande bestreds från anslaget

till allmän hälso- och sjukvård, borde enligt riksdagens mening jämväl

utgå från det anslag, som bestrede avlöningen till övriga biträdande

förste provinsialläkare.

I övrigt hade riksdagen icke funnit anledning till erinran mot Kungl.

Maj:ts förslag.

Det betonades i riksdagens omförmälda skrivelse, att den beslutade

ändringen i fråga om förste provinsialläkartjänsten i Gotlands län innebure,

att ordinarie anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare för år

1921 upptoges med 5,500 kronor mindre (begynnelseavlöningen till en provinsialläkare)

än som av Kungl. Maj:t föreslagits samt att extra anslaget

till skrivbiträden m. m. samt anställande av biträdande förste provinsialläkare

för år 1921 höjdes med 800 kronor utöver Kungl. Maj:ts förslag.

Riksdagen anmälde, att den dels godkänt det av Kungl. Maj:t framlagda

förslaget till avlöningsstat för förste provinsialläkare och provinsialläkare,

att tillämpas från och med år 1921, med den av riksdagen i fråga om förste

provinsialläkartjänstens upprätthållande inom Gotlands län vidtagna ändring,

dels från och med år 1921 höjt det å riksstaten uppförda ordinarie anslaget

till förste provinsialläkare och provinsialläkare med 57,500 kronor till 1,451.300

kronor, dels för skrivbiträde och övriga expenser åt förste provinsialläkare

ävensom för anställande av biträdande förste provinsialläkare, allt i huvudsaklig

överensstämmelse med i statsrådsprotokoll angivna grunder, på extra

stat för år 1921 anvisat ett förslagsanslag, högst, 52,400 kronor, dels ock för

skrivbiträde och övriga expenser ävensom för tillfällig löneförbättring under

år 1920 åt förste provinsialläkare, allt enligt i statsrådsprotokoll angivna

grunder, på tilläggsstat för år 1920 anvisat ett förslagsanslag, högst, 64,800

kronor.

I sammanhang härmed föreskrev riksdagen, att för åtnjutande av de

i ovanberörda statförslag upptagna avlöningsförmåner skulle gälla vad i

kungörelse den 13 juni 1919 angående villkor och bestämmelser för åtnjutande

av de från och med år 1920 fastställda avlöningsförmåner för förste

provinsialläkare och provinsialläkare funnes stadgat i fråga om motsvarande

befattningar.

Vidare anmälde riksdagen i sin skrivelse nr 5, att riksdagen med bifall

till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning på extra stat för år 1921 anvisat

ett förslagsanslag å 4,000 kronor att i enlighet med av riksdagen godkända

grunder användas till beredande av flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare.

I proposition nr 262 till 1921 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen,

bland annat, dels medgiva, att å avlöningsstaten för förste provinsialläkare

och provinsialläkare måtte från och med år 1922 uppföras ytterligare

tio provinsialläkare, en var med en årlig avlöning av 5,500 kronor jämte

två ålderstillägg ä 500 kronor, dels att avlöningsförmånerna för förste provinsialläkare

och provinsialläkare måtte höjas genom beredande av provisoriska

lönetillägg, dels att rätten för vissa provinsialläkare att komma i åtnjutande

av första ålderstillägget redan efter tre år måtte utsträckas till

ytterligare tre provinsialläkare, nämligen till dem i Gäddede, Malåträsks och

Arvidsjaurs distrikt, dels ock att då gällande grunder för flyttningsersättning

åt vissa provinsialläkare måtte för ernående av större effektivitet i vissa

avseenden ändras.

1921 års

riksdag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

Kungl. Maj:ts förevarande förslag voro i huvudsak grundade på ett av

provinsialläkardistriktskommittén avgivet, den 16 december 1920 dagtecknat

betänkande.

I detta betänkande hade kommittén framställt förslag till förändring av

extra provinsialläkardistrikt till ordinarie, till ordnande av bostadsfrågan för

provinsialläkare å landsbygden samt till åtgärder för avhjälpande av den

inom de norrländska länen rådande läkarbristen in. m.

I sistnämnda hänseende gick förslaget ut på en omfattande förbättring

av förste provinsialläkares och provinsialläkares villkor genom ytterligare

tillfällig löneförbättring, ny läkartaxa, ändring av bestämmelserna angående

statsbidrag för lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader,

höjda lönetillägg, telefon- och flyttningskostnadsersättning,

förhöjd tjänstårsberäkning, tidigare ålderstillägg i vissa fall, förlängd semester

in. m.

Då emellertid, enligt vederbörande departementschefs mening, en del av

dessa förslag oundgängligen krävde ytterligare utredning, innan de kunde

upptagas till slutgiltig prövning, förelädes desamma icke 1921 års riksdag.

Beträffande frågan om förändring av extra provinsialläkardistrikt till

ordinarie avsåg provinsialläkardistriktskommitténs förslag i denna del att

98 nya ordinarie provinsialläkardistrikt skulle inrättas, av vilka 10 distrikt

skulle bildas av distrikt, som av kommittén förut (år 1917) föreslagits till

extra, 81 bildas av 82 dåvarande extra distrikt och 7 nybildas. Det sålunda

ifrågasatta antalet nya provinsialläkardistrikt skulle inrättas successivt

under en tidrymd av 10 år och efter viss av kommittén föreslagen

plan, vilken plan finnes intagen å sid. 9—11 i ovan berörda proposition

nr 262.

Vid denna frågas anmälan inför Kungl. Maj:t förklarade sig vederbörande

departementschef icke då vara beredd att taga ståndpunkt till kommitténs

distriktsregleringsplan i dess helhet. Härför krävdes enligt departementschefens

mening vidare utredning jämväl med hänsyn till att den statsfinansiella

situationen manade att icke ikläda statsverket utgifter för framtiden

i större omfattning än som kunde anses alldeles oundgängligt. Läkarfrågans

å landsbygden dåvarande läge syntes dock departementschefen i allt

fall kräva, att det, såsom kommittén i första hand föreslagit, från och med

år 1922 inrättades 10 nya provinsialläkardistrikt. Vilka dessa distrikt skulle

bliva, ansåg departementschefen icke böra då definitivt bestämmas utan

borde det överlämnas åt Kungl. Maj:t att efter ytterligare utredning fatta

beslut därom Såsom förut nämnts föreslog ock Kungl. Maj:t inrättandet

av provinsialläkarbefattningar från och med år 1922 i sagda antal distrikt.

Vidkommande Kungl. Maj:ts förslag om avlöningsförhöjning för förste

provinsialläkare och provinsialläkare, vilken förhöjning ansågs böra träda i

kraft redan under 1921 års senare hälft, innebar sagda förslag, att provisoriska

lönetillägg å belopp från 3,000 till 1,000 kronor skulle tilldelas innehavarna

av provinsialläkartjänsterna i samtliga distrikt i Norrbottens, Västerbottens

och Jämtlands län, i Ramsele, Hotings, Junsele och Anundsjö distrikt

i Västernorrlands län, i Los och Njutångers distrikt i Gävleborgs län, i

Långavs och Skönneruds distrikt i Värmlands län, i Ullareds distrikt i

Hallands län, i Ljugarns distrikt i Gotlands län samt i de för år 1922 till

ordinarie distrikt ifrågasatta Edefors och Månsåsens distrikt, ävensom att

provisoriska lönetillägg å 500 kronor skulle tilldelas samtliga övriga provinsialläkare

i riket (med undantag av den i Visby distrikt) samt de blivande

innehavarna av provinsialläkartjänsterna i de åtta återstående för år 1922

föreslagna distrikten.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

Provisoriska lönetillägg å 1,500 kronor skulle tilldelas förste provinsialläkarna

i Norrbottens och Västerbottens län och sådana tillägg å 500 kronor

skulle utgå till samtliga övriga förste provinsialläkare i riket.

Av de ifrågasatta lönetilläggen skulle sju tiondelar anses motsvara lön

och tre tiondelar tjänstgöringspenningar.

Kostnaderna för de av Kungl. Maj:t föreslagna provisoriska lönetilläggen

för år 1922 skulle uppgå till 208,000 kronor. Denna summa ansågs dock,

med hänsyn till att man knappast kunde påräkna, att samtliga provinsialläkartjänster

hunne bliva besatta till 1922 års ingång, utan olägenhet kunna

nedsättas till 200,000 kronor.

Enär emellertid även i mellersta och södra delarna av riket funnes provinsialläkardistrikt,

som visat sig vara synnerligen svårbesatta och där följ

aktligen ett lönetillskott utöver föreslagna 500 kronor skulle vara erforderligt,

föreslog Kungl. Maj:t i enlighet med vederbörande departementschefs hemställan,

att till Kungl. Maj:ts förfogande måtte ställas ett belopp av 20,000

kronor för att under provisorietiden möjliggöra eu förhöjning, med lägst

500 kronor och högst 1,000 kronor, av de föreslagna lönetilläggen för sådana

distrikt i nämnda delar av riket, där med hänsyn till provinsialläkarens i

förhållande till andra provinsialläkares avsevärt lägre inkomster, svårartade

kommunikationsförhållanden eller andra liknande omständigheter en ytterligare

löneförbättring av Kungl. Maj:t prövades vara oundgängligen nödvändig.

Därigenom skulle ytterligare ett antal av 20—40 provinsialläkardistrikt

kunna komma i åtnjutande av sålunda förhöjda provisoriska lönetillägg.

Det för år 1922 av Kringl. Maj:t äskade anslaget för beredande av

provisoriska lönetillägg åt förste provinsialläkare och provinsialläkare utgjorde

sålunda 220,000 kronor.

För beredande av dylika tillägg redan under 1921 års senare hälft föreslog

Kungl. Maj:t därjämte riksdagen att å tilläggsstat för samma år anvisa

ett förslagsanslag, högst, 100,000 kronor.

Såsom nämnts innebar Kungl. Maj:ts i proposition nr 262 till 1921 års

riksdag framlagda förslag angående anslag till förste provinsialläkare och

provinsialläkare jämväl förslag om ändrade grunder för flyttningsersättning

åt vissa provinsialläkare. Enligt Kungl. Maj:ts förslag borde sålunda de då

fastställda maximibeloppen, 800 kronor och 600 kronor, borttagas och endast

restriktionen om 3/4 av verkliga flyttningskostnaden från närmaste järnvägsstation

bibehållas.

Ersättning för flyttningskostnad hade dittills endast utgått vid flyttning

till förut angivna elva distrikt. Enligt Kungl. Maj:ts i nu ifrågavarande

proposition gjorda förslag skulle rätten till dylik ersättning jämväl tillkomma

blivande ordinarie innehavare av provinsialläkarbefattningarna i följande distrikt:

Överkalix, Jockmocks, Båneå och Edefors (då ifrågasatt nytt distrikt)

i Norrbottens län, Lycksele, Asele, Byske, Norsjö och Bjurholms i A ästerbottens

län, Hede och Månsåsens samt Stuguns distrikt (de två sistnämnda

då ifrågasatta nya distrikt) i Jämtlands län och Barnsele i Västernorrlands län.

De av Kungl. Maj:t sålunda föreslagna ändrade grunderna för erhållande

av ersättning för flyttningskostnad skulle enligt förslaget träda i tillämpning

redan från och med den 1 juli 1921.

Under femte huvudtiteln (punkt 71) av statsverkspropositionen föreslog

Kungl. Maj:t 1921 års riksdag att för skrivbiträde och övriga expenser åt

förste provinsialläkare ävensom för anställande av biträdande förste provinsialläkare

på extra stat för år 1922 anvisa ett förslagsanslag, högst, 52,400

kronor, att utgå enligt av riksdagen godkända grunder.

I skrivelse nr 313 anförde 1921 års riksdag i fråga om det i förberörda

proposition nr 262 innefattade förslaget om nyinrättande av 10 provinsial
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

läkardistrikt bland annat att, då förslaget stode i överensstämmelse med

den uppfattning rörande en tillfredsställande anordning av läkarvården på

landsbygden åt vilken riksdagen vid upprepade tillfällen givit uttryck, någon

principiell erinran icke syntes vara att göra emot förslaget, sådant det då

förelåge. Med hänsyn till det rådande finansiella läget borde man dock

enligt riksdagens mening på detta område tillsvidare framgå med den största

varsamhet, och riksdagen ville med styrka betona, att ett bifall till förslaget

på intet sätt finge betraktas såsom något ståndpunktstagande till den av

provinsialläkardistriktskommittén framlagda distriktsregleringsplanen. Riksdagen

ansåge, att man under dåvarande förhållanden icke borde för detta

ändamål åsamka statsverket utgifter i större omfattning än som efter prövning

kunde befinnas oundgängligen nödvändiga. Riksdagen höll vidare före,

att det borde överlämnas åt Kungl. Maj:t att efter ytterligare utredning bestämma,

vilka de ifrågasatta nya provinsialläkardistrikten skulle bliva, och

förutsatte riksdagen härvid såsom självfallet, att hänsyn i främsta rummet

toges till de landsändar, där behovet i berörda hänseende gjorde sig starkast

gällande.

Yad beträffade Kungl. Maj:ts förslag om förhöjning av avlöningsförmånerna

för provinsialläkarkåren, ansåge riksdagen det vara uppenbart, att en dylik

förhöjning vore ofrånkomlig, därest det erforderliga tilloppet till provinsialläkarbanan

skulle kunna upprätthållas, och framför allt syntes denna utväg

riksdagen nödvändig, då det gällde att erhålla sökande till de mera svårbesatta

distrikten. Riksdagen hade sålunda funnit sig böra bifalla Kungl.

Maj:ts ifrågavarande förslag. I allt fall fann riksdagen en anordning med

högre lönetillägg vara att förorda framför att, på sätt motionsvis inom riksdagen

gjorts gällande, vidtaga en provisorisk höjning av läkartaxan.

Vidkommande Kungl. Maj:ts förslag om utsträckning av den vissa provinsialläkare

tillkommande rätten att komma i åtnjutande av ett första

ålderstillägg redan efter tre år samt om ändring av då gällande grunder

för flyttningsersättning åt vissa provinsialläkare hade riksdagen mot sagda

förslag intet att erinra.

I riksdagens skrivelse nr 313 anmäldes bland annat, att riksdagen

dels medgivit att å avlöningsstaten för förste provinsialläkare och provinsialläkare

Unge från och med år 1922 uppföras ytterligare tio provinsialläkare,

en var med en årlig avlöning av 5,500 kronor, därav 4,000 kronor

lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma

två ålderstillägg å lönen, det ena med 500 kronor efter fem år och det andra

jämväl med 500 kronor efter ytterligare fem år;

dels från och med år 1922 höjt det å riksstaten uppförda ordinarie anslaget

till förste provinsialläkare och provinsialläkare med 55,000 kronor

till 1,506,300 kronor;

dels till provisoriska lönetillägg åt förste provinsialläkare och provinsialläkare

på extra stat för år 1922 anvisat ett förslagsanslag, högst, 220,000

kronor, att användas på sätt Kungl. Maj:t bestämde;

dels till provisoriska lönetillägg åt förste provinsialläkare och provinsialläkare

på tilläggsstat för år 1921 anvisat ett förslagsanslag, högst, 100,000

kronor, att användas på sätt Kungl. Maj:t bestämde;

dels och till beredande av flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare på

extra stat för år 1922 anvisat ett förslagsanslag å 10,000 kronor, att användas

i huvudsaklig överensstämmelse med av vederbörande departementschef angivna

grunder, ävensom medgivit, att även det för år 1921 för samma ändamål

beviljade förslagsanslaget å 4,000 kronor finge från och med den 1 juli

samma år användas enligt samma grunder.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj tis proposition nr 74.

Vidare anmäldes i skrivelse nr 5 A, att riksdagen, i enlighet med Kungl.

Maj ds framställning och i likhet med vad för år 1921 ägt rum, för skrivbiträde

och övriga expenser åt förste provinsialläkare ävensom för anställande

av biträdande förste provinsialläkare på extra stat för år 1922 anvisat

ett förslagsanslag, högst, 52,400 kronor, att utgå enligt av riksdagen godkända

grunder.

I anslutning till vad redan i propositionen nr 262 antyddes har Kungl.

Majd genom brev den 7 oktober 1921 förordnat, att tillsvidare provinsialläkare

i Gäddede distrikt i Jämtlands län, Tärna, Sorsele eller Malåträsks

distrikt i Västerbottens län samt Arjeplogs, Vittangi, Pajala eller Arvidsjaurs

distrikt i Norrbottens län finge, därest han under en sammanhängande

tid av minst ett år med goda vitsord innehaft ordinarie tjänst i något av

omförmälda distrikt, i fråga om transport till annan provinsialläkartjänst tillgodoräknas

berörda tid, intill fem år, såsom dubbel tjänstetid.

Efter förslag av Kungl. Maj:t medgav 1922 års riksdag, att å avlöningsstaten

för förste provinsialläkare och provinsialläkare finge från och med

år 1923 uppföras ytterligare tio provinsialläkare, en var med en årlig avlöning

av 5,500 kronor — fördelade på sätt förut nämnts å lön och tjänstgöringspenningar

— jämte två ålderstillägg å lönen ä 500 kronor; och upptog

riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag för tiden 1 januari—30

juni 1923 det ordinarie anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare

med ett belopp av 780,650 kronor.

Samma riksdag anvisade vidare i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag till

provisoriska lönetillägg åt förste provinsialläkare och provinsialläkare, att

utgå på sätt Kungl. Maj:t bestämde, på extra stat för tiden 1 januari—30

juni 1923 ett förslagsanslag, högst, 114,000 kronor. Kimgl. Maj:ts ifrågavarande

förslag innebar, att dylika lönetillägg skulle även under sagda budgettermin

utgå till då i staten uppförda befattningshavare enligt _i huvudsak

samma grunder som de för år 1922 gällande, ävensom med åtminstone det

lägsta då utgående beloppet för år räknat eller 500 kronor till innehavarna

av de tio provinsialläkartjänster, som Kungl. Majd föreslagit till nyinrättande

från och med år 1923. Härjämte hade ett totalbelopp av 3,000 kronor, för

år räknat, beräknats för ytterligare förhöjning av lönetillägg efter medicinalstyrelsens

förslag.

1922 års riksdag anvisade ock på extra stat för tiden 1 januari—30 juni

1923 för skrivbiträde och övriga expenser åt förste provinsialläkare ävensom

för anställande av biträdande förste provinsialläkare ett förslagsanslag, högst,

26,200 kronor samt till beredande av flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare

i enlighet med av riksdagen godkända grunder ett förslagsanslag av

5,000 kronor.

I sistnämnda hänseende må erinras, hurusom medicinalstyrelsen i skrivelse

den 3 augusti 1921 anfört, att vid eu definitiv lönereglering för provinsialläkarna

frågan om flyttningsbidrag även torde komma att lösas och

särskilt anslag för ifrågavarande ändamål icke vidare bliva erforderligt.

Under förutsättning att den definitiva löneregleringen icke komme att föreläggas

1922 års riksdag, anhöll styrelsen, att ett anslag å 5,000 kronor, eller

halva det för år 1922 anvisade beloppet, måtte äskas för tiden 1 januari—

30 juni 1923. Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av detta anslagsäskande anförde

chefen för socialdepartementet att, då frågan om definitiv lönereglering

för provinsialläkarkåren icke syntes komma att föreläggas 1922 års riksdag,

anslag för berörda ändamål borde äskas i enlighet med medicinalstyrelsens

förslag.

1922 års

riksdag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

Genom brev den SO juni 1922 förordnades, att ansökning av provinsialläkare

om flyttningsbidrag därefter skulle ställas till medicinalstyrelsen, som

ägde att upptaga densamma till prövning och avgörande.

1923 års I statsverkspropositionen till 1923 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksriksdag.

dagen (femte huvudtiteln, punkt 66) att

dels medgiva, att å avlöningsstaten för förste provinsialläkare och provinsialläkare

Unge från och med år 1924 uppföras ytterligare fem provinsialläkare,

en var med en årlig avlöning av 5,500 kronor — fördelade på sätt förut

nämnts i lön och tjänstgöringspenningar — jämte två ålderstillägg å lönen

ä 500 kronor;

dels föreskriva, att för åtnjutande av de med sagda befattningar förenade

avlöningsförmåner skulle gälla vad i kungörelsen den 13 juni 1919 angående

villkor och bestämmelser för åtnjutande av de från och med år 1920 fastställda

avlöningsförmåner och i därtill senare efter riksdagens hörande gjorda tillägg

funnes stadgat i fråga om motsvarande befattningar;

dels och vid bifall till vad sålunda föreslagits i riksstaten uppföra det

ordinarie anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare med 1,575,050

kronor.

I sin skrivelse nr 5 A, punkt 63, anmälde riksdagen, att den i sammanhang

med Kungl. Maj:ts förevarande förslag till behandling föreliaft en inom riksdagen

väckt motion, vari hemställts, att riksdagen måtte, med bifall i övrigt

till vad Kungl. Maj:t under punkt 66 av femte huvudtiteln föreslagit, å avlöningsstaten

för förste provinsialläkare och provinsialläkare från och med

år 1924 uppföra ytterligare 10 provinsialläkare och i anledning härav uppföra

det ordinarie anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare

med 1,588,800 kronor; och hade riksdagen beträffande antalet av de distrikt,

som enligt riksdagens förmenande från och med år 1924 borde nyinrättas,

ansett sig böra bifalla vad motionären i sådant avseende föreslagit. Itiksdagen

hade sålunda i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och ovanberörda

motion medgivit bland annat, att å avlöningsstaten för förste provinsialläkare

och provinsialläkare finge från och med år 1924 uppföras ytterligare

tio provinsialläkare med av Kungl. Maj:t föreslagna avlöningsförmåner, och

hade det ordinarie anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare

uppförts i riksstaten med 1,588,800 kronor.

Av 1923 års riksdag har vidare till provisoriska lönetillägg åt förste

provinsialläkare och provinsialläkare för budgetåret 1923—1924 anvisats ett

extra anslag av 234,000 kronor att utgå på sätt Kungl. Maj:t bestämmer.

Tillika har, i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag, beviljats för skrivbiträde

och övriga expenser åt förste provinsialläkare ävensom för anställande av

biträdande förste provinsialläkare ett extra anslag för sistnämnda budgetår

av 48,400 kronor. I jämförelse med de belopp, för år räknat, som av föregående

riksdagar beviljats för ifrågavarande ändamål, innebär sålunda 1923

års riksdags beslut i nämnda hänseende en mindre nedsättning, vilken i

fråga om ersättningarna för skrivbiträde och övriga expenser motiverats med

det dåmera inträdda prisfallet.

Slutligen har riksdagen till beredande av flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare

i enlighet med av riksdagen godkända grunder anvisat för samma

budgetår ett extra förslagsanslag av 5,000 kronor.

1924 års Sedan medicinalstyrelsen i skrivelse den 28 augusti 1923 gjort framställriksdag.

ning om inrättande från och med år 1925 av fem ordinarie provinsialläkar
tjänster,

yttrade föredragande departementschefen vid anmälan av denna fråga

i 1924 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 46), att han av

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:t$ proposition nr 14.

besparingsskäl ansåge sig förhindrad att tillstyrka uppförande å avlöningsstaten

av nya dylika tjänster under budgetåret 1924—1925. Emellertid betonade

departementschefen samtidigt, att denna åtgärd måste betraktas såsom

tillfällig och att det vore hans förhoppning, att medel till fullföljande i nödig

omfattning av förberörda regleringsplan skulle kunna å budgeten beredas

snarast möjligt.

I sin skrivelse nr 5 A yttrade riksdagen, under punkten 47, att riksdagen

vid den prövning riksdagen ägnat denna fråga under förhandenvarande

ekonomiska förhållanden funnit sig böra ansluta sig till den av departementschefen

intagna ståndpunkten. Riksdagen ville dock härvid i likhet med

departementschefen uttryckligen betona, att uppskovet med nyinrättande

av provinsialläkartjänster allenast vore av tillfällig beskaffenhet; och ville

riksdagen uttala den förväntan, att anslag måtte kunna för ändamålet beviljas

av 1925 års riksdag, varigenom uppskovet skulle kunna begränsas till endast

ett halvt år.

Med bifall till av Kungl. Maj:t framställt förslag upptogs det ordinarie

anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare i riksstaten för budgetåret

1924—1925 till 1,616,300 kronor. I riksstaten för budgetåret 1923—

1924 var anslaget, såsom förut nämnts, upptaget till 1,588,800 kronor. Anledningen

till höjningen var den, att tidpunkten för inrättande av de utav

1923 års riksdag beslutade nya provinsialläkardistrikten bestämts till den

1 januari 1924, i följd varav anslaget för budgetåret 1923—1924 blivit höjt

med endast hälften av det årsbelopp, 55,000 kronor, som erfordrades för

avlönande av tio provinsialläkare, eller med 27,500 kronor. För budgetåret

1924—1925 måste anslaget sålunda ytterligare höjas med sist angivna belopp.

Det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till extra provinsialläkares avlönande

nedsattes, med anledning av förslag utav Kungl. Maj:t, från och med

sist angivna budgetår från 30,000 kronor till 25,000 kronor.

Samma belopp, som av 1923 års riksdag beviljats för skrivbiträde och

övriga expenser åt förste provinsialläkare ävensom för anställande av biträdande

förste provinsialläkare samt till flyttningsbidrag, beviljades även av

1924 års riksdag.

1924 års riksdag anvisade vidare till provisoriska lönetillägg åt förste

provinsialläkare och provinsialläkare ett extra anslag av 238,000 kronor för

budgetåret 1924—1925.

I 1925 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 48) gjorde

Kungl. Maj:t framställning till riksdagen om inrättande av ytterligare tio

provinsialläkartjänster från och med den 1 juli 1925. Vid bifall härtill

skulle det ordinarie anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare

uppföras i riksstaten med 1.671,300 kronor.

Framställningen i fråga blev av riksdagen bifallen.

Vidare beviljades anslag å 48,400 kronor till skrivbiträde m. m., 245,000

kronor till provisoriska lönetillägg och 5,000 kronor till flyttningsbidrag åt

vissa provinsialläkare. I

I såväl 1924 års som 1925 års statsverksproposition framhölls av vederbörande

departementschef, att det av 1902 års löneregleringskommitté avgivna

förslaget till definitiv lönereglering för förste provinsialläkare och

provinsialläkare av sparsamhetsskäl icke kunde förordas till framläggande

för riksdagen.

Vid 1925 års riksdag hava provisoriska bestämmelser meddelats angående

bland annat förste provinsialläkares och provinsialläkares pension.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 62 käft. (Nr 14.) 1828 25 2

1936 år

i''iksday.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tillfällig

löneförbättring

för tiden

Vi 1921—1»Ve

1926 m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

Enligt vild den ovan lämnade redogörelsen utvisar medgav 1920 års riksdag,

i sammanhang med fastställande av ny stat för ifrågavarande kårer, att tillfällig

löneförbättring finge under sagda år utgå till förste provinsialläkarna

med 1,000 kronor, för år räknat, därav 700 kronor motsvarande lön och 300

kronor motsvarande tjänstgöringspenningar. Dylik löneförbättring har jämväl

för åren 1921 och 1922 samt budgetperioden 1 januari—30 juni 1923 och

budgetåren 1923—1924, 1924—1925 och 1925—1926 beviljats befattningshavarna

i fråga med sagda belopp. Förslag därom hade av Kungl. Maj:t

framlagts för riksdagen i propositionen nr 236 till 1921 års riksdag, i propositionen

nr 126 till 1922 års riksdag, i propositionen nr 67 till 1923

års riksdag, i propositionen nr 146 till 1924 års riksdag och i propositionen

nr 200 till 1925 års riksdag angående tillfällig löneförbättring för viss personal

inom den civila statsförvaltningen.

Förutom ovanberörda löneförmåner hava förste provinsialläkare och provinsialläkare

åtnjutit dyrtidstillägg enligt gällande bestämmelser.

För närvarande uppgår antalet förste provin sialläkjir tjänster till 24 samt

antalet provinsialläkartjänster — med inräknande av de vid 1925 års riksdag

beviljade — till 261. Antalet provinsialläkardistrikt är för närvarande 256.

För en del av de tio tjänster, som senast beviljats, har Kungl. Maj:t ännu

icke meddelat beslut om deras placering i distrikt.

Avlöningsstaten för förste provinsialläkare och provinsialläkare ter sig

alltså för närvarande på följande sätt:

Lön

Kronor

Tjänst-

görings-

penningar

Kronor

Orts-

tillägg

Kronor

Särskilt

av-

lönings-

tillägg

Kronor

Summa

Kronor

1

förste provinsialläkare ......

5,000

3,000

600

_

8,600

1

» » ......

5,000

3,000

300

—

8,300

3

<( » ......

15,000

9,000

900

—

24,900!

1

» » ....

5,000

3,000

—

—

8,000

18

» » .....

90,000

54,000

—

—

144,000

Summa kronor

120,000

72,000

1,800

—

193,800

1 provinsialläkare ...............

4,000

1,500

1,000

1,000

7,500:

i

„

4,000

1,500

1.000

1,000

7,500

i

)) ...............

4,000

1,500

500

2,000

8.000

2

„

8,000

3,000

1.000

4,000

16,000

1

)) ............

4.000

1,500

500

1,500

7,500

1

» .............

4,000

1,500

500

1,500

7,500

1

4,000

1,500

500

1,000

7,000

1

» ...............

4,000

1,500

500

1,000

7,000

1

)> ...........

4,000

1.500

500

500

6,500

2

8,000

3,000

1,000

1,000

13,000

1

)) ..............

4,000

1,500

500

—

6,000

1

)) .............

4,000

1.500

500

—

6,000

1

„

4,000

1,500

—

2,500

8,000

1

» ...............

4,000

1,500

—

2,000

7,500

1

» ...............

4,000

1,500

—

2,000

7.500

1

)) ..............

4,000

1,500

—

1,500

1,500

7,000

1

» ...............

4,000

1,500

—

7,000

1

» ...............

4,000

1,500

—

1,000

6,500

4

» ...............

16,000

6.000

—

4,000

26,000

1

» ...............

4,000

1,500

—

500

6,000

9

36.000

13,500

—

4,500

54,000

1

» ............

4,000

1,500

—

—

5,500

226

» ...............

904,000

339,000

—

—

1,243,000

Summa kronor

1,044,000

391,500

8,000

34,000

1,477,500

Efter 5 år kan

lönen höjas med

500 kronor och

efter 10 år med

ytterligare 500

kronor.

För provinsialläkaren

i Sorsel

och Tärna distr.

av Y ästerbottens

län samt Arjeplogs

, Paj ala o cli

Vittangi distrikt

av Norrbottens

län kan lönen

efter 3 år och

för övriga pro

vinsiall åkare

efter 5 år höjas

med 500 kronor.

Efter ytterligare

5 år kan lönen

ånyo höjas med

500 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 14.

19

Ökning av antalet provinsialläkare.

I skrivelse den 5 augusti 1925 liar medicinalstyrelsen framhållit, att av

de under åren 1921—1925 medgivna 40 nya provinsialläkardistrikten trettio

inrättats intill den 1 augusti 1925. Samtidigt hade sedan augusti 1924 tre

extra distrikt indragits. Genom de indragna distrikten hade 3,000 kronor

i statsbidrag besparats statsverket, men som ett äldre distrikt i stället erhållit

statsbidrag å 1,000 kronor, hade anslaget till bidrag till extra provinsialläkares

avlönande i själva verket icke lättats med mer än 2,000 kronor.

Antalet vakanta ordinarie provinsialläkartjänster var den 1 augusti 1925 tolv,

och antalet extra provinsialläkartjänster, som voro vakanta, var samma dag

tio. Någon svårighet att få de lediga ordinarie tjänsterna besatta förelåge

icke för närvarande.

Enligt riksdagens år 1924 uttalade mening borde ett uppskov med genomdrivande

av provinsialläkardistriktskommitténs regleringsplan om möjligt

undvikas. 1925 års riksdags beslut visade ju även detta. Ett fortsatt inrättande

av nya provinsialläkardistrikt borde därför enligt styrelsens mening

ske även under instundande budgetår. Styrelsen ville därför föreslå, att tio

nya ordinarie provinsialläkartjänster upptoges å ordinarie stat från och med

budgetåret 1926—1927. Med anledning härav skulle det nuvarande ordinarie

anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare, om det eljest förbleve

oförändrat, för nämnda budgetår höjas med 55,000 kronor till 1,726,300

kronor. Ej heller vid detta tillfälle ansåge sig styrelsen böra framställa något

förslag om inrättande av vissa angivna distrikt, utan syntes denna fråga böra

lämnas öppen tills ytterligare utredning erhållits därutinnan.

Emellertid erinrar styrelsen därom, att 1902 års löneregleringskommitté

i skrivelse den 2 juni 1923 efter visst samråd med styrelsen avgivit förslag

till ny lönereglering för förste provinsialläkare och provinsialläkare. Därest

detta förslag komme att föreläggas 1926 års riksdag, borde nämnda tio nya

provinsialläkartjänster upptagas i den nya lönestaten.

Någon ytterligare nedsättning av anslaget till bidrag för extra provinsialläkares

avlönande hade styrelsen icke ansett för närvarande böra vidtagas.

Först när flera extra distrikt med statsbidrag indragits ansåge styrelsen, att

frågan om anslagets nedsättning åter borde tagas upp till prövning.

På sätt framgår av föredragande departementschefens i 1924 års statsverksproposition

gjorda uttalande var det av honom då förordade och sedermera

inträdda uppskovet med inrättande av nya ordinarie provinsialläkartjänster

att betrakta såsom tillfälligt. På förslag av Kungl. Maj:t har även av 1925

års riksdag beslut fattats om inrättande av tio nya tjänster. Genom de

under åren 1921—1925 tillkomna tjänsterna hava emellertid endast 40 av de

av provinsialläkardistriktskommittén föreslagna 98 nya tjänsterna blivit inrättade.

Yid nu angivna förhållande finner jag mig böra förorda medicinalstyrelsens

föreliggande förslag att från och med den 1 juli 1926 uppföra

tio nya provinsialläkartjänster på ordinarie stat.

Medicinal
styrelsen
5

8 1925.

Departements
chefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kortfattad

redogörelse

för gällande

avlöning sgrunder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

I det förslag till definitiv lönereglering för förste provinsialläkare och

provinsialläkare, som jag nu ämnar framlägga, liar jag följaktligen utgått

ifrån, att provinsialläkarnas antal ökats med tio eller från 261 till 271.

Förslagsanslaget till bidrag till extra provinsialläkares avlönande synes

mig på av medicinalstyrelsen anförda skäl tillsvidare böra till beloppet

lämnas orubbat.

Förslag till definitiv lönereglering.

Vid framläggande av förslag till definitiv lönereglering för förste provinsialläkare

och provinsialläkare torde till en början böra undersökas, huruvida

eller i vad mån de nya avlöningsprinciper, som fått sitt uttryck i bland

annat avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement med

flera verk, kunna tillämpas jämväl å nu ifrågavarande läkarpersonal.

Förste provinsialläkare.

Yad då beträffar förste provinsialläkarna må erinras, hurusom de enligt

av riksdagen åren 1919 och 1920 beslutade avlöningsgrunder åtnjuta å

ordinarie stat lön och tjänstgöringspenningar med sammanlagt 8,000 kronor,

vartill kunna komma två ålderstillägg till lönen, vartdera å 500 kronor efter

fem och tio år. Därjämte utgår likaledes å ordinarie stat ortstillägg med

600 kronor till förste provinsialläkaren i Stockholms län samt med 300 kronor

till var och en av förste provinsialläkarna i Yästernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län. Det torde härvid böra erinras, att i

tjänstgöringspenningarna inberäknats ett belopp av 500 kronor, avsett för

bestridande av kostnader för expenser.

Med hänsyn därtill att förste provinsialläkarnas arbetsbörda väsentligt

ökats genom tillkomsten av lagarna angående åtgärder mot utbredning av

könssjukdomar den 20 juni 1918 och om anställande av distriktsbarnmorskor

m. m. den 28 mars 1919 samt epidemilagen den 19 juni 1919 hava samtliga

förste provinsialläkare på extra stat från och med år 1920 tillerkänts särskild

ersättning i form av tillfällig löneförbättring med 1,000 kronor.

Därjämte hava jämlikt medgivanden vid 1921—1925 års riksdagar provisoriska

lönetillägg av extra anslag anvisats att utgå med 500 kronor till en

var förste provinsialläkare med undantag av förste provinsialläkarna i Västerbottens

och Norrbottens län, vilka vardera kommit i åtnjutande av dylikt

tillägg å 1,500 kronor.

Slutligen må erinras, att förste provinsialläkarna från och med år 1920

tillerkänts ersättning för skrivbiträde ävensom för övriga expenser, nämligen

för skrivmaterialier och telefon samt för hållande av expeditionslokal, allt

utöver den förut omförmälda, i avlöningen inberäknade ersättningen av 500

kronor för expenser. De ifrågavarande särskilda ersättningarna, vilka för

olika län för närvarande bestämts till belopp, växlande mellan 450 och 2,250

kronor, bestridas av extra anslag.

I nedanstående tablå meddelas en sammanställning av de till förste provinsialläkarna

å ordinarie och extra stat nu utgående avlöningsförmånerna —- frånsett dyrtidstillägg — ävensom särskilda ersättningar för skrivbiträde och

expenser dels före och dels efter den 1 juli 1923.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14. 21

Tablå över förste provinsialläkarnas avlöningsförhållanden.

Befattningshavare

Lön

och

tjänst-

gö-

rings-

pen-

ningar

Orts-

tillägg

Till- fällig

löne- för- b ätt- ring

(å extra

stat)

Pro- viso- riskt

löne- tillägg

(å extra

stat)

Summa

begyn-

nelse-

av-

löning

Älders-

tillägg

efter

5 och

10 år

Summa

slut-

av-

löning

Särskild er- sättning för

utgifter för

skrivbiträde

och övriga

expenser

utöver i

avlöningen

ingående, till

500 kronor

beräknat

belopp

Förste provinsialläkaren i:

Stockholms län...

8,000

600

1,000

500

10,100

500 + 500

11.100

före 1/i

1923

2,000

efter

''/t 1923

1,800

Uppsala » ..

8,000

—

1.000

500

9,500

500 + 500

10,500

1.100

1,000

Södermanlands » ...

8.000

—

1,000

500

9,500

500+500

10,500

1.600

1,450

Östergötlands »

8,000

—

1,000

500

9,500

500 + 500

10,500

1.850

1,660

Jönköpings » ...

8,000

—

1,000

500

9,500

500 + 500

10.500

1,750

1.575

Kronobergs » ...

8,000

—

1,000

500

9,500

500 + 500

10,500

1.100

1.000

Kalmar » ...

8,000

—

1,000

500

9,500

500 + 500

10,500

1,750

500

1,575

Gotlands » ...

8,000

—

1,000

500

9,500

500 + 500

10.500

450

Blekinge » ...

8,000

—

1,000

500

9,500

500 + 500

10,500

1.100

1,000

Kristianstads » ...

8,000

—

1,000

500

9,500

500+500

10,500

1.850

1,660

Malmöhus » ...

8,000

—

1,000

500

9,500

500 + 500

10.500

2,500

2,250

Hallands » ...

8,000

—

1,000

500

9,500

500-1-500

10,500

1.100

1,000

Göteborgs o. Bohus » ...

8,000

—

1,000

500

9.500

500 + 500

10.500

1.750

1.575

Alvsborgs » ...

8,000

—

1,000

500

9,500

500 + 500

10,500

2,500

2,250

Skaraborgs » ...

8,000

—

1.000

500

9,500|500-f500

10.500

1.850

1.660

Värmlands » ...

8,000

—

1,000

500

9,500 500 + 500

10.500

2,500

2,250

Örebro » ..

8,000

—

1,000

500

9,500:500 + 500

10,500

1.750

1,575

Yästmanlands » ...

8,000

—

1,000

500

9,500.500 + 500

10,500

1.100

1.000

Kopparbergs » ...

8,000

—

1,000

500

9,500 500 + 500

10.500

1,850

1.660,

Gävleborgs » ...

8,000

—

1.000

500

9,500 500 + 500

10,500

2.500

2.250

Västernorrlands » ..

8,000

300

1.000

500

9,800 500 + 500

10,800

2.500

2.250;

Jämtlands » ..

8,000

300

1,000

500

9,8001500 + 500

10.800

1.100

l,000j

Västerbottens » ...

8,000

300

1,000

1,500

10,800''500 + 500

11,800

1,600

1.450|

Norrbottens » ...

8,000

300

1,000

1.500

10.800 500 + 500

11,800

1.600

l,450i

Av den lämnade redogörelsen för förste provin si alläkarn as nuvarande avlöningsförhållanden

har det synts löneregleringskommittén framgå, att i fråga

om nämnda befattningshavare något mera avsevärt hinder icke skulle behöva

möta att i allt väsentligt tillämpa det avlöningssystem, som innefattas i avlöningsreglementet

för statsdepartement m. fl. verk, varvid alltså avlöningen

för förste provinsialläkare inom olika län skulle avvägas med hänsyn till

levnadskostnaderna å stationeringsorten, vartill i vissa fall skulle kunna

komma kallortstillägg.

Yad förste provinsialläkarna beträffar har löneregleringskommittén vidare

utgått därifrån att, då särskilda anslag i varje fall måste beredas dessa

tjänstemän för bestridande av kostnader för skrivhjälp och expenser, något

belopp, avsett att till en del täcka kostnader för dylikt ändamål, icke vidare

bör, såsom för närvarande är förhållandet, inberäknas i den egentliga avlöningen.

Under iakttagande härav samt med beaktande av de till förste

provinsialläkare nu under olika titlar utgående avlöningsbelopp bär kommittén

ansett ifrågavarande befattningshavares lön böra bestämmas i likhet

Lönereglering

skommitténs

för•

slag.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Avvikande

mening.

Yttranden.

Medicinal
styrelsen.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

med vad som tillkommer befattningshavare i dåvarande 20:e nuvarande 30:e

lönegraden, avdelningen B, i löneplanen för statsdepartementen, vilken lönegrad

upptager fyra löneklasser med särskilda för sju olika ortsgrupper fastställda

belopp.

Löneplanen för förste provinsialläkare skidle alltså få följande utseende:

Löneklass

0

t s g r u

P P

A

B

c

D

E

F

G

i....................................

9.060

9,300

9,540

9.780

10.020

10,260

10,500

2 ..................................

9,540

9.780

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

8 ....................................

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

11.220

11,460

4 ...................................

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

11.700

11,940

Utöver lönen skulle, såsom förut antytts, för vissa förste provinsialläkare

kunna komma kallortstillägg.

Beträffande detta kommitténs förslag bär förste provinsialläkaren Larson

anmält avvikande mening. Doktor Larson anför därvid följande.

»De förste provinsialläkarna tilldelade löneförmånerna, ehuru utgående i

överensstämmelse med 20:e lönegraden, avdelning B, i löneplanen för statsdepartementen,

torde enligt min mening vara otillfredsställande i förhållande

till dessa läkares långa och dyrbara utbildningstid och till deras viktiga och

omfattande arbete. En jämförelse med andra läkares inkomstmöjligheter

måste härvid även tagas med i beräkning; de med förste provinsialläkarna

jämställda stadsläkarna i landets större städer hava exempelvis utan undantag

större löneförmåner än de nu för förste provinsialläkarna föreslagna.

Då det därför kan bliva förenat med svårighet att vid ledighet få förste

provinsialläkarbefattningarna besatta med fullt kompetenta personer, får

jag, ehuru jag nogsamt inser svårigheten att med nu gällande avlöningsprinciper

åstadkomma något, utöver vad inom löneregleringskommittén föreslagits,

dock förorda, att förste provinsialläkarna må komma i åtanke, om

en avlöning efter högre lönegrad eller med tillägg till den nuvarande 20:e

framdeles kommer att beslutas för andra med ifrågavarande läkare likställda

tjänstemän.»

I nämnda avvikande mening hava ett flertal förste provinsialläkare och länsstyrelser

instämt ävensom svenska provinsialläkarföreningen på sätt framgår

av dess skrivelse den 27 september 1925. Därjämte har framhållits, att

skillnaden mellan de föreslagna lönerna för förste provinsialläkare och dem

för provinsialläkare är alldeles för liten (1,000—2,000 kronor) och ej alls

motsvarande de sistnämndas praktikinkomster. De låga lönerna skulle ytterligare

försvåra den redan nu besvärliga rekryteringen av förste provinsialläkare.

Lönerna borde även anpassas efter arbetets omfattning i de olika

länen.

Även medicinalstyrelsen har i skrivelse den 8 juni 1923 uttalat önskvärdheten

av att förste provinsialläkarnas löneförmåner kunnat sättas något

högre än som föreslagits av löneregleringskommittén. Något yrkande i

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74. 23

sådant avseende har styrelsen med hänsyn till rådande depression för det

dåvarande icke velat framställa.

I likhet med löneregleringskommittén anser jag hinder icke möta att å

förste provinsialläkarna tillämpa i allt väsentligt det avlöningssystem, som

innefattas i gällande avlöningsreglemente för statsdepartement m. fl. verk.

Ej heller har jag något att erinra mot att nämnda befattningshavare sättas

i 30:e lönegraden av gällande löneplan. Visserligen hava flera myndigheter

framhållit, att förste provinsialläkarnas löner måste bringas i större överensstämmelse

med deras arbetsbelastning i de olika länen än som genom förenämnda

löneplacering med tillhörande ortsgruppering är möjligt. Jag vill

emellertid erinra om att ortsgrupperna A och B praktiskt taget icke komma

till tillämpning å förste provinsialläkarna med den ortsgruppering, som nu

är gällande, och att sålunda begynnelselönen kan sägas vara 9,540 kronor i

stället för 9,060 kronor. Härjämte lärer kunna antagas att rekryteringen

uv förste provinsialläkare med hänsyn till nuvarande tillgång på läkarkrafter

eke längre kommer att erbjuda några större svårigheter.

För förste provinsialläkarna bör såsom hittills beredas tillfälle att på

statens bekostnad anlita skrivbiträde, anskaffa expeditionslokal och bestrida

•Övriga expenser genom att särskilda medel ställas till förfogande. Enligt

av Kungl. Maj:t i proposition till 1920 års riksdag angivna grunder skulle

för skrivbiträden erfordras 19,200 kronor, för expeditionslokaler 24,000 kronor

och för övriga expenser 9,600 kronor, eller tillhopa 52,800 kronor. I likhet

med löneregleringskommittén anser jag ingen reducering av dessa belopp

böra äga rum. Erforderliga medel synas mig böra tagas av det ordinarie

förslagsanslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare.

Från samma anslag synas mig även böra utgå arvodena, tillhopa 11,600

kronor, till de biträdande förste provinsialläkarna. I denna kårs organisation

finner jag ej skäl att för närvarande föreslå någon ändring.

Vid bifall till vad jag nu föreslagit skulle förste provinsialläkarnas avlöningsförhållanden

komma att te sig på sätt framgår av följande tablå.

Departements
chefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Ma.j:ts proposition nr 74.

Kortfattad

redogörelse

för gällande

avlöning sgrunder.

Förste provinsialläkaren i

Orts-

giupp

Begynnelse-

avlöning

Slut- avlöning

för manlig

befattnings- havare

Särskild

ersättning

för skriv- biträde och

expenser

Stockholms

län .............................

G

10,500

11,940

2,500

Uppsala

)) ..............................

E

10,020

11,460

1,600

Södermanlands

» ......

E

10,020

11,460

2,100

Östergötlands

» .............................

E

10,020

11.460

2,350

Jönköpings

))

D

9,780

11,220

2,250

Kronobergs

)>

C

9,540

10,980

1,600

Kalmar

»)

I)

9,780

11,220

2,250

Gotlands

»

C

9.540

10,980

1,000

Blekinge

)) ...........................

D

9,780

11,220

1,600

Kristianstads

))

C

9,540

10,980

2,350

Malmöhus

» .................

E

10,020

11,460

3,000

Hallands

»

D

9,780

11,220

1,600

Göteborgs och Bohus

))

F

10,260

11,700

2.250

Alvsborgs

))

D

9,780

11.220

3.000

Skaraborgs

)) .........

C

9,540

10,980

2,350

V ärmlands

»

F

10,260

11,700

3.000

Örebro

»

E

10,020

11,460

2,250

Västmanlands

»

F

10,260

11,700

1.600

Kopparbergs

» ......

E

10,020

11,460

2,350

Gävleborgs

»

E

10,020

11,460

3,000

Västernorrlands

»

F

10,260

11.700

3,000

Jämtlands

»

G

10.500

11.940

1.600

Västerbottens

»

F

10,260 b

11,7003)

2,100

(10,320) b

(11.760)1)3)

Norrbottens

»

G

10,500s)

11.940

2,100 i

(10,695) b3)

(12,135) b

I

*) Med kallortstillägg.

2) Understiger nuvarande avlöning, minskad med 500 kronor expensmedel.

8) » » » utan avdrag av 500 kronor expensmedel.

Provinsialläkarna.

Vidkommande härefter provinsialläkarna, äro grunderna för avlöningen å

ordinarie stat av riksdagen godkända åren 1919—1925. Enligt dessa grunder

utgår till flertalet provinsialläkare en begynnelseavlöning av 5,500 kronor,

fördelad i lön och tjänstgöringspenningar. Till begynnelseavlöningen kunna

komma två ålderstillägg, det första å 500 kronor efter fem år och det andra

å 500 kronor efter ytterligare fem år. Till vissa provinsialläkare i de nordligaste

delarna av landet utgår emellertid första ålderstillägget redan efter

tre år. Förutom nyss angivna avlöning äga vissa provinsialläkare uppbära

ortstillägg med 500 respektive 1,000 kronor eller särskilt avlöningstillägg

växlande mellan 500 och 2,500 kronor eller ock såväl ortstillägg som särskilt

avlöningstillägg. Det torde böra anmärkas, att av tjänstgöringspenningarna

200 kronor anses utgöra ersättning för kostnader för expenser.

Jämlikt medgivanden vid 1921—1925 års riksdagar hava extra anslag

anvisats för provisoriska lönetillägg enligt Kungl. Maj:ts bestämmande till

samtliga provinsialläkare med lägst 500 kronor och högst 3,500 kronor.

Tillika torde böra erinras, att riksdagen alltsedan år 1918 till Kungl. Maj:ts

förfogande ställt extra förslagsanslag att i enlighet med senast år 1921

fastställda grunder bereda flyttningsersättning åt provinsialläkare i tjugufem

angivna distrikt.

En sammanställning av de till provinsialläkare för närvarande utgående

avlöningsförmånerna å ordinarie och extra stat — frånsett dyrtidstillägg och

flyttningsersättning — meddelas nedan:

opaginerad Kontrollera mot PDF

2b

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

Tablå över provinsialläkarnas avlöningsförmåner.

Befattningshavare

Lön och

tjänst- görings- pennin- gar

Orts-

tillägg

Sär-

skilt

avlö-

nings-

tillägg

Provi- soriskt

löne- tillägg

(å extra

stat)

Summa

begyn-

nelseav-

löning

O

Alderstillägg!

efter 5 och | Summa

10år(undan-j| slut- tagsvis efterjavlöning

3 och 8 år)j|

192 provinsialläkare........................

5,500

500

6.000

500 + 500

7.000

Provinsialläkarna iEringsboda, Orusts

och Fastnäs distrikt....................

5,500

—

—

1,000

6,500

500 + 500

7.500

Provinsialläkaren i Indals-Lidens di-

strikt..........................................

5,500

—

—

1,250

6.750

500 + 500

7,750

Provinsialläkarna i Sårna, Anundsjö,

Trehörningsjö, Mörsils, Östersunds,

Ragunda, Bräcke, Skellefteå, Vin-

delns, Robertsfors, Umeå, Nord-

malings, Nederkalix och. Gammel-

stads distrikt...... .....................

5,500

—

—

1,500

7,000

500 + 500

8.000

Provinsialläkarna iUUareds och Lång-

avs distrikt.................................

5,500

—

500

1,000

7.000

500 + 500

8,000

ProvinsialläkarnaiHoverbergs,Svegs,

Öjebyns och Alvsbyns distrikt......

5,500

—

—

2,000

7,500

500 + 500

8.500

Provinsialläkarna iLjugarns och Njut-

ångers distrikt ...........................

5,500

—

500

1.500

7,500

500 + 500

8,500

Provinsialläkaren i Skönneruds di-

strikt.........................................

5,500

—

1.000

1.000

7,500

500 + 500

8.500

Provinsialläkarna i Burträsks, Gälli-

vare och Harads distrikt ............

5,500

—

—

2,500

8,000

500 + 500

9.000

Provinsialläkaren i Ramsele distrikt

5,500

500

1,000

1,000

8,000

500 + 500

9.000

» i Junsele »

5,500

—

—

2.750

8,250

500 + 500

9.250!

» i Byske »

5,500

—

—

3,000

8.500

500 + 500

9,500

Provinsialläkarna i Strömsunds, Asele,

Jörns, Haparanda och Bodens di-

strikt.........................................

5,500

—

500

2.500

8,500

500 + 500

9,500

Provinsialläkarna i Hammerdals och

Råneå distrikt ..........................

5.500

—

1,000

2,000

8.500

500 + 500

9.500;

Provinsialläkarna i Vilhelmina och

Lycksele distrikt ........................

5,500

500

—

2.500

8.500

500 + 500

9.50o!

Provinsialläkaren i Hotings distrikt

5,500

500

1.000

1,750

8.750

500 + 500

9,750

» i Månsåsens »

5,500

—

—

3.500

9.000

500 + 500

10.000;

» i Stuguns »

5,500

—

—

3,500

9,000

500 + 500

10,000;

» i Los »

5,500

—

2,000

1.500

9,000

500 + 500

10,000)

» i Norsjö »

5,500

—

500

3,000

9,000

500 + 500

10,0001

» i Hede »

5,500

500

500

2,500

9.000

500 + 500

10,000:

» i Övertorneå »

5,500

—

1.500

2,000

9.000

500 + 500

10,000l

» i Bjurholms »

5,500

—

1,000

2.750

9.250

500 + 500

10.250;

» i Jockmocks »

5,500

500

500

3,000

9,500

500 t- 500

10,500|

» i Dorotea »>

5,500

—

1,000

3,250

9.750

500 + 500

10,750

Provinsialläkarna i Föllinge och Sten-

sele distrikt................................

5.500

500

1,500

2,250

9.750

500 + 500

10,75o|

Provinsialläkaren i Överkalix distrikt

5,500

500

500

3,250

9,750

500 + 500

10,750

» i Arvidsjaurs1) »

5.500

—

1.500

3.000

10.000 500 + 500

11,000

» i Malåträsks1) »

5,500

—

2,000

3.000

10,500 500 + 500

11,500

Provinsialläkarna i Sorsele*) och

Gäddede '') distrikt .....................

5,500

500

2,000

2,500

10,500 500 + 500

11.500

Provinsialläkarna i Vittangi'') och

Paj ala1) distrikt .......................

5,500

1,000

1,000

3,000

10,500

500 + 500

11.500

Provinsialläkaren i Tärna '') distrikt

5.500

2,500

3,000

11,000'' 500 + 500

12,000

» i Arjeplogs1) »

5,500

500

2,000

3,000

11,000! 500 + 500

12.000

Anmärkning 1. Provinsialläkaren i Visby distrikt åtnjuter avlöning såsom förste provinsialläkare

i Gotlands län.

Anmärkning 2. Medel till inrättande av ytterligare 6 provinsialläkartjänster, utöver ovan

angivna 255 befattningar, hava beviljats vid 1925 års riksdag, men hava för

dessa sex tjänster den 1 januari 1926 distrikten ännu icke blivit av Kungl.

Maj:t fastställda.

’) Provinsialläkaren i distriktet kan efter 3 år komma i åtnjutande av första ålderstillägget.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Löneregleringskommitténs

förslag

till

avlöning sgrunder.

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 74.

Såsom förut nämnts liar det synts löneregleringskommittén, att i fråga

om förste provinsialläkare något mera avsevärt hinder icke skulle behöva

möta att i allt väsentligt tillämpa det avlöningssystem, som innefattas i avlöningsreglementet

för statsdepartement med flera verk, varvid alltså avlöningen

för förste provinsialläkare inom olika län skulle avvägas med hänsyn

till levnadskostnaderna å stationeringsorten, vartill i vissa fall skulle kunna

komma kallortstillägg.

Annorlunda ställde sig enligt kommitténs uppfattning förhållandena beträffande

provinsialläkarna. Även för framtiden borde vid avlöningens utmätande

för provinsialläkarna levnadskostnaderna å stationeringsorten tillmätas

en väsentligt mindre betydelse än sådana omständigheter som graden

av vederbörande distrikts svårsköttliet och storleken av den inkomst av enskild

praktik läkaren kunde påräkna. Härvid erinras, hurusom provinsialläkardistriktskommittén

framhållit att de av samma kommitté föreslagna avlöningsformerna

ortstillägg och särskilda avlöningstillägg skulle utgå ej så mycket

därför, att levnadskostnaderna uti vissa distrikt vore särskilt höga, utan

fastmer emedan dessa distrikt i allmänhet vore i flera hänseenden besvärliga

och inkomsterna där ringa. Mot denna uppfattning hade varken från Kungl.

Maj:ts eller riksdagens sida gjorts någon erinran.

Yid nu angivna förhållanden har det synts löneregleringskommittén lämpligast

att, då givetvis provinsialläkarbefattningarna icke böra uppdelas på

skilda lönegrader, fördela befattningarna å ett antal olika lönegrupper, varvid

antalet lönegrupper synts kunna sättas lika med antalet ortsgrupper för

andra befattningshavare eller sålunda till sju. Yid fördelningen av provinsialläkarbefattningarna

å de nämnda lönegrupperna, vilken fördelning i

likhet med ortsgrupperingen torde böra ankomma på Kungl. Maj:t, har

kommittén, såsom redan är nämnt, ansett i främsta rummet hänsyn böra

tagas till i vad mån distriktet kan anses svårskött eller ej samt storleken

av de inkomster av enskild praktik, som kunna påräknas, men borde härvid

även beaktas, om ock i mindre grad, levnadskostnader och i förekommande

fall källortsförhållanden.

Kör uppgörande av förslag till en dylik lönegruppering har kommittén

beträffande vart och ett ordinarie provinsialläkardistrikt genom vederbörande

förste provinsialläkares försorg införskaffat detaljerade uppgifter i åtskilliga

hänseenden. På grundval av nyssnämnda och andra tillgängliga uppgifter

har inom kommittén, sedan samråd jämväl ägt rum med vederbörande förste

provinsialläkare och andra sakkunniga personer, upprättats ett förslag till

gruppering. I detta förslag hava de distrikt, som i avseende å tjänstgöringsförhållanden

och inkomster av praktik in. m. kunnat anses normala

eller jämförelsevis gynnsamt ställda, upptagits under lönegrupp I och de

distrikt där förhållandena kunnat anses mest ogynnsamma under lönegrupp

YII. Efter motsvarande grunder hava övriga distrikt inordnats i mellanliggande

lönegrupper.

Redan i detta sammanhang har kommittén ansett sig böra framhålla, att

vissa av de till YII:e lönegruppen hänförda distrikten åtminstone för det då
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

varande vore att anse såsom väsentligt mera vanlottade än övriga distrikt

inom samma lönegrupp, och att fördenskull lönetillägg, utöver den ordinarie

lönen, syntes böra tills vidare beredas innehavarna av dessa distrikt.

Efter angivandet av de huvudprinciper som sålunda synts kommittén böra

läggas till grund vid lönereglering för provinsialläkare har kommittén övergått

till frågan om de lönebelopp, som borde tillkomma ifrågavarande befattningshavare.

Härvid har det synts kommittén skäligt att, då av dessa befattningshavare

likasom av förste provinsialläkarna måste krävas en långvarig och dyrbar

utbildning, avlöningen icke tillmättes för knapp. Kommittén har i sådant

hänseende erinrat, hurusom avsevärda avlöningsförbättringar under de

senare åren tid efter annan ansetts böra vidtagas för att erforderlig rekrytering

å provinsialläkarbanan skulle kunna vinnas, men att resultatet därav

likväl befunnits otillfredsställande, om ock under den allra senaste tiden en

förbättring inträtt. I betraktande härav har kommittén ansett sig böra för

det stora flertalet provinsialläkare, nämligen de, som skulle tillhöra lönegruppen

I, utgå från de lönebelopp, som vore fastställda för befattningshavare

vid statsdepartement, tillhörande 16:e lönegraden, avd. B i dåvarande löneplanen

(nuvarande 26:e lönegraden), och med stationeringsort inom ortsgrupp

A. I likhet med vad för sistnämnda befattningshavare gällde skulle antalet

löneklasser vara fyra.

Då vid den föreslagna fördelningen av provinsialläkartjänsterna i lönegrupper

huvudsakligen andra förhållanden lagts till grund än vid den för

statsdepartementen med flera verk gällande ortsgrupperingen, har det synts

kommittén nödvändigt, att löneskillnaden mellan de särskilda lönegrupperna

bestämdes till avsevärt högre belopp än som ansetts erforderligt vid enbart

ortsgruppering. Under det att skillnaden mellan ortsgrupperna i 26:e lönegraden

enligt avlöningsreglementet för statsdepartement med flera verk vore

240 kronor, hade för provinsialläkarnas vidkommande en skillnad mellan

lönegrupperna av 420 kronor ansetts lämplig.

Löneplanen för provinsialläkare enligt kommitténs förslag ter sig därför

sålunda:

Löneklass

Lön

e g r

upp

I

11

in

IV

V

VI

VII

i.....................

7,140

7,620

8.100

8,580

7.560

7,980

8,400

8.820

9.240

9,660

2 .........................

8,040

8,520

8,460

8,880

9,300

9.720

10.140

3......................

8,940

9,420

9,360

9,780

10.200

10.620 i

4...........................

0,000

9,840

10,260

10,680

11,100

Såsom förut antytts har kommittén ansett det erforderligt, att innehavare

av vissa av de till VII:e lönegruppen hänförliga distrikten skulle tillsvidare

erhålla tillfälliga lönetillägg utöver den enligt löneplanen utgående lönen.

Enligt vad som framgår av den ovan meddelade sammanställningen av nu

utgående avlöning till provinsialläkare äro ock för vissa distrikt för när
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Nytt

avlönings
reglemente.

Departements
chefen.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

varande fastställda avlöningar, som överstiga de av kommittén för YII:e lönegruppen

föreslagna. De tillfälliga lönetilläggen hava synts kommittén tills

vidare kunna bestämmas till 420 kronor för provinsialläkarna i Gäddede,

Malåträsks, Pajala, Sorsele och Yittangi distrikt samt till 840 kronor för

Arjeplogs och Tärna distrikt. Med hänsyn till dessa tilläggs tillfälliga karaktär

syntes desamma böra bestridas från extra anslag.

Då kommittén ansett sig kunna för provinsialläkarna förorda de lönebelopp,

som i det föregående angivits, har kommittén utgått från att nu

gällande taxa för arvode för enskild sjukvård och för intyg, meddelade på

enskild begäran, ävensom för vissa tjänstförrättningar icke undergår sådana

mera betydande förändringar, som skulle för provinsialläkarna kunna medföra

avsevärda inkomstförhöjningar. Kommittén har dock härvid icke velat

motsätta sig, att vissa jämkningar företagas i avseende å berörda taxa.

Då kommittén, enligt vad som framgår av det föregående, ansett sig böra

i fråga om provinsialläkare föreslå tillämpning av avlöningsprinciper, som

väsentligt avvika från dem, som tillämpats i statsdepartementens avlöningsreglemente,

har kommittén funnit det erforderligt att framlägga förslag till

ett särskilt avlöningsreglemente för förste provinsialläkare och provinsialläkare.

Yid utarbetande av ifrågavarande författningsförslag har kommittén

ansett sig böra i den mån så kunnat ske och befunnits lämpligt låta de

nya avlöningsbestämmelserna ansluta sig till dem, som redan gälla enligt

det förenämnda avlöningsreglementet för statsdepartementen.

I de i det föregående omnämnda skrivelserna den 26 november 1924 och

den 27 september 1925 har svenska provinsialläkarföreningen förklarat sig

hålla före, att löneregleringskommitténs förslag i stort sett är lämpligt för

provinsialläkarna. Liknande uttalanden hava även framkommit från åtskilliga

länsstyrelser och förste provinsialläkare. Yad särskilt de av löneregleringskommittén

föreslagna lönesatserna beträffar hava icke några invändningar

framställts mot desamma; däremot hava mot en del detaljer i avlöningsreglementet

vissa anmärkningar gjorts. Till dessa återkommer jag i det

följande.

Rikets provinsialläkare hava hittills bekommit ersättning för sitt arbete

i form av dels fast avlöning dels arvode enligt taxa. I denna princip har

löneregleringskommittén icke föreslagit att någon ändring skulle vidtagas och

synes mig så ej heller böra ske. Det är onekligen en fördel, att en del av

provinsialläkarnas inkomster ställes i beroende av arbetsmängden. Ersättningen

enligt taxan får dock å andra sidan icke tillmätas alltför hög.

Yad nu angår löneregleringskommitténs förslag att hänföra provinsialläkartjänsterna

till särskilda lönegrupper och tilldela huvudgruppen av dessa

tjänster löner med utgångspunkt från de lönebelopp, som äro fastställda för

befattningshavare i nuvarande 26:e lönegraden, avdelning B, ortsgrupp A i

avlöningsreglementet för statsdepartement m. fl. verk, finner jag detta förslag

på av kommittén anförda skäl lämpligt och därför böra godtagas. De i förslaget

ingående lönegruppernas lönesatser synas mig även vara väl avvägda

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

med hänsyn till de olika tjänsternas egenart, vilket syfte man hittills sökt

ernå genom tilldelande av de provisoriska lönetilläggen, ortstilläggen och

särskilda avlöningstilläggen.

I händelse av en lönereglering enligt sålunda förordade grunder bör

givetvis en av medicinalstyrelsen gjord framställning om extra anslag till

provisoriska lönetillägg åt förste provinsialläkare och provinsialläkare, vilken

gjorts under förutsättning att frågan om den definitiva löneregleringen icke

skulle föreläggas 1926 års riksdag, icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare

åtgärd.

Då jag tillstyrker ifrågavarande förslag till löneplacering av provinsialläkarna

har jag i likhet med löneregleringskommittén utgått ifrån att provinsialläkarnas

inkomster icke komma att undergå mera avsevärd ökning

genom höjningar av läkartaxan. Häremot strider givetvis icke att vissa

jämkningar, delvis i höjande riktning, i taxan synas skäliga och därför av

mig komma att förordas i det förslag till ny läkartaxa, om vars avlåtande

till riksdagen jag senare i dag kommer att hemställa.

I likhet med löneregleringskommittén vill jag även föreslå, att innehavarna

av vissa av de till lönegrupp VII hänförliga tjänsterna tills vidare erhålla

tillfälliga lönetillägg utöver den enligt löneplanen utgående lönen. Dessa

lönetillägg skulle utgå med 840 respektive 420 kronor. Beräknar man i

enlighet med kommitténs förslag, att fem provinsialläkare få det lägre och

två det högre tillägget, skulle ett extra anslag å 3,780 kronor bliva erforderligt.

Härom kommer jag att nedan göra hemställan.

Fördelningen av landets provinsialläkare å de olika lönegrupperna synes

mig böra, såsom föreslagits, verkställas av Kungl. Maj:t. Ett preliminärt

utkast till sådan fördelning, upprättat i anslutning till löneregleringskommitténs

förslag i ämnet, torde få fogas till detta protokoll såsom bilaga.

Den nu föreslagna löneregleringen för provinsialläkarna giver icke anledning

att ändra den i förenämnda brev den 7 oktober 1921 medgivna rätten

till dubbel tjänstårsberäkning i vissa fall (se sid. 15).

Avlöningsreglementet.

Det förslag till avlöningsreglemente, som framlagts av löneregleringskommittén,

innebär några avvikelser från avlöningsreglementet för statsdepartementen.

Förslaget synes mig i huvudsak kunna vinna godkännande, men i

vissa punkter torde dock ändringar böra vidtagas. En del detaljer hava

även mötts av kritik från de hörda myndigheternas sida.

Som en del av bestämmelserna i avlöningsreglementet hava sin motsvarighet

i stadganden i nu gällande läkarinstruktion, förutsätter utfärdandet av

det nya reglementet eu omarbetning av sagda läkarinstruktion så att den

ej kommer i strid med de nya bestämmelserna.

De väsentligaste avvikelserna från det för statsdepartementen gällande avlöningsreglementet

må här något närmare beröras.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Förening av

tjänster.

3 §■

Gift kvinnlig

befattningshavare.

4 §■

Uppflyttning

i högre löneklass

m. in.

7 §■

8 §■

3 §■

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

Enligt gällande avlöningsvillkor för förste provinsialläkare och provinsialläkare

må med sådan befattning icke förenas annan tjänst å rikets eller riksdagens

stat. Däremot gäller icke i motsats till vad eljest i allmänhet plägar

stadgas något motsvarande förbud i fråga om förening av nu omhandlade

läkartjänster med tjänster å kommuns stat.

Då det även i framtiden undantagsvis kan befinnas lämpligt att tillåta

förening av läkarbefattning, varom nu är fråga, med tjänst å kommuns (särskilt

landstings) stat, har i 3 § 1 mom. förutsatts, att Kungl. Maj:t må kunna

för särskilt fall lämna medgivande till dylik förening av tjänster. Sådant

medgivande skulle dock ej vara erforderligt för sådana tjänster, vilkas bestridande

ansetts böra åläggas befattningshavare såsom skyldighet (se mom. 3).

Löneregleringskommitténs förslag angående gift kvinnlig befattningshavares

ställning var byggt på dåvarande lydelsen av 4 § i det för statsdepartementen

gällande avlöningsreglementet. Sedan lagen angående kvinnas

behörighet att inneliava statstjänst trätt i kraft och lydelsen av nyssnämnda

4 § ändrats genom kungörelse den 6 juni 1925 (nr 270) synes även motsvarande

stadgande i förevarande avlöningsreglemente böra få samma lydelse

som 4 § i avlöningsreglementet för statsdepartementen numera har.

I 7 § av reglementet meddelas bestämmelser rörande begynnelselön och

uppflyttning i högre löneklass. Dessa bestämmelser överensstämma i sak

med motsvarande stadganden i 10 § i statsdepartementens avlöningsreglemente.

Såsom förut nämnts, är tiden för intjänande av ålderstillägg för såväl

förste provinsialläkare som provinsialläkare för närvarande bestämd till fem

år beträffande första ålderstillägget och likaledes fem år beträffande andra

ålderstillägget, dock att för ett fåtal provinsialläkare i nordligare delarna av

landet det första ålderstillägget kan intjänas redan efter tre år. Då enligt

de nu föreslagna bestämmelserna tidsperioden för uppflyttning i högre löneklass

såsom regel skulle avkortas att omfatta allenast tre år, finner jag i

likhet med kommittén anledning saknas att föreslå någon särskild beräkning

i nu angivna hänseende för provinsialläkare i landets nordligare delar.

De i 8 § intagna bestämmelserna rörande tillgodoräknande av tjänstetid

i icke-ordinarie befattning m. m. överensstämma med motsvarande bestämmelser

i 11 § i avlöningsreglementet för statsdepartementen enligt

nämnda paragrafs nuvarande lydelse, dock att den i sistnämnda paragrafs

1 mom. intagna begränsningen, att endast tid efter fyllda 18 år må tillgodoräknas

vederbörande, av självfallen anledning icke medtagits i paragrafen.

Genom bestämmelsen i 2 mom. av 8 § angående rätt att tillgodoräkna arbete

utom statens tjänst lärer Kungl. Maj:t kunna i vissa fall meddela provinsialläkare,

som förut varit extra provinsialläkare, rätt att åtminstone delvis tillgodoräkna

tjänstgöringen såsom extra provinsialläkare för uppflyttning i

högre löneklass.

Bestämmelserna i 1 mom. i 9 § avse frågan om tillgodoräknande av viss

föregående tjänstetid för förste provinsialläkare, som befordrats från

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj-.ts proposition nr 74.

provinsialläkartjänst, och hava dessa bestämmelser sin närmaste motsvarighet

uti de i 12 § 1 mom. andra, fjärde och femte styckena (med deras

nuvarande lydelse) av statsdepartementens avlöningsreglemente meddelade

allmänna stadgan den i fråga om tillgodoräknande av tjänstetid i föregående

ordinarie befattning och vad därmed äger sammanhang.

För de sällsynta undantagsfall, då en ordinarie tjänsteman övergår från

befattning vid sådant statens verk, för vilket lönereglering genomförts efterliknande

grunder, som föreslagits skola tillämpas i nu förevarande reglemente

(t. ex. ordinarie läkarbefattning vid armén eller marinen), till ordinarie

provinsialläkar- eller förste provinsialläkartjänst, synes det böra ankomma

på Kungi. Maj:t att i anslutning till de grunder, som för motsvarande

fall äro meddelade beträffande den förra befattningen, bestämma efter

vilken löneklass i den nya tjänsten lönen må utgå. Ett stadgande i sådant

hänseende har föreslagits i 9 § 2 mom.

I 3 mom. av 9 § i förslaget innefattas bestämmelser rörande avlöning för

det fall, att förste provinsialläkare efter egen ansökning förflyttas till provinsialläkartjänst,

och ansluta sig dessa bestämmelser till stadgandena i

12 § 2 mom. av statsdepartementens avlöningsreglemente.

Bestämmelserna i förslagets 10 § 1 mom. ansluta sig närmast till före- 10 § l inom.

skrifterna i 13 § 3 mom. i statsdepartementens avlöningsreglemente. Emellertid

hava sistnämnda stadgande!! i det nu föreliggande förslaget ansetts böra

i vissa hänseenden utbytas mot kompletterande eller förändrade bestämmelser.

I gällande avlöningsvillkor för nu ifrågavarande läkare förutsättes,

att sådan läkare skall vara underkastad taxa för arvode för enskild sjukvård

och för intyg, meddelade på enskild begäran, ävensom för vissa tjänstförrättningar,

alltså även vara underkastad ändringar i taxan. Uttryckligt

stadgande om dylik skyldighet har införts i förevarande paragraf. Vidare

torde i anslutning till gällande avlöningsvillkor böra föreskrivas skyldighet

för tjänsteman, om vilken nu är fråga, att underkasta sig jämväl den reglering

av tjänstgöringsområde eller den förändring av stationeringsort inom

tjänstgöringsområdet, som kan bliva honom i behörig ordning ålagd.

Enligt löneregleringskommitténs förslag skulle, i anslutning till vad som Förflyttningsi

allmänhet gäller enligt avlöningsreglementet för statsdepartement med skyldighet.

flera verk, beträffande förste provinsialläkare och provinsialläkare föreskrivas

förflyttningsskyldighet jämväl till viss annan befattning.

Beträffande dylik förflyttningsskyldighet vad nu ifrågavarande tjänstemän

angår har från visst håll inom kommittén framhållits, att densamma skulle

kunna bliva obillig gentemot befattningshavaren. Vad särskilt provinsialläkarna

beträffar vore nämligen deras inkomster av tjänsten till väsentlig grad

grundade på inkomsten av enskild praktik. Det skulle alltså kunna för

provinsialläkaren medföra högst betydande ekonomisk förlust, därest han

nödgades lämna en tilläventyrs under längre tid upparbetad praktik för att

tillträda ett distrikt, där möjligheten till praktik kanske vore ringa eller

åtminstone en viss tids tjänstgöring erfordrades för förvärvande av tillräcklig

s. 32 Kontrollera mot PDF

Svenska

provinsial
läkarfor
eningen
den

27/& 1923.

Departements
chefen.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

enskild praktik. Yad sålunda anförts beträffande provinsialläkare ansågs i

viss mån kunna åberopas jämväl i fråga om förste provinsialläkare.

Kommittén, som ansett nu omhandlade förflyttningsskyldighet vara ur

statens synpunkt av betydelse, bär emellertid, i syfte att de ifrågavarande

tjänstemännens befogade intressen måtte bliva i största möjliga utsträckning

tillgodosedda, funnit sig böra giva stadgandet i fråga den avfattning,

att förste provinsialläkare och provinsialläkare skola vara skyldiga att, då

Kungl. Maj:t, på framställning av medicinalstyrelsen och efter vederbörandes

hörande, med hänsyn till allmänna hälso- och sjukvårdens behov prövar

sådant nödigt, låta sig förflyttas, förste provinsialläkare till annan förste

provinsialläkartjänst eller till viss medicinalrådsbefattning samt provinsialläkare

till annan provinsialläkartjänst.

Mot kommitténs förslag angående förflyttningsskyldighet för förste provinsialläkare

och provinsialläkare hava framställts anmärkningar från de

flesta länsstyrelser och förste provinsialläkare. Svenska provinsialläkarföreningens

styrelse har särskilt behandlat frågan och anför i skrivelsen den

27 maj 1923, som även åberopats av en del av de hörda myndigheterna,

bl. a. följande.

Yad först beträffade provinsialläkarna kunde förflyttningen för dem ej

innebära befordran eller förutsättning för befordran, men väl en nedbrytande

rubbning i deras ekonomiska förhållanden. Dessa läkares löneförhållanden

vore bestämda med hänsyn till, att de för en del av sina tjänstegöromål

skulle uppbära särskild ersättning efter taxa »inkomst på praktik». Denna

inkomst växlade betydligt på olika orter och utjämnades ej med visshet

genom tjänsternas uppdelning i olika lönegrupper.

Yid tvångsförflyttning skulle enligt den föreslagna bestämmelsen hänsyn

tagas endast till allmänna hälso- och sjukvårdens behov, och då eu dylik

förflyttning alltid vore en allvarlig sak vore det uppenbart, att den skulle

ifrågakomma endast vid sådana tillfällen, då nämnda behov ej på annat sätt

kunde tillgodoses — sålunda under tider av allmän läkarbrist d. v. s. under

tider, då andra läkartjänster eller andra utkomstmöjligheter erbjöde sig.

Uteslutet vore ej då, att tvångsförflyttade läkare kanske i ej ringa utsträckning

funne med sin fördel förenligt att lämna tjänsten i stället för att underkasta

sig flyttningen. Ej heller skulle enligt styrelsens övertygelse ett

stadgande, som lämnade den till en viss tjänst nyutnämnde provinsialläkaren

utsikt att mot sin vilja kanske omedelbart bli förflyttad till det distrikt, han

kanske minst av alla skulle hava sökt, verka gynnsamt på rekryteringen av

kåren och detta till så mycket större skada, som det skulle inträffa under

tider, då kåren skulle vara svår att hålla fulltalig. Inga riktlinjer att tjäna

till ledning vid valet av den eller de läkare, som skulle tvångsförflyttas, vore

angivna av löneregleringskommittén. Bestämmelsen lämnade i denna del

allt för stort utrymme åt godtycke.

Yad här nämnts om provinsialläkare gällde delvis om ock i mindre grad

förste provinsialläkares tvångstransport till annan förste provinsialläkartjänst.

För dessa läkares verksamhet vore däremot en ingående lokal- och personkännedom

inom länet av största betydelse, vilken ej främjades genom förflyttningar

allra minst om dessa skedde mot vederbörandes egen önskan.

De skäl, som anförts mot fastställande av förflyttningsskyldighet i den

modifierade form som föreslagits av löneregleringskommittén, synas mig

vad förste provinsialläkarna beträffar sakna avgörande betydelse.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

Något annorlunda ställer sig frågan, då det gäller provinsialläkarna. Vad

svenska provinsialläkarföreningens styrelse anfört rörande olämpligketen av

att tvångsförflytta en provinsialläkare liar obestridligen fog för ''sig, men då

bestämmelser om förflyttningsskyldigliet finnas meddelade för andra grupper

av befattningshavare, vilka fått sina avlöningar reglerade enligt det nya lönesystemet,

har jag ansett mig böra även för provinsialläkarna upptaga ett

stadgande härom i den modifierade form som kommittén föreslagit. Jag

förutsätter emellertid att detta stadgande endast i rena undantagsfall skall

komma i tillämpning.

Enligt § 9 i sjukstugestadgan den 18 oktober 1901 (nr 84) skall sjukvården

å sjukstuga ombesörjas av legitimerad läkare, som av direktionen för

sjukstugan tillsättes på viss tid eller antages på förordnande tillsvidare. Läkaren

bör enligt samma författningsrum vara boende i sjukstugans grannskap.

Vidare stadgas i § 18 epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443), att vid

epidemisjukhus skall anställas läkare.

Enligt vad löneregleringskommittén inhämtat har det hittills varit vanligt,

att provinsialläkare jämväl varit läkare vid den sjukstuga, som funnits inrättad

i närheten av läkarstationen, ävensom att han varit läkare vid ortens

epidemisjukhus, om ej särskild läkare där ansetts erforderlig.

Då emellertid, enligt vad för kommittén uppgivits, vid enstaka tillfällen

svårigheter uppstått att träffa avtal med vederbörande provinsialläkare rörande

sjukvården vid sjukstuga eller epidemisjukhus, har det synts kommittén lämpligen

böra i avlöningsreglementet föreskrivas skyldighet för provinsialläkare att

åtaga sig sådant uppdrag, varvid, i händelse av tvist, ersättningens belopp skulle

fastställas av medicinalstyrelsen. Bestämmelser i nämnda hänseenden hava intagits

i 10 § 2 mom. i reglementet. Mot dessa bestämmelser har jag intet att erinra.

Enligt brev den 22 november 1888 är provinsialläkaren i Järvsö distrikt

skyldig att vara läkare vid sjukhuset i Järvsö för spetälska. Även denna

skyldighet bör här uttryckligen angivas.

Såsom redan i det föregående omförmälts, avser förslaget att förste

provinsialläkare skulle i förekommande fall vara berättigad till kallortstilllägg.

I överensstämmelse med de i 14 § i avlöningsreglementet för statsdepartement

med flera verk meddelade bestämmelser har 11 § avfattats.

Förslagets 12 § ansluter sig

mentens avlöningsreglemente.

Bestämmelserna i 13 § i förslaget motsvara närmast föreskrifterna i 16 §

i statsdepartementens avlöningsreglemente.

De uti 13 § 1 mom. av förslaget angivna tjänstledighetsavdragen för förste

provinsialläkare och provinsialläkare överensstämma till sina belopp med de

för tjänstemän i 30:e respektive 26:e lönegraden i statsdepartementens avlöningsreglemente

fastställda.

Med hänsyn till den stora risk att genom tjänstutövning ådraga sig smittosamma

sjukdomar, som förefinnes beträffande nu ifrågavarande läkare, har

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 62 käft. (Nr 74.) ms 25 3

Sjukstu getjänstgöring

?n. m.

10 §.

Kal lort s~

tilläqg.

u in
-

till bestämmelserna i 15 § i statsdeparte- §.

Tjänstledighetsavdrag

m. m.

13 §.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

det synts billigt, att sådan tjänsteman, som ådragit sig dylik sjukdom under

nyss angivna förhållande och därigenom hindrats att uppehålla sin befattning,

må i fråga om avlöningsförmåner under sjukdom likställas med tjänsteman,

som förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittofara, Stadgande

i sådant hänseende har intagits i 13 § 3 mom. i reglementet.

14—lö §§■ Förslagets 14 och 15 §§ äro i sak likalydande med 17 och 18 §§ i stats
departementens

avlöningsreglemente.

vikariats- I 16 § av förslaget, som närmast motsvarar 19 § i statsdepartementens

ersättning. avlöningsreglemente, innefattas bestämmelser rörande vikariatsersättning.

16 I kungörelsen den 13 juni 1919 angående villkor och bestämmelser för

åtnjutande av de från och med år 1920 fastställda avlöningsförmåner för

förste provinsialläkare och provinsialläkare är stadgat, att vid sjukdomsförfall

eller när det erfordras för beredande av semester provinsialläkare skall

vara skyldig att, om han förordnas att uppehålla förste provinsialläkartjänst,

bestrida densamma, mot åtnjutande i förstnämnda fall av de för befattningen

anslagna tjänstgöringspenningar men i senare fallet av däremot svarande

belopp, dock ej längre än sammanlagt tre månader under ett och samma

kalenderår. Jämlikt bestämmelse i samma kungörelse skall sålunda förordnad

vikarie under tiden avstå egna tjänstgöringspenningar.

Genom brev den 7 juli 1921 har Kungl. Maj:t emellertid medgivit, att —

utan hinder av nyssberörda bestämmelser i kungörelsen den 13 juni 1919

— provinsialläkare, som för tiden från och med den 1 juli 1921 förordnats

eller förordnas uppehålla förste provinsialläkartjänst antingen under vakans

eller under innehavare av sådan tjänst på grund av sjukdom eller för fullgörandet

av offentligt uppdrag eller förordnande på annan tjänst beviljad

tjänstledighet eller som förordnas såsom vikarie under semester för förste

provinsialläkare, må tills vidare, förutom ersättning för de avlöningsförmåner

å egen tjänst, som han under tiden för förordnandet måste avstå, samt de för

förste provinsialläkarbefattningen anslagna tjänstgöringspenningar eller däremot

svarande belopp, erhålla ett särskilt vikariatsarvode med så stort belopp,

att arvodet jämte nämnda tjänstgöringspenningar eller däremot svarande

belopp uppgår till, om vikarien är bosatt utom förste provinsialläkarens

tjänstgöringsort, tjugo kronor samt eljest tio kronor om dagen.

Därjämte har Kungl. Maj:t bemyndigat medicinalstyrelsen att, därest det

i ovan angivna fall visar sig oundgängligen nödvändigt att förordna provinsialläkare

att uppehålla förste provinsialläkartjänst jämte egen tjänst, till

sålunda förordnad provinsialläkare under tiden för förordnandet utbetala

utöver med den egna tjänsten förenade avlöningsförmåner, ett särskilt vikariatsarvode

av tjugo kronor om dagen.

Därest de grunder i fråga om vikariatsersättning, som gälla enligt statsdepartementens

avlöningsreglemente, skulle utan vidare tillämpas å provinsialläkare,

som vikarierar å förste provinsialläkartjänst, skulle vikariatsersättningen

— motsvarande skillnaden mellan tjänstledighetsavdraget i lägsta

löneklassen för, å ena sidan, förste provinsialläkarbefattning och, å andra

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

sidan, provinsialläkartjänst — uppgå till allenast 2 kronor för dag. Då

emellertid en provinsialläkare, som förordnats att bestrida förste provinsialläkartjänst,

antingen helt och hållet går miste om inkomst av sin enskilda

praktik eller åtminstone kan lida minskning däri, finner jag i likhet med

kommittén billigt, att vikariatsersättningen må utgå med högre belopp än vad

nyss sagts. I enlighet med kommitténs förslag torde nämnda ersättning böra

sättas till 10 kronor om dagen, vartill för provinsialläkare, som är stationerad

å annan ort än där vikariatstjänstgöringen äger rum, enligt bestämmelserna

i reglementets 23 § 2 mom. skulle komma tjänstgöringstraktamente.

I reglementsförslaget har införts bestämmelse om skyldighet för förste

provinsialläkare, om han därtill förordnas, att under sammanlagt högst tre

månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida sådan byråchefsbefattning

i medicinalstyrelsen, vars innehavare skall vara legitimerad

läkare. Sådan skyldighet har hittills icke förefunnits, men synes enligt kommitténs

mening befogad. Då ersättning till vikarie å djdik befattning bör

utgå å medicinalstyrelsens stat, har kommittén förutsatt, att i särskild ordning

bestämmes den ersättning, som i sådant fall må utgå. Jag har intet

att erinra mot berörda förslag.

Enligt brev den 21 november 1919 samt den 7 juli 1921 (nr 519) må provinsialläkare,

då så visar sig oundgängligen nödvändigt, kunna förordnas

att jämte egen tjänst bestrida annan provinsialläkartjänst. Ersättningen utgår

med, utöver med den egna tjänsten förenade avlöningsförmåner, ett

särskilt dagarvode å åtta kronor.

Rätten att förordna provinsialläkare på nu nämnt sätt har visat sig vara

av stort värde, särskilt i Norrland, där ett kortare vikariat eljest skulle bliva

mycket dyrbart för statsverket. Jag vill därför föreslå att provinsialläkare

må förklaras skyldig att i sådana fall mottaga förordnande å provinsialläkartjänst

i angränsande distrikt, dock högst för femton dagar i följd. Ersättningen

kan lämpligen bibehållas såsom hittills. Stadgande i ämnet bör

införas såsom moment 4 av 16 §.

För sådana fall då förste provinsialläkar- eller provinsialläkarbefattning

kan komma att efter förordnande bestridas av person å vilken det ifrågasatta

avlöningsreglementet icke skulle äga tillämpning torde det i likhet med

vad nu är förhållandet böra ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa grunderna

för den ersättning, som må utgå under dylikt förordnande.

Vikariatsersättningarna vid förste provinsialläkar- och provinsialläkar - tjänsterna hava hittills utgått från det ordinarie förslagsanslaget till allmän

hälso- och sjukvård, i den mån ej avlöningsmedel kunnat tagas i anspråk

för ändamålet.

Det synes mig av praktiska skäl lämpligt att, såsom från löneregleringskommitténs

sida även förutsatts och i anslutning till vad sålunda för närvarande

gäller, låta samtliga vikariatsersättningar, med undantag av den särskilda

ersättning vid vikariat å viss byråchefsbefattning i medicinalstyrelsen,

vilken ersättning kommittén ansett böra utgå å styrelsens stat, i den mån

tillgängliga avlöningsmedel härtill ej lämna tillgång bestridas från förslagsanslaget

till allmän hälso- och sjukvård.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. May.ts proposition nr 74.

17 §. Förslagets 17 § är likalydande med 20 § i statsdepartementens avlönings
reglemente.

Semester. Bestämmelser rörande semester återfinnas i förslagets 18 §, vilken närmast

18 §■ motsvarar 21 § i statsdepartementens avlöningsreglemente. Då enligt löne
regleringskommitténs

förslag förste provinsialläkare och provinsialläkare

närmast skulle jämföras med tjänstemän i 30:e respektive 26:e lönegraden

enligt statsdepartementens nuvarande löneplan, liar semestertiden för nämnda

läkare föreslagits i likhet med vad som gäller för omförmälda tjänstemän

vid statsdepartementen. Härigenom skulle ock gjord framställning om förlängd

semester för dessa läkare tillgodoses.

Enligt nu gällande bestämmelser hava ifrågavarande läkare rätt att erhålla

semester antingen en månad årligen eller två månader vartannat år. Då,

såsom nyss antytts, förslaget innebär en förlängning i semestertiden, torde,

säger kommittén, i allmänhet icke någon anledning förefinnas att medgiva

sammanslagning av semester för två år. Beträffande provinsialläkare i vissa

ensligt belägna distrikt inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län syntes dock fortfarande skäl föreligga att medgiva dylik sammanslagning

av semester, och har kommittén avfattat sitt förslag i enlighet härmed.

Mot detta kommitténs förslag hava invändningar framställts av de i ärendet

hörda. Särskilt har från svenska provinsialläkarföreningen, senast i skrivelsen

den 27 september 1925, inlagts eu gensaga mot förslaget om upphörande av

den alla förste provinsialläkare och provinsialläkare hittills medgivna rätten

att åtnjuta semester även för närmast föregående år i den mån sådan icke

redan åtnjutits.

Enligt det föreliggande förslaget skulle semestertiden komma att ökas

för förste provinsialläkare och för sådana provinsialläkare, som fyllt 40 år.

De skäl, som anförts för rätt att sammanslå semestertid för två år, synas

mig då icke så tungt vägande att de motivera en avvikelse från de bestämmelser

i ämnet, som gälla för andra befattningshavare inom statsförvaltningen.

Jag anser mig därför icke kunna tillstyrka sammanslagning av semestertid

ens för de provinsialläkare, som hava sin verksamhet i nyssnämnda

ensligt belägna distrikt inom de tre nordligaste länen.

19 §. Bestämmelsen i 19 § av förslaget är hämtad från nu gällande avlönings
villkor

(kung. d. 13 juni 1919, nr 313).

Tjänstebostad. I förslagets 20 § innefattas bestämmelser rörande tjänstebostad, och an20

och 21 §§. sluta sig dessa bestämmelser till föreskrifter i ämnet i kungörelsen den 2

december 1921 angående tillägg till läkarinstruktionen (nr 688). Dock hava

vissa kompletterande bestämmelser rörande tiden för avflyttning från dylik

bostad ansetts böra upptagas i förslaget, varvid stadgandena i 22 § c) i

statsdepartementens avlöningsreglemente tjänat såsom förebild vid avfattningen.

Enligt nu gällande avlöningsvillkor är provinsialläkare skyldig att tillhandahålla

eller bekosta fri bostad åt semestervikarie. Däremot är dylik

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj-.ts proposition nr 74.

skyldighet icke föreskriven, då det gäller vikarie för provinsialläkare, som

är ledig av annan anledning än semester, exempelvis på grund av sjukdom.

Det torde böra erinras, att enligt avlöningsreglementet för statsdepartementen

någon skyldighet att tillhandahålla eller bekosta semestervikarie fri bostad

icke föreskrivits ens i sådant fall, då befattningshavaren innehar av

statsverket tillhandahållen tjänstebostad. Det har synts lämpligt att, i anslutning

till vad som stadgas i avlöningsreglementet för statsdepartementen

22 § d), föreskriva, att provinsialläkare, som är ledig — oavsett anledningen

härtill — och som har tjänstebostad, skall vara skyldig att i den omfattning,

som kan finnas lämplig, och mot skälig gottgörelse tillhandahålla nödigt

bostadsutrymme åt vikarie. Har provinsialläkaren avlidit och har han

innehaft tjänstebostad, bör, så länge hyresavtalet består, enahanda skyldighet

åligga hans dödsbo i förhållande till vikarie eller ny innehavare av

tjänsten.

Bestämmelser i ämnet hava intagits i förslagets 20 §. I förslagets 21 §

har införts stadgande i fråga om skyldighet för provinsialläkare att jämväl

i fall, då tjänstebostad icke finnes anordnad, mot skälig gottgörelse tillhandahålla

vikarie bostadsutrymme in. m.

De i 22 § första stycket i förslaget upptagna bestämmelserna rörande

läkarvård m. m. vid skada till följd av olycksfall i tjänsten ansluta sig till

motsvarande stadganden i 25 § i avlöningsreglementet för statsdepartementen.

I 22 § andra stycket har föreslagits, att nyssberörda bestämmelser rörande

läkarvård m. in. skulle i tillämpliga delar gälla jämväl för det fall,

att tjänsteman ådragit sig smittosam sjukdom, som kan anses hava uppkommit

genom tjänstutövning. Införandet av ifrågavarande stadgande torde

få anses utgöra en konsekvens av de utav kommittén under 13 § 3 mom.

föreslagna bestämmelserna rörande tjänsteman, som genom tjänstutövning

ådragit sig smittosam sjukdom.

De i 23 § föreslagna stadgandena hava sin motsvarighet i 26 § i statsdepartementens

avlöningsreglemente.

Därest i fråga om provinsialläkare och förste provinsialläkare tillämpas

enahanda grunder i fråga om ersättning för flyttningskostnad, som gälla enligt

27 § i avlöningsreglementet för statsdepartementen, skulle dylik ersättning

kunna utgå dels till provinsialläkare eller förste provinsialläkare, som,

utan att han på egen ansökning eller efter därom uttryckt önskan förflyttas

till annan befattning inom innehavande tjänstegrad, ålagts förändrad

stationerings- eller bostadsort, dels ock till provinsialläkare, som till följd

av befordran till förste provinsialläkartjänst eller förordnande att uppehålla

sådan tjänst nödgats flytta till annan ort än den förutvarande stationeringsorten.

Bestämmelser i sådant syfte hava intagits i 24 § av förslaget.

Såsom i det föregående omförmälts, har alltsedan år 1918 varit anvisat

extra förslagsanslag till beredande av flyttningsbidrag åt vissa provinsial
-

Läkarvård.

22 §.

23 §.

Flyttningskostnad.

24 §■

s. 38 Kontrollera mot PDF

Biträdande,

förste provinsialläkare.

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

läkare i mera avlägset belägna distrikt. Flyttningsbidrag åtnjutes allenast

vid flyttning till distrikt och endast en gång av samma provinsialläkare.

Beträffande nu gällande grunder för flyttningsbidragets utgående hänvisas

till förenämnda brev den 7 juli 1921 (nr 519). Det torde böra anmärkas,

att enligt de förut angivna i reglementsförslaget upptagna grunderna för ersättning

för flyttningskostnad dylik ersättning i regel icke skulle komma

att utgå i sådana fall, som avses i nyssnämnda brev den 7 juli 1921.

Då åtminstone tills vidare det kan befinnas erforderligt för besättandet

av vissa provinsialläkarbefattningar, att eu dylik vidsträcktare förmån må

kunna utgå, har löneregleringskommittén förutsatt, att frågan härom i samband

med anvisande av för ändamålet erforderliga medel må år efter år

göras till föremål för prövning av Kungl. Maj:t och riksdagen. Förevarande

paragraf i reglementet har ock avfattats i enlighet härmed.

Jag vill redan i detta sammanhang nämna, att jag kommer att förorda

äskande av ett extra förslagsanslag å 3,000 kronor för flyttningsbidrag till

provinsialläkare i vissa angivna distrikt att utgå enligt nyssnämnda grunder.

Till förhindrande av att ersättning må utgå enligt båda stadgandena böra

dock, på sätt medicinalstyrelsen i skrivelse den 5 augusti 1925 föreslagit,

bestämmelserna i sagda brev ändras så att flyttningsbidrag enligt nämnda

brev icke må utgå, när ersättning för flyttningskostnad kan erhållas enligt

avlöningsreglementet.

Inom vart och ett län finnes för närvarande anställd en biträdande förste

provinsialläkare med åliggande att vid förste provinsialläkarens frånvaro

från residensstaden under mer än ett dygn på grund av tjänstärende fullgöra

denne åliggande löpande göromål.

Det årliga arvodet till ifrågavarande biträdande förste provinsialläkare

utgör:

i vart och ett av Uppsala, Blekinge, Hallands och Västmanlands län

300 kronor,

i vart och ett av Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs,

Kalmar och Örebro län 400 kronor,

i vart och ett av Östergötlands, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands och Kopparbergs län 500

kronor,

i vart och ett av Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län 600 kronor, och

i Gotlands län 1,000 kronor.

Ifrågavarande arvoden uppgå till sammanlagt 11,600 kronor och bestridas

av extra anslag. Då den sålunda tillämpade anordningen med biträdande

förste provinsialläkare synes ändamålsenlig, har jag i likhet med löneregleringskommittén

ansett densamma böra givas permanent karaktär och

medel för ändamålet anvisas under den ordinarie staten. Härom framlägger

jag i det följande förslag.

Dylikt uppdrag såsom biträdande förste provinsialläkare skall givas lämp
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

lig läkare, boende i residensstaden. För det fall, att provinsialläkare erhållit

sådant uppdrag, hade i 25 § av kommitténs förslag meddelats vissa

bestämmelser, vilka anslöto sig till stadgandena i 30 § av avlöningsreglementet

för statsdepartementen.

Detta kommitténs förslag var byggt på den år 1923 ännu föreliggande

förutsättningen, att provinsialläkaren i residensstaden hade viss företrädesrätt

till uppdraget] att vara biträdande förste provinsialläkare i länet.

Denna förutsättning föreligger emellertid icke längre efter det viss ändring

genom kungörelse den 8 maj 1925 (nr 135) företagits av § 2 i gällande läkarinstruktion.

Då berörda uppdrag alltså får betraktas såsom ett självständigt

uppdrag, vilket icke är bundet vid provinsialläkartjänsten, bär jag ansett

den av löneregleringskommittén föreslagna paragrafen böra utgå.

Såsom jag redan ovan framhållit skulle förste provinsialläkare åtnjuta Expensersättning

med av Kungl. Maj:t fastställt belopp för bestridande av kost- a"s_aj!''

nader för expeditionslokal samt skrivhjälp och andra expenser. Härvid

skulle icke, såsom för närvarande är fallet, någon del av ifrågavarande kostnader

anses inbegripen i den egentliga avlöningen, utan skulle ersättningen

vara avsedd att täcka hela kostnaden. De särskilda ersättningsbelopp, som

för närvarande utgå till förste provinsialläkarna, finnas angivna uti tabellen

å sid. 21 och uppgå tillhopa till 36,790 kronor efter att förut uppgått till

40,800 kronor. Då i varje förste provinsialläkares avlöning 500 kronor äro

avsedda för bestridande av expenser, skulle ersättningarnas sammanlagda

belopp ökas med 12,000 kronor. Det anslag, varifrån förenämnda särskilda

ersättningar utgå, har visserligen vid 1923 års riksdag blivit något nedsatt,

men har jag, med avseende å de i förevarande fall föreliggande särskilda förhållanden,

likväl ansett mig, i likhet med löneregleringskommittén, böra förorda,

att de från början beräknade särskilda ersättningsbeloppen, vart och

ett förhöjt med 500 kronor, måtte tillsvidare tillerkännas förste provinsialläkarna.

Ersättningarnas sammanlagda belopp komma då att uppgå till 52,800

kronor, vilket belopp ock nedan lagts till grund vid uppgörande av förslag

till stat för förste provinsialläkare och provinsialläkare.

Uti 25 § av reglementet meddelas vissa föreskrifter rörande dylik ersättnings

utgående m. m. i överensstämmelse med nu gällande bestämmelser i

i ämnet. Löneregleringskommitténs förslag har därvid fullständigats med

föreskrifter huru förfaras skall med ersättningens utgående under vakans å

förste provinsialläkartjänst.

Innehållet i 26 och 27 §§ av reglementsförslaget ansluter sig till stad- 26 och 2; §§.

gandena i 31 och 32 §§ i avlöningsreglementet för statsdepartementen.

Då såsom redan förut är nämnt föreliggande reglementsförslag endast

avser ordinarie tjänstemän, sakna 33 och 34 §§ av statsdepartementens avlöningsreglemente

motsvarighet i detta förslag.

Enligt 35 § i statsdepartementens avlöningsreglemente skola vissa ären- §

den av löneteknisk natur behandlas av en särskild lönenämnd. Motsvarande

ärenden beträffande nu ifrågavarande läkarpersonal synas lämpligen

s. 40 Kontrollera mot PDF

29 §.

Övergångs

anordningar.

40 Kungl. Majits proposition nr 74.

kunna upptagas av samma lönenämnd. Vid avfattningen av 28 § i föreliggande

förslag har en sådan anordning förutsatts.

Uti förslagets 29 § meddelas i anslutning till 36 § i avlöningsreglementet

för statsdepartementen vissa bestämmelser rörande de nya avlöningsbestämmelsernas

tillämplighet m. m. Det torde härvid böra allenast framhållas,

att enligt 29 § i förslaget tjänsteman, som inom föreskriven tid anmäler

sig ej vara villig att underkasta sig det nya avlöningsreglementets

bestämmelser, skall varda bibehållen vid honom enligt hittills gällande

ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner. Däremot skulle sådan tjänsteman

icke äga åtnjuta vare sig tillfällig löneförbättring eller provisoriskt

lönetillägg, detta i anslutning till vad som tillämpats i fråga om statsdepartement

med flera verk.

Inordnandet av ifrågavarande tjänstemän i det nu förordade avlöningssystemet

torde påkalla vissa övergångsbestämmelser. I likhet med vad som

skett beträffande statsdepartement med flera verk synes det lämpligen få

ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda föreskrifter i ämnet, varvid i huvudsak

motsvarande synpunkter böra beaktas som kommit till uttryck i de för

omliandlade verk meddelade övergångsbestämmelserna.

I anslutning härtill synes det mig, att såsom huvudregel bör iakttagas,

att de nya avlöningsbestämmel serna i allmänhet skola omedelbart efter

deras ikraftträdande varda gällande för samtliga ifrågavarande tjänstemän,

såsom om bestämmelserna varit tillämpade under vars och ens hela tjänstetid

i oavbruten följd.

I likhet med vad i dylika övergångsbestämmelser plägat medgivas torde

jämväl föreskrift böra meddelas av innebörd, att tjänsteman icke må genom

tillämpningen av det nya avlöningsreglementet vid övergången till den nya

staten lida minskning i de löneinkomster, som enligt nu gällande stat och

i övrigt särskilt meddelade bestämmelser skulle vid tiden för den nya statens

ikraftträdande hava tillkommit honom. Härvid avses icke allenast

samtliga de å ordinarie stat vederbörande under olika titlar tillförsäkrade

avlöningsförmåner, utan även å extra stat medgivna avlöningsbelopp under

benämning tillfällig löneförbättring och provisoriska lönetillägg.

I sammanhang med övergång även för nu omliandlade tjänstemäns vidkommande

till ett lönesystem med efterskottsutbetalning av hela avlöningen

torde, på sätt medgivits beträffande de nyreglerade verken, böra medgivas,

att, där tjänsteman med tillämpning av dittills gällande avlöningsbestämmelser

ägt uppbära någon del av avlöningen — såväl å ordinarie stat upptagen

avlöning som tillfällig löneförbättring och provisoriskt lönetillägg — i

förskott, må vid ingången av juli månad 1926 till honom på statsverkets

bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad tjänstemannen skulle hava

i den befattning, han vid utgången av juni månad 1926 innehade, i förskott

uppburit för juli månad samma år, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna

då fortfarande varit gällande.

Särskilt medgivande beträffande nu senast omförmälda övergångsanordning

torde böra av Kungl. Maj:t äskas av riksdagen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

Pensionsförhållanden.

Med avseende å förste provinsialläkares och provinsialläkares pensionsförhållanden

ber jag endast att få framhålla följande.

För de befattningshavare inom den allmänna civilförvaltningen, vilkas

avlöningsförhållanden reglerats enligt det nya lönesystemet, gälla i pensionshänseende

bestämmelserna i 1907 års lag angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension, dock med vissa kompletterande stadganden av provisorisk

natur vilka meddelats i anslutning till nya löneregleringar, för statsdepartement

m. fl. verk genom kungörelse den 29 juni 1921 (nr 456) med vissa däri

sedermera och senast genom kungörelse den 12 juni 1925 (nr 277) gjorda

ändringar.

Emellertid föreligger numera ett av 1921 års pensionskommitté utarbetat

förslag till civil tjänstepensionslag, vilken lag bland annat skulle för nyreglerade

delar av allmänna civilförvaltningen ersätta 1907 års lag jämte nyssberörda

provisoriska stadganden. Därest lag i ämnet kommer att antagas i

huvudsaklig överensstämmelse med pensionskommitténs förslag, torde denna

lag kunna göras tillämplig även å förste provinsialläkare och provinsialläkare.

Lagförslaget är nämligen så uppställt, att det förutsättes kunna tillämpas

även å befattningshavargrupper, vilka icke äro underkastade bestämmelserna

i 1921 års avlöningsreglemente. Frågan om ny pensionslag föreligger emellertid,

enligt vad chefen för finansdepartementet meddelat, ännu icke i sådant

skick att det kan avgöras huruvida förslag i ämnet kan föreläggas innevarande

års riksdag. Därest så ej kan ske, torde jag få framlägga förslag

till särskilda provisoriska pensionsbestämmelser för här ifrågavarande befattningshavare.

Stat och kostnadsberäkning.

I riksstaten är under femte huvudtiteln C. Medicinalstaten samt liälsooch

sjukvården, underavdelningen medicinalstyrelsen med dithörande stater,

uppfört ett ordinarie obetecknat anslag med benämning »förste provinsialläkare

och provinsialläkare», från vilket anslag jämlikt avlöningsstat utgå

— frånsett ålderstillägg — avlöningar till förste provinsialläkare och provinsialläkare.

Därest, såsom avsett är, det nya avlöningsreglementet skulle vinna tillämpning

å nu ifrågavarande tjänstemän, betingas därav förändrad uppställning

av staten.

Vid beräkning av anslagsposten till avlöningar till förste provinsialläkare och

provinsialläkare bör hänsyn tagas därtill, att från densamma skulle bestridas

jämväl de i lönerna ingående belopp, som motsvara nuvarande ålderstillägg,

vilka senare för närvarande bestridas av huvudtitelns gemensamma anslag

till ålderstillägg. Redan av denna anledning torde den nu ifrågavarande

anslagsposten böra erhålla förslagsanslags natur. I anslutning till de beräkningsgrunder,

som tillämpats i fråga om statsdepartement med flera verk,

har det i nämnda post ingående beloppet för bestridande av »lön» bestämts

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. May.ts proposition nr 74.

sålunda, att kostnaden för en var tjänsteman beräknats efter avlöningen i

näst högsta löneklassen, varvid i fråga om förste provinsialläkare ortsgruppen

upptagits efter den för kommunikations verken fastställda ortsgrupperingen,

under det att i fråga om provinsialläkare den lönegrupp antagits komma att

bliva gällande, som föreslagits i bilaga I till detta protokoll. Någon hänsyn

till att kvinnlig befattningshavare icke äger uppbära högsta ålderstillägget

har för närvarande icke ansetts nödvändigt att taga. För övrigt har ännu

icke någon kvinna erhållit befattning av här ifrågavarande slag. I fråga om

såväl sex av de år 1925 å stat uppförda provinsialläkartjänsterna som de

nu föreslagna tio provinsialläkarbefattningarna, för vilka distrikt ännu icke

blivit av Kungl. Maj:t fastställda, har vid anslagspostens beräkning antagits,

att de samtliga skulle komma att tillhöra lönegrupp I. Därest emellertid

en eller annan av ifrågavarande tjänster skulle hänföras till högre lönegrupp,

torde detta förhållande, då anslagsposten skulle erhålla förslagsanslags

natur, i allt fall icke behöva påkalla någon höjning av posten.

Från ifrågavarande anslagspost torde, i anslutning till vad som i sådant

hänseende gäller beträffande statsdepartement med flera verk, jämväl böra

bestridas kostnaderna för kallortstillägg enligt 11 §, för läkarvård eldigt 22 §

och för begravningshjälp enligt 27 §.

Enligt nu angivna grunder har anslagsposten till avlöningar till förste

provinsialläkare och provinsialläkare beräknats till förslagsvis 2,563,435 kronor,

vilket belopp för vinnande av eu jämn slutsumma i den blivande staten

torde kunna sättas till 2,535,600 kronor.

Kostnaderna för den i det föregående föreslagna övergångsanordningen

beträffande utbetalning av förskottsavlöning synas, i likhet med vad vid andra

verk tillämpats, böra kunna bestridas från anslagsposten till avlöningar till

förste provinsialläkare och provinsialläkare, vilken skulle erhålla förslagsanslags

natur. Det torde dock böra anmärkas att, då en dylik utbetalning

skulle ske blott eu enda gång, någon hänsyn härtill icke tagits vid beräkningen

av anslagspostens belopp.

Enligt hittills gällande grunder har ersättning till vikarie å förste provinsialläkar-

eller provinsialläkarbefattning bestritts från ordinarie förslagsanslaget

till allmän hälso- och sjukvård, i den mån dylik ersättning icke

utgått av tillgängliga avlöningsmedel. Någon ändring i nämnda anordning

har av förut angivna skäl icke synts påkallad.

Såsom i det föregående anförts torde de nu från extra anslag utgående

arvodena åt biträdande förste provinsialläkare böra bestridas från en för

ändamålet upptagen särskild anslagspost, förslagsvis benämnd »arvoden

till biträdande förste provinsialläkare», inom den ordinarie staten. Med

utgångspunkt från nu utgående arvodesbelopp lärer ifrågavarande anslagspost

i anslutning till löneregleringskommitténs förslag böra beräknas till

11,600 kronor.

Till skrivbiträde och övriga expenser åt förste provinsialläkare utgå för

närvarande medel av extra anslag. Enligt vad av det föregående framgår

skulle medel för nämnda ändamål för framtiden bestridas under den ordi
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 74

narie staten, varvid hittills i avlöningen ingående belopp, avsett att täcka

eu del av expenskostnaderna, i stället skulle bestridas av ifrågavarande anslagspost.

Denna post torde under benämningen »expeditionslokal, skrivbiträde

och övriga expenser för förste provinsialläkare» lämpligen böra upptagas

till 52,800 kronor.

Yad beträffar i 23 § nämnd ersättning för tjänsteresor samt tjänstgöringstraktamente

ävensom i 24 § omförmäld ersättning för flyttningskostnad, torde

kostnaderna härför lämpligen kunna, på sätt vid andra verk äger rum, bestridas

av vederbörande huvudtitels anslag till rese- och traktamentspenningar,

där ej i vissa fall ersättning för flyttningskostnad bör utgå av särskilt för

ändamålet anvisat extra förslagsanslag.

I enlighet med vad jag sålunda föreslagit, skulle den ordinarie staten för

förste provinsialläkare och provinsialläkare få följande utseende:

Stat. Kronor.

Avlöningar till förste provinsialläkare och provinsialläkare, förslagsanslag

................................................................................................ 2,535,600

Arvoden till biträdande förste provinsialläkare ................................. 11,600

Expeditionslokal, skrivbiträde och övriga expenser för förste provinsialläkare

...................................................... 52,800

Summa kronor 2,600,000

Till beredande av tillfälliga lönetillägg, efter Kungl. Maj:ts bestämmande,

åt provinsialläkare i vissa inom nordligaste delarna av landet belägna distrikt

skulle, enligt vad förut antytts, erfordras ett extra anslag till sammanlagt

belopp av 3,780 kronor. Till beredande av flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare

erfordras såsom ovan nämnts ett extra förslagsanslag å 3,000

kronor. Summan av förenämnda ordinarie och extra anslag skulle sålunda

utgöra 2,606,780 kronor.

Till ledning vid bedömandet av den kostnadsökning, som ett bifall till

förevarande förslag till lönereglering för förste provinsialläkare och provinsialläkare

skulle medföra, må anföras nedanstående uppgifter.

I förslaget till riksstat för budgetåret 1926—1927 torde, därest ej denna

lönereglering för förste provinsialläkare och provinsialläkare nu framlagts,

hava uppförts följande anslag:

Förste provinsialläkare och provinsialläkare, ordinarie

anslag ....................................................

Skrivbiträde och övriga expenser åt förste provinsialläkare

m. m., extra anslag........................

Provisoriska lönetillägg åt förste provinsialläkare

och provinsialläkare, extra anslag.....................

Läggas härtill

kostnader för ålderstillägg åt förste provinsialläkare

och provinsialläkare, beräknade efter

kronor 1,726,300

► 48,400

250,000 2,024,700

förhållandena vid ingången av år 1926, omkring kronor 100,000

s. 44 Kontrollera mot PDF

Hemställan.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

kostnader för tillfällig löneförbättring åt förste

provinsialläkare ................................................... kronor 24,000

samt

flyttningshjälp åt vissa provinsialläkare ............... » 3,000 127,000

erhålles en totalsumma av ...................................................... kronor 2,151,700

Den av mig föreslagna ordinarie staten för förste provinsialläkare

och provinsialläkare samt de ifrågasatta två

extra anslagen uppgå till ett sammanlagt belopp av ...... kronor 2,606,780

Oberäknat den kostnadsökning, som under första budgetåret

för den nya statens tillämpning föranledes av löneökningen

vid övergång till efterskottsutbetalning, skulle

mitt förslag sålunda kunna anses medföra eu höjning

av anslagsbeloppet med ..................................................... » 455,080

Vid dessa beräkningar har ej tagits hänsyn till dyrtidstillägg och de bestämmelser

i utjämningssyfte, som av riksdagen de senare åren vidtagits

och tilläventyrs även under följande år kunna varda vidtagna beträffande

dyrtidstillägg för befattningshavare vid å ena sidan nyreglerade och å andra

sidan icke nyreglerade verk.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels godkänna det vid detta protokoll såsom bilaga II fogade

förslaget till avlöningsreglemente för förste provinsialläkare och

provinsialläkare;

dels bestämma antalet förste provinsialläkare till 24 och

antalet provinsialläkare till 271;

dels besluta att, där förste provinsialläkare eller provinsialläkare

enligt de vid utgången av juni månad 1926 gällande

bestämmelser ägt uppbära någon del av avlöningen — såväl

i stat upptagen avlöning som tillfällig löneförbättring och provisoriskt

lönetillägg — i förskott, vid ingången av juli månad

1926 till honom skall på statsverkets bekostnad utbetalas ett

belopp, motsvarande vad befattningshavaren skulle hava i den

befattning han vid utgången av juni månad 1926 innehar i

förskott uppburit för juli månad 1926, om de dittillsvarande

avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande;

dels medgiva, att kostnaderna för berörda övergångsanordning

må bestridas av den i staten för förste provinsialläkare

och provinsialläkare upptagna anslagsposten till avlöningar till

förste provinsialläkare och provinsialläkare;

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig överensstämmelse

med förut angivna grunder, utfärda nödiga bestämmelser

i övrigt i fråga om övergång på ny stat för de tjänste
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74. 45

män, å vilka det föreslagna avlöningsreglementet skulle äga

tillämpning;

dels medgiva, att kostnaderna för de förmåner, som omförmälas

i 11, 22, 23, 24 och 27 §§ av förslaget till avlöningsreglemente,

må bestridas i enlighet med de grunder, ovan

angivits;

dels medgiva, att vederbörlig ersättning till vikarie å förste

provinsialläkar- eller provinsialläkarbefattning må, i den mån

tillgängliga avlöningsmedel därtill icke lämna tillgång, bestridas

av det ordinarie förslagsanslaget till allmän hälso- och sjukvård;

dels medgiva, att, därest Kungl. Maj:t så finner erforderligt,

den i ovanberörda förslag till avlöningsreglemente omförmälda

lönenämnd må redan före ingången av juli månad 1926 upptaga

frågor rörande förste provinsialläkare och provinsialläkare

;

dels godkänna det av mig här ovan framlagda förslaget till

stat för förste provinsialläkare och provinsialläkare;

dels, med uteslutande ur riksstaten av det under femte

huvudtiteln, avdelningen medicinalstaten samt hälso- och

sjukvården, underavdelningen medicinalstyrelsen med dithörande

stater, uppförda ordinarie anslaget till förste provinsialläkare

och provinsialläkare, under samma avdelning och

underavdelning med oförändrad rubrik uppföra ett ordinarie

förslagsanslag av............................................... kronor 2,600,000;

dels till tillfälliga lönetillägg åt vissa provinsialläkare för

budgetåret 1926—1927 anvisa ett extra anslag av kronor 3,780;

dels till flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare för samma

budgetår anvisa ett extra förslagsanslag av......... kronor 3,000;

dels ocJc i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget

till bidrag till extra provinsialläkares avlönande med oförändrat

belopp......................................................... kronor 25,000.

Yad departementschefen sålunda hemställt, däruti

statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans

Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att proposition

i ämnet av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

AJce Karlholm.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. May.ts proposition nr 14.

Bilaga I.

Bo-

'' '' ■■

Distrikt

G

r u p

p

gynnelsc- lön enligt

Be- gynnelse- lön enligt

Slutlön

enligt

gammal

Slutlön

enligt

ny stat

I

II

in

VI

V

VI

VII

stat

ny stat

stat

187 distrikt...........

I

6,000

7,140

7,000

8.580

Östersunds ............

I

—

—

—

—

—

—

7,000

8,000

»

Skellefteå ............

I

—

—

—

—

—

—

»)

»

»

Nordm alings .........

I

—

—

—

—

—

—

»

»

»

»

Orusts ..................

I

—

—

—

—

—

—

6,500

»

7,500

»

Stockholms...........

—

It

—

—

—

—

—

6.000

7,560

7,000

9,000

Stegeborgs ............

—

II

—

—

—

—

—

»

)>

>»

»

Vaggeryds ............

—

II

—

—

—

—

—

»

»

»

))

Vrigstads...............

—

II

—

—

—

—

—

»

»

»

»

Mörtfors ...............

—

II

—

—

—

—

—

»

))

»

»

Klintehamns .........

—

II

—

—

—

—

—

»

» ,

»

»

Ljugarns...............

—

II

—

—

—

—

—

7,500

»

8,500

»

Eringsboda............

—

II

—

—

—

—

—

6,500

»

7,500

))

Ullareds ...............

—

11

—

—

—

—

—

7,000

»

8,000

»

Hälleviksstrands ...

—

II

—

—

—

—

—

6,000

»

7,000

»

Sotenäs ...............

—

II

—

—

—

—

—

)>

»

»

)»

Tjörns ..................

—

II

—

—

—

—

—

))

»

»

»

—

II

_

_

_

—

»

»

»

Eds .....................

—

II

_

—

—

—

—

„

»

»

)»

Häljebols...............

—

II

—

—

—

—

—

»

»

))

»

Långavs ...............

—

II

—

—

—

—

—

7,000

»

8,000

)»

Skönneruds........

—

II

—

—

—

—

—

7,500

»

8.500

))

Torsby..................

—

II

—

—

—

—

—

6,000

»

7,000

»

Töcltsmarks .........

—

II

—

—

—

—

—

)>

»

»

»

Vismims ...............

—

II

—

—

—

—

—

»»

»

»

»

B-amnäs ...............

_

II

_

_

_

_

»

»

»

Sårna ................

—

II

_

—

_

—

—

7,000

»

8,000

»

Njut&ngers ............

—

n

—

—

—•

—

—

7,500

»

8,500

»

Bredbyns...............

—

ii

—

—

—

—

—

7,000

»

8,000

7,000

»

Fränsta .............

—

ii

—

—

—

—

—

6,000

»

»

Sollefteå ...............

—

ii

—

—

—

—

—

»

»

»

Trehörningsjö ______

—

ii

—

—

—

—

—

7,000

»

8,000

))

Mörsils.............

—

ii

—

—

—

—

—

»

»

»

»

Härnösands...........

—

ii

—

—

—

—

—

6,000

»

7,000

»

Lövångers .....

—

ii

—

—

—

—

—

»)

»

»

»

Nysätra .............

—

ii

—

—

—

—

—

»

»

))

))

Ragunda .............

—

ii

—

—

—

—

—

7,000

»

8,000

»

Vindelns ...............

—

ii

—

—

—

—

—

))

»

»

»>

Robertsfors.........

—

ii

—

—

—

—

—

»

»

»

»

Umeå ............

—

ii

—

—

—

—

—

»)

»

»

»

Gammelstads ...

—

ii

—

—

—

—

—

»

»

»

»

Öjebyns .............

—

ii

—

—

—

—

—

7,500

»

8,500

»

Fastnäs .

—

—

in

—

—

—

—

6,500

7,980

7,500

9,430

Indalslidens

—

—

in

—

—

—

—

6.750

»

7.750

»

Bräcke ........

—

—

in

—

—

—

—

7,000

»

8,000

„

Nederkalix ........

—

—

in

—

—

—

—

»

»

»

))

Asarne........

—

—

in

—

—

—

—

7,500

»

8,500

»

Svegs ..................

—

—

in

—

—

—

—

»)

»

»

»

Älvsbyns.............

—

—

in

—

—

—

—

n

»

))

»

Burträsks........

—

—

in

—

—

—

—

2) 8,000

»

9,000

»

Gällivare ...

—

—

in

—

—

—

—

2) »

»

»

»)

Ramsele........

—

—

in

—

—

—

—

2) »

»

»

»

Junsele..........

—

—

in

—

—

—

—

'') 8,250

»

9,250

»

Byske ..................

—

—

in

—

—

—

—

l) 8,500

»

2) 9,500

»

*) Överstiger nya statens lönebelopp, även efter avdrag av 200 kronor expcnsmedol.

2) » » » » , utan » » 200 » »

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 14.

47

Distrikt

G

rapp

Be-

| gynnelse- lön enligt

gammal

stat

Be- gynnelse- lön enligt

ny stat

Slutlön

enligt

gammal

stat

SlutlÖn

enligt

ny stat

1

11

in

IV

V

VI

VII

Bodens..................

_

in

*) 8,500

7,980

8; 9.500

9,420

Strömsunds............

—

—

—

IV

—

—

—

2) »

8,400

»

9,840

Jörns ..................

—

—

—

IV

—

—

—

2) »

»

»

n 1

Haparanda ............

—

—

—

IV

—

—

—

*) ■''

»

»

» !

Hammerdals .........

—

—

—

IV

—

—

—

2) »

»

»

»

Råneå ..................

—

—

—

IV

—

—

—

ä) »

»

))

»

Lycksele ...............

—

—

—

IV

—

—

—

2) --

»

))

*»

Hotings ...............

—

—

—

IV

—

—

—

*) 8,750

»

9.750

» i

Los ....................

—

—

—

IV

—

—T—

—

'') 9,000

I)

2) 10,000

»

Harads..................

—

—

—

—

V

—

—

8,000

8,820

9.000

10.260

Vilhelmina ............

—

—

—

—

V

—

—

8,500

»

9.500

»

Åsele.....................

—

—

—

—

V

—

—

»

))

„

»

Månsåsens ............

—

—

—

—

V

—

_

3) 9,000

»

10,000

1

Norsjö ..................

—

—

—

—

V

—

—

2) »

»)

,)

»

Hede.................

—

—

—

—

V

—

—

2) »

,)

„

Overtorneå............

—

—

—

—

V

—

—

2) »

»

„

» 1

Bjurliolms ............

—

—

—

—

V

—

—

») 9,250

»

10,250

»

Stuguns ...............

—

—

—

—

—

VI

—

9.000

9,240

10,000

10,680 ;

Jockmocks ........

—

—

—

—

—

VI

—

'') 9,500

»

10,500

»

Overkalix..............

—

—

—

—

—

VI

—

*) 9,750

))

2) 10,750

»

Dorotea ........

—

—

—

—

—

—

VII

2) »

9,660

„

11.100

Föllinge ............

—

—

—

—

—

—

VII

2) »

»

»

,,

Stensele ............

—

—

—

—

—

—

VII

2) »

»

»

»

Arvidsjaurs...........

VII

'') 10,000

»

11,000

,,

Malåträsks ..

VII

!) 10,500 1

3) 10, OSO

11.500

3) 11.520

Sorsele_____

VII

1) ,)

))

»

»

Gäddede ..

—

—

—

—

—

VII

2) »

»

»

Vittangi ......

VII

»

»)

»

»

Pajala

VII

>) »

»

»

»

Tärna .

VII

l) 11,000 1

1 10,500

2) 12,000

*'' 11.940

Arjeplogs...............

VII

■) „ 1

»

2) »

..

191

37

13

8

8

3

11

271

1

1) Överstiger nya statens lönebelopp, även efter avdrag av 200 kronor expensmedel.

*) » » » » , utan » » 200 » »

3) Med tillfälligt lönetillägg å 420 kronor.

4) » » » » 840 »

Bilaga II.

Förslag

till

avlöningsreglemente

för förste provinsialläkare och provinsialläkare.

1 §•

Antalet förste provinsialläkar- och provinsialläkarbefattningar fastställes

av Kungl. Maj:t och riksdagen.

2 §.

1. Ordinarie tjänsteman äger åtnjuta avlöning enligt de i detta reglemente

givna föreskrifter och under de i detsamma stadgade villkor.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

2. Avlöning utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från och med

den dag tjänsten tillträdes till och med den dag tjänstemannen avgår på

grund av avsked, entledigande eller dödsfall.

3. Utbetalning av avlöning sker månadsvis i efterskott.

4. Angående tjänstemans rätt till pension samt skyldighet att avgå från

tjänsten är särskilt stadgat.

3 §■

1. Med ordinarie befattning må icke förenas annan tjänst å rikets eller

riksdagens stat, ej heller utan Kungl. Maj:ts i varje särskilt fall lämnade

medgivande å kommuns stat.

2. Med ordinarie befattning må ej heller förenas vare sig uppdrag såsom

ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett med

Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning

såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av

vad slag det vara må, så framt ej, vad beträffar förste provinsialläkare,

Kungl. Maj:t eller, vad angår provinsialläkare, medicinalstyrelsen, efter prövning

att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka

hinderligt för utövande av statstjänsten, finner uppdraget eller befattningen

kunna få mottagas och tills vidare bibehållas.

3. I fråga om skyldighet för provinsialläkare att med sin tjiinst förena

läkarbefattning vid kommunal sjukstuga eller epidemisjukhus inom provinsialläkardistriktet

stadgas i 10 § 2 mom.

4 §■

Kvinnlig innehavare av ordinarie befattning vare, därest hon har vårdnad

om barn under 15 år, skyldig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter

i fråga om fullständig eller partiell tjänstledighet, som medicinalstyrelsen

eller, där styrelsen saknar behörighet att meddela tjänstledigheten, Kungl.

Maj:t med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande finner nödigt

meddela.

&§•

1. För befattning, varom i detta reglemente är fråga, utgår lön enligt

den under 6 § införda löneplan, vilken upptager under avdelning A för förste

provinsialläkare fyra löneklasser med särskilda för sju olika ortsgrupper fastställda

lönebelopp och under avdelning B för provinsialläkare likaledes fyra

löneläasser med vissa för sju olika lönegrupper bestämda lönebelopp, dock

med den begränsning för kvinnlig befattningshavare, som i 7 § omförmäles.

Fördelningen av de orter, där förste provinsialläkare äro stationerade, å

de uti löneplanen under avdelning A upptagna ortsgrupper fastställes av

Kungl. Maj:t på grundval av utredning rörande de för orterna gällande allmänna

levnadskostnaderna.

Provinsialläkarbefattningarnas fördelning å de uti löneplanen under avdelning

B upptagna lönegrupperna fastställes av Kungl. Maj:t.

Den löneklass inom vederbörande avdelning av löneplanen, enligt vilken

tjänstemannens lön skall utgå, fastställes i enlighet med föreskrifterna i 7—9 §§.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74. 49

Inom löneklassen bestämmes lönebeloppet för förste provinsialläkare efter

den ortsgrupp, till vilken tjänstemannens stationeringsort blivit hänförd, och

för provinsialläkare efter den lönegrupp, till vilken befattningen hör.

2. "Förutom lön kunna utgå de särskilda förmåner och ersättningar, som

omförmälas i 22 25 §§, ävensom till förste provinsialläkare kallortstillägg

enligt stadgandet i 11 §.

3. Förste provinsialläkaren i Gotlands län skall tillika bestrida provinsialläkartjänsten

i Yisby distrikt utan särskild avlöning därför.

6§-

Löneplan.

Avdelning A. Förste provinsialläkare.

Löneklass

Ort

s g r

u p p

A

B

c

U

E

F

G

i ....................................

kr.

9,060

kr.

9,300

kr.

9.540

kr.

9,780

kr.

10,020

kr.

10,260

kr.

10,500

2 ...............

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

10.740

10,980

2....................................

10,020

10,260

10.500

10,740

10,980

11,220

11.460

4 ...................................

10,500

10,740

10.980

11,220

11.460

11.700

11.940

Avdelning B. Provinsialläkare.

Löneklass

Lön

e g r

upp

i ii

m

IV

V

VI

VII

kr. | kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

i..................................

7,140 I 7,560

7,980

8,400

8,820

9,240

9,660 i

2 ....................................

7.620 ! 8,040

8,460

8,880

9.300

9.720

10.140

3 ..................................

8,100 ! 8,520

8,940

9.360

9,780

10,200

10.620 !

4 ...............................

8,580 9,000

9.420

9.840

10.260

10,680

11,100 !

7 §''

1. Vid tillträdandet av ordinarie tjänst erhåller tjänsteman, vare sig han

förut innehade sådan tjänst eller ej, lön enligt lägsta löneklassen inom den

afdelning av löneplanen, till vilken tjänsten hör, där ej föreskrifterna i 8 §

eller 9 § giva anledning till avvikelse härutinnan.

2. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas

tjänstemannen till närmast högre löneklass, efter ytterligare tre år till den

därpå följande högre löneklassen och efter än ytterligare tre år till den

högsta löneklassen inom vederbörande avdelning av löneplanen, allt så framt

ej annat följer av föreskrifterna i 8 och 9 §§.

Kvinnlig befattningshavare äge dock icke rätt att åtnjuta lön enligt högsta

löneklassen inom den avdelning av löneplanen, till vilken tjänsten hör.

3. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet

näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade tjänstetiden

i den lägre löneklassen tilländagå^.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt 62 höft. (Nr 74.) isss 25 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kung!. Maj:ts proposition nr 74.

I övrigt gäller såsom villkor för tjänstemans uppflyttning till högre löneklass:
a)

att han under minst fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras

för vinnande av uppflyttning, skall hava bestritt sin egen eller på grund av

förordnande annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag,

dock att härvid icke skall föras honom till last den tid, han åtnjutit semester

eller annan tjänstledighet med oavkortad lön eller ledighet för fullgörande

av honom åliggande militär tjänstgöring;

b) att uppskov med uppflyttningen icke prövats böra äga rum med hänsyn

till mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid, tjänstemannen tillhört

den lägre löneklassen; dock att härvid viss i tjänsten begången förseelse,

för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, icke i och för sig må

räknas honom till last, utan hänsyn därtill tagas, endast då förseelsen kan

sägas karaktärisera arten av tjänstgöringen i dess helhet; samt

c) att tjänstemannen icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken

han, enligt vad därom särskilt är stadgat, skall vara skyldig att avgå från

tjänsten.

Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas

utan att tjänstemannen lämnats tillfälle att förklara sig; och skall sådant

beslut avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens

utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit

anledning till förnyat uppskov därmed.

4. Har tjänsteman, med tillämpning av föreskriften i 3 mom. punkten b),

först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må

medicinalstyrelsen sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra

föranleda därtill, kunna förordna, att han för uppflyttning till än högre löneklass

skall äga såsom tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl den tid, uppskovet

varat.

8 §•

1. Om den, som från icke-ordinarie befattning vinner befordran till

provinsialläkar- eller förste provinsialläkartjänst, innehar sådan anställning

i statens tjänst, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning

finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än den ifrågavarande

ordinarie tjänsten, må för bestämmandet av hans begynnelselön i denna

tjänst och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass tillgodoräknas

honom den tid utöver tre år, under vilken han i en följd innehaft dylik anställning.

2. För samma ändamål, som avses i 1 mom., må befattningshavare, efter

prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, helt eller delvis tillgodoräknas

jämväl den tid han utom statens tjänst utfört sådant arbete av direkt allmännyttig

beskaffenhet, som i avseende å sin art och omfattning finnes ur

det allmännas synpunkt svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde

än det arbete han har att utföra å befattningen.

3. Vid sådant tillgodoräknande, varom i 1 och 2 mom. sägs, tages icke

hänsyn till del av kalenderkvartal.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 14.

51

9 §•

1. Därest provinsialläkare befordras till förste provinsialläkare och före

tillträdandet av sistnämnda tjänst åtnjutit lön enligt högsta löneklassen i

den förra befattningen, äger han att, för omedelbar eller framtida uppflyttning

till högre löneklass i den nya tjänsten, räkna sig tillgodo den tid intill

tre år, varunder han tillhört förberörda löneklass i den förra befattningen.

Vid provinsialläkares befordran till förste provinsialläkartjänst må, i den

mån så prövas skäligt, för bestämmandet av hans begynnelselön i den nya

tjänsten och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass kunna tillgodoräknas

honom den tid utöver tre år, under vilken han såsom ordinarie

tjänsteman inom de närmaste nio åren före befordringen på förordnande

eller å extra stat uppehållit befattning, som i avseende å tjänstgöringens

art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar med eller högre än

förste provinsialläkarbefattningen. Härvid må dock icke tillgodoräknas förordnande

eller annan tjänstgöring av kortare varaktighet än sex månader i

ett sammanhang.

För det ändamål, som i föregående stycke avses, och under iakttagande

i tillämpliga delar av där stadgade grunder må Kungl. Maj:t, efter prövning

i varje särskilt fall, kunna tillgodoräkna tjänsteman jämväl tid, varunder

denne eljest i statens tjänst utfört arbete, som i avseende å art och omfattning

finnes svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det,

han har att i den erhållna tjänsten utföra.

2. Därest tjänsteman befordras eller eljest efter egen ansökning förflyttas

från ordinarie befattning vid sådant statens verk, för vilket lönereglering

genomförts efter liknande grunder, som tillämpats i detta reglemente, till

provinsialläkar- eller förste provinsialläkartjänst, ankommer det på Kungl.

Maj:t att, i anslutning till de grunder som för motsvarande fall äro meddelade

beträffande den förra befattningen, bestämma efter vilken löneklass

i den nya tjänsten lönen må utgå.

3. Förflyttas förste provinsialläkare efter egen ansökning till provinsialläkartjänst,

äger tjänsteman åtnjuta lön enligt högsta löneklassen i sistnämnda

tjänst, varvid dock i fråga om kvinnlig befattningshavare skall iakttagas den

begränsning, som i 7 § omförmäles.

10 §.

1. Tjänsteman skall vara underkastad såväl föreskrifterna i den för honom

gällande instruktion samt taxa för arvode för enskild sjukvård och för intyg,

meddelade på enskild begäran, ävensom för vissa tjänstförrättningar, som

ock den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller den jämkning i åligganden

eller den reglering av tjänstgöringsområde eller den förändring av stationeringsort

inom tjänstgöringsområdet, som kan bliva honom i behörig ordning

ålagd.

Därjämte skola förste provinsialläkare och provinsialläkare vara skyldiga,

att, då Kungl. Maj:t, på framställning av medicinalstyrelsen och efter vederbörandes

hörande, med hänsyn till allmänna hälso- och sjukvårdens behov

prövar sådant nödigt, låta sig förflyttas: förste provinsialläkare till annan

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

förste provinsialläkartjänst eller till sådan byråchefsbefattning i medicinalstyrelsen,

vars innehavare skall vara legitimerad läkare, samt provinsialläkare

till annan provinsialläkartjänst.

2. Provinsialläkare skall, om lian därtill med medicinalstyrelsens medgivande

förordnas, vara skyldig att mot särskild ersättning bestrida jämväl

läkarbefattning vid kommunal sjukstuga, belägen vid eller i närheten av

provinsialläkarens station, eller vid epidemisjukhus inom distriktet. Den

för ifrågavarande uppdrag utgående särskilda ersättningen skall, där ej överenskommelse

kan träffas, bestämmas av medicinalstyrelsen.

Provinsialläkaren i Järvsö distrikt skall vara skyldig att mot stadgad ersättning

vara läkare vid sjukhuset i Järvsö för spetälska.

11 §■

Till förste provinsialläkare, som är bosatt i Umeå eller Luleå, utgår kallortstillägg

med i förra fallet 60 kronor och i senare fallet 195 kronor.

12 §.

Tjänsteman äger uppbära oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg

icke blott för den tid, han tjänstgjort å egen eller, vad angår

provinsialläkare, å förste provinsialläkarbefattning eller tjänstgjort såsom

lärare vid eller deltagit i medicinska fortsättningskurser eller för provinsialläkare

och förste provinsialläkare avsedda utbildnings- och repetitionskurser

utan även för den tid, under vilken han enligt bestämmelserna i 18 § åtnjutit

semester eller vilken han med vederbörligt medgivande använt för att

utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser eller idka studier, som kunna

tjäna tjänstens intressen, eller för tid, som åtgått för fullgörande av de

skyldigheter, vilka ålegat honom såsom styrelsemedlem, fullmäktig eller

revisor i civilstatens änke- och pupillkassa eller statsunderstödd pensionsanstalt,

däri tjänstemannen är delägare.

13 §.

1. Därest tjänsteman av behörigen styrkt sjukdom, i andra fall än uti 2 och

3 mom. avses, hindras att tjänstgöra, äger han åtnjuta oavkortad lön jämte,

i förekommande fall, kallortstillägg under högst så lång tid av ett och samma

kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester icke överstiger

45 dagar, men skall, så framt ej Kungl. Maj:t för särskilt fall finner skäl

annorlunda medgiva, för tid därutöver å lönen vidkännas ett tjänstleclighetsavdrag

till belopp för dag räknat, som framgår av nedanstående tabell:

A. Förste provinsialläkare. B. Provinsialläkare.

Löneklass enligt 6 § ayd. A.

Tjänstledig-

hetsavdrag

Löneklass enligt 6 § ayd. B.

Tjänstledig-

hetsaYdrag

kronor

öre

kronor

öre

i .....................................

8

i.....................................

6

2 ......................

8

50

2 ......................................

6

50

3 ................................

9

—

3 ......................................

7

_

4 ...........................

9

50

4 .......................................

7

50

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

Vad sålunda stadgats äger icke tillämpning å sjukdom, som står i samband

med havandeskap eller barnsbörd.

2. Har tjänsteman skadats till följd av olycksfall i tjänsten och därigenom

blivit hindrad att uppehålla sin befattning, skall han:

a) om olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande

fall, kallortstillägg, så länge sjukdomen varar, samt

b) om olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört

under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan, under

tiden likaledes åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg,

dock högst intill dess sex månader förflutit från dagen för olycksfallet,

men skall tjänstemannen för tid därutöver av sin lön avstå ett belopp, motsvarande

det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej i vederbörlig

ordning medgives, att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall

ske med lägre belopp än nyss sagts.

3. Har tjänsteman ådragit sig smittosam sjukdom, som kan anses hava

uppkommit genom tjänstutövning, och därigenom hindrats att uppehålla

sin befattning eller bär han förbjudits att tjänstgöra till förekommande av

smittofara, må han under tiden åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande

fall, kallortstillägg, dock högst under sex månader, men skall tjänstemannen

för tid därutöver av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 1 mom.

angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej i vederbörlig ordning medgives,

att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall ske med lägre belopp än

nyss sagts.

4. Föreskrifterna i denna paragraf gälla endast för tid, intill dess, enligt

vad därom är särskilt stadgat, skyldighet att avgå från tjänsten inträder.

14 §’

Tjänsteman, vilken beviljats ledighet av annan anledning än i 12 och 13 §§

omförmäles eller är hindrad att bestrida sin tjänst på grund av giltigt förfall,

skall för sådan tid av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 13 §

1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, samt kan förpliktas att av avlöningen

ytterligare avstå, vad med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt.

!5§.

Har tjänsteman erhållit befrielse från viss del av tjänstgöringen, må i

vederbörlig ordning bestämmas, om och i vad mån avdrag å avlöningen för

sådan tid må äga rum.

16 §.

1. Provinsialläkare skall, om han därtill förordnas, vara skyldig att

under sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom

vikarie bestrida förste provinsialläkarbefattning. För den tid, vikariatet

varar, äger han uppbära särskild vikariatsersättning med tio kronor för dag.

Förste provinsialläkare är, om han därtill förordnas, pliktig att under

sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie

bestrida sådan byråchefsbefattning i medicinalstyrelsen, vars innehavare

skall vara legitimerad läkare. För den tid, vikariatet varar, äger han uppbära

i särskild ordning bestämd ersättning.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

2. Ersättning till vikarie för tjänsteman, som meddelats i 15 § omförmäld

befrielse från viss del av tjänstgöringen, må, där ej undantagsvis vikariatsersättning

finnes böra utgå enligt de i 1 mom. av förevarande paragraf angivna

grunder, bestämmas till det lägre belopp, som prövas skäligt.

3. Vad i 1 mom. stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

provinsialläkare, som uppehåller ledig förste provinsialläkartjänst eller erhållit

uppdrag att bestrida göromål, vilka eljest ankomma på sådan tjänst.

4. Provinsialläkare skall, om han därtill förordnas, vara skyldig att under

högst femton dagar i följd jämte egen tjänst bestrida provinsialläkartjänst

i angränsande distrikt. För den tid, vikariatet varar, äger han uppbära,

utöver egna löneförmåner, särskild vikariatsersättning med åtta kronor

för dag.

17 §.

1. Varder tjänsteman avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall

hans avlöning under tiden innehållas, så framt ej finnes skäligt låta honom

uppbära något därav.

2. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig

ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, må han för

den tid icke åtnjuta någon avlöning.

18 §.

Tjänsteman äger årligen, när det kan ske utan hinder för göromålens

behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna antal dagar:

Intill det år, under

vilket tjänstemannen

fyller 40 år

tjänstemannen fyller

40 år

Provinsialläkare ...............................................

35 (lagar

45 dagar

Förste provinsialläkare......................................

45 »>

45 »

19 §.

Tjänsteman, som åtnjuter semester eller annan tjänstledighet, skall till

vikarien avstå det arvode enligt taxa, vilket belöper å de av vikarien verkställda

tjänstegöromål.

20 §.

Provinsialläkare i distrikt, där särskild tjänstebostad är för läkaren anordnad

och av länsstyrelsen, efter förste provinsialläkarens hörande, godkänd,

är skyldig att förhyra densamma till av länsstyrelsen fastställt belopp, icke

överstigande 1,800 kronor om året.

Avflyttning från dylik tjänstebostad skall, såvida ej annorlunda överenskommes,

ske

a) därest bostadsinnehavaren förflyttas till tjänst, i vilken tjänstebostad

finnes tillgänglig, inom skälig tid därefter, men då så ej är fallet, å den

fardag, som inträffar näst efter tre månader från det han erhöll kännedom

rörande förflyttningen,

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Tå. 55

b) därest bostadsinnehavaren avgår nr tjänst på grand av uppnådd pensionsålder,

nästa fardag därefter,

c) därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den

löpande månadens utgång, samt

d) därest bostadsinnehavaren avlidit, å den fardag, som inträffar näst efter

tre månader från dödsfallet.

Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo åligger

att till vikarie å provinsialläkartjänsten eller ny innehavare därav kostnadsfritt

upplåta till dylik bostad hörande mottagningslokal ävensom, i den omfattning,

som kan finnas lämplig, och mot skälig gottgörelse, tillhandahålla

nödigt bostadsutrymme.

21 §.

Det åligger provinsialläkare att jämväl i fall, då i nästföregående paragraf

omförmäld tjänstebostad icke finnes anordnad, där så påkallas och omständigheterna

sådant medgiva, mot skälig gottgörelse tillhandahålla vikarie nödigt

bostadsutrymme samt, i förekommande fall, mottagningsrum.

22 §.

Tjänsteman erhåller vid skada till följd av olycksfall i tjänsten på statens

bekostnad erforderlig läkarvård jämte läkemedel samt, där olycksfallet medfört

förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans

höjande nödiga hjälpmedel, allt enligt de närmare bestämmelser,

Kungl. Maj:t meddelar.

Yad nu är sagt gäller ock i tillämpliga delar för det fall att tjänsteman

ådragit sig smittosam sjukdom, som kan anses hava uppkommit genom

tjänstutövning.

23 §.

1. För sådana regelbundet eller ofta återkommande resor, som innefattas

i tjänstemans vanliga tjänstutövning, må tjänsteman åtnjuta ersättning enligt

särskilda av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

2. Under tjänstutövning å annan ort än stationeringsorten må tjänsteman

kunna komma i åtnjutande av tjänstgör ing straktamente enligt av Kungl. Maj:t

utfärdade grunder, dock icke i något fall till högre belopp än den för tjänstemannen

enligt resereglementet bestämda traktamentsersättning.

24 §.

Har tjänsteman, utan att han på egen ansökning eller efter därom uttryckt

önskan förflyttats till annan befattning inom innehavande tjänstegrad, ålagts

förändrad stationerings- eller bostadsort, eller har tjänsteman till följd av

befordran eller förordnande att uppehålla högre tjänst nödgats flytta till

annan ort än den förutvarande stationeringsorten, skall han vara berättigad

att erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad samt för den ökade utgift,

som för honom må hava uppstått därigenom att han måst vidkännas kostnad

för bostad å såväl den gamla som den nya stationeringsorten, allt enligt de

närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

I den mån en utvidgad förmån i förenämnda hänseende anses böra ifrågakomma,

skall lända till efterrättelse vad Kungl. Maj:t och riksdagen därutinnan

besluta.

25 §.

Förste provinsialläkare äger åtnjuta ersättning med av Kungl. Maj:t fastställt

årligt belopp för bestridande av kostnader för expeditionslokal samt

skrivhjälp och andra expenser, och utgår sådan ersättning, där ej för särskilt

fall annorlunda bestämmes, till befattningens ordinarie innehavare jämväl

för tid, varunder han åtnjuter semester eller annan tjänstledighet, dock med

skyldighet för honom att utan kostnad för vikarien tillhandahålla denne ej

mindre expeditionslokal än även inom det för ändamålet anvisade beloppet

skrivhjälp, skrivmaterialier och telefon.

Under vakans å förste provinsialläkartjänst uppbäres beloppet av vikarien

å tjänsten.

26 §.

Ersättning till tjänsteman för tjänstgöring i vederbörande befattning må

icke utbetalas utöver vad i detta reglemente förutsättes eller eljest enligt

beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen må utgå, så framt ej för fullgörande

av visst uppdrag eller arbete, som kan anses falla utom tjänstemannens

vanliga tjänstutövning, anvisats särskilda medel eller Kungl. Maj:t finner

skäl medgiva särskild gottgörelse.

27 §.

Avlider tjänsteman, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas

ett belopp av 500 kronor.

28 §.

Där det enligt detta reglemente ankommer på Kungl. Maj:t att utfärda

allmänna föreskrifter i ämne, som omhandlas i reglementet, bör, innan sådant

ärende till avgörande företages, yttrande inhämtas från en lönenämncl, i vilken

löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena böra vara representerade;

och har lönenämnden jämväl att bereda andra ärenden av huvudsakligen

löneteknisk natur, vilka Kungl. Maj:t kan finna lämpligt hänskjuta till densamma.

29 §.

Innehar förste provinsialläkare eller provinsialläkare omedelbart före den

tidpunkt, då detta reglemente träder i kraft, ordinarie sådan befattning å då

gällande stat, och vill han icke underkasta sig detta reglementes villkor och

bestämmelser, och kan han icke heller däitill lagligen förbindas, skall han göra

anmälan i nämnda hänseende till medicinalstyrelsen före viss av Kungl.

Maj:t bestämd tidpunkt. Tjänsteman, som före sistberörda tidpunkt gjort

dylik anmälan, skall varda bibehållen vid honom enligt dittills gällande

ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat

föranledes av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt

till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit honom.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 74. 57

En var annan, som utan att tillhöra äldre lönestat vid den tidpunkt, då

detta reglemente träder i kraft, innehar ordinarie befattning såsom förste

provinsialläkare eller provinsialläkare eller som senare tillträder sådan befattning,

är pliktig att underkasta sig detta reglementes föreskrifter och

villkor ävensom dels, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, omreglering av extra

inkomster, som kunna medfölja befattning eller utgå för bestyr i sammanhang

därmed, dels ock de ändrade bestämmelser, som kunna varda utfärdade

rörande i 13 § 3 mom., 22, 23, 24 och 25 §§ berörda hänseenden samt i fråga

om pension.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1926.

bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 62 käft. (Nr 74.)

1828 25 5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. BU 1926:49 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa bestämmelser för förste provinsialläkare och provinsialläkare i fråga om rätt till pension. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1926:191 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående definitiv lönereglering för förste provinsialläkare och provinsialläkare in. rn. s. 1 i texten
  3. Rskr. 1926:192 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny provinsialläkartaxa jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  4. SU 1926:92 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående definitiv lönereglering för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m. s. 1 i texten