Sök i Ratio Lex

Angående utvidgning av samrealskolan i Haparanda till ett högre allmänt läroverk

1935-02-01 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1935:56, Angående utvidgning av samrealskolan i Haparanda till ett högre allmänt läroverk

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 56.

1

Nr 56.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utvidgning av

samrealskolan i Haparanda till ett högre allmänt läroverk;

given Stockholms slott den 1 februari 1935.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1

februari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Schlyter, Wigforss, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman,

Sköld.

Departementschefen, statsrådet Engberg anför härefter:

Sedan lång tid tillbaka har en statlig samskola varit förlagd till Haparanda.

Enligt 1927 års riksdags beslut angående omorganisation av det

högre skolväsendet är denna skola numera organiserad såsom femklassig

samrealskola.

Av för ändamålet i vederbörlig ordning utsedda representanter för

Haparanda stad samt Nedertorneå, Karl Gustafs, Pajala, Hietaniemi,

Karesuando, Junosuando, Tärendö och Överkalix kommuner har i en till

Kungl. Maj:t ingiven petition hemställts örn upprättande av ett statligt

gymnasium i Haparanda.

Sedan petitionärerna med hänsyn till folkmängd och andra omständigheter

redogjort för förutsättningarna för ett gymnasium i Haparanda,

hava de anfört i huvudsak följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 56.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

Det ifrågasatta gymnasiet bleve framför allt av stor betydelse för fullföljandet,

utvidgandet och fördjupandet av det svenska kulturarbetet i

finnbygden. Sedan omkring femtio år tillbaka hade svenska staten under

vidkännande av stora kostnader och i fullt samförstånd med bygdens folk

på folkskolans område arbetat för införande, utbredande och befästande

av svensk kultur och svenskt språk i denna bygd. Detta arbete hade krönts

med framgång. Under sådana förhållanden borde icke heller det svenska

skol- och bildningsarhetet i fortsättningen begränsas blott till folkskolans

område utan fullföljas och utvidgas till högre skolutbildning såsom grundval

till högre medborgerlig allmänbildning. Såsom det närmast föreliggande

steget i denna allmänt väntade utveckling hade för befolkningen

länge framstått anordnandet av ett statligt samgymnasium i dessa trakter.

Då den finska Tornedalens ungdom sedan 19 år tillbaka beretts möjlighet

att avlägga studentexamen i statsgymnasium i den finska gränsbygdens

huvudort Torneå, torde anledning vara att hoppas, att även de

svenska myndigheterna skulle behjärta behovet av liknande förmåner för

den svenska sidans ungdom.

Över den sålunda gjorda framställningen hava yttranden avgivits av

lärarkollegiet, lokalstyrelsen och rektor vid samrealskolan i Haparanda

ävensom den 13 juli 1934 av domkapitlet i Luleå, den 27 juli 1934 av eforus

över Luleå stifts allmänna läroverk och den 26 november 1934 av skolöverstyrelsen.

Lärarkollegiet har i sitt yttrande, i vilket lokalstyrelsen och rektor instämt,

sammanfattningsvis anfört, att kollegiet funne syftet med petitionen

vara mycket behjärtansvärt. I övrigt har kollegiet verkställt utredning

rörande det eventuella lärjungeområdet för ett gymnasium i Haparanda

samt slutligen ansett sig böra påyrka, att frågan örn ett ändamålsenligt

ordnande av lokalfrågan löstes, innan gymnasiet inrättades.

I sitt utlåtande har domkapitlet anfört följande:

Den nu ifrågakomna framställningen om inrättande av ett gymnasium i

Haparanda för huvudsakligen Luleå stifts finsktalande församlingar

måste anses utgöra uttryck för ett bland befolkningen därstädes sedan

lång tid tillbaka livligt hyst önskemål. Enligt domkapitlets förmenande

läge huvudvikten i denna framställning därpå, att möjlighet bereddes

ungdomen i dessa trakter att i hembygden erhålla gymnasieutbildning

samt att en kulturanstalt av den betydelse, ett gymnasium utgjorde, förlädes

till själva gränsbygden.

De storartade uppoffringar från statsmakternas sida särskilt för tillgodoseende

av folkskoleväsendets krav, som unden lång tid kommit Tornedalen

till del, hade på ett utomordentligt sätt bidragit att väcka och höja

befolkningen i dessa trakter. Att inrättandet av ett gymnasium i Haparanda

på många sätt skulle bidraga till att förmera detta resultat, ansåge

domkapilet påtagligt. Domkapitlet funne därför tillkomsten av gymnasiet

synnerligen önskvärt.

Örn således gymnasiet som bildningsfaktor särskilt med hänsyn till i

Tornedalen rådande speciella förhållanden finge anses hava en stor uppgift

att fylla, måste man som läroverkskollegiet även gjort finna frågan

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts proposition Nr 56.

om gymnasiets rekrytering med elever från det eventuella lärjungeområdet

ganska tveksamt. Härutinnan ansåge sig emellertid domkapitlet icke

fullt kunna ansluta sig till den av kollegiet gjorda begränsningen av detta

område. Kollegiet hade förutsatt, att man endast i undantagsfall kundo

påräkna elever till gymnasiet från Karesuando, Jukkasjärvi och Gällivare

socknar samt funnit sig böra begränsa lärjungeområdet till Tornedalens

domsaga. I princip torde denna uppfattning vara riktig. Emellertid komme

enligt domkapitlets uppfattning frågan örn inrättande vid läroverket i

Luleå av parallellavdelningar vid ytterligare klasser på såväl real- som

latingymnasiet att spela en icke oväsentlig roll i detta avseende. Skulle

endast nuvarande antal parallellavdelningar bibehållas och ytterligare

icke inrättas torde med säkerhet dessa avdelningar icke i längden kunna

emottaga samtliga de elever, som önskade inträde. Att därvid de avvisade

och bland dessa sådana från ovannämnda frenne socknar kunde

förväntas söka sig in vid ett gymnasium i Haparanda syntes domkapitlet

otvivelaktigt. Samma resultat torde kunna förutses även beträffande

Nederkalix socken, som jämväl av läroverkskollegiet frånräknats

lärjungeområdet. Med hänsyn härtill och på grund av de av kollegiet i

dess utredning närmare angivna statistiska och övriga uppgifter funne

domkapitlet det av petitionärerna skisserade området för gymnasiets framtida

rekrytering med elever kunna anses utgöra tillräckligt underlag. Härtill

komme att man vid beräkningen av antalet elever icke uteslutande

torde böra bygga på antalet nuvarande elever vid samrealskolorna. Möjligheten

att med skälig ekonomisk uppoffring nå ett högre och värdefullare

resultat än det en examen vid realskola kunde sägas utgöra torde

i många fall verka stimulerande och i sin mån bidraga till elevantalets

höjning. I likhet med så många andra av statsmakterna påkostade kulturella

välfärdsanordningar i övre Norrland skulle sålunda gymnasiets tillvaro

redan i och för sig skapa och väcka ett intresse, som i annat fall hos

det stora flertalet av befolkningen icke skulle kunna påräknas.

Petitionärerna hade i sin framställning förutsatt, att det tilltänkta gymnasiet

skulle — åtminstone från början — inrättas endast såsom latingymnasium.

I likhet med kollegiet ansåge domkapitlet det önskvärt, att

gymnasiet redan omedelbart kunde göras fullständigt. De synpunkter, som

härutinnan framförts av kollegiet, delades helt av domkapitlet. Endast

svårigheten att anskaffa de härför erforderliga utökade lokalerna kunde

anses lägga hinder i vägen för inrättande av ett fullständigt gymnasium

och detta hade förmodligen påverkat omfattningen av petitionärernas

framställning.

Till frågan örn ordnande eller anskaffande av för gymnasiet erforderliga

lokaler ansåge sig domkapitlet icke kunna i ärendets nuvarande skick taga

ställning.

Under åberopande av vad sålunda anförts finge domkapitlet för egen

del livligt tillstyrka, att den i ärendet gjorda framställningen vunne

beaktande.

Jämväl eforus har framhållit, hurusom statsmakterna funnit sig föranlåtna

att på ett särskilt sätt understödja undervisningsväsendet i förevarande

del av landet. Samma skäl, uttalar eforus, som sålunda föranlett

statsverket att vidtaga särskilda åtgärder för spridande av svensk kultur

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

och svenskt språk i den finsktalande bygden, syntes även kunna åberopas

för den här ifrågavarande framställningen. Sedan eforus vidare i huvudsaklig

överensstämmelse med vad domkapitlet i detta avseende framhållit

yttrat sig beträffande den elevtillströmning, som kunde förväntas till det

föreslagna gymnasiet, har eforus slutligen anfört bland annat följande:

Samskolekollegiet hade framställt som ett oeftergivligt krav, att lokalfrågan

borde vara på ett fullt tillfredsställande sätt löst, innan något

gymnasium inrättades. Såvitt av ansökningen framginge förutsattes, att

åtminstone under ett provisorium förhyrda lokaler skulle tillhandahållas

av Haparanda stad.

Då emellertid staten delvis bekostat den läroverksbyggnad, som nu funnes,

torde med hänsyn till det ifrågasatta gymnasiets särskilda uppgifter

staten böra ikläda sig jämväl en del av de kostnader för de lokaler, som

erfordrades, sedan alla ringar upprättats. Denna fråga torde kunna närmare

utredas under det provisorium, som komme att bestå något år framåt.

Efter vad av handlingarna framginge syntes en utvidgning av det nuvarande

läroverket kunna ske utan allt för stora kostnader.

Skolöverstyrelsen slutligen har i sitt utlåtande i ärendet inledningsvis

framhållit i huvudsak följande:

Ur allmänt principiella synpunkter funne överstyrelsen för sin del det

framlagda förslaget synnerligen behjärtansvärt. Befolkningen i landets

nordligaste områden levde obestridligen under i många hänseenden ogynnsamma

förhållanden, och ett beaktande av denna befolknings önskemål,

så långt detta vore möjligt, syntes därför särskilt angeläget. Icke minst

på det kulturella området och i lråga örn bildningsarbetet vore svårigheterna

påfallande i bygder, där avstånden vore större och kommunikationerna

med hänsyn till den glesare bebyggelsen vore mindre utvecklade

än i övriga delar av landet — även örn under senare tid stora förbättringar

i lråga örn kommunikationer även här inträtt — och där befolkningen

i bland annat språkligt avseende saknade den enhetlighet, som annars

överallt rådde; olika befolkningselement hade svenska, finska eller

lapska som modersmål.

Överstyrelsen erinrade i detta sammanhang även därom, att staten på

framför allt folkundervisningens område funnit sig föranlåten att vidtaga

särskilda åtgärder för att stödja undervisningsväsendet i rikets nordligaste

bygder. Sålunda utginge sedan flera år ett särskilt anslag till folkundervisningens

befrämjande i rikets nordligaste gränsorter, vilket anslag

för budgetåret 1934/1935 vore uppfört med ett belopp av 640,000 kronor.

Vidare åtnjöte folkhögskoleverksamheten i gränsområdena större statliga

understöd än eljest vore medgivna.

Statsmakterna hade sålunda i olika avseenden behjärtat de speciella behov

av bildningsmöjligheter och särskilda understöd, som gjort och gjorde

sig gällande inom rikets nordliga gränsområden. Denna statsmakternas

särskilda omsorg hade emellertid icke varit begränsad till folkundervisningen,

utan hade jämväl sträckt sig till den högre undervisningen. Sålunda

hade staten år 1910 bidragit med ett understöd å 50,000 kronor till

uppförande av den nuvarande läroverksbyggnaden vid samrealskolan i Haparanda.

Ett annat stöd hade staten skänkt förevarande skola på så sätt,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

att då 1904 års riksdag, vid inrättandet av de statliga småskolorna, föreskrivit

vissa kommunala bidrag till avlöningen av lärarna vid dessa skolor,

ett åliggande, som avlyftes kommunerna först vid 1927 års riksdag,

något sådant bidrag icke avfordrats staden Haparanda.

Från dessa allmänna utgångspunkter funne överstyrelsen det naturligt,

att icke alldeles samma synpunkter anlades på det föreliggande förslaget

som i allmänhet brukade anläggas på frågor örn inrättande av nya statliga

läroanstalter för den högre undervisningen. Å andra sidan torde det

få anses ofrånkomligt, att därest ett nytt gymnasium skulle upprättas i

enlighet med petitionärernas önskan, det måste finnas vissa lokala förutsättningar

för ett sådant i fråga örn rekryteringsmöjligheter och gymnasiet

i övrigt fylla ett bestämt behov, så att kostnaderna för detsamma

dels icke ställde sig orimligt höga i förhållande till antalet undervisade

lärjungar dels kunde anses motiverade ur statsnyttans synpunkt.

I det följande har överstyrelsen närmast ingått i en undersökning beträffande

omfattningen av det lärjungeområde, som kunde påräknas för

ett gymnasium i Haparanda. Överstyrelsen erinrar därvid,

att petitionärerna räknat med samtliga gränssocknar och den s. k. finnbygden

i övrigt samt dessutom Gällivare och Jukkasjärvi socknar, vilket i

verkligheten skulle betyda, att gymnasiet kunde såsom lärjungeområde

påräkna praktiskt taget hela lärjungeområdet för samrealskolorna i Haparanda,

Nederkalix, Malmberget och Kiruna. I likhet med lärarkollegiet

hade emellertid överstyrelsen funnit det tvivelaktigt, huruvida Gällivare

och Jukkasjärvi socknar borde medräknas i detta sammanhang, enär innevånarna

i dessa socknar genom riksgränsbanan vore närmast orienterade

åt Luleå. Vidare hade överstyrelsen i motsats till lärarkollegiet varit

böjd för den uppfattningen, att lärjungar från Kalixdalen i dess helhet,

alltså från lärjungeområdet för Nederkalix samrealskola, skulle i icke

ringa utsträckning vid övergång till gymnasium välja Haparanda, örn

möjlighet till gymnasiestudier funnes där. En omständighet, som enligt

överstyrelsens förmenande kunde påverka valet av gymnasium till förmån

för Haparanda, vore, att inaekorderingskostnaderna torde ställa sig

billigare i denna stad än i Luleå. På grund av den förebragta utredningen

hade överstyrelsen sålunda funnit det sannolikt, att såsom lärjungeområdet

för ett blivande gymnasium i Haparanda vore att beräkna Haparanda

stad och Tornedalen med övriga gränssocknar mot Finland, d. v. s. det

nuvarande lärjungeområdet för samrealskolan i Haparanda, samt dessutom

i betydande utsträckning jämväl Kalixdalen. Från lärjungeområdet

för Malmbergets och Kiruna samrealskolor torde däremot endast mindre

lärjungekontingenter vara att påräkna, därest icke särskilda omständigheter

tillkomme. Det torde under sådana förhållanden icke vara för djärvt

att för det ifrågasatta gymnasiet räkna med ett befolkningsunderlag på

åtminstone omkring 50,000 personer.

Överstyrelsen hade i dessa beräkningar icke tagit hänsyn till det av

Luleå domkapitel och dorus för läroverken inom Luleå stift påpekade

förhållandet, att gymnasiet vid högre allmänna läroverket i Luleå icke i

fortsättningen torde kunna mottaga alla, som där sökte och bleve berättigade

att vinna inträde, och att fördenskull en avlastning av lärjungar

till ett nyupprättat gymnasium torde komma att visa sig av behovet på
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

kallad. Det vöre på denna punkt omöjligt att göra någon säker fÖrhandsberäkning

av lörhållandena. Emellertid hade de fyra sista åren utmärkts

av en betydande ansvällning av lärjungenumerären i realskolan och de

två sista åren av en motsvarande ökning i gymnasiets lärjungeantal. Läsåret

1933—1934 hade det blivit nödvändigt att upprätta en extra avdelning

av ring I i det treåriga gymnasiet. Då de lägre klasserna av den femåriga

realskolan, från och med klass 3 och nedåt, samtliga vore dubblerade —

specialplanen upptoge endast en enkel serie avdelningar — och då samrealskolorna

i Nederkalix, Boden, Haparanda, Malmberget och Kiruna

likaså hade stort lärjungeantal för närvarande, torde man kunna räkna

med fortsatt stark tillströmning till gymnasiets avdelningar, och det syntes

mycket sannolikt, att åtminstone endera av gymnasielinjerna, och väl

då närmast reallinjen, vissa år komme att behöva extra avdelningar. Tillkomme

ett gymnasium i Haparanda, torde emellertid vissa kontingenter

av lärjungar vid de nyssnämnda samrealskolorna i Norrbottens län spontant

övergå till detta gymnasium, varför platstillgången i Luleå läroverks

gymnasium sannolikt skulle automatiskt förbättras. Å andra sidan torde

man, därest frågan såges på längre sikt, icke kunna med säkerhet avgöra,

huruvida tillströmningen till gymnasiet vid högre allmänna läroverket i

Luleå komme att mera permanent bliva så stor, att den nödvändiggjorde

dubblering av endera eller ibland båda linjerna, ifall ett nytt gymnasium

icke inrättades inom länet. Överstyrelsen funné alltså i här berörda förhållanden

beträffande gymnasiet i Luleå visserligen icke några direkt

trängande skäl för upprättande av ett nytt högre allmänt läroverk inom

Norrbottens län, men det finge å andra sidan icke lämnas ur sikte, att en

sannolik dubblering av klassavdelning vid högre allmänna läroverket i

Luleå många gånger torde göras överflödig genom upprättande av ett

nytt gymnasium och att följaktligen en motsvarande reduktion av den

kostnadsökning, som det nya gymnasiet medförde, under alla sådana år

inträdde.

Då det härefter gällt att bilda sig en förhandsuppskattning av lärjungetillströmningen

till ett eventuellt gymnasium i Haparanda, har överstyrelsen

vidare ansett, att särskild uppmärksamhet borde ägnas åt den redan

förefintliga tillströmningen till realskolan därstädes.

Man borde nämligen utgå ifrån, har sålunda överstyrelsen i huvudsak anfört,

dels att blivande gymnasielär junger i Haparanda till sin huvudmassa

komme att utgöras av förutvarande lärjungar vid samrealskolan, dels att

en utvidgning av denna skola till att omfatta jämväl gymnasium borde

vara ägnat att öka denna läroanstalts dragningskraft. En undersökning

av lärjungenumerären vid samrealskolan under de senaste 20 åren utvisade,

att antalet lärjungar höstterminen 1914 utgjort 93 samt höstterminen

1927 107. Sedan höstterminen 1931 hade elevantalet successivt stigit

för att höstterminen 1934 uppgå till 181. Härvid vore att märka, att skolan

i enlighet med 1927 års riksdags beslut ombildats från 6-årig till 5-årig.

Till sin praktiska verkan kunde ombildningen anses ha inträtt höstterminen

1933, då sista avdelningen av den 6-klassiga realskolan försvunnit. För

närvarande omfattade skolan icke mindre än 8 avdelningar mot beräknade

5; de 3 lägsta klasserna vore dubblerade. Det vöre alltså uppenbart,

att denna realskola hade att uppvisa en betydande tillströmning av elever.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

Till jämförelse kunde nämnas, att lärjungeantalet i realskolan vid de

minsta högre allmänna läroverken innevarande läsår vore ungefär lika

stort eller 183 vid högre allmänna läroverket i Strängnäs, 182 vid högre

allmänna läroverket i Västervik och 191 vid högre allmänna läroverket i

Visby. Därest lärjungenumerären vid realskolan i Haparanda kunde beräknas

komma att i fortsättningen hålla sig omkring den nuvarande, torde

skolan i sig själv icke behöva anses lör liten för att kunna uppbära ett

gymnasium. Överstyrelsen holle visserligen före att någon särskilt stor

tillströmning icke vore att motse till ett gymnasium i Haparanda, men

funne å andra sidan all anledning förmoda, att lärjungeantalet skulle bli

tillräckligt för att göra inrättandet av ett gymnasium fullt försvarligt.

Mycket talade för att ett sådant gymnasium icke skulle bliva av lägre

storleksordning än gymnasierna vid vissa andra läroverk.

Till ytterligare stöd för framställningen har överstyrelsen härefter anfört

följande:

Överstyrelsen skulle visserligen icke av de ovan angivna skälen finna

sig föranlåten att tillstyrka petitionärernas framställning, då enligt överstyrelsens

mening nya gymnasier icke för närvarande borde inrättas, utan

att en jämförelsevis betydande lärjungetillströmning kunde med säkerhet

påräknas. Men förhållandena i Sveriges nordligaste bygder vöre i många

avseenden egenartade, och, såsom överstyrelsen redan inledningsvis framhållit,

måste tillgodoseendet av gränsbefolkningens bildningsbehov tillmätas

särskild betydelse. Ett gymnasium i Haparanda skulle obestridligen

fylla ett behov, som för befolkningen i dessa bygder icke utan stora uppoffringar

annars kunde tillgodoses. Många föräldrar i gränsbygderna

måste säkerligen för närvarande av ekonomiska skäl avstå från att bereda

sina barn gymnasieutbildning, under det att detta skulle vara dem möjligt,

därest ett mera välbeläget gymnasium funnes än för närvarande.

Och det torde ur det allmännas synpunkt vara ett obestridligt värde, att

den bildning, som representerades av studentexamen, kunde i dessa orter

förvärvas inom bygden, då därigenom större utsikter funnes, att de sålunda

utbildade komme hembygdens kulturella liv till godo, än örn de

skulle förvärva denna utbildning å sydligare orter och därigenom säkerligen

ofta dragas bort från de kargare förhållandena i hembygden. Samma

skäl kunde anföras för ett gymnasium i Haparanda som de, vilka torde

hava betingat förläggandet av ett seminarium för utbildningen av småskollärarinnor

till denna bygd. Ett tillmötesgående av det i petitionen

framförda önskemålet skulle säkerligen väcka stor tillfredsställelse bland

befolkningen och ytterligare stärka deras tillförsikt, att statsmakterna beaktade

och så långt möjligt sökte tillgodose deras önskemål och behov.

På grund av vad överstyrelsen salunda anfört samt efter uttalande av

att, därest ett gymnasium skulle komma till stånd i Haparanda, detsamma

redan från början borde upprättas såsom statligt gymnasium, har överstyrelsen

slutligen förklarat sig vilja tillstyrka bifall till den framlagda

petitionen.

Vad härefter angår organisationen av det ifrågasatta gymnasiet bär

överstyrelsen förklarat sig böjd att ansluta sig till den tidigare i /uondet

uttalade uppfattningen, att detsamma borde omfatta såväl real- som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

latinlinje. Härom samt beträffande organisationen i övrigt bär överstyrelsen

anlört i huvudsak följande:

Skulle ett gymnasium i Haparanda överhuvud kunna påräkna tillräcklig

anslutning, torde det böra erbjuda möjligheter till val mellan båda

linjerna. Då samläsning torde kunna beräknas i hela gymnasiet i alla de

ämnen, där kurserna sammanfölle, bleve kostnadsskillnaden mellan dubbel

och enkel linje icke av den storleksordning, att den borde spela någon

avgörande roll. Detta framginge av de gjorda kostnadsberäkningarna för

båda alternativen.

Vidkommande vidare de båda linjernas längd funne överstyrelsen de

pedagogiska skälen tala till förmån för en fyraårig organisation, och särskilt

torde det vara önskvärt, att ett latingymnasium i dessa bygder, där

de språkliga förhållandena säkerligen påverkade undervisningen i tyngande

riktning även på gymnasiet, kunde göras fyraårigt. Emellertid funne

överstyrelsen starka skäl föreligga att icke desto mindre i detta lall överväga

en treårig organisation av båda linjerna såväl med hänsyn till kostnaderna

som framlår allt till fördelen att i dessa bygder äga tillgång till

ett gymnasium, dit övergången skedde först efter genomgången realskola.

Samtliga högre allmänna läroverk inom Norrland hade endast fyraårigt

latingymnasium, under det att treåriga latingymnasielinjer förekomme

i viss utsträckning vid sydligare läroverk. I rikets nordligaste områden

torde det av socialt-ekonomiska skäl vara särskilt betydelsefullt, att

barnen kunde kvarstanna i hemmen så länge som möjligt. Ett treårigt

latingymnasium i Haparanda skulle därför lia större utsikter att draga

till sig lärjungar från andra samrealskolor i Norrbottens län i sådana fall,

där gymnasiestudier under alla förhållanden måste förbindas med inackordering

å annan ort. Petitionärernas beräkning av lärjungeområdet såsom

omslutande jämväl lärjungeområdena för Malmbergets och Kiruna samrealskolor

torde i sa fall få större fog för sig. Att önskan örn förkortning av

gymnasietiden verkligen spelade en framträdande roll för målsmännen i

dessa bygder, syntes framgå av det förhållandet, att ett betydande antal

lärjungar från de samrealskolor i Norrbottens län, vilka det här gällde,

sökte sig till det treåriga gymnasiet vid Uppsala enskilda läroverk och

till Lunds privata elementarskola.

Överstyrelsen vore alltså böjd hålla före, att ett treårigt såväl latin- som

realgymnasium i Haparanda skulle äga utsikter att vinna en måhända

betydligt större tillslutning än ett fyraårigt. Då för närvarande sammanlagt

omkring 20 lärjungar per år överginge till gymnasiestudier från samrealskolorna

i Haparanda, Nederkalix, Malmberget och Kiruna, då dessutom

åtskilliga lärjungar från dessa områden överginge till gymnasium

utan att hava tillhört någon av de nämnda skolorna samt då övergång till

gymnasium med all säkerhet skulle väsentligt ökas, särskilt från samrealskolan

i Haparanda, i och med upprättande av det ifrågasatta gymnasiet,

funnes ali anledning förmoda, att ett sådant treårigt dubbellinjigt

gymnasium i Haparanda skulle bliva jämförelsevis väl besatt. Att en önskvärd

avlastning från gymnasiet vid högre allmänna läroverket i Luleå

därmed också skulle inträda, hade redan ovan blivit framhållet.

Överstyrelsen skulle emellertid vilja ifrågasätta ett par ändringar i

själva studieorganisationen i det föreslagna gymnasiet. Det vore enligt

överstyrelsens mening önskvärt, med hänsyn till språkförhållandena i

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

gränsbygden, att undervisning i finska kunde beredas den mognare gymnasieungdomen

i denna gränsstad. Icke minst för de elever, som hade finskan

som modersmål, torde en dylik anordning vara av värde. En sådan

undervisning skulle jämväl äga omedelbar betydelse för dem, som efter

studentexamen ginge ut i praktisk verksamhet inom hembygden. Den

skulle också underlätta den fortsatta utbildningen för sådana, som efter

studier vid universitet eller andra utbildningsanstalter avsåge att ägna sig

åt ämbetsmanna- eller annan verksamhet inom det nordligaste Sverige.

Undervisningen kunde tänkas ordnad på olika sätt, men överstyrelsen

ville föreslå, att den, i varje fall tills vidare, anordnades inom ramen av

bestämmelserna för tillvalsämnen, exempelvis på så sätt, att lärjunge vid

inträde å det differentierade gymnasiet finge rätt att utbyta ett såsom tillvalsämne

förekommande modernt språk mot finska. Tim- och kursplaner

för denna undervisning torde det böra tillkomma Kungl. Maj:t att fastställa

liksom att vidtaga de övriga åtgärder, som kunde betingas av anordningen.

Då finskan emellertid torde kräva ett något större timtal än det andra

moderna språk, som den skulle ersätta, ansåge överstyrelsen vidare, att

det fasta språket å latinlinjen, för att åstadkomma en här välbehövlig

lättnad, borde fastställas att vid detta gymnasium vara engelska. Denna

anordning vore enligt överstyrelsens mening motiverad redan med hänsyn

till den föreslagna treåriga gymnasieorganisationen. Med en sådan anordning

ökades jämväl möjligheterna till samläsning mellan latin- och

realgymnasiet och däremot svarande kostnadsbesparing vunnes.

Att gymnasiet borde organiseras såsom samgymnasium, torde utan

vidare vara tydligt med hänsyn till den svenska läroverksorganisationens

allmänna anordning.

Överstyrelsen har härefter övergått till en beräkning av de kostnader,

som äro förenade med upprättandet av ett gymnasium i Haparanda och

har därvid uppställt olika alternativ med fyraårigt och treårigt latingymnasium

samt utan och med reallinje. För ämnet finska har överstyrelsen

därvid räknat med ett timtal av 4 i vardera av de båda högsta ringarna

samt för engelska och franska med det timtal, som för närvarande gäller

å reallinjen.

Av överstyrelsens beräkningar vill jag i detta sammanhang återgiva

följande.

För ett fyraårigt latingymnasium beräknar överstyrelsen de erforderliga

lärarkrafterna till 4 lektorer, 2 adjunkter och en timlärare samt de årliga

kostnaderna — frånsett ålderstillägg, tillfällig löneförbättring, provisorisk

avlöningsförbättring och dyrtidstillägg — enligt följande uppställning:
-

Rektor, lönefyllnad ........................ kronor 1,100

4 lektorer å 5,800 ........................... » 23,200

2 adjunkter å 4,300 ......................... » 8 600

18,5 timlärartimmar å 140.................. » 2,590

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

Teckningslärare!!, lönefyllnad.............. kronor 650

Gymnastikläraren, » » 1,025

Musikläraren, » » 765

Skollärare, arvodesfyllnad................. » 200

Bibliotekarie, arvodesfyllnad .............. » 200

Biträde å rektorsexpeditionen, arvodesfyllnad » 200

Summa kronor 38,530

Därvid Ilar dock icke hänsyn tagits till besparingar, som kunna beräknas

uppkomma genom samläsning mellan vissa klasser.

Motsvarande kostnader för ett treårigt latingymnasium skulle bliva

33,390 kronor.

För ett treårigt realgymnasium, som samläser med ett treårigt latingymnasium,

har överstyrelsen vidare beräknat de erforderliga lärarkrafterna

till 1 lektor, 1 extralärare samt 2 timlärartimmar samt den årliga

kostnaden till 9,380 kronor.

Sammanlagt skulle sålunda kostnaderna för ett treårigt dubbellinjigt

gymnasium, upprättat i enlighet med de av överstyrelsen angivna förutsättningarna,

belöpa sig till (33,390 + 9,380 =) 42,770 kronor.

Jag vill emellertid i detta sammanhang nämna, att därest i motsats till

överstyrelsens förslag franska göres till fast språk å latingymnasiet möjligheterna

till samläsning mellan linjerna något minskas, vilket torde

medföra en ökad kostnad av omkring 1,680 kronor, motsvarande 12 timlärartimmar.

Därjämte torde kostnaderna för ett treårigt realgymnasium,

som samläser med fyraårigt latingymnasium, beräknas något högre än

för ett dylikt realgymnasium, samläsande med ett treårigt latingymnasium.

ii1 ,

Därest beslut skulle fattas angående ombildning av samrealskolan i

Haparanda till ett högre allmänt läroverk, har överstyrelsen föreslagit, att

denna ombildning skulle taga sin början läsåret 1935—1936 med upprättande

av första ringen av latin- och reallinjen, varefter gymnasiet borde

successivt utbildas med en ny ring varje år. Det vore i så fall färdigbildat

med ingången av budgetåret 1937/1938.

För budgetåret 1935/1936 kunde kostnaderna i så fall beräknas på följande

sätt:

Bektor, lönefyllnad......................... kronor 1,100

1 lektor..................................... » 5,800

1 adjunkt................................... » 4,300

4,5 timlärartimmar .......................... » 630

2 timmar teckning å 115 .................... » 230

1 timme musik å 115........................ » 115

4 timmar gymnastik å 115 .................. » 460

3 arvodesfyllnader å 75 .................... » 225

Summa kronor 12,860

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

Emellertid Ilar överstyrelsen funnit sig böra i detta sammanhang fästa

Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på att svårigheter tvivelsutan torde uppstå

att erhålla lektorstjänsterna vid detta nordliga läroverk besatta med tillfredsställande

lärarkrafter. Härom har överstyrelsen sålunda anfört:

Särskilt med den brist på lektorskompetenta aspiranter, som gjort sig

gällande i vissa ämneskombinationer under de senaste åren och som icke

ännu vore hävd, torde detta förhållande komma att göra sig starkt kännbart,

därest icke särskilda åtgärder vidtoges. Överstyrelsen såge i själva

verket ingen möjlighet att lösa denna fråga på annat sätt, än att ett särskilt

vederlag i form av tilläggsarvode tillerkändes ifrågavarande lektorer.

Sagda tilläggsarvode syntes böra utgå enligt samma grunder, som

gällde för provisorisk avlöningsförbättring och alltså icke förenas med

dyrtidstillägg å arvodet. Överstyrelsen hade ingen bestämd uppfattning

angående den lämpliga storleken av dessa tilläggsarvoden, men holle före,

att de icke finge vara alltför knappt tillmätta, därest de skulle medföra

avsedd verkan, och skulle förslagsvis vilja ifrågasätta 1,000 kronor. Detta

belopp skulle alltså tillkomma i ovanstående beräkning av kostnaderna

för budgetåret 1935/1936, medan totalkostnaderna vid avslutad ombildning

skulle ökas med 5,000 kronor.

Beträffande lokaler för det utvidgade läroverket samt dess utrustning i

övrigt har överstyrelsen vidare anfört följande:

I de till överstyrelsen avgivna yttrandena över förslaget hade även berörts

frågan örn lokaler för det utvidgade läroverket. I vanliga fall åvilade

skyldigheten att tillhandahålla lokaler vederbörande kommun, men såsom

ovan nämnts, hade statsverket bidragit med ett anslag av 50,000 kronor

vid uppförande av den nuvarande realskolebyggnaden i Haparanda år 1910.

Överstyrelsen förutsatte, att kommunen under ombildningstiden tillhandahölle

provisoriska lokaler och för övrigt omedelbart trädde i författning

örn en lämplig lösning av lokalfrågan. Emellertid torde det bliva ofrånkomligt,

att staten nu liksom år 1910 lämnade ett avsevärt bidrag till uppförandet

av de nya lokalerna, då staden med sin ringa folkmängd och sin

hårda skattebelastning icke kunde beräknas ensam förmå bestrida dessa

utgifter. Storleken av detta bidrag från statsverkets sida torde icke behöva

eller kunna fastställas vid detta tillfälle; därom torde underhandlingar

med staden först vara erforderliga. Däremot torde det vara nödvändigt, att

redan nu ett engångsanslag beviljades läroverket till bestridande av kostnaderna

för erforderlig komplettering av undervisningsmaterielen och utvidgning

av biblioteket, och överstyrelsen föresloge för detta ändamål ett

belopp av 5,000 kronor.

*

Under åberopande av vad sålunda anförts har skolöverstyrelsen slutligen

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels medgiva, att samrealskolan i Haparanda må från och med den 1

juli 1935 eller den senare tidpunkt, Kungl. Maj:t bestämmer, successivt

ombildas till högre allmänt samläroverk med treårigt latin- och treårigt

realgymnasium och med i utlåtandet föreslagen organisation i övrigt, under

förutsättning att vederbörande kommun utägor sig att tillhandahålla

s. 12 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

12 Kungl. May.ts proposition Nr 56.

bostad eller hyresersättning åt rektor, samt under de villkor i fråga om

tillhandahållande av undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning,

som framdeles kunna varda bestämda, samt

att vid detta läroverk anställd lektor skall äga uppbära ett särskilt tillläggsarvode

av 1,000 kronor per år räknat, att utgå efter de grunder, som

gälla beträffande provisorisk avlöningsförbättring,

dels anvisa ej mindre ett belopp av 13,860 kronor utöver vad överstyrelsen

begärt i underdånig skrivelse den 31 augusti 1934 beträffande förslagsanslaget

till avlöningar vid de allmänna läroverken än även ett engångsanslag

av 5,000 kronor till bestridande av kostnaderna för komplettering

av undervisningsmaterielen och utvidgning av biblioteket.

För bedömande av det väckta förslaget örn inrättande av ett statligt

gymnasium i Haparanda såsom överbyggnad på den därstädes redan befintliga

samrealskolan har förebragts en omfattande utredning. Denna synes

mig giva vid handen, att med hänsyn till befolkningsunderlaget inom det

tilltänkta lärjungeområdet för ett dylikt läroverk inrättandet av gymnasiet

måste anses fullt motiverat. En omständighet, som i detta sammanhang

synes värd beaktande, är att en välbehövlig avlastning från högre allmänna

läroverket i Luleå torde kunna förväntas, därest gymnasiet i Haparanda

kommer till stånd. Vid bedömandet av kostnadsfrågan torde detta

förhållande icke böra förbises, då härigenom behovet av parallellavdelningar

vid läroverket i Luleå minskas.

Örn jag sålunda anser mig kunna utgå ifrån, att förutsättningar i ovan

omförmälda avseenden förefinnas för det föreslagna gymnasiet, finner jag

vidare ur andra synpunkter, att starka skäl tala till förmån för den gjorda

framställningen. Dessa synpunkter hava utförligt framhållits såväl av

petitionärerna som av myndigheterna. Jag vill endast betona vikten därav,

att möjlighet för tillgodoseende av ifrågavarande gränsbefolknings

bildningsbehov beredes inom den egna bygden, varigenom ett större antal

av bygdens befolkning skulle få tillfälle till högre skolutbildning. Utsikterna

för att de sålunda vid ett hembygdens läroverk utbildade komma

denna bygds kulturella behov till godo torde visa sig större än örn de varit

hänvisade till att bedriva studierna å andra orter. Såsom särskilt domkapitlet

framhållit, torde det vidare för gränsbygden vara av allmän betydelse

att äga tillgång till en kulturanstalt, som ett gymnasium förvisso

utgör.

Med stöd av det ovan anförda och vad i ärendet eljest förekommit anser

jag mig böra tillstyrka bifall till framställningen och sålunda förorda, att

samrealskolan i Haparanda successivt från och med läsåret 1935—1936 utbygges

till ett högre allmänt läroverk.

I fråga örn organisationen har skolöverstyrelsen till en början föreslagit,

att gymnasiet — som i likhet med realskolan givetvis bör vara tillgängligt

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

för såväl manliga som kvinnliga elever — skall kava treårig latin- ock

treårig reallinje. På de skäl, överstyrelsen anfört i sitt utlåtande, ansluter

jag mig till förslaget, i vad det avser att gymnasiet organiseras med

dukkla linjer. Däremot finner jag mig köra förorda, att latingymnasielinjen,

liksom i övriga norrlandsstäder med kögre allmänna läroverk, göres

fyraårig.

Med känsyn till språkförkållandena i gränskygden kar överstyrelsen

vidare ansett önskvärt, att undervisning i finska må kunna keredas de

studerande i gymnasiet. Undervisningen i detta ämne kar överstyrelsen

tänkt sig anordnad på det sätt, att lärjunge vid inträde å det differentierade

gymnasiet finge rätt att utkyta ett såsom tillvalsämne förekommande

modernt språk mot finska. I samkand kärmed ock med känsyn till förslaget

örn treårig latinlinje kar överstyrelsen vidare föreslagit, att det

fasta språket å nämnda linje korde fastställas till engelska i stället för

franska.

Till förslaget örn anordnande på sätt ovan nämnts av undervisning i finska

kan jag tillfullo ansluta mig. En dylik undervisning måste anses vara

av stort värde för dem, som avse att ägna sig åt fortsatt verksamket i dessa

nordliga trakter. Kungl. Maj:t torde få i sinom tid utfärda kärför erforderliga

kestämmelser. Någon ändring keträffande det fasta språket å latinlinjen

saknar jag däremot anledning förorda.

I övrigt kar skolöverstyrelsen i sitt utlåtande kerört — förutom frågan

örn de årliga kostnaderna för gymnasiet, till vilken jag återkommer kärnedan

— jämväl vissa andra spörsmål av ekonomisk innekörd.

Med känsyn till kefarade svårigketer att erliålla lektorstjänsterna vid

detta nordliga läroverk kesatta med tillfredsställande lärarkrafter kar

överstyrelsen ifrågasatt, att ett tilläggsarvode av förslagsvis 1,000 kronor

tillerkännes lektorerna. Ekuru överstyrelsens farkågor icke torde kunna

frånkännas kerättigande, är jag icke nu keredd att framställa förslag i

den av överstyrelsen angivna riktningen. Örn förkållandena därtill föranleda,

lärer frågan emellertid köra upptagas till förnyat övervägande.

I fråga örn lokaler för det utvidgade läroverket kar överstyrelsen erinrat

om att vederkörande kommun i vanliga fall kar att tillkandakålla sådana,

överstyrelsen kar även förutsatt, att kommunen i detta fall under omkil

dningstiden skall tillkandakålla provisoriska lokaler ock för övrigt

omedelkart träda i författning örn en lämplig lösning av lokalfrågan. Jag

instämmer med överstyrelsen käri, ävensom därutinnan, att det kör tagas

under övervägande, kuruvida ock i vad mån staten med känsyn till de

intressen, som kär föreligga ej endast för Haparanda stad utan framför

allt för angränsande kygder, kör lämna kidrag till uppförandet av de nya

lokalerna. Underliandlingar kärom mellan statsverket ock staden torde

köra igångsättas, så snart keslut föreligger örn gymnasiets upprättande.

Vid några tillfällen tidigare kar staten i samkand med upprättande av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

läroverk bidragit med engångsanslag till kostnaderna för erforderlig

undervisningsmateriel och utvidgning av biblioteket. Dylika kostnader

bestridas eljest från vederbörande läroverks biblioteks- och materielkassa.

I det nu föreliggande fallet torde icke kunna förväntas, att läroverkets

biblioteks- och materielkassa omedelbart kan lämna tillgång till anskaffande

av den för gymnasieundervisningen nödvändiga undervisningsmaterielen

och erforderlig komplettering av skolans bibliotek. Jag vill förty

tillstyrka överstyrelsens förslag, att ett engångsanslag å 5,000 kronor beviljas

för detta ändamål. Medel härtill synas kunna av Kungl. Majit beredas

ur det under åttonde huvudtiteln i riksstatsförslaget uppförda förslagsanslaget

till Allmänna läroverken: Diverse oförutsedda behov.

Enligt skolöverstyrelsens beräkningar skulle kostnaderna för gymnasiet

under budgetåret 1035/1936 uppgå till sammanlagt 12,860 kronor. Förutom

dyrtidstillägg skulle emellertid tillkomma tillfällig löneförbättring, beräknad

till omkring 2,300 kronor, och provisorisk avlöningsförbättring,

beräknad till omkring 600 kronor. Sammanlagda kostnaden för nämnda

budgetår kan sålunda uppskattas till 15,760 kronor eller avrundat 15,800

kronor. Den fördelar sig på följande i den i statsverkspropositionen föreslagna

avlöningsstaten för de allmänna läroverken under nedannämnda

anslagsposter uppförda delposter, nämligen:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och (i förekommande fall) tjänstgöringspenningar:

lönefyllnad till rektor .......................... kronor 1,100

lön till en lektor................................ » 5,800

» » » adjunkt.............................. » 4,300 11,200

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Majit:

a. Arvoden åt extra ämneslärare.................. » 670

e. Extra arvoden åt lärare i övningsämnen........ » 805

h. Arvoden åt skollälare.......................... » 75 1,550

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Arvoden till bibliotekarier .................... » 75

b. Arvoden till biträden å rektorsexpeditionerna .. » 75 150

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän:

a. Tillfällig löneförbättring ...................... » 2,300

b. Provisorisk avlöningsförbätring ................ » 600 2,900

Summa kronor 15,800

Då den nu föreliggande frågan föranleder en ändring av det under vissa

punkter av 1935 års åttonde huvudtitel framlagda förslaget rörande anslag

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

till avlöningar vid de allmänna läroverken, anser jag mig böra hemställa,

att Kungl. Majit måtte, med ändring därutinnan av sagda förslag föreslå

den höjning av samma anslag, som hetingas av nu föreliggande förslag

eller alltså en höjning från 15,035,738 kronor med 15,800 kronor till 15,051,538

kronor, varvid höjningen å 15,800 kronor torde höra fördelas å de särskilda

delposterna i överensstämmelse med det ovanstående. Enligt vad chefen

för finansdepartementet meddelat torde täckning för den sålunda ifrågasatta

anslagshöjningen kunna beredas å riksstatsförslaget.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit — med ändring av sina under punkterna 127,129,133,136,139,140 och

143 i åttonde huvudtiteln av statsverkspropositionen till 1935 års riksdag

Härutinnan framlagda förslag — måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att samrealskolan i Haparanda skall från

och med den 1 juli 1935 eller den senare tidpunkt, Kungl.

Majit må finna gott bestämma, successivt omhildas till

högre allmänt samläroverk, omfattande fyraårig latinlinje

samt treårig reallinje, och med den organisation i övrigt,

jag ovan förordat, dock under förutsättning att Haparanda

stad tillhandahåller hostad eller hyresersättning åt rektor

samt under de villkor i fråga örn tillhandahållande av

undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning,

som framdeles kunna varda bestämda;

dels till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret

1935/1936 anvisa ett förslagsanslag av kronor 15,051,538;

dels ock i avlöningsstaten för de allmänna läroverken

uppföra nedanstående delposter med följande belopp,

nämligen

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och (i förekommande fall) tjänst
göringspenningar

.................. kronor 9,143,800

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit:

a. Arvoden åt extra ämneslärare...... » 1,083,370

e. Extra arvoden åt lärare i övnings
ämnen

............................. » 595,455

h. Arvoden åt skolläkare, förslagsvis .. » 99,025

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal:

a. Arvoden till bibliotekarier......... » 62,575

b. Arvoden till biträden å rektorsexpe
ditionerna.

......................... » 60,125

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän:

a. Tillfällig löneförbättring, förslagsvis kronor 2,020,000

b. Provisorisk avlöningsförbättring,

förslagsvis ............................ » 296,563

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

E. Hedenlund.

Stockholm 1935, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1935:117 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående utvidgning av samrealskolan i Haparanda till ett högre allmänt läroverk jämte en i ämn s. 1 i texten
  2. SU 1935:52 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga örn Kungl. Maj:ts proposition angående utvidgning av samrealskolan i Haparanda till ett högre allmä s. 1 i texten
  3. SU 1935:8 Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1935/1936 av utgifterna under riksstatens åttonde huvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet s. 74 i texten
  4. SU 1935:43 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utvidgning av samrealskolan i Haparanda till ett högre allmänt läroverk jämte en i ämnet väckt motio s. 1 i texten