Med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper
1927-01-04 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1927:56, Med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.
1
Nr 56.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om vissa ändringar i förordningen den 6 november 1908
(nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte
av fondpapper; given Stockholms slott den 4 januari 1927.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen
den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift
vid köp och byte av fondpapper.
GUSTAF.
i
Ernst Lyberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1927.
1 samt.
r,o häri
(Nr 56).
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.
Förslag
till
förordning om vissa ändringar i förordningen den 6 november 1908
(nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte
av fondpapper.
Härigenom förordnas, att 3 §, 4 § 2 mom., 6 § samt 7 § 2 och 4 mom.
i förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift
vid köp och byte av fondpapper skola, 3 §, 4 § 2 mom. och 6 § i nedan
angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:
3 §.
1. Avräkningsnota, varom i 2 § förmäles, skall, där ej nedan annorlunda
stadgas, vid köp förses med stämpel till följande belopp, nämligen:
a) vid köp av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis 30 öre,
då de överlåtna aktiernas, lotternas, andelsbevisens eller delaktighetsbevisens
sammanlagda värde icke överstiger 100 kronor, och därutöver 30 öre
för varje påbörjat belopp av 100 kronor,
b) vid köp av obligationer 10 öre, då de överlåtna obligationernas sammanlagda
värde ej överstiger 100 kronor, och därutöver 10 öre för varje
påbörjat belopp av 100 kronor,
dock att, där den ene kontrahenten är fondhandlare och avtalet avslutas
icke för dennes räkning utan i kommission, avräkningsnotan skall
förses,
c) vid köp av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis med
stämpel av 15 öre, då de överlåtna aktiernas, lotternas, andelsbevisens
eller delaktigbetsbevisens sammanlagda värde icke överstiger 100 kronor,
och därutöver 15 öre för varje påbörjat belopp av 100 kronor, samt
d) vid köp av obligationer med stämpel av 5 öre, då de överlåtna obligationernas
sammanlagda värde ej överstiger 100 kronor, och därutöver 5
öre för varje påbörjat belopp av 100 kronor.
Ävenledes skall, där ej nedan annorlunda stadgas, avräkningsnota vid
byte förses med stämpel till följande belopp, nämligen:
e) vid byte av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis 15 öre,
då det värde, som enligt 4 § 4 mom. skall i avräkningsnotan upptagas,
ej överstiger 100 kronor, och därutöver 15 öre för varje påbörjat belopp
av 100 kronor, samt
Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.
3
f) vid byte av obligationer 5 öre, då det värde, som enligt 4 § 4 mom.
skall i avräkningsnotan upptagas, ej överstiger 100 kronor, och därutöver
5 öre för varje påbörjat belopp av 100 kronor.
Med — — — handelsböcker.
2. Stämpelplikt äger icke rum i följande fall, nämligen:
a) då bägge kontrahenterna äro fondhandlare och avtalet å vardera sidan
avslutas icke för egen räkning utan i kommission;
b) då aktie, lott, andelsbevis eller delaktighetsbevis utan mellangift utbytes
mot annan eller andra aktier, lotter, andelsbevis eller delaktighetsbevis
i samma bolag och till enahanda eller lägre belopp;
c) då obligation utan mellangift utbytes mot annan eller andra obligationer
av samma utgivare samt med samma räntefot och till enahanda
eller lägre belopp;
d) vid köp av obligationer, som utfärdats eller garanterats av svenska
staten, eller då vid överlåtelse av aktie eller obligation den ene kontrahenten
är svenska staten eller svenska statsförvaltningen tillhörande allmänt
verk eller styrelse, riksdagens verk, Sveriges allmänna hypoteksbank
eller konungariket Sveriges stadshypotekskassa, samt slutligen
e) vid utlämnande av här i riket utfärdad obligation, då enligt förordningen
angående stämpelavgiften obligationen skall före utlämnandet förses
med särskild stämpel.
3. Slutes reportavtal, skall endast den avräkningsnota förses med stämpel,
som gäller den till beloppet större av de båda till reportavtalet hörande
affärerna; och skall stämpelavgiften utgå med femtedelen av det
belopp, som enligt 1 mom. eljest skolat utgöras, i varje fall dock minst
5 öre.
Skall vid reportavtal icke särskild ersättning erläggas till den andre
kontrahenten i avtalet, äge stämpelplikt icke rum.
4. Därest avtal'' om köp eller byte av fondpapper avslutas genom en
eller flera fondhandlare i kommission, skall sammanlagda stämpelavgiften
icke i något fall beräknas till högre belopp än om avtalet slutits utan
anlitande av kommissionär, dock med iakttagande av vad i 3 mom. stadgas
om viss lägsta avgift.
5. Värdet å de överlåtna fondpapperen skall vid köp anses motsvara
köpeskillingen och må vid byte icke upptagas till lägre belopp än det vid
tiden för bytesavtalet i allmänhet gällande.
4 §.
2. Vid — — — namn.
Då fondhandlare avslutar köpavtal, icke för egen räkning utan såsom
kommissionär, skall han förse avräkningsnota med påskrift: i kommission
(avräkningsnota i kommission); där jämlikt 3 § 2—4 mom. stämpeln
utgöres med nedsatt belopp eller stämpelplikt icke äger rum, skall i
avräkningsnotan tillika antecknas grunden till nedsättningen eller befriel
-
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.
sen, såvida den icke eljest framgår av avräkningsnotans innehåll. Avslutar
annan än fondhandlare köpavtal för annans räkning, skall i avräkningsnotan
utsättas för vems räkning avslutandet skett.
Avräkningsnota — — — underskriven.
6 §.
Den,---stämpel.
För utgörandet av föreskriven stämpel svare likväl i varje fall såväl
vardera kontrahenten för sig som ock förmedlare, med den inskränkning att,
om köp- eller bytesavtalet avslutats i utlandet, ansvaret ligger endast å
här i riket bosatt kontrahent och förmedlare. Såsom avslutat i utlandet
anses härvid jämväl sådant avtal, som kommit till stånd medelst post-,
telefon- eller telegrafförbindelse mellan ort i Sverige och ort i utlandet.
7 §.
2. När till avräkningsnota erfordras stämpel till större belopp än en
stämpel innehåller, må två eller flera stämplar begagnas. Där stämpelbeloppet
utfaller i sådant tal, varå stämpel ej finnes eller vartill flera
stämplar å mindre värden ej kunna sammanjämkas, skall stämpel å det
lägre värde, som är sagda tal närmast, begagnas.
4. För stämpel, som av förmedlaren åsatts avräkningsnota, äger denne
utbekomma ersättning hos vilken av kontrahenterna som helst. Stämpel
å avräkningsnota, som, efter försäljning av fondpapper å exekutiv auktion,
av auktionsförrättaren upprättas, skall gäldas på sätt i 198 § utsökningslagen
om kostnad för utmätt egendoms försäljning stadgas.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1928; dock skola de i 3 §
3 mom. meddelade föreskrifter tillämpas först från och med dag, som
Konungen efter särskild prövning bestämmer.
Intill den 1 januari 1928 skall den stämpelavgift, varom stadgas i förordningen
den 6 november 1908, utgå med de i förordningen den 13 april
1922 (nr 175) om ändrad lydelse av 3 § i förstnämnda förordning stadgade
belopp.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.
5
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 januari 1927.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Bibbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anför:
Förut i dag har jag vid beräkningen av statens inkomster av stämpelmedel
för budgetåret 1927—1928 anmält mig hava för avsikt att, i anslutning till en
av styrelsen för Stockholms fondbörs gjord framställning, framlägga förslag
om nedsättning av nu utgående stämpelavgift vid köp och byte av aktier.
Jag anhåller nu att till behandling få upptaga fråga om ändringar i sådant
syfte i förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild
stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper ävensom vissa andra, smärre
ändringar i fondstämpelförordningen.
Till en början tillåter jag mig lämna en översikt över de bestämmelser,
vilka från och med fondstämpelns införande gällt beträffande avgiftsbeloppen.
Då riksdagen år 1908 i huvudsak antog Kungl. Maj:ts förslag om införande
av en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, varmed
enligt riksdagens beslut likställdes överlåtelse av rätt till teckning av
sådana värdepapper, bestämdes skatten — med sänkning av de i propositionen
föreslagna skattesatser — till 20 öre för varje påbörjat belopp av
200 kronor eller 1 promille vid köp av aktier och banklotter samt till 10
öre för varje påbörjat belopp av 200 kronor eller Va promille vid köp av
obligationer; vid byte skulle stämpelskatten utgå med hälften av dessa skattesatser.
Nämnda skattesatser blevo gällande till år 1913, då riksdagen i
anledning av väckt motion beslöt höja den vid köp av aktier och banklotter
utgående fondstämpelavgiften till 30 öre för varje påbörjat belopp av 200
kronor eller alltså 1 ''/s promille. Beträffande köp av obligationer förblevo
skattesatserna oförändrade. För byte reglerades skattesatserna så, att de
fortfarande kommo att utgöra hälften av de för köp gällande. Sistnämnda
år utvidgades på förslag av Kungl. Maj:t begreppet fondpapper att omfatta
jämväl lotter i kommanditbolag samt andels- och delaktighetsbevis i vissa
penninginrättningar, vilka samtliga värdepapper i avseende å stämpelbeloppen
likställdes med aktier och banklotter. I det följande inbegriper
Historik.
1908.
1913.
6
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 56.
1917.
1918 års lagtima
riksdag.
1918 års urtima
riksdag.
jag under benämningen »aktier» samtliga därmed i avseende å stämpelavgiftens
belopp likställda fondpapper.
Vid 1917 års riksdag beslöts på förslag av Kungl. Maj:t en fördubbling
av de vid köp och byte av aktier då gällande skattesatser, dock endast provisoriskt
för ett års tid. Såsom stöd för förslaget åberopades i propositionen
ett yttrande, avgivet av de för utarbetande av förslag till börslagstiftning
m. m. tillkallade sakkunniga, vari dessa bland annat anfört, hurusom någon
varaktig höjning av fondstämpeln icke kunde av dem tillstyrkas, medan
däremot någon befogad invändning enligt de sakkunnigas mening icke kunde
göras mot att under då rådande goda konjunkturer och våldsamma spekulation
underkasta fondpapper somsättningen en tillfällig skatteförhöjning.
Omsättningen av obligationer syntes emellertid icke böra betungas med
högre avgift, i synnerhet som en sådan förhöjning beträffande obligationer
icke skulle för staten medföra någon avsevärd inkomstökning.
Förordning i ämnet utfärdades den 30 mars 1917.
Den sålunda bestämda förhöjningen av skattesatserna föreslogs av Kungl.
Maj:t genom proposition till 1918 års lagtima riksdag att gälla för ytterligare
ett år.
Till det vid nämnda proposition fogade utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för den 22 januari 1918 anförde chefen för finansdepartementet
— efter anmälan av ett utav de för utarbetande av förslag till börslagstiftning
m. m. tillkallade sakkunniga avgivet yttrande — följande:
»De förhållanden, vilka föranledde tillkomsten av 1917 års förordning,
äro, såsom de sakkunniga framhållit, alltjämt förhanden. Huru länge desamma
komma att fortvara, lärer ej nu låta sig avgöra. Emellertid kan
förvisso icke inom den närmaste framtiden för vän las någon sådan ändring
i dessa förhållanden, att återgång till förut gällande stämpelavgifter skulle
redan för det närvarande kunna anses motiverad. Med hänsyn till önskvärdheten
av att stävja den för det närvarande alltför livliga spekulationen
kan det till och med ifrågasättas, att stämpelavgiften borde än ytterligare
ökas. Då det emellertid kan befaras, att den legitima fondhandeln därigenom
skulle försvåras alltför mycket, har jag dock ansett en sådan åtgärd åtminstone
icke för det närvarande böra vidtagas. Enligt min mening bör
alltså den vid 1917 års riksdag beslutade högre avgiften utgå med oförändrat
belopp jämväl för tiden efter den 31 mars 1918. Med hänsyn till
nämnda avgifts tillfälliga natur synes, på sätt de sakkunniga yttrat, ett
beslut om avgiftens fortsatta utgörande för det närvarande dock icke böra
avse längre tid än ett år, räknat från sistnämnda dag, varjämte Kungl.
Maj:t tillika lärer böra tillerkännas befogenhet att, därest förhållandena
skulle sådant påkalla, redan dessförinnan förordna, att beslutet om stämpelavgiftens
förhöjning ej vidare skall äga tillämpning.»
Det med propositionen framlagda förslaget blev av riksdagen antaget.
I en till 1918 års urtima riksdag avlåten proposition, nr 25, föreslog
Kungl. Maj:t riksdagen att från och med den 20 november 1918 till dag,
som av Konungen bestämdes, dock ej längre än till den 1 juli 1919, för
Kungl. Maj:ts proposition Nr 56. 7
överlåtelse av samtliga fondpapper fastställa dubbelt så höga stämpelavgifter
som enligt förutnämnda provisoriska bestämmelser eller alltså 6 promille beträffande
aktier och 1 promille beträffande obligationer.
Vid ärendets föredragning för Kungl. Maj:t den 25 oktober 1918 anförde
chefen för finansdepartementet bland annat följande:
»Det är väl bekant, att omsättningen å fondmarknaden för närvarande är
mycket livlig. Icke minst torde de ökade fredsutsikterna verka stimulerande
å värdepappersomsättningen. Det synes mig under sådana förhållanden vara
angeläget att, genom höjning av fondstämpeln, i större utsträckning än nu
sker i statsfinansiellt syfte utnyttja denna skattekälla, vars betydelse ej får
underskattas.
Ifrågavarande stämpelskatt har ansetts vara av betydelse jämväl såsom
ett medel att motverka den osunda fondbörsspekulationen. I det utlåtande
av fondbörssakkunniga, som åberopades i 1917 års proposition, yttrade väl
dessa, att enligt deras åsikt den osunda spekulationen icke kunde medelst
omsättningsskatt stävjas, utan att densamma gjordes så hög, att samtidigt
kapitalplaceringen i aktier i alltför stor grad motverkades och varje sund
spekulation så gott som omöjliggjordes. För min del vågar jag heller icke
antaga, att ens den fördubbling av de nuvarande, provisoriska skattesatserna,
som jag ämnar föreslå, skall förhindra den osunda spekulationen. Å andra
sidan torde måhända dock en dylik höjning icke alldeles sakna betydelse i
detta avseende. Härtill kommer, att det argument, som eljest framförts mot
starkare höjning av fondstämpeln, nämligen att kapitalplaceringen i aktier
skulle motverkas, under nu rådande förhållanden å penningmarknaden snarare
talar för en sådan höjning. I Danmark har nyligen av regeringen
framlagts ett förslag om höjning av fondstämpeln till 1 krona för 200 kronors
omsättningsvärde. Jag anser, såsom nyss antyddes, att man hos oss
bör gå något längre, och föreslår fördubbling av nu gällande skattesatser,
varigenom stämpelavgiften skulle bliva 1 krona 20 öre vid direkta försäljningar
av aktier och liknande fondpapper samt 60 öre vid byte av berörda
värdehandlingar. Samtidigt torde en höjning böra ske även av stämpelavgiften
vid överlåtelse av obligationer.»
Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts proposition med endast den ändring, att
författningen på grund av den framskridna tiden förklarades skola gälla
från och med den 1 december 1918, varefter förordning i ämnet utfärdades
den 29 november 1918.
Med proposition den 18 februari 1919, nr 98, föreläde Kungl. Maj:t riksdagen
förslag avseende förhöjning av fondstämpelavgiften under ytterligare
ett år eller till den 1 juli 1920, i sammanhang varmed fondstämpelavgiften
för underlättande av dess uträknande ställdes i relation till jämna hundratal
i stället för, såsom förut, tvåhundratal av de överlåtna fondpapperens värdeVid
anmälan av förslaget inför Kungl. Maj:t uttalade chefen för finansdepartementet
i huvudsak, att med hänsyn till den korta tid, under vilken
den senast beslutade förhöjningen av fondstämpelavgiften varit i tillämpning,
det ännu vore för tidigt att göra några uttalanden om dess verkningar. Eu
förlängning av gällande bestämmelser, vilka trädde ur kraft den 1 juli 1919,
syntes emellertid erforderlig ur statsfinansioll synpunkt.
1919.
1920—1926.
Statistik.
Tidigare uttalanden
och
framställningar
om
for dstämpelavgiftens
belopp.
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.
Jämväl denna proposition vann riksdagens bifall.
På förslag av Kungl. Maj:t hava 1920—1926 års riksdagar sedermera beslutat
fortsatt tillämpning i det stora hela av de skattesatser, som tillämpats
från och med den 1 december 1918. Enligt förordning den 30 april 1926
(nr 96) skall sålunda den högre stämpelavgiften, för vilken beloppen senast
intagits i en förordning den 13 april 1922 (nr 175), utgå till och med den 30
juni 1927, med rätt för Konungen att, om särskilda förhållanden därtill
föranleda, förordna om stämpelavgiftens nedsättande till lägst de belopp,
vilka i motsvarande fall utgingo enligt förordningen den 15 augusti 1913
(nr 191) om ändrad lydelse av 3 § i omförmälda förordning den 6 november
1908.
Enligt tillgängliga uppgifter har stämpelavgiften vid köp och byte av
fondpapper räknat från och med år 1910 inbragt följande belopp i hela
krontal:
År
Kronor
År
Kronor
1910..................
................. 580,841
1919....................
................ 8,301,894
1911...................
................. 838,598
1920 ...................
................ 5,448,826
1912...................
................. 1,518,466
1921....................
................ 2,320,751
1913...................
................. 1,177,093
1922....................
................ 2,362,046
1914...................
................. 590,480
1923....................
................ 1,853,283
1915...................
................. 734,527
1924....................
................ 1,913,291
1916...................
................. 4,264,031
1925....................
................ 2,090,874
1917 ...................
1918 ...................
................. 11,911,452
................. 14,144,368
1926....................
................ 2,996,391.
För det närmare bedömandet av dessa uppgifter torde här sammanfattningsvis
få erinras, att gällande stämpelavgifter beträffande aktier (vid köp
6 promille) äro fyra gånger så höga som de år 1913 stadgade stämpelavgifterna
men för obligationer (vid köp 1 promille) endast fördubblade. Gällande
stämpelavgifter hava i det stora hela tillämpats från och med den 1 december
1918 och ersatte då, såvitt angår aktier, de jämlikt 1917 års förordning
stadgade stämpelförhöjningarna, vilka beträffande sistnämnda värdepapper
inneburo en fördubbling av 1913 års skattesatser.
Redan då förslaget om införande av en fondstämpelavgift var före hos
1908 års riksdag uttalade bevillningsutskottet, att en skatt av nu ifrågavarande
natur självfallet måste i viss mån verka hämmande på den allmänna
rörelsen. Transaktioner av detta slag intoge med varje dag ett allt
betydelsefullare rum i det ekonomiska livet, varav följde, att en åtgärd,
som verkade såsom en hämsko på denna rörelsegren, måste mer eller mindre
ofördelaktigt återverka på andra grenar av näringslivet. Redan på grund
av angivna förhållanden borde synnerlig försiktighet iakttagas vid bestämmandet
av skattens belopp.
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 06.
Då år 1913 förslaget om höjning av fondstämpeln framkom, anförde
fondbörskommitterade i skrivelse den 27 februari samma år (bilaga till
bevillningsutskottets betänkande nr 36) bland annat, att en dylik höjning
skulle — utan att förhindra de osunda fondaffärerna — medföra ett avsevärt
betungande av de fullt legitima aktietransaktionerna ävensom föranleda till
att affärerna drevos från fondbörsen och att spekulationen, i stället för att
koncentrera sig på inhemska företag, skulle söka sig andra föremål, vilket
skulle kunna leda till att avsevärda kapital lockades ur landet till placering
i utländska, mer eller mindre äventyrliga affärer.
I skrivelse, intagen i Kungl. Maj:ts proposition nr 215 till 1920 års riksdag,
anförde Svenska fondhandlareföreningens styrelse, att de synnerligen
höga stämpelavgifterna visat sig inverka i hög grad menligt på såväl fondbörsomsättningen
som fondhandeln i sin helhet, och framhöll önskvärdheten
av skattesatsernas sänkning. Under åberopande av liknande synpunkter har
också bank- och fondinspektionen vid upprepade tillfällen hemställt, att
fondstämpelavgiften måtte nedsättas, om möjligt till belopp, varmed densamma
utgick före ikraftträdandet av förordningen den 30 mars 1917, eller
i varje fall beträffande andra fondpapper än obligationer till belopp, varmed
avgiften utgick före tillkomsten av förordningen den 29 november 1918.
Statskontoret, som ävenledes olika gånger hörts i ärendet, förklarade i
skrivelse den 20 januari 1921, att det visserligen vore sannolikt, att en
sänkning av avgiften endast skulle medföra en motsvarande minskning i
statens av denna stämpelskatt beräknade inkomst, utan att bereda någon
avsevärt ökad livaktighet på fondmarknaden. Då emellertid bank- och fondinspektionen
med den inblick i fondmarknadens läge, som denna myndighet
besutte, ansett en avgiftssänkning vara av behovet påkallad, samt den möjlighet
till förbättring i fondmarknadens läge, som en dylik sänkning kunde
innebära, måhända ej borde lämnas oförsökt, ansåge statskontoret sig ej
böra göra någon erinran mot att åtgärder vidtoges i det av inspektionen
angivna syfte.
Då frågan om provisorisk förlängning av de förhöjda skattesatserna förelädes
1921 års riksdag, uttalade riksdagen bland annat, att riksdagen ansett
den statsfinansiella synpunkten böra i förevarande fråga tillmätas avgörande
betydelse. Inför svårigheterna att finna täckning för statsverkets nödvändiga
utgifter hade riksdagen icke funnit sig böra vidtaga åtgärder, genom vilka
statsverkets inkomster av fondstämpeln skulle väsentligt nedsättas. Riksdagen
hade därmed emellertid icke velat underkänna de skäl, som av bankoch
fondinspektionen anförts för en sänkning av fondstämpeln. I den mån
det statsfinansiella läget kunde komma att medgiva en dylik nedsättning,
ansåge riksdagen önskvärt, att åtgärder i sådan riktning vidtoges.
Vid 1926 års riksdag framfördes i tvenne likalydande motioner förslag,
att fondstämpelavgifterna beträffande aktier och därmed jämställda fondpapper
skulle återföras till de belopp, som gällde före kristidens höjningar.
I fråga om verkningarna i statsfinansiellt hänseende av en sänkning av
10
Kung!. Maj:ts proposition Nr 56.
fondstämpeln anförde motionärerna, att därav med säkerhet skulle föranledas
ökade affärer samt att statens stämpelinkomst sålunda icke komme att nedgå
med så stort belopp, som motsvarade sänkningen av skattesatserna.
Med anledning av motionerna verkställdes inom finansdepartementet en
undersökning i ändamål att beräkna den minskning i fondstämpelns avkastning,
som skulle bliva en följd av den föreslagna nedsättningen. Utredningens
resultat sammanfattades i en promemoria, som fogades såsom bilaga
till bevillningsutskottets betänkande nr 35. Enligt promemorian skulle, därest
man räknade med oförändrad omsättning, den av ett bifall till motionerna
föranledda minskningen i fondstämpelns avkastning uppgå till omkring
1.420.000 kronor för år. Vid en ökning av aktieomsättningen av 200 miljoner
kronor skulle kvarstå eu minskning i fondstämpelavkastningen av omkring
1.120.000 kronor. Därest skattesatserna sänktes till hälften och man räknade
med en ökad omsättning av 100 miljoner kronor, skulle stämpelminskningen
belöpa sig till omkring 650,000 kronor.
Med hänsyn till det statsfinansiella läget ansåg sig bevillningsutskottet
icke kunna tillstyrka bifall till förslaget om nedsättning av fondstämpelavgifterna.
Mot utskottets motivering reserverade sig fyra ledamöter, vilka
ansågo, att utskottet visserligen på grund av statsfinansiella skäl ej borde
tillstyrka bifall till motionerna, men att utskottet likväl bort uttala den
uppfattningen, att en sänkning av stämpelavgiften borde vidtagas, så snart
detta med hänsyn till det statsfinansiella läget prövades kunna ske.
Detta reservanternas förslag till motivering bifölls också av första kammaren,
varemot andra kammaren för sin del godkände bevillningsutskottets
hemställan.
Framställ- Nu bär, såsom jag förut anfört, styrelsen för Stockholms fondbörs i
”o"5styrelsen skrivelse den 16 oktober 1926 hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes till 1927
för stick- års riksdag avlåta proposition med förslag dels om nedsättning till hälften
börTomned- av nu utgående fondstämpelavgifter för aktier dels om upphävande av besättning
av stämmelsen i 3 § 2 mom. fondstämpelförordningen, enligt vilket stadgande
^för Aktier" stämpeln för vissa utländska affärer skall utgå med allenast halva beloppet.
Fondbörsstyrelsen har därvid, efter en redogörelse för vad i frågan tidigare
förekommit, framhållit, hurusom från de mest skilda håll betygats, att den
nuvarande höga fondstämpelavgiften i hög grad bidragit till det ringa intresse
allmänheten för närvarande visade för att placera penningar i aktier
och att följaktligen denna från kristiden ännu kvarstående höga avgift utgjorde
en verklig hämsko för näringslivet i vårt land.
För att erhålla en uppfattning av, huru våra nuvarande fondstämpelavgifter
ställde sig i förhållande till utlandets, har börsstyrelsen gjort en utredning,
efter vilka normer fondstämpelavgifterna för närvarande utgå i vissa
länder i Europa och Förenta staterna. I anslutning till denna utredning,
vilken i en sammanfattande tablå torde få fogas vid statsrådsprotokollet, har
börsstyrelsen vidare anfört. Av utredningen framginge, att med undantag
11
Kungl. Maj.ts proposition Nr 56.
av Norge och Finland intet land i Europa eller Förenta staterna hade så
höga fondstämpelavgifter å aktier som Sverige. I båda nämnda länder
rådde också stark opposition mot den nuvarande höga stämpelavgiften, och
upprepade framställningar hade gjorts i syfte att snarast få stämpeln nedsatt.
Redan år 1922 hade Danmark funnit sig föranlåtet att vidtaga en sänkning
från 5 till 3 promille av gällande skattesatser. I Tjeckoslovakien hade fondstämpeln
år 1925 sänkts till en fjärdedel eller till 1 promille. I Belgien
hade år 1926 stämpelskatten sänkts till hälften eller från 2 till 1 promille,
och i Tyskland hade likaså — trots det svåra statsfinansiella läget — år
1926 en sänkning till hälften av förut utgående stämpelavgifter kunnat vidtagas,
så att i detta land fondstämpeln å aktier nu utgjorde 3 promille och
i vissa fall än lägre belopp. Slutligen hade i Österrike på våren 1926 en
högst betydlig nedsättning av stämpelavgiften ägt rum eller från 10 till
2.4 promille.
Härutöver har börsstyrelsen bland annat andragit:
De nuvarande fondstämpelavgifterna å aktier måste anses verka direkt
hämmande icke blott för en enskild kårs verksamhet utan för hela vårt lands
industri, för vilken det vore en livsfråga, att den kunde på förmånligaste
sätt tillföras erforderligt kapital. Då det dessutom styrkts, att de nuvarande
fondstämpelavgifterna å aktier i Sverige vore högre, i många fall väsentligt
högre än i de flesta av Europas stater, syntes det börsstyrelsen vara skäligt,
att nu omsider en återgång åtminstone till de genom 1917 års förordning
fastställda avgifterna genomfördes, även om åtminstone till en början någon
minskning i stämpelinkomsterna därigenom skulle uppstå.
På grund av finansdepartementets till bevillningsutskottet vid 1926 års
riksdag gjorda utredning förefölle nämligen den sannolika minskning av fondstämpelinkomsterna,
som skulle uppstå vid en sänkning till hälften av de nu
utgående stämpelavgifterna å aktier, ur budgetär synpunkt för närvarande
vara så obetydlig, att endast av detta skäl hinder för sänkningens genomförande
icke gärna vidare kunde resas, om det av andra påvisbara anledningar
vore önskvärt eller nödvändigt, att stämpelavgiften nedsattes.
Att med exakthet uppgiva den omsättningsökning, som en eventuell nedsättning
av stämpelavgifterna å aktier kunde komma att medföra, vore givetvis
för börsstyrelsen omöjligt. En omsättningsökning av åtminstone 150 miljoner
kronor mot den senast beräknade syntes dock icke vara osannolik. Redan
år 1926 hade omsättningen å Stockholms fondbörs — huvudsakligen beroende
på inträffade kursstegringar —• i jämförelse med år 1925 ökats med över 50
miljoner kronor och en ytterligare omsättningsökuing av cirka 100 miljoner
kronor genom fondstämpelnedsättningen syntes icke vara otrolig.
Minskningen i stämpelinkomsterna syntes för övrigt åtminstone delvis
bortelimineras genom upptagande av den inom 1926 års riksdag väckta tanken
att upphäva bestämmelsen i 3 § 2 mom. om halv stämpelavgift för avtal
om köp och byte av fondpapper i utlandet. Utomlands åtnjöte utländska fondpapper
i allmänhet icke någon särskild förmånsrätt gent emot de inhemska
12
Kvngl. Maj:ts proposition Nr 56.
Bank- och
jirndinspektionen.
i form av lägre stämpelavgifter. Tvärtom stämpelbelaöes exempelvis svenska
obligationer i flera länder högre än inhemska, varjämte stämplarna å slutnotor
i en del stater vore högre, då det gällde fondpapper i främmande
valutor.
Bank- och fondinspektionen har den 16 november 1926 avgivit infordrat
utlåtande över börsstyrelsens ifrågavarande framställning och därvid förklarat
sig anse, att de skäl, vilka tidigare anförts för en nedsättning av
fondstämpelavgiften, alltjämt ägde giltighet, samt i följd därav tillstyrkt börsstyrelsens
förslag om sänkning av stämpelavgiften för aktieöverlåtelse!-.
Vidare har bank- och fondinspektionen erinrat, att den av börsstyrelsen
berörda bestämmelsen angående halv stämpelavgift för överlåtelser, därom
avtal avslutas i utlandet, intagits i fondstämpelförordningen av den anledning,
att vid dylika avtal i de flesta fall stämpelavgift erlades även i utlandet
och man velat undvika, att vid tillämpningen av de allmänna bestämmelserna
rörande stämpelplikt dubbelbeskattning skulle komma att äga rum.
I viss mån syntes därvid även reciprociteten hava spelat in. I ett flertal
av de länder, med vilka affärer från Sverige av ifrågavarande slag numera
huvudsakligen avslutades, syntes motsvarande reduktion icke förekomma.
Vid sådant förhållande och då någon olägenhet av ett borttagande av den
nu ifrågavarande bestämmelsen icke syntes uppstå, hade bank- och fondinspektionen
ansett sig böra tillstyrka börsstyrelsens förslag jämväl i denna del.
Då statsfinansiella skäl åberopats emot en stämpelnedsättning, har bankoch
fondinspektionen sökt åstadkomma en utredning, vilken skulle kunna
läggas till grund för ett bedömande av de statsfinansiella verkningarna av
en stämpelsänkning, och i sådant avseende införskaffat vissa uppgifter från
bankbolagen och övriga fondkommissionärer. Inspektionen har härom anfört
följande:
Dessa uppgifter, som hänförde sig till första halvåret 1926, utvisade den
erlagda fondstämpelavgiftens, tillhopa 1,060,215 kronor, fördelning å aktie-och
obligationsöverlåtelser. Vidare hade inspektionen från generalpoststyrelsen
inhämtat, att sammanlagda beloppet av från postverket under nyssnämnda
period försålda fondstämplar utgjort 1,354,780 kronor. Divergensen i beloppen
föranleddes därav, att den från generalpoststyrelsen erhållna uppgiften jämväl
omfattade stämplar vid sådana överlåtelser, som icke gått genom fondkommissionärer
utan direkt mellan enskilda personer. En viss olikhet i det
sålunda samlade materialet, frånsett beloppen, förefunnes därjämte, i det att
de använda stämplarna i någon mån hänförde sig till stämpelinköp, verkställda
hos postverket före ingången av år 1926. Om man emellertid antoge,
att inneliggande förråd av inköpta fondstämplar vid halvårets ingång
och slut varit lika stort — ett antagande som förmodligen stode i ganska
nära överensstämmelse med verkligheten — kunde mai! utgå från att det
samlade materialet vore jämförbart. På grundvalen av hos inspektionen
tillgängliga uppgifter angående genom bankbolag och andra fondkommissionärer
verkställda inköp av värdepapper från utlandet samt försäljningar
av värdepapper till utlandet hade förutnämnda från bankbolag och andra
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.
fondkommissionärer införskaffade uppgifter kunnat fördelas allt efter som
överlåtelsen skett inom landet eller i utlandet i fondstämpelförordningens
mening. Samtidigt hade även en fördelning skett av de i utlandet avslutade
aktie- respektive obligationsöverlåtelserna å svenska och utländska värdepapper.
En liknande fördelning beträffande överlåtelser inom landet hade
icke kunnat av inspektionen uppgöras, men man syntes kunna utgå från
att, såvitt anginge utländska värdepapper, omsättningen inom landet under
halvåret uppgått åtminstone till samma belopp som inköpspriset å från utlandet
förvärvade dylika värdepapper eller 367,699 kronor för aktier och
24,291,343 kronor för obligationer, dragande i fondstämpelavgift de förra
2,206 kronor och de senare 24,291 kronor.
Under antagande slutligen, i brist på annan utredning, att det belopp,
som erlagts vid transaktioner mellan enskilda personer, i sin helhet hänförde
sig till överlåtelser inom landet, skulle det förhandenvarande materialet
utvisa den fördelning i omsättningen och erlagda fondstämpelbelopp,
som framginge av följande tabell:
Stämpelpliktiga överlåtelser av fondpapper.
Första halvåret 1926.
0 m
s ä t t n
n g
S
ä in p 1 a
r
Överlåtelser
Fondkommis-
sionärer
Privat-
personer
Summa
Fondkommis-
sionärer
Privat-
personer
Summa
I. Inom landet.
Aktier ...............
143,216,413
41,985,333
185,201,746
859,298
251,912
1,111,210
Obligationer.........
136,486,100
42,653,000
179,139,100
136,486
42,653
179,139
II. I utlandet.
a) Aktier
1) Svenska........
14,265,822
—
14,265,822
42,797
-
42,797
2) Utländska.....
1,520,574
—
1,520,574
4,562
—
4,562
b) Obligationer
1) Svenska.........
4,057,068
—
4,057,068
2,028
—
2,028
2) Utländska......
30,087,^98
—
30,087,598
15,044
—
15,044
Summa
329,633,575
84,638,333
414,271,908
1,060,215
294,565
1,354,780
De i tabellen angivna siffrorna utvisade, att därest de av börsstyrelsen
påyrkade förändringarna i fondstämpelförordningen varit tillämpade under
första halvåret 1926, dessa skulle hava medfört å ena sidan en minskning
av stämpeluppbörden för aktieöverlåtelser med 555,605 kronor och å andra
sidan en kompenserande ökning av stämpeluppbörden för överlåtelser i utlandet
med 17,072 kronor, varigenom sålunda nettominskningen i statsverkets
fondstämpeluppbörd skulle hava utgjort 538,533 kronor.
Jämväl på andra sätt än det av börsstyrelsen anvisade skulle man enligt
bank- och fondinspektionens mening kunna motverka en minskning i statsverkets
fondstämpeluppbörd.
I sådant hänseende syntes närmast böra ifrågakomma en höjning av
stämpelavgiften beträffande utländska värdepapper och i varje fall en höjning
för överlåtelse av utländska obligationer. Verkningarna av en höjning
Departementschefen.
14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.
särskilt i sistnämnda hänseende kunde icke matematiskt beräknas efter den
hittillsvarande omsättningen, enär denna givetvis komme att i viss mån
hämmas av de höjda avgifterna. Även om ökningen i statsverkets stämpeluppbörd
sålunda icke skulle stå i proportion till höjningen av stämpelavgiften,
syntes man dock böra räkna såsom en vinst i andra hand för landet, att eu
minskning kunde väntas i den kapitalexport för placering i utländska obligationer,
som till skada för vår betalningsbalans pågått sedan en längre tid
och alltjämt ägde rum.
Möjligen skulle man även kunna tänka sig en höjning av stämpelavgiften
för överlåtelser av obligationer över huvud taget. I så fall måste man
emellertid framgå med stor försiktighet, så att icke höjningen verkade alltför
mycket hämmande på omsättningen av svenska obligationer, varigenom icke
blott det avsedda finansiella resultatet skulle utebliva utan jämväl prisbildningen
å obligationer bliva ojämn och otillförlitlig till skada för hela denna
form av upplåning.
Slutligen ville bank- och fondinspektionen framhålla, att den minskning
i stämpeluppbörden, som den föreslagna stämpelnedsättningen i allt fall måste
medföra, i viss mån torde komma att kompenseras genom en ökning i omsättningen
av fondpapper. En uppskattning av denna ökning kunde naturligen
endast ske gissningsvis, men en ökning av 100 miljoner kronor i aktieomsättningen
under budgetåret 1927—1928 vore icke otänkbar. Ökningen
av aktiestämpeluppbörden skulle då för halvår med tillämpning av börsstyrelsens
förslag belöpa sig till 150,000 kronor.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att de under kristiden företagna
höjningarna av fondstämpeln vid köp och byte av aktier tillkommit i syfte
dels att motverka en osund, våldsamt uppdriven spekulation och dels att
utöver vad förut varit fallet utnyttja fondstämpeln såsom skattekälla. Av
dessa skäl saknar det förstnämnda nu sedan lång tid tillbaka giltighet.
Omsättningen å aktiemarknaden har sedan flera år varit mycket lag. Den
ökning i omsättningen, som ägt rum under år 1926, torde, såsom börsstyrelsen
anfört, huvudsakligen vara beroende på inträffade kursstegringar. En ökad
livaktighet å aktiemarknaden måste anses önskvärd, då därigenom bland
annat industriens möjligheter att anskaffa eget kapital, vilka för närvarande
äro starkt begränsade, skulle till gagn jämväl för det allmänna underlättas.
Då det är sannolikt, att den nuvarande höga fondstämpeln å aktier verkar
i väsentlig grad återhållande å omsättningen på aktienmrknaden, lärer därav
följa, att från nyss angivna synpunkt en sänkning av fondstämpeln
bör vidtagas. Ett ytterligare skäl för en sådan sänkning utgör - såsom
också framhållits i förutnämnda vid 1926 års riksdag väckta motioner
— angelägenheten av att befrämja avvecklingen av åtskilliga under kristiden
beviljade krediter mot säkerhet av aktier, vilka sedermera starkt sjunkit
i värde och i följd därav antingen ligga »frusna» hos långivare eller övertagits
av s. k. stödkonsortier. För en sådan avveckling utgör den höga fondstämpeln
ett betydande hinder. Nu anförda och andra olägenheter av den
höga aktiestämpeln hava föranlett mig att, trots de betänkligheter, som ur
statsfinansiell synpunkt möta mot en sänkning av skattesatserna, förorda en
dylik nedsättning av stämpelavgiften till hälften. För att undvika en alltför
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 50.
betydande minskning i stämpelmedelsintäkterna under budgetåret 1927—
1928 synes emellertid nedsättningen icke böra träda i kraft förrän den 1
januari 1928, till vilken dag alltså nuvarande skattesatser skulle fortfarande
gälla.
Såsom framgår av förut (sid. 13) åberopade tabell skulle, med utgångspunkt
från fondpappersomsättningen under första halvåret 1926, vid bifall
till detta förslag uppkomma en inkomstminskning under titeln stämpelmedel
av omkring 550,000 kronor för halvår räknat. Till motvägande härav
lärer man dock, i enlighet med vad jag förut i dag anfört vid beräkningen
av stämpelmedelsintäkterna under budgetåret 1927—1928, kunna räkna med
en viss av skattenedsättningen föranledd ökning av aktieomsättningen.
Bank- och fondinspektionen har ansett en sådan ökning av 100 miljoner
kronor under nästkommande budgetår icke vara otänkbar, motsvarande en
ökad fondstämpeluppbörd, beräknad i enlighet med förslaget, å 150,000 kronor
för halvår. I angivna sammanhang anmälde jag mig vidare hava för
avsikt att föreslå dels upphävande av föreskriften i 3 § 2 mom. av fondstämpelförordningen
om uttagande av allenast halv stämpel vid köp och
byte av fondpapper i utlandet, då den ene kontrahenten är bosatt i utlandet,
dels ändring i den allmänna stämpelförordningen i syfte att vinna
effektivitet i bestämmelserna om stämpelavgift vid införsel till riket av
utländska värdepapper, varigenom nedgången i stämpelintäkten syntes ytterligare
skola motverkas. Förslag i sistberörda hänseende torde få anmälas
senare i sammanhang med andra ändringsförslag beträffande den allmänna
stämpelförordningen. I anledning av börsstyrelsens av mig sålunda förordade
förslag om upphävande av stadgandet i 3 § 2 mom. har på min
begäran inom utrikesdepartementet verkställts en undersökning, som givit
vid handen, att hinder av internationellt rättslig natur icke möta mot en
sådan åtgärd. Bank- och fondinspektionens förslag om höjning av fondstämpeln
beträffande utländska obligationer har jag däremot av internationella
hänsyn icke ansett mig böra biträda och ej heller den av inspektionen
med stor tvekan framförda tanken om höjning av fondstämpeln beträffande
obligationer över huvud taget.
De av mig nu anmälda förslagen rörande stämpelavgiften vid köp och
byte av fondpapper innebära sådan ändring i 3 § 1 mom. av förordningen
den 6 november 1908, att de däri genom förordningen den 13 april 1922
stadgade stämpelavgifterna nedsättas beträffande aktier, lotter, andelsbevis
och delaktighetsbevis till hälften av nu fastställda belopp, varemot vid överlåtelser
av obligationer samma stämpelavgifter, som enligt detta moment för
närvarande gälla, allt fortfarande skola utgå. Då sistnämnda avgifter
emellertid äro allenast provisoriskt beslutade, erfordras uttrycklig föreskrift om
ändring av 1908 års förordning jiimväl i vad avser stämpelavgifterna vid överlåtelser
av obligationer. Slutligen skall 3 § 2 mom., som innehåller bestämmelser
om stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper i utlandet, då
den ene kontrahenten är bosatt i utlandet, upphöra att gälla samtidigt med
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.
ikraftträdande av de nya skattesatserna vid överlåtelser av aktier och därmed
likställda värdepapper. Sistberörda åtgärd kräver redaktionella jämkningar
i vissa andra författningsrum av förordningen. Sålunda erhålla
3—6 mom. i 3 § ändrad numrering, varjämte de i nuvarande 3 § 5 mom.,
4 § 2 mom. och 7 § 2 mom. gjorda hänvisningarna till vissa moment i 3 §
rättas. I 3 § 2 mom. andra stycket stadgas för närvarande, att såsom avslutat
i utlandet anses jämväl sådant avtal, som kommit till stånd medelst
post, telefon eller telegraf mellan ort i Sverige och ort i utlandet. Då en
dylik bestämmelse även i fortsättningen synes erforderlig för tillämpning av
stadgandet i 6 § andra stycket, torde densamma böra där infogas. I samband
med förutberörda ändring av 7 § 2 mom. torde i 4 mom. av samma
paragraf vidtagas en av den ändrade numreringen av vissa paragrafer i
utsökningslagen föranledd redaktionell jämkning.
Bestämmelse om att de nu gällande stämpelavgifterna skola utgå intill
den 1 januari 1928 torde lämpligen meddelas i form av övergångsstadgande.
I enlighet med vad jag sålunda anfört har författningsförslag i ämnet
nu upprättats.
Föredraganden uppläser härefter förslag till förordning om vissa ändringar
i förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift
vid köp och byte av fondpapper samt hemställer, att Kungl. Maj:t
måtte i proposition föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Svante Ericsson.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.
17
Bilaga.
Jämförelse mellan olika länders fondstämyelargifter för aktier.
Land
Belopp
Stämpel
i promille
Anm.
Sverige .........................
......... 1,000 sv. kr.
6 sv. kr.
6
Norge ..............................
.......... 1,000 n. kr.
10 n. kr.
10
Danmark..........................
.......... 1,000 d. kr.
3 d. kr.
3
1
Finland ..........................
.......... 1,000 fmk
8 fmk
8
Tyskland..........................
.......... 1,000 rmk
3 rmk
3
2
England ..........................
........... 1,000 £
4 shs
0.2
Frankrike........................
........... 1,000 tres
2 fres
2
Italien .............................
........... 1,000 lire
1.2 lire
1.2
3
Holland ..........................
........... —
ingen
—
4
Belgien ............................
........... 1,000 tres
1 fres
1
5
Schweiz .........................
........... 1,000 tres
O.i fre
O.i
Österrike ........................
........... 1,000 skilling
2.4 skilling
2.4
6
Tjeckoslovakien .............
........... 1,000 Kc
1 K6
1
7
Förenta staterna............
.......... 1,000 $
0.4 $
0.4
1 Stämpelskatten år 1922 nedsatt från 5 till 3 promille.
* 1926 » till hälften av förut gällande.
Vid »Händler»-affärer utgår stämpeln med hälften av eljest gällande belopp. »Händler»- affärer äro affärer, där samtliga parter äro inländska Händler», d. v. s. börsmäklare,
banker, bankirer eller officiella sparkassor.
3 Stämpeln är fix och utgår med 60 cts oavsett värdet (halv stämpel).
4 Här utgår i stället sedan 1917 en registreringsskatt av 2‘/i procent på inhemska aktier.
6 Stämpelskatten år 1926 nedsatt till hälften av förut gällande.
B » » 1926 ,, från 10 promille till 2.4 promille.
» » 1925 „ till en fjärdedel av förut gällande.
Bihang till riksdagens protokoll 1927
1 samt.
r,0 hd fl. (Nr r,6.)
o
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- BevU 1927:57 Bevillningsutskottets betänkande Nr 57 s. 19 i texten
- Rskr. 1927:226 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 6 november 1908 s. 1 i texten
- BevU 1927:48 Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande utskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om viss s. 1 i texten
- BevU 1927:43 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 6 november 1908 s. 1 i texten