Angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa ao banken utgivna sedlar med guld, m. m
1937-05-07 · 66 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 63 av 66 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1937:318, Angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa ao banken utgivna sedlar med guld, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 318.
1
Nr 318.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fortsatt befrielse
för riksbanken från skyldigheten att inlösa ao
banken utgivna sedlar med guld, m. m.; given Stockholms
slott den 7 maj 1937.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 maj
1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med chefen för handelsdepartementet:
Vid anmälan av finansplanen för budgetåret 1937/1938 erinrade jag om att
farhågor gjort sig gällande för en skadlig tillspetsning av konjunkturen. I
den mån dessa farhågor ledde till krav på aktivt ingripande, bleve en diskussion
nödvändig både örn den rätta användningen av redan existerade medel
och örn behovet och möjligheten att skapa nya. Utvecklingen under
våren har aktualiserat de spörsmål som sålunda vid budgetens framläggande
kunde skjutas på framtiden. I samband med anmälan av en av fullmäktige
i riksbanken ingiven framställning om fortsatt suspension av sedlarnas
inlöslighet i guld, i vilken bankofullmäktige berört även frågan om riktlinjerna
för penningpolitiken, torde jag nu få upptaga konjunkturläget och de
krav det ställer på den ekonomiska politiken till närmare diskussion.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 318.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 318-
Till underlag för behandlingen av den ekonomiska politikens utformning
under rådande förhållanden har inom finansdepartementet utarbetats en promemoria
rörande det nuvarande prisläget. Promemorian, som tagits till utgångspunkt
för överläggningar med på området sakkunniga, är av följande
innehåll:
P. M. angående det nuvarande prisläget.
Statistisk översikt.
Det nuvarande prisläget i Sverige måste ses mot bakgrunden av hur den
svenska prisutvecklingen under senare år gestaltat sig i förhållande till de
internationella prisrörelserna.
Omslaget i konjunkturutvecklingen i uppåtgående riktning kan för de länder,
som lösgjort sig från guldblocket, dateras till en tidpunkt, som faller
inom senare hälften av 1932 eller förra hälften av 1933. För dessa länder
fortsatte uppsvinget i tämligen normala banor fram till ungefär mitten
av 1936: sysselsättningsgrad och produktionsvolym ökades över lag, samtidigt
som det allmänna prisläget undergick en måttlig förbättring.
Från och med senare hälften av 1936 kan man däremot nästan tala om
en ny fas av konjunkturförloppet. Även med hänsyn till prisutvecklingen
avviker den följande utvecklingen på ett påtagligt sätt från den föregående.
Efter devalveringen inom guldblocket har konjunkturuppsvinget blivit internationellt,
och prisstegringstendenserna hämmas därför ej som förut av
tillbakagång inom vissa länder. Vidare är att märka, att prisstegringen under
dessa senare månader på viktiga områden försiggått med en hastighet,
som avsevärt överträffar vad som brukar förekomma även vid utpräglade
konjunkturuppsving. I själva verket får man gå tillbaka till världskriget för
att finna en motsvarighet till en på en gång så utbredd och så accentuerad
prisstegring.
Det är förloppet av dessa prisrörelser, som i det följande skall något närmare
studeras. Beträffande utlandet har framställningen begränsats till
England och Förenta staterna, vilka senare länder intaga en ledande ställning
på världsmarknaden och dessutom äro av speciell betydelse för Sveriges
näringsliv. För dessa länder undersökes först, hur prisrörelsen spridit
sig från råvaruskiktet till övriga delar av prissystemet, varefter partipriserna
och levnadskostnaderna bli föremål för närmare behandling med särskild
hänsyn till svenska förhållanden.
Prisstegringen framträder tydligast på de ledande råvarumarknaderna.
I tab. 1 ha några viktigare data anförts för att belysa prisrörelsen på
detta område.
Det framgår av denna tabell, att prisläget i juni 1935 avsevärt återhämtats
från den onormalt djupa nivå, till vilken det nedpressats under lågkonjunkturen.
Beträffande vissa varor såsom majs och kautschuk har återhämt
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 318.
Tabell 1. Partiprisindextal lör viktigare råvaror & världsmarknaden.1
Varor
Juni
1929
Bottenläge
1930—1934
Juni
1935
Juni
1936
Mars
1937
April1 2
1937
Koppar......................
219
Juli —32
77
100
119
224
191
Tenn........................
88
Maj —31
46
100
81
124
113
Bly ........................
172
Juni —32
70
100
110
239
175
Zink ........................
190
Maj —31
78
100
101
242
179
Tackjärn ....................
106
Dec. —32
87
100
104
119
119
Stenkol, engelsk..............
108
Febr. —32
96
100
lil
146
153
Pappersmassa, sulfit oblekt ..
135
Mars —33
74
100
101
157
169
Bomull......................
150
Aug. —31
57
100
101
116
110
Ull..........................
181
April —33
75
100
106
157
168
Kautschuk ..................
180
Juni —32
29
100
124
202
188
Majs ........................
112
Peo. —32
28
100
78
137
158
Vete ........................
138
Dec. —32
57
100
108
148
146
Socker ......................
106
Febr. —33
82
100
115
106
106
Kaffe........................
243
April—31
80
100
99
135
130
Kakao ......................
158
Dec. —33
79
100
113
211
211
ningen medfört mer än en tredubbling av priserna, beträffande tenn, vete och
bomull ha priserna ungefär fördubblats, och beträffande flertalet övriga varor
håller sig prisstegringen vid 25—50 %>. Stenkol och tackjärn visa fram till
denna tidpunkt den lugnaste prisutvecklingen.
Från juni 1935 till juni 1936 äro prisrörelserna relativt obetydliga, vilket
tyder på att ett temporärt jämviktsläge uppnåtts på flertalet marknader.
Det är lärorikt att jämföra prisutvecklingen under detta år med den prisutveckling,
som äger rum under de tre följande kvartalen. Priserna på koppar,
bly och zink stiga under sistnämnda period ungefär till dubbla nivån. För
kautschuk, pappersmassa, ull, majs och vete uppgå prisstegringarna till 40—
60 °/o. Att metallerna leda utvecklingen är ej så förvånande, då detta brukar
vara det vanliga förloppet under ett konjunkturuppsving. Men det
är anmärkningsvärt, dels att prisstegringen blivit så kraftig och dels att den
i så hög grad spritt sig även till varor, som ej i första hand beröras av en
expansion inom kapitalindustrin. För flertalet här medtagna produkter (undantagen
utgöras av bomull, ull, socker och kaffe) har prisläget i mars 1937
t. o. m. varit högre än och ofta i ganska väsentlig grad överstigit den toppnotering,
som nåddes under det föregående högkonjunkturåret, 1929.
Det framgår av sista kolumnen i tab. 1, att prisutvecklingen under de första
veckorna av april varit mera oenhetlig. Vissa varor, som väga tungt inom
Sveriges utrikeshandel, såsom pappersmassa, stenkol, ull och majs, ha undergått
fortsatta prisstegringar. Däremot har för andra varor, som i särskild grad
1 De till grund för indexberäkningarna liggande prisuppgifterna äro hämtade ur »Ekonomisk
översikt» (kakaopriset ur tidskriften »Economist»).
2 Siffrorna hänföra sig till senast tillgängliga prisuppgifter (15—20 april).
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 318.
Indextal för råvarupriser, partipriser och levnadskostnader i U. S. A.
England och Sverige 1928—1937.1
(1935 = 100).
Diagram I. Råvarupriser.
U. S. A.
England.
Sverige.
Diagram II. Partipriser.
Diagram III. Levnadskostnader.
1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937
130
120
110
100
90
80
70
60
50
140
130
120
110
100
90
80
70
120
115
110
105
100
95
90
85
80
1 De siffror, vilka ligga till grund för diagram I—lil, återfinnas i tabellbilaga A.
Kungl. Maj:ts proposition nr 318.
5
Indextal för priser & Jordbruks- och industriprodukter i U. S. A., England
och Sverige samt för export- och importpriser för industriprodukter i
Sverige 1928—1937.''
Diagram IV. Jordbruksprodukter.
(1929 = 100)
Diagram V. Industriprodukter.
(1935 = 100)
U. S. A.
England
Sverige
Diagram VI. Industriprodukter i Sverige.
(1935 = 100)
Exportpriser
Importpriser
120
110
100
90
80
70
60
50
40
30
140
130
120
110
100
90
80
150
140
130
120
110
100
90
80
1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937
'' De siffror, vilka ligga till grund för diagram IV—VI, återfinnas i tabellbilaga B. I diagram
IV ha emellertid siffrorna omräknats med 1929 som bas.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 318.
varit föremål för spekulativa transaktioner, det under mars uppnådda höga
prisläget justerats nedåt. Detta gäller i synnerhet vissa metaller samt kautschuk.
Det framstår som sannolikt, att detta prisfall har karaktären av en
reaktion gentemot de föregående, av spekulationen framkallade överdrifterna.
Av diagram I—III framgår, hur denna exceptionellt starka råvaruprisstegring
i försvagad form återspeglas såväl i partiprisindextalens som i levnadskostnadernas
förändringar. Även på dessa områden kan man från 1934 till
första halvåret 1936 konstatera en relativt stor stabilitet. En jämförelse mellan
Förenta staterna och England ger dock vid handen, att liksom depressionen
var avgjort kraftigare i det förra än i det senare landet, också återhämtningen
av priserna blivit av större omfattning. Amerika når något senare än
England det prisläge, som sedan i stort sett bibehålies oförändrat till ungefär
mitten av 1936, då, såsom nyss nämnts, en ny prisstegringsperiod täger sin
början.
Beträffande partiprisutvecklingen bör uppmärksammas, att indextalen för
U. S. A., England och Sverige visa en parallell utveckling under senare hälften
av 1936, örn ock stegringen är något större i England än i de båda övriga
länderna. Under första kvartalet av år 1937 ökas tempot för stegringen i alla
länderna men i all synnerhet i Sverige, där prisuppgången nu t. o. m. är något
större än i England. Räknat med utgångspunkt från år 1935 ligga England
och Sverige något högre än U. S. A. Parallellismen mellan Englands och
Sveriges partiprisrörelser är för övrigt slående ej endast under de sista två
åren utan under hela den föregående tiden.
Inom detaljhandeln återkommer prisrörelsen i ännu mer försvagad form.
I Sverige ha levnadskostnaderna för övrigt visat en något större motståndskraft
gentemot de prisstegrande tendenserna än vad som varit fallet i England
och Förenta staterna. Enligt riksbankens index höll sig detaljprisnivån
stabil ända till slutet av år 1936 (jfr diagram VII), under det att stegringarna
både i England och U. S. A. under nämnda år voro ej obetydliga. Levnadskostnadsindex
steg i England 5 % från juli till december och i Förenta staterna
4 % från mars till december. Under de första månaderna av innevarande
år synes Sverige emellertid vara på väg att inhämta de andra ländernas
försprång. Det är sålunda signifikativt, att riksbankens index från december
1936 till mars 1937 stigit med 2 % under det att Englands levnadskostnadsnivå
under denna tid varit helt oförändrad.
Diagram IV och V avse att åskådliggöra, hur de nu anförda p a r t i p r i sindextalen
ha påverkats av prisutvecklingen för jordbruks- respektive
industriprodukter. (De olika produktpriserna ingå i dessa indextal med
vikter, som svara mot de relativa produktvärdena. För jordbruksprodukterna
har 1929 tagits som basår, då härigenom lättare åskådliggöres, hur utvecklingen
under senare år influerats av den olikartade jordbrukspolitik, som
förts i de tre länderna.)
Det framgår av diagram IV, att såväl England som Sverige, sedan guldmyntfoten
övergivits, endast i mindre grad rycktes med i det fortsatta våld
-
Kungl. Majlis proposition nr 318-
7
samma prisfall, som drabbade jordbruksprodukterna i Förenta staterna, där
sänkningen dock senare till största delen återvanns, sedan även Förenta staterna
år 1933 sänkt noteringen på dollarn. Man kan även tydligt skönja, hur
den svenska priskurvan under inflytande av stödpolitiken steg över de andra
ländernas fr. o. m. år 1933. Under de senaste månaderna synas dock dessa
länder vara på väg att inhämta Sveriges försprång.
Prisutvecklingen för industriprodukter har, såsom diagram V utvisar,
gått efter mera parallella linjer i de tre länderna. Prisläget var tämligen
stabilt från 1934 t. o. m. förra hälften av år 1936. Sedan inträder en synnerligen
kraftig stegring, som särskilt accentueras under de sista månaderna, då
stegringstempot avsevärt överstiger det tempo, som titmärkte prisfallet under
depressionsåren. (För jordbruksprodukter synas däremot de senare prishöjningarna
både till omfattning och hastighet tämligen väl motsvara de
föregående sänkningarna.) En omständighet av stor betydelse är, att prisstegringen
för industriprodukter under den sista tiden synes vara påtagligt
mera utpräglad i Sverige och England än i Förenta staterna. Man kan även
konstatera, att den är något starkare i Sverige än i England.
Förklaringen till detta förhållande torde givas i diagram VI, som visar,
huru export- och importpriserna utvecklats för Sveriges industriprodukter.
(Dessa indices liksom nyssnämnda index för industriprodukter ha ställts till
förfogande av Svenska Handelsbanken och äro baserade på samma material,
som de av banken publicerade, men de avvika från dessa senare i det hänseendet,
att alla jordbruksprodukter uteslutits. För övrigt ha Svenska Handelsbankens
export- och importprisindextal 1913 till basår, under det att de här använda
indextalen med hänsyn till viktberäkningen baserats på år 1926, varigenom
de kanske bättre korrespondera med nuvarande avsättningsförhållanden.)
Vad som mest frapperar i detta diagram är nämligen den exceptionellt
starka höjningen av Sveriges exportpriser för industriprodukter under de tre
kvartal, som falla mellan juni 1936 och mars 1937. Denna höjning uppgick
till icke mindre än 36 °/o, under det att samtliga svenska industriproduktpriser
under samma tid stego i genomsnitt 25°/ooch råvarupriserna på världsmarknaden
cirka 24 °/o. För de engelska och amerikanska industriproduktpriserna
var stegringen under denna tid ännu mindre, nämligen resp. 18 och
8 °/o. Man torde därför vara berättigad att påstå, att Sveriges exportvaror på
världsmarknaden varit föremål för en särskilt gynnsam prisutveckling under
de senaste månaderna, och att det är denna relativa prishöjning för våra exportvaror
i förhållande till industriproduktprisernas genomsnitt, som är den
viktigaste anledningen till att den svenska priskurvan för industriprodukter
nu stiger hastigare än motsvarande kurvor i de andra länderna.
Även för Sveriges importerade industrivaror är prisstegringen under den
sista tiden mycket markerad, ehuru avgjort mindre än för de exporterade
produkterna. Från juni 1936 till mars 1937 steg importprisindex för industrivaror
22 °/o, under det att, som nyss nämnts, exportprisstegringen under
samma tid utgjorde 36 %>. I förhållande till det läge, som förelåg vid mitten
av 1936 och i stort sett även under hela år 1935, har alltså Sveriges
opaginerad Kontrollera mot PDF
Indextal för konsumtionsvarupriserna,
(Sept. 1931 = 100)
Diagram VII.
oo
•.Generalindex
■^Födoämnen
Bränsle
• Beklädnad
■ Inventarier
1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937
112
110
108
106
104
102
100
98
96
94
92
Kungl. Maj:ts proposition nr 318.
Kungl. Maj:ts proposition nr 318.
9
bytesrelation i förhållande till utlandet påtagligt förbättrats. Då priserna
för viktigare exportvaror såsom trä och pappersmassa under år 1935 och
förra hälften av 1936 voro föremål för en temporär prisnedgång, blir emellertid
den relativa exportprishöjningen mindre betydande, örn den sättes i
relation till det kanske mera normala prisläget under år 1934. För övrigt är
att märka, att divergensen mellan export- och importprisrörelserna på detta
område tenderat att utjämnas under de gångna månaderna av år 1937.
Jämför man slutligen prisstegringen för importvaror, som till största delen
omfatta förnödenheter och kapitalvaror för industriell användning, med
prisstegringen för inom landet producerade industrivaror, finner man, att utvecklingen
försiggått tämligen parallellt. (Från juni 1936 till mars 1937 uppgick
den för importvaror till 22 %> och för de inhemska produkterna till
25 %.) Den för räntabiliteten viktiga relationen mellan kostnadspriser och
produktpriser synes alltså ej i nämnvärd grad ha förändrats genom ifrågavarande
prisförskjutningar, i alla händelser ej i ogynnsam riktning.
En närmare granskning av detaljprisernas förändringar visar, att
man vid förklaringen av den genomsnittliga prisrörelsen måste taga hänsyn
till tre olika faktorer: jordbrukspolitiken, det direkta prisstegrande inflytandet
från utlandet samt prisstegringstendenser på grund av ökad inhemsk
efterfrågan.
Hur priserna på de från jordbruket erhållna produkterna, i huvudsak födoämnen,
utvecklat sig i förhållande till övriga detaljpriser, framgår av diagram
VII, som visar hur prisindextalen för de olika huvudgrupper som ingå
i riksbankens konsumtionsprisindex varierat sedan år 1931.
Alltsedan 1933 har gruppindextalet för födoämnen stigit avsevärt, under
det att priserna på övriga i konsumtionen ingående poster, efter en tillfällig
uppgång under år 1932, ända fram till början av år 1937 hållit sig under 1931
års nivå. Att den anmärkningsvärda prisstegringen för födoämnesgruppen
fram till 1936 sammanhänger med stödåtgärderna för jordbruket, visar den
första kolumnen i följande tablå över de procentuella förändringarna av de
specialindices, som falla under gruppen födoämnen:
Procentuell prisförändring
medeltal 1933—
medeltal 1936-
medeltal 1936
mars 1937*
Mjölk, smör, ost, margarin......
........ +9.3
+ 4.0
Kött..........................
........ +28.7
- 0.2
Fläsk ..........................
........ +29.6
- 1.7
Ägg, fisk ......................
........ +18.4
+12.8
Potatis, mjöl, bröd m. m.......
........ +7.0
+ 6.0
Trädgårdsprodukter ............
........ +2.1
- 1.4
Specerier, kolonialvaror..........
+ 3.0
Drycker, tobak m. m...........
........ + l.l
+ 0.7
Hela födoämnesgruppen..........
........ +8.3
+ 4.0
1 Säsongrörelsen eliminerad.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 318.
Tabell 2. Prisindextal utvisande den Internationella prisrörelsens spridning
till Sverige.1
(Sept. 1934 = 100.)
é September
December
Mars
1936
1936
1937
Stenkol:
Engelsk, Londonnotering........................
116
121
144
Partipris ......................................
113
131
147
Detaljpris ......................................
103
.103
109
Olja, bensin:
Londonnotering ................................
100
100
108
Partipris, råolja ................................
100
100
109
Detaljpris, bensin ..............................
100
100
100
Kautschuk:
Londonnotering ................................
101
129
159
Partipris........................................
104
104
108
Hudar:
Londonnotering ................................
112
112
122
Partipris, inhemska hudar ......................
115
127
145
> , sulläder ..............................
Detaljpris, lågskor ..............................
116
116
133
112
112
114
Halvsulning och kläckning ......................
101
102
103
Ull:
Londonnotering ................................
101
130
136
Partipris, ullgarn................................
92
105
109
Detaljpris, ullgarn ..............................
98
102
114
Bomull:
Londonnotering ................................
97
99
113
Partipris, bomullsgarn ..........................
101
106
118
Detaljpris, bomullsgarn..........................
98
99
102
Kaffe:
Londonnotering ................................
83
94
101
Partipris........................................
87
90
95
Detaljpris ......................................
93
94
98
Trävaror:
Exportpris, furu 3x9 ..........................
115
126
143
» , 16 kval.............................
109
123
141
Byggnadsträ, bjälkar............................
100
lil
121
> , sparrar............................
100
112
128
» , golvträ ............................
97
105
115
Prisstegringen för de tungt vägande posterna mjölk, fläsk, kött och ägg är
under dessa år den viktigaste orsaken till gruppindextalets höjning. Även för
höjningen under de sista månaderna synes jordbrukspolitiken ha haft utslagsgivande
betydelse, ehuru det för säsongen höga priset på ägg influerats
av särskilda omständigheter och prishöjningar även tillkommit för vissa specerier
såsom kaffe och socker.
1 De till grund för indexberäkningarna liggande prisuppgifterna ha erhållits från tidskrifterna
»Affärsvärlden» och »Economist» (Londonnoteringen), från Kommerskollegium (partipriser och
trävarunoteringar) samt från Socialstyrelsen (detaljpriser).
Kungl. Maj:ts proposition nr 318-
11
Den i tab. 2 gjorda sammanställningen avser att klargöra, hur höjningen
av vissa svenska detaljpriser direkt sammanhänger med utländska prisstegringar.
I flertalet fall är korrespondensen mellan de utländska och de svenska
partiprisrörelserna ganska god, under det att i några fall avvikelserna på
grund av olika anledningar blivit ganska stora. De svenska detaljprisema
visa däremot med undantag för ullgarn och kaffe en betydande eftersläpning
i förhållande till partipriserna, varför fortsatta prishöjningar inom detaljhandeln
framstå såsom en sannolik följd av den redan inträdda partiprisstegringen
på motsvarande områden.
Tabell 3. Procentuella prislörskjutnlngar lör de i riksbankens konsumtionsprisindex
ingående varorna oktober 1936—mars 1937.
Prisförändring
Antal
Sammanlagd
Viktigare varor
i procent
varor
vikt
+ 20 och mer
2
13
Husgerådsartiklar av järn.
+15 till + 20
3
17
Ullgarn, såpa.
+ 10 » +15
3
4
Fårkött, gryn.
+ 5 > +10
18
106
Smör, kaffe, kol, porslin, möbler, textilämnen.
|+ 2 > +5
36
1871
Bröd, socker, ved, »förtäring utom hemmet».
\> 0 » +2
31
238/
Mjölk, skodon, arbetshjälp.
0
46
308
Margarin, vetemjöl, tobak, kokgas, bostad, större
husgeråd (symaskin, dammsugare, lampa,
radiorör), resor.
J< 0 till - 2
6
431
Ost.
1- 2 » - 5
10
43j
Nötkött, elektrisk ström.
— 5 och mer
6
41
Fläsk.
161
1,000
Att detaljprisnivåns höjning emellertid ej uteslutande har sin grund i från
utlandet härrörande direkta prispåverkningar, torde framgå av den översikt
över detaljprisernas spridning under det sista halvåret, vilken här återgives
som tab. 3. Denna tabell visar en anmärkningsvärt liten spridning av
prisrörelserna kring det medeltal, som representeras av generalindextalet, vilket
under ifrågavarande tid höjts 2.4 %. 42 % av samtliga varor falla nämligen
inom den intervall, som omfattar prishöjningar upp till 5 %>. Till samma
resultat kommer man, om varorna räknas med de vikter, so,m ange deras
relativa betydelse för den totala konsumtionen, och som tillämpats vid
medeltalsberäkningen. I jämförelse härmed framstå prissänkningarna såsom
mycket obetydliga. (Den mest anmärkningsvärda prisnedgången hänför
sig till fläsk och kött och sammanhänger med fläskproduktionens cykliska
förlopp; den är alltså ej signifikativ för den generella prisrörelsen.)
Man kan härav draga den slutsatsen, att en generell stegringstendens gör sig
gällande beträffande detaljpriserna, en tendens, som endast vissa trögrörliga
priser hittills motstått. De i tabellen anförda exemplen visa, att prisstegringen
även nått områden, där det direkta inflytandet från utlandet i endast
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 318.
ringa mån kunnat göra sig gällande och där prisstegringarna därför i huvudsak
kunna anses ha sin grund i en ökad efterfrågan från allmänhetens sida.
Det är denna sista omständighet, som ger den nu pågående detaljprisrörelsen
dess ovanligt enhetliga karaktär.
Prisrörelsens förutsättningar.
1) Den nuvarande prissituationen, som i det föregående belysts med tillgängligt
statistiskt material, företer alla typiska drag hos en konjunkturell
prisuppgång. Här må särskilt understrykas prisrörelsens enhetlighet
inom olika varuskikt (alltså med avseende å råvaror, färdigprodukter
o. s. v.) samt den relativa stegringen för råvarupriserna i förhållande
till priserna å färdigprodukter och för kapitalvarupriserna i förhållande till
priserna å konsumtionsvaror.
En konjunkturell prisstegring av denna typ har sitt underlag i monetära
förändringar såväl som i förskjutningar inom varuproduktionen och varuhandeln.
Den underbygges av en fortgående köpkraftsökning och drives å
andra sidan fram genom självständiga prisstegringar på de olika råvaror för
kapitalvaruproduktion, varav ett starkt temporärt behov framträder under
en period utmärkt av omfattande nybildning av realkapital. Mellan den
monetära sidan och varusidan i ett konjunkturellt prisstegringsförlopp med
den bakgrund, som här antytts, föreligger en växelverkan; köpkraftsökningen
har till förutsättning en investeringsökning och skapar i sin tur efterfrågeunderlaget
för den utveckling av priser och avsättning, varpå den fortsatta
investeringsverksamheten grundas. I denna ömsesidiga växelverkan ligger,
som erfarenheten visat, ett avsevärt riskmoment. Konjunkturutvecklingen
tenderar att accelereras, ända till dess att vissa motverkande krafter medföra
ett omslag.
2) Här berörda förhållanden, vilka äro väl kända från tidigare högkonjunkturer,
äro visserligen med all sannolikhet att betrakta som det egentliga
underlaget för nu föreliggande prisutveckling men räcka icke som förklaring
till den säreget tillspetsade form, som prisrörelsen av föreliggande
uppgifter att döma är på väg att erhålla. För att förstå denna måste man
taga hänsyn även till vissa prissteg rande faktorer av strukturell
art, alltså förhållanden av relativt bestående natur och avseende näringslivets
organisatoriska underlag.
Betalningsmedelsförsörjningen, och därmed den allmänna prisnivån, fluktuerade
under förkrigstiden under påtagligt inflytande av guldproduktionen.
Denna sistnämnda faktor, som även nu är verksam om den än förlorat i betydelse
genom tillkomsten av ett utbrett system av i princip fria, i förhållande
till guldet devalverade valutor, får för närvarande antagas påverka utvecklingen
i prisstegrande riktning. Det torde icke behöva råda någon tvekan
om att detsamma på längre sikt gäller även nedskrivningen av valutavärdena
i förhållande till guldet. Inom ett flertal i ekonomiskt avseende ledande
länder ha vidare statsbudgeterna icke endast under depressionen utan
Kungl. Maj:ts proposition nr 318-
13
även under den därpå följande uppsvingstiden underbalanserats, varigenom
penningmarknaden tillförts ytterligare betalningsmedel. Man torde vara berättigad
att anse, att de förskjutningar i kontrollmöjligheterna på kreditmarknaden,
som därigenom kommit till stånd och som äro ägnade att underlätta
en utveckling i inflatorisk riktning, endast långsamt kunna upphävas.
Härtill kommer, att det råvaruöverflöd, som av olika skäl utmärkte 1920- talet, nu sannolikt i viss utsträckning avvecklats. Under 1920- och 30-talen
har nämligen dels under och efter kriget tillskapade produktionsmöjligheter
för viktiga råvaror anpassats efter fredsförhållanden, dels också råvarubehovet
stigit. Möjligheter att inom en närmare framtid fylla nu framträdande
relativa råvarubrist föreligga endast för vissa varor.
3) Vid förklaringen av den nuvarande prisutvecklingens särdrag har man
att taga i betraktande icke endast den konjunkturella prisstegringens sannolika
underlag i en på längre sikt verkande tendens till prishöjning. Av väsentlig
betydelse torde även vara att de nu pågående rustningarna
och socialt motiverade statliga investeringarna givit
varuefterfrågan en mera utpräglad inriktning mot råvaror för kapitalvaruproduktion
än man haft erfarenhet av under tidigare högkonjunkturer.
Då emellertid priserna på dessa råvaror i en konjunkturell prisstegring äro
ledande, har därigenom hela prisutvecklingen erhållit en tillspetsning och
konjunkturförloppet en accelerering, som i vissa avseenden kommit den nuvarande
utvecklingen att likna pris- och konjunkturförloppet under tidigare
delar av världskriget.
4) Går man till de speciella uppgifterna inom prisstatistiken, kan man
slutligen fastställa även förekomsten av en annan, på kort sikt kraftigt prissi
egrande faktor, nämligen en varuspekulation, vilken icke begränsar
sig till råvaruskiktet utan framträder jämväl inom exempelvis detaljhandeln.
Ett visst inslag av spekulation är utmärkande för varje konjunkturell
prisstegring. En självständig prishöjande verkan torde dock tillkomma den
först i sådana situationer, då prisutvecklingen blivit så häftig, att man har
att räkna med en formlig flykt till sakvärden eller med att företagare vid
prissättningen inom olika produktionsled — utan tanke på bakslag till följd
av konkurrens — våga föregripa en förutsedd prishöjning.
Det är i nuvarande läge ur penningpolitik synpunkt av vikt att kunna
bilda sig en uppfattning örn den sannolika fortsatta prisutvecklingen. Att
varje prisprognos är förbunden med stora vanskligheter är väl känt. Emellertid
föreligga större möjligheter till en framtidsbedömning, när det gäller
att uttala sig om den allmänna prisrörelsen, än när det gäller att bedöma utvecklingen
av enstaka priser eller prisgrupper. I förstnämnda fall kan man
nämligen nå vissa slutsatser med utgångspunkt från en bedömning av prissituationens
allmänna ekonomiska underlag.
Vid ett försök till bedömning av de närmaste prisutsikterna mot bakgrund
av vad som i det föregående anförts rörande prisutvecklingens orsaker, kan
till en början konstateras, att prisstegringen, i den mån den har ett rent spe
-
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 318.
kulativt underlag, måste anses mycket labil. Erfarenheten visar, att ett bakslag
för varuspekulationen redan för en eller ett par enstaka råvaror kan
vara tillräckligt att pressa ned flertalet spekulativt stegrade priser t. o. m.
under den nivå, för vars upprätthållande marknadsbetingelser eljest föreligga.
Med hänsyn därtill har man att räkna med bakslag i råvaruprisutvecklingen,
som temporärt bromsa upp den fortgående allmänna prisstegringen. Utvecklingen
under april innevarande år erbjuder ett exempel på en sådan utbredd
prisreduktion, som närmast framstår som en reaktion mot tidigare
spekulativa överdrifter.
Bakslag av nu angivet slag kunna på ett sent stadium av en högkonjunktur
utlösa ett omslag i hela konjunkturutvecklingen. Sannolikheten härav minskas
i den mån denna kan hämta stimulans ur av spekulationen icke berörda
prisstegrande förhållanden. Av den föregående översikten framgår,
att sådana förhållanden nu föreligga. Därvid har man i första hand att uppmärksamma
de statliga, politiskt bundna investeringsprogrammen, vilkas slutförande
kan väntas taga ännu åtskilliga år i anspråk.
I det föregående har framhållits, att den konjunkturella prisstegringen sannolikt
har till förutsättning även på längre sikt verkande prishöjningstendenser,
baserade på vissa förhållanden på penningmarknaderna och inom råvaruproduktionen.
Dessa förhållanden äro sannolikt icke av tillräcklig betydelse
för att kunna förhindra ett konjunkturomslag, men otvivelaktigt äro de
ägnade att förstärka högkonjunkturens motståndskraft mot chocker från
bakslag på de spekulativa varumarknaderna.
Slutligen må nämnas, att prisstegringen, i den mån den är av rent konjunkturell
typ, enligt vad erfarenheten givit vid handen i sig själv äger en icke
ringa labilitet, som ökas samtidigt med att konjunkturförloppet fortskrider.
Det erbjuder alltid stora svårigheter att säga, huruvida inom produktionen
framträdande, för en högkonjunktur typiska spänningar mellan olika produktionsgrenar
och olika priser, nått en sådan styrka, att en kris måste anses
förestående. Beträffande den framtida prisutvecklingen, i den mån den balett
rent konjunkturellt underlag, vågar man dock antaga, att de nyss diskuterade
förhållanden, som öka högkonjunkturens motståndskraft mot spekulativa
bakslag, också äro ägnade att uppskjuta det omslag, som kan betingas
av spänningar inom produktionen och på varumarknaderna.
Föregående resonemang ha tagit fasta närmast på den internationella utvecklingen.
Ur svensk synpunkt betyda de slutsatser, vartill övervägandena
lett fram, att man måste räkna med sannolikheten av att
den nuvarande nivån för export- och importpriser tillsvidare kommer att
äga bestånd och med möjligheten av en fortsatt uppgång av dessa
priser. Import- och exportprisutvecklingens inflytande på den svenska marknaden
beror i första hand på dess direkta återverkan på prissättningen på
olika hemmamarknadsprodukter. Vidare gäller emellertid, att en exportprisstegring,
som går utöver importprisstegringen, tillför landet ökad köpkraft med
ett generellt prisstegrande inflytande, som är särskilt märkbart vid nuvarande
finansieringsformer. Att dessutom — i synnerhet under inflytande av stimu
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 318-
15
lansen från import- och exportprisutvecklingen — en självständig prisstegring
kan uppkomma inom landet, följer omedelbart därav, att flera av de faktorer,
som förklara den internationella prishöjningen, föreligga väl utvecklade
även i Sverige. De synpunkter, som härvidlag göra sig gällande med
avseende å läget på kreditmarknaden, som främst tilldrager sig uppmärksamhet
i detta sammanhang, ha närmare utvecklats i propositionen nr 000
med förslag till lag om rätt för Konungen att utfärda särskilda föreskrifter
angående bankaktiebolags kassareserv.
Det i det föregående framlagda prismaterialet visar, att produktprisstegringarna
hittills blott i relativt ringa utsträckning spritts över till detaljhandeln
och konsumtionsskiktet. Detta är icke ägnat att förvåna, emedan
detaljpriserna regelbundet visa en betydande eftersläpning i förhållande till
partipriserna. En prisrörelse inom detaljhandeln börjar under normala förhållanden
alltid senare än inom partihandeln och förlöper, så länge icke
spekulativa moment tillkomma, långsammare. Risken för spekulation ökas
emellertid, ju längre partiprisstegringen fortsätter och ju häftigare den blir.
Vissa symptom på varuspekulation vid prissättningen inom detaljhandeln synas,
av det föreliggande prismaterialet att döma, redan möta i Sverige. I
detta läge har man att räkna med sannolikheten av att detaljpriserna komma
att visa en avtagande eftersläpning och på så sätt komma att taga igen
en väsentlig del av det försprång, som partipriserna nu fått. Redan under
förutsättning, att den uppnådda partiprisnivån tillsvidare upprätthålles, torde
man därför böra räkna med att detaljprisnivån kommer att ej oväsentligt
förskjutas uppåt.
Beträffande förhållandet mellan partiprisutvecklingen och utvecklingen
av kapitalvärden och sådana kostnadsbestämmande faktorer som t. ex. arbetslöner
gäller i huvudsak detsamma som rörande förhållandet mellan parti-
och detaljpriser. En förskjutning av kapitalvärden och arbetslöner etc.
under inflytande av en partiprisstegring börjar i regel relativt sent, förlöper
tillsvidare tämligen långsamt men visar under en mera framskriden
del av prisstegringen tendenser till acceleration.
Under en kraftig och varaktig partiprisstegring justeras på i det föregående
skildrat sätt hela det övriga prissystemet in efter de nya marknadsförhållandena.
För ett land med Sveriges ekonomiska struktur ligger häri den
största risken ur konjunkturell synpunkt, emedan anpassningen uppåt saknar
motsvarighet i en liknande möjlighet till friktionsfri anpassning nedåt.
Åtskilliga faktorer tala för att en internationell prishöjning av den art, som
ligger bakom den nu pågående prisstegringen på den svenska marknaden,
förr eller senare brytes och förbytes i ett prisfall. Sannolikheten av att de
ekonomiska stormakterna på penningpolitisk väg skola behärska en dylik
internationell prisrörelse äro mycket obetydliga. Det finnes därför ringa
hopp örn att Sverige, för den händelse pris- och kostnadsnivåerna justeras
in efter den internationella utvecklingen, skall undgå de allvarliga ekonomiska
störningar, som uppkomma i en internationell deflation, då möjligheterna
till en anpassning nedåt av det inhemska prissystemet äro starkt begränsade.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 318■
Anledning att genom penningpolitiska åtgärder förhindra en anpassning
uppåt av det svenska prissystemet föreligger, örn man vågar räkna med att
därav skall följa någon lättnad i tvånget till en mot den internationella utvecklingen
svarande anpassning nedåt, eller m. a. o. om möjligheten att hålla
uppe pris- och kostnadsnivåerna under en lågkonjunktur kan antagas i viss
man beroende av den utsträckning, vari man undvikit att taga ut prisstegringarna
under en föregående högkonjunktur. Örn man genom en växelkurshöjning
under en högkonjunktur erhåller ökad rörelsefrihet vid en eventuell
devalvering under en lågkonjunktur, så kan häri ligga ett skäl att vidtaga
förstnämnda åtgärd. En åtstramning på kreditmarknaden under högkonjunkturen
kan på samma sätt befinnas lämplig, örn den bereder möjlighet till en
effektivare lättnad i kreditvillkoren under lågkonjunkturen o. s. v.
Det har i olika sammanhang framhållits, att investeringsverksamheten
under nuvarande högkonjunktur i Sverige icke tagit en sådan omfattning,
att man behöver befara överdrifter. Sannolikt är det också riktigt, att den
industriella produktionskapaciteten här icke utökats på ett sätt, som icke
motsvarar industriens avsättningsmöjligheter på längre sikt. Emellertid är
det felaktigt att tro, att krisrisken på en marknad av den svenska typen därigenom
väsentligt minskas. Erfarenheterna från 1930—1931 tala i detta avseende
sitt tydliga språk. Sannolikt hade man icke heller år 1930 att räkna
med någon väsentlig överkapacitet, och likväl undgick Sverige icke att taga
konsekvenserna av den internationella depressionen. Detta beror därpå, att
om kapitalvärdena och kostnaderna i Sverige anpassats efter den internationella
prisnivån, så uppkommer vid ett internationellt prisfall samma verkningar,
som örn den svenska investeringsverksamheten kvantitativt sett gått
till överdrift. Häri ligger en anledning att antaga, att man genom att motverka
det svenska prissystemets anpassning efter de aktuella internationella
tendenserna skall erhålla möjligheter att mildra depressionstrycket vid en
eventuell deflation.
Som av det föregående framgått, föreligga nu förutsättningar för uppkomsten
av ett läge, i vilket en värdekris måste anses hota. Det är under dessa
omständigheter av nyss angivna skäl nödvändigt att till övervägande upptaga
frågan, vilka möjligheter som stå till buds, när det gäller att kontrollera den
nuvarande prisutvecklingen i syfte att förhindra en anpassning av värden och
kostnader efter de internationella partiprisernas utveckling. Denna kontroll
måste i första hand inriktas på att såvitt möjligt dämpa å ena sidan den direkta
prisspridningen, å andra sidan av denna utlösta tendenser till självständiga
varuprisrörelser på den svenska marknaden.
Möjligheter till kontroll av prisrörelsen.
När det gäller att genom ekonomiskt politiska åtgärder utöva kontroll över
den nu i Sverige pågående prisrörelsen, har man att välja mellan olika handlingsalternativ,
vilkas fulla innebörd och konsekvenser i olika hänseenden
endast med svårighet kunna klarläggas. I den följande framställningen har
Kungl. Maj.ts proposition nr 318.
17
ej heller gjorts något försök att behandla det aktuella problemet i alla dess
konkreta aspekter. Framställningen har begränsats till en mera allmän
diskussion av frågan, genom vilka åtgärder ett enskilt land kan reglera sin
prisnivå, när det är delaktigt i ett internationellt konjunkturuppsving, som
medfört en avsevärd stegring av dess exportpriser och ävenledes en betydande,
ehuru något mindre, stegring av dess importpriser.
Vid karakteristiken av åtgärdernas effektivitet utgår framställningen i det
följande ifrån att den ekonomiska politiken utformats under uteslutande
hänsyntagande till önskvärdheten av en kontroll över prisstegringen. Värdesättningen
av de olika åtgärderna är bunden av denna förutsättning.
Av avgörande betydelse för frågans besvarande är, om man räknar med
möjligheten av en sänkning av landets växelkurser på utlandet. Det har
därför synts lämpligt att först skissera det penningpolitiska förfarandet under
förutsättning att växelkurserna hållas oförändrade och att därefter undersöka
verkningarna av en växelkurssänkning och de därav följande modifikationerna
beträffande övriga penningpolitiska åtgärder.
Såsom förut nämnts, kan man i förstnämnda fall, alltså under förutsättning
av oförändrade växelkurser, konstatera dels vissa direkta verkningar
av den utländska prisrörelsen, i den mån de prisstegringar, som ägt rum för
landets import- och exportvaror, sprida sig inom det inhemska prissystemet,
dels vissa indirekta verkningar. De sistnämnda uppkomma, i den mån den
inhemska produktionen av de varor, som ingå i utrikeshandeln (alltså i främsta
rummet exportproduktionen men till en viss grad även produktionen av
inom landet konsumerade varor som äro föremål för konkurrens från utlandet),
stimuleras av prisstegringarna och därigenom utlöser en höjning av
inkomstnivån och en ökning av efterfrågan efter inhemska varor. Skulle
samtidigt den inhemska produktionen, vilket ju är vanligt under ett konjunkturuppsving,
i större grad än förut inriktas på framställning av kapitalvaror,
föreligger ännu större fara för att balansen mellan efterfrågan och
tillgången på konsumtionsvaror förryckes, så att tendensen till prisstegring
skarpes.
De åtgärder, som kunna tillgripas för att motverka denna tendens, äro
dels av handelspolitisk, dels av penningpolitisk, dels slutligen av finanspolitisk
innebörd.
1) En sänkning av tullskgddet är den viktigaste av de åtgärder, som komma
i fråga på det handelspolitiska området. Sänkningen torde i
vissa fall kunna göras temporär, såtillvida att den anges gälla endast så
länge det utländska priset överstiger en viss nivå.
I den mån de varor, för vilka tullskyddet sänkts, ej äro föremål för någon
större inhemsk produktion och ej i större grad konkurrera med andra inhemska
varor, torde tullsänkningen från här ifrågakommande synpunkter
få anses utöva ett övervägande gynnsamt inflytande. Är det fråga örn konsumtionsvaror,
utövas ett direkt tryck på levnadskostnaderna, och är det
fråga örn förnödenheter, maskiner o. d., som användas inom produktionen,
blir resultatet en sänkning av produktionskostnaderna, varigenom ett lägre
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 318.
2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 318.
produktpris möjliggöres. Samtidigt åstadkommes en ökning av den totala
importen, vilket är fördelaktigt ej endast med hänsyn till att relationen mellan
varor och köpkraft inom landet förbättras utan även från den synpunkten,
att handelsbalansen får en på längre sikt mera normal karaktär. — De
nackdelar, som, bortsett från handelspolitiska komplikationer, äro förenade
med åtgärder av nu nämnt slag, hänföra sig dels till de förluster, som träffa
importörer, handlande och andra innehavare av lager, vilkas värde minskas
genom tullsänkningen, dels till minskningen av statens tullintäkter. Den
förra nackdelen torde kunna minskas i sådana fall, då tullsänkningen kan
vidtagas omedelbart efter en utländsk prisstegring, innan denna hinner sprida
sig till den inhemska marknaden.
I den mån åter en inhemsk produktion äger rum av de tullskyddade varorna
eller av substitutionsvaror för dessa, blir resultatet liksom i förra fallet
en prissänkning för dessa varor, vilket i och för sig är gynnsamt, men dessutom
uppkomma depressiva verkningar för ifrågavarande produktionsgrenar.
Om det ej är möjligt att genom tullsänkningar ernå önskat resultat, kan
man gå ett steg längre och direkt uppmuntra importen genom importpremier,
vilka eventuellt skulle kunna finansieras genom exportcwgifter. Det är möjligt
att teoretiskt konstruera system av dylika åtgärder, vilkas genomförande
för utrikeshandelns vidkommande skulle få samma effekt som en sänkning
av växelkurserna. I praktiken skulle emellertid ett genomförande av
ett dylikt program draga både stora kostnader och vara förenat med andra
olägenheter, varför det knappast framstår som ett praktiskt handlingsalternativ,
örn utvägen att direkt förändra växelkurserna står öppen. Om man
åter i vissa speciella fall finner det lämpligt att uppmuntra en viss import
eller att åstadkomma en minskning av vissa grenar av exportproduktionen,
komma givetvis dylika åtgärder i betraktande.
2) På det penningpolitiska området kunna i första hand erforderliga
åtgärder vidtagas för åstadkommandet av en åtstramning av penningmarknaden.
Under en depressionsperiod är det motiverat att genom »open
märket operations» av olika slag öka den utelöpande mängden av betalningsmedel
(sedlar och checkbara tillgodohavanden), då därigenom ett stimulerande
inflytande utövas på prissituationen och företagarverksamheten.
Sedan konjunkturutvecklingen slagit om i uppåtgående riktning, böra operationerna
på detta område, om den penningpolitiska uppgiften nu anses vara
att dämpa prisstegringen, få en rakt motsatt innebörd mot förut, d. v. s.
man bör draga in det överskott av betalningsmedel, som uppkommit genom
den föregående depressionslindrande politiken, samt vidare tillse, att även för
framtiden en vederbörlig stramhet upprätthålles på marknaden. Detta är av
betydelse även från den synpunkten, att affärsbankerna därigenom bli beroende
av centralbankens kreditgivning, varför en diskontohöjning, örn en sådan
skulle visa sig erforderlig, kan göras fullt effektiv.
En neutralisering av det artificiella penningöverflödet kan ske dels genom
ett åläggande för affärsbankerna att hålla större kassareserver än förut, dels
genom en försäljning av statspapper på den inhemska marknaden, vilket
Kungl. Majlis proposition nr 318.
19
minskar allmänhetens tillgodohavande hos affärsbankerna och affärsbankernas
tillgodohavande hos centralbanken. Skillnaden mellan dessa båda metoder
skall här ej närmare diskuteras. Här må endast framhållas, att örn bibehållandet
av oförändrade växelkurser förutsätter fortsatta inköp av utländska
valutor eller guld från centralbankens sida, detta medför en fara för att den
utelöpande mängden betalningsmedel ånyo ökas. Vill man i prisstabiliserande
syfte förhindra detta, böra även dessa nya inköp finansieras genom en
motsvarande försäljning av statspapper (såvida ej särskilda skattemedel anvisats
härför, varom mera nedan).
I vilken mån centralbanken vid dessa operationer bör använda statspapper
med lång eller kort löptid, blir beroende av marknadens organisation och av
den rådande relationen mellan långa och korta räntesatser. Om en allmän
åtstramning av ränte- och kreditvillkoren skall komma till stånd, är det nämligen
önskvärt, att den sker på ett så smidigt sätt, att just den relation mellan
de långa och korta räntesatserna etableras, som har den mest gynnsamma
effekten från prisstabiliserande synpunkt.
Även om man utgår från antagandet, att obligationsräntan på längre sikt är
snarare fallande än stigande, kan en viss temporär höjning av densamma bli
aktuell, räknat från den låga nivå som blivit en följd av den föregående
depressionspolitiken. I alla händelser måste den nyssnämnda åtstramningen
av penningmarknaden ha till följd, att om en fallande räntetendens
förut gjort sig gällande på grund av det artificiella penningöverflödet, denna
tendens bringas att upphöra. Politikens utformning torde bli beroende av
åsikterna örn önskvärdheten att begränsa värdestegringen för de olika slag
av kapitalinvesteringar, som beröras av de olika lånetyperna, och att samtidigt
minska stimulansen till ökad anläggningsverksamhet på resp. områden.
En stegring av inteckningsräntorna har sålunda otvivelaktigt en tryckande
effekt å jordvärden och byggnadsvärden och på grund av den sistnämnda
omständigheten kan den även antagas utöva ett retarderande inflytande på
byggnadsverksamheten. Det kan tilläggas att en rationell reglering av dessa
olika räntesatser givetvis innefattar ett motverkande av tillfälliga rörelser
kring det läge, som man önskar upprätthålla.
Regleringen av växelräntan och andra korta räntesatser bör givetvis stödjas
av diskontopolitiken, varvid förutsättes att centralbanken så fått penningmarknaden
i sin hand, att en diskontohöjning kan effektivt genomföras. Under
en uppsvingsperiod kan i regel en höjning av diskontot anses för befogad,
räknat ej endast från den låga nivå, som var motiverad under den föregående
lågkonjunkturen, utan även räknat från ett på längre sikt gällande normalläge.
För att åtgärden skall få åsyftade verkningar, bör den karakteriseras
som temporär, så att allmänheten kan räkna med ett lägre ränteläge, när ett
omslag nedåt ägt rum i konjunkturerna. Det är denna rörelse hos de korta
räntesatserna, som i försvagad form återspeglas lios obligationsräntorna och
andra långa räntesatser.
Under dessa förutsättningar kan en diskontohöjning förväntas leda till följande
resultat: a) En tendens uppkommer att begränsa lagerhållningarna,
20
Kungl. Majlis proposition nr 318-
varigenom varuutbudet ökas och nyanskaffningen av varor minskas, b) Produktionskostnaderna
ökas något för den löpande driften, varför ett tryck utövas
å arbetslöner och materialpriser, samtidigt som expansionslusten i någon
mån dämpas, c) En tendens uppkommer att uppskjuta nyinvesteringar,
exempelvis bostadsbyggande, i den mån så är möjligt, till den tidpunkt, då
man räknar med en lägre ränta, d) En viss tillströmning av utländskt kapital
resp. en viss minskning av inhemsk kapitalinvestering i utlandet kan kanske
förväntas. Kapitalrörelserna till och från ett land med fri myntfot torde
visserligen i första hand bero på förväntningar om växelkursernas utveckling.
Örn emellertid situationen är sådan, att en appreciering av ett lands
valuta framstår såsom mera sannolik än en depreciering, kan en höjning av
diskontot inom detta land verka som en ytterligare stimulans till haussespekulation
i landets valuta.
Storleksgraden av de nu nämnda verkningarna får bedömas med hänsyn
till situationen i varje konkret fall. Med undantag för den utländska kapitaltillströmningen
gå samtliga i riktning mot en dämpning av prisstegringen och
expansionen. Särskilt befogad förefaller en diskontohöjning vara i det fallet,
att den stigande prisnivån givit upphov till en spekulativ lagerökning, som
ytterligare skärper prisrörelsen: denna tendens motverkas nämligen bäst, om
lagerhållningen fördyras genom ökade räntekostnader.
Örn man vill undvika en förskjutning av den inhemska prisnivån, böra de
långa och de korta räntesatserna tillsammans avvägas på ett sådant sätt, att
den totala efterfrågan efter sparande, som härstammar dels från de inhemska
investeringsbehoven och dels från den med exportöverskottet sammanhängande
nya kreditgivningen till utlandet (vare sig denna lämnas av centralbanken
genom en ökning av valutareserven eller av privata företag eller
personer), kommer att motsvaras av ett lika stort utbud av sparande inom
landet.
Det är givetvis önskvärt, att denna efter den inhemska kapitalmarknadens
läge avpassade räntenivå ej ligger så högt, att utländskt kapital i större omfattning
attraheras därav. Skulle detta vara förhållandet, måste nämligen det
ifrågavarande valutautbudet i regel upptagas av centralbanken, och, för att ej
lättheten på penningmarknaden skall ökas och uppsvinget ytterligare accentueras,
bör denna härvid sälja statspapper i motsvarande: omfattning. Då de
utgifter som härigenom förorsakas staten, kunna bli ganska betydande, ligger
häri en allvarlig begränsning av möjligheten att vid oförändrade växelkurser
föra en med hänsyn till den inhemska situationen avpassad räntepolitik.
Det är möjligt att de räntehöjningar, som äro praktiskt genomförbara, tillsammans
med de handelspolitiska åtgärder, som kunna realiseras, ej äro tillräckliga
för att kontrollera prisrörelsen. I så fall får desto större vikt läggas
vid den tredje kategorien av åtgärder, som härvid stå till buds, nämligen
3) de finanspolitiska åtgärderna.
Härmed åsyftas i första hand den allmänna modifiering av budgetpolitiken,
som har till syfte att utjämna konjunkturväxlingarna, alltså en över
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 318-
21
balansering under högkonjunkturen kompenserad av en motsvarande underbalansering
under lågkonjunkturen.
Om en högkonjunktur kan befaras taga ett inflationsartat förlopp kan det
emellertid övervägas att vid sidan härav införa speciella skatter av uteslutande
konjunkturpolitisk karaktär. Detta gäller särskilt om de höjda inkomsterna
inom exportproduktionen, eller inom de produktionsgrenar, som
framställa kapitalvaror, medföra en så stor ökning av efterfrågan efter konsumtionsvaror,
att denna ej kan tillgodoses genom en motsvarande ökning
av varutillgången vid rådande prisläge. Det kan tänkas att de inflationistiska
tendenser, som härvid uppkomma äro så starka att de ej i erforderlig
grad kunna motverkas genom försäljning av statspapper, rimliga ränteförhöjningar
eller andra restriktiva åtgärder på penningmarknaden. I detta
fall kan man genom att införa nya skatter, vilkas avkastning reserveras för
inköp av valutor eller också fonderas, framtvinga den erforderliga efterfrågeminskningen.
Om man utgår ifrån att de nya skatterna skola läggas på de punkter, där
högkonjunkturen medfört en onormal ansvällning av inkomsterna, komma
två huvudtyper av skatter särskilt i betraktande, nämligen konjunkturvinstskatter
av sedvanlig typ och exportavgifter. Av dessa äro exportavgifterna
lättast att konstruera på ett sådant sätt, att de ej leda till obilliga konsekvenser.
De medföra dessutom i andra hänseenden ett gynnsamt inflytande på
konjunkturutvecklingen: de påverka handelsbalansen i utjämnande riktning,
varjämte de böra erhålla en direkt prissänkande effekt inom landet beträffande
de varor, vilkas export belägges med dylika avgifter.
Det förlopp, som härmed skisserats under antagande av att växelkurserna
hållas oförändrade, skall jämföras med det förlopp, som kan förväntas äga
rum, örn en sänkning av växelkurserna företages i prisstabiliserande syfte.
Kurssänkningen förutsättes äga rum på ett sådant sätt, att centralbanken
med ett tag övergår till den lägre notering av de utländska valutorna, vilken
enligt ledningens uppfattning framstår såsom ett jämviktsläge i den meningen,
att den kan upprätthållas på längre sikt, såvida ej oförutsedda händelser
i avgörande grad ändra situationen på valutamarknaden.
Från de synpunkter, varifrån problemet här behandlas, kunna de viktigaste
direkta verkningarna av växelkursernas sänkning sammanfattas i följande
punkter:
a) På grund av den sänkning, som import- och exportpriserna undergå
efter omräkning till landets mynt, mildras inflytandet av den utländska
prisstegringen på den inhemska marknaden, varigenom detaljprisnivån kan
hållas relativt stabil utan alltför starkt anlitande av andra åtgärder. Även
stegringen av kapitalvärdena (börskurser, fastighetsvärden etc.) begränsas,
vilket är av betydelse särskilt i det hänseendet, att man vid ett omslag i
konjunkturutvecklingen ej behöver vidkännas en lika stark nedpressning av
värdena, som örn de fått stiga till en på längre sikt för hög nivå.
b) Handelsbalansen påverkas i passiv riktning. Örn landets behov av
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 318-
utländska betalningsmedel är fullt tillgodosett, kan detta betraktas som en
fördel, särskilt i den mån en ökning av importen av kapitalvaror kommer
till stånd. Kapital, som eljest skulle ligga bundet inom valutareserven, kommer
nämligen därigenom att erhålla produktiv sysselsättning inom landet,
vilket bland annat medför, att arbetstillfällena inom landet ökas.
c) Centralbankens valutaköp kunna förväntas bli mindre i utländsk valuta
räknat, samtidigt som på grund av den lägre kursen ett visst valutabelopp
drager mindre kostnader i kronor räknat. Då kostnaderna för valutareservens
ökning minskas av denna dubbla anledning, minskas även behovet
att reservera inhemskt sparande (genom försäljning av statspapper
eller indragning av skattemedel) för sagda ändamål. Om kurssänkningen
fått den omfattningen, att en ytterligare nedgång inom den närmaste framtiden
ej förefaller sannolik, minskas faran för att valutareserven skall ökas
genom spekulativa försäljningar från utländska eller svenska kapitalisters
sida.
d) I den mån kapital placerats i utländska valutor, medför kursnedgången
en sänkning av dessa investeringars kapitalvärde och en motsvarande reduktion
av deras ränteavkastning, allt räknat i landets mynt. Härigenom uppkomma
»förluster», vilka för privata kapitalister kunna bli väl så kännbara
som förluster å inhemska investeringar men som från nationalekonomisk
synpunkt äro utan större betydelse, då de ej innebära någon försämring av
landets ekonomiska läge i förhållande till utlandet utan endast äro en följd
av en omräkning av de utländska tillgångarnas värde i en (från internationell
synpunkt) större penningenhet. Den största förlusten torde för övrigt
i regel drabba centralbanken, d. v. s. staten själv, såsom den största innehavaren
av guld och utländska valutor. Från ifrågavarande förluster få
givetvis avräknas de vinster, som gäldenärer till utlandet erhålla genom kurssänkningen.
e) Från företagarnas synpunkt äro verkningarna av kurssänkningen i vissa
fall av fördelaktig art: de sänkta kostnaderna för importerade råvaror, förnödenheter,
maskiner m. m. öka nämligen räntabiliteten inom vissa produktionsgrenar
med gynnsam effekt vad angår sysselsättningsgrad, lönenivå etc.
I andra, och kanske flertalet, fall blir resultatet av kurssänkningen åter en
sänkning av företagens räntabilitet. Detta gäller i främsta rummet exportproduktionen
och de produktionsgrenar, som arbeta för den inhemska marknaden
under konkurrens med utlandet, då man inom dessa branscher i regel
får räkna med att produktpriserna, kalkylerade i landets mynt, reduceras
på grund av kurssänkningen. I den mån företagarna ej räknat med de
lägre kurserna i sina kalkyler, komma de att göra förluster. Samtidigt utövas
ett tryck å arbetslöner, materialpriser och andra kostnadsmoment. Huruvida
en kvantitativ inskränkning av produktionen kommer till stånd inom
dessa grenar, beror på omständigheterna i det konkreta fallet. Om exportproduktionen
mera avsevärt skulle gå tillbaka i relation till utvecklingen
vid oförändrat kursläge, kan detta tänkas medföra menliga verkningar för
Kungl. Maj.ts proposition nr 318.
23
landets framtida konkurrens på världsmarknaden, särskilt om konkurrensländerna
ej låta sina valutor undergå en motsvarande appreciering.
f) Vad speciellt angår de företag, som handla med import- och exportvaror,
komma de i regel att vid övergången till det sänkta kursläget drabbas
av vissa förluster. Importörer och andra företagare, som ligga inne med
lager, vilkas priser reduceras på grund av kurssänkningen, få skriva ned
värdet av dessa lager. Från denna förlust bör dock avräknas den vinst, som
uppkommer i sådana fall, då importören ännu ej betalt varan och därför
härvid kan draga fördel av den lägre kursen. Även exportörerna drabbas av
förluster, i den mån de bundit sig vid avtal örn framtida leverans och ej utnyttjat
möjligheterna att säkra sig för valutarisken.
Kurssänkningens verkningar ha härmed karakteriserats i relation till utgångsläget
men ej i relation till den utveckling, som skulle komma till stånd
vid oförändrade växelkurser, örn man samtidigt sökte kontrollera den inhemska
prisrörelsen så effektivt som möjligt efter de linjer, som förut angivits.
Framställningen måste därför kompletteras med ett angivande av i
vilken mån kurssänkningen medför en modifierad tillämpning av dessa andra
åtgärder, som företagas i prisreglerande syfte, och i vilken mån förloppet
härigenom kommer att avvika från det som förut angivits komma till stånd
under förutsättning av oförändrad kursnivå.
1) Vad först angår handelspolitiken, torde endast i några speciella undantagsfall
tullsänkningar behöva tillgripas, då kurssänkningen ju har samma
effekt som en generell reduktion av tullsatserna. Även kravet på exportavgifter
bortfaller givetvis efter kurssänkningen, om denna fått en erforderlig
omfattning.
2) På det penningpolitiska området torde de för en åtstramning av penningmarknaden
erforderliga försäljningarna av statspapper nu få en mindre
omfattning, framför allt på grund av handelsbalansens modifiering i passiv
riktning. Beträffande regleringen av räntesatserna är att märka, att å ena
sidan möjligheterna till en efter den inhemska situationen avpassad räntepolitik
ökats, eftersom risken för kapitalinströmning från utlandet kan antagas
bli mindre efter kurssänkningen, men att å andra sidan behovet av relativt
höga räntesatser minskats, då prisnivån nu pressas av de lägre växelkurserna.
Ehuru även i detta fall någon höjning av ränteläget torde få anses
befogad, räknat från den låga nivån under föregående depressionsperiod,
kunna räntesatserna dock i stort sett hållas avsevärt lägre, än vad som blir
fallet, örn man vill söka kontrollera prisrörelsen vid oförändrade kurser. Vid
ett val mellan dessa två alternativ får man därför jämföra de verkningar av
kurssänkningen, som ovan skisserats, med de verkningar av höjda räntesatser,
som förut antytts. I stort sett torde gälla, att trycket på den inhemska
löne- och kostnadsnivån blir mindre kraftigt vid en kurssänkning än vid en
räntehöjning, örn i håda fallen samma stabilitet hos prisnivån skall realiseras.
3) Vad slutligen angår de finanspolitiska åtgärderna, torde de särskilda
konjunkturpolitiska skatter, varom förut talats, ej behöva komma ifråga i
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 318.
detta fall, då centralbanken efter kurssänkningen utan större fara torde kunna
finansiera eventuella valutaköp genom försäljning av statspapper. Även detta
är en viktig omständighet, som bör medräknas, när man gör en jämförelse
mellan de båda alternativ, som här behandlats.
Till slut må endast framhållas, ätt i den här givna framställningen hänsyn
ej kunnat tagas till alla de moment, som äro av betydelse i det konkreta
fallet, och att den jämförelse mellan de båda alternativen, som skall företagas
för att tjäna till grundval för ett praktiskt avgörande, därför måste bli
avsevärt mer komplicerad än vad som framgår av denna teoretiska behandling
av problemet.
Under den förberedande behandlingen av frågan om penningpolitikens utformning
har uppmärksamheten riktats på vissa beredskapsåtgärder, vilka
borde vidtagas för att möjligheter skulle erhållas att mellan riksdagarna och
med erforderlig snabbhet vidtaga mera effektiva åtgärder till mötande av
en inflation. Genom beslut vid årets riksdag har riksbanken temporärt erhållit
möjlighet att för operationer i öppna marknaden förfoga över från
riksgäldskontoret utlånade statsskuldsbevis. Vidare lia bankofullmäktige föreslagit
införande av rätt för Kungl. Majit att på visst sätt spärra affärsbankernas
kassareserver. Förslaget har redan i överarbetad form underställts
riksdagen (propositionen nr 304). Inom finansdepartementet ha slutligen
verkställts utredningar avseende dels möjligheten till importfrämjande
åtgärder — såsom direkt statlig upphandling i utlandet och tullsänkningar
— dels en anpassning av fondstämpeln å aktier efter konjunkturlägets krav.
De inom finansdepartementet upprättade promemorierna rörande dessa två
huvudspörsmål, jämte däröver avgivna utlåtanden, torde här få återgivas.
P. M. rörande möjligheten att för statliga inköp från utlandet
disponera viss del av riksbankens tillgodohavanden i guld och
valutor.
Den allmänna konjunkturförbättringen under de senaste åren har i hög
grad gynnat den svenska exporten. Avsättningen har sålunda ökats och
försäljningarna ha kunnat ske till väsentligt höjda priser. Därtill ha kommit
avsevärt ökade fraktinkomster. Då importen icke visat en lika kraftig
utveckling, har resultatet blivit att handeln med utlandet lämnat ett betydande
överskott. Under lugnare förhållanden på de främmande kapitalmarknaderna
skulle detta överskott med all sannolikhet till en större del lia investerats
utomlands. Så har nu ej skett annat än i ringa utsträckning. I
brist på investeringsmöjligheter i utlandet och då valutariskerna minskat värdet
av de möjligheter att förränta kortfristiga tillgodohavanden i främmande
mynt, som kunnat föreligga, ha de utländska tillgodohavandena av de enskilda
i regel omvandlats i svenska kronor, varvid riksbanken varit nödsakad
Kungl. Maj:ts proposition nr 318-
25
att övertaga de utbjudna valutorna för att förhindra en icke önskvärd förskjutning
av växelkurserna. Resultatet av denna utveckling har blivit å ena
sidan att riksbanken för närvarande (31 mars 1937) förfogar över ej mindre
än 1,850 miljoner kronor i guld och valutor (efter dagskurs) samt å andra
sidan att penningmarknaden i anmärkningsvärd grad lättats.
Den situation, som sålunda uppkommit, är förbunden med uppenbara
risker av statsfinansiell såväl som av allmänt ekonomisk natur. Med de olikheter
som betingas av riksbankens särställning framträda i bankens verksamhet
motsvarande svårigheter att finna ur risksynpunkt tillfredsställande,
räntabla investeringar i utlandet som göra sig gällande för de enskildas del.
På sina valutatillgodohavanden har^ riksbanken sålunda blott en ringa avkastning.
I den mån valutorna ansetts böra användas för förvärv av guld
har givetsvis förräntningen gått helt förlorad. Även för riksbankens del
måste man vidare räkna med en ej oväsentlig förlustrisk. Vid en eventuell
förskjutning av värdeförhållandet mellan kronor och pund sterling gör riksbanken
under i övrigt oförändrade omständigheter en förlust eller vinst å
samtliga valutor och guld. Vid ett prisfall på guld i förhållande till pund —
en eventualitet varmed man har att räkna — kan riksbanken komma att
göra en avsevärd förlust på sitt guldförråd. Man kan ej bortse från möjligheten
av förluster ens å sådana valutor som dollars, schweizerfrancs och
holländska normer, vilka anses relativt starka i förhållande till pundet.
Beträffande de olägenheter som ur allmänna ekonomiska synpunkter förbindas
med den skildrade utvecklingen må här hänvisas till vad föredragande
departementschefen anfört vid anmälan av förslag till lag om rätt för
Konungen att meddela särskilda föreskrifter angående bankaktiebolags kassareserv.
1
1 ett läge då möjligheter till lämplig investering av landets fordringsöverskott
mot utlandet saknas, framstår det ur finansiell synpunkt såsom ett
önskemål att genom ökad införsel taga hem en del av vederlaget för exporten
och fraktfarten. Sker denna import på ett sådant sätt alt inhemsk köpkraft
tages i anspråk för ändamålet — så blir fallet exempelvis om enskilda
verkställa importen mot likvid av valutor som köpts från riksbanken — får
importen en gynnsam återverkan även på den inhemska kredit- och penningmarknaden.
Örn vidare importen avser nyttigheter för täckande av framtida
behov, bortfaller den invändningen mot ökad införsel att den skulle innebära
en kapitalförbrukning. Med de, begränsningar som följa av det senast
anförda få sålunda importfrämjande åtgärder anses som ett naturligt
och väsentligt led i den ekonomiska politik som utvecklingen gjort påkallad.
En importökning kan tänkas vunnen på två vägar. Dels kan den enskilda
importen främjas genom tullsänkningar. Möjlighet att anlita denna utväg
står redan till Kungl. Maj:ts förfogande. Dels kan införsel för tillgodoseende
av allmänna samhälleliga behov ske på statligt initiativ. Sistnämnda utväg
skall här upptagas till närmare diskussion.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 318.
Huruvida, vid sidan av här behandlade valutatekniska motiv, skäl föreligga
för staten att för tillgodoseende av framtida behov verkställa större inköp
i utlandet är en fråga som här kan lämnas åsido. Närmast kan tänkas,
att risken för en handelsavspärrning skulle kunna motivera en statlig lagerhållning
av från utlandet införda förnödenheter. Ett närmare omdöme
i denna fråga torde kunna avgivas av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap
på grundval av genom kommissionens försorg verkställda
utredningar. Diskussionen begränsas därför i detta sammanhang till de tekniska
spörsmål, som äro av vikt ur de synpunkter som föranlett att frågan
nu upptagits till behandling.
Till en början må då konstateras, att riksbanken är innehavare av det
disponibla förrådet av valutor och guld men givetvis icke själv kan förfoga
däröver för här avsedda ändamål. Det statliga organ, som kan komma att
verkställa upphandlingen, måste därför från banken förvärva erforderliga
utländska betalningsmedel. Detta förvärv kan tänkas ske antingen mot direkt
likvid eller genom försäljning, eventuellt belåning, av statsskuldbevis i
banken. I förra fallet kunna för likviden disponeras antingen till myndighetens
förfogande ställda skattemedel eller också lånemedel.
Skulle valutor för den statliga upphandlingen i utlandet förvärvas mot
likvid av skattemedel, bleve importens återverkan på den inhemska penning-
och kreditmarknaden ur vissa synpunkter densamma som om importen
verkställts av enskilda. Väljas de andra vägarna, alltså finansiering av
valutaköpen med hjälp av statspapper överlåtna på riksbanken eller försålda
på marknaden, nås samma resultat som om riksbanken i stället för valutor
förvärvat statspapper respektive som örn riksbanken balanserat sina valutaköp
genom försäljning av statspapper eller eljest skridit till operationer i
öppna marknaden.
Tillräckliga skäl kunna icke anses nu föreligga för att verkställa statlig
upphandling i utlandet och finansiera valutaköpen skattevägen. De andra
utvägarna torde däremot böra övervägas såsom alternativ till att riksbanken
med stöd av det vid årets riksdag lämnade medgivandet i riksgäldskontoret
lånar statsskuldbevis och självständigt verkställer marknadsoperationer, alternativ
vilka erbjuda den fördelen att valuta- och guldreserverna komma
till en nationalekonomiskt lämplig användning.
Med hänsyn till att de penningpolitiska åtgärderna såvitt möjligt böra koncentreras
i riksbankens hand och då motiveringen till de här diskuterade
transaktionerna närmast ligger på det penningpolitiska planet, synes det icke
lämpligt att riksgäldskontoret självt genom direkt upplåning i fria marknaden
anskaffar de för valutaköpen nödvändiga medlen eller att den myndighet,
åt vilken upphandlingen kan komma att anförtros, gör detta genom
försäljning av statspapper som ställts till dess förfogande av riksgäldskontoret.
Som den lämpligaste utvägen framstår i stället att valutaköpen i riksbanken
ske mot försäljning till belåning därstädes av statsskuldbevis. Riksbanken
erhåller därigenom möjlighet att i lämplig utsträckning och vid lämp
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 318.
27
liga tidpunkter låta den statliga upphandlingens återverkningar på penning-
och kreditmarknaderna göra sig gällande.
Om av inledningsvis angivna skäl en statlig upphandling i utlandet anses
böra komma till stånd torde sålunda finansieringen därav böra ske på följande
sätt. Riksgäldskontoret överlämnar till den statliga upphandlingsmyndigheten
erforderligt belopp i skattkammarväxlar på exempelvis ett år
eller andra ur penningpolitisk synpunkt lämpliga statspapper. Dessa växlar
få av myndigheten blott belånas respektive försäljas i riksbanken och disponeras
endast för förvärv av valutor och guld. Riksbanken skall däremot
kunna försälja statspapperen i fråga på marknaden. Till de formella anordningarna
i övrigt är det i frågans nuvarande läge för tidigt att fatta ståndpunkt.
Det torde dock böra övervägas, huruvida riksgäldskontoret icke tillsvidare
bör redovisa för upphandlingen erforderliga medel såsom förskott.
Transaktionen skulle alltså nu ske vid sidan av kapitalbudgeten. Någon
annan begränsning av förskottens omfattning än den som följer av att Kungl.
Maj:t skall äga besluta om upphandlingen torde icke vara lämplig. Med
den här förordade finansieringensmetoden, torde anledning ej föreligga att
nu taga ställning till frågan om den ränta som skall gottgöras riksgäldskontoret.
över promemorian ha utlåtanden efter remiss avgivits av fullmäktige i
riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret.
Bankofullmäktige anföra:
Ur riksbankens synpunkt är i nuvarande läge varje åtgärd, som leder till
import av för landet betydelsefulla varor, »ett naturligt och väsentligt
led i den ekonomiska politik, som utvecklingen gjort påkallad». För riksbanken
är detta för närvarande av betydelse, i den mån prisstegringen på varor
därigenom förhindras eller i viss mån minskas.
En import, företagen på statligt initiativ och med syfte att tillgodose sådana
allmänna behov, som framdeles kunna uppstå, får icke i alla avseenden
samma verkningar som den enskilda importen. Den medför emellertid, örn
valutorna inköpas i riksbanken, att riksbankens innehav av valutor eller
guld omedelbart minskas med ett motsvarande belopp, örn de icke inköpas
i riksbanken, minskas tillgången å valutor i marknaden samt därigenom
utbuden till riksbanken.
Fullmäktige hava icke något att erinra mot förslaget till finansiering av
ifrågavarande utländska inköp intill lämpligt belopp men förutsätta, att
riksgäldskontoret på förhand i samråd med riksbanken bestämmer formen
och förfallotiden för de statspapper, som komma att överlämnas till den
statliga upphandlingsmyndigheten.
Riksbanken är beredd att vid försäljning till den statliga upphandlingsmyndigheten
av utländska valutor eller guld såsom likvid mottaga ifrågavarande
skattkammarväxlar eller andra statspapper till de kurser, som vid inköpstillfället
kunna anses motsvara marknadsläget.
Såsom i promemorian förutsättes, förbehåller riksbanken sig rätt att på
marknaden försälja de statspapper, som riksbanken övertagit, eller del därav,
när så ur penningmarknadssynpunkt befinnes erforderligt eller eljest
av riksbanken anses lämpligt. I så fall är det en fördel för riksbanken att
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 318.
i nuvarande situation erhålla statspapper, som med lätthet kunna försäljas
på marknaden. Därigenom tillgodoses i viss utsträckning de önskemål, som
medfört riksbankens framställning om rätt till ändring av § 33 i riksgäldskontorets
reglemente.
Fullmäktige hava icke heller något att erinra mot en belåning av dylika
papper men förutsätta, att riksbanken själv i sådant fall får bestämma såväl
belåningskurs som ränta.
Riksgäldsfullmäktiges utlåtande är av följande innehåll.
Vid granskning av berörda promemoria hava fullmäktige ej funnit anledning
till någon erinran emot riksgäldskontorets deltagande i finansieringen
i den föreslagna formen. Tanken att hithörande transaktioner skulle tills
vidare ske vid sidan av kapitalbudgeten har emellertid bland fullmäktige
framkallat vissa betänkligheter, i all synnerhet som den av Kungl. Maj:t i
proposition för årets riksdag framlagda nya uppställningen av riksstaten
borde, om den genomföres, leda till strängare krav på fullständighet i fråga
om statsutgifternas upptagande i riksstaten. Om det ur någon synpunkt anses
mindre lämpligt att i förväg i riksstaten upptaga något belopp för här
ifrågavarande uppköp, synes man dock kunna tänka sig, att riksdagen bemyndigar
Kungl. Majit att upptaga totalbeloppet för verkställda utgifter å
nästa års riksstat.
Den inom finansdepartementet upprättade promemorian har genom handelsdepartementets
försorg lagts till grund för fortsatt utredning ur de synpunkter
detta departement närmast har att företräda. De förslag vartill
denna utredning kan föranleda komma senare att anmälas av chefen för
handelsdepartementet. I
I den här återgivna promemorian har erinrats örn att möjlighet finnes för
Kungl. Majit att sänka tullar. Med hänsyn till frågans praktiska vikt synes
det motiverat att något komplettera framställningen på denna punkt.
Kungl. Majits rätt att bestämma över bland annat tullarna regleras i § 60
regeringsformen, enligt vilken några allmänna avgifter av vad namn och beskaffenhet
som helst ej må utan riksdagens samtycke kunna förhöjas, tullen
å inkommande och utgående spannmål allena undantagen. Av detta stadgande
har allmänt dragits den slutsatsen, att Kungl. Majit äger rätt att sänka
tullar. Sålunda anför Rydin, vars uppfattning synes representativ för även
senare grundlagstolkning, att Konungen äger, örn han så för gott finner,
göra nedsättningar i de av ständerna stadgade tullavgifterna. Som vidare
tullinrättningen genom skyddssystemet hade sammanhang med den ekonomiska
lagstiftningen, hade Konungen, enligt samme författares mening, jämväl
makt att till näringarnas förmenta skydd och befordran utfärda och upphäva
tullförbud ävensom ock att bevilja tullfrihet.
Principfrågan behandlades av konstitutionsutskottet vid 1886 års riksdag
(utlåtande nr 26). I anledning av väckt motion, åsyftande bland annat sådan
ändring i § 60 regeringsformen att tullarna icke skulle kunna av Kungl.
Maj:t utan riksdagens samtycke förändras, spannmålstullen undantagen,
uttalade utskottet, att grundlagen blott förbjöde Kungl. Majit att höja
tull, spannmålstullen undantagen; bifall till motionen skulle medföra upp
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 318.
29
hävande av Kungl. Majit enligt utskottets mening tillhörande rätt att nedsätta
tullarna. Motionen avstyrktes. Mot utskottets beslut hade nio av andra
kammarens representanter i utskottet reserverat sig. Andra kammaren beslöt
att, med ogillande av de i utskottets utlåtande uttalade åsikterna örn
riksdagens beskattningsmakt, låta vid utskottets hemställan bero. Första
kammaren biträdde utskottets utlåtande.
I ett vidare sammanhang har frågan om Kungl. Majits rätt att sänka tullar
senast behandlats vid 1933 års riksdag. I proposition nr 261 upptogs till
diskussion huruvida i den förordning om rätt för Konungen att åsätta särskild
tullavgift, som med propositionen förelädes riksdagen, borde intagas jämväl
bestämmelse om rätt för Kungl. Majit att upphäva eller sänka gällande,
tullar. Traktatberedningen, som yttrat sig i ärendet, erinrade om grundlagstolkningens
enhetliga ståndpunkt i frågan liksom även örn vissa precedensfall,
då Kungl. Majit för kortare eller längre tid sänkt i tulltaxan stadgade
tullar. Traktatberedningen ville såsom sin mening uttala att, därest
Kungl. Majit skulle anse sig icke redan äga rätt att upphäva eller nedsätta
tullar, det i dåvarande handelspolitiska läge syntes angeläget, att åtgärd vidtoges
i syfte att säkerställa Kungl. Majits befogenhet i sådant hänseende.
Kommerskollegium hävdade att någon bestämmelse örn rätt för Kungl. Maj :t
att jämväl upphäva eller sänka gällande tullar icke syntes erforderlig. Till
samma ståndpunkt anslöt sig generaltullstyrelsen. Föredragande departementschefen
yttrade, att, såsom framginge av vad de i ämnet hörda myndigheterna
anfört, befogenhet att borttaga eller sänka tullar ansetts utan
särskilt bemyndigande tillkomma Kungl. Majit i viss utsträckning. I enlighet
med vad fallet varit på senare tid, då denna befogenhet av Kungl. Majit
utövats, syntes det departementschefen böra förutsättas, att även framdeles
beslut, som på detta område kunde komma att fattas av Kungl. Majit, leonline
att allenast avse begränsad tid eller eljest vara av begränsad räckvidd.
Vad departementschefen sålunda anfört gav ej bankoutskottet anledning till
erinran.
I syfte att belysa den praktiska räckvidden av tullreduktioner i nuvarande
ekonomiska läge har inom kommerskollegium verkställts en utredning rörande
den återverkan på byggnadskostnaderna som skulle ernås genom en
sänkning av tullarna å vissa byggnadsmaterialier. Resultaten av denna utredning
ha sammanfattats i en promemoria, vilken torde få såsom bilaga fogas
vid protokollet i detta ärende.
P. M. angående beskattningen av aktieomsättningen under växlande
konjunkturer.
Aktieomsättningen å Stockholms fondbörs i medeltal för börsdag uppgick
under januari, februari och mars månader förflutet år till 1.4, 1.9 och 2.4
miljoner kronor. Motsvarande omsättningstal innevarande år voro 1.6, 2.7
och 2.5 miljoner kronor. Härmed kan jämföras dagsmedeltalet för år 1935,
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 318-
som utgjorde 0.6 miljoner kronor. Till en väsentlig del förklaras omsättningens
ökning av att aktievärdena undergått en betydande stegring. Medelnoteringen
för samtliga aktier låg sålunda enligt riksbankens beräkningar
i mars i år 85 procent över pari men vid samma tidpunkt i fjol 46 och år
1935 endast 28 procent över pari.
Den allmänna konjunkturförbättringen har, såsom framgår av anförda
uppgifter, kraftigt återverkat på fondbörsen. En närmare granskning av tillgängliga
uppgifter ger vid handen, att detta gäller icke minst den starka prisstegringen
från och med sommaren 1936. Den anpassning av kapitalvärdena
efter produktprisstegringen, som fondbörsutvecklingen återspeglar, förtjänar
att följas med uppmärksamhet. Att utvecklingen visar spekulativa
inslag av ogynnsam art lärer icke kunna bestridas.
Vid bedömandet av föreliggande ekonomiska situation lia här antydda
förhållanden ansetts påkalla överväganden av beredskapsåtgärder som skulle
göra det möjligt att — om så befunnes önskvärt — dämpa en fortsatt kursstegrande
aktiespekulation. Väsentligen två olika vägar stå därvid till buds.
Å ena sidan kan man genom reglering av belåningsmarginalen för aktier i
viss mån stävja en aktiespekulation grundad på bankkrediter. Sedan mars
i år lia affärsbankerna enligt träffad överenskommelse belånat aktier blott
upp till en viss bestämd gräns. Å andra sidan synes det möjligt att genom
en höjning av fondstämpeln vid aktieomsättning motverka spekulation på
kort sikt. Denna möjlighet har upptagits till prövning inom finansdepartementet,
varvid förslag utarbetats till sådan ändring i 3 § fondstämpelförordningen,
som erfordras för att Kungl. Maj:t skall kunna vidtaga de ändringar
i fondstämpelns belopp som må befinnas påkallade med hänsyn till konjunkturutvecklingen
och dess återverkan på fondbörsen.
Till närmare motivering av detta förslag må följande anföras.
Ehuru fondbeskattningen tillkommit främst i fiskalisk! syfte, ha likväl
även konjunkturpolitiska synpunkter beaktats vid dess utformning.
Vid anmälan inför Kungl. Majit år 1908 av det ursprungliga förslaget till
fondstämpelförordning framhöll sålunda föredragande departementschefen,
att beskattningens hämmande inverkan på de rent spekulativa affärerna i
aktier i sin mån kunde tala för dess införande.
I anledning av en motion örn femdubbling av då gällande fondstämpel
i syfte främst att hämma osund spekulation, behandlade sedermera 1913
års riksdag frågan om beskattningsformens betydelse ur konjunkturpolitisk
synpunkt. Riksdagen ansåg sig därvid kunna konstatera, att stämpelavgiften
icke märkbart vare sig förmått hämma spekulationen i dess osunda former
eller utövat något menligt inflytande på den legitima spekulationen.
Den föreslagna höjningen av stämpelavgiften befarades skola visa sig skadlig
för näringslivet utan att erbjuda något effektivt medel att bekämpa de
former av spekulation, vilkas motverkande vore motionens huvudsyfte.
Likartade synpunkter på frågan, som 1913 års riksdag anlagt, framträdde
Kungl. Maj:ts proposition nr 318.
31
jämväl i en utredning rörande höjd fondstämpel som framlades år 1916
av sakkunniga för utarbetande av förslag till börslagstiftning m. m. Av
fiskaliska skäl ansågo de sakkunniga likväl en höjning av fondstämpeln motiverad
under tider av stigande börsvärden. Höjningen borde bortfalla vid
omslag i konjunkturutvecklingen för att icke inkräkta på fondbörsomsättningen,
vilken under depressionstider hade betydelse för marknadens försörjning
med erforderligt kapital.
Med stöd av de sakkunnigas förslag framlades proposition angående höjning
av fondstämpeln till 1917 års riksdag. Vid anmälan av ärendet anslöt
sig föredragande departementschefen till de sakkunnigas ståndpunkt till frågan
om fondstämpelns utformning ur konjunktursynpunkt. Han gav sålunda
uttryck åt tanken, att fondstämpeln borde anpassas efter konjunkturerna,
men räknade med en konjunkturpolitisk effekt av anpassningen blott
under depressionen.
När fondstämpelns höjd vid senare tillfällen upptagits till offentlig diskussion
ha i huvudsak samma synpunkter som de här i korthet refererade anlagts
på frågan.
Delade meningar kunna göra sig gällande beträffande den utsträckning,
vari förskjutningar av fondstämpeln påverka börsutvecklingen. Att de utöva
en sådan återverkan, av tillräcklig styrka att motivera en anpassning av
fondstämpeln efter skiftande konjunkturer, synes dock sannolikt. Samma
effektivitet som ansetts tillkomma en sänkning av fondstämpeln under en
depression torde en höjning få antagas äga under en högkonjunktur. I båda
fallen är det spekulationen på kortare sikt som påverkas. De mera varaktiga
investeringarna torde lika litet lockas fram genom en låg fondstämpel som
de förhindras av en relativt hög stämpel. Förändringarna i stämpelbeloppet
kunna dock väntas ha en viss psykologisk verkan såsom uttryck för de
ansvariga myndigheternas uppfattning av läget.
önskemålet om en anpassning av fondstämpeln efter konjunkturväxlingar
kan — såsom tidigare skett — tänkas tillgodosett genom beslut om provisoriska
höjningar under goda tider, som få bortfalla vid omslag i konjunkturutvecklingen.
Lämpligare synes dock vara, att i fondstämpelförordningen
införa ett stadgande örn rätt för Kungl. Majit att fastställa stämpelns
storlek, dock högst till visst angivet belopp, förslagsvis fyra gånger det nuvarande.
Det inom finansdepartementet utarbetade författningsförslaget,
vilket bifogas denna promemoria såsom bilaga1, har utformats i anslutning
till denna uppfattning.
Utlåtanden över promemorian ha efter remiss avgivits av statskontoret,
bank- och fondinspektionen, efter hörande av styrelsen för Stockholms fondbörs,
samt fullmäktige i riksbanken.
1 Ej här medtagen.
32
Kungl. Maj:ts. proposition nr 31S.
Statskontoret anför:
Att i nuvarande osäkra ekonomiska läge behov kan föreligga av en beredskapslagstiftning
av nu angiven art synes statskontoret icke kunna bestridas.
Ämbetsverket har för den skull intet att erinra emot att en dylik lagstiftning
kommer till stånd. Då det ligger vikt uppå att ett ingripande av ifrågavarande
beskaffenhet kan ske snabbt och effektivt, finner ämbetsverket det naturligt
att avgörandet lägges i Kungl. Maj:ts hand.
Förutsättningen för att aktiestämpeln skall ökas i den ordning som här
ifrågasättes bör emellertid enligt statskontorets mening vara att så finnes
uppenbarligen erforderligt till avvärjande av spekulativa överdrifter på aktiemarknaden.
Statskontoret vill erinra om att man i allmänhet vid tidigare
ekonomisk beredskapslagstiftning sökt redan i själva lagstiftningen giva uttryck
åt det förhållandet, att fråga är örn undantagsåtgärder i en utomordentlig
situation. Gällande förordning angående rätt för Konungen att åsätta
särskild tullavgift (sv. förf.-sami. nr 245/1932) har sålunda erhållit form
av en specialförfattning, däri föreskrives att den särskilda tilläggstull, varom
Kungl. Maj:t kan förordna, må åsättas allenast å tid, då riksdagen icke är
samlad, samt att beslutet skall underställas näst sammanträdande riksdag
inom tio dagar efter riksdagens öppnande, oell i det förslag till lag angående
rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags
kassareserv, som i dagarna genom proposition nr 304 förelagts
riksdagen, har Kungl. Maj:ts befogenhet att anlita lagstiftningen gjorts beroende
av att sådant med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas
nödigt, varjämte för Kungl. Maj:ts beslut i ämnet förutsättes framställning av
fulmäktige i riksbanken samt hörande av bank- och fondinspektionen.
I anslutning till de synpunkter, som sålunda i tidigare fall gjort sig gällande,
vill statskontoret ifrågasätta, örn icke även vad angår föreliggande spörsmål
en anordning borde träffas, varigenom bemyndigandet för Kungl. Majit
klarare än enligt det remitterade förslaget framstår såsom en av särskilda
omständigheter föranledd undantagsåtgärd. Detta synes lämpligen kunna
åstadkommas på det sättet, att 3 § fondstämpelförordningen alltjämt upptager
de av riksdagen fixerade stämpelavgifter, som för normala förhållanden
böra gälla, men att vid sidan därav en särskild »fullmaktslag» tillskapas, genom
vilken Kungl. Majit bemyndigas att när så med hänsyn till läget på aktiemarknaden
finnes av trängande skäl påkallat förordna, att den jämlikt
fondstämpelförordningen utgående aktiestämpeln skall höjas, varvid i anslutning
till det i promemorian framlagda förslaget maximum för den förhöjda
stämpelavgiften synes kunna bestämmas till fyra gånger vad som i
3 § stämpelförordningen är för varje fall stadgat. Givetvis kan, därest så anses
lämpligare, bemyndigandet för Kungl. Majit i stället avse rätt att pålägga
tilläggsstämpel till visst angivet maximum utöver vad som i förordningen
föreskrives.
Såvitt statskontoret kan finna skulle en konstruktion av den ifrågasatta
lagstiftningen i enlighet med vad nu antytts närmast svara mot det i promemorian
avsedda syftet med lagstiftningen. Ett dylikt anordnande av beredskapslagstiftningen
— varigenom riksdagens befogenhet att i normala tider
ensam besluta om fondstämpelns storlek lämnas orubbad -—- synes ock stå
bäst samman med riksdagens beskattningsrätt och uteslutande makt över bevillningarna.
I anledning av den remitterade promemorian har styrelsen för Stockholms
fondbörs avgivit yttrande av följande innehåll:
Börsstyrelsen vill till en början uttala sin glädje över, att de nuvarande
finansiella förhållandena ej påkallat den nu föreslagna ändringen i förord
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 31S.
33
ningen. Ehuru berörda förordning huvudsakligen tillkommit i fiskalisk! syfte,
har börsstyrelsen för sin del självfallet icke något att invända emot att
lämpliga beredskapsåtgärder vidtagas för att motverka en osund aktiespekulation.
Börsstyrelsen kan emellertid för sin del knappast dela den i finansdepartementets
P. M. framförda uppfattningen, att utvecklingen å aktiemarknaden
för närvarande skulle visa »spekulationsinslag av ogynnsam art»
och därför nu påkalla brådskande beredskapsåtgärder. Den nuvarande spekulationen
kan med hänsyn till förhandenvarande förhållanden inom vårt
land icke sägas hava gjort sig skyldig till anmärkningsvärda överdrifter.
Såvitt börsstyrelsen har kunnat finna, torde tvärtemot det nuvarande läget
å aktiemarknaden vara ovanligt sunt, vilket bl. a. också visar sig däruti,
att aktiebelåning i ytterligt ringa utsträckning för närvarande förekommer.
Även örn, såsom ovan framhållits, börsstyrelsen gärna är beredd att medverka
till lämpliga beredskapsåtgärders vidtagande i konjunkturpolitiskt syfte,
finner börsstyrelsen sig icke kunna biträda det nu föreliggande förslaget
att genom en ytterligt vittgående höjning av den redan nu i jämförelse med
förhållandena i utlandet höga fondstämpeln hejda en osund aktiespekulation.
Enligt börsstyrelsens förmenande stävjas en sådan spekulation långt
bättre genom den andra i finansdepartementets P. M. omnämnda åtgärden,
nämligen reglering av bankernas belåningsmarginaler för aktier ävensom
genom andra åtgärder mot högbelåning av aktier. En omsättningsskatt även
av den ovanliga storlek, som nu föreslagits, har däremot sällan eller aldrig
visat sig kunna i nämnvärd grad hindra de avarter av spekulationen, som
man velat komma till livs. Detta har även av föregående finansministrar
betygats. En sådan omsättningsskatt har däremot visat sig för den legitima
börshandeln och näringslivet i sin helhet kunna medföra verkningar av ytterligt
allvarlig och vittgående art. Börsstyrelsen måste därför, under framhållande
av att den korta tid, som styrelsen fått till sitt förfogande för remissaktens
besvarande, omöjliggjort en mera ingående motivering, avstyrka
bifall till det föreliggande förslaget om höjning av fondstämpeln.
Därest, trots börstyrelsens avstyrkande, berörda förslag till ändrad lydelse
av fondstämpelförordningen den 6 november 1908 kommer att framläggas,
får börsstyrelsen erinra örn, att enligt förslaget den ifrågasatta stämpelhöjningen
endast skulle vara en beredskapsåtgärd att av Kungl. Maj:t för särskilda
trängande fall användas. Detta förhållande har emellertid icke på
något sätt fått sitt uttryck i den ändrade lagtexten. Börsstyrelsen får därför
föreslå, att i så fall åt den omhandlade paragrafen i stämpelförordningen gives
en sådan avfattning, alt dess karaktär av beredskapsåtgärd klart framgår.
På det bestämdaste måste börsstyrelsen motsätta sig, att den föreslagna
förhöjningen av den nuvarande fondstämpeln skulle av olika skäl kunna
givas en mera permanent karaktär. Börsstyrelsen hemställer alltså, att de
nuvarande stämpelsatserna i den omhandlade förordningen i allo bibehållas,
men att som tillägg till punkterna a), c) och e) i § 3, 1 mom. av förordningen,
införes: »med rätt för Konungen att, då sådant med hänsyn till särskilda
föreliggande omständigheter prövas nödvändigt, för kortare tider höja beloppet
intill fyra gånger det gällande».
Enligt ett skrivelsen bifogat protokollsutdrag har en ledamot av styrelsen
reserverat sig till förmån för bifall till det i promemorian framlagda förslaget.
Med överlämnande av börsstyrelsens yttrande i ärendet har bank- och
fondinspektionen gjort följande uttalande:
Hiliana till riksdagens prof Ökell 1 sami. Nr SIS.
:s
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 31$.
I promemorian har i sammanträngd form omförmälts ett uttalande av
1916 år sakkunniga för utarbetande av förslag till bestämmelser angående
fondhandelns och fondbörsverksamhetens ordnande m. m. i deras den 27
december 1916 avgivna yttrande i anledning av väckt fråsta om höjning av
den då utgående fondstämpelavgiften vid köp och byte av aktier och därmed
likställda fondpapper. Inspektionen har velat här något utförligare återgiva
nämnda uttalande, i vilket berördes en vid 1913 års riksdag av herr
Christiernson inom andra kammaren väckt motion örn en femdubbling av
den fondstämpelavgift vid dylika fång, varom stadgades i 1908 års fondstämpelförordning
i dess ursprungliga lydelse. De sakkunniga anförde:
»Enligt de sakkunnigas åsikt råder intet tvivel därom, att osund spekulation
icke kan medelst omsättningsskatt stävjas, utan att densamma göres så
hög, att samtidigt kapitalplaceringen i aktier i alltför hög grad motverkas
och varje sund spekulation så gott som omöjliggöres. De vinstmöjligheter,
med vilka spekulanterna på vår fondmarknad under liausseperioder räkna,
äro nämligen i regel så avsevärda, att med all sannolikhet även en större höjning
än den av herr Christiernson i hans merberörda motion föreslagna icke
skulle i någon högre grad verka hämmande på börsspelet. Men däremot
skulle även en mindre höjning, om den vore avsedd alt bliva för framtiden
bestående, enligt vår åsikt kunna bliva till väsentligt hinder för kapitalplaceringen
och den sunda spekulationen. Och särskilt skulle detta bliva förhållandet
i tider av depression å fondmarknaden, då ett ingripande av kapitalstarka
krafter i ändamål att mildra depressionens verkningar är ur de
flesta synpunkter i hög grad önskvärt.»
Till den uppfattning, som sålunda vid nämnda tidpunkt kom till uttryck,
ansluter sig inspektionen. Erfarenheten från efterkrigstiden har enligt inspektionens
mening givit vid handen, att den då tillämpade höga beskattningen
av aktieomsättning, vilken dock allenast uppgick till hälften av den
nu ifrågasatta maximibeskattningen, hade en hämmande inverkan på den
fluktuationsutjämnande spekulationen i aktievärden. Däremot torde knappast
kunna påvisas, att den tidigare förhöjda fondstämpelavgiften hade något
dämpande inflytande på en icke önskvärd spekulation.
Vad 1916 års sakkunniga anförde manar till försiktighet, och mot en mera
eller mindre permanent förhöjning av den omfattning, som det föreliggande
förslaget skulle medgiva, måste inspektionen ställa sig bestämt avvisande.
Därmed vill inspektionen dock icke hava sagt, att det icke ur beredskapssynpunkt
kan vara av betydelse, att möjlighet förefinnes att, därest utvecklingen
å fondhandelns område skulle gå i en icke önskvärd riktning, mera
tillfälligt höja fondstämpelavgiften i syfte att framkalla en psykologisk reaktion
häremot.
Den utveckling, som fondhandeln under de senaste åren undergått, föranleder
emellertid icke, såvitt inspektionen kan finna, tillgripandet av en
sådan åtgärd. Inspektionen kan bär icke underlåta att framhålla, att de i
promemorian anförda procentuella uppgifter för å ena sidan hela år 1935
och å andra sidan allenast första kvartalen 1936 och 1937, icke kunna läggas
till grund för en jämförelse av omsättningen å Stockholms fondbörs under
berörda tider, enär uppgifterna hänföra sig till förhållanden, som ur olika
synpunkter icke äro jämförbara. Dels avse nämligen uppgifterna tider
av olika längd — årets första kvartal plägar sålunda visa den relativt största
omsättningen — och dels hava å s. k. efterhörs avslutade fondaffärer på
grund av en å fondbörsen vidtagen ändring i omsättningsredovisningen ingått
i omsättningsbeloppen i betydligt större omfattning under åren 1936 och
1937 än under år 1935. Vidare bör beaktas, att den ökning av omsättningen,
som otvivelaktigt förekommit, i ej ringa grad torde hava föranletts därav*
Kungl. Majlis proposition nr ilis.
35
att verkliga kapitalplacerare bland annat i brist på obligationsmaterial i allt
större utsträckning placerat tillgängligt kapital i aktier. Spekulativt inslag
av ogynnsam art å aktiemarknaden torde däremot under denna period icke
hava förekommit i någon större utsträckning och i varje fall icke annat än
i fråga om något enstaka slag av fondpapper.
Det låter sig emellertid icke förnekas, att förhållandena kunna ändras i
icke önskvärd riktning, och den situation kan uppkomma, då det ur allmänt
ekonomisk synpunkt kan, såsom inspektionen redan framhållit, vara lämpligt
att söka medelst en förhöjd fondstämpelavgift påverka aktiemarknaden.
I promemorian har ju också betonats, att med förslaget endast avses en beredskapsåtgärd.
Med hänsyn till vad sålunda framhållits synes det inspektionen lämpligt,
att, om överhuvud en ändring i fondstämpelförordningen skall genomföras,
denna, på sätt börsstyrelsen föreslagit, formellt sker genom ett tillägg till
nuvarande 3 §, första och andra styckena. Därvid bör dock den Konungen
enligt författningsförslaget medgivna rätten att sänka fondstämpeln för aktier
under de nuvarande satserna bibehållas.
Fullmäktige i riksbanken anföra:
Med hänsyn till de intressen, fullmäktige närmast hava att bevaka, synes
intet vara att invända mot en beredskapslagstiftning, som ger Kungl. Majit
rätt att höja omsättningsskatten på affärer med aktier och andra därmed
jämförliga värdepapper intill en skattesats, som är 4 gånger större än den
nu fastställda — 30 öre för varje påbörjat hundratal kronor av de överlåtna
fondpappernas värde. En höjning av fondstämpeln torde icke få någon i
högre grad återhållande inverkan på dem, som av farhågor för ett fallande
penningvärde anse sig böra placera sina besparingar i aktier i stället för i
obligationer eller banktillgodohavanden. För dem, som i syfte att göra en
spekulation på kort sikt köpa och sälja aktier, synes däremot fondstämpeln
icke sakna viss betydelse, och en höjning av densamma torde vara ägnad
att bromsa dylika affärer. Därjämte kan det tänkas, att beredskapslagstiftningens
utnyttjande vid en börshausse kan få en psykologisk effekt av värde.
Då fullmäktige nu tillstyrka den föreslagna beredskapslagstiftningen, sker
det emellertid under den förutsättningen, att fondstämpeln, sedan den enligt
förslaget höjts utöver nuvarande belopp, åter sänkes vid omslag i konjunkturutvecklingen.
Enligt ett yttrandet bifogat protokollsutdrag hade en av fullmäktige, herr
Stendahl, förklarat, att han ansåge, att fullmäktige i sitt yttrande bort avstyrka
det framställda förslaget.
Bankofullmäktiges framställning örn fortsatt suspension av sedlarnas
inlöslighet i guld.
I skrivelse den 30 april 1937 ha bankofullmäktige anfört:
I överensstämmelse med beslut av årets riksdag medgav Eders Kungl.
Majit genom kungörelse den 26 februari 1937 (nr 54), att riksbanken finge
för tiden från och med den 1 mars till och med den 31 maj 1937 vara fritagen
från skyldigheten alt vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar
med guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, örn förhållandena
därtill gåve anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga
inlösningen av bankens sedlar.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 318.
Då läget alltjämt är sådant, att fortsatt befrielse från skyldigheten att inlösa
av banken utgivna sedlar med guld är erforderlig, få fullmäktige i riksbanken
härmed hos Eders Kungl. Majit göra framställning härom.
Därvid anse sig fullmäktige böra framhålla följande:
Det mål, som statsmakterna uppställt för riksbankens penningpolitiska
verksamhet, har av bankoutskottet i utlåtande nr 52 av år 1933 formulerats
så att en stegring av den inhemska partiprisnivån skulle eftersträvas. Denna
prisstegring borde begränsas så att stegringen ej finge mera kännbart
påverka levnadskostnaderna. Detta mål skulle lättast nås vid en stegring av
världsprisnivån, som i önskvärd omfattning bragtes att inverka på prisläget
i Sverige.
En ändring av dessa direktiv torde nu vara påkallad på grund av det i
olika avseenden förändrade läget.
En ytterligare stegring av den allmänna prisnivån i Sverige torde icke vara
eftersträvansvärd. Riksbankens politik, liksom den ekonomiska politiken
över huvud, synes därför böra inriktas på att söka hålla prisstegringen tillbaka
och att i varje fall förhindra en inflationistisk prisutveckling. Enligt
fullmäktiges mening bör riksbanken söka bevara den svenska valutans stabilitet
i största möjliga utsträckning.
Med hänsyn till att den ekonomiska situationen snabbt kan förändras
och en ändring av programmet därför kan bliva erforderlig, vilja fullmäktige
framhålla önskvärdheten av att åt direktiven givas en allmän formulering
och en begränsad giltighetstid. I detta sammanhang bör vidare understrykas
vad bankoutskottet anförde i ovan nämnda utlåtande, nämligen att utskottet
ej åsyftade, att riksbankens handlingsfrihet skulle bindas i vidare mån
än som följer av fastställandet av målet för penningpolitiken. »Detta fastställande
åligger givetvis statsmakterna, vilka fattat beslut örn upphävande
av riksbankens sedelinlösningsskyldighet. Bestämmandet och avgörandet
av medel, vilka under olika förhållanden lämpligen böra komma till användning
för att nå målet, ankommer däremot på riksbanksledningen, som
i detta avseende har att ensam bära ansvaret.»
Med åberopande av det anförda få fullmäktige således hemställa, att Eders
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen, att riksbanken för tiden från och med
den 1 juni 1937 till och med den 28 februari 1938 måtte fritagas från skyldigheten
att inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse,
med rätt dock för riksbanken att, örn förhållandena därtill giva anledning,
före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.
Enligt ett skrivelsen bifogat utdrag av protokollet vid bankofullmäktiges
sammanträde nämnda dag anförde riksbankschefen Rooth i samband med
beslutet om avlåtande av framställningen följande:
Prisutvecklingen på världsmarknaden kom i mitten av år 1936 in i ett sådant
skede, att det från denna tidpunkt ej längre torde vara möjligt att karakterisera
stegringen såsom blott en återhämtning av priserna från 1933 års
bottenläge. Det spekulativa inslaget i situationen på råvarumarknaderna
började bliva tydligt skönjbart i oktober, och prisstegringens hastighet ökades
i december. Då brittiska regeringen i mitten av februari tillkännagav sitt
rustningsprogram, erhöll prisuppgången en kraftig stimulans.
Av femton viktiga världsmarknadsvaror hade i mars 1937 priserna för elva
varor överskridit nivån i juni 1929, blott för tre varor, nämligen bomull, ull
och kaffe, vörö priserna lägre, medan för en vara, socker, priserna vid de
båda tidpunkterna voro lika.
I början av april inträffade elt tämligen allmänt prisfall på råvarumarknaderna,
tydligen föranlett av att spekulanterna började bliva oroliga för att
37
Kungl. Maj.ts proposition nr 318.
prisläget drivits upp allt för kraftigt. Tre faktorer synas härvid hava särskilt
uppmärksammats. För det första inställde sig frågan, huruvida ej efterfrågan,
speciellt från rustningsindustriernas sida, betydligt överskattats till
sin storlek. För det andra syntes utsikterna för en snar utvidgning av produktionen
av flera viktiga varor vara större än vad man tidigare räknat med.
För det tredje slutligen tog man hänsyn till de åtgärder, som regeringarna i
de större länderna kunde komma att tillgripa för att hindra en alltför stark
prisstegring.
Om sålunda uppgången i råvarupriserna för närvarande brutits, mäste prissituationen
icke desto mindre betraktas som allvarlig. Den andra av ovan
nämnda faktorer, en framtida utvidgning av produktionen, torde visserligen
på något längre sikt (olika för olika varor) komma att motverka en fortsatt
stegring av priserna. Detta hindrar emellertid ej, att en prisuppgång kan
inträffa, innan den i vissa fall ganska avsevärda tid förflutit, som behövs för
att produktionsutvidgningen skall hinna äga rum.
Råvarornas prisstegring har påverkat övriga priser i höjande riktning. Tack
vare de råvaruproducerande ländernas ökade inkomster har konsumtionen
i dessa länder kunnat ökas: höjda löner och stegrade vinster för dem, som
framställa råvaror, lia lett till ökning i köpkraften. ^ Härigenom har efterfrågan
efter varor i allmänhet stigit. Höjningen av råvarupriserna Ilar niedfört
en ökning av produktionskostnaderna, vilken drivit priserna i höjden.
Den impuls till prisstegring, som utgått från råvarumarknaderna, kräver
emellertid en viss tid för att fullt göra sig gällande. Uppgången i partipriserna
sedan hösten 1936 kan måhända sägas giva uttryck åt råvaruprisernas
stegring. Däremot torde denna endast i ringa utsträckning återspeglas
i levnadskostnaderna, som hittills stigit relativt obetydligt. Till stor del på
grund av de på förhållandevis lång tid bundna löneavtalen synas aibetslonerna
reagera ungefär lika långsamt som levnadskostnaderna. ° Det kan därför
betraktas som sannolikt, att redan det nu rådande läget pa råvarumarknaderna
kommer att orsaka en ytterligare stegring åtminstone av levnadskostnader
och löner, även om en tänkbar fortsatt uppgång av råvarupriserna
ej äger rum. . . ,
Å andra sidan är det av vikt alt uppmärksamma, att partipriser, levnadskostnader
och löner själva kunna utvecklas i stigande riktning utan att direkt
påverkas av förhållandena på råvarumarknaderna. En period av allmän ekonomisk
expansion och stigande industriell aktivitet medför ökad sysselsättning
och ökade inkomster för befolkningen i dess helhet, och detta leder till
större efterfrågan, i första hand efter varor i detaljhandeln, i andra hand elter
varor i partihandeln; stigande priser, troligen först i partihandel, vars priser
äro känsligare för förändringar av efterfrågans storlek, och därefter i
detaljhandel; slutligen lönehöjningar. Stegringen av priserna i gross- och
detaljhandeln oell höjningen av arbetslönerna kunna under sådana omständigheter
betraktas som primära i förhållande tili prislaget på råvarumarknaderna
och kunna påverka detta.
En av de viktigaste bland de faktorer, som kunna betecknas såsom orsaker
tili den pågående prisstegringen, torde vara den allmänna nedskrivningen av
valutornas värde i förhållande till guld, sorn i olika etapper ägt rum sedan
hösten 1931. Till stor del på grund av denna nedskrivning har världens monetära
guldförråd undergått en både relativt och absolut laget stark ökning,
i det att å ena sidan redan befintligt, monetärt guld i stor utsträckning uppvärderats,
å andra sidan det höga guldpriset lett till ökning av guldproduktionen
och till utströmning av guld från Indien och övriga länder, vilka halt
stora förråd därav för andra än monetära ändamål. För närvarande är det,
örn man bortser från uppköp för att tillfredsställa det relativt begränsade, in
-
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 318.
dustriella behovet, endast centralbankerna som köpa guld. Vid rådande guldpris
är det föga sannolikt, att en återströmning av guld exempelvis till Indien
kan komma till stånd.
Vid ett bedömande av den nuvarande prissituationen och de framtida prisutsikterna
är det anledning att känna oro. Å ena sidan är en förnyad, mer
eller mindre spekulativt betonad, uppdrivning av priserna på råvarumarknaderna
ej utesluten. Ä andra sidan kan man vänta sig, att en fortsatt högkonjunktur
giver upphov till. eller förstärker en redan befintlig, tendens till
kumulativ prisstegring, karakteriserad av att partipriser, levnadskostnader
och löner under ömsesidig påverkan gå i höjden.
Vissa omständigheter i den senare tidens utveckling på penning- och kapitalmarknaderna
i Förenta staterna och England torde emellertid i sina
verkningar vara ägnade att dämpa prisstegringen.
I Förenta staterna beslöt Federal Reserve Board i slutet av januari att
skärpa bestämmelserna rörande det belopp, som de till Federal reservesystemet
anslutna bankerna äro skyldiga att hålla som reserver i Federal reservebankerna.
De av åtgärden berörda bankerna förberedde sig på bestämmelsernas
ikraftträdande bl. a. genom att minska sina obligationsportföljer. Det
tryck, som därigenom utövades på obligationsmarknaden, ledde till ett kursfall,
vilket betydde en höjning av räntesatserna på i genomsnitt omkring
1/_4 °/° sedan årets början. Även på penningmarknaden har en viss åtstramning
gjort sig gällande, i det t. ex. räntesatserna för Treasury bills undergått
en ej obetydlig stegring. En annan betydelsefull åtgärd, som företagits i
Förenta staterna för att bekämpa spekulations- och inflationstendenserna,
är en ökning av marginalen vid aktiebelåning. I pristryckande riktning verka
likaledes de allvarliga strävanden, som göras för att åstadkomma en
balansering av budgeten.
I England folio kurserna på obligationsmarknaden i februari i år. Räntesatserna
på statsobligationer stego härigenom med omkring 1A °/o. Orsakerna
till denna utveckling voro emellertid i huvudsak av annan natur än i Förenta
staterna. Lthuden på marknaden torde ej hava kommit från bankerna,
utan framför allt från tile Discount Houses och Bill Brokers. Penningmarknaden
har i England ej visat några tecken till åtstramning. Den allmänna
höjning av inkomstskatten, som det engelska budgetförslaget för
1937/38 innebär, torde verka i viss mån dämpande på utvecklingen av högkonjunkturen.
Större betydelse härvidlag har dock sannolikt den samtidigt
föreslagna nya skatten på vinstökning.
Bland de åtgärder för att förhindra en alltför stark prisstegring, som för
närvarande diskuteras, torde den som går ut på att höja valutornas värde i
förhållande till guld förtjäna särskild uppmärksamhet. En dylik åtgärd
skulle sannolikt leda till minskning av guldproduktionen och tili dämpning
av högkonjunkturen i de guldproducerande länderna, framför allt i Sydafrika.
1 varje fall skulle den medföra en reducering av den kreditbas, som
det monetära guldförrådet utgör. Örn en sänkning av guldpriset komme till
stånd, vore det önskvärt örn den företoges efter förhandlingar mellan den
s. k. tremaktöverenskommelsens stater och såsom en för dessa länder gemensam
åtgärd. Därigenom skulle relationerna mellan dessa länders valutor
sannolikt i stort sett kunna bibehållas oförändrade.
Prissituationen i Sverige har i stort sett utvecklats på samma sätt som
i England. Genom den fasta pundkurs, som upprätthållits i närmare fyra
år, har prisutvecklingen inom landet för flertalet exportvaror och vissa importvaror
i stort sett följt den utveckling, som ägt rum på de utländska
marknaderna. Den starka prisuppgång för dessa varor, som sålunda ägt
rum sedan mitten av 1936, har påverkat priserna för de varor, vilka både
Kungl. Maj:ts proposition nr 318.
39
produceras oell konsumeras inom landet. En ytterligare anledning till prisstegring
har varit den ökade efterfrågan efter varor, som orsakats av det
fortgående ekonomiska uppsvinget i Sverige. Uppgången i priserna kan sägas
vara praktiskt taget allmän och för vissa varor och varugrupper anmärkningsvärt
kraftig.
Man nödgas räkna med, att under den nu rådande prissituationen denna
uppgång kommer att fortsätta som följd av de prisreglerande åtgärderna på
jordbrukets område. Enligt beräkningar, utförda inom riksbanken, skulle
en höjning av jordbrukets absoluta produktprisnivå till 1925/1929 års läge
genom direkt påverkan leda till en stegring av detaljprisnivån, sådan denna
kommer till uttryck i riksbankens konsumtionsprisindex, med närmare 4
procent. Emellertid är det troligt, att priset på vissa andra varor kommer
att röna inflytande av en prisstegring för jordbruksprodukter, varför höjningen
av konsumtionsprisindex sannolikt blir något större.
En verkan av nu nämnda åtgärder torde bliva en ytterligare uppgång i
värdet av jordbruksfastigheter utöver den, som redan ägt rum på grund av
tidigare vidtagna regleringsåtgärder på jordbrukets område.
Den starka uppgång i virkespriserna, som skedde hösten 1936, är ett annat
exempel på en stark prisstegring. Om efterfrågan på trävaruprodukter
fortsätter att stiga, komma rotvärdena sannolikt att ytterligare stegras vid
höstens skogsaulctioner. Värdet av skogsegendomar, som redan torde hava
starkt påverkats av de höjda virkespriserna, kommer i så fäll att drivas i
höjden än mera. Detta skulle givetvis skärpa ett eventuellt senare inträffande
bakslag.
En mer avsevärd stegring i värdet av jordbruks- och skogsfastigheter kan
lätt leda till en ökad skuldsättning, vilken avsevärt skulle förvärra följderna
av en sådan framtida prisnedgång, som medförde en värdeminskning för
fastigheter.
En omständighet, som är ägnad att öka oron för en alltför stark prisstegring
i Sverige, är, att penningmarknaden kännetecknas av en mycket stor
lätthet. Tillvaron av stora överskottsreserver i form av kassamedel hos banker,
företag och enskilda torde visserligen ej hitintills i nämnvärd utsträckning
ha skärpt prisstegringen, men innebär alltid den faran, att en av andra
orsaker framkallad stegring av priserna tager en så stark fart, att den undandrager
sig kontroll. En på grund av förhållandena på penningmarknaden
möjlig kreditinflation kan, örn en impuls gives, lätt leda till verklig kreditoch
prisinflation.
Under sådana förhållanden är det önskvärt, att riksbanken i sin hand har
medel, som möjliggöra ingrepp på penningmarknaden i åtstramande riktning.
Affärsbankerna lia, efter hänvändelse från riksbanken, dels beslutat
att ej betala ränta på utländska bankers tillgodohavanden, dels träffat en
överenskommelse örn kurser, vilka icke få överskridas vid belåning av aktier.
På riksbankens initiativ lia åtgärder vidtagits för att skattkammarväxlar
eller andra statens skuldförbindelser i inhemskt mynt skola kunna
ställas till riksbankens förfogande. Genom försäljning av dylika statspapper
kan riksbanken ingripa på penningmarknaden, dels för att hindra en ytterligare
ökning av disponibla medel, dels i åtstramande syfte. Riksbanken har
vidare hemställt, att ett förslag till lag om rätt för Konungen att meddela
särskilda föreskrifter angående bankaktiebolags kassareserv m. m. måtte
läggas till grund för proposition i ämnet till riksdagen.
Dylika åtgärder äro i första hand avsedda att begagnas i syfte alt hejda en
sådan prisstegring inom landet, som har sin huvudsakliga orsak i förhållandena
på den inhemska penningmarknaden. Det torde däremot knappast vara
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 318-
möjligt att med sådana åtgärder hindra en prisstegring, som äger runi på
världsmarknaderna, från att sprida sig till Sverige.
önskar man i någon mån undvika den påverkan, som en utländsk prisstegring
utövar på den inhemska prisnivån, torde den enda åtgärd av penningpolitisk
art, som kan påräknas hava verkan i detta hänseende, vara en
höjning av den svenska kronans värde i förhållande till övriga valutor, i första
hand till pundet.
Det bör emellertid påpekas, att resultatet av en sänkning av de utländska
växelkurserna — bortsett från den alldeles oberäkneliga, men sannolikt
avsevärda psykologiska inverkan, som en dylik åtgärd finge — principiellt
sett endast skulle bliva ett plötsligt avbrott i den uppåtriktade prisrörelsen.
Sedan den omedelbara pristryckande effekten av pundkurssänkningen gjort
sig gällande, skulle från denna synpunkt sett, den .svenska prisnivån fortsätta
att röra sig ungefär parallellt med världsprisnivån och sålunda påverkas
av stigande världsmarknadspris i samma utsträckning som nu. Det här
anförda är avsett att betona att — örn man endast betraktar de mera ytliga
verkningarna av en sänkning av valutakurserna och örn man antager att priserna
på världsmarknaden skola fortsätta att stiga — man nödvändigtvis
måste komma till den slutsatsen, att en sänkning av kurserna, företagen såsom
en engångsåtgärd, ej vore tillräcklig för att hindra en stegring av den
svenska prisnivån. För att kunna taga ställning till frågan om en sänkning
av växelkurserna bör man emellertid taga hänsyn till åtskilliga andra,
vida mera komplicerade och betydligt allvarligare konsekvenser av en dylik
åtgärd.
Vid ett övervägande av frågan om en förändring av växelkurserna är det
av vikt att taga hänsyn till huruvida möjligheter föreligga för samverkan
med övriga länder. Enär exportindustrierna i Sverige i stor utsträckning
hava samma karaktär och äro beroende av samma marknader som de finska
och norska exportindustrierna, torde inställningen i Finland och Norge gentemot
en förändring av pundkursen vara av betydelse för det svenska ställningstagandet.
I detta sammanhang bör uppmärksamheten fästas på vad finska bankutskottet
i sitt betänkande rörande granskningen av Finlands Banks tillstånd
och förvaltning under år 1936 anfört beträffande den finska valutapolitiken.
Bankutskottet framhåller, att en höjning av den finska markens
utländska värde otvivelaktigt skulle erbjuda en utväg att hindra den pågående
prisstegringen. Skulle denna prisstegring bliva så kraftig, att den föranledde
en kännbar förändring av penningvärdet, borde enligt bankutskottets
mening denna utväg tillgripas. Utskottet anser emellertid, att prisstegringen
i Finland under senare tid endast varit konjunkturbetonad. Om man
beslutar sig för en förändring av markens värde i förhållande till utländska
valutor i syfte att utjämna konjunkturväxlingarna, omintetgör man därigenom
en av de viktigaste förutsättningarna för en sund ekonomisk verksamhet.
Därför borde enligt utskottets åsikt den valutapolitik, som hittills
bedrivits, ej frångås, örn icke tvingande skäl föreligga. Ett dylikt skäl skulle
vara, om prisstegringen, närmast mätt efter levnadskostnaderna, avsevärt
skulle överskrida de gränser, inom vilka de konjunkturartade prisväxlingarna
vanligen hålla sig.
Från norsk sida har yttrats bland annat, att den stabila pundkursen varit
den norska valutapolitikens fasta punkt. Norge måste framför allt söka
skapa tillit till sin valuta, och detta skedde ej genom växelkursförändringar.
Den ekonomiska politikens mål borde vara att få produktionsmöjligeterna
utnyttjade och att åstadkomma full sysselsättning av arbetskraften. Särskilt
för skeppsfarten spelade den fasta pundkursen en avgörande roll. Med hän
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 318.
41
syn till dea skuldbörda, som påvilade slät, kommuner och enskilda, vore det
av betydelse, att den norska kronans värde icke höjdes.
Det internationella arbetet har under senare år inriktats på att åstadkomma
en faktisk stabilitet i växelkurserna. En dylik stabilitet är en av
de viktigaste förutsättningarna för en ökning av den internationella handeln.
Fluktuerande växelkurser lia erfarenhetsmässigt visat sig leda till en allmän
skärpning av importhinder i form av införseltullar och kvotabestämmelser
och därmed till en nedgång i handelns volym. Den strävan mot friare internationell
handel, som utgår dels från Förenta staterna, dels från de s. k.
Oslostaterna, skulle väsentligen försvåras genom ett uppgivande av den relativa
stabilitet i förhållandet mellan olika länders valutor, som uppnåtts.
Vidare bör framhållas, att örn en internationell sänkning av guldpriset
ägde rum, och som följd därav ett hejdande av prisstegringen eller möjligen
ett prisfall för vissa varor komme till stånd, kunde Sverige råka in i en svår
situation. Antingen måste valutorna då åter höjas, eller också utsattes det
svenska näringslivet för den dubbla press, som en sänkning av växelkurserna
och en guldprissänkning skulle innebära. Båda alternativen synas medföra
avsevärda nackdelar. I förra fallet skulle ånyo det osäkerhetsmoment införas
i den svenska valutasituationen, som det varit en av huvuduppgifterna
för riksbankens valutapolitik under de senare åren att söka eliminera. I det
senare fallet kunde trycket visa sig vara alltför starkt för det svenska näringslivet,
särskilt för exportindustrierna, och en utveckling i allmänt depressiv
riktning kunde bliva följden.
En växelkurssänkning skulle givetvis innebära en reducering av exportindustriernas
räntabilitet. Särskilt gäller detta om de exportörer, som försälja
sina varor till utlandet genom kontrakt på längre tid. I den mån de ej
säkrat sig mot kursförändringar, komme en sänkning av kurserna att för
dem medföra en motsvarande minskning av nettoinkomsten. Olägenheterna
för exportindustrierna komme emellertid att göra sig gällande i full utsträckning
först sedan ett konjunkturomslag inträffat. Konsekvenserna för de
svenska industrierna i deras konkurrens på världsmarknaderna med länder,
som ej höjt sina valutors utlandsvärden, kunde då bliva allvarliga. Det bör
dock uppmärksammas, att läget kan bliva sådant, att en fortsatt förbättring
av exportindustriernas räntabilitet, som lockar till en för stark utvidgning
av produktion och produktionskapacitet, måste betraktas såsom föga önskvärd.
Skulle detta vara förhållandet kan en sänkning av valutakurserna
anses motiverad.
Verkan av en förändring av valutakurserna skulle emellertid sträcka sig
också till .sådana grenar av hemmamarknadsindustrierna, vilka arbeta under
konkurrens med utlandet. Viktigast bland dessa torde textil- och beklädnadsindustrierna
vara. En reducering av dylika industriers produktpriser,
vilken efter en kurssänkning torde bliva nödvändig på grund av skärpt utländsk
konkurrens, kan leda till, alt många företag ej längre kunna drivas
räntabelt. Driftsinställelser och minskad sysselsättning torde då bliva följden.
Det bör emellertid även framhållas, att en kurssänkning kan vara en
lämplig åtgärd, örn det gäller att förhindra en alltför stark expansion av
vissa av de för den inhemska marknaden arbetande industrierna.
En sänkning av valutakurserna och en åtstramning av penningmarknaden
böra ej betraktas såsom alternativa åtgärder, örn en kurssänkning föreloges,
vore del därför ej säkert, att åtgärder, sorn verka åtstramande på penningmarknaden,
kunde undvaras. Det är även efter en eventuell växelkurssänkning
tänkbart, att de inhemska prisuppdrivande krafterna måste bekämpas
med medel, sorn leda till en stegring av räntesatserna.
Den stegring av levnadskostnaderna, som hittills förekommit i Sverige (riks
-
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 318.
bankens konsumtionsprisindex visade i april i år siffran 104.0, i jämförelse
med 101.4 i medeltal för 1936 och socialstyrelsens levnadskostnadsindex 161
i jämförelse med 158 år 1936) är enligt fullmäktiges mening ej tillräcklig anledning
för en förändring av valutakurserna.
Örn man vore förvissad örn, att en verklig prisinflation i England och i
Förenta staterna vore förestående och att denna inflation skulle sprida sig
till Sverige, borde en kurssänkning omedelbart vidtagas. Emellertid kan man
ingalunda känna sig övertygad om att prisutvecklingen i England och i Förenta
staterna kommer att bliva av utpräglat inflationistisk natur. Det är
möjligt, att den stegring av grosshandelspriserna, som hittills ägt rum och
som ännu pågår, kommer att avstanna efter en relativt kort tid. Örn det
skulle visa sig, att den uppåtgående rörelsen i partipriserna upphör, men icke
desto mindre detaljprisnivån fortsätter att starkt stiga, får frågan örn en förändring
av växelkurserna bedömas med utgångspunkt från den situation, som
då föreligger.
Ender dessa förhållanden bör den kommande utvecklingen avvaktas, innan
något beslut med avseende på en förändring av växelkurserna fattas. Samtidigt
bör emellertid framhållas, att full frihet för riksbanken att handla så
som läget i olika tänkbara fall bjuder är erforderlig.
På samma sätt som man under depressionstiden sökte åstadkomma en stegring
av priserna genom olika statliga åtgärder, synes man numera böra gå
den motsatta vägen. Ur dessa synpunkter bör det övervägas, t. ex. huruvida
icke tullar för vissa av de varor, som starkast stigit i pris, borde sänkas
eller tillfälligtvis borttagas. På samma sätt borde de till allmänna arbeten beviljade
anslagen såvitt möjligt minskas. Örn de redan beviljats, borde beslut
fattas om att de endast successivt och i den mån konjunkturen kommer att
visa tecken till avmattning skola ställas till vederbörande myndigheters förfogande.
Detsamma gäller örn statliga understöd till ej oundgänglig byggnadsverksamhet.
Även visst vägbyggande borde tillsvidare uppskjutas och
tillgängliga medel reserveras till sämre tider. Det sagda hänför sig icke
endast till de arbeten, som utföras av staten, utan även till sådana arbeten,
som planeras av kommuner, landsting och enskilda.
1 detta sammanhang bör understrykas vad kommerskollegium anfört i yttrande
över jordbruksnämndens utlåtande den 29 januari 1937. Det säges
där, att kollegium funne det angeläget, att jordbrukspolitiken och de penningpolitiska
direktiven på ett sådant sätt ställdes i samband med varandra,
att det klargjordes, vilka konsekvenser statsmakternas åtgöranden beträffande
jordbrukets prisförhållanden kunde antagas få i penningpolitiskt hänseende.
I anslutning härtill må framhållas, att ett fasthållande av kravet att riksbanken
skall söka bibehålla genomsnittet av priserna på hemmamarknadsvarorna
och på de viktigaste i konsumtionen ingående tjänsterna vid en i
huvudsak oförändrad nivå skulle, örn priserna för vissa inhemska varor höjdes,
leda till att priserna för andra inhemska varor måste pressas ned.
Efter remiss ha fullmäktige i riksgäldskontoret förklarat sig icke hava något
att erinra mot bifall till bankofullmäktiges ifrågavarande framställning.
Riksgäldsfullmäktige anföra i samband därmed följande:
Vad direktiven rörande penningpolitiken angår vilja fullmäktige erinra
om att bankoutskottet vid 1933 års riksdag betonade nödvändigheten av en
samverkan mellan riksbanken och riksgäldskontoret. Därtill anknöt bankoutskottet
följande uttalande om riksgäldsfullmäktiges upplåningspolitik: »I
avseende härå vill utskottet icke underlåta att starkt framhålla vikten av att
Kungl. Maj:ts proposition nr 318.
43
riksgäldsfullmäktige vid upplåningens handhavande i möjligaste mån undvika
åtgärder som verka åtstramande på kapitalmarknaden eller eljest medföra
olägenheter för det enskilda näringslivet och alltså äro ägnade att motverka
syftet med den av statsmakterna anbefallda penningpolitiken.»
Enär detta uttalande ej synes lämpa sig för nuvarande situation, få fullmäktige
instämma med bankofulimäktige i deras uttalande, att en ändring
av direktiven för penningpolitiken är synnerligen önskvärd.
Fullmäktige finna för övrigt, att vad bankofullmäktige anfört örn syftet
med riksbankens penningpolitik, nämligen att den bör inriktas på att söka
förhindra en inflationistisk prisutveckling och att söka bevara den svenska
valutans stabilitet i största möjliga utsträckning, är väl avvägt.
Departementschefen.
Såsom bankofullmäktige i sin förut anförda skrivelse erinrat, lia betydelsefulla
förändringar i det världsekonomiska läget och i vårt eget lands ekonomiska
förhållanden ägt rum, sedan statsmakterna åren 1932 och 1933 drogo
upp de allmänna riktlinjerna för vår penningpolitik. Depressionen har avlösts
av en i vissa fall utpräglad högkonjunktur. Prisfallet har efterträtts
av en prisstegring, som under de första åren försiggått i långsam takt och
hållit sig inom snäva gränser, men som från och med sistlidne höst blivit
starkt påskyndad och fört upp partipriserna till en nivå, som ligger mycket
fiära nivån före utbrottet av den senaste krisen. Det finnes sålunda anledning
att överväga, om det ännu gällande penningpolitiska programmet lämnar tillräcklig
vägledning för de valutavårdande instanserna, eller om de ändrade
förhållandena göra modifikationer och närmare preciseringar nödvändiga.
Grundtanken i den penningpolitik som utformades under åren närmast
efter guldmyntfotens upphävande har varit, att en viss stabilitet hos prisnivån
bör eftersträvas. Den prisnivå nian därvid haft i sikte, har varit den
i första hand för den köpande allmänheten betydelsefulla. Det har därför
hetat, att växlingarna i kronans köpkraft i konsumenternas hand skulle hållas
inom trånga gränser eller att en stegring av partipriserna icke finge mera
kännbart påverka levnadskostnaderna. Men man har icke varit böjd för att
binda denna strävan efter stabilitet vid några bestämda indextal. Andra
faktorer måste tillåtas att spela en roll, och då man uttryckt detta genom
att hänvisa till det ekonomiska livets behov, har uppmärksamheten säkerligen
främst varit riktad på att även penningpolitiken skall vara ett medel
att främja näringslivets jämna gång och bereda så fullständig sysselsättning
som möjligt åt landets produktiva krafter.
Inom ramen för en sålunda uppfattad stabilisering av kronans köpkraft
har utrymme ansetts kunna beredas för önskvärda förskjutningar i prisnivån.
Programmet formulerades vid en tidpunkt, då priserna fallit hastigt
och till en nivå, som allmänt uppfattades såsom »för låg», d. v. s. såsom icke
svarande mot kostnadsnivån och icke gagnelig för näringslivets återhämtning.
Det närmast liggande målet för penningpolitiken — i samverkan med
andra former av den ekonomiska politiken — angavs sålunda böra vara
44
Kungl. Maj.ts proposition nr 318.
att åstadkomma en måttlig höjning av partipriserna. Gränserna för en dylik
prisstegring ansågos icke kunna mera bestämt fixeras än genom uttrycket,
att levnadskostnaderna icke skulle mera kännbart påverkas. Det är denna
»reflationspolitik» med uppgiften att i större eller mindre utsträckning
upphäva verkningarna av den föregående »deflationen», som får anses utgöra
det karakteristiska draget i de valutavårdande myndigheternas arbete
under de sistförflutna åren.
Vid programmets formulering avvisades tanken att knyta den svenska
valutans värde vid guldet eller vid någon främmande valuta t. ex. det engelska
pundet. När sedermera, och tämligen snart, en pundkurs fastställdes,
som under de följande åren visade sig kunna bibehållas, innebar detta icke
något avsteg från de givna direktiven. Fördelarna av stabila växelkurser
äro uppenbara, och då den fasta pundkursen medförde, att den svenska prisnivån
kopplades samman med den långsamt stigande engelska, nåddes på
denna väg både en stabilitet i kronans värdeförhållande till den viktigaste utländska
valutan och en kraftig hjälp till förverkligande av »reflationen».
Men i de årligen återkommande valutapropositionerna till riksdagen betonades
upprepade gånger den gällande pundkursens karaktär av medel att
vinna de för det penningpolitiska programmet uppställda målen.
Då det nu gäller att pröva frågan, huruvida ändringarna i konjunkturläget
och de världsekonomiska förhållandena överhuvud böra leda till modifikationer
i det för vår svenska penningpolitik gällande programmet, kan en
sådan prövning lättast ske i anslutning till de nu gjorda erinringarna om
detta programs väsentliga innehåll. Grundtanken, att en viss stabilitet i
prisnivån är det i första hand eftersträvansvärda målet, får anses kvarstå
orubbad. Icke heller ha de hittills gjorda erfarenheterna givit anledning
att önska, att gränserna göras snävare än förut för de förskjutningar av
prisnivåerna, som skola anses förenliga med en i stort sett upprätthållen
stabilitet. Inför de svårigheter, med vilka stabiliseringssträvanden i ett enskilt
land ha att kämpa och till vilka jag senare måste återkomma, kan det
tvärtom finnas skäl att framhålla vikten av att formuleringar undvikas som
kunna hindra de valutavårdande myndigheterna att taga tillbörlig hänsyn
till förhållanden, som icke kunna vinna exakta uttryck i indextal för prisnivåer.
Däremot torde det vara klart, att förutsättningarna bortfallit för de formuleringar
som taga sikte på det önskvärda i en »reflation». Höjningen av
partiprisnivån torde redan ha gått längre än vad man ursprungligen åsyftade
med uttrycket om en måttlig stegring, och även om levnadskostnaderna ännu
icke mera kännbart påverkats äro vi uppenbarligen framme vid en punkt,
där en fortsatt höjning av partipriserna måste komma att småningom taga
sig uttryck i en icke oväsentlig höjning av levnadskostnaderna. Vill man sålunda
såsom riktlinje bevara strävandet efter en så stor stabilitet i den inhemska
prisnivån, som det är möjligt att uppnå under vederbörligt hänsynstagande
till det ekonomiska livets behov, synes det i nuvarande läge vara
tydligt, att, såsom bankofullmäktige yttrat, både riksbankspolitiken och den
Kungl. Maj:ts proposition nr 318.
45
ekonomiska politiken överhuvud böra inriktas på att söka hålla prisstegringen
tillbaka och att i varje fall förhindra en inflationistisk prisutveckling.
Med denna uppfattning både om den grundläggande riktlinjen för vår penningpolitik
och örn det för den närmare framtiden mest angelägna kan det
icke undvikas att frågan örn en stabilisering av vår valutas yttre värde fortfarande
får ställas i andra ledet. Att detta skedde vid den senaste fixeringen
av ett valutaprogram under depressionsåren, berodde på att vår kronas lösgörande
från guldmyntfoten var en förutsättning för att vårt näringsliv skulle
kunna hållas utanför den i guldländerna fortgående deflationen. Det nuvarande
läget erbjuder samma svårigheter för ett definitivt fastlåsande av
vår kronas yttre värde, fastän riskerna nu synas hota från en inflationsartad
prisstegring på världsmarknaden. Då en fast kurs på det engelska pundet
är den väg, varpå en dylik prisstegring överföres till vårt näringsliv, är
det uppenbart att en valutapolitik, som under alla förhållanden vill fasthålla
den nuvarande pundkursen, icke är förenlig med strävandet att hålla
prisstegringen tillbaka. Detta avvisande av en oförändrad pundkurs såsom
den främsta riktlinjen för vår penningpolitik är väl förenlig med en hög
uppskattning av fördelarna av en stabil kurs på det engelska pundet, fördelar
som äro särskilt påtagliga så länge de stora världsvalutorna inbördes
hållas i ett fast värdeförhållande till varandra. Men denna uppskattning utesluter
icke, att förhållandena kunna så utvecklas, att en förändring av kronans
yttre värde anses böra föredragas framför ett uppgivande av strävan
efter stabilitet i vår egen prisnivå och i vårt ekonomiska liv.
Innan jag med utgångspunkt från sålunda angivna allmänna riktlinjer
går att bedöma det nuvarande läget med dess utvecklingstendenser och de
praktiska åtgärder, som under olika förutsättningar kunna förordas, vill
jag erinra örn de medel som överhuvud taget stå eller kunna ställas till förfogande
för uppnående av de penningpolitiska målen.
I den inom finansdepartementet utarbetade promemorian angående det
nuvarande prisläget har en översikt lämnats över de teoretiska möjligheterna
att hejda en stark prisstegring. I promemorian har icke diskuterats huruvida
praktiska och administrativa förutsättningar nu föreligga för utnyttjande
av den ena eller den andra av dessa möjligheter. Framställningen har
icke heller gått in på en sådan avvägning av fördelar och nackdelar med
olika prisreglex-ande ingripanden, som måste föregå varje praktiskt avgörande.
Sistnämnda begränsning har i promemorian uttryckts så, att framställningen
vid karakteristiken av olika åtgärders effektivitet utformats under
uteslutande hänsynstagande till önskvärdheten av en kontroll över prisstegringen.
Vissa av de möjligheter, varom erinrats i nyssnämnda promemoria, stå redan
statsmakterna till buds. Riksbanken har i främsta rummet i sin hand
att höja växeldiskontot. Såsom närmare utvecklats i proposition med förslag
till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda
bestämmelser örn bankaktiebolags kassareserv (nr 304) kan en diskontohöj
-
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 313.
ning i rådande läge förväntas bli effektiv blott under förutsättning att den
underbygges med operationer i öppna marknaden samt — eventuellt — med
en sådan skärpning av kraven på affärsbankernas reserver, som avses i nyssnämnda
proposition. Operationer i öppna marknaden stå, som bekant, redan
till riksbankens förfogande. Den omfattning vari denna möjlighet kan
utnyttjas, blir beroende på storleken av riksbankens portfölj av statsskuldbevis.
Såsom en beredskapsåtgärd har av riksdagen temporärt medgivits,
att riksgäldsfullmäktige må till riksbankens förfogande ställa riksgäldskontorets
skattkammarväxlar eller andra skuldförbindelser. Förslag örn förnyelse
av detta medgivande i syfte att möjliggöra en förstärkning av riksbankens
för marknadsoperationer disponibla portfölj har av riksgäldsfullmäktige
framställts.
På det finanspolitiska området är det vidare möjligt att nå en viss dämpande
effekt genom en överbalansering av budgeten. Jag saknar anledning
att i detta sammanhang närmare utveckla de synpunkter som därvidlag göra
sig gällande, men vill erinra om att 1935/1936, 1936/1937 och — enligt det
framlagda budgetförslaget — jämväl 1937/1938 års riksstater i detta avseende
ansluta sig till en konjunkturutjämnande politik.
På det handelspolitiska området slutligen synes grundlagsenlig rätt få
anses tillkomma Kungl. Maj:t att sänka och borttaga tullar. Riksdagens i
det föregående omnämnda ståndpunktstagande år 1933 avsåg visserligen ett
utnyttjande av denna rätt av handelspolitiska skäl och med viss begränsning.
Det torde emellertid få förutsättas att Kungl. Maj:t utan särskilt medgivande
av riksdagen skall äga temporärt utnyttja rätten att nedsätta tullavgifter
även i penningpolitiskt syfte och i den vidare omfattning som kan
komma att visa sig påkallad med häsyn till konjunkturlägets utveckling.
Emellertid vill jag i detta sammanhang framhålla att blott relativt begränsade
resultat synas vara att vinna på denna väg och att icke minst med
hänsyn därtill föreliggande möjligheter till tullreduktioner torde böra utnyttjas
med försiktighet. Givet är för övrigt att ett utnyttjande av Kungl.
Maj:ts här ifrågavarande rätt måste föregås av ingående utredningar i syfte
främst att utröna de berörda tullsatsernas betydelse ur försörjningssynpunkt
för svenskt näringsliv.
De hjälpmedel vid utövandet av en konjunkturutjämnande politik, varom
jag här erinrat, kunna användas utan förändring av kronans värde i förhållande
till övriga valutor eller i kombination med en sänkning av kronkursen
på dessa valutor. Såsom i promemorian rörande det nuvarande prisläget
närmare utvecklats, medför en växelkursförändring vissa förskjutningar såväl
i behovet av åtgärder efter andra linjer som i dessa åtgärders inverkan
på det ekonomiska läget. Jag skall i det följande återkomma till betydelsen
härav för bestämmandet av penningpolitikens konkreta utformning.
I händelse av bifall till de i det föregående omnämnda förslagen örn fortsatt
rätt för riksgäldskontoret att till riksbankens förfogande ställa statsskuldbevis
samt örn rätt för Kungl. Majit att skärpa kraven på bankaktiebolagens
reserver, skulle en värdefull komplettering av den penningpolitiska
Kungl. Maj.ts proposition nr 318. 47
beredskapsorganisationen vinnas. En ytterligare utbyggnad därav bör emellertid
övervägas.
I den inom finansdepartementet utarbetade promemorian örn möjligheten
alt utnyttja riksbankens förråd av guld oell valutor för statlig upphandling
från utlandet har påpekats, att man genom disposition av viss del av valutareserven
för detta ändamål i de former, som förordats i promemorian, vinner
samma mål, som genom att riksgäldskontoret i penningpolitiskt syfte
ställer statsskuldbevis till riksbankens förfogande, men därjämte ernår, att
reserven kommer till en nationalekonomiskt nyttig användning. Denna ytterligare
fördel synes vara så betydande, att möjlighet torde böra beredas
Kungl. Majit att anlita denna utväg till förstärkning av riksbankens ställning
på penningmarknaden. Frågan om formerna för ifrågavarande upphandling
och örn de behov, vilka den lämpligen bör inriktas på att fylla,
torde senare få anmälas av chefen för handelsdepartementet. I detta sammanhang
påkallar blott den finansiella sidan av de ifrågasatta åtgärderna
uppmärksamhet.
I de yttranden som av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret avgivits
över den inom finansdepartementet upprättade promemorian, har den
där föreslagna finansiella utformningen av en statlig upphandling från utlandet
lämnats utan erinran. Enligt promemorian skulle riksgäldskontoret
tillhandahålla den myndighet, åt vilken upphandlingen kan komma att uppdragas,
erforderliga medel genom överlämnande av skattkammarväxlar, vilka
av myndigheten skulle få disponeras för förvärv av valutor och guld från
riksbanken. Riksbanken åter skulle få rätt att i marknaden försälja de statspapper
banken erhållit. Bankofullmäktige lia härtill fogat önskemålet, att
formen och förfallotiden för ifrågavarande statskuldbevis skola av riksgäldskontoret
bestämmas i samråd med riksbanken. Bankofullmäktige lia vidare
förklarat, att banken är beredd att vid försäljning av valutor och guld såsom
likvid mottaga statsskuldbevisen till de kurser, som vid inköpstillfället kunna
anses motsvara marknadsläget.
Den föreslagna finansieringsformen synes även mig lämplig ur de penningpolitiska
synpunkter, som motivera att här föreslagna möjligheter till utnyttjande
av riksbankens guld- och valutareserver öppnas.
I departementspromemorian bär ifrågasatts, huruvida de medel, som disponeras
för en eventuell upphandling, böra upptagas å riksstaten eller av riksgäldskontoret
redovisas såsom förskott. Sistnämnda förfaringssätt har bland
riksgäldsfullmäktige framkallat vissa betänkligheter, i all synnerhet som den
av Kungl. Majit i proposition till årets riksdag framlagda nya uppställningen
av riksstaten borde, om den genomföres, leda till strängare krav på fullständighet
i fråga örn statsutgifternas upptagande i riksstaten. Fullmäktige
tillfoga, att örn det ur någon synpunkt anses mindre lämpligt att i förväg i
riksstaten upptaga något belopp för här ifrågavarande uppköp, man kan tillika
sig, att riksdagen bemyndigar Kungl. Majit atl upplaga totalbeloppet för
verkställda utgifter å nästa års riksstat.
Medan detaljerna i fråga örn finansieringens tekniska utformning loide
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 318-
kunna skjutas på framtiden, är det nödvändigt att redan nu fatta ställning
till senast berörda budgettekniska problem. Ehuru jag i likhet med riksgäldsfullmäktige
finner det synnerligen angeläget att statens utgifter erhålla
en fullständig och korrekt redovisning i riksstaten, anser jag att ett förskottsförfarande
i detta fall bör komma till användning. Det gäller nämligen här
icke en förväntad utgift i samma mening, som i övriga å riksstaten redovisade
fall, utan en fullmakt i någon mån jämförlig nied den som nu föreligger
i de så kallade kreditiven, vilka ju icke redovisas såsom medelsanvisningar å
riksstaten. Huruvida och i vilken utsträckning fullmakten kommer till användning
är ovisst. Hänsyn måste även tagas till den speciella form, i vilken
medel i detta fall ansetts böra ställas till förfogande. Vid en medelsanvisning
över kapitalbudgeten ställas kontanta medel till förfogande av riksgäldskontoret,
som upplånar dem på fria marknaden. I detta fall åter skulle
riksgäldskontoret utlämna statsskuldbevis, som av upphandlingsmyndigheten
överlåtas å riksbanken, vilken eventuellt försäljer dem på marknaden.
Transaktionens karaktär framträder tydligast, örn riksgäldskontoret tällkes
redovisa försträckningen till upphandlingsmyndiglieten såsom en tillgång
exempelvis per den 1 juli 1938 och konstruerar de överlämnade statsskuldbevisen
såsom en skuld per samma dag, vilket framstår såsom lämpligt
med hänsyn till den regel för täckande av förskottet som jag i det följande
förordar. Den egentliga finanstransaktionen skulle då tillsvidare ligga
utom riksgäldskontoret och komma till stånd mellan riksbanken och upphandlingsmyndigheten,
medan den däremot vid medelsanvisning över riksstaten
skulle få karaktären i första hand av en transaktion mellan riksgäldskontoret
och enskilda.
Om jag än sålunda på antydda grunder finner ett förskottsförfarande bäst
motsvara den föreslagna transaktionens innebörd, så delar jag likväl riksgäldsfullmäktiges
uppfattning, att förskottet bör omedelbart täckas, genom att
totalbeloppet för i angiven ordning verkställda utgifter upptages å nästföljande
riksstat. Därvid torde erforderliga medel närmast få tänkas anvisade å
fonden för förlag till statsverket. Örn så sker, inträder en fondering av den
svävande skuld, som uppkommit vid utnyttjande av fullmakten. Andra budgettekniska
former för täckande av förskottet stå givetvis till buds. Vilken
anordning, som bör väljas, torde få bli beroende på närmare utredning.
Godtagas här föreslagna former för finansieringen av den ifrågasatta statliga
upphandlingen, torde nu böra utverkas bemyndigande av riksdagen för
riksgäldskontoret att förskottsvis, genom överlämnande av statsskuldbevis
av en typ bestämd i samråd med riksbanken, ställa medel till förfogande folden
myndighet, åt vilken den statliga upphandlingen kan komma att uppdragas,
att av myndigheten användas för inköp från riksbanken av för myndighetens
verksamhet erforderliga belopp i guld och valutor intill ett värde
efter dagskurs av, förslagsvis, högst 100 miljoner kronor.
I den inom finansdepartementet upprättade promemorian rörande det nuvarande
prisläget har framhållits, att de allvarligaste riskerna under en period
av häftig prisstegring förbindas med anpassningen av kapitalvärden
49
Kungl. Majlis proposition nr 318-
och kostnader efter den höjda produktprisnivån. Vid ett efterföljande prisfall
kan nämligen den nödvändiga anpassningen nedåt av kapitalvärdena och
kostnaderna i regel ej ske utan krisartade störningar. Spridningen av en
prisrörelse över till kapitalvärdena sker snabbast och kraftigast på fondbörsen.
Tillgängliga uppgifter ge vid handen, att utvecklingen av de svenska
aktiekurserna influerats av höstens och vinterns prisstegring. Då fondbörsutvecklingen
emellertid i blott mindre omfattning kan påverkas med de
penningpolitiska hjälpmedel som redan stå statsmakterna till buds eller
som enligt för riksdagen framlagda förslag skulle ställas till deras förfogande,
har det ansetts motiverat att överväga ytterligare beredskapsåtgärder
med speciell inriktning mot aktiespekulationen. I en inom finansdepartementet
utarbetad promemoria har sålunda ifrågasatts, att fondstämpeln å
aktier skulle göras rörlig och anpassas efter konjunkturerna. Fondstämpelns
höjd skulle få bestämmas av Kungl. Majit, dock högst till, förslagsvis,
fyra gånger dess nuvarande belopp.
I de remissyttranden som avgivits över departementspromemorian har
vitsordats önskvärdheten av att medel stå till förfogande för motverkande av
en inflationsartad hausse på börsen men tillika framhållits, att den hittillsvarande
utvecklingen ej kan anses påkalla motåtgärder. Meningarna gå
isär, när det gäller arten av den utbyggnad av den penningpolitiska beredskapen,
som med hänsyn härtill kan vara lämplig. Statskontoret och
bankofullmäktige tillstyrka tillskapandet av en möjlighet att höja fondstämpeln;
statskontoret finner dock detta böra ske genom särskild fullmaktslagstiftning
och ej genom blott den i departementspromemorian föreslagna
ändringen i fondstämpelförordningen. Bank- och fondinspektionen anser,
att tidigare utredningar och erfarenheter mana till försiktighet, och ställer
sig bestämt avvisande till en mer eller mindre permanent höjning av fondstämpeln
å aktier av den omfattning det remitterade förslaget skulle medgiva
Inspektionen vill dock därmed icke hava sagt, att det icke ur beredskapssynpunkt
kan vara av betydelse, att möjlighet finnes att, därest utvecklingen
å fondhandelns område skulle gå i en icke önskvärd riktning, mera
tillfälligt höja fondstämpelavgiften i syfte att framkalla en psykologisk reaktion
häremot. Fondbörsstyrelsen avstyrker det i departementspromemorian
framlagda förslaget under framhållande av bland annat, att en hög omsättningsskatt
visat sig kunna medföra för den legitima börshandeln och näringslivet
i sin helhet menliga verkningar. Såväl fondbörsstyrelsen som bank- och
fondinspektionen finna det angeläget att, örn en möjlighet till höjning
av fondstämpeln anses böra skapas, i författningstexten ges uttryck åt bestämmelsens
innebörd av en för extraordinära förhållanden avsedd fullmakt.
I motsats till statskontoret förorda sistnämnda institutioner icke en särskild
författning utan en allmän, till den berörda paragrafen i fondstämpelförordningen
fogad undantagsbestämmelse.
Ehuru tvekan kan råda örn graden av det dämpande inflytande som kan
ornäs genom en höjning av fondstämpeln, när det gäller att hålla tillbaka en
spekulationsvåg, anser jag dock sannolikt att åtgärden, icke minst i psykolo
Bihany
lill riksdagens protokoll 19.‘17. 1 sami. Nr 31S.
4
50
Kungl. Maj.ts proposition nr 318
giskt avseende, är av tillräcklig betydelse för att man icke bör avstå från att
bereda möjligheter till ett utnyttjande av även delta konjunkturpolitiska
hjälpmedel. Denna uppfattning stödjes av det tillstyrkande yttrande som avgivits
av bankofullmäktige, vilka närmast lia att bevaka de intressen som
motiverat förslagets framläggande. Intet synes mig vara att erinra mot att
rätten att höja fondstämpeln å aktier intill dess föreslagna maximibelopp i
författningstexten anges knuten till särskilda omständigheter som påkalla
åtgärdens vidtagande. Detta torde lämpligen kunna ske i den av fondbörsstyrelsen
och bank- och fondinspektionen föreslagna formen. Att kraven på
börsutvecklingens avvikelse från ett normalläge måste vara strängare, ju kraftigare
höjning av fondstämpeln som ifrågasättes, är givet; den föreslagna bestämmelsen
i dess här antydda avfattning bör tolkas med utgångspunkt härifrån.
Förslag till de förändringar i fondstämpelförordningen, som påkallas vid
bifall till vad jag här förordat, torde jag senare få anmäla för Kungl. Majit.
Jag återgår härefter till frågan om konjunkturläget och avvägningen av åtgärder
mot en fortsatt prisstegring.
Såsom i departementspromemorian om det nuvarande prisläget blivit framhållet,
har man vid förklaringen av prisrörelsen att taga hänsyn till tre olika
faktorer: jordbrukspolitiken, det direkta prisstegrande inflytandet från utlandet
samt prisstegringstendenser på grund av ökad inhemsk efterfrågan.
Av dessa tre faktorer intar den förstnämnda i nu förevarande sammanhang
en särställning. Jordbrukspolitiken har av statsmakterna medvetet utformats
i syfte att förbättra prisläget för jordbrukets produkter. Att en viss
höjning av levnadskostnaderna härigenom skulle förorsakas, har icke varit
förbisett. Någon avsikt att låta en höjning av livsmedelspriserna motvägas genom
nedpressning av prisnivån i övrigt, eventuellt genom penningpolitiska
hjälpmedel, har icke kommit till synes i av statsmakterna gjorda uttalanden
eller fattade beslut. Prishöjningar förorsakade av jordbrukspolitiken ha i
detta avseende ställts i linje med vissa andra avsiktliga prishöjningar, t. ex.
framkallade genom påläggande av nya konsumtionsskatter. Någon ändring
i den sålunda hittills intagna ståndpunkten synes icke vara påkallad, vilket
är av betydelse vid bedömandet av de penningpolitiska åtgärderna i nu föreliggande
situation. Den väsentliga delen av den stegring i levnadskostnaderna
över 1931 års nivå, som redan inträtt, faller nämligen på höjningen av livsmedelspriserna.
Härigenom understrykes ytterligare det faktum, att det som i nuvarande
prissituation väcker farhågor icke är höjden hos nuvarande indextal för levnadskostnaderna,
knappast ens den genomsnittliga höjden hos partipriserna,
utan den tendens till prishöjning, den hastigt stigande rörelseriktning
hos prisserierna, som under mer än ett halvt års tid och fram till början av
april månad kunnat iakttagas. Huruvida det bakslag som inträffat under
allra senaste tiden, betyder något mera än ett tillfälligt avbrott i en prisstegring,
som snart kommer att börja på nytt, kan icke med någon visshet av
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 318-
51
göras. De i departementspromemorian anförda skälen för att anse den stigande
konjunkturutvecklingen vara uppburen av krafter, som ännu icke blivit
uttömda, synas mig alltjämt mest vägande. Därmed följer också sannolikheten
av att priserna, åtminstone till en viss grad, fortsätta att stiga. Den
möjligheten kan naturligtvis inte heller uteslutas, att prisstegringen i de för
världsekonomien bestämmande länderna kommer att överskrida gränserna
för vad man kan betrakta såsom det för en högkonjunktur normala och att
därmed antaga en inflationsartad karaktär.
Skulle dylika utsikter hota, råder väl knappast något tvivel om att den
gräns snart vore uppnådd, vid vilken även djupt ingripande åtgärder skulle
framstå såsom befogade för att söka i möjligaste mån hålla vårt land utanför
en ödesdiger utveckling. De åtgärder som under sådana förhållanden måste
övervägas och för vilkas genomförande de nödvändiga medlen böra finnas i
de valutavårdande myndigheternas hand, kunna kortast sammanfattas under
de båda rubrikerna: en höjning av den svenska kronans värde i förhållande
till pund sterling och en åtstramning av den inhemska kreditgivningen.
Vid en grov uppdelning av prisstegringens orsaker i det inflytande, som
härrör från prisstegringen på världsmarknaden, och det som Ilar till förutsättning
vårt eget penningöverflöd, är det naturligt alt hänvisa till en sänkning
av pundkursen såsom medlet att hejda en utifrån kommande prisstegring,
medan kreditåtstranmingen har till uppgift att hindra inflationsartade
rörelser på den inhemska marknaden. Huruvida ett dylikt särhållande av de
penningpolitiska medlen i verkligheten skulle visa sig möjligt eller lämpligt,
torde icke nu kunna med fördel diskuteras. Givet synes emellertid vara, attoni
man anser sig böra uthärda inflytandet från en prisstegring på världsmarknaden
genom bibehållandet av en fast pundkurs, det sålunda förmedlade inflytandet
inte rimligen kan anses böra motvägas genom starkt depressiva åtgärder
på den inhemska marknaden. Däremot synes det icke uteslutet, att inhemska
inflationstendenser skulle kunna mötas med mindre långtgående ingripanden
på den inhemska penningmarknaden, om samtidigt det prisstegrande
inflytandet från utlandet försvagades genom höjning av kronans internationella
värde.
Då nian går över från den sålunda skildrade möjligheten av en prisutveckling
med klart inflationistisk karaktär, till vars motverkande även mycket
långt gående åtgärder torde under allmänt gillande kunna vidtagas, och fästes
uppmärksamheten vid de mindre extrema möjligheterna ifråga örn prisutvecklingen,
möter det betydande svårigheter att på förhand söka fastställa
förutsättningarna för de penningpolitiska medlens användning. Att det icke
är önskvärt, att den nu pågående prisstegringen fortsätter, torde vara en lika
allmänt rådande uppfattning, som att åtgärder att hejda den borde omedelbart
tillgripas, örn säkerhet funnes därför, att dessa åtgärder icke medförde
några ogynnsamma verkningar i övrigt. Men uppenbart är, att de med all
sannolikhet effektiva medlen alt hålla tillbaka prisstegringen, alltså höjning
av kronans yttre värde och en kraftig åtstramning på penningmarknaden,
båda äro av den natur, att de i och för sig äro mycket litel önskvärda och
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 318-
alltså endast böra komma till användning på grund av starkt talande skäl.
Ovissheten eller riskerna av dylika depressiva åtgärder måste vägas mot
skadorna, som förorsakas av en fortsatt prisstegring. Höjningen av levnadskostnaderna
innebär en sänkning av levnadsstandarden för de folkgrupper,
som icke i egenskap av producenter kunna få del av de genom varuprisernas
höjning ökade inkomsterna. Huruvida arbetslönerna komma att höjas lika
starkt som priserna är ovisst. Häremot får ställas risken av minskad sysselsättning
och minskad produktion vid tillgripandet av olika slag av restriktiva
åtgärder. För vägningen av dessa olika risker vore det av betydelse, om man
kunde antaga, att en genom penningpolitiska åtgärder förhindrad anpassning
uppåt av det svenska prissystemet skulle vid en kommande kris göra det
lättare att undvika en lika stor anpassning nedåt. Denna i departementspromemorian
anförda möjlighet innebär icke, att fallets djup vid en ny kris
skulle växla allt efter den absoluta prisnivå, som i de olika länderna blivit
uppnådd. Om den svenska prisnivån genom kursförändring förhindras att stiga
lika starkt som den engelska och den svenska kostnadsnivån likaledes hålles
lägre, vilket förhållande tagit sig uttryck i en sänkt pundkurs, finnes ingen
anledning att antaga, att ett från världsmarknaden kommande krisartat prisfall
skulle drabba det svenska näringslivet mindre hårt, än om prisnivå och
kostnadsnivå och pundkurs varit högre. Den möjlighet som antydes, är i
stället att en frivillig höjning av kronans värde under prisstegringsperioden
skulle göra det psykologiskt och kanske politiskt lättare att möta prisfallet
under en ny kris genom att sänka kronans värde i förhållande till pundet.
Det förefaller som om något bestämt omdöme rörande dessa framtida förhållanden
nu icke skulle kunna fällas, och jag vågar alltså icke tillmäta den
antydda möjligheten någon verklig betydelse vid vägningen av argumenten
för eller emot tillgripandet av ett penningpolitiskt medel sådant som en ändring
av den svenska kronans yttre värde.
De svårigheter som sålunda möta att i nuvarande läge noggrant angiva de
förhållanden, under vilka det ena eller det andra penningpolitiska medlet
bör komma till användning, lia sin grund såväl i ovissheten om den form
konjunkturförloppet under den närmaste framtiden kan komma att antaga i
de ekonomiskt ledande länderna, som i ovissheten om de återverkningar som
kunna framkallas i vårt eget land. Det torde därför icke vara möjligt och
icke heller önskvärt att snävare begränsa de valutavårdande instansernas
handlingsfrihet än som sker genom en hänvisning till de allmänna riktlinjer,
som i det föregående uppdragits.
Såsom bankoutskottet vid 1933 års riksdag anförde, bör bestämmandet och
avgörandet av vilka medel som under olika förhållanden lämpligen böra komma
till användning för att nå det av statsmakterna fastställda målet för penningpolitiken
ankomma på riksbanksledningen, som i detta avseende har att
ensam bära ansvaret. Giltigheten av detta uttalande synes fortfarande kunna
upprätthållas under den självklara förutsättningen att alla statsmakternas
olika åtgöranden, som öva inflytande på det ekonomiska livet och därmed
på penningväsendet, samordnas, så att de stödja och icke motverka var
-
Kungl. Majda proposition nr 318.
53
andra. Särskilt blir detta nödvändigt under förhållanden som de nuvarande,
då åtgärder som ligga helt utanför riksbankens verksamhetssfär framstå
såsom alternativ eller såsom komplement till ingripanden från riksbankens
sida, varför avvägningen endast kan ske under vederbörlig samverkan
mellan de instanser som bära ansvaret både för penningpolitiken och för den
ekonomiska politiken överhuvud.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
dels att riksbanken må för tiden från och med den 1 juni
1937 till och med den 28 februari 1938 vara fritagen från
skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar
med guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken
att, om förhållandena därtill giva anledning, före utgången
av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens
sedlar,
dels ock att riksgäldskontoret må förskottsvis, genom överlämnande
av statskuldbevis med form och förfallotid bestämda
i samråd med riksbanken, ställa medel till förfogande för
den myndighet, åt vilken kan komma att uppdragas att enligt
fastställda direktiv verkställa inköp för statens räkning
från utlandet, att av myndigheten användas för förvärv från
riksbanken av för myndighetens verksamhet erforderliga belopp
i guld och valutor intill ett värde efter dagskurs av
högst 100,000,000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ragnar Sundén.
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 318.
Tabellbilaga A till P. M. angående det nuvarande prisläget.
Indextal för råvarupriser, partipriser och levnadskostnader i U. S. A., England
och Sverige 1928—1937.
(1935 = 100.)
Ar och månad
Råvarupriser
Partipriser
Levnadskostnader |
|
U. S. A.
England
U. S. A.
England
Sverige
U. S. A.
England
•
Sverige |
1928 mars ........
120
133
128
114
j
109
juni..........
—
_
122
135
130
117
115
110
september ....
—
—
125
130
126
—
115
110
december ____
—
121
131
125
118
117
109
1929 mars ........
_
122
133
124
_
116
109
juni..........
—
—
120
128
120
117
lil
108
september ....
—
—
121
129
121
—
114
109
december ____
—
—
117
125
115
118
116
107
1930 mars ........
—
_
114
118
108
_
109
105
juni..........
—
—
109
114
106
115
108
105
september ....
—
—
105
109
103
—
109
104
december ....
_
—
97
103
101
lil
107
103
1931 mars ........
—
—
94
100
97
107
102
102
juni..........
—
—
87
98
95
104
102
101
september ....
68
71
86
94
92
103
101
101
december ____
67
85
82
100
96
100
102
100
1932 mars ........
63
83
82
99
94
96
100
100
juni..........
55
72
80
93
93
93
100
100
september ....
58
78
81
97
95
92
100
100
december ....
57
79
79
96
93
91
99
98
1933 mars ........
54
76
75
92
90
87
95
98
juni..........
70
84
81
96
91
88
96
98
september ....
87
95
89
97
94
94
98
98
december ....
85
91
89
97
95
93
99
98
1934 mars ........
89
96
92
98
97
95
97
98
juni..........
91
98
94
98
98
95
98
99
september____
96
99
97
100
98
98
100
99
december ____
99
94
96
99
99
97
100
99
1935 mars ........
95
94
99
98
99
99
97
99
juni..........
99
100
100
99
100
100
100
100
september____
103
103
101
101
99
100
101
100
december ....
103
103
101
103
102
101
102
101
1936 mars ........
103
104
100
103
102
100
100
101
juni..........
101
104
99
104
102
103
100
101
september ....
108
108
102
108
105
104
103
100
december ____
114
114
105
113
109
104
105
101
1937 mars ........
125
128
109
120
117
‘105
105
103
1 Februari.
Råvarupriser: Bank of England, 13—19 sept. 1931 = 100.
Partipriser: U. S. A. Bureau of Labor, 1926 = 100.
England. Board of Trade, 1930 = 100.
Sverige. Kommerskollegium, 1913 = 100.
Levnadskostnader: U. S. A. National Industrial Conference Board, 1929 = 100.
England. Ministry of Labour, juli 1914 = 100.
Sverige. Socialstyrelsen, juli 1914 = 100.
55
Kungl. Maj:ts proposition nr 318.
Tabellbilaga B till P. M. angående det nuvarande prisläget.
Indextal lör priser å Jordbruks- och industriprodukter i U. S. A., England och
Sverige samt för export- och importpriser för industriprodukter i Sverige 1928 1937.
(1935 = 100.)
Ar och månad
Jordbruksprodukter
Industrip rodukter
Sverige:
Industriprodukter
U. S. A.
England
Sverige
U. S.A.
Eng-
land
Sverige
Export-
priser
Import-
priser
1928 mars..........
132
153
114 i
121
130
135
131
120
juni ..........
135
161
118
122
130
—
—
—
september ....
138
138
lil
126
127
—
—
—
december......
132
140
114
122
128
—
—
—
1929 mars..........
135
144
108
122
130
131
130
126
juni ..........
130
136
106
122
127
—
—
—
september......
135
137
105
122
127
—
—
—
december......
129
132
103
118
123
—
—
—
I 1930 mars..........
120
121
95
115
118
121
126
106
juni ..........
113
118
94
110
112
—
—
—
september......
108
114
94
106
107
—
—
—
december......
95
100
93
103
101
—
—
—
1931 mars..........
90
96
91
97
99
108
113
90
juni ..........
82
98
87
95
94
—
—
—
september......
77
97
84
95
91
—
—
—
december......
71
99
88
92
98
—
—
—
1932 mars..........
63
105
79
91
96
99
102
87
juni ..........
58
99
74
90
88
—
—
—
september......
62
95
74
90
96
—
—
—
december......
56
90
77
88
93
—
—
—
1933 mars..........
54
91
69
85
91
92
96
90
juni ..........
67
93
79
88
98
—
—
—
september......
72
93
84
97
98
—
—
—
december......
71
92
85
100
99
—
—
—
1934 mars..........
77
93
90
101
101
102
109
101
juni ..........
80
98
93
100
100
—
—
—
september......
92
106
93
100
99
—
—
—
december......
91
100
97
100
99
—
—
—
1935 mars..........
99
97
97
99
98
100
101
98
juni ..........
99
98
98
100
99
100
99
99
september......
101
102
99
100
100
99
99
99
december......
99
103
105
101
103
101
100
103
1936 mars..........
97
103
103
101
104
103
103
102
juni ..........
99
100
102
101
104
104
106
103
september......
106
117
108
103
108
106
112
103
december......
113
124
106
105
113
114
125
lil
1937 mars..........
118
133
lil
109
123
130
144
126
Jordbruksprodukter: U. S. A. Bureau of Labor, »Farm products», 1926 = 100.
England. Economist, »Cereals and meat», 1927 = 100.
Sverige. Lantmannen, 1909—13 = 100. Kommerskollegium, Spannmål,
Anim. prod. 1913 = 100.
Industriprodukter: U. S. A. Bureau of Labor, »Other Commodities», 1926= 100.
England. Board of Trade, ■ Industrial products», 1930 = 100.
Sverige. Sv. Handelsbanken, »Inom landet producerade varor» exklusive
Jordbruksprodukter.
Export-och importvaror: Sv. Handelsbanken, »Exportvaror» och »Importvaror» exklusive jordbrukets
export- och importvaror.
56
Importtullarnas inverkan på prisbildningen.
Bilaga.
V. P. M.
angående importtullarnas inverkan på prisbildningen inom
byggnadsproduktionen.
För besvarande av frågan om importtullarnas inverkan på prisbildningen
inom byggnadsproduktionen erfordras utredning beträffande dels de andelar
till vilka kostnaderna för de olika, fullbelagda byggnadsmaterialiema ingå
i produktionspriset, och dels den roll tullbeläggningen spelar vid prisbildningen
för materialierna i fråga.
1. Byggnadsproduktionskost aade raas fördelning på olika slag av material
m. m.
Även örn undersökningen begränsas till att omfatta endast produktionen
av bostadshus (främst i städerna), industribyggnader och broar, varigenom
sålunda sådana anläggningsarbeten som vägar, kanaler, hamnar, kraftverk,
vatten- och avloppsledningar m. m. icke komma i betraktande, är undersökningsmaterialet
synnerligen heterogent. Visserligen kan man i fråga örn
exempelvis bostadshus i Stockholm kanske anse, att utvecklingen med avseende
på de egentliga konstruktionsmaterialierna går mot ökad användning
av betong i bjälklag o. dyl., men trä och framförallt järn spela alltjämt avsevärd
roll. I fråga örn industri- och brobyggnader föreligger ur lämplighets-
och dyl. synpunkter ofta en viss valfrihet mellan betong- och järnkonstruktioner.
Inträffa förskjutningar i prisnivåerna för de olika konstruktionsmaterialierna
trä, järn och cement, kunna prisstegringar motverkas genom
övergång åtminstone i viss utsträckning från ett material till ett annat.
I fråga om installationsmaterial, glas o. dyl. föreligger icke samma grad av
valfrihet, och i fråga om inredningsmaterial delvis i ganska begränsad utsträckning.
Det är därför uppenbart, att den uppställda frågan icke kan allmängiltigt
besvaras ens om den begränsas till att omfatta endast exempelvis
hyresbostadshus i stad. En viss approximation kan dock vinnas genom analys
av vissa typiska fall.
I regel uppgöras kalkyler och kostnadsberäkningar icke med utgående från
kostnaden för varje ingående slag av material, antalet erforderliga arbetstimmar
m. m., utan med användande av vissa beräknade eller uppskattade
kostnader för exempelvis kubikmeter betonggjutning, kvadratmeter insatt
träpanel, löpmeter stupränna o. s. v. En analys av byggnadskostnaderna
ur nu förevarande synpunkter måste därför i regel grundas på en detaljerad
undersökning och uppdelning post för post av kalkyler eller kostnadsredovisningar.
Vid större företag, där vanligen ett flertal underentreprenader av
olika slag förekomma, blir en dylik undersökning ganska omfattande och
tidskrävande.
Det användbara primärmaterial, som utan sådant mera ingående analysarbete
kunnat erhållas, har därför varit ganska begränsat. Det har sammanställts
i form av fördelning av byggnadskostnaderna procentuellt på olika
huvudslag av material, arbete o. s v. En så ingående uppdelning av de olika
57
Importtullarnas inverkan på prisbildningen.
materialierna, att dessa kunnat fördelas på varje ifrågakommande position
i tulltaxan, har icke varit möjlig, och även den mera summariska uppdelning,
som genomförts, har på åtskilliga punkter ej kunnat bliva annat än
approximativ.
Stockholms stads fastighetskontor har i samband med utredning om bostadsförhållandena
i Stockholm samt Stockholms stads bostadspolitik verkställt
en fördelning av bvggnadskostnaderna på olika faktorer m. m., avseende
nio under åren närmast före 1935 uppförda nybyggnader, nämligen fyra
i Stockholm, två i Göteborg samt en i vardera av Malmö och Uppsala (puplicerad
i Stadskollegiets utlåtanden och memorial, bihang, 1935, nr 10 C).
1 bilaga 1 är intagen kostnadsfördelning för dessa nio byggnader sammantagna.
Från Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförenmgars riksförbund har
erhållits analyser av produktionskostnaderna 1935 och mars 1937 för dels ett
3-vånings tegelhus med betongbalklag (bil. 2) och dels ett dylikt hus med
träbjälklag (bil. 3), varjämte förbundet anskaffat och ställt till förfogande en
av enskild entreprenör utförd förhandskalkyl för en mindre fabriksbyggnad,
utförd med ytterväggar i armerad betong och gasbetong samt pelare och
bjälklag i armerad Iretong (bil. 4).
De i bil. 1—3 intagna analyserna torde giva en tämligen god föreställning
örn förhållandena i fråga örn hyreshus i städer. Vad däiemot angåi
enfamiljsvillor och -stugor i städer samt byggnader på landet i allmänhet
kan materialet knappast betraktas såsom representativt. I fråga om dessa
sistnämnda kategorier torde i regel trä spela större roll som byggnadsmaterial
än järn och cement, vadan importtullarna troligen hava något mindre
inflytande på prisbildningen än i de behandlade exemplen.
I fråga örn fabriksbyggnader torde det i bil. 4 anförda fallet ej få anses
allmängiltigt, icke minst därför, att byggnadssätt och utförande vid dessa
slag av byggnader är synnerligen varierande, på grund av såväl lokala förhållanden
som olika industriers och företags olika behov.
Från Stockholms hamnstyrelses hamnbyggnadsavdelning hava erhållits
summariska kostnadsfördelningar för dels den år 1936 färdigställda bron
mellan Kungsholmen och Lilla Essingen i Stockholm, som är försedd med
överbyggnad av stålkonstruktion (bil. 5), samt dels den åren 1932—1934 utförda
"Tranebergsbro i Stockholm, som är utförd i armerad betong, med undantag
för brobanans bärande konstruktion, som består av stålbalkar (bil. 6).
Av ett visst värde skulle vara en analys av en större bro i järnkonstruktion.
Kalkyl beträffande Västerbron i Stockholm har även utlovats, men ännu icke
erhållits; enligt uppgift på grund av att rätt ingående undersökningar vore
nödvändiga i fråga örn vissa detaljer.
2. Tullarnas maximala inverkan pä bgggnadsproduktionskostnadcrna.
För att erhålla en föreställning örn den — schematiskt sett — maximala
inverkan tullarna kunna tänkas hava på prisbildningen har för varje materialpost
i kostnadsanalyserna beräknats den andel i kostnaden, som tullsatsen
å materialet i fråga representerar. Tullsatserna, uttryckta i procent av
varupriset, och deras procentuella andel i produktionskostnaderna äro intagna
i ovannämnda bilagor. Hänsyn till den inverkan, som tullarna kunna
hava på exempelvis prisnivån i allmänhet för redskap m. m. samt på lönenivån,
har sålunda icke tagits.
Tullbeläggningens storlek i förhållande lill varuprisen angives i bil. 7—9
för vissa viktigare material. Såsom redan blivit antytt omfatta de flesta
materialposterna i kostnadsanalyserna ett flertal under olika tullpositioner
opaginerad Kontrollera mot PDF
Importtullarnas inverkan på prisbildningen.
upptagna varor. Då tullsatserna för olika positioner ej sällan avvika från
varandra och därtill tullsatsen för varor av olika dimensioner och kvaliteter
inom en och samma position, uttryckt i procent av värdet, kan variera rätt
avsevärt, har uppskattningsvis ett visst medelvärde av tullbeläggningen för
varje materialpost måst framdeduceras. Därjämte har även varit nödvändigt
att vid fastställandet av det använda medelvärdet taga hänsyn till prisnivån
vid de tidpunkter, till vilka de olika kostnadsanalyserna hänföra sig.
Det är givet, att med hänsyn till ovan relaterade omständigheter resultatet
endast kan betraktas som en approximation, vilken visserligen i fråga örn
exempelvis cement torde vara tämligen god men åter i fråga om t. ex. installationsmaterial
av olika slag säkerligen är mycket grov.
En sammanfattning av de i bil. 1—6 intagna'' kalkylerna visar följande
beträffande importtullarnas maximala inverkan på byggnadsproduktionskostnaderna:
-
Tullen utgör
i procent
Slag av byggnad av produk
tionskostnad
9
st. hyreshus i städer, före 1935 .............................. 3.8
Hyreshus i Stockholm, betongbalklag, mars 1937 ................ 3.5
Hyreshus i Stockholm, träbjälklag, mars 1937 .................. 3.2
Fabriksbyggnad i Stockholm, mars 1937 ...................... 3.9
Bron till Lilla Essingen i Stockholm, järnkonstruktion, 1936 ...... 4.6
Tranebergsbro i Stockholm, armerad betong, 1932—1934 ........ 3.9
3. Diskussion av effekten med avseende på byggnadsproduktionskostnaderna
av sänkning eller borttagande av vissa importtullar.
Frågan i vilken utsträckning en sänkning resp. ett fullständigt borttagande
av tullskyddet på byggnadsmaterial skulle påverka byggnadskostnaderna är
naturligtvis icke besvarad med ovanstående tabell. Till grund för tabellens
resultat ligger en rent mekanisk beräkning av den prissänkning på olika
byggnadsmaterial, som ett borttagande av tullarna i ett teoretiskt fall kunde
orsaka. Därvid utgör den nära överensstämmelse mellan olika undersökta
typer av byggnadsverksamhet, som tabellen visar (en variation av effekten
mellan 3.2 och 4.6 %), i och för sig intet bestyrkande av resultatens tillförlitlighet.
Överensstämmelsen är endast ett uttryck för det förhållandet, att
variationen i byggnadskostnadernas fördelning på olika poster inom de undersökta
byggnadstyperna icke spelar någon avsevärd roll. Den primära
frågan gäller i stället, huruvida den använda beräkningsmetoden kan ge ett
någorlunda exakt mått på verkan av ett borttagande av tullskyddet. Detta
beror uppenbarligen på rimligheten i antagandet, att ett borttagande av tullen
för varje produkt medför en mot tullens andel av priset svarande proportionell
sänkning av priset inom landet. Enligt de antaganden, som ligga
till grund för ovanstående kalkyler, skulle en sådan sänkning äga rum oberoende
av den faktiska importen av ifrågavarande material, alltså oberoende
av faktiskt betalad tull. Priset inom landet borde i det teoretiska fallet
överstiga utlandspriset med tullens belopp (jämte kostnader för frakt m. m.).
Under antagande av fullständigt utnyttjande av tullskyddet skulle vid fri
konkurrens priset på hemmamarknaden sjunka med tullens belopp i överensstämmelse
med beräkningarna i bil. 1—6.
Som en approximation till vad som faktiskt skulle inträffa vid en tullsänk
-
Importtullarnas inverkan på prisbildningen.
59
ning, bör en beräkning grundad på dessa antaganden närmast anses ge en
uppfattning om den maximala effekten. (Dock är det naturligtvis möjligt
att i ett konkret fall tänka sig en tullsänkning, som orsakar ett starkare prisfall,
t. ex. genom brytandet av en inhemsk monopolställning.) Hur mycket
mindre den faktiska effekten av en tullreduktion skulle bli, kan icke bestämmas
utan en omfattande analys av prisbildning och marknadsläge såväl
i Sverige som i utlandet för vart och ett av ifrågavarande material. Icke ens
efter en sådan analys, hur grundlig den än vöre, kunde dock så exakta slutsatser
dras, att ovanstående procenttal för den maximala effekten (3—5 %>)
kunde reduceras till en beräknad faktisk effekt av exempelvis 2 eller 1 °/o.
Konjunkturlägets fortgående förändring måste ständigt modifiera förutsättningarna
för prissättningen, varvid en tullförändring på import av byggnadsmaterial
till Sverige endast kommer att utgöra en faktor i ett stort komplex
av orsaker. Man kan t. o. m. påstå att även örn man skulle studera
prisserierna under en tid efter det ifrågavarande tullar nedsatts eller borttagits,
vore det omöjligt att urskilja den del av prisförändringen, som härrör
av tullsänkningen med deri grad av precision, som problemställningen kräver.
Det torde därför anses tillräckligt att i detta sammanhang endast ange
några faktorer, som kunna tänkas reducera den angivna maximala effekten.
En del av materialprisen äro reglerade genom utländska karteller. Hur dessas
prissättning på den svenska marknaden kommer att påverkas av en tullsänkning
kan icke förutses, men det är sannolikt att de i nuvarande situation
på vissa varumarknader skulle absorbera hela eller en del av tullsänkningen.
Ett studium av järnnoteringar kan icke i och för sig ge några upplysningar.
Det faktum att stålkartellen håller avsevärt lägre noteringar på Sverige än
på andra länder (se bil. 10) bör i och för sig göra det sannolikt att effekten
av tullsänkningen blir mindre än den teoretiskt beräknade. Det bör vidare
observeras, att de inhemska prisen på byggnadsmaterial i en del fall, åtminstone
indirekt, kunna vara influerade av exportpris, som icke direkt påverkas
av en tullsänkning. I den mån detta är fallet tendera de inhemska prisen
att följa med den utländska prisutvecklingen, oberoende av förändringar
i tullsatser.
En kvantitativ uppskattning av de modifikationer i beräkningen av en
tullsänknings inverkan på byggnadskostnaderna, som nämnda faktorer orsaka,
är naturligtvis icke möjlig. I sista hand är endast ett kvalitativt omdöme
rimligt, nämligen att i jämförelse med den pågående starka prisstegringen
på flertalet viktiga byggnadsmaterial kommer en tullsänkning resp.
ett fullständigt borttagande av tullarna på byggnadsmaterial att bromsa
stegringen i byggnadskostnaderna i relativt liten utsträckning.
.Stockholm i kommerskollegium den 21 april 1937.
60
Importtullarnas inverkan på prisbildningen,
Bil. 1.
Fördelning av produktionskostnaderna åren närmast före 1935 för 9 hus i Stock*
holm, Uppsala, Norrköping, Malmö och Göteborg.
(Storlek 3—6 våningar, sammanlagt värde 5,844,900 kronor.)
Tull
Produktions- kostnad, %
% av
varupris
% av produk- tionskostnad
Diverse material.-
Cement......................................
1.7
15
0.26
Tegel........................................
6.2
c:a 4
0.25
Slaggbetongplattor............................
0.9
> 6
0.05
Taktegel ....................................
0.1
> 10
0.01
Järn ........................................
4.8
> 17
0.82
Trävirke......•..!.. j...............■,.........
5.3
0
_
Snickerier....................................
3.5
> 12
0.42
Vägg- och golvplattor.........................
0.4
» 6
0.02
Annat material..............................
7-4 30.3
_
Arbetslöner för byggmästarens egna arbetare ....
28.1
—
_
Körslor.............................,..........
2.4
—
—
Material o. löner för vissa spec. arb., marmor, kalk-
sten, mosaik ................................
2.0
» 6
0.12
Plåt o. smidesjärn............................
1.6
> 18
0.29
Glas m. m...................................
0.3
47
0.14
Annat material o. arbete ....................
7-1 11.0
_
''_
Installationer:
Järnrör m. m...............................
7.5
• 14
1.05
Elektrisk materiel............................
1.1
> 18
0.20
Hissmaskiner o. materiel ....................
0.5
» 10
0.05
Arbetslöner..................................
Målning:
5-7 14.8
-
—
Material ............................
1.4
* 8
0.11
Arbetslöner..................................
4-5 5.9
_
_
Diverse:
Arvoden m. m...............................
4.9
—
—
Räntor m. m...................................
Summa, procent
2.6
löO.o
3.79
Tabellen uppgjord på grundval av i oktober 1934 avslutad undersökning, publicerad i Stockholms
stadskollegiums utlåtanden och memorial, bihang, 1935, nr 10 C.
Importtullarnas inverkan på prisbildningen.
61
Bil. 2.
Fördelning av produktionskostnaderna 1935 och mars 1937 för 3-v&nings tegelhus
med betongbalklag i Stockholm.
19 3 5
• M a
r s 19 3 7
Tullbeläggning
Produktions-
Produktions-
kostnad
kostnad
% av
% av
%
%
varu-
produktions-
priset
kostnad
Diverse material m. m.:
Armeringsjäm......................
0.44
0.76
12.4
0.094
Jämbalkar ........................
1.56
1.73
c:al2
0.208
Diverse järnvaror, beslag m. m.....
1.47
1.58
»15
0.237
Plåt ..............................
0.49
0.62
14
0.087
Rör, armatur......................
4.46
4.79
» 17
0.814
Pannor, badkar, radiatorer m. m. ..
2.99
3.17
» 10
0.317
Spisar ............................
0.89
0.92
» 10
0.092
Smide (inkl. arbetslön)..............
0.79
1.35
» 5
0.068
Sanitetsgods........................
0.25
0.22
» 10
0.022
Cement............................
1.95
1.74
15
0.261
Glas ..............................
0.68
0.67
47
0.315
Marmor, kalksten, plattor, steg......
1.94
1.86
> 6
0.112
Gips, stuckarb. (inkl. arbetslön) ....
0.70
0.64
» 2
0.013
Lerrör ............................
0.16
0.14
> 8
0.011
Taktegel ..........................
0.27
0.26
> 10
0.026
Tegel..............................
2.93
2.61
> 4
0.104
Trävirke ..........................
2.59
3.44
0
—
Snickerier..........................
3.23
3.03
» 12
0.364
Elektrisk materiel..................
0.54
0.60
»18
0.108
Målerimaterial ....................
1.17
1.06
> 8
0.085
Linoleummattor....................
1.71
1.41
> 12
0.169
Papp..............................
0.22
0.24
» 4
0.010
Diverse............................
8-22 39.65
7-81 40.64
0
—
Löner och körslor....................
42.24
41.25
—
—
Arvoden o. diverse omkostnader ......
14.70
14.70
—
—
Räntor..............................
3.41
3.41
—
—
Summa procent
100. oo
lOO.oo
3.517
Tabellen uppgjord på grundval av från Hyresgästernas Sparkasse- och Bvggnadsföreningars
Riksförbund erhållna uppgifter.
62
Importtullarnas inverkan på prisbildningen,
Bil. 3.
Fördelning av produktionskostnaderna 1935 och mars 1937 för 3-vånings tegelhus
med tröbjälklag i Stockholm.
•
1935
M a
s 19 3 7
T
u 1 1
Produktions-
Produktions-
kostnad
kostnad
% av
% av
%
%
varu-
produktions
pris
kostnad
Div. material m. m.:
Armeringsjärn .............
0.18
0.30
12.4
0.037
Järnbalkar .................
1.50
1.66
12
0.199
Div. järnvaror, beslag m. m.........
1.50
1.59
15
0.239
Plåt .................
0.50
0.62
14
0.087
Rör, armatur................
4.54
4.84
17
0.8*3
Pannor, badkar, radiatorer m. m. .
3.04
3.20
10
0.320
Spisar ...................
0.91
0.93
10
0.093
Smide (inkl. arbetslön)..........
0.81
1.36
5
0.068
Sanitetsgods ................
0.25
0.22
10
0.022
• Cement..........
1.48
1.31
15
0.196
Glas ........................
0.69
0.67
47
0.315
Marmor, kalksten, plattor, steg......
1.97
1.88
6
0.113
Gips, stuckarbeten (inkl. arbetslön) ..
0.96
0.86
2
0.017
Lerrör ........................
0.14
0.14
8
0.011
Taktegel ......................
0.27
0.26
10
0.026
Tegel..............................
2.98
2.64
4
0.106
Trävirke ..........................
4.50
5.80
0
_
Snickerier..........................
3.28
3.06
12
0.367
Elektrisk materiel..................
0.54
0.60
18
0.108
Målerimaterial......................
1.19
1.08
8
0.086
Papp..............................
0.26
0.28
4
0.011
Diverse............................
7-83 39.32
737 40.67
0
—
! Löner och körslor....................
42.57
41.22
_
Arvoden och div. omkostnader........
14.70
14.70
—
_
Räntor..............................
3.41
3.41
Summa procent
100.00
lOO.oo
3.244
Tabellen uppgjord på grundval av från Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsföreningars
Riksförbund erhållna uppgifter.
Importtullarnas inverkan på prisbildningen.
63
Bil. 4.
Fördelning av produktionskostnaderna i Stockholm i mars 1937 för mindre fabriksbyggnad
i en våning, utförd med ytterväggar i armerad betong och gasbetong
samt pelare och bjälklag i armerad betong, totalkostnad c:a 132,000 kronor.
Föreliggande primäruppgifter hava ej medgivit ett fullständigt utskiljande av tullbelagda
byggnadsmaterialier, arbetslöner m. m., vadan resultatet måste betraktas som en ganska grov
approximation i underkant.
Tullbeläggning
Produktions-
kostnad %
% av
% av produk-j
varupriset
tionskostnad
j Armeringsjärn ...........
9.1
c:a 12
1.09
Cement ....................
2.5
14
0.35
Snickerier .................
7.3
c:a 6
0.44
Plåtarbete (inkl. löner 50 %).....
1.1
c:a 7
0.08
Elektr. inställ, (inkl. löner 55 %)
5.3
c:a 8
0.42
Rörinstall. (inkl. löner 40 %) ....
15.1
c:a 10
1.51
Annat material och löner ...
36.0
Allmänna omkostnader........
8.3
Vinst- och riskmarginal...........
15.3
—
—
Summa %
100. o
3.89
64
Importtullarnas inverkan på prisbildningen.
Bil. 5.
Fördelning av produktionskostnaderna år 1936 för bron mellan Kungsholmen och
Lilla Essingen i Stockholm.
Överbyggnad av stålkonstruktion. Totalkostnad cirka 315,000 kronor.
Produktions-
Tullbeläggning
kostnad, %
% av varu- priset
% av produk- tionskostnad
Materialier:
4.2
15
0.6
4.9
17
0.8
20.0
c:a 16
3.2
3.8
—
-
2.0
—
—
17.8
52.7
_
34.6
—
- i
12.7
—
—
Summa %
100.0
4.6
Fullständigt utskiljande av de tullbelagda materialierna och redskapen har ej kunnat ske, varför
tullbeläggningarnas inverkan torde vara något, ehuru troligen ej särdeles mycket underskattad.
Bil. 6.
Fördelning av produktionskostnaderna åren 1932—1931 för Tranebergsbro i
Stockholm.
Utförd i armerad betong med undantag för brobanans bärande konstruktion, som består av
helsvetsade stålbalkar. Totalkostnad 3,980,000 kronor.
Produktions-
Tullbeläggning
kostnad, %
% av varu- priset
% av produk- tionskostnad
Materialier:
7.0
15
1.1
3.4
17
0.6
13.8
c:a 16
2.2
3.3
—
—
2.8
—
—
Div. materialier, redskap, körslor ..............
15.1 45.4
—
—
43.5
—
—
11.1
—
—
Summa %
100.0
3.9
Fullständigt utskiljande av de tullbelagda materialierna och redskapen har ej kunnat ske, varför
tullbeläggningarnas inverkan torde vara något, ehuru troligen ej särdeles mycket underskattad.
Importtullarnas inverkan på prisbildningen,
65
Bil. 7.
Prisutvecklingen samt tullskyddets förändringar 1935—37 för visst byggnadsmaterial.
Varuslag
År
1935
1936
Jan.
1936
Febr.
1936
Mars
1936
April
1936
Maj
1936
Juni
1936
Juli
1936
Aug.
1936
Sept.
1936
Okt.
1936
Nov.
1936
Dec.
1937
Jan.
1937
Febr.
Järnbalkar från la-
ger
100
98
94
94
94
94
94
94
94
94
98
104
104
113
113
Tullskydd i % ..
9.4
9.7
10.C
10.0
10.0
10.0
10.0
10.0
10.0
10.0
9.7
9.1
9.1
8.3
8.3
Armeringsjärn
100
98
95
89
95
95
95
95
95
95
98
98
98
120
120
Tullskydd 1 % ..
21.5
21.9
22.6
24.1
22.6
22.6
22.6
22.6
22.6
22.6
21.9
21.9
21.9
17.9
17.9
Fönsterglas, Stock-
100
96
96
96
96
96
96
96
96
102
102
102
102
102
102
Tullskydd i % ..
48.0
50.0
50.0
50.0
50.0
50.0
50.0
50.0
50.0
47.1
47.1
47.1
47.1
47.1
47.1
Asfalttakpapp.....
100
90
90
90
90
90
90
90
90
120
120
120
120
120
120
Tullskydd i % ..
4.5
5.0
5.0
5.0
5.0
5.0
5.0
5.0
5.0
3.8
3.8
3.8
3.8
3.8
3.8
Cement, fritt kaj
Stockholm
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
Tullskydd i % ..
14.1
14.1
14.1
14.1
14.1
14.1
14.1
14.1
14.1
14.1
14.1
14.1
14.1
14.1
14.1
Cement, eif Göteborg
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
Tullskydd i % ..
Cement, franko Mal-
16.0
16.0
16.0
16.0
16.0
16.0
16.0
16.0
16.0
16.0
16.0
16.0
16.0
16.0
16.0
mö
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
15.3
15.3
15.3
15.3
15.3
15.3
15.3
15.3
15.3
15.3
15.3
15.3
15.3
15.3
15.3
Cement, Stockholm
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
Tullskydd i % ..
12.1
12.1
12.1
12.1
12.1
12.1
12.1
12.1
12.1
12.1
12.1
12.1
12.1
12.1
12.1
Bil. 8.
Prisutvecklingen samt tullskyddets förändringar 1935—37 för visst byggnadsmaterial.
•
Varuslag
År
1935
.1936
Jan.
1936
Febr.
1936
Mars
1936
April
1936
Maj
1936
Juni
1936
Juli
1936
Aug.
1936
Sept.
1936
Okt.
1936
Nov.
1936
Dec.
1937
Jan.
1937
Febr.-
Klippspik, 4"
100
101
101
101
101
101
101
101
101
101
101
101
101
133
133
Tullskydd i % ..
18.8
18.5
18.5
18.5
18.5
18.5
18.5
18.5
18.5
18.5
18.5
18.5
18.5
14.2
14.2
Klippspik, 3"
100
101
101
101
101
101
101
101
101
101
101
101
101
132
132
Tullskydd i % ..
17.7
17.5
17.5
17.5
17.5
17.5
17.5
17.5
17.6
17.5
17.5
17.5
17.5
13.4
13.4
Trådspik, 2V2" ....
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
108
125
125
Tullskydd i % ..
22.2
22.2
22.2
22.2
22.2
22.2
22.2
22.2
22.2
22.2
22.2
22.2
22.5
17.8
17.8
Trädspik, 3"
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
108
125
125
Tullskydd i % ..
30.0
30.0
30.0
30.0
30.0
30.0
30.0
30.0
30.0
30.0
30.0
30.0
27.7
24.0
24.0
Bult och skruv
100
100
100
100
100
100
100
103
103
103
103
106
106
106
142
Tullskydd i % ..
12.0
1 12.0
12.0
12.0
12.0
12.0
12.0
11.7
11.7
11.7
11.7
11.3
11.3
11.3
8.5
Militer
100
| 100
100
100
100
100
100
103
103
103
103
106
106
106
142
Tullskydd i % ..
11.6
11.6
11.5
11.5
11.5
11.6
11.5
11.2
11.2
11.2
11.2
10.8
10.8
10.8
8.1
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 318.
66
Importtullarnas inverkan på prisbildningen,
Bil. 9.
Prisutvecklingen samt tullskyddets förändringar 1935—37 för visst byggnadsmaterial
Januari 1935
Mars
1937
Index
Tullskydd
%
Index
Tullskydd
%
100
17.6
142
12.4
100
18.3
116
15.7
100
18.8
117
16.1
100
12.2
118
10.3
100
13.3
124
10.7
100
17.9
116
15.4
100
18.1
116
15.6
100
11.7
119
9.9
100
19.5
139
14.0
100
19.1
143
13.3
100
20-7
148
14.0
100
23.3
162
14.3
100
23.9
156
15.3
Stångjärn, netto ....
Balkar, I NP 8—10
I NP 12—16
I NP 18—30
I NP 32—34
U NP 8—10
U NP 12—16
U NP 18—30
Tunnplåt, 0.60 mm ..
0.76 > ..
1.00 > .,
1.50 > ..
2.00 > .,
Bil 10.
Noteringar i guldpund fob Antwerpen.
1937
Stabeisen
(Stång- och profiljärn)
Formeisen
(Balkjäm)
Sverige
Övriga
Europa,
Danmark
typiskt
Syd-
amerika
Asien
Sverige
Övriga
Europa,
Danmark
typiskt
Syd-
amerika
Asien
10/i........
4. 0.0.
4.7. 6.
3. 5.0.
4. 5.0.
4.0.0.
4. 3.6.
ls/s........
4. 0.0.
4. 7. 6.
4. 7. 6.
4. 7. 6.
3.5. 0.
4. 5.0.
4. 2. 6.
4. 7.6.
"/»........
4.10.0.
5.0.0.
5. 0.0.
5. 0.0.
3. 5.0.
4.17. 6.
5.0.0.
4.17. 6.
377862. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- SU 1937:179 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anslag till statlig lagerhållning m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
- Rskr. 1937:328 Skrivelse till Konungen angående användande av riksbankens vinst för år 1936. s. 2 i texten
- BU 1937:67 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld, m s. 1 i texten
- BevU 1937:26 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § 1 mom. förordningen den 6 november 1908 angående en sä a2 i texten