Sök i Ratio Lex

Angående beredande av större möjlighet för skoldistrikt att vid minskning av antalet barn indraga skolor eller skolan delning ar m. m

147 sidor, varav 142 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 142 av 147 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1932:77, Angående beredande av större möjlighet för skoldistrikt att vid minskning av antalet barn indraga skolor eller skolan delning ar m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

1

Nr 77.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående beredande av

större möjlighet för skoldistrikt att vid minskning av

antalet barn indraga skolor eller skolan delning ar m. m.;

given Stockholms slott den 5 februari 1932.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Sam. Städener.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5

februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gaede, Hamrin, von Stockenström,

Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Städener, anför härefter:

Under punkt 182 av 1932 års åttonde huvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på den proposition angående beredande av

större möjlighet för skoldistrikt att vid minskning av antalet barn indraga

skolor eller skolavdelningar m. m., som kunde varda riksdagen förelagd,

beräkna det ordinarie förslagsanslaget till avlöning åt lärare vid folkskolor,

nu 51,000,000 kronor, till ett med 700,000 kronor till 51,700,000 kronor

förhöjt belopp.

Vidare har Kungl. Maj:t under punkt 189 av 1932 års åttonde huvudtitel

föreslagit riksdagen att, i avbidan på nyssberörda proposition,

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 7 sami. 63 käft. (Nr 77.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Angående

beredande av

större möjlighet

för skoldistrikt

att

vid minskning

av antalet

barn indraga

skolor

eller skolavdelningar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

dels beräkna det ordinarie anslaget till inackorderingsbidrag för vissa

skolpliktiga barn inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län, dock ej rikets nordligaste gränsorter, till oförändrat belopp,

548,000 kronor,

dels ock till inackorderingsbidrag för vissa skolpliktiga barn i andra delar

av riket än nyss angivits, för budgetåret 1932/1933 beräkna ett extra anslag

av 15,000 kronor.

Slutligen har Kungl. Majit under punkt 190 av 1932 års åttonde huvudtitel

föreslagit riksdagen att, i avbidan på ovan omförmälda proposition,

till bidrag för anordnande av skolskjutsar för skolpliktiga barn för budgetåret

1932/1933 beräkna ett extra reservationsanslag av 150,000 kronor.

Sedan den erforderliga utredningen i här förevarande frågor numera slutförts,

anhåller jag att ånyo få anmäla dem för Kungl. Majit.

I en vid 1927 års riksdag väckt motion (lii 200) hemställdes, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om utredning och förslag

rörande vilka åtgärder, som borde vidtagas för att bereda större möjlighet

för skoldistrikten att vid minskning av antalet barn indraga skolor eller

skolavdelningar.

Motionären påpekade, att på senare tid man vid skolväsendets utveckling

och omorganisation i skoldistrikten väl i regel utgått ifrån, att barnantalet

stadigt skulle ökas, och inriktat sig därefter vid uppförandet av skolhus

och inrättandet av skolor. På senaste tiden hade emellertid en tendens till

minskning av barnantalet i stället gjort sig märkbar, särskilt i städer och

industrisamhällen. Det vore nödvändigt, att statsmakterna noga följde

denna företeelse och i tid inriktade sig på sådan lagstiftning, att möjlighet

till ett klokt anpassande av såväl statens som skoldistriktens utgifter för

skolväsendet härefter erbjödes.

Sedan motionären i all korthet uppehållit sig vid nu gällande författningsbestämmelser

angående förflyttning av lärare och påvisat, att dylik

förflyttning lätt ginge för sig i skoldistrikt i stad men vore svårare på landsbygden,

samt vidare genom vissa statistiska uppgifter påvisat nedgången i

barnantalet i några skoldistrikt, hemställde han, »att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning och förslag till avhjälpande

av här ovan av mig antydda förhållande».

Motionen hänvisades till andra kammarens andra tillfälliga utskott, vilket,

sedan utskottet från skolöverstyrelsen, Svenska landskommunernas förbund,

Svenska stadsförbundet och från Sveriges allmänna folkskollärareförening

inhämtat yttranden, avgav ett tillstyrkande utlåtande.

I sitt yttrande öA^er motionen anförde skolöverstyrelsen i huvudsak

följande:

Skolöverstyrelsen fäster uppmärksamheten vid motionärens uttalanden rörande

svårigheterna att verkställa effektiva indragningar på grund av de

starkt begränsade möjligheterna att förflytta lärare från en skola till en annan.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

Bestämmelser angående förflyttning av ordinarie lärare innehållas i §

22 mom. 4 och 5 av folkskolestadgan. Jämlikt dessa kan i stadsskoldistrikt

sådan förflyttning ske, när skolans bästa det kräver, och i landsbygdsskoldistrikt,

när så beflunes nödigt för genomförandet av en omorganisation av

skolväsendet. Förflyttningen av lärare är emellertid i båda fallen begränsad

till det skoldistrikt, inom vilket läraren är anställd. En ändring i sistberörda

förhållande skulle, såvitt överstyrelsen kunde finna, innebära intrång såväl

på skoldistriktens nuvarande rätt att själva välja lärare som på den rättsliga

ställning, vilken hittills varit tillförsäkrad lärare.

Vid en närmare prövning av spörsmålet om åtgärder till beredande av

ökad möjlighet att indraga skolor eller skolavdelningar, vilka på grund av

minskning av barnantalet kunna anses överflödiga, torde emellertid uppmärksamheten

böra riktas icke blott på av motionären särskilt framhållna

synpunkter angående möjligheten att förflytta ordinarie lärare utan också

på vissa andra förhållanden, som beröra organisationen av skolväsendet.

Sålunda yppar sig möjlighet till indragning av lärartjänster bland annat

vid lärares avgång från tjänsten. Ifrågasatta indragningar, vilka på denna

grund blivit möjliga, möta emellertid icke sällan ett bestämt motstånd just

från det skoldistrikt eller skolområde, som av indragningen skulle beröras,

och den lokala skolmyndigheten, som har att föranstalta om tjänstens återbesättande,

behöver icke ens i tveksamma fall inhämta folkskolinspektörs

eller domkapitels yttrande i ärendet. I närmaste anslutning till vad som

jämlikt § 18 i kungörelsen örn statsbidrag till lärares avlöning gäller,

när bidrag sökes till nyinrättad lärartjänst, synes därför vid en eventuell

utredning lämpligen böra övervägas, huruvida skolråd eller folkskolestyrelsen

vid inträdande ledighet å lärartjänst borde inhämta folkskolinspektörens mening

örn tjänstens behövlighet för framtiden, innan tjänsten förklaras till

ansökan ledig.

Ett hinder för indragning av viss lärartjänst, som på grund av nedgång

i barnantal anses mindre behövlig, möter ofta i svårigheten att på lämpligaste

sätt bereda undervisning åt det fåtal barn, som med hänsyn till skolvägens

längd eller beskaffenhet icke utan vidare kan hänvisas till annan

skola eller läraravdelning. Redan nu finnas visserligen för dylika fall

statsbidrag till inackordering av skolbarn samt till anordnande av skolskjutsar.

Vid en utredning i av motionären angivet syfte torde emellertid böra

undersökas, huruvida icke ifrågavarande anordningar till underlättande av

skolgången skulle genom en vidare utveckling kunna bereda ökade möjligheter

till sådana indragningar, varom här är fråga.

Slutligen anser sig överstyrelsen böra fästa uppmärksamheten på ett förhållande,

som vore ägnat att i vissa fall bereda svårigheter för en ekonomiskt

fördelaktig organisation av skolväsendet. Enligt gällande bestämmelser

har ett skoldistrikt ingen som helst skyldighet att i sina skolor mottaga

barn från annat skoldistrikt. Gränserna mellan och bebyggelsen inom

skoldistrikten föranleda därför icke sällan, att skolor inrättas för barn, vilka

med fördel skulle kunnat undervisas i ett intilliggande skoldistrikt. Men

här är man ofta ej villig att utan en dryg avgift per barn och år mottaga

dem, även om så skulle kunnat ske utan ökade kostnader för skolväsendet.

Med hänsyn såväl till de avsevärda bidrag av statsmedel, som komma de

enskilda skoldistrikten till del, som ock till det allmännas intresse av att i

rimlig mån begränsa antalet skolor och därmed kostnaderna för skolväsendet

synes därför böra övervägas, huruvida icke under vissa förhållanden barn

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

från ett skoldistrikt skulle kunna för erhållande av undervisning hänvisas

till ett annat distrikts skolor.

Skolöverstyrelsen tillstyrker sålunda förslaget örn utredning och framhöll

det förut sagda såsom förtjänt av att vid en eventuell utredning närmare

beaktas.

Svenska landskommunernas förbund vitsordade i sitt yttrande, att behovet

av en utredning av antydd art vore »påtagligt, för att ej säga synnerligen

trängande».

Det påtalade förhållandet innebär onekligen en stor svaghet i folkskoleväsendets

rationella ordnande. Skoldistrikten äro författningsenligt pliktiga

att anordna skolor i tillräckligt antal för inom distriktet befintliga skolpliktiga

barn. Men vid förskjutningar i barnantalet hava mindre kommuner

dock knappast någon möjlighet att avveckla en med ordinarie lärare en

gång inrättad skola. Folkskollärare, som blivit anställd som ordinarie befattningshavare,

kan icke mot sin vilja skiljas från sin tjänst och varje

möjlighet till förflyttning är ofta utesluten, då skoldistriktet endast har ett

fåtal skolor, och omsättning på lärarkrafter är mycket liten.

I nuvarande tider med de stora konjunkturväxlingarna, varvid befolkningsförhållandena

ofta förskjutas, är behovet av anordningar i berörda

syfte större än tillförne. Svårigheterna att finna en form för tillmötesgående

av detta behov äro emellertid påtagliga. Den kommunalanställde lärarens

oavsättlighet vid oförvitlig tjänst kan knappast rubbas. Att görao lärarna

statsanställda vore en lösning men knappast en tillrådlig sådan. Åtgärder

för åstadkommande av en förnuftig anordning av folkskoleväsendet inom

tillbakagående samhällen måste sökas inom områden, där kommunernas rätt

att själva tillsätta sina lärare icke rubbades.

Svenska stadsförbundet tillstyrkte likaledes motionen.

I yttrandet erinrades örn att de sista åren den konstaterade nedgången i

nativiteten och dess inverkan på skolväsendet varit föremål för uppmärksamhet.

De största städerna med stor lärarkår hava relativt stora möjligheter

att utjämna lärarantalet efter barnantalets växlingar. För de mindre

städerna stå icke dessa möjligheter öppna i samma grad. En reform av det

högre skolväsendet kunde visserligen tänkas för städernas folkskolor komma

att väsentligt neutralisera nativitetsminskningens följder. Men den av motionären

påkallade undersökningen syntes ändock för städernas del vara av

intresse.

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärareförening uttalade sig

i avstyrkande riktning.

Den minskning i födelsetalet, som sedan några år kunnat konstateras,

och som haft till följd, att antalet skolpliktiga barn sjunkit, hänför sig till

en kort tidsperiod, vilken dessutom infaller under ett skede, då rubbningar

till följd av världskriget vållats i nästan alla livsförhållanden. Några säkra

slutsatser synas därför icke nu kunna dragas beträffande behovet av skolor

och lärarbefattningar för framtiden. Så genomgripande åtgärder, som de av

motionären föreslagna, torde böra grunda sig på en längre tids erfarenhet,

örn de över huvud taget under några omständigheter böra genomföras i

hela den omfattning motionären synes hava tänkt sig.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77. 5

Skulle barnantalet under en 7-årsperiod sjunka, fördyras visserligen därigenom

undervisningen per barn räknat, men dess värde höjes i motsva

rande grad, emedan läraren får större möjlighet att anpassa sin undervisning

och sitt uppfostrande inflytande efter varje enskilt barns behov.

Redan nu har varje skoldistrikt rätt att indraga överflödiga skolor och

förflytta lärarkrafter inom distriktet. Det skulle visserligen kunna tänkas

fall, då de ordinarie lärarkrafterna äro flera, än som motsvara behovet, och

att en eller annan lärare på grund därav under någon kortare tid skulle

komma att uppbära lön utan att vara i tjänst. Sådana fall förutsätta emellertid,

att befolkningen i en trakt skulle vara i utdöende, men denna förutsättning

torde så vitt centralstyrelsen har sig bekant, icke förefinnas i någon

del av vårt land.

Möjligheterna att reducera lärarantalet äro med nuvarande bestämmelser

rätt stora. Detta kan ske t. ex. vid inträffande dödsfall, vid frivillig avgång

av en eller annan anledning samt vid uppnådd pensionsålder. Dessutom

kunna e. o. lärare och lärare vid mindre folkskola, då denna omorganiseras

till folkskola, uppsägas.

Skoldistriktens ekonomiska intressen torde vara tillräcklig garanti för att

dessa möjligheter utnyttjas, utan att staten vidtager några särskilda åtgärder

i sådant syfte. Vill man förstärka denna garanti, synes detta lämpligast

kunna ske genom att kräva folkskolinspektörens vitsord, att vakant tjänst

fortfarande är behövlig, innan den åter besättes med ordinarie innehavare.

Att utsträcka skoldistriktens rörelsefrihet i detta avseende till befogenhet att

uppsäga ordinarie lärare till tvångsförflyttning även utom distriktet skulle

i hög grad inskränka den lokala självbestämningsrätten och medföra betänkliga

konsekvenser både för skoldistrikten och för lärarna.

Kommuns rätt att själv få välja lärare skulle genom en sådan anordning

utbytas mot tvånget att nöja sig med lärare, som från annat distrikt blivit

förflyttad. Lärartjänster vid folkskola, om vilka här är fråga, äro i förevarande

hänseende icke jämförliga med andra tjänstemannabefattningar.

Lärarens personlighet berör befolkningen på ett helt annat sätt, än vad

fallet är med andra befattningshavare. Lärarens gärning skulle bli tung

och föga gagnande, örn han tvångsvis förflyttades till en trakt, dit han icke

ville och till en befolkning, som icke önska få honom till lärare.

Andra kammaren beslöt i enlighet med utskottets hemställan, varefter,

sedan första kammaren fattat samma beslut, riksdagen till Kungl. Majit

avlät en den 10 juni 1927 dagtecknad skrivelse, nr 296, i vilken riksdagen

anhöll om utredning och förslag rörande vilka åtgärder, som borde vidtagas

för att bereda större möjlighet för skoldistrikt att vid minskning av antalet

barn indraga skolor eller skolavdelningar. I motiveringen anfördes följande:

Det torde icke kunna förnekas, att den nuvarande organisationen av skolväsendet

i visst avseende saknar tillräcklig anpassningsförmåga efter de

ändrade förhållanden, som på några orter under de senaste åren framträtt.

Denna bristande anpassningsförmåga torde framdeles komma att ännu tydligare

ge sig till känna. Den minskade nativiteten har nämligen på vissa

trakter verkat så, att barnantalet inom folkskolorna avsevärt minskats och

under de närmaste åren kommer att ytterligare minskas. Befolkningens

ökade rörlighet mellan skilda orter, bland annat till följd av den industri
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

ella verksamhetens inskränkning eller upphörande, har även på sina håll

starkt bidragit till en kraftig nedgång av de skolpliktiga barnens antal.

Aven om denna nedgång i barnantalet mången gång kan medföra, att

klasserna komma att omfatta ett mindre antal lärjungar och undervisningen

som följd därav bliva bättre, inträffar det dock stundom, att minskningen

av antalet barn i den skolpliktiga åldern blir så avsevärd, att vissa skolor

eller skolavdeluingar bliva överflödiga och med fördel skulle kunna indragas;

en dylik indragning är emellertid under nuvarande förhållanden ej

alltid lätt att få till stånd.

I de till riksdagens vederbörande utskott inkomna yttrandena finnas angivna

åtskilliga förslag till åtgärder för den ovan påpekade svårighetens avhjälpande,

vilka förslag riksdagen finner vara värda beaktande. Det synes

sålunda kunna vara lämpligt, att, då en lärartjänst blir ledig, skolrådet eller

folkskolestyrelsen inhämtar folkskolinspektörens mening om tjänstens behövlighet,

innan den ledigförklaras. Man kan vidare tänka sig möjligheten,

att anordningen med statsbidrag till inackordering av skolbarn och till skolskjutsar

ytterligare utvidgas. Det torde även vara av vikt, att frågan örn

inrättandet av s. k. kommunalförbund för tillgodoseende av skolväsendets

krav mera beaktas. I många fall skulle säkerligen inrättandet av kommunalförbund

kunna medföra både bättre skolformer och bättre undervisning

och samtidigt lägre kostnader för de deltagande skoldistrikten liksom för

staten. Även andra utvägar torde kunna tänkas, vilka en eventuell utredning

bör taga sikte på, såsom till exempel hänvisning av barn från ett skoldistrikt

till ett angränsande för erhållande av undervisning.

Riksdagen vill emellertid härvid bestämt framhålla nödvändigheten av att,

vilka åtgärder som än kunna ifrågakomma, kommunernas självbestämningsrätt,

särskilt då det gäller anställandet av lärare, ej trädes för nära, samt

att man ej vidtager sådana förändringar i lärarnas anställningsförhållanden,

att de ordinarie tjänsterna förlora sin egentliga karaktär.

Riksdagen anser således, att en utredning bör komma till stånd för att

om möjligt finna utvägar för de påtalade olägenheternas undanröjande, men

också att man bör framgå med varsamhet, när det gäller att vidtaga åtgärder

i ämnet. Några bestämda linjer, efter vilka utredningen bör bedrivas,

böra enligt riksdagens mening ej utstakas, utan alla vägars framkomlighet

bör prövas.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 27 juni 1927 anbefalldes skolöverstyrelsen

verkställa och till Kungl. Majit avgiva den i riksdagens skrivelse begärda

utredningen jämte det förslag, vartill den kunde föranleda. Överstyrelsen

inhämtade till en början yttranden från samtliga länsstyrelser och domkapitel

samt från statens folkskolinspektörer, folkskoledirektionen i Stockholm och

folkskolestyrelserna i Norrköping, Malmö, Hälsingborg, Göteborg och Gävle.

För egen del avgav överstyrelsen utlåtande jämte förslag i skrivelse den

24 april 1930.

Över den av överstyrelsen gjorda utredningen jämte de därvid fogade förslagen

hava sedermera yttranden avgivits av länsstyrelser, domkapitel, statens

folkskolinspektörer, av folkskolestyrelserna i vissa större städer och de skolråd,

som så önskat, av skatteutjämningsberedningen den 18 mars 1931, av

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

statskontoret den 21 maj 1931, samt slutligen av centralstyrelsen för Sveriges

folkskollärarinneförbund och centralstyrelsen för Sveriges allmänna

folkskollärareförening.

I. Behovet av åtgärder för minskning av antalet skolor och

skolavdelningar m. m.

För att giva en uppfattning om i vilken utsträckning behov av åtgärder

av här antydd art anses föreligga, har skolöverstyrelsen i början av sin

utredning refererat vissa allmänna synpunkter på spörsmålet, som framförts

av de av överstyrelsen i ärendet hörda myndigheterna. Jag vill i det följande

återgiva vissa av dessa uttalanden och hänvisar i övrigt till handlingarna

i ärendet.

Folkskolinspektörerna se i allmänhet i minskningen av barnantalet ett

allvarligt skolproblem, som kräver åtgärder i ena eller andra avseendet.

Minskningen i barnantalet i folkskolan är nästan överallt betydande. Särskilt

gäller detta mer avsides liggande orter, där på grund av utflyttning

den fortskridande nedgången i födelsetalet starkt framträder. I stor utsträck

ning medgiva nu gällande bestämmelser betydande möjligheter till indragning

av läraravdelningar, då sådant på grund av nedgång i barnantalet är

motiverat. Särskilt är detta förhållandet inom större och medelstora städer.

På landsbygden äro däremot möjligheterna härtill mera begränsade. De

förefintliga möjligheterna till anpassning utnyttjas emellertid icke alltid.

Målsmännen äro ofta obenägna att indraga skolor, även om barnantalet är

mycket litet. Exempel saknas icke på att man rest allvarligt motstånd mot

inspektörens yrkande på indragning av skolor med några få barn.

Folkskolinspektören i Östergötlands östra inspektionsområde framhåller, att

de nuvarande bestämmelserna rörande folkskollärares och småskollärarinnas

tillsättning och förflyttning ej medgiva en sådan anpassning av lärarpersonalen

efter det verkliga behovet, som mången gång kan vara önskvärd och

överensstämmande med klok statlig och kommunal sparsamhet. Förhållandena

kunna därför stundom vara sådana, att en läraravdelning måste uppehållas

för ett mycket litet antal barn. Inom inspektionsområdet har detta

under de senaste åren hänt endast i ett par fall, men den väsentliga nedgång

av barnantalet, som redan gjort sig märkbar i våra skolor och som

med undantag för årsgrupperna 1920 och 1921 blir än större under de kommande

åren, såvitt den nu kan överblickas, talar för att detta framdeles

kommer att bliva vanligare.

Folkskolinspektören i Sydsmålands västra inspektionsområde anför, att den

årliga minskningen i nativiteten inom inspektionsområdet är högst avsevärd.

Skolrotar, som för en mansålder sedan levererade ett normalt barnantal till

sin skola, kunna nu vara så gott som barnlösa. Fem gamla skolrotar ha

under de senaste sju åren blivit indragna av denna anledning. De täta

Allmänna

synpunkter

hos i ärendet

hörda myn

digheter.

Folkskolin
spektörerna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

ombytena av lärare under lärarbristens dagar ha möjliggjort denna indragning.

Det är emellertid fortfarande åtskilliga skolrotar, där barnantalet för

närvarande ligger mellan 1 och 5.

Folkskolinspektör en i Dalslands inspektionsområde anför, att inom inspektionsområdet

barnantalet i folkskolorna under de senare åren oavbrutet

minskats. Det uppgick sålunda vid vårterminens slut år 1920 till 10,844

och vid samma tid år 1926 till 9,141. Örn denna minskning jämnt fördelades

på samtliga skolor inom inspektionsområdet, skulle densamma icke

bliva särdeles märkbar — omkring 5 barn för varje skola — men naturligtvis

har minskningen icke gått lika fram över alla skolor, utan har den

i somliga varit mycket stor, i andra däremot obetydlig eller ingen. Även

örn den minskade nativiteten är den huvudsakliga orsaken till att barnantalet

vid skolorna är i nedgående, så torde dock även andra faktorer kunna

angivas som orsak till detta förhållande. Särskilt gäller detta mera avlägset

liggande orter, där befolkningen alltid varit gles, och där möjligheterna till

utkomst äro sämre än å mera centralt belägna platser. Å dylika orter har

skett och sker allt fortfarande en avfolkning, i det att ungdomen söker sig

därifrån och bosätter sig å platser, där arbetet är mindre tungt och ekonomiskt

mera givande, och där förhållandena i övrigt äro mera tillfredsställande.

Hemmen i de avlägset belägna trakterna bebos därför huvudsakligen

av äldre personer, och barnantalet i skolorna där minskas successivt.

Det är uppenbart, att härigenom olägenheter uppkomma och att det med

nuvarande organisationsbestämmelser rörande skolväsendet understundom

kan visa sig svårt att ordna detsamma på ett ur alla synpunkter fullt tillfredsställande

sätt. Det kan till exempel icke vara tillfredsställande att,

såsom i några fall äger rum inom inspektionsområdet, upprätthålla skolor^

där blott 2, 3 eller kanske några fler barn uudervisas. Undervisningen i

en dylik skola blir icke bättre än i en skola med ett större barnantal, men

kostnaderna för barnens undervisning bliva oproportionerligt höga. Givetvis

vore det önskligt att få till stånd bestämmelser, som möjliggjorde en dylik

skolas indragning.

Folkskolinspektören i Alvsborgs södra inspektionsområde meddelar, att inom

inspektionsområdet, där sammanlagda antalet i folkskolorna undervisade

barn vid slutet av läsåret 1920—1921 utgjorde 13,476 och vid slutet av läsåret

1926—1927 sjunkit till 12,444 barn eller med omkring 7,66 procent,

finnas flera skolor och skolavdelningar med ett så ringa antal lärjungar, att

de lämpligen kunde och borde indragas och säkerligen också omedelbart

skulle indragas, därest skoldistrikten ägde möjlighet därtill.

Folkskolinspektören i Skaraborgs södra inspektionsområde anför, att inom

inspektionsområdet redan nu finnas skolor, där barnantalet är mycket ringa.

Skulle en ytterligare minskning ske, kunde det inträffa, att läraravdelningar

komme att bestå av 2 ä 3 barn, och i enstaka fall vore den möjligheten

inte helt utesluten, att lärare ett eller annat år icke finge något barn att

undervisa.

Folkskolinspektören i Västmanlands västra inspektionsområde vitsordar, att

den starka nativitetsminskningen på sista tiden haft till följd, att en del

skolor blivit överflödiga eller fått allt för lågt barnantal. En viss överorganisation

av skolväsendet hade på en del håll inträtt. I bergslagen hade

även andra orsaker, såsom inskränkning i gruvrörelse och industri, bidragit

till skapande av detta missförhållande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

Folkskolinspektören i Dalarnas norra inspektionsområde meddelar, att det

icke sällan inträffat, att barnantalet så väsentligt minskats, särskilt i en del

småskolor och mindre folkskolor, att de bort indragas, men detta har varit

förenat med stora svårigheter, oaktat ordinarie lärare avgått under tiden.

Först efter sju års oupphörliga muntliga och skriftliga framställningar har

det lyckats folkskolinspektören att i ett skoldistrikt få ett par småskolor

indragna genom ändring av reglementet, och detta skedde mot kyrkostämmans

beslut men med skolrådets bistånd.

Folkskolinspektör en i Jämtlands södra inspektionsområde framhåller önskvärdheten

av att lärarantalet inom rimliga gränser utjämnas efter barnantalets

växlingar. Inom inspektionsområdet funnos under redovisningsåret

1926—1927 64 skolor och skolavdelningar, vilkas elevantal icke översteg 10,

därav 13 skolor med endast 2—5 elever. Det synes folkskolinspektören

vara uppenbart slöseri med statens och kommunens medel att år efter år

hålla särskild skola för 3 ä 4 elever. Påståendet, att undervisningens värde

höjes i samma grad elevernas antal minskas, är nog också en sanning med

begränsad giltighet. Av flera lärarinnor har folkskolinspektören försport,

att de själva funnit undervisningen i en skola med 3 ä 4 barn enformig

och tråkig, och att barnen lätt förfallit till slöhet.

Folkskolinspektören i Jämtlands norra inspektionsområde anför, att det icke

varit någon sällsynthet, att antalet skolpliktiga barn i en medelstor by kunnat

sjunka så avsevärt, att skolor av Bl-formen bort omorganiseras till

skolor av B2-formen eller skolor av denna form till B3-formen. Men efter

några års förlopp — kanske efter ett 10-tal eller 15-tal år — har barnantalet

åter börjat stiga. Detta förhållande har ej sin egentliga orsak i

sjunkande nativitet utan i befolkningens bofasthet och frånvaron av större

in- och utflyttningar. Dessa periodiska minskningar och ökningar hava vid

flera tillfällen ställt skolmyndigheterna inom distrikten inför liknande problem,

som nu lagts inför riksdagen. I regel hava svårigheterna lösts genom

förflyttning av den överflödiga läraren till annan skola inom distriktet.

I många fall har denna förflyttning ägt rum utan några svårigheter, i andra

fall återigen har den förflyttade läraren anfört besvär över sin förflyttning.

Men det har ock funnits fall, då den överflödiga läraren icke kunnat förflyttas.

Den befintliga skolformen bar då måst bibehållas, trots det ringa

barnantalet. Sålunda finnas för närvarande inom inspektionsområdet skolor

av B2-formen med tillsammans i båda läraravdelningarna mellan 20 och 25

barn, vilka skolor således borde förändras till B3-skolor. Folkskolinspektören

förutser, att liknande fall komma att ökas under de närmaste åren

och det ringa barnantalet bliva permanent.

Folkskolinspektören i Tornedalens inspektionsområde framhåller, att på grund

av den sjunkande nativiteten och den bastiga omplaceringen av befolkningsgrupper

vissa skoldistrikt ha anställda ordinarie lärare, vilka egentligen

vore obehövliga. Då man räknar med att denna olägenhet kommer

att ökas, är det av behovet påkallat, att sådana åtgärder vidtagas, som

kunna förhindra onödiga utgifter för skolväsendet.

Vissa folkskolinspektörer giva i mer eller mindre bestämd form uttryck åt en

viss tveksamhet rörande behovet av särskilda åtgärder till mötande av minskningen

av antalet barn inom folkskolan under förmenande, dels att minsk
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

ningen av barnantalet möjligen är av övergående natur, dels att nu gällande

skolförfattningar medgiva betydande möjligheter till reglering av lärartjänsternas

antal. Indragningar av skolor och skolavdelningar böra enligt dessa

inspektörers uppfattning äga rum med en viss försiktighet, så att onödiga

förändringar i skolorganisationen undvikas. I vissa fall betonas, att den

minskning i barnantalet, som flerstädes gjort sig märkbar, bör utnyttjas till

förbättring av skolorganisationen. Aven här framhålles emellertid i flertalet

fall, att åtgärder i det av riksdagen avsedda syftet torde böra vidtagas.

T. f. folkskolinspektören i Sto c liholm s tra Jc ten s inspektionsområde förordar, att

lärarkrafter, som blivit överflödiga på grund av barnantalets nedgång i ett

skoldistrikt, användas för utveckling av skolväsendet, till exempel med inrättande

av ett sjunde skolår eller av hjälpklassundervisning. Allvarliga

strävanden att i den riktniDgen utveckla skolväsendet förekomma redan nu

inom inspektionsområdet. Eventuellt överflödiga lärarkrafter skulle ock

kunna i viss utsträckning utnyttjas genom att lärare tilldelades tjänstgöring

i fortsättningsskola och i folkskolans övningsämnen, örn nämligen sådana

ändrade bestämmelser komme till stånd, att statsbidrag finge utgå till avlöning

åt läraren såsom folkskollärare, respektive småskollärare, även vid

nämnd tjänstgöring.

Folkskolinspektören i Göteborgstraktens inspektionsområde finner det icke

vara förenat med några större svårigheter, att i en större eller medelstor

stad tilldela de skilda klasserna ett jämförelsevis konstant lärjungeantal, och

att följaktligen folkskoleväsendet i dylika distrikt redan med nu gällande

lagstiftning äger den anpassningsförmåga, som i riksdagens skrivelse förutsättes

som önskvärd. Annorlunda te sig förhållandena i mindre samhällen

eller på den egentliga landsbygden, där de geografiska förhållandena lägga

hinder i vägen för en skolordning, som med minutiös noggrannhet återspeglar

de tillfälliga fluktuationerna i fråga örn lärjungeantalet. Även här äger

dock folkskoleväsendet en viss grad av elasticitet. För övrigt bör den omständigheten,

att en eller annan skola under en viss tidsperiod arbetar med

ett lärjungeantal, som något understiger det normala, icke föranleda till

förhastade lagstiftningsåtgärder. Erfarenheten har ock visat, att befolkningen

inom ett skolområde i allmänhet är starkt fäst vid sin skola och

underkastar sig stora ekonomiska uppoffringar för att få behålla densamma.

De befolkningsstatistiska uppgifter, vilka för närvarande föreligga, synas

icke lämna utgångspunkt för alltför vittgående slutsatser. Möjligen har det

varit på grund av dylika överväganden, som riksdagen i sin skrivelse starkt

betonat vikten av att varsamhet iakttages i fråga örn åtgärder i det berörda

hänseendet.

Folkskolinspektören i Alvsborgs norra inspektionsområde framhåller, att barnantalet

inom inspektionsområdets skolor från år 1920 till år 1926 minskats

med 807 barn. Denna nedgång i barnantalet har medfört indragning av

vissa lärartjänster, under åren 1924—1926 inalles 10 tjänster. Reduceringen

av lärarnas antal har utan svårighet kunnat genomföras. För närvarande

torde inom inspektionsområdet icke finnas någon lärartjänst, för vars indragning

tillräckligt vägande skäl skulle kunna anföras. Indragning av

lärartjänst vid endast tillfällig nedgång av barnantalet vållar oreda i undervisningen,

varför sådan indragning bör äga rum endast då den låga lär
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

jungesiffran blir konstant. Förhållanden kunna emellertid uppstå och förekomma

väl redan nu på andra håll, vilka kunna göra särskilda åtgärder

erforderliga.

Folkskolinspektör en i Skaraborgs norra inspektionsområde anser, att den

minskade nativiteten är en följd av världskriget och därmed sammanhängande

förhållanden och icke behöver betyda, att man här står inför en

företeelse, med vilken man för all framtid har att räkna. Detta måste

framkalla vissa betänkligheter mot tillgripandet av särskilda lagstiftningsåtgärder

i det förevarande avseendet. Då en närmare erfarenhet därjämte

ger vid handen, att den anpassningsförmåga härvidlag hos det nuvarande

skolväsendets organisation, som i riksdagens skrivelse beröres, i själva verket

icke är så bristfällig, som man synes frukta, ökas i viss mån dessa betänkligheter.

Själv har folkskolinspektören från de 13 år han tjänstgjort inom

tre olika inspektionsområden icke funnit någon svårighet att rätta de missförhållanden,

som uppstått, då en lärarkraft blivit obehövlig. Emellertid

får det icke anses uteslutet, att verkliga olägenheter kunna uppstå.

T. f folkskolinspektören i Värmlands mellersta inspektionsområde finner nu

gällande författningar vara tillfyllest beträffande större, tätt befolkade skoldistrikt.

Även i mindre skoldistrikt med gles befolkning bör en förutseende

skolledning kunna upptäcka de möjligheter till indragning av tjänster,

som kunna förefinnas, och skoldistriktens ekonomiska intressen pläga se till,

att dessa möjligheter även utnyttjas. Dock förordas vissa åtgärder mot en

onödig fördyring av skolväsendet.

Folkskolinspektören i Närkes inspektionsområde framhåller, att, ehuru medeltalet

lärjungar i inom inspektionsområdet förekommande skolformer ännu

kan anses tillfyllest, så finnas dock några skolor, som befinna sig vid gränsen

till indragning eller inför försämring av skolformen, emedan barnantalet

väsentligt nedgått. Emellertid är det icke sällan vanskligt med förändring

av skolreformer, emedan lärjungeantalet inom skolrotarna oförmodat i hög

grad stegras, så att den förutvarande skolformen behöver tillgripas. Hur

önskligt det än kan vara, att skolväsendet anpassas efter tidsförhållandena,

så få dock icke omkastningar av skolväsendet äga rum, innan klarhet vunnits,

vartåt utvecklingen verkligen pekar, emedan annars folkundervisningen

lider skada och går tillbaka.

Folkskolinspektören i Västmanlands östra inspektionsområde meddelar, att

från inspektionsområdet äro hittills mycket få om ens något exempel att

anteckna, som skulle kunna anföras som skäl för vidtagande av åtgärder i

riksdagsskrivelsens syfte utöver dem, som nu stå till buds. Av statistiska

beräkningar synes dock framgå, att barnantalet kommer att minskas rätt

väsentligt å vissa orter. Man måste dock i folkskolan räkna med en ganska

vid marginal, så att icke ändringar fram och tillbaka i organisationen komme

att verka störande på undervisningen.

Folkskolinspektören i Västerbottens södra inspektionsområde framhåller, att

inga svårigheter mött att inom inspektionsområdet indraga skolor eller skolavdelningar,

som på grund av minskat barnantal icke längre varit behövliga.

Han anser emellertid, att sådana svårigheter mycket väl kunna uppstå

i de mindre skoldistrikten i södra och mellersta Sverige samt på industriorter

med växlande folkmängd samt håller före, att utredningen bör begränsas

till de uppslag, som överstyrelsen givit i sitt yttrande till andra

kammarens första tillfälliga utskott.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Domkapitlen.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

Slutligen hava fyra inspektörer mer eller mindre bestämt yttrat sig i

avstyrkande riktning.

Samtliga domkapitel tinna, att nedgången av barnantalet i skolorna påkallar

åtgärder i ena eller andra avseendet.

Uppsala domkapitel framhåller, att födelseantalet i vårt land och därmed

även antalet skolpliktiga barn under de senare åren visat en bestämd tendens

att minskas, varjämte på sina håll förskjutningar i befolkningsförhållandena

åstadkommit kraftig nedgång i barnantalet. En önskan att indraga

sådana skolor oell skolavdelningar, där lärjungarnas antal blivit mycket

ringa, måste anses fullt berättigad, ty, även om det i allmänhet blir ett

bättre resultat av undervisningen, när en lärare har ett färre antal barn att

handleda, kan det icke anses vara förenligt med klok hushållning att betunga

stat och kommun med upprätthållande av skolor för blott ett fåtal

lärjungar, vilka utan alltför stora svårigheter kunna besöka andra skolor.

Möjlighet att reducera lärarantalet i ett skoldistrikt förefinnes visserligen i

viss mån redan med nuvarande bestämmelser, men det kan sättas i fråga,

örn dessa möjligheter verkligen också utnyttjas.

Linköpings domkapitel håller före, att en utredning i förevarande angelägenhet,

varpå sedermera kan grundas ett förslag rörande förändrad lagstiftning

i ämnet bör göras ganska allsidig och ingående, då frågan ju har

stor räckvidd och även stor betydelse.

Strängnäs domkapitel betonar svårigheterna att med iakttagande av riksdagens

direktiv komma till rätta med det föreliggande problemet. Trots

dessa svårigheter och tröts den betänksamhet, som en alltför radikal omläggning

av skolväsendet måste medföra, skulle domkapitlet tinna det önskvärt,

att en utredning gjordes rörande folkskoleväsendets fullständiga förstatligande.

Under avvaktan härpå och i förbidan på den erfarenhet rörande

nativitetsförhållandena, som kan ges under de närmast följande åren, torde

föreslagna partiella reformer vara lämpliga.

Västerås domkapitel, som inhämtat yttrande i ärendet från fyra kontraktsprostar

inom stiftet, framhåller att även inom Västerås stift, särskilt i dess

industriella delar, skiftningarna inom befolkningsförhållandena gjort sig

starkt kännbara och under den närmaste framtiden torde framträda med

ökad styrka. Behovet av åtgärder i den av riksdagen angivna riktningen

kan därför av domkapitlet på det livligaste vitsordas.

Liknande synpunkter framföras av domkapitlen i Skara, Växjö, Lund,

Karlstad, Härnösand och Luleå.

Visby domkapitel, som inhämtat yttranden i ärendet från kontraktsprostarna

i stiftet, framhåller, att i städer och andra större skoldistrikt skolorganisationens

anpassning efter det från tid till annan växlande barnantalet

lätt går för sig. I mindre skoldistrikt åter, i synnerhet sådana, där behovet

lätt växlar mellan en B2-skola och en Bl-skola, torde missförhållandena i

förevarande avseende göra sig starkare gällande. Omständigheterna synas

påkalla en utredning angående bästa sättet att fylla de åsyftade luckorna i

den nuvarande lagstiftningen.

Göteborgs domkapitel instämmer till alla delar i av folkskolinspektören i

Göteborgstraktens inspektionsområde avgivet yttrande, vilket i det föregående

refererats.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Martts proposition Nr 77.

Även länsstyrelserna finna i allmänhet nedgången i barnantalet motivera

åtgärder till åstadkommande av en effektivare begränsning av lärartjänsternas

antal. Åtskilliga av dem anse, att riksdagens bestämt uttalade uppfattning,

att kommunernas självbestämningsrätt ej må trädas för nära, starkt

begränsar möjligheterna att indraga obehövliga skolor och skolavdelningar.

Flertalet inskränker sig till att i korta yttranden tillstyrka åtgärder i avseenden,

som i riksdagens skrivelse antydas. Vissa länsstyrelser framlägga

emellertid i utförligare yttranden allmänna synpunkter i ämnet.

Länsstyrelsen i Jönköping framhåller, att de möjligheter, som redan finnas

till besparingar i kostnaderna i skolväsendet, i många fall icke begagnas av

skoldistrikten. Då trots detta statsbidrag icke kan förvägras för lärartjänster,

vilka måste anses överflödiga, bliva statens utgifter för skolväsendet i många

skoldistrikt oskäligt stora. Det förekommer sålunda, att ifrågasatta tjänsteindragningar,

vilka blivit möjliga vid lärares avgång, omöjliggjorts genom

att skoldistriktet och framför allt den skolrote, som skulle beröras av indragningen,

motsatt sig densamma. Obenägenheten att ingå kommunalförbund

synes vara stor även i fall, där stora besparingar skulle kunna vinnas.

Med hänsyn till de stora statsbidrag, som utgå till skolväsendet, synes det

därför icke obilligt, att såsom förutsättning för erhållande av statsbidrag

fordra, att vederbörande skoldistrikt verkligen skall hava vidtagit de åtgärder,

som lämpligen kunna ifrågakomma för nedbringande av kostnaderna.

Länsstyrelsen i Göteborg anför, att vad anledningen till nedgången av

barnantalet i ett skoldistrikt än må vara, torde i varje fall för undvikande

av att kostnaderna för barnens undervisning bli oproportionerligt höga vara

önskvärt, att ökade möjligheter beredas att anordna skolväsendet efter de

sålunda ändrade förhållandena. Inom de olika skoldistrikten äro emellertid

förhållandena i så hög grad växlande, att det icke lärer vara lämpligt eller

ens möjligt att fastställa enhetliga regler för frågans lösning. Länsstyrelsen

framhåiler slutligen, att, då det statistiska material, som särskilt avser föreliggande

fråga, synes omfatta endast en kortare tidrymd, en viss varsamhet

torde vara påkallad, då det gäller utfärdande av bestämmelser i ämnet.

Länsstyrelsen i Mariestad anför, att barnantalet i skolåldern under åren

19:10—1925 minskats inom länet med 2,203 och under samma tid inom

riket med 33,539. För länets del är företeelsen ganska överraskande med

hänsyn till länets struktur av jordbrukarlän med stationär befolkning, små

städer och ringa industricentra, och därtill, att befolkningssiffran under tiden

på det hela taget ej obetydligt stegrats. Då verkligt behov föreligger av

skolorganisationens anpassning på nöjaktigt sätt efter de ändrade förhållandena,

tillstyrker länsstyrelsen den begärda utredningen och framläggande

av förslag till lagstiftning i ämnet.

Länsstyrelsen i Karlstad finner uppenbart, att rådande förhållanden icke

medgiva de inskränkningar och beskärningar i skolväsendet, som betingas

av nedgången i barnantalet, samt att åtgärder för åstadkommande av förändring

härutinnan äro av behovet påkallade.

Länsstyrelsen i Örebro anser, att förevarande spörsmål måste tillmätas icke

ringa vikt. Den sedan lång tid tillbaka huvudsakligen på grund av utflyttning

minskade folkmängden i många kommuner, särskilt å den egentliga

landsbygden, i förening med den under sista åren hastigt och allmänt sjunkande

nativiteten, hava nämligen redan flerstädes föranlett sådan nedgång

Länsstyrel
serna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

i de skolpliktiga barnens antal, att skolorna lämpligen icke kunna uppehållas

till nuvarande antal och omfattning. Och om, såsom kan antagas,

denna utveckling kommer att fortgå i samma riktning måhända ännu åtskilliga

år, måste givetvis dess följder i angivna hänseende göra sig än

mera märkbara.

Länsstyrelsen i Västerås framhåller, att med allt erkännande av principen

örn kommunernas självbestämningsrätt synes staten, som bidrager så ofantligt

till lärarnas avlöning, hava berättigade anspråk på att intet slöseri i

fråga örn lärarkrafter må förekomma, utan att barnaundervisningen ordnas

så att befintliga möjligheter till minskande av lärarantalet inom skäliga

gränser tillvaratagas.

Länsstyrelsen i Gävle antur, att det otvivelaktigt förhåller sig så, att barnautalet

flerstädes till följd av den alltjämt minskade nativiteten eller av

annan orsak, såsom den industriella verksamhetens inskränkning, förflyttning

till annan ort eller upphörande, redan så starkt minskats eller inom en snar

framtid med säkerhet kan väntas så reduceras, att det måste anses ekonomiskt

oförsvarligt att vidmakthålla hittillsvarande skolorganisation, och att

en inskränkning genom indragning av skolor eller skolavdelningar måste

anses påkallad. Med nuvarande bestämmelser synes emellertid en sådan

önskvärd inskränkning ej kunna i erforderlig omfattning vidtagas, varför

åtgärder för möjliggörande av större anpassning efter ändrade förhållanden

synas erforderliga.

Länsstyrelsen i Härnösand framhåller, att, enligt vad erfarenheten givit

vid handen, barnantalet inom folkskolorna under de senare åren avsevärt

minskats och med all säkerhet torde komma att ytterligare minskas under

närmast kommande år. Med hänsyn härtill och till jämväl de växlingar i

barnantalet vid skolorna, som av annan anledning, till''exempel stegrad ineller

utflyttning å vissa orter, visat sig förekomma, synes kravet på att

skolväsendet skall vara så organiserat, att vederbörande skoldistrikt må äga

möjlighet att snabbt och smidigt anpassa skolväsendet efter inträffade

ändrade förhållanden äga allt fog för sig. Länsstyrelsen anser sig fördenskull

obetingat böra tillstyrka, att åtgärder vidtagas i det syfte, som anges

i den i ärendet väckta motionen.

Länsstyrelsen i Ostersund anför, att, vad den rena landsbygden angår,

de senare årens forcerade utveckling av skolväsendet med dess i olika avseenden

ökade fordringar på befolkningen torde hava framkallat anspråk

hos denna att få skolorganisationeu i varje distrikt bekvämt ordnad, så att

familjerna i största möjliga utsträckning hava tillgång till skolor i hemmens

närhet. Indragning av en skola för en del av ett distrikt, under det

andra delar av distriktet få behålla sina skolor, skulle därför säkerligen

möta mycket starka gensagor. Rent objektivt sett förefaller det länsstyrelsen

otvivelaktigt, att de minsta skolorna icke äro önskvärda ur pedagogisk synpunkt.

Om barnen icke äro särskilt läsbegåvade, ligger det nära till hands,

att undervisningen med ett litet fåtal barn så småningom blir tråkig och

slapp. Därtill kommer, att det för barn från de isolerade gårdarna och

byarna är nyttigt att under uppväxten flyttas ut ur de allt för instängda

förhållandena i hemmet och komma i beröring med andra människor och

få andra intryck. Dessa synpunkter tala således för en indragning av de

minsta skolorna. Att därigenom tillika besparingar för stat och kommun

skulle vinnas i lärararvoden, lokal- och materialkostnader samt utgifter för

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majlis proposition Nr 77.

inspektörernas resor, ligger i öppen dag. — Vilket barnantal, som bör beräknas

såsom minimum, är i ärendets nuvarande skick svårt att bedöma.

Att ett antal av 5 barn och därunder är för lågt, förefaller sannolikt. Huruvida

detsamma gäller örn ett antal av 10 barn, är mera osäkert. Kanske

skulle därigenom i åtskilliga fall uppstå allt för stora rubbningar av organisationen

inom skoldistrikt med genomgående gles befolkning. I varje fall

torde sistnämnda antal såsom minimum endast kunna utgöra direktiv med

förbehåll örn diskretionär prövningsrätt för vederbörande myndighet.

De i ärendet hörda folkskolestyrelserna med undantag av Malmö folkskolestyrelse

finna inga större svårigheter i att anpassa lärarantalet efter växlande

behov. Vissa av dem uttala sig dock för ändringar i ena eller andra

avseendet av nu gällande författningar.

Stockholms folkskoledirektion framhåller, att de särskilda åtgärder, som från

skilda håll ifrågasättas i syfte att möjliggöra avkopplande av överflödiga

lärarkrafter, synas företrädesvis avse mindre kommuner och hava knappast

något intresse för ett stort skoldistrikt sådant som Stockholm. Den växling

i barnantalet, som även i Stockholm under senare år gjort sig starkt märkbar,

hänför sig i sitt huvudsakliga förlopp till växlingarna i nativiteten och

har i det hela föga eller intet sammanhang med växlingarna i industriell

företagsamhet. Men då således barnantalet i skolpliktsåldern i stort sett

följer nativitetens växlingar, kunna växlingarna i folkskolornas barnantal

med tämligen stor säkerhet beräknas flera år i förväg, och då årligen i

genomsnitt över 40 lärartjänster ledigförklaras, förefinnes alltså möjlighet

att i god tid genom indragning av lärartjänster anpassa lärarantalet efter

en beräknad nedgång i folkskolans barnantal. I avseende å anslutning till

folkskolans frivilliga åttonde klass åter förefinnes ett osäkerhetsmoment, då

förutberäkningar härav på längre sikt icke äro möjliga. Antalet avdelningar

har i denna under de senare åren varit tämligen konstant omkring 90.

Men en starkare variation, särskilt en starkare minskning av antalet avdelningar,

är dock tänkbar. Med hänsyn till sådan eventuell minskning har

dock folkskoledirektionen ansett sig böra anställa ett ganska stort antal lärare

såsom extra ordinarie, vilka anställas på ett år.

Norrköpings folkslcolestyrelse anför, att enligt den erfarenhet, som i Norrköping

inhämtats, det icke behövs någon författningsändring för att ett skoldistrikt

med en mångfald folkskolor och lärare skall kunna genom iakttagande

av nödig försiktighet och förtänksamhet avpassa lärarpersonalens

antal så, att det icke blir större än behovet kräver, även om antalet skolpliktiga

barn nedgår. När på andra håll en sådan anpassning möter oförskyllda

hinder, lär detta bero på att förhållandena äro för små.

Malmö folkslcolestyrelse framhåller, att själva det faktum, som utgör utgångspunkten

för riksdagens skrivelse, nämligen det sjunkande barnantalet

i skolorna och det därav följande behovet att i vissa fall indraga skolavdelningar,

förvisso icke får bagatelliseras. Det gör sig mycket starkt gällande

icke minst i Malmö. I en särskild utredning, som ingivits till Kungl. Majit,

har det visats, att fara för ett icke alltför obetydligt överskott av lärare

inom skoldistriktet vore för handen under de närmast kommande åren. Enligt

vad som försports, lärer man jämväl i vissa andra städer stå inför

samma situation som i Malmö. Det är visserligen sant, att faran för ett

Folkskole
styrelserna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Marits proposition Nr 77.

överskott av lärarkrafter kan antagas föreligga allenast omkring ett decennium

framåt och att därefter en anpassning hunnit ske. Sant är också att

det ur undervisningens synpunkt är fördelaktigt, örn varje lärare får ett

relativt litet antal elever, något som ju måste bli följden av ett överflöd på

lärarkrafter. Men å andra sidan kan det icke vara ekonomiskt försvarligt

att uppehålla läraravdelningar, som icke äro behövliga i och för sig. Och

även örn en sådan anordning behöver ifrågakomma endast under några år

framåt, kan likväl under tiden icke alltför obetydliga ekonomiska värden

komma att riskeras för stat och kommun.

Av skolöverstyrelsen

gjorda statistiska

beräkningar

rörån

de lärjungefrekvensen

i

folkskolan.

För att erhålla en säker utgångspunkt vid bedömandet av här föreliggande

spörsmål har skolöverstyrelsen på grundval av de till överstyrelsen årligen

inkommande statistiska uppgifterna från skoldistrikten gjort vissa beräkningar

angående antalet barn per läraravdelning i olika skolformer. De sålunda

erhållna sifferuppgifterna hava av överstyrelsen värderats ur synpunkten i

vilken omfattning de dels medgiva indragning av lärarbefattningar dels

erfordra ökning av antalet dylika befattningar.

I sammandrag lämnas för riket i dess helhet resultatet av nämnda beräkningar

i efterföljande med 1 till 14 betecknade tabeller. Härvid anmärkes,

att variationer av skolformer medtagits i tabellerna, att, då i tabellerna

3 och 6 en B2- eller Cl-skola har två eller flera småskolor till underlag,

i skolans totala barnantal medräknats barnen från samtliga småskolor,

som angivits utgöra underlaget för folkskolan, att, örn barn från viss småskola

uppgivits övergå till två folkskolor, i vissa fall halva barnantalet antagits

övergå till vardera folkskolan samt att i de fall, då det synts vara

sannolikt, att det övervägande antalet barn övergår till den ena av två uppgivna

folkskolor, det räknats, som om samtliga barnen överginge till denna.

Tabell 1.

Medeltal barn per läraravdelning för liela riket.

Vid slutet av vårterminen år

i egentliga folkskolan i skolor av A-form .

s » j > > » Bl-form.

» > » »it B2-form .

» småskolor av a-form.............

lii b-form.............

» skolor av B3-form..............

» egentliga folkskolan i skolor av Cl-form

» småskolor av cl-form............

» skolor av C2-form..............

» C3 skolor och mindre folkskolor.....

1921

1922

1923

1924

1925

1926

1927

1928

31.6

31.1

30.9

30.5

30.0

29.6

29.3

29.0

31.5

30.9

30.3

29.5

28.7

27.9

27.3

26.6

33.7

33.2

32.4

31.5

30.8

30.1

29.5

29.2

24.1

23.9

23.6

23.1

23.2

22.7

22.4

23.5

19.3

18.9

18.6

17.9

17.6

17.3

16.7

17.4

21.8

21.5

22.9

20.5

22.5

19.7

21.8

19.4

48.4

48.2

47.3

46.2

45.1

44.0

43.0

42.1

26.3

25.5

25.1

24.3

23.5

23.1

22.8

23.5

34.3

33.8

32.9

32.2

31.1

30.7

30.2

30.3

23.6

23.ft

18.1

21.3

21.5

19.8

20.4

19.0

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77. 17

Medeltalet barn per läraravdelning har under den period av 8 år, som

tabellen omfattar, sjunkit, varierande i olika slag av folkskolor mellan 0.6

och 6.3 barn per läraravdelning. Grunden härtill är tvåfaldig, dels den

genomgående minskningen av folkskolans barnantal, dels ökningen av antalet

läraravdelningar. Den förra uppgår till 42,651 barn eller omkring 6.03 %

av antalet år 1921 i skolan varande barn. Den senare utgör sammanlagt

1,735 läraravdelningar eller 7.86 % av antalet läraravdelningar år 1921 och

sammanhänger huvudsakligen med de sedan lång tid tillbaka pågående

organisatoriska förändringarna av skolväsendet, genom vilka exempelvis

halvtidsläsande skolor omändras till heltidsläsande, vilket oundvikligen medför

nedgång i medeltalen. Vidare hava skolor med stort barnantal förvandlats

till skolor av högre form med ökat antal läraravdelningar. Betecknande

för berörda förhållande är att under den tid, varom här är fråga,

antalet heltidsläsande läraravdelningar ökats från 20,553 till 24,193 eller med

3,640 medan antalet halvtidsläsande läraravdelningar minskats från 4,735

till 2,830 eller med 1,905, vilket innebär en total ökning med ovan angivna

1,735 läraravdelningar.

Samtliga efterföljande tabeller avse förhållandena vid slutet av vårterminen

1928.

Tabell 2.

Antal läraravdelningar i egentliga folkskolan i skolor av A-form med

(hjälpklasser och klasser av fysiskt svaga barn icke medräknade):

Högst 15 lärjungar:........... 68 = I.21 %

16—20 » 362 = 6.45 %

21—25 » 894 = 15.93 %

26—35 » 3,753 = 66.86 %

över 35 » 536 = 9.55 %

5,613 = 100 %

Tabell 3.

Antal läraravdelningar i småskolor av a-form med:

Högst 12 lärjungar:........... 102 = 2.so %

13—20 » 826 = 20.23 %

21—25 » 1,628 = 39.86 %

över 25 » 1,528 = 37.41 %

4,084 = 100 %

Tabell 4.

Antal skolor av första B-formen, i vilka sammanlagda lärjungeantalet i den

egentliga folkskolan uppgår till (hjälpklasser och klasser av fysiskt svagä barn

icke medräknade):

Högst 30 lärjungar:

51 =

2.86

%

halva Bl-skolor (med en läraravdel-

ning ej medtagna)

31—35 »

78 =

4.37

%

d:o

d:o d:o

36—40 »

164 =

9.19

%

d:o

d:o d:o

41—70

1,274 =

71.41

%

över 70 »

217 =

12.17

%

1,784 =

100

%

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 63 haft. (Nr 77.) 2

Barnantalet i

olika skolformer

vid slutet

av vårterminen

1928.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

Tabell 5.

Antal skolor i andra B-formen, i vilka sammanlagda lärjungeantalet i

små- och folkskolavdelningen uppgår till:

Högst 20 lärjungar:....... 44 = 1.53 % ofullständiga undantagna

21—25 » 109 = 3.79 % d:o d:o

26—30 » 232 = 8.06 %

31—55 » 1,895 = 65.87 %

över 55 » 597 = 20.75 %

2,877 = 100 %

Tabell 6.

Antal skolor av första C-formen, i vilka sammanlagda lärjungeantalet i

små- och folkskolavdelningen uppgår till:

Högst 30 lärjungar:.......

..... 9 =

1.25

%

31—35 » ......

..... 22 =

3.06

%

36—40 » ......

..... 26 =

3.62

%

. ... 145 =

20.17

%

över 55 » ......

..... 517 =

71.90

%

719 =

100

%

Tabell 7.

Antal skolor av tredje B-formen med:

Högst 6 lärjungar:

7—10 »

11—25 »

över 25 »

5 = 0.94 %

34 - 6.40 %

402 = 75.71 %

90 - 16.95 %

531 = 100 %

Tabell 8.

Antal småskolor av b-form med:

Högst 6 lärjungar:

7—10 »

11—25 »

över 25 »

159 = 2.91 %

747 = 13.70 %

3,849 = 70.57 %

699 = 12.82 %

5,454 = 100 %

Tabell 9.

Antal folkskolor av andra C-formen med:

Högst 6 lärjungar:

7—10

11—20 »

21—35

över 35 »

0

4 = 0.99 %

46 = 11.33 %

227 = 55.91 %

129 = 31.77 %

406 = 100 %

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

Tabell 10.

Antal folkskolor av tredje C-formen med:

%

%

%

%

Högst 10 lärjungar:........... 0

11—25 » ........... 2*) = 50

26—50 » ........... 1 = 25

över 50 » ........... 1 = 25

4 = 100

Tabell 11.

Antal småskolor av tredje c-formen med:

Högst 10 lärjungar:........... 5 = 5.26

11 — 25 » ........... 61 = 64.21

över 25 » ........... 29 = 30.53

95 = 100

Tabell 12.

Antal mindre folkskolor av första D-formen med:

Högst 6 lärjungar:

7—10 »

11—25 »

över 25 »

81 = 5.70 %

286 = 20.14 %

970 = 68.31 %

83 = 5.85 %

1,420 = 100 *

Tabell 13.

Antal mindre folkskolor av andra D-formen med:

Högst 6 lärjungar:......

..... 3 =

0.60 %

7—10 » ......

..... 16 =

3.22 %

11—20 » ......

..... 116 =

23.34 %

21—25 » ......

..... 96 =

19.32 %

över 25 » ......

..... 266 =

53.52 %

497 -

o

o

vH

Tabell 14.

Antal mindre folkskolor av tredje D-formen med sammanlagt:

Högst 10 lärjungar:........... 9 = 2.28 %

11—20 » ........... 154 = 39.09 %

över 20 » ........... 231 = 58.63 %

394 = 100 *

I tabellerna 2—14, vilka, såsom ovan framhållits, samtliga avse förhållandena

vid vårterminens slut år 1928, äro lärara vdelningarna grupperade

efter antalet i dem varande lärjungar. Då syftet med förevarande statistiska

*) 1 med både folk- och småskolestadiet utgörande en läraravdelning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Tabell 2.

Tabell 3.

Tabell 4.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

undersökning närmast varit att utröna, huruvida och i vilken omfattning

det nuvarande barnantalet i läraravdelningarna synes bereda möjlighet till

indragning av läraravdelningar och inskränkningar beträffande skolorganisationen,

hava de olika skolformerna och i vissa fall såväl den egentliga

folkskolan som småskolan inom samma skolform behandlats var för sig.

Grunden för grupperingen av läraravdelningarna, d. v. s. det i de olika

tabellerna angivna barnantalet per läraravdelning, har också valts i syfte att

beträffande varje särskild skolform giva en i möjligaste mån tillförlitlig uppfattning

örn i vilken utsträckning indragning av läraravdelningar kunde med

hänsyn till barnantalet anses motiverad. Men därjämte torde tabellerna

visa, att örn än indragningar kunna ske, så betyder detta icke, att det nuvarande

lärarantalet därigenom kan komma att minskas i motsvarande grad,

enär ett stort antal läraravdelningar hava för högt lärjungeantal och således

behöva uppdelas. Skolväsendet befinner sig nämligen fortfarande i utveckling,

och många skolorganisatoriska förbättringar återstå ännu att genomföra.

I tabell 2, som avser den egentliga folkskolan i skolor av A-form, torde,

örn hänsyn tages uteslutande till barnantalet, de 68 läraravdelningar, vilka

omfatta högst 15 lärjungar vardera, kunna sammanslås till skolor av första

B-formen med halva antalet läraravdelningar eller i vissa fall med andra

läraravdelningar i A-skola. Även i den följande gruppen om 362 läraravdelningar

med vardera mellan 16 och 20 lärjungar torde under enahanda

förutsättning ett betydande antal få anses överflödiga och jämväl i gruppen

894 läraravdelningar med 21 till 25 lärjungar i vardera avdelningen torde en

del läraravdelningar kunna indragas och lärjungarna fördelas på de övriga,

detta givetvis dock endast i sådana fall, då en och samma skola är uppdelad

på flera oparallellavdelningar med ovan angivna jämförelsevis låga

lärjungeantal. Å andra sidan torde emellertid åtskilliga läraravdelningar i

gruppen 536^avdelningar med över 35 lärjungar i varje böra uppdelas.

Tabell 3 företer i stort sett analoga förhållanden med tabell 2. Beträffande

gruppen 102 läraravdelningar med högst 12 lärjungar i vardera möter

med hänsyn till barnantalet uppenbarligen intet hinder att sammanslå två

läraravdelningar till en, varvid i de fall, då skolan utgöres av enkel a-skola

utan parallellavdelningar, skolan skulle förvandlas från a- till b-form. Även

i nästföljande grupp med 826 läraravdelningar torde barnantalet bereda

möjlighet till icke obetydliga indragningar, nämligen i sådana fall, då barn

kunna överflyttas till parallellavdelning i samma eller närliggande skolhus

eller ett blandat system av a- och b-skola kan tillämpas. Dock torde dessa

eventuella indragningar helt eller delvis kompenseras genom nya tjänster för

gruppen 1,528 läraravdelningar med över 25 lärjungar i varje.

Tabell 4 avser folkskolestadiet i skolor av första B-formen. I dessa skolor

äro två lärarkrafter anställda vid den egentliga folkskolan. Där sammanlagda

barnantalet icke är större, än att det lämpligen skulle kunna samtidigt

undervisas av en lärare, finnes givetvis förutsättning för skolans anordnande

enligt andra B-formen. Så är uppenbarligen förhållandet beträffande

gruppen 51 skolor med högst 30 lärjungar i varje. Huruvida och i vilken

utsträckning indragningar skulle kunna göras även i de två nästföljande

grupperna örn respektive 78 och 164 skolor låter sig icke utan undersökning

i de särskilda fallen avgöra. Då lärjungeantalet i en skola av andra B-for
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. May.ts proposition Nr 77.

men icke synes böra överstiga 30 på folkskolestadiet, torde nämligen som

förutsättning för indragningar inom de två nämnda grupperna böra krävas,

att vissa barn överflyttas till annan skola, vilken är så belägen, att barnens

skolvägar icke bliva oskäligt långa eller svåra. Möjligheten att indraga

lärartjänster vid skolor av första B-formen synes således icke vara betydande.

I stället torde ökning vara att motse inom gruppen 217 skolor med över

70 lärjungar i varje.

Tabell 5 avser såväl små- som folkskolestadiet i skolor av andra B-formen

och tager närmast sikte på möjligheten att förändra sådan skola till närmast

lägre form eller tredje B-formen med en lärare för såväl små- som folkskolestadiet.

Tredje B-formen torde få betecknas såsom en ur undervisningssynpunkt

betydligt svagare skolform än andra B-formen, varjämte den för

läraren är en mycket mödosam skolform, enär han i denna har att samtidigt

undervisa lärjungar på skolans alla åldersstadier. Barnantalet får därför,

örn ett något så när nöjaktigt undervisningsresultat skall kunna vinnas,

hållas tämligen lågt och torde icke böra överstiga 25. Under denna förutsättning

synes emellertid barnantalet bereda möjlighet till indragning av

småskollärarinnebefattningarna i grupperna 44 skolor med högst 20 och 109

skolor med mellan 21 och 25 lärjungar i vardera. Icke heller i denna skolform

torde minskning av lärarantalet vara att motse utan i stället ökning.

Därpå tyder gruppen 597 skolor med över 55 lärjungar i varje.

Tabell 6 avser små- och folkskolestadiet i skolor av första C-formen. I

en sådan skola äro lärjungarna fördelade på två läraravdelningar, en för

småskolan och en för folkskolan, vardera läraravdelningen uppdelad i två

avdelningar, undervisade på skilda tider. Vid en jämn fördelning av barnantalet

på de olika ålders- och skolstadierna kommer alltså en dylik skola

med till exempel 30 lärjungar att i småskolan få 5 och i folkskolan 10 lärjungar

per undervisningsavdelning, d. v. s. att småskollärarinnan får 5 och

folkskolläraren 10 lärjungar att samtidigt undervisa. Närmast lägre form

av halvtidsläsande skola är andra C-formen, som bildar en läraravdelning

och två undervisningsavdelningar. Vid en förändring av ovannämnda Clskola

med 30 lärjungar till skola av andra C-formen skulle läraren få att

växelvis i varannandags- eller periodläsning .undervisa småskolavdelningens

10 och folkskolavdelningens 20 lärjungar. Även ett sammanlagt barnantal

av upp till 40 torde icke alltid få anses hinderligt för skolans anordning

enligt andra C-formen. Dock bör beaktas, dels att undervisningsresultatet

i en sådan skola måste anses bliva väsentligt sämre än i en skola av första

C-formen, dels att en skola av andra C-formen med ett stort barnantal ställer

mycket stora krav på läraren, som ena dagen eller terminen har att

undervisa på skolans lägsta och andra dagen eller terminen på skolans högre

stadium. Vid en beräkning av att C2-skolan kan mottaga intill 40 lärjungar,

skulle alltså barnantalet icke utgöra hinder för att de i tabell 6 upptagna

grupperna 9, 22 och 20, skola örn respektive högst 30, mellan 31 och 35

samt mellan 30 och 40 lärjungar, förändrades till andra C-formen, d. v. s.

att sammanlagt 57 småskollärarinnetjänster indroges. Härvid är emellertid

att märka, att halvtidsläsningens bibehållande i alla dessa skolor ingalunda

torde få anses vara befogad, vadan ett stort antal av dem säkerligen komma

att övergå till högre skolform, i vilket fall antalet lärartjänster i allmänhet

blir oförändrat. I fråga om de nuvarande skolorna av första C-formen torde

Tabell 5.

Tabell 6.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tabellerna

7—14.

Sammanfattning

av tabellerna

1—14.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

en betydande ökning av lärarantalet kunna motses. Vid eventuellt införande

av heltidsläsning måste antagligen i regel inom de 454 skolorna med

över 60 lärjungar i varje anställas ytterligare en lärare.

Tabellerna 7—14 upptaga skolor med endast en läraravdelning. Att vid

ett ringa lärjungeantal förändra dessa skolor till lägre form låter sig således

i allmänhet icke göra. För indragning av skolorna kräves, att barnen

överföras till andra skolor, varvid i de fall, då skolvägen blir lång, inackordering

eller skolskjutsar synas vara behövliga. Vissa av de i tabell 8 upptagna

småskolorna av b-form, nämligen de som utgöra en del av B2-skolor

och ligga tillsammans med dessa, bilda härifrån undantag. De kunna givetvis

förändras i samband med en förändring av skolan i dess helhet. I de

ifrågavarande skolformerna finnas sammanlagt 1,349 skolor med högst 10

lärjungar i vardera. Jämförelsevis många av dessa skolor — 90 i tabell 7,

699 i tabell 8, 129 i tabell 9, 2 i tabell 10, 29 i tabell 11, 83 i tabell 12,

266 i tabell 13 och 231 i tabell 14 eller tillsammans 1,529 — hava så stort

barnantal, att i många fall kan vid skolförbättring komma att erfordras

ytterligare en lärartjänst.

Med tabellerna 1—14 och till dem i korthet fogade förklaringar och an

märkningar vill överstyrelsen giva en sammanfattande, i möjligaste mån

konkret bild av lärjungefrekvensen i våra skolor och lär aravdelningar ävensom,

såsom förut framhållits — med bortseende från alla andra omständigheter,

som kunna inverka på skolans organisation — en föreställning

om i vilken utsträckning lärjungeantalet lämnar möjligheter till indragningar

av lärartjänster. Men överstyrelsen anser sig i detta sammanhang böra

erinra örn att icke blott möjlighet till indragning av tjänster vid vissa skolor

föreligger utan ock att ökning av tjänster vid andra skolor är att motse.

Såsom överstyrelsen således sökt visa, torde redan det nuvarande barnantalet

i våra skolor lämna möjligheter till indragningar av lärartjänster.

Även om dessa möjligheter kunde nu omedelbart och fullständigt utnyttjas,

vilket givetvis med hänsyn till övriga faktorer, som härvid äro att beakta,

måste anses otänkbart, skulle emellertid ett därmed vunnet jämviktsläge

mellan antalet barn och antalet läraravdelningar endast bliva av rent tillfällig

natur. Barnantalet i våra skolor undergår nämligen ständiga växlingar,

beroende på födelsetalens storlek samt in- och utflyttningar de olika skolområdena

emellan.

De uppgifter, som av skolöverstyrelsen i den nyss meddelade statistiken

lämnats, äro, i vad de avse barnantalet i olika skolformer vid slutet av vårterminen

1928, ägnade att tjäna såsom utgångspunkt vid en undersökning

i vilken utsträckning barnantalets efter allt att döma fortskridande nedgång

under de närmast följande åren kommer att inverka på skolklassernas

storlek.

Till icke ringa del är — påpekar överstyrelsen — förskjutningen i skolklassernas

storlek föranledd av nativitetsminskningen. Läraravdelningar, som

vid tiden för deras inrättande voro av normal storlek, hava undan för undan

under den stadigt fortgående nedgången i barnantalet allt efter som de

äldre och större årgångarna flyttats uppåt i skolan mottagit allt fåtaligare

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

åldersgrupper. Allmänt bekant är även, att nedgången i barnantalet är än

mer framträdande bland de åldersgrupper, som vid den tid beräkningarna

avse ännu icke inträtt i skolåldern. Av denna anledning måste man, framhåller

överstyrelsen, räkna med en ytterligare väsentlig reducering av barnantalet

i folkskolan under de år framåt, som för närvarande kunna överskådas.

För att giva en uppfattning örn storleken av denna redan inträdda eller

förutsedda reducering av barnantalet i folkskolan, har överstyrelsen på

grundval av de senaste årens födelsesiffror gjort vissa beräkningar rörande

barnantalet i folkskolan fram till år 1937/1938. Resultatet av dessa beräkningar

ter sig sålunda:

Levande födda

Samma årgångar vid 7 års ålder

i rikof med iakttagande av de dödlig-

l riket. hetsförhållanden, som rådde un-

År

1915.....

122,997

der perioden 1911—1915.

109,529

1916.....

121,679

108,355

»

1917.....

120,855

107,621

»

1918.....

117,955 .

105,039

»

1919.....

115,193

102,579

»

1920.....

138,753

123,560

»

1921.....

127,723

113,737

»

1922.....

116,946

104,140

»

1923.....

113,435

101,014

»

1924.....

109,055

97,113

1925.....

106,292

94,653

»

1926.....

102,368

91,159

»

1927.....

97,847

87,133

»

1928.....

97,597

86,910

Barn på småskolestadiet.

Ökning eller

minskning från

Läsåret 1927/1928

..... 225,805

föregående år.

»

1928/1929

..... 236,894

+ 11,089

»

1929/1930

.....217,507

— 19,387

»

1930/1931

..... 204,815

— 12,692

»

1931/1932

..... 197,798

— 7,017

s>

1932/1933

..... 191,450

— 6,348

»

1933/1934

..... 185,504

— 5,946

»

1934/1935

..... 177,995

7,509

»

1935/1936

..... 173,759

— 4,236

Den totala minskningen av barnantalet på småskolestadiet från läsåret

1927—1928 d. v. s. den tidpunkt, som tabellerna 2-—14 i det föregående

avser, till läsåret 1935—1936 utgör enligt ovanstående sammanställning

52,046 barn eller 23.os % av barnen på småskolestadiet vårterminen 1928.

Beräknad

minskning

av barnantalet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Andra av

skolöverstyrelsen

påvisade

olika faktorer,

som inverka

på antalet

tjänster.

24 Kungl. Maj:ts proposition Kr 77.

Barn på folkskolestadiet.

Ökning eller

minskning från

Läsåret

1927/1928 . ..

. . 426,297

föregående år.

»

1928/1929 . ..

. . 419,407

— 6,890

»

1929/1930 . . .

. . 434,546

+ 15,139

»

1930/1931 . ..

. . 440,601

+ 6,055

»

1931/1932 . . .

. . 439,647

954

»

1932/1933 . . .

. . 438,007

— 1,640

1933/1934 . . .

. . 411,850

— 26,157

»

1934/1935 . ..

. . 392,980

— 18,870

»

1935/1936 . ..

. . 380,126

— 12,854

»

1936/1937 . . .

. . 366,379

— 13,747

»

1937/1938 . . .

. . 356,284

— 10,095

Den totala minskningen av barnantalet på folkskolestadiet från läsåret

1927—1928 till läsåret 1937—1938 utgör enligt ovanstående sammanställning

70,013 barn eller 16,42 % av på folkskolestadiet vårterminen 1928

varande barn.

Som synes, är det de synnerligen kraftiga årgångarna av 1920 och 1921,

som för en kort tid hejdat eller komma att hejda barnminskningen i skolåldern.

Ovanstående beräkningar få icke hållas för exakta, anför skolöverstyrelsen,

men torde dock i stort sett giva en tydlig bild av barnantalets förskjutning

inom små- och folkskolan, och oförtydbart giva de vid handen, att man

inom de närmaste åren har att motse en mycket kraftig reducering av detta

barnantal, som med största sannolikhet kommer att lämna ökade möjligheter

till indragning av lärartjänster.

Givetvis innebär, framhåller överstyrelsen, denna allmänna nedgång av

barnantalet ingalunda en för alla skolor likformig sänkning av lärjungarnas

antal. Tvärtom kommer vid åtskilliga skolor barnantalet att slutligen avsevärt

stiga. Befolkningsförflyttningen, anför skolöverstyrelsen, är i sin ordning

beroende av växlingar inom näringslivet och kommunikationsväsendet.

När fråga är örn skolväsendets ändamålsenliga anordning och anpassning

av barnantalet, är emellertid — framhåller skolöverstyrelsen vidare —

barnantalet endast en av de faktorer, som måste tagas med i beräkningarna.

En omständighet av vikt är skolvägarnas längd och beskaffenhet. Sammanslagning

av skolor och läraravdelningar låter sig givetvis göra endast i sådana

fall, då barnen utan alltför stora svårigheter kunna överföras till annan skola

eller läraravdelning. Så är i stor utsträckning förhållandet i städer och

andra större samhällen, där vägavstånden äro obetydliga. Men på den rena

landsbygden är denna fråga ofta av avgörande betydelse för skolväsendets

organisation. Många skoldistrikt, särskilt sådana i de glesast bebyggda delarna

av landet, uppehålla, såsom av tabellerna 2—14 i det föregående

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

framgår, ett flertal skolor med synnerligen ringa barnantal. En vidare utveckling

av inackorderings- och skolskjutssystemen, synes visserligen ägnad att

minska antalet av dylika skolor med få barn, men alltjämt måste man dock

räkna med nödtvånget att uppehålla många sådana skolor. Dessa skolor hava

nämligen i regel endast en lärare. Vid indragning av tjänst nedlägges således

skolan. Befolkningen ställes mellan valet att hava en liten skola eller

ingen skola alls. Nedlägges skolan, måste barnen beredas undervisning i

annan skola genom anlitande av inackorderingsbidrag eller skolskjuts. Men

inom stora delar av vårt land finnes bland befolkningen stor obenägenhet

att anlita någon av dessa utvägar, varjämte det måhända inte heller alltid

är möjligt att tillgripa dem. — Stor varsamhet måste också iakttagas, då

indragning av lärartjänst medför, att en skola övergår från högre till lägre

skolform. Förändring av till exempel en Bl-skola till en B2-skola innebär

ur undervisningssynpunkt en försämring, förändring av en B2-skola till en

B3-skola likaledes och i ännu högre grad. Man kan icke förtänka skoldistrikten,

örn de äro ovilliga att vidtaga åtgärder, varigenom barnen skulle

komma att erhålla försämrad undervisning.

En annan omständighet, vartill hänsyn måste tagas vid bedömandet av

skolorganisatoriska spörsmål, är förefintligheten av eller bristen på lämpliga

skolbyggnader. En förutsättning för sammanslagning av tvenne skolor

till en enda är icke sällan, att denna senare måste förläggas till en plats, där

förut ingen skola finnes, detta givetvis i syfte att förkorta skolvägarna för

de längst bort i det ena skolområdets ytterkant boende barnen. Enär flertalet

barn emellertid härigenom får förlängd skolväg, reses givetvis motstånd

mot omorganisationen. Och örn distriktet för omorganisationen nödgas

övergiva eller förflytta en fullt användbar skolbyggnad, blir motståndet

naturligtvis ännu starkare. Även i andra fall förorsakar en sammandragning

inom skolväsendet icke sällan, att örn- eller tillbyggnader för beredande

av nödigt utrymme åt det ökade barnantalet bli nödvändiga, eller

ock att befintliga skollokaler bliva utan användning, vilket senare förhållande

kan inträffa, då läraravdelningarnas antal inom en och samma skola minskas.

Skoldistriktet har måhända inte alltför långt tillbaka i tiden varit

nödsakat att uppföra nya lokaler eller tjänstebostäder, som efter indragningen

av lärartjänster måste stå tomma. I det ena fallet såväl som i det

andra gör sig helt naturligt en viss obenägenhet mot omorganisationen

gällande hos deni, vilka frågan närmast berör.

Skoldistriktens förpliktelser mot de i skolorna tjänstgörande lärarna och

slutligen hänsynen till de av en eventuell indragning närmast berörda målsmännen

äro vidare omständigheter, vartill vid ifrågavarande tillfällen behörig

hänsyn måste tagas.

Trots dessa omständigheter och hänsyn, som äro att beakta vid uppkommande

frågor örn indragning av lärartjänster, och vilka icke sällan göra

dessa frågor till »tämligen komplicerade problem, som ingalunda kunna

schablonmässigt lösas», står det dock för skolöverstyrelsen klart, att mycket

både kan och bör göras för att nu och framdeles ernå en i möjligaste mån

rimlig proportion mellan barnantal och lärarantal.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Skolöversty
relsens
förslag.

Myndigheternas

allmänna

synpunkter

pd

skolöverstyrelsens

förslag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

De förslag till åtgärder för beredande av större möjligheter för skoldistrikt

att vid behov indraga skolor och skolavdelningar, som av skolöverstyrelsen

efter denna allmänna utredning och motivering framläggas, bygga

huvudsakligen på de förslag, skolöverstyrelsen redan i sitt yttrande till riksdagens

vederbörande utskott år 1927 antytt och som i det föregående återgivits.

Skolöverstyrelsen föreslår sålunda:

1. åtgärder för beredande av ökade möjligheter att förflytta lärare,

2. åtgärder för beredande av ökade möjligheter att vid vakanser indraga

obehövliga lärartjänster,

3. utvidgad tillämpning av inackordering av skolbarn samt av skolskjutsar,

4. åtgärder för beredande av möjlighet för barn att erhålla undervisning i

annat skoldistrikt än det barnet tillhör, samt

5. ökad användning av kommunalförbund för främjande av skolväsendet.

Skolöverstyrelsen har vid utformandet av dessa förslag i största möjliga

utsträckning bibehållit kommunernas självbestämningsrätt oförkränkt och

har ej heller föreslagit sådana förändringar i lärarnas anställningsförhållanden,

att de ordinarie tjänsternas karaktär rubbats. Överstyrelsens förslag

torde sålunda till sin räckvidd i princip sammanfalla med de synpunkter,

riksdagen i sin förutnämnda skrivelse framfört. Emot denna varsamma tillrättaläggning

av problemet ha några myndigheter i yttranden över skolöverstyrelsens

förslag gjort vissa invändningar.

Domkapitlet i Strängnäs förordar sålunda en ytterligare och mera djupgående

utredning av ifrågavarande spörsmål samt yttrar i huvudsak följande.

Att den nuvarande organisationen av skolväsendet icke är tillräckligt smidig

för att kunna tillgodose de ändrade behov, som betingas av utvecklingen,

har erfarenheten tillräckligt belyst. Att någonting behöver göras, torde ej

kunna bestridas. Men skall kommunernas självbestämningsrätt, »särskilt då

det gäller anställandet av lärare», ej trädas för nära och får man ej vidtaga

»sådana förändringar i lärarnas anställningsförhållanden, att de ordinarie

tjänsterna förlora sin egentliga karaktär», då försvåras eller omöjliggöres

problemets lösning.

Ytterligare och mera djupgående utredning är av förhållandena påkallad.

Därvid bör tillika beaktas, att när behovet av lärarkrafter minskas, i regeln

även skollokaler och lärarbostäder bliva överflödiga. Liksom prövning anbefalles,

innan lärartjänst återbesattes med ordinarie innehavare, så bör ock en motsvarande

prövning företagas, innan en i förhållande till skoldistriktens ekonomiska

bärkraft dyrbar nybyggnad påfordras eller igångsattes. Det förtjänar

ock att övervägas, huruvida icke staten, när en skola nedlägges av

brist på lärjungar, bör anses skyldig att ekonomiskt stödja skoldistrikt, som

har att amortera kostnaderna för av statens organ påfordrad, men sedermera

överflödig nybyggnad.

Domkapitlet skulle finna det önskvärt, att vid den förnyade utredningen

till omprövning även finge upptagas lämpligheten av att folkskoleväsendet

i vidsträcktare mån än hittills övertoges av staten.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majds proposition Nr 77.

Ytterligare några myndigheter äro inne på liknande tankebanor. Så

exempelvis länsstyrelserna i Stockholm och Malmö, domkapitlen i Lund och

Härnösand, folkskolinspektören i Dalarnas östra inspektionsområde och även

ett par skolråd. Domkapitlet i Härnösand anför:

Domkapitlet anser, att då staten numera övertagit största delen av kostnaderna

för folkskoleväsendet, anslagsgivaren bör ha rätt att fullt effektivt

kontrollera anslagens rätta användning. Då en myndighet beslutar utgifterna

och en annan anslår medel för utgifternas täckande, handlar givetvis

den beslutande icke så försiktigt, som det blir fallet, örn den som beslutai

också ekonomiskt får svara för sina beslut. Så länge kommunerna i någon

mån bidraga till skolväsendets finansiering bör likväl kommunernas självbestämningsrätt

icke trädas för nära. Domkapitlet håller dock före, att örn

än de av skolöverstyrelsen föreslagna åtgärderna för rationalisering och förbilligande

av folkskoleväsendet under nuvarande förhållanden äro tjänliga

och lämpliga, de dock icke äro tillfyllest för åvägabringande i önskvärd utsträckning

av enhetlighet och förenklingar på ifrågavarande område, utan

lärer det vara nödvändigt, att staten helt och hållet övertager folkskoleväsendet,

örn man skall kunna få till stånd en planmässig och på ett fullt

ändamålsenligt sätt ordnad organisation av folkskoleväsendet för i görligaste

mån begränsade kostnader. t

Skatteutjämning sberedningen anser sig även böra bedöma spörsmålet ur en

i viss mån vidare synvinkel.

De anmärkningar, som riktats mot folkskoleväsendet och dess organisation,

gå i huvudsak ut på att hittillsvarande författningsbestämmelser lägga hinder

i vägen för en smidig anpassning av skolorganisationen dels efter växlingarna

i det inom ett skoldistrikt föreliggande behovet och dels efter de speciella

lokala och andra förhållanden, vilka borde föranleda till samarbete

mellan till varandra gränsande skoldistrikt. Med hänsyn såväl härtill som

till det allmänna syftet med skatteutjämningsberedningens arbete vill beredningen

principiellt uttala sig för att, i den mån undervisningens intressen

och lärarnas befogade rättsanspråk icke därigenom åsidosättas, organisationen

göres i största möjliga mån rörlig och elastisk såväl inom ett och samma

skoldistrikt som i förhållandet mellan olika distrikt. På grund av det uppdrag,

beredningen erhållit, har beredningen särskilt haft tanke på angelägenheten

att, innan detta uppdrag slutförts, nya skolor och lärartjänster i

minsta möjliga omfattning inrättas i sådana fall, där de måhända skulle

bliva överflödiga i händelse av en utvidgning av de nuvarande förvaltningsenheterna.

I ett par andra yttranden blir frågeställningen den rakt motsatta: de ekonomiska

synpunkterna böra icke få dominera; det genom minskningen i

barnantalet uppstående relativa överflödet på lärarkrafter bör i första hand

nyttiggöras för undervisningens förbättring. Folkskolinspektören i Stockholmstraktens

inspektionsområde liksom även Djursholms folkskolestyrelse

uttalar den uppfattningen, att vid minskning i barnantalet åtgärder i första

hand böra vidtagas för inrättande av obligatorisk sjunde årsklass, frivillig

högre avdelning eller hjålpklasser, varigenom eljest överflödiga lärarkrafter

kunna utnyttjas samtidigt som undervisningen förbättras. Liknande syn
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Folkskoleväsendets

niellaninstanser.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

punkter framföras av Sveriges allmänna folkskollär arförening och Sveriges

folkskollär arinneförbund, vilka dessutom tillägga, att skolklassernas lärjungeantal

bör för undervisningens förbättrande och underlättande förminskas.

Det övervägande antalet myndigheter hava dock liksom skolöverstyrelsen

funnit alla skäl tala för att nu gå fram med varsamhet. Med denna utgångspunkt

hava de i allmänhet funnit skolöverstyrelsens förslag väl avvägda.

Samtliga statens folkskolinspektörer, alla länsstyrelser och domkapitel med

ett undantag — domkapitlet i Strängnäs — tillstyrka bifall till skolöverstyrelsens

förslag. Mot skilda punkter i förslaget framföras dock reservationer

i ett stort antal yttranden, i åtskilliga andra föreslås större eller mindre ändringar

i de av överstyrelsen föreslagna olika åtgärderna. De skolråd och skolstyrelser,

som avgivit yttranden, hava endast i ett försvinnande fåtal fall avstyrkt

bifall till förslaget i dess helhet. Åtskilliga skolråd hava beslutat

icke avgiva yttrande, oftast under förmenande att de lokala förhållandena

icke påkalla åtgärder i vare sig den ena eller andra riktningen. Övriga

skolråd eller skolstyrelser tillstyrka förslaget oreserverat eller framföra ändringsförslag,

vilka oftast ansluta sig till de synpunkter, som framföras av

andra myndigheter.

•

Av särskild betydelse torde den erinran vara, som Lidingö folkskolestyrelse

i detta sammanhang har gjort. Styrelsen har nämligen framhållit betydelsen

av att den provinsiella ledningen av skolväsendet, som nu är fördelad

på tre olika myndigheter, enhetligt ordnas. Om en provinsiell styrelse tillerkändes

större befogenhet att ingripa reglerande och ordnande, skulle helt

visst lärarkrafterna kunna utnyttjas mer effektivt än vad nu kan ske.

Detta yttrande fäster uppmärksamheten vid en fråga, som jag anser mig

böra något vidröra. Spörsmålet örn den rätta anordningen av folkskoleväsendets

ledning på mellanstadiet är ett mycket gammalt och omstritt

problem. I gott och väl hundra år har denna fråga diskuterats. För att få

en klar överblick över frågans läge och de uppfattningar, som vid olika

tidpunkter dominerat diskussionen, vill jag i korta drag redogöra för vad

som härutinnan passerat vid kyrkomöten, riksdagar och i kommittéer sedan

år 1834, då frågan först uppkom. Härigenom klarläggas de synpunkter,

från vilka spörsmålet om folkskoleväsendets mellaninstanser i detta sammanhang

må betraktas.

Innan uppmärksamheten riktas på de första förslagen, berörande folkskoleväsendets

mellaninstanser, må här först erinras örn, att dessa förslag tillkom

mo på en tid, då folkundervisningen i vårt land ännu icke organiserats.

De sakna dock icke intresse för våra förhållanden. Deras syfte var

närmast att skapa en organisation för folkskoleväsendets framtida utveckling.

Denna organisation kom till stånd genom 1842 års folkskolestadga,

dock icke i den form, som de första förslagsställarna tänkt sig. Den

grund, som genom nämnda stadga lades för folkskoleväsendets ledning,

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

Ilar i sin principiella utformning bestått alltsedan dess och senast upptagits

i 1921 års folkskolestadga.

Vid 1834 års riksdag väckte Anders Danielsson en motion, där han

framlade en genomförd plan för folkskoleväsendets organisation och ingående

uppehöll sig vid dess ledning av skoldistrikten. Folkskolor skulle

distriktvis upprättas över hela riket, varje distrikt bestående av ett eller flera

pastorat. Överinseendet över distriktsskolorna skulle utövas av en av församlingarna

vald direktion. Som sammanhållande organ mellan länets

distriktsdirektioner skulle tjänstgöra en länsdirektion i residensstaden, sammansatt

av visst antal representanter för distriktsdirektionerna, en representant

för landshövdingeämbetet och en för stadens borgerskap. Såväl distrikts-

som länsdirektionerna skulle själva utse ordförande. Den länsdirektionen

tillkommande befogenheten var relativt inskränkt: den skulle utöva

en huvudsakligen rådgivande funktion och dessutom förvalta de för hela

länet gemensamma skolmedlen. Frånsett stadgad rapportskyldighet till statssekreteraren

för undervisningsärendena och bortsett från den kommunikation

med statsverket, som föranleddes av distriktens ekonomiska beroende

av statsverket, skulle folkskolorna i övrigt icke stå under någon »ämbetsmanna-

eller ecklesiastik myndighet». Motionen gav upphov till en riksdagens

skrivelse till Kungl. Majit, som anbefallde konsistorierna att inkomma

med uppgifter och förslag rörande folkskolorna i riket.

Under den därpå följande diskussionen om folkskoleväsendets organisation

föreslog kronprins Oscar i en artikel i statstidningen den 15 februari 1839

bland annat, att inom varje län skulle inrättas en överstyrelse för folkundervisningen,

bestående av landshövdingen och biskopen samt tre ledamöter,

valda av länets samtliga skolstyrelser.

Vid 1840—41 års riksdagsskrivelse nr 412 i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition nr 7 rörande allmänna stadganden och anslag av allmänna medel

till folkundervisningens främjande fogades ett förslag till lag om folkundervisningen

i riket. Detta förslag, i vad det bland annat avsåg skolväsendets

distriktsvisa anordning och högre ledning, fick väsentligen utgöra

grund för Kungl. Maj:ts nådiga stadga den 18 juni 1842 (nr 19) angående

folkundervisningen i riket.

Den högre ledningen av folkskoleväsendet anförtroddes genom denna

stadga åt biskopen och domkapitlet i varje stift. Dem ålåg att utöva uppsikt

över anstalterna för folkundervisningen samt vaka över deras ledning

och utveckling. Varje skolstyrelse skulle årligen till domkapitlet ingiva berättelse

örn »förhållandet med folkundervisningsanstalterna inom skoldistriktet».

Med ledning av dessa berättelser skulle domkapitlet vart tredje år till

Kungl. Majit insända utlåtande »över folkundervisningens tillstånd inom

stiftet; med alla till upplysning därom ländande uppgifter». Av de omfattande

administrativa uppgifter, som sålunda ålågo domkapitlet, utbrötos snart

nog de ärenden, som avsågo skoldistriktens ekonomiska angelägenheter. Befattningen

med dessa mål överflyttades till länsstyrelsen, som fick i uppdrag

1834 års

riksdag.

Statstidningen

år

1839.

1842 års

folkskolestadga.

s. 30 Kontrollera mot PDF

1846 års

kyrkolagsförslag.

Folkskolinspektionen

m. m.

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

att pröva ansökningar om statsbidrag till folkundervisningsanstalterna och

avgöra besvär i ekonomiska mål rörande folkskoleväsendet.

Kort tid därefter ■— den 29 december 1846 — avgåvo kommitterade för

kyrkolagens överseende förslag till kyrkolag och kyrkostadgar. Kommitterade

hemställde i sitt betänkande, att domkapitlen måtte skiljas från all befattning

med skolverket och denna funktion överflyttas till ett skolkonsistorium

inom varje stift, vilket sålunda jämväl skulle övertaga befattningen

med folkundervisningen.

Något direkt förslag rörande sammansättningen av nämnda konsistorier

avgavs icke, men kommitterade ifrågasatte, huruvida icke såsom ledamöter

borde ifrågakomma biskopen eller superintendenten, lärarna vid den i stiftsstaden

varande högsta lärdomsskolan och rektor vid därvarande näst högre

lärdomsskola, eller, där flera sådana skolor funnos, rektorerna vid dem alla.

I vissa fall skulle dessutom för undervisningen nitälskande mäns biträde

kunna påkallas. Nyssnämnda förslag vore en oundviklig konsekvens av

vad kommitterade föreslagit beträffande domkapitlens sammansättning. Kommitterade

framhöllo, att då man erkänt, att skolans män såsom sådana icke

ovillkorligen vore skickliga till kyrkans styrelse, borde man ock erkänna, att

de av kommitterade föreslagna kapitelledamöterna — biskop samt fem valda

ledamöter (valbara skulle vara kyrkoherde i stiftet, lektor vid stiftsstadens

gymnasium samt rektor vid där belägen lärdomsskola) — ofta nog torde

komma att sakna de egenskaper, som fordrades för skolverkets styrelse.

Under den därpå följande tiden ägnades mycken uppmärksamhet åt frågan

örn inrättandet i en eller annan form av ett ecklesiastikkollegium såsom

instans mellan konsistorierna och ecklesiastikdepartementet. Även örn

sålunda intresset under dessa år huvudsakligen koncentrerades på önskvärdheten

att skapa organ för folkskoleväsendets centrala ledning och kontroll

över användningen av de rika anslagen till folkskolan, var dock fortfarande

spörsmålet örn den territoriella mellaninstansens gestaltning aktuellt. Vissa

händelser hade jämsides härmed inträffat, som bidrogo till att öka intresset

för mellaninstansernas omskapande. Den stiftsstyrelserna genom 1842 års

stadga tillerkända ledningen av folkskoleväsendet hade ej bibehållits i hela

den omfattning, som från början varit avsedd. I vissa betydelsefulla avseenden

hade deras ställning kringskurits. Genom beslut av 1859—60 års

riksdag erhöll folkskoleväsendet en av staten anordnad särskild tillsyn, follcskolinspektionen.

Vidare hade, såsom förut nämnts, till länsstyrelserna överflyttats

befogenheten att mottaga och pröva ansökningar om statsbidrag till

folkundervisningsanstalterna och avgöra besvär i ekonomiska mål rörande

folkskoleväsendet. År 1864 inrättades till förstärkning av folkundervisningsväsendets

centrala ledning en särskild folkskolebyrå inom ecklesiastikdepartementet,

vilken skulle stå i förbindelse dels med folkskolinspektionen, dels

med stiftsstyrelserna (såsom mellaninstanser för folkskoleärenden av organisatorisk

natur), dels med länsstyrelserna (såsom mellaninstanser för dylika

ärenden av ekonomisk art).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bl

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

De förslag, som vid denna tid väcktes, bära i påfallande grad tidsskedets

prägel. De framfördes kort efter tillkomsten av 1862 års kommunallagar,

genom vilka gränsen drogs mellan områdena för den borgerliga kommunens

och kyrkoförsamlingens självstyrelse. Den bärande grundtanken i dessa

förslag var, att folkundervisningen vore en det borgerliga samhällets angelägenhet,

vars vårdande ankomme på den borgerliga kommunen under de

mera självständiga former, vilka givits genom kommunalförfattningarna.

Sålunda väcktes vid 1867 års riksdag en motion nr II: 137, i vilken

bland annat hemställdes dels om sådan ändring i författningarna, att folkskolans

angelägenheter inom kommunen måtte komma att behandlas på

samma sätt som övriga kommunens angelägenheter på kommunalstämman,

ävensom att skolrådet, vilket borde vara skilt från kyrkorådet, måtte äga

välja sin ordförande, dels att landstinget genom en av detsamma tillsatt

skolkommitté måtte övertaga den befattning med folkundervisningen, som

tillhört domkapitlet. Motionären ville härigenom bringa handhavandet av

folkskolans angelägenheter i bättre överensstämmelse med de medborgerliga

förhållandena i övrigt. Kyrkans inflytande på skolväsendet och det blandade

system, som därigenom uppstode, befrämjade icke folkskolans utveckling

med den livlighet och kraft, som kunde vara att påräkna av en rent kommunal

styrelse.

Andra kammarens första tillfälliga utskott hemställde i utlåtande (nr 8),

att riksdagen måtte till Kungl. Majit avlåta en skrivelse i motionens syfte.

Denna hemställan blev emellertid av andra kammaren avslagen.

Vid följande års riksdag föreslogs i motion nr II: 131 en liknande anordning.

Biskopar och konsistorier skulle befrias från överinseendet över

stiftens folkskoleväsen. Såsom mellaninstanser skulle i stället fungera oavlönade

länsöverstyrelser, valda av respektive landsting. Såsom grund för

denna hemställan framhölls å ena sidan behovet av en kyrkostyrelse, som

helt kunde ägna sig åt kyrkans och religionens angelägenheter, å andra

sidan att de kyrkliga myndigheternas inseende över undervisningsväsendet

icke alltid visat sig välgörande.

Riksdagen avslog på statsutskottets hemställan (utlåtande nr 32) motionen.

Under de närmast följande årtiondena synes frågan icke hava tilldragit

sig större intresse i den offentliga diskussionen. Först under 1800-talets

sista årtionde kommer spörsmålet ånyo under övervägande, i det att från

kyrkligt håll uppmärksamheten riktades på frågan om en reformering av

skolväsendets territoriella ledning.

I en vid 1893 års kyrkomöte väckt motion föreslogs inrättandet av ett

läroverkskonsistorium för varje stift, vilket bland annat skulle handhava

domkapitlens befattning med folkundervisningen. Såsom ordförande i läroverkskonsistoriet

skulle tjänstgöra biskopen, vice ordförande skulle vara en

av konungen för fem år förordnad sakkunnig lekman och övrig ledamot en

av konungen utnämnd stiftssekreterare, vilken även skulle vara ledamot av

domkapitlet. Motionen blev på kyrkolagutskottets hemställan av kyrkomötet

avslagen.

År 1904 kom frågan ånyo upp till behandling i riksdagen.

1867 års

riksdag.

1868 års

riksdag.

1893 års

kyrkomöte.

1904 års

riksdag.

s. 32 Kontrollera mot PDF

1906 års

kommittéförslag

angående

stiftsstyrelj

serna.

32 Kungl. Mårds proposition Nr 77.

I motion nr II: 190 föreslogs riksdagsskrivelse till Kungl. Majit med hemställan

om utredning under vilka betingelser prästerskapets och de kyrkliga

myndigheternas befattning med anstalterna för folkundervisningen måtte

kunna upphöra och folkskoleväsendet anordnas såsom en rent kommunal

angelägenhet. Motionären anförde i motiveringen betänkligheter emot en

sådan anordning, att landstinget genom egna förvaltande organ skulle utöva

inseendet över länets undervisningsväsen. Däremot talade starka skäl för

att befattningen med dessa ärenden inom länet kunde anförtros åt folkskolinspektörerna,

möjligen förstärkta med ett lämpligt antal av landstinget utsedda

ledamöter. Denna kretsöverstyrelse för folkskolorna skulle, under ledning

.av en utav Kungl. Majit utsedd ordförande, upptaga domkapitlens

funktioner enligt folkskolestadgan och dithörande författningar. Örn därjämte

en del detaljfrågor angående undervisningens anordnande bleve underlagda

skolrådets kompetens, syntes inga betänkligheter kunna möta mot att

låta den i förordningarna angående kommunalstyrelse stadgade ordning för

besvärs anförande över kommunalstämmas och stadsfullmäktiges beslut i

kommunens övriga angelägenheter gälla även frågor rörande folkskoleväsendet.

Den administrativa domsrätten i frågor örn olagligheter vid tillsättning

av lärare torde kunna överlämnas åt länsstyrelserna, särskilt om åt kretsstyrelsen

bereddes rätt att avgiva yttrande, där sådant kunde finnas behövligt.

Andra kammarens första tillfälliga utskott avstyrkte i utlåtande nr 8

motionärens förslag under anförande, att situationen då ej krävde dylika

omgestaltningar av folkskoleväsendets ledning. Därest förslaget förverkligades,

torde följden därav snarare bliva ökade kostnader för det allmänna

än verkligen ökad nytta för folkskolan. Utskottets utlåtande var ej enhälligt.

Två ledamöter kommo till samma slut som utskottets majoritet men

på den grund, att de funno lämpligast att låta frågan örn ändrade bestämmelser

för folkskoleärendenas behandling uppskjutas till dess frågan om

läroverkens omdaning blivit avgjord. Två andra ''ledamöter åter yrkade bifall

till motionen. Andra kammaren biföll utskottets hemställan med ogillande

av dess motivering.

Den kommitté, som den 31 december 1906 avgav förslag till lag angående

organisation av stiftsstyrelse m. m., behandlar spörsmålet från en helt

annan utgångspunkt. Folkundervisningsärendena borde fortfarande tillhöra

domkapitlens befattning. En ombildning av dessa med hänsyn till önskvärdheten

att göra dem bättre lämpade att handhava uppsikten över folkundervisningen

vore däremot önskvärd.

Domkapitlet skulle enligt kommitténs förslag bestå av biskopen såsom

ordförande, domprost, där sådan funnes, såsom vice ordförande, en av Konungen

förordnad lagkunnig ledamot, en prästman med ordinarie befattning,

vald av stiftets prästerskap, samt en av lekmän inom stiftets församlingar

vald ledamot. Vid handläggning av frågor angående undervisningsväsendet

skulle i stället för prästmannen i domkapitlet inträda en av lärarkåren

inom stiftet vald ledamot.

Genom nyssnämnda kommittés förslag infördes för första gången i debatten

det uppslaget, att stiftsstyrelserna skulle omorganiseras för att bättre

kunna tjänstgöra såsom mellaninstanser. Förslaget framkallade omedelbart

invändningar.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:Is proposition Nr 77.

Vid 1909 års riksdag väcktes sålunda inom andra kammaren en motion

nr 211, i vilken hemställes att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit

anhålla örn en allsidig utredning rörande den lämpligaste anordningen av

folkundervisningens ledning.

Motionärerna anförde, att vid utarbetandet år 1839 av den regeringsproposition,

som ledde till folkskolans lagstadgande, man ursprungligen haft

för avsikt att anknyta folkskoleväsendet till länsindelningen och att inom

varje län skulle inrättas en överstyrelse för folkundervisningen. Denna plan

hade icke fullföljts, utan nämnda funktion hade i stället stadgats åvila

biskopen och domkapitlet i varje stift. Sedan dess hade utvecklingen gått

i den riktningen, att folkundervisningen alltmer blivit en angelägenhet även

för länsstyrelserna och landstingen, liela anordningen med folkskoleväsendets

styrelse på mellanstadiet bure vittne om, att den tillkommit tillfälligtvis,

den grundade sig icke på någon klart uttänkt plan och utmärkte sig

därför genom en påfallande brist på enhetlighet och system. Domkapitlen

vore icke så sammansatta, att de verkligen kunde anses kompetenta att

inom sina områden leda folkundervisningsväsendets framtida utveckling.

Stiftsstyrelserna vore egentligen kyrkliga organ och deras befattning med

borgerliga angelägenheter borde icke få utöva en bestämmande inverkan på

deras sammansättning och organisation, vadan den enhet i folkskoleärendenas

behandling, som även på mellanstadiet vore av nöden, icke kunde ernås

genom en ombildning av domkapitlen. Däremot vore den utan tvivel

möjlig att vinna på samma väg, sora redan blivit beträdd, nämligen genom

ifrågavarande ärendens fortgående överflyttning på länsstyrelserna. De tolkskolemål,

som det ännu ålåge domkapitlet att handhava, vore ingalunda av

den omfattning och beskaffenhet, att några hinder därför kunde anses möta.

Det stöd för sitt omdöme i skolorganisatoriska frågor som domkapitlen haft

att påräkna hos folkskolinspektörerna, stöde i lika mått länsstyrelserna till

buds, och den fullständiga överflyttningen skulle även i det avseendet bliva

till gagn, att den komme att underlätta en välbehövlig reform av folkskoliuspektionen,

vilken ännu efter en snart femtioårig tillvaro betunne sig i

ett synnerligen oordnat och outvecklat tillstånd.

Andra kammarens första tillfälliga utskott anförde i utlåtande nr 7 bland

annat, att det icke kunde förnekas, att frågan om mellaninstanserna i folkundervisningsväsendets

administration trängde sig fram och krävde en lösning,

som skapade reda i stället för den nuvarande oklarheten och åstadkomme

ett mera effektivt övervakande av hela folkskoleväsendet ute i landets

olika delar. Utskottet vore emellertid icke övertygat om att länsstyrelserna,

som utan tvivel voro mycket lämpliga för handläggning av ekonomiska

och administrativa ärenden rörande folkundervisningen, voro i besittning

av tillräckliga kvalifikationer för att utöva den pedagogiskt-praktiska

uppsikt och ledning, som folkskoleväsendet för sin sunda och tidsenliga

utveckling även i mellaninstansen krävde. För att förslaget i denna del

skulle kunna genomföras bleve det nödvändigt att tillgodose även detta

behov av en verkligt sakkunnig handläggning. Utskottet framhöll dessutom,

i anslutning till motionens synpunkter beträffande folkskolinspektionen, att

en reform av denna institution vore av stor betydelse för ordnandet av

mellaninstansen inom folkskoleväsendet, enär möjligheterna till åstadkommande

av en fullgod mellaninstans torde komma att väsentligen bero av

folkskolinspektionens förbättrade organisation. Utskottet tillstyrkte avlatande

till Kungl. Majit av en skrivelse i motionens syfte, andra kammaren beslöt

Bihang till riksdagens protokoll 19.12. 1 sami. 03 käft. (Nr 77.) 3

1909 års

riksdag.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Folkundervisningskom

nättén år

1912.

Proposition

till 1913 års

riksdag.

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

i enlighet härmed, men ärendet hann icke av första kammaren slutbehandlas,

vadan något riksdagens beslut ej kom till stånd.

Under de följande åren var frågan angående omdaningen av folkskoleväsendets

mellaninstanser föremål för den s. k. folkundervisningskommitténs

handläggning. Nämnda kommitté avgav i december 1912 betänkande angående

överstyrelse för folkundervisningsväsendet och berörde samtidigt

frågan örn folkskoleväsendets mellaninstanser. I betänkandet heter det

bland annat:

Otänkbart vore, att folkskolan skulle kunna ställas i samma omedelbara

förhållande till den blivande överstyrelsen som de allmänna läroverken till

den nuvarande läroverksstyrelsen. Först och främst ägde folkskolan i de

olika församlingarnas skolråd lokala styrelser med vidsträckta befogenheter,

vilka det läge i skolans eget intresse att bevara. Men ej nog härmed: folkskoleväsendet

krävde givetvis mellan den centrala överstyrelsen och dessa

lokala skolmyndigheter mellaninstanser i form av distriktsstyrelser. Redan

antalet av ifrågavarande läroanstalter och ej mindre deras karaktär av kommunala

institutioner gjorde sådana behövliga. Såsom distriktsstyrelser hade

allt tran tiden för folkskolans tillkomst domkapitlen varit verksamma, och

därtill hade sedermera i andra hand kommit länsstyrelserna och i viss män

folkskolinspektörerna. Spörsmålet örn en ändamålsenlig organisation av

distriktsstyrelserna för folkuudervisningsväsendet hade under de senare åren

allt mera blivit töremål för uppmärksamhet, och olika förslag till dess besvarande

hade från olika håll framlagts. Huruvida spörsmålets lösning

lämpligast borde sökas i en ombildning av domkapitlen eller i en utvidgning

av länsstyrelserna eller i upprättandet av särskilda nya förvaltningsorgan,

därom torde någon allmännare mening ännu icke kunna sägas vara för

handen. Ense torde man vara därom, att varken domkapitlen i deras nuvarande

form ej heller de till ersättning för dem ifrågasatta länsstyrelserna,

såsom dessa för sitt nuvarande ändamål vore sammansatta, i alla avseenden

fyllde de anspråk, som måste ställas på förvaltningsorgan för ärenden, tillhörande

folkundervisningen.

Kommittén bade emellertid icke ansett sig kunna eller böra till behandling

upptaga ifrågavarande vittomfattande och svårlösta spörsmål. Kommittén

hade ansett frågan om en central ledning av folkundervisningsväsendet

vara den för närvarande viktigaste och därför den, som i första rummet

hurde bringas till lösning. Kommittén bade således begränsat sin uppgift

till utarbetandet av förslag angående en överstyrelse för folkundervisningsväsendet

samt lämnat frågan örn de nuvarande distriktsstyrelsernas

sammansättning oberörd oell i fråga örn deras verksamhet ej föreslagit andra

förändringar än sådana, som syntes med nödvändighet betingas av en central

styrelses tillkomst.

Denna folkundervisningskommitténs ståndpunkt accepterades helt i den

proposition nr 204 till 1913 års riksdag, vari Kungl. Majit äskade de för

den nya överstyrelsen erforderliga medlen. I sitt anförande till statsrådsprotokollet

lämnade departementschefen en orienterande överblick över de

olika förslag till förbättrande av mellaninstanserna inom folkskoleväsendet,

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Majis proposition Nr 77.

som framförts under den föregående långvariga och livliga diskussionen.

Därefter betonade departementschefen, att behovet av en förstärkning av den

centrala ledningen krävde ett omedelbart avhjälpande, och uppställde därefter

till besvarande frågan, huruvida detta mål kunde vinnas, örn man på

mellanstadiet i huvudsak bibellölle de nuvarande förvaltningsorganen. För

att kunna besvara denna fråga jakande ansåg sig departementschefen böra

förutsätta, att överstyrelsen komme att utrustas med de arbetskrafter och

den befogenhet, som av departementschefen närmare angåvos, varjämte

departementschefen såsom en nödvändighet framhöll, att folkskolinspektionen

erhölle en avsevärd förstärkning, varom departementschefen också

ämnade göra framställning.

Departementschefen fastslog vidare, att vid bedömandet av denna fråga

det i allmänhet och särskilt under övergåugsförhållanden vore en styrka att

kunna så långt som möjligt anknyta till det historiskt givna. Den kännedom

örn personliga och lokala förhållanden, som förefunnes hos domkapitlen,

måste räknas som en vinst, den vana vid handläggning av administrativa

mål, som domkapitlen ägde, likaledes. Den omorganiserade tolkskolinspektioneu

kunde i dessa avseenden giva domkapitlen ett värdefullt stöd.

Och slutligen vågade departementschefen räkna med det personliga intresse

och den allmänna pedagogiska sakkunskap, som hos domkapitlens ledamöter

kunde vara till finnandes. Sedan en överstyrelse väl kommit till

stånd och trätt i verksamhet vore det betydligt lättare att avgöra, huru de

meliamnstanser borde vara sammansatta och organiserade, som skulle hava

att tillsammans med folkskoliuspektionen förmedla förbindelsen mellan de

lokala myndigheterna och den centrala ledningen. Särskilt tolde det komma

att visa sig, i vad mån domkapitlen under de nya förhållandena kunde vara

lämpliga teir sin uppgift såsom mellaninstanser, samt till följd därav ock, i

vilken riktning en omorganisation av dem borde gå. Departementschefen

ansåge de fördelar, som stöde att vinna därigenom, att en överstyrelse

omedelbart komme till stånd, vara för folkundervisningsväsendet så avsevärda,

att de vida uppvägde de möjliga olägenheterna av att frågan om

mellaninstanserna icke i detta sammanhang finge sin slutgiltiga lösning.

Visade det sig, såsom departementschefen för sin del trodde, att domkapitlen

efter överstyrelsens inrättande i egenskap av mellaninstanser väl kunde

främja folkundervisningens utveckling, torde det icke lida minsta tvivel, att

de också för framtiden bleve bibehållna därvid. I motsatt fall bleve domkapitlens

ersättande med ändamålsenligare förvaltningsorgan på mellanstadiet

endast en tidsfråga.

I anledning av Kungl. Maj:ts nyssnämnda proposition väcktes vid samma

riksdag en motion nr 11:334, vari hemställdes örn skrivelse till Kungl.

Majit rörande utredning av frågan, huru domkapitlens befattning med folkundervisningen

lämpligen kunde överflyttas på lekmannastyrelser.

Dessa nya förvaltningsorgan kunde förslagsvis anordnas på följande sätt:

Varje inspektionsområde skulle utgöra ett distrikt. De åligganden, som enligt

propositionen och andra bestämmelser tillkomma domkapitlen i fråga

örn folkundervisningen, skulle överflyttas på en för varje distrikt inrättad

Motion vi>

1913 års

riksdag.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet

år 1913.

36 Kungl. Maj;ts proposition Nr 77.

distriktsstyrelse. Inspektören bleve föredragande i denna styrelse, vars ledamotsantal

lämpligen borde sättas till fem. Vederbörande landsting borde

välja två ledamöter, länsstyrelsen en lagfaren ledamot, lärarpersonalen i

distriktet utsåge genom allmänt val bland sig en ledamot, och slutligen

utsåge Kungl. Maj:t på skolöverstyrelsens förslag ordförande.

I utlåtande nr 130 yttrade sig statsutskottet över propositionen och motionen.

Utskottet ställde sig på samma ståndpunkt som departementschefen

(och folkundervisningskommittén) i fråga örn mellaninstanserna för folkskoleväsendet.

Utskottet yrkade därför avslag på motionen och anförde bland

annat följande:

Utskottet, som visserligen icke vill förneka, att domkapitlen, särskilt med

deras nuvarande organisation, måhända icke kunna anses såsom i alla avseenden

bäst skickade att utöva den närmaste överledningen för folkundervisningen

inom vederbörande stift, delade likväl kommitténs och departementschefens

åsikt om olämpligheten av att omedelbart upptaga denna fråga

till slutligt avgörande. Domkapitlens av ålder utövade befattning med folkundervisningen

hade ingått i det allmänna medvetandet som en så självfallen

sak och hade en så stark historisk grundval, att ett försök till ordnande

av denna angelägenhet på annat sätt måste bliva ett företag av synnerligen

vittutseende natur. Saken syntes ej heller vara så trängande, att

själva huvudfrågan — egen överstyrelse för folkskoleväsendet — borde för

den slutliga lösningen av frågan örn mellaninstanserna undanskjutas till en

oviss framtid. I förutnämnda motion hemställdes visserligen endast om

skrivelse till Kungl. Majit med begäran om utredning angående överflyttning

av domkapitlens ifrågavarande göromål på lekmannastyrelser, men då

en dylik skrivelse otvivelaktigt skulle innebära ett intagande på förhand av

ståndpunkt till förmån för ordnande av saken på av motionärerna föreslaget

sätt samt utskottet ansåge, att den genom folkskoleöverstyrelsens inrättande

inträdda nya ordning borde hava tid att visa sina måhända även i nu förevarande

avseende ej oviktiga verkningar, innan man vidtoge åtgärder för

rubbande av den historiskt givna grunden för folkskoleväsendets mellaninstanser,

och då dessutom den omläggning av folkskolinspektionen, som

inom den närmaste framtiden vore att vänta, kunde komma att å dessa

förhållanden öva ett rätt stort inflytande, kunde utskottet ej tillstyrka

motionen.

Fyra utskottsledamöter reserverade sig blankt emot utskottets motivering

beträffande motionen i fråga. Utskottets hemställan bifölls emellertid i båda

kamrarna utan votering.

Påföljande år reformerades folkskolinspektionen. Befattningen såsom

folkskolinspektör, vilken förut i de flesta fall utövats såsom bisyssla, anordnades

för framtiden i regel som en tjänst, åt vilken inspektören hade

att med odelad kraft ägna sig. Inspektörernas tjänste-, löne- och pensionsförhållanden

reglerades och hela institutionen vänn erforderlig stabilitet.

Samma år utfärdades den ännu gällande instruktionen för folkskolinspektörerna

(nr 489).

Folkskoleväsendet hade sålunda nu erhållit egen central myndighet, och

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

under denna hade ställts det inspekterande och kontrollerande organet folkskolinspektionen,

som därjämte utvecklats och förbättrats. Diskussionen om

mellauinstansens omskapande blev, sedan dessa åtgärder väl bringats i hamn,

livligare än någonsin.

Redan vid 1915 års riksdag föreslogs i motion nr II: 164, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Majit begära utredning, huruvida och under

vilka förutsättningar biskoparnas och domkapitlens befattning med skolärenden

måtte kunna överlåtas åt annan myndighet. I motiveringen framhölls,

att inga större förutsättningar funnes för gemenskap i styrelsen över

kyrka och folkskola. De rent praktiska svårigheterna för dylik gemenskap

hade vuxit i samma grad som folkskoleväsendet hade utvecklats till en

organisation omfattande skolor i de mest skilda delar av stiftet och sammansatt

av olika skolformer. Kyrkan å sin sida hade på senare tid i hög

grad utvidgat sin verksamhet till nya områden, exempelvis diakonat, ungdomsrörelse

m. m. Uppgiften att åstadkomma en gemensam tillfredsställande

stiftstyrelse för kyrka och skola vore nu som förr olöslig.

Motionärernas sympatier voro närmast för en uppdelning av domkapitlens

arbetsuppgifter mellan överstyrelse, folkskolinspektör och länsstyrelse, och

i motionen skisserades i all korthet, huru en dylik uppdelning skulle kunna

genomföras. Genom 1914 års seminariestadga hade en del av de åt domkapitlen

förut anförtrodda ärendena redan blivit överflyttade på folkskolöverstyrelsen,

och det skulle enligt motionärernas åsikt icke möta några

svårigheter att låta återstående ärenden av denna kategori övertagas av

samma myndighet. Flertalet småskoleseminarier vore för övrigt redan undandragna

domkapitlens inflytande, utan att några olägenheter därav försports.

Överstyrelsen vore bättre än domkapitlen skickad att fastställa reglementen

för skoldistrikten liksom att pröva besvärsmål av rent pedagogisk art. Övriga

skolmål kunde lämpligen överlämnas till länsstyrelsen, vilket vore så

mycket naturligare, som länsstyrelsen besutte den obestridligen största juridiska

kompetensen. Vissa mindre ärenden, såsom förflyttning av ordinarie

lätare, fortsättningsskolornas anordning som aftonskolor, instruktion för

Överlärare o. s. v. kunde avgöras av folkskolinspektören. De högre folkskolorna

skulle liksom folkhögskolorna sortera direkt under överstyrelsen,

under det att prövning av beslut örn lärartjänsts förenlighet med prästerliga

eller organist- och klockarebefattningar fortfarande kunde ske under domkapitlens

inflytande. Den allmänna inspektionsrätt slutligen, som i folkskolestadgan

ålades biskop och domkapitel, vore efter folkskolinspektionens

tillkomst obehövlig. — Det måste antagas bliva mindre kostsamt för staten

att utöka ett redan befintligt centralt ämbetsverk — överstyrelsen — med erforderliga

arbetskrafter än att inrätta en ny organisation i varje län eller

inspektionsdistrikt. Skulle emellertid en grundlig utredning ådagalägga nödvändigheten

av en ny mellaninstans för folkskoleärenden, Ange staten icke

tveka att snarast möjligt vidtaga åtgärder för fyllande av detta behov.

Andra kammarens första tillfälliga utskott tillstvrkte i utlåtande nr 9 motionärernas

hemställan. Av utskottet anfördes i huvudsak:

Utvecklingen hade gått i den riktningen, att ledningen av landets undervisningsväsende

mer och mer undaudragits domkapitlens inflytande. Den i

motionen gjorda hemställan stöde i fullaste överensstämmelse med denna

1915 års

riksdag.

s. 38 Kontrollera mot PDF

1918 års kom

mittéförslag

rörande

stiftsstyrelsernas

omorganisation.

38 Kungl. May.ts proposition Nr 77.

utveckling, som redan länge fortgått. Med allt erkännande av vad domkapitlen

uträttat för folkundervisningen, torde nian dock äga rättighet påstå,

att vården örn denna undervisning numera med större fördel och trygghet

skulle kunna anförtros åt andra myndigheter. Enda tänkbara utvägen att

omorganisera domkapitlen till stiftsstyrelser för både kyrka och skola vore,

i synnerhet örn lektorerna bleve skilda från domkapitlen, att representanter

för folkundervisuingsanstalterna där insattes. Men svårigheten att lämpligt

och rättvist avväga skolans inflytande och det klerikala skulle genast göra

sig gällande, och samina strider skulle upprullas, som under århundraden

pågått i fråga örn läroverkens och kyrkans inflytande i domkapitlen. I likhet

med motionärerna ansåge därför utskottet uppgiften att åstadkomma

en gemensam tillfredsställande stiftsstyrelse för kyrka och skola vara nu

som förr olöslig.

Då utskottet ansåge sig böra tillstyrka motionen, skedde detta även av

den anledningen, att utskottet trodde, att de rent kyrKliga angelägenheterna

skulle bliva bättre tillgodosedda, örn domkapitlen bleve mera uteslutande

hänvisade till sina främsta och egentliga uppgifter såsom vårdare av stiftets

kyrkliga angelägenheter. Bleve utskottets uppfattning fastslagen, finge det

sedan bero av en förutsättning-lös utredning, huruvida en särskild mellaninstans

för folkskoleärendenas behandling borde skapas eller örn de ärenden,

som läge under domkapitlens behandling, borde anförtros åt redan befintliga

myndigheter.

Fyra utskottsledamöter hemställde i avgiven reservation, att motionen icke

måtte till någon kammarens åtgärd föranleda. Andra kammaren biföll utskottets

hemställan. Första kammarens första tillfälliga utskott hemställde

i utlåtande nr 15, att kammaren icke måtte biträda nämnda beslut på den

grund, att frågan örn folkskoleväsendets mellaninstanser vore föremål för

prövning av den utav Kungl. Majit den 13 november 1914 tillsatta kommittén

för omorganisation av stiftsstyrelserna. Utskottets hemställan blev

kammarens beslut, vadan alltså frågan för denna gång förföll.

Kommittén för stiftsstyrelsernas omorganisation avgav sitt betänkande

den 18 december 1918. Kommittén föreslog, att domkapitlen fortfarande

borde bibehållas såsom stiftsstyrelser för folkundervisningsväsendet. För

den skull hade kommittén i sitt förslag till domkapitlens omorganisation

sökt giva dem en gestaltning, som gjorde dem ägnade att fylla denna uppgift.

Ur kommitténs motivering må följande anföras.

Sedan kommittén först avvisat förslaget att överlåta den verksamhet, som

ankommer på distriktsstyrelserna, åt central myndighet, prövar kommittén

möjligheterna att överflytta domkapitlens ifrågavarande befattning till redan

förefintliga myndigheter. Att hos länsstyrelserna samla alla en distriktsstyrelses

befogenheter kunde visserligen vara lämpligt ur synpunkten att

vinna större enhetlighet i folkskoleväsendets ledning på mellanstadiet. Länsstyrelserna

vore emellertid organiserade för uppgifter, som läge fjärran från

det pedagogiska området, vadan ett överflyttande dit av sådana frågor lätt

kunde få den konsekvensen, att dessa frågor ägnades en alltför formell behandling.

Ej heller vore det lämpligt att åt länsstyrelserna överantvarda

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

denna uppgift, sedan de tillförts erforderlig sakkunskap genom ett till dem

knutet sakkunnigt råd. Ett dylikt råd skulle uppenbarligen icke äga deltaga

i besluten och nödiga garantier skapades sålunda genom denna utväg

icke för att vid beslutens fattande den erforderliga sakkunskapen tillbörligen

skulle kunna göra sig gällande. Rådet skulle säkerligen ej heller i

erforderlig omfattning kunna ägna sig åt de enskilda ärendenas handläggning

på grund av svårigheterna att vid varje tillfälle sammankalla dess på

vitt skilda orter bosatta ledamöter. Den tanken hade framkastats, att vid

varje länsstyrelse skulle finnas en särskild avdelning för skolärenden och

att chefen för denna avdelning skulle vara eu länsinspektör. Undervisningsärendena

skulle avgöras av landshövdingen efter föredragning av länsinspektören.

Denna anordning vore icke tillrådlig, enär den ensam beslutande

landshövdingen ej kunde väntas äga erforderlig sakkunskap i pedagogiska

frågor och samtidigt måste betänkligheter anföras emot att all sakkunskap

hos en meliamnstans skulle utgöras av en enda persons erfarenhet. Dessutom

skulle den ifrågasatta länsinspektören såsom ensam sakkunnig lätteligen

vinna en maktställning, som säkerligen icke vore utan sina vådor.

Beträffande samtliga förslag att till länsstyrelserna överflytta domkapitlens

befattning med folkundervisningen anmärkte slutligen kommittén, att länsstyrelsernas

arbetsbörda redan vore så stor, att varje ökning av densamma

måste menligt inverka på dessa myndigheters arbetsresultat.

Att utrusta folkskolinspektionen med domkapitlens ifrågavarande funktion

innebure ett avsteg från de principer, på vilka nämnda organisation vore

byggd. Folkskolinspektionens nära anknytning till folkundervisningsväsendets

centrala ledning skulle dessutom göra den åsyftade centraliseringen

illusorisk. Och slutligen vore att beakta, att folkskolinspektionen i många

av de till distriktsstyrelsens befattning hörande ärendena intoge ställning

äv part.

Sedan kommittén sålunda utdömt de förslag, som velat förlägga den nuvarande

mellauinstansens befogenheter hos andra redan befintliga myndigheter,

förklarar sig kommittén icke hava några principiella betänkligheter

emot att nämnda befattning övertoges av en för ändamålet särskilt tillskapad

myndighet. Kommittén ville emellertid icke av praktiska skäl förorda,

att nya distriktsstyrelser vid detta tillfälle skulle tillskapas.

De skäl, riksdagen år 1913 anfört för domkapitlens bibehållande såsom

distriktsstyrelser, ansåge kommittén fortfarande öga gällande kraft. Kommittén

fäster uppmärksamheten vid vikten av att icke omedelbart efter det

folkundervisningsväsendets centrala ledning undergått en så genomgripande

omgestaltning vidtaga åtgärder för mellaninstansernas omdaning. Kommittén

vidrör kostnadsfrågan oell ifrågasätter därefter, huruvida icke en myndighet

med uteslutande uppgift att vara distriktsstyrelse för folkundervisningen

och med så begränsat verksamhetsområde som ett folkskolinspektörs eller

länsområde, skulle erhålla ett verksamhetsfält av så ringa omfattning, att

kostnaderna för myndighetens förseende med dugande administrativ arbetskraft

svårligen skulle kunna bringas i rimligt förhållande till verksamhetens

omfång.

Enligt kommitténs åsikt borde således domkapitlen bibehållas såsom distriktsstyrelser

för folkundervisningsvasendet. Bettäffande vetksanihet och

sammansättning föreslår kommittén, att domkapitlet uppdelas på två av
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

1927 års

riksdag.

40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

delningar, en kyrko- och en skolavdelning. Den sistnämnda avdelningen

skulle bestå, förutom av biskopen och vice ordföranden, av två i ordinarie

befattning i folkundervisningens tjänst anställda män, av vilka åtminstone

den ena skulle vara anställd vid folkskola, samt en i allmänna

värv förfaren lekman. Kyrkoavdelningen skulle hava likartad

sammausättning givetvis med den skillnaden, att fackmännen här skulle

utgöras av prästmän med ordinarie tjänst. I allmänhet skulle enligt

författningsförslaget skolavdelningen fullgöra domkapitlets åligganden med

avseende å angelägenheter rörande undervisningsväsendet. Undervisningsärenden

kunde dock i vissa fall handläggas i plenum och möjlighet lämnades

även öppen för biskopen att på domkapitlets vägnar avgöra vissa

ärenden av detta slag.

Vid betänkandet finnes fogad en reservation av bland annat folkskolläraren

O. H. Waldén, vilken reserverade sig mot själva huvudtanken att bibehålla

domkapitlen såsom mellaninstanser inom folkskoleväsendet.

Domkapitlens befattning med folkskoleärendena borde inom varje län

överlämnas åt en länsdirektion, under vilken skulle sortera jämväl sådana

undervisningsanstalter, som upprättas och underhållas av landsting. Direktionen

skulle bestå av fem ledamöter, nämligen av Kungl. Maj:t efter skolöverstyrelsens

förslag utsedd ordförande, två av landsting valda ledamöter

samt två i folkundervisningens tjänst anställda män, av vilka åtminstone

den ene skulle vara anställd vid folkskola. De sistnämnda ledamöterna

skulle utses av Kungl. Majit efter det länets vid folkskola anställda lärare

genom omröstning avgivit förslag å sådana, som i främsta rummet ansetts

lämpliga för nämnda uppdrag.

Domkapitelskommitténs betänkande har lika litet som reservantens nyssnämnda

förslag föranlett någon lagstiftning i ärendet.

Senast har frågan örn folkskoleväsendets mellaninstanser varit föremål för

riksdagsbehandling vid 1927 års riksdag.

Vid denna riksdag väcktes en motion nr II: 266, i vilken hemställdes

örn skrivelse till Kungl. Majit, att Kungl. Majit ville efter erforderlig överoch

omarbetning av framställda förslag till tidsenliga mellaninstanser för

folkskoleväsendet i de nuvarande domkapitlens ställe snarast för riksdagen

framlägga förslag till inrättande av dylika mellaninstanser. Liksom vid så

mångå föregående tillfällen påvisades i motionen, att domkapitlens sammansättning

icke gjorde dem lämpade att tjänstgöra såsom mellaninstanser för

folkskoleväsendet. Denna funktion borde överflyttas till andra organ. Såsom

sådana borde dock icke — såsom föreslagits —- få tjänstgöra varken skolöverstyrelsen

eller folkskolinspektören eller båda gemensamt. Mellaninstansen

borde ha en sådan sammansättning, att den centrala skolmyndigheten

ifrån sakkunnigt sammansatta representationer kunde få en trogen spegelbild

av de skiftande meningar och behov, som förefinnas inom stiften eller

länen.

Huru skulle dessa nämnder vara sammansatta? »Man kan tänka sig att

i en dylik nämnd för länet eller stiftet insattes konsistorienotarien, som representerar

stor skoladministrativ sakkunskap, vidare en skolrådsordförande,

en representant för lärarkåren och en för föräldraintresset. Den senare,

eventuellt även de två andra, kunde utses antingen av landstinget eller, i

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

fråga om skolrådsordföranden och läraren, av respektive kårer. Man kan

även tänka sig, att landstingets förvaltningsutskott, förstärkt på ovannämnda

sätt, bildade skolstyrelse för länet. Eller förvaltningsutskottet kunde utse

någon eiler några medlemmar, andra av Kungl. Majit o. s. v. Under alla

förhållanden bör ett försök göras, varigenom denna fråga föres till sin lösning

på så sätt, att man både begagnar den sakkunskap, som nu tinnes

speciellt hos domkapitlets juridiskt sakkunniga, ävensom den övriga sakkunskap,

som betinnes erforderlig, och samtidigt organiserar det hela på

billigaste vis.»

Andra kammarens första tillfälliga utskott framhöll i sitt utlåtande över

motionen (nr 6), att förhållandena sedan år 1915, då motion sist väcktes

om domkapitlens avskaffande som mellaninstanser, väsentligt förändrats

genom omorganisationen av ledningen för folkskoleväsendet enligt Kungl.

Majlis instruktion för skolöverstyrelsen den 31 oktober 1919 samt genom

vidtagna olika ändringar i fråga om folkskolinspektionen. Ärendet hade

därför nu kommit i ett annat läge. Domkapitlens befogenhet i fråga om

folkskoleärenden hade genom dessa förändringar i avsevärd mån inskränkts.

I likhet med motionärerna ansåg utskottet, att det ej vore lämpligt att

helt slopa mellaninstanserna. Utskottet avvisade därefter förslagen att låta

landstingens förvaltningsutskott eller länsstyrelserna fungera som mellaninstanser.

Den förstnämnda institutionen ägde inga som helst förutsättningar

att tillfredsställande kunna fylla en sådan uppgift. Länsstyrelserna

sakna pedagogisk sakkunskap, varförutom det icke vore tillrådligt att ytterligare

öka deras arbetsbörda. Ej heller folkskolinspektionen vore lämplig

som mellaninstans. Det vore ett huvudsakligen inspekterande och kontrollerande

organ. Vad åter förslaget att tillsätta en särskild läns- eller stiftsnämnd

beträffade, skulle dessa medföra åtskilliga olägenheter. Att låta mer

eller mindre politiskt betonade institutioner välja ledamöter i denna nämnd

funne utskottet icke önskvärt. Dessa nämnder skulle dessutom helt visst

draga betydande kostnader. De i motionen framhållna olägenheterna av

att bibehålla domkapitlen som instanser mellan de lokala skolmyndigheterna

och skolöverstyrelsen vore enligt utskottets uppfattning betydligt överdrivna.

Tvärtom torde man med fog ej kunna peka på några anmärkningsvärda

olägenheter. Domkapitlens sammansättning vore sådan, att deras ledamöter

ägde både insikter och erfarenhet på det, pedagogiska området. Till slut

framhöll utskottet, att det ej kunde vara lämpligt att vid detta tillfälle »i

en detalj föregripa en möjligen ganska snar omorganisation av domkapitlen»,

och avstyrkte därför bifall till motionen.

Tre utskottsledamöter anmälde reservation.

Uppenbart vore, framhöllo reservanterna, att skolväsendet vunnit en sådan

omfattning, att det krävde en provinsiell ledning och representation, som

vore för detta ändamål tillsatt. Även om i flera fall domkapitlen väl fvllt

sin uppgift, så vore det dock oegentlig! att lämna handläggningen av dessa

spörsmål till en myndighet, som ursprungligen ej avsetts för denna uppgift.

Även örn domkapitelslektorerna vore pedagogiskt sakkunniga, hade

man därför ingen garanti för att de ägde någon förtrogenhet med folkskoleväsendet.

Det hade ifrågasatts, huruvida man icke som mellaninstanser

borde kunna begagna domkapitelsformen, utbyggd med speciell sakkun
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

Myndigheternas

yttrande

år 1927.

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

skap i folkskoleärenden. Häremot talade dock det principiella skälet, att

det icke funnes någon anledning att låta undervisningsväsendet, när det

gällde folkskolan, stanna kvar i subordinationstorhållande till kyrkostyrelsen.

pär så ej längre vore fallet med deu högre undervisningen. Den mellaniustans,

som skulle skapas, måste fylla tvenne krav: Den borde vid folkskoleärendenas

avgörande ha tillgång till speciellt sakkunniga personer samt

draga minsta möjliga kostnad. Provinsstyrelsens ledamöter borde icke,

såsom ibland föreslagits, väljas av vissa korporationer. Vad kostnadsfrågan

beträffar, torde de farhågor, som i detta hänsende framförts mot upprättandet

av 12 respektive 24 nya ämbetsverk, vara oerhört överdrivna.

Frågan örn mellauinstanser för folkskoleväsendet borde i hela sin vidd

göras till föremål för en den möjligast allsidiga prövning.

Andra kammaren biföll utskottets utlåtande och hade sålunda beslutat

avslå ifrågavarande motion.

Vid utskottets nyssnämnda utlåtande voro fogade över det i motionen

framförda förslaget avgivna yttranden från skolöverstyrelsen, rikets domkapitel,

Sveriges allmänna folkskollärareförening och allmänna svenska prästföreningen.

Innehållet i dessa yttranden må här i korthet angivas.

Skolöverstyrelsen erinrade, att överstyrelsen i ett tidigare yttrande över

domkapitelskommitténs förslag förklarat sig icke kunna ansluta sig till

detsamma utan förordat en allsidig och förutsättningslös utredning av

frågan örn skolväsendets ledning och förvaltning på mellanstadiet. De

direktiv, som lågo till grund för domkapitelskommitténs arbete hade nämligen

icke medgivit en utredning i nämnda sammanhang av denna fråga.

Vidare hade överstyrelsen framhållit, att det vid ordnandet av lämpliga

provinsialstyrelser för skolväsendet borde tagas under övervägande i vad

mån det vore möjligt att undvika den dualism vid folkskoleärendenas behandling,

som nu råder på mellanstadiet, i det att beslutanderätt tillkommer

dels domkapitlen, dels länsstyrelserna, dels folkskolinspektörerna. Slutligen

hade överstyrelsen uttalat sig för att det borde undersökas, huruvida

icke en provinsial styrelse lämpligen borde få befogenhet även beträffande

andra skolarter än dem, som för närvarande tillhöra domkapitlens verksamhetsområde.

Då, sedan överstyrelsens nämnda utlåtande avgivits, intet

inträffat, som kunnat rubba överstyrelsens ståndpunkt, funné överstyrelsen

en sådan utredning fortfarande önskvärd.

Flertalet domkapitel uttalade som sin mening, att domkapitlen borde bibehållas

som mellaninstanser för folkskoleväsendet. Detta uteslöte dock icke,

att den frågan borde utredas, huru på lämpligaste sätt domkapitlen skulle

kunna tillföras ökad sakkunskap vid skolorganisationsärendens prövning och

avgörande. Frågorna om överflyttande till andra organ av domkapitlens

befattning med skolärenden eller domkapitlens omorganisation i nyss nämnd

riktning borde under alla omständigheter icke isolerade upptagas till prövning

utan bedömas i det vidare sammanhang, som utgjordes av den sedan

länge aktuella frågan örn stiftsstyrelsernas omorganisation. Den argumen
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

tering, som från domkapitlens sida här anföres för stiftsstyrelsernas bibehållande

som mellaninstanser, innehåller i stort sett samma skäl, som vid

frågans tidigare behandling vid olika tillfällen angivits motivera ett bibehållande

av den* historiskt givna anordningen. I yttrandena framhölls

tämligen allmänt, att domkapitlen i regel genom sina ledamöter besutte ett

betydande mått av pedagogisk sakkunskap, även om de lektorer, som hade

säte och stämma i domkapitlen, ej vore särskilt förtrogna med folkskolans

förhållanden. Domprosten och biskopen å andra sidan vore genom sin verksamhet

tvungna att väl sätta sig in i folkskolans förhållanden. Konsistorienotarien

slutligen representerade den juridiska sakkunskap, som är erforderlig

vid besvärsäreudenas handläggning. En ny mellaninstans skulle måhända

icke få den pondus och auktoritet, som domkapitlen ändå måste

anses äga. Inrättandet av nya ämbetsverk skulle vidare draga dryga

kostnader.

Av visst värde torde det här vara att taga del av den reservation, som

mot domkapitlets i Växjö beslut att avstyrka utredning anförts av lektorerna

Cavallin, Rosén och Terner, vilka bland annat yttrade:

Även domkapitlen anses av många mindre lämpliga som pedagogiska

mellaninstanser, enligt vår åsikt icke utan skäl. Visserligen brister icke

här allmän pedagogisk kompetens, men det kan icke förnekas, att det i

många fall är klent beställt med speciell sådan i folkskolefrågor, vartill

kommer, att flertalet av konsistoriemedlemmarna, läroverkslektorerna, av

sin egentliga gärning hindras att i erforderlig grad sätta sig in i dessa

ärenden. Det är vidare obestridligt, att det på många håll råder animositet

och rivalitet mellan läroverkens män och folkskolans och mellan kyrkans

och folkskolans, ett förhållande som är ögnat att minska domkapitlens auktoritet

hos den ena av de stridande parterna. Sist men icke minst vilja vi

erinra örn den strävan till oberoende av kyrkan, ej att fatta = kristendomen,

som utmärker vår tids skolväsen. Skolan anser sjg numera som en med

kyrkan jämbördig institution och känner sin subordination under kyrkliga

myndigheter som ett tryck. En så viktig del av undervisningsväsendet som

universiteten och allmänna läroverken står ju så gott som skild från kyrkligt

inflytande. Även örn domkapitlen reformerades genom adjunktion av

seminarielärare eller andra folkskolans man, skulle föga vinnas därigenom.

Kritiken komme icke därför att tystna. Domkapitlen böra, och detta för

övrigt även av kyrkliga skäl, bliva rent kyrkliga myndigheter.

Sveriges allmänna folkskollärarförening uttalade i sitt yttrande önskvärdheten

av en utredning i motionens syfte. Domkapitlen hade visserligen

med sin nuvarande självskrivna sammansättning kunnat utöva ett högst

betydande inflytande på skolväsendet. Detta inflytande hade ofta visat sig

vara till folkskolans fromma men det funnes även en mångfald exempel på

motsatsen. Men just detta, att de olika domkapitlen framträtt och alltjämt

framträdde med så högst olikartade synpunkter och uppfattningar till och

med i fråga om själva syftemålet med vårt folkundervisningsväsen, vilket

förhållande givetvis måste inverka menligt på det jämna fortskridandet av

s. 44 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

44 Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

folkskoleutvecklingen i rikets skilda delar, gåve vid handen, att domkapitlen

med sin alltigenom självskrivna sammansättning icke lämnade nödiga garantier

för att den provinsiella ledningen av folkskoleväsendet överallt i landet

handhades på ett lojalt och tillfredsställande sätt. Med alli erkännande åt de

domkapitel, mot vilka i detta hänseende ingen befogad anmärkning syntes

kunna riktas, måste centralstyrelsen därför vidhålla den meningen, att nya

bestämmelser rörande mellaninstanser för folkskoleväsendet borde komma till

stånd. De provinsiella skolstyrelserna borde emellertid icke tillsättas på

sådant sätt, att de komme i beroende ställning till vissa valmanskårer.

Allmänna svenska prästföreningen erinrade, hurusom det förefunnes en stor

obenägenhet att inrätta nya myndigheter. Varje sådan vore ett experiment,

som kunde lyckas men också misslyckas. I varje fall komme det att vålla

utgifter; om tillräckligt antal nya mellaninstanser upprättades, skulle kostnaderna

härför växa till stora belopp. Detta kunde icke bortresoneras.

Lämpligare syntes det att anknyta till historiskt givna institutioner, som

förvärvat sig icke blott administrativ erfarenhet och vuxit sig in i folkmedvetandet

utan också på grund härav vunnit allmänt förtroende. En förändring

eller komplettering av en sådan institution för vinnande av ökad

effektivitet borde med en smula god vilja kunna verkställas utan större

rubbning av det bestående och utan att merkostnaden bleve avskräckande.

Skolöverstyrelsens statistik visar, att den minskning av barnantalet, som

i småskolorna redan inträtt, är betydande och att den under de år, som nu

kunna överskådas, kommer att fortgå ehuru i minskat tempo. På folkskolestadiet

har däremot nedgången i barnantalet ännu icke med hela sin

styrka hunnit göra sig gällande. Den årliga minskningen blir störst läsåret

1933 1934, varefter minskningen även i folkskolan fortgår men med något

ringare fart. Den beräknade totala minskningen av barnantalet i småskolan

från läsåret 1927/1928 till läsåret 1935/1936 skulle enligt beräkningarna utgöra

23,05 % av på småskolestadiet vårterminen 1928 varande barn, och motsvarande

procenttal för barn på folkskolestadiet från läsåret 1927/1928 till

läsåret 1937/1938 skulle uppgå till 16,42 %. Sedan skolöverstyrelsens statistik

utarbetats, hava födelsesiffrorna för inom riket födda levande barn för

ytterligare två år blivit preliminärt uppskattade. År 1929 föddes 92,861

och år 1930 94,200 barn. Sistnämnda år redovisades sålunda för första

gången på tio år en viss återhämtning i födelsesiffrornas eljest stadigt fortskridande

nedgång.

Den konstaterade nedgången i barnantalet har aktualiserat behovet av

åtgärder för att åt folkskoleväsendet giva större rörlighet och förmåga till

anpassning efter befolkuingsrörelsens växlingar, än vad det för närvarande

äger. Enligt min mening böra dock dessa åtgärder vidtagas med försiktighet,

vilket jämväl riksdagen i sin ovan refererade skrivelse år 1927 framhållit.

Nu hava de i utredningen avhandlade förhållandena av åtskilliga

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. May.ts proposition Nr 77.

myndigheter ansetts vara av så allvarlig beskaffenhet, att de motivera betydligt

mer genomgripande åtgärder, än jag här ämnar föreslå. De skäl, som

anförts till förmån för dylika mer radikala åtgärder, finner jag tills vidare

för min del ej tillräckligt övertygande. Det kan nämligen icke anses bevisat,

att man för all framtid har att räkna med den nedgång i barnantalet,

som under några år tagit sådana oroväckande proportioner. Man torde därför

visserligen böra eftersträva en så omedelbar anpassning som möjligt till

de nu kända nativitetssiffrorna men å andra sidan icke vidtaga en så radikal

nedskärning, att ett kostsamt och svårgenomförbart återuppbyggande påtvingas

samhället vid en eventuell ökning av barnantalet i skolan.

Svårigheterna att väl avpassa de åtgärder, som av mig här åsyftas, äro

många och stora. Folkskoleväsendets förvaltningsrättsliga karaktär av en

väsentligen kommunal inrättning, önskvärdheten av att bibehålla de i tjänst

varande ordinarie lärarnas anställningsförhållanden oförkränkta, kravet på

att skolformerna icke i onödan försämras, hänsynen till de kostnader, skoldistrikten

iklätt sig för uppförandet av skolbyggnader, som vid en eventuell

indragning komma att stå oanvända, målsmännens personliga intresse av

att undervisningen för deras barn anordnas på ett ur deras synpunkt så

tillfredsställande sätt som möjligt, allt detta är faktorer, som hava inverkan

på det problem, det här gäller att lösa, och till vilka behörig hänsyn måste

tagas. A andra sidan har staten, som påtagit sig en dryg del av kostnaderna

för folkskoleväsendet, stort intresse av att skolorganisationens omfång

i görligaste mån anpassas efter det föreliggande behovet. Redan har staten

ett avsevärt inflytande på skolväsendets anordning i skoldistrikten. De åtgärder,

jag i det följande kommer att föreslå, inskränka ytterligare i någon

mån skoldistriktens redan förut beskurna frihet att själva ordna sitt folkskoleväsende.

Givetvis är det svårt, att i bestämmelser av denna art sammanjämka

statens och kommunernas intressen. De föreslagna bestämmelserna

synas mig emellertid hava avfattats med en försiktighet, som väl

motiveras av de vitala intressen på ömse sidor, som föreligga. I huvudsak

hava heller icke de ifrågasatta åtgärderna från de hörda skolrådens och

folkskolestyrelsernas sida föranlett några mer betydande erinringar. Detta

torde sammanhänga med att även kommunerna hava ett betydande intresse

av en smidigare anpassning av folkskoleorganisationen efter föreliggande behov,

både ur ekonomisk synpunkt och med hänsyn till de möjligheter, som härigenom

i många fall yppas, att genomföra en förbättrad undervisning.

Hava sålunda ett par av de ändringar i nu gällande folkskoleförfattningar,

jag i det följande kommer att föreslå, utformats med en moderation, som

väl i något fall begränsat bestämmelsernas effektivitet, så ligger det å andra

sidan stor vikt uppå, att de myndigbeter, som anförtros den viktiga och

ömtåliga uppgiften att handhava tillämpningen av dessa bestämmelser, äro

för denna uppgift väl kvalificerade och lämpade. Detta ger en ny och påtaglig

aktualitet åt det snart hundraåriga spörsmålet om skapandet av lamp
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kung1. Maj:ts proposition Nr 77.

liga mellaninstanser för folkskoleväsendet. Jag har i det föregående visat, att

utvecklingen, alltsedan domkapitlen faktiskt bekläddes med uppgiften att

tjänstgöra som mellaninstanser för folkskoleväsendet, gått i den riktningen,

att ledningen av undervisningsväsendet mer och mer undandragits domkapitlens

inflytande. För närvarande företer handläggningen av folkskoleärenden

på mellanstadiet ett drag av splittring, som torde vara en säregenhet

för svenska folkskoleförhållanden. Beslutanderätten på mellanstadiet

tillkommer nu länsstyrelser, domkapitel och folkskolinspektörer. De skolärenden,

som stannat kvar hos domkapitlen, äro i huvudsak reglementsärenden,

där domkapitlet dels är första instans i vissa ärenden, dels är besvärsinstans,

samt befordriugsärenden och disciplinmål, där domkapitlet är besvärsinstaus.

Reglementsärendena hava ur alla synpunkter, ej minst ekonomiskt,

ett avgörande inflytande på det svenska folkskoleväsendets hela anordning.

Man har nu ifrågasatt, huruvida domkapitlen med sin till stor del

självskrivna och ingalunda av hänsyn till folkundervisningen motiverade

sammansättning äro ägnade att handhava befattningen med dessa och andra

ovannämnda skolärenden. Man har förmenat, att befattningen med dessa

ärenden bör anförtros åt myndigheter, mera sakkunniga härvidlag och allra

helst speciellt inrättade med tanke på denna uppgift. Under den långvariga

diskussionen örn mellaninstansernas karaktär har detta varit ett av de förnämsta

skälen för en ändring i den nu bestående ordningen. Andra motiv

hava emellertid jämsides härmed trängt i förgrunden: behovet av en mer

rationellt ordnad arbetsfördelning mellan de olika mellaninstanserna och

mellan dessa och den centrala skolmyndigheten, önskvärdheten av att stiftsstyrelserna

uteslutande finge ägna sig åt sin egentliga uppgift, det principiella

skälet att den lägre undervisningen liksom tidigare den högre bör

skiljas från all gemenskap med kyrkan o. s. v. Dominerande bland alla

dessa skäl har dock varit behovet av en verkligt sakkunnig, för folkskoleväsendets

bästa effektivt och målmedvetet arbetande provinsiell myndighet.

Åtskilliga betydelsefulla administrativa uppgifter, för vilkas handläggning

nu icke finnes någon myndighet med erforderlig sakkunskap, skulle lämpligen

kunna anförtros dessa nya mellaninstanser. Den nuvarande ordningen

för förslags upprättande vid tillsättning av lärartjänster har sedan länge

ansetts vara i behov av en reformering i syfte att stadgade befordringsgrunder

måtte i högre grad än vad nu är fallet komma till sin rätt vid lärarvalen.

En avsevärd förbättring synes mig i detta avseende vara att vinna, därest

åt berörda mellaninstanser överlämnades att i skolrådens ställe upprätta förslag

till tjänsternas tillsättning. Likaså har den nuvarande ordningen för

utfärdande av tjänstgöringsbetyg för lärarna varit föremål för mycken och,

som det synes mig, berättigad kritik. Sannolikt skulle en ur synpunkten

av objektivitet och enhetlighet mera betryggande procedur härutinnan ernås,

om de nya mellaninstanserna övertoge detta åliggande. Det vill även förefalla,

som om åtskilliga av de frågor, vilka bliva en konsekvens av ett

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

genomförande av nu föreliggande förslag, nied fördel kunde påläggas dessa

mellaninstanser. Jag tänker då närmast på ärenden örn huru med vakant

lärartjänst bör förfaras i händelse skolråd och folkskolinspektör stannat i

olika meningar samt frågor om barns undervisning i annat skoldistrikt än heinortsdistriktet.

Tilläggas kan, att dessa nya mellaninstanser, med den kännedom

om och överblick över skolväsendet de konnne att äga var och en

ifråga örn sitt område, säkerligen skulle kunna uträtta åtskilligt för åstadkommande

av en mera rationell skoldistriktsindeluing, därest de tillerkändes

initiativrätt med avseende å utredningar örn skoltorbund.

Vid dryftandet av frågan om åtgärder för skolväsendets anpassning efter

nedgången i barnantalet har jag kommit till den bestämda övertvgelsen, att

en snar lösning av mellaninstansproblemet just ur ändamålsenlighetens synpunkt

är ett ofrånkomligt önskemål. De folkskoleärenden, som nu handläggas

på mellanstadiet eller där borde handläggas, äro så betydelsefulla, och

bliva i all synnerhet, därest här nedan av mig föreslagna åtgärder vinna

bifall, av så krävande och omfattande natur, att deras handläggning borde

handhavas av myndigheter med detta såsom sin uteslutande uppgift. Därest

nya mellaninstanser för folkskoleväsendet inrättades, kunde dessa på ett mer

naturligt sätt, än vad nu gäller domkapitlen, inpassas bland de övriga myndigheter,

som handlägga folkskoleärenden. Den nuvarande splittringen i fråga

örn mellaninstansen, som ur folkskoleväsendets synpunkt ej är utan sina

olägenheter, skulle i så fall kunna hävas och respektive myndigheter på ett

mera enhetligt sätt samarbeta till skolväsendets bästa. Att betänka är slutligen,

att genom 1930 års lagstiftning skolväsendet i andra avseenden helt

överförts till den borgerliga kommunen. Efter denna reforms genomförande

synas inga sakliga eller formella skäl längre kunna anföras till stöd för

att såsom mellaninstanser för folkskoleväsendet bibehålla domkapitlen. Tvärtom

ter sig en avveckling av denna anordning såsom en naturlig konsekvens

av 1930 års reform.

Jttg vill givetvis icke på sakens nuvarande läge ingå på frågans tekniska

sida och är ej beredd att härutinnan framställa ett positivt förslag men jag

har velat begagna tillfället att framhålla vikten av att denna fråga utan

dröjsmål göres till föremål för en noggrann och allsidig utredning.

Jag övergår härefter till att redogöra för detaljerna i skolöverstyrelsens

förslag av den 24 april 1931. I omedelbar anslutning till de olika punkterna

ämnar jag i sammandrag återgiva såväl de yttranden och förslag, som

på frågans förberedande stadium framförts av åtskilliga myndigheter och

som åberopats i överstyrelsens utredning, som ock myndigheternas yttranden

över skolöverstyrelsens utarbetade förslag. I övrigt hänvisar jag till

handlingarna i ärendet.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Majlis proposition Nr 77.

Tvdngsförfly

tillin g av

ordinarie lärare

mellan

skoldistrikten.

II. Ökade möjligheter att förflytta lärare.

Vid den förberedande diskussionen angående lämpliga åtgärder för indragning

av skolor och skolavdelningar har från åtskilliga håll — bland annat

i den motion, som givit upphov till riksdagens skrivelse — ifrågasatts ett

uppmjukande av förfaringssättet vid förflyttning av lärare. Förslagen hava

avsett antingen förflyttning av lärare mellan skoldistrikten — tvångsvis eller

frivillig — eller förflyttning av lärare inom skoldistrikten. Här må först

uppmärksammas förslaget angående av överordnad myndighet reglerad,

eventuellt tvångsvis genomförd förflyttning av lärare mellan skoldistrikten.

De av överstyrelsen i ärendet hörda myndigheterna ansluta sig i stort

sett till den uppfattningen, att förflyttning av ordinarie lärare bör begränsas

till det skoldistrikt, inom vilket läraren är anställd. I icke så få fall söka

dock åtskilliga myndigheter påvisa, att den enda fullt effektiva utvägen för

att på kortare tid bringa antalet skolor och skolavdelningar i full jämvikt

med behovet vore, att en överflödig lärare utan vidare kunde förflyttas till

vakant tjänst vid skola inom annat skoldistrikt. Ytterst få myndigheter äro

dock beredda att nu förorda dylika åtgärder.

Folkskolinspektören i Dalarnas östra inspektionsområde anser, att dylikt

intrång i den kommunala självbestämmanderätten rätt väl kan motiveras

såväl med hänsyn till de avsevärda bidrag av statsmedel, som komma de

enskilda skoldistrikten till del, som ock till det allmännas intresse av att

i görligaste mån nedbringa kostnaderna för skolväsendet. Vad angår lärarnas

intresse synes även detta böra väga mindre tungt än samhällets och

lika väl som t. ex. en folkskolinspektör vid eventuell omorganisation av

inspektionsområdena bör kunna förflyttas från en ort till en annan, bör även

en lärare kunna åläggas dylik förflyttning. Förflyttning borde endast ifrågakomma

med vederbörande skoldistrikts medgivande.

Folkskolinspektör ema i Älvsborgs norra, Älvsborgs södra, Skaraborgs södra

och Västmanlands västra inspektionsområden anse likaledes, att de säkraste

resultaten i den i riksdagsskrivelsen antydda riktningen kunde erhållas, om

lärarnas anställningsförhållanden ändrades därhän, att ordinarie lärare kunde

förflyttas till skolor utom det distrikt där ordinarie anställning erhållits.

I dessa yttranden fratnhålles emellertid, att därmed de ordinarie tjänsterna

skulle förlora sin egentliga karaktär och kommunernas självbestämningsrätt

kringskäras, vartill komme, att denna utväg i riksdagens skrivelse tillbakavisats,

vadan det icke vore möjligt och ej heller lämpligt att här upptaga

dessa frågor till prövning.

Folkskolinspektören i Södermanlands östra inspektionsområde framhåller, att

förslaget om förflyttning av lärare från ett skoldistrikt till ett annat genom

någon slags tvångsåtgärd ej bör vinna beaktande.

Folkskolinspektörerna i Östergötlands östra, Östergötlands västra, Nordsmålands

västra, Sydskånes östra, Dalarnas södra, Norrbottens södra, Norrbottens

norra och t. f. folkskolinspektören i Sydsmålands mellersta inspektionsområden

anföra i korthet liknande synpunkter.

Bland domkapitlen råda delade meningar. Uppsala domkapitel anser, att

då just möjlighet till dylik förflyttning av lärare på ett effektivt sätt kunde

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Majits ''proposition Nr 77.

råda bot för det missförhållande, som givit anledning till riksdagens skrivelse,

borde särskilt den frågan utredas, örn icke sådana former kunde utfinnas,

som möjliggjorde överföring av lärare till annat skoldistrikt, utan att berättigade

intressen av allmän eller enskild natur träddes för nära. Lunds domkapitel

anser, att en första åtgärd för berörda syftemåls vinnande vore att

tillförbinda lärarpersonalen vid landets skolor skyldighet att underkasta sig

eventuella författningsförändringar angående tjänsteförhållanden, förflyttning

m. m. — en skyldighet som existerar för flertalet statsanställda.

Västerås domkapitel vitsordar åtgärdens effektivitet men kan icke tillstyrka

densamma.

Växjö domkapitel kan av principiella skäl alldeles icke vara med örn sådan

förflyttning. Lidea och Visby domkapitel synas hålla före, att åtgärden skulle

vara av gagn, men anser den icke kunna ifrågakomma, sedan riksdagen

uttalat sig emot en sådan anordning.

Länsstyrelserna i Stockholm och Kristianstad äro av den uppfattningen,

att möjligheterna att vid utredningen kunna anvisa fullt effektiva utvägar

för indragning av överflödiga skolor blivit genom utredningsdirektiven, vad

förflyttning av lärare angår, starkt begränsade.

Länsstyrelsen i Vänersborg påpekar, att flertalet statsavlönade tjänstemän

i vårt land, däribland lärarna vid de allmänna läroverken, äro underkastade

flyttningsskyldighet. Då staten till ojämförligt största delen bestrider kostnaderna

för folkskollärarkårens avlönande, kan det icke anses vara ur vägen,

att staten i någon mån får bestämmanderätt i fråga örn denna kårs anställningsförhållanden.

Skulle staten framdeles komma att helt övertaga kostnaden

för folkskollärarkårens avlönande, synes självfallet, att kåren i samband

med en allmän lönereglering bör underkastas flyttningsskyldighet. Men

redan nu torde en sådan skyldighet kunna stadgas för nytillträdande lärare.

Den härigenom befarade inskränkningen i skoldistriktens rätt att själva

anställa sina lärare bleve synnerligen minimal, örn skoldistrikten medgåves

att välja mellan ett större antal flyttningsskyldiga lärare.

Länsstyrelsen i Falun anser tvångstransportering av lärare från ett distrikt

till ett annat icke böra ifrågakomma.

I detta sammanhang torde jämväl böra erinras att såväl styrelsen för

Svenska landskommunernas förbund som centralstyrelsen för Sveriges allmänna

folhskollärarförening i sina till andra kammarens första tillfälliga utskott

avgivna yttranden bestämt uttalat sig mot tvångsförflyttning av lärare från

ett skoldistrikt till ett annat.

Skolöverstyrelsen medgiver, att en tillerkänd rätt att förflytta lärare från

ett skoldistrikt till ett annat kunde vara ägnad att underlätta lämpliga indragningar

av skolor och skolavdelningar. En oinskränkt förfiyttningsrätt

skulle dock alltför kraftigt beskära skoldistriktens inflytande på lärarbefattningarnas

rekrytering och utgöra ett starkt ingrepp i den rättsliga ställning,

som hittills varit lärarkåren tillförsäkrad. Överstyrelsen finner icke situationen

vara sådan, att en dylik radikal åtgärd för närvarande är erforderlig

och kan sålunda icke tillstyrka att bestämmelser utfärdas rörande tvångsförflyttning

av lärare från ett skoldistrikt till ett annat.

Skatteutjämningsberedningen och statskontoret uppehålla sig vid den berörda

principfrågan i avgivna yttranden över skolöverstyrelsens förslag.

Bihang till riksdagens protokoll 19113. 1 sami. 63 höft. (Nr 77.) 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

Förflyttning

pä frivillighetens

väg

mellan skoldistrikten.

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

I båda yttrandena uttalas från skolöverstyrelsens mening skiljaktiga synpunkter.

Skatteutjämningsberedningen gör det principiella uttalandet, att i den mån

undervisningens intressen och lärarnas befogade rättsanspråk icke därigenom

åsidosättas, skolväsendets organisation bör göras i största möjliga mån rörlig

och elastisk såväl inom ett och samma skoldistrikt som i förhållandet mellan

olika distrikt.

Statskontoret förordar en allmän flyttningsskyldighet för ifrågavarande

lärare.

Statskontoret erinrar, att sådan skyldighet föreligger beträffande så gott

som samtliga befattningshavare vid den civila statsförvaltningen. Starkare

skäl torde knappast föreligga att åt nu omhandlade lärare bereda en mera

skyddad ställning i ifrågavarande avseende än åt befattningshavare i statens

tjänst. Det har i ärendet framhållits, att en åt statsmyndighet tillerkänd

rätt att för vinnande av det ändamål, som här är ifråga, förflytta ordinarie

lärare från en tjänst till en annan, skulle alltför mycket inkräkta på kommunernas

bestämmanderätt med avseende å lärarpersonalens rekrytering.

Statskontoret finner sig icke kunna dela denna mening. De utomordentligt

stora kostnader, statsverket påtagit sig med avseende å sagda personals avlöning,

böra enligt statskontorets förmenande tillräckligt motivera, att staten

i påkommande fall skall vara i stånd att vidtaga åtgärder till förhindrande

av onödiga utgifter för sagda ändamål.

Vid statskontorets yttrande finnes fogad en reservation av statskommissarien

Spilhammar, vilken anmäler från statskontoret avvikande mening i

fråga om allmän flyttningsskyldighet för lärare.

Emellertid föreslår skolöverstyrelsen en anordning, avsedd att underlätta eller

möjliggöra för skoldistrikt att på frivillighetens väg från ett annat skoldistrikt

övertaga där överflödig ordinarie lärare.

Härför öppna sig två utvägar. Antingen kan dylik lärare helt enkelt

uppmuntras att söka ledigtorklarad tjänst i annat skoldistrikt och där i

konkurrens med andra sökande på vanligt sätt eventuellt väljas till ordinarie

lärare. Eller också kan initiativet utgå ifrån det skoldistrikt, inom vilket

befattningen ledigförklarats och vilket i så fall skulle äga att kalla i annat

skoldistrikt tjänstgörande lärare, vars befattning konstaterats vara överflödig.

I båda fallen skulle flyttningsbidrag till vederbörande lärare utgå av allmänna

medel, detta för att anordningen över huvud taget skulle komma i bruk.

Härom anför skolöverstyrelsen:

Att på förhand beräkna det belopp, som för dylikt ändamål kan visa sig

erforderligt, är givetvis icke möjligt. Det blir därför nödigt, att för ändamålet

ett förslagsanslag finnes att tillgå. Lämpligt synes vara, att bidrag

i detta avseende utgår av förslagsanslaget till avlöning åt lärare vid folkoch

småskolor, enär det här gäller inbesparande av andra utgifter från detta

anslag. Det må även erinras örn att flyttningsbidrag till läroverkslärare, då

sådant förekommer, utgår från reservationsanslaget till de allmänna läroverken.

Att på frågans nuvarande stadium uppställa några allmänna grunder

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. May.ts proposition Nr 77.

för utgående av flyttningsbidrag i här förevarande fall synes icke vara

möjligt, utan torde åtminstone tills vidare, innan närmare erfarenhet

vunnits, beslut om sådant bidrag böra meddelas av Kungl. Majit efter framställning

i varje särskilt fall, på sätt som nu sker i fråga örn flyttningsbidrag

åt lärare vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium.

Skolöverstyrelsen framhåller, att en skoldistrikten medgiven rätt att till

befattning kalla lärare i annat skoldistrikt kräver särskilt stadgande i folkskoleförfattningarna,

vilket föreslås ske såsom tillägg till §§ 21 och 22 i

folkskolestadgan. Tillvägagångssättet tänkes anordnat på följande vis:

Om i skoldistrikt ordinarie lärartjänst vid folk- eller småskola blir ledig

och en motsvarande befattning i annat skoldistrikt befinnes vara överflödig

och böra indragas, skulle efter överenskommelse mellan respektive skolråd

och innehavaren av sistnämnda befattning denne antagas som ordinarie lärare

å den lediga tjänsten. Den för val av ordinarie lärare i § 19 folkskolestadgan

stadgade ordningen skulle i detta fall icke behöva iakttagas av det

skoldistrikt, som mottager läraren. Innan skoldistrikt kallar lärare, måste

givetvis först konstateras, att bans tjänst är överflödig, varförutom beslut

om indragning skall föreligga. Tillvägagångssättet härför föreslås av överstyrelsen

böra bliva ungefär detsamma som av skolöverstyrelsen ifrågasättes

vid indragning av obehövliga lärartjänster vid vakanser, för vilket i ett senare

sammanhang kommer att redogöras (sid. 75). För tillsättande av lärare i

denna ordning skulle under alla förhållanden erfordras skolöverstyrelsens

medgivande, alldenstund förfarandet, såsom nämnt, förutsätter dispens för

skoldistriktet från tillämpandet av vissa bestämmelser i folkskolestadgan.

Skolöverstyrelsen förklarar sig icke vänta några vittgående resultat av nyss

antydda åtgärder men anser dem dock ägnade att i någon mån öka de

möjligheter, som redan finnas, att vid minskning av barnantalet indraga

skolor eller skolavdelningar.

De myndigheter, som yttrat sig över skolöverstyrelsens förslag rörande

lärares förflyttning från ett skoldistrikt till ett annat, anse nästan utan

undantag den av skolöverstyrelsen föreslagna på frivillig överenskommelse

grundade förflyttningen vara av ringa eller ingen betydelse. I vissa fall

tillrådes förenkling av bestämmelserna; åtskilliga myndigheter förorda ett

mer generellt förflyttningsförfarande, reglerat av överordnad myndighet och

ägnat att överbygga den nu rådande isoleringen skoldistrikten emellan.

Länsstyrelsen i Halmstad tillstyrker förslaget men anser de föreslagna bestämmelserna

angående lärares förflyttning inom och utom skoldistrikten

föga effektiva.

Länsstyrelsen i Luleå är av samma åsikt men uttalar samtidigt den uppfattningen,

att med de av riksdagen angivna riktlinjerna några effektiva

åtgärder i denna del ej kunna förväntas.

Länsstyrelsen i Stockholm anser de i skolöverstyrelsens utredning föreslagna

åtgärderna för förflyttning av lärare icke vara tillfyllest. Även om,

såsom överstyrelsen framhåller, situationen för närvarande icke erfordrar

radikalare åtgärder, är det näppeligen möjligt att i längden oförändrade

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

bibehålla sådana organisationsformer, som kunna åsamka statsverket avsevärda

onödiga kostnader, utan att de statliga myndigheterna äga befogenhet

att inskrida för vinnande av rättelse. Länsstyrelsen erinrar om att statsverkets

utgifter för ifrågavarande ändamål föreslagits avsevärt ökade i det

av 1928 års lönekommitté framlagda betänkandet angående lönereglering för

befattningshavare vid undervisningsväsendet. Länsstyrelsen ifrågasätter, huruvida

icke vid överarbetningen av detta betänkande borde beaktas önskvärdheten

ur statsekonomisk synpunkt av större möjligheter att förflytta lärare.

Länsstyrelsen i Malmö finner sådana föreskrifter böra utfärdas, som möjliggöra

lärares förflyttning genom statlig myndighet från ett distrikt till ett

annat. Därest icke sådan förflyttning sker tvångsvis, torde den icke på

långt när komma att försiggå i den omfattning, som vore önskvärd och

av omständigheterna påkallad. I samband därmed bör stadgas flyttningsskyldighet

för lärare, vilket icke enligt länsstyrelsens förmenande kan anses

orimligt, i betraktande av att dylik skyldighet finnes för ett flertal statsanställda.

A andra sidan torde läraren böra tillförsäkras rätt till minst

samma löneförmåner, som han förut åtnjutit, varjämte tvångsförflyttningen

torde böra föregås av en noggrann undersökning, huruvida vederbörande

lärare med hänsyn såväl till sin tjänstgöring som andra förhållanden lämpar

sig för den nya tjänstgöringsorten.

Om emellertid dylik tvångsförflyttning överhuvud skulle anses innebära

ett alltför djupt ingrepp i kommunens självbestämningsrätt och lärarnas

rättsliga ställning, synes något kunna vinnas genom skoldistriktens förstoring.

Länsstyrelsen i Vänersborg framhåller bland annat: Huruvida den möjlighet

till lärares förflyttning till annat distrikt, som skolöverstyrelsens förslag öppnar,

kommer att i någon större utsträckning anlitas, torde bliva beroende av

folkskolinspektörernas åtgöranden vid inträffande vakanser. Inspektörerna

böra givetvis vid vakanser å lärartjänster, som skola bibehållas, söka giva

anvisning på lämpliga lärarkrafter från skolor, som kunna indragas. Det

torde böra ankomma på skolöverstyrelsen att lämna inspektörerna anvisningar

i sådant avseende även för det fall, att lämplig lärarkraft icke kan föreslås

från till indragning ifrågasatt skolavdelning inom det egna inspektionsområdet.

Länsstyrelsen i Gävle finner i likhet med skolöverstyrelsen omständigheterna

åtminstone för närvarande icke påkalla bestämmelser angående

tvångsförflyttning av ordinarie lärare från ett skoldistrikt till ett annat

och tillstyrker förslaget.

Länsstyrelsen i Ostersund uttalar den uppfattningen, att en allmän skyldighet

för lärarna att låta sig förflyttas från ett skoldistrikt till ett annat

knappast skulle kunna genomföras utan ett förstatligande av skolväsendet.

Beträffande den frivilliga förflyttningen av lärare från ett skoldistrikt till

ett annat synes det länsstyrelsen som om denna, åtminstone så som förslaget

utformats av skolöverstyrelsen, skulle bliva så gott som verkningslös.

Sannolikt kornme icke det här föreslagna omständliga tillvägagångssättet

till användning i annat än sällsynta undantagsfall. Om någon verkan av

den tillämnade anordningen skall vinnas, torde åtminstone den förenklingen

böra vidtagas, att medgivandet till tillsättning i extra ordinarie ordning får

lämnas av vederbörande domkapitel samt att därvid tillika må meddelas

beslut att flyttningsbidrag kommer att utgå av statsmedel.

Det bör emellertid påpekas, att anordningen torde kunna föranleda, att

en lärare, som i varje fall tänkt söka transport, på detta sätt skaffar sig

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

ett flyttningsbidrag. Då dessutom anordningens praktiska värde, även med

de här ovan förordade förenklingarna, synes ringa, hyser länsstyrelsen närmast

den uppfattningen att hela uppslaget bör övergivas.

Kommer beslut angående flyttningsbidrag att meddelas av annan myndighet

än Kungl. Majit, torde särskilda bestämmelser därom bli erforderliga.

Utanordnandet av flyttningsbidrag torde få äga rum genom vederbörande

länsstyrelse efter granskning enligt nyssnämnda föreskrifter.

Domkapitlet i Visby finner icke den föreslagna anordningen för förflyttning

i vissa fall av lärare från ett skoldistrikt till annat tillrådlig. En dylik förflyttnings

fråga kan lätt vålla obehag för läraren och slitningar mellan skoldistrikten.

Genom den starka garanti mot missbruk av förflyttningar, som

består i de tre parternas samtycke, kommer anordningen att bliva ineffektiv,

vartill även skulle bidraga skoldistriktens allmänna obenägenhet för samarbete

med andra skoldistrikt. Bestämmelsen i fråga bör utgå ur förslaget.

Domkapitlet i Luleå tillstyrker förslaget men uttalar sympatier för en inskränkning

av detsamma därhän, att lärare skulle kunna förflyttas enbart

inom det egna skoldistriktet.

Domkapitlet i Härnösand tillråder förenkling av bestämmelserna.

Folkskolinspektören i Roslagens inspektionsområde framhåller, att lärare aldrig

komma att kallas till tjänst, därför att de, som kunna kallas, äro så till

ytterlighet få. Bestämmelsen bör utgå ur förslaget.

Folkskolinspektören i Dalarnas östra inspektionsområde påpekar, att det

effektivaste sättet att beskära en genom det sjunkande barnantalet hotande

överorganisation av skolväsendet, nämligen att i vissa fall tvångsförflytta

lärare från ett skoldistrikt till ett annat, tillfölje riksdagens direktiv är på

förhand avvisat, vadan skolöverstyrelsens förslag för närvarande är det enda

som kan realiseras.

Folkskolinspektören i Hälsinglands norra inspektionsområde finner riktigt,

att eventuella flyttningsbidrag till lärare bör utgå av statsmedel (ej som

1928 års lönekommitté föreslår i sitt den 21 juli 1930 avgivna betänkande

»av den samfällighet, vilken står som målsman för den läroanstalt,

dit han förflyttas»). Ett annat tillvägagångssätt skulle sannolikt förorsaka

ovilja och obehövliga konflikter skoldistrikten emellan, utan att skolväsendet

därigenom främjades.

Folkskolinspektören i Jämtlands norra inspektionsområde tillstyrker endast

med viss tvekan bifall till förslaget. På grund av svårigheterna för skoldistrikten

att hava vetskap örn var de överflödiga lärarna som ock de lediga

lärartjänsterna finnas, synes det folkskolinspektören erforderligt, att såväl

de ena som de andra på något sätt bringas till allmän kännedom. Fruktar

desslikes, att den frivilliga förflyttningen, som utesluter tävlan om ledig

lärartjänst, kan föranleda mannamån vid tillsättandet, men anser, att den

omständigheten, att skolöverstyrelsen skall lämna sitt medgivande till förflyttningen

innebär en viss trygghet mot de »grövsta misstagen».

Folkskolinspektören i Skaraborgs södra inspektionsområde anser, att vid sidan

av i § 19 föreslagna ändringar och tillägg rörande skyldighet för skoldistrikt

att vid vakanser inhämta folkskolinspektörens mening, huruvida tjänsten

bör återbesättas eller icke, för föreliggande ärendes syfte inga åtgärder kunna

ens tillnärmelsevis få den betydelse som möjligheten att på den frivilliga

överenskommelsens väg förflytta i ett skoldistrikt överflödiga lärare till ett

annat, där de behövas. I bestämmelserna borde markeras, att folkskolinspektören

har rätt att taga initiativ till dylik förflyttning av lärare.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Förflyttning

av ordinarie,

lärare inom

skoldistrik

ten.

54 Kungl. May.ts proposition Nr 77.

Folkskolinspektörerna i Västmanlands västra, Västerbottens norra, Gästriklands,

Gotlands och Jämtlands södra inspektionsområden vänta sig icke någon

nämnvärd betydelse av ifrågavarande bestämmelser. Förfaringssättet är för

omständligt och tungrott, enighet mellan tre parter är svår att åstadkomma.

De avstyrka dock icke bifall.

De skolråd, som yttrat sig härom, avstyrka livligt tvångsförflyttning av

lärare mellan skoldistrikt i ena eller andra formen. Den kommunala självbestämningsrätten

bör bibehållas ograverad, lärarnas rättsliga ställning ej

äventyras.

Flertalet skolråd tillstyrka i all korthet förslaget rörande frivillig förflyttning.

Några skolråd uttala sig i avstyrkande riktning, under framhållande,

bland annat, att stadgandet vore i praktiken omöjligt att tillämpa och att

det bleve i regel icke distriktens bästa lärarkrafter, som bleve överflödiga.

Skatteutjämning sberedning en tillstyrker förslaget i denna del men håller

före, att de föreslagna bestämmelserna rörande frivillig förflyttning knappast

komma att få någon vidsträcktare tillämpning.

Till att börja med må här först erinras örn nu gällande bestämmelser

rörande förflyttning av lärare inom det skoldistrikt, i vilket han är anställd.

De bestämmelser, som reglera detta förfarande, återfinnas i folkskolestadgan

§ 22 mom. 4 och 5. Mom. 4 hänför sig till förhållandena i stad,

mom. 5 till förhållandena å landsbygden.

Vad först angår skoldistrikt i stad, kan skolråd eller folkskolestyrelse

under förutsättning att sådant kan ske utan förnärmande av lärarens på

meddelat förordnande grundade rätt förflytta en ordinarie lärare från en

tjänst till en annan inom distriktet, när skolans bästa det kräver och under

förutsättning att lärarens löneförmåner därigenom icke minskas.

Flyttningsförfarandet i skoldistrikt på landsbygden är åtskilligt mer restriktivt.

Där kan förflyttning mot lärarens önskan äga rum endast i samband

med en i behörig ordning genomförd omorganisation av skolväsendet.

Organisationen av ett distrikts skolväsen angives i det för distriktet fastställda

reglementet, som innehåller bestämmelser icke blott om vilka skolor,

som skola finnas i distriktet utan också örn respektive skolors organisation

(folkskolestadgan § 10). Omorganisation av distriktets skolväsen är sålunda

liktydig med ändring av reglementet och dylik ändring är först giltig,

sedan domkapitlet eller — i vissa fall — skolöverstyrelsen i behörig

ordning fastställt densamma eller, i fall av besvär, Kungl. Maj:t fattat beslut

i målet. Kyrkostämmans respektive folkskolestyrelsens beslut örn förflyttning

skall vidare för att bliva gällande prövas och godkännas av domkapitlet, vilket

dessförinnan skall hava hört såväl ifrågavarande lärare som statens vederbörande

folkskolinspektör. Vidare skall vid förflyttning församlingen bestrida

kostnaderna, varjämte såsom förutsättning för förflyttningens behörighet

gäller, att lärarens löneförmåner genom förflyttningen icke minskas.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

Vid bedömningen av här ifrågavarande spörsmål må även observeras arten

av lärarnas anställningsförhållanden. § 18 folkskolestadgan, och för övrigt

åtskilliga andra med denna paragraf korresponderande stadgande!!, jämfört

med § 1 mom. 2 samma stadga, förutsätter, att lärare av skoldistrikten anställas

vid viss skola och icke, såsom dock flerstädes förekommer, vid skoldistriktets

skolor. Nuvarande stadganden angående lärares förflyttning inom

skoldistriktet betingas direkt av detta förhållande.

Av åtskilliga av de av skolöverstyrelsen i ärendet hörda myndigheterna

hava alternativt föreslagits olika åtgärder för beredande av ökade möjligheter

att förflytta lärare inom skoldistriktet utöver de utvägar, som i

yttrandena till riksdagens vederbörande utskott angivits.

Sålunda har av folkskolinspektör en i Värmlands västra inspektionsområde

föreslagits, att lärarnas anställning borde ändras i så måtto, att de erhålla

ordinarie lärartjänst inom skoldistriktet med tills vidare placering vid viss

bestämd skola. Härigenom skulle möjliggöras en förflyttning av lärare inom

ett skoldistrikt även utan samband med omorganisation av församlingens

skolväsen. Så kunde till exempel vid indragning av en parallellklass vid en

A-skola vederbörande lärare flyttas till annan skola inom distriktet, örn en

bestämmelse angående lärares tillsättning med »tills vidare placering» funnes

i författningen. Redan nu förekommer sådant anställningssätt inom ett par

skoldistrikt i inspektionsområdet. Tvekan råder, om det dock med för närvarande

gällande bestämmelser angående lärares tillsättning är fullt lagligt.

Det skulle icke behöva föreligga någon som helst risk för ett godtyckligt

förflyttande av lärare från skolmyndigheternas sida, örn, i likhet med vad

som är fallet vid lärares förflyttning i samband med beslutad omorganisation

av skolväsendet, det bestämdes, att församlingen bestrider flyttningskostnaderna

samt att lärarens löneförmåner genom förflyttningen ej minskas

ävensom att den föreslagna förflyttningen skall prövas och godkännas av

domkapitlet.

Denna uppfattning delas även av Karlstads domkapitel. Alternativt har

emellertid domkapitlet även ifrågasatt, huruvida ej sådana bestämmelser

borde utfärdas, att vid lärartjänsts ledigförklarande och i anställningsförordnandet

för läraren stadgades skyldighet för honom, att, örn tjänsten kunde

indragas, mottaga förflyttning till annan skola inom samma skoldistrikt,

dock så att hans löneförmåner icke därigeno''m minskades och med skyldighet

för församlingen att bestrida flyttningskostnaderna.

Länsstyrelsen i Karlstad hemställer om sådan ändring i folkskolestadgan,

att skolråd och kyrkostämma meddelas rätt att, närhelst skolans bästa det

kräver, förflytta ordinarie lärare från en tjänst till en annan inom distriktet,

varvid läraren får flyttningsersättning och förbliver vid tidigare innehavda

löneförmåner. Till följd av denna förändring borde lärare anställas

icke vid viss skola utan i distriktet med skyldighet att tills vidare tjänstgöra

vid viss skola.

Lunds domkapitel föreslår, att skoldistrikten på landsbygden erhålla samma

rätt som stadsdistrikten vid lärares förflyttning och rekommenderar för övrigt

— trots de nackdelar, som därmed äro förenade — ett ökat användande

av extra ordinarie lärare. Åtskilliga andra myndigheter uttala sig i

samma riktning. Visby domkapitel framhåller sålunda såsom möjligt och

lämpligt, att skoldistrikt vid förändring av B 2-skola till Bl-skola icke till
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

låtes att utan särskilt tillstånd besätta platser i den så kallade mellanskolan

med annat än extra ordinarie lärare eller utföra bygge av utav denna skola

betingad skollokal eller lärarbostad.

Folkskolinspektören i Tornedalens inspektionsområde liksom även Malmö och

Hälsingborgs folkskolestyrelser hava vidare ansett det böra tagas under övervägande,

huruvida icke skoldistrikt kunde förlänas rättighet att under vissa

förhållanden överflytta lärare från en skolform till en annan. Folkskolinspektören

i Tornedalens inspektionsområde anför härom följande:

I flertalet skoldistrikt torde fortsättningsskolan vara så anordnad, att de lärare,

som handha undervisningen på det egentliga folkskolestadiet, även

undervisa i fortsättningsskolan, en anordning, som ofta blir allt för betungande

för dessa lärare och lätt kan inverka menligt på arbetet i båda skolorna.

Att helt överföra en vid den egentliga folkskolan överflödig ordinarie

lärare till fortsättningsskolan synes därför vara en lycklig lösning av föreliggande

fråga och värd att närmare utredas. Tydligen kunde härigenom

en besparing för statsverket göras, då särskild ersättning för arbetet i fortsättningsskolan

ej skulle behöva utgå. För fortsättningsskolans del vore

mycket vunnet ur pedagogisk synpunkt med en dylik anordning. Genom

koncentration av fortsättningsskolornas verksamhet, så att barn från mindre

orter sammanfördes till undervisningsavdelningar av lämplig storlek å centralt

belägen plats, varvid statsbidrag för inackordering av fortsättningsskolpliktiga

barn finge utgå, kunde ytterligare fördelar vinnas.

Malmö folkskolestyr else anför i korthet:

Till det kommunala skolväsendet i större städer höra ofta förutom folkskolan

jämväl andra skolformer, där lärare med full tjänstgöring äro anställda,

nämligen fortsättningsskola, högre folkskola och kommunal mellanskola,

eventuellt lärlings- och yrkesskola. Dessa olika skolarter äro nu i

åtskilliga avseenden allt för snävt avgränsade från varandra. Det är visserligen

sant, att de måste bli olika med avseende på arbetssätt, elevers intagning,

lärares kompetens o. s. v. Men de behöva ej vara fullständigt

särskilda i administrativt hänseende. Så är emellertid fallet för närvarande,

till exempel i fråga örn lärares anställningsförhållande. Om en

ordinarie lärare i folkskolan förordnas till lärare i fortsättningsskolan och

där får full tjänstgöring, så kan hans tjänst icke utan vidare överflyttas till

fortsättningsskolan, utan den kvarstår i folkskolan och uppehälles där av

vikarie. Den situationen kan då vara för handen, att tjänsten i folkskolan

är överflödig men likväl måste uppehållas endast av rent formellt-administrativa

skäl. Ett sådant förhållande skulle kunna undvikas, örn styrelsen

finge rätt att helt enkelt förflytta vederbörande från folk- till fortsättningsskolan

och vice versa, alldeles som den kan flytta en lärare från en folkskola

till en annan. — Naturligtvis måste iakttagas, att läraren är behörig

för vederbörande tjänstgöring. En given förutsättning är, att de olika skolorna

ha samma styrelse eller att, i de fall då olika styrelser finnas, dessa

ej äro alldeles isolerade från varandra, såsom nu lätt kan bända. — Det

ligger nära till hands att med här föreslagna överflyttning jämföra läroverksadjunkternas

tjänstgöring på gymnasialstadiet.

Slutligen hava några myndigheter framfört andra förslag, som höra

hemma i detta sammanhang.

Folkskolinspektören i Dalarnas östra inspektionsområde framhåller sålunda,

att enligt § 22 mom. 5 fråga örn lärares förflyttning måste underställas

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

domkapitlets prövning och godkännande, en något för omständlig anordning;

tillräckligt vore, örn endast inspektör och lärare bleve hörda.

Folkskolinspektör en i Västerlottens mellersta inspektionsområde anser det ej

vara omöjligt att giva lagen örn kommunalförbund en sådan utformning

att mellan de skoldistrikt, som ville tillämpa den, även den överenskommelsen

kunde göras, att förflyttning av lärare från det ena distriktet till det

andra kunde äga rum under villkor, att de i 22 § mom. 5 i folkskolestadgan

givna föreskrifterna i övrigt iakttoges. Denna paragraf borde i så fall

ändras i anslutning härtill.

Vidkommande frågan örn förflyttning av lärare från folkskola till fortsättningsskola

och tvärtom, betonar skolöverstyrelsen denna frågas samband med

frågan om ökade möjligheter att indraga skolor och skolavdelningar. Med

den obligatoriska fortsättningsskolans inordnande i skolsystemet ha givetvis

tillkommit ökade möjligheter att placera lärare. För att kunna utnyttja

dessa så att en avlastning av lärare vid folkskolan skall kunna ske, kräves

emellertid ändrad författning angående lärares anställning vid fortsättningsskolan.

Överstyrelsen har i framställning till Kungl. Majit den 28 december

1926 angående anordnande i vissa fall av fortsättningsskola jämväl för

mindre folkskolas lärjungar in. m. utförligare yttrat sig i ämnet och upptager

därför icke frågan till behandling i detta sammanhang.

Vad angår frågan om förflyttning av ordinarie lärare från en tjänst till

annan motsvarande tjänst inom skoldistriktet anser skolöverstyrelsen principiellt,

att de grundsatser, som kommit till uttryck i gällande bestämmelser,

torde få anses vara ur de synpunkter, från vilka spörsmålet här bedömes,

i stort sett ändamålsenliga.

Enligt överstyrelsens uppfattning förefinnas författningsenligt inga som

helst hinder för att i stadsskoldistrikten förlägga en lärares tjänstgöring till

den del av folkskolan, där han bäst behöves.

Förflyttningsförfarandet i skoldistrikt på landsbygden är, såsom av det

föregående framgår, snävare reglerat. Skolöverstyrelsen är dock av den

meningen, att det mer noggrant reglerade förfaringssättet på landsbygden

icke direkt för den lokala skolmyndigheten försvårar indragning av obehövliga

skolor eller skolavdelningar. Skolöverstyrelsen erinrar, att organisationen

av distriktets skolväsen angives i det för distriktet gällande reglementet,

och anför därefter:

•

Om på grund av minskning av barnantalet eller av andra anledningar de

lokala skolmyndigheterna finna en skola obehövlig, eller att en skola bör

förändras från högre till lägre form, kan indragning av skolan eller förändring

av skolformen ske endast efter i vederbörlig ordning godkänd reglementsändring,

vilken reglementsändring just innebär en sådan omorganisation

av skolväsendet, som i § 22 mom. 5 i folkskolestadgan åsyftas. Det

torde få anses självfallet, att, örn grundade skäl föreligga för kyrkostämmans

beslut att omorganisera skolväsendet i den riktning ovan antytts,

vederbörande myndighet icke skall vägra att fastställa beslutet. I och med

ett dylikt fastställande av beslut örn omorganisation har emellertid skapats

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

nödig förutsättning för en lärares förflyttning från en till indragning beslutad

skola eller skolavdelning, och kyrkostämmans beslut örn förflyttning

blir givetvis godkänt. Behovet av att förflytta en lärare sammanhänger sålunda

med behovet av en omorganisation av skolväsendet, och i och med

fastställandet av omorganisationen inträder för läraren skyldigheten att

underkasta sig förflyttning till annan skola i distriktet.

Den ifrågavarande förutsättningen — att förflyttningen skall verkställas i

samband med omorganisation av distriktets skolväsen — utgör sålunda enligt

överstyrelsens uppfattning väl en garanti mot ett godtyckligt förfarande

mot läraren men icke ett hinder för genomförandet av erforderliga indragningar

av skolor eller skolavdelningar.

I de fall åter, där lärarbefattningarnas antal icke direkt förutses i det för

landsbygdsskoldistriktet gällande reglementet, skulle bestämmelser rörande

lärares förflyttning liknande dem, som gälla för skoldistrikt i stad, vara

ägnade att i högre grad än vad med nuvarande bestämmelser är fallet underlätta

erforderliga indragningar. Detta gäller landsbygdsskoldistrikt, som hava

skola av A-form med parallellavdelningar, vilkas antal i regel icke angives

i reglementet. Då i dylikt skoldistrikt fråga uppkommer örn indragning av

överflödig lärartjänst, är det med nuvarande bestämmelser tvivel underkastat,

örn förutsättningen för lärares tvångsförflyttning — omorganisation av

distriktets skolväsen — föreligger och indragningen sålunda kan äga rum.

Visserligen torde dock ofta någon av de vid skolan anställda lärarna icke

innehava ordinarie befattning och även andra möjligheter torde erbjuda sig

för ett förutseende skoldistrikt att i sådana fall reglera antalet lärare efter

barnantalet.

För att dock undanröja alla svårigheter härvidlag och i författningarna

fastslå, att indragning av dylik parallellavdelning är att anse såsom en

giltig förutsättning för förflyttning av lärare i samma ordning som i övriga

fall, föreslår skolöverstyrelsen ett förtydligande av ifrågavarande bestämmelser

i så måtto, att skoldistriktet äger förflytta en ordinarie lärare från

en skola till en annan inom distriktet, om så befinnes nödigt för omorganisationens

genomförande eller eljest för indragningen av en obehövlig lärarav

delning.

Skolöverstyrelsen finner emellertid olika bestämmelser för stad och landsbygd

beträffande förflyttning av ordinarie lärare inom skoldistrikt, icke motiverade

och föreslår sålunda, att mom. 4 och 5 i folkskolestadgans 22 paragraf sammanföras

till ett moment. Örn sålunda, då fråga är örn återbesättande av

ledig tjänst, skolråd eller folkskolinspektör skulle finna, att tjänsten lämpligen

borde återbesättas genom förflyttning av ordinarie lärare inom skoldistriktet

utan iakttagande av den vid val av lärare eljes stadgade ordningen,

skall ärendet underställas domkapitlets prövning och avgörande.

Erfordras reglementsändring på grund av förflyttningen, skall till prövning

och avgörande först upptagas frågan örn ändring av reglementet. Innan

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Kr 77.

59

beslut fattas om förflyttning av lärare, skall denne beredas tillfälle avgiva

yttrande. Därest domkapitlet finner sig icke kunna godkänna av folkskolinspektören

gjort yrkande, skall ärendet underställas skolöverstyrelsens avgörande.

Örn läraren genom den sålunda beslutade förflyttningen måste byta

bostad, åligger det skoldistriktet att bestrida kostnaderna för flyttningen.

Lärarens löneförmåner få genom förflyttningen icke minskas. Vidare föreslår

överstyrelsen, att det villkor borttages, som enligt nu gällande bestämmelser

förutsättes uppfyllt för att förflyttning i stad skall kunna komma till stånd,

nämligen att lärarens genom meddelat förordnande grundade rätt därigenom

icke förnärmas. Skolöverstyrelsen förmenar, att någon dylik rätt, omöjliggörande

förflyttning, icke torde föreligga.

De myndigheter, som yttrat sig över skolöverstyrelsens nyssnämnda förslag,

förklara sig i flertalet fall icke hava något att däremot erinra. I några

fall göras emellertid vissa erinringar. På ett pär håll betonas sålunda allt

fortfarande önskvärdheten av att folkskolestadgan omändras i sådan riktning,

att lärare måtte anställas vid distriktets skolor, såsom en institution betraktad,

med tjänstgöring tills vidare vid viss skola.

Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller, att i så fall endast de frågor rörande

lärares överflyttande från en skola till en annan inom distriktet behövde

dragas inför domkapitlet, i vilka meningsskiljaktighet uppstått mellan

vederbörande intressenter eller mellan någon av dessa och statens folkskolinspektör.

SJcatteutjämningsberedningen betonar starkt nödvändigheten av att sådana

bestämmelser införas. Beredningen finner överstyrelsens resonemang rörande

lättheten att med nu gällande bestämmelser förflytta lärare föga övertygande

och anför:

Det kan enligt beredningens mening ifrågasättas, huruvida icke den nuvarande

anordningen medfört en tungroddhet i förvaltningsapparaten, som

i många fall verkat avhållande på skoldistrikten, då det gällt att genomföra

eljest motiverade organisatoriska förbättringar. Beredningen anser sig därför

böra betona önskvärdheten av sådana ändrade bestämmelser i folkskolestadgan,

att lärare, som hädanefter vinna ordinarie anställning, anställas vid

skoldistriktets skolor med placering tills vidare vid viss skola. Det må i

detta sammanhang erinras därom, att statens befattningshavare i allmänhet

äro skyldiga att underkasta sig förflyttning. En bestämmelse sådan som

den föreslagna torde därför icke med fog kunna sägas utgöra ett obehörigt

intrång i eller försvagande av lärarnas rättsliga ställning. Till förhindrande

av att lärare onödigtvis förflyttas lär emellertid böra föreskrivas, att förflyttning

icke må äga rum annat än då skolrådet ur ekonomisk synpunkt eller

i undervisningens intresse finner sådant påkallat, samt att fråga örn dylik

förflyttning skall underställas vederbörande domkapitel för prövning och

avgörande.

Beträffande lärare, vilka redan vunnit ordinarie anställning vid viss skola,

lär det icke vara möjligt att i detta sammanhang åstadkomma någon ändring.

Det torde emellertid böra tagas under övervägande, huruvida icke i

samband med en eventuell lönereglering för folkskollärarkåren sådana be
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

stämmelser böra meddelas, att med rätten till reglerad lön skall följa skyldighet

för befattningshavaren att underkasta sig förflyttning i samma utsträckning,

som kan bliva föreskriven för nyanställda lärare.

En förflyttning av lärare från en skola till en annan inom samma skoldistrikt

medför oftast tvång för läraren att byta bostad och att vidkännas

därmed förbundna kostnader. Beredningen utgår från att jämväl i nu omhandlade

fall, då förflyttning sker utan därom av läraren framställd begäran

och i syfte att vinna ekonomiska besparingar eller skolorganisatoriska fördelar,

dessa kostnader böra ersättas. Det synes i såväl det ena som det

andra fallet kunna ifrågasättas, huruvida icke församlingarnas intresse för

att genom förflyttning av lärare förbilliga eller förbättra sitt skolväsen skulle

kunna stimuleras därigenom, att flyttningskostnaden bestredes av statsmedel.

Statskontoret delar samma uppfattning. Därest allmän flyttningsskyldighet

funnes icke böra åläggas ifrågavarande lärare, borde åtminstone den åtgärden

vidtagas, att sådan befattningshavare utnämndes att vara lärare inom

visst skoldistrikt med placering tills vidare vid viss skola,

Förläggandet under högre myndighets prövning av förflyttningsförfarandet

i stad göres i några yttranden till föremål för erinringar.

Domkapitlet i Lund framhåller, att de speciella förhållandena för folkskoleväsendets

organisation i städerna gjorde ett sådant förfarande onödigt omständligt;

förslaget bör kompletteras med bestämmelser, som taga sikte uteslutande

på förhållandena i städer. — Folkskolinspektören i Sydskånes västra

inspektionsområde anser, att de föreslagna bestämmelserna bli till hinder folden

smidiga anpassningen efter förhållandenas växlande krav i städerna; i

städerna är det mången gång nödvändigt, att i hast verkställa förflyttningar

från en skola till en annan, utan att detta innebär någon nämnvärd olägenhet

för de lärare, som förflyttas. — Malmö folkskolestyreise finner, att de

föreslagna bestämmelserna försvåra förflyttning av lärare i städer; först

och främst taga de icke hänsyn till de många fall, då lärare måste förflyttas

utan att någon annan lärare avgår, vilket ofta förekommer i städer

med rörlig befolkning. Vidare får beaktas, att i allmänhet lärartjänst i

städer ej är knuten till viss skola eller klass utan vederbörande är anställd

vid »stadens folkskolor». Läraren anses skyldig undervisa i den klass och

skola, som anvisas. En avgående lärares tjänst vid stadens folkskolor kan

indragas, men den kan ej återbesättas med en lärare, som redan innehar

tjänst vid »stadens folkskolor». Skulle i så fall den senare tjänsten betraktas

som indragen i stället för den avgångne lärarens tjänst? Bestämmelserna,

såväl de nu gällande som de föreslagna, synas oklara och böra

omformuleras. En tredje bristfällighet i förslaget är, att förflyttning måste

underställas domkapitlets eller eventuellt skolöverstyrelsens prövning, vilket

är i hög grad ägnat att försena och »krångla till ett avgörande, som nu

sker snabbt och enkelt». Slutligen kan bestämmelsen örn flyttningshjälp

för lärare, som byter bostad i samband med förflyttning från en skola till

en annan, leda till tvister mellan skoldistrikt och lärare (flyttningshjälp

ifrågasättes aldrig i Malmö). — Luleå folkskolestyrelse anför liknande synpunkter

beträffande svårigheterna för folkskolestyrelser i städer att med de

av överstyrelsen föreslagna bestämmelserna fatta snabba beslut om förflyttning

av lärare. Folkskolestyrelsen föreslår en tilläggsbestämmelse till nuvarande

§ 2 i folkskolestadgan av den innebörden, att i stadsdistrikt lärare

må anställas med placering inom distriktet och att det må ankomma

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

på folkskolestyrelsen att i samband med fastställande av arbetsordningen

bestämma respektive lärares tjänstgöringsplats. Möjligen skulle ett sådant

medgivande med hänsyn till nuvarande bestämmelser i angivet moment böra

kompletteras med en föreskrift, att där icke av folkskolinspektören godkända

skäl föranleda undantag, minst en lärare vid vardera folk- och småskolan

skall hava ordinarie anställning inom distriktet. Tilläggsbestämmelsen

skulle bereda stadsdistriktet ökade möjligheter till smidig anpassning

och vidare medföra, att det av skolöverstyrelsen föreslagna tillägget till §

22 koin me att gälla landsbygdsdistrikt men i städer endast sådana lärare,

som redan anställts vid viss skola inom distriktet.

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening tillkännager —

av andra skäl än i föregående yttranden — betänkligheter emot förslaget

rörande lika bestämmelser vid förflyttning av lärare i stad eller på landsbygd.

Genom den tvångsförflyttning, som där är förutsatt, kan läraren lida

ekonomisk förlust, om han förflyttas till en ur trafik- eller skolformssynpunkt

mindre god skola i en landsortskommun. Dylik förflyttning borde i

möjligaste mån ordnas genom frivillig överenskommelse. Örn denna utväg

ej är framkomlig, borde det föreskrivas, att den lärare, som senast erhållit

anställning, i första hand blir förflyttad, med förtursrätt för honom att återfå

den lämnade tjänsten, så snart tillfälle därtill erbjuder sig. Den av skolöverstyrelsen

föreslagna formuleringen av stadgandena i berörda hänseende

kan därjämte giva rum för den tolkningen, att en lärare skulle kunna

förflyttas till annan tjänst inom distriktet, utan att den av honom innehavda

befattningen eller annan motsvarande tjänst vid skolan är eller prövas bliva

under de närmaste åren överflödig. Då detta förmodligen icke avses, synes

ett förtydligande av sagda stadgande böra ske.

Sveriges allmänna folkskollärarinneförbund anför liknande synpunkter.

Förenklingar eller förändringar i andra avseenden föreslås av andra myndigheter.

Folkskolinspektören i Blekinge inspektionsområde anser det omotiverat, att

varje förflyttning av lärare skall underställas domkapitlets prövning och avgörande.

Lärarens rätt blir fullt tillgodosedd, därest sådan omprövning föreskrives

endast i det fall, att den till förflyttning föreslagne läraren detta begär.

Folkskolinspektören Petersson, Oskarshamn, anser det onödigt, att ärendet

skall behöva underställas domkapitlets prövning och avgörande i de fall,

då lärare, skolråd och folkskolinspektör äro eniga om förflyttningen.

Länsstyrelsen i Örebro föreslår, att i förslaget införes en övergångsbestämmelse,

avseende nu anställda ordinarie lärare, som i vissa fall — nämligen

i skoldistrikt på landsbygden, då reglementsändring ej ifrågakommer —

icke torde vara skyldiga att mot bestridande underkasta sig den avsedda

ökade flyttningsskyldigheten.

Domkapitlet i Västerås betonar, att den till förflyttning ifrågasatte läraren

bör höras redan då reglementsfrågan är föremål för behandling, och ej först

på ett senare stadium, då själva beslutet örn förflyttningen skall fattas. Det

torde icke kunna förbises att, med hänsyn till de föreslagna föreskrifterna,

fall hädanefter vida oftare än hittills kunna inträffa, då flyttning av ordinarie

lärare även utan direkt tvingande grunder kan komma att ifrågasättas,

varför ock större vikt än förut ligger på att sörja för, att de synpunkter,

som den till förflyttning föreslagne läraren kan vilja framföra, komma att

omsorgsfullt och förutsättningslöst prövas.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

62 Kungl. May.ts proposition Nr 77.

Folkskolestyreisen i Malmö har med nyss till sina huvudsakliga delar anförd

motivering framfört åtskilliga erinringar mot förslaget i denna del och

uttalar det önskemålet, att ifrågavarande bestämmelser bringas i överensstämmelse

med vissa av 1928 års lönekommitté (i dess den 21 juli 1930

avgivna betänkande) föreslagna stadganden. Lönekommittén har föreslagit

följande formulering av § 10 mom. 3 andra stycket i dess förslag till avlöningsreglemente

för lärare vid folkskolor etc.:

Lärare vid folk- eller småskola i stad skall vara skyldig att, när skolans

bästa det kräver, låta sig av vederbörande skolråd eller folkskolestyrelse förflyttas

från en tjänst till en annan inom distriktet.

Lärare vid folk- eller småskola, som icke är förlagd till stad, skall vara

skyldig att, om sådant befinnes nödigt för genomförande av omorganisation

av distriktets skolväsende, låta sig genom vederbörande kyrkostämmas eller

folkskolestyrelsens beslut förflyttas från en skola till en annan inom distriktet.

Beslut om förflyttning, som avses i detta moment, av lärare vid folkeller

småskola utom stad skall för att bliva gällande av domkapitlet, efter

hörande av såväl ifrågavarande lärare som statens folkskolinspektör, prövas

och godkännas.

Skolråden uttala sig i allmänhet med skiftande motivering och oftast i

tämligen allmänna ordalag för bifall till överstyrelsens förslag. Några skol

råd anse hittillsvarande bestämmelser tillfyllest och uttala sig i avstyrkande

riktning.

De förslag rörande förflyttning av lärare, för vilka jag här ovan redogjort,

avse dels att skapa möjligheter för lärares förflyttning från ett skoldistrikt

till ett annat, dels att vidga nu förefintliga möjligheter att förflytta

lärare inom skoldistrikten.

Vad då först förflyttning av lärare mellan skoldistrikten beträffar, råder

intet tvivel örn att en godtagbar lösning av detta problem innesluter betydande

möjligheter till en smidig anpassning av folkskoleväsendet efter befolkningsrörelserna.

Den isolering, som i detta hänseende för närvarande

råder mellan de kommunala enheterna, försvårar i hög grad en utjämning

mellan distrikten av växlingarna i behovet av lärare. De bestämmelser,

som för närvarande reglera ifrågavarande lärarpersonals rättsliga ställning,

lägga emellertid hinder i vägen för att nu vidtaga några effektiva

åtgärder i denna riktning. Ett allmänt åläggande av flyttningsskyldighet

torde näppeligen kunna ifrågakomma annat än i samband med en blivande

lönereglering. Visserligen kunde det tänkas, att sådan skyldighet

stadgades för alla lärare, som efter en viss framtida tidpunkt vunne ordinarie

anställning, men lämpligheten av att, på sätt härigenom bleve fallet,

skapa två kategorier av ordinarie lärare med väsentligt olika ställning i

rättsligt hänseende kan ifrågasättas. Då detta viktiga spörsmål alltså sammanhänger

med en eventuell lönereglering, avser jag här icke att angiva mitt

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. May.ts proposition Nr 77.

definitiva ställningstagande till detsamma. I alla händelser torde det vara

nödvändigt, att det i samband med en lönereglering för ifrågavarande lärarkår

tages under övervägande, om ej skyldighet allmänt bör åläggas lärarna att

låta sig förflyttas från ett skoldistrikt till ett annat, därest en sådan förflyttning

med hänsyn till skolväsendets intressen prövas böra ske. Såsom

villkor för att förflyttning finge ske, synes härvid böra gälla, att de förmåner

ifråga om lön, bostad och övriga anställningsförhållanden, som tillkomme

läraren å innehavande befattning, ej lode någon minskning eller

annan försämring å den nya tjänsten, liksom även att alla av flyttningen

föranledda kostnader ersattes läraren. Vidare borde läraren städse lämnas

tillfälle att yttra sig i ämnet, innan flyttningen ägde rum. Otvivelaktigt

komma dessa flyttningsärenden att ställa ganska stora krav på den prövande

myndighetens omdöme. Jag föreställer mig att, därest det ej anses

nödvändigt att centralisera handläggningen av berörda ärenden, det lämpligaste

skulle vara att lägga dem i händerna på de nya mellaninstanser,

örn vilka jag förut talat.

Att nu genomföra den här avsedda förändringen i lärarnas anställningsförhållanden

låter sig alltså icke göra. Riksdagens förut refererade uttalanden

i ämnet utesluta för övrigt tanken på att i närvarande stund föreslå

en dylik mera genomgripande reform.

Vid sådant förhållande återstår av de under ärendets behandling framförda

förslagen allenast skolöverstyrelsens i det föregående refererade förslag rörande

frivillig förflyttning av lärare mellan skoldistrikten.

För att en lärare skulle kunna förflyttas på detta sätt, måste till att börja

med respektive skolråd och läraren vara ense örn förflyttningen. Vidare

skall enligt skolöverstyrelsens förslag överstyrelsen därtill lämna sitt medgivande

och, sedan läraren av det mottagande skoldistriktet definitivt anställts,

Kungl. Majit eventuellt bevilja denne flyttningsbidrag av statsmedel.

Då läraren underhandlar med skoldistrikten, kan han alltså icke med säkerhet

veta, om han kan påräkna bidrag av statsmedel. Från det mottagande

skoldistriktets synpunkt bleve fördelen av att tillsätta en ledigbliven lärartjänst

i denna ordning egentligen ingen, såvida ej läraren i fråga vore väl

kvalificerad och eftersökt, vilket i dessa fall icke alltid med säkerhet skulle

vara förhållandet. Jag har svårt att tänka mig möjligheten av att ett skol

distrikt enbart av hänsyn till statsverkets ekonomi eller till ett annat skoldistrikt

skulle övertaga en i detta skoldistrikt överflödig lärare, då skoldistriktet

genom att anlita det vanliga, betydligt enklare anställningsförfarandet

kan få en måhända bättre kvalificerad lärare. Tillämpningen av det föreslagna

stadgandet förutsätter till sist hos lärare och skolråd i det ena distriktet

en kännedom örn förhållandena i det andra, som icke lärer förekomma

annat än i ett omedelbart grannskap. Enstaka förenklingar i det

föreslagna tillvägagångssättet synas icke kunna höja anordningens praktiska

värde. Flertalet myndigheter hava ställt sig synnerligen tveksamma till för

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

slaget, och liksom dessa kan ej heller jag finna, att anordningen i nämnvärd

mån skulle kunna förbättra möjligheterna att indraga skolavdelningar

genom förflyttning av lärare. Jag anser mig alltså icke kunna godtaga

detta överstyrelsens förslag. Mer effektiva åtgärder äro helt säkert av

nöden.

Vad sedan förflyttning av lärare inom skoldistrikten angår, har av det

föregående framgått, att gällande folkskolestadga i detta hänseende föreskriver

olika förfaringssätt för skoldistrikt i stad och på landsbygden. Skolöverstyrelsen

har nu föreslagit, att dessa bestämmelser sammanföras i ett

enhetligt stadgande. Den närmaste följden härav skulle bliva, att nu gällande

bestämmelser för förflyttning av lärare i stad i någon mån skulle

skärpas. Nu kan förflyttning där ske utan överordnad myndighets prövning;

enligt förslaget skulle för dylik förflyttnings giltighet erfordras domkapitlets

eller, i vissa fall, skolöverstyrelsens godkännande. För skoldistrikt

på landsbygden skulle förslaget i princip icke betyda någon ändring annat

än så till vida, att behörigheten att besluta dylik förflyttning förlägges

till skolrådet, ej såsom nu till kyrkostämman. Detta i likhet med nu gällande

bestämmelser för stad och för övrigt i analogi med likartad bestämmelse

beträffande tills vidare anställd lärare i kungörelsen den 19 september 1929

(nr 287) angående ändrad lydelse av § 19 mom. 1 och § 33 mom. 3 i folkskolestadgan.

Gemensamt för såväl stads- som landsbygdsskoldistrikt skulle

gälla det tillägget, att folkskolinspektör jämsides med skolrådet tillerkännes

rätt att taga initiativ till förflyttning av lärare.

Det från några håll framförda förslaget örn införande av bestämmelser,

möjliggörande lärares anställande vid skoldistriktets skolor med tjänstgöring

tills vidare vid viss skola, har icke av överstyrelsen upptagits till närmare

prövning. Jag ämnar till att börja med något uppehålla mig vid denna

fråga, som icke saknar betydelse i detta sammanhang. Såsom av den

föregående redogörelsen framgått, skall ordinarie lärare enligt folkskolestadgan

anställas vid viss skola inom skoldistriktet. I åtskilliga skoldistrikt

har det emellertid blivit praxis, att lärare anställes inom distriktet

med tjänstgöring tills vidare vid viss skola, ett anställningsförfarande, som

uppenbarligen står i strid med ordalydelsen i nu gällande folkskolestadga.

Denna form för anställandet av lärare synes mig emellertid vara ägnad

att underlätta flyttningsproceduren och jag anser därför, att en ändring

av gällande bestämmelser bör på denna punkt komma till stånd, varigenom

nämnda anställningsform göres till den regelrätta. Några olägenheter

för lärarpersonalen torde icke behöva följa härav. En dylik förändring

skulle nämligen på intet vis rubba tjänsternas karaktär av ordinarie. I

enlighet med vad av skolöverstyrelsen föreslagits torde vidare varje förflyttning

av lärare böra underställas domkapitlets prövning och avgörande,

och ytterligare bör lärarens yttrande vid varje förflyttning inhämtas. Slutligen

torde såsom ett villkor böra uppställas, att dennes avlöningsförmåner ej

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

förminskas. Därigenom erhållas säkra garantier för att lärarens intressen i

varje fall tillgodoses. Nyssnämnda förändring i lärarnas anställningsförhållanden

torde lämpligen kunna ske genom ett tillägg till folkskolestadgans

2 §. Vissa mindre, formella ändringar i folkskolestadgans §§ 18, 19 och 22

torde desslikes behöva vidtagas. Jag anser mig böra framhålla, att de av

mig här förordade ändringarna beträffande formen för lärares anställning

naturligtvis icke kunna göras tillämpliga å lärare, som vid ändringarnas

ikraftträdande redan vunnit anställning. För dessa lärare erfordras alltså

särskilda övergångsbestämmelser.

Starka betänkligheter hava framförts emot skolöverstyrelsens förslag, att

förflyttning av ordinarie lärare till vakant tjänst i stadsskoldistrikt skulle

underställas domkapitlets, respektive skolöverstyrelsens avgörande, på samma

sätt som skulle gälla för skoldistrikt på landsbygden. Man har förmenat,

att ett dylikt tillvägagångssätt högst avsevärt skulle försena och försvåra

förflyttningar i stadsdistrikten, som nu ske enkelt och utan olägenhet för

läraren. Häremot kan man framhålla, dels att stadsdistrikten numera ofta

genom inkorporering av landsbygdsområden innefatta även skolor med genuin

landsbygdsprägel, dels att förflyttning i stad oftast förekommer utan

samband med reglementsändring, alltså under enklast möjliga former. Den

tidsutdräkt, förfarandet möjligen komme att föranleda, kan enligt min uppfattning

icke heller ensamt för sig motivera förslagets slopande. Det kan

därjämte göras gällande, att för det allmänna det är en obestridlig fördel,

att en för alla skoldistrikt i görligaste mån likartad behandling av dessa

ärenden åstadkommes, liksom det kan påstås vara en vinst, att de centrala

skolmyndigheterna även för städernas vidkommande få möjlighet att öva

inflytande på dispositionen av lärarkrafterna. Men den avgörande olikheten

mellan stadsdistrikt och landsbygdsdistrikt är dock, att lärartjänst i det förra

icke är såsom i det senare knuten till viss skola. Icke ens tills vidare är

den ordinarie läraren i stadsdistriktet tillförbunden eller tillförsäkrad tjänstgöring

vid viss skola. Detta beror framför allt på stadsdistriktets behov av

större elasticitet i organisationsformen. Där bör förflyttning av ordinarie

lärare kunna ske utan statlig myndighets medverkan, isynnerhet emedan

ofta i stadsdistrikt förflyttning av lärare behöver ske utan samband med

annan lärares avgång från tjänsten. Så exempelvis därest genom växlingar

i befolkningsfördelningen i en skola en läraravdelning indrages och samtidigt

i en annan skola en ny parallellavdelning inrättas. I dessa distrikt

bör den lokala styrelsen kunna medgivas rättighet att, när skolans bästa

det kräver, under vissa villkor, förflytta ordinarie lärare.

Dessa äro de enda sakliga förändringar jag anser mig böra vidtaga i

skolöverstyrelsens förslag rörande förflyttning av lärare inom skoldistrikten,

som jag för övrigt finner vara välbetänkt och väl lämpat att i viss utsträckning

tjäna ändamålet med dessa åtgärder. De ändrade bestämmelserna

torde hava sin största betydelse därutinnan, att genom folkskol
Bihang

till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 63 käft. (Nr 77.) 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

inspektören det allmänna får ett inflytande på lärares förflyttning, som det

förut endast delvis ägt. Bestämmelsernas värde blir givetvis till stor del

beroende av folkskolinspektörernas verksamhet. Betonas må till sist, att

dessa och andra bestämmelser rörande förflyttning av ordinarie lärare endast

i viss grad kunna tjäna det här ifrågavarande syftet att vid behov indraga

skolor och skolavdelningar. Förflyttningen kan ju endast komma till stånd,

i fall läraren kan placeras på annan tjänst inom distriktet, varom icke,

måste med indragningen av tjänsten anstå, därest icke andra möjligheter

kunna tillgripas.

I huvudsaklig överensstämmelse med skolöverstyrelsens förslag böra sålunda

i avseende på lärares förflyttning inom skoldistrikten vederbörliga författningsändringar

vidtagas.

Härutöver må nämnas, att folkskoledirektionen i Stockholm hemställt,

att den i Stockholm i olikhet med i andra jämförliga städer rådande bundenheten

av lärartjänster vid viss församlings folkskola måtte upphävas.

Detta skulle underlätta erforderliga omgrupperingar av lärarkrafterna. Denna

fråga tarvar ytterligare utredning, vadan jag icke i detta sammanhang närmare

ingår på densamma.

III. ökade möjligheter att vid vakanser indraga obehövliga lärartjänster.

I riksdagens skrivelse år 1927 antydes möjligheten av en sådan föreskrift,

att skoldistrikt skulle vara skyldigt att, innan åtgärder för återbesättande

av vakant lärartjänst vidtagas, inhämta utlåtande av vederbörande statens

folkskolinspektör angående tjänstens fortsatta behövlighet. Åtskilliga myndigheter

hava vid ärendets förberedande behandling uppehållit sig vid detta

spörsmål, och skolöverstyrelsen har i sin ifrågavarande utredning framlagt

vissa förslag i denna riktning.

gällande Av de stadganden, som i detta sammanhang må uppmärksammas, torde

immelser. först böra ifrågakomma § 2 i folkskolestadgan. I folkskola och småskola

skall respektive minst en lärare vara anställd som ordinarie. I fråga om

småskola kan dock skolöverstyrelsen medgiva undantag, därest detta motiveras

av skolans tillfälliga natur eller förestående omorganisation av distriktets

skolväsen. Härutöver skola till det antal, som prövas skäligt,

vid folk- eller småskola anställas ordinarie lärare eller extra ordinarie

lärare eller ock, vid folkskola och efter folkskolinspektörens medgivande,

biträdande lärare. Extra ordinarie lärare må anställas endast i det fall,

att växling i lärjungantalet, förestående omorganisation av distriktets skolväsen

eller annan anledning gör sådant erforderligt. Skolrådet respektive

skolstyrelsen åligger att årligen före läsårets slut pröva, huruvida skälig

anledning fortfarande förefinnes, att befattning uppehälles med extra ordinarie

lärare.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

Därnäst torde uppmärksammas § 19 angående tillsättande av ordinarie

lärartjänst. Då dylik tjänst är vid skola till ansökning ledig, skall detta av

skolrådet, respektive skolstyrelsen kungöras, i regel senast inom sex månader.

§ 24 innehåller bland annat bestämmelser angående anställande av biträdande

lärare vid folkskola. Dylik lärare och lärare vid mindre folkskola

kunna anställas antingen tills vidare eller, i särskilda fall, på viss tid. Då

lärare anställes tills vidare följer därmed ömsesidig rätt till minst fyra månaders

uppsägning, där ej längre uppsägningstid blivit avtalad. Lärare på

viss tid anställes för högst ett läsår. Detta senare anställningssätt kan endast

ifrågakomma i samma fall, som i 2 § beträffande anställande av extra ordinarie

lärare angives. Även härvidlag åligger skolstyrelsen respektive skolrådet

skyldighet att årligen pröva, huruvida skälig anledning förefinnes, att befattning

uppehälles med på viss tid anställd lärare. Extra ordinarie lärare

vid folkskola eller småskola anställas av skolstyrelsen respektive skolrådet

på viss tid, ej överstigande ett läsår.

I § 25 stadgas, att, då lärarbefattning är ledig eller lärare åtnjuter tjänstledighet,

skolrådet skall draga försorg örn att undervisningen uppehälles

genom vikarie.

§ 33 morn. 2 medgiver skolstyrelsen respektive skolrådet rättighet att entlediga

dels lärare, som erhållit tjänstepension, dels biträdande lärare vid folkskola

eller lärare vid mindre folkskola, vilkens befattning genom omorganisation

av skolväsendet skall förändras till folkskollärar- eller småskollärartjänst

eller ock indragas, dels ock kvinnlig lärare, som är gift, detta senare

dock endast efter skolöverstyrelsens prövning.

§ 10 stadgar rörande skoldistrikts reglemente och förfarandet vid ändring

av detsamma. Reglementet fastställer de olika skoltyper, efter vilka skolorna

äro ordnade inom distriktet, innehåller bestämmelser rörande de lärarkrafter,

som där nyttjas o. s. v. Skolstyrelsen respektive skolrådet — i visst

hänseende i samarbete med kommunal- eller stadsfullmäktige respektive kyrkostämma

— upprättar förslag till ändring av reglemente; förslaget skall av

domkapitlet efter folkskolinspektörens hörande prövas och godkännas. Vid

meningsskiljaktighet mellan domkapitlet och folkskolinspektör skall skolöverstyrelsen

— efter skolstyrelsens respektive skolrådets hörande — besluta

rörande reglementsändringen.

Enligt § 18 i Kungl. Maj.ts instruktion den 15 december 1914 (nr 489)

för folkskolinspektörer äger folkskolinspektör — därest skoldistrikt icke hörsammar

vissa av honom framställda erinringar rörande distriktets skolväsen —

hos högre myndighet påyrka rättelse. Denna folkskolinspektörens hemställan

hos domkapitlet örn åläggande för skoldistrikt att ordna skolväsendet på av

honom angivet sätt kan taga formen av ett initiativ till reglementsändring.

Slutligen stadgas i § 18 h) kungörelsen den 16 september 1918 (nr 760)

angående avlöning åt lärare vid folk- och småskolor samt statsbidrag till

sådan avlöning (»statsbidragsförfattningen») att, om bidrag sökes till ny
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Av skolöverstyrelsen

hörda myndigheter.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

inrättad lärartjänst, såsom villkor för erhållande av statsbidrag fordras, att

folkskolinspektören vitsordat tjänstens behövlighet.

De myndigheter, som av skolöverstyrelsen anmodats yttra sig i ärendet,

hava i ett stort antal fall uppehållit sig vid nyss antydda omständigheter

och framlagt eller påyrkat förslag till viss inskränkning av skoldistriktens

bestämmanderätt vid återbesättande av ledigbliven lärartjänst.

Uttalandena taga i allmänhet sikte på det bland annat i riksdagsskrivelsen

framförda uppslaget att åt folkskolinspektören tillerkänna rättighet att

vid inträffande ledighet å lärartjänst yttra sig om tjänstens behövlighet, innan

tjänsten förklaras till ansökan ledig.

Av de fyra folkskolinspektörer, som avstyrka åtgärder i berörda riktning,

framhålles bland annat, att en dylik bestämmelse icke komme att iakttagas

av det skälet, att de flesta fall, då tjänst skall återbesättas, bli så självklara,

att ingen skulle förstå meningen med bestämmelsen, att en dylik

bestämmelse komme att ge upphov till svårlösta konflikter mellan skoldistriktens

intressen och statens, att vad som skulle vinnas genom en dylik

bestämmelse kan av folkskolinspektören ernås på andra vägar, att såväl

bedömandet av läget som ansvaret för åtgärden i första rummet borde vara

skolstyrelsens sak.

Övriga 43 folkskolinspektörer, som i frågan gjort särskilda uttalanden,

ansluta sig mer eller mindre bestämt till den uppfattningen, att folkskolinspektörens

yttrande bör inhämtas före ledigförklarandet. De nuvarande

bestämmelserna anses icke tillfyllest: i många fall framhålles, att därest

mer effektiva stadgande!! funnits, åtskilliga under de senare åren inrättade

lärartjänster kunde hava indragits. Folkskolinspektören kan visserligen, då

fråga är om mindre skolor, tvinga fram indragning genom att hos domkapitlet

påyrka reglementsändring, örn nämligen folkskolinspektören får

kännedom om ledigheten, vilket dock icke alltid är fallet. Men i fråga om

de större skolorna står folkskolinspektören maktlös i ett sådant fall (folkskolinspektören

i Östergötlands östra inspektionsområde). Om skoldistriktet

motsätter sig indragning av viss skola, kan folkskolinspektören icke uträtta

mycket (folk skolinspektör en i Nordskånes västra inspektionsområde).

Skolrådet kan sätta sig över folkskolinspektörens mening och ledigannonsera

tjänst, även om denna skulle vara obehövlig (folkskolinspektören i Skarahor

g s norra inspektionsområde).

Meningarna äro något delade rörande den omfattning, i vilken skoldistrikten

skulle åläggas att inhämta folkskolinspektörens yttrande. Några

folkskolinspektörer föreslå, att skoldistrikten skulle åläggas skyldighet att

allenast i vissa bestämda fall inhämta folkskolinspektörens yttrande, exempelvis

då barnantalet visar mer fast tendens till nedgång (folkskolinspektören i

Ångermanlands norra inspektionsområde) eller då barnantalet understiger visst

fastställt antal (folkskolinspektören i Norrbottens norra inspektionsområde).

På detta vis skulle icke folkskolinspektörens arbetsbörda ökas över hövan.

I de flesta yttranden föreslås emellertid, att folkskolinspektören vid varje

ledigblivande av lärartjänst skall hava rätt att göra sitt inflytande gällande.

Något olika meningar framföras örn den omfattning, folkskolinspektörens

rättighet härvidlag skall erhålla. Vissa folkskolinspektörer vilja sålunda

ställa ifrågavarande föreskrift i visst samband med det institut, som enligt

statsbidragsförfattningen § 18 redan står folkskolinspektörerna till buds, då

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Ma,j:ts proposition Nr 77.

det gäller att pröva lämpligheten av nyinrättad lärartjänst. Folkskolinspektören

i Östergötlands östra inspektionsområde framhåller härom bland annat

följande: Då det gäller inrättande av ny lärartjänst, måste folkskolinspektören

vitsorda tjänstens behövlighet för att statsbidrag till densamma skall

utgå. Men ifråga örn en extra ordinarie befattnings övergång till ordinarie

eller en vakant tjänsts besättande har inspektören intet inflytande. Då den

kontanta avlöningen till lärare numera i huvudsak utgår av statsmedel,

synes det ej innebära något intrång på kommunernas självbestämningsrätt,

örn den prövning av en lärartjänsts behövlighet, som enligt riksdagens beslut

nu finnes stadgad rörande ny tjänst, utsträckes till att gälla även en

extra ordinarie befattnings förändring till ordinarie och ett återbesättande

av ledig ordinarie och extra ordinarie befattning.

Ett stort antal folkskolinspektörer giva uttryck åt den uppfattningen, att

skoldistriktet icke bör äga befogenhet att mot folkskolinspektörens uttalade

mening återbesätta ledig lärartjänst, för så vitt icke ärendet blivit prövat

av högre myndighet och denna lämnat sitt medgivande till tjänstens återbesättande.

Till förebyggande av egenmäktigt förfarande från inspektörens

sida bör, där inspektör och kommun stå emot varandra, ärendet hänskjutas

till skolöverstyrelsen (Folkskolinspektörerna i Sydsmålands mellersta och Skaraborgs

norra inspektionsområden).

Luleå domkapitel förordar liksom folkskolinspektören i Norrbottens norra

inspektionsområde skyldighet för skoldistrikt att inhämta folkskolinspektörens

yttrande endast då vissa omständigheter detta föranleda. Uppsala

domkapitel sätter i fråga, huruvida det icke kunde vara tillräckligt, att, sedan

skolöverstyrelsen — på grundval av de uppgifter, som komme överstyrelsen

tillhanda i anledning av infordrade meddelanden från statens folkskolinspektörer

beträffande de förändringar i organisation och lärjungantal,

vilka kunna under detta och följande läsår medföra förändringar i behovet

av lärare — vunnit kännedom örn, vilka lärartjänster kunna ifrågasättas

till indragning, föreskrift utfärdades, att dessa tjänster vid inträffande ledighet

icke hnge utan överstyrelsens eller vederbörande domkapitels hörande

återbesättas.

Skara, Växjö och Karlstads domkapitel föreslå, att vid olika meningar

mellan skoldistrikt och folkskolinspektör om återbesättande av ledig tjänst

ärendet borde hänskjutas till domkapitlet, över vars beslut besvär kunna i

vanlig ordning anföras.

Samtliga de länsstyrelser, som yttrat sig i frågan, hava den uppfattningen,

att folkskolinspektören bör höras, innan ledig tjänst återbesättes. Flertalet

framhålla dessutom särskilt, att folkskolinspektörens avgivna mening bör

äga vitsord, därest icke högre myndighet annorlunda beslutar. Länsstyrelsen

i Karlskrona framhåller bland annat: Mycket skulle säkerligen vinnas

genom en föreskrift om att statens folkskolinspektör skall höras, innan vakant

lärartjänst tillsättes. Genom en sådan anordning sättes folkskolinspektören

i tillfälle att, då sådant kan anses påkallat, taga initiativ till indragning

eller sammanslagning av tjänster vare sig genom hänvändelse till länsstyrelsen

eller skolöverstyrelsen, och uteslutet är ju icke, att man rent av

skulle kunna föreskriva, att tjänst icke får tillsättas, förrän högre myndighet

blivit hörd och givit sitt medgivande.

Åtskilliga myndigheter hava i detta sammanhang framfört även andra

förslag för vinnande av det avsedda syftemålet. Några hava varit inne på

frågan angående ökat användande av extra ordinarie lärare.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

Folkskolinspektören i Skaraborgs södra inspektionsområde anför härom bland

annat följande: Under nuvarande osäkra förhållanden med stark växling i

de skolpliktiga barnens antal torde icke kunna uudvikas, att skoldistrikten

i större utsträckning än hittills nödgas anställa extra ordinarie lärarkrafter.

Trots de betänkligheter man måste hysa i fråga om extralärarsystemets utökning,

kan man dock icke bortse ifrån, att försiktigheten i många fall

tvingar till ett inslående på denna väg. Det finns åtskilliga skoldistrikt,

där osäkerhetstillståndet i fråga om barnantalet är så stort, att man svårligen

kan våga fastlåsa skolorganisationen genom att giva samtliga lärare

ordinarie anställning. Från den enskilde lärarens synpunkt är det uppenbart,

att den utvidgning av extralärarsystemet, som sålunda synes vara i

antågande, motses med en viss oro. Rättvisan kräver därför, att någonting

göres för att kompensera lärarna för det osäkerhetstillstånd, som en längre

tids extra ordinarie anställning medför. I samband med 1927 års riksdagsbeslut

i läroverksfrågan har den tanken framkommit, att extra ordinarie

läroverkslärare, som uppehåller tjänst, vilken är avsedd att längre tid vara

besatt med extra ordinarie befattningshavare, skall åtnjuta ett förhöjt arvode.

Det synes önskvärt, att en bestämmelse i antydd riktning kommer

till stånd och att den utsträckes att gälla även folkskolan. — Vidare förordar

folkskolinspektören, att folkskolans lärare tillerkännas rätt att för uppfattning

i lönegrad få tillgodoräkna sig den tid, de innehaft befattning som

icke ordinarie i folkskola eller därmed jämställd undervisningsanstalt.

Visby domkapitel vill särskilt framhålla såsom möjligt och lämpligt, dels

att skoldistrikt vid förändring av B2-skola till Bl-skola icke tillätes att

utan särskilt tillstånd besätta platsen i den så kallade mellanskolan med

annat än extra ordinarie lärare eller utföra bygge av utav denna skola betingad

skollokal eller lärarbostad, dels ock att, då en lärartjänst blir ledig,

skolrådet eller folkskolestyrelsen skall äga skyldighet att inhämta folkskolinspektörens

mening om tjänstens behövlighet, innan den ledigförklaras.

Ingen av de i ärendet hörda folkskolestyrelserna ingår på frågan örn folkskolinspektörens

hörande angående återbesättande av vakant tjänst men

några av dem föreslå vissa andra åtgärder, som kunna anses av betydelse

i förevarande sammanhang.

Stockholms folkskoledirektion önskar befogenhet att besluta örn uppskov

med tillsättande av ledig tjänst i fall, då sådant på grund av minskning i

antalet lärjungar prövas lämpligt och föreslår i sådant syfte, att § 19 mom.

1 i för Stockholm gällande folkskolestadga måtte givas följande ändrade

lydelse: »Då en eller flera ordinarie lärartjänster vid folkskolorna äro lediga,

skall, där ej folkskoledirektionen på grund av minskning i antalet skolavdelningar

beslutar att indraga eller uppskjuta tillsättandet av tjänst, kungörelse

örn ledigheten, med angivande för varje tjänst av den församling, inom

vilken tjänstgöringen skall äga rum, så snart ske kan och, där ej skolöverstyrelsen

finner skäligt efter gjord framställning på grund av andra

omständigheter bevilja uppskov, senast inom sex månader av folkskoledirektionen

utfärdas och en gång offentliggöras i den tidning, i vilken officiella

meddelanden införas». — Vidare önskar folkskoledirektionen befrielse under

vissa förhållanden från skyldigheten att anställa vikarie på vakant tjänst

eller för tjänstledig lärare och föreslår följande tillägg till § 25 i ovannämnda

stadga: »Utan hinder av denna bestämmelse äger direktionen, då

sådant på grund av inträffad minskning i antalet lärjungar prövas lamp
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

ligt, besluta, att å lärarbefattning, som är ledig eller vars innehavare åtnjuter

tjänstledighet, icke skall förordnas vikarie».

Malmö folks Mest]) reise framhåller, att en möjlighet till indragning av

vissa skolavdelningar skulle beredas, örn bestämmelserna i § 25 folkskolestadgan

och statsbidragsförfattningen uppmjukades. Enligt nu gällande

bestämmelser måste tjänst alltid uppehållas av vikarie, då ordinarie lärare

är tjänstledig. Nu inträffar emellertid det fallet, att läraren av någon anledning,

till exempel sjukdom eller förordnande i annan skola, är tjänstledig

för ett helt läsår, ävensom att hans tjänst i och för sig är onödig. Att

under sådana förhållanden icke desto mindre nödgas tillämpa § 25 i folkskolestadgan,

att alltså uppehålla den onödiga tjänsten genom vikarie, är

uppenbarligen icke förenligt med sund ekonomi. Förhållandet kan befaras

komma att inträffa i Malmö, och det har enligt uppgift redan inträffat i

vissa andra städer. Malmö folkskolestyrelse har år 1926 ingått till Kungl.

Majit med begäran om dispens från tillämpning av det anförda stadgandet

för det fall, att här nämnda förhållande skulle komma att inträffa, och

därvid begärt att utfå det statsbidrag för den tjänstlediges avlöning, som

eljest skolat utgå. Kungl. Majit har emellertid icke funnit skäl bifalla

denna framställning örn dispens. Folkskolestyrelsen hemställer, att vederbörande

bestämmelser rörande anställande av vikarie och statsbidrag för

lärares avlöning uppmjukas i syfte att bereda skolstyrelsen möjlighet att i

vissa fall underlåta förordnande av vikarie för tjänstledig lärare.

Folkskolestyrelsen i Hälsingborg ansluter sig i korthet till samma uppfattning.

Allmänna folkskolestyrelsen i Göteborg anser för vinnande av syftet med

motionen den åtgärden böra vidtagas, att lärare, som på grund av sjukdom

varit under fem på varandra följande år oförmögen att tjänstgöra

under sammanlagt mer än 4 femtedelar av den tid, som eljest ålegat honom

att tjänstgöra, beredes tillfälle att efter uppnådda 50 levnadsår komma i

åtnjutande av förtidspension, varvid dock dylik förtidspension icke synes i

något fall böra bestämmas till lägre belopp än som motsvarar avkortad

pension vid 25 tjänstår. — Lärartjänster böra ävenledes, såsom av skolöverstyrelsen

framhållits, indragas vid lärares avgång, då så stor nedgång

i barnantalet föreligger, att det befinnes lämpligt. Detta förfaringssätt underlättas

genom den numera i större kommuner gängse praxis, att lärare i

regel avgår vid pensionsålderns inträdande.

För egen del håller skolöverstyrelsen liksom flertalet av de i ärendet hörda

myndigheterna före, att nu gällande, nyss anförda författningsbestämmelser

lämna stora möjligheter att vid behov reducera antalet inom ett skoldistrikt

anställda lärare.

Vad först angår icke ordinarie lärarkrafter torde skoldistrikten hava relativt

obegränsad handlingsfrihet härvidlag. I de skoldistrikt, där den extra

ordinarie lärarens tjänst icke regleras av det för distriktet gällande reglementet

— vilket kan vara fallet vid skolor av A-form med många parallellavdelningar

— kan skoldistriktet på egen hand under vissa förutsättningar

indraga den extra ordinarie lärartjänsten. Dylik lärare kan icke anställas

på längre tid än ett år, vadan dylik indragning kan ske inom en jämförelsevis

kort tidsrymd. Särskilt i större och medelstora stadssamhällen,

Skolöver
styrelsen.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

där i regel en icke obetydlig del av undervisningen uppehälles av extra

ordinarie lärare, föreligger sålunda ingen svårighet att reglera antalet lärare

efter behovet. I övriga skoldistrikt — där alltså vederbörande lärartjänst

regleras av det för distriktet gällande reglementet — fordras för indragning

medverkan av överordnad myndighet, vilket visserligen — enligt skolöverstyrelsens

uppfattning — torde vara ägnat att förlänga men icke direkt

försvåra indragningsförfarandet.

Vad sedan angår ordinarie lärare, som under vissa förhållanden kunna

förflyttas men icke entledigas, kan minskning av antalet dylika lärare äga

rum endast i samband med lärarens avgång från tjänsten. Såsom av nyss

refererade författningsbestämmelser har framgått, skall vid lärares avgång

från tjänsten inom viss tid densamma ledigkungöras. Befattningen kan

icke utan vidare indragas, ifall tjänsten i fråga betingas av det för distriktet

gällande reglementet. Detta måste först i vanlig ordning ändras.

Örn detta däremot icke är förhållandet — vid skola av A-form med flera

parallellavdelningar — möter intet hinder för skoldistriktet att vid en ordinarie

lärares avgång indraga tjänsten. Endast om maximiantalet barn

per läraravdelning, vilket regleras av reglementet, genom dylik indragning

skulle överskridas, kan indragning i detta fall icke utan vidare komma till

stånd.

Med nu gällande bestämmelser torde enligt skolöverstyrelsens uppfattning

det icke möta den ringaste svårighet för skoldistrikt att vid vakans få en

obehövlig ordinarie lärartjänst indragen. Regleras befattningen icke av reglementet,

går detta lättast för sig, i övriga fall erfordras endast att den

lokala skolmyndigheten i vanlig ordning underställer vederbörande högre

myndighet förslag till ändring i reglementet.

Aven om sålunda rent författningsmässigt rätt stora möjligheter förefinnas

för indragning av obehövliga lärartjänster, är det dock därför icke

alltid säkert, att de lokala skolmyndigheterna begagna sig av dessa utvägar.

Vissa omständigheter, ofta av mer lokal natur, inverka avsevärt på möjligheterna

att indraga lärartjänster. Skolöverstyrelsen anför härom bland

annat:

De lokala skolmyndigheterna befinnas ofta vara ovilliga till sådana tjänsteindragningar,

varigenom en lärarinna vid mindre folkskola eller en biträdande

lärarinna vid folkskola, som en längre tid tjänstgjort inom distriktet

och därunder tillvunnit sig befolkningens förtroende, skulle entledigas. De

synpunkter, som därvid äro för myndigheterna bestämmande, hava numera

också i viss mån kommit till uttryck i lagstiftningen. Även i sådana fall,

då på grund av lärares avgång ledigbliven tjänst synes utan men för skolväsendet

kunna undvaras, visa skoldistrikten icke sällan ringa intresse eller

rent av obenägenhet för tjänstens indragning. Härvidlag kunna olika omständigheter

inverka. Indragning av lärartjänst vid skola av A-form utan

parallellavdelningar eller vid skola av första eller andra B-formen eller av

första C-formen innebär i själva verket, att skolan förändras till en lägre

form, att skolans läroplan måste omarbetas och kurserna reduceras, och att

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

läraren får ett ökat antal årsklasser att samtidigt undervisa. En sådan

skolförändring blir liktydig med en skolförsämring. Den mötes ofta av

motstånd och ovilja från målsmännens sida, och detta avspeglar sig helt

naturligt i skolrådets och kyrkostämmans åtgöranden i fråga om tjänsteindragningen.

Uppstår fråga örn indragning av lärartjänst vid sådan skola,

där endast en lärare är anställd, exempelvis vid mindre folkskola av tredje

B-formen eller friliggande småskola av b-formen, gäller det skolans vara

eller icke vara och samtidigt, huru man skall kunna på annat mera avlägset

håll bereda undervisning för de få barn, som dittills varit hänvisade

till skolan i fråga. Motstånd från målsmännen är härvidlag en vanlig företeelse.

Endast i skolor av A-form med två eller flera parallellavdelningar

kunna, såsom i det föregående framhållits, indragningar av lärartjänster

äga rum, utan att här berörda olägenheter göra sig kännbara.

En omständighet, som jämte de ovan anförda i betydlig mån torde inverka

på skoldistriktens ställning till frågan örn tjänsteindragningar, är,

huruvida skoldistriktet har för tjänstens i fråga bibehållande nödig skollokal

och tjänstebostad. Ager distriktet sådan lokal och bostad, medför en tjänsteindragning

knappast någon ekonomisk vinst för distriktet, i varje fall ingen

betydande sådan. Distriktets omkostnader för tjänsten äro en tiondel av

lärarens begynnelselön jämte kostnaderna för uppvärmning av lärarens bostad

samt för uppvärmning, belysning och städning av skollokalen, vilka

kostnader ofta till sin väsentliga del täckas av lärarens kommunalskatt.

Tjänstens indragning blir i sådana fall ur ren kommunal-ekonomisk synpunkt

av föga betydelse. I de fall åter, där distriktet för tjänstens uppehållande

nödgas förhyra eller uppföra skollokal och tjänstebostad, och där således

tjänstens indragning är förknippad med ett betydande ekonomiskt intresse

från distriktets sida, torde visserligen motstånd mot tjänsteindragningen

kunna resas från vissa grupper av målsmän, som mera direkt på ett för

dem ogynnsamt sätt beröras av denna, men skoldistriktet som helhet betraktat

ställer sig av naturliga skäl i allmänhet mera förstående till en under

sådana förhållanden ifrågasatt tjänsteindragning.

Nyss av skolöverstyrelsen anförda uppgifter böra bedömas mot bakgrunden

av att återbesättande av lärartjänst eller indragning av överflödig lärartjänst

i stor utsträckning är beroende av skoldistriktets eget initiativ. Skolöverstyrelsen

anför härom följande:

Vanligen råder ingen tvekan om tjänstens behövlighet. Den förklaras i

föreskriven ordning till ansökan ledig samt får i sinom tid ny innehavare-.

Skulle däremot tjänsten på grund av minskning av barnantalet eller av

andra anledningar befinnas för skolväsendet obehövlig, kan skolrådet omedelbart

framlägga förslag om ändring av reglementet eller, i tveksamma

fall, om uppskov med tjänstens ledigförklarande. Härvid kan skolrådet

samråda med folkskolinspektören. I enlighet med sin instruktion bör folkskolinspektören

även på eget initiativ giva distriktets skolmyndigheter de

råd, som i en dylik situation påkallas. Men då det gäller ordinarie lärartjänst,

är skolrådet på intet sätt beroende av folkskolinspektörens uppfattning

i frågan utan kan exempelvis trots dennes avstyrkande förklara tjänsten

till ansökan ledig och därmed för lång tid framåt omöjliggöra tjänstens

indragning. Att de lokala skolmyndigheternas bestämmanderätt i berörda

fall kan leda till bibehållande jämväl av sådana tjänster, som utan

avsevärda olägenheter för skolväsendet skulle kunna undvaras, lider intet

s. 74 Kontrollera mot PDF

Allmänna

synpunkter.

74 Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

tvivel. Därom vittnar bland annat den omständigheten, att ett så stort

antal av de i ärendet avgivna yttrandena anslutit sig till tanken att i fråga

örn återbesättande av lediga tjänster begränsa denna skoldistriktens bestämmanderätt.

Skolöverstyrelsen erinrar, att överstyrelsen redan i sitt yttrande till riksdagens

andra kammares första tillfälliga utskott framlagt ett förslag, att

skolråd eller folkskolestyrelse vid inträdande ledighet å lärartjänst borde

inhämta folkskolinspektörens mening om tjänstens behövlighet för framtiden,

innan tjänsten förklarades till ansökan ledig. Riksdagen har i skrivelsen

till Kungl. Maj:t jämväl funnit ett dylikt tillvägagångssätt lämpligt och

denna uppfattning har likaledes med betydande samstämmighet gjort sig

gällande i de i ärendet inhämtade yttrandena, för vilka här ovan i sammandrag

redogjorts. Såsom en naturlig konsekvens har i dessa yttranden

vidare framhållits, att, därest tjänsten av folkskolinspektören anses obehövlig,

densamma icke borde kunna ledigförklaras och återbesättas utan medgivande

av högre myndighet. Skolöverstyrelsen erinrar, att en liknande

bestämmelse numera finnes i vissa fall beträffande lärare vid småskola samt

beträffande fast anställd biträdande lärare och lärare vid mindre folkskola,

varjämte en viss motsvarighet förefinnes i § 18 h) i kungörelsen den 16

september 1918 angående avlöning åt lärare vid folk- och småskolor samt

statsbidrag till sådan avlöning.

Skolöverstyrelsen giver därefter uttryck åt följande allmänna synpunkter:

Det torde icke kunna bestridas, att en bestämmelse av antytt innehåll

angående villkor för återbesättande av ledig lärartjänst skulle innebära en

viss inskränkning i den skoldistrikten nu tillkommande rätten att själva

bestämma beträffande sitt folkskoleväsen. Emellertid torde en dylik bestämmelse

på intet vis stå i motsättning till vad som för närvarande gäller beträffande

skoldistriktens skyldighet att i alla för skolväsendet mera betydelsefulla

frågor underställa sina beslut högre myndighets prövning och avgörande.

Snarare kan frånvaron av åsyftade bestämmelsen betecknas som

en lucka i den lagstiftning, som tillerkänner staten inflytande och kontroll

över skolväsendets allmänna anordning, och denna brist synes betänklig,

enär staten härvidlag har avsevärda ekonomiska intressen att tillvarataga.

De erinringar, som i ett och annat av de avgivna yttrandena gjorts mot

en författningsbestämmelse av här antydd art, hava, möjligen med något

undantag, heller icke riktat sig mot den inskränkning i skoldistriktens bestämmanderätt,

som en dylik bestämmelse skulle medföra, utan man har

förmenat, att bestämmelsen i fråga vore obehövlig, enär folkskolinspektören

under alla förhållanden meddelade skolrådet sin uppfattning, huruvida en

ledig tjänst borde återbesättas eller indragas, eller ock att bestämmelsen

skulle innebära en betydlig ökning i folkskolinspektörens arbetsbörda.

Överstyrelsen kan för sin del icke tillerkänna dessa invändningar någon

avgörande betydelse. Visserligen kan och bör folkskolinspektören även oåtspord

giva råd i det hänseende, varom fråga är, men ett lärarskifte kan

dock, örn ingen anmälningsskyldighet från skolrådets sida föreligger, äga

rum utan att denne, innan tjänsten ledigförklarats, hinner giva sin mening

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

tillkänna, och skolrådet eller folkskolestyrelsen kan, såsom ovan framhållits,

fullständigt ignorera folkskolinspektörens mening. Vad angår folkskolinspektörens

arbetsbörda synes farhågan, att den skulle avsevärt ökas knappast

berättigad, i varje fall icke då en folkskolinspektör under en längre

tid innehaft sin tjänst och hunnit göra sig väl förtrogen med förhållandena

inom sitt inspektionsområde. Att folkskolinspektörerna själva icke funnit

det ifrågavarande nya tjänståliggandet allt för betungande i förhållande

till den förmån, som därmed skulle vinnas, framgår av deras yttranden.

Några av de myndigheter, som i sina i ämnet avgivna utlåtanden tillstyrka,

att folkskolinspektörens yttrande i berörda angelägenhet skulle inhämtas,

anse, att sådant yttrande icke erfordrades i varje fall utan allenast

då fråga vore örn ett ringa barnantal i skola eller skolavdelning, till exempel

då barnantalet icke överstege tio. Förslaget att icke i onödan besvära

vare sig de lokala skolmyndigheterna eller folkskolinspektören med en skriftväxling

av här ifrågavarande art synes tilltalande. Vid ett närmare övervägande

göra sig dock vissa betänkligheter gällande mot en dylik inskränkning

i en eventuell bestämmelse i hithörande avseende. Skulle bestämmelsen

i fråga till sin innebörd bliva så vag, att inspektörens prövning påkallades

endast då fråga vore örn ett ringa barnantal, hade man därmed lämnat avgörandet

åt skoldistriktet, huruvida prövning borde ifrågakomma, vilket ur

synpunkten av vad man med en effektiv prövning vill vinna måste anses

otillfredsställande. Därest bestämmelsen så avfattades, att folkskolinspektörens

yttrande skulle inhämtas allenast i de fall, då barnantalet i den av

den avgående läraren omhänderhavda skolan eller skolavdelningen icke överstege

exempelvis tio, hade man därmed från prövning undandragit varje

annat sätt att utnyttja de möjligheter till inskränkning i skolorganisationen,

som genom lärares avgång eventuellt erbjuda sig. Även om barnantalet

icke medgiver indragning av den ledigblivna lärartjänsten, låter det nämligen

mycket väl tänka sig, att en annan tjänst inom distriktet kunde indragas

och härvarande lärare förflyttas till den lediga tjänsten. Begagnar

man sig icke av det vid lärares avgång gynnsamma tillfället att vidtaga

indragning av obehövlig tjänst eller förflyttning av lärare, får man törhända

för avsevärd tid framåt behålla en alltför dyrbar skolorganisation. Meningen

med hörande av folkskolinspektören i berörda angelägenhet bör således vara

icke blott att få ett sakkunnigt utlåtande över huruvida den lediga tjänsten

bör indragas utan även huruvida den lediga tjänstens ledigblivande

på annat sätt kan utnyttjas för skolorganisationens lämpliga anpassning

efter barnantalet.

Sedan skolöverstyrelsen sålunda avvisat förslagen rörande skyldighet för

skoldistrikten att allenast i vissa bestämda fall inhämta folkskolinspektörens

mening, förordar överstyrelsen motsvarande obligatorisk skyldighet för skoldistrikten

och föreslår samtidigt, att vid meningsskiljaktighet mellan skoldistrikt

och folkskolinspektör ärendet skall underkastas högre myndighets

prövning.

Stadgandet härom föreslås böra ingå under § 19 folkskolestadgan och förfaringssättet

föreslås bliva följande:

Då ordinarie lärartjänst vid folkskola eller småskola eller ock befattning med

anställning tills vidare som biträdande lärare vid folkskola eller lärare vid

mindre folkskola blir ledig, skall skolrådet taga under övervägande, huruvida

s. 76 Kontrollera mot PDF

Tjänstens

indragning

efter regleinentsändring.

76 Kungl. Maj.is proposition Nr 77.

tjänsten bör återbesättas. Innan beslut härom av skolrådet fattas, skall statens

folkskolinspektör avgiva yttrande. Äro skolråd och folkskolinspektör ense

om att tjänst skall kungöras till ansökning ledig eller att den skall indragas,

har skolrådet att omedelbart vidtaga härför erforderliga åtgärder, varvid

först reglementsändring, där så kräves, i stadgad ordning vidtages. Äro

parterna däremot icke ense, skall ärendet underställas skolöverstyrelsens eller,

därest ändring av reglementet ifrågasatts, vederbörande domkapitels avgörande.

I senare fallet äger folkskolinspektören avgiva förslag till av honom

påyrkad reglementsändring, över vilket förslag domkapitlet har att inhämta

yttrande av skoldistriktet och dess lärarkår. Om vid den omprövning rörande

återbesättande eller icke av ledigbliven lärartjänst, som nyss angivits,

skolrådet eller folkskolinspektören skulle finna, att tjänsten lämpligen bör

återbesättas genom förflyttning av annan lärare, inom eller utom distriktet,

skall därvid förfaras så, som skolöverstyrelsen föreslagit beträffande ordningen

vid dylik förflyttning inom eller utom skoldistriktet, för vilket i det

föregående redogjorts (sid. 51, 58 och 59). Om däremot avgjort blivit, att

ledig tjänst skall återbesättas utan förflyttning till densamma av annan lärare,

skall i stort sett förfaras på samma sätt som nu vid ledigkungörande av

tjänst (§19 mom. 1 folkskolestadgan): kungörelse örn ledigheten skall så

snart ske kan och där ej skolöverstyrelsen finner skäligt på av skolrådet gjord

framställning medgiva uppskov, senast inom sex månader av skolrådet utfärdas

och en gång offentliggöras i den tidning, i vilken officiella meddelanden

införas.

Enligt skolöverstyrelsens förslag skulle sålunda ärendet behandlas olika,

allteftersom en eventuell indragning av ordinarie lärartjänst eller förflyttning

av annan lärare till den lediga tjänsten komme att kräva förändring av det

för skoldistriktet gällande reglementet eller ej. Rörande tjänstens indragning

efter reglementsändring yttrar överstyrelsen följande:

Om, då fråga är örn indragning av ordinarie lärartjänst eller förflyttning

av annan lärare till den lediga tjänsten, någon ändring i reglementet visar

sig erforderlig, synes sådan böra företagas, innan tjänsten indrages.

Tjänsternas förefintlighet bör nämligen grunda sig på reglementet och

skolformen anses som det primära. Örn man utan föregående reglementsändring

skulle bestämma, att exempelvis en lärartjänst vid skola av första

eller andra B-formen skulle indragas, vöre därmed reglementsändring fastställd

utan iakttagande av den ordning för fastställandet, som eljest i sådant

avseende är föreskriven. Härtill kommer, att det av sakliga skäl torde

vara behövligt att pröva ett ärende av den art det här gäller ur de olika

synpunkter, som vid reglementsändring böra beaktas, innan det fastställes,

att en skolform skall ändras.

Örn därför en folkskolinspektör anser sig kunna biträda ett skolråds mening

rörande en tjänsteindragning, som förutsätter reglementsändring, bör

han hemställa, att skolrådet omedelbart går i författning örn att sådan ändring

i föreskriven ordning måtte komma till stånd.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. May.ts proposition Nr 77.

Finner sig folkskolinspektören däremot icke kunna biträda ett skolråds

förslag att återbesätta en ledig tjänst, enär enligt bans mening tjänsten

borde indragas, och skolrådet i dylikt fall vägrar att taga initiativ till behövlig

reglementsändring, torde initiativ i sådant syfte böra utgå från folkskolinspektören.

Visserligen kan inspektören med hänsyn till bestämmelserna

i § 18 av folkskolinspektörsinstruktionen hos vederbörande domkapitel

hemställa om åläggande för ett skoldistrikt att ordna skolväsendet på av

honom angivet sätt, vilket ju rent sakligt sett är liktydigt med ett initiativ

till reglementsändring. Därest domkapitlet icke godkänner av inspektören

framställt förslag har denne att härom göra anmälan till skolöverstyrelsen.

Vid sådant förfarande kan det emellertid formellt icke anses vara fråga

om ett reglementsändringsförslag, behandlat i den ordning, som angives i

§ 10 av folkskolestadgan. Örn folkskolinspektören däremot tillerkännes befogenhet

att i samma ordning som enligt sistnämnda paragraf är stadgat

för skolråd i fall, varom i detta sammanhang är fråga, ingiva förslag örn

reglementsändring, måste ärendet formellt betraktas och behandlas som en

reglementsfråga, över vilken skoldistriktet och dess lärarkår hava att yttra

sig, och vilken i händelse domkapitlet vid prövning av ärendet finner sig

icke kunna godkänna av folkskolinspektören gjort yrkande, skall hänskjutas

till skolöverstyrelsens avgörande. Genom en dylik ordning torde garantier

erhållas för att reglementsbestämmelser, som hindra indragning av obehövliga

lärartjänster, undanröjas.

Därest folkskolinspektören finner sig icke kunna biträda ett skolråds förslag

örn att en tjänst vid uppkommen ledighet indrages utan avstyrker detsamma,

står det givetvis skolrådet fritt att ändock söka åstadkomma erforderlig

reglementsändring. Ärendet skulle i sådant fall behandlas av domkapitlet

och, om domkapitlet ej delade inspektörens uppfattning, av skolöverstyrelsen.

Det är uppenbart, att för indragning av lärarbefattning nödig reglementsändring

i många fall skulle kunna åvägabringas, redan innan ledigheten

uppstått, nämligen i de fall, då ledighet uppkommer genom lärares avgång

med pension, vilka torde bliva de vanligast förekommande.

I fråga örn indragning av lärartjänst, utan att ändring av reglementet

erfordras, anför skolöverstyrelsen:

I åtskilliga fall förutsätter indragning av lärartjänst icke någon ändring

i reglementet, exempelvis beträffande skolor av A-form med parallellavdelningar

i de olika klasserna. I reglementet plägar nämligen angivas skolans

form men icke antalet erforderliga lärarkrafter. Skolor av nyssnämnt slag

förekomma i större samhällen, framför allt i våra större och medelstora

städer. I dylika samhällen, särskilt i de större städerna, blir det uppenbarligen

lättare att anpassa lärarkrafternas antal efter ett sjunkande barnantal

än i skolor med ringa antal lärare. Om i en skola av första B-formen med

70 barn på folkskolestadiet dessa barn fördela sig lika på folkskolestadiets

båda lärare, kan icke gärna en indragning av en lärarkraft ske, förrän barnantalet

gått ned med minst 50 procent. I en A-skola däremot med fyra

parallellavdelningar i en klass och 35 barn i varje avdelning kan indragning

ske, redan då barnantalet gått ned med 25 procent; örn antalet 35 önskas

bibehållet, då barnantalet alltså i de fyra avdelningarna gått ner till 26 ä 27.

Givetvis är det beträffande skolor med ett större antal parallellavdelnin
-

Tjänstens

indragning

utan reglementsändring.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Myndig
heterna.

Kungl. Maj:ts proposition Kr 77.

gar lättast att tänka sig ett visst minimiantal barn för klassavdelning bestämt.

Aven här måste dock en bestämmelse i angiven riktning anses tvivelaktig.

Av det föregående framgår, att för en skola med fyra parallellavdelningar

å folkskolestadiet, alltså en skola med sammanlagt 800 ä 900

barn, skulle behöva fastställas ett så pass lågt minimiantal som omkring

25. Ett minimiantal kan emellertid alltid fresta till att man vill som regel

komma ned till detta antal. Är minimiantalet lågt, motverkar detta därför

det ekonomiska önskemålet, att lärarkrafternas antal ej skall vara för stort.

Örn en enhetlig reglering av minimiantalet barn för klassavdelning i de

ifrågavarande skolorna icke gärna bör ske i författningsväg, torde den dock

i viss mån kunna vinnas på annat sätt, nämligen i samband med prövningav

frågor om återbesättande eller indragning av ledig lärartjänst. Man kan

nämligen tänka sig, att beträffande sådana skolor, varom nu är fråga, i

vissa fall en enhetlig prövning kunde ske av skolöverstyrelsen. Antalet

sådana fall torde dock bliva så begränsat, att någon större ökning i överstyrelsens

arbete icke härigenom bleve följden.

Följande ordning torde vara lämplig. Såsom i det föregående framhållits

hänskjutes frågan först till vederbörande folkskolinspektör. Om han tillstyrker

förslag örn tjänstens återbesättande, skulle åtgärder härför omedelbart

kunna vidtagas. Ärendet skulle också kunna vara avgjort, om inspektör

och skolråd äro ense om att tjänsten bör indragas. Skulle emellertid

inspektör och skolråd vara av olika mening i förevarande hänseende, kunde

frågan hänskjutas till skolöverstyrelsen, som skulle avgöra ärendet och därvid

i sista hand tillse, att antalet tjänster icke tillätes bliva större, än som

ur ekonomisk synpunkt kunde anses försvarligt och i pedagogiskt hänseende

erforderligt.

Att det här ej kan bliva fråga om något större antal fall framgår redan

av en undersökning angående antalet ledigförklarade ordinarie lärartjänster

vid folk- och småskolor, som överstyrelsen låtit verkställa. Enligt denna

undersökning ledigförklarades år 1929 å landsbygden 642 och i städer 104

ordinarie folkskollärartjänster, å landsbygden 244 och i städer 60 ordinarie

småskollärartjänster. För 1928 voro motsvarande tal respektive 651 och

145, 249 och 50. Antalet tjänster i städerna, vilka ju här närmast komma

i fråga, hava sålunda icke utgjort mera än omkring en sjättedel av hela

antalet. Det är uppenbart, att i ett mycket övervägande antal fall frågan

örn dessa tjänsters återbesättande eller indragning skulle komma att avgöras

av vederbörande inspektör och skolstyrelse. De ärenden, som komme

att hänskjutas till överstyrelsen, bleve säkerligen jämförelsevis få. De komme

emellertid å andra sidan att bliva tillräckligt många för att genom

överstyrelsens prövning vissa enhetliga normerande grunder beträffande

klassavdelningarnas storlek skulle åstadkommas.

De myndigheter, som yttrat sig över skolöverstyrelsens nyssnämnda förslag,

tillstyrka i det övervägande antalet fall oreserverat detsamma. I några

yttranden uttalas mer eller mindre bestämda reservationer mot smärre detaljer

i förslaget, i ett par fall kräves en helt annan uppläggning av förfarandet.

Länsstyrelsen i Härnösand håller sålunda före, att den anordning, skolöverstyrelsens

förslag avser att reglera, helt och hållet bör grunda sig på den

princip, för vilken § 18 h) i statsbidragsförfattningen är ett uttryck.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

Mot de föreslagna bestämmelserna om förfarandet, då lärartjänst blir

ledig, kan enligt länsstyrelsens förmenande invändas, att deras utformning

icke skett med tillbörligt beaktande av riksdagens i ärendet gjorda uttalande,

att kommunernas självbestämningsrätt icke finge trädas för nära, samt att

de icke synas fullt konsekventa vid jämförelse med bestämmelserna örn

nyinrättande av lärartjänst. I utredningen har framhållits, att redan nu

gällande stadganden inrymma stora möjligheter för skoldistrikten att ernå

de syften, som med förevarande utredning skulle tillgodoses. Skoldistrikten

hava emellertid, såsom av utredningen och däri refererade yttranden framgår,

visat sig föga benägna att begagna sig av dessa möjligheter. På grund

härav har skolöverstyrelsen, främst av statsfinansiella skäl, funnit sig böra

föreslå den inskränkningen i skoldistriktens hittills upprätthållna självbestämningsrätt,

att lärartjänst skulle kunna indragas även emot skoldistriktets

vilja. En sådan inskränkning synes icke stå i god överensstämmelse med

skoldistriktens nu bestående och av det föreliggande förslaget oberörda frihet

i fråga örn nyinrättande av lärartjänster, åtminstone i den mån nyinrättande

kan ske utan ändring av skoldistriktets reglemente. Utnyttjandet

av den formellt oinskränkta friheten att inrätta nya lärartjänster inskränkes

emellertid faktiskt av det stadgandet, att statsbidrag för nyinrättad tjänst

icke erhålles med mindre tjänstens behövlighet vitsordas av folkskolinspektören.

Det synes länsstyrelsen, som om en beskärning av skoldistriktets

självbestämningsrätt med avseende å bibehållande av redan befintliga tjänster

bort ske med tillämpning av samma princip, som ansetts lämplig i fråga

om nyinrättande av tjänster. Ett godtagande av länsstyrelsens nu uttalade

mening synes dock icke böra utesluta skyldighet för skolrådet att efter utredning

taga under omprövning frågan örn ledigblivna lärartjänsters återbesättande.

Därest emellertid skoldistriktet motsätter sig tjänsteindragning,

bör den överordnade myndigheten allenast äga förklara, att statsbidrag icke

för framtiden skall utgå för tjänsten i fråga.

Länsstyrelsen i Malmö påpekar, att enligt skolöverstyrelsens förslag det i

ganska hög grad hleve beroende av respektive folkskolinspektörers uppfattning,

huruvida lärartjänst borde indragas eller icke, till följd varav en olika

bedömning i de särskilda fallen icke torde kunna undgås.

På grund bland annat härav är länsstyrelsen benägen ansluta sig till det

av Uppsala domkapitel i förevarande avseende framlagda förslaget, enligt

vilket överstyrelsen — sedan genom meddelanden, inhämtade från folkskolinspektörerna,

vunnits kännedom vilka lärartjänster kunde ifrågasättas till

indragning — skulle utfärda föreskrift, att dessa t järn ter icke finge utan

skolöverstyrelsens eller vederbörande domkapitels hörande återbesättas. Härigenom

vunnes större likformighet vid behandlingen av dylika ärenden, en

rätt så tung arbetsbörda undandroges folkskolinspektörerna, varjämte därigenom

eventuella tvister mellan inspektörerna och skoldistrikten därjämte

kunde undvikas.

Domkapitlet i Härnösand föreslår cn liknande anordning:

Domkapitlet ifrågasätter huruvida icke en ytterligare garanti för ett avgörande

i rätt riktning av frågor angående återbesättande av lediga lärartjänster

borde skapas på så sätt, att föreskrift meddelas om skyldighet för

skolråd (skolstyrelse) att vid ledighet å lärartjänst i skola eller läraravdelning

med ringa barnantal (understigande visst bestämt antal, som efter för
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

hållandena skulle sättas olika efter olika skoltyper) göra anmälan hos vederbörande

domkapitel, som skulle ha att meddela beslut örn tjänstens återbesättande

eller indragning eventuellt med den tilläggsbestämmelsen att, om

domkapitlets mening avveke från vederbörande folkskolinspektörs, ärendet

skulle underställas skolöverstyrelsens prövning.

Länsstyrelsen i Östersund förordar en starkare decentralisering av hithörande

ärenden.

Vid delade meningar mellan skolråd och folkskolinspektör vid vakans å

lärarbefattning borde ett hänskjutande till domkapitlet i stället för skolöverstyrelsen

vara tillräckligt jämväl i sådant fall, då icke reglementsändring

ifrågasättes.

Länsstyrelserna i Halmstad, Luleå och Stockholm anse de här föreslagna

bestämmelserna angående lärares förflyttning föga effektiva.

Folkskolinspektörerna tillstyrka i det övervägande antalet fall i all korthet

skolöverstyrelsens förslag i denna punkt. I icke så få fall beklagas, att

givna direktiv förhindra ett mer radikalt grepp kring problemet. Behovet

av bestämmelser i den riktning, skolöverstyrelsen föreslagit, vitsordas allmänt.

Sålunda meddelar folkskolinspektören i Jämtlands södra inspektionsområde,

att inom inspektionsområdet förekommit, att skolråd och kyrkostämma enhälligt

begärt särskild folkskola i en by med högst tre skolpliktiga barn

och gått med sitt krav ända upp till Kungl. Majit, samtidigt som man på

andra håll energiskt motsatt sig indragning av en flyttande skola med ett

barn på vardera stationen.

Folkskolinspektören i Tornedalens inspektionsområde fäster uppmärksamheten

vid att det i vissa fall kan tänkas vara ekonomiskt fördelaktigt för

ett skoldistrikt att bibehålla en överflödig lärare.

I några fall framföras erinringar mot förslaget i vissa speciella delar.

Folkskolinspektören i Nordsmålands mellersta inspektionsområde och folkskolinspektören

i Sydsmålands östra inspektionsområde föreslå sålunda det tillägget

till förslaget, att även då ny ordinarie eller extra ordinarie tjänst inrättas,

det skulle åligga skolrådet att inhämta folkskolinspektörens yttrande. Visserligen

äger inspektören vid granskningen av statsbidragsrekvisitionerna vitsorda

tjänsts behövlighet och oftast får han tillfälle taga ställning till ärendet

på tidigt stadium men inga garantier för att så alltid skall ske finnas.

Folkskolinspektören i Västmanlands västra inspektionsområde finner det något

oformligt, att enligt de föreslagna bestämmelserna i vissa fall skolöverstyrelsen,

i andra fall domkapitlet skall avgöra, örn ledig tjänst skall återbesättas.

Folkskolinspektören i Göteborgstraktens inspektionsområde synes vilja ur

skolöverstyrelsens förslag borttaga skyldigheten för skolråd att i varje fall

anmäla vakans å tjänst. För den händelse sålunda inspektören gjort framställning

om indragning av lärartjänst i samband med vakans å lärarbefattning

eller ock örn förflyttning till tjänsten i fråga av lärare å annan

befattning av motsvarande art inom skoldistriktet, vilken befunnits överflödig,

finge den nämnda tjänsten icke återbesättas förrän omprövning ägt

rum. Skulle skolrådet därvid icke kunna bifalla inspektörens förslag, skulle

ärendet avgöras av vederbörande domkapitel. Innefattade inspektörens yr
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

kande förslag om ändring av reglementet, skulle förfaras i enlighet med

vad örn fastställelse av reglemente är stadgat. Vid yttrandet är fogat förslag

till lydelse av berörda bestämmelse.

Folkskolinspektören i Västerbottens södra inspektionsområde hade vidkommande

de ifrågasatta åtgärderna för beredande av ökade möjligheter att

vid vakanser indraga obehövliga lärarbefattningar vid den förberedande utredningen

förmenat, att folkskolinspektörens yttrande borde av skolråden

inhämtas endast i tveksamma fall. Då emellertid utredningen visar, att inspektörens

yttrande måste betraktas såsom ett integrerande, i vissa fall utslagsgivande

moment i handläggningen av denna angelägenhet, ansluter sig

folkskolinspektören till överstyrelsens förslag.

Skolråden och skolstyrelserna instämma i allmänhet i skolöverstyrelsens förslag.

Lidingö folkskolestyrelse framhåller dock fördelen av att skoldistriktens

reglementen icke göras så snävt formulerade, att de fastlåsa antalet skolor

och skolavdelningar. Detta borde utan reglementsändring kunna rättas efter

förhandenvarande förhållanden.

Slutligen må här nämnas, att Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening

och Sveriges allmänna folkskollärarinneförbund båda tillstyrka

skolöverstyrelsens ifrågavarande förslag.

Statskontoret och skatteutjämningsberedningen tillstyrka likaledes förslaget

beträffande skyldighet för skolråd att, innan ordinarie tjänst tillsättes, överväga

dess behövlighet och därom inhämta vederbörande folkskolinspektörs

yttrande. Skatteutjämningsberedningen hemställer dock beträffande den av

skolöverstyrelsen föreslagna ändrade lydelsen av § 19 folkskolestadgan,

att den prövning, som enligt denna § skall åligga skolrådet att företaga

rörande ledig tjänsts återbesättande, må omfatta icke allenast huruvida ledig

tjänst bör återbesättas utan även huruvida tjänsten bör uppehållas med

extra ordinarie eller på viss tid anställd lärare. Detta i anslutning till vissa

av skolöverstyrelsen föreslagna ändringar i §§ 2 och 24 folkskolestadgan

beträffande anställandet av extra ordinarie och på viss tid anställd lärare,

för vilket förslag omedelbart kommer att redogöras.

Såsom av den i början av denna avdelning lämnade redogörelsen för

gällande bestämmelser rörande anställande av extra ordinarie lärare (§ 2

folkskolestadgan) och lärare på viss tid (§ 24 folkskolestadgan) framgår,

reglerar folkskolestadgan användningen av dylika lärare principiellt sålunda

att denna anställningsform i allmänhet får nyttjas allenast, där växling i

lärjungantalet, förestående omorganisation av distriktets skolväsen eller

annan anledning gör sådant motiverat. Av vissa myndigheter har vid

frågans förberedande behandling ifrågasatts ett utbyggande ay extra-ordinariesystemet

med hänsyn till de växlingar i barnantalet, som under den närmaste

framtiden vore att vänta.

Skolöverstyrelsen anlägger på detta ämne följande allmänna synpunkter:

Här återgivna bestämmelser utgöra givetvis i främsta rummet hinder mot

en godtycklig tillämpning av extra-ordinariesystemet. Där en lärartjänst

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. 03 haft. (Nr 77.) G

Utsträckt användande

av

extra ordinarie

lärare.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

visar sig varaktigt behövlig, skall den besättas med ordinarie innehavare,

då så icke är förhållandet, må den uppehållas med extra ordinarie lärare.

I princip torde intet vara att häremot erinra. Tvärtom synes det riktigt att

på folkskolans område i möjligaste mån söka förebygga uppkomsten av

vad man på ett annat område brukat kalla extra-lärarelände med därav följande

svag och osäker ställning för läraren samt täta och för skolan skadliga

ombyten på tjänsterna. Aven örn man utan reservation ansluter sig

till den grundåskådning, för vilken nämnda bestämmelser äro ett uttryck,

torde emellertid kunna ifrågasättas, örn icke bestämmelserna kunna i någon

mån bättre anpassas efter för handen varande förhållanden och behov.

Skolöverstyrelsen föreslår därför, att § 2 mom. 2 folkskolestadgan liksom

även § 24 i samma stadga omformuleras på sådant sätt, att ifall

nyssnämnda förutsättningar förefinnas, extra ordinarie lärare respektive lärare

på viss tid böra anställas.

Enligt nuvarande lydelsen — vilken daterar sig från år 1918 och närmast

torde böra ses mot bakgrunden av en tidigare, särskilt inom större skoldistrikt

visad benägenhet att i större utsträckning än förhållandena krävde

uppehålla lärartjänster med extra ordinarie lärare — har genom ifrågavarande

författningsbestämmelse lämnats ett medgivande att under vissa angivna

förhållanden anställa extra ordinarie lärare. Visserligen kan fortfarande

intet vara att invända mot den begränsning av extra-ordinariesystemet,

som bestämmelsen innebär, men de här angivna skolorganisatoriska

förutsättningarna äro av den art, att de, så snart de äro till finnandes inom

ett skoldistrikt, synas böra föranleda icke blott ett medgivande utan även

ett anbefallande av extra ordinarie lärares anställande. Genom den sålunda

ändrade lydelsen av § 2 mom. 2 i folkskolestadgan har överstyrelsen

alltså icke velat bereda möjlighet att anställa extra ordinarie lärare under

andra förutsättningar än de nu angivna utan allenast betona, att, där

nämnda förutsättningar finnas, bör inrättad ny lärartjänst få karaktären av

extra ordinarie befattning.

Några myndigheter hava uppehållit sig vid nämnda fråga.

Flertalet anse, att skolöverstyrelsens förslag i denna punkt kan hava någon

betydelse för anpassningen av antalet lärartjänster efter det faktiskt föreliggande

behovet.

Folkskolinspektören i Västerbottens norra inspektionsområde anför sålunda

beträffande den föreslagna ändringen av § 24 folkskolestadgan, att fall

förekommit, då biträdande tjänster och tjänster vid mindre folkskola blivit

tillsatta med anställning tills vidare, fastän starka skäl funnits att ge anställning

endast på viss tid. Sedan tills vidare anställda lärarinnor genom

kungörelsen den 19 september 1929 (nr 287) fått en starkare rättslig ställning,

är det av vikt tillse, att utvecklingen ej stänges genom oförsiktighet

vid anställandet. Stadgandet vore därför önskvärt. Folkskolinspektören anser

vidare, att i § 2 folkskolestadgan rätt bör medgivas för skoldistrikt att

anställa extra ördinarie småskollärarinna vid folkskola av tredje B-formen

då barnantalet tillfälligtvis är för stort att bilda en läraravdelning men

tvekan råder örn behovet av skola tillhörande andra B-formen.

En konsekvens av ett mer systematiskt användande av extra ordinarie

lärare blir — framhålla åtskilliga myndigheter, däribland flera skolråd —

förbättrandet av deras löne- och befordringsförhållanden.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 77.

Såsom ett led i åtgärderna att vid minskning av barnantalet indraga obehövliga

lärartjänster har från vissa håll, såsom av det föregående framgår,

föreslagits, att normerande bestämmelser skulle meddelas icke blott, såsom

nu vanligen är fallet, angående maximiantalet barn per läraravdelning utan

även angående minimiantalet. Skolöverstyrelsen avstyrker detta förslag och

anför härför följande motivering:

I de av överstyrelsen utarbetade »Planer och förebilder till reglementen

och andra bestämmelser för skoldistrikten» angivas vissa maximiantal barn

per läraravdelning vid olika skolformer men däremot inga minimiantal. Det

synes överstyrelsen, att normerande bestämmelser örn maximiantalet barn

per läraravdelning äro lättare att efterkomma än dylika bestämmelser örn

minimiantal. Vid ett överskridande av det som maximum angivna antalet

barn kan man tillgripa den formellt sett enkla åtgärden att dela upp läraravdelningen

och anställa ny lärare, men vid underskridande av ett som

minimum angivet barnantal har man icke i samma utsträckning möjlighet

att göra indragning av läraravdelningar. I en mängd fall äro skoldistrikten,

bland annat på grund av gles befolkning och långa skolvägar, nödsakade

att upprätthålla skola för ett fåtal barn, ofta på flera ställen inom samma

skoldistrikt. Här vore bestämmelser örn minimiantal barn per läraravdelning

skäligen betydelselösa. Antingen skulle dylika bestämmelser icke kunna

iakttagas, eller ock måste minimiantalet barn sättas så lågt, att bestämmelserna

härom ur kontroll- och besparingssynpunkt bleve värdelösa.

Annorlunda ställa sig givetvis förhållandena i skoldistrikt med sammanträngd

befolkning och ett högt utvecklat skolväsen, där indragning av en

läraravdelning icke medför annan förändring för barnen, än att de överflyttas

till en annan lärare i samma skolhus eller samma stadsdel, och där

omsättningen inom lärarkåren är tillräcklig för att omflyttningar och indragningar

tid efter annan skola kunna företagas. Men såsom överstyrelsen

redan framhållit, skulle en bestämmelse om minimiantal barn lätt kunna få

en motsatt verkan mot den åsyftade. Såväl på grund härav sömsmed hänsyn

till de synnerligen olikartade lokala förhållanden, efter vilka vårt skolväsen

har att ” anpassa sig, måste överstyrelsen för sin del avstyrka normerande

författningsbestämmelser rörande minimiantalet barn per läraravdelning.

Åtskilliga folkskolinspektörer hava i yttranden över riksdagens skrivelse

framställt förslag örn förtydligande och komplettering av § 18 h) i kungörelsen

den 16 september 1918 (nr 760) angående avlöning åt lärare vid folkoch

småskolor samt statsbidrag till sådan avlöning och hava därvid anfört,

att meningsskiljaktighet stundom rått örn innebörden av uttrycket »nyinrättad

tjänst» i nämnda § 18. Ofta göres gällande, att folkskolinspektörs

vitsord icke erfordras, när extra ordinarie tjänst förändras till ordinarie.

Skolöverstyrelsen anför härom:

Enligt nämnda bestämmelse gäller som villkor för erhållande av statsbidrag,

att, örn bidrag sökes till nyinrättad lärartjänst, folkskolinspektören

skall hava vitsordat tjänstens behövlighet. Nämnda förslag avser, att sådant

vitsord av folkskolinspektören skall erfordras icke blott vid tjänstens inrättande

utan även örn sådan tjänst förändras från extra ordinarie till ordinarie

tjänst. Då emellertid en tjänsts »förändring» från extra ordinarie till

Bestämmelser

örn minimiantal

barn

per läraravdelning.

Förtydligande

av

§ 18 i statsbidragsförfattningen.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

ordinarie kan anses innebära, att den extra ordinarie lärartjänsten indrages

och i stället en ny ordinarie tjänst inrättas, synes bestämmelsens nuvarande

avfattning kunna försvara en sådan tolkning, att folkskolinspektörens vitsord

erfordras för att statsbidrag skall utgå till ifrågavarande ordinarie befattning.

Med en sådan tolkning behöves ingen ändring av bestämmelsen.

Men även örn förslagsställarnas tolkning är den riktiga, torde komplettering

av bestämmelsen i fråga få anses vara obehövlig, därest vad överstyrelsen

föreslagit i fråga örn tillvägagångssättet vid återbesättande av ledig tjänst

bliver bifallet. Därigenom synes nämligen tillräcklig garanti hava ernåtts

för att inga obehövliga nya ordinarie tjänster komma att inrättas.

I myndigheternas yttranden över skolöverstyrelsens förslag bestrida några

folkskolinspektörer riktigheten av denna skolöverstyrelsens uppfattning:

Folkskolinspektör en i Nordsmålands östra inspektionsområde hemställer sålunda

örn förtydligande av berörda författningsrum. Det måste anses synnerligen

tvivelaktigt, örn skoldistrikt nu ha skyldighet att vid extra ordinarie

befattnings förändring till ordinarie inhämta folkskolinspektörens vitsord örn

tjänstens behövlighet. Vad som föreslås i fråga om tillvägagångssättet vid

återbesättande av ledig ordinarie lärartjänst eller ledig befattning med anställning

tills vidare synes ej heller innebära någon skyldighet i här avsett fall.

Folkskolinspektör en i Ostergötlands västra inspektionsområde fäster uppmärksamheten

vid ytterligare en möjlighet till misstolkning av nämnda §

18 h) statsbidragsförfattningen. Denna bestämmelse, anför inspektören, måste

tydligen avse även extra ordinarie befattningar. Inom inspektionsområdet

har emellertid upprepade gånger förekommit, att folkskolinspektören först

vid granskningen av ansökningshandlingarna örn statsbidrag erhållit kännedom

om sådana tjänsters inrättande, varvid helt naturligt svårigheter uppstått,

att då kunna intyga behövligheten av desamma. Till förekommande

av dylika oegentligheter föreslås andra stycket i § 2 mom. 2 folkskolestadgan

böra utökas med en bestämmelse så lydande: »Vid sådan omprövning

skall skolrådet, innan beslut fattas, inhämta yttrande från statens vederbörande

folkskolinspektör». Samma tillägg torde även böra bifogas tredje

stycket i § 24 mom. 1 samma stadga.

Befrielse Med skärpa har av några myndigheter, särskilt av folkskolestyrelserna i

fallet ottjärn v^ssa städer och senast i en skrivelse till skolöverstyrelsen från Städernas

ställa vikarie, folkskolinspektörsförbund, framhållits olämpligheten av bestämmelsen i § 25

folkskolestadgan örn skyldighet för skoldistrikt, att, då lärarbefattning är ledig

eller lärare åtnjuter tjänstledighet, draga försorg därom, att undervisningen

uppehälles med vikarie.

Skolöverstyrelsen medgiver, att förhållandena i enstaka fall kuuna vara

sådana, att vikarie skulle kunna undvaras, utan att skolväsendet därigenom

toge skada.

Så kan vara fallet i ett större samhälle, om en läraravdelning, för vilken

vikarie skulle anställas, kan sammanslås med en parallellavdelning eller

uppdelas på flera parallellavdelningar. Aven på landsbygden kan understundom

en liknande anordning vara lämplig. Det saknas icke exempel på

att ett skoldistrikt nödgats ersätta en tjänstledig lärare med vikarie, även

örn skolan haft endast ett ringa antal barn, vilka utan svårighet och med

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 77.

avsevärd ekonomisk fördel för stat och kommun kunnat medelst skolskjuts

eller inackordering överföras till annan skola. För att komma i åtnjutande

av statsbidrag till den tjänstledige läraren tillkommer det nämligen skoldistriktet

jämlikt bestämmelserna i § 25 i folkskolestadgan och §§17 och 18

i kungörelsen angående avlöning åt lärare vid folk- och småskolor att uppehålla

undervisningen med vikarie.

En ändring av nämnda bestämmelser i syfte att bereda skoldistriktet möjlighet

att i fall, då läraren åtnjuter tjänstledighet, provisoriskt indraga läraravdelningen

utan att distriktet därigenom åsamkas ekonomisk förlust, synes

därför skolöverstyrelsen önskvärd.

Befrielse från skyldighet att anställa vikarie bör givetvis medgivas endast

under förutsättning, alt undervisningen för de ifrågavarande barnen ordnas

på ett fullt tillfredsställande sätt. Det synes sålunda i allmänhet böra ifrågakomma

allenast då läraren åtnjuter en längre tids tjänstledighet, enär tillfälliga

och kortvariga sammanslagningar av skolor eller läraravdelningar,

även örn de äro motiverade av ett ringa barnantal, ur undervisningssynpunkt

torde få anses skadliga och förkastliga. Då det emellertid torde vara av

vikt att ifrågavarande angelägenhet handlägges av en och samma myndighet,

åtminstone intill dess erfarenhet i detta stycke vunnits, torde skäl

tala för att ärenden av berörda slag avgöras av överstyrelsen efter hörande

av vederbörande statens folkskolinspektör. Ett sådant tillvägagångssätt står

också i viss analogi med föreskriften i § 17 mom. 1 b) och c) i kungörelsen

angående avlöning åt lärare vid folk- och småskolor, att överstyrelsen

under vissa förhållanden skall besluta angående tjänstledig lärares avlöning.

Givetvis bör befrielse från skyldigheten att anställa vikarie medgivas endast

efter framställning av vederbörande skolråd eller folkskolestyrelse, i vilken

framställning jämväl bör angivas, på vad sätt undervisning under lärarens

tjänstledighet skall beredas barnen.

Skolöverstyrelsen föreslår sålunda ändringar i enlighet härmed i § 25 folkskolestadgan

samt i §§ 17 och 18 i ovannämnda kungörelse angående avlöning

åt lärare vid folk- och småskolor. I fråga om grunderna för statsbidraget

till avlöning av tjänstledig lärare, för vilken sålunda med skolöverstyrelsens

tillstånd vikarie ej förordnas, föreslår skolöverstyrelsen, att i de

fall, då skolöverstyrelsen i vederbörlig ordning medgivit befrielse från skyldigheten

att anställa vikarie för tjänstledig lärare, det till avlönande av den

tjänstledige läraren eljest utgående statsbidraget skall minskas med ett belopp,

motsvarande vad läraren avstått av sin avlöning.

Malmö follcskolestyrelsc gör invändningar häremot. Dylika restriktioner

anses ej påkallade.

Är det fråga om en sjuk lärare, för vilken vikarie ej förordnats, så synes

statsbidraget för den tjänstlediges avlöning böra utgå alldeles på samma sätt

som om vikarie förordnats. Eljest uppstår en förlust för skoldistriktet för

den tjänstlediges avlöning. Är det åter fråga örn en ordinarie lärare, som

erhållit tjänstledighet t. ex. för tjänstgöring i annan skola, så kan statsbidraget

i vissa fall ej minskas med ett belopp, som motsvarar vad läraren

avstått av sin avlöning, emedan läraren ofta får tjänstledighet mot villkor,

att han avstår alla med den ordinarie befattningen förenade löneförmåner;

s. 86 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

86 Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

och dessa äro ju sammanlagt mer än statsbidraget. I detta senare fall får

för närvarande skoldistriktet intet statsbidrag till hans avlöning och detsamma

borde givetvis bli förhållandet, om vikarie ej förordnas. Malmö

folkskolestyrelse kan icke finna något skäl att låta statsbidraget utgå annorlunda,

örn vikarie ej förordnas, än när så skett, och vill därför tillstyrka en

omarbetning i denna riktning av förslaget örn statsbidragsbestämmelserna.

Övriga myndigheter tillstyrka skolöverstyrelsens förslag i denna punkt i

de få fall, där uttalande härom göres.

Indragning av överflödig skola eller skolavdelniug kan givetvis lättast

genomföras i samband med inträdande vakans inom lärarkåren, vare sig

den avgående läraren lämnar den tjänst, som ifrågasättes till indragning,

eller annan tjänst inom distriktet, i vilket fall indragningen blir förknippad

med en förflyttning av lärare. För de bestämmelser, som i detta hänseende

gälla, har jag i det föregående redogjort. Nu har skolöverstyrelsen föreslagit,

att dessa bestämmelser borde så ändras, att skoldistrikt skulle åläggas

ovillkorlig skyldighet att, då lärartjänst inom distriktet blir ledig, inhämta

folkskolinspektörens yttrande, innan skolrådet vidtager åtgärder för

återbesättande eller indragning av tjänsten. Äro vid denna omprövning

skolråd och inspektör eniga, har skolrådet att vidtaga åtgärder för tjänstens

återbesättande, respektive indragande. Äro de icke ense, skall realfrågan

om tjänstens återbesättande avgöras av skolöverstyrelsen eller, därest ändring

av reglementet erfordras, av domkapitlet. I det stora hela anser jag mig

kunna biträda skolöverstyrelsens nyssnämnda förslag och detta huvudsakligen

av följande skäl.

Av förut lämnad redogörelse framgår, att folkskolinspektör, då det gäller

inrättande av ny lärartjänst, enligt § 18 h) statsbidragsförfattningen skall

vitsorda tjänstens behövlighet för att statsbidrag till densamma skall kunna

utgå. Det allmänna har genom denna bestämmelse en tämligen effektiv

kontroll på att lärartjänster icke i onödan inrättas. Om däremot fråga är

om återbesättande av vakant tjänst, har det allmänna icke lika goda möjligheter

att noga pröva, örn tjänsten i fråga behöver återbesättas eller måhända

utan olägenhet för skoldistriktet och till fördel för statsverket skulle

kunna indragas. Visserligen kan folkskolinspektören i enlighet med sin

instruktion taga initiativ till reglementsändring och alltså i vissa fall tvinga

fram en indragning av den överflödiga tjänsten. Folkskolinspektören får

emellertid icke alltid kännedom om ledigheten — något som tydligt framgår

av folkskolinspektörernas yttranden -— och gäller det större skolor, där

reglementsändring icke erfordras för dylik indragning, kan skolrådet handla

efter gottfinnande.

Detta förhållande, att det allmänna å ena sidan tämligen effektivt kan

kontrollera, att antalet ordinarie befattningshavare i folkskoleväsendet icke

över hövan utökas, å andra sidan icke äger rättighet att i alla fall tillse,

att antalet befattningshavare förminskas, då detta låter sig göra utan olä
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. May.ts proposition Nr 77.

genhet för vare sig lärare eller skolråd, blottar en betänklig brist i gällande

bestämmelser. Denna lucka i folkskoleförfattningarna är så mycket mer

iögonfallande, som staten här har betydande ekonomiska intressen att

tillvarataga, ej minst då barnantalet i skolorna sjunker. Jag vill icke bestrida,

att åtgärder för avhjälpande av detta ur statens synpunkt påtagliga

missförhållande i viss mån inkräkta på kommunernas nuvarande rätt att

själva ordna sitt skolväsen. I de yttranden, som över skolöverstyrelsens

förslag avgivits av ett stort antal skolråd, hava emellertid icke annat än

i rena undantagsfall ur den kommunala självbestämmanderättens synpunkt

några betänkligheter framförts emot en sådan ändring i folkskolestadgan,

att det allmänna mot skolrådets mening skulle kunna indraga lärarbefattning

eller på annat sätt disponera över densamma. Länsstyrelsen i Härnösand

har emellertid funnit den ifrågasatta bestämmelsen icke stå i god överensstämmelse

med skoldistriktens nu bestående frihet i fråga om nyinrättande

av lärartjänster och har därför ifrågasatt, att prövning av vakansblivna

tjänsters återbesättande eller indragande borde ske med tillämpning

av samma princip, för vilken nyssnämnda § 18 h) i statsbidragsförfattningen

är ett uttryck. Därigenom skulle den kommunala självbestämmanderätten

icke behöva rubbas. Tydligt är, att den frihet för skoldistrikten,

som härigenom vunnes, bleve av ytterst skenbar natur. Därest emellertid

detta förslag godtoges, skulle däremot det allmänna icke kunna begagna

de möjligheter till inskränkning i skolorganisationen, som på annat vis

kunde erbjuda sig, då lärartjänst blir ledig, exempelvis genom förflyttning

av på annan befattning inom distriktet överflödig lärare till den ledigblivna

tjänsten. Skolöverstyrelsen har med väl grundade skäl visat, att

folkskolinspektörens inflytande vid omprövningen rörande ledig lärartjänsts

behövlighet ej bör inskränkas till att blott gälla själva sakfrågan, huruvida

tjänsten skall indragas eller återbesättas, utan bör omfatta även huruvida

vakansen på annat sätt kan utnyttjas för skolorganisationens lämpliga anpassning

efter barnantalet. Jag vill i detta avseende gå ett steg längre än

skolöverstyrelsen och i likhet med skatteutjämningsberedningen föreslå, att

ifrågavarande omprövning bör omfatta även huruvida tjänsten i fortsättningen,

därest den icke återbesättes med ordinarie befattningshavare, bör uppehållas

med extra ordinarie eller på viss tid anställd lärare. Härigenom erhålles

ytterligare en garanti för att tjänster inrättas endast då så verkligen

är av behovet påkallat, och samtidigt ernås den fördelen, att nyssnämnda

omprövning göres så allsidig som möjligt.

Vissa myndigheter hava befarat, att genom folkskolinspektörens avgörande

inflytande på ärendets handläggning en olika bedömning i de särskilda fallen

icke skulle kunna undgås. Jag tror icke, att på detta vis några olägenheter

av betydelse skulle uppstå. Redan nu är folkskolinspektörens vits

ord vid nyinrättande av lärartjänst utslagsgivande, och det har icke försports,

att detta stadgande i nyssnämnt avseende medfört några nackdelar.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

Skolöverstyrelsen har med övertygande motivering avstyrkt förslag örn

införande av bestämmelser rörande minimiantal barn per läraravdelning.

Dylika bestämmelser skulle ur kontroll- och besparingssynpunkt hava sin

största betydelse i större samhällen med A-skolor med parallellavdelningar,

där enligt vad erfarenheten visat det ej sällan förekommer, att läraravdelningarna

göras relativt små. Därest skolöverstyrelsen, såsom av överstyrelsen

föreslagits, tillerkännes rättighet att i vissa fall, nämligen då skolråd

och folkskolinspektör i skoldistrikt, där för indragning av lärartjänst reglementsändring

ej erfordras, stanna i olika meningar, avgöra frågan örn återbesättande

eller indragning av ifrågavarande tjänster, torde en i viss mån

enhetlig kontroll på klassavdelningarnas storlek i dylika samhällen kunna

åstadkommas.

Vissa myndigheter hava föreslagit, att § 18 h) i statsbidragsförfattningen

borde förtydligas på så vis, att därav klart framgår, att skoldistrikt skall

inhämta folkskolinspektörs vitsord även för tjänst, som förändras från extra

ordinarie till ordinarie. Skolöverstyrelsen har häremot invänt, att bestämmelsens

nuvarande avfattning väl synes försvara en sådan tolkning och att

för övrigt komplettering av bestämmelsen vore obehövlig, därest vad av

överstyrelsen föreslagits beträffande förfarandet vid återbesättande av ledig

tjänst bleve bifallet. Även örn denna överstyrelsens uppfattning vore riktig,

anser jag det bäst att ifrågavarande författningsrums innebörd förtydligas

på angivet sätt och föreslår därför en sådan omformulering av § 18 h)

i statsbidragsförfattningen, att därav på ett otvetydigt sätt framgår, att folkskolinspektörs

vitsord erfordras såväl vid inrättandet av ny ordinarie eller

extra ordinarie befattning som vid förändring av extra ordinarie lärartjänst

till ordinarie.

Under diskussionen rörande åtgärder för indragning av skolor och skolavdelningar

hava åtskilliga förslag framställts, att i större utsträckning än nu

icke ordinarie lärare borde anställas. Skolöverstyrelsen har tillmötesgått

dessa förslag så till vida, att överstyrelsen föreslagit ändring av § 2 mom. 2

och § 24 i folkskolestadgan i sådan riktning, att, därest de i nyssnämnda

stadganden föreskrivna förutsättningarna för anställande av icke ordinarie

lärare förefinnas, sådana lärare böra anställas. Ändringen synes mig i sin

mån ägnad att främja syftet med den av riksdagen begärda utredningen

och kan näppeligen innebära några risker för att icke ordinarie lärare skulle

komma att anställas i större utsträckning än som kan anses önskvärt. Jag

har därför intet att invända mot förslaget.

Vad skolöverstyrelsen föreslagit i fråga om befrielse för skoldistrikt från

skyldighet att anställa vikarie, då lärarbefattning är ledig eller lärare åtnjuter

tjänstledighet, synes väl motiverat och torde i viss mån kunna tjäna

syftet med här föreslagna åtgärder. Den nuvarande avfattningen av § 25

i folkskolestadgan tvingar skoldistrikt att anställa vikarie för dylik lärare

även i de fall, då detta strängt taget vore överflödigt. Därest åt skolöver
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

styrelsen uppdrages att efter framställning från vederbörande skolråd därifrån

medgiva befrielse, torde man äga trygghet för att dylika dispenser

allenast medgivas, då detta kan ske utan men för skolan. Den av skolöverstyrelsen

i konsekvens härmed föreslagna ändringen i statsbidragsförfattningen

vill jag även tillstyrka. Vad folkskolestyrelsen i Malmö häremot

invänt, synes mig ej böra tillmätas betydelse. I vad dess yttrande

avser statsbidraget till sjukledig lärares avlöning, torde yttrandet grunda sig

på en missuppfattning och i övrigt hänför sig yttrandet till en anordning,

som, även om den på sina håll praktiseras, likväl ligger på sidan örn statsbidragsförfattningens

bestämmelser och till vilken man därför i detta sammanhang

icke har att taga hänsyn.

Med hänvisning till vad jag här ovan anfört, föreslår jag sålunda att

ändringar vidtagas i folkskolestadgans §§ 2, 19, 24 och 25 samt i statsbidragsförfattningens

§§17 och 18.

I detta sammanhang vill jag påpeka, att det behov av ändamålsenliga

mellaninstanser, som jag i det föregående framhållit, får en ytterligare bekräftelse.

Skolöverstyrelsens nu återgivna och av mig i det väsentliga biträdda

förslag örn förfarandet, då fråga uppstår örn vakansers fyllande, innebär,

att vid reglera en tsändring ärendet hänskjutes till domkapitlet men eljest,

då reglementsändring är obehövlig, till skolöverstyrelsen. Denna på formella

grunder beroende tudelning av till innebörden likartade mål är icke ägnad

att befordra en konsekvent rationalisering av skolväsendet. Betydligt smidigare

och enhetligare skulle dessa frågor behandlas, om de hänvisades till

en och samma skoladministrativa myndighet. Dessutom skulle den förtrogenhet

med de lokala förhållandena, som måste förutsättas hos en mellaninstans

av det slag, som jag förordat, garantera icke endast en större kännedom

med ärendets detaljer utan också ett större förtroende hos befolkningen.

Ändring i stadgan rörande folkundervisningen i Stockholm i analogi med

vad i det föregående föreslagits angående omprövning vid ledigblivande av

lärartjänst vill jag icke nu föreslå. Denna fråga torde böra prövas i samband

med spörsmålet om sättet för anställning av lärare inom Stockholm,

vilken fråga jag förut vidrört.

IV. Undervisning av barn i annat skoldistrikt än det barnet tillhör.

I riksdagens skrivelse den 10 juni 1927 har ifrågasatts, huruvida icke

genom hänvisning av barn från ett skoldistrikt till skolgång i ett angränsande

vissa möjligheter skulle givas att indraga onödiga skolor och skolavdelningar

eller förbättra undervisningen.

Ett stort antal myndigheter hava i yttranden till överstyrelsens utredninguppehållit

sig vid denna fråga. Så gott som enhälligt har i dessa yttranden

Av skolöverstyrelsen

hörda myndigheter.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj. ts proposition Nr 77.

det ansetts riktigt och lämpligt att på ena eller andra sättet undanröja det

hinder för en ändamålsenlig anordning av skolväsendet, som föranledes av

skoldistriktens nuvarande oinskränkta rätt att efter gottfinnande tillåta eller

förbjuda barn från annat skoldistrikt att erhålla undervisning i det egna

distriktets skolor.

Ett flertal folkskolinspektörer vitsorda, att i ej så få fall skoldistrikten

ställa sig synnerligen avvisande mot framställda förslag att till undervisning

i distriktets skolor mottaga främmande skoldistrikts barn.

Folkskolinspektören i Skaraborgs norra inspektionsområde säger sig känna en

mängd sådana fall, då ett skoldistrikt, som visat den största omtanke, då det

gäller det egna distriktets barn och deras väg till skolan, ställer sig fullkomligt

avvisande, så snart det gäller barn från annat skoldistrikt. Folkskolinspektören

i Sydskånes östra inspektionsområde framhåller, att det visserligen händer

ganska ofta, att en församling mottager enstaka barn från annat skoldistrikt i

sina skolor, men att i andra fall man vägrar mottaga andra barn än distriktets

egna eller ställer så höga ersättningsanspråk, att denna utväg är praktiskt taget

utesluten. Folkskolinspektören i Gästriklands inspektionsområde anför exempel

på tvistigheter mellan olika skoldistrikt i berörda fråga och anser det

omöjligt att under vissa förhållanden rationellt ordna skolväsendet, såvida

skoldistriktens självbestämningsrätt till alla delar skall bibehållas oförkränkt.

Folkskolinspektören i Hälsinglands södra inspektionsområde framhåller, att det

ibland kan inträffa, att ett skoldistrikt nödgas anordna särskild skola för

ett fåtal barn, som hellre bort hänvisas till av annat skoldistrikt inrättad

skola. Folkskolinspektören i Jämtlands södra inspektionsområde anser, att skolornas

antal skulle i någon mån kunna begränsas och behovet av nya skolor

minskas utan minsta men för undervisningen, örn barn från ett skoldistrikt

under vissa förhållanden skulle för sin skolgång kunna hänvisas till närliggande

skola i annat distrikt.

Andra folkskolinspektörer meddela ur sin erfarenhet, att hinder icke bruka

möta för lärjunge från annat skoldistrikt att erhålla undervisning i närbelägen

skola.

De skolavgifter, som utkrävts, hava i allmänhet icke varit oskäligt höga

(folkskolinspektören i Göteborgstraktens inspektionsområde). Det är endast frågorna

om skolavgiftens storlek och örn den skall utgöras av skoldistrikten

eller barnens föräldrar, som visat sig något svårlösta (folkskolinspektören i

Ostergötlands östra inspektionsområde). Samarbete i detta hänseende förekommer

sparsamt inom inspektionsområdet, enär det är föräldrarna själva,

som få vidkännas kostnaderna för sådan undervisning (folkskolinspektören i

Ostergötlands västra inspektionsområde). Skoldistrikten visa stort tillmötesgående

(folkskolinspektören i Västmanlands västra inspektionsområde). Samt

liga dessa folkskolinspektörer vitsorda dock behövligheten av reglerande

bestämmelser.

Vissa inspektörer äro tveksamma, huruvida genom ett rationellt ordnande

av barns skolgång i annat skoldistrikt någon nämnvärd besparing i kostnaderna

för skolväsendet står att vinna.

Önskemål beträffande anordningens utformning hava på frågans förberedande

stadium framförts i åtskilliga yttranden.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

91

Folkskolinspektören i Upplands inspektionsområde föreslår, att befogenhet

tillerkännes domkapitlen att i förekommande fall efter förslag av vederbörande

folkskolinspektör föreskriva, att barn, som lämpligen kunna och böra

erhålla undervisning vid skola inom främmande skoldistrikt, där skola mot

skälig ersättning, vars belopp domkapitlet må fastställa, åtnjuta undervisning.

Folkskolinspektören i Västmanlands västra inspektionsområde anser, att

örn reglerande bestämmelser komma till stånd, de böra avfattas med stor försiktighet,

så att ej ett skoldistrikt kail tvingas att bibehålla en skola, som för

dess egen del är obehövlig. Det skoldistrikt, som i sina skolor mottager

barnen, bör ock lia rätt att för varje barn upptaga avgift, vilken erlägges

av det skoldistrikt, från vilket barnen komma. Ifall enighet örn denna avgift

ej kan i godo åstadkommas, bör avgiftens storlek fastställas av utomstående

myndighet. Folkskolinspektören i Nordskånes västra inspektionsområde

framhåller, att skyldighet att undervisa annat skoldistrikts barn uppenbarligen

bör föreligga endast under villkor, att det skoldistrikt, som skall

mottaga barnen, ej får vare sig sina utgifter för skolorna ökade eller barnantalet

i de respektive skolavdelningarna högre än vad som kail anses vara

lämpligt och skäligt. Folkskolinspektören i Hälsinglands södra inspektionsområde

tinner en skyldighet av dylik art böra starkt begränsas och någon ersättning

även komma i fråga, Att i detalj bestämma härom låter sig knappast göra.

Några allmänna antydningar därom i författningarna jämte föreskrift, att

yttrande från statens folkskolinspektör skall inhämtas, äro måhända tillräckliga.

Skoldistrikt, som till undervisning mottager barn från ett annat disstrikt,

synes icke härför böra fordra annan ersättning än den, som motsvarar

de merkostnader för distriktet, vilka anordningen i fråga vållar. Folkskolinspektören

i Hälsinglands norra inspektionsområde anser möjligt, att bland

villkoren för statsbidrag till lärares avlöning kunde inryckas en bestämmelse,

som ålägger skoldistriktet skyldighet att, efter prövning av vederbörande

myndighet, i sina skolor mottaga ett visst antal barn från ett angränsande

skoldistrikt.

De domkapitel och länsstyrelser, som ägnat uppmärksamhet åt frågan,

uttala sig samtliga, med ett undantag (länsstyrelsen i Umeå), i princip för

införandet av bestämmelser i folkskolestadgan rörande skyldighet för skoldistrikt

att mottaga barn från annat skoldistrikt. I flertalet fall vitsordas,

att en dylik bestämmelse såväl ekonomiskt och skolorganisatoriskt som ock

ur undervisningssynpunkt skulle vara av stort gagn.

Vissa länsstyrelser anföra mer allmänna synpunkter.

Länsstyrelsen i Vänersborg förordar en omedelbar utredning därom, i vilken

utsträckning nuvarande skoldistrikt skulle kunna sammanslås. Inom

länet finnas åtskilliga pastorat, vilka innefatta ett flertal till såväl ytinnehåll

som folkmängd obetydliga kommuner, av vilka två eller flera utan olägenhet

kunna sammanslås till ett skoldistrikt. I avvaktan på resultatet av en

dylik utredning torde emellertid föreskrifter böra meddelas rörande skyldighet

för skoldistrikt att under vissa förhållanden mottaga barn från angränsande

distrikt.

Länsstyrelsen i Karlstad framhåller, att, därest under vissa betingelser

skoldistrikt vore skyldigt mottaga barn från angränsande skoldistrikt, härigenom

önskvärd avvägning av skolkostnaderna torde i åtskilliga fall kunna

genomföras. Länsstyrelsen ifrågasätter lämpligheten av att bestämmelser i

s. 92 Kontrollera mot PDF

Skolöver

styrelsen.

92 Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

syfte att skapa sådan skyldighet meddelas samt att lämpliga åtgärder vidtagas

för att på grundvalen av sålunda förefintlig skyldighet och däremot

svarande rättighet sammanföra skoldistrikt för underhandlingar och samarbete.

Åtskilliga länsstyrelser uppehålla sig vid ersättningsfrågan.

Därest avgift för undervisning av barn, tillhörande främmande skoldistrikt,

över huvud taget anses böra utgå, torde möjligen kunna införas stadgande

därom, att kyrkostämma ägde fatta beslut örn avgiftens storlek, med föreskrift

härutinnan att avgiften ej finge sättas högre än till vad av kostnaden för skolväsendet

inom distriktet med frånräknande av statsbidrag i medeltal belöpte

å varje skolbarn under nästföregående räkenskapsår (länsstyrelsen i Nyköping).

Avgiften bör erläggas av skoldistrikt och ej av barnens föräldrar;

då vidare ett allmännare hänvisande av barn till annat skoldistrikt torde

medföra avsevärda besparingar i statsbidrag till avlöning åt lärare, synes

skoldistrikt böra kunna tillerkännas visst statsbidrag till ifrågavarande avgifter

(länsstyrelsen i Jönköping). Därest överenskommelse rörande ersättningsfrågan

ej kan träffas, kan den avgöras genom på lämpligt sätt anordnat

skiljemannaförfarande (länsstyrelsen i Örebro), bör vederbörande domkapitel

kunna ålägga det mottagande skoldistriktet att mot ersättning, som

av domkapitlet bestämmes, mottaga barnen till undervisning (länsstyrelsen

i Västerås). Ersättning bör gälla endast självkostnaden (länsstyrelsen i Gävle).

Specialstadgande erfordras rörande regleringen av det ekonomiska mellanhavandet

mellan skoldistrikt vid lagstiftningen angående överflyttande av

skolbarn (länsstyrelsen i Östersund).

Skolöverstyrelsen har från statens folkskolinspektörer inhämtat vissa kompletterande

uppgifter, avseende att belysa i vilken utsträckning det nu förekommer,

att skoldistrikt mottaga barn från annat skoldistrikt.

Av dessa uppgifter framgår, att inom samtliga inspektionsområden skoldistrikt

i större eller mindre utsträckning till undervisning mottaga barn

från angränsande distrikt. Under läsåret 1927—1928 åtnjöto sålunda 1,972

barn undervisning i främmande skoldistrikt. För 682 barn betingades särskild

ersättning, medan 1,290 barn åtnjöto kostnadsfri undervisning. Skolavgifterna

för omförmälda 682 barn varierade mellan lägst 2 och högst

200 kronor per barn och läsår. Folkskolinspektörerna hava anfört, att

genom den ifrågavarande anordningen 66 läraravdelningar kunde beräknas

vara indragna, samt att, därest skoldistrikt vore förpliktigat att i sina skolor

mottaga barn från annat skoldistrikt och möjligheterna till överflyttning av

barn från ett skoldistrikt till ett annat utnyttjades, så långt barnens skolvägar

och befintliga skollokaler medgåve, sammanlagt 120 läraravdelningar

beräknades kunna vara indragna.

Dessa uppgifter bestyrka, att skoldistrikten i stor utsträckning bistå varandra

i fråga örn beredande av undervisning åt barn, som icke lämpligen

kunna besöka det egna distriktets skolor. Men de giva också vid handen,

att skoldistrikten icke sällan kräva en dryg ersättning för hjälpen. I vissa

fall erlägges denna ersättning av det skoldistrikt, till vilket barnet hör, men

i andra fall nödgas vederbörande föräldrar och målsmän själva bekosta

undervisningen. Av uppgifterna inhämtas vidare, att anordningen i fråga

bereder möjligheter till indragning av skolor och skolavdelningar, och att

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

reglerande bestämmelser rörande skyldighet för ett skoldistrikt att i mån av

utrymme mottaga barn från andra distrikt skulle ytterligare öka dessa möjligheter.

Skolöverstyrelsen yttrar därefter följande:

Överstyrelsen kan för sin del åberopa talrika exempel, som ådagalägga

behovet av en ändring i berörda avseende. Vad angår ärenden rörande

ändring i den kommunala indelningen, spelar icke sällan skolfrågan en betydande

roll. Vanligen söker man att i villkoren för indelningsändringen

lämna sådan föreskrift, att ett skoldistrikt, som genom indelningsändringen

får sin skolorganisation i någon mån rubbad, skall beredas möjlighet att

under en övergångstid få till granndistrikts skolor mot viss avgift per barn

och år hänvisa de barn, vilka skulle få för lång väg till det egna distriktets

skolor. Men dylika villkor utgöra dock ingen säkerhet för att barnen verkligen

komma att undervisas i den närmast belägna skolan, enär skolgången

därstädes är förbunden med viss kostnad för det skoldistrikt, till vilket barnen

egentligen höra, och skoldistriktet för att undgå kostnaden kan underlåta

att begagna sig av den medgivna rättigheten och i stället hänvisa barnen

till det egna distriktets på större avstånd belägna skola.

Förhållandena på detta område synas överstyrelsen visa hän på behovet

av ändring i gällande författningar i syfte att skoldistrikt må kunna åläggas

att i mån av utrymme till undervisning i distriktet tillhörig skola mottaga

barn från närbelägna delar av annat skoldistrikt, vilka hava lång eller eljest

besvärlig väg till skola inom detta distrikt. Den inskränkning i skoldistriktens

självbestämmanderätt, som härigenom vidtoges, får icke tillmätas avgörande

betydelse:

Överstyrelsen förbiser härvid icke, att en dylik bestämmelse komme att

innebära en viss inskränkning i den skoldistrikten tillerkända rätten att

bestämma över sitt folkskoleväsende. Såsom ovan i annat sammanhang

framhållits, är emellertid denna bestämmanderätt redan under nuvarande

förhållanden ingalunda oinskränkt. Det betydande allmänintresse, som är

förknippat med folkskolan, har föranlett en mängd bestämmelser, enligt

vilka staten genom sina organ skaffat sig inflytande och i vissa fall ett avgörande

sådant över skolans angelägenheter. I överensstämmelse härmed

bidrager också staten med avsevärda belopp till skolväsendets uppehållande.

Det kan med hänsyn härtill icke synas obilligt, att staten tillförsäkrar sig

rätt att tillse, att befintliga till väsentlig del av staten uppehållna skolor på

ändamålsenligt sätt utnyttjas, utan att skoldistriktens ekonomiska intressen

därigenom trädas för nära.

De författningsbestämmelser, som på ifrågavarande område hava synts

erforderliga, torde enligt skolöverstyrelsens uppfattning närmast kunna jämställas

med dem, som gälla rörande fastställande av reglemente för skoldistrikt.

Det bör därför ankomma på domkapitlet att efter framställning

från vederbörande skolråd eller statens folkskolinspektör förständiga skoldistrikt

att i viss skola till undervisning mottaga barn från annat skoldistrikt.

Skolöverstyrelsen föreslår dock, att en dylik anordning måtte föreskrivas

»endast under förutsättning, dels att statens kostnader för skol vä
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

Myndig

heterna.

94 Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

sendet därigenom nedbringas eller barnens skolvägar avsevärt förkortas, dels

att det mottagande skoldistriktet därigenom icke förorsakas ökade utgifter

eller undervisningen genom anordningen icke kan anses bliva lidande».

Ifrågavarande bestämmelser föreslås av skolöverstyrelsen böra ingå såsom

nytt moment under § 6 folkskolestadgan, där bestämmelser nu meddelas

örn skolväsendets territoriella anordning.

De myndigheter, som yttrat sig över skolöverstyrelsens ifrågavarande förslag,

tillstyrka det i princip men anmäla i några fall skiljaktiga meningar

beträffande den tekniska utformningen av förfarandet. De villkor, som knutits

vid stadgandet, anses i många fall försvåra, i vissa fall omintetgöra

hela anordningen.

Särskilt anses detta gälla villkoret, att det mottagande skoldistriktet genom

anordningen icke får förorsakas ökade utgifter.

Länsstyrelserna i Malmö, Härnösand och Ostersund — liksom även domkapitlet

i Härnösand — finna samtliga detta villkor för att skolbarn skulle

kunna överflyttas böra utgå ur förslaget.

Länsstyrelsen i Malmö anför härom: Det framgår icke, huruvida härmed

avses att förflyttning icke skulle kunna äga rum, därest detta medförde

kostnader för nämnda distrikt. Meningen torde väl vara, att det n}ra distriktet

skall hållas skadeslöst. Örn så är fallet torde ett förtydligande av

författningen i detta avseende böra vidtagas. Det ligger uppenbarligen i

statens intresse att betala ersättning till det mottagande distriktet, därest

större besparing kan vinnas i det distrikt, barnen förut tillhört. I likhet

med överstyrelsen anser länsstyrelsen, att bestämmanderätten örn överflyttningen

bör anförtros åt vederbörande domkapitel. Länsstyrelsen uppehåller

sig desslikes vid en annan fråga i skolöverstyrelsens förslag. Länsstyrelsen

finner bestämmelsen i förslaget till 6 §, att, såsom villkor vid övertagande

av skolbarn, vägen måste därigenom avsevärt förkortas, onödigt snävt tilltagen.

I förevarande avseende kan för övrigt tänkas en kombination med

skolskjutsar, i vilket fall till och med en förlängning av vägen icke komme

att spela någon roll. Vid indragning av hel skolavdelning skulle omständigheterna

också kunna vara sådana, att det vore lämpligt att en del barn

undervisades i annat skoldistrikt och en del vid annan skola i det egna

distriktet.

Länsstyrelsen i Härnösand ifrågasätter, huruvida icke i stället för nämnda

förutsättning borde stadgas rätt för det emottagande skoldistriktet att erhålla

skälig ersättning,, vilken i händelse av tvist skulle bestämmas av överordnad

myndighet. Aven örn ibland överflyttande av skolbarn icke kan

direkt visas medföra ökade utgifter för det emottagande skoldistriktet, måste

det ändock anses skäligt och rättvist att någon om ock ringa ersättning

lämnas. I så fall lösas dylika frågor mer friktionsfritt än måhända eljest

skulle bliva fallet.

Länsstyrelsen i Östersund anför: Den föreslagna ändringen av nämnda

författningsrum (§ 6) synes icke tillräckligt effektiv. Örn man vill undgå,

att ungefär liknande svårigheter och stridigheter som hittills skola förhindra

den önskade anordningens tillämpning, torde man icke få fordra som förutsättning

för anordningen, att det mottagande skoldistriktet därigenom ej

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

förorsakas ökade utgifter eller att undervisningen där icke må bliva lidande.

Den prövande myndigheten bör ha frihet att väga mot varandra undervisningsresultaten

i både det mottagande och överlämnande skoldistriktet och,

örn det förra skulle lida någon ekonomisk förlust, bör ersättning härför

lämnas. Däremot synes den på ett håll uppkommande förlusten, vilken

dock förutsättes mer än uppväga besparingen för det allmänna, icke böra

utgöra absolut hinder för beslutet. Beträffande prövningen av det ekonomiska

mellanhavandet mellan kommunerna torde närmare föreskrifter erfordras.

Om man vill undvika kommunal speciallagstiftning i ämnet, torde

frågan få regleras genom statsbidrag.

Ersättningsfrågan bör regleras och skäliga grunder för ersättningens beräknande

angivas, framhålles av åtskilliga myndigheter.

Länsstyrelsen i Växjö befarar sålunda, att därest frågan örn skälig ersättning

från det ena skoldistriktet till det andra för undervisning av skolbarn,

tillhörande annat skoldistrikt, icke i någon mån regleras, utan det överlämnas

helt åt skoldistrikten att därom fritt träffa överenskommelse, önskvärd

överflyttning av barn för undervisning i annat skoldistrikt mången gång

kan hindras på grund av svårigheten att åstadkomma erforderlig överenskommelse

i ersättningsfrågan. Bestämmelser med angivande av skäliga

grunder för ersättningens beräknande, därest sådan överenskommelse icke

kan träffas mellan skoldistrikten, torde därför böra givas.

Länsstyrelsen i Luleå ifrågasätter, huruvida ej domkapitlet i samband med

åläggande till skoldistrikt att till undervisning emottaga annat skoldistrikts

barn även bör fastställa den ersättning, som i varje fall bör utgå för barnens

undervisning i det främmande skoldistriktet.

Domkapitlet i Västerås, som i och för sig finner det lämpligt, att överordnad

myndighet genom ett kompletterande tillägg till skolöverstyrelsens

förslag skulle erhålla rätt att i ty fall bestämma beloppet för den ersättning,

som skulle utgå, därest överflyttande av skolbarn icke kunde företagas utan

ökade kostnader för det mottagande skoldistriktet, föreställer sig emellertid,

att denna frågas upptagande redan nu i detta sammanhang lätt skulle

komma att leda till att man i så gott som alla fall ansåge sig böra göra

anspråk på ersättning. Detta skulle motverka syftet med den föreslagna

bestämmelsen. Stadgandets verkningar i den praktiska tillämpningen borde

därför först avvaktas, innan något ytterligare steg i denna riktning tages.

Domkapitlen i Växjö, Luleå, Strängnäs och Uppsala dela ej denna uppfattning.

Domkapitlet i Växjö fruktar sålunda, att skoldistrikt, om icke denna fråga

redan nu regleras, genom oskäliga fordringar skulle kunna omöjliggöra

önskvärd överflyttning av skolbarn. Med hänsyn härtill bör i författningarna

införas närmare bestämmelser rörande eventuell ersättning till det

främmande skoldistriktet för emottagna barn, varvid särskilt torde böra bestämmas

det högsta ersättningsbelopp, som för varje barn får begäras och

mottagas.

Domkapitlet i Luleå ifrågasätter, huruvida icke skoldistrikt, som för barn,

tillhörande detsamma, erhåller skolgång i annat skoldistrikt, borde åläggas

gälda detta senares självkostnader härför.

Domkapitlet i Strängnäs, som avstyrker skolöverstyrelsens förslag i sin

helhet, förklarar sig dock kunna tillstyrka vad som föreslagits rörande skyl
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

dighet för skoldistrikt att till undervisning mottaga barn från annat skoldistrikt

under tvenne förutsättningar: den ena, att skyldigheten fastställes

allenast för ett läsår i sänder, och den andra, att det mottagande skoldistriktet

alltid erhåller ersättning, beräknad efter självkostnadspris och i förhållande

till antalet av de vid ifrågavarande skola undervisade barnen från

de båda skoldistrikten. Det kan lätt inträffa, att skoldistrikt, som det ena

läsåret vid viss skola har plats för barn från annat skoldistrikt, nästa läsår

behöver taga alla platserna i anspråk för egna barn. De grunder, efter

vilka ersättningen till ''det mottagande skoldistriktet skall utgå, böra i författningen

angivas. Rättvist synes vara, att därvid tages i betraktande icke

blott kostnaderna för eldning och städning samt inrednings- och undervisningsmateriel,

utan även för skollokaler och lärarbostäder.

Folkskolinspektörerna — i de yttranden, där skolöverstyrelsens förslag i

denna punkt mer ingående granskats och erinringar gjorts —- uppehålla sig

liksom länsstyrelserna och domkapitlen så gott som uteslutande vid ersättningsfrågan.

Ett par folkskolinspektörer hålla före, att skoldistrikt kostnadsfritt böra

mottaga barn till undervisning av annat skoldistrikt. Detta bör i så fall i

bestämmelserna markeras. Folkskolinspektör en i Skaraborgs södra inspektionsområde

anser, att den egentliga undervisningen bör vara avgiftsfri. På grund

av vunnen erfarenhet framhåller han önskvärdheten av att skoldistrikt och

målsmän slippa ifrån detta ej oväsentliga irritament, som skolavgifter till

andra distrikt visat sig vara. Undantag härifrån bör göras endast beträffande

sådant, varför en skola får direkt ökade utlägg, i och med att en

ny elev tillkommer, såsom fri skolmateriel, fri bespisning och dylikt, för

vilka ändamål påkommande avgifter böra uppgöras skolkassorna emellan.

I ett flertal yttranden hemställes dock, att ersättningsförfarandet bör på

något sätt regleras.

Folkskolinspektören i Västmanlands västra inspektionsområde påpekar, att i

skolöverstyrelsens förslag intet nämnes örn mottagande skoldistriktets rätt

att för barn från annat skoldistrikt, vilka undervisas i dess skolor, mottaga

avgift. Avgiften bör i ty fall erläggas av skoldistriktet, ej av barnens föräldrar.

Kan enighet örn avgiftens storlek ej i godo åstadkommas, bör denna

bestämmas av utomstående myndighet.

Folkskolinspektören i Västmanlands östra inspektionsområde hälsar »på grund

av sorglig erfarenhet» med särskild glädje den föreslagna bestämmelsen i

§ 6. Möjligen hade det dock varit önskvärt, att utväg också givits för

vederbörande myndighet att i de fall, där frågan icke kan lösas utan ökade

utgifter för det mottagande skoldistriktet (alldeles utan kostnad blir det väl

aldrig), bestämma det belopp, som skäligen borde utgå som ersättning.

Folkskolinspektören i Västerbottens södra inspektionsområde håller före, att

formuleringen av § 6 i skolöverstyrelsens förslag till ändring av folkskolestadgan

närmast är ägnad att motverka syftet med denna bestämmelse och

direkt inbjuder skoldistrikten till en vägran »som hittills dess bättre mera

sällan förekommit». Okade utgifter förorsakas alltid det mottagande

skoldistriktet. Dessa utgifter böra av det avlämnande skoldistriktet ersättas.

Folkskol inspektörerna i Stockholmstrakten och i Norrbottens mellersta inspektionsområden

uttala liknande synpunkter. Lämpligast synes vara, att domkapitlet

beslutar rörande de ekonomiska uppgörelserna mellan avlämnande

och mottagande skoldistrikt.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. May.ts proposition Nr 77.

Kalks kolinspektör en i Norrbottens södra inspektionsområde ansluter sig till

ett uttalande av folkskolest yr elsen i Piteå, att där ersättning för hänvisat

barn skall utgå, denna bör bestridas av statsverket. Då en sådan anordning,

varom nu är fråga, medför indragning av skola eller skolavdelning,

blir det staten, som därav har den siörsta ekonomiska fördelen. Det synes

då vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att staten svarar för

de kostnader, som genom en sådan hänvisning av barn från ett skoldistrikt

till ett annat kan uppstå. Skoldistrikten bliva därigenom villiga att gå varandra

till mötes.

I andra yttranden föreslås ytterligare modifikationer i skolöverstyrelsens

berörda förslag:

Folkskolinspektörerna i Hallands södra — i vars yttrande länsstyrelsen i

Halmstad instämmer — och i Blekinge inspektionsområden anse sålunda, att

dylik hänvisning bör ske även under förutsättning, att ökning i statens

(eller kommunens) kostnader för skolväsendet förekommes, ej blott örn

nämnda kostnader nedbringas.

Folkskolinspektören Aurell, Karlskrona, håller före, att varje skoldistrikt utan

domkapitlets särskilda förordnande borde under vissa förutsättningar vara

skyldigt mottaga barn från annat skoldistrikt. Först i det fall, att vederbörande

skoldistrikt icke kunde enas om, huruvida erforderliga förutsättningar

förelåge, borde saken underställas domkapitlets prövning.

Folkskolinspektörerna i Skaraborgs södra och Skaraborgs norra inspektionsområden

framhålla, attlida den av skolöverstyrelsen föreslagna bestämmelsen

rätteligen borde ingå såsom nytt moment under § 37 folkskolestadgan i

stället för att hänföras till § 6, detta enär en bestämmelse angående barns

skolgång i annat skoldistrikt ej synes beröra skoldistriktsindelningen utan

väl bör fattas som en tilläggsbestämmelse rörande barns skolgång.

Åtskilliga skolråd hava yttrat sig i denna fråga. I allmänhet gå dessa

yttranden i tillstyrkande riktning.

Lidingö skolråd avstyrker dock förslaget, enär genom dylikt förfarande

»ett fattigt men skolvänligt distrikt» kan påtvingas barn från en bättre

situerad grannkommun. Hortlax skolråd fruktar, att en dylik bestämmelse

skulle bliva ett ständigt irritationsmoment mellan kommunerna. Skolråden

i Långtora och Härkeberga anse däremot, att vägran att mottaga barn från

annat skoldistrikt bör medföra äventyr av lämplig minskning i statsbidraget.

Vad ersättningsfrågan beträffar, framhålles i ett stort antal tall, att denna

bör på förhand regleras. Skoldistrikt bör vara skyldigt att till »självkostnadspris»

mottaga barn från annat skoldistrikt. Falkenbergs folkskol est yr else

föreslår, att avgiften bör bestämmas av folkskolinspektören och helt eller

delvis utgå av statsmedel.

Skatteutjämningsberedningen framhåller i avgivet yttrande, att föreskrifter

i denna riktning äro ägnade att öka skolorganisationens rörlighet och smidighet,

men betonar samtidigt, att de av skolöverstyrelsen i ämnet föreslagna

detaljbestämmelserna i vissa hänseenden äro alltför snävt utformade.

Såsom ett fall, då domkapitlet må ålägga skoldistrikt att i sina skolor

mottaga barn från annat skoldistrikt, angives, att statens kostnader för skolväsendet

därigenom nedbringas. Denna bestämmelse synes beredningen

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 63 haft. (Nr 77.) 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

98 Kungl. Maj. ts proposition Nr 77.

böra utsträckas att gälla, när överhuvud det allmännas — d. v. s. statens

eller kommunens — kostnader minskas genom anordningen. Enligt förslaget

skulle vidare sådant åläggande kunna meddelas, när barnens skolvägar

genom överflyttningen avsevärt förkortas. Det torde enligt beredningens

mening kunna ifrågasättas, huruvida icke utöver dessa två fall bör

såsom ett tredje upptagas det förhållandet, att genom en dylik överflyttning

undervisningens intressen avsevärt främjas, även om genom överflyttningen

avsevärda kostnadsbesparingar icke ernås eller lättnader i skolvägarnas besvärligheter

för barnen endast i mindre grad vinnas. För att förordnande

om överflyttning skall kunna meddelas förutsättes å andra sidan enligt förslaget,

att »undervisningen genom anordningen icke kan anses bliva lidande».

Det vill synas beredningen, som om detta villkor i den föreslagna avfattningen

alltför ofta skulle kunna omöjliggöra en tillämpning av bestämmelsen

i de fall, då enligt överstyrelsens mening en överflyttning vore önskvärd.

Hålunda kan det tänkas, att såsom hinder för överflyttning korame

att betraktas t. ex. den omständigheten, att barnantalet i det mottagande

distriktets skola såsom en följd av anordningen bleve relativt högt örn ock

icke överstigande det för närvarande fastställda maximiantalet. Villkoret

torde därför böra erhålla en mera modifierad form av innebörd, att barnen

icke må hänvisas till skola inom annat skoldistrikt, örn denna anordning

kan anses medföra påtagligt men för undervisningen.

Beredningen föreslår slutligen, att ifrågavarande bestämmelser måtte kompletteras

med en föreskrift angående den ordning, i vilken eventuellt uppkommande

tvister mellan olika skoldistrikt rörande ersättning för mottagande

av barn skola avgöras.

Skolöverstyrelsen har föreslagit, att domkapitlen skulle medgivas rätt att

efter framställning från vederbörande skolråd eller statens folkskolinspektör

förständiga skoldistrikt att i viss skola till undervisning mottaga barn från

annat skoldistrikt. Det förefaller mig, som örn goda skäl såväl av skolöverstyrelsen

som av de i ärendet hörda myndigheterna anförts för behovet av

en dylik anordning. Jag vill framhålla, att skyldigheten att i förevarande

hänseende underkasta sig vederbörande myndighets bestämmelser bör gälla

ej allenast det mottacande skoldistriktet utan även det distrikt, där barnen

höra hemma. Det kan nämligen väl tänkas, att motstånd mot dispositioner

av förevarande slag kan resas även från sistnämnda distrikt. Målsman bör ävenledes

hava rätt att hos domkapitlet, därest hänvändelse till skoldistriktet icke

lett till resultat, anmäla behovet av undervisning i annat skoldistrikt av barn,

som stå under hans målsmanskap.

Klart är, att det ur många synpunkter skulle vara lämpligast, om överflyttande

av skolbarn till undervisning i annat skoldistrikt i fortsättningen

liksom nu kunde ske på frivillighetens väg genom överenskommelse mellan

vederbörande skoldistrikt. Dylik överflyttning försiggår i relativt stor utsträckning.

Enligt folkskolinspektörernas beräkningar undervisades läsåret

1927/1928 sammanlagt 1,972 barn i främmande skoldistrikts skolor,

varav för 682 barn betingades särskild ersättning, medan återstående 1,290

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

barn åtnjöto kostnadsfri undervisning. Skolavgifterna för de förstnämnda

barnen varierade mellan två och två hundra kronor per barn och läsår.

Inalles torde genom denna frivilliga överflyttning hava inbesparats vid pass

66 läraravdelningar. Emellertid hava myndigheterna med stor samstämmighet

påvisat, att det synnerligen ofta förekommer, att skoldistrikt, som

visat den största omtanke om det egna distriktets skolor, utan hållbara skäl

vägra mottaga barn från annat skoldistrikt till undervisning, så snart fråga

härom väckes. Detta torde vara en ingalunda oväsentlig orsak till att skolorganisationen

inom många distrikt har en omfattning, som icke är av

behovet påkallad. Folkskolinspektörerna hava nu beräknat, att i fall skoldistrikt

vore förpliktigat att i sina skolor mottaga barn från annat skoldistrikt

och möjligheterna till överflyttning av barn från ett distrikt till ett

annat utnyttjades, så långt barnens skolvägar och befintliga skollokaler det

medgåve, sammanlagt 120 läraravdelningar skulle besparas. Det allmänna

har sålunda här möjligheter att vinna avsevärda kostnadsminskningar. I

ett stort antal fall kunde vidare genom denna anordning barnens skolvägar

förkortas och undervisningen förbättras.

Emellertid har skolöverstyrelsen föreslagit, att domkapitlet borde få meddela

dylikt förständigande endast under förutsättning, dels att statens kostnader

för skolväsendet därigenom nedbringas eller barnens skolvägar avsevärt

förkortas, dels att det mottagande skoldistriktet därigenom icke förorsakas

ökade utgifter eller undervisningen genom anordningen icke kan anses

bliva lidande. Vissa av dessa inskränkningar hava hos flertalet myndigheter

väckt starka och enligt mitt förmenande väl befogade erinringar. Sålunda

torde det icke vara välbetänkt att uppställa det villkoret, att undervisningen

genom anordningen icke får bliva lidande. Detta skäl synes redan

nu ofta missbrukas. Då domkapitlen skulle äga att pröva de förutsättningar,

under vilka hänvisning kan komma till stånd, anser jag det i likhet med

skatteutjämningsberedningen tillräckligt, att modifiera villkoret därhän, att

barnen icke må hänvisas till skola inom annat skoldistrikt, om denna anordning

kan anses medföra påtagligt men för undervisningen i något av de

skoldistrikt, som åtgärden berör.

I enlighet med vad skatteutjämningsberedningen anfört, torde villkoret

örn att »statens» kostnader för skolväsendet genom åtgärden nedbringas

böra, med tanke på kommunerna, ändras därhän, att åtgärden må vidtagas

under förutsättning, att »det allmännas» kostnader härigenom minskas.

Skolöverstyrelsen har vidare förutsatt, att hänvisning icke skulle få förekomma,

därest det mottagande skoldistriktet därigenom förorsakades ökade

utgifter. Emellertid åsamkar tydligtvis varje i skola undervisat barn skoldistriktet

kostnader. Skolbänk skall tillhandahållas, städning, eldning, skurning

o. s. v. draga större kostnader ju flera barn som undervisas. I åtskilliga

skoldistrikt tillhandahållas numera fri undervisningsmateriel och ej

sällan även fri bespisning. Det av skolöverstyrelsen föreslagna villkoret

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

skulle alltså i de flesta för att icke säga alla fall lägga hinder i vägen för

ett ifrågasatt förständigande från domkapitlets sida. Detta villkor torde

därför icke böra uppställas. I stället torde bestämmelse böra meddelas om

rätt för det mottagande distriktet att erhålla ersättning för den av ifrågavarande

anordning föranledda omedelbara ökningen i dess löpande omkostnader.

Skolöverstyrelsens nyss anförda uppgifter visa, att av nu i

andra skoldistrikt undervisade barn ungefär två tredjedelar åtnjuta kostnadsfri

undervisning, under det att skolavgifterna för de återstående variera

mellan två och två hundra kronor per barn och läsår. I vissa fall

hava dessa avgifter erlagts av barnens föräldrar. En del myndigheter

hava uttalat farhågor för att ersättningsfrågans upptagande i detta sammanhang

lätt skulle komma att leda till att man i så gott som alla fall

ansåge sig böra göra anspråk på ersättning. Det övervägande flertalet

myndigheter åter synas anse, att ersättningsfrågan redan nu bör regleras,

enär eljest i åtskilliga fall skoldistrikt liksom nu genom oskäliga fordringar

skulle kunna omöjliggöra önskvärd överflyttning av skolbarn. Jag vill för

min del ansluta mig till den senare meningen och detta även av det skälet,

att det synes mig billigt och rättvist, att kostnaderna för undervisning av

annat skoldistrikts barn ersättas, därest distriktet gör anspråk därpå. Att

redan nu uppställa vissa grunder, efter vilka denna ersättning skulle utgå,

finner jag däremot icke nödvändigt. Lämpligast synes vara, att åt domkapitlen

giva befogenhet att i detta avseende utöva en diskretionär prövningsrätt

och sålunda från fall till fall avgöra, vilken ersättning som rimligen

bör utgå. I regel torde den direkta självkostnaden ungefärligen kunna

fastställas, varförutom domkapitlen torde hava viss vägledning i de krav,

som från respektive skoldistrikt framställas. Av vikt är emellertid, att, så

långt görligt är, det åt skoldistrikten överlåtes att genom frivillig inbördes

överenskommelse uppnå enighet i ersättningsfrågan. Domkapitlet bör sålunda

besluta i ersättningsfrågan, allenast där något av skoldistrikten detta

begär. Ersättningen skall givetvis utgöras av det skoldistrikt, som barnet

tillhör.

Bestämmelserna i fråga synas liksom skolöverstyrelsen föreslagit böra

ingå såsom nytt moment under § 6 folkskolestadgan.

Motsvarande ändring bör vidtagas i stadgan rörande folkundervisningen i

Stockholm.

Jag vill icke underlåta att även i detta sammanhang erinra, att behovet

av mellaninstanser med verklig sakkunskap på folkskolans område är inlysande.

Man kan icke påräkna, att nu berörda frågor eljest bliva behandlade

efter något så när enhetliga grunder.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

101

V. ökad användning av kommunalförbund för främjande

av skolväsendet.

I riksdagens skrivelse angående beredande av utökade möjligheter till indragning

av skolor och skolavdelningar framhölls, att för ifrågavarande

syftemåls vinnande det vore av vikt, att frågan om inrättande av kommunalförbund

för tillgodoseende av skolväsendets krav mera beaktades.

Skolöverstyrelsen har i sin utredning även tagit fasta på detta uppslag

och framlagt vissa förslag till åtgärder i berörda avseende. Jag vill då

först erinra om de möjligheter, som nu gällande lag om kommunalförbund

av den 13 juni 1919 erbjuder för åstadkommandet av dylika förbund mellan

skoldistrikt.

Enligt § 12 i nyssnämnda lag kan samhälle väcka fråga örn bildande av Nu gällande

kommunalförbund och till länsstyrelsen ingiva ansökan därom, varvid skall

fogas den förberedande undersökning, sökanden kan vilja åberopa. Länsstyrelsen

äger desslikes enligt samma paragraf utan ansökan upptaga sådan

fråga, då anledning därtill föreligger. Jämlikt §§ 13—16 i samma lag ankommer

det vidare på länsstyrelsen att föranstalta om den ytterligare utredning

i ärendet, som kan erfordras, samt att låta upprätta förslag till förbundsordning.

För att kommunalförbund skall komma till stånd kräves

dock enligt § 17 i nämnda lag, att samhällena skola hava enats örn antagande

av förbundsordning, varefter länsstyrelsen efter erforderlig ytterligare

prövning äger fastställa förbundsordning. Enligt § 33 i samma lag gäller

vad i lagen är stadgat angående kommunalförbund även för sammanslutning

av skoldistrikt för vårdande av angelägenhet, som avses i folkskolestadgan.

I detta fall skall länsstyrelsen vid frågans prövning inhämta yttrande

av skolöverstyrelsen.

Visst intresse i detta sammanhang äger stadgandet i 4 § mom. 3, KF

den 16 december 1927 angående understöd av skatteutjämningsmedel åt

synnerligt skattetyngda kommuner: »Vid bestämmande av understödsbelopp

skall i förekommande fall hänsyn tagas till — — — skoldistrikts beredvillighet

att medverka till---bildande av kommunal —--för
bund

med syfte att vinna minskning i utgifterna».

De myndigheter, som vid frågans förberedande handläggning uppehållit Av skolöver
sig

vid nämnda spörsmål, vitsorda i de flesta fall, att kommunalförbund för styrelsen

, r horda myn
tillgodoseende

av skolväsendet kunna vara ägnade att medföra avsevärda digheter.

fördelar i såväl skolorganisatoriskt som ekonomiskt avseende. Samtidigt

framhålles emellertid — och detta bestrides icke på något håll — att lagen

om kommunalförbund hittills haft ytterst ringa betydelse vid förbättrandet

och effektiviserandet av landsbygdens skolväsende. Orsaken härtill är att

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

söka i skoldistriktens allmänna obenägenhet för samarbete på ifrågavarande

område.

Folkskolinspektören i Södermanlands västra inspektionsområde anför sålunda,

att s. k. kommunalförbund icke äro populära. Skoldistrikten vilja icke veta

av samröra. Inom inspektionsområdet finnas nära varandra belägna men

olika skoldistrikt tillhörande skolor av lägre typ, vilka borde kunna ersättas

av gemensam skola av högre form. Folkskolinspektören i Östergötlands västra

inspektionsområde framhåller, att lagen om kommunalförbund, i vad den avser

förbund mellan skoldistrikt, med nuvarande bestämmelser mera är att

betrakta som en lag på papperet än en lag avsedd att tillämpas. Svårigheten

att intressera olika skoldistrikt för dylika förbund är betydande. Efter

åtta års arbete har det lyckats folkskolinspektören att få till stånd tvänne

sådana förbund, där dock ett enda förbund hade varit fördelaktigare. Folkskolinspektören

i Älvsborgs södra inspektionsområde framhåller, att det visat

sig svårt att intressera skoldistrikten att sammansluta sig i skolförbund.

Inom området bar i stället framträtt en stark tendens att i de fall, där två

eller flera församlingar bilda gemensamma skoldistrikt, uppdela dessa, så,

att varje församling kommer att bilda särskilt distrikt. Möjligt är, att bildandet

av kommunalförbund skulle oftare än hittills ifrågakomma, därest

det bleve föreskrivet, att till exempel vederbörande folkskolinspektör ägde

på något sätt taga initiativ därtill (ett liknande förslag framföres även av

bland annat folkskolinspektören i Skaraborgs södra inspektionsområde).

Några folkskolinspektörer föreslå ändring av lagen örn kommunalförbund

i sådant hänseende, att dylika förbund måtte komma till stånd, där så är

behövligt.

Folkskolinspektören i Nordsmålands östra inspektionsområde anser sålunda

det böra övervägas, örn ej Kungl. Maj:t borde kunna ålägga skoldistrikt att

ingå kommunalförbund, liksom Kungl. Maj:t kan påbjuda ändring i kommunal

och ecklesiastik indelning och bestämma villkoren därför. Folkskolinspektörerna

i Nordsmålands västra och Skaraborgs norra inspektionsområden

göra uttalanden i samma riktning. Sistnämnda inspektör föreslår samtidigt,

att initiativrätten för bildande av dylikt kommunalförbund tillerkännes folkskolinspektören.

De få domkapitel, som uttalat sig i frågan, hålla före, att kommunalförbund

oftare än vad nu är fallet borde komma till användning. Skara domkapitel

anser dock, att sådana förbund endast i undantagsfall borde komma

till användning, enär de lätteligen vålla split och förvecklingar mellan distrikten,

som ingalunda skulle vara skolväsendet till fromma.

De länsstyrelser, som härom yttrat sig, synas i allmänhet anse, att inga

betydande verkningar i avseende å skolväsendet torde vara att vänta av

kommunalförbundslagen med mindre direkta eller indirekta tvångsmedel för

åstadkommande av förbund tillfogas. Många synas dock icke beredda att

nu föreslå dylika radikala åtgärder. Föga är därför med all sannolikhet att

vinna på de vägar, som nu kunna stå till buds (länsstyrelserna i Göteborg,

Nyköping, Östersund).

Länsstyrelsen i Stockholm fäster uppmärksamheten vid utvägen att genom

beredande av gynnsammare ekonomiska möjligheter göra dylika organisationer

mera eftersträvansvärda. Länsstyrelsen i Jönköping ifrågasätter, om

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

icke erhållande av statsbidrag för viss lärartjänst bör göras beroende av,

huruvida av myndighet föreslaget kommunalförbund i syfte att nedbringa

statens och kommunernas kostnader tor skolväsendet befunnits icke lämpligen

böra komma till stånd.

Länsstyrelsen i Västerås framhåller däremot, att det inte torde sta i god

överensstämmelse med svensk uppfattning att vid bildande av kommunalförbund

giva någon myndighet rätt att inskrida med påbud, såsom förhållandet

är exempelvis beträffande vägdistrikten. Så mycket skulle dock kunna

göras, att i instruktionen för folkskolinspektörerna infördes bestämmelse örn

att dessa skulle ägna särskild uppmärksamhet åt möjligheten att genom

bildandet av kommunalförbund förbättra skolförhållandena inom vederbörande

inspektionsområde samt i ty fall verka i sådan riktning.

Länsstyrelsen i Vänersborg anser sig böra förorda en omedelbar utredning

därom, i vilken utsträckning nuvarande skoldistrikt skulle kunna sammanslås.

Inom länet finnas sålunda åtskilliga pastorat, vilka innefatta ett flertal

till såväl ytinnehåll som folkmängd obetydliga kommuner, av vilka två eller

flera utan olägenhet kunna sammanslås till ett skoldistrikt.

Skolöverstyrelsen har från folkskolinspektörerna inhämtat uppgifter rörande

antalet nu förefintliga kommunalförbund. Dessa uppgifter giva vid

handen, att vid tiden för undersökningen endast 18 kommunalförbund mellan

skoldistrikt funnos i riket och att genom dem endast 15 läraravdelningar

kunde beräknas vara indragna. Vid sidan av dessa förbund finnas

visserligen åtskilliga på inbördes överenskommelse grundade sammanslutningar

för skolväsendets främjande, men då dessa äro av tillfällig natur

och när som helst kunna hävas och därigenom givetvis icke kunna tjäna

som underlag för mer omfattande gemensamma företag av ekonomisk natur

skoldistrikten emellan, kunna de icke, trots sitt relativa värde, i detta sammanhang

tillmätas nämnvärd betydelse.

Skolöverstyrelsen bekräftar för sin del skoldistriktens allmänna obenägenhet

att ingå kommunalförbund för skolväsendets främjande. Härigenom

förorsaka de sig själva och staten onödiga kostnader, på samma gång som

de hålla skolväsendet vid en svagare organisation än som av förhållandena

påkallas. Även örn sålunda åtgärder för en ökad användning av kommunalförbund

kunna vara erforderliga, vill dock överstyrelsen icke biträda förslagen

om införandet av tvångsåtgärder på detta område.

Åtskilliga förslag hava framförts, vilka ansetts ägnade att låta ifrågavarande

lag komma till en allmännare tillämpning skoldistrikten emellan än

för närvarande är fallet. Man har därvid till och med ifrågasatt tillgripande

av tvångsmedel för åstadkommande av kommunalförbund. Kungl. Maj.t

eller annan myndighet skulle sålunda kunna förordna örn ingående av kommunalförbund

samt bestämma villkoren för sådant förbund i de fall, då

förbund syntes böra komma till stånd men vederbörande kommuner icke

kunde komma till samförstånd härom, ett förfaringssätt analogt med det,

som följes vid fastställande av ändring i den kommunala eller ecklesiastika

indelningen. Även örn man kan hysa full förvissning örn att ett på sadunt

sätt tillkommet kommunalförbund vore ur allmän synpunkt väl motiverat

Skolöver
styrelsen.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

och icke innebure förfång i ekonomiskt hänseende för någon av de i förbundet

intresserade parterna, kunna dock starka betänkligheter resa sig mot

ett tvångsförfarande på ifrågavarande område. Förhållandena härvidlag äro

nämligen ingalunda jämförliga med dem, som inträda vid en indelningsändring.

En tvångsvis genomförd indelningsändring skiljer definitivt de om

ändringen eller äudringsvillkoren oeniga parterna åt, medan ett på samma

sätt åstadkommet kommunalförbund skulle till framtida samarbete förbinda

kommuner, som vore obenägna härför. Det torde med fog kunna befaras,

att i många fall starka slitningar skulle bliva följden av en dylik förening,

och att skolväsendet därav icke vore betjänat. — Mera tilltalande förefaller

det av länsstyrelsen i Jönköping framförda förslaget, att erhållande av statsbidrag

för viss lärartjänst kunde göras beroende av huruvida av myndighet

föreslaget kommunalförbund i syfte att nedbringa statens och kommunens

kostnader för skolväsendet befunnits icke lämpligen böra komma till stånd.

Ett dylikt villkor skulle visserligen innebära en viss påtryckning till ingående

av kommunalförbund för förbilligande av skolväsendet, där vederbörande

myndighet funne sådant förbund önskvärt, och i flertalet fall skulle väl

skoldistrikten för att undgå ekonomiska uppoffringar finna sig nödsakade

att ställa sig myndigheternas uppfattning till efterrättelse, men någon ovillkorlig

skyldighet härtill förelåge dock icke.

Här må i förbigående påpekas, att en dylik indirekt påtryckning till ingående

av kommunalförbund, visserligen av annan art än här av skolöverstyrelsen

avses, i vissa fall redan existerar jämlikt förut återgivna bestämmelser

i förordningen den 16 december 1927 angående understöd av skatteutjämningsmedel.

Överstyrelsen fortsätter:

Överstyrelsen är för sin del emellertid föga benägen att för närvarande

tillstyrka sådana tvångsåtgärder för åstadkommande av kommunalförbund

till främjande av skolväsendet. Även örn genom dylika åtgärder vissa fördelar

i enskilda fall skulle kunna vinnas, torde dock skolväsendet i allmänhet

fara bäst utav att icke göras till ett tvisteämne skoldistrikten emellan.

Vid ett bifall till vad överstyrelsen ovan föreslagit angående viss skyldighet

för ett skoldistrikt att i sina skolor mottaga barn från närgränsande skoldistrikt,

torde också behovet av kommunalförbund för skoländamål bliva i

någon mån mindre, än vad för närvarande kan vara fallet. Enligt överstyrelsens

uppfattning skall blotta tillvaron av en dylik skyldighet göra skoldistrikten

mera benägna att träda i förhandling med varandra om skolangelägenheter,

som kunna vara av gemensamt intresse.

Skolöverstyrelsen tar däremot upp ett i vissa yttranden framfört förslag,

att folkskolinspektör skulle tillerkännas rätt att taga initiativ till bildande

av kommunalförbund för skolväsendets tillgodoseende och anför härom:

Av folkskolinspektörernas yttrande i ämnet framgår, att inspektörerna

icke sällan påkalla de lokala skolmyndigheternas uppmärksamhet på lämpligheten

av att genom kommunalförbund lösa vissa skolorganisatoriska spörsmål,

men också, att folkskolinspektörernas förslag i dessa avseenden mera

sällan leda till någon allvarligare åtgärd från skoldistriktens sida. Utan

tvivel skulle resultatet i åtskilliga fall blivit annorlunda, örn folkskolinspektören

ägt befogenhet att påkalla en verklig undersökning angående förutsättningarna

för ett kommunalförbund. Överstyrelsen finner därför det i

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

vissa yttranden framförda förslaget, att folkskolinspektör skulle tillerkännas

rätt att taga initiativ till bildande av kommunalförbund för skolväsendets

tillgodoseende, beaktansvärt. En uttrycklig bestämmelse härom i lagen om

kommunalförbund vore ägnad att giva hans förslag i berörda avseende nödig

auktoritet. Med hänsyn till den befattning, Konungens befallningshavande

har att taga med hithörande angelägenheter, synes folkskolinspektörens

befogenhet i berörda avseende lämpligen böra begränsas till rätten

att — sedan av honom hos lokal skolmyndighet väckt förslag örn bildande

av kommunalförbund icke föranlett nämnda myndighet att till Konungens

befallningshavande ingiva ansökan örn sådant förbund — själv till Konungens

befallningshavande ingiva ansökan örn bildande av kommunalförbund

och därvid förebringa den utredning han vill åberopa.

Kostnaderna för erforderlig utredning skulle i detta fall bestridas av allmänna

medel. Skolöverstyrelsen föreslår i enlighet härmed motsvarande

ändring av § 33 lagen om kommunalförbund.

De myndigheter, som yttrat sig över skolöverstyrelsens förslag rörande

ändring av lagen örn kommunalförbund, äro i allmänhet tveksamma om

värdet av en sådan ändring, då den med all sannolikhet icke skulle minska

de svårigheter, som nu stå i vägen för åstadkommandet av kommunalförbund.

I några fall understrykes, att tvångsvisa åtgärder i detta syfte icke

böra få förekomma.

Dylika uttalanden göras av länsstyrelserna i Kristianstad, Gävle (i avvaktan

på de förslag rörande den kommunala indelningen, som kunna väntas,

böra icke för närvarande dylika tvångsåtgärder vidtagas), Luleå samt av

dorateapitlen i Strängnäs och Göteborg.

Domkapitlet i Strängnäs gör vid denna punkt följande principiella uttalande:

Kommunalförbund för vårdande av folkskolans angelägenheter bör

icke ifrågakomma, där icke skoldistrikten äro därom ense. Det är icke med

rättvisa och billighet förenligt, att ett skoldistrikt, som genom uppoffringar

satt sitt eget skolväsen i gott skick, sedan skulle kunna tvingas till utgifter

för upphjälpande av annat skoldistrikts vare sig av ekonomiska eller andra

skäl efterblivna skolväsen.

Domkapitlet i Göteborg, som i allt väsentligt i övrigt tillstyrker de åtgärder,

som av överstyrelsen föreslagits för det i riksdagsskrivelsen omnämnda

syftemålets vinnande, uttalar starka betänkligheter mot denna punkt i förslaget.

Att lagen örn kommunalförbund, som i så många fall av kommunerna

tagits i anspråk för fattigvårdens ordnande, endast i 18 fall i hela

riket nyttjats för åstadkommande av gemensamhet i skolundervisningen,

torde enligt domkapitlets förmenande ingalunda bero på bristande initiativ

utan på en känsla, att det här gällde något, som på ett långt intimare sätt

än fattigvårdsfrågor eller sanitära och med dessa likställda frågor berörde

kommunens inre liv och självständiga bestämmanderätt. Domkapitlet anser

att den tendens, som i lagstiftningen för närvarande förefinnes, att låta de

statliga intressena alltmera vinna terräng på bekostnad av de kommunala

icke på denna punkt bör få ökat utrymme. Förslaget påyrkar visserligen

icke, att sammanslutning i skolväsendet skulle mot skoldistriktets bestridande

kunna genomföras, men den bestämmelse, som föreslås som tillägg

Myndig
heterna.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

till § 33 av lagen om kommunalförbund synes dock kunna tolkas som ett

åläggande för folkskolinspektören att i de fall, då han anser sammanslutning

från statsverkets sida önskvärd, verka för densamma. Någon särskild

bestämmelse härom förefaller överflödig, då den nuvarande instruktionen

för inspektörerna giver dem full möjlighet att verka i den i lagförslaget

åsyftade riktningen. Däremot tillstyrker domkapitlet, att i de fall, då kommunerna

själva besluta utredning beträffande sammanslutning eller upplösning

av skoldistrikt och folkskolinspektören anser utredning lämplig, kostnaderna

för denna utredning må utgå av allmänna medel.

Ett antal myndigheter vilja tillerkänna det allmänna större befogenhet i

fråga om bildande av kommunalförbund än vad för närvarande är fallet.

Förslaget avstyrkes icke, men vederbörande myndigheter betvivla, att genom

detsamma några fördelar av betydelse stå att vinna.

Så länsstyrelserna i Stockholm, Uppsala, Ostersund, Vänersborg och Malmö.

Länsstyrelsen i Ostersund förmodar, att den föreslagna överflyttningen av

barn från ett skoldistrikt till ett annat i många fall kommer att göra kommunalförbund

överflödigt. Den nu föreslagna ändringen i lagen om kommunalförbund

synes så gott som belt och hållet sakna betydelse. Länsstyrelsen

framhåller, att på denna punkt ett klart behov framträder att på ett

eller annat sätt komma till rätta med de ekonomiska och organisatoriska

olägenheter, som nuvarande kommunala indelning och den uteslutande på

överenskommelse byggda kommunalförbundslagen medföra. I avvaktan på

pågående utredningar går dock inte länsstyrelsen närmare in på denna fråga.

Länsstyrelsen i Vänersborg uttalar den förhoppningen, att det initiativ till

åstadkommande av sammanslutningar i kommunalförbund, som skolöverstyrelsen

föreslagit, skall »leda till ett mera allmänt dryftande av detta

spörsmål». Då förslag rörande sammanslutning till kommunalförbund framställts,

hava dessa merendels mött motstånd. Skulle det visa sig. att motståndet

fortfar, torde det böra tagas under övervägande att bereda möjlighet

till åläggande för tredskande skoldistrikt att, vid äventyr av förlust av

statsbidrag, verkställa sammanslutning.

Länsstyrelsen i Malmö är för sin del övertygad därom, att, även örn något

kan vinnas genom det av skolöverstyrelsen föreslagna tillägget till lagen

om kommunalförbund, på grund av den ena eller andra kommunens obenägenhet

eller annan anledning dylika förbund ändock icke komma att ingås

i önskvärd omfattning. Länsstyrelsen instämmer därför i folkskolinspektörens

i Nordsmålands östra inspektionsområde uttalande, att lagen örn kommunalförbund

måtte revideras så, att dylik sammanslutning kan komma till stånd,

där så anses behövligt.

Vad särskilt Malmöhus län angår skulle exempelvis mycket väl pastoraten

kunna utgöra skoldistrikt, i vilket fall en förflyttning av lärare eller indragning

av en tjänst lättare skulle kunna ske än vad nu är förhållandet ävensom

i övrigt en bättre organisation av skolväsendet kunna vidtagas. Då

församlingarna i ett pastorat redan förut hava vissa angelägenheter gemensamt

— bland annat i allmänhet samma skolrådsordförande — synes med

en sådan anordning ej heller de kommunala myndigheternas självbestämningsrätt

trädas allt för nära. Med införande av dylika sammanslutningar,

antingen det nu sker pastoratsvis eller i annan ordning, skulle också vinnas

att frågan om lärares förflyttning utom distriktet bleve mindre aktuell.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj.ts proposition Nr 77.

Under alla omständigheter synes det länsstyrelsen, att rätten att taga

initiativ till bildande av kommunalförbund bör tillkomma, förutom folkskolinspektören,

jämväl vederbörande domkapitel och länsstyrelse.

I några fall hava betänkligheter uttalats mot skolöverstyrelsens förslag,

att kostnaderna för utredning beträffande kommunalförbund skola gäldas

av statsmedel, så framt folkskolinspektör tagit initiativ till dylik utredning.

Länsstyrelsen i Nyköping erinrar, att § 31 i kommunalförbundslagen stadgar,

att i vissa fall samhälle må, efter ty länsstyrelse prövar skäligt, förpliktas

att helt eller delvis återgälda förskjuten utredningskostnad, och anför

därefter:

Det torde vara mindre lämpligt, att länsstyrelse betages rätt att pröva,

huruvida förskjuten utredningskostnad skall helt eller delvis gäldas av samhälle,

endast därför att frågan väckts av folkskolinspektör, men att å andra

sidan betalningsskyldighet skulle kunna åläggas samhälle, även i händelse

länsstyrelse av eget initiativ upptagit frågan örn bildande av kommunalförbund.

För länsstyrelsen förefaller det därför som om det av skolöverstyrelsen

föreslagna stadgandet angående gäldandet av utredningskostnaderna

saklöst borde kunna uteslutas, då väl därigenom i allt fall folkskolinspektör

icke skulle löpa risk att såsom sökande bliva betalningsskyldig för utredningskostnad.

Med ändringen torde väl allenast hava avsetts att särskilt pointera, att

folkskolinspektör äger rätt taga berört initiativ, ty meningen kan väl icke

vara, att, därest folkskolinspektör är initiativtagare, länsstyrelse skall berövas

rätten att pröva, huruvida överhuvud en måhända rätt så kostsam utredning

skall igångsättas.

Länsstyrelserna i Kristianstad och Visby anföra liknande synpunkter i

fråga om utredningskostnadens gäldande. Länsstyrelsen i Visby finner hela

stadgandet mindre behövligt, »enär länsstyrelsen redan nu icke lärer underlåta

att till prövning upptaga av vederbörande folkskolinspektör gjord framställning

i sådant syfte och väl även under denna förutsättning i de flesta

fallen lärer förordna folkskolinspektören att verkställa den erforderliga

utredningen».

Folkskolinspektörerna anse i allmänhet, att tillägget till lagen örn kommunalförbund

knappast torde komma att få någon betydelse.

Folkskolinspektören i Nordsmålands östra inspektionsområde framhåller, att

enda möjligheten att i det avseendet åstadkomma något väsentligt torde vara,

att Kungl. Majit tillerkännes rätt att i sista hand besluta, huruvida och på vilka

villkor dylikt kommunalförbund skall anordnas. Folkskolinspektör en i Jämtlands

norra inspektionsområde är tveksam örn ändringen kan få någon betydelse

utöver vad folkskolinspektören redan nu kan göra för bildandet av kommunalförbund.

Örn inga direkta utgifter komma att drabba de utredande kommunerna,

förefinnas dock möjligheter för att villigheten att utreda väckt

fråga örn inrättande av kommunalförbund kan bliva större. Folkskolinspektören

i Jämtlands sältra inspektionsområde anser, att lagen örn kommunalförbund

är svår att tyda och att tillämpa och skulle kunna förenklas. Därest

skoldistrikt på ett effektivt sätt ålägges att till undervisning mottaga barn

från andra skoldistrikt, när så prövas lämpligt, torde för övrigt kommunal
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

108 Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

förbundens något tungrodda apparat mera sällan behöva tillgripas. Folkskolinspektören

i Alvsborgs södra inspektionsområde, som tillstyrker ändringsförslaget,

vitsordar, att kommunalförbund säkerligen i många fall skulle

kunna medföra lägre kostnader för undervisningen och bättre skolformer.

Skoldistrikten äro dock mycket obenägna att åstadkomma dylika förbund.

Inom inspektionsområdet har i stället vid flera tillfällen framkommit förslag,

att sådana skoldistrikt, som bestått av två eller flera kommuner, skulle uppdelas.

I icke mindre än fyra fall har under de senare åren sådan uppdelning

också ägt rum. Folkskolinspektören i Västerbottens södra inspektionsområde

förmodar, att kommunalförbund kunna äga betydelse för de små skoldistrikten

i södra delarna av landet. I Västerbotten saknas varje förutsättning

för sådana sammanslutningar. Folkskolinspektörerna i Västerbottens norra och

Tornedalens inspektionsområden anföra liknande synpunkter.

Skatteutjämningsberedningen erinrar, att den föreliggande frågan i denna

del berör ett ämne, som beredningen enligt sina direktiv har att ägna en

ingående uppmärksamhet. Därefter anföres:

Vad skolöverstyrelsen i detta hänseende föreslagit, torde komma att få

ringa praktisk betydelse. A andra sidan måste det anses mindre välbetänkt

att, innan beredningen undersökt möjligheterna att åvägabringa större kommunala

förvaltningsenheter, vidtaga längre gående ändringar i härutinnan

gällande bestämmelser. Beredningen är i allt fall ännu icke beredd att intaga

ståndpunkt till frågan om ändring av nämnda lag och har därför

funnit lämpligt låta anstå med yttrande över denna del av det remitterade

förslaget.

Statskontoret förmenar, att den av skolöverstyrelsen föreslagna ändringen

i lagen om kommunalförbund skulle komma att få ringa betydelse för

främjandet av de syftemål, som äro i fråga. Statskontoret avstyrker därför

ett upptagande av denna fråga i detta sammanhang, i all synnerhet som

lagen om kommunalförbund på annat håll är föremål för överarbetning.

Jag vill betona, att spörsmålet att åstadkomma större förvaltningsenheter

för folkskoleväsendet, vare sig nu detta sker genom direkt sammanslagning

av de alltför små skoldistrikten eller genom att med hjälp av lagen örn

kommunalförbund sammansluta skoldistrikten till samarbete för skolväsendets

ordnande, är en av de allra mest centrala frågorna i diskussionen

om utvägar för åvägabringandet av en i möjligaste mån klok hushållning

med det allmännas anslag till skolväsendet. Denna uppfattning delas av de

myndigheter, som yttrat sig i ärendet. Samstämmigt har emellertid framhållits,

att skoldistrikten i allmänhet äro ytterst obenägna att ingå på dylikt

samarbete. I de fall, där folkskolinspektörerna intresserat sig för uppgiften

att sammanföra skoldistrikten i kommunalförbund, synas deras hänvändelser

oftast ha mötts med likgiltighet eller motstånd. Lagen om kommunalförbund

har utformats på sådant sätt, att regeln örn den kommunala självbestämmanderätten

upprätthållits obruten. Skoldistrikt äger efter gottfinnande

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. May.ls proposition Nr 77.

biträda eller avslå förslag om bildande av kommunalförbund. Sker det

sistnämnda, kommer förbundet icke till stånd, vilka skäl som än kunna anföras

till förmån för ett sådant. Staten har endast i fråga om svårt skattetyngda

kommuner möjligheter till viss indirekt påtryckning på vederbörande

skoldistrikt enligt lagen den 16 december 1927 angående understöd av

skatteutjämningsmedel åt vissa kommuner, varom i det föregående erinrats.

Frågan örn åvägabringandet av större kommunala förvaltningsenheter är

emellertid i ett större sammanhang föremål för övervägande inom skatteutjämningsberedningen.

Det synes vid sådant förhållande icke tillrådligt

att nu vidtaga några ändringar i lagstiftningen på förevarande område och

sålunda föregripa beredningens arbete. Skolöverstyrelsens förslag om införande

av en bestämmelse rörande rätt för folkskolinspektör att taga initiativ

till bildande av kommunalförbund torde för övrigt, på sätt flertalet myndigheter

påpekat, komma att få ringa praktisk betydelse, så länge icke framställningar

i detta ärende riktas till en för skolärenden särskilt arbetande

och intresserad mellaninstans med den initiativkraft, som följer den medvetet

uppfattade kallelsen att oavlåtligt befordra undervisningens väl. Jag

avstyrker alltså för det närvarande skolöverstyrelsens förslag i denna del.

VI. ökade möjligheter för inackordering av skolbarn och för

anordnande av skolskjutsar.

Bland andra åtgärder för skolväsendets smidigare anpassning efter växlande

förhållanden har ifrågasatts möjligheten av att ytterligare utvidga

anordningen med statsbidrag till inackordering av skolbarn och till skolskjutsar.

Så även i riksdagens skrivelse till Kungl. Maj:t år 1927 angående

åtgärder för indragning av överflödiga skolor och skolavdelningar.

De myndigheter, vars yttranden av skolöverstyrelsen åberopats i förevarande

utredning, hava samstämmigt vitsordat, att dylika åtgärder med all sannolikhet

i betydande utsträckning skulle befordra folkskoleväsendets förmåga

av anpassning efter ändrade befolkningsförhållanden. Samtidigt konstateras

emellertid, att på vissa håll fördomar, låt vara ogrundade, mot skolskjutsar

ofta yppats hos föräldrar och målsmän och att likaledes — och mera allmänt

— målsmännen endast med motvilja eller tveksamhet gå med på att

inackordera sina barn hos andra familjer. Denna motvilja har till en del

sin naturliga förklaring i svårigheten att anskaffa tillräckligt kvalificerade

enskilda hem, i vilka barnen kunna inackorderas. Några myndigheter draga

konsekvensen härav, då de förorda en kraftig utvidgning av skolhemsverksamheten,

såsom utgörande det säkraste och ur pedagogisk synpunkt lämpligaste

medlet till skolvä-endets koncentrering och för indragning av mindervärdiga

skolor. De fåtaliga myndigheter, som uttalat tveksamhet beträffande

Allmänna

synpunkter

hos de av skol

överstyrelsen

hörda myn

digheterna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

utvidgad tillämpning av antingen inackordering av skolbarn eller skolskjutsar

(folkskolinspektörerna i Gotlands, Nordskånes västra, Sydskånes västra och

Ångermanlands inspektionsområden, Skara domkapitel och länsstyrelserna i

Nyköping, Vänersborg och Örebro) hänvisa i allmänhet till det faktum, att

anordningarna ifråga somligstädes icke äro populära bland skoldistriktens

befolkning, att de medföra vissa olägenheter och aldrig helt kunna ersätta

en skola. Övriga folkskolinspektörer, domkapitel och länsstyrelser uttala sig

däremot med eller utan motivering för en ökad användning av dessa anordningar.

Nu gällande bestämmelser anses för snävt utformade, högre statsbidrag

föreslås böra utgå för skolskjutsar, statsbidrag till inackordering av

skolbarn bör ej blott begränsas till vissa län utan utbetalas över hela landet

och bidragets inskränkning till vissa sociala kategorier hävas. Såsom fullt

utprövade och gagneliga böra respektive anordningar inordnas bland övriga

medel, som stå det allmänna till buds för undervisningsväsendets förbättrande.

lnJ» skolbarn9 Anslaget till statsbidrag för inackordering av skolbarn, som beviljades

första gången av 1902 års riksdag med ett belopp av 5,000 kronor, skulle

användas för att åt fattiga inom Vilhelmina församlings fjälltrakter och

inom Risbäcks kapellförsamling på längre avstånd från församlingens skolor

boende skolpliktiga barn bereda möjlighet till skolgång. Sedermera har anslaget

ökats och därmed även antalet skoldistrikt, som därav kommit i åtnjutande.

Enligt kungörelsen den 28 maj 1926 (nr 142) utgår statsbidrag

till skoldistrikt inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, dock

med undantag för rikets nordligaste gränsorter, för inackordering i skolhem

eller enskilda hem av skolpliktiga barn av fattiga, avlägset från skola boende

föräldrar. Det vederbörande skoldistrikt tillkommande beloppet skall

av skolöverstyrelsen i varje särskilt fall bestämmas. För budgetåret 1929/

1930 utgick anslaget med 315,000 kronor, in beräknat bidrag åt Västerbottens

läns arbetsstugor, och för budgetåret 1930/1931 beviljades ett anslag av

515,000 kronor. I anledning av två vid 1930 års riksdag väckta likalydande

motioner (I: 87 och II: 182) hemställde riksdagen i skrivelse nr 8 A, punkt

186, hos Kungl. Majit örn utredning rörande inackorderingsbidragets utsträckande

även till Västernorrlands län. Hos 1931 års riksdag begärde

Kungl. Majit, på grundval av en av skolöverstyrelsen utförd utredning,

anslag för ifrågavarande ändamål. Departementschefen anförde, att då senaste

riksdag höjt anslaget från 315,000 kronor till 515,000 kronor, departementschefen

ej kunde av budgetära skäl föreslå ett ifrågasatt utsträckande

av inackorderingsbidragen även till Kopparbergs och Gävleborgs län. I enlighet

med Kungl. Majits förslag beslöt riksdagen för budgetåret 1931/1932

under rubriken »Inackorderingsbidrag för vissa skolpliktiga barn inom Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, dock ej rikets nordligaste

gränsorter» uppföra ett ordinarie anslag av 548,000 kronor. Riks
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

lil

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

dagen avslog samtidigt väckta motioner (1:92 och 11:150) om inackorderingshidragets

utsträckande att gälla »Dalarne och Norrland, dock ej rikets

nordligaste gränsorter». Sedermera har ny kungörelse i ämnet utfärdats den

29 maj 1931 (nr 130).

Med hänvisning till gällande bestämmelser framhåller skolöverstyrelsen

inledningsvis, att anordningen med inackordering av skolbarn närmast är

att betrakta som en nöd fallsåtgärd, tillkommen icke i syfte att förbilliga

eller förbättra skolväsendet utan för att möjliggöra att ifrågavarande barn

över huvud taget komma i åtnjutande av skolundervisning. Överstyrelsen

erinrar om att föräldrarna icke sällan ogärna lämna sina barn till inackordering

i främmande hem. Den känsla, som dikterar föräldrarnas motvilja

mot en sådan åtgärd, är naturlig och bör om möjligt respekteras. Ej sällan

äro emellertid omständigheterna sådana, att föräldrarnas önskan att behålla

barnen hos sig motväges av en önskan att bereda dem en väsentligt bättre

undervisning än vad som kan åstadkommas vid de mindre skolorna.

Aven om sålunda inackordering av skolbarn anses vara en nödfallsutväg,

som endast med största varsamhet bör tillgripas, torde dock enligt skolöverstyrelsens

uppfattning en dylik åtgärd i vissa ingalunda sällsynta fall kunna

tjäna som medel för indragning av skolor och skolavdelningar. Jämte sin

rent sociala och pedagogiska huvuduppgift skulle inackorderingen därmed

tjäna jämväl ekonomiska syften. Överstyrelsen vill emellertid för sin del

icke förorda en schablonmässig, av enbart ekonomiska motiv föranledd

indragning av skolor.

Med ledning av vissa från folkskolinspektörerna infordrade uppgifter har

skolöverstyrelsen ungefärligen bedömt de med inackorderingssystemet förknippade

möjligheterna att indraga skolor och skolavdelningar. Härom

an föres:

Från samtliga statens folkskolinspektörer hava infordrats uppgifter rörande

1) antal läraravdelningar, som på grund av nu förekommande inackordering

kunna beräknas vara indragna;

2) antal läraravdelningar, som kunna beräknas indragna vid en allmännare

tillämpning av inackorderingssystemet, därvid förutsätles, dels att statsbidraget

utginge även till andra än barn av fattiga föräldrar, dels att inackordering

ställer sig billigare än uppehållande av särskild skola, dels att

inackordering icke beräknas, där skolskjutsar vore att föredraga.

En sammanfattning av berörda uppgifter giver till resultat beträffande

punkt 1) 93 läraravdelningar och vad angår punkt 2) 303 läraravdelningar.

Aven örn dessa sifferuppgifter, särskilt den senare, givetvis grunda sig på

ytterst osäkra beräkningar, giva de dock vid handen, dels att statsverket

möjligen i någon mån erhåller ett i form av minskade bidrag till lärarlöner

ekonomiskt vederlag för de nu årligen utgående anslagen till inackordering

av skolbarn och till uppförande och understödjande av skolhem, dels att

inackorderingssystemet, vidare utvecklat, innebär möjligheter till minskning

av antalet skolor och skolavdelningar.

Skolöver
styrelsen.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

Då folkskolinspektörerna beträffande punkt 2) här ovan beräknat det antal

läraravdelningar, som vid en allmännare tillämpning av inackorderings

systemet skulle kunna indragas, hava de förutsatt, att inackorderingen skulle

ställa sig ekonomiskt fördelaktigare än uppehållandet av särskild skola.

Genom ett räkneexperiment torde man kunna hilda sig en ungefärlig uppfattning

om i vilka särskilda fall statsverket kan hava ekonomisk fördel av

att lämna bidrag till inackordering i stället för bidrag till en lärares avlöning.

I de flesta fall torde till indragning kunna ifrågakomma tjänst, som

innehaves av småskollärarinna. Statsbidrag till sådan befattningshavare

utgår med nio tiondelar av grundlönen jämte det eller de ålderstillägg,

vartill lärarinnan är berättigad, d. v. s. med respektive 1,080, 1,230 och

1,530 kronor jämte dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförbättring. Vid

en beräkning av omkring 240 inackorderingsdagar och ett statsbidrag av

exempelvis 75 öre per barn och dag skulle statsverket alltså hava ekonomisk

fördel av att skolor med intill 7 å 8 eller i vissa fall ännu flera barn indrages

oell barnen inackorderades för erhållande av undervisning i andra

läraravdelningar.

Nu gällande bestämmelser för statsbidrag till inackordering av skolbarn

äro emellertid i några avseenden, anför överstyrelsen, hinderliga för anordningens

nyttjande som medel för indragning av skolor och skolavdelningar.

Detta gäller i främsta rummet statsbidragets begränsning till vissa län.

Visserligen torde inackorderingen av skolbarn hava störst betydelse för

landets nordligaste delar med dess flerstädes glesa bebyggelse, men även i

sydligare belägna trakter skulle inackorderingen säkerligen i vissa örn än

mera sällsynta fall kunna både underlätta skolgången för avlägset från skola

boende barn och bereda ökade möjligheter att indraga fåtaligt besökta skolor.

Av de av folkskolinspektörerna infordrade yttrandena synes framgå, att

behov av inackorderderingsbidrag föreligger förutom i Norrland särskilt i

Värmland och Dalarna samt i vissa delar av landet utmed östra och västra

kusten, framför allt i vissa delar av skärgården. Överstyrelsen tillåter sig

i detta sammanhang erinra örn statens bidrag till inackordering av skolplikt^

barn till lots- och fyrpersonalen, när barnantalet på en lots- eller

fyrplats är så ringa, att uppehållandet därstädes av en särskild skola skulle

ställa sig oekonomiskt. Aven i vissa andra fall skulle det vara god hushållning

att lämna statsbidrag till inackordering av ett fåtal barn i stället

för statsbidrag till avlöning av en lärare för dessa.

Väl belysande för denna frågas betydelse inom vissa delar av skärgården

är en av folkskolinspektören i Göteborgstraktens inspektionsområde till skolöverstyrelsen

den 24 maj 1930 avgiven skrivelse, vilken av överstyrelsen

överlämnats till Kungl. Maj:t. I denna skrivelse anföres bland annat:

Vid en del skolor, belägna i Bohusläns skärgård, bar antalet lärjungar

under de senare åren starkt avtagit, och fråga har därför uppstått örn dessa

skolors nedläggande. De äro förlagda å mindre öar, där befolkningen i

allmänhet utgöres av jordbrukare och fiskare. Den starka utvecklingen av

fisket, som under de senare årtiondena ägt rum i Bohuslän i samband med

fiskeflottans utökning och modernisering, har lämnat fiskarbefolkningen å

ovannämnda mindre öar oberörd; gradvis avfolkas därför öarna, och det är

mera sällan det händer, att en ny familj inflyttar till dessa. De skolor,

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Majlis proposition Nr 77.

som närmast avses, äro Klöveröns, Lövöns och Ilättans mindre folkskolor

samt Lilla Askerön—Lilla Brattöns flyttande mindre folkskola. I dessa

skolor växlar lär jungan talet mellan två och tre. Domkapitlet har i allmänhet

medgivit skolornas upprätthållande intill utgången av läsåret 1929/1930 eller

1930 1931, varefter det på förnyad prövning beror, huruvida respektive

skolor skola uppehållas. Dessutom finnas några skolor — inspektören nämner

exempel på sådana — i vilka lärjungantalet redan nu är litet och dessutom

statt i nedgående, och beträffande vilka man följaktligen har skäl att befara,

att fråga snart uppstår örn deras nedläggande.

För min del, anför inspektören, har jag gjort flera försök att förmå vederbörande

skoldistrikt till att genom inrättande av skolskjuts ordna skolväsendet

på ett mera rationellt sätt. I något fall har det lyckats mig; i

andra fall icke. Man måste ock rättvisligen erkänna, att frågan örn inrättande

av regelbunden båtskjuts till och från ovannämnda öar är allt annat

än lättlöst. Vanligen äro de så belägna, att man för att komma till dem

måste under kortare eller längre sträcka passera öppet hav. Skall regelbunden

transport av skolbarn kunna ske med båt, måste man hava tillgång

till en verkligt sjögående, ruffad motorbåt Transporten — om sådan över

huvud kan komma till stånd — måste följaktligen ställa sig ganska dyrbar

och är aldrig helt utan vissa riskmoment.

Det är därför, som jag förmenar, att den bästa utvägen, för att åstadkomma

bättre ordning på skol förhållandena å sådana orter, som det här är

fråga om, vore om statsbidrag för inackordering av skolpliktiga lärjungar

i vissa fall kunde erhållas. 1 detta sammanhang saknar jag anledning att

närmare ingå på frågan örn grunderna för ett dylikt bidrags utgående.

Jag vill blott framhålla, att det säkerligen vore ändamålsenligt, om så stor

frihet som möjligt rörande bidragets utfående och disponerande kunde medgivas

vederbörande skoldistrikt. Uteslutet är t. ex. icke att man med fördel

skulle kunna under viss del av läsåret använda relativt billig transport sjöledes

av lärjungar, medan under andra delar av läsåret inackordering måste

äga ruin.

Visserligen är det endast med en stark känsla av olust man föreslår nedläggandet

av skolor, framhåller inspektören. Stor hänsyn mäste tagas till

de isolerade och krävande förhållanden, under vilka öbefolkningen oftast

driver sitt arbete. Men det uppkommer ibland fall, då det måste sagås

vara orimligt att uppehålla särskild skola — de relaterade fallen äro dylika

— och då andra anordningar synas påkallade. Härtill kommer att rent

pedagogiskt undervisningen vid skolor av här ifrågavarande art företer vissa

bristfälligheter. Skolformen är mindre god, materialuppsättningen obetydlig

och frånvaron av tävlingsmoment vid undervisningen verkar förslöande på

barnen. Även örn undervisningen i allmänhet skötes oklanderligt, så har

det dock icke saknats exempel på att ensamheten och den andliga isoleringen

verkat direkt nedsättande på vederbörandes arbetsintensitet.

Skolöverstyrelsen föreslår nu, att ett extra anslag å 15,000 kronor anvisas

till inackorderiugsbidrag för vissa skolpliktiga barn i de delar av riket, där

för närvarande dylikt bidrag icke utgår. Ifrågavarande verksamhet får,

menar överstyrelsen, de första åren karaktär av försök. Säkra beräkningsgrunder

saknas för bedömandet av det belopp, som kan visa sig erforderligt.

Örn ett dylikt mindre anslag funnes tillgängligt, skulle dock det faktiska

behovet kunna utrönas med ledning av inkomna ansökningar örn statsbidrag.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 63 höft. (Nr 77.)

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

Rörande villkoret, att statsbidrag till inackordering av skolbarn enligt

gällande bestämmelser skall utgå allenast till barn av fattiga föräldrar, anför

överstyrelsen med hänvisning till underdånigt utlåtande den 30 september

1924 i anledning av riksdagens skrivelse nr 210 år 1924:

Vid det förhållande, att bidrag till inackordering icke skulle komma att

utgå endast för att bereda skolgång åt sådana barn, som därförutan skulle

bliva i saknad av regelbunden skolundervisning, utan jämväl för att bereda

möjlighet till indragning av vissa fåtaligt besökta eller illa utrustade skolor,

synes bestämmelsen, att bidraget kan utgå endast för barn till fattiga föräldrar,

icke fullt lämplig. Om genom indragning av en skola samtliga

skolans lärjungar måste inackorderas för att komma i åtnjutande av lagstadgad

undervisning, synes det rättvist och billigt, att inackorderingsbidrag

utgår även för sådana barn, vilkas föräldrar icke kunna betecknas som

fattiga. Den besparing, som genom skolans indragning skulle beredas det

allmänna, skulle eljest åstadkommas genom ökade omkostnader för enskilda.

Överstyrelsen förklarar sig förbliva vid denna tidigare av överstyrelsen

tillkännagivna principiella uppfattning, att statsbidraget icke bör begränsas

endast till barn av fattiga föräldrar. Ett slopande av nämnda bestämmelse

skulle få endast ringa betydelse för statsverket, då de föräldrar och målsmän,

för vilkas barn skoldistrikt bomme att åtnjuta dylikt statsbidrag, i

regel kunna anses tillhöra den i kungörelsen åsyftade kategorien.

Till sist erinrar överstyrelsen örn den av åtskilliga myndigheter omskrivna

olägenheten att finna lämpliga inackorderingshem. Av denna anledning vore

en i möjligaste mån sund utveckling av inackorderingssystemet i hög grad

beroende av tillgången på skolhem och arbetsstugor, varför anordnandet av

sådana alltjämt vore förtjänt av statsmakternas kraftiga stöd.

I sina anslagsäskanden för nästkommande budgetår har skolöverstyrelsen

hemställt, att det ordinarie anslaget till inackorderingsbidrag för vissa skolpliktiga

barn inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län, dock ej rikets nordligaste gränsorter, måtte i riksstaten för budgetåret

1932/1933 uppföras med oförändrat belopp, 548,000 kronor.

Skolöverstyrelsen anför härom följande:

I samband med sina folkundervisningen avseende anslagsäskanden för

budgetåret 1931/1932 hemställde överstyrelsen — på grundvalen av företagen

utredning beträffande den merkostnad för statsverket, som kunde föranledas

av ett utsträckande av den med anslaget till inackorderingsbidrag för vissa

skolpliktiga barn bedrivna understödsverksamheten jämväl till skoldistrikt

inom Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands län — att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att, med uteslutande av det i riksstaten för budgetåret

1930 1931 uppförda anslaget å 515,000 kronor till inackorderingsbidrag

för vissa skolpliktiga barn inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län, dock ej rikets nordligaste gränsorter, i stället därstädes för budgetåret

1931/1932 under rubriken: Inackorderingsbidrag för vissa skolpliktiga barn

inom Dalarna och Norrland, dock ej rikets nordligaste gränsorter, uppföra

ett ordinarie anslag å 587,000 kronor. Kungl. Majit, som visserligen ansåg

det önskvärt, att inackorderingsbidragen kunde utsträckas till samtliga dö

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

av överstyrelsen förordade länen, ansåg sig dock av budgetära skäl icke

kunna gå längre än att förorda ett av överstyrelsen under alternativ II

framlagt förslag, iunebärande en utvidgning av den hittills bedrivna verksamheten

till att omfatta även Västernorrlands län. Detta alternativ beräknades

av överstyrelsen vid fullt genomförd orgauisation innebära en kostnadsökning

av 48,408 kronor, men ansågs ökningen, då verksamheten under

första året förmodades icke hinna komma i gång mer än delvis, kunna för

budgetåret 193b 1932 begränsas till 32,677 kronor. Med godtagande av överstyrelsens

beräkning föreslog Kungl Majit en höjning av anslaget till i

avrundat tal 548,000 kronor eller med 33,000 kronor.

Detta Kungl. Majits förslag blev av riksdagen bifallet. Ny kungörelse i

ämnet har utfärdats den 29 maj 1931 (nr 130).

I fråga om fördelningen av nämnda för budgetåret 1931/1932 beviljade

anslag får överstyrelsen meddela, att överstyrelsen med ledning av inkomna

ansökningar tillerkänt statsbidrag med tillhopa 500,000 kronor åt skoldistrikt

inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt att bidrag med oförändrat

belopp, 15.000 kronor, tilldelats stiftelsen Västerbottens läns arbetsstugor.

Ansökningarna örn bidrag från skoldistrikt i Västernorrlands län,

som enligt nämnda kungörelse skola insändas till överstyrelsen före den 1

september 1931, hava inkommit under de senaste dagarna, varför överstyrelsen

ännu icke hunnit slutbehandla dessa ansökningar. Vid en hastig

granskning av desamma synes framgå, att 18 skoldistrikt — därav 3 inom

Medelpads, 10 inom Ångermanlands södra och 5 inom Ångermanlands norra

inspektionsområden — sökt bidrag, att antalet barn och inackorderiugsdagar,

för vilka bidrag sökts, äro respektive 255 och 40,349, att tillhopa

begärts bidrag med 42,178 kronor 15 öre samt att domkapitlet förordat

bidrag med tillhopa 24,705 kronor.

Beträffande fördelningen av bidrag till hithörande skoldistrikt inom Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län redogöres i följande tablå.

Antal

Antal

barn,

för

vilka

bidrag

sökts

Antal

inaekorde-

rings-

dagar

Sökt

Av överstyrelsen

beräknat antal

Av Över- styrelsen

Tilldelade

Erhållet

bidrag pr

Län

skol-

distrikt

belopp

kronor

barn

inackorde- ra gs- dagar

beräknad

total-

kostnad

statsbidrag

kronor

Tingsdag

kronor

Jämtlands . . .

49

1,475

183,692

181,828

1,336

184,913

185,307

97,550

Flertalet

0: 50-0: i 5

max. 0: 65

Västerbottens .

skolhem (3) .

övriga ....

22

2,656

528,267

386,630

2,459

1120)

(2,339)

421,861

(29,040)

(392,821)

366,404

215,100

(24,000)

(191,100)

Flertalet

0: 50-0: 55

max. 0: 62

Norrbottens . .

skolhem (6) .

14

1,767

360,837

354,957

1,478

(240''

333,880

(58,080)

—

187,350

(48,000)

Flertalet

0: 50-0: 55

max. 0: 60

övriga ....

—

—

—

—

(1,238)

(265,800)

262,800

(139,350)

Tillhopa

85

5,898

1,072,796

923,405

5,273

940,654

—

500,000

9 skolhfem . . .

—

—

—

—

(360)

(87,120)

—

(72,000)

/ 200 kr.

f pr barn

övriga.....

—

—

—

—

(4,913)

(853,534)

814,511

(428,000)

c:a 0: 52

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

Av den lämnade redogörelsen framgår i jämförelse med motsvarande uppgifter

för budgetåret 1930/1931, att antalet skoldistrikt, som sökt bidrag,

ökats från 79 till 85, att antalet bidragsbehövande barn ökats från 4,808

till 5,273 (enligt överstyrelsens beräkning), att den av överstyrelsen beräknade

totalkostnaden oavsett skolhemmen ökats från 703,670 kronor till

814,511 kronor eller med ej mindre än 110,841 kronor samt att, då statsbidragens

totalsumma vore densamma som föregående år eller 500,000

kronor, bidraget för inackorderingsdag minskats från i medeltal 65,i öre

till 52,5 öre.

Vad därefter angår behovet av anslag för budgetåret 1932/1933, synas

de approximativa och ofta ofullständiga uppgifter, som införskaffats genom

vederbörande folkskolinspektörer för hithörande delar av Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län, peka hän mot en ytterligare ökning av inaekorderingsdagarnas

antal. Summan av de belopp, varom ansökningar skulle

göras, synes nämligen kunna uppskattas till 891,593 kronor. Den alltjämt

fortgående ökningen av inackorderingsdagarnas antal, en ökning som torde

ha sin huvudsakliga grund i övergång från halvtids- till heltidsläsning, samt

önskvärdheten av att kunna höja de statliga bidragen — vilka såsom ovan

nämnts för innevarande budgetår nedgått till i medeltal 52 V2 öre för inackorderingsdag

— till i medeltal omkring 70 öre för dag synes överstyrelsen

starkt motivera en rätt avsevärd höjning av förevarande anslag. På grund

av nu rådande statsfiuansiella läge finner sig överstyrelsen dock böra avstå

ifrån att nu föreslå någon höjning av anslaget.

Vad bidrag till skoldistrikt inom Västernorrlands län angår, synas de

nu inkomna ansökningarna giva vid handen, att för innevarande budgetår

inackorderingsbidrag icke skulle behöva tillerkännas de skoldistrikt, som

gjort ansökning därom, med så stora belopp, att hela det tidigare av överstyrelsen

beräknade beloppet behöver tagas i anspråk härtill. Vid sådant

förhållande anser sig överstyrelsen ej behöva nu förorda en höjning av anslaget

beträffande ifrågavarande län.

1 detta sammanhang får överstyrelsen meddela, att en framställning nu

föreligger från stiftelsen Västerbottens läns arbetsstugor örn sådan höjning

av det belopp av 15,000 kronor, som jämlikt riksdagens år 1929 fattade

beslut utgår till stiftelsens fem arbetsttugor, att stiftelsen måtte beredas

anslag efter samma grunder som under senare år beviljats stiftelsen Norrbottens

läns arbetsstugor eller med 200 kronor för barn och läsår. Med

överlämnande av berörda framställning får överstyrelsen uttala, att överstyrelsen

för sin del livligt behjärtar önskemålet, att tillräckliga statsmedel

måtte ställas till stiftelsen Västerbottens läns arbetsstugors förfogande för

ifrågavarande verksamhet. Skäl synes överstyrelsen ej heller föreligga att

låta sistnämnda stiftelse inta en sämre ställning än motsvarande stiftelse inom

angränsande län. Arbetsförhållandena inom de båda länen måste nog —

såsom i ansökningen framhållits — i stort sett anses så likartade, att likställighet

i fråga om statsunderstöd kan anses motiverad. Med hänsyn till

den av de statsekonomiska förhållandena anbefallda återhållsamheten i nya

eller ökade utgifter anser sig emellertid överstyrelsen, det oaktat, nu förhindrad

att föreslå höjning av anslaget.

Slutligen anser sig överstyrelsen böra i detta sammanhang jämväl erinra

örn att ett synnerligen stort behov föreligger om utvidgning av inackorderingsverksamheten.

Överstyrelsen avser härmed ej endast den utsträckning

av understödsverksamheten till Dalarna och Gävleborgs län, varom översty
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition N:r 77.

reisen på grund av särskild utredning förra året gjorde framställning, utan

jämväl det behov av anslag, som ovedersägligen föreligger för att sätta en

del skoldistrikt i övriga delar av riket i tillfälle att låta inackordera barn

från avlägsna bygder vid mera centralt belägna skolor, i stället för att upprätthålla

särskilda skolor för ett ringa fåtal barn. Beträffande sistnämnda

behov har överstyrelsen vid flera föregående tillfällen gjort framställning,

bland annat i underdånigt utlåtande den 30 september 1924. Med hänsyn

till det rådande ekonomiska läget anser sig överstyrelsen emellertid nu icke

böra förnya siu framställning i detta avseende.

För anordnande av skolskjutsar utgick under ett vart av budgetåren 1926/

1929 ett extra anslag av 30,000 kronor. Budgetåret 1929 1930 höjdes anslaget

till 60,000 kronor. Samma anslag utgick under nästföljande budgetår.

Ar 1930 hemställde skolöverstyrelsen hos Kungl. Majit, att anslaget måtte

höjas till 100,000 kronor, enär den stora efterfrågan på anslag icke stöde i

rimlig proportion till den ringa tillgången på medel. Samtidigt ifrågasatte

överstyrelsen, att anslaget måtte givas karaktären av ordinarie förslagsanslag,

eller, övergångsvis, extra reservationsanslag, på det att möjliga besparingar

under ett budgetår kunde tagas i bruk nästföljande år. Departementschefen

kunde med hänsyn till den korta tid, som förflutit, sedan anslaget senast

höjdes, och jämväl av budgetära skäl, icke förorda större ökning än

till 75,000 kronor. Vidare hade ifrågavarande verksamhet bedrivits under

relativt kort tid, vadan ändring av anslagets natur icke borde nu vidtagas.

Kungl. Majit föreslog därför riksdagen, att för budgetåret 1931/1932 för

ifrågavarande ändamål anvisa ett extra anslag av 75,000 kronor. Ett flertal

motioner väcktes (1:33, 11:71, 31, 109, 151), i vilka samtliga hemställdes

örn ökning av anslaget till 100,000 kronor. I fyra av dessa motioner föreslogs

desslikes, att anslagsbeteckniugen måtte förändras till ordinarie förslagsanslag,

och i en av dessa sistnämnda motioner (lii 109), att anslag till skolskjutsar

måtte utgå med 75 procent av de kostnader, som skoldistrikt genom

denna anordning åsamkats. Statsutskottet (nr 8, punkt 229) föreslog anvisandet

av ett extra anslag av 85,000 kronor, vilken hemställan vann riksdagens

bifall (skrivelse nr 8 A, punkt 217).

Bestämmelser angående skolskjutsar finnas givna i kungörelsen den 28

maj 1926 (nr 143). Bidrag utgår företrädesvis för skjutsning av barn, som

hava lång eller eljest svår väg till skolan, och i sådana fall, där kostnaderna

för skolskjutsarnas anordnande kunna anses uppvägas av besparingar för

skolväsendet i andra avseenden, varjämte föresknves, att statsbidraget i regel

icke må överstiga hälften av kostnaderna för skolskjutsarnas anordnande.

Skolöverstyrelsen hänvisar till nyss anförda bestämmelser och påpekar,

att statsbidraget till skolskjutsar redan från början kommit att tjäna det

dubbla syftet att bereda lättnader i skolgången för barn, som hava lång

eller eljest svår väg till skolan, och att skapa möjlighet till indragning av

skolor eller skolavdelningar med lågt barnantal. »I de flesta fall hava

Skolskjutsar.

Skol
överstyrelsen.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

skolskjutsar medfört dylika indragningar, varigenom åstadkommits besparingar

för skolväsendet, vilka icke blott uppväga utan väsentligt överstiga

kostnaderna för skolskjutsarnas anordnande».

Genom från statens folkskolinspektörer infordrade uppgifter har skolöverstyrelsen

ungefärligen kunnat fixera storleken av de sålunda inbesparade

bidragen till lärartjänster och samtidigt beräknat de ytterligare besparingar,

som i detta hänseende skulle kunna göras genom ett mera vidsträckt utnyttjande

av skolskjutsar. Överstyrelsen anför:

Skolöverstyrelsen har från samtliga folkskolinspektörer inhämtat uppgifter

angående

1) antal läraravdelningar, som på grund av nu förekommande skolskjutsar

kunna beräknas vara indragna;

2) antal läraravdelningar, som kunna beräknas indragna vid en allmännare

användning av skolskjutsar, därvid förutsättes, dels att statsbidraget utgår

med belopp motsvarande halva kostnaden för skjutsningen, dels att skolskjutsarna

ställa sig billigare än uppehållande av särskild skola, dels att

skolskjutsar icke beräknas, där inackordering vore att föredraga.

En sammanfattning av dessa uppgifter utvisar beträffande berörda punkter

respektive 70 och 380 läraravdelningar.

Givetvis äro även dessa uppgifter i ej ringa mån ungefärliga. Det torde

dock beaktas, att folkskolinspektörerna vid här ifrågavarande beräkningar

i högre grad än beträffande inackorderingen kunnat utgå ifrån faktiska

förhållanden, enär, såsom ovan framhållits, de nu förekommande statsunderstödda

skolskjutsarna i allmänhet tillkommit såsom ersättare för indragna

eller eljest behövliga läraravdelningar.

Skolskjutsarnas ekonomiska betydelse för statsverket framgår någorlunda

tydligt därav, att, enligt folkskolinspektörernas beräkningar, genom det vid

tiden för beräkningarna utgående statsbidraget för skolskjutsar å sammanlagt

30,000 kronor inbesparats statsbidrag till 70 lärartjänster med ett sammanlagt

belopp — beräknat efter i olika lönegrader utgående statsbidrag —

av lägst 75,600 kronor och högst 107,100 kronor, oavsett dyrtidstillägg till 70

befattningshavare, och torde dyrtidstillägget ensamt kunna beräknas uppgå

till ungefär samma belopp som hela det för skolskjutsar utgående statsbidraget.

Då nu — fortfarande enligt folkskolinspektörernas uppgifter —

icke endast 70 utan 380 läraravdelningar, d. v. s. mer än fem gånger det

nuvarande antalet, skulle kunna undvaras genom en vidare utveckling av

skolskjutsanordningen, varvid statsbidraget skulle utgå efter samma grunder

som för närvarande, synes det uppenbart, att anordningen med skolskjutsar

innebär möjligheter till avsevärda besparingar för statsverket.

Oavsett sin ekonomiska betydelse, äro emellertid skolskjutsarna dessutom viktiga

hjälpmedel vid skolväsendets allmänna anordning, framhåller överstyrelsen.

Sålunda kunna genom skolskjutsarna barn överföras från svaga skolformer

med otillräckligt utbildade lärarkrafter till skolor av högre form och från

bristfälliga, förhyrda lokaler till i hygieniskt hänseende fullt tillfredsställande

skolhus, varav följden i allmänhet måste bliva ett förbättrat undervisningsresultat.

Överstyrelsen, som på grund av antydda ekonomiska, hygieniska och

pedagogiska synpunkter gärna skulle se, att skolskjutsar snarast möjligt

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

komme till stånd i alla de fall, där de i berörda hänseenden vore för skolväsendet

gagneliga, håller dock före, att utvecklingen på området icke bör

forceras. Skolskjutsar äro ännu för allmänheten en nyhet, som på sina håll

betraktas med misstänksamhet. Man fruktar, kanske icke utan skäl, att en

blygsam början med anordning av skolskjutsar — i fullt motiverade fall

— allt för lätt kan leda till överdrivna anspråk från föräldrar och målsmän,

vilkas barn ha jämförelsevis lång skolväg, eller man är över huvud taget

obenägen att frångå invanda förhållanden och indraga skolor, som, även örn

de äro bristfälligt utrustade, dock hava ett gynnsamt läge för de få barn,

för vilka de äro avsedda.

Därest skoldistrikten, såsom överstyrelsen föreslår, icke skola äga att utan

särskilt medgivande återbesätta ledig tjänst, torde icke kunna undvikas, att

i enstaka fall skolor bliva indragna, vilka distrikten eller åtminstone inom

ifrågavarande skolområde bosatta föräldrar och målsmän velat behålla och

att följaktligen ett skoldistrikt kan bliva nödsakat att på annat sätt, till

exempel genom anordnande av skolskjutsar, sörja för att de till den indragna

skolan hörande barnen erhålla undervisning. Överstyrelsen anser, att man

i dylika fall bör förfara med stor varsamhet och icke utan vägande skäl

förmena skoldistrikt att uppehålla skolor, från vilka de icke frivilligt avstå.

I varje fall synes det vara ofrånkomligt, att skoldistrikt, som för att kunna

indraga en skola med för lågt barnantal är nödsakat att anordna skolskjutsar,

bör kunna påräkna statsbidrag för skolskjutsarna. Under nuvarande

förhållanden är detta icke möjligt, av det skäl bland annat, att för

ändamålet beviljat anslag är till beloppet fixerat och icke får överskridas.

Skolöverstyrelsen föreslår med nyss anförd motivering, att det nu utgående

extra anslaget till skolskjutsar må få karaktären av ordinarie förslagsanslag.

Överstyrelsen erinrar därefter, att statsbidraget för här ifrågavarande

ändamål nu för varje särskilt fall bestämmes av Kungl. Majit. Det kunde

ifrågasättas, huruvida icke statsbidraget i stället borde utgå efter av Kungl.

Majit och riksdagen fastställda allmänna grunder samt i likhet med statsbidrag

till lärares avlöning tillgodokomma varje skoldistrikt, som av vederbörande

länsstyrelse prövades hava uppfyllt för erhållande av dylikt statsbidrag

stadgade villkor. Överstyrelsen uttalar för sin del starka sympatier

för en dylik anordning, framför allt av den anledningen, att ett skoldistrikt,

som står i begrepp att genomföra en mer eller mindre genomgripande omorganisation

av sitt skolväsende med därav föranledda byggnadsföretag, icke

kan med nu gällande bestämmelser räkna med en för omorganisationen så

viktig faktor som skolskjutsar.

Överstyrelsen har i åtskilliga fall mottagit förfrågningar i här berörda

avseende, av vilka framgått, att, örn ett distrikt med visshet kunnat påräkna

statsbidrag till skolskjutsar, skulle såväl distriktet åvilande byggnadskostnader

som framtida driftskostnader kunnat väsentligt nedbringas. Överstyrelsen

har givetvis med hänsyn till nu gällande bestämmelser angående

statsbidrag till skolskjutsar icke kunnat tillråda sådan förläggning eller anordning

av skolbyggnader, att ett permanent behov av skolskjutsar därvid

måste tagas med i beräkningen.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

Med hänsyn till den jämförelsevis korta tid, under vilken man haft tillfälle

pröva skolskjutsarnas lämplighet, förklarar sig dock överstyrelsen, trots

de starka skäl, som tala för en ändring härutinnan, icke för närvarande

beredd att framlägga förslag i antydd riktning.

Ej heller kan överstyrelsen för närvarande tillstyrka vissa framförda förslag,

att statsbidraget till skolskjutsar skulle utgå med högre belopp än som

motsvarar halva kostnaden för skjutsarna.

Ifrågavarande förslag har motiverats med att staten hade större ekonomisk

fördel än skoldistrikten av anordningen med skolskjutsar, och att skoldistrikten

genom ett större statsbidrag skulle animeras till att mera inrikta

sig på denna anordning. Motiveringen synes tilltalande, men överstyrelsen

hyser dock starka betänkligheter mot förslaget. 1 det föregående är antytt,

att man på sina håll ställer sig tveksam mot skolskjutsar bland annat av

den anledningen, att man fruktar, att de kunna leda till anspråk på anordnande

av skolskjutsar, även då sådana icke kunna anses nödvändiga. Otvivelaktigt

är det av samma anledning av vikt, att statsbidraget till skolskjutsar

kompenseras av en icke allt för obetydlig motprestation från skoldistriktets

sida. Med nu gällande bestämmelser angående fördelningen

mellan staten och skoldistrikten av kostnaderna för skolskjutsar, hava skoldistrikten

i hög grad ekonomiskt intresse av att skolskjutsar icke anordnas

utan i sådana fall, då de äro strängt behövliga, samt därav, att skjutsarna

anskaffas för lägsta möjliga kostnad. För övrigt vill överstyrelsen erinra

örn att dessa bestämmelser icke utesluta möjligheten av att högre statsbidrag

kan utgå, samt att Kungl. Majit i särskilda fall tilldelat skoldistrikt

statsbidrag, som överstigit hälften av kostnaderna för skolskjutsarna.

Nu senast har skolöverstyrelsen i sina anslagsäskanden för budgetåret

1932/1933 hemställt, att till bidrag för anordnande av skolskjutsar för skolplikt^

barn måtte anvisas ett extra reservationsanslag av 85,000 kronor,

att utgå enligt de närmare villkor och bestämmelser Kungl. Majit kan tinna

gott föreskriva. Sedan överstyrelsen erinrat örn de höjningar av extra anslaget

till skolskjutsar, som gång efter annan på grund av anslagets knapphet

vidtagits, anför överstyrelsen med hänvisning till den vid 1931 års

riksdag beslutade höjningen av anslagsbeloppet till 85,000 kronor:

Aven med denna ökning har anslaget visat sig otillräckligt för att i önskvärd

grad fylla det behov, som tagit sig uttryck genom inkomna framställningar.

Till erhållande av bidrag ur det för budgetåret 1929/1930 beviljade

anslaget anmälde sig 96 skoldistrikt, för budgetåret 1930 1931 anmälde

sig 136 och för innevarande budgetår icke mindre än 178 skoldistrikt. Sistnämnda

ansökningar omfattade ett sammanlagt belopp av omkring 148,000

kronor. Då för ifrågavarande ändamål funnos endast 85,000 kronor tillgängliga,

nödgades överstyrelsen vid sitt den 16 juni 1931 avgivna förslag

till fördelning av anslaget företaga en avsevärd nedprutning, ehuru en för

stark nedprutning i åtskilliga fall visat sig medföra, att vederbörande skoldistrikt

avstått från att anordna de ifrågasatta skolskjutsarna och att det

beviljade statsbidraget följaktligen icke kunnat komma det därmed avsedda

ändamålet till godo. Överstyrelsen framhöll i nämnda skrivelse, att de skoldistrikt

(omkring 120), som tidigare haft statsbidrag för anordnande av skol
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

skjutsar, enligt överstyrelsens förmenande i främsta rummet borde komma

i fråga till erhållande av statsbidrag för nu pågående budgetår, då de i

regel redan torde laiva vidtagit sådana dispositioner i organisatoriskt avseende,

att skolskjutsar fortfarande borde förekomma därest icke beräknade

besparingar för såväl stat som kommun skulle äventyras. För att möjliggöra

detta ansåg sig överstyrelsen kunna föreslå statsbidrags utgående endast

till 47 av de skoldistrikt, som under föregående år icke åtnjutit sådant bidrag.

Vid detta urval bade hänsyn tagits dels till de besparingar, som beräknats

skola uppstå för statsverket, dels ock till beskaffenheten av den

förbättring i skolorganisatoriskt avseende, som ansetts kunna vinnas genom

skjutsningens anordnande.

Enligt kungörelsen den 28 maj 1926 utgår statsbidrag för anordnande

av skolskjutsar företrädesvis i sådana fall, där kostnaderna för skolskjutsarnas

anordnande kunna anses uppvägas av besparingar för skolväsendet i

andra hänseenden. Av den hittills vunna erfarenheten framgår också, att

skolskjutsar medföra betydande besparingar för både stat och. kommun.

Skolöverstyrelsen erinrar om vad överstyrelsen i sin skrivelse den 24

april 1930 angående beredande av större möjlighet för skoldistrikt att vid

minskning av antalet barn indraga skolor och skolavdelningar anfört rörande

möjliga besparingar för statsverket i detta hänseende (sid. 118 ovan)

och fortsätter därefter:

De uppgifter, som av skolråden lämnats i ansökningarna om statsbidrag

till skolskjutsar under budgetåret 1931 1932 ådagalägga även, att stora besparingar

icke blott för statsverket utan även för skoldistrikten kunna vinnas

genom ifrågavarande anordning. Samtliga kostnader för de enligt nämnda

ansökningar planerade skolskjutsarna hava av skolråden beräknats till omkring

230,870 kronor. Genom dessa skolskjutsar skulle enligt de lämnade

uppgifterna 17 fortsättningsskolor, 38 folk- och 149 småskollärarkrafter bliva

obehövliga, därest skolskjutsarna kunna genomföras i beräknad omfattning.

Summan av de på detta sätt inbesparade lärarlönerna torde kunna beräknas

till ett belopp, som med åtminstone 150,000 kronor överstiger samtliga kostnaderna

för ifrågavarande skolskjutsar. Men därtill kommer den för kommunerna

vida större besparing, som ligger däri, att skoldistrikten enligt ovannämnda

uppgifter genom dessa skolskjutsar skulle undgå kostnaderna för

anskaffning och underhåll av skollokaler för omkring 34 folkskolavdelningar

och Ilo småskolor eller mindre folkskolor ävensom byra av 35 skollokaler

med tillhörande tjänstebostäder. Tre skoldistrikt meddela, att det antal

barn, för vilket skolskjutsar skulle anordnas, vore för litet för att bygga

särskild skola och i vissa fall skulle skollokaler icke kunna förhyras till överkomligt

pris, varjämte i 5 skoldistrikt uppskov med uppförande av skolhusbyggnader

skulle möjliggöras genom skolskjutsars anordnande. Därest skolskjutsar

icke komme till stånd, skulle inackordering av skolbarnen varit

nödvändig för barn vid ett tjugutal skolor och enär ett flertal av dessa barns

föräldrar befunne sig i knappa ekonomiska omständigheter, skulle kostnaderna

för barnens inackordering hava fått belt bestridas av allmänna medel.

I några skoldistrikt uppgivas inackorderingshem saknas.

De bär ovan lämnade uppgifterna och beräkningarna avse visserligen blott

ett år och äro i hög grad ungefärliga, men de bestyrka dock den mening,

överstyrelsen tidigare uttalat, att de hittills med statsbidrag understödda

skolskjutsarna medfört en utgiftsminskning enbart för statsverket, vilken i

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. May.ts proposition Nr 77.

verkligheten torde hava uppgått till ett belopp, som är mer än dubbelt så

stort, som det härför lämnade statsbidraget, och att de än vidare erbjuda

avsevärda möjligheter till besparingar.

Men på samma gång skolskjutsar sålunda bidraga att nedbringa kostnaderna

för skolväsendet, utgöra de också ett viktigt hjälpmedel till att förbättra

skolorganisationen. Från ett icke ringa antal skoldistrikt meddelas,

att genom denna anordning i många fall möjliggöres indragning av sådana

skolor, som trots ringa barnantal och otillfredsställande lokala förhållanden

dock åsamka stat och kommun dryga kostnader. Nästan undantagslöst

överföras barnen genom skolskjutsar från svagare skolformer med otillräckligt

utbildade lärarkrafter och bristfälliga, förhyrda lokaler till skolor av

högre form, där de komma i åtnjutande av sundare och bättre skollokaler

och bättre undervisningsmateriel, varav följden i allmänhet måste bliva ett

förbättrat undervisningsresultat. För barn med lång eller eljest svår väg

till skolan bereda skolskjutsarna dessutom välkomna lättnader i skolgången

och i motsats till inackordering erbjuda de den stora förmånen, att barnen

få bo i sina hem även under skoltiden.

Ehuru skolskjutsarna för allmänheten i stor utsträckning ännu äro en

nyhet, som på sina håll mottagits med en viss tveksamhet, och misstro, har

dock den hittills vunna erfarenheten visat, att anordningen i det stora hela

slagit väl ut. Därom vittna samstämmiga yttranden från statens folkskolinspektörer

rörande anordningens lämplighet och praktiska användbarhet,

och därför talar också det förhållandet, att samma skoldistrikt år efter år

återkommit med sina ansökningar, ehuru det statsbidrag, som erhålles för

detta ändamål, måste kompenseras av större motprestation från skoldistriktets

sida än statsbidrag till folkskoleväsendet i övrigt.

Då sålunda skolskjutsarna visat sig utgöra ett betydelsefullt hjälpmedel

till att förbättra skolväsendet och på samma gång nedbringa kostnaderna

för detsamma, anser överstyrelsen, att de skoldistrikt, som på bärande grunder

anordna sådana, också böra komma i åtnjutande av ett statsbidrag, som

på ett verksamt sätt stöder denna verksamhet. Av vad som ovan anförts

framgår, att det anslag på 85,000 kronor, som för innevarande budgetår beviljats,

icke på långt när räcker till statsbidrag motsvarande hälften av kostnaderna

för de anordnade skolskjutsarna. Vid prövning av ansökningarna

från de 178 skoldistrikt, som ansökt om bidrag ur det förbudgetåret 1931/

1932 beviljade anslaget, har överstyrelsen funnit, att i de allra flesta fall

förhållandena varit sådana, att statsbidrag kunnat och bort utgå i den omfattning,

kungörelsen den 28 maj 1926 angiver. Den starka nedprutning

av de sökta beloppen, som på grund av anslagets otillräcklighet även i år

måst ske, har också enligt vad överstyrelsen försport ute i skoldistrikten

vållat oro och bekymmer, då man ju planerat skolskjutsarna och uppgjort

årets skolstat i förhoppning örn att erhålla statsbidrag åtminstone till halva

kostnaden för dessa skjul sar. Denna ovisshet rörande utsikterna för ett

skoldistrikt att erhålla statsbidrag till skolskjutsar omöjliggör flerstädes anordningens

tillämpning, då ett skoldistrikt, även om det ur alla synpunkter

är förmånligt, svårligen vågar sig på att ordna sitt skolväsen på sådant

sätt, att ett permanent behov av skolskjutsar uppstår, därest icke statsbidrag

därför med någon grad av säkerhet kan beräknas.

Den osäkerhet och oberäknelighet, som för närvarande råder på detta

område, beror icke blott på att statsbidrag för här ifrågavarande ändamål

icke utgår efter fastställda allmänna grunder utan i varje särskilt fall be
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

stämmes av Kungl. Majit utan härrör också ur detta anslags natur. Hittills

har bidrag för anordnande av skolskjutsar utgått i form av ett extra

anslag till fixerat belopp, som icke får överskridas. I sitt ovannämnda

utlåtande den 24 april 1930 Ilar därför överstyrelsen hemställt, att det nuvarande

extra anslaget till skolskjutsar måtte förändras till ordinarie förslagsanslag

och anförde därvid bland annat: »En dylik förändring av anslagets

natur torde icke innebära någon större ekonomisk risk, då ju statsverket

har ekonomisk fördel av att skolskjutsar i långt större utsträckning

än för närvarande komma till användning under förutsättning att nu gällande

villkor för statsbidragets utgående fortfarande skulle gälla och en

effektiv kontroll utövas».

Även i sitt yttrande den 30 augusti 1930 angående anslag till folkundervisningen

för budgetåret 1931/1932 hemställde överstyrelsen, att nu

ifrågavarande anslag måtte erhålla förslagsanslags natur. Under erinran

om de ökade inbesparingar, som genom dessa skolskjutsars anordnande

komma statsverket till del ävensom förbättringarna i skolorganisatoriskt

och pedagogiskt avseende måste överstyrelsen vidhålla sin tidigare uttalade

åsikt, att skoldistrikten vid uppgörande av sina skolstater borde kunna

med någon grad av säkerhet räkna med att erhålla statsbidrag till skolskjutsars

anordnande enligt därför stadgade grunder utan risk av nedprutning

eller avslag, därest eljest för statsbidrags erhållande stadgade villkor

vore uppfyllda. För att emellertid en dylik förbättring för skoldistrikten

skulle kunna genomföras torde erfordras, att det nuvarande anslaget

erhölle förslagsanslags natur. En dylik förändring skulle dock säkeiligen

nödvändiggöra en icke oväsentlig höjning av det nu utgående anslagets

belopp. Med hänsyn till det nuvarande statsfinansiella läget vill överstyrelsen

emellertid icke ifrågasätta någon höjning av anslagsbeloppet. Dock

anser sig överstyrelsen böra framhålla, att anslaget lämpligen borde upptagas

som extra reservationsanslag, så att de besparingar, vilka, enligt vad

av det ovan anförda framgår, möjligen kunna göras under ett budgetår,

kunde tagas i bruk under ett följande år och alltså komma det avsedda

ändamålet till godo.

De myndigheter, som mer ingående yttrat sig över skolöverstyrelsens den

24 april 1930 avgivna förslag rörande skolskjutsar och inackorderingsbidrag ^fingsVidrag

och icke inskränkt sig till att i all korthet tillstyrka bifall till desamma, ha och skolskjut
•

• • ii* sstr •

med betydande samstämmighet framfört vissa invändningar och ändringsförslag.

Överstyrelsens principiella uppfattning om nödvändigheten av åtgärder,

som animera till ökad användning av ifrågavarande båda anordningar,

har godtagits och ytterligare understrukits. Men samtidigt har framhållits,

att överstyrelsen, då det gällt att föreslå åtgärder, lämpade för detta

ändamål, intagit en betänksammare och mera avvaktande ställning än omständigheterna

behövde föranleda.

Länsstyrelsen i Halmstad anför sålunda: I likhet med skolöverstyrelsen

anser länsstyrelsen visserligen det nödvändigt, att anslaget till skolskjutsar

förändras till förslagsanslag, på det att icke brist på medel må förhindra

deras inrättande, när de äro motiverade. Men länsstyrelsen anser, att man

därjämte bör gå den av överstyrelsen antydda, men tillsvidare icke förordade

vägen, att regler för statsbidrag till skolskjutsar givas i allmän, av

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. May.ts proposition Nr 77.

Kungl. Majit och riksdagen fastställd författning samt att bidragen i enlighet

med sagda regler beviljas av länsstyrelserna. Det synes vara både

onödigt och olämpligt, att varje dylik bidragsfråga skall, såsom nu sker,

avgöras av Kungl Majit. Dessutom synes statsbidraget böra höjas från

hälften till två tredjedelar av kostnaden för sagda skjutsar. En dylik höjning

synes icke innebära någon nämnvärd risk för att systemet med skolskjutsar

blir för staten onödigt betungande. I varje fall bör nämligen i

vederbörlig ordning prövas, att undervisningens behov icke kunna lämpligen

tillgodoses genom andra billigare anordningar.

Länsstgrelsen i Malmö framhåller, att inackordering av skolbarn icke för

länet har någon betydelse. Desto mera aktuell är däremot—i betraktande

av de goda vägarna och transportmedlen — anordningen med skolskjutsar.

Då lagen örn skolskjutsar är ganska ny, bör kanske, såsom av skolöverstyrelsen

framhållits, något större erfarenhet inhämtas, innan lagändring

kommer till stånd. Länsstyrelsen ifrågasätter dock, huruvida icke redan

nu bestämmelser kunde utfärdas, på grund varav anslag till skolskjutsar

skulle kunna utgå med högre procentuellt belopp än för närvarande är

fallet. I likhet med överstyrelsen finner länsstyrelsen, att anslaget i fråga

bör förändras till ordinarie förslagsanslag.

Länsstyrelsen i Göteborg hyser den meningen, att, om intresset för skolskjutsar

skall kunna verksamt stimuleras, det är nödvändigt att öka bidragen

till skoldistrikten utöver de belopp, som nu utgå och av överstyrelsen

föreslagits.

Länsstyrelsen i Ostersund påpekar, att en utvidgad användning i praktiken

av inackorderingsbidrag och skolskjutsar torde förutsätta fasta normer

för statsbidragen, varvid dessa bidrag icke betraktas såsom medellö>hetsunderstöd

utan såsom anslag till skolväsendet, jämförliga med andra dylika.

Att distrikten för närvarande icke veta, vad de kunna påräkna i bidrag,

verkar tillbakahållande i många fall, då en anordning med inackordering

eller skolskjutsar vore lämplig och benägenhet därför finnes. Detsamma

gäller örn uppförande av skolhem. Enligt länsstyrelsens uppfattning är det

icke längre behövligt att betrakta dessa anordningar såsom försök. En tillräcklig

erfarenhet av de goda verkningarna har redan vunnits. Kontrollen

mot missbruk är sannolikt icke svårare än i åtskilliga andra fall.

Domkapitlet i Härnösand framhåller såsom sin mening, att såväl inackordering

av skolbarn som skolskjutsar äro betydelsefulla faktorer, då det galleralt

genom indragningar förbilliga skolväsendet. Av största vikt är emellertid,

att de till dessa ändamål utgående statsbidragen utmätas efter sådana

grunder, att skoldistrikten finna det med sina egna ekonomiska intressen

förenligt att indraga obehövliga lärartjänster, vilket med den nu uti ifrågavarande

hänseenden gällande lagstiftningen ofta icke är fallet.

Domkapitlet i Växjö föreslår likaledes, att bidrag till skolskjutsar måtte

utgå med högre andel än hittills varit fallet. Staten bör härigenom stimulera

skoldistrikten att i större utsträckning än tidigare begagna sig av denna

möjlighet till besparing och för undvikande av mindervärdiga skolformer.

Domkapitlet i Linköping: Örn en skola indrages för tillgodoseende av

statens ekonomiska intressen och kostnaderna för skolskjutsar därigenom

stegras, böra dessa kostnader i motsvarande proportion åvila staten ensam.

Folkskohnspektören i Nordsmålands östra inspektionsområde understryker

behovet av inackorderingsbidrag, särskilt för barn från skärgårdsdistrikten.

Försöket med skolskjutsar har slagit väl ut inom inspektionsområdet, och

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

systemet synes hava framtiden för sig under förutsättning, att tillräckliga

statsbidrag utgå. Önskvärt är också, att formerna för erhållande av statsbidrag

förenklas. Mycket är redan vunnet örn anslaget får förslagsanslags

natur. Örn statsbidragen beskäras så, som under året skett, torde hela systemet

äventyras. Det är dock staten, som har det största ekonomiska intresset

av skolskjutsars anordnande. Skoldistriktens ekonomiska intresse

härvidlag är mången gång ganska litet, särskilt sedan staten numera lämnar

ett extra bidrag av 200 kronor per läraravdelning. Statens ekonomiska intresse

av skolskjutsars anordnande och lärartjänsters indragande har i motsvarande

mån ökats, och det synes därför rättvist och billigt, att staten

ikläder sig de största kostnaderna för skolskjutsarnas anordnande.

Folkskolinspektören i Sydskånes östra inspektionsområde meddelar, att inackordering

av skolbarn icke torde kunna ifrågakomma inom inspektionsområdet.

Däremot har det i några fall visat sig önskvärt, att statsbidrag

till skolskjutsar beviljades under sådana former, att en framtida skolorganisation,

innebärande besparing av antalet lärarkrafter, kunde byggas på

förutsättningen av dylikt bidrag.

Folkskolinspektören i Jämtlands södra inspektionsområde håller före, att de

stora möjligheter, som inackordering och skolskjutsar erbjuda för indragning

av skolor och skolavdelningar, icke blivit i skolöverstyrelsens förslag

till fullo beaktade. Vid värdesättningen av de erfarenheter, som därvid

hittills gjorts, bör man komma ihåg, att skolskjutsar äro en nyhet inom

vårt folkskoleväsende, och att inackorderingsbidraget hittills betraktas som

ett fattigunderstöd till ''fattiga, avlägset från skola boende föräldrar’ mera

än som en ny form för statsbidrag till folkskoleväsendet i vissa fall.

Det statsbidrag, som hittills utgått, har också varit så obetydligt, att större

delen av kostnaderna för inackorderingen eller skolskjutsarna kommit att

påvila föräldrar och skoldistrikt. Det är ju icke att förvåna sig över att

ett skoldistrikt icke gärna vill indraga en skola, då inackorderings- och

skjutskostnaderna för kommunen bliva större än dess bidrag till underhåll

av berörda skola, ehuru statsverkets och kommunens samfällda utgifter för

denna skola kunna uppgå till ett belopp, som är dubbelt större än vad inackordering

eller skolskjuts skulle kosta. Detta på grund av att det statsbidrag,

som för ifrågavarande ändamål erhålles, måste kompenseras av en

så mycket större motprestation från skoldistriktets sida än i fråga örn statsbidrag

till folkskoleväsendet i övrigt Härtill kommer, att den osäkerhet

och oberäknelighet, som för närvarande råder, omöjliggör denna anordnings

fulla genomförande, då ju ett skoldistrikt svårligen vågar sig på att ordna

sitt skolväsen på sådant sätt, att ett permanent behov av skolskjutsar uppstår,

enär statsbidrag därför icke med någon grad av säkerhet kan beräknas.

Folkskolinspektören föreslår, att statsbidrag till skolskjutsar regleras efter

fastställda allmänna grunder på liknande sätt som statsbidrag till folkskoleväsendet

i övrigt. Först när så sker, och detta statsbidrag utgår efter ungefär

samma procent som i fråga örn dc andra formerna för statsbidrag till

folkskoleväsendet, kan denna anordning fullt genomföras och dess verkan

rättvist värdesättas. Det skall då säkerligen visa sig, att just på detta område

ernås de största möjligheterna att indraga skolor vid minskat barnantal

och desslikes att förbättra skolformerna och underlätta barnens skolgång.

Folkskolinspektören i Ångermanlands norra inspektionsområde anser, att den

nuvarande osäkerheten vid beviljandet av statsbidrag till skolskjutsar är på

väg att misskreditera hela systemet, som dock har den största betydelse för

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

det norrländska skolväsendets rationella ordnande. Tillstyrker förenklingar

i nuvarande bestämmelser och även upprättandet av allmänna grunder för

statsbidragets utgående.

Folkskolinspektören i Dalarnas norra inspektionsområde: Systemet med inackordering

av skolbarn är förtjänt av att komma till användning och prövas.

Svårigheter möta dock. Familjer vilja i de flesta fall ej mottaga främmande

barn i sina hem och barnens föräldrar vilja lika ogärna lämna dem

ifrån sig. Inspektören konstaterar i fråga om skolskjutsarna, att skolråden

synas ställa sig avvisande mot detta nya hjälpmedel. Orsaken härtill är

närmast att söka i det stora bidrag, som skoldistriktet självt måste tillskjuta.

Ett större bidrag, exempelvis två tredjedelar av kostnaden, vore möjligen

tillrådligt.

Folkskolinspektören i Alvsborgs södra inspektionsområde uttalar som sin uppfattning,

att det mest verksamma medlet för indragning av skolor och skolavdelningar

är ökad användning av skolskjutsar. Inspektören tillstyrker

förslaget, att anslaget måtte få karaktären av ordinarie förslagsanslag men

förordar samtidigt, att statsbidrag måtte utgå efter vissa fastställda grunder

samt i likhet med statsbidrag till lärares avlöning tillgodokomma varje skoldistrikt,

som av vederbörande länsstyrelse prövas hava uppfyllt för erhållande

av dylikt statsbidrag stadgade villkor. Folkskolinspektören visar med

exempel ifrån inspektionsområdet, att skolskjutsar kunna medföra betydande

besparingar för såväl stat som kommun. Folkskolinspektören tillstyrker vidare

överstyrelsens förslag om uppförandet av ett extra anslag av 15,000

kronor för inackordering av skolpliktiga barn.

, Folkskolinspektören i Älvsborgs norra inspektionsområde understryker betydelsen

av att extra anslaget till anordnande av skolskjutsar förändras till

ordinarie förslagsanslag. De farhågor, som uttalats, att en förändring av

nämnda anslags natur skulle leda till avsevärt ökade kostnader för statst

verket, äro ogrundade, enär skolskjutsar skulle komma till användning endast

i de fall, där kostnaderna för deras anordnande kunna anses uppvägas

av besparingar för skolväsendet i andra avseenden.

Folkskolinspektören i Bohusläns inspektionsområde håller före, att ordinarie

förslagsanslag böra anvisas såväl för inackordering av skolbarn som för anordnande

av skolskjutsar. Statens bidrag böra i båda fallen sättas till 8/<

av kostnaden och i intet hill högre än den besparing, som vinnes genom

indragandet av befintlig skola eller »inhiberande av eljest nödvändig skola».

I förra fallet torde statsbidraget kunna anvisas av länsstyrelsen efter folkskolinspektörens

hörande, i senare fallet torde ärendet måhända böra hänskjutas

till skolöverstyrelsen. 3U av kostnaden torde vara det vanliga förhållandet

mellan statens och skoldistriktens utgifter för skolväsendet. Då

staten nu lämnar ett extra bidrag av 200 kronor årligen per läraravdelning,

kan det i kommuner med höga skatter vara förenat med vinst att bibehålla

skola. Örn exempelvis hyran för skolan och lärarbostaden uppgår till omkring

500 kronor per år, kommunalskatten för lärarlönen till omkring 300

kronor, det extra statsbidraget till 200 kronor, så har skoldistriktet ingen

utgift att tala om för skolan, under det att staten har en utgift för småskollärarinna

i högsta lönegraden med 2,200 kronor + 200 kronor i extra understöd

till skoldistriktet. Om inackordering beräknas till 40 kronor i månaden

eller 320 kronor per läsår och staten betalar 3U därav, kunna sålunda

10 barn inackorderas för samma belopp, som staten nu lämnar i bidrag till

skolväsendet. Skolskjutsarnas kostnad är givetvis beroende av vägens längd

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

och beskaffenhet men torde gå till minst 1,000 kronor per år och skola.

Staten vinner sålunda genom indragningen vida mer än skoldistriktet, även

örn bidraget uppgår till s/4.

Inackordering bör ej ske mot föräldrarnas önskan men anordnande av

skolskjutsar genom åläggande av domkapitlet.

Folkskolinspektören i Värmlands mellersta inspektionsområde anser det önskvärt,

att med fasthållande av överstyrelsens synpunkter beträffande karaktären

och tillämpningen av ifrågavarande båda anordningar, sådana grunder

för bidragens utgående fastställas, att skoldistrikten på desamma kunna

grunda säkra ekonomiska beräkningar. Statsbidragen borde dessutom utgå

med högre belopp än vad nu är fallet.

Folkskolinspektören i Skaraborgs södra inspektionsområde har den erfarenheten,

att skoldistrikten synas minst benägna att inrätta skolskjutsar, när

sådana åsyfta indragning av skolor. Skoldistriktet uppskattar värdet av att

bygden bar sin egen skola, och när allt lägges till allt — de nyligen tillkomna

skolkostnadsbidragen med 200 kronor per läraravdelning ej att förglömma

— förlorar kommunen ekonomiskt på att ersätta skolan med skolskjutsar.

Däremot synes den ekonomiska vinsten för statsverket som regel

vara påtaglig och dels med hänsyn härtill, dels för att stimulera de lokala

skolmyndigheterna till indragning av elevfattiga skolor, förordar folkskolinspektören,

att statsverkets bidrag i sådana fall sättes till 2/s eller ännu

hellre 3A av de verkliga kostnaderna.

Folkskol inspektör en i Roslagens inspektionsområde tillstyrker livligt skolöverstyrelsens

förslag rörande förändrande av extra anslaget till skolskjutsar till

ordinarie förslagsanslag. När staten vid indragning av en skola gör en avsevärd

besparing, som många gånger överstiger kommunens besparing, synes

det obilligt, att kommunen, såsom förhållandena i verkligheten utvecklat

sig, likväl skall betala större delen av kostnaderna för skolskjutsarna. Sådant

stimulerar icke till fortsatt utveckling på den väg, som dock såväl

pedagogiskt som ekonomiskt innebär stora fördelar. Utvecklingen bör gå

därhän, att staten övertager mer än hälften av dessa kostnader.

Folkskolinspektören i Västerbottens norra inspektionsområde anför: Tack vare

statsbidragen till inackordering och till skolskjutsar har det varit möjligt

att genomföra avsevärda skolförbättringar. Några läraravdelningar lia härigenom

kunnat indragas, flera stationer för flyttande mindre folkskolor lia

indragits och heltidsläsning har kunnat införas vid skolor, där halvtidsläsning

förut på grund av långa skolvägar tillämpats. Inackorderingen har

ordnats på olika sätt: helinackordering för de längst bort boende barnen,

bespisning vid skolan i de fall, då barnen genom denna anordning kunnat

gå skolvägarna morgon och afton. Där denna senare anordning varit möjlig,

tiar den högt uppskattats. Ännu flera barn skulle behöva komma i åtnjutande

av inackorderingshjälp på ena eller andra sättet, men större statsbidrag

erfordras, örn inaekorderingsverksamheten skall kunna nå den omfattning,

som behovet påkallar. — Ökas statsbidraget till inackordering,

kunna ytterligare några skolor och stationer för flyttande mindie folkskolor

indragas, och kravet på nya skolor i småbyar kan lättare tillbakavisas.

Borttages bestämmelsen, att föräldrarna skola vara fattiga för att barnen

skola kunna komma i åtnjutande av inackorderingshjälpen, går detta så

mycket lättare. Kostnaderna för inackorderingen skulle härigenom ökas,

dock ej avsevärt, ty de harn, vilkas inackordering f. n. helt bestrides av föräldrarna,

äro ej många.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

Skolskjutsar skulle med fördel kunna insättas å flera sträckor, men skolråden

anse, att skoldistriktens kostnader bli alltför stora, så länge statsbidraget

utgår med ett belopp motsvarande endast hälften av kostnaderna.

Vissa skoldistrikt förorda skolskjutsar före inackorderingen. I de skoldistrikt

åter, där många fattiga hem finnas, uppskattas inackorderingen, ty

genom denna få många fattiga barn välbehövlig utspisning.

Inspektören vitsordar vidare, att skolhemmen och arbetsstugorna utöva

en synnerligen gagnande verksamhet, och anför sedan:

Visar det sig för skoldistrikten ekonomiskt fördelaktigt att anlita de hjälpmedel,

som statsbidragen för olika sätt att befrämja skolgången utgöra,

komma de nog också att anlita dem. Det är genom dessa statsbidrag samt

genom statsbidrag för byggnader för folkskoleväsendet man skall kunna

föra folkskoleväsendet framåt i denna landsända, och, ju större bidragen

bliva, desto snabbare kan den behövliga skolorganisationen genomföras. Så

synnerligen stora besparingar genom indragning av skolor och lärartjänster

blir det ej, men detta torde inte heller vara det huvudsakliga syftet med

dessa statsbidrag.

Folkskolinspektören i Norrbottens mellersta inspektionsområde anser, att skolskjutsarna

utgöra ett av de verksammaste medlen för skapande av goda

skolformer och för minskande av det allmännas utgifter för skolväsendet.

I Överluleå, det skoldistrikt i vårt land, där skolskjutsarna för närvarande

hava den största omfattningen, lia därigenom en folkskollärare- och tre småskollärarinnetjänster,

som eljest varit erforderliga, icke behövt inrättas. Härigenom

har statens utgifter till lärarlöner minskats med omkring 8,000

kronor. För det 70-tal barn, som erhålla skolskjuts, får skoldistriktet för

innevarande läsår 4,200 kronor i statsbidrag, utgörande hälften av de verkliga

kostnaderna för skjutsarna. Dessa barn erhålla nu undervisning i folkskolor

av bästa form, vilket eljest icke varit möjligt. Jämväl skoldistriktets

kostnader för skolväsendet ha väsentligt nedbringats, dock icke i samma

proportion som statens.

Bidragsbeloppen böra ökas till åtminstone av de verkliga kostnaderna

för skjutsarna, och skoldistrikten böra med visshet kunna räkna med att

erhålla bidrag. Med nuvarande bestämmelser äro skoldistrikten icke benägna

att anordna skolskjutsar.

Vitt utbredd bland myndigheterna är sålunda den uppfattningen, att det

nu utgående statsbidraget till skolskjutsar bör utgå med högre belopp än

som motsvarar halva kostnaden för skjutsarna, förslagsvis två tredjedelar

eller tre fjärdedelar av totalkostnaden. Såsom av nyss refererade uttalanden

framgår, göres från åtskilliga håll även gällande, att anslaget till skolskjutsar

bör förändras till förslagsanslag och i samband härmed vissa allmänna

grunder för statsbidragens utgående fastställas. I många fall framhålles

ävenledes, att statsbidragen till inackordering av skolbarn böra utgå

med större belopp och efter andra grunder, än som nu tillämpas.

Beträffande inackordering av skolbarn framföras från vissa håll mer speciella

synpunkter, ofta med anknytning till önskemålet om ett mera rationellt

realiserande av skolhemsidén.

Folkskolinspektören i Tornedalens inspektionsområde anför sålunda, att inom

inspektionsområdet praktiskt taget alla barn, för vilka inackordering i närheten

av folkskola kan anses nödvändig, lia inackorderats. Erfarenheterna

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

av inackorderingssystemet äro mycket gynnsamma. Önskvärt vore dock, att

de barn, som skola inackorderas, i större utsträckning än vad hittills kunnat

ske, beredas plats i skolhem och arbetsstugor, då inackordering i enskilda

hem är mycket svår att övervaka och emellanåt lämnar en del övrigt att

önska. Skolskjutsar kunna inom inspektionsområdet med fördel anordnas i

större utsträckning än hittills skett.

Länsstyrelsen i Mariestad tillstyrker bifall till överstyrelsens ifrågavarande

förslag men uttrycker samtidigt det önskemålet, att statsanslaget för inackordering

av skolpliktiga barn måtte för underlättande av skolgång kunna

tagas i anspråk även till anordnande av enbart utspisning vid eller i närheten

av skolan för sådana barn, som hava lång väg till skolan.

Domkapitlet i Uppsala framför betänkligheter emot utvidgad tillämpning

av inackordering av skolbarn, en anordning, som enligt domkapitlets förmenande

endast i undantagsfall, då andra möjligheter icke äro för handen,

borde tillämpas. Tillstyrker dock bifall till förslaget.

Domkapitlet i Luleå anför, att minskningen av barnantalet vid en del

skolor inom Luleå stift, där nativiteten alltjämt är stor, vida mindre hänför

sig till den annorstädes i landet konstaterade nedgången i födelsetalet än

till inrättandet tid efter annan av nya arbetsstugor och skolhem inom stiftet

samt utvidgad skolbarnsinackordering och utsträckt anordnande av skolskjutsar.

Genom dessa åtgärder har barnens skolgång underlättats och samtidigt

möjliggjorts indragning av de mindervärdiga och ekonomiskt knappast

försvarbara skolorna i barnens hemtrakter.

Domkapitlet redogör därefter för stiftsstyrelsens erfarenheter beträffande

skolpliktiga baras omhändertagande i skolhem eller arbetsstugor eller genom

inackordering i enskilda hem. Domkapitlet fastslår, att skolhemmen och

arbetsstugorna regelmässigt äro bättre skickade än de ofta undermåliga

hemmen att omhänderhava barnens fysiska och psykiska fostran. Vad som

i sistnämnda avseenden kan anmärkas mot barnens föräldrahem, kan esomoftast

med fog anmärkas jämväl mot mångå av inackorderingshemmen.

Domkapitlet bar redan tidigare vid ett par tillfällen uttalat önskvärdheten

av att nödig tillsyn utövas över inackorderingshemmen. Många svårigheter

möta emellertid vid realiserandet av detta önskemål. Domkapitlet framhåller

dock såsom önskligt, att folkskolinspektören ålägges att vid besök i skolor,

där inackorderade bara förekomma, sorgfälligt efterhöra, huru deras vård i

inackorderingshemmen omhänderhaves. Inackorderingen i enskilda hem

borde i möjligaste mån ersättas av vård i skolhem och arbetsstugor. Behovet

av flera vårdanstalter av denna art framträder allt starkare. Vad som avhåller

skoldistrikten från att i större utsträckning söka statsbidrag till anläggande

av skolhem är företrädesvis hänsynen till de höga driftskostnaderna,

i den mån dessa icke täckas av statsmedel. Denna hänsyn undanskymmer

för befolkningen de obestridliga ekonomiska och skolorganisatoriska

fördelar, som genom skolhemmen äro att vinna, de stora sociala fördelarna

likaså.

Vad skolskjutsarna angår, vitsordar domkapitlet, att denna anordning

varit ett lyckligt grepp vid ordnandet av skolgång i glesbebyggda trakter.

Svårt är dock i många fall att uppbringa lämpliga skjutsar.

Domkapitlet betonar vidare fördelarna därav, att inackorderingssystemet

utbygges sålunda, att understöd i lämplig form lämnas pålitliga hem, som

visas därav vara i behov, till de skolpliktiga barnens utrustande för sin

skolgång med kläder och mat, vartill fattigvårdsbidrag icke utgått och icke

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 63 käft. (Nr 77J 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

kan förväntas. Detta skulle ställa sig avsevärt billigare än inackordering.

Svårigheterna att förebygga missbruk bliva dock stora.

Ett stort antal skolråd hava yttrat sig över skolöverstyrelsens förslag till

utvidgad tillämpning av skolskjutsar oeh inackordering av skolbarn. I ett

par fall framföras betänkligheter emot anordnandet av skolskjutsar, i åtskilligt

flera fall emot ett mera genomfört tillämpande av inackorderingssystemet.

Det anses icke lämpligt, att barnen skiljas från föräldrahemmen.

Inackordering är att föredraga framför skolskjutsar, som anses hälsovådliga;

skolhem äro »ovärderliga inrättningar» (Korpilombolo och Tärendö skolråd).

Inackordering bör betraktas såsom en nöd fallsåtgärd och bör statsbidraget

i så fall helt täcka inackorderingskostnaderna (Örträsks skolråd). Inackorderingssystemet

bör användas varsamt (Anundsjö, Ramsjö, Sollentuna

och Lidingö skolråd). Inackordering bör nyttjas med försiktighet och statsbidraget

utgå med större belopp än hittills (Neder-Luleå och Jokkmokks skolråd).

Inackordering bör endast i undantagsfall användas: ej för vinnande

av besparingar för stat eller kommun men väl för att åstadkomma förbättrad

undervisning eller förkortade skolvägar (Högsrums, Markaryds, Berge

och Älmeboda skolråd). Inackordering av skolbarn och skolskjutsar böra endast

i ringa omfattning och synnerligt nödtvång användas (Vintrosa och

Tysslinge skolråd).

Det övervägande antalet skolråd hålla dock före, att skolskjutssystemet

bör utvecklas och även inackordering av skolbarn, där så är erforderligt, i ökad

omfattning förekomma. Åtskilliga skolråd framhålla dock, att statsbidragen

till dessa anordningar böra höjas utöver vad skolöverstyrelsen föreslagit.

Kostnaderna för skolskjutsar böra helt bestridas av statsmedel (Byske

skolråd). Statsbidraget bör helt täcka kostnaderna för såväl skolskjutsar som

inackordering (Hassela skolråd). Statens bidrag till skolskjutsar bör ökas

(Bureå, Riala, Singö och Öggestorps skolråd). Skjutsbidrag bör utgå med 75

procent av verkliga kostnaden (Överkalix’, Älmhult, Hietaniemi och Junosuando

skolråd). Indragning av skolor genom användande av inackordering

eller skolskjutsar kan genomföras »utan ovilja inom församlingen» endast

om staten med samma del som för lärares avlöning övertager kostnaderna

för skolskjutsar och inackordering (Dädesjö skolråd). Om tillräckliga statsbidrag

erhölles för inackordering, kunde två mindre folkskolor indragas,

för skolskjutsar, två skolor indragas, och för uppförande av skolhem, två

mindre folkskolor. Innevarande år (1930) åtnjuter distriktet 30,170 kronor

i bidrag för inackordering av över 230 barn, men ändå finnas många barn,

som medelst statsbidrag borde inackorderas för skolgång (Stensele skolråd).

Utvidgningen av anordningen med inackordering av skolbarn bör röra allenast

fjällbygden. Klara bestämmelser om villkoren för statsbidrags erhållande

nödvändiga för att skolskjutsarna skola få sin rätta betydelse (Skellefteå

landsförsamlings skolråd). Möjlighet finnes att genom skolskjutsar indraga

skolor. Utsträckt användning av skolskjutsar kommer dock att frammana

krav på ökade statsbidrag. Någon praktisering av inackordering inom

skoldistriktet har icke kunnat ske, då befolkningen avgjort är däremot

(Fällfors skolråd). Enda utvägen till åstadkommande av minskning i antalet

skolor synes vara ökade bidrag till skolskjutsar, inackordering och

uppförande av skolhem. Två eller tre mindre folkskolor kunde indragas,

örn större statsbidrag beviljades. Villkoret härför är dock, att skolskjuts
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

bidrag av statsmedel måtte kunna utgå även för en skolväg om tre kilometer

och att större bidrag till inackordering lämnas. Annars blir det ofta

billigare för skoldistriktet att anordna en skola än att begagna sig av berörda

utvägar. Församlingen väljer helst det för denna billigaste sättet,

även om undervisningen därav blir lidande (Hortlax’ skolråd). Skolhemmen

böra understödjas med kraftigare statsbidrag. Till skolskjutsar bör bidrag

utgå med minst 75 procent eller ock med den besparing, som staten vinner

genom indragning av skola i den by, varifrån barnen skjutsas (Råneå skolråd).

Statsbidrag bör utgå med belopp, som avvägas mot skoldistriktets utgifter

och statens besparingar genom inackordering och skolskjutsar (Jukkasjärvi

skolråd). Statsbidraget för inackordering bör höjas med 1 krona per

barn och dag (Hietaniemi skolråd). Statsbidraget för skolskjutsar bör bestämmas

så högt, att distriktets utgift icke blir större än örn vederbörande

skola eller skolavdelning bibehålies (Anundsjö skolråd). Aven skoldistrikt

med varannandagsläsning böra kunna erhålla bidrag till skolskjutsar, ehuru

skolformen är mindre god (Åsenhöga skolråd). Skoldistrikt må kunna söka

anslag till skolskjutsar hos länsstyrelsen, sedan av Kungl. Majit fastställda

villkor blivit uppfyllda (Sandseryds skolråd).

Statskontoret tillstyrker skolöverstyrelsens förslag under denna punkt,

Statskontoret delar den av överstyrelsen hävdade uppfattningen, att ytterligare

erfarenhet bör föreligga, innan allmängiltiga föreskrifter utfärdas örn

bidrag till gäldande av kostnaderna för skolskjutsar. Beträffande förslaget

om förändringen av statsanslagets karaktär anför statskontoret:

Med hänsyn till svårigheten att beräkna storleken av de för ifrågavarande

ändamål erforderliga medel, anser statskontoret det vidare önskvärt, örn

anslaget kunde erhålla förslagsanslags natur. Finnes emellertid ej detta låta

sig göra med hänsyn därtill, att riksdagen ej beslutat angående de grunder,

soln skola tillämpas vid anslagets disponerande, lärer någon ökning av anslagets

belopp vara erforderlig, på det att om möjligt bidrag må kunna

beviljas i de fall, där omständigheterna därtill föranleda.

Skatteutjämningsheredningen betonar vikten av att åtgärder snarast vidtagas

i den av överstyrelsen föreslagna riktningen. Beredningen anför bland

annat följande:

Den ökade möjligheten att genom utsträckt användning av skolskjutsar

indraga lärartjänster eller undgå inrättandet av nya tjänster synes nämligen,

vad landsbygden angår, vara en av de effektivaste utvägarna, som för närvarande

kunna ifrågakomma för ernående av en billigare men likväl efter

behovet bättre avpassad skolorganisation. Genom dylika skjutsar icke blott

underlättas indragandet av skolor med ringa barnantal utan möjliggöres

jämväl en koncentration av undervisningen till skolor med bättre skolformer.

Då de besparingar, som härigenom kunna göras, för staten i form av minskade

utgifter till lärarlöner och för skoldistrikten i form av minskade kostnader

för uppförande av och underhåll av byggnader, förvisso äro betydande

i förhållande till de relativt ringa utgifterna för skolskjutsar, är det av största

vikt, att denna anordning göres så effektiv, som utan fara för missbruk är

möjligt.

Efter att hava erinrat om förslagen, att staten måtte bidraga till skjutskostnaderna

med högre belopp än nu är fallet, framhåller beredningen betydelsen

av att anslaget beräknas så högt, att tillräckliga skjutsbidrag kunna utgå.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Det ordinarie

förslagsanslaget

till avlöning

åt lärare

vid folkskolor.

Kungl. Majlis proposition Nr 77.

På de av skolöverstyrelsen anförda skälen och då frågan om höjning av

statens andel i kostnaderna för skolväsendet helst bör upptagas i ett vidare

sammanhang, har beredningen anslutit sig till överstyrelsens uppfattning i

denna del. Den nuvarande anordningen har emellertid medfört, att skoldistrikten

vid fattande av beslut om inrättande av skolskjutsar icke med någorlunda

visshet kunna beräkna storleken av det statsbidrag, som kan erhållas

för ändamålet. Det lär icke vara ovanligt, att skoldistrikt, som räknat

med att få halva skjutskostnaden täckt av statsmedel, erhållit endast en

fjärdedel i statsbidrag. Förhållandet har berörts av åtskilliga av de församlingar,

som yttrat sig i denna fråga, och flera folkskolinspektörer vitsorda,

att skoldistriktens understundom visade obenägenhet att anordna skolskjutsar

ofta ha sin grund i denna omständighet. I betraktande av de avsevärda

besparingar för stat och kommun, som en utsträckt användning av dylika

skjutsar kan väntas medföra, vill beredningen därför förorda, att statens

anslag till skolskjutsar beräknas så högt, att bidrag till omkring halva kostnaden

- i undantagsfall eventuellt högre belopp — må kunna utgå, då

skjutsningen är ägnad att medföra dylika besparingar.

I detta sammanhang anhåller jag så att få erinra örn det ordinarie förslagsanslaget

till avlöning åt lärare vid folkskolor.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag upptog 1931 års riksdag nämnda

anslag i riksstaten med 51,000,000 kronor, vilket utgjorde en ökning från

näst föregående år med 800,000 kronor.

I skrivelse den 31 augusti 1931 har skolöverstyrelsen hemställt, att ifrågavarande

anslag måtte för budgetåret 1932/1933 höjas med ytterligare 800,000

kronor eller till 51,800,000 kronor.

Överstyrelsen lämnar därvid till en början en översikt rörande beräkningen

av anslaget under de senaste åren:

Under en följd av år har till grund för beräkningen av anslagsbehovet

lagts _ från folkskolinspektörerna inhämtade uppgifter å de belopp, som av

dem i statsbidrag tillstyrkts under senaste kalenderår. Härtill har lagts en

summa, som ansetts erforderlig för att täcka den ökning i utgiftsbehovet,

som bomme att föranledas av nyinrättade tjänster och intjänade ålderstilllägg

fram till det budgetår, för vilket det beräknade anslaget är avsett, sålunda

en tidrymd av omkring två år.

Nedanstående tabell utvisar utgifterna och anslagshöjningarna under de

senaste åren.

Kalender-

år

De verkliga ut- gifterna i av- rundade tal

Ökning från

föregående

år

Budgetår

Anslaget i riks- staten

Höjning från

föregående år

1924

47,185,000

_

1924/1925

46,600,000

3,300,000

1925

47,880,000

695,000

1925/1926

47,750,000

1,150,000

1926

48,189,000

309,000

1926/1927

47,850,000

100,000

1927

48,891,000

702,000

1927/1928

48,350,000

500,000

1928

49,667,000

776,000

1928/1929

48,500,000

150,000

1929

50,482,000

815,000

1929/1930

49,500,000

1,000,000

1930

51,296,000

814,000

1930/1931

50,200,000

700,000

1931/1932

51,000,000

800,000

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77. 133

Till stöd för den begärda anslagsökningen anför överstyrelsen härefter

följande:

När det gäller att beräkna utgiftsökningen för de närmaste två åren,

måste en sådan beräkning allt fortfarande bliva approximativ. Tydligt är,

att man måste räkna med en betydande stegring i utgifterna från anslaget

även under den närmaste tiden framåt. Ökningen bar under de två senaste

åren varit tämligen konstant, nämligen respektive 815,000 och 814,000 kronor

per år eller sammanlagt 1,629,000 kronor. Den starka ökningen är

huvudsakligen föranledd av de alltjämt i skoldistrikten pågående skolförbättringarna

med mindre folkskolors och andra undantagsformers utbytande

mot normala skoltyper, varigenom antalet nya lärarkrafter år för år ökas

och småskollärarinnor ersättas med manliga eller kvinnliga folkskollärare.

Enligt av överstyrelsen verkställda beräkningar hava sålunda under de båda

senaste åren, nämligen från den 1 november 1928 till den 1 november 1930,

antalet ordinarie och extra ordinarie folkskollärartjänster ökats med 733,

medan antalet småskollärartjänster undergått någon minskning. En närmare

beräkning visar, att det årliga statsbidraget till dessa lärare, av vilka

de ordinarie förutsättas vara i första lönegraden, uppgår till 1,106,790 kronor.

Därtill kommer ökningen i utgifterna till ålderstillägg för det osedvanligt

stora antalet nya unga lärare, som dels på grund av folkskoleväsendets

snabba utveckling, dels på grund av de gamla lärarnas avgång efter

den senaste pensionsregleringen anställts under åren närmast efter 1920.

År 1928 befunno sig 4,631 (62,2 procent) folkskollärare, 3,924 (71,2 procent)

folkskollärarinnor och 5,869 (46,9 procent) småskollärarinnor och med dem

jämställda i någon av de tre lägre lönegraderna. Samtliga dessa skola sålunda

under loppet av en 5-årsperiod åtnjuta ett nytt ålderstillägg med sammanlagt

3,054,450 kronor. Under förutsättning att uppflyttning i lönegrad

ägde rum med lika stort antal varje år, komme merutgifterna till ålderstillägg

att årligen utgöra 610,890 kronor. Naturligen sker även en minskning

i utgifterna varje år genom att pensionerade och eljest avgångna lärare

ersättas av lärare med lägre avlöning. Men denna minskning är, såsom

erfarenheten visat, betydligt mindre än den stora utgiftsökningen.

Därest utgiftsbehovet kan antagas komma att stiga på ungefär samma

sätt under åren 1931 och 1932 som under de båda närmast föregående

åren, eller med omkring 800,000 kronor om året, skulle anslaget för budgetåret

1932/1933 behöva ökas med 1,600,000 kronor. Överstyrelsen vill

emellertid förorda, att anslagsökningen bestämmes till samma belopp som

näst föregående år, eller 800,000 kronor. Att bestämma anslaget lägre än

51,800,000 kronor torde ej vara tillrådligt, enär, såsom framgår av ovan

anförda tabell, den uppräkning av anslaget till 51,000,000 kronor för budgetåret

1931/1932, som beslutades av 1931 års riksdag, understiger de verkliga

utgifterna för kalenderåret 1930.

Med hänsyn till de gjorda avrundningarna nedåt må anses, att vid de sålunda

gjorda beräkningarna hänsyn även blivit tagen till den minskning i

behovet för budgetåret 1932/1933, uppgående till omkring 40,000 kronor,

som blir en följd av 1928 års riksdags beslut att vissa skoldistrikt må åtnjuta

statsbidrag till avlöning åt å småskolestadiet anställda folkskollärarinnor

endast såsom till småskollärarinnor.

Skolöverstyrelsens utredning och myndigheternas yttranden lämna övertygande

skäl för önskvärdheten av en utvidgning av den statliga under
-

Departements
chefen.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

stödsverksamheten ifråga om inackordering av skolbarn och användande av

skolskjutsar. Båda anordningarna synas med stor fördel kunna nyttjas för

folkskoleväsendets anpassning efter nedgången i barnantalet.

Vad då först angår inackorderingen av skolbarn, ha folkskolinspektörerna

uppskattat antalet läraravdelningar, som kunna beräknas vara indragna till

följd av inackordering till 93. Vid en mer allmän tillämpning av systemet

över hela landet skulle ytterligare 210 läraravdelningar kunna indragas,

alltså sammanlagt 303 läraravdelningar inbesparas. Detta under förutsättning,

att statsbidrag utginge även till andra barn än sådana av fattiga

föräldrar och att inackorderingen i varje fall ställde sig billigare än

uppehållandet av skola. Inackordering har vidare ej beräknats, där skolskjutsar

varit att föredraga.

För närvarande är statsbidraget till inackordering av skolbarn begränsat

till de fyra nordligaste länen, Jämtlands, Västerbottens, Norrbottens och

Västernorrlands län, och utgår med sammanlagt 548,000 kronor. Den alltjämt

fortgående ökningen av inackorderingsdagarnas antal samt önskvärdheten

av att kunna höja de statliga bidragen — vilka för innevarande budgetår

nedgått till i medeltal 52 V2 öre för inackorderingsdag — till i medeltal

omkring 70 öre för dag hava visserligen synts överstyrelsen motivera en

rätt avsevärd höjning av ifrågavarande anslag. Överstyrelsen har dock på

grund av det nu rådande statsfinansiella läget funnit sig böra avstå från

att föreslå höjning av anslaget. Jag vill för min del ansluta mig till denna

uppfattning och föreslår sålunda, att anslaget bibehålies vid oförändrat

belopp.

Skolöverstyrelsen har vidare i sin utredning angående indragning av skolor

och skolavdelningar föreslagit, att ett extra anslag av 15,000 kronor måtte

anvisas till inackordering för vissa skolpliktiga barn i de delar av riket, där

för närvarande dylikt bidrag icke utgår. Såsom av den föregående sammanställningen

av myndigheternas yttranden framgår, råder bland myndigheterna,

i all synnerhet hos skolråden, delade meningar örn lämpligheten av

att i större omfattning utnyttja inackordering för indragning av skolor och

skolavdelningar. A andra sidan torde anordningen inom vissa skärgårdsområden

och i åtskilliga andra skoldistrikt innebära den enda rationella lösningen

av skolgångsfrågan för ett stort antal barn. Inackorderingssystemet

torde vidare, såsom i det föregående belysts, i vissa fall medföra möjligheter

till indragning av skolor och skolavdelningar utan att därigenom mer

avsevärda olägenheter skulle uppstå. Jag anser det därför välbetänkt, att,

i likhet med vad överstyrelsen föreslagit, ett mindre extra anslag för detta ändamål

anvisas, på det att det faktiska behovet av inackorderingsbidrag i de

delar av riket, där anordningen icke förut tillämpats, skall kunna utrönas

med ledning av inkomna ansökningar. Beloppet av detta anslag torde, på

sätt överstyrelsen hemställt, böra bestämmas till 15,000 kronor.

Inackorderingsbidraget är enligt nuvarande bestämmelser begränsat till

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

vissa sociala skikt; det utgår sålunda endast till skolpliktiga barn av fattiga,

avlägset från skola boende föräldrar. I samma mån staten nyttjar anordningen

som ett medel för indragning av skolor och skolavdelningar, växer

givetvis kravet på att inackordering med hjälp av statsbidrag beredes

samtliga av en indragning berörda barn. Enligt min åsikt torde det emellertid

vara lämpligt att avvakta resultatet av inackorderingsbidragets utsträckande

även till andra delar av landet, innan åtgärder i denna riktning

vidtagas. Sedan bidragsbehovet efter denna utvidgning fixerats, torde frågan

ånyo kunna upptagas till prövning.

I fråga om skolskjutsarna har skolöverstyrelsen i sitt förslag till indragning

av skolor och skolavdelningar föreslagit, att det nu utgående extra

anslaget måtte få karaktären av ordinarie förslagsanslag. I sina anslagsäskanden

för nästkommande budgetår har däremot överstyrelsen med hänsyn

till det statsfinan sielia läget hemställt, att anslaget förändras till extra

reservationsanslag, så att eventuella besparingar kunna tagas i bruk under

ett följande år och komma det avsedda ändamålet till godo.

I myndigheternas uttalanden har med påfallande samstämmighet och

styrka gjorts gällande, att det nu utgående anslagsbeloppet är alldeles otillräckligt

för det avsedda ändamålet. När ett skolråd inger ansökan örn

statsbidrag till skolskjutsar, kan det icke med säkerhet påräkna bidrag.

Därest anslag över huvud erhålles, är det vidare osäkert, huru stor del av

det begärda beloppet, som av Kungl. Majit beviljas. Skolöverstyrelsen anför,

att vid fördelningen av anslaget till skolskjutsar för budgetåret 1931/

1932 icke mindre än 178 skoldistrikt anmält sig för ett sammanlagt belopp

av omkring 148,000 kronor. Då endast 85,000 kronor funnos tillgängliga,

nödgades överstyrelsen företaga avsevärda nedprutningar. I åtskilliga fall

visade sig en för stark nedprutning medföra, att vederbörande skoldistrikt

avstodo från att anordna skolskjutsarna. Såsom av åtskilliga myndigheter

framhållits, kunna sålunda skolråden icke på förutsättningen av dylikt bidrag

grunda en omorganisation av skolväsendet, varigenom eventuellt lärarkrafter

kunna inbesparas. Flera myndigheter befara, att den osäkerhet och

oberäknelighet, som för närvarande råder på detta område, är på väg att

misskreditera hela systemet med skolskjutsar.

De erinringar, myndigheterna sålunda anfört, synas mig vara av så allvarlig

art, att de icke kunna av staten förbises. Jag behöver hör icke på

nytt erinra örn vad skolöverstyrelsen i sin förevarande utredning anfört örn

skolskjutsarnas betydelse i övrigt för skolorganisationen, exempelvis för

undervisningens förbättrande. Anordningen synes vara ett ovärderligt medel

för skolorganisationens anpassning efter skiftande förhållanden och bör enligt

min uppfattning som fullt utprövad inpassas bland de övriga medel,

staten äger för skolväsendets rätta anordnande. Erfarenheten av deras tillämpning

tillåter den säkra slutsatsen, att de ur besparingssynpunkt för

staten äro av stor betydelse. Folkskolinspektörerna hava beräknat, att ge
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

nom det vid tiden för beräkningarna utgående statsbidraget för skolskjutsar

å sammanlagt 30,000 kronor inbesparats statsbidrag till 70 lärartjänster med

ett sammanlagt belopp — enligt skolöverstyrelsens uppskattning — av lägst

75,600 och högst 107,100 kronor, oavsett dyrtidstillägg till 70 befattningshavare,

som beräknats uppgå till ungefär samma belopp som hela det till

skolskjutsar utgående statsbidraget. Genom en mer systematisk tillämpning av

anordningen skulle enligt samma beräkningar kunna undvaras 380 läraravdelningar,

varvid väl att märka statsbidraget beräknats utgå efter samma

grunder som för närvarande. Tvärtemot vad skolöverstyrelsen i sin anslagsskrivelse

anfört, anser jag det därför oundgängligt, att staten med hänsyn

till det statsfmansiella läget noga tillvaratager dessa betydande besparingsmöjligheter.

De hittills med statsbidrag understödda skolskjutsarna hava

enligt skolöverstyrelsens senaste, i anslagsskrivelsen lämnade uppgifter medfört

en utgiftsminskning enbart för statsverket med ett belopp, som är mer

än dubbelt så stort som det lämnade statsbidraget. Härtill komma de besparingar,

som kommunerna på detta sätt kunna göra. För att avlägsna

den osäkerhet, som nu vidlåder anordningen och som delvis är en följd av

anslagets natur, är det enligt min uppfattning angeläget, att det nuvarande

extra anslaget till skolskjutsar förändras till ordinarie förslagsanslag. En

sådan förändring förutsätter dock, att bidragen utgå efter vissa fasta normer,

på samma sätt som statsbidragen till lärarlönerna. Överstvrelsen har

icke ansett sig böra utarbeta något förslag till dylika bestämmelser, och då

frågan givetvis tarvar ett noggrant övervägande av de i ämnet sakkunniga

myndigheterna, har jag ansett det böra för detta år anstå med berörda omläggning,

på det att ett förslag må kunna utarbetas och efter vederbörlig

beredning föreläggas en kommande riksdag. Jag ämnar så snart tillfälle

därtill gives återupptaga detta spörsmål med hemställan, att uppdrag i ämnet

måtte lämnas skolöverstyrelsen. För nästkommande år synes mig anslaget

böra bibehålla sin hittillsvarande karaktär av bestämt anslag och utgå efter

nu gällande grunder. Dock anser jag en ökning av anslaget oundgängligen

nödvändig och vill i sådant avseende föreslå, att anslaget höjes med 65,000

kronor till 150,000 kronor.

Med den utvidgning av möjligheterna till inackordering och till erhållande

av skolskjutsar, som jag sålunda föreslagit, sjmes man kunna utgå från,

att en ytterligare begränsning av antalet läraravdelningar må kunna komma

till stånd och därmed också en begränsning av den fortgående ökningen av

antalet lärare. Jag anser i betraktande härav, att det ordinarie anslaget till

avlöning åt lärare vid folkskolor må kunna beräknas något lägre än det belopp,

vartill överstyrelsen i sina kalkyler kommit, och vill föreslå, att detsamma

för kommande statsregleringsperiod bestämmes till 51,700,000 kronor.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

137

VII. Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad jag ovan anfört hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

dels förklara sig icke hava något att erinra mot att för

beredande av större möjlighet för skoldistrikt att vid minskning

av barnantalet indraga skolor eller skolavdelningar

ändringar vidtagas i folkskolestadgan och stadgan angående

folkundervisningen i Stockholm i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag här ovan tillstyrkt,

dels godkänna följande ändringar i grunderna för utgående

av statsbidrag till lärare vid folkskolor och småskolor:

1. Därest skolöverstyrelsen i vederbörlig ordning medgivit

befrielse från skyldigheten att anställa vikarie för tjänstledig

lärare, skall det till avlönande av den tjänstledige läraren

eljest utgående statsbidraget minskas med ett belopp,

motsvarande vad läraren under tjänstledigheten avstått av

sin avlöning.

2. Såsom villkor för erhållande av statsbidrag skall, utom

annat, varom här nu ej är fråga, gälla:

a) att undervisningen vid skolan fortgår minst åtta månader

örn året, därest icke Kungl. Majit genom särskilt beslut

medgivit inskränkning i den sålunda stadgade undervisningstiden

eller skolöverstyrelsen i vederbörlig ordning

befriat skoldistriktet från skyldigheten att uppehålla undervisningen

genom vikarie;

b) örn bidrag sökes till nyinrättad ordinarie eller extra

ordinarie lärartjänst eller till lärartjänst, som förändrats från

extra ordinarie till ordinarie: att folkskolinspektören vitsordat

tjänstens behövlighet.

dels höja det ordinarie förslagsanslaget till avlöning åt

lärare vid folkskolor,

nu..........................kronor 51,000,000: —

med......................... » 700,000: —

till.......................... » 51,700,000: —

dels i riksstaten uppföra det ordinarie anslaget till inackorderingsbidrag

för vissa skolpliktiga barn inom Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens oell Norrbottens län,

dock ej rikets nordligaste gränsorter, med oförändrat belopp

...........................kronor 548,000: —

dels till inackorderingsbidrag för vissa skolpliktiga barn,

tillhörande skoldistrikt i andra delar av riket än de fyra

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition Kr 77.

nordligaste länen, bevilja för budgetåret 1932/1933 ett extra

anslag av.......................kronor 15,000: —

dels ock till bidrag för anordnande av skolskjutsar för

skolpliktiga barn bevilja för budgetåret 1932/1933 ett extra

anslag av.......................kronor 150,000: —

att utgå enligt de närmare villkor och bestämmelser, Kungl.

Maj:t kan finna gott föreskriva.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

II. B. Hammar.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

139

Bilaga.

Förnyade stadgan angående folkundervisningen i riket

den 26 september 1921.

Nuvarande lydelse.

§ 2.

1. Vid varje folkskola skall minsten

lärare vara anställd såsom ordinarie, på

sätt i §§ 19—21 föreskrives. Jämväl

vid varje småskola skall på sätt i samma

§§ sägs minst en lärare vara anställd

som ordinarie, därest icke skolöverstyrelsen

på framställning av vederbörande

kyrkostämma med hänsyn till skolans

tillfälliga natur eller förestående omorganisation

av distriktets skolväsen medgiver

undantag.

2. Utöver vad i mom. 1 av denna §

sägs skola till det antal, som prövas

nödigt, anställas antingen ordinarie eller

extra ordinarie lärare eller ock, där fråga

är örn folkskola, biträdande lärare.

Extra ordinarie lärare må anställas

endast i det fall, att växling i lärjungeantalet,

förestående omorganisation av

distriktets skolväsen eller annan anledning

gör sådant erforderligt, och skall

i varje fall anledningen i skolrådets protokoll

angivas. Skolrådet åligger att årligen

före läsårets slut pröva, huruvida

skälig anledning fortfarande förefinnes,

att befattning uppehälles med extra ordinarie

lärare.

Biträdande lärare må anställas, endast

för så vitt det enligt folkskolinspektörens

vitsord kan ske utan men för folkskolan.

Utkast till ändring

i anslutning till departementschefens i statsrådsprotokollet

uttalade uppfattning.

§ 2.

1. Vid distriktets skolor skola ordinarie

lärartjänster vara inrättade till det antal,

som kan anses motsvara det stadigvarande

behovet av lärarkrafter.

Den, som anställts såsom ordinarie

eller extra ordinarie folk- eller småskollärare

vid distriktets skolor, skall vara

skyldig att tills vidare tjänstgöra vid

den folkskola resp. småskola, som i vederbörlig

ordning bestämmes.

2. Vid varje folkskola skall tjänstgöra

minst en ordinarie lärare. Jämväl vid

varje småskola skall minst en ordinarie

lärare tjänstgöra, därest icke skolöverstyrelsen

på framställning av vederbörande

kyrkostämma eller skolstyrelse med hänsyn

till skolans tillfälliga natur eller förestående

omorganisation av distriktets

skolväsen medgiver undantag.

Härutöver skola till det antal, som

prövas nödigt, vid varje skola tjänstgöra

ordinarie eller extra ordinarie lärare eller

ock, där fråga är örn folkskola, biträdande

lärare.

Extra ordinarie lärare bör anställas i

det fall, att--(= nuvarande lydelse)

— — — ordinarie lärare.

Biträdande lärare — —---—

— — — (= nuvarande lydelse) — —

— — — för folkskolan.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

Nuvarande lydelse.

§ 6.

1. Varje kyrkoförsamling — — —

— — — — annorlunda förordnar.

2. Vad i denna stadga — — — —

— — -—- församlings område.

§ 18.

1. För att anställas som ordinarie eller

extra ordinarie lärare vid sådan folkskola,

som i § 1 mom. 2 omförmäles,

erfordras:

2. För att anställas såsom ordinarie

eller extra ordinarie lärare vid sådan

småskola, som i § 1 mom. 2 omförmäles,

erfordras:

Utkast till ändring

i anslutning till departementschefens i statsrådsprotokollet

uttalade uppfattning.

§ 6.

1. Varje kyrkoförsamling-----

— — — annorlunda förordnar.

2. Därest på framställning av skolråd,

målsman eller statens folkskolinspektör

vederbörande domkapitel så förordnar,

vare skoldistrikt skyldigt att i viss skola

till undervisning mottaga barn från annat

skoldistrikt eller att låta barn, tillhörande

skoldistriktet, åtnjuta undervisning

i annat skoldistrikts skola. Sådan

anordning må föreskrivas under förutsättning,

dels att det allmännas kostnader

för skolväsendet därigenom nedbringas

eller barnens skolvägar mer

avsevärt förkortas, dels att undervisningen

i de skoldistrikt, åtgärden berör,

icke lider påtagligt men. Domkapitlet

må samtidigt, därest framställning därom

av någotdera skoldistriktet göres,

fastställa den ersättning, som med hänsyn

till den av berörda anordning föranledda

omedelbara ökningen i det mottagande

skoldistriktets löpande omkostnader

skäligen bör gäldas av det skoldistrikt,

barnen tillhöra.

3. Vad i denna stadga — — — —-

— — — (= nuvarande mom. 2) — —- •—- — — församlings område.

§ 18.

1. För att anställas som ordinarie eller

extra ordinarie lärare med tjänstgöring

vid sådan folkskola, som i § 1 mom. 2

omförmäles, erfordras:

2. För att anställas som ordinarie eller

extra ordinarie lärare med tjänstgöring

vid sådan småskola, som i § 1 mom. 2

omförmäles, erfordras:

3. Där särskilda skäl sådant föranleda,

äger skolöverstyrelsen på gjord framställning

bevilja person, som icke undergått

den i mom. 1 punkt c) eller i mom. 2

punkt c) angivna examen, behörighet att,

utan hinder av denna omständighet, an
-

3. Där särskilda skäl sådant föranleda,

äger skolöverstyrelsen på gjord framställning

bevilja person, som icke undergått

den i mom. 1 punkt c) eller i mom. 2

punkt c) angivna examen, behörighet att,

utan hinder av denna omständighet, an
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

Nuvarande lydelse.

ställas som ordinarie eller extra ordinarie

lärare vid viss folkskola eller småskola

inom visst skoldistrikt. Likaledes äger

skolöverstyrelsen, där särskilda skäl sådant

föranleda, medgiva den, som icke

uppnått tjuguett års ålder, behörighet

att, utan hinder därav, anställas som

ordinarie lärare vid folkskola eller småskola

inom riket.

Där utomordentliga skäl sådant föranleda,

må skolöverstyrelsen på därom

gjord framställning jämväl bevilja person,

som icke undergått den i mom. 1

punkt c) eller mom. 2 punkt c) angivna

examen, behörighet att, utan hinder därav,

anställas som ordinarie eller extra

ordinarie lärare vid folkskola, respektive

småskola inom riket.

Över gångsstadgande, — — — — —

§ 19.

1. Då ordinarie lärartjänst vid folkskola

eller småskola är till ansökning

ledig, skall, med de undantag, som angivas

i § 33 mom. 3, kungörelse örn

ledigheten, så snart ske kan och, där ej

skolöverstyrelsen finner skäligt på gjord

framställning medgiva uppskov, senast

inom sex månader av skolrådet utfärdas

och en gång offentliggöras i den tidning,

i vilken officiella meddelanden införas.

Utkast till ändring

i anslutning till departementschefens i statsrådsprotokollet

uttalade uppfattning.

ställas som ordinarie eller extra ordinarie

folkskollärare respektive småskollärare

inom visst skoldistrikt. Likaledes äger

skolöverstyrelsen-----(= nu
varande

lydelse) — — -— behörighet

att, utan hinder därav, anställas som ordinarie

folkskollärare eller småskollärare

inom riket.

Där utomordentliga skäl — •—- — —

— — — (= nuvarande lydelse) ■— ■—

— — — anställas som ordinarie eller

extra ordinarie folkskollärare respektive

småskollärare inom riket.

Övergångsstadgande, — — -----

§ 19.

1. a) Då ordinarie lärartjänst vid distriktets

skolor eller ock befattning med

anställning tills vidare som biträdande

lärare vid folkskola eller lärare vid mindre

folkskola blir ledig, skall skolrådet

taga under övervägande, huruvida tjänsten

bör återbesättas med ordinarie innehavare,

uppehållas med extra ordinarie

eller på viss tid anställd lärare eller ock

indragas. Vid sådan omprövning skall

skolrådet, innan beslut fattas, inhämta

yttrande från statens vederbörande folkskolinspektör.

b) Äro skolrådet och folkskolinspektören

vid denna omprövning ense, har

skolrådet att omedelbart vidtaga erforderliga

åtgärder, varvid först reglementsändring,

där så kräves, i stadgad ordning

vidtages. Kunna skolrådet och folkskolinspektören

icke enas, skall ärendet

underställas skolöverstyrelsens eller, därest

ändring av reglementet erfordras,

vederbörande domkapitels avgörande. I

senare fallet äger folkskolinspektören, därest

han påyrkat reglementsändring, avgiva

förslag härtill, över vilket förslag

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

Nuvarande lydelse.

§ 22.

4. Skolråd uti skoldistrikt i stad äger

rätt att, under förutsättning att sådant

kan ske utan förnärmande av lärarens

på meddelat förordnande grundade rätt,

när skolans bästa det kräver, förflytta

en ordinarie lärare från en tjänst till en

annan inom distriktet utan iakttagande

av de i §§ 19—21 givna bestämmelser,

dock att den förflyttade lärarens löneförmåner

därigenom icke förminskas.

5. När i skoldistrikt på landsbygden

skolväsendet blivit i behörig ordning omorganiserat,

äger kyrkostämma, under

enahanda förutsättning som i mom. 4

av denna § sägs, att, örn så befinnes

nödigt för organisationens genomförande,

förflytta en ordinarie lärare från en skola

till en annan inom distriktet utan iakttagande

av de i §§ 19—21 givna bestämmelser;

dock endast under förutsättning

att församlingen bestrider kostnaderna

för flyttningen samt att lärarens

löneförmåner genom förflyttningen icke

förminskas.

Beslutet om den i detta moment omförmälda

förflyttning skall, för att bliva

gällande, av domkapitlet, efter hörande

Utkast till ändring

i anslutning till departementschefens i statsrådsprotokollet

uttalade uppfattning.

domkapitlet har att inhämta yttrande av

skoldistriktet och dess lärarkår.

c) Finner skolrådet eller folkskolinspektören

vid omprövning enligt mom. 1 a)

av denna paragraf att till ledig tjänst

lämpligen bör förflyttas annan ordinarie

lärare vid distriktets skolor, förfares enligt

stadgandena i § 22 mom. 4 eller 5

respektive § 33 mom. 3.

d) Skall ledig tjänst återbesättas utan

förflyttning, som avses i mom. 1 c) av

denna paragraf, skall kungörelse örn ledigheten,

så snart ske kan och, där ej

skolöverstyrelsen finner skäligt på av

skolrådet gjord framställning medgiva

uppskov, senast inom sex månader av

skolrådet utfärdas och en gång offentliggöras

i den tidning, i vilken officiella

meddelanden införas.

§ 22.

4. Skolråd uti skoldistrikt i stad äger

rätt att, när skolans bästa det kräver,

förflytta ordinarie lärare från en tjänst

till en annan inom distriktet utan iakttagande

av de i §§ 19—21 givna bestämmelser,

dock att den förflyttade lärarens

löneförmåner därigenom icke förminskas.

5. I skoldistrikt på landsbygden skall,

därest vid omprövning, som omförmäles

i § 19 mom. 1 a) skolråd eller

folkskolinspektör Anner, att till ledig

tjänst lämpligen bör förflyttas ordinarie

lärare vid skoldistriktets skolor utan iakttagande

av den vid val av lärare eljest

stadgade ordningen, ärendet underställas

domkapitlets prövning och avgörande.

Erfordras reglementsändring på grund

av förflyttningen, upptages till prövning

och avgörande först frågan örn ändring

av reglementet. Innan domkapitlet fattar

beslut ifråga örn förflyttning av lärare,

skall denne beredas tillfälle avgiva yttrande.

Därest domkapitlet vid prövning av

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

Nuvarande lydelse.

av såväl ifrågavarande lärare som statens

vederbörande folkskolinspektör, prövas

och godkännas.

§ 24.

1. Biträdande lärare vid folkskola och

lärare vid mindre folkskola anställas av

skolrådet tills vidare eller i fall, som

här nedan sägs, på viss tid.

Då lärare anställes tills vidare, skall

därmed följa ömsesidig rätt till minst

fyra månaders uppsägning, där ej längre

uppsägningstid blivit avtalad. Då lärare

anställes på viss tid, må anställningen

avse högst ett läsår.

Lärare må anställas på viss tid endast

i det fall, att växling i lärjungeantalet,

förestående omorganisation av distriktets

skolväsen eller annan anledning gör sådant

erforderligt, och skall i varje fall

anledningen i skolrådets protokoll angivas.

Skolrådet åligger att årligen före

läsårets slut pröva, huruvida skälig anledning

fortfarande förefinnes, att befattning

uppehälles med lärare anställd på

viss tid.

§ 25.

Då lärarbefattning är ledig eller lärare

åtnjuter tjänstledighet, skall skolrådet

draga försorg därom, att undervisningen

uppehälles genom vikarie; och bör, örn

icke särskilda förhållanden därifrån föranleda

undantag, icke någon därtill förordnas,

som ej äger den i denna stadga

föreskrivna behörighet att innehava den

ifrågavarande tjänsten.

Utkast till ändring

i anslutning till departementschefens i statsrådsprotokollet

uttalade uppfattning.

ärenden enligt denna § finner sig icke

kunna godkänna av folkskolinspektören

gjort yrkande, skall ärendet underställas

skolöverstyrelsens avgörande.

Sedan domkapitlets eller i förekommande

fall skolöverstyrelsens beslut att

till ledig tjänst skall förflyttas ordinarie

lärare vid skoldistriktets skolor vunnit

laga kraft, äger skolrådet förflytta ifrågavarande

lärare, och åligger det skoldistriktet

att, därest ombyte av bostad för

läraren på grund av förflyttningen blir

erforderlig, bestrida kostnaderna för flyttningen.

Lärarens löneförmåner må genom

förflyttningen icke förminskas.

§ 24.

1. Biträdande lärare — — — — —

— — — (= nuvarande lydelse) — —

— — — viss tid.

Då lärare — — — — — — — -—-

— -—- — (= nuvarande lydelse) — —

— — — ett läsår.

Lärare anställes på viss tid i det fall

— — (i övrigt = nuvarande lydelse) —

— — — på viss tid.

§ 25.

Då lärarbefattning är ledig eller lärare

åtnjuter tjänstledighet, skall skolrådet,

därest icke skolöverstyrelsen på gjord

framställning funnit skäl att därifrån

medgiva befrielse, för undervisningens

uppehållande anställa vikarie; och bör

— — (i övrigt = nuvarande lydelse) —

— — — ifrågavarande tjänsten.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77.

Stadgan angående folkundervisningen i Stockholm den 22 juni 1923.

Nuvarande lydelse. Utkast till ändring

i anslutning till departementschefens i statsrådsprotokollet

uttalade uppfattning.

§ I
1.

I Stockholms stad —----

— — — behovet kräver

2. Vid folkskolorna skola ordinarie

lärare vara anställda till det antal, som

motsvarar det stadigvarande behovet av

lärarkrafter. Extra ordinarie lärare och,

där särskilda förhållanden sådant föranleda,

biträdande lärare må anställas endast

i den utsträckning, som växling i

lärjungeantalet, förestående omorganisation

av skolväsendet eller annan därmed

jämförlig anledning gör sådant erforderligt;

och skall i varje fall anledningen

i folkskoledirektionens protokoll angivas.

Folkskoledirektionen åligger att årligen

pröva behovet av nya ordinarie lärartjänster

samt att göra erforderlig framställning

till stadsfullmäktige örn upp

rättande av sådana tjänster.

§ I
1.

I Stockholms stad — ----— —

— -— — (= nuvarande lydelse) — —

— — — behovet kräver.

2. Därest på framställning av skolråd i

annat skoldistrikt, målsman eller statens

folkskolinspektör skolöverstyrelsen efter

folkskoledirektionens hörande så förordnar,

vare folkskoledirektionen skyldig att

i viss skola till undervisning mottaga

barn från annat skoldistrikt eller att låta

barn, tillhörande stadens skoldistrikt,

åtnjuta undervisning i annat skoldistrikts

skola. Sådan anordning må föreskrivas

under förutsättning, dels att det

allmännas kostnader för skolväsendet

därigenom nedbringas eller barnens skolvägar

mer avsevärt förkortas, dels att

undervisningen i de skoldistrikt, åtgärden

berör, icke lider påtagligt men. Skolöverstyrelsen

må samtidigt, därest framställning

därom av någotdera skoldistriktet

göres, fastställa den ersättning, som

med hänsyn till den av berörda anordning

föranledda omedelbara ökningen i

det mottagande skoldistriktets löpande

omkostnader skäligen bör gäldas av det

skoldistrikt barnen tillhöra.

3. Vid folkskolorna skola — — —

— — (= nuvarande lydelse av mom. 2)

— — ■— lärarkrafter. Extra ordinarie

lärare och, där särskilda förhållanden

sådant föranleda, biträdande lärare böra

anställas i den utsträckning — — —

-— — (= nuvarande lydelse av mom. 2)

— — — sådana tjänster.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 77. 145

Nuvarande lydelse.

3. För undervisning — — — — —

— — — kunna antagas.

§ 25.

Då lärarbefattning är ledig eller lärare

åtnjuter tjänstledighet, skall direktionen

draga försorg därom, att undervisningen

uppehälles genom vikarie; och bör, örn

icke särskilda förhållanden därifrån föranleda

undantag, icke någon därtill förordnas,

som ej äger den i denna stadga

föreskrivna behörighet att innehava den

ifrågavarande tjänsten.

Utkast till ändring

i anslutning till departementschefens i statsrådsprotokollet

uttalade uppfattning.

4. För undervisning -— — — — —

— — (= nuvarande lydelse av mom. 3)

—— — — kunna antagas.

§ 25.

Då lärarbefattning är ledig eller lärare

åtnjuter tjänstledighet, skall direktionen,

därest icke skolöverstyrelsen på gjord

framställning funnit skäl att därifrån

medgiva befrielse, för undervisningens

uppehållande anställa vikarie; och bör

— — — (= nuvarande lydelse) — ■—■

— ifrågavarande tjänsten.

Bihang till riksdagens prat okat t

/ sami.

tilt haft. (Nr 77.)

10

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHALL

Sid.

I. Behovet av åtgärder för minskning av antalet skolor och skolav
delningar

m. m...................................... 7

Allmänna synpunkter hos i ärendet hörda myndigheter........ 7

Av skolöverstyrelsen gjorda statistiska beräkningar rörande lärjungefrekvensen

i folkskolan......................... 16

Andra av skolöverstyrelsen påvisade olika faktorer, som inverka

på antalet tjänster................................ 24

Skolöverstyrelsens förslag............................. 26

Myndigheternas allmänna synpunkter på skolöverstyrelsens förslag 26

Folkskoleväsendets mellaninstanser ...................... 28

Departementschefen................................... 44

II. Okade möjligheter att förflytta lärare..................... 48

Tvångsförflyttning av ordinarie lärare mellan skoldistrikten . 48

Förflyttning på frivillighetens väg mellan skoldistrikten...... 50

Förflyttning av ordinarie lärare inom skoldistrikten ......... 54

Departementschefen................................... 62

III. Okade möjligheter att vid vakanser indraga obehövliga lärartjänster

........................................... 66

Nu gällande bestämmelser............................. 66

Av skolöverstyrelsen hörda myndigheter.................. 68

Skolöverstyrelsen................................... 71

Myndigheterna..................................... 78

Utsträckt användande av extra ordinarie lärare............. 81

Bestämmelser örn minimiantal barn per läraravdelning........ 83

Förtydligande av § 18 i statsbidragsförfattningen............ 83

Befrielse från skyldighet att anställa vikarie............... 84

Departementschefen................................... 86

IV. Undervisning av barn i annat skoldistrikt än det barnet tillhör . 89

Av skolöverstyrelsen hörda myndigheter................... 89

Skolöverstyrelsen................................. 92

Myndigheterna..................................... 94

Departementschefen.................................. 98

V. Ökad användning av kommunalförbund för främjande av skolväsendet

..........................................101

Nu gällande bestämmelser...........................101

Av skolöverstyrelsen hörda myndigheter...................101

Skolöverstyrelsen...................................103

Myndigheterna.....................................105

Departementschefen...................................108

opaginerad Kontrollera mot PDF

Siel

Yl. Ökade möjligheter för inackordering av skolbarn och för anordnande

av skolskjutsar................................109

Allmänna synpunkter................................109

Inackordering av skolbarn ............................110

Skolöverstyrelsen...............................lil

Skolskjutsar......................................117

Skolöverstyrelsen .................................117

Myndigheternas yttranden angående inackorderingsbidrag och skolskjutsar

........................................123

Det ordinarie förslagsanslaget till avlöning åt lärare vid folkskolor 132

Departementschefen...................................133

VII. Departementschefens hemställan.........................137

Bilaga

139

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. SU 1932:71 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående ändrade bestämmelser beträffande fortsättningsslcolans organisation m. m. jämte i ämnet väclcta moti s. 3 i texten
  2. Rskr. 1932:132 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av större möjlighet för skoldistrikt att vid minskning av antalet barn indra s. 4 i texten
  3. SU 1932:48 Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående beredande av större möjlighet för skoldistrikt att vid minskning av antalet barn indraga skolor elle s. 1 i texten
  4. AK 1TU 1932:1 Andra kammarens första tillfälliga utskotts memorial Nr 1 s. 1 i texten