Sök i Ratio Lex

Med förslag till militärt avlöning sreglemente m. m

1939-03-24 · 142 sidor, varav 140 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 140 av 142 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:245, Med förslag till militärt avlöning sreglemente m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

1

Nr 245.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till militärt

avlöning sreglemente m. m.; given Stockholms slott

den 24 mars 1939.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

dels godkänna härvid fogade förslag till avlöningsreglemente för beställningshavare

vid försvarsväsendet (militära avlöningsreglementet),

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 245.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Förslag

till

avlöningsreglemente för b e s t ä 11 n i n g s h a v a r e

vid försvarsväsendet (militära avlöningsreglemente

t).

1 avd. Allmänna bestämmelser.

1 §•

Reglementets- 1 morn. Detta reglemente äger tillämpning dels å ordinarie officers- och

oiaräde^r^m" underofficersbeställningar å aktiv stat, dels å de ordinarie beställningar i övrigt

vid försvarsväsendet, vilka bestämmas genom beslut av Kungl. Maj :t och

riksdagen, dels ock å extra ordinarie fänriksbeställningar.

De beställningar, för vilka reglementet sålunda skall gälla, upptagas i en

av Kungl. Majit fastställd, vid reglementet såsom bilaga fogad tjänsteförteckning.

Angående avlöning för personal vid försvarsväsendet under krigstjänstgöring

stadgas i krigsavlöningsreglementet.

2 mom. Antalet ordinarie beställningar bestämmes genom vederbörliga

<* av Kungl. Majit och riksdagen fastställda stater eller personalförteckningar.

Antalet extra ordinarie fänriksbeställningar bestämmes av Kungl. Majit.

3 mom. Ordinarie beställning, varå reglementet äger tillämpning, tillsättes,

i enlighet med vad därom är särskilt stadgat, genom fullmakt eller konstitutorial

eller genom förordnande på viss tid eller tills vidare.

Tillsättning genom konstitutorial innebär, att beställningshavare kan i

administrativ väg avsättas från sin beställning på grund av fel eller försummelse

i tjänsten.

Extra ordinarie fänrik antages av vederbörande försvarsgrenschef medelst

skriftligt antagningsbevis.

Entledigande av extra ordinarie fänrik av annan anledning än fel eller försummelse

i tjänsten sker genom beslut av försvarsgrenschefen efter skriftlig

uppsägning senast tre månader före anställningens upphörande.

2 §•

1 mom. Beställningshavare äger åtnjuta avlöning enligt de föreskrifter

och under de villkor, som innehållas i detta reglemente jämte de tilläggsbe
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245. 3

stämmelser, som på grund av stadgande i reglementet utfärdas av Kungl.

Maj :t.

Avlöning utgöres dels av lön jämte i reglementet angivna fasta lönetillägg

och särskilda ersättningar, dels ock av rörligt tillägg.

Enligt föreskrift i vederbörliga stater utgår i vissa beställningar, vilka tillsättas

medelst förordnande tills vidare, i stället för lön arvode till samma

belopp som eljest med dylik beställning förenad lön; och skall beträffande

sådant arvode vad i detta reglemente stadgas angående lön äga motsvarande

tillämpning.

2 morn. Är beställningshavare berättigad att av statsmedel uppbär^

tjänstepension eller årligt understöd, beror på Kungl. Maj:ts prövning, örn

och i vad mån av sådan anledning avdrag å lönen skall ske; dock att sådant

avdrag ej må äga rum på grund av pension, som åtnjutes enligt gällande bestämmelser

angående pensionering av försvarsväsendets reserver av befäl och

civilmilitär personal.

3 mom. Avlöning utgår, där ej annorlunda stadgas i reglementet, från och

med den dag beställningen enligt utnämningshandling eller antagningsbevis

tillträdes till och med den dag beställningen frånträdes.

Angående beställningshavares skyldighet att å avlöningen vidkännas pensionsavdrag

samt angående skyldighet för ordinarie beställningshavare att

avgå från beställningen stadgas i gällande bestämmelser om tjänste- och

familjepension.

4 mom. Avlöning utbetalas månadsvis i efterskott, i den mån icke beträffande

särskild ersättning utbetalning i annan ordning är stadgad eller eljest

finnes lämpligen böra ske.

3 §•

1 mom. Beställningshavare är underkastad de tjänstgöringsföreskrifter, Tjänstsom

meddelas i de för krigsmakten gällande reglementen, instruktioner eller

andra dylika författningar. Han är ock pliktig underkasta sig den vidsträck- flyttningstare

eller ändrade tjänstgöring, som vid en möjligen inträdande förändrad sk^ldlT^het

organisation av försvarsväsendet eller eljest kan varda stadgad.

2 mom. Beställningshavare är vidare pliktig underkasta sig den förflyttning

till annan förläggningsort eller till annan beställning eller befattning vid

försvarsväsendet, vilken må beslutas antingen av Kungl. Maj:t eller ock av

vederbörlig myndighet med stöd av myndigheten i reglemente, instruktion

eller annan dylik författning tillagd befogenhet.

4 §•

1 mom. Med beställning, som avses i detta reglemente, må icke förenas Förening av

ordinarie eller extra ordinarie befattning i statens tjänst eller därmed järn- tjjJns,*er

förlig kommunal befattning, så framt icke Kungl. Majit och riksdagen beträffande

viss beställning annorlunda beslutat.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Muj:ts proposition nr 245.

Beträffande kommunal läkar- eller veterinärtjänst skall dock gälla vad i

2 mom. stadgas.

2 mom. Utan tillstånd av Kungl. Majit eller, vad angår innehavare av

beställning, som tillsättes av annan myndighet än Kungl. Majit, av den myndigheten

må beställningshavare ej heller åtaga sig:

kommunal läkar- eller veterinärtjänst;

uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag, förening

eller inrättning, som har till ändamål att driva rörelse inom industri, handel,

transport-, bank- eller försäkringsväsen eller annan näringsgren eller vars

verksamhet eljest har huvudsakligen ekonomiskt syfte;

befattning såsom tjänsteman hos verk, bolag, förening eller inrättning, som

nyss sagts; eller

annan tjänstebefattning eller därmed jämförligt uppdrag.

Tillstånd må beviljas endast för så vitt uppdraget eller befattningen prövas

icke inverka hinderlig! för tjänstutövningen i beställningen och bör, där så

lämpligen kan ske, avse viss tid.

Vad här ovan stadgas gäller icke i fall, där Kungl. Majit eller den myndighet,

som äger bevilja tillstånd, meddelat uppdrag eller tillsatt tjänstebefattning,

varom i detta moment är fråga.

3 mom. Föranleder befattning eller uppdrag, varom i 1 och 2 mom. förmäles,

att beställningshavare tillfälligtvis icke kan bestrida sin tjänst, skall

han göra framställning örn ledighet i erforderlig omfattning.

A mom. I fråga örn förbud för innehavare av viss beställning eller befattning

att åtaga sig uppdrag eller utöva verksamhet, som lämpligen icke bör

förenas med tjänstutövningen, äger Kungl. Majit utfärda erforderliga föreskrifter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

5

2 avd. Ordinarie beställningshavare.

1 kap. Löneplaner och löneklassplacering.

5 §•

Löneplaner:

Löneplan Oa.

(Officerare i allmänhet.)

Lönegrad

Löne- I

O

r t

g r

upp

nr

omfattar

löneklas- serna nr

klass 1

nr

A

B

C

D

E

F

G

H

I

Å

r s 1 ö

n, k r

o n o r

i

1-3

1

2,868

2,988

3,108

3,228

3,348

3,468

3,588

3,708

3,828

2

3,318

3,456

3,594

3,732

3,870

4,008

4,146

4,284

4,422

2

3-7

3

3,768

3,924

4,080

4,236

4,392

4,548

4,704

4,860

5,016

4

4,266

4,434

4,602

4,770

4,938

5,106

5,274

5,442

5,610

5

4,764

4,944

5,124

5,304

5,484

5,664

5,844

6,024

6,204

6

5,286

5,484

5,682

5,880

6,078

6,276

6,474

6,672

6,870

3

7—10

7

5,868

6,084

6,300

6,516

6,732

6,948

7,164

7,380

7,596

8

6,588

6,813

7,038

7,263

7,488

7,713

7,938

8,163

8,388

9

7,380

7,605

7,830

8,055

8,280

8,505

8,730

8,955

9,180

4

10—12

10

8,175

8,400

8,625

8,850

9,075

9,300

9,525

9,750

9,975

11

8,910

9,135

9,360

9,585

9,810

10,035

10,260

10,485

10,710

5

12-14

12

9,645

9,870

10,095

10,320

10,545

10,770

10,995

11,220

11,445

13

10,125

10,350

10,575

10,800

11,025

11,250

11,475

11,700

11,925

14

10,605

10,830

11,055

11,280

11,505

11,730

11,955

12,180

12,405

6

15

15

12,210

12,435

12,660

12,885

13,110

13,335

13,560

13,785

14,010

Löneplan 01>.

(Officerare i vissa chefsbeställningar.)

Lönegrad

och löne- klass nr

Årslön

kronor

Lönegrad

och löne- klass nr

Årslön

kronor

Lönegrad

och löne- klass nr

Årslön

kronor

Lönegrad

och löne- klass nr

Årslön

kronor

i

1

15,000

2

16,000

3

18,000

4

22,000

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Löneplan UO.

(Underofficerare.)

Lönegrad

Löne-

0

r t

s g r

u p

P

nr

omfattar

iöneklas- serna nr

klass

nr

A

B

C

D

E

*

G

H

I

Årslön, krono

r

i

1—5

i

2,838

2,958

3,078

3,198

3,318

3,438

3,558

3,678

3,798

2

3,084

3,210

3,336

3,462

3,588

3,714

3,840

3,966

4,092

2

3-7

3

3,330

3,468

3,606

3,744

3,882

4,020

4,158

4,296

4,434

4

3,606

3,756

3,906

4,056

4,206

4,356

4,506

4,656

4,806

3

5-9

5

3,936

4,098

4,260

4,422

4,584

4,746

4,908

5,070

5,232

6

4,278

4,446

4,614

4,782

4,950

5,118

5,286

5,454

5,622

7

4,608

4,785

4,962

5,139

5,316

5,493

5,670

5,847

6,024

8

4,938

5,124

5,310

5,496

5,682

5,868

6,054

6,240

6,426

9

5,268

5,466

5,664

5,862

6,060

6,258

6,456

6,654

6,852

Löneplan Ca.

(Civilmilitära och civila beställningshavare i allmänhet.)

Lönegrad

Löne-

O

r t

s g r

u p

P

| nr

omfattar

löneklas- sema nr

klass

nr

A

B

C

D

E

F

G

H

I

Årsil

n, k

o n o

r

1 i

1—5

i

1,938

2,016

2,094

2,172

2,250

2,328

2,406

2,484

2,562

2

2-6

2

2,070

2,154

2,238

2,322

2,406

2,490

2,574

2,658

2,742

3

3-7

3

2,202

2,292

2,382

2,472

2,562

2,652

2,742

2,832

2,922

4

4-8

4

2,334

2,430

2,526

2,622

2,718

2,814

2,910

3,006

3,102

5

5-9

5

2,466

2,568

2,670

2,772

2,874

2,976

3,078

3,180

3,282

6

6-10

6

2,601

2,709

2,817

2,925

3,033

3,141

3,249

3,357

3,465

7

7-11

7

2,739

2,853

2,967

3,081

3,195

3,309

3,423

3,537

3,651

j 8

8-12

8

2,877

2,997

3,117

3,237

3,357

3,477

3,597

3,717

3,837

9

9-13

9

3,015

3,141

3,267

3,393

3,519

3,645

3,771

3,897

4,023

| 10

10-14

10

3,153

3,285

3,417

3,549

3,681

3,813

3,945

4,077

4,209

11

11—15

11

3,291

3,429

3,567

3,705

3,843

3,981

4,119

4,257

4,395

12

12—16

12

3,438

3,582

3,726

3,870

4,014

4,158

4,302

4,446

4,590

13

13-17

13

3,630

3,780

3,930

4,080

4,230

4,380

4,530

4,680

4,830

14

14-18

14

3,822

3,978

4,134

4,290

4,446

4,602

4,758

4,914

5,070

15

15-19

15

4,050

4,212

4,374

4,536

4,698

4,860

5,022

5,184

5,346

! 16

16—20

16

4,278

4,446

4,614

4,782

4,950

5,118

5,286

5,454

5,622

17

17—21

17

4,596

4,773

4,950

5,127

5,304

5,481

5,658

5,835

6,012

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

7

Löneplan Ca (forts.).

Lönegrad

Löne-

klass

nr

0

r t

s g r

u p

P

nr

omfattar

löneklas- serna nr

A

B

C

D

E

F

G

H

I

\ r s 1

ö n, k

rönö

r

18

18—22

18

4,926

5,112

5,298

5,484

5,670

5,856

6,042

6,228

6,414

19

19—23

19

5,256

5,451

5,646

5,841

6,036

6,231

6,426

6,621

6,816

20

20—23

20

5,586

5,793

6,000

6,207

6,414

6,621

6,828

7,035

7,242

21

21—24

21

5,916

6,135

6,354

6,573

6,792

7,011

7,230

7,449

7,668

22

22-25

22

6,300

6,525

6,750

6,975

7,200

7,425

7,650

7,875

8,100

23

23—26

23

6,750

6,975

7,200

7,425

7,650

7,875

8,100

8,325

8,550

21

24-27

24

7,230

7,455

7,680

7,905

8,130

8,355

8,580

8,805

9,030

25

25—28

25

7,725

7,950

8,175

8,400

8,625

8,850

9,075

9,300

9,525

26

26—29

26

8,220

8,445

8,670

8,895

9,120

9,345

9,570

9,795

10,020

27

27-30

27

8,715

8,940

9,165

9,390

9,615

9,840

10,065

10,290

10,515

28

28—31

28

9,210

9,435

9,660

9,885

10,110

10,335

10,560

10,785

11,010

29

29-32

29

9,705

9,930

10,155

10,380

10,605

10,830

11,055

11,280

11,505

30

30-33

30

10,200

10,425

10,650

10,875

11,100

11,325

11,550

11,775

12,000

31

10,695

10,920

11,145

11,370

11,595

11,820

12,045

12,270

12,495

32

11,190

11,415

11,640

11,865

12,090

12,315

12,540

12,765

12,990

33

11,700

11,925

12,150

12,375

12,600

12,825

13,050

13,275

13,500 i

Löneplan Cb.

(Civilmilitär personal i vissa chefsbeställningar.)

Lönegrad och

Årslön

Lönegrad och

Årslön

Lönegrad och

Årslön

löneklass nr

kronor

löneklass nr

kronor

löneklass nr

kronor

1

14,000

2

17,000

3

18,000

6 §•

Den lönegrad, till vilken varje särskild beställning är att hänföra, angives

i tjänsteförteckningen.

För beställningshavare med lön enligt lönegrad, upptagande mera än en

löneklass, fastställes den löneklass, enligt vilken lönen skall utgå, i enlighet

med föreskrifterna i 7—9 samt 12—15 §§. Inom löneklass bestämmes lönebeloppet

i förekommande fall efter den ortsgrupp, till vilken beställningsliavarens

förläggningsort blivit hänförd.

Fördelningen av förläggningsorter å de olika ortsgrupperna fastställes av

Kungl. Maj:t med hänsyn till levnadskostnaderna å de skilda orterna.

Lönegrader

och löneklasser.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Begynnelselön

och löneklassuppflyttning.

Löneklassplacering

vid

befordran

inom samma

löneplan.

Gemensamma bestämmelser örn löneklassplacering m. m.

7 §•

1 mom. Vid tillträdandet av ordinarie beställning inom lönegrad, som

upptager mer än en löneklass, erhåller beställningshavare lön enligt den för

lönegraden fastställda lägsta löneklassen, där ej föreskrifterna i 8, 9 eller

11—15 §§ giva anledning till avvikelse härutinnan.

2 mom. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas

beställningshavaren till närmast högre löneklass samt efter ytterligare

tre år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess högsta

löneklassen inom lönegraden uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna

i 3 mom. här nedan eller i 8, 9 eller 11—15 §§.

3 mom. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet

näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade

tiden i den lägre löneklassen tilländagått.

I övrigt gäller såsom villkor för beställningshavares uppflyttning till högre

löneklass,

a) att beställningshavaren under minst fyra femtedelar av den tid, som erfordras

för vinnande av uppflyttning, bestritt sin egen eller på grund av förordnande

annan statens tjänst, dock att härvid såsom tjänstetid skall räknas

jämväl semester ävensom tjänstledighet, som avses i 18 § 1—3 mom. eller

i 19 §;

b) att uppskov med uppflyttning icke prövats böra äga rum på grund

av mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid beställningshavaren tillhört

den lägre löneklassen; dock att härvid hänsyn till viss i tjänsten begången

förseelse, för vilken beställningshavaren särskilt bestraffats, må tagas

endast då förseelsen kan sägas karakterisera arten av tjänstgöringen i dess

helhet; samt

c) att beställningshavaren icke uppnått den för honom gällande pensionsåldern.

Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas,

utan att beställningshavaren erhållit tillfälle att förklara sig, och skall sådant

beslut avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens

utgång skall uppflyttning ske, örn ej tjänstgöringen under nämnda tid givit

anledning till förnyat uppskov därmed.

4 mom. Har beställningshavare, med tillämpning av föreskrifterna i 3

mom. andra stycket punkten b), först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad

till högre löneklass, må sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses

böra föranleda därtill, kunna förordnas, att han för uppflyttning till än

högre löneklass skall äga tillgodoräkna sig jämväl den tid, uppskovet varat.

8 §.

1 mom. Beställningshavare, som befordras till beställning inom högre lönegrad

av samma löneplan, skall placeras lägst i löneklassen närmast över

den, som han i den lägre beställningen senast tillhörde. Dessutom skall för

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

9

bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning i den högre beställningen

tagas i beräkning den tid, dock högst tre år, varunder beställningshavaren

i den lägre beställningen tillhört eller beräknas hava tillhört löneklassen närmast

under den, till vilken han på grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet

i 7 § 1 mom. skall hänföras.

2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn

den, vilken vinner befordran till ordinarie beställning från förordnande med

vikariatslön, varom förmäles i 25 § 4 mom. Beställningshavare, som från

förordnande med vikariatslön befordras till beställning inom samma lönegrad

som den, vilken han under förordnandet tillhört, må dock icke placeras i

högre löneklass än som skulle hava tillkommit honom, om han erhållit den

ordinarie beställningen vid tidpunkten för tillträdandet av förordnandet.

9 §•

Beställningshavare, som övergår till beställning tillhörande annan under Löneklass5

§ intagen löneplan än den han före övergången tillhört, skall i den nya be- Nergång till

ställningen hänföras lägst till den löneklass, för vilken lönen i samma orts- annan lönegrupp

närmast överstiger den lön han i den tidigare beställningen ägt upp- plan''

bära; dock att lönen icke må utgå enligt högre löneklass än den högsta för

den nya beställningen gällande. Därjämte skall för bestämmande av tidpunkt

för löneklassuppflyttning i den nya beställningen tagas i beräkning

den tid, dock högst tre år, varunder beställningshavaren i den tidigare beställningen

tillhört eller beräknas hava tillhört löneklassen med den lägre

lönen.

10 §.

1 mom. Varder beställningshavare på grund av bestämmelse i 3 § för-Avlöning vid

flyttad till annan beställning inom samma lönegrad, skall han bibehållas for^yt^ing

vid den löneklassplacering, han vid förflyttningen innehade.

2 mom. Förflyttas beställningshavare på grund av bestämmelse i 3 § utan

eget förvållande till beställning inom lägre lönegrad av samma löneplan, skall

såväl i fråga örn löneklassplacering som beträffande övriga avlöningsförmåner

så anses, som om han fortfarande tillhörde den högre lönegraden.

Har förflyttning till beställning inom lägre lönegrad av samma löneplan

föranletts av beställningshavarens förhållande i tjänsten, utgår avlöning enligt

den lägre lönegraden, dock att lön icke i något fall må utgå enligt lägre

löneklass än den för beställningshavaren före förflyttningen gällande.

3 mom. Varder beställningshavare på grund av bestämmelse i 3 § förflyttad

till beställning inom lägre lönegrad av annan under 5 § intagen löneplan,

äger Kungl. Majit, i anslutning till de i 2 mom. innefattade grunderna,

besluta örn hans placering i löneklass.

Med lägre lönegrad skall härvid förstås lönegrad, för vilken slutlönen i

samma ortsgrupp understiger slutlönen inom den lönegrad, beställningshavaren

före förflyttningen tillhörde.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

4 mom. Nedflyttas beställning till lägre lönegrad, skall den, som då innehar

beställningen, saväl i fråga om löneklassplacering som beträffande övriga

avlöningsförmåner anses fortfarande tillhöra den högre lönegraden.

Särskilda bestämmelser örn löneklassplacering för beställningshavare, tillhörande

löneplanerna Oa och UO.

11 §■

LöneklaBs- Vad i 8 § 1 morn. stadgas i fråga om löneklassplacering vid befordran till

Pl befordran ''1 beställning inom högre lönegrad av samma löneplan skall äga motsvarande

från beställ- tillämpning beträffande den, som vinner befordran till ordinarie beställning,

elfra ordina- tillhörande löneplan Oa, från beställning såsom extra ordinarie fänrik,

rie fänrik.

12 §.

Lönekiass- För den, sorn tillträder underofficersbeställning tillhörande lönegraden

befordran till skalf där sådant är för beställningshavaren förmånligare än en löne
lägsta

under- klassplacering i enlighet med föreskrifterna i 7 § 1 morn., vid bestämmande

ställning" av begynnelselön och av tidpunkt för löneklassuppflyttning så anses, som

om beställningen tillträtts vid nedan angiven tidpunkt, nämligen:

a) i fråga om sergeant vid armén sex år efter avläggandet av furirsexamen;

b) i fråga örn musiksergeant vid armén samt musikunderofficer av 2.

graden vid kustartilleriet nio år efter det beställningshavaren vunnit fast anställning

vid krigsmakten, dock ej tidigare än vid uppnådda 27 års ålder;

c) i fråga örn underofficer av 2. graden vid marinen, med undantag av

musikunderofficer av 2. graden vid kustartilleriet, två år efter det beställningshavaren

kunnat räkna kompetens för befordran till flaggkorpral; samt

d) i fråga om sergeant vid flygvapnet fem år efter avläggandet av furirsexamen.

Såsom förutsättning för tillämpning av vad nu stadgats skall gälla, att beställningshavaren

omedelbart före tillträdandet av underofficersbeställningen

varit i en följd fast anställd vid krigsmakten under den tidrymd, som för

vederbörande beställning angives under a)—d) här ovan.

Fast anställning skall anses hava innehafts i en följd, även örn avbrott

av sammanlagt högst tre månader förekommit mellan olika anställningsperioder;

dock må tid för dylikt avbrott icke inräknas i anställningstiden.

Har i den fasta anställningen förekommit avbrott av längre varaktighet än

nyss nämnts, ankommer på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida beställningshavaren

må placeras i högre lönekiass än den, till vilken han enligt bestämmelserna

i 7 § 1 mom. skolat hänföras.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

13 §.

1 mom. Om och i den måll sådant med hänsyn till föreliggande särskil- Löneklas»- da omständigheter prövas skäligt, må Kungl. Majit kunna medgiva, att be- överglngfrån

ställningshavare, som från reservstat eller reserv övergår till beställning inom reservstat

någon av löneplanerna Oa och UO, placeras i högre löneklass än den, till e11” r“er''

vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. skolat hänföras.

Föreligga eljest beträffande den, som tillträder beställning, tillhörande

någon av nyssnämnda löneplaner, med hänsyn till föregången långvarig

statsanställning och därunder åtnjuten avlöning synnerliga skäl för placering

i högre löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 §

1 mom. skolat hänföras, må medgivande i sådant hänseende kunna lämnas

av Kungl. Majit.

2 mom. Beställningsliavare må icke på grund av bestämmelserna i 1

mom. placeras högre än i högsta löneklassen inom den lönegrad, som gäller

för den nya beställningen.

Särskilda bestämmelser örn löneklassplacering för beställningshavare, tillhörande

löneplan Ca.

14 §.

1 mom. Vad i 8 § 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga Löneklaasom

den, vilken vinner befordran till beställning, tillhörande löneplan Ca, övergäng frTu

från sådan ordinarie befattning i statens tjänst, för vilken avlöningen fast- befattning,

ställts enligt samma grunder, som tillämpats i detta reglemente, eller från s°“ .lc^egl^''

extra ordinarie eller extra befattning med avlöning enligt av Kungl. Majit mentet,m. m.

fastställd löneplan. Beställningshavare, som från extra ordinarie befattning

befordras till ordinarie beställning inom samma lönegrad som den, vilken

han i den extra ordinarie befattningen tillhört, må dock icke placeras i

högre löneklass än som skulle hava tillkommit honom, om han erhållit den

ordinarie beställningen vid tidpunkten för tillträdandet av den extra ordinarie

befattningen.

2 mom. Därest beställningshavare omedelbart före tillträdandet av beställning,

tillhörande löneplan Ca, i statens tjänst innehade ordinarie befattning,

för vilken avlöningen fastställts enligt sådana äldre eller eljest från

reglementet avvikande grunder, att bestämmelserna i 8 § 1 mom. icke kunna

tillämpas å honom, eller ock anställning med avlöning enligt kollektivavtal,

skall han i den nya beställningen hänföras lägst till den löneklass, i vilken

lönen närmast överstiger den avlöning, han i den tidigare anställningen ägt

uppbära.

Erforderliga bestämmelser rörande vad som skall förstås med avlöning i

den tidigare anställningen meddelas av Kungl. Majit.

3 mom. Örn och i den mån sådant med hänsyn till föreliggande särskilda

omständigheter inövas skäligt, må Kungl. Majit kunna medgiva, att beställningshavare,

vilken tillträder beställning, tillhörande löneplan Ca, placeras

s. 12 Kontrollera mot PDF

Undantagsbestämmelser

örn lönetlassplacering.

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

i högre löneklass än den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom.

skolat hänföras:

a) där beställningshavaren omedelbart före tillträdet innehade icke-ordinarie

befattning i statens tjänst med arvode eller med avlöning enligt personligt

kontrakt;

b) där beställningshavaren omedelbart före tillträdet innehade antingen

extra ordinarie eller extra befattning med avlöning enligt av Kungl. Majit

fastställd löneplan eller ock förordnande med vikariatslön och därvid tillhörde

högre lönegrad än den, till vilken den ordinarie beställningen är hänförd;
c)

där beställningshavaren tidigare, om ock ej omedelbart före tillträdet,

under avsevärd tid innehaft befattning eller förordnande, som under b) sägs;

d) där beställningshavaren övergår från reservstat eller reserv.

Föreligga eljest beträffande den, som tillträder beställning, tillhörande

löneplan Ca, med hänsyn till föregången långvarig statsanställning och därunder

åtnjuten avlöning synnerliga skäl för placering i högre löneklass än

den, till vilken han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. skolat hänföras, må

medgivande i sådant avseende kunna lämnas av Kungl. Majit.

i mom. Har beställningshavare före tillträdandet av beställning, tillhörande

löneplan Ca, under avsevärd tid antingen innehaft kommunal befattning

eller ock i annan icke statlig anställning utfört arbete av allmännyttig

beskaffenhet, må Kungl. Majit, där så prövas skäligt, kunna lämna medgivande,

varom i 3 mom. förmäles.

5 mom. Beställningshavare, som efter egen ansökning eller därom uttryckt

önskan erhåller antingen annan beställning inom samma lönegrad

eller beställning inom lägre lönegrad, äger bibehålla den placering i löneklass

han före tillträdandet av den nya beställningen innehade.

6 mom. Beställningshavare må icke på grund av bestämmelserna i denna

paragraf placeras högre än i högsta löneklassen inom den lönegrad, som

gäller för den nya beställningen.

15 §.

Undantagsvis och där försvarsväsendets intresse sådant påkallar, må

Kungl. Majit för förvärvande av särskilt kvalificerad person till viss beställning,

för vilken lön utgår enligt löneplan Ca, eller för sådan persons bibehållande

vid beställningen kunna tilldela honom lön enligt högre löneklass

inom vederbörande lönegrad än den, till vilken han enligt de i 7 § 1 mom.

samt 8 § 1 mom. och 14 § angivna grunderna skolat hänföras.

Är fråga om bibehållande vid beställningen av i första stycket avsedd beställningshavare,

som redan kommit i åtnjutande av lön enligt lönegradens

högsta löneklass, äger Kungl. Majit under enahanda förutsättning bevilja

lön enligt än högre löneklass, där sådan finnes i löneplanen upptagen, dock

högst två löneklasser över den högsta för lönegraden gällande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 246.

13

2 kap. Semester och tjänstledighet.

16 §.

1 mom. Beställningshavare äger årligen å tid, som prövas lämplig med

hänsyn till göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna

antal dagar:

Intill det år,

under vilket beställningshavaren

fyller 40 år

Beställningshavare, tillhörande lönegraderna

Oa 1, Ca 1—10........................ 20 dagar

Beställningshavare, tillhörande lönegraderna

Oa 2, UO 1—3, Ca 11—23 ............. 25 »

Beställningshavare, tillhörande lönegraderna

Oa 3—6, Ob 1—4, Ca 24—30, Cb 1—3.. 35 »

Från och med det

år, under vilket

beställningshavaren

fyller 40 år

30 dagar

35 »

45 »

2 mom. Semester beräknas för kalenderår. Har på grund av tjänstgöringsförhållandena

full semester icke kunnat beredas beställningshavare före kalenderårets

utgång, äger han utfå felande antal semesterdagar under första

kvartalet nästpåföljande år.

Beställningshavare, som har sin förläggningsort å plats, där kallortstillägg

utgår, må kunna medgivas rätt att i följd åtnjuta icke blott semester fö''- löpande år utan jämväl återstående semester för nästföregående år.

3 mom. Därest beställningshavare tillträder eller av annan anledning än

avgång med ålderspension skall frånträda beställning vid annan tidpunkt

än vid årsskiftet, beräknas haris semester i förhållande till den del av året,

under vilken beställningen innehaves. Uppstår vid dylik beräkning brutet

tal, avrundas semestern till närmast högre dagantal.

4 mom. Såvitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva, må

beställningshavare, vilken vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader

åtnjuter tjänstledighet av anledning, som omförmäles i 20 eller 21 §,

icke komma i åtnjutande av semester för det året, förrän han under sammanlagt

minst 90 dagar bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort

uppdrag för statens räkning.

5 mom. Beställningshavare, som har sig anförtrodd penninguppbörd eller

kontroll å sådan uppbörd, är pliktig att begagna sig av semester å tid, som

bestämmes av vederbörande myndighet.

Semester.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

17 §.

Tjänstledig- För tid, under vilken bestäilningshavare åtnjuter tjänstledighet från sin

hetsavdrae
beställning,

skall med hans avlöning förhållas på sätt i 18—22 §§ stadgas,

så framt icke Kungl. Majit finner skäl att för visst fall annorlunda bestämma.

Vid tjänstledighet förekommande avdrag å avlöningen, tjänstledighetsavdrcig,

äro av tre slag, A-, B- och C-avdrag.

A- och B-avdragen utgöra för dag räknat de belopp, som finnas angivna

i följande tabeller:

Löneplan Oa.

Lön eklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

i

1.50

3.00

9

4.30

8.60

2

1.80

3.60

10

5.00

lO.oo

3

2.10

4.20

11

5.70

11.40

4

2.40

4.80

12

6.40

12.80

5

2.70

5.40

13

6.90

13.80

6

3.oo

6.oo

14

7.40

14.80

7

3.40

6.80

15

9.00

18.00

8

3.80

7.60

•

Löneplan Ob.

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

i

10.00

20.00

3

12.50

25.00

2

11.00

22.00

4

15.50

31.00

Löneplan VO.

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

i

1.50

3.00

6

2.40

4.80

2

1.60

3.20

7

2.60

5.20

3

1.80

3.60

8

2.80

5.60

4

2.00

4.00

9

3.00

6.00

5

2.20

4.40

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

JLönepIan Ca.

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

i

0.80

1.60

18

2.80

5.60

2

0.90

1.80

19

3.oo

6.oo

3

1.00

2.00

20

3.20

6.40

4

1.10

2.20

21

3.40

6,80

5

1.20

2.40

22

3.60

7.20

6

1.30

2.60

23

3.90

7.80

7

1.40

2.80

24

4.20

8.40

8

1.50

3.00

25

4.50

9.00

9

1.60

3.20

26

5.00

lO.oo

10

1.70

3.40

27

5.50

11.00

11

1.80

3.60

28

6.00

12.00

12

1.90

3.80

29

6.50

13.00

13

2.00

4.00

30

7.oo

14.00

14

2.10

4.20

31

7.50

15.00

15

2.20

4.40

32

8.00

16.00

16

2.40

4.80

33

8.50

17.00

17

2.60

5.20

Löneplan Cb.

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

Löneklass

nr

A-avdrag

för dag

kronor

B-avdrag

för dag

kronor

i

9.00

18.00

3

12.50

25.00

o

11.75

23.50

G-avdraget utgöres av samtliga på tjänstledighetstiden belöpande kontanta

avlöningsförmåner. I vad mån beställningshavare, som bär att vidkännas

C-avdrag, skall avstå jämväl övriga med beställningen förenade avlöningsförmåner,

beror på prövning i den ordning Kungl. Majit bestämmer.

*

18 §.

1 mom. Under tjänstledighet för offentligt uppdrag skall beställnings- Tjänstledighavare

het för offent
a)

vidkännas A-avdrag, där ersättning för uppdraget ej utgår eller utgår llgt nppdrag''

allenast med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag och beställningshavaren

icke medgivits rätt till gottgörelse för de avlöningsförmåner

han under ledigheten avstått, så ock där fråga är örn uppdrag såsom

ledamot av riksdagen;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Tjänstledighet

till följd

av olycksfall i

tjänsten

m. m.

Tjänstledighet

till följd

av sjukdom

m. m.

b) vidkännas C-avdrag, där fråga är om anställning hos riksdagen eller

dess revisorer eller hos kyrkomötet eller örn uppdrag att deltaga i eller biträda

vid utredning, som beslutats av Kungl. Majit eller, jämlikt Kungl.

Majits bemyndigande, av chef för statsdepartement eller myndighet (kommitté-

eller sakkunniguppdrag).

2 mom. Där beställningshavare i förekommande fall åtnjuter tjänstledighet

antingen för fullgörande av honom såsom beställningshavare i reserven,

å reservstat eller å övergångsstat eller såsom officer i väg- och vattenbyggnadskåren

åliggande militär tjänstgöring eller ock för genomgående av utbildningskurs

för äldre reservofficerare eller för fullgörande av värnpliktstjänstgöring,

skall han under sådan ledighet vidkännas B-avdrag.

3 mom. Under tjänstledighet, som enligt medgivande av Kungl. Majit

eller, efter Kungl. Majits bemyndigande, av vederbörande försvarsgrenschef,

användes för att göra iakttagelser eller idka studier, vilka kunna tjäna försvarsväsendets

intressen, skall beställningshavare äga åtnjuta oavkortad lön.

4 mom. Då beställningshavare i andra fall än här ovan under 1—3

mom. omförmälts åtnjuter tjänstledighet av anledning, varom i denna paragraf

är fråga, skall han vidkännas C-avdrag.

19 §.

1 mom. Vid tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten, varav föranletts

sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, skall beställningshavare åtnjuta

oavkortad lön. Med olycksfall i tjänsten skall förstås vad som enligt

allmän lag är att hänföra till olycksfall i arbete.

2 mom. Oavkortad lön utgår jämväl, där beställningshavare på grund

av sin tjänst blivit utsatt för våld eller annan misshandel eller han i

tjänsten ådragit sig yrkessjukdom eller svårare smittsam sjukdom och av sådan

anledning åtnjutit tjänstledighet, så ock där han förbjudits att tjänstgöra

till förekommande av smittas spridning.

Härvid förstås med yrkessjukdom sådan sjukdom, varom förmäles i gällande

lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar, och med svårare smittsam

sjukdom sådan sjukdom, som enligt bestämmelserna i gällande epidemilag

skall föranleda anmälan till vederbörande myndighet, för så vitt den ej

enligt förstnämnda lag är att hänföra till yrkessjukdom.

20 §.

1 mom. Vid tjänstledighet till följd av behörigen styrkt sjukdom i andra

fall än som avses i 19 §, skall beställningshavare

a) äga uppbära oavkortad lön under högst det antal dagar av ett och

samma kalenderår, som här nedan angives, nämligen:

för beställningshavare, tillhörande lönegraderna Oa 1, Ca 1—10 ... 25 dagar

» » » » Oa 2, UO 1—3,

Ca 11—23 ........ 20 »

» » » Oa 3—6, Ob 1—4

Ca 24—30, Cb 1—3 10 » ;

b) vidkännas A-avdrag för tid därutöver.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

17

2 mom. Har beställningshavare beviljats tjänstledighet för svag hälsas

vårdande och är behovet av sådan ledighet behörigen styrkt, skall han vidkännas

B-avdrag.

3 mom. Såvitt ej vederbörande myndighet finner skäl annat medgiva, må

beställningshavare, som vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader

åtnjuter tjänstledighet av anledning, som i 1 eller 2 mom. sägs, vid ledighet

på grund av sjukdom under det året icke komma i åtnjutande av oavkortad

lön, förrän han under sammanlagt minst 90 dagar bestritt sin egen eller

annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning.

21 §.

Vid tjänstledighet för enskild angelägenhet skall beställningshavare Tjänstiedig
a)

uppbära oavkortad lön för tid, vilken han använder för verkställande skie,j ^geläav

flyttning, då han förflyttats utan egen ansökan eller därom uttryckt ön- genhet,

skan, dock högst tre dagar;

b) vidkännas B-avdrag för tid, varunder han fullgör uppdrag inom sådan

personalsammanslutning, som avser att tillvarataga beställningshavarnas intressen

i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning, dock högst 15 dagar

av ett och samma kalenderår;

c) likaledes vidkännas B-avdrag, där ledigheten beviljats för annan en''

skild angelägenhet av vikt, dock högst 15 dagar av ett och samma kalenderår;

samt

d) vidkännas C-avdrag i andra fall än här ovan under a)—c) sägs.

22 §.

Där beställningshavare av anledning, som enligt stadgandena i 18—21 §§ Nedsättning

medför tjänstledighetsavdrag, medgives nedsättning av tjänstgöringstiden, avring^f5''

skall avdraget å lönen beräknas i förhållande till den omfattning, vari tjänstgöringstiden

nedsatts.

23 §.

1 mom. För tid, under vilken beställningshavare undergår arreststraff Avstängning

med förbud att tjänstgöra, skall han vidkännas B-avdrag. frä.n tjänstgö
Beställningshavare,

som undergår annat frihetsstraff än arrest eller som

är avstängd från tjänstgöring eller hålles häktad för brott, skall under tiden

vidkännas C-avdrag, så framt ej prövas skäligt att låta honom uppbära

någon del av avlöningen.

Prövas undergånget arreststraff icke böra räknas vederbörande till last,

finnes avstängningsåtgärd hava varit obefogad eller blir för brott häktad

frikänd, skall vad av hans avlöning sålunda innehållits till honom utbetalas.

Vad här stadgats i fråga om beställningshavare, vilken hålles häktad för

brott, skall gälla jämväl beträffande den, som av polismyndighet kvarhålles

såsom misstänkt för brott; dock att, där häktningsåtgärd ej vidtages, beställ
Bihang

till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 245. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

ningshavaren skall äga åtnjuta oavkortad avlöning under tiden för kvarhållandet.

2 mom. Avhåller sig beställningshavare från tjänstgöring utan att hava

i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall,

skall han för den tiden vidkännas C-avdrag.

3 kap. Fasta lönetillägg och särskilda ersättningar.

24 §.

Kaliortstili- Till beställningshavare, som har sin förläggningsort å plats inom rikets

lagg'' nordliga delar, där vistelsen på grund av klimatiska förhållanden och levnadsbetingelserna

i övrigt kan anses medföra avsevärda olägenheter i fysiologiskt

hänseende, utgår kallortstillägg med nedanstående, för olika kallortsklasser

bestämda belopp för år räknat, nämligen:

för kallortsklass I____ 90 kronor för kallortsklass IV.... 360 kronor

» » II____ 150 » » » V____ 540 »

» » lil.... 240 » » » VI.... 720 »

Närmare bestämmelser angående de orter, å vilka kallortstillägg skall utgå,

och dessa orters fördelning å de olika kallortsklasserna meddelas av Kungl.

Maj :t.

25 §.

Vikariatser- 1 morn. Beställningshavare med lön enligt någon av löneplanerna Oa,

vikariåtBlön UO och Ca, vilken förordnas eller kommenderas att såsom vikarie uppehålla

sådan beställning eller befattning inom högre lönegrad av den löneplan

beställningshavaren tillhör, som enligt stat eller eljest i behörig ordning

meddelade föreskrifter skall bestridas av beställningshavare inom högre lönegrad,

äger uppbära vikariatser sättning. Dylik ersättning utgår med belopp

för dag räknat, motsvarande skillnaden mellan de i nedanstående tabeller

angivna beloppen för, å ena sidan, den lönegrad, till vilken den uppehållna

beställningen eller befattningen är hänförd, och, å andra sidan, den lönegrad

den vikarierandes egen beställning tillhör, dock med minst 60 öre örn

dagen:

Beställningar, tillhörande löneplan Oa:

Lönegrad

Belopp

Lönegrad

Belopp

Lönegrad

Belopp

nr

kronor

nr

kronor

nr

kronor

Oa 1

1.50

Oa 3

4.70

Oa 5

10.00

Oa 2

2.50

Oa 4

8.50

Oa 6

12.60

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

19

Beställningar, tillhörande löneplan UO:

Lönegrad

Belopp

Lönegrad

Belopp

Lönegrad

Belopp

nr

kronor

nr

kronor

nr

kronor

UO 1

1.50

UO 2

1.95

UO 3

2.65

Beställningar, tillhörande löneplan Ca:

Lönegrad

nr

Belopp

kronor

Lönegrad

nr

Belopp

kronor

Lönegrad

nr

Belopp

kronor

i

0.60

ii

1.95

21

4.70

2

0.70

12

2.15

22

5.05

3

0.80

13

2.35

23

5.65

4

0.90

14

2.55

24

6.25

5

1.05

15

2.80

25

6.85

6

1.20

16

3.05

26

7.45

7

1.35

17

3.35

27

8.05

8

1.50

18

3.65

28

8.70

9

1.65

19

4.00

29

9.35

10

1.80

20

4.35

30

10.00

Har i avseende å förordnande eller kommendering, varom i första stycket

förmäles, stadgats särskild inskränkning i vikariens befogenhet, ankommer

på den myndighet, som meddelat förordnandet eller beslutat kommenderingen,

att pröva, huruvida vikariatsersättning må utgå. Då så med hänsyn

till göromålens omfattning finnes skäligt, må därvid ersättningen bestämmas

till lägre belopp än i första stycket föreskrives.

Har beställningshavare förordnats eller kommenderats att såsom vikarie

uppehålla sådan befattning inom högre lönegrad av den löneplan beställningshavaren

tillhör, som enligt behörigen meddelade föreskrifter företrädesvis

bör bestridas av beställningshavare inom högre lönegrad, beror på prövning

i den ordning Kungl. Majit bestämmer, huruvida och i vad mån vikariatsersättning

må utgå.

2 mom. Har beställningshavare placerats i sådan befattning, som enligt

behörigen meddelade föreskrifter företrädesvis bör bestridas av beställningshavare

inom högre lönegrad, beror på prövning i den ordning Kungl. Majit

bestämmer, huruvida vikariatsersättning må utgå.

Fråga om ersättning till vikarie för beställningshavare med placering i här

avsedd befattning skall likaledes bero på prövning i nyssnämnd ordning.

3 mom. Vikariatsersättning må ej utgå på grund av placering i viss befattning

ombord under sjötjänstgöring.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Sjötillägg

m. m.

Ej heller utgår vikariatsersättning för tjänstgöring i befattning, vars uppehållande

jämlikt 33 § 4 mom. medför rätt till ansvarsarvode.

4 mom. Kan förordnande, kommendering eller placering, varom förmäles

i 1 och 2 morn., väntas bliva av längre varaktighet, äger Kungl. Maj:t medgiva,

att beställningshavaren må, i stället för lön å egen beställning samt

vikariatsersättning enligt bestämmelserna i 1 morn., uppbära vikariatslön.

Såsom förutsättning för åtnjutande av vikariatslön gäller tillika, att förordnandet,

kommenderingen eller placeringen, i förekommande fall efter kungörande

till ansökning, meddelats i den ordning, som är stadgad för den uppehållna

beställningens eller befattningens besättande med ordinarie innehavare.

Vikariatslön utgår enligt löneklassen närmast lägre än den, vilken skulle

hava gällt, därest den förordnade, kommenderade eller placerade varit ordinarie

innehavare av den högre beställningen, varvid emellertid skall iakttagas,

å ena sidan, att vikariatslönen med minst en löneklass överstiger den

för vederbörande i egen beställning gällande löneklassen och, å andra sidan,

att vikariatslönen i förekommande fall icke må utgå enligt högre löneklass

än den högsta för den högre beställningen gällande löneklassen.

Understiger månadsbeloppet av den sålunda beräknade vikariatslönen vad

beställningshavaren ägt uppbära i lön å egen beställning för hel månad jämte

vikariatsersättning enligt bestämmelserna i 1 mom. för trettio dagar skall

vikariatslönen utgå med däremot svarande högre belopp.

För beställningshavare, som uppbär vikariatslön, gälla i övrigt i tillämpliga

delar de stadganden, som meddelats beträffande ordinarie beställningshavare

i den lönegrad förordnandet, kommenderingen eller placeringen avser.

Beställningshavaren anses därvid tillhöra den löneklass, enligt vilken vikariatslönen

med tillämpning av bestämmelserna i andra stycket utgår eller

skolat utgå.

5 mom. Ersättning vid vikariat i andra fall än i 1 och 2 samt 4 mom.

avses bestämmes av Kungl. Majit.

26 §.

1 mom. Beställningshavare, som tillhör flottan eller för marinen gemensam

personalkår och som åtnjuter lön enligt någon av de i nedanstående

tabell angivna lönegraderna, äger under sjötjänstgöring uppbära sjötillågg

med belopp för dag räknat, som i tabellen angives:

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

21

1

2

3

4

5

6

Å annat fartyg än undervattensbåt

Å undervattensbåt

Beställningshavare,

vid rörlig

förläggning

vid stationär förläggning

vid rörlig

förläggning

vid stationär

förläggning

tillhörande lönegrad

å egen för- läggningsort

å annan för- läggningsort

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

Oa 1 ..............

1.80

0.70

1.05

4.50

3.00

Oa 2 ..............

2.50

1.00

1.50

7.00

5.00

Oa 3 ..............

3.00

1.40

2.10

9.50

6.50

Oa 4 ..............

4.50

1.80

2.70

12.50

8.75

Oa 5 ..............

5.00

2.00

3.00

13.75

9.75

Oa 6 ..............

6.50

2.60

3.90

—

- j

Ob 1 ..............

6.75

2.70

4.05

—

Ob 2 ..............

7.00

2.80

4.20

—

—

Ob 3 ..............

8.00

3.20

4.80

—

—

UO 1, maskinist eller

torpedmästare ....

2.00

1.20

1.80

7.25

4.75

UO 1, annan beställ- ningshavare ......

1.80

0.70

1.05

5.75

4.00

UO 2, maskinist eller

torpedmästare ....

3.70

1.60

2.40

9.25

6.00

UO 2, annan beställ- ningshavare ......

2.20

0.90

1.35

7.50

5.25

Ca 22..............

3.00

1.20

1.80

8.25

5.75

Ca 24..............

3.50

1.40

2.10

9.50

6.60

Ca 27..............

4.25

1.70

2.55

11.50

8.00

Ca 28..............

4.75

1.90

2.85

—

—

Ca 30..............

5.25

2.10

3.15

—

—

2 mom. Till beställningshavare, som utövar befattning såsom fartygschef,

utgår under rörlig förläggning förhöjning av sjötillägget med följande belopp

för dag räknat, nämligen:

å fartyg av klass 1 .......................... kr. 1.00,

» » » » 2 .......................... » 0.80,

» » » » 3 .......................... » 0.60 samt

» » k» » 4 .......................... » 0.40.

Fartygens fördelning å här avsedda klasser bestämmes av Kungl. Maj:t.

Har såsom fartygschef kommenderats innehavare av beställning i lägre

lönegrad än den, som enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser företrädesvis

avses för dylik befattning, skall den kommenderade i fråga om rätt

till sjötillägg enligt 1 mom. likställas med beställningshavare i den högre

lönegraden och därjämte äga uppbära förhöjning, som nyss sagts.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Flygtillägg

m. m.

3 mom. Till beställningshavare i någon av lönegraderna Oa 4 och Oa 5,

som utövar befattning såsom eskaderchef, avdelningschef eller divisionschef,

utgår under rörlig förläggning förhöjning av sjötillägget med 1 krona för dag

räknat. Har i nu avsedd befattning, som enligt av Kungl. Maj:t meddelade

bestämmelser företrädesvis skall bestridas av beställningshavare i lägst lönegraden

Oa 4, kommenderats beställningshavare i lägre lönegrad, skall den

kommenderade i fråga om rätt till sjötillägg enligt 1 mom. likställas med beställningshavare

i lönegraden Oa 4 och därjämte äga uppbära förhöjning,

som nyss sagts.

Den, som uppbär i föregående stycke avsedd förhöjning, må icke samtidigt

åtnjuta förhöjning, varom stadgas i 2 mom.

4 mom. Till underofficer vid flottan eller flygvapnet, som under sjötjänstgöring

omhänderhar annan uppbörd än penninguppbörd, utgår särskild

ersättning med 50 öre för dag.

5 mom. I sjöreserv tjänstgörande personal åtnjuter sjötillägg med belopp,

som angivas i 3 kol. av tabellen i 1 mom.

6 mom. Beställningshavare vid kustartilleriet äger under sjötjänstgöring

uppbära sjötillägg enligt de i 1 mom. innefattade bestämmelserna. Härvid

skall dock iakttagas, dels att sådant tillägg till beställningshavare å fartyg

eller båt, som är bemannad av kustartilleriets eller av för dess räkning förhyrd

personal, utgår med belopp, som angivas i 3 kol. av tabellen i 1 morn.,

dels ock att maskinavdelningen tillhörande underofficer vid kustartilleriet

åtnjuter sjötillägg i likhet med underofficer, ej maskinist, vid flottan.

7 mom. Beställningshavare, tillhörande eller kommenderad till tjänstgöring

vid flygvapnet, äger under tjänstgöring å rustad sjöstyrka åtnjuta sjötillägg

enligt de i 1 mom. innefattade bestämmelserna med iakttagande härvid,

att tillägget för underofficer utgår med belopp, som angivits för underofficer,

ej maskinist, vid flottan.

Sjötillägg utgår dock ej till beställningshavare, som enligt 27 § åtnjuter

flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg.

8 mom. Där sjötillägg enligt bestämmelserna i denna paragraf skall utgå

till beställningshavare i lönegrad, vilken ej finnes upptagen i 1 morn., eller

eljest i fall, för vilket belopp ej finnes där angivet, bestämmes tilläggets storlek

av Kungl. Majit.

9 mom. Erforderliga föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna

i denna paragraf meddelas av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits

bemyndigande, av marinförvaltningen.

10 mom. I fråga om särskilda förmåner under tjänstgöring å fartyg, som

är beordrat till expedition för undersökningar och mätningar av militärleder,

å fartyg, som användes för sjökarteverkets mätningsarbeten, eller å statens

isbrytarfartyg gäller vad Kungl. Majit därom förordnar.

27 §.

1 mom. Beställningshavare, som är kommenderad till flygtjänstgöring i

någon av nedannämnda befattningar, äger — under förutsättning att sådan

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

23

tjänstgöring fullgöres minst i den omfattning, som bestämmes av Kungl.

Majit eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av chefen för flygvapnet —

uppbära flygtillägg med följande belopp för månad räknat:

Beställningshavare,

tillhörande lönegrad

Oa 1 ...

Oa 2—6

Ob 2...

UO 1, 2

Flygtillägg i befattning såsom

flygförare

_

flygspanare

provflygare I kontrollflygare

210

270

270

210

210

270

270

210

270

270

270

flygsignalist

150

Ca 24, 26, 27

270

210

2 mom. Underofficer, vilken fullgör flygtjänstgöring såsom chefsmekaniker,

äger under förutsättning, som i 1 mom. angives i fråga örn flygtillägg,

uppbära mekanikertillägg med 60 kronor för månad.

3 mom. Armén eller marinen tillhörande beställningshavare, som vid flygvapnet

undergår grundläggande utbildning till flygspanare, äger under utbildningstiden

åtnjuta elevtillägg med 150 kronor för månad.

5 mom. I 1—3 morn. omförmälda förmåner må under tjänstledighet åtnjutas

endast i den män beställningshavaren därunder äger uppbära oavkortad

lön.

5 mom. Beställningshavare, som icke enligt 1—3 mom. är berättigad till

flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg, äger för dag, varunder han på

grund av honom åliggande inspektionsskyldighet eller meddelat särskilt uppdrag

deltager i flygning, uppbära flygtraktamente, beställningshavare tillhörande

någon av lönegraderna Oa 1, UO 1 och 2 samt Ca 1—13 med 7 kronor

ävensom annan beställningshavare med 9 kronor.

Därest beställningshavare, som i detta moment avses, eller chefsmekaniker

under deltagande i flygning drabbas av olycksfall, varav föranledes sjukdom

eller förlust av arbetsförmågan, äger han under tjänstledighet till följd

av olycksfallet åtnjuta flygtillägg med 150 kronor för månad, chefsmekaniker

dock med avdrag av honom jämlikt 2 mom. tillkommande mekanikertillägg.

6 mom. Erforderliga föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna

i denna paragraf meddelas av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits

bemyndigande, av flygförvaltningen.

28 §.

Angående ersättning vid resa för förrättning i statens ärenden gäller vad

därom är stadgat i allmänna resereglementet och i särskilda av Kungl. Majit

meddelade föreskrifter.

Reseersätt
ning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Tjänstgö
ringstrakta
mente.

Mässpenningar

m. m.

Ersättning

för flyttningskostnad.

29 §.

1 mom. Under tjänstgöring å annan ort inom riket än förläggningsorten

äger beställningshavare åtnjuta tjänstgöringstraktamente enligt de särskilda

bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit, dock icke i något fall till högre

belopp än den för beställningshavaren enligt allmänna resereglementet bestämda

traktamentsersättningen.

2 mom. Beställningshavare, som har sin förläggningsort inom fästning,

må jämväl vid tjänstutövning å sagda ort under sådana förhållanden, att

det vanliga kvarteret icke kan bibehållas, kunna komma i åtnjutande av

tjänstgöringstraktamente, som i 1 mom. sägs.

30 §.

Under sjötjänstgöring utgå mässpenningar och till vissa beställningshavare

därjämte representationspenningar enligt de närmare bestämmelser, som

meddelas av Kungl. Majit.

Vid utförande av dykeriarbete må särskilda förmåner utgå enligt av Kungl.

Majit fastställda grunder.

31 §.

Ersättning för flyttningskostnad enligt de särskilda bestämmelser, som

meddelas av Kungl. Majit, utgår till beställningshavare, vilken

a) utan egen ansökning förflyttats från en förläggningsort till en annan,

dock att ersättning ej må utgå då transport eller placering skett genom tjänstebyte

mellan två beställningshavare, som därom uttryckt önskan;

b) vid övergång från icke-ordinarie befattning till ordinarie beställning

eller från ordinarie beställning till beställning inom annan löneplan än den

han själv tillhör eller till följd av befordran eller på grund av förordnande

eller kommendering att uppehålla viss beställning eller befattning eller till

följd av omplacering till tjänstgöring utan att därmed avses uppehållande av

viss beställning eller befattning nödgats flytta till annan ort; eller ock

c) eljest fått sig ålagt att byta bostad.

Vad nu är sagt gäller ock i fråga om beställningshavare, som förflyttats

eller befordrats till ordinarie befattning, å vilken detta reglemente icke äger

tillämpning, eller vilken förordnats att uppehålla sådan befattning, så ock

i fråga örn den, som från dylik befattning eller från fast anställning såsom

manskap vid krigsmakten befordrats till eller förordnats å beställning, som

i reglementet avses; skolande härvid med befordran förstås övergång till

beställning eller befattning, för vilken slutlönen i samma ortsgrupp överstiger

slutlönen i den tidigare beställningen eller befattningen.

Ersättning för flyttningskostnad må tillkomma jämväl beställningshavare,

som på grund av Kungl. Majits därom meddelade föreskrift förklaras skola

under tjänstgöring å annan ort än den vanliga förläggningsorten anses fullgöra

ordinarie tjänstgöring å förstnämnda ort.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

25

Vad i denna paragraf stadgats skall, så framt ej Kungl. Majit för särskilda

fall annorlunda förordnar, icke utgöra hinder för beviljande av ersättning

för flyttningskostnad dels på grund av kommendering såsom aspirant

vid generalstabskåren, såsom elev vid någon av de militära högskolorna

eller såsom intendents- eller förvaltaraspirant, dels ock för genomförande

av passagesystem vid vissa truppförband enligt vad därom är särskilt

stadgat.

32 §.

Beställningshavare, som å tjänstens vägnar handhar penninguppbörd eller Felräkningsverkställer

kontant utbetalning av medel, må kunna enligt av Kungl. Majit Penninsarfastställda

grunder erhålla /elräkning spenningar till belopp, som bestämmes

med hänsyn tili de omständigheter, under vilka uppbörd eller utbetalning

sker, och i förhållande till uppbördens eller utbetalningens omfattning. Felräkningspenningar

må icke vid en och samma befattning utgå med högre

belopp än 600 kronor för år räknat.

För tid, under vilken här avsedd beställningshavare icke bestrider befattningen,

uppbäras felräkningspenningarna av den, som uppehåller densamma.

33 §.

1 mom. Till innehavare av vissa beställningar utgår, såsom förhöjning av vissa arvoden

lönen, arvode med belopp, som angivas i vederbörliga stater. Rättningar1

2 mom. För uppehållande, på grund av förordnande eller kommen m. m.

dering, av vissa befattningar, som ej äro uppförda såsom särskilda beställningar,

utgår, utöver lön i vederbörandes beställning, arvode med belopp, som

angivas i vederbörliga stater.

3 mom. I den mån medel för ändamålet finnas beviljade, må vissa beställningshavare

för särskilda uppdrag, vilka äro avsedda att fullgöras vid

sidan av egen befattning, uppbära arvode med belopp, som angivas i vederbörliga

stater eller eljest i behörig ordning fastställas.

A mom. Till beställningshavare vid armén — regementskassör dock undantagen

— vilken utan att tillhöra intendenturkåren förordnas att uppehålla

antingen befattning, varmed är förenat uppdrag såsom chef för kassaförvaltning,

eller ock befattning, vilken är avsedd för förvaltare eller för

regementskassör, utgår ansvarsarvode med 4 kronor 50 öre, respektive 2 kronor

25 öre för dag räknat.

Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande

uppehållande av intendents-, respektive förrådsförvaltarbefattning vid

marinen eller flygvapnet.

Vid tillämpning av bestämmelserna i detta moment iakttages, att ansvarsarvode

ej må utgå vid tjänstgöring, som fullgöres under anställning såsom

intendents- eller förvaltaraspirant eller i omedelbar anslutning till sådan anställning.

5 mom. Gratifikation eller belöning må kunna tilldelas beställningshavare,

därest medel för ändamålet finnas anvisade.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

6 mom. Beträffande åtnjutande av de i 1—5 mom. omförmälda förmånerna

skola gälla de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t.

7 mom. Vissa beställningshavare äga åtnjuta bidrag till representationskostnader

med belopp, som angivas i vederbörliga stater.

8 mom. Utöver vad i detta reglemente förutsättes eller eljest av Kungl.

Maj:t och riksdagen medgivits må beställningshavare icke för sin tjänstgöring

åtnjuta ersättning eller förmån, så framt ej Kungl. Majit för uppdrag

eller arbete, vilket kan anses falla utom beställningshavarens vanliga tjänstutövning,

anvisat särskilda medel eller eljest finner skäl medgiva särskild

goltgörelse.

4 kap. Rörligt tillägg.

34 §.

Avlönings- l morn. Å följande i 1 och 3 kap. omförmälda avlöningsförmåner, nämvUkå^röriigt

ligen lön, vikariatsersättning och vikariatslön, utgår under de förutsättningtillägg

utgår ar och enligt de grunder, som i detta kapitel angivas, rörligt tillägg i förm''

m'' hållande till den ökning i de allmänna levnadskostnaderna, som må föreligga

i jämförelse med de genomsnittliga levnadskostnaderna under år 1935.

2 mom. Beräkning av levnadskostnadernas storlek i jämförelse med 1935

års genomsnittliga levnadskostnader verkställes kvartalsvis av socialstyrelsen

enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Kungl. Majit.

På grundval av nämnda beräkning fastställer Kungl. Majit det procenttal,

som angiver levnadskostnadernas förhållande till 1935 års genomsnittliga

levnadskos tnadsnivå (levnadskostnadstalet).

Av Kungl. Majit fastställt levnadskostnadstal skall lända till efterrättelse

från och med den månad, under vilken Kungl. Majits beslut kungjorts, intill

den månad, varunder nytt sådant tal av Kungl. Majit fastställes.

35 §.

Grunder för 1 morn. Rörligt tillägg utgår, då levnadskostnadstalet utvisar ökning i

rörligt tillägg. förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå med fyra enheter

eller mera, och utgör tre procent å avlöningen för varje hel mångfald

av fyra, vartill ökningen uppgår. Där levnadskostnadstalet, efter att hava

uppnått sådan ökning, åter nedgår, skall dock rörligt tillägg åtnjutas efter

oförändrat procenttal, så länge levnadskostnadstalet överstiger närmast lägre

hela mångfald av fyra.

2 mom. Såsom begränsning av vad i 1 mom. stadgats skall gälla att, även

örn levnadskostnadstalet utvisar ökning med mer än tjugu enheter, rörligt

tillägg likväl icke må utgå efter högre procenttal än femton.

36 §.

Beräkning ay ] morn. Rörligt tillägg beräknas å sammanlagda beloppet för månad av

rörligt tillägg. avlöningsförmåner, å vilka sådant tillägg enligt bestämmelserna i 34 §

1 mom. må åtnjutas.

Härvid skall dock iakttagas,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

27

att tillägg ej beräknas å belopp, varmed avlöningen överstiger 900 kronor,

och ej heller å i avlöningen ingående öretal, som överskjuter fullt krontal,

samt att, där beräknat tillägg icke slutar å helt femtal ören, detsamma

skall jämkas till närmaste femtal.

2 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg utfärdar Kungl. Majit

de tabeller och anvisningar, som må finnas erforderliga.

5 kap. Sjukvård och begravningshjälp.

37 §.

1 mom. Vid sjukdom erhåller beställningshavare på statens bekostnad Allmänna beläkarvård

jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, 0ma™jnkvård.

som medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till

arbetsförmågans höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av

olycksfallet nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de villkor,

som i detta kapitel stadgas eller av Kungl. Maj :t för särskilt fall bestämmas.

Där ej fråga är om olycksfall i tjänsten, må till läkarvård hänföras tandvård

endast om sådan vård avser botande av sjukdom i tändernas omgivningar

eller prövas vara av väsentlig betydelse för botande av annan sjukdom,

vilken står i orsakssammanhang med tändernas tillstånd.

2 mom. Vad i detta kapitel stadgas i fråga om olycksfall i tjänsten gäller

även i fall, som avses i 19 § 2 mom.

3 mom. Erforderliga föreskrifter rörande tillämpningen av bestämmelserna

i detta kapitel meddelas av Kungl. Majit.

4 mom. I fråga om rätt till sjukvård under sjötjänstgöring och avpollettering

från fartyg gäller vad därom särskilt stadgas.

38 §.

Läkarvård, som enligt detta reglemente bekostas av statsmedel, skall, där Tjänsteej

annat följer av vad i detta kapitel stadgas, ombesörjas av särskilda, för lakare''

sådant ändamål anställda tjänsteläkare.

Instruktion för tjänsteläkare utfärdas av Kungl. Majit.

39 §.

1 mom. Beställningshavare är berättigad att kostnadsfritt anlita tjänste- Läkarvård

läkaren för erhållande av läkarvård och intyg, som i tjänsten erfordras rö- ockn|agar"

rande beställningshavarens hälsotillstånd. Erfordras för ställande av diagnos

röntgen- eller annan undersökning, som ej lämpligen kan utföras av tjänsteläkaren,

skall jämväl kostnaden för sådan undersökning bestridas av statsmedel.

Kostnader för erforderlig läkarvård samt för intyg och undersökning, som

nyss sagts, må bestridas av statsmedel även i de fall, då beställningshavare

uppehåller sig å sådan ort, att han icke lämpligen kan anlita tjänsteläkaren,

eller då vid trängande behov av läkarvård tjänsteläkaren icke hinner an
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Sjukhusvård.

Utås. I dylika fall bör beställningshavaren i första rummet hänvända sig

till annan av staten eller kommun anställd läkare.

2 mom. Läkarintyg, som i tjänsten åberopas, skall vara utfärdat av

tjänsteläkaren eller försett med dennes attest. Likaså skall räkning å kostnad

för rådfrågning eller behandling av annan läkare eller av tandläkare

vara attesterad av tjänsteläkaren, innan utbetalning på grund av räkningen

äger rum.

40 §.

1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas, i den mån ej

nedan annorlunda stadgas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos

helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att tjänsteläkaren

eller annan läkare, som beställningshavaren enligt bestämmelserna

i 39 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sjukhusvård nödvändig samt under de

villkor i övrigt, som nedan angivas.

Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:

a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda

legosängsavgiften för plats

å allmän sal beträffande beställningshavare, tillhörande lönegraderna

Ca 1—8;

i halvenskilt rum eller, om sådant ej finnes tillgängligt, enskilt rum beträffande

beställningshavare tillhörande lönegraderna Oa 1—3, UO 1—3

och Ca 9—23; samt

i enskilt rum beträffande beställningshavare, tillhörande lönegraderna

Oa 4—6, Ob 1—4, Ca 24—30 samt Cb 1—3;

b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för sjukhuset fastställda

avgiften för vård

å allmän avdelning beträffande beställningshavare, tillhörande lönegraderna

Oa 1—3, UO 1—3 och Ca 1—23; samt

å avdelning för rumspatienter beträffande beställningshavare, tillhörande

lönegraderna Oa 4—6, Ob 1—4, Ca 24—30 och Cb 1—3.

Till kostnader för sjukhusvård hänföres ock sådant arvode, som i enskilt

eller halvenskilt rum vårdad beställningshavare erlagt till för vården ansvarig

sjukhusläkare. Bidrag av statsmedel till dylikt arvode må icke överstiga

lägsta tillämpliga beloppet enligt den av medicinalstyrelsen för sjukhuset utfärdade

rådgivande taxan. Vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos

må likväl efter prövning av vederbörande myndighet högre bidrag kunna

utgå, dock icke med större belopp än det, som med tillämpning av den

rådgivande taxan högst skulle hava erlagts.

Där beträffande beställningshavare, tillhörande någon av lönegraderna Ca

1—8, tjänsteläkaren prövar den sjukes tillstånd kräva vård i halvenskilt eller,

örn sådant ej finnes tillgängligt, enskilt rum, må, utan hinder av vad ovan

stadgas, av statsmedel bestridas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av

tuberkulos hela kostnaden för vården och eljest den del av sagda kostnad,

som överskjuter halva beloppet av den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften

för plats å allmän sal. I kostnaden må härvid läkararvode inberäk
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245-

29

nas med högst det belopp, som vid tillämpning av sista punkten i nästföregående

stycke skolat ersättas av statsmedel.

Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet täll beräknas efter dyrare

plats än den, som kommit till användning.

Med allmänt sjukhus förstås militär sjukvårdsinrättning och annat sjukhus,

som tillhör eller åtnjuter bidrag av staten, landsting eller kommun,

Konung Oscar Ilis jubileumsfond tillhörigt sanatorium ävensom kuranstalt,

som disponeras för pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet.

2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahanda

förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av statsmedel

intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus;

dock att, där fråga är om olycksfall i tjänsten, på vederbörande myndighets

prövning må bero, huruvida vårdkostnaden må ersättas med högre

belopp än nu sagts.

41 §.

1 mom. Kostnad för anlitande av läkare, som specialiserat sig på behand- Speciaiistling

av vissa sjukdomsformer, bestrides vid olycksfall i tjänsten samt vid vä,rd''

fall av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar av statsmedel, under

förutsättning att tjänsteläkaren eller annan läkare, som beställningshavaren

enligt bestämmelserna i 39 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sådan specialistvård

nödvändig samt tjänsteläkaren antingen själv lämnat anvisning på eller

ock godkänt valet av specialist.

Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock kostnad för specialistvård,

som meddelas å poliklinik vid allmänt sjukhus, bestridas helt av statsmedel.

2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga

om kostnad för anlitande av tandläkare i fall, som avses i 37 § 1 mom.

andra stycket.

42 §.

Av statsmedel bestridas kostnaderna för läkemedel, som föreskrivits an- Läkemedel,

tingen av tjänsteläkaren eller annan läkare, vilken beställningshavaren enligt

bestämmelserna i 39 § 1 mom. ägt anlita, eller ock av specialist, till vilken

beställningshavaren enligt bestämmelserna i 41 § 1 mom. hänvänt sig.

Räkning å läkemedelskostnad skall vara attesterad av tjänsteläkaren, innan

utbetalning på grund av räkningen äger rum.

43 §.

1 mom. Behandling med bad, massage, elektricitet, betluft m. m., som Bad, massage,

av tjänsteläkaren ordineras såsom nödvändig för botande av viss angiven m- msjukdom,

må bekostas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften

av statsmedel.

2 mom. Konstgjorda lemmar, kirurgisk! bandage och andra dylika hjälpmedel,

som heställningshavare nödgas begagna till följd av olycksfall i tjänsten,

bekostas av statsmedel.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Resor och

sjuktransporter.

Begravningshjälp

m. m.

Skyldighet

att bebo

tjänstebostad

m. m.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

3 mom. Kostnad för anbefalld vaccination mot epidemisk sjukdom gäldas

av statsmedel.

44 §.

I den mån så prövas skäligt, må av statsmedel bestridas kostnad för den

sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning, under

förutsättning att tjänsteläkaren eller annan läkare, som beställningshavaren

enligt bestämmelserna i 39 § 1 mom. ägt anlita, förklarat resan eller

förflyttningen nödvändig för ställande av diagnos eller för sjukdomens behöriga

behandling. Likaledes må av statsmedel kunna ersättas skälig kostnad

för resa, som beställningshavaren nödgats företaga för erhållande av

specialistvård samt, där fråga är om olycksfall i tjänsten, för erhållande av

behandling, som avses i 43 § 1 morn., ävensom för anskaffande av hjälpmedel,

varom förmäles i 43 § 2 mom.

Jämväl skälig kostnad för läkares resa för besök hos den sjuke i det fall,

då denne icke utan våda kan flyttas, må kunna ersättas av statsmedel.

45 §.

1 mom. Avlider beställningshavare, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp

utbetalas ett belopp av 400 kronor. Efterlämnar beställningshavaren

anhöriga, som äro berättigade till familjepension enligt allmänna familjepensionsreglementet,

skall dock, där beställningshavarens lön för månad

jämte därå belöpande rörligt tillägg överstiger familjepensionen för månad,

begravningshjälpen ökas med ett belopp motsvarande skillnaden. För beräkning

av lön, rörligt tillägg och familjepension skola läggas till grund förhållandena

under den månad, då dödsfallet inträffat.

1 begravningshjälp, varom här stadgas, skall den vid dödsfall till följd av

olycksfall i arbete enligt lag och särskild författning utgående begravningshjälpen

anses inbegripen.

2 mom. Avlider beställningshavare under tjänstgöring å annan ort än förläggningsorten,

må utöver begravningshjälp, varom i 1 mom. förmäles, efter

vederbörande centrala förvaltningsmyndighets bestämmande i förekommande

fall av statsmedel bestridas kostnaderna för transport av den avlidne

till förläggningsorten eller till annan ort, i sistnämnda fall dock högst med

belopp motsvarande kostnaderna för transport till förläggningsorten.

6 kap. Tjänstebostad m. m.

46 §.

1 mom. Därest åt beställningshavare såsom bostad anvisas lägenhet, som

äges eller disponeras av statsverket, är han skyldig att bebo densamma.

I fråga om begagnande av sålunda anvisad tjänstebostad samt bestämmandet

av ersättningen härför gälla de närmare föreskrifter, som i detta

kapitel stadgas eller som eljest meddelas av Kungl. Majit eller vederbörande

centrala förvaltningsmyndighet.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245-

31

2 mom. Prövas med hänsyn till beställningshavares ekonomiska förhållanden

eller andra särskilda omständigheter avsevärda olägenheter för beställningshavaren

vara förenade med skyldigheten att taga i besittning honom

anvisad bostad eller att vidare bebo redan innehavd sådan, må vederbörande

centrala förvaltningsmyndighet på framställning av beställningshavaren

kunna befria honom från nämnda skyldighet.

47 §.

1 mom. För tjänstebostads begagnande skall beställningshavare månads- Ersättning

vis i förskott erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen eller, i den mån. •aT. tJänste''

.... , # 7 bostad m. m.

honom tillkommande avlöningsbelopp ej därtill förslår, genom kontant inbetalning.

2 mom. Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen, i förekommande

fall gottgörelse för centraluppvärmning eller för tillhandahållande av möbler,

ävensom för planteringsland eller annan förmån, som följer med bostaden,

bestämmes med hänsyn till det pris, som å orten i allmänhet gäller för

lägenhet, vilken beträffande storlek och bekvämlighet samt beskaffenhet i

övrigt kan anses likvärdig med tjänstebostaden. Är tjänstebostad belägen å

ort, där hyresmarknad, som kan tjäna till ledning vid ersättningens bestämmande,

saknas, må i stället skälig hänsyn tagas till det hyrestal, som

för orten beräknats i samband med dyrortsgrupperingen.

3 mom. Kan överenskommelse rörande ersättningens storlek icke träffas

mellan vederbörande myndighet och beställningshavare, som skall bebo lägenheten,

hänskjutes frågan till statens bostadsnämnd, vilken består av en

opartisk ordförande samt representanter för förvaltnings- och personalintressena.

Över nämndens beslut i ärende, som hänskjutits till dess avgörande,

må klagan icke föras.

Intill dess ersättningen blivit av nämnden bestämd, skall densamma utgå

med det av myndigheten fordrade beloppet, med rätt för bostadsinnehavaren

att, därest beloppet av bostadsnämnden nedsättes, återbekomma vad

han erlagt för mycket.

Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas,

förrän minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes.

48 §.

1 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, örn han avlidit, hans dödsbo Avträdande

skall,, såvida annat icke avtalats, avträda bostaden å fardag, som infaller av4 tjänsteb°- nast etter tre manader fran det uppsägning skett eller dödsfall timat; dock

skall, om icke annorlunda överenskommes, avflyttning ske:

a) därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas

och ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men då sådan

bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader

från det han erhöll kännedom örn beslutet rörande befordringen eller förflyttningen;
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Ersättning

för bränsle

och belysning.

"

Ekiperingshjälp

vid tillträdandet

av

första ordinarie

beställning.

Årligt ekiperingsbidrag.

Rätt att utbekomma

uniformspersedlar

och

materialier

m. m.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

b) därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst med pension, närmaste fardag

efter avgången;

c) därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid

den löpande månadens utgång.

2 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo

skall i den omfattning, som kan finnas lämplig, mot skälig gottgörelse upplåta

utrymme i bostaden för beställningshavarens vikarie eller efterträdare.

49 §.

Då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt att tillhandahålla

beställningshavare bränsle eller belysning för hans bostad, skall han erlägga

ersättning därför, beräknad efter myndighetens självkostnadspris.

7 kap. Ekiperingshjälp och årligt ekiperingsbidrag m. m.

50 §.

Beställningshavare, som är pliktig att under tjänstgöring vara iförd tjänstedräkt

(uniform), äger vid tillträdandet av första ordinarie beställning uppbära

ekiperingshjälp med 500 kronor.

Från åtnjutande av sådan förmån undantages dock den, som tidigare uppburit

ekiperingshjälp i egenskap av extra ordinarie fänrik, beställningshavare

i reserven eller marinläkarstipendiat.

51 §.

Beställningshavare, som är pliktig att under tjänstgöring vara iförd uniform,

äger att för underhåll och förnyelse av uniformspersedlar, vilka ingå

i föreskriven fältutrustning eller vilka det eljest enligt gällande bestämmelser

åligger honom att anskaffa, uppbära årligt ekiperingsbidrag med 180

kronor. För beställningshavare, som icke är underkastad daglig tjänstgöringsskyldighet

i den omfattning, vilken gäller för beställningshavare i allmänhet

eller som enligt särskilt medgivande äger att regelmässigt under

tjänstgöringen bära civil dräkt, må Kungl. Majit förordna, att ekiperingsbidrag

icke skall utgå, eller fastställa bidraget till det lägre belopp, som

prövas skäligt.

Bidraget utbetalas halvårsvis under de villkor och enligt de närmare bestämmelser,

som meddelas av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits bemyndigande,

av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

52 §.

Beställningshavare äger enligt de närmare bestämmelser, som meddelas

av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits bemyndigande, av vederbörande

centrala förvaltningsmyndighet, mot ersättning från kronans förråd utbekomma

persedlar, som i 51 § första stycket avses, eller därför erforderliga

materialier ävensom vid kronans verkstäder låta tillverka dylika persedlar.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

33

Ersättning, varom i denna paragraf förmäles, skall motsvara kronans

självkostnadspris för materialanskaffning samt tillverkningsarbeten.

53 §.

I fråga om tillhandahållande åt beställningshavare av skyddsbeklädnad Tillhandaeller

annan av särskild tjänstgöring påkallad beklädnadsutrustning skola h^1“(fsebea''r

gälla de föreskrifter, vilka meddelas av Kungl. Majit eller, enligt Kungl, klädnad

Majits bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet. m- m
-

3 avd. Extra ordinarie fänrikar.

54 §.

Lön till extra ordinarie fänrik utg°;r en''igt följande löneplan:

Ltfneplan Oc.

Ort

s g r

u p

P

Löne-

grad

Löne-

klass

A

B

c

D

E

F

G

H

I

Årslön, ki

o n o i

(

a

2,730

2,844

2,958

3,072

3,186

3,300

3,414

3,528

3,642

i

2,868

2,988

3,108

3,228

3,348

3,468

3,588

3,708

3,828

l

2

3,318

3,456

3,594

3,732

3,870

4,008

4,146

4.284

4,422

55 §.

Extra ordinarie fänrik äger vid antagningen uppbära ekiperingshjälp med Ekiperings500

kronor. hjälp.

Från åtnjutande av sådan förmån undantages dock fänrik, som tidigare

uppburit ekiperingshjälp i egenskap av underofficer på aktiv stat eller av

beställningshavare i reserven.

56 §.

gj

För extra ordinarie fänrik skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse Tillämpning

stadgandena i 2 avd. 1 kap. 6 och 7 §§, 2—6 kap. samt 7 kap. 51—53 §§, av vi33a be-,

varvid beställningshavaren skall anses tillhöra 1 lönegraden av den i 5 ’

intagna löneplanen Oa. Beträffande tjänstledighetsavdrag, varom stadgas i

17 §, skall iakttagas, alt för löneklassen a A- och B-avdragen utgöra respektive

1 krona 40 öre och 2 kronor 80 öre.

Bihang lill riksdagens protokoll WS9. 1 sami. Nr 245.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

4 avd. Lönenämnd.

57 §.

För beredning av ärenden, vilka angå tillämpningen av detta reglemente

jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser, skall finnas en lönenämnd.

Denna nämnd, i vilken löntagare förvaltnings- och de allmänna intressena

böra vara representerade, skall bestå av en av Kungl. Maj:t förordnad

ordförande samt sex likaledes av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter.

Lönenämndens ordförande och ledamöter förordnas för en tid av högst

tre år i sänder. I samma ordning utses suppleanter för ordföranden och ledamöterna.

Instruktion för lönenämnden utfärdas av Kungl. Majit.

Utan hinder av vad nyss stadgats må Kungl. Majit, där så finnes lämpligt,

föreskriva, att här avsedda ärenden skola beredas av lönenämnd, som

inrättats för annat förvaltningsområde. Meddelas dylik föreskrift, skall tilllika

förordnas om sådan ändrad sammansättning av denna lönenämnd, att

de militära löntagarintressena bliva inom nämnden företrädda vid ifrågavarande

ärendens behandling.

5 avd. Reglementets tillämplighet.

58 §.

1 mom. Beträffande beställningshavare, vilken vid detta reglementes

ikraftträdande innehar ordinarie beställning, som i reglementet avses, skall

såsom förutsättning för reglementets tillämpning gälla, att beställningshavaren

icke före viss av Kungl. Majit fastställd tidpunkt gjort anmälan, att han icke

vill underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser.

2 mom. Beställningshavare, å vilken reglementet erhåller tillämpning,

skall vara pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande av eller eljest

ändrade bestämmelser rörande de förmåner eller ersättningar, om vilka förmäles

i 26—33, 37—44 och 46—53 §§ samt i 55 §.

3 mom. Beställningshavare, å vilken reglementet erhåller tillämpning, är

jämväl pliktig att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med tio

procent eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader,

efter prövning av Kungl. Majit och riksdagen underkasta sig minskning

av lönen med högst fem procent av de i vederbörande löneplaner upptagna

årslönebeloppen.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1939, från och med vilken dag

vad i tidigare av Kungl. Majit utfärdad författning eller föreskrift finnes

stridande mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår beställningshavare,

å vilken reglementet erhåller tillämpning.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245-

35

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 24 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, förslag till militärt avlöningsreglemente

och därmed sammanhängande frågor.

Föredraganden anför:

I. Inledning.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 14 januari 1918 tillkallades sakkunniga

för uppgörande av förslag till ny lönereglering för arméns och marinens

personal (1918 års militära avlöningssakkunniga). Sedan vid 1919 års lagtima

riksdag antagits ett nytt avlöningsreglemente för kommunikationsverkens

befattningshavare, uppbyggt på i viss mån nya löneprinciper, upptogo

dessa sakkunniga till behandling frågan, i vilken utsträckning de nya löneprinciperna

för kommunikationsverken kunde vinna tillämpning även beträffande

försvarsväsendets personal. I första delen av sitt betänkande angående

lönereglering för arméns och marinens personal, avgiven den 10 januari

1921, framhöllo de sakkunniga, att de vid den undersökning, som ägnats

denna fråga, funnit, att de nya löneprinciperna i väsentliga delar läte sig anpassa

på försvarsväsendets personal. De sakkunniga hade vid sådant förhållande

så mycket hellre ansett sig böra förorda tillämpandet å försvarsväsendets

personal av berörda löneprinciper, som det militära avlöningssystemet

— vilket för det dåvarande, speciellt vad marinen beträffade, företedde en

mångfald växlande avlöningsformer och avlöningsbestämmelser — härigenom

skulle erhålla större enkelhet och överskådlighet samt överensstämmelse

på sådant sätt kunde i största möjliga mån åvägabringas mellan den

civila och den militära personalens avlöningsförhållanden. Införandet av

likartade löneprinciper för den civila och militära personalen syntes de sakkunniga

vara ägnat att förebygga förekommande slitningar mellan olika

personalgrupper på grund av ojämnheter i fråga örn avlöningsförmåner för

dessa båda personalkategorier.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

I anslutning till sin sålunda uttalade uppfattning framlade de sakkunniga

i förenämnda del av betänkandet förslag till huvudgrunder för en militär

lönereglering; samtidigt framlades detaljförslag i fråga örn avlöningsbestämmelser

för fast anställt manskap vid armén och marinen. Därefter avgåvo

de sakkunniga i en andra del av betänkandet, dagtecknad den 10 februari

samma år, förslag till avlöningsreglemente för officerare och underofficerare

samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet.

Sistnämnda reglemente avsågs av kommittén skola givas endast provisorisk

karaktär i avvaktan på lösningen av den då aktuella frågan om ändrad

försvarsorganisation. Kommitténs förslag lades i allt väsentligt till grund

för proposition (nr 350) till 1921 års riksdag. Riksdagen fann sig emellertid

icke kunna godtaga de i löneplanerna för officerare och underofficerare

samt för det fast anställda manskapet föreslagna lönebeloppen utan godkände

i huvudsak vissa reservationsvis inom de sakkunniga framlagda förslag

till löneplaner för beställningshavarna i fråga, innebärande icke oväsentliga

nedsättningar i propositionens lönebelopp. Kungl. Maj:t utfärdade

därpå den 29 juni 1921 avlöningsreglemente (nr 388) för officerare och

underofficerare samt civilmilitära befattningshavare på aktiv stat m. fl. vid

armén och marinen (officersavlöningsreglementet), att provisoriskt lända till

efterrättelse under år 1922. Samma dag utfärdades avlöningsreglemente för

fast anställt manskap vid armén och marinen (nr 389).

I överensstämmelse med riksdagens för varje år fattade beslut erhöll sedermera

officersavlöningsreglementet med däri efter hand vidtagna ändringar

fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1927.

Sedan 1925 års riksdag fattat beslut om försvarsväsendets omorganisation,

avlät Kungl. Maj:t proposition (nr 7) till 1927 års riksdag angående nytt

definitivt officersavlöningsreglemente. Propositionen grundade sig på ett av

försvarsväsendets lönenämnd utarbetat reglementsförslag. Detta reglementsförslag

innebar i jämförelse med det dittills gällande reglementet endast vissa

mindre omfattande formella och sakliga ändringar i avlöningsbestämmelsernas

avfattning, och löneplanerna lämnades helt och hållet orubbade. Propositionen

blev av riksdagen i allt väsentligt bifallen. Det nya avlöningsreglementet

utfärdades den 20 maj 1927 (nr 170), att tillämpas från och med

den 1 januari 1928. I sagda reglemente, som ännu är gällande, hava i anledning

av 1936 års försvarsbeslut vidtagits vissa mindre jämkningar (kungörelse

1937:643), avseende huvudsakligen arvodesbelopp till vissa högre beställningshavare.

Ar 1928 antogs nytt avlöningsreglemente för det fast anställda manskapet

vid försvarsväsendet. Detta reglemente (nr 128) är med viss ändring ännu

gällande.

Den 29 juni 1928 uppdrog Kungl. Majit åt en särskild kommitté under

finansdepartementet, 192S års lönekommilté, att enligt vissa i statsrådsprotokollet

över finansärenden samma dag angivna riktlinjer verkställa utredning

och avgiva förslag bland annat i avseende å dyrtidstilläggens inarbetande

i de fasta löne- och pensionsbeloppen samt angående revision av

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

37

gällande avlöningsförfattningar för statliga befattningshavare i allmänhet.

Sagda uppdrag blev emellertid sedermera, i vad det avsåg de militära avlöningsbestämmelserna,

genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 januari 1930 återkallat.

Samtidigt bemyndigades chefen för försvarsdepartementet att tillkalla

särskilda sakkunniga för att för försvarsväsendets vidkommande verkställa

utredning och avgiva förslag i förenämnda hänseenden. De i enlighet

härmed utsedda sakkunniga, 1930 års militäravlöningssakkunniga, avgåvo

den 10 december 1930 betänkande med förslag till militärt avlöningsreglemente

m. m. (stat. off. utredn. 1930:36). Vid utarbetandet av de i sagda

reglementsförslag innefattade löneplanerna hade de sakkunniga i enlighet

med för utredningsarbetet lämnade direktiv i första hand sökt anslutning till

de riktlinjer, som av 1928 års lönekommitté tillämpats vid utarbetandet av

denna kommittés i betänkande den 21 juli 1930 avgivna förslag till allmänt

avlöningsreglemente (stat. off. utredn. 1930: 17).

1930 års militäravlöningssakkunnigas förslag föranledde icke —- lika litet

som det av 1928 års lönekommitté avgivna förslaget — något slutligt ställningstagande

från statsmakternas sida. Framför allt berodde detta på att

förslagens genomförande enligt verkställda kostnadsberäkningar skulle draga

betydande utgifter, vilka icke ansågos förenliga med dåmera rådande budgetläge,

varjämte en avveckling av dyrtidstilläggen och övergång till ett system

med fasta löner ansågos böra anstå till dess prisförhållandena vunnit erforderlig

stadga.

Frågan om en allmän revision av gällande avlöningsförfattningar inom

den nyreglerade civila och militära statsförvaltningen — vilken fråga såsom

redan antytts alltsedan tiden för avgivandet av 1928 års lönekommittés och

1930 års militäravlöningssakkunnigas förslag varit vilande — upptogs av

Kungl. Maj:t ånyo till behandling den 24 april 1936. Nämnda dag tillsatte

Kungl. Maj:t på min föredragning en kommitté, benämnd 1936 års lönekommitté,

med uppdrag att verkställa revision av gällande avlöningsbestämmelser

för befattningshavare vid den civila och militära statsförvaltningen i enlighet

med vissa i statsrådsprotokollet över finansärenden för nämnda dag närmare

angivna riktlinjer.

Till ledamöter av 1936 års lönekommitté förordnade Kungl. Maj:t generaldirektören

och chefen för kommerskollegium, numera statsrådet H. Eriksson,

tillika ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare, ombudsmannen

O. Andersson i Malmö, ledamoten av riksdagens första kammare, numera

landshövdingen D. Memsén, docenten vid Stockholms högskola A. Johansson,

ledamoten av riksdagens andra kammare, numera statsrådet G.

Strindlund, ledamoten av riksdagens första kammare, skogschefen G. Tamm

samt expeditionschefen i finansdepartementet A. Westling. Samtidigt bemyndigade

Kungl. Maj:t mig att tillkalla sakkunniga för att vid behandlingen

av särskilda frågor medverka vid utredningsarbetet ävensom utse representanter

för av arbetet berörda verk, institutioner och personalsammanslutningar

att i erforderlig omfattning överlägga med kommittén.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Sedan ledamoten herr Strindlund utnämnts till statsråd och i anledning

härav erhållit begärt entledigande från uppdraget att vara ledamot av kommittén,

förordnade Kungl. Majit genom beslut den 17 juli 1936 till ledamot

i Strindlunds ställe ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren

A. L. Hansson i Rubbestad. På därom gjord framställning blev ledamoten

herr Johansson den 14 januari 1938 entledigad från uppdraget att

vara ledamot av kommittén.

Sedan generaldirektören Eriksson den 31 augusti 1938 utnämnts till statsråd,

blev han på därom gjord framställning den 2 nästpåföljande september

entledigad från uppdraget att vara ledamot, tillika ordförande, i kommittén.

I samband därmed uppdrogs åt ledamoten herr Westling att i egenskap

av ordförande leda kommitténs arbete.

I anslutning till förenämnda, av Kungl. Majit givna bemyndigande anmodade

jag den 27 november 1936 vissa större personalorganisationer, bland

dem svenska officersförbundet och svenska underofficersförbundet, att utse

representanter jämte ställföreträdare för dessa att överlägga med kommittén

rörande dels lönesystemets allmänna utformning och andra frågor av

principiell innebörd inom kommitténs arbetsområde, dels ock avfattningen

av detaljbestämmelserna i blivande nya avlöningsförfattningar, i den mån

dessa bestämmelser anginge befattningshavare i allmänhet. I enlighet härmed

utsågos till representanter för nämnda båda personalorganisationer, för

officersförbundet kommendören M. E. Giron och för underofficersföi''bundet

regementskassören A. Almroos, varjämte till ställföreträdare för nämnda

personalrepresentanter utsågos, för herr Giron översten K. H. Arntz och

för herr Almroos flaggstyrmannen W. Lagerkvist.

Med stöd av samma bemyndigande förordnade jag vidare den 30 april

1937 särskilda delegerade för försvarsväsendets lönenämnd att deltaga i

kommitténs arbete med revision av gällande avlöningsbestämmelser för försvarsväsendets

personal. Till delegerade utsåg jag ordföranden i lönenämnden,

kammarrättsrådet A. G. Afzelius samt ledamöterna av nämnden kommendören

Giron, statskommissarien H. K. H. Tottie och regementskassören

Almroos.

Enligt det uppdrag, som anförtroddes 1936 års lönekommitté vid dess tillsättande

den 24 apxil 1936, ålåg det kommittén att verkställa revision av

gällande avlöningsbestämmelser för befattningshavare inom alla de grenar

av statsförvaltningen, för vilka kommunikationsverkens lönesystem genomförts.

Uppdraget avsåg alltså icke blott personal vid de civila förvaltningsgrenarna

utan även sådan personal vid försvai-sväsendet, vars avlöningsförhållanden

äro reglerade enligt nyssnämnda lönesystem, d. v. s. beställningshavare,

vilka äro xxnderkastade officersavlöningsreglexxientet, samt

viss icke-ordinarie personal, vilkas avlöningsförhållanden äro reglerade ge

nom kungörelse den 22 juni 1928 (nr 215). Däremot omfattade utredningsuppdraget

ursprungligen icke det fast anställda manskapet vid försvarsvä
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

39

sendet; uppdrag att verkställa revision av manskapets avlöningsförhållanden

har emellertid numera lämnats lönekommittén genom Kungl. Maj:ts

beslut den 24 februari 1939.

I fråga om ordinarie tjänstemän vid civilförvaltningen avgav lönekommittén

den 16 december 1937 betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente

(stat. off. utreda. 1937:48). Förslaget blev i allt väsentligt godkänt

genom beslut vid 1938 års riksdag (prop. nr 263; statsutsk. uti. nr 161;

riksd. skr. nr 388).

Beträffande icke-ordinarié befattningshavare vid civilförvaltningen har

kommittén den 21 december 1938 framlagt förslag till avlöningsreglemente

(stat. off. utredn. 1938: 52).

Såsom resultat av hittills verkställda utredningar rörande revision av

gällande avlöningsbestämmelser för försvarsväsendets personal har 1936 års

lönekommitté den 23 december 1938 till Kungl. Maj:t avgivit Betänkande

med förslag till militärt avlöningsreglemente (stat. off. utredn. 1938: 55).

Vid behandlingen av de i sagda betänkande upptagna frågorna har kommittén

under arbetets gång haft överläggningar med de utsedda militära

personalrepresentanterna. De delegerade för försvarsväsendets lönenämnd

hava inom en särskild sektion av lönekommittén deltagit i kommitténs förarbeten

till militära avlöningsreglementet, med undantag dock beträffande

lönebeloppen och löneplanernas konstruktion samt vissa andra frågor av

mera principiell innebörd.

Över betänkandet hava, efter remisser, utlåtanden avgivits av chefen för

armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet, chefen för försvarsstaben,

arméförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen, försvarsväsendets

lönenämnd, statskontoret, allmänna civilförvaltningens lönenämnd och riksförsäkringsanstaiten,

varjämte yttranden i anledning av betänkandet inkommit

från svenska officersförbundet och svenska underofficersförbundet. Vissa

av de militära myndigheterna hava inhämtat utlåtanden av dem underställde

förbandschefer eller lokala organ.

II. Förslaget till militärt avlöningsreglemente.

1. Allmänna synpunkter.

I det betänkande, som lönekommittén nu avgivit, framlägger kommittén

förslag till militärt avlöningsreglemente, innefattande avlöningsbestämmelser

för de beställningshavare vid försvarsväsendet, som för närvarande äro underkastade

1927 års officersavlöningsreglemente (nr 170). Kommittén har

av olika skäl ansett lämpligt, att avlöningsbestämmelserna för militära och

civilmilitära beställningshavare vid försvarsväsendet liksom hittills meddelas

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

i ett särskilt avlöningsregiemente. För de militära beställningshavarna måste

nämligen, enligt vad kommittén framhållit, även i fortsättningen tillämpas

löneplaner, som beträffande konstruktionen väsentligt avvika från de i civila

aviöningsreglementet föreslagna allmänna löneplanerna. Den omständigheten,

att försvarsväsendet i jämförelse med civilförvaltningen i mångt

och mycket företer avvikelser bland annat i avseende å personalens tjänstgöringsförhållanden,

skulle därjämte enligt kommitténs mening vid ett inordnande

av försvarsväsendets personal under ett med den civila statsförvaltningens

befattningshavare gemensamt avlöningsregiemente nödvändiggöra

upptagande däri av särbestämmelser för försvarsväsendets vidkommande i

sådan utsträckning, att ett dylikt gemensamt reglemente skulle bliva svåröversiktligt

och ohanterligt.

Det nu framlagda reglementsförslaget förutsättes av kommittén bliva tilllämpligt

å officerare och underofficerare å aktiv stat samt civilmilitär och

därmed i avlöningshänseende likställd ordinarie civil personal vid försvarsväsendet.

Under reglementet hava jämväl funnits böra inordnas av kommittén

föreslagna beställningar såsom extra ordinarie fänrikar. Reglementsförslaget

omfattar däremot icke några andra icke-ordinarie befattningshavare

vid försvarsväsendet.

Förslaget har utarbetats från den förutsättningen, att avlöningsförhållandena

för å ena sidan officerare och underofficerare med vederlikar och å

andra sidan det fast anställda manskapet jämväl i fortsättningen skulle regleras

genom särskilda vid sidan av varandra utfärdade avlöningsbestämmelser.

I avseende å reglementsförslagets uppställning har 1936 års lönekommitté

1 tillämpliga delar följt den i civila aviöningsreglementet genomförda anordningen

med bestämmelsernas uppdelning å olika avdelningar. Denna uppställning

av reglementet avviker i väsentliga hänseenden från den i nu gällande

officersavlöningsreglemente tillämpade indelningsgrunden, vilken, såvitt

angår ordinarie beställningshavare, utmärkes därav, att i skilda kapitel

meddelats bestämmelser för, å ena sidan, beställningshavare, som tillsättas

genom fullmakt eller konstitutorial, och, å andra sidan, beställningshavare,

som tillsättas genom förordnande. Kommittén har i stället i nära anslutning

till uppställningen av civila aviöningsreglementet sökt att i särskilda

underavdelningar av reglementet sammanföra sådana bestämmelser, som

äro inbördes likartade eller eljest äga logiskt samband med varandra. Under

1 avd. hava sålunda sammanförts vissa allmänna lönebestämmelser, vilka

hava avseende å samtliga i reglementsförslaget åsyftade beställningshavare.

2 avd. innefattar avlöningsbestämmelser för ordinarie beställningshavare.

Under 3 avd. hava upptagits avlöningsbestämmelser för extra ordinarie fänrikar.

Slutligen hava under 4 och 5 avd. meddelats föreskrifter rörande

lönenämnd samt angående reglementets tillämplighet.

Lönekommittén har förutsatt, att utöver de i reglementet ingående avlöningsföreskrifterna

vissa särskilda, för tolkning eller förklaring av reglementets

huvudbestämmelser erforderliga stadganden även fortsättningsvis liksom

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245-

41

hittills bliva erforderliga. Befogenhet att meddela dylika särskilda föreskrifter

skulle, såsom framgår av författningstexten under olika paragrafer i reglementsförslaget,

tillkomma Kungl. Majit. Sådana av Kungl. Majit utfärdade

föreskrifter har kommittén — i överensstämmelse med vad för närvarande

är förhållandet — ansett böra benämnas »tilläggsbestämmelser» till

militära avlöningsreglementet.

Ehuru jag i det följande får anledning att uppehålla mig vid olika delar

av lönekommitténs förslag lill militärt avlöningsreglemente, anser jag mig

dock redan här böra lämna en kortfattad allmän översikt över reglementslörslagets

innebörd.

Beträffande de principfrågor av betydelse för lönesättningen, till vilka kommittén

tidigare haft att taga ståndpunkt i samband med den civila löneregleringen

— nämligen om differentiering av lönerna med tillämpning av

behovsprincipen, örn brutto- eller nettolönesystem med avseende å pensionsrätter!

samt om fasta eller rörliga löner — har kommittén utgått från att

statsmakternas ståndpunktstagande i dessa frågor vid 1938 års riksdag skall

bilda grundvalen även för ordnandet av den militära personalens löneförhållanden.

Kommittén föreslår alltså de nuvarande barntilläggens avveckling.

Härvid skulle genomföras samma övergångsanordning, som beslutats

för de civila tjänstemännen, nämligen att de befattningshavare, som före

löneregleringens ikraftträdande kommit i åtnjutande av barntillägg, fortfarande

berättigas uppbära dessa tillägg för samtliga barn. Löneplanerna hava

vidare utformats med tillämpning av bruttolönesystemet. Slutligen föreslås

rörligt lönetillägg skola utgå vid sidan av den fasta lönen enligt samma

grunder, som fastställts i civila avlöningsreglementet.

Det föreslagna lönesystemet har även i övrigt i stort sett utformats med utgångspunkt

från den vid 1938 års riksdag genomförda löneregleringen för befattningshavare

vid den civila statsförvaltningen. Förslaget innefattar till en

början nya löneplaner för beställningshavarna vid försvarsväsendet. De i

löneplanerna upptagna beloppen innebära för den militära personalen en

reglering av lönenivån i huvudsaklig överensstämmelse med den för civilförvaltningens

befattningshavare år 1938 beslutade löneregleringen, ehuru

med en viss generell jämkning uppåt och med omläggningar i löneställningen

för vissa grupper av beställningshavare. För civilmilitär personal föreslås

samma lönebelopp som fastställts för befattningshavare i motsvarande

lönegrader vid civilförvaltningen. I lönebeloppen har således inarbetats viss

del av nuvarande dyrtidstillägg, varjämte de fasta lönerna uppräknats för

att bereda beställningshavarna viss löneökning. Liksom vid den civila statsförvaltningen

har det nuvarande antalet ortsgrupper utökats med två nya

ortsgrupper, H- och I-grupperna, genom inläggande i löneplanen av det nu

utgående provisoriska dyrortstillägget.

Med hänsyn till den militära personalens jämförelsevis betungande uniformskostnader

har lönekommittén ansett fog föreligga för införande i avlöningsreglementet

av ett årligt ekiperingsbidrag såsom särskild avlöningsform.

Med utgångspunkt från en beräknad årlig kostnad av omkring 360

kronor för fortlöpande anskaffning och underhåll av uniformspersedlar och

med tillämpning av den högsta procentsats — 50 procent — för rabatt vid

inköp av beklädnadspersedlar från kronan, som enligt de civila löncbestämmclserna

kan ifrågakomma, föreslår lönekommittén, alt det årliga ekiperingsbidraget

bestämmes till 180 kronor.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 27J
-

Kommittén har ansett det vara önskvärt, att en avveckling eller rationalisering

av de vid försvarsväsendet förekommande arvodena kommer till stånd.

För detta ändamål föreslår kommittén, att vissa av de nu utgående arvodena

omedelbart avvecklas antingen i samband med ändrade lönegradsplaceringar

eller genom slopande av en del arvoden utan annan kompensation än den

förbättring, som skulle vinnas genom den föreslagna löneregleringen. I övrigt

har kommittén ansett en fortsatt utredning rörande arvodesväsendet vara

erforderlig.

Förslaget innebär tillika en revision av de allmänna avlöningsbestämmelserna.

Vid bestämmelsernas utformning har kommittén utgått från 1930

års militäravlöningssakkunnigas förslag till militärt avlöningsreglemente med

beaktande av däröver avgivna utlåtanden ävensom av eljest framkomna erinringar

mot nuvarande lönebestämmelser. Vid utarbetandet av del föreliggan.- de reglementsförslaget har kommittén därjämte sökt att i möjligaste mån

vinna anknytning till de bestämmelser, som innefattas i det nya civila avlöningsreglementet.

På vissa punkter föreslår kommittén betydelsefulla sakliga ändringar i

nuvarande avlöningsbestämmelser. I anslutning till vissa i kommittédirektiven

gjorda uttalanden örn önskvärdheten av en revision av gällande bestämmelser

om lönetursberäkning vid befordran framlägger kommittén förslag

till ändrade regler på detta område. Den nuvarande rätten till tillgodoräkning

av föregående tjänstgöringstid vid befordran skulle, liksom vid civilförvaltningen,

enligt förslaget i princip avskaffas och ersättas med en

utsträckt tillämpning av den s. k. sneddningsprincipen. Beloppen av vissa

vid sidan av lönen utgående särskilda ersättningar hava omreglerats. Sålunda

skulle vikariatsersättning och kallortstillägg utgå efter något förmånligare

grunder än hittills. Vikariatsersättningssystemets tillämpning skulle

utsträckas, så att dylik ersättning kan utgå även vid vissa placeringar eller

kommenderingar, vilka enligt nuvarande bestämmelser ej grunda rätt till

vikariatsersättning. För en del långvariga vikariat förordar kommittén under

vissa förutsättningar ersättning enligt särskilda grunder genom införande,

liksom vid civilförvaltningen, av s. k. vikariatslön. Vissa höjningar föreslås

i fråga örn sjötillägg vid rörlig förläggning. För fartygschefer och vissa

högre förbandschefer föreslås införande av särskilda befälhavartillägg inom

sjötilläggets ram. Flygtilläggen föreslås bibehållna vid oförändrad nivå.

I grunderna för ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen vid skador och

dödsfall förordas vissa förbättringar. Kommittén föreslår vidare ökning av

nuvarande rätt till sjukledighet med oavkortad lön samt införandet av en

ovillkorlig semesterrätt för beställningshavare vid försvarsväsendet. Rätten

till sjukvård i viss utsträckning på statens bekostnad förutsättes liksom enligt

det nya civila avlöningsreglemente! konstruerad såsom en beställningshavarna

tillkommande generell förmån.

Avgivna yttranden. Såsom i annat sammanhang kommer att närmare beröras,

hava vissa av de myndigheter, som yttrat sig över kommitténs reglementsförslag,

funnit detsamma giva anledning till erinringar på olika punkter,

i främsta rummet såvitt angår löneavvägningen för den militära personalen.

Samtidigt har emellertid från åtskilliga håll uttalats, att kommittéförslaget

synts innebära ett flertal förbättringar av nu gällande bestämmelser

och att detsamma vore ägnat att medföra åtskilliga fördelar för den militära

personalen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245-

43

Ur de över förslaget avgivna utlåtandena må följande mera allmänna omdömen

rörande detsamma här återgivas.

Chefen för armén: En granskning av det föreliggande förslaget gåve vid

handen, att förslaget såsom helhet vore att anse som en i och för sig förtjänstfullt

utförd anpassning till 1939 års civila avlöningsreglemente. Ur

militär synpunkt vore i princip icke något att erinra mot att en sådan anpassning

komrne till stånd, under förutsättning likväl, att den militära organisationens

egenart beaktades och att vederbörlig hänsyn sålunda toges till

de särskilda betingelser, under vilka personalen inom denna organisation arbetade.

Från denna utgångspunkt syntes dessvärre den avsedda omprövningen

icke i allo hava kommit till stånd.

I åtskilliga frågor, exempelvis de, som rörde anställningsformer, sjukvård,

vikariatsersättning m. m., där en nära anslutning till motsvarande för civila

befattningshavare gällande bestämmelser vore önskvärd och där nyssnämnd

hänsyn till de militära förhållandena tagits, innebure reglementsförslaget i

stort en tillfredsställande lösning.

När det gällt att avväga lönesättningen samt att lösa vissa andra i samband

därmed stående frågor, syntes den militära tjänsten hava i viss mån underskattats.

Den militära lönenivån hade som följd härav satts lägre än den,

som kunde anses godtagbar med hänsyn till de nödvändiga betingelserna

för en tillfredsställande rekrytering av arméns befälskårer och för tjänstens

ändamålsenliga bedrivande. På grund av här berörda principiella brister

syntes det föreliggande förslaget icke böra oförändrat läggas till grund för

en proposition i ämnet Förslaget borde — närmast i vad rörde löneplaner

och lönebelopp — överarbetas, men denna överarbetning syntes icke böra

medföra, att den militära personalens avlöningsfrågor uppskötes till en kommande

riksdag.

Chefen för marinen: Det intryck man finge vid en granskning av betänkandet

vore närmast, att lönekommitténs arbete mera åsyftat en löneteknisk

anpassning till det år 1938 godkända civila avlöningsreglementet än en

realprövning av löneläget för den militära personalen.

De med den militära tjänsten särskilt samhöriga omständigheter, som borde

återverka på personalens avlöningsförhållanden, måste föranleda tillbörligt

hänsynstagande. Man finge icke förglömma, afl den militära tjänsten,

som alltid ställt stora krav på befälskårernas kvalitet såväl psykiskt som fysiskt

och på deras förmåga att handhava materielen och utbilda personalen,

numera i högst väsentlig grad intensifierats. Den oregelbundenhet i tjänstgöringsförhållandena,

som i mycket stor utsträckning måste sätta sin prägel

på det militära befälets tillvaro, medförde ur ekonomisk synpunkt en nackdel

i förhållande till många andra yrken. Härtill komme, att den tidigare

avgångsåldern för militära beställningshavare måste betecknas såsom en stor

olägenhet för dessa. Slutligen kunde såsom en mycket viktig allmän synpunkt

på den föreliggande lönefrågan framhållas densammas inflytande på

rekryteringen av de militära kårerna, icke minst i kvalitativt hänseende.

Chefen för försvarsstaben: Lönekommittén syntes vid fastställandet av

lönebeloppens storlek hava eftersträvat att bringa militära och civila befattningshavares

löneförmåner i paritet med varandra. Det vore dock att beklaga,

att härvid ej större vikt fästs vid 1918 års militära avlöningssakkunnigas

förslag, vilket torde vara det enda försök som gjorts att genom en

detaljprövning komma fram lill en rättvis avvägning mellan militära och civila

befattningshavares löneställning. En förnyad detaljundersökning i avvägningsfrågan

syntes emellertid icke nu böra påyrkas på grund av att detta

torde omöjliggöra beslut i frågan vid 1939 års riksdag.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 245-

Departementschefen.

Arméförvaltningen: I sitt år 1937 framlagda betänkande med förslag till

civilt avlöningsreglemente hade lönekommittén framhållit, bland annat, att

det icke gåves någon anledning, varför icke statstjänstemannens ekonomiska

ställning — i likhet med vad som gällde andra inkomsttagargrupper — skulle

påverkas av förändringarna i de allmänna reala försörjningsmöjligheterna i

samhället, vilka finge sitt uttryck i förskjutningar i förhållandet mellan penninginkomster

och varupriser. I betraktande såväl av dessa uttalanden som

av de vid kommitténs tillsättning meddelade direktiven •— särskilt vad däri

anförts rörande en omprövning av lönesättningen för de statsanställda mot

bakgrunden av de löner, som tillämpades utanför statsföi-valtningen •— vore

det endast naturligt, att det förväntats en något gynnsammare lönesättning,

än den kommitténs förslag innebure. Arméförvaltningen kunde icke underlåta

att framhålla, att det, även ur synpunkten av att säkerställa en kvalitativt

god rekrytering av beställningarna vid försvarsväsendet, hade varit önskvärt,

om återverkningarna på lönesättningen av den nu verkställda utredningen

kunnat få en något större omfattning än vad fallet blivit.

Statskontoret: Ämbetsverket ansåge i likhet med lönekommittén lämpligt, att

avlöningsbestämmelsema för militära och civilmilitära beställningshavare vid

försvarsväsendet liksom hittills meddelades i ett särskilt avlöningsreglemente.

Ämbetsverket kunde i allt väsentligt ansluta sig till det föreliggande förslaget

till militärt avlöningsreglemente, vilket uppgjorts i överensstämmelse med de

allmänna principer, som läge till grund för civila avlöningsreglemente! och

även syntes hava i möjligaste mån utformats i anslutning till detta reglementes

avfattning.

Det av 1936 års lönekommitté framlagda förslaget till militärt avlöningsreglemente

har utarbetats efter ingående utredningar och överväganden i de

hänseenden, som angåvos i samband med beslutet om kommitténs tillsättande.

Under utredningsarbetets gång har samarbete ägt rum med civila och

militära delegerade för försvarsväsendets lönenämnd, och vidare hava —- liksom

skedde under kommitténs förarbeten till civila avlöningsreglementet —

förhandlingar såväl rörande löneplanerna som beträffande avlöningsreglementets

utformning i övrigt förts med utsedda representanter för vederbörande

personalorganisationer. Bortsett från avvägningen av själva lönenivån

och vad därmed sammanhänger har därvid enighet vunnits på samtliga

punkter.

Efter att hava tagit del av förslaget jämte däröver avgivna utlåtanden har

jag funnit mig böra förorda, att detsamma lägges till grund för proposition

i ämnet till innevarande års riksdag.

Det nya avlöningsreglementet är avsett att vinna tillämpning å i huvudsak

den personal, vars avlöningsförhållanden nu äro reglerade genom 1927

års officersavlöningsreglemente, d. v. s. officerare och underofficerare å aktiv

stat samt civilmilitär och därmed i avlöningshänseende likställd ordinarie

civil personal vid försvarsväsendet. I likhet med lönekommittén och

statskontoret anser även jag lämpligt, att med hänsyn till de från den civila

statsförvaltningen i många hänseenden avvikande förhållanden, som

känneteckna den militära organisationen, avlöningsbestämmelsema för militära

och civilmilitära beställningshavare vid försvarsväsendet liksom hittills

meddelas i ett särskilt avlöningsreglemente.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

45

I detta sammanhang torde jag få beröra frågan om en fortsatt revision av

avlöningsbestämmelserna för personal vid försvarsväsendet, som icke omfattas

av kommitténs nn föreliggande förslag. Inom lönekommittén pågår

för närvarande arbetet med uppgörande av ett nytt avlöningsreglemente för

icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet. Det synes icke uteslutet,

att detta arbete binner slutföras inom sådan tid, att förslag till nya avlöningsbestämmelser

för nämnda befattningshavare kan underställas innevarande

års riksdag. Sedan lönekommittén den 24 februari innevarande år erhållit

uppdrag att verkställa revision av avlöningsförhållandena för det fast

anställda manskapet vid försvarsväsendet, torde utredningsarbetet i denna

del inom kort kunna påbörjas inom kommittén. Jag utgår från att förslag

till nya avlöningsbestämmelser för ifrågavarande personal skall kunna av

kommittén avgivas inom sådan tid, att proposition i ämnet kan föreläggas

1940 års riksdag.

2. Vissa huvudfrågor vid löneregleringen.

Den militära lönenivån. Löneplaner för försvarsväsendets

beställningshavare.

Historik. Med hänsyn till den betydelse, som under diskussionen angående

den militära löneregleringen tillmätts den avvägning av lönenivån, vilken

skedde genom 1921 års ännu gällande lönereglering, och de överväganden,

som i samband därmed ägde rum, har 1936 års lönekommitté såsom

bakgrund för sitt eget ställningstagande framlagt en sammanfattande översikt

beträffande vad som förekom i samband med 1921 års lönereglering

och förarbetena därtill. Denna översikt återfinnes å sidorna 34—41 av

kommitténs betänkande. En närmare redogörelse för det nuvarande militära

lönesystemets tillkomst och utformning samt rörande de militära löneförhållandena

enligt närmast dessförinnan gällande löneregleringar har vidare

lämnats i en såsom bilaga 3 vid betänkandet fogad promemoria. Jag

tillåter mig hänvisa härtill för närmare kännedom örn kommitténs utredningsarbete

på förevarande punkt men anser mig för överskådlighetens

skull böra här lämna en kortfattad översikt beträffande innebörden av 1921

års militära lönereglering.

I det förslag till lönereglering för försvarsväsendets personal, som låg till

grund för 1921 års riksdags beslut, hade 1918 års militära avlöningssakkunniga

förutsatt, att till utgångspunkt för den militära löneregleringen skulle

— liksom fallet varit vid kommunikationsverkens lönereglering — tagas det

prisläge, som att döma av stegringarna i levnadskostnaderna under åren

närmast före världskriget skulle under normala förhållanden hava varit rådande

i början av 1920-talet. De sakkunniga hade i anslutning härtill förutsatt,

att de för år 1920 utgående begynnelselönerna å billigaste ort skulle

i allmänhet ökas med 16 % samt å övriga ortsgrupper höjas med ortstilllägg,

jämväl ökade med 16 % för att bringa ortstilläggen lipp till samma

prisnivå som lönerna för billigaste ort.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Från denna allmänna beräkningsgrund hade dock vissa avvikelser gjorts

beträffande 5 och högre lönegrader av löneplanen för officerare, i viss män

även för 4 lönegraden för officerare genom införande av ett ålderstillägg

i denna lönegrad. De sakkunniga hade nämligen efter en jämförelse med

till löneläget närmast motsvarande befattningar inom kommunikationsverken

och den civila statsförvaltningen funnit lönerna för nyssnämnda beställningar

böra tillmätas något förmånligare än som kunde äga rum medelst

tillämpning enbart av angivna beräkningsgrund. Sålunda hade lönen för

överstelöjtnanter föreslagits motsvara andra löneklassen i byråchefsgraden;

lönerna för beställningshavare i 6—8 lönegraderna beräknades i enlighet

med de för de civila lönegraderna A 1, A 2 och A 3 föreslagna och sedermera

bestämda. I övrigt utvisade — enligt vad de sakkunniga framhöllo

— en jämförelse med lönebeloppen inom den civila statsförvaltningen och

vid kommunikationsverken exempelvis, att slutlönen för löjtnant närmast

överensstämde med slutlönen för stationsinspektor av klass 4 B och stationsmästare

av klass 5 vid S. J. (nuvarande 16 lönegraden) samt att avlöningen

för kapten hade en viss motsvarighet i nuvarande 24 lönegraden av

kommunikationsverkens löneplan (vissa sekreterarbefattningar vid de centrala

ämbetsverken, intendenter vid postverket m. fl.). De för sergeant,

respektive fanjunkare föreslagna slutlönerna överensstämde närmast med

slutlönen för exempelvis stationsmästare vid postverket, lokomotivförare och

stationsmästare av klass 6 vid S. J. (nuvarande 12 lönegraden), respektive

faktor vid postverket samt förste maskinist och verkstadsmästare vid statens

vattenfallsverk (numera 14 lönegraden). Slutlönen för förvaltarna vid

intendenturkåren överensstämde närmast med slutlönen för exempelvis materialförvaltare

vid telegrafverket (numera 15 lönegraden).

I fråga om de löneökningar, som skulle inträda vid löneklassuppflyttningar,

hade de sakkunniga funnit sig böra föreslå införandet av ålderstillägg till proportionsvis

högre belopp än som skulle hava framkommit med tillämpning

av grunderna för kommunikationsverkens lönereglering. I tillämpningen

skulle sålunda de för officerare föreslagna löneökningarna vid löneklassuppflyttning

medgiva uppnåendet av väsentligt högre slutlöner än för de befattningar

inom statsförvaltningen i övrigt, som i avseende å begynnelselönen

närmast motsvarade vederbörande officerslönegrader. Denna anordning

av löneskalorna hade ansetts betingad bland annat av det i jämförelse med

förhållandena inom civilförvaltningen större ansvar och den proportionsvis

mera krävande tjänstgöring, som medföljde de militära befordringarna, samt

av nödvändigheten att möjliggöra uppnående av en tillräckligt hög slutavlöning

i kaptensgraden, som för det stora flertalet beställningshavare utgjorde

slutgrad. Jämväl i löneplanen för underofficerarna hade för åstadkommande

av tillräckligt hastig stegring i löneskalan avlöningsförhöjningarna satts i

viss mån högre än i motsvarande lönelägen inom kommunikationsverkens

löneplan.

För civilmilitär personal hade icke verkställts någon procentuell uppräkning

av förutvarande löner på sätt som skett beträffande den militära personalen,

utan de civilmilitära beställningarna hade inplacerats i de lönegrader

av kommunikationsverkens löneplan, till vilka jämförbara befallningar

vid dessa verk hörde eller till vilka beställningarna eljest med hänsyn

till sin art ansetts böra hänföras.

Från 1918 års sakkunnigas förslag var bl. a. överdirektören, sedermera

generalkrigskommissarien L. Widell skiljaktig, i det han anförde, att det

statsfinansiella och ekonomiska läget enligt hans mening för det dåvarande

och sannolikt för en avsevärd framtid i hög grad försvårade eller rent av

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

47

omöjliggjorde genomförandet av de sakkunnigas löneregleringsförslag. Då

reservanten emellertid skulle finna det synnerligen beklagligt, om lösningen

av den militära löneregleringsfrågan skulle komma att uppskjutas till en

oviss framtid, hade han ansett sig böra framlägga ett alternativt förslag till

löneplan för officerare och underofficerare. Beträffande den civilmilitära

löneskalan framlade herr Widell emellertid icke något avvikande förslag.

I det förslag till löneplaner för officerare och underofficerare, som herr Widell

framlade, upptogos endast lönerna för officerare i lönegraderna O 6—

0 8 (överstar och högre beställningshavare) till belopp, som sammanföllo med

de av de sakkunniga föreslagna. I övriga beställningar voro lönebeloppen

1 jämförelse med de under år 1920 utgående begynnelselönerna å billigaste

ort uppräknade med lägre belopp än enligt sakkunnigförslaget.

Mot de av 1918 års sakkunniga föreslagna lönebeloppen för officerare och

underofficerare förklarade sig flertalet av de myndigheter, som avgåvo remissyttranden

över förslaget, i huvudsak icke hava något att erinra. Från

åtskilliga håll gjordes emellertid gällande, att de militära lönerna icke genom

förslaget bragts upp till full jämnhöjd med avlöningarna inom den civila

statsförvaltningen.

I den på grundval av 1918 års sakkunnigas förslag avlåtna löneregleringspropositionen

(nr 350) till 1921 års riksdag upptogos de av de sakkunniga

för officerare och underofficerare föreslagna lönebeloppen oförändrade allenast

med den jämkningen, att för överste (kommendör) föreslogs högre löneställning

(förslaget härom förkastades emellertid av riksdagen). Föredragande

departementschefen anförde bl. a., att han funnit de av sakkunnigmajoriteten

föreslagna lönebeloppen väl avvägda såväl i förhållande till

det arbete och ansvar, som påvilade de olika personalgrupperna, som även

med hänsyn till lönebeloppen för närmast motsvarande civila befattningshavare.

I sitt utlåtande nr 168 år 1921 behandlade statsutskottet Kungl. Maj:ts förslag

i löneregleringsfrågan. Utskottet berörde därvid den jämförelse mellan

olika grupper av militär och civil personal, som av de sakkunniga gjorts och

av dem åberopats till stöd för vissa militära personalkategoriers placering å

löneskalorna. Utskottet fann för sin del en dylik jämförelse med hänsyn tili

den militära och den civila personalens väsentligt olika utbildning och tjänstgöringsförhållanden

samt den olika tiden för tillträde till och avgång från

tjänsten synnerligen svår att på ett fullt rättvist sätt genomföra samt i vissa

fall knappast möjlig att åstadkomma. Mot den gjorda jämförelsen kunde

enligt utskottets mening i vissa avseenden så vägande erinringar göras, att

utskottet icke funnit sig kunna tillmäta densamma någon större betydelse.

Då utskottet därefter övergick till att pröva de olika förslag, som framlagts

i fråga om avlöningsbeloppens utmätande till officers- och underofficerspersonalen,

erinrade utskottet örn de väsentliga förhöjningar i avlöningen,

som i form av tillfällig löneförbättring under åren närmast före 1921 tillerkänts

den militära personalen. Att härutöver denna personal i samband

med lönesystemets omläggning skulle beviljas ytterligare avlöningsförhöjning

i den utsträckning, som av de sakkunniga och departementschefen ifrågasatts,

ansåg sig utskottet icke kunna tillstyrka. Det i de sakkunnigas betänkande

av herr Widell alternativt framlagda förslaget till löneplaner för officerare

och underofficerare fann utskottet i stort sett motsvara de berättigade

anspråk i avlöningshänseende, som för denna personals vidkommande kunde

framställas. Utskottet tvekade så mycket mindre att tillstyrka detta förslag,

som härigenom den ojämnhet bortfölle, som vidlådde Kungl. Maj:ts förslag

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

i fråga om proportionen mellan den rent militära och den civilmilitära personalens

avlöning. Utskottets förslag bifölls av riksdagen (skr. nr 351).

1921 års riksdags beslut i den militära lönereglerings!''rågan innebar i jämförelse

med sakkunnigmajoritetens och Kungl. Maj:ts förslag en reduktion av

lönebeloppen för officerare och underofficerare med i runt tal 250—500 kronor

i officerslönegraderna och 200—375 kronor i underofficersgradema.

Svenska officers- och underofficcrsförbundens förslag till löneplaner för

officerare och underofficerare. Svenska officersförbundet och svenska underofficersförbundet

avgåvo våren 1938 till 1936 års lönekommitté förslag till

löneplaner för officerare och underofficerare. A sidorna 42—47 av betänkandet

lämnas en allmän översikt över de viktigaste huvudpunkterna i förbundens

förslag. Rörande innebörden av dessa förslag må följande här återgivas

ur betänkandet:

Till utgångspunkt för löneavvägningen har officersförbundet ansett böra

tagas det förslag, som år 1921 framlades av majoriteten bland 1918 års

militära avlöningssakkunniga och på vilket Kungl. Maj:ts proposition till

1921 års riksdag grundade sig. Att detta förslag avvisats av riksdagen

hade enligt förbundets mening berott endast på statsfinansiella skäl och

på en av tidsläget betingad bristande förståelse för det militära försvarets

betydelse. Sakkunnigmajoritetens förslag borde dock utbyggas på vissa

punkter, där i detsamma skett enligt förbundets åsikt obefogade avsteg

från likställighetsprincipens strikta genomförande eller där även majoritetsförslaget

ansåges innebära en undervärdering av de militära beställningshavarnas

tjänstuppgifter och ansvar. På denna grundval borde därefter

löneplanen för officerare uppbyggas under anpassning till det förslag, som

av 1936 års lönekommitté avgivits i fråga om lönerna för civila statstjänstemän,

men med hänsynstagande tillika till vissa för militär personal rådande

.särskilda förhållanden, vilka enligt förbundets mening hittills icke tillräckligt

beaktats, främst den för flertalet kompaniofficerare gällande tidigare avgångsåldern.

Til! utgångspunkt för sin konstruktion av löneskalan för kompaniofficerare

har sålunda officersförbundet tagit gällande lönebelopp, genom inläggande

av dyrtidstillägg uppräknade till ett indexläge av 156. Härtill hava

lagts belopp, motsvarande den nedskärning i sakkunnigmajoritetens och

Kungl. Maj:ts förslag, som för de olika löneklasserna vidtogs av 1921 års

riksdag, jämväl genom inräknande av dyrtidstillägg hänförda till en levnadskostnadsnivå

motsvarande indexläget 156. Ytterligare har i varje löneklass

tillagts ett belopp av 200 kronor, avsett såsom särskild kompensation

för den för flertalet kompaniofficerare gällande lägre pensionsåldern.

De sålunda erhållna summorna hava slutligen ökats med belopp motsvarande

den löneförbättring, som enligt lönekommitténs numera av statsmakterna

godkända förslag skulle tillkomma civila statstjänstemän i motsvarande

löneläge vid samma indextal.

I fråga örn löneplanens formella byggnad för kompaniofficerare innebär

förbundets förslag, att fänriks- och löjtnantsgraderna skulle utbyggas med

vardera en löneklass, i samband varmed de civila lönetursreglerna skulle i

oförändrad form vinna tillämpning.

Med avseende å regementsofficerare, som icke utöva chefskap, föreslår

förbundet, att löneställningen för majorer och kommendörkaptener av 2.

graden skulle avvägas i närmast möjliga anslutning till löneställningen för

byrådirektörer av högre grad vid civilförvaltningen. Antalet löneklasser i

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 24ö.

49

denna grad skulle liksom nu vara två, och sneddning vid befordran från

kapten till major skulle sålunda liksom hittills icke få förekomma. Beträffande

överstelöjtnantsgraden har föreslagits, att denna lönegrad skulle utökas

med en ny Iöneklass. Begynnelselönen för överstelöjtnanter (kommendörkaptener

av 1. graden) skulle fastställas i överensstämmelse med näst

sista löneklassen för byråchefer vid civilförvaltningen och slutlönen i överensstämmelse

med slutlönen för byråchefer.

Beträffande innehavare av chefsbeställningar innefattar officersförbundets

förslag generellt sett uppfattning av samtliga beställningar en lönegrad.

Utöver de sålunda föreslagna lönerna har officersförbundet med hänsyn

till den för militära beställningshavare föreliggande uniformsplikten föreslagit

beviljandet av en kontant årlig beklädnadsersättning, vilken ansetts

böra bestämmas till 400 kronor i alla grader.

Av underofficersförbundets framställning framgår, att jämväl för underofficersförbundets

vidkommande utgångspunkten för förslaget varit den

lönenivå, som innefattades i majoritetsförslaget inom 1918 års militära

avlöningssakkunniga, men att den relativa löneställning, som detta förslag

inneburit, enligt förbundets mening borde förbättras med hänsyn till den

ökning i fråga om ansvar och tjänstuppgifter, som under tiden därefter inträtt

för underofficerarnas vidkommande. Jämväl enligt underofficersförbundets

förslag borde särskild hänsyn tagas till personalens stora kostnader

för anskaffning och underhåll av uniformsutrustning samt till de olägenheter,

som den tidiga avgångsskvldigheten med pension innebure för flertalet

underofficerare. Av framställningen framgår emellertid, att de föreslagna

lönebeloppen avsetts att innefatta kompensation för kostnaderna för

uniformsutrustning; särskilt beklädnadsbidrag utöver lönen har sålunda

icke från underofficersförbundets sida ifrågasatts.

Enligt den motivering, som innehålles i nämnda framställning, borde lönebeloppen

för underofficerare i nedannämnda grader avvägas i följande förhållande

till vissa civila lönegrader, nämligen för sergeanter m. fl. så att

begynnelselönen motsvarade 12 och slutlönen 13 lönegraden för civila befattningshavare,

för fanjunkare m. fl. så att slutlönen komme att överensstämma

med slutlönen för befattningshavare i 15 lönegraden vid civilförvaltningen,

samt för förvaltare m. fl. så att slutlönen sammanfölle med den

för civila befattningshavare i 17 lönegraden gällande.

De förslag till löneplaner, som sålunda framlagts av officers- och underofficersförbunden,

skulle medföra högst betydande löneförbättringar. Såsom

exempel härå må nämnas, att vid indexläget 162/163 löneförhöjningen enligt

förslagen skulle för högsta ortsgrupp (ortsgrupp I) utgöra i nedannämnda

grader:

Begyn-

nelselön

Slutlön

Fänrik...................

........... 874

1,469

Löjtnant.................

........... 863

1,774

Kapten...................

........... 922

978

Major....................

........... 1,077

972

Överstelöjtnant...........

........... 1,362

1,872

överste..................

........... 2,212

2,212

Inspektör.................

........... 2,232

2,232

Sergeant..................

........... 994

962

Fanjunkare ..............

........... 992

1,012

Förvaltare................

........... 962

1,026

Bihang lill riksdagens protokoll 19.19. 1 sami. Nr 245.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. May.ts proposition nr 245.

I här ovan angivna belopp har inräknats den provisoriska avlöningsförstärkning,

som beviljats av 1937 års riksdag såsom förskott å löneregleringen,

men däremot icke den av officersförbundet föreslagna beklädnadsersättningen

å 400 kronor.

Kostnaderna för genomförande av förbundens förslag till löneplaner hava

beräknats vid indexläget 162/163 uppgå till följande belopp:

Officerare.

Inkl. prov.

avi. först.

Exkl. prov.

avi. först.

1936 års personalbestånd.....

1938 års personalbestånd.....

....... 2,186,000

....... 2,408,000

1,866,000

2,060,000

Underofficerare.

1936 års personalbestånd.....

1938 års personalbestånd.....

....... 1,775,000

....... 2,030,000

1.482.000

1.701.000

Summa.

1936 års personalbestånd.....

1938 års personalbestånd.....

........ 3,961,000

....... 4,438,000

3.348.000

3.761.000

I nämnda siffror har ej inräknats

föreslagna beklädnadsersättningen,

mande skulle draga en årlig kostnad

kostnaden för den av officersförbundet

vilken för officerspersonalens vidkom- av omkring 975,000 kronor.

Till jämförelse med dessa siffror må omnämnas, att enligt de preliminära

beräkningar, som av lönekommittén i samband med utarbetandet av förslaget

till civilt avlöningsreglemente verkställdes med utgångspunkt från förutsättningen,

att för försvarsväsendets personal skulle beviljas löneförbättring av

procentuellt ungefär samma storlek, som innefattades i förslaget till civilt

avlöningsreglemente, kostnadsökningen för försvarsväsendets vidkommande

vid indexläget 162/163 uppskattades till omkring 1,500,000 å 1,550,000 kronor

inklusive kostnaderna för provisorisk avlöningsförstärkning samt 800.000 å

850,000 kronor utöver nämnda kostnader. I dessa siffror, vilka beräknats

med utgångspunkt från 1936 års personalbestånd, ingår jämväl kostnadsökningen

för en lönereglering för civilmilitär personal i överensstämmelse

med den civila löneregleringen med belopp av omkring 180,000 kronor inklusive

provisorisk avlöningsförstärkning och omkring 90,000 kronor exklusive

dylik avlöningsförstärkning.

1936 års lönekommitié. Kommittén erinrar till en början, att kommittén

i fråga om löneplanerna för de militära beställningshavarna, liksom skedde

beträffande civilförvaltningen, i enlighet med sina direktiv fört förhandlingar

med utsedda representanter för vederbörande personalorganisationer. Rörande

resultatet av dessa förhandlingar anför kommittén följande:

I motsats till vad fallet var med avseende å löneregleringen för civilförvaltningen

hava dessa förhandlingar icke lett till samstämmighet mellan

kommittén och personalrepresentanterna i fråga om lönebeloppens avvägning.

Det förslag, som från kommitténs sida under dessa förhandlingar

senast framlades för personalrepresentanterna, gick ut på dels en löneökning

i de militära löneplanerna inom en kostnadsram av 250,000 å 300,000

kronor utöver kostnaden för en löneförbättring överensstämmande med den

civila nivån — vid lika fördelning skulle en sådan vidgning av kostnadsramen

medgiva en ökning av löneförbättringsbeloppen med omkring 60

kronor för år — dels ock ett kontant beklädnadsbidrag vid sidan av lönen

med 180 kronor årligen. Detta förslag avböjdes emellertid av personalrepre
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

51

sentanterna; dessa förklarade sig icke kunna frångå ett av dem tidigare

under förhandlingarna framlagt förslag, vilket inneburit nedsättningar i förhållande

till personalförbundens ursprungliga yrkanden och gått ut på en

löneförbättring i löneplanerna av genomsnittligt omkring 200 kronor utöver

den civila löneförbättringsnivån jämte ett årligt beklädnadsbidrag av likaledes

200 kronor. Skillnaden i ståndpunkterna mellan kommittén och personalrepresentanterna

motsvarade sålunda vid avbrytande av förhandlingarna

angående löneplanerna ett löneförbättringsbelopp av tillhopa genomsnittligt

omkring 160 kronor.

De förslag till iöneplaner, om vilka enighet vunnits inom kommittén, överensstämma

i fråga om den allmänna lönenivån liksom i fråga om kostnadsramen

med det anbud, som från kommitténs sida senast framlades under

förhandlingarna men som av personalrepresentanterna ansågs icke kunna

godtagas.

Kommittén angiver härefter vissa allmänna utgångspunkter för löneavvägningen.

Härom yttrar kommittén (sid. 48—56) bland annat följande:

Vad först angår frågan örn innebörden av statsmakternas beslut år 1921 i

den militära löneregleringsfrågan, lärer av den lämnade redogörelsen oförtydbart

framgå, att riksdagens ställningstagande i ämnet icke kan — såsom

inom militära personalkretsar synes vara en allmänt utbredd uppfattning —

tolkas såsom en av statsfinansiella skäl eller av bristande förståelse för försvarsväsendets

betydelse förestavad nedsättning i lönebelopp, vilka eljest

kunnat godtagas såsom skäliga.

Lönekommittén anser sig icke kunna jäva den uppfattning i fråga örn avvägningen

av relationerna i lönehänseende mellan militära och civila befattningshavare,

åt vilken 1921 års riksdag givit uttryck. Kommittén kan

alltså för sin del icke biträda den åsikt, som företrätts av de militära personalorganisationerna,

nämligen att den militära personalen genom nu gällande

lönebestämmelser generellt sett blivit tillbakasatt i förhållande till civila

befattningshavare. Föreställningen om ett tillbakasättande i lönehänseende

av de militära beställningshavarna vinner ej heller stöd av en jämförelse

mellan lönebeloppen för militär och civil personal enligt nu gällande och

närmast föregående definitiva lönereglering. Betraktar man löneutvecklingen

för militära beställningshavare i jämförelse med utvecklingen för

civil personal i statstjänst, visar det sig, att de militära lönerna i allmänhet

icke undergått ogynnsamma relativa förändringar. Såsom ett allmänt

omdöme torde kunna sägas, att såväl kompaniofficerare som särskilt underofficerare

under den hittillsvarande löneutvecklingen från 1900-talets början

väl hävdat sin ställning i förhållande till andra statstjänstemän. Detsamma

gäller i stort sett även i fråga örn de högre beställningshavarna.

För bedömande av de militära beställningshavarnas löneläge i relation till

civila befattningshavare är det givetvis därjämte av betydelse att beröra

frågan, i vad mån jämförelser mellan civila och militära befattningshavare

kunna göras med avseende å befattningarnas art. I diskussionen rörande den

militära löneregleringsfrågan synes man på militärt håll hava varit benägen

att betrakta den avvägning av de militära lönerna, som föreslogs av majoriteten

inom 1918 års militära avlöningssakkunniga, såsom 1''olad på direkta och

utslagsgivande jämförelser mellan militära och civila tjänstemäns åligganden

och ansvar i olika befattningar. Ett dylikt betraktelsesätt synes dock i väsentlig

män grundat pä en missuppfattning, lie sakkunniga betonade själva

med styrka vanskligheten i en direkt jämförelse mellan militär och civil personal

på grund av de betydande skiljaktigheterna beträffande de båda per
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

sonalkategoriemas utbildning, befordran lill och avgång från tjänsten,

tjänstgöringens art och omfattning m. m. Att för varje särskild militär beställning

i detalj framlägga och värdesätta samtliga de omständigheter, som

vore av betydelse för ett rättvist avvägande av avlöningsförmånerna i förhållande

till en viss civil befattning, läte sig svårligen göra. De sakkunniga

hade därför måst inskränka sig till en mera allmän jämförelse mellan vissa

militära och civila tjänstemän beträffande tjänståliggandenas omfattning

och därmed förenat ansvar, särskilt i fråga om de högre militära beställningarna.

De jämförelser, som i fråga örn vissa beställningar i de sakkunnigas

betänkande gjordes med civila befattningar, utgjorde i själva verket

närmast ett konstaterande av att de lönebelopp, till vilka de sakkunniga

med tillämpande av vissa matematiska beräkningsgrunder kommit fram,

närmast motsvarade löneställningen för civila tjänstemän i vissa lönegrader.

Svårigheten eller omöjligheten att på ett rättvist sätt genomföra en sådan

jämförelse mellan civila och militära befattningar betonades också med

styrka av statsutskottet vid 1921 års riksdag.

Vad sålunda framhållits angående svårigheterna att åvägabringa rättvisande

jämförelser mellan militära och civila befattningshavare måste lönekommittén

för sin del understryka. De olika personalkategoriernas arbetsuppgifter

äro, bortsett från de högsta befattningarna, enligt sakens natur så

väsentligt olikartade, att en direkt jämförelse i detta avseende synes skäligen

meningslös och utan betydelse såsom ledning vid lönebestämningen.

Därtill kommer, att enligt det militära lönesättningssystemet, i motsats till

vad förhållandet är inom civilförvaltningen, lön i flertalet fall ej utgår för

viss befattning utan efter beställning eller tjänstegrad. I stor utsträckning

förutsättes en och samma befattning kunna bestridas av beställningshavare

i olika lönegrader. Vanskligheten i att under sådana förhållanden åvägabringa

en rättvisande jämförelse med det civila förvaltningsområdet, inom

vilket avlöningarna fastställts med hänsyn till olika befattningars i regel

tämligen fast avgränsade arbetsuppgifter, ligger i öppen dag.

Av här antydda skäl måste enligt kommitténs mening en jämförelse mellan

civila och militära befattningshavare i syfte att bedöma skäligheten i

lönerelationen mellan dessa båda personalkategorier inskränkas till vissa allmänna

överväganden med hänsynstagande till ålder och utbildningskrav vid

inträdet i statstjänst, genomsnittlig befordringsgång för befattningshavare i

allmänhet, föreliggande vidare befordringsmöjligheter till högre grader m. m.

En dylik mera allmän jämförelse ger enligt kommitténs mening ingalunda

till resultat, att den militära personalen, generellt sett, befinner sig i ett

sämre läge än den civila.

Vad olficerspersonalen angår, må erinras, att officersaspiranterna regelmässigt

intagas i statsanställning omedelbart efter avlagd studentexamen och

därefter erhålla sin fackutbildning väsentligen på statens bekostnad; under

aspiranttiden erhålla de kostnadsfri undervisning, fri bostad och kost (eller

kontant bidrag till utgifterna för bostad och kosthåll), fri beklädnad (dock

med vissa undantag) samt ett mindre penningbidrag. I här berörda avseenden

kunna de betraktas såsom någorlunda jämställda med de grupper av

rekryteringspersonal inom civila verk, i främsta rummet kommunikationsverken,

på vilka vid intagningen ställas liknande krav på förutbildning och

vilka erhålla sin fackutbildning på statens bekostnad. Det är visserligen att

märka, att den ersättning, som utgår till officersaspiranterna under utbildningstiden

— låt vara att denna ersättning såsom väsentligen bestående

av naturaavlöning är svår att strikt jämföra med den uteslutande

i kontanta penningar utgående ersättningen till motsvarande civila aspi
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

53

rantkategorier — kan anses vara något lägre än ersättningen till de

civila aspirantgrupperna. Den militära utbildningen torde sålunda för de enskilda

eleverna ställa sig något kostsammare än för motsvarande civila aspiranter.

Skillnaden är dock icke av den storleksordning, att den kan sägas spela

någon större roll för bedömande av lönenivån. Med hänsyn till rekryteringen

till officersbanan kan måhända ifrågasättas en ändring i här berörda avseenden

till förbättring av de militära aspiranternas ställning, men en eventuell

ändring i dylikt syfte bör enligt lönekommitténs mening ej ske genom

en allmän höjning av den militära lönenivån utan genom förbättringar av

förmånerna under utbildningstiden på punkter, där detta kan finnas påkallat.

Denna fråga ligger sålunda väsentligen vid sidan av spörsmålet örn

lönenivåns avvägning.

Omedelbart efter aspirantutbildningens avslutande erhålla de utexaminerade

officerarna fast statsanställning. För närvarande kunna de därvid

såtillvida anses intaga en ogynnsam ställning, som de i vissa fall måste

såsom surnumerära tjänstgöra utan lön under längre eller kortare tid. Enligt

lönekommitténs i annat sammanhang omnämnda förslag angående fänrikarnas

anställningsform och löneförhållanden skulle emellertid detta missförhållande

undanröjas. Vid bifall till kommitténs förslag skulle samtliga godkända

aspiranter garanteras icke blott fast lön utan även pensionsrätt omedelbart

vid officersutnämningen.

I fråga om tiden för befordran till lägsta ordinarie tjänst hava officerarna

alltid intagit och torde även efter genomförande av kommitténs förslag

komma att intaga en fördelaktigare ställning än den, med vilken flertalet

tjänstemän inom andra statliga förvaltningsområden hava att räkna.

Med avseende å befordringsförhållandena faller vidare vid en jämförelse

mellan officerare och civila tjänstemän främst i ögonen det förhållandet, att

bland de förra envar beställningshavare, som icke på grund av sjukdom befinnes

mindre tjänsteduglig och som icke misskött sin tjänst, från lägsta

ordinarie beställning i tur och ordning vinner befordran upp till kaptens

grad. Den, som inträder på officersbanan, kan alltså räkna med befordran

till den högsta kompaniofficersgraden såsom säker. Vid civilförvaltningen

tillämpas däremot merendels även för personalgrupper med ungefär samma

intagningsålder och utbildningskrav redan från början ett urvalssystem, som

medför att de minst dugliga tjänstemännen icke nå befordran utöver lägsta

ordinarie tjänst och att en stor del av rekryteringspersonalen aldrig når upp

till en löneställning jämförlig med den, som i fråga örn officerspersonalen

vinnes av alla beställningshavare. Även beträffande de områden inom den

civila förvaltningen, vid vilka högre utbildning utgör kompetenskrav flir inträde

i statstjänsten, gäller att många befattningshavare få stanna i lägre

löneställning än den, sorn svarar mot högsta kompaniofficersgraden.

Även de vidare befordringsmöjligheterna från kompaniofficersgrad till

högre beställningar torde generelli sett viii tåla en jämförelse med civilförvaltningens

förhållanden. För befordran till högre beställningar fordras i

praktiken i flertalet fall militär högskoleutbildning eller annan jämförlig

specialutbildning av krävande beskaffenhet. Vid en jämförelse med förhållandena

för civila befattningshavare är emellertid alt märka, att denna specialutbildning

för de militära beställningsliavarna icke förskjuter tidpunkten

för inträde i statsanställningen utan inpassas under tjänstetiden samt erbålles

under åtnjutande av oavkortad lön och sålunda väsentligen på statens bekostnad.

Även i fråga örn underofficerarna kunna i väsentliga delar liknande synpunkter

sorn de ovan anförda anläggas. För intagning i statsanställning

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

kräves för deras vidkommande ej annan teoretisk underbyggnad an folkskola,

och den vidare utbildningen i yrket erhålles därefter på statens bekostnad

under åtnjutande av lön såsom fast anställt manskap. De beställningshavare,

som efter utbildningens avslutande och fortsatt tjänstgöring uttagas

för befordran till underofficerare, kunna, på liknande sätt som gäller

beträffande officerarna, praktiskt taget räkna med vidare befordran i tur

och ordning till beställning i fanjunkares grad, en lönestäilning som endast

mera sällan kan nås av en civil befattningshavare med motsvarande utbildning

före inträdet i statstjänst.

Vad angår frågan örn den tidiga avgångsålder, som gäller för flertalet

kompaniofficerare och underofficerare, må framhållas, att spörsmålet om

den hänsyn, som vid löneavvägningen bör tagas till denna omständighet,

berör många svårbedömbara faktorer. Skyldighet att avgå med pension vid

tidig levnadsålder, med därav följande nedsättning i inkomster av tjänsten,

innebär givetvis en nackdel för den, som icke har möjlighet att vid sidan av

pensionen förskaffa sig inkomstfyllnad genom annan anställning eller privat

förvärvsverksamhet. I den mån möjlighet att bereda sig dylik inkomstfyllnad

föreligger, kan den tidiga avgången däremot mången gång betraktas såsom

ur beställningshavarens synpunkt fördelaktig. Huruvida fördelar eller

nackdelar härutinnan överväga varandra, torde vara vanskligt att generellt

avgöra. Den omständigheten, att militär personal i ganska betydande omfattning

söker och erhåller avsked med pension före uppnådd pensionsålder

(s. k. förtidspension), tyder emellertid på, att åtskilliga möjligheter föreligga

för militär personal att vinna inkomstgivande anställningar efter pensionsavgång.

I detta avseende är bland annat att märka, att försvarsorganisationen

numera inrymmer åtskilliga arvodesbelattningar, avsedda för pensionerad

personal väsentligen i kaptens- respektive fanjunkargrad. Antalet

av dylika arvodesbefattningar har avsevärt ökats genom 1936 års försvarsbeslut.

Enligt verkställd utredning kan av de heställningshavare i kaptensgrad,

som årligen avgå med pension, i genomsnitt omkring 42 °/o beräknas

erhålla dylik arvodesanställning, vilken får innehavas i ungefär halva antalet

fall till 60 och i övriga fall lill 65 levnadsår. För underofficerare, som avgå

med fanjunkares pension, beräknas motsvarande antal uppgå till icke mindre

än 74 °/o av hela antalet pensionsavgångna; i flertalet fall är bär fråga örn

befattningar, i vilka vederbörande fä kvarstå till 60 års ålder. Ifrågavarande

för pensionerad personal avsedda arvoden äro i princip avvägda så, att de

tillika med inkomsten av pension i stort sett motsvara den närmast före avgången

ur tjänst utgående lönen.

Utöver vad nu sagts bör emellertid vid bedömande av frågan örn den tidigare

avgångsålderns betydelse för den militära lönebestämningen främst

beaktas, att denna tidigare avgångsålder för flertalet kompaniofficerare och

underofficerare, enligt vad som framgår av förarbetena till nu gällande officersavlöningsreglemente,

utgör den väsentligaste anledningen till den särskilda,

från de civila löneplanerna avvikande konstruktion, som tillämpats beträffande

de militära löneplanerna och främst beträffande officerslöneplanen.

Officerslöneskalan är. såsom vid en jämförelse mellan de civila och militära

löneplanerna genast faller i ögonen, avsevärt brantare uppbyggd än löneskalan

för civila befattningshavare. Denna konstruktion har till syfte att

i god tid före avgången bringa de militära lönerna upp på en nivå, som kan

anses tillräckligt hög såsom underlag för beräkning av pensionen. Även i

detta avseende är det av betydelse att uppmärksamma, att alla beställningshavare

vid avgången äro garanterade en pensionsnivå, som inom civilförvaltningen

endast en del av befattningshavare med jämförlig utbildning upp
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 245.

55

når. Denna relativt höga pensionsnivå för militära beställningshavare i allmänhet

förorsakar i förening med den tidiga avgångsåldern en väsentlig ökad

pensionskostnad för militär personal i jämförelse med civil, en merkostnad

vilken i sin helhet bestrides av staten och icke ansetts höra utöva inverkan

på storleken av beställningshavarnas pensionsavdrag.

I betraktande av här antydda synpunkter har lönekommittén för sin del

icke ansett tillräckliga skäl föreligga att med hänsyn till den för flertalet

beställningshavare gällande tidigare avgångsåldern generellt vidtaga någon

egentlig förskjutning i nuvarande relation mellan den militära och den civila

lönenivån. Ett visst hänsynstagande till denna omständighet kan emellertid

beträffande de militära löneplanerna sägas ligga i den jämkning uppåt

beträffande löneförbättringens storlek, som kommitténs i det följande omförmälda

förslag till löneplaner innebära i jämförelse med den löneökning,

vilken genom det nya civila avlöningsreglementet beviljats civila befattningshavare

i allmänhet.

Med avseende å frågan örn beredande av kompensation åt den militära

personalen för de kostnader, som föranledas av skyldigheten att under tjänstgöringen

bära uniform, har lönekommittén anfört huvudsakligen följande

(sid. 56—58):

Lönekommittén har för sin del ansett fog föreligga för införande i avlöningsreglementet

av ett årligt ekiperingsbidrag såsom särskild avlöningsform.

Ehuru detta bidrag till uniformskostnaderna sålunda icke skulle inläggas i

löneplanen, har kommittén ansett detsamma vara av den betydelse för lönebestämningen,

att kommittén funnit sig böra i detta sammanhang behandla

denna fråga. Då ett dylikt bidrag skulle tillkomma envar militär -— liksom

också praktiskt taget varje civilmilitär — beställningshavare och då de nuvarande

lönebeloppen måste anses avvägda med hänsyn tagen till uniformskostnaderna,

är nämligen enligt kommitténs mening ifrågavarande ekiperingsbidrag

i realiteten väsentligen att jämställa med en direkt löneökning.

Frågan örn införande i officersavlöningsreglementet av en särskild ekiperingshjälp

behandlades på sin tid av 1918 års militära avlöningssakkunniga.

Med hänsyn till den militära personalens betydande kostnader för

anskaffande och underhåll av uniformsuppsättning funno de sakkunniga

rättvist och billigt, att särskild ekiperingshjälp tillerkändes denna personal.

Denna ekiperingshjälp borde emellertid utgå endast vid första anställning.

Att vidare utsträcka densamma utöver någon del eller hela tjänstetiden syntes

de sakkunniga så mycket mindre böra ifrågakomma, som därigenom i

själva verket en mer eller mindre permanent avlöningsform skulle komma

personalen till godo. Vad sålunda anfördes ger vid handen, att de av de

sakkunniga enligt bruttolöneprincipen föreslagna lönebeloppen voro beräknade

att täcka uniformskostnaderna.

I det nya civila avlöningsreglementet har i fråga örn civila befattningshavare

det hittills endast för ett fåtal personalgrupper tillämpade rabattsystemet

vid utlämnande av uniformspersedlar och materialier utsträckts

att gälla samtliga befattningshavare, vilka iiro pliktiga att under tjänstgöring

bära fullständig uniform. Rabatten har bestämts till ett belopp motsvarande

30 % av självkostnadspriset, nied rätt likväl för vederbörande myndighet att,

där särskilda skäl föreligga, besluta större avdrag, dock högst 50 °/o av självkostnadspriset.

Med sistnämnda stadgande har närmast åsyftats befattningshavargrupper,

beträffande vilka ställas särskilt höga krav i avseende

å väl vårdad uniform eller vilkas tjänstgöring utsätter uniformsbeklädnaden

för särskilt stark slitning.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Genom den utsträckning av rabattsystemet, som sålunda ägt rum beträffande

civila befattningshavare, kan frågan om bidrag till tjänstedräkt även

för den militära personalens vidkommande sägas i viss mån hava kommit i

ett ändrat läge. Med hänsyn härtill har kommittén ansett det vara skäligt, att

ett särskilt årligt ekiperingsbidrag införes för denna personal. Detta belopp

bär med utgångspunkt från en beräknad årlig kostnad av omkring 360 kronor

för fortlöpande anskaffning och underhåll av uniformspersedlar och med

tillämpning av den högsta procentsats för rabatt vid inköp av beklädnadspersedlar

från kronan, som enligt de civila lönebestämmelserna kan ifrågakomma,

ansetts böra för samtliga beställningshavare fastställas till 180

kronor årligen.

I fråga om innebörden av de av kommittén föreslagna löneplanerna för

militär personal har kommittén anfört huvudsakligen följande (sid. 58—65):

På skäl, som förut angivits, ansluta sig dessa löneplaner i fråga om löneförbättringens

storlek i stort sett till den nivå, som fastställts för civila befattningshavare.

Dock har här genomgående skett en viss, örn ock ej mera

avsevärd jämkning uppåt. Denna jämkning har — i anslutning till de önskemål,

som att döma av överläggningarna med personalrepresentanterna

närmast torde vara förhärskande på personalhåll — gjorts något mera framträdande

för de löneklasser, från vilka för flertalet beställningshavare avgång

med pension äger rum, d. v. s. slutlöneklasserna för kaptener och fanjunkare.

Härigenom kan i någon mån sägas hava skett ett hänsynstagande

till det från personalorganisationernas sida hävdade önskemålet örn hänsynstagande

till den för flertalet militära beställningshavare gällande låga pensionsåldern.

Att i vidare mån än vad sålunda skett låta löneavvägningen

påverkas av dessa synpunkter har kommittén icke funnit befogat.

Beträffande den allmänna officerslöneplanen hava emellertid vissa omläggningar

i löneplanens konstruktion eller förskjutningar i den hittillsvarande

inbördes relationen mellan lönebeloppen för olika grader ansetts vara

påkallade. Dessa omläggningar äro ägnade att i flertalet fall medföra större

eller mindre förbättringar.

Sålunda hava, i anslutning till vad från officersförbundets sida ifrågasatts,

i fänriks- och löjtnantslönegraderna ansetts böra införas nya löneklasser,

nämligen i fänriksgraden en löneklass 3, tillika utgörande begynnelselöneklass

för löjtnanter, och i löjtnantslönegraden en löneklass 7, tillika utgörande

begynnelselöneklass för kaptener. Genom denna utbyggnad av ifrågavarande

lönegrader skulle — i anslutning till de lönetursprinciper, som

sedan länge tillämpats inom civilförvaltningen — ernås en önskvärd och enligt

erfarenheten påkallad utjämning i lönehänseende mellan beställningshavare,

som tidigt vinna befordran från respektive grader, och beställningshavare,

vilka längre än normalt få vänta på befordran.

Ifråga örn löjtnants begynnelselön — som tillika blir fänriks slutlön —

har kommittén ansett en viss förstärkning vara påkallad bland annat i jämförelse

med den lön, som vid befordran till första ordinarie tjänst inom kommunikationsverken

tillkommer befattningshavare med jämförlig utbildning.

Att förstärkningen icke gjorts större än i förslaget skett sammanhänger med

att löjtnanterna vid kommande löneklassuppflyttningar erhålla en bättre

ställning tack vare de relativt stora ålderstilläggen. Den ifrågavarande förstärkningen

inverkar förböjande jämväl på närmast under- och överliggande

löneklasser.

Även i fråga örn majors- och överstelöjtnantslönegraderna har lönekommittén

ansett sig böra förorda upptagande av nya löneklasser i löneplanen.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

57

Förslaget innebär i denna del, att i majorslönegraden, som nu omfattar två

löneklasser (nr 11—12), skulle inläggas en ny begynnelselöneklass (nr 10),

sammanfallande med kaptens slutlöneklass. I samband härmed skulle vid

majorsbefordran sneddningsregeln, som för närvarande enligt uttryckligt

stadgande icke är i dylika fall tillämplig, bliva gällande för löneklassplaceringen.

Vad överstelöjtnantsgraden beträffar, omfattar densamma för närvarande

endast en löneklass (nr 13). Från officersförbundets sida har, såsom

förut berörts, hemställts örn lönegradens utbyggande med en ny löneklass

i syfte att bereda avlöningsförhöjning för överstelöjtnanter, vilka icke

vinna vidare befordran. Lönekommittén har ansett sig böra i viss mån tillgodose

detta önskemål men föreslår därvid samtidigt sådan omläggning, att

jämväl i överstelöjtnantsgraden införes en med närmast lägre lönegrad gemensam

löneklass. Överstelöjtnantsgraden skulle sålunda utbyggas till att

omfatta tre löneklasser (nr 12, 13 och 14), och jämväl för löneklassplacering

i denna grad skulle sneddningsregeln tillämpas.

Nu angivna omläggningar beträffande majors- och överstelöjtnantsgraderna

skulle medföra ökad anslutning till de grunder, efter vilka den civila

löneplanen i motsvarande lönelägen uppbyggts, samt tillämpande av lönetursregler,

som enligt kommitténs mening äro grundade på riktiga principer,

vilka sedan länge vunnit burskap inom civilförvaltningen. Dessa principer

innebära, att löneställningen vid befordran till högre grad i viss mån

göres beroende av den senaste löneklassplaceringen inom den lägre lönegraden;

den, som i denna lönegrad tillhört en löneklass, vilken ingår även i den

högre graden, »sneddar» vid befordringen förbi denna löneklass och placeras

i den närmast högre löneklassen, som han dessutom för vidare uppflyttning

anses hava tillhört under tiden för placeringen i den lägre löneklassen.

dock högst under tre år. En kapten, som vid tiden för majorsbefordran tillhört

slutlöneklassen i kaptensgraden tre år eller mera, placeras sålunda i

majorsgraden direkt i slutlöneklassen (löneklass 12); å andra sidan får den,

som befordras till major innan han ännu hunnit tillträda kaptens slutlöneklass,

i majorsgraden börja med en lön, som överensstämmer med slutlönen

i kaptensgraden (löneklass 10). Motsvarande förhållanden inträda vid befordran

från majors- till överstelöjtnantsgraden. Tillämpningen av dessa

lönetursprinciper innebär enligt kommitténs mening intet åsidosättande av

kravet på skälig löneökning med hänsyn till den förändring av tjänstunpgifter

och ansvar, som inträder vid befordran från kompani- till regementsofficer.

Löneökningen vid befordringen blir nämligen av ungefär samma

storleksordning, vare sig beställningshavaren i den lägre graden tillhörde en

lägre eller en högre löneklass; att lönebeloppets absoluta storlek icke — såsom

för närvarande är fallet — blir detsamma för varje nytillträdande regementsofficer,

ligger i det avsedda löneturssystemets natur. Den utjämning i

viss mån av nuvarande löneklasskillnader, som vidtagits vid förslagets utformande,

är för övrigt icke av större omfattning. I nuvarande löneplan utgör

skillnaden i lönebelopp mellan 10 och 11 löneklasserna 900 kronor samt

mellan 11 och 12 löneklasserna 000 kronor; enligt kommitténs förslag till löneplan

utgör skillnaden i bägge fallen 735 kronor. Mellan majors slutlön och

överstelöjtnantslönen föreligger i nuvarande löneplan en skillnad av 000 kronor,

medan kommitténs förslag innefattar en skillnad mellan slutlönerna för

dessa båda grader av 960 kronor (fördelad på två löneklasser). Skillnaden

mellan överstelöjtnantslönen och kaptens slutlön utgör för närvarande 2,100

kronor (fördelad på tre löneklasser); enligt kommitténs förslag uppgår skillnaden

i slutlön för överstelöjtnant och kapten lill 2,430 kronor (fördelad på

fyra löneklasser).

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Ur personalsynpunkt skulle den avsedda omläggningen, enligt vad verkställda

stickprovsundersökningar givit vid handen, genomsnittligt sett medföra

en viss förbättring, främst i överstelöjtnantsgraden men även i majorsgraden.

Endast i vissa fall av särskilt tidig befordran till major, respektive

överstelöjtnant torde lön i dessa grader komma att utgå enligt begynnelselöneklassen;

i åtskilliga fall kommer å andra sidan inplacering redan från

början att ske i slutlöneklassen. Vid en befordringsgång överensstämmande

nied de genomsnittsåldrar, sorn framgått ur det av kommittén bearbetade

uppgiftsmaterialet, skulle vid tillträde till majorsbeställning den

befordrade tack vare sneddningsregelns inverkan vinna omkring ett års

försteg i löneturshänseende i jämförelse med nuvarande förhållanden. Vid

överstelöjtnantsbefordran skulle dc föreslagna reglerna med genomsnittlig

befordringsgång innebära, att den befordrade bomme att omedelbart tillträda

lön enligt 13 löneklassen oell kvarstå där omkring 2 72 år, varefter

uppflyttning i slutlöneklassen skulle äga rum. Slutlönen för överstelöjtnantsgraden

blir enligt kommitténs förslag icke oväsentligt förböjd i jämförelse

med nuvarande löneplan; den kommer enligt förslaget att ligga obetydligt

under 31 löneklassen i civila avlöningsreglementet.

Vad de militära chefsposterna angår, har lönekommittén ansett en förbättrad

löneställning för regementschefer vara av förhållandena motiverad.

Med hänsyn till de omfattande tjänstuppgifter och det betydande

ansvar i olika avseenden, som påvila dessa beställningsbavare, har kommittén

för sin del funnit den nuvarande löneställningen vara alltför låg.

En förbättring för regementscheferna synes kommittén böra åvägabringas

genom uppdelning av den nuvarande överstegraden. I kommitténs förslag

hava regementscheferna hänförts till en ny lönegrad, i vilken lönebeloppet

satts 1,000 kronor högre än som eljest med tillämpning av de i civila

avlöningsreglementet använda beräkningsmetoderna bort upptagas för

ifrågavarande grad. För övriga nu till överstegraden hänförda beställningar

har i förslaget lönebeloppet å I-ort avvägts i överensstämmelse med nyssnämnda

beräkningsmetoder och å övriga ortsgrupper bestämts genom tilllämpning

av samma ortstillägg, som i den nya civila A-löneplanen förekomma

i detta löneläge. Lönebeloppen för ifrågavarande lönegrad hava

härigenom kommit att sammanfalla med 34 löneklassen i den civila A-löneplanen.

Nämnda avvägning medför för andra ortsgrupper än I-gruppen en

viss, ehuru icke mera betydande förskjutning nedåt, störst för G-gruppen.

Denna förskjutning nödvändiggöres av tekniska skäl och synes kommittén

sakligt sett ej ägnad att föranleda erinran bland annat med hänsyn lill den

skillnad i arbetsuppgifter och ansvar, som måste anses föreligga mellan regementschef

och överste i annan befattning.

För samtliga officerare i lägre grad än regementschefer skulle enligt kommitténs

förslag fortfarande tillämpas en dyrortsgraderad löneplan, i förslaget

benämnd löneplan Oa. I fråga örn ortsgruppernas antal och spännvidden

i löneplanen ansluter sig förslaget till det civila avlöningsreglementet.

För officerare i regementschefs och högre grader innebär förslaget, att

dessa beställningar skulle överföras till en löneplan utan dyrortsgradering,

benämnd löneplan Ob. Det skulle måhända kunna ifrågasättas att även för

regementscheferna, vilka i åtskilliga fall äro stationerade på billigare orter,

tillämpa dyrortsgraderade lönebelopp. Med hänsyn till den ställning i allmänhet,

som dessa chefer intaga, göra sig emellertid enligt kommitténs

mening de interlokala levnadskostnadsskillnaderna icke för deras vidkommande

gällande med sådan styrka, att en dyrortsgradering kan anses erforderlig.

Kommittén anser därför befogat att, i anslutning till de i civila

avlöningsreglementet tillämpade grunderna i detta avseende, införa en för alla

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

59

orter enhetlig lönebestämning för alla de högre chefsbeställningarna från

och nied regementschef.

Till lönegraden Ob 1 skulle enligt kommitténs förslag hänföras, förutom

regementscheferna, även några befattningar vid marinen, nämligen dels

varvschefen vid örlogsvarvet i Stockholm, vilken utöver lön i lönegraden

0 6 för närvarande uppbär arvode med 900 kronor, dels ock stationscheferna

vid de båda örlogsstationerna. Av dessa sistnämnda har chefen för örlogsstationen

i Karlskrona i samband med 1936 års försvarsbeslut hänförts

till lönegraden O 7, vilken motsvarar lönegraden Ob 2 enligt kommitténs förslag,

medan stationschefen i Stockholm kvarstår i lönegraden O 6. Enligt

kommitténs mening kunna vissa skäl anföras för höjning av sistnämnda

befattning till samma löneställning, som tillkommer regementschefer; å

andra sidan synes kommittén skillnaden i omfattning av göromål och ansvar

mellan stationschefen i Stockholm och motsvarande befattningshavare

1 Karlskrona ej vara så stor, att löneskillnad för framtiden bör upprätthållas,

detta så mycket mindre som, så vitt kommittén kan döma, tillräckliga

skäl knappast föreligga att ställa någon av stationscheferna i lönehänseende

framför regementschefer vid armén.

Vid flygvapnet skulle enligt kommitténs förslag icke någon beställning införas

i lönegraden Ob 1.

Vad angår högre beställningar än regementschefs — d. v. s. truppslagsinspektörer

och likställda, arméfördelningschefer och likställda samt försvarsgrens-

och försvarsstabscheferna — äro dessa beställningshavare nu i

lönehänseende jämställda med civila verkschefer i olika grader. Kommittén

har också i sitt förslag för dessa beställningshavare upptagit lönebelopp

överensstämmande med dem, som i civila avlöningsreglementet fastställts

för de befattningar, med vilka likställighet nu föreligger. Beträffande dessa

beställningshavare innebär sålunda kommitténs förslag lika litet som med

avseende å nämnda civila verkschefer någon realpi''övning av löneställningen

utan endast en mera formell uppräkning av lönebeloppen genom

inläggande i de fasta lönerna av dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning

jämte lönernas upptagande med avrundade belopp, slutande

å hela tusental kronor. Resultatet av denna uppräkning har blivit en höjning

av de nu för högsta ortsgrupp fastställda lönebeloppen med i runt

tal 1,000 kronor. Den höjda maximigräns för rörligt tillägg, vilken föreslås

av kommittén, kommer vid indexlägen överstigande det, efter vilket

uppräkningen av de fasta lönerna skett, att även för här ifrågavarande

beställningshavare i regel medföra en viss reell förbättring. För beställningshavare

å lägre ortsgrupper än den högsta inträder givetvis en avsevärd

löneökning, större ju lägre ortsgrupp förläggningsorten tillhör.

Vad underofficerarna angår, innebär kommitténs förslag även för deras

vidkommande löneförbättringar av ungefär den absoluta storleksordning,

sorn enligt civila avlöningsreglementet tillerkänts tjänstemän vid civilförvaltningen,

ehuru med en viss jämkning uppåt. Relativt taget innefattar

förslaget för underofficerarnas vidkommande — liksom för lägre grader

och mellangrader vid civilförvaltningen varit fallet — en större avlöningsförbättring

än för officerare i allmänhet. Nyssnämnda jämkning uppåt har

ansetts böra accentueras kring fanjunkares slutlöneklass, men av tekniska

skäl har någon mera avsevärd skillnad mellan denna löneklass och övriga

löneklasser ej kunnat åstadkommas. På en punkt av löneplancn har kommittén

ansett en särskild förstärkning av löneförbättringen vara påkallad,

nämligen beträffande sergeants begynnelselön.

I fråga örn underolficerslöneplanen innehåller kommitténs förslag inga

förändringar beträffande löneplanens konstruktion av den art, som före
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

slagits på vissa punkter av officerslöneplanen. Löneplanen för underofficerare

är nämligen redan för närvarande konstruerad i närmare anslutning

till den civila löneplanen, med gemensamma löneklasser inom närliggande

lönegrader och med fem löneklasser i varje lönegrad. Ben tillfälliga

löneförbättring, som under de senaste åren utgått och för närvarande

utgår till sergeanter och underofficerare av 2. graden, vilka tillhört

lönegradens högsta löneklass under minst fem år, skulle sålunda icke, såsom

föreslagits beträffande löjtnantslönegraden, erhålla någon motsvarighet

i ny löneklass inom löneplanen.

För den under avveckling varande beställningen såsom underofficer av

3. graden vid marinen har kommittén ansett löneförhållandena böra ordnas

genom bestämmelser fristående från avlöningsreglementet. I kommitténs

förslag till löneplan för underofficerare (löneplan UO) hava sålunda intagits

endast tre mot för närvarande fyra lönegrader.

För civilmilitär och civil personal föreslår kommittén, i överensstämmelse

med hittillsvarande sätt för lönebestämningen, tillämpande av samma lönebelopp,

som fastställts för motsvarande lönegrader i civila avlöningsreglementet.

Av praktiska skäl förordas löneplanens utbyggande till att omfatta

30 lönegrader för civilmilitära och civila beställningar i allmänhet (löneplan

Ca). För civilmilitär personal i chefsbeställningar, motsvarande verkschefer

vid civilförvaltningen, har upptagits en särskild, icke dyrortsgraderad

löneplan, benämnd löneplan Cb.

Medan beträffande de militära personalgrupperna kommitténs förslag,

utom i fråga om vissa högre befattningar, får anses innefatta såväl en generell

ny reglering av lönenivån som ock en granskning av lönegradsplaceringen,

innebär förslaget i fråga om civilmilitära och civila beställningar

allenast en allmän avvägning av lönebeloppen. Någon realprövning av lönegradsplaceringen

för olika befattningar inbördes har sålunda här icke ägt

rum. Frågan, i vad mån ändringar i nuvarande lönegradsplacering av civilmilitära

och civila befattningar bör komma till stånd, torde böra prövas i

anslutning till den blivande tjänsteförteckningsrevisionen för befattningshavare

vid civilförvaltningen.

För belysning av löneförbättringens storlek för beställningshavare tillhörande

löneplanerna Oa och UO är vid betänkandet fogad en tabell (bilaga

8), utvisande löneökningen i varje löneklass och ortsgrupp inom de

olika lönegraderna.1 Uträkningarna — vilka icke innefatta ekiperingsbidrag

utan endast lönebelopp med därå belöpande tillägg -— hava gjorts vid olika

indexlägen, nämligen dels index 156, vid vilket intet rörligt tillägg kommer

att utgå, dels index 162/163, till vilket lönekommitténs beräkningar beträffande

civilförvaltningen i främsta rummet hänförde sig och som tillika utgör

det gränsläge, vid vilket under stigande levnadskostnader rörligt tillägg

(med 3 procent) först börjar utgå, dels index 168 169, vid vilket rörligt tillägg

utgår med 6 procent, dels ock slutligen nu rådande indexläge 166/167, som

enligt nuvarande dyrtidstilläggsbestämmelser ger 15 procents dyrtidstillägg

men enligt kommitténs förslag skulle vid stigande levnadskostnader berättiga

till rörligt tillägg endast av 3 procent. Beträffande sistnämnda indexläge

har emellertid, för att visa verkningarna av systemet med rörligt tilllägg

i jämförelse med nuvarande system för dyrtidstillägg, verkställts beräkning

av löneförbättringens storlek jämväl under antagande att indexläget

nåtts under en fallande prisutveckling.

1 Tabellen är såsom bilaga A fogad vid detta protokoll.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 245.

61

Reservationer av personalrepresentanterna. Mot lönekommitténs förslag

i fråga orri lönenivå och löneplaner för de militära beställningshavarna hava

de för överläggningar med kommittén utsedda personalrepresentanterna i

särskilda vid kommittébetänkandet fogade yttranden anmält reservationer.

Officersrepresentanterna hava vidhållit uppfattningen, att de

militära lönerna bort avvägas med utgångspunkt från det förslag, som omfattades

av majoriteten inom 1918 års militära avlöningssakkunniga. Reservanterna

kritisera de allmänna jämförelser, som av kommittén gjorts mellan

militära och civila befattningshavare i fråga om utbildnings- och befordringsförhållanden

m. m., samt framhålla särskilt de olägenheter, som för militär

personal äro förenade med den tidiga avgångsåldern. Reservanterna motsätta

sig även kommitténs förslag om införande av gemensamma löneklasser i

kaptens-, majors- och överstelöjtnantsgraderna. Enligt reservanternas uppfattning

har i förslaget huvudvikten lagts på att få till stånd en tekniskt

likformig konstruktion av löneplanen med gemensamma löneklasser i nämnda

grader, varvid det enligt reservanternas uppfattning i och för sig alltför

lågt beräknade lönebeloppet i högsta löneklassen inom kaptenslönegraden

fått tjäna som utgångspunkt. Reservanterna påyrka en grundlig revision

av kommitténs förslag till löneplan för officerare.

Underofficersrepresentanterna hava jämväl ansett, att lönekommittén

genom att icke till utgångspunkt för sitt förslag taga majoritetsförslaget

inom 1918 års militära avlöningssakkunniga ställt de militära

beställningshavarna i efterhand i förhållande till civila tjänstemän. På grund

härav hava representanterna icke kunnat godtaga kommitténs förslag till

lönebelopp. Reservanterna hava framlagt ett förslag till löneplan för underofficerare,

som upptager lönebelopp, i genomsnitt liggande omkring 150 kronor

högre än kommitténs förslag.

Kompletterande utredning rörande verkningarna av förslaget om nya löneklasser

i majors- och överstelöjtnantsgraderna. Med anledning av den

kritik, som i de militära personalrepresentanternas reservation framställts

mot lönekommitténs förslag om införande av nya löneklasser i majors- och

överstelöjtnantsgraderna i förening med rätt till sneddning vid befordran

till dessa grader, har efter avgivande av kommitténs betänkande inom kommitténs

kansli verkställts en utredning bl. a. angående de förändringar av

nuvarande lönegång, som vid tillämpning av kommitténs förslag skulle i

nämnda båda grader hava inträtt beträffande envar beställningshavare, som

i det av kommittén insamlade uppgiftsmaterialet -— avseende tidpunkten den

15 oktober 1936 — redovisats såsom innehavare av beställning tillhörande

någon av lönegraderna O 4—O 8. För det huvudsakliga resultatet av denna

utredning lämnas här en redogörelse:

Antalet undersökta befordringsfall har utgjort sammanlagt 306. Samtliga

dessa fall — med undantag av ett, vari befordran skett direkt från lönegraden

O 3 till lönegraden 0 5-— hava undersökts beträffande löneklassplaceringen

vid majorsbefordran. 158 av de undersökta fallen hava avsett beställningshavare

tillhörande lönegraderna O 5—O 8 och hava undersökts jämväl be
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 245-

träffande löneklassplaceringen vid erhållandet av överstelöjtnantsbeställning.

Vid majorsbefordran skulle nyssnämnda 305 beställningshavare — som

enligt nu gällande bestämmelser placerats i löneklass 11 och efter 3 år blivit

berättigade till uppflyttning till löneklass 12, i den mån de då kvarstått i

graden — enligt av kommittén föreslagna regler och med utgångspunkt från

lönegången i lägx-e grader hava placerats i löneklass på följande sätt:

Löneklass Antal

10 44

11 ............................................ 112

12 149.

Av ifrågavarande beställningshavare skulle sålunda omkring 49 procent

hava direkt inplacerats i slutlöneklassen och i jämförelse med nuvarande

förhållanden vunnit 3 år i löneturshänseende. Omkring 37 procent skulle

hava inplacerats i löneklass 11 och endast omkring 14 procent skulle hava

erhållit lägre löneklassplacering än enligt gällande bestämmelser, nämligen i

löneklass 10. Av de 44 beställningshavare, som skulle hava inplacerats i löneklass

10, skulle emellertid med hänsyn till tidigare lönegång 36 kvarstått

1 denna löneklass kortare tid än 1 år och alltså i lönetur förlorat högst 1 år,

7 skulle hava tillhört löneklassen mellan 1 och 2 år (lönetursförlust högst

2 år), och endast 1 skulle fått kvarstå i löneklassen 2 år eller mera (lönetursförlust

i detta fall 3 år). I fråga örn de 112 beställningshavare, som skulle

erhållit direkt inplacering i löneklass 11, skulle 45 hava erhållit vidare löneklassuppflyttning

inom kortare tid än 1 år (lönetursvinst minst 2 år), 34

inom en tid av 1 till 2 år (lönetursvinst minst 1 år) och 33 först efter 2 år

eller mera (oförändrad lönetur eller lönetursvinst högst 1 år). Det övervägande

flertalet av de till löneklass 11 hänförda beställningshavarna skulle

sålunda i löneturshänseende hava vunnit en förmånligare ställning än för

närvarande.

De i undersökningen avsedda 158 beställningshavare, vilka tillträtt överstelöjtnantsbeställning,

hava enligt nuvarande bestämmelser placerats i den enda

nu befintliga löneklassen, nr 13, men skulle med tillämpning av kommitténs

lönetursregler hava inplacerats i löneklass på följande sätt:

Löneklass Antal

12 .............................................. 12

13 .............................................. 60

14 .............................................. 86.

I denna grad skulle sålunda 54 procent av de befordrade hava erhållit direkt

inplacering i slutlöneklassen och sålunda vunnit 3 år i lönetur. Omkring

38 procent skulle hava inplacerats i löneklass 13, och omkring 8 procent

skulle hava placerats i begynnelselöneklassen. Av de 12 beställningshavare,

som skulle erhållit placering i löneklass 12, skulle 7 hava erhållit löneklassuppflyttning

inom kortare tid än 1 år (lönetursförlust högst 1 år), medan

3 beställningshavare fått kvarstå i nämnda löneklass 1—2 år (lönetursförlust

högst 2 år), och 2 beställningshavare skulle erhållit löneklassuppflyttning

först efter 2 år eller mera (lönetursförlust högst 3 år). Av de 60 beställningshavare,

vilka skulle hava inplacerats direkt i löneklass 13, skulle

30 hava erhållit uppflyttning till slutlöneklassen inom kortare tid än 1 år

(lönetursvinst minst 2 år), 15 efter 1—2 år (lönetursvinst minst 1 år) och 15

efter en tid överstigande 2 år (oförändrad lönetur eller lönetursvinst högst

1 år).

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 245.

63

Avgivna yttranden. De över kommittéförslaget hörda militära myndigheterna

hava tämligen samstämmigt givit uttryck för den uppfattningen, att

den ifrågasatta löneregleringen för den militära personalens vidkommande

icke kunde anses tillfredsställande och att en för personalen gynnsammare

avvägning av lönenivån borde komma till stånd. Vissa av myndigheterna

hava uttalat sig för en »allmän höjning» av lönenivån; i andra fall har påyrkats

en sådan löneavvägning, att därigenom de krav bleve tillgodosedda,

vilka innefattades i de militära personalorganisationernas våren 1938 till lönekommittén

avgivna förslag. Å andra sidan hava de över försiaget hörda

civila myndigheterna — statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenåmnd

—- förklarat sig kunna biträda vad kommittén anfört i fråga örn

löneavvägningen för den militära personalen samt uttalat, att löneregleringsförslaget

på ett i stort sett godtagbart sätt anpassats efter den allmänna lönenivån

för statliga befattningshavare. Försvarsväsendets lönenåmnd har

såsom sin åsikt uttalat, att de från de militära personalorganisationernas sida

framställda önskemålen om någon höjning av de utav kommittén före

slagna lönebeloppen icke kunde anses obefogade. Lönenämnden har med

hänsyn härtill funnit sig böra förorda en viss höjning av lönebeloppen för

officerare och underofficerare utöver den jämkning, som föreslagits av lönekommittén.

Av de i utlåtandena gjorda principuttalandena i löneavvägningsfrågan

må, utöver vad som framgår av redan inledningsvis refererade

yttranden, följande återgivas:

Chefen för armén: Efter den utveckling särskilt på teknikens område

och efter den intensifiering av det militära arbetet, som framförallt genom

ikraftträdandet av 1936 års försvarsordning ägt rum inom försvarsväsendet,

syntes det rimligt, att försvarsväsendets personal förväntade en effektiv förbättring

av lönenivån. Med hänsyn till de krav, som numera måste ställas

på den militära personalen såväl beträffande färdigheter och kunskaper som

i fråga om ledar- och lärarförmåga vore det av utomordentlig betydelse, att

en kvalitativt god rekrytering kunde säkerställas. Detta syntes vara en av

de viktigaste förutsättningarna för försvarsväsendets effektivitet. Då ett yrkes

ekonomiska betingelser och dess rekryterings kvalitativa beskaffenhet

otvivelaktigt stöde i ett nära samband med varandra, vore det ur försvarets

synpunkt av betydelse, att den militära lönenivån så avpassades, att militäryrket

i detta avseende åtminstone till någon del kunde hävda sig i konkurrensen

med de civila yrkena. Det militära yrkets anseende vore beroende

av folkets allmänna inställning till försvaret, vilken inställning, enligt vad erfarenheten

utvisade, växlade. Så mycket angelägnare borde det då vara, att

den ekonomiska standard, som yrket kunde bjuda, vore så hög, att den kvalitativa

rekryteringen i görligaste mån bleve oberoende av nämnda växlingar.

Gjorda undersökningar syntes emellertid stödja den uppfattningen, att

officersyrket varit och fortfarande -— trots ett militärt uppsving och en försvarsvilja

av ovanliga mått — vore mindre eftersträvat än berörda statliga

yrken, och att som följd härav dess rekrytering icke vore av den kvalitativa

beskaffenhet, sorn måste anses önskvärd. En förbättring i detta avseende

skulle säkrast kunna ernås genom tillskapandet av förmånligare ekonomiska

villkor.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Chefen för marinen: Det vore ägnat att förvåna, att det samarbete, som

ägt runi mellan lönekommittén och de militära personalrepresentanterna, icke

kunnat utsträckas att omfatta jämväl lönebeloppens storlek, ett förhållande,

som vore än mer beklagansvärt, därest det bristande samförståndet varit

beroende på olika uppfattningar rörande lönefrågans betydelse för rekrytering

och därmed för effektiviteten i hela vårt försvar. Chefen för marinen

anslöte sig till personalrepresentanternas yrkande på en grundlig revidering

av de utav lönekommittén föreslagna löneplanerna, vilken revidering borde

resultera i en lönenivå, som nära överensstämde med den av officers- och

underofficersförbunden föreslagna.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen: Ehuru svårigheter förelåge

att vid löneavvägningen jämföra militära och civila befattningshavare, förefunnes

likväl vissa omständigheter sorn visade, att de militära hefälskärerna

kommit att i flera avseenden intaga en i förhållande till de civila tjänstemännen

mindre gynnsam ställning. Till följd av den tidigare pensionsåldern, vilken

vore en av militärtjänstens allra största olägenheter och vilken uteslutande

tillgodosåge statens intressen, intoge nämligen den militära personalen

i förhållande till den civila en ofördelaktig ställning. Detta omdöme jävades

ej av den omständigheten, att de militära beställningshavarna vanligen erhålla

fast begynnelselön vid tidigare levnadsålder än de civila. Framhållas

kunde vidare, att möjligheterna för militära beställningshavare att genom

privat arbete förbättra den ofta för familjelörsörjning otillräckliga statliga

inkomsten vore mycket begränsade med hänsyn till den militära tjänstgöringens

egenart.

Nyssnämnda olägenheter syntes icke hava av lönekommittén vunnit fullt

beaktande vid lönesättningen av de militära beställningshavarna. Den föreslagna

lönesättningen syntes icke vara sådan, att försvarsväsendet hade möjlighet

att konkurrera örn de lämpligaste personerna, en möjlighet som ur rekryteringssynpunkt

måste tillmätas synnerlig betydelse. Chefen för flygvapnet

och flygförvaltningen ville sålunda förorda, att en allmän höjning av lönenivån

för officerare och underofficerare komme till stånd, innebärande

rättvisare avvägning i lönehänseende mellan militära och civila befattningshavare.

Chefen för försvarsstaben: Det syntes både önskvärt och möjligt att genom

en allmän uppräkning av de föreslagna lönebeloppen i den riktning personalrepresentanterna

föreslagit nå ett för den militära personalens flertal mera

tillfredsställande resultat.

Marinförvaltningen: Den lönesättning, kommittén med utgångspunkt från

nuvarande löner och 1935 års prisnivå för inarbetandet av dyrtidstillägget

föreslagit, innebure icke, oaktat vissa av kommittén företagna mindre justeringar

uppåt, ett förslag som på alla punkter låtit lönesättningen bestämmas

av de skilda beställningarnas och befattningarnas arbetsuppgifter och ansvar.

Förslaget innefattade sålunda icke en sådan genomgripande lönereglering, varom

önskemål från personalhåll vid skilda tillfällen framförts. Tillägg hade

visserligen gjorts till nu utgående löner på samma sätt som vid utformandet

av det civila avlöningsreglementet, men någon grundlig undersökning angående

lönernas storlek vid en jämförelse mellan militära och civila befattningar

hade icke verkställts. Snarare svntes man vid lönesättningen hava

ansett sig alltjämt vara bunden vid 1921 års riksdagsbeslut.

Genom teknikens utveckling och det på grund av den korta övningstiden

forcerade utbildningsarbetet hade fordringarna på befälspersonalens duglighet,

arbetsförmåga och uthållighet undan för undan ökats. Denna omständighet

syntes icke hava vunnit tillbörligt beaktande från kommitténs sida.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

65

Icke heller syntes lönekommittén hava tillräckligt beaktat den tidigare avgångsåldern

för militärpersonalen, vilket kommittén närmast icke syntes

vilja betrakta såsom en nackdel för denna personal. Den omfattning, i vilken

förtidspension förekomme, angåves tyda därpå. Förhållandet torde emellertid

vara det, alt avsked med förtidspension i regel söktes för att överhuvudtaget

säkerställa möjligheten till framtida civilanställning. Vid uppnådda

50 år vore möjligheterna härtill ofta försuttna. Marinförvaltningen holle före,

att den tidiga avgångsåldern för militärpersonalen från ekonomisk synpunkt

sett vöre en av militäryrkets största nackdelar, vilket jämväl borde beaktas

vid fastställandet av lönerna för nu ifrågavarande personal.

Marinförvaltningen ifrågasatte starkt, huruvida officersbanan med hänsyn

även tagen till den inskränkning i den personliga friheten, som givetvis

måste äga rum under utbildningen, samt det ansvar och arbete den utbildade

officeren ställdes inför, komme att kunna med framgång konkurrera med

andra yrken om dugliga ungdomar från bredare befolkningslager, därest

icke vissa justeringar uppåt gjordes i de av kommittén föreslagna förmånerna.

På grund av vad sålunda anförts ansåge marinförvaltningen, att det riktiga

och lämpliga hade varit, att lönerna i de olika lönegraderna å såväl

officers- som underofficerslöneplanerna anpassats till sådana belopp, att man

kunnat tala om en verklig lönereglering. Ämbetsverket finge i detta avseende

framhålla, att de av personalrepresentanterna avgivna förslagen varit att

föredraga, och ansåge följaktligen, att en allmän höjning av de olika löneklassernas

belopp borde äga rum.

Med hänsyn till vad marinförvaltningen sålunda anfört kunde marinförvaltningen

icke godlaga lönekommitténs förslag härutinnan.

Försvarsvcisendets lönenämnd: Då det för lönenämnden gällt att taga ställning

till frågan, huruvida 1921 års riksdags beslut rörande den militära

löneregleringen borde tolkas på sådant sätt, att man därmed avsett att för

framtiden fastslå den militära personalens allmänna lönenivå i förhållande

Lill den för civila befattningshavare gällande, hade lönenämnden ej kunnat

underlåta att i viss mån taga hänsyn till försvarsfrågans allmänna läge under

den tid, då nämnda beslut kom till. g

Enligt lönenämndens uppfattning kunde det icke anses uteslutet, att de

rådande ekonomiska förhållandena och försvarsfrågans dåvarande läge åtminstone

i viss mån medverkat till den utgång, lönefrågan för flertalet militära

beställningar erhöll vid 1921 års riksdag, även örn dessa förhållanden

ej särskilt berörts i motiveringen till riksdagens beslut. Den reservation

inom 1918 års militära avlöningssakkunniga, som låg till grund för nämnda

beslut, hade även uttryckligen hänvisat till det statsfinansiella och ekonomiska

läget samt de stora besparingar, som skulle ernås, om reservationen

följdes, såsom den huvudsakliga anledningen till reservationens framläggande.

I samband med utfärdandet av det nu gällande avlöningsreglementet av

den 20 maj 1927 hade icke någon realprövning skett av de militära lönerna,

utan dessa hade bibehållits vid samma belopp som i 1921 års reglemente. För

egen del hade försvarsväsendets lönenämnd i detta sammanhang uttalat

bland annat, all en revision av de militära löneplanerna icke synts böra förelagas

förrän viss tids erfarenhet vunnits i fråga örn de verkningar, den år

1925 beslutade nya försvarsorganisationen kunde komma att utöva å de

olika beställningshavarnas arbelsåliggandcn. Två av lönenämndens ledamöter

hade dock ansett, all en allmän revision av löneplanerna omedelbart

bort vidtagas. Föredragande departementschefen hade beträffande löneplanerna

förklarat sig intaga samma ståndpunkt som lönenämndens majo
Bihang

lill riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 245. f>

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

ritet. Jämväl riksdagen hade uttalat, att prövningen av de i det militära avlöningsreglementet

intagna bestämmelserna i avseende å lönebeloppen borde

anstå till den allmänna lönerevision, som kunde väntas inom en nära framtid

komma att äga rum i samband med dyrtidstilläggens inarbetande i lönerna.

Av det anförda syntes framgå, att ett övervägande av skäligheten av

de för militära beställningshavare i allmänhet gällande lönerna ställts i utsikt

i samband med den inarbetning av dyrtidstilläggen i lönebeloppen, som

nu verkställts av 1936 års lönekommitté.

Även om, såsom kommittén uttalat, stora svårigheter förelåge att åvägabringa

en direkt jämförande värdesättning av tjänstuppgifterna för militära

och civila befattningshavare i allmänhet, syntes man dock icke kunna helt

bortse från det enda mera omfattande försök, som företagits i detta syfte,

nämligen den av 1918 års militära avlöningssakkunniga verkställda värderingen

av de olika militära beställningarna. De sakkunniga hade uttryckligen anfört,

att för dem arbetets art och tjänsteansvarets betydelse varit de i främsta

rummet grundläggande faktorerna vid värdesättande av de särskilda

grupperna av militära beställningar, men att därvid även en jämförelse mellan

officerare och underofficerare, å ena sidan, samt civil personal, å andra

sidan, ansetts böra i viss mån öva inverkan.

I detta sammanhang borde vidare beaktas, alt den intensifiering av det militära

utbildningsarbetet, som blivit en följd av inom försvarsväsendet företagna

omorganisationer, samt den omfattande tekniska utveckling, som försvarsmaterielen

under de senare åren genomgått och alltjämt underginge, numera

i många avseenden ställde ökade krav på personalen. Hänsyn måste

även tagas till att försvarsväsendets personal måste kunna erbjudas sådana

förmåner, att en tillfredsställande rekrytering säkerställdes. Studenter, som

erhölle anställning vid exempelvis statens järnvägar och postverket, komme

efter avsevärt kortare anställningstid än som erfordrades för att vinna anställning

i lägsta officersgraden upp i ett inkomstläge, som uppginge till eller

överstege den för fänrik föreslagna begynnelselönen, ftelationen mellan

högsta manskapsgradens och lägsta underofficersgradens sammanlagda förmåner

vore för närvarande sätran, att ett underbefäl, som vunne befordran

till underofficer, på orter tillhörande de två lägsta ortsgrupperna i vissa fall

rent av kunde komma att få vidkännas inkomstminskning. Även vid genomförande

av lönekommitténs förslag komme dylik befordran för personal

å nämnda ortsgrupper icke att medföra någon inkomstökning av betydelse.

Därest vid den förestående omarbetningen av manskapsavlöningsreglementet

från personalhåll framställt krav på införande av ortsgrupperade bruttolöner

för det äldre manskapet, såsom sannolikt måste ske, vunne beaktande,

kunde det befaras, att de föreslagna lönebeloppen för lägsta löneklassen å

underofficerslöneplanen vöre för låga för att lämna utrymme för påbyggnad

på löneplanen för manskap.

Med avseende å vad här anförts hade lönenämnden kommit till den uppfattningen,

att de från de militära personalorganisationernas sida framställda

önskemålen om någon höjning av de föreslagna lönebeloppen icke vore

obefogade. Lönenämnden hade med avseende härå ansett sig böra föreslå

en viss höjning av lönebeloppen för kompaniofficerare och underofficerare

utöver den jämkning, som föreslagits av 1936 års lönekommitté.

I vad anginge kompaniofficerarna hade lönenämnden lika med lönekonrmittén

funnit höjningen böra göras mest framträdande beträffande kaptens

slutlön. De föreslagna förhöjningarna hade i övrigt uträknats efter en sjunkande

skala, så att förhöjningen å E-ort utgjorde, för 10 löneklassen 138

kronor och för 1 löneklassen 69 kronor, allt för år räknat. I genomsnitt in
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

67

nebure detta förslag en årlig förhöjning av omkring 100 kronor för varje

beställningshavare. Beträffande underofficerarna innebure lönenämndens

förslag likaledes en genomsnittlig årlig förhöjning av omkring 100 kronor

för varje beställningshavare. Då några skäl att avväga denna förhöjning

olika för de särskilda löneklasserna ej synts föreligga, hade förhöjningen

skett med samma belopp för alla löneklasser tillhörande samma ortsgrupp.

För officerare i högre grader än kapten hade i anslutning till lönenämndens

förslag beträffande lönegraden 10 för att erhålla lämpliga intervaller

mellan löneklasserna en mindre ökning skett av lönebeloppen för löneklassserna

11—14. Därigenom hade lönebeloppet i löneklassen 13, den föreslagna

mellersta löneklassen för överstelöjtnant, kunnat bibehållas vid den nuvarande

likställigheten med löneklassen 30 i löneplan A av det civila avlöningsreglementet,

varjämte löneklasserna 12 och 13 helt överensstämde med

löneklasserna 29 och 31 i nämnda löneplan.

Lönenämndens förslag beräknades medföra en årlig kostnadsökning i jämförelse

med lönekommitténs förslag av 473,500 kronor, exklusive rörligt tilllägg.

Statskontoret: Statskontoret biträdde vad kommittén anfört i fråga om

löneavvägningen. Jämväl av den allmänna granskning, som statskontoret

underkastat de uppgjorda löneplanerna och tjänsteförteckningarna, liksom av

de jämförelser, ämbetsverket kunnat verkställa med löneförhållandena inom

andra grenar av statsförvaltningen, hade statskontoret funnit framgå, att löneregleringsförslaget

väl avpassats efter den allmänna lönenivån för statliga befattningshavare.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd, som haft att yttra sig över betänkandet,

i vad det avser avvägningen mellan löneförmånerna i civil och

militär tjänst, har — efter en översikt över löneutvecklingen inom det militära

förvaltningsområdet i jämförelse med den civila statsförvaltningen — beträffande

det inbördes löneläget vid dessa förvaltningsgrenar anfört bl. a.

följande: Till en början ville lönenämnden erinra om att frågan, i vad mån

jämförelser mellan civila och militära beställningshavare kunde göras med

avseende på befattningarnas art, varit föremål för övervägande redan av

1918 års militära avlöningssakkunniga. Sålunda hade de sakkunniga framhållit

vanskligheten i en direkt jämförelse mellan militär och civil personal

på grund av förefintliga betydande skiljaktigheter i olika avseenden. Att för

varje särskild militär beställning i detalj framlägga och värdesätta samtliga

de omständigheter, som vore av betydelse för ett rättvist avvägande av avlöningsförmånerna

i förhållande till en viss civil befattning, läte sig enligt

de sakkunnigas mening svårligen göra. Jämväl 1921 års riksdag hade uttalat,

att riksdagen för sin del funnit en jämförelse mellan olika grupper av

militär och civil personal med hänsyn till förekommande olikheter i skilda

hänseenden synnerligen svår att på ett fullt rättvist sätt genomföra samt i

vissa fall knappast möjlig att åstadkomma. Till den uppfattning, som sålunda

kommit till uttryck och vilken lönekommittén ytterligare understrukit,

anslöte sig lönenämnden.

Med hänsyn till svårigheterna alt åstadkomma rättvisande jämförelser mellan

militära och civila befattningshavare ansåge lönenämnden i likhet med

lönekommittén vidare, alt en dylik jämförelse i syfte att bedöma skäligheten

i lönerelationen mellan nyssnämnda personalkategorier måste inskränkas till

vissa allmänna överväganden med hänsynstagande till ålder och utbildningskrav

vid inträdet i statstjänst, genomsnittlig befordringsgång för befattningshavare

i allmänhet, föreliggande vidare befordringsmöjligheter till högre grader

m. m.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

I fråga om levnadsålder vid erhållandet av första ordinarie statstjänst finge

officerarna anses intaga en fördelaktig ställning i förhållande till flertalet

befattningshavare med jämförlig utbildning inom den civila statsförvaltningen.

Detsamma syntes även i viss utsträckning kunna sägas vara fallet i

fråga örn befordringsgången. Den för officerare utan militär högskoleutbildning

automatiska befordran till kapten samt möjligheten för dem att — om

än mera undantagsvis — erhålla befordran till än högre tjänstegrad. finge

anses ställa dylika officerare i lika förmånlig ställning som jämförbara civila

tjänstemän utan högskoleutbildning. I fråga särskilt örn befordringsmöjligheterna

från kompaniofficers grad till högre beställningar hade lönckommittén,

bland annat, påpekat det förhållandet, att militär högskoleutbildning

eller annan jämförlig specialutbildning av krävande beskaffenhet

icke försköte tidpunkten för inträde i statsanställningen utan inpassades

under tjänstetiden samt erhölles under åtnjutande av oavkortad lön och sålunda

väsentligen på statens bekostnad.

Örn de nyssberörda förhållandena onekligen kunde anses innebära vissa

fördelar ur de militära befattningshavarnas synpunkt, funnes likväl en omständighet,

som medförde avsevärda nackdelar, nämligen den för kompaniofficerare

och underofficerare gällande tidiga avgångsåldern. Vid det övervägande,

som lönekommittén ägnat frågan örn den hänsyn, som vid löneavvägningen

borde tagas till nyssberörda omständighet, hade kommittén enligt

lönenämndens mening i viss mån underskattat olägenheterna av den låga

pensionsåldern. Särskilt ville lönenämnden framhålla, att den av lönekommittén

åberopade omständigheten, att militär personal i ej ringa omfattning

sökte och erliölle förtidspension, torde sammanhänga med att möjligheterna

att övergå till annan anställning i hög grad försämrades vid stigande

levnadsålder. Emellertid ville lönenämnden samtidigt understryka, att

de för överläggning med lönekommittén utsedda personalrepresentanterna

enligt lönenämndens uppfattning avsevärt överdrivit de för beställningshavarna

oförmånliga verkningarna av den tidiga avgångsåldern. Olägenheterna

av de låga pensionsåldrarna för kompaniofficerare och underofficerare

hade hittills i viss mån kompenserats genom beredande åt dem av jämförelsevis

betydande ålderstillägg, vilket system tillämpats jämväl i det föreliggande

förslaget. Lönekommittén hade emellertid icke ansett tillräckliga

skäl föreligga att med hänsyn till den för flertalet beställningshavare gällande

tidigare avgångsåldern generellt vidtaga någon egentlig förskjutning i nuvarande

relation mellan den militära och den civila lönenivån. Ehuru det

måhända icke ankomme på lönenämnden att beröra ett detaljspörsmål av

den art, varom här vore fråga, hade lönenämnden dock velat framkasta

den tanken, huruvida icke någon form av avskedsersättning eller eventuellt

under viss tid förhöjd pension skulle kunna beredas en beställningshavare,

som hade att avgå från tjänsten vid så låg ålder som vid 50 år, vid vilken

ålder beställningshavarna ofta hade försörjningsplikt mot minderåriga barn

och möjligheterna att erhålla annan anställning vore relativt begränsade.

De allmänna överväganden i fråga örn civila och militära befattningshavares

anställnings- och tjänsteförhållanden, åt vilka lönenämnden här ovan

givit uttryck, syntes lönenämnden giva stöd för den uppfattningen, att en

mera preciserad jämförelse mellan löneförhållandena inom det militära förvaltningsområdet

och inom den civila statsförvaltningen icke vore möjlig.

I förevarande sammanhang ville lönenämnden något beröra den lönesättning

för de militära beställningshavarna, som genomfördes vid 1921 års riksdag

och alltjämt vöre gällande. Enligt lönenämndens uppfattning hade man

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

69

i detta hänseende endast att hålla sig till det av riksdagen gjorda uttalandet,

att de av riksdagen godkända förslagen till löneplaner i stort sett motsvarade

de berättigade anspråk i avlöningshänseende, som för den militära personalens

vidkommande kunde framställas, ävensom att genom godkännande av

dessa förslag den ojämnhet bortfölle, som vidlådde Kungl. Maj:ts förslag i

fråga örn proportionen mellan den militära och den civilmilitära personalens

avlöning.

^?cUlä^efter angin§e innebörden av det föreliggande löneregleringsförslaget

i förhållande till den för civilförvaltningen vid 1938 års riksdag genomförda

löneregleringen vore att märka, att detsamma i vad anginge de militära

löneplanerna innebure en viss höjning i jämförelse med den beslutade löneregleringen

för de civila befattningshavarna. En ytterligare förmån utgjordes

av beklädnadsbidraget, vilket vore att jämställa med en direkt löneförbättring,

även om detsamma hade en viss motsvarighet för en del kategorier

av civila tjänstemän.

Från de av lönenämnden ovan angivna utgångspunkterna hade lönenämnden

för sin del kommit till den uppfattningen, att 1936 års lönekommittés

föreliggande förslag innebure en i stort sett godtagbar avvägning mellan

löneförmånerna i civil och militär tjänst.

Två reservanter inom allmänna civilförvaltningens lönenämnd, herrar

J. A. Reinman och C. P. Wahlmark, hava uttalat, att enär de icke vore övertygade

örn att lönekommittén underskattat olägenheterna av den för kompaniofficerare

och underofficerare gällande tidigare avgångsåldern, de ansås6

sig icke kunna biträda lönenämndsmajoritetens mening i den del av

nämndens utlåtande, vari framkastats tanken på någon förm av avskedsersättning

eller dylikt åt ifrågavarande befattningshavare. Ledamoten herr

K. H. Magnusson, tillika ledamot av försvarsväsendets lönenämnd, har anfört,

att ehuru han i huvudsak kunnat biträda allmänna civilförvaltningens

lönenämnds uttalande angående avvägningen mellan de civila och militära

löneplanerna, han dock ansett detta icke utgöra hinder för honom att inom

försvarsväsendets lönenämnd förorda en enligt hans uppfattning befogad

mindre höjning av lönebeloppen, särskilt för beställningshavare i underofficers-

och kompaniofficersgraderna.

Av de myndigheter, vilka särskilt uttalat sig angående det av lönekommittén

föreslagna årliga ekiperingsbidraget, har flertalet vitsordat,

att tillkomsten av ett dylikt bidrag skulle innebära en i och för sig

beaktansvärd förbättring. Uttalanden i denna riktning hava gjorts av

chefen för armén, chefen för försvarsstaben och arméförvaltningen. Vissa av

de hörda myndigheterna hava emellertid ifrågasatt en för personalen gynnsammare

avvägning av bidraget än den av kommittén föreslagna.

I vissa utlåtanden hava framkommit anmärkningar mot den tekniska

utformningen av löneplanerna.

Vad först angår löneplanen för officerare i allmänhet, löneplan

O a, hava erinringar framställts såväl gentemot den inbördes relationen

mellan lönebeloppen i olika lönegrader som jämväl mot den tilltänkta

anordningen med gemensamma löneklasser i vissa lönegrader. Sålunda

har uttalats, att den föreslagna begynnelselönen för officerare vöre‘alltför

lag i förhållande till furirslönen och lägsta underofficerslönen. Slutlönen

för kapten borde vidare avvägas under större hänsynstagande till de

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

med den tidigare avgångsskyldigheten förenade olägenheterna än som skett

i kommitténs förslag. Även för vissa högre beställningshavare hava vissa justeringar

i löneplanen ansetts påkallade. Sålunda har ifrågasatts, huruvida

icke lönegraderna Oa 4—Oa 6 borde utbyggas med ytterligare en löneklass.

Uttalanden i nu angiven riktning hava gjorts av cheferna för armén och

marinen samt av marinförvaltningen. — Gentemot den föreslagna anordningen

med gemensamma löneklasser har i allmänhet erinrats, att även örn

systemet ifråga syntes medföra gynnsamma verkningar inom kompaniofficersgraderna,

detsamma likväl icke borde i den av kommittén föreslagna

formen komma till användning inom majors- och överstelöjtnantsgraderna.

Arméförvaltningen och allmänna civilförvaltningens lönenämnd hava dock

uttalat sig till förmån för den föreslagna systemomläggningen, vilken även

i princip tillstyrkts av marinförvaltningen och tillika lämnats utan erinran av

statskontoret och försvar sväsendets lönenämnd. Ur de avgivna yttrandena

må följande återgivas:

Chefen för armén: Konstruktionen av löneplanen för officerare i allmänhet

med samma löneklass såsom slutlön i en lägre lönegrad och begynnelselön

i närmast högre lönegrad syntes ej i alla delar ändamålsenlig. Till och

med lönegraden Oa 3 syntes det föreslagna systemet i samband med tilllämpning

av sneddningsregeln vara fördelaktigt, enär så gott som samtliga

officerare nådde denna lönegrad. På grund av det urval, som skedde vid

befordran från kapten till regementsofficer, komme speciella omständigheter

att göra sig gällande i fråga örn löneplanens konstruktion i övergången

mellan lönegraderna Oa 3 och Oa 4. Befordran till regementsofficersgrad

innebure till skillnad från befordrings- och lönegången till och

med kaptensgraden ett bestämt urval. Majorsbeställningen medförde ett

ökat tjänsteansvar och ett högre kvalitativt arbete, varför det framstode såsom

ett bestämt önskemål, att en markerad skillnad förefunnes mellan

högsta kaptens- och lägsta majorslön. En sådan gjorde sig visserligen gällande

även enligt lönekommitténs förslag, därest majorsbefordran skedde

efter ett stort antal tjänstår som kapten men däremot icke för den tidigt

till major befordrade. Den som ådagalagt särskild duglighet komme sålunda

i ogynnsammare läge än övriga, en princip, som näppeligen kunde

vara riktig. Även relativt tidigt befordrade, särskilt dugliga kaptener borde

sålunda omedelbart vid majorsbefordran komma i åtnjutande av en löneförbättring,

som vore större än ett ålderstillägg. Att enbart ur löneteknisk

synpunkt genomföra systemet med en gemensam löneklass för kaptener

och majorer kunde icke anses innebära en rationell lösning av denna fråga.

Även för vissa högre beställningshavare syntes en viss justering i löneplanen

böra göras. Av de till lönegraden Oa 6 hänförda befattningshavarna

komme i regel styresmännen vid tygdepartementets fabriker, fälttygmästaren

samt byråcheferna i arméförvaltningens intendenturdepartement och fortifikationsstyrelse

att kvarstanna i sina befattningar under hela sin återstående

tjänstetid, vilket även kunde bliva fallet med cheferna för arméns

undervisningsanstalter. Det syntes därför kunna ifrågasättas, huruvida dessa

icke borde komma i åtnjutande av åtminstone ett ålderstillägg genom att

ytterligare en löneklass 16 tillskapades. Detta syntes lämpligen kunna ske

genom en uppdelning av nuvarande 15 löneklassen på en något lägre och en

något högre löneklass.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

71

Ett hänsynstagande till de ovan anförda synpunkterna beträffande majors-

och överstelönerna medförde en omläggning av löneplanen Oa från

och med lönegraden 4. Detta syntes lämpligen kunna ske genom att den

gemensamma löneklassen mellan kaptener och majorer borttoges, varvid

dock lönebeloppen i den nya 11 löneklassen borde höjas till i det närmaste

det belopp, som nu utginge i 12 löneklassen. Lönebeloppet i den föreslagna

16 löneklassen syntes böra på I-ort uppgå till ungefär samma belopp som beloppet

i lönegraden Ob 1, d. v. s. 15,000 kronor. Vid det här förordade systemet

utan gemensam löneklass mellan kaptens- och majorsgraderna kunde

sneddning icke medgivas mellan dessa grader. Sådan sneddning syntes däremot

kunna och böra ske inom regementsofficersgraderna.

I betraktande av att flertalet regementsofficerare vid generalstabskåren

tjänstgjorde såsom avdelningschefer vid de centrala staberna, hade det slutligen

-— med hänsyn till ifrågavarande befattningars vikt -— varit önskvärt,

att desamma kunnat förenas med överstelöjtnantsbeställning. Då detta icke

läte sig göra ur organisatorisk synpunkt, syntes det skäligt, att de avdelningschefer,

som endast innehade majorsbeställning, oberoende av tidigare

lönegång placerades i högsta löneklassen av lönegraden Oa 4. I denna löneklass

syntes även böra placeras innehavare av byråchefsbefattning i arméförvaltningen.

Chefen för marinen: Det hade hittills med rätta ansetts, att befordran

till regementsofficer borde medföra en jämförelsevis stor löneförbättring på

grund av det ökade ansvar, som medföljde sådan befordran. Om nu sneddningsregeln

infördes, borde densamma under alla förhållanden innebära en

avsevärd löneförhöjning vid befordran till regementsofficer. Löneklass 11

borde bliva slutklass i lönegraden Oa 3 och begynnelseklass i Oa 4, dit löneklasserna

12 och 13 även borde hänföras, den sistnämnda även såsom begynnelselön

i lönegraden Oa 5.

Lönebeloppen i lönegraden Oa 6 borde höjas, enär denna lönegrad enligt

kommitténs förslag bleve särskilt illa tillgodosedd. Kommendörer (överstar)

i denna lönegrad borde å I-ort komma upp till en slutlön, som stöde betydligt

närmare lönen i lönegraden Ob 1 än vad kommittén föreslagit. Härvid syntes

möjligheten att i lönegraden Oa 6 införa tvenne löneklasser böra övervägas.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen: Av inom lönekommittén

verkställda undersökningar rörande verkningarna av den föreslagna omkonstruktionen

av officerslöneplanen franninge, att förslaget i tillämpningen

skulle medföra försämrad lönetur för sådana kaptener, som genom särskilt

väl vitsordad tjänstgöring och — i de flesta fall — genom personliga

uppoffringar kunnat redan vid yngre år meritera sig för majorsbefordran.

Örn sålunda de mest förtjänta officerarna befordrades i förtur, syntes det

också rimligt, att de redan vid inträdet i majorsgraden erbölle samma löneställning

som övriga befordrade. Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

ville sålunda föreslå, att 11 löneklassen sattes sorn begynnelselöneklass i

lönegraden Oa 4, dock att den föreslagna sneddningsprincipen bibehölles för

de befattningshavare, vilka på grund av lönegången i lägre grader skulle inplacerats

i 12 löneklassen.

Chefen för försvarsstaben: Lönekommitténs förslag att slutlöneklassen

för kaptener även skulle vara begynnelselöneklass för majorer syntes knappast

lämpligt. Följden härav bleve nämligen en sänkning av lönenivån för

de regementsofficerare, som befordrades i förtur. Den merkostnad, som

skulle följa av alt löneklass 11 sattes som begynnelselöneklass för major,

skulle bliva relativt obetydlig. Med bibehållande i övrigt av sneddningsregeln

syntes därför denna löneklass böra sättas som begynnelselöneklass även

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

för de majorer, vilka på grund av lönegången i lägre grader enligt kommitténs

förslag skulle inplaceras i 10 löneklassen.

Arméförvaltningen: Mot kommitténs förslag i fråga om införandet av en

gemensam löneklass, nr 10, i kaptens- och majorslönegraderna hade de militära

personalrepresentanterna reserverat sig, och även flertalet av de hörda

myndigheterna hade uttalat sina betänkligheter mot förslaget under framhållande

att genom sneddningsregelns tillämpning en förbättring visserligen

komme att inträda för kaptener, som vid befordran till major tillhörde de

högre löneklasserna inom kaptenslönegraden, men att för dem, som vid

unga år vunne befordran till major, kommitténs förslag syntes komma att

medföra en försämring i jämförelse med nu rådande förhållanden. Verkliga

förhållandet torde emellertid vara, att den föreslagna omläggningen

skulle i flertalet fall medföra en gynnsammare lönetursberäkning än enligt

reservanternas yrkande. Fördelarna av ett genomförande av kommitténs förslag

i denna del syntes alltså överväga därmed till äventyrs förenade olägenheter.

Marinförvaltningen: I löneplanen Oa hade beträffande 1 och 2 lönegraderna

vidtagits den synnerligen befogade åtgärden, att vardera av dessa

lönegrader utökats med en löneklass, gemensam med närmast högre lönegrad.

Däremot hade kaptenslönegraden icke på samma sätt utökats. Visserligen

hade lönekommittcn gjort högsta löneklassen, nr 10, gemensam för såväl

kaptens- som majorslönegraderna, men därigenom hade någon fördel

för de kaptener, som icke avsåges att befordras, icke uppstått. Med rådande

befordringsförhållanden komme nu ifrågavarande kaptener att uppnå

föreslagen slutlön vid sådan tidpunkt, att dessa finge kvarstå i samma

lön, vad beträffade sjö- och kustartilleriofficerare i 5—10 år och i fråga om

intendenturoflicerare i 15—20 år. Marinförvaltningen, som ansåge detta icke

vara tillfredsställande, föresloge därför att kaptenslönegraden utökades med

ytterligare en löneklass.

Åtskilliga av de av marinförvaltningen hörda myndigheterna hade vänt

sig mot förslaget, att för kaptener och majorer gemensamma löneklasser

skulle förekomma, och bl. a. hänvisat till att en bestämd skillnad förefunnes

mellan kapten och major i avseende å arbetets art och med befattningen

förenat ansvar. Enär marinförvaltningen emellertid ansåge sig icke kunna

underkänna den princip, som legat till grund för den av kommittén föreslagna

löneplanen, hade ämbetsverket ansett sig icke böra motsätta sig,

att sneddningsprincipen tillämpades även vid befordran till högre lönegrader

än den 3:e. I överensstämmelse med ovannämnda princip och marinförvaltningens

förslag borde sistnämnda lönegrad dock börja med 11 löneklassen.

Ehuru majorslönegraden i allmänhet vore att anse som passagegrad, vore

detta icke fallet vid marinintendenturkåren, där endast undantagsvis befordran

till 5 lönegraden kunde ske. Då, även örn lönegraden började med

10 löneklassen, de flesta av nu ifrågavarande personalkategorier på grund

av sneddning komme att placeras i 12 löneklassen, komme dessa icke att i

denna lönegrad kunna erhålla någon löneklassuppflyttning. Med hänsyn

härtill föresloge marinförvaltningen, att även denna lönegrad utökades med

en löneklass (13). I konsekvens härmed borde 5 lönegraden omfatta löneklasserna

13—15. 6 lönegradens löneklass skulle då betecknas med nr 16.

Därvid borde dock löneklass 15 upptaga lägre belopp än förslagets 15 löneklass,

förslagsvis 480 kronor högre i varje ortsgrupp än enligt löneklass 14

eller skillnaden mellan löneklassbeloppen i 5 lönegraden i förslaget. Vad

därefter 16 löneklassen beträffade finge marinförvaltningen framhålla, att

den betydande löneskillnad mellan lönegraderna Oa 6 och Ob 1, som i

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

73

betänkandet föreslagits, knappast kunde anses berättigad. Ämbetsverket

föresloge därför, att den i 6 lönegraden utgående lönen å samtliga ortsgrupper

ökades med det nyssnämnda beloppet, 480 kronor.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd: Vid ett införande av nya begynnelselöneklasser

för majors- och överstelöjtnantsgraderna i förening med

en tillämpning av vanliga sneddningsregler vid befordran till nämnda grader

skulle enligt den av lönekommittén verkställda kompletterande utredningen

vid en genomsnittlig bcfordringsgång antalet inplaceringar i nämnda

begynnelselöneklasser komma att bliva jämförelsevis ringa. Med hänsyn

härtill och då den ifrågasatta anordningen skulle, genomsnittligt sett, medföra

förbättringar för beställningshavarna, hade lönenämnden för sin del

icke funnit anledning att framställa någon erinran mot förslaget i förevarande

avseende.

De myndigheter, vilka särskilt yttrat sig beträffande den föreslagna löneplanen

för officerare i vissa chefsbeställningar, lönep

1 a n O b, hava huvudsakligen uppehållit sig vid löneställningen för regementschefer

och vissa med dem för närvarande likställda befattningshavare.

Därvid har bland annat uttalats, att det synts rättvist, att det med regementschefskapet

förenade ansvaret komme till uttryck i en förbättrad lönegradsplacering,

men samtidigt har från vissa håll framhållits, att det icke kunde

anses befogat, att åvägabringandet härav kombinerades med en uppdelning

av den nuvarande överstegraden på två olika lönegrader, varigenom de innehavare

av överstebeställningar, som icke vore regementschefer, försattes i

en sämre löneställning än den nuvarande. Försvarsväsendets lönenämnd har

därjämte ställt sig tveksam till förslaget örn avskaffande av orlsgrupperingen

för regementscheferna. Ur de avgivna yttrandena må följande återgivas:

Chefen för armén: Den av lönekommittén föreslagna löneplanen Ob för

regementschefer och högre beställningshavare utgjorde en förbättring, som

måste anses ändamålsenlig. Det syntes sålunda riktigt, att regementschefsansvarct

komme till uttryck i fråga om löneplaceringen och att regementscheferna

hänfördes till nämnda plan. Det kunde emellertid ifrågasättas, örn

icke även de kårchefer, vilka enligt nu gällande organisation innehade

överstebeställning, även borde hänföras till denna plan. Enligt arméchefens

mening borde så vara fallet. De kårchefer, som icke enligt organisationen

skulle innehava överstebeställning, syntes däremot böra kompenseras genom

ett arvode, motsvarande skillnaden mellan innehavd beställning (Oa 5) och

överstebeställning (Oa 6).

Chefen för flygvapnet: Enligt kommitténs förslag funnes vid flygvapnet

icke någon beställning uppförd i lönegraden Ob 1. Något skäl för att flottiljchefsbeställningarna

icke skulle jämställas med regementschefsbeställningarna,

hade av kommittén icke anförts. 1930 års försvarskommission hade uttalat,

att flera vägande skäl kunde förebringas för att flottiljchefsbefattningen

förenades med överstes grad. Av ekonomiska skäl hade kommissionen likväl

vad flertalet flottiljer beträffade ansett sig böra räkna med överstelöjtnant

såsom flottiljchef. Sedan försvarskommissionen avgivit sitt betänkande,

hade emellertid förhållanden inträffat, som nödvändiggjorde en omvärdering

av flottiljchefernas ställning. Flygmatericlens tekniska utveckling hade

fortgått i än snabbare takt än tidigare. Flygmaterielcn vore mera omfattande

och komplicerad samt dyrbarare än vad försvarskommissionen kunnat

förutse. Härmed hade i sin lur följt en ökning av det ansvar, som åvila
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

de flottiljcheferna särskilt beträffande flygande personal och flygmateriel.

En motsvarande ökning av tjänsteuppgifterna hade jämväl ägt rum. Det

anförda gåve vid handen, att de uppgifter, som påvilade flottiljchef, måste

betecknas som minst lika ansvarsfulla som de, vilka tillkomme regementschef

vid armén eller marinen. Härtill komme, att flottiljchefens representativa

skyldigheter syntes vara lika stora som regementschefens. En förbättring

av flottiljchefernas vid flygvapnet löneställning finge sålunda anses

vara väl motiverade. Med hänsyn till vad ovan anförts beträffande flottiljchefernas

stora ansvar syntes emellertid rimligt och rättvist, att samtliga

flottiljchefer jämställdes med regementschefer och placerades i lönegraden

Ob 1. Vad chefen för flygkrigsskolan beträffade hade denne i samband med

behandling av frågan om det militära arvodesväsendet av kommittén föreslagits

skola tillhöra lönegrad Oa 6. Det ville av sammanhanget att döma

synas, som om kommittén härvid huvudsakligen tänkt på befattningen enbart

i dess egenskap av chefskap för en krigsskola och bortsett från att chefen

för flygkrigsskolan jämväl vore chef för ett av flygvapnets största förband.

Även denne chef föresloges sålunda bliva inplacerad i lönegraden Ob 1.

Arméförvaltningen: Arméförvaltningen, som till fullo beaktade de av kommittén

anförda skälen för en förbättring av regementschefernas löneställning,

kunde dock icke finna befogat, att åvägabringandet härav kombinerades

med en uppdelning av överstebeställningarna på olika lönegrader. Det

vore att befara, att uppdelningen av överstebeställningarna kunde medföra

svårigheter för rekryteringen av sådana personalkårer som exempelvis fälttygkåren,

fortifikationskåren och intendenturkåren. Ett borttagande av möjligheten

för till dessa kårer hörande beställningshavare att kunna uppnå motsvarande

löneställning som regementschef kunde nämligen föranleda, att

lämpliga aspiranter föredroge att ägna sig åt andra grenar av försvarsväsendet.

Ur praktiska skäl syntes uppdelningen av överstegraden även komma

att medföra svårigheter i de fall, då det befunnes lämpligt att förflytta

regementschef till beställning såsom överste inom förvaltningen eller vid

högre staber m. fl.

Även andra skäl talade mot den av kommittén föreslagna uppdelningen av

överstebeställningarna på olika lönegrader. De för innehavare av överste

beställningar avsedda befattningarna inom förvaltningsmyndigheterna och

de högre staberna vore nämligen enligt arméförvaltningens åsikt av den stora

vikt och betydelse, att det ur statsnyttans synpunkt icke kunde anses tillrådligt

att bereda vederbörande lägre löneställning än regementschef. Såsom

exempel härpå finge arméförvaltningen erinra om de omfattande tjänsteuppgifter

och det betydande ansvar i olika avseenden, som åvilade innehavaren

av den för befattningen såsom fälttygmästare å tygdepartementet

avsedda, å fälttygkårens stat upptagna överstebeställningen. Enligt den nya

försvarsorganisationen intoge fälttygmästaren en i förhållande till såväl byråchefer

å tygdepartementet som styresmän vid departementets fabriker

överordnad ställning, något som även kommit till uttryck i instruktionen för

arméförvaltningen, enligt vilken fälttygmästaren tillagts ställningen såsom

departementschefens, generalfälttygmästarens, ställföreträdare.

Då enligt kommitténs förslag de fälttygmästaren underställda styresmännen

föreslagits skola placeras i lönegraden Oa 6, förefölle det arméförvaltningen

uppenbart, att fälttygmästaren borde erhålla en högre löneställning

än dessa och alltså lämpligen hänföras till den för regementschef föreslagna

lönegraden. Eventuellt kunde med hänsyn till fälttygmästarens nyss angivna

ställning ifrågasättas att i stället för högre lönegradsplacering bereda honom

arvode utöver lönen i likhet med vad som tillkomme vissa såsom ställföreträdare

för civila verkschefer 1''örordnade byråchefer.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

75

Vad sålunda anförts i fråga om löneställningen för fälttygmästaren syntes

i huvudsak gälla även innehavare av de för tjänstgöring å intendenturdepartementet

och fortifikationsstyrelsen avsedda, å staterna för intendenturkåren

och fortifikationskåren uppförda översteheställningarna.

I stort sett motsvarande synpunkter torde emellertid tala för att även andra

av kommittén till lönegrad Oa 6 hänförda beställningshavare bereddes

samma löneställning som regementschef. Bland annat svårigheterna att vid

genomförande av kommitténs förslag ordna transporter mellan beställningar

för regementschef och andra överstar talade för en uppfattning av de senare

till samma lönenivå som de förra. Även önskemålet örn bibehållande av

viss kontinuitet i skolchefsbefattningarna gjorde sig härvid gällande. Därest

det emellertid icke skulle befinnas lämpligt att överföra ifrågavarande beställningshavare

till lönegraden Oh 1, skulle man såsom ett alternativ kunna

tänka sig att genom införande av ytterligare en löneklass i lönegrad Oa 6

bereda vederbörande den erforderliga löneställningen. Härvid borde lönebeloppet

i den tilltänkta nya löneklassen så avpassas, att lönen å högsta dyrortsgruppen

bomme i en ungefärlig nivå med den för regementschef föreslagna

lönen.

I detta sammanhang syntes också böra beaktas löneställningen för kårchef,

vilken innehade överstebeställning på stat. Det syntes icke föreligga

någon anledning att sätta sådan chef i lägre löneställning än chef för regemente.

Marinförvaltningen: Ämbetsverket ville föreslå, att en särskild lönegrad

och löneklass å 20,000 kronor -— lönegrad Ob 4 — vari chefen för marinförvaltningen

skulle placeras, inskötes mellan lönegraderna Ob 3 och Ob 4 i

lönekommitténs förslag, varför enligt marinförvaltningens förslag ifrågavarande

löneplan skulle omfatta fem löneklasser å respektive 15,000, 16,000,

18,000, 20,000 och 22,000 kronor.

Flggförvaltningen: Flygförvaltningen hade intet att erinra mot att regementscheferna

tillerkändes förbättrade avlöningsförmåner. Detta borde likväl

åvägabringas utan att de innehavare av överstebeställningar, som icke

vore regementschefer, försattes i en sämre löneställning än den nuvarande.

Starka skäl talade därför för en uppdelning av lönegraden Oa 6 på två dyrortsgrupperade

löneklasser (15 och 16) med lönebelopp så avpassade, att

överste på I-ort bomme upp till en slutlön, ungefär lika med den för regementschefer

föreslagna.

Försvarsväsendets lönenämnd: Ehuru den föreslagna uppdelningen av

överstegraden måste anses såsom en tämligen genomgripande organisationsförändring,

hade lönenämnden, som lika med lönekommittén ansåge fog föreligga

att förbättra löneställningen för regementschefer och vissa med dem

likställda befattningshavare, icke velat motsätta sig berörda förslag. Beträffande

förslaget örn avskaffande av ortsgrupperade löner för dessa befattningar

ställde sig lönenämnden däremot tveksam. Såsom motiv för detta

förslag hade anförts, att med hänsyn till den ställning i allmänhet, som

dessa chefer intoge, enligt kommitténs mening de interlokala levnadskostnadsskillnaderna

icke för deras vidkommande gjorde sig gällande med sådan

styrka, att en dyrortsgruppering kunde anses erforderlig. Detta skäl gällde

emellertid enligt lönenämndens åsikt även för övriga truppförbandschefer,

vilka intoge lägre ställning i löneavseende än de nuvarande regementscheferna

och fortfarande skulle åtnjuta ortsgrupperade löner. litt bifall till lönekommitténs

förevarande förslag kunde därför med säkerhet förväntas föranleda

framställningar örn löneförbättring från ett flertal beställningshavare,

vilka med fog kunde i förevarande avseende åberopa samma skäl, som

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

av lönekommittén anförts såsom stöd för avskaffande av ortsgrupperingen

för regementscheferna. Avskaffandet av ortsgrupperingen för tjänstemän i

chefs- eller därmed jämförlig ställning i det civila avlöningsreglementet hade

endast motiverats därmed, att tillräckliga skäl icke synts föreligga att för det

ringa fåtal utom Stockholm stationerade befattningshavare, varom här vore

fråga, tillämpa en dyrortsgradering. Beträffande regementscheferna ägde ett

direkt motsatt förhållande rum, i det att exempelvis av arméns nu befintliga

35 regementschefer endast 5 vore förlagda i Stockholm. Att märka vore,

att avskaffandet av ortsgrupperingen för regementscheferna även skulle inverka

på deras pensionsunderlag. Med avseende å vad här anförts ville lönenämnden

ifrågasätta, huruvida det kunde vara lämpligt att, innan utredning

skett angående de konsekvenser, ett sådant beslut kunde innebära, avskaffa

ortsgrupperingen för regementschefer och vissa med dem likställda.

Örn den ifrågasatta uppdelningen av överstegraden komme till stånd och

vad lönenämnden anfört vunne beaktande, syntes regementschefslönen lämpligen

kunna bestämmas lika med löneklass 36 i civila avlöningsreglementet.

Några myndigheter hava funnit anledning till erinran mot den tekniska

utformningen av löne planen för underofficerare, löneplan

U O, på sätt framgår av följande:

Chefen för armén: Vid fastställandet av lägsta underofficerslönen måste

tillses, att den, som befordrades till sergeant, erhölle en påtaglig löneförbättring.

Även om kommitténs förslag innebure en förbättring av begynnelselönen

för sergeant, framstode denna förbättring såsom otillräcklig, i det

att densamma i vissa fall icke syntes medföra en omedelbar löneökning och

i andra fall gåve en alltför knapp sådan. Vid en reglering uppåt av manskapslönerna

bleve detta förhållande ännu mera framträdande. En ytterligare

förbättring av underofficerslönerna vore därför berättigad och behövlig.

En sådan förbättring syntes lämpligen kunna ernås genom att i

löneplanen UO löneklassen 2 sattes såsom begvnnelselöneklass och en ny

löneklass 10 tillkomme.

Marinförvaltningen: Beträffande löneplan UO ansåge marinförvaltningen,

att vissa ändringar med avseende å antalet löneklasser inom vissa lönegrader

borde vidtagas. Underofficer av 2 graden uppnådde flaggunderofficersgraden

efter så lång tjänstetid, att han så gott som undantagslöst på grund

av sneddningsförfarandet hoppade över 6 och omedelbart placerades i 7

löneklassen, vilken han sedermera tillhörde till avgången ur tjänst efter 12

å 15 år utan att under denna tid äga tillfälle till någon löneförhöjning annat

än i de enstaka fall, då ytterligare befordran till förrådsförvaltare förekomme.

Vid sådan befordran framträdde samma förhållande i den nya lönegraden.

Vanligen sneddades 8 löneklassen, och vederbörande placerades omedelbart

i 9, d. v. s. högsta löneklassen. Då pensionsåldern för förrådsförvaltare

vore så hög som 60 år, kunde ofta tjänstetiden i 9 löneklassen bliva

avsevärd. Med hänsyn till vad sålunda anförts, föresloge marinförvaltningen,

att i såväl lönegraderna 2 som 3 antalet löneklasser ökades med en.

Med avseende å löneplanen för civilmilitära och civila

beställningshavare i allmänhet, löneplan Ca, hava chefen för

armén och marinförvaltningen uttalat sig för en utbyggnad av densamma

till full överensstämmelse med den civila löneplanen A, d. v. s. till att omfatta

34 löneklasser. Därigenom skulle vinnas utrymme för den realprövning

av lönegradsplaceringen för de civilmilitära och civila befattningshavar
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

77

na, som lönekommittén förutsatt komma till stånd i samband med en blivande

tjänsteförteckningsrevision för befattningshavare vid civilförvaltningen.

De utredningar och förslag, som lönekommittén framlagt beträffande lö- Departementsneplaner

för försvarsväsendets personal, innefatta dels en prövning av frå- chelengan

örn den militära lönenivån i allmänhet och storleken av den generella

löneförbättringen för militär personal, dels ock ett ställningstagande i fråga

örn vissa omläggningar i löneplanernas konstruktion och förskjutningar i

nuvarande inbördes relation mellan lönebeloppen för vissa beställningar.

I främsta rummet har frågan örn den militära lönenivån föranlett meningsskiljaktigheter.

Enligt lönekommitténs förslag skulle löneförbättringens

storlek allmänt sett ansluta sig till den löneökning, som redan beslutats

beträffande civila tjänstemän. Från militärt håll har däremot hävdats, att

skäl förefinnas för en väsentligt större löneförbättring.

Om man, såsom lönekommittén, utgår från att löneförbättringen för den

militära personalen skall vara av ungefär samma storleksordning som den i

fjol beslutade löneökningen för de civila statstjänstemännen, innebär detta

uppenbarligen att man i huvudsak bibehåller den avvägning av lönerelationerna

mellan civil och militär tjänst, som innefattas i de nu gällande, av

1921 års riksdag antagna löneregleringarna. Med hänsyn härtill har i ärendet

uppkommit en utförlig diskussion angående innebörden av 1921 års

riksdagsbeslut i ämnet. Utan att närmare ingå på sistnämnda spörsmål —

beträffande vilket jag vill hänvisa till de uttalanden, som gjorts av allmänna

civilförvaltningens lönenämnd — får jag såsom min uppfattning i själva

sakfrågan uttala, att vad i ärendet förekommit icke givit stöd för antagandet,

att den militära personalen, generellt sett, för närvarande befinner sig i sämre

löneläge än den civila. Från angivna utgångspunkt finner jag det riktigt, att

den militära löneökningen vid den nu ifrågavarande löneregleringen väsentligen

anpassas efter den löneförbättring, som redan beslutits för de civila

tjänstemännen. Detta synes mig emellertid icke behöva utesluta att, på

sätt lönekommittén förordat, vissa jämkningar vidtagas till den militära

personalens förmån. Ej heller har jag något att erinra mot att militärpersonalen

nu erhåller den ytterligare förmån, betingad av dess särställning i fråga

örn tjänstedräkt, som följer av lönekommitténs förslag rörande årligt

ekiperingsbidrag.

Av vad sålunda anförts framgår, att jag kan ansluta mig lill den av lönekommittén

förordade avvägningen av den blivande militära lönenivån. Vad

särskilt angår den tidiga avgångsålder, som gäller för flertalet kompaniofficerare

och underofficerare, må tilläggas, att den från den civila löneplanen

avvikande uppbyggnad, som de militära löneskalorna, i främsta rummet

officerslöneplanen, erhållit i lönekommitténs förslag, direkt tar sikte på att

genom större ålderstillägg motväga med den tidiga avgångsåldern förenade

olägenheter. Det är vidare att märka, att möjligheterna till inkomstfyllnad

efter pensionsavgång under senare år förbättrats genom den ökning, som ägt

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

runa i antalet för pensionerad personal avsedda arvodestjänster inom försvarsorganisationen.

Av underofficerarna kunna de flesta påräkna dylika

arvodestjänster, och även för officerarnas vidkommande bereda arvodestjänsterna

fortsatt statsanställning åt ett betydande antal, i genomsnitt 42 °/o

enligt lönekommitténs uppgifter. Slutligen må påpekas, att de jämkningar

uppåt av löneförbättringens storlek i jämförelse med den för civilförvaltningens

tjänstemän beslutade löneökningen, vilka lönekommittén förordat

och vilka såvitt officerslöneplanen angår accentuerats vid kaptensgradens

slutlöneklass, komma, med hittillsvarande grunder för pensionsbestämningen,

att påverka pensionsbeloppen.

Till den av civila lönenämndens majoritet framkastade tanken på beredande

åt den tidigt avgående militära personalen av någon form av avskedsersättning

eller under viss tid förhöjd pension måste jag såväl ur principiell

synpunkt som med hänsyn till praktiska vanskligheter ställa mig i hög grad

tveksam. I varje fall torde ståndpunkt till denna fråga icke kunna tagas utan

en omsorgsfull prövning av de konsekvenser, till vilka ett beslut i dylik

riktning skulle leda, och det sätt, varpå en lösning borde utformas.

Även de förslag, som av lönekommittén framlagts i fråga om vissa omläggningar

i löneplanernas konstruktion och förskjutningar i löneställningen för

vissa grupper av militära beställningar, synas mig kunna förordas. Såsom

den viktigaste ändringen härvidlag framstår den väsentligt förhöjda löneställning,

som föreslås för regementscheferna. De skäl, som av kommittén

anförts till stöd för detta förslag, synas mig vara bärande. Lika med kommittén

anser jag, att den åsyftade förbättringen bör åvägabringas genom

uppdelning av den nuvarande överstegraden. Jag kan sålunda ej ansluta

mig till den uppfattning, som i vissa yttranden framkommit därom, att samtliga

beställningshavare i överstes (kommendörs) grad skulle erhålla den högre

löneställningen. Ej heller vill jag tillstyrka, att denna ställning beredes

kår- eller flottiljchefer. Gränsen synes härvidlag lämpligen böra dragas med

hänsyn till den gällande organisationen på sådant sätt, att endast chefer för

förband, vilka organiserats såsom regementen, uppföras i den högre lönegraden

(Ob 1). Vid flottan böra dock i enlighet med kommitténs förslag de

direkta motsvarigheterna till regementschefsbeställningarna, nämligen befattningarna

såsom chefer för örlogsstationerna, hänföras till ifrågavarande

lönegrad. Såsom i annat sammanhang närmare beröres, bör därjämte chefen

för örlogsvarvet i Stockholm, vilken för närvarande utöver lön i kommendörsbeställning

uppbär särskilt arvode, upptagas i denna lönegrad. Att, såsom

arméföi-valtningen ifrågasatt, även fälttygmästarbefattningen skulle uppföras

i regementschefsgraden anser jag mig icke kunna tillstyrka. Huruvida

fälttygmästaren bör tillerkännas arvode såsom ställföreträdare för chefen

för arméförvaltningens tygdepartement, är en fråga som icke synes böra

upptagas till prövning i detta sammanhang.

Beträffande spörsmålet, huruvida regementschefslönerna även i fortsättningen

böra graderas efter dyrortsförhållanden, synes med hänsyn till de

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

79

synpunkter, som anförts av försvarsväsendets lönenämnd, tvekan kunna

råda. Emellertid vill jag icke motsätta mig, att regementscheferna beredes

den förmånligare löneställning med icke dyrortsgrupperade löner, som kommittén

förordat.

Lönekommitténs förslag örn införande av nya löneklasser i fänriks- och

löjtnantsgraderna (Oa 1 och 2) vill jag tillstyrka såsom ägnat att undanröja

vissa olägenheter i lönehänseende, som med hittillsvarande konstruktion av

löneplanen blivit en följd av ojämnheter i befordringsgången. Det från ett

par håll framställda yrkandet om utökande även av kaptensgraden (Oa 3)

med en ny löneklass kan jag däremot ej biträda. Denna lönegrad, som

redan nu upptager det antal löneklasser vilket enligt civila avlöningsreglementet

förekommer i motsvarande lönelägen, utvisar väsentligt större löneklasskillnader

än som förekomma inom den civila löneplanen, varav följer

att slutlönen blivit högre. Yrkandena om utökning av överstegraden (Oa 6)

med ytterligare en löneklass anser jag mig ej heller böra förorda.

Kommitténs förslag örn utbyggnad av majors- och överstelöjtnantsgraderna

(Oa 4 och 5) i förening med övergång till sneddningsförfarande vid löneklassplacering

i dessa grader synes mig vara välmotiverat och grundat på

riktiga principer i fråga om löneturens ordnande. Jag kan alltså ej dela de

betänkligheter, som från de militära personalrepresentanternas sida och i

vissa remissyttranden framställts mot detta förslag. Den kompletterande utredning,

som av lönekommittén förebragts rörande förslagets verkningar,

synes — på sätt även vissa militära myndigheter framhållit — utvisa, att ett

genomförande av förslaget skulle ur personalsynpunkt i stort sett innebära

fördelar.

Marinförvaltningens hemställan örn utökning av lönegraderna UO 2 och 3

med vardera en löneklass kan jag i huvudsak av skäl som nyss anförts

beträffande kaptenslönegraden icke förorda. De farhågor, som från några

håll uttryckts för att den för lönegraden UO 1 föreslagna lönesättningen åtminstone

beträffande de lägsta ortsgrupperna icke skulle lämna erforderligt

utrymme för en behövlig lönereglering för det fast anställda manskapet förefalla

mig vara överdrivna. Däremot torde vid en eventuell omläggning av

lönesystemet för äldre manskap jämkningar i de nu föreslagna reglerna om

lönetur vid befordran från manskap till underofficer kunna tänkas bliva erforderliga.

Betänkligheter ur denna synpunkt att nu fastställa löneplanen

UO i överensstämmelse med lönekommitténs förslag synas mig icke böra

föreligga.

Vad slutligen angår den för civilmilitär och civil personal i allmänhet avsedda

löneplanen (Ca), har från några håll ifrågasatts, att denna löneplan

skulle, såsom skett med löneplanen A i civila avlöningsreglementet, utbyggas

till att omfatta 34 i stiillct för enligt lönekommitténs förslag 30 lönegrader.

Jag far med anledning härav framhålla, alt därest framdeles behov av

lönegrader utöver den 30:e skulle visa sig uppstå, en utbyggnad av löneplancn

da utan större svårigheter kan äga rum. Med hänsyn härtill anser jag

tillräckliga skäl icke föreligga att nu tillstyrka någon ändring av kommitténs

förslag på förevarande punkt.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Det militära arvodesväsendet.

Bland avlöningsformer för ordinarie personal vid försvarsväsendet ingå

för närvarande i avsevärd utsträckning arvoden och liknande ersättningar.

Dessa arvoden hava under tiden efter 1921 års militära lönereglering efterhand

alltmera ökats till antalet, delvis i samband med 1936 års försvarsorganisation,

så att försvarsväsendet numera företer en mångfald arvoden av

skiftande typer och storleksordning, vilket — såsom lönekommittén framhållit

— i hög grad försvårar överblicken över det militära löneområdet.

1936 års lönekommitté. Lönekommittén har funnit det vara önskvärt att

i anslutning till en ny lönereglering söka åstadkomma en viss upprensning

och rationalisering på arvodesområdet med utgångspunkt från den allmänna

principen, att löneställningen för försvarsväsendets ordinarie personal i möjligaste

mån bör bestämmas genom lönegradsplaceringar och tilläggsarvoden

för sådan personal i möjligaste mån begränsas. Härom anför kommittén

i huvudsak följande (sid. 68 o. f.):

Inom civilförvaltningen förekomma fyllnadsarvoden utöver lön till ordinarie

befattningshavare icke tillnärmelsevis i den omfattning som inom försvarsväsendet

utan endast undantagsvis och under speciella förhållanden. I

jämförelse med civilförvaltningen företer visserligen försvarsväsendet i fråga

om grunderna för lönebestämningen vissa avvikelser, vilka delvis torde utgöra

förklaringen till arvodesväsendets uppkomst. Inom den militära organisationen

hava, bortsett från de högre chefsposterna, särskilda beställningar

i allmänhet ej tillskapats för vissa särskilda göromål (befattningar), utan i

staterna för truppförband och övriga organisationsenheter hava upptagits beställningar

i olika tjänstegrader till det antal och med den fördelning på olika

lönegrader, som genomsnittligt ansetts motsvara olika förekommande befattningars

krav. I dessa befattningar placeras eller kommenderas vederbörande

beställningshavare. I åtskilliga fall förutsättes en och samma befattning

kunna uppehållas alternativt av beställningshavare i högre eller lägre

tjänstegrad. Den militära lönesättningen grundar sig alltså på ett system

med lön efter beställning eller tjänstegrad och medför på grund härav en

mera schematisk och mindre differentierad löneavvägning än det civila systemet,

enligt vilket lönen regelmässigt är knuten till viss bestämd befattning.

Genom fyllnadsarvoden i vissa befattningar, som ansetts vara av mera krävande

art än andra, vilka i allmänhet bestridas av beställningshavare i samma

tjänstegrad, har man i viss utsträckning infört en gradering i lönehänseende

av olika militära befattningar tillhörande samma lönegrad. En sådan

gradering är emellertid uppenbarligen svår att konsekvent uppehålla på

grundval av det militära lönesättningssystemet och det för försvarsväsendet

karakteristiska, från civilförvaltningens praxis avvikande befordringssystemet.

Detta leder sålunda, såsom erfarenheten visat, lätt till ojämnheter, vilka

föranleda nya krav på utsträckning av arvodesväsendet. Att taga steget

fullt ut och, såsom inom civilförvaltningen, övergå till en lönesättning helt

och hållet efter befattning i stället för efter tjänstegrad torde emellertid av

praktiska skäl icke vara möjligt annat än beträffande vissa företrädesvis

högre poster. Under sådana förhållanden måste lönekommittén, såväl ur

principiella synpunkter som med hänsyn till önskvärdheten av ökad enhetlighet

och reda i lönesystemet, finna önskvärt, att tillämpningen av arvoden

såsom avlöningsform för ordinarie personal i möjligaste mån begränsas.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

81

Frågan om en beskärning och rationalisering av arvodesväsendet har emellertid

visat sig vara av den komplicerade beskaffenhet och för ståndpunktstagande

i detalj förutsätta så tidskrävande undersökningar, att lönckommittén

icke haft möjlighet att inom den tid, som stått kommittén till buds,

utarbeta något fullständigt förslag i ämnet. Efter de överväganden, som

kommittén ägnat förevarande frågor — varvid kommittén jämväl samråd

med representanter för försvarsgrenscheferna och chefen för försvarsstaben

—- har kommittén emellertid i vissa fall funnit omedelbara åtgärder för en

avveckling av arvodena vara möjliga och lämpliga antingen i samband med

ändrad lönegradsplacering av vederbörande beställning eller genom slopande

av en del arvoden, vilka ansetts kunna avvecklas utan annan kompensation

än den förbättring i de allmänna avlöningsförmånerna, som skulle vinnas

genom den nu föreslagna löneregleringen.

I övrigt har kommittén ansett fortsatt utredning i ämnet vara erforderlig.

Denna utredning torde böra igångsättas snarast möjligt och bedrivas

på sådant sätt, att frågan kan i ett sammanhang underställas 1940 års riksdags

prövning.

Efter att sålunda hava angivit sin principiella inställning till frågan om

en rationalisering av det militära arvodesväsendet har lönekommittén å sidorna

69—82 lämnat en redogörelse för de fall, i vilka en avveckling av arvodena

ansetts böra omedelbart komma till stånd, samt i anslutning därtill

för vissa synpunkter, vilka ansetts böra beaktas vid den särskilda utredning

i ämnet, som kommittén sålunda förordat. Kommittén har därvid följt

uppställningen i en såsom bilaga 7 vid betänkandet fogad promemoria, upptagande

en översikt över de olika vid försvarsväsendet förekommande arvodestyperna.

För närmare kännedom om kommitténs utredningsarbete på

förevarande punkt må här hänvisas till berörda redogörelse och promemoria.

Innebörden av lönekommitténs förslag beträffande det militära arvodesväsendet

kan sammanfattas i huvudsak sålunda.

Enligt kommitténs förslag skulle — bortsett från arvodena till förordnade

ordinarie beställningshavare i chefsbeställningar (försvarsgrenscheferna, chefen

för försvarsstaben, marinöverdirektören), vilka beställningshavare i stället

för arvode skulle erhålla lön enligt löneplan, samt till marinläkare av 2.

graden, vilka skulle erhålla arvode såsom icke-ordinarie befattningshavare —

följande ändringar beträffande det militära arvodesväsendet vidtagas i omedelbar

anslutning till löneregleringen och utan avvaktan å den förordade särskilda

utredningen.

Tili cheferna för arméns undervisningsanstalter, vilka

befattningar i staterna vore upptagna alternativt såsom överste eller överstelöjtnant

— såvitt anginge ridskolan alternativt såsom överstelöjtnant eller

major — utginge för närvarande, under förutsättning att vederbörande eliel

vore tillsatt såsom innehavare av den lägre av de alternativt upptagna beställningarna,

arvode med belopp motsvarande skillnaden mellan nettolönerna

i lönegraderna O 6 och O 5 eller, såvitt anginge chefen för ridskolan,

skillnaden mellan nettolönerna i lönegraden O 5 och den löneklass i lönegraden

O 4, befattningshavaren tillhörde. Enligt lönekommitténs mening

syntes det ligga nära till hands att ifrågasätta en avveckling av nyssnämnda

Bihang till riksdagens protokoll 1 sand. Nr 245. 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 245-

arvoden på sådant sätt, att beställningarna i tjänsteförteckningen upptoges

i de högre lönegraderna. Hinder syntes kommittén icke föreligga att i omedelbar

anslutning till löneregleringen genomföra en sådan anordning. Under

vederbörliga lönegrader skulle således i tjänsteförteckningen såsom särskilda

beställningar upptagas »Chef för krigshögskolan», »Chef för krigsskolan»

o. s. v. utan avgivande av vare sig graden överste eller graden överstelöjtnant.

Härvid borde, i överensstämmelse med nu gällande grunder för lönebestämningen,

tillämpas lönegraderna Oa 6 för samtliga beställningar med

undantag för beställningen såsom chef för ridskolan, vilken borde uppföras

i lönegraden Oa 5. Även för chefskapet över marinens och flygvapnets

skolor borde lämpligen upptagas särskilda beställningar. För chefen för flygkrigsskolan,

vilken enligt nuvarande organisationsgrunder förutsattes vara

överste, förordade kommittén lönegraden Oa 6. Vad de sjömilitära skolorna

anginge, hade kommittén efter övervägande ansett sig böra tillstyrka, att chefen

för sjökrigshögskolan — vars arbetsbörda på grund av det stora antalet

kurser och läroämnen vid denna anstalt syntes vara närmast jämförlig med

chefernas för lantförsvarets högskolor, trots det mindre elevantalet vid sjökrigshögskolan

—- uppfördes i lönegraden Oa 6. För chefen för sjökrigsskolan

syntes däremot lönegraden Oa 5 vara den lämpligaste.

Till vissa befattningshavare i företagsledande ställning

vid försvarsväsendet utginge vid sidan av lönen särskilda arvoden.

Här avsedda befattningshavare vore bl. a. styresmännen vid tygdepartementets

fabriker och styresmannen för arméns

centrala beklädnadsverkstad. I befattningen såsom styresman

vid tygdepartementets fabriker, vilken befattning icke vore knuten vid någon

bestämd lönegrad utan avsedd att uppehållas av beställningshavare i

majors eller överstelöjtnants grad vid fälttygkåren, utginge utöver lönen i

vederbörlig beställning ett arvode å 2,400 kronor. Till innehavaren av befattningen

såsom chef för arméns centrala beklädnadsverkstad, vilken befattning

vore avsedd för en kapten vid intendenturkåren, utginge ett arvode

å 1,500 kronor. Enligt lönekommitténs mening vore ifrågavarande befattningar

av beskaffenhet att motivera en högre löneställning än den, som svarade

mot den för närvarande regelmässigt avsedda tjänstegraden. Mest

ändamålsenligt skulle enligt kommitténs mening vara, att ifrågavarande befattningar

-— efter mönster av vissa likartade befattningar inom civilförvaltningen

— omändrades till ordinarie förordnandetjänster, tillsatta på

viss tid och förenade med pensionsrätt enligt de för dylika befattningar gällande

särskilda grunderna. Kommittén hade dock icke ansett lämpligt, att

frågan om en utsträckning av det civila förordnandesystemets tillämpning

inom försvarsväsendet upptoges till avgörande, innan motsvarande fråga för

civilförvaltningens vidkommande underkastats prövning i samband med den

avsedda revisionen av tjänsteförteckningen till civila avlöningsreglementet. I

stället hade kommittén funnit sig böra förorda, att befattningarna såsom styresmän

vid tygdepartementets fabriker och vid arméns centrala beklädnadsverkstad

utan ändring av tillsättningsformen uppfördes i tjänsteförteckning
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 245.

83

en såsom särskilda beställningar, styresmännen vid tygdepartementets fabriker

i lönegraden Oa 6 och styresmannen vid arméns centrala beklädnadsverkstad

i lönegraden Oa 5, i samband varmed arvodena skulle upphöra.

Denna lönegradsplacering skulle, vad anginge styresmännen vid tygdepartementets

fabriker, medföra en obetydlig avlöningsminskning i förhållande till

nuvarande lönesättning för det fall, att beställningshavaren innehade överstelöjtnants

fullmakt, vilket efter fälttygkårens tillkomst varit förhållandet

med en av ifrågavarande beställningshavare. Denna minskning kunde dock

anses väl kompenserad av den omständigheten, att beställningshavaren erhölle

pensionsrätt i förhållande till hela sin avlöning. För de båda övriga

beställningarna vid tygdepartementets fabriker skulle den förordade lönegradsplaceringen

medföra löneökning.

Till varvschefen vid Stockholms örlogsvarv, i vilken befattning

vore placerad en kommendör i lönegraden O 6, utginge sedan en

följd av år ett särskilt fyllnadsarvode å 900 kronor. Kommittén föresloge

arvodets avvecklande genom beställningens upptagande i den nya lönegraden

Ob 1. Det kunde i detta sammanhang erinras, att befattningen såsom varvschef

vid örlogsvarvet i Karlskrona, i vilken tidigare utgått kommendörslön

enligt lönegrad O 6 jämte ett tilläggsarvode å 1,800 kronor, i samband med

1936 års försvarsbeslut uppförts såsom särskild beställning i nuvarande

lönegraden O 7 (nya lönegraden Ob 2). Beträffande båda ifrågavarande

chefsbefattningar syntes anledning föreligga att framdeles överväga deras

omändring till förordnandetjänster, tillsatta på viss tid.

I befattningen som chef för flygvapnets kommandoexpedition

vöre för närvarande placerad en överstelöjtnant vid flygvapnet, vilken

tillika uppbure ett fyllnadsarvode å 1,500 kronor från försvarsdepartementets

stat. Enligt lönekommitténs mening borde beträffande chefskapet för flygvapnets

kommandoexpedition tillgripas samma anordning, som gällde för de

båda övriga kommandoexpeditionerna, nämligen att på försvarsdepartementets

stat uppfördes en ordinarie tjänst, att tillsättas medelst förordnande tills

vidare och förenad med lön enligt civila avlöningsreglementet. Från de militära

myndigheternas sida hade gjorts gällande, att ifrågavarande befattning

därvid borde givas samma löneställning, som gällde för de övriga kommandoexpeditionernas

chefer, vilka vore jämställda med expeditionschefer i statsdepartement

och sålunda hänförda till den nya lönegraden C 8 i civila avlöningsreglementet.

Därest detta icke ansåges kunna ske, hade man ansett

nuvarande anordning böra bibehållas såsom ett provisorium i avvaktan på

flygvapnets fortsatta utveckling. Då under alla förhållanden en högre officer

permanent erfordrades såsom chef för flygvapnets kommandoexpedition,

ansåge lönekommittén hinder ej föreliggga att redan nu för ändamålet uppföra

en förordnandetjänst på försvarsdepartementets stat. Med hänsyn till

omfattningen av denna expedition kunde det dock icke rimligen ifrågakomma

ali för befattningen bereda samma löneställning, sorn gällde för de övriga

expeditionscheferna. Kommittén hade ansett sig böra förorda, att befattningen

upptoges i lönegraden C 6. Det kunde framhållas, ali kommittén med

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

detta förslag icke avsett att taga ställning till frågan, huruvida i en framtid

ändrad löneställning för chefen för flygvapnets kommandoexpedition kunde

vara påkallad, utan endast att tillskapa en anordning varigenom avveckling

av arvodet kunde ske utan större rubbning av nuvarande löneläge. Det

syntes ej osannolikt, att frågan om löneställningen för samtliga kommandoexpeditionernas

chefer framdeles kunde behöva upptagas till granskning i

anslutning till den civila tjänsteförteckningsrevisionen.

Vissa för närvarande utöver lönen utgående fyllnadsarvoden till läkaroch

veterinärpersonalen i Boden, till furageuppbördsmän

vid de olika försvarsgrenarna, till vissa specialinge

njöre ivid örlogsvarvet i Karlskron a, till tillsyningsman

n e n vid örlogsstationernas häkten och arrester samt

till uppbördsman vid örlogsstationernas läk ar uppbörder

föresloges upphöra utan annan kompensation än de ökade avlöningsförmåner

i allmänhet, som skulle följa med löneregleringen.

Arvodet till befäl havande amiralen i Karlskrona —för närvarande

3,480 kronor — borde betecknas såsom representationsbidrag och

upptagas med ett belopp av 3,600 kronor.

Lönekommittén förutsatte, att de befattningshavare, som omedelbart före

löneregleringens ikraftträdande uppbure arvoden, vilka enligt förslaget skulle

avskaffas utan särskild kompensation, övergångsvis personligen bibehölles

vid arvodena, så länge de innehade de befattningar, för vilkas bestridande

denna ersättning avsetts.

I övrigt borde enligt kommitténs mening frågan örn en rationalisering av

arvodesväsendet göras till föremål för särskild utredning i syfte att denna

fråga i ett sammanhang skulle kunna upptagas till prövning vid 1940 års

riksdag. Denna utredning skulle i stort sett avse följande kategorier av arvoden,

nämligen vissa å staterna för olika staber, inspektioner och undervisningsanstalter

uppförda, till därstädes tjänstgörande beställningshavare utgående

arvoden motsvarande lön i vederbörlig beställning, vissa fyllnadsarvoden

i särskilda beställningar, fyllnadsarvoden i stabs-, inspektions- och

förvaltningstjänst, arvoden för vissa speciellt tekniska uppgifter, vissa lärararvoden

samt vissa fyllnadsarvoden, avsedda att uppbringa lönen i vederbörliga

befattningar till lämpligt belopp. I avvaktan på denna arvodesprövning

borde under budgetåret 1939/40 nuvarande arvoden utgå med oförändrade

belopp.

Avgivna yttranden. Vad lönekommittén anfört och föreslagit beträffande

det militära arvodesväsendet har föranlett vissa av de hörda myndigheterna

till särskilda uttalanden. I sådant hänseende må följande återgivas:

Chefen för armén: Elium det finge anses uteslutet att helt frångå arvo
dessystemet

inom försvarsväsendet, ansåge chefen för armén dock i likhet

med lönekommittén en viss rationalisering av det militära arvodesväsendet

önskvärd och möjlig och ville därför icke motsätta sig, att vid en ny lönereglering

vissa arvoden i enlighet med lönekommitténs förslag omedelbart

kompenserades med ändrad lönegradsplacering. I övrigt syntes arvodes
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245-

85

frågan böra göras till föremål för en förutsättningslös utredning. Med hänsyn

härtill syntes det knappast lämpligt att föregripa nämnda utredning

och att, såsom lönekommittén föreslagit, omedelbart och utan kompensation

indraga vissa arvoden till läkar- och veterinärpersonalen i Boden samt

till furageuppbördsmän vid de olika försvarsgrenarna m. fl.

Mot kommitténs förslag till lönegradsplaceringar av cheferna för de militära

skolorna, styresmännen vid tygdepartementets fabriker och arméns

centrala beklädnadsverkstad hade chefen för armén intet att erinra.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen: Det nuvarande systemet

med lön jämte arvode åt chefen för flygvapnets kommandoexpedition utgjorde

med hänsyn till önskvärdheten av att säkerställa största möjliga frihet i

fråga örn personval den bästa avlöningsformen. Chefen för flygvapnet och

flygförvaltningen ville emellertid icke avstyrka förslaget, att kommandochefen

uppfördes i förordnandetjänst på försvarsdepartementets stat, därest

en sådan anordning ur andra synpunkter skulle anses riktigare. I det senare

fallet borde emellertid ifrågavarande befattningshavare beredas samma löneställning,

som gällde för de övriga kommandocheferna. Ett upptagande av

befattningen i lönegraden C, 8 skulle för övrigt i huvudsak motsvara den löneställning,

som en överste och chef för flygvapnets kommandoexpedition

skulle komma att erhålla, därest nu utgående fyllnadsarvode medräknades.

Den omständigheten, att omfattningen av antalet ärenden vid flygvapnets

kommandoexpedition icke vore lika stor som vid övriga kommandoexpeditioner,

syntes icke vara ett bärande skäl för att flygkommandochefen skulle

erhålla sämre löneställning. Någon skillnad i de olika kommandochefernas

ansvar inför departementschefen syntes icke förefinnas.

Arméförvaltningen: Då arméförvaltningen i likhet med kommittén ansåge

troligt, att vissa förenklingar i arvodesväsendet lämpligen kunde genomföras,

hade arméförvaltningen icke något att erinra mot att en utredning härom

komme till stånd, även örn ämbetsverket icke i allo kunde ansluta sig till

de av kommittén anförda synpunkter, vilka ansetts böra beaktas vid en

blivande utredning i ämnet.

Beträffande de å olika stater upptagna beställningar, i vilka utginge arvode

motsvarande lönen i vederbörlig beställning, syntes övervägande skäl

tala för att arvodena utbyttes mot lön i vanlig ordning. Vad skolcheferna beträffade,

syntes hinder icke böra möta mot en avveckling av dem nu tillkommande

arvoden i samband med beställningarnas uppflyttning till högre lönegrad.

Kommitténs förslag örn omedelbart slopande av arvodena till viss läkaroch

veterinärpersonal i Boden kunde arméförvaltningen icke tillstyrka, med

mindre vederbörande samtidigt erhölle en högre lönegradsplacering. Enligt

vad erfarenheten visat, hade ifrågavarande arvoden övat icke oväsentligt inflytande

på rekryteringen av dessa tjänster. Frågan örn dessa arvoden syntes

därför böra upptagas i samband med den av kommittén föreslagna utredningen

örn arvodesväsendet.

Vidkommande därefter den stora gruppen fyllnadsarvoden i stabs-, inspektions-

och förvaltningstjänst, för vissa tekniska uppgifter, i förelagsledande

befattningar m. fl. syntes kommittén anse systemet med dylika arvoden

i stort sett vara en mindre tillfredsställande avlöningsform, vilken

så vitt möjligt borde avvecklas. Arméförvaltningen ansåge sig icke kunna

i allo ansluta sig till denna uppfattning. 1 åtskilliga fall måste nämligen

denna avlöningsform framstå såsom både naturlig oell rationell och dess

slopande medföra ganska vittgående .spörsmål av militärorganisatorisk ari.

Frågan örn dessa arvodens bibehållande eller icke torde knappast kunna

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

behandlas enbart som en löneteknisk angelägenhet, utan det grundläggande

måste vara utformandet av den militära organisationen, efter vilken de lönetekniska

förhållandena borde anpassas.

Förslaget att vid fälttygkåren tillskapa beställningar i högre lönegrad än

som nu avsåges för styresmännen vid tygdepartementets fabriker, ansåge arméförvaltningen

vara ägnat att medföra beaktansvärda fördelar och underlätta

rekrytering av fälttygkårens officersbeställningar, vilka redan nu visat

sig vara svåra att besätta med tillräckligt kvalificerad personal. Genom den

föreslagna åtgärden skulle också styresmännens pensionsfråga kunna på

tillfredsställande sätt regleras. Emellertid syntes det kunna ifrågasättas, om

styresmannabefattningarna under alla förhållanden lämpligen borde bindas

vid de föreslagna nya beställningarna i lönegrad Oa (5. I vissa befordringslägen

syntes det nämligen kunna vara att föredraga, att en styresman till

en början erhölle lön i lägre regementsofficersbeställning än lönegraden Oa

6 och först efter mera regelmässig befordringsgång uppflyttades till nämnda

lönegrad. Arméförvaltningen tänkte härvid närmast på sådana fall, då en

med hänsyn till utbildning och kvalifikationer lämplig men relativt ung och

tor befattningen oprövad person ansåges böra ifrågakomma till styresman.

För sådana mera undantagsvis förekommande fall vore det enligt arméförvaltningens

mening önskvärt att kunna ha en viss valfrihet ifråga örn den

beställning, till vilken vederbörande skulle hänföras och alltså till en början

kunna bereda honom lön exempelvis såsom major eller överstelöjtnant jämte

fyllnadsarvode, på sätt nu vore fallet. Härvid förutsattes, att en styresman,

därest han icke uttransporterats till trupptjänst eller placerats i annan befattning,

skulle före pensionsålderns inträde hava vunnit befordran till beställning

i lönegrad Oa 6.

Vad slutligen anginge arvodena till furageuppbördsmän, vilka arvoden

kommittén föreslagit skola omedelbart upphöra, syntes det arméförvaltningen

mindre tilltalande att beträffande denna ganska begränsade grupp vidtaga

sådan åtgärd, medan flertalet övriga arvoden bibehölles i avbidan på

en blivande utredning örn arvodesväsendet. Även med frågan örn eventuellt

slopande av furageuppbördsmannaarvodena syntes därför utan olägenhet

kunna anstå i avvaktan på dylik utredning.

Marinförvaltningen: Beträffande representationsbidrag hade chefen för

Ostkustens marindistrikt föreslagit, att till honom måtte få utgå samma representationsbidrag

som det av lönekommittén föreslagna representationsbidraget

till befälhavande amiralen i Karlskrona. Marinförvaltningen, som

även ansåge, att visst belopp borde lämnas chefen för Ostkustens marindistrikt

såsom bidrag till representationskostnader, ville föreslå, att ett dylikt

bidrag bestämdes till 1,800 kronor. I detta sammanhang kunde marinförvaltningen

icke underlåta att framhålla, att även chefen för marinen åvilade en

betydande representationsskyldighet, som syntes böra underlättas genom anvisande

av på lämpligaste sätt avpassat representationsbidrag.

Lönekommittén hade föreslagit att med hänsyn till att chefen för örlogsvarvet

i Stockholm avsåges att inplaceras i lönegrad Ob 1 det till honom

utgående särskilda arvodet å 900 kronor måtte upphöra att utgå. För denne

innebure emellertid uppflyttningen i nyssnämnda lönegrad vid jämförelse

med förutvarande löneförmåner icke någon egentlig löneförbättring, vilket

däremot i väsentlig grad bleve fallet beträffande samtliga regementschefer,

vilka ju uppllyttats till samma lönegrad. Marinförvaltningen ansåge därför,

att fortfarande visst arvode borde utgå till denne, förslagsvis 600 kronor, varigenom

även den nuvarande löneskillnaden mellan varvscheferna i Karlskrona

och Stockholm skulle i stort sett bibehållas.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245-

87

Försvarsväsendets lönenämnd: Det ville synas lönenämnden, som om de i

förslaget angivna riktlinjerna vore ägnade att på ett i stort sett tillfredsställande

sätt medverka till en välbehövlig rationalisering på förevarande område.

Lönenämnden ville för sin del understryka önskvärdheten av att den

av lönekommittén förordade utredningen rörande rationaliseringen av arvodesväsendet

måtte göras så fullständig som möjligt och bedrivas med den

skyndsamhet, att frågan kunde underställas 1940 års riksdags prövning.

Med avseende å sättet för avlönande av befattningen såsom chef för flygvapnets

kommandoexpedition hade lönekommittén uttalat sig för ett slopande

av den nuvarande anordningen med fyllnadsarvode utöver den militära

avlöningen och i stället föreslagit befattningens ombildande till en civil förordnandetjänst,

som tillsvidare skulle hänföras till lönegraden C 6 i civila

avlöningsreglementet. För egen del ifrågasatte lönenämnden, om ej den nuvarande

anordningen, som beslutats så nyligen som år 1936, lämpligen borde

bibehållas till dess den av lönekommittén berörda frågan om löneställningen

för samtliga kommandoexpeditionernas chefer framdeles kunde komma att

upptagas till prövning.

Statskontoret: Ämbetsverket ville understryka angelägenheten ur löneteknisk

synpunkt av att inom förevarande gren av statsförvaltningen -—• liksom

redan skett inom förvaltningen i övrigt — systemet med tilläggsarvoden utöver

ordinarie lön avskaffades. Sådana tilläggsersättningar syntes ämbetsverket

böra få förekomma allenast i undantagsfall, då alldeles särskilda skäl

vore för handen. I likhet med lönekommittén ansåge statskontoret, att särskild

utredning i ämnet snarast möjligt borde komma till stånd.

I likhet med lönekommittén och flertalet av de hörda myndigheterna anser Departementeäven

jag, att en rationalisering av det militära arvodesväsendet bör komma CÄ*/entill

stånd i syfte att skapa ökad överskådlighet inom det militära löneområdet.

En dylik rationalisering torde lämpligen böra verkställas med utgångspunkt

från den allmänna principen, att löneställningen för försvarsväsendets

ordinarie personal i möjligaste mån bör bestämmas genom lönegradsplaceringar

och att tillämpningen av arvoden såsom särskild avlöningsform för

sådan personal såvitt möjligt begränsas. Såsom lönekommittén uttalat, är

emellertid spörsmålet örn en beskärning och rationalisering av arvodesväsendet

av den komplicerade beskaffenhet, att ett allsidigt och slutgiltigt ståndpunktstagande

i denna fråga icke kan äga rum ulan att frågan dessförinnan

göres till föremål för ytterligare utredning. Endast i viss begränsad omfattning

lära ändringar beträffande det militära arvodesväsendet vara möjliga

att vidtaga i omedelbar anslutning till löneregleringen.

Vad lönekommittén i sist angivna hänseende anfört och föreslagit har i

stort sett icke givit mig anledning till erinran. Sålunda finner jag mig till

en början böra tillstyrka kommitténs av chefen för armén och arméförvaltningen

biträdda förslag beträffande lönegradsplaceringar av cheferna för lantförsvarets

undervisningsanstalter. Vad angår det av kommittén i samband

härmed framlagda förslaget angående inplacering i lönegrader av cheferna

för de sjömilitära skolorna, hava de marina myndigheterna i annat sammanhang

uttalat sig för att chefen för sjökrigsskolan måtte i likhet med cheferna

för sjökrigshögskolan och flygkrigsskolan placeras i lönegraden Oa 6.

Jag finner mig emellertid icke böra ifrågasätta någon ändring av kommittéförslaget

på denna punkt.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Kommitténs förslag i fråga om tillskapande av särskilda beställningar för

styresmännen vid tygdepartementets fabriker och vid arméns centrala beklädnadsverkstad

synes mig ur flera synpunkter lämpligt. Jag tillstyrker

således, att de nuvarande arvodena till ifrågavarande befattningshavare avvecklas

i samband med befattningarnas upptagande i tjänsteförteckningen

såsom särskilda beställningar i respektive lönegraderna Oa 6 och Oa 5.

Frågan örn löneställningen för chefen för försvarsväsendets kemiska anstalt

har ej berörts i lönekommitténs betänkande. Enligt vad som upplysts

under remissbehandlingen uppbär denne utöver lön såsom major eller överstelöjtnant

ett fyllnadsarvode å 2,400 kronor, utgående från en i anstaltens

avlöningsstat upptagen anslagspost till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj :t. Även beträffande denne befattningshavare torde

vissa skäl tala för att arvodet avvecklas i samband med befattningens uppta

gande i tjänsteförteckningen såsom särskild beställning. Jag är emellertid

icke beredd att nu framlägga förslag i sådant hänseende utan förutsätter,

att frågan om nämnde befattningshavares löneställning göres till föremål

för närmare övervägande i samband med en blivande utredning rörande det

militära arvodesväsendet. I avbidan på resultatet av en dylik utredning torde

arvodet till chefen för försvarsväsendets kemiska anstalt böra under budgetåret

1939/40 utgå enligt oförändrade grunder.

Jag tillstyrker lönekommitténs förslag i fråga örn avveckling av det nuvarande

arvodet å 900 kronor till varvschefen vid Stockholms örlogsvarv i

samband med befattningens upptagande i tjänsteförteckningen såsom särskild

beställning i lönegraden Ob 1. Bärande skäl synas mig nämligen icke

hava anförts till stöd för marinförvaltningens förslag, att — utöver lön i lönegraden

Ob 1 — fortfarande visst arvode borde utgå till nämnde befattningshavare

i syfte att den nuvarande löneskillnaden i förhållande till varvschefen

vid Karlskrona örlogsvarv skulle i stort sett bibehållas. Beträffande dessa

liksom andra befattningshavare i företagsledande ställning vid försvarsväsendet

torde frågan örn befattningarnas omändring till förordnandetjänster

och därvid lämplig löneställning framdeles böra prövas i anslutning till den

civila tjänsteförteckningsrevisionen.

Vad angår frågan örn löneställningen för chefen för flygvapnets kommandoexpedition

får jag erinra att i årets statsverksproposition i samband med

äskandena under fjärde huvudtiteln förutsatts, att nämnde befattningshavares

löneförmåner skulle utgå efter oförändrade grunder jämväl under budgetåret

1939/40. Med hänsyn härtill har jag funnit mig böra utgå från att

den nuvarande anordningen med arvode utöver lön i vederbörande militära

beställning bibehålies under nästkommande budgetår samt att frågan örn löneställningen

för chefen för flygvapnets kommandoexpedition upptages till

bedömande i samband med en blivande utredning rörande det militära arvodesväsendet,

varvid de erinringar mot befattningens överförande såsom förordnandetjänst

i lönegraden C 6 av civila avlöningsreglementet, som framkommit

i yttrandena från flygvapnets myndigheter och försvarsväsendets lönenämnd,

jämväl torde få tagas under omprövning.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

89

Tillräckliga skäl synas mig icke föreligga att, såsom chefen för armén och

arméförvaltningen ifrågasatt, frågan om arvodena till viss läkar- och veterinärpersonal

i Boden samt till furageuppbördsmän vid de olika försvarsgrenarna

skulle hänskjutas till den blivande utredningen rörande det militära

arvodesväsendet. Jag anser mig kunna förorda kommitténs förslag, enligt

vilket nyssnämnda arvoden ävensom nu utgående arvoden till vissa specialingenjörer

vid örlogsvarvet i Karlskrona, till tillsyningsmännen vid örlogsstationemas

häkten och arrester samt till uppbördsman vid örlogsstationernas

uppbörder skola avvecklas utan särskild kompensation i omedelbar anslutning

till löneregleringen.

Lönekommitténs förslag, att arvodet till befälhavande amiralen i Karlskrona

bör betecknas såsom representationsbidrag och upptagas med ett belopp

av 3,600 kronor, finner jag mig kunna tillstyrka. Framställda yrkanden örn

särskilda representationsbidrag till vissa andra befattningshavare vid marinen

synas icke böra föranleda någon åtgärd.

I likhet med lönekommittén förutsätter jag, att de befattningshavare, som

omedelbart före löneregleringens ikraftträdande uppbära arvoden, vilka

skulle avskaffas utan särskild kompensation, övergångsvis personligen bibehållas

vid arvodena, så länge de innehava de befattningar, för vilkas bestridande

denna ersättning avsetts.

Såsom framgår av det föregående bör frågan om en rationalisering av det

militära arvodesväsendet i övrigt göras till föremål för särskild utredning.

Det är önskvärt, att en dylik utredning slutföres inom sådan tid, att frågan

om en arvodesreglering vid försvarsväsendet må kunna i ett sammanhang

upptagas till prövning vid nästkommande års riksdag. I avvaktan på denna

prövning böra, såsom lönekommittén förutsatt, under budgetåret 1939 40 nuvarande

arvoden utgå med oförändrade belopp.

3. Specialmotivering till militära avlöningsreglementet.

Såsom i det föregående berörts, har lönekommittén under behandlingen av

de i det föreliggande reglementsförslaget upptagna frågorna haft överläggningar

med särskilt utsedda representanter för vederbörande militära personalorganisationer,

därvid tillfälle beretts personalrepresentanterna att inför

kommittén framföra sina synpunkter på de olika lönespörsmålen. Vidare

hava delegerade för försvarsväsendets lönenämnd inom en särskild sektion

av lönekommittén deltagit i förarbetena till militära avlöningsreglementet.

För underlättande av sitt ståndpunktstagande till vissa viktigare detaljfrå

gor har kommittén slutligen, såsom av betänkandet framgår, i viss utsträckning

funnit sig böra inhämta upplysningar i .skilda hänseenden från vederbörande

militära myndigheter eller haft överläggningar med representanter

för dessa myndigheter.

Av de vid lönekommitténs betänkande fogade särskilda yttrandena framgår,

att — med undantag för löneplaner och därmed sammanhängande frågor

— det föreliggande reglementsförslaget icke givit anledning till erinran

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

vare sig från de militära personalrepresentanterna eller av de delegerade för

lönenämnden.

Vid angivna förhållanden torde jag här kunna begränsa mig till att redogöra

för de över förslaget avgivna yttrandena, endast i den mån desamma

synts mig böra föranleda ändringar av saklig eller formell innebörd i de föreslagna

avlöningsbestämmelserna eller eljest påkalla särskilt yttrande från

min sida. Beträffande övriga ändringsyrkanden, av vilka vissa äro tämligen

långt gående, får jag hänvisa till en inom finansdepartementet uppgjord fullständig

sammanställning av ifrågavarande yttranden, vilken bilägges handlingarna

i ärendet.

Beträffande lönekommitténs motivering till de särskilda paragraferna tillåter

jag mig hänvisa till sid. 128—233 i betänkandet.

1 §. Reglementets tillämpningsområde m. m.

1—2 mom. Enligt den av lönekommittén föreslagna lydelsen av 1 § 1

mom. första stycket skall militära avlöningsreglementet äga tillämpning dels

å ordinarie officers- och underofficersbeställningar å aktiv stat, dels å de

ordinarie beställningar i övrigt vid försvarsväsendet, vilka bestämmas genom

beslut av Kungl. Majit och riksdagen, dels ock å extra ordinarie fänriksbeställningar.

I fråga om andra beställningar än officers- och underofficersbeställningar

avser förslaget, att militära avlöningsreglementet skulle göras

tillämpligt å de ordinarie civilmilitära och civila beställningar, för vilka 1927

års officersavlöningsreglemente nu gäller, med undantag för beställningarna

såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren och marinläkare av 2. graden,

vilka ansetts böra omändras till icke-ordinarie arvodestjänster. För angivande

av de olika beställningar, vilka skulle bliva inordnade under

det nya reglementets tillämpningsområde, har — på sätt i civila avlöningsreglementet

skett — en hänvisning till tjänsteförteckningen ansetts

vara tillfyllest. Bestämmelse örn tjänsteförteckningen bär införts i

ett andra stycke av 1 mom. Genom den där intagna föreskriften, att tjänsteförteckningen

fastställes av Kungl. Majit — givetvis i saklig överensstämmelse

med riksdagens beslut — skulle den formella avfattningen av densamma

icke behöva underställas riksdagens prövning vare sig vid det

nya avlöningsreglementets antagande eller sedermera vid ändringar i reglementets

tillämpningsområde, tillskapande av nya eller uteslutande av tidigare

befintliga beställningar o. s. v. En dylik ordning har ansetts så mycket

mindre kunna giva anledning till erinran, som de ordinarie beställningarna

vid försvarsväsendet vad angår såväl benämning som antal och placering i

lönegrad finnas upptagna i särskilda av Kungl. Majit och riksdagen fastställda

stater eller personalförteckningar. I enlighet med det anförda har lönekommittén

i 2 morn. av 1 § intagit ett stadgande därom, att antalet ordinarie

beställningar bestämmes genom vederbörliga av Kungl. Majit och riksdagen

fastställda stater och personalförteckningar. Under 2 mom. har vidare

införts en föreskrift därom, att antalet extra ordinarie fänriksbeställningar

bestämmes av Kungl. Majit.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

91

För min del finner jag den av lönekommittén föreslagna anordningen

lämplig. I enlighet härmed har någon tjänsteförteckning icke fogats vid det

förslag till militärt avlöningsreglemente, vars föreläggande för riksdagen jag

nu förordar.

Såsom framgår av lönekommitténs uttalande å sid. 233—235 av betänkandet,

har emellertid lönekommittén verkställt viss överarbetning av gällande

tjänsteförteckning till officersavlöningsreglementet. Denna överarbetning har

i fråga örn civilmilitära och civila beställningar varit av rent formell art. Med

avseende å underofficersbeställningarna överensstämmer tjänsteförteckningen

enligt kommitténs förslag med den nuvarande tjänsteförteckningen allenast

med den modifikation, som betingas av att enligt förslaget militära avlöningsreglementet

icke skulle erhålla tillämpning å de nuvarande underofficerarna

av 3. graden vid marinen, vilka följaktligen uteslutits ur förteckningen.

I fråga om tjänsteförteckningen för officerare har lönekommittén vidtagit

de sakliga ändringar, som föranledas av vad kommittén vid behandlingen

av löneplanerna och arvodesväsendet förordat. Enligt vad i berörda

sammanhang förutsatts skulle sålunda vissa för officerare avsedda befattningar,

i vilka nu beställningshavare placeras eller kommenderas, upptagas i

tjänsteförteckningen såsom särskilda beställningar. I anslutning till vad kommittén

föreslagit beträffande fänrikarnas anställnings- och löneförhållanden

har tjänsteförteckningen kompletterats med den föreslagna nya beställningen

såsom extra ordinarie fänrik.

I den mån en reell förbättring av löneställningen för vissa militära chefsposter

eller någon av dem kan komma i fråga, bör enligt kommitténs förmenande

detta spörsmål prövas i anslutning till en revision av tjänsteförteckningen

för civila befattningshavare. Frågan, i vad mån ändringar i

nuvarande lönegradsplacering av civilmilitära och civila befattningar bör

komma till stånd, har likaledes ansetts böra prövas i anslutning till den blivande

tjänsteförteckningsrevisionen för befattningshavare vid civilförvaltningen.

I samband med en dylik revision bör enligt kommitténs mening

även frågan om en mera vittgående förenkling och rationalisering av tjänstebenämningarna

för de civilmilitära beställningshavarna upptagas till prövning.

Vissa av de hörda myndigheterna hava rest krav på ändrade lönegradsplaceringar

för en del företrädesvis högre befattningshavare vid försvarsväsendet.

Dessa krav äro delvis långt gående. Under det att vissa yrkanden

avse lönegradsuppflyttningar för i tjänsteförteckningen redan nu uppförda

beställningar, hava i andra fall förslag framställts örn upptagande i

tjänsteförteckningen av åtskilliga för närvarande såsom särskilda beställningar

ej redovisade befattningar. Sålunda har chefen för marinen yrkat,

att såsom särskilda beställningar i tjänsteförteckningen måtte uppföras med

placering i lönegraden Ob 1 befattningarna för chefen för Västkustens marindistrikt,

chefen för Gotlands kustartilleriförsvar och chefen för marininlendenturkåren

samt i lönegraden Oa (5 befattningarna såsom chef för sjökrigsskolan,

inspektörerna för undervattensbåtvapnet och minsvepningsvä
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

sende! saint stabschefen i chefens för kustartilleriet stab. Chefen för marinen

bär vidare uttalat sig till förmån för en förbättrad lönegradsplacering

av marinöverdirektören och marinöverläkaren. Dessa och liknande yrkanden

hava framställts även av marinförvaltningen. Ämbetsverket har sålunda

— under framhållande av de med vederbörande befattningar förenade

åligganden och ansvar — påyrkat införande såsom särskilda beställningar i

tjänsteförteckningen av ett stort antal såväl militära som civilmilitära befattningar,

t. ex. i lönegraden Oa 5 avdelningschef i marinförvaltningen och

marinstaben, som ej är kommendör (överste) eller eljest upptagits i lönegraden

Oa 6, i lönegraden Oa 6 flaggkaptenen, stabschefen i chefens för kustartilleriets

stab, chefen för marinförvaltningens artilleriavdelning och chefen

för intendenturförvaltningen vid Sydkustens marindistrikt. Slutligen hava

chefen för flygvapnet och flygförvaltningen gjort framställning örn ändrad

lönegradsplacering för vissa högre, företrädesvis civilmilitära befattningshavare

vid flygvapnet. Vissa av myndigheterna hava därjämte framställt

förslag örn ändrade tjänstebenämningar för civilmilitära beställningshavare.

Såsom lönekommittén framhållit, torde frågan i vad mån ändringar i nuvarande

lönegradsplacering av militära och civilmilitära befattningar bör

komma till stånd prövas i anslutning till den blivande tjänsteförteckningsrevisionen

för befattningshavare vid civilförvaltningen. Beträffande rent

militära beställningshavare torde härvid få förutsättas, att frågan örn ändrad

lönegradsplacering endast kommer att avse sådana beställningar, vilka i

fråga om lönenivå samt med avseende å arbetsuppgifter och ansvar kunna

anses jämförliga med civila chefsbefattningar. Med hänsyn härtill finner

jag mig icke kunna upptaga de av myndigheterna framställda yrkandena

beträffande löneställningen för vissa beställningshavare till prövning i nu

förevarande sammanhang.

Det av kommittén upprättade tjänsteförteckningsförslaget synes mig i avseende

å uppställning m. m. vara ägnat att läggas till grund för avfattningen

av den tjänsteförteckning, som Kungl. Maj:t jämlikt stadgandet i 1 mom.

andra stycket av förevarande paragraf skulle äga fastställa. Detsamma

torde få såsom bilaga (bilaga B) fogas vid dagens protokoll.

I detta sammanhang torde jag få lämna en kortfattad redogörelse för innebörden

av kommitténs förslag i fråga om tillskapande av beställningar

för extra ordinarie fänrikar (betänkandet sid. 25 o. f.).

Hittills har rått det förhållandet, att fänrikarna i vissa fall fått gå lönlösa

i avvaktan på att fänrikslön på ordinarie stat blivit ledig, då vederbörande

erhållit konstitutorial eller fullmakt såsom fänrik vid vederbörande

truppförband. Fänrikarna torde för närvarande vara de enda befattningshavare

bland rekryteringspersonalen vid försvars väsendet, som sålunda kunna

under längre eller kortare tid efter antagningen få gå utan fast lön, ehuru

de bestrida full tjänstgöring. Lönekommittén har för sin del funnit det

vara uppenbart, att en övergång till ett system med säkerställande av lön

från första dagen för tillträdandet av fänriksanställning skulle innebära en

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

93

beaktansvärd förbättring, som för ifrågavarande personalgrupp skulle eliminera

den undantagsställning, den i förevarande hänseenden hittills intagit.

Härvid hava fänrikarna ansetts höra under den första anställningstiden

formellt göras till vad de för närvarande reellt äro, nämligen ickeordinarie

befattningshavare, örn möjligt med en anställningsform, som medför

pensionsrätt. En sådan anställningsform utgör, framhåller kommittén,

den inom olika civila förvaltningsområden och även för de civila och civilmilitära

personalgrupperna inom försvarsväsendet allmänt förekommande

anställningen såsom extra ordinarie befattningshavare. Valet av extra ordinarie

anställning såsom tillsättningsform för fänrikarna har synts lönekommittén

— i anslutning till vad inom civilförvaltningen är fallet — rimligen

böra medföra, att alla officersaspiranter, som vid krigsskoleutbildningen godkänts

för officersbefordran, tilldelas lön i egenskap av extra ordinarie tjänstemän

omedelbart från och med början av tjänstgöringen såsom officer.

Den från här angivna utgångspunkter till synes mest rationella lösningen

av frågan om fänrikarnas anställningsförhållanden vore, framhåller kommittén

vidare, att den nuvarande ordinarie fänriksgraden helt slopades och

att samtliga beställningshavare bibehölle extra ordinarie anställning under

hela tjänstetiden i fänriks tjänstegrad. Fänrikarna skulle då tjänstgöra såsom

extra ordinarie befattningshavare intill dess löjtnantslön på stat bleve

ledig, då de i tur och ordning skulle erhålla sin första fullmakt såsom löjtnant.

Detta skulle emellertid innebära en avsevärd brytning med de i fråga

om officerarnas anställningsförhållanden hittills rådande traditionerna, vilka

förutsätta ordinarie beställning även i lägsta befälsgrad och en lösare

anställningsform endast under en lämplig prövotid i denna grad. Med hänsyn

härtill har lönekommittén ansett försiktigheten bjuda, att den ordinarie

anställningen i fänriksgraden alltjämt bibehålies såsom en ordinarie beställning,

vilken i mån av ledigblivande löner på stat vinnes av fänrikar, vilka

i extra ordinarie anställning tjänstgjort minst två år och därvid befunnits

lämpliga för fortsatt anställning såsom officer på aktiv stat. Erforderliga

bestämmelser örn lön och övriga förmåner åt extra ordinarie fänrikar har

lönekommittén av praktiska skäl ansett böra intagas i samma författning,

som reglerar avlöningsförhållandena för ordinarie beställningshavare.

Vid utformningen av löneplanen för extra ordinarie fänrikar har lönekommittén

iakttagit den regel, som av kommittén i dess betänkande med

förslag till civilt avlöningsreglemente förutsatts för civilförvaltningens vidkommande,

nämligen att begynnelselönen ligger en löneklass under begynnelselönen

för ordinarie beställningshavare i samma lönegrad.

Genomförandet av lönekommitténs förslag beträffande fänrikarna förutsätter,

att nuvarande antal ordinarie fänriksbeställningar uppdelas på ordinarie

beställningar och extra ordinarie befattningar. Lönekommittén har

för sin del funnit lämpligt, att Kungl. Maj:t tillägges befogenhet att årligen

fastställa antalet extra ordinarie fänriksbefattningar vid varje truppförband

med hänsyn till antalet under året från krigsskolan utgångna elever och antalet

genom befordringar ledigblivna befattningar. Denna anordning bär

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

synts ej behöva möta några betänkligheter, enär antalet krigsskolelever årligen

av Kungl. Majit bestämmes med hänsyn till truppförbandsvis gjorda

beräkningar av behövligt nytillskott i personalkadrerna.

I de över förslaget avgivna yttrandena har allmänt uttalats, att ett inrättande

i enlighet med vad lönekommittén förordat av extra ordinarie fänriksbeställningar

skulle medföra beaktansvärda fördelar i olika hänseenden. Några

myndigheter hava dock framhållit såsom ett önskemål, att lönebeloppen

för extra ordinarie fänrikar måtte underkastas viss jämkning uppåt.

För egen del vill jag ansluta mig till lönekommitténs förslag i fråga örn

tillskapandet av beställningar för extra ordinarie fänrikar och löneställningen

för desamma.

Beträffande de ifrågavarande momenten av 1 § får jag slutligen tillägga,

att i 1 mom. intagits en hänvisning till vederbörligt krigsavlöningsreglemente.

3 mom. Kommittén bär ansett det vara lämpligt, att — liksom i civila

avlöningsreglementet —- i det militära avlön ingsreglementet omnämnas de

olika anställningsformer (fullmakt, konstitutorial, förordnande på viss tid

samt förordnande tills vidare), vilka förutsatts skola tillämpas vid tillsättande

av de beställningar, som avses i reglementet. I enlighet härmed har

i 3 mom. av förevarande paragraf införts ett stadgande i sådant hänseende.

Till samma moment har kommittén även överfört den förklaring av begreppet

konstitutorial, som finnes intagen i 1 § 3 mom. civila avlöningsreglementet.

Slutligen hava under momentet i fråga upptagits bestämmelser angående

antagning, respektive entledigande av extra ordinarie fänrikar.

Att märka är, att vid ett genomförande av lönekommitténs förslag beträffande

fänrikarnas ställning skulle för officerarnas vidkommande konstitutorial

icke längre bliva erforderligt. Konstitutorialformen skulle härigenom

kunna frigöras för att beträffande andra personalkategorier än officerare

kunna i mån av behov användas såsom anställningsform för personal, vars

ställning både formellt och reellt är att betrakta såsom ordinarie. Kommittén

förutsätter härvid såsom självfallet, att konstitutorialet i sin vid försvarsväsendet

hävdvunna innebörd -—- konstituerad beställningshavare kan, utan

att ha beträtts med tjänstefel, avskedas allenast på lämplighetsskäl — helt

avskaffas och ersättes med det civila konstitutorialbegreppet. Vad underofficerarna

angår, har kommittén funnit traditionsskäl i viss mån tala för bibehållande

av fullmaktsformen. Frågan, huruvida de underofficersbeställningar,

som nu tillsättas medelst fullmakt, eller vissa av dem framdeles böra

tillsättas medelst konstitutorial i civilförvaltningens bemärkelse, har emellertid

ansetts böra göras beroende av den utredning rörande anställningsformerna

inom statsförvaltningen i allmänhet, varom lönekommittén i sitt betänkande

angående civilt avlöningsreglemente gjort hemställan. I fråga örn beställningshavare

tillhörande löneplan C gäller för närvarande, att en prövotid

före tilldelandet av fullmakt är stadgad beträffande åtskilliga beställningar.

Särskilt med hänsyn till uppkommande konsekvenser i pensionshänseende

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

95

har lönekommittén ansett den ojämnhet böra undanröjas, som består däri

att prövotiden beredes genom tillsättning i vissa fall med konstitutorial men

i andra fall medelst förordnande. I de fall, där beställningshavaren före ordinarieblivandet

prövats i tidigare anställning vid försvarsväsendet, bör enligt

kommitténs mening hinder icke föreligga för att redan från början tilllämpa

en fast, ordinarie anställningsform. För vissa beställningshavare —

t. ex. ingenjörspersonal vid tygdepartementets fabriker och anstalter, vilken

personal ofta rekryteras direkt från praktisk verksamhet utom statens tjänst

— har emellertid en prövotid ansetts vara önskvärd före utfärdandet av en

definitiv anställningshandling. Härvid bör enligt kommitténs mening tillämpas

den anordningen, att den ordinarie beställningen vid vakans icke omedelbart

återbesättes utan till en början uppehälles medelst förordnande under

lämplig prövotid.

Till lönekommitténs av de hörda myndigheterna biträdda förslag, att

konstitutorialet i dess inom försvarsväsendet hävdvunna bemärkelse avskaffas

och i stället kommer till användning såsom definitiv anställningsform för

vissa lägre huvudsakligen civilmilitära beställningar, kan jag ansluta mig.

Såsom kommittén förutsatt kommer frågan, i vad mån beställningar skola

tillsättas genom fullmakt respektive genom konstitutorial, att bliva beroende

på resultatet av den utredning rörande anställningsformerna inom statsförvaltningen

i allmänhet, varom lönekommittén i annat sammanhang gjort

hemställan. Jag torde alltså framdeles få anledning att återkomma till detta

spörsmål.

Lönekommittén har uttalat sig för att extra ordinarie fänrik skulle antagas

av vederbörande försvarsgrenschef medelst skriftligt antagningsbevis

samt att entledigande av extra ordinarie fänrik av annan anledning än tjänstefel

skulle ske genom beslut av försvarsgrenschefen efter skriftlig uppsägning

senast tre månader före anställningens upphörande. Bestämmelser i nu

angivna hänseenden hava av kommittén införts i tredje och fjärde styckena

av förevarande moment. Med hänsyn till önskvärdheten av en central prövning

av frågor om anställande och entledigande av extra ordinarie fänrikar

finner jag mig böra tillstyrka kommitténs förslag i denna del.

I enlighet med förslag av försvarsväsendets lönenämnd hava smärre redaktionella

jämkningar av författningstexten vidtagits under fjärde stycket

av förevarande moment.

9 §. Löneklassplacering vid övergång till annan löneplan.

Under förevarande paragraf har, efter påpekande av försvarsväsendets

lönenämnd, vidtagits den jämkning i författningstexten, att ordet »avlöning»

utbytts mot »lön».

12 §. Löneklassplacering vid befordran till lägsta undcrofficersbeställning.

Arméförvaltningen har framhållit, att enligt de föreskrifter, som influtit

i Kungl. Maj:ts cirkulär till statsmyndigheterna den 28 maj 1937, nr 581,

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 245•

angående rätt i vissa fall för extra ordinarie befattningshavare att tillgodoräkna

tid för militär anställning, sådan anställning skall anses hava innehafts

i en följd, även om avbrott av sammanlagt högst tre månader förekommit

mellan olika anställningsperioder, dock att tiden för dylikt avbrott

icke må inräknas i anställningstiden. Ämbetsverket har ansett, att ett införande

i militära avlöningsreglementet av motsvarande föreskrifter icke

behövde möta några betänkligheter. I enlighet härmed har ämbetsverket

föreslagit, att förevarande paragraf måtte kompletteras med ett stadgande

därom, att fast anställning skall anses hava innehafts i en följd, även om

avbrott av sammanlagt högst tre månader varje gång förekommit mellan

olika anställningsperioder, dock att tid för dylikt avbrott icke må inräknas

i anställningstiden.

Då arméförvaltningens ifrågavarande förslag synes mig sakligt väl grundat,

har jag ansett mig böra komplettera bestämmelserna under förevarande

paragraf med ett stadgande, vilket inskjutits såsom ett nytt tredje stycke. Såsom

följd härav har sista stycket av paragrafen underkastats viss formell

jämkning.

16 §. Semester.

Ett av arméförvaltningen framställt yrkande örn utsträckt semestertid för

militärläkare, som uppehåller befattning för vars erhållande fordras specialutbildning

i radiologi, torde först efter närmare utredning böra upptagas till

prövning.

17 §. Tjänstledighetsavdrag.

Försvarsväsendets lönenämnd har påpekat, att det under sista stycket av

förevarande paragraf upptagna stadgandet, att C-avdraget utgöres av samtliga

på tjänstledighetstiden belöpande kontanta avlöningsförmåner, icke torde

böra givas den tolkningen, att under kontanta avlöningsförmåner i allmänhet

skulle inbegripas ekiperingsbidrag. Även jag hyser den uppfattningen,

att en dylik tolkning av ifrågavarande bestämmelse icke skulle stå

väl samman med syftet med och konstruktionen av ekiperingsbidraget.

18 §. Tjänstledighet för offentligt uppdrag.

I anledning av ett påpekande av försvarsväsendets lönenämnd har — för

undvikande av misstolkning — ordet »departementschef» i 1 mom. utbytts

mot uttrycket »chef för statsdepartement».

19 §. Tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten m. m.

Chefen för armén har framhållit önskvärdheten av att oavkortad lön

måtte få åtnjutas vid sjukdom, ådragen i tjänsten, och till stöd härför anfört,

att den militära personalen på grund av tjänstgöringens natur torde i högre

grad än någon annan personalgrupp vara utsatt för risken att i tjänsten

ådraga sig sjukdom. Samma ståndpunkt har intagits av marinförvaltningen.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 24ö.

97

Vid det övervägande jag ägnat saken har jag icke ansett tillräcklig anledning

föreligga att avvika från de bestämmelser, som innefattas i kommitténs

förslag på förevarande punkt. Dessa bestämmelser överensstämma med

motsvarande föreskrifter för civilförvaltningens tjänstemän, bland vilka icke

saknas personal med jämförliga sjukdomsrisker på grund av tjänstgöringens

natur.

25 §. Vikariatsersättning och vikariatslön.

Under 1 mom. av förevarande paragraf har lönekommittén intagit bestämmelser

angående ersättning vid olika slag av vikariat i egentlig bemärkelse.

Stadgandena i första stycket avse att reglera sådana fall av vikariat, vid

vilka den vikarierande förordnats eller kommenderats att uppehålla sådan

högre beställning eller befattning, som enligt stat eller eljest i behörig ordning

— d. v. s. av Kungl. Majit i konselj — meddelade föreskrifter skall

bestridas av beställningshavare inom högre lönegrad, och därvid tillagts full

befogenhet med avseende å befattningens uppehållande. Bestämmelserna i

andra stycket avse att efter prövning av den myndighet, som meddelat vikariatsförordnande,

möjliggöra tillerkännande av vikariatsersättning, eventuellt

till reducerat belopp, i sådana fall, då en mera obetydlig, formell inskränkning

i den vikarierandes befogenhet föreligger. Föreskrifterna i tredje

stycket avse att möjliggöra vikariatsersättnings utgående vid vikariat å

sådan högre befattning, som enligt behörigen meddelade föreskrifter företrädesvis

bör bestridas av beställningshavare inom högre lönegrad än den

vikarien tillhör.

I några av de över förslaget avgivna yttrandena hava framställts anmärkningar

mot utformningen av bestämmelserna i förevarande moment. Sålunda

har arméförvaltningen uttalat, att den i momentets första stycke intagna

bestämmelsen icke i avseende å tydlighet kunde tillerkännas något

företräde framför vad som nu gäller. Vad särskilt anginge uttrycket »i behörig

ordning meddelade föreskrifter», syntes i reglementstexten böra direkt

utsägas, att därmed skulle förstås allenast av Kungl. Majit i konselj meddelade

bestämmelser. Vidare borde med avseende å de i första stycket avsedda

vikariatsfallen i reglementstexten fastslås, att fråga vore endast örn

sådana vikariat, vid vilka den vikarierande tillagts full befogenhet. Det i

16 § gällande officersavlöningsreglemente intagna stadgandet örn rätt till

vikariatsersättning vid förordnande eller kommendering att bestrida göromål,

vilka ankomma på beställningshavare inom högre lönegrad, holde enligt

arméförvaltningens åsikt bibehållas. Vad angår stadgandet i andra

stycket av förevarande moment hava chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

uttalat, att det synts vara med rättvisa och billighet förenligt, att full

vikariatsersättning finge utgå, oavsett örn viss mindre inskränkning i vikariens

befogenhet förelåge. Arméförvaltningen har uttalat sig för sådan ändring

av nyssnämnda stadgande, att prövningen av frågor örn vikariatsersättning

i där avsedda fall skulle anförtros åt vederbörande centrala förvalt
Bihang

till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 245.

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

ningsmyndighet. Slutligen har arméförvaltningen ansett bestämmelserna i

tredje stycket vara i behov av förtydligande.

Beträffande bestämmelserna i 1 mom. tredje stycket har arméförvaltningen

vidare anfört:

Bestämmelserna i 1 mom tredje stycket torde närmast avse, att vikariatsersättning

skall kunna utgå vid vikariat i befattning såsom kompanichef och

kompaniadjutant, där sådan förmån hittills icke plägat medgivas. Kommitténs

uttalanden i motiveringen synas dock något svävande. Sålunda finner

kommittén, att det måste anses vara med rättvisa och billighet förenligt, att

i dessa och liknande fall en utvidgad rätt till vikariatsersättning kommer till

stånd. Självfallet bör däremot vikariatsersättning icke utgå på grund av förordnande

att uppehålla befattning, vilken enligt gällande bestämmelser förutsatts

alternativt kunna bestridas antingen av högre beställningshavare eller

av beställningshavare i den lönegrad, den förordnade själv tillhör. Det är

att märka, att befattningarna såsom kompanichef och kompaniadjulant just

höra till dem, som kunna alternativt besättas med kapten eller löjtnant

respektive fanjunkare eller sergeant.

Det förslag till förändrade regler angående vikariatsersättnings åtnjutande

vid försvarsväsendet, som lönekommittén framlagt, har tillkommit i syfte

att till de militära beställningshavarnas förmån skapa större likhet mellan

de civila och militära bestämmelserna på förevarande område, i den mån

detta med hänsyn till försvarsväsendets organisation och tjänstgöringsförhållanden

varit möjligt. Då förslagets avfattning synes mig vara ägnat att i

tillämpningen möjliggöra tillerkännande av vikariatsersättning i de fall, då

sådan förmån får anses påkallad men hittills ej utgått, har jag ansett mig

icke böra för närvarande ifrågasätta någon ändring av kommittéförslaget på

denna punkt.

Med anledning av vad arméförvaltningen anfört angående möjligheterna

att bereda vikariatsersättning vid vikariat eller placering i befattningar såsom

kompanichef och kompaniadjutant må framhållas, att dessa befattningar

— såsom lönekommittén ock förutsatt -—- torde vara att hänföra till

befattningar, vilka företrädesvis böra bestridas av beställningshavare i viss

lönegrad (kaptens, respektive fanjunkares), och att sålunda förutsättningar

för tillämpning av stadgandena i 1 mom. tredje stycket samt i 2 mom. vid

vikariat eller placering i dylik befattning torde föreligga.

26 §. Sjötillägg m. m.

I de föreslagna stadgandena om sjötillägg hava vissa myndigheter, i

främsta rummet chefen för marinen samt marinförvaltningen, föreslagit åtskilliga

ändringar i syfte att ernå en för personalen i vissa avseenden förmånligare

avvägning av sjötillägget. Därjämte har föreslagits tillskapande

av ett särskilt lönetillägg av sjötilläggs natur, benämnt forttillägg, vid tillfällig

förläggning till kustartilleriets försvarsanstalter (s. k. ytterförläggningar).

Jag har ansett mig ej här böra närmare ingå på dessa yrkanden,

vilka icke synts mig böra föranleda ändring i kommittéförslaget.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

99

I 2 och 3 moni. av förevarande paragraf har lönekommittén infört bestämmelser

angående särskild förhöjning av sjötillägget till beställningshavare

under utövande av befattning såsom fartygschef eller högre förbandschef.

Då ifrågavarande förmån, såsom med kommitténs förslag lärer vara

avsett, torde böra utgå allenast under rörlig förläggning, har jag ansett reglementstexten

böra förtydligas i nu nämnda hänseende.

Med anledning av yrkanden härutinnan av chefen för flygvapnet och

försvarsväsendets lönenämnd har jag vidare funnit stadgandet i 4 mom. böra

ändras så, att där avsedd förmån må kunna — i likhet med vad nu är

fallet — tillkomma jämväl underofficer vid flygvapnet, som under sjötjänstgöring

omhänderhar annan uppbörd än penninguppbörd.

27 §. Flygtillägg m. m.

Å sid. 204 o. f. av sitt betänkande med förslag till militärt avlöningsreglemente

har lönekommittén lämnat en redogörelse för sin inställning till

frågan om den allmänna avvägningen av de under flygtjänstgöring utgående

förmånerna. Denna ståndpunkt innebär, att kommittén funnit sig icke böra

föreslå någon nedsättning av de för närvarande utgående flygtilläggens nivå.

Enligt kommitténs förslag skulle flygtilläggen i olika befattningar för månad

räknat utgå med nedan angivna belopp:

Beställningshavare,

tillhörande lönegrad

Flygtillägg i befattning såsom

flygförare

flygspanare

provflygare

kontrollflygare

flygsignalist

Oa 1...............

210

210

270

Oa 2—6............

270

270

270

—

_

Ob 2...............

270

270

—

—

_

UO 1, 2............

210

210

270

—

150

Ca 24, 26, 27 .......

—

—

270

210

—

Emellertid har lönekommittén i förevarande sammanhang haft att taga

ställning jämväl till spörsmålet örn en reglering av rätten till ersättning vid

skador eller dödsfall till följd av olycksfall under flygtjänstgöring. Härom

anför kommittén i huvudsak följande:

I anslutning till ett av riksdagens år 1936 församlade revisorer gjort uttalande

i ämnet anförde 1937 års riksdag, att vägande skäl syntes tala för

att beträffande den militära flygpersonalen frågan örn rätt till ersättning åt

efterlevande ävensom vid invaliditet klarlades och grunderna härför fastställdes.

Då emellertid detta spörsmål sammanhängde med frågan örn de

övriga särskilda förmåner, som utginge till berörda personal, syntes utredningen

böra omfatta samtliga de ersättningar, som ansåges böra tillkomma

denna personal. Under åberopande av det anförda hemställde riksdagen,

att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning i fråga örn bestämmandet av

formen för särskild ersättning till i flygtjänst sysselsatt militär personal.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

På grund härav uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den 23 juli 1937 åt

flygförvaltningen att verkställa den av riksdagen begärda utredningen samt

därefter till Kungl. Majit inkomma med det yttrande och förslag, vartill

utredningen kunde föranleda. Till åtlydnad härav överlämnade chefen för

flygvapnet och flygförvaltningen med gemensam skrivelse till Kungl. Majit

den 12 mars 1938 utredning jämte förslag i ämnet. Härefter förordnade

Kungl. Majit genom beslut den 20 maj 1938, att ifrågavarande ärende

skulle överlämnas till 1936 års lönekommitté för att vara för kommittén

tillgängligt vid fullgörande av dess uppdrag.

I nyssnämnda skrivelse hava chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

förordat, att den statliga försäkringen för olycksfall i arbete måtte beträffande

olycksfall under flygtjänstgöring utbyggas enligt vissa riktlinjer, som

utformats i en vid skrivelsen fogad promemoria.

I sin skrivelse hava emellertid chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

uttalat att, då beträffande officerare, underofficerare och civilmilitär personal

på aktiv stat något oundgängligt behov av förhöjda dödsfallsersättningar

icke syntes föreligga, de sålunda förordade åtgärderna borde komma

till stånd endast under den förutsättningen, att icke på grund härav

en reduktion av de under flygtjänstgöring utgående förmånerna behövde

vidtagas. Verkan av en sådan reduktion vöre nämligen i rekryteringshänseende

oberäknelig och kunde befaras bliva ogynnsam.

Enligt de riktlinjer, som i den vid flygmyndigheternas skrivelse fogade

promemorian uppdragits för en reglering av rätten till ersättning vid skada

till följd av olycksfall under flygtjänstgöring nr. m., skulle vid invaliditet,

förorsakad av olycksfall under flygtjänstgöring, livränta enligt olycksfalls

försäkringslagens bestämmelser utgå med 50 procents förhöjning; därest livränta

ej skulle utgå men den skadade av olycksfallet erhållit sådant men, att

han blivit oförmögen att vidare användas i flygtjänst, skulle till honom utgivas

en årlig livränta av 300 kronor. I avseende å dessa ersättningars åtnjutande

skulle tillämpas de i olycksfallsförsäkringslagen i övrigt givna stadgandena,

dock att avdrag med hänsyn till lönen ej borde göras å ovan sist

omförmäld livränta. Vid olycksfall med dödlig utgång borde en reglering

av hithörande ersättningsfrågor lämpligen företagas på det sätt, att maximibeloppen

av nu utgående livräntor till änka, respektive föräldrar (adoptivföräldrar),

förhöjdes med 600 kronor för år samt att livränta åt barn (adoptivbarn)

finge utgå med författningsenligt belopp intill dess barnet fyllt 19

år, under iakttagande härvid, att sålunda bestämda tilläggsersättningar skulle

reduceras i samma proportion, i vilken författningsenligt utgående livräntor

kunde hava blivit nedsatta för att sammanlagt ej överstiga två tredjedelar

av den avlidnes arbetsförtjänst.

Det förslag beträffande livränteförmåner, vari den av flygmyndigheterna

verkställda utredningen utmynnat, synes lönekommittén i och för sig

vara av beskaffenhet att kunna förordas såsom grundval för en fristående

utbyggnad av de nu författningsenligt utgående ersättningarna i anledning

av olycksfall under flygtjänstgöring. Förslaget skulle medföra icke oväsentliga

förbättringar icke blott för beställningshavare, som drabbas av

olycksfall utan även, och icke minst, för efterlevande till sådan beställningshavare

i händelse av dödsfall. Med hänsyn härtill vöre det enligt kommitténs

mening naturligt att, i anslutning till vad som alternativt ifrågasatts

i den vid flygmyndigheternas skrivelse fogade promemorian, ett genomförande

i huvudsak av förslaget förknippades med viss reduktion i varje

fall av de högsta flygtilläggsbeloppen för att härigenom mellan staten och

beställningshavarna fördela den kostnad, som förslagets genomförande skulle

komma att medföra.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 245.

101

Vid de överläggningar, som lönekommittén i ämnet haft med chefen för

flygvapnet och andra representanter för flygvapnets ledning, har emellertid

från dessas sida rests ett bestämt motstånd mot lanken på en reduktion av

flygtilläggen. Man har därvid framhållit de risker med avseende å rekryteringen,

som en sådan reduktion skulle kunna medföra. Det har tillika hävdats,

att enligt på personalhåll allmänt rådande uppfattning en sådan

lösning vore att föredraga, varigenom de ordinarie beställningshavarna vid

en reglering av rätten till utvidgade livränteförmåner uteslötcs från dessa

förmåner, framför en lösning enligt vilken de ökade förmånerna skulle förknippas

med reduktion av flygtilläggen.

Ehuru enligt lönekommitténs mening en evalvering i viss mindre omfattning

av de kontanta flygtilläggen mot av staten i övrigt bekostade

ökade livränteförmåner vid olycksfall även ur personalsynpunkt borde vara

att betrakta såsom fördelaktig, har kommittén med hänsyn till de bestämda

erinringar, som gjorts mot den ifrågasatta lösningen, och särskilt i betraktande

av svårigheterna att bedöma verkningarna i rekryteringshänseende av

en omläggning i angiven riktning funnit sig icke böra vidhålla tanken på en

dylik omläggning. Då den av riksdagen påkallade författningsmässiga regleringen

av rätten till förhöjda livränteförmåner vid olycksfall synes böra

genomföras och det icke kan anses tillfredsställande att från en sådan reglering

utesluta de ordinarie beställningshavarna, har kommittén i stället ansett

sig böra ifrågasätta en sådan lösning av frågan, som med utgångspunkt från

tanken på en kostnadsfördelning mellan beställningshavarna och staten gör

de ordinarie beställningshavarna delaktiga av en dylik förbättring endast i

mindre omfattning än enligt det av flygmyndigheterna framlagda förslaget

men till gengäld utan sänkning av flygtilläggens nivå. En dylik lösning kan

enligt kommitténs förmenande ske på huvudsakligen följande sätt. 1 fråga

om den livränta å 300 kronor, som enligt flygmyndigheternas förslag skulle

utgå till beställningshavare, vilken av olycksfall erhållit sådant men att han,

ehuru kvarstående i anställningen, ej kan användas i flygtjänst, synes någon

ändring ej böra ske. Med avseende å livränta till beställningshavare, som på

grund av olycksfallsskada nödgas avgå med invalidpension, innebär flygmyndigheternas

förslag, att dylik livränta skulle utgå — i .stället för, såsom nu

gäller, med två tredjedelar av den beräknade årsinkomstens maximibelopp,

3,000 kronor — med hela maximibeloppet, varvid emellertid den i 11 §

olycksfallsförsäkringslagen föreskrivna reduktionen med hänsyn till utgående

invalidpension skulle bibehållas. Enligt kommitténs mening bör i stället

livräntan fastställas att utgå med belopp, motsvarande fem sjättedelar av

årsinkomstens maximibelopp, eller således med 2,500 kronor, under iakttagande

härvid av nyssnämnda reduktionsregel. Med avseende å efterlevandelivräntorna

torde någon ändring ej böra ske beträffande förslaget örn utsträckt

lid för åtnjutande av livränta till minderåriga barn; i fråga örn livränta

lill efterlevande änka torde däremot förhöjningen av det författningsenliga

livräntebeloppet böra begränsas till 300 i stället för föreslagna 000

kronor årligen.

Lönekommittén anser sig böra förorda, att en reglering av rätten till förhöjda

livränteförmåner vid olycksfall under flygtjänstgöring för ordinarie

beställningshavare verkställes i huvudsaklig överensstämmelse med vad nu

angivits. 1 fråga örn utformningen av erforderliga bestämmelser i ämnet bär

lönekommittén ansett sig icke böra framlägga något förslag. Kommittén

förutsätter, att frågan härom kommer att i första hand underkastas prövning

och förslag av riksförsiikringsanstaltcn, vars utlåtande i ämnet torde

böra inhämtas. Kommittén vill emellertid uttala, alt en förhöjning av livränteförmånerna,

som i princip sträcker sig längre än vad nyss förordats,

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

enligt kommitténs mening icke bör medgivas utan samtidig reduktion av de

högsta flygtilläggsbeloppen.

Försvarsväsendets lönenåmnd har under hänvisning till den allmänna

löneförbättring, lönenämndens förslag till lönebelopp innebure för den militära

personalen, ansett sig böra hemställa, att de högsta flygtilläggens belopp

måtte nedsättas med ett belopp av tio kronor och således utgå med 260,

respektive 200 kronor i månaden. Å andra sidan har lönenämnden funnit

övervägande skäl tala för att ersättningarna till skadade flygare eller till omkomna

flygares efterlevande avvägas i enlighet med de för personalen fördelaktigare

grunder, som angivits i chefens för flygvapnet och flygförvaltningens

i sådant hänseende framlagda förslag av den 12 mars 1938.

Riksförsäkringsanstalten har yttrat sig beträffande frågan om en reglering

av rätten till ersättning vid skador eller dödsfall till följd av olycksfall under

flygtjänstgöring och därvid anfört bland annat följande:

Vidkommande först frågan, var erforderliga stadgande!! i berörda hänseenden

böra införas, vill riksförsäkringsanstalten förorda, att erforderliga

stadganden örn särskilda förmåner vid olycksfall under flygtjänstgöring

sammanföras i en särskild författning.

Vad beträffar frågan, under vilka förutsättningar nu ifrågasatt tilläggsersättning

må utgå, finner riksförsäkringsanstalten, att rätten till sådana

förmåner bör i princip tillkomma envar vid krigsmakten anställd eller värnpliktig,

som i fredstid till följd av olycksfall drabbas av skada, medan han

under tjänstgöring befinner sig å militärt flygplan. Sålunda skulle inbegripas

utom besättningen även den, som eljest under militärtjänstgöring medföljer

flygplan då det är under färd i luften eller vid start eller landning

framföres på marken eller vattnet. Vad sålunda stadgas bör i tillämpliga

delar gälla även under tjänstgöring å annat militärt luftfartyg än flygplan

samt vid fallskärmshopp.

Ifråga örn storleken av de tilläggslivräntor, som i flygmyndigheternas förslag

framförts, hava beställningshavarna uppdelats i två grupper. Den ena

kategorien upptager beställningshavare, som erhållit sådant men, att de

—- utan att lia blivit obrukbara i vanlig tjänstgöring — blivit oförmögna

att vidare nyttjas i flygtjänst. Den andra kategorien utgöres av sådana, vilka

måst avskedas ur tjänst med invalidpension. Erfarenheten har emellertid

visat, att invalida officerare och underofficerare i mycket stor utsträckning

även vid betydande invaliditet beretts möjligheter att kvarstå i aktiv tjänst

intill inträffad pensionsålder. Sådana beställningshavare hava sålunda kunnat

uppbära oavkortade avlöningsförmåner.

Det framlagda förslaget till avlöningsreglemente innehåller icke någon bestämmelse,

att utgående livränta må föranleda minskning i avlöningen. En

konsekvens härav är, att avlöningen enligt stadgandena i 11 § 4 stycket

olycksfallsförsäkringslagen skall presumeras utgöra sådant understöd, som

må avdragas från livränta på grund av invaliditet. Dock må livräntan utgå,

om och i den mån särskilda förhållanden därtill föranleda.

Nämnda stadgande infördes i 11 § olycksfallsförsäkringslagen genom

lag den 26 juni 1936. I proposition nr 218 till 1936 års riksdag med förslag

till lagändringen uttalade föredragande departementschefen (sid. 49) med

anledning av ett yttrande från flygstyrelsen, att som i stadgandet omnämnda

»särskilda förhållanden», som kunde föranleda utbetalande av livränta

trots utgående avlöning, torde kunna räknas även sådana fall, då befattningshavare

på grund av skadan nödgades avstå från en lönande bisyssla

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

103

eller bleve oanvändbar i viss kvalificerad tjänstgöring, som vore förenad

med särskild ersättning. Flygstyrelsen hade i sitt yttrande omnämnt flygtjänstgöring

som en med särskild ersättning förenad tjänstgöring.

Av det anförda framgår, att en beställningshavare vid flygvapnet, som på

grund av skada blir oförmögen till flygtjänst men beredes tillfälle att kvarstå

i aktiv tjänst med oavkortad lön, redan nu kan beredas någon kompensation

för flygtilläggets bortfallande, i det han kan berättigas att vid sidan

av sin lön utfå eventuell livränta helt eller delvis. Riksförsäkringsanstalten

har ännu icke föreliaft något ärende av detta slag till prövning, men det torde

kunna förutsättas, att livräntan bör utgå helt, i varje fall örn den icke är

av mera betydande storlek. Uppgår den årliga arbetsförtjänsten till 3,000

kronor, utgör lägsta livränta — vid 10 procent invaliditet —- 200 kronor

för år.

Efter avgång ur tjänst med ålderspension skall livräntan alltid utgå utan

avdrag, enär ålderspension numera icke skall betraktas som mot livräntan

svarande understöd.

Därest skadan är så allvarlig, att den skadade måste taga avsked med invalidpension,

skall han å livräntan vidkännas avdrag, motsvarande den del

av pensionen, som överstiger det belopp, vartill rätt grundats genom anställningstiden.

Stadgandet härom infördes i 11 § olycksfallsförsäkringslagen

genom ovannämnda lagändring och har ännu icke praktiskt tillämpats

av riksförsäkringsanstalten. På grund härav kunna ostridigt exakta

beräkningar icke framläggas till belysande av vilken sammanlagd ersättning,

som kommer att utgå i olika fall.

Riksförsäkringsanstalten vill för sin del icke göra någon erinran mot flygmyndigheternas

förslag, enligt vilket invalidlivräntorna skulle förhöjas med 50

procent. Förhöjningen synes böra givas karaktären av ett tillägg till livräntan,

vilket icke ingår som integrerande del av denna. Härigenom skulle tilllägget

icke vara underkastat avdragsreglerna i 11 § olycksfallsförsäkringslagen,

med mindre detta särskilt stadgades. Det torde icke vara erforderligt

att angiva, att avdrag å livräntan jämlikt 11 § för sådant tillägg» oj heller

skall ifrågakomma.

Lägsta livränta skulle tillhopa med ovannämnda tillägg komma att utgöra

300 kronor vid 3,000 kronors arbetsförtjänst. Örn en beställningshavare vid

flygvapnet åsamkas en invaliditet av 10 procent och därefter kvarstår i tjänst

men är oförmögen till flygtjänstgöring, skulle han i anslutning till vad ovan

anförts kunna påräkna att vid sidan av lönen erhålla en kompensation av intill

300 kronor årligen. Skulle livräntan utgöra ett mera avsevärt belopp, synes

det vara tveksamt, örn såväl livränta som livräntetillägg böra utgå. I dylikt

fall föreligger emellertid möjlighet till avkortning av livräntan. Vid övervägande

av dylik avkortning bör enligt rikslörsäkringsanstaltens mening

hänsyn få tagas till det utgående livräntetillägget.

Flygmyndigheterna hava i sitt förslag ifrågasatt, huruvida icke en extra ersättning

av 300 kronor för år skulle tillförsäkras sådan beställningshavare,

som på grund av skada bleve oförmögen till flygtjänst men likväl icke skulle

anses berättigad till livränta. Härtill må anföras, att vid invaliditetsgradens

bestämmande hänsyn skall tågås till, bland annat, den skadades yrke. Örn en

beställningshavare vid flygvapnet till följd av skada, exempelvis en ögonskada,

blir oduglig till flygtjänst, synes det därför antagligt, att livränta vanligen

kommer att tillerkännas, även örn skadan i vanliga fall icke anses medföra 10

procents invaliditet. Något mera påtagligt behov av den ifrågasatta bestämmelsen

örn extra ersättning vid invaliditet under 10 procent torde på grund

härav knappast kunna anses föreligga. Riksförsäkringsanstalten finner sig

därför för sin del icke höra förorda en sådan bestämmelse. Det må anmär
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

kas, att lämpligheten av en sådan bestämmelse blir än mera tveksam, i den

mån tilläggsersättningarna i enlighet med riksförsäkringsanstaltens förslag

utsträckas till andra grupper än dem, varå det föreslagna lönereglementet

skall äga tillämpning.

Vad vidare angår den ifrågasatta förhöjningen av utgående livräntor åt

efterlevande till under flygning förolyckade beställningshavare, hava flygmyndigheterna

föreslagit, att maximibeloppen av livräntor till änkor respektive

föräldrar höjas med 600 kronor, vilket belopp av 1936 års lönekommitté

föreslagits nedsatt till 300 kronor.

Till åskådliggörande av de livränte- och pensionsförmåner, som samtidigt

kunna utgå till änkor efter förolyckade flygare, hava inom riksförsäkringsanstalten

verkställts vissa beräkningar. Av dessa beräkningar framgår, bland

annat, att änka efter en kapten med nu utgående pension torde i pensionsoch

livränteförmåner sammanlagt bekomma för år räknat ett belopp av 2,634

kronor, änka efter en löjtnant sammanlagt 2,040 kronor, änka efter en fanjunkare

sammanlagt 1,878 kronor. Tages hänsyn till att änkor efter flygare

böra placeras i särklass med hänsyn till det förhållandet, att de förolyckade i

ekonomiskt hänseende intagit en särställning bland försvarsväsendets beställningshavare,

synas goda skäl tala för att livräntetillägg jämväl här böra utgå.

Att härvid frångå det tillägg av 50 procent, som ansetts böra tillkomma skadade

beställningshavare, synes enligt riksförsäkringsanstaltens mening icke

böra ifrågakomma. Anstalten vill därför föreslå, att efterlevande änka jämte

den henne tillkommande livräntan skall erhålla livräntetillägg med 50 procent

av livräntans belopp.

Flygmyndigheterna hava föreslagit en extra ersättning till efterlevande

barn. Denna extra ersättning skulle bestå däri, att barn skulle äga rätt

till livränta intill nitton års ålder i stället för intill sexton års ålder enligt

nu gällande bestämmelser. Riksförsäkringsanstalten finner intet vara att

erinra mot att en extra ersättning stadgas för efterlevande barn. Enligt

anstaltens mening är emellertid lämpligast, att jämväl denna ersättning gives

formen av ett tillägg till livräntan, att utgå under samma tid som denna,

det vill säga till dess barnet uppnår sexton års ålder. Vidkommande storleken

äv livräntetillägget synes även detta lämpligen kunna bestämmas till

livräntans halva belopp.

Vad angår frågan örn ersättningen till efterlevande föräldrar, torde denna

fråga erhålla ökad praktisk betydelse i den mån tilläggsersättningarna i enlighet

med riksförsäkringsanstaltens förslag utsträckas till andra grupper

än dem, som avses i det föreslagna avlöningsreglementet. Enligt riksförsäkringsanstaltens

mening bör jämväl livräntetillägg till föräldrar eller adoptivföräldrar

kunna utgivas med 50 procent av livräntan. Liksom livränta till

föräldrar eller adoptivföräldrar icke må bestämmas till högre belopp än som

motsvarar värdet av det underhåll, som de av den avlidne åtnjutit, böra

ej heller livränta och livräntetillägg tillhopa överstiga denna gräns.

Där livräntor till efterlevande skulle komma att tillsammans överstiga två

tredjedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst, nedsättas livräntorna till

sammanlagt detta belopp, så länge anledning till nedsättning fortfar. Därvid

skall iakttagas, att livräntor till maka och barn eller adoptivbarn skola

utgå före livränta till föräldrar eller adoptivföräldrar samt att förstnämnda

livräntor skola, i den mån så erfordras, nedsättas i förhållande till vad på

varje livräntetagare belöper. Äro livräntorna på sådant sätt oavkortade,

synas livräntetilläggen, såsom flygmyndigheterna avsett, böra bestämmas med

utgångspunkt från de reducerade beloppen.

Livränta till skadad arbetare kan, när synnerliga skäl äro för handen, efter

beslut av försäkringsrådet på därom av den skadade gjord ansökan helt

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts proposition nr 245.

105

eller delvis utbytas mot ett kapitalbelopp för en gång. Motsvarande torde

böra gälla i fråga om de föreslagna livräntetilläggen å invaliditetslivräntor.

Till efterlevande make, som uppbär livränta och före fyllda sextio år ingår

nytt äktenskap, utgives ett kapital för en gång motsvarande tre fjärdedelar

av den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Någon motsvarande utbetalning av

livräntetillägg synes icke vara motiverad.

Det synes skäligt, att möjlighet beredes för tillerkännande av de ifrågasatta

tilläggsersättningarna även i sådana fall, då skadan inträffat redan före

den av riksförsäkringsanstalten föreslagna förordningens ikraftträdande. Med

hänsyn till att tilläggsersättning i dylika fall i viss utsträckning redan bereus

på extraordinär väg vill riksförsäkringsanstalten föreslå ett stadgande,

att förordningen skall äga tillämpning å tidigare olycksfall, örn och i den

mån Kungl. Majit så beslutar. Tilläggsersättningar, som kunna komma att

tillerkännas enligt detta stadgande, torde böra utgå först från och med dagen

för förordningens ikraftträdande.

Från riksförsäkringsanstaltens förevarande beslut har föredraganden, byrådirektören

Källström, varit skiljaktig, i det han anfört bland annat följande.

Även om skäl kan anses föreligga, att utöver det lämnade uppdraget pröva

behovet av och inkomma med förslag örn tilläggsförmåner jämväl för andra

beställningshavare än dem remissen avser, synas å andra sidan starka betänkligheter

möta för att låta förslaget omfatta samtliga dessa personalgrupper.

Vidkommande fast anställt manskap vid försvarsväsendet må framhållas,

att detta manskap i allmänhet först vid befordran till furir användes

i flygtjänst. Volontärer och korpraler fullgöra däremot marktjänst i

egenskap av mekaniker, smeder o. s. v. Samma är förhållandet med värnpliktiga

med undantag för sådana värnpliktiga, som erhålla utbildning till

officerare. Av det sagda framgår, att behovet av särskilda förmåner för nu

omförmälda grupper icke på långt när är så stort, som beträffande ordinarie

beställningshavare. Med hänsyn till en långvarig, ständig och ansvarsfylld

flygtjänstgöring med åtföljande fysiska och psykiska påfrestningar befinna

sig beställningshavare i officers och underofficers tjänsteställning i en alldeles

särskilt utsatt ställning. Härtill kommer att fast anställt manskap och

värnpliktiga med ytterst få undantag äro ogifta och sällan befinna sig i det

ekonomiska läge, att de kunna väsentligt bidraga till sina föräldrars uppehälle.

Detta utgör ytterligare ett skäl, som motiverar någon tids anstånd

i fråga örn prövningen, huruvida nu nämnda grupper skola tillerkännas särskilda

förmåner.

Antagligen kommer förslag till nytt avlöningsreglemente för fast anställt

manskap att framläggas för nästkommande års riksdag. Det är då av stor

vikt att taga del av de allmänna förmåner, som ett dylikt reglemente kan

komma att föreskriva, innan man går att taga ställning till spörsmålet, huruvida

fast anställt manskap bör tillerkännas förmåner av nu föreslagen

art. Ifrågasättas kan också, huruvida icke erforderliga tilläggsbestämmelser

böra i vad de avse fast anställt manskap och värnpliktiga införas i 1927

ars militärersättningsförordning, vilken torde komma att bliva föremål för

omarbetning i samband med nu pågående revision av gällande olycksfallslörsäkringslag.

De beställningshavare, som här böra ifrågakomma, bliva i första hand

officerare (jämväl fänrikar) och underofficerare vid flygvapnet, samt ordinarie

beställningshavare vid försvarsväsendet i övrigt, som vid olyckstill
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Kungl. Maj:ts proposition nr Bo
fället

vöre stadda i tjänsteutövning och sålunda åtnjöte flygtillägg eller flygtraktamente.

Vid de överväganden jag ägnat frågan örn den allmänna avvägningen av

de under flygtjänstgöring utgående förmånerna, har jag funnit mig böra tillstyrka

lönekommitténs förslag, att flygtilläggen tillsvidare bibehållas vid nuvarande

nivå. Avvägningen av här avsedda förmåner är emellertid i viss

mån beroende av det sätt, på vilket en reglering av rätten till förhöjda livränteförmåner

vid skador eller dödsfall på grund av olycksfall under flygtjänstgöring

kan komma att genomföras. Med hänsyn till sistnämnda frågas

komplicerade beskaffenhet är jag icke beredd att på grundval av den

utav riksförsäkringsanstalten förebragta utredningen nu framlägga något

förslag i ämnet. Enligt min mening bör frågan örn en reglering av rätten

till olycksfallsersättning åt flygande personal eller dess efterlevande lämpligen

upptagas till slutlig prövning och avgörande i ett sammanhang, sedan

avlöningsförhållandena ordnats för försvarsväsendets personal i sin helhet,

däribland även det fast anställda manskapet. Jag anser mig emellertid redan

nu böra uttala, att en mera väsentlig förhöjning av de nuvarande livränteförmånema

enligt min mening bör medföra en omprövning av beloppen av

de olika flygtilläggen.

I anledning av ett härutinnan gjort påpekande av flygvapnets myndigheter

och försvarsväsendets lönenämnd har jag vidtagit den ändring av föreskriften

i 3 mom. av förevarande paragraf, att i enlighet med för utbildningen av

flygvapnets personal numera givna föreskrifter elevtillägg må utgå endast

till beställningshavare, som vid flygvapnet undergår grundläggande utbildning

till flygspanare.

31 §. Ersättning för flyttningskostnad.

De i förslaget till militärt avlöningsreglemente intagna bestämmelserna

om ersättning för flyttningskostnad hava i tillämpliga delar utformats efter

saklig förebild av motsvarande stadganden i civila avlöningsreglementet.

Ersättning för flyttningskostnad skall sålunda utgå bl. a. till beställningshavare,

vilken

a) utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan förflyttats från en

förläggningsort till en annan;

b) vid övergång från icke-ordinarie befattning till ordinarie beställning

eller från beställning inom annan löneplan än den han själv tillhör eller till

följd av befordran eller på grund av förordnande eller kommendering att

uppehålla viss beställning eller befattning nödgats flytta till annan ort; eller

ock

c) eljest fått sig ålagt att byta bostad.

Det under c) upptagna stadgandet innebär i förhållande till nuvarande

bestämmelser en utvidgning av rätten till flyttningskostnadsersättning i så

måtto, att dylik ersättning skulle få utgå även till beställningshavare, som

nödgats byta bostad på en och samma förläggningsort.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

107

1 anslutning till nu gällande bestämmelser har lönekommittén i sista

stycket av förevarande paragraf intagit ett stadgande, som avser flyttningskostnadsersättning

för beställningshavare, vilken på grund av kommendering

såsom aspirant vid generalstabskåren eller såsom elev vid någon av de

militära högskolorna eller såsom intendents- eller förvaltaraspirant måste

företaga flyttning till Stockholm. I samma stycke har kommittén vidare

intagit en föreskrift därom, att bestämmelserna om flyttningskostnadsersättning

icke skola utgöra hinder för beviljande av dylik ersättning i samband

med genomförande av passagesystem vid vissa truppförband enligt vad därom

är särskilt stadgat.

Vissa av de hörda myndigheterna hava framställt anmärkningar mot den

föreslagna avfattningen av bestämmelserna om ersättning för flyttningskostnad.

Chefen för armén: Bestämmelserna angående ersättning för flyttningskostnad

borde erhålla en sådan formulering, att tvekan icke behövde råda

angående flyttningsersättnings utgående även vid kommenderingar och tillträde

av befattningar, vartill vederbörandes samtycke först inhämtats eller

som skett efter ansökan.

Chefen för marinen: Beträffande flyttningsersättning för kustartilleriets

personal från Gotland till fastlandet hade chefen för kustartilleriet givit uttryck

åt det önskemålet, att beställningshavare, som placerats till tjänstgöring

vid Gotlands kustartillerikår i Fårösund, måtte tillerkännas rätt till

sådan ersättning. Flertalet beställningshavare vid nämnda kår finge förutsättas

hava flyttat till Gotland på grund av tvångskommendering från truppförbanden

å fastlandet. Förläggningsorten Fårösunds isolerade läge, tidvis

svåra klimat och små resurser finge anses föranleda till att den ur tjänsten

med pension avgångne i regel väntades önska sig från orten. Det syntes

med hänsyn därtill skäligt, att beställningshavaren efter avgången ur tjänst

bereddes möjlighet till återflyttning till fastlandet. Till ifrågavarande av

chefen för kustartilleriet anförda synpunkter anslöte sig chefen för marinen.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen: Den av lönekommittén föreslagna

bestämmelsen om rätt till flyttningskostnadsersättning för beställningshavare,

som utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan förflyttades

från en förläggningsort till en annan, innebure en väsentlig inskränkning

i beställningshavares rätt att komma i åtnjutande av ersättning för flyttning.

De särskilda förhållanden, som vore rådande inom försvarsväsendet,

syntes motivera, att någon ändring icke vidtoges, i vad som härutinnan för

närvarande gällde. Det syntes knappast skäligt, att vid en förflyttning, som

föranletts av en beställningshavares omplacering till befattning, för vilken

han vore bättre lämpad, denne själv nödgades bära kostnaden för förflyttningen

allenast på den grund, att han i en eller annan form uttalat en önskan

örn densamma.

I anledning av den av lönekommittén föreslagna bestämmelsen örn rätt i

vissa fall till flyttningskostnadsersättning för förvaltaraspirant ville chefen

för flygvapnet och flygförvaltningen erinra därom, att även personal tillhörande

flygvapnet beordrades alf såsom extra elever följa den för arméns förvallaraspirantcr

avsedda lill Stockholm förlagda lörvaltarkursen. Denna

kurs omfattade två perioder örn en respektive tre månader med mellanliggande

tjänstgöring vid egen flygflottilj. Den tid, under vilken utbildningen

förlagts till Stockholm, vore således för flygvapnets förvaltaraspiranter icke

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 245-

på långt när av den varaktighet som för arméns förvaltaraspiranter. Vid sådant

förhållande kunde det icke anses motiverat, att flygvapnets förvaltaraspiranter

under sin tjänstgöring i Stockholm komme i åtnjutande av lön

efter Stockholms ortsgrupp samt ersättning för flyttning, utan syntes dessa

böra erhålla lön efter förläggningsorten jämte i förekommande fall tjänstgöringstraktamente.

Arméförvaltningen: De föreslagna bestämmelserna örn ersättning för

flyttningskostnad hade erhållit en sådan avfattning, att de, vid förslagets antagande,

skulle, med hänsyn till de på det militära förvaltningsområdet gällande

speciella förhållandena, icke komma att täcka samtliga de fall, där

dylik ersättning enligt nu gällande bestämmelser utginge.

För närvarande gällde såsom allmän huvudregel, att ersättning utginge vid

flyttning, som vederbörande beställningshavare företagit på grund av att han

erhållit förändrad förläggningsort. Detta syntes icke hava kommit till fullt

tydligt uttryck i förslaget. Med den lydelse 31 § första stycket erhållit syntes

det icke uteslutet, att krav på flyttningsersättning skulle kunna framställas

av till exempel officer, som kommenderats såsom chef för ett studentkompani.

Även örn dylik kommendering icke innebure uppehållande av viss

befattning, syntes dock i författningsrummet böra tydligt framhållas, att

förändringen i förläggningsort vore det avgörande villkoret för ersättnings

åtnjutande.

Ytterligare kunde framhållas, att bestämmelserna i första stycket a) och

b) i vissa fall icke syntes utesluta varandra. Om t. ex. en officer vid intendenturkåren

förflyttades från befattning såsom regementsintendent vid ett

truppförband till motsvarande befattning vid ett annat, skulle — förutsatt

att han icke gjort ansökning eller uttryckt önskan örn förflyttningen —- stadgandena

i både a) och b) kunna tillämpas. Hade däremot förflyttningen

föregåtts av sådan ansökning etc., skulle vederbörande väl vara utesluten

från rätten till flyttningsersättning enligt stadgandet i a) men däremot kunna

erhålla sådan förmån jämlikt b). Förordnande att uppehålla viss beställning

eller befattning skulle alltså medföra rätt till flyttningsersättning oberoende

av gjord ansökning eller uttryckt önskan. Örn åter beställningshavare

omplacerades till tjänstgöring vid stab eller förvaltningsverk utan att

därmed avsåges uppehållande av viss beställning eller befattning, skulle

flyttningsersättning kunna beredas vederbörande endast under förutsättning,

att han icke gjort ansökning eller uttryckt önskan örn att förflyttas. Ur beställningshavarnas

synpunkt måste det onekligen te sig svårförklarligt, att,

om två beställningshavare båda gjorde ansökning örn omplacering, den, som

i anledning därav förordnades uppehålla viss befattning, komme i åtnjutande

av flyttningsersättning, men sådan förmån till äventyrs förvägrades den

andre, på den grund att han icke foges i anspråk för motsvarande tjänstgöring.

Det förefölle, i anledning av vad nu auförts, som örn skäl knappast förelåge,

att, i den omfattning kommittéförslaget innebure, frångå den hittillsvarande

avfattningen av motsvarande stadganden, vilka visat sig på ett tillfredsställande

sätt reglera hithörande förhållanden. I tydlighetens intresse

borde emellertid författningsrummet kompletteras med en föreskrift, att

flyttningsersättning skulle tillkomma även den, som på grund av Kungl.

Maj:ts därom meddelade föreskrift förklarades skola under tjänstgöring å

annan ort än den vanliga förläggningsorten anses fullgöra ordinarie tjänstgöring

å förstnämnda ort. I tillämpningen hade väl icke rått någon tvekan om,

att ersättning i dylikt fall skulle utgå, men rent formellt sett kunde de nu

gällande bestämmelserna knappast anses täcka dylikt fall.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

109

Marinförvaltningen: Beträffande ersättning för flyttningskostnad inne
bure

förslaget — i likhet med vad som bestämts för civila befattningshavare

— att sådan ersättning skulle utgå till beställningshavare, vilken utan egen

ansökan eller därom »uttryckt önskan» förflyttades från en förläggningsort

till en annan. De citerade orden tydde på att det vore fråga örn en muntlig

överenskommelse eller en muntligt uttryckt önskan. Personalen borde emellertid

med sin chef kunna diskutera möjligheterna för viss förflyttning utan

att därför gå miste om den flyttningsersättning, som eljest skulle utgå. För

de militära förhållandena vore det därför lämpligast, att 31 § a) formulerades

sålunda: »utan egen ansökan förflyttas från en förläggningsort till en

annan».

o Försvarsväsendets lönenämnd: Med hänsyn till de vid försvarsväsendet

rådande speciella befordringsförliållandena ville lönenämnden uttala sig för

att den under a) av förevarande paragraf intagna bestämmelsen omarbetades

i saklig anslutning till motsvarande stadgande i 26 § officersavlöningsreglementet.

I anledning av vad i utlåtandena anförts har jag funnit de föreslagna bestämmelserna

om flyttningskostnadsersättning böra bringas till närmare

överensstämmelse med de nuvarande reglerna i officersavlöningsreglementet.

I enlighet härmed har jag låtit verkställa viss omarbetning av de i första stycket

upptagna föreskrifterna. Därjämte har — i anledning av arméförvaltningens

härutinnan gjorda påpekande — såsom ett nytt tredje stycke införts

ett stadgande därom, att rätt till flyttningsersättning må tillkomma jämväl

beställningshavare, som på grund av Kungl. Majrts därom meddelade föreskrift

förklaras skola under tjänstgöring å annan ort än den vanliga förläggningsorten

anses fullgöra ordinarie tjänstgöring å förstnämnda ort.

Med anledning av det utav chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

gjorda uttalandet, att det icke kan anses motiverat, att flygvapnets förvaltaraspiranter

på grund av sin tjänstgöring i Stockholm skulle komma i åtnjutande

av ersättning för flyttning, har jag funnit mig böra förse stadgandet

i sista styckets första mening med en kompletterande föreskrift därom,

att här avsedd ersättning må utgå, där ej Kungl. Majit för särskilda fall annorlunda

förordnar. Med stöd av denna föreskrift blir Kungl. Majit oförhindrad

att genom särskilt beslut undantaga flygvapnets förvaltaraspiranter

från här avsedd förmån.

Det av chefen för kustartilleriet framställda, av chefen för marinen tillstyrkta

förslaget i fråga örn införande av rätt till flyttningsersättning för i

Fårösund stationerad personal i samband med personalens avgång ur tjänsten

synes icke böra föranleda någon åtgärd i detta sammanhang.

37 §. Allmänna bestämmelser örn sjukvård.

Under 4 mom. av förevarande paragraf har lönckommittén infört ett stadgande

därom, att i fråga örn rätt till sjukvård under sjötjänstgöring gäller

vad därom särskilt stadgas. I enlighet med ett av marinförvaltningen gjort

påpekande har jag vidtagit den jämkningen i avfattningen av stadgandet, att

efter ordet »sjötjänstgöring» infogats orden »och avpollettering från fartyg».

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 245-

38 §. Tjänsteläkare.

I vissa yttranden ha uttalanden gjorts rörande tjänsteläkarorganisationen.

Jag torde senare få återkomma härtill i samband med anmälan av medelsbehovet

för nästa budgetår till ersättningar åt verksläkare m. m.

40 §. Sjukhusvård.

I propositionen nr 263 till 1938 års riksdag med förslag till civilt avlöningsreglemente

upptogos, i huvudsaklig överensstämmelse med vad lönekommittén

härutinnan föreslagit, under 35 § av reglementsförslaget vissa bestämmelser

angående statens bestridande av kostnad för tjänstemans vård å allmänt

sjukhus. Vid ärendets behandling i statsutskottet uttalade utskottet

(uti. nr 161 sid. 72—73), att utskottet icke ansett sig berett att för det dåvarande

fatta definitiv ståndpunkt till huru kostnaderna för vården å allmänt

sjukhus skulle ersättas och huru de i samband därmed framlagda detaljspörsmålen

borde slutligt regleras. I sak hade utskottet den uppfattningen,

att för de särskilda befattningshavarna dessa frågor borde lösas på ett likformigt

sätt, men vissa svårigheter syntes föreligga bland annat därutinnan,

att vid åtskilliga av landsting drivna sjukvårdsinrättningar vården å enskilda

och halvenskilda rum ersattes enligt av landstingen fastställda legosängsavgifter,

varvid särskild ersättning för läkarvård icke utginge. På grund

härav hade utskottet ansett en omarbetning av 35 § böra ske, sedan ytterligare

utredning i ärendet verkställts. Utskottet hemställde, att bestämmelserna

om sjukhusvård i nämnda paragraf måtte utgå och ersättas med en allmän

föreskrift av innehåll, att frågan örn vård å allmänt sjukhus och ersättningen

därför skulle regleras genom särskilda föreskrifter, som beslutades

av Kungl. Maj:t och riksdagen.

Riksdagen beslöt i enlighet med statsutskottets hemställan (riksd. skr.

nr 388).

Lönekommittén framhåller, att bestämmelserna om sjukhusvård m. m.

för försvarsväsendets beställningshavare självfallet böra utformas i nära

anslutning till de regler, som härutinnan kunna bliva fastställda för civilförvaltningens

vidkommande och till vilka de civila lönenämnderna erhållit

uppdrag att utarbeta förslag. Vid utarbetandet av sitt reglementsförslag har

lönekommittén emellertid ansett lämpligt att i tillämpliga delar utgå från

de föreskrifter, som voro intagna i det för 1938 års riksdag framlagda förslagel

till civilt avlöningsreglemente, detta närmast för att angiva, huru enligt

kommitténs förmenande gränsdragningen mellan de olika beställningarna

med avseende å rätten till vårdplats bör äga rum. I enlighet härmed

hava bestämmelserna i 40 § av lönekommitténs reglementsförslag utformats

efter saklig förebild av stadgandena i 35 § av Kungl. Maj:ts förslag till civilt

avlöningsreglemente.

Sedan de civila lönenämnderna inkommit med förslag i ämnet, har Kungl.

Maj .t i proposition nr 223 till årets riksdag framlagt förslag angående ändrad

lydelse av 35 § civila avlöningsreglementet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

lil

Liksom lönekommittén anser jag, att bestämmelserna om sjukhusvård

m. m. för försvarsväsendets beställningshavare böra utformas i anslutning

till de regler, som härutinnan avses för civilförvaltningen. Jag har därför

vidtagit i anledning av det i sist omförmälda proposition framlagda förslaget

betingade ändringar i avfattningen av 40 §.

Av det anförda följer, att jag icke biträder av marinförvaltningen framfört

förslag örn att militärpersonalen skulle erhålla full ersättning för kostnad

för vård å allmänt sjukhus vid all i tjänsten ådragen sjukdom.

47 §. Ersättning för tjänstebostad m. m.

Enligt 42 § 3 mom. civila avlöningsreglementet skall ersättning för tjänstebostad

i första hand bestämmas genom överenskommelse mellan vederbörande

myndighet och tjänsteman. I förslaget till militärt avlöningsreglemente

har lönekommittén under 47 § 3 mom. från nu gällande avlöningsreglemente

upptagit bestämmelse därom, att ersättningen för tjänstebostad

skall bestämmas av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet på förslag

av vederbörande chef. I ett den 26 september 1938 avgivet förslag till riktlinjer

för bestämmandet av ersättning för tjänstebostad har emellertid statens

bostadsnämnd framhållit önskvärdheten av att jämväl för försvarsväsendet

föreskrift måtte meddelas, att överenskommelse skall träffas i berörda

avseende. Under hänvisning till nämnda förslag har försvarsväsendets

lönenämnd, som i likhet med bostadsnämnden ansett övervägande skäl tala

för att enhetliga bestämmelser bliva gällande för statsförvaltningen i dess

helhet, hemställt, att förevarande moment måtte avfattas i överensstämmelse

med de för allmänna civilförvaltningen gällande föreskrifterna.

Då det även enligt min mening får anses önskvärt, att enhetliga regler på

förevarande område tillskapas för statsförvaltningen i dess helhet, har jag

vidtagit härav betingad jämkning i avfattningen av stadgandet i 47 § 3 mom.

57 §. Lönenämnd.

I vissa yttranden ha uttalanden gjorts rörande lönenämndsinstitutionens

organisation. Jag torde senare få återkomma härtill i samband med motsvarande

spörsmål för civilförvaltningen.

Rörande låneärendenas beredning inom Kungl. Maj:ts kansli anför lönekommittén

följande:

I sitt betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente berörde lönekommittén

i samband med frågan örn lönenämnd jämväl spörsmålet

örn de civila löneärendenas beredning inom Kungl. Maj:ts kansli. Kommittén

betonade därvid betydelsen för avlöningsbestämmelsernas likformiga och

konsekventa tillämpning av att beredningen inom Kungl. Maj:ts kansli av de

lönefrågor, i vilka Kungl. Majit skulle hava att fatta beslut eller för riksdagen

framlägga förslag, centraliserades till ett och samina departement,

lämpligen finansdepartementet, i stället för att såsom hittills varit fallet

beredas inom de olika fackdepartementen. Ett sammanförande av löneärendena

till finansdepartementet syntes vara en naturlig konsekvens av att de

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

civila avlöningsreglementen, som för särskilda förvaltningsområden hittills

utfärdats på föredragning av social-, kommunikations-, jordbruks- och handelsdepartementen,

ersattes med ett på finansdepartementets föredragning

utfärdat gemensamt avlöningsreglemente för civilförvaltningen i allmänhet

Härav borde också följa, att alla generella tilläggs- och tillämpningsbestämmelser

till reglementet utfärdades efter beredning inom finansdepartementet,

liksom ock att, där fråga uppstode om framställning till riksdagen angående

ändring i eller undantag från reglementets föreskrifter, sådan fråga borde

behandlas inom finansdepartementet. Men även där Kungl. Maj:t enligt

reglementet hade att fatta beslut i särskilda fall syntes beredning inom ett

och samma departement vara påkallad.

Frågan om en sådan centralisering av löneärendenas behandling berördes

även av chefen för finansdepartementet i propositionen till 1938 års riksdag

med förslag till civilt avlöningsreglemente, därvid departementschefen för

egen del uttalade sig i anslutning till kommitténs uppfattning. I sin skrivelse

i anledning av propositionen förklarade sig riksdagen vilja understryka de

i propositionen gjorda uttalandena örn önskvärdheten av centralisering till

finansdepartementet av löneärendena inom Kungl. Maj:ts kansli, en åtgärd

som enligt riksdagens mening vöre en viktig förutsättning för en likformig

och konsekvent tillämpning av de nya lönebestämmelserna.

Då förslaget till militärt avlöningsreglemente uppbyggts efter i huvudsak

samma principer som det nya civila avlöningsreglementet och bestämmelserna

i reglementsförslaget på betydelsefulla punkter äro helt och hållet

eller nära överensstämmande med civila avlöningsreglementet, synes det

kommittén följdriktigt, att jämväl beredningen av på Kungl. Maj:ts beslut

beroende ärenden rörande försvarsväsendets löneförhållanden — i varje fall

i den mån de äro av mera principiell och för ernåendet av likformighet inom

det statliga lönesystemet betydelsefull art — övertages av finansdepartementet.

Kommittén — som förutsätter, att även det militära avlöningsreglementet

utfärdas på finansdepartementets föredragning — anser sålunda

givet att, där fråga uppstår om framställning till riksdagen rörande ändring

i eller undantag från det militära avlöningsreglementets föreskrifter, sådan

fråga beredes inom finansdepartementet. Vidare torde inom finansdepartementet

böra behandlas alla ärenden angående utfärdande av generella tillläggs-

och tillämpningsföreskrifter till sagda avlöningsreglemente liksom ock

rörande ändringar i dylika föreskrifter. Utseendet av ledamöter i försvarsväsendets

lönenämnd torde ock böra ankomma på finansdepartementets föredragning.

Ur synpunkten av önskvärd likformighet vid det statliga lönesystemets

tillämpning skulle det onekligen vara till fördel, om till finansdepartementet

även kunde förläggas beredningen av de lönefrågor, i vilka Kungl. Maj:t

jämlikt det militära avlöningsreglementets bestämmelser skulle hava att fatta

beslut i varje särskilt fall. Det lärer emellertid icke nu kunna tillförlitligt

bedömas, huruvida även organisatoriskt sett ett överförande till finansdepartementet

av dessa jämförelsevis talrika ärenden skulle framstå såsom en

lämplig åtgärd. Ett ställningstagande härutinnan synes böra få anstå till en

senare tidpunkt, då närmare erfarenhet vunnits rörande arbetsförhållanden

och erforderliga arbetskrafter å den byrå inom finansdepartementet, som

efter sammanförandet till detta departement av de civila löneärendena får

till åliggande att bereda dessa ärenden. Hänsyn bör härvid jämväl tagas till

frågan örn lämplig personalorganisation inom försvarsdepartementet. Det må

erinras därom, att inom försvarsdepartementet för närvarande finnes inrättad

en särskild byrå, som förutom andra uppgifter har till åliggande att

bereda försvarsväsendets lönefrågor och som genom en överflyttning av löne
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

ärendena till annat departement givetvis skulle få sitt verksamhetsområde

icke oväsentligt minskat. Örn sålunda försvarsväsendets löpande avlöningsärenden,

med de undantag som ovan sagts, tills vidare bibehållas inom försvarsdepartementet,

bör emellertid självfallet förutsättas, att beredningen

av de på försvarsdepartementets föredragning ankommande lönefrågorna,

i den man de äro av betydelse ur synpunkten av en enhetlig och konsekvent

tillämpning av de statliga lönebestämmelserna, sker gemensamt med finansdepartementet.

Vad lönekommittén sålunda anfört har icke blivit föremål för något uttalande

vid ärendets remissbehandling. För egen del ansluter jag mig till lönekommitténs

ståndpunkt.

58 §. Reglementets tillämplighet.

I denna paragraf har lönekommittén upptagit bestämmelser, vilka dels reglera

förutsättningarna för reglementets giltighet beträffande beställningshavare,

som redan före reglementets ikraftträdande vunnit ordinarie anställning,

och dels angiva, i vad mån ändringar i de stadganden, som innefattas

i reglementet, kunna under löpande löneregleringsperiod göras tillämpliga på

beställningshavare, som blivit underkastade reglementets stadganden. Beträffande

motiveringen för ifrågavarande bestämmelser, vilka icke påkalla

något särskilt uttalande från min sida, tillåter jag mig hänvisa till sid. 231—

233 av kommitténs betänkande.

Reglementets ikraftträdande.

Lönekommittén har förutsatt, att militära avlöningsreglementet skulle träda

i kraft den 1 juli 1939 eller vid samma tidpunkt som civila avlöningsreglementet.

Jag utgår fran att arbetet med utfärdande av erforderliga tilläggsbestämmelser

till militära avlöningsreglementet ävensom övriga förberedande

åtgärder för att bringa reglementet i tillämpning skola kunna så bedrivas,

att reglementet kan träda i kraft vid nyss angiven tidpunkt.

4. Avlöningsförhållandena för beställningshavare å övergångsstat.

1936 års lönekommitté. Lönekommittén erinrar om att 1930 års militäravlöningssakkunniga

ansett sig böra föreslå, att lönen till de å övergångsstat

uppförda beställningshavarna skulle, oavsett om överföringen skett frivilligt

eller tvångsvis, beräknas på grundval av de nya löneplaner, som de

sakkunniga framlade i sitt förslag till militärt avlöningsreglemente. I anslutning

härtill anför lönekommittén följande:

En väsentlig anledning till denna de sakkunnigas ståndpunkt, som avviker

fran vad eljest i allmänhet plägat tillämpas vid löneregleringar, torde

vara att söka i den omständigheten, att det då icke var fråga om en reell

reglering av lönerna - - lat vara att förslagets genomförande skulle medfört

löneförbättringar — utan örn en i huvudsak formell omarbetning av löneplanerna

för inarbetande av dyrtidstillägget i de fasta lönerna. En bidragan
Bihang

till riksdagens protokoll 1939. 1 sorni. Nr 245. 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 245

de orsak utgjorde önskemålet att personalen å övergångsstat ej i pensionshänseende

skulle ställas sämre än beställningshavare å aktiv stat, vilka då

ännu ej kommit i åtnjutande av definitiv pensionsreglering i anledning av

1921 års lönereglering. En sådan pensionsreglering har emellertid sedermera

vidtagits genom antagande av 1935 års militära tjänstepensionsreglemente.

Enligt lönekommittén ställer sig spörsmålet örn ordnandet av de till övergångsstat

överförda beställningshavarnas löneförhållanden principiellt annorlunda,

därest — såsom skett i det nya civila avlöningsreglementet och nu

avses skola ske jämväl i ett nytt militärt avlöningsreglemente — inarbetande

av dyrtidstillägg i de fasta lönerna kombineras med en allmän reglering

uppåt av lönenivån. Den frågan uppställer sig då, huruvida och i vad mån

den å övergångsstat uppförda personalen bör bliva delaktig av en dylik reell

lönereglering och av en därav sannolikt föranledd ny pensionsreglering.

Lönekommittén erinrar vidare örn att kommittén berört fragan örn avlöningsförhållandena

för personal å övergångsstat i kommitténs betänkande

angående civilt avlöningsreglemente (sid. 250). Kommittén anförde därvid,

att det nya civila avlöningsreglementet icke borde erhålla tillämpning å befattningshavare,

som vore uppförda å indragnings- eller övergångsstat och

som icke hade tjänstgöringsskyldighet, även om de åtnjöte avlöning enligt

något av de nu gällande avlöningsreglementena. Mot denna uppfattning gjordes

ingen erinran vare sig från Kungl. Maj:ts eller riksdagens sida. Det har

sålunda förutsatts, att civila avlöningsreglementet skall äga tillämpning å

befattningshavare å övergångsstat, därest han har tjänstgöringsskyldighet.

Någon betänklighet har ej ansetts behöva hysas mot en sådan anordning,

alldenstund det inom civilförvaltningen icke lärer förekomma, att en befattningshavare

uppföres å övergångsstat utan att han även i fortsättningen tages

i anspråk för tjänstgöring i samma omfattning som den »aktiva» eller icke

övertaliga personalen. Tjänstemän, som vid en omorganisation inom civilförvaltningen

anses böra avföras från aktiv tjänst, överföras enligt nuvarande

praxis å indragningsstat.

Även den å övergångsstat vid försvarsväsendet uppförda personalen är,

framhåller lönekommittén, underkastad tjänstgöringsskyldighet, vare sig vederbörande

frivilligt eller tvångsvis överförts till övergångsstat. Emellertid föreligger

i avseende å tjänstgöringsskyldigheten en väsentlig skillnad mellan den

frivilligt och den tvångsvis överförda personalen: i fredstid kan endast av

den senare uttagas tjänstgöring utöver en periodiskt återkommande minimitjänstgöring;

den frivilligt överförda personalens tjänstgöringsskyldighet är

däremot begränsad till en obligatorisk minimitid.

Lönekommittén anför därefter i huvudsak följande:

Då lönekommittén haft att taga ståndpunkt till frågan, hur avlöningsförhållandena

för personal å övergångsstat vid försvarsväsendet böra ordnas

efter införandet av ett nytt militärt avlöningsreglemente, har kommittén till

en början ansett sig icke kunna tillråda att, såsom 1930 års militäravlöningssakkunniga

ifrågasatte, till det nya avlöningsreglementet generellt skulle

överföras alla beställningshavare på övergångsstat. Häremot möta betänkligheter

både ur principiella synpunkter och med hänsyn till de skiftande

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245. 115

förhållanden, som råda beträffande olika grupper av dessa beställningshavare.

I fråga om de frivilligt överförda beställningsliavarna synas rimliga sakskäl

icke kunna anföras för att nu vidtaga en ny reglering av lönenivån

genom överflyttning av dessa beställningshavare på ett nytt avlöningsreglemente.

Ifrågavarande beställningshavare hava, på egen ansökan, år 1925 en

gång för alla avförts från aktiv stat, nied rätt att åtnjuta 75 procent av då

gällande löner för lägsta ortsgrupp men nied skyldighet att fullgöra i genomsnitt

en månads tjänstgöring vartannat år. Att en eller annan av beställningshavarna

enligt frivilligt åtagande bestrider tjänstgöring därutöver,

mot åtnjutande av tjänstgöringstraktamente, förändrar i realiteten icke denna

befattningshavargrupps karaktär av övertalig personal, vars arbetskraft icke

avsetts att utnyttjas i fredstid. De frivilligt överförda äro i själva verket närmast

att jämställa nied sådan civil personal, som överförts till indragningsstat

utan tjänstgöringsskyldighet. Ett medtagande i löneregleringen av en

sådan grupp skulle strida mot hittills tillämpade löneregleringsprinciper och

åsamka staten kostnader, vilka måste betecknas som onödiga och icke ens

kunna motiveras av billighetsskäl.

I viss mån annorlunda ställer det sig med de tvångsvis överförda beställningshavarna.

Dessa hava utan egen ansökan fått sin militära bana avbruten

och alltså ofrivilligt försatts i det läget, att de icke automatiskt kunna

bliva delaktiga av en ny lönereglerings förmåner, något som de utan statens

tvångsingripande eljest skulle hava blivit. De äro också formellt underkastade

full tjänstgöringsskyldighet, även om denna skyldighet i övervägande

antalet fall icke utnyttjas. Ur nu antydda synpunkter har inom lönekommittén

övervägts, huruvida icke ersättningen till den tvångsvis överförda

personalen borde generellt baseras på det nya avlöningsreglementet.

I sak skulle en sådan lösning —- vilken skulle överensstämma med yrkanden

från personalhåll — innebära, att den tvångsvis överförda personalen inordnades

under det nya avlöningsreglementet med iakttagande i tillämpliga

delar av de i 1925 års förenämnda kungörelse givna särskilda reglerna för

lönens bestämmande.

Mot en dylik lösning kunna emellertid riktas vägande erinringar. Ett bifall

till förslaget skulle innebära, att löneregleringens förmåner bleve utsträckta

till en mängd beställningshavare, vilka icke alls tagas i anspråk

utöver minimitjänstgöringen. Det skulle alltså medföra kostnader för en

höjning av avlöningen även flir personer, vilka sedan ett årtionde tillbaka

inriktat sig på verksamhet väsentligen utom statstjänst och av vilka kanske

många äro ekonomiskt oberoende av lönen å övergångsstat. Såsom konsekvens

av en dylik generell lönereglering skulle därjämte komma nödvändigheten

att ställa pensionsförmånen i relation till den höjda lönenivån, vilket

skulle draga med sig ytterligare kostnader. Ett bifall till förslaget skulle

onekligen innebära ett steg utöver vad hittills plägat tillämpas vid löneregleringar.

Endast i den mån övergångsstatarnas tjänstgöringsskyldighet fullt

utkräves och alltså personalens arbetskraft helt tages i anspråk, skulle ett

medtagande i löneregleringen av denna grupp överensstämma med allmän

praxis inom civilförvaltningen.

Med hänsyn till vad nu senast framhållits kunde en sådan gränsdragning

ifrågasättas, att endast sådana tvångsvis överförda beställningshavare, sorn

uppehålla för pensionerad personal avsedda arvodestjänster eller eljest tagas

i anspråk för ständig tjänstgöring, inordnades under det nya avlöningsreglementct.

Ur principiella och ekonomiska synpunkter kunde ett dylikt alternativ

väl försvaras; det må erinras, att tvångsvis överförd beställningshavare.

sorn uppehåll!''!'' arvodesbefattning eller eljest är i ständig tjänstgöring, be
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

rättigats uppbära de särskilda provisoriska lönetillägg, vilka i avvaktan på

en blivande lönereglering tillerkänts personal å aktiv stat.

Å andra sidan måste anmärkas, att en kategoriklyvning av den tvångsvis

överförda personalen på angivet sätt torde vara svår att i praktiken konsekvent

verkställa. Enligt vad som försports, hava redan under nuvarande

förhållanden olika meningar gjort sig gällande, när det gällt att avgöra, vilken

personal som skulle komma i åtnjutande av de provisoriska lönetilläggen. En

beställningshavare, som under ett visst år är inkallad till full tjänstgöring,

kan ett annat år vara ur tjänst och vice versa. Ville man å det nya avlöningsreglementet

överföra någon grupp bland de tvångsvis överförda, bleve man

sannolikt av praktiska skäl nödsakad att medtaga alla till denna kategori

hörande. Det torde också kunna sägas, att ur synpunkten av en rättvis ersättning

under tjänstgöringens fullgörande fullgoda sakskäl för en differentiering

mellan ständigt tjänstgörande och för kortare tider inkallade knappast

föreligga. Det kan ifrågasättas, om tillräcklig anledning gives att kvarhålla

den, som tjänstgör en viss del av året, i en principiellt sämre löneställning

än den, som tjänstgör hela året. En beställningshavare, som genom en tvångsåtgärd

utestängts från befattning å aktiv stat men likväl har tjänstgöringsskyldighet,

kan med visst fog göra anspråk på att under inkallelse till tjänstgöring,

vare sig denna inskränkes till den obligatoriska minimitiden eller omfattar

tid därutöver, erhålla ersättning baserad på samma grundlön som den,

vilken gäller för i aktiv tjänst varande beställningshavare.

Då sålunda å ena sidan ett medtagande i löneregleringen av all tvångsvis

överförd personal till synes skulle sträcka sig för långt och å andra sidan

en begränsning till allenast ständigt tjänstgörande skulle vara svår att i

praktiken genomföra samt knappast skulle bereda personalen rättvisa under

tjänstgöring, har lönekommittén ansett sig böra stanna vid ett annat alternativ

för frågans lösning. Detta alternativ går ut på, att visserligen ingen

beställningshavare å övergångsstat formellt överföres till de nya avlöningsbestämmelserna

men att å andra sidan all tvångsvis överförd personal under

själva tjänstgöringen — vare sig obligatorisk eller ej och vare sig långvarig

eller kort — får sin ersättning grundad på det nya avlöningsreglementet. Till

närmare utveckling härav anför lönekommittén följande:

I sak skulle en sådan lösning innebära, att de i kungörelsen 1925: 429 angivna

grunderna skulle lända till efterrättelse på basis av löneklassbeloppen

i de blivande nya löneplanerna i stället för 1921 års löneplaner. Även de i

det nya avlöningsreglementet innefattade bestämmelserna örn kallortstillägg,

tjänstledighetsavdrag, semester, rörligt tillägg och flertalet andra särskilda

förmåner böra därvid i tillämpliga delar bliva gällande under inkallelse till

tjänstgöring. I övrigt böra kungörelsens föreskrifter i förekommande fall

tillämpas på grundval av 1921 års avlöningsreglemente, eventuellt med den

modifikationen, att löneplanebeloppen uppräknas med 10 procents dyrtidstillägg

och de nya reglerna om rörligt tillägg komma i tillämpning. Beträffande

de detaljföreskrifter, som bliva erforderliga för förslagets genomförande,

torde det få ankomma på vederbörande förvaltningsmyndigheter eller

försvarsväsendets lönenämnd att avgiva förslag.

Det ligger i sakens natur, att det förslag till lösning av övergångsstatamas

löneförhållanden, som av lönekommittén här ovan förordats, för statsverket

kommer att ställa sig avsevärt mindre kostsamt än ett överförande till de nya

avlöningsbestämmelserna av all tvångsvis överförd personal. Ehuru svång
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

117

heter föreligga att med det material, som står kommittén till buds, tillförlitligt

beräkna kostnaderna, har dock kommittén ansett sig böra verkställa vissa

approximativa överslagsberäkningar för att utröna kostnadernas storleksordning,

såvitt angår tvångsvis överförd personal. Det har därvid visat sig,

att ett genomförande av den princip, som tillämpades i 1930 års militäravlöningssakkunnigas

förslag, skulle medföra en kostnadsökning i förhållande

till nuvarande utgifter för övergångsstaten av omkring 150,000 kronor för

år, medan ett bifall till lönekommitténs förslag kan beräknas draga en merkostnad

för år av i runt tal 50,000 kronor.

En lösning i enlighet med det ovan förordade alternativet bör givetvis icke

medföra någon som helst reell ändring i avlöningsförhållandena för frivilligt

överförd personal. Huruvida av praktiska skäl även för denna personal en

uppräkning av löneplanebeloppen, motsvarande 10 procents dyrtidstillägg,

och en tillämpning av de nya reglerna för rörligt tillägg bör äga rum, är en

fråga till vilken lönekommittén ansett sig icke böra taga ståndpunkt.

Om, såsom här förordats, ingen beställningshavare på övergångsstat formellt

inordnas under det nya avlöningsreglementet, kan givetvis ej heller

ifrågakomma att generellt genomföra någon ändring i pensionshänseende.

Detta synes också vara principiellt riktigt. All personal vid försvarsväsendet

med lön enligt 1921 års avlöningsreglemente erhöll år 1935 en av löneregleringen

betingad pensionsreglering, och att därutöver vidtaga höjning av pensionsförmånen

synes icke påkallat i fråga örn sådana beställningshavare,

som ej tagas i anspråk för tjänstgöring i större omfattning. För beställningshavare,

vilka äro i ständig tjänstgöring och därigenom komma att stadigvarande

uppbära lön enligt de nya bestämmelserna, måste det emellertid

framstå såsom skäligt, att även pensionsförmånerna avvägas i anslutning till

vad som kan komma att bliva bestämt för den personal å aktiv stat, vilken

blir delaktig av den nya löneregleringen. Därest dylika önskemål vinna beaktande,

torde särskilda bestämmelser i detta ämne framdeles få meddelas.

Möjligen kan det ifrågasättas, att även tvångsvis överförda beställningshavare,

vilka — utan att vara i ständig tjänstgöring — under en följd av år

varit inkallade i större omfattning, erhålla någon förhöjning av sina pensioner

enligt grunder, som jämväl torde få utarbetas och utfärdas i särskild

ordning. Dessa frågor falla emellertid utanför lönekommitténs uppdrag och

torde i stället få prövas av de enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 juni

1938 tillkallade pensionssakkunniga.

Avgivna yttranden. Av de hörda myndigheterna ha chefen för armén och

försvarsväsendets lönenämnd uttalat sig för lönekommitténs förslag. Marinförvaltningen

anser, att all den personal, som tvångsvis överförts å övergångsstat,

bör göras delaktig av samma förbättringar i löne- och pensionshänseende,

som avses för den aktiva personalen. Ehuru arméförvaltningen icke ansett

sig kunna i allo instämma i lönekommitténs uttalanden rörande den å

övergångsstat frivilligt överförda personalen, har ämbetsverket icke velat

framställa något yrkande i denna del. Beträffande den tvångsvis överförda

personalen anför arméförvaltningen följande:

Mot det av lönekommittén framlagda förslaget torde till en början kunna

riktas den invändning, alt det synes komma att medföra åtskilliga administrativa

besvärligheter därigenom att ickc-ständigt tjänstgörande beställningshavare

skulle under ett och samina år komma att för olika perioder avlönas

efter skilda avlöningsreglementen. Bortsett härifrån synes förslaget knappast

skipa lull rättvisa gentemot de tvångsvis överförda beställningshavarna. Vid

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 245-

bedömandet härav måste beaktas, att, på sätt också i betänkandet framhållits,

beställningshavarna i fråga genom överföringen till övergångsstat fått sin

militära bana avbruten och alltså ofrivilligt försatts i det läget, att de icke

automatiskt kunna bliva delaktiga av en ny lönereglerings förmåner, något

som de utan statens tvångsingripande eljest skulle hava blivit. De hava vidare

avstängts från utsikterna att vinna befordran till högre beställning och

även möjligheterna att vinna uppflyttning till högre löneklass hava för dem

avsevärt beskurits. Oberoende härav äro de underkastade full tjänstgöringsskyldighet

och även örn denna, såsom kommittén framhåller, i övervägande

antalet fall icke utnyttjas, torde dock fall hava förelegat, då en tvångsöverförd

beställningshavare nödgats avstå från erhållen civil anställning för fullgörande

av militär tjänstgöring under längre eller kortare tid.

Det förefaller arméförvaltningen, som om ett behörigt hänsynstagande till

de anförda förhållandena skäligen bort föranleda förslag om att samtliga

tvångsöverförda beställningshavare skulle erhålla ersättning enligt de nya

avlöningsbestämmelserna. Visserligen har enligt det nu framlagda förslaget

inarbetandet av dyrtidstillägg i de fasta lönerna enligt kommitténs uttalande

kombinerats med en allmän reglering uppåt av lönenivån. Den erhållna

löneökningen är emellertid, såsom kommittén också själv framhåller, av synnerligen

måttlig storlek. Enligt av lönekommittén verkställda överslagsberäkningar

skulle ett överförande till de nya avlöningsbestämmelserna av all

tvångsvis överförd personal medföra en kostnadsökning i förhållande till nuvarande

utgifter för övergångsstaten av omkring 150,000 kronor för år, medan

ett bifall till kommitténs förslag beräknas draga en merkostnad för år

av i runt tal 50,000 kronor. I betraktande av de betydande kostnader, som

äro förbundna med övergångsstaten -— i statsverkspropositionen till innevarande

års riksdag rörande fjärde huvudtiteln beräknade till 1,570,000 kronor

— förefaller det, som örn skillnaden mellan de av lönekommittén beräknade

ökade kostnaderna (150,000 — 50,000 =) 100,000 kronor knappast

kan vara av den storleksordning, att hänsyn till kostnadsökningen .skulle

behöva utesluta en eljest såsom skälig och rättvis ansedd reglering av den

tvångsvis överförda personalens avlöningsförhållanden.

Arméförvaltningen förordar därför att nu nämnd personal får komma i

åtnjutande av ersättning såväl under tiden för tjänstgöring som eljest enligt

de blivande nya avlöningsbestämmelserna för personal å aktiv stat.

Den i betänkandet berörda frågan om uppräkning av lönebeloppen för all

personal å övergångsstat med 10 procents dyrtidstillägg och den i samband

därmed ifrågasatta tillämpningen av de nya reglerna örn rörligt tillägg anser

arméförvaltningen medföra vissa fördelar. Ämbetsverket tillstyrker därför

förslaget i denna del.

Departements- Till lönekommitténs förslag rörande avlöningsförhållandena för beställchefen.

ningshavare å övergångsstat ansluter jag mig. Jag anser mig i övrigt, i anledning

av arméförvaltningens uttalande, endast böra framhålla, att frågan

om dyrtidstilläggets inarbetande i lönebeloppen för samtliga beställningshavare

å övergångsstat icke nu bör upptagas till prövning med hänsyn till detta

spörsmåls nära samband med frågan örn en allmän avveckling av dyrtidst

[Häggen.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

119

5. Beställningshavares rätt att från kronans förråd utbekomma

förnödenheter m. m.

Enligt bestämmelser i vederbörliga förvaltningsreglementen hava officerare

och underofficerare med vederlikar sedan gammalt åtnjutit rätt att från

kronans matinrättningar, förråd och dylika anstalter mot ersättning utbekomma

tillagad portion, proviant-, beklädnads- och utrustningsartiklar

ävensom att vid kronans verkstäder låta tillverka och reparera uniformspersedlar

och övrig tjänstutrustning.

I sitt den 5 mars 1918 avgivna betänkande och förslag rörande tillfällig

löneförbättring för viss personal vid armén och marinen framhöllo 1917

drs militära avlöningssakkunniga (betänkandet sid. 300) önskvärdheten av

att en utredning komme till stånd för belysande av frågan, huruvida och i

sådant fall i vilken utsträckning nu angivna förmåner borde fortfarande

tillkomma personalen. Vad särskilt anginge rätten att uttaga proviant samt

intendenturmateriel, finge det anses givet, att denna förmån i allmänhet

utfallit rätt ojämnt, då densamma enligt gällande bestämmelser varit i varje

särskilt fall beroende på vederbörande chefs eller myndighets prövning.

Den sålunda förordade utredningen kom emellertid icke till stånd. Då

1918 års militåravlöningssakkunniga i sitt den 10 februari 1921 avgivna

betänkande och förslag rörande lönereglering för arméns och marinens personal,

del II, berörde förevarande fråga (betänkandet sid. 124), yttrade de

sakkunniga allenast, att de icke funnit anledning föreslå indragandet av

ifrågavarande förmåner. De sakkunniga upptogo i sitt förslag till officersavlöningsreglemente

ett stadgande om rätt för beställningshavama att åtnjuta

nämnda förmåner enligt de bestämmelser, som meddelades av Kungl.

Maj:t. Detta stadgande inflöt i 1921 års provisoriska officersavlöningsreglemente

och har sedermera med oförändrat innehåll upptagits i 22 § av 1927

års officersavlöningsreglemente. Med nämnda paragraf bör jämföras det i

4 kap. 1 § av gällande tilläggsbestämmelser till de militära avlöningsreglementena

intagna stadgandet, enligt vilket i fråga om rätt för beställningshavare

att mot ersättning uttaga portion m. m. skall gälla vad därom i

vederbörliga förvaltningsreglementen särskilt stadgas.

Ett med bestämmelsen i 22 § officersavlöningsreglementet i viss mån

korresponderande stadgande återfinnes i reglementets 20 §, enligt vilken

ersättning för tillhandahållande av bränsle — beräknad efter statsverkets

självkostnadspris — i förekommande fall skall erläggas i den ordning, vederbörande

myndighet bestämmer.

Efter att hava lämnat en redogörelse för de förvaltningsföreskrifter, vilka

reglera rätten till utbekommande av förnödenheter m. m. från kronans förråd,

har 19,36 drs lönekommitté till en början erinrat dels att riksdagens revisorer

vid ett tillfälle funnit sig böra påtala vissa missförhållanden i samband

med utlämningen av proviantartiklar från kronans förråd och dels att

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

från privata köpmannaorganisationers sida vid upprepade tillfällen framhållits

såsom ett önskemål, att frågan om den statliga detaljhandel, som förekomme

vid försvarsväsendet, måtte göras till föremål för närmare övervägande.

I syfte att erhålla en närmare belysning av den föreliggande frågan har

lönekommittén från vederbörande centrala förvaltningsmyndigheter införskaffat

upplysningar, dels huruvida ifrågavarande, militärpersonalen tillagda

förmån ur statens synpunkt ansåges medföra olägenheter i förvaltningshänseende,

med hänsyn till eventuella svårigheter att förebygga missbruk

eller eljest, samt huruvida dylika olägenheter, i den mån sådana förelåge, ansåges

kunna uppvägas av de fördelar av omsättning i förråden o. dyl., som

kunde vara förenade med förmånens utnyttjande, dels ock angående det sätt,

varpå utlämningen av proviantartiklar m. m. i praktiken vöre närmare organiserad,

samt rörande den omfattning, vari rätten att utbekomma varor av

personalen begagnats. En sammanfattande redogörelse för utredningen på

dessa punkter finnes intagen å sid. 101—104 av kommitténs betänkande.

För egen del har lönekommittén anfört i huvudsak följande (sid. 104—

106).

Av vad de hörda myndigheterna anfört liksom ock av den siffermässiga

utredning, som bifogats utlåtandena, har lönekommittén bibragts den uppfattningen,

att de förmåner, örn vilka här är fråga, i allmänhet icke kunna

anses representera någon mera avsevärd ekonomisk fördel för personalen vid

försvarsväsendet. Rätten till inköp av proviant, vilken i den allmänna diskussionen

i frågan närmast varit föremål för uppmärksamhet, torde stundom —

väsentligen beroende på lokala förhållanden — hava inneburit en viss lättnad

för en del av personalen, men möjligheterna till utnyttjande av denna

rätt hava varit ganska ojämna. Dess ekonomiska värde lärer under alla förhållanden

hava varit tämligen obetydligt, vilket i stort sett också torde gälla

övriga här avsedda förmåner.

Med hänsyn härtill synes anledning icke föreligga att betrakta ifrågavarande

förmåner ur synpunkten av något samband med en lönebestämning för

den militära personalen. Så har veterligen ej heller tidigare varit förhållandet.

Ifrågavarande rekvisitionsrättigheter voro före 1921 års lönereglering

utformade helt vid sidan av avlöningsbestämmelserna, och i förarbetena till

nämnda lönereglering förekommer ingenting, som ger anledning antaga, att

inregistrerandet i avlöningsreglementet av dessa sedan gammalt gällande

rättigheter i någon mån utövat inflytande på löneavvägningen. Det synes icke

föreligga något skäl att nu anlägga ett annat betraktelsesätt. Att generellt

sammankoppla en eventuell rätt för personalen till rekvisitioner ur kronans

förråd m. m. med lönebestämningen eller med avlöningsföreskrifternas utformning

synes därför icke vara påkallat.

Av särskilda skäl torde emellertid hittillsvarande rekvisitionsrätt i vissa

delar alltjämt böra upptagas i lönebestämmelserna. I annat sammanhang

föreslår lönekommittén, i viss anslutning till de för civilförvaltningens personal

beslutade anordningarna för täckandet av merkostnader för tjänstedräkt,

införande av ett årligt ekiperingsbidrag till beställningsliavare med

uniformsplikt. Då kommittén därvid ansett sig böra beräkna beloppet av

detta bidrag med utgångspunkt från tillverkningskostnaderna vid kronans

intendenturverkstäder, har det synts vara följdriktigt, att rätten till ett dylikt

bidrag kombineras med rätt att till självkostnadspris från kronans förråd

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

121

utbekomma uniformspersedlar eller därför erforderliga materialier liksom

ock med rätt att vid kronans verkstäder låta tillverka dylika persedlar. En

sådan kombination utgör nämligen förutsättningen för att bidraget skall för

personalen kunna få det ekonomiska värde, till vilket det beräknats. Likaledes

har, i överensstämmelse med vad som stadgats för civilförvaltningens

vidkommande, i reglerna om skyldighet att bebo tjänstebostad m. m. ansetts

böra intagas en bestämmelse örn tillämpande av självkostnadspris för bränsle

och belysning i de fall, då på grund av särskilda omständigheter prövas

skäligt att tillhandahålla beställningshavare dylika förmåner.

I övrigt synes det lönekommittén icke vara erforderligt eller lämpligt att

i avlöningsreglementet intaga några bestämmelser om naturaförmåner av

ifrågavarande slag. Den i ämnet förda diskussionen har visat, att ett upptagande

i avlöningsförfattningarna av vissa rättigheter för personalen i

förevarande hänseende lätt ingiver en missvisande föreställning örn en personalen

tillkommande avlöningsförmån. En eventuell möjlighet att rekvirera

vissa förnödenheter eller att uttaga portion bör emellertid icke, lika litet som

de vid vissa affärsverk för närvarande förekommande s. k. förmånerna av

mindre värde (fri telefon vid telegrafverket, fria resor vid statens järnvägar,

fri elektrisk belysning vid statens vattenfallsverk), betraktas såsom avlöningsförmån.

Ur denna synpunkt finnes ej helier för staten någon anledning

att genom stadgande i avlöningsreglementet garantera personalen en bestående

rätt i detta avseende. I den mån det anses ur tjänstesynpunkt önskvärt

eller eljest lämpligt, att kronan mot ersättning fullgör vissa naturaprestationer,

lära föreskrifter härom böra meddelas i annan ordning än genom avlöningsbestämmelser.

I enlighet med den uppfattning, som lönekommittén sålunda angivit, har

kommittén i sitt förslag till militärt avlöningsreglemente icke upptagit andra

stadganden om naturaförmåner av här ifrågavarande slag än bestämmelser

om uniformspersedlar m. m. samt örn självkostnadspris i vissa fall för tilldelat

bränsle och lyse. Frågan örn bibehållande eller avskaffande av hittillsvarande

rekvisitionsrätt i övriga delar bör enligt kommitténs mening göras

till föremål för överväganden utan samband med lönefrågan. Kommittén

saknar vid sådant förhållande anledning att för egen del intaga någon bestämd

ståndpunkt eller utarbeta något förslag i dessa hänseenden. Beträffande

utlämnandet av portion in natura vill kommittén allenast framhålla,

att under fältmässiga övningar liksom i vissa andra fall, då på grund av förläggnings-

eller tjänstgöringsförhållanden svårigheter föreligga att på annat

sätt ordna personalens mathållning, en dylik naturaprestation torde vara

betingad av ett bestämt tjänstintresse, vadan någon inskränkning i nuvarande

rekvisitionsrätt för dylika fall icke rimligen kan komma i fråga. Under

vanliga tjänstgörings- och förläggningsförhållanden kan ett tillhandahållande

av portion in natura åt officerare och underofficerare med vederlikar

icke på samma sätt motiveras ur tjänstintressets synpunkt, men å

andra sidan lärer nämnvärd olägenhet för statens vidkommande näppeligen

vara förenad med en sådan naturaprestation, under förutsättning likväl alt

effektiv kontroll utövas, så att missbruk förebyggas.

Med avseende å försäljningen av proviant och liknande förnödenheter

ur kronans förråd har kommittén visserligen av den verkställda utredningen

fått det allmänna intrycket, alt den på denna punkt framställda

kritiken överdrivit frågans betydelse samt att befogade anledningar till anmärkning

mot bristande kontroll för närvarande knappast kunna sägas

föreligga. Erfarenheten har dock visat, att denna försäljning kan giva anledning

lill friktioner, och det är vidare tydligt, att densamma i viss mån

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 24,5.

medför ökat arbete för förvaltningspersonalen. Ur nämnda synpunkter

kunna goda skäl anföras för ett avskaffande av denna försälj ningsverksamhet.

Vad lönekommittén sålunda anfört och föreslagit har av de hörda myndigheterna

i huvudsak lämnats utan erinran. För egen del kan jag instämma

i de synpunkter, åt vilka lönekommittén givit uttryck vid behandlingen

av förevarande spörsmål.

6. Övergångsanordningar.

För att reglera beställningshavarnas övergång till militära avlöningsreglementet

erfordras vissa övergångsbestämmelser. I likhet med vad fallet varit

vid tidigare löneregleringar torde dessa föreskrifter böra utfärdas av Kungl.

Majit. Lönekommittén har emellertid i sitt betänkande (sid. 236—242) angivit

de allmänna grunder, efter vilka övergången enligt kommitténs mening

bör ordnas, samt vissa viktigare bestämmelser, vilka böra ifrågakomma.

Kommittén yttrar:

Till en början vill lönekommittén såsom allmän princip framhålla att,

i analogi med vad som av kommittén förordats i fråga om övergången till

civila avlöningsreglementet, det nya militära avlöningsreglementet icke

bör givas retroaktiv tillämpning. Vad exempelvis angår beställningshavarnas

lönetursrätt, skulle således någon generell omräkning av löneturen

icke ifrågakomma utan en var beställningshavare, som vid reglementets

ikraftträdande kvarstår i samma beställning eller innehar beställning inom

samma lönegrad som den han omedelbart före övergången tillhörde, bibehålies

vid den löneklassplacering ävensom den rätt till uppflyttning i

högre löneklass, som före övergången tillkommit honom. Då, vad angår

de nuvarande löneplanerna för officerare och underofficerare, varje löneklass

inom en var löneklassindelad lönegrad — med vissa få undantag, till

vilka kommittén här nedan återkommer — har sin direkta motsvarighet inom

de nya löneplanerna Oa och UO, vållar en dylik anordning icke några olägenheter,

såvitt angår beställningshavare tillhörande endera av dessa löneplaner.

En retroaktiv tillämpning av det nya avlöningsreglementet med

därav följande omräkning av löneklassplaceringen enligt de i reglementet

meddelade ändrade lönetursbestämmelserna skulle däremot i praktiken förorsaka

svårigheter.

Nyss omförmälda undantag betingas av det förhållandet, att vissa lönegrader

i löneplanen Oa blivit utbyggda med nya löneklasser. Såsom framgår

av den i det föregående lämnade redogörelsen för de nya löneplanernas

konstruktion, har till envar av 1, 2 och 5 lönegraderna av löneplanen

Oa fogats en ny slutlöneklass. Med hänsyn härtill vill kommittén

förorda, att beställningshavare, tillhörande någon av nyssnämnda

lönegrader, vilken vid reglementets ikraftträdande under minst tre år innehaft

respektive 2, 6 eller 13 löneklassen, berättigas att omedelbart vid övergången

uppflyttas till respektive 3, 7 eller 14 löneklassen. Till undvikande

av försämring i hittillsvarande lönetursrätt vid befordran till högre beställning

bör vidare för beställningshavare, som uppflyttas i löneklass 3, respektive

7, så anses som örn han tillhört denna löneklass den tid utöver tre år,

varunder lön utgått efter löneklass 2, respektive 6.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

123

Lönegraderna Oa 4 och Oa 5 hava jämväl blivit i löneplancförslaget utökade

med en ny begynnelselöneklass. Dessa omläggningar torde emellertid

icke påkalla särskild övergångsanordning. Den, som omedelbart före

reglementets ikraftträdande innehar beställning i någon av nämnda lönegrader,

bör givetvis — med nyssberörda undantag beträffande beställningshavare,

som minst tre år tillhört 13 löneklassen — kvarstå i den löneklass

han vid ikraftträdandet innehade, intill dess i förekommande fall rätt till

Iöneklassuppflyttning enligt de vanliga reglerna inträder.

Enär genom utbyggnaden av löneplanen Ca till att omfatta 30 lönegrader

nuvarande lönegrader och löneklasser i C-löneplanen blivit omnumrerade,

erfordras bestämmelser, som angiva, vilka lönegrader och löneklasser i den

nya löneplanen vederbörande beställningshavare skola tillhöra efter övergången

till militära avlöningsreglementet.

För det fall, att beställningshavare, tillhörande någon av löneplanerna

Oa, UO och Ca, i och med militära avlöningsreglementets ikraftträdande

befordras till beställning inom högre lönegrad, erfordras föreskrift därom,

att bestämmelserna i 8 § 1 mom. och 14 g 1 mom. skola tillämpas med

utgångspunkt från den löneställning beställningshavaren innehade omedelbart

före ikraftträdandet.

Genom tillskapandet av beställningarna såsom extra ordinarie fänrikar

skulle, såsom i ett föregående sammanhang närmare berörts, det nuvarande

surnumerärsystemet bringas att upphöra. Härvid skulle innehavare

av sådan fänriksbeställning, i vilken vid det nya reglementets ikraftträdande

lön utgår i succession efter högre beställningshavare eller i enlighet

med bestämmelserna om disposition av ledigbliven fänrikslön, genom överförande

till beställning såsom extra ordinarie fänrik få vidkännas någon

minskning i de egentliga löneförmånerna, örn däri inräknas dyrtidstillägg

och övriga provisoriska tilläggsförmåner. Å andra sidan är att märka, att

beställningshavaren vid överförandet till extra ordinarie fänriksbeställning

skulle bliva berättigad till ekiperingsbidrag och därmed komma i åtnjutande

av kontanta förmåner till sammanlagt högre belopp än som dessförinnan

tillkommit honom. Med hänsyn härtill ävensom till de fördelar i övrigt,

som löneregleringen kommer att medföra, har kommittén ansett det icke

vara erforderligt att övergångsvis vidtaga särskild anordning beträffande

löneförmånerna för nämnda beställningshavare.

Tjänstetid i surnumerär fänriksbeställning bör emellertid övergångsvis i

löneturshänseende likställas med tjänstetid i beställning såsom extra ordinarie

fänrik.

Kommittén anser sig i detta sammanhang böra göra ett påpekande angående

lönetursberäkningen för de beställningshavare, vilka innehava successionsförordnanden

ä beställning inom högre lönegrad. För närvarande

torde, på grund av frånvaron av bestämmelser i officersavlöningsreglementet

angående löneförhållandena under dylika förordnanden, tvekan kunna

råda beträffande lönetursberäkningen vid befordran till ordinarie beställning

i den högre lönegraden. Enligt lönekommitténs förslag skulle under

dylika förordnanden tillämpas anordningen med vikariatslön, och i fråga örn

löneturen vid befordran från vikariatslöneförordnande till ordinarie beställning

i samma lönegrad hava i förslaget lill avlöningsreglementc intagits bestämda

regler. Enligt kommitténs mening böra med avseende å lönetursberäkningen

för beställningshavare, som kommer i åtnjutande av vikariatslön,

utfärdas bestämmelser, enligt vilka övergångsvis med vikariatslöneförordnande

likställes sådant successionsförordnande å lön, som före reglementets

ikraftträdande innehafts i en följd och i omedelbart samband med

vikariat släne förordnandet.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Såsom förut nämnts har lönekommittén förutsatt, att avlöningsförhållandena

för de nuvarande innehavarna av den under avveckling varande beställningen

såsom underofficer av 3. graden vid marinen skulle regleras

genom bestämmelser vid sidan av militära avlöningsreglementet. Detta

har ansetts lämpligen böra ske på det sätt, att för ifrågavarande beställningshavare

tillskapas en särskild övergångsstat, förslagsvis benämnd övergångsstat

för underofficerare av 3. graden vid marinen, och att i samband

härmed avlöningen till bestäliningshavarna i fråga — för närvarande utgör

antalet sådana beställningshavare enligt för kommittén tillgängliga uppgifter

endast tre, vilka åtnjuta lön enligt högsta eller näst högsta löneklassen

inom lönegraden — fastställes att utgå med det belopp, som skulle hava

tillkommit dem, därest den nuvarande lönegraden Uo 1 inarbetats i den

föreslagna löneplanen UO. I övrigt torde nämnda beställningshavare böra

likställas med den aktiva personalen i fråga om åtnjutande av i militära

avlöningsreglementet avsedda förmåner. Med hänsyn till att vikariatsersättningsreglerna

icke torde bliva i praktiken tillämpliga å ifrågavarande beställningshavare,

lära dock särskilda föreskrifter i detta hänseende icke vara

erforderliga.

Underofficerare av 3. graden åtnjuta för närvarande, liksom sergeanter

och underofficerare av 2. graden, tillfällig löneförbättring under förutsättning

att de tillhört högsta löneklassen av sin lönegrad (Uo 1) under minst

fem år. Enligt kommitténs mening måste det anses oegentligt, att ifrågavarande

förmån — vilken tillkommit såsom en provisorisk anordning i syfte

att kompensera för försenad befordran — bibehållits beträffande de beställningshavare,

vilka efter genomförandet av 1936 års försvarsbeslut kvarstå

såsom underofficerare av 3. graden, enär det förutsatts att dessa såsom

mindre lämpliga för vidare befordran skulle kvarstå i innehavande grad. Med

hänsyn härtill kunde det ifrågasättas, huruvida det kan anses befogat att beträffande

dessa beställningshavare vidtaga någon övergångsanordning i anledning

av upphörandet av den tillfälliga löneförbättringen, vilken lika litet

som dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning utgör någon bestäliningshavarna

tillförsäkrad avlöningsförmån. Av hillighetsskäl har kommittén

emellertid ansett sig böra förorda, att ifrågavarande beställningshavare

— vilka äro stationerade å E-ort, respektive I-ort —- till förekommande

av avlöningsminskning tillerkännas ett personligt lönetillägg. Lämpligen

synes denna förmån kunna en gång för alla fastställas till förslagsvis 60

kronor å E-ort och 90 kronor å I-ort. Å dessa belopp torde rörligt tillägg

höra utgå.

Vad beträffar beställningarna såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren

och marinläkare av 2. graden har lönekommittén uttalat sig för att desamma

omändras till icke-ordinarie arvodestjänster, varvid torde få förutsättas,

att en omprövning av arvodesbeloppen kommer att äga rum. Då

emellertid beställningarna i fråga för närvarande äro konstruerade såsom

ordinarie tjänster, böra de nuvarande bestäliningshavarna jämväl efter

militära avlöningsreglementets ikraftträdande — marinläkare av 2. graden

givetvis endast under löpande förordnandetid — bibehållas vid nuvarande

löneförmåner, därest de icke frivilligt övergå till de nyinrättade ickeordinarie

arvodestjänsterna.

För närvarande är såsom styresman vid Åkers krutbruk placerad en beställningshavare

i lönegraden 0 5. I befattningen utgår enligt nu gällande

bestämmelser fyllnadsarvode å 2,400 kronor. Före 1936 års försvarsbeslut

var beställningen såsom sådan, liksom övriga styresmannabefattningar vid

tygdepartementets fabriker, upptagen i lönegraden O 4. Enligt kommitténs

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245-

125

förslag skulle ifrågavarande befattning ånyo uppföras såsom särskild beställning

och därvid hänföras till lönegraden Oa 6, i samband varmed arvodet

skulle upphöra. Härvid skulle den nuvarande innehavaren av befattningen

få vidkännas en viss, ehuru obetydlig minskning i de löneförmåner,

som han efter 1936 års försvarsbeslut uppburit, provisoriska tillägg däri

inräknade. Kommittén bär icke ansett erforderligt, att särskild kompensation

härför beredes nämnde befattningshavare, särskilt som den föreslagna

lönegradsplaceringen kommer att medföra väsentligt ökade förmåner i pensionshänseende.

Genom den av kommittén föreslagna inplaceringen av den för närvarande

till lönegraden O 7 hänförda beställningen såsom chef för Karlskrona örlogsstation

i lönegraden Ob 1 skulle den nuvarande innehavaren av ifrågavarande

beställning, därest han övergår till det nya avlöningsreglementet,

komma att få vidkännas en avsevärd löneminskning. Kommittén förutsätter,

att nämnde beställningshavare, som enligt 11 § 2 mom. officersavlöningsreglementet

är skyddad mot verkningarna av beställningens nedflyttning,

därest han kvarstår på nuvarande lönebestämmelser, även i händelse avövergång

till det nya reglementet beredes kompensation för sådan löneminskning

genom särskild övergångsbestämmelse. Lämpligen synes därvid böra

så förfaras, att avlöning till beställningshavaren i fråga, så länge han kvarstår

i beställningen, får utgå enligt de i det nya avlöningsreglementet innefattade

bestämmelserna för lönegraden Ob 2.

Genom särskilda övergångsbestämmelser torde även böra sörjas för att

nuvarande innehavare av de beställningar av överstes tjänstegrad, som av

kommittén föreslagits till inplacering i lönegraden Oa 6, i förekommande

fall beredas kompensation för härav föranledd minskning i dem nu tillkommande

löneförmåner.

Såsom i ett tidigare sammanhang framhållits förutsätter lönekommittén,

att den för närvarande till vissa äldre sergeanter och underofficerare av 2.

graden utgående tillfälliga löneförbättringen slopas i samband med genomförandet

av den militära löneregleringen. Då emellertid de av kommittén

föreslagna lönebeloppen för underofficerare icke avvägts med tanke på att

innefatta full kompensation för ett slopande av nämnda förmån, torde det

enligt kommitténs mening få anses skäligt, att de beställningshavare, som

vid militära avlöningsreglementets ikraftträdande kommit i åtnjutande av

tillfällig löneförbättring, övergångsvis i viss utsträckning bibehållas vid denna

förmån utöver den lön, som tillkommer dem enligt reglementet. I viss anslutning

till den avvägning av löneökningen mellan sergeanter med tillfällig

löneförbättring och övriga sergeanter i högsta löneklass, som enligt underofficersförbundets

förslag till lönebelopp för underofficerare skulle åvägabringas,

torde denna löneförbättring lämpligen böra bestämmas att i runt

tal motsvara två tredjedelar av den löneförbättring, som enligt kommitténs

förslag till löneplan skulle tillkomma övriga beställningshavare med lön enligt

högsta löneklassen av lönegraden UO 1. Med utgångspunkt härifrån vill

lönekommittén uttala sig för att till nämnda beställningshavare måtte efter

militära avlöningsreglementets ikraftträdande få utgå löneförbättring med

nedanstående å de olika ortsgrupperna fördelade belopp för år, å vilka rörligt

tillägg bör beräknas:

Ortsgrupp

A B C D 10 F G H I

Löneförbättring, kronor..... 186 195 204 213 222 231 240 249 258

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

En motsvarande anordning torde böra vidtagas beträffande de beställningshavare

å övergångsstat i sergeantsgraden, vilka såsom ständigt tjänstgörande

nu uppbära tillfällig löneförbättring.

1 det föregående har lönekommittén uttalat sig för att frågan örn en rationalisering

av arvodesväsendet vid försvarsväsendet göres till föremål för särskild

utredning i syfte alt denna fråga i ett sammanhang må kunna upptagas

till prövning vid 1940 års riksdag. I avvaktan på denna prövning böra

under budgetåret 1939/40 de arvoden, vilka skulle innefattas i utredningen,

fastställas att utgå med oförändrade belopp, å vilka dyrtidstillägg bör beräknas,

i den mån sådant tillägg hittills utgått. Med avseende å sättet för

dyrtidstilläggets beräknande å arvodesbeloppen synes härvid för enkelhetens

skull lämpligen kunna så förfaras, att dyrtidstillägget fastställes att

under bela budgetåret 1939/40 utgå med samma belopp, vartill tillägget med

tillämpning av nu gällande bestämmelser skulle uppgått under budgetårets

första kvartal.

Vid utarbetandet av sitt förslag till militärt avlöningsreglemente har kommittén

vidare utgått från att den nuvarande speciella lönetursrätten för kaptener

vid generalstabskåren skulle upphöra och att frågan, huruvida och i

så fall i vilken form ersättning för slopandet av denna lönetursrätt må vara

påkallad för att fortfarande bereda generalstabsofficerarna förtur i lönehänseende,

skulle upptagas till närmare granskning i samband med en blivande

arvodesreglering. I avbidan på resultatet av utredningen i denna del

torde under budgetåret 1939/40 frågan lämpligen kunna lösas på det sättet,

att för de beställningshavare, vilka under samma budgetår tillträda kaptensbeställning

vid generalstabskåren, fixeras ett arvode, motsvarande skillnaden

mellan lönebeloppen enligt nuvarande officerslöneplan i den löneklass, i vilken

vederbörande beställningshavare vid beställningens tillträdande inplacerats,

och närmast högre löneklass. Dylikt arvode bör dock givetvis icke utgå

till beställningshavare, som placeras i kaptenslönegradens högsta löneklass.

Dyrtidstillägg å här omförmält arvode torde i förekommande fall böra

fixeras till belopp, som med tillämpning av nuvarande bestämmelser skulle

hava utgått vid tidpunkten för tillträdet, därest bestämmelserna då varit

gällande.

Vad angår de generalstabskaptener, vilka redan före reglementets ikraftträdande

tillträtt sin beställning, komma dessa, enligt vad i det föregående

förordats, att bibehållas vid sin före ikraftträdandet vunna lönetursrätt. Detsamma

gäller beställningshavare, vilka enligt stadgandet i 9 § 1 mom. officersavlöningsreglementet

tillträtt 12 löneklassen inom lönegraden O 4.

Vid behandlingen av det militära arvodesväsendet har lönekommittén uttalat

sig flir att vissa arvoden skulle avskaffas utan annan kompensation

än de ökade löneförmåner i allmänhet, som skulle följa med den militära

löneregleringen. Dessa arvoden utgöras av dem, vilka för närvarande utgå

till viss läkar- och veterinärpersonal i Boden, till furageuppbördsmän vid de

olika försvarsgrenarna, till vissa specialingenjörer vid Karlskrona örlogsvarv,

till tillsyningsmännen vid örlogsstationernas häkten och arrester samt

till uppbördsman vid örlogsstationernas läkaruppbörder. Lönekommittén

förutsätter, att de befattningshavare, som omedelbart före löneregleringens

ikraftträdande uppbära arvoden av bär omförmälda slag, övergångsvis personligen

bibehållas vid arvodena, så länge de innehava de befattningar, för

vilkas bestridande denna ersättning avsetts, med den modifikationen likväl,

att — vad specialingenjörerna vid Karlskrona örlogsvarv angår — särskilt

arvode icke bör utgå i den mån beställningshavarna bliva berättigade till vikariatsersättning

jämlikt bestämmelserna i 25 g 1 mom. tredje stycket eller

2 mom. av förslaget till militärt avlöningsreglemente. Med hänsyn till verk
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245-

127

ningarna av nuvarande maximeringsregler synes det knappast vara påkallat

att beräkna särskilt dyrtidstillägg å arvodena till läkar- oell veterinärpersonalen

i Boden eller •—- i förekommande fall -— till nyssnämnda ingenjörspersonal.

Å de i olika underofficersbefattningar utgående arvodena synes däremot

böra beräknas dyrtidstillägg, förslagsvis efter samma grunder, som ovan

föreslagits beträffande dylikt tillägg å de arvoden, som under nästkommande

budgetår skulle utgå med oförändrade belopp i avvaktan på utredning rörande

arvodesväsendet.

Vidare bör uppmärksammas, att vissa särskilda övergångsanordningar

kunna behöva meddelas för reglerande av lönetursrätten för underofficerare

av 2. graden vid den enligt 1936 års försvarsbeslut nyinrättade musikavdelningen

vid kustartilleriet.

I 21 § officersavlöningsreglementet finnes intagen en föreskrift därom,

att för beställningshavare, som enligt gällande bestämmelser äger uppbära

inkvarterings- och servisbidrag eller enbart servisbidrag från vissa städer,

skall å lönen avdragas ett belopp, motsvarande vad han sålunda uppbär från

vederbörande stad. Ifrågavarande föreskrift grundar sig på den vissa städer

av ålder åvilande skyldigheten att utgiva bidrag, varom nu sagts. Enligt

vad lönekommittén inhämtat, har frågan om en avveckling av inkvarteringsoch

servisbidragen nyligen varit föremål för särskild utredning inom försvarsdepartementet.

Då denna fråga kan förväntas bliva löst inom en nära

framtid, har kommittén ansett det icke vara påkallat att i militära avlöningsreglementet

intaga någon motsvarighet till föreskriften i 21 § officersavlöningsreglementet.

Intill dess frågan vunnit definitiv lösning, torde emellertid

genom särskilda bestämmelser beställningshavare övergångsvis i förekommande

fall böra bibehållas vid nuvarande skyldighet att å lönen vidkännas

avdrag för vad han uppbär från vederbörande stad.

Måhända bliva jämväl i övrigt vissa föreskrifter erforderliga för reglering

av övergången till de nya avlöningsbestämmelserna. Beslut härom torde,

såsom förut framhållits, böra meddelas av Kungl. Maj:t, som i dessa avseenden

torde böra erhålla frihet att förfoga efter omständigheterna.

De huvudgrunder för övergång till militära avlöningsreglementet, som

kommittén angivit, synas mig i allt väsentligt lämpliga, vadan jag vill förorda,

att de läggas till grund för de bestämmelser i ämnet, som böra av

Kungl. Majit utfärdas. Såsom kommittén förutsatt, torde Kungl. Majit böra

erhålla tämligen stor rörelsefrihet vid utfärdandet av erforderliga övergångsbestämmelser.

Det bemyndigande, varom jag i det följande gör hemställan,

torde därför böra givas en tämligen vidsträckt innebörd.

7. Kostnadsberäkningar.

I fråga om kostnaderna för genomförande av en lönereglering för beställ

ningshavare vid försvarsväsendet i enlighet med de av kommittén framlagda

förslagen till löneplaner hava, på grundval av införskaffade uppgifter

beträffande beställningshavarna, utförts vissa beräkningar, för vilka redogjorts

i kommitténs betänkande. Beträffande grunderna för dessa beräkningar

samt resultaten av desamma torde jag få meddela följande.

Enligt nu gällande grunder för dyrtidstillägg stiga och falla statens lönekostnader

med stigande, respektive sjunkande levnadskostnadsindex. De i

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

civila avlöningsreglementet meddelade och av lönekommittén till införande

jämväl i det militära lönesystemet föreslagna reglerna angående rörligt

tillägg föranleda, att även i framtiden lönekostnaderna förändras vid växlande

levnadskostnader. Då reglerna angående det rörliga tillägget till sin

konstruktion förete vissa avvikelser från nuvarande dyrtidstilläggsgrunder,

blir förskjutningen i lönekostnaderna vid en och samma förändring i levnadskostnadsindex

icke densamma enligt nu gällande avlöningsbestämmelser

och enligt kommitténs förslag. På grund härav måste givetvis en jämförelse

mellan lönekostnaderna enligt nu gällande bestämmelser och kostnaderna

enligt kommittéförslaget ge olika resultat vid skilda indexlägen. Med hänsyn

härtill hava kostnadsberäkningarna beträffande den militära löneregleringen

utförts för fyra olika indexlägen å den nu tillämpade indexskalan,

nämligen indexlägena 156/157, 162/163, 166/167 och 168/169. För samtliga

dessa indexlägen hava, vad angår rörligt tillägg å de föreslagna nya lönebeloppen,

beräkningarna verkställts utifrån antagandet, att respektive indexlägen

uppnåtts under en stigande prisrörelse; för indexläget 166/167 hava

jämväl utförts beräkningar under antagande att detta läge nåtts vid sjunkande

index. För vart och ett av de nämnda indexlägena har beräknats skillnaden

mellan å ena sidan totala lönesumman enligt de föreslagna löneplanerna

jämte därå belöpande rörligt tillägg, med inräknande därvid jämväl

av kostnaderna för det föreslagna årliga ekiperingsbidraget å 180 kronor

per beställningshavare, och å andra sidan lönesummorna enligt nu gällande

löneplaner jämte förekommande provisoriskt dyrortstillägg samt dyrtidstillägg.

Vid beräkningen av dyrtidstillägg har hänsyn tagits till att detta

ej utgår å hela lönen utan endast å lönen minskad med tjänstepensionsavdrag.

Föreskrifterna örn öretalens bortfallande vid beräkning av dyrtidstillägget

å månadslönebeloppen hava beaktats, och vidare har gällande maximigräns

för dyrtidstillägget, respektive föreslagen maximigräns för det rörliga

tillägget iakttagits; de särskilda tilläggen för barn under 16 års ålder

hava däremot lämnats obeaktade. Vid beräkningarna har hänsyn icke tagits

vare sig till den till vissa officerare och underofficerare nu utgående tillfälliga

löneförbättringen eller till det särskilda lönetillägg, som vid ett slopande

av denna löneförbättring skulle enligt kommitténs förslag övergångsvis utgå

till vissa underofficerare.

De på angivet sätt verkställda beräkningarna utvisa vid olika lägen av

ievnadskostnadsindex de kostnadsökningar, som redovisas i nedanstående

sammanställning, vilken även upptager de kostnadssiffror, som framkomma,

därest utgifterna för den av 1937 och 1938 års riksdagar såsom förskott a

löneregleringen beslutade provisoriska avlöningsförstärkningen fråndragas:

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

129

Beräknad kostnadsökning

Utan frånräknande

av provisorisk avlöningsförstärkning

kronor

A. Vid indexläge 156lt57, stigande index:

Vid frånräknande

av provisorisk avlöningsförstärkning

kronor

För officerare ........................

» underofficerare....................

» civilmilitära beställningshavare m. fl.

1.304.000

1.122.000

298,000

959.000

794.000

195.000

Summa kronor

2,724,000

1,948,000

B. Vid indexläge 162/163, stigande index:

För officerare ........................

» underofficerare....................

» civilmilitära beställningshavare m. fl.

1.400.000

1.179.000

322,000

1,055,000

851.000

219.000

Summa kronor

2,901,000

2,125,000

C. Vid indexläge 166/167, stigande index:

För officerare ........................

» underofficerare....................

» civilmilitära beställningshavare m. fl.

1,107,000

997.000

259.000

762.000

669.000

156.000

Summa kronor

2,363,000

1,587,000

I). Vid indexläge 166/167, fallande index:

För officerare ........................

» underofficerare....................

» civilmilitära beställningshavare m. fl.

1.639.000

1.326.000

384,000

1,294,000

998.000

281.000

Summa kronor

3,349,000

2,573,000

E. Vid indexläge 168/169, stigande index:

För officerare ........................

» underofficerare....................

» civilmilitära beställningshavare m. fl.

1.488.000

1.235.000

347,000

1,143,000

907.000

244.000

Summa kronor

3,070,000

2,294,000

För ett närmare bedömande av löneregleringskostnadernas storleksordning

har lönekommittén ansett det vara av intresse att sammanställa dessa

kostnader med de nuvarande lönekostnaderna. Beräkningar rörande dessa

senarg kostnader hava verkställts för indexlägena 162/163, 166/167 och 168/

169. Därvid hava framkommit följande belopp, som innefatta provisoriskt

dyrortstillägg samt dyrtidstillägg men ej barntillägg eller tillfällig löneförbättring:
Bihang

till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 245.

9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

A. För officerare:

a) Utan inräknande av provisorisk

avlöningsförstärkning..........

b) Med inräknande av provisorisk

avlöningsförstärkning..........

Lönekostnader enligt nuvarande bestämmelser

vid levnadskostnadsindex

162/163

kronor

17.738.000

18.083.000

166/167

kronor

18,028,000

18,373,000

168/169

kronor

18.175.000

18.520.000

B. För underofficerare:

a) Utan inräknande av provisorisk

avlöningsförstärkning.......... 10,528,000 10,710,000

b) Med inräknande av provisorisk

avlöningsförstärkning.......... 10,856,000 11,038,000

10,801,000

11,129,000

C. För civilmilitära beställningshavare

m. fl.:

a) Utan inräknande av provisorisk

avlöningsförstärkning..........

b) Med inräknande av provisorisk

avlöningsförstärkning..........

4.307.000 4,380,000 4,418,000

4.410.000 4,483,000 4,521,000

Summa kronor:

a) Utan inräknande av provisorisk

avlöningsförstärkning.......... 32,573,000

b) Med inräknande av provisorisk

avlöningsförstärkning.......... 33,349,000

33.118.000 33,394,000

33.894.000 34,170,000

Med utgångspunkt från dessa siffror samt de i det föregående angivna

kostnaderna för en lönereglering i enlighet med de av kommittén föreslagna

löneplanerna hava för den av löneregleringen föranledda genomsnittliga

procentuella löneökningen erhållits följande värden:

Genomsnittlig löneökning i procent vid

levnadskostnadsindex

A. För officerare:

a) Om den provisoriska avlöningsförstärk-

162/163

stigande

index

166/167

stigande

index

166/167

fallande

index

168/169

stigande

index

ningen medräknas ..................

b) Om den provisoriska avlöningsförstärk-

l''.S9

6.14

9.09

8.19

ningen ej medräknas ................

B. För underofficerare:

a) Om den provisoriska avlöningsförstärk-

5.83

4.15

7.04

6.17

ningen medräknas....................

b) Om den provisoriska avlöningsförstärk-

11.20

9.31

12.38

11.43

ningen ej medräknas ................

7.84

6.06

9.04

8.15

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

131

Genomsnittlig löneökning i procent vid

levnadskostnadsindex

C. För civilmilitära beställningshavare m. fl.:

a) Om den provisoriska avlöningsförstärk-

162/163

stigande

index

166/167

stigande

index

166/167

fallande

index

168/169

stigande

index

ningen medräknas....................

b) Om den provisoriska avlöningsförstärk-

7.48

5.91

8.77

7.85

ningen ej medräknas ................

D. För samtliga ovannämnda beställnings- havare:

a) Om den provisoriska avlöningsförstärk-

4.97

3.48

6.27

5.40

ningen medräknas ..................

b) Om den provisoriska avlöningsförstärk-

8.91

7.14

10.11

9.19

ningen ej medräknas ................

6.37

4.68

7.59

6.71

Såsom förut påpekats, ingå i de här ovan meddelade kostnadssiffroma

för lönereglering enligt kommitténs förslag ej blott löneplanebeloppen utan

även det föreslagna årliga ekiperingsbidraget å 180 kronor. Utgifterna för

detta bidrag hava härvid för alla indexlägen beräknats till följande belopp,

nämligen

för officerare........................... 437,000 kronor,

» underofficerare...................... 406,000 » samt

» civilmilitär personal m. fl............ 123,000 »

Summa 966,000 kronor.

Det må anmärkas, att den för civilmilitär personal m. fl. upptagna siffran

är att anse såsom något för hög, enär ekiperingsbidrag icke skulle tillkomma

civil personal och dessutom förutsatts icke komma att utgå till samtliga

civilmilitära beställningshavare.

I ovan refererade kostnadsberäkningar har hänsyn tagits till de av lönekommittén

föreslagna omläggningarna i konstruktionen av officerslöneplanerna,

men då det torde vara av intresse att känna storleksordningen av

de olika omläggningarnas inverkan på kostnaderna, må bär anföras följande

detaljsiffror, hänförande sig till indexläget 162/163.

Införandet av en ny löneklass 3 i fänriksgraden har beräknats medföra en

årlig kostnadsökning av ungefär 10,000 kronor. Löjtnantslönegradens utökning

med en ny löneklass 7 har befunnits föranleda en ökad kostnad av i

runt tal 75,000 kronor för år, vilken kostnad dock något reduceras genom

att den tillfälliga löneförbättringen, sorn för närvarande beräknas belöpa sig

till omkring 7,000 kronor för år, samtidigt skulle bortfalla.

Den föreslagna omläggningen i inajorslönegraden kommer i vissa fall av

särskilt tidig befordran att medföra någon kostnadsminskning, men genom

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

elen föreslagna utsträckningen av sneddningsregelns tillämpning kommer i

andra fall ökad kostnad att uppstå. Storleken av denna kostnadsökning

blir givetvis beroende på växlingar i befordringsgången och är alltså svår att

fastställa men har av lönekommittén i betänkandet antagits komma att normalt

hålla sig omkring ett par tiotal tusen kronor årligen. Med hänsyn till

resultaten av den av kommittén verkställda kompletterande utredningen om

verkningarna av sneddningsregelns införande torde denna beräkning få anses

vara väl låg.

I överstelöjtnantsgraden uppkomma enligt förslaget liknande förskjutningar,

innebärande vid tidig befordran kostnadsminskning och eljest kostnadsökning.

Enär i denna grad införts två nya löneklasser, en under och

en över den nuvarande enda löneklassen, blir det här än vanskligare att

utan detaljundersökningar av befordringsgången uppskatta den kostnadsökning,

som genom löneklassomläggningen är att vänta. Den genomsnittliga

löneförbättringen per beställningshavare torde här bliva något större än i

majorsgraden, men då å andra sidan antalet beställningshavare i överstelöjtnantsgraden

är blott ungefär hälften av antalet i majorsgraden, har det

synts lönekommittén kunna antagas, att storleksordningen av kostnadsökningen

ej kommer att mera avsevärt avvika från den för majorsgraden angivna.

Beträffande de genom omläggningarna i officerslöneplanen uppstående

kostnadsökningarna må slutligen anföras, att den föreslagna uppdelningen

av den nuvarande lönegraden O 6 för överstar på en lägre, dyrortsgraderad

lönegrad 6 i den nya löneplanen Oa och en högre, icke dyrortsgraderad lönegrad

1 i en ny löneplan Ob av lönekommittén beräknats medföra en ökning

av ungefär 60,000 kronor för år i förhållande till nuvarande lönekostnad.

Vid de här förut framlagda kostnadskalkylerna har, såsom nämnts, hänsyn

ej tagits till de i beställningshavarnas dyrtidstillägg för närvarande ingående

särskilda tilläggen för barn under 16 års ålder och således ej heller

till den kostnadsminskning, som kommer att inträda vid en successiv

avveckling av dessa tillägg enligt den plan, som godtagits i samband med

den nya civila löneregleringen. Kostnaden för barntillägg åt nu ifrågavarande

beställningshavare uppskattas för närvarande till omkring 600,000

kronor, vilket belopp alltså motsvarar den kostnadsminskning, som vid avvecklingsperiodens

utgång — efter 16 år — beräknas hava uppkommit.

Såsom förut framhållits, har i kostnadsberäkningarna hänsyn ej heller

tagits vare sig till kostnaderna för den till vissa officerare och underofficerare

för närvarande utgående tillfälliga löneförbättringen eller till kostnaderna

för det särskilda lönetillägg, som med anledning av nämnda löneförbättrings

bortfallande skulle övergångsvis utgå till underofficerare. Kostnaderna

för den tillfälliga löneförbättringen hava vid indexläget 162/163

uppskattats för officerare till det förut nämnda beloppet av ungefär 7,000

kronor och för underofficerare till ungefär 46,000 kronor. Det särskilda

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

133

lönetillägg, som övergångsvis skulle utgå till underofficerare, vilka vid den

militära löneregleringens ikraftträdande kommit i åtnjutande av tillfällig löneförbättring,

har, med inräknande av rörligt tillägg efter 3 procent, beräknats

medföra en övergångskostnad å ungefär 31,000 kronor, vilken försvinner

allteftersom dessa beställningshavare vinna befordran eller avgå.

Kvarvarande beställningshavare i nuvarande lönegrad Uo 1 hava ej av

kommittén medtagits i beräkningarna.

Vid beräkningen av kostnaderna för den militära löneregleringen har man

att taga hänsyn ej blott till ändringarna i själva löneplanema samt i grunderna

för rörligt tillägg utan även till åtskilliga andra avlöningsbestämmelser

i det föreliggande förslaget, vilka gå ut på förbättringar i nuvarande löneregler.

I fördyrande riktning verka sålunda förslagen örn utsträckning av

gällande förmån av kostnadsfri sjukledighet, örn höjning av kallortstilläggen,

örn ändrade grunder i fråga om vikariatsersättnings bestämmande, örn

införande av utvidgade sjukvårdsförmåner, örn ändrade grunder med avseende

å sjötillägg och förmåner på grund av flygtjänstgöring, om förhöjd begravningshjälp

i vissa fall samt örn höjning av den till underofficerare vid

första utnämning utgående ekiperingshjälpen.

Endast beträffande vissa av de nu angivna ändringsförslagen kunna merutgifterna

för statsverket med någon större grad av tillförlitlighet på förhand

beräknas. Den föreslagna uppräkningen av4 kallortstilläggen har beräknats

föranleda en årlig kostnadsökning av omkring 10,000 kronor. Beträffande

sjötilläggen har en approximativ uppskattning givit vid handen,

att de av kommittén föreslagna bestämmelserna, därest de varit i tillämpning

under budgetåret 1937/38, skulle hava medfört en kostnadsökning av

omkring 50,000 kronor. Förslaget om särskild förhöjning i vissa fall av

begravningshjälp torde kunna beräknas medföra en kostnadsökning av inemot

10,000 kronor för år.

Beträffande ändringsförslagen i övrigt har kommittén icke varit i tillfälle

att framlägga några kostnadsberäkningar. Av dessa förslag torde emellertid

endast sjukvårdsförmånernas utvidgande representera någon mera betydande

kostnadsökning. För att giva en föreställning örn storleksordningen av

denna kostnad har kommittén anfört följande. Vid kommunikationsverken

utgjorde utgifterna för sjukvård under år 1935 genomsnittligt icke fullt 30

kronor per sjukvårdsberättigad tjänsteman. Vid ett hänsynstagande till

allenast tjänstgöringens beskaffenhet har kommittén ansett det kunna förutsättas,

att sjukvårdskostnaden vid försvarsväsendet genomsnittligt per beställningshavare

ej mera avsevärt kommer att avvika från motsvarande kostnad

vid kommunikationsverken. Däremot har kostnaden för tjänsteläkarorganisationen

antagits ställa sig icke oväsentligt lägre vid försvarsväsendet

än vid kommunikationsverken. Därest med hänsyn härtill sjukvårdskostnaden

vid försvarsväsendet skulle uppskattas till 20 å 25 kronor per år och

beställningshavare, skulle kostnaden för officerare, underofficerare och civilmilitära

beställningshavare m. fl. röra sig omkring 125,000 kronor årligen.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 245-

Hemställan.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna det av departementschefen förordade förslaget

till militärt avlöningsreglemente;

dels besluta, att nämnda reglemente skall äga tillämpning

å officers- och underofficersbeställningar å aktiv stat samt å

de beställningar i övrigt, för vilka avlöningsreglementet den

20 maj 1927 (nr 170) för officerare och underofficerare

samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid

försvarsväsendet är gällande; dock med undantag för bataljonsläkare

vid fältläkarkåren samt marinläkare av 2. graden;

dels bemyndiga Kungl. Majit att med iakttagande av de

huvudgrunder, som av departementschefen förordats, utfärda

erforderliga bestämmelser om övergången till militära avlöningsreglementet

;

dels ock besluta, att barntillägg skola övergångsvis utgå till

vissa i militära avlöningsreglementet avsedda befattningshavare

enligt av departementschefen förordade grunder.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

V. Schwartz.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Tabell, utvisande vid olika indexlägen löneförbättringens storlek i hela krontal (ekiperings
och

löneplan UO

I = index 156/157; II = index 162/163; III = index 168/169.

0 r

t s -

Lönegrad

och löne- klass

A

B

C

D

E

I

II

III

I

II

III

I

II

III

I

II

III

I

O f

f i -

Oa 1: 1

300

325

340

312

329

347

312

321

342

312

324

349

312

1: 2

354

381

396

354

385

405

354

377

401

354

382

397

354

1: 3

804

844

874

822

867

901

840

878

916

858

901

932

876

Oa 2: 3

360

376

406

348

381

403

348

374

400

348

367

398

348

2: 4

330

349

369

318

342

367

318

348

366

318

340

363

306

2: 5

300

322

345

288

316

344

288

309

331

276

303

330

276

2: 6

294

320

334

282

314

334

270

296

322

270

302

322

258

2:7 [l

876

919

952

882

932

970

888

933

978

906

957

997

912

378

409

442

366

404

430

354

387

420

354

381

409

342

Oa 3: 7

228

247

280

210

236

262

192

225

246

174

201

241

168

3: 8

288

317

347

273

297

333

258

289

319

243

280

306

228

3: 9

420

449

490

393

429

465

366

396

439

339

376

414

312

3: 10

555

596

637

516

552

600

477

519

562

438

475

512

399

Oa 4: 10

—429

—411

—394

—468

—456

—432

—507

—488

—469

—546

—532

—519

—585

( 3

4:H 4

306

345

384

267

301

346

228

268

309

189

224

259

150

—354

—339

—312

—393

—370

—349

—420

—391

—362

—435

—399

—364

—450

4: 12

381

418

467

342

385

429

315

366

416

300

357

415

285

Oa 5: 12

—255

—217

—180

—270

—226

—182

—285

—234

—183

—300

—242

—184

—315

5: 13

225

276

328

210

268

326

195

260

325

180

252

324

165

5: 14

705

771

837

690

762

834

675

747

819

660

732

804

645

Oa 6: 13

—210

—138

— 66

—225

—153

— 81

—240

—168

— 96

—255

—183

—lil

—270

U

n d

c r -

UO 1: 1

342

367

379

348

376

393

354

374

394

372

384

407

378

1: 2

324

344

364

324

348

360

324

352

368

324

343

363

324

1: 3

306

333

349

306

325

346

306

330

342

306

322

350

306

1: 4

288

312

324

288

304

321

288

309

318

276

301

327

276

[ 6

324

346

368

312

339

365

312

331

363

312

336

361

312

1* 5 | 6

234

249

265

219

239

259

216

229

255

201

232

250

198

UO 2: 3

306

333

349

306

325

346

306

330

354

306

334

350

306

2: 4

288

312

324

288

304

333

288

309

330

288

301

327

276

2: 5

324

346

368

324

339

365

312

343

363

312

336

361

312

2: 6

330

362

382

330

355

380

330

348

378

318

353

376

318

2: 7

336

354

384

327

362

385

330

358

387

333

355

377

324

UO 3; 5

324

346

368

324

339

365

324

343

363

312

336

361

312

3: 6

342

362

382

330

355

380

330

360

378

330

353

376

318

3: 7

336

366

384

339

362

385

330

358

387

333

355

389

336

3: 8

342

358

385

330

351

385

330

357

384

318

351

372

318

3: 9

336

361

388

324

355

387

324

349

375

312

343

375

312

1 Beloppen avse löjtnant, som tillhört nuvarande högsta löneklassen (löneklass 6) mer

än 3 år men som ej åtnjuter tillfällig löneförbättring.

8 Beloppen avse löjtnant, som åtnjuter tillfällig löneförbättring.

3 Beloppen avse major, som enligt såväl nuvarande regler som förslaget skulle placeras

i löneklass 11.

4 Beloppen avse major, som enligt förslaget skulle placeras i

löneklass 11 i stället för

löneklass 12 enligt nuvarande regler.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

137

intaga A.

bidraget ej medräknat) enligt lönekommitténs förslag till löneplan Oa för officerare

för underofficerare.

Indexlägena antagas passerade under en stigande prisrörelse.

g r

u p

P

Lönegrad

F

G

H

I

och löne-

klass

II

III

I

II

III

I

II

III

I

II

III

I

II

III

c e

r a

r e.

328

345

312

331

352

312

335

347

312

339

354

300

318

337

Oa 1: 1

373

405

354

378

402

354

382

398

354

374

406

360

384

409

1: 2

912

959

894

934

975

912

957

990

930

967

1 017

954

996

1 039

1: 3

372

395

348

364

393

336

369

390

336

361

387

360

390

421

Oa 2: 3

334

361

306

327

360

306

331

358

294

325

356

330

366

390

2: 4

296

328

276

301

327

264

295

314

264

288

313

312

342

372

2: 5

284

322

258

290

310

246

271

310

246

266

298

312

337

375

2: 6

958

1 015

930

982

1 023

936

982

1 041

954

995

1 048

1 038

1 086

1 146

1 \

376

409

330

370

399

330

352

387

336

365

406

420

456

492

2 j — ''

190

223

150

178

207

132

166

189

114

143

172

198

234

270

Oa 3: 7

260

305

225

252

291

210

244

277

195

223

264

288

323

359

3: 8

344

388

285

324

363

258

303

337

231

271

312

324

371

406

3: 9

431

475

360

399

438

321

354

400

282

322

362

375

422

469

3: 10

—564

—544

—600

—573

—546

—615

—581

—547

—630

—589

—549

—525

—477

—430

Oa 4: IQ

192

234

135

184

232

120

175

231

105

167

229

210

279

348

3 |

—408

—366

—465

—415

—367

—480

—424

—368

—495

—432

—370

—390

—321

—252

4 11

349

413

270

340

411

255

327

399

240

312

384

345

417

489

4: 12

—250

—186

—330

—259

—188

—345

—273

—201

—360

—288

—216

—255

—183

—lil

Oa 5: 12

237

309

150

222

294

135

207

279

120

192

264

225

297

369

5: 13

717

789

630

702

774

615

687

759

600

672

744

705

777

849

5: 14

—198

—126

—285

—213

—141

—300

—228

—156

— 75

— 3

69

150

222

294

Oa 6: 15

O f

f i

b e

r a

r e.

393

420

384

403

421

390

412

435

396

422

448

384

414

431

UO 1: 1

347

371

324

351

366

324

355

374

324

346

369

318

345

371

1: 2

326

346

306

330

343

306

322

351

306

327

348

312

336

349

1: 3

306

324

276

298

321

276

303

318

276

295

315

294

318

342

1: 4

329

358

300

322

356

300

327

354

300

319

351

330

355

379

5 |

222

246

195

211

229

180

202

225

189

216

232

228

248

280

6 | ö

326

346

306

330

355

306

334

351

306

327

348

312

336

361

UO 2: 3

306

324

276

298

321

276

303

318

276

295

327

294

318

342

2:4

329

358

312

334

356

300

327

354

300

319

351

330

355

379

2: 5

346

374

318

339

372

318

344

358

306

337

357

342

378

403

2: 6

351

379

327

359

379

330

355

381

321

352

383

366

402

427

2: 7

341

358

312

334

356

312

327

354

300

331

351

330

355

391

UO 3: 5

346

374

318

339

372

318

344

370

306

337

369

342

378

403

3: 6

363

391

327

359

379

330

355

381

333

352

383

378

402

427

3: 7

344

370

306

337

370

306

331

357

294

325

356

348

384

409

3: 8

337

363

300

331

363

300

325

351

288

319

351

354

391

417

3: 9

6 Beloppen

avse en i högsta löneklassen placerad sergeant eller underofficer av 2

graden,

vilken ej åtnjuter tillfällig löneförbättring.

“ Beloppen avse

sergeant eller underofficer av 2. graden, vilken åtnjuter tillfällig löne-

förbättring. Hänsyn har tagits

till det särskilda lönetillägg, som enligt de

av kommittén

föreslagna bestämmelserna skulle utgå till sådan beställningshavare.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

Tabell, utvisande vid olika indexlägen löneförbättringens storlek i hela krontal

för officerare och löneplan UO

IV = index 166/167 vid stigande levnadskostnader;

O

r t s -

Lönegrad och

A

B

c

löneklass

IV

V

IV

V

IV

V

IV

V

0

f f i -

Oa 1: 1

277

364

281

371

273

366

276

373

1: 2

321

420

325

429

317

425

322

433

1: 3

784

898

807

925

818

940

841

968

Oa 2:3

316

430

309

427

314

436

307

434

2: 4

277

405

270

403

264

402

256

399

2: 5

238

381

232

380

225

379

219

378

2: 6

224

382

218

382

200

370

194

370

2:7p

823

1 000

836

1 018

837

1 026

849

1 045

313

490

296

478

279

468

273

469

Oa 3: 7

151

328

128

310

117

306

93

289

3: 8

209

407

189

393

169

379

160

378

3: 9

329

550

297

525

264

499

244

486

3: 10

464

709

420

672

375

634

331

596

Oa 4: 10

—567

—322

—612

—360

—656

—397

—700

—435

4: Hl!

189

456

145

418

100

381

56

343

—495

—228

—538

—265

—559

—278

—567

—280

4: 12

262

551

217

513

198

500

189

499

Oa 5: 12

—385

— 96

—394

— 98

—402

— 99

—410

—100

5: 13

108

412

100

410

92

409

84

408

5: 14

603

921

594

918

579

903

564

888

Oa 6: 15

—306

18

—321

3

—336

— 12

—351

— 27

Under-

UO 1: 1

319

403

328

417

326

418

336

431

1: 2

296

388

300

396

292

392

295

399

1: 3

273

373

265

370

270

378

262

374

1: 4

252

360

244

357

237

354

229

351

15

l:5|.

274

392

267

389

271

399

264

397

177

301

167

295

157

291

148

286

UO 2: 3

273

373

277

382

270

378

274

386

2: 4

252

360

244

357

237

354

241

363

2:5

286

404

279

401

271

399

264

397

2: 6

290

418

283

416

276

414

269

412

2: 7

282

420

278

421

274

423

271

425

UO 3: 5

286

404

279

401

271

399

264

397

3: 6

290

418

283

416

276

414

269

412

3: 7

282

420

278

421

274

423

271

425

3: 8

286

433

267

421

261

420

255

420

3: 9

277

436

259

423

253

423

247

423

1 Beloppen avse

löjtnant

som tillhört nuvarande högsta löneklassen (löneklass 6) mer

än 3 år men som ej åtnjuter tillfällig löneförbättring.

2 Beloppen avse löjtnant,

som åtnjuter tillfällig löneförbättring.

3 Beloppen avse

major, som enligt såväl nuvarande regler som förslaget skulle placeras

i löneklass 11.

4 Beloppen avse

major, som enligt förslaget skulle placeras i löneklass 11 i stället för

löneklass 12 enligt nuvarande regler.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

139

Bilaga A (forts.).

(ekipcringsbidraget cj medräknat) enligt Iönekommitténs förslag till löneplan Oa

för underofficerare (forts.)

V = index 166/167 vid fallande levnadskostnader.

grupp

E

F

G

H

I

Lönegrad och

löneklass

IV

V

IV

V

IV

V

IV

V

IV

V

c e i

a r

e

280

381

271

376

275

383

279

390

258

373

Oa 1: 1

313

429

318

438

310

434

314

442

312

445

1:2

852

983

874

1 011

885

1 026

907

1 053

924

1 075

1: 3

300

431

292

429

285

426

289

435

306

457

Oa 2: 3

250

397

243

396

235

394

229

392

270

438

2: 4

212

376

205

375

199

374

180

361

234

420

2:5

188

370

182

370

163

358

158

358

217

423

2: 6

862

1 063

874

1 083

874

1 089

887

1 108

966

1 194

a) 2:7

256

457

250

459

232

447

245

466

324

552

82

283

58

267

34

249

23

244

102

330

Oa 3: 7

140

365

120

351

100

337

91

336

179

431

3: 8

212

460

180

435

147

409

115

384

215

490

3: 9

287

559

243

522

198

484

154

446

254

553

3: 10

—732

—460

—741

—462

—749

—463

—757

—465

—645

—346

Oa 4: 10

24

318

16

316

7

315

0

313

lil

432

3 4:1.

—576

—282

—583

— 283

—592

—284

—600

—286

—489

—168

181

497

172

495

159

483

144

468

249

573

4: 12

—418

—102

—427

— 104

—441

—117

—456

—132

—351

—27

Oa 5: 12

69

393

54

378

39

363

24

348

129

453

5: 13

549

873

534

858

519

843

504

828

609

933

5: 14

1 —366

— 42

—381

— 57

—396

— 72

—171

153

54

378

Oa 6: 15

o f f

i c

e r

are

345

444

355

457

352

459

362

472

354

467

UO 1: 1

287

395

291

402

283

398

286

405

273

395

1: 2

266

382

258

379

262

387

255

384

252

385

1:3

234

360

226

357

219

354

223

363

234

378

1: 4

257

394

250

392

243

390

235

387

271

427

6|

138

282

127

277

118

273

120

280

164

328

6 j ö

266

382

258

379

262

387

255

384

264

397

UO 2*3

234

360

226

357

231

366

223

363

234

378

2: 4

257

394

250

392

243

390

235

387

271

427

2: 5

262

410

255

408

248

406

241

405

282

451

2: 6

267

427

263

427

259

429

256

431

294

475

2: 7

257

394

250

392

255

402

247

399

271

427

UO 3: 5

262

410

255

408

248

406

241

405

282

451

3: 6

267

427

263

427

259

429

256

431

306

487

3: 7

248

418

241

418

235

417

217

404

276

469

3: 8

241

423

223

411

217

411

211

411

271

477

3: 9

5 Beloppen avse

en i

flogsta

löneklassen placerad sergeant eller underofficer av 2.

graden, vilken ej åtnjuter tillfällig löneförbättring.

0 Beloppen

avse

sergeant eller underofficer av 2. graden, vilken åtnjuter tillfällig löne-

förbättring. Hänsyn

har tagits till det särskilda lönetillägg, som enligt de av kommittén

föreslagna bestämmelserna skulle utgå till sådan beställningshavare.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Bilaga B.

Tjänsteförteckning.

Löneplan Oa.

B e

ställningar v

d

armén

marinen

flygvapnet

Fänrik

Fänrik

Fänrik

Löjtnant

Löjtnant

Löjtnant

Musikdirektör

Musikdirektör

Kapten

Kapten

Kapten

Ryttmästare

Musikdirektör

Musikdirektör

Major

Kommendörkapten av 2.

graden

Major

Major

Överstelöjtnant

Kommendörkapten av 1.

Överstelöjtnant

Chefen för ridskolan

graden

Styresmannen vid arméns

Överstelöjtnant

centrala bekläda adsverk- stad

Chefen för sjökrigsskolan

Överste

Kommendör

överste

Chefen för krigsskolan

Chefen för sjökrigshögsko-

Chefen för flygkrigsskolan

Chefen för krigshögskolan

Chefen för artilleri- och in- genjörhögskolan

Chefen för skjutskolan för

infanteriet och kavalleriet

Chefen för artilleriets skjut- skola

Chefen för arméns under- officersskola

Styresman vid tygdeparte- m mentets fabriker

lan

Löne
grad
-

Oa 1

Oa 2

Oa 3

Oa 4

Oa 5

Oa C

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

141

Bilaga B (forts.).

Löneplan Ob.

Löne-

B e s t ä 1 1 n i

n g a r vid

grad

armén

marinen

flygvapnet

försvarsstaben

Ob 1

Chef för regemente

Chefen för Karlskro- na örlogsstation

Chefen för Stock- holms örlogssta- tion

Chefen för Stock- holms örlogsvarv

Chef för regemente

Ob 2

Inspektören för ka- valleriet

Inspektören för in- genjörtruppema

Inspektören för

trängen

Chefen för armésta- ben

Kommendanten i

Bodens fästning

Militärbefälhavaren

på Gotland

Chefen för fortifika- tionskåren

Chefen för marinsta- ben

Chefen för Karlskro- na örlogsvarv

Kommendanten i

Vaxholms fästning

Souschefen vid flyg- förvaltningen

Chefen för flygsta- ben

Ob 3

Chef för arméfördel- ning

Chefen för övre Norr- lands trupper

Inspektören för in- infanteriet

Inspektören för ar- tilleriet

Generalfälttygmäs-

taren

Generalintendenten

Chefen för marinför- valtningen

Chefen för kustflot- tan

Chefen för Sydkus- tens marindistrikt

Chefen för Ostkus- tens marindistrikt

Chefen för kustartil- leriet

Ob 4

Chefen för armén

Chefen för marinen

Chefen för flygvap- net

Chefen för försvars- staben

Löncplan Oc.

Löne-

grad

Beställning vid

armén

marinen

flygvapnet

Oc 1

Extra ordinarie fänrik

Extra ordinarie fänrik

Extra ordinarie fänrik

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 245.

Bilaga B (forts.).

Löneplan UO.

Löne-

B

;ställningar vid

grad

armén

marinen

flygvapnet

UO 1

Sergeant

Musiksergeant

Underofficer av 2. graden

Sergeant

UO 2

Fanjunkare

Styckjunkare

Musikfan j unkare

Musikstyckjunkare

Flaggunderofficer

Fanjunkare

UO 3

Förvaltare vid intendentur- kåren

Regementskassör

Redogöraren vid ridskolan

Förrådsförvaltare

Förrådsförvaltare

Löueplan Ca.

Löne-

B

eställningar v

i d

grad

armén

marinen

flygvapnet

Ca 1

—

—

—

Ca 2

—

—

—

Ca 3

—

—

—

Ca 4

—

—

—

Ca 5

—

—

—

Ca 6

—

—

—

Ca 7

Förrådsvaktmästare

Eldare av 1. klassen

Montör

Eldare av 1. klassen

Förrådsvaktmästare

Eldare av 1. klassen

Ca 8

—

—

—

Ca 9

—

—

—

Ca 10

Poliskonstapel

Poliskonstapel

—

Ca 11

—

—

—

Ca 12

Tyghantverkare av 2. klas- sen

Tygskrivare

Vapenhantverkare

Fortmaskinist

Polisöverkonstapel

Maskinist

Förste montör

Maskinist

Polisöverkonstapel

Hantverkare

Maskinist

Ca 13

—

—

—

Ca 14

Tyghantverkare av 1. klas- sen

Tygverkmästare av 2. klas- sen

Polisöverkonstapel, tillika

poliskommissarie

Verkmästare av 2. klassen

Ca 15

Tygförvaltare av 2. klassen

övermaskinist

—

—

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 245.

143

Bilaga B (forts.).

Löneplan Ca (forts.)

Löne-

B

eställningar v

i d

grad

armén

marinen

flygvapnet

Ca 16

—

_

- _

Ca 17

Departementsskrivare

Tygverkmästare av 1. klas- sen

Poliskommissarie

Verkmästare av 1. klassen

Ca 18

Tygförvaltare av 1. klassen

Fortifikationskassör

Ingenj örförrådsförvaltare

Signalförrådsförvaltare

Ca 19

—

—

—

Ca 20

Batalj onsveterin är

—

—

Ca 21

—

—

—

Ca 22

Bataljonsläkare

Regementsveterinär

Mariningenjör av 2. graden

Flygläkare av 1. graden

Ca 23

—

—

—

Ca 24

Tygingenjör av 2. klassen

Marinläkare av 1. graden

Mariningenjör av 1. graden

Specialingenjör av 3. graden

Flygingenjör av 3. graden

Ca 25

—

—

—

Ca 26

Regementsläkare

Fältveterinär

—

Flygingenjör av 2. graden

Förste flygläkare

Ca 27

Tygingenjör av 1. klassen

Förste mariningenjör

Specialingenjör av 2. graden

Flygingenjör av 1. graden

Ca 28

Fältläkare

Marindirektör av 2. graden

Specialingenjör av 1. graden

Förste marinläkare

Flygdirektör av 2. graden

Ca 29

—

—

—

Ca 30

överfältläkaren

överfältveterinären

Marindirektör av 1. graden

Flygdirektör av 1. graden

Löneplan Cb.

Löne-

B

eställningar v

i d

grad

armén

marinen

flygvapnet

Cb 1

—

Marinöverläkaren

_

Cb 2

—

Marinöverdirektören

—

Cb 3

Generalfältläkaren

—

—

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:426 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till miliärt avlöningsreglemente m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. SU 1939:237 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till ersättningar åt verksläkare för budgetåret 1939/40. s. 8 i texten
  3. SU 1939:230 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till militärt avlöning sr eglemente m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten