Sök i Ratio Lex

Angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa ao banken utgivna sedlar med guld, m. m

1937-05-07 · 66 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 63 av 66 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1937:318, Angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa ao banken utgivna sedlar med guld, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

1

Nr 318.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fortsatt befrielse

för riksbanken från skyldigheten att inlösa ao

banken utgivna sedlar med guld, m. m.; given Stockholms

slott den 7 maj 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 maj

1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med chefen för handelsdepartementet:

Vid anmälan av finansplanen för budgetåret 1937/1938 erinrade jag om att

farhågor gjort sig gällande för en skadlig tillspetsning av konjunkturen. I

den mån dessa farhågor ledde till krav på aktivt ingripande, bleve en diskussion

nödvändig både örn den rätta användningen av redan existerade medel

och örn behovet och möjligheten att skapa nya. Utvecklingen under

våren har aktualiserat de spörsmål som sålunda vid budgetens framläggande

kunde skjutas på framtiden. I samband med anmälan av en av fullmäktige

i riksbanken ingiven framställning om fortsatt suspension av sedlarnas

inlöslighet i guld, i vilken bankofullmäktige berört även frågan om riktlinjerna

för penningpolitiken, torde jag nu få upptaga konjunkturläget och de

krav det ställer på den ekonomiska politiken till närmare diskussion.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 318.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 318-

Till underlag för behandlingen av den ekonomiska politikens utformning

under rådande förhållanden har inom finansdepartementet utarbetats en promemoria

rörande det nuvarande prisläget. Promemorian, som tagits till utgångspunkt

för överläggningar med på området sakkunniga, är av följande

innehåll:

P. M. angående det nuvarande prisläget.

Statistisk översikt.

Det nuvarande prisläget i Sverige måste ses mot bakgrunden av hur den

svenska prisutvecklingen under senare år gestaltat sig i förhållande till de

internationella prisrörelserna.

Omslaget i konjunkturutvecklingen i uppåtgående riktning kan för de länder,

som lösgjort sig från guldblocket, dateras till en tidpunkt, som faller

inom senare hälften av 1932 eller förra hälften av 1933. För dessa länder

fortsatte uppsvinget i tämligen normala banor fram till ungefär mitten

av 1936: sysselsättningsgrad och produktionsvolym ökades över lag, samtidigt

som det allmänna prisläget undergick en måttlig förbättring.

Från och med senare hälften av 1936 kan man däremot nästan tala om

en ny fas av konjunkturförloppet. Även med hänsyn till prisutvecklingen

avviker den följande utvecklingen på ett påtagligt sätt från den föregående.

Efter devalveringen inom guldblocket har konjunkturuppsvinget blivit internationellt,

och prisstegringstendenserna hämmas därför ej som förut av

tillbakagång inom vissa länder. Vidare är att märka, att prisstegringen under

dessa senare månader på viktiga områden försiggått med en hastighet,

som avsevärt överträffar vad som brukar förekomma även vid utpräglade

konjunkturuppsving. I själva verket får man gå tillbaka till världskriget för

att finna en motsvarighet till en på en gång så utbredd och så accentuerad

prisstegring.

Det är förloppet av dessa prisrörelser, som i det följande skall något närmare

studeras. Beträffande utlandet har framställningen begränsats till

England och Förenta staterna, vilka senare länder intaga en ledande ställning

på världsmarknaden och dessutom äro av speciell betydelse för Sveriges

näringsliv. För dessa länder undersökes först, hur prisrörelsen spridit

sig från råvaruskiktet till övriga delar av prissystemet, varefter partipriserna

och levnadskostnaderna bli föremål för närmare behandling med särskild

hänsyn till svenska förhållanden.

Prisstegringen framträder tydligast på de ledande råvarumarknaderna.

I tab. 1 ha några viktigare data anförts för att belysa prisrörelsen på

detta område.

Det framgår av denna tabell, att prisläget i juni 1935 avsevärt återhämtats

från den onormalt djupa nivå, till vilken det nedpressats under lågkonjunkturen.

Beträffande vissa varor såsom majs och kautschuk har återhämt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 318.

Tabell 1. Partiprisindextal lör viktigare råvaror & världsmarknaden.1

Varor

Juni

1929

Bottenläge

1930—1934

Juni

1935

Juni

1936

Mars

1937

April1 2

1937

Koppar......................

219

Juli —32

77

100

119

224

191

Tenn........................

88

Maj —31

46

100

81

124

113

Bly ........................

172

Juni —32

70

100

110

239

175

Zink ........................

190

Maj —31

78

100

101

242

179

Tackjärn ....................

106

Dec. —32

87

100

104

119

119

Stenkol, engelsk..............

108

Febr. —32

96

100

lil

146

153

Pappersmassa, sulfit oblekt ..

135

Mars —33

74

100

101

157

169

Bomull......................

150

Aug. —31

57

100

101

116

110

Ull..........................

181

April —33

75

100

106

157

168

Kautschuk ..................

180

Juni —32

29

100

124

202

188

Majs ........................

112

Peo. —32

28

100

78

137

158

Vete ........................

138

Dec. —32

57

100

108

148

146

Socker ......................

106

Febr. —33

82

100

115

106

106

Kaffe........................

243

April—31

80

100

99

135

130

Kakao ......................

158

Dec. —33

79

100

113

211

211

ningen medfört mer än en tredubbling av priserna, beträffande tenn, vete och

bomull ha priserna ungefär fördubblats, och beträffande flertalet övriga varor

håller sig prisstegringen vid 25—50 %>. Stenkol och tackjärn visa fram till

denna tidpunkt den lugnaste prisutvecklingen.

Från juni 1935 till juni 1936 äro prisrörelserna relativt obetydliga, vilket

tyder på att ett temporärt jämviktsläge uppnåtts på flertalet marknader.

Det är lärorikt att jämföra prisutvecklingen under detta år med den prisutveckling,

som äger rum under de tre följande kvartalen. Priserna på koppar,

bly och zink stiga under sistnämnda period ungefär till dubbla nivån. För

kautschuk, pappersmassa, ull, majs och vete uppgå prisstegringarna till 40—

60 °/o. Att metallerna leda utvecklingen är ej så förvånande, då detta brukar

vara det vanliga förloppet under ett konjunkturuppsving. Men det

är anmärkningsvärt, dels att prisstegringen blivit så kraftig och dels att den

i så hög grad spritt sig även till varor, som ej i första hand beröras av en

expansion inom kapitalindustrin. För flertalet här medtagna produkter (undantagen

utgöras av bomull, ull, socker och kaffe) har prisläget i mars 1937

t. o. m. varit högre än och ofta i ganska väsentlig grad överstigit den toppnotering,

som nåddes under det föregående högkonjunkturåret, 1929.

Det framgår av sista kolumnen i tab. 1, att prisutvecklingen under de första

veckorna av april varit mera oenhetlig. Vissa varor, som väga tungt inom

Sveriges utrikeshandel, såsom pappersmassa, stenkol, ull och majs, ha undergått

fortsatta prisstegringar. Däremot har för andra varor, som i särskild grad

1 De till grund för indexberäkningarna liggande prisuppgifterna äro hämtade ur »Ekonomisk

översikt» (kakaopriset ur tidskriften »Economist»).

2 Siffrorna hänföra sig till senast tillgängliga prisuppgifter (15—20 april).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

Indextal för råvarupriser, partipriser och levnadskostnader i U. S. A.

England och Sverige 1928—1937.1

(1935 = 100).

Diagram I. Råvarupriser.

U. S. A.

England.

Sverige.

Diagram II. Partipriser.

Diagram III. Levnadskostnader.

1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937

130

120

110

100

90

80

70

60

50

140

130

120

110

100

90

80

70

120

115

110

105

100

95

90

85

80

1 De siffror, vilka ligga till grund för diagram I—lil, återfinnas i tabellbilaga A.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

5

Indextal för priser & Jordbruks- och industriprodukter i U. S. A., England

och Sverige samt för export- och importpriser för industriprodukter i

Sverige 1928—1937.''

Diagram IV. Jordbruksprodukter.

(1929 = 100)

Diagram V. Industriprodukter.

(1935 = 100)

U. S. A.

England

Sverige

Diagram VI. Industriprodukter i Sverige.

(1935 = 100)

Exportpriser

Importpriser

120

110

100

90

80

70

60

50

40

30

140

130

120

110

100

90

80

150

140

130

120

110

100

90

80

1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937

'' De siffror, vilka ligga till grund för diagram IV—VI, återfinnas i tabellbilaga B. I diagram

IV ha emellertid siffrorna omräknats med 1929 som bas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

varit föremål för spekulativa transaktioner, det under mars uppnådda höga

prisläget justerats nedåt. Detta gäller i synnerhet vissa metaller samt kautschuk.

Det framstår som sannolikt, att detta prisfall har karaktären av en

reaktion gentemot de föregående, av spekulationen framkallade överdrifterna.

Av diagram I—III framgår, hur denna exceptionellt starka råvaruprisstegring

i försvagad form återspeglas såväl i partiprisindextalens som i levnadskostnadernas

förändringar. Även på dessa områden kan man från 1934 till

första halvåret 1936 konstatera en relativt stor stabilitet. En jämförelse mellan

Förenta staterna och England ger dock vid handen, att liksom depressionen

var avgjort kraftigare i det förra än i det senare landet, också återhämtningen

av priserna blivit av större omfattning. Amerika når något senare än

England det prisläge, som sedan i stort sett bibehålies oförändrat till ungefär

mitten av 1936, då, såsom nyss nämnts, en ny prisstegringsperiod täger sin

början.

Beträffande partiprisutvecklingen bör uppmärksammas, att indextalen för

U. S. A., England och Sverige visa en parallell utveckling under senare hälften

av 1936, örn ock stegringen är något större i England än i de båda övriga

länderna. Under första kvartalet av år 1937 ökas tempot för stegringen i alla

länderna men i all synnerhet i Sverige, där prisuppgången nu t. o. m. är något

större än i England. Räknat med utgångspunkt från år 1935 ligga England

och Sverige något högre än U. S. A. Parallellismen mellan Englands och

Sveriges partiprisrörelser är för övrigt slående ej endast under de sista två

åren utan under hela den föregående tiden.

Inom detaljhandeln återkommer prisrörelsen i ännu mer försvagad form.

I Sverige ha levnadskostnaderna för övrigt visat en något större motståndskraft

gentemot de prisstegrande tendenserna än vad som varit fallet i England

och Förenta staterna. Enligt riksbankens index höll sig detaljprisnivån

stabil ända till slutet av år 1936 (jfr diagram VII), under det att stegringarna

både i England och U. S. A. under nämnda år voro ej obetydliga. Levnadskostnadsindex

steg i England 5 % från juli till december och i Förenta staterna

4 % från mars till december. Under de första månaderna av innevarande

år synes Sverige emellertid vara på väg att inhämta de andra ländernas

försprång. Det är sålunda signifikativt, att riksbankens index från december

1936 till mars 1937 stigit med 2 % under det att Englands levnadskostnadsnivå

under denna tid varit helt oförändrad.

Diagram IV och V avse att åskådliggöra, hur de nu anförda p a r t i p r i sindextalen

ha påverkats av prisutvecklingen för jordbruks- respektive

industriprodukter. (De olika produktpriserna ingå i dessa indextal med

vikter, som svara mot de relativa produktvärdena. För jordbruksprodukterna

har 1929 tagits som basår, då härigenom lättare åskådliggöres, hur utvecklingen

under senare år influerats av den olikartade jordbrukspolitik, som

förts i de tre länderna.)

Det framgår av diagram IV, att såväl England som Sverige, sedan guldmyntfoten

övergivits, endast i mindre grad rycktes med i det fortsatta våld
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 318-

7

samma prisfall, som drabbade jordbruksprodukterna i Förenta staterna, där

sänkningen dock senare till största delen återvanns, sedan även Förenta staterna

år 1933 sänkt noteringen på dollarn. Man kan även tydligt skönja, hur

den svenska priskurvan under inflytande av stödpolitiken steg över de andra

ländernas fr. o. m. år 1933. Under de senaste månaderna synas dock dessa

länder vara på väg att inhämta Sveriges försprång.

Prisutvecklingen för industriprodukter har, såsom diagram V utvisar,

gått efter mera parallella linjer i de tre länderna. Prisläget var tämligen

stabilt från 1934 t. o. m. förra hälften av år 1936. Sedan inträder en synnerligen

kraftig stegring, som särskilt accentueras under de sista månaderna, då

stegringstempot avsevärt överstiger det tempo, som titmärkte prisfallet under

depressionsåren. (För jordbruksprodukter synas däremot de senare prishöjningarna

både till omfattning och hastighet tämligen väl motsvara de

föregående sänkningarna.) En omständighet av stor betydelse är, att prisstegringen

för industriprodukter under den sista tiden synes vara påtagligt

mera utpräglad i Sverige och England än i Förenta staterna. Man kan även

konstatera, att den är något starkare i Sverige än i England.

Förklaringen till detta förhållande torde givas i diagram VI, som visar,

huru export- och importpriserna utvecklats för Sveriges industriprodukter.

(Dessa indices liksom nyssnämnda index för industriprodukter ha ställts till

förfogande av Svenska Handelsbanken och äro baserade på samma material,

som de av banken publicerade, men de avvika från dessa senare i det hänseendet,

att alla jordbruksprodukter uteslutits. För övrigt ha Svenska Handelsbankens

export- och importprisindextal 1913 till basår, under det att de här använda

indextalen med hänsyn till viktberäkningen baserats på år 1926, varigenom

de kanske bättre korrespondera med nuvarande avsättningsförhållanden.)

Vad som mest frapperar i detta diagram är nämligen den exceptionellt

starka höjningen av Sveriges exportpriser för industriprodukter under de tre

kvartal, som falla mellan juni 1936 och mars 1937. Denna höjning uppgick

till icke mindre än 36 °/o, under det att samtliga svenska industriproduktpriser

under samma tid stego i genomsnitt 25°/ooch råvarupriserna på världsmarknaden

cirka 24 °/o. För de engelska och amerikanska industriproduktpriserna

var stegringen under denna tid ännu mindre, nämligen resp. 18 och

8 °/o. Man torde därför vara berättigad att påstå, att Sveriges exportvaror på

världsmarknaden varit föremål för en särskilt gynnsam prisutveckling under

de senaste månaderna, och att det är denna relativa prishöjning för våra exportvaror

i förhållande till industriproduktprisernas genomsnitt, som är den

viktigaste anledningen till att den svenska priskurvan för industriprodukter

nu stiger hastigare än motsvarande kurvor i de andra länderna.

Även för Sveriges importerade industrivaror är prisstegringen under den

sista tiden mycket markerad, ehuru avgjort mindre än för de exporterade

produkterna. Från juni 1936 till mars 1937 steg importprisindex för industrivaror

22 °/o, under det att, som nyss nämnts, exportprisstegringen under

samma tid utgjorde 36 %>. I förhållande till det läge, som förelåg vid mitten

av 1936 och i stort sett även under hela år 1935, har alltså Sveriges

opaginerad Kontrollera mot PDF

Indextal för konsumtionsvarupriserna,

(Sept. 1931 = 100)

Diagram VII.

oo

•.Generalindex

■^Födoämnen

Bränsle

• Beklädnad

■ Inventarier

1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937

112

110

108

106

104

102

100

98

96

94

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

9

bytesrelation i förhållande till utlandet påtagligt förbättrats. Då priserna

för viktigare exportvaror såsom trä och pappersmassa under år 1935 och

förra hälften av 1936 voro föremål för en temporär prisnedgång, blir emellertid

den relativa exportprishöjningen mindre betydande, örn den sättes i

relation till det kanske mera normala prisläget under år 1934. För övrigt är

att märka, att divergensen mellan export- och importprisrörelserna på detta

område tenderat att utjämnas under de gångna månaderna av år 1937.

Jämför man slutligen prisstegringen för importvaror, som till största delen

omfatta förnödenheter och kapitalvaror för industriell användning, med

prisstegringen för inom landet producerade industrivaror, finner man, att utvecklingen

försiggått tämligen parallellt. (Från juni 1936 till mars 1937 uppgick

den för importvaror till 22 %> och för de inhemska produkterna till

25 %.) Den för räntabiliteten viktiga relationen mellan kostnadspriser och

produktpriser synes alltså ej i nämnvärd grad ha förändrats genom ifrågavarande

prisförskjutningar, i alla händelser ej i ogynnsam riktning.

En närmare granskning av detaljprisernas förändringar visar, att

man vid förklaringen av den genomsnittliga prisrörelsen måste taga hänsyn

till tre olika faktorer: jordbrukspolitiken, det direkta prisstegrande inflytandet

från utlandet samt prisstegringstendenser på grund av ökad inhemsk

efterfrågan.

Hur priserna på de från jordbruket erhållna produkterna, i huvudsak födoämnen,

utvecklat sig i förhållande till övriga detaljpriser, framgår av diagram

VII, som visar hur prisindextalen för de olika huvudgrupper som ingå

i riksbankens konsumtionsprisindex varierat sedan år 1931.

Alltsedan 1933 har gruppindextalet för födoämnen stigit avsevärt, under

det att priserna på övriga i konsumtionen ingående poster, efter en tillfällig

uppgång under år 1932, ända fram till början av år 1937 hållit sig under 1931

års nivå. Att den anmärkningsvärda prisstegringen för födoämnesgruppen

fram till 1936 sammanhänger med stödåtgärderna för jordbruket, visar den

första kolumnen i följande tablå över de procentuella förändringarna av de

specialindices, som falla under gruppen födoämnen:

Procentuell prisförändring

medeltal 1933—

medeltal 1936-

medeltal 1936

mars 1937*

Mjölk, smör, ost, margarin......

........ +9.3

+ 4.0

Kött..........................

........ +28.7

- 0.2

Fläsk ..........................

........ +29.6

- 1.7

Ägg, fisk ......................

........ +18.4

+12.8

Potatis, mjöl, bröd m. m.......

........ +7.0

+ 6.0

Trädgårdsprodukter ............

........ +2.1

- 1.4

Specerier, kolonialvaror..........

+ 3.0

Drycker, tobak m. m...........

........ + l.l

+ 0.7

Hela födoämnesgruppen..........

........ +8.3

+ 4.0

1 Säsongrörelsen eliminerad.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

Tabell 2. Prisindextal utvisande den Internationella prisrörelsens spridning

till Sverige.1

(Sept. 1934 = 100.)

é September

December

Mars

1936

1936

1937

Stenkol:

Engelsk, Londonnotering........................

116

121

144

Partipris ......................................

113

131

147

Detaljpris ......................................

103

.103

109

Olja, bensin:

Londonnotering ................................

100

100

108

Partipris, råolja ................................

100

100

109

Detaljpris, bensin ..............................

100

100

100

Kautschuk:

Londonnotering ................................

101

129

159

Partipris........................................

104

104

108

Hudar:

Londonnotering ................................

112

112

122

Partipris, inhemska hudar ......................

115

127

145

> , sulläder ..............................

Detaljpris, lågskor ..............................

116

116

133

112

112

114

Halvsulning och kläckning ......................

101

102

103

Ull:

Londonnotering ................................

101

130

136

Partipris, ullgarn................................

92

105

109

Detaljpris, ullgarn ..............................

98

102

114

Bomull:

Londonnotering ................................

97

99

113

Partipris, bomullsgarn ..........................

101

106

118

Detaljpris, bomullsgarn..........................

98

99

102

Kaffe:

Londonnotering ................................

83

94

101

Partipris........................................

87

90

95

Detaljpris ......................................

93

94

98

Trävaror:

Exportpris, furu 3x9 ..........................

115

126

143

» , 16 kval.............................

109

123

141

Byggnadsträ, bjälkar............................

100

lil

121

> , sparrar............................

100

112

128

» , golvträ ............................

97

105

115

Prisstegringen för de tungt vägande posterna mjölk, fläsk, kött och ägg är

under dessa år den viktigaste orsaken till gruppindextalets höjning. Även för

höjningen under de sista månaderna synes jordbrukspolitiken ha haft utslagsgivande

betydelse, ehuru det för säsongen höga priset på ägg influerats

av särskilda omständigheter och prishöjningar även tillkommit för vissa specerier

såsom kaffe och socker.

1 De till grund för indexberäkningarna liggande prisuppgifterna ha erhållits från tidskrifterna

»Affärsvärlden» och »Economist» (Londonnoteringen), från Kommerskollegium (partipriser och

trävarunoteringar) samt från Socialstyrelsen (detaljpriser).

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 318-

11

Den i tab. 2 gjorda sammanställningen avser att klargöra, hur höjningen

av vissa svenska detaljpriser direkt sammanhänger med utländska prisstegringar.

I flertalet fall är korrespondensen mellan de utländska och de svenska

partiprisrörelserna ganska god, under det att i några fall avvikelserna på

grund av olika anledningar blivit ganska stora. De svenska detaljprisema

visa däremot med undantag för ullgarn och kaffe en betydande eftersläpning

i förhållande till partipriserna, varför fortsatta prishöjningar inom detaljhandeln

framstå såsom en sannolik följd av den redan inträdda partiprisstegringen

på motsvarande områden.

Tabell 3. Procentuella prislörskjutnlngar lör de i riksbankens konsumtionsprisindex

ingående varorna oktober 1936—mars 1937.

Prisförändring

Antal

Sammanlagd

Viktigare varor

i procent

varor

vikt

+ 20 och mer

2

13

Husgerådsartiklar av järn.

+15 till + 20

3

17

Ullgarn, såpa.

+ 10 » +15

3

4

Fårkött, gryn.

+ 5 > +10

18

106

Smör, kaffe, kol, porslin, möbler, textilämnen.

|+ 2 > +5

36

1871

Bröd, socker, ved, »förtäring utom hemmet».

\> 0 » +2

31

238/

Mjölk, skodon, arbetshjälp.

0

46

308

Margarin, vetemjöl, tobak, kokgas, bostad, större

husgeråd (symaskin, dammsugare, lampa,

radiorör), resor.

J< 0 till - 2

6

431

Ost.

1- 2 » - 5

10

43j

Nötkött, elektrisk ström.

— 5 och mer

6

41

Fläsk.

161

1,000

Att detaljprisnivåns höjning emellertid ej uteslutande har sin grund i från

utlandet härrörande direkta prispåverkningar, torde framgå av den översikt

över detaljprisernas spridning under det sista halvåret, vilken här återgives

som tab. 3. Denna tabell visar en anmärkningsvärt liten spridning av

prisrörelserna kring det medeltal, som representeras av generalindextalet, vilket

under ifrågavarande tid höjts 2.4 %. 42 % av samtliga varor falla nämligen

inom den intervall, som omfattar prishöjningar upp till 5 %>. Till samma

resultat kommer man, om varorna räknas med de vikter, so,m ange deras

relativa betydelse för den totala konsumtionen, och som tillämpats vid

medeltalsberäkningen. I jämförelse härmed framstå prissänkningarna såsom

mycket obetydliga. (Den mest anmärkningsvärda prisnedgången hänför

sig till fläsk och kött och sammanhänger med fläskproduktionens cykliska

förlopp; den är alltså ej signifikativ för den generella prisrörelsen.)

Man kan härav draga den slutsatsen, att en generell stegringstendens gör sig

gällande beträffande detaljpriserna, en tendens, som endast vissa trögrörliga

priser hittills motstått. De i tabellen anförda exemplen visa, att prisstegringen

även nått områden, där det direkta inflytandet från utlandet i endast

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

ringa mån kunnat göra sig gällande och där prisstegringarna därför i huvudsak

kunna anses ha sin grund i en ökad efterfrågan från allmänhetens sida.

Det är denna sista omständighet, som ger den nu pågående detaljprisrörelsen

dess ovanligt enhetliga karaktär.

Prisrörelsens förutsättningar.

1) Den nuvarande prissituationen, som i det föregående belysts med tillgängligt

statistiskt material, företer alla typiska drag hos en konjunkturell

prisuppgång. Här må särskilt understrykas prisrörelsens enhetlighet

inom olika varuskikt (alltså med avseende å råvaror, färdigprodukter

o. s. v.) samt den relativa stegringen för råvarupriserna i förhållande

till priserna å färdigprodukter och för kapitalvarupriserna i förhållande till

priserna å konsumtionsvaror.

En konjunkturell prisstegring av denna typ har sitt underlag i monetära

förändringar såväl som i förskjutningar inom varuproduktionen och varuhandeln.

Den underbygges av en fortgående köpkraftsökning och drives å

andra sidan fram genom självständiga prisstegringar på de olika råvaror för

kapitalvaruproduktion, varav ett starkt temporärt behov framträder under

en period utmärkt av omfattande nybildning av realkapital. Mellan den

monetära sidan och varusidan i ett konjunkturellt prisstegringsförlopp med

den bakgrund, som här antytts, föreligger en växelverkan; köpkraftsökningen

har till förutsättning en investeringsökning och skapar i sin tur efterfrågeunderlaget

för den utveckling av priser och avsättning, varpå den fortsatta

investeringsverksamheten grundas. I denna ömsesidiga växelverkan ligger,

som erfarenheten visat, ett avsevärt riskmoment. Konjunkturutvecklingen

tenderar att accelereras, ända till dess att vissa motverkande krafter medföra

ett omslag.

2) Här berörda förhållanden, vilka äro väl kända från tidigare högkonjunkturer,

äro visserligen med all sannolikhet att betrakta som det egentliga

underlaget för nu föreliggande prisutveckling men räcka icke som förklaring

till den säreget tillspetsade form, som prisrörelsen av föreliggande

uppgifter att döma är på väg att erhålla. För att förstå denna måste man

taga hänsyn även till vissa prissteg rande faktorer av strukturell

art, alltså förhållanden av relativt bestående natur och avseende näringslivets

organisatoriska underlag.

Betalningsmedelsförsörjningen, och därmed den allmänna prisnivån, fluktuerade

under förkrigstiden under påtagligt inflytande av guldproduktionen.

Denna sistnämnda faktor, som även nu är verksam om den än förlorat i betydelse

genom tillkomsten av ett utbrett system av i princip fria, i förhållande

till guldet devalverade valutor, får för närvarande antagas påverka utvecklingen

i prisstegrande riktning. Det torde icke behöva råda någon tvekan

om att detsamma på längre sikt gäller även nedskrivningen av valutavärdena

i förhållande till guldet. Inom ett flertal i ekonomiskt avseende ledande

länder ha vidare statsbudgeterna icke endast under depressionen utan

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 318-

13

även under den därpå följande uppsvingstiden underbalanserats, varigenom

penningmarknaden tillförts ytterligare betalningsmedel. Man torde vara berättigad

att anse, att de förskjutningar i kontrollmöjligheterna på kreditmarknaden,

som därigenom kommit till stånd och som äro ägnade att underlätta

en utveckling i inflatorisk riktning, endast långsamt kunna upphävas.

Härtill kommer, att det råvaruöverflöd, som av olika skäl utmärkte 1920- talet, nu sannolikt i viss utsträckning avvecklats. Under 1920- och 30-talen

har nämligen dels under och efter kriget tillskapade produktionsmöjligheter

för viktiga råvaror anpassats efter fredsförhållanden, dels också råvarubehovet

stigit. Möjligheter att inom en närmare framtid fylla nu framträdande

relativa råvarubrist föreligga endast för vissa varor.

3) Vid förklaringen av den nuvarande prisutvecklingens särdrag har man

att taga i betraktande icke endast den konjunkturella prisstegringens sannolika

underlag i en på längre sikt verkande tendens till prishöjning. Av väsentlig

betydelse torde även vara att de nu pågående rustningarna

och socialt motiverade statliga investeringarna givit

varuefterfrågan en mera utpräglad inriktning mot råvaror för kapitalvaruproduktion

än man haft erfarenhet av under tidigare högkonjunkturer.

Då emellertid priserna på dessa råvaror i en konjunkturell prisstegring äro

ledande, har därigenom hela prisutvecklingen erhållit en tillspetsning och

konjunkturförloppet en accelerering, som i vissa avseenden kommit den nuvarande

utvecklingen att likna pris- och konjunkturförloppet under tidigare

delar av världskriget.

4) Går man till de speciella uppgifterna inom prisstatistiken, kan man

slutligen fastställa även förekomsten av en annan, på kort sikt kraftigt prissi

egrande faktor, nämligen en varuspekulation, vilken icke begränsar

sig till råvaruskiktet utan framträder jämväl inom exempelvis detaljhandeln.

Ett visst inslag av spekulation är utmärkande för varje konjunkturell

prisstegring. En självständig prishöjande verkan torde dock tillkomma den

först i sådana situationer, då prisutvecklingen blivit så häftig, att man har

att räkna med en formlig flykt till sakvärden eller med att företagare vid

prissättningen inom olika produktionsled — utan tanke på bakslag till följd

av konkurrens — våga föregripa en förutsedd prishöjning.

Det är i nuvarande läge ur penningpolitik synpunkt av vikt att kunna

bilda sig en uppfattning örn den sannolika fortsatta prisutvecklingen. Att

varje prisprognos är förbunden med stora vanskligheter är väl känt. Emellertid

föreligga större möjligheter till en framtidsbedömning, när det gäller

att uttala sig om den allmänna prisrörelsen, än när det gäller att bedöma utvecklingen

av enstaka priser eller prisgrupper. I förstnämnda fall kan man

nämligen nå vissa slutsatser med utgångspunkt från en bedömning av prissituationens

allmänna ekonomiska underlag.

Vid ett försök till bedömning av de närmaste prisutsikterna mot bakgrund

av vad som i det föregående anförts rörande prisutvecklingens orsaker, kan

till en början konstateras, att prisstegringen, i den mån den har ett rent spe
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 318.

kulativt underlag, måste anses mycket labil. Erfarenheten visar, att ett bakslag

för varuspekulationen redan för en eller ett par enstaka råvaror kan

vara tillräckligt att pressa ned flertalet spekulativt stegrade priser t. o. m.

under den nivå, för vars upprätthållande marknadsbetingelser eljest föreligga.

Med hänsyn därtill har man att räkna med bakslag i råvaruprisutvecklingen,

som temporärt bromsa upp den fortgående allmänna prisstegringen. Utvecklingen

under april innevarande år erbjuder ett exempel på en sådan utbredd

prisreduktion, som närmast framstår som en reaktion mot tidigare

spekulativa överdrifter.

Bakslag av nu angivet slag kunna på ett sent stadium av en högkonjunktur

utlösa ett omslag i hela konjunkturutvecklingen. Sannolikheten härav minskas

i den mån denna kan hämta stimulans ur av spekulationen icke berörda

prisstegrande förhållanden. Av den föregående översikten framgår,

att sådana förhållanden nu föreligga. Därvid har man i första hand att uppmärksamma

de statliga, politiskt bundna investeringsprogrammen, vilkas slutförande

kan väntas taga ännu åtskilliga år i anspråk.

I det föregående har framhållits, att den konjunkturella prisstegringen sannolikt

har till förutsättning även på längre sikt verkande prishöjningstendenser,

baserade på vissa förhållanden på penningmarknaderna och inom råvaruproduktionen.

Dessa förhållanden äro sannolikt icke av tillräcklig betydelse

för att kunna förhindra ett konjunkturomslag, men otvivelaktigt äro de

ägnade att förstärka högkonjunkturens motståndskraft mot chocker från

bakslag på de spekulativa varumarknaderna.

Slutligen må nämnas, att prisstegringen, i den mån den är av rent konjunkturell

typ, enligt vad erfarenheten givit vid handen i sig själv äger en icke

ringa labilitet, som ökas samtidigt med att konjunkturförloppet fortskrider.

Det erbjuder alltid stora svårigheter att säga, huruvida inom produktionen

framträdande, för en högkonjunktur typiska spänningar mellan olika produktionsgrenar

och olika priser, nått en sådan styrka, att en kris måste anses

förestående. Beträffande den framtida prisutvecklingen, i den mån den balett

rent konjunkturellt underlag, vågar man dock antaga, att de nyss diskuterade

förhållanden, som öka högkonjunkturens motståndskraft mot spekulativa

bakslag, också äro ägnade att uppskjuta det omslag, som kan betingas

av spänningar inom produktionen och på varumarknaderna.

Föregående resonemang ha tagit fasta närmast på den internationella utvecklingen.

Ur svensk synpunkt betyda de slutsatser, vartill övervägandena

lett fram, att man måste räkna med sannolikheten av att

den nuvarande nivån för export- och importpriser tillsvidare kommer att

äga bestånd och med möjligheten av en fortsatt uppgång av dessa

priser. Import- och exportprisutvecklingens inflytande på den svenska marknaden

beror i första hand på dess direkta återverkan på prissättningen på

olika hemmamarknadsprodukter. Vidare gäller emellertid, att en exportprisstegring,

som går utöver importprisstegringen, tillför landet ökad köpkraft med

ett generellt prisstegrande inflytande, som är särskilt märkbart vid nuvarande

finansieringsformer. Att dessutom — i synnerhet under inflytande av stimu
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 318-

15

lansen från import- och exportprisutvecklingen — en självständig prisstegring

kan uppkomma inom landet, följer omedelbart därav, att flera av de faktorer,

som förklara den internationella prishöjningen, föreligga väl utvecklade

även i Sverige. De synpunkter, som härvidlag göra sig gällande med

avseende å läget på kreditmarknaden, som främst tilldrager sig uppmärksamhet

i detta sammanhang, ha närmare utvecklats i propositionen nr 000

med förslag till lag om rätt för Konungen att utfärda särskilda föreskrifter

angående bankaktiebolags kassareserv.

Det i det föregående framlagda prismaterialet visar, att produktprisstegringarna

hittills blott i relativt ringa utsträckning spritts över till detaljhandeln

och konsumtionsskiktet. Detta är icke ägnat att förvåna, emedan

detaljpriserna regelbundet visa en betydande eftersläpning i förhållande till

partipriserna. En prisrörelse inom detaljhandeln börjar under normala förhållanden

alltid senare än inom partihandeln och förlöper, så länge icke

spekulativa moment tillkomma, långsammare. Risken för spekulation ökas

emellertid, ju längre partiprisstegringen fortsätter och ju häftigare den blir.

Vissa symptom på varuspekulation vid prissättningen inom detaljhandeln synas,

av det föreliggande prismaterialet att döma, redan möta i Sverige. I

detta läge har man att räkna med sannolikheten av att detaljpriserna komma

att visa en avtagande eftersläpning och på så sätt komma att taga igen

en väsentlig del av det försprång, som partipriserna nu fått. Redan under

förutsättning, att den uppnådda partiprisnivån tillsvidare upprätthålles, torde

man därför böra räkna med att detaljprisnivån kommer att ej oväsentligt

förskjutas uppåt.

Beträffande förhållandet mellan partiprisutvecklingen och utvecklingen

av kapitalvärden och sådana kostnadsbestämmande faktorer som t. ex. arbetslöner

gäller i huvudsak detsamma som rörande förhållandet mellan parti-

och detaljpriser. En förskjutning av kapitalvärden och arbetslöner etc.

under inflytande av en partiprisstegring börjar i regel relativt sent, förlöper

tillsvidare tämligen långsamt men visar under en mera framskriden

del av prisstegringen tendenser till acceleration.

Under en kraftig och varaktig partiprisstegring justeras på i det föregående

skildrat sätt hela det övriga prissystemet in efter de nya marknadsförhållandena.

För ett land med Sveriges ekonomiska struktur ligger häri den

största risken ur konjunkturell synpunkt, emedan anpassningen uppåt saknar

motsvarighet i en liknande möjlighet till friktionsfri anpassning nedåt.

Åtskilliga faktorer tala för att en internationell prishöjning av den art, som

ligger bakom den nu pågående prisstegringen på den svenska marknaden,

förr eller senare brytes och förbytes i ett prisfall. Sannolikheten av att de

ekonomiska stormakterna på penningpolitisk väg skola behärska en dylik

internationell prisrörelse äro mycket obetydliga. Det finnes därför ringa

hopp örn att Sverige, för den händelse pris- och kostnadsnivåerna justeras

in efter den internationella utvecklingen, skall undgå de allvarliga ekonomiska

störningar, som uppkomma i en internationell deflation, då möjligheterna

till en anpassning nedåt av det inhemska prissystemet äro starkt begränsade.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 318■

Anledning att genom penningpolitiska åtgärder förhindra en anpassning

uppåt av det svenska prissystemet föreligger, örn man vågar räkna med att

därav skall följa någon lättnad i tvånget till en mot den internationella utvecklingen

svarande anpassning nedåt, eller m. a. o. om möjligheten att hålla

uppe pris- och kostnadsnivåerna under en lågkonjunktur kan antagas i viss

man beroende av den utsträckning, vari man undvikit att taga ut prisstegringarna

under en föregående högkonjunktur. Örn man genom en växelkurshöjning

under en högkonjunktur erhåller ökad rörelsefrihet vid en eventuell

devalvering under en lågkonjunktur, så kan häri ligga ett skäl att vidtaga

förstnämnda åtgärd. En åtstramning på kreditmarknaden under högkonjunkturen

kan på samma sätt befinnas lämplig, örn den bereder möjlighet till en

effektivare lättnad i kreditvillkoren under lågkonjunkturen o. s. v.

Det har i olika sammanhang framhållits, att investeringsverksamheten

under nuvarande högkonjunktur i Sverige icke tagit en sådan omfattning,

att man behöver befara överdrifter. Sannolikt är det också riktigt, att den

industriella produktionskapaciteten här icke utökats på ett sätt, som icke

motsvarar industriens avsättningsmöjligheter på längre sikt. Emellertid är

det felaktigt att tro, att krisrisken på en marknad av den svenska typen därigenom

väsentligt minskas. Erfarenheterna från 1930—1931 tala i detta avseende

sitt tydliga språk. Sannolikt hade man icke heller år 1930 att räkna

med någon väsentlig överkapacitet, och likväl undgick Sverige icke att taga

konsekvenserna av den internationella depressionen. Detta beror därpå, att

om kapitalvärdena och kostnaderna i Sverige anpassats efter den internationella

prisnivån, så uppkommer vid ett internationellt prisfall samma verkningar,

som örn den svenska investeringsverksamheten kvantitativt sett gått

till överdrift. Häri ligger en anledning att antaga, att man genom att motverka

det svenska prissystemets anpassning efter de aktuella internationella

tendenserna skall erhålla möjligheter att mildra depressionstrycket vid en

eventuell deflation.

Som av det föregående framgått, föreligga nu förutsättningar för uppkomsten

av ett läge, i vilket en värdekris måste anses hota. Det är under dessa

omständigheter av nyss angivna skäl nödvändigt att till övervägande upptaga

frågan, vilka möjligheter som stå till buds, när det gäller att kontrollera den

nuvarande prisutvecklingen i syfte att förhindra en anpassning av värden och

kostnader efter de internationella partiprisernas utveckling. Denna kontroll

måste i första hand inriktas på att såvitt möjligt dämpa å ena sidan den direkta

prisspridningen, å andra sidan av denna utlösta tendenser till självständiga

varuprisrörelser på den svenska marknaden.

Möjligheter till kontroll av prisrörelsen.

När det gäller att genom ekonomiskt politiska åtgärder utöva kontroll över

den nu i Sverige pågående prisrörelsen, har man att välja mellan olika handlingsalternativ,

vilkas fulla innebörd och konsekvenser i olika hänseenden

endast med svårighet kunna klarläggas. I den följande framställningen har

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 318.

17

ej heller gjorts något försök att behandla det aktuella problemet i alla dess

konkreta aspekter. Framställningen har begränsats till en mera allmän

diskussion av frågan, genom vilka åtgärder ett enskilt land kan reglera sin

prisnivå, när det är delaktigt i ett internationellt konjunkturuppsving, som

medfört en avsevärd stegring av dess exportpriser och ävenledes en betydande,

ehuru något mindre, stegring av dess importpriser.

Vid karakteristiken av åtgärdernas effektivitet utgår framställningen i det

följande ifrån att den ekonomiska politiken utformats under uteslutande

hänsyntagande till önskvärdheten av en kontroll över prisstegringen. Värdesättningen

av de olika åtgärderna är bunden av denna förutsättning.

Av avgörande betydelse för frågans besvarande är, om man räknar med

möjligheten av en sänkning av landets växelkurser på utlandet. Det har

därför synts lämpligt att först skissera det penningpolitiska förfarandet under

förutsättning att växelkurserna hållas oförändrade och att därefter undersöka

verkningarna av en växelkurssänkning och de därav följande modifikationerna

beträffande övriga penningpolitiska åtgärder.

Såsom förut nämnts, kan man i förstnämnda fall, alltså under förutsättning

av oförändrade växelkurser, konstatera dels vissa direkta verkningar

av den utländska prisrörelsen, i den mån de prisstegringar, som ägt rum för

landets import- och exportvaror, sprida sig inom det inhemska prissystemet,

dels vissa indirekta verkningar. De sistnämnda uppkomma, i den mån den

inhemska produktionen av de varor, som ingå i utrikeshandeln (alltså i främsta

rummet exportproduktionen men till en viss grad även produktionen av

inom landet konsumerade varor som äro föremål för konkurrens från utlandet),

stimuleras av prisstegringarna och därigenom utlöser en höjning av

inkomstnivån och en ökning av efterfrågan efter inhemska varor. Skulle

samtidigt den inhemska produktionen, vilket ju är vanligt under ett konjunkturuppsving,

i större grad än förut inriktas på framställning av kapitalvaror,

föreligger ännu större fara för att balansen mellan efterfrågan och

tillgången på konsumtionsvaror förryckes, så att tendensen till prisstegring

skarpes.

De åtgärder, som kunna tillgripas för att motverka denna tendens, äro

dels av handelspolitisk, dels av penningpolitisk, dels slutligen av finanspolitisk

innebörd.

1) En sänkning av tullskgddet är den viktigaste av de åtgärder, som komma

i fråga på det handelspolitiska området. Sänkningen torde i

vissa fall kunna göras temporär, såtillvida att den anges gälla endast så

länge det utländska priset överstiger en viss nivå.

I den mån de varor, för vilka tullskyddet sänkts, ej äro föremål för någon

större inhemsk produktion och ej i större grad konkurrera med andra inhemska

varor, torde tullsänkningen från här ifrågakommande synpunkter

få anses utöva ett övervägande gynnsamt inflytande. Är det fråga örn konsumtionsvaror,

utövas ett direkt tryck på levnadskostnaderna, och är det

fråga örn förnödenheter, maskiner o. d., som användas inom produktionen,

blir resultatet en sänkning av produktionskostnaderna, varigenom ett lägre

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 318.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

produktpris möjliggöres. Samtidigt åstadkommes en ökning av den totala

importen, vilket är fördelaktigt ej endast med hänsyn till att relationen mellan

varor och köpkraft inom landet förbättras utan även från den synpunkten,

att handelsbalansen får en på längre sikt mera normal karaktär. — De

nackdelar, som, bortsett från handelspolitiska komplikationer, äro förenade

med åtgärder av nu nämnt slag, hänföra sig dels till de förluster, som träffa

importörer, handlande och andra innehavare av lager, vilkas värde minskas

genom tullsänkningen, dels till minskningen av statens tullintäkter. Den

förra nackdelen torde kunna minskas i sådana fall, då tullsänkningen kan

vidtagas omedelbart efter en utländsk prisstegring, innan denna hinner sprida

sig till den inhemska marknaden.

I den mån åter en inhemsk produktion äger rum av de tullskyddade varorna

eller av substitutionsvaror för dessa, blir resultatet liksom i förra fallet

en prissänkning för dessa varor, vilket i och för sig är gynnsamt, men dessutom

uppkomma depressiva verkningar för ifrågavarande produktionsgrenar.

Om det ej är möjligt att genom tullsänkningar ernå önskat resultat, kan

man gå ett steg längre och direkt uppmuntra importen genom importpremier,

vilka eventuellt skulle kunna finansieras genom exportcwgifter. Det är möjligt

att teoretiskt konstruera system av dylika åtgärder, vilkas genomförande

för utrikeshandelns vidkommande skulle få samma effekt som en sänkning

av växelkurserna. I praktiken skulle emellertid ett genomförande av

ett dylikt program draga både stora kostnader och vara förenat med andra

olägenheter, varför det knappast framstår som ett praktiskt handlingsalternativ,

örn utvägen att direkt förändra växelkurserna står öppen. Om man

åter i vissa speciella fall finner det lämpligt att uppmuntra en viss import

eller att åstadkomma en minskning av vissa grenar av exportproduktionen,

komma givetvis dylika åtgärder i betraktande.

2) På det penningpolitiska området kunna i första hand erforderliga

åtgärder vidtagas för åstadkommandet av en åtstramning av penningmarknaden.

Under en depressionsperiod är det motiverat att genom »open

märket operations» av olika slag öka den utelöpande mängden av betalningsmedel

(sedlar och checkbara tillgodohavanden), då därigenom ett stimulerande

inflytande utövas på prissituationen och företagarverksamheten.

Sedan konjunkturutvecklingen slagit om i uppåtgående riktning, böra operationerna

på detta område, om den penningpolitiska uppgiften nu anses vara

att dämpa prisstegringen, få en rakt motsatt innebörd mot förut, d. v. s.

man bör draga in det överskott av betalningsmedel, som uppkommit genom

den föregående depressionslindrande politiken, samt vidare tillse, att även för

framtiden en vederbörlig stramhet upprätthålles på marknaden. Detta är av

betydelse även från den synpunkten, att affärsbankerna därigenom bli beroende

av centralbankens kreditgivning, varför en diskontohöjning, örn en sådan

skulle visa sig erforderlig, kan göras fullt effektiv.

En neutralisering av det artificiella penningöverflödet kan ske dels genom

ett åläggande för affärsbankerna att hålla större kassareserver än förut, dels

genom en försäljning av statspapper på den inhemska marknaden, vilket

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 318.

19

minskar allmänhetens tillgodohavande hos affärsbankerna och affärsbankernas

tillgodohavande hos centralbanken. Skillnaden mellan dessa båda metoder

skall här ej närmare diskuteras. Här må endast framhållas, att örn bibehållandet

av oförändrade växelkurser förutsätter fortsatta inköp av utländska

valutor eller guld från centralbankens sida, detta medför en fara för att den

utelöpande mängden betalningsmedel ånyo ökas. Vill man i prisstabiliserande

syfte förhindra detta, böra även dessa nya inköp finansieras genom en

motsvarande försäljning av statspapper (såvida ej särskilda skattemedel anvisats

härför, varom mera nedan).

I vilken mån centralbanken vid dessa operationer bör använda statspapper

med lång eller kort löptid, blir beroende av marknadens organisation och av

den rådande relationen mellan långa och korta räntesatser. Om en allmän

åtstramning av ränte- och kreditvillkoren skall komma till stånd, är det nämligen

önskvärt, att den sker på ett så smidigt sätt, att just den relation mellan

de långa och korta räntesatserna etableras, som har den mest gynnsamma

effekten från prisstabiliserande synpunkt.

Även om man utgår från antagandet, att obligationsräntan på längre sikt är

snarare fallande än stigande, kan en viss temporär höjning av densamma bli

aktuell, räknat från den låga nivå som blivit en följd av den föregående

depressionspolitiken. I alla händelser måste den nyssnämnda åtstramningen

av penningmarknaden ha till följd, att om en fallande räntetendens

förut gjort sig gällande på grund av det artificiella penningöverflödet, denna

tendens bringas att upphöra. Politikens utformning torde bli beroende av

åsikterna örn önskvärdheten att begränsa värdestegringen för de olika slag

av kapitalinvesteringar, som beröras av de olika lånetyperna, och att samtidigt

minska stimulansen till ökad anläggningsverksamhet på resp. områden.

En stegring av inteckningsräntorna har sålunda otvivelaktigt en tryckande

effekt å jordvärden och byggnadsvärden och på grund av den sistnämnda

omständigheten kan den även antagas utöva ett retarderande inflytande på

byggnadsverksamheten. Det kan tilläggas att en rationell reglering av dessa

olika räntesatser givetvis innefattar ett motverkande av tillfälliga rörelser

kring det läge, som man önskar upprätthålla.

Regleringen av växelräntan och andra korta räntesatser bör givetvis stödjas

av diskontopolitiken, varvid förutsättes att centralbanken så fått penningmarknaden

i sin hand, att en diskontohöjning kan effektivt genomföras. Under

en uppsvingsperiod kan i regel en höjning av diskontot anses för befogad,

räknat ej endast från den låga nivå, som var motiverad under den föregående

lågkonjunkturen, utan även räknat från ett på längre sikt gällande normalläge.

För att åtgärden skall få åsyftade verkningar, bör den karakteriseras

som temporär, så att allmänheten kan räkna med ett lägre ränteläge, när ett

omslag nedåt ägt rum i konjunkturerna. Det är denna rörelse hos de korta

räntesatserna, som i försvagad form återspeglas lios obligationsräntorna och

andra långa räntesatser.

Under dessa förutsättningar kan en diskontohöjning förväntas leda till följande

resultat: a) En tendens uppkommer att begränsa lagerhållningarna,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis proposition nr 318-

varigenom varuutbudet ökas och nyanskaffningen av varor minskas, b) Produktionskostnaderna

ökas något för den löpande driften, varför ett tryck utövas

å arbetslöner och materialpriser, samtidigt som expansionslusten i någon

mån dämpas, c) En tendens uppkommer att uppskjuta nyinvesteringar,

exempelvis bostadsbyggande, i den mån så är möjligt, till den tidpunkt, då

man räknar med en lägre ränta, d) En viss tillströmning av utländskt kapital

resp. en viss minskning av inhemsk kapitalinvestering i utlandet kan kanske

förväntas. Kapitalrörelserna till och från ett land med fri myntfot torde

visserligen i första hand bero på förväntningar om växelkursernas utveckling.

Örn emellertid situationen är sådan, att en appreciering av ett lands

valuta framstår såsom mera sannolik än en depreciering, kan en höjning av

diskontot inom detta land verka som en ytterligare stimulans till haussespekulation

i landets valuta.

Storleksgraden av de nu nämnda verkningarna får bedömas med hänsyn

till situationen i varje konkret fall. Med undantag för den utländska kapitaltillströmningen

gå samtliga i riktning mot en dämpning av prisstegringen och

expansionen. Särskilt befogad förefaller en diskontohöjning vara i det fallet,

att den stigande prisnivån givit upphov till en spekulativ lagerökning, som

ytterligare skärper prisrörelsen: denna tendens motverkas nämligen bäst, om

lagerhållningen fördyras genom ökade räntekostnader.

Örn man vill undvika en förskjutning av den inhemska prisnivån, böra de

långa och de korta räntesatserna tillsammans avvägas på ett sådant sätt, att

den totala efterfrågan efter sparande, som härstammar dels från de inhemska

investeringsbehoven och dels från den med exportöverskottet sammanhängande

nya kreditgivningen till utlandet (vare sig denna lämnas av centralbanken

genom en ökning av valutareserven eller av privata företag eller

personer), kommer att motsvaras av ett lika stort utbud av sparande inom

landet.

Det är givetvis önskvärt, att denna efter den inhemska kapitalmarknadens

läge avpassade räntenivå ej ligger så högt, att utländskt kapital i större omfattning

attraheras därav. Skulle detta vara förhållandet, måste nämligen det

ifrågavarande valutautbudet i regel upptagas av centralbanken, och, för att ej

lättheten på penningmarknaden skall ökas och uppsvinget ytterligare accentueras,

bör denna härvid sälja statspapper i motsvarande: omfattning. Då de

utgifter som härigenom förorsakas staten, kunna bli ganska betydande, ligger

häri en allvarlig begränsning av möjligheten att vid oförändrade växelkurser

föra en med hänsyn till den inhemska situationen avpassad räntepolitik.

Det är möjligt att de räntehöjningar, som äro praktiskt genomförbara, tillsammans

med de handelspolitiska åtgärder, som kunna realiseras, ej äro tillräckliga

för att kontrollera prisrörelsen. I så fall får desto större vikt läggas

vid den tredje kategorien av åtgärder, som härvid stå till buds, nämligen

3) de finanspolitiska åtgärderna.

Härmed åsyftas i första hand den allmänna modifiering av budgetpolitiken,

som har till syfte att utjämna konjunkturväxlingarna, alltså en över
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 318-

21

balansering under högkonjunkturen kompenserad av en motsvarande underbalansering

under lågkonjunkturen.

Om en högkonjunktur kan befaras taga ett inflationsartat förlopp kan det

emellertid övervägas att vid sidan härav införa speciella skatter av uteslutande

konjunkturpolitisk karaktär. Detta gäller särskilt om de höjda inkomsterna

inom exportproduktionen, eller inom de produktionsgrenar, som

framställa kapitalvaror, medföra en så stor ökning av efterfrågan efter konsumtionsvaror,

att denna ej kan tillgodoses genom en motsvarande ökning

av varutillgången vid rådande prisläge. Det kan tänkas att de inflationistiska

tendenser, som härvid uppkomma äro så starka att de ej i erforderlig

grad kunna motverkas genom försäljning av statspapper, rimliga ränteförhöjningar

eller andra restriktiva åtgärder på penningmarknaden. I detta

fall kan man genom att införa nya skatter, vilkas avkastning reserveras för

inköp av valutor eller också fonderas, framtvinga den erforderliga efterfrågeminskningen.

Om man utgår ifrån att de nya skatterna skola läggas på de punkter, där

högkonjunkturen medfört en onormal ansvällning av inkomsterna, komma

två huvudtyper av skatter särskilt i betraktande, nämligen konjunkturvinstskatter

av sedvanlig typ och exportavgifter. Av dessa äro exportavgifterna

lättast att konstruera på ett sådant sätt, att de ej leda till obilliga konsekvenser.

De medföra dessutom i andra hänseenden ett gynnsamt inflytande på

konjunkturutvecklingen: de påverka handelsbalansen i utjämnande riktning,

varjämte de böra erhålla en direkt prissänkande effekt inom landet beträffande

de varor, vilkas export belägges med dylika avgifter.

Det förlopp, som härmed skisserats under antagande av att växelkurserna

hållas oförändrade, skall jämföras med det förlopp, som kan förväntas äga

rum, örn en sänkning av växelkurserna företages i prisstabiliserande syfte.

Kurssänkningen förutsättes äga rum på ett sådant sätt, att centralbanken

med ett tag övergår till den lägre notering av de utländska valutorna, vilken

enligt ledningens uppfattning framstår såsom ett jämviktsläge i den meningen,

att den kan upprätthållas på längre sikt, såvida ej oförutsedda händelser

i avgörande grad ändra situationen på valutamarknaden.

Från de synpunkter, varifrån problemet här behandlas, kunna de viktigaste

direkta verkningarna av växelkursernas sänkning sammanfattas i följande

punkter:

a) På grund av den sänkning, som import- och exportpriserna undergå

efter omräkning till landets mynt, mildras inflytandet av den utländska

prisstegringen på den inhemska marknaden, varigenom detaljprisnivån kan

hållas relativt stabil utan alltför starkt anlitande av andra åtgärder. Även

stegringen av kapitalvärdena (börskurser, fastighetsvärden etc.) begränsas,

vilket är av betydelse särskilt i det hänseendet, att man vid ett omslag i

konjunkturutvecklingen ej behöver vidkännas en lika stark nedpressning av

värdena, som örn de fått stiga till en på längre sikt för hög nivå.

b) Handelsbalansen påverkas i passiv riktning. Örn landets behov av

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 318-

utländska betalningsmedel är fullt tillgodosett, kan detta betraktas som en

fördel, särskilt i den mån en ökning av importen av kapitalvaror kommer

till stånd. Kapital, som eljest skulle ligga bundet inom valutareserven, kommer

nämligen därigenom att erhålla produktiv sysselsättning inom landet,

vilket bland annat medför, att arbetstillfällena inom landet ökas.

c) Centralbankens valutaköp kunna förväntas bli mindre i utländsk valuta

räknat, samtidigt som på grund av den lägre kursen ett visst valutabelopp

drager mindre kostnader i kronor räknat. Då kostnaderna för valutareservens

ökning minskas av denna dubbla anledning, minskas även behovet

att reservera inhemskt sparande (genom försäljning av statspapper

eller indragning av skattemedel) för sagda ändamål. Om kurssänkningen

fått den omfattningen, att en ytterligare nedgång inom den närmaste framtiden

ej förefaller sannolik, minskas faran för att valutareserven skall ökas

genom spekulativa försäljningar från utländska eller svenska kapitalisters

sida.

d) I den mån kapital placerats i utländska valutor, medför kursnedgången

en sänkning av dessa investeringars kapitalvärde och en motsvarande reduktion

av deras ränteavkastning, allt räknat i landets mynt. Härigenom uppkomma

»förluster», vilka för privata kapitalister kunna bli väl så kännbara

som förluster å inhemska investeringar men som från nationalekonomisk

synpunkt äro utan större betydelse, då de ej innebära någon försämring av

landets ekonomiska läge i förhållande till utlandet utan endast äro en följd

av en omräkning av de utländska tillgångarnas värde i en (från internationell

synpunkt) större penningenhet. Den största förlusten torde för övrigt

i regel drabba centralbanken, d. v. s. staten själv, såsom den största innehavaren

av guld och utländska valutor. Från ifrågavarande förluster få

givetvis avräknas de vinster, som gäldenärer till utlandet erhålla genom kurssänkningen.

e) Från företagarnas synpunkt äro verkningarna av kurssänkningen i vissa

fall av fördelaktig art: de sänkta kostnaderna för importerade råvaror, förnödenheter,

maskiner m. m. öka nämligen räntabiliteten inom vissa produktionsgrenar

med gynnsam effekt vad angår sysselsättningsgrad, lönenivå etc.

I andra, och kanske flertalet, fall blir resultatet av kurssänkningen åter en

sänkning av företagens räntabilitet. Detta gäller i främsta rummet exportproduktionen

och de produktionsgrenar, som arbeta för den inhemska marknaden

under konkurrens med utlandet, då man inom dessa branscher i regel

får räkna med att produktpriserna, kalkylerade i landets mynt, reduceras

på grund av kurssänkningen. I den mån företagarna ej räknat med de

lägre kurserna i sina kalkyler, komma de att göra förluster. Samtidigt utövas

ett tryck å arbetslöner, materialpriser och andra kostnadsmoment. Huruvida

en kvantitativ inskränkning av produktionen kommer till stånd inom

dessa grenar, beror på omständigheterna i det konkreta fallet. Om exportproduktionen

mera avsevärt skulle gå tillbaka i relation till utvecklingen

vid oförändrat kursläge, kan detta tänkas medföra menliga verkningar för

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 318.

23

landets framtida konkurrens på världsmarknaden, särskilt om konkurrensländerna

ej låta sina valutor undergå en motsvarande appreciering.

f) Vad speciellt angår de företag, som handla med import- och exportvaror,

komma de i regel att vid övergången till det sänkta kursläget drabbas

av vissa förluster. Importörer och andra företagare, som ligga inne med

lager, vilkas priser reduceras på grund av kurssänkningen, få skriva ned

värdet av dessa lager. Från denna förlust bör dock avräknas den vinst, som

uppkommer i sådana fall, då importören ännu ej betalt varan och därför

härvid kan draga fördel av den lägre kursen. Även exportörerna drabbas av

förluster, i den mån de bundit sig vid avtal örn framtida leverans och ej utnyttjat

möjligheterna att säkra sig för valutarisken.

Kurssänkningens verkningar ha härmed karakteriserats i relation till utgångsläget

men ej i relation till den utveckling, som skulle komma till stånd

vid oförändrade växelkurser, örn man samtidigt sökte kontrollera den inhemska

prisrörelsen så effektivt som möjligt efter de linjer, som förut angivits.

Framställningen måste därför kompletteras med ett angivande av i

vilken mån kurssänkningen medför en modifierad tillämpning av dessa andra

åtgärder, som företagas i prisreglerande syfte, och i vilken mån förloppet

härigenom kommer att avvika från det som förut angivits komma till stånd

under förutsättning av oförändrad kursnivå.

1) Vad först angår handelspolitiken, torde endast i några speciella undantagsfall

tullsänkningar behöva tillgripas, då kurssänkningen ju har samma

effekt som en generell reduktion av tullsatserna. Även kravet på exportavgifter

bortfaller givetvis efter kurssänkningen, om denna fått en erforderlig

omfattning.

2) På det penningpolitiska området torde de för en åtstramning av penningmarknaden

erforderliga försäljningarna av statspapper nu få en mindre

omfattning, framför allt på grund av handelsbalansens modifiering i passiv

riktning. Beträffande regleringen av räntesatserna är att märka, att å ena

sidan möjligheterna till en efter den inhemska situationen avpassad räntepolitik

ökats, eftersom risken för kapitalinströmning från utlandet kan antagas

bli mindre efter kurssänkningen, men att å andra sidan behovet av relativt

höga räntesatser minskats, då prisnivån nu pressas av de lägre växelkurserna.

Ehuru även i detta fall någon höjning av ränteläget torde få anses

befogad, räknat från den låga nivån under föregående depressionsperiod,

kunna räntesatserna dock i stort sett hållas avsevärt lägre, än vad som blir

fallet, örn man vill söka kontrollera prisrörelsen vid oförändrade kurser. Vid

ett val mellan dessa två alternativ får man därför jämföra de verkningar av

kurssänkningen, som ovan skisserats, med de verkningar av höjda räntesatser,

som förut antytts. I stort sett torde gälla, att trycket på den inhemska

löne- och kostnadsnivån blir mindre kraftigt vid en kurssänkning än vid en

räntehöjning, örn i håda fallen samma stabilitet hos prisnivån skall realiseras.

3) Vad slutligen angår de finanspolitiska åtgärderna, torde de särskilda

konjunkturpolitiska skatter, varom förut talats, ej behöva komma ifråga i

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

detta fall, då centralbanken efter kurssänkningen utan större fara torde kunna

finansiera eventuella valutaköp genom försäljning av statspapper. Även detta

är en viktig omständighet, som bör medräknas, när man gör en jämförelse

mellan de båda alternativ, som här behandlats.

Till slut må endast framhållas, ätt i den här givna framställningen hänsyn

ej kunnat tagas till alla de moment, som äro av betydelse i det konkreta

fallet, och att den jämförelse mellan de båda alternativen, som skall företagas

för att tjäna till grundval för ett praktiskt avgörande, därför måste bli

avsevärt mer komplicerad än vad som framgår av denna teoretiska behandling

av problemet.

Under den förberedande behandlingen av frågan om penningpolitikens utformning

har uppmärksamheten riktats på vissa beredskapsåtgärder, vilka

borde vidtagas för att möjligheter skulle erhållas att mellan riksdagarna och

med erforderlig snabbhet vidtaga mera effektiva åtgärder till mötande av

en inflation. Genom beslut vid årets riksdag har riksbanken temporärt erhållit

möjlighet att för operationer i öppna marknaden förfoga över från

riksgäldskontoret utlånade statsskuldsbevis. Vidare lia bankofullmäktige föreslagit

införande av rätt för Kungl. Majit att på visst sätt spärra affärsbankernas

kassareserver. Förslaget har redan i överarbetad form underställts

riksdagen (propositionen nr 304). Inom finansdepartementet ha slutligen

verkställts utredningar avseende dels möjligheten till importfrämjande

åtgärder — såsom direkt statlig upphandling i utlandet och tullsänkningar

— dels en anpassning av fondstämpeln å aktier efter konjunkturlägets krav.

De inom finansdepartementet upprättade promemorierna rörande dessa två

huvudspörsmål, jämte däröver avgivna utlåtanden, torde här få återgivas.

P. M. rörande möjligheten att för statliga inköp från utlandet

disponera viss del av riksbankens tillgodohavanden i guld och

valutor.

Den allmänna konjunkturförbättringen under de senaste åren har i hög

grad gynnat den svenska exporten. Avsättningen har sålunda ökats och

försäljningarna ha kunnat ske till väsentligt höjda priser. Därtill ha kommit

avsevärt ökade fraktinkomster. Då importen icke visat en lika kraftig

utveckling, har resultatet blivit att handeln med utlandet lämnat ett betydande

överskott. Under lugnare förhållanden på de främmande kapitalmarknaderna

skulle detta överskott med all sannolikhet till en större del lia investerats

utomlands. Så har nu ej skett annat än i ringa utsträckning. I

brist på investeringsmöjligheter i utlandet och då valutariskerna minskat värdet

av de möjligheter att förränta kortfristiga tillgodohavanden i främmande

mynt, som kunnat föreligga, ha de utländska tillgodohavandena av de enskilda

i regel omvandlats i svenska kronor, varvid riksbanken varit nödsakad

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 318-

25

att övertaga de utbjudna valutorna för att förhindra en icke önskvärd förskjutning

av växelkurserna. Resultatet av denna utveckling har blivit å ena

sidan att riksbanken för närvarande (31 mars 1937) förfogar över ej mindre

än 1,850 miljoner kronor i guld och valutor (efter dagskurs) samt å andra

sidan att penningmarknaden i anmärkningsvärd grad lättats.

Den situation, som sålunda uppkommit, är förbunden med uppenbara

risker av statsfinansiell såväl som av allmänt ekonomisk natur. Med de olikheter

som betingas av riksbankens särställning framträda i bankens verksamhet

motsvarande svårigheter att finna ur risksynpunkt tillfredsställande,

räntabla investeringar i utlandet som göra sig gällande för de enskildas del.

På sina valutatillgodohavanden har^ riksbanken sålunda blott en ringa avkastning.

I den mån valutorna ansetts böra användas för förvärv av guld

har givetsvis förräntningen gått helt förlorad. Även för riksbankens del

måste man vidare räkna med en ej oväsentlig förlustrisk. Vid en eventuell

förskjutning av värdeförhållandet mellan kronor och pund sterling gör riksbanken

under i övrigt oförändrade omständigheter en förlust eller vinst å

samtliga valutor och guld. Vid ett prisfall på guld i förhållande till pund —

en eventualitet varmed man har att räkna — kan riksbanken komma att

göra en avsevärd förlust på sitt guldförråd. Man kan ej bortse från möjligheten

av förluster ens å sådana valutor som dollars, schweizerfrancs och

holländska normer, vilka anses relativt starka i förhållande till pundet.

Beträffande de olägenheter som ur allmänna ekonomiska synpunkter förbindas

med den skildrade utvecklingen må här hänvisas till vad föredragande

departementschefen anfört vid anmälan av förslag till lag om rätt för

Konungen att meddela särskilda föreskrifter angående bankaktiebolags kassareserv.

1

1 ett läge då möjligheter till lämplig investering av landets fordringsöverskott

mot utlandet saknas, framstår det ur finansiell synpunkt såsom ett

önskemål att genom ökad införsel taga hem en del av vederlaget för exporten

och fraktfarten. Sker denna import på ett sådant sätt alt inhemsk köpkraft

tages i anspråk för ändamålet — så blir fallet exempelvis om enskilda

verkställa importen mot likvid av valutor som köpts från riksbanken — får

importen en gynnsam återverkan även på den inhemska kredit- och penningmarknaden.

Örn vidare importen avser nyttigheter för täckande av framtida

behov, bortfaller den invändningen mot ökad införsel att den skulle innebära

en kapitalförbrukning. Med de, begränsningar som följa av det senast

anförda få sålunda importfrämjande åtgärder anses som ett naturligt

och väsentligt led i den ekonomiska politik som utvecklingen gjort påkallad.

En importökning kan tänkas vunnen på två vägar. Dels kan den enskilda

importen främjas genom tullsänkningar. Möjlighet att anlita denna utväg

står redan till Kungl. Maj:ts förfogande. Dels kan införsel för tillgodoseende

av allmänna samhälleliga behov ske på statligt initiativ. Sistnämnda utväg

skall här upptagas till närmare diskussion.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

Huruvida, vid sidan av här behandlade valutatekniska motiv, skäl föreligga

för staten att för tillgodoseende av framtida behov verkställa större inköp

i utlandet är en fråga som här kan lämnas åsido. Närmast kan tänkas,

att risken för en handelsavspärrning skulle kunna motivera en statlig lagerhållning

av från utlandet införda förnödenheter. Ett närmare omdöme

i denna fråga torde kunna avgivas av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap

på grundval av genom kommissionens försorg verkställda

utredningar. Diskussionen begränsas därför i detta sammanhang till de tekniska

spörsmål, som äro av vikt ur de synpunkter som föranlett att frågan

nu upptagits till behandling.

Till en början må då konstateras, att riksbanken är innehavare av det

disponibla förrådet av valutor och guld men givetvis icke själv kan förfoga

däröver för här avsedda ändamål. Det statliga organ, som kan komma att

verkställa upphandlingen, måste därför från banken förvärva erforderliga

utländska betalningsmedel. Detta förvärv kan tänkas ske antingen mot direkt

likvid eller genom försäljning, eventuellt belåning, av statsskuldbevis i

banken. I förra fallet kunna för likviden disponeras antingen till myndighetens

förfogande ställda skattemedel eller också lånemedel.

Skulle valutor för den statliga upphandlingen i utlandet förvärvas mot

likvid av skattemedel, bleve importens återverkan på den inhemska penning-

och kreditmarknaden ur vissa synpunkter densamma som om importen

verkställts av enskilda. Väljas de andra vägarna, alltså finansiering av

valutaköpen med hjälp av statspapper överlåtna på riksbanken eller försålda

på marknaden, nås samma resultat som om riksbanken i stället för valutor

förvärvat statspapper respektive som örn riksbanken balanserat sina valutaköp

genom försäljning av statspapper eller eljest skridit till operationer i

öppna marknaden.

Tillräckliga skäl kunna icke anses nu föreligga för att verkställa statlig

upphandling i utlandet och finansiera valutaköpen skattevägen. De andra

utvägarna torde däremot böra övervägas såsom alternativ till att riksbanken

med stöd av det vid årets riksdag lämnade medgivandet i riksgäldskontoret

lånar statsskuldbevis och självständigt verkställer marknadsoperationer, alternativ

vilka erbjuda den fördelen att valuta- och guldreserverna komma

till en nationalekonomiskt lämplig användning.

Med hänsyn till att de penningpolitiska åtgärderna såvitt möjligt böra koncentreras

i riksbankens hand och då motiveringen till de här diskuterade

transaktionerna närmast ligger på det penningpolitiska planet, synes det icke

lämpligt att riksgäldskontoret självt genom direkt upplåning i fria marknaden

anskaffar de för valutaköpen nödvändiga medlen eller att den myndighet,

åt vilken upphandlingen kan komma att anförtros, gör detta genom

försäljning av statspapper som ställts till dess förfogande av riksgäldskontoret.

Som den lämpligaste utvägen framstår i stället att valutaköpen i riksbanken

ske mot försäljning till belåning därstädes av statsskuldbevis. Riksbanken

erhåller därigenom möjlighet att i lämplig utsträckning och vid lämp
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

27

liga tidpunkter låta den statliga upphandlingens återverkningar på penning-

och kreditmarknaderna göra sig gällande.

Om av inledningsvis angivna skäl en statlig upphandling i utlandet anses

böra komma till stånd torde sålunda finansieringen därav böra ske på följande

sätt. Riksgäldskontoret överlämnar till den statliga upphandlingsmyndigheten

erforderligt belopp i skattkammarväxlar på exempelvis ett år

eller andra ur penningpolitisk synpunkt lämpliga statspapper. Dessa växlar

få av myndigheten blott belånas respektive försäljas i riksbanken och disponeras

endast för förvärv av valutor och guld. Riksbanken skall däremot

kunna försälja statspapperen i fråga på marknaden. Till de formella anordningarna

i övrigt är det i frågans nuvarande läge för tidigt att fatta ståndpunkt.

Det torde dock böra övervägas, huruvida riksgäldskontoret icke tillsvidare

bör redovisa för upphandlingen erforderliga medel såsom förskott.

Transaktionen skulle alltså nu ske vid sidan av kapitalbudgeten. Någon

annan begränsning av förskottens omfattning än den som följer av att Kungl.

Maj:t skall äga besluta om upphandlingen torde icke vara lämplig. Med

den här förordade finansieringensmetoden, torde anledning ej föreligga att

nu taga ställning till frågan om den ränta som skall gottgöras riksgäldskontoret.

över promemorian ha utlåtanden efter remiss avgivits av fullmäktige i

riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret.

Bankofullmäktige anföra:

Ur riksbankens synpunkt är i nuvarande läge varje åtgärd, som leder till

import av för landet betydelsefulla varor, »ett naturligt och väsentligt

led i den ekonomiska politik, som utvecklingen gjort påkallad». För riksbanken

är detta för närvarande av betydelse, i den mån prisstegringen på varor

därigenom förhindras eller i viss mån minskas.

En import, företagen på statligt initiativ och med syfte att tillgodose sådana

allmänna behov, som framdeles kunna uppstå, får icke i alla avseenden

samma verkningar som den enskilda importen. Den medför emellertid, örn

valutorna inköpas i riksbanken, att riksbankens innehav av valutor eller

guld omedelbart minskas med ett motsvarande belopp, örn de icke inköpas

i riksbanken, minskas tillgången å valutor i marknaden samt därigenom

utbuden till riksbanken.

Fullmäktige hava icke något att erinra mot förslaget till finansiering av

ifrågavarande utländska inköp intill lämpligt belopp men förutsätta, att

riksgäldskontoret på förhand i samråd med riksbanken bestämmer formen

och förfallotiden för de statspapper, som komma att överlämnas till den

statliga upphandlingsmyndigheten.

Riksbanken är beredd att vid försäljning till den statliga upphandlingsmyndigheten

av utländska valutor eller guld såsom likvid mottaga ifrågavarande

skattkammarväxlar eller andra statspapper till de kurser, som vid inköpstillfället

kunna anses motsvara marknadsläget.

Såsom i promemorian förutsättes, förbehåller riksbanken sig rätt att på

marknaden försälja de statspapper, som riksbanken övertagit, eller del därav,

när så ur penningmarknadssynpunkt befinnes erforderligt eller eljest

av riksbanken anses lämpligt. I så fall är det en fördel för riksbanken att

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

i nuvarande situation erhålla statspapper, som med lätthet kunna försäljas

på marknaden. Därigenom tillgodoses i viss utsträckning de önskemål, som

medfört riksbankens framställning om rätt till ändring av § 33 i riksgäldskontorets

reglemente.

Fullmäktige hava icke heller något att erinra mot en belåning av dylika

papper men förutsätta, att riksbanken själv i sådant fall får bestämma såväl

belåningskurs som ränta.

Riksgäldsfullmäktiges utlåtande är av följande innehåll.

Vid granskning av berörda promemoria hava fullmäktige ej funnit anledning

till någon erinran emot riksgäldskontorets deltagande i finansieringen

i den föreslagna formen. Tanken att hithörande transaktioner skulle tills

vidare ske vid sidan av kapitalbudgeten har emellertid bland fullmäktige

framkallat vissa betänkligheter, i all synnerhet som den av Kungl. Maj:t i

proposition för årets riksdag framlagda nya uppställningen av riksstaten

borde, om den genomföres, leda till strängare krav på fullständighet i fråga

om statsutgifternas upptagande i riksstaten. Om det ur någon synpunkt anses

mindre lämpligt att i förväg i riksstaten upptaga något belopp för här

ifrågavarande uppköp, synes man dock kunna tänka sig, att riksdagen bemyndigar

Kungl. Majit att upptaga totalbeloppet för verkställda utgifter å

nästa års riksstat.

Den inom finansdepartementet upprättade promemorian har genom handelsdepartementets

försorg lagts till grund för fortsatt utredning ur de synpunkter

detta departement närmast har att företräda. De förslag vartill

denna utredning kan föranleda komma senare att anmälas av chefen för

handelsdepartementet. I

I den här återgivna promemorian har erinrats örn att möjlighet finnes för

Kungl. Majit att sänka tullar. Med hänsyn till frågans praktiska vikt synes

det motiverat att något komplettera framställningen på denna punkt.

Kungl. Majits rätt att bestämma över bland annat tullarna regleras i § 60

regeringsformen, enligt vilken några allmänna avgifter av vad namn och beskaffenhet

som helst ej må utan riksdagens samtycke kunna förhöjas, tullen

å inkommande och utgående spannmål allena undantagen. Av detta stadgande

har allmänt dragits den slutsatsen, att Kungl. Majit äger rätt att sänka

tullar. Sålunda anför Rydin, vars uppfattning synes representativ för även

senare grundlagstolkning, att Konungen äger, örn han så för gott finner,

göra nedsättningar i de av ständerna stadgade tullavgifterna. Som vidare

tullinrättningen genom skyddssystemet hade sammanhang med den ekonomiska

lagstiftningen, hade Konungen, enligt samme författares mening, jämväl

makt att till näringarnas förmenta skydd och befordran utfärda och upphäva

tullförbud ävensom ock att bevilja tullfrihet.

Principfrågan behandlades av konstitutionsutskottet vid 1886 års riksdag

(utlåtande nr 26). I anledning av väckt motion, åsyftande bland annat sådan

ändring i § 60 regeringsformen att tullarna icke skulle kunna av Kungl.

Maj:t utan riksdagens samtycke förändras, spannmålstullen undantagen,

uttalade utskottet, att grundlagen blott förbjöde Kungl. Majit att höja

tull, spannmålstullen undantagen; bifall till motionen skulle medföra upp
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

29

hävande av Kungl. Majit enligt utskottets mening tillhörande rätt att nedsätta

tullarna. Motionen avstyrktes. Mot utskottets beslut hade nio av andra

kammarens representanter i utskottet reserverat sig. Andra kammaren beslöt

att, med ogillande av de i utskottets utlåtande uttalade åsikterna örn

riksdagens beskattningsmakt, låta vid utskottets hemställan bero. Första

kammaren biträdde utskottets utlåtande.

I ett vidare sammanhang har frågan om Kungl. Majits rätt att sänka tullar

senast behandlats vid 1933 års riksdag. I proposition nr 261 upptogs till

diskussion huruvida i den förordning om rätt för Konungen att åsätta särskild

tullavgift, som med propositionen förelädes riksdagen, borde intagas jämväl

bestämmelse om rätt för Kungl. Majit att upphäva eller sänka gällande,

tullar. Traktatberedningen, som yttrat sig i ärendet, erinrade om grundlagstolkningens

enhetliga ståndpunkt i frågan liksom även örn vissa precedensfall,

då Kungl. Majit för kortare eller längre tid sänkt i tulltaxan stadgade

tullar. Traktatberedningen ville såsom sin mening uttala att, därest

Kungl. Majit skulle anse sig icke redan äga rätt att upphäva eller nedsätta

tullar, det i dåvarande handelspolitiska läge syntes angeläget, att åtgärd vidtoges

i syfte att säkerställa Kungl. Majits befogenhet i sådant hänseende.

Kommerskollegium hävdade att någon bestämmelse örn rätt för Kungl. Maj :t

att jämväl upphäva eller sänka gällande tullar icke syntes erforderlig. Till

samma ståndpunkt anslöt sig generaltullstyrelsen. Föredragande departementschefen

yttrade, att, såsom framginge av vad de i ämnet hörda myndigheterna

anfört, befogenhet att borttaga eller sänka tullar ansetts utan

särskilt bemyndigande tillkomma Kungl. Majit i viss utsträckning. I enlighet

med vad fallet varit på senare tid, då denna befogenhet av Kungl. Majit

utövats, syntes det departementschefen böra förutsättas, att även framdeles

beslut, som på detta område kunde komma att fattas av Kungl. Majit, leonline

att allenast avse begränsad tid eller eljest vara av begränsad räckvidd.

Vad departementschefen sålunda anfört gav ej bankoutskottet anledning till

erinran.

I syfte att belysa den praktiska räckvidden av tullreduktioner i nuvarande

ekonomiska läge har inom kommerskollegium verkställts en utredning rörande

den återverkan på byggnadskostnaderna som skulle ernås genom en

sänkning av tullarna å vissa byggnadsmaterialier. Resultaten av denna utredning

ha sammanfattats i en promemoria, vilken torde få såsom bilaga fogas

vid protokollet i detta ärende.

P. M. angående beskattningen av aktieomsättningen under växlande

konjunkturer.

Aktieomsättningen å Stockholms fondbörs i medeltal för börsdag uppgick

under januari, februari och mars månader förflutet år till 1.4, 1.9 och 2.4

miljoner kronor. Motsvarande omsättningstal innevarande år voro 1.6, 2.7

och 2.5 miljoner kronor. Härmed kan jämföras dagsmedeltalet för år 1935,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 318-

som utgjorde 0.6 miljoner kronor. Till en väsentlig del förklaras omsättningens

ökning av att aktievärdena undergått en betydande stegring. Medelnoteringen

för samtliga aktier låg sålunda enligt riksbankens beräkningar

i mars i år 85 procent över pari men vid samma tidpunkt i fjol 46 och år

1935 endast 28 procent över pari.

Den allmänna konjunkturförbättringen har, såsom framgår av anförda

uppgifter, kraftigt återverkat på fondbörsen. En närmare granskning av tillgängliga

uppgifter ger vid handen, att detta gäller icke minst den starka prisstegringen

från och med sommaren 1936. Den anpassning av kapitalvärdena

efter produktprisstegringen, som fondbörsutvecklingen återspeglar, förtjänar

att följas med uppmärksamhet. Att utvecklingen visar spekulativa

inslag av ogynnsam art lärer icke kunna bestridas.

Vid bedömandet av föreliggande ekonomiska situation lia här antydda

förhållanden ansetts påkalla överväganden av beredskapsåtgärder som skulle

göra det möjligt att — om så befunnes önskvärt — dämpa en fortsatt kursstegrande

aktiespekulation. Väsentligen två olika vägar stå därvid till buds.

Å ena sidan kan man genom reglering av belåningsmarginalen för aktier i

viss mån stävja en aktiespekulation grundad på bankkrediter. Sedan mars

i år lia affärsbankerna enligt träffad överenskommelse belånat aktier blott

upp till en viss bestämd gräns. Å andra sidan synes det möjligt att genom

en höjning av fondstämpeln vid aktieomsättning motverka spekulation på

kort sikt. Denna möjlighet har upptagits till prövning inom finansdepartementet,

varvid förslag utarbetats till sådan ändring i 3 § fondstämpelförordningen,

som erfordras för att Kungl. Maj:t skall kunna vidtaga de ändringar

i fondstämpelns belopp som må befinnas påkallade med hänsyn till konjunkturutvecklingen

och dess återverkan på fondbörsen.

Till närmare motivering av detta förslag må följande anföras.

Ehuru fondbeskattningen tillkommit främst i fiskalisk! syfte, ha likväl

även konjunkturpolitiska synpunkter beaktats vid dess utformning.

Vid anmälan inför Kungl. Majit år 1908 av det ursprungliga förslaget till

fondstämpelförordning framhöll sålunda föredragande departementschefen,

att beskattningens hämmande inverkan på de rent spekulativa affärerna i

aktier i sin mån kunde tala för dess införande.

I anledning av en motion örn femdubbling av då gällande fondstämpel

i syfte främst att hämma osund spekulation, behandlade sedermera 1913

års riksdag frågan om beskattningsformens betydelse ur konjunkturpolitisk

synpunkt. Riksdagen ansåg sig därvid kunna konstatera, att stämpelavgiften

icke märkbart vare sig förmått hämma spekulationen i dess osunda former

eller utövat något menligt inflytande på den legitima spekulationen.

Den föreslagna höjningen av stämpelavgiften befarades skola visa sig skadlig

för näringslivet utan att erbjuda något effektivt medel att bekämpa de

former av spekulation, vilkas motverkande vore motionens huvudsyfte.

Likartade synpunkter på frågan, som 1913 års riksdag anlagt, framträdde

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

31

jämväl i en utredning rörande höjd fondstämpel som framlades år 1916

av sakkunniga för utarbetande av förslag till börslagstiftning m. m. Av

fiskaliska skäl ansågo de sakkunniga likväl en höjning av fondstämpeln motiverad

under tider av stigande börsvärden. Höjningen borde bortfalla vid

omslag i konjunkturutvecklingen för att icke inkräkta på fondbörsomsättningen,

vilken under depressionstider hade betydelse för marknadens försörjning

med erforderligt kapital.

Med stöd av de sakkunnigas förslag framlades proposition angående höjning

av fondstämpeln till 1917 års riksdag. Vid anmälan av ärendet anslöt

sig föredragande departementschefen till de sakkunnigas ståndpunkt till frågan

om fondstämpelns utformning ur konjunktursynpunkt. Han gav sålunda

uttryck åt tanken, att fondstämpeln borde anpassas efter konjunkturerna,

men räknade med en konjunkturpolitisk effekt av anpassningen blott

under depressionen.

När fondstämpelns höjd vid senare tillfällen upptagits till offentlig diskussion

ha i huvudsak samma synpunkter som de här i korthet refererade anlagts

på frågan.

Delade meningar kunna göra sig gällande beträffande den utsträckning,

vari förskjutningar av fondstämpeln påverka börsutvecklingen. Att de utöva

en sådan återverkan, av tillräcklig styrka att motivera en anpassning av

fondstämpeln efter skiftande konjunkturer, synes dock sannolikt. Samma

effektivitet som ansetts tillkomma en sänkning av fondstämpeln under en

depression torde en höjning få antagas äga under en högkonjunktur. I båda

fallen är det spekulationen på kortare sikt som påverkas. De mera varaktiga

investeringarna torde lika litet lockas fram genom en låg fondstämpel som

de förhindras av en relativt hög stämpel. Förändringarna i stämpelbeloppet

kunna dock väntas ha en viss psykologisk verkan såsom uttryck för de

ansvariga myndigheternas uppfattning av läget.

önskemålet om en anpassning av fondstämpeln efter konjunkturväxlingar

kan — såsom tidigare skett — tänkas tillgodosett genom beslut om provisoriska

höjningar under goda tider, som få bortfalla vid omslag i konjunkturutvecklingen.

Lämpligare synes dock vara, att i fondstämpelförordningen

införa ett stadgande örn rätt för Kungl. Majit att fastställa stämpelns

storlek, dock högst till visst angivet belopp, förslagsvis fyra gånger det nuvarande.

Det inom finansdepartementet utarbetade författningsförslaget,

vilket bifogas denna promemoria såsom bilaga1, har utformats i anslutning

till denna uppfattning.

Utlåtanden över promemorian ha efter remiss avgivits av statskontoret,

bank- och fondinspektionen, efter hörande av styrelsen för Stockholms fondbörs,

samt fullmäktige i riksbanken.

1 Ej här medtagen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts. proposition nr 31S.

Statskontoret anför:

Att i nuvarande osäkra ekonomiska läge behov kan föreligga av en beredskapslagstiftning

av nu angiven art synes statskontoret icke kunna bestridas.

Ämbetsverket har för den skull intet att erinra emot att en dylik lagstiftning

kommer till stånd. Då det ligger vikt uppå att ett ingripande av ifrågavarande

beskaffenhet kan ske snabbt och effektivt, finner ämbetsverket det naturligt

att avgörandet lägges i Kungl. Maj:ts hand.

Förutsättningen för att aktiestämpeln skall ökas i den ordning som här

ifrågasättes bör emellertid enligt statskontorets mening vara att så finnes

uppenbarligen erforderligt till avvärjande av spekulativa överdrifter på aktiemarknaden.

Statskontoret vill erinra om att man i allmänhet vid tidigare

ekonomisk beredskapslagstiftning sökt redan i själva lagstiftningen giva uttryck

åt det förhållandet, att fråga är örn undantagsåtgärder i en utomordentlig

situation. Gällande förordning angående rätt för Konungen att åsätta

särskild tullavgift (sv. förf.-sami. nr 245/1932) har sålunda erhållit form

av en specialförfattning, däri föreskrives att den särskilda tilläggstull, varom

Kungl. Maj:t kan förordna, må åsättas allenast å tid, då riksdagen icke är

samlad, samt att beslutet skall underställas näst sammanträdande riksdag

inom tio dagar efter riksdagens öppnande, oell i det förslag till lag angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv, som i dagarna genom proposition nr 304 förelagts

riksdagen, har Kungl. Maj:ts befogenhet att anlita lagstiftningen gjorts beroende

av att sådant med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas

nödigt, varjämte för Kungl. Maj:ts beslut i ämnet förutsättes framställning av

fulmäktige i riksbanken samt hörande av bank- och fondinspektionen.

I anslutning till de synpunkter, som sålunda i tidigare fall gjort sig gällande,

vill statskontoret ifrågasätta, örn icke även vad angår föreliggande spörsmål

en anordning borde träffas, varigenom bemyndigandet för Kungl. Majit

klarare än enligt det remitterade förslaget framstår såsom en av särskilda

omständigheter föranledd undantagsåtgärd. Detta synes lämpligen kunna

åstadkommas på det sättet, att 3 § fondstämpelförordningen alltjämt upptager

de av riksdagen fixerade stämpelavgifter, som för normala förhållanden

böra gälla, men att vid sidan därav en särskild »fullmaktslag» tillskapas, genom

vilken Kungl. Majit bemyndigas att när så med hänsyn till läget på aktiemarknaden

finnes av trängande skäl påkallat förordna, att den jämlikt

fondstämpelförordningen utgående aktiestämpeln skall höjas, varvid i anslutning

till det i promemorian framlagda förslaget maximum för den förhöjda

stämpelavgiften synes kunna bestämmas till fyra gånger vad som i

3 § stämpelförordningen är för varje fall stadgat. Givetvis kan, därest så anses

lämpligare, bemyndigandet för Kungl. Majit i stället avse rätt att pålägga

tilläggsstämpel till visst angivet maximum utöver vad som i förordningen

föreskrives.

Såvitt statskontoret kan finna skulle en konstruktion av den ifrågasatta

lagstiftningen i enlighet med vad nu antytts närmast svara mot det i promemorian

avsedda syftet med lagstiftningen. Ett dylikt anordnande av beredskapslagstiftningen

— varigenom riksdagens befogenhet att i normala tider

ensam besluta om fondstämpelns storlek lämnas orubbad -—- synes ock stå

bäst samman med riksdagens beskattningsrätt och uteslutande makt över bevillningarna.

I anledning av den remitterade promemorian har styrelsen för Stockholms

fondbörs avgivit yttrande av följande innehåll:

Börsstyrelsen vill till en början uttala sin glädje över, att de nuvarande

finansiella förhållandena ej påkallat den nu föreslagna ändringen i förord
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 31S.

33

ningen. Ehuru berörda förordning huvudsakligen tillkommit i fiskalisk! syfte,

har börsstyrelsen för sin del självfallet icke något att invända emot att

lämpliga beredskapsåtgärder vidtagas för att motverka en osund aktiespekulation.

Börsstyrelsen kan emellertid för sin del knappast dela den i finansdepartementets

P. M. framförda uppfattningen, att utvecklingen å aktiemarknaden

för närvarande skulle visa »spekulationsinslag av ogynnsam art»

och därför nu påkalla brådskande beredskapsåtgärder. Den nuvarande spekulationen

kan med hänsyn till förhandenvarande förhållanden inom vårt

land icke sägas hava gjort sig skyldig till anmärkningsvärda överdrifter.

Såvitt börsstyrelsen har kunnat finna, torde tvärtemot det nuvarande läget

å aktiemarknaden vara ovanligt sunt, vilket bl. a. också visar sig däruti,

att aktiebelåning i ytterligt ringa utsträckning för närvarande förekommer.

Även örn, såsom ovan framhållits, börsstyrelsen gärna är beredd att medverka

till lämpliga beredskapsåtgärders vidtagande i konjunkturpolitiskt syfte,

finner börsstyrelsen sig icke kunna biträda det nu föreliggande förslaget

att genom en ytterligt vittgående höjning av den redan nu i jämförelse med

förhållandena i utlandet höga fondstämpeln hejda en osund aktiespekulation.

Enligt börsstyrelsens förmenande stävjas en sådan spekulation långt

bättre genom den andra i finansdepartementets P. M. omnämnda åtgärden,

nämligen reglering av bankernas belåningsmarginaler för aktier ävensom

genom andra åtgärder mot högbelåning av aktier. En omsättningsskatt även

av den ovanliga storlek, som nu föreslagits, har däremot sällan eller aldrig

visat sig kunna i nämnvärd grad hindra de avarter av spekulationen, som

man velat komma till livs. Detta har även av föregående finansministrar

betygats. En sådan omsättningsskatt har däremot visat sig för den legitima

börshandeln och näringslivet i sin helhet kunna medföra verkningar av ytterligt

allvarlig och vittgående art. Börsstyrelsen måste därför, under framhållande

av att den korta tid, som styrelsen fått till sitt förfogande för remissaktens

besvarande, omöjliggjort en mera ingående motivering, avstyrka

bifall till det föreliggande förslaget om höjning av fondstämpeln.

Därest, trots börstyrelsens avstyrkande, berörda förslag till ändrad lydelse

av fondstämpelförordningen den 6 november 1908 kommer att framläggas,

får börsstyrelsen erinra örn, att enligt förslaget den ifrågasatta stämpelhöjningen

endast skulle vara en beredskapsåtgärd att av Kungl. Maj:t för särskilda

trängande fall användas. Detta förhållande har emellertid icke på

något sätt fått sitt uttryck i den ändrade lagtexten. Börsstyrelsen får därför

föreslå, att i så fall åt den omhandlade paragrafen i stämpelförordningen gives

en sådan avfattning, alt dess karaktär av beredskapsåtgärd klart framgår.

På det bestämdaste måste börsstyrelsen motsätta sig, att den föreslagna

förhöjningen av den nuvarande fondstämpeln skulle av olika skäl kunna

givas en mera permanent karaktär. Börsstyrelsen hemställer alltså, att de

nuvarande stämpelsatserna i den omhandlade förordningen i allo bibehållas,

men att som tillägg till punkterna a), c) och e) i § 3, 1 mom. av förordningen,

införes: »med rätt för Konungen att, då sådant med hänsyn till särskilda

föreliggande omständigheter prövas nödvändigt, för kortare tider höja beloppet

intill fyra gånger det gällande».

Enligt ett skrivelsen bifogat protokollsutdrag har en ledamot av styrelsen

reserverat sig till förmån för bifall till det i promemorian framlagda förslaget.

Med överlämnande av börsstyrelsens yttrande i ärendet har bank- och

fondinspektionen gjort följande uttalande:

Hiliana till riksdagens prof Ökell 1 sami. Nr SIS.

:s

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 31$.

I promemorian har i sammanträngd form omförmälts ett uttalande av

1916 år sakkunniga för utarbetande av förslag till bestämmelser angående

fondhandelns och fondbörsverksamhetens ordnande m. m. i deras den 27

december 1916 avgivna yttrande i anledning av väckt fråsta om höjning av

den då utgående fondstämpelavgiften vid köp och byte av aktier och därmed

likställda fondpapper. Inspektionen har velat här något utförligare återgiva

nämnda uttalande, i vilket berördes en vid 1913 års riksdag av herr

Christiernson inom andra kammaren väckt motion örn en femdubbling av

den fondstämpelavgift vid dylika fång, varom stadgades i 1908 års fondstämpelförordning

i dess ursprungliga lydelse. De sakkunniga anförde:

»Enligt de sakkunnigas åsikt råder intet tvivel därom, att osund spekulation

icke kan medelst omsättningsskatt stävjas, utan att densamma göres så

hög, att samtidigt kapitalplaceringen i aktier i alltför hög grad motverkas

och varje sund spekulation så gott som omöjliggöres. De vinstmöjligheter,

med vilka spekulanterna på vår fondmarknad under liausseperioder räkna,

äro nämligen i regel så avsevärda, att med all sannolikhet även en större höjning

än den av herr Christiernson i hans merberörda motion föreslagna icke

skulle i någon högre grad verka hämmande på börsspelet. Men däremot

skulle även en mindre höjning, om den vore avsedd alt bliva för framtiden

bestående, enligt vår åsikt kunna bliva till väsentligt hinder för kapitalplaceringen

och den sunda spekulationen. Och särskilt skulle detta bliva förhållandet

i tider av depression å fondmarknaden, då ett ingripande av kapitalstarka

krafter i ändamål att mildra depressionens verkningar är ur de

flesta synpunkter i hög grad önskvärt.»

Till den uppfattning, som sålunda vid nämnda tidpunkt kom till uttryck,

ansluter sig inspektionen. Erfarenheten från efterkrigstiden har enligt inspektionens

mening givit vid handen, att den då tillämpade höga beskattningen

av aktieomsättning, vilken dock allenast uppgick till hälften av den

nu ifrågasatta maximibeskattningen, hade en hämmande inverkan på den

fluktuationsutjämnande spekulationen i aktievärden. Däremot torde knappast

kunna påvisas, att den tidigare förhöjda fondstämpelavgiften hade något

dämpande inflytande på en icke önskvärd spekulation.

Vad 1916 års sakkunniga anförde manar till försiktighet, och mot en mera

eller mindre permanent förhöjning av den omfattning, som det föreliggande

förslaget skulle medgiva, måste inspektionen ställa sig bestämt avvisande.

Därmed vill inspektionen dock icke hava sagt, att det icke ur beredskapssynpunkt

kan vara av betydelse, att möjlighet förefinnes att, därest utvecklingen

å fondhandelns område skulle gå i en icke önskvärd riktning, mera

tillfälligt höja fondstämpelavgiften i syfte att framkalla en psykologisk reaktion

häremot.

Den utveckling, som fondhandeln under de senaste åren undergått, föranleder

emellertid icke, såvitt inspektionen kan finna, tillgripandet av en

sådan åtgärd. Inspektionen kan bär icke underlåta att framhålla, att de i

promemorian anförda procentuella uppgifter för å ena sidan hela år 1935

och å andra sidan allenast första kvartalen 1936 och 1937, icke kunna läggas

till grund för en jämförelse av omsättningen å Stockholms fondbörs under

berörda tider, enär uppgifterna hänföra sig till förhållanden, som ur olika

synpunkter icke äro jämförbara. Dels avse nämligen uppgifterna tider

av olika längd — årets första kvartal plägar sålunda visa den relativt största

omsättningen — och dels hava å s. k. efterhörs avslutade fondaffärer på

grund av en å fondbörsen vidtagen ändring i omsättningsredovisningen ingått

i omsättningsbeloppen i betydligt större omfattning under åren 1936 och

1937 än under år 1935. Vidare bör beaktas, att den ökning av omsättningen,

som otvivelaktigt förekommit, i ej ringa grad torde hava föranletts därav*

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr ilis.

35

att verkliga kapitalplacerare bland annat i brist på obligationsmaterial i allt

större utsträckning placerat tillgängligt kapital i aktier. Spekulativt inslag

av ogynnsam art å aktiemarknaden torde däremot under denna period icke

hava förekommit i någon större utsträckning och i varje fall icke annat än

i fråga om något enstaka slag av fondpapper.

Det låter sig emellertid icke förnekas, att förhållandena kunna ändras i

icke önskvärd riktning, och den situation kan uppkomma, då det ur allmänt

ekonomisk synpunkt kan, såsom inspektionen redan framhållit, vara lämpligt

att söka medelst en förhöjd fondstämpelavgift påverka aktiemarknaden.

I promemorian har ju också betonats, att med förslaget endast avses en beredskapsåtgärd.

Med hänsyn till vad sålunda framhållits synes det inspektionen lämpligt,

att, om överhuvud en ändring i fondstämpelförordningen skall genomföras,

denna, på sätt börsstyrelsen föreslagit, formellt sker genom ett tillägg till

nuvarande 3 §, första och andra styckena. Därvid bör dock den Konungen

enligt författningsförslaget medgivna rätten att sänka fondstämpeln för aktier

under de nuvarande satserna bibehållas.

Fullmäktige i riksbanken anföra:

Med hänsyn till de intressen, fullmäktige närmast hava att bevaka, synes

intet vara att invända mot en beredskapslagstiftning, som ger Kungl. Majit

rätt att höja omsättningsskatten på affärer med aktier och andra därmed

jämförliga värdepapper intill en skattesats, som är 4 gånger större än den

nu fastställda — 30 öre för varje påbörjat hundratal kronor av de överlåtna

fondpappernas värde. En höjning av fondstämpeln torde icke få någon i

högre grad återhållande inverkan på dem, som av farhågor för ett fallande

penningvärde anse sig böra placera sina besparingar i aktier i stället för i

obligationer eller banktillgodohavanden. För dem, som i syfte att göra en

spekulation på kort sikt köpa och sälja aktier, synes däremot fondstämpeln

icke sakna viss betydelse, och en höjning av densamma torde vara ägnad

att bromsa dylika affärer. Därjämte kan det tänkas, att beredskapslagstiftningens

utnyttjande vid en börshausse kan få en psykologisk effekt av värde.

Då fullmäktige nu tillstyrka den föreslagna beredskapslagstiftningen, sker

det emellertid under den förutsättningen, att fondstämpeln, sedan den enligt

förslaget höjts utöver nuvarande belopp, åter sänkes vid omslag i konjunkturutvecklingen.

Enligt ett yttrandet bifogat protokollsutdrag hade en av fullmäktige, herr

Stendahl, förklarat, att han ansåge, att fullmäktige i sitt yttrande bort avstyrka

det framställda förslaget.

Bankofullmäktiges framställning örn fortsatt suspension av sedlarnas

inlöslighet i guld.

I skrivelse den 30 april 1937 ha bankofullmäktige anfört:

I överensstämmelse med beslut av årets riksdag medgav Eders Kungl.

Majit genom kungörelse den 26 februari 1937 (nr 54), att riksbanken finge

för tiden från och med den 1 mars till och med den 31 maj 1937 vara fritagen

från skyldigheten alt vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar

med guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, örn förhållandena

därtill gåve anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga

inlösningen av bankens sedlar.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

Då läget alltjämt är sådant, att fortsatt befrielse från skyldigheten att inlösa

av banken utgivna sedlar med guld är erforderlig, få fullmäktige i riksbanken

härmed hos Eders Kungl. Majit göra framställning härom.

Därvid anse sig fullmäktige böra framhålla följande:

Det mål, som statsmakterna uppställt för riksbankens penningpolitiska

verksamhet, har av bankoutskottet i utlåtande nr 52 av år 1933 formulerats

så att en stegring av den inhemska partiprisnivån skulle eftersträvas. Denna

prisstegring borde begränsas så att stegringen ej finge mera kännbart

påverka levnadskostnaderna. Detta mål skulle lättast nås vid en stegring av

världsprisnivån, som i önskvärd omfattning bragtes att inverka på prisläget

i Sverige.

En ändring av dessa direktiv torde nu vara påkallad på grund av det i

olika avseenden förändrade läget.

En ytterligare stegring av den allmänna prisnivån i Sverige torde icke vara

eftersträvansvärd. Riksbankens politik, liksom den ekonomiska politiken

över huvud, synes därför böra inriktas på att söka hålla prisstegringen tillbaka

och att i varje fall förhindra en inflationistisk prisutveckling. Enligt

fullmäktiges mening bör riksbanken söka bevara den svenska valutans stabilitet

i största möjliga utsträckning.

Med hänsyn till att den ekonomiska situationen snabbt kan förändras

och en ändring av programmet därför kan bliva erforderlig, vilja fullmäktige

framhålla önskvärdheten av att åt direktiven givas en allmän formulering

och en begränsad giltighetstid. I detta sammanhang bör vidare understrykas

vad bankoutskottet anförde i ovan nämnda utlåtande, nämligen att utskottet

ej åsyftade, att riksbankens handlingsfrihet skulle bindas i vidare mån

än som följer av fastställandet av målet för penningpolitiken. »Detta fastställande

åligger givetvis statsmakterna, vilka fattat beslut örn upphävande

av riksbankens sedelinlösningsskyldighet. Bestämmandet och avgörandet

av medel, vilka under olika förhållanden lämpligen böra komma till användning

för att nå målet, ankommer däremot på riksbanksledningen, som

i detta avseende har att ensam bära ansvaret.»

Med åberopande av det anförda få fullmäktige således hemställa, att Eders

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen, att riksbanken för tiden från och med

den 1 juni 1937 till och med den 28 februari 1938 måtte fritagas från skyldigheten

att inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse,

med rätt dock för riksbanken att, örn förhållandena därtill giva anledning,

före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.

Enligt ett skrivelsen bifogat utdrag av protokollet vid bankofullmäktiges

sammanträde nämnda dag anförde riksbankschefen Rooth i samband med

beslutet om avlåtande av framställningen följande:

Prisutvecklingen på världsmarknaden kom i mitten av år 1936 in i ett sådant

skede, att det från denna tidpunkt ej längre torde vara möjligt att karakterisera

stegringen såsom blott en återhämtning av priserna från 1933 års

bottenläge. Det spekulativa inslaget i situationen på råvarumarknaderna

började bliva tydligt skönjbart i oktober, och prisstegringens hastighet ökades

i december. Då brittiska regeringen i mitten av februari tillkännagav sitt

rustningsprogram, erhöll prisuppgången en kraftig stimulans.

Av femton viktiga världsmarknadsvaror hade i mars 1937 priserna för elva

varor överskridit nivån i juni 1929, blott för tre varor, nämligen bomull, ull

och kaffe, vörö priserna lägre, medan för en vara, socker, priserna vid de

båda tidpunkterna voro lika.

I början av april inträffade elt tämligen allmänt prisfall på råvarumarknaderna,

tydligen föranlett av att spekulanterna började bliva oroliga för att

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 318.

prisläget drivits upp allt för kraftigt. Tre faktorer synas härvid hava särskilt

uppmärksammats. För det första inställde sig frågan, huruvida ej efterfrågan,

speciellt från rustningsindustriernas sida, betydligt överskattats till

sin storlek. För det andra syntes utsikterna för en snar utvidgning av produktionen

av flera viktiga varor vara större än vad man tidigare räknat med.

För det tredje slutligen tog man hänsyn till de åtgärder, som regeringarna i

de större länderna kunde komma att tillgripa för att hindra en alltför stark

prisstegring.

Om sålunda uppgången i råvarupriserna för närvarande brutits, mäste prissituationen

icke desto mindre betraktas som allvarlig. Den andra av ovan

nämnda faktorer, en framtida utvidgning av produktionen, torde visserligen

på något längre sikt (olika för olika varor) komma att motverka en fortsatt

stegring av priserna. Detta hindrar emellertid ej, att en prisuppgång kan

inträffa, innan den i vissa fall ganska avsevärda tid förflutit, som behövs för

att produktionsutvidgningen skall hinna äga rum.

Råvarornas prisstegring har påverkat övriga priser i höjande riktning. Tack

vare de råvaruproducerande ländernas ökade inkomster har konsumtionen

i dessa länder kunnat ökas: höjda löner och stegrade vinster för dem, som

framställa råvaror, lia lett till ökning i köpkraften. ^ Härigenom har efterfrågan

efter varor i allmänhet stigit. Höjningen av råvarupriserna Ilar niedfört

en ökning av produktionskostnaderna, vilken drivit priserna i höjden.

Den impuls till prisstegring, som utgått från råvarumarknaderna, kräver

emellertid en viss tid för att fullt göra sig gällande. Uppgången i partipriserna

sedan hösten 1936 kan måhända sägas giva uttryck åt råvaruprisernas

stegring. Däremot torde denna endast i ringa utsträckning återspeglas

i levnadskostnaderna, som hittills stigit relativt obetydligt. Till stor del på

grund av de på förhållandevis lång tid bundna löneavtalen synas aibetslonerna

reagera ungefär lika långsamt som levnadskostnaderna. ° Det kan därför

betraktas som sannolikt, att redan det nu rådande läget pa råvarumarknaderna

kommer att orsaka en ytterligare stegring åtminstone av levnadskostnader

och löner, även om en tänkbar fortsatt uppgång av råvarupriserna

ej äger rum. . . ,

Å andra sidan är det av vikt alt uppmärksamma, att partipriser, levnadskostnader

och löner själva kunna utvecklas i stigande riktning utan att direkt

påverkas av förhållandena på råvarumarknaderna. En period av allmän ekonomisk

expansion och stigande industriell aktivitet medför ökad sysselsättning

och ökade inkomster för befolkningen i dess helhet, och detta leder till

större efterfrågan, i första hand efter varor i detaljhandeln, i andra hand elter

varor i partihandeln; stigande priser, troligen först i partihandel, vars priser

äro känsligare för förändringar av efterfrågans storlek, och därefter i

detaljhandel; slutligen lönehöjningar. Stegringen av priserna i gross- och

detaljhandeln oell höjningen av arbetslönerna kunna under sådana omständigheter

betraktas som primära i förhållande tili prislaget på råvarumarknaderna

och kunna påverka detta.

En av de viktigaste bland de faktorer, som kunna betecknas såsom orsaker

tili den pågående prisstegringen, torde vara den allmänna nedskrivningen av

valutornas värde i förhållande till guld, sorn i olika etapper ägt rum sedan

hösten 1931. Till stor del på grund av denna nedskrivning har världens monetära

guldförråd undergått en både relativt och absolut laget stark ökning,

i det att å ena sidan redan befintligt, monetärt guld i stor utsträckning uppvärderats,

å andra sidan det höga guldpriset lett till ökning av guldproduktionen

och till utströmning av guld från Indien och övriga länder, vilka halt

stora förråd därav för andra än monetära ändamål. För närvarande är det,

örn man bortser från uppköp för att tillfredsställa det relativt begränsade, in
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

dustriella behovet, endast centralbankerna som köpa guld. Vid rådande guldpris

är det föga sannolikt, att en återströmning av guld exempelvis till Indien

kan komma till stånd.

Vid ett bedömande av den nuvarande prissituationen och de framtida prisutsikterna

är det anledning att känna oro. Å ena sidan är en förnyad, mer

eller mindre spekulativt betonad, uppdrivning av priserna på råvarumarknaderna

ej utesluten. Ä andra sidan kan man vänta sig, att en fortsatt högkonjunktur

giver upphov till. eller förstärker en redan befintlig, tendens till

kumulativ prisstegring, karakteriserad av att partipriser, levnadskostnader

och löner under ömsesidig påverkan gå i höjden.

Vissa omständigheter i den senare tidens utveckling på penning- och kapitalmarknaderna

i Förenta staterna och England torde emellertid i sina

verkningar vara ägnade att dämpa prisstegringen.

I Förenta staterna beslöt Federal Reserve Board i slutet av januari att

skärpa bestämmelserna rörande det belopp, som de till Federal reservesystemet

anslutna bankerna äro skyldiga att hålla som reserver i Federal reservebankerna.

De av åtgärden berörda bankerna förberedde sig på bestämmelsernas

ikraftträdande bl. a. genom att minska sina obligationsportföljer. Det

tryck, som därigenom utövades på obligationsmarknaden, ledde till ett kursfall,

vilket betydde en höjning av räntesatserna på i genomsnitt omkring

1/_4 °/° sedan årets början. Även på penningmarknaden har en viss åtstramning

gjort sig gällande, i det t. ex. räntesatserna för Treasury bills undergått

en ej obetydlig stegring. En annan betydelsefull åtgärd, som företagits i

Förenta staterna för att bekämpa spekulations- och inflationstendenserna,

är en ökning av marginalen vid aktiebelåning. I pristryckande riktning verka

likaledes de allvarliga strävanden, som göras för att åstadkomma en

balansering av budgeten.

I England folio kurserna på obligationsmarknaden i februari i år. Räntesatserna

på statsobligationer stego härigenom med omkring 1A °/o. Orsakerna

till denna utveckling voro emellertid i huvudsak av annan natur än i Förenta

staterna. Lthuden på marknaden torde ej hava kommit från bankerna,

utan framför allt från tile Discount Houses och Bill Brokers. Penningmarknaden

har i England ej visat några tecken till åtstramning. Den allmänna

höjning av inkomstskatten, som det engelska budgetförslaget för

1937/38 innebär, torde verka i viss mån dämpande på utvecklingen av högkonjunkturen.

Större betydelse härvidlag har dock sannolikt den samtidigt

föreslagna nya skatten på vinstökning.

Bland de åtgärder för att förhindra en alltför stark prisstegring, som för

närvarande diskuteras, torde den som går ut på att höja valutornas värde i

förhållande till guld förtjäna särskild uppmärksamhet. En dylik åtgärd

skulle sannolikt leda till minskning av guldproduktionen och tili dämpning

av högkonjunkturen i de guldproducerande länderna, framför allt i Sydafrika.

1 varje fall skulle den medföra en reducering av den kreditbas, som

det monetära guldförrådet utgör. Örn en sänkning av guldpriset komme till

stånd, vore det önskvärt örn den företoges efter förhandlingar mellan den

s. k. tremaktöverenskommelsens stater och såsom en för dessa länder gemensam

åtgärd. Därigenom skulle relationerna mellan dessa länders valutor

sannolikt i stort sett kunna bibehållas oförändrade.

Prissituationen i Sverige har i stort sett utvecklats på samma sätt som

i England. Genom den fasta pundkurs, som upprätthållits i närmare fyra

år, har prisutvecklingen inom landet för flertalet exportvaror och vissa importvaror

i stort sett följt den utveckling, som ägt rum på de utländska

marknaderna. Den starka prisuppgång för dessa varor, som sålunda ägt

rum sedan mitten av 1936, har påverkat priserna för de varor, vilka både

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

39

produceras oell konsumeras inom landet. En ytterligare anledning till prisstegring

har varit den ökade efterfrågan efter varor, som orsakats av det

fortgående ekonomiska uppsvinget i Sverige. Uppgången i priserna kan sägas

vara praktiskt taget allmän och för vissa varor och varugrupper anmärkningsvärt

kraftig.

Man nödgas räkna med, att under den nu rådande prissituationen denna

uppgång kommer att fortsätta som följd av de prisreglerande åtgärderna på

jordbrukets område. Enligt beräkningar, utförda inom riksbanken, skulle

en höjning av jordbrukets absoluta produktprisnivå till 1925/1929 års läge

genom direkt påverkan leda till en stegring av detaljprisnivån, sådan denna

kommer till uttryck i riksbankens konsumtionsprisindex, med närmare 4

procent. Emellertid är det troligt, att priset på vissa andra varor kommer

att röna inflytande av en prisstegring för jordbruksprodukter, varför höjningen

av konsumtionsprisindex sannolikt blir något större.

En verkan av nu nämnda åtgärder torde bliva en ytterligare uppgång i

värdet av jordbruksfastigheter utöver den, som redan ägt rum på grund av

tidigare vidtagna regleringsåtgärder på jordbrukets område.

Den starka uppgång i virkespriserna, som skedde hösten 1936, är ett annat

exempel på en stark prisstegring. Om efterfrågan på trävaruprodukter

fortsätter att stiga, komma rotvärdena sannolikt att ytterligare stegras vid

höstens skogsaulctioner. Värdet av skogsegendomar, som redan torde hava

starkt påverkats av de höjda virkespriserna, kommer i så fäll att drivas i

höjden än mera. Detta skulle givetvis skärpa ett eventuellt senare inträffande

bakslag.

En mer avsevärd stegring i värdet av jordbruks- och skogsfastigheter kan

lätt leda till en ökad skuldsättning, vilken avsevärt skulle förvärra följderna

av en sådan framtida prisnedgång, som medförde en värdeminskning för

fastigheter.

En omständighet, som är ägnad att öka oron för en alltför stark prisstegring

i Sverige, är, att penningmarknaden kännetecknas av en mycket stor

lätthet. Tillvaron av stora överskottsreserver i form av kassamedel hos banker,

företag och enskilda torde visserligen ej hitintills i nämnvärd utsträckning

ha skärpt prisstegringen, men innebär alltid den faran, att en av andra

orsaker framkallad stegring av priserna tager en så stark fart, att den undandrager

sig kontroll. En på grund av förhållandena på penningmarknaden

möjlig kreditinflation kan, örn en impuls gives, lätt leda till verklig kreditoch

prisinflation.

Under sådana förhållanden är det önskvärt, att riksbanken i sin hand har

medel, som möjliggöra ingrepp på penningmarknaden i åtstramande riktning.

Affärsbankerna lia, efter hänvändelse från riksbanken, dels beslutat

att ej betala ränta på utländska bankers tillgodohavanden, dels träffat en

överenskommelse örn kurser, vilka icke få överskridas vid belåning av aktier.

På riksbankens initiativ lia åtgärder vidtagits för att skattkammarväxlar

eller andra statens skuldförbindelser i inhemskt mynt skola kunna

ställas till riksbankens förfogande. Genom försäljning av dylika statspapper

kan riksbanken ingripa på penningmarknaden, dels för att hindra en ytterligare

ökning av disponibla medel, dels i åtstramande syfte. Riksbanken har

vidare hemställt, att ett förslag till lag om rätt för Konungen att meddela

särskilda föreskrifter angående bankaktiebolags kassareserv m. m. måtte

läggas till grund för proposition i ämnet till riksdagen.

Dylika åtgärder äro i första hand avsedda att begagnas i syfte alt hejda en

sådan prisstegring inom landet, som har sin huvudsakliga orsak i förhållandena

på den inhemska penningmarknaden. Det torde däremot knappast vara

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 318-

möjligt att med sådana åtgärder hindra en prisstegring, som äger runi på

världsmarknaderna, från att sprida sig till Sverige.

önskar man i någon mån undvika den påverkan, som en utländsk prisstegring

utövar på den inhemska prisnivån, torde den enda åtgärd av penningpolitisk

art, som kan påräknas hava verkan i detta hänseende, vara en

höjning av den svenska kronans värde i förhållande till övriga valutor, i första

hand till pundet.

Det bör emellertid påpekas, att resultatet av en sänkning av de utländska

växelkurserna — bortsett från den alldeles oberäkneliga, men sannolikt

avsevärda psykologiska inverkan, som en dylik åtgärd finge — principiellt

sett endast skulle bliva ett plötsligt avbrott i den uppåtriktade prisrörelsen.

Sedan den omedelbara pristryckande effekten av pundkurssänkningen gjort

sig gällande, skulle från denna synpunkt sett, den .svenska prisnivån fortsätta

att röra sig ungefär parallellt med världsprisnivån och sålunda påverkas

av stigande världsmarknadspris i samma utsträckning som nu. Det här

anförda är avsett att betona att — örn man endast betraktar de mera ytliga

verkningarna av en sänkning av valutakurserna och örn man antager att priserna

på världsmarknaden skola fortsätta att stiga — man nödvändigtvis

måste komma till den slutsatsen, att en sänkning av kurserna, företagen såsom

en engångsåtgärd, ej vore tillräcklig för att hindra en stegring av den

svenska prisnivån. För att kunna taga ställning till frågan om en sänkning

av växelkurserna bör man emellertid taga hänsyn till åtskilliga andra,

vida mera komplicerade och betydligt allvarligare konsekvenser av en dylik

åtgärd.

Vid ett övervägande av frågan om en förändring av växelkurserna är det

av vikt att taga hänsyn till huruvida möjligheter föreligga för samverkan

med övriga länder. Enär exportindustrierna i Sverige i stor utsträckning

hava samma karaktär och äro beroende av samma marknader som de finska

och norska exportindustrierna, torde inställningen i Finland och Norge gentemot

en förändring av pundkursen vara av betydelse för det svenska ställningstagandet.

I detta sammanhang bör uppmärksamheten fästas på vad finska bankutskottet

i sitt betänkande rörande granskningen av Finlands Banks tillstånd

och förvaltning under år 1936 anfört beträffande den finska valutapolitiken.

Bankutskottet framhåller, att en höjning av den finska markens

utländska värde otvivelaktigt skulle erbjuda en utväg att hindra den pågående

prisstegringen. Skulle denna prisstegring bliva så kraftig, att den föranledde

en kännbar förändring av penningvärdet, borde enligt bankutskottets

mening denna utväg tillgripas. Utskottet anser emellertid, att prisstegringen

i Finland under senare tid endast varit konjunkturbetonad. Om man

beslutar sig för en förändring av markens värde i förhållande till utländska

valutor i syfte att utjämna konjunkturväxlingarna, omintetgör man därigenom

en av de viktigaste förutsättningarna för en sund ekonomisk verksamhet.

Därför borde enligt utskottets åsikt den valutapolitik, som hittills

bedrivits, ej frångås, örn icke tvingande skäl föreligga. Ett dylikt skäl skulle

vara, om prisstegringen, närmast mätt efter levnadskostnaderna, avsevärt

skulle överskrida de gränser, inom vilka de konjunkturartade prisväxlingarna

vanligen hålla sig.

Från norsk sida har yttrats bland annat, att den stabila pundkursen varit

den norska valutapolitikens fasta punkt. Norge måste framför allt söka

skapa tillit till sin valuta, och detta skedde ej genom växelkursförändringar.

Den ekonomiska politikens mål borde vara att få produktionsmöjligeterna

utnyttjade och att åstadkomma full sysselsättning av arbetskraften. Särskilt

för skeppsfarten spelade den fasta pundkursen en avgörande roll. Med hän
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

41

syn till dea skuldbörda, som påvilade slät, kommuner och enskilda, vore det

av betydelse, att den norska kronans värde icke höjdes.

Det internationella arbetet har under senare år inriktats på att åstadkomma

en faktisk stabilitet i växelkurserna. En dylik stabilitet är en av

de viktigaste förutsättningarna för en ökning av den internationella handeln.

Fluktuerande växelkurser lia erfarenhetsmässigt visat sig leda till en allmän

skärpning av importhinder i form av införseltullar och kvotabestämmelser

och därmed till en nedgång i handelns volym. Den strävan mot friare internationell

handel, som utgår dels från Förenta staterna, dels från de s. k.

Oslostaterna, skulle väsentligen försvåras genom ett uppgivande av den relativa

stabilitet i förhållandet mellan olika länders valutor, som uppnåtts.

Vidare bör framhållas, att örn en internationell sänkning av guldpriset

ägde rum, och som följd därav ett hejdande av prisstegringen eller möjligen

ett prisfall för vissa varor komme till stånd, kunde Sverige råka in i en svår

situation. Antingen måste valutorna då åter höjas, eller också utsattes det

svenska näringslivet för den dubbla press, som en sänkning av växelkurserna

och en guldprissänkning skulle innebära. Båda alternativen synas medföra

avsevärda nackdelar. I förra fallet skulle ånyo det osäkerhetsmoment införas

i den svenska valutasituationen, som det varit en av huvuduppgifterna

för riksbankens valutapolitik under de senare åren att söka eliminera. I det

senare fallet kunde trycket visa sig vara alltför starkt för det svenska näringslivet,

särskilt för exportindustrierna, och en utveckling i allmänt depressiv

riktning kunde bliva följden.

En växelkurssänkning skulle givetvis innebära en reducering av exportindustriernas

räntabilitet. Särskilt gäller detta om de exportörer, som försälja

sina varor till utlandet genom kontrakt på längre tid. I den mån de ej

säkrat sig mot kursförändringar, komme en sänkning av kurserna att för

dem medföra en motsvarande minskning av nettoinkomsten. Olägenheterna

för exportindustrierna komme emellertid att göra sig gällande i full utsträckning

först sedan ett konjunkturomslag inträffat. Konsekvenserna för de

svenska industrierna i deras konkurrens på världsmarknaderna med länder,

som ej höjt sina valutors utlandsvärden, kunde då bliva allvarliga. Det bör

dock uppmärksammas, att läget kan bliva sådant, att en fortsatt förbättring

av exportindustriernas räntabilitet, som lockar till en för stark utvidgning

av produktion och produktionskapacitet, måste betraktas såsom föga önskvärd.

Skulle detta vara förhållandet kan en sänkning av valutakurserna

anses motiverad.

Verkan av en förändring av valutakurserna skulle emellertid sträcka sig

också till .sådana grenar av hemmamarknadsindustrierna, vilka arbeta under

konkurrens med utlandet. Viktigast bland dessa torde textil- och beklädnadsindustrierna

vara. En reducering av dylika industriers produktpriser,

vilken efter en kurssänkning torde bliva nödvändig på grund av skärpt utländsk

konkurrens, kan leda till, alt många företag ej längre kunna drivas

räntabelt. Driftsinställelser och minskad sysselsättning torde då bliva följden.

Det bör emellertid även framhållas, att en kurssänkning kan vara en

lämplig åtgärd, örn det gäller att förhindra en alltför stark expansion av

vissa av de för den inhemska marknaden arbetande industrierna.

En sänkning av valutakurserna och en åtstramning av penningmarknaden

böra ej betraktas såsom alternativa åtgärder, örn en kurssänkning föreloges,

vore del därför ej säkert, att åtgärder, sorn verka åtstramande på penningmarknaden,

kunde undvaras. Det är även efter en eventuell växelkurssänkning

tänkbart, att de inhemska prisuppdrivande krafterna måste bekämpas

med medel, sorn leda till en stegring av räntesatserna.

Den stegring av levnadskostnaderna, som hittills förekommit i Sverige (riks
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

bankens konsumtionsprisindex visade i april i år siffran 104.0, i jämförelse

med 101.4 i medeltal för 1936 och socialstyrelsens levnadskostnadsindex 161

i jämförelse med 158 år 1936) är enligt fullmäktiges mening ej tillräcklig anledning

för en förändring av valutakurserna.

Örn man vore förvissad örn, att en verklig prisinflation i England och i

Förenta staterna vore förestående och att denna inflation skulle sprida sig

till Sverige, borde en kurssänkning omedelbart vidtagas. Emellertid kan man

ingalunda känna sig övertygad om att prisutvecklingen i England och i Förenta

staterna kommer att bliva av utpräglat inflationistisk natur. Det är

möjligt, att den stegring av grosshandelspriserna, som hittills ägt rum och

som ännu pågår, kommer att avstanna efter en relativt kort tid. Örn det

skulle visa sig, att den uppåtgående rörelsen i partipriserna upphör, men icke

desto mindre detaljprisnivån fortsätter att starkt stiga, får frågan örn en förändring

av växelkurserna bedömas med utgångspunkt från den situation, som

då föreligger.

Ender dessa förhållanden bör den kommande utvecklingen avvaktas, innan

något beslut med avseende på en förändring av växelkurserna fattas. Samtidigt

bör emellertid framhållas, att full frihet för riksbanken att handla så

som läget i olika tänkbara fall bjuder är erforderlig.

På samma sätt som man under depressionstiden sökte åstadkomma en stegring

av priserna genom olika statliga åtgärder, synes man numera böra gå

den motsatta vägen. Ur dessa synpunkter bör det övervägas, t. ex. huruvida

icke tullar för vissa av de varor, som starkast stigit i pris, borde sänkas

eller tillfälligtvis borttagas. På samma sätt borde de till allmänna arbeten beviljade

anslagen såvitt möjligt minskas. Örn de redan beviljats, borde beslut

fattas om att de endast successivt och i den mån konjunkturen kommer att

visa tecken till avmattning skola ställas till vederbörande myndigheters förfogande.

Detsamma gäller örn statliga understöd till ej oundgänglig byggnadsverksamhet.

Även visst vägbyggande borde tillsvidare uppskjutas och

tillgängliga medel reserveras till sämre tider. Det sagda hänför sig icke

endast till de arbeten, som utföras av staten, utan även till sådana arbeten,

som planeras av kommuner, landsting och enskilda.

1 detta sammanhang bör understrykas vad kommerskollegium anfört i yttrande

över jordbruksnämndens utlåtande den 29 januari 1937. Det säges

där, att kollegium funne det angeläget, att jordbrukspolitiken och de penningpolitiska

direktiven på ett sådant sätt ställdes i samband med varandra,

att det klargjordes, vilka konsekvenser statsmakternas åtgöranden beträffande

jordbrukets prisförhållanden kunde antagas få i penningpolitiskt hänseende.

I anslutning härtill må framhållas, att ett fasthållande av kravet att riksbanken

skall söka bibehålla genomsnittet av priserna på hemmamarknadsvarorna

och på de viktigaste i konsumtionen ingående tjänsterna vid en i

huvudsak oförändrad nivå skulle, örn priserna för vissa inhemska varor höjdes,

leda till att priserna för andra inhemska varor måste pressas ned.

Efter remiss ha fullmäktige i riksgäldskontoret förklarat sig icke hava något

att erinra mot bifall till bankofullmäktiges ifrågavarande framställning.

Riksgäldsfullmäktige anföra i samband därmed följande:

Vad direktiven rörande penningpolitiken angår vilja fullmäktige erinra

om att bankoutskottet vid 1933 års riksdag betonade nödvändigheten av en

samverkan mellan riksbanken och riksgäldskontoret. Därtill anknöt bankoutskottet

följande uttalande om riksgäldsfullmäktiges upplåningspolitik: »I

avseende härå vill utskottet icke underlåta att starkt framhålla vikten av att

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

43

riksgäldsfullmäktige vid upplåningens handhavande i möjligaste mån undvika

åtgärder som verka åtstramande på kapitalmarknaden eller eljest medföra

olägenheter för det enskilda näringslivet och alltså äro ägnade att motverka

syftet med den av statsmakterna anbefallda penningpolitiken.»

Enär detta uttalande ej synes lämpa sig för nuvarande situation, få fullmäktige

instämma med bankofulimäktige i deras uttalande, att en ändring

av direktiven för penningpolitiken är synnerligen önskvärd.

Fullmäktige finna för övrigt, att vad bankofullmäktige anfört örn syftet

med riksbankens penningpolitik, nämligen att den bör inriktas på att söka

förhindra en inflationistisk prisutveckling och att söka bevara den svenska

valutans stabilitet i största möjliga utsträckning, är väl avvägt.

Departementschefen.

Såsom bankofullmäktige i sin förut anförda skrivelse erinrat, lia betydelsefulla

förändringar i det världsekonomiska läget och i vårt eget lands ekonomiska

förhållanden ägt rum, sedan statsmakterna åren 1932 och 1933 drogo

upp de allmänna riktlinjerna för vår penningpolitik. Depressionen har avlösts

av en i vissa fall utpräglad högkonjunktur. Prisfallet har efterträtts

av en prisstegring, som under de första åren försiggått i långsam takt och

hållit sig inom snäva gränser, men som från och med sistlidne höst blivit

starkt påskyndad och fört upp partipriserna till en nivå, som ligger mycket

fiära nivån före utbrottet av den senaste krisen. Det finnes sålunda anledning

att överväga, om det ännu gällande penningpolitiska programmet lämnar tillräcklig

vägledning för de valutavårdande instanserna, eller om de ändrade

förhållandena göra modifikationer och närmare preciseringar nödvändiga.

Grundtanken i den penningpolitik som utformades under åren närmast

efter guldmyntfotens upphävande har varit, att en viss stabilitet hos prisnivån

bör eftersträvas. Den prisnivå nian därvid haft i sikte, har varit den

i första hand för den köpande allmänheten betydelsefulla. Det har därför

hetat, att växlingarna i kronans köpkraft i konsumenternas hand skulle hållas

inom trånga gränser eller att en stegring av partipriserna icke finge mera

kännbart påverka levnadskostnaderna. Men man har icke varit böjd för att

binda denna strävan efter stabilitet vid några bestämda indextal. Andra

faktorer måste tillåtas att spela en roll, och då man uttryckt detta genom

att hänvisa till det ekonomiska livets behov, har uppmärksamheten säkerligen

främst varit riktad på att även penningpolitiken skall vara ett medel

att främja näringslivets jämna gång och bereda så fullständig sysselsättning

som möjligt åt landets produktiva krafter.

Inom ramen för en sålunda uppfattad stabilisering av kronans köpkraft

har utrymme ansetts kunna beredas för önskvärda förskjutningar i prisnivån.

Programmet formulerades vid en tidpunkt, då priserna fallit hastigt

och till en nivå, som allmänt uppfattades såsom »för låg», d. v. s. såsom icke

svarande mot kostnadsnivån och icke gagnelig för näringslivets återhämtning.

Det närmast liggande målet för penningpolitiken — i samverkan med

andra former av den ekonomiska politiken — angavs sålunda böra vara

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 318.

att åstadkomma en måttlig höjning av partipriserna. Gränserna för en dylik

prisstegring ansågos icke kunna mera bestämt fixeras än genom uttrycket,

att levnadskostnaderna icke skulle mera kännbart påverkas. Det är denna

»reflationspolitik» med uppgiften att i större eller mindre utsträckning

upphäva verkningarna av den föregående »deflationen», som får anses utgöra

det karakteristiska draget i de valutavårdande myndigheternas arbete

under de sistförflutna åren.

Vid programmets formulering avvisades tanken att knyta den svenska

valutans värde vid guldet eller vid någon främmande valuta t. ex. det engelska

pundet. När sedermera, och tämligen snart, en pundkurs fastställdes,

som under de följande åren visade sig kunna bibehållas, innebar detta icke

något avsteg från de givna direktiven. Fördelarna av stabila växelkurser

äro uppenbara, och då den fasta pundkursen medförde, att den svenska prisnivån

kopplades samman med den långsamt stigande engelska, nåddes på

denna väg både en stabilitet i kronans värdeförhållande till den viktigaste utländska

valutan och en kraftig hjälp till förverkligande av »reflationen».

Men i de årligen återkommande valutapropositionerna till riksdagen betonades

upprepade gånger den gällande pundkursens karaktär av medel att

vinna de för det penningpolitiska programmet uppställda målen.

Då det nu gäller att pröva frågan, huruvida ändringarna i konjunkturläget

och de världsekonomiska förhållandena överhuvud böra leda till modifikationer

i det för vår svenska penningpolitik gällande programmet, kan en

sådan prövning lättast ske i anslutning till de nu gjorda erinringarna om

detta programs väsentliga innehåll. Grundtanken, att en viss stabilitet i

prisnivån är det i första hand eftersträvansvärda målet, får anses kvarstå

orubbad. Icke heller ha de hittills gjorda erfarenheterna givit anledning

att önska, att gränserna göras snävare än förut för de förskjutningar av

prisnivåerna, som skola anses förenliga med en i stort sett upprätthållen

stabilitet. Inför de svårigheter, med vilka stabiliseringssträvanden i ett enskilt

land ha att kämpa och till vilka jag senare måste återkomma, kan det

tvärtom finnas skäl att framhålla vikten av att formuleringar undvikas som

kunna hindra de valutavårdande myndigheterna att taga tillbörlig hänsyn

till förhållanden, som icke kunna vinna exakta uttryck i indextal för prisnivåer.

Däremot torde det vara klart, att förutsättningarna bortfallit för de formuleringar

som taga sikte på det önskvärda i en »reflation». Höjningen av

partiprisnivån torde redan ha gått längre än vad man ursprungligen åsyftade

med uttrycket om en måttlig stegring, och även om levnadskostnaderna ännu

icke mera kännbart påverkats äro vi uppenbarligen framme vid en punkt,

där en fortsatt höjning av partipriserna måste komma att småningom taga

sig uttryck i en icke oväsentlig höjning av levnadskostnaderna. Vill man sålunda

såsom riktlinje bevara strävandet efter en så stor stabilitet i den inhemska

prisnivån, som det är möjligt att uppnå under vederbörligt hänsynstagande

till det ekonomiska livets behov, synes det i nuvarande läge vara

tydligt, att, såsom bankofullmäktige yttrat, både riksbankspolitiken och den

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

45

ekonomiska politiken överhuvud böra inriktas på att söka hålla prisstegringen

tillbaka och att i varje fall förhindra en inflationistisk prisutveckling.

Med denna uppfattning både om den grundläggande riktlinjen för vår penningpolitik

och örn det för den närmare framtiden mest angelägna kan det

icke undvikas att frågan örn en stabilisering av vår valutas yttre värde fortfarande

får ställas i andra ledet. Att detta skedde vid den senaste fixeringen

av ett valutaprogram under depressionsåren, berodde på att vår kronas lösgörande

från guldmyntfoten var en förutsättning för att vårt näringsliv skulle

kunna hållas utanför den i guldländerna fortgående deflationen. Det nuvarande

läget erbjuder samma svårigheter för ett definitivt fastlåsande av

vår kronas yttre värde, fastän riskerna nu synas hota från en inflationsartad

prisstegring på världsmarknaden. Då en fast kurs på det engelska pundet

är den väg, varpå en dylik prisstegring överföres till vårt näringsliv, är

det uppenbart att en valutapolitik, som under alla förhållanden vill fasthålla

den nuvarande pundkursen, icke är förenlig med strävandet att hålla

prisstegringen tillbaka. Detta avvisande av en oförändrad pundkurs såsom

den främsta riktlinjen för vår penningpolitik är väl förenlig med en hög

uppskattning av fördelarna av en stabil kurs på det engelska pundet, fördelar

som äro särskilt påtagliga så länge de stora världsvalutorna inbördes

hållas i ett fast värdeförhållande till varandra. Men denna uppskattning utesluter

icke, att förhållandena kunna så utvecklas, att en förändring av kronans

yttre värde anses böra föredragas framför ett uppgivande av strävan

efter stabilitet i vår egen prisnivå och i vårt ekonomiska liv.

Innan jag med utgångspunkt från sålunda angivna allmänna riktlinjer

går att bedöma det nuvarande läget med dess utvecklingstendenser och de

praktiska åtgärder, som under olika förutsättningar kunna förordas, vill

jag erinra örn de medel som överhuvud taget stå eller kunna ställas till förfogande

för uppnående av de penningpolitiska målen.

I den inom finansdepartementet utarbetade promemorian angående det

nuvarande prisläget har en översikt lämnats över de teoretiska möjligheterna

att hejda en stark prisstegring. I promemorian har icke diskuterats huruvida

praktiska och administrativa förutsättningar nu föreligga för utnyttjande

av den ena eller den andra av dessa möjligheter. Framställningen har

icke heller gått in på en sådan avvägning av fördelar och nackdelar med

olika prisreglex-ande ingripanden, som måste föregå varje praktiskt avgörande.

Sistnämnda begränsning har i promemorian uttryckts så, att framställningen

vid karakteristiken av olika åtgärders effektivitet utformats under

uteslutande hänsynstagande till önskvärdheten av en kontroll över prisstegringen.

Vissa av de möjligheter, varom erinrats i nyssnämnda promemoria, stå redan

statsmakterna till buds. Riksbanken har i främsta rummet i sin hand

att höja växeldiskontot. Såsom närmare utvecklats i proposition med förslag

till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda

bestämmelser örn bankaktiebolags kassareserv (nr 304) kan en diskontohöj
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 313.

ning i rådande läge förväntas bli effektiv blott under förutsättning att den

underbygges med operationer i öppna marknaden samt — eventuellt — med

en sådan skärpning av kraven på affärsbankernas reserver, som avses i nyssnämnda

proposition. Operationer i öppna marknaden stå, som bekant, redan

till riksbankens förfogande. Den omfattning vari denna möjlighet kan

utnyttjas, blir beroende på storleken av riksbankens portfölj av statsskuldbevis.

Såsom en beredskapsåtgärd har av riksdagen temporärt medgivits,

att riksgäldsfullmäktige må till riksbankens förfogande ställa riksgäldskontorets

skattkammarväxlar eller andra skuldförbindelser. Förslag örn förnyelse

av detta medgivande i syfte att möjliggöra en förstärkning av riksbankens

för marknadsoperationer disponibla portfölj har av riksgäldsfullmäktige

framställts.

På det finanspolitiska området är det vidare möjligt att nå en viss dämpande

effekt genom en överbalansering av budgeten. Jag saknar anledning

att i detta sammanhang närmare utveckla de synpunkter som därvidlag göra

sig gällande, men vill erinra om att 1935/1936, 1936/1937 och — enligt det

framlagda budgetförslaget — jämväl 1937/1938 års riksstater i detta avseende

ansluta sig till en konjunkturutjämnande politik.

På det handelspolitiska området slutligen synes grundlagsenlig rätt få

anses tillkomma Kungl. Maj:t att sänka och borttaga tullar. Riksdagens i

det föregående omnämnda ståndpunktstagande år 1933 avsåg visserligen ett

utnyttjande av denna rätt av handelspolitiska skäl och med viss begränsning.

Det torde emellertid få förutsättas att Kungl. Maj:t utan särskilt medgivande

av riksdagen skall äga temporärt utnyttja rätten att nedsätta tullavgifter

även i penningpolitiskt syfte och i den vidare omfattning som kan

komma att visa sig påkallad med häsyn till konjunkturlägets utveckling.

Emellertid vill jag i detta sammanhang framhålla att blott relativt begränsade

resultat synas vara att vinna på denna väg och att icke minst med

hänsyn därtill föreliggande möjligheter till tullreduktioner torde böra utnyttjas

med försiktighet. Givet är för övrigt att ett utnyttjande av Kungl.

Maj:ts här ifrågavarande rätt måste föregås av ingående utredningar i syfte

främst att utröna de berörda tullsatsernas betydelse ur försörjningssynpunkt

för svenskt näringsliv.

De hjälpmedel vid utövandet av en konjunkturutjämnande politik, varom

jag här erinrat, kunna användas utan förändring av kronans värde i förhållande

till övriga valutor eller i kombination med en sänkning av kronkursen

på dessa valutor. Såsom i promemorian rörande det nuvarande prisläget

närmare utvecklats, medför en växelkursförändring vissa förskjutningar såväl

i behovet av åtgärder efter andra linjer som i dessa åtgärders inverkan

på det ekonomiska läget. Jag skall i det följande återkomma till betydelsen

härav för bestämmandet av penningpolitikens konkreta utformning.

I händelse av bifall till de i det föregående omnämnda förslagen örn fortsatt

rätt för riksgäldskontoret att till riksbankens förfogande ställa statsskuldbevis

samt örn rätt för Kungl. Majit att skärpa kraven på bankaktiebolagens

reserver, skulle en värdefull komplettering av den penningpolitiska

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 318. 47

beredskapsorganisationen vinnas. En ytterligare utbyggnad därav bör emellertid

övervägas.

I den inom finansdepartementet utarbetade promemorian örn möjligheten

alt utnyttja riksbankens förråd av guld oell valutor för statlig upphandling

från utlandet har påpekats, att man genom disposition av viss del av valutareserven

för detta ändamål i de former, som förordats i promemorian, vinner

samma mål, som genom att riksgäldskontoret i penningpolitiskt syfte

ställer statsskuldbevis till riksbankens förfogande, men därjämte ernår, att

reserven kommer till en nationalekonomiskt nyttig användning. Denna ytterligare

fördel synes vara så betydande, att möjlighet torde böra beredas

Kungl. Majit att anlita denna utväg till förstärkning av riksbankens ställning

på penningmarknaden. Frågan om formerna för ifrågavarande upphandling

och örn de behov, vilka den lämpligen bör inriktas på att fylla,

torde senare få anmälas av chefen för handelsdepartementet. I detta sammanhang

påkallar blott den finansiella sidan av de ifrågasatta åtgärderna

uppmärksamhet.

I de yttranden som av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret avgivits

över den inom finansdepartementet upprättade promemorian, har den

där föreslagna finansiella utformningen av en statlig upphandling från utlandet

lämnats utan erinran. Enligt promemorian skulle riksgäldskontoret

tillhandahålla den myndighet, åt vilken upphandlingen kan komma att uppdragas,

erforderliga medel genom överlämnande av skattkammarväxlar, vilka

av myndigheten skulle få disponeras för förvärv av valutor och guld från

riksbanken. Riksbanken åter skulle få rätt att i marknaden försälja de statspapper

banken erhållit. Bankofullmäktige lia härtill fogat önskemålet, att

formen och förfallotiden för ifrågavarande statskuldbevis skola av riksgäldskontoret

bestämmas i samråd med riksbanken. Bankofullmäktige lia vidare

förklarat, att banken är beredd att vid försäljning av valutor och guld såsom

likvid mottaga statsskuldbevisen till de kurser, som vid inköpstillfället kunna

anses motsvara marknadsläget.

Den föreslagna finansieringsformen synes även mig lämplig ur de penningpolitiska

synpunkter, som motivera att här föreslagna möjligheter till utnyttjande

av riksbankens guld- och valutareserver öppnas.

I departementspromemorian bär ifrågasatts, huruvida de medel, som disponeras

för en eventuell upphandling, böra upptagas å riksstaten eller av riksgäldskontoret

redovisas såsom förskott. Sistnämnda förfaringssätt har bland

riksgäldsfullmäktige framkallat vissa betänkligheter, i all synnerhet som den

av Kungl. Majit i proposition till årets riksdag framlagda nya uppställningen

av riksstaten borde, om den genomföres, leda till strängare krav på fullständighet

i fråga örn statsutgifternas upptagande i riksstaten. Fullmäktige

tillfoga, att örn det ur någon synpunkt anses mindre lämpligt att i förväg i

riksstaten upptaga något belopp för här ifrågavarande uppköp, man kan tillika

sig, att riksdagen bemyndigar Kungl. Majit atl upplaga totalbeloppet för

verkställda utgifter å nästa års riksstat.

Medan detaljerna i fråga örn finansieringens tekniska utformning loide

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 318-

kunna skjutas på framtiden, är det nödvändigt att redan nu fatta ställning

till senast berörda budgettekniska problem. Ehuru jag i likhet med riksgäldsfullmäktige

finner det synnerligen angeläget att statens utgifter erhålla

en fullständig och korrekt redovisning i riksstaten, anser jag att ett förskottsförfarande

i detta fall bör komma till användning. Det gäller nämligen här

icke en förväntad utgift i samma mening, som i övriga å riksstaten redovisade

fall, utan en fullmakt i någon mån jämförlig nied den som nu föreligger

i de så kallade kreditiven, vilka ju icke redovisas såsom medelsanvisningar å

riksstaten. Huruvida och i vilken utsträckning fullmakten kommer till användning

är ovisst. Hänsyn måste även tagas till den speciella form, i vilken

medel i detta fall ansetts böra ställas till förfogande. Vid en medelsanvisning

över kapitalbudgeten ställas kontanta medel till förfogande av riksgäldskontoret,

som upplånar dem på fria marknaden. I detta fall åter skulle

riksgäldskontoret utlämna statsskuldbevis, som av upphandlingsmyndigheten

överlåtas å riksbanken, vilken eventuellt försäljer dem på marknaden.

Transaktionens karaktär framträder tydligast, örn riksgäldskontoret tällkes

redovisa försträckningen till upphandlingsmyndiglieten såsom en tillgång

exempelvis per den 1 juli 1938 och konstruerar de överlämnade statsskuldbevisen

såsom en skuld per samma dag, vilket framstår såsom lämpligt

med hänsyn till den regel för täckande av förskottet som jag i det följande

förordar. Den egentliga finanstransaktionen skulle då tillsvidare ligga

utom riksgäldskontoret och komma till stånd mellan riksbanken och upphandlingsmyndigheten,

medan den däremot vid medelsanvisning över riksstaten

skulle få karaktären i första hand av en transaktion mellan riksgäldskontoret

och enskilda.

Om jag än sålunda på antydda grunder finner ett förskottsförfarande bäst

motsvara den föreslagna transaktionens innebörd, så delar jag likväl riksgäldsfullmäktiges

uppfattning, att förskottet bör omedelbart täckas, genom att

totalbeloppet för i angiven ordning verkställda utgifter upptages å nästföljande

riksstat. Därvid torde erforderliga medel närmast få tänkas anvisade å

fonden för förlag till statsverket. Örn så sker, inträder en fondering av den

svävande skuld, som uppkommit vid utnyttjande av fullmakten. Andra budgettekniska

former för täckande av förskottet stå givetvis till buds. Vilken

anordning, som bör väljas, torde få bli beroende på närmare utredning.

Godtagas här föreslagna former för finansieringen av den ifrågasatta statliga

upphandlingen, torde nu böra utverkas bemyndigande av riksdagen för

riksgäldskontoret att förskottsvis, genom överlämnande av statsskuldbevis

av en typ bestämd i samråd med riksbanken, ställa medel till förfogande folden

myndighet, åt vilken den statliga upphandlingen kan komma att uppdragas,

att av myndigheten användas för inköp från riksbanken av för myndighetens

verksamhet erforderliga belopp i guld och valutor intill ett värde

efter dagskurs av, förslagsvis, högst 100 miljoner kronor.

I den inom finansdepartementet upprättade promemorian rörande det nuvarande

prisläget har framhållits, att de allvarligaste riskerna under en period

av häftig prisstegring förbindas med anpassningen av kapitalvärden

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Majlis proposition nr 318-

och kostnader efter den höjda produktprisnivån. Vid ett efterföljande prisfall

kan nämligen den nödvändiga anpassningen nedåt av kapitalvärdena och

kostnaderna i regel ej ske utan krisartade störningar. Spridningen av en

prisrörelse över till kapitalvärdena sker snabbast och kraftigast på fondbörsen.

Tillgängliga uppgifter ge vid handen, att utvecklingen av de svenska

aktiekurserna influerats av höstens och vinterns prisstegring. Då fondbörsutvecklingen

emellertid i blott mindre omfattning kan påverkas med de

penningpolitiska hjälpmedel som redan stå statsmakterna till buds eller

som enligt för riksdagen framlagda förslag skulle ställas till deras förfogande,

har det ansetts motiverat att överväga ytterligare beredskapsåtgärder

med speciell inriktning mot aktiespekulationen. I en inom finansdepartementet

utarbetad promemoria har sålunda ifrågasatts, att fondstämpeln å

aktier skulle göras rörlig och anpassas efter konjunkturerna. Fondstämpelns

höjd skulle få bestämmas av Kungl. Majit, dock högst till, förslagsvis,

fyra gånger dess nuvarande belopp.

I de remissyttranden som avgivits över departementspromemorian har

vitsordats önskvärdheten av att medel stå till förfogande för motverkande av

en inflationsartad hausse på börsen men tillika framhållits, att den hittillsvarande

utvecklingen ej kan anses påkalla motåtgärder. Meningarna gå

isär, när det gäller arten av den utbyggnad av den penningpolitiska beredskapen,

som med hänsyn härtill kan vara lämplig. Statskontoret och

bankofullmäktige tillstyrka tillskapandet av en möjlighet att höja fondstämpeln;

statskontoret finner dock detta böra ske genom särskild fullmaktslagstiftning

och ej genom blott den i departementspromemorian föreslagna

ändringen i fondstämpelförordningen. Bank- och fondinspektionen anser,

att tidigare utredningar och erfarenheter mana till försiktighet, och ställer

sig bestämt avvisande till en mer eller mindre permanent höjning av fondstämpeln

å aktier av den omfattning det remitterade förslaget skulle medgiva

Inspektionen vill dock därmed icke hava sagt, att det icke ur beredskapssynpunkt

kan vara av betydelse, att möjlighet finnes att, därest utvecklingen

å fondhandelns område skulle gå i en icke önskvärd riktning, mera

tillfälligt höja fondstämpelavgiften i syfte att framkalla en psykologisk reaktion

häremot. Fondbörsstyrelsen avstyrker det i departementspromemorian

framlagda förslaget under framhållande av bland annat, att en hög omsättningsskatt

visat sig kunna medföra för den legitima börshandeln och näringslivet

i sin helhet menliga verkningar. Såväl fondbörsstyrelsen som bank- och

fondinspektionen finna det angeläget att, örn en möjlighet till höjning

av fondstämpeln anses böra skapas, i författningstexten ges uttryck åt bestämmelsens

innebörd av en för extraordinära förhållanden avsedd fullmakt.

I motsats till statskontoret förorda sistnämnda institutioner icke en särskild

författning utan en allmän, till den berörda paragrafen i fondstämpelförordningen

fogad undantagsbestämmelse.

Ehuru tvekan kan råda örn graden av det dämpande inflytande som kan

ornäs genom en höjning av fondstämpeln, när det gäller att hålla tillbaka en

spekulationsvåg, anser jag dock sannolikt att åtgärden, icke minst i psykolo
Bihany

lill riksdagens protokoll 19.‘17. 1 sami. Nr 31S.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 318

giskt avseende, är av tillräcklig betydelse för att man icke bör avstå från att

bereda möjligheter till ett utnyttjande av även delta konjunkturpolitiska

hjälpmedel. Denna uppfattning stödjes av det tillstyrkande yttrande som avgivits

av bankofullmäktige, vilka närmast lia att bevaka de intressen som

motiverat förslagets framläggande. Intet synes mig vara att erinra mot att

rätten att höja fondstämpeln å aktier intill dess föreslagna maximibelopp i

författningstexten anges knuten till särskilda omständigheter som påkalla

åtgärdens vidtagande. Detta torde lämpligen kunna ske i den av fondbörsstyrelsen

och bank- och fondinspektionen föreslagna formen. Att kraven på

börsutvecklingens avvikelse från ett normalläge måste vara strängare, ju kraftigare

höjning av fondstämpeln som ifrågasättes, är givet; den föreslagna bestämmelsen

i dess här antydda avfattning bör tolkas med utgångspunkt härifrån.

Förslag till de förändringar i fondstämpelförordningen, som påkallas vid

bifall till vad jag här förordat, torde jag senare få anmäla för Kungl. Majit.

Jag återgår härefter till frågan om konjunkturläget och avvägningen av åtgärder

mot en fortsatt prisstegring.

Såsom i departementspromemorian om det nuvarande prisläget blivit framhållet,

har man vid förklaringen av prisrörelsen att taga hänsyn till tre olika

faktorer: jordbrukspolitiken, det direkta prisstegrande inflytandet från utlandet

samt prisstegringstendenser på grund av ökad inhemsk efterfrågan.

Av dessa tre faktorer intar den förstnämnda i nu förevarande sammanhang

en särställning. Jordbrukspolitiken har av statsmakterna medvetet utformats

i syfte att förbättra prisläget för jordbrukets produkter. Att en viss

höjning av levnadskostnaderna härigenom skulle förorsakas, har icke varit

förbisett. Någon avsikt att låta en höjning av livsmedelspriserna motvägas genom

nedpressning av prisnivån i övrigt, eventuellt genom penningpolitiska

hjälpmedel, har icke kommit till synes i av statsmakterna gjorda uttalanden

eller fattade beslut. Prishöjningar förorsakade av jordbrukspolitiken ha i

detta avseende ställts i linje med vissa andra avsiktliga prishöjningar, t. ex.

framkallade genom påläggande av nya konsumtionsskatter. Någon ändring

i den sålunda hittills intagna ståndpunkten synes icke vara påkallad, vilket

är av betydelse vid bedömandet av de penningpolitiska åtgärderna i nu föreliggande

situation. Den väsentliga delen av den stegring i levnadskostnaderna

över 1931 års nivå, som redan inträtt, faller nämligen på höjningen av livsmedelspriserna.

Härigenom understrykes ytterligare det faktum, att det som i nuvarande

prissituation väcker farhågor icke är höjden hos nuvarande indextal för levnadskostnaderna,

knappast ens den genomsnittliga höjden hos partipriserna,

utan den tendens till prishöjning, den hastigt stigande rörelseriktning

hos prisserierna, som under mer än ett halvt års tid och fram till början av

april månad kunnat iakttagas. Huruvida det bakslag som inträffat under

allra senaste tiden, betyder något mera än ett tillfälligt avbrott i en prisstegring,

som snart kommer att börja på nytt, kan icke med någon visshet av
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 318-

51

göras. De i departementspromemorian anförda skälen för att anse den stigande

konjunkturutvecklingen vara uppburen av krafter, som ännu icke blivit

uttömda, synas mig alltjämt mest vägande. Därmed följer också sannolikheten

av att priserna, åtminstone till en viss grad, fortsätta att stiga. Den

möjligheten kan naturligtvis inte heller uteslutas, att prisstegringen i de för

världsekonomien bestämmande länderna kommer att överskrida gränserna

för vad man kan betrakta såsom det för en högkonjunktur normala och att

därmed antaga en inflationsartad karaktär.

Skulle dylika utsikter hota, råder väl knappast något tvivel om att den

gräns snart vore uppnådd, vid vilken även djupt ingripande åtgärder skulle

framstå såsom befogade för att söka i möjligaste mån hålla vårt land utanför

en ödesdiger utveckling. De åtgärder som under sådana förhållanden måste

övervägas och för vilkas genomförande de nödvändiga medlen böra finnas i

de valutavårdande myndigheternas hand, kunna kortast sammanfattas under

de båda rubrikerna: en höjning av den svenska kronans värde i förhållande

till pund sterling och en åtstramning av den inhemska kreditgivningen.

Vid en grov uppdelning av prisstegringens orsaker i det inflytande, som

härrör från prisstegringen på världsmarknaden, och det som Ilar till förutsättning

vårt eget penningöverflöd, är det naturligt alt hänvisa till en sänkning

av pundkursen såsom medlet att hejda en utifrån kommande prisstegring,

medan kreditåtstranmingen har till uppgift att hindra inflationsartade

rörelser på den inhemska marknaden. Huruvida ett dylikt särhållande av de

penningpolitiska medlen i verkligheten skulle visa sig möjligt eller lämpligt,

torde icke nu kunna med fördel diskuteras. Givet synes emellertid vara, attoni

man anser sig böra uthärda inflytandet från en prisstegring på världsmarknaden

genom bibehållandet av en fast pundkurs, det sålunda förmedlade inflytandet

inte rimligen kan anses böra motvägas genom starkt depressiva åtgärder

på den inhemska marknaden. Däremot synes det icke uteslutet, att inhemska

inflationstendenser skulle kunna mötas med mindre långtgående ingripanden

på den inhemska penningmarknaden, om samtidigt det prisstegrande

inflytandet från utlandet försvagades genom höjning av kronans internationella

värde.

Då nian går över från den sålunda skildrade möjligheten av en prisutveckling

med klart inflationistisk karaktär, till vars motverkande även mycket

långt gående åtgärder torde under allmänt gillande kunna vidtagas, och fästes

uppmärksamheten vid de mindre extrema möjligheterna ifråga örn prisutvecklingen,

möter det betydande svårigheter att på förhand söka fastställa

förutsättningarna för de penningpolitiska medlens användning. Att det icke

är önskvärt, att den nu pågående prisstegringen fortsätter, torde vara en lika

allmänt rådande uppfattning, som att åtgärder att hejda den borde omedelbart

tillgripas, örn säkerhet funnes därför, att dessa åtgärder icke medförde

några ogynnsamma verkningar i övrigt. Men uppenbart är, att de med all

sannolikhet effektiva medlen alt hålla tillbaka prisstegringen, alltså höjning

av kronans yttre värde och en kraftig åtstramning på penningmarknaden,

båda äro av den natur, att de i och för sig äro mycket litel önskvärda och

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 318-

alltså endast böra komma till användning på grund av starkt talande skäl.

Ovissheten eller riskerna av dylika depressiva åtgärder måste vägas mot

skadorna, som förorsakas av en fortsatt prisstegring. Höjningen av levnadskostnaderna

innebär en sänkning av levnadsstandarden för de folkgrupper,

som icke i egenskap av producenter kunna få del av de genom varuprisernas

höjning ökade inkomsterna. Huruvida arbetslönerna komma att höjas lika

starkt som priserna är ovisst. Häremot får ställas risken av minskad sysselsättning

och minskad produktion vid tillgripandet av olika slag av restriktiva

åtgärder. För vägningen av dessa olika risker vore det av betydelse, om man

kunde antaga, att en genom penningpolitiska åtgärder förhindrad anpassning

uppåt av det svenska prissystemet skulle vid en kommande kris göra det

lättare att undvika en lika stor anpassning nedåt. Denna i departementspromemorian

anförda möjlighet innebär icke, att fallets djup vid en ny kris

skulle växla allt efter den absoluta prisnivå, som i de olika länderna blivit

uppnådd. Om den svenska prisnivån genom kursförändring förhindras att stiga

lika starkt som den engelska och den svenska kostnadsnivån likaledes hålles

lägre, vilket förhållande tagit sig uttryck i en sänkt pundkurs, finnes ingen

anledning att antaga, att ett från världsmarknaden kommande krisartat prisfall

skulle drabba det svenska näringslivet mindre hårt, än om prisnivå och

kostnadsnivå och pundkurs varit högre. Den möjlighet som antydes, är i

stället att en frivillig höjning av kronans värde under prisstegringsperioden

skulle göra det psykologiskt och kanske politiskt lättare att möta prisfallet

under en ny kris genom att sänka kronans värde i förhållande till pundet.

Det förefaller som om något bestämt omdöme rörande dessa framtida förhållanden

nu icke skulle kunna fällas, och jag vågar alltså icke tillmäta den

antydda möjligheten någon verklig betydelse vid vägningen av argumenten

för eller emot tillgripandet av ett penningpolitiskt medel sådant som en ändring

av den svenska kronans yttre värde.

De svårigheter som sålunda möta att i nuvarande läge noggrant angiva de

förhållanden, under vilka det ena eller det andra penningpolitiska medlet

bör komma till användning, lia sin grund såväl i ovissheten om den form

konjunkturförloppet under den närmaste framtiden kan komma att antaga i

de ekonomiskt ledande länderna, som i ovissheten om de återverkningar som

kunna framkallas i vårt eget land. Det torde därför icke vara möjligt och

icke heller önskvärt att snävare begränsa de valutavårdande instansernas

handlingsfrihet än som sker genom en hänvisning till de allmänna riktlinjer,

som i det föregående uppdragits.

Såsom bankoutskottet vid 1933 års riksdag anförde, bör bestämmandet och

avgörandet av vilka medel som under olika förhållanden lämpligen böra komma

till användning för att nå det av statsmakterna fastställda målet för penningpolitiken

ankomma på riksbanksledningen, som i detta avseende har att

ensam bära ansvaret. Giltigheten av detta uttalande synes fortfarande kunna

upprätthållas under den självklara förutsättningen att alla statsmakternas

olika åtgöranden, som öva inflytande på det ekonomiska livet och därmed

på penningväsendet, samordnas, så att de stödja och icke motverka var
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 318.

53

andra. Särskilt blir detta nödvändigt under förhållanden som de nuvarande,

då åtgärder som ligga helt utanför riksbankens verksamhetssfär framstå

såsom alternativ eller såsom komplement till ingripanden från riksbankens

sida, varför avvägningen endast kan ske under vederbörlig samverkan

mellan de instanser som bära ansvaret både för penningpolitiken och för den

ekonomiska politiken överhuvud.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

dels att riksbanken må för tiden från och med den 1 juni

1937 till och med den 28 februari 1938 vara fritagen från

skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar

med guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken

att, om förhållandena därtill giva anledning, före utgången

av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens

sedlar,

dels ock att riksgäldskontoret må förskottsvis, genom överlämnande

av statskuldbevis med form och förfallotid bestämda

i samråd med riksbanken, ställa medel till förfogande för

den myndighet, åt vilken kan komma att uppdragas att enligt

fastställda direktiv verkställa inköp för statens räkning

från utlandet, att av myndigheten användas för förvärv från

riksbanken av för myndighetens verksamhet erforderliga belopp

i guld och valutor intill ett värde efter dagskurs av

högst 100,000,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ragnar Sundén.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

Tabellbilaga A till P. M. angående det nuvarande prisläget.

Indextal för råvarupriser, partipriser och levnadskostnader i U. S. A., England

och Sverige 1928—1937.

(1935 = 100.)

Ar och månad

Råvarupriser

Partipriser

Levnadskostnader |

|

U. S. A.

England

U. S. A.

England

Sverige

U. S. A.

England

•

Sverige |

1928 mars ........

120

133

128

114

j

109

juni..........

—

_

122

135

130

117

115

110

september ....

—

—

125

130

126

—

115

110

december ____

—

121

131

125

118

117

109

1929 mars ........

_

122

133

124

_

116

109

juni..........

—

—

120

128

120

117

lil

108

september ....

—

—

121

129

121

—

114

109

december ____

—

—

117

125

115

118

116

107

1930 mars ........

—

_

114

118

108

_

109

105

juni..........

—

—

109

114

106

115

108

105

september ....

—

—

105

109

103

—

109

104

december ....

_

—

97

103

101

lil

107

103

1931 mars ........

—

—

94

100

97

107

102

102

juni..........

—

—

87

98

95

104

102

101

september ....

68

71

86

94

92

103

101

101

december ____

67

85

82

100

96

100

102

100

1932 mars ........

63

83

82

99

94

96

100

100

juni..........

55

72

80

93

93

93

100

100

september ....

58

78

81

97

95

92

100

100

december ....

57

79

79

96

93

91

99

98

1933 mars ........

54

76

75

92

90

87

95

98

juni..........

70

84

81

96

91

88

96

98

september ....

87

95

89

97

94

94

98

98

december ....

85

91

89

97

95

93

99

98

1934 mars ........

89

96

92

98

97

95

97

98

juni..........

91

98

94

98

98

95

98

99

september____

96

99

97

100

98

98

100

99

december ____

99

94

96

99

99

97

100

99

1935 mars ........

95

94

99

98

99

99

97

99

juni..........

99

100

100

99

100

100

100

100

september____

103

103

101

101

99

100

101

100

december ....

103

103

101

103

102

101

102

101

1936 mars ........

103

104

100

103

102

100

100

101

juni..........

101

104

99

104

102

103

100

101

september ....

108

108

102

108

105

104

103

100

december ____

114

114

105

113

109

104

105

101

1937 mars ........

125

128

109

120

117

‘105

105

103

1 Februari.

Råvarupriser: Bank of England, 13—19 sept. 1931 = 100.

Partipriser: U. S. A. Bureau of Labor, 1926 = 100.

England. Board of Trade, 1930 = 100.

Sverige. Kommerskollegium, 1913 = 100.

Levnadskostnader: U. S. A. National Industrial Conference Board, 1929 = 100.

England. Ministry of Labour, juli 1914 = 100.

Sverige. Socialstyrelsen, juli 1914 = 100.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 318.

Tabellbilaga B till P. M. angående det nuvarande prisläget.

Indextal lör priser å Jordbruks- och industriprodukter i U. S. A., England och

Sverige samt för export- och importpriser för industriprodukter i Sverige 1928 1937.

(1935 = 100.)

Ar och månad

Jordbruksprodukter

Industrip rodukter

Sverige:

Industriprodukter

U. S. A.

England

Sverige

U. S.A.

Eng-

land

Sverige

Export-

priser

Import-

priser

1928 mars..........

132

153

114 i

121

130

135

131

120

juni ..........

135

161

118

122

130

—

—

—

september ....

138

138

lil

126

127

—

—

—

december......

132

140

114

122

128

—

—

—

1929 mars..........

135

144

108

122

130

131

130

126

juni ..........

130

136

106

122

127

—

—

—

september......

135

137

105

122

127

—

—

—

december......

129

132

103

118

123

—

—

—

I 1930 mars..........

120

121

95

115

118

121

126

106

juni ..........

113

118

94

110

112

—

—

—

september......

108

114

94

106

107

—

—

—

december......

95

100

93

103

101

—

—

—

1931 mars..........

90

96

91

97

99

108

113

90

juni ..........

82

98

87

95

94

—

—

—

september......

77

97

84

95

91

—

—

—

december......

71

99

88

92

98

—

—

—

1932 mars..........

63

105

79

91

96

99

102

87

juni ..........

58

99

74

90

88

—

—

—

september......

62

95

74

90

96

—

—

—

december......

56

90

77

88

93

—

—

—

1933 mars..........

54

91

69

85

91

92

96

90

juni ..........

67

93

79

88

98

—

—

—

september......

72

93

84

97

98

—

—

—

december......

71

92

85

100

99

—

—

—

1934 mars..........

77

93

90

101

101

102

109

101

juni ..........

80

98

93

100

100

—

—

—

september......

92

106

93

100

99

—

—

—

december......

91

100

97

100

99

—

—

—

1935 mars..........

99

97

97

99

98

100

101

98

juni ..........

99

98

98

100

99

100

99

99

september......

101

102

99

100

100

99

99

99

december......

99

103

105

101

103

101

100

103

1936 mars..........

97

103

103

101

104

103

103

102

juni ..........

99

100

102

101

104

104

106

103

september......

106

117

108

103

108

106

112

103

december......

113

124

106

105

113

114

125

lil

1937 mars..........

118

133

lil

109

123

130

144

126

Jordbruksprodukter: U. S. A. Bureau of Labor, »Farm products», 1926 = 100.

England. Economist, »Cereals and meat», 1927 = 100.

Sverige. Lantmannen, 1909—13 = 100. Kommerskollegium, Spannmål,

Anim. prod. 1913 = 100.

Industriprodukter: U. S. A. Bureau of Labor, »Other Commodities», 1926= 100.

England. Board of Trade, ■ Industrial products», 1930 = 100.

Sverige. Sv. Handelsbanken, »Inom landet producerade varor» exklusive

Jordbruksprodukter.

Export-och importvaror: Sv. Handelsbanken, »Exportvaror» och »Importvaror» exklusive jordbrukets

export- och importvaror.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Importtullarnas inverkan på prisbildningen.

Bilaga.

V. P. M.

angående importtullarnas inverkan på prisbildningen inom

byggnadsproduktionen.

För besvarande av frågan om importtullarnas inverkan på prisbildningen

inom byggnadsproduktionen erfordras utredning beträffande dels de andelar

till vilka kostnaderna för de olika, fullbelagda byggnadsmaterialiema ingå

i produktionspriset, och dels den roll tullbeläggningen spelar vid prisbildningen

för materialierna i fråga.

1. Byggnadsproduktionskost aade raas fördelning på olika slag av material

m. m.

Även örn undersökningen begränsas till att omfatta endast produktionen

av bostadshus (främst i städerna), industribyggnader och broar, varigenom

sålunda sådana anläggningsarbeten som vägar, kanaler, hamnar, kraftverk,

vatten- och avloppsledningar m. m. icke komma i betraktande, är undersökningsmaterialet

synnerligen heterogent. Visserligen kan man i fråga örn

exempelvis bostadshus i Stockholm kanske anse, att utvecklingen med avseende

på de egentliga konstruktionsmaterialierna går mot ökad användning

av betong i bjälklag o. dyl., men trä och framförallt järn spela alltjämt avsevärd

roll. I fråga örn industri- och brobyggnader föreligger ur lämplighets-

och dyl. synpunkter ofta en viss valfrihet mellan betong- och järnkonstruktioner.

Inträffa förskjutningar i prisnivåerna för de olika konstruktionsmaterialierna

trä, järn och cement, kunna prisstegringar motverkas genom

övergång åtminstone i viss utsträckning från ett material till ett annat.

I fråga om installationsmaterial, glas o. dyl. föreligger icke samma grad av

valfrihet, och i fråga om inredningsmaterial delvis i ganska begränsad utsträckning.

Det är därför uppenbart, att den uppställda frågan icke kan allmängiltigt

besvaras ens om den begränsas till att omfatta endast exempelvis

hyresbostadshus i stad. En viss approximation kan dock vinnas genom analys

av vissa typiska fall.

I regel uppgöras kalkyler och kostnadsberäkningar icke med utgående från

kostnaden för varje ingående slag av material, antalet erforderliga arbetstimmar

m. m., utan med användande av vissa beräknade eller uppskattade

kostnader för exempelvis kubikmeter betonggjutning, kvadratmeter insatt

träpanel, löpmeter stupränna o. s. v. En analys av byggnadskostnaderna

ur nu förevarande synpunkter måste därför i regel grundas på en detaljerad

undersökning och uppdelning post för post av kalkyler eller kostnadsredovisningar.

Vid större företag, där vanligen ett flertal underentreprenader av

olika slag förekomma, blir en dylik undersökning ganska omfattande och

tidskrävande.

Det användbara primärmaterial, som utan sådant mera ingående analysarbete

kunnat erhållas, har därför varit ganska begränsat. Det har sammanställts

i form av fördelning av byggnadskostnaderna procentuellt på olika

huvudslag av material, arbete o. s v. En så ingående uppdelning av de olika

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Importtullarnas inverkan på prisbildningen.

materialierna, att dessa kunnat fördelas på varje ifrågakommande position

i tulltaxan, har icke varit möjlig, och även den mera summariska uppdelning,

som genomförts, har på åtskilliga punkter ej kunnat bliva annat än

approximativ.

Stockholms stads fastighetskontor har i samband med utredning om bostadsförhållandena

i Stockholm samt Stockholms stads bostadspolitik verkställt

en fördelning av bvggnadskostnaderna på olika faktorer m. m., avseende

nio under åren närmast före 1935 uppförda nybyggnader, nämligen fyra

i Stockholm, två i Göteborg samt en i vardera av Malmö och Uppsala (puplicerad

i Stadskollegiets utlåtanden och memorial, bihang, 1935, nr 10 C).

1 bilaga 1 är intagen kostnadsfördelning för dessa nio byggnader sammantagna.

Från Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförenmgars riksförbund har

erhållits analyser av produktionskostnaderna 1935 och mars 1937 för dels ett

3-vånings tegelhus med betongbalklag (bil. 2) och dels ett dylikt hus med

träbjälklag (bil. 3), varjämte förbundet anskaffat och ställt till förfogande en

av enskild entreprenör utförd förhandskalkyl för en mindre fabriksbyggnad,

utförd med ytterväggar i armerad betong och gasbetong samt pelare och

bjälklag i armerad Iretong (bil. 4).

De i bil. 1—3 intagna analyserna torde giva en tämligen god föreställning

örn förhållandena i fråga örn hyreshus i städer. Vad däiemot angåi

enfamiljsvillor och -stugor i städer samt byggnader på landet i allmänhet

kan materialet knappast betraktas såsom representativt. I fråga om dessa

sistnämnda kategorier torde i regel trä spela större roll som byggnadsmaterial

än järn och cement, vadan importtullarna troligen hava något mindre

inflytande på prisbildningen än i de behandlade exemplen.

I fråga örn fabriksbyggnader torde det i bil. 4 anförda fallet ej få anses

allmängiltigt, icke minst därför, att byggnadssätt och utförande vid dessa

slag av byggnader är synnerligen varierande, på grund av såväl lokala förhållanden

som olika industriers och företags olika behov.

Från Stockholms hamnstyrelses hamnbyggnadsavdelning hava erhållits

summariska kostnadsfördelningar för dels den år 1936 färdigställda bron

mellan Kungsholmen och Lilla Essingen i Stockholm, som är försedd med

överbyggnad av stålkonstruktion (bil. 5), samt dels den åren 1932—1934 utförda

"Tranebergsbro i Stockholm, som är utförd i armerad betong, med undantag

för brobanans bärande konstruktion, som består av stålbalkar (bil. 6).

Av ett visst värde skulle vara en analys av en större bro i järnkonstruktion.

Kalkyl beträffande Västerbron i Stockholm har även utlovats, men ännu icke

erhållits; enligt uppgift på grund av att rätt ingående undersökningar vore

nödvändiga i fråga örn vissa detaljer.

2. Tullarnas maximala inverkan pä bgggnadsproduktionskostnadcrna.

För att erhålla en föreställning örn den — schematiskt sett — maximala

inverkan tullarna kunna tänkas hava på prisbildningen har för varje materialpost

i kostnadsanalyserna beräknats den andel i kostnaden, som tullsatsen

å materialet i fråga representerar. Tullsatserna, uttryckta i procent av

varupriset, och deras procentuella andel i produktionskostnaderna äro intagna

i ovannämnda bilagor. Hänsyn till den inverkan, som tullarna kunna

hava på exempelvis prisnivån i allmänhet för redskap m. m. samt på lönenivån,

har sålunda icke tagits.

Tullbeläggningens storlek i förhållande lill varuprisen angives i bil. 7—9

för vissa viktigare material. Såsom redan blivit antytt omfatta de flesta

materialposterna i kostnadsanalyserna ett flertal under olika tullpositioner

opaginerad Kontrollera mot PDF

Importtullarnas inverkan på prisbildningen.

upptagna varor. Då tullsatserna för olika positioner ej sällan avvika från

varandra och därtill tullsatsen för varor av olika dimensioner och kvaliteter

inom en och samma position, uttryckt i procent av värdet, kan variera rätt

avsevärt, har uppskattningsvis ett visst medelvärde av tullbeläggningen för

varje materialpost måst framdeduceras. Därjämte har även varit nödvändigt

att vid fastställandet av det använda medelvärdet taga hänsyn till prisnivån

vid de tidpunkter, till vilka de olika kostnadsanalyserna hänföra sig.

Det är givet, att med hänsyn till ovan relaterade omständigheter resultatet

endast kan betraktas som en approximation, vilken visserligen i fråga örn

exempelvis cement torde vara tämligen god men åter i fråga om t. ex. installationsmaterial

av olika slag säkerligen är mycket grov.

En sammanfattning av de i bil. 1—6 intagna'' kalkylerna visar följande

beträffande importtullarnas maximala inverkan på byggnadsproduktionskostnaderna:
-

Tullen utgör

i procent

Slag av byggnad av produk
tionskostnad
9

st. hyreshus i städer, före 1935 .............................. 3.8

Hyreshus i Stockholm, betongbalklag, mars 1937 ................ 3.5

Hyreshus i Stockholm, träbjälklag, mars 1937 .................. 3.2

Fabriksbyggnad i Stockholm, mars 1937 ...................... 3.9

Bron till Lilla Essingen i Stockholm, järnkonstruktion, 1936 ...... 4.6

Tranebergsbro i Stockholm, armerad betong, 1932—1934 ........ 3.9

3. Diskussion av effekten med avseende på byggnadsproduktionskostnaderna

av sänkning eller borttagande av vissa importtullar.

Frågan i vilken utsträckning en sänkning resp. ett fullständigt borttagande

av tullskyddet på byggnadsmaterial skulle påverka byggnadskostnaderna är

naturligtvis icke besvarad med ovanstående tabell. Till grund för tabellens

resultat ligger en rent mekanisk beräkning av den prissänkning på olika

byggnadsmaterial, som ett borttagande av tullarna i ett teoretiskt fall kunde

orsaka. Därvid utgör den nära överensstämmelse mellan olika undersökta

typer av byggnadsverksamhet, som tabellen visar (en variation av effekten

mellan 3.2 och 4.6 %), i och för sig intet bestyrkande av resultatens tillförlitlighet.

Överensstämmelsen är endast ett uttryck för det förhållandet, att

variationen i byggnadskostnadernas fördelning på olika poster inom de undersökta

byggnadstyperna icke spelar någon avsevärd roll. Den primära

frågan gäller i stället, huruvida den använda beräkningsmetoden kan ge ett

någorlunda exakt mått på verkan av ett borttagande av tullskyddet. Detta

beror uppenbarligen på rimligheten i antagandet, att ett borttagande av tullen

för varje produkt medför en mot tullens andel av priset svarande proportionell

sänkning av priset inom landet. Enligt de antaganden, som ligga

till grund för ovanstående kalkyler, skulle en sådan sänkning äga rum oberoende

av den faktiska importen av ifrågavarande material, alltså oberoende

av faktiskt betalad tull. Priset inom landet borde i det teoretiska fallet

överstiga utlandspriset med tullens belopp (jämte kostnader för frakt m. m.).

Under antagande av fullständigt utnyttjande av tullskyddet skulle vid fri

konkurrens priset på hemmamarknaden sjunka med tullens belopp i överensstämmelse

med beräkningarna i bil. 1—6.

Som en approximation till vad som faktiskt skulle inträffa vid en tullsänk
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Importtullarnas inverkan på prisbildningen.

59

ning, bör en beräkning grundad på dessa antaganden närmast anses ge en

uppfattning om den maximala effekten. (Dock är det naturligtvis möjligt

att i ett konkret fall tänka sig en tullsänkning, som orsakar ett starkare prisfall,

t. ex. genom brytandet av en inhemsk monopolställning.) Hur mycket

mindre den faktiska effekten av en tullreduktion skulle bli, kan icke bestämmas

utan en omfattande analys av prisbildning och marknadsläge såväl

i Sverige som i utlandet för vart och ett av ifrågavarande material. Icke ens

efter en sådan analys, hur grundlig den än vöre, kunde dock så exakta slutsatser

dras, att ovanstående procenttal för den maximala effekten (3—5 %>)

kunde reduceras till en beräknad faktisk effekt av exempelvis 2 eller 1 °/o.

Konjunkturlägets fortgående förändring måste ständigt modifiera förutsättningarna

för prissättningen, varvid en tullförändring på import av byggnadsmaterial

till Sverige endast kommer att utgöra en faktor i ett stort komplex

av orsaker. Man kan t. o. m. påstå att även örn man skulle studera

prisserierna under en tid efter det ifrågavarande tullar nedsatts eller borttagits,

vore det omöjligt att urskilja den del av prisförändringen, som härrör

av tullsänkningen med deri grad av precision, som problemställningen kräver.

Det torde därför anses tillräckligt att i detta sammanhang endast ange

några faktorer, som kunna tänkas reducera den angivna maximala effekten.

En del av materialprisen äro reglerade genom utländska karteller. Hur dessas

prissättning på den svenska marknaden kommer att påverkas av en tullsänkning

kan icke förutses, men det är sannolikt att de i nuvarande situation

på vissa varumarknader skulle absorbera hela eller en del av tullsänkningen.

Ett studium av järnnoteringar kan icke i och för sig ge några upplysningar.

Det faktum att stålkartellen håller avsevärt lägre noteringar på Sverige än

på andra länder (se bil. 10) bör i och för sig göra det sannolikt att effekten

av tullsänkningen blir mindre än den teoretiskt beräknade. Det bör vidare

observeras, att de inhemska prisen på byggnadsmaterial i en del fall, åtminstone

indirekt, kunna vara influerade av exportpris, som icke direkt påverkas

av en tullsänkning. I den mån detta är fallet tendera de inhemska prisen

att följa med den utländska prisutvecklingen, oberoende av förändringar

i tullsatser.

En kvantitativ uppskattning av de modifikationer i beräkningen av en

tullsänknings inverkan på byggnadskostnaderna, som nämnda faktorer orsaka,

är naturligtvis icke möjlig. I sista hand är endast ett kvalitativt omdöme

rimligt, nämligen att i jämförelse med den pågående starka prisstegringen

på flertalet viktiga byggnadsmaterial kommer en tullsänkning resp.

ett fullständigt borttagande av tullarna på byggnadsmaterial att bromsa

stegringen i byggnadskostnaderna i relativt liten utsträckning.

.Stockholm i kommerskollegium den 21 april 1937.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Importtullarnas inverkan på prisbildningen,

Bil. 1.

Fördelning av produktionskostnaderna åren närmast före 1935 för 9 hus i Stock*

holm, Uppsala, Norrköping, Malmö och Göteborg.

(Storlek 3—6 våningar, sammanlagt värde 5,844,900 kronor.)

Tull

Produktions- kostnad, %

% av

varupris

% av produk- tionskostnad

Diverse material.-

Cement......................................

1.7

15

0.26

Tegel........................................

6.2

c:a 4

0.25

Slaggbetongplattor............................

0.9

> 6

0.05

Taktegel ....................................

0.1

> 10

0.01

Järn ........................................

4.8

> 17

0.82

Trävirke......•..!.. j...............■,.........

5.3

0

_

Snickerier....................................

3.5

> 12

0.42

Vägg- och golvplattor.........................

0.4

» 6

0.02

Annat material..............................

7-4 30.3

_

Arbetslöner för byggmästarens egna arbetare ....

28.1

—

_

Körslor.............................,..........

2.4

—

—

Material o. löner för vissa spec. arb., marmor, kalk-

sten, mosaik ................................

2.0

» 6

0.12

Plåt o. smidesjärn............................

1.6

> 18

0.29

Glas m. m...................................

0.3

47

0.14

Annat material o. arbete ....................

7-1 11.0

_

''_

Installationer:

Järnrör m. m...............................

7.5

• 14

1.05

Elektrisk materiel............................

1.1

> 18

0.20

Hissmaskiner o. materiel ....................

0.5

» 10

0.05

Arbetslöner..................................

Målning:

5-7 14.8

-

—

Material ............................

1.4

* 8

0.11

Arbetslöner..................................

4-5 5.9

_

_

Diverse:

Arvoden m. m...............................

4.9

—

—

Räntor m. m...................................

Summa, procent

2.6

löO.o

3.79

Tabellen uppgjord på grundval av i oktober 1934 avslutad undersökning, publicerad i Stockholms

stadskollegiums utlåtanden och memorial, bihang, 1935, nr 10 C.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Importtullarnas inverkan på prisbildningen.

61

Bil. 2.

Fördelning av produktionskostnaderna 1935 och mars 1937 för 3-v&nings tegelhus

med betongbalklag i Stockholm.

19 3 5

• M a

r s 19 3 7

Tullbeläggning

Produktions-

Produktions-

kostnad

kostnad

% av

% av

%

%

varu-

produktions-

priset

kostnad

Diverse material m. m.:

Armeringsjäm......................

0.44

0.76

12.4

0.094

Jämbalkar ........................

1.56

1.73

c:al2

0.208

Diverse järnvaror, beslag m. m.....

1.47

1.58

»15

0.237

Plåt ..............................

0.49

0.62

14

0.087

Rör, armatur......................

4.46

4.79

» 17

0.814

Pannor, badkar, radiatorer m. m. ..

2.99

3.17

» 10

0.317

Spisar ............................

0.89

0.92

» 10

0.092

Smide (inkl. arbetslön)..............

0.79

1.35

» 5

0.068

Sanitetsgods........................

0.25

0.22

» 10

0.022

Cement............................

1.95

1.74

15

0.261

Glas ..............................

0.68

0.67

47

0.315

Marmor, kalksten, plattor, steg......

1.94

1.86

> 6

0.112

Gips, stuckarb. (inkl. arbetslön) ....

0.70

0.64

» 2

0.013

Lerrör ............................

0.16

0.14

> 8

0.011

Taktegel ..........................

0.27

0.26

> 10

0.026

Tegel..............................

2.93

2.61

> 4

0.104

Trävirke ..........................

2.59

3.44

0

—

Snickerier..........................

3.23

3.03

» 12

0.364

Elektrisk materiel..................

0.54

0.60

»18

0.108

Målerimaterial ....................

1.17

1.06

> 8

0.085

Linoleummattor....................

1.71

1.41

> 12

0.169

Papp..............................

0.22

0.24

» 4

0.010

Diverse............................

8-22 39.65

7-81 40.64

0

—

Löner och körslor....................

42.24

41.25

—

—

Arvoden o. diverse omkostnader ......

14.70

14.70

—

—

Räntor..............................

3.41

3.41

—

—

Summa procent

100. oo

lOO.oo

3.517

Tabellen uppgjord på grundval av från Hyresgästernas Sparkasse- och Bvggnadsföreningars

Riksförbund erhållna uppgifter.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Importtullarnas inverkan på prisbildningen,

Bil. 3.

Fördelning av produktionskostnaderna 1935 och mars 1937 för 3-vånings tegelhus

med tröbjälklag i Stockholm.

•

1935

M a

s 19 3 7

T

u 1 1

Produktions-

Produktions-

kostnad

kostnad

% av

% av

%

%

varu-

produktions

pris

kostnad

Div. material m. m.:

Armeringsjärn .............

0.18

0.30

12.4

0.037

Järnbalkar .................

1.50

1.66

12

0.199

Div. järnvaror, beslag m. m.........

1.50

1.59

15

0.239

Plåt .................

0.50

0.62

14

0.087

Rör, armatur................

4.54

4.84

17

0.8*3

Pannor, badkar, radiatorer m. m. .

3.04

3.20

10

0.320

Spisar ...................

0.91

0.93

10

0.093

Smide (inkl. arbetslön)..........

0.81

1.36

5

0.068

Sanitetsgods ................

0.25

0.22

10

0.022

• Cement..........

1.48

1.31

15

0.196

Glas ........................

0.69

0.67

47

0.315

Marmor, kalksten, plattor, steg......

1.97

1.88

6

0.113

Gips, stuckarbeten (inkl. arbetslön) ..

0.96

0.86

2

0.017

Lerrör ........................

0.14

0.14

8

0.011

Taktegel ......................

0.27

0.26

10

0.026

Tegel..............................

2.98

2.64

4

0.106

Trävirke ..........................

4.50

5.80

0

_

Snickerier..........................

3.28

3.06

12

0.367

Elektrisk materiel..................

0.54

0.60

18

0.108

Målerimaterial......................

1.19

1.08

8

0.086

Papp..............................

0.26

0.28

4

0.011

Diverse............................

7-83 39.32

737 40.67

0

—

! Löner och körslor....................

42.57

41.22

_

Arvoden och div. omkostnader........

14.70

14.70

—

_

Räntor..............................

3.41

3.41

Summa procent

100.00

lOO.oo

3.244

Tabellen uppgjord på grundval av från Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsföreningars

Riksförbund erhållna uppgifter.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Importtullarnas inverkan på prisbildningen.

63

Bil. 4.

Fördelning av produktionskostnaderna i Stockholm i mars 1937 för mindre fabriksbyggnad

i en våning, utförd med ytterväggar i armerad betong och gasbetong

samt pelare och bjälklag i armerad betong, totalkostnad c:a 132,000 kronor.

Föreliggande primäruppgifter hava ej medgivit ett fullständigt utskiljande av tullbelagda

byggnadsmaterialier, arbetslöner m. m., vadan resultatet måste betraktas som en ganska grov

approximation i underkant.

Tullbeläggning

Produktions-

kostnad %

% av

% av produk-j

varupriset

tionskostnad

j Armeringsjärn ...........

9.1

c:a 12

1.09

Cement ....................

2.5

14

0.35

Snickerier .................

7.3

c:a 6

0.44

Plåtarbete (inkl. löner 50 %).....

1.1

c:a 7

0.08

Elektr. inställ, (inkl. löner 55 %)

5.3

c:a 8

0.42

Rörinstall. (inkl. löner 40 %) ....

15.1

c:a 10

1.51

Annat material och löner ...

36.0

Allmänna omkostnader........

8.3

Vinst- och riskmarginal...........

15.3

—

—

Summa %

100. o

3.89

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Importtullarnas inverkan på prisbildningen.

Bil. 5.

Fördelning av produktionskostnaderna år 1936 för bron mellan Kungsholmen och

Lilla Essingen i Stockholm.

Överbyggnad av stålkonstruktion. Totalkostnad cirka 315,000 kronor.

Produktions-

Tullbeläggning

kostnad, %

% av varu- priset

% av produk- tionskostnad

Materialier:

4.2

15

0.6

4.9

17

0.8

20.0

c:a 16

3.2

3.8

—

-

2.0

—

—

17.8

52.7

_

34.6

—

- i

12.7

—

—

Summa %

100.0

4.6

Fullständigt utskiljande av de tullbelagda materialierna och redskapen har ej kunnat ske, varför

tullbeläggningarnas inverkan torde vara något, ehuru troligen ej särdeles mycket underskattad.

Bil. 6.

Fördelning av produktionskostnaderna åren 1932—1931 för Tranebergsbro i

Stockholm.

Utförd i armerad betong med undantag för brobanans bärande konstruktion, som består av

helsvetsade stålbalkar. Totalkostnad 3,980,000 kronor.

Produktions-

Tullbeläggning

kostnad, %

% av varu- priset

% av produk- tionskostnad

Materialier:

7.0

15

1.1

3.4

17

0.6

13.8

c:a 16

2.2

3.3

—

—

2.8

—

—

Div. materialier, redskap, körslor ..............

15.1 45.4

—

—

43.5

—

—

11.1

—

—

Summa %

100.0

3.9

Fullständigt utskiljande av de tullbelagda materialierna och redskapen har ej kunnat ske, varför

tullbeläggningarnas inverkan torde vara något, ehuru troligen ej särdeles mycket underskattad.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Importtullarnas inverkan på prisbildningen,

65

Bil. 7.

Prisutvecklingen samt tullskyddets förändringar 1935—37 för visst byggnadsmaterial.

Varuslag

År

1935

1936

Jan.

1936

Febr.

1936

Mars

1936

April

1936

Maj

1936

Juni

1936

Juli

1936

Aug.

1936

Sept.

1936

Okt.

1936

Nov.

1936

Dec.

1937

Jan.

1937

Febr.

Järnbalkar från la-

ger

100

98

94

94

94

94

94

94

94

94

98

104

104

113

113

Tullskydd i % ..

9.4

9.7

10.C

10.0

10.0

10.0

10.0

10.0

10.0

10.0

9.7

9.1

9.1

8.3

8.3

Armeringsjärn

100

98

95

89

95

95

95

95

95

95

98

98

98

120

120

Tullskydd 1 % ..

21.5

21.9

22.6

24.1

22.6

22.6

22.6

22.6

22.6

22.6

21.9

21.9

21.9

17.9

17.9

Fönsterglas, Stock-

100

96

96

96

96

96

96

96

96

102

102

102

102

102

102

Tullskydd i % ..

48.0

50.0

50.0

50.0

50.0

50.0

50.0

50.0

50.0

47.1

47.1

47.1

47.1

47.1

47.1

Asfalttakpapp.....

100

90

90

90

90

90

90

90

90

120

120

120

120

120

120

Tullskydd i % ..

4.5

5.0

5.0

5.0

5.0

5.0

5.0

5.0

5.0

3.8

3.8

3.8

3.8

3.8

3.8

Cement, fritt kaj

Stockholm

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

Tullskydd i % ..

14.1

14.1

14.1

14.1

14.1

14.1

14.1

14.1

14.1

14.1

14.1

14.1

14.1

14.1

14.1

Cement, eif Göteborg

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

Tullskydd i % ..

Cement, franko Mal-

16.0

16.0

16.0

16.0

16.0

16.0

16.0

16.0

16.0

16.0

16.0

16.0

16.0

16.0

16.0

mö

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

15.3

15.3

15.3

15.3

15.3

15.3

15.3

15.3

15.3

15.3

15.3

15.3

15.3

15.3

15.3

Cement, Stockholm

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

Tullskydd i % ..

12.1

12.1

12.1

12.1

12.1

12.1

12.1

12.1

12.1

12.1

12.1

12.1

12.1

12.1

12.1

Bil. 8.

Prisutvecklingen samt tullskyddets förändringar 1935—37 för visst byggnadsmaterial.

•

Varuslag

År

1935

.1936

Jan.

1936

Febr.

1936

Mars

1936

April

1936

Maj

1936

Juni

1936

Juli

1936

Aug.

1936

Sept.

1936

Okt.

1936

Nov.

1936

Dec.

1937

Jan.

1937

Febr.-

Klippspik, 4"

100

101

101

101

101

101

101

101

101

101

101

101

101

133

133

Tullskydd i % ..

18.8

18.5

18.5

18.5

18.5

18.5

18.5

18.5

18.5

18.5

18.5

18.5

18.5

14.2

14.2

Klippspik, 3"

100

101

101

101

101

101

101

101

101

101

101

101

101

132

132

Tullskydd i % ..

17.7

17.5

17.5

17.5

17.5

17.5

17.5

17.5

17.6

17.5

17.5

17.5

17.5

13.4

13.4

Trådspik, 2V2" ....

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

108

125

125

Tullskydd i % ..

22.2

22.2

22.2

22.2

22.2

22.2

22.2

22.2

22.2

22.2

22.2

22.2

22.5

17.8

17.8

Trädspik, 3"

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

100

108

125

125

Tullskydd i % ..

30.0

30.0

30.0

30.0

30.0

30.0

30.0

30.0

30.0

30.0

30.0

30.0

27.7

24.0

24.0

Bult och skruv

100

100

100

100

100

100

100

103

103

103

103

106

106

106

142

Tullskydd i % ..

12.0

1 12.0

12.0

12.0

12.0

12.0

12.0

11.7

11.7

11.7

11.7

11.3

11.3

11.3

8.5

Militer

100

| 100

100

100

100

100

100

103

103

103

103

106

106

106

142

Tullskydd i % ..

11.6

11.6

11.5

11.5

11.5

11.6

11.5

11.2

11.2

11.2

11.2

10.8

10.8

10.8

8.1

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 318.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Importtullarnas inverkan på prisbildningen,

Bil. 9.

Prisutvecklingen samt tullskyddets förändringar 1935—37 för visst byggnadsmaterial

Januari 1935

Mars

1937

Index

Tullskydd

%

Index

Tullskydd

%

100

17.6

142

12.4

100

18.3

116

15.7

100

18.8

117

16.1

100

12.2

118

10.3

100

13.3

124

10.7

100

17.9

116

15.4

100

18.1

116

15.6

100

11.7

119

9.9

100

19.5

139

14.0

100

19.1

143

13.3

100

20-7

148

14.0

100

23.3

162

14.3

100

23.9

156

15.3

Stångjärn, netto ....

Balkar, I NP 8—10

I NP 12—16

I NP 18—30

I NP 32—34

U NP 8—10

U NP 12—16

U NP 18—30

Tunnplåt, 0.60 mm ..

0.76 > ..

1.00 > .,

1.50 > ..

2.00 > .,

Bil 10.

Noteringar i guldpund fob Antwerpen.

1937

Stabeisen

(Stång- och profiljärn)

Formeisen

(Balkjäm)

Sverige

Övriga

Europa,

Danmark

typiskt

Syd-

amerika

Asien

Sverige

Övriga

Europa,

Danmark

typiskt

Syd-

amerika

Asien

10/i........

4. 0.0.

4.7. 6.

3. 5.0.

4. 5.0.

4.0.0.

4. 3.6.

ls/s........

4. 0.0.

4. 7. 6.

4. 7. 6.

4. 7. 6.

3.5. 0.

4. 5.0.

4. 2. 6.

4. 7.6.

"/»........

4.10.0.

5.0.0.

5. 0.0.

5. 0.0.

3. 5.0.

4.17. 6.

5.0.0.

4.17. 6.

377862. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. SU 1937:179 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag till statlig lagerhållning m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1937:328 Skrivelse till Konungen angående användande av riksbankens vinst för år 1936. s. 2 i texten
  3. BU 1937:67 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld, m s. 1 i texten
  4. BevU 1937:26 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § 1 mom. förordningen den 6 november 1908 angående en sä a2 i texten