Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i vissa delar av luftskyddslagen den 11 juni 1937 (nr 504)

1939-04-28 · 41 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 39 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:274, Med förslag till lag om ändring i vissa delar av luftskyddslagen den 11 juni 1937 (nr 504)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 274.

1

Nr 274.

Kungl. Majus proposition till riksdagen med förslag till

lag om ändring i vissa delar av luftskyddslagen

den 11 juni 1937 (nr 504); given Stockholms slott

den 28 april 1939.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag örn ändring i vissa delar av luftskyddslagen

den 11 juni 1937 (nr 504).

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Albert Forslund.

Bihang till riksdagens protokoll. 1931). 1 sami. Nr 274

632 39 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majit» proposition nr 274.

Förslag’

till

Lag

om ändring i vissa delar av luftskyddslagen den 11 juni 1937 (nr 504).

Härigenom förordnas, att 10, 11 samt 14—17 §§ luftskyddslagen den 11

juni 1937 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

10 §.

1 mom. Det åligger kommun med avseende å planläggningen av luftskyddet

inom kommunen:

att ställa erforderlig personal till luftskyddschefens förfogande;

att tillhandahålla lokal, som erfordras för planläggningsarbetet;

att i övrigt lämna luftskyddschefen erforderligt biträde; samt

att tillhandahålla luftskyddschefen medel för nödvändiga expenser.

Ägare eller innehavare av anläggning, inrättning, fastighet eller annan

egendom, som beröres av luftskyddets planläggning, vare skyldig att därvid

'' lämna erforderligt biträde.

2 mom. Ägare eller innehavare av egendom, som i 1 mom. andra stycket

sägs, vare pliktig att med avseende å egendomen tåla åtgärd, som av länsstyrelsen

prövas erforderlig för beredande av luftskydd, såvida åtgärden

för honom medför allenast ringa kostnad eller olägenhet.

11 §•

1 mom. Kan med utförandet av luftskyddsåtgärd, som nedan sägs, icke

utan äventyrande av luftskyddet anstå och betingar åtgärden icke oskälig

kostnad, må länsstyrelsen ålägga kommun:

att inom kommunens anläggningar och inrättningar vidtaga erforderliga

åtgärder för att varna personalen, då luftanfall hotar;

att verkställa sådana anordningar beträffande gatubelysningen, som erfordras

för att åstadkomma mörkläggning inom kommunen;

att i den mån så lämpligen kan ske genomföra nödiga skydds- och reservanordningar

för att säkerställa driften vid kommunens tekniska verk;

att vidtaga erforderliga skyddsanordningar för driftspersonalen vid nämnda

verk; samt

att sörja för utbildning och övning av sådan hos kommunen anställd

personal, som i följd av sin anställning är avsedd att fullgöra luftskyddstjänst.

Därjämte åligger det kommun att tillhandahålla lokaler för förvaring av

den för vederbörande luftskyddsområde avsedda gasskyddsmaterielen.

2 mom. Annan ägare eller innehavare av viss anläggning eller inrättning

än kommun må av Konungen åläggas att med avseende å driften vid an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

läggningen eller inrättningen vidtaga sådan åtgärd, som icke utan äventyrande

av luftskyddet kan anstå och icke för ägaren eller innehavaren medför

oskälig kostnad.

3 mom. Ägare eller innehavare av fastighet eller annan egendom, för

vilken luftskyddsplan uppgjorts, vare skyldig att anskaffa och underhålla

sådan brandredskap, som länsstyrelsen prövar erforderlig för fastighetens

eller egendomens behov.

14 §.

Den, som åsidosätter bestämmelse i 10 § eller åläggande, som meddelats

enligt 11 §, må av länsstyrelsen föreläggas lämpligt vite. Fullgöres ej åläggande,

som nyss är sagt, äger länsstyrelsen ock ombesörja åtgärden samt

uttaga kostnaden för densamma av den försumlige.

15 §.

Bryter någon mot föreskrift, som meddelats med stöd av 12 § första

stycket, eller mot stadgandet i 12 § andra stycket, straffes med dagsböter

eller fängelse i högst sex månader.

16 §.

Böter och vitén, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

17 §.

Klagan över beslut, som enligt denna lag meddelas av länsstyrelse, må

föras hos Konungen i vederbörande statsdepartement i den ordning, som

för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är

bestämd.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg enten i statsrådet

å Stockholms slott dea 31 mars 1939

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorf, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars- och finansdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Forslund,

fråga örn vissa ändringar i luftskyddslagen samt anför:

Inledning.

Förut denna dag har chefen för justitiedepartementet anmält fråga örn

allmän förfogandelagstiftning med mera, därvid Kungl. Maj.t beslutit inhämta

lagrådets utlåtande över upprättade förslag till allmän förfogandelag och lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt

för luftskyddets behov. Sistnämnda lagförslag innefattar dels

av förslaget till allmän förfogandelag föranledda ändringar av 5 § 1 och 2

mom. samt 16 och 18 §§ lagen örn förfoganderätt för luftskyddets behov,

dels ock förslag att 20 § i samma lag måtte upphävas.

Förslaget beträffande nämnda 20 § har föranletts av en framställning den

16 december 1938 från luftskyddsinspektionen. Framställningen är grundad

å en av inspektionen upprättad promemoria angående skyldighet för kommuner

och enskilda att medverka vid luftskyddets förberedande. Däri har

föreslagits, att de bestämmelser, som för närvarande funnes upptagna i 20 §

luftskyddsförfogandelagen — vilken paragraf borde upphävas — skulle överflyttas

till luftskyddslagen, varjämte i sistnämnda lag vissa ändringar borde

vidtagas. Innan jag närmare redogör för luftskyddsinspektionens förslag,

anhåller jag att få lämna vissa uppgifter örn gällande författningsbestämmelser

m. m. rörande luftskydd.

Författningsbestämmelser m. m. rörande luftskydd.

Författningar i ämnet.

Gällande bestämmelser örn luftskydd återfinnas i luftskyddslagen den 11

juni 1937 (nr 504), lagen den 31 mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt

för luftskyddets behov samt luftskyddskungörelsen den 10 juni 1938 (nr

307). Till grund för de nämnda båda lagarna låg ett av den s. k. civila

luftskyddsutredningen den 21 december 1936 avgivet betänkande angående

det civila luftskyddet med förslag till luftskyddslag, innehållande stadganden

örn luftskyddets organisation samt allmänna bestämmelser örn luftskyddets

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 274.

o

förberedande oell särskilda bestämmelser med avseende å krig och krigsfara

(statens offentliga utredningar 1936:57). I propositionen nr 211/1937 med

förslag till luftskyddslag upptogos närmare föreskrifter — utom angående

den allmänna luftskyddsorganisationen — endast om luftskyddets förberedande.

Därvid uttalades, att de stadganden, som ägde avseende å luftskyddstillstånd,

lämpligen syntes kunna, sammanförda till en särskild lag,

föreläggas riksdagen samtidigt med förslag till ändrad rekvisitions- och förfoganderättslagstiftning.

Ehuru ett i 12 § av luftskyddsutredningens lagförslag

upptaget stadgande örn åläggande för kommuner eller enskilda att

vidtaga vissa åtgärder icke direkt sammanhängde med bestämmelserna örn

luftskyddstillstånd, ansågs likväl lämpligt, att detta i den enskildes rättssfiir

mera ingripande stadgande upptoges i samband med de bestämmelser, som

hade avseende å krig och krigsfara. — Förslag till lag örn förfoganderätt

för luftskyddets behov, i vilket lagförslag i 20 § upptogos i sak samma

bestämmelser som i nyssnämnda 12 § i luftskyddsutredningens förslag, förelädes

1938 års riksdag (genom propositionen nr 4) i samband med förslag

till övriga rekvisitions- och förfoganderättslagar samt antogs av riksdagen.

— Luftskyddskungörelsen innehåller tillämpningsbestämmelser till luftskyddslagen

och lagen örn förfoganderätt för luftskyddets behov. I nämnda tre författningar

hava ändringar icke vidtagits.

I det närmast följande vill jag lämna en kortfattad redogörelse för författningarnas

innehåll, såvitt de hava avseende å luftskyddsåtgärderna samt

å kommuners och enskildas skyldighet att medverka vid luftskyddets förberedande.

tiuftskyddsåtgärderna samt deras planläggning

och utförande i fredstid.

Med luftskydd avses enligt 1 § luftskyddslagen åtgärder av icke militär

natur, vilka åsyfta att försvåra anfall från luften eller begränsa verkningarna

av sådant anfall. Beträffande arten av dessa åtgärder, de s. k. luftskyddsåtgärderna,

innehåller luftskyddslagen icke några närmare bestämmelser.

Av civila luftskyddsutredningens förut omnämnda betänkande framgår emellertid,

att till luftskyddsåtgärderna räknas bevakning mot och varning för luftanfall

(alarmering), åtgärder i syfte att försvåra fientliga flygares orientering,

i synnerhet mörkläggning, utrymning, vare sig för längre tid eller för kortare

tid vid omedelbart förestående fara, byggnadstekniska åtgärder, framför allt

anordnande av skyddsrum, anskaffande av individuella gasskyddsmedel,

främst gasmasker, samt säkerhets- och hjälptjänst i samband med flyganfall

(luftskyddstjänst) såsom ordningstjänst, brandtjänst, reparationstjänst, röjningstjänst

samt gasskydds- och sjukvårdstjänst. Vidare skiljes mellan

sådana luftskyddsåtgärder, som avse ett samhälle i dess helhet (allmänt

luftskydd), åtgärder beträffande särskilda anläggningar och företag (industriluftskydd)

samt åtgärder i övrigt för beredande av luftskydd, i främsta

rummet avseende bostads- och affärsfastiglieter (enskilt luftskydd).

Beträffande omfattningen av luftskyddets förberedande i fredstid uttalade

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts proposition nr 274.

luftskyddsutredningen, att luftskyddsåtgärderna i stort vore sådana, att de

i händelse av fara ej alls eller allenast bristfälligt kunde genomföras, utan

att de blivit på förhand noggrant planlagda. Genomförandet av planlagda

åtgärder borde emellertid av ekonomiska skäl i allmänhet anstå till dess

omedelbar fara vore för handen, men måste delvis beträffande åtgärder, som

krävde längre tid för förberedelse, ske redan i fredstid. Avgörande för i vad

mån luftskyddet kunde i fredstid förberedas endast genom planläggning

eller örn därutöver erfordrades materialanskaffning eller andra särskilda åtgärder

vore således möjligheten att på få dagar bringa planerna till utförande.

En annan synpunkt av betydelse, då det gällde att avgöra, huruvida

luftskyddsåtgärder skulle vidtagas redan i fredstid, vore den allmänna

nytta — frånsett luftskyddet — som åtgärderna kunde medföra. I den mån

luftskyddsåtgärderna redan ur sociala synpunkter vore önskvärda, och så

vore icke sällan fallet, förelåge tydligen starkare skäl att realisera dem i

fredstid än eljest.

Vid redogörelsen för de olika luftskyddsåtgärderna angav luftskyddsutredningen,

i vad mån dessa borde komma till utförande redan i fredstid.

För civilbefolkningens alarmering krävdes bland annat sirener och i en del

orter särskilda till telefonnätet anknutna signalapparater, s. k. alarmeringscentraler.

Då denna materiel vore av så speciell beskaffenhet, att man icke

kunde räkna med att i händelse av krig eller krigsfara snabbt kunna tillgodose

behovet därav, borde den anskaffas redan i fredstid. För genomförandet

av belysningsinskränkning i ett samhälle erfordrades, allt efter de

lokala förhållandena, mer eller mindre omfattande förberedelser redan i

fredstid, och vad särskilt anginge den elektriska gatubelysningen, syntes en

omläggning av densammas manövrering på åtskilliga håll vara ett framträdande

önskemål eller måhända framstå såsom en nödvändighet. En sådan

åtgärd —- t. ex. övergång till centralmanövrering för tändning och släckning

— kunde jämväl innebära en modernisering och rationalisering av driften

samt på grund härav vara önskvärd även bortsett från dess betydelse för

luftskyddet. En dylik omläggning krävde otvivelaktigt avsevärd tid och

borde följaktligen ske i fredstid. Vidare syntes böra övervägas i vad mån

anskaffning av viss materiel, t. ex. färgade glas till de gatulyktor, som vore

avsedda att brinna, medan samhället vore mörklagt, måste ske redan i fredstid.

Beträffande skyddsrum, vilka i allmänhet förutsattes icke behöva planläggas

i samhällen med mindre än 5,000 innevånare, borde i första hand på

större orter inrättas skyddsrum för den lokala luftskyddsledningen (ledningscentraler)

och för den för luftskyddstjänst avsedda personalen (den s. k.

aktiva personalen). Det vore av särskild vikt, att beträffande angivna skyddsrum

— till vilka vore att hänföra även hjälpplatser för skadade — erforderliga

förstärkningsarbeten skedde redan i fredstid, så att lokalerna, även

örn landet hastigt och oförmodat skulle komma i krig, genast kunde disponeras

för luftskyddsändamål. Detsamma gällde i fråga örn personalen vid

särskilt viktiga anläggningar för samhällenas förseende med vatten, gas och

elektricitet. Vidtagande av tekniska skydds- och reservanordningar för själva

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 274.

driften vid berörda anläggningar torde ock, även om blott i begränsad utsträckning,

kunna sko i fredstid, nämligen i samband med förekommande

ombyggnads- och ändringsarbeten, vid vilka luftskyddssynpunkterna sålunda

borde beaktas. För luftskyddstjänstens genomförande erfordrades gasskyddsutrustning,

i främsta rummet gasmasker, för viss personal dessutom gasskyddskläder,

syrgasapparater av olika slag, gasspaningsmateriel m. m. Denna

utrustning måste i huvudsak anskaffas redan i fredstid. En utvidgad anskaffning

av brandmateriel vore jämväl ett framträdande önskemål, och denna

anskaffning borde i möjligaste mån ske redan i fredstid. Samma vore förhållandet

i fråga om sådana åtgärder, vilka avsåge att trygga vattentillgången

och vilkas utförande icke medförde större kostnad. I sistnämnda hänseende

borde särskilt beaktas, att alla åtgärder, som med hänsyn till luftskyddet

under fredstid vidtoges för brandredskapens främjande, komme det fredliga

brandskyddet tillgodo.

I den förutnämnda propositionen nr 211/1937 anförde föredragande departementschefen,

statsrådet Möller, bland annat, att — då våra större städer

samt viktigaste industrianläggningar och kraftverk i allmänhet knappast

kunde påräkna skydd av luftvärn — luftskyddsatgärderna, i allt fall da det

gällde planläggningen av desamma, icke finge alltför starkt begränsas. A

andra sidan borde luftskyddet självfallet icke anordnas så, att samhället i

fredstid underginge en mer eller mindre fullständig militarisering eller att

kostnaden för luftskyddsåtgärderna komme att utgöra en hämsko på den

fredliga utvecklingen och de sociala framstegen. Ur anförda synpunkter

syntes utredningens förslag i stort sett innefatta en efter svenska förhallanden

väl avvägd lösning av luftskyddsfrågan.

Luftskyddsutredningens ståndpunkt angående arten av de olika luftskyddsåtgärderna

och omfattningen i stort av luftskyddets förberedande i

fredstid synes hava godtagits av statsmakterna genom riksdagens beslut i

anledning av den nyssnämnda propositionen nr 211/1937 ävensom propositionen

nr 212 till 1937 års riksdag angående anslag till civilt luftskydd.

Skyldighet för kommuner och enskilda

att medverka vid luftskyddsarbetet;

fördelningen av kostnaderna för detsamma.

Luftskyddsutredningen framhöll, att staten borde åtaga sig ledningen av

luftskyddet och ansvaret för dess genomförande samt att kostnaderna för

luftskyddet såsom allmän princip borde bestridas av staten. Emellertid

erfordrades medverkan av såväl kommuner som enskilda, och från den av

luftskyddsutredningen angivna allmänna regeln angående kostnadsfördelningen

måste, bortsett från förhållandena vid krig och krigsfara, tämligen

vittgående undantag göras, vilka vore betingade såväl av lämplighetsliänsyn

som av statsfinansiella skäl. En gradering av åtgärderna borde ske dels

med hänsyn till behovet, så att staten i första hand bekostade det, varav

behovet vore mest trängande, och dels med hänsyn till den synpunkten,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

att vissa kostnader på grund av deras nära samband med kommunala förvaltningsgrenar

och enskildas intresse rimligen borde stanna å kommuner

och enskilda. Enligt utredningen skulle sålunda staten bekosta 1) organisationen,

dock med skyldighet för kommuner och enskilda att biträda vid

luftskyddets planläggning, 2) yttre alarmeringsanordningar, 3) gasskyddsutrustning

för den aktiva personalen, 4) förvaring, kontroll och underhåll

av gasskyddsmateriel, 5) utbildning av personal för luftskyddets ledning och

av instruktörer samt — genom understöd åt frivillig luftskyddsverksamhet

— i viss mån även av annan personal, samt 6) anordnande av skyddsrum i

vissa statens fastigheter. Därjämte föreslog utredningen —- som ansåg, att

beträffande nybyggnader inom ur luftskyddssynpunkt mera utsatta områden

erforderliga byggnadstekniska luftskyddsåtgärder borde göras obligatoriska —

att staten borde bidraga med 2/3 av kostnaderna för vissa av kommunerna

i befintliga fastigheter anordnade skyddsrum, i främsta rummet sådana för

den lokala luftskyddsledningen och annan aktiv personal samt hjälpplatser

och, i den mån anslagen lämnade tillgång därtill, offentliga skyddsrum (avsedda

för allmänheten å platser med livlig trafik). Utredningen föreslog

däremot icke anslag av statsmedel till åtgärder för mörkläggningens förberedande,

brandredskapens förbättrande eller inrättande av skyddsrum i enskilda

fastigheter utan förutsatte att dessa åtgärder skulle vidtagas och bekostas

av kommuner och enskilda. Något tvång att medverka vid luftskyddets

förberedelse i fredstid föreslogs dock i allmänhet icke. Yad särskilt

anginge kommunerna förutsatte luftskyddsutredningen, att dessa skulle finna

med sitt intresse förenligt att efter råd och lägenhet medverka på de områden,

varest staten icke bidroge, d. v. s. huvudsakligen sådana, vilka sammanhängde

med den kommunala förvaltningen. För vissa fall ansåg emellertid

luftskyddsutredningen det vara nödvändigt att stadga skyldighet för

kommuner och enskilda att medverka vid luftskyddets förberedande, nämligen

— bortsett från skyldigheten att tåla åtgärd, som icke medförde

kostnad eller olägenhet — dels i fråga örn planläggningen, dels beträffande

vissa särskilt betydelsefulla åtgärder med avseende å driften vid kommunala

eller enskilda tekniska verk, t. ex. elektricitetsverk, dels ock slutligen beträffande

anordnande av skyddsrum i nybyggnader inom mer utsatta områden.

Angående skyldigheten att medverka vid planläggningen anförde luftskyddsutredningen

(betänkandet sid. 94):

Sådan skyldighet torde böra åläggas icke blott kommunerna utan även

enskilda ägare eller innehavare av anläggning, inrättning, fastighet eller annan

egendom, som beröres av planläggningen. Skyldigheten att medverka vid

planläggningen bör tydligen begränsas till åtgärder, som beröra myndigheten

eller egendomen i fråga. Medverkan bör däremot icke vara inskränkt

till lämnande av upplysningar, utan bör innefatta skyldighet att efter luftskyddschefens

anvisningar uppgöra plan för luftskyddet med därtill hörande

eventuella ritningar och beräkningar, vilken plan sedan granskas av luftskyddschefen.

Någon ersättning för denna medverkan torde icke böra utgå,

även örn vissa kostnader skulle föranledas därav.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 274.

9

I annat sammanhang framhöll luftskyddsutredningen vidare, att teknisk

sakkunskap kunde vara erforderlig för planläggningen av byggnadstekniska

luftskyddsåtgärder och att vederbörande samhällen för sådant ändamål torde

få anlita den sakkunskap, som representerades av stadsarkitekter, stadsingenjörer

och andra tekniskt förfarna kommunala tjänstemän.

I fråga örn skyldigheten att underkasta sig åtgärder framhöll luftskyddsutredningen

(betänkandet sid. 134):

Såsom framgår av det föregående böra vissa luftskyddsåtgärder utföras

redan i fredstid. Det kan t. ex. ifrågakomma att uppställa sirener eller i

allt fall anordna uppställningsplatser och framdraga ledningar till desamma.

För sådant ändamål böra kunna utväljas de härför mest lämpade byggnaderna.

Örn såsom av utredningen föreslagits sirenernas uppställande bekostas

av staten, torde i allmänhet någon olägenhet av åtgärden i fråga icke

uppkomma för byggnadens ägare eller innehavare. Denne bör under sådana

omständigheter icke kunna förhindra sirenernas uppställande på den av

luftskyddschefen utsedda platsen.

I enlighet med det anförda upptog luftskyddsutredningen i sitt förslag

till luftskyddslag under 11 § dels i paragrafens första stycke ett stadgande,

att det ålåge kommun att lämna erforderligt biträde vid planläggningen av

luftskyddet i vad denna berörde kommunen, dels ock i andra stycket ett

stadgande, att ägare eller innehavare av anläggning, inrättning, fastighet eller

annan egendom, som berördes av luftskyddets planläggning, vore skyldig att

därvid lämna erforderligt biträde ävensom att underkasta sig utförandet av

åtgärd för beredande av luftskydd, som för honom icke medförde kostnad

eller olägenhet.

Beträffande möjligheten för obligatoriskt genomförande i fredstid på

kommuners och enskildas bekostnad av vissa åtgärder med avseende å

driften vid kommunala verk eller motsvarande anläggningar, som tillhörde

enskilda, framhöll luftskyddsutredningen såsom förut antytts, att kostnaden

för sådana åtgärder på grund av åtgärdernas nära samband med kommunala

förvaltningsgrenar och enskildas intressen borde stanna på vederbörande

kommun eller företag. Sådana åtgärder — t. ex. övergång till centralmanövrering

av den elektriska gatubelysningen — kunde, såsom ock redan

tidigare anförts, vara av den beskaffenhet, att desamma icke endast vore av

stor betydelse för luftskyddet utan även innebära en modernisering eller

rationalisering av driften eller te sig önskvärda ur andra synpunkter, samtidigt

som de kunde genomföras under loppet av flera år. Stundom vore

kostnaden för åtgärden ringa i förhållande till åtgärdens betydelse för luftskyddet.

Under sådana förhållanden ansåge utredningen det rimligt, att viss

möjlighet bereddes att ålägga ägare till en dylik anläggning att vidtaga åtgärden

i fråga. Utredningen föreslog därför, att, därest åtgärd avseende

driften vid kommunal eller enskild anläggning eller inrättning funnes vara

av sådan vikt, att med dess vidtagande icke kunde utan äventyrande av

luftskyddet anstå, Konungen skulle kunna ålägga ägaren eller innehavaren

av anläggningen eller inrättningen att vidtaga åtgärden, därest denna icke

för honom medförde oskälig kostnad. Någon närmare beskrivning av dessa

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 274.

åtgärder syntes utredningen icke vara erforderlig, utan torde det få ankomma

på Konungen att vid meddelande av beslut i dylika frågor beakta

samtliga förekommande omständigheter. Ifrågavarande stadgande återfanns

i utredningens förslag till luftskyddslag i 12 §.

Mot den av luftskyddsutredningen intagna ståndpunkten angående fördelningen

av kostnaderna för luftskyddet oell skyldigheten för kommuner

och enskilda att medverka vid luftskyddets förberedande hava statsmakterna

icke haft något att erinra, bortsett dock från skyldigheten att åtaga sig förvaringen

av den för krigsbruk avsedda gasskyddsmaterielen, vilken skyldighet

enligt propositionen angående anslag till luftskyddet förutsatt skola åvila

kommunerna. I propositionen till luftskyddslag framhöll sålunda föredragande

departementschefen, att det i princip borde åligga staten att bestrida

de med luftskyddets genomförande förbundna kostnaderna men att

från denna princip dock måste göras ganska vittgående undantag. Härom

yttrade föredragande departementschefen, statsrådet Möller, (prop. nr 211/

1937, sid. 18 och 36):

Dessa av praktiskt-organisatoriska och statsfinansiella hänsyn föranledda

modifikationer torde icke kunna undgås, i varje fall örn ett effektivt luftskydd

skall kunna åstadkommas inom något så när rimlig tid. Däremot kan jag

icke förorda en sådan utvidgning av kommunernas bidragsplikt, att denna

kommer att omfatta även bekostande av alarmerings- och gasskyddsmateriel.

Staten torde under alla omständigheter böra omhänderha anskaffningen av

dylik materiel och detsamma gäller beträffande exempelvis uppsättande av

alarmeringsanordningar, vilka torde få anslutas till telegrafverkets ledningsnät.

Afl staten under sådana omständigheter skulle av kommunerna förbehålla

sig ersättning för materielen synes icke böra ifrågakomma. Spörsmålet

om statens bidrag till inrättande av skyddsrum är väsentligen en fråga örn

statens förmåga att lämna dylika bidrag. Av statsfinansiella skäl torde det

icke vara möjligt, att i detta avseende gå längre än utredningen föreslagit.

Vid planläggningen kräves medverkan av kommuner och enskilda. Därav

föranledes mången gång tidsförlust och stundom även direkta kostnader.

Vid planläggningen av luftskyddsåtgärder, som beröra kommunala verk,

industriföretag, varuhus m. m., kan den kostnad, som planläggningsarbetet

motsvarar — vare sig detta utföres av företagets personal eller ej — uppgå

till belopp, som visserligen relativt sett äro små men i och för sig icke

alldeles obetydliga. I likhet med civila luftskyddsutredningen anser jag, att

dessa kostnader böra bestridas av vederbörande kommuner och enskilda

företag eller personer. Det skulle vara föga tilltalande örn dessa, i vilkas

intresse planläggningen i allmänhet sker, skulle kunna påkalla ersättning av

staten för densamma, måhända med belopp, som vore svåra eller omöjliga

att kontrollera. Om jag sålunda i denna del är i sak ense med civila luftskyddsutredningen,

finner jag, i likhet med vad yttranden över förslaget

giva vid handen, den av utredningen föreslagna 11 § vara i behov av en

förtydligande omredigering. Sålunda torde vara lämpligt att i olika paragrafer

behandla dels skyldighet att biträda vid planläggningen och dels

skyldighet att underkasta sig vissa åtgärder. Därest lagen i förra hänseendet

uttryckligen ålägger en skyldighet men icke nämner någonting örn ersättning,

lär det vara uppenbart, att ersättning ej kommer i fråga. Stadgandet

örn kommunens skyldighet att lämna biträde vid planläggningen torde kunna

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

förtydligas på det sätt, att skyldigheten hänföres till planläggningen av

luftskyddet inom kommunen. Därigenom kommer kommunen att svara för

erforderligt biträde, i den mån sådant icke kan erhållas av enskilda, d. v. s.

kommunen kommer att medverka vid planläggningen av det luftskydd, som

rör samhället i dess helhet (det s. k. allmänna luftskyddet). Då denna medverkan

i största utsträckning lär kunna ske genom den av kommunen bekostade

polisen, torde skyldigheten näppeligen kunna bli betungande.

Den av luftskyddsutredningen föreslagna skyldigheten för ägare eller

innehavare av anläggning, inrättning, fastighet eller annan egendom, som

beröres av luftskyddets planläggning, att underkasta sig utförandet av åtgärd

för beredande av luftskydd är begränsad till sådana åtgärder, som icke

medföra kostnad eller olägenhet för vederbörande. Såsom exempel på dylika

åtgärder namnes uppställandet av sirener på statens bekostnad. Aven örn

man vid stadgandets tillämpning icke tager i betraktande hur ringa olägenhet

som helst, kunna måhända de resultat, som med stadgandets hjälp

kunna vinnas utöver vad som genom frivillig överenskommelse kan uppnås,

komma att visa sig otillräckliga. En utvidgning av stadgandet, såsom från

flera håll ifrågasatts, kan därför tänkas bliva behövlig.

Det vid propositionen fogade lagförslaget upptog i enlighet härmed dels

i 10 § första stycket ett stadgande, att det ålåge kommun att lämna erforderligt

biträde vid planläggningen av luftskyddet inom kommunen, dels i

10 § andra stycket ett stadgande, enligt vilket ägare eller innehavare av

anläggning, inrättning, fastighet eller annan egendom, som berördes av luftskyddets

planläggning, vore skyldig att därvid lämna erforderligt biträde,

dels ock i 11 § ett stadgande att ägare eller innehavare av egendom, som

avsåges i 10 § andra stycket, vore pliktig att med avseende å egendomen

tåla åtgärd, som av länsstyrelsen prövades erforderlig för beredande av luftskydd

och som för honom icke medförde kostnad eller olägenhet.

Ifrågavarande stadganden hava oförändrade influtit i luftskyddslagen. Till

stadgandenas efterlevnad har i 14 § föreskrivits, att den, som undandrager

sig åliggande, varom stadgas i 10 §, eller motsätter sig åtgärd, som han

enligt 11 § är skyldig tåla, må av länsstyrelsen föreläggas lämpligt vite.

Såsom förut omnämnts innehöll det vid propositionen nr 211/1937 fogade

förslaget till luftskyddslag icke något mot 12 § i luftskyddsutredningens

lagförslag svarande stadgande örn åläggande för kommuner eller enskilda

att vidtaga vissa åtgärder. Bestämmelser härom upptogos i stället i 20 §

lagen örn förfoganderätt för luftskyddets behov — luftskyddsförfogandelagen —

vilken lag till huvudsaklig del endast har avseende å förhållandena vid luftskyddstillstånd.

Enligt berörda paragraf må, ändå att luftskyddstillstånd

icke är rådande, Konungen ålägga ägare eller innehavare av viss anläggning

att med avseende å driften vid anläggningen vidtaga åtgärd, som icke utan

äventyrande av luftskyddet kan anstå och icke för ägaren eller innehavaren

medför oskiilig kostnad. Underlåter någon att ställa sig sådant åläggande

till efterrättelse, äger Konungen förelägga vite; Konungen må ock låta ombesörja

åtgärden, och skall för sådan händelse vad i 4 § 2 mom. luftskyddsförfogandelagen

är stadgat om uttagande av kostnad äga motsvarande tillämpning.

Sistnämnda lagrum innehåller, att vid underlätet vidtagande av vissa

i 1 mom. av paragrafen omförmälda åtgärder kostnaden därför, efter prov
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 274.

ning av domstol, må uttagas av den försumlige, i den mån lian icke på

grund av stadgande i förfogandelagen eller eljest är berättigad till ersättning

för åtgärden.

I propositionen nr 4/1938 med förslag till luftskyddsförfogandelag anförde

föredragande departementschefen, statsrådet Möller, beträffande ifrågavarande

bestämmelser i 20 § (sid. 37):

Enligt 11 § luftskyddslagen — motsvarande 11 § andra stycket i utredningens

förslag — är ägare eller innehavare av anläggning, inrättning, fastighet

eller annan egendom, som beröres av luftskyddets planläggning, pliktig

att med. avseende å egendomen tåla åtgärd, som av länsstyrelsen prövas

erforderlig för beredande av luftskydd och som för honom icke medför

kostnad eller olägenhet. Såsom exempel på åtgärder, som avses med stadgandet,

namnes i motiven uppsättande av sirene!- på statens bekostnad.

Beträffande genomförande i fredstid av andra luftskyddsåtgärder än som

avses i nyssnämnda stadgande — d. v. s. sådana, som för kommuner eller

enskilda medföra kostnad eller olägenhet — har icke upptagits någon allmän

bestämmelse i luftskyddslagen (frånsett vad som kan innefattas i skyldigheten

att enligt 10 § lämna biträde vid planläggningen). Ej heller utredningens

förslag upptog något allmänt stadgande i detta hänseende. Nu

förevarande paragraf innefattar en specialbestämmelse beträffande särskilt

viktiga åtgärder avseende driften vid kommunala eller enskilda anläggningar.

Vissa av de erinringar, som i yttranden framförts mot ifrågavarande paragraf,

torde syfta till en sådan generalisering av densamma, att den komme att

utfylla den antydda bristen på en allmän bestämmelse örn genomförande i

fredstid av mera kostsamma och i enskildas rättssfär ingripande luftskyddsåtgärder.

Det må också medgivas, att från en mera teoretisk eller systematisk

synpunkt ett dylikt stadgande kan synas motiverat. Att utredningen icke i

sitt förslag medtagit någon allmän bestämmelse av denna innebörd torde ha

sin grund däri, att staten enligt utredningens mening icke kan anslå medel

till bekostande av dylika åtgärder. Utredningen har under sådana förhållanden

nöjt sig med en bestämmelse örn vad den ansett kunna påläggas kommuner

och enskilda utan ekonomisk medverkan från statens sida. Utredningens

förslag beträffande kostnaderna för luftskyddet har numera i princip

godtagits av statsmakterna. Detta utesluter givetvis icke, att i framtiden

anslag av statsmedel kunna visa sig nödvändiga för andra ändamål än de,

varmed utredningen räknat, således även för gäldande av ersättning åt

kommuner eller enskilda, som bliva lidande genom särskilda luftskyddsåtgärder.

I den mån medel finnas tillgängliga för sådant ändamål, torde

man emellertid kunna förvänta, att frivillig överenskommelse örn åtgärdernas

genomförande skall kunna träffas, och det synes under sådana förhållanden

obehövligt att — åtminstone för närvarande — belasta lagstiftningen med

bestämmelser härutinnan. En utvidgning av förevarande stadgande i den

riktningen, att ägare eller innehavare av de anläggningar och inrättningar,

varom här är fråga, åläggas vidsträcktare skyldigheter utan rätt till motsvarande

ersättning anser jag mig icke kunna förorda. Att fastställa någon

absolut eller relativ kostnadsgräns för de skyldigheter, stadgandet innebär,

torde icke låta sig göra, utan man lär i detta hänseende fA nöja sig med

den av utredningen föreslagna begränsningen, att åtgärden icke skall få

medföra oskälig kostnad. Genom att beslutanderätten anförtros åt Kungl.

Maj:t torde, erforderliga garantier vinnas såväl för en grundlig utredning,

genom remisser och annorledes, av ärenden av hithörande slag som för en

väl avvägd rättstillämpning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 274.

13

Luftskyddsinspektionens promemoria med lagförslag

samt däröver avgivna yttranden.

LuftsJcyddsinspeJctionen har såsom förut nämnts den 16 december 1938 överlämnat

en inom inspektionen upprättad promemoria angående skyldighet för

kommuner och enskilda att medverka vid luftskyddets förberedande jämte

utkast till dels lag örn ändrad lydelse av 10, 11 och 14 §§ luftskyddslagen,

dels ock lag örn upphävande av 20 § lagen örn förfoganderätt för luftskyddets

behov. Nämnda lagutkast torde såsom bilagor (Bilagor B och C) få fogas

vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Sedan luftskyddsinspektionen i promemorian lämnat en redogörelse för

gällande bestämmelser örn skyldighet för kommuner och enskilda att medverka

vid luftskyddets förberedande i fredstid — vilken redogörelse i huvudsak

överensstämmer med den i det föregående lämnade — har inspektionen

anfört följande:

Kommuns direkta åliggande i förevarande hänseende inskränker sig till

den i 10 § luftskyddslagen stadgade skyldigheten att lämna erforderligt biträde

vid planläggningen av luftskyddet inom kommunen. De skyldigheter,

som sålunda ålagts kommunerna, motsvara ingalunda omfattningen av den

verksamhet från deras sida, som de, i enlighet med vad statsmakterna förutsatt,

frivilligt böra åtaga sig. Denna brist på uttryckliga bestämmelser ifråga

örn kommunernas skyldigheter sammanhänger otvivelaktigt med den försiktighet,

som präglar luftskyddsutredningens förslag och statsmakternas

beslut på detta område. Det har uppenbarligen ansetts lämpligt att till en

början iakttaga återhållsamhet i fråga örn detaljbestämmelser för att man

framdeles, när praktiska erfarenheter från planläggnings- och förberedelsearbetet

i övrigt vunnits, skulle hava friare händer. Följden har emellertid

blivit, att på många punkter stor oklarhet råder örn kommunernas skyldighet

att medverka vid luftskyddets förberedande i fredstid och örn den rätta fördelningen

av kostnaderna mellan stat och kommun. En från svenska stadsförbundets

sida på sin tid över förslaget till luftskyddslag framställd anmärkning

på förslagets bristande klarhet i fråga örn kommunernas ekonomiska

förpliktelser har också under den tid som gått vunnit i styrka. Saknaden

av uttryckliga lagbestämmelser har i åtskilliga fall framkallat villrådighet

hos de anslagsbeviljande kommunala organen, och denna brist har

otvivelaktigt visat sig utgöra ett svårt hinder för ett ändamålsenligt förberedande

av luftskyddet inom många av våra viktigare luftskyddsorter.

Ehuru kommunerna över lag visat förståelse för luftskyddet och dess förberedande,

har sålunda bristen på närmare bestämmelser i fråga örn kommunernas

åligganden på vissa håll ansetts utgöra hinder för kommunernas

medverkan, på sätt som förutsatts, eller för beviljande av de anslag, som

vederbörande luftskyddsmyndigheter för olika ändamål begärt. Förberedelsearbetet

har sålunda blivit lidande på de svävande bestämmelserna, och de

för organiserandet av luftskyddet ansvariga myndigheterna hava hämmats i

sitt arbete. Det synes därför angeläget, att en lagstiftning inom den snaraste

framtiden kommer till stånd, som så klart som möjligt utsäger, vilka skyldigheter

som åvila kommunerna i fråga örn luftskyddets förberedande. De

hittills under förberedelsearbetets gång vunna praktiska erfarenheterna hava

jämväl ådagalagt behovet av att stadga skyldighet för ägare eller innehavare

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

av fastighet eller annan egendom att sörja för viss irr luftskyddets synpunkt

nödig brandberedskap med avseende å fastigheten eller egendomen.

I samband med att kommunernas och enskildas skyldighet att medverka

vid luftskyddets förberedande blir föremål för en mera utförlig lagstiftning,

synes lämpligt, att erforderliga bestämmelser å förevarande område sammanföras

i luftskyddslagen, varest eljest bestämmelserna i fråga örn luftskyddets

förberedande i fredstid erhållit sin plats. Bestämmelserna i 20 § luftskyddsförfogandelagen

—- vilka bestämmelser i första hand hava avseende å fredstid

— torde därför böra överflyttas till luftskyddslagen och nämnda lagrum

således upphävas.

Över luftskyddsinspektionens promemoria hava i anledning av remiss

yttranden avgivits av Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser, svenska

stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, chefen för försvarsstaben

samt Sveriges fastighetsägareförbund. Överståthållarämbetet bär bifogat

yttranden från Stockholms stadsfullmäktige och luftskyddschefen i Stockholm.

Genom länsstyrelserna har vissa kommuner beretts tillfälle att avgiva

yttranden. Av denna rätt har ett stort antal kommuner begagnat sig.

Några länsstyrelser hava även berett försvarsassistenten vid länsstyrelsen,

luftskyddschefer, magistrater och kommunalborgmästare tillfälle att yttra sig

i ärendet. De till länsstyrelserna inkomna yttrandena hava bifogats deras

utlåtanden eller däri refererats.

I det övervägande flertalet yttranden har luftskyddsinspektionens förslag

i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I ett

antal yttranden förordas ytterligare förtydliganden eller tillägg. Sålunda

uttala stadsfullmäktige i Hälsingborg, att vid det slutliga utformandet av

förevarande ändringsbestämmelser största möjliga klarhet borde åvägabringas

i fråga örn kommunernas förpliktelser och principen, att luftskyddsåtgärderna

skulle bekostats av staten, tillämpas strängare än som skett i

föreliggande lagförslag. — Stadsfullmäktige i Borås och Skellefteå finna önskvärt,

att de föreslagna bestämmelserna måtte givas sådan detaljutformning,

att kommunernas förpliktelser än tydligare angåves och begränsades. —

Stadsfullmäktige i Norrtälje och Vaxholm anse, att klarare bestämmelser

borde meddelas rörande innebörden av den i luftskyddsutredningens betänkande

angivna principen, att luftskyddets organisation skulle bekostas av

staten. Detta vore angeläget särskilt med hänsyn till frågan, örn luftskyddschef

vore berättigad till avlöning, med vilket belopp denna i så fall skulle utgå

samt örn den skulle bestridas av staten eller kommun. — Försvarsassistenten

vid länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar, att ändringsförslaget innebure förtydligande

av de bestämmelser, som gällde kommunerna, medan stadgandena

örn enskildas skyldighet att medverka vid luftskyddets förberedande bibehållits

oförändrade och sålunda alltjämt vore oklara. Då förberedandet av

industriluftskyddet och det enskilda luftskyddet vore av mycket stor vikt,

borde påtalade brist i förslaget undanröjas. Liknande synpunkter anföras

av länsstyrelsen i Gävleborgs län. — Chefen för försvarsstaben tillstyrker

ändringsförslaget men finner det böra övervägas, örn icke ytterligare vissa

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majus proposition nr 274.

detaljbestämmelser, särskilt angående sjukvårdsmateriel, mörkläggning och

skyddsrum, borde för att effektivisera luftskyddet inrymmas i luftskyddslagen.

Svenska stadsförbundet förklarar, att dess vid tillkomsten av gällande

luftskyddslag framförda krav på att kommunerna skulle tillförsäkras ett kompetent

bedömande av förevarande ärenden syntes genom de nu föreslagna

ändringarna i lagen bliva i huvudsak tillgodosett. Det vore emellertid önskvärt,

att med den föreslagna anordningen också fortlöpande kombinerades

åtgärder av mera konsulterande innebörd, tillkomna i samarbete mellan luftskyddsinspektionen

och sakkunniga kommunala organ. Förbundet framhåller

vidare, att lagstiftningen vore bristfällig, i vad den avsåge luftskyddsnämnderna,

samt anför härom följande:

Lagen ger kommunerna möjlighet att tillsätta en luftskyddsnämnd. Men i

avseende å nämndens verksamhet och kompetensområde saknas alla direktiv.

Särskilt vore det av vikt att få lyftskyddschefens ställning gentemot nämnden

klarlagd. Yiktigt synes vara att frågor örn de obligatoriska ekonomiska förpliktelserna

för kommunerna på ett tidigt stadium komma under övervägande

i luftskyddsnämnden. Medan i gällande polislagstiftning polisnämndens

befogenheter äro klart angivna, lämnar luftskyddslagen icke motsvarande upplysningar

örn luftskyddsnämnds befogenhet. I sitt yttrande över luftskyddsutredningens

förslag framhöll förbundet, att luftskyddsnämnden borde tillerkännas

en mera tillfredsställande ställning och att en verklig initiativrätt

borde lagligen tillerkännas nämnden. Även för detta vid luftskyddslagens

tillkomst obeaktade önskemål vill styrelsen ännu en gång påkalla uppmärksamhet.

Förbundets yttrande åberopas av stadsfullmäktige i Södertälje. Även länsstyrelsen

i Västmanlands län anser nödvändigt, att luftskyddsnämndens ställning

närmare klarlades. Enligt länsstyrelsens mening borde nämndens uppgifter

vara dels att tillse, att erforderliga förberedelser i fredstid bomme till

utförande, och att, där luftskyddschef i detta avseende bruste, söka få rättelse

till stånd, samt att vid fortsatt uraktlåtenhet göra framställning hos länsstyrelsen,

dels ock att granska sådana luftskyddschefs förslag till åtgärder, vilkas

genomförande tarvade anslag från kommunen, och tillika med eget yttrande

föredraga desamma för beviljande kommunal myndighet. — Stadsfullmäktige i

Lund uttala, att, då ändringsförslaget innebure utökning av kommunernas

åligganden, det syntes önskvärt, att luftskyddsnämnderna erhölle motsvarande

ökad befogenhet. Sålunda borde nämnderna tillerkännas rätt att kontrollera

liela det luftskyddsarbete, som utfördes för av kommunerna anslagna medel.

Förslagen avstyrkas av stadsfullmäktige i Karlshamn, då luftskyddet

syntes fullmäktige vara en statens angelägenhet, och av kommunalfullmäktige

i Lycksele utan motivering. —- Drätselkammaren i Filipstad förklarar,

att anledning saknades att vidtaga de av luftskyddsinspektionen föreslagna

ändringarna i luftskyddslagen, i synnerhet som dessa skulle resultera

i att en kommun kunde åsamkas avsevärda kostnader för luftskyddets förberedande

utan att kommunen hade möjlighet att utöva någon bestämmanderätt

för att hålla utgifterna för ändamålet inom ramen för kommunens ekonomiska

bärkraft. — I princip avstyrkande äro även yttranden av drätselkammaren

i Karlstad samt kommunalfullmäktige i Dalarö, Virserum och Vilhel
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Departements
chefen.

Kungl. Majus proposition nr 274.

mina, i vilka yttranden uttalas, att samtliga kostnader för luftskyddets förberedande

borde bestridas av staten. — Stadsfullmäktige i Ystad anse, att

principen örn statens skyldighet att i fredstid sätta landet i försvarsberedskap

borde innebära, att de ekonomiska uppoffringar, som i lagförslaget ålades

kommunerna, i stället borde gäldas av staten. Fullmäktige förklara sig därför

kunna tillstyrka den föreslagna lagändringen endast under förutsättning, att

staten åtoge sig de ekonomiska förpliktelserna i anledning av densamma

utöver vad som vore att hänföra till lämnande av erforderligt biträde åt

luftskyddschefen. — Stadsfullmäktige i Vimmerby slutligen föreslå sådana

tillägg till och ändringar i de av luftskyddsinspektionen föreslagna bestämmelserna,

att kommun skulle i stor utsträckning få ersättning av staten förde

kostnader, som hänförde sig till luftskyddets planläggning och till anordnande

av alla slags skyddsrum, samt att utförandet i fredstid av planlagda luftskyddsåtgärder,

som krävde anslag från kommunen, skulle vara helt beroende

av denna.

I samband med ändringar i lagen örn förfoganderätt för luftskyddets behov,

vilka föranledas av det inom justitiedepartementet utarbetade förslaget till

allmän förfogandelag, har i enlighet med mitt tillstyrkande såsom förut nämnts

framlagts förslag, att 20 § i förstnämnda lag skall upphävas. Paragrafen innehåller

dels bestämmelser örn rätt för Konungen att, ändå att luftskyddstillstånd

ej är rådande, ålägga ägare eller innehavare — såväl kommuner som enskilda

— av viss anläggning att med avseende å driften vid anläggningen vidtaga

sådan åtgärd, som icke utan äventyrande av luftskyddet kan anstå och icke

för ägaren eller innehavaren medför oskälig kostnad, dels ock vissa stadganden

rörande påföljderna av underlåtenhet att ställa sig sådant åläggande till efterrättelse.

Ehuru luftskyddsförfattningarna varit gällande blott kort tid, har det

visat sig, att de däri upptagna, tämligen kortfattade och allmänt hållna bestämmelserna

på vissa punkter tarva förtydliganden och jämväl tillägg. På sätt

luftskyddsinspektionen anfört synes så vara fallet bland annat beträffande

nyssnämnda 20 § i luftskyddsförfogandelagen. Ett ändamålsenligt förberedande

av luftskyddet har nämligen, uppenbarligen på grund av otydligheter

i gällande bestämmelser, stött på motstånd hos de kommunala myndigheterna

inom åtskilliga av våra viktigaste luftskyddsorter. I enlighet med

inspektionens förslag torde de mera utförliga bestämmelser, som härutinnan

äro erforderliga, lämpligen böra upptagas i luftskyddslagen — 11 § — varav

följer, att 20 § i luftskyddsförfogandelagen måste upphävas.

I samband med att i luftskyddslagen upptagas bestämmelser av angivna

innehåll, vilka med vissa undantag i huvudsak överensstämma med förslag

av luftskyddsinspektionen, synas av samma skäl som nyss anförts beträffande

20 § luftskyddsförfogandelagen i enlighet med inspektionens i flertalet remissyttranden

tillstyrkta förslag ett förtydligande böra ske av stadgandena i 10 §

första stycket luftskyddslagen rörande skyldighet för kommun att biträda

vid planläggningen av luftskyddet. Därjämte torde i lagen böra stadgas skyldighet

för ägare eller innehavare av fastighet eller annan egendom, för vilken

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 274. 17

luftskyddsplan uppgjorts, att anskaffa och underhålla sådan brandredskap för

fastighetens eller egendomens behov, som länsstyrelsen prövar erforderlig.

Närmare redogörelse för luftskyddsinspektionens förslag till ändringar av

10, 11 och 14 §§ luftskyddslagen, däröver avgivna yttranden samt departementsförslaget

i ämnet lämnas i det följande. Redan i förevarande sammanhang

anser jag mig emellertid böra framhålla, att de uppgifter, som i berörda

paragrafer åläggas kommuner och enskilda, böra bekostas av dem utan bidrag

av statsverket. För andra uppgifter än de sålunda angivna torde, i den måll

Konungen anser dem böra fullgöras samt kommuner eller enskilda icke frivilligt

åtaga sig ekonomiskt ansvar därför, staten böra intill dess annorlunda

bestämmes gälda kostnaderna. Med anledning av vad i några yttranden

anförts angående arvode för uppdraget att vara luftskyddschef vill jag erinra,

att nämnda uppdrag, där det ej, såsom i regel är fallet, är ett tjänsteuppdrag

för polischef eller annan polisman, synes böra hava karaktären av ett medborgerligt

förtroendeuppdrag, för vilket arvode åtminstone för närvarande

icke bör utgå. Tillräcklig anledning synes mig icke föreligga, att, såsom i

några yttranden ifrågasatts, i förevarande sammanhang göra ändring i eller

tillägg till de i luftskyddslagen upptagna bestämmelserna rörande luftskyddsnämnd.

Såsom framgår i det följande har jag för avsikt att föreslå jämväl vissa

formella ändringar i 15 och 16 §§ ävensom tillägg av en ny paragraf, betecknad

16 a §.

Jag övergår nu till en närmare redogörelse för av mig ifrågasatta ändringar

i luftskyddslagen.

Departementsförslaget till lag’ om ändring i vissa delar

av lnftskyddslagen.

10 §.

Luftskyddsinspektionen.

Luftskyadsinspektionen har framhållit, att olika meningar gjort sig gällande

angående tolkningen av stadgandet i nuvarande 10 § första stycket luftskyddslagen,

att »det åligger kommun att lämna erforderligt biträde vid

planläggningen av luftskyddet inom kommunen». Härom har inspektionen

anfört följande:

Den allmänna meningen torde väl vara, att i uttrycket »lämna erforderligt

biträde» måste inläggas den tolkningen, att kommun är skyldig icke blott att

genom samtliga sina organ lämna upplysningar, uppgöra planer, ritningar

och beräkningar, besvara förfrågningar m. m. utan även att ställa erforderlig

personal till luftskyddschefens förfogande för planläggningsarbetet. På vissa

håll har emellertid gjorts gällande, att kommunen väl vore skyldig att genom

sina egna organ och sin egen personal medverka vid planläggningen, men

däremot ej att ställa särskild personal till luftskyddschefens förfogande.

Denna uppfattning synes dock icke riktig. Man måste nämligen hålla i minne,

att luftskyddet väsentligen är en fråga om den allmänna ordningens och säkerhetens

upprätthållande och att det åligger kommunerna att bekosta den för

dessa uppgifter erforderliga polispersonalen. Vid luftskyddstillstånd eller

eljest i tider av krigsfara eller krig komma polismyndigheterna i fråga örn

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 274 . 682 89 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majus proposition nr 274.

säkerhetens tillvaratagande och ordningens upprätthållande att ställas på

utomordentligt svåra prov. I luftanfallets spår följer gärna panik, oordning

och osäkerhet till liv och egendom. Dessa luftanfallets verkningar är det den

kommunala säkerhetsvaktens och ordningsmaktens uppgift att bemästra. Det

planläggnings- och förberedelsearbete, som redan i fredstid måste företagas

för att säkerhets- och ordningsorganen i orostider skola kunna bestå provet,

har i de flesta större samhällen visat sig vara av den vidlyftiga samt arbetsoch

tidskrävande art, att särskild personal måst avdelas med uteslutande uppgift

att ägna sig åt detta arbete. Även örn principiellt kan göras gällande, att

åtgärder i fredstid för rikets sättande i försvarstillstånd böra ankomma på

staten, borde tvivel icke råda därom, att det är den kommunala polisens skyldighet

att förbereda den under krig erforderliga civila ordnings- och säkerhetstjänsten.

För att åstadkomma nödig klarhet i fråga örn kommunens skyldighet att

ställa personal till förfogande för planläggning av luftskyddet har luftskyddsinspektionen

funnit lämpligt, att uttryckligt stadgande härom infördes i luftskyddslagen.

Samtidigt därmed syntes böra i lagen upptagas en föreskrift

örn skyldighet för kommun att tillhandahålla lokal för planläggningsarbetet.

En annan utväg vore att i förevarande hänseende intaga förtydligande bestämmelser

i luftskyddskungörelsen. Det syntes emellertid inspektionen

lämpligast, att stadgandena infördes i luftskyddslagen, där huvudbestämmelsen

angående skyldighet för kommunerna att medverka vid luftskyddets

planläggning funnes upptagen. Stadgandena hava av luftskyddsinspektionen

upptagits såsom ett första stycke i 1 mom. av 10 §.

Andra stycket av samma moment i inspektionens lagutkast innehåller bestämmelse,

att ägare eller innehavare av anläggning, inrättning, fastighet eller

annan egendom, som beröres av luftskyddets planläggning, är skyldig att därvid

lämna erforderligt biträde. Detta stycke överensstämmer helt med nuvarande

andra stycket i 10 §.

Luftskyddsinspektionen har — till undvikande av rubbning i paragrafföljden

-— såsom ett andra moment i 10 § upptägit stadgandena i nuvarande

11 §. Däri föreskrives, att ägare eller innehavare av egendom, som i nuvarande

10 § ändra stycket sägs, är pliktig att med avseende å egendomen tåla

åtgärd, som av länsstyrelsen prövas erforderlig för beredande av luftskydd och

som för honom icke medför kostnad eller olägenhet.

Yttranden.

Länsstyrelsen i Kristianstads län ifrågasätter upptagande i 1 mom. första

stycket av ett stadgande örn skyldighet för kommun att tillhandahålla luftskyddschef

erforderliga medel till expenser och resekostnader. Liknande synpunkter

anföras av länsstyrelserna i Östergötlands och Västmanlands län.

Länsstyrelsen i Kristianstads län föreslår i tydlighetens intresse tillägg till

samma stycke örn att den där omförmälda lokalen skall vara möblerad och

uppvärmd. — Länsstyrelserna i Södermanlands och Västernorrlands län

finna ett stadgande önskvärt örn skyldighet för kommun att anskaffa materiel

för eller eljest i ekonomiskt hänseende bidraga till luftskyddets planläggning

inom kommunen. Förstnämnda länsstyrelse tillägger, att kommuns åligganden

enligt 1 mom. första stycket borde avse icke endast själva planläggningen

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

av luftskyddet utan även, sedan denna i stort sett blivit genomförd, vidmakthållandet

av organisationen. — Länsstyrelsen i Kalmar län uttalar, att åt 10 §

första stycket gällande luftskyddslag, respektive 10 § 1 mom. första stycket

ändringsförslaget måste givas den tolkning, att kommun vore skyldig att

lämna erforderligt biträde vid planläggning av icke blott det s. k. allmänna

luftskyddet utan även i viss utsträckning industriluftskyddet och det enskilda

luftskyddet.

Yad härefter angår 1 mom. andra stycket i luftskyddsinspektionens förslag

ifrågasätter länsstyrelsen i Södermanlands län, örn icke uttrycket »lämna erforderligt

biträde» borde förtydligas. I lagtexten syntes böra angivas, att de

enskilda personer, som avsåges i lagrummet, skulle vara skyldiga att efterkomma

luftskyddschefens anmaning att upprätta och till denne avlämna luftskyddsplan,

att göra anmälan till luftskyddschefen örn planens revidering å

därför bestämd tid samt att i övrigt biträda vid organiserandet av och utbildning

för luftskyddet. — Länsstyrelsen i Uppsala län anser, att föreskrift i

detta sammanhang borde givas örn skyldighet för ägare eller innehavare av

fastighet att inkomma med förslag till hemskyddsledare, vilka vid luftskyddsövningen

i september 1938 visat sig behövliga.

Beträffande stadgandet i det föreslagna 2 mom. uttalar länsstyrelsen i Jönköpings

län, att däri föreskriven skyldighet utan olägenhet kunde något utvidgas.

I huvudsak enahanda uttalanden göras av länsstyrelsen i Södermanlands

län, stadsfullmäktige i Stockholm och Strängnäs samt kommunalborgmästaren

i Vetlanda.

Såvitt angår 10 § första stycket i gällande lag innefattar luftskyddsinspek- Departementstionens

förslag, som i departementsförslaget upptagits såsom första stycket chefen.

i ett första moment i paragrafen, allenast förtydligande av bestämmelsen, att

kommun skall »lämna erforderligt biträde vid planläggningen av luftskyddet

inom kommunen». För detta förslag synas goda skäl föreligga, och jag tillstyrker

därför detsamma. Med anledning av uttalanden i yttrandena synes

emellertid böra anmärkas, dels att planläggning i luftskyddslagens mening

innefattar icke blott uppgörandet av den första planen för luftskyddet utan

även en fortlöpande revidering av denna plan så att den städse överensstämmer

med tidens krav, dels ock att kommuns skyldigheter enligt 1 mom. första

stycket med avseende å planläggningen av luftskyddet normalt hava avseende

endast å det allmänna luftskyddet. Lokal torde ej behöva tillhandahållas annat

än då särskild sådan är erforderlig. Det må tilläggas, att det utan uttryckligt

stadgande därom i lagen torde vara uppenbart, att den lokal, som ställes till

förfogande för planläggningsarbetet, skall vara lämplig för sitt ändamål, vartill

hör, att den skall vara i erforderlig utsträckning möblerad, uppvärmd och

försedd med belysning. Slutligen synes bestämmelse böra upptagas därom,

att det skall åligga kommun att tillhandahålla luftskyddschefen medel för nödvändiga

expenser.

I överensstämmelse med vad luftskyddsinspektionen föreslagit synas 10 §

andra stycket samt 11 § i gällande lag böra med i huvudsak oförändrat innehåll

upptagas i 10 § departementsförslaget, förstnämnda stycke såsom ett andra

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 274. •

stycke i 1 mom. saint sistnämnda paragraf såsom ett 2 mom. Vad sist föreslagits

Ilar betingats av en önskan att undvika förändring av paragrafföljden

från och med 12 §. Jag har nämligen som förut nämnts för avsikt föreslå, att

i departementsförslagets 11 § skola upptagas bestämmelserna i 20 § första

stycket luftskyddsförfogandelagen samt vissa därmed sammanhörande stadganden.

Att märka är att 1 mom. andra stycket och 2 mom. hava avseende

såväl å kommuner som å andra ägare eller innehavare av egendom, varom

där är fråga.

11 § i gällande lag angiver såsom förutsättning för skyldighet att tåla i

paragrafen omförmälda åtgärder, att desamma icke för ägaren eller innehavaren

av den egendom, varom fråga är, medföra kostnad eller olägenhet.

Då förslag till luftskyddslag framlades, uttalade föredragande departementschefen,

statsrådet Möller, att, även örn man vid tillämpning av 11 § icke toge i

betraktande hur ringa olägenhet som helst, de resultat, som med stadgandets

hjälp kunde vinnas utöver vad som genom frivillig överenskommelse kunde

uppnås, måhända komme att visa sig otillräckliga och att en utvidgning av

stadgandet därför kunde tänkas bliva behövlig. I överensstämmelse med vad

som yrkats av några remissmyndigheter föreslår jag nu, att bestämmelsens

tillämpningsområde skall på det sätt utvidgas, att åtgärd enligt densamma

skall få föreskrivas, örn den medför icke någon eller blott ringa kostnad eller

olägenhet. Härigenom torde luftskyddets behov bättre kunna tillgodoses utan

att enskilda intressen i otillbörlig utsträckning trädas för nära.

Yad i yttrandena i övrigt anförts har icke synts mig böra föranleda

ändring av lagen. Jag anser mig dock böra göra det uttalandet, att det biträde,

som enligt 1 mom. andra stycket skall lämnas, avser varje planläggning

rörande egendom, beträffande vilken beslutits, att luftskydd av något slag

skall anordnas.

11 §.

De i 20 § första stycket lagen örn förfoganderätt för luftskyddets behov upptagna

föreskrifterna hava, såsom förut anförts, i enlighet med luftskyddsinspektionens

förslag ansetts böra överflyttas till luftskyddslagen, där de upptagits i

11 §. Därvid hava emellertid de skyldigheter, som skola kunna åläggas kommuner,

ujjptagits för sig i 1 morn., under det att 2 mom. — 3 mom. enligt luftskyddsinspektionens

förslag — innehåller de föreskrifter, som skola gälla för andra

ägare eller innehavare av viss anläggning. 2 mom. överensstämmer i sak helt

med 20 § första stycket luftskyddsförfogandelagen. I 3 mom. — 2 mom. i

luftskyddsinspektionens förslag — har intagits föreskrift örn skyldighet för

ägare eller innehavare av fastighet eller annan egendom, för vilken luftskyddsplan

uppgjorts, att hålla för fastighetens eller egendomens behov erforderlig

brandredskap.

Jag övergår nu till behandling av de föreslagna momenten vart och ett

för sig.

1 mom.

Luftskyddsinspektionen.

Inspektionen har — med hänvisning till sin tidigare omnämnda redogörelse

för den omfattning, i vilken luftskyddsförberedelserna, bortsett från plan
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274. 21

läggningen av luftskyddet, av statsmakterna ansetts böra åvila kommunerna

— härutinnan anfört följande:

I fråga örn alarmeringen är avsett, att staten endast skall bekosta sirener

för den yttre alarmeringen. De särskilda signalmedel, som ofta kunna vara

behövliga för att varsko personalen inom kommunala anläggningar och inrättningar,

bör det alltså åligga kommunen att bekosta. De luftskyddsåtgärder,

som på grund av sambandet med kommunala förvaltningsgrenar böra

bekostas av vederbörande kommuner, hänföra sig i främsta rummet till kommunens

tekniska verk. Bland de åtgärder, som äga samband med driften vid

dessa verk och således böra bekostas av kommunerna, märkas anordningar,

som avse att möjliggöra mörkläggning av samhället, till vilka anordningar äro

att räkna såväl omläggningar i fråga örn ledningar och manövreringsanordningar

som anskaffande av färgade glas till lampor, som äro avsedda att

brinna, medan samhället är mörklagt. Vidtagande av sådana tekniska skyddsoch

reservanordningar för driftens säkerställande vid kommuns tekniska

verk, som äro praktiskt och ekonomiskt möjliga, lärer även få ankomma på

kommunerna. I fråga örn de tekniska verken måste det vidare åligga kommunerna

att sörja för driftspersonalens skydd. Då erforderlig gasskyddsutrustning

tillhandahålles av staten, är det huvudsakligen skyddsrum som kan

ifrågakomma. Vidare torde kommunerna hava att anordna skyddsrum för den

lokala luftskyddsledningen och övrig luftskyddspersonal ävensom för hjälpplatser.

Vad angår utbildning och övning av det allmänna luftskyddets aktiva

personal, har staten principiellt påtagit sig ansvaret för utbildning av personal

för luftskyddets ledning samt av instruktörer och —- genom understöd

åt frivilliga sammanslutningar — i viss mån även av annan personal. Utbildningen

och övningen av sådan kommunalanställd personal, som i följd av sin

anställning hos kommunen är avsedd att fullgöra luftskyddstjänst, såsom

poliskår, brandkår, tekniska verkens reparatörer, renhållningspersonal samt

sjukvårdspersonal, bör däremot ske genom vederbörande kommuners föranstaltande.

Huvudparten av kostnaderna för ifrågavarande utbildningsverksamhet

torde hänföra sig till de ersättningar i form av timpenning eller dylikt,

som kunna behöva utgivas till den för utbildning och övning uttagna personalen.

Ytterligare bör det åligga kommunerna att åtaga sig förvaringen av den

för krigsbruk avsedda gasskyddsmaterielen.

I sitt lagutkast har luftskyddsinspektionen föreslagit förpliktande för kommun

att efter framställning av luftskyddschefen i fredstid utföra de planlagda

luftskyddsåtgärder, som sålunda borde åvila kommunen. Inspektionen

har vidare i sitt utkast upptagit bestämmelse i 14 § 2 morn., att, örn någon

underläte att fullgöra skyldighet, varom i 11 § 1 mom. förmäldes, luftskyddschefen

skulle göra anmälan därom hos länsstyrelsen. Efter framställning av

länsstyrelsen ägde Konungen förelägga vite eller låta ombesörja åtgärden

på den försumliges bekostnad. Beträffande sistnämnda stadgande har luft

skyddsinspektionen anfört, att, med hänsyn till de praktiska svårigheter, som

det mötte att i lagen angiva någon absolut eller relativ begränsning av kommunernas

ifrågavarande skyldigheter, erforderliga garantier för en väl avvägd

rättstillämpning torde kunna vinnas därigenom, att det slutliga avgörandet

av hithörande frågor lades i Konungens hand.

Yttranden.

Beträffande den föreslagna skyldigheten att inom kommun

ens a n 1 ä ggningar och inrättningar vidtaga eif o r
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. May.ts proposition nr 274.

der liga åtgärder för personalens varnande, då luftanfall

hotar, uttalar länsstyrelsen i Uppsala län, att om med orden »kommunens

anläggningar och inrättningar» avsåges även sådana inrättningar som

fattigvårdsanstalter, barnhem, skolor och kommunala sjukhus, varning borde

kunna ske icke blott till den anställda personalen utan även till de personer,

som eljest funnes inom inrättningen, i den mån detta kunde anses behövligt

med hänsyn till andra anordningar för luftskyddet, exempelvis evakuering.

Till förekommande av sådan tolkning av bestämmelserna rörande skyldighet

att verkställa sådana anordningar beträffande

gatubelysningen, som erfordras för åstadkommande

av inskränkt eller fullständig mörkläggning

inom kommunen, att kommunen ägde bestämma, i vilken utsträckning

mörkläggning skulle ske, föreslår nyssnämnda länsstyrelse, att orden

»inskränkt eller fullständig» måtte utgå. — Länsstyrelsen i Värmlands län

och försvarsassistenten vid sagda länsstyrelse uttala, att lydelsen av förevarande

stadgande syntes förutsätta, att kommunen genom egna anläggningar

eller eljest själv sörjde för gatubelysningen. Då detta icke på landsbygden

vore allmän regel, borde lagrummet erhålla en med avseende härå förtydligad

avfattning.

Yad härefter angår föreskriften örn skyldighet för kommun att

i den mån så lämpligen kan ske genomföra nödiga

skydds- och reservanordningar för driftens säkerställande

vid kommunens tekniska verk förklara stadsfullmäktige

i Halmstad sig förutsätta, att uttrycket »i den mån så lämpligen kan

ske» även inbegrepe hänsyn till kostnaderna.

Kommunalfullmäktige i Mörbylånga anse, att de i det föregående omförmälda,

för kommun stadgade skyldigheterna att vidtaga anordningar för varnande

av personal samt för genomförande av nödiga skydds- och reservanordningar

borde gälla även privata bolag eller enskilda personer, som till kommuner

levererade vatten, gas eller elektrisk kraft. Dessa bolag eller personer

borde även åläggas vidtaga sådana åtgärder, att fullständig eller inskränkt

mörkläggning skulle kunna ske utan att leveranserna av elektrisk ström i

övrigt behövde avbrytas.

Stadgandet att kommun är pliktig att vidtaga erforderliga

skyddsanordningar för driftspersonalen vid kommunens

verk beröres icke i yttrandena.

De föreslagna bestämmelserna örn skyldighet för kommunen

att anordna skyddsrum för den lokala luftskyddsledningen

och övrig för det allmänna luftskyddet erforderlig

personal ävensom för hjälpplatser under förutsättning

dock att staten bidroge med två tredjedelar av kostnaderna hava föranlett uttalanden

i ett stort antal yttranden. Av skäl, för vilka redogörelse lämnas i

det följande, har jag ansett mig icke böra för närvarande framlägga förslag

till lagregler därutinnan. Med hänsyn härtill synes anledning icke föreligga

att i förevarande sammanhang återgiva innehållet i yttrandena rörande nämnda

spörsmål.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 274.

23

Luftskyddsinspektionen har vidare föreslagit, att kommun skall

vara pliktig sörja för utbildning och övning av sådan

hos kommunen anställd personal, som till följd av

sin anställning hos kommunen är avsedd att fullgöra

luftskyddstjänst. Bestämmelsen härom upptages till behandling i

ett stort antal yttranden. Överståthållarämbetet framhåller, att frågan, huru

utbildningen av personal för vissa grenar av luftskyddet skulle kunna verkställas,

lämnades olöst i det föreliggande förslaget. Vidare anföres:

Genom nyssnämnda stadgande torde visserligen det allmänna luftskyddets

behov av aktiv personal kunna i huvudsak tillgodoses. Så är dock icke fallet

med exempelvis indikerings- och sjukvårdstjänsten. Vidkommande indikeringst

jänsten så saknas inom de kommunala verken i allmänhet personal, i

vars uppgift kan anses ingå att utbilda sig för indikeringsverksamhet. Beträffande

sjukvårdstjänsten finnes visserligen vad Stockholm angår en stor

kommunalavlönad sjukvårdspersonal, men denna torde, även örn den finge

disponeras för det civila luftskyddet, ändå icke kunna fylla föreliggande personalbehov.

För övrigt är väl anledning att antaga, att ifrågavarande sjukvårdspersonal,

i den mån den icke kvarstår i sina fredsbefattningar, i händelse

av krig till största delen kommer att tagas i anspråk för krigsmaktens sjukvårdsbehov.

För det civila luftskyddets sjukvård måste därför frivillig personal

i stor utsträckning sökas bland allmänheten. Inom Stockholms luftskyddsområde

föreligga för närvarande ansökningar örn utbildning för luftskyddets

sjukvård från cirka 500 personer. Sannolikt komma medel för dessa

personers utbildning att erhållas från Stockholms stad men huruvida medel

framdeles komma att beviljas för samma ändamål är i hög grad tvivelaktigt,

därest kommunernas skyldigheter bliva preciserade i enlighet med den föreslagna

lagstiftningen och någon förpliktelse i här förevarande hänseende sålunda

icke ålägges kommunerna. Ty att kommunerna äro närmast till att svara

för sjukvårdspersonalens utbildning synes böra följa därav, att sjukvårdspersonalen

huvudsakligen skall tjänstgöra vid de av kommunerna upprättade

hjälpplatserna.

Även länsstyrelserna i Södermanlands, Värmlands, Västmanlands och

Vcisternorrlands län, försvarsassistenterna vid länsstyrelserna i Stockholms och

Värmlands län samt luftskydds chef erna i Stockholm och Visby framhålla, att

förslaget i förevarande del borde så ändras, att kommunerna ålades skyldighet

att i fredstid sörja för utbildningen av all den personal, som vore avsedd att

ingå i det allmänna luftskyddet. Stadsfullmäktige i Malmö anse däremot, att

av bestämmelserna borde otvetydigt framgå, att desamma endast avsåge sådan

personal, som angivits i luftskyddsinspektionens promemoria, nämligen poliskår,

brandkår, tekniska verkens reparatörer, renhållningspersonal och sjukvårdspfersonal.

Stadsfullmäktige i Ljungby och kommunalfullmäktige i

Traryd påpeka, att det ansetts principiellt riktigt, att staten påtoge sig ansvaret

för utbildning och övning av det allmänna luftskyddets aktiva personal.

Från denna utgångspunkt och för åstadkommande av en effektiv och samtidigt

icke alltför kostsam utbildning, syntes det fullmäktige, som om kommunerna

icke borde åläggas sörja för utbildning och övning av luftskyddspersonal. Att

i kommunens tjänst anställd och för luftskyddstjänst avsedd personal utan

kostnad för statsverket borde ställas till förfogande, syntes däremot självfallet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar, att därest från vissa håll framförda

önskemål örn komplettering av gällande bestämmelser även i andra avseenden

än iuftskyddsinspektionen föreslagit kunde vinna beaktande i förevarande sammanhang,

uppmärksamhet enligt länsstyrelsens mening i första hand borde

agnas åt behovet av bestämmelser i syfte att trygga tillgången på en för

luftskyddstjänsten utbildad och övad personal. Länsstyrelsen i Malmöhus

län och för svar sassistenten vid sagda länsstyrelse framhålla, att det kunde

visa sig nödvändigt att kommun ställde penningmedel till luftskyddschefens

förfogande t. ex. för att bereda möjlighet för viss personals deltagande i utbildningskurs.

Skyldighet att lämna dylikt bidrag torde icke framgå ens av

den föreslagna nya avfattning 10 och 11 §§ luftskyddslagen i ändringsförslaget

ernållit, varför ett förtydligande härutinnan finge anses önskvärt. Länsstyrelsen

t Östergötlands län ifrågasätter, örn icke, med hänsyn till att utbildningen

av luftskyddspersonalen närmast ålåge luftskyddschefen och de frivilliga

organisationerna, den för kommunen föreslagna skyldigheten borde begränsas

till att bestrida kostnaderna för utbildningen. — Länsstyrelsen i Örebro län

erinrar örn, hurusom det hittills förutsatts, att kommun vid all utbildning av

aktiv luftskyddspersonal, icke endast sådan hos kommunen anställd personal,

som i följd av denna sin anställning vore avsedd att fullgöra luftskyddstjänst,

skulle till luftskyddschefs förfogande ställa sådan för utbildningen erforderlig

materiel, som icke tillhandahölles av staten. Då ändring härvidlag icke torde

lara avsedd, borde bestämmelser i berörda hänseende intagas i luftskyddslagen.

Liknande uttalanden göras av länsstyrelserna i Östergötlands och

Hallands län, magistraten i Halmstad samt kommunalborgmästaren i Falkenberg.

Länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands och Örebro län anse,

att kommuns skyldighet borde omfatta även tillhandahållande av lokal för

utbildningsverksamheten. — Då behovet av sjukvårdsmateriel ur luftskyddssynpunkt

överstege och delvis vore av annan art än fredsbehovet, finner cliefen

för försvarsstaben — i likhet med Överståthållarämbetet, luftskyddschefen i

Stockholm och länsstyrelsen i Malmöhus län — att kommun borde sörja för att

dylik materiel funnes att tillgå i erforderlig omfattning.

I ett antal yttranden beröres frågan örn tjänsteplikt med

avseende å det civila luftskyddet i fredstid. Sålunda

hemställer länsstyrelsen i Kalmar län, att denna fråga måtte — utan sammankopplande

med förevarande ändringsförslag, varigenom detta skulle fördröjas

upptagas till behandling. Liknande uttalanden göras av chefen för försvarsstaben,

länsstyrelsen i Älvsborgs län samt stadsfullmäktige i Malmö och Öregrund.

Kommunalborgmästaren i Huskvarna ifrågasätter, om icke redan nu bestämmelser

borde meddelas rörande sagda tjänsteplikt. Länsstyrelsen i Kristianstads

län framhåller, att tjänsteplikt beträffande luftskydd i fredstid icke borde

begränsas till de kommunalanställda. För att vid luftskyddstillstånd exempelvis

brandtjänsten inom en kommun skulle kunna fungera på ett tillfredsställande

sätt, måste nämligen med nödvändighet utbildning i fredstid äga

rum jämväl av sådan personal, som vore avsedd att ersätta den vid mobilisering

avgående styrkan, ävensom av den personal, som vid sådant förhållande

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

ansåges erforderlig för brandkårens förstärkande. Länsstyrelsen efterlyser

bestämmelser örn vem kostnaderna för sådan och liknande utbildning skulle

åvila, I huvudsak enahanda synpunkter anföras av länsstyrelsen i Hallands

län, magistraten i Halmstad och luftskyddschefen i Visby.

Beträffande slutligen föreskriften om skyldighet för kommun

att tillhandahålla lokaler för förvaring av den för

vederbörande luftskyddsområde avsedda gasskydd smaterielen

uttalar länsstyrelsen i Östergötlands län, att denna skyldighet

borde omfatta även lokal för förvaring av övningsmateriel, varav en del vore

hänförlig till explosiv vara. Länsstyrelsen i Värmlands län och för svarsassistenten

vid sagda länsstyrelse anse, att kommun borde tillhandahålla icke

blott förrådslokaler för gasskyddsmaterielen utan även den personal, som

erfordrades för dess vård.

I förevarande sammanhang må i korthet refereras vad i yttrandena anförts

beträffande två av luftskyddsinspektionen icke närmare behandlade spörsmål,

nämligen örn luftskyddschefs befogenhet enligt 11 § 1

mom. första stycket och örn innebörden av begreppet

kommun i 10 och 11 §§.

Beträffande förstnämnda spörsmål anföra stadsfullmäktige i Norrköping

följande:

Då stora anslag kunna bliva från kommunernas sida erforderliga med avseende

å föreslagna luftskyddsåtgärder, synes åtgärdernas genomförande icke

böra göras beroende på framställningar från luftskyddschefen utan att dessa

framställningar prövats av någon kommunal myndighet. Det kunde sålunda

tänkas vara lämpligt, att luftskyddsnämnden, i vilken luftskyddschefen då

skulle vara självskriven ledamot, finge i uppdrag att hos stadsfullmäktige

begära anslag för de ändamål, varom i lagförslaget i förevarande hänseende

är fråga. Luftskyddschefen kunde i så fall vara föredragande i nämnden vid

dessa ärendens behandling.

Drätselkammaren i Kalmar anser det icke lämpligt, att luftskyddschefen

beträffande kommuner, där luftskyddsnämnd funnes, tillerkändes befogenhet

att ensam ålägga kommunen utförande av de i 11 § 1 mom. angivna åtgärdern.a.

I sagda kommuner borde i stället luftskyddsnämnden beredas tillfälle att

avgörande deltaga i fråga om vilka åtgärder kommunen skulle åläggas vidtaga.

Liknande uttalande göres av stadsfullmäktige i Ystad. Länsstyrelsen i Kalmar

län förklarar sig icke kunna tillstyrka drätselkammarens i Kalmar förslag,

ty örn detta bleve förverkligat, skulle luftskyddsnämnden äga möjlighet att

hindra genomförandet av en åtgärd, som en enig sakkunskap ansåge oundgängligen

nödvändig. Men lämpligt vore måhända med en föreskrift, att örn i en

fråga av föreliggande art olika meningar uppkomme mellan luftskyddschefen

och luftskyddsnämnden, frågan skulle hänskjutas till länsstyrelsen för avgörande.

Länsstyrelsen ville därjämte ifrågasätta, huruvida icke å sådan ort,

där luftskyddsnämnd icke funnes, luftskyddschefen lämpligen borde inhämta

länsstyrelsens samtycke, innan hail ålade kommun att vidtaga någon sådan

åtgärd, varom nu vore fråga, Stadsfullmäktige i Hälsingborg föreslå, att i

II § bestämmelser måtte intagas därom, att luftskyddschefen skulle utöva

opaginerad Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj-.ts proposition nr 274.

sina befogenheter enligt paragrafen i samråd med vederbörande kommunala

myndigheter och att, örn luftskyddschefen påyrkade mera vittgående åtgärder

än de kommunala myndigheterna ansåge skäligt, frågan skulle underställas

luftskyddsinspektionen. Jämväl stadsfullmäktige i Halmstad samt kommunalfullmäktige

i Sunne och Söderala finna det betänkligt, att så stor befogenhet,

som i 11 § 1 mom. av ändringsförslaget angåves, tillerkändes luftskyddschefen

beträffande rätt att ålägga kommun att vidtaga luftskyddsåtgärder.

Nämnda stadsfullmäktige anse, att förslaget i denna del borde tagas under

förnyad prövning, varigenom sådan form skulle vinnas för framställningar till

kommun örn utförande av luftskyddsåtgärder, att man hade garanti för att

behörig hänsyn toges till de ekonomiska konsekvenser för kommunen, vartill

åtgärderna kunde leda. Kommunalfullmäktige i Sunne uttala, att större

enhetlighet vid tillämpningen kunde vinnas, om rätten till framställning i

sagda avseende förbehölles länsstyrelsen. Kommunalborgmästaren i Nässjö

anför gentemot den förutsedda invändningen mot lagförslaget, att alltför

stor befogenhet lades i luftskydd schefens hand, att risken för missbruk av

sagda befogenhet eliminerades därigenom att vid olika mening mellan luftskyddschefen

och vederbörande kommun rörande viss åtgärd högre myndighet

finge fälla avgörandet. Kommunalfullmäktige i Kinna föreslå, att uttrycklig

bestämmelse härom måtte upptagas i lagen.

Yad härefter angår spörsmålet örn innebörden av begreppet kommun i

ändringsförslaget anför länsstyrelsen i Malmöhus län följande:

Föreskrifterna rörande kommuns skyldighet att biträda luftskyddschef och

svara för vissa kostnader torde vara avfattade närmast med avseende å kommun,

som är eget luftskyddsområde. Då dylikt område är ett landsfiskalsdistrikt

och således vanligtvis består av ett flertal kommuner — landsfiskalen

(luftskyddschefen) är dessutom i en del distrikt boende utanför luftskyddsområdet

— uppstår frågan, huru dessa kommuner sinsemellan skola ansvara för

de åligganden, som jämlikt de föreslagna 10 och 11 §§ i luftskyddslagen åvila

kommun. Ett förtydligande av dessa bestämmelser skulle vara behövligt. De

förtydligande bestämmelser, som i nu berörda avseende erfordras, kunna

enligt länsstyrelsens förmenande lämpligen intagas i luftskyddskungörelsen.

Även stadsfullmäktige och magistraten i Jönköping framhålla behovet av

bestämmelser angående kostnadernas fördelning mellan två eller flera kommuner,

som gemensamt bilda ett luftskyddsområde. Länsstyrelsen i Kalmar

län och stadsfullmäktige i Örebro anse, att i 11 § 1 mom. stadgade åligganden

borde avse icke endast kommunerna utan även landstingen beträffande av

dessa drivna inrättningar, närmast sjukvårdsinrättningar. Länsstyrelsen i

Södermanlands län uttalar, att förslaget — liksom gällande lag — gåve vid

handen, att den kommun, inom vilken en luftskyddsort vore belägen, ansvarade

för de åtgärder, som skulle vidtagas för beredande av luftskydd

inom orten. När luftskyddsort — såsom ej sällan vore fallet — utgjordes

av ett municipalsamhälle, syntes emellertid kunna starkt ifrågasättas,

örn det vore riktigt, att moderkommunen ålades utförande av alla

ifrågavarande åtgärder. Liknande uttalanden göras av Överståthållarämbetet,

luftskyddschefen i Stockholm och kommunalfullmäktige i Visnum.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anför vidare, att det även borde

klarläggas, huru åligganden och kostnader för luftskyddet skulle fördelas

inom ett luftskyddsområde, som jämte en kommun omfattade delar

av en eller flera andra kommuner, och luftskyddschefen i Stockholm föreslår,

att örn i en kommun funnes municipalsamhälle, åt den länsstyrelse, som hade

att utöva tillsyn över kommunens luftskydd, måtte anförtros att bestämma,

vilka skyldigheter som skulle åvila kommunen och vilka som skulle åvila

municipalsamhället. Municipalfullmäktige i Sävsjö förklara, att de ställde sig

tveksamma till frågan, örn gällande luftskyddslags föreskrifter angående kommun

skulle avse även municipalsamhälle eller örn sådant samhälle skulle vara

underkastat lagens föreskrifter endast i dess egenskap av innehavare av sådana

anläggningar och inrättningar, som berördes av luftskyddets planläggning.

Därest municipalsamhället överhuvud taget skulle vidtaga i 11 § 1

mom. av förslaget omförmälda åtgärder, syntes detta böra gälla endast

sådana åtgärder, vilka mera intimt sammanhängde med de uppgifter,

varför samhället bildats. Härjämte föreslå fullmäktige, att i municipalsamhälle

särskild luftskyddsnämnd skulle kunna tillsättas. — Slutligen

uttala länsstyrelsen i Jönköpings län och municipalstämman i Tidan

heltallmänt, att frågan om den lämpliga bestämningen av den kommunala

enhet, som ålades förpliktelser i luftskyddshänseende, borde bliva föremål för

närmare övervägande.

2 mom.

Luftskyddsiuspektioneu.

Såsom förut nämnts motsvarar 2 mom. i departementsförslaget 3 mom. i

luftskyddsinspektionens förslag. Inspektionen har föreslagit, att dit skulle

-— med mindre formell jämkning — överföras stadgandet i 20 § första stycket

luftskyddsförfogandelagen såvitt fråga vore örn åläggande för enskild ägare

eller innehavare av viss anläggning eller inrättning att med avseende å driften

däistädes vidtaga sådan åtgärd, som icke utan äventyrande av luftskyddet

kunde anstå och icke för ägaren eller innehavaren medförde oskälig kostnad.

Yttrande.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller, att förevarande stadgande alltjämt

präglades av stor varsamhet, samt anför:

Det synes sålunda vara synnerligen tveksamt örn med stöd därav verklig

åtgärd för inrättande av skyddsrum ens för industriluftskyddets aktiva personal

kan mot bestridande åstadkommas. Än mindre föreligger för länsstyrelsen

själv någon möjlighet att ens för de största industrierna framdriva en

planläggning för skyddsrum, som icke i fredstid endast stannar på papperet.

Vad som först vid luftskyddstillstånd i sådant hänseende kan åstadkommas,

kräver en måhända ödesdiger tidsutdräkt. Möjligen skulle det kunna tagas i

övervägande att, i analogi med vad som gäller för kommun, i luftskyddslagen

inrymma möjlighet att efter prövning i varje särskilt fall medgiva statsbidrag

till skyddsrum vid större industrier i utsatt ort. I varje fall synes det lämpligt

att låta orden »med avseende å driften etc.» utgå till undvikande av tvet

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majus proposition nr 274.

samhet örn behörigheten för Konungen att till prövning upptaga fråga om bland

annat skyddsrum för industri.

3 moni.

Luftskyddsinspektionen.

Angående behovet av särskilda bestämmelser örn en ur luftskyddssynpunkt

förstärkt brandberedskap har luftskyddsinspektionen anfört:

Det torde icke vara nödigt att i luftskyddslagen bestämmelser införas

angående kommunernas skyldighet att i luftskyddets intresse sörja för nödig

förstärkning av brandberedskapen samt åtgärder för vattentillgångens säkerställande.

För städerna lära nämligen gällande bestämmelser i 9 och 37 §§

brandstadgan den 15 juni 1923 härutinnan vara tillfyllest. Å övriga tättbebyggda

samhällen torde 23 § i samma stadga vara tillämplig. Däremot bör i

luftskyddslagen upptagas ett stadgande örn skyldighet för ägare eller innehavare

av fastighet eller annan egendom, för vilken luftskyddsplan uppgjorts,

att anskaffa och underhålla sådan brandredskap, som länsstyrelsen prövar

erforderlig för beredande av luftskydd för fastigheten eller egendomen. Erfarenheten

härutinnan har utvisat, att de resultat, som kunna uppnås på frivillighetens

väg, icke äro tillräckliga. Ifrågavarande skyldighet lärer näppeligen

komma att bliva för vederbörande fastighetsägare betungande. Den materiel,

som för vanliga bostadshus kan ifrågakomma, utgöres huvudsakligen av pytssprutor,

hinkar, svabbar, skyfflar, yxor och annan enklare redskap, för vilken

anskaffningskostnaden icke kan uppgå till något betydande belopp. För

industrier och dylika anläggningar kan visserligen erfordras dyrbarare materiel,

t. ex. motorsprutor, men den relativa kostnaden härför torde bliva jämförelsevis

ringa.

Ett stadgande av angivna innebörd har luftskyddsinspektionen, såsom förut

nämnts, upptagit såsom 2 mom. i 11 §.

Yttranden.

I yttrandena förekomma olika meningar, huruvida brandstadgans bestämmelser

utan vidare äro tillämpliga å förevarande förhållanden. Sålunda förklara

länsstyrelsen i Malmöhus län och försvar sassistenten vid sagda länsstyrelse,

att de icke kunde ansluta sig till den i utredningspromemorian framförda

åsikten, att nuvarande bestämmelser i brandstadgan kunde anses vara

tillfyllest för säkerställandet ur luftskyddets intresse av stadskommuns och

därmed jämställt samhälles skyldighet att sörja för nödig förstärkning av

brandredskap och vidtagande av åtgärder för beredande av nödig vattentillgång.

Brandstadgans bestämmelser i detta avseende hade tillkommit å sådan

tid och erhållit sådan avfattning, att det icke vore möjligt att med stöd av

desamma ålägga kommun att anskaffa brandmateriel och sörja för vattentillgång

för tillgodoseendet av luftskyddets behov. Bestämmelser örn skyldighet

för stadskommun och därmed i brandväsendet likställt samhälle att sörja för

åtgärder med avseende å luftskyddet torde otvivelaktigt böra införas i luftskyddslagen.

Enahanda synpunkter anföras av Överståthållarämbetet, Stockholms

stadsfullmäktige och luftskyddschefen i Stockholm. Även länsstyrelsen

i Västernorrlands län anser det lämpligt att i luftskyddslagen särskilt framhålla

kommunens skyldighet att i enlighet med brandstadgan sörja för erfor
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majus proposition nr 274.

derlig brandredskap och vattentillgång. Länsstyrelsen i Värmlands län och

försvarsassistenten vid sagda länsstyrelse uttala, att det syntes som om vid

avfattningen av 11 § sikte väl ensidigt tagits på förhållandena i städer och

andra samhällen med egen kommunal administration. Industrisamhällen å

landsbygden, vilka endast utgjorde en oavgränsad del av en landskommun,

vore emellertid ofta viktiga luftskyddsorter. För dessa samhällen vore icke

utan vidare 23 § brandstadgan gällande och det kunde ifrågasättas, örn bestämmelserna

i avdelning II av sagda stadga vore ur luftskyddssynpunkt tillräckliga.

Stadsfullmäktige i Örebro framhålla däremot, att 11 § 2 mom. i luftskyddsinspektionens

förslag borde utgå. Jämlikt 9 § 2 mom. samt 30 och 37

§§ brandstadgan torde nämligen även det ur luftskyddets synpunkt erforderliga

brandskyddet kunna ordnas utan särskild bestämmelse i luftskyddslagen.

Erfordrades ytterligare stadganden beträffande brandskyddet, kunde detta

lämpligare ske genom ändring i eller tillägg till brandstadgan än genom särskild

bestämmelse i luftskyddslagen.

Fad härefter angår detaljbestämmelserna i inspektionens förslag finner

länsstyrelsen i Södermanlands län ordet brandredskap altför inskränkt, då

även andra slag av redskap och materiel — såsom för röjning eller alarmering

-— kunde bliva erforderliga för luftskyddets behov. Därutöver föreslår länsstyrelsen,

att bestämmelser måtte införas örn skyldighet att medverka till

vindsröjning samt vindars och gårdars sanering. Även stadsfullmäktige i

Öregrund pch Östhammar anse, att skyldighet borde åläggas enskilda att i

fredstid företaga vindsröjningar. Stadsfullmäktige i Karlskrona förorda, att

skyldighet, som jämlikt förevarande stadgande kunde åläggas fastighetsägare,

måtte på något sätt maximeras, enär den annars i vissa fall kunde

tänkas bliva alltför betungande. Beträffande länsstyrelses föreslagna prövningsskyldighet

i förevarande fråga finner länsstyrelsen i Östergötlands län

lämpligare, att detta åliggande ankomme på luftskyddschefen i enlighet med

de anvisningar, som lämnades av luftskyddsinspektionen. Med hänsyn till

de jämförelsevis låga anskaffningskostnaderna för den i förevarande lagrum

avsedda brandredskapen uttalar även stadsfullmäktige i Luleå, att prövningen

av behovet borde kunna ankomma på luftskyddschefen. Enahanda uttalande

göres av luftskyddschefen i Visby.

I detta sammanhang förtjänar omnämnas, vad chefen för försvarsstaben

anför därom, att åläggandena beträffande mörkläggningen syntes böra omfatta

icke blott gatubelysningen utan även vad som erfordrades för att vid

luftskyddstillstånd snabbt kunna genomföra mörkläggning av samhället i

övrigt. Ägare eller innehavare av fastighet eller annan egendom, för vilken

luftskyddsplan uppgjorts, syntes därför böra åläggas att vidtaga sådana åtgärder,

att erforderlig mörkläggning säkerställdes. Även stadsfullmäktige i

Öregrund ifrågasätta, örn icke materiel för avskärmning av inomhus tänt ljus

och för ljussluss vid utgångsdörrar skulle anskaffas av den enskilde.

Såsom förut anförts har jag ansett lämpligt, att bestämmelserna i 20 § Departementslagen

örn förfoganderätt för luftskyddets behov överflyttas till luftskydds- chefen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

lagen, därvid stadgandena i första stycket erhållit plats i 11 §. Av den i det

föregående lämnade redogörelsen framgår, att sistnämnda stadganden, såvitt

de hava avseende å annan ägare eller innehavare av viss anläggning eller inrättning

än kommun, upptagits i sakligt oförändrat skick och i departeraentsförslaget

införts såsom ett 2 mom. Föreskrifterna örn vad som ansetts kunna

åläggas kommuner hava däremot utbrutits och mera i detalj angivits samt

sammanfattats i 1 mom.

Luftskyddsinspektionen har i sitt lagutkast uppräknat de åtgärder, som

borde kunna åläggas kommun. Bland dessa märkes anordnande av skyddsrum

för den lokala luftskyddsledningen och övrig för det allmänna luftskyddet

erforderlig personal ävensom för hjälpplatser. Såsom förutsättning för skyldighet

att anordna dylika skyddsrum har dock angivits, att staten bidroge med

två tredjedelar av kostnaden. Nu onrförmälda bestämmelser synas mig vara av

den art, att de icke lämpligen kunna behandlas för sig utan i samband med

åtskilliga andra för närvarande aktuella spörsmål rörande anordningar för

tillskapandet av skyddsrum för olika ändamål. Då samtliga dessa spörsmål

tarva ytterligare överväganden, har jag funnit mig icke böra i nu förevarande

sammanhang upptaga till avgörande allenast den del av ifrågavarande spörsmål,

som behandlas i luftskyddsinspektionens framställning.

Yad därefter beträffar övriga åligganden, som kommunerna skulle kunna

förpliktas utföra, synas inspektionens förslag rörande åtgärder för personalens

varnande, då luftanfall hotar, anordningar beträffande gatubelysningen, som

erfordras för mörkläggning, skydds- och reservanordningar för driftens säkerställande

vid kommunens tekniska verk, skyddsanordningar för driftspersonal

vid nämnda verk samt tillhandahållande av lokaler för förvaring av gasskyddsmateriel

kunna utan saklig ändring godtagas. Med anledning av vad

som anförts i vissa yttranden torde härvid böra. anmärkas, att ett varnande

av personalen i fattigvårdsanstalter och liknande inrättningar torde hava föreslagits

bland annat för att genom personalens försorg erforderliga åtgärder,

t. ex. evakuering, skola kunna i tid vidtagas. I fråga örn bestämmelserna

rörande anordningar beträffande gatubelysningen hava orden »inskränkt eller

fullständig» fått utgå. Bestämmelserna hava i första hand avseende å de

fall, då kommunen genom egna anläggningar eller eljest själv sörjer för gatubelysningen.

Omhänderhavas belysningsanordningar och dylikt av enskilt

företag, synes detta jämlikt 2 mom. kunna åläggas samma skyldigheter som

kommun. Skulle ett sådant företag visa sig icke vara i stånd att utföra föreskrivna

anordningar, torde emellertid kommunen kunna jämlikt 1 mom.

åläggas att utföra dem.

Luftskyddsinspektionen har vidare föreslagit, att kommun skall kunna

förklaras pliktig att sörja för utbildning och övning av sådan hos kommunen

anställd personal, som i följd av sin anställning hos kommunen är avsedd att

fullgöra luftskyddstjänst. Åtskilliga remissmyndigheter anse, att kommunens

skyldighet borde utsträckas till att avse ali aktiv luftskyddspersonal. Under

hänvisning till att i årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, medel

under olika anslagsrubriker föreslagits skola utgå för utbildning av luft
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Majlis proposition nr 274.

skyddspersonal anser jag, att kommunernas skyldigheter beträffande sådan

utbildning åtminstone för närvarande lämpligen böra begränsas till att avse

den personal, som luftskyddsinspektionen föreslagit.

1 förevarande sammanhang må anmärkas, att såsom allmän förutsättning

för åläggande enligt 1 mom. synts mig böra angivas — liksom fallet är i 20 §

första stycket luftskyddsförfogandelagen — att föreskriven åtgärd icke utan

äventyrande av luftskyddet kan anstå samt att den icke betingar oskälig

kostnad. Nämnda förutsättningar synas dock icke behöva uppställas såvitt

angår åläggande att tillhandahålla lokaler för förvaring av gasskyddsmateriel.

Det i yttrandena framkomna förslaget örn införande av tjänsteplikt för

tillgodoseende av luftskyddets behov av personal i fredstid torde på grundval

av allenast den föreliggande utredningen icke kunna upptagas till bedömande.

Samtliga de åtgärder, varom i det föregående varit fråga, skola enligt luftskyddsinspektionens

lagutkast kunna åläggas kommun av luftskyddschef. Örn

kommun icke fullgjorde sådant åläggande, skulle luftskyddschef en kunna

söka utverka vitesföreläggande. Av motiveringen till inspektionens förslag

vill det synas, som örn inspektionen ansett, att den slutliga beslutanderätten

rörande åläggande för kommun skulle tillkomma Konungen. Detta framgår

dock icke av den formulering, som inspektionens lagutkast erhållit. För egen

del anser jag, att man utan risk kan överlåta åt länsstyrelserna att —- såvitt

angår åläggande för kommun -—- fatta beslut. Förutsättningarna för och omfattningen

av ett beslut i ämnet äro ju tämligen noga angivna i författningstexten.

Härtill kommer, att rätt skall föreligga att hos Konungen överklaga

länsstyrelses beslut. Bestämmelser härom föreslår jag skola införas i lagen.

Initiativ till ett åläggande torde dock böra tagas av luftskyddschefen,

som — örn kommun icke efter överenskommelse med luftskyddschefen frivilligt

vidtager erforderliga åtgärder — bör göra framställning till länsstyrelsen,

att åläggande skall givas kommunen. Innefattar ett länsstyrelsens

beslut örn vidtagande av vissa åtgärder ett för flera kommuner eller delar

därav gemensamt föreläggande, synes länsstyrelsen böra i beslutet angiva, på

vad sätt kostnaderna skola fördelas. Medbestämmanderätt för kommunerna

rörande åläggande enligt 11 § 1 mom. torde icke böra medgivas.

Yad i vissa yttranden beträffande 1 mom. anförts föranleder mig slutligen

till det uttalandet, att landsting eller municipalsamhälle, som är ägare eller

innehavare av viss anläggning eller inrättning, som avses i 2 inom., givetvis

kan åläggas att vidtaga åtgärder för luftskyddet, under förutsättning att fråga

är örn sådana åtgärder, varom i nämnda moment stadgas. I övrigt har vad

som anförts i yttrandena icke synts mig böra föranleda införande av ytterligare

bestämmelser i lagen.

2 mom. i departementsförslaget -— som på sätt förut nämnts motsvaras av

3 mom. i luftskyddsinspektionens förslag — har undergått allenast en mindre

formell jämkning.

I enlighet med vad luftskyddsinspektionen anfört synas särskilda be
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majus proposition nr 274.

Departements
chefen.

stämmelser i luftskyddslagen icke erforderliga angående skyldighet för kommunerna

att i luftskyddets intresse sörja för nödig förstärkning av brandredskapen

samt åtgärder för vattentillgångens säkerställande. Däremot torde

ett stadgande böra införas, att länsstyrelse äger ålägga ägare eller innehavare

— kommun eller annan — av fastighet eller annan egendom, för vilken luftskyddsplan

uppgjorts, att anskaffa och underhålla sådan brandredskap, som

erfordras för fastighetens eller egendomens behov.

14 §.

Luftskyddsinspektionen.

Inspektionen har framhållit, att — såsom en följd av de föreslagna

ändringarna i fråga örn 10 och 11 §§ luftskyddslagen —■ i 14 § samma lag torde

böra upptagas två moment, motsvarande det första 14 § gällande luftskyddslag

och det andra 20 § andra stycket luftskyddsförfogandelagen.

Yttranden.

Svenska stadsförbundet uttalar, att den omständigheten, att i 14 § sammanförts

bestämmelser från två nu gällande författningar, icke syntes tillräckligt

motivera, att vitesföreläggande skulle givas av två skilda myndigheter. Hänskjutandet

till en och samma myndighet av frågan örn vitesföreläggande torde

utgöra en god garanti för en enhetlig behandling av dessa ärenden. Förbundets

yttrande åberopas av stadsfullmäktige i Södertälje. — Stadsfullmäktige

i Luleå föreslå, att såsom tvångsmedel mot den, som undandroge sig åläggande

att hålla brandredskap, ett mindre bötesstraff måtte stadgas i stället för

möjlighet till vitesföreläggande, som alltid vore tidsödande.

Åt 14 § luftskyddslagen torde kunna med fördel givas en betydligt enklare

avfattning än luftskyddsinspektionen föreslagit. Åsidosättes bestämmelse i

10 § eller åläggande, som meddelats enligt 11 §, synes vitesföreläggande kunna

givas av länsstyrelsen. Så lärer kunna ske även i det fall, då åläggandet

jämlikt 11 § 2 mom. meddelats av Konungen.

Åt länsstyrelsen torde även kunna uppdragas att låta ombesörja åtgärden

på den försumliges bekostnad. Ått märka är, att beslut enligt luftskyddslagen

icke länder till efterrättelse, förrän det vunnit laga kraft. Sådan prövning,

som omförmäles i 4 § 2 mom. luftskyddsförfogandelagen, synes icke

böra ifrågakomma.

15 och 16 §§.

I förevarande sammanhang har jag ansett mig böra föreslå formella

ändringar av 15 och 16 §§, betingade dels av 1938 års lagstiftning örn sammanträffande

av brott, dels ock av nu gällande stadganden rörande verkställighet

av bötesstraff.

16 a §.

Det synes mig lämpligt att i luftskyddslagen intages direkt föreskrift örn

rätten att överklaga länsstyrelses beslut enligt lagen. Stadgande härom torde

böra få plats under rubriken särskilda bestämmelser närmast före 17 §.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

33

Ikraftträdelsebestämmelse.

P < nu föreslagna lagen synes böra träda i kraft dagen efter det att den

utkommit från trycket.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ett inom

socialdepartementet upprättat förslag till lag örn ändring i vissa delar av

luftskyddslagen den 11 juni 1937 (nr 504), av den lydelse bilaga (Bilaga A)

till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

Bihang till riksdagens protokoll 1939

1 sami.

Nr 274.

632 89 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj-.ts proposition nr 274 (Bilagor).

Bilaga A.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av lnftskyddslagen den 11 juni 1937 (nr 504).

Härigenom förordnas, att 10, 11, 14, 15 och 16 §§ luftskyddslagen den 11

juni 1937 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i samma

lag under rubriken särskilda bestämmelser skall införas en ny paragraf, be

tecknad 16 a §, av den lydelse, som av det följande framgår:

10 §.

1 mom. Det åligger kommun med avseende å planläggningen av luftskyddet

inom kommunen:

att ställa erforderlig personal till luftskyddschefens förfogande;

att tillhandahålla lokal, som erfordras för planläggningsarbetet;

att i övrigt lämna luftskyddschefen erforderligt biträde; samt

att tillhandahålla luftskyddschefen medel för nödvändiga expenser.

Ägare eller innehavare av anläggning, inrättning, fastighet eller annan

egendom, som beröres av luftskyddets planläggning, vare skyldig att därvid

lämna erforderligt biträde.

2 mom. Ägare eller innehavare av egendom, som i 1 mom. andra stycket

sägs, vare pliktig att med avseende å egendomen tåla åtgärd, som av länsstyrelsen

prövas erforderlig för beredande av luftskydd, såvida åtgärden för

honom medför allenast ringa kostnad eller olägenhet.

11 §•

1 mom. Kan med utförandet av luftskyddsåtgärd, som nedan sägs, icke

utan äventyrande av luftskyddet anstå och betingar åtgärden icke oskälig

kostnad, må länsstyrelsen ålägga kommun:

att inom kommunens anläggningar och inrättningar vidtaga erforderliga

åtgärder för att varna personalen, då luftanfall hotar;

att verkställa sådana anordningar beträffande gatubelysningen, som erfordras

för att åstadkomma mörkläggning inom kommunen;

att i den mån så lämpligen kan ske genomföra nödiga skydds- och reservanordningar

för att säkerställa driften vid kommunens tekniska verk;

att vidtaga erforderliga skyddsanordningar för driftspersonalen vid nämnda

verk; samt

att sörja för utbildning och övning av sådan hos kommunen anställd personal,

som i följd av sin anställning är avsedd att fullgöra luftskyddstjänst.

Därjämte åligger det kommun att tillhandahålla lokaler för förvaring av

den för vederbörande luftskyddsområde avsedda gasskyddsmaterielen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Majda proposition nr 274 (Bilagor).

2 mom. Annan ägare eller innehavare av viss anläggning eller inrättning

än kommun må av Konungen åläggas att med avseende å driften vid anläggningen

eller inrättningen vidtaga sådan åtgärd, som icke utan äventyrande av

luftskyddet kan anstå och icke för ägaren eller innehavaren medför oskälig

kostnad.

3 mom. Ägare eller innehavare av fastighet eller annan egendom, för vilken

luftskyddsplan uppgjorts, vare skyldig att anskaffa och underhålla sådan

brandredskap, som länsstyrelsem prövar erforderlig för fastighetens eller

egendomens behov.

14 §.

Den som åsidosätter bestämmelse i 10 § eller åläggande, som meddelats

enligt 11 §, må av länsstyrelsen föreläggas lämpligt vite. Fullgöres ej åläggande,

som nyss är sagt, äger länsstyrelsen ock ombesörja åtgärden samt uttaga kostnaden

för densamma av den försumlige.

15 §.

Bryter någon mot föreskrift, som meddelats med stöd av 12 § första stycket,

eller mot stadgandet i 12 § andra stycket, straffes med dagsböter eller fängelse

i högst sex månader, där ej gärningen enligt allmänna strafflagen bör beläggas

med strängare straff.

16 §.

Böter och vitén, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

16a§.

Klagan över beslut, som enligt denna lag meddelas av länsstyrelse, må

föras hos Konungen i vederbörande statsdepartement i den ordning, som för

överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majus proposition nr 274 (Bilagor).

Bilaga B.

Utkast

till

Lag

om ändrad lydelse av 10, 11 och 14 §§ luftskyddslagen den 11 juni

1937 (nr 504).

Härigenom förordnas, att 10, 11 och 14 §§ luftskyddslagen den 11 juni

1937 skola erhålla följande ändrade lydelse:

10 §.

1 mom. Det åligger kommun med avseende å planläggningen av luftskyddet

inom kommunen

att ställa erforderlig personal till luftskyddschefens förfogande;

att tillhandahålla lokal för planläggningsarbetet;

samt att i övrigt lämna luftskyddschefen det biträde, som erfordras för

planläggningens genomförande.

Ägare eller innehavare av anläggning, inrättning, fastighet eller annan

egendom, som beröres av luftskyddets planläggning, vare ock skyldig att

därvid lämna erforderligt biträde.

2 mom. Ägare eller innehavare av egendom, som avses i 1 morn., vare pliktig

att med avseende å egendomen tåla åtgärd, som av länsstyrelsen prövas erforderlig

för beredande av luftskydd och som för honom icke medför kostnad

eller olägenhet.

11 §•

1 mom. Med avseende å utförandet i fredstid av planlagda luftskyddsåtgärder

vare kommun pliktig, efter framställning av luftskyddschefen,

att inom kommunens anläggningar och inrättningar vidtaga erforderliga

åtgärder för personalens varnande, då luftanfall hotar;

att verkställa sådana anordningar beträffande gatubelysningen, som erfordras

för åstadkommande av inskränkt eller fullständig mörkläggning inom

kommunen;

att i den mån så lämpligen kan ske genomföra nödiga skydds- och reservanordningar

för driftens säkerställande vid kommunens tekniska verk;

att vidtaga erforderliga skyddsanordningar för driftspersonalen vid nyssnämnda

verk;

att anordna skyddsrum för den lokala luftskyddsledningen och övrig

för det allmänna luftskyddet erforderlig personal ävensom för hjälpplatser;

att sörja för utbildning och övning av sådan hos kommunen anställd personal,

som i följd av sin anställning hos kommunen är avsedd att fullgöra luftskyddstjänst;
samt

att tillhandahålla lokaler för förvaring av den för vederbörande luftskyddsområde

avsedda gasskyddsmaterielen.

Skyldighet att anordna skyddsrum åligger icke kommun på grund av detta

stadgande med mindre staten bidrager med två tredjedelar av kostnaden.

2 mom. Ägare eller innehavare av fastighet eller annan egendom, för vilken

luftskyddsplan uppgjorts, vare skyldig att för fastighetens eller egendomens

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 274 (Bilagor). 37

behov anskaffa och underhålla sådan brandredskap, som länsstyrelsen prövar

erforderlig. ... ....

3 mom. Enskild ägare eller innehavare av viss anläggning eller inrättning

må ock av Konungen åläggas att med avseende å driften vid anläggningen eller

inrättningen vidtaga sådan åtgärd, som icke utan äventyrande av luftskyddet

kan anstå och icke för ägaren eller innehavaren medför oskälig kostnad.

14 §.

1 mom. Den som undandrager sig åliggande eller motsätter sig åtgärd,

varom stadgas i 10 § eller 11 § 2 morn., må av länsstyrelsen föreläggas vite.

2 mom. Underlåter någon att fullgöra skyldighet, som i 11 § 1 mom. sägs,

eller föreligger anledning till åläggande, som i 11 § 3 mom. avses, skall luftskyddschefen

därom göra anmälan hos länsstyrelsen. Efter framställning av

länsstyrelsen äger Konungen förelägga vite; Konungen må ock låta ombesörja

åtgärden och skall för sådan händelse, ändå att luftskyddstillstånd ej är

rådande, vad i 4 § 2 mom. lagen den 31 mars 1938 om förfoganderätt för luftskyddets

behov är stadgat örn uttagande av kostnad äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft--

s. 38 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 274 (Bilagor).

38

Bilaga C.

Utkast

till

Lag

om upphävande av 20 § lagen den 31 mars 1938 (nr 90) om förfoganderätt

för luftskyddets behov.

Härigenom förordnas, att 20 § lagen den 31 mars 1938 örn förfoganderätt

för luftskyddets behov skall från och med den---upphöra att gälla.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

39

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den

20 april 1939.

Närvarande:

r justitieråden Eklund,

Lawski,

von Steyern,

regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet den 15 april 1939 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten

i statsrådet den 31 mars 1939, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag örn ändring i vissa delar av luftskyddslagen

den 11 juni 1937 (nr 504).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet hovrättsrådet

Sven Björkholm.

Lagrådet yttrade:

I 15 § av förslaget har, likasom i åtskilliga författningar på specialstraffrättens

område, upptagits en föreskrift örn att straffansvar enligt författningen

ej skall inträda, där straffbelagd gärning enligt allmänna strafflagen

bör beläggas med strängare straff. Till stöd för en sådan anordning —

som uppenbarligen lider av den svagheten att den kan leda till för låg

straffmätning därigenom att vissa brottsliga moment i den åtalade gärningen

bliva obeaktade — har tidigare kunnat åberopas att, enär strafflagens regler

örn ideell brottskonkurrens i allmänhet icke brukade tillämpas vid sammanträffande

av brott mot strafflagen och förseelse mot författning som här

berörts, särskild föreskrift varit nödvändig för att förhindra dubbelbestraffning.

Sedan så småningom i rättspraxis genomförts en allt mer vidgad

tillämpning av reglerna örn ideell konkurrens, har behovet av ifrågavarande

slags stadganden minskats. Och efter genomförandet av 1938 års lagstiftning

örn sammanträffande av brott synas bärande skäl icke längre finnas för

dylika stadganden. Lagrådet hemställer förty, att sista satsen i 15 § måtte

utgå.

När i en lag viss befogenhet tillägges länsstyrelse är det självklart, att

befogenheten, så vitt angår Stockholm, skall tillkomma Överståthållarämbetet.

Det har därför i allmänhet under senare år, när ny lagstiftning med sådant

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

innehåll förekommit, ansetts överflödigt att i lagtexten angiva vad uttrycket

länsstyrelse sålunda innebär. Såsom exempel kunna nämnas lagen den 7

juni 1934 örn allmänna vägar samt det för innevarande års riksdag framlagda

förslaget till butikstängningslag. Vid nu angivna förhållande synes

det vara lämpligt, att den föreskrift i ämnet som återfinnes i 17 § av luftskyddslagen

utgår och ersättes av den regel som i förslaget upptagits under

16 a §. Iakttages detta, måste ingressen till lagförslaget jämkas.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 274.

41

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 28 april 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Forslund, anmäler efter gemensam

beredning med cheferna för justitie-, försvars- och finansdepartementen

lagrådets den 20 i denna månad avgivna utlåtande över det den 31 sistlidne

mars till lagrådet remitterade förslaget till lag orri ändring i vissa

delar av luftshjddslagen den 11 juni 1937 (nr 504).

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

Vad lagrådet föreslagit synes mig böra iakttagas. Erforderliga jämkningar

hava vidtagits i förslaget.

Under åberopande av att proposition i ämnet jämlikt § 54 riksdagsordningen

torde kunna avlåtas utan hinder av att den för propositioners

avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade tid gått till ända hemställer

föredraganden härefter, att lagförslaget måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 274.

832 3» 4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:397 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av luftskyddslagen den 11 juni 1937 a1 i texten
  2. KU 1939:19 Utlåtande i anledning av väckt motion om hänförande av anstalter för lokalt luftskydd till gemensamma ordningsoch hushållningsangelägenheter, som avses i kommun s. 2 i texten
  3. 2LU 1939:39 Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande planmässigt ianspråktagande av folkets arbetskraft i händelse av krig. Andra lagutskottet har till s. 8 i texten
  4. 1LU 1939:44 Utlåtande i anledning av dels Kungl. May.ts proposition med förslag till lag örn ändring i vissa delar av luftskyddslagen den 11 juni 1937 s. 1 i texten