Sök i Ratio Lex

Angående omorganisation av länsarkitektsinstitutionen m. m

1935-03-08 · 82 sidor, varav 81 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 81 av 82 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:190, Angående omorganisation av länsarkitektsinstitutionen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

1

Nr 190.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående omorganisation

av länsarkitektsinstitutionen m. m.; given

Stockholms slott den 8 mars 1935.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Henning Leo.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i

statsrådet å Stockholms slott den 8 mars 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström,

Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför departementschefen,

statsrådet Leo:

I årets statsverksproposition (sjätte huvudtiteln, punkt 36) har Kungl.

Majit föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde

bliva riksdagen förelagd, till länsarkitekter för budgetåret 1935/1936 beräkna

ett förslagsanslag av 108,000 kronor. Sedan beredningen av detta ärende fullbordats,

torde jag nu ånyo få anmäla detsamma.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 190.

817 Sfi 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

I. Den nuvarande länsarkitektsinstitutionen.

Jag torde härvid till en början få lämna en redogörelse för den nuvarande

länsarkitektsinstitutionen.

Till länsarkitekter har riksdagen för innevarande budgetår anvisat ett extra

förslagsanslag å 88,000 kronor. I nämnda anslag ingår dels en bestämd post

å 67,000 kronor till avlöningar till länsarkitekter m. m., dels en förslagspost

å 15,000 kronor till rese- och traktamentskostnader för länsarkitekter, dels ock

en bestämd post å 6,000 kronor till ersättning för expenser åt länsarkitekter.

Ben 13 april 1934 har Kungl. Majit fastställt stat för det för innevarande

budgetår anvisade anslaget och därvid föreskrivit, att utgifterna från sistberörda

bada anslagsposter skola redovisas å särskilda bokföringstitlar.

Den 4 maj 1934 har Kungl. Majit meddelat bestämmelser beträffande användningen

av anslagsposten till avlöningar till länsarkitekter m. m. och därvid

för tillämpning under budgetåret 1934/1935 förordna! huvudsakligen följande!

Antalet länsarkitekter skall vara tolv. De särskilda länsarkitektsdistrikten

skola omfatta ett distrikt Stockholms län, ett distrikt Uppsala, Södermanlands

och Gotlands län, ett distrikt Jönköpings och Östergötlands län, ett distrikt

Kronobergs, Kalmar och Blekinge län, ett distrikt Malmöhus och Kristianstads

län, ett distrikt Göteborgs och Bohus samt Hallands län, ett distrikt Älvsborgs

och Skaraborgs län, ett distrikt Värmlands och Örebro län, ett distrikt Kopparbergs

och Västmanlands län, ett distrikt Gävleborgs och Jämtlands län, ett

distrikt Västerbottens och Västernorrlands län, ett distrikt Norrbottens län.

Det fasta, av statsmedel utgående arvodet till länsarkitekterna skall utgöra, i

Stockholms läns distrikt 8,000 kronor och i vart och ett av de övriga elva

distrikten 5,000 kronor, med skyldighet dels för länsarkitekten i Stockholms

län att vid behov biträda inom byggnadsstyrelsen med handläggning av ärenden,

avseende länsarkitekternas tjänsteåligganden, dels ock för samtliga övriga länsarkitekter

att jämväl utanför vederbörande distrikt på uppdrag av byggnadsstyrelsen

fullgöra till länsarkitektssysslan hörande åligganden. Byggnadsstyrelsen

äger att anställa sakkunnigt biträde åt länsarkitekten i Stockholms

län under ifrågavarande budgetår för en kostnad av högst 4,000 kronor.

Länsarkitekt åtnjuter vid resor i tjänsten resekostnads- och traktamentsersättning

enligt klass IIC i allmänna resereglemente!. Utöver det fasta

arvodet må länsarkitekt, enligt Kungl. Majits bestämmande i varje fall, åtnjuta

särskild gottgörelse för särskilt omfattande eller krävande uppdrag för statsmyndighets

räkning. För tjänsteuppdrag och tjänsteförrättningar för kommunal

myndighets räkning äger länsarkitekt uppbära ersättning enligt av byggnadsstyrelsen

fastställd taxa, I övrigt äger länsarkitekt bedriva privatpraktik,

i den mån den ej verkar hinderligt för hans tjänsteverksamhet.

I detta sammanhang torde jag få erinra, att vid länsarkitektsinstitutionens

tillkomst länsarkitekternas huvudsakliga inkomster ansågos kunna utvinnas

genom privat arkitektverksamhet. Såväl dåvarande överintendentsämbetet som

de sakkunniga för nämnda ämbetes omorganisation synas nämligen hava betraktat

länsarkitektstjänsterna såsom bisysslor, vilka icke behövde kräva alltför

stor del av den dagliga arbetstiden. Länsarkitekternas löner blevo också tillmätta

med hänsyn härtill. Det framhölls därvid, hurusom utsikterna att erhålla

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 190.

3

enskild praktik ute i länen måste anses vara gynnsamma »särskilt för en

dugande person, vars skicklighet vunnit officiellt erkännande genom uppdrag

att vara länsarkitekt».

Länsarkitekt skall enligt gällande instruktion förordnas — i samma ordning

som är föreskriven i fråga örn tjänst inom byggnadsstyrelsen — av byggnadsstyrelsen

i samråd med vederbörande länsstyrelse eller länsstyrelser för en tid

av tre år. Då förordnandena emellertid gjorts beroende av storleken av det av

riksdagen för varje år beviljade anslaget till länsarkitekterna, hava de hittills

meddelats blott för ett år i sänder.

Den 13 juli 1934 har Kungl. Maj:t vidare meddelat bestämmelser beträffande

användningen av anslagsposten till ersättning för expenser åt länsarkitekter

och därvid för tillämpning tills vidare under budgetåret 1934/1935 förordnat

huvudsakligen följande:

Länsarkitekt, som önskar erhålla ersättning för utgifter för expenser, har

att ingiva räkning därå till byggnadsstyrelsen, som efter granskning av räkningen

utbetalar det belopp, styrelsen prövar skäligt. Ersättning till länsarkitekt

för expenser må dock för budgetåret icke överstiga: för var och en av

länsarkitekterna i Stockholms läns, Malmöhus och Kristianstads läns ävensom

Göteborgs och Bohus samt Hallands läns länsarkitektsdistrikt 600 kronor; för

var och en av länsarkitekterna i Jönköpings och Östergötlands läns, Kronobergs,

Kalmar och Blekinge läns. Älvsborgs och Skaraborgs läns, Västmanlands och

Kopparbergs läns, Västerbottens och Västernorrlands läns ävensom Norrbottens

läns länsarkitektsdistrikt 500 kronor; samt för var och en av länsarkitekterna

i Uppsala, Södermanlands och Gotlands läns, Värmlands och örebro läns ävensom

Gävleborgs och Jämtlands läns länsarkitektsdistrikt 400 kronor.

Å arvodena från anslagsposten till avlöningar till länsarkitekter m. m. utgå

från sjätte huvudtitelns anslag till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens

tjänst dyrtidstillägg enligt de grunder, som gälla för s. k. oreglerade verk.

Kostnaderna härför beräknas för innevarande budgetår till ungefär 18,000

kronor.

De totala kostnaderna för statsverket för den nuvarande länsarkitektsinstitutionen

kunna således beräknas uppgå till i runt tal (88,000 + 18,000) 106,000

kronor.

II. Igångsättande av utredning angående en omorganisation

av länsarkitektsinstitutionen.

Frågan om en omorganisation av länsarkitektsinstitutionen har sedan någon

tid varit under utredning (se härom punkt 40 av 1934 års sjätte huvudtitel,

proposition nr 141 till 1934 års riksdag samt punkt 36 av 1935 års sjätte

huvudtitel).

Den 12 oktober 1933 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen att gemensamt

med tre personer, som skulle utses av chefen för kommunikationsdepartementet,

med beaktande av vad till statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för samma dag anförts, verkställa utredning och till Kungl. Majit inkomma

med förslag rörande länsarkitektsinstitutionens lämpliga organisation

jämte därmed sammanhängande spörsmål.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

Vid mili anmälan inför Kungl. Majit av berörda fråga anförde jag huvudsakligen

följande:

I samband med 1917 års omorganisation av överintendentsämbetet — ämbetsverket

erhöll därvid namnet byggnadsstyrelsen — beslöts inrättande av länsarkitektstjänster

i enlighet med närmare bestämmelser, som Kungl. Majit skulle

äga meddela. Efter det att förslag till instruktion för länsarkitekterna utarbetats

av särskilda sakkunniga, utfärdade Kungl. Majit den 28 februari 1919

sådan instruktion (svensk författningssamling nr 105). Länsarkitektsinstitutionen,

som efter ytterligare utredning trädde i verksamhet mot slutet av år

1920, omfattade till en början allenast fem länsarkitekter men har sedermera

successivt utvidgats, så att den för närvarande omfattar tolv länsarkitekter,

envar med sitt distrikt.

Såsom vid flera tillfällen från skilda håll vitsordats, har länsarkitektsinstitutionen

visat sig fylla ett verkligt behov. Institutionen har ock, såsom

nyss nämnts, under de senaste åien successivt utvidgats, så att numera varje

länsstyrelse har tillgång till biträde av länsarkitekt, ehuru vissa distrikt äro

av betydande omfattning. Byggnadsstyrelsen har ock vid flera tillfällen betonat

behovet av ytterligare utvidgning av institutionen, särskilt med hänsyn till alla

de viktiga spörsmål och uppgifter, som genom den nya stadsplanelagstiftningen

aktualiserats. Senast i skrivelse den 19 september 1933 med anslagsäskande för

budgetåret 1934/1935 har styrelsen, såsom ett led bland åtgärder i berörda

syfte, föreslagit anställande av ytterligare en länsarkitekt, varjämte styrelsen

framhållit behovet av biträden åt länsarkitekterna och en höjning av de utgående

arvodena. I särskild skrivelse samma dag har styrelsen hemställt örn

beredande av medel till ersättning åt länsarkitekterna för expenskostnader.

Innan ståndpunkt tages till frågan om fortsatt utvidgning av länsarkitektsinstitutionen,

synes mig en utredning med stöd av de gångna årens erfarenheter

böra vidtagas i syfte att konstatera, huruvida den nuvarande organisationsformen

är den för sitt ändamål lyckligaste och från skilda synpunkter

mest lämpliga. Med hänsyn till den betydelse, länsarkitektsinstitutionen visat

sig äga, icke minst sedan den nya stadsplanelagstiftningen trätt i tillämpning,

synes det angeläget, att denna institution till såväl allmän som enskild nytta

göres fullt effektiv och överhuvudtaget organiseras på sådant sätt, att rum för

berättigade erinringar ej lämnas. I detta avseende torde uppmärksamhet böra

ägnas bland annat åt den dubbelställning, vilken länsarkitekten för närvarande

intager såsom å ena sidan privatpraktiserande arkitekt och å den andra statligt

organ inom samma verksamhetsområde. Liksom inom andra grenar av statsförvaltningen

synes det även här önskvärt att såvitt möjligt ett förenande av

statlig och privat verksamhet undvikes.

Inom ett närliggande område för statlig verksamhet har nyligen en omändring

i sådant syfte genomförts nämligen inom den lokala vägorganisationen,

där de privatpraktiserande distriktstjänstemännen sedan den 1 juli 1930 ersatts

med helt statsanställda vägingenjörer. Dessa vägingenjörer äga emellertid och

äro i mån av tid skyldiga att efter förordnande av vederbörande länsstyrelse

åtaga sig vägförrättningar; de enligt av Kungl. Majit fastställd taxa utgående

ersättningarna för dylika förrättningar tillfalla dock statsverket och användas

till bestridande, i den mån de därtill förslå, av kostnaderna för personalens

avlönande. Det har förutsatts, att dylika förrättningsuppdrag, vilka ansetts

hava särskild betydelse för upprätthållande av vägingenjöremas kontakt med

det mera praktiska vägarbetet, icke skulle få större omfattning än att de bleve

en utfyllnad av de i och för sig behövliga tjänstemännens rent statliga verksamhet.

Genom nu nämnda anordning hava kostnaderna för organisationen

kunnat väsentligt begränsas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 190.

5

Vid den av mig förordade utredningen beträffande länsarkitektsinstitutionens

lämpliga organiserande torde böra övervägas, örn icke den nya lokala vägorganisationen

i princip kan tjäna till ledning för frågans lösning. Som ett

bestämt önskemål vid utredningen är att beakta, att den nuvarande kostnadsramen

i stort sett hålles. Det av byggnadsstyrelsen på sätt förut nämnts väckta

spörsmålet örn bestridandet av länsarkitekternas expenskostnader bör i samband

med utredningen ägnas förnyat övervägande, varvid givetvis bör uppmärksammas

vad i det föregående anförts beträffande den omfattning, vari

särskilda förrättningsuppdrag böra förekomma. Tillses bör, huruvida och i vad

mån gällande förrättningstaxa må erfordra revision.

Ifrågavarande utredning torde böra uppdragas åt byggnadsstyrelsen. Med

hänsyn till beskaffenheten av de spörsmål, som vid utredningen torde komma

under behandling, synes det emellertid lämpligt, att i utredningen deltaga

jämväl utanför styrelsen stående personer, som från skilda synpunkter vunnit

erfarenhet om verkningarna av länsarkitektsinstitutionens nuvarande organisation.

Antalet av dessa personer torde lämpligen böra bestämmas till tre. De

torde få utses av chefen för kommunikationsdepartementet.

Den 17 oktober 1933 utsåg jag ledamoten av riksdagens första kammare,

civilingenjören K. A. S. Nylander i Borås, ledamoten av riksdagens andra kammare,

lantbrukaren J. Nilsson i Hörby samt länsarkitekten E. G. Friberger i

Göteborg att deltaga i den sålunda anbefallda utredningen.

lil. Utredning rörande länsarkitektsinstitutionens lämpliga

organisation m. m.

Med skrivelse den 1 februari 1934 överlämnade byggnadsstyrelsen samt nyss

omförmälda utredningsmän »Utredning rörande länsarkitektsinstitutionens

lämpliga organisation m. m.». Jag anhåller nu att få lämna en redogörelse för

berörda förslag, i det följande benämnt »Utredningsförslaget».

I kap. I: tilen nuvarande organisationen» har till en början redogjorts för

länsarkitektsinstitutionens tillkomst samt för organisationens successiva utveckling

till tolv distrikt.

Beträffande länsarkitektens arbetsuppgifter har härefter lämnats följande

redogörelse:

Enligt instruktionen för länsarkitekterna åligger det dessa — vilkas uppgift

är att i fråga örn byggnadsväsende^ däri inbegripet stadsplaneväsendet, bevaka

det allmännas bästa i syfte att gällande bestämmelser efterlevas och en sund

utveckling av byggnadsväsendet befordras — var inom sitt distrikt:

att närmast handhava tillsynen över kronans under byggnadsstyrelsens vård

ställda byggnader;

att förrätta eller eljest närvara vid de årliga synerna å dessa byggnader

samt upprätta och inom bestämd tid till byggnadsstyrelsen avlämna förslag

rörande nästkommande års reparationsarbeten å byggnaderna ävensom att närvara

och tillhandagå med uppgörande av kostnadsberäkningar vid av- och tillträdessyner

å boställen inom nämnda byggnader;

att upprätta förslag till entreprenadkontrakt samt arbets- och leveransavtal

beträffande förekommande arbeten å kronans under byggnadsstyrelsens vård

ställda byggnader, leda och övervaka utförandet av dessa arbeten ävensom

granska och attestera alla hithörande räkningar;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

att jämväl i övrigt lios byggnadsstyrelsen eller annan vederbörlig myndighet

i avseende a ifrågavarande byggnaders vård framställa de förslag och göra

de andra framställningar, som kunna av omständigheterna påkallas;

att enligt byggnadsstyrelsens förordnande förrätta inspektioner å såväl statens

byggnadsarbeten som kyrkobyggnadsarbeten;

att till byggnadsstyrelsen avgiva infordrade yttranden över förslag till stadsplaner

och tomtindelningar samt rörande byggnadsfrågor i allmänhet ävensom

självmant göra de framställningar i förevarande avseenden, vartill anledning

förekommer;

att at byggnadsstyrelsen insamla nödiga uppgifter för den inom styrelsen

förda byggnadsstatistiken samt rörande gällande arbets- och materialpris;

att tillhandagå länsstyrelserna med råd, yttranden och förslag — grundade,

örn länsstyrelse så finner nödigt, på iakttagelser å platsen — i ärenden rörande

byggnadsordningar, stadsplaner, byggnadsbestämmelser och tomtindelningar,

vid prövning av ansökningar och besvär i fråga örn byggnadsföretag samt vid

handläggning av arkitektoniska och byggnadstekniska frågor i allmänhet;

att biträda länsstyrelserna vid övervakandet av efterlevnaden av de författningar

och andra^ föreskrifter, som röra byggnadsväsende!; samt

att tillhandagå kommunala myndigheter med råd och upplysningar i byggnadsfrågor;

dock att, innan resa för sådant ändamål av länsarkitekt företages,

vederbörande länsstyrelses bemyndigande därtill skall inhämtas.

Till dessa länsarkitekts åligganden enligt instruktionen kommer numera,

bland annat,. skyldighet att biträda länsstyrelserna med granskning av de i

19 kap. 1 § i lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet omförmälda

avstyckningsplanérna samt att avgiva yttrande beträffande sådana avstyckningar,

som skola fastställas av länsstyrelserna.

I utredningsförslaget har härefter anförts bland annat följande beträffande

länsarkitektsdistriktens storlek:

Av de tolv länsarkitektsdistrikten bestå för närvarande endast två distrikt

vart och ett av ett län (Stockholms och Norrbottens), under det att av de övriga

tio distrikten åtta distrikt bestå av två län och två distrikt av tre län vartdera.

Redan vid institutionens tillblivelse sattes ifråga lämpligheten av att bilda

distrikt örn flera än ett län. Dessa farhågor, att länsarkitekten icke skulle

kunna i önskvärd utsträckning utnyttjas inom det län, där han icke vore bosatt,

hava visat sig synnerligen välgrundade.

Byggnadsstyrelsen uttalade i skrivelse den 29 april 1919 starka betänkligheter

mot att länsarkitektsdistrikten gjordes för stora. Styrelsen förklarade sig

därvid anse, att länsarkitektens uppgifter såsom styrelsens ombud i landsorten

i och för sig möjligen skulle kunna nöjaktigt fyllas inom distrikt, omfattande

flera län. Beträffande länsarkitekternas övriga och säkerligen mest tidsödande

göromål dels såsom länsstyrelsernas sakkunniga rådgivare vid handläggningen

av ärenden rörande städernas och de stadsliknande samhällenas planläggande

och bebyggande och dels såsom biträden vid övervakandet av gällande lagars

efterlevnad vid husbyggnadsverksamheten skulle endast länsstyrelsen i det län,

i vars residensstad länsarkitekt placerats, få den bekväma tillgång till honom,

som för hans rätta utnyttjande vore behövligt. Det ansågs därför otvivelaktigt,

att ett-länsdistrikt vore det lämpligaste med hänsyn till institutionens effektiva

utnyttjande och att detta sålunda måste för byggnadsstyrelsen framstå

såsom önskemålet vid institutionens utveckling. Sedermera har byggnadsstyrelsen

vid flera tillfällen givit uttryck för samma önskemål.

Den långsamhet, med vilken institutionen hittills utvecklats, kan, enligt den

erfarenhet byggnadsstyrelsen vunnit, sägas hava varit i viss mån olycklig för

samhällsbildningen i landet därigenom, att den kontroll och tillsyn, som enligt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 190.

7

1 kap. 41 och 42 §§ i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad samt

§ 49 i byggnadsstadgan för rikets städer av den 8 maj 1874 skolat utövas av

länsstyrelserna, på grund av bristen på sakkunnigt biträde antingen helt uteblivit

eller icke tillnärmelsevis varit av erforderlig omfattning.

I utredningsförslaget har vidare behandlats tjänstearbetets omfattning och

ständiga ökning. Härom har bland annat anförts, att länsarkitekternas arbetsuppgifter

under den tid, länsarkitektsinstitutionen fungerat, vidgats och arbetsbördan

ökats i en omfattning, som från början knappast varit förutsedd. Därigenom

hade tjänsten snart nog kommit att icke allenast få karaktären av huvudsyssla

utan efter hand utökats att omfatta större och flera arbetsuppgifter än

vad en enda tjänsteman med normal arbetstid förmådde medhinna.

För att belysa nu angivna förhållanden har upprättats en i utredningsförslaget

intagen tabell I: »Tabell över årligen handlagda tjänsteärenden sedan

länsarkitektsinstitutionens början.» Beträffande denna tabell ävensom de till

densamma lämnade kommentarerna torde jag i huvudsak fa hänvisa till handlingarna

i ärendet.

Från år 1929, då länsarkitektsinstitutionen omfattade 20 län, till och med

år 1933 har antalet ärenden ökats på sätt framgår av efterföljande översikts
-

tabell:

År

Antal ärenden

1929

1930

1931

1932

1933

5,578

6,822

7,712

8,510

10,388

I utredningsförslaget har närmare redogjorts för den ökning av länsarkitekternas

arbetsbörda, som blivit en följd av den kraftiga stegringen av antalet

ärenden, ävensom de olägenheter av olika slag, som blivit en följd härav icke

blott för arkitekterna själva utan även för vederbörande myndigheter, främst

länsstyrelserna, och för allmänheten. Vidare har meddelats, att länsarkitekterna

i icke mindre än åtta distrikt på grund av den alltjämt ökade arbetsbördan

under de senare åren varit nödsakade att på egen bekostnad låta sina

privata biträden deltaga i tjänstearbetet för att detta över huvud taget skulle

kunna medhinnas. Det vore emellertid, har det vidare anförts, icke blott såsom

direkt hjälp i arbetet som biträden vore behövliga hos de flesta länsarkitekterna.

Det framstode nämligen såsom en stor brist och vållade stora svårigheter,

att icke på länsarkitektkontoren funnes tillgängliga biträden, som vid

länsarkitekternas frånvaro antingen på grund av tjänstledighet eller de ofta

förekommande tjänsteresorna kunde stå länsstyrelserna och allmänheten till

tjänst och åtminstone nödtorftigt sköta det löpande arbetet på kontoren.

X utredningsförslaget har härefter behandlats det förhållandet, att antalet

ärenden är avsevärt mindre i de län, där länsarkitekten icke är stationerad.

Härom har bland annat anförts:

Detta torde delvis bero på att dessa andra län oftast äro de mindre länen,

men framför allt och till största delen synes anledningen härtill vara att söka

i det förhållandet, att länsarkitekten icke är tillgänglig för vederbörande läns
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Majus proposition nr 190.

styrelse i önskvärd utsträckning. Länsarkitekterna hava ofta icke varit i tilliälle

att besöka övriga till distriktet hörande residensstäder oftare än en gång

i manaden. .Detta gör att inånga ärenden, som länsstyrelsen anser vara av mera

brådskande natur, icke underställas länsarkitekten för granskning. Länsarkitekternas

hopade göromål och de ofta uppkommande svårigheterna att inom

önskvärd tid hinna besvara länsstyrelsernas remisser bidraga också till att ett

stort antal ärenden avgöras utan att länsarkitektens biträdeshjälp påkallas.

Lansstyrelsernas författningsenliga åliggande att dessutom öva tillsyn över

länets stadsplane- och byggnadsväsende torde icke heller hava tillnärmelsevis

kunnat utövas i erforderlig omfattning i särskilt de län, där länsarkitekt icke

ar stationerad.

■ ^ ^essa »bilän» bliva mera försummade än »huvudlänen»

ar helt och hållet att söka i den nuvarande organisationens brister. De alltjämt

okade arbetsuppgifterna i huvudlänet, de stora distrikten samt de i många fall

langa och tidsödande resorna till »bilänen» försvåra i hög grad tjänstgöringen

<Jessf lä^ °ch samarbetet med länsstyrelserna där. Härav föranledda misslorhallanelen,

or...e 1. e heller kunna avhjälpas, med mindre varje länsstyrelse

tar direkt och ständig tillgång till biträde, bosatt i residensstaden.

Att en länsstyrelse icke begagnar sig av länsarkitekten i tillnärmelsevis

samma omfattning, därest denne icke är bosatt i residensstaden, är uppenbart.

Härefter har i utredningsförslaget lämnats följande redogörelse för den av

den nya stadsbyggnadslagstiftningen föranledda ytterligare ökningen av länsarkitekternas

arbetsbörda:

Den nya stadsplanelagen och byggnadsstadgan av år 1931 ställa avsevärt

okade krav pa lansstyrelserna och därigenom även på länsarkitekterna. Länsstyrelsernas

allmänna skyldigheter enligt den nya lagstiftningen finnas angivna

i 124 §2 mom. i byggnadsstadgan.

Genom det i stadsplanelagen utvidgade stadsplanebegreppet och genom tillkomsten

av nya plan- och bestämmelseinstitut har särskilt länsstyrelsernas och

alitsa aven länsarkitekternas arbetsbörda i avsevärd mån ökats. Den i lagen

uppställda fordran på att ali kvartersmarks bebyggelse skall genom stadsplanebestammelser

fastslas i själva stadsplanen, kräver en avsevärt mera ingående

lackmässig provning av varje stadsplaneförslag än dessförinnan ansetts nödig,

da ett stadsplaneförslags större eller mindre ofullständighet i sådant avseende

tidigare ansetts i viss män vara kompletterad genom motsvarande bestämmelser

1 j ^;a ,!an , byggnadsstadga och byggnadsordning. Länsstyrelsernas utvidgade

befogenhet att själva fastställa byggnadsplaner (förut stadsplan enligt

b jP j • * lastighetsbildningslagen) med tillhörande bestämmelser och bvggnadsordmngar

samt utomplansbestämmelser ävensom att i avsevärt större''omfattning

än förut fastställa ändringar i gällande stadsplaner har även ökat

behovet av sådana ärendens sakliga granskning och prövning. I detta avseende

kan vidare påpekas, bland annat, de i stadsplanelagen intagna nyheterna med

gatukostnadsbestämmelser, stomplaneinstitut med tillhörande stomplanebestämmelser

samt länsstyrelsernas utvidgade befogenhet att ingripa och besluta i

traga om byggnadsförbud m. m.

Verkningarna av den nya lagstiftningen hava först under år 1933 på ett

mera märkbart sätt börjat giva sig tillkänna. Antalet ärenden för samtliga

distrikt har ökats med i medeltal 25 procent från år 1932. Det finnes emellertid

all anledning att ^förvänta, att denna ökning kommer att avsevärt stegras

u/??,er. ae bommande aren. I flera betydelsefulla avseenden hava den nya lagstiftningens

verkningar ännu icke kommit till synes. Särskilt det så betydelsetulla

och omfattande arbetet med revidering och utvidgning av äldre stadsplaner

m. m., som direkt föranledes av nya stadsplanelagen och byggnads
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 190. 9

stadgan, synes ännu i förhållandevis liten omfattning hunnit påbörjas inom

respektive städer och stadsliknande samhällen.

En direkt följd av den nya lagstiftningen måste bliva, att länsstyrelsernas

arbete av här åsyftat slag, d. v. s. för vars handläggning biträde av länsarkitekt

erfordras, kommer att ökas i sådan omfattning, att, utöver det redan nu

förefintliga behovet av länsarkitekt i varje län, behov av biträde åt varje länsarkitekt

i åtminstone de mest arbetstyngda länen kommer att göra sig gällande.

I en i utredningsförslaget intagen tabell II har lämnats en översikt över

antalet städer och stadsliknande samhällen åren 1921 och 1933 samt över andra

orter med befintlig eller erforderlig byggnadskontroll år 1933.

Av nämnda tabell framgår, att antalet städer, köpingar och municipalsamhällen

från den 1 januari 1921 till den 1 januari 1933 vuxit från 284 till 339.

Antalet andra orter med befintlig byggnadskontroll utgjorde den 31 december

1933 361, under det att antalet andra orter med erforderlig byggnadskontroll

vid sistnämnda tidpunkt utgjorde 671.

I anslutning till nämnda siffror har i utredningsförslaget framhållits bland

annat:

Örn man betänker, att beträffande alla dessa städer och stadsliknande samhällen

samt övriga orter, där byggnadsplan^ utomplansbestämmelser eller avstyckningsplaner

finnas fastställda, länsarkitekten har att taga befattning med

alla däri förekommande planer av olika slag samt däri ständigt återkommande

ändringar, stomplaner, tomtindelningar, avstyckningar, byggnadsordningar

m. m., så inses lätt, vilken betydande arbetsbörda, som innefattas i dessa delar

av länsarkitektens uppgifter.

T utredningsförslaget hava härefter berörts vissa olägenheter, som blivit en

följd av den stegrade arbetsbördan. Härvid har främst påtalats det oundvikliga

fördröjandet av tjänsteärendenas handläggning, vilket framhållits i avsevärd

mån bidraga till att länsstyrelserna särskilt i de län, där länsarkitekt

icke är stationerad, icke i önskvärd utsträckning begagna sig av länsarkitektens

biträdeshjälp vid handläggningen av på hithörande områden förekommande

ärenden. En annan påtaglig brist i den nuvarande organisationen har framhållits

vara, att den icke inrymmer möjlighet för tjänstinnehavaren att jämsides

med den granskande och kontrollerande verksamheten i tjänsten — d. v. s.

utan ersättning till länsarkitekten personligen — göra de positiva insatser i

distriktets byggnads- och planläggningsfrågor, som han borde för att institutionen

helt skall kunna fylla sin uppgift.

I utredningsförslaget har härefter lämnats följande sammanfattning av föreliggande

reformkrav:

Vad ovan anförts torde tydligt giva vid handen, att snara och effektiva åtgärder

äro nödvändiga för att råda bot på de föreliggande missförhållandena.

Krav härpå har under senare år framkommit från skilda håll, icke minst

från länsstyrelsernas sida, som helt naturligt funnit den nuvarande organisationen

illa överensstämma mod den nya stadsbyggnadslagstiftningens fordringar.

Även från länsarkitekterna själva har betonats det trängande behovet av

åtgärder till lindrande av arbetsbördan genom anställande av erforderliga biträden

ävensom framställts önskemål om förbättring i deras löneställning. Härjämte

har påpekats det oegentliga i länsarkitekternas nuvarande dubbelställ
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 190.

ning såsom a ena sidan praktiserande arkitekter och å andra sidan granskande

tjänstemän inom samma verksamhetsområde.

Även inom riksdagen har av enskilda riksdagsmän framställts önskemål örn

en förändring av den nuvarande institutionen. Kritiken har därvid särskilt

riktat sig mot länsarkitekternas ovanberörda dubbelställning.

För byggnadsstyrelsens del har det dessutom länge stått uppenbart, att länsarkitekternas

arbetsförhållanden och tjänsteförmåner icke stå i rimligt förhållande

till de alltjämt ökade krav, som ställas på dessa befattningshavare. I

flertalet distrikt har arbetsbelastningen numera nått bristningsgränsen och det

kan näppeligen längre så fortgå utan avsevärt men för tjänsternas behöriga

skötande. Med hänsyn till de ofta betydande värden, som äro beroende på sättet

för handhavandet av till stadsbyggnadsväsendet i landet hörande ärenden och

kontrollen däröver, är det av utomordentlig vikt, att länsarkitektsinstitutionen

sa organiseras, att verkan av den förbättrade lagstiftningen på ifrågavarande

område icke försvagas därigenom att länsstyrelserna icke äro rustade att giva

denna lagstiftning den rätta tillämpningen.

I kap. II i utredningsförslaget hava härefter uppdragits riktlinjer för omorganisationen.

Efter en erinran örn de i departementschefsanförandet lämnade direktiven

hava därvid till en början framförts följande principiella synpunkter:

Otvivelaktigt läge det närmast till hands att fortsätta med utbyggandet av

den redan givna organisationen till erforderlig omfattning och därvid reglera

länsarkitekternas löneförmåner, ordna pensionsfrågan m. m. i överensstämmelse

med tjänstens beskaffenhet, varjämte lämpliga anordningar borde vidtagas till

förebyggande av de med länsarkitekternas dubbelställning förenade olägenheter.

Under förutsättning att länsarkitekten dessutom genom erforderlig

biträdeshjälp bereddes möjlighet att göra mera positiva insatser i

det granskande och kontrollerande tjänstearbetet, skulle en ur facklig synpunkt

nöjaktig lösning av det föreliggande spörsmålet på denna väg kunna erhållas.

En sålunda utbyggd och förstärkt organisation skulle emellertid givetvis draga

avsevärt större kostnadsbelopp än de anslagsmedel, som för närvarande utgå

till institutionen i dennas nuvarande, så att säga outvecklade organisationsform,

och då nu i direktiven för utredningen uttalats såsom ett bestämt önskemål,

att den nuvarande kostnadsramen i stort sett hålles, samt jämväl med

hänsyn till andra önskemål, som i det följande framhållas, har man ansett sig

böra söka en annan lösning av frågan.

Beträffande de ekonomiska betingelserna har härefter anförts:

En organisation, som — samtidigt med att den tillgodoser det föreliggande

behovet av ökade arbetskrafter — icke medför ökade kostnader för staten, är

icke möjlig att genomföra under andra förutsättningar än att de utgifter, som

ovillkorligen måste föranledas av löneökningar och personalförstärkningar,

bliva täckta.

Att kompensera de ökade utgifterna genom att av vederbörande samhälle,

kommun eller enskild sökande uttaga en avgift — t. ex. i form av stämpel —

för av länsarkitekten å tjänstens vägnar utförd granskning av underställda förslag,

vore visserligen en utväg, men densamma synes knappast tilltalande. För

övrigt kan det ifrågasättas, örn dessa avgifter lämpligen skulle kunna sättas så

höga att de tillnärmelsevis kunde täcka ifrågavarande utgifter.

Redan överintendentsämbetet hade i sitt för 1865—1866 årens riksdag framlagda

förslag örn inrättande av länsarkitektstjänster föreslagit, att landstingen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

11

skulle bidraga till länsarkitekternas avlöning nied hälften. Jämväl bostadskommissionen

hade i sitt år 1917 avgivna yttrande över förslaget om inrättande

av länsarkitektstjänster tänkt sig möjligheten av att bidrag till länsarkitekternas

avlöning skulle kunna erhållas från landstingen. Även örn dylika

bidrag skulle kunna anses vara väl motiverade, sjönas sådana under nuvarande

förhållanden likväl icke vara att påräkna vare sig från landstingen eller andra

menigheter.

Härefter har upptagits frågan örn arkitektverksamhet i tjänsten. Härom har

anförts huvudsakligen följande:

Den påtalade bristen att länsarkitekten för närvarande icke i tjänsten kan

göra de positiva insatser i distriktets byggnads- och planläggningsfrågor, som

han borde, synes visserligen kunna undanröjas även örn dessa insatser begränsas

till att utgöra en komplettering av det nuvarande granskande och

kontrollerande tjänstearbetet. Helt torde sagda olägenhet dock icke kunna

undanröjas, örn icke länsarkitekten även gives rätt och skyldighet att i tjänsten

och inom lämpliga gränser stå till statens, kommuners och enskildas förfogande

för uppgörande av förslag i husbyggnads- och planläggningsfrågor. Inkomsten

härav skulle givetvis tillfalla statsverket.

Genom en dylik utökning av länsarkitektens tjänsteuppgift skulle, samtidigt

med tillgodoseendet av det trängande behovet av att sakkunnig arkitekthjälp

tillhandahålles inom de olika distrikten, statsverket kunna beredas inkomster,

som, enligt vad längre fram kommer att visas, synas kunna förväntas i stort

sett täcka statens merutgifter för en omorganisation av tjänsten. På detta sätt

skulle samtidigt som ovan påtalade brister i den nuvarande länsarkitektsorganisationen

undanröjas, det i statsrådets direktiv för utredningen uttalade

önskemålet, att vid en omorganisation den nuvarande kostnadsramen i stort sett

hålles, kunna tillfredsställas.

Länsarkitektens hittillsvarande rätt till privat arkitektverksamhet skulle

under sådana förhållanden upphöra och den del av hans arbetstid, som icke

tages i anspråk för det egentliga tjänstearbetet, ägnas åt i tjänsten givna

arkitektuppdrag. Härigenom skulle även det önskemålet alltjämt bliva i huvudsak

tillgodosett, att länsarkitekten icke bleve avstängd från fortsatt praktisk

verksamhet. _ _ . . .

Betydelsen av att länsarkitekten vid sidan av sitt granskningsarbete i tjänsten

jämväl utövar praktisk arkitektverksamhet torde vara allmänt erkänd. Utan

att själv syssla med de aktuella problemen och pa sadant sätt hålla sig i niva

med utvecklingen på stadsplane- och byggnadsväsendets ^område, kan länsarkitekten

icke väntas motsvara de krav, som mäste ställas pa honom i fyllandet

av hans tjänsteuppgifter. .

I den mån tjänstearbetet ökats inom de olika distrikten har den tid, länsarkitekten

haft övrig för praktiskt arkitektarbete, reducerats, i regel medförande

en minskning av den privata praktiken. Härtill bidrager även hans

ömtåliga ställning såsom granskande tjänsteman och den hänsyn han pa grund

därav måste taga vid valet av erbjudna arkitektuppdrag. Länsarkitekterna torde

även i allmänhet vara av den uppfattningen, att det vore lämpligare, örn deras

praktiska verksamhet utfördes för statens räkning och att de i stället erholm

mot arbetet svarande löneförmåner.

Mycket synes sålunda tala för att länsarkitekternas praktiska verksamhet

borde kunna utövas för statsverkets räkning. Mot en dylik arkitektverksamhet

kan den invändningen göras, att kontoret skulle uppträda såsom konkurrent till

de på området verksamma enskilda fackmännen och att kontoret pa giund av

sin auktoritativa statliga ställning lätt skulle kunna lägga under sig arbete i

sådan omfattning, att det hela tenderar mot monopolisering.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 190.

Det är givetvis av allra största vikt, att alla berättigade invändningar i

detta hänseende undanröjas och att kontorets arbetsuppgifter till såväl art som

omfattning redan från början begränsas.

Det gäller därför att noga undersöka, vilka olika slag av arbeten, som lämpligen

kunna tillföras kontoret, och i vilken omfattning detta bör kunna ske, för

att icke kontoret skall behöva betiaktas såsom en besvärande konkurrent till de

fria utövarna av facket. Det mäste alltså tillses, att länsarkitektkontoret icke

sväller ut i alltför stor omfattning utan begränsas så, att inkomsterna i stort

sett endast täcka utgifterna för kontoret och distriktets tjänstepersonal. Givetvis

bör den för kontorsarbetet erforderliga biträdeshjälpen i möjligaste mån

inskränkas.

I första hand brödet önskvärt, att länsarkitektkontoret kan bidraga till att

avhjälpa bristerna å för fastställelse ingivna mindervärdiga förslag i sådana

fall, där av ekonomiska eller andra skäl svårighet möter att på annat sätt åstadkomma

fullt godtagbara förslag. Emellertid är det med hänsyn till de ekonomiska

betingelserna nödvändigt att kontoret även erhåller mera lönande uppdrag

och bör kontoret därför stå till förfogande för statliga och ortsliga myndigheter

samt i vissa fall för enskilda för uppgörande av förslag i byggnads- och

planläggningsfrågor.

Beträffande det föreslagna länsarJciteltikontor ets arbetsuppgifter har anförts:

De arbeten, som borde kunna utföras å länsarkitektkontoret, synas i första

hand vara förslag till planer för skilda slag av samhällelig bebyggelse, parkanläggningar

och begravningsplatser ävensom erforderliga skissförslag till

vägar inom områden, där enligt lag och författning hänsyn skola tagas till

markens ändamålsenliga bebyggande. Vidare borde kontoret kunna anlitas för

uppgörande av ritningar till statliga, kommunala och med allmänna medel understödda

byggnadsföretag, företaga undersökningar och besiktningar samt utöva

kontroll beträffande byggnader eller därmed sammanhängande företag. Undantagsvis

torde kontoret även böra lämna sakkunnig biträdeshjälp åt byggnadsnämnder

inom sådana samhällen och områden, där erforderlig dylik hjälp icke

lämpligen kan erhållas på annat sätt.

De arbeten, som sålunda skulle tillföras kontoret, äro av den art, att huvudsakligen

endast statliga eller kommunala myndigheter kunna förekomma såsom

uppdragsgivare. Den ojämförligt största gruppen byggnadsföretag, nämligen

av enskilda uppförda byggnader för bostadsändamål, skulle sålunda i stort sett

ligga utanför kontorets verksamhetsområde. Icke heller några mera omfattande

byggnadsföretag för allmänna ändamål böra tillföras kontoret, såsom exempelvis

större sjukhus och liknande anläggningar, som skulle komma att alltför mycket

inkräkta på kontorets övriga arbetsuppgifter.

Med nu angivna begränsning av arbetsuppgifternas art och omfattning torde

skälig hänsyn hava tagits till de enskilda utövarna inom ifrågavarande yrkesgrupper.

Härefter uppställer sig ovillkorligen spörsmålet örn arbeten av ovan angivet

slag kunna komma att tillföras det statliga kontoret i sådan omfattning, att

ersättningarna härför svara mot de ökade statliga utgifterna för kontoret.

Här ligger frågan i viss mån annorlunda till än beträffande vägingenjörerna.

Dels torde i allmänhet vägdistrikten och de skilda kommunerna av olika anledningar

— icke minst med hänsyn till rådande arbetslöshet — vara särskilt intresserade

att igångsätta nya allmänna vägföretag och dylika företag planeras

också åratal i förväg, dels finnas för vägbyggnader avsevärda belopp tillgängliga

och dels äro ifrågavarande arbeten förbehållna en trängre krets av fackmän,

enär särskild statlig auktorisation erfordras för uppgörande av förslag till dylika

vägföretag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majus proposition nr 190.

Länsarkitekten däremot skulle komma att intaga en mindre gynnad ställning

i nu nämnda avseenden.

För att kunna bilda sig en uppfattning örn möjligheten för kontoren att

erhålla arkitektuppdrag i erforderlig omfattning har genom länsarkitekterna

verkställts undersökning rörande omfattningen av de olika slag av arbetsuppgifter,

som, enligt vad ovan nämnts, skulle kunna tillföras dessa kontor samt

angående den bruttoinkomst, som kunde tänkas inflyta i arvode för sådana

arbeten. Av denna undersökning synes framgå, att förutsättningar finnas för

att dylika länsarkitektkontor skola kunna tillföras arbeten inom distriktet i

sådan omfattning, att statens kostnader därigenom borde i stort sett kunna

täckas.

Dylika arbeten utanför distriktet böra icke få mottagas åtminstone icke i

annan mån än där detta kan visa sig önskvärt för erhållande av en jämnare fördelning

av kontorsarbetena mellan närliggande distrikt. Skulle alltså svårigheter

uppstå för visst kontor att erhålla arbete i erforderlig omfattning samtidigt

som överflöd därav kunde påvisas i ett granndistrikt, skulle länsstyrelsen,

efter medgivande av granndistriktets vederbörande länsstyrelse, som borde höra

länsarkitekten, kunna medgiva eller förordna, att dylikt uppdrag av här åsyftat

slag finge mottagas av kontoret.

Efter att sålunda riktlinjerna för en ny organisation av länsarkitektsinstitutionen

uppdragits, har i utredningsförslaget behandlats frågorna om den erforderliga

personalen, dennas tjänsteställning och avlöningsförhållanden m. m.

Härom har i förslaget anförts huvudsakligen följande:

Tjänsteställning.

Länsarkitektsinstitutionen har nu nått en sådan utveckling, att länsarkitekterna

måste givas en fastare ställning. Redan de nuvarande arbetsuppgifterna

synas fullt motivera, att länsarkitekterna placeras såsom ordinarie tjänstemän

i en lönegrad, som ej gärna kan sättas lägre än B 30. Förutsättningarna för

tjänsteställningen förändras emellertid, då länsarkitekterna, såsom här föreslås,

skola jämsides med sina tjänsteuppgifter handhava och leda arbetet å länsarkitektkontoren.

Innan man därför ingår i närmare prövning av frågan om

lämpligaste tjänsteställning och avlöningsform, måste undersökas, vad detta

ökade arbete innebär och vilka möjligheter, som därvid förefinnas att rekrytera

dessa befattningar.

Inrättandet av länsarkitektkontor medför för staten vissa allmänna förpliktelser.

Endast de högsta fordringar böra nämligen ställas på de arbeten,

som utgå från ett sådant kontor, och dessa kontor böra i möjligaste mån även

intaga en ledande ställning inom arkitektverksamheten på hithörande område.

Icke blott ur sistnämnda synpunkt utan även med tanke på att länsarkitektkontoret

skall vara väl rustat att i erforderlig omfattning mottaga uppdrag,

är det av största vikt, att till föreståndare för dessa kontor förvärvas skickliga

och erfarna arkitekter.

Det är givet, att länsarkitekten för arbetet med de rent statliga tjänsteärendena

måste besitta ett icke ringa mått av administrativ duglighet, men icke

mindre viktigt är att han, såsom chef för länsarkitektkontoret, har anseende såsom

skicklig utövande arkitekt inom fackets olika områden. Det är vidare

angeläget, att länsarkitekten ständigt håller sig fullt i nivå med utvecklingen

inom sitt yrke, och att lian, örn han eftersätter detta eller eljest visar sig icke

uppfylla de fordringar man ställei pa honom, kan entledigas och ersättas med

en ny kraft. Det torde under sådana förhållanden, då länsarkitektens person

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 190.

spelår en så avgörande roll för arbetsresultatet, kunna starkt ifrågasättas, huruvida

länsarkitekterna böra givas den stadigvarande anställning, som en fullmaktstjänst

innebär.

Lämpligare synes vara, att länsarkitekterna tillsättas genom förordnande på

viss tid, förslagsvis högst sex år, enligt 2 kap. avlöningsreglementet. Arvodets

storlek måste under sådana förhållanden bliva beroende av möjligheterna att

erhålla för dessa krävande befattningar fullt kvalificerade arkitekter.

Såsom arvode har därför ansetts icke kunna föreslås ett lägre belopp än

14,000 kronor. Även örn detta arvode möjligen skulle kunna synas högd för en

statstjänsteman i denna ställning, torde det i detta fall under inga förhållanden

få sättas lägre, örn tjänsterna skola kunna förväntas komma att sökas av arkitekter

med de kvalifikationer, som här erfordras. Skulle arvodet bestämmas

till ett lägre belopp, måste utsikterna att uppnå ett ur såväl teknisk som ekonomisk

synpunkt tillfredsställande arbetsresultat anses bliva avsevärt förminskade.

1

Pension.

Såsom ordinarie tjänstemän skulle länsarkitekterna hava rätt till pension.

De s. k. förordnandetjänstemännen hava i allmänhet efter vissa perioder av förordnanden

rätt till pension, vilken, alltefter tjänstetidens längd, utgår hel eller

avkortad. Ovan har framhållits såsom oundgängligen nödvändigt, att länsarkitekt

skall kunna, där så visar sig erforderligt, ersättas med en ny kraft.

Därest dylika utbyten skulle antagas komma att företagas i större utsträckning,

kan emellertid den situationen inträffa, att statsverket får utbetala —

förutom avlöning till de tjänstgörande länsarkitekterna — jämväl pensioner till

ett flertal f. d. tjänstemän av nu ifrågavarande slag.

Denna olägenhet synes dock kunna undvikas genom följande bestämmelser

för rätten att åtnjuta pension.

Hel pension synes böra utgå med 6,000 kronor efter minst 24 års förordnande.

Likaså bör hel pension utgå vid avgång till följd av olycksfall i tjänsten,

oavsett tjänstetidens längd. Vid avgång från tjänsten på grund av att förordnandet

upphör utan att efterföljas av förnyat förordnande, bör länsarkitekt

efter minst 24 års förordnande erhålla full pension, efter 18 men före 24 års

förordnande bör han erhålla avkortad pension på 4,500 kronor och efter kortare

tids förordnande än 18 år. dock minst 12 år, bör han erhålla pension till ett

belopp av 3,000 kronor. Vid avgång efter egen ansökan före 24 års förordnande

bör pension icke utgå. På lämpligt sätt bör pensionsfrågan även ordnas

för. det fall, att länsarkitekt avgår från tjänsten på grund därav att han till

följd av. sjukdom, som ej föranletts av olycksfall i tjänsten, befunnits oförmögen

till nöjaktig vidare tjänstgöring. Länsarkitekt, som pensionerats, bör

vidkännas pensionsavdrag, till dess summan av tjänsteår och pensionsår uppgår

till trettio.

Biträdande länsarkitekt.

Med de sålunda föreslagna arvodena skulle, örn man inrättade ett länsarkitektkontor

i varje län, enbart till avlöning åt länsarkitekter eller cheferna för

dessa kontor åtgå betydande belopp. Varje länsstyrelse har emellertid behov

av biträdeshjälp, direkt tillgänglig i residensstaden. Att detta behov bliver

tillgodosett måste också nu vid en omorganisation uppställas såsom ett viktigt

önskemål.

För att i möjligaste mån kunna inskränka de utgifter, som skulle bliva en

1 I en vid utredningsförslaget fogad reservation har en av utredningsmännen, herr

Nilsson i Hörby, anfört, att han ansåge att länsarkitekts arvode icke i något fall borde

överstiga 12,000 kronor, dyrtidstillägget inberäknat samt att övriga befattningshavares löneförmåner

borde bestämmas i förhållande härtill.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majus proposition nr 190.

följd av en sådan anordning, har närmare övervägts möjligheten av att länsstyrelserna

i de län, där länsarkitekt icke bleve stationerad, skulle tillsvidare

betjäna sig av en billigare arbetskraft.

Det har därvid tillsvidare icke befunnits nödvändigt, att ett dylikt biträde

till alla delar besitter en länsarkitekts kvalifikationer. En hel del ärenden, som

remitteras till länsarkitekten, och som ofta kunna föranleda tjänsteresor, äro

i allmänhet av sådan beskaffenhet, att ett hos länsarkitekten anställt arkitektutbildat

biträde skulle kunna på egen hand sköta tjänsten i dessa delar. Så

sker redan nu i Stockholms län, där länsarkitekten har tillgång till biträde.

Med en sådan anordning skulle även den nuvarande distriktsindelningen

kunna tillsvidare bibehållas och länsarkitektkontor inrättas endast i distriktens

huvudlän eller i den residensstad, där länsarkitekt nu är stationerad.

De nuvarande länsarkitekterna äro med vissa undantag bosatta i residensstaden

i det största av de i respektive distrikt ingående länen. Denna placering

synes även i fortsättningen böra bibehållas. Länsarkitekten i det distrikt, som

omfattar Uppsala, Södermanlands och Gotlands län, vilken nu är bosatt i Stockholm,

bör emellertid placeras i det största länets residensstad, Nyköping, och

länsarkitekten i Skaraborgs och Älvsborgs läns distrikt, vilken nu är bosatt i

Skövde, bör placeras i Vänersborg.

Inom de olika distriktens övriga län skulle alltså placeras en lägre avlönad

tjänsteman — biträdande länsarkitekt — vilken skulle inom respektive

län övertaga huvudsakliga delen av länsarkitektens hittillsvarande tjänstearbete.

Den biträdande länsarkitekten skulle naturligtvis icke helt och hållet

kunna ersätta länsarkitekten i dennes egenskap av rådgivare åt vederbörande

länsstyrelser men kunde dock tillgodose dessas mest trängande behov av tillgång

till biträdeshjälp. Även på den biträdande länsarkitekten måste ställas

fordringar beträffande duglighet och praktisk erfarenhet. Denne bör jämväl

verka för att uppdrag tillföras kontoret samt i mån av tid och övriga omständigheter

biträda länsarkitekten med utförandet av ifrågavarande uppdrag. Inom

det län, där tjänstearbetet ännu icke skulle taga den biträdande länsarkitektens

hela arbetstid i anspråk, t. ex. i Uppsala och Gotlands län, skulle han sålunda

i större omfattning kunna sysselsättas med dylika arbeten för kontoret.

I betraktande av att mindre ansvar och något lägre kvalifikationer krävas

av den biträdande länsarkitekten än av kontorets föreståndare, synes lönen för

den förre kunna bestämmas icke oväsentligt lägre, dock ej understigande lönegraden

B 24 (extra stat).

Den biträdande länsarkitekten måste till sitt förfogande hava ett rit- och

skrivkunnigt biträde eller åtminstone ett skrivbiträde.

Assistenter och övrig kontorspersonal.

För att länsarkitekten skall hava möjlighet att vid sidan av sitt krävande

tjänstearbete utöva den ifrågasatta praktiska arkitektverksamheten måste han

erhålla biträdeshjälp i erforderlig omfattning. Härför behöves först och

främst en arkitektutbildad assistent. Dennes huvudsakliga uppgifter skulle

bliva att biträda med det egentliga kontorsarbetet, och denne tjänsteman kan

lämpligen givas samma löneställning som de biträdande arkitekterna hos byggnadsstyrelsen,

d. v. s. såsom e. o. tjänsteman i en lönegrad 21, omfattande

löneklasserna 19—23.

För kontoret erfordras därjämte rit- och skrivbiträden.

Befattningshavarnas ställning till byggnadsstyrelsen och

länsstyrelserna.

Länsarkitekten synes i organisatoriskt hänseende böra vara byggnadsstyrelsens

tjänsteman. Detta betingas icke minst av lians egenskap av byggnads
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Afaj:ts proposition nr 190.

styrelsens ortsliga representant vid tillsynen över kronans under styrelsens

vård och förvaltning ställda byggnader. Länsarkitekten är även byggnadsstyrelsens

lokala organ för den allmänna uppsikt över stadsplan- och byggnadsväsende^

som enligt 124 § i byggnadsstadgan tillkommer byggnadsstyrelsen.

Länsarkitektens egenskap av teknisk tjänsteman föranleder även att han bör

knytas fastare till byggnadsstyrelsen. Av särskild vikt är, att byggnadsstyrelsen

kan direkt till länsarkitekten lämna anvisningar och råd i till tjänsten

hörande frågor. Jämväl de biträdande länsarkitekterna och assistenterna böra

vara byggnadsstyrelsens tjänstemän.

Såsom länsstyrelsens sakkunniga biträde bör länsarkitekten emellertid stå

till länsstyrelsens förfogande och bör kontoret därför örn möjligt förläggas

inom länsstyrelsens lokaler. Beträffande daglig tjänstgöring och även i övrigt

bör kontoret likställas med länsstyrelsens tjänstemän.

I detta hänseende råder ingen skillnad beträffande länsarkitekterna och de

övriga arkitektutbildade tjänstemännen.

Beträffande rit- och skrivbiträdena synes det däremot vara praktiskt lämpligt,

att dessa bliva länsstyrelsernas befattningshavare, särskilt av det skälet

att kontoret som oftast kan bliva i behov av extra biträdeshjälp, som då lämpligen

bör tillhandahållas genom länsstyrelsens bemedling.

Tillfällig biträdeshjälp.

Det torde kunna förutsättas, att tillfälliga utökningar av kontorens i förslaget

knappt tillmätta biträdespersonal måste bliva nödvändiga med hänsyn

till kontorens uppdrag. Ett uppdrag exempelvis kan även visa sig vara så omfattande,

att ökad arbetshjälp erfordras för arbetets rationella bedrivande. Länsstyrelserna

måste då hava möjlighet att tillhandahålla extra arbetshjälp. Denna

möjlighet kan visserligen tillgodoses genom anslag till extra befattningshavare

m. m. Behovet av dylik extra personal torde emellertid icke kunna på förhand

tillnärmelsevis beräknas och det skulle understundom bliva nödvändigt att betydligt

överskrida ett anslag av angivet slag.

Det måste därvid tagas i betraktande, att nu ifrågavarande kontorsarbete

måste skötas''efter i huvudsak samma principer som ett privat arkitektkontor.

Därför måste kontoret i och för ett visst arbete omedelbart kunna tillföras extra

biträdeshjälp. Därest icke ett anslag av ovan angivet slag beräknas med en

avsevärd marginal, kan det bliva omöjligt eller i varje fall förenat med omgång

och tidsutdräkt att erhålla dylik hjälp.

Under sådana förhållanden skulle möjligheterna för kontoret att åtaga sig

vissa lönande uppdrag bliva synnerligen starkt begränsade. Då den i varje fall

erforderliga ökade biträdespersonalen avser att bereda kontoret inkomster, vilka

skulle täcka icke blott kostnaderna för denna biträdeshjälp utan även en del av

kostnaden för kontorets fasta personal m. m., synas några betänkligheter icke

böra möta mot att medgiva länsstyrelserna rätt att i ovan angivna särskilda fall

tillhandahålla länsarkitekterna extra biträdeshjälp. För sådana ändamål böra

länsstyrelserna beredas möjlighet att disponera erforderliga medel antingen

förskottsvis eller från ett särskilt anvisat anslag, vilket sedermera skall tillgodoföras,

vad som utgivits, av till länsarkitektkontoren för uppdragen i fråga

inflytande ersättningar. För dylika ändamål kan för varje distrikt beräknas

ett belopp av förslagsvis 5,000 kionor.

Från de i det föregående angivna utgångspunkterna har i kap. lil i utredningsförslaget

framlagts ett förslag till omorganisation. I en i utredningsförslaget

intagen tabell lil, vartill jag här i huvudsak torde få hänvisa, har lämnats

en allmän översikt av förslaget. Tabellen upptager de olika länen, ordnade

distriktsvis, ävensom distriktens olika befattningshavare, länsarkitekter,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

17

biträdande länsarkitekter och assistenter samt rit- och skrivbiträden, jämte dessa

befattningshavares lön och tjänsteställning. Lönebeloppen äro beräknade för

biträdande länsarkitekt enligt 26 löneklassen, för assistent enligt 20 löneklassen

samt för rit- och skrivbiträden enligt 6 respektive 3 löneklasserna.

Kallortstillägg hava i förekommande fall medräknats. Tabellen utvisar därjämte

beräknade expenskostnader, inklusive ökade hyreskostnader för kontorslokaler.

Enligt nyss angivna grunder hava avlöningarna beräknats skola uppgå till

för 12 länsarkitekter 168,000 kronor, för 12 biträdande länsarkitekter 90,996

kronor, för 14 assistenter 80,907 kronor, för 18 rit- och skrivbiträden i 7 lönegraden

för icke-ordinarie befattningshavare 45,063 kronor och för 9 skrivbiträden

i 4 lönegraden för icke-ordinarie befattningshavare 18,780 kronor,

d. v. s. till sammanlagt 403,746 kronor, oberäknat kostnader för provisoriskt

dyrortstillägg och dyrtidstillägg. För ökade hyreskostnader hava beräknats

24,500 kronor samt för övriga expenser 40,640 kronor eller tillhopa för omkostnader

65,140 kronor. Kostnaderna för omorganisationen hava således enligt

utredningsförslaget beräknats till sammanlagt (403,746 + 65,140) 468,886

kronor.

Härtill komma emellertid kostnader för provisoriskt dyrortstillägg — vilka

synas böra upptagas till i runt tal 2,000 kronor — och för dyrtidstillägg, omkring

30,000 kronor, samt rese- och traktamentsersättningar, senare i utredningsförslaget

beräknade till 28,000 kronor. Den årliga totalkostnaden för en

organisation enligt utredningsförslaget synes sålunda böra beräknas till

(468,886 + 2,000 + 30,000 + 28,000) 528,886 kronor eller i avrundat tal

529,000 kronor.

I berörda tabell III hava vidare upptagits de beräknade bruttoinkomsterna

från kontorens praktiska arkitektverksamhet. Härtill torde jag emellertid få

återkomma i det följande.

Å sid. 49—58 i utredningsförslaget har härefter lämnats följande sammanfattning

av den avsedda utformningen av den föreslagna organisationen:

Länsarkitektsdistrikt.

Den nuvarande indelningen i tolv länsarkitektsdistrikt bibehålies oförändrad.

I varje länsarkitektsdistrikt skall finnas ett länsarkitektkontor, som förestås

av en länsarkitekt. Detta kontor skall vara beläget i länets residensstad eller,

där distriktet omfattar flera län, i den residensstad, som på förslag av byggnadsstyrelsen

och efter vederbörande länsstyrelsers hörande Kungl. Majit bestämmer.

Länsarkitekt.

Länsarkitekten skall förordnas av Kungl. Majit för en tid av högst sex år.

Då länsarkitektstjänst skall tillsättas, synes det lämpligt, att tjänsten kungöres

till ansökan, varefter byggnadsstyrelsen, efter samråd med vederbörande

länsstyrelse eller länsstyrelser, avgiver förslag till Kungl. Majit.

Länsarkitekts arvode skall utgöra 14,000 kronor för år. Full pension skall

utgöra 6,000 kronor. Rörande rätten att åtnjuta pension hänvisas till vad ovan

anförts därom.

Länsarkitekternas allmänna uppgift skall såsom hittills vara att i fråga om

byggnads- och stadsplaneväsendet bevaka det allmännas bästa i syfte att gäl
Bihang

till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 190. #47 85 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majus proposition nr 190.

lande bestämmelser efterlevas och en sund utveckling av byggnadsväsende!

befordras. Hans uppgifter i vad de avse hans rådgivande, granskande och kontrollerande

verksamhet bliva i stort sett desamma, som för närvarande åligga

honom enligt länsarkitekternas nu gällande instruktion, med den utökning dock,

som följer av den nya stadsplanelagstiftningen. Länsarkitekten skall alltså

dels biträda byggnadsstyrelsen och länsstyrelse vid utövandet av den uppsikt

och tillsyn över stadsplan- och byggnadsväsende! i städer, samhällen och

andra orter med samhällelig bebyggelse, som enligt 124 § i byggnadsstadgan

den 20 november 1931 åvila dessa myndigheter,

dels biträda länsstyrelse vid granskning av ärenden rörande byggnads- och

stadsplaneväsendet,

dels närmast handhava tillsynen över kronans under byggnadsstyrelsens

förvaltning ställda byggnader,

dels biträda byggnadsstyrelsen i ärenden rörande byggnadsminnesvården,

dels ock för statsverkets räkning utöva arkitektverksamhet i viss omfattning.

Länsarkitektens rådgivande och granskande tjänstearbete hos länsstyrelse

skall bestå i att avgiva yttrande i ärenden angående stadsplaner, stomplaner,

utomplansbestämmelser, byggnadsplaner, avstyckningsplaner, gatukostnadsbestämmelser,

byggnadsordningar, allmänna vägar inom dylika plan- och bestämmelseomraden,

tomtindelningar, avstyckningar, besvärsmål rörande byggnadsföretag

m. m., förbud mot nybyggnad samt undantag från sådant förbud,

ävensom biträda vid handläggning av arkitektoniska och byggnadstekniska

frågor i allmänhet,

att till länsstyrelse inkomma med anmälningar och förslag rörande tillämpning

beträffande nya områden av stadsplanelagen eller av vad i samma lag och

i byggnadsstadgan är föreskrivet örn byggnadsverksamhetens ordnande i stad

och på landsbygden, samt

att verka för att nödiga förbättringar av gällande stadsplaner och byggnadsordningar

bliva vidtagna.

Med avseende å de under byggnadsstyrelsens förvaltning ställda byggnader

skall det särskilt åligga länsarkitekten:

att förrätta eller eljest närvara vid de årliga synerna å dessa byggnader

samt att upprätta och inom bestämd tid till byggnadsstyrelsen avlämna förslag

rörande nästkommande års reparationsarbeten å sådana byggnader ävensom att

närvara vid av- och tillträdessyner å boställen inom nämnda byggnader och

därvid tillhandagå med uppgörande av kostnadsberäkningar,

att upprätta förslag till entreprenadkontrakt samt arbets- och leveransavtal

beträffande förekommande arbeten å dessa byggnader samt att leda och övervaka

utförandet av dessa arbeten ävensom granska och attestera hithörande

räkningar, samt

att jämväl i övrigt hos byggnadsstyrelsen eller annan vederbörlig myndighet

i avseende å ifrågavarande byggnaders vård framställa de förslag och göra

de andra framställningar, som kunna av omständigheterna påkallas.

I den mån länsarkitektkontoren anlitas av byggnadsstyrelsen för uppgifter

av olika slag rörande vården av under styrelsens förvaltning ställda byggnader

i landsorten, böra kontoren härför åtnjuta ersättning från anslaget till byggnader

och reparationer på sätt för närvarande sker i de fall, då privata fackmän

anlitas för dylika uppgifter.

För såvitt granskning av särskilt ärende kräver personliga iakttagelser på

platsen eller där uppsikten och tillsynen över distriktets byggnads- och stadsplaneväsen

sådant påkallar, skall länsarkitekten efter förordnande av byggnadsstyrelsen

eller länsstyrelse vidtaga tjänsteresor.

Vidare skall länsarkitekten, i den mån tjänsten i övrigt medgiver, enligt

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.-ts proposition nr 190.

länsstyrelsens förordnande eller medgivande för länsarkitektkontorets räkning

från statliga, kommunala eller andra ortsliga myndigheter eller enskilda mottaga

uppdrag inom distriktet att uppgöra förslag till planer för skilda slag av.

samhällelig bebyggelse och till begravningsplatser, att verkställa utredningar

ur planläggningssynpunkt angående ifrågasatta vägar inom områden, där enligt

lag och författning hänsyn skall tagas till markens ändamålsenliga bebyggande,

samt att utföra arkitektuppdrag för statliga, kommunala eller med

allmänna medel understödda byggnadsföretag ävensom att företaga undersökningar,

utöva kontroll samt verkställa besiktningar beträffande sådana byggnadsföretag

eller därmed sammanhängande anläggningar.

Länsarkitekten skall dessutom tillhandagå nyssnämnda myndigheter samt

enskilda med råd och upplysningar i alla frågor rörande stadsplane- och byggnadsväsendet.

Biträdande länsarkitekt.

Inom de distrikt, som omfatta mer än ett län, skall vara stationerad en biträdande

länsarkitekt i varje län, där länsarkitekt icke är stationerad. Biträdande

länsarkitekt skall vara stationerad i länets residensstad.

Biträdande länsarkitekt, som skall vara placerad å extra stat i lönegrad B 24,

skall tillsättas av byggnadsstyrelsen efter hörande av länsstyrelsen i det län,

där denne tjänsteman skall placeras.

Biträdande länsarkitekt skall åligga att biträda länsarkitekten i dennes

tjänstearbete, företrädesvis inom det län, där han är placerad. Vidare skall han

självständigt fullgöra vissa länsarkitektens tjänsteåligganden. Närmare bestämmelser

härom skola meddelas i särskild arbetsordning. Den biträdande länsarkitekten

bör jämväl verka för att uppdrag tillföras länsarkitektkontoret och

han skall vara skyldig att i den mån tid och övriga omständigheter det medgiva

biträda länsarkitekten med utförande av kontorets arbeten.

Assistent.

Länsarkitekten skall hava tillgång till arkitektutbildat biträde, assistent.

Assistent, som förordnas av byggnadsstyrelsen, skall vara icke-ordinarie

tjänsteman med lön efter en lönegrad 21, omfattande löneklasserna 19—23. Han

skall vara placerad å länsarkitektkontoret.

Såväl länsarkitekterna som de biträdande länsarkitekterna och assistenterna

skola vara byggnadsstyrelsens tjänstemän.

Bit- och skrivbiträden.

Länsstyrelserna skola tillhandagå länsarkitekterna och de biträdande länsarkitekterna

med erforderliga rit- och skrivbiträden. Dessa skola vara befattningshavare

hos respektive länsstyrelser.

Allmänna kompetent ordringar.

Länsarkitekt bör hava fullständig arkitektutbildning, varmed för närvarande

avses avgångsexamen från tekniska högskolans fackavdelning för arkitektur

(4 års kurs) samt att hava genomgått konsthögskolans byggnadsskola (2 års

kurs). Därjämte bör han hava under längre tid idkat praktisk arkitektverksamhet

inom såväl husbyggnads- som stadsplaneväsendets område antingen såsom

självständig utövare eller på arkitektkontor. Länsarkitekt bör vidare hava

förvärvat grundliga insikter i husbyggnads- och stadsplanelagstiftningen.

Biträdande länsarkitekt bör hava fullständig arkitektutbildning eller åtminstone

genomgått tekniska högskolans fackavdelning för arkitektur eller ock på

annat sätt förvärvat likvärdig utbildning. I övrigt skall gälla vad ovan sagts

beträffande länsarkitekt.

Assistent — där två finnas den ene av dom -—• bör hava genomgått tekniska

högskolans fackavdelning för arkitektur eller motsvarande avdelning vid Chalmers

tekniska institut eller ock på annat sätt förvärvat likvärdig utbildning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majus proposition nr 190.

Semester, vikariat m. m.

Fördelningen av semester mellan länsarkitekt, biträdande länsarkitekt och

assistent bestämmes av byggnadsstyrelsen efter samråd med vederbörande länsstyrelser.

Personalens rätt till privat arkitektverksamhet.

Länsarkitekt må ej utan Kungl. Maj:ts särskilda tillstånd åtaga sig enskilda

arkitektuppdrag, som äro av beskaffenhet att kunna bliva föremål för länsarkitekts

handläggning i tjänsten eller befinnas inverka hinderligt för tjänstgöringen.

Biträdande länsarkitekten och assistenten må icke heller åtaga sig dylika enskilda

arkitektuppdrag i annan mån än vad vederbörande länsstyrelse för särskilt

fall och efter tillstyrkan av länsarkitekten med hänsyn till tjänstearbetet

prövar skäligt medgiva.

Uppdrag av ovan angivet slag, vilka ifrågavarande befattningshavare emottagit

före första förordnandet till befattningen, böra helt naturligt få slutföras.

Arbetet härmed bör emellertid icke få bedrivas så att det inkräktar på tjänstearbetet.

Remisser m. m.

Genom att samtliga länsstyrelser få omedelbar tillgång till biträde antingen

av länsarkitekt eller av biträdande länsarkitekt synes det nu tillämpade remissförfarandet

kunna avsevärt förenklas och i många fall ersättas genom personligt

samarbete mellan vederbörande föredragande och arkitekten.

Länsarkitekten och den biträdande länsarkitekten böra, där så lämpligen

kan ske, närvara vid föredragningen av ifrågakommande tjänsteärenden. Då

dessa tjänstemän hava att till länsstyrelsen avgiva yttrande i ärenden, som

skola underställas Kungl. Maj:ts prövning, exempelvis förslag till stadsplaner

m. m., böra yttrandena avfattas skriftligen med fullständig motivering. Eljest

torde dylika yttranden kunna undvikas, örn arkitekten är närvarande vid föredragningen,

och de böra ifrågakomma endast om länsstyrelsens beslut icke

överensstämmer med hans mening, i vilket sistnämnda fall han lämpligen må

avfatta ett eget yttrande.

Beträffande de praktiska arkitektarbeten, som må utföras å länsarkitektkontoren,

är tidigare redogjort. Dylika uppdrag få utföras endast efter förordnande

eller medgivande av länsstyrelsen i det län, varifrån uppdraget erhållits.

Ofta torde det väl dock bliva länsarkitekten själv, som gör framställning

örn dylikt medgivande.

För att tjäna till ledning vid slutandet av avtal örn dylika arbeten synes

byggnadsstyrelsen lämpligen böra uppgöra normalkontrakt för olika typer av

förekommande uppdrag.

Ersättningens storlek bör bestämmas enligt taxa, som av Kungl. Maj:t fastställes.

Därest ett på länsstyrelsens fastställelseprövning beroende förslag till byggnadsplan

eller dylikt uppgjorts av länsarkitekten, skall länsstyrelsen, örn ägare

av mark, som beröres av förslaget, eller annan rättsägare det begär, inhämta

byggnadsstyrelsens yttrande över förslaget.

Kontorslokaler.

Det är synnerligen angeläget, att såväl länsarkitekternas som biträdande

länsarkitekternas tjänstelokaler inrymmas hos vederbörande länsstyrelser. Det

är nämligen önskvärt, att dessa tjänstemän ständigt äro i tillfälle att personligen

närvara vid föredragningar inför länsstyrelsen av ärenden, som röra deras

tjänster, och de hava dessutom behov av bekväm tillgång till länsstyrelsens arkiv
För

närvarande tillhandahålla länsstyrelserna åt länsarkitekt i allmänhet ett

eller två rum, med eller utan arkiv. Dessa utrymmen komma att för länsarkitektkontoren

bliva otillräckliga. För närvarande torde det i de flesta fall

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts proposition nr 190.

21

vara omöjligt att inom länsstyrelsernas lokaler disponera erforderligt antal rum.

I avvaktan på att lokalutrymmen bliva tillgängliga inom länsstyrelserna torde

det därför bliva nödvändigt att tillsvidare förhyra för ändamålet lämpliga

lokaler i länsstyrelsens närhet.

Reseersättningar.

Av det i riksstaten för budgetåret 1933/1934 upptagna anslagsbeloppet till

länsarkitekter har ett belopp av 13,000 kronor avsetts för dessas rese- och traktamentskostnader.

I dylika ersättningar utbetalades, i avrundade tal, under

budgetåret 1930/1931 15,800 kronor, 1931/1932 17,500 kronor och 1932/1933

19,300 kronor.

Rese- och traktamentskostnader synas nu böra beräknas förslagsvis till

28,000 kronor.

Rese- och traktamentsersättning bör utgå till länsarkitekt enligt klass I B

och till biträdande länsarkitekt enligt klass II C. Det torde ofta befinnas

lämpligt, att assistenten företager undersökningar på platsen. Han bör därvid

äga rätt till reseersättning enligt klass II D.

Dagbok m. m.

Såväl länsarkitekt som biträdande länsarkitekt böra föra dagbok över samtliga

ärenden, uppdrag, förättningar m. m., och bör länsarkitekt dessutom årligen

före mars månads utgång till byggnadsstyrelsen avgiva berättelse över kontorets

verksamhet under nästföregående år. Där distriktet består av flera län,

bör berättelsen uppställas länsvis.

Enligt hittills gällande instruktion skola länsarkitekterna före januari

månads utgång till byggnadsstyrelsen för granskning insända föregående års

dagböcker. Denna anordning har emellertid visat sig medföra avsevärda olägenheter,

och det torde vara tillfyllest med en berättelse av ovan angivet slag.

Kartor, ritningar och övriga handlingar, som förvaras å länsarkitektkontor,

böra registreras samt väl handhavas och vårdas. Närmare bestämmelser härom

synas böra givas i arbetsordningen.

Inbetalningar av ersättningar för av länsarkitektkontoren fullgjorda arkitektuppdrag

m. m. böra ske till vederbörande länsstyrelse, som jämväl har att verkställa

utbetalningar av avlöningar och därmed sammanhängande ersättningar.

Det synes även mest praktiskt, att reseräkningar från länsarkitekterna och

övriga befattningshavare vid länsarkitektkontoren betalas av länsstyrelserna

och icke av byggnadsstyrelsen, såsom nu är föreskrivet i instruktionen för länsarkitekterna.

I utredningsförslaget har härefter behandlats frågan om de ekonomiska möjligheterna

för den föreslagna organisationen. I förut omförmälda tabell III

hava angivits de beräknade bruttoinkomsterna fran kontorens praktiska arkitektverksamhet.

De av länsarkitekterna själva beräknade beloppen uppgå till

538,250 kronor. I utredningsförslaget hava däremot dessa belopp beräknats

till 399,300 kronor. Härtill har emellertid anmärkts, att byggnadsstyrelsen i

viss utsträckning årligen anlitade privata fackmän för arbetsuppgifter av olika

slag beträffande underhållet och vården av kronans under styrelsens förvaltning

ställda byggnader i landsorten. I de fall, där så lämpligen kunde ske,

borde länsarkitektkontoren mot ersättning anlitas för dylika uppgifter. Då

härför kunde beräknas ett årligt kostnadsbelopp av 5,000 kronor, skulle alltså

nyssnämnda inkomstsumma kunna angivas till 404,300 kronor.

Härefter har i utredningsförslaget anförts:

Enligt dessa beräkningar komma alltså utgifterna att överstiga inkomsterna

med 92,586 kronor. Då anslaget till länsarkitekterna för närvarande utgår med

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Majus proposition nr 190.

80,000 kronor, skulle således uppstå en merkostnad av i runt tal 12,500

kronor.

Vad utgiftsberäkningen beträffar är att märka, att därvid icke medräknats

dyrtidstillägg, vikariatsersättningar och provisoriskt dyrortstillägg. Det är

vidare att påpeka, att såsom hyreskostnader endast upptagits den beräknade

ökade kostnad, som belöper på det ökade lokalutrymmet.

Även örn denna beräkning icke kan anses fullt riktig, därest lokal måste förhyras

utom länsstyrelserna, torde likväl den ökade hyreskostnaden i viss mån

anses kompenserad genom att länsstyrelsen kan disponera de gamla lokalerna

för andra ändamål.

Det måste helt naturligt te sig vanskligt att på förhand beräkna inkomsterna

från länsarkitektkontorens praktiska arkitektverksamhet. Länsarkitekternas

egna inkomstberäkningar äro självfallet av synnerligen approximativ natur.

De grunda sig dels på av länsarkitekterna verkställda undersökningar rörande

behovet av sådana arbeten, som här skulle komma ifråga, och dels på länsarkitekternas

hittillsvarande inkomster av dylika arbeten.

Beträffande vissa erforderliga engångsutgifter har i utredningsförslaget

anförts:

Ovan har påvisats, att tidvis uppkommande behov av tillfälliga förstärkningar

^av arbetskrafterna på länsarkitektkontoren äro att förutse. För dylika

ändamål erforderliga medel hava avsetts kunna antingen av länsstyrelserna förskotteras

eller, för den händelse detta icke läte sig göra, bestridas av ett för

ändamålet särskilt anvisat anslag, till vilket emellertid skulle återbära^ vad

som därifrån utgivits, i den mån ersättningar inflyta för fullgjorda arkitektuppdrag,

som föranlett förstärkningen av arbetskrafter. Någon direkt utgift

skulle alltså icke åsamkas statsverket.

Organisationen kräver emellertid en annan kostnad, som har karaktär av

engångsutgift och som därför icke upptagits i tabellen lil, vilken endast avser

årligen återkommande utgifter, nämligen för anskaffande av inventarier vid

länsarkitektkontorens första inrättande, såsom kontorsmöbler, ritbord, skrivoch

räknemaskiner m. m. För detta ändamål synes kunna beräknas ett belopp

av 4,000 kronor för varje »huvudlän» och 2,000 kronor för varje »bilän».

Härefter har i utredningsförslaget erinrats, hurusom i de av departementschefen

givna direktiven jämväl inginge att tillse, huruvida och i vad mån den

för länsarkitekterna gällande förrättningstaxan kunde erfordra revision. Härom

har i utredningsförslaget anförts huvudsakligen följande:

Denna av byggnadsstyrelsen den 28 februari 1922 fastställda taxa avser

ersättning för tjänsteuppdrag och tjänsteförrättning, varigenom länsarkitekt

tillhandagår kommunal myndighet med råd och upplysningar, och är beräknad

med hänsyn till den tid, som därvid tillsättes, enligt följande grunder.

För konsultationer, uppdrag av annat slag och förrättningar, som ej äro

förbundna med särskilt omfattande eller krävande arbete från länsarkitektens

sida, utgår ersättning med 10 kronor för hel timme eller del därav.

För särskilt omfattande eller krävande uppdrag med eller utan förrättning

äger länsarkitekt uppbära den ersättning, som, med hänsyn till därvid tillsatt

tid, erforderlig sakkunskap och medföljande ansvar, kan bliva med den kommunala

myndigheten överenskommen.

Företages resa för konsultation eller för utförande av uppdrag eller förrättning

för kommunal myndighets räkning, äger länsarkitekt uppbära, förutom

ersättning enligt vad ovan angivits, särskild ersättning för den tid, som tillsättes

för resa till och åter från förrättningsorten, med 5 kronor för varje påbörjad

timme; dock må denna ersättning icke överstiga 30 kronor per dygn ej

heller utgå för tid mellan klockan 12 på natten och 6 förmiddagen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 190.

23

Härjämte äger länsarkitekt åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning.

Denna taxa upptager alltså inga andra regler för beräkning av länsarkitekts

arbete än bestämmande av viss ersättning för den tid, som åtgår för konsultationer

och i samband med resor företagna förättningar m. m. Taxan måste alltså

nu kompletteras med att omfatta alla de slag av arbeten och uppdrag, som

kunna mottagas på länsarkitektkontoret. För husbyggnadsarbeten torde de av

Kungl. Majit den 26 november 1926 fastställda regler för beräkning av ersättning

till arkitekter, vilka, utan att vara fast statsanställda, anlitas vid statliga

husbyggnadsföretag, fortfarande, eventuellt efter komplettering, kunna vara

gällande. För stadsplaner eller övriga planarbeten finnes däremot ingen auktoriserad

taxa. Viss praxis har dock utvecklat sig beträffande stadsplaner, så

till vida att ett visst å-pris per hektar har fixerats eller varierats med hänsyn

till planområdets storlek och graden av de svårigheter, som terrängförhållanden,

fastighetsindelning, bebyggelse m. m. förorsaka planarbetet. De enhetspriser,

som därvid tillämpats, synas också med vissa detaljkompletteringar kunna ligga

till grund för en ny taxa med avseende å stadsplanearbetena. Däremot måste

helt nya regler uppställas beträffande de yngre planinstituten, stomplaner,

byggnadsplaner och avstyckningsplaner, ävensom för vissa slag av plandetaljer,

såsom parkanläggningar, kyrkogårdar m. m.

Under utredningen har även upprättats ett preliminärt förslag till en dylik

taxa föi länsarkitektkontoren, men då det är angeläget, att denna taxa göres så

allmängiltig som möjligt för att även kunna användas och tillämpas för de fria

utövarna inom ifrågavarande verksamhetsområden, har det ansetts erforderligt

att rådgöra med vissa på området sakkunniga personer och föreningar samt

länsarkitekterna själva. Då den korta tiden för utredningsarbetets slutförande

icke medgivit utarbetandet av ett slutligt taxeförslag, kommer ett dylikt att

framdeles av byggnadsstyrelsen överlämnas till Kungl. Majlis prövning.

I kap. IY i utredningsförslaget har behandlats frågan örn organisationens

första utbyggnad. Härom har anförts huvudsakligen följande:

I det föregående har framhållits de svåra olägenheter, som äro förknippade

med den nuvarande organisationen på grund av bland annat de alltför arbetstyngda

distrikten och länsarkitekternas alltjämt ökade arbetsbörda, och att en

snar förbättring av förhållandena framstår såsom ett oavvisligt krav. Den

mest effektiva åtgärden härför vore givetvis att snarast möjligt och i ett sammanhang

nu genomföra den sålunda föreslagna omorganisationen för samtliga

distrikt eller för åtminstone de mest arbetstyngda distrikten.

Med hänsyn emellertid till angelägenheten av att de nya länsarkitektstjänsterna

besättas med fackmän av den framstående kompetens, som i förslaget

avses, vartill möjligheten givetvis skulle försvåras, om ett större antal

av dessa tjänster jämte biträdestjänster skulle tillsättas omedelbart och i ett

sammanhang, synes till en början endast ett mindre antal distrikt, förslagsvis

tre, böra bliva föremål för tillämpningen av den nya organisationsformen.

Härigenom skulle också för den fortsatta utbyggnaden vinnas erfarenhet beträffande

organisationens detaljutformning och icke minst i ekonomiskt avseende.

Att nu förekomma vid denna första utbyggnad föreslås i första hand do bada

distrikt, Göteborgs och Bohus samt Hallands län ävensom Malmöhus och

Kristianstads län, som byggnadsstyrelsen tidigare och senast i skrivelse den

19 september 1933 framhållit såsom särskilt arbetstyngda och vilka styrelsen

därvid åsyftade borde beredas lättnad genom anställande av en ny länsarkitekt,

varigenom såväl Göteborgs och Bohus som Malmöhus läu skulle kunna var för

sig bilda ett distrikt. Såsom det tredje distriktet i den första utbyggnaden

föreslås det genom sin stora omfattning svårskötta och betungande Norrbottens

län, som jämväl visar en stark ökning i ärendenas antal.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

Av de återstående nio distrikten äro flera, beträffande vilka behovet av åtgärder

för lättande av vederbörande länsarkitekters arbetsbörda är i hög grad

trängande, och lärer byggnadsstyrelsen, så snart omständigheterna det lämpligen

medgiva, komma att hos Kungl. Majit föreslå fortsatt utbyggnad av

institutionen.

Slutligen har i kap. V i utredningsförslaget upptagits frågan örn erforderliga

författningsändringar. Härvid har framhållits, att för den föreslagna organisationen

komme att erfordras åtskilliga i författningsväg givna föreskrifter och

bestämmelser, vilka, såvitt man kunnat finna, till huvudsaklig del torde komma

att på ett eller annat sätt böra inarbetas i byggnadsstyrelsens instruktion. Uppgörandet

av fullständiga förslag till dylika föreskrifter och bestämmelser hade

emellertid visat sig vara ett omfattande arbete, som tiden efter organisationsförslagets

utarbetande icke medgivit. Det hade dock ansetts lämpligt att på

grundval av förslaget göra en sammanställning av sådana föreskrifter, som

huvudsakligen hade instruktions natur.

I anslutning härtill hava vid utredningsförslaget såsom bilagor fogats dels

»Sammanställning av instruktionsbestämmelser beträffande länsarkitektsinstitutionen»,

dels ock »Sammanställning av åligganden, som enligt organisationsförslaget

skulle i huvudsak tillkomma länsstyrelserna». Beträffande dessa

sammanställningar torde jag få hänvisa till utredningsförslaget.

IV. Utlåtanden över utredningsförslaget.

Över utredningsförslaget avgåvos utlåtanden av samtliga länsstyrelser och

länsarkitekter ävensom av statskontoret, riksräkenskapsverket, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

i vad angick styrelsens verksamhetsområde, lantmäteristyrelsen,

allmänna civilförvaltningens lönenämnd och statens organisationsnämnd,

varjämte svenska arkitektföreningen, svenska landstingsförbundet,

svenska landskommunernas förbund och svenska stadsförbundet bereddes tillfälle

att yttra sig. Därjämte inkommo Stockholms byggnadsingenjörsförening

och svenska kommunaltekniska föreningen med yttranden.

Beträffande de sålunda avgivna utlåtandena torde jag i huvudsak få hänvisa

till handlingarna i ärendet. I den redogörelse, som jag nu går att lämna, har

jag endast för avsikt att beröra sådana frågor, där större meningsskiljaktigheter

yppat sig eller där vad i utlåtandena anförts blivit av särskild betydelse för

ärendets fortsatta handläggning.

Vad till en början den nuvarande organisationen beträffar, framhölls i utlatandena

sa gott som enhälligt densammas otillräcklighet och nödvändigheten

av en utvidgning. Särskilt underströks från flera håll behovet av att länsarkitekternas

nuvarande dubbelställning måtte upphöra.

Utlåtanden, vilka innebära ett tillstyrkande i princip av det framlagda organisationsförslaget,

avgåvos av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelserna

i Stockholms, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads.

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs och Norrbottens län, länsarkitekterna

i Uppsala, Södermanlands och Gotlands län, i Jönköpings och Östergötlands

län, i Kronobergs, Kalmar och Blekinge län, i Göteborgs och Bohus

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majlis proposition nr 190.

samt Hallands län, i Värmlands och örebro län, i Västmanlands och Kopparbergs

län, i Gävleborgs och Jämtlands län, i Västerbottens och Västernorrlands

län samt i Norrbottens län, svenska arkitektföreningen, svenska landskommunernas

förbund och svenska stadsförbundet.

Mera tveksamma utlåtanden avgåvos av länsstyrelserna i Jönköpings, Älvsborgs,

Gävleborgs och Västernorrlands län samt av länsarkitekterna i Stockholms

samt i Malmöhus och Kristianstads län.

Avstyrkande utlåtanden avgåvos av statskontoret, statens organisationsnämnd,

allmänna civilförvaltningens lönenämnd, lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna

i Uppsala, Östergötlands, Hallands, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands,

Örebro, Jämtlands och Västerbottens län samt svenska kommunaltekniska

föreningen.

Jag anser mig böra i detta sammanhang lämna ett referat för de av statskontoret,

statens organisationsnämnd och allmänna civilförvaltningens lönenämnd

avgivna utlåtandena. I dessa hava nämligen i stort sett sammanfattats

de principiella erinringar, som framförts mot utredningsförslaget och som varit

av betydelse vid ärendets fortsatta handläggning.

Statskontoret framhöll, att utredningen givit till resultat att länsarkitekterna,

oaktat de skulle erhålla ställning såsom statstjänstemän med full

tjänstgöring, i stor utsträckning även framdeles skulle äga åtaga sig vissa arbeten.

Dubbelställningen skulle alltså bestå. Vidare skulle skapas en ganska

stor kår av statsavlönade tjänstemän, vilka icke skulle hava att fullgöra arbete

uteslutande för statens eget behov utan skulle vara hänvisade till att mottaga

uppdrag i främsta rummet av kommuner och andra samfälligheter för att därigenom

erhålla full sysselsättning. Det vore icke lämpligt att i statens tjänst

anställa personer, vilkas huvudsakliga sysselsättning, åtminstone av de ekonomiska

beräkningarna att döma, skulle falla utom det statliga verksamhetsfältet.

Organisationsnämnden framhöll huvudsakligen följande: Enligt förslaget

skulle länsarkitekterna i stor utsträckning även framdeles äga att åtaga sig

arbeten i fråga örn kommunala och andra byggnadsföretag samt beträffande

planläggande av samhällsbildningar. Förslaget innefattade till och med möjlighet

för länsarkitekterna m. fl. att få åtaga sig enskilda uppdrag, som befunnits

inverka hinderligt för vederbörandes tjänstgöring. Länsstyrelserna skulle enligt

förslaget åläggas att verka för att kontoren tillfördes uppdrag i sådan omfattning,

att ersättningarna härför såvitt möjligt icke understege statsverkets omkostnader

för kontoren och deras personal. Länsarkitekternas dubbelställning

skulle sålunda icke undanröjas utan i något ändrad form alltjämt bibehållas;

även länsstyrelserna skulle indragas i denna vanskliga dubbelställning. Önskemålet

att dubbelställningen skulle avskaffas eller åtminstone begränsas hade

således icke i någon mån blivit tillgodosett genom förslaget. Beräkningen av

det belopp, som genom uppdragen skulle komma att tillföras statsverket, torde

vila på mycket osäker grund. En del av de arbeten, som länsarkitekterna under

de närmaste åren kunde beräknas få utföra, föranleddes av nyligen genomförda

författningsbestämmelser, och det vore tvivelaktigt, örn dessa författningsbestämmelser

längre fram kunde bereda länsarkitekterna samma

arbetsmängd som för närvarande och under den närmaste framtiden. Vidare

torde omfattningen av de uppdrag en länsarkitekt kunde beräknas få utföra till

väsentlig del vara beroende på hans individuella egenskaper och det förtroende

han genom dom lyckades tillvinna sig. I viss mån torde även länsarkitekternas

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majus proposition nr 190.

och deras medhjälpares möjligheter att erhålla uppdrag komma att röna inverkan

av de personliga kvalifikationerna hos de privata konkurrenter, med vilka

de finge att göra. Slutligen torde beloppet av de ersättningar, som skulle komma

att tillföras statsverket för av länsarkitekter utförda uppdrag, komma att avsevärt

påverkas av de taxebelopp, som komme att bliva gällande för dylika uppdrag.

Det vore således åtskilliga okända och svårberäkneliga faktorer, som

komme att öva avgörande inflytande på hållbarheten av de beräkningar, det

remitterade förslaget innehölle med avseende på statsverkets inkomster genom

länsarkitekternas och deras medhjälpares icke-statliga uppdrag. Enligt organisationsnämndens

mening måste man räkna med att ifrågavarande inkomster

komme att uppgå till en summa, som vore väsentligt lägre än den i förslaget

antagna. Enligt förslaget skulle statsverket emellertid vara bundet att oavsett

de nämnda inkomsternas storlek utbetala det belopp av inemot 500,000 kronor

om året, som skulle åtgå för den nya länsarkitektsinstitutionens finansiering.

Detta belopp vore det enda säkra i den uppgjorda kalkylen. Ett genomförande

av det remitterade förslaget skulle alltså medföra, att statsverket löpte risken

att ådraga sig en mångdubbelt större kostnad för länsarkitektsinstitutionen än

vad som avsetts och beräknats. En sådan anordning kunde organisationsnämnden

för sin del icke tillstyrka. Enligt nämndens mening borde det icke komma

i fråga att upprätta en organisation som vore av sådan struktur, att det verkliga

beloppet av dess administrationskostnader undandroge sig en tillförlitlig

uppskattning. Det syntes organisationsnämnden vara avgjort att föredraga, att

länsarkitektsinstitutionens effektivitet förbättrades i erforderlig grad genom

skäliga arvodeshöjningar och genom inrättandet av behövliga nya befattningar,

utan hänsyn till ett bibehållande av den nuvarande kostnadsramen. Ett sådant

förfarande medförde åtminstone den fördelen, att man visste vilka merkostnader

man ålade statsverket.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd anförde, att det föreliggande förslaget

ej kunde anses fullt och helt undanröja de påtalade olägenheterna med

dubbelställningen. Det vore förenat med vissa svårigheter att enbart med stöd

av föreliggande material bedöma storleken av det behov av arkitektutbildade

biträden, som förefunnes hos de olika länsstyrelserna. Det vore därför knappast

möjligt att uttala ett omdöme om den föreslagna utvidgningen av länsarkitektsinstitutionen

i denna del. Det vore tvivel underkastat, huruvida förslaget kunde

anses motsvara ett verkligt behov av en dylik omfattande organisation och örn

ett dylikt försök kunde vara tillrådligt. Förslaget kunde med hänsyn till de

högst avsevärda kostnaderna för avlöningar och till osäkerheten ifråga om inkomsterna

för statsverket medföra större kostnadsökning än vad som skulle

bliva fallet, därest en länsarkitekt enligt den nuvarande organisationen anställdes

i varje län. Något avgjort företräde ur den i direktiven angivna synpunkten

om bibehållande i stort sett av nuvarande kostnadsram kunde förslaget ej

anses äga framför en utökning av den nuvarande länsarkitektsinstitutionen.

I flera yttranden framfördes förslag till andra lösningar av det föreliggande

organisationsproblemet.

Statskontoret anförde exempelvis, att ämbetsverket icke ville förneka behovet

av en utvidgning men holle före, att denna icke borde genomföras i ett

slag utan borde ske efter hand, allteftersom institutionens arbetsuppgifter växte

fram och kunde klart fastställas. En dylik successiv utbyggnad syntes för

närvarande närmast böra avse att — med bibehållande åtminstone tills vidare

av tolv distrikt — i mera arbetstyngda distrikt viss arbetshjälp lämnades vederbörande

länsarkitekt. Detta torde kunna förverkligas därigenom, att hos byggnadsstyrelsen

anställdes lämpligt antal arkitektutbildade personer, vilka såsom

assistenter kunde utsändas för tjänstgöring under erforderlig tid inom de sär
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 190.

27

skilda länsarkitektsdistrikten. Statskontoret ville icke heller motsätta sig, att

åtminstone i vissa distrikt arvodet till länsarkitekterna ökades, men ansåge, att

ökningen borde kunna begränsas till mindre betydande belopp, förslagsvis 2,000

kronor. En större arvodesökning vore dock måhända på sin plats, därest länsarkitekternas

rätt att åtaga sig privata uppdrag avskaffades eller väsentligen

bcskures. Vidare holle statskontoret före, att i betraktande av den vidgade omfattning

av länsarkitekternas verksamhet, som av utredningen att döma ifrågasattes,

en undersökning borde ske för preciserande av vilka uppgifter verkligen

vore av den art, att länsarkitekts biträde erfordrades, samt att därvid samtidigt

borde prövas, huruvida icke i vissa hänseenden en inskränkning i verksamheten

och en jämkning av de fastställda kontrollföreskrifterna kunde åvägabringas.

Statskontoret funne sig för närvarande icke böra tillstyrka anställandet

av biträdande länsarkitekter. Förutom till avlönande av assistenter borde

dock medel ställas till byggnadsstyrelsens förfogande för beredande av även

annan biträdeshjälp åt vissa länsarkitekter. Fördelningen av anslagsmedlen till

dessa arbetskrafter torde böra ankomma på byggnadsstyrelsen och icke, såsom

beträffande rit- och skrivbiträden ifrågasatts, på länsstyrelserna. Exptnsmedel

borde beredas arkitekterna. En utbyggnad av den nuvarande institutionen i enlighet

med dessa antydningar skulle enligt approximativ beräkning draga en

kostnad, icke överstigande 80,000 kronor per år. Det syntes förtjänt att tagas

under övervägande, huruvida icke bidrag till täckande av denna merkostnad

liksom av kostnaderna överhuvud för länsarkitektsinstitutionen kunde erhållas

genom uttagande av avgifter enligt fastställd taxa för länsarkitekternas granskning

å tjänstens vägnar av förslag, som underställdes dem för sådant ändamål.

Organisationsnämnden anförde bland annat att, då behov av en viss utvidgning

av länsarkitektsinstitutionen otvivelaktigt förelåge, det syntes nämnden

lämpligt att en ny utredning i ämnet verkställdes. Vid denna utredning borde

enligt nämndens mening i första hand undersökas, vilka uppgifter, som verkligen

vore av den art, att länsarkitekts biträde erfordrades. Den skiftande utsträckning,

i vilken de olika länsstyrelserna anlitat länsarkitekt, torde icke uteslutande

bero på örn länsarkitekten vore stationerad i vederbörande länsstyrelses

residensstad eller icke, utan torde i viss mån också härröra från växlande praxis

hos respektive länsstyrelser, och det syntes icke uteslutet, att vissa länsstyrelser

anlitat länsarkitekt i större omfattning än som vore oundgängligen erforderligt.

I samband med nyssnämnda undersökning torde jämväl böra prövas, huruvida

några förändringar i de fastställda kontrollföreskrifterna kunde genomföras

i syfte att åstadkomma någon inskränkning i länsarkitekternas verksamhet.

Genom en undersökning av sålunda angiven art skulle man vinna

en fast grundval för bedömande av frågan, huru stor tjänstemannastab länsarkitektsinstitutionen

verkligen vore i behov av. Vid den fortsatta utredningen

syntes man enligt nämndens mening böra inrikta sig på att effektivt undanröja

länsarkitekternas dubbelställning genom att göra arkitekterna i fråga till helt

statsavlönade tjänstemän, uteslutande sysselsatta med statlig kontroll- och

granskningsverksamhet och avstängda från icke-statliga uppdrag och arbeten.

Farhågan för att länsarkitekterna genom en dylik avstängning skulle förlora

kontakten med den nyare utvecklingen på de områden de hade att syssla med

vore enligt nämndens uppfattning övedriven. Därest länsarkitekternas distrikt

och arbetsuppgifter så avvägdes, att de hade full sysselsättning med sin statliga

gransknings- och kontrollverksamhet, torde dc genom denna verksamhet

komma att hållas i vederbörlig kontakt med den utveckling, som föisigginge

inom deras områden. Nämnden vore medveten om att ett organiserande av länsarkitektsinstitutionen

i enlighet med de riktlnjer nämnden sålunda skisserat

icke torde kunna genomföras inom desi nuvarande kostnadsramen för ifrågavarande

institution. Nämnden holle emellertid för troligt, att den merkostnad för

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

statsverket, som en omorganisation i den riktning nämnden angivit skulle föranleda,

kunde hållas inom jämförelsevis måttliga gränser, och i varje fall hade

en omorganisation av sådan art det företrädet framför det remitterade förslaget,

att merkostnaden kunde på förhand beräknas, så att man visste vilka krav den

nya organisationen komme att ställa på statskassan.

Även från flera andra håll, exempelvis från länsstyrelserna i Skaraborgs och

Värmlands län, förordades en utbyggnad av den nuvarande organisationen.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd framhöll, att det icke vore uteslutet

att genom ett fullföljande av det i utredningen framförda förslaget att uttaga

en avgift — eventuellt i form av stämpel — för av länsarkitekt å tjänstens

vägnar utförd granskning av underställda förslag ett avsevärt bidrag till avlönande

av länsarkitekterna skulle kunna erhållas.

Samma förslag örn uttagande av granskningsavgifter för läckande, åtminstone

delvis, av merkostnaderna för en omorganisation framfördes exempelvis

av — förutom, såsom tidigare nämnts, av statskontoret — länsstyrelserna i

Gotlands, i Göteborg och Bohus samt i Jämtlands län ävensom av svenska

arkitektföreningen.

Förslaget örn den statliga arkitektverksamheten tillstyrktes från åtskilliga

håll, men möttes också på vissa håll av betänkligheter. Dessa gällde såväl

sakens principiella sida — att, såsom länsarkitekten i Malmöhus och Kristianstads

län anförde, länsarkitekterna nu för statens räkning skulle tillämpa det

system, som de ej finge tillämpa för egen räkning — som det förhållandet, att

den föreslagna länsarkitektsorganisationen härigenom ansågs hava erhållit en

större omfattning än vad eljest skulle varit erforderligt. Beräkningarna rörande

de belopp, som genom arkitektkontorens verksamhet skulle tillföras statsverket,

ansågos av åtskilliga myndigheter, exempelvis riksräkenskapsverket samt länsstyrelserna

i Stockholms, Jönköpings, Hallands, Skaraborgs, örebro, Västmanlands

och Norrbottens län, väl optimistiska. Från flera länsstyrelser uttalades

betänkligheter mot förslaget, att länsstyrelserna skulle verka för att arbete tillfördes

kontoren. Vidare uttalades farhågor för att den omfattande statliga

arkitektverksamheten skulle medföra en besvärande konkurrens för den fria

yrkesutövningen.

I fråga örn rätt för länsarkitekterna att åtaga sig enskilda uppdrag gjorde

sig delade meningar gällande. Statskontoret framhöll, att enskilda uppdrag —

därest de icke ansåges kunna helt förbjudas — endast borde få ifrågakomma,

sedan byggnadsstyrelsen efter granskning funnit att uppdragen icke utgjorde

hinder för tjänsteutövningen eller föranledde konflikt med länsarkitektens ställning

såsom det allmännas representant inom distriktet. I möjligaste mån borde

därvid eftersträvas, att uppdrag vid sidan av tjänsten inskränktes till sådana,

som icke kunde bliva föremål för handläggning i tjänsten. Allmänna civilförvaltningens

lönenämnd — som utgick från att länsarkitekterna icke skulle få

åtaga sig enskilda uppdrag, som inverkade hinderligt på tjänsteutövningen —

fann Kungl. Haj:ts prövning kunna inskränkas till att avse sådana uppdrag,

som kunde bliva föremål för länsarkitekts prövning i tjänsten, övriga privatuppdrag

borde underställas byggnadsstyrelsens prövning, så att man finge

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majus proposition nr 190.

möjlighet att övervaka, i vad mån konflikt kunde förefinnas mellan tjänsten

och privatuppdragen. Därigenom vunnes också möjlighet att tillse, att länsarkitekterna

ej åtoge sig enskilda uppdrag i större utsträckning än som kunde

anses lämpligt. Länsstyrelserna i Hallands, Älvsborgs och örebro län uttalade

betänkligheter mot länsarkitekternas privatuppdrag. I vart fall måste, framhöll

länsstyrelsen i örebro län, krävas, att de enskilda uppdragen icke finge

sådan omfattning, att den rent statliga verksamheten komme i fara att eftersättas.

Beträffande den föreslagna löneställningen för länsarkitekterna voro meningarna

delade. Från flera håll, exempelvis av länsstyrelserna i Stockholms,

Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, de länsarkitekter

som yttrade sig i ärendet ävensom svenska arkitektföreningen, framhölls,

att de föreslagna löneförmånerna ej vore för högt tilltagna med hänsyn

till de krav, som skulle ställas på de blivande länsarkitekterna, ävensom till

nödvändigheten att för dessa befattningar erhålla en god rekrytering. Fran

åtskilliga andra håll ansågos emellertid arvodesbeloppen för höga. Allmänna

civilförvaltningens lönenämnd anförde sålunda — under erinran örn vad som

förekommit beträffande vägingenjörerna — att nämnden ej kunde tillstyrka

högre arvodesbelopp än 12,000 kronor. Mot detta förslag anmäldes avvikande

mening av nämndens ledamot, t. f. byråchefen S. G. Almgren, som i enlighet

med utredningsförslaget tillstyrkte ett arvode av 14,000 kronor. Från flera

håll angavs såsom lämplig jämförelsepunkt de för vägingenjörerna beslutade

avlöningsförmånerna.

Frågan örn särskilda pensionsbestämmelser ansåg allmänna civilförvaltningens

lönenämnd böra upptagas först i samband med ett slutligt fastställande

av organisationen.

Förslaget örn tillsättande på viss tid av länsarkitekterna förordades av samtliga

de myndigheter, som yttrade sig i ämnet. Såväl statskontoret som allmänna

civilförvaltningens lönenämnd och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län tillstyrkte emellertid, att förordnande endast borde meddelas för en tid av

tre år. 0

Såväl statskontoret som riksräkenskapsverket tillstyrkte vidare i fråga örn

resekostnads- och traktamentsersättning, att särskilt besparingsreglemente måtte

utfärdas. I fråga örn länsarkitekternas ersättning förordade nämnda myndigheter

en placering i rese- och traktamentsklass II C.

Utredningsförslaget, i vad detsamma avser personalorganisationen i övrigt,

biträddes i huvudsak av de myndigheter, som yttrade sig härom. Från flera

länsarkitekter framhölls emellertid, att de föreslagna befattningarna måste

anses vara beräknade i underkant. Allmänna civilförvaltningens lönenämnd

anförde däremot, att det vore svårt att avgöra, huruvida verkligt behov kunde

anses förefinnas av den föreslagna utökningen av arlutektutbildade biträden.

Örn det befunnes nödvändigt, syntes, under förutsättning att full sysselsättning

kunde beredas dem, intet vara att erinra mot att biträdande länsarkitekter i allmänhet

placerades å extra stat i lönegraden B 24. Emellertid syntes exempelvis

lönegraden B 22 tillsvidare vara påkallad för de biträdande länsarkitekterna i

vissa mindre län, i första hand Gotlands.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majus proposition nr 190.

Beträffande organisationens genomförande framfördes från åtskilliga håll

betänkligheter mot förslaget örn en successiv utbyggnad, exempelvis av länsstyrelserna

i Kronobergs och Blekinge län samt av flera länsarkitekter. Flera

länsstyrelser, som icke ville motsätta sig det gradvisa genomförandet, påyrkade

emellertid att den nya organisationen redan från början skulle omfatta jämväl

det länsarkitektsdistrikt, till vilket vederbörande län vore avsett att hänföras.

Fran andra båll åter tillstyrktes förslaget om ett successivt utbyggande. Sålunda

anförde exempelvis allmänna civilförvaltningens lönenämnd, att det i anseende

till den rätt osäkra finansiella grundvalen även av ekonomiska skäl torde

vara nödvändigt att till en början genomföra organisationen endast i några få

distrikt och därefter i fortsättningen endast i den mån erfarenheten kunde

komma att visa, att de gjorda beräkningarna vore hållbara.

T. Förnyad utredning rörande länsarkitektsinstitutionens omorganisation.

Den 20 juli 1934 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsrådet A. G. Linden att

inom kommunikationsdepartementet — med anledning av vad i de i kap. IV

omförmälda remissyrkandena förekommit — verkställa överarbetning av den

utav. byggnadsstyrelsen och de förut omnämnda utredningsmännen gjorda utredningen

rörande länsarkitektsinstitutionens lämpliga organisation m. m.

Den 22 november 1934 inkom byggnadsrådet Linden med j>P. M. med förnyad

utredning rörande länsarkitektsinstitutionens omorganisation. Utredningar

och förslag till vissa ändringar i byggnadsstyrelsens med biträde av vissa sakkunniga

uppgjorda förslag till länsarkitektsinstitutionens lämpliga organisation.

!. Jag^ anhåller nu att få lämna en redogörelse för det huvudsakliga innehållet

i ifrågavarande utredning, i det följande benämnd »promemorian». I

I kap. I, Inledning, bar till en början erinrats om att i de utlåtanden, som

avgivits över utredningsförslaget, i flertalet fall behovet av en mer eller mindre

genomgripande revidering av den nuvarande länsarkitektsorganisationen vitsordats.

Särskilt hava länsstyrelserna i de län, där länsarkitekternas arbetsbörda

uppnått en alltför stor omfattning, betonat nödvändigheten av att åtgärder

vidtagas för att i bland annat sådant hänseende snarast möjligt avhjälpa

de nuvarande missförhållandena.

Från dessa och flera båll bar det föreliggande utredningsförslaget i allmänhet

tillstyrkts.

På andra båll åter bar utredningsförslaget väckt betänkligheter och i vissa

fall föranlett avstyrkanden. Det har nämligen ansetts principiellt oriktigt att,

såsom i förslaget avses, länsarkitekterna skulle sysselsättas med i tjänsten utövande

arkitektverksamhet vid sidan av det granskande tjänstearbetet. I stället

för inrättandet av dylika, delvis praktiserande länsarkitektkontor, ifrågasättes,

huruvida det icke vore lämpligare att utbygga den nuvarande organisationen

till erforderlig omfattning och i enlighet därmed reglera länsarkitekternas löneförmåner

och pensionsförhållanden m. m.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

31

Tvivelsmål har jämväl uttalats, huruvida den föreslagna organisationen

skulle kunna anses betingad av ett verkligt behov.

För belysande av den arbetsmängd, som åvilar länsarkitekterna, har härefter

till en början hänvisats till de i utredningsförslaget intagna tabellerna I och II

med uppgifter örn årliga antalet förekommande tjänsteärenden, respektive

växande samhällsbildningar m. m. inom de olika länsarkitektsdistrikten samt de

härtill gjorda förklaringarna angående den arbetstid, som granskningen av olika

slag förekommande ärenden i medeltal krävde.

Härefter har i promemorian beträffande länsarkitekternas nuvarande arbetsuppgifter

anförts huvudsakligen följande:

Genom de närmare utredningar, som i förenämnda hänseende vidtagits, har

utrönts, att om granskningen av olika slag av förekommande tjänsteärenden sker

så som den bör, d. v. s. med tillräcklig grundlighet, innefattande nödiga undersökningar

och resor till orten, där sådant påkallas, samt med lämnande av

erfurderliga råd och anvisningar i övrigt, kan det årsarbete som en tjänsteman

bör anses medhinna, uppskattas till omkring 400 ärenden.

Givetvis kan detta tal ökas med ett eller annat hundratal ärenden per år, örn

länsarkitekterna, såsom nu är förhållandet, bliva nödsakade att ägna åtskilligt

mera än vad som kan anses utgöra daglig arbetstid åt tjänstearbetet. Däremot

är det fullkomligt orimligt att den stora arbetsbörda av omkring 1,000 ärenden

och därutöver, som nu uppstått i de flesta distrikten, skall kunna medhinnas

utan erforderlig biträdeshjälp. Tillföres icke sådan arbetshjälp måste ett eftersättande

av granskningens kvalitet bliva den oundvikliga följden.

Länsarkitekterna själva hava under senare år sett sig nödsakade att på egen

bekostnad förskaffa sig biträdeshjälp. Detta har i mer eller mindre omfattning

förekommit i åtta av de nio mest betungade distrikten — Stockholms län är

nämligen det enda distrikt, där även statlig biträdeshjälp hittills tillhandahållits.

Det har tyvärr icke kunnat undvikas, att de nuvarande förhållandena i många

fall nödvändiggjort expediering av ärenden utan att dessa hunnit underkastas

saklig granskning i önskvärd omfattning. Då tid och krafter icke räcka till

att lämna vederbörande samhälle eller förslagsställare mera utförliga anvisningar

— varken skriftliga sådana eller egna skissförslag, vilka oftast äro erforderliga

för åstadkommande av rättelse i mindre fullgoda förslag — ligger, det

nära till hands att resignera inför svårigheterna och välja den enklare utvägen,

nämligen att helt avstå från de sakliga anmärkningarna.

Ur det allmännas synpunkt kan det emellertid icke anses vara tillfredsställande

att granskningen av ett underställt förslag på så sätt inskränkes till

att bliva av uteslutande formell art.

Vidare har i promemorian erinrats, att det för utt uppnå lindringar i länsarkitekternas

arbetsbörda och därigenom minska behovet av den nuvarande

organisationens utbyggande i vissa utlåtanden ifrågasatts, huruvida icke vissa

inskränkningar i hittillsvarande tjänsteuppgifter lämpligen kunde göras. Härom

har anförts följande:

Det är att märka, att en sådan inskränkning redan skett under år 1934 beträffande

förslag till begravningsplatser. Sedan byggnadsstyrelsen, jämlikt

Kungl. Maj:ts beslut den 26 januari 1934, övertagit länsstyrelsernas tidigare

skyldighet att fastställa sådana förslag, har nämligen länsarkitekternas biträde

med granskningen därav icke påkallats.

övriga slag av ärenden, vilka nu höra till länsarkitekternas arbetsuppgifter,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

synas emellertid icke vara av beskaffenhet att böra undantagas från deras

granskning. Däremot kan det ifrågasättas, huruvida icke omfattningen av länsarkitekternas

granskningsarbete kunde i vissa fall begränsas. Detta gäller

särskilt beträffande sådana förslag, som avses att fastställas av Kungl. Maj:t,

i första hand då stadsplaneärenden. Dylika ärenden komma ju ändock alltid

att underkastas slutlig granskning inom byggnadsstyrelsen, varför länsarkitektens

befattning därmed torde utan större olägenheter kunna inskränkas till

att bliva av uteslutande formell art.

Emellertid synas sådana eftergifter icke innebära så betydande lindringar i

granskningsarbetet att de i och för sig kunna nämnvärt inverka på kontorspersonalens

storlek och sammansättning. Så mycket mindre torde detta bliva

förhållandet som vissa länsarkitekter redan sett sig nödsakade att med hänsyn

till arbetsbördan tillämpa ett enklare granskningsförfarande beträffande

åsyftade slag av ärenden. Vid bedömandet av ifrågavarande spörsmål bör man

emellertid utgå ifrån vad som kan anses vara bäst och lämpligast med hänsyn

till det allmänna.

Under inga förhållanden kan ett sådant tillvägagångssätt förordas, att

ärenden, som avgöras av länsstyrelsen och äro av beskaffenhet att böra granskas

av länsarkitekten, undandragas den sistnämndes granskning uteslutande i syfte

att minska länsarkitektens arbetsbörda. De ävenledes framhållna olägenheterna

med ärendenas icke nog snabba handläggning kunna icke heller få inverka på

frågan, huruvida ett ärende skall remitteras till länsarkitekten eller icke.

Vid den organisation, som nu förestår, måste — oavsett huru den i övrigt

kommer att gestaltas — givetvis förutsättas, att åt länsarkitekterna beredes

möjlighet att mottaga och sakligt handlägga alla de slag av ärenden, som anses

höra till deras arbetsuppgifter, och att allt granskningsarbete utföres på skyndsammast

möjliga sätt.

Härefter har i promemorian erinrats, att de senare årens kraftiga stegring

av länsarkitekternas tjänstearbete även givit anledning till den förmodan, att

en del av detta och under närmaste åren kommande arbete hänförde sig till vissa

relativt nya författningsbestämmelser, vilka framdeles endast i mindre omfattning

skulle komma att föranleda åtgärder från länsarkitektens sida. Beträffande

nämnda förmodanden har i promemorian anförts huvudsakligen följande:

Vid en i nämnda hänseende inom byggnadsstyrelsens stadsplanebyrå företagen

utredning har framgått att ifrågavarande arbetsökning hittills i mycket

ringa män varit beroende av åsyftade slag av ärenden av mera tillfällig art.

Den ytterligare större ökning av ärendenas antal, som förväntas bliva en följd

av nya stadsplanelagen och byggnadsstadgan, har ännu icke hunnit avsätta

några nämnvärda spår i länsarkitekternas diarieböcker.

Det stora allmänna revideringsarbete, som blir en direkt följd av stadsplanelagens

och byggnadsstadgans föreskrifter, att varje planområdes olika användningssätt

och bebyggelse hädanefter skola fastslås i stadsplanen medelst härför

lämpade stadsplanebestämmelser, förväntas komma att i avsevärd utsträckning

öka länsarkitekternas tjänstearbete. Med några få undantag har detta arbete

ännu knappast hunnit påbörjas ute i landet. Icke heller sådana av de nya författningsbestämmelserna

föranledda åtgärder som antagandet av provisoriska

byggnadsföreskrifter, gatukostnadsbestämmelser m. m. — vilka emellertid

kunna anses vara av mera tillfällig och övergående art — synas ännu i nämnvärd

omfattning hava påbörjats.

Den ytterligare ökning av antalet ärenden, som blir en följd av den nya

byggnadslagstiftningen, har alltså ännu icke hunnit påverka länsarkitekternas

tjänstearbete i någon större omfattning. Lägger man härtill den icke oväsentliga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 190.

ökning av tjänsteuppgifterna, som med all sannolikhet är att påräkna i de län,

där länsarkitekt hittills icke varit stationerad, torde därav tydligt framgå att

någon större minskning av den i organisationsförslaget angivna tjänstepersonalen

icke synes vara tillrådlig.

I detta sammanhang torde även böra erinras om den ökade skyldighet, som

enligt nya byggnadsstadgans 124 § åvilar länsstyrelserna vid utövandet av tillsynen

över stadsplane- och byggnadsväsende! ute i landet, och örn att till följd

därav större krav komma att ställas på länsarkitekten.

I promemorian har härefter upptagits frågan örn länsarkitektkontorens arkitektverksamhet.

Härvid har erinrats, att den grundläggande principen i hela

utredningsförslaget vore, att i länsarkitekternas tjänsteuppgifter jämväl skulle

i viss begränsad omfattning ingå utövande arkitektverksamhet för statens räkning.

Detta hade ansetts önskvärt dels för att därigenom erhålla medel för

finansiering av statsverkets ökade utgifter för organisationen, dels, och icke

minst, därför att länsarkitekterna skulle beredas möjligheter att bättre följa

byggnadskonstens allmänna utveckling och därigenom göras mera dugande som

tjänstemän. Ävenså hade det ansetts vara till fördel för det allmänna att dylika

arkitektkontor funnes att tillgå. Praktiskt taget bleve enligt utredningsförslaget

en privat arkitektverksamhet förbjuden såväl länsarkitekterna som deras

biträden. Undantag från förbudet kunde visserligen medgivas av Kungl. Majit

respektive länsstyrelsen, men det torde böra förutsättas, att dylika medgivanden

ytterst sparsamt ifrågakomme och endast där inga olägenheter vore att befara.

Beträffande den ifrågasatta statliga arkitektverksamheten hade, erinras

vidare i promemorian, meningar framförts både för och emot. Det vore givetvis

angeläget, att anledningen till den uppfattningen nu undanröjdes, att länsarkitektens

behandling av andra praktiserande fackmäns arbeten icke skulle

bliva fullt opartisk. Man måste emellertid beakta den stora skillnad, som i

detta hänseende läge däruti, att ifrågavarande arkitektverksamhet nu avsåges

att ingå i själva tjänstearbetet och utövas för statsverkets räkning. Det vore ju

särskilt beträffande länsarkitekternas privata verksamhet, som farhågor i berörda

avseende hittills blivit framförda. Det vore därvid även att märka att

länsarkitekternas ifrågavarande privata verksamhet hittills bedrivits i avsevärt

större omfattning än vad som nu avsåges för statsverkets räkning. Därtill

komme att berättigade skäl till anmärkningar i förenämnda hänseende icke

kunnat påvisas under länsarkitektsinstitutionens hittills trettonåriga tillvaro.

Länsarkitekternas hittillsvarande rätt till oinskränkt privat verksamhet hade

vid institutionens tillkomst ansetts vara en fördel för det allmänna. Fördelarna

för samhällen och enskilda att hava tillgång till länsarkitektens sakkunskap

icke blott vid granskning av förslag utan även vid upprättande av sådana hade

då till fullo uppskattats. Det hade särskilt framhållits, hurusom man därigenom

skulle erhålla värdefulla bidrag till höjandet av byggnadskulturen i särskilt de

landsdelar, där erforderlig tillgång till skolad arkitekthjälp saknades. Att

sådana behov allt fortfarande förefunnes, och att det måste anses vara ur det

allmännas synpunkt önskvärt att länsarkitekten, på sätt enligt förslaget skedde

genom den statliga arkitektverksamheten, bereddes möjlighet att ställa sina

praktiska kunskaper i det allmännas tjänst, även beträffande utarbetandet av

Bihang till riksdagens protokoll 1935, 1 sami. Nr 190. 847 36 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majus proposition nr 190.

förslag, hade vitsordats från åtskilliga länsstyrelser och även från svenska

stadsförbundet samt svenska arkitektföreningen. En på lämpligt sätt begränsad

och i tjänstearbetet ingående arkitektverksamhet torde, har slutligen anförts i

promemorian, icke kunna anses vara ägnad att föranleda några olägenheter, vare

sig med hänsyn till dubbelställningen eller ur konkurrenssynpunkt. Utgingeman

från den uppfattningen att viss praktisk arkitektverksamhet å länsarkitektkontoren

alltid måste vara till fördel för det allmänna och dessutom nödvändig

för att göra tjänstinnehavarna själva bättre skickade att på ett sakligt och

framgångsrikt sätt sköta sina övriga tjänsteuppgifter, syntes icke några principiella

betänkligheter behöva resas mot att i viss utsträckning finansiera utbyggandet

av länsarkitektorganisationen genom för statens räkning bedriven

verksamhet av ifrågavarande art.

I promemorian har vidare erinrats, att de av byggnadsstyrelsen gjorda beräkningarna

för omorganisationens finansiering från vissa håll ansetts vara

alltför optimistiska. Det hade ansetts tvivelaktigt, huruvida de högst betydande

årliga utgifter, som komme att åsamkas statsverket, verkligen komme att motsvaras

av ett lika rikligt inkomsttillflöde. Härom har i promemorian anförts

huvudsakligen följande:

Vid de under utredningsarbetet företagna beräkningarna angående de inkomster,

som genom arkitektverksamhet kunde tänkas komma att tillföras länsarkitektkontoren,

lät byggnadsstyrelsen genom länsarkitekterna själva noga

undersöka de arbetsmöjligheter, som för närvarande inom varje distrikt under

de närmast kommande åren kunde anses vara till finnandes, och vilka av dessa

som kunde ^vara av beskaffenhet att lämpligen böra tillföras länsarkitektkontoren.

Såsom av tabellen III i utredningsförslaget närmare framgår hade

länsarkitekterna därvid i allmänhet uppgivit avsevärt större inkomstsummor

än vad som sedan ansågs lämpligt att räkna med. Endast hos vissa av de i de

större städerna stationerade länsarkitekterna kunde tveksamhet förmärkas angående

kontorens förmåga att bliva så att säga självförsörjande. Det torde icke

behöva råda något tvivel örn att icke arbetsuppgifter av hithörande slag erbjöde

sig i större omfattning än att tillgängliga kvalificerade arbetskrafter försloge

till deras lösning. De uttalade farhågorna för att länsarkitektkontoren icke

skulle kunna finansieras enbart genom inkomster av arkitektverksamheten torde

därför — under förutsättningar i övrigt som i det följande berördes — sakna

grund.

Det hade, har vidare erinrats, även framhållits, att det i viss mån vore beroende

på personliga kvalifikationer hos länsarkitekten själv, om det sålunda angivna

arbetsresultatet skulle kunna utvinnas. Detta vore givetvis riktigt, och i utredningsförslaget

hade uttryckligen framhållits nödvändigheten av att de nya

tjänsterna komme att besättas med framstående fackmän på området. Med

denna utgångspunkt vore helt naturligt inkomstberäkningarna gjorda. I vad

mån arkitektverksamhet skulle kunna medhinnas vid sidan örn det övriga

tjänstearbetet bleve givetvis även beroende av örn erforderlig biträdeshjälp tillhandahölles

länsarkitekten. Relativt obetydligt tillskott till den i övrigt erforderliga

biträdeshjälp en erfordrades för att länsarkitekten skulle kunna sättas i

tillfälle att jämväl utöva sådan förvärvsverksamhet. Länsarkitekten borde i

alla händelser vara rustad att i tjänsten och i samband med granskningsarbetet

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 190.

35

utföra vissa ritarbeten m. m. Ty även om man utginge ifrån att det icke vore

önskvärt att arkitektverksamhet bedreves för statsverkets räkning kunde man

aldrig komma ifrån att det icke1 vore både nyttigt och nödvändigt att länsarkitektkontoret

jämväl vore organiserat för utförandet av vissa sådana utredningsförslag,

som ofta visade sig erforderliga och direkt sammanhängde med

ett rationellt bedrivande av själva granskningsarbetet.

Sammanfattningsvis har i promemorian anförts, att en fullt tillfredsställande

utvidgning av den nuvarande organisationen icke torde vara möjlig utan alltför

stora kostnader för statsverket, därest icke länsarkitektkontorens verksamhet i

viss mån gjordes inkomstbringande. De mot utredningsförslaget framförda anmärkningarna

hade väsentligen riktat sig mot den ifrågasatta statliga arkitektverksamheten

och de olägenheter en sådan verksamhet ansetts medföra, särskilt

med hänsyn till den avsedda omfattningen därav och de fordringar på statlig

inkomst, som blivit ställda därpå. Med anledning härav hade undersökningar

nu vidtagits i syfte att vid sidan av arkitektverksamheten utfinna andra utvägar

för täckande i huvudsak av statsverkets ökade utgifter, varigenom bland

annat arkitektverksamheten kunde nedbringas till sådan mindre omfattning, att

några olägenheter i förut åsyftade hänseenden icke kunde anses vara att befara.

Av dessa undersökningar, vilka förelåge i följande utredningar och förslag,

hade framgått, att en stor del av de ökade kostnaderna lämpligen kunde täckas

genom särskilda avgifter för av länsarkitekterna granskade tjänsteärenden.

I kap. II i promemorian har redogjorts för verkställd utredning angående

ersättning till länsarkitektkontoren för granskning av tjänsteärenden m. m.

I nämnda kapitel har till en början erinrats, att i utredningsförslaget antydningsvis

omnämnts utvägen att kompensera de ökade utgifterna genom att av

vederbörande samhälle, kommun eller enskild sökande uttaga en avgift — t. ex.

i form av stämpel — för av länsarkitekten å tjänstens vägnar utförd granskning

av underställda förslag. Samtidigt hade dock bland annat ifrågasatts,

huruvida dylika avgifter lämpligen kunde sättas så höga, att de tillnärmelsevis

kunde täcka ifrågavarande utgifter.

Vidare har i promemorian erinrats, att i vissa av de över utredningsförslaget

avgivna yttrandena — exempelvis av statskontoret, allmänna civilförvaltningens

lönenämnd, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt svenska arkitektföreningen

— framhållits, att frågan örn eventuellt uttagande av granskningsavgifter

borde bliva föremål för närmare utredning.

Efter en redogörelse för det huvudsakliga innehållet i nyssnämnda yttranden

har i promemorian meddelats, att i anslutning till nämnda yttranden och förslag

samt med hänsyn till den kritik, som riktats mot att täcka den nya organisationens

ökade utgifter enbart med de inkomster, som kunde inflyta av i tjänsten

utförda arkitektuppdrag, efter företagen utredning förslag till lämpligt avpassade

taxesatser uppgjorts och undersökning vidtagits angående storleken av

de summor, som på detta sätt kunde beräknas inkomma. Beträffande de grunder,

som legat till grund för berörda förslag, har i promemorian anförts huvudsakligen

följande:

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 19<).

Såsom av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhållits höra givetvis

avgifterna sättas relativt låga. Ty även örn man utgår ifrån att länsarkitektens

granskning av ett till länsstyrelsen för faststäjlelse ingivet förslag i och för sig

måste innebära en garanti för att förslaget vid fastställelsen befunnits kvalitativt

tillfredsställande, och några principiella invändningar alltså icke behövde

göras mot att det granskningsarbete ersattes, som sålunda kan sägas komma

vederbörande samhälle eller enskilda sökande till nytta, kan man givetvis icke

lämpligen räkna med sådana avgiftsbelopp, att den granskande tjänstemannens

arbete kan anses helt ersatt därmed. De särskilda taxesatsernas å-priser skulle

då sannolikt i de flesta fall komma att te sig alltför höga.

Svårigheten är att på förhand kunna beräkna den tid, som kan komma att

åtgå _ för. granskning av varje särskilt ärende. Många omständigheter kunna

därvid bidraga att öka granskningstiden. Rätt vanligt är t. ex. att de överlämnade

förslagen ej åtföljas av fullständiga handlingar eller att erforderligt

utredningsmaterial icke förebragts. I sådana fall kan granskningsarbetet medföra

mer eller mindre tidsödande undersökningar. Särskilt betungande äro

sådana fall, i vilka de underställda förslagen på grund av sakliga eller formella

brister icke kunna förordas till fastställelse. Länsarkitekten blir därvid oftast

nödsakad att lämna utförliga anvisningar till förslagets rättande eller omarbetande.

Ej sällan måste —- eller åtminstone borde — länsarkitekten närmare

åskådliggöra sina anvisningar genom särskilda skisser.

Det är givet, att om full ersättning för sistnämnda granskningsarbete skulle

uttagas, avgifterna därför skulle komma att synas oproportionerligt höga i förhållande

till omfattningen och beskaffenheten i övrigt av det granskade förslaget.

I och för sig vore väl intet att invända mot att det ökade granskningsarbete,

som föranledes av ett förslags ofullständighet eller mindre goda beskaffenhet,

ersattes av vederbörande sökande, då ju länsarkitektens insats härvidlag måste

för sökandens vidkommande anses vara av större kvalitativt värde än när det

gäller den mindre besvärliga granskningen av ett från början fullgott förslag.

Särskilt torde detta klart framträda i de fall, då länsarkitekten vid granskningen

utarbetat mer eller mindre kostsamma förslagsskisser. Med hänsyn till

länsarkitektens vid sådana tillfällen ofta grannlaga och ömtåliga ställning synes

det emellertid vara lämpligast att han helt befrias från skyldigheten att utkräva

särskild ersättning för dylika tilläggsarbeten. Han kunde i motsatt fall lätt

bliva utsatt för den misstanken, att anmärkningarna icke enbart vore sakligt

grundade utan även föranledda av en strävan att uppnå högre granskningsarvoden,

låt vara att detta skulle tillfalla statsverket.

I viss mån torde man likväl böra räkna med förhållandevis högre utgifter

för granskning av mindre fullgoda förslag. Erfarenheten har nämligen visat,

att granskningen av sådana förslag oftare än eljest påkallar särskilda resor till

orten. Ersättning för dessa resor, däri inräknat även tidsspillan, bör givetvis

bekostas av sökanden.

Vid bestämmandet av lämpliga granskningsarvoden eller taxesatser för varje

särskilt slag av ärenden synes man alltså endast böra utgå ifrån en på erfarenhet

grundad tidsuppskattning av det arbete, som under olika förhållanden

erfordras för förslagets granskning, under förutsättning att detta alltid är utfört

på ett sakligt och riktigt sätt.

Men även under sådana förutsättningar kan det vara vanskligt att angiva

bestämda normer, efter vilka granskningsarbetet skall kunna på förhand rättvisligen

värderas. Ett visst mått av tid och arbete — olika allt efter förslagets

omfattning och beskaffenhet — åtgår ju alltid för en saklig granskning av varje

förslag, även om förslaget är aldrig så väl genomarbetat och granskningen därför

resulterar i ett enbart konstaterande av förslagets godtagbarhet.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

I anslutning till de sålunda anförda synpunkterna hade, meddelas vidare i

promemorian, uppgjorts ett preliminärt förslag till taxa för berörda granskningsavgifter.

Detta preliminära förslag är såsom bilaga (Bl. a) fogat till promemorian,

och torde jag beträffande detsamma få hänvisa till promemorian. Här torde jag

endast behöva återgiva följande i promemorian intagna kortfattade redogörelse

för dess huvudsakliga innehåll:

Förslaget, vilket uppställts i tabellform, upptager i stort sett alla de slag

av ärenden, som genom länsstyrelserna remitteras eller skola remitteras till länsarkitekterna,

nämligen förslag till stadsplaner, byggnadsplaner, stomplaner,

avstyckningsplaner, utomplansbestämmelser, allmänna vägar, tomtindelningar,

avstyckningar och byggnadsordningar samt ärenden angående byggnadstillstånd

— byggnadslov eller dispens från rådande byggnadsförbud — samt besvärsmål

m. m. .

För varje slag av ärenden har angivits en minsta taxesats (grundavgift), av i

allmänhet 20 kronor. Undantag härifrån har dock gjorts för. sådana mindre

ärenden som tomtindelningar och avstyckningar, där grundavgiften satts lägre

nämligen till 10, respektive 5 och 2 kronor. När det gäller stadsplaner, byggnadsplaner

eller dylikt är det givetvis i allmänhet mera tidsödande att granska

ett större förslag än ett mindre. Taxesatserna i fråga hava därför angivits i

relation till planområdets areal, i överensstämmelse med förfarandet vid bestämmande

av arvoden för upprättandet av planförslag. För tomtindelningar

och avstyckningar hava avgiftshöjningarna räknats per tomt, respektive

tomtplats.

För utredningens fullständigande hade, har härefter meddelats i promemorian,

underhandsförfrågningar gjorts hos samtliga länsarkitekter angående

deras synpunkter på bland annat det sålunda upprättade taxeförslaget. I kap. III

i promemorian (sid. 16—22) har lämnats en sammanfattning av de sålunda

framkomna synpunkterna, till vilken jag här torde få hänvisa. I detta sammanhang

har vidare meddelats, att samtliga länsarkitekter under hand överlämnat

uppgifter örn de ungefärliga avgiftssummor, som med tillämpning av

det ifrågavarande preliminära förslaget kunde influtit under år 1933. Av dessa

uppgifter framgår, att sammanlagda inkomsten skulle uppgått till omkring

132,000 kronor.

I kap. IV i promemorian har härefter framlagts ett av byggnadsrådet Linden

uppgjort förnyat förslag till taxa å granslcningsav gifter (Taxa C).

Inledningsvis har därvid erinrats, att vad länsarkitekterna själva beträffade

flertalet icke syntes hysa några principiella betänkligheter mot införandet av

granskningsavgifter. Beträffande den föreslagna taxan hade emellertid en del

erinringar och uppslag framställts. I allmänhet hade yrkats på en större differentiering

i taxeavgifterna mellan mindre och större granskningsärenden. Särskilt

hade taxesatserna beträffande större och mera besvärliga planförslag

ansetts för låga. Ävenså hade önskemål framställts örn höjningar av de föreslagna

granskningsarvodena för byggnadsordningar.

I det förnyade förslaget hade, har härefter meddelats i promemorian, i möjligaste

mån beaktats de gjorda erinringarna. Emellertid hade det icke ansetts

lämpligt att göra några större höjningar i de förut föreslagna taxesatserna.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majus proposition nr lito.

Beträffande det sålunda framlagda förnyade taxeförslaget torde jag få hänvisa

till promemorian. Den föreslagna taxa C har här intagits som »Bl. b», av

vilken närmare framgå de olika taxesatserna och huru dessa äro avsedda att

beräknas. Grunderna för beräkningar av avgifterna för granskning av planförslag

hava åskådliggjorts å ett till taxeförslaget hörande diagram (Bl. c).

Här torde jag endast behöva lämna följande i promemorian intagna redogörelse

för förslagets huvudsakliga innehåll:

En minimiavgift, grundavgift — olika för olika slag av ärenden — skall

alltid utgå för varje av länsstyrelsen till länsarkitekten remitterat ärende. För

mera omfattande ärenden, såsom större planförslag eller byggnadsföretag, skulle

därjämte utgå granskningsavgifter angivna i förhållande till planområdets eller

byggnadsföretagets ökade omfattning och storlek. För byggnadsplanförslag,

vilka dels på grund av befintlig bebyggelse, dels föreslagen tätare och högre

bebyggelse kräva en mera tidsödande granskning, föreslås dessutom procentuella

höjningar av granskningsavgifterna.

Anledningen till att beträffande stadsplaner liknande arvodesökningar icke

föreslagits för andra än sådana mindre ändringsförslag, som kunna fastställas

av länsstyrelsen, är den att man icke längre skulle ställa samma fordringar på

länsarkitekternas granskning av dessa andra stadsplaneförslag. Därmed skulle

man även tillmötesgå ett från bland andra länsarkitekterna framställt önskemal

att, med hänsyn till den stora arbetsbördan, befria dem från annan än

rent formell granskning av förslag, som avses att fastställas av Kungl. Majit

och alltså komma att granskas hos byggnadsstyrelsen. Länsarkitektens granskning

hos länsstyrelsen av sådana förslag skulle därvid inskränkas till en undersökning

angående ärendets formella behandling, såsom bland annat frågan huruvida

av förslaget berörda markägare blivit i vederbörlig ordning underrättade.

Samma förfaringssätt avses att tillämpas beträffande granskning av stomplaneförslag.

I den mån arealberäkning här kan tillämpas med avseende å sådana

förslag, som kunna fastställas av länsstyrelsen, föreslås avgifterna till 50

procent av avgifterna för stadsplaner eller byggnadsplaner.

Ersättning för granskning av de enklare styckningsplanerna föreslås att utgå

med ungefär hälften av avgifterna för byggnadsplaner.

Förslag till utomplansbestämmelser följa i regel vissa normal- eller standardförslag.

Den på grund därav genomsnittligt enklare granskningen av dylika

ärenden har därför icke ansetts böra ersättas med högre belopp än en grundavgift

av 20 kronor.

För sådana förslag till allmänna vägar, som skola granskas av länsarkitekt,

samt för förslag till tomtindelningar och avstyckningar hava, med hänsyn till

dylika ärendens ofta enklare beskaffenhet, endast relativt låga taxesatser

angivits.

Granskningen av nya byggnadsordningsförslag har i allmänhet visat sig vara

förenad med ganska tidsödande arbete. De föreslagna avgifterna kunna därför

— även örn de förefalla höga — endast anses utgöra en ringa ersättning för det

därmed förenade arbetet.

För granskning av förslag till nybyggnader inom sådana områden, där byggnadsnämnd

ej finnes utan länsstyrelse är fastställelsemyndighet, föreslås samma

taxesatser, vilka angivits i det normalförslag till taxa för bland andra stadsarkitekt,

som finnes intaget i bilagorna till normalförslag till byggnadsordningar

m. m. Del IV (Statens offentliga utredningar, 1932: 9).

Erfordras förutom länsstyrelsens dispens från gällande byggnadsförbud

jämväl byggnadslov av byggnadsnämnd, och komma förslagsritningar att i samband

därmed underkastas saklig granskning, minskas avgiften för länsarkitektens

granskning till hälften.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Majis proposition nr 190.

För besvärsärenden samt andra slag av ärenden, som kunna bliva föremal

för länsarkitektens granskning, föreslås en grundavgift av 20 kronor. .

Sedan de nuvarande samhällena fått sina byggnadsordningar reviderade i

enlighet med de nya bestämmelserna i byggnadslagstiftningen, torde antalet

ärenden angående fastställande av byggnadsordningar alltmer komma att

minskas. Motsvarande torde förhållandet i stort sett bliva i fråga om. gatukostnadsbestämmelserna.

De provisoriska byggnadsföreskrifterna torde givetvis

icke heller böra tagas med i beräkningen härvidlag. Ovannämnda slag av

ärenden hava icke specificerats i förslaget och äro sålunda att hänföra till taxetabellens

sista grupp. Även örn dessa ärenden kunna anses höra till de mera

besvärliga ur granskningssynpunkt, så torde dock härvidlag samma förfaringssätt

som beträffande stadsplaner böra tillämpas, nämligen att endast en enklare

preliminär granskning verkställes av länsarkitekten.

Härefter har i promemorian meddelats, att särskild undersökning verkställts

rörande beloppet av de avgifter, som med tillämpning av ifrågavarande taxeförslag

skulle hava kunnat uttagas för de under år 1933 och de tre första kvartalen

av år 1934 granskade ärendena. Det härvid framkomna resultatet har

sammanställts i en vid promemorian fogad tabell (Bl. d), vartill jag här torde

få hänvisa. Av berörda tabell framgår, att dessa granskningsavgifter jämte beräknade

avgifter för tidsspillan vid konsultationer, besiktningar, resor m. m. för

åren 1933 och 1934 kunna antagas hava uppgått till 138,603 kronor, respektive

187.120 kronor. Då emellertid, har härefter anförts i promemorian, för vissa

distrikt icke inberäknats tjänsteresor (dagtraktamenten och reseersättningar)

men vissa sådana företagna resor måste anses hava varit av beskaffenhet att

utgifter och ersättningar härför borde hava inbetalts till länsarkitektkontoret,

torde ovan angivna summa 187,120 kronor lämpligen kunna ökas med några

tusental kronor eller till ett avrundat tal av omkring 190,000 kronor. De sålunda

uppgivna arvodessummorna torde kunna betraktas såsom sannolika. De

hade hämtats från motsvarande ärenden i länsarkitekternas diarier för år 1933

samt för 1934 års tre första kvartal. För det återstående fjärde kvartalet hade

ökningen beräknats till en tredjedel. Erfarenheten från tidigare år hade nämligen

visat, att en ökning av ärendenas antal inträffade under årets sista månader.

Den stora ökningen av de beräknade avgifterna under 1934 i förhållande till

motsvarande avgifter för år 1933 berodde givetvis på det ökade antalet ärenden

under år 1934. Ärenden angående byggnadsordningar utvisade en stor avgiftspost.

Det vore emellertid såsom nämnts att förvänta, att denna post komme att

minska efter ett eller annat år för att slutligen prakiskt taget helt upphöra.

Dock torde icke detta förhållande i och för sig föranleda minskning i det sammanlagda

avgiftsbeloppet, då ytterligare stegring av antalet ärenden av mera

varaktig natur vore att förvänta på grund av den nya byggnadslagstiftningen. I

I kap. V i promemorian hava framlagts förslag till taxor för ersättning för

särskilda uppdrag, förrättningar och tjänsteresor.

Härvid har till en början erinrats, att den av byggnadsstyrelsen den 28

februari 1922 fastställda taxan angående ersättning för tjänsteuppdrag och

tjänsteförrättning, varigenom länsarkitekt tillhandagår kommunal myndighet

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majus proposition nr 190.

med råd och upplysningar, vöre beräknad med hänsyn till den tid, som därvid

tillsattes, enligt följande grunder:

i ^or konsultationer, uppdrag av annat slag och förrättningar, som ej äro förbundna

med särskilt omfattande eller krävande arbete från länsarkitektens sida

fÄn ersättning med 10 kronor för hel timme eller del därav. För särskilt omattande

eller kravande uppdrag med eller utan förrättning äger länsarkitekt

uppbara den ersättning som, med hänsyn till därvid tillsatt ^tid erforderlig

s£:t:L°stzTiande ansvar’kan bli™ med den

Företages resa för konsultation eller för utförande av uppdrag eller förrättkommunal

myndighets räkning, äger länsarkitekt uppbära förutom

sätt,?TS en ieA1Vadi.°"?n ?nglv!ts’ särskild ersättning för den tid, som tillbSS/tT

r6Sa i’ , och. a^er fran förrättningsorten, med 5 kronor för varje påd

di°jk de“na “''sättning icke överstiga 30 kronor per dyin^i

hel^rutgå för tid mellan klockan 12 på natten och 6 förmiddagen J

arjamte ager lansarkitekt åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning.

I promemorian har härefter erinrats, att ersättningarna för motsvarande

tjansteuppgifter nu avsåges skola tillfalla statsverket. Två taxeförslag (taxorna

t! °Ch ,(,10 UPPffi°rts’ avseende det ena ersättning till länsarkitektkontor

tor särskilda förrättningar och uppdrag och det andra ersättningar för tjänsteoch

förrättningsresor.

Beträffande taxa D har anförts bland annat följande:

~ angående ersättning till länsarkitektkontor för särskilda uppdrag

°cb f^attmngar — avser sådana arbeten, vilka icke lämpligen kunna ersättas

med tillämpning varken av taxan angående arvoden för uppgörande av stadsplaner

och andra liknande planförslag eller av den s. k. statliga arkitekttaxan.

26 november1!Q9R- J" be,naifnd taxa B — är av Kungl. Majit fastställd den

T* ocb laaehaI ef regler för ersättning till arkitekter, vilka utan

att vara fast statsanställda anlitas vid statliga husbyggnadsföretag. Den torde

riäns^rkftpullai+PaS f°mde motsvarai]de slag av arbeten, som avses att utföras

a lansarkitektkontoren Taxan angående arvoden för uppgörande av planarbeten

Onämnd taxa A — ar under utarbetande och förslag härtill kommer att

senare^ overlamnas till Kungl. Majit.

Ifrågävaranäe taxa D ansluter sig till förenämnda år 1922 fastställda taxa

tor lansarkitekterna, med de kompletteringar däri som numera ansetts böra tillkomma.

Såsom av denna taxa närmare framgår avser den sådana mindre

uppdrag och förrättningar, konsultationer, rådfrågningar och dvlikt där

någon annan beräkningsgrund icke lämpligen kan komma i fråga'' än direkt

erS^/r j ng *or tidsspillan, räknad i timmar eller delar därav

Med hänsyn till de svårigheter, som alltid måste vara förknippade med uttägäncle

av ersättning för mindre konsultationer, såsom rena rådfrågningar

och dylikt, föreslås nu att sådana upplysningar skulle lämnas utan ersättning,

därest iorfragnmgarna göras under länsarkitektens mottagningstid.

Ifrågavarande taxa D har föreslagits skola erhålla följande lydelse:

, ■■ j För . särskilda uppdrag och förrättningar, varigenom länsarkitekt, biradande

lansarkitekt och assistent tillhandagå myndigheter och enskilda med

utredningar, råd och upplysningar, vilka icke lämpligen kunna ersättas med

i ansning av taxorna A och B, och icke heller direkt sammanhänga med sådant

tjanstearbete, där byggnadsstyrelsen eller länsstyrelse äro uppdragsgivare, äger

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

länsarkitektkontoret uppbära ersättning, beräknad med hänsyn till den tid,

som därvid tillsättes, enligt nedan angivna grunder.

2. För konsultationer, korrespondens, mindre besiktningar eller uppdrag av

annat slag ävensom förrättningar, som ej äro förbundna med omfattande eller

krävande arbete fiån tjänstemannens sida, utgår ersättning med 5 kronor för

varje halvtimme eller del därav.

3. För särskilt krävande uppdrag, såsom utlåtanden med eller utan specialutredningar,

programuttalanden angående områdes planläggning, exploatering

och bebyggelse samt mera omfattande besiktningar och förrättningar i övrigt,

äger länsarkitektkontor uppbära det tillägg till ovan angivna ersättning, som

med hänsyn till därvid tillsatt tid, erforderlig sakkunskap och medföljande

ansvar kan bliva med vederbörande uppdragsgivare överenskommet.

Sådana tilläggsavgifter må dock icke uttagas av statliga eller kommunala

myndigheter och icke heller av enskilda, därest uppdraget sammanhänger med

till länsstyrelse eller annan statlig myndighet inkommet ärende, som är under

handläggning eller avses att handläggas av länsarkitekten.

4. Ersättning utgår ej för upplysningar, som på förfrågan lämnas under

kungjord mottagningstid vid sådana fall, då de avse ärende eller sammanhänga

med ärende, som underställts eller avses att underställas länsstyrelses eller annan

statlig myndighets prövning och därvid granskas av länsarkitekten.

T promemorian har vidare föreslagits, att resa, som erfordras i och för utförande

av uppdrag enligt taxorna A, B eller D, skall, efter överenskommelse

med uppdragsgivaren och på dennes bekostnad, företagas av länsarkitekten.

Länsarkitekten skulle jämväl äga att i sitt ställe för särskilda fall förordna biträdande

länsarkitekten eller assistenten att företaga sådan resa. Ersättning

för rese- och traktamentskostnader ävensom för tidsspillan under resa och uppehåll

på förrättningsorten har föreslagits skola inbetalas till länsarkitektkontoret.

De i taxa E angivna grunderna för beräkning av ersättning för tidsspillan, 5

och 10 kronor för respektive rese- och förrättningstimme, vore, har härefter

i promemorian framhållits, huvudsakligen desamma som i nu gällande, år 1922

fastställda taxa. De arvoden, som därav uppkomme, torde kunna anses vara

skälig ersättning för här ifrågavarande resebesvär. brågon anledning hade icke

nu ansetts förefinnas att i berörda hänseende frångå gällande taxa, även örn

densamma måste anses vara något lägre än vad som i allmänhet tillämpades av

de på hithörande områden verksamma enskilda fackmännen. Någon annan betydelsefull

ändring från gällande taxa avsåges alltså icke med förevarande taxa

E — lika litet som med taxan D — än att ifrågavarande inkomster hädanefter

skulle uppbäras av länsarkitektkontoret i stället för av länsarkitekterna själva.

Erfordrades besök å orten i och för granskning av ärende av sådant slag, att

granskningsarvode enligt taxa C skulle utgå, skulle länsarkitekten, biträdande

länsarkitekten eller assistenten, efter förordnande av länsstyrelsen företaga sådan

resa. Ersättning för resekostnader och tidsspillan samt dagtraktamente

skulle uttagas av sökanden och tillföras länsarkitektkontoret.

Såsom motivering för vad i taxa E föreslagits har härefter i promemorian anförts

bland annat:

Dylika nödvändiga tjänsteresor betraktas ofta såsom tidsödande och besvärliga

avbrott i länsarkitektens strängt upptagna dagliga arbetstid. Det har därför

icke kunnat undvikas att sådana resor under senare år förekommit i mindre

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majus proposition nr 190.

omfattning än vad som i vissa fall torde kunna anses kava varit lämpligt. Det

är givetvis ur det allmännas synpunkt önskvärt att, då den sakliga granskningen

av ett förslag nödvändiggör undersökning på platsen, länsarkitekten

även blir satt i tillfälle att företaga härför erforderlig resa. Det är också endast

i sin ordning, att länsarkitektkontorets utgifter och besvär härför ersättas

av dem som hava nytta och intresse därav, d. v. s. av sökandena själva

Även örn sådana särskilda reseutgifter kunna te sig tämligen höga i förhållande

till de avgifter, som skola utgå för granskning av hithörande förslag,

torde nog detta i allmänhet icke behöva betraktas såsom någon särskilt betungande

utgift för sökanden. Dylika tjänsteresor komma emellertid huvudsakligen

i fråga vid större eller mera komplicerade plan- och byggnadsärenden,

d. v. s. vid sådana fall då sökanden själv lätt torde komma att inse besökets

värde. Länsarkitekten bör givetvis tillse att sökanden icke i berörda avseende

drabbas av högre utgifter än vad som kan anses vara nödigt. Han bör även

söka ordna så, att erforderliga besök å skilda, närliggande orter kunna företagas

under samma resa samt att uppehållet på respektive förrättningsorter icke

onödigtvis förlänges.

Vid bestämmandet av de ersättningar, som för dylika slag av tjänsteresor

skola utgå, torde man även böra räkna med sådana sökande, som måhända icke

alltid kunna bliva övertygade örn behovet av länsarkitektens tjänstebesök, och

för vilka ersättningen därför av denna anledning lätt skulle komma att uppfattas

såsom en onödig merutgift till granskningsavgiften.

I anslutning härtill hav i promemorian föreslagits, att det förut angivna

arvodet för tidsspillan av 10 kronor per timme måtte sänkas till hälften, eller

till samma belopp som angivits för tidsspillan under restiden. Vidare har

föreslagits, att den sammanlagda ersättningen för tidsspillan per dygn skall

begränsas till högst 60 kronor.

I enlighet härmed har ifrågavarande resetaxa, taxa E, föreslagits skola erhålla

följande lydelse:

1. Företages resa för konsultation eller för utförande av i taxa D åsyftade

uppdrag eller förrättningar eller för uppdrag enligt taxa A eller B, äger länsarkitektkontoret

uppbära, förutom ersättning enligt vad i taxa D angivits, för

uppehållstiden å förrättningsorten, särskild ersättning för den tid, som tillsättes

för resan fram och åter, med 5 kronor för varje påbörjad timme; dock må denna

senare ersättning icke överstiga 30 kronor per dygn ej heller utgå för tid mellan

klockan 12 på natten och 6 förmiddagen.

2. Företages efter förordnande av länsstyrelsen eller byggnadsstyrelsen resa

för granskning av ärenden, som omhandlas i taxa C, gäller vad ovan stadgats,

dock må ersättning för uppehållstiden på orten icke sättas högre än för resetiden,

5 kronor för varje påbörjad timme, och den sammanlagda ersättningen per dygn

icke överstiga 60 kronor.

3. Länsarkitektkontoret äger därjämte uppbära ersättning för vederbörande

tjänstemans resekostnader.

I kap. VI i promemorian har härefter behandlats frågan örn länsarkitektsdistriiitens

storlek och antal. Härvid har inledningsvis erinrats, att flera länsstyrelser

och övriga myndigheter — oberoende av deras inställning till frågan örn

omfattningen av nyorganisationen — förordat ett utbyggande av den nuvarande

organisationen därhän, att man erhölle länsarkitekt i varje län.

I anslutning härtill har i promemorian anförts bland annat:

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Majus proposition nr 190.

Givetvis vöre det ur flera synpunkter och med hänsyn till tjänstens rationella

skötande lämpligast örn de nuvarande, i flera avseenden allt för stora länsarkitektsdistrikten

kunde minskas till ett-länsdistrikt, med alltså en länsarkitekt

i varje län. Det syntes vara av uteslutande ekonomiska skäl som den

nu i utredningsförslaget angivna anordningen förordats, nämligen med nuvarande

distriktsindelningen bibehållen och med biträdande länsarkitekt i de

län, där länsarkitekt icke vore stationerad. Åtminstone såsom en övergångsform

torde också denna anordning vara att föredraga. Skulle emellertid tjänstearbetet

framdeles komma att ökas i samma omfattning som skett under senare

år, torde måhända även inom de län, där tjänstearbetet hittills varit av ringa

omfattning, detta komma att ökas i sådan grad, att utbytandet av biträdande

länsarkitekt mot länsarkitekt komme att visa sig erforderligt.

Härefter har i promemorian erinrats, att länsstyrelsen i Västerbottens län

kraftigt understrukit behovet av egen länsarkitekt för länet. Länsstyrelsen

hade erinrat örn att detta även förutsatts av 1917 års riksdag vid antagandet

av förslaget till länsarkitektsinstitutionens införande.

Med hänsyn till den ytterligare stegring av arbetsuppgifterna, som skett

under år 1934 — inom vissa mindre län hade ärendenas antal ökats med

30 procent och mera — torde det, har vidare anförts i promemorian, nu få

anses vara av behovet påkallat, att åtminstone ett par av de största norrlandsdistrikten

uppdelades, först och främst då distriktet Västernorrlands och

Västerbottens län. Såsom av länsstyrelsen i Västerbottens län framhållits,

torde, örn en länsarkitekt stationerades i Umeå, arbetsuppgifterna i detta län

sannolikt bliva lika stora och omfattande som inom Norrbottensdistriktet, vilket

sistnämnda distrikt dock alltid visat sig vara ett av de mera arbetstyngda.

Länsarkitektens arbetsuppgifter i Västernorrlands län vore av sådan art och

omfattning att det måste anses önskvärt att erhålla ett särskilt länsarkitektkontor

för sistnämnda län. Länsarkitekten kunde därigenom beredas tillfälle

att i större omfattning och mera odelat än vad hittills varit möjligt ägna sig åt

bland annat de svårlösta frågorna rörande samhällsbildningen inom länets

industridistrikt. Distriktet ifråga har alltså föreslagits till delning i två.

Vidare har i promemorian anförts, att de ytterligare förändringar i distriktsindelningen

syntes böra göras, att Jämtlands län bildade ett särskilt distrikt,

att Gävleborgs län förenades med Uppsala län till ett distrikt samt att Södermanlands

och Gotlands län bildade ett distrikt för sig. Till stöd för detta förslag

har i promemorian anförts följande:

Den nuvarande kombinationen mellan Gävleborgs län och Jämtlands län

kan icke anses vara fullt tillfredsställande. Länsstyrelsen i Gävleborgs

län har nu och vid tidigare tillfällen uttryckligen framhållit detta. De stora

avstånden göra särskilt resorna mycket besvärliga. Även om samhällsbildningarna

inom Jämtlands län icke uppnått någon större omfattning, jämfört

med angränsande län, torde dock övriga arbetsuppgifter för en länsarkitekt

förefinnas i sådan omfattning, att dessa i och för sig motivera ett särskilt

kontors inrättande i Östersund. Icke minst det av länsstyrelsen i Jämtlands län

påpekade förhållandet, att i länet råder brist på arkitektutbildad sakkunskap,

motiverar behovet av ett särskilt länsarkitektkontor med uppgift att även utföra

praktiskt arkitektarbete.

Om Jämtlands län sålunda göres till ett särskilt distrikt och Gävleborgs och

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majus proposition nr 190.

Uppsala län sammanföras till ett distrikt, undanröjes därmed jämväl den påtagliga

olägenheten med den nuvarande sammankopplingen av Uppsala län med

Södermanlands och Gotlands län. Sammanslagningen av ej mindre än tre län

till ett distrikt har varit en nödfallsåtgärd, som icke visat sig vara lycklig.

Förutom det nyss berörda finnes ytterligare ett trelänsdistrikt, nämligen Kronobergs,

Kalmar och Blekinge län. Detta distrikt har dock på grund av det relativt

ringa avståndet mellan residensstäderna icke behövt vidkännas samma

olägenheter som i detta hänseende framträtt i distriktet Uppsala, Södermanlands

och Gotlands län. I sistnämnda distrikt har det med hänsyn till tjänsteresorna

ansetts lämpligast att placera länsarkitekten i Stockholm. Följden

därav har blivit att ingen av länsstyrelserna i detta distrikt har möjlighet till

daglig kontakt med länsarkitekten.

Vid bifall till vad sålunda föreslagits skulle de nuvarande tolv distrikten

sålunda ökas från tolv till fjorton. Någon annan förändring beträffande

distriktsindelningen har icke för närvarande synts vara erforderlig, under förutsättning

att förslaget med biträdande länsarkitekter i de residensstäder, där

länsarkitekten icke vore stationerad, komme att genomföras.

I kap. VII av utredningsförslaget har verkställts en undersökning angående

möjligheterna för en effektiv förbättring av nuvarande organisation utan

statlig arkitektverksamhet:

Därvid har inledningsvis erinrats, att vissa länsstyrelser och andra myndigheter

anmärkt mot att länsarkitekterna skulle vid sidan av det egentliga tjänstearbetet

i viss omfattning jämväl utöva arkitektverksamhet för statsverkets

räkning. Det hade framhållits, att länsarkitektens tjänstearbete — liksom hittills

— borde vara av uteslutande granskande och rådgivande art. I stället

borde den nuvarande organisationen på lämpligt sätt utbyggas, varvid länsarkitekternas

löneförmåner skulle regleras och erforderlig biträdeshjälp tillhandahållas

dem. För att icke alltför mycket behöva öka statsverkets utgifter

för reglering av länsarkitekternas löneförmåner hade jämväl från en del håll

förutsatts, att länsarkitekterna fortfarande skulle få utöva enskild praktik i

viss omfattning.

Häremot har i promemorian anförts att de som uttalat sig för en sådan

mindre utbyggnad i allmänhet syntes vara av den uppfattningen, att länsarkitekternas

nuvarande arbetsbörda icke vore av sådan omfattning, att den

skulle i och för sig motivera en tillnärmelsevis så vidlyftig och kostsam organisation

som den i utredningsförslaget angivna.

Med anledning härav hade nu, har vidare meddelats i promemorian, undersökts,

huru en sålunda ifrågasatt enklare organisation skulle gestalta sig samt

vilka utökningar i bland annat biträdespersonal, som för varje distrikt skulle

anses vara erforderliga för att länsarkitekten skulle kunna medhinna det

löpande tjänstearbetet. Vid denna undersökning hade tillika beaktats vad av

exempelvis organisationsnämnden ifrågasatts beträffande möjligheterna till

inskränkning i viss mån av länsarkitekternas nuvarande arbetsuppgifter. Beträffande

den sålunda vidtagna undersökningen har i promemorian anförts

bland annat:

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

Tidigare hade framhållits, att några andra eller mera betydelsefulla inskränkningar

i länsarkitekternas hittillsvarande arbetsuppgifter icke lämpligen

syntes kunna göras än beträffande deras befattning med sådana ärenden, vilka

ändock komme att underkastas saklig granskning hos byggnadsstyrelsen och

för vilka de nuvarande förhållandena redan nödvändiggjort vissa förenklingar

i granskningsarbetet. Oavsett detta omfattade det ständigt ökade tjänstearbetet

inom de skilda distrikten för närvarande avsevärt mera än vad länsarkitekten

ensam förmådde medhinna — inom flera distrikt ända upp till tre å fyra

gånger så mycket.

Avstode man från fordran på att länsarkitekterna jämväl skulle bedriva viss

statlig arkitektverksamhet, kunde givetvis utgifterna för en nyorganisation

minskas. Några i alla avseenden tillfredsställande förbättringar kunde dock

icke i de nuvarande förhållandena vinnas med mindre statsverket iklädde sig

betydligt ökade kostnader.

Det skulle visserligen kunna förefalla, som örn den i tabell III i utredningsförslaget

upptagna biträdespersonalen beräknats med tanke särskilt på de större

arbetsuppgifter, den statliga arkitektverksamheten skulle medföra. Jämförde

man ifrågavarande tabell III med tabell I i samma förslag, vilken senare

visade länsarkitekternas årliga antal ärenden — under år 1934 ytterligare avsevärt

ökat -—- framginge emellertid, att antalet biträden inom de skilda distrikten

icke kunde sägas vara nämnvärt större än vad som måste anses erforderligt för

uppnåendet av en önskvärd effektivitet vid den sakliga granskningen av förekommande

tjänsteärenden. Anledningen härtill vore givetvis — såsom även i

förslaget framhållits — främst den, att den föreslagna biträdespersonalen tilltagits

i knappaste laget. Det vore att märka att i utredningsförslaget förutsatts,

att vid en ytterligare stegring av ärendenas antal inom vissa distrikt den

beräknade biträdeshjälpen skulle komma att visa sig otillräcklig. För att möta

sådana eventualiteter hade föreslagits en särskild anslagspost för tillfällig

arbetshjälp. Medel till avlönande av dylik extra biträdeshjälp skulle emellertid

icke tillhandahållas under annan förutsättning än att detta visade sig vara

till gagn för kontorets förvärvsverksamhet och skulle alltså icke i och för sig

vara ägnat att innebära några ökade utgifter för statsverket.

Vid utredningsförslagets upprättande hade man vidare utgått från att en

lämplig organisation av länsarkitektkontoren för utövande jämväl av viss begränsad

statlig arkitektverksamhet endast skulle kräva en förhållandevis obetydlig

ökning av den i övrigt erforderliga biträdeshjälpen.

I promemorian har härefter lämnats en redogörelse för de kostnader, som

kunna beräknas bliva ofrånkomliga vid genomförandet av en länsarkitektsinstitution,

avsedd endast för granskande verksamhet och icke för statlig arkitektverksamhet.

Avlöningsbeloppen hava härvid beräknats efter samma grunder

som i utredningsförslaget. Beträffande de i kostnadsberäkningarna gjorda jämförelserna

med kostnaderna för en organisation med begränsad statlig arkitektverksamhet

torde jag få hänvisa till den redogörelse, jag senare kommer att

lämna för kap. X i promemorian.

I huvudsak torde jag beträffande berörda kostnadsberäkningar kunna inskränka

mig till att hänvisa till promemorian. Här torde jag endast behöva

lämna följande sammanfattning:

Länsarkitekterna hava föreslagits skola erhålla fullmaktstjänster med avlöning

i lönegraden B 30. Detta har beräknats innebära en minskning i förhållande

till en organisation med statlig arkitektverksamhet med 48,745 kronor.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Majus proposition nr 190.

De biträdande länsarkitekternas avlöningsförmåner hava icke ansetts kunna

undergå någon minskning.

Antalet assistenter har ansetts kunna minskas från fjorton till tio, innebärande

en kostnadsminskning av 22,410 kronor.

.Antalet rit- och skrivbiträden har föreslagits skola bliva 14 i sjunde och 7

i fjärde lönegraden för icke-ordinarie befattningshavare mot tidigare föreslagna

17 i sjunde och 10 i fjärde lönegraden. För de med hänsjm till hittillsvarande

arbetsuppgifter mindre betungade länen — Blekinge, Kristianstads, Hallands

och Västmanlands — har i stället för en särskild befattning föreslagits skola

anslås ett belopp av 1,000 kronor för län för beredande av erforderlig biträdeshjälp.

Här föreslagna anordningar hava beräknats innebära en kostnadsminskning

av 9,590 kronor.

Éxpenskostnaderna hava beräknats kunna minskas med 3,200 kronor. Däremot

hava för hyreskostnader samt för rese- och traktamentskostnader oförändrade

belopp beräknats bliva erforderliga.

Den större organisationen, med statlig arkitektverksamhet, har — frånsett

kostnader för provisoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg ävensom erforderliga

engångsutgifter — i promemorian beräknats draga en kostnad av 503,338

kronor. Kostnaderna för den mindre organisationen, utan statlig arkitektverksamhet,

hava uppskattats till 419,393 kronor, likaledes oavsett kostnader för

provisoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg samt erforderliga engångsutgifter.

Besparingen å utgiftssidan har sålunda vid ett genomförande av det mindre förslaget

beräknats till 83,945 kronor.

I promemorian har härefter erinrats, att inkomsterna av granskningsavgifter

enligt av länsarkitekterna lämnade uppgifter beräknats uppgå till sammanlagt

187,120 kronor, vilket belopp dock, med hänsyn till att däri icke inräknats

samtliga kostnader för vissa tjänsteresor, ansetts kunna avrundas uppåt till

omkring 190,000 kronor.

Härefter har beträffande statsverkets nettoutgifter vid ett genomförande av

det mindre organisationsförslaget i promemorian anförts huvudsakligen följande:
Det

belopp, 5,000 kronor, som byggnadsstyrelsen årligen disponerar för

anlitande av privata fackmän för arbetsuppgifter avseende underhållet och

vården av kronans byggnader i landsorten, torde även i fortsättningen, sedan

dessa arbetsuppgifter överlämnats åt länsarkitektkontoren, böra bestridas av

anslaget till byggnader och reparationer eller, för den händelse en statens

fastighetsfond bildas, av denna fonds inkomster. På samma sätt torde böra

bestridas kostnaderna för de arbetsuppgifter av samma art, som för närvarande

utföras av länsarkitekterna. Efter en ungefärlig beräkning, delvis baserad på

uppgifter från länsarkitekterna, skulle för ovannämnda två grupper av arbetsuppgifter

ett belopp av tillsammans 30,000 kronor vara erforderligt.

Kostnaderna för den nuvarande länsarkitektsinstitutionen uppgå — oberäknat

kostnader för dyrtidstillägg — till 88,000 kronor, under det att kostnaderna

för den i här förevarande sammanhang behandlade mindre organisationen

beräknats till 419,393 kronor, oavsett kostnader för provisoriskt dyrortstillägg

och dyrtidstillägg samt erforderliga engångsutgifter. Örn från sistnämnda

belopp, 419,393 kronor, dragas dels det nuvarande anslaget, 88,000

kronor, dels de beräknade inkomsterna av granskningsavgifter, 190,000 kronor,

dels ock ovanberörda ersättningsbelopp å 30,000 kronor eller tillhopa 308,000

kronor, återstår ett belopp av 111,393 kronor, vilket skulle angiva de å budgeten

synliga merutgifterna för en länsarkitektsinstitution av nu ifrågasatt omfattning.

Härtill böra emellertid läggas ökade kostnader för dyrtidstillägg, vilka

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190. 47

torde kunna beräknas till omkring 12,000 kronor, ävensom kostnader för provisoriskt

dyrortstillägg och engångskostnader.

I kap. VIII i promemorian har framlagts ett förslag till omorganisation,

och har därvid anförts huvudsakligen följande:

I utredningsförslaget förutsattes, att de årliga inkomsterna från den statliga

arkitektverksamheten skulle komma att uppgå till ungefär 400,000 kronor.

En omorganisation i den ungefärliga omfattning, som i utredningsförslaget

avses, synes kunna åstadkommas utan några alltför stora merutgifter för statsverket,

även örn de förut uppställda fordringarna på inkomster från länsarkitektkontoren

bliva avsevärt nedsatta — ungefär hälften av den i utredningsförslaget

angivna summan skulle sålunda behöva intjänas. En ytterligare

minskning av denna summa, eller några tiotal tusen kronors ökning av statsverkets

merutgifter, torde även få anses vara skälig. Ställer man icke fordringarna

på årliga inkomster från den statliga arkitektverksamheten högre än

till sammanlagt exempelvis 180,000 kronor — en medeltalssumma alltså av

7,500 kronor per län -—• torde icke heller någon rimlig anledning längre förefinnas

för den invändningen, att den ifrågavarande arkitektverksamheten skulle

anses alltför omfattande. Den skulle i detta fall bliva mindre än vad svenska

arkitektföreningen i sitt yttrande i ärendet uttalat såsom önskvärt, nämligen

att ifrågavarande inkomster nedbringades till i genomsnitt 9,000 kronor per län.

Vill man helt och hållet bortse från det statliga ekonomiska intresset, nämligen

att länsarkitektsinstitutionens utbyggande icke skulle bliva alltför ekonomiskt

betungande för det allmänna, har denna angelägenhet även en rent ideell

sida av icke mindre betydelse för det allmänna. Det torde under alla förhållanden

få anses självfallet, att länsarkitekten och hans biträde bättre skulle

kunna följa byggnadskonstens allmänna utveckling och därigenom även göras

mera kvalificerade för tjänsten, därest de sattes i tillfälle att vid sidan av det

övriga tjänstearbetet utöva viss praktisk arkitektverksamhet inom olika grenar

av länsarkitektens verksamhetsområde.

Sett från denna synpunkt måste den nu ifrågasatta begränsade omfattningen

av det statliga arkitektarbetet vara att betrakta såsom ett minimum.

Med utgångspunkt alltså från att det även rent principiellt måste anses vara

lämpligare med en kombination av granskande verksamhet och viss begränsad

produktiv arkitektverksamhet har utredning nu jämväl verkställts angående

bland annat huru en sålunda ifrågasatt minskad produktiv arkitektverksamhet

skulle inverka på kontoren och deras sammansättning samt huruvida och i vad

mån det skulle kunna anses lämpligt att tillmötesgå vissa länsstyrelsers uttalade

önskemål att minska några av de nuvarande, i flera avseenden stora och

svårskötta flerlänsdistrikten.

Såsom förut framhållits synas mycket starka skäl tala för att göra de tre

stora Norrlandslänen, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands llän till

ett-länsdistrikt. De nuvarande tolv distrikten skulle alltså utökas till fjorton.

Då, såsom förut framhållits, biträdespersonalen blivit mycket knappt tillmätt

i utredningsförslaget, har icke några minskningar i personalens antal

kunnat göras — endast ett par smärre jämkningar. Sålunda har en biträdesbefattning

i Malmö-distriktet nedflyttats från sjunde till fjärde lönegraden och

den ena av de två assistentbefattningarna i Göteborgsdistriktet har slopats. Å

andra sidan har en ny assistentbefattning ansetts böra tillkomma i Västerbottens

län, samtidigt som de biträdande länsarkitektsbefattningarna i detta

län och i Jämtlands län nu föreslås att utbytas mot länsarkitektsbefattningar.

Genom att de för större arkitektverksamhet förut beräknade expenskostnaderna

nu torde kunna nedbringas med ungefär en fjärdedel, kommer den före
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Majus proposition nr 190.

slagna ökningen av antalet länsarkitektsdistrikt icke att innebära några ökade

utgifter. De sammanlagda utgifterna för löner och expenser enligt här ifrågavarande,

något modifierade förslag uppgå — frånsett utgifter för ersättningar

åt vikarier för länsarkitekterna, provisoriskt dyrortstillägg och dyrtidstillägg

— till 466,938 kronor och understiga alltså motsvarande utgifter enligt utredningsförslaget,

468,386 kronor, med 1,448 kronor eller i avrundat tal 1,500

kronor.

Härefter har i kap. IX i promemorian behandlats frågan örn omorganisationens

genomförande. Härvid har till en början erinrats om att i utredningsförslaget

förordats, att den nya organisationen till en början skulle genomföras

endast i tre mera arbetstyngda och i skilda delar av landet belägna distrikt,

men att det i de över berörda förslag avgivna utlåtandena i allmänhet ansetts

lämpligast, örn den nya organisationen kunde i sin helhet genomföras i ett

sammanhang. I anslutning härtill har i promemorian anförts bland annat, att

av de sålunda gjorda uttalandena samt av utredningarna i övrigt tydligt torde

framgå, att samtliga distrikt vore i starkt behov av åtgärder för lättande av

vederbörande länsarkitekters arbetsbörda. Ett till en början partiellt genomförande

av den nya organisationen för vissa distrikt skulle i varje fall göra

rätt så omfattande tillfälliga förbättringsåtgärder erforderliga för jämväl de

övriga distrikten. Med hänsyn till den föreslagna anordningen med införande

av granskningsavgifter och den säkrare grund för de ekonomiska kalkylerna,

som därigenom vunnes, syntes icke heller några ekonomiska invändningar behöva

göras mot genomförandet av den nya ordningen i dess helhet. Den sålunda

föreslagna omorganisationen syntes därför böra antagas och genomföras

i ett sammanhang för hela landet. Möjligen torde det därvid komma att visa

sig, att viss hänsyn måste tagas till de i utredningsförslaget framhållna synpunkterna,

att det kunde vara förenat med vissa svårigheter att vid ett omedelbart

tillsättande i ett sammanhang av så många nya befattningar erhålla tillräckligt

många sökande med den framstående kompetens, som i förslaget avsåges.

Det torde emellertid kunna förväntas att byggnadsstyrelsen företoge en undersökning

i denna angelägenhet, och skulle förhållandena därtill föranleda, torde

åt Kungl. Majit böra förbehållas rätten att meddela något års anstånd med omorganisationens

hela eller delvisa genomförande.

Slutligen hava i kap. X å sid. 47—55 i promemorian framlagts beräkningar

rörande de kostnader, som uppkomma vid ett genomförande av den i promemorian

förordade länsarkitektsinstitutionen med begränsad statlig arkitektverksamhet.

Härvid har anförts huvudsakligen följande:

1. Arvoden till länsarkitekter, vikariatsersättningar m. m.

För en var av de fjorton länsarkitekterna har föreslagits ett arvode av 14,000

kronor, tillhopa 196,000 kronor. Detta belopp torde böra uppföras såsom en

särskild anslagspost, som icke skulle få överskridas.

Härjämte torde medel böra beräknas för bestridande av lön och vikariatsersättning

vid vikariat å länsarkitektstjänst samt kostnaderna för sådana särskilda

förmåner, som författningsenligt böra utgå, såsom ersättning för olycksfall

i tjänsten, begravningshjälp o. s. v. Härvid torde observeras, att ersätt
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 190. 49

ningar vid_ vikariat å länsarkitektbefattningarna synas böra bestämmas av

Kungl. Majit i särskild ordning.

Här förevarande kostnader kunna icke på förhand exakt beräknas. Ett

belopp av 8,400 kronor, motsvarande 600 kronor för varje befattning, synes

dock i de flesta fall kunna anses tillräckligt. För ändamålet torde alltså böra

uppföras en förslagsvis beräknad anslagspost å 8,400 kronor.

2. Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.

I förslaget ingår, att i ett vart av de tio län, där länsarkitekt icke skall vara

stationerad, skall finnas en biträdande länsarkitekt, för vilken föreslagits en

placering i lönegraden B 24 å extra stat. Enligt den i utredningsförslaget tilllämpade

beräkningsgrunden för dessa befattningshavare — 25 löneklassen —

skulle kostnaderna härför uppgå till 74,922 kronor.

Enligt förslaget skulle Stockholmsdistriktet förses med två assistenter och

de övriga, med undantag för Jämtlandsdistriktet, med vart och ett en assistent.

Sammanlagda antalet assistenter skulle alltså bliva 14, för vilka föreslagits en

placering i en lönegrad 21 för icke-ordinarie befattningshavare med begynnelselön

i 19 löneklassen. Kostnaderna härför hava beräknats till 80,769 kronor.

Förslaget innebär vidare anställandet av ett antal rit- och skrivbiträden, 17

med placering i 7 och 10 med placering i 4 lönegraden för icke-ordinarie befattningshavare.

Kostnaderna härför hava beräknats till respektive 42,771 kronor

och 20,676 kronor eller tillhopa 63,447 kronor.

Summan av nu angivna kostnader är 219,138 eller i avrundat tal 219,100

kronor. Av detta belopp avser 201,468 kronor grundlöner, under det att återstoden,

17,670 kronor, avsetts för avlöningsförhöjningar m. m. Anslagsposten

synes böra uppdelas i två särskilda poster, den ena, som icke skulle få överskridas,

till grundavlöningar till icke-ordinarie tjänstemän med ett till 201,500

kronor avrundat belopp, och den andra, förslagsvis beräknad, till avlöningsförhöjningar

m. m. med ett till 17,600 kronor avrundat belopp.

Vid beräkning av sistnämnda post har hänsyn icke tagits till vikariatsersättningar

och särskilda förmåner, då man torde kunna räkna med att avlöningsförhöjningar

under de närmaste åren icke komma att erfordras i någon

större utsträckning. Man har emellertid utgått från att från denna anslagspost

jämväl skulle bestridas de med anställande av vikarie förenade kostnader, lön

och vikariatsersättning, för tid då icke-ordinarie befattningshavare åtnjuter

semester eller sjukledighet, samt därutöver vad som erfordras till bestridande

av kostnader för de särskilda förmåner, vilka enligt gällande bestämmelser

skola tillkomma ifrågavarande befattningshavare.

3. Rese- och traktamentskostnader.

För innevarande budgetår utgår, såsom tidigare erinrats, ett förslagsvis till

15,000 kronor beräknat belopp till rese- och traktamentskostnader. Av skäl,

som i utredningsförslaget angivits, bör nu detta belopp höjas till 28,000 kronor,

förslagsvis beräknat.

4. Kostnader för länsarkitektkontoren.

Hyreskostnader upptagas enligt tabell III i utredningsförslaget med vissa

på grund av numera ändrade förhållanden betingade jämkningar. Det tidigare

föreslagna beloppet uppgick till 24,100 kronor; för närvarande beräknas 21,600

kronor bliva erforderliga. De för expenser beräknade beloppen hava — med

hänsyn till den nu föreslagna minskade arkitektverksamheten — ansetts kunna

minskas med omkring en fjärdedel eller från 40,600 kronor till 30,200 kronor.

Här ifrågavarande belopp torde böra upptagas som två särskilda anslagsposter,

båda med bestämt angivet belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 190.

Bil 36 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Majds proposition nr 190.

5. Provisoriskt dyrortstillägg.

Till de icke-ordinarie befattningshavarna vid länsarkitektkontoren i Stockholm

och Luleå skall enligt gällande bestämmelser utgå provisoriskt dyrortstillägg.

Härför torde ett belopp av omkring 1,500 kronor bliva erforderligt.

Detta belopp torde upptagas under en särskild, förslagsvis beräknad anslagspost.

6. Dyrtidstillägg.

Till länsarkitekterna utgår för närvarande dyrtidstillägg enligt de för oreglerade

verk gällande grunderna. Kostnaderna härför uppgå till omkring 18,000

kronor.

I samband med omorganisationen skola givetvis dyrtidstilläggen å samtliga

avlöningar och arvoden utgå efter de för nyreglerade verk gällande grunderna.

Kostnaderna härför hava beräknats till omkring 30,000 kronor, innebärande en

kostnadsökning med omkring 12,000 kronor.

De härför erforderliga medlen böra upptagas under sjätte huvudtitelns

anslag till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst.

7. Avlöningar åt extra befattningshavare m. fl.

I utredningsförslaget har framhållits, att man måste förutsätta att behov

kari uppstå av tillfällig utökning av den biträdande personalen å länsarkitektkontoren,

samt att länsstyrelserna för sådant ändamål borde beredas möjlighet

att disponera erforderliga medel antingen förskottsvis eller från ett särskilt

anslag. Lämpligast synes vara, att länsstyrelserna bemyndigas att förskottera

dylika utgifter. Sådana förskott böra sedermera ersättas av till länsarkitektkontoren

för uppdragen ifråga inflytande ersättningar. För ändamålet har ett

belopp av tillhopa 72,000 kronor eller i genomsnitt 3,000 kronor för varje län

beräknats bliva erforderligt, vilket belopp synes böra äskas såsom engångsanslag

vid organisationens genomförande. Det sålunda till buds stående anslaget

torde icke böra fördelas lika mellan de olika länen utan med hänsyn

tagen till behovet inom varje distrikt. De för varje distrikt till förfogande

ställda medlen böra disponeras av länsstyrelsen i det län, där länsarkitekten

är bosatt.

8. Kontorsinventarier m. m.

I samband med omorganisationen blir det nödvändigt, att medel beredas för

anskaffande av kontorsinventarier, möbler, skriv- och räknemaskiner och dylikt.

För här ifrågavarande ändamål har beräknats bliva erforderligt för Jämtlands

län 2,000 kronor, för varje län i övrigt, där länsarkitekt skall vara bosatt —

>diuvudlän» — 3,500 kronor och för varje »bilän» 2,000 kronor. För samtliga

distrikt skulle alltså erfordras ett engångsanslag av tillhopa (13 X 3.500 +

11 X 2,000) 67,500 kronor.

9. Förslag till stat.

I anslutning till vad nu föreslagits kan för länsarkitektsinstitutionen framläggas

följande förslag till

Stat: Kronor.

1. Arvoden till länsarkitekter, vikariatsersättningar m. m., förslagsvis

a) Arvoden till länsarkitekter ................ kronor 196,000

b) Vikariatsersättningar m. m., förslagsvis...... » 8,400

2. Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m., förslagsvis..

a) Grundavlöningar till icke-ordinarie tjänstemän. . kronor 201,500

b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis .... » 17,600

3. Rese- och traktamentskostnader, förslagsvis....................

4. Hyreskostnader för länsarkitektkontoren ......................

5. Expenser för länsarkitektkontoren ............................

6. Provisoriskt dyrortstillägg, förslagsvis ........................

204,400

219,100

28,000

21,600

30,200

1,500

Summa förslagsanslag kronor 504,800

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 190.

51

10. Jämförelse mellan statsverkets kostnader för den nuvarande och den

föreslagna länsarkitektsinstitutionen.

De årliga kostnaderna för en länsarkitektsinstitution enligt de nu uppdragna

riktlinjerna kunna alltså, frånsett engångskostnader, beräknas på följande sätt:

Kronor.

Stat enligt ovanstående........................................ 504,800

Dyrtidstillägg................................................ 30,000

Summa kronor 534,800

Inkomsterna av granskningsavgifter från samtliga distrikt hava beräknats

till 187,120 kronor, vilken summa dock på närmare angivna skäl ansetts kunna

avrundas till 190,000 kronor. Med hänsyn till bland annat den alltjämt fortsatta

ökningen av länsarkitekternas tjänstearbete torde ifrågavarande inkomstsumma

kunna betraktas såsom tämligen säker. Även om man ett eller annat

år kan få räkna med vissa minskningar — på grund av exempelvis svårigheter

för länsstyrelserna att erhålla samtliga granskningsavgifter — torde man dock

i det stora hela hava större anledning att räkna med ökning än minskning av

nämnda summa.

Såsom tidigare framhållits, torde vidare ett belopp av förslagsvis 30,000

kronor böra utgå såsom ersättningar från byggnadsstyrelsen till länsarkitektkontoren

för dessas biträde med underhållet och vården av kronans byggnader

i landsorten.

Från de på länsarkitektkontoren mottagna arkitektuppdragen komma vidare

vissa inkomster att inflyta. Under förutsättning att förutnämnda avgifter och

ersättning uppgå till (190,000 -j- 30,000) 220,000 kronor, skulle — under, den

i utredningsförslaget gjorda förutsättningen, att det utanför sjätte huvudtiteln

erforderliga beloppet skulle vara 400,000 kronor — inkomsterna av länsarkitektkontorens

arkitektverksamhet endast behöva beräknas till 180,000 kronor eller

i genomsnitt 7,500 kronor för varje län.

Samtliga inflytande granskningsavgifter ävensom ny.ssberörda ersättning

samt inkomsterna av arkitektverksamheten synas böra tillgodoföras anslaget

till länsarkitekter, vilket då i budgeten skulle uppföras med ett nettobelopp av

(504,800 — 400,000) 104,800 kronor. Örn härtill läggas de för dyrtidstillägg

beräknade kostnaderna, 30,000 kronor, erhålles ett belopp av 134,800 kronor.

Kostnaderna för länsarkitektsinstitutionen under innevarande budgetår uppgå,

såsom tidigare erinrats, till 106,000 kronor. Skillnaden mellan nu angivna

båda summor, d. v. s. (134,800 — 106,000) 28,800 kronor, utgör alltså det

belopp, med vilket riksstatens sjätte huvudtitel skulle behöva ökas vid ett

genomförande av den föreslagna omorganisationen.

Härtill komma dock de båda i det föregående berörda engångsanslagen å

72,000 kronor och 67,500 kronor.

Yl. Utlåtanden över promemorian.

över byggnadsrådet Lindens promemoria hava utlåtanden avgivits av statskontoret,

riksräkenskapsverket, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

lantmäteristyrelsen, allmänna civilförvaltningens lönenämnd och länsstyrelserna

i samtliga län, efter hörande av vederbörande länsarkitekt, varjämte

svenska landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet och svenska arkitoktföreningcn

beretts tillfälle att yttra sig. Därjämte hava Stockholms bygg
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

nadsingenjörsförening och svenska teknologföreningens avdelning för väg- och

vattenbyggnadskonst inkommit med yttranden. Beträffande de sålunda avgivna

utlåtandena torde jag i allt väsentligt kunna hänvisa till handlingarna i ärendet;

här torde jag endast höra lämna ett kortfattat sammandrag.

I åtskilliga utlåtanden hava framhållits fördelarna av det i promemorian

framförda förslaget framför utredningsförslaget. Särskilt har härvidlag understrukits

betydelsen av den minskade statliga arkitektverksamheten, varigenom å

ena sidan de ekonomiska kalkylerna ansetts erhålla större säkerhet och å andra

sidan farhågorna för en fortsatt dubbelställning för länsarkitekterna och för en

besvärande konkurrens för de privata yrkesutövarna väsentligt minskats. Från

andra håll, exempelvis av riksräkenskapsverket, allmänna civilförvaltningens

lönenämnd och lantmäteristyrelsen, vissa länsstyrelser samt svenska teknologföreningens

avdelning för väg- och vattenbyggnadskonst, har emellertid framhållits,

att det mest önskvärda hade varit, örn organisationen kunnat begränsas

till att avse det egentliga syftemålet utan sammanblandning med arkitektverksamhet.

I andra utlåtanden har förordats en utveckling på den nuvarande

organisationens grund.

Det i promemorian behandlade uppslaget att genom minskning av länsarkitekternas

arbetsuppgifter möjliggöra en mindre organisation har berörts i flera

av de avgivna utlåtandena. Byggnadsstyrelsen har sålunda anfört, att någon

betydande lindring i granskningsarbetet ej stöde att vinna. Statskontoret har

framhållit, att det vore önskvärt att i görligaste mån förlägga den tekniska

granskningen av stadsplaneärenden till byggnadsstyrelsen. Sådana arbetsuppgifter,

som berörde lantmäteriväsendet och som utan olägenhet kunde helt anförtros

åt lantmäterikontoren i länen, borde undantagas från länsarkitekternas

handläggning. I detta sammanhang har statskontoret framhållit, att en bestämd

gränsdragning borde ske mellan de ärendesgrupper, som skulle behandlas

å lantmäterikontoren och å länsarkitektkontoren, enär eljest lätt dubbelarbete

och slitningar i arbetet kunde bliva följden.

Förslaget örn ersättning till arkitektkontoren för granskning av tjänsteärenden

har tillstyrkts i flertalet av de statliga myndigheternas utlåtanden. Riksräkenskapsverket

har sålunda funnit förslaget örn införande av granskningsavgifter

principiellt riktigt. Lantmäteristyrelsen har — med framhållande av

vissa principiella betänkligheter och under erinran att statsmakterna vidtagit

åtgärder för att hålla kostnaderna för jorddelningsförrättningar nere — framhållit,

att vissa skäl dock minskade betänkligheterna; granskningen av olika slag

av planer medförde nämligen ofta en avsevärd förbättring av ingivna förslag,

som bomme vederbörande till godo. Styrelsen biträdde därför förslaget örn

avgifter, särskilt som dessa torde vara ofrånkomliga för att överhuvudtaget en

ändamålsenlig omorganisation skulle komma till stånd. Sistnämnda synpunkt

har ytterligare understrukits i flera utlåtanden. Byggnadsstyrelsen har förklarat,

att styrelsen numera — efter den gjorda utredningen — vore beredd att

godtaga förslaget om granskningsavgifter. Från flera håll hava emellertid

framförts principiella betänkligheter mot upptagandet av granskningsavgifter

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Majus proposition nr 190.

ävensom att detta skulle vara förenat med betydande svårigheter. I sistnämnda

hänseende har länsstyrelsen i örebro län framhållit, att allmänheten ändock hade

svårt nog att uppskatta länsarkitektens kritiska granskning. En avgiftsbelagd

granskning komme från vederbörandes sida att vara förknippad med krav, att

det granskade förslaget skulle vara både i sak och form godtagbart. Det funnes

ej större anledning att utkräva ersättning för granskning av byggnadsordningar

än för det fall att förste provinsialläkare finge i uppdrag att i tjänsten granska

hälsovårdsordningar. Länsstyrelsen i Kopparbergs län har funnit det tveksamt

såväl principiellt som med hänsyn till länsarkitektens ställning till de sökande,

örn det vore lämpligt att betunga allmänheten med de föreslagna granskningsavgifterna.

Svenska teknologföreningens avdelning för väg- och vattenbyggnadskonst

har anfört, att statsverket helst borde påtaga sig hela kostnaden för

den nya förbättrade organisationen lika väl som statsverket finge vidkännas

samtliga kostnader för den nuvarande föråldrade organisationen, örn detta av

statsekonomiska skäl icke läte sig göra, borde åtminstone viss del av kostnaderna

täckas genom avgifter för granskningsarbetet. Organisationens omfattning

syntes dock kunna avpassas så, att kostnaderna för densamma med avdrag av

dels påräknade inkomster genom nämnda granskningsavgifter, dels ersättningarna

för länsarkitekternas arbete med kronans byggnader icke bleve större än

att statsverket kunde påtaga sig desamma. Svenska stadsförbundet har bringat

förslaget till kännedom av byggnadsnämnderna i städer med över 5,000 invånare.

Av 74 tillfrågade hava 29 avgivit svar. Av dessa äro 5 tillstyrkande, under det

att återstoden är mer eller mindre avstyrkande. Sålunda har framhållits,

exempelvis av byggnadsnämnderna i Göteborg och Uppsala, att den ifrågasätta

granskningen för landets större städer, där förslag upprättades av högt kvalificerade

tjänstemän, väsentligen komme att bliva en formell prövning. Stadsingenjörs-

och stadsarkitektkontoren i Malmö hava framhållit, att ämbetsåtgärder

inom detta förvaltningsområde hittills varit avgiftsfria samt att kostnaderna

för länsarkitektsinstitutionen närmast vore av den natur, att de borde

täckas med allmänna skattemedel. För egen del har svenska stadsförbundet

framhållit, att styrelsen intet hade att erinra mot att en del av kostnaderna för

den erforderliga utbyggnaden av länsarkitektsinstitutionen finansierades med

avgifter för arbeten, som länsarkitekterna utförde vid sidan av sitt granskningsarbete.

Men därifrån till uttagande av granskningsavgifter vore steget långt.

Sloge man en gång in på denna väg vore det fara värt att granskningsavgifterna

återkomme även på andra områden. Ett skäl att motsätta sig de föreslagna

avgifterna läge i den pågående utvecklingen av stadsarkitektsinstitutionen.

I fråga örn omfattningen av de ärenden, för vilka granskningsavgifter böra

uttagas, hava i de utlåtanden, vari detta berörts, i allmänhet inga större erinringar

framförts. Endast beträffande sådana ärenden, vilka genom besvär

dragits under länsstyrelses prövning, har av åtskilliga myndigheter — exempelvis

av statskontoret och lantmäteristyrelsen — ifrågasatts, att för dylika

granskningsavgifter icke skola utgå.

Från några håll har framhållits, att genom de föreslagna granskningsavgif
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

terna Stockholms stad, som ej är inordnad i länsarkitektsorganisationen, skulle

komma i eli gynnad undantagsställning.

Mot de framlagda taxeförslagen hava i allmänhet inga större erinringar

framkommit. I några utlåtanden hava avgifterna ansetts väl lågt beräknade —- så exempelvis av riksräkenskapsverket och byggnadsstyrelsen — i andra däremot

hava sänkningar på en eller annan punkt ansetts av behovet påkallade.

Särskilt har framhållits, att resekostnaderna understundom kunna bliva väl

betungande. Vidare hava i vissa utlåtanden påyrkats omformuleringar av taxeförslagen

i förtydligande riktning.

De tidigare framförda erinringarna mot arkitekternas dubbelställning hava

nu på flera håll ansetts i viss män försvagade på grund av den föreslagna reduceringen

av arkitektverksamhetens omfång. Beträffande denna har byggnadsstyrelsen

framhållit, att det belopp av 7,500 kronor per år och län, som i promemorian

beräknats skola intjänas av arkitektkontoren, borde betraktas som en

genomsnitts-, ej som en maximisiffra. Kontoren borde nämligen vara oförhindrade

att åtaga sig uppdrag i den mån arbetet i övrigt så medgåve.

Den i promemorian föreslagna distriktsindelningen har i allmänhet vunnit

gillande i de utlåtanden, vari densamma berörts. Statskontoret har sålunda

framhållit, att ämbetsverket icke hade något att erinra mot att länsarkitektsdistrikten

utökades med ett i Jämtlands och ett i Västerbottens län. Från flera

håll har emellertid understrukits, att det nu framlagda förslaget vore att betrakta

som en övergångsform och att målet vore att erhålla en länsarkitekt i

varje län.

Beträffande de i promemorian föreslagna avlöningsförmånerna hava i de utlåtanden,

vari denna fråga berörts, framförts ungefär enahanda synpunkter som

framkommo i utlåtandena över utredningsförslaget. Statskontoret har framhållit,

att ingen rit- och skrivbiträdesbefattning i sjunde lönegraden för ickeordinarie

befattningshavare borde inrättas inom de län, där endast ett biträde

föreslagits; i sådana fall borde man, åtminstone tills vidare, inskränka sig till

fjärde lönegraden.

Beträffande den nya organisationens genomförande hava fortfarande olika

uppfattningar gjort sig gällande. Statskontoret har exempelvis förklarat sig

förutsätta, att utbyggnaden sker successivt. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län har däremot förklarat sig icke hava något att erinra mot att organisationen

antages och genomföres i ett sammanhang för hela landet, särskilt som enligt

det i promemorian framlagda förslaget åt Kungl. Maj:t skulle förbehållas rätt

att meddela erforderligt anstånd. Svenska stadsförbundet har anfört, att det

visserligen vore önskvärt med ett raskt utbyggande men att man ej borde överskatta

möjligheterna att inom en begränsad tidrymd med fullt kompetent folk

besätta en råd stads- och länsarkitekttjänster och samtidigt anställa kvalificerade

biträden på kontoren. Svenska teknologföreningens avdelning för vägoch

vattenbyggnadskonst har anfört att, örn det skulle anses nödvändigt att en

förändring av länsarkitektsorganisationen redan nu genomfördes, det syntes

vara angeläget att den nya organisationen finge en mera tillfällig karaktär samt

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

erhölle mindre omfattning intill dess ökad erfarenhet gåve möjlighet att bedöma

vilken organisationsform, som kunde anses lämpligast.

Beträffande det framlagda statförslaget har statskontoret anfört, att särskilda

anslag borde uppföras till avlöningar och omkostnader, ävensom att

anslagsposten till vikariatsersättningar syntes vara lågt beräknad. Riksräkenskapsverket

har anfört, bland annat, att inkomsterna borde redovisas pa riksstatens

inkomstsida å särskild, under uppbörd i statens verksamhet uppförd

inkomsttitel. Bestyr, förenade med länsarkitektsinstitutionens biträde at byggnadsstyrelsen

i vad avsåge vården och underhållet av kronans byggnader i

landsorten, borde inräknas bland institutionens normala arbetsuppgifter. Någon

ersättning härför borde sålunda icke utgå. Erforderliga hyreskostnader borde

gäldas från fastighetsfonden, till vilken ersättning borde utgå fran anslag under

sjätte huvudtiteln.

VII. Anslagsäskande av byggnadsstyrelsen under förutsättning att den

föreslagna omorganisationen av länsarkitektsinstitutionen icke

kommer att vinna tillämpning vid ingången av budgetåret

1935/1936.

I skrivelse den 21 november 1934 har byggnadsstyrelsen — med förmälan

att styrelsen hyste den livligaste förhoppning, att efter det av byggnadsrådet

Linden utförda ytterligare utredningsarbetet statsmakterna skulle omedelbart

besluta omorganisation av länsarkitektsinstitutionen, varigenom de med den

nuvarande organisationen förenade brister skulle bliva avhjälpta efter anmodan

från kommunikationsdepartementet ansett sig böra hos Kungl. Maj:t

göra framställning örn anvisande av anslag till länsarkitekter för budgetåret

1935/1936 för det fall att den sålunda väntade, förändrade organisationen icke

skulle komma att vinna tillämpning omedelbart efter slutet av budgetåret

1934/1935.

Under nyssnämnda förutsättning har byggnadsstyrelsen — efter att hava i

korthet redogjort för de för budgetåret 1934/1935 för ändamålet utgående anslagen

ävensom för dessas disposition — erinrat, att styrelsen vid flera tillfällen

och senast i skrivelsen den 1 februari 1934 med utredningen rörande länsarkitektsinstitutionens

lämpliga organisation anfört, att länsarkitekternas

arbetsbörda numera nått en sådan omfattning, att åtgärder mäste snarast möjligt

vidtagas i syfte att vinna lättnad härutinnan.

Då nu emellertid, fortsätter byggnadsstyrelsen, såsom framgått vid byggnadsrådet

Lindens utredningsarbete, förhållandena beträffande länsarkitekternas

arbetsbörda blivit än mera bekymmersamma under de 14 månader, som förflutit

sedan sistberörda skrivelse avlåtits, ville byggnadsstyrelsen för Kungl.

Majit på det livligaste framhålla, att för den händelse, i strid mot vad byggnadsstyrelsen

ansåge sig kunna förmoda, en ny organisation icke skulle träda i

kraft med ingången av budgetåret 1935/1936, åtgärder till avhjälpande av några

av de nu mest framträdande olägenheterna inom den nuvarande organisationen

icke längre kunde låta sig undanskjutas.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

Eyggnadsstyrelsen har därför föreslagit — alltjämt under den för hela denna,

framställning angivna förutsättning — att för budgetåret 1935/1936 måtte

anvisas medel för att bereda de mest arbetstyngda länsarkitekterna någon

lättnad genom deras förseende med fackutbildade biträden i likhet med vad

tidigare skett beträffande länsarkitekten i Stockholms län samt med erforderlig

skriv- och rithjälp.

Till stöd härför har byggnadsstyrelsen anfört huvudsakligen följande:

Ehuru, enligt vad byggnadsstyrelsen inhämtat, för närvarande icke mindre

an atta, av de nuvarande tolv länsarkitekterna nödgades för att nöjaktigt kunna

sköta sina tjänster själva bekosta biträdeshjälp, ansåge sig styrelsen dock, med

hänsyn till den förestående omorganisationen, icke nu böra föreslå anvisande av

medel för anställande av fackutbildade biträden i mera än tre distrikt samt för

beredande av skäv- och rithjälp i ytterligare två av de mest arbetstyngda

distrikten.

Beträffande anställandet av biträden ville styrelsen föreslå, att i första hand

de i Goteborg och Malmö bosatta länsarkitekterna måtte komma ifråga.

, den av byggnadsrådet Linden avfattade promemorian hade meddelats, att

länsstyrelsen i Västerbottens län kraftigt understrukit behovet av egen länsarkitekt

för länet, och hade Linden därom anfört, att det med hänsyn till den

ytterligare stegring av länsarkitekternas arbetsuppgifter, som skett under år

1904 — inom vissa mindre län hade ärendenas antal ökats med 30 procent och

mern nu linge anses vara av behovet påkallat, att åtminstone ett par av de

storsta norrlandsdistrikten uppdelades, först och främst därvid Västerbottens

och Västernorrlands läns distrikt. Det lede intet tvivel, att icke detta distrikt

hörde till de mera svårskötta och numera vore ett av de mest arbetstyngda, och

styrelsen hade länge haft sm uppmärksamhet riktad på förhållandena därstädes

styrelsen ville därför nu föreslå, att jämväl den för närvarande i Härnösand

bosatte länsarkitekten försåges med sakkunnigt biträde.

Med hänsyn till den väntade omorganisationen ville styrelsen för de sålunda

nu föreslagna biträdena icke ifrågasätta större arvoden än för biträdet i Stockholmsdistnktet

eller 4,000 kronor och skulle alltså för dessa tre biträden för

budgetaret erfordras tillhopa 12,000 kronor.

Posten till rese- och traktamentskostnader uppgiuge till förslagsvis 15,000

kronor Detta belopp hade under de senare åren ej oväsentligt överskridits,''och

1933/1934 hade styrelsen för detta ändamål utbetalat omkring

17,300 kronor. Styrelsen funné dock icke skäl att för det närvarande föreslå

någon höjning av denna förslagsvis beräknade anslagspost.

I anslaget till länsarkitekter inginge för budgetåret 1934/1935 en post till

ersättning för expenser med 6,000 kronor.

c ^ skrivelse den 19 september 1933 hade byggnadsstyrelsen gjort

i ramställning örn.anvisande av medel för nyssnämnda ändamål och därvid utgått

tran ett genomsnittligt beräknat belopp av 800 kronor för varje distrikt. Med

hänsyn till de alltjämt ökade arbetsuppgifterna och i betraktande av att redan

denna beräkning varit lagd i underkant, ville styrelsen hemställa, att densamma,

d. v. s. 800 kronor per år och distrikt nu måtte läggas till grund för anslagspostens

bestämmande för budgetåret 1935/1936.

vöre emellertid att marka, att enligt Kungl. Maj:ts cirkulär den 5 maj

lydo, nr 198 i svensk författningssamling, utgifter för renskrivning icke finge

avföras å- anslag eller anslagspost för expenser och till följd härav vore alltså

lansarkitekterna förhindrade att anlita de dem tilldelade expensbidragen för

erforderlig skrivhjälp och i analogi härmed förmodligen även hjälp med ritarbete.

I betraktande härav och då i stort sett samtliga länsarkitekter hade

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Majds proposition nr 190.

behov av biträde med utförande av renskrivning och renritning i tjänsten, ville

styrelsen nu föreslå, att särskilda medel för dylikt ändamål anvisades. Med

hänsyn till nödvändigheten av yttersta sparsamhet ville styrelsen emellertid vid

detta tillfälle inskränka sig till ett belopp av allenast 4,000 kronor till lika fördelning

mellan länsarkitekten i det ena av de båda tre-länsdistrikten, nämligen

det som omfattar Kronobergs, Kalmar och Blekinge län, samt länsarkitekten i

Älvsborgs och Skaraborgs läns distrikt, där arbetsmängden på senaste tid högst

väsentligt ökats.

Styrelsen ville slutligen erinra örn att styrelsen i skrivelsen den 19 september

1933 angående anslag till expenser jämväl hemställt örn ett anslag av 3,500

kronor för beredande av hyresbidrag åt de länsarkitekter, vilka icke kunde

erhålla lokal i av statsverket ägd eller disponerad fastighet. Då emellertid föredragande

departementschefen förklarat med avgörandet av denna fråga böra

anstå, till dess att länsarkitektsinstitutionen i sin helhet upptoges till prövning,

och därför icke kunde förorda, att någon åtgärd i detta avseende då vidtoges,

hade byggnadsstyrelsen ansett sig böra i frågans nuvarande läge böra avstå

från förnyandet av sin framställning på denna punkt. Styrelsen kunde dock

icke underlåta att ånyo framhålla det obilliga däri att vissa länsarkitekter själva

måste bestrida kostnaderna för hållande av tjänstelokal.

Enligt vad byggnadsstyrelsen sålunda föreslagit skulle alltså anslaget till

länsarkitekter, under ovan angivna förutsättning, böra för budgetåret 1935/1936

beräknas sålunda:

Kronor.

Avlöningar till 12 länsarkitekter.............................. • • 63,000

» »4 fackutbildade biträden ........................ 16,000

Skriv- och rithjälp............................................ 4,000

Rese- och traktamentskostnader .............. 15,000

Ersättning för expenser................................. 9,600

Summa 107,600

Med hänsyn till de grunder för uppställningen av riksstatens utgiftssida, som

innefattades i Kungl. Maj:ts proposition nr 220 till 1934 års riksdag, skulle

dessa anslagsposter sammanföras i två anslag på följande sätt:

Kronor.

Avlöningar .................................................. 83,000

Omkostnader, förslagsanslag.................................... 24,600

Byggnadsstyrelsen har i detta sammanhang omnämnt, att styrelsen i skrivelse

till 1934 års avlöningsrevision, varmed styrelsen överlämnat vissa av

revisionen begärda uppgifter rörande icke-ordinarie personal, tillhörande styrelsens

ämbetsområde, förklarat sig, med hänvisning till den pågående utredningen

rörande länsarkitektsinstitutionens organisation, icke vara i tillfälle uttala

sig om denna personalgrupps avlönings- och pensionsfråga.

Under ovan angivna förutsättning beträffande länsarkitektsinstitutionens

väntade omorganisation har byggnadsstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t

täcktes föreslå 1935 års riksdag att till länsarkitekter för budgetåret 1935/1936

anvisa dels till avlöningar ett anslag av 83,000 kronor, dels och till omkostnader

ett förslagsanslag av 24,600 kronor.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

Över denna framställning har statskontoret den 6 december 1934 avgivit utlåtande

och därvid anfört huvudsakligen följande:

Enligt vad som framginge av det utdrag av statsrådsprotokollet (sid. 11),

som funnes bifogat Kungl. Maj:ts proposition till 1934 års riksdag (nr 141)

angående anslag till länsarkitekter, hade vederbörande departementschef

rörande en av byggnadsstyrelsen gjord hemställan, att medel skulle anvisas för

anställande av ytterligare en länsarkitekt, anfört att, då ett bifall till denna

hemställan skulle innebära en fortsatt utbyggnad av den nuvarande organisationen

av länsarkitektsinstitutionen vid en tidpunkt, då samtliga frågor, som

avsåge nämnda institution, befunne sig under utredning, han icke kunde tillstyrka

densamma. Vidare hade departementschefen beträffande ett av byggnadsstyrelsen

framfört förslag örn anvisande av medel till beredande åt vissa

länsarkitekter av hyresbidrag yttrat, att med avgörandet av frågan örn dylikt

bidrag borde anstå, till dess att länsarkitektsinstitutionen i sin helhet upptoges

till prövning, och att han således icke kunde förorda, att någon åtgärd i

det avseendet för det dåvarande vidtoges.

Vad departementschefen sålunda anfört syntes, framhåller statskontoret, i

huvudsak kunna andragas såsom skäl mot att nu vidtaga några åtgärder av den

art, som av byggnadsstyrelsen föreslagits i dess föreliggande framställning.

Statskontoret ansåge sig därutöver böra framhålla, att — medan det i det av

styrelsen tillsammans med utsedda sakkunniga den 1 februari 1934 framlagda

organisationsförslaget, liksom ock i statskontorets däröver avgivna utlåtande,

förutsatts, att de med omorganisationen förenade merutgifterna skulle bestridas

utan ökad belastning för statskassan — de förslag, som nu av styrelsen framlagts,

skulle medföra en direkt ökning av statens kostnader för länsarkitektsinstitutionen.

Ur dessa synpunkter vore det naturligt, att statskontoret måste

hysa en viss tvekan att förorda ifrågavarande förslag.

För den händelse emellertid Kungl. Majit skulle finna ofrånkomligt att nu

— i avvaktan på en omorganisation — interimistiskt förstärka länsarkitektsinstitutionen,

ville statskontoret på det sätt understödja byggnadsstyrelsens

hemställan örn höjning av den i anslaget till länsarkitekter ingående anslagsposten

till avlöningar, att ämbetsverket föresloge, att till anställande, i likhet

med vad som redan skett å länsarkitektkontoret i Stockholms läns distrikt, av

ett fackutbildat biträde å vartdera av de två mest arbetstyngda kontoren i övriga

länsarkitektdistrikt för budgetåret 1935/1936 måtte anvisas ett belopp av högst

8,000 kronor.

Yad sedan vidkomme det av byggnadsstyrelsen jämväl framförda förslaget

örn en höjning av anslagsposten till ersättning för expenser åt länsarkitekter,

erinrade statskontoret därom att, enligt vad förenämnda utdrag av statsrådsprotokollet

utvisade (sid. 12), departementschefen beträffande storleken av

expensbidraget yttrat, att ett genomsnittligt belopp av 700 kronor för varje

distrikt borde kunna anses tillräckligt, vadan han föreslagit, att berörda anslagspost

för budgetåret 1934/1935 skulle upptagas med 8,000 kronor. Riksdagen

hade emellertid ansett, att anslagsposten till expenser borde begränsas till 6,000

kronor. Med hänsyn härtill funne statskontoret det synnerligen tveksamt, huru
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Majis proposition nr 190.

vida en höjning av sagda anslagspost nu borde företagas. Diirest emellertid

Kungl. Majit skulle anse, att så borde ske, ville statskontoret ifrågasätta,

om icke anslagsposten, i enlighet med vad vederbörande departementschef

tidigare föreslagit, borde begränsas till 8,000 kronor.

VIII. Departementschefen.

Vid min anmälan inför Kungl. Majit den 12 oktober 1933 av fråga örn

verkställande av utredning och avgivande av förslag rörande länsarkitektsinstitutionens

lämpliga organisation jämte därmed sammanhängande spörsmål

framhöll jag, att denna institution visat sig fylla ett verkligt behov,

men erinrade tillika, att byggnadsstyrelsen vid flera tillfällen framhållit,

att en utvidgning av institutionen vore nödvändig särskilt med hänsyn till

alla de viktiga spörsmål och uppgifter, som genom den nya stadsplanelagstiftningen

aktualiserats. Det nu föreliggande utredningsmaterialet synes

mig även bestyrka, att en utvidgning i en eller annan form av institutionen

är ofrånkomlig, örn densamma rätt skall kunna fylla sina viktiga funktioner.

Jag torde här få hänvisa till de uppgifter, som lämnats rörande länsarkitekternas

ständigt stegrade arbetsbörda ävensom rörande de olägenheter

av olika slag, som blivit en följd härav för allmänheten, vederbörande

myndigheter och länsarkitekterna själva, och för vilka i utredningsförslaget

ingående redogjorts. I de över utredningsförslaget och promemorian avgivna

yttrandena råder också praktiskt taget enighet örn att åtgärder för

åstadkommande av ett bättre sakernas tillstånd omedelbart böra vidtagas.

I åtskilliga yttranden har ifrågasatts en undersökning rörande möjligheterna

att minska arbetsbördan genom att från länsarkitekternas nuvarande

åligganden avskilja sådana uppgifter, som icke oundgängligen kräva länsarkitekts

sakkunskap. Den härutinnan i promemorian gjorda utredningen

synes mig emellertid giva vid handen, att pa detta sätt icke mycket står

att vinna, i varje fall icke så mycket att det kan tänkas inverka på det

föreliggande behovet av ökad arbetskraft.

Den fråga, som då först uppställer sig till besvarande, är den, på vad sätt

den erforderliga utvidgningen av länsarkitektsinstitutionen lämpligast bör

ske. Såsom av den föregående redogörelsen framgår, hava under utredningsarbetets

gång i huvudsak tre utvägar anvisats, vilka synas vara förtjänta av

närmare övervägande, nämligen dels en successiv utbyggnad på den nuvarande

organisationens grund, i huvudsak gående ut på en utökning av

länsarkitekternas antal med bibehållande av tjänsterna såsom bisysslor,

dels utredningsförslagets organisation, innebärande att länsarkitekterna göras

helt statsavlönade och att deras rena ämbetsverksamhet kombineras med

statlig arkitektverksamhet vid för ändamålet inrättade länsarkitektkontor, av

vilkas avkastning merkostnaderna för den nya organisationen till största

delen skulle bestridas, dels ock den i promemorian föreslagna, i övrigt till

utredningsförslaget i huvudsak anknytande organisationsformen, enligt vilken

merkostnaderna skulle bestridas ej mindre medelst en genom reducering

av arbetet begränsad avkomst från arkitektkontor än även genom gransk
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Majus proposition nr 190.

ningsavgifter, vilka skulle uttagas för av länsarkitektsinstitutionens tjänstemän

å tjänstens vägnar företagen granskning av vissa ärenden. I promemorian

har dessutom verkställts en utredning angående kostnaderna för en organisation,

byggd på att länsarkitekterna ej skulle utöva någon statlig arkitektverksamhet

utan endast den med tjänsten förenade granskande verksamheten.

Det närmast till hands liggande förslaget kan givetvis förefalla vara det

förstnämnda — en successiv utvidgning på den nuvarande organisationens

grund. För denna lösning, till vilken bland andra statskontoret och statens

organisationsnämnd närmast anslutit sig, har anförts bland annat,

att man ännu i viss mån svävade i ovisshet örn i vilken utsträckning länsarkitekternas

under de senaste åren häftigt stegrade arbetsbörda kunde antagas

vara av övergående natur. Vidare har framhållits, att man genom en

successiv utbyggnad visserligen icke skulle kunna hålla sig inom den nuvarande

kostnadsramen men å andra sidan kunna med full visshet på förhand

beräkna statens utgifter för ändamålet.

Av den i promemorian förebragta utredningen synes emellertid framgå,

att de senaste årens ökning av arbetsbördan i endast obetydlig utsträckning

varit beroende på ärenden av mera tillfällig natur. Därtill kommer att den

nya stadsplanelagstiftningen, som hittills endast i relativt ringa grad gjort

sig märkbar för länsarkitekterna, måste antagas komma att inom den närmaste

framtiden ställa dem inför nya arbetsuppgifter av stadigvarande art.

Enligt nu ifrågavarande förslag skulle dessutom kvarstå olöst svårigheten

med länsarkitekternas nuvarande dubbelställning. Även örn några direkta

missförhållanden av berörda dubbelställning icke kunnat i bestämda fall

påvisas, innebär den dock alltid ett visst irritationsmoment, ägnat att minska

allmänhetens förtroende för hela institutionen. Slutligen bleve en ökning

av statsverkets nettoutgifter för ändamålet ofrånkomlig. Med hänsyn till nu

angivna förhållanden finner jag mig icke böra förorda, att den nu föreliggande

uppgiften begränsas till ett successivt utbyggande av den nuvarande

organisationon.

Den i promemorian verkställda undersökningen angående möjligheterna

för en effektiv förbättring av nuvarande organisation utan införande av statlig

arkitektverksamhet har givit vid handen, att endast relativt obetydliga besparingar

i fråga örn avlöningskostnader m. m. härigenom stå att vinna, under

det att statens merkostnader skulle avsevärt stegras. Då härtill kommer,

att länsarkitekterna vid en dylik organisation skulle bliva så gott som avstängda

fran praktisk arkitektverksamhet, finner jag icke heller denna lösning

lämplig.

Den i utredningsförslaget framlagda organisationsplanen utgick från det

av mig i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 12 oktober 1933 uttalade

önskemålet, att den nuvarande kostnadsramen i stort sett skulle hållas. För

att få täckning för merkostnaderna föreslogs, som nyss erinrats —- i analogi

med vad redan nu praktiseras beträffande vägingenjörsorganisationens verksamhet

att länsarkitekterna vid sidan av sina egentliga tjänsteåligganden

skulle vara föreståndare för statliga arkitektkontor, vilka skulle hava att mot

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj-.ts proposition nr 190.

ersättning utföra uppdrag såväl för myndigheter som för enskilda. Inkomsterna

av denna verksamhet beräknades till i runt tal 400,000 kronor eller ungefärligen

det belopp, varmed kostnaderna för den nya organisationen beräknades

överstiga de nuvarande kostnaderna. Härigenom skulle, framhölls i utredningsförslaget,

samtidigt med tillgodoseende av önskemålet att sakkunnig arkitekthjälp

tillhandahölles inom de olika distrikten, statsverket kunna beredas inkomster,

som syntes kunna förväntas i stort sett täcka statens merutgifter för en

omorganisation. Länsarkitekternas hittillsvarande rätt till privat arkitektverksamhet

skulle i det stora hela upphöra och den del av deras arbetstid, som

icke togs i anspråk för det egentliga tjänstearbetet, skulle ägnas åt i tjänsten

givna arkitektuppdrag. Härigenom skulle även det önskemålet alltjämt bliva

i huvudsak tillgodosett, att länsarkitekterna icke bleve avstängda från fortsatt

praktisk verksamhet.

Här förevarande förslag tillstyrktes i åtskilliga av de däröver avgivna

yttrandena men vållade på andra håll betänkligheter, särskilt i vad det avsåg,

att länsarkitekterna i stor utsträckning även framdeles skulle äga åtaga

sig vissa arbeten, låt vara för statens räkning. Mot de framlagda inkomstberäkningarnas

hållbarhet framfördes åtskilliga invändningar, och slutligen

framhöllos de svårigheter för privatpraktiserande arkitekter, som förmenades

uppstå av den omfattande konkurrens från statligt håll, som måste bliva en

följd av detta förslag.

Med anledning av den sålunda framkomna kritiken har i promemorian

till närmare undersökning upptagits en redan i utredningsförslaget antydningsvis

omnämnd utväg att delvis kompensera de ökade utgifterna genom

att av vederbörande samhälle, kommun eller enskild sökande uttaga en avgift

— till exempel i form av stämpel — för av länsarkitekten å tjänstens

vägnar utförd granskning av underställda förslag. Såsom av den i det föregående

lämnade redogörelsen framgår, har denna undersökning resulterat i

ett förslag, enligt vilket statsverkets merutgifter för den utvidgade länsarkitektsinstitutionen

skulle till ungefär hälften täckas av granskningsavgifter

och till andra hälften av inkomsterna från en reducerad statlig arkitektkontorsverksamhet.

Det sålunda framlagda förslaget har i det stora hela behandlats välvilligt

i de över detsamma avgivna utlåtandena. Särskilt har understrukits betydelsen

av att den statliga arkitektverksamheten kunde minskas, varigenom

å ena sidan de ekonomiska kalkylerna ansetts erhålla större säkerhet och å

andra sidan farhågorna för en fortsatt dubbelställning för länsarkitekterna

och för en besvärande konkurrens för de privata yrkesutövarna väsentligt

reducerats. Förslaget örn införande av granskningsavgifter har i allmänhet

tillstyrkts eller lämnats utan erinran, örn än från några håll betänkligheter,

bland annat av principiell art, blivit framförda.

Vid ett vägande mot varandra av de skäl, som tala för och emot de båda

i utredningsförslaget och promemorian framlagda förslagen, har jag funnit

det sistnämnda vara att föredraga. Detta förslag innebär enligt mitt förmenande

ett lyckligt uppslag till lösning av här förevarande fråga, och jag

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Majis proposition nr 190.

anser mig därför böra förorda, att detsamma lägges till grund för Kungl.

Maj:ts framställning i ämnet till riksdagen.

Innan jag ingår på en granskning av förslagets detaljer vill jag emellertid

framhålla, att man här givetvis rör sig med åtskilliga ganska svårförutsebara

faktorer. Det förslag, jag nu går att framlägga, måste alltså i viss mån få

prägeln av ett prövande fram mot den lämpligaste organisationsformen. Med

hänsyn härtill böra nu inga sådana åtgärder vidtagas, som definitivt låsa

fast den föreslagna organisationen och förhindra eller försvåra de förändringar

i densamma, som kunna påkallas av utvecklingen eller gjorda erfarenheter.

Beträffande den föreslagna organisationens första utbyggnad anfördes i

utredningsförslaget, att en snar förbättring av de nuvarande förhållandena

framstode som ett oavvisligt krav och att den mest effektiva åtgärden härför

vore att snarast möjligt och i ett sammanhang nu genomföra den föreslagna

omorganisationen för samtliga distrikt eller åtminstone för de mest

arbetstyngda distrikten. Med hänsyn till angelägenheten av att de nya

länsarkitektstjänsterna besattes med fackmän av den framstående kompetens,

som i förslaget avsåges, vartill möjligheten givetvis skulle försvåras, örn ett

större antal av dessa tjänster jämte biträdestjänster skulle tillsättas omedelbart

och i ett sammanhang, syntes, framhölls härefter i utredningsförslaget,

till en början endast ett mindre antal distrikt, förslagsvis tre, böra bliva

föremål för tillämpningen av den nya organisationsformen. Härigenom skulle

också för den fortsatta utbyggnaden vinnas erfarenhet, icke minst i ekonomiskt

avseende, beträffande organisationens detaljutformning. Att förekomma

vid denna första utbyggnad föreslogos Malmöhus och Kristianstads

läns, Göteborgs och Bohus samt Hallands läns ävensom Norrbottens

läns distrikt.

Detta förslag förordades i vissa av de över utredningsförslaget avgivna yttrandena,

under det att det från andra håll bestämt kritiserades. Länsarkitekterna

i allmänhet samt länsstyrelserna i vissa län uttalade sig sålunda mot

en alltför långsam utbyggnad av organisationen i dess helhet. Flera länsstyrelser

framhöllo angelägenheten av att omorganisationen på en gång helt

genomfördes eller att det egna länet borde komma i fråga vid den fortsatta

utbyggnaden.

I promemorian har framhållits, att samtliga distrikt vore i stort behov

av åtgärder för lättande av vederbörande arkitekters arbetsbörda. Ett till

en början partiellt genomförande av den nya organisationen för vissa distrikt

skulle i varje fall göra rätt omfattande förbättringsåtgärder erforderliga

för jämväl de övriga distrikten. Med hänsyn till den föreslagna anordningen

med införande av granskningsavgifter och den säkrare grund för de ekonomiska

kalkylerna, som därigenom vunnes, syntes icke heller några invändningar

ur ekonomisk synpunkt behöva göras mot genomförandet av den nya

organisationen i dess helhet. Denna syntes därför böra antagas och genomföras

i ett sammanhang för hela landet. Möjligen torde det därvid komma att

visa sig, att viss hänsyn måste tagas till de i utredningsförslaget framhållna

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

svårigheterna att vid ett omedelbart tillsättande av de nya befattningarna

erhålla tillräckligt många sökande med avsedd kompetens. Det torde emellertid

kunna förväntas, att byggnadsstyrelsen företoge en undersökning i

denna angelägenhet, och skulle förhållandena därtill föranleda, torde åt

Kungl. Majit böra förbehållas rätt att meddela något års anstånd med omorganisationens

hela eller delvisa genomförande.

Vid ett övervägande av här förevarande fråga har jag funnit det i promemorian

framlagda förslaget mest ändamålsenligt. För detta förslag talar

först och främst att, såvitt av utredningarna i ärendet framgår, arbetsbördan

för länsarkitekterna över lag för närvarande vuxit på ett sådant sätt, att ett

utökande av de till buds stående arbetskrafterna är ofrånkomligt. I den

mån så är möjligt, torde detta böra ske efter enhetliga principer. De nya

granskniugsavgifterna hava av mig förutsatts skola på en gång träda i tilllämpning

för hela landet. Det synes då icke mer än rimligt, att denna

ökade pålaga för kommuner och enskilda motsvaras av den förbättring av

de nuvarande förhållandena, som den nya organisationen avser att giva.

Slutligen synas de nu föreliggande ekonomiska beräkningarna kunna tillmätas

den grad av tillförlitlighet, att ett på dem grundat organisationsförslag

torde kunna genomföras i ett sammanhang. Jag finner mig alltså böra

förorda vad i promemorian i här förevarande avseende föreslagits.

Å andra sidan kan man icke bortse från de både i utredningsförslaget

och i promemorian påpekade svårigheter, som kunna uppstå vid tillsättande

på en gång av det antal arkitektbefattningar, som här avses. Genom en av denna

anledning framtvungen sänkning av anspråken på befattningshavarnas kvalifikationer

skulle lätt kunna riskeras, att vad man velat nå med den nya organisationen

åtminstone i viss utsträckning förfelades. På grund härav finner jag mig

böra biträda det i promemorian framförda förslaget, att åt Kungl. Majit måtte

förbehållas rätt att, örn och i den mån omständigheterna sådant påkalla,

meddela anstånd med organisationens genomförande. Av vad jag i det föregående

anfört torde emellertid framgå, att förhållandena på här förevarande

område äro sådana, att en förstärkning av de nu tillgängliga arbetskrafterna

är erforderlig i samtliga eller åtminstone de flesta länsarkitektsdistrikt. Ett anstånd

inom ett eller annat distrikt med den nya organisationens genomförande

synes mig därför nödvändiggöra, att möjlighet hålles öppen för Kungl. Majit

att på annat sätt bereda förstärkning av nuvarande arbetskrafter. En dylik förstärkning

synes lämpligast böra ske i huvudsak enligt de av byggnadsstyrelsen

i dess av mig i det föregående (sid. 55 och följande) återgivna utlåtande den 21

november 1934 angivna huvudgrunderna, d. v. s. främst genom anställande av

fackutbildade biträden ävensom genom beredande av skriv- och rithjälp samt

ersättning för expenser och, i fall av behov, hyreskostnader. Härför torde

riksdagens medgivande böra utverkas. Vidare torde för Kungl. Majit böra

utverkas riksdagens bemyndigande att för bestridande av de härav föranledda

kostnaderna ävensom för avlöning åt befattningshavare, för vilka nu

gällande bestämmelser komma att gälla, m. m. efter prövning i varje särskilt

fall disponera över de för budgetåret 1935/1936 för länsarkitektsinstitutionen

utgående anslagen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

Sedan jag sålunda angivit min ställning till de grundprinciper, enligt

vilka jag anser kär förevarande organisationsfrågor böra lösas, bär jag nu

att övergå till en detaljgranskning av de föreliggande förslagen och börjar då

med frågorna örn granskningsavgifter och ai-kitektkontorens verksamhet.

I promemorian har, såsom av den föregående redogörelsen framgår, intagits

ett förslag till taxa å granskningsavgifter, benämnd »Taxa C». För det

huvudsakliga innehållet i detta förslag har tidigare redogjorts; i övrigt anhåller

jag att få hänvisa till promemorian. För de över förslaget avgivna

yttrandena har jag i det föregående redogjort. I det stora hela har jag

funnit de i förslaget intagna granskningsavgifterna väl avvägda och lämpade

att läggas till grund för statsmakternas beslut i ämnet. Med anledning av

vad i dessa yttranden anförts finner jag mig emellertid böra förorda vissa

avvikelser från det i promemorian framlagda förslaget.

Det har av vissa myndigheter — exempelvis av statskontoret och lantmäteristyrelsen

— ifrågasatts, att granskningsavgift icke skall utgå för ärende,

vilket genom besvär dragits under länsstyrelses prövning. Denna uppfattning

synes mig hava goda skäl för sig, och jag finner mig därför böra ansluta

mig till densamma. Någon mera betydande minskning av de beräknade

inkomsterna av granskningsavgifter torde knappast behöva befaras med

anledning härav; enligt i promemorian lämnad uppgift skulle här ifrågavarande

avgifter för tiden 1 januari—30 september 1934 uppgått till 3,990

kronor, enligt de i övrigt i promemorian följda beräkningsgrunderna ungefärligen

motsvarande 5,000 ä 6,000 kronor för hela året.

Vidare har framhållits, att genom de föreslagna granskningsavgifterna

Stockholms stad, som ej är inordnad i länsarkitektsinstitutionen, skulle komma

i en gynnad undantagsställning. Jag vill erinra, att byggnadsstyrelsen i

viss utsträckning i förhållande till Stockholms stad intager samma ställning

såsom granskande myndighet som länsarkitekterna intaga gentemot andra

kommuner. Då det härjämte endast rör sig örn relativt obetydliga belopp

—- en verkställd överslagsberäkning har för år 1934 givit till resultat ett

belopp av ungefär 6,000 kronor — finner jag mig böra förorda, att bestämmelser

utfärdas örn att även för ärenden, avseende Stockholms stad, granskningsavgifter

skola uttagas.

I anslutning till vad jag sålunda förordat torde nu ifrågavarande ersättning

till statsverket för av tjänsteman vid länsarkitektkontor utförd granskning

av ärenden rörande byggnads- och stadsplaner m. m., vilka liro beroende

på länsstyrelses prövning, böra utgå efter följande grunder:

Granskning av förslag till stadsplan.

1. För granskning av förslag, avsett att fastställas av Kungl. Majit, och

för granskning av mindre förslag, avsett att fastställas av länsstyrelse, utgår

en avgift av 20 kronor.

2. För granskning av större förslag, avsett att fastställas av länsstyrelse,

gäller i det följande angiven taxa för granskning av förslag till byggnadsplan.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Majus proposition nr 190.

Granskning av förslag till byggnadsplan.

1. För granskning av mindre ändringsförslag, där arealberäkning ej kan

tillämpas, och för granskning av förslag, omfattande område om högst 3 .

hektar, utgår en avgift av 20 kronor.

2. För granskning av förslag, omfattande område örn mer än 3 hektar,

utgår en avgift av, när arealen överstiger

3 men

icke 5

hektar 20

kronor för 3

hektar och 5 kronor för varje överskjutande hektar;

5 »

» 10

»

30

»

» 5

»

»

3

» »

»

»

»

10 »

» 25

»

45

»

» 10

»

»

2

» ))

»)

»

»

25 »

» 50

»

75

»

» 25

»

»

1 krona 20 öre »

»

»

»

50 »

» 100

»

105

»

» 50

»

))

1 »

10 » »

»

»

»

100 »

» 150

)»

160

»

»100

»

»

1 »

»

»

»

»

150 »

» 200

»

210

»

»150

»

»

80 » »

»

»

w

200 »

» 250

»

250

»

»200

)>

»

60 » »

»

n

»

250 »

» 300

»)

280

»

»250

>»

»

40 » »>

»

»

»

300 hektar

300

»

»300

)>

»

lkrona »

»

»

»

3. Delar av hektar

och kvarter räknas

sorn

hela.

4. Omfattar granskning av planområde delar, där befintliga ägoförhållanden,

bebyggelse m. m. äro ägnade att försvåra granskningen, må granskningsavgift

för sådan del efter prövning av vederbörande länsstyrelse utgå

med ett belopp, som med 50 procent överstiger den avgift, som eljest skulle

utgå.

5. Omfattar granskning av planområde delar, avsedda för tätare bebyggelse

och till större höjd än två våningar, må granskningsavgift för sådan del

efter prövning av vederbörande länsstyrelse utgå med ett belopp, som med

100 procent överstiger den avgift, som med tillämpning av bestämmelserna i

punkterna 1—3 eljest skulle utgå.

Granskning av förslag till stomplan.

1. För granskning av förslag, avsett att fastställas av Kungl. Maj:t, och

för granskning av mindre förslag, avsett att fastställas av länsstyrelse, utgår

en avgift av 20 kronor.

2. För granskning av större förslag, avsett att fastställas av länsstyrelse,

utgår avgift med 50 procent av i det föregående angiven avgift för granskning

av förslag till byggnadsplan, dock med minst 20 kronor.

Granskning av förslag till avstyckningsplan.

1. För granskning av förslag, avseende område örn högst 5 hektar, utgår

en avgift av 15 kronor.

2. För granskning av förslag, avseende område om mer än 5 hektar,

utgår avgift med 50 procent av i det föregående angiven avgift för granskning

av förslag till byggnadsplan.

Granskning av förslag till utomplansbestämmelser.

För granskning av förslag, avsett att fastställas av Kungl. Majit eller av

länsstyrelse, utgår en avgift av 20 kronor, dock att länsstyrelse, örn förslag

till fastställande av utomplansbestämmelser, jämlikt 66 § stadsplanelagen,

väckts av länsstyrelsen, må förordna, att granskningsavgift icke skall utgå.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 190. 347 85 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 190„

Granskning av förslag rörande allmänna vägar.

För granskning av förslag till vägföretag, avseende område där antingen

enligt stadsplanelagen hänsyn skall tagas till områdets ändamålsenliga

bebyggande eller fråga blivit väckt om vidtagande av åtgärder för

åstadkommande av bestämmelser härutinnan, utgår för väglängd inom sådant

område av högst 100 meter en grundavgift av 20 kronor.

Utöver stadgad grundavgift utgår tilläggsavgift för varje påbörjat hundratal

meter av våglängden utöver 100 meter

inom område, där stadsplan eller byggnadsplan gäller eller avses att gälla,

med 5 kronor;

» » » stomplan eller utomplansbestämmelser gälla eller avses

att gälla, med 2 kronor;

» » » avstyckningsplan gäller eller avses att gälla, med 4 kronor.

Granskning av förslag till tomtindelning.

1. För granskning av förslag till tomtindelning för kvarter eller del av

kvarter, omfattande högst tre tomter, utgår en granskningsavgift av 10

kronor.

2. För varje till samma kvarter hörande tomt utöver tre utgår en tillläggs

avgift av 2 kronor.

3. För granskning av förslag till kvarterskarta utan samband med sökt

fastställelse av tomtindelning utgår en granskningsavgift av 10 kronor.

Granskning av förslag till avstyckning.

1. För granskning av förslag till avstyckning i enlighet med angiven

tomt- eller tomtplatsindelning i stadsplan, byggnadsplan eller avstyckningsplan

utgår för varje till avstyckning föreslaget område en granskningsavgift

av 2 kronor.

2. För granskning av förslag till avstyckning inom plan utan angiven

tomt- eller tomtplatsindelning eller där förslaget avviker från plan eller indelning

eller där planläggning av i denna avdelning omförmält slag icke förefinnes,

utgår för varje till avstyckning föreslaget område en granskningsavgift

av 5 kronor.

Granskning av förslag till byggnadsordning.

För granskning av förslag till byggnadsordning utgår avgift

a) då förslag överensstämmer med av byggnadsstyrelsen år 1932 utarbetade

normalförslag till byggnadsordning för stad, köping och större municipalsamhälle

eller till byggnadsordning för mindre municipalsamhälle, med

20 kronor;

b) då förslag innehåller mindre avvikelser från under a) omförmälda normalförslag

till byggnadsordning för stad, köping och större municipalsamhälle,

med 90 kronor;

c) då förslag innehåller mindre avvikelser från under a) omförmälda normalförslag

till byggnadsordning för mindre municipalsamhälle, med 60 kronor;

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj.-ts proposition nr 190.

d) då förslag innehåller större avvikelser från under a) omförmälda normalförslag

till byggnadsordning för stad, köping och större municipalsamhälle,

med 180 kronor;

e) då förslag innehåller större avvikelser från under a) omförmälda normalförslag

till byggnadsordning för mindre municipalsamhälle, med 120 kronor;

f) då förslag avser område, varå av byggnadsstyrelsen år 1932 utarbetat

normalförslag till byggnadsordningar och utomplansbestämmelser för landsbygden

har avseende, med 20 kronor;

g) då förslag avser ändring i fastställd byggnadsordning, med 20 kronor.

Granskning av förslag till byggnadstillstånd.

För granskning av förslag till byggnadstillstånd i de fall, då länsstyrelses

prövning avser meddelande av byggnadslov, utgår granskningsavgift enligt

av byggnadsstyrelsen år 1932 utarbetat normalförslag till taxa å avgifter till

stadsarkitekt (byggnadskonsulent, byggnadsinspektör) för granskning av ritningar

i och för byggnadslov samt för besiktningar.

För granskning av förslag till byggnadstillstånd i de fall, då länsstyrelses

prövning avser meddelande av dispens från rådande byggnadsförbud eller

tillstånd till anordnande av hotell, pensionat, biograf m. m. och då ärende

avser område, där byggnadsnämnd eller byggnadsinspektör icke finnes, utgår

granskningsavgift enligt nyss omförmälda normalförslag till taxa.

För granskning av förslag till byggnadstillstånd av i nästföregående stycke

angiven art i de fall, då ärende avser område, där byggnadsnämnd eller

byggnadsinspektör finnes, utgår granskningsavgift med hälften av de i det

förut omförmälda normalförslaget till taxa angivna avgifterna, dock med

minst 10 och högst 30 kronor.

Granskning av andra slag av ärenden.

För granskning av sådana i det föregående ej angivna plan- och byggnadsärenden,

vilka bliva föremål för länsstyrelses handläggning och äro av

beskaffenhet att böra underkastas granskning av länsarkitekt, utgår en avgift

av 20 kronor.

Beträffande ärende, vilket på grund av besvär blivit underkastat prövning

av länsstyrelse, utgår ingen granskningsavgift.

Det torde vara erforderligt, att riksdagens godkännande av de i här förevarande

taxeförslag ingående avgifterna inhämtas.

Utformningen av taxeförslaget ävensom de närmare föreskrifter, som må

bliva erforderliga för granskningsavgifternas bestämmande och uppbärande,

torde få meddelas av Kungl. Majit. Räkning å granskningsavgift och andra

ersättningar för förrättningar, vilka verkställas i anledning av granskning av

i berörda taxa angivna ärenden, torde böra av vederbörande tjänsteman uppgöras

och till länsstyrelsen insändas samtidigt med yttrande i ärendet.

Länsstyrelsen har därefter att granska räkningar och meddela beslut i ämnet

ävensom tillse, att medlen inflyta, varefter de genom länsstyrelsens försorg

skola tillgodoföras vederbörande inkomsttitel.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Majus proposition nr 190.

Jag övergår härefter till de i nära samband med frågan örn granskningsavgifterna

stående spörsmålen örn verksamheten på de ifrågasatta statliga

arkitektkontoren och örn de taxor för utförda uppdrag m. m., som därvid

böra komma till användning.

Vad till en början angår formerna för den statliga arkitektverksamhetens

bedrivande torde desamma närmast ankomma på Kungl. Maj:ts avgörande.

Jag torde alltså senare få anledning att återkomma härtill; vid det blivande

arbetet härmed synes emellertid vad i utredningsförslaget och promemorian

förordats i det stora hela kunna godtagas.

Promemorian innefattar förslag till fem taxor, benämnda A, B, C, D och

E. I det föregående har jag redan behandlat förslaget till taxa C, d. v. s.

taxa å ersättning för granskningsavgifter.

De övriga taxorna avse:

Taxa A: ersättning för stadsplaner och andra dylika planarbeten;

Taxa B: ersättning för husbyggnadsarbeten;

Taxa D: ersättning för särskilda uppdrag och förrättningar; samt

Taxa E: ersättning för tjänste- och förrättningsresor.

Nu omförmälda fyra taxor synas vara av den art, att de böra fastställas av

Kungl. Maj:t. Till denna fråga torde jag alltså få återkomma vid ett senare

tillfälle, i samband med att administrativa föreskrifter för länsarkitektsinstitutionen

i dess helhet skola meddelas.

Hedan nu anser jag mig emellertid böra omförmäla, att de i promemorian

i här förevarande hänseenden framlagda förslagen i det stora hela lämnats

utan väsentliga anmärkningar i de i ärendet avgivna utlåtandena. I stort

sett synas de mig också väl avvägda, i det att de utan att allt för mycket

betunga de sökande torde lämna garantier för att de framlagda inkomstberäkningarna

skola bliva hållbara. Vissa smärre ändringar i de föreslagna

ersättningsbeloppen kunna dock givetvis komma att visa sig erforderliga.

I ett hänseende anser jag mig redan nu böra omnämna en dylik, av mig

såsom erforderlig ansedd förändring, som dessutom direkt sammanhänger

med de föreslagna granskningsavgifterna. I taxa E har i 2 mom. föreslagits

bestämmelser angående ersättning för tjänste- och förrättningsresor, vilka

företagas efter förordnande av länsstyrelse eller byggnadsstyrelsen för granskning

av ärende, som omhandlas i taxa C.

Detta förslag har från flera håll mött opposition. Det har erinrats, att

kostnaderna för dylika resor för närvarande bestridas av statsverket. Vidare

har framhållits, att de föreslagna avgifterna komma att drabba synnerligen

ojämnt, beroende på avståndet mellan förrättningsorten och vederbörande

tjänstemans stationeringsort. I ali synnerhet hava här förevarande ersättningar

antagits komma att bliva betungande för avlägsnare norrländska

kommuner, där dessutom ett stort behov av nya byggnads- m. fl. planer

föreligger. Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag mig böra nämna,

att berörda stadgande enligt mitt förmenande torde böra utgå.

Härefter har jag så att taga ståndpunkt till organisations-, personal- och

avlöningsfrågor m. m.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

I utredningsförslaget har förordats, att den nuvarande indelningen i tolv

länsarkitektsdistrikt måtte bibehållas oförändrad. Däremot har i promemorian

framlagts förslag örn inrättande av två nya länsarkitektsbefattningar

med stationering i Umeå och Östersund. Härigenom skulle vinnas, dels att

Västernorrlands och Västerbottens stora och arbetstyngda län skulle förvandlas

till ettlänsdistrikt, dels att den nuvarande, ej minst ur resekostnadssynpunkt

otillfredsställande kombinationen mellan Gävleborgs och Jämtlands

län skulle kunna upphöra, dels att trelänsdistriktet Uppsala, Södermanlands

och Gotlands läns distrikt genom Uppsala läns sammanförande

med Gävleborgs län skulle förvandlas till ett tvålänsdistrikt. Nu angivna

och övriga i promemorian och utlåtandena angivna skäl för förslaget hava

synts mig övertygande och jag tillstyrker alltså, att antalet länsarkitektsdistrikt

må bestämmas till fjorton. Åt Kungl. Maj:t torde, liksom hittills,

böra bibehållas rätten att bestämma omfattningen av de olika länsarkitektsdistrikten

ävensom placeringen av länsarkitekterna. I berörda hänseenden

synes det i promemorian framlagda förslaget i det stora hela kunna godtagas;

vid mina kostnadsberäkningar i det följande har jag alltså ansett mig

kunna utgå från detsamma.

Enligt förslagets grundprinciper skall i varje länsarkitektsdistrikt finnas

ett länsarkitektkontor, som förestås av en länsarkitekt.

Såväl i utredningsförslaget som i promemorian har förordats att länsarkitektsbefattningarna

— i alla händelser örn de förenades med befattning

som föreståndare för arkitektkontor — borde vara arvodestjänster, tillsatta

genom förordnande på viss tid. Till denna uppfattning ansluter jag mig.

Mot förslaget, att berörda förordnande som regel skall avse en tid av sex

år, synes icke vara något att erinra. Då, på sätt jag förut framhållit, det

förslag, jag nu framlägger, torde böra beredas en viss prövotid, böra de

förordnanden, som nu komma att meddelas, lämpligen avse en tid av endast

tre är.

Mot förslaget att länsarkitektstjänst skall tillsättas av Kungl. Maj:t efter

förslag av byggnadsstyrelsen i samråd med vederbörande länsstyrelse eller

länsstyrelser, har jag intet att erinra.

För länsarkitekterna hava såväl i utredningsförslaget som i promemorian

föreslagits arvoden å 14,000 kronor. Till stöd härför har bland annat framhållits,

att inrättandet av länsarkitektkontor för staten medförde vissa allmänna

förpliktelser. Endast de högsta fordringar borde nämligen ställas

på de arbeten, som utginge från ett sådant kontor, och dessa kontor borde

i möjligaste mån även intaga en ledande ställning inom arkitektverksamheten

på hithörande område. Icke blott ur sistnämnda synpunkt utan även

med tanke på att länsarkitektkontoren skulle vara väl rustade att i erforderlig

omfattning mottaga uppdrag, vore det av största vikt, att till föreståndare

för dessa kontor förvärvades skickliga och erfarna arkitekter. Arvodets

storlek måste bliva beroende av möjligheterna att erhålla för dessa

krävande befattningar fullt kvalificerade arkitekter. Såsom arvode hade därför

ansetts icke kunna föreslås ett liigre belopp än 14,000 kronor. Även örn

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Majus proposition nr 190.

detta arvode möjligen skulle kunna synas högt för en tjänsteman i denna

ställning, torde det i detta fall under inga förhållanden få sättas lägre, örn

tjänsterna skulle kunna förväntas komma att sökas av arkitekter med de

kvalifikationer, som här erfordrades. Skulle arvodet bestämmas till ett

lägre belopp, måste utsikterna att uppnå ett ur såväl teknisk som ekonomisk

synpunkt tillfredsställande arbetsresultat anses bliva avsevärt förminskade.

Storleken av länsarkitekternas arvoden har, såsom framgår av den av mig

förut lämnade redogörelsen, varit föremål för delade meningar i de i ärendet

avgivna utlåtandena.

Ett ståndpunkttagande i denna fråga förutsätter ett vägande mot varandra

av å ena sidan önskvärdheten att för här ifrågavarande befattningar erhålla

fullgoda arbetskrafter och å andra sidan de avlöningsförmåner, som utgå

vid andra, ungefärligen motsvarande statliga befattningar. Efter en prövning

av olika på frågan inverkande omständigheter har jag -— med hänsyn

jämväl till att det nu närmast gäller en anställningstid av endast tre år —

ansett mig böra ansluta mig till den mening, som företrädes av, bland andra,

allmänna civilförvaltningens lönenämnd, och förordar alltså ett arvode av

12,000 kronor.

I anslutning till vad allmänna civilförvaltningens lönenämnd framhållit,

torde frågan örn beredande av pensionsrätt åt länsarkitekt böra upptagas

först i samband med ett slutligt fastställande av organisationen. Erforderliga

bestämmelser örn semester, tjänstledighet och avlöning under dylik

m. m. torde få meddelas av Kungl. Maj:t, varvid i tillämpliga delar de för

befattningshavare å extra stat i lönegraden B 30 gällande bestämmelserna torde

kunna tjäna till ledning.

Enligt statskontorets och riksräkenskapsverkets förslag torde i fråga örn

resekostnads- och traktamentsersättning särskilt besparingsreglemente böra

utfärdas för befattningshavare vid länsarkitektsinstitutionen.

I fråga örn de arbetsuppgifter, som enligt utredningsförslaget och promemorian

skola tillkomma länsarkitekterna, hava i det stora hela inga invändningar

blivit gjorda. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att vid utfärdande

av de instruktions- och övriga bestämmelser, vilka föranledas av

den nya organisationen, meddela närmare bestämmelser härom.

Enligt utredningsförslaget skall en biträdande länsarkitekt vara placerad

i residensstaden i varje sådant län, där länsarkitekt icke är stationerad.

För dessa befattningshavare, vilkas antal, under förutsättning av att antalet

länsarkitekter bestämmes till fjorton, föreslagits skola bliva tio, har förordats

en placering å extra stat i lönegraden B 24. Yad sålunda föreslagits har

i huvudsak lämnats utan erinran i de i ärendet avgivna utlåtandena, och jag

finner mig kunna ansluta mig härtill.

I utredningsförslaget har förordats, att här förevarande befattningar skola

tillsättas av byggnadsstyrelsen efter hörande av länsstyrelsen i det län, där

vederbörande tjänsteman skall placeras. Jag finner mig emellertid med hänsyn

till här förevarande befattningars ställning i lönehänseende och betydelse

böra förorda, att för desamma må i tillämpliga delar komma till an
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 190. 71

vändning samma tillsättningsförfarande, som av mig tillstyrkts beträffande

länsarkitekterna.

Av betydelse för bär förevarande omorganisationsfråga är spörsmålet örn

personalens rätt till privat arkitektverksamhet. Såsom tidigare erinrats, halden

nuvarande organisationen uppbyggts under förutsättning, att länsarkitektsbefattningarna

skulle vara i viss mån bisysslor, och att länsarkitekterna

skulle hava rätt till privat arkitektverksamhet. Den på detta sätt lätt uppkommande

dubbelställningen för länsarkitekterna har understundom patalats

och var också att finna bland de förhållanden, på vilka jag fäste uppmärksamheten

i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 12 oktober 1933.

I utredningsförslaget hava förordats bestämmelser beträffande personalens

rätt till privat arkitektverksamhet, enligt vilka dels länsarkitekt ej må utan

Kungl. Majis särskilda tillstånd utom tjänsten åtaga sig arkitektuppdrag,

som äro av beskaffenhet att kunna bliva föremål för länsarkitekts handläggning

i tjänsten eller befinnas inverka hinderlig! för tjänstgöringen,

dels ock biträdande länsarkitekt och assistent icke må åtaga sig dylika enskilda

uppdrag i annan mån än vederbörande länsstyrelse för särskilt fall

och efter tillstyrkan av länsarkitekten med hänsyn till tjänstearbetet prövar

skäligt medgiva. I anslutning härtill har i utredningsförslaget framhållits,

att uppdrag, vilka ifrågavarande befattningshavare mottagit före första förordnandet

till befattningen, borde få slutföras. Arbetet härmed borde emellertid

icke få bedrivas så att det inkräktade på tjänstearbetet.

De i utredningsförslaget intagna bestämmelserna finner jag mig i allt

väsentligt kunna biträda. För vinnande av större enhetlighet torde emellertid

böra föreskrivas att, vad angår biträdande länsarkitekt och assistent,

medgivande bör lämnas av byggnadsstyrelsen efter hörande av vederbörande

länsstyrelse och länsarkitekt i stället för, såsom i utredningsförslaget ifrågasatts,

av vederbörande länsstyrelse efter tillstyrkande av länsarkitekten.

Föreskrift i nu nämnda frågor torde få utfärdas av Kungl. Majit, såvitt

angår länsarkitekter och biträdande länsarkitekter efter riksdagens godkännande.

Beträffande uppdrag, som mottagits före första förordnande till befattningen,

torde med hänsyn dels till frågans ömtåliga natur, dels till önskvärdheten

av att befattningshavarnas arbetskraft redan från början må kunna

fullt utnyttjas för statsverkets räkning, motsvarande bestämmelser böra gälla.

Några särskilda undantagsbestämmelser synas mig därför icke böra utfärdas

i här förevarande hänseende; å andra sidan bör givetvis vid prövning av

framställningar om tillstånd av nu ifrågavarande art all möjlig hänsyn tagas

till föreliggande särskilda omständigheter.

Frågan örn arbetsuppgifternas fördelning mellan länsarkitekt och biträdande

länsarkitekt har berörts i åtskilliga av de över utredningsförslaget

avgivna utlåtandena, och jag anser mig därför böra framhålla några synpunkter

på densamma.

En sådan fördelning torde, såsom även angivits i organisationsförslaget,

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

lämpligast böra uppgöras i särskild arbetsordning. Även om fördelningen

bör vara i möjligaste mån likformig över hela landet torde dock hänsyn i

viss man böra tagas till bland annat föreliggande lokala förhållanden, såsom

avståndet mellan huvudlänets och bilänets residensstäder med härav följande

olika resekostnader o. s. v. Biträdande länsarkitekt bör kunna fullt självständigt

handlägga de löpande tjänsteärendena inom sitt län. Endast mera

ömtåliga och komplicerade fall torde därför i allmänhet böra hänskjutas till

länsarkitekten. I den mån tid blir övrig för tjänstearbetet skall biträdande

länsarkitekt även biträda med kontorsarbetet i huvudlänet. I vilken utsträckning

detta kommer att ske, mäste alltid bliva beroende på arbetets omfattning

i det ena eller det andra länet. Örn å andra sidan tjänstearbetet

i bilänet når en sådan omfattning att biträdande länsarkitekten, med den

honom till buds stående biträdeshjälpen, icke kan medhinna detsamma, bör

länsarkitekten av distriktets övriga tjänstepersonal tillhandahålla erforderlig

biträdeshjälp.

Innan erfarenhet hunnit vinnas torde det vara lämpligt att lämna största

möjliga frihet för utbildande av en ändamålsenlig praxis inom varje distrikt.

Förslaget att länsarkitekterna skola hava tillgång till arkitektutbildat bi.

träde, assistent, finner jag mig kunna tillstyrka i den omfattning, vari detsamma

i promemorian upptagits. Detta innebär, att i Stockholms läns distrikt

skola vara anställda två assistenter och i samtliga övriga distrikt — med undantag

av Jämtlands läns distrikt, där tillgång till dylikt biträde icke för närvarande

ansetts erforderlig — en assistent. Totala antalet assistenter skulle sålunda

uppgå till fjorton. Till frågan örn löneförmånerna för assistenterna återkommer

jag i det följande.

Mot förslaget att såväl länsarkitekterna som de biträdande länsarkitekterna

och assistenterna skola vara byggnadsstyrelsens tjänstemän har jag

icke funnit något att erinra.

Enligt utredningsförslaget skola länsstyrelserna tillhandagå länsarkitekterna

och de biträdande länsarkitekterna med erforderliga rit- och skrivbiträden.

Dessas antal har i promemorian föreslagits skola bliva 27, därav

17 i sjunde och 10 i fjärde lönegraden för extra ordinarie tjänstemän.

I tre län, nämligen Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län,

skulle anställas ett biträde i sjunde och ett i fjärde lönegraden. I fjorton

län — Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kronobergs, Älvsborgs,

Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,

Västerbottens och Norrbottens län — skulle anställas en befattningshavare

i sjunde lönegraden. I återstående sju län — Uppsala, Gotlands,

Blekinge, Kristianstads, Hallands, Västmanlands och Jämtlands län — skulle

anställas en befattningshavare i fjärde lönegraden. Mot det sålunda föreslagna

antalet befattningshavare har jag icke funnit något att erinra. Till

fragan örn löneförmånerna för rit- och skrivbiträdena återkommer jag i det

följande.

Förslaget att här ifrågavarande biträden, i överensstämmelse med vad som

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

gäller för motsvarande biträden åt vägingenjörerna i länen, skola vara länsstyrelsernas

tjänstemän, linner jag mig kunna tillstyrka.

Vad i utredningsförslaget och promemorian anförts beträffande kompetensfordringar,

semester, vikariat m. m., remisser m. m. och dagbok m. m.

har i det stora hela icke givit mig anledning till erinran. Till här förevarande

frågor — vilka samtliga äro av den art att de falla under Kungl.

Maj:ts administrativa befogenhet — torde jag få återkomma vid ett senare

tillfälle. Samtidigt därmed torde till behandling böra upptagas de i utredningsförslaget

framlagda sammanställningarna av instruktionsbestämmelser

beträffande länsarkitektsinstitutionen och av åligganden, som enligt instruktionsförslaget

skulle i huvudsak tillkomma länsstyrelserna.

Härefter har jag att övergå till en beräkning av kostnaderna för den

nya länsarkitektsorganisationen ävensom, i samband därmed, till uppgörande

av stater. I enlighet med vad statskontoret förordat böra därvid särskilda

anslag uppföras till avlöningar och omkostnader.

För arvoden till länsarkitekterna bör en särskild anslagspost uppföras.

För arvoden å 12,000 kronor till en var av fjorton länsarkitekter erfordras

ett belopp av 168,000 kronor. Från här förevarande anslagspost böra vidare

enligt nu tillämpade grunder för riksstatens uppställning bestridas kostnader

för kallortstillägg, uppgående till 255 kronor eller i avrundat tal 300 kronor.

Sammanlagt skulle alltså erfordas 168,300 kronor. Då någon pensionsrätt icke

av mig för närvarande ifrågasatts för länsarkitekterna, lära icke heller några

pensionsavdrag böra ske. Nyssberörda belopp, 168,300 kronor, torde alltså

böra uppföras såsom en särskild, bestämd anslagspost.

Såsom i promemorian framhållits, torde härutöver medel böra beräknas

för bestridande av lön och vikariatsersättning vid vikariat å länsarkitektstjänst

samt kostnader för sådana särskilda förmåner, som författningsenligt

böra utgå, såsom ersättning för olycksfall i tjänsten, begravningshjälp o. s. v.

Jämväl ifrågakommande kallortstillägg skulle enligt promemorian bestridas

från denna anslagspost. I promemorian har för ändamålet föreslagits ett

förslagsvis beräknat belopp av 8,400 kronor, motsvarande 600 kronor för varje

befattning. Statskontoret har funnit denna anslagspost lågt beräknad. I

avsaknad av erfarenhet örn den verkliga medelsåtgången finner jag mig emellertid

kunna tillstyrka, att anslagsposten för budgetåret 1935/1936 uppföres med

det föreslagna beloppet, dock med avdrag för det för kallortstillägg beräknade

beloppet, 300 kronor, d. v. s. med 8,100 kronor. I detta sammanhang vill

jag framhålla att, på sätt föreslagits i promemorian, det torde få ankomma

på Kungl. Majit att bestämma ersättning vid vikariat å länsarkitektsbefattningarna.

De biträdande länsarkitekterna skulle enligt promemorian åtnjuta avlöning

såsom befattningshavare å extra stat i lönegraden B 24. Kostnaderna härför

uppgå enligt beräkning efter högsta förekommande löneklass till ett belopp

av 79,320 kronor. I enlighet med de nya grunderna för riksstatens uppställning

bör härifrån dragas ett belopp av 2,550 kronor, motsvarande pen
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

sionsavdragen enligt civila pensionsreglementet. Återstoden, 76,770 kronor

eller i avrundat tal 76,700 kronor, utgör det belopp med vilket anslagsposten

till avlöningar till tjänstemän å extra stat torde böra uppföras.

Till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal vid länsarkitektsinstitutionen

bör en särskild anslagspost beräknas. Enligt grunderna för riksstatens

uppställning bör denna anslagspost uppdelas i delposter, en, med

bestämt angivet belopp, till grundavlöningar m. m., och en, förslagsvis beräknad,

till avlöningsförhöjningar m. m.

För assistenterna har avlöningen föreslagits skola utgå enligt en lönegrad

21, omfattande klasserna 19—23, för extra ordinarie tjänstemän. Häremot

har jag icke funnit något att erinra. Kostnaderna för grundavlöningar

enligt detta förslag uppgå till 75,558 kronor.

Enligt promemorian skulle vidare vid länsarkitektkontoren finnas anställda

17 rit- och skrivbiträden i sjunde och 10 i fjärde lönegraden för extra

ordinarie tjänstemän. Statskontoret har i sitt i ärendet avgivna utlåtande

framhållit, att ingen rit- och skrivbiträdesbefattning i sjunde lönegraden

borde inrättas inom de län, där endast ett biträde föreslagits. I sådana

fall borde man, åtminstone tills vidare, inskränka sig till fjärde lönegraden.

Med hänsyn till de fordringar på mera kvalificerat arbete, särskilt ritarbete,

som torde komma att ställas på här ifrågavarande biträden, finner jag mig

böra förorda, att 14 biträden, ett vid vart och ett av de 14 föreslagna länsarkitektkontoren

placeras i sjunde lönegraden. De återstående 13 befattningarna

torde däremot böra placeras i fjärde lönegraden. Grundavlöningarna

för dessa befattningshavare uppgå till respektive 33,390 och 24,660 kronor.

Under här förevarande anslagspost skola vidare upptagas medel för bestridande

av författningsenligt utgående kallortstillägg. Kostnaderna härför

uppgå till 510 kronor.

Slutligen skola under här förevarande anslagspost upptagas medel för

vikariatsersättningar. Någon erfarenhet rörande de härför erforderliga medlen

föreligger icke; jag håller emellertid före, att ett belopp av 5,000 kronor

skall visa sig tillräckligt under nästkommande budgetår.

Delposten till grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal

skulle sålunda behöva beräknas till (75,558 + 33,390 + 24,660 + 510 + 5,000)

139,118 kronor. Härifrån bör emellertid dragas ett belopp av 3,948 kronor,

motsvarande pensionsavdragen enligt civila pensionsreglementet. Återstoden,

135,170 kronor eller i avrundat tal 135,200 kronor, utgör det belopp,

med vilket här förevarande delpost torde böra uppföras.

Delposten till avlöningsförhöjningar m. m. torde, med hänsyn till att under

den närmaste tiden praktiskt taget inga uppflyttningar i löneklass torde

kunna emotses, för nästkommande budgetår kunna beräknas till omkring

4,000 kronor eller för avrundande av anslagets slutsumma till 4,200 kronor.

Till provisoriskt dyrortstillägg har för icke-ordinarie befattningshavare

vid länsarkitektkontoren i Stockholm och Luleå beräknats ett belopp av

1,500 kronor. Häremot har jag icke funnit något att erinra. Medel för

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Majda proposition nr 190.

ändamålet synas böra uppföras under en särskild, förslagsvis beräknad anslagspost,

benämnd Särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän.

I anslutning till de nu framlagda beräkningarna skulle avlöningsstaten

för länsarkitektsorganisationen erhålla följande lydelse:

1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit:

a. Arvoden till 14 länsarkitekter ............... kronor 168,300

b. Yikariatsersättningar, m. m. förslagsvis■■■ »_8,100 kronor 176,400

2. Avlöningar till tjänstemän å extra stat, förslagsvis......... » 76,700

3. Avlöningar till övrig icke-ordinare personal:

a. Grundavlöningar m. ............................. kronor 135,200

b. Avlöningsförhöjningar m. m. förslagsvis >_4,200 » 139,400

4. Särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis

................................................................................. * 1,500

Summa förslagsanslag kronor 394,000

I såväl utredningsförslaget som i promemorian har för rese- och traktamentskostnader

upptagits ett förslagsvis till 28,000 kronor beräknat belopp.

Med hänsyn till den ifrågasatta utvidgningen av länsarkitektsinstitutionen

finner jag mig böra biträda detta förslag. Det lärer få ankomma pa byggnadsstyrelsen

och länsstyrelserna att tillse, att resor i tjänsteärenden endast

företagas då så är nödvändigt samt att kostnaderna för resorna överhuvudtaget

begränsas så mycket som möjligt.

För expenser har ett belopp av 30,200 kronor beräknats bliva erforderligt.

Häremot har jag intet att erinra.

I enlighet med vad jag sålunda förordat skulle länsarkitektsorganisationens

omkostnadsanslag för budgetåret 1935/1936 beräknas på följande sätt:

Resekostnader, förslagsvis.......

Expenser...................................

Kronor

......................... 28,000

......................... 30,200

Summa kronor 58,200

Sistnämnda belopp, 58,200 kronor, bör äskas såsom förslagsanslag. Stat

för anslaget torde få fastställas av Kungl. Majit.

Utöver de nu båda av mig förordade anslagen till länsarkitektsorganisationen

bliva vissa årliga omkostnader oundgängliga.

För närvarande utgår till länsarkitekterna dyrtidstillägg enligt de för

s. k. oreglerade verk gällande grunderna. Kostnaderna härför beräknas

uppgå till omkring 18,000 kronor årligen. Efter omorganisationen skola

dyrtidstillägg å samtliga arvoden och avlöningar utgå efter de för nyreglerade

verk gällande grunderna. Kostnaderna härför hava beräknats till 30,000

kronor, innebärande en kostnadsökning med omkring 12,000 kronor.

Under punkt 52 av årets sjätte huvudtitel har hemställts om anvisande

av ett förslagsanslag å 95,000 kronor till dyrtidstillägg åt befattningshavare

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Majus proposition nr 190.

i statens tjänst. I de till grund för berörda anslagsäskande liggande beräkningarna

ingår för länsarkitekterna nyssberörda belopp av 18,000 kronor.

Ett bifall till mina nu förevarande förslag skulle alltså strängt taget erfordra

en förhöjning av det äskade anslaget till dyrtidstillägg med omkring 12,000

kronor. Med hänsyn dels till vad jag i annat sammanhang anfört örn beredande

av möjlighet för Kungl. Maj:t att, därest omständigheterna så skulle

påkalla, delvis låta anstå med den nya organisationens genomförande, dels

ock till att det i varje fall torde dröja någon tid in på budgetåret 1935/1936,

innan de nyinrättade befattningarna hinna tillsättas, har jag emellertid ansett

försvarligt att bibehålla här ifrågavarande förslagsanslag vid tidigare

beräknat belopp.

Såsom närmare framgår av proposition nr 141 till 1934 års riksdag hava

för närvarande de flesta länsarkitekterna erhållit tjänstelokaler i kronans hus.

För vissa länsarkitekter hava emellertid icke dylika lokaler kunnat erhållas.

Byggnadsstyrelsen hemställde den 19 september 1933, att dessa länsarkitekter

— vilka i detta hänseende vore väsentligt sämre ställda än sina kolleger

i övriga distrikt, som kostnadsfritt tilldelats tjänstelokal — syntes skäligen

böra hädanefter beredas ersättning för sina utgifter till lokalhyra,

varvid emellertid ersättningen icke borde utgå för mera än ett rum. Kostnaderna

härför beräknades av byggnadsstyrelsen för budgetåret 1934/1935

till 3,500 kronor. Yad sålunda föreslagits tillstyrktes av statskontoret. Yid

min anmälan inför Kungl. Majit av berörda fråga framhöll jag emellertid,

att med avgörandet av frågan örn hyresbidrag torde böra anstå till dess att

länsarkitektsinstitutionen i sin helhet upptoges till prövning, och fann jag

mig fördenskull icke kunna förorda, att någon åtgärd i detta avseende då

vidtogs.

X anslutning till vad jag salunda tidigare anfört är det nu erforderligt

att till behandling upptaga även här förevarande spörsmål. Härvid torde

till en början böra framhållas, att frågan genom förslaget örn inrättande av statliga

arkitektkontor kommit i ett nytt läge. Organisationen kommer att framdeles

vara helt statlig, och för densamma böra alltså i fråga örn beredande

av lokaler gälla samma regler som för andra statliga organisationer, d. v. s.

att ämbetslokaler i första hand beredas i av staten ägda eller disponerade

fastigheter och i de fall, da detta av en eller annan anledning icke är lämpligt,

förhyras på statsverkets bekostnad.

Givetvis är det av stor betydelse för arbetets behöriga fortgång, att länsarkitektkontoren

inrymmas i nära anslutning till vederbörande länsstyrelse.

I den mån så är möjligt, böra därför lokalutrymmen för länsarkitektkontoren

anordnas inom länsstyrelsernas lokaler. Med hänsyn till det ökade lokalbehov,

som den nya organisationen medför, kan detta för närvarande icke

låta sig ordnas mer än i några län. För övriga kontor måste för närvarande

lokaler förhyras. I här förevarande sammanhang vill jag understryka, att vid

blivande omändringar av länsstyrelsernas lokaler hänsyn bör tagas till behovet

av att utrymmen beredas för länsarkitektkontoren.

Enligt i promemorian framlagda beräkningar skulle de ökade hyreskost

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Majus proposition nr 190.

naderna nied anledning av omorganisationen av länsarkitektsinstitutionen

uppgå till 21,600 kronor. En inom byggnadsstyrelsen sedermera verkställd

beräkning har emellertid givit vid handen, att kostnaderna härför för nästkommande

budgetår torde komma att uppgå till 25,500 kronor.

I enlighet med principerna för inrättande av statens allmänna fastighetsfond,

varom förslag förelagts 1935 års riksdag (proposition nr 114), skola

här förevarande kostnader bestridas av berörda fond ur de till hyresutgifter

m. m. för av fonden förhyrda lokaler avsedda medlen. För dessa utgifter

skall fonden erhålla ersättning ur anslag under sjätte huvudtiteln. I anslutning

härtill har Kungl. Majit i nyssberörda proposition nr 114 föreslagit

riksdagen att till ersättning till statens allmänna fastighetsfond för budgetåret

1935/1936 under sjätte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 177,300

kronor eller 25,500 kronor mera än det belopp, som för detta ändamål beräknats

under punkt 42 av 1935 års sjätte huvudtitel.

De årliga kostnaderna för den av mig föreslagna länsarkitektsinstitutionen

kunna sålunda beräknas uppgå till följande bolopp:

Avlöningsstat................................................................................ kronor 394,000

Omkostnadsstat .......................................................................... * 58,200

Dyrtidstillägg .............................................................................. * 30,000

Hyreskostnader ......................................................................... * 25,500

Summa kronor 507,700

Såväl i utredningsförslaget som i promemorian har man utgått ifrån att

de inkomster, som genom den nya organisationen skulle tillföras statsverket,

skulle avräknas från utgifterna för densamma och således endast nettoutgifterna

uppföras såsom ett anslag under sjätte huvudtiteln. Kiksräkenskapsverket

har emellertid framhållit, att inkomsterna borde redovisas på riksstatens

inkomstsida å särskild, under uppbörd i statens verksamhet uppförd

inkomsttitel.

Enligt det i promemorian framlagda förslaget skulle inkomsterna av den

ifrågasatta nya länsarkitektsinstitutionen utgöras av dels granskningsavgifter,

beräknade till 190,000 kronor, dels ersättningar från byggnadsstyrelsen till

länsarkitektkontoren för dessas biträde med underhållet och vården av kronans

byggnader i landsorten, beräknade till 30,000 kronor, dels ock inkomster

av länsarkitektkontorens verksamhet, beräknade till 180,000 kronor eller

tillhopa 400,000 kronor.

Till frågan om ersättning för biträde med underhållet och vården av kronans

byggnader i landsorten har Kungl. Majit redan tagit ståndpunkt.

I detta hänseende vill jag erinra, att chefen för finansdepartementet vid

anmälan inför Kungl. Majit av frågan om inrättande av statens allmänna

fastighetsfond (proposition nr 114 till innevarande riksdag) förklarade sig

icke kunna biträda ett av byggnadsstyrelsen framlagt förslag, att här förevarande

kostnader för liinsarkitekterna skulle bestridas av nämnda fond.

Chefen för finansdepartementet anförde därvid, att större överskådlighet och

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Majus proposition nr 190.

reda ifråga om medelsanvisningen enligt hans mening vunnes genom att

samtliga kostnader för länsarkitekterna i vanlig ordning sammanfördes å

anslag under sjätte huvudtiteln. En dylik redovisning stöde också bäst i

överensstämmelse med de i årets statsverksproposition tillämpade grunderna

för riksstatens uppställning.

För täckande av de utav den nya länsarkitektsorganisationen förorsakade

merkostnaderna för statsverket skulle alltså stå till förfogande inkomsterna av

granskningsavgifter och av länsarkitektkontorens statliga arkitektverksamhet,

i promemorian beräknade till respektive 190,000 och 180,000 kronor eller

tillhopa 370,000 kronor.

Givetvis är det icke möjligt att för närvarande, i avsaknad av varje erfarenhet,

göra ett bestämt uttalande beträffande hållbarheten av de sålunda

framlagda beräkningarna, vilka emellertid synas mig vara gjorda med varsamhet.

Yad granskningsavgifterna beträffar bör härvid särskilt uppmärksammas

den fortgående stegringen av länsarkitekternas arbetsbörda med härav

följande ökning av de inflytande avgifterna. I fråga örn de av arkitektkontorens

verksamhet beräknade inkomsterna vill jag erinra, att dessa i utredningsförslaget

beräknades till 400,000 kronor, d. v. s. till mer än dubbelt så

mycket som i promemorian. Den beräknade inkomsten av 180,000 kronor

motsvarar, såsom i promemorian framhållits, icke mer än i genomsnitt 7,500

kronor för varje län. Med den utrustning av personal, som arkitektkontoren

ändock måste erhålla för behörigt skötande av den med själva länsarkitektsinstitutionen

sammanhängande arbetsbördan, finner jag detta genomsnittsbelopp

något för snävt beräknat. De av länsarkitekterna själva beräknade

inkomsterna giva vid handen, att en något större inkomstsumma torde kunna

förutsättas. En höjning av den beräknade inkomstsumman med 30,000 kronor

— d. v. s. med i genomsnitt 1,250 kronor för län — synes mig även

försvarlig. Med hänsyn till vad sålunda anförts torde här ifrågavarande inkomster

för nästkommande budgetår kunna beräknas till 210,000 kronor.

Jag vill i detta sammanhang framhålla, att de från vissa håll uttalade

farhågorna örn en för de privata arkitekterna besvärande konkurrens från de

föreslagna statliga arkitektkontoren uppenbarligen måste såtillvida bero på

ett missförstånd, att länsarkitekterna under nuvarande organisation äro hänvisade

till utövande arkitektverksamhet i helt annan och större omfattning

än fallet lärer bliva enligt den här föreslagna organisationen.

I fråga om de vid länsarkitektsinstitutionen inflytande inkomsterna får

jag, efter samråd med chefen för finansdepartementet, i anslutning till vad

riksräkenskapsverket föreslagit, förorda, att de må upptagas å riksstatens

inkomstsida. Närmare förslag härutinnan torde chefen för finansdepartementet

senare komma att anmäla.

De årliga kostnader för länsarkitektsinstitutionen, för vilka särskilda anslag

skola uppföras under sjätte huvudtiteln, hava, såsom av det föregående

franigår, beräknats till (394,000 + 58,200) 452,200 kronor. Avräknas de nyss

angivna inkomstbeloppen, (190,000 + 210,000) 400,000 kronor, erhålles en

nettoutgift av 52,200 kronor, frånsett hyreskostnader och dyrtidstillägg.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

Såsom jag inledningsvis erinrat, har i årets statsverksproposition till här

ifrågavarande ändamål beräknats ett belopp av 108,000 kronor. Härvid utgick

jag från att för länsarkitektsinstitutionen skulle uppgöras en specialbudget

och att alltså endast nettokostnaderna skulle upptagas å huvudtiteln.

Örn från berörda belopp, 108,000 kronor, dragés nyssberörda nettoutgift av

52,200 kronor, återstår 55,800 kronor. Av detta belopp torde 20,800 kronor

kunna anses ungefärligen motsvara den summa av 21,600 kronor, som i

promemorian beräknats för hyreskostnader för länsarkitektsinstitutionen och

som tidigare avsetts skola bestridas från här ifrågavarande anslag. Återstoden,

35,000 kronor, erfordras för bestridande av vissa engångsutgifter,

vartill jag nu torde få övergå.

I utredningsförslaget och promemorian har framhållits, att man måste

förutsätta att behov kan uppstå av tillfällig utökning av den biträdande

personalen å länsarkitektkontoren samt att länsstyrelserna för sådant ändamål

borde beredas möjlighet att disponera erforderliga medel antingen förskottsvis

eller från ett särskilt anslag. Lämpligast syntes vara, att länsstyrelserna

bemyndigades att förskottera dylika utgifter. Sådana förskott

borde sedermera ersättas av till länsarkitektkontoren för uppdragen ifråga

inflytande ersättningar. För ändamålet har i promemorian ett belopp av

tillhopa 72,000 kronor eller i genomsnitt 3,000 kronor för varje län beräknats

bliva erforderligt, vilket belopp föreslagits skola äskas såsom engångsanslag

vid organisationens genomförande. Det sålunda till buds stående anslaget

skulle icke lika fördelas mellan länen utan med hänsyn tagen till behovet

inom varje distrikt.

Ehuru jag icke förbiser de fördelar, som kunna ligga i att länsarkitektsorganisationen

erhåller en viss elasticitet, kan jag dock icke nu biträda vad

sålunda föreslagits. Jag vill erinra, att enligt utredningsförslaget beräknats

att av arkitektkontorens verksamhet skulle erhållas en inkomst av 400,000

kronor med praktiskt taget samma personalstyrka, som enligt promemorian

skulle kunna utföra arbeten för en nettoinkomst av 180,000 kronor eller,

enligt vad i det föregående beräknats, för 210,000 kronor. Erfarenhet måste

först vinnas örn den utsträckning, i vilken den föreslagna personalen kommer

att tagas i anspråk, innan möjligheter öppnas för en utvidgning av organisationen.

I alla händelser torde under nästkommande budgetår, då den

nya organisationen skall byggas upp, åtgärder i här förevarande hänseende

vara obehövliga.

I utredningsförslaget och promemorian har vidare framhållits, att det

blir nödvändigt att medel beredas för anskaffande av kontorsinventarier,

möbler, skriv- och räknemaskiner och dylikt. För här ifrågavarande ändamål

har i promemorian ett engångsanslag av tillhopa 67,500 kronor beräknats

bliva erforderligt. Emellertid finner jag de sålunda beräknade kostnaderna

för höga; med ett belopp av exempelvis 35,000 kronor torde i varje fall de

nödvändigaste behoven kunna täckas. Jag tillstyrker alltså, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att till kontorsinventarier m. m. för länsarkitekt
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Majas proposition nr 190.

kontoren för nästkommande budgetår anvisa ett reservationsanslag av 35,000

kronor. Det torde sedermera få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag

av byggnadsstyrelsen besluta angående fördelningen av sålunda till buds

stående medel.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

dels medgiva, att länsarkitektsinstitutionen må från och med

den 1 juli 1935 organiseras i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som av mig i det föregående angivits,

dels medgiva, att till statsverket må för av tjänstemän vid

länsarkitektkontor utförd granskning av ärenden rörande byggnads-

och stadsplaner m. m., vilka äro beroende på länsstyrelses

prövning, utgå granskningsavgift enligt av mig i det föregående

angivna grunder,

dels godkänna följande personalförteckning för länsarkitektsorganisationen:
Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å extra stat.

10 biträdande länsarkitekter................................................ B 24;

dels godkänna följande avlöningsstat för länsarkitektsorganisationen,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1935/1936:

Avlöningsstat.

1. Arvoden och särskilda ersättningar, be
-

stämda av Kungl. Majit:

Kronor

Kronor

a. Arvoden till 14 länsarkitekter ............

168,300

b. Yikariatsersättningar m. mförslagsvis

2. Avlöningar till tjänstemän å extra stat,

8,100

176,400

förslagsvis ...................................................

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per-

76,700

son al:

a. Grundavlöningar m. m........................

b. Avlöningsförhöjningar m. m., förslags-

135,200

vis .........................................................

4,200

139,400

4. Särskilda löneförmåner till icke-ordinarie

tjänstemän, förslagsvis .............................. 1,500

Summa förslagsanslag kronor 394,000;

dels besluta att, utöver vad i 3 § i avlöningsreglementet

stadgas, skola i fråga örn uppdrag utom tjänsten gälla de särskilda

bestämmelser, som av mig förordats;

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 190.

dels till LänsarleiteJetsorganisationen: Avlöningar för budgetåret

1935/1936 anvisa ett förslagsanslag av.............. kronor 394,000:

dels till LänsarleiteJetsorganisationen: Omkostnader för budgetåret

1935/1936 anvisa ett förslagsanslag av......... kronor 58,200 ;

dels till Kontorsinventarier m. m. för läns arkitektskontor en

för budgetåret 1935/1936 anvisa ett reservationsanslag

av ............................................................... kronor 35,000;

dels medgiva, att Kungl. Majit må, om och i den mån omständigheterna

sådant påkalla, meddela anstånd med den av

mig förordade länsarkitektsorganisationens genomförande;

dels bemyndiga Kungl. Majit att för bestridande av kostnader

för länsarkitektsorganisationen i det eller de länsarkitektsdistrikt,

där ett anstånd med den nya organisationens genomförande

medgivits, i huvudsaklig överensstämmelse med av

mig i det föregående angivna grunder taga i anspråk de för

budgetåret 1935/1936 för länsarkitektsorganisationen utgående

anslag;

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de övergångsoch

tillämpningsbestämmelser i övrigt, som vid genomförandet

av förenämnda organisation må erfordras.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 190.

347 35 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Majus proposition nr 190.

IN NE HÅLL 8 PÖRTE ÖKNING.

Sid.

I. Den nuvarande länsarkitektsinstitutionen............... 2

H. Igångsättande av utredning angående en omorganisation av länsarkitektsinstitutionen

.......................... 3

III. Utredning rörande länsarkitektsinstitutionens lämpliga organisation

m. m................................ 5

IV. Utlåtanden över utredningsförslaget.................. 24

V. Förnyad utredning rörande länsarkitektsinstitutionens omorganisation 30

VI. Utlåtanden över promemorian..................... 51

VII. Anslagsäskande av byggnadsstyrelsen under förutsättning att den

föreslagna omorganisationen av länsarkitektsinstitutionen icke kommer

att vinna tillämpning vid ingången av budgetåret 1935/1936 .... 55

VIII. Departementschefen........................... 59

»Stockholm l''J35. iv. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:222 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av länsar kitektsinstitutione?i m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 3 i texten
  2. SU 1935:98 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av länsarkitektsinstitutionen m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  3. SU 1935:6 Utlåtande angående regleringen för budgetåret 193511936 av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till kommunikationsdepartemente s. 43 i texten