Med förslag till avtal med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
1938-01-28 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1938:74, Med förslag till avtal med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 74.
1
Nr 74.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till avtal
med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund; given Stockholms
slott den 28 januari 1938.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att bemyndiga
Kungl. Maj:t att å statens vägnar med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag
och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund träffa avtal i enlighet
med härvid fogat förslag.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang lill riksdagens protokoll 1938.
1 sami.
Nr 74.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 74.
Förslag till avtal.
Mellan Svenska staten, å ena sidan, samt Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag,
nedan kallat LKAB, och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,
nedan kallat TGO, å andra sidan, har träffats följande avtal.
1) LKAB äger — under förutsättning att trafikförhållandena icke lägga
hinder i vägen — att för tiden intill den 1 oktober 1940 utöver de i 1927
års malmavtal medgivna maximikvantiteterna bortfrakta ytterligare högst
6 miljoner ton malm från gruvfälten Kiirunavaara, Gellivare och Luossavaara
på de i sagda avtal fastställda fraktvillkoren. Malmkvantitet, som på
grund av denna bestämmelse bortfraktas, benämnes här nedan merbrytning.
2) Av bolagets vinst, beräknad med tillämpning av 1927 års avtal, skall
ett belopp, som vid lika fördelning av sagda vinst på bolagets hela malmproduktion
motsvarar en tredjedel av den å merbrytningen för året belöpande
vinstandelen, användas till extra avskrivning genom avsättning till
en avskrivningsfond. Den efter nyssnämnda avsättning återstående vinsten
skall fördelas mellan preferens- och stamaktierna på sätt i § 5 av 1927 års
avtal föreskrives, i den mån densamma icke genom fondering enligt § 4 i
1932 års malmavtal undandrages från vinstfördelningen.
Med avseende å beslut om eventuellt förfogande över avskrivningsfonden
för verkställandet av avskrivningar gäller vad i § 4 av 1932 års malmavtal
finnes föreskrivet.
3) Oavsett uppläggandet av här ovan avhandlade avskrivningsfond skall
det åligga LKAB att årligen verkställa lika stora avskrivningar, som eljest
ålegat bolaget enligt 1927 års avtal.
4) I händelse statsinlösen av stamaktierna i LKAB enligt 1927 års avtal
kommer till stånd, skall, vid uppskattning av den till grund för beräknandet
av lösesumman liggande medelnettovinsten per ton malm, iakttagas,
att vinsten för de år, under vilka avsättningar till avskrivningsfond enligt
punkt 2 här ovan blivit verkställda, skall ökas med sålunda avsatta belopp,
samt
att bolagets årliga utgifter under den i §§ 25 och 26 av nyssnämnda avtal
omförmälda tioårsperioden skola ökas med tre procent av de belopp, som
före respektive års ingång blivit enligt punkt 2 här ovan avsatta till avskrivningsfonden.
Vid inlösen skall TGO icke tillgodoföras någon del av avskrivningsfonden.
5) Under tiden intill den 31 december 1940 äger TGO öka exporten avmalm
från Grängesbergs Gruvaktiebolag tillhöriga gruvor i Grängesberg
med sammanlagt högst 600,000 ton utöver i 1927 års avtal fastställt maximum.
Kungl. Maj.ts proposition nr 74.
3
6) a) Till § 17 första stycket i 1927 års malmavtal göres följande tillägg:
I den mån malmen användes för järntillverkning inom Norrbottens län,
må staten eller den eller de, till vilka staten överlåter sin rättighet, utan höjning
av priset utesluta malm nied högre fosforhalt och begränsa leveransen
till malm med lägre fosforhalt, varvid maximikvantiteten 100,000 ton minskas
med den uteslutna kvantiteten.
b) För järntillverkning i Norrbottens län åtager sig LKAB att, därest staten
så påfordrar, utan inskränkning i de kvantiteter, som bolaget avtalsenligt
äger bortfrakta från sina gruvfält, årligen bryta och till ett pris motsvarande
självkostnaden ökad med 10 % tillhandahålla staten eller den
eller dem, till vilka staten överlåter sin rättighet, intill 100,000 (etthundratusen)
ton fosformalm från Gellivare och/eller Kiirunavaara. Med fosformalm
förstås härvid malm med en genomsnittlig fosforhalt, vad Gällivare
angår, av 0.7—1.0 % och, vad Kiirunavaara angår, av 1.5—2.0 °/o. Vid praktiskt
taget lika användbarhet skall malm från Gellivare i första rummet
ifrågakomma. För leveransen skola gälla samma bestämmelser, som under
§17 a—g i 1927 års malmavtal angivas för leveranser från Luossavaara.
4
Kungl. Majits proposition nr 74.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 januari
1938.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Levinson, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:
Den rådande ekonomiska högkonjunkturen har i sin senare del utmärkts
av att på världsmarknaden uppstått brist på vissa betydelsefulla produktionsförnödenheter,
främst järn och stål. Detta för en utpräglad ekonomisk
uppsvingsperiod karakteristiska drag, som närmast förklaras av en starkt
ökad anläggningsverksamhet och som återspeglats i stegrade priser, har
skärpts genom att leveranserna av malm från vissa utländska gruvdistrikt
under senare tid ej kunnat fortgå i samma utsträckning som tidigare.
I detta läge har det synts motiverat att upptaga till övervägande möjligheten
av ökad malmexport från Sverige. Dels föreligga ur allmänna synpunkter
vägande skäl för att såvitt möjligt motverka råvarubristen. Dels
är det med tanke på det ekonomiska utnyttjandet av Sveriges naturtillgångar
lämpligt att genom ökad export söka tillgodose den stegrade efterfrågan på
malm som nu gör sig gällande. Till risken för att en konjunkturbetingad försämring
i avsättningsmöjligheterna senare skall inträda kommer, att marknaden
för den svenska malmen kan bliva begränsad genom brytning av andra,
hittills icke nyttjade fyndigheter. Denna möjlighet kan aktualiseras, för den
händelse malmkundernas krav icke inom skäliga gränser nu tillgodoses.
En ökning av exporten bör givetvis ske under beaktande av att mera betydande
kapitalinvesteringar åtminstone för närvarande böra undvikas och med
tanke jämväl på angelägenheten av en rationell hushållning med ifrågavarande
naturtillgångar.
Sveriges huvudsakliga export av järnmalm härrör från de malmfält, som
ägas av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag (i det följande kallat LKAB)
samt Trafikaktiebolaget Grängesberg^Oxelösund (i det följande benämnt
TGO). Dessa bolags rätt till malmbrytning är begränsad genom avtal med
svenska staten av år 1927. LKAB är enligt detta avtal berättigat att från
gruvfälten Kiirunavaara, Gellivare och Luossavaara för varje bokslutsår bortfrakta
sammanlagt högst 9 miljoner ton järnmalm, dock att den sålunda fastställda
årskvantiteten kan överskridas med intill 10 procent under iakt
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
5
tagande av att de under en period av tre på varandra följande bokslutsår bortfraktade
kvantiteterna icke må sammanlagt överstiga 27 miljoner ton. Enligt
samma avtal har TGO förbundit sig att begränsa exporten av malm från de
Grängesbergs Gruvaktiebolag tillhöriga gruvorna i Grängesberg, så att densamma
ej överstiger 1 miljon ton årligen.
På grundval av nyssnämnda överväganden rörande läget på marknaden
för malm bär det synts såväl bolagens styrelser som mig lämpligt, att malmbrytningen
nu ökas utöver de sålunda i 1927 års avtal fastställda gränserna.
De i ärendet förda förhandlingarna hava utmynnat i ett förslag till överenskommelse
enligt vilket från de lappländska malmfälten skulle intill den 1
oktober 1940 få bortfraktas ytterligare högst 6 miljoner ton samt från gruvorna
i Grängesberg intill utgången av år 1940 ytterligare högst 600,000 ton
malm. Den föreslagna tidsbegränsningen har synts mig lämplig med hänsyn
till det ovissa läget och den därav betingade svårigheten att bedöma varaktigheten
av den stegrade efterfrågan på järnmalm. En merbrytning av
angiven omfattning är, enligt vad bolagen uppgivit, praktiskt taget att betrakta
såsom maximum för vad som tekniskt kan åstadkommas under den
nu ifrågavarande tiden. Brytningen kan icke anses nämnvärt inverka på den
framtida malmtillgången och skulle icke kräva några nya fasta anläggningar;
de maskiner som skulle behöva anskaffas vore att betrakta endast som en i
förhållande till normala inköp något tidigare företagen förnyelse och komplettering
av den maskinella utrustningen.
Vid sidan av de här i korthet motiverade bestämmelserna rörande ökad
brytning innefattar avtalsförslaget väsentligen föreskrifter som avse att
tillgodose statens intressen såsom meddelägare i LKAB. Innan jag redogör
för innebörden av dessa föreskrifter, torde det tillåtas mig att i korthet
bringa i erinran huvudgrunderna för det inbördes rättsförhållandet mellan intressenterna
i LKAB och de punkter i gällande malmavtal, som äro av betydelse
för nu föreliggande frågas bedömande.
Staten och TGO äga vardera hälften av aktierna i LKAB. Statens aktier
betecknas såsom preferensaktier och TGO:s såsom stamaktier. De båda intressenternas
inbördes rättigheter och skyldigheter regleras genom avtal av
år 1927 och år 1932.
Beträffande den närmare innebörden av 1927 års avtal torde få hänvisas
till proposition nr 241 till 1927 års riksdag. Här må allenast erinras örn följande.
För tiden t. o. m. den 30 september 1947 äger staten rätt till royalty
av en krona 50 öre för varje bortfraktad ton järnmalm. I den mån vinsten
för de olika åren därtill förslår, skall TGO såsom stamaktieägare därefter
erhålla en utdelning motsvarande statens royalty, varefter eventuellt återstående
vinst lika fördelas mellan de båda intressenterna. Den 30 september
1947 och sedermera vart tionde år den 30 september äger staten rätt att inlösa
stamaktierna i LKAB mot en lösesumma, sorn, pa sätt i avtalet närmare
bestämmes, beräknas till hälften av det kapitaliserade värdet av medelnettovinsten
å en brytningskvantitet av 4,250,000 ton järnmalm. Därest inlösen
icke sker den 30 september 1947, skall, för tiden efter nämnda dag och intill
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
dess staten begagnar sig av sin ^lösningsrätt, LKAB:s nettovinst fördelas
mellan intressenterna sålunda, att vinsten, i vad den belöper på en under
varje bokslutsår bortfraktad kvantitet av intill 3,750,000 ton, delas lika mellan
preferens- och stamaktieägarna (staten, resp. TGO) samt, i vad den belöper
på överskjutande kvantiteter, fördelas med 2/3 till staten och 1/s till TGO.
Den omständigheten, att statens inlösningsrätt utövas genom övertagande av
äganderätten till stamaktierna, medför, att staten övertager företaget, sådant
det vid inlösningstillfället befinnes med tillgångar och skulder. Detta förhållande
har föranlett införandet av vissa bestämmelser till reglerande av
LKABrs ekonomiska förvaltning för tiden till en eventuell inlösen. Hit äro
att räkna, förutom den tidigare berörda regleringen av rätten till bortfraktning
av malm, jämväl stadgandena om å ena sidan, att bela den utdelningsbara
vinsten även skall utdelas, och å andra sidan, att vissa i avtalet angivna
avskrivningar för varje år skola verkställas.
1932 ars avtal, vilket föranleddes av den senaste ekonomiska krisens återverkningar
på LKAB:s verksamhetsområde, avsåg bland annat att tillföra
bolaget ökat rörelsekapital och att till konsolidering av bolagets ställning
för mötande av nya kriser bereda tillfälle till fondering av vinster inom bolaget.
I sistnämnda hänseende stadgas, att fondering av bolagets vinstmedel
utöver föreskriven avsättning till reservfond må genom beslut å ordinarie
bolagsstämma äga rum till omfattning och för ändamål, som godkännas av
röstande vilka företräda mer än hälften av preferensaktiekapitalet (d. v. s.
staten). För att beslut örn ianspråktagande av sålunda fonderade medel
skall vara giltigt, erfordras att det biträdes av preferensaktieägarna på sätt
nyss blivit sagt. I händelse statsinlösen av stamaktierna enligt 1927 års avtal
kommer till stånd, skola sålunda fonderade vinstmedel fördelas lika mellan
de båda intressenterna. Grunden till sistnämnda bestämmelse är den,
att därest 1927 års avtal om utdelning av vinsten tillämpas, hälften av vinsten
skall gå till vardera sidan. Om utdelningen minskas genom fondering,
sker denna alltså med vinstmedel, till vilka båda sidorna äga lika rätt, och
de fonderade medlen böra alltså vid upplösning av parternas bolagsförhållande
lika fördelas dem emellan.
Med avseende å fördelningen av vinsten å den ifrågasatta merbrytningen
vid de lappländska malmfälten innehåller det föreliggande avtalsförslaget
regler som i vissa avseenden avvika från de eljest gällande. Sålunda föreslås,
att Va av denna vinst skall avsättas till en avskrivningsfond, som i händelse
statsinlösen äger rum, skall oavkortad bibehållas i bolaget, under det
att återstående 2/3 av vinsten skola disponeras i enlighet med bestämmelserna
i 1927 och 1932 års avtal. Innebörden av denna bestämmelse är i korthet, att
därest inlösen av stamaktierna äger rum, staten har tillförsäkrats vederlag
för den minskning i malmtillgången, som genom den ifrågasatta merbrytningen
ma hava ägt rum, under det att båda intressenterna i princip bibehållas
vid sina inbördes rättigheter och skyldigheter enligt gällande avtal, för den
händelse inlösen icke skulle komma till stånd. I anslutning härtill har i avtalsförslaget
inryckts bestämmelse av innehåll, att avsättningen till avskriv
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
7
ningsfond icke skall i någondera riktningen påverka den på grundval av medelnettovinsten
per ton malm beräknade inlösningssumman, vilken alltså avses
skola beräknas till samma belopp, som om någon utökning av brytningen
icke kommit till stånd.
I avsikt att söka främja uppkomsten av malmförädling inom Norrbottens
län ha vidare i avtalsförslaget inryckts bestämmelser bland annat om skyldighet
för LKAB att, utan inskränkning i de kvantiteter som bolaget avtalsenligt
äger bortfrakta från sina malmfält, årligen till ett pris motsvarande
självkostnaden ökad med 10 procent tillhandahålla intill 100,000 ton av för
ändamålet lämplig malm.
Med avseende å förslagets detaljbestämmelser, i den mån dessas innehåll
icke redan blivit omnämnt, torde följande upplysningar böra lämnas.
I första punkten av förslaget regleras merbrytningen vid de lappländska
malmfälten. LKAB har för verksamhetsåret 1 oktober 1935—30 september
1936 icke bortfraktat mer än cirka 6.1 miljoner ton malm samt äger i följd
härav enligt 1927 års avtal att för vartdera av åren 1 oktober 1936—30 september
1937 och 1 oktober 1937—30 september 1938 uttaga sammanlagt 9.9
miljoner ton. Med avseende å såväl brytningsplaner som försäljningar har
LKAB redan inrättat sig för dessa kvantiteter. På grund härav skall givetvis
till merbrytningen endast hänföras, vad som för tiden t. o. m. den 30 september
1938 överskjuter 9.9 miljoner ton. För tiden efter sistnämnda dag skall
enligt vid förhandlingarna nådd enighet mellan mig och stamaktieägaren till
merbrytningen räknas allt som överstiger 9 miljoner ton. Vid avtalstidens
utgång den 1 oktober 1940 återinträda automatiskt bestämmelserna i
1927 års avtal örn möjligheten till förskjutning av de bortfraktade kvantiteterna
mellan de olika åren.
Genom stadgandet i andra punkten regleras dispositionen av den å merbrytningen
uppkommande vinsten. Enligt punktens andra stycke tillförsäkras
staten medbestämmanderätt i fråga om användningen av avskrivningsfonden.
Vinsten å merbrytningen kan givetvis användas till fonderingar utöver den
tredjedel, som skall avsättas till avskrivningsfond. I så fall skola dock å sådan
fondering tillämpas bestämmelserna i 1932 års malmavtal, varigenom
TGO i händelse av slatsinlösen utfår sin hälft av de fonderade medlen.
För undvikande av missförstånd har i tredje punkten fastslagits, att uppläggandet
av avskrivningsfond icke medför någon minskning i fråga om de
avskrivningar, som det åligger LKAB verkställa enligt 1927 års avtal.
Med bestämmelserna i första stycket av fjärde punkten avses att tillgodose
det tidigare nämnda önskemålet, alt i händelse av slatsinlösen av stamaktierna
i LKAB någon ändring av den på grundval av medelnettovinsten per ton
malm beräknade inlösningssummans storlek icke skall äga rum. Å ena sidan
skall sagda medelnettovinst sålunda icke minskas genom att en tredjedel av
vinsten å merbrytningen avsättes till en avskrivningsfond, men å andra sidan
skall den icke heller ökas genom den fördel i ränteavseende, som uppkommer
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
för bolaget genom avskrivningsfondens tillskapande. Sistnämnda syfte tillgodoses
genom stadgandet, att vid medelnettovinstens beräknande bolagets årliga
utgifter skola anses ökade med såsom under omständigheterna skäliga
ansedda 3 procent av de belopp, som före respektive års ingång blivit avsatta
till avskrivningsfonden.
Sista stycket av punkten innehåller det av mig tidigare berörda stadgandet,
att i händelse av statsinlösen TGO icke skall tillgodoföras något av avskrivningsfonden.
I femte punkten regleras merbrytningen vid Grängesbergsgruvorna. Skillnaden
mellan de i denna och i första punkten angivna tidsfristerna betingas
av att bokslutsåret för Grängesbergs Gruvaktiebolag sammanfaller med kalenderåret
men för LKAB utlöper den 30 september.
Sjätte punkten slutligen omfattar de särbestämmelser rörande leveransen
av malm, lämpad för försök till malmförädling inom Norrbottens län, som
jag tidigare omnämnt.
över det förslag till avtal, för vars innehåll jag här redogjort, ha utlåtanden
efter remiss avgivits av statskontoret, kommerskollegium — som i ärendet
hört bergmästaren i Norra distriktet — och järnvägsstyrelsen. I intet
fall ha erinringar riktats mot förslaget, att brytningen skulle i angiven omfattning
ökas. De hörda myndigheterna ha jämväl funnit de föreslagna detaljbestämmelserna
rörande disposition av vinsten, fondering m. m. ändamålsenliga.
1 Beträffande det i avtalsförslaget införda stadgandet om viss skyldighet för
LKAB att tillhandahålla malm för järntillverkning i Norrbottens län, mot vilket
bergmästaren i Norra distriktet riktat vissa invändningar, har kommerskollegium
anfört, att då planer ännu icke förelåge utarbetade angående upptagande
av dylik tillverkning, så vore det icke möjligt att nu uttala sig i frågan,
om det föreslagna leveransåtagandet motsvarade blivande behov. Kollegiet
funne emellertid ej anledning till erinran mot att det föreslagna stadgandet
infördes i avtalet.
Från kollegiets sida har ifrågasatts, huruvida ej i avtalet borde för tydlighetens
skull angivas, att malm som brytes på grund av ifrågavarande avtal
skall, i den mån ej annat sägs, likställas med i § 3 av 1927 års avtal omnämnd
malm. Uttalandet har föranlett en mindre, formell justering av första
punkten i avtalsförslaget. Det ifrågasatta tillägget skulle därefter kunna
få betydelse endast för tolkningen av § 4 i 1927 års avtal, men då tillämpligheten
av detta stadgande på merbrytningen ändock synes ostridig, har jag
ej funnit någon komplettering av avtalet i angivet avseende erforderlig.
I anledning av det i första punkten av avtalsförslaget införda förbehållet
angående trafikförhållandena har järnvägsstyrelsen framhållit, att man med
den ifrågasatta merbrytningen kommer upp till en exceptionellt hög transportprestation
för en enkelspårig bana. Möjligheterna att efter eventuella
driftsavbrott taga igen det förlorade äro därför skäligen begränsade och berörda
förbehåll kan alltså komma att bliva av ej blott teoretisk betydelse,
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
även om LKAB med största möjliga jämnhet fördelar malmavsändningen,
och trots att från statens järnvägars sida givetvis intet kommer att underlåtas,
som kan anses ägnat att med rimlig kostnad i möjlig mån säkerställa
trafikens behöriga avveckling.
Sedan förslaget örn ökad brytningsrätt offentliggjorts, ha framställningar
avseende reglering av vissa spörsmål i anslutning till det förebådade avtalet
inkommit från, bland andra, Norrbottens läns landsting, Luleå stad samt
Jukkasjärvi och Gällivare kommuners samarbetskommitté. De viktigaste i
dessa skrivelser framförda önskemålen avse dels ekonomiska åtgärder ägnade
att skydda de av malmbolagens verksamhet berörda kommunerna mot
följderna av växlande konjunkturer för malmproduktionen, dels ökad malmskeppning
över Luleå. De vittutseende och komplicerade spörsmål som berörts
i framställningarna äro föremål för utredning inom finansdepartementet.
Som de icke stå i nödvändigt samband med de frågor, som skulle vinna
sin lösning genom föreliggande förslag till nytt malmavtal, men skulle påkalla
ett icke önskvärt uppskov med den slutliga prövningen av detta, torde
jag i ett senare sammanhang för Kungl. Maj:t få anmäla de förslag vartill
framställningarna må kunna föranleda.
Föredragande departementschefen uppläser härefter det i enlighet med
vad han sålunda anfört upprättade förslaget till avtal samt hemställer, att
Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Majit att å statens vägnar med
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag samt Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund träffa avtal i enlighet med
nämnda förslag.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
R. Borgström.
Élhatig till riksdagens protokoll 1938. 1 sund. Nr 74.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1938:193 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till avtal med Luossavaara— Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesb s. 1 i texten
- SU 1938:88 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till avtal med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund j s. 1 i texten
- SU 1938:89 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa stödåtgärder inom malmkommunerna jämte två motioner. s. 1 i texten