Sök i Ratio Lex

Med förslag till avtal med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

1938-01-28 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1938:74, Med förslag till avtal med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 74.

1

Nr 74.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till avtal

med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund; given Stockholms

slott den 28 januari 1938.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att bemyndiga

Kungl. Maj:t att å statens vägnar med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag

och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund träffa avtal i enlighet

med härvid fogat förslag.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang lill riksdagens protokoll 1938.

1 sami.

Nr 74.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 74.

Förslag till avtal.

Mellan Svenska staten, å ena sidan, samt Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag,

nedan kallat LKAB, och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,

nedan kallat TGO, å andra sidan, har träffats följande avtal.

1) LKAB äger — under förutsättning att trafikförhållandena icke lägga

hinder i vägen — att för tiden intill den 1 oktober 1940 utöver de i 1927

års malmavtal medgivna maximikvantiteterna bortfrakta ytterligare högst

6 miljoner ton malm från gruvfälten Kiirunavaara, Gellivare och Luossavaara

på de i sagda avtal fastställda fraktvillkoren. Malmkvantitet, som på

grund av denna bestämmelse bortfraktas, benämnes här nedan merbrytning.

2) Av bolagets vinst, beräknad med tillämpning av 1927 års avtal, skall

ett belopp, som vid lika fördelning av sagda vinst på bolagets hela malmproduktion

motsvarar en tredjedel av den å merbrytningen för året belöpande

vinstandelen, användas till extra avskrivning genom avsättning till

en avskrivningsfond. Den efter nyssnämnda avsättning återstående vinsten

skall fördelas mellan preferens- och stamaktierna på sätt i § 5 av 1927 års

avtal föreskrives, i den mån densamma icke genom fondering enligt § 4 i

1932 års malmavtal undandrages från vinstfördelningen.

Med avseende å beslut om eventuellt förfogande över avskrivningsfonden

för verkställandet av avskrivningar gäller vad i § 4 av 1932 års malmavtal

finnes föreskrivet.

3) Oavsett uppläggandet av här ovan avhandlade avskrivningsfond skall

det åligga LKAB att årligen verkställa lika stora avskrivningar, som eljest

ålegat bolaget enligt 1927 års avtal.

4) I händelse statsinlösen av stamaktierna i LKAB enligt 1927 års avtal

kommer till stånd, skall, vid uppskattning av den till grund för beräknandet

av lösesumman liggande medelnettovinsten per ton malm, iakttagas,

att vinsten för de år, under vilka avsättningar till avskrivningsfond enligt

punkt 2 här ovan blivit verkställda, skall ökas med sålunda avsatta belopp,

samt

att bolagets årliga utgifter under den i §§ 25 och 26 av nyssnämnda avtal

omförmälda tioårsperioden skola ökas med tre procent av de belopp, som

före respektive års ingång blivit enligt punkt 2 här ovan avsatta till avskrivningsfonden.

Vid inlösen skall TGO icke tillgodoföras någon del av avskrivningsfonden.

5) Under tiden intill den 31 december 1940 äger TGO öka exporten avmalm

från Grängesbergs Gruvaktiebolag tillhöriga gruvor i Grängesberg

med sammanlagt högst 600,000 ton utöver i 1927 års avtal fastställt maximum.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 74.

3

6) a) Till § 17 första stycket i 1927 års malmavtal göres följande tillägg:

I den mån malmen användes för järntillverkning inom Norrbottens län,

må staten eller den eller de, till vilka staten överlåter sin rättighet, utan höjning

av priset utesluta malm nied högre fosforhalt och begränsa leveransen

till malm med lägre fosforhalt, varvid maximikvantiteten 100,000 ton minskas

med den uteslutna kvantiteten.

b) För järntillverkning i Norrbottens län åtager sig LKAB att, därest staten

så påfordrar, utan inskränkning i de kvantiteter, som bolaget avtalsenligt

äger bortfrakta från sina gruvfält, årligen bryta och till ett pris motsvarande

självkostnaden ökad med 10 % tillhandahålla staten eller den

eller dem, till vilka staten överlåter sin rättighet, intill 100,000 (etthundratusen)

ton fosformalm från Gellivare och/eller Kiirunavaara. Med fosformalm

förstås härvid malm med en genomsnittlig fosforhalt, vad Gällivare

angår, av 0.7—1.0 % och, vad Kiirunavaara angår, av 1.5—2.0 °/o. Vid praktiskt

taget lika användbarhet skall malm från Gellivare i första rummet

ifrågakomma. För leveransen skola gälla samma bestämmelser, som under

§17 a—g i 1927 års malmavtal angivas för leveranser från Luossavaara.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majits proposition nr 74.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 januari

1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Levinson, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Den rådande ekonomiska högkonjunkturen har i sin senare del utmärkts

av att på världsmarknaden uppstått brist på vissa betydelsefulla produktionsförnödenheter,

främst järn och stål. Detta för en utpräglad ekonomisk

uppsvingsperiod karakteristiska drag, som närmast förklaras av en starkt

ökad anläggningsverksamhet och som återspeglats i stegrade priser, har

skärpts genom att leveranserna av malm från vissa utländska gruvdistrikt

under senare tid ej kunnat fortgå i samma utsträckning som tidigare.

I detta läge har det synts motiverat att upptaga till övervägande möjligheten

av ökad malmexport från Sverige. Dels föreligga ur allmänna synpunkter

vägande skäl för att såvitt möjligt motverka råvarubristen. Dels

är det med tanke på det ekonomiska utnyttjandet av Sveriges naturtillgångar

lämpligt att genom ökad export söka tillgodose den stegrade efterfrågan på

malm som nu gör sig gällande. Till risken för att en konjunkturbetingad försämring

i avsättningsmöjligheterna senare skall inträda kommer, att marknaden

för den svenska malmen kan bliva begränsad genom brytning av andra,

hittills icke nyttjade fyndigheter. Denna möjlighet kan aktualiseras, för den

händelse malmkundernas krav icke inom skäliga gränser nu tillgodoses.

En ökning av exporten bör givetvis ske under beaktande av att mera betydande

kapitalinvesteringar åtminstone för närvarande böra undvikas och med

tanke jämväl på angelägenheten av en rationell hushållning med ifrågavarande

naturtillgångar.

Sveriges huvudsakliga export av järnmalm härrör från de malmfält, som

ägas av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag (i det följande kallat LKAB)

samt Trafikaktiebolaget Grängesberg^Oxelösund (i det följande benämnt

TGO). Dessa bolags rätt till malmbrytning är begränsad genom avtal med

svenska staten av år 1927. LKAB är enligt detta avtal berättigat att från

gruvfälten Kiirunavaara, Gellivare och Luossavaara för varje bokslutsår bortfrakta

sammanlagt högst 9 miljoner ton järnmalm, dock att den sålunda fastställda

årskvantiteten kan överskridas med intill 10 procent under iakt
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

5

tagande av att de under en period av tre på varandra följande bokslutsår bortfraktade

kvantiteterna icke må sammanlagt överstiga 27 miljoner ton. Enligt

samma avtal har TGO förbundit sig att begränsa exporten av malm från de

Grängesbergs Gruvaktiebolag tillhöriga gruvorna i Grängesberg, så att densamma

ej överstiger 1 miljon ton årligen.

På grundval av nyssnämnda överväganden rörande läget på marknaden

för malm bär det synts såväl bolagens styrelser som mig lämpligt, att malmbrytningen

nu ökas utöver de sålunda i 1927 års avtal fastställda gränserna.

De i ärendet förda förhandlingarna hava utmynnat i ett förslag till överenskommelse

enligt vilket från de lappländska malmfälten skulle intill den 1

oktober 1940 få bortfraktas ytterligare högst 6 miljoner ton samt från gruvorna

i Grängesberg intill utgången av år 1940 ytterligare högst 600,000 ton

malm. Den föreslagna tidsbegränsningen har synts mig lämplig med hänsyn

till det ovissa läget och den därav betingade svårigheten att bedöma varaktigheten

av den stegrade efterfrågan på järnmalm. En merbrytning av

angiven omfattning är, enligt vad bolagen uppgivit, praktiskt taget att betrakta

såsom maximum för vad som tekniskt kan åstadkommas under den

nu ifrågavarande tiden. Brytningen kan icke anses nämnvärt inverka på den

framtida malmtillgången och skulle icke kräva några nya fasta anläggningar;

de maskiner som skulle behöva anskaffas vore att betrakta endast som en i

förhållande till normala inköp något tidigare företagen förnyelse och komplettering

av den maskinella utrustningen.

Vid sidan av de här i korthet motiverade bestämmelserna rörande ökad

brytning innefattar avtalsförslaget väsentligen föreskrifter som avse att

tillgodose statens intressen såsom meddelägare i LKAB. Innan jag redogör

för innebörden av dessa föreskrifter, torde det tillåtas mig att i korthet

bringa i erinran huvudgrunderna för det inbördes rättsförhållandet mellan intressenterna

i LKAB och de punkter i gällande malmavtal, som äro av betydelse

för nu föreliggande frågas bedömande.

Staten och TGO äga vardera hälften av aktierna i LKAB. Statens aktier

betecknas såsom preferensaktier och TGO:s såsom stamaktier. De båda intressenternas

inbördes rättigheter och skyldigheter regleras genom avtal av

år 1927 och år 1932.

Beträffande den närmare innebörden av 1927 års avtal torde få hänvisas

till proposition nr 241 till 1927 års riksdag. Här må allenast erinras örn följande.

För tiden t. o. m. den 30 september 1947 äger staten rätt till royalty

av en krona 50 öre för varje bortfraktad ton järnmalm. I den mån vinsten

för de olika åren därtill förslår, skall TGO såsom stamaktieägare därefter

erhålla en utdelning motsvarande statens royalty, varefter eventuellt återstående

vinst lika fördelas mellan de båda intressenterna. Den 30 september

1947 och sedermera vart tionde år den 30 september äger staten rätt att inlösa

stamaktierna i LKAB mot en lösesumma, sorn, pa sätt i avtalet närmare

bestämmes, beräknas till hälften av det kapitaliserade värdet av medelnettovinsten

å en brytningskvantitet av 4,250,000 ton järnmalm. Därest inlösen

icke sker den 30 september 1947, skall, för tiden efter nämnda dag och intill

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

dess staten begagnar sig av sin ^lösningsrätt, LKAB:s nettovinst fördelas

mellan intressenterna sålunda, att vinsten, i vad den belöper på en under

varje bokslutsår bortfraktad kvantitet av intill 3,750,000 ton, delas lika mellan

preferens- och stamaktieägarna (staten, resp. TGO) samt, i vad den belöper

på överskjutande kvantiteter, fördelas med 2/3 till staten och 1/s till TGO.

Den omständigheten, att statens inlösningsrätt utövas genom övertagande av

äganderätten till stamaktierna, medför, att staten övertager företaget, sådant

det vid inlösningstillfället befinnes med tillgångar och skulder. Detta förhållande

har föranlett införandet av vissa bestämmelser till reglerande av

LKABrs ekonomiska förvaltning för tiden till en eventuell inlösen. Hit äro

att räkna, förutom den tidigare berörda regleringen av rätten till bortfraktning

av malm, jämväl stadgandena om å ena sidan, att bela den utdelningsbara

vinsten även skall utdelas, och å andra sidan, att vissa i avtalet angivna

avskrivningar för varje år skola verkställas.

1932 ars avtal, vilket föranleddes av den senaste ekonomiska krisens återverkningar

på LKAB:s verksamhetsområde, avsåg bland annat att tillföra

bolaget ökat rörelsekapital och att till konsolidering av bolagets ställning

för mötande av nya kriser bereda tillfälle till fondering av vinster inom bolaget.

I sistnämnda hänseende stadgas, att fondering av bolagets vinstmedel

utöver föreskriven avsättning till reservfond må genom beslut å ordinarie

bolagsstämma äga rum till omfattning och för ändamål, som godkännas av

röstande vilka företräda mer än hälften av preferensaktiekapitalet (d. v. s.

staten). För att beslut örn ianspråktagande av sålunda fonderade medel

skall vara giltigt, erfordras att det biträdes av preferensaktieägarna på sätt

nyss blivit sagt. I händelse statsinlösen av stamaktierna enligt 1927 års avtal

kommer till stånd, skola sålunda fonderade vinstmedel fördelas lika mellan

de båda intressenterna. Grunden till sistnämnda bestämmelse är den,

att därest 1927 års avtal om utdelning av vinsten tillämpas, hälften av vinsten

skall gå till vardera sidan. Om utdelningen minskas genom fondering,

sker denna alltså med vinstmedel, till vilka båda sidorna äga lika rätt, och

de fonderade medlen böra alltså vid upplösning av parternas bolagsförhållande

lika fördelas dem emellan.

Med avseende å fördelningen av vinsten å den ifrågasatta merbrytningen

vid de lappländska malmfälten innehåller det föreliggande avtalsförslaget

regler som i vissa avseenden avvika från de eljest gällande. Sålunda föreslås,

att Va av denna vinst skall avsättas till en avskrivningsfond, som i händelse

statsinlösen äger rum, skall oavkortad bibehållas i bolaget, under det

att återstående 2/3 av vinsten skola disponeras i enlighet med bestämmelserna

i 1927 och 1932 års avtal. Innebörden av denna bestämmelse är i korthet, att

därest inlösen av stamaktierna äger rum, staten har tillförsäkrats vederlag

för den minskning i malmtillgången, som genom den ifrågasatta merbrytningen

ma hava ägt rum, under det att båda intressenterna i princip bibehållas

vid sina inbördes rättigheter och skyldigheter enligt gällande avtal, för den

händelse inlösen icke skulle komma till stånd. I anslutning härtill har i avtalsförslaget

inryckts bestämmelse av innehåll, att avsättningen till avskriv
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

7

ningsfond icke skall i någondera riktningen påverka den på grundval av medelnettovinsten

per ton malm beräknade inlösningssumman, vilken alltså avses

skola beräknas till samma belopp, som om någon utökning av brytningen

icke kommit till stånd.

I avsikt att söka främja uppkomsten av malmförädling inom Norrbottens

län ha vidare i avtalsförslaget inryckts bestämmelser bland annat om skyldighet

för LKAB att, utan inskränkning i de kvantiteter som bolaget avtalsenligt

äger bortfrakta från sina malmfält, årligen till ett pris motsvarande

självkostnaden ökad med 10 procent tillhandahålla intill 100,000 ton av för

ändamålet lämplig malm.

Med avseende å förslagets detaljbestämmelser, i den mån dessas innehåll

icke redan blivit omnämnt, torde följande upplysningar böra lämnas.

I första punkten av förslaget regleras merbrytningen vid de lappländska

malmfälten. LKAB har för verksamhetsåret 1 oktober 1935—30 september

1936 icke bortfraktat mer än cirka 6.1 miljoner ton malm samt äger i följd

härav enligt 1927 års avtal att för vartdera av åren 1 oktober 1936—30 september

1937 och 1 oktober 1937—30 september 1938 uttaga sammanlagt 9.9

miljoner ton. Med avseende å såväl brytningsplaner som försäljningar har

LKAB redan inrättat sig för dessa kvantiteter. På grund härav skall givetvis

till merbrytningen endast hänföras, vad som för tiden t. o. m. den 30 september

1938 överskjuter 9.9 miljoner ton. För tiden efter sistnämnda dag skall

enligt vid förhandlingarna nådd enighet mellan mig och stamaktieägaren till

merbrytningen räknas allt som överstiger 9 miljoner ton. Vid avtalstidens

utgång den 1 oktober 1940 återinträda automatiskt bestämmelserna i

1927 års avtal örn möjligheten till förskjutning av de bortfraktade kvantiteterna

mellan de olika åren.

Genom stadgandet i andra punkten regleras dispositionen av den å merbrytningen

uppkommande vinsten. Enligt punktens andra stycke tillförsäkras

staten medbestämmanderätt i fråga om användningen av avskrivningsfonden.

Vinsten å merbrytningen kan givetvis användas till fonderingar utöver den

tredjedel, som skall avsättas till avskrivningsfond. I så fall skola dock å sådan

fondering tillämpas bestämmelserna i 1932 års malmavtal, varigenom

TGO i händelse av slatsinlösen utfår sin hälft av de fonderade medlen.

För undvikande av missförstånd har i tredje punkten fastslagits, att uppläggandet

av avskrivningsfond icke medför någon minskning i fråga om de

avskrivningar, som det åligger LKAB verkställa enligt 1927 års avtal.

Med bestämmelserna i första stycket av fjärde punkten avses att tillgodose

det tidigare nämnda önskemålet, alt i händelse av slatsinlösen av stamaktierna

i LKAB någon ändring av den på grundval av medelnettovinsten per ton

malm beräknade inlösningssummans storlek icke skall äga rum. Å ena sidan

skall sagda medelnettovinst sålunda icke minskas genom att en tredjedel av

vinsten å merbrytningen avsättes till en avskrivningsfond, men å andra sidan

skall den icke heller ökas genom den fördel i ränteavseende, som uppkommer

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

för bolaget genom avskrivningsfondens tillskapande. Sistnämnda syfte tillgodoses

genom stadgandet, att vid medelnettovinstens beräknande bolagets årliga

utgifter skola anses ökade med såsom under omständigheterna skäliga

ansedda 3 procent av de belopp, som före respektive års ingång blivit avsatta

till avskrivningsfonden.

Sista stycket av punkten innehåller det av mig tidigare berörda stadgandet,

att i händelse av statsinlösen TGO icke skall tillgodoföras något av avskrivningsfonden.

I femte punkten regleras merbrytningen vid Grängesbergsgruvorna. Skillnaden

mellan de i denna och i första punkten angivna tidsfristerna betingas

av att bokslutsåret för Grängesbergs Gruvaktiebolag sammanfaller med kalenderåret

men för LKAB utlöper den 30 september.

Sjätte punkten slutligen omfattar de särbestämmelser rörande leveransen

av malm, lämpad för försök till malmförädling inom Norrbottens län, som

jag tidigare omnämnt.

över det förslag till avtal, för vars innehåll jag här redogjort, ha utlåtanden

efter remiss avgivits av statskontoret, kommerskollegium — som i ärendet

hört bergmästaren i Norra distriktet — och järnvägsstyrelsen. I intet

fall ha erinringar riktats mot förslaget, att brytningen skulle i angiven omfattning

ökas. De hörda myndigheterna ha jämväl funnit de föreslagna detaljbestämmelserna

rörande disposition av vinsten, fondering m. m. ändamålsenliga.

1 Beträffande det i avtalsförslaget införda stadgandet om viss skyldighet för

LKAB att tillhandahålla malm för järntillverkning i Norrbottens län, mot vilket

bergmästaren i Norra distriktet riktat vissa invändningar, har kommerskollegium

anfört, att då planer ännu icke förelåge utarbetade angående upptagande

av dylik tillverkning, så vore det icke möjligt att nu uttala sig i frågan,

om det föreslagna leveransåtagandet motsvarade blivande behov. Kollegiet

funne emellertid ej anledning till erinran mot att det föreslagna stadgandet

infördes i avtalet.

Från kollegiets sida har ifrågasatts, huruvida ej i avtalet borde för tydlighetens

skull angivas, att malm som brytes på grund av ifrågavarande avtal

skall, i den mån ej annat sägs, likställas med i § 3 av 1927 års avtal omnämnd

malm. Uttalandet har föranlett en mindre, formell justering av första

punkten i avtalsförslaget. Det ifrågasatta tillägget skulle därefter kunna

få betydelse endast för tolkningen av § 4 i 1927 års avtal, men då tillämpligheten

av detta stadgande på merbrytningen ändock synes ostridig, har jag

ej funnit någon komplettering av avtalet i angivet avseende erforderlig.

I anledning av det i första punkten av avtalsförslaget införda förbehållet

angående trafikförhållandena har järnvägsstyrelsen framhållit, att man med

den ifrågasatta merbrytningen kommer upp till en exceptionellt hög transportprestation

för en enkelspårig bana. Möjligheterna att efter eventuella

driftsavbrott taga igen det förlorade äro därför skäligen begränsade och berörda

förbehåll kan alltså komma att bliva av ej blott teoretisk betydelse,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

även om LKAB med största möjliga jämnhet fördelar malmavsändningen,

och trots att från statens järnvägars sida givetvis intet kommer att underlåtas,

som kan anses ägnat att med rimlig kostnad i möjlig mån säkerställa

trafikens behöriga avveckling.

Sedan förslaget örn ökad brytningsrätt offentliggjorts, ha framställningar

avseende reglering av vissa spörsmål i anslutning till det förebådade avtalet

inkommit från, bland andra, Norrbottens läns landsting, Luleå stad samt

Jukkasjärvi och Gällivare kommuners samarbetskommitté. De viktigaste i

dessa skrivelser framförda önskemålen avse dels ekonomiska åtgärder ägnade

att skydda de av malmbolagens verksamhet berörda kommunerna mot

följderna av växlande konjunkturer för malmproduktionen, dels ökad malmskeppning

över Luleå. De vittutseende och komplicerade spörsmål som berörts

i framställningarna äro föremål för utredning inom finansdepartementet.

Som de icke stå i nödvändigt samband med de frågor, som skulle vinna

sin lösning genom föreliggande förslag till nytt malmavtal, men skulle påkalla

ett icke önskvärt uppskov med den slutliga prövningen av detta, torde

jag i ett senare sammanhang för Kungl. Maj:t få anmäla de förslag vartill

framställningarna må kunna föranleda.

Föredragande departementschefen uppläser härefter det i enlighet med

vad han sålunda anfört upprättade förslaget till avtal samt hemställer, att

Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att å statens vägnar med

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag samt Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund träffa avtal i enlighet med

nämnda förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

R. Borgström.

Élhatig till riksdagens protokoll 1938. 1 sund. Nr 74.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1938:193 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till avtal med Luossavaara— Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesb s. 1 i texten
  2. SU 1938:88 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till avtal med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund j s. 1 i texten
  3. SU 1938:89 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa stödåtgärder inom malmkommunerna jämte två motioner. s. 1 i texten