Angående omorganisation av länsarkitektsinstitutionen m. m
1935-03-08 · 82 sidor, varav 81 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 81 av 82 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1935:190, Angående omorganisation av länsarkitektsinstitutionen m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
1
Nr 190.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående omorganisation
av länsarkitektsinstitutionen m. m.; given
Stockholms slott den 8 mars 1935.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Henning Leo.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i
statsrådet å Stockholms slott den 8 mars 1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström,
Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför departementschefen,
statsrådet Leo:
I årets statsverksproposition (sjätte huvudtiteln, punkt 36) har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde
bliva riksdagen förelagd, till länsarkitekter för budgetåret 1935/1936 beräkna
ett förslagsanslag av 108,000 kronor. Sedan beredningen av detta ärende fullbordats,
torde jag nu ånyo få anmäla detsamma.
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 190.
817 Sfi 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
I. Den nuvarande länsarkitektsinstitutionen.
Jag torde härvid till en början få lämna en redogörelse för den nuvarande
länsarkitektsinstitutionen.
Till länsarkitekter har riksdagen för innevarande budgetår anvisat ett extra
förslagsanslag å 88,000 kronor. I nämnda anslag ingår dels en bestämd post
å 67,000 kronor till avlöningar till länsarkitekter m. m., dels en förslagspost
å 15,000 kronor till rese- och traktamentskostnader för länsarkitekter, dels ock
en bestämd post å 6,000 kronor till ersättning för expenser åt länsarkitekter.
Ben 13 april 1934 har Kungl. Majit fastställt stat för det för innevarande
budgetår anvisade anslaget och därvid föreskrivit, att utgifterna från sistberörda
bada anslagsposter skola redovisas å särskilda bokföringstitlar.
Den 4 maj 1934 har Kungl. Majit meddelat bestämmelser beträffande användningen
av anslagsposten till avlöningar till länsarkitekter m. m. och därvid
för tillämpning under budgetåret 1934/1935 förordna! huvudsakligen följande!
Antalet länsarkitekter skall vara tolv. De särskilda länsarkitektsdistrikten
skola omfatta ett distrikt Stockholms län, ett distrikt Uppsala, Södermanlands
och Gotlands län, ett distrikt Jönköpings och Östergötlands län, ett distrikt
Kronobergs, Kalmar och Blekinge län, ett distrikt Malmöhus och Kristianstads
län, ett distrikt Göteborgs och Bohus samt Hallands län, ett distrikt Älvsborgs
och Skaraborgs län, ett distrikt Värmlands och Örebro län, ett distrikt Kopparbergs
och Västmanlands län, ett distrikt Gävleborgs och Jämtlands län, ett
distrikt Västerbottens och Västernorrlands län, ett distrikt Norrbottens län.
Det fasta, av statsmedel utgående arvodet till länsarkitekterna skall utgöra, i
Stockholms läns distrikt 8,000 kronor och i vart och ett av de övriga elva
distrikten 5,000 kronor, med skyldighet dels för länsarkitekten i Stockholms
län att vid behov biträda inom byggnadsstyrelsen med handläggning av ärenden,
avseende länsarkitekternas tjänsteåligganden, dels ock för samtliga övriga länsarkitekter
att jämväl utanför vederbörande distrikt på uppdrag av byggnadsstyrelsen
fullgöra till länsarkitektssysslan hörande åligganden. Byggnadsstyrelsen
äger att anställa sakkunnigt biträde åt länsarkitekten i Stockholms
län under ifrågavarande budgetår för en kostnad av högst 4,000 kronor.
Länsarkitekt åtnjuter vid resor i tjänsten resekostnads- och traktamentsersättning
enligt klass IIC i allmänna resereglemente!. Utöver det fasta
arvodet må länsarkitekt, enligt Kungl. Majits bestämmande i varje fall, åtnjuta
särskild gottgörelse för särskilt omfattande eller krävande uppdrag för statsmyndighets
räkning. För tjänsteuppdrag och tjänsteförrättningar för kommunal
myndighets räkning äger länsarkitekt uppbära ersättning enligt av byggnadsstyrelsen
fastställd taxa, I övrigt äger länsarkitekt bedriva privatpraktik,
i den mån den ej verkar hinderligt för hans tjänsteverksamhet.
I detta sammanhang torde jag få erinra, att vid länsarkitektsinstitutionens
tillkomst länsarkitekternas huvudsakliga inkomster ansågos kunna utvinnas
genom privat arkitektverksamhet. Såväl dåvarande överintendentsämbetet som
de sakkunniga för nämnda ämbetes omorganisation synas nämligen hava betraktat
länsarkitektstjänsterna såsom bisysslor, vilka icke behövde kräva alltför
stor del av den dagliga arbetstiden. Länsarkitekternas löner blevo också tillmätta
med hänsyn härtill. Det framhölls därvid, hurusom utsikterna att erhålla
Kungl. Majus proposition nr 190.
3
enskild praktik ute i länen måste anses vara gynnsamma »särskilt för en
dugande person, vars skicklighet vunnit officiellt erkännande genom uppdrag
att vara länsarkitekt».
Länsarkitekt skall enligt gällande instruktion förordnas — i samma ordning
som är föreskriven i fråga örn tjänst inom byggnadsstyrelsen — av byggnadsstyrelsen
i samråd med vederbörande länsstyrelse eller länsstyrelser för en tid
av tre år. Då förordnandena emellertid gjorts beroende av storleken av det av
riksdagen för varje år beviljade anslaget till länsarkitekterna, hava de hittills
meddelats blott för ett år i sänder.
Den 13 juli 1934 har Kungl. Maj:t vidare meddelat bestämmelser beträffande
användningen av anslagsposten till ersättning för expenser åt länsarkitekter
och därvid för tillämpning tills vidare under budgetåret 1934/1935 förordnat
huvudsakligen följande:
Länsarkitekt, som önskar erhålla ersättning för utgifter för expenser, har
att ingiva räkning därå till byggnadsstyrelsen, som efter granskning av räkningen
utbetalar det belopp, styrelsen prövar skäligt. Ersättning till länsarkitekt
för expenser må dock för budgetåret icke överstiga: för var och en av
länsarkitekterna i Stockholms läns, Malmöhus och Kristianstads läns ävensom
Göteborgs och Bohus samt Hallands läns länsarkitektsdistrikt 600 kronor; för
var och en av länsarkitekterna i Jönköpings och Östergötlands läns, Kronobergs,
Kalmar och Blekinge läns. Älvsborgs och Skaraborgs läns, Västmanlands och
Kopparbergs läns, Västerbottens och Västernorrlands läns ävensom Norrbottens
läns länsarkitektsdistrikt 500 kronor; samt för var och en av länsarkitekterna
i Uppsala, Södermanlands och Gotlands läns, Värmlands och örebro läns ävensom
Gävleborgs och Jämtlands läns länsarkitektsdistrikt 400 kronor.
Å arvodena från anslagsposten till avlöningar till länsarkitekter m. m. utgå
från sjätte huvudtitelns anslag till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst dyrtidstillägg enligt de grunder, som gälla för s. k. oreglerade verk.
Kostnaderna härför beräknas för innevarande budgetår till ungefär 18,000
kronor.
De totala kostnaderna för statsverket för den nuvarande länsarkitektsinstitutionen
kunna således beräknas uppgå till i runt tal (88,000 + 18,000) 106,000
kronor.
II. Igångsättande av utredning angående en omorganisation
av länsarkitektsinstitutionen.
Frågan om en omorganisation av länsarkitektsinstitutionen har sedan någon
tid varit under utredning (se härom punkt 40 av 1934 års sjätte huvudtitel,
proposition nr 141 till 1934 års riksdag samt punkt 36 av 1935 års sjätte
huvudtitel).
Den 12 oktober 1933 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen att gemensamt
med tre personer, som skulle utses av chefen för kommunikationsdepartementet,
med beaktande av vad till statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för samma dag anförts, verkställa utredning och till Kungl. Majit inkomma
med förslag rörande länsarkitektsinstitutionens lämpliga organisation
jämte därmed sammanhängande spörsmål.
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
Vid mili anmälan inför Kungl. Majit av berörda fråga anförde jag huvudsakligen
följande:
I samband med 1917 års omorganisation av överintendentsämbetet — ämbetsverket
erhöll därvid namnet byggnadsstyrelsen — beslöts inrättande av länsarkitektstjänster
i enlighet med närmare bestämmelser, som Kungl. Majit skulle
äga meddela. Efter det att förslag till instruktion för länsarkitekterna utarbetats
av särskilda sakkunniga, utfärdade Kungl. Majit den 28 februari 1919
sådan instruktion (svensk författningssamling nr 105). Länsarkitektsinstitutionen,
som efter ytterligare utredning trädde i verksamhet mot slutet av år
1920, omfattade till en början allenast fem länsarkitekter men har sedermera
successivt utvidgats, så att den för närvarande omfattar tolv länsarkitekter,
envar med sitt distrikt.
Såsom vid flera tillfällen från skilda håll vitsordats, har länsarkitektsinstitutionen
visat sig fylla ett verkligt behov. Institutionen har ock, såsom
nyss nämnts, under de senaste åien successivt utvidgats, så att numera varje
länsstyrelse har tillgång till biträde av länsarkitekt, ehuru vissa distrikt äro
av betydande omfattning. Byggnadsstyrelsen har ock vid flera tillfällen betonat
behovet av ytterligare utvidgning av institutionen, särskilt med hänsyn till alla
de viktiga spörsmål och uppgifter, som genom den nya stadsplanelagstiftningen
aktualiserats. Senast i skrivelse den 19 september 1933 med anslagsäskande för
budgetåret 1934/1935 har styrelsen, såsom ett led bland åtgärder i berörda
syfte, föreslagit anställande av ytterligare en länsarkitekt, varjämte styrelsen
framhållit behovet av biträden åt länsarkitekterna och en höjning av de utgående
arvodena. I särskild skrivelse samma dag har styrelsen hemställt örn
beredande av medel till ersättning åt länsarkitekterna för expenskostnader.
Innan ståndpunkt tages till frågan om fortsatt utvidgning av länsarkitektsinstitutionen,
synes mig en utredning med stöd av de gångna årens erfarenheter
böra vidtagas i syfte att konstatera, huruvida den nuvarande organisationsformen
är den för sitt ändamål lyckligaste och från skilda synpunkter
mest lämpliga. Med hänsyn till den betydelse, länsarkitektsinstitutionen visat
sig äga, icke minst sedan den nya stadsplanelagstiftningen trätt i tillämpning,
synes det angeläget, att denna institution till såväl allmän som enskild nytta
göres fullt effektiv och överhuvudtaget organiseras på sådant sätt, att rum för
berättigade erinringar ej lämnas. I detta avseende torde uppmärksamhet böra
ägnas bland annat åt den dubbelställning, vilken länsarkitekten för närvarande
intager såsom å ena sidan privatpraktiserande arkitekt och å den andra statligt
organ inom samma verksamhetsområde. Liksom inom andra grenar av statsförvaltningen
synes det även här önskvärt att såvitt möjligt ett förenande av
statlig och privat verksamhet undvikes.
Inom ett närliggande område för statlig verksamhet har nyligen en omändring
i sådant syfte genomförts nämligen inom den lokala vägorganisationen,
där de privatpraktiserande distriktstjänstemännen sedan den 1 juli 1930 ersatts
med helt statsanställda vägingenjörer. Dessa vägingenjörer äga emellertid och
äro i mån av tid skyldiga att efter förordnande av vederbörande länsstyrelse
åtaga sig vägförrättningar; de enligt av Kungl. Majit fastställd taxa utgående
ersättningarna för dylika förrättningar tillfalla dock statsverket och användas
till bestridande, i den mån de därtill förslå, av kostnaderna för personalens
avlönande. Det har förutsatts, att dylika förrättningsuppdrag, vilka ansetts
hava särskild betydelse för upprätthållande av vägingenjöremas kontakt med
det mera praktiska vägarbetet, icke skulle få större omfattning än att de bleve
en utfyllnad av de i och för sig behövliga tjänstemännens rent statliga verksamhet.
Genom nu nämnda anordning hava kostnaderna för organisationen
kunnat väsentligt begränsas.
Kungl. Majus proposition nr 190.
5
Vid den av mig förordade utredningen beträffande länsarkitektsinstitutionens
lämpliga organiserande torde böra övervägas, örn icke den nya lokala vägorganisationen
i princip kan tjäna till ledning för frågans lösning. Som ett
bestämt önskemål vid utredningen är att beakta, att den nuvarande kostnadsramen
i stort sett hålles. Det av byggnadsstyrelsen på sätt förut nämnts väckta
spörsmålet örn bestridandet av länsarkitekternas expenskostnader bör i samband
med utredningen ägnas förnyat övervägande, varvid givetvis bör uppmärksammas
vad i det föregående anförts beträffande den omfattning, vari
särskilda förrättningsuppdrag böra förekomma. Tillses bör, huruvida och i vad
mån gällande förrättningstaxa må erfordra revision.
Ifrågavarande utredning torde böra uppdragas åt byggnadsstyrelsen. Med
hänsyn till beskaffenheten av de spörsmål, som vid utredningen torde komma
under behandling, synes det emellertid lämpligt, att i utredningen deltaga
jämväl utanför styrelsen stående personer, som från skilda synpunkter vunnit
erfarenhet om verkningarna av länsarkitektsinstitutionens nuvarande organisation.
Antalet av dessa personer torde lämpligen böra bestämmas till tre. De
torde få utses av chefen för kommunikationsdepartementet.
Den 17 oktober 1933 utsåg jag ledamoten av riksdagens första kammare,
civilingenjören K. A. S. Nylander i Borås, ledamoten av riksdagens andra kammare,
lantbrukaren J. Nilsson i Hörby samt länsarkitekten E. G. Friberger i
Göteborg att deltaga i den sålunda anbefallda utredningen.
lil. Utredning rörande länsarkitektsinstitutionens lämpliga
organisation m. m.
Med skrivelse den 1 februari 1934 överlämnade byggnadsstyrelsen samt nyss
omförmälda utredningsmän »Utredning rörande länsarkitektsinstitutionens
lämpliga organisation m. m.». Jag anhåller nu att få lämna en redogörelse för
berörda förslag, i det följande benämnt »Utredningsförslaget».
I kap. I: tilen nuvarande organisationen» har till en början redogjorts för
länsarkitektsinstitutionens tillkomst samt för organisationens successiva utveckling
till tolv distrikt.
Beträffande länsarkitektens arbetsuppgifter har härefter lämnats följande
redogörelse:
Enligt instruktionen för länsarkitekterna åligger det dessa — vilkas uppgift
är att i fråga örn byggnadsväsende^ däri inbegripet stadsplaneväsendet, bevaka
det allmännas bästa i syfte att gällande bestämmelser efterlevas och en sund
utveckling av byggnadsväsendet befordras — var inom sitt distrikt:
att närmast handhava tillsynen över kronans under byggnadsstyrelsens vård
ställda byggnader;
att förrätta eller eljest närvara vid de årliga synerna å dessa byggnader
samt upprätta och inom bestämd tid till byggnadsstyrelsen avlämna förslag
rörande nästkommande års reparationsarbeten å byggnaderna ävensom att närvara
och tillhandagå med uppgörande av kostnadsberäkningar vid av- och tillträdessyner
å boställen inom nämnda byggnader;
att upprätta förslag till entreprenadkontrakt samt arbets- och leveransavtal
beträffande förekommande arbeten å kronans under byggnadsstyrelsens vård
ställda byggnader, leda och övervaka utförandet av dessa arbeten ävensom
granska och attestera alla hithörande räkningar;
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
att jämväl i övrigt lios byggnadsstyrelsen eller annan vederbörlig myndighet
i avseende a ifrågavarande byggnaders vård framställa de förslag och göra
de andra framställningar, som kunna av omständigheterna påkallas;
att enligt byggnadsstyrelsens förordnande förrätta inspektioner å såväl statens
byggnadsarbeten som kyrkobyggnadsarbeten;
att till byggnadsstyrelsen avgiva infordrade yttranden över förslag till stadsplaner
och tomtindelningar samt rörande byggnadsfrågor i allmänhet ävensom
självmant göra de framställningar i förevarande avseenden, vartill anledning
förekommer;
att at byggnadsstyrelsen insamla nödiga uppgifter för den inom styrelsen
förda byggnadsstatistiken samt rörande gällande arbets- och materialpris;
att tillhandagå länsstyrelserna med råd, yttranden och förslag — grundade,
örn länsstyrelse så finner nödigt, på iakttagelser å platsen — i ärenden rörande
byggnadsordningar, stadsplaner, byggnadsbestämmelser och tomtindelningar,
vid prövning av ansökningar och besvär i fråga örn byggnadsföretag samt vid
handläggning av arkitektoniska och byggnadstekniska frågor i allmänhet;
att biträda länsstyrelserna vid övervakandet av efterlevnaden av de författningar
och andra^ föreskrifter, som röra byggnadsväsende!; samt
att tillhandagå kommunala myndigheter med råd och upplysningar i byggnadsfrågor;
dock att, innan resa för sådant ändamål av länsarkitekt företages,
vederbörande länsstyrelses bemyndigande därtill skall inhämtas.
Till dessa länsarkitekts åligganden enligt instruktionen kommer numera,
bland annat,. skyldighet att biträda länsstyrelserna med granskning av de i
19 kap. 1 § i lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet omförmälda
avstyckningsplanérna samt att avgiva yttrande beträffande sådana avstyckningar,
som skola fastställas av länsstyrelserna.
I utredningsförslaget har härefter anförts bland annat följande beträffande
länsarkitektsdistriktens storlek:
Av de tolv länsarkitektsdistrikten bestå för närvarande endast två distrikt
vart och ett av ett län (Stockholms och Norrbottens), under det att av de övriga
tio distrikten åtta distrikt bestå av två län och två distrikt av tre län vartdera.
Redan vid institutionens tillblivelse sattes ifråga lämpligheten av att bilda
distrikt örn flera än ett län. Dessa farhågor, att länsarkitekten icke skulle
kunna i önskvärd utsträckning utnyttjas inom det län, där han icke vore bosatt,
hava visat sig synnerligen välgrundade.
Byggnadsstyrelsen uttalade i skrivelse den 29 april 1919 starka betänkligheter
mot att länsarkitektsdistrikten gjordes för stora. Styrelsen förklarade sig
därvid anse, att länsarkitektens uppgifter såsom styrelsens ombud i landsorten
i och för sig möjligen skulle kunna nöjaktigt fyllas inom distrikt, omfattande
flera län. Beträffande länsarkitekternas övriga och säkerligen mest tidsödande
göromål dels såsom länsstyrelsernas sakkunniga rådgivare vid handläggningen
av ärenden rörande städernas och de stadsliknande samhällenas planläggande
och bebyggande och dels såsom biträden vid övervakandet av gällande lagars
efterlevnad vid husbyggnadsverksamheten skulle endast länsstyrelsen i det län,
i vars residensstad länsarkitekt placerats, få den bekväma tillgång till honom,
som för hans rätta utnyttjande vore behövligt. Det ansågs därför otvivelaktigt,
att ett-länsdistrikt vore det lämpligaste med hänsyn till institutionens effektiva
utnyttjande och att detta sålunda måste för byggnadsstyrelsen framstå
såsom önskemålet vid institutionens utveckling. Sedermera har byggnadsstyrelsen
vid flera tillfällen givit uttryck för samma önskemål.
Den långsamhet, med vilken institutionen hittills utvecklats, kan, enligt den
erfarenhet byggnadsstyrelsen vunnit, sägas hava varit i viss mån olycklig för
samhällsbildningen i landet därigenom, att den kontroll och tillsyn, som enligt
Kungl. Majus proposition nr 190.
7
1 kap. 41 och 42 §§ i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad samt
§ 49 i byggnadsstadgan för rikets städer av den 8 maj 1874 skolat utövas av
länsstyrelserna, på grund av bristen på sakkunnigt biträde antingen helt uteblivit
eller icke tillnärmelsevis varit av erforderlig omfattning.
I utredningsförslaget har vidare behandlats tjänstearbetets omfattning och
ständiga ökning. Härom har bland annat anförts, att länsarkitekternas arbetsuppgifter
under den tid, länsarkitektsinstitutionen fungerat, vidgats och arbetsbördan
ökats i en omfattning, som från början knappast varit förutsedd. Därigenom
hade tjänsten snart nog kommit att icke allenast få karaktären av huvudsyssla
utan efter hand utökats att omfatta större och flera arbetsuppgifter än
vad en enda tjänsteman med normal arbetstid förmådde medhinna.
För att belysa nu angivna förhållanden har upprättats en i utredningsförslaget
intagen tabell I: »Tabell över årligen handlagda tjänsteärenden sedan
länsarkitektsinstitutionens början.» Beträffande denna tabell ävensom de till
densamma lämnade kommentarerna torde jag i huvudsak fa hänvisa till handlingarna
i ärendet.
Från år 1929, då länsarkitektsinstitutionen omfattade 20 län, till och med
år 1933 har antalet ärenden ökats på sätt framgår av efterföljande översikts
-
tabell:
År
Antal ärenden
1929
1930
1931
1932
1933
5,578
6,822
7,712
8,510
10,388
I utredningsförslaget har närmare redogjorts för den ökning av länsarkitekternas
arbetsbörda, som blivit en följd av den kraftiga stegringen av antalet
ärenden, ävensom de olägenheter av olika slag, som blivit en följd härav icke
blott för arkitekterna själva utan även för vederbörande myndigheter, främst
länsstyrelserna, och för allmänheten. Vidare har meddelats, att länsarkitekterna
i icke mindre än åtta distrikt på grund av den alltjämt ökade arbetsbördan
under de senare åren varit nödsakade att på egen bekostnad låta sina
privata biträden deltaga i tjänstearbetet för att detta över huvud taget skulle
kunna medhinnas. Det vore emellertid, har det vidare anförts, icke blott såsom
direkt hjälp i arbetet som biträden vore behövliga hos de flesta länsarkitekterna.
Det framstode nämligen såsom en stor brist och vållade stora svårigheter,
att icke på länsarkitektkontoren funnes tillgängliga biträden, som vid
länsarkitekternas frånvaro antingen på grund av tjänstledighet eller de ofta
förekommande tjänsteresorna kunde stå länsstyrelserna och allmänheten till
tjänst och åtminstone nödtorftigt sköta det löpande arbetet på kontoren.
X utredningsförslaget har härefter behandlats det förhållandet, att antalet
ärenden är avsevärt mindre i de län, där länsarkitekten icke är stationerad.
Härom har bland annat anförts:
Detta torde delvis bero på att dessa andra län oftast äro de mindre länen,
men framför allt och till största delen synes anledningen härtill vara att söka
i det förhållandet, att länsarkitekten icke är tillgänglig för vederbörande läns
-
8 Kungl. Majus proposition nr 190.
styrelse i önskvärd utsträckning. Länsarkitekterna hava ofta icke varit i tilliälle
att besöka övriga till distriktet hörande residensstäder oftare än en gång
i manaden. .Detta gör att inånga ärenden, som länsstyrelsen anser vara av mera
brådskande natur, icke underställas länsarkitekten för granskning. Länsarkitekternas
hopade göromål och de ofta uppkommande svårigheterna att inom
önskvärd tid hinna besvara länsstyrelsernas remisser bidraga också till att ett
stort antal ärenden avgöras utan att länsarkitektens biträdeshjälp påkallas.
Lansstyrelsernas författningsenliga åliggande att dessutom öva tillsyn över
länets stadsplane- och byggnadsväsende torde icke heller hava tillnärmelsevis
kunnat utövas i erforderlig omfattning i särskilt de län, där länsarkitekt icke
ar stationerad.
■ ^ ^essa »bilän» bliva mera försummade än »huvudlänen»
ar helt och hållet att söka i den nuvarande organisationens brister. De alltjämt
okade arbetsuppgifterna i huvudlänet, de stora distrikten samt de i många fall
langa och tidsödande resorna till »bilänen» försvåra i hög grad tjänstgöringen
<Jessf lä^ °ch samarbetet med länsstyrelserna där. Härav föranledda misslorhallanelen,
or...e 1. e heller kunna avhjälpas, med mindre varje länsstyrelse
tar direkt och ständig tillgång till biträde, bosatt i residensstaden.
Att en länsstyrelse icke begagnar sig av länsarkitekten i tillnärmelsevis
samma omfattning, därest denne icke är bosatt i residensstaden, är uppenbart.
Härefter har i utredningsförslaget lämnats följande redogörelse för den av
den nya stadsbyggnadslagstiftningen föranledda ytterligare ökningen av länsarkitekternas
arbetsbörda:
Den nya stadsplanelagen och byggnadsstadgan av år 1931 ställa avsevärt
okade krav pa lansstyrelserna och därigenom även på länsarkitekterna. Länsstyrelsernas
allmänna skyldigheter enligt den nya lagstiftningen finnas angivna
i 124 §2 mom. i byggnadsstadgan.
Genom det i stadsplanelagen utvidgade stadsplanebegreppet och genom tillkomsten
av nya plan- och bestämmelseinstitut har särskilt länsstyrelsernas och
alitsa aven länsarkitekternas arbetsbörda i avsevärd mån ökats. Den i lagen
uppställda fordran på att ali kvartersmarks bebyggelse skall genom stadsplanebestammelser
fastslas i själva stadsplanen, kräver en avsevärt mera ingående
lackmässig provning av varje stadsplaneförslag än dessförinnan ansetts nödig,
da ett stadsplaneförslags större eller mindre ofullständighet i sådant avseende
tidigare ansetts i viss män vara kompletterad genom motsvarande bestämmelser
1 j ^;a ,!an , byggnadsstadga och byggnadsordning. Länsstyrelsernas utvidgade
befogenhet att själva fastställa byggnadsplaner (förut stadsplan enligt
b jP j • * lastighetsbildningslagen) med tillhörande bestämmelser och bvggnadsordmngar
samt utomplansbestämmelser ävensom att i avsevärt större''omfattning
än förut fastställa ändringar i gällande stadsplaner har även ökat
behovet av sådana ärendens sakliga granskning och prövning. I detta avseende
kan vidare påpekas, bland annat, de i stadsplanelagen intagna nyheterna med
gatukostnadsbestämmelser, stomplaneinstitut med tillhörande stomplanebestämmelser
samt länsstyrelsernas utvidgade befogenhet att ingripa och besluta i
traga om byggnadsförbud m. m.
Verkningarna av den nya lagstiftningen hava först under år 1933 på ett
mera märkbart sätt börjat giva sig tillkänna. Antalet ärenden för samtliga
distrikt har ökats med i medeltal 25 procent från år 1932. Det finnes emellertid
all anledning att ^förvänta, att denna ökning kommer att avsevärt stegras
u/??,er. ae bommande aren. I flera betydelsefulla avseenden hava den nya lagstiftningens
verkningar ännu icke kommit till synes. Särskilt det så betydelsetulla
och omfattande arbetet med revidering och utvidgning av äldre stadsplaner
m. m., som direkt föranledes av nya stadsplanelagen och byggnads
-
Kungl. Majus proposition nr 190. 9
stadgan, synes ännu i förhållandevis liten omfattning hunnit påbörjas inom
respektive städer och stadsliknande samhällen.
En direkt följd av den nya lagstiftningen måste bliva, att länsstyrelsernas
arbete av här åsyftat slag, d. v. s. för vars handläggning biträde av länsarkitekt
erfordras, kommer att ökas i sådan omfattning, att, utöver det redan nu
förefintliga behovet av länsarkitekt i varje län, behov av biträde åt varje länsarkitekt
i åtminstone de mest arbetstyngda länen kommer att göra sig gällande.
I en i utredningsförslaget intagen tabell II har lämnats en översikt över
antalet städer och stadsliknande samhällen åren 1921 och 1933 samt över andra
orter med befintlig eller erforderlig byggnadskontroll år 1933.
Av nämnda tabell framgår, att antalet städer, köpingar och municipalsamhällen
från den 1 januari 1921 till den 1 januari 1933 vuxit från 284 till 339.
Antalet andra orter med befintlig byggnadskontroll utgjorde den 31 december
1933 361, under det att antalet andra orter med erforderlig byggnadskontroll
vid sistnämnda tidpunkt utgjorde 671.
I anslutning till nämnda siffror har i utredningsförslaget framhållits bland
annat:
Örn man betänker, att beträffande alla dessa städer och stadsliknande samhällen
samt övriga orter, där byggnadsplan^ utomplansbestämmelser eller avstyckningsplaner
finnas fastställda, länsarkitekten har att taga befattning med
alla däri förekommande planer av olika slag samt däri ständigt återkommande
ändringar, stomplaner, tomtindelningar, avstyckningar, byggnadsordningar
m. m., så inses lätt, vilken betydande arbetsbörda, som innefattas i dessa delar
av länsarkitektens uppgifter.
T utredningsförslaget hava härefter berörts vissa olägenheter, som blivit en
följd av den stegrade arbetsbördan. Härvid har främst påtalats det oundvikliga
fördröjandet av tjänsteärendenas handläggning, vilket framhållits i avsevärd
mån bidraga till att länsstyrelserna särskilt i de län, där länsarkitekt
icke är stationerad, icke i önskvärd utsträckning begagna sig av länsarkitektens
biträdeshjälp vid handläggningen av på hithörande områden förekommande
ärenden. En annan påtaglig brist i den nuvarande organisationen har framhållits
vara, att den icke inrymmer möjlighet för tjänstinnehavaren att jämsides
med den granskande och kontrollerande verksamheten i tjänsten — d. v. s.
utan ersättning till länsarkitekten personligen — göra de positiva insatser i
distriktets byggnads- och planläggningsfrågor, som han borde för att institutionen
helt skall kunna fylla sin uppgift.
I utredningsförslaget har härefter lämnats följande sammanfattning av föreliggande
reformkrav:
Vad ovan anförts torde tydligt giva vid handen, att snara och effektiva åtgärder
äro nödvändiga för att råda bot på de föreliggande missförhållandena.
Krav härpå har under senare år framkommit från skilda håll, icke minst
från länsstyrelsernas sida, som helt naturligt funnit den nuvarande organisationen
illa överensstämma mod den nya stadsbyggnadslagstiftningens fordringar.
Även från länsarkitekterna själva har betonats det trängande behovet av
åtgärder till lindrande av arbetsbördan genom anställande av erforderliga biträden
ävensom framställts önskemål om förbättring i deras löneställning. Härjämte
har påpekats det oegentliga i länsarkitekternas nuvarande dubbelställ
-
10
Kungl. Majus proposition nr 190.
ning såsom a ena sidan praktiserande arkitekter och å andra sidan granskande
tjänstemän inom samma verksamhetsområde.
Även inom riksdagen har av enskilda riksdagsmän framställts önskemål örn
en förändring av den nuvarande institutionen. Kritiken har därvid särskilt
riktat sig mot länsarkitekternas ovanberörda dubbelställning.
För byggnadsstyrelsens del har det dessutom länge stått uppenbart, att länsarkitekternas
arbetsförhållanden och tjänsteförmåner icke stå i rimligt förhållande
till de alltjämt ökade krav, som ställas på dessa befattningshavare. I
flertalet distrikt har arbetsbelastningen numera nått bristningsgränsen och det
kan näppeligen längre så fortgå utan avsevärt men för tjänsternas behöriga
skötande. Med hänsyn till de ofta betydande värden, som äro beroende på sättet
för handhavandet av till stadsbyggnadsväsendet i landet hörande ärenden och
kontrollen däröver, är det av utomordentlig vikt, att länsarkitektsinstitutionen
sa organiseras, att verkan av den förbättrade lagstiftningen på ifrågavarande
område icke försvagas därigenom att länsstyrelserna icke äro rustade att giva
denna lagstiftning den rätta tillämpningen.
I kap. II i utredningsförslaget hava härefter uppdragits riktlinjer för omorganisationen.
Efter en erinran örn de i departementschefsanförandet lämnade direktiven
hava därvid till en början framförts följande principiella synpunkter:
Otvivelaktigt läge det närmast till hands att fortsätta med utbyggandet av
den redan givna organisationen till erforderlig omfattning och därvid reglera
länsarkitekternas löneförmåner, ordna pensionsfrågan m. m. i överensstämmelse
med tjänstens beskaffenhet, varjämte lämpliga anordningar borde vidtagas till
förebyggande av de med länsarkitekternas dubbelställning förenade olägenheter.
Under förutsättning att länsarkitekten dessutom genom erforderlig
biträdeshjälp bereddes möjlighet att göra mera positiva insatser i
det granskande och kontrollerande tjänstearbetet, skulle en ur facklig synpunkt
nöjaktig lösning av det föreliggande spörsmålet på denna väg kunna erhållas.
En sålunda utbyggd och förstärkt organisation skulle emellertid givetvis draga
avsevärt större kostnadsbelopp än de anslagsmedel, som för närvarande utgå
till institutionen i dennas nuvarande, så att säga outvecklade organisationsform,
och då nu i direktiven för utredningen uttalats såsom ett bestämt önskemål,
att den nuvarande kostnadsramen i stort sett hålles, samt jämväl med
hänsyn till andra önskemål, som i det följande framhållas, har man ansett sig
böra söka en annan lösning av frågan.
Beträffande de ekonomiska betingelserna har härefter anförts:
En organisation, som — samtidigt med att den tillgodoser det föreliggande
behovet av ökade arbetskrafter — icke medför ökade kostnader för staten, är
icke möjlig att genomföra under andra förutsättningar än att de utgifter, som
ovillkorligen måste föranledas av löneökningar och personalförstärkningar,
bliva täckta.
Att kompensera de ökade utgifterna genom att av vederbörande samhälle,
kommun eller enskild sökande uttaga en avgift — t. ex. i form av stämpel —
för av länsarkitekten å tjänstens vägnar utförd granskning av underställda förslag,
vore visserligen en utväg, men densamma synes knappast tilltalande. För
övrigt kan det ifrågasättas, örn dessa avgifter lämpligen skulle kunna sättas så
höga att de tillnärmelsevis kunde täcka ifrågavarande utgifter.
Redan överintendentsämbetet hade i sitt för 1865—1866 årens riksdag framlagda
förslag örn inrättande av länsarkitektstjänster föreslagit, att landstingen
Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
11
skulle bidraga till länsarkitekternas avlöning nied hälften. Jämväl bostadskommissionen
hade i sitt år 1917 avgivna yttrande över förslaget om inrättande
av länsarkitektstjänster tänkt sig möjligheten av att bidrag till länsarkitekternas
avlöning skulle kunna erhållas från landstingen. Även örn dylika
bidrag skulle kunna anses vara väl motiverade, sjönas sådana under nuvarande
förhållanden likväl icke vara att påräkna vare sig från landstingen eller andra
menigheter.
Härefter har upptagits frågan örn arkitektverksamhet i tjänsten. Härom har
anförts huvudsakligen följande:
Den påtalade bristen att länsarkitekten för närvarande icke i tjänsten kan
göra de positiva insatser i distriktets byggnads- och planläggningsfrågor, som
han borde, synes visserligen kunna undanröjas även örn dessa insatser begränsas
till att utgöra en komplettering av det nuvarande granskande och
kontrollerande tjänstearbetet. Helt torde sagda olägenhet dock icke kunna
undanröjas, örn icke länsarkitekten även gives rätt och skyldighet att i tjänsten
och inom lämpliga gränser stå till statens, kommuners och enskildas förfogande
för uppgörande av förslag i husbyggnads- och planläggningsfrågor. Inkomsten
härav skulle givetvis tillfalla statsverket.
Genom en dylik utökning av länsarkitektens tjänsteuppgift skulle, samtidigt
med tillgodoseendet av det trängande behovet av att sakkunnig arkitekthjälp
tillhandahålles inom de olika distrikten, statsverket kunna beredas inkomster,
som, enligt vad längre fram kommer att visas, synas kunna förväntas i stort
sett täcka statens merutgifter för en omorganisation av tjänsten. På detta sätt
skulle samtidigt som ovan påtalade brister i den nuvarande länsarkitektsorganisationen
undanröjas, det i statsrådets direktiv för utredningen uttalade
önskemålet, att vid en omorganisation den nuvarande kostnadsramen i stort sett
hålles, kunna tillfredsställas.
Länsarkitektens hittillsvarande rätt till privat arkitektverksamhet skulle
under sådana förhållanden upphöra och den del av hans arbetstid, som icke
tages i anspråk för det egentliga tjänstearbetet, ägnas åt i tjänsten givna
arkitektuppdrag. Härigenom skulle även det önskemålet alltjämt bliva i huvudsak
tillgodosett, att länsarkitekten icke bleve avstängd från fortsatt praktisk
verksamhet. _ _ . . .
Betydelsen av att länsarkitekten vid sidan av sitt granskningsarbete i tjänsten
jämväl utövar praktisk arkitektverksamhet torde vara allmänt erkänd. Utan
att själv syssla med de aktuella problemen och pa sadant sätt hålla sig i niva
med utvecklingen på stadsplane- och byggnadsväsendets ^område, kan länsarkitekten
icke väntas motsvara de krav, som mäste ställas pa honom i fyllandet
av hans tjänsteuppgifter. .
I den mån tjänstearbetet ökats inom de olika distrikten har den tid, länsarkitekten
haft övrig för praktiskt arkitektarbete, reducerats, i regel medförande
en minskning av den privata praktiken. Härtill bidrager även hans
ömtåliga ställning såsom granskande tjänsteman och den hänsyn han pa grund
därav måste taga vid valet av erbjudna arkitektuppdrag. Länsarkitekterna torde
även i allmänhet vara av den uppfattningen, att det vore lämpligare, örn deras
praktiska verksamhet utfördes för statens räkning och att de i stället erholm
mot arbetet svarande löneförmåner.
Mycket synes sålunda tala för att länsarkitekternas praktiska verksamhet
borde kunna utövas för statsverkets räkning. Mot en dylik arkitektverksamhet
kan den invändningen göras, att kontoret skulle uppträda såsom konkurrent till
de på området verksamma enskilda fackmännen och att kontoret pa giund av
sin auktoritativa statliga ställning lätt skulle kunna lägga under sig arbete i
sådan omfattning, att det hela tenderar mot monopolisering.
12
Kungl. Majus proposition nr 190.
Det är givetvis av allra största vikt, att alla berättigade invändningar i
detta hänseende undanröjas och att kontorets arbetsuppgifter till såväl art som
omfattning redan från början begränsas.
Det gäller därför att noga undersöka, vilka olika slag av arbeten, som lämpligen
kunna tillföras kontoret, och i vilken omfattning detta bör kunna ske, för
att icke kontoret skall behöva betiaktas såsom en besvärande konkurrent till de
fria utövarna av facket. Det mäste alltså tillses, att länsarkitektkontoret icke
sväller ut i alltför stor omfattning utan begränsas så, att inkomsterna i stort
sett endast täcka utgifterna för kontoret och distriktets tjänstepersonal. Givetvis
bör den för kontorsarbetet erforderliga biträdeshjälpen i möjligaste mån
inskränkas.
I första hand brödet önskvärt, att länsarkitektkontoret kan bidraga till att
avhjälpa bristerna å för fastställelse ingivna mindervärdiga förslag i sådana
fall, där av ekonomiska eller andra skäl svårighet möter att på annat sätt åstadkomma
fullt godtagbara förslag. Emellertid är det med hänsyn till de ekonomiska
betingelserna nödvändigt att kontoret även erhåller mera lönande uppdrag
och bör kontoret därför stå till förfogande för statliga och ortsliga myndigheter
samt i vissa fall för enskilda för uppgörande av förslag i byggnads- och
planläggningsfrågor.
Beträffande det föreslagna länsarJciteltikontor ets arbetsuppgifter har anförts:
De arbeten, som borde kunna utföras å länsarkitektkontoret, synas i första
hand vara förslag till planer för skilda slag av samhällelig bebyggelse, parkanläggningar
och begravningsplatser ävensom erforderliga skissförslag till
vägar inom områden, där enligt lag och författning hänsyn skola tagas till
markens ändamålsenliga bebyggande. Vidare borde kontoret kunna anlitas för
uppgörande av ritningar till statliga, kommunala och med allmänna medel understödda
byggnadsföretag, företaga undersökningar och besiktningar samt utöva
kontroll beträffande byggnader eller därmed sammanhängande företag. Undantagsvis
torde kontoret även böra lämna sakkunnig biträdeshjälp åt byggnadsnämnder
inom sådana samhällen och områden, där erforderlig dylik hjälp icke
lämpligen kan erhållas på annat sätt.
De arbeten, som sålunda skulle tillföras kontoret, äro av den art, att huvudsakligen
endast statliga eller kommunala myndigheter kunna förekomma såsom
uppdragsgivare. Den ojämförligt största gruppen byggnadsföretag, nämligen
av enskilda uppförda byggnader för bostadsändamål, skulle sålunda i stort sett
ligga utanför kontorets verksamhetsområde. Icke heller några mera omfattande
byggnadsföretag för allmänna ändamål böra tillföras kontoret, såsom exempelvis
större sjukhus och liknande anläggningar, som skulle komma att alltför mycket
inkräkta på kontorets övriga arbetsuppgifter.
Med nu angivna begränsning av arbetsuppgifternas art och omfattning torde
skälig hänsyn hava tagits till de enskilda utövarna inom ifrågavarande yrkesgrupper.
Härefter uppställer sig ovillkorligen spörsmålet örn arbeten av ovan angivet
slag kunna komma att tillföras det statliga kontoret i sådan omfattning, att
ersättningarna härför svara mot de ökade statliga utgifterna för kontoret.
Här ligger frågan i viss mån annorlunda till än beträffande vägingenjörerna.
Dels torde i allmänhet vägdistrikten och de skilda kommunerna av olika anledningar
— icke minst med hänsyn till rådande arbetslöshet — vara särskilt intresserade
att igångsätta nya allmänna vägföretag och dylika företag planeras
också åratal i förväg, dels finnas för vägbyggnader avsevärda belopp tillgängliga
och dels äro ifrågavarande arbeten förbehållna en trängre krets av fackmän,
enär särskild statlig auktorisation erfordras för uppgörande av förslag till dylika
vägföretag.
13
Kungl. Majus proposition nr 190.
Länsarkitekten däremot skulle komma att intaga en mindre gynnad ställning
i nu nämnda avseenden.
För att kunna bilda sig en uppfattning örn möjligheten för kontoren att
erhålla arkitektuppdrag i erforderlig omfattning har genom länsarkitekterna
verkställts undersökning rörande omfattningen av de olika slag av arbetsuppgifter,
som, enligt vad ovan nämnts, skulle kunna tillföras dessa kontor samt
angående den bruttoinkomst, som kunde tänkas inflyta i arvode för sådana
arbeten. Av denna undersökning synes framgå, att förutsättningar finnas för
att dylika länsarkitektkontor skola kunna tillföras arbeten inom distriktet i
sådan omfattning, att statens kostnader därigenom borde i stort sett kunna
täckas.
Dylika arbeten utanför distriktet böra icke få mottagas åtminstone icke i
annan mån än där detta kan visa sig önskvärt för erhållande av en jämnare fördelning
av kontorsarbetena mellan närliggande distrikt. Skulle alltså svårigheter
uppstå för visst kontor att erhålla arbete i erforderlig omfattning samtidigt
som överflöd därav kunde påvisas i ett granndistrikt, skulle länsstyrelsen,
efter medgivande av granndistriktets vederbörande länsstyrelse, som borde höra
länsarkitekten, kunna medgiva eller förordna, att dylikt uppdrag av här åsyftat
slag finge mottagas av kontoret.
Efter att sålunda riktlinjerna för en ny organisation av länsarkitektsinstitutionen
uppdragits, har i utredningsförslaget behandlats frågorna om den erforderliga
personalen, dennas tjänsteställning och avlöningsförhållanden m. m.
Härom har i förslaget anförts huvudsakligen följande:
Tjänsteställning.
Länsarkitektsinstitutionen har nu nått en sådan utveckling, att länsarkitekterna
måste givas en fastare ställning. Redan de nuvarande arbetsuppgifterna
synas fullt motivera, att länsarkitekterna placeras såsom ordinarie tjänstemän
i en lönegrad, som ej gärna kan sättas lägre än B 30. Förutsättningarna för
tjänsteställningen förändras emellertid, då länsarkitekterna, såsom här föreslås,
skola jämsides med sina tjänsteuppgifter handhava och leda arbetet å länsarkitektkontoren.
Innan man därför ingår i närmare prövning av frågan om
lämpligaste tjänsteställning och avlöningsform, måste undersökas, vad detta
ökade arbete innebär och vilka möjligheter, som därvid förefinnas att rekrytera
dessa befattningar.
Inrättandet av länsarkitektkontor medför för staten vissa allmänna förpliktelser.
Endast de högsta fordringar böra nämligen ställas på de arbeten,
som utgå från ett sådant kontor, och dessa kontor böra i möjligaste mån även
intaga en ledande ställning inom arkitektverksamheten på hithörande område.
Icke blott ur sistnämnda synpunkt utan även med tanke på att länsarkitektkontoret
skall vara väl rustat att i erforderlig omfattning mottaga uppdrag,
är det av största vikt, att till föreståndare för dessa kontor förvärvas skickliga
och erfarna arkitekter.
Det är givet, att länsarkitekten för arbetet med de rent statliga tjänsteärendena
måste besitta ett icke ringa mått av administrativ duglighet, men icke
mindre viktigt är att han, såsom chef för länsarkitektkontoret, har anseende såsom
skicklig utövande arkitekt inom fackets olika områden. Det är vidare
angeläget, att länsarkitekten ständigt håller sig fullt i nivå med utvecklingen
inom sitt yrke, och att lian, örn han eftersätter detta eller eljest visar sig icke
uppfylla de fordringar man ställei pa honom, kan entledigas och ersättas med
en ny kraft. Det torde under sådana förhållanden, då länsarkitektens person
14
Kungl. Majlis proposition nr 190.
spelår en så avgörande roll för arbetsresultatet, kunna starkt ifrågasättas, huruvida
länsarkitekterna böra givas den stadigvarande anställning, som en fullmaktstjänst
innebär.
Lämpligare synes vara, att länsarkitekterna tillsättas genom förordnande på
viss tid, förslagsvis högst sex år, enligt 2 kap. avlöningsreglementet. Arvodets
storlek måste under sådana förhållanden bliva beroende av möjligheterna att
erhålla för dessa krävande befattningar fullt kvalificerade arkitekter.
Såsom arvode har därför ansetts icke kunna föreslås ett lägre belopp än
14,000 kronor. Även örn detta arvode möjligen skulle kunna synas högd för en
statstjänsteman i denna ställning, torde det i detta fall under inga förhållanden
få sättas lägre, örn tjänsterna skola kunna förväntas komma att sökas av arkitekter
med de kvalifikationer, som här erfordras. Skulle arvodet bestämmas
till ett lägre belopp, måste utsikterna att uppnå ett ur såväl teknisk som ekonomisk
synpunkt tillfredsställande arbetsresultat anses bliva avsevärt förminskade.
1
Pension.
Såsom ordinarie tjänstemän skulle länsarkitekterna hava rätt till pension.
De s. k. förordnandetjänstemännen hava i allmänhet efter vissa perioder av förordnanden
rätt till pension, vilken, alltefter tjänstetidens längd, utgår hel eller
avkortad. Ovan har framhållits såsom oundgängligen nödvändigt, att länsarkitekt
skall kunna, där så visar sig erforderligt, ersättas med en ny kraft.
Därest dylika utbyten skulle antagas komma att företagas i större utsträckning,
kan emellertid den situationen inträffa, att statsverket får utbetala —
förutom avlöning till de tjänstgörande länsarkitekterna — jämväl pensioner till
ett flertal f. d. tjänstemän av nu ifrågavarande slag.
Denna olägenhet synes dock kunna undvikas genom följande bestämmelser
för rätten att åtnjuta pension.
Hel pension synes böra utgå med 6,000 kronor efter minst 24 års förordnande.
Likaså bör hel pension utgå vid avgång till följd av olycksfall i tjänsten,
oavsett tjänstetidens längd. Vid avgång från tjänsten på grund av att förordnandet
upphör utan att efterföljas av förnyat förordnande, bör länsarkitekt
efter minst 24 års förordnande erhålla full pension, efter 18 men före 24 års
förordnande bör han erhålla avkortad pension på 4,500 kronor och efter kortare
tids förordnande än 18 år. dock minst 12 år, bör han erhålla pension till ett
belopp av 3,000 kronor. Vid avgång efter egen ansökan före 24 års förordnande
bör pension icke utgå. På lämpligt sätt bör pensionsfrågan även ordnas
för. det fall, att länsarkitekt avgår från tjänsten på grund därav att han till
följd av. sjukdom, som ej föranletts av olycksfall i tjänsten, befunnits oförmögen
till nöjaktig vidare tjänstgöring. Länsarkitekt, som pensionerats, bör
vidkännas pensionsavdrag, till dess summan av tjänsteår och pensionsår uppgår
till trettio.
Biträdande länsarkitekt.
Med de sålunda föreslagna arvodena skulle, örn man inrättade ett länsarkitektkontor
i varje län, enbart till avlöning åt länsarkitekter eller cheferna för
dessa kontor åtgå betydande belopp. Varje länsstyrelse har emellertid behov
av biträdeshjälp, direkt tillgänglig i residensstaden. Att detta behov bliver
tillgodosett måste också nu vid en omorganisation uppställas såsom ett viktigt
önskemål.
För att i möjligaste mån kunna inskränka de utgifter, som skulle bliva en
1 I en vid utredningsförslaget fogad reservation har en av utredningsmännen, herr
Nilsson i Hörby, anfört, att han ansåge att länsarkitekts arvode icke i något fall borde
överstiga 12,000 kronor, dyrtidstillägget inberäknat samt att övriga befattningshavares löneförmåner
borde bestämmas i förhållande härtill.
15
Kungl. Majus proposition nr 190.
följd av en sådan anordning, har närmare övervägts möjligheten av att länsstyrelserna
i de län, där länsarkitekt icke bleve stationerad, skulle tillsvidare
betjäna sig av en billigare arbetskraft.
Det har därvid tillsvidare icke befunnits nödvändigt, att ett dylikt biträde
till alla delar besitter en länsarkitekts kvalifikationer. En hel del ärenden, som
remitteras till länsarkitekten, och som ofta kunna föranleda tjänsteresor, äro
i allmänhet av sådan beskaffenhet, att ett hos länsarkitekten anställt arkitektutbildat
biträde skulle kunna på egen hand sköta tjänsten i dessa delar. Så
sker redan nu i Stockholms län, där länsarkitekten har tillgång till biträde.
Med en sådan anordning skulle även den nuvarande distriktsindelningen
kunna tillsvidare bibehållas och länsarkitektkontor inrättas endast i distriktens
huvudlän eller i den residensstad, där länsarkitekt nu är stationerad.
De nuvarande länsarkitekterna äro med vissa undantag bosatta i residensstaden
i det största av de i respektive distrikt ingående länen. Denna placering
synes även i fortsättningen böra bibehållas. Länsarkitekten i det distrikt, som
omfattar Uppsala, Södermanlands och Gotlands län, vilken nu är bosatt i Stockholm,
bör emellertid placeras i det största länets residensstad, Nyköping, och
länsarkitekten i Skaraborgs och Älvsborgs läns distrikt, vilken nu är bosatt i
Skövde, bör placeras i Vänersborg.
Inom de olika distriktens övriga län skulle alltså placeras en lägre avlönad
tjänsteman — biträdande länsarkitekt — vilken skulle inom respektive
län övertaga huvudsakliga delen av länsarkitektens hittillsvarande tjänstearbete.
Den biträdande länsarkitekten skulle naturligtvis icke helt och hållet
kunna ersätta länsarkitekten i dennes egenskap av rådgivare åt vederbörande
länsstyrelser men kunde dock tillgodose dessas mest trängande behov av tillgång
till biträdeshjälp. Även på den biträdande länsarkitekten måste ställas
fordringar beträffande duglighet och praktisk erfarenhet. Denne bör jämväl
verka för att uppdrag tillföras kontoret samt i mån av tid och övriga omständigheter
biträda länsarkitekten med utförandet av ifrågavarande uppdrag. Inom
det län, där tjänstearbetet ännu icke skulle taga den biträdande länsarkitektens
hela arbetstid i anspråk, t. ex. i Uppsala och Gotlands län, skulle han sålunda
i större omfattning kunna sysselsättas med dylika arbeten för kontoret.
I betraktande av att mindre ansvar och något lägre kvalifikationer krävas
av den biträdande länsarkitekten än av kontorets föreståndare, synes lönen för
den förre kunna bestämmas icke oväsentligt lägre, dock ej understigande lönegraden
B 24 (extra stat).
Den biträdande länsarkitekten måste till sitt förfogande hava ett rit- och
skrivkunnigt biträde eller åtminstone ett skrivbiträde.
Assistenter och övrig kontorspersonal.
För att länsarkitekten skall hava möjlighet att vid sidan av sitt krävande
tjänstearbete utöva den ifrågasatta praktiska arkitektverksamheten måste han
erhålla biträdeshjälp i erforderlig omfattning. Härför behöves först och
främst en arkitektutbildad assistent. Dennes huvudsakliga uppgifter skulle
bliva att biträda med det egentliga kontorsarbetet, och denne tjänsteman kan
lämpligen givas samma löneställning som de biträdande arkitekterna hos byggnadsstyrelsen,
d. v. s. såsom e. o. tjänsteman i en lönegrad 21, omfattande
löneklasserna 19—23.
För kontoret erfordras därjämte rit- och skrivbiträden.
Befattningshavarnas ställning till byggnadsstyrelsen och
länsstyrelserna.
Länsarkitekten synes i organisatoriskt hänseende böra vara byggnadsstyrelsens
tjänsteman. Detta betingas icke minst av lians egenskap av byggnads
-
16
Kungl. Afaj:ts proposition nr 190.
styrelsens ortsliga representant vid tillsynen över kronans under styrelsens
vård och förvaltning ställda byggnader. Länsarkitekten är även byggnadsstyrelsens
lokala organ för den allmänna uppsikt över stadsplan- och byggnadsväsende^
som enligt 124 § i byggnadsstadgan tillkommer byggnadsstyrelsen.
Länsarkitektens egenskap av teknisk tjänsteman föranleder även att han bör
knytas fastare till byggnadsstyrelsen. Av särskild vikt är, att byggnadsstyrelsen
kan direkt till länsarkitekten lämna anvisningar och råd i till tjänsten
hörande frågor. Jämväl de biträdande länsarkitekterna och assistenterna böra
vara byggnadsstyrelsens tjänstemän.
Såsom länsstyrelsens sakkunniga biträde bör länsarkitekten emellertid stå
till länsstyrelsens förfogande och bör kontoret därför örn möjligt förläggas
inom länsstyrelsens lokaler. Beträffande daglig tjänstgöring och även i övrigt
bör kontoret likställas med länsstyrelsens tjänstemän.
I detta hänseende råder ingen skillnad beträffande länsarkitekterna och de
övriga arkitektutbildade tjänstemännen.
Beträffande rit- och skrivbiträdena synes det däremot vara praktiskt lämpligt,
att dessa bliva länsstyrelsernas befattningshavare, särskilt av det skälet
att kontoret som oftast kan bliva i behov av extra biträdeshjälp, som då lämpligen
bör tillhandahållas genom länsstyrelsens bemedling.
Tillfällig biträdeshjälp.
Det torde kunna förutsättas, att tillfälliga utökningar av kontorens i förslaget
knappt tillmätta biträdespersonal måste bliva nödvändiga med hänsyn
till kontorens uppdrag. Ett uppdrag exempelvis kan även visa sig vara så omfattande,
att ökad arbetshjälp erfordras för arbetets rationella bedrivande. Länsstyrelserna
måste då hava möjlighet att tillhandahålla extra arbetshjälp. Denna
möjlighet kan visserligen tillgodoses genom anslag till extra befattningshavare
m. m. Behovet av dylik extra personal torde emellertid icke kunna på förhand
tillnärmelsevis beräknas och det skulle understundom bliva nödvändigt att betydligt
överskrida ett anslag av angivet slag.
Det måste därvid tagas i betraktande, att nu ifrågavarande kontorsarbete
måste skötas''efter i huvudsak samma principer som ett privat arkitektkontor.
Därför måste kontoret i och för ett visst arbete omedelbart kunna tillföras extra
biträdeshjälp. Därest icke ett anslag av ovan angivet slag beräknas med en
avsevärd marginal, kan det bliva omöjligt eller i varje fall förenat med omgång
och tidsutdräkt att erhålla dylik hjälp.
Under sådana förhållanden skulle möjligheterna för kontoret att åtaga sig
vissa lönande uppdrag bliva synnerligen starkt begränsade. Då den i varje fall
erforderliga ökade biträdespersonalen avser att bereda kontoret inkomster, vilka
skulle täcka icke blott kostnaderna för denna biträdeshjälp utan även en del av
kostnaden för kontorets fasta personal m. m., synas några betänkligheter icke
böra möta mot att medgiva länsstyrelserna rätt att i ovan angivna särskilda fall
tillhandahålla länsarkitekterna extra biträdeshjälp. För sådana ändamål böra
länsstyrelserna beredas möjlighet att disponera erforderliga medel antingen
förskottsvis eller från ett särskilt anvisat anslag, vilket sedermera skall tillgodoföras,
vad som utgivits, av till länsarkitektkontoren för uppdragen i fråga
inflytande ersättningar. För dylika ändamål kan för varje distrikt beräknas
ett belopp av förslagsvis 5,000 kionor.
Från de i det föregående angivna utgångspunkterna har i kap. lil i utredningsförslaget
framlagts ett förslag till omorganisation. I en i utredningsförslaget
intagen tabell lil, vartill jag här i huvudsak torde få hänvisa, har lämnats
en allmän översikt av förslaget. Tabellen upptager de olika länen, ordnade
distriktsvis, ävensom distriktens olika befattningshavare, länsarkitekter,
Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
17
biträdande länsarkitekter och assistenter samt rit- och skrivbiträden, jämte dessa
befattningshavares lön och tjänsteställning. Lönebeloppen äro beräknade för
biträdande länsarkitekt enligt 26 löneklassen, för assistent enligt 20 löneklassen
samt för rit- och skrivbiträden enligt 6 respektive 3 löneklasserna.
Kallortstillägg hava i förekommande fall medräknats. Tabellen utvisar därjämte
beräknade expenskostnader, inklusive ökade hyreskostnader för kontorslokaler.
Enligt nyss angivna grunder hava avlöningarna beräknats skola uppgå till
för 12 länsarkitekter 168,000 kronor, för 12 biträdande länsarkitekter 90,996
kronor, för 14 assistenter 80,907 kronor, för 18 rit- och skrivbiträden i 7 lönegraden
för icke-ordinarie befattningshavare 45,063 kronor och för 9 skrivbiträden
i 4 lönegraden för icke-ordinarie befattningshavare 18,780 kronor,
d. v. s. till sammanlagt 403,746 kronor, oberäknat kostnader för provisoriskt
dyrortstillägg och dyrtidstillägg. För ökade hyreskostnader hava beräknats
24,500 kronor samt för övriga expenser 40,640 kronor eller tillhopa för omkostnader
65,140 kronor. Kostnaderna för omorganisationen hava således enligt
utredningsförslaget beräknats till sammanlagt (403,746 + 65,140) 468,886
kronor.
Härtill komma emellertid kostnader för provisoriskt dyrortstillägg — vilka
synas böra upptagas till i runt tal 2,000 kronor — och för dyrtidstillägg, omkring
30,000 kronor, samt rese- och traktamentsersättningar, senare i utredningsförslaget
beräknade till 28,000 kronor. Den årliga totalkostnaden för en
organisation enligt utredningsförslaget synes sålunda böra beräknas till
(468,886 + 2,000 + 30,000 + 28,000) 528,886 kronor eller i avrundat tal
529,000 kronor.
I berörda tabell III hava vidare upptagits de beräknade bruttoinkomsterna
från kontorens praktiska arkitektverksamhet. Härtill torde jag emellertid få
återkomma i det följande.
Å sid. 49—58 i utredningsförslaget har härefter lämnats följande sammanfattning
av den avsedda utformningen av den föreslagna organisationen:
Länsarkitektsdistrikt.
Den nuvarande indelningen i tolv länsarkitektsdistrikt bibehålies oförändrad.
I varje länsarkitektsdistrikt skall finnas ett länsarkitektkontor, som förestås
av en länsarkitekt. Detta kontor skall vara beläget i länets residensstad eller,
där distriktet omfattar flera län, i den residensstad, som på förslag av byggnadsstyrelsen
och efter vederbörande länsstyrelsers hörande Kungl. Majit bestämmer.
Länsarkitekt.
Länsarkitekten skall förordnas av Kungl. Majit för en tid av högst sex år.
Då länsarkitektstjänst skall tillsättas, synes det lämpligt, att tjänsten kungöres
till ansökan, varefter byggnadsstyrelsen, efter samråd med vederbörande
länsstyrelse eller länsstyrelser, avgiver förslag till Kungl. Majit.
Länsarkitekts arvode skall utgöra 14,000 kronor för år. Full pension skall
utgöra 6,000 kronor. Rörande rätten att åtnjuta pension hänvisas till vad ovan
anförts därom.
Länsarkitekternas allmänna uppgift skall såsom hittills vara att i fråga om
byggnads- och stadsplaneväsendet bevaka det allmännas bästa i syfte att gäl
Bihang
till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 190. #47 85 2
18
Kungl. Majus proposition nr 190.
lande bestämmelser efterlevas och en sund utveckling av byggnadsväsende!
befordras. Hans uppgifter i vad de avse hans rådgivande, granskande och kontrollerande
verksamhet bliva i stort sett desamma, som för närvarande åligga
honom enligt länsarkitekternas nu gällande instruktion, med den utökning dock,
som följer av den nya stadsplanelagstiftningen. Länsarkitekten skall alltså
dels biträda byggnadsstyrelsen och länsstyrelse vid utövandet av den uppsikt
och tillsyn över stadsplan- och byggnadsväsende! i städer, samhällen och
andra orter med samhällelig bebyggelse, som enligt 124 § i byggnadsstadgan
den 20 november 1931 åvila dessa myndigheter,
dels biträda länsstyrelse vid granskning av ärenden rörande byggnads- och
stadsplaneväsendet,
dels närmast handhava tillsynen över kronans under byggnadsstyrelsens
förvaltning ställda byggnader,
dels biträda byggnadsstyrelsen i ärenden rörande byggnadsminnesvården,
dels ock för statsverkets räkning utöva arkitektverksamhet i viss omfattning.
Länsarkitektens rådgivande och granskande tjänstearbete hos länsstyrelse
skall bestå i att avgiva yttrande i ärenden angående stadsplaner, stomplaner,
utomplansbestämmelser, byggnadsplaner, avstyckningsplaner, gatukostnadsbestämmelser,
byggnadsordningar, allmänna vägar inom dylika plan- och bestämmelseomraden,
tomtindelningar, avstyckningar, besvärsmål rörande byggnadsföretag
m. m., förbud mot nybyggnad samt undantag från sådant förbud,
ävensom biträda vid handläggning av arkitektoniska och byggnadstekniska
frågor i allmänhet,
att till länsstyrelse inkomma med anmälningar och förslag rörande tillämpning
beträffande nya områden av stadsplanelagen eller av vad i samma lag och
i byggnadsstadgan är föreskrivet örn byggnadsverksamhetens ordnande i stad
och på landsbygden, samt
att verka för att nödiga förbättringar av gällande stadsplaner och byggnadsordningar
bliva vidtagna.
Med avseende å de under byggnadsstyrelsens förvaltning ställda byggnader
skall det särskilt åligga länsarkitekten:
att förrätta eller eljest närvara vid de årliga synerna å dessa byggnader
samt att upprätta och inom bestämd tid till byggnadsstyrelsen avlämna förslag
rörande nästkommande års reparationsarbeten å sådana byggnader ävensom att
närvara vid av- och tillträdessyner å boställen inom nämnda byggnader och
därvid tillhandagå med uppgörande av kostnadsberäkningar,
att upprätta förslag till entreprenadkontrakt samt arbets- och leveransavtal
beträffande förekommande arbeten å dessa byggnader samt att leda och övervaka
utförandet av dessa arbeten ävensom granska och attestera hithörande
räkningar, samt
att jämväl i övrigt hos byggnadsstyrelsen eller annan vederbörlig myndighet
i avseende å ifrågavarande byggnaders vård framställa de förslag och göra
de andra framställningar, som kunna av omständigheterna påkallas.
I den mån länsarkitektkontoren anlitas av byggnadsstyrelsen för uppgifter
av olika slag rörande vården av under styrelsens förvaltning ställda byggnader
i landsorten, böra kontoren härför åtnjuta ersättning från anslaget till byggnader
och reparationer på sätt för närvarande sker i de fall, då privata fackmän
anlitas för dylika uppgifter.
För såvitt granskning av särskilt ärende kräver personliga iakttagelser på
platsen eller där uppsikten och tillsynen över distriktets byggnads- och stadsplaneväsen
sådant påkallar, skall länsarkitekten efter förordnande av byggnadsstyrelsen
eller länsstyrelse vidtaga tjänsteresor.
Vidare skall länsarkitekten, i den mån tjänsten i övrigt medgiver, enligt
19
Kungl. Maj.-ts proposition nr 190.
länsstyrelsens förordnande eller medgivande för länsarkitektkontorets räkning
från statliga, kommunala eller andra ortsliga myndigheter eller enskilda mottaga
uppdrag inom distriktet att uppgöra förslag till planer för skilda slag av.
samhällelig bebyggelse och till begravningsplatser, att verkställa utredningar
ur planläggningssynpunkt angående ifrågasatta vägar inom områden, där enligt
lag och författning hänsyn skall tagas till markens ändamålsenliga bebyggande,
samt att utföra arkitektuppdrag för statliga, kommunala eller med
allmänna medel understödda byggnadsföretag ävensom att företaga undersökningar,
utöva kontroll samt verkställa besiktningar beträffande sådana byggnadsföretag
eller därmed sammanhängande anläggningar.
Länsarkitekten skall dessutom tillhandagå nyssnämnda myndigheter samt
enskilda med råd och upplysningar i alla frågor rörande stadsplane- och byggnadsväsendet.
Biträdande länsarkitekt.
Inom de distrikt, som omfatta mer än ett län, skall vara stationerad en biträdande
länsarkitekt i varje län, där länsarkitekt icke är stationerad. Biträdande
länsarkitekt skall vara stationerad i länets residensstad.
Biträdande länsarkitekt, som skall vara placerad å extra stat i lönegrad B 24,
skall tillsättas av byggnadsstyrelsen efter hörande av länsstyrelsen i det län,
där denne tjänsteman skall placeras.
Biträdande länsarkitekt skall åligga att biträda länsarkitekten i dennes
tjänstearbete, företrädesvis inom det län, där han är placerad. Vidare skall han
självständigt fullgöra vissa länsarkitektens tjänsteåligganden. Närmare bestämmelser
härom skola meddelas i särskild arbetsordning. Den biträdande länsarkitekten
bör jämväl verka för att uppdrag tillföras länsarkitektkontoret och
han skall vara skyldig att i den mån tid och övriga omständigheter det medgiva
biträda länsarkitekten med utförande av kontorets arbeten.
Assistent.
Länsarkitekten skall hava tillgång till arkitektutbildat biträde, assistent.
Assistent, som förordnas av byggnadsstyrelsen, skall vara icke-ordinarie
tjänsteman med lön efter en lönegrad 21, omfattande löneklasserna 19—23. Han
skall vara placerad å länsarkitektkontoret.
Såväl länsarkitekterna som de biträdande länsarkitekterna och assistenterna
skola vara byggnadsstyrelsens tjänstemän.
Bit- och skrivbiträden.
Länsstyrelserna skola tillhandagå länsarkitekterna och de biträdande länsarkitekterna
med erforderliga rit- och skrivbiträden. Dessa skola vara befattningshavare
hos respektive länsstyrelser.
Allmänna kompetent ordringar.
Länsarkitekt bör hava fullständig arkitektutbildning, varmed för närvarande
avses avgångsexamen från tekniska högskolans fackavdelning för arkitektur
(4 års kurs) samt att hava genomgått konsthögskolans byggnadsskola (2 års
kurs). Därjämte bör han hava under längre tid idkat praktisk arkitektverksamhet
inom såväl husbyggnads- som stadsplaneväsendets område antingen såsom
självständig utövare eller på arkitektkontor. Länsarkitekt bör vidare hava
förvärvat grundliga insikter i husbyggnads- och stadsplanelagstiftningen.
Biträdande länsarkitekt bör hava fullständig arkitektutbildning eller åtminstone
genomgått tekniska högskolans fackavdelning för arkitektur eller ock på
annat sätt förvärvat likvärdig utbildning. I övrigt skall gälla vad ovan sagts
beträffande länsarkitekt.
Assistent — där två finnas den ene av dom -—• bör hava genomgått tekniska
högskolans fackavdelning för arkitektur eller motsvarande avdelning vid Chalmers
tekniska institut eller ock på annat sätt förvärvat likvärdig utbildning.
20
Kungl. Majus proposition nr 190.
Semester, vikariat m. m.
Fördelningen av semester mellan länsarkitekt, biträdande länsarkitekt och
assistent bestämmes av byggnadsstyrelsen efter samråd med vederbörande länsstyrelser.
Personalens rätt till privat arkitektverksamhet.
Länsarkitekt må ej utan Kungl. Maj:ts särskilda tillstånd åtaga sig enskilda
arkitektuppdrag, som äro av beskaffenhet att kunna bliva föremål för länsarkitekts
handläggning i tjänsten eller befinnas inverka hinderligt för tjänstgöringen.
Biträdande länsarkitekten och assistenten må icke heller åtaga sig dylika enskilda
arkitektuppdrag i annan mån än vad vederbörande länsstyrelse för särskilt
fall och efter tillstyrkan av länsarkitekten med hänsyn till tjänstearbetet
prövar skäligt medgiva.
Uppdrag av ovan angivet slag, vilka ifrågavarande befattningshavare emottagit
före första förordnandet till befattningen, böra helt naturligt få slutföras.
Arbetet härmed bör emellertid icke få bedrivas så att det inkräktar på tjänstearbetet.
Remisser m. m.
Genom att samtliga länsstyrelser få omedelbar tillgång till biträde antingen
av länsarkitekt eller av biträdande länsarkitekt synes det nu tillämpade remissförfarandet
kunna avsevärt förenklas och i många fall ersättas genom personligt
samarbete mellan vederbörande föredragande och arkitekten.
Länsarkitekten och den biträdande länsarkitekten böra, där så lämpligen
kan ske, närvara vid föredragningen av ifrågakommande tjänsteärenden. Då
dessa tjänstemän hava att till länsstyrelsen avgiva yttrande i ärenden, som
skola underställas Kungl. Maj:ts prövning, exempelvis förslag till stadsplaner
m. m., böra yttrandena avfattas skriftligen med fullständig motivering. Eljest
torde dylika yttranden kunna undvikas, örn arkitekten är närvarande vid föredragningen,
och de böra ifrågakomma endast om länsstyrelsens beslut icke
överensstämmer med hans mening, i vilket sistnämnda fall han lämpligen må
avfatta ett eget yttrande.
Beträffande de praktiska arkitektarbeten, som må utföras å länsarkitektkontoren,
är tidigare redogjort. Dylika uppdrag få utföras endast efter förordnande
eller medgivande av länsstyrelsen i det län, varifrån uppdraget erhållits.
Ofta torde det väl dock bliva länsarkitekten själv, som gör framställning
örn dylikt medgivande.
För att tjäna till ledning vid slutandet av avtal örn dylika arbeten synes
byggnadsstyrelsen lämpligen böra uppgöra normalkontrakt för olika typer av
förekommande uppdrag.
Ersättningens storlek bör bestämmas enligt taxa, som av Kungl. Maj:t fastställes.
Därest ett på länsstyrelsens fastställelseprövning beroende förslag till byggnadsplan
eller dylikt uppgjorts av länsarkitekten, skall länsstyrelsen, örn ägare
av mark, som beröres av förslaget, eller annan rättsägare det begär, inhämta
byggnadsstyrelsens yttrande över förslaget.
Kontorslokaler.
Det är synnerligen angeläget, att såväl länsarkitekternas som biträdande
länsarkitekternas tjänstelokaler inrymmas hos vederbörande länsstyrelser. Det
är nämligen önskvärt, att dessa tjänstemän ständigt äro i tillfälle att personligen
närvara vid föredragningar inför länsstyrelsen av ärenden, som röra deras
tjänster, och de hava dessutom behov av bekväm tillgång till länsstyrelsens arkiv
För
närvarande tillhandahålla länsstyrelserna åt länsarkitekt i allmänhet ett
eller två rum, med eller utan arkiv. Dessa utrymmen komma att för länsarkitektkontoren
bliva otillräckliga. För närvarande torde det i de flesta fall
Kungl, Maj:ts proposition nr 190.
21
vara omöjligt att inom länsstyrelsernas lokaler disponera erforderligt antal rum.
I avvaktan på att lokalutrymmen bliva tillgängliga inom länsstyrelserna torde
det därför bliva nödvändigt att tillsvidare förhyra för ändamålet lämpliga
lokaler i länsstyrelsens närhet.
Reseersättningar.
Av det i riksstaten för budgetåret 1933/1934 upptagna anslagsbeloppet till
länsarkitekter har ett belopp av 13,000 kronor avsetts för dessas rese- och traktamentskostnader.
I dylika ersättningar utbetalades, i avrundade tal, under
budgetåret 1930/1931 15,800 kronor, 1931/1932 17,500 kronor och 1932/1933
19,300 kronor.
Rese- och traktamentskostnader synas nu böra beräknas förslagsvis till
28,000 kronor.
Rese- och traktamentsersättning bör utgå till länsarkitekt enligt klass I B
och till biträdande länsarkitekt enligt klass II C. Det torde ofta befinnas
lämpligt, att assistenten företager undersökningar på platsen. Han bör därvid
äga rätt till reseersättning enligt klass II D.
Dagbok m. m.
Såväl länsarkitekt som biträdande länsarkitekt böra föra dagbok över samtliga
ärenden, uppdrag, förättningar m. m., och bör länsarkitekt dessutom årligen
före mars månads utgång till byggnadsstyrelsen avgiva berättelse över kontorets
verksamhet under nästföregående år. Där distriktet består av flera län,
bör berättelsen uppställas länsvis.
Enligt hittills gällande instruktion skola länsarkitekterna före januari
månads utgång till byggnadsstyrelsen för granskning insända föregående års
dagböcker. Denna anordning har emellertid visat sig medföra avsevärda olägenheter,
och det torde vara tillfyllest med en berättelse av ovan angivet slag.
Kartor, ritningar och övriga handlingar, som förvaras å länsarkitektkontor,
böra registreras samt väl handhavas och vårdas. Närmare bestämmelser härom
synas böra givas i arbetsordningen.
Inbetalningar av ersättningar för av länsarkitektkontoren fullgjorda arkitektuppdrag
m. m. böra ske till vederbörande länsstyrelse, som jämväl har att verkställa
utbetalningar av avlöningar och därmed sammanhängande ersättningar.
Det synes även mest praktiskt, att reseräkningar från länsarkitekterna och
övriga befattningshavare vid länsarkitektkontoren betalas av länsstyrelserna
och icke av byggnadsstyrelsen, såsom nu är föreskrivet i instruktionen för länsarkitekterna.
I utredningsförslaget har härefter behandlats frågan om de ekonomiska möjligheterna
för den föreslagna organisationen. I förut omförmälda tabell III
hava angivits de beräknade bruttoinkomsterna fran kontorens praktiska arkitektverksamhet.
De av länsarkitekterna själva beräknade beloppen uppgå till
538,250 kronor. I utredningsförslaget hava däremot dessa belopp beräknats
till 399,300 kronor. Härtill har emellertid anmärkts, att byggnadsstyrelsen i
viss utsträckning årligen anlitade privata fackmän för arbetsuppgifter av olika
slag beträffande underhållet och vården av kronans under styrelsens förvaltning
ställda byggnader i landsorten. I de fall, där så lämpligen kunde ske,
borde länsarkitektkontoren mot ersättning anlitas för dylika uppgifter. Då
härför kunde beräknas ett årligt kostnadsbelopp av 5,000 kronor, skulle alltså
nyssnämnda inkomstsumma kunna angivas till 404,300 kronor.
Härefter har i utredningsförslaget anförts:
Enligt dessa beräkningar komma alltså utgifterna att överstiga inkomsterna
med 92,586 kronor. Då anslaget till länsarkitekterna för närvarande utgår med
22 Kungl. Majus proposition nr 190.
80,000 kronor, skulle således uppstå en merkostnad av i runt tal 12,500
kronor.
Vad utgiftsberäkningen beträffar är att märka, att därvid icke medräknats
dyrtidstillägg, vikariatsersättningar och provisoriskt dyrortstillägg. Det är
vidare att påpeka, att såsom hyreskostnader endast upptagits den beräknade
ökade kostnad, som belöper på det ökade lokalutrymmet.
Även örn denna beräkning icke kan anses fullt riktig, därest lokal måste förhyras
utom länsstyrelserna, torde likväl den ökade hyreskostnaden i viss mån
anses kompenserad genom att länsstyrelsen kan disponera de gamla lokalerna
för andra ändamål.
Det måste helt naturligt te sig vanskligt att på förhand beräkna inkomsterna
från länsarkitektkontorens praktiska arkitektverksamhet. Länsarkitekternas
egna inkomstberäkningar äro självfallet av synnerligen approximativ natur.
De grunda sig dels på av länsarkitekterna verkställda undersökningar rörande
behovet av sådana arbeten, som här skulle komma ifråga, och dels på länsarkitekternas
hittillsvarande inkomster av dylika arbeten.
Beträffande vissa erforderliga engångsutgifter har i utredningsförslaget
anförts:
Ovan har påvisats, att tidvis uppkommande behov av tillfälliga förstärkningar
^av arbetskrafterna på länsarkitektkontoren äro att förutse. För dylika
ändamål erforderliga medel hava avsetts kunna antingen av länsstyrelserna förskotteras
eller, för den händelse detta icke läte sig göra, bestridas av ett för
ändamålet särskilt anvisat anslag, till vilket emellertid skulle återbära^ vad
som därifrån utgivits, i den mån ersättningar inflyta för fullgjorda arkitektuppdrag,
som föranlett förstärkningen av arbetskrafter. Någon direkt utgift
skulle alltså icke åsamkas statsverket.
Organisationen kräver emellertid en annan kostnad, som har karaktär av
engångsutgift och som därför icke upptagits i tabellen lil, vilken endast avser
årligen återkommande utgifter, nämligen för anskaffande av inventarier vid
länsarkitektkontorens första inrättande, såsom kontorsmöbler, ritbord, skrivoch
räknemaskiner m. m. För detta ändamål synes kunna beräknas ett belopp
av 4,000 kronor för varje »huvudlän» och 2,000 kronor för varje »bilän».
Härefter har i utredningsförslaget erinrats, hurusom i de av departementschefen
givna direktiven jämväl inginge att tillse, huruvida och i vad mån den
för länsarkitekterna gällande förrättningstaxan kunde erfordra revision. Härom
har i utredningsförslaget anförts huvudsakligen följande:
Denna av byggnadsstyrelsen den 28 februari 1922 fastställda taxa avser
ersättning för tjänsteuppdrag och tjänsteförrättning, varigenom länsarkitekt
tillhandagår kommunal myndighet med råd och upplysningar, och är beräknad
med hänsyn till den tid, som därvid tillsättes, enligt följande grunder.
För konsultationer, uppdrag av annat slag och förrättningar, som ej äro
förbundna med särskilt omfattande eller krävande arbete från länsarkitektens
sida, utgår ersättning med 10 kronor för hel timme eller del därav.
För särskilt omfattande eller krävande uppdrag med eller utan förrättning
äger länsarkitekt uppbära den ersättning, som, med hänsyn till därvid tillsatt
tid, erforderlig sakkunskap och medföljande ansvar, kan bliva med den kommunala
myndigheten överenskommen.
Företages resa för konsultation eller för utförande av uppdrag eller förrättning
för kommunal myndighets räkning, äger länsarkitekt uppbära, förutom
ersättning enligt vad ovan angivits, särskild ersättning för den tid, som tillsättes
för resa till och åter från förrättningsorten, med 5 kronor för varje påbörjad
timme; dock må denna ersättning icke överstiga 30 kronor per dygn ej
heller utgå för tid mellan klockan 12 på natten och 6 förmiddagen.
Kungl. Majlis proposition nr 190.
23
Härjämte äger länsarkitekt åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning.
Denna taxa upptager alltså inga andra regler för beräkning av länsarkitekts
arbete än bestämmande av viss ersättning för den tid, som åtgår för konsultationer
och i samband med resor företagna förättningar m. m. Taxan måste alltså
nu kompletteras med att omfatta alla de slag av arbeten och uppdrag, som
kunna mottagas på länsarkitektkontoret. För husbyggnadsarbeten torde de av
Kungl. Majit den 26 november 1926 fastställda regler för beräkning av ersättning
till arkitekter, vilka, utan att vara fast statsanställda, anlitas vid statliga
husbyggnadsföretag, fortfarande, eventuellt efter komplettering, kunna vara
gällande. För stadsplaner eller övriga planarbeten finnes däremot ingen auktoriserad
taxa. Viss praxis har dock utvecklat sig beträffande stadsplaner, så
till vida att ett visst å-pris per hektar har fixerats eller varierats med hänsyn
till planområdets storlek och graden av de svårigheter, som terrängförhållanden,
fastighetsindelning, bebyggelse m. m. förorsaka planarbetet. De enhetspriser,
som därvid tillämpats, synas också med vissa detaljkompletteringar kunna ligga
till grund för en ny taxa med avseende å stadsplanearbetena. Däremot måste
helt nya regler uppställas beträffande de yngre planinstituten, stomplaner,
byggnadsplaner och avstyckningsplaner, ävensom för vissa slag av plandetaljer,
såsom parkanläggningar, kyrkogårdar m. m.
Under utredningen har även upprättats ett preliminärt förslag till en dylik
taxa föi länsarkitektkontoren, men då det är angeläget, att denna taxa göres så
allmängiltig som möjligt för att även kunna användas och tillämpas för de fria
utövarna inom ifrågavarande verksamhetsområden, har det ansetts erforderligt
att rådgöra med vissa på området sakkunniga personer och föreningar samt
länsarkitekterna själva. Då den korta tiden för utredningsarbetets slutförande
icke medgivit utarbetandet av ett slutligt taxeförslag, kommer ett dylikt att
framdeles av byggnadsstyrelsen överlämnas till Kungl. Majlis prövning.
I kap. IY i utredningsförslaget har behandlats frågan örn organisationens
första utbyggnad. Härom har anförts huvudsakligen följande:
I det föregående har framhållits de svåra olägenheter, som äro förknippade
med den nuvarande organisationen på grund av bland annat de alltför arbetstyngda
distrikten och länsarkitekternas alltjämt ökade arbetsbörda, och att en
snar förbättring av förhållandena framstår såsom ett oavvisligt krav. Den
mest effektiva åtgärden härför vore givetvis att snarast möjligt och i ett sammanhang
nu genomföra den sålunda föreslagna omorganisationen för samtliga
distrikt eller för åtminstone de mest arbetstyngda distrikten.
Med hänsyn emellertid till angelägenheten av att de nya länsarkitektstjänsterna
besättas med fackmän av den framstående kompetens, som i förslaget
avses, vartill möjligheten givetvis skulle försvåras, om ett större antal
av dessa tjänster jämte biträdestjänster skulle tillsättas omedelbart och i ett
sammanhang, synes till en början endast ett mindre antal distrikt, förslagsvis
tre, böra bliva föremål för tillämpningen av den nya organisationsformen.
Härigenom skulle också för den fortsatta utbyggnaden vinnas erfarenhet beträffande
organisationens detaljutformning och icke minst i ekonomiskt avseende.
Att nu förekomma vid denna första utbyggnad föreslås i första hand do bada
distrikt, Göteborgs och Bohus samt Hallands län ävensom Malmöhus och
Kristianstads län, som byggnadsstyrelsen tidigare och senast i skrivelse den
19 september 1933 framhållit såsom särskilt arbetstyngda och vilka styrelsen
därvid åsyftade borde beredas lättnad genom anställande av en ny länsarkitekt,
varigenom såväl Göteborgs och Bohus som Malmöhus läu skulle kunna var för
sig bilda ett distrikt. Såsom det tredje distriktet i den första utbyggnaden
föreslås det genom sin stora omfattning svårskötta och betungande Norrbottens
län, som jämväl visar en stark ökning i ärendenas antal.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
Av de återstående nio distrikten äro flera, beträffande vilka behovet av åtgärder
för lättande av vederbörande länsarkitekters arbetsbörda är i hög grad
trängande, och lärer byggnadsstyrelsen, så snart omständigheterna det lämpligen
medgiva, komma att hos Kungl. Majit föreslå fortsatt utbyggnad av
institutionen.
Slutligen har i kap. V i utredningsförslaget upptagits frågan örn erforderliga
författningsändringar. Härvid har framhållits, att för den föreslagna organisationen
komme att erfordras åtskilliga i författningsväg givna föreskrifter och
bestämmelser, vilka, såvitt man kunnat finna, till huvudsaklig del torde komma
att på ett eller annat sätt böra inarbetas i byggnadsstyrelsens instruktion. Uppgörandet
av fullständiga förslag till dylika föreskrifter och bestämmelser hade
emellertid visat sig vara ett omfattande arbete, som tiden efter organisationsförslagets
utarbetande icke medgivit. Det hade dock ansetts lämpligt att på
grundval av förslaget göra en sammanställning av sådana föreskrifter, som
huvudsakligen hade instruktions natur.
I anslutning härtill hava vid utredningsförslaget såsom bilagor fogats dels
»Sammanställning av instruktionsbestämmelser beträffande länsarkitektsinstitutionen»,
dels ock »Sammanställning av åligganden, som enligt organisationsförslaget
skulle i huvudsak tillkomma länsstyrelserna». Beträffande dessa
sammanställningar torde jag få hänvisa till utredningsförslaget.
IV. Utlåtanden över utredningsförslaget.
Över utredningsförslaget avgåvos utlåtanden av samtliga länsstyrelser och
länsarkitekter ävensom av statskontoret, riksräkenskapsverket, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
i vad angick styrelsens verksamhetsområde, lantmäteristyrelsen,
allmänna civilförvaltningens lönenämnd och statens organisationsnämnd,
varjämte svenska arkitektföreningen, svenska landstingsförbundet,
svenska landskommunernas förbund och svenska stadsförbundet bereddes tillfälle
att yttra sig. Därjämte inkommo Stockholms byggnadsingenjörsförening
och svenska kommunaltekniska föreningen med yttranden.
Beträffande de sålunda avgivna utlåtandena torde jag i huvudsak få hänvisa
till handlingarna i ärendet. I den redogörelse, som jag nu går att lämna, har
jag endast för avsikt att beröra sådana frågor, där större meningsskiljaktigheter
yppat sig eller där vad i utlåtandena anförts blivit av särskild betydelse för
ärendets fortsatta handläggning.
Vad till en början den nuvarande organisationen beträffar, framhölls i utlatandena
sa gott som enhälligt densammas otillräcklighet och nödvändigheten
av en utvidgning. Särskilt underströks från flera håll behovet av att länsarkitekternas
nuvarande dubbelställning måtte upphöra.
Utlåtanden, vilka innebära ett tillstyrkande i princip av det framlagda organisationsförslaget,
avgåvos av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelserna
i Stockholms, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads.
Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs och Norrbottens län, länsarkitekterna
i Uppsala, Södermanlands och Gotlands län, i Jönköpings och Östergötlands
län, i Kronobergs, Kalmar och Blekinge län, i Göteborgs och Bohus
25
Kungl. Majlis proposition nr 190.
samt Hallands län, i Värmlands och örebro län, i Västmanlands och Kopparbergs
län, i Gävleborgs och Jämtlands län, i Västerbottens och Västernorrlands
län samt i Norrbottens län, svenska arkitektföreningen, svenska landskommunernas
förbund och svenska stadsförbundet.
Mera tveksamma utlåtanden avgåvos av länsstyrelserna i Jönköpings, Älvsborgs,
Gävleborgs och Västernorrlands län samt av länsarkitekterna i Stockholms
samt i Malmöhus och Kristianstads län.
Avstyrkande utlåtanden avgåvos av statskontoret, statens organisationsnämnd,
allmänna civilförvaltningens lönenämnd, lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna
i Uppsala, Östergötlands, Hallands, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands,
Örebro, Jämtlands och Västerbottens län samt svenska kommunaltekniska
föreningen.
Jag anser mig böra i detta sammanhang lämna ett referat för de av statskontoret,
statens organisationsnämnd och allmänna civilförvaltningens lönenämnd
avgivna utlåtandena. I dessa hava nämligen i stort sett sammanfattats
de principiella erinringar, som framförts mot utredningsförslaget och som varit
av betydelse vid ärendets fortsatta handläggning.
Statskontoret framhöll, att utredningen givit till resultat att länsarkitekterna,
oaktat de skulle erhålla ställning såsom statstjänstemän med full
tjänstgöring, i stor utsträckning även framdeles skulle äga åtaga sig vissa arbeten.
Dubbelställningen skulle alltså bestå. Vidare skulle skapas en ganska
stor kår av statsavlönade tjänstemän, vilka icke skulle hava att fullgöra arbete
uteslutande för statens eget behov utan skulle vara hänvisade till att mottaga
uppdrag i främsta rummet av kommuner och andra samfälligheter för att därigenom
erhålla full sysselsättning. Det vore icke lämpligt att i statens tjänst
anställa personer, vilkas huvudsakliga sysselsättning, åtminstone av de ekonomiska
beräkningarna att döma, skulle falla utom det statliga verksamhetsfältet.
Organisationsnämnden framhöll huvudsakligen följande: Enligt förslaget
skulle länsarkitekterna i stor utsträckning även framdeles äga att åtaga sig
arbeten i fråga örn kommunala och andra byggnadsföretag samt beträffande
planläggande av samhällsbildningar. Förslaget innefattade till och med möjlighet
för länsarkitekterna m. fl. att få åtaga sig enskilda uppdrag, som befunnits
inverka hinderligt för vederbörandes tjänstgöring. Länsstyrelserna skulle enligt
förslaget åläggas att verka för att kontoren tillfördes uppdrag i sådan omfattning,
att ersättningarna härför såvitt möjligt icke understege statsverkets omkostnader
för kontoren och deras personal. Länsarkitekternas dubbelställning
skulle sålunda icke undanröjas utan i något ändrad form alltjämt bibehållas;
även länsstyrelserna skulle indragas i denna vanskliga dubbelställning. Önskemålet
att dubbelställningen skulle avskaffas eller åtminstone begränsas hade
således icke i någon mån blivit tillgodosett genom förslaget. Beräkningen av
det belopp, som genom uppdragen skulle komma att tillföras statsverket, torde
vila på mycket osäker grund. En del av de arbeten, som länsarkitekterna under
de närmaste åren kunde beräknas få utföra, föranleddes av nyligen genomförda
författningsbestämmelser, och det vore tvivelaktigt, örn dessa författningsbestämmelser
längre fram kunde bereda länsarkitekterna samma
arbetsmängd som för närvarande och under den närmaste framtiden. Vidare
torde omfattningen av de uppdrag en länsarkitekt kunde beräknas få utföra till
väsentlig del vara beroende på hans individuella egenskaper och det förtroende
han genom dom lyckades tillvinna sig. I viss mån torde även länsarkitekternas
26
Kungl. Majus proposition nr 190.
och deras medhjälpares möjligheter att erhålla uppdrag komma att röna inverkan
av de personliga kvalifikationerna hos de privata konkurrenter, med vilka
de finge att göra. Slutligen torde beloppet av de ersättningar, som skulle komma
att tillföras statsverket för av länsarkitekter utförda uppdrag, komma att avsevärt
påverkas av de taxebelopp, som komme att bliva gällande för dylika uppdrag.
Det vore således åtskilliga okända och svårberäkneliga faktorer, som
komme att öva avgörande inflytande på hållbarheten av de beräkningar, det
remitterade förslaget innehölle med avseende på statsverkets inkomster genom
länsarkitekternas och deras medhjälpares icke-statliga uppdrag. Enligt organisationsnämndens
mening måste man räkna med att ifrågavarande inkomster
komme att uppgå till en summa, som vore väsentligt lägre än den i förslaget
antagna. Enligt förslaget skulle statsverket emellertid vara bundet att oavsett
de nämnda inkomsternas storlek utbetala det belopp av inemot 500,000 kronor
om året, som skulle åtgå för den nya länsarkitektsinstitutionens finansiering.
Detta belopp vore det enda säkra i den uppgjorda kalkylen. Ett genomförande
av det remitterade förslaget skulle alltså medföra, att statsverket löpte risken
att ådraga sig en mångdubbelt större kostnad för länsarkitektsinstitutionen än
vad som avsetts och beräknats. En sådan anordning kunde organisationsnämnden
för sin del icke tillstyrka. Enligt nämndens mening borde det icke komma
i fråga att upprätta en organisation som vore av sådan struktur, att det verkliga
beloppet av dess administrationskostnader undandroge sig en tillförlitlig
uppskattning. Det syntes organisationsnämnden vara avgjort att föredraga, att
länsarkitektsinstitutionens effektivitet förbättrades i erforderlig grad genom
skäliga arvodeshöjningar och genom inrättandet av behövliga nya befattningar,
utan hänsyn till ett bibehållande av den nuvarande kostnadsramen. Ett sådant
förfarande medförde åtminstone den fördelen, att man visste vilka merkostnader
man ålade statsverket.
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd anförde, att det föreliggande förslaget
ej kunde anses fullt och helt undanröja de påtalade olägenheterna med
dubbelställningen. Det vore förenat med vissa svårigheter att enbart med stöd
av föreliggande material bedöma storleken av det behov av arkitektutbildade
biträden, som förefunnes hos de olika länsstyrelserna. Det vore därför knappast
möjligt att uttala ett omdöme om den föreslagna utvidgningen av länsarkitektsinstitutionen
i denna del. Det vore tvivel underkastat, huruvida förslaget kunde
anses motsvara ett verkligt behov av en dylik omfattande organisation och örn
ett dylikt försök kunde vara tillrådligt. Förslaget kunde med hänsyn till de
högst avsevärda kostnaderna för avlöningar och till osäkerheten ifråga om inkomsterna
för statsverket medföra större kostnadsökning än vad som skulle
bliva fallet, därest en länsarkitekt enligt den nuvarande organisationen anställdes
i varje län. Något avgjort företräde ur den i direktiven angivna synpunkten
om bibehållande i stort sett av nuvarande kostnadsram kunde förslaget ej
anses äga framför en utökning av den nuvarande länsarkitektsinstitutionen.
I flera yttranden framfördes förslag till andra lösningar av det föreliggande
organisationsproblemet.
Statskontoret anförde exempelvis, att ämbetsverket icke ville förneka behovet
av en utvidgning men holle före, att denna icke borde genomföras i ett
slag utan borde ske efter hand, allteftersom institutionens arbetsuppgifter växte
fram och kunde klart fastställas. En dylik successiv utbyggnad syntes för
närvarande närmast böra avse att — med bibehållande åtminstone tills vidare
av tolv distrikt — i mera arbetstyngda distrikt viss arbetshjälp lämnades vederbörande
länsarkitekt. Detta torde kunna förverkligas därigenom, att hos byggnadsstyrelsen
anställdes lämpligt antal arkitektutbildade personer, vilka såsom
assistenter kunde utsändas för tjänstgöring under erforderlig tid inom de sär
-
Kungl. Majus proposition nr 190.
27
skilda länsarkitektsdistrikten. Statskontoret ville icke heller motsätta sig, att
åtminstone i vissa distrikt arvodet till länsarkitekterna ökades, men ansåge, att
ökningen borde kunna begränsas till mindre betydande belopp, förslagsvis 2,000
kronor. En större arvodesökning vore dock måhända på sin plats, därest länsarkitekternas
rätt att åtaga sig privata uppdrag avskaffades eller väsentligen
bcskures. Vidare holle statskontoret före, att i betraktande av den vidgade omfattning
av länsarkitekternas verksamhet, som av utredningen att döma ifrågasattes,
en undersökning borde ske för preciserande av vilka uppgifter verkligen
vore av den art, att länsarkitekts biträde erfordrades, samt att därvid samtidigt
borde prövas, huruvida icke i vissa hänseenden en inskränkning i verksamheten
och en jämkning av de fastställda kontrollföreskrifterna kunde åvägabringas.
Statskontoret funne sig för närvarande icke böra tillstyrka anställandet
av biträdande länsarkitekter. Förutom till avlönande av assistenter borde
dock medel ställas till byggnadsstyrelsens förfogande för beredande av även
annan biträdeshjälp åt vissa länsarkitekter. Fördelningen av anslagsmedlen till
dessa arbetskrafter torde böra ankomma på byggnadsstyrelsen och icke, såsom
beträffande rit- och skrivbiträden ifrågasatts, på länsstyrelserna. Exptnsmedel
borde beredas arkitekterna. En utbyggnad av den nuvarande institutionen i enlighet
med dessa antydningar skulle enligt approximativ beräkning draga en
kostnad, icke överstigande 80,000 kronor per år. Det syntes förtjänt att tagas
under övervägande, huruvida icke bidrag till täckande av denna merkostnad
liksom av kostnaderna överhuvud för länsarkitektsinstitutionen kunde erhållas
genom uttagande av avgifter enligt fastställd taxa för länsarkitekternas granskning
å tjänstens vägnar av förslag, som underställdes dem för sådant ändamål.
Organisationsnämnden anförde bland annat att, då behov av en viss utvidgning
av länsarkitektsinstitutionen otvivelaktigt förelåge, det syntes nämnden
lämpligt att en ny utredning i ämnet verkställdes. Vid denna utredning borde
enligt nämndens mening i första hand undersökas, vilka uppgifter, som verkligen
vore av den art, att länsarkitekts biträde erfordrades. Den skiftande utsträckning,
i vilken de olika länsstyrelserna anlitat länsarkitekt, torde icke uteslutande
bero på örn länsarkitekten vore stationerad i vederbörande länsstyrelses
residensstad eller icke, utan torde i viss mån också härröra från växlande praxis
hos respektive länsstyrelser, och det syntes icke uteslutet, att vissa länsstyrelser
anlitat länsarkitekt i större omfattning än som vore oundgängligen erforderligt.
I samband med nyssnämnda undersökning torde jämväl böra prövas, huruvida
några förändringar i de fastställda kontrollföreskrifterna kunde genomföras
i syfte att åstadkomma någon inskränkning i länsarkitekternas verksamhet.
Genom en undersökning av sålunda angiven art skulle man vinna
en fast grundval för bedömande av frågan, huru stor tjänstemannastab länsarkitektsinstitutionen
verkligen vore i behov av. Vid den fortsatta utredningen
syntes man enligt nämndens mening böra inrikta sig på att effektivt undanröja
länsarkitekternas dubbelställning genom att göra arkitekterna i fråga till helt
statsavlönade tjänstemän, uteslutande sysselsatta med statlig kontroll- och
granskningsverksamhet och avstängda från icke-statliga uppdrag och arbeten.
Farhågan för att länsarkitekterna genom en dylik avstängning skulle förlora
kontakten med den nyare utvecklingen på de områden de hade att syssla med
vore enligt nämndens uppfattning övedriven. Därest länsarkitekternas distrikt
och arbetsuppgifter så avvägdes, att de hade full sysselsättning med sin statliga
gransknings- och kontrollverksamhet, torde dc genom denna verksamhet
komma att hållas i vederbörlig kontakt med den utveckling, som föisigginge
inom deras områden. Nämnden vore medveten om att ett organiserande av länsarkitektsinstitutionen
i enlighet med de riktlnjer nämnden sålunda skisserat
icke torde kunna genomföras inom desi nuvarande kostnadsramen för ifrågavarande
institution. Nämnden holle emellertid för troligt, att den merkostnad för
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
statsverket, som en omorganisation i den riktning nämnden angivit skulle föranleda,
kunde hållas inom jämförelsevis måttliga gränser, och i varje fall hade
en omorganisation av sådan art det företrädet framför det remitterade förslaget,
att merkostnaden kunde på förhand beräknas, så att man visste vilka krav den
nya organisationen komme att ställa på statskassan.
Även från flera andra håll, exempelvis från länsstyrelserna i Skaraborgs och
Värmlands län, förordades en utbyggnad av den nuvarande organisationen.
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd framhöll, att det icke vore uteslutet
att genom ett fullföljande av det i utredningen framförda förslaget att uttaga
en avgift — eventuellt i form av stämpel — för av länsarkitekt å tjänstens
vägnar utförd granskning av underställda förslag ett avsevärt bidrag till avlönande
av länsarkitekterna skulle kunna erhållas.
Samma förslag örn uttagande av granskningsavgifter för läckande, åtminstone
delvis, av merkostnaderna för en omorganisation framfördes exempelvis
av — förutom, såsom tidigare nämnts, av statskontoret — länsstyrelserna i
Gotlands, i Göteborg och Bohus samt i Jämtlands län ävensom av svenska
arkitektföreningen.
Förslaget örn den statliga arkitektverksamheten tillstyrktes från åtskilliga
håll, men möttes också på vissa håll av betänkligheter. Dessa gällde såväl
sakens principiella sida — att, såsom länsarkitekten i Malmöhus och Kristianstads
län anförde, länsarkitekterna nu för statens räkning skulle tillämpa det
system, som de ej finge tillämpa för egen räkning — som det förhållandet, att
den föreslagna länsarkitektsorganisationen härigenom ansågs hava erhållit en
större omfattning än vad eljest skulle varit erforderligt. Beräkningarna rörande
de belopp, som genom arkitektkontorens verksamhet skulle tillföras statsverket,
ansågos av åtskilliga myndigheter, exempelvis riksräkenskapsverket samt länsstyrelserna
i Stockholms, Jönköpings, Hallands, Skaraborgs, örebro, Västmanlands
och Norrbottens län, väl optimistiska. Från flera länsstyrelser uttalades
betänkligheter mot förslaget, att länsstyrelserna skulle verka för att arbete tillfördes
kontoren. Vidare uttalades farhågor för att den omfattande statliga
arkitektverksamheten skulle medföra en besvärande konkurrens för den fria
yrkesutövningen.
I fråga örn rätt för länsarkitekterna att åtaga sig enskilda uppdrag gjorde
sig delade meningar gällande. Statskontoret framhöll, att enskilda uppdrag —
därest de icke ansåges kunna helt förbjudas — endast borde få ifrågakomma,
sedan byggnadsstyrelsen efter granskning funnit att uppdragen icke utgjorde
hinder för tjänsteutövningen eller föranledde konflikt med länsarkitektens ställning
såsom det allmännas representant inom distriktet. I möjligaste mån borde
därvid eftersträvas, att uppdrag vid sidan av tjänsten inskränktes till sådana,
som icke kunde bliva föremål för handläggning i tjänsten. Allmänna civilförvaltningens
lönenämnd — som utgick från att länsarkitekterna icke skulle få
åtaga sig enskilda uppdrag, som inverkade hinderligt på tjänsteutövningen —
fann Kungl. Haj:ts prövning kunna inskränkas till att avse sådana uppdrag,
som kunde bliva föremål för länsarkitekts prövning i tjänsten, övriga privatuppdrag
borde underställas byggnadsstyrelsens prövning, så att man finge
29
Kungl. Majus proposition nr 190.
möjlighet att övervaka, i vad mån konflikt kunde förefinnas mellan tjänsten
och privatuppdragen. Därigenom vunnes också möjlighet att tillse, att länsarkitekterna
ej åtoge sig enskilda uppdrag i större utsträckning än som kunde
anses lämpligt. Länsstyrelserna i Hallands, Älvsborgs och örebro län uttalade
betänkligheter mot länsarkitekternas privatuppdrag. I vart fall måste, framhöll
länsstyrelsen i örebro län, krävas, att de enskilda uppdragen icke finge
sådan omfattning, att den rent statliga verksamheten komme i fara att eftersättas.
Beträffande den föreslagna löneställningen för länsarkitekterna voro meningarna
delade. Från flera håll, exempelvis av länsstyrelserna i Stockholms,
Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, de länsarkitekter
som yttrade sig i ärendet ävensom svenska arkitektföreningen, framhölls,
att de föreslagna löneförmånerna ej vore för högt tilltagna med hänsyn
till de krav, som skulle ställas på de blivande länsarkitekterna, ävensom till
nödvändigheten att för dessa befattningar erhålla en god rekrytering. Fran
åtskilliga andra håll ansågos emellertid arvodesbeloppen för höga. Allmänna
civilförvaltningens lönenämnd anförde sålunda — under erinran örn vad som
förekommit beträffande vägingenjörerna — att nämnden ej kunde tillstyrka
högre arvodesbelopp än 12,000 kronor. Mot detta förslag anmäldes avvikande
mening av nämndens ledamot, t. f. byråchefen S. G. Almgren, som i enlighet
med utredningsförslaget tillstyrkte ett arvode av 14,000 kronor. Från flera
håll angavs såsom lämplig jämförelsepunkt de för vägingenjörerna beslutade
avlöningsförmånerna.
Frågan örn särskilda pensionsbestämmelser ansåg allmänna civilförvaltningens
lönenämnd böra upptagas först i samband med ett slutligt fastställande
av organisationen.
Förslaget örn tillsättande på viss tid av länsarkitekterna förordades av samtliga
de myndigheter, som yttrade sig i ämnet. Såväl statskontoret som allmänna
civilförvaltningens lönenämnd och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län tillstyrkte emellertid, att förordnande endast borde meddelas för en tid av
tre år. 0
Såväl statskontoret som riksräkenskapsverket tillstyrkte vidare i fråga örn
resekostnads- och traktamentsersättning, att särskilt besparingsreglemente måtte
utfärdas. I fråga örn länsarkitekternas ersättning förordade nämnda myndigheter
en placering i rese- och traktamentsklass II C.
Utredningsförslaget, i vad detsamma avser personalorganisationen i övrigt,
biträddes i huvudsak av de myndigheter, som yttrade sig härom. Från flera
länsarkitekter framhölls emellertid, att de föreslagna befattningarna måste
anses vara beräknade i underkant. Allmänna civilförvaltningens lönenämnd
anförde däremot, att det vore svårt att avgöra, huruvida verkligt behov kunde
anses förefinnas av den föreslagna utökningen av arlutektutbildade biträden.
Örn det befunnes nödvändigt, syntes, under förutsättning att full sysselsättning
kunde beredas dem, intet vara att erinra mot att biträdande länsarkitekter i allmänhet
placerades å extra stat i lönegraden B 24. Emellertid syntes exempelvis
lönegraden B 22 tillsvidare vara påkallad för de biträdande länsarkitekterna i
vissa mindre län, i första hand Gotlands.
30
Kungl. Majus proposition nr 190.
Beträffande organisationens genomförande framfördes från åtskilliga håll
betänkligheter mot förslaget örn en successiv utbyggnad, exempelvis av länsstyrelserna
i Kronobergs och Blekinge län samt av flera länsarkitekter. Flera
länsstyrelser, som icke ville motsätta sig det gradvisa genomförandet, påyrkade
emellertid att den nya organisationen redan från början skulle omfatta jämväl
det länsarkitektsdistrikt, till vilket vederbörande län vore avsett att hänföras.
Fran andra båll åter tillstyrktes förslaget om ett successivt utbyggande. Sålunda
anförde exempelvis allmänna civilförvaltningens lönenämnd, att det i anseende
till den rätt osäkra finansiella grundvalen även av ekonomiska skäl torde
vara nödvändigt att till en början genomföra organisationen endast i några få
distrikt och därefter i fortsättningen endast i den mån erfarenheten kunde
komma att visa, att de gjorda beräkningarna vore hållbara.
T. Förnyad utredning rörande länsarkitektsinstitutionens omorganisation.
Den 20 juli 1934 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsrådet A. G. Linden att
inom kommunikationsdepartementet — med anledning av vad i de i kap. IV
omförmälda remissyrkandena förekommit — verkställa överarbetning av den
utav. byggnadsstyrelsen och de förut omnämnda utredningsmännen gjorda utredningen
rörande länsarkitektsinstitutionens lämpliga organisation m. m.
Den 22 november 1934 inkom byggnadsrådet Linden med j>P. M. med förnyad
utredning rörande länsarkitektsinstitutionens omorganisation. Utredningar
och förslag till vissa ändringar i byggnadsstyrelsens med biträde av vissa sakkunniga
uppgjorda förslag till länsarkitektsinstitutionens lämpliga organisation.
!. Jag^ anhåller nu att få lämna en redogörelse för det huvudsakliga innehållet
i ifrågavarande utredning, i det följande benämnd »promemorian». I
I kap. I, Inledning, bar till en början erinrats om att i de utlåtanden, som
avgivits över utredningsförslaget, i flertalet fall behovet av en mer eller mindre
genomgripande revidering av den nuvarande länsarkitektsorganisationen vitsordats.
Särskilt hava länsstyrelserna i de län, där länsarkitekternas arbetsbörda
uppnått en alltför stor omfattning, betonat nödvändigheten av att åtgärder
vidtagas för att i bland annat sådant hänseende snarast möjligt avhjälpa
de nuvarande missförhållandena.
Från dessa och flera båll bar det föreliggande utredningsförslaget i allmänhet
tillstyrkts.
På andra båll åter bar utredningsförslaget väckt betänkligheter och i vissa
fall föranlett avstyrkanden. Det har nämligen ansetts principiellt oriktigt att,
såsom i förslaget avses, länsarkitekterna skulle sysselsättas med i tjänsten utövande
arkitektverksamhet vid sidan av det granskande tjänstearbetet. I stället
för inrättandet av dylika, delvis praktiserande länsarkitektkontor, ifrågasättes,
huruvida det icke vore lämpligare att utbygga den nuvarande organisationen
till erforderlig omfattning och i enlighet därmed reglera länsarkitekternas löneförmåner
och pensionsförhållanden m. m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
31
Tvivelsmål har jämväl uttalats, huruvida den föreslagna organisationen
skulle kunna anses betingad av ett verkligt behov.
För belysande av den arbetsmängd, som åvilar länsarkitekterna, har härefter
till en början hänvisats till de i utredningsförslaget intagna tabellerna I och II
med uppgifter örn årliga antalet förekommande tjänsteärenden, respektive
växande samhällsbildningar m. m. inom de olika länsarkitektsdistrikten samt de
härtill gjorda förklaringarna angående den arbetstid, som granskningen av olika
slag förekommande ärenden i medeltal krävde.
Härefter har i promemorian beträffande länsarkitekternas nuvarande arbetsuppgifter
anförts huvudsakligen följande:
Genom de närmare utredningar, som i förenämnda hänseende vidtagits, har
utrönts, att om granskningen av olika slag av förekommande tjänsteärenden sker
så som den bör, d. v. s. med tillräcklig grundlighet, innefattande nödiga undersökningar
och resor till orten, där sådant påkallas, samt med lämnande av
erfurderliga råd och anvisningar i övrigt, kan det årsarbete som en tjänsteman
bör anses medhinna, uppskattas till omkring 400 ärenden.
Givetvis kan detta tal ökas med ett eller annat hundratal ärenden per år, örn
länsarkitekterna, såsom nu är förhållandet, bliva nödsakade att ägna åtskilligt
mera än vad som kan anses utgöra daglig arbetstid åt tjänstearbetet. Däremot
är det fullkomligt orimligt att den stora arbetsbörda av omkring 1,000 ärenden
och därutöver, som nu uppstått i de flesta distrikten, skall kunna medhinnas
utan erforderlig biträdeshjälp. Tillföres icke sådan arbetshjälp måste ett eftersättande
av granskningens kvalitet bliva den oundvikliga följden.
Länsarkitekterna själva hava under senare år sett sig nödsakade att på egen
bekostnad förskaffa sig biträdeshjälp. Detta har i mer eller mindre omfattning
förekommit i åtta av de nio mest betungade distrikten — Stockholms län är
nämligen det enda distrikt, där även statlig biträdeshjälp hittills tillhandahållits.
Det har tyvärr icke kunnat undvikas, att de nuvarande förhållandena i många
fall nödvändiggjort expediering av ärenden utan att dessa hunnit underkastas
saklig granskning i önskvärd omfattning. Då tid och krafter icke räcka till
att lämna vederbörande samhälle eller förslagsställare mera utförliga anvisningar
— varken skriftliga sådana eller egna skissförslag, vilka oftast äro erforderliga
för åstadkommande av rättelse i mindre fullgoda förslag — ligger, det
nära till hands att resignera inför svårigheterna och välja den enklare utvägen,
nämligen att helt avstå från de sakliga anmärkningarna.
Ur det allmännas synpunkt kan det emellertid icke anses vara tillfredsställande
att granskningen av ett underställt förslag på så sätt inskränkes till
att bliva av uteslutande formell art.
Vidare har i promemorian erinrats, att det för utt uppnå lindringar i länsarkitekternas
arbetsbörda och därigenom minska behovet av den nuvarande
organisationens utbyggande i vissa utlåtanden ifrågasatts, huruvida icke vissa
inskränkningar i hittillsvarande tjänsteuppgifter lämpligen kunde göras. Härom
har anförts följande:
Det är att märka, att en sådan inskränkning redan skett under år 1934 beträffande
förslag till begravningsplatser. Sedan byggnadsstyrelsen, jämlikt
Kungl. Maj:ts beslut den 26 januari 1934, övertagit länsstyrelsernas tidigare
skyldighet att fastställa sådana förslag, har nämligen länsarkitekternas biträde
med granskningen därav icke påkallats.
övriga slag av ärenden, vilka nu höra till länsarkitekternas arbetsuppgifter,
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
synas emellertid icke vara av beskaffenhet att böra undantagas från deras
granskning. Däremot kan det ifrågasättas, huruvida icke omfattningen av länsarkitekternas
granskningsarbete kunde i vissa fall begränsas. Detta gäller
särskilt beträffande sådana förslag, som avses att fastställas av Kungl. Maj:t,
i första hand då stadsplaneärenden. Dylika ärenden komma ju ändock alltid
att underkastas slutlig granskning inom byggnadsstyrelsen, varför länsarkitektens
befattning därmed torde utan större olägenheter kunna inskränkas till
att bliva av uteslutande formell art.
Emellertid synas sådana eftergifter icke innebära så betydande lindringar i
granskningsarbetet att de i och för sig kunna nämnvärt inverka på kontorspersonalens
storlek och sammansättning. Så mycket mindre torde detta bliva
förhållandet som vissa länsarkitekter redan sett sig nödsakade att med hänsyn
till arbetsbördan tillämpa ett enklare granskningsförfarande beträffande
åsyftade slag av ärenden. Vid bedömandet av ifrågavarande spörsmål bör man
emellertid utgå ifrån vad som kan anses vara bäst och lämpligast med hänsyn
till det allmänna.
Under inga förhållanden kan ett sådant tillvägagångssätt förordas, att
ärenden, som avgöras av länsstyrelsen och äro av beskaffenhet att böra granskas
av länsarkitekten, undandragas den sistnämndes granskning uteslutande i syfte
att minska länsarkitektens arbetsbörda. De ävenledes framhållna olägenheterna
med ärendenas icke nog snabba handläggning kunna icke heller få inverka på
frågan, huruvida ett ärende skall remitteras till länsarkitekten eller icke.
Vid den organisation, som nu förestår, måste — oavsett huru den i övrigt
kommer att gestaltas — givetvis förutsättas, att åt länsarkitekterna beredes
möjlighet att mottaga och sakligt handlägga alla de slag av ärenden, som anses
höra till deras arbetsuppgifter, och att allt granskningsarbete utföres på skyndsammast
möjliga sätt.
Härefter har i promemorian erinrats, att de senare årens kraftiga stegring
av länsarkitekternas tjänstearbete även givit anledning till den förmodan, att
en del av detta och under närmaste åren kommande arbete hänförde sig till vissa
relativt nya författningsbestämmelser, vilka framdeles endast i mindre omfattning
skulle komma att föranleda åtgärder från länsarkitektens sida. Beträffande
nämnda förmodanden har i promemorian anförts huvudsakligen följande:
Vid en i nämnda hänseende inom byggnadsstyrelsens stadsplanebyrå företagen
utredning har framgått att ifrågavarande arbetsökning hittills i mycket
ringa män varit beroende av åsyftade slag av ärenden av mera tillfällig art.
Den ytterligare större ökning av ärendenas antal, som förväntas bliva en följd
av nya stadsplanelagen och byggnadsstadgan, har ännu icke hunnit avsätta
några nämnvärda spår i länsarkitekternas diarieböcker.
Det stora allmänna revideringsarbete, som blir en direkt följd av stadsplanelagens
och byggnadsstadgans föreskrifter, att varje planområdes olika användningssätt
och bebyggelse hädanefter skola fastslås i stadsplanen medelst härför
lämpade stadsplanebestämmelser, förväntas komma att i avsevärd utsträckning
öka länsarkitekternas tjänstearbete. Med några få undantag har detta arbete
ännu knappast hunnit påbörjas ute i landet. Icke heller sådana av de nya författningsbestämmelserna
föranledda åtgärder som antagandet av provisoriska
byggnadsföreskrifter, gatukostnadsbestämmelser m. m. — vilka emellertid
kunna anses vara av mera tillfällig och övergående art — synas ännu i nämnvärd
omfattning hava påbörjats.
Den ytterligare ökning av antalet ärenden, som blir en följd av den nya
byggnadslagstiftningen, har alltså ännu icke hunnit påverka länsarkitekternas
tjänstearbete i någon större omfattning. Lägger man härtill den icke oväsentliga
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majds proposition nr 190.
ökning av tjänsteuppgifterna, som med all sannolikhet är att påräkna i de län,
där länsarkitekt hittills icke varit stationerad, torde därav tydligt framgå att
någon större minskning av den i organisationsförslaget angivna tjänstepersonalen
icke synes vara tillrådlig.
I detta sammanhang torde även böra erinras om den ökade skyldighet, som
enligt nya byggnadsstadgans 124 § åvilar länsstyrelserna vid utövandet av tillsynen
över stadsplane- och byggnadsväsende! ute i landet, och örn att till följd
därav större krav komma att ställas på länsarkitekten.
I promemorian har härefter upptagits frågan örn länsarkitektkontorens arkitektverksamhet.
Härvid har erinrats, att den grundläggande principen i hela
utredningsförslaget vore, att i länsarkitekternas tjänsteuppgifter jämväl skulle
i viss begränsad omfattning ingå utövande arkitektverksamhet för statens räkning.
Detta hade ansetts önskvärt dels för att därigenom erhålla medel för
finansiering av statsverkets ökade utgifter för organisationen, dels, och icke
minst, därför att länsarkitekterna skulle beredas möjligheter att bättre följa
byggnadskonstens allmänna utveckling och därigenom göras mera dugande som
tjänstemän. Ävenså hade det ansetts vara till fördel för det allmänna att dylika
arkitektkontor funnes att tillgå. Praktiskt taget bleve enligt utredningsförslaget
en privat arkitektverksamhet förbjuden såväl länsarkitekterna som deras
biträden. Undantag från förbudet kunde visserligen medgivas av Kungl. Majit
respektive länsstyrelsen, men det torde böra förutsättas, att dylika medgivanden
ytterst sparsamt ifrågakomme och endast där inga olägenheter vore att befara.
Beträffande den ifrågasatta statliga arkitektverksamheten hade, erinras
vidare i promemorian, meningar framförts både för och emot. Det vore givetvis
angeläget, att anledningen till den uppfattningen nu undanröjdes, att länsarkitektens
behandling av andra praktiserande fackmäns arbeten icke skulle
bliva fullt opartisk. Man måste emellertid beakta den stora skillnad, som i
detta hänseende läge däruti, att ifrågavarande arkitektverksamhet nu avsåges
att ingå i själva tjänstearbetet och utövas för statsverkets räkning. Det vore ju
särskilt beträffande länsarkitekternas privata verksamhet, som farhågor i berörda
avseende hittills blivit framförda. Det vore därvid även att märka att
länsarkitekternas ifrågavarande privata verksamhet hittills bedrivits i avsevärt
större omfattning än vad som nu avsåges för statsverkets räkning. Därtill
komme att berättigade skäl till anmärkningar i förenämnda hänseende icke
kunnat påvisas under länsarkitektsinstitutionens hittills trettonåriga tillvaro.
Länsarkitekternas hittillsvarande rätt till oinskränkt privat verksamhet hade
vid institutionens tillkomst ansetts vara en fördel för det allmänna. Fördelarna
för samhällen och enskilda att hava tillgång till länsarkitektens sakkunskap
icke blott vid granskning av förslag utan även vid upprättande av sådana hade
då till fullo uppskattats. Det hade särskilt framhållits, hurusom man därigenom
skulle erhålla värdefulla bidrag till höjandet av byggnadskulturen i särskilt de
landsdelar, där erforderlig tillgång till skolad arkitekthjälp saknades. Att
sådana behov allt fortfarande förefunnes, och att det måste anses vara ur det
allmännas synpunkt önskvärt att länsarkitekten, på sätt enligt förslaget skedde
genom den statliga arkitektverksamheten, bereddes möjlighet att ställa sina
praktiska kunskaper i det allmännas tjänst, även beträffande utarbetandet av
Bihang till riksdagens protokoll 1935, 1 sami. Nr 190. 847 36 3
34
Kungl. Majus proposition nr 190.
förslag, hade vitsordats från åtskilliga länsstyrelser och även från svenska
stadsförbundet samt svenska arkitektföreningen. En på lämpligt sätt begränsad
och i tjänstearbetet ingående arkitektverksamhet torde, har slutligen anförts i
promemorian, icke kunna anses vara ägnad att föranleda några olägenheter, vare
sig med hänsyn till dubbelställningen eller ur konkurrenssynpunkt. Utgingeman
från den uppfattningen att viss praktisk arkitektverksamhet å länsarkitektkontoren
alltid måste vara till fördel för det allmänna och dessutom nödvändig
för att göra tjänstinnehavarna själva bättre skickade att på ett sakligt och
framgångsrikt sätt sköta sina övriga tjänsteuppgifter, syntes icke några principiella
betänkligheter behöva resas mot att i viss utsträckning finansiera utbyggandet
av länsarkitektorganisationen genom för statens räkning bedriven
verksamhet av ifrågavarande art.
I promemorian har vidare erinrats, att de av byggnadsstyrelsen gjorda beräkningarna
för omorganisationens finansiering från vissa håll ansetts vara
alltför optimistiska. Det hade ansetts tvivelaktigt, huruvida de högst betydande
årliga utgifter, som komme att åsamkas statsverket, verkligen komme att motsvaras
av ett lika rikligt inkomsttillflöde. Härom har i promemorian anförts
huvudsakligen följande:
Vid de under utredningsarbetet företagna beräkningarna angående de inkomster,
som genom arkitektverksamhet kunde tänkas komma att tillföras länsarkitektkontoren,
lät byggnadsstyrelsen genom länsarkitekterna själva noga
undersöka de arbetsmöjligheter, som för närvarande inom varje distrikt under
de närmast kommande åren kunde anses vara till finnandes, och vilka av dessa
som kunde ^vara av beskaffenhet att lämpligen böra tillföras länsarkitektkontoren.
Såsom av tabellen III i utredningsförslaget närmare framgår hade
länsarkitekterna därvid i allmänhet uppgivit avsevärt större inkomstsummor
än vad som sedan ansågs lämpligt att räkna med. Endast hos vissa av de i de
större städerna stationerade länsarkitekterna kunde tveksamhet förmärkas angående
kontorens förmåga att bliva så att säga självförsörjande. Det torde icke
behöva råda något tvivel örn att icke arbetsuppgifter av hithörande slag erbjöde
sig i större omfattning än att tillgängliga kvalificerade arbetskrafter försloge
till deras lösning. De uttalade farhågorna för att länsarkitektkontoren icke
skulle kunna finansieras enbart genom inkomster av arkitektverksamheten torde
därför — under förutsättningar i övrigt som i det följande berördes — sakna
grund.
Det hade, har vidare erinrats, även framhållits, att det i viss mån vore beroende
på personliga kvalifikationer hos länsarkitekten själv, om det sålunda angivna
arbetsresultatet skulle kunna utvinnas. Detta vore givetvis riktigt, och i utredningsförslaget
hade uttryckligen framhållits nödvändigheten av att de nya
tjänsterna komme att besättas med framstående fackmän på området. Med
denna utgångspunkt vore helt naturligt inkomstberäkningarna gjorda. I vad
mån arkitektverksamhet skulle kunna medhinnas vid sidan örn det övriga
tjänstearbetet bleve givetvis även beroende av örn erforderlig biträdeshjälp tillhandahölles
länsarkitekten. Relativt obetydligt tillskott till den i övrigt erforderliga
biträdeshjälp en erfordrades för att länsarkitekten skulle kunna sättas i
tillfälle att jämväl utöva sådan förvärvsverksamhet. Länsarkitekten borde i
alla händelser vara rustad att i tjänsten och i samband med granskningsarbetet
Kungl. Majlis proposition nr 190.
35
utföra vissa ritarbeten m. m. Ty även om man utginge ifrån att det icke vore
önskvärt att arkitektverksamhet bedreves för statsverkets räkning kunde man
aldrig komma ifrån att det icke1 vore både nyttigt och nödvändigt att länsarkitektkontoret
jämväl vore organiserat för utförandet av vissa sådana utredningsförslag,
som ofta visade sig erforderliga och direkt sammanhängde med
ett rationellt bedrivande av själva granskningsarbetet.
Sammanfattningsvis har i promemorian anförts, att en fullt tillfredsställande
utvidgning av den nuvarande organisationen icke torde vara möjlig utan alltför
stora kostnader för statsverket, därest icke länsarkitektkontorens verksamhet i
viss mån gjordes inkomstbringande. De mot utredningsförslaget framförda anmärkningarna
hade väsentligen riktat sig mot den ifrågasatta statliga arkitektverksamheten
och de olägenheter en sådan verksamhet ansetts medföra, särskilt
med hänsyn till den avsedda omfattningen därav och de fordringar på statlig
inkomst, som blivit ställda därpå. Med anledning härav hade undersökningar
nu vidtagits i syfte att vid sidan av arkitektverksamheten utfinna andra utvägar
för täckande i huvudsak av statsverkets ökade utgifter, varigenom bland
annat arkitektverksamheten kunde nedbringas till sådan mindre omfattning, att
några olägenheter i förut åsyftade hänseenden icke kunde anses vara att befara.
Av dessa undersökningar, vilka förelåge i följande utredningar och förslag,
hade framgått, att en stor del av de ökade kostnaderna lämpligen kunde täckas
genom särskilda avgifter för av länsarkitekterna granskade tjänsteärenden.
I kap. II i promemorian har redogjorts för verkställd utredning angående
ersättning till länsarkitektkontoren för granskning av tjänsteärenden m. m.
I nämnda kapitel har till en början erinrats, att i utredningsförslaget antydningsvis
omnämnts utvägen att kompensera de ökade utgifterna genom att av
vederbörande samhälle, kommun eller enskild sökande uttaga en avgift — t. ex.
i form av stämpel — för av länsarkitekten å tjänstens vägnar utförd granskning
av underställda förslag. Samtidigt hade dock bland annat ifrågasatts,
huruvida dylika avgifter lämpligen kunde sättas så höga, att de tillnärmelsevis
kunde täcka ifrågavarande utgifter.
Vidare har i promemorian erinrats, att i vissa av de över utredningsförslaget
avgivna yttrandena — exempelvis av statskontoret, allmänna civilförvaltningens
lönenämnd, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt svenska arkitektföreningen
— framhållits, att frågan örn eventuellt uttagande av granskningsavgifter
borde bliva föremål för närmare utredning.
Efter en redogörelse för det huvudsakliga innehållet i nyssnämnda yttranden
har i promemorian meddelats, att i anslutning till nämnda yttranden och förslag
samt med hänsyn till den kritik, som riktats mot att täcka den nya organisationens
ökade utgifter enbart med de inkomster, som kunde inflyta av i tjänsten
utförda arkitektuppdrag, efter företagen utredning förslag till lämpligt avpassade
taxesatser uppgjorts och undersökning vidtagits angående storleken av
de summor, som på detta sätt kunde beräknas inkomma. Beträffande de grunder,
som legat till grund för berörda förslag, har i promemorian anförts huvudsakligen
följande:
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 19<).
Såsom av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhållits höra givetvis
avgifterna sättas relativt låga. Ty även örn man utgår ifrån att länsarkitektens
granskning av ett till länsstyrelsen för faststäjlelse ingivet förslag i och för sig
måste innebära en garanti för att förslaget vid fastställelsen befunnits kvalitativt
tillfredsställande, och några principiella invändningar alltså icke behövde
göras mot att det granskningsarbete ersattes, som sålunda kan sägas komma
vederbörande samhälle eller enskilda sökande till nytta, kan man givetvis icke
lämpligen räkna med sådana avgiftsbelopp, att den granskande tjänstemannens
arbete kan anses helt ersatt därmed. De särskilda taxesatsernas å-priser skulle
då sannolikt i de flesta fall komma att te sig alltför höga.
Svårigheten är att på förhand kunna beräkna den tid, som kan komma att
åtgå _ för. granskning av varje särskilt ärende. Många omständigheter kunna
därvid bidraga att öka granskningstiden. Rätt vanligt är t. ex. att de överlämnade
förslagen ej åtföljas av fullständiga handlingar eller att erforderligt
utredningsmaterial icke förebragts. I sådana fall kan granskningsarbetet medföra
mer eller mindre tidsödande undersökningar. Särskilt betungande äro
sådana fall, i vilka de underställda förslagen på grund av sakliga eller formella
brister icke kunna förordas till fastställelse. Länsarkitekten blir därvid oftast
nödsakad att lämna utförliga anvisningar till förslagets rättande eller omarbetande.
Ej sällan måste —- eller åtminstone borde — länsarkitekten närmare
åskådliggöra sina anvisningar genom särskilda skisser.
Det är givet, att om full ersättning för sistnämnda granskningsarbete skulle
uttagas, avgifterna därför skulle komma att synas oproportionerligt höga i förhållande
till omfattningen och beskaffenheten i övrigt av det granskade förslaget.
I och för sig vore väl intet att invända mot att det ökade granskningsarbete,
som föranledes av ett förslags ofullständighet eller mindre goda beskaffenhet,
ersattes av vederbörande sökande, då ju länsarkitektens insats härvidlag måste
för sökandens vidkommande anses vara av större kvalitativt värde än när det
gäller den mindre besvärliga granskningen av ett från början fullgott förslag.
Särskilt torde detta klart framträda i de fall, då länsarkitekten vid granskningen
utarbetat mer eller mindre kostsamma förslagsskisser. Med hänsyn till
länsarkitektens vid sådana tillfällen ofta grannlaga och ömtåliga ställning synes
det emellertid vara lämpligast att han helt befrias från skyldigheten att utkräva
särskild ersättning för dylika tilläggsarbeten. Han kunde i motsatt fall lätt
bliva utsatt för den misstanken, att anmärkningarna icke enbart vore sakligt
grundade utan även föranledda av en strävan att uppnå högre granskningsarvoden,
låt vara att detta skulle tillfalla statsverket.
I viss mån torde man likväl böra räkna med förhållandevis högre utgifter
för granskning av mindre fullgoda förslag. Erfarenheten har nämligen visat,
att granskningen av sådana förslag oftare än eljest påkallar särskilda resor till
orten. Ersättning för dessa resor, däri inräknat även tidsspillan, bör givetvis
bekostas av sökanden.
Vid bestämmandet av lämpliga granskningsarvoden eller taxesatser för varje
särskilt slag av ärenden synes man alltså endast böra utgå ifrån en på erfarenhet
grundad tidsuppskattning av det arbete, som under olika förhållanden
erfordras för förslagets granskning, under förutsättning att detta alltid är utfört
på ett sakligt och riktigt sätt.
Men även under sådana förutsättningar kan det vara vanskligt att angiva
bestämda normer, efter vilka granskningsarbetet skall kunna på förhand rättvisligen
värderas. Ett visst mått av tid och arbete — olika allt efter förslagets
omfattning och beskaffenhet — åtgår ju alltid för en saklig granskning av varje
förslag, även om förslaget är aldrig så väl genomarbetat och granskningen därför
resulterar i ett enbart konstaterande av förslagets godtagbarhet.
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
I anslutning till de sålunda anförda synpunkterna hade, meddelas vidare i
promemorian, uppgjorts ett preliminärt förslag till taxa för berörda granskningsavgifter.
Detta preliminära förslag är såsom bilaga (Bl. a) fogat till promemorian,
och torde jag beträffande detsamma få hänvisa till promemorian. Här torde jag
endast behöva återgiva följande i promemorian intagna kortfattade redogörelse
för dess huvudsakliga innehåll:
Förslaget, vilket uppställts i tabellform, upptager i stort sett alla de slag
av ärenden, som genom länsstyrelserna remitteras eller skola remitteras till länsarkitekterna,
nämligen förslag till stadsplaner, byggnadsplaner, stomplaner,
avstyckningsplaner, utomplansbestämmelser, allmänna vägar, tomtindelningar,
avstyckningar och byggnadsordningar samt ärenden angående byggnadstillstånd
— byggnadslov eller dispens från rådande byggnadsförbud — samt besvärsmål
m. m. .
För varje slag av ärenden har angivits en minsta taxesats (grundavgift), av i
allmänhet 20 kronor. Undantag härifrån har dock gjorts för. sådana mindre
ärenden som tomtindelningar och avstyckningar, där grundavgiften satts lägre
nämligen till 10, respektive 5 och 2 kronor. När det gäller stadsplaner, byggnadsplaner
eller dylikt är det givetvis i allmänhet mera tidsödande att granska
ett större förslag än ett mindre. Taxesatserna i fråga hava därför angivits i
relation till planområdets areal, i överensstämmelse med förfarandet vid bestämmande
av arvoden för upprättandet av planförslag. För tomtindelningar
och avstyckningar hava avgiftshöjningarna räknats per tomt, respektive
tomtplats.
För utredningens fullständigande hade, har härefter meddelats i promemorian,
underhandsförfrågningar gjorts hos samtliga länsarkitekter angående
deras synpunkter på bland annat det sålunda upprättade taxeförslaget. I kap. III
i promemorian (sid. 16—22) har lämnats en sammanfattning av de sålunda
framkomna synpunkterna, till vilken jag här torde få hänvisa. I detta sammanhang
har vidare meddelats, att samtliga länsarkitekter under hand överlämnat
uppgifter örn de ungefärliga avgiftssummor, som med tillämpning av
det ifrågavarande preliminära förslaget kunde influtit under år 1933. Av dessa
uppgifter framgår, att sammanlagda inkomsten skulle uppgått till omkring
132,000 kronor.
I kap. IV i promemorian har härefter framlagts ett av byggnadsrådet Linden
uppgjort förnyat förslag till taxa å granslcningsav gifter (Taxa C).
Inledningsvis har därvid erinrats, att vad länsarkitekterna själva beträffade
flertalet icke syntes hysa några principiella betänkligheter mot införandet av
granskningsavgifter. Beträffande den föreslagna taxan hade emellertid en del
erinringar och uppslag framställts. I allmänhet hade yrkats på en större differentiering
i taxeavgifterna mellan mindre och större granskningsärenden. Särskilt
hade taxesatserna beträffande större och mera besvärliga planförslag
ansetts för låga. Ävenså hade önskemål framställts örn höjningar av de föreslagna
granskningsarvodena för byggnadsordningar.
I det förnyade förslaget hade, har härefter meddelats i promemorian, i möjligaste
mån beaktats de gjorda erinringarna. Emellertid hade det icke ansetts
lämpligt att göra några större höjningar i de förut föreslagna taxesatserna.
38
Kungl. Majus proposition nr lito.
Beträffande det sålunda framlagda förnyade taxeförslaget torde jag få hänvisa
till promemorian. Den föreslagna taxa C har här intagits som »Bl. b», av
vilken närmare framgå de olika taxesatserna och huru dessa äro avsedda att
beräknas. Grunderna för beräkningar av avgifterna för granskning av planförslag
hava åskådliggjorts å ett till taxeförslaget hörande diagram (Bl. c).
Här torde jag endast behöva lämna följande i promemorian intagna redogörelse
för förslagets huvudsakliga innehåll:
En minimiavgift, grundavgift — olika för olika slag av ärenden — skall
alltid utgå för varje av länsstyrelsen till länsarkitekten remitterat ärende. För
mera omfattande ärenden, såsom större planförslag eller byggnadsföretag, skulle
därjämte utgå granskningsavgifter angivna i förhållande till planområdets eller
byggnadsföretagets ökade omfattning och storlek. För byggnadsplanförslag,
vilka dels på grund av befintlig bebyggelse, dels föreslagen tätare och högre
bebyggelse kräva en mera tidsödande granskning, föreslås dessutom procentuella
höjningar av granskningsavgifterna.
Anledningen till att beträffande stadsplaner liknande arvodesökningar icke
föreslagits för andra än sådana mindre ändringsförslag, som kunna fastställas
av länsstyrelsen, är den att man icke längre skulle ställa samma fordringar på
länsarkitekternas granskning av dessa andra stadsplaneförslag. Därmed skulle
man även tillmötesgå ett från bland andra länsarkitekterna framställt önskemal
att, med hänsyn till den stora arbetsbördan, befria dem från annan än
rent formell granskning av förslag, som avses att fastställas av Kungl. Majit
och alltså komma att granskas hos byggnadsstyrelsen. Länsarkitektens granskning
hos länsstyrelsen av sådana förslag skulle därvid inskränkas till en undersökning
angående ärendets formella behandling, såsom bland annat frågan huruvida
av förslaget berörda markägare blivit i vederbörlig ordning underrättade.
Samma förfaringssätt avses att tillämpas beträffande granskning av stomplaneförslag.
I den mån arealberäkning här kan tillämpas med avseende å sådana
förslag, som kunna fastställas av länsstyrelsen, föreslås avgifterna till 50
procent av avgifterna för stadsplaner eller byggnadsplaner.
Ersättning för granskning av de enklare styckningsplanerna föreslås att utgå
med ungefär hälften av avgifterna för byggnadsplaner.
Förslag till utomplansbestämmelser följa i regel vissa normal- eller standardförslag.
Den på grund därav genomsnittligt enklare granskningen av dylika
ärenden har därför icke ansetts böra ersättas med högre belopp än en grundavgift
av 20 kronor.
För sådana förslag till allmänna vägar, som skola granskas av länsarkitekt,
samt för förslag till tomtindelningar och avstyckningar hava, med hänsyn till
dylika ärendens ofta enklare beskaffenhet, endast relativt låga taxesatser
angivits.
Granskningen av nya byggnadsordningsförslag har i allmänhet visat sig vara
förenad med ganska tidsödande arbete. De föreslagna avgifterna kunna därför
— även örn de förefalla höga — endast anses utgöra en ringa ersättning för det
därmed förenade arbetet.
För granskning av förslag till nybyggnader inom sådana områden, där byggnadsnämnd
ej finnes utan länsstyrelse är fastställelsemyndighet, föreslås samma
taxesatser, vilka angivits i det normalförslag till taxa för bland andra stadsarkitekt,
som finnes intaget i bilagorna till normalförslag till byggnadsordningar
m. m. Del IV (Statens offentliga utredningar, 1932: 9).
Erfordras förutom länsstyrelsens dispens från gällande byggnadsförbud
jämväl byggnadslov av byggnadsnämnd, och komma förslagsritningar att i samband
därmed underkastas saklig granskning, minskas avgiften för länsarkitektens
granskning till hälften.
39
Kungl. Majis proposition nr 190.
För besvärsärenden samt andra slag av ärenden, som kunna bliva föremal
för länsarkitektens granskning, föreslås en grundavgift av 20 kronor. .
Sedan de nuvarande samhällena fått sina byggnadsordningar reviderade i
enlighet med de nya bestämmelserna i byggnadslagstiftningen, torde antalet
ärenden angående fastställande av byggnadsordningar alltmer komma att
minskas. Motsvarande torde förhållandet i stort sett bliva i fråga om. gatukostnadsbestämmelserna.
De provisoriska byggnadsföreskrifterna torde givetvis
icke heller böra tagas med i beräkningen härvidlag. Ovannämnda slag av
ärenden hava icke specificerats i förslaget och äro sålunda att hänföra till taxetabellens
sista grupp. Även örn dessa ärenden kunna anses höra till de mera
besvärliga ur granskningssynpunkt, så torde dock härvidlag samma förfaringssätt
som beträffande stadsplaner böra tillämpas, nämligen att endast en enklare
preliminär granskning verkställes av länsarkitekten.
Härefter har i promemorian meddelats, att särskild undersökning verkställts
rörande beloppet av de avgifter, som med tillämpning av ifrågavarande taxeförslag
skulle hava kunnat uttagas för de under år 1933 och de tre första kvartalen
av år 1934 granskade ärendena. Det härvid framkomna resultatet har
sammanställts i en vid promemorian fogad tabell (Bl. d), vartill jag här torde
få hänvisa. Av berörda tabell framgår, att dessa granskningsavgifter jämte beräknade
avgifter för tidsspillan vid konsultationer, besiktningar, resor m. m. för
åren 1933 och 1934 kunna antagas hava uppgått till 138,603 kronor, respektive
187.120 kronor. Då emellertid, har härefter anförts i promemorian, för vissa
distrikt icke inberäknats tjänsteresor (dagtraktamenten och reseersättningar)
men vissa sådana företagna resor måste anses hava varit av beskaffenhet att
utgifter och ersättningar härför borde hava inbetalts till länsarkitektkontoret,
torde ovan angivna summa 187,120 kronor lämpligen kunna ökas med några
tusental kronor eller till ett avrundat tal av omkring 190,000 kronor. De sålunda
uppgivna arvodessummorna torde kunna betraktas såsom sannolika. De
hade hämtats från motsvarande ärenden i länsarkitekternas diarier för år 1933
samt för 1934 års tre första kvartal. För det återstående fjärde kvartalet hade
ökningen beräknats till en tredjedel. Erfarenheten från tidigare år hade nämligen
visat, att en ökning av ärendenas antal inträffade under årets sista månader.
Den stora ökningen av de beräknade avgifterna under 1934 i förhållande till
motsvarande avgifter för år 1933 berodde givetvis på det ökade antalet ärenden
under år 1934. Ärenden angående byggnadsordningar utvisade en stor avgiftspost.
Det vore emellertid såsom nämnts att förvänta, att denna post komme att
minska efter ett eller annat år för att slutligen prakiskt taget helt upphöra.
Dock torde icke detta förhållande i och för sig föranleda minskning i det sammanlagda
avgiftsbeloppet, då ytterligare stegring av antalet ärenden av mera
varaktig natur vore att förvänta på grund av den nya byggnadslagstiftningen. I
I kap. V i promemorian hava framlagts förslag till taxor för ersättning för
särskilda uppdrag, förrättningar och tjänsteresor.
Härvid har till en början erinrats, att den av byggnadsstyrelsen den 28
februari 1922 fastställda taxan angående ersättning för tjänsteuppdrag och
tjänsteförrättning, varigenom länsarkitekt tillhandagår kommunal myndighet
40
Kungl. Majus proposition nr 190.
med råd och upplysningar, vöre beräknad med hänsyn till den tid, som därvid
tillsattes, enligt följande grunder:
i ^or konsultationer, uppdrag av annat slag och förrättningar, som ej äro förbundna
med särskilt omfattande eller krävande arbete från länsarkitektens sida
fÄn ersättning med 10 kronor för hel timme eller del därav. För särskilt omattande
eller kravande uppdrag med eller utan förrättning äger länsarkitekt
uppbara den ersättning som, med hänsyn till därvid tillsatt ^tid erforderlig
s£:t:L°stzTiande ansvar’kan bli™ med den
Företages resa för konsultation eller för utförande av uppdrag eller förrättkommunal
myndighets räkning, äger länsarkitekt uppbära förutom
sätt,?TS en ieA1Vadi.°"?n ?nglv!ts’ särskild ersättning för den tid, som tillbSS/tT
r6Sa i’ , och. a^er fran förrättningsorten, med 5 kronor för varje påd
di°jk de“na “''sättning icke överstiga 30 kronor per dyin^i
hel^rutgå för tid mellan klockan 12 på natten och 6 förmiddagen J
arjamte ager lansarkitekt åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning.
I promemorian har härefter erinrats, att ersättningarna för motsvarande
tjansteuppgifter nu avsåges skola tillfalla statsverket. Två taxeförslag (taxorna
t! °Ch ,(,10 UPPffi°rts’ avseende det ena ersättning till länsarkitektkontor
tor särskilda förrättningar och uppdrag och det andra ersättningar för tjänsteoch
förrättningsresor.
Beträffande taxa D har anförts bland annat följande:
~ angående ersättning till länsarkitektkontor för särskilda uppdrag
°cb f^attmngar — avser sådana arbeten, vilka icke lämpligen kunna ersättas
med tillämpning varken av taxan angående arvoden för uppgörande av stadsplaner
och andra liknande planförslag eller av den s. k. statliga arkitekttaxan.
26 november1!Q9R- J" be,naifnd taxa B — är av Kungl. Majit fastställd den
T* ocb laaehaI ef regler för ersättning till arkitekter, vilka utan
att vara fast statsanställda anlitas vid statliga husbyggnadsföretag. Den torde
riäns^rkftpullai+PaS f°mde motsvarai]de slag av arbeten, som avses att utföras
a lansarkitektkontoren Taxan angående arvoden för uppgörande av planarbeten
Onämnd taxa A — ar under utarbetande och förslag härtill kommer att
senare^ overlamnas till Kungl. Majit.
Ifrågävaranäe taxa D ansluter sig till förenämnda år 1922 fastställda taxa
tor lansarkitekterna, med de kompletteringar däri som numera ansetts böra tillkomma.
Såsom av denna taxa närmare framgår avser den sådana mindre
uppdrag och förrättningar, konsultationer, rådfrågningar och dvlikt där
någon annan beräkningsgrund icke lämpligen kan komma i fråga'' än direkt
erS^/r j ng *or tidsspillan, räknad i timmar eller delar därav
Med hänsyn till de svårigheter, som alltid måste vara förknippade med uttägäncle
av ersättning för mindre konsultationer, såsom rena rådfrågningar
och dylikt, föreslås nu att sådana upplysningar skulle lämnas utan ersättning,
därest iorfragnmgarna göras under länsarkitektens mottagningstid.
Ifrågavarande taxa D har föreslagits skola erhålla följande lydelse:
, ■■ j För . särskilda uppdrag och förrättningar, varigenom länsarkitekt, biradande
lansarkitekt och assistent tillhandagå myndigheter och enskilda med
utredningar, råd och upplysningar, vilka icke lämpligen kunna ersättas med
i ansning av taxorna A och B, och icke heller direkt sammanhänga med sådant
tjanstearbete, där byggnadsstyrelsen eller länsstyrelse äro uppdragsgivare, äger
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
länsarkitektkontoret uppbära ersättning, beräknad med hänsyn till den tid,
som därvid tillsättes, enligt nedan angivna grunder.
2. För konsultationer, korrespondens, mindre besiktningar eller uppdrag av
annat slag ävensom förrättningar, som ej äro förbundna med omfattande eller
krävande arbete fiån tjänstemannens sida, utgår ersättning med 5 kronor för
varje halvtimme eller del därav.
3. För särskilt krävande uppdrag, såsom utlåtanden med eller utan specialutredningar,
programuttalanden angående områdes planläggning, exploatering
och bebyggelse samt mera omfattande besiktningar och förrättningar i övrigt,
äger länsarkitektkontor uppbära det tillägg till ovan angivna ersättning, som
med hänsyn till därvid tillsatt tid, erforderlig sakkunskap och medföljande
ansvar kan bliva med vederbörande uppdragsgivare överenskommet.
Sådana tilläggsavgifter må dock icke uttagas av statliga eller kommunala
myndigheter och icke heller av enskilda, därest uppdraget sammanhänger med
till länsstyrelse eller annan statlig myndighet inkommet ärende, som är under
handläggning eller avses att handläggas av länsarkitekten.
4. Ersättning utgår ej för upplysningar, som på förfrågan lämnas under
kungjord mottagningstid vid sådana fall, då de avse ärende eller sammanhänga
med ärende, som underställts eller avses att underställas länsstyrelses eller annan
statlig myndighets prövning och därvid granskas av länsarkitekten.
T promemorian har vidare föreslagits, att resa, som erfordras i och för utförande
av uppdrag enligt taxorna A, B eller D, skall, efter överenskommelse
med uppdragsgivaren och på dennes bekostnad, företagas av länsarkitekten.
Länsarkitekten skulle jämväl äga att i sitt ställe för särskilda fall förordna biträdande
länsarkitekten eller assistenten att företaga sådan resa. Ersättning
för rese- och traktamentskostnader ävensom för tidsspillan under resa och uppehåll
på förrättningsorten har föreslagits skola inbetalas till länsarkitektkontoret.
De i taxa E angivna grunderna för beräkning av ersättning för tidsspillan, 5
och 10 kronor för respektive rese- och förrättningstimme, vore, har härefter
i promemorian framhållits, huvudsakligen desamma som i nu gällande, år 1922
fastställda taxa. De arvoden, som därav uppkomme, torde kunna anses vara
skälig ersättning för här ifrågavarande resebesvär. brågon anledning hade icke
nu ansetts förefinnas att i berörda hänseende frångå gällande taxa, även örn
densamma måste anses vara något lägre än vad som i allmänhet tillämpades av
de på hithörande områden verksamma enskilda fackmännen. Någon annan betydelsefull
ändring från gällande taxa avsåges alltså icke med förevarande taxa
E — lika litet som med taxan D — än att ifrågavarande inkomster hädanefter
skulle uppbäras av länsarkitektkontoret i stället för av länsarkitekterna själva.
Erfordrades besök å orten i och för granskning av ärende av sådant slag, att
granskningsarvode enligt taxa C skulle utgå, skulle länsarkitekten, biträdande
länsarkitekten eller assistenten, efter förordnande av länsstyrelsen företaga sådan
resa. Ersättning för resekostnader och tidsspillan samt dagtraktamente
skulle uttagas av sökanden och tillföras länsarkitektkontoret.
Såsom motivering för vad i taxa E föreslagits har härefter i promemorian anförts
bland annat:
Dylika nödvändiga tjänsteresor betraktas ofta såsom tidsödande och besvärliga
avbrott i länsarkitektens strängt upptagna dagliga arbetstid. Det har därför
icke kunnat undvikas att sådana resor under senare år förekommit i mindre
42
Kungl. Majus proposition nr 190.
omfattning än vad som i vissa fall torde kunna anses kava varit lämpligt. Det
är givetvis ur det allmännas synpunkt önskvärt att, då den sakliga granskningen
av ett förslag nödvändiggör undersökning på platsen, länsarkitekten
även blir satt i tillfälle att företaga härför erforderlig resa. Det är också endast
i sin ordning, att länsarkitektkontorets utgifter och besvär härför ersättas
av dem som hava nytta och intresse därav, d. v. s. av sökandena själva
Även örn sådana särskilda reseutgifter kunna te sig tämligen höga i förhållande
till de avgifter, som skola utgå för granskning av hithörande förslag,
torde nog detta i allmänhet icke behöva betraktas såsom någon särskilt betungande
utgift för sökanden. Dylika tjänsteresor komma emellertid huvudsakligen
i fråga vid större eller mera komplicerade plan- och byggnadsärenden,
d. v. s. vid sådana fall då sökanden själv lätt torde komma att inse besökets
värde. Länsarkitekten bör givetvis tillse att sökanden icke i berörda avseende
drabbas av högre utgifter än vad som kan anses vara nödigt. Han bör även
söka ordna så, att erforderliga besök å skilda, närliggande orter kunna företagas
under samma resa samt att uppehållet på respektive förrättningsorter icke
onödigtvis förlänges.
Vid bestämmandet av de ersättningar, som för dylika slag av tjänsteresor
skola utgå, torde man även böra räkna med sådana sökande, som måhända icke
alltid kunna bliva övertygade örn behovet av länsarkitektens tjänstebesök, och
för vilka ersättningen därför av denna anledning lätt skulle komma att uppfattas
såsom en onödig merutgift till granskningsavgiften.
I anslutning härtill hav i promemorian föreslagits, att det förut angivna
arvodet för tidsspillan av 10 kronor per timme måtte sänkas till hälften, eller
till samma belopp som angivits för tidsspillan under restiden. Vidare har
föreslagits, att den sammanlagda ersättningen för tidsspillan per dygn skall
begränsas till högst 60 kronor.
I enlighet härmed har ifrågavarande resetaxa, taxa E, föreslagits skola erhålla
följande lydelse:
1. Företages resa för konsultation eller för utförande av i taxa D åsyftade
uppdrag eller förrättningar eller för uppdrag enligt taxa A eller B, äger länsarkitektkontoret
uppbära, förutom ersättning enligt vad i taxa D angivits, för
uppehållstiden å förrättningsorten, särskild ersättning för den tid, som tillsättes
för resan fram och åter, med 5 kronor för varje påbörjad timme; dock må denna
senare ersättning icke överstiga 30 kronor per dygn ej heller utgå för tid mellan
klockan 12 på natten och 6 förmiddagen.
2. Företages efter förordnande av länsstyrelsen eller byggnadsstyrelsen resa
för granskning av ärenden, som omhandlas i taxa C, gäller vad ovan stadgats,
dock må ersättning för uppehållstiden på orten icke sättas högre än för resetiden,
5 kronor för varje påbörjad timme, och den sammanlagda ersättningen per dygn
icke överstiga 60 kronor.
3. Länsarkitektkontoret äger därjämte uppbära ersättning för vederbörande
tjänstemans resekostnader.
I kap. VI i promemorian har härefter behandlats frågan örn länsarkitektsdistriiitens
storlek och antal. Härvid har inledningsvis erinrats, att flera länsstyrelser
och övriga myndigheter — oberoende av deras inställning till frågan örn
omfattningen av nyorganisationen — förordat ett utbyggande av den nuvarande
organisationen därhän, att man erhölle länsarkitekt i varje län.
I anslutning härtill har i promemorian anförts bland annat:
43
Kungl. Majus proposition nr 190.
Givetvis vöre det ur flera synpunkter och med hänsyn till tjänstens rationella
skötande lämpligast örn de nuvarande, i flera avseenden allt för stora länsarkitektsdistrikten
kunde minskas till ett-länsdistrikt, med alltså en länsarkitekt
i varje län. Det syntes vara av uteslutande ekonomiska skäl som den
nu i utredningsförslaget angivna anordningen förordats, nämligen med nuvarande
distriktsindelningen bibehållen och med biträdande länsarkitekt i de
län, där länsarkitekt icke vore stationerad. Åtminstone såsom en övergångsform
torde också denna anordning vara att föredraga. Skulle emellertid tjänstearbetet
framdeles komma att ökas i samma omfattning som skett under senare
år, torde måhända även inom de län, där tjänstearbetet hittills varit av ringa
omfattning, detta komma att ökas i sådan grad, att utbytandet av biträdande
länsarkitekt mot länsarkitekt komme att visa sig erforderligt.
Härefter har i promemorian erinrats, att länsstyrelsen i Västerbottens län
kraftigt understrukit behovet av egen länsarkitekt för länet. Länsstyrelsen
hade erinrat örn att detta även förutsatts av 1917 års riksdag vid antagandet
av förslaget till länsarkitektsinstitutionens införande.
Med hänsyn till den ytterligare stegring av arbetsuppgifterna, som skett
under år 1934 — inom vissa mindre län hade ärendenas antal ökats med
30 procent och mera — torde det, har vidare anförts i promemorian, nu få
anses vara av behovet påkallat, att åtminstone ett par av de största norrlandsdistrikten
uppdelades, först och främst då distriktet Västernorrlands och
Västerbottens län. Såsom av länsstyrelsen i Västerbottens län framhållits,
torde, örn en länsarkitekt stationerades i Umeå, arbetsuppgifterna i detta län
sannolikt bliva lika stora och omfattande som inom Norrbottensdistriktet, vilket
sistnämnda distrikt dock alltid visat sig vara ett av de mera arbetstyngda.
Länsarkitektens arbetsuppgifter i Västernorrlands län vore av sådan art och
omfattning att det måste anses önskvärt att erhålla ett särskilt länsarkitektkontor
för sistnämnda län. Länsarkitekten kunde därigenom beredas tillfälle
att i större omfattning och mera odelat än vad hittills varit möjligt ägna sig åt
bland annat de svårlösta frågorna rörande samhällsbildningen inom länets
industridistrikt. Distriktet ifråga har alltså föreslagits till delning i två.
Vidare har i promemorian anförts, att de ytterligare förändringar i distriktsindelningen
syntes böra göras, att Jämtlands län bildade ett särskilt distrikt,
att Gävleborgs län förenades med Uppsala län till ett distrikt samt att Södermanlands
och Gotlands län bildade ett distrikt för sig. Till stöd för detta förslag
har i promemorian anförts följande:
Den nuvarande kombinationen mellan Gävleborgs län och Jämtlands län
kan icke anses vara fullt tillfredsställande. Länsstyrelsen i Gävleborgs
län har nu och vid tidigare tillfällen uttryckligen framhållit detta. De stora
avstånden göra särskilt resorna mycket besvärliga. Även om samhällsbildningarna
inom Jämtlands län icke uppnått någon större omfattning, jämfört
med angränsande län, torde dock övriga arbetsuppgifter för en länsarkitekt
förefinnas i sådan omfattning, att dessa i och för sig motivera ett särskilt
kontors inrättande i Östersund. Icke minst det av länsstyrelsen i Jämtlands län
påpekade förhållandet, att i länet råder brist på arkitektutbildad sakkunskap,
motiverar behovet av ett särskilt länsarkitektkontor med uppgift att även utföra
praktiskt arkitektarbete.
Om Jämtlands län sålunda göres till ett särskilt distrikt och Gävleborgs och
44
Kungl. Majus proposition nr 190.
Uppsala län sammanföras till ett distrikt, undanröjes därmed jämväl den påtagliga
olägenheten med den nuvarande sammankopplingen av Uppsala län med
Södermanlands och Gotlands län. Sammanslagningen av ej mindre än tre län
till ett distrikt har varit en nödfallsåtgärd, som icke visat sig vara lycklig.
Förutom det nyss berörda finnes ytterligare ett trelänsdistrikt, nämligen Kronobergs,
Kalmar och Blekinge län. Detta distrikt har dock på grund av det relativt
ringa avståndet mellan residensstäderna icke behövt vidkännas samma
olägenheter som i detta hänseende framträtt i distriktet Uppsala, Södermanlands
och Gotlands län. I sistnämnda distrikt har det med hänsyn till tjänsteresorna
ansetts lämpligast att placera länsarkitekten i Stockholm. Följden
därav har blivit att ingen av länsstyrelserna i detta distrikt har möjlighet till
daglig kontakt med länsarkitekten.
Vid bifall till vad sålunda föreslagits skulle de nuvarande tolv distrikten
sålunda ökas från tolv till fjorton. Någon annan förändring beträffande
distriktsindelningen har icke för närvarande synts vara erforderlig, under förutsättning
att förslaget med biträdande länsarkitekter i de residensstäder, där
länsarkitekten icke vore stationerad, komme att genomföras.
I kap. VII av utredningsförslaget har verkställts en undersökning angående
möjligheterna för en effektiv förbättring av nuvarande organisation utan
statlig arkitektverksamhet:
Därvid har inledningsvis erinrats, att vissa länsstyrelser och andra myndigheter
anmärkt mot att länsarkitekterna skulle vid sidan av det egentliga tjänstearbetet
i viss omfattning jämväl utöva arkitektverksamhet för statsverkets
räkning. Det hade framhållits, att länsarkitektens tjänstearbete — liksom hittills
— borde vara av uteslutande granskande och rådgivande art. I stället
borde den nuvarande organisationen på lämpligt sätt utbyggas, varvid länsarkitekternas
löneförmåner skulle regleras och erforderlig biträdeshjälp tillhandahållas
dem. För att icke alltför mycket behöva öka statsverkets utgifter
för reglering av länsarkitekternas löneförmåner hade jämväl från en del håll
förutsatts, att länsarkitekterna fortfarande skulle få utöva enskild praktik i
viss omfattning.
Häremot har i promemorian anförts att de som uttalat sig för en sådan
mindre utbyggnad i allmänhet syntes vara av den uppfattningen, att länsarkitekternas
nuvarande arbetsbörda icke vore av sådan omfattning, att den
skulle i och för sig motivera en tillnärmelsevis så vidlyftig och kostsam organisation
som den i utredningsförslaget angivna.
Med anledning härav hade nu, har vidare meddelats i promemorian, undersökts,
huru en sålunda ifrågasatt enklare organisation skulle gestalta sig samt
vilka utökningar i bland annat biträdespersonal, som för varje distrikt skulle
anses vara erforderliga för att länsarkitekten skulle kunna medhinna det
löpande tjänstearbetet. Vid denna undersökning hade tillika beaktats vad av
exempelvis organisationsnämnden ifrågasatts beträffande möjligheterna till
inskränkning i viss mån av länsarkitekternas nuvarande arbetsuppgifter. Beträffande
den sålunda vidtagna undersökningen har i promemorian anförts
bland annat:
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
Tidigare hade framhållits, att några andra eller mera betydelsefulla inskränkningar
i länsarkitekternas hittillsvarande arbetsuppgifter icke lämpligen
syntes kunna göras än beträffande deras befattning med sådana ärenden, vilka
ändock komme att underkastas saklig granskning hos byggnadsstyrelsen och
för vilka de nuvarande förhållandena redan nödvändiggjort vissa förenklingar
i granskningsarbetet. Oavsett detta omfattade det ständigt ökade tjänstearbetet
inom de skilda distrikten för närvarande avsevärt mera än vad länsarkitekten
ensam förmådde medhinna — inom flera distrikt ända upp till tre å fyra
gånger så mycket.
Avstode man från fordran på att länsarkitekterna jämväl skulle bedriva viss
statlig arkitektverksamhet, kunde givetvis utgifterna för en nyorganisation
minskas. Några i alla avseenden tillfredsställande förbättringar kunde dock
icke i de nuvarande förhållandena vinnas med mindre statsverket iklädde sig
betydligt ökade kostnader.
Det skulle visserligen kunna förefalla, som örn den i tabell III i utredningsförslaget
upptagna biträdespersonalen beräknats med tanke särskilt på de större
arbetsuppgifter, den statliga arkitektverksamheten skulle medföra. Jämförde
man ifrågavarande tabell III med tabell I i samma förslag, vilken senare
visade länsarkitekternas årliga antal ärenden — under år 1934 ytterligare avsevärt
ökat -—- framginge emellertid, att antalet biträden inom de skilda distrikten
icke kunde sägas vara nämnvärt större än vad som måste anses erforderligt för
uppnåendet av en önskvärd effektivitet vid den sakliga granskningen av förekommande
tjänsteärenden. Anledningen härtill vore givetvis — såsom även i
förslaget framhållits — främst den, att den föreslagna biträdespersonalen tilltagits
i knappaste laget. Det vore att märka att i utredningsförslaget förutsatts,
att vid en ytterligare stegring av ärendenas antal inom vissa distrikt den
beräknade biträdeshjälpen skulle komma att visa sig otillräcklig. För att möta
sådana eventualiteter hade föreslagits en särskild anslagspost för tillfällig
arbetshjälp. Medel till avlönande av dylik extra biträdeshjälp skulle emellertid
icke tillhandahållas under annan förutsättning än att detta visade sig vara
till gagn för kontorets förvärvsverksamhet och skulle alltså icke i och för sig
vara ägnat att innebära några ökade utgifter för statsverket.
Vid utredningsförslagets upprättande hade man vidare utgått från att en
lämplig organisation av länsarkitektkontoren för utövande jämväl av viss begränsad
statlig arkitektverksamhet endast skulle kräva en förhållandevis obetydlig
ökning av den i övrigt erforderliga biträdeshjälpen.
I promemorian har härefter lämnats en redogörelse för de kostnader, som
kunna beräknas bliva ofrånkomliga vid genomförandet av en länsarkitektsinstitution,
avsedd endast för granskande verksamhet och icke för statlig arkitektverksamhet.
Avlöningsbeloppen hava härvid beräknats efter samma grunder
som i utredningsförslaget. Beträffande de i kostnadsberäkningarna gjorda jämförelserna
med kostnaderna för en organisation med begränsad statlig arkitektverksamhet
torde jag få hänvisa till den redogörelse, jag senare kommer att
lämna för kap. X i promemorian.
I huvudsak torde jag beträffande berörda kostnadsberäkningar kunna inskränka
mig till att hänvisa till promemorian. Här torde jag endast behöva
lämna följande sammanfattning:
Länsarkitekterna hava föreslagits skola erhålla fullmaktstjänster med avlöning
i lönegraden B 30. Detta har beräknats innebära en minskning i förhållande
till en organisation med statlig arkitektverksamhet med 48,745 kronor.
46
Kungl. Majus proposition nr 190.
De biträdande länsarkitekternas avlöningsförmåner hava icke ansetts kunna
undergå någon minskning.
Antalet assistenter har ansetts kunna minskas från fjorton till tio, innebärande
en kostnadsminskning av 22,410 kronor.
.Antalet rit- och skrivbiträden har föreslagits skola bliva 14 i sjunde och 7
i fjärde lönegraden för icke-ordinarie befattningshavare mot tidigare föreslagna
17 i sjunde och 10 i fjärde lönegraden. För de med hänsjm till hittillsvarande
arbetsuppgifter mindre betungade länen — Blekinge, Kristianstads, Hallands
och Västmanlands — har i stället för en särskild befattning föreslagits skola
anslås ett belopp av 1,000 kronor för län för beredande av erforderlig biträdeshjälp.
Här föreslagna anordningar hava beräknats innebära en kostnadsminskning
av 9,590 kronor.
Éxpenskostnaderna hava beräknats kunna minskas med 3,200 kronor. Däremot
hava för hyreskostnader samt för rese- och traktamentskostnader oförändrade
belopp beräknats bliva erforderliga.
Den större organisationen, med statlig arkitektverksamhet, har — frånsett
kostnader för provisoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg ävensom erforderliga
engångsutgifter — i promemorian beräknats draga en kostnad av 503,338
kronor. Kostnaderna för den mindre organisationen, utan statlig arkitektverksamhet,
hava uppskattats till 419,393 kronor, likaledes oavsett kostnader för
provisoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg samt erforderliga engångsutgifter.
Besparingen å utgiftssidan har sålunda vid ett genomförande av det mindre förslaget
beräknats till 83,945 kronor.
I promemorian har härefter erinrats, att inkomsterna av granskningsavgifter
enligt av länsarkitekterna lämnade uppgifter beräknats uppgå till sammanlagt
187,120 kronor, vilket belopp dock, med hänsyn till att däri icke inräknats
samtliga kostnader för vissa tjänsteresor, ansetts kunna avrundas uppåt till
omkring 190,000 kronor.
Härefter har beträffande statsverkets nettoutgifter vid ett genomförande av
det mindre organisationsförslaget i promemorian anförts huvudsakligen följande:
Det
belopp, 5,000 kronor, som byggnadsstyrelsen årligen disponerar för
anlitande av privata fackmän för arbetsuppgifter avseende underhållet och
vården av kronans byggnader i landsorten, torde även i fortsättningen, sedan
dessa arbetsuppgifter överlämnats åt länsarkitektkontoren, böra bestridas av
anslaget till byggnader och reparationer eller, för den händelse en statens
fastighetsfond bildas, av denna fonds inkomster. På samma sätt torde böra
bestridas kostnaderna för de arbetsuppgifter av samma art, som för närvarande
utföras av länsarkitekterna. Efter en ungefärlig beräkning, delvis baserad på
uppgifter från länsarkitekterna, skulle för ovannämnda två grupper av arbetsuppgifter
ett belopp av tillsammans 30,000 kronor vara erforderligt.
Kostnaderna för den nuvarande länsarkitektsinstitutionen uppgå — oberäknat
kostnader för dyrtidstillägg — till 88,000 kronor, under det att kostnaderna
för den i här förevarande sammanhang behandlade mindre organisationen
beräknats till 419,393 kronor, oavsett kostnader för provisoriskt dyrortstillägg
och dyrtidstillägg samt erforderliga engångsutgifter. Örn från sistnämnda
belopp, 419,393 kronor, dragas dels det nuvarande anslaget, 88,000
kronor, dels de beräknade inkomsterna av granskningsavgifter, 190,000 kronor,
dels ock ovanberörda ersättningsbelopp å 30,000 kronor eller tillhopa 308,000
kronor, återstår ett belopp av 111,393 kronor, vilket skulle angiva de å budgeten
synliga merutgifterna för en länsarkitektsinstitution av nu ifrågasatt omfattning.
Härtill böra emellertid läggas ökade kostnader för dyrtidstillägg, vilka
Kungl. Maj:ts proposition nr 190. 47
torde kunna beräknas till omkring 12,000 kronor, ävensom kostnader för provisoriskt
dyrortstillägg och engångskostnader.
I kap. VIII i promemorian har framlagts ett förslag till omorganisation,
och har därvid anförts huvudsakligen följande:
I utredningsförslaget förutsattes, att de årliga inkomsterna från den statliga
arkitektverksamheten skulle komma att uppgå till ungefär 400,000 kronor.
En omorganisation i den ungefärliga omfattning, som i utredningsförslaget
avses, synes kunna åstadkommas utan några alltför stora merutgifter för statsverket,
även örn de förut uppställda fordringarna på inkomster från länsarkitektkontoren
bliva avsevärt nedsatta — ungefär hälften av den i utredningsförslaget
angivna summan skulle sålunda behöva intjänas. En ytterligare
minskning av denna summa, eller några tiotal tusen kronors ökning av statsverkets
merutgifter, torde även få anses vara skälig. Ställer man icke fordringarna
på årliga inkomster från den statliga arkitektverksamheten högre än
till sammanlagt exempelvis 180,000 kronor — en medeltalssumma alltså av
7,500 kronor per län -—• torde icke heller någon rimlig anledning längre förefinnas
för den invändningen, att den ifrågavarande arkitektverksamheten skulle
anses alltför omfattande. Den skulle i detta fall bliva mindre än vad svenska
arkitektföreningen i sitt yttrande i ärendet uttalat såsom önskvärt, nämligen
att ifrågavarande inkomster nedbringades till i genomsnitt 9,000 kronor per län.
Vill man helt och hållet bortse från det statliga ekonomiska intresset, nämligen
att länsarkitektsinstitutionens utbyggande icke skulle bliva alltför ekonomiskt
betungande för det allmänna, har denna angelägenhet även en rent ideell
sida av icke mindre betydelse för det allmänna. Det torde under alla förhållanden
få anses självfallet, att länsarkitekten och hans biträde bättre skulle
kunna följa byggnadskonstens allmänna utveckling och därigenom även göras
mera kvalificerade för tjänsten, därest de sattes i tillfälle att vid sidan av det
övriga tjänstearbetet utöva viss praktisk arkitektverksamhet inom olika grenar
av länsarkitektens verksamhetsområde.
Sett från denna synpunkt måste den nu ifrågasatta begränsade omfattningen
av det statliga arkitektarbetet vara att betrakta såsom ett minimum.
Med utgångspunkt alltså från att det även rent principiellt måste anses vara
lämpligare med en kombination av granskande verksamhet och viss begränsad
produktiv arkitektverksamhet har utredning nu jämväl verkställts angående
bland annat huru en sålunda ifrågasatt minskad produktiv arkitektverksamhet
skulle inverka på kontoren och deras sammansättning samt huruvida och i vad
mån det skulle kunna anses lämpligt att tillmötesgå vissa länsstyrelsers uttalade
önskemål att minska några av de nuvarande, i flera avseenden stora och
svårskötta flerlänsdistrikten.
Såsom förut framhållits synas mycket starka skäl tala för att göra de tre
stora Norrlandslänen, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands llän till
ett-länsdistrikt. De nuvarande tolv distrikten skulle alltså utökas till fjorton.
Då, såsom förut framhållits, biträdespersonalen blivit mycket knappt tillmätt
i utredningsförslaget, har icke några minskningar i personalens antal
kunnat göras — endast ett par smärre jämkningar. Sålunda har en biträdesbefattning
i Malmö-distriktet nedflyttats från sjunde till fjärde lönegraden och
den ena av de två assistentbefattningarna i Göteborgsdistriktet har slopats. Å
andra sidan har en ny assistentbefattning ansetts böra tillkomma i Västerbottens
län, samtidigt som de biträdande länsarkitektsbefattningarna i detta
län och i Jämtlands län nu föreslås att utbytas mot länsarkitektsbefattningar.
Genom att de för större arkitektverksamhet förut beräknade expenskostnaderna
nu torde kunna nedbringas med ungefär en fjärdedel, kommer den före
-
48
Kungl. Majus proposition nr 190.
slagna ökningen av antalet länsarkitektsdistrikt icke att innebära några ökade
utgifter. De sammanlagda utgifterna för löner och expenser enligt här ifrågavarande,
något modifierade förslag uppgå — frånsett utgifter för ersättningar
åt vikarier för länsarkitekterna, provisoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg
— till 466,938 kronor och understiga alltså motsvarande utgifter enligt utredningsförslaget,
468,386 kronor, med 1,448 kronor eller i avrundat tal 1,500
kronor.
Härefter har i kap. IX i promemorian behandlats frågan örn omorganisationens
genomförande. Härvid har till en början erinrats om att i utredningsförslaget
förordats, att den nya organisationen till en början skulle genomföras
endast i tre mera arbetstyngda och i skilda delar av landet belägna distrikt,
men att det i de över berörda förslag avgivna utlåtandena i allmänhet ansetts
lämpligast, örn den nya organisationen kunde i sin helhet genomföras i ett
sammanhang. I anslutning härtill har i promemorian anförts bland annat, att
av de sålunda gjorda uttalandena samt av utredningarna i övrigt tydligt torde
framgå, att samtliga distrikt vore i starkt behov av åtgärder för lättande av
vederbörande länsarkitekters arbetsbörda. Ett till en början partiellt genomförande
av den nya organisationen för vissa distrikt skulle i varje fall göra
rätt så omfattande tillfälliga förbättringsåtgärder erforderliga för jämväl de
övriga distrikten. Med hänsyn till den föreslagna anordningen med införande
av granskningsavgifter och den säkrare grund för de ekonomiska kalkylerna,
som därigenom vunnes, syntes icke heller några ekonomiska invändningar behöva
göras mot genomförandet av den nya ordningen i dess helhet. Den sålunda
föreslagna omorganisationen syntes därför böra antagas och genomföras
i ett sammanhang för hela landet. Möjligen torde det därvid komma att visa
sig, att viss hänsyn måste tagas till de i utredningsförslaget framhållna synpunkterna,
att det kunde vara förenat med vissa svårigheter att vid ett omedelbart
tillsättande i ett sammanhang av så många nya befattningar erhålla tillräckligt
många sökande med den framstående kompetens, som i förslaget avsåges.
Det torde emellertid kunna förväntas att byggnadsstyrelsen företoge en undersökning
i denna angelägenhet, och skulle förhållandena därtill föranleda, torde
åt Kungl. Majit böra förbehållas rätten att meddela något års anstånd med omorganisationens
hela eller delvisa genomförande.
Slutligen hava i kap. X å sid. 47—55 i promemorian framlagts beräkningar
rörande de kostnader, som uppkomma vid ett genomförande av den i promemorian
förordade länsarkitektsinstitutionen med begränsad statlig arkitektverksamhet.
Härvid har anförts huvudsakligen följande:
1. Arvoden till länsarkitekter, vikariatsersättningar m. m.
För en var av de fjorton länsarkitekterna har föreslagits ett arvode av 14,000
kronor, tillhopa 196,000 kronor. Detta belopp torde böra uppföras såsom en
särskild anslagspost, som icke skulle få överskridas.
Härjämte torde medel böra beräknas för bestridande av lön och vikariatsersättning
vid vikariat å länsarkitektstjänst samt kostnaderna för sådana särskilda
förmåner, som författningsenligt böra utgå, såsom ersättning för olycksfall
i tjänsten, begravningshjälp o. s. v. Härvid torde observeras, att ersätt
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 190. 49
ningar vid_ vikariat å länsarkitektbefattningarna synas böra bestämmas av
Kungl. Majit i särskild ordning.
Här förevarande kostnader kunna icke på förhand exakt beräknas. Ett
belopp av 8,400 kronor, motsvarande 600 kronor för varje befattning, synes
dock i de flesta fall kunna anses tillräckligt. För ändamålet torde alltså böra
uppföras en förslagsvis beräknad anslagspost å 8,400 kronor.
2. Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.
I förslaget ingår, att i ett vart av de tio län, där länsarkitekt icke skall vara
stationerad, skall finnas en biträdande länsarkitekt, för vilken föreslagits en
placering i lönegraden B 24 å extra stat. Enligt den i utredningsförslaget tilllämpade
beräkningsgrunden för dessa befattningshavare — 25 löneklassen —
skulle kostnaderna härför uppgå till 74,922 kronor.
Enligt förslaget skulle Stockholmsdistriktet förses med två assistenter och
de övriga, med undantag för Jämtlandsdistriktet, med vart och ett en assistent.
Sammanlagda antalet assistenter skulle alltså bliva 14, för vilka föreslagits en
placering i en lönegrad 21 för icke-ordinarie befattningshavare med begynnelselön
i 19 löneklassen. Kostnaderna härför hava beräknats till 80,769 kronor.
Förslaget innebär vidare anställandet av ett antal rit- och skrivbiträden, 17
med placering i 7 och 10 med placering i 4 lönegraden för icke-ordinarie befattningshavare.
Kostnaderna härför hava beräknats till respektive 42,771 kronor
och 20,676 kronor eller tillhopa 63,447 kronor.
Summan av nu angivna kostnader är 219,138 eller i avrundat tal 219,100
kronor. Av detta belopp avser 201,468 kronor grundlöner, under det att återstoden,
17,670 kronor, avsetts för avlöningsförhöjningar m. m. Anslagsposten
synes böra uppdelas i två särskilda poster, den ena, som icke skulle få överskridas,
till grundavlöningar till icke-ordinarie tjänstemän med ett till 201,500
kronor avrundat belopp, och den andra, förslagsvis beräknad, till avlöningsförhöjningar
m. m. med ett till 17,600 kronor avrundat belopp.
Vid beräkning av sistnämnda post har hänsyn icke tagits till vikariatsersättningar
och särskilda förmåner, då man torde kunna räkna med att avlöningsförhöjningar
under de närmaste åren icke komma att erfordras i någon
större utsträckning. Man har emellertid utgått från att från denna anslagspost
jämväl skulle bestridas de med anställande av vikarie förenade kostnader, lön
och vikariatsersättning, för tid då icke-ordinarie befattningshavare åtnjuter
semester eller sjukledighet, samt därutöver vad som erfordras till bestridande
av kostnader för de särskilda förmåner, vilka enligt gällande bestämmelser
skola tillkomma ifrågavarande befattningshavare.
3. Rese- och traktamentskostnader.
För innevarande budgetår utgår, såsom tidigare erinrats, ett förslagsvis till
15,000 kronor beräknat belopp till rese- och traktamentskostnader. Av skäl,
som i utredningsförslaget angivits, bör nu detta belopp höjas till 28,000 kronor,
förslagsvis beräknat.
4. Kostnader för länsarkitektkontoren.
Hyreskostnader upptagas enligt tabell III i utredningsförslaget med vissa
på grund av numera ändrade förhållanden betingade jämkningar. Det tidigare
föreslagna beloppet uppgick till 24,100 kronor; för närvarande beräknas 21,600
kronor bliva erforderliga. De för expenser beräknade beloppen hava — med
hänsyn till den nu föreslagna minskade arkitektverksamheten — ansetts kunna
minskas med omkring en fjärdedel eller från 40,600 kronor till 30,200 kronor.
Här ifrågavarande belopp torde böra upptagas som två särskilda anslagsposter,
båda med bestämt angivet belopp.
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 190.
Bil 36 4
50
Kungl. Majds proposition nr 190.
5. Provisoriskt dyrortstillägg.
Till de icke-ordinarie befattningshavarna vid länsarkitektkontoren i Stockholm
och Luleå skall enligt gällande bestämmelser utgå provisoriskt dyrortstillägg.
Härför torde ett belopp av omkring 1,500 kronor bliva erforderligt.
Detta belopp torde upptagas under en särskild, förslagsvis beräknad anslagspost.
6. Dyrtidstillägg.
Till länsarkitekterna utgår för närvarande dyrtidstillägg enligt de för oreglerade
verk gällande grunderna. Kostnaderna härför uppgå till omkring 18,000
kronor.
I samband med omorganisationen skola givetvis dyrtidstilläggen å samtliga
avlöningar och arvoden utgå efter de för nyreglerade verk gällande grunderna.
Kostnaderna härför hava beräknats till omkring 30,000 kronor, innebärande en
kostnadsökning med omkring 12,000 kronor.
De härför erforderliga medlen böra upptagas under sjätte huvudtitelns
anslag till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.
7. Avlöningar åt extra befattningshavare m. fl.
I utredningsförslaget har framhållits, att man måste förutsätta att behov
kari uppstå av tillfällig utökning av den biträdande personalen å länsarkitektkontoren,
samt att länsstyrelserna för sådant ändamål borde beredas möjlighet
att disponera erforderliga medel antingen förskottsvis eller från ett särskilt
anslag. Lämpligast synes vara, att länsstyrelserna bemyndigas att förskottera
dylika utgifter. Sådana förskott böra sedermera ersättas av till länsarkitektkontoren
för uppdragen ifråga inflytande ersättningar. För ändamålet har ett
belopp av tillhopa 72,000 kronor eller i genomsnitt 3,000 kronor för varje län
beräknats bliva erforderligt, vilket belopp synes böra äskas såsom engångsanslag
vid organisationens genomförande. Det sålunda till buds stående anslaget
torde icke böra fördelas lika mellan de olika länen utan med hänsyn
tagen till behovet inom varje distrikt. De för varje distrikt till förfogande
ställda medlen böra disponeras av länsstyrelsen i det län, där länsarkitekten
är bosatt.
8. Kontorsinventarier m. m.
I samband med omorganisationen blir det nödvändigt, att medel beredas för
anskaffande av kontorsinventarier, möbler, skriv- och räknemaskiner och dylikt.
För här ifrågavarande ändamål har beräknats bliva erforderligt för Jämtlands
län 2,000 kronor, för varje län i övrigt, där länsarkitekt skall vara bosatt —
>diuvudlän» — 3,500 kronor och för varje »bilän» 2,000 kronor. För samtliga
distrikt skulle alltså erfordras ett engångsanslag av tillhopa (13 X 3.500 +
11 X 2,000) 67,500 kronor.
9. Förslag till stat.
I anslutning till vad nu föreslagits kan för länsarkitektsinstitutionen framläggas
följande förslag till
Stat: Kronor.
1. Arvoden till länsarkitekter, vikariatsersättningar m. m., förslagsvis
a) Arvoden till länsarkitekter ................ kronor 196,000
b) Vikariatsersättningar m. m., förslagsvis...... » 8,400
2. Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsvis..
a) Grundavlöningar till icke-ordinarie tjänstemän. . kronor 201,500
b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis .... » 17,600
3. Rese- och traktamentskostnader, förslagsvis....................
4. Hyreskostnader för länsarkitektkontoren ......................
5. Expenser för länsarkitektkontoren ............................
6. Provisoriskt dyrortstillägg, förslagsvis ........................
204,400
219,100
28,000
21,600
30,200
1,500
Summa förslagsanslag kronor 504,800
Kungl. Majus proposition nr 190.
51
10. Jämförelse mellan statsverkets kostnader för den nuvarande och den
föreslagna länsarkitektsinstitutionen.
De årliga kostnaderna för en länsarkitektsinstitution enligt de nu uppdragna
riktlinjerna kunna alltså, frånsett engångskostnader, beräknas på följande sätt:
Kronor.
Stat enligt ovanstående........................................ 504,800
Dyrtidstillägg................................................ 30,000
Summa kronor 534,800
Inkomsterna av granskningsavgifter från samtliga distrikt hava beräknats
till 187,120 kronor, vilken summa dock på närmare angivna skäl ansetts kunna
avrundas till 190,000 kronor. Med hänsyn till bland annat den alltjämt fortsatta
ökningen av länsarkitekternas tjänstearbete torde ifrågavarande inkomstsumma
kunna betraktas såsom tämligen säker. Även om man ett eller annat
år kan få räkna med vissa minskningar — på grund av exempelvis svårigheter
för länsstyrelserna att erhålla samtliga granskningsavgifter — torde man dock
i det stora hela hava större anledning att räkna med ökning än minskning av
nämnda summa.
Såsom tidigare framhållits, torde vidare ett belopp av förslagsvis 30,000
kronor böra utgå såsom ersättningar från byggnadsstyrelsen till länsarkitektkontoren
för dessas biträde med underhållet och vården av kronans byggnader
i landsorten.
Från de på länsarkitektkontoren mottagna arkitektuppdragen komma vidare
vissa inkomster att inflyta. Under förutsättning att förutnämnda avgifter och
ersättning uppgå till (190,000 -j- 30,000) 220,000 kronor, skulle — under, den
i utredningsförslaget gjorda förutsättningen, att det utanför sjätte huvudtiteln
erforderliga beloppet skulle vara 400,000 kronor — inkomsterna av länsarkitektkontorens
arkitektverksamhet endast behöva beräknas till 180,000 kronor eller
i genomsnitt 7,500 kronor för varje län.
Samtliga inflytande granskningsavgifter ävensom ny.ssberörda ersättning
samt inkomsterna av arkitektverksamheten synas böra tillgodoföras anslaget
till länsarkitekter, vilket då i budgeten skulle uppföras med ett nettobelopp av
(504,800 — 400,000) 104,800 kronor. Örn härtill läggas de för dyrtidstillägg
beräknade kostnaderna, 30,000 kronor, erhålles ett belopp av 134,800 kronor.
Kostnaderna för länsarkitektsinstitutionen under innevarande budgetår uppgå,
såsom tidigare erinrats, till 106,000 kronor. Skillnaden mellan nu angivna
båda summor, d. v. s. (134,800 — 106,000) 28,800 kronor, utgör alltså det
belopp, med vilket riksstatens sjätte huvudtitel skulle behöva ökas vid ett
genomförande av den föreslagna omorganisationen.
Härtill komma dock de båda i det föregående berörda engångsanslagen å
72,000 kronor och 67,500 kronor.
Yl. Utlåtanden över promemorian.
över byggnadsrådet Lindens promemoria hava utlåtanden avgivits av statskontoret,
riksräkenskapsverket, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,
lantmäteristyrelsen, allmänna civilförvaltningens lönenämnd och länsstyrelserna
i samtliga län, efter hörande av vederbörande länsarkitekt, varjämte
svenska landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet och svenska arkitoktföreningcn
beretts tillfälle att yttra sig. Därjämte hava Stockholms bygg
-
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
nadsingenjörsförening och svenska teknologföreningens avdelning för väg- och
vattenbyggnadskonst inkommit med yttranden. Beträffande de sålunda avgivna
utlåtandena torde jag i allt väsentligt kunna hänvisa till handlingarna i ärendet;
här torde jag endast höra lämna ett kortfattat sammandrag.
I åtskilliga utlåtanden hava framhållits fördelarna av det i promemorian
framförda förslaget framför utredningsförslaget. Särskilt har härvidlag understrukits
betydelsen av den minskade statliga arkitektverksamheten, varigenom å
ena sidan de ekonomiska kalkylerna ansetts erhålla större säkerhet och å andra
sidan farhågorna för en fortsatt dubbelställning för länsarkitekterna och för en
besvärande konkurrens för de privata yrkesutövarna väsentligt minskats. Från
andra håll, exempelvis av riksräkenskapsverket, allmänna civilförvaltningens
lönenämnd och lantmäteristyrelsen, vissa länsstyrelser samt svenska teknologföreningens
avdelning för väg- och vattenbyggnadskonst, har emellertid framhållits,
att det mest önskvärda hade varit, örn organisationen kunnat begränsas
till att avse det egentliga syftemålet utan sammanblandning med arkitektverksamhet.
I andra utlåtanden har förordats en utveckling på den nuvarande
organisationens grund.
Det i promemorian behandlade uppslaget att genom minskning av länsarkitekternas
arbetsuppgifter möjliggöra en mindre organisation har berörts i flera
av de avgivna utlåtandena. Byggnadsstyrelsen har sålunda anfört, att någon
betydande lindring i granskningsarbetet ej stöde att vinna. Statskontoret har
framhållit, att det vore önskvärt att i görligaste mån förlägga den tekniska
granskningen av stadsplaneärenden till byggnadsstyrelsen. Sådana arbetsuppgifter,
som berörde lantmäteriväsendet och som utan olägenhet kunde helt anförtros
åt lantmäterikontoren i länen, borde undantagas från länsarkitekternas
handläggning. I detta sammanhang har statskontoret framhållit, att en bestämd
gränsdragning borde ske mellan de ärendesgrupper, som skulle behandlas
å lantmäterikontoren och å länsarkitektkontoren, enär eljest lätt dubbelarbete
och slitningar i arbetet kunde bliva följden.
Förslaget örn ersättning till arkitektkontoren för granskning av tjänsteärenden
har tillstyrkts i flertalet av de statliga myndigheternas utlåtanden. Riksräkenskapsverket
har sålunda funnit förslaget örn införande av granskningsavgifter
principiellt riktigt. Lantmäteristyrelsen har — med framhållande av
vissa principiella betänkligheter och under erinran att statsmakterna vidtagit
åtgärder för att hålla kostnaderna för jorddelningsförrättningar nere — framhållit,
att vissa skäl dock minskade betänkligheterna; granskningen av olika slag
av planer medförde nämligen ofta en avsevärd förbättring av ingivna förslag,
som bomme vederbörande till godo. Styrelsen biträdde därför förslaget örn
avgifter, särskilt som dessa torde vara ofrånkomliga för att överhuvudtaget en
ändamålsenlig omorganisation skulle komma till stånd. Sistnämnda synpunkt
har ytterligare understrukits i flera utlåtanden. Byggnadsstyrelsen har förklarat,
att styrelsen numera — efter den gjorda utredningen — vore beredd att
godtaga förslaget om granskningsavgifter. Från flera håll hava emellertid
framförts principiella betänkligheter mot upptagandet av granskningsavgifter
53
Kungl. Majus proposition nr 190.
ävensom att detta skulle vara förenat med betydande svårigheter. I sistnämnda
hänseende har länsstyrelsen i örebro län framhållit, att allmänheten ändock hade
svårt nog att uppskatta länsarkitektens kritiska granskning. En avgiftsbelagd
granskning komme från vederbörandes sida att vara förknippad med krav, att
det granskade förslaget skulle vara både i sak och form godtagbart. Det funnes
ej större anledning att utkräva ersättning för granskning av byggnadsordningar
än för det fall att förste provinsialläkare finge i uppdrag att i tjänsten granska
hälsovårdsordningar. Länsstyrelsen i Kopparbergs län har funnit det tveksamt
såväl principiellt som med hänsyn till länsarkitektens ställning till de sökande,
örn det vore lämpligt att betunga allmänheten med de föreslagna granskningsavgifterna.
Svenska teknologföreningens avdelning för väg- och vattenbyggnadskonst
har anfört, att statsverket helst borde påtaga sig hela kostnaden för
den nya förbättrade organisationen lika väl som statsverket finge vidkännas
samtliga kostnader för den nuvarande föråldrade organisationen, örn detta av
statsekonomiska skäl icke läte sig göra, borde åtminstone viss del av kostnaderna
täckas genom avgifter för granskningsarbetet. Organisationens omfattning
syntes dock kunna avpassas så, att kostnaderna för densamma med avdrag av
dels påräknade inkomster genom nämnda granskningsavgifter, dels ersättningarna
för länsarkitekternas arbete med kronans byggnader icke bleve större än
att statsverket kunde påtaga sig desamma. Svenska stadsförbundet har bringat
förslaget till kännedom av byggnadsnämnderna i städer med över 5,000 invånare.
Av 74 tillfrågade hava 29 avgivit svar. Av dessa äro 5 tillstyrkande, under det
att återstoden är mer eller mindre avstyrkande. Sålunda har framhållits,
exempelvis av byggnadsnämnderna i Göteborg och Uppsala, att den ifrågasätta
granskningen för landets större städer, där förslag upprättades av högt kvalificerade
tjänstemän, väsentligen komme att bliva en formell prövning. Stadsingenjörs-
och stadsarkitektkontoren i Malmö hava framhållit, att ämbetsåtgärder
inom detta förvaltningsområde hittills varit avgiftsfria samt att kostnaderna
för länsarkitektsinstitutionen närmast vore av den natur, att de borde
täckas med allmänna skattemedel. För egen del har svenska stadsförbundet
framhållit, att styrelsen intet hade att erinra mot att en del av kostnaderna för
den erforderliga utbyggnaden av länsarkitektsinstitutionen finansierades med
avgifter för arbeten, som länsarkitekterna utförde vid sidan av sitt granskningsarbete.
Men därifrån till uttagande av granskningsavgifter vore steget långt.
Sloge man en gång in på denna väg vore det fara värt att granskningsavgifterna
återkomme även på andra områden. Ett skäl att motsätta sig de föreslagna
avgifterna läge i den pågående utvecklingen av stadsarkitektsinstitutionen.
I fråga örn omfattningen av de ärenden, för vilka granskningsavgifter böra
uttagas, hava i de utlåtanden, vari detta berörts, i allmänhet inga större erinringar
framförts. Endast beträffande sådana ärenden, vilka genom besvär
dragits under länsstyrelses prövning, har av åtskilliga myndigheter — exempelvis
av statskontoret och lantmäteristyrelsen — ifrågasatts, att för dylika
granskningsavgifter icke skola utgå.
Från några håll har framhållits, att genom de föreslagna granskningsavgif
-
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
terna Stockholms stad, som ej är inordnad i länsarkitektsorganisationen, skulle
komma i eli gynnad undantagsställning.
Mot de framlagda taxeförslagen hava i allmänhet inga större erinringar
framkommit. I några utlåtanden hava avgifterna ansetts väl lågt beräknade —- så exempelvis av riksräkenskapsverket och byggnadsstyrelsen — i andra däremot
hava sänkningar på en eller annan punkt ansetts av behovet påkallade.
Särskilt har framhållits, att resekostnaderna understundom kunna bliva väl
betungande. Vidare hava i vissa utlåtanden påyrkats omformuleringar av taxeförslagen
i förtydligande riktning.
De tidigare framförda erinringarna mot arkitekternas dubbelställning hava
nu på flera håll ansetts i viss män försvagade på grund av den föreslagna reduceringen
av arkitektverksamhetens omfång. Beträffande denna har byggnadsstyrelsen
framhållit, att det belopp av 7,500 kronor per år och län, som i promemorian
beräknats skola intjänas av arkitektkontoren, borde betraktas som en
genomsnitts-, ej som en maximisiffra. Kontoren borde nämligen vara oförhindrade
att åtaga sig uppdrag i den mån arbetet i övrigt så medgåve.
Den i promemorian föreslagna distriktsindelningen har i allmänhet vunnit
gillande i de utlåtanden, vari densamma berörts. Statskontoret har sålunda
framhållit, att ämbetsverket icke hade något att erinra mot att länsarkitektsdistrikten
utökades med ett i Jämtlands och ett i Västerbottens län. Från flera
håll har emellertid understrukits, att det nu framlagda förslaget vore att betrakta
som en övergångsform och att målet vore att erhålla en länsarkitekt i
varje län.
Beträffande de i promemorian föreslagna avlöningsförmånerna hava i de utlåtanden,
vari denna fråga berörts, framförts ungefär enahanda synpunkter som
framkommo i utlåtandena över utredningsförslaget. Statskontoret har framhållit,
att ingen rit- och skrivbiträdesbefattning i sjunde lönegraden för ickeordinarie
befattningshavare borde inrättas inom de län, där endast ett biträde
föreslagits; i sådana fall borde man, åtminstone tills vidare, inskränka sig till
fjärde lönegraden.
Beträffande den nya organisationens genomförande hava fortfarande olika
uppfattningar gjort sig gällande. Statskontoret har exempelvis förklarat sig
förutsätta, att utbyggnaden sker successivt. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län har däremot förklarat sig icke hava något att erinra mot att organisationen
antages och genomföres i ett sammanhang för hela landet, särskilt som enligt
det i promemorian framlagda förslaget åt Kungl. Maj:t skulle förbehållas rätt
att meddela erforderligt anstånd. Svenska stadsförbundet har anfört, att det
visserligen vore önskvärt med ett raskt utbyggande men att man ej borde överskatta
möjligheterna att inom en begränsad tidrymd med fullt kompetent folk
besätta en råd stads- och länsarkitekttjänster och samtidigt anställa kvalificerade
biträden på kontoren. Svenska teknologföreningens avdelning för vägoch
vattenbyggnadskonst har anfört att, örn det skulle anses nödvändigt att en
förändring av länsarkitektsorganisationen redan nu genomfördes, det syntes
vara angeläget att den nya organisationen finge en mera tillfällig karaktär samt
55
Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
erhölle mindre omfattning intill dess ökad erfarenhet gåve möjlighet att bedöma
vilken organisationsform, som kunde anses lämpligast.
Beträffande det framlagda statförslaget har statskontoret anfört, att särskilda
anslag borde uppföras till avlöningar och omkostnader, ävensom att
anslagsposten till vikariatsersättningar syntes vara lågt beräknad. Riksräkenskapsverket
har anfört, bland annat, att inkomsterna borde redovisas pa riksstatens
inkomstsida å särskild, under uppbörd i statens verksamhet uppförd
inkomsttitel. Bestyr, förenade med länsarkitektsinstitutionens biträde at byggnadsstyrelsen
i vad avsåge vården och underhållet av kronans byggnader i
landsorten, borde inräknas bland institutionens normala arbetsuppgifter. Någon
ersättning härför borde sålunda icke utgå. Erforderliga hyreskostnader borde
gäldas från fastighetsfonden, till vilken ersättning borde utgå fran anslag under
sjätte huvudtiteln.
VII. Anslagsäskande av byggnadsstyrelsen under förutsättning att den
föreslagna omorganisationen av länsarkitektsinstitutionen icke
kommer att vinna tillämpning vid ingången av budgetåret
1935/1936.
I skrivelse den 21 november 1934 har byggnadsstyrelsen — med förmälan
att styrelsen hyste den livligaste förhoppning, att efter det av byggnadsrådet
Linden utförda ytterligare utredningsarbetet statsmakterna skulle omedelbart
besluta omorganisation av länsarkitektsinstitutionen, varigenom de med den
nuvarande organisationen förenade brister skulle bliva avhjälpta efter anmodan
från kommunikationsdepartementet ansett sig böra hos Kungl. Maj:t
göra framställning örn anvisande av anslag till länsarkitekter för budgetåret
1935/1936 för det fall att den sålunda väntade, förändrade organisationen icke
skulle komma att vinna tillämpning omedelbart efter slutet av budgetåret
1934/1935.
Under nyssnämnda förutsättning har byggnadsstyrelsen — efter att hava i
korthet redogjort för de för budgetåret 1934/1935 för ändamålet utgående anslagen
ävensom för dessas disposition — erinrat, att styrelsen vid flera tillfällen
och senast i skrivelsen den 1 februari 1934 med utredningen rörande länsarkitektsinstitutionens
lämpliga organisation anfört, att länsarkitekternas
arbetsbörda numera nått en sådan omfattning, att åtgärder mäste snarast möjligt
vidtagas i syfte att vinna lättnad härutinnan.
Då nu emellertid, fortsätter byggnadsstyrelsen, såsom framgått vid byggnadsrådet
Lindens utredningsarbete, förhållandena beträffande länsarkitekternas
arbetsbörda blivit än mera bekymmersamma under de 14 månader, som förflutit
sedan sistberörda skrivelse avlåtits, ville byggnadsstyrelsen för Kungl.
Majit på det livligaste framhålla, att för den händelse, i strid mot vad byggnadsstyrelsen
ansåge sig kunna förmoda, en ny organisation icke skulle träda i
kraft med ingången av budgetåret 1935/1936, åtgärder till avhjälpande av några
av de nu mest framträdande olägenheterna inom den nuvarande organisationen
icke längre kunde låta sig undanskjutas.
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
Eyggnadsstyrelsen har därför föreslagit — alltjämt under den för hela denna,
framställning angivna förutsättning — att för budgetåret 1935/1936 måtte
anvisas medel för att bereda de mest arbetstyngda länsarkitekterna någon
lättnad genom deras förseende med fackutbildade biträden i likhet med vad
tidigare skett beträffande länsarkitekten i Stockholms län samt med erforderlig
skriv- och rithjälp.
Till stöd härför har byggnadsstyrelsen anfört huvudsakligen följande:
Ehuru, enligt vad byggnadsstyrelsen inhämtat, för närvarande icke mindre
an atta, av de nuvarande tolv länsarkitekterna nödgades för att nöjaktigt kunna
sköta sina tjänster själva bekosta biträdeshjälp, ansåge sig styrelsen dock, med
hänsyn till den förestående omorganisationen, icke nu böra föreslå anvisande av
medel för anställande av fackutbildade biträden i mera än tre distrikt samt för
beredande av skäv- och rithjälp i ytterligare två av de mest arbetstyngda
distrikten.
Beträffande anställandet av biträden ville styrelsen föreslå, att i första hand
de i Goteborg och Malmö bosatta länsarkitekterna måtte komma ifråga.
, den av byggnadsrådet Linden avfattade promemorian hade meddelats, att
länsstyrelsen i Västerbottens län kraftigt understrukit behovet av egen länsarkitekt
för länet, och hade Linden därom anfört, att det med hänsyn till den
ytterligare stegring av länsarkitekternas arbetsuppgifter, som skett under år
1904 — inom vissa mindre län hade ärendenas antal ökats med 30 procent och
mern nu linge anses vara av behovet påkallat, att åtminstone ett par av de
storsta norrlandsdistrikten uppdelades, först och främst därvid Västerbottens
och Västernorrlands läns distrikt. Det lede intet tvivel, att icke detta distrikt
hörde till de mera svårskötta och numera vore ett av de mest arbetstyngda, och
styrelsen hade länge haft sm uppmärksamhet riktad på förhållandena därstädes
styrelsen ville därför nu föreslå, att jämväl den för närvarande i Härnösand
bosatte länsarkitekten försåges med sakkunnigt biträde.
Med hänsyn till den väntade omorganisationen ville styrelsen för de sålunda
nu föreslagna biträdena icke ifrågasätta större arvoden än för biträdet i Stockholmsdistnktet
eller 4,000 kronor och skulle alltså för dessa tre biträden för
budgetaret erfordras tillhopa 12,000 kronor.
Posten till rese- och traktamentskostnader uppgiuge till förslagsvis 15,000
kronor Detta belopp hade under de senare åren ej oväsentligt överskridits,''och
1933/1934 hade styrelsen för detta ändamål utbetalat omkring
17,300 kronor. Styrelsen funné dock icke skäl att för det närvarande föreslå
någon höjning av denna förslagsvis beräknade anslagspost.
I anslaget till länsarkitekter inginge för budgetåret 1934/1935 en post till
ersättning för expenser med 6,000 kronor.
c ^ skrivelse den 19 september 1933 hade byggnadsstyrelsen gjort
i ramställning örn.anvisande av medel för nyssnämnda ändamål och därvid utgått
tran ett genomsnittligt beräknat belopp av 800 kronor för varje distrikt. Med
hänsyn till de alltjämt ökade arbetsuppgifterna och i betraktande av att redan
denna beräkning varit lagd i underkant, ville styrelsen hemställa, att densamma,
d. v. s. 800 kronor per år och distrikt nu måtte läggas till grund för anslagspostens
bestämmande för budgetåret 1935/1936.
vöre emellertid att marka, att enligt Kungl. Maj:ts cirkulär den 5 maj
lydo, nr 198 i svensk författningssamling, utgifter för renskrivning icke finge
avföras å- anslag eller anslagspost för expenser och till följd härav vore alltså
lansarkitekterna förhindrade att anlita de dem tilldelade expensbidragen för
erforderlig skrivhjälp och i analogi härmed förmodligen även hjälp med ritarbete.
I betraktande härav och då i stort sett samtliga länsarkitekter hade
57
Kungl. Majds proposition nr 190.
behov av biträde med utförande av renskrivning och renritning i tjänsten, ville
styrelsen nu föreslå, att särskilda medel för dylikt ändamål anvisades. Med
hänsyn till nödvändigheten av yttersta sparsamhet ville styrelsen emellertid vid
detta tillfälle inskränka sig till ett belopp av allenast 4,000 kronor till lika fördelning
mellan länsarkitekten i det ena av de båda tre-länsdistrikten, nämligen
det som omfattar Kronobergs, Kalmar och Blekinge län, samt länsarkitekten i
Älvsborgs och Skaraborgs läns distrikt, där arbetsmängden på senaste tid högst
väsentligt ökats.
Styrelsen ville slutligen erinra örn att styrelsen i skrivelsen den 19 september
1933 angående anslag till expenser jämväl hemställt örn ett anslag av 3,500
kronor för beredande av hyresbidrag åt de länsarkitekter, vilka icke kunde
erhålla lokal i av statsverket ägd eller disponerad fastighet. Då emellertid föredragande
departementschefen förklarat med avgörandet av denna fråga böra
anstå, till dess att länsarkitektsinstitutionen i sin helhet upptoges till prövning,
och därför icke kunde förorda, att någon åtgärd i detta avseende då vidtoges,
hade byggnadsstyrelsen ansett sig böra i frågans nuvarande läge böra avstå
från förnyandet av sin framställning på denna punkt. Styrelsen kunde dock
icke underlåta att ånyo framhålla det obilliga däri att vissa länsarkitekter själva
måste bestrida kostnaderna för hållande av tjänstelokal.
Enligt vad byggnadsstyrelsen sålunda föreslagit skulle alltså anslaget till
länsarkitekter, under ovan angivna förutsättning, böra för budgetåret 1935/1936
beräknas sålunda:
Kronor.
Avlöningar till 12 länsarkitekter.............................. • • 63,000
» »4 fackutbildade biträden ........................ 16,000
Skriv- och rithjälp............................................ 4,000
Rese- och traktamentskostnader .............. 15,000
Ersättning för expenser................................. 9,600
Summa 107,600
Med hänsyn till de grunder för uppställningen av riksstatens utgiftssida, som
innefattades i Kungl. Maj:ts proposition nr 220 till 1934 års riksdag, skulle
dessa anslagsposter sammanföras i två anslag på följande sätt:
Kronor.
Avlöningar .................................................. 83,000
Omkostnader, förslagsanslag.................................... 24,600
Byggnadsstyrelsen har i detta sammanhang omnämnt, att styrelsen i skrivelse
till 1934 års avlöningsrevision, varmed styrelsen överlämnat vissa av
revisionen begärda uppgifter rörande icke-ordinarie personal, tillhörande styrelsens
ämbetsområde, förklarat sig, med hänvisning till den pågående utredningen
rörande länsarkitektsinstitutionens organisation, icke vara i tillfälle uttala
sig om denna personalgrupps avlönings- och pensionsfråga.
Under ovan angivna förutsättning beträffande länsarkitektsinstitutionens
väntade omorganisation har byggnadsstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t
täcktes föreslå 1935 års riksdag att till länsarkitekter för budgetåret 1935/1936
anvisa dels till avlöningar ett anslag av 83,000 kronor, dels och till omkostnader
ett förslagsanslag av 24,600 kronor.
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
Över denna framställning har statskontoret den 6 december 1934 avgivit utlåtande
och därvid anfört huvudsakligen följande:
Enligt vad som framginge av det utdrag av statsrådsprotokollet (sid. 11),
som funnes bifogat Kungl. Maj:ts proposition till 1934 års riksdag (nr 141)
angående anslag till länsarkitekter, hade vederbörande departementschef
rörande en av byggnadsstyrelsen gjord hemställan, att medel skulle anvisas för
anställande av ytterligare en länsarkitekt, anfört att, då ett bifall till denna
hemställan skulle innebära en fortsatt utbyggnad av den nuvarande organisationen
av länsarkitektsinstitutionen vid en tidpunkt, då samtliga frågor, som
avsåge nämnda institution, befunne sig under utredning, han icke kunde tillstyrka
densamma. Vidare hade departementschefen beträffande ett av byggnadsstyrelsen
framfört förslag örn anvisande av medel till beredande åt vissa
länsarkitekter av hyresbidrag yttrat, att med avgörandet av frågan örn dylikt
bidrag borde anstå, till dess att länsarkitektsinstitutionen i sin helhet upptoges
till prövning, och att han således icke kunde förorda, att någon åtgärd i
det avseendet för det dåvarande vidtoges.
Vad departementschefen sålunda anfört syntes, framhåller statskontoret, i
huvudsak kunna andragas såsom skäl mot att nu vidtaga några åtgärder av den
art, som av byggnadsstyrelsen föreslagits i dess föreliggande framställning.
Statskontoret ansåge sig därutöver böra framhålla, att — medan det i det av
styrelsen tillsammans med utsedda sakkunniga den 1 februari 1934 framlagda
organisationsförslaget, liksom ock i statskontorets däröver avgivna utlåtande,
förutsatts, att de med omorganisationen förenade merutgifterna skulle bestridas
utan ökad belastning för statskassan — de förslag, som nu av styrelsen framlagts,
skulle medföra en direkt ökning av statens kostnader för länsarkitektsinstitutionen.
Ur dessa synpunkter vore det naturligt, att statskontoret måste
hysa en viss tvekan att förorda ifrågavarande förslag.
För den händelse emellertid Kungl. Majit skulle finna ofrånkomligt att nu
— i avvaktan på en omorganisation — interimistiskt förstärka länsarkitektsinstitutionen,
ville statskontoret på det sätt understödja byggnadsstyrelsens
hemställan örn höjning av den i anslaget till länsarkitekter ingående anslagsposten
till avlöningar, att ämbetsverket föresloge, att till anställande, i likhet
med vad som redan skett å länsarkitektkontoret i Stockholms läns distrikt, av
ett fackutbildat biträde å vartdera av de två mest arbetstyngda kontoren i övriga
länsarkitektdistrikt för budgetåret 1935/1936 måtte anvisas ett belopp av högst
8,000 kronor.
Yad sedan vidkomme det av byggnadsstyrelsen jämväl framförda förslaget
örn en höjning av anslagsposten till ersättning för expenser åt länsarkitekter,
erinrade statskontoret därom att, enligt vad förenämnda utdrag av statsrådsprotokollet
utvisade (sid. 12), departementschefen beträffande storleken av
expensbidraget yttrat, att ett genomsnittligt belopp av 700 kronor för varje
distrikt borde kunna anses tillräckligt, vadan han föreslagit, att berörda anslagspost
för budgetåret 1934/1935 skulle upptagas med 8,000 kronor. Riksdagen
hade emellertid ansett, att anslagsposten till expenser borde begränsas till 6,000
kronor. Med hänsyn härtill funne statskontoret det synnerligen tveksamt, huru
-
59
Kungl. Majis proposition nr 190.
vida en höjning av sagda anslagspost nu borde företagas. Diirest emellertid
Kungl. Majit skulle anse, att så borde ske, ville statskontoret ifrågasätta,
om icke anslagsposten, i enlighet med vad vederbörande departementschef
tidigare föreslagit, borde begränsas till 8,000 kronor.
VIII. Departementschefen.
Vid min anmälan inför Kungl. Majit den 12 oktober 1933 av fråga örn
verkställande av utredning och avgivande av förslag rörande länsarkitektsinstitutionens
lämpliga organisation jämte därmed sammanhängande spörsmål
framhöll jag, att denna institution visat sig fylla ett verkligt behov,
men erinrade tillika, att byggnadsstyrelsen vid flera tillfällen framhållit,
att en utvidgning av institutionen vore nödvändig särskilt med hänsyn till
alla de viktiga spörsmål och uppgifter, som genom den nya stadsplanelagstiftningen
aktualiserats. Det nu föreliggande utredningsmaterialet synes
mig även bestyrka, att en utvidgning i en eller annan form av institutionen
är ofrånkomlig, örn densamma rätt skall kunna fylla sina viktiga funktioner.
Jag torde här få hänvisa till de uppgifter, som lämnats rörande länsarkitekternas
ständigt stegrade arbetsbörda ävensom rörande de olägenheter
av olika slag, som blivit en följd härav för allmänheten, vederbörande
myndigheter och länsarkitekterna själva, och för vilka i utredningsförslaget
ingående redogjorts. I de över utredningsförslaget och promemorian avgivna
yttrandena råder också praktiskt taget enighet örn att åtgärder för
åstadkommande av ett bättre sakernas tillstånd omedelbart böra vidtagas.
I åtskilliga yttranden har ifrågasatts en undersökning rörande möjligheterna
att minska arbetsbördan genom att från länsarkitekternas nuvarande
åligganden avskilja sådana uppgifter, som icke oundgängligen kräva länsarkitekts
sakkunskap. Den härutinnan i promemorian gjorda utredningen
synes mig emellertid giva vid handen, att pa detta sätt icke mycket står
att vinna, i varje fall icke så mycket att det kan tänkas inverka på det
föreliggande behovet av ökad arbetskraft.
Den fråga, som då först uppställer sig till besvarande, är den, på vad sätt
den erforderliga utvidgningen av länsarkitektsinstitutionen lämpligast bör
ske. Såsom av den föregående redogörelsen framgår, hava under utredningsarbetets
gång i huvudsak tre utvägar anvisats, vilka synas vara förtjänta av
närmare övervägande, nämligen dels en successiv utbyggnad på den nuvarande
organisationens grund, i huvudsak gående ut på en utökning av
länsarkitekternas antal med bibehållande av tjänsterna såsom bisysslor,
dels utredningsförslagets organisation, innebärande att länsarkitekterna göras
helt statsavlönade och att deras rena ämbetsverksamhet kombineras med
statlig arkitektverksamhet vid för ändamålet inrättade länsarkitektkontor, av
vilkas avkastning merkostnaderna för den nya organisationen till största
delen skulle bestridas, dels ock den i promemorian föreslagna, i övrigt till
utredningsförslaget i huvudsak anknytande organisationsformen, enligt vilken
merkostnaderna skulle bestridas ej mindre medelst en genom reducering
av arbetet begränsad avkomst från arkitektkontor än även genom gransk
-
60
Kungl. Majus proposition nr 190.
ningsavgifter, vilka skulle uttagas för av länsarkitektsinstitutionens tjänstemän
å tjänstens vägnar företagen granskning av vissa ärenden. I promemorian
har dessutom verkställts en utredning angående kostnaderna för en organisation,
byggd på att länsarkitekterna ej skulle utöva någon statlig arkitektverksamhet
utan endast den med tjänsten förenade granskande verksamheten.
Det närmast till hands liggande förslaget kan givetvis förefalla vara det
förstnämnda — en successiv utvidgning på den nuvarande organisationens
grund. För denna lösning, till vilken bland andra statskontoret och statens
organisationsnämnd närmast anslutit sig, har anförts bland annat,
att man ännu i viss mån svävade i ovisshet örn i vilken utsträckning länsarkitekternas
under de senaste åren häftigt stegrade arbetsbörda kunde antagas
vara av övergående natur. Vidare har framhållits, att man genom en
successiv utbyggnad visserligen icke skulle kunna hålla sig inom den nuvarande
kostnadsramen men å andra sidan kunna med full visshet på förhand
beräkna statens utgifter för ändamålet.
Av den i promemorian förebragta utredningen synes emellertid framgå,
att de senaste årens ökning av arbetsbördan i endast obetydlig utsträckning
varit beroende på ärenden av mera tillfällig natur. Därtill kommer att den
nya stadsplanelagstiftningen, som hittills endast i relativt ringa grad gjort
sig märkbar för länsarkitekterna, måste antagas komma att inom den närmaste
framtiden ställa dem inför nya arbetsuppgifter av stadigvarande art.
Enligt nu ifrågavarande förslag skulle dessutom kvarstå olöst svårigheten
med länsarkitekternas nuvarande dubbelställning. Även örn några direkta
missförhållanden av berörda dubbelställning icke kunnat i bestämda fall
påvisas, innebär den dock alltid ett visst irritationsmoment, ägnat att minska
allmänhetens förtroende för hela institutionen. Slutligen bleve en ökning
av statsverkets nettoutgifter för ändamålet ofrånkomlig. Med hänsyn till nu
angivna förhållanden finner jag mig icke böra förorda, att den nu föreliggande
uppgiften begränsas till ett successivt utbyggande av den nuvarande
organisationon.
Den i promemorian verkställda undersökningen angående möjligheterna
för en effektiv förbättring av nuvarande organisation utan införande av statlig
arkitektverksamhet har givit vid handen, att endast relativt obetydliga besparingar
i fråga örn avlöningskostnader m. m. härigenom stå att vinna, under
det att statens merkostnader skulle avsevärt stegras. Då härtill kommer,
att länsarkitekterna vid en dylik organisation skulle bliva så gott som avstängda
fran praktisk arkitektverksamhet, finner jag icke heller denna lösning
lämplig.
Den i utredningsförslaget framlagda organisationsplanen utgick från det
av mig i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 12 oktober 1933 uttalade
önskemålet, att den nuvarande kostnadsramen i stort sett skulle hållas. För
att få täckning för merkostnaderna föreslogs, som nyss erinrats —- i analogi
med vad redan nu praktiseras beträffande vägingenjörsorganisationens verksamhet
att länsarkitekterna vid sidan av sina egentliga tjänsteåligganden
skulle vara föreståndare för statliga arkitektkontor, vilka skulle hava att mot
61
Kungl. Maj-.ts proposition nr 190.
ersättning utföra uppdrag såväl för myndigheter som för enskilda. Inkomsterna
av denna verksamhet beräknades till i runt tal 400,000 kronor eller ungefärligen
det belopp, varmed kostnaderna för den nya organisationen beräknades
överstiga de nuvarande kostnaderna. Härigenom skulle, framhölls i utredningsförslaget,
samtidigt med tillgodoseende av önskemålet att sakkunnig arkitekthjälp
tillhandahölles inom de olika distrikten, statsverket kunna beredas inkomster,
som syntes kunna förväntas i stort sett täcka statens merutgifter för en
omorganisation. Länsarkitekternas hittillsvarande rätt till privat arkitektverksamhet
skulle i det stora hela upphöra och den del av deras arbetstid, som
icke togs i anspråk för det egentliga tjänstearbetet, skulle ägnas åt i tjänsten
givna arkitektuppdrag. Härigenom skulle även det önskemålet alltjämt bliva
i huvudsak tillgodosett, att länsarkitekterna icke bleve avstängda från fortsatt
praktisk verksamhet.
Här förevarande förslag tillstyrktes i åtskilliga av de däröver avgivna
yttrandena men vållade på andra håll betänkligheter, särskilt i vad det avsåg,
att länsarkitekterna i stor utsträckning även framdeles skulle äga åtaga
sig vissa arbeten, låt vara för statens räkning. Mot de framlagda inkomstberäkningarnas
hållbarhet framfördes åtskilliga invändningar, och slutligen
framhöllos de svårigheter för privatpraktiserande arkitekter, som förmenades
uppstå av den omfattande konkurrens från statligt håll, som måste bliva en
följd av detta förslag.
Med anledning av den sålunda framkomna kritiken har i promemorian
till närmare undersökning upptagits en redan i utredningsförslaget antydningsvis
omnämnd utväg att delvis kompensera de ökade utgifterna genom
att av vederbörande samhälle, kommun eller enskild sökande uttaga en avgift
— till exempel i form av stämpel — för av länsarkitekten å tjänstens
vägnar utförd granskning av underställda förslag. Såsom av den i det föregående
lämnade redogörelsen framgår, har denna undersökning resulterat i
ett förslag, enligt vilket statsverkets merutgifter för den utvidgade länsarkitektsinstitutionen
skulle till ungefär hälften täckas av granskningsavgifter
och till andra hälften av inkomsterna från en reducerad statlig arkitektkontorsverksamhet.
Det sålunda framlagda förslaget har i det stora hela behandlats välvilligt
i de över detsamma avgivna utlåtandena. Särskilt har understrukits betydelsen
av att den statliga arkitektverksamheten kunde minskas, varigenom
å ena sidan de ekonomiska kalkylerna ansetts erhålla större säkerhet och å
andra sidan farhågorna för en fortsatt dubbelställning för länsarkitekterna
och för en besvärande konkurrens för de privata yrkesutövarna väsentligt
reducerats. Förslaget örn införande av granskningsavgifter har i allmänhet
tillstyrkts eller lämnats utan erinran, örn än från några håll betänkligheter,
bland annat av principiell art, blivit framförda.
Vid ett vägande mot varandra av de skäl, som tala för och emot de båda
i utredningsförslaget och promemorian framlagda förslagen, har jag funnit
det sistnämnda vara att föredraga. Detta förslag innebär enligt mitt förmenande
ett lyckligt uppslag till lösning av här förevarande fråga, och jag
62
Kungl. Majis proposition nr 190.
anser mig därför böra förorda, att detsamma lägges till grund för Kungl.
Maj:ts framställning i ämnet till riksdagen.
Innan jag ingår på en granskning av förslagets detaljer vill jag emellertid
framhålla, att man här givetvis rör sig med åtskilliga ganska svårförutsebara
faktorer. Det förslag, jag nu går att framlägga, måste alltså i viss mån få
prägeln av ett prövande fram mot den lämpligaste organisationsformen. Med
hänsyn härtill böra nu inga sådana åtgärder vidtagas, som definitivt låsa
fast den föreslagna organisationen och förhindra eller försvåra de förändringar
i densamma, som kunna påkallas av utvecklingen eller gjorda erfarenheter.
Beträffande den föreslagna organisationens första utbyggnad anfördes i
utredningsförslaget, att en snar förbättring av de nuvarande förhållandena
framstode som ett oavvisligt krav och att den mest effektiva åtgärden härför
vore att snarast möjligt och i ett sammanhang nu genomföra den föreslagna
omorganisationen för samtliga distrikt eller åtminstone för de mest
arbetstyngda distrikten. Med hänsyn till angelägenheten av att de nya
länsarkitektstjänsterna besattes med fackmän av den framstående kompetens,
som i förslaget avsåges, vartill möjligheten givetvis skulle försvåras, örn ett
större antal av dessa tjänster jämte biträdestjänster skulle tillsättas omedelbart
och i ett sammanhang, syntes, framhölls härefter i utredningsförslaget,
till en början endast ett mindre antal distrikt, förslagsvis tre, böra bliva
föremål för tillämpningen av den nya organisationsformen. Härigenom skulle
också för den fortsatta utbyggnaden vinnas erfarenhet, icke minst i ekonomiskt
avseende, beträffande organisationens detaljutformning. Att förekomma
vid denna första utbyggnad föreslogos Malmöhus och Kristianstads
läns, Göteborgs och Bohus samt Hallands läns ävensom Norrbottens
läns distrikt.
Detta förslag förordades i vissa av de över utredningsförslaget avgivna yttrandena,
under det att det från andra håll bestämt kritiserades. Länsarkitekterna
i allmänhet samt länsstyrelserna i vissa län uttalade sig sålunda mot
en alltför långsam utbyggnad av organisationen i dess helhet. Flera länsstyrelser
framhöllo angelägenheten av att omorganisationen på en gång helt
genomfördes eller att det egna länet borde komma i fråga vid den fortsatta
utbyggnaden.
I promemorian har framhållits, att samtliga distrikt vore i stort behov
av åtgärder för lättande av vederbörande arkitekters arbetsbörda. Ett till
en början partiellt genomförande av den nya organisationen för vissa distrikt
skulle i varje fall göra rätt omfattande förbättringsåtgärder erforderliga
för jämväl de övriga distrikten. Med hänsyn till den föreslagna anordningen
med införande av granskningsavgifter och den säkrare grund för de ekonomiska
kalkylerna, som därigenom vunnes, syntes icke heller några invändningar
ur ekonomisk synpunkt behöva göras mot genomförandet av den nya
organisationen i dess helhet. Denna syntes därför böra antagas och genomföras
i ett sammanhang för hela landet. Möjligen torde det därvid komma att
visa sig, att viss hänsyn måste tagas till de i utredningsförslaget framhållna
63
Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
svårigheterna att vid ett omedelbart tillsättande av de nya befattningarna
erhålla tillräckligt många sökande med avsedd kompetens. Det torde emellertid
kunna förväntas, att byggnadsstyrelsen företoge en undersökning i
denna angelägenhet, och skulle förhållandena därtill föranleda, torde åt
Kungl. Majit böra förbehållas rätt att meddela något års anstånd med omorganisationens
hela eller delvisa genomförande.
Vid ett övervägande av här förevarande fråga har jag funnit det i promemorian
framlagda förslaget mest ändamålsenligt. För detta förslag talar
först och främst att, såvitt av utredningarna i ärendet framgår, arbetsbördan
för länsarkitekterna över lag för närvarande vuxit på ett sådant sätt, att ett
utökande av de till buds stående arbetskrafterna är ofrånkomligt. I den
mån så är möjligt, torde detta böra ske efter enhetliga principer. De nya
granskniugsavgifterna hava av mig förutsatts skola på en gång träda i tilllämpning
för hela landet. Det synes då icke mer än rimligt, att denna
ökade pålaga för kommuner och enskilda motsvaras av den förbättring av
de nuvarande förhållandena, som den nya organisationen avser att giva.
Slutligen synas de nu föreliggande ekonomiska beräkningarna kunna tillmätas
den grad av tillförlitlighet, att ett på dem grundat organisationsförslag
torde kunna genomföras i ett sammanhang. Jag finner mig alltså böra
förorda vad i promemorian i här förevarande avseende föreslagits.
Å andra sidan kan man icke bortse från de både i utredningsförslaget
och i promemorian påpekade svårigheter, som kunna uppstå vid tillsättande
på en gång av det antal arkitektbefattningar, som här avses. Genom en av denna
anledning framtvungen sänkning av anspråken på befattningshavarnas kvalifikationer
skulle lätt kunna riskeras, att vad man velat nå med den nya organisationen
åtminstone i viss utsträckning förfelades. På grund härav finner jag mig
böra biträda det i promemorian framförda förslaget, att åt Kungl. Majit måtte
förbehållas rätt att, örn och i den mån omständigheterna sådant påkalla,
meddela anstånd med organisationens genomförande. Av vad jag i det föregående
anfört torde emellertid framgå, att förhållandena på här förevarande
område äro sådana, att en förstärkning av de nu tillgängliga arbetskrafterna
är erforderlig i samtliga eller åtminstone de flesta länsarkitektsdistrikt. Ett anstånd
inom ett eller annat distrikt med den nya organisationens genomförande
synes mig därför nödvändiggöra, att möjlighet hålles öppen för Kungl. Majit
att på annat sätt bereda förstärkning av nuvarande arbetskrafter. En dylik förstärkning
synes lämpligast böra ske i huvudsak enligt de av byggnadsstyrelsen
i dess av mig i det föregående (sid. 55 och följande) återgivna utlåtande den 21
november 1934 angivna huvudgrunderna, d. v. s. främst genom anställande av
fackutbildade biträden ävensom genom beredande av skriv- och rithjälp samt
ersättning för expenser och, i fall av behov, hyreskostnader. Härför torde
riksdagens medgivande böra utverkas. Vidare torde för Kungl. Majit böra
utverkas riksdagens bemyndigande att för bestridande av de härav föranledda
kostnaderna ävensom för avlöning åt befattningshavare, för vilka nu
gällande bestämmelser komma att gälla, m. m. efter prövning i varje särskilt
fall disponera över de för budgetåret 1935/1936 för länsarkitektsinstitutionen
utgående anslagen.
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
Sedan jag sålunda angivit min ställning till de grundprinciper, enligt
vilka jag anser kär förevarande organisationsfrågor böra lösas, bär jag nu
att övergå till en detaljgranskning av de föreliggande förslagen och börjar då
med frågorna örn granskningsavgifter och ai-kitektkontorens verksamhet.
I promemorian har, såsom av den föregående redogörelsen framgår, intagits
ett förslag till taxa å granskningsavgifter, benämnd »Taxa C». För det
huvudsakliga innehållet i detta förslag har tidigare redogjorts; i övrigt anhåller
jag att få hänvisa till promemorian. För de över förslaget avgivna
yttrandena har jag i det föregående redogjort. I det stora hela har jag
funnit de i förslaget intagna granskningsavgifterna väl avvägda och lämpade
att läggas till grund för statsmakternas beslut i ämnet. Med anledning av
vad i dessa yttranden anförts finner jag mig emellertid böra förorda vissa
avvikelser från det i promemorian framlagda förslaget.
Det har av vissa myndigheter — exempelvis av statskontoret och lantmäteristyrelsen
— ifrågasatts, att granskningsavgift icke skall utgå för ärende,
vilket genom besvär dragits under länsstyrelses prövning. Denna uppfattning
synes mig hava goda skäl för sig, och jag finner mig därför böra ansluta
mig till densamma. Någon mera betydande minskning av de beräknade
inkomsterna av granskningsavgifter torde knappast behöva befaras med
anledning härav; enligt i promemorian lämnad uppgift skulle här ifrågavarande
avgifter för tiden 1 januari—30 september 1934 uppgått till 3,990
kronor, enligt de i övrigt i promemorian följda beräkningsgrunderna ungefärligen
motsvarande 5,000 ä 6,000 kronor för hela året.
Vidare har framhållits, att genom de föreslagna granskningsavgifterna
Stockholms stad, som ej är inordnad i länsarkitektsinstitutionen, skulle komma
i en gynnad undantagsställning. Jag vill erinra, att byggnadsstyrelsen i
viss utsträckning i förhållande till Stockholms stad intager samma ställning
såsom granskande myndighet som länsarkitekterna intaga gentemot andra
kommuner. Då det härjämte endast rör sig örn relativt obetydliga belopp
—- en verkställd överslagsberäkning har för år 1934 givit till resultat ett
belopp av ungefär 6,000 kronor — finner jag mig böra förorda, att bestämmelser
utfärdas örn att även för ärenden, avseende Stockholms stad, granskningsavgifter
skola uttagas.
I anslutning till vad jag sålunda förordat torde nu ifrågavarande ersättning
till statsverket för av tjänsteman vid länsarkitektkontor utförd granskning
av ärenden rörande byggnads- och stadsplaner m. m., vilka liro beroende
på länsstyrelses prövning, böra utgå efter följande grunder:
Granskning av förslag till stadsplan.
1. För granskning av förslag, avsett att fastställas av Kungl. Majit, och
för granskning av mindre förslag, avsett att fastställas av länsstyrelse, utgår
en avgift av 20 kronor.
2. För granskning av större förslag, avsett att fastställas av länsstyrelse,
gäller i det följande angiven taxa för granskning av förslag till byggnadsplan.
65
Kungl. Majus proposition nr 190.
Granskning av förslag till byggnadsplan.
1. För granskning av mindre ändringsförslag, där arealberäkning ej kan
tillämpas, och för granskning av förslag, omfattande område om högst 3 .
hektar, utgår en avgift av 20 kronor.
2. För granskning av förslag, omfattande område örn mer än 3 hektar,
utgår en avgift av, när arealen överstiger
3 men
icke 5
hektar 20
kronor för 3
hektar och 5 kronor för varje överskjutande hektar;
5 »
» 10
»
30
»
» 5
»
»
3
» »
»
»
»
10 »
» 25
»
45
»
» 10
»
»
2
» ))
»)
»
»
25 »
» 50
»
75
»
» 25
»
»
1 krona 20 öre »
»
»
»
50 »
» 100
»
105
»
» 50
»
))
1 »
10 » »
»
»
»
100 »
» 150
)»
160
»
»100
»
»
1 »
»
»
»
»
150 »
» 200
»
210
»
»150
»
»
80 » »
»
»
w
200 »
» 250
»
250
»
»200
)>
»
60 » »
»
n
»
250 »
» 300
»)
280
»
»250
>»
»
40 » »>
»
»
»
300 hektar
300
»
»300
)>
»
lkrona »
»
»
»
3. Delar av hektar
och kvarter räknas
sorn
hela.
4. Omfattar granskning av planområde delar, där befintliga ägoförhållanden,
bebyggelse m. m. äro ägnade att försvåra granskningen, må granskningsavgift
för sådan del efter prövning av vederbörande länsstyrelse utgå
med ett belopp, som med 50 procent överstiger den avgift, som eljest skulle
utgå.
5. Omfattar granskning av planområde delar, avsedda för tätare bebyggelse
och till större höjd än två våningar, må granskningsavgift för sådan del
efter prövning av vederbörande länsstyrelse utgå med ett belopp, som med
100 procent överstiger den avgift, som med tillämpning av bestämmelserna i
punkterna 1—3 eljest skulle utgå.
Granskning av förslag till stomplan.
1. För granskning av förslag, avsett att fastställas av Kungl. Maj:t, och
för granskning av mindre förslag, avsett att fastställas av länsstyrelse, utgår
en avgift av 20 kronor.
2. För granskning av större förslag, avsett att fastställas av länsstyrelse,
utgår avgift med 50 procent av i det föregående angiven avgift för granskning
av förslag till byggnadsplan, dock med minst 20 kronor.
Granskning av förslag till avstyckningsplan.
1. För granskning av förslag, avseende område örn högst 5 hektar, utgår
en avgift av 15 kronor.
2. För granskning av förslag, avseende område om mer än 5 hektar,
utgår avgift med 50 procent av i det föregående angiven avgift för granskning
av förslag till byggnadsplan.
Granskning av förslag till utomplansbestämmelser.
För granskning av förslag, avsett att fastställas av Kungl. Majit eller av
länsstyrelse, utgår en avgift av 20 kronor, dock att länsstyrelse, örn förslag
till fastställande av utomplansbestämmelser, jämlikt 66 § stadsplanelagen,
väckts av länsstyrelsen, må förordna, att granskningsavgift icke skall utgå.
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 190. 347 85 5
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 190„
Granskning av förslag rörande allmänna vägar.
För granskning av förslag till vägföretag, avseende område där antingen
enligt stadsplanelagen hänsyn skall tagas till områdets ändamålsenliga
bebyggande eller fråga blivit väckt om vidtagande av åtgärder för
åstadkommande av bestämmelser härutinnan, utgår för väglängd inom sådant
område av högst 100 meter en grundavgift av 20 kronor.
Utöver stadgad grundavgift utgår tilläggsavgift för varje påbörjat hundratal
meter av våglängden utöver 100 meter
inom område, där stadsplan eller byggnadsplan gäller eller avses att gälla,
med 5 kronor;
» » » stomplan eller utomplansbestämmelser gälla eller avses
att gälla, med 2 kronor;
» » » avstyckningsplan gäller eller avses att gälla, med 4 kronor.
Granskning av förslag till tomtindelning.
1. För granskning av förslag till tomtindelning för kvarter eller del av
kvarter, omfattande högst tre tomter, utgår en granskningsavgift av 10
kronor.
2. För varje till samma kvarter hörande tomt utöver tre utgår en tillläggs
avgift av 2 kronor.
3. För granskning av förslag till kvarterskarta utan samband med sökt
fastställelse av tomtindelning utgår en granskningsavgift av 10 kronor.
Granskning av förslag till avstyckning.
1. För granskning av förslag till avstyckning i enlighet med angiven
tomt- eller tomtplatsindelning i stadsplan, byggnadsplan eller avstyckningsplan
utgår för varje till avstyckning föreslaget område en granskningsavgift
av 2 kronor.
2. För granskning av förslag till avstyckning inom plan utan angiven
tomt- eller tomtplatsindelning eller där förslaget avviker från plan eller indelning
eller där planläggning av i denna avdelning omförmält slag icke förefinnes,
utgår för varje till avstyckning föreslaget område en granskningsavgift
av 5 kronor.
Granskning av förslag till byggnadsordning.
För granskning av förslag till byggnadsordning utgår avgift
a) då förslag överensstämmer med av byggnadsstyrelsen år 1932 utarbetade
normalförslag till byggnadsordning för stad, köping och större municipalsamhälle
eller till byggnadsordning för mindre municipalsamhälle, med
20 kronor;
b) då förslag innehåller mindre avvikelser från under a) omförmälda normalförslag
till byggnadsordning för stad, köping och större municipalsamhälle,
med 90 kronor;
c) då förslag innehåller mindre avvikelser från under a) omförmälda normalförslag
till byggnadsordning för mindre municipalsamhälle, med 60 kronor;
67
Kungl. Maj.-ts proposition nr 190.
d) då förslag innehåller större avvikelser från under a) omförmälda normalförslag
till byggnadsordning för stad, köping och större municipalsamhälle,
med 180 kronor;
e) då förslag innehåller större avvikelser från under a) omförmälda normalförslag
till byggnadsordning för mindre municipalsamhälle, med 120 kronor;
f) då förslag avser område, varå av byggnadsstyrelsen år 1932 utarbetat
normalförslag till byggnadsordningar och utomplansbestämmelser för landsbygden
har avseende, med 20 kronor;
g) då förslag avser ändring i fastställd byggnadsordning, med 20 kronor.
Granskning av förslag till byggnadstillstånd.
För granskning av förslag till byggnadstillstånd i de fall, då länsstyrelses
prövning avser meddelande av byggnadslov, utgår granskningsavgift enligt
av byggnadsstyrelsen år 1932 utarbetat normalförslag till taxa å avgifter till
stadsarkitekt (byggnadskonsulent, byggnadsinspektör) för granskning av ritningar
i och för byggnadslov samt för besiktningar.
För granskning av förslag till byggnadstillstånd i de fall, då länsstyrelses
prövning avser meddelande av dispens från rådande byggnadsförbud eller
tillstånd till anordnande av hotell, pensionat, biograf m. m. och då ärende
avser område, där byggnadsnämnd eller byggnadsinspektör icke finnes, utgår
granskningsavgift enligt nyss omförmälda normalförslag till taxa.
För granskning av förslag till byggnadstillstånd av i nästföregående stycke
angiven art i de fall, då ärende avser område, där byggnadsnämnd eller
byggnadsinspektör finnes, utgår granskningsavgift med hälften av de i det
förut omförmälda normalförslaget till taxa angivna avgifterna, dock med
minst 10 och högst 30 kronor.
Granskning av andra slag av ärenden.
För granskning av sådana i det föregående ej angivna plan- och byggnadsärenden,
vilka bliva föremål för länsstyrelses handläggning och äro av
beskaffenhet att böra underkastas granskning av länsarkitekt, utgår en avgift
av 20 kronor.
Beträffande ärende, vilket på grund av besvär blivit underkastat prövning
av länsstyrelse, utgår ingen granskningsavgift.
Det torde vara erforderligt, att riksdagens godkännande av de i här förevarande
taxeförslag ingående avgifterna inhämtas.
Utformningen av taxeförslaget ävensom de närmare föreskrifter, som må
bliva erforderliga för granskningsavgifternas bestämmande och uppbärande,
torde få meddelas av Kungl. Majit. Räkning å granskningsavgift och andra
ersättningar för förrättningar, vilka verkställas i anledning av granskning av
i berörda taxa angivna ärenden, torde böra av vederbörande tjänsteman uppgöras
och till länsstyrelsen insändas samtidigt med yttrande i ärendet.
Länsstyrelsen har därefter att granska räkningar och meddela beslut i ämnet
ävensom tillse, att medlen inflyta, varefter de genom länsstyrelsens försorg
skola tillgodoföras vederbörande inkomsttitel.
68
Kungl. Majus proposition nr 190.
Jag övergår härefter till de i nära samband med frågan örn granskningsavgifterna
stående spörsmålen örn verksamheten på de ifrågasatta statliga
arkitektkontoren och örn de taxor för utförda uppdrag m. m., som därvid
böra komma till användning.
Vad till en början angår formerna för den statliga arkitektverksamhetens
bedrivande torde desamma närmast ankomma på Kungl. Maj:ts avgörande.
Jag torde alltså senare få anledning att återkomma härtill; vid det blivande
arbetet härmed synes emellertid vad i utredningsförslaget och promemorian
förordats i det stora hela kunna godtagas.
Promemorian innefattar förslag till fem taxor, benämnda A, B, C, D och
E. I det föregående har jag redan behandlat förslaget till taxa C, d. v. s.
taxa å ersättning för granskningsavgifter.
De övriga taxorna avse:
Taxa A: ersättning för stadsplaner och andra dylika planarbeten;
Taxa B: ersättning för husbyggnadsarbeten;
Taxa D: ersättning för särskilda uppdrag och förrättningar; samt
Taxa E: ersättning för tjänste- och förrättningsresor.
Nu omförmälda fyra taxor synas vara av den art, att de böra fastställas av
Kungl. Maj:t. Till denna fråga torde jag alltså få återkomma vid ett senare
tillfälle, i samband med att administrativa föreskrifter för länsarkitektsinstitutionen
i dess helhet skola meddelas.
Hedan nu anser jag mig emellertid böra omförmäla, att de i promemorian
i här förevarande hänseenden framlagda förslagen i det stora hela lämnats
utan väsentliga anmärkningar i de i ärendet avgivna utlåtandena. I stort
sett synas de mig också väl avvägda, i det att de utan att allt för mycket
betunga de sökande torde lämna garantier för att de framlagda inkomstberäkningarna
skola bliva hållbara. Vissa smärre ändringar i de föreslagna
ersättningsbeloppen kunna dock givetvis komma att visa sig erforderliga.
I ett hänseende anser jag mig redan nu böra omnämna en dylik, av mig
såsom erforderlig ansedd förändring, som dessutom direkt sammanhänger
med de föreslagna granskningsavgifterna. I taxa E har i 2 mom. föreslagits
bestämmelser angående ersättning för tjänste- och förrättningsresor, vilka
företagas efter förordnande av länsstyrelse eller byggnadsstyrelsen för granskning
av ärende, som omhandlas i taxa C.
Detta förslag har från flera håll mött opposition. Det har erinrats, att
kostnaderna för dylika resor för närvarande bestridas av statsverket. Vidare
har framhållits, att de föreslagna avgifterna komma att drabba synnerligen
ojämnt, beroende på avståndet mellan förrättningsorten och vederbörande
tjänstemans stationeringsort. I ali synnerhet hava här förevarande ersättningar
antagits komma att bliva betungande för avlägsnare norrländska
kommuner, där dessutom ett stort behov av nya byggnads- m. fl. planer
föreligger. Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag mig böra nämna,
att berörda stadgande enligt mitt förmenande torde böra utgå.
Härefter har jag så att taga ståndpunkt till organisations-, personal- och
avlöningsfrågor m. m.
69
Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
I utredningsförslaget har förordats, att den nuvarande indelningen i tolv
länsarkitektsdistrikt måtte bibehållas oförändrad. Däremot har i promemorian
framlagts förslag örn inrättande av två nya länsarkitektsbefattningar
med stationering i Umeå och Östersund. Härigenom skulle vinnas, dels att
Västernorrlands och Västerbottens stora och arbetstyngda län skulle förvandlas
till ettlänsdistrikt, dels att den nuvarande, ej minst ur resekostnadssynpunkt
otillfredsställande kombinationen mellan Gävleborgs och Jämtlands
län skulle kunna upphöra, dels att trelänsdistriktet Uppsala, Södermanlands
och Gotlands läns distrikt genom Uppsala läns sammanförande
med Gävleborgs län skulle förvandlas till ett tvålänsdistrikt. Nu angivna
och övriga i promemorian och utlåtandena angivna skäl för förslaget hava
synts mig övertygande och jag tillstyrker alltså, att antalet länsarkitektsdistrikt
må bestämmas till fjorton. Åt Kungl. Maj:t torde, liksom hittills,
böra bibehållas rätten att bestämma omfattningen av de olika länsarkitektsdistrikten
ävensom placeringen av länsarkitekterna. I berörda hänseenden
synes det i promemorian framlagda förslaget i det stora hela kunna godtagas;
vid mina kostnadsberäkningar i det följande har jag alltså ansett mig
kunna utgå från detsamma.
Enligt förslagets grundprinciper skall i varje länsarkitektsdistrikt finnas
ett länsarkitektkontor, som förestås av en länsarkitekt.
Såväl i utredningsförslaget som i promemorian har förordats att länsarkitektsbefattningarna
— i alla händelser örn de förenades med befattning
som föreståndare för arkitektkontor — borde vara arvodestjänster, tillsatta
genom förordnande på viss tid. Till denna uppfattning ansluter jag mig.
Mot förslaget, att berörda förordnande som regel skall avse en tid av sex
år, synes icke vara något att erinra. Då, på sätt jag förut framhållit, det
förslag, jag nu framlägger, torde böra beredas en viss prövotid, böra de
förordnanden, som nu komma att meddelas, lämpligen avse en tid av endast
tre är.
Mot förslaget att länsarkitektstjänst skall tillsättas av Kungl. Maj:t efter
förslag av byggnadsstyrelsen i samråd med vederbörande länsstyrelse eller
länsstyrelser, har jag intet att erinra.
För länsarkitekterna hava såväl i utredningsförslaget som i promemorian
föreslagits arvoden å 14,000 kronor. Till stöd härför har bland annat framhållits,
att inrättandet av länsarkitektkontor för staten medförde vissa allmänna
förpliktelser. Endast de högsta fordringar borde nämligen ställas
på de arbeten, som utginge från ett sådant kontor, och dessa kontor borde
i möjligaste mån även intaga en ledande ställning inom arkitektverksamheten
på hithörande område. Icke blott ur sistnämnda synpunkt utan även
med tanke på att länsarkitektkontoren skulle vara väl rustade att i erforderlig
omfattning mottaga uppdrag, vore det av största vikt, att till föreståndare
för dessa kontor förvärvades skickliga och erfarna arkitekter. Arvodets
storlek måste bliva beroende av möjligheterna att erhålla för dessa
krävande befattningar fullt kvalificerade arkitekter. Såsom arvode hade därför
ansetts icke kunna föreslås ett liigre belopp än 14,000 kronor. Även örn
70
Kungl. Majus proposition nr 190.
detta arvode möjligen skulle kunna synas högt för en tjänsteman i denna
ställning, torde det i detta fall under inga förhållanden få sättas lägre, örn
tjänsterna skulle kunna förväntas komma att sökas av arkitekter med de
kvalifikationer, som här erfordrades. Skulle arvodet bestämmas till ett
lägre belopp, måste utsikterna att uppnå ett ur såväl teknisk som ekonomisk
synpunkt tillfredsställande arbetsresultat anses bliva avsevärt förminskade.
Storleken av länsarkitekternas arvoden har, såsom framgår av den av mig
förut lämnade redogörelsen, varit föremål för delade meningar i de i ärendet
avgivna utlåtandena.
Ett ståndpunkttagande i denna fråga förutsätter ett vägande mot varandra
av å ena sidan önskvärdheten att för här ifrågavarande befattningar erhålla
fullgoda arbetskrafter och å andra sidan de avlöningsförmåner, som utgå
vid andra, ungefärligen motsvarande statliga befattningar. Efter en prövning
av olika på frågan inverkande omständigheter har jag -— med hänsyn
jämväl till att det nu närmast gäller en anställningstid av endast tre år —
ansett mig böra ansluta mig till den mening, som företrädes av, bland andra,
allmänna civilförvaltningens lönenämnd, och förordar alltså ett arvode av
12,000 kronor.
I anslutning till vad allmänna civilförvaltningens lönenämnd framhållit,
torde frågan örn beredande av pensionsrätt åt länsarkitekt böra upptagas
först i samband med ett slutligt fastställande av organisationen. Erforderliga
bestämmelser örn semester, tjänstledighet och avlöning under dylik
m. m. torde få meddelas av Kungl. Maj:t, varvid i tillämpliga delar de för
befattningshavare å extra stat i lönegraden B 30 gällande bestämmelserna torde
kunna tjäna till ledning.
Enligt statskontorets och riksräkenskapsverkets förslag torde i fråga örn
resekostnads- och traktamentsersättning särskilt besparingsreglemente böra
utfärdas för befattningshavare vid länsarkitektsinstitutionen.
I fråga örn de arbetsuppgifter, som enligt utredningsförslaget och promemorian
skola tillkomma länsarkitekterna, hava i det stora hela inga invändningar
blivit gjorda. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att vid utfärdande
av de instruktions- och övriga bestämmelser, vilka föranledas av
den nya organisationen, meddela närmare bestämmelser härom.
Enligt utredningsförslaget skall en biträdande länsarkitekt vara placerad
i residensstaden i varje sådant län, där länsarkitekt icke är stationerad.
För dessa befattningshavare, vilkas antal, under förutsättning av att antalet
länsarkitekter bestämmes till fjorton, föreslagits skola bliva tio, har förordats
en placering å extra stat i lönegraden B 24. Yad sålunda föreslagits har
i huvudsak lämnats utan erinran i de i ärendet avgivna utlåtandena, och jag
finner mig kunna ansluta mig härtill.
I utredningsförslaget har förordats, att här förevarande befattningar skola
tillsättas av byggnadsstyrelsen efter hörande av länsstyrelsen i det län, där
vederbörande tjänsteman skall placeras. Jag finner mig emellertid med hänsyn
till här förevarande befattningars ställning i lönehänseende och betydelse
böra förorda, att för desamma må i tillämpliga delar komma till an
-
Kungl. Majus proposition nr 190. 71
vändning samma tillsättningsförfarande, som av mig tillstyrkts beträffande
länsarkitekterna.
Av betydelse för bär förevarande omorganisationsfråga är spörsmålet örn
personalens rätt till privat arkitektverksamhet. Såsom tidigare erinrats, halden
nuvarande organisationen uppbyggts under förutsättning, att länsarkitektsbefattningarna
skulle vara i viss mån bisysslor, och att länsarkitekterna
skulle hava rätt till privat arkitektverksamhet. Den på detta sätt lätt uppkommande
dubbelställningen för länsarkitekterna har understundom patalats
och var också att finna bland de förhållanden, på vilka jag fäste uppmärksamheten
i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 12 oktober 1933.
I utredningsförslaget hava förordats bestämmelser beträffande personalens
rätt till privat arkitektverksamhet, enligt vilka dels länsarkitekt ej må utan
Kungl. Majis särskilda tillstånd utom tjänsten åtaga sig arkitektuppdrag,
som äro av beskaffenhet att kunna bliva föremål för länsarkitekts handläggning
i tjänsten eller befinnas inverka hinderlig! för tjänstgöringen,
dels ock biträdande länsarkitekt och assistent icke må åtaga sig dylika enskilda
uppdrag i annan mån än vederbörande länsstyrelse för särskilt fall
och efter tillstyrkan av länsarkitekten med hänsyn till tjänstearbetet prövar
skäligt medgiva. I anslutning härtill har i utredningsförslaget framhållits,
att uppdrag, vilka ifrågavarande befattningshavare mottagit före första förordnandet
till befattningen, borde få slutföras. Arbetet härmed borde emellertid
icke få bedrivas så att det inkräktade på tjänstearbetet.
De i utredningsförslaget intagna bestämmelserna finner jag mig i allt
väsentligt kunna biträda. För vinnande av större enhetlighet torde emellertid
böra föreskrivas att, vad angår biträdande länsarkitekt och assistent,
medgivande bör lämnas av byggnadsstyrelsen efter hörande av vederbörande
länsstyrelse och länsarkitekt i stället för, såsom i utredningsförslaget ifrågasatts,
av vederbörande länsstyrelse efter tillstyrkande av länsarkitekten.
Föreskrift i nu nämnda frågor torde få utfärdas av Kungl. Majit, såvitt
angår länsarkitekter och biträdande länsarkitekter efter riksdagens godkännande.
Beträffande uppdrag, som mottagits före första förordnande till befattningen,
torde med hänsyn dels till frågans ömtåliga natur, dels till önskvärdheten
av att befattningshavarnas arbetskraft redan från början må kunna
fullt utnyttjas för statsverkets räkning, motsvarande bestämmelser böra gälla.
Några särskilda undantagsbestämmelser synas mig därför icke böra utfärdas
i här förevarande hänseende; å andra sidan bör givetvis vid prövning av
framställningar om tillstånd av nu ifrågavarande art all möjlig hänsyn tagas
till föreliggande särskilda omständigheter.
Frågan örn arbetsuppgifternas fördelning mellan länsarkitekt och biträdande
länsarkitekt har berörts i åtskilliga av de över utredningsförslaget
avgivna utlåtandena, och jag anser mig därför böra framhålla några synpunkter
på densamma.
En sådan fördelning torde, såsom även angivits i organisationsförslaget,
72
Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
lämpligast böra uppgöras i särskild arbetsordning. Även om fördelningen
bör vara i möjligaste mån likformig över hela landet torde dock hänsyn i
viss man böra tagas till bland annat föreliggande lokala förhållanden, såsom
avståndet mellan huvudlänets och bilänets residensstäder med härav följande
olika resekostnader o. s. v. Biträdande länsarkitekt bör kunna fullt självständigt
handlägga de löpande tjänsteärendena inom sitt län. Endast mera
ömtåliga och komplicerade fall torde därför i allmänhet böra hänskjutas till
länsarkitekten. I den mån tid blir övrig för tjänstearbetet skall biträdande
länsarkitekt även biträda med kontorsarbetet i huvudlänet. I vilken utsträckning
detta kommer att ske, mäste alltid bliva beroende på arbetets omfattning
i det ena eller det andra länet. Örn å andra sidan tjänstearbetet
i bilänet når en sådan omfattning att biträdande länsarkitekten, med den
honom till buds stående biträdeshjälpen, icke kan medhinna detsamma, bör
länsarkitekten av distriktets övriga tjänstepersonal tillhandahålla erforderlig
biträdeshjälp.
Innan erfarenhet hunnit vinnas torde det vara lämpligt att lämna största
möjliga frihet för utbildande av en ändamålsenlig praxis inom varje distrikt.
Förslaget att länsarkitekterna skola hava tillgång till arkitektutbildat bi.
träde, assistent, finner jag mig kunna tillstyrka i den omfattning, vari detsamma
i promemorian upptagits. Detta innebär, att i Stockholms läns distrikt
skola vara anställda två assistenter och i samtliga övriga distrikt — med undantag
av Jämtlands läns distrikt, där tillgång till dylikt biträde icke för närvarande
ansetts erforderlig — en assistent. Totala antalet assistenter skulle sålunda
uppgå till fjorton. Till frågan örn löneförmånerna för assistenterna återkommer
jag i det följande.
Mot förslaget att såväl länsarkitekterna som de biträdande länsarkitekterna
och assistenterna skola vara byggnadsstyrelsens tjänstemän har jag
icke funnit något att erinra.
Enligt utredningsförslaget skola länsstyrelserna tillhandagå länsarkitekterna
och de biträdande länsarkitekterna med erforderliga rit- och skrivbiträden.
Dessas antal har i promemorian föreslagits skola bliva 27, därav
17 i sjunde och 10 i fjärde lönegraden för extra ordinarie tjänstemän.
I tre län, nämligen Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län,
skulle anställas ett biträde i sjunde och ett i fjärde lönegraden. I fjorton
län — Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kronobergs, Älvsborgs,
Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län — skulle anställas en befattningshavare
i sjunde lönegraden. I återstående sju län — Uppsala, Gotlands,
Blekinge, Kristianstads, Hallands, Västmanlands och Jämtlands län — skulle
anställas en befattningshavare i fjärde lönegraden. Mot det sålunda föreslagna
antalet befattningshavare har jag icke funnit något att erinra. Till
fragan örn löneförmånerna för rit- och skrivbiträdena återkommer jag i det
följande.
Förslaget att här ifrågavarande biträden, i överensstämmelse med vad som
73
Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
gäller för motsvarande biträden åt vägingenjörerna i länen, skola vara länsstyrelsernas
tjänstemän, linner jag mig kunna tillstyrka.
Vad i utredningsförslaget och promemorian anförts beträffande kompetensfordringar,
semester, vikariat m. m., remisser m. m. och dagbok m. m.
har i det stora hela icke givit mig anledning till erinran. Till här förevarande
frågor — vilka samtliga äro av den art att de falla under Kungl.
Maj:ts administrativa befogenhet — torde jag få återkomma vid ett senare
tillfälle. Samtidigt därmed torde till behandling böra upptagas de i utredningsförslaget
framlagda sammanställningarna av instruktionsbestämmelser
beträffande länsarkitektsinstitutionen och av åligganden, som enligt instruktionsförslaget
skulle i huvudsak tillkomma länsstyrelserna.
Härefter har jag att övergå till en beräkning av kostnaderna för den
nya länsarkitektsorganisationen ävensom, i samband därmed, till uppgörande
av stater. I enlighet med vad statskontoret förordat böra därvid särskilda
anslag uppföras till avlöningar och omkostnader.
För arvoden till länsarkitekterna bör en särskild anslagspost uppföras.
För arvoden å 12,000 kronor till en var av fjorton länsarkitekter erfordras
ett belopp av 168,000 kronor. Från här förevarande anslagspost böra vidare
enligt nu tillämpade grunder för riksstatens uppställning bestridas kostnader
för kallortstillägg, uppgående till 255 kronor eller i avrundat tal 300 kronor.
Sammanlagt skulle alltså erfordas 168,300 kronor. Då någon pensionsrätt icke
av mig för närvarande ifrågasatts för länsarkitekterna, lära icke heller några
pensionsavdrag böra ske. Nyssberörda belopp, 168,300 kronor, torde alltså
böra uppföras såsom en särskild, bestämd anslagspost.
Såsom i promemorian framhållits, torde härutöver medel böra beräknas
för bestridande av lön och vikariatsersättning vid vikariat å länsarkitektstjänst
samt kostnader för sådana särskilda förmåner, som författningsenligt
böra utgå, såsom ersättning för olycksfall i tjänsten, begravningshjälp o. s. v.
Jämväl ifrågakommande kallortstillägg skulle enligt promemorian bestridas
från denna anslagspost. I promemorian har för ändamålet föreslagits ett
förslagsvis beräknat belopp av 8,400 kronor, motsvarande 600 kronor för varje
befattning. Statskontoret har funnit denna anslagspost lågt beräknad. I
avsaknad av erfarenhet örn den verkliga medelsåtgången finner jag mig emellertid
kunna tillstyrka, att anslagsposten för budgetåret 1935/1936 uppföres med
det föreslagna beloppet, dock med avdrag för det för kallortstillägg beräknade
beloppet, 300 kronor, d. v. s. med 8,100 kronor. I detta sammanhang vill
jag framhålla att, på sätt föreslagits i promemorian, det torde få ankomma
på Kungl. Majit att bestämma ersättning vid vikariat å länsarkitektsbefattningarna.
De biträdande länsarkitekterna skulle enligt promemorian åtnjuta avlöning
såsom befattningshavare å extra stat i lönegraden B 24. Kostnaderna härför
uppgå enligt beräkning efter högsta förekommande löneklass till ett belopp
av 79,320 kronor. I enlighet med de nya grunderna för riksstatens uppställning
bör härifrån dragas ett belopp av 2,550 kronor, motsvarande pen
-
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
sionsavdragen enligt civila pensionsreglementet. Återstoden, 76,770 kronor
eller i avrundat tal 76,700 kronor, utgör det belopp med vilket anslagsposten
till avlöningar till tjänstemän å extra stat torde böra uppföras.
Till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal vid länsarkitektsinstitutionen
bör en särskild anslagspost beräknas. Enligt grunderna för riksstatens
uppställning bör denna anslagspost uppdelas i delposter, en, med
bestämt angivet belopp, till grundavlöningar m. m., och en, förslagsvis beräknad,
till avlöningsförhöjningar m. m.
För assistenterna har avlöningen föreslagits skola utgå enligt en lönegrad
21, omfattande klasserna 19—23, för extra ordinarie tjänstemän. Häremot
har jag icke funnit något att erinra. Kostnaderna för grundavlöningar
enligt detta förslag uppgå till 75,558 kronor.
Enligt promemorian skulle vidare vid länsarkitektkontoren finnas anställda
17 rit- och skrivbiträden i sjunde och 10 i fjärde lönegraden för extra
ordinarie tjänstemän. Statskontoret har i sitt i ärendet avgivna utlåtande
framhållit, att ingen rit- och skrivbiträdesbefattning i sjunde lönegraden
borde inrättas inom de län, där endast ett biträde föreslagits. I sådana
fall borde man, åtminstone tills vidare, inskränka sig till fjärde lönegraden.
Med hänsyn till de fordringar på mera kvalificerat arbete, särskilt ritarbete,
som torde komma att ställas på här ifrågavarande biträden, finner jag mig
böra förorda, att 14 biträden, ett vid vart och ett av de 14 föreslagna länsarkitektkontoren
placeras i sjunde lönegraden. De återstående 13 befattningarna
torde däremot böra placeras i fjärde lönegraden. Grundavlöningarna
för dessa befattningshavare uppgå till respektive 33,390 och 24,660 kronor.
Under här förevarande anslagspost skola vidare upptagas medel för bestridande
av författningsenligt utgående kallortstillägg. Kostnaderna härför
uppgå till 510 kronor.
Slutligen skola under här förevarande anslagspost upptagas medel för
vikariatsersättningar. Någon erfarenhet rörande de härför erforderliga medlen
föreligger icke; jag håller emellertid före, att ett belopp av 5,000 kronor
skall visa sig tillräckligt under nästkommande budgetår.
Delposten till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal
skulle sålunda behöva beräknas till (75,558 + 33,390 + 24,660 + 510 + 5,000)
139,118 kronor. Härifrån bör emellertid dragas ett belopp av 3,948 kronor,
motsvarande pensionsavdragen enligt civila pensionsreglementet. Återstoden,
135,170 kronor eller i avrundat tal 135,200 kronor, utgör det belopp,
med vilket här förevarande delpost torde böra uppföras.
Delposten till avlöningsförhöjningar m. m. torde, med hänsyn till att under
den närmaste tiden praktiskt taget inga uppflyttningar i löneklass torde
kunna emotses, för nästkommande budgetår kunna beräknas till omkring
4,000 kronor eller för avrundande av anslagets slutsumma till 4,200 kronor.
Till provisoriskt dyrortstillägg har för icke-ordinarie befattningshavare
vid länsarkitektkontoren i Stockholm och Luleå beräknats ett belopp av
1,500 kronor. Häremot har jag icke funnit något att erinra. Medel för
75
Kungl. Majda proposition nr 190.
ändamålet synas böra uppföras under en särskild, förslagsvis beräknad anslagspost,
benämnd Särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän.
I anslutning till de nu framlagda beräkningarna skulle avlöningsstaten
för länsarkitektsorganisationen erhålla följande lydelse:
1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit:
a. Arvoden till 14 länsarkitekter ............... kronor 168,300
b. Yikariatsersättningar, m. m. förslagsvis■■■ »_8,100 kronor 176,400
2. Avlöningar till tjänstemän å extra stat, förslagsvis......... » 76,700
3. Avlöningar till övrig icke-ordinare personal:
a. Grundavlöningar m. ............................. kronor 135,200
b. Avlöningsförhöjningar m. m. förslagsvis >_4,200 » 139,400
4. Särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis
................................................................................. * 1,500
Summa förslagsanslag kronor 394,000
I såväl utredningsförslaget som i promemorian har för rese- och traktamentskostnader
upptagits ett förslagsvis till 28,000 kronor beräknat belopp.
Med hänsyn till den ifrågasatta utvidgningen av länsarkitektsinstitutionen
finner jag mig böra biträda detta förslag. Det lärer få ankomma pa byggnadsstyrelsen
och länsstyrelserna att tillse, att resor i tjänsteärenden endast
företagas då så är nödvändigt samt att kostnaderna för resorna överhuvudtaget
begränsas så mycket som möjligt.
För expenser har ett belopp av 30,200 kronor beräknats bliva erforderligt.
Häremot har jag intet att erinra.
I enlighet med vad jag sålunda förordat skulle länsarkitektsorganisationens
omkostnadsanslag för budgetåret 1935/1936 beräknas på följande sätt:
Resekostnader, förslagsvis.......
Expenser...................................
Kronor
......................... 28,000
......................... 30,200
Summa kronor 58,200
Sistnämnda belopp, 58,200 kronor, bör äskas såsom förslagsanslag. Stat
för anslaget torde få fastställas av Kungl. Majit.
Utöver de nu båda av mig förordade anslagen till länsarkitektsorganisationen
bliva vissa årliga omkostnader oundgängliga.
För närvarande utgår till länsarkitekterna dyrtidstillägg enligt de för
s. k. oreglerade verk gällande grunderna. Kostnaderna härför beräknas
uppgå till omkring 18,000 kronor årligen. Efter omorganisationen skola
dyrtidstillägg å samtliga arvoden och avlöningar utgå efter de för nyreglerade
verk gällande grunderna. Kostnaderna härför hava beräknats till 30,000
kronor, innebärande en kostnadsökning med omkring 12,000 kronor.
Under punkt 52 av årets sjätte huvudtitel har hemställts om anvisande
av ett förslagsanslag å 95,000 kronor till dyrtidstillägg åt befattningshavare
76
Kungl. Majus proposition nr 190.
i statens tjänst. I de till grund för berörda anslagsäskande liggande beräkningarna
ingår för länsarkitekterna nyssberörda belopp av 18,000 kronor.
Ett bifall till mina nu förevarande förslag skulle alltså strängt taget erfordra
en förhöjning av det äskade anslaget till dyrtidstillägg med omkring 12,000
kronor. Med hänsyn dels till vad jag i annat sammanhang anfört örn beredande
av möjlighet för Kungl. Maj:t att, därest omständigheterna så skulle
påkalla, delvis låta anstå med den nya organisationens genomförande, dels
ock till att det i varje fall torde dröja någon tid in på budgetåret 1935/1936,
innan de nyinrättade befattningarna hinna tillsättas, har jag emellertid ansett
försvarligt att bibehålla här ifrågavarande förslagsanslag vid tidigare
beräknat belopp.
Såsom närmare framgår av proposition nr 141 till 1934 års riksdag hava
för närvarande de flesta länsarkitekterna erhållit tjänstelokaler i kronans hus.
För vissa länsarkitekter hava emellertid icke dylika lokaler kunnat erhållas.
Byggnadsstyrelsen hemställde den 19 september 1933, att dessa länsarkitekter
— vilka i detta hänseende vore väsentligt sämre ställda än sina kolleger
i övriga distrikt, som kostnadsfritt tilldelats tjänstelokal — syntes skäligen
böra hädanefter beredas ersättning för sina utgifter till lokalhyra,
varvid emellertid ersättningen icke borde utgå för mera än ett rum. Kostnaderna
härför beräknades av byggnadsstyrelsen för budgetåret 1934/1935
till 3,500 kronor. Yad sålunda föreslagits tillstyrktes av statskontoret. Yid
min anmälan inför Kungl. Majit av berörda fråga framhöll jag emellertid,
att med avgörandet av frågan örn hyresbidrag torde böra anstå till dess att
länsarkitektsinstitutionen i sin helhet upptoges till prövning, och fann jag
mig fördenskull icke kunna förorda, att någon åtgärd i detta avseende då
vidtogs.
X anslutning till vad jag salunda tidigare anfört är det nu erforderligt
att till behandling upptaga även här förevarande spörsmål. Härvid torde
till en början böra framhållas, att frågan genom förslaget örn inrättande av statliga
arkitektkontor kommit i ett nytt läge. Organisationen kommer att framdeles
vara helt statlig, och för densamma böra alltså i fråga örn beredande
av lokaler gälla samma regler som för andra statliga organisationer, d. v. s.
att ämbetslokaler i första hand beredas i av staten ägda eller disponerade
fastigheter och i de fall, da detta av en eller annan anledning icke är lämpligt,
förhyras på statsverkets bekostnad.
Givetvis är det av stor betydelse för arbetets behöriga fortgång, att länsarkitektkontoren
inrymmas i nära anslutning till vederbörande länsstyrelse.
I den mån så är möjligt, böra därför lokalutrymmen för länsarkitektkontoren
anordnas inom länsstyrelsernas lokaler. Med hänsyn till det ökade lokalbehov,
som den nya organisationen medför, kan detta för närvarande icke
låta sig ordnas mer än i några län. För övriga kontor måste för närvarande
lokaler förhyras. I här förevarande sammanhang vill jag understryka, att vid
blivande omändringar av länsstyrelsernas lokaler hänsyn bör tagas till behovet
av att utrymmen beredas för länsarkitektkontoren.
Enligt i promemorian framlagda beräkningar skulle de ökade hyreskost
77
Kungl. Majus proposition nr 190.
naderna nied anledning av omorganisationen av länsarkitektsinstitutionen
uppgå till 21,600 kronor. En inom byggnadsstyrelsen sedermera verkställd
beräkning har emellertid givit vid handen, att kostnaderna härför för nästkommande
budgetår torde komma att uppgå till 25,500 kronor.
I enlighet med principerna för inrättande av statens allmänna fastighetsfond,
varom förslag förelagts 1935 års riksdag (proposition nr 114), skola
här förevarande kostnader bestridas av berörda fond ur de till hyresutgifter
m. m. för av fonden förhyrda lokaler avsedda medlen. För dessa utgifter
skall fonden erhålla ersättning ur anslag under sjätte huvudtiteln. I anslutning
härtill har Kungl. Majit i nyssberörda proposition nr 114 föreslagit
riksdagen att till ersättning till statens allmänna fastighetsfond för budgetåret
1935/1936 under sjätte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 177,300
kronor eller 25,500 kronor mera än det belopp, som för detta ändamål beräknats
under punkt 42 av 1935 års sjätte huvudtitel.
De årliga kostnaderna för den av mig föreslagna länsarkitektsinstitutionen
kunna sålunda beräknas uppgå till följande bolopp:
Avlöningsstat................................................................................ kronor 394,000
Omkostnadsstat .......................................................................... * 58,200
Dyrtidstillägg .............................................................................. * 30,000
Hyreskostnader ......................................................................... * 25,500
Summa kronor 507,700
Såväl i utredningsförslaget som i promemorian har man utgått ifrån att
de inkomster, som genom den nya organisationen skulle tillföras statsverket,
skulle avräknas från utgifterna för densamma och således endast nettoutgifterna
uppföras såsom ett anslag under sjätte huvudtiteln. Kiksräkenskapsverket
har emellertid framhållit, att inkomsterna borde redovisas på riksstatens
inkomstsida å särskild, under uppbörd i statens verksamhet uppförd
inkomsttitel.
Enligt det i promemorian framlagda förslaget skulle inkomsterna av den
ifrågasatta nya länsarkitektsinstitutionen utgöras av dels granskningsavgifter,
beräknade till 190,000 kronor, dels ersättningar från byggnadsstyrelsen till
länsarkitektkontoren för dessas biträde med underhållet och vården av kronans
byggnader i landsorten, beräknade till 30,000 kronor, dels ock inkomster
av länsarkitektkontorens verksamhet, beräknade till 180,000 kronor eller
tillhopa 400,000 kronor.
Till frågan om ersättning för biträde med underhållet och vården av kronans
byggnader i landsorten har Kungl. Majit redan tagit ståndpunkt.
I detta hänseende vill jag erinra, att chefen för finansdepartementet vid
anmälan inför Kungl. Majit av frågan om inrättande av statens allmänna
fastighetsfond (proposition nr 114 till innevarande riksdag) förklarade sig
icke kunna biträda ett av byggnadsstyrelsen framlagt förslag, att här förevarande
kostnader för liinsarkitekterna skulle bestridas av nämnda fond.
Chefen för finansdepartementet anförde därvid, att större överskådlighet och
78
Kungl. Majus proposition nr 190.
reda ifråga om medelsanvisningen enligt hans mening vunnes genom att
samtliga kostnader för länsarkitekterna i vanlig ordning sammanfördes å
anslag under sjätte huvudtiteln. En dylik redovisning stöde också bäst i
överensstämmelse med de i årets statsverksproposition tillämpade grunderna
för riksstatens uppställning.
För täckande av de utav den nya länsarkitektsorganisationen förorsakade
merkostnaderna för statsverket skulle alltså stå till förfogande inkomsterna av
granskningsavgifter och av länsarkitektkontorens statliga arkitektverksamhet,
i promemorian beräknade till respektive 190,000 och 180,000 kronor eller
tillhopa 370,000 kronor.
Givetvis är det icke möjligt att för närvarande, i avsaknad av varje erfarenhet,
göra ett bestämt uttalande beträffande hållbarheten av de sålunda
framlagda beräkningarna, vilka emellertid synas mig vara gjorda med varsamhet.
Yad granskningsavgifterna beträffar bör härvid särskilt uppmärksammas
den fortgående stegringen av länsarkitekternas arbetsbörda med härav
följande ökning av de inflytande avgifterna. I fråga örn de av arkitektkontorens
verksamhet beräknade inkomsterna vill jag erinra, att dessa i utredningsförslaget
beräknades till 400,000 kronor, d. v. s. till mer än dubbelt så
mycket som i promemorian. Den beräknade inkomsten av 180,000 kronor
motsvarar, såsom i promemorian framhållits, icke mer än i genomsnitt 7,500
kronor för varje län. Med den utrustning av personal, som arkitektkontoren
ändock måste erhålla för behörigt skötande av den med själva länsarkitektsinstitutionen
sammanhängande arbetsbördan, finner jag detta genomsnittsbelopp
något för snävt beräknat. De av länsarkitekterna själva beräknade
inkomsterna giva vid handen, att en något större inkomstsumma torde kunna
förutsättas. En höjning av den beräknade inkomstsumman med 30,000 kronor
— d. v. s. med i genomsnitt 1,250 kronor för län — synes mig även
försvarlig. Med hänsyn till vad sålunda anförts torde här ifrågavarande inkomster
för nästkommande budgetår kunna beräknas till 210,000 kronor.
Jag vill i detta sammanhang framhålla, att de från vissa håll uttalade
farhågorna örn en för de privata arkitekterna besvärande konkurrens från de
föreslagna statliga arkitektkontoren uppenbarligen måste såtillvida bero på
ett missförstånd, att länsarkitekterna under nuvarande organisation äro hänvisade
till utövande arkitektverksamhet i helt annan och större omfattning
än fallet lärer bliva enligt den här föreslagna organisationen.
I fråga om de vid länsarkitektsinstitutionen inflytande inkomsterna får
jag, efter samråd med chefen för finansdepartementet, i anslutning till vad
riksräkenskapsverket föreslagit, förorda, att de må upptagas å riksstatens
inkomstsida. Närmare förslag härutinnan torde chefen för finansdepartementet
senare komma att anmäla.
De årliga kostnader för länsarkitektsinstitutionen, för vilka särskilda anslag
skola uppföras under sjätte huvudtiteln, hava, såsom av det föregående
franigår, beräknats till (394,000 + 58,200) 452,200 kronor. Avräknas de nyss
angivna inkomstbeloppen, (190,000 + 210,000) 400,000 kronor, erhålles en
nettoutgift av 52,200 kronor, frånsett hyreskostnader och dyrtidstillägg.
79
Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
Såsom jag inledningsvis erinrat, har i årets statsverksproposition till här
ifrågavarande ändamål beräknats ett belopp av 108,000 kronor. Härvid utgick
jag från att för länsarkitektsinstitutionen skulle uppgöras en specialbudget
och att alltså endast nettokostnaderna skulle upptagas å huvudtiteln.
Örn från berörda belopp, 108,000 kronor, dragés nyssberörda nettoutgift av
52,200 kronor, återstår 55,800 kronor. Av detta belopp torde 20,800 kronor
kunna anses ungefärligen motsvara den summa av 21,600 kronor, som i
promemorian beräknats för hyreskostnader för länsarkitektsinstitutionen och
som tidigare avsetts skola bestridas från här ifrågavarande anslag. Återstoden,
35,000 kronor, erfordras för bestridande av vissa engångsutgifter,
vartill jag nu torde få övergå.
I utredningsförslaget och promemorian har framhållits, att man måste
förutsätta att behov kan uppstå av tillfällig utökning av den biträdande
personalen å länsarkitektkontoren samt att länsstyrelserna för sådant ändamål
borde beredas möjlighet att disponera erforderliga medel antingen förskottsvis
eller från ett särskilt anslag. Lämpligast syntes vara, att länsstyrelserna
bemyndigades att förskottera dylika utgifter. Sådana förskott
borde sedermera ersättas av till länsarkitektkontoren för uppdragen ifråga
inflytande ersättningar. För ändamålet har i promemorian ett belopp av
tillhopa 72,000 kronor eller i genomsnitt 3,000 kronor för varje län beräknats
bliva erforderligt, vilket belopp föreslagits skola äskas såsom engångsanslag
vid organisationens genomförande. Det sålunda till buds stående anslaget
skulle icke lika fördelas mellan länen utan med hänsyn tagen till behovet
inom varje distrikt.
Ehuru jag icke förbiser de fördelar, som kunna ligga i att länsarkitektsorganisationen
erhåller en viss elasticitet, kan jag dock icke nu biträda vad
sålunda föreslagits. Jag vill erinra, att enligt utredningsförslaget beräknats
att av arkitektkontorens verksamhet skulle erhållas en inkomst av 400,000
kronor med praktiskt taget samma personalstyrka, som enligt promemorian
skulle kunna utföra arbeten för en nettoinkomst av 180,000 kronor eller,
enligt vad i det föregående beräknats, för 210,000 kronor. Erfarenhet måste
först vinnas örn den utsträckning, i vilken den föreslagna personalen kommer
att tagas i anspråk, innan möjligheter öppnas för en utvidgning av organisationen.
I alla händelser torde under nästkommande budgetår, då den
nya organisationen skall byggas upp, åtgärder i här förevarande hänseende
vara obehövliga.
I utredningsförslaget och promemorian har vidare framhållits, att det
blir nödvändigt att medel beredas för anskaffande av kontorsinventarier,
möbler, skriv- och räknemaskiner och dylikt. För här ifrågavarande ändamål
har i promemorian ett engångsanslag av tillhopa 67,500 kronor beräknats
bliva erforderligt. Emellertid finner jag de sålunda beräknade kostnaderna
för höga; med ett belopp av exempelvis 35,000 kronor torde i varje fall de
nödvändigaste behoven kunna täckas. Jag tillstyrker alltså, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att till kontorsinventarier m. m. för länsarkitekt
-
80
Kungl. Majas proposition nr 190.
kontoren för nästkommande budgetår anvisa ett reservationsanslag av 35,000
kronor. Det torde sedermera få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag
av byggnadsstyrelsen besluta angående fördelningen av sålunda till buds
stående medel.
I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
dels medgiva, att länsarkitektsinstitutionen må från och med
den 1 juli 1935 organiseras i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som av mig i det föregående angivits,
dels medgiva, att till statsverket må för av tjänstemän vid
länsarkitektkontor utförd granskning av ärenden rörande byggnads-
och stadsplaner m. m., vilka äro beroende på länsstyrelses
prövning, utgå granskningsavgift enligt av mig i det föregående
angivna grunder,
dels godkänna följande personalförteckning för länsarkitektsorganisationen:
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
Tjänstemän å extra stat.
10 biträdande länsarkitekter................................................ B 24;
dels godkänna följande avlöningsstat för länsarkitektsorganisationen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1935/1936:
Avlöningsstat.
1. Arvoden och särskilda ersättningar, be
-
stämda av Kungl. Majit:
Kronor
Kronor
a. Arvoden till 14 länsarkitekter ............
168,300
b. Yikariatsersättningar m. mförslagsvis
2. Avlöningar till tjänstemän å extra stat,
8,100
176,400
förslagsvis ...................................................
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per-
76,700
son al:
a. Grundavlöningar m. m........................
b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslags-
135,200
vis .........................................................
4,200
139,400
4. Särskilda löneförmåner till icke-ordinarie
tjänstemän, förslagsvis .............................. 1,500
Summa förslagsanslag kronor 394,000;
dels besluta att, utöver vad i 3 § i avlöningsreglementet
stadgas, skola i fråga örn uppdrag utom tjänsten gälla de särskilda
bestämmelser, som av mig förordats;
81
Kungl. Maj:ts proposition nr 190.
dels till LänsarleiteJetsorganisationen: Avlöningar för budgetåret
1935/1936 anvisa ett förslagsanslag av.............. kronor 394,000:
dels till LänsarleiteJetsorganisationen: Omkostnader för budgetåret
1935/1936 anvisa ett förslagsanslag av......... kronor 58,200 ;
dels till Kontorsinventarier m. m. för läns arkitektskontor en
för budgetåret 1935/1936 anvisa ett reservationsanslag
av ............................................................... kronor 35,000;
dels medgiva, att Kungl. Majit må, om och i den mån omständigheterna
sådant påkalla, meddela anstånd med den av
mig förordade länsarkitektsorganisationens genomförande;
dels bemyndiga Kungl. Majit att för bestridande av kostnader
för länsarkitektsorganisationen i det eller de länsarkitektsdistrikt,
där ett anstånd med den nya organisationens genomförande
medgivits, i huvudsaklig överensstämmelse med av
mig i det föregående angivna grunder taga i anspråk de för
budgetåret 1935/1936 för länsarkitektsorganisationen utgående
anslag;
dels ock bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de övergångsoch
tillämpningsbestämmelser i övrigt, som vid genomförandet
av förenämnda organisation må erfordras.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Waldemar Wiens.
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 190.
347 35 6
82
Kungl. Majus proposition nr 190.
IN NE HÅLL 8 PÖRTE ÖKNING.
Sid.
I. Den nuvarande länsarkitektsinstitutionen............... 2
H. Igångsättande av utredning angående en omorganisation av länsarkitektsinstitutionen
.......................... 3
III. Utredning rörande länsarkitektsinstitutionens lämpliga organisation
m. m................................ 5
IV. Utlåtanden över utredningsförslaget.................. 24
V. Förnyad utredning rörande länsarkitektsinstitutionens omorganisation 30
VI. Utlåtanden över promemorian..................... 51
VII. Anslagsäskande av byggnadsstyrelsen under förutsättning att den
föreslagna omorganisationen av länsarkitektsinstitutionen icke kommer
att vinna tillämpning vid ingången av budgetåret 1935/1936 .... 55
VIII. Departementschefen........................... 59
»Stockholm l''J35. iv. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1935:222 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av länsar kitektsinstitutione?i m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 3 i texten
- SU 1935:98 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av länsarkitektsinstitutionen m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
- SU 1935:6 Utlåtande angående regleringen för budgetåret 193511936 av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till kommunikationsdepartemente s. 43 i texten