Sök i Ratio Lex

Angående vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar

1932-01-15 · 21 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:29, Angående vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 29.

1

Nr 29.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa tillfälliga

skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar; given Stockholms slott

den 15 januari 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 januari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Kamel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström:

I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkten 138, har

Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet,

som kunde varda riksdagen förelagd, för vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder

å enskildas skogar beräkna för budgetåret 1932/1933 ett extra

reservationsanslag av 2,000,000 kronor.

Jag anhåller nu att få för Kungl. Majit ånyo anmäla detta ärende.

Inledningsvis vill jag därvid erinra örn den verksamhet, som understödes

med bidrag ur statens skogsutdikningsanslag och statens skogsodlingsanslag.

För den förstnämnda understödsverksamheten, vilken beslöts vid 1927

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 26 haft. (Nr 29.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 29.

års riksdag (prop. nr 156; R. skr. nr 235), lända till efterrättelse bestämmelserna

i kungörelsen den 27 juni 1927 (nr 270) angående villkoren för

statsbidrag från statens skogsutdikningsanslag med däri genom

kungörelserna nr 365/1928 oell 273/1930 gjorda ändringar. Vidare har

Kungl. Majit nämnda dag utfärdat cirkulär (nr 273) till samtliga skogs

vårdsstyrelser och skogssällskapet med vissa föreskrifter rörande tillämpningen

av förstberörda kungörelse, vilket cirkulär ändrats i vissa derigenom

cirkulär den 27 juni 1930 (nr 275) och den 30 april 1931 (nr 79). I

avseende å de grundläggande bestämmelserna i ämnet må här erinras om

följande.

Från statens skogsutdikningsanslag kan anvisas dels statsbidrag till

utförande inom område, varå skogsvårdslagen äger tillämpning, av torrläggningsföretag,

vilka avse höjande av alstringsförmågan hos mark med

hänsyn till dess utnyttjande för skogsbörd, dels ock särskilt förvaltningsbidrag

för bestridande av skogsvårdsstyrelsernas kostnader för handhavandet

av verksamheten. På framställning av skogsvårdsstyrelse beslutar

Kungl. Majit, efter hörande av skogsvårdsstyrelsernas förbunds centralråd,

örn anvisande till styrelsen dels av medel för utdelande av här avsedda

statsbidrag, dels ock av förvaltningsbidrag. Dylik framställning

skall av styrelsen göras före den 1 mars och åtföljas av förteckning över

sådana till styrelsen inkomna ansökningar örn statsbidrag, som styrelsen

funnit vara av beskaffenhet att böra beviljas.

Ansökan örn statsbidrag göres hos vederbörande skogsvårdsstyrelse, som,

där ej styrelsen finner ansökningen omedelbart böra avslås, föranstaltar

om upprättande av förslag till utförande av det företag, vartill statsbidrag

sökes. Statsbidrag kan av skogsvårdsstyrelse beviljas under förutsättning,

att styrelsen finner nyttan av torrläggningen minst motsvara kostnaden

därför. Statsbidrag får icke utgå för sådant i torrläggning ingående

arbete, vartill annat statsunderstöd i form av bidrag eller lån eller

bidrag från skogsvårdskassa förut utgått eller utgår. Statsbidrag kan

beviljas till högst fyrtio procent av den utav skogsvårdsstyrelsen godkända

kostnaden för torrläggningsarbetet. Till aktiebolag får statsbidrag ej

utgå.

För torrläggningsarbete, vartill statsbidrag beviljas, fastställer skogsvårdsstyrelsen

arbetsplan. Med den, som mot åtnjutande av statsbidrag

åtager sig ett torrläggningsarbete, skall skogsvårdsstyrelsen upprätta

skriftligt kontrakt. Sedan kontrakt avslutats och viss säkerhetsförbindelse

avlämnats av bidragstagaren och godkänts av styrelsen samt hos styrelsen

styrkts, att arbetet blivit påbörjat, får en första utbetalning ske till

bidragstagaren enligt styrelsens bestämmande. Återstoden av statsbidraget

får lyftas i män av arbetets fortgång, dock skall städse en fjärdedel av

bidraget innestå, intill dess arbetet blivit vederbörligen avsynat och av

skogsvårdsstyrelsen godkänt.

Alla med statsbidrag utförda arbeten, vartill förslag upprättats vid

syneförrättning enligt 10 kap. vattenlagen, skola av vederbörande del

ägare underhållas, intill dess sådan underhållsskyldighet kan varda andra

i laga ordning ålagd eller vederbörande från underhållsskyldigheten befriats.

övriga med statsbidrag verkställda arbeten skola underhållas i den

omfattning och under den tid, högst tio år, som bestämts i det upprättade

kontraktet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 29.

Varje skogsvårdsstyrelse, som förmedlar statsbidrag från statens skogsutdikningsanslag,

skall årligen till Kungl. Maj:t avgiva redogörelse för

verksamheten under nästföregående år enligt föreskrifter, som meddelas

av Kungl. Maj:t.

Vad enligt kungörelsen gäller örn skogsvårdsstyrelse äger tillämpning

jämväl i fråga örn skogssällskapet med iakttagande, att skogssällskapet

äger bevilja statsbidrag allenast till torrläggningsföretag å sådana skogar,

vilka ägas av sällskapet eller vilkas vård och förvaltning utövas under

medverkan och tillsyn av sällskapet, dock med undantag av skogar, varom

i 2 § 1 mom. skogsvårdslagen förmäles.

Under anslagstiteln statens skogsutdikningsanslag bar för budgetaren

1927/1932 uppförts extra reservationsanslag med respektive 200,000, 300,000,

500,000, 700,000 och 800,000 kronor. 1 årets statsverksproposition (IX H. T.,

p. 137) föreslås, att anslaget för budgetåret 1932/1933 upptages till belopp

av 800,000 kronor.

Den med statens sko g södling sanslag avsedda understödsverksamheten

är grundad på beslut av 1930 års riksdag (prop. nr 134; R. skr.

nr 324) samt regleras genom bestämmelserna i kungörelsen den 27 juni

1930 (nr 270) angående villkoren för statsbidrag från nämnda anslag. Vidare

har Kungl. Maj:t sagda dag utfärdat cirkulär (nr 271) till samtliga

skogsvårdsstyrelser och skogssällskapet med vissa föreskrifter rörande

tillämpningen av berörda kungörelse, vilket cirkulär ändrats i viss del

genom cirkulär den 30 april 1931 (nr 78). De grundläggande bestämmelserna

i nämnda kungörelse äro följande.

Från statens skogsodlingsanslag kan anvisas statsbidrag till utförande

inom område, varå skogsvårdslagen äger tillämpning, av företag, som

avser skogsodling eller annan åtgärd för vinnande av ändamålsenlig''

skogsproduktion å följande i mom. 1 av kungörelsen angivna marker

med otillfredsställande skogstillgång, nämligen 1) skogsmark, som

helt saknar trädvegetation eller är bevuxen med blott enstaka träd, 2)

vanhävdad skogsmark, där skogsbeståndet är av synnerligen otillfredsställande

slutenhet oell tillika i väsentlig mån saknar utvecklingsmöjligheter,

samt 3) skogsmark, som är bevuxen nied s. k. stavaskogsbestånd.

Statsbidrag får ej utgå till torrläggningsföratag, som avser höjande av

alstringsförmågan hos mark med hänsyn till dess utnyttjande för skogsbohl,

eller till åtgärd, som någon enligt gällande eller äldre skogsvårdslag

är pliktig vidtaga, dock att statsbidrag kan lämnas till utförande av

erforderliga återväxtåtgärder efter avverkning, som verkställts för erhållande

av nöjaktig föryngring å mark, varom förmäles under nyssnämnda

punkter 2) och 3). Förutom statsbidrag, som nyss sagts, kan från statens

skogsodlingsanslag jämväl anvisas särskilt förvaltnings- och understödsbidrag

för bestridande av kostnaderna för handhavandet av sagda verksamhet

ävensom för understödjande enligt kungörelsens bestämmelser av

åtgärder för vidmakthållande av skog, som uppdragits med hjälp av statsbidrag.

Statsbidrag kan beviljas under förutsättning, att skogsvårdsstyrelse!)

finner nyttan av företaget minst motsvara kostnaden därför, samt får utgå

med högst femtio procent av den utav styrelsen godkända kostnaden. 1

sagda kostnad får, där styrelsen finner erforderligt, att det område, före
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Mcij:ts proposition Nr 29.

taget avser, inhägnas eller att annan hägnadsåtgärd för områdets fredande

mot betesdjur vidtages, inräknas ersättning för åtgärdens utförande. Har

styrelsen vid prövning av fråga om statsbidrag till företaget ansett behöv

av hägnad för berörda ändamål ej föreligga, men finner styrelsen senare

dylikt behov vara för handen, äger styrelsen att av det förenämnda för

vältning^ och understödsbidraget bevilja ett särskilt understöd till hägnadens

utförande, vilket understöd får uppgå till högst femtio procent av den

av styrelsen godkända kostnaden härför.

Statsbidrag får ej lämnas till annan än den, som med ägande- eller fideikommissrätt

innehar marken. Till aktiebolag får ej heller här statsbidrag

utgå.

Beträffande ansökan örn medel till utlämnande av här avsedda statsbidrag,

ansökan om statsbidrag, kontrakt örn arbetets utförande, statsbidra

gets lyftande, redogörelse över verksamheten, rätt för skogssällskapet att

förmedla statsbidrag m. m. gälla i tillämpliga delar enahanda bestämmelser

som ifråga örn statens skogsutdikningsanslag.

Unde!’ titel statens skogsodlingsanslag har anvisats extra reservationsanslag

å 600,000 kronor för budgetåret 1930/1931 och å 400,000 kronor för

budgetåret 1931/1932. I årets statsverksproposition (IX H. T., p. 136) föreslås,

att anslaget för budgetåret 1932/1933 upptages till belopp av 350,000

kronor.

I detta sammanhang må vidare omnämnas, att särskilt anslag från och

med budgetåret 1924/1925 årligen beviljats till främjande av skogsvård å

enskildas skogar i lappmarkerna samt Särna och Idre socknar m. fl. områden.

Anslaget, som har natur av extra reservationsanslag, har uppförts

för ett vart av budgetåren 1924/1931 med 20,000 kronor samt för budgetaret

1931/1932 med 50,000 kronor. I årets statsverksproposition äskas ett

anslag för ändamålet till belopp av 40,000 kronor. Anslaget plägar ställas

till domänstyrelsens förfogande, att användas till understödjande av skogsvård

å enskildas skogar inom lappmarkerna samt Särna och Idre socknar

ävensom i kustlandet belägna skogar, lydande under förordningen den 18

juni 1915 (nr 251) angående utsyning å viss skog inom nämnda lappmarker

m. fl. områden, därvid domänstyrelsen tillerkänts rätt att för värjo

särskilt fall bestämma, huruvida föreslagna skogsvårdsåtgärder skola helt

eller delvis bestridas av ifrågavarande anslag ävensom i övrigt meddela

närmare föreskrifter rörande medlens användning.

Den 16 oktober 1931 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla utredningsmän för att inom nämnda departement,

i enlighet med i statsrådsprotokollet av mig angivna riktlinjer,

verkställa utredning och avgiva förslag rörande åtgärder för vinnande

av ökad avsättning av inhemska skogsprodukter, förbättrat ekonomiskt

utbyte av skogsbruket samt intensivare skogsvård. Vid ifrågavarande

utredning, vilken var föranledd bland annat av riksdagens skrivelse den

31 maj 1930, nr 328, angående intensivare skogsvård å skogarna i Norrland,

skulle jämväl undersökas möjligheterna för beredande av ökade

arbetstillfällen inom skogsbruket. Beträffande utredningens bedrivande

opaginerad Kontrollera mot PDF

a

Kungl. Maj:ts proposition Nr 29.

framhöll jag, att det syntes lämpligt, att särskilda förslag upprättades

och skyndsammast möjligt framlades i skilda delar av ämnet, allt efter

arbetets fortgång.

Till de jämlikt sagda bemyndigande av mig tillkallade utredningsmännen,

vilka antagit benämningen 1931 års skogssakkunniga, överlämnades

genom remiss den 2 november 1931 en framställning den 16 oktober'' 19ol

från K. II. Karlsson i Gasabäck rn. fl. ombud för ett större antal kommuner

inom Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län. Ombuden hava

hemställt, att Kungl. Majit måtte taga under övervägande vilka åtgärder,

som kunde finnas erforderliga för arbetslöshetens snara bekämpande inom

norrl andslänen, och, i den mån riksdagens medverkan härtill krävdes, till

1932 års riksdag göra de framställningar i ärendet, vartill omständigheterna

kunde föranleda. Till stöd för denna hemställan hava ombuden anfört

i huvudsak följande.

Arbetslösheten i Norrland, som redan tidigare varit, avsevärd, hade under

innevarande år ytterligare förvärrats. Från att tidigare övervägande

hava varit ett bekymmer i industrisamhällena hade den nu blivit en

dyster verklighet för alla kommuner och hotade på många håll att undergräva

kommunernas ekonomi. Som bevis härför finge anföras, att de

flesta kommuner innevarande höst i sina statförslag nödgats gå in för

skattehöjningar, som i en del fall uppginge till. 100 procent av förut utgående

debiteringar, beroende på ökade anslag till arbetslöshetens bekämpande.

. , , , J ,

Orsaken till de rådande förhållandena läge i den. bekanta depressionen

inom trävaruindustrien, vilken industri vore den viktigaste faktorn inom

Norrlands ekonomiska liv. Arbetet inom sågverks-, och trämassemdustrien

hade nedlagts eller inskränkts i stor utsträckning. Avverkningarna,

som varit en oundgänglig inkomstkälla för ej blott de enbart skogsarbetandc

utan jämväl de små jordägarna i skogskommunerna, vilka icke

kunde leva endast på sina jordbruk, hade avstannat, och flottningarna,

sorn tidigare givit utkomst åt ett avsevärt antal arbetare, hade till följd

härav reducerats till ett minimum.

De arbeten, som dittills genom kommunernas försorg kunnat avägabnu

gas dels med statsbidrag och dels helt bekostade av kommunerna, hade

icke varit tillräckliga för att hålla nöden borta.

För överläggning med anledning av denna situation sammanträdde den

5 september 1931 en konferens å Sundsvalls stadshus, varvid 108 .kommuner

inom Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands lajl läte sig representera

med 110 ombud. ..

Inför den oundgängliga nödvändigheten att finna en väg ut ur radande

förhållanden och utfinna möjligheter till arbete hade tanken av lätt förklarliga

skäl fallit på skogen såsom den viktigaste utkomstkällan för

Norrlands befolkning och på de vidare möjligheter, som skogen rymde till

folkets försörjning.

Genom en mera rationell skogsvård skulle säkerligen kunna astadkommas

betydande arbeten för lindrande av arbetslösheten och det med densamma

uppkomna nödtillståndet. Do skogsvårdando arbetenas, nödvändighet

framträdde i synnerhet nu, då den rådande depressionen inom trävaruindustrien

tvingade skogsägarna att inskränka desamma till de allra

oundgängligaste. Skogsvård »arbeten ägde också såsom nödhjälpsarbete

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majda proposition Nr 29.

avgjorda företräden framför andra arbeten, som igångsatts för lindrande

av arbetslösheten, företräden, bestående i att detta arbete vore perma^~

a.yseemie P& behovet och, under förutsättning att all skog erholle

behövlig vård i form av skogsvårdande huggningar, dikningar och

övriga marktörbättringsåtgärder, gåve så stora möjligheter till arbete, att

en verklig lindring i rådande nödläge kunde påräknas. Nödvändiga kostnader

för verktyg och utrustning bleve vid detta arbete de lindrigast möjlga,

och arbetet agde möjlighet att absorbera rätt skilda åldrar och arbetsprestationer.

Därtill komme, att arbetet kunde anordnas i de flesta

ko''naianer:.och långa oeh kostsamma transporter från de arbetslösas hernön

till avlagsna arbetsplatser kunde i görligaste mån undvikas. Någon

kostbar organisation för arbetets bedrivande behövde heller icke åstadkommas,

då skogs värdsstyrelserna med fördel torde kunna handhava arbetenas

ledning. Sist men icke minst borde framhållas, att de föreslagna

s vogsvardande arbetena komme att öka skogens avkastningsförmåga oeh

darmed hela nationens tillgångar.

I1 öi att de föreslagna arbetena i erforderlig utsträckning skulle kunna

komma till utförande, krävdes dock anslag från statens sida, och borde

de hittills utgående anslagen för skogsdikning och skogsodling väsentligt

höjas och eventuellt sammanslås för att möjligen efter nya grunder som

rådande nödläge krävde, utbetalas.

Skulle anslagen som hittills utgå var för sig till skogsdiknings- och

skogsodlmgsändamal, borde, med hänsyn till särskilt de små markägarnas

svårighet att åstadkomma på dem belöpande andel av arbetskostnaderna,

anslagen till de förstnämnda höjas till minst samma procent som den efter

vilken de senare utginge. Därjämte syntes det vara nödvändigt låta skogs

odlingsanslaget vidgas att omfatta jämväl beståndsvårdande huggningar i

skog, som ännu icke nått sådan utveckling, att den lämnade avsättningsbart

virke.

Då vidare trävarubolagen ägde omkring hälften av Norrlands skogsmark,

syntes det vara nödvändigt, att även dessa bolag bleve delaktiga av

ifrågavarande anslag, om arbetstillfällen i tillräcklig utsträckning skulle

kunna erhållas.

Vid de skogsvårdande arbetenas bedrivande komme en ansenlig mängd

bränslevirke att utvinnas. Detta virke borde icke få förfaras utan i största

möjliga utsträckning komma till användning. För detta ändamål borde

det vara ett nationalintresse, att detta bränsle utnyttjades vid såväl statliga

som kommunala inrättningar mer än hittills. Även örn eldning med

ved och träkol skulle ställa sig något dyrare än med stenkol och koks, borde

icke denna omständighet få hindra förslagets genomförande. Slutli

gen framhölles önskvärdheten av att de numera utexperimenterade kolgasdrivna

motorfordonen finge påräkna statsmakternas intresse, då en

framtida övergång till övervägande bruk av denna motortyp skulle giva

ett väsentligt stöd åt skogshanteringen.

T utlåtande i ämnet den 1 december 1931 hava 1931 års skogssakkunniga

- verkställande direktören i Svenska trävaruexportföreningen .T. L. Ek

man, ordförande, samt f. d. riksdagsmannen K. R. Karlsson i Gasabäck,

förtroendemannen hos Svenska sågverksindustriarbetarförbundet A. Lind

berg, sekreteraren hos centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund

docenten E. A. F. Lundh och skogschefen vid Kramfors aktiebolag,

jägmästaren E. W. Ronge — till en början anfört i huvudsak följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition Nr 29. <

Enligt vad för de sakkunniga vore känt, hade arbetslösheten inom Norrlands

skogssocknar under sistliden höst nått en mycket betydande omfattning.

Väl konran1 denna arbetslöshet i och med vinteravverkmngarnas

igångsättande att temporärt reduceras, men då avverkningarna ifråga pa

grund av nödtvungna produktionsinskränkningar inom tr a förädlingsindustrien

bomme att bliva i väsentlig mån reducerade, vore en förhållandevis

mycket omfattande arbetslöshet tyvärr att förvänta aven under vintern

1931 __1932. Arets kronoskogsauktioner, som särskilt vad. ovre Norrland

beträffade givit synnerligen dåliga resultat, kunde härvid åberopas såsom

fullt oförtydbara bevis. Då vinterförtjänsterna alltjämt spelade en

mycket avgörande roll för dea norrländska skogsbefolknmgens existensvillkor.

och da därjämte förtjänstmöjligheterna fran skogsbruket under

instundande sommar utan tvivel torde bliva ytterligt minimala, kunde man

redan ira med bestämdhet förutse, att försörjningsmöjligheterna under år

1932 kom ine att bliva i hög grad försvårade för den del av landets befolk
ning,

som för sin utkomst vore helt eller delvis beroende av arbetsförtjänster

inom skogsbruket. ,

Även örn de sakkunniga förutsätta, att genom kommunernas ingripande

och arbetslöshetskommissionens verksamhet noden i de flesta fall skulle

kunna hållas borta, syntes dock läget vara av den allvarliga karaktar, att

en prövning borde verkställas, huruvida icke nya grunder kunde vinna

tillämpning i strävandena att motverka arbetslösheten inom s-kogsbruket.

Med hänsyn härtill funne sig de sakkunniga, med stöd tillika av direktiven

i statsrådsprotokollet i ärendet angående utredningens bedrivande,

böra skvndsamt undersöka, huruvida i möjligaste män snabbt verkande åtgärder

kunde vidtagas till beredande av ökade arbetstillfällen inom skogs

bruket. En ytterligare anledning härtill vore, att de sakkunniga ej vågade

förutsätta, att det dem anförtrodda uppdraget skulle i sm helhet kunna slutföras

inom sådan tid, att därvid eventuellt framlagda förslag kunde hilva

förelagda 1932 års riksdag. ..., , . ... Q ,vrvi

Vad först beträffade möjligheterna att genom igångsättande i stone omfattning

av skogsvårdsarbeten på statens egna skogar skapa okade arbetstillfällen,

ville de sakkunniga erinra örn att denna fråga varit föremal

för 1931 års riksdags behandling. I två inom riksdagen väckta likalydande

motioner (T: 265 och II: 428) hemställdes på anförda skäl, att riksdagen

ville hos Kungl. Majit anhålla örn igångsättande snarast mojhgt av skogsvårdsarbeten

å kronans skogar i olika delar av landet under för beredskapsarbeten

föreslagna villkor i så stor utsträckning, som motsvarades

av tillgången på därtill lämplig, ledig arbetskraft och av tillgangarna i

domänverkets förnvelsefond för återväxtkostnader. Sedan riksdagen i

skrivelse den 30 maj 1931, nr 319, i anledning av förberörda motioner samt

under åberopande av jordbruksutskottets utlåtande nr 90, anhallit, att

Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder i nämnda syfte, bade Kungl. Majit

(r-jort viss anmodan i ämnet till domänstyrelsen.

~ Enligt vad de sakkunniga från domänstyrelsen inhämtat hade styrelsen

med anledning härav i cirkulärskrivelser anmodat den förvaltande personalen

att, under beaktande av tillgången inom olika orter av ledig arbets

kraft i den män arbetena kunde anses ekonomiskt försvarbara, i storsta

möjliga utsträckning under år 1931 å domänfondens skogar bedriva

sådana arbeten — under utgiftstitlarna skogsodling, hägnad, skogsskydd

och plantskogsvard samt dikning — för vilka kostnaderna galdades

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunell. Maj:ts proposition Nr 29.

nv förnyelse tondén. Enligt samma cirkulärskrivelser skulle extra utgiftstorslag

tor ifrågavarande arbeten upprättas och insändas till styrelsen. De

i denna ordning anvisade särskilda anslagen ur förnyelsefonden hade tillsammans

utgjort 907,104 kronor. För år 1931 hade till arbeten, för vilka

Kostnaderna bestredes ur förnyelsefonden, anvisats sammanlagt 3174 075

kronor. ’

I detta sammanhang torde jämväl böra beaktas, att för närvarande reservarbeten

i statens arbetslöshetskommissions regi påginge å 35 av domanlondens

och ecklesiastika skogar inom de sju södra distrikten. Arbetsstyrkan

vid dessa arbetsplatser uppginge den 14 november 1931 till 1,746

man. Under året beräknades omkring 430,000 dagsverken nedläggas å

dessa arbeten. Reservarbetarna sysselsattes i huvudsak med vägarbeten

och dikningar ävensom med diverse andra arbeten.

Vald nu anförts beträffande bedrivandet av skogsvårdsarbeten på under

domänverkets förvaltning stående skogar torde enligt de sakkunnigas

uppfattning visa, att möjligheterna att där åvägabringa en ökning av

arbetstillfällena aven kommit till utnyttjande. De sakkunniga hade anledning

förvänta, att detta under trycket av den stegrade arbetslösheten

aven framdeles skulle bliva fallet,

För de sakkunniga återstode emellertid att pröva, vilka möjligheter de enskilda

skogarna i sådant avseende kunde bjuda. Redan av det förhållande’

att dessa skogar med avseende på ytvidden skogsproduktiv mark omfattade

mer an tre fjärdedelar av landets samtliga, framginge, att dessa

borde kunna erbjuda vidsträckta arbetsfält i sagda avseende

Genom nksskogstaxeringsnämndens utredningar hade ådagalagts, att

skogarnas tillstånd i landet överhuvud taget lämnade åtskilligt övrigt att

önska Icke minst kanske av denna anledning hade staten under senaste

tid vidgat och förstärkt sm understödsverksamliet till de enskilda skogarnas

förbättrande. De sakkunniga syftade härvid i främsta rummet på de

särskilda skogsvårdsanslag, statens skogsutdiknings- och skogsodlingsan

slag, vilka av riksdagen beviljats.

Nämnda anslags beviljande hade föregåtts av särskilda utredningar genom

sakkunniga. Dessa utredningar gävo på grundval i främsta rummet

av nksskogstaxeringsnämndens undersökningar vid handen, att mycket

betydande arealer förefunnes, som av olika anledningar vore i skogsproduktivt

avseende mindre tillfredsställande. De marker, vars skogsproduktlya

förmåga man ansett möjligt genom olika skogsvårdsåtgärder stegra

eller mobilisera, vore så betydande, att man kunde utgå ifrån, att enbart

pa enskildas skogar riklig tillgång på dylika arbetsobjekt skulle finnas

under överskådlig framtid. Detta gällde även med den fordran, att åtgärderna

vid normalt förhållande mellan virkespriser och arbetskostnader

skulle vara räntabla.

Riksdagens beviljande utan meningsskiljaktighet av ifrågavarande an

slag visade, icke blott att en intensivare skogsvård ansetts vara av behovet

pakallad utan aven att den uppfattningen gjort sig gällande, att sta

ten agde direkt intresse av att en förbättrad skogsvård leonline till stånd.

Sa vitt man hittills kunde döma, hade nu berörda anslag, statens skogsutdiknings-

och skogsodlmgsanslag, fyllt ett viktigt behov och blivit till

stor nytta för frammanandet av en förbättrad skogsvård. Detta omdöme

fnÄ S^?koin r ul orstnarnn^a anslaget, vilket sedan år 1927 höjts från

193D19391 S00''000 kronor’ vilket senare belopp anvisats för budgetåret

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition Nr 29.

Dessa anslag hade utan tvivel även varit till stor nytta för skapandet av

arbetstillfällen inom skogsbruket, varigenom de bidragit till att lindra arbetslösheten

inom denna näring. Helt naturligt hade även under rådande

förhållanden dylika synpunkter varit vägledande för den myndighet, centralrådet

för skogsvårdsstyrelsernas förbund, som ägde att till Kungl. Majit

ingiva framställningar örn medel till ifrågavarande ändamål. De skäl,

som vid anslagsäskande för nästkommande budgetår av centralrådet i ämnet

anförts, syntes de sakkunniga riktiga, och funne de centralrådets framställning

örn ökning av statens skogsutdikningsanslag med 200,000 till

1,000,000 kronor vara väl motiverad. .

De sakkunniga hade i det föregående erinrat örn våra skogars i viss utsträckning

otillfredsställande tillstånd och det därav följande omfattande

behovet av skogsvårdsåtgärder samt konstaterat, att statsmakterna med

sällspord enighet funnit det vara väl förenligt med statens intresse att bevilja

statsbidrag till dylika åtgärders utförande på enskildes marker. De

sakkunniga hade vidare gjort gällande, att arbetslösheten för närvarande

vöre av synnerligen allvarlig beskaffenhet, och att den icke minst drabbat

den del av vår befolkning, som för sin försörjning vöre beroende av arbete

inom skogsbruket. De sakkunniga måste därför utgå ifrån, att staten alltjämt

bleve nödsakad anslå betydande summor för arbetslöshetens bekämpande.

Med nu nämnda förhållanden till utgångspunkt läge enligt de sakkunnigas

mening den tanken nära till hands, att det vöre till allmän fördel,

örn behovet av skogsvårdsåtgärder kunde tillgodoses på samma gång som

arbetslösheten lindrades. Som de sakkunniga framhållit, hade centralrådet

redan varit inne på denna tankegång. Det vore givet, att de medel,

staten efter hittills tillämpade grunder anvisat för skogsvårdsändamål, i

icke ringa utsträckning tillgodosåge båda nu ifrågavarande ändamål.

De sakkunniga förmenade emellertid, att förhållandena i berörda avseenden

nu vore sådana, att de motiverade en undersökning, huruvida

icke även en direkt sammankoppling av nämnda syften kunde genom

föras. Härmed avsåge de sakkunniga ej en ändring av de normer, som

gällde för nu redan utgående anslag, vilka gjorde god nytta och syn

tes vara ändamålsenligt avvägda, utan en utvidgning efter, med hänsyn

till syftet, i viss mån ändrade grunder av den statliga bidragsverksamheton

på ifrågavarande område.

Härefter hava de sakkunniga anfört, att de, i syfte att behovet av såväl

skogsvårdsåtgärder som arbeten till arbetslöshetens lindrande må bliva pä

en gång tillgodosett, tänkt sig en utvidgning av statens hittillsvarande bidragsverksamliet

för skogsutdikning och skogsodling, anordnad på iöljan

de sätt. Av riksdagen borde beviljas ett särskilt anslag att utgå till skogsvårdsåtgärder

å enskildas skogsmarker. Detta anslag borde ställas till

skogsvårdsstyrelsernas förfogande för utdelning till markägare efter de

grunder, som gällde för statens skogsutdiknings- och skogsodlingsanslag.

T dessa grunder borde vidtagas med avseende på nu ifrågavarande, nya

anslag endast de ändringarna, att bolagen tillerkändes bidragsrätt, samt

att som villkor för statsbidrags erhållande stadgades, att bidragstagaren

skulle vara skyldig dels att omedelbart igångsätta arbetet, sedan planen

för företaget blivit av vederbörande skogsvårdsstyrelse godkänd och

opaginerad Kontrollera mot PDF

JO

Kungl. Maj:ts proposition Nr 29.

Kungl. Maj:t lör ändamålet anvisat erforderliga medel, dels och att för

arbetets utförande företrädesvis använda sådan i hans tjänst eventuellt

tidigare anställd personal, som av vederbörande kommuns arbetslöshetskommitté

eller organ med motsvarande uppgift förklarats vara arbetslös

och i behov av hjälp.

Till ytterligare motivering av detta förslag hava de sakkunniga anfört

följande.

Da det gällde att medelst statsbidrag understödja skogsvardsåtgärder å

enskildas marker, torde skogs vårdsstyrelserna vara de organ, som lämpligen

borde handhava bidragsverksamlieten. Skogsvårdsstvrelserna besutte

nämligen riklig erfarenhet på området och förfogade redan över en

organisation, som särskilt uppbyggts för utförandet av de uppgifter, varom

nu vöre fråga. De vore sålunda väl förtrogna med tillämpningen av

de bestämmelser, som gällde för statens skogsutdiknings- och skogsodlingsanslag.

De enskildas skogar i lappmarkerna samt Särna och Idre socknar tillhörde

emellertid ej skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsområde. Sedan frågan

örn förändrad lagstiftning för angivna skogar varit föremål för särskild

utredning genom inom jordbruksdepartementet tillkallade sakkunniga,

hade förslag framlagts örn ett utvidgande av skogsvårdsstyrelsernas

verksamhetsområde jämväl till ifrågavarande trakter. De sakkunniga ansåge

sig emellertid ej hava skäl räkna nied att en i dylik riktning förändrad

lagstiftning för dessa skogar skulle kunna bliva verklighet inom

sadan tid, att redan under nästkommande år uppsikten över ifrågavarande

enskilda skogar bomme att anförtros skogsvårdsstyrelser.

å andra sidan torde behovet av bidrag för nu ifrågavarande ändamål

vara synnerligen stort i lappmarkerna. Det hade därför ej förelegat skäl

för de sakkunniga att från bidragsrätt undantaga sagda områden. Bi

dragsverksamheten kunde emellertid, åtminstone tillsvidare, ej där handhavas

av skogsvårdsstyrelser, utan måste uppgiften ifråga anförtros annat

organ. De sakkunniga ville i sådant avseende föreslå, att domänstyrelsen

utsåge särskilda skogsstatstjänstemän, vilka, stationerade å lämpliga

platser, under vederbörande överjägmästares överinseende skulle

hava till uppgift att ombesörja den ifrågavarande bidragsverksamheten.

De sakkunniga förutsatte härvid, att do på sådant sätt utsedda särskilda

skogsstatstjänstemännen närmast skulle handhava de uppgifter, som

beträffande verksamheten ifråga tillkomme länsjägmästarna, under det

att överjägmästarnas åliggande närmast skulle motsvara skogsvårdsstyrelsernas.

Någon handläggning av bidragsärendena i domänstyrelsen

skulle vid föreslagen anordning ej behöva ifrågakomma.

Vad anginge de skogsvårdsåtgärder, som enligt de sakkunnigas uppfattning

borde bliva föremål för statsunderstöd från det nu ifrågasatta

nya anslaget, ansåge de sakkunniga, att dessa borde begränsas att endast

omfatta sådana, vilka redan från nu utgående anslag kunde bliva föremål

för bidrag. Å arbetsobjekt av detta slag funnes, som de sakkunniga

redan framhållit, riklig tillgång. De sakkunniga ville därför ej tillstyrka,

att statsbidrag generellt finge utgå till beståndsvårdande huggningar

i skog, som ännu icke natt sådan utveckling, att den lämnade avsättningsbart

virke. Röjningar i stavaskogsbestånd bomme däremot, jämlikt gällande

bestämmelser för statens skogsodlingsanslag, att bliva bidragsberät
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kunni. Maj:ts proposition Nr 29.

tignell1. 1928 års skogsvårdskommitté beräknade, med ledning av Iran

skogsvårdsstyrelserna inkomna yttranden, att arealen av de marker, som

i Norrland oell Dalarna å skogar under skogsvårdslagen vore bevuxna

med bestånd av nyssangivna beskaffenhet, skulle uppgå till ungefär

850,000 hektar. I lappmarkerna torde även finnas betydande arealer dylik

skog. Då de sakkunniga utginge ifrån att för statens skogsodlingsanslag

gällande bestämmelser lämnade skogsvårdsstyrelserna möjlighet att med

statsmedel understödja röjningar i sådana bestånd av stavaskogstyp, där

en nöjaktig utveckling utan dylik åtgärd ej vore att förvänta, syntes, med

den erfarenhet tillika de sakkunniga besutte rörande skogsförhållandena

i Norrland, möjligheter föreligga, att utan ändring av grunderna för .statens

skogsodlingsanslag utföra med statsmedel understödda röjningar i

betydande omfattning.

De för det nu ifrågasatta anslaget föreslagna särskilda bestämmelserna

åsyftade uteslutande att göra anslaget så effektivt sorn möjligt med avseende

på arbetslöshetens lindrande. För detta ändamål hade de sakkunniga

funnit nödvändigt, i första hand, att föreslå en utsträckning av bidragsrätten

till aktiebolag. Enligt föreliggande statistik besutte aktiebolagen

27.r» procent av landets totala produktiva skogsmarksareal; inom

skogsvårdslagens område i Norrland uppginge deras innehav av dylik

mark till drygt 30 procent av den totala samt till 43 procent av den i enskild

hand befintliga.

Det vore uppenbart, att ett utsträckande av nu ifrågavarande bidragsrätt

till bolagen skulle medföra i väsentlig grad (Skade möjligheter till

igångsättande av sådana skogsvårdsårbeten, varom nu vore fråga. Hedan

förutnämnda arealsiffror gåva detta tydligt vid handen. _ Dessa vore

dock ej i detta hänseende utslagsgivande. Man kunde nämligen mycket

val göra gällande, att även, för åtskillig tid framåt, de skogsvårdsåtgärder

av ifrågavarande slag, som skulle behöva utföras å enskildas i icke

bolagshand varande marker, vöre mer än tillräckliga för att tillgodose det

behov av arbetstillfällen, som nu behövde fyllas. För ett riktigt bedömande

av detta spörsmål måste man emellertid beakta, att det med det

nu ifrågasatta nya anslaget gällde att snabbt bereda arbete genom skogsvårdsåtgärder,

som uppfyllde vissa fordringar och kunde förläggas till

orter, där arbetslösheten vore särskilt omfattande. Redan denna sammankoppling

av olika villkor, som samtidigt måste uppfyllas, gjorde

en utsträckning av området för bidragsverksamheten önskvärd. Av avgörande

betydelse för frågans bedömande bleve emellertid, att för utförande

av de statsunderstödda företag, varom nu vore fråga, även krävdes

betydande insatser av markägarna. Beträffande skogsutdikningsföretag

mäste sålunda markägarna, förutom vissa planläggningskostnader, bestrida

(i0 procent av de beräknade grävningskostnaderna. Gällde det företag,

som vore av beskaffenhet att kunna understödjas med bidrag från

statens skogsodlingsanslag, uppginge markägarnas insatser, förutom visst

bidrag till planläggningskostnaden, till 50 procent av de för företagets

utförande beräknade kostnaderna. Då de sakkunniga ej funné skill före

slå någon ökning av de kostnadsandelar, som enligt hittills gällande grunder

kumle betalas av statsmedel, bleve emellertid nödvändigt uppmärksamma,

att omfattande skogsvårdsåtgärder av nu ifrågavarande beskaffenhet

endast kunde komma till utförande under den förutsättning, att

markägarna besutte intresse för åtgärdernas utförande samt vore villiga

och i stånd att påtaga sig å dem belöpande utgifter för företagen.

De sakkunniga vore av den uppfattningen, att en väsentlig ökning av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition Nr 29.

de skogs vårdsåtgärder, varom nu vore fråga, ej under nuvarande, ur ekonomisk

synpunkt bekymmersamma tider kunde ske, med mindre aven

bolagen tillerkändes rätt till bidrag. För en till bolagen utsträckt bidragsrätt

talade även det förhållandet, att de sakkunniga med bidragsratten

jämväl velat förbinda det villkoret, att företrädesvis hjälpbehövande

arbetslösa skulle komma ifråga för arbetenas utförande. Det vöre

da givet, att bolagen hade de största förutsättningarna att anlita dylika

arbetslösa i de företag, som å deras marker kunde komma att planeras.

Beträffande nu avhandlade villkor örn de arbetslösas användning i på

föreslaget sätt statsunderstödda företag, ville de sakkunniga framhålla,

att det borde ankomma på vederbörande skogsvårdsstyrelse eller tjänsteman

med i nu ifrågavarande avseende motsvarande uppgift att tillse, att.

företag endast planlades i de kommuner, där verklig arbetslöshet rådde.

Markägaren skulle, som redan framhållits, vid bidrags beviljande tillförbindas

företrädesvis anlita sådana arbetare, som av vederbörande komiinnis

arbetslöshetsorgan förklarats sakna arbete och vara i behov av

hjälp. Markägare skulle dock under alla förhållanden äga rätt endast

anställa sådana arbetare, som ägde färdighet för uppgiften ifråga, varjamte

lian, vilket redan tidigare framhållits, horde kunna lämna företräde

åt sådana personer, tillhörande förutnämnda kategori, vilka varit

anställda i hans tjänst eller i allmänhet varit beroende av de arbetsförtjänster

för sitt uppehälle, som av honom kunnat erhållas.

Som ett ytterligare villkor för bidrag hade de sakkunniga föreslagit,

att bidiagstagare skulle förbinda sig att omedelbart efter planens godkännande

av vederbörande skogsvårdsstyrelse eller Överjägmästare och

sedan av Kungl. Maj:t för ändamålet beviljats erforderliga medel igångsätta

företaget. De sakkunniga hade föreslagit denna bestämmelse som

en garanti för att de ifrågavarande arbetena snabbast möjligt mätte kunna

bereda lindring i arbetslösheten.

Som de sakkunniga redan framhållit, vore det att förvänta, att arbetslösheten

inom skogsbruket bomme att bliva särskilt svår nästkommande

vår. Redan vid denna tid borde emellertid den föreslagna bidragsverksamheten

kunna gripa in. För den händelse riksdagen anvisade nödiga

medel för ändamalet, borde skogsvardsstyrelserna och de tjänstemän,

som kunde få sig motsvarande uppgifter förelagda, omedelbart efter snösmältningen

kunna på grundval av inkomna bidragsansökningar från

markägarna igångsätta undersökningen av de ifrågasatta företagen. I

omedelbar anslutning härtill borde sedan planer upprättas för företagen.

8å snart ske kunde, borde därefter vederbörliga uppgifter örn företagen

insändas till Kungl. Maj:t, som, under förutsättning att framställningarna

godkändes, successivt och i den utsträckning tillgängliga medel

det medgave, till skogsvårdsstyrelserna och vederbörande (iverjägmästare

anvisade äskade belopp såväl för utdelning till markägarna som till

förvaltningskostnadernas täckande. Det förhållandet, att för ändamålet

anvisade medel ej bleve tillgängliga förrän nästkommande budgetår eller

tidigast den 1 juli 1932, behövde enligt de sakkunnigas mening ej utgöra

hinder för ett igångsättande av verksamheten skyndsammast möjligt

under våren. En successiv bidragstilldelning allt efter inkomna

framställningar från skogsvårdsstyrelser och Överjägmästare torde emellertid

bliva nödvändig, för att ej arbetenas igångsättande onödigtvis skulle

fördröjas. Dessa kunde nämligen först påbörjas, sedan de bidragsbeviljande

myndigheterna och markägarna ägde visshet örn att planerna

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 29.

godkänts oell statsbidrag för desammas utförande anvisats. En uppsamling

av samtliga ett visst års ansökningar till bestämd tidpunkt kunde

därför lämpligen ej ske, örn ett fördröjande av arbetena skulle kunna

undvikas.

De sakkunniga kölle före, att en statlig bidragsverksamhet, anordnad

på nu föreslaget sätt, skulle visa sig väl fylla den uppgift, som med densamma

avsetts. Förutom vad därom redan i det föregående blivit anfört

vore anledningen till att de sakkunniga ansett sig böra föreslå ett

särskilt anslag för nu avsedda ändamål framförallt att söka däri att de

sakkunniga ansåge, att nu ifrågavarande bidragsverksamhet endast borde

komma till temporärt utövande ock sålunda nedbringas eller keit uppköra

i samma mån som den av nu rådande kristid föranledda arbetslösheten

minskades eller försvunne. Det hade då ej synts de sakkunniga lämpligt

att på grund av, som de ville tro, tillfälliga förhållanden förändra

normerna för de normalt utgående statliga skogsvardsanslagen, da den

verksamhet, som meri stöd av dessa bedreves, alltjämt borde fortgå och

väl överlevde den, som kunde komma att med anledning av det nya an
-

slaget igångsättas. „ , ..

De sakkunniga ville slutligen ytterligare något beröra de fordelar, som

syntes vara att vinna av ett bekämpande av arbetslösheten jämväl efter

nu föreslagen linje. ...... ,,

Redan hade antytts, hurusom det mäste vara till samhällets gagn, att

de arbeten, som åvägabringades för de arbetslösas räkning, komme att

gynna produktiva ändamål. Därjämte vore önskvärt, att deras beskaffenhet

vore sådan, att de under normala förhållanden kunde anses fullt

räntabla. De sakkunniga ville erinra örn att som villkor för de arbeten,

varom nu vöre fråga, komme att gälla, att den pa grundval av d> lika nor

mala förhållanden kalkylerade skogsprodukt^ båtnaden av företagen

minst skulle täcka kostnaderna. För nu föreslagna arbeten komme alitsa

nämnda fordringar att uppfyllas. Härutöver finge nämnas, att dessa arbeten

komme att bidraga till ett botande av påtagliga brister i var produktionsapparat,

brister, som av statsmakterna vore val leanda, och som

av dem ansetts vara av den allvarliga karaktär, att särskilda statsatgaider

ansetts befogade.

ytterligare kunde såsom en fördel med nu ifrågasätta arbeten framhållas

att genom deras utförande ej hela tungan av arbetslöshetens lindrande

Indes på stat och kommun, utan bleve bördorna tämligen viii fördelade

mellan stat och enskilda. Statsanslaget gåves därigenom en betydligt

kraftigare verkan, än örn det ej hade enskilda insatser till samtidig

pafoljdiiii s.8t inge det ifrågasätta anslagets storlek, funné de sakkunniga

det svårt att därom med bestämdhet yttra sig. Medelsbehovet

torde nämligen på ett komplicerat sätt bliva beroende av radande konjunkturer

under nästkommande år inom skogsbruk och traforadlmgsindustri.

Bleve dessa än iner försämrade, än vad nu vöre fallet, komme

detta att stegra arbetslösheten och därigenom öka det ifrågavarande medelsbehovet,

samtidigt som markägarnas möjligheter att medverka lill

arbetenas utförande minskades. ...... ...

Om man endast toge hänsyn till de produktionsinskränkningar, som oi

1932 sannolikt komme att gälla för sågverks- och sulfitindustrien, vilka,

lågt räknat, kunde beräknas uppgå till 20 procent av 1930 ars produktionssiffror,

innebure detta en minskning av arbetstillfällena loi

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:is proposition Kr 29.

skogs- ock flottning,sarbetarna med ungefär 3 miljoner dagsverken. Till

detta, mått pa minskningen av arbetstillfällena för nämnda arbetare skulle

ytterhgare laggas det antal dagsverken, som under normala förhållanden

piagade erbjudas dessa för olika skogsvårdsarbetens utförande, men som

under radande depressionstider ej kunde komma till utförande, då markägarna

ej hade råd därtill. Förvisso vore även detta antal dagsverken

mycket betydande.

Forenämnda summariska beräkningar torde vara för nu ifrågavarande

ändamål tillräckligt belysande. Samtidigt som de sakkunniga väl insåge

att statsnnansiella skäl förhindrade en så riklig medelsanvisning, att behovet

av arbetstillfällen skulle kunna fyllas, måste de sakkunniga finna

tungt vägande skäl tala för, att denna medelsanvisning ej gjordes så

knapp att den bleve av oväsentlig betydelse för den ifrågavarande arbetslöshetens

bemästrande. Med denna utgångspunkt ansåge de sakkunniga,

att ett belopp av minst 2,000,000 kronor borde ställas till förfogande

för ändamålet.

Under den förutsättning, att detta belopp kornme att användas med lika

delar till skogsutdikningsföretag och till företag av beskaffenhet att

kunna understödjas med bidrag från statens skogsodlingsanslag, samt att

de bidragsbeviljande myndigheterna ägde bekomma 15 procent av beviljade

statsbidrag till markägarna för förvaltningskostnadernas täckande

kommo denna summa örn 2,000,000 kronor att skapa arbeten till ett värde

i!---, ^864,733 kronor. Efter ett dagsverkspris av 5 kronor gåve detta

i <2,046 dagsverken.

^ Under åberopande av det anförda hava de sakkunniga hemställt, att

Kungl. Majit måtte hos riksdagen göra framställning örn ett extra reservationsanslag

av minst 2,000,000 kronor, att ställas till förfogande

för utförande av skogsvårdsåtgärder å enskildas marker i enlighet med

de grunder, de sakkunniga föreslagit i förevarande utlåtande.

Över .1031 ars skogssakkunnigas ifrågavarande utlåtande hava infordrade

yttranden avgivits den 16 december 1031 av statskontoret,

ilen 19 i samma månad av domänstyrelsen, som därvid tillika överlämnat

av styrelsen från över jägmästarna i de fem nordligaste distrikten

mfordrade yttranden, den 8 i samma månad av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund och den 17 i samma månad av statens arbetslöshetskommission.

Statskontoret har anfört, att med hänsyn till rådande statsfinansiella

situation vissa betänkligheter givetvis kunde resas mot föreliggande

förslag örn uppförande å riksstaten för nästkommande budgetår av ett

pytt anslag å icke mindre än 2,000,000 kronor. Då emellertid anslaget

i fråga närmast vöre avsett att användas för arbetslöshetens bekämpande

och det alltså torde få antagas, att genom anslagets beviljande er

motsvarande minskning i utgiftsbelastningen å det allmänna anslaget

till bekämpande av arbetslösheten kornme att äga rum, torde det måhända

icke vara något att erinra mot anvisandet av ifrågavarande anslag,

helst som, såsom av de sakkunniga framhållits, med detsamma

skulle komma att understödjas produktiv verksamhet. I betraktande

härav och med fästat avseende jämväl å det förhållandet, att enligt föreliggande

förslag enskilda skulle komma att i betydande mån få bi
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition Nr 99.

15

draya till kostnaderna för lindrande av arbetslösheten bland ifrågavarande

kategorier av arbetare, ansåge sig statskontoret icke böra avstyrka

beviljandet av ifrågavarande anslag, under förutsättning att utrymme

för detsamma kunde beredas a riksstaten för nästkommande budgetår.

över jägmästaren i övre Norrbottens distrikt har anfört, bland annat,

följande. Skogsvårdsarbeten kundo med fördel utföras, förutom under

sommaren, under en kortare tid på våren mellan avverkningarnas avslutande

och flottningarnas påbörjande samt under höstmånaderna före

avverkningarnas igångsättande, vilka tider i regel kännetecknades av

bristande arbetstillgång. De sakkunnigas förslag, att även bolagen

skulle tillerkännas bidragsrätt, vore av den största betydelse för att

lindra arbetslösheten, enär bolagen uteslutande begagnade sig av lejd

arbetskraft, under det att enskilda skogsägare för skogsvårdsarbeten i

regel disponerade egen arbetskraft. Gentemot vad do sakkunniga föreslagit

syntes det dock med fog kunna ifrågasättas, huruvida det vore

lämpligt att med bidragsrätten förknippa det villkoret, att för arbetets

utförande företrädesvis skulle användas i bidragstagarens tjänst eventuellt

tidigare anställd personal, som av vederbörande kommuns arbetslöshetskommitté

eller organ med motsvarande uppgift förklarats vara

arbetslös eller i behov av hjälp. Dylika bestämmelser kunde giva anledning

till betänkliga tvister mellan arbetsgivare och arbetare och syntes

för övrigt ej heller vara erforderliga, då de arbeten, som genom bidragen

bomme till utförande, under alla förhållanden måste leda till en

lindring av arbetslösheten och sålunda tjäna sitt syfte. En föreskrift,

att skogsvårdsarbeten skulle planläggas å bolagsskogar endast inom sådana

trakter, där verklig arbetslöshet rådde, syntes fullt betryggande.

Anordningen med särskilda skogsstatstjänstemän för handhavandet av

bidragsärendena beträffande lappmarksskogarna syntes ej påkallad, då

dylika ärenden hittills utan olägenhet handlagts av på respektive revirtillgänglig

personal.

Över jägmästaren i nedre Norrbottens distrikt har likaledes i huvudsak

tillstyrkt de sakkunnigas förslag men ifrågasatt lämpligheten av bestämmelsen,

att endast arbetslösa skulle anlitas, enär det blott vore en

formalitet, att vederbörande antecknades såsom arbetslös, och sådan registrering

säkerligen i stor utsträckning skedde utan närmare undersökning.

Vidare avstyrkes anordningen med tillsättande av särskilda

skogsstatstjänstemän för ifrågavarande verksamhet.

Över jägmästaren i Skellefteå distrikt har funnit synnerligen välbetänkt,

att de sakkunniga i sitt förslag även medtagit marker, lydande

under lappmarkslagen. I berörda trakter hade skogsvårdsåtgärder varit

starkt eftersatta samt vore i förhållande till markens avkastning

dyrbara. Mycket talade för att vid fördelning av ett blivande anslag

lappmarksskogarna erhölle ett vida högre bidrag än enbart deras areal

i förhållande till totalarealen skulle kunna motivera. Villkoret att arbetet

skulle företrädesvis utföras av personer, som av arbetslöslietsorganen

upptagits som arbetslösa, syntes ej vara lämpligt. Då markägaren

själv skulle bestrida en del av kostnaderna, borde han med sitt folk få

utföra do arbeten, som kundo medhinnas utan arbetets fördröjande. Tillfyllest

vore, att anslaget beviljades med hänsyn till aft arbetslöshetstrycket

skullo minskas. Å lappmarksskogarna borde arbetet planeras

och bidragsersättas genom revir per sonalen under överjägmästarens

överinseende. Inom sagda skogar borde bidraget för både heståndsvård

och dikning utgå med 50 procent liv kostnaden.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 29.

Över jägmästaren i Umeå distrikt har ansett, att förslaget kumle vara

ägnat att lätta trycket av krav på andra arbetslöshetsunderstöd. Försöksvis

borde prövas, huruvida ej det ifrågasatta administrationsarbetet

inom lappmarkslagens giltighetsområde kunde handhavas av revirens

personal, givetvis med viss utökning, vilken personal redan nu hade arbetet

med de enskildas skogar till stor del sig anförtrott och förvärvat

erfarenhet på området.

Enahanda synpunkt i avseende å administrationsfrågan har framförts

av överjägmästaren i Härnösands distrikt.

Domänstyrelsen har i nuvarande läge på trävaru- och arbetsmarknaden

funnit det vara erforderligt, att ett anslag anvisades av den storlek,

högst 2,000,000 kronor, som ur statsfinansiell synpunkt kunde finnas skä

lig, för användning enligt i huvudsak de grunder, som de sakkunniga

angivit. Anslaget borde betraktas som ett anslag till motverkande av

arbetslösheten. Det torde komma att väsentligen förbrukas i Norrland

och till avsevärt större del å trävarubolagens än å mindre hemmansägares

skogar. Ett strängt fasthållande vid grundsatsen, att de åtgärder,

vartill anslaget finge användas, skulle vara räntabla vid normalt förhållande

mellan virkespriser och arbetskostnader, vore ägnat att väsentligt

minska tillgången å arbeten, vartill bidrag kunde anvisas. Det

ifrågasatta förvaltningsbidraget av 15 procent till de bidragsbeviljande

myndigheterna torde ofta icke förslå till täckande av de verkliga administrationskostnaderna.

I övrigt hade styrelsen intet att erinra mot de

sakkunnigas förslag.

Centralrådet för skogsrårdsstyr elser nas förbund har skänkt de sakkunnigas

förslag sin fulla anslutning. Med livlig tillstyrkan av detta ville

centralrådet endast framhålla lämpligheten av att det måtte förbehållas

Kungl. Maj:t att närmare utforma de grunder, som skola gälla för fördelningen

av anslaget mellan de bidragsbeviljande myndigheterna, så att

denna fördelning på ändamålsenligaste sätt må kunna ske med hänsyn

till den ifrågavarande arbetslöshetens omfattning i olika landsdelar och

därav följande medelsbehov.

Statens arbetslöshetskommission har till en början meddelat följande

uppgifter örn antalet anmälda hjälpsökande inom jordbruk och skogshantering

per den 31 oktober 1931.

Stockholms

län ..............

..... 60

Älvsborgs

län

.............. 35

Uppsala

» ...............

127

Skaraborgs

»

.............. .

Södermanlands

» ..............

39

Värmlands

»

............... 1,602

Östergötlands

» ...............

..... 21

Örebro

»

135

Jönköpings

» ...............

..... 28

Västmanlands

»

65

Kronobergs

» ...............

..... 42

Kopparbergs

»

............... 772

Kalmar

» ..............

..... 85

Gävleborgs

»

1,725

Gotlands

» ..............

4

Västernorrlands

»

............... 2,781

Blekinge

» ..............

.... 19

Jämtlands

»

792

Kristianstads

» ...............

.... 39

Västerbottens

»

.......... 744

Malmöhus

» ...............

50

Norrbottens

»

911

Hallands

» ..............

11

Summa 10 134.

Göteborgs och

Bohus län ...

47

Kommissionen har härefter anfört följande. Ehuru de tillämnade arbetena

enligt de sakkunniga ej skulle kunna komma till stånd förrän

omkring mitten av år 1932, torde nu anförda siffror i stort sett angiva

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 29.

17

de delar av landet, där särskild hänsyn torde böra ägnas skogsarbetarnas

belägenhet. Mest utsatta för arbetslöshet vore sålunda Västernorrlands,

Värmlands, Gävleborgs och Norrbottens län, övriga Norlandslän

samt Kopparbergs län. Eventuella åtgärder i här föreslagen riktningsyntes

därför till huvudsaklig del böra komma dessa landsdelar till

godo. — Vad anginge frågan örn understödjande av skogliga arbeten,

som syftade till skogens framtida båtnad, funne kommissionen det väl

motiverat, att i en tid, då arbetstillfällen i den normala produktionen

saknades, medel anvisades till arbetslöshetens bekämpande på detta sätt.

Ehuru det vore avsett, att arbetena skulle bedrivas i den öppna arbetsmarknaden,

torde man ändock med säkerhet kunna antaga, att desamma

verkligen komme behövande arbetslösa till hjälp. — I avseende å sättet

för arbetens anordnande och vad därmed sammanhängde, syntes

följande böra framhållas. Det vore beklagligt, att skogsvårdsarbeten

av tekniska skäl icke alls eller endast i mycket begränsad utsträckningkunde

igångsättas under innevarande vinter i nordligare delar av landet,

under vilken tid ett betydande hjälpbehov onekligen komme att förefinnas.

Det syntes därför ligga vikt uppå, att sådana anordningar vidtoges,

att de nya arbetstillfällena kunde bliva tillgängliga så tidigt som

möjligt instundande vår. Åtminstone i Gävleborgs, Kopparbergs oell

Värmlands län kunde i lyckligt fall skogsvårdsarbeten påbörjas omkring

den 1 maj och i vissa trakter än tidigare. — De sakkunniga hade

tänkt sig. att arbetskraften, med företrädesrätt för respektive skogsägares

eget arbetsfolk, skulle hänvisas av respektive arbetslpshetskommittéer.

Kommissionen hade med hänsyn till att dessa kommittéer även

hade uppgiften att vara arbetsförmedlingsorgan funnit en dylik åtgärd

ändamålsenlig. Jämväl syntes de beslutande myndigheterna, skogs - vårdsstyrelserna och överjägmästarna, böra vid arbetenas fördelning

mellan olika kommuner samråda med dessa arbetslöshetsorgan.

Under hänvisning till det anförda har statens arbetslöshetskommission

tillstyrkt, att medel måtte anvisas för utförande av skogsvårdsal

gärder å enskildas marker efter i huvudsak de grunder, som av de sakkunniga

föreslagits.

Det av 1931 års skogssakkunniga framlagda förslaget är, i enlighet med Departementsde

i förberörda statsrådsprotokoll den 16 oktober 1931 angivna riktlinjer, ch-N<>n.

avsett att samtidigt tjäna två ändamål, nämligen beredande av ökade

arbetstillfällen inom skogsbruket och främjande av skogsvården.

Den till följd av depressionen inom skogsbruket rådande arbetslösheten

har gjort sig starkt kännbar inom stora delar av landets skogsbygder, särskilt

i Norrland, och hårt drabbat dem, som för sin försörjning äro beroende

av arbete i skogarna. Samtidigt förefinnes stort behov av skogsvårdande

åtgärder, vilkas genomförande dock särskilt under rådande tidsläge för

skogsbruket kräver ekonomiskt bistånd från det allmännas sida. Dylika

åtgärder, ägnade att höja skogsmarkens avkastningsförmåga, äro nied hänsyn

till landets omfattande skogsarealer och beroende av skogshushållningen

av mycket stor betydelse samt därför förtjänta av understöd av allmänna

medel. Då det utav de sakkunniga under instämmande av de hörda

myndigheterna framlagda förslaget är ägnat att i hög grad tillgodose

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 2S haft (Nr 29.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 29.

viktiga sociala och nationalekonomiska intressen, vill jag tillstyrka åtgärders

vidtagande i angivna syften.

Jag förordar alltså, att för nästkommande budgetår å riksstaten upp

föres ett särskilt anslag för tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas

skogar. Då de ifrågasatta åtgärderna till stor del äro betingade av

rådande krisförhållanden och de i ämnet erforderliga bestämmelserna i

vissa avseenden måste erhålla sin utformning med hänsyn härtill, synes

det vara lämpligast, att det nya anslaget skiljes från redan befintliga anslag

för främjande av skogsutdikning och skogsodling.

Från det nya anslaget torde i nära anslutning till de sakkunnigas förslag

böra få anvisas dels statsbidrag till utförande inom område, varå

skogsvårdslagen eller förordningen angående utsyning å viss skog inom

Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. fl. områden eller lagen

örn hushehovsskogar inom vissa områden äger tillämpning, av torrläggningsföretag,

vilka avse höjande av alstringsförmågan hos mark med hänsyn

till dess utnyttjande för skogsbörd, dels statsbidrag till utförande

inom område, som nyss sagts, av sådant företag, avseende skogsodling

eller annan åtgärd för vinnande av ändamålsenlig skogsproduktion, som

omförmäles i mom. 1 av kungörelsen den 27 juni 1930 (nr 270) angående

villkoren för statsbidrag från statens skogsodlingsanslag, dels ock särskilda

förvaltningsbidrag ävensom understödsbidrag för vissa åtgärder

till vidmakthållande av skog, som genom företag av sistangiven art upp

dragits med hjälp av statsbidrag. Vad nu föreslagits rörande de ändamål,

vartill det nya anslaget skulle få användas, skiljer sig från gällande bestämmelser

örn användningen av statens skogsutdikningsanslag respektive

statens skogsodlingsanslag därutinnan, att medan de äldre anslagen äro

begränsade till områden, varå 1923 års skogsvårdslag äger tillämpning, den

nya bidragsverksamheten skulle omfatta även skogar, å vilka den s. k.

lappmarkslagen eller lagen örn husbehovsskogar äger tillämpning, något

som måste tillerkännas stor betydelse med hänsyn till behovet i berörda

trakter av såväl förbättrad skogsvård som beredandet av ökade försörjningstillfällen

för befolkningen. Till frågan örn de organisatoriska anordningar,

som dylik utvidgning av giltighetsområdet påkallar, återkommer

jag senare.

Vad härefter angår villkoren i övrigt för ifrågavarande bidragsverksamhet,

torde — likaledes i viss anslutning till de sakkunnigas förslag

— härom böra föreskrivas, att gällande bestämmelser rörande statsbidrag

från statens skogsutdikningsanslag respektive statens skogsod

lingsanslag skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse i avseende å

den nya verksamheten, under iakttagande dock av i huvudsak följande

ändringar: att ur det nya anslaget må utgå statsbidrag jämväl till

aktiebolag, att statsbidrag må utgå allenast till företag, vars utförande

finnes vara ägnat att lindra eller motverka arbetslöshet inom orten, alt

skogsvårdsstyrelserna äga ingiva framställningar örn erhållande dels av

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majda proposition Nr 29.

medel för utdelande av ifrågakommande statsbidrag dels oek av förvaltningsbidrag

utan iakttagande av särskild tidsbestämmelse, att bidragstagare

skall vara skyldig att, sedan statsbidrag beviljats oell planen för

företaget vederbörligen godkänts, vid äventyr av att bidragsrätten ina

kunna förklaras förverkad utan uppskov igångsätta företaget, sund att

de uppgifter, som enligt bestämmelserna rörande statsbidrag frän statens

skogsutdikningsanslag respektive statens skogsodlingsanslag ankomma pa

skogsvårdsstyrelse, skola, då fråga är örn statsbidrag till töretag inom

område, varå förordningen angående utsyning å viss skog inom Västerbottens

oell Norrbottens läns lappmarker m. fl. områden eller lagen örn

husbehovsskogar inom vissa områden äger tillämpning, i stället handhavas

av domänstyrelsen nied biträde av vederbörande skogsstatspersonal

efter vad Kungl. Majit närmare bestämmer. I de fall, som sist avses,

bör förvaltningsbidrag tillgodokomina domänverket.

Vad särskilt angår det av mig sålunda tillstyrkta förslaget av bidragsrätt

för aktiebolag må framhållas följande. Till en början erin

ras, att i det sakkunnigbetänkande (st. off. utr. 1926:29), som lag till

grund för statsmakternas beslut 1927 angående statens skogsutdikningsanslag,

uttalades, att ehuruväl skogsmarkernas utdikning vore ett stort

samhälleligt intresse, i vems ägo än marken befunne sig, det dock icke

vore lika nödvändigt att med statsunderstöd bispringa alla markägare.

Härefter anfördes i betänkandet huvudsakligen följande. Aktiebolagen

borde såväl med hänsyn till det mera stadigvarande och uthålliga

intresse, de kunde förväntas hava av sina skogsmarkers utveckling

och förbättring, som ock på grund av sin i regel mera solida

ekonomi anses äga förutsättningar att i högre grad än andra enskilda

skogsägare av egna medel bekosta utdikningar på sina marker. I statsrådsprotokollet

vid avlåtande av propositionen nr 156/1927 angående statens

skogsutdikningsanslag framhöll föredragande departementschefen, att

lian med hänsyn till nyssnämnda uttalande funne bidrag tillsvidare ej

böra utgå till aktiebolag. T det sakkunnigbetänkande (st. off. utr. 1929:

27), som låg till grund för statsmakternas beslut 1930 angående statens

skogsodlingsanslag, uttalades, att i likhet nied vad som gällde i fråga

örn bidrag från statens skogsutdikningsanslag statsbidrag från skogsodlingsanslaget

ej borde utgå till aktiebolag. I propositionen nr 74/1930 angående

statens skogsodlingsanslag föreslogs emellertid, att rätt till statsbidrag

principiellt medgåves även aktiebolag. Jordbruksutskottet anförde

härom i sitt utlåtande nr 74/1930, att de skäl, vilka tidigare anförts

för att från rätt till bidrag från skogsutdikningsanslaget undantaga

aktiebolag, syntes utskottet i stort sett äga giltighet även beträffande

skogsodlin g s ansia ge t samt att utskottet i värjo fall i avvaktan på

närmare erfarenhet rörande efterfrågan på bidrag från det senare anslaget

ansåge understöd därifrån ej böra utgå till aktiebolag. — Det av

mig nu förordade förslaget, att jämväl aktiebolag skall beredas rätt att

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 29.

ur det nya anslaget erhålla bidrag för skogsvårdande åtgärder, skulle

möjligen kunna anses innebära ett frångående av de för statens hithörande

undei’stödsverksamliet av statsmakterna godtagna principerna.

Beaktas bör emellertid, att förslaget icke inrymmer bestämmelser om

rätt för bolagen att erhålla bidrag ur statens skogsutdiknings- och skogsodlingsanslag

utan allenast avser bidragsrätt beträffande det nya anslaget

för vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder. Skola dessa åtgärder

få åsyftad verkan att skyndsamt bereda tillgång till behövliga ökade arbetstillfällen

för befolkningen i skogsbygderna, lärer det vara av stor

vikt, att medverkan erhålles även från trävarubolagen, vilka äro innehavare

av mycket stora skogsarealer särskilt i Norrland och vilka vid

förekommande arbetens utförande i särskilt hög grad kunna bereda sysselsättning

åt lejd arbetskraft. I förenämnda framställning från ett nyligen

hållet möte i Sundsvall med ombud för 108 norrländska kommuner

har också framhållits nödvändigheten av att bolagen under rådande

tidsförhållanden bliva delaktiga av ifrågakommande bidrag. Jag bar

följaktligen funnit förslaget om rätt för aktiebolagen att komma i åtnjutande

av bidrag ur det nya anslaget vara förtjänt av att bifallas.

Då såsom jag nyss tillstyrkt gällande bestämmelser för statens skogsutdiknings-

och statens skogsodlingsanslag skola i tillämpliga delar lända

till efterrättelse för Indrag ur det nya anslaget, i den mån ej

annat följer av vad jag förut förordat, innebär detta, bland annat, att

den rätt, som enligt åsyftade bestämmelser tillerkänts skogssällskapet

att jämsides med skogsvårdsstyrelserna förmedla bidrag, även skall gälla

i avseende å det nya anslaget.

Vad härefter angår anslagsbeloppets storlek har det visserligen icke

varit möjligt att på förhand verkställa närmare beräkning örn medelsbehovet.

Med hänsyn till rådande stora efterfrågan på bidrag särskilt

ur statens skogsutdikningsanslag, i vilket avseende jag hänvisar till

utredningen under punkt 137 i nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition,

samt det förhållandet, att det nya anslaget kommer att omfatta

jämväl lappmarkerna och stå öppet även för bolag, har man all

anledning antaga, att efterfrågan på bidrag kommer att bliva avsevärd.

Det nya anslagets syftemål synes vidare kräva, att ett betydande

belopp finnes till förfogande. Jag har för den skull i överensstämmelse

med do sakkunnigas förslag ansett mig böra förorda uppförande för budgetåret

1932/1933 av ett reservationsanslag för ändamålet till belopp av

2,000,000 kronor. I vad mån anslagsbeloppet skall användas å ena sidan

för skogsutdikning och å andra sidan för skogsodling torde få avgöras

av Kungl. Majit med hänsyn tagen till inkommande ansökningar för ett

vart av nämnda ändamål.

Sedan riksdagen beslutat i ärendet, torde det få ankomma på Kungl.

Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med av mig tillstyrkta grunder

utfärda erforderliga bestämmelser för anslagets användning. Li

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 29.

kaledes torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att verkställa fördelning

av förevarande anslag mellan bidragsbeviljande myndigheter, varvid

fördelningen bör verkställas med hänsyn till det inom olika orter

föreliggande behovet av här avsedda bidrag sådant detta tagit sig uttryck

i inkomna bidragsansökningar eller på annat sätt kunnat konstateras.

Då det är av vikt, att ifrågavarande skogsvårdsarbeten redan under instundande

vår må kunna planläggas och snarast igångsättas, torde nyss

åsyftade bestämmelser böra omedelbart träda i kraft, med den inskränkning

dock att från anslaget anvisade medel icke må utbetalas förrän efter

ingången av budgetåret 1932/1933.

Med anledning av vad i förberörda framställning från ett möte i Sundsvall

anförts rörande frågan örn ökad användning av inhemskt bränsle vill

jag slutligen omnämna, att 1931 års skogssakkunniga i enlighet med det åt

dem givna uppdraget för närvarande äro sysselsatta med nämnda spörsmål

och att deras arbete härmed framskridit därhän, att utlåtande med

vissa förslag i ämnet torde vara att förvänta under instundande vår.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att för utlämnande, i huvudsaklig överensstämmelse med av mig tillstyrkta

grunder, av statsbidrag för vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas

skogar anvisa för budgetåret 1932/1933 ett extra reservationsanslag

aAT 2,000,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Johrs Thygesen.

Mildrig lill riksdagens protokoll /.0.72. 1 sami. 2fi hafi (Nr

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. JoU 1932:1 Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1932/1933 av utgifterna under riksstatens nionde huvudtitel, innefattande arrslagen till jordbruksdepartementet, ä s. 84 i texten
  2. Rskr. 1932:30 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majis proposition angående vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar. s. 2 i texten
  3. JoU 1932:2 Utlåtande i anledning av vissa av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen under nionde huvudtiteln gjorda framställningar jämte i ämnet väckta motioner. s. 46 i texten
  4. JoU 1932:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar. s. 1 i texten