Sök i Ratio Lex

Angående riktlinjer för avlämnande till riksdagens revisorer av räkenskaper m. m

1931-02-26 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1931:155, Angående riktlinjer för avlämnande till riksdagens revisorer av räkenskaper m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

1

Nr 155.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående riktlinjer för avlämnande

till riksdagens revisorer av räkenskaper m. m.; given

Stockholms slott den 26 februari 1931.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för denna dag vill Kungl. Majit härmed lämna riksdagen

tillfälle att avgiva yttrande över de av föredragande departementschefen

angivna riktlinjerna för avlämnande till riksdagens revisorer av

räkenskaper m. m.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 26 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre'' Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför:

I sin år 1929 avgivna berättelse angående verkställd granskning av

statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning

för tiden 1 juli 1928—30 juni 1929 hemställde riksdagens revisorer

under § 1, att riksdagen måtte vidtaga åtgärder för revision av bestäm
Bihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 136 häft. (Nr 155.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Gällande bestämmelser

rörande statsrevisorernas

granskning.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

melserna rörande revisorernas granskningsrätt i syfte att — i samband

med en begränsning av skyldigheten för statsunderstödda verk och inrättningar

att årligen till revisorerna avlämna förvaltningsberättelser

och räkenskapssammandrag — rätten att från statsunderstödda institutioner

i erforderlig utsträckning erhålla tillgång till räkenskaper, protokoll

och handlingar måtte åt revisorerna tryggas.

I anslutning till denna hemställan har riksdagen i skrivelse den 2 maj

1930, nr 175, under punkten 1 anhållit, att Kungl. Majit måtte låta verkställa

närmare utredning och vidtaga erforderliga åtgärder i anledning

av vad riksdagens revisorer sålunda anfört beträffande revisorernas

granskningsrätt.

På grund av Kungl. Majits remiss den 23 maj 1930 hava statskontoret

och riksräkenskapsverket den 1 november 1930 gemensamt inkommit med

utredning och förslag i anledning av riksdagens sålunda gjorda framställning.

Sedan tillfälle beretts styrelserna för svenska landstingsförbundet,

svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund att yttra

sig i ärendet såvitt frågan berör statsbidrag till kommunala eller andra

icke-statliga ändamål, havn utlåtanden avgivits av styrelsen för svenska

landstingsförbundet den 18 december 1930, av styrelsen för svenska stadsförbundet

den 9 januari 1931 och av styrelsen för svenska landskommunernas

förbund den 5 februari 1931.

Innan en närmare redogörelse lämnas för riksdagens föreliggande

framställning samt den av ämbetsverken framlagda utredningen i ärendet

och de inkomna utlåtandena, torde här få meddelas en översikt över

gällande bestämmelser angående statsrevisionens granskningsområde

samt rörande tillhandahållande åt statsrevisionen av räkenskaper, räkenskapssammandrag

och förvaltningsberättelser m. fl. handlingar. Jag

följer härvid den framställning i ämnet, som givits av ämbetsverken I

deras nyssnämnda utredning.

Enligt riksdagsordningen § 72 hava riksdagens revisorer att enligt

regeringsformen och särskild instruktion granska statsverkets tillstånd,

styrelse och förvaltning. Varje revision skall enligt samma grundlagsstadgande

omfatta ett räkenskapsår. I regeringsformen heröres emellertid

statsrevisionens verksamhet endast i § 107, varest stadgas att det, oaktat

den av riksdagens utskott eller revisorer förrättade generella översikt

av statsmedlens utdelning, bör åligga vederbörande ämbetsmän att verkställa

den speciella revision, som dem i kraft av deras ämbetsbefattning

tillkommer.

I nu gällande instruktion för riksdagens revisorer, av Kungl. Majit

kungjord den 22 maj 1925 (nr 144), stadgas under § 121

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

»Revisorerna skola tillse, att dem i behörig ordning tillhandahållas:

a) de för räkenskapsår avslutade, av föregående revisorer icke granskade

räkenskaper över alla medel, som genom allmänna bidrag tillkommit

eller genom traktater med främmande makter riket tillflutit;

b) de av statskontoret samt av alla övriga vederbörande verk, myndigheter

och inrättningar i föreskriven ordning avgivna årsberättelser över

tillståndet och styrelsen av de under deras förvaltning stående delar av

statsverket;

c) alla de kungl, brev, protokoll och handlingar, på vilka nämnda räkenskaper

och berättelser grunda sig.»

Anförda bestämmelser i instruktionen för statsrevisorerna äro emellertid

icke normerande för dem, som hava att redovisa inför revisorerna.

Härom hava tid efter annan särskilda bestämmelser utfärdats av Kungl.

Majit.

De grundläggande föreskrifterna i detta avseende äro meddelade i

Kungl. Marits cirkulär den 14 augusti 1841 (nr 36, s. 4) till samtliga förvaltande

verken angående deras åligganden i och för revisionen av statsverkets

styrelse och förvaltning.

I detta cirkulär stadgas i punkterna l:o—4:o och 9:o följande:

l:o. För alla medel, av vad beskaffenhet som helst, ordinarie eller

extra ordinarie, som genom allmänna bidrag tillkommit, eller genom traktater

med främmande makter riket tillflutit, avlägges räkenskap utav

vederbörande, på vilka sådant beror, inom föreskrivne tider och vid det

ansvar, författningarne för underlåtenhet därav stadga.

2:o. Alla dessa räkenskaper med därtill hörande kungl, hrev, protokoller

och handlingar, utan undantag, innefatta den allmänna redovisningen

för statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning.

3:o. Uti årligen avslutande rikshuvudbok sammandrages denna redovisning

och samteliga specialräkenskaperne utgöra dess verifikationer.

4:o. Denna allmänna redovisning för statsverkets tillstånd, styrelse

och förvaltning utgör föremålet för rikets ständers revisorers granskning

i den ordning grundlagarne stadga och förmå.

9:o. Jämte rikshuvudböckerna för de år, som utgöra föremål för varje

revision, överlämne statskontoret till revisorerne alla sina övriga räkenskaper,

protokoll och handlingar för samma år; och skola de övrige förvaltande

verkens räkenskaper med därtill hörande veriiikationer, protokoller

och handlingar likaledes revisorerne tillhandahållas, då de av dem

äskas.

Såsom ett komplement till sistnämnda stadgande är att anse Kungl.

Maj:ts cirkulär den 13 oktober 1848 (nr 48, s. 3) till de penningförvaltande

verk i huvudstaden, vilkas räkenskaper granskades av rikets ständers

revisorer, genom vilket cirkulär förordnades, att de bos verken förda

journaler eller anteckningsböcker över influtna och utgivna medel för de

år, som värjo revisionsförrättning omfattade, skulle, då sådant äskades*,

meddelas revisorerna.

Några ytterligare direkta bestämmelser, som reglera själva granskningsmaterialets

omfattning, finnas icke. I detta sammanhang må dock

erinras, dels att i 1841 års cirkulär (punkten 12 :o) förutsattes att de rä
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

kenskaper, som överlämnades till statsrevisionen, hörde under kammarrättens

granskning, dels ock att i nu gällande instruktion för riksdagens

revisorer, § 13, stadgas, att skulle en eller flera av de till statsrevisionen

hörande räkenskaper och handlingar befinnas ofullständiga eller icke

hava undergått vederbörlig revision, böra revisorerna det oaktat underkasta

även dessa räkenskaper och handlingar den granskning, som omständigheterna

medgiva.

Till belysning av granskningens omfattning må vidare återges följande

stadgande ur instruktionen för statsrevisorerna, § 14:

»Vid revisionen av statsverket skola revisorerna efterse och granska,

huruvida utgifterna överensstämma med stater och författningar eller

eljest meddelade bestämmelser samt huruvida de av Kungl. Maj:t meddelade

beslut, på vilka gjorda utbetalningar grunda sig, äro försedda

med vederbörlig kontrasignation.

Vidare skola revisorerna tillse, örn inkomsterna på rätta tider och till

riktiga belopp influtit i statens kassor; huru vederbörande, åt vilka uppbörden

av statens inkomster och kontrollen över denna uppbörd anförtrotts,

fullgjort sina skyldigheter; vilka åtgärder blivit vidtagna med

avseende på möjligen inträffade propriebalanser; och i övrigt allt som

till ett tillförlitligt omdöme örn statsverkets tillstånd och förvaltning kan

anses erforderligt; och böra revisorerna, utan att, så vitt omständigheterna

medgiva, förbigå detaljerna, huvudsakligen granska dispositionerna,

förvaltningen och resultaten på det hela.»

För bedömande av omfattningen av statsrevisionens granskningsområde

äro även av betydelse bestämmelserna örn avgivande av för revisionen

avsedda förvaltningsberättelser och räkenskapssammandrag.

Bestämmelserna örn dylika förvaltningsberättelser återgå till 1841 års

cirkulär. Enligt detta (punkt 7:o) later Kungl. lVIaj:t vid början av varje

revision över statsverket till revisorerna överlämna från såväl statskontoret

som alla övriga förvaltande verk infordrade underdåniga berättelser

örn tillståndet och styrelsen av de under deras förvaltning stående

delar av statsverket de ar, för vilka avslutade räkenskaper skola vid samma

revision företes. Vidare föreskrives (punkten 8:o), att statskontorets

berättelse skall framställa de förhållanden, vilka rikshuvudboken och dit

hörande handlingar närmare utreda, samt att de övriga redovisande verkens

berättelser skola innefatta enahanda framställning i avseende på

deras förvaltning och räkenskaper, av vilka generalsammandrag därjämte

bifogas.

Bestämmelser örn avgivande av särskilda räkenskapssammandrag hava

meddelats först i Kungl. Maj:ts cirkulär den 16 juni 1875 (nr 41, s. 8)

till samtliga penningförvaltande allmänna verk och inrättningar angående

avgivande av räkenskapssammandrag till riksdagens revisorer.

Anledningen till detta cirkulär var en skrivelse i ämnet av 1875 års

riksdag, vilken i sin ordning föranletts av en framställning av 1874 års

statsrevisorer. Dessa hade i sin berättelse rörande granskningen av stats
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 155.

5

verket för år 1872 erinrat, att större delen av berättelsen utgjordes av

kortfattade, i tabellform uppställda redogörelser för allmänna verks och

inrättningars inkomster och utgifter under revisionsåret samt deras ställning

vid början och vid slutet av samma år. Revisorerna hade vidare

meddelat, att sammanfattningen och utskrivningen av dessa redogörelser

under revisionstiden sysselsatte en stor del av statsrevisionens kanslipersonal,

samt framhållit, att en betydlig minskning i denna personals arbete

skulle åvägabringas, örn vederbörande verk och inrättningar erhölle

föreskrift att vid sina för statsrevisionen avgivna berättelser foga räkenskapsutdrag

i den form, som för revisionsberättelserna antagits, då för

revisorernas kansli endast skulle återstå att kontrollera, att dessa utdrag

vore med räkenskaperna överensstämmande.

Genom cirkuläret förordnade Kungl. Majit, att samtliga penningförvaltande

allmänna verk och inrättningar skulle vid de berättelser, som av

dem för statsrevisionen avgåves, foga räkenskapssammandrag, avfattade

i samma form, som i berättelsen angående nästföregående statsrevision

begagnats.

1875 års cirkulär har sedermera ersatts av den nu gällande kungörelsen

den 23 maj 1884 (nr 27) angående skyldighet för vederbörande verk

och inrättningar att i och för deras räkenskapers granskning av riksdagens

revisorer avgiva berättelser och räkenskapssammandrag.

Sistnämnda kungörelse tillkom på grund av en riksdagens skrivelse

den 11 maj 1884, i vilken skrivelse riksdagen — med anledning av uttalanden

i 1883 års statsrevisorers berättelse — meddelade, att åtskilliga

verk underlåtit att till revisorerna avgiva berättelser m. m., enär verken

icke ansett sig vara att hänföra till sådana penningförvaltande verk, som

i då gällande förordningar omförmäldes. Riksdagen uttalade vidare, att

föreskriften örn avgivande av räkenskapssammandrag utan tvivel borde

åligga alla de verk och inrättningar, vilka åtnjöte statsanslag och för

vilkas medelsförvaltning alltså redogjordes i revisorernas berättelse.

Enligt 1884 års kungörelse åligger det ej allenast statskontoret och

alla övriga centrala förvaltande verk utan även de allmänna inrättningar,

vilka åtnjuta statsanslag och vilkas räkenskaper överlämnas till granskning

av riksdagens revisorer, att jämte förvaltningsberättelser avgiva

räkenskapssammandrag, avfattade i samma form, som i berättelsen angående

näst föregående statsrevision begagnats.

I anledning av framställning av 1909 års statsrevisorer anhöll riksdagen

i skrivelse den 9 april 1910, nr 66, att Kungl. Majit ville taga under

övervägande, vilka åtgärder kunde vara erforderliga för att samtliga

verk och inrättningar, som åtnjöte statsanslag och vilkas räkenskaper

överlämnades till granskning av riksdagens revisorer, måtte avgiva sådana

berättelser och räkenskapssammandrag, som omförmäldes i kungörelsen

den 23 maj 1884.

Genom kungörelse den 14 oktober 1910 (nr 113, s. 2) förordnade där
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

1929 års statsrevisorer.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

efter Kungl. Maj:t, att den i kungörelsen den 23 maj 1884 föreskrivna

skyldigheten för vederbörande verk och inrättningar att i och för deras

räkenskapers granskning av riksdagens revisorer avgiva berättelser och

räkenskapssammandrag skulle gälla samtliga verk och inrättningar, som

åtnjuta statsanslag.

Frågan örn statsrevisorernas granskningsrätt upptogs, som nämnt, till

behandling av statsrevisorerna i deras år 1929 avgivna berättelse.

Efter att hava erinrat örn de i ämnet gällande bestämmelserna anförde

revisorerna följande:

»Enligt revisorernas mening är det av stor betydelse att revisorerna i

sin granskningsverksamhet ej avgränsas till allenast en kontroll över de

anslag, som utgå till den egentliga statsförvaltningen. Tillsynen över

att de betydande statsbidrag, som numera lämnas, få en ändamålsenlig

användning, måste ock vara en viktig revisorsuppgift.

. Genom 1910 års kungörelse synes också hava avsetts att undanröja en

tidigare förefintlig tvekan rörande rätten för statsrevisorerna att granska

statsunderstödda verk och inrättningar. Emellertid lämnar denna kungörelses

avfattning rum för olika tolkningar och särskilt synes det vara

ovisst vad som bör innefattas under begreppet ''verk och inrättning’1,

t. ex. huruvida därmed avses även skoldistrikt, hushållningssällskap,

skogsvårdsstyrelser, statsunderstödda föreningar och andra sammanslutningar

av olika slag etc. Någon tvekan rörande revisorernas allmänna

befogenhet att granska statsunderstödda företag måste ock yppas med

hänsyn till vissa uttalanden, som under de senare åren gjorts från riksdagens

sida i detta ämne. Revisorerna vilja i sådant hänseende erinra

dels att riksdagen år 1925 funnit nödigt att såsom särskilt villkor för

statsbidrag till privatläroverken uppställa den fordran, att dessa läroanstalter

skola vara skyldiga att på anfordran tillhandahålla revisorerna

sina räkenskaper, dels ock att riksdagen år 1928 funnit särskild föreskrift

erforderlig därom att revisorerna skulle äga granska de kungliga

teatrarnas verksamhet. Jämväl synes det av statsutskottet år 1928 avgivna

utlåtandet (nr 41) i anledning av herr Bärgs motion angående ändrade

bestämmelser rörande omfattningen av riksdagens revisorers granskningsrätt

ägnad att ingiva tvekan rörande gränserna för revisorernas

granskningsbefogenhet.

Vad nu anförts torde visa att behov föreligger att i detta hänseende

erhålla förtydligande föreskrifter. Givetvis måste granskningen av

själva den egentliga statsförvaltningen bliva det centrala i revisorernas

arbete. Vid sidan härav framstår likvisst kontrollen över den ändamålsenliga

användningen av de statsmedel, som i alltjämt växande belopp

utgå till icke statliga verksamhetsgrenar — kommunala och andra

— som en viktig angelägenhet. Av betydelse måste emellertid vara att

revisorerna för sådana fall äro tillförsäkrade tillgång i erforderlig utsträckning

till vederbörande institutions räkenskaper, även örn denna

del av revisionens arbete måste bliva av tämligen begränsad omfattning

och endast kunna komma i fråga då särskild anledning härtill yppas.

1 Anmärkas bör, att under det 1884 års kungörelse innehöll uttrycket »allmänna verk

och inrättningar», ordet »allmänna» uteslutits ur 1910 års kungörelse.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

Frånsett den påtalade otydligheten i hithörande bestämmelser, kan det

ej heller förnekas, att de stadganden som gälla beträffande tillhandaliål*

landet av räkenskaper åt revisorerna framstå som tämligen föråldrade.

Själva huvudförfattningen i ämnet utgöres av 1841 års alltjämt gällande

cirkulär. I sin ålderdomliga form torde detsamma numera vara mindre

väl ägnat att utgöra norm för vederbörandes skyldigheter i förevarande

hänseende. Detsamma gäller i ej mindre grad övriga författningsbestämmelser

i ämnet. Den i 1884 och 1910 års författningar stadgade skyldigheten

för samtliga verk och inrättningar, som åtnjuta statsunderstöd, att

till finansdepartementet insända berättelser och räkenskapssammandrag

tillämpas sålunda endast i mycket begränsad utsträckning. Något annat

är knappast heller möjligt med nuvarande mångfald av statliga och

statsunderstödda verk och inrättningar. Bestämmande för vilka institutioner,

som skola insända förvaltningsberättelser och räkenskapssammandrag,

har alltmer blivit deras förekomst i det tabellverk med ekonomiska

tablåer från olika delar av förvaltningen, vilket numera utbrutits ur

den egentliga revisionsberättelsen och tryckes separat som en del II av

densamma. Med senaste tidens strävan att inskränka denna del av berättelsen

har också behovet av ifrågavarande förvaltningsberättelser och räkenskapssammandrag

förminskats.

Den revision av nu gällande bestämmelser (1841 års cirkulär och 1884

och 1910 års kungörelser), som alltså enligt revisorernas mening framstår

som behövlig för undanröjande av nu rådande oklarhet och ovisshet,

bör å ena sidan gå ut på en inskränkning av antalet statsunderstödda

institutioner, som för närvarande skola avlämna förvaltningsberättelser

och räkenskapssammandrag, samt å andra sidan ett förtydligande av

stadgandena örn revisorernas rätt att infordra räkenskaper. Skyldigheten

att insända förvaltningsberättelser och räkenskapssammandrag skulle

alltså kunna i huvudsak inskränkas till de verk oell inrättningar, som

för närvarande finnas upptagna i del II av revisionsberättelsen, dock

med skyldighet för övriga statsunderstödda institutioner att vid anfordran

ställa dylika berättelser och räkenskapssammandrag till förfogande.

I avseende å revisionens rätt att infordra räkenskaper, erfordras en bestämmelse

av innehåll att, där på grund av Kungl. Maj:ts eller riksdagens

beslut anslag utgår av statsmedel, den, som åtnjuter anslaget, skall

vara skyldig att på begäran av riksdagens revisorer tillhandahålla dem

sina räkenskaper för granskning ävensom de protokoll och handlingar,

på vilka nämnda räkenskaper grunda sig. Skyldigheten skulle allenast

omfatta räkenskaper, protokoll och handlingar i vad dessa avse användningen

av det lämnade statsanslaget.

Såsom ovan angivits är ifrågavarande rätt endast avsedd att användas

då särskild anledning härtill finnes. Stadgandets utfärdande vore

dock av värde såsom ett förtydligande av statsrevisorernas befogenheter

i förevarande avseende. Revisorerna våga hysa den uppfattningen att en

uttrycklig bestämmelse härom skall i sin mån kunna bidraga att förebygga

missbruk av och misshushållning med lämnade statsbidrag. I de

fall då undantag från ifrågavarande skyldighet anses böra förekomma

bör detta uttryckligen angivas i samband med anslagets beviljande.»

Under åberopande av vad sålunda anförts hava revisorerna, såsom redan

inledningsvis nämnts, hemställt, att riksdagen måtte vidtaga åtgärder för

revision av ifrågavarande bestämmelser i syfte att — i samband med en

opaginerad Kontrollera mot PDF

° Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

begränsning av skyldigheten för statsunderstödda verk och inrättningar

att årligen till revisorerna avlämna förvaltningsberättelser och räkenskapssammandrag

- rätten att från statsunderstödda institutioner i erforderlig

utsträckning erhålla tillgång till räkenskaper, protokoll och

handlingar måtte åt revisorerna tryggas.

Riksdagens I sin förut nämnda skrivelse den 2 maj 1930, nr 175, har riksdagen

YmljSi93o! (un?er punkten 1) — efter att hava återgivit revisorernas uttalande —

anfört, att med hänsyn dels till otydligheten i nu gällande bestämmelser

örn den befogenhet, som tillkomme riksdagens revisorer, dels till den ökade

omfattning, varmed statsbidrag numera utginge till icke statliga institutioner,

åtgärder i av revisorerna föreslaget syfte syntes böra vidtagas.

Riksdagen finge därför anhålla, att Kungl. Majit måtte låta verkställa

närmare utredning och vidtaga erforderliga åtgärder i anledning av vad

revisorerna anfört beträffande deras granskningsrätt.

och risräken- . 1 ,fråga om innebörden *v de förut anförda, nu gällande författnings
skapsverket.

bestämmelserna angående statsrevisionens arbetsuppgifter och granskningsmaterial

hava statskontoret och riksräkenskapsverket i sitt i ärendet

avgivna utlåtande uttalat, att det — särskilt av stadgandena i 1841

års cirkulär, punkterna 3:o och 4:o — syntes ämbetsverken tydligt framgå,

att på grund av sagda bestämmelser för närvarande icke förelåge

skyldighet för andra institutioner än statens egna verk och inrättningar

av olika slag att tillhandahålla revisorerna sina räkenskaper med

därtill hörande handlingar. Den statsrevisorerna tillförsäkrade rätten att

granska redovisningen av alla statsmedel utövades i och genom revisionen

av själva statsräkenskapen. I och med att statsbidrag utgivits

av vederbörande statsmyndighet, hade statsverkets befattning med medlen

upphört. Vad anginge avlämnandet av förvaltningsberättelser

och räkenskap ssammandrag, kunde visserligen den i

1910 ais nyssberörda kungörelse använda formuleringen anses tyda på,

att även icke-statliga institutioner, som åtnjuta statsanslag, skulle falla

in under åläggandet ifråga. Vad som föregått tillkomsten av kungörelsen

gåve emellertid vid handen, att endast sådana verk och inrättningar

åsyftats, vilkas räkenskaper överlämnades till granskning av statsrevisorerna.

Att enskilda institutioner, vilka ej behövde avgiva räkenskap

till statsrevisionen, skulle avlämna särskilda förvaltningsberättelser och

räkenskapssammandrag vore givetvis ock föga ändamålsenligt. På sätt

1929 års statsrevisorer framhållit, borde snarare åliggandet att upprätta

räkenskapssammandrag vara mera begränsat än skyldigheten att tillhandahålla

revisorerna själva räkenskapen.

Beträffande den ifrågasatta revisionen av bestämmelserna örn skyldighet

att tillhandahålla statsrevisorerna räkenskaper med därtill hörande

handlingar hava ämbetsverken härefter anfört följande:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

9

»Vid bedömandet av den föreliggande huvudfrågan — om statsrevisionen

bör omfatta även den förvaltning, som utövats av statsbidrag tilldelade

icke-statliga institutioner ävensom enskilda — bör till en början

tagas under övervägande, huruvida den ifrågasatta utvidgningen av

granskningsområdet är förenlig med grundlagens bestämmelser örn statsrevisionens

uppgifter. Beträffande detta ämne torde det dock icke ankomma

på ämbetsverken att avgiva yttrande.

Av 1929 års revisorers uttalande synes framgå, att revisorerna åsyftat

att under sin granskning inrymma jämväl kommunala samfälligheters

förvaltning. Särskilt hava revisorerna pekat på skoldistrikten. Då riksdagen

i sin skrivelse i ämnet inledningsvis påpekat ovissheten örn revisorernas

befogenhet att granska ''statsunderstödda företag’ och i motiveringen

för sitt beslut åberopat den omfattning, vari statsbidrag utgår till

''icke-statliga institutioner’, synas emellertid dessa ordasätt närmast tyda

på, att kommunerna icke åsyftats. Enär riksdagens skrivelse ansluter

sig till statsutskottets utlåtande i ärendet (nr 80) är i detta sammanhang

även av betydelse den motivering, varmed samma utskott år 1928 i sitt

ovanberörda, av riksdagen bifallna utlåtande avstyrkte då föreliggande

motion rörande omfattningen av statsrevisorernas granskningsrätt. Utskottet

uttalade nämligen, bland annat, att i den mån motionärens förslag

kunde anses gå ut på en eventuell utvidgning av statsrevisorernas

granskningsverksamhet beträffande statsanslag till kommuner, landsting

med flera, utskottet ville framhålla, att någon mera allmän utökning av

de befogenheter, som i detta hänseende kunde med redan gällande bestämmelser

tillkomma riksdagens revisorer, icke torde vara av förhållandena

påkallad.

För egen del få ämbetsverken framhålla, att det näppeligen låter sig

göra att bland de kommunala organisationerna ställa skoldistrikten ensamma

under statsrevisorernas kontroll, utan måste för sådant fall utvidgningen

omfatta alla kommunala samfälligheter av olika slag, vilka

uppbära statsbidrag i skilda former. Att redovisningsskyldigheten skulle

vara till avsevärt stort besvär för kommunerna är givet, särskilt som —

på sätt nedan närmare beröres — den av statsrevisorerna antydda uppdelningen

av räkenskaperna knappast torde bereda kommunerna någon

lättnad utan snarare motsatsen. Det är jämväl att uppmärksamma, att

en inflyttning av kommunernas förvaltning under statsrevisorernas kontroll

måhända kan anses strida mot principen örn kommunernas självstyrelse.

Bortsett från de kommunala samfälliglieterna utgå statsbidrag till inrättningar

och sammanslutningar av de mest skilda slag liksom till enskilda

personer. Det vill av statsrevisorernas yttrande i ämnet synas,

att revisorerna knappast åsyftat, att redovisningsskyldighet skulle åligga

enskilda personer. En dylik gräns kan emellertid icke lämpligen uppdragas.

Det förekommer sålunda, att statsbidrag av visst slag utgår såväl

till enskilda personer som till aktiebolag, föreningar eller andra sammanslutningar,

vilka senare ofta ej kunna anses såsom juridiska personer.

Även frånsett kommunerna möter det betänklighet att helt allmänt föreskriva,

att de, som mottaga statsbidrag av vad slag det vara må, skola

vara redovisningsskyldiga inför statsrevisionen. Givetvis får förutsättas,

att statsrevisorerna endast skulle infordra räkenskaper m. m. i sådana

fall, då det gällde mera avsevärda belopp eller då eljest särskild

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

anledning till undersökning av medelsanvändningen förelåge. Förefintligheten

av en sådan allmän bestämmelse skulle emellertid tvinga envar

statsbidrag mottagande institution eller person att föra räkenskap över

de erhållna medlen på sådant sätt, att densamma utan vidare skulle kunna

på anfordran ingivas till statsrevisionen. Detta skulle medföra betydande

konsekvenser. Några exempel må anföras. Ett stort antal anstalter

och föreningar — för senare halvåret 1930 sammanlagt 764 — erhålla

statsbidrag för anordnande av populärvetenskapliga föreläsningar med

belopp ned till 100 kronor för halvår. Att alla dessa föreningar skulle

vara skyldiga att redovisa för statsrevisionen kan knappast vara lämpligt.

Från anslaget till utgivande av tidskrifter, lärda verk m. m. utgå i

smärre poster bidrag till såväl sammanslutningar som enskilda personer,

för vilka en redovisningsskyldighet skulle medföra besvär utan motsvarande

nytta. Detsamma gäller örn anslag, som direkt anvisats för viss

person. Formellt sett skulle en föreskrift av angivet innehåll även träffa

sådana fall, då.Kungl. Majit av tillgängliga medel anvisat bidrag för

exempelvis studieresor eller vetenskapliga specialundersökningar.

I detta sammanhang må erinras örn, att 1929 års statsrevisorer uttalat,

att skyldigheten att avlägga redovisning inför revisorerna endast skulle

gälla räkenskaper, protokoll och handlingar, i vad de avsåge lämnat statsanslag.

En dylik begränsning skulle emellertid knappast vara till någon

fördel för de redovisningsskyldiga. Anordningen skulle förutsätta en

sönderdelning av räkenskapen, vilken ej är förenlig med de allmänna

strävandena i bokföringshänseende att sammanföra medelsförvaltningen

i en enhetlig redovisning. Överblicken över bokföringen försvåras, liksom

kontrollen. Att räkenskapsklyvningen liksom uppdelningen av protokoll

och handlingar skulle särskilt för kommunerna bliva både tyngande

ur arbetssynpunkt och ofta ganska vansklig synes vara uppenbart.

Erfarenheten från riksräkenskapsverket har även givit Aud handen, att

revisionen blir både ofullständig och av jämförelsevis föga värde, örn en

institutions räkenskaper endast till viss del granskas centralt. Följden

blir nämligen lätt, att sådana utgifter, örn vilkas befogenhet tA^ekan kan

hysas, bestridas med sådana medel, för vilka redovisning icke avlämnas.

Något samlat omdöme om den verksamhet, som stödjes med statsbidrag,

kan under sådana omständigheter ej erhållas.

På nu anförda skäl hava ämbetsverken kommit till den uppfattningen,

att en eventuell utvidgning av statsrevisorernas granskning till icke-statliga

institutioner med flera bör ske i den formen, att redovisningsskyldigheten

knytes till anvisandet av vederbörande riksstatsanslag. Ett dylikt

förfarande har redan, såsom förut berörts, tillämpats beträffande anslagen

till prhmtläroverken samt till de kungliga teatrarna. Denna utväg

har ock anvisats av 1928 års statsutskott, som i sitt merberörda utlåtande

yttrade, att i den mån någon särskild granskningsrätt beträffande viss

statsunderstödd institution befunnes erforderlig, dylik rätt kunde tillförsäkras

revisorerna i samband med statsbidrags beviljande.

En dylik anordning, som skulle vara förenlig med förut utvecklad konstitutionell

praxis, komme att — jämfört med den av statsreAusorerna

antydda utvägen att för varje ifrågakommande fall medgiva undantag

från en allmän redovisningsskyldighet — medföra bland annat den avsevärda

fördelen, att envar, som erhölle statsunderstöd, bestämt och tydligt

erhölle besked, huruvida redoAnsningsskyldighet inför statsreviso
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

Terna förelåge. Den, som ålades dylik skyldighet, kunde då på förhand

inrätta sig därefter i räkenskapshänseende.

Därest man principiellt går in för nu förordade förfarande, bör viss

omredigering av statsrevisorernas instruktion vidtagas, i syfte att närmare

angiva ändamålet med granskningen av de statsunderstödda anstalterna.

Förslag i sådant avseende lärer emellertid icke förväntas från

ämbetsverken.» “

Ämbetsverken hava härpå övergått till frågan örn inskränkning av

skyldigheten att upprätta för statsrevisorerna avsedda förvaltningsberättelser

och räkenskapssammandrag och hava i denna del anfört följande:
»Av

den förut lämnade redogörelsen har framgått, att förvaltningsberättelserna

äro till tiden äldre, medan räkenskapssammandragen tillkommit

senare. Utvecklingen har emellertid gått därhän, att endast

sammandragen numera kunna anses vara av någon vikt, under det att

berättelserna måste anses betydelselösa. En undersökning av det till 1929

års statsrevision inkomna materialet har sålunda givit vid handen, att

ett flertal myndigheter icke avgiva någon som helst berättelse. I många

fall är berättelsen av mycket summarisk beskaffenhet, innehållande väsentligen

en del siffror ur räkenskapssammandragen. Åtskilliga anstalter,

särskilt skolor av olika slag, ingiva såsom ersättning för särskild berättelse

sina tryckta årsredogörelser.

Av statsrevisorernas berättelser att döma komma förvaltningsberättelserna

till föga användning vid statsrevisionen. I vissa tabeller hava

emellertid intagits ur berättelserna hämtade uppgifter örn antalet av vårdade

(intagna) personer å anstalter respektive antalet elever vid skolor.

Beträffande räkenskapssammandragen har av nämnda undersökning

framgått, att endast undantagsvis de av vederbörande ämbetsverk avlämnade

sammandragen fullt anslutit sig till de i sistavgivna revisionsberättelse

intagna tabellerna och sålunda kunnat utan vidare bearbetning intagas

i tabellverket. Stundom hava dock avvikelserna varit jämförelsevis

obetydliga, såsom beträffande utesluten littrering, uppdelning av poster,

som i tabellerna varit sammanslagna, och dylikt. I några fall har i

revisionsberättelsen särskilt angivits, att intagen tabell upprättats inom

vederbörande ämbetsverk. Fall förekomma å andra sidan, då tabellerna i

sin helhet utarbetats inom statsrevisionen på grundval av respektive specialräkenskaper

eller rikshuvudboken.

Det vill synas, som örn bestämmelsen att räkenskapssammandragen

skola avfattas i samma form, som använts i nästavgivna revisionsberättelse,

på många håll råkat i glömska. Det torde fördenskull vara lämpligt

att genom nya bestämmelser i ämnet skärpa fordran på överensstämmelse

mellan tabeller och sammandrag. Detta hör gälla även detaljer.—

littrering, utförssummor o. s. v. Därest sammandragen befinnas otillfredstållande,

böra de kunna återställas till vederbörande för rättelse.

Härigenom bör åtskillig tid och arbetskraft sparas för statsrevisionens

kanslipersonal.

Mot statsrevisorernas förslag, att skyldigheten att insända räkenskapssammandrag

begränsas till de verk och inrättningar, vilka pläga redovisas

i statsrevisionens tabellverk, är givetvis från förvaltningssynpunkt

intet att erinra. På sätt revisorerna förutsatt, böra emellertid institu
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

tioner, som tidigare icke ingått i tabellverket, på särskild anmodan från

revisorerna avgiva räkenskapssammandrag.

_ Med hänsyn till den ringa nyttan av förvaltningsberättelserna böra enligt

ämbetsverkens åsikt dylika berättelser för framtiden icke upprättas.

Även örn skyldigheten att avgiva egentliga förvaltningsberättelser

avskaffas, kunna dock verken åläggas att samtidigt med insändandet av

räkenskapssammandragen meddela sådana uppgifter, som av statsrevisorerna

förut intagits i samband med tabellerna.»

I anslutning härtill hava ämbetsverken uttalat, att de nu gällande författningarna

örn tillhandahållande åt revisorerna av räkenskaper m. m.

— såsom statsrevisorerna framhållit — måste anses föråldrade. En omarbetning

av bestämmelserna bör fördenskull enligt ämbetsverkens mening

ske i syfte att i en enda författning sammanföra samtliga de föreskrifter

i ämnet, som det ankommer på Kungl. Majit att utfärda. Förslag

till kungörelse med föreskrifter angående avlämnande till riksdagens

revisorer av räkenskaper m. m. har därför av ämbetsverken utarbetats.

Detta förslag är av följande lydelse:

“Förslag

till

Kungl. Maj:ts kungörelse

med föreskrifter angående avlämnande till riksdagens revisorer av

räkenskaper m. m.

Kungl. Majit har funnit gott förordna som följer:

§ 1.

Räkenskaper, som på grund av gällande bestämmelser upprättas av

de till statsverket hörande verk och inrättningar, skola jämte verifikationer,

anteckningsböcker, protokoll och andra handlingar, på vilka räkenskaperna

grunda sig, efter rekvisition i behörig ordning tillhandahållas

riksdagens revisorer.

§ 2.

Därest för åtnjutande av statsbidrag eller statsunderstöd föreskrivits

villkor örn redovisningsskyldighet inför riksdagens revisorer, åligger det

den, som utbekommit dylika medel, att på vederbörlig rekvisition tillhandahålla

revisorerna sådana räkenskaper med verifikationer ävensom

protokoll och andra handlingar, som erfordras för granskning av användningen

av de erhållna medlen.

§ 3.

Hava riksdagens revisorer i sin senast avgivna berättelse rörande

granskningen av statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning intagit

räkenskapssammandrag för verk eller inrättning, varom i § 1 sägs, åligger

det vederbörande att till nästkommande statsrevision avgiva räken
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

skapssammandrag, uppställt i noggrann överensstämmelse med den i revisorernas

tabellverk senast använda formen och innehållande samtliga

däri intagna uppgifter.

Där riksdagens revisorer finna nödigt att i sin revisionsberättelse intaga

räkenskapssammandrag för verk eller inrättning, som däri ej förut

redovisats, åligger det vederbörande att på anmodan av revisorerna tillställa

dem räkenskapssammandrag, upprättat i av revisorerna anvisad

form.

Räkenskapssammandrag, som utan särskild anmodan skall avlämnas

till riksdagens revisorer, skall vara ingivet till finansdepartementet senast

den 15 september.

§ 4.

Det åligger riksräkenskapsverket ävensom annat verk, inom vilket

granskning av räkenskaper för underlydande förvaltning äger rum, att

på vederbörlig rekvisition tillställa riksdagens revisorer ej mindre framställda

anmärkningar vid de räkenskaper, som vid varje revisionsförrättning

skola granskas, än även de förklaringar och yttranden, som i anledning

av samma anmärkningar blivit avgivna.

§ 5.

Finna riksdagens revisorer nödigt att från statsmyndighet eller statstjänsteman

inhämta upplysningar, vill Kungl. Majit, efter därom av revisorerna

gjord framställning, meddela vederbörande erforderliga föreskrifter

i ämnet.

Genom denna kungörelse upphävas cirkulären den 14 augusti 1841 (nr

36 s. 4), den 13 oktober 1848 (nr 48 s. 3), den 16 juni 1875 (nr 41 s. 8) och

den 3 december 1898 (nr 113 s. 1) samt kungörelserna den 23 maj 1884

(nr 27 s. 1) och den 14 oktober 1910 (nr 113 s. 2) ävensom i särskilda instruktioner

eller eljest meddelade, mot denna kungörelse stridande bestämmelser

angående tillhandahållande åt riksdagens revisorer av räkenskaper

ävensom avgivande av för revisorerna avsedda förvaltningsberättelser

och räkenskapssammandrag.

Det alla etc.»

Beträffande de särskilda stadgandena i förslaget hava ämbetsverken

anfört följande:

»I § 1 åläggas alla statsverket tillhörande verk och inrättningar att redovisa

inför statsrevisionen. Uttrycket ''inrättningar’ är härvid att anse

såsom omfattande alla statsorgan av vad slag det vara må, sålunda även

exempelvis kommittéer och enskilda tjänstemän, som avlägga självständig

räkenskap.

Under § 2 avhandlas de icke-statliga institutioner med flera, som på

grund av särskilda beslut skola redovisa inför statsrevisorerna. Genom

den formulering, som här använts, har det lagts i den statsbidragsmottagandes

hand att själv avgöra, om han vill insända räkenskapen i sin helhet

eller allenast avlämna separat redovisning för de emottagna statsbidragen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Styrelsen för

svenska landstingsförbundet.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

§ 3 ålägger endast statsorgan att upprätta räkenskapssammandrag.

Det torde få antagas, att liksom hittills endast för det egentliga statsverket

redogörelser komma att för framtiden intagas i statsrevisionens

tabellverk.

Vad angår komplettering av räkenskapssammandrag och vad därmed

sammanhänger, lära erforderliga uppgifter kunna direkt införskaffas av

revisorerna från vederbörande verk utan särskild föreskrift härom.

I den nu gällande tiden för avlämnande av räkenskapssammandrag,

d. v. s. den 15 september, har någon ändring ej föreslagits. Sagda tidpunkt

fastställdes visserligen, medan statsrevisorerna sammanträdde den

1 oktober. Då emellertid flertalet statsmyndigheter skola avlämna sin

årsräkenskap till riksräkenskapsverket först den 15 september, synes det

icke vara lämpligt att vidtaga ändring beträffande tiden för ingivandet

av räkenskapssammandragen.

Under § 4 har — i anslutning till en riksräkenskapsverket för närvarande

årligen meddelad föreskrift — upptagits en bestämmelse örn tillhandahållande

åt statsrevisorerna av anmärkningar, som framställas av

statens olika revisionsorgan.

§ 5 äger sin motsvarighet såväl i 1841 års cirkulär, punkt 11, som i

1925 års instruktion, § 15. Den här föreslagna lydelsen innebär allenast

viss förenkling och modernisering av stadgandet i nämnda cirkulär.

I cirkulär den 3 december 189S (nr 113) är föreskrift meddelad, att yttranden

över statsrevisorernas anmärkningar skola vara inlämnade till

Kungl. Majit senast den 20 januari näst efter berättelsens avlämnande.

Då numera befunnits lämpligt att fastställa tiderna för förklarings avgivande

för varje särskilt fall, har någon bestämmelse motsvarande nämnda

föreskrift icke intagits i kungörelseförslaget.

Det synes vara riktigast, att samtliga cirkulär och kungörelser angående

tillhandahållande åt, respektive ingivande till statsrevisorerna av räkenskaper

och förvaltningsberättelser med räkenskapssammandrag formellt

upphävas. I en del verksinstruktioner finnas intagna bestämmelser

i sistnämnda avseende, vilka näppeligen böra göras till föremål för

formell ändring för varje särskilt fall, utan torde det vara tillräckligt

med en allmän föreskrift, att bestämmelser, som — utöver berörda cirkulär

och kungörelser — strida mot den nya kungörelsen, genom denna

upphävas.»

Med avseende å sättet för ärendets handläggning hava ämbetsverken

slutligen anfört:

»Riksdagen synes i sin skrivelse i ämnet hava utgått från, att erforderliga

bestämmelser i det föreliggande ämnet skulle av Kungl. Majit

utfärdas utan riksdagens hörande. Såsom av det förut anförda framgått,

kunna emellertid olika meningar hysas örn såväl omfattningen av

den ifrågasatta utvidgningen av statsrevisorernas granskningsområde

som det sätt, på vilket avgränsningen formellt sett bör genomföras. Då

härtill kommer att jämväl ändringar i revisorernas instruktion böra vidtagas,

synes det ämbetsverken lämpligast, att de nya bestämmelserna icke

av Kungl. Majit utfärdas, förrän riksdagen beretts tillfälle att överväga

frågan.»

Beträffande den av statsrevisorerna gjorda hemställan örn ett tryggande

av rätten för revisorerna att från statsunderstödda institutioner

i erforderlig utsträckning erhålla tillgång till räkenskaper, protokoll och

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

handlingar har styrelsen för svenska landstingsförbundet förklarat sig

vilja, i vad denna hemställan avsåge kommunalförvaltningen, för sin del

understryka, att det för närvarande icke förelåge skyldighet för andra

institutioner än statens egna verk och inrättningar att tillhandahålla

statsrevisorerna räkenskaper eller räkenskapssammandrag, att den nu

ifrågasatta redovisningsskyldigheten skulle vara till mycket stort besvär

för kommunerna, särskilt som den av statsmakterna antydda uppdelningen

av räkenskaperna icke skulle bereda kommunerna någon lättnad

utan snarast motsatsen, samt att en inflyttning av kommunernas

förvaltning under statsrevisorernas kontroll kunde anses strida mot principen

örn kommunernas självstyrelse.

Till belysande av det arbete och besvär, som redovisningsskyldigheten

ifråga skulle förorsaka landstingen och deras organ, har styrelsen erinrat,

att för närvarande statsbidrag utgå till följande grenar av landstingens

verksamhet, var och en lydande under sin särskilda styrelse eller

förvaltning, nämligen till polisväsen, rättshjälpsanstalter, arbetsförmedlingsanstalter,

extra provinsialläkare, barnmorskor, distriktssjukvård,

dispensärvård, tuberkulossjukhus, epidemisjukhus, hem för kroniskt sjuka,

sinnesslöanstalter, arbetshem, skyddshem, småskoleseminariet, dövstumskolor,

folkhögskolor, lantmannaskolor, lanthushållsskolor samt

distriktsveterinärer.

Härefter har styrelsen anfört följande:

»Besinnas må vidare, att vår kommunalförvaltning i stor utsträckning

handhaves eller ombesörjes icke av tjänstemän utan av förtroendemän.

Ben utökning av arbetsbördan, som den ifrågasatta redovisningsskyldigheten

skulle innebära, ter sig med hänsyn härtill än mera betänklig och

kan kanske rent av medföra, att förtroendemannasystemet på ifrågavarande

område måste helt uppgivas, något som ur flera synpunkter icke

är önskvärt. Styrelsen vill vidare erinra, att genom den inspektion och

granskning, som från olika statliga verk och institutioner utövas särskilt

över de statsunderstödda grenarna av landstingsförvaltningen, torde få

anses tillräckligt sörjt för den erforderliga statliga kontrollen över hithörande

förvaltningsgrenar.

Hommer så härtill, att riksdagen så sent som år 1928 avstyrkt en motion

angående en allmän utsträckning av statsrevisorernas granskningsrätt

till det kommunala området. I sitt av riksdagen bifallna utlåtande

(nr 41) i förevarande fråga uttalade statsutskottet bland annat, att, i den

mån motionärens förslag kunde anses gå ut på en eventuell utvidgning

av statsrevisorernas granskningsverksamhet beträffande statsanslag till

kommuner, landsting med flera, utskottet ville framhålla, att någon mera

allmän utökning av de befogenheter, som i detta hänseende kunde med

redan gällande bestämmelser tillkomma riksdagens revisorer, icke torde

vara av förhållandena påkallad. Såvitt styrelsen har sig bekant, torde

icke heller det vid 1930 års riksdag framförda kravet på en vidgning av

statsrevisorernas granskningsrätt närmast hava föranletts av en önskan

att kontrollera användningen av de till landstingen utgående statsbidragen

och deras användning, utan kravet i fråga torde nog i första hand

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Styrelsen för

irenska stadsförbun

et.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

hava avsett skolväsen och måhända vägväsen, där statsbidragen äro av

en så dominerande betydelse.

Med hänsyn till vad ovan anförts kunde det anses befogat att helt tillbakavisa

kravet på en utvidgning av statsrevisorernas granskningsrätt

till att omfatta jämväl statsunderstödda grenar av landstingsiörvaltningen.

Men å andra sidan måste det anses principiellt riktigt elier försvarligt,

att den anslagsbeviljande myndigheten, i detta fall riksdagen,

örn den så önskar, skall äga att genom sitt revisionsorgan, då detta finner

anledning härtill, kontrollera, att beviljade bidrag komma till användning

för avsedda ändamål. Såsom framhållits i det av statskontoret och

riksräkenskapsverket avgivna utlåtandet, torde det ej heller låta sig göra

att bland de kommunala organisationerna ställa allenast vissa, exempelvis

skoldistrikt och vägdistrikt, under statsrevisorernas kontroll, men

omöjliggöra sådan kontroll i fråga örn andra kommunala samlälligheter

med statsbidrag.

Elter stor tvekan har styrelsen för den skull ansett sig icke kunna motsätta

sig det system lör frågans lösning, som föreslagits av statskontoret

och riksräkenskapsverket, och som innebär, att redovisningsskyldigheten

knytes till anvisandet av vederbörande riksstatsanslag på sätt som angles

i § 2 i sagda ämbetsverks förslag till kungörelse med föreskrifter

angående avlämnande till riksdagens revisorer av räkenskaper m. m.

Styrelsen förutsätter härvid, dels att riksdagen, allenast när särskilda

skäl föreligga, vid statsbidrag till kommunerna eller kommunala institutioner

skall knyta villkoret örn redovisningsskyldighet inför riksdagens

revisorer, dels att dessa vid begagnandet av den erhållna befogenheten

taga vederbörlig hänsyn till att redovisningsskyldigheten måtte kunna

fullgöras under former och på tidpunkt, som bäst lämpa sig för kommunerna.

Redan statsrevisorernas betydande ''ordinarie’ arbetsbörda, och

den relativt korta tid, som står till buds för arbetets utförande, torde förhindra,

att revisorerna mera allmänt komma att begagna sig av sin vidgade

granskningsrätt. Omförmälda synpunkter böra lämpligen komma

till uttryck såväl i riksdagens beslut i ärendet som i nämnda kungörelse.»

Styrelsen för svenska stadsförbundet har i sitt utlåtande anfört följande:
»Styrelsen

delar statskontorets och riksräkenskapsverkets mening att

en inflyttning av kommunernas förvaltning under statsrevisionens kontroll

torde få anses strida mot principen örn kommunernas självstyrelse.

Det är i gällande kommunallag stadgat, i vilken ordning kommunens

förvaltning skall vara underkastad granskning av kommunens egna revisorer,

och en generell utsträckning av kontrollen att omfatta en prövning

på föreslaget sätt även genom riksdagens revisorer i alla de fall,

där statsbidrag utgå, synes därför utesluten. Örn statsmakterna åter i

det särskilda fallet, som villkor för statsbidrag, förbehålla sig granskningsrätt,

torde kommunerna lika litet som enskilda institutioner kunna

motsätta sig en sådan anordning.

Det får emellertid ur kommunernas synpunkt anses särdeles önskvärt,

att den kontroll över statsbidragens användning, statsmakterna kunna

finna påkallad, måtte utövas i former, som medföra minsta möjliga olägenheter

för den löpande kommunala förvaltningen. Så skulle uppenbarligen

icke bliva fallet, örn på sätt ämbetsverken föreslå, räkenskaper,

veriiikationer, protokoll och andra handlingar skulle på rekvisition ''till
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

handahållas’ riksdagsrevisorerna. Såsom § 2 i den föreslagna kungörelsen

avfattats, synas, trots uttalanden i motsatt riktning i motiven, statsrevisorerna

få befogenhet att själva bestämma i vilken omfattning de

önska rekvirera för revisionen nödiga befunna handlingar. På deras

omdöme torde nämligen få anses ankomma att avgöra, vilka handlingar

som ’erfordras’ för granskningen. I ämbetsverkens yttrande heter det,

att erfarenheterna från riksräkenskapsverket visat, att revisionen blir av

föga värde om endast en del av räkenskaperna granskas centralt. Man

torde därför lia all anledning vänta sig, att infordrandet av handlingar

komme att ske i rätt stor omfattning. För kommunernas verk måste det

bliva förenat med största svårigheter att till revision översända handlingar

och detta så mycket mer, som någon bestämd tid icke stipulerats

vare sig för avlämnandet eller återbekommandet av handlingarna. I

vart fall under den tid, kommunens egen revision pågår, måste ett bortlämnande

av handlingarna vara absolut uteslutet. Att uttaga verifikationer

ur sin ordningsföljd och insända dessa till revisionen, måste

medföra besvärligheter. Att återigen tvinga kommunerna att ordna sin

bokföring med speciellt syfte att underlätta här ifrågavarande kontroll

vore att till skada för förvaltningen förhindra de nu allt mera framträdande

strävandena att åstadkomma enhetlighet och, där förhållandena

det medge, centralisation av bokföring och räkenskapsväsen. Särskilda

kassaböcker för viss gren av en och samma myndighets förvaltning

måste också försvåra kommunens egen kontroll. Styrelsen vill därför

för sin del avstyrka varje stadgande, som skulle giva riksdagens revisorer

rätt att påkalla insändande av originalhandlingar. Däremot vill styrelsen

icke motsätta sig, att kommunerna åläggas skyldighet att genom

utdrag ur tillgängliga handlingar tillhandahålla nämnda revisorer de

uppgifter örn statsbidragens användning, som kunna anses påkallade.

Likaså torde från kommunalt håll ingen invändning vara att göra mot

ett stadgande, som medgåve statsrevisorerna rätt att på ort och ställe

taga del av de handlingar, de ansåge sig behöva genomgå. Med nu ifrågasatta

rapporter, avgivna under tjänstemannaansvar, och med möjlighet

till ytterligare kontroll på ort och ställe, när anledning därtill ansåges

föreligga, torde det avsedda syftet kunna vinnas utan några för

den löpande kommunalförvaltningen olägliga föreskrifter.

Styrelsen vill till sist framhålla, att en uppdelning på statens och kommunens

revisorer av kontrollen över statsbidragen måhända kan befaras

medföra den föga önskvärda konsekvensen, att vid den kommunala revisionen

mindre uppmärksamhet än nu ägnas denna gren av revisionsarbetet.

»

Det av styrelsen för svenska landskommunernas förbund avgivna utlåtandet

är av följande lydelse:

»Vad primärkommunerna angår, utövar staten redan nu en ganska ingående

och omfattande kontroll över användningen av do medel, varmed

den bidrar till genomförandet av varjehanda kommunerna tillkommande

uppgifter. Så i fråga om folkskoleväsendet och de i samband därmed stående

anstalterna; så även i fråga om fattigvården och barnavården. Och de

kommuner, som vilja komma i åtnjutande av understöd genom skatteutjämningsmedel

— och deras antal är stort —, måste tillhandahålla finansdepartementet

alla handlingar och uppgifter, som kunna tjäna lill att bedöma

kommunens ekonomiska ställning, och så snart räkenskaperna för det

Bihang till riksdagens protokoll 1931. I sorni. 130 haft. fNr 155.) -

Styrelsen för

svenska lands

kommunernas

förbund.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

löpande året avslutats, skola kommunerna insända preliminärt sammandrag

av desamma.

Det torde icke heller lia varit några missförhållanden i fråga örn användningen

av statsmedel inom primärkommunerna, som föranlett ifrågavarande

framställning från statsrevisorerna och riksdagen. Snarare torde

det vara missbruk på andra håll, som framkallat densamma. Det skulle

därför kunna ifrågasättas, örn inte primärkommunerna i allmänhet borde

undantagas från ifrågasatta åtgärder.

Någon anledning från kommunalt håll att motsätta sig skarp kontroll

och att vägra statsrevisorerna rätt att jämväl granska kommunernas räkenskaper

på den grund, att man skulle vilja skyla över och dölja eventuella

missbruk av de medel, varmed staten bidrager till kommunernas

utgifter, föreligger givetvis icke. Men den kommunala förvaltningen har

hittills varit strängt undandragen direkt statlig inblandning av nu ifrågasatt

art, och skulle statsrevisorerna lämnas generell rätt att infordra kommunala

räkenskaper med tillhörande verifikationer och protokoll, skulle

detta lätt kunna utgöra början till utplånande av denna gräns, som innebär

ett värn för den kommunala självstyrelsen, samtidigt som det lätteligen

skulle kunna leda till ökat arbete och besvär för de kommunala förtroendemännen

utan något egentligt gagn.

Klart är emellertid, att örn statsmakterna anse, att skäl föreligga för

att uppställa som villkor vid beviljande av statsbidrag åt kommunerna

i dessa och andra fall, rätt att granska medlens ändamålsenliga användning

skall var förbehållen statsrevisorerna, när dessa finna anledning

därtill, så få kommunerna finna sig häri. Skulle emellertid villkoren i

fråga gå ut därpå, att räkenskaperna med tillhörande handlingar, i vad

de avse statsbidragets användning, skola tillhandahållas statsrevisorerna,

måste följden sannolikt bli, att särskilda räkenskaper måste föras för

dylikt ändamål, varav givetvis följer ökat arbete. Eljest finge ju kommunernas

hela bokföring ställas till revisorernas förfogande med därav

följande olägliga konsekvenser.

Örn en vidgad granskningsrätt för statsrevisorerna anses erforderlig,

måste det därför anses vara den enda framkomliga vägen att knyta villkoret

örn granskningsrätt för statsrevisorerna vid anslagsbeviljandet.

Därigenom vunnes också större sannolikhet för att den vidgade kontrollen

erhölle effektivitet och inte bara bleve en tom form, som möjligen

kunde medföra den nackdelen att göra den normala kontrollen slappare.

Klart är, att, örn man beslutar sig för en utsträckning av statsrevisorernas

kontrollrätt, föreskrifterna härom böra få ett sådant innehåll, att de

kontrollerade icke orsakas onödiga besvär och svårigheter i sin normala

verksamhet.

Vid eventuellt beslut örn ifrågavarande granskningsrätt, har man att

hålla i minne vad statsrevisorerna själva framhålla, att granskningen av

den egentliga statsförvaltningen måste vara det centrala i revisorernas

arbete. Den uppgiften synes så omfattande, att föga tid torde finnas

övrig för revisorerna att ingå i granskning av andra räkenskaper och

annan förvaltning. Det lärer således endast i vissa undantagsfall kunna

komma i fråga, att revisorerna skulle sträcka sin granskning ut över

de normala gränserna för sin verksamhet. Som de själva framhålla,

torde denna del av deras arbete bliva av tämligen begränsad omfattning

och endast kunna komma i fråga, då särskild anledning härtill yppas. I

den mån statsrevisorerna skulle finna en granskning av kommunernas

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

räkenskaper behövlig för kontroll beträffande riktig användning av anslaget

statsbidrag, torde alla erforderliga handlingar emellertid redan nu

kunna rekvireras genom den statliga myndighet, som utbetalat statsbidraget.

Statsrevisorerna ha ju ock vid några tillfällen till granskning

företagit användningen av statsbidrag, lämnade till vägdistrikt. Vid sådant

förhållande torde ifrågavarande kommunala kontroll i den begränsade

omfattning, statsrevisorerna själva synas ifrågasätta, kunna åstadkommas

på ett ur statens synpunkt tillfredsställande sätt utan tillgripande

av eljest erforderliga ändringar i nu gällande bestämmelser.»

Riksdagens förevarande hemställan avser, i enlighet med den till grund Devartementsför

densamma liggande framställningen av 1929 års statsrevisorer, dels ehtfen''

frågan örn tryggande av rätten för statsrevisorerna att från statsunderstödda

institutioner i erforderlig utsträckning erhålla tillgång till räkenskaper,

protokoll och handlingar, dels ock spörsmålet örn en begränsning

av skyldigheten för statsunderstödda verk och inrättningar att årligen

till revisorerna avlämna förvaltningsberättelser och räkenskapssammandrag.

Vad förstnämnda fråga angår, synas 1929 års statsrevisorer närmast

hava utgått från att redan gällande bestämmelser innefatta befogenhet

för statsrevisorerna att granska användningen av de statsmedel, som tillgodokomma

kommunala och andra icke-statliga verksamhetsgrenar, ehuru

revisorerna funnit sagda bestämmelser lida av viss oklarhet, varför

ett förtydligande borde åstadkommas.

De i ärendet hörda myndigheterna, statskontoret och riksräkenskapsverket,

hava däremot, på grundval av den av dem verkställda historiska

utredningen, funnit det tydligt framgå, att enligt gällande författningsbestämmelser

för närvarande skyldighet icke föreligger för andra institutioner

än statens egna verk och inrättningar av olika slag att tillhandahålla

revisorerna sina räkenskaper med därtill hörande handlingar. Från

denna utgångspunkt hava ämbetsverken upptagit frågan örn en utsträckning

av statsrevisorernas granskning till kommunala samfälligheter samt

till statsbidrag åtnjutande, icke-statliga inrättningar och sammanslutningar

av olika slag ävensom enskilda personer. Härvid hava ämbetsverken

på anförda skäl hävdat, att det i första hand beträffande kommunerna,

men även i övrigt möter betänklighet att helt allmänt införa

skyldighet för dem, som mottaga statsbidrag av vad slag det vara må,

att tillhandahålla statsrevisionen sina räkenskaper. Ämbetsverken hava

sålunda kommit till den uppfattningen, att en eventuell utvidgning av

statsrevisorernas ifrågavarande befogenhet till icke-statliga institutioner

med flera bör sko endast i den formen, att — såsom redan i vissa fall förekommit

och även anvisats av 1928 års statsutskott — dylik befogenhet

tillförsäkras revisorerna i samband med statsbidrags beviljande.

Styrelserna för do kommunala förbunden, vilka yttrat sig i ärendet,

äro samfällt emot en föreskrift örn generell befogenhet för statsrevisorerna

att i de fall, där statsbidrag utgå til! kommuner, infordra röken
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

skaperna för granskning, såvitt angår statsanslagets användning. Styrelsen

för svenska landstingsförbundet har efter stor tvekan förklarat sig

icke kunna motsätta sig en anordning i anslutning till ämbetsverkens förslag,

varigenom skyldigheten att tillhandahålla revisorerna räkenskaper

uppställes såsom villkor i samband med statsbidrags beviljande. Även

styrelserna för de båda övriga'' kommunala förbunden synas beredda

att godtaga en dylik anordning. Styrelsen för svenska stadsförbundet

har dock avstyrkt varje stadgande, som skulle giva riksdagens revisorer

rätt att påkalla insändande av originalhandlingar. Däremot vill

styrelsen icke sätta sig emot att kommunerna åläggas att genom utdrag

ur räkenskapshandlingarna tillhandahålla revisorerna de uppgifter örn

statsbidragens användning, som kunde anses påkallade, varjämte revisorerna

kunde medgivas rätt att på ort och ställe taga del av handlingarna.

För egen del kan jag icke undgå att dela de betänkligheter, som både de

hörda myndigheterna och styrelserna för do kommunala förbunden uttalat

mot att stadga generell rätt för statsrevisorerna att infordra räkenskaper

från dem, vilka komma i åtnjutande av statsbidrag. För kommunernas

vidkommande skulle en dylik anordning knappast stå väl samman

med den kommunala självstyrelsen, och de praktiska skäl, som i allmänhet

tala mot ett stadgande av angivna innebörd, äro också tungt

vägande. Å andra sidan finner jag naturligt, att riksdagen såsom den

anslagsbeviljande myndigheten skall äga i sin hand att, när den finner

omständigheterna sådant påkalla, förbehålla sina revisorer rätt att

granska räkenskaperna för sådan verksamhet, till vilken understöd från

statens sida utgår. Jag ansluter mig därför till ämbetsverkens förslag,

att skyldigheten att tillhandahålla statsrevisorerna räkenskaper och handlingar

göres beroende av att vid beviljandet av visst anslag dylik skyldighet

upptagits bland villkoren för understöds åtnjutande. Såsom förut

antytts, står ock ett sådant förfaringssätt i överensstämmelse med redan

av riksdagen i enstaka fall tillämpad praxis. Ur konstitutionell synpunkt

lärer ej heller någon betänklighet däremot behöva möta.

Från de kommunala förbundens sida hava påpekats vissa svårigheter,

som skulle följa för kommunerna av den ifrågasatta befogenheten för

statsrevisorerna, särskilt i vad den skulle avse skyldighet att insända

originalräkenskaper med tillhörande handlingar. Jag vill icke förneka,

att det ligger ett visst berättigande i de synpunkter, som härvid anförts.

Man får emellertid utgå ifrån att rätten att påfordra kommunala räkenskapers

insändande kommer att av statsrevisorerna tagas i bruk endast

i undantagsfall, och att revisorerna komma att låta sig angeläget vara

att tillse, att minsta möjliga olägenheter därav uppstå för vederbörande

kommuner. Redan den jämförelsevis korta tid, under vilken statsrevisionens

verksamhet pågår, och den mångfald arbetsuppgifter, som påvila

densamma, torde för övrigt komma att uppdraga ganska snäva grän
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majlis proposition Nr 155.

ser för statsrevisorernas granskning av kommunala räkenskaper. Revisorerna

hava själva framhållit, att den ifrågavarande rätten är avsedd

att användas endast då särskild anledning föreligger. Slutligen må erinras

örn att statsrevisorernas arbete, som försiggår under höstmånaderna,

är förlagt till en annan del av året än den kommunala revisionen, vilken

i regel förrättas under förra halvåret.

Även i de fall, då statsbidrag eller statsunderstöd utgå till andra ändamål

än kommunala, synes mig ämbetsverkens förslag, att granskningsrätten

skall fästas vid därom i samband med anslagsheviljandet uppställt

villkor, innefatta en lämplig lösning av förevarande fråga. Icke

minst innebär den föreslagna anordningen den fördelen att, där skyldighet

föreskrivits att tillhandahålla statsrevisorerna räkenskaper, den, som mottager

statsbidrag under dylikt villkor, erhåller klart besked örn vad som i

sagda hänseende åligger mottagaren. För övrigt lärer man också i fall av

denna art kunna utgå ifrån att icke utan särskilda skäl granskning kommer

att från riksdagens sida sättas i fråga.

Beträffande härefter skyldigheten att till statsrevisorerna ingiva förvaltningsberättelser

och räkenskapssammandrag hava 1929 års statsrevisorer

ansett en begränsning höra vidtagas i den riktningen, att fullgörandet,

utan anmodan, av sådan skyldighet skulle i huvudsak inskränkas

till de verk och inrättningar, som av revisorerna upptagas i den till revisionsberättelsen

fogade tabellbilagan; övriga statsunderstödda institutioner

skulle först vid anfordran ställa dylika berättelser och räkenskapssammandrag

till förfogande.

Mot revisorernas förslag örn begränsning av skyldigheten att insända

räkenskapssammandrag hava ämbetsverken i huvudsak ej haft något att

erinra. Enligt deras mening böra endast sådana statsorgan, vilkas

räkenskapssammandrag publicerats i statsrevisorernas berättelse,

obligatoriskt avgiva dylika sammandrag till nästkommande statsrevision.

I annat fall skall sådan skyldighet föreligga endast på framställning av

revisorerna. Ämbetsverken hava i detta sammanhang framhållit önskvärdheten

av att räkenskapssammandragen med avseende å form och uppställning

nära ansluta sig till de tabeller, som bifogas revisionsberättelsen.

Med hänsyn till den ringa nyttan av förvaltningsberättelserna böra enligt

ämbetsverkens åsikt dylika berättelser för framtiden icke upprättas och

avgivas. Verken böra dock kunna åläggas att samtidigt med insändandet

av räkenskapssammandragen meddela sådana uppgifter, som av statsrevisorerna

förut intagits i samband med tabellerna.

Jag bär ej funnit anledning till erinran mot vad ämbetsverken i dessa

delar föreslagit.

Nu gällande bestämmelser angående skyldighet att tillhandahålla riksdagens

revisorer räkenskaper, räkenskapssammandrag, förvaltningsberät
Bihang

till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. Vid höft. (Nr 135.) i

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

leiser m. m. äro spridda i ett flertal olika författningar. Dessa bestämmelser

äro, såsom 1929 års statsrevisorer påpekat, delvis rätt ålderdomliga

och förete på åtskilliga punkter oklarhet. Ämbetsverken hava för

den skull underkastat föreskrifterna en genomgående revision, därvid

iakttagits de i det föregående angivna synpunkter, som ämbetsverken anlagt

å de föreliggande frågorna.

Av vad jag anfört framgår, att jag ansluter mig till de huvudsakliga

riktlinjer, efter vilka ämbetsverkens förslag är uppgjort.

I likhet med ämbetsverken anser jag, att de nya bestämmelserna i ämnet

icke böra av Kungl. Maj:t utfärdas, förrän riksdagen beretts tillfälle

att överväga frågan. Sedan så skett, bör självfallet vid utfärdande av

författning i ämnet ämbetsverkens förslag underkastas de jämkningar,

till vilka riksdagens yttrande ävensom en detaljgranskning av förslaget

må giva anledning.

Såsom ämbetsverken erinrat, påkallar ett genomförande av deras förslag

viss omredigering av statsrevisorernas instruktion. Förslag härutinnan

lärer icke nu behöva föreläggas riksdagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte genom proposition lämna riksdagen tillfälle att avgiva yttrande

över de av mig i det föregående angivna riktlinjerna för avlämnande

till riksdagens revisorer av räkenskaper m. m.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

310462. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1931:342 Skrivelse till Konungen angående Kungl. Maj:ts proposition i fråga om riktlinjer för avlämnande till riksdagens revisorer av räkenskaper m. m. s. 1 i texten
  2. SU 1931:157 Memorial i anledning av kamrarnas återremiss av statsutskottets utlåtande nr 90 angående Kungl. Maj:ts proposition i fråga om riktlinjer för avlämnande till rik s. 1 i texten
  3. SU 1931:90 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rikt» linjer för avlämnande till riksdagens revisorer av räken skaper m. m. s. 1 i texten