Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 juni 1936 (nr 373) med vissa bestämmelser örn centralkassor för jordbrukskredit, m. m

1942-02-06 · 92 sidor, varav 89 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 89 av 92 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:41, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 juni 1936 (nr 373) med vissa bestämmelser örn centralkassor för jordbrukskredit, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

1

Nr 41.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

om ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 juni 1936 (nr

373) med vissa bestämmelser örn centralkassor för

jordbrukskredit, m. m.; given Stockholms slott den 6

februari 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslå riksdagen att

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga härvid fogade förslag till lag om

ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 juni 1936 (nr 373) med vissa bestämmelser

om centralkassor för jordbrukskredit;

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om jorbrukets kreditkassor;

2) förordning angående ändrad lydelse av 35 § förordningen den 26 juni

1931 (nr 280) om erkända sjukkassor;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Bihang tilt riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 41.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 juni 1936 (nr 373) med

vissa bestämmelser om centralkassor för jordbrukskredit.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 26 juni 1936 med vissa bestämmelser

örn centralkassor för jordbrukskredit skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives:

1 §•

Ekonomisk förening, som utgör sammanslutning för ett eller flera län av

ekonomiska föreningar med huvudsakligt ändamål att var inom sin ort tillgodose

jordbrukets kreditbehov, må, enligt de bestämmelser Konungen meddelar,

kunna vinna godkännande såsom centralkassa för jordbrukskredit.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

3

Förslag

till

förordning om jordbrukets kreditkassor.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelser.

1 §•

Jordbrukets kreditkassor hava till ändamål att på sätt i denna förordning

stadgas tillgodose jordbrukets kreditbehov, i första hand dess behov av driftkredit.

Det ankommer vidare på kassorna att befordra sparverksamheten på

landsbygden ävensom att i övrigt främja en sund utveckling av medlemmarnas

ekonomiska förhållanden.

2 §.

Jordbrukets kreditkassor utgöras av svenska jordbrukskreditkassan, centralkassorna

för jordbrukskredit och jordbrukskassorna.

Kassorna skola vara organiserade såsom ekonomiska föreningar med begränsad

personlig ansvarighet.

Varje centralkassa skall vara ansluten till jordbrukskreditkassan och varje

jordbrukskassa till den centralkassa, inom vars verksamhetsområde jordbrukskassans

styrelse har sitt säte.

3 §.

Med jordbruksekonomisk förening förstås i denna förordning annan ekonomisk

förening än i 2 § nämnts, som har till ändamål att befordra jordbrukets

eller någon till jordbruket hörande binärings utveckling eller tillgodogörandet

av produkter från jordbruket med tillhörande binäringar.

Med jordbruk likställes trädgårdsskötsel, hönsskötsel, fiske eller annan därmed

jämförlig verksamhet, även om den bedrives såsom självständig näring.

Vad i denna förordning stadgas örn jordbruksekonomisk förening skall

även gälla aktiebolag av lokal karaktär, vilket bildats för i första stycket

angivet ändamål och varå bestämmelserna i 52 § här nedan icke äro tilllämpliga.

Svenska jordbrukskreditkassan.

4 §.

Svenska jordbrukskreditkassan skall i enlighet med bestämmelserna

i denna förordning och för kassan fastställda stadgar handhava ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

lärling till centralkassorna och till dessa anslutna jordbruksekonomiska föreningar

samt anskaffa härför erforderliga medel ävensom öva kontroll och

tillsyn över centralkassorna och jordbrukskassorna samt verka för jordbrukskasserörelsens

befrämjande och utveckling i allmänhet.

I jordbrukskreditkassans stadgar skola meddelas bestämmelser av det innehåll,

som angives i tredje stycket här nedan samt i 5—19 §§.

Jordbrukskreditkassan må icke vinna registrering såsom ekonomisk förening,

med mindre stadgarna godkänts av Kungl. Majit. Ej heller må ändring

i stadgarna registreras utan sådant godkännande.

5 §■

Till medlem av jordbrukskreditkassan må allenast kunna antagas centralkassa.

Centralkassa skall vara delaktig i jordbrukskreditkassan med en andel och

skall till denna kassa kontant erlägga en insats av femhundra kronor, vilken

skall tillföras jordbrukskreditkassans reservfond.

6 §.

Jordbrukskreditkassan äger vid föreningssammanträde besluta att för

täckande av förlust, som icke kan täckas av reservfonden, anskaffa medel

genom uttaxering å medlemmarna i förhållande till högsta under nästföregående

räkenskapsår oguldna kapitalbelopp av deras från jordbrukskreditkassan

erhållna lån.

Uttaxering må icke något räkenskapsår uppgå till mer än en procent av

medlems sålunda beräknade låneskuld.

7 §•

Försättes jordbrukskreditkassan i likvidation och förslå kassans tillgångar

härvid icke till gäldande av dess skulder, äro medlemmarna ansvariga för

kassans förbindelser i förhållande till högsta under nästföregående räkenskapsår

oguldna kapitalbelopp av deras från jordbrukskreditkassan erhållna

lån. Kan medlem icke fullgöra den betalningsskyldighet, som till följd

av denna ansvarighet åligger medlemmen, äro övriga medlemmar efter nyssnämnda

grund ansvariga för bristen. Medlems ansvarighet må icke tagas i

anspråk till högre belopp än tio procent av medlemmens låneskuld, beräknad

på sätt nyss sagts.

Betalning av enligt 6 § uttaxerat belopp föranleder icke minskning i medlems

ansvarighet enligt denna paragraf.

8 §.

Såsom grundfond för jordbrukskreditkassan ställer staten genom fullmäktige

i riksgäldskontoret till förfogande svenska statens obligationer, ouppsägbara

från innehavarens sida och löpande med minst fyra procent ränta,

till ett nominellt belopp av tjugofem miljoner kronor.

Grundfondsobligationerna fortfara att tillhöra staten, som dock ej äger att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

förfoga över dem, så länge kassans samtliga förbindelser icke äro fullgjorda.

Grundfonden, som är avsedd att tjäna såsom säkerhet för kassans förbindelser,

må tagas i anspråk för dessas gäldande endast i händelse kassan

skulle träda i likvidation och det därvid skulle befinnas, att kassans tillgångar

och de belopp, vartill medlemmarnas ansvarighet uppgår, icke förslå

till förbindelsernas gäldande.

9 §.

Jordbrukskreditkassans behållna årsvinst skall, sedan avdrag skett för

täckande av möjligen förefintlig brist från föregående år, i sin helhet avsättas

till kassans reservfond.

10 §.

Det för jordbrukskreditkassans lånerörelse erforderliga kapitalet anskaffas

genom upplåning.

Sammanlagda beloppet av jordbrukskreditkassans upplåning må icke

uppgå till mer än fem gånger beloppet av grundfonden.

11 §•

Jordbrukskreditkassan må bereda kredit allenast åt ansluten centralkassa

samt åt jordbruksekonomisk förening, som är medlem av centralkassa.

Utan hinder av bestämmelsen i första stycket må jordbrukskreditkassan

intill ett belopp, som motsvarar beloppet av kassans reservfond, placera medel

i statens och Sveriges allmänna hypoteksbanks obligationer eller ock mot

säkerhet av inteckning inom sex tiondelar av jordbruksfastighets senast

fastställda taxeringsvärde.

12 §.

Kredit må icke beredas centralkassa till högre belopp än styrelsen för

jordbrukskreditkassan finner erforderligt för centralkassans verksamhet.

Till centralkassa ansluten jordbruksekonomisk förening må, i den mån

centralkassan icke berett föreningen kredit intill det belopp, som sägs i

34 § första stycket, erhålla lån till återstående belopp hos jordbrukskreditkassan,

därest styrelsen för sistnämnda kassa finner erbjuden säkerhet kunna

jämlikt 14 § godtagas och med hänsyn till andra omständigheter prövar

det lämpligt.

Jordbrukskreditkassans sammanlagda utlåning till jordbruksekonomiska

föreningar må icke överstiga åtta gånger beloppet av kassans reservfond.

13 §.

Kreditgivningen må allenast bestå av reverslån.

Vid beviljande av kredit skola med avseende å tiden för låns återgäldande

sådana villkor uppställas, som betingas av jordbrukskreditkassans förpliktelser

till återgäldande av kapital, som upplånats av kassan.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 41.

Lån må beviljas på högst ett år eller, om fråga är om lån till centralkassa

eller mot pant av fastighetsinteckning eller obligationer, på viss tids, högst

tre månaders, uppsägning. Omsättning av kredit må kunna medgivas.

14 §.

Kredit må lämnas jordbruksekonomisk förening endast mot fullt betryggande

säkerhet av pant i fast eller lös egendom eller fordringsrätt jämväl

mot annan än den, åt vilken krediten beviljas. Mot inteckning i jordbruksinventarier

eller förlagsinteckning må kredit ej lämnas, jordbrukskreditkassan

dock obetaget att mottaga sådan säkerhet tillika med annan i och för

sig fullgod säkerhet.

15 §.

Jordbrukskreditkassan förvaltas av en styrelse med säte i Stockholm.

Styrelsen består av fem ledamöter med lika många suppleanter.

Kungl. Majit utser för en tid av tre år i sänder en ledamot, tillika ordförande

i styrelsen, samt en suppleant för honom. Fullmäktige i riksgäldskontoret

utse, likaledes för en tid av tre år i sänder, en ledamot och en suppleant

för denne. Övriga tre ledamöter och suppleanter väljas å föreningssammanträde.

Vald ledamot eller suppleant utses för tiden till det ordinarie

föreningssammanträde, som hålles under tredje året efter det, då valet förrättades.

Arvoden för de av Kungl. Majit och av fullmäktige i riksgäldskontoret utsedda

ledamöterna bestämmas av Kungl. Majit.

Styrelsen utser verkställande direktör samt tillsätter kassans övriga befattningshavare.

Beslut, varigenom verkställande direktör utsetts, vare ej gällande

med mindre det biträtts av den av Kungl. Majit utsedda styrelseledamoten.

16 §.

För granskning av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper skola

årligen utses tre revisorer med lika många suppleanter. En revisor jämte

suppleant för honom utses av fullmäktige i riksgäldskontoret, de övriga väljas

å föreningssammanträde. Av de sistnämnda skola en revisor och hans

suppleant hava vunnit beprövad erfarenhet beträffande revisionsverksamhet.

Revisor må ej den vara, som är i kassans eller styrelseledamots tjänst,

och ej heller den, som är omyndig eller i konkurstillstånd.

17 §.

Ombud för centralkassorna skola årligen före utgången av april månad

samlas till ordinarie föreningssammanträde i Stockholm å tid, som jordbrukskreditkassans

styrelse bestämmer. Vid detta sammanträde skola föreskrivna

val av ledamöter i kassans styrelse och av revisorer ävensom av suppleanter

för dessa förrättas samt balansräkningen med de rättelser och till
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

7

lägg, som må finnas erforderliga, fastställas och beslut fattas angående ansvarsfrihet

för styrelsen.

Extra föreningssammanträde skall utlysas i fall, som sägs i 37 § lagen om

ekonomiska föreningar.

18 §.

Ombud, som i 17 § avses, väljas av envar centralkassa till ett antal, som

motsvarar ett ombud för varje helt tiotal av antalet till centralkassan anslutna

jordbrukskassor, dock högst fem ombud för varje centralkassa.

Varje ombud äger vid föreningssammanträde en röst.

19 §.

Visar sig vid uppgörande av bokslut eller eljest, att jordbrukskreditkassan

gjort så stora förluster, att dessa överstiga en tiondel av det belopp, vartill

medlemmarnas ansvarighet för kassans förbindelser enligt 7 § sammanlagt

uppgår, åligger det styrelsen att ofördröjligen därom lämna meddelande å

föreningssammanträde samt göra anmälan till Kungl. Majit och bank- och

fondinspektionen.

Det åligger jordbrukskreditkassans styrelse att, när helst anledning yppas

till antagande, att kassan gjort förluster i den omfattning varom ovan förmäles,

ofördröjligen upprätta bokslut och kalla revisorerna att granska detsamma.

Hava icke senast vid det i första stycket omförmälda föreningssammanträdet

kassans förluster blivit täckta, äger Kungl. Majit förordna, att kassan

skall träda i likvidation.

Kungl. Majit äger ock besluta härom, i händelse jordbrukskreditkassan icke

i vad på den ankommer iakttäger föreskrifterna i denna förordning eller icke

ställer sig till efterrättelse av bank- och fondinspektionen meddelat förbud

eller föreläggande eller örn eljest kassans angelägenheter handhavas på ett

sätt, som är ägnat att rubba förtroendet till kassan.

Rörande användningen av vad som vid likvidationen må återstå av kassans

tillgångar, efter det skulderna blivit guldna, bestämmer Kungl. Majit.

Centralkassorna för jordbrukskredit.

20 §.

Centralkassa för jordbrukskredit må på de villkor, som nedan angivas,

erhålla godkännande av Kungl. Majit. Innan centralkassa godkänts, må den

icke börja sin verksamhet.

Centralkassa må ej vinna godkännande, med mindre till densamma äro anslutna

minst femton jordbrukskassor.

I centralkassas stadgar skall kassans verksamhetsområde angivas samt

bestämmelser meddelas av det innehåll, som angives i fjärde stycket bär

nedan samt i 22—48 §§.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

Centralkassa må icke vinna registrering såsom ekonomisk förening, med

mindre stadgarna godkänts av Kungl. Maj :t. Ej heller må ändring i stadgarna

registreras utan sådant godkännande.

21 §.

Centralkassas verksamhetsområde skall vara sammanhängande och skilt

från andra centralkassors.

Vid bestämmandet av verksamhetsområdet skall hänsyn tagas till att centralkassans

styrelse utan svårighet eller oskäliga kostnader skall kunna övervaka

de anslutna jordbrukskassornas verksamhet samt bedriva en effektiv

upplysnings- och organisationsverksamhet för kasserörelsens befrämjande

inom verksamhetsområdet.

22 §.

Till medlem av centralkassa må endast kunna antagas godkänd jordbrukskassa

eller jordbruksekonomisk förening, vars styrelse har sitt säte inom

centralkassans verksamhetsområde.

Jordbruksekonomisk förening må icke beviljas medlemskap med mindre

centralkassans styrelse finner föreningen väl ägnad att kunna bedriva sin

verksamhet på ett ur ekonomisk synpunkt fullt tillfredsställande sätt. Beslut,

varigenom inträde i centralkassan meddelats föreningen, må icke vinna tilllämpning,

med mindre det godkännes av styrelsen för jordbrukskreditkassan.

23 §.

Jordbrukskassa skall vara delaktig i centralkassan med en andel och skall

till denna kassa kontant erlägga en insats av etthundra kronor, vilken skall

tillföras centralkassans reservfond.

Jordbruksekonomisk förening, som antages till medlem av centralkassa,

skall vid inträdet i denna teckna minst en andel. För varje andel skall föreningen

kontant erlägga en insats av etthundra kronor. Sådana insatser skola

sammanföras under benämning jordbruksekonomiska föreningarnas insatskapital.

Vid förenings utträde ur kassan skall insats, med iakttagande av vad

därom stadgas i lagen örn ekonomiska föreningar, återgäldas med en femtedel

årligen under fem år, därest icke kassans styrelse finner återbetalning

lämpligen kunna äga rum tidigare.

24 §.

Centralkassa äger vid föreningssammanträde besluta att för täckande av

förlust, som icke kan täckas av reservfonden, anskaffa medel genom uttaxering

å medlemmarna i förhållande till högsta under nästföregående räkenskapsår

oguldna kapitalbelopp av deras från centralkassan erhållna lån.

Uttaxering må icke något räkenskapsår uppgå till mer än en procent av

medlems sålunda beräknade låneskuld.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

9

25 §.

Försättes centralkassa i likvidation och förslå kassans tillgångar härvid

icke till gäldande av dess skulder, äro medlemmarna ansvariga för kassans

förbindelser i förhållande till högsta under nästföregående räkenskapsår

oguldna kapitalbelopp av deras från centralkassan erhållna lån. Kan medlem

icke fullgöra den betalningsskyldighet, som till följd av denna ansvarighet

åligger medlemmen, äro övriga medlemmar efter nyssnämnda grund

ansvariga för bristen. Medlems ansvarighet må icke tagas i anspråk till högre

belopp än tio procent av medlemmens låneskuld, beräknad på sätt nyss

sagts.

Betalning av enligt 24 § uttaxerat belopp föranleder icke minskning i medlems

ansvarighet enligt denna paragraf.

26 §.

Såsom grundfond för centralkassa ställer staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret

till förfogande svenska statens obligationer, ouppsägbara från

innehavarens sida och löpande med minst fyra procent ränta. Obligationernas

nominella belopp, vilket fastställes av Kungl. Maj:t, ma motsvara högst

tjugo procent, med avrundning av beloppet uppåt till jämnt hundratusental

kronor, av kassans upp- och inlåning med undantag av upplåningen hos jordbrukskreditkassan

enligt senast upprättade bokslut. Beloppet må icke i något

fall understiga 100,000 kronor eller överstiga 1,000,000 kronor.

Grundfondsobligationerna fortfara att tillhöra staten, som dock ej äger att

förfoga över dem, så länge centralkassans samtliga förbindelser icke äro

fullgjorda.

Grundfonden, som är avsedd att tjäna såsom säkerhet för centralkassans

förbindelser med undantag av kassans skuld till jordbrukskreditkassan, må

tagas i anspråk för dessas gäldande endast i händelse kassan skulle träda i

likvidation och det därvid skulle befinnas, att kassans tillgångar och de

belopp, vartill medlemmarnas ansvarighet uppgår, icke förslå till gäldande

av nämnda förbindelser.

Närmare föreskrifter rörande centralkassornas grundfonder meddelas av

Kungl. Majit.

27 §.

Centralkassas behållna årsvinst skall, sedan avdrag skett för täckande av

möjligen förefintlig brist från föregående år, i sin helhet avsättas till kassans

reservfond.

Då reservfonden uppgår till ett belopp, motsvarande tio procent av kassans

utlåning vid utgången av senast förflutna räkenskapsåret, ankommer pa

centralkassan att bestämma, i vad man någon del av årsvinsten skall disponeras

för annat ändamål.

Utan hinder av vad nu sagts må efter beslut å föreningssammanträde av

årsvinsten kunna dels till medlemmarna återgäldas belopp, som under något

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr ål.

föregående år å dem uttaxerats till täckande av förlust, dels ock lämnas utdelning

till anslutna jordbruksekonomiska föreningar å deras insatser, dock

högst efter en räntesats av fem procent.

28 §.

Centralkassa må icke utan medgivande av jordbrukskreditkassans styrelse

genom anlitande av årsvinst eller av reservfondens medel helt eller delvis

avskriva fordran hos medlem, med mindre centralkassan vidtagit laga åtgärder

för fordringens indrivning och betalning därvid icke kunnat erhållas.

29 §.

Centralkassa må ej idka annan rörelse än in- och utlåning av penningar.

Centralkassa må icke utan medgivande av styrelsen för jordbrukskreditkassan

förskaffa sig annan kredit än i 30 § sägs.

30 §.

Centralkassa äger av allmänheten mottaga medel till förräntning å sparkasseräkning,

depositionsräkning, kapitalräkning och checkräkning.

Medel, som äro insatta å sparkasseräkning, depositionsräkning eller kapitalräkning,

må centralkassa ej ikläda sig skyldighet att återbetala annorledes

än viss tid efter uppsägning, nämligen i fråga om medel å sparkasseräkning

minst en vecka och i fråga om medel å depositionsräkning eller kapitalräkning

minst tre månader; styrelsen för kassan dock lämnat öppet att,

då sådant prövas kunna ske utan olägenhet, i särskilda fall medgiva utbetalning

utan avvaktan av uppsägningstidens utgång.

En och samma insättares tillgodohavande på sparkasseräkning må icke

annorledes än genom upplupen räntas läggande till kapitalet ökas utöver

fyratusen kronor.

31 §.

Centralkassa skall vara skyldig att i tillgångar, vilka kunna med lätthet

förvandlas i penningar, redovisa kassareserv, som tillsammans med den inneliggande

kassan motsvarar minst tjugofem procent av de förbindelser, som

det åligger kassan att vid anfordran fullgöra. Pantsatt tillgång, som nu sagts,

må härvid icke tagas i beräkning; dock att, där tillgången utgör säkerhet

för avtalad kredit, som ej av kassan till fullo begagnats, den må beräknas

till det belopp, som kassan enligt avtalet är berättigad ytterligare utbekomma.

Nedgår kassareserv under vad nu är sagt, skall den, så snart det kan

ske, åter uppbringas till föreskrivet belopp.

Närmare föreskrifter angående de tillgångar, som må såsom kassareserv

godkännas, meddelas, där så erfordras, av bank- och fondinspektionen.

32 §.

Centralkassa må in- och upplåna penningar dels till ett belopp, för vilket *

full täckning hos kassan finnes i kontanta penningar, i medel som för kas
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

sans räkning innestå hos riksbanken, jordbrukskreditkassan eller inländskt

bankaktiebolag eller å postgiro, i statens eller Sveriges allmänna hypoteksbanks

obligationer eller i fordringar på grund av lån, för vilka säkerheten

utgöres av inteckning inom sex tiondelar av senast fastställda taxeringsvärdet

å jordbruksfastighet, dels ock därutöver till ett belopp motsvarande tolv

och en halv gånger centralkassans och därtill anslutna jordbrukskassors fonder

och insatskapital.

I intet fall må dock in- och upplåningen med avdrag av ett belopp motsvarande

centralkassans kassa och de medel, som för centralkassans räkning

innestå hos riksbanken, jordbrukskreditkassan eller inländskt bankaktiebolag

eller å postgiro, överstiga trettio gånger centralkassans och därtill anslutna

jordbrukskassors fonder och insatskapital.

33 §.

Centralkassa må ej bereda kredit åt andra än sina medlemmar.

Vid beviljande av kredit skola med avseende å tiden för låns återgäldande

sådana villkor uppställas, som betingas av centralkassans förpliktelser till

återgäldande av kapital, som in- eller upplånats av kassan.

Kreditgivningen till jordbrukskassor må bestå i återbelåning av hos jordbrukskassorna

belånade fordringsbevis med tillhörande säkerheter. Härutöver

må jordbrukskassa kunna beviljas kredit för förvärv av egendom till

skyddande av fordran, så ock tillfällig kredit för reglerande av förlust.

Det åligger centralkassans styrelse att tillse, att de säkerheter, som lämnas

för lån till jordbrukskassorna, äro fullt betryggande och förvaras hos centralkassan.

34 §.

Till centralkassa ansluten jordbruksekonomisk förening må kunna erhålla

kredit till belopp, som av centralkassans styrelse prövas lämpligt, med

iakttagande av att krediten icke må uppgå till högre belopp än fyra gånger

så stor del av föreningens tillgångar utöver skulderna, som motsvarar föreningens

insatskapital jämte egna fonder av sådan beskaffenhet, att de icke

kunna anlitas utan därom för varje gång å föreningssammanträde fattat beslut.

Vid beräknandet av den högsta kredit, som sålunda må beviljas jordbruksekonomisk

förening, skall iakttagas, att såsom insatskapital må räknas

jämväl tecknad men ej gulden insats i föreningen, därest tecknaren lämnat

skriftlig förbindelse å beloppet samt för insatsens inbetalande i föreningens

stadgar eller eljest fastställts en plan, som godkänts av centralkassans styrelse.

Dylik insats må dock ej medräknas till högre belopp än som kan antagas

bliva guldet inom fem år efter medlems inträde i föreningen. Såsom

tillgång av beskaffenhet att utgöra underlag för kredit må icke räknas andelar,

vilka föreningen förvärvat i annan ekonomisk förening. Vad här är

stadgat med avseende å förenings insatskapital och egna fonder skall äga

motsvarande tillämpning beträffande aktiekapital och fonder tillhörande

aktiebolag, varom förmäles i 3 § andra stycket.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

Centralkassas sammanlagda utlåning till jordbruksekonomiska föreningar

må icke överstiga en tiondel av centralkassans sammanlagda utlåning.

Till en och samma förening må lån ej beviljas till högre belopp än som

motsvarar en tjugofemtedel av sammanlagda utlåningen från centralkassan.

35 §.

Kreditgivningen från centralkassan till de jordbruksekonomiska föreningarna

må bestå i utlämnande av reverslån eller beviljande av kredit i räkning

eller växeldiskontering.

Reverslån må beviljas på högst ett år eller, örn pant av fastighetsinteckning

eller obligationer blivit ställd, på viss tids, högst tre månaders, uppsägning.

Kredit i räkning må beviljas på högst ett år. Växel må diskonteras på högst

sex månader. Omsättning av kredit må kunna medgivas.

Kredit må lämnas endast mot säkerhet, som styrelsen för centralkassan

finner fullt betryggande. Säkerheten skall utgöras av pant i fast eller lös

egendom eller fordringsrätt jämväl mot annan än den, åt vilken krediten be

viljas. Mot inteckning i jordbruksinventarier eller förlagsinteckning må kredit

ej lämnas, centralkassan dock obetaget att mottaga sådan säkerhet tillika med

annan i och för sig fullgod säkerhet.

36 §.

Centralkassa må ej förvärva fast egendom, såvitt fråga ej är örn fastighet,

som är avsedd för kassans inrymmande. Vill kassan förvärvå eller i väsentlig

omfattning ombygga dylik fastighet, skall frågan härom hänskjutas till prövning

vid föreningssammanträde; och må åtgärden ej vidtagas, där ej minst

två tredjedelar av de röstande uttalat sig därför samt styrelsen för jordbrukskreditkassan

godkänner densamma.

Centralkassa må ej förvärva annan lös egendom än penningar, obligationer,

av rörelsen betingade fordringar samt sådana inventarier, som anskaffas för

rörelsen eller till fastighet, som kassan äger.

Utan hinder av vad i första och andra styckena stadgas må centralkassa till

skyddande av fordran på offentlig auktion eller fondbörs inköpa egendom,

som är för fordringen utmätt eller pantsatt, så ock såsom betalning för fordran

övertaga för fordringen pantsatt eller annan egendom, där uppenbart är, att

kassan eljest skulle lida avsevärd förlust. Dylik egendom skall av centralkassan

åter avyttras, så snart lämpligen kan ske, och senast då avyttring kan äga

rum utan förlust för kassan.

37 §.

Centralkassas styrelse skall bestå av minst fem och högst nio ledamöter,

för vilka utses lämpligt antal suppleanter. En av ledamöterna jämte suppleant

för honom skall utses av styrelsen för jordbrukskreditkassan, de övriga

väljas å föreningssammanträde.

Styrelsen skall sammanträda minst fyra gånger om året.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

13

Styrelsen äger inom sig utse arbetsutskott, vilket på styrelsens ansvar beslutar

i löpande ärenden.

Beträffande vid sammanträde med styrelse och arbetsutskott fattade beslut

skall föras protokoll.

38 §.

För granskning av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper skola

årligen utses tre revisorer med lika många suppleanter. En revisor jämte suppleant

för honom utses av styrelsen för jordbrukskreditkassan, de övriga väljas

å föreningssammanträde. Minst en av revisorerna och hans suppleant skola

hava vunnit beprövad erfarenhet beträffande revisionsverksamhet.

Revisor må ej den vara, som är i centralkassans eller styrelseledamots

tjänst, och ej heller den, som är omyndig eller i konkurstillstånd.

39 §.

Hos centralkassa skall finnas verkställande direktör.

Innan styrelsen för centralkassa fattar beslut örn utseende av verkställande

direktör, skall frågan härom underställas jordbrukskreditkassan. Beslut

i sådan fråga är ej giltigt, med mindre det godkänts av styrelsen för sistnämnda

kassa.

Visar sig verkställande direktör olämplig för sin befattning men vidtager

centralkassans styrelse icke åtgärder för att skilja honom från denna, må

styrelsen för jordbrukskreditkassan förelägga centralkassans styrelse att vidtaga

åtgärder för hans entledigande. Sistnämnda styrelse är pliktig att ställa

sig sådant föreläggande till efterrättelse.

40 §.

Vid centralkassas föreningssammanträde äger jordbrukskassa deltaga i avgörandet

av förekommande ärenden med en röst och jordbruksekonomisk

förening med en tiondels röst.

41 §.

Centralkassa äger icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd utöva verksamhet vid

avdelningskontor å annan ort än där huvudkontoret är beläget. Dylikt tillstånd

må meddelas, när verksamheten finnes kunna vara till nytta för det

allmänna.

42 §.

Centralkassa skall vara skyldig att i fråga om skötseln av sin rörelse och

sina räkenskaper ställa sig jordbrukskreditkassans instruktioner och anvisningar

till efterrättelse samt att tillhandahålla jordbrukskreditkassans styrelse

och revisorer alla uppgifter som påkallas.

Centralkassa åligger att hålla noggrann kontroll och tillsyn å de till kassan

anslutna jordbrukskassornas verksamhet och förvaltning ävensom att utfärda

erforderliga instruktioner för jordbrukskassorna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

43 §.

Jordbrukskreditkassans styrelse äger, efter hörande av centralkassas styrelse,

meddela anvisningar rörande grunderna för räntesättningen vid såväl

inlåning från allmänheten som vid utlåning.

44 §.

Anmälningar om medlemmars avgång, som inkomma från jordbrukskassor,

skola av styrelsen för centralkassa samlas och ordnas samt hållas tillgängliga

för en var, som vill taga kännedom örn dem.

45 §.

Den senaste revisionsberättelsen angående centralkassas förvaltning skall

jämte vinst- och förlusträkning samt balansräkning hållas anslagen å lätt tillgänglig

plats i centralkassans expeditionslokal samt, därest ansluten jordbrukskassa

har särskild expeditionslokal, jämväl i denna. Anslåendet skall äga

rum så snart ske kan efter det sammanträde, å vilket revisionsberättelsen

framlagts.

46 §.

Visar sig vid uppgörandet av bokslut eller eljest, att centralkassa gjort så

stora förluster, att dessa överstiga en tiondel av det belopp, vartill medlemmarnas

ansvarighet för centralkassans förbindelser sammanlagt uppgår, åligger

det styrelsen att ofördröjligen därom lämna meddelande å föreningssammanträde

samt underrätta den länsstyrelse, hos vilken kassan är registrerad,

bank- och fondinspektionen ävensom styrelsen för jordbrukskreditkassan.

Det åligger centralkassas styrelse att, när helst anledning yppas till antagande,

att centralkassan gjort förluster i den omfattning varom ovan förmäles,

ofördröjligen upprätta bokslut och kalla revisorerna att granska detsamma.

Hava icke senast vid det i första stycket omförmälda föreningssammanträdet

kassans förluster blivit täckta, skall länsstyrelsen anmäla förhållandet

för Kungl. Maj:t, som äger besluta angående återkallande av det för kassan

meddelade godkännandet.

47 §.

Nedgår antalet anslutna jordbrukskassor i godkänd centralkassa under femton,

åligger det kassans styrelse att därom ofördröjligen underrätta den länsstyrelse,

hos vilken kassan är registrerad, bank- och fondinspektionen ävensom

styrelsen för jordbrukskreditkassan.

Fylles ej detta antal inom två månader efter erinring om förhållandet från

länsstyrelsens sida, eller iakttager centralkassan icke i vad på den ankommer

föreskrifterna i denna förordning eller ställer kassan sig icke till efterrättelse

av bank- och fondinspektionen meddelat förbud eller föreläggande, eller handhavas

eljest kassans angelägenheter på ett sätt, som är ägnat att rubba förtro
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 41.

15

endet till kassan, skall förhållandet anmälas för Kungl. Maj:t, som äger besluta

angående återkallande av godkännandet.

48 §.

Har godkännandet för centralkassa återkallats, skall underrättelse om förhållandet

kungöras i den stads tidning, där den länsstyrelse, hos vilken kassan

registrerats, har sitt säte, eller, örn flera tidningar där utgivas, i den av dessa,

där allmänna påbud för staden vanligen meddelas, ävensom, där kassans styrelse

har sitt säte å annan ort, i en tidning å denna ort.

När godkännandet återkallats, skall centralkassan vara pliktig att omedelbart

träda i likvidation.

Jordbrukskassorna.

49 §.

Jordbrukskassa må på de villkor, som nedan angivas, erhålla godkännande

av länsstyrelsen i det län, där kassans styrelse har sitt säte. Ansökan

örn godkännande må göras antingen i samband med ansökningen örn kassans

registrering eller därefter. I sistnämnda fall skall ansökningen vara åtföljd av

ett exemplar av kassans stadgar.

Godkännande av jordbrukskassa må ej meddelas, med mindre länsstyrelsen

från bank- och fondinspektionen samt vederbörande centralkassa inhämtat

yttrande över ansökningen.

Innan jordbrukskassa godkänts, må den icke börja sin verksamhet.

Jordbrukskassa skall vara pliktig att iakttaga vad på den ankommer för

vinnande av inträde i centralkassa, som finnes bildad eller bildas för det

område, inom vilket jordbrukskassans styrelse har sitt säte. Har jordbrukskassa

icke inom sex månader efter godkännandet vunnit anslutning till centralkassa,

vare godkännandet förfallet.

50 §.

I jordbrukskassas stadgar skall kassans verksamhetsområde angivas samt

bestämmelser meddelas av det innehåll, som angives i andra stycket bär

nedan samt i 51—67 §§.

Ändring av dessa bestämmelser i stadgarna eller beträffande stadgarnas

föreskrifter om jordbrukskassas ändamål må ej vinna tillämpning, förrän

den godkänts av länsstyrelsen.

51 §.

Jordbrukskassas verksamhetsområde skall vara sammanhängande och skilt

från andra jordbrukskassors samt ej större än att kassans medlemmars personliga

och ekonomiska förhållanden kunna överblickas och följas av kassans

ledning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

52 §.

Till medlem i jordbrukskassa må endast antagas i Sverige bosatt svensk

medborgare, som är ägare eller brukare av jordbruksfastighet, belägen inom

jordbrukskassans verksamhetsområde, ävensom här i riket registrerat aktiebolag,

som har till ändamål att idka jordbruk och som äger eller brukar sådan

fastighet som nyss nämnts.

Med jordbruksfastighet jämställes, där ej annat sägs, sådan fastighet, vars

ägare eller brukare bedriver trädgårdsskötsel, hönsskötsel, fiske eller annan

därmed jämförlig verksamhet som självständig näring, så ock sådan som

annan fastighet taxerad mindre fastighet, vilken äges eller brukas av hantverkare

eller annan arbetare, som beredes sin väsentliga sysselsättning av

idkare av jordbruk eller därmed jämförlig verksamhet.

Medlemskap må icke för en och samma brukningsdel erhållas i mer än

en jordbrukskassa.

Till medlem må, ändock att han icke äger eller brukar sådan fastighet,

som ovan sägs, antagas ledamot eller suppleant i kassans styrelse, så ock

verkställande direktören för den centralkassa, till vilken kassan är ansluten.

Jordbrukskassa skall bestå av minst tjugo medlemmar.

53 §.

Medlem skall vid inträdet i jordbrukskassa teckna minst en andel i kassan.

För varje andel skall erläggas en insats av tjugofem kronor. Insats skall

kontant inbetalas. Dock må, där den fastighet, för vilken medlem blir delaktig

i jordbrukskassan, har ett taxeringsvärde understigande tiotusen kronor

eller av kassans styrelse vid medlemmens inträde åsättes ett värde, som

understiger sistnämnda belopp, en femtedel av insatsen betalas kontant och

återstoden inom tre år efter inträdet. Insatser skola sammanföras under benämning

jordbrukskassans insatskapital.

Medlem må, utöver de insatsbelopp, som svara mot antalet av honom

tecknade andelar, erlägga ytterligare insatser till kassan intill ett belopp av

tjugofem kronor. Dessa insatser, som skola erläggas kontant, skola tillföras

insatskapitalet.

Insats skall, med iakttagande av vad därom stadgas i lagen om ekonomiska

föreningar, återgäldas vid medlems utträde ur kassan med en femtedel årligen

under fem år, därest icke kassans styrelse finner återbetalning lämpligen

böra äga rum tidigare.

54 §.

Jordbrukskassa äger vid föreningssammanträde besluta att för täckande

av förlust, som icke kan täckas av reservfonden, anskaffa medel genom uttaxering

å medlemmarna i förhållande till senast fastställda taxeringsvärdena

å de fastigheter, för vilka medlemmarna äro delaktiga i jordbrukskassan,

eller, där fastighet vid medlems inträde i kassan eller i samband med beviljande

av lån åsatts annat värde, fastighetens sålunda åsätta värde.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41. 17

Uttaxering må icke något räkenskapsår uppgå till mer än en halv procent

av fastighetens värde.

Uttaxering å medlem, som erhållit delaktighet i jordbrukskassa enligt 52 §

fjärde stycket, må icke något räkenskapsår ske till högre belopp än fem

kronor.

55 §.

Försättes jordbrukskassa i likvidation och förslå kassans tillgångar härvid

icke till gäldande av dess skulder, äro medlemmarna ansvariga för kassans

förbindelser i förhållande till värdena å medlemmarnas fastigheter, beräknade

på sätt i 54 § sägs. Kan medlem icke fullgöra den betalningsskyldighet,

som till följd av denna ansvarighet åligger honom, äro övriga medlemmar

efter nyssnämnda grund ansvariga för bristen. Medlems ansvarighet må icke

tagas i anspråk till högre belopp än fem procent av värdet å medlemmens

fastighet.

Medlem, som erhållit delaktighet i jordbrukskassa enligt 52 § fjärde stycket,

är ansvarig för kassans förbindelser intill ett belopp av femtio kronor.

Betalning av enligt 54 § uttaxerat belopp föranleder icke minskning i medlems

ansvarighet enligt denna paragraf.

56 §.

Av jordbrukskassas årsvinst skola, sedan avdrag skett för täckande av

möjligen förefintlig brist från föregående år, minst sjuttiofem procent avsättas

till reservfond.

Då reservfonden uppgår till ett belopp, motsvarande tjugo procent av jordbrukskassans

utlåning vid utgången av senast förflutna räkenskapsåret, ankommer

på jordbrukskassan att bestämma, i vad mån den andel av årsvinsten,

som skall avsättas till reservfonden, må understiga sjuttiofem procent.

Nedgår reservfonden under vad sålunda stadgats, skall avsättning till

densamma ånyo vidtaga i minst sådan omfattning, som nyss sagts.

Av årsvinsten, i den mån den ej åtgår för avsättning till reservfonden, må

efter beslut å föreningssammanträde kunna dels till medlemmarna återgäldas

belopp, som under något föregående år å dem uttaxerats till täckande

av förlust, dels ock lämnas utdelning å deras insatser, dock högst efter en

räntesats av fem procent.

57 §.

Jordbrukskassa må ej idka annan rörelse än in- och utlåning av penningar.

Jordbrukskassa må icke förskaffa sig kredit på annat sätt än genom återbelåning

hos centralkassan av hos jordbrukskassan belånade fordringsbevis

med tillhörande säkerheter. Dock må jordbrukskassa upptaga lån hos centralkassan

för förvärv av egendom till skyddande av fordran, så ock tillfällig

kredit för reglerande av förlust.

Såsom ombud för centralkassan äger jordbrukskassa i den ordning, som

bestämmes av jordbrukskreditkassans styrelse, förmedla inlåning för cenIralkassans

räkning.

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 41.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

58 §.

Jordbrukskassa må ej bereda kredit åt annan än sådan medlem av kassan,

som är ägare eller brukare av i 52 § avsedd fastighet.

Kreditgivningen må bestå i utlämnande av reverslån eller växeldiskontering

eller beviljande av kredit i räkning, som genom kassans förmedling

öppnas hos vederbörande centralkassa.

Reverslån må beviljas på högst ett år eller, örn pant av fastighetsinteckning

eller obligationer blivit ställd, på viss tids, högst tre månaders, uppsägning.

Kredit i räkning må beviljas på högst ett år. Växel må diskonteras

på högst sex månader. Omsättning av kredit må kunna medgivas.

Vid beviljande av kredit skola med avseende å tiden för låns återgäldande

sådana villkor uppställas, som betingas av jordbrukskassans förpliktelser till

återgäldande av kapital, som upplånats av kassan.

Kredit må lämnas endast mot säkerhet, som styrelsen för jordbrukskassan

finner fullt betryggande. Säkerheten skall utgöras av pant i fast eller

lös egendom eller fordringsrätt jämväl mot annan än den, åt vilken krediten

beviljas. Mot inteckning i jordbruksinventarier eller förlagsinteckning må

kredit ej lämnas, jordbrukskassan dock obetaget att mottaga sådan säkerhet

tillika med annan i och för sig fullgod säkerhet.

Lån må ej utestå mot skuldförbindelse, för vars uppfyllande ledamot av

jordbrukskassans styrelse eller suppleant för sådan ledamot eller i kassan

anställd tjänsteman svarar i egenskap av huvudgäldenär eller löftesman, med

mindre styrelsen för centralkassan lämnat medgivande härtill.

Centralkassans styrelse äger bestämma, att krediter överstigande visst

belopp eller eljest av viss beskaffenhet ej må beviljas utan godkännande av

styrelsen för centralkassan.

59 §.

Åt medlem, som är ägare av fastighet, som avses i 52 § första stycket, må

lån mot annan säkerhet än inteckning inom sex tiondelar av fastighetens

sammanlagda jordbruks- och skogsvärden enligt gällande taxering icke beviljas

till högre belopp än som motsvarar fyra tiondelar av nämnda värden

eller, om fastigheten efter av centralkassan verkställd särskild värdering

åsatts andra jordbruks- och skogsvärden, det belopp varmed sålunda åsatt

värde överstiger sex tiondelar av taxeringsvärdena.

Åt medlem, som är ägare av fastighet, som avses i 52 § andra stycket, må

lån mot annan säkerhet än inteckning inom sex tiondelar av fastighetens

taxeringsvärde icke beviljas till högre belopp än som motsvarar fyra tiondelar

av taxeringsvärdet eller, om fastigheten efter av centralkassan verkställd

särskild värdering åsatts annat värde än taxeringsvärdet, det belopp

varmed sålunda åsatt värde överstiger sex tiondelar av taxeringsvärdet.

Är fastighet av ägaren upplåten åt annan till brukande, må denne erhålla

kredit med belopp högst motsvarande fyra tiondelar av fastighetens taxeringsvärde

eller särskilt åsätta värde. Jordägaren skall, i den mån så erford
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

19

ras för att jordägarens och brukarens lån tillhopa icke skola överstiga det

belopp, vartill jordägarens lån enligt första eller andra stycket ovan högst

må uppgå, förpliktas att återbetala motsvarande del av sin kredit.

Åt en och samma medlem må lån ej beviljas till högre belopp än som

motsvarar en tiondel eller, efter medgivande av centralkassans styrelse, en

femtedel av jordbrukskassans sammanlagda utlåning. Vad sålunda stadgats

skall dock icke utgöra hinder för jordbrukskassa att bevilja medlem kredit

intill ett belopp av tiotusen kronor.

Oavsett bestämmelserna här ovan må jordbrukskassa enligt grunder, som

fastställas av styrelsen för jordbrukskreditkassan, bevilja lån till uppförande

av bygdegård. Beslut härom skall i varje särskilt fall underställas centralkassans

styrelse för godkännande.

60 §.

Bestämmelserna i 36 § skola äga motsvarande tillämpning med avseende

å jordbrukskassas rätt att förvärva fast och lös egendom. Innan jordbrukskreditkassans

styrelse fattar beslut rörande fråga örn jordbrukskassas förvärv

av fastighet för kassans inrymmande, skall styrelsen inhämta yttrande i

ärendet från centralkassans styrelse.

61 §.

Till jordbrukskassa inflytande medel, som icke omedelbart åter utbetalas,

skola genast insättas hos centralkassan, i den mån centralkassan ej annorledes

bestämmer.

In- och utbetalning av medel skall vara underkastad kontroll i den ordning,

styrelsen för jordbrukskreditkassan beslutar.

62 §.

Jordbrukskassas styrelse skall bestå av minst fem och högst sju ledamöter,

för vilka utses lämpligt antal suppleanter.

Visar sig befattningshavare hos jordbrukskassa olämplig för sin befattning

men vidtager kassans styrelse icke åtgärder för att skilja honom från denna,

må styrelsen för centralkassan förelägga jordbrukskassans styrelse att vidtaga

åtgärder för hans entledigande. Sistnämnda styrelse är pliktig att ställa sig

sådant föreläggande till efterrättelse.

Beträffande vid styrelsesammanträde fattade beslut skall föras protokoll.

63 §.

Bevisor för jordbrukskassa må ej den vara, som är i jordbrukskassans eller

styrelseledamots tjänst, och ej heller den, som är omyndig eller i konkurstillstånd.

64 §.

Jordbrukskassa är skyldig att i fråga örn skötseln av sin rörelse och sina räkenskaper

ställa sig jordbrukskreditkassans och centralkassans instruktioner

och anvisningar till efterrättelse samt att tillhandahålla jordbrukskreditkassans

och centralkassans styrelse och revisorer alla uppgifter, som påkallas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

65 §.

Jordbrukskreditkassans styrelse äger, efter hörande av styrelsen för vederbörande

centralkassa, meddela anvisningar rörande räntesättningen vid utlåning

från jordbrukskassa.

66 §.

Då medlem av jordbrukskassa avgått, skall styrelsen för kassan, i stället för

att om avgången utfärda kungörelse på sätt i lagen örn ekonomiska föreningar

sägs, ofördröjligen till centralkassan göra skriftlig anmälan om avgången.

67 §.

Om antalet medlemmar i jordbrukskassa nedgår under tjugo eller om sammanlagda

beloppet av kassans utlåning och den inlåning, kassan såsom ombud

förmedlat för centralkassans räkning, sedan fem år förflutit från kassans

godkännande ännu icke uppnått ett belopp av tjugofemtusen kronor eller sedermera

understiger detta belopp, åligger det kassans styrelse att därom ofördröjligen

underrätta den länsstyrelse, hos vilken kassan är registrerad, samt

centralkassan. Fylles ej antalet medlemmar inom en månad efter erinring om

förhållandet från länsstyrelsens sida, eller uppnår icke sammanlagda ut- och

inlåningen inom samma tid det belopp, som nyss sagts, eller iakttager kassan

icke i vad på den ankommer föreskrifterna i denna förordning, eller ställer

kassan sig icke till efterrättelse av bank- och fondinspektionen meddelat

förbud eller föreläggande, eller handhavas eljest kassans angelägenheter på

ett sätt, sorn är ägnat att rubba förtroendet till kassan, kan länsstyrelsen, efter

hörande av inspektionen och styrelsen för jordbrukskreditkassan, återkalla

godkännandet.

Har godkännandet för jordbrukskassa återkallats, skall genom länsstyrelsens

försorg ofördröjligen göras anmälan därom till bank- och fondinspektionen

samt till centralkassan ävensom underrättelse om förhållandet kungöras

i den stads tidning, där länsstyrelsen har sitt säte, eller, om flera tidningar

där utgivas, i den av dessa, där allmänna påbud för staden vanligen

meddelas, ävensom, där kassans styrelse har sitt säte å annan ort, i en tidning

å denna ort.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, om godkännandet

förfallit jämlikt 49 § sista stycket.

Har jordbrukskassa meddelat godkännande återkallats eller förfallit, skall

kassan vara pliktig att omedelbart träda i likvidation, vid återkallelse av godkännande

dock först sedan beslutet härom vunnit laga kraft.

Tillsyn.

68 §.

Jordbrukskreditkassan, centralkassorna och jordbrukskassorna skola stå

under tillsyn av bank- och fondinspektionen.

Ledamot av inspektionen må ej deltaga i styrelsen av eller vara anställd vid

kassa, som nu nämnts. i : •

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

Närmare bestämmelser om inspektionens organisation och verksamhet i

och för denna tillsyn meddelas av Kungl. Maj:t.

69 §.

Inspektionen skall övervaka, att kassorna i sin verksamhet ställa sig till

efterrättelse de lagar och andra författningar, som hava avseende å kassorna,

samt de för kassorna gällande stadgar.

Det åligger inspektionen att jämväl i övrigt, såvitt angår förhållanden, som

kunna inverka på kassornas säkerhet, med uppmärksamhet följa deras verksamhet.

Undersökning av kassa skall av inspektionen anställas, så ofta sådan av

inspektionen anses erforderlig eller av Kungl. Maj :t anbefalles.

Inspektionen äger, där så finnes lämpligt, förordna ombud att biträda vid

tillsynen av viss centralkassa och till densamma anslutna jordbrukskassor.

70 §.

Styrelsen för kassa åligger:

att när som helst hålla kassans tillgångar ävensom böcker, räkenskaper

och andra handlingar tillgängliga för granskning av inspektionen eller dess

ombud;

att ofördröjligen till inspektionen insända styrelsens förvaltningsberättelse

jämte vinst- och förlusträkningen samt balansräkningen ävensom, efter verkställd

revision, den däröver avgivna berättelsen tillika med annan handling

angående kassans förvaltning eller räkenskaper, som revisorerna må hava avlämnat

till styrelsen;

att tillhandahålla inspektionen sådana översikter rörande kassans ställning

och verksamhet, som av inspektionen påkallas; samt

att i övrigt meddela inspektionen eller dess ombud alla de upplysningar

rörande kassan, som av inspektionen eller ombudet äskas.

71 §.

Inspektionen äger, när sådant prövas nödigt, sammankalla styrelsen för

jordbrukskreditkassan, centralkassa eller jordbrukskassa. Har sådan styrelse

icke efterkommit av inspektionen framställd begäran örn utfärdande av

kallelse till extra föreningssammanträde, må sådant sammanträde ock av inspektionen

sammankallas.

Vid föreningssammanträde eller av inspektionen utlyst styrelsesammanträde

må ledamot av inspektionen närvara och i överläggningarna deltaga.

72 §.

Ilar av styrelse för kassa eller å föreningssammanträde fattats beslut, som

strider mot lag, förordning eller stadgar, må inspektionen kunna förbjuda

verkställighet av beslutet. Inspektionen må ock kunna förelägga styrelsen att,

i händelse beslut av nyss omförmälda beskaffenhet gått i verkställighet, göra

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

rättelse, där så kan ske, så ock att fullgöra vad styrelsen åligger enligt lag,

förordning eller stadgar. Sådant föreläggande må dock, utom vad angår innehållet

av .vinst- och förlusträkning eller balansräkning, icke av inspektionen

meddelas i fråga örn i lag eller förordning givna föreskrifter, vilkas överträdande

är belagt med straff.

Inspektionen äger förelägga vile vid meddelande av föreskrift eller förbud

enligt första stycket samt fälla till sådant vite.

Ändå att fall icke är för handen, som i första stycket sägs, äger inspektionen

meddela de erinringar i fråga örn kassans verksamhet, som inspektionen

finner påkallade.

73 §.

Underlåter centralkassa eller jordbrukskassa att ställa sig till efterrättelse

av inspektionen meddelat förbud eller föreläggande eller handhar sådan kassa

eljest sina angelägenheter på ett sätt, som är ägnat att rubba förtroendet till

densamma, äger inspektionen göra anmälan därom hos den, som meddelat

godkännande för kassan, med anhållan örn att detta återkallas.

74 §.

Över inspektionens beslut må klagan föras hos Kungl. Maj :t inom den tid,

som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut

är stadgad, men beslutet går ändock i verkställighet, där icke Kungl. Majit

annorlunda förordnar.

75 §.

Träder centralkassa eller jordbrukskassa i likvidation, äger bank- och fondinspektionen

förordna ombud, som har att närvara vid likvidatorernas sammanträden,

med rätt att yttra sig till protokollet, samt att i övrigt övervaka

likvidationen.

Likvidatorerna skola bereda ombudet tillfälle att när som helst inventera

centralkassans eller jordbrukskassans kassa och övriga tillgångar samt granska

kassans alla böcker, räkenskaper och andra handlingar, och må av ombudet

begärd upplysning angående förvaltningen ej av likvidatorerna förvägras.

Kassans egendom må ej avyttras under hand på andra villkor än ombudet

godkänner. Ombudet må ej utan synnerliga skäl motsätta sig av likvidatorerna

ifrågasatt försäljning.

Bank- och fondinspektionen äger under likvidationen i avseende å likvidatorer

och föreningssammanträde enahanda befogenhet, som, innan kassan

trätt i likvidation, enligt denna förordning tillkommer inspektionen beträffande

styrelse och föreningssammanträde.

76 §.

Styrelseledamot eller befattningshavare hos kassa, som mot bättre vetande

till bank- och fondinspektionen eller länsstyrelse avgiver oriktig eller ofull
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

23

ständig uppgift angående omständighet, varom det ålegat honom att lämna

upplysning, straffas med dagsböter eller fängelse, där ej förbrytelsen i allmänna

strafflagen är belagd med strängare straff.

77 §.

Böter eller vitén, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

Slutbestämmelser.

78 §.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942. Från oell med samma dag

skola förordningen den 3 juli 1930 (nr 317) om jordbrukets kreditkassor,

förordningen den 3 juni 1932 (nr 165) angående rätt för centralkassa för

jordbrukskredit att till medlemmar intaga andra ekonomiska föreningar än

jordbrukskassor samt reglementet för Svenska jordbrukskreditkassan den 12

september 1930 (nr 337) upphöra att gälla.

Utan hinder av vad sålunda stadgats skola de nedan i 79—84 §§ meddelade

bestämmelserna lända till efterrättelse i där avsedda hänseenden.

79 §.

Centralkassa eller jordbrukskassa, som vunnit godkännande före den 1 juli

1942, åligger att före den 1 juli 1943 eller den senare dag, som Kungl. Majit

för särskilt fall bestämmer, hava underställt vederbörande myndighets prövning

de ändringar i kassans stadgar, som erfordras för att bringa dem i överensstämmelse

med föreskrifterna i denna förordning. Till dess att dessa ändringar

av myndigheten godkänts, skola de äldre stadgarna äga fortsatt tilllämpning.

Underlåter kassa att inom sålunda föreskriven tid ansöka örn godkännande

av erforderliga stadgeändringar eller finnas de av kassan beslutade ändringarna

icke vara av beskaffenhet att kunna godkännas, skall det för kassan

meddelade godkännandet återkallas.

80 §.

Bestämmelserna i 6, 7, 24, 25, 54 och 55 §§ samt 59 § fjärde stycket skola

äga tillämpning från och med den 1 juli 1944. Intill nämnda tidpunkt skola

motsvarande äldre bestämmelser fortfarande tillämpas. Härvid skall vid beräkningen

av antalet andelar, varå ansvarighet och rätt till uttaxering enligt

äldre bestämmelser grundas, en andel anses motsvara varje belopp av fem

kronor, som medlem av jordbrukskassa eller till centralkassa ansluten ekonomisk

förening erlagt eller tecknat såsom insats och som icke återbetalats

till medlemmen.

Har medlem av jordbrukskassa, som åtnjuter kredit från kassan, icke del

i kassans insatskapital nied minst tjugofem kronor, må med inbetalningen

av återstående insatsbelopp anstå intill den 1 juli 1944 eller, såvitt gäller

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

medlem, som äger eller brukar fastighet med värde understigande tiotusen

kronor, intill den 1 juli 1946.

Medlem av jordbrukskassa, som inträtt i kassan före den 1 juli 1942 och

som icke åtnjuter kredit från kassan, må så länge han ej erhållit kredit

kvarstå såsom medlem utan att erlägga ytterligare insats enligt denna förordning.

I 5 och 23 §§ stadgad skyldighet för medlemmarna av jordbrukskreditkassan

och centralkassorna att erlägga insatser till nämnda kassor skall äga tillämpning

oavsett vilka belopp som tidigare erlagts som insatser.

81 §.

Om medlem, som inträtt i kassa före den 1 juli 1942, sedermera avgår ur

kassan, må av medlemmens insats allenast återbetalas den del, som tillförts

insatskapitalet.

82 §.

Utan hinder av bestämmelserna i 32 § första stycket må, därest Kungl.

Majit finner skäl att lämna medgivande härtill, centralkassas sammanlagda

in- och upplåning intill utgången av år 1946 uppgå till, förutom ett belopp

motsvarande kassans tillgångar av i nämnda författningsrum angiven art,

femton gånger centralkassans och anslutna jordbrukskassors fonder och insatskapital.

83 §.

Styrelseledamot och revisor må intill ordinarie föreningssammanträde år

1943 behålla sitt uppdrag, ändå att antalet styrelseledamöter och revisorer

överstiger det i denna förordning medgivna antalet. Uppgår ej antalet styrelseledamöter

och revisorer till det i förordningen stadgade minsta antalet,

skall val av bristande antalet ledamöter och revisorer ske senast vid nämnda

föreningssammanträde.

84 §.

I 67 § meddelad föreskrift angående visst minsta belopp, som sammanlagda

beloppet av jordbrukskassas inlåning för centralkassan och utlåning icke må

underskrida, skall träda i tillämpning den 1 juli 1947.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

25

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 35 § förordningen den 26

juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor.

Härigenom förordnas, att 35 § förordningen den 26 juni 1931 om erkända

sjukkassor skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

35 §.

Då bokslut---dylikt ändamål.

Tillgångar motsvarande sjukhjälpsfonden skola redovisas:

3) i fordringsbevis, utfärdade av riksbanken, bankbolag, sparbank eller

centralkassa för jordbrukskredit;

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1942.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 41

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

16 januari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anmäler

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter vissa frågor

beträffande jordbrukskasserörelsen.

Inledning.

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan rinder

nionde huvudtiteln, punkterna 114 och 115, föreslagit riksdagen att, i avbidan

på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1942/43 beräkna

dels till Jordbrukets kreditkassor: Revision av jordbrukskasserörelsen

m. m. ett anslag av 53,000 kronor,

dels ock till Jordbrukets kreditkassor: Förvaltningsbidrag till jordbrukskasserörelsen

ett förslagsanslag av 215,000 kronor.

Såsom jag i nämnda sammanhang anförde, har frågan om revision av bestämmelserna

för jordbrukskasserörelsen varit föremål för utredning genom

särskilda sakkunniga. Dessa — vilka tillkallats med stöd av Kungl. Maj:ts

bemyndiganden den 14 oktober 1938 och den 2 februari 1940 — ha utgjorts av

egnahemsdirektören V. S. Ljungdahl, tillika ordförande, bankinspektören S.

J. Lindeberg, verkställande ledamoten i svenska jordbrukskreditkassan, lantbrukaren

N. Adler, verkställande direktören i Gävleborgs läns centralkassa

för jordbrukskredit P. Svensson, bankradet Hj. K. A. Ekengren och byråchefen

hos egnahemsstyrelsen Y. A. R. Ericsson.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen jordbruk skås seutredningen, ha

den 29 januari 1941 framlagt betänkande med förslag till förordning örn

jordbrukets kreditkassor m. m. Betänkandet åtföljes av ett särskilt yttrande

av ledamoten av utredningen Svensson.

över betänkandet lia yttranden efter remiss avgivits av pensionsstyrelsen

och fullmäktige för folkpensioneringsfonden, generalpoststyrelsen, statskontoret,

bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen, statistiska centralbyrån,

lantbruksstyrelsen, egnahemsstyrelsen, Överståthållarämbetet, läns
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

27

styrelserna i Östergötlands, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs,

Örebro, Gävleborgs, Jämtlands och Västerbottens län — i vilka län centralkassor

för jordbrukskredit ha säte — lånenämnden för sekundär jordbrukskredit,

fullmäktige i riksgäldskontoret, fullmäktige i riksbanken, styrelsen

för Sveriges allmänna hypoteksbank, Sveriges lantbruksförbund och

riksförbundet landsbygdens folk. Lantbruksstyrelsen har vid sitt yttrande

fogat ett yttrande i ärendet från hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott.

Bank- och fondinspektionen har överlämnat yttranden från

styrelserna för svenska jordbrukskreditkassan, centralkassorna och svenska

bankföreningen. Vid sparbanksinspektionens yttrande är fogat ett yttrande

från styrelsen för svenska sparbanksföreningen, vid yttrandet från länsstyrelsen

i Gävleborgs län ett yttrande från samma läns centralkassa samt vid

yttrandena från länsstyrelserna i Östergötlands och Skaraborgs län yttranden

från respektive läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Från centralkassornas sida har avgivits ett gemensamt yttrande, vilket utarbetats

vid ett möte mellan kassornas direktörer.

Till undvikande av upprepningar i det följande må här nämnas, att länsstyrelsen

i Kristianstads län i sitt yttrande instämt i vad centralkassorna anfört

ävensom att vid yttrandet från fullmäktige i riksbanken är fogad en reservation,

däri utredningens förslag tillstyrkes i alla delar utom såvitt angår

inrättandet av ett förvaltningsråd.

I detta sammanhang torde även få anmälas dels en den 12 augusti 1940

dagtecknad framställning från styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan

örn framflyttande av tiden för återlämnande av vissa till kassans förfogande

ställda statsobligationer, över vilken framställning utlåtanden efter remiss

avgivits av bank- och fondinspektionen, fullmäktige i riksgäldskontoret och

fullmäktige i riksbanken, dels ock en den 6 september 1941 dagtecknad

framställning från samma kassa angående vissa anslag för budgetåret

1942/43.

Gällande bestämmelser.

De bestämmelser, som nu reglera jordbrukskasserörelsen, återfinnas i lagen

den 26 juni 1936 (nr 373) med vissa bestämmelser örn centralkassor för

jordbrukskredit ävensom förordningen den 3 juli 1930 (nr 317) örn jordbrukets

kreditkassor samt förordningen den 3 juni 1932 (nr 165) angående

rätt för centralkassa för jordbrukskredit att till medlemmar intaga andra

ekonomiska föreningar än jordbrukskassor. Vid upprepade tillfällen ha ändringar

vidtagits i dessa författningar. Särskilt betydelsefulla ändringar lia

genomförts genom författningar den 26 juni 1936 (nr 374 och 375). Vidare

bör nämnas det den 12 september 1930 utfärdade reglementet för svenska

jordbrukskreditkassan (nr 337) samt vissa kungörelser angående överlämnande

till riksbanken av statsobligationer såsom pant för centralkassas förbindelser,

av vilka kungörelser den senaste är utfärdad den 26 juni 1936

(nr 376). I fråga örn förvaltningsbidrag åt jordbrukets kreditkassor äro före
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

skrifter meddelade i en kungörelse den 13 februari 1931 (nr 17), ändrad genom

en kungörelse den 26 juni 1936 (nr 377). Den huvudsakliga innebörden

av gällande bestämmelser är följande.

Den kreditorganisation, varom här är fråga, består av jordbrukskassor

såsom lokalorgan, centralkassor för jordbrukskredit, utgörande sammanslutningar

av jordbrukskassor, till vilka jordbrukskassorna skola vara anslutna,

samt, såsom ett för hela kasserörelsen gemensamt centralorgan,

svenska jordbrukskreditkassan.

Svenska jordbrukskreditkassan har till ändamål att driva lånerörelse genom

att lämna kredit åt centralkassorna, öva kontroll och tillsyn över sådana

kassor och till dem anslutna jordbrukskassor samt verka för jordbrukskasserörelsens

befrämjande och utveckling i allmänhet. Det för jordbrukskreditkassans

lånerörelse erforderliga kapitalet anskaffas genom upplåning.

Därest jordbrakskreditkassans förbindelser ej kunna infrias med

anlitande av dess egna tillgängliga medel, äger jordbrukskreditkassan infordra

erforderliga tillskott från centralkassorna. För jordbrukskreditkassans

förbindelser svara centralkassorna i förhållande till högsta under räkenskapsåret

oguldna kapitalbelopp av sina från jordbrukskreditkassan

erhållna lån. Kan en centralkassa icke fullgöra den betalningsskyldighet,

som till följd av denna ansvarighet åligger centralkassan, äro övriga centralkassor

efter nyssnämnda grund ansvariga för bristen. Såsom grundfond för

jordbrukskreditkassan har staten ställt till förfogande svenska statens fyra

och en halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida.

Grundfondsobligationernas belopp bar vid kassans inrättande år 1930 bestämts

till sammanlagt 15 miljoner kronor men har enligt beslut av 1932

års riksdag höjts till 25 miljoner kronor. Härutöver hava av 1933, 1934 oell

1935 års riksdagar ställts till jordbrukskreditkassans förfogande statsobligationer

till ett belopp av tillhopa 20 miljoner kronor att användas till pantförskrivning

för lån i riksbanken. Sist avsedda obligationer är jordbrukskreditkassan

skyldig att återställa till riksgäldskontoret inom vissa angivna

tider. Beträffande grundfondsobligalionerna är i förordningen om jordbrukets

kreditkassor stadgat, att obligationerna fortfara alt tillhöra staten, som

dock ej äger att för annat ändamål förfoga över dem, så länge jordbrukskreditkassans

samtliga förbindelser icke äro fullgjorda. Sammanlagda beloppet

av jordbrukskreditkassans upplåning får icke uppgå till mer än fem

gånger beloppet av grundfonden. Vid beviljandet av kredit till centralkassa

skall jordbrukskreditkassan uppställa sådana villkor med avseende å tiden

för låns återgäldande, som betingas av jordbrukskreditkassans förpliktelser

till återgäldande av kapital, som av denna upplånas. Det åligger jordbrukskreditkassans

styrelse att tillse, att för den kredit, som av kassan lämnas,

fullt betryggande säkerhet finnes och hålles vid makt. Jordbrukskreditkassan

förvaltas av en styrelse på fem personer, av vilka en utses av Kungl.

Majit, en av fullmäktige i riksgäldskontoret och de övriga av centralkassorna

å ombudsstämma.

Centralkassorna och jordbrukskassorna äro ekonomiska föreningar med

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

begränsad personlig ansvarighet. Jordbrukskassorna hava till uteslutande

syfte att bereda kredit åt sina medlemmar, och centralkassornas väsentliga

ändamål är att främja de anslutna jordbrukskassornas gemensamma syfte.

Till centralkassa skola vara anslutna minst tio jordbrukskassor inom centralkassans

verksamhetsområde med ett sammanlagt insatsbelopp i centralkassan

å minst 1,500 kronor. Numera kunna även andra inom centralkassans

verksamhetsområde lokaliserade ekonomiska föreningar, vilka hava till

ändamål befordrandet av jordbrukets eller någon till jordbruket hörande

binärings utveckling eller tillgodogörandet av genom jordbruket med tillhörande

binäringar vunna produkter, bliva medlemmar i centralkassa.

Vid inträdet i centralkassa skall jordbrukskassa för varje i sistnämnda

kassa tecknad andel teckna en insats av 50 öre i centralkassan. Insats skall

inbetalas kontant. Den tillföres oavkortad en fond, benämnd centralkassans

säkerhetsfond, och får icke av jordbrukskassan återbekommas vid utträde

ur centralkassan. Utdelning får icke lämnas å insats i centralkassa.

I fråga örn jordbrukskassas ansvarighet för centralkassans förbindelser

gäller numera, att denna ansvarighet utgör 50 kronor för varje i jordbrukskassan

tecknad andel. Jordbrukskassa skall vid behov vara underkastad

uttaxering intill visst belopp, enligt gällande förordning högst 3 procent för

år räknat av jordbrukskassans ansvarighet för centralkassans förbindelser.

Centralkassas årsvinst skall i sin helhet tillföras säkerhetsfonden. Dock

skall, då denna fond uppgår till ett belopp motsvarande 10 procent av kassans

utlåning jämte hälften av insättarnas behållning, det ankomma på centralkassan

att bestämma, i vad mån någon del av årsvinsten skall disponeras

för annat ändamål. Utan hinder av det sagda kunna till medlemmarna

återgäldas belopp, som under något föregående år uttaxerats.

Centralkassa får ej bereda kredit åt andra än sina medlemmar. Jordbrukskassa

får icke beviljas kredit till högre belopp än som motsvarar det sammanlagda

lånemaximum, som gäller för kassans medlemmar. Centralkassa

äger emellertid att till jordbrukskassa utöver lånemaximum utlämna lån mot

inteckningssäkerhet inom 60 procent av fastighets sammanlagda jordbruksocli

skogsvärden enligt gällande taxering.

Centralkassas kreditgivning får bestå i utlämnande av reverslån eller beviljande

av kredit i räkning eller växeldiskontering. Reverslån får beviljas

på högst ett år eller, örn pant av fastighetsinteckning eller obligationer blivit

ställd, på viss tids, högst tre månaders, uppsägning. Kredit i räkning får

beviljas på högst ett år. Växel får diskonteras på högst sex månader. Omsättning

av kredit kan medgivas. Såsom säkerhet för kredit till jordbrukskassa

skola lill centralkassan pantförskrivas av jordbrukskassans kredittagare

avlämnade lånehandlingar med tillhörande säkerheter. Växelkredit

kan lämnas genom rediskontering av hos jordbrukskassa diskonterad växel.

Centralkassa äger av allmänheten mottaga medel lill förräntning å sparkasscräkning,

depositionsräkning, kapitalräkning och checkräkning. Medel,

som äro insatta å de Ire förstnämnda räkningarna, får centralkassa ej ikläda

sig skyldighet att återbetala annorledes än viss tid efter uppsägning, näm
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Muj:ts proposition nr 41.

ligen i fråga om medel å sparkasseräkning minst en vecka och i fråga om

medel å depositionsräkning eller kapitalräkning minst tre månader. Dock

kan centralkassas styrelse, då så finnes kanna ske utan olägenhet, i särskilda

fall medgiva utbetalning utan avvaktan av uppsägningstidens utgång. En

och samma insättares tillgodohavanden på sparkasseräkning får icke annorledes

än genom upplupen räntas läggande till kapitalet ökas utöver 4,000

kronor. Centralkassas sammanlagda inlåning å bankmässiga räkningar får

icke överskrida ett belopp, motsvarande tre gånger den ansvarighet, som de

till centralkassan anslutna jordbrukskassorna sammanlagt hava för centralkassans

förbindelser. Då så betingas av särskilda skäl, kan likväl Kungl.

Majit medgiva, att inlåningen må uppgå till ett belopp, motsvarande fyra

gånger nämnda ansvarighet.

Centralkassa är skyldig att i tillgångar, vilka med lätthet kunna förvandlas

i penningar, redovisa kassareserv, som tillsammans med den inneliggande

kassan motsvarar minst 25 procent av de förbindelser, som det åligger

kassan att fullgöra vid anfordran. Närmare föreskrifter angående de tillgångar,

som må godkännas såsom kassareserv, meddelas, där så erfordras,

av bank- och fondinspektionen.

Det åligger centralkassa att vidtaga erforderliga åtgärder för sakkunnig

uppsikt över och revision av anslutna jordbrukskassors verksamhet och förvaltning.

Såsom säkerhet för envar centralkassas förbindelser med undantag av

kassans skuld till jordbrukskreditkassan har staten ställt till förfogande

statsobligationer till belopp, vilket bestämmes av Kungl. Majit under iakttagande

av att det högst må motsvara 20 procent, med avrundning av beloppet

uppåt till jämnt hundratusental kronor, av kassans in- och upplåning,

dock att beloppet icke i något fall får överstiga 1,000,000 kronor och

understiga 100,000 kronor. Statsobligationerna i fråga, vilka av riksgäldskontoret

överlämnats till riksbanken, innehavas av denna såsom en för envar

centralkassas förbindelser avsedd gemensam pant, med rätt för kassans

fordringsägare att på särskilt angivna villkor använda panten till täckande

av sina fordringar, i den mån kassans egna tillgångar, de belopp inberäknade,

som på grund av medlemmarnas i kassan ansvarighet för dess förbindelser

kunna från dem uttaxeras, därtill visa sig otillräckliga. Såsom villkor

för ifrågavarande pants användande gäller, att behovet av pantens tillgripande

skall styrkas genom intyg av ombud, som förordnats för tillsyn över

kassans verksamhet, att medgivandet till pantens användning skall lämnas

av länsstyrelsen i det län, där kassans styrelse har sitt säte, därvid tillika

skola meddelas erforderliga föreskrifter angående sättet för pantens tillgodogörande

och för därigenom influtna, medels fördelning mellan fordringsägarna,

att riksgäldskontoret skall ofördröjligen underrättas då dylikt medgivande

lämnats samt att obligationerna därvid tillika i första hand skola

hembjudas riksgäldskontoret.

Medlemskap i jordbrukskassa kan ej, med visst undantag, vinnas av annan

än i Sverige bosatt svensk undersåte, som är ägare eller brukare av jord
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

31

bruksfastighet, eller här i landet registrerat aktiebolag, som bar till ändamål

att idka jordbruk. I motsats mot vad som gällde tidigare kan ekonomisk förening

icke vara medlem i jordbrukskassa utan endast i centralkassa. — Jordbrukskassa

skall bestå av minst femton medlemmar.

Delaktigheten i jordbrukskassa beräknades enligt de ursprungliga bestämmelserna

efter antalet hektar odlad jord, för vilket medlem ingått i kassan,

dock högst 50 hektar eller en tiondel av den sammanlagda areal, för vilken

medlemskap i kassan vunnits. År 1918 utvidgades möjligheten till delaktighet

i jordbrukskassa till att omfatta jämväl ängsmark samt skogs- och betesmark

inom vissa storleksgränser, varjämte maximiarealen för inträde

höjdes från 50 till 100 hektar odlad jord. Vissa relationstal bestämdes tilllika

för omräkning till areal odlad jord av annan jordareal. År 1925 vidtogs

den ändringen i delaktighetsbestämmelserna, att delaktigheten i stället beräknas

med hänsyn till fastighetens taxeringsvärde. Brukare av jordbruksfastighet,

belägen inom kassans verksamhetsområde, får nu vara delaktig i

kassan med högst en andel för varje fullt tal av 500 kronor av sammanlagda

jordbruks- och skogsvärdena. Om fastighet upplåtits till annan för brukande,

kunna ägaren och brukaren var för sig vinna delaktighet till högst en andel

för varje fullt tal av 1,000 kronor av nämnda värden. Med jordbruksfastighet

likställas vissa andra därmed jämförliga fastigheter.

Jordbrukskassemedlems insats är fastställd att utgöra minst 5 kronor för

varje andel, varav minst 2 kronor skola kontant inbetalas och återstoden

inom tre år efter tecknandet. Av de såsom insatser tecknade beloppen skola

70 procent sammanföras under benämning jordbrukskassans insatskapital,

10 procent, dock högst 50 öre per andel, användas såsom kassans insats i

vederbörande centralkassa och återstoden tillföras jordbrukskassans reservfond.

Till den del, insats tillförts insatskapitalet, skall den återgäldas vid

medlems utträde ur kassan.

Medlems personliga ansvarighet må icke understiga 50 kronor för varje

andel. Medlemmarna skola vid behov vara underkastade uttaxering intill visst

i stadgarna bestämt belopp, som enligt gällande författning ej må vara högre

än 10 kronor för andel och år.

Av jordbrukskassas årsvinst skola minst 75 procent avsättas till reservfond.

Då denna uppgår till ett belopp motsvarande 20 procent av det sammanlagda

beloppet av medlemmarnas lånemaxima, ankommer på jordbrukskassan

att bestämma, i vad mån den andel av årsvinsten, som skall avsättas

till reservfonden, må understiga 75 procent. Av årsvinsten kunna, i den mån

den ej åtgår för avsättning till reservfonden, till medlemmarna återgäldas

belopp, som under något föregående år uttaxerats. I den mån årsvinsten icke

skall avsättas till reservfond eller användas till återgäldande av tidigare

uttaxering, kan jordbrukskassa lämna medlemmarna utdelning å deras insatser,

till den del desamma tillförts insatskapitalet, dock ej efter högre

räntefot än medlemmen skulle fått åtnjuta, därest insatsbeloppet i stiillet

innestått å sparkasseräkning i cenlralkassan, och i varje fall icke efter

högre räntefot än 5 procent.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

Jordbrukskassas utlåningsrörelse är begränsad att allenast avse medlemmarna.

Det högsta sammanlagda belopp, intill vilket kredit får av sådan

kassa beredas en och samma medlem (medlems lånemaximum), utgör numera

högst 200 kronor för varje andel, varmed medlem är delaktig i kassan.

Utan hinder härav kan dock till medlem, som är ägare av jordbruksfastighet

eller därmed likställd fastighet, utöver lånemaximum utlämnas lån mot

säkerhet av i fastigheten beviljad inteckning, om och i den mån inteckningens

kapitalvärde ligger inom sex tiondelar av fastighetens sammanlagda jordbruks-

och skogsvärden enligt gällande taxering.

I fråga om formerna för kreditgivningen gäller i stort sett detsamma som

nyss anförts med avseende å centralkassorna.

Vad angår förenämnda andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor

skola de vid anslutning till centralkassa ingå med högst en andel för

varje fullt tal av 50 kronor av så stor del av föreningens tillgångar utöver

skulderna, som motsvarar föreningens insatskapital jämte egna fonder av

sådan beskaffenhet, att de icke kunna anlitas utan därom för varje gång å

föreningssammanträde fattat beslut. Insats skall utgöra 5 kronor för varje

föreningens andel i centralkassan. Av insatsbeloppen skola 30 procent överföras

till centralkassans säkerhetsfond. I övrigt skola insatserna sammanföras

under benämningen andelsföreningars insatskapital. Förening ansvarar för

centralkassans förbindelser med 50 kronor för varje andel, föreningen äger

i kassan. I avgörandet av kassans angelägenheter äger förening deltaga med

allenast en tiondels röst. Kredit till förening får beviljas högst till ett belopp

av 200 kronor för andel, vartill kan komma primärlån enligt särskilda

bestämmelser. Centralkassas sammanlagda utlåning till ekonomiska föreningar,

varom nu är fråga, får icke överstiga en tiondel av det sammanlagda

lånemaximum, som gäller för medlemmarna i de till centralkassan anslutna

jordbrukskassorna, från vilken begränsning dock Kungl. Maj:t för särskilt

fall kan medgiva undantag. I övrigt äro föreningarna i fråga örn rättigheter

och skyldigheter likställda med till centralkassorna anslutna jordbrukskassor.

Slutligen må erinras om att jordbrukskasserörelsen numera står under

tillsyn av bank- och fondinspektionen.

Jordbrukskasserörelsens utveckling och nuvarande ställning

in. in.

Till jordbrukskreditkassan äro för närvarande anslutna 10 centralkassor,

vilkas verksamhetsområden täcka hela landet.

Av nedanstående sammanställning, vilken bygger på uppgifter i jordbrukskasseutredningens

betänkande, framgår huru kasserörelsens utveckling

gestaltat sig i olika hänseenden (uppgifterna avse utgången av här

angivna år):

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

33

1929

1930

1932

1934

1936

1938

1940

Antal jordbrukskassor ......

Antal medlemmar i jordbruks-

173

187

456

699

789

772

754

kassor....................

Antal tecknade andelar i så-

12,566

14,061

32,936

59,867

84,142

101,202

108,679

dana kassor..............

Antal till centralkassor anslut-

137,352

142,073

140,805

236,789

336,877

449,491

512,540

na ekonomiska löreningar..

Jordbrukskreditkassans upplå-

—

—

80

201

279

312

314

ning (milj. kr.)............

Centralkassornas inlåning(milj.

—

6.52

14.76

24.14

40.18

44.30

39.50

kr.)......................

Centralkassornas utlåning till

6.82

7.61

9.50

17.87

31.94

58.97

72.91

jordbrukskassor (milj. kr.) .

Centralkassornas utlåning till

ekonomiska föreningar (milj.

13.86

15.01

23.75

42.17

70.84

104.32

111.70

kr.).......................

0.26

0.26

0.49

1.33

1.79

3.19

3.43

Av uppgifter från jordbrukskreditkassan framgår vidare, att centralkassornas

och jordbrukskassornas årsvinster under år 1940 uppgått till respektive

180,444 och 377,724 kronor, att omkostnaderna under samma år belöpt

sig till respektive 568,461 och 572,507 kronor eller sammanlagt 1,140,968

kronor, motsvarande 0.96 procent av omslutningen, samt att de statliga förvaltningsbidragen

enligt kassornas vinst- och förlusträkningar för år 1940

uppgått till respektive 61,050 och 210,912 kronor.

Jordbrukskasserörelsens eget kapital utgjorde vid 1940 års utgång enligt

en i betänkandet gjord beräkning sammanlagt omkring 7,017,000 kronor,

fördelade sålunda (1,000-tal kronor):

Insatskapital

Fonder

Balanserade

vinstmedel

Summa

;

1,787.5

93.6

2,454.5

1,995.1

311.3

375.2

1

4,617.2

2,088.7

311.3

Jordbrukskreditkassan.................

Kronor

1,881.1

4,760.9

375.2

7,017.2

Av det såsom jordbrukskreditkassans fonder redovisade beloppet utgör

viss del en rörelsens gemensamma riskförsäkringsfond.

Allmänna utgångspunkter för förslaget.

Efter att lia framhållit en del synpunkter i anslutning till de uppgifter,

som i betänkandet lämnats beträffande jordbrukskasserörelsens utveckling,

och härvid såsom det icke minst glädjande uttrycket för rörelsens livskraft

hänvisat till att inlåningen från allmänheten ökats i stegrad takt har utredningen

ansett sig som ett sammanfattande omdöme örn rörelsens utveckling

niliang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 41. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

under de senare åren kunna uttala, att rörelsen i stort sett väl fyllt sina uppgifter

samt att den befäst det förtroende, som den åtnjuter hos jordbruksnäringens

utövare.

Trots de huvudsakligen goda erfarenheter, som sålunda vunnits, har det

enligt utredningens uppfattning visat sig, att de författningsbestämmelser,

som reglera verksamheten, lämna rum för erinringar i olika hänseenden.

Med hänsyn bland annat till de nuvarande ovissa ekonomiska förhållandena

har utredningen funnit sig icke höra framlägga förslag om någon genomgripande

omläggning av rörelsen utan nöjt sig med att föreslå sådana

ändringar i gällande bestämmelser, som ansetts särskilt trängande eller som,

även om så icke vore fallet, kunde genomföras utan mera långtgående författningsändringar.

Utredningen har förklarat sig icke göra anspråk på att

med sitt förslag komma med någon slutgiltig lösning beträffande grunderna

för jordbrukskasserörelsen.

Den huvudsakliga innebörden av förslaget är följande.

De nuvarande tre leden inom rörelsen, svenska jordbrukskreditkassan,

centralkassorna och jordbrukskassorna, lia föreslagits skola bibehållas med i

huvudsak oförändrade uppgifter. Jordbrukskreditkassans inflytande på rörelsen

skall emellertid i vissa hänseenden stärkas. Jordbrukskreditkassan

skall i fortsättningen erhålla karaktären av en ekonomisk förening med centralkassorna

som medlemmar.

Nya grunder ha föreslagits i fråga om omfattningen av centralkassornas

inlåning från allmänheten. Dessa grunder ansluta sig i huvudsak till vad

som gäller för sparbankerna.

Beträffande frågan, i vilken utsträckning jordbrukskassorna böra utlämna

primärlån, har utredningen uttalat sig för att någon inskränkning icke bör

göras i kassornas rätt till sådan utlåning. Emellertid böra kassorna i första

hand tillgodose jordbrukarnas behov av driftkredit, och först i den mån för

kasserörelsen tillgängligt kapital därutöver förslår till utlämnande av primärlån,

böra sådana lån beviljas. Bland annat för att icke primärbelåningen

skall befrämjas på bekostnad av övrig utlåning, har utredningen föreslagit

borttagande av nuvarande frihet för primärbelåningen från andelsteckning.

Ali utlåning skall enligt utredningens förslag likställas i detta hänseende.

Lån skall kunna beviljas till belopp av 500 kronor för varje tecknad andel.

För envar andel skall betalas en insats av 5 kronor. Utöver insatserna skall

nytillträdande medlem betala en inträdesavgift av 5 kronor, oavsett kreditens

storlek, vilken avgift fonderas.

Kreditgivningen till jordbruksekonomiska föreningar skall i huvudsak bibehållas

hos centralkassorna. Om centralkassa ej kan ställa tillräcklig kredit

till förfogande, skall emellertid ytterligare erforderlig kredit kunna lämnas

av svenska jordbrukskreditkassan.

I övrigt innefattar utredningens förslag ändringar i åtskilliga, mer eller

mindre väsentliga hanseenden.

De ändringar utredningen föreslagit i gällande bestämmelser ha synts utredningen

vara av den art, att helt ny författning borde utfärdas. Detta syntes

så mycket mer motiverat, som 1930 års förordning redan förut vid olika

tillfällen varit föremål för mer eller mindre omfattande ändringar, varav

författningens överskådlighet blivit lidande.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

35

Bank- och fondinspektionen har i sitt yttrande ansett sig visserligen kunna

i stort sett vitsorda utredningens uttalande, alt jordbrukskasserörelsen väl

fyllt sina uppgifter samt att rörelsen befäst det förtroende, som den åtnjöte

hos jordbruksnäringens utövare. Inspektionen har emellertid framhållit, att

nian icke finge bortse från att utvecklingen i dylik riktning blivit sådan den

blivit mycket tack vare de goda ekonomiska förhållanden, som varit rådande

på jordbruksområdet och till vilka de av staten vidtagna stödaktionerna

på nämnda område i ej ringa omfattning bidragit. Inspektionen kunde

icke underlåta att framhäva, att utvecklingen, såsom även bestyrktes av

utredningens uttalanden, delvis framgått i banor, som icke varit avsedda

med den nu gällande jordbrukskasselagstiftningen. Jämväl organisationen

av de olika leden inom rörelsen hade ingivit inspektionen starka betänkligheter.

Dessa led måste ha till uppgift sinsemellan att fungera självständigt

men i gemensamt syfte. Principiellt oriktigt måste det då vara att —

såsom fallet vore inom rörelsen — i ett övre led, som skulle bland annat

handhava kreditgivningen till ett undre led, styrelsen eller styrelserna till

övervägande del rekryterades av representanter, vanligen verkställande representanter,

för det undre ledet. Även i andra än nu nämnda avseenden

hade, enligt vad inspektionens erfarenheter givit vid handen, mer eller mindre

anmärkningsvärda förhållanden framstått. För den nya lagstiftningen på

området måste det vara en uppgift att i största möjliga utsträckning söka

råda bot mot dylika förhållanden. Lagstiftningens bestämmelser borde därvid

giva en såvitt möjligt klar avgränsning av det område, varinom jordbrukets

kreditkassor finge röra sig. Över huvud borde vid lagstiftningen

samma allmänna synpunkter göras gällande i fråga örn jordbrukets kreditkassor

som beträffande andra penninginrättningar.

I detta sammanhang må nämnas, att bank- och fondinspektionen av sist

angivna skäl uttalat sig för att handläggningen av ärenden-angående jordbrukskasseväsendet

borde överflyttas från jordbruksdepartementet till finansdepartementet.

Inspektionen har hänvisat till att ärenden rörande affärsbanker,

sparbanker och hypoteksinstitutionen handlades inom sistnämnda

departement. I samma riktning ha även uttalat sig statskontoret, sparbanksinspektionen

och fullmäktige i riksbanken.

Den verksamhet, som utövas av jordbrukskasserörelsen, torde särskilt under

de senare åren lia vunnit stor uppskattning bland jordbruksnäringens

utövare. Rörelsen synes i stort sett lia fyllt sina uppgifter på ett tillfredsställande

sätt. Detta hindrar uppenbarligen icke ali, såsom bank- och fondinspektionen

framhållit, vissa erinringar kunna framställas mot handliavandet

av verksamheten i ena eller andra hänseendet.

Att frågan örn grunderna för den av jordbrukskasserörelsen utövade

verksamheten ansetts böra bliva föremål för utredning, har främst haft sin

grund i att motstridande meningar gjort sig gällande i fråga örn riktlinjerna

för verksamheten, särskilt beträffande kreditgivningen. Vidare lia nuvaran
-

Departements
chefen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majlis proposition nr 41.

de bestämmelser örn rörelsens kapitalanskaffning lämnat rum för erinringar

ur olika synpunkter. Gällande författningar ha också i andra mer eller mindre

betydelsefulla hänseenden befunnits vara i behov av revision.

Det förslag, som nu framlagts av jordbrukskasseutredningen, synes mig

i huvudsak kunna läggas till grund för nya bestämmelser för jordbrukskasserörelsen.

I likhet med utredningen håller jag före, att gällande förordning

örn jordbrukets kreditkassor — vilken genom täta ändringar kommit

att bliva ganska svåröverskådlig — härvid bör ersättas med en helt ny författning.

Vad angår frågan örn överflyttande av ärenden angående jordbrukskasseväsendet

från jordbruksdepartementet till finansdepartementet torde detta

spörsmål, som ankommer på Kungl. Maj:ts avgörande, böra göras till föremål

för ytterligare överväganden.

Jordbrukskasserörelsens allmänna uppgifter.

Med avseende å jordbrukskasserörelsens allmänna uppgifter har utredningen

hänvisat till att rörelsen enligt gällande bestämmelser närmast haft

till uppgift att tillgodose det mindre jordbruket med driftskredit, men att rörelsen,

efter att till en början i stort sett ha hållit sig inom denna ram, sedermera

utvidgat sitt verksamhetsområde. Utredningen har föreslagit borttagande

av ifrågavarande begränsningar ur 1936 års lag med vissa bestämmelser

om centralkassor för jordbrukskredit. Till stöd härför har utredningen

bland annat anfört följande.

Kasserörelsen räknade numera ingalunda enbart mindre jordbrukare

bland sina medlemmar. Anslutningen till rörelsen av större jordbruk vore

för närvarande proportionsvis sett ungefär lika omfattande som av mindre

jordbruk. I detta sammanhang må återgivas en i betänkandet införd sammanställning,

enligt vilken de av jordbrukskassemedlemmarna ägda fastigheterna

enligt uppgifter för den 15 mars 1939, räknat efter fastigheternas

taxeringsvärden, varit hänförliga till följande storleksgrupper:

Taxeringsvärde

Antal

låntagare

Hela taxerings- värdet

Därav

Jordbruks-

värde

Skogsvärde

1. högst 5,000 kr.................

2. 5,001— 10,000 kr.............

3. 10,001— 25,000 » ............

16,406

12,932

14,695

4,424

1,566

527

51,620,978

94,431,529

202.826,498

150,099,883

104,316,2n7

90,536,900

48,166,708

83,133,225

171,932,912

128,371,080

92.777.570

80.743.570

3,454,270

11,298,304

30,893,586

21,728,803

11,538,637

9,793,330

4. 25,001— 50,000 > ............

5. 60,001—100,000 > ............

6. över 100,000 » ............

Summa

50,550

693,831,995

605,125,065

88,706,930

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

37

Att rörelsen icke inskränkt sig till att lämna kredit till »mindre jordbruk»

bär utredningen ansett lia sin förklaring däri alt detta uttryck vore obestämt

och givit anledning till olika tolkning. Inom rörelsens egna led hade man

också varit av den uppfattningen, att det knappast varit tillräckligt motiverat

att undantaga de större jordbrukarna från möjlighet att erhålla kredit

hos jordbrukskasserörelsen, så mycket mindre som man i den allmänna

jordbruksekonomiska föreningsrörelsen ansett det vara angeläget att i sig

innesluta alla jordbruk utan hänsyn till storlek. Som den hittillsvarande utvecklingen

på detta område alltså sprängt ramen för nuvarande bestämmelser

och man torde sakna anledning att söka vrida utvecklingen tillbaka, syntes

här angivna begränsning i rörelsens uppgifter böra upphävas. En önskvärd

riskfördelning hos kassorna borde man hellre söka åstadkomma genom

begränsningar i ullåningsrätten till ett och samma företag.

Enligt vad utredningen framhållit hade även i så måtto en utvidgning av

jordbrukskasserörelsens verksamhet ägt rum, som kassorna i allt större utsträckning

vid sidan av driftskrediter ställt till förfogande primärkrediter.

Denna senare kreditgivning kunde sägas lia underlättats därigenom att för

erhållande av kredit mot säkerhet av inteckning inom 60 procent av fastighets

värde icke såsom för annan kredit erfordrats andelsteckning. Av de i

betänkandet lämnade uppgifterna framginge, att jordbrukskassornas primärkrediter

vid 1940 års utgång tillhopa uppgått till omkring 54.61 miljoner

kronor eller 49 procent av sammanlagda utlåningen samt centralkassornas

primärkrediter till jordbruksekonomiska föreningar till omkring 0.62 miljoner

kronor eller 18 procent av utlåningen till sådana föreningar. Mycken

kritik hade riktats mot att jordbrukskasserörelsen utlämnat primärkrediter

i så stor utsträckning som skett. Denna kritik hade väsentligen grundats på

att andra kreditinrättningar funnes, till vilka jordbrukarna ansetts i första

hand böra vända sig för erhållande av primärkredit. Härvid torde främst

lia åsyftats hypoteksföreningarna, vilka vore särskilt inrättade för dylik

kreditgivning.

Med avseende å frågan, i vad mån jordbrukskasserörelsen framdeles bör

handhava primärbelåning, har utredningen framhållit följande synpunkter.

De av hypoteksföreningarna utlämnade lånen äro bundna för lång tid,

även med avseende å räntan. Detta möjliggöres genom att även kapitalanskaffningen

är långfristig, i det att erforderligt kapital upplånas hos hypoteksbanken,

vilken i sin tur upplånar motsvarande medel genom obligationsutgivning.

Då hypoteksbanken obligationer grundas på säkerhet av botteninteckningar

intill sextio procent av de belånade fastigheternas värden och

då dessutom staten ställt en grundfond till förfogande såsom säkerhet för

upplåningen, följer härav att upplåningen kan ske billigt. Detta medför också,

att hypoteksföreningarnas lån kunna utlämnas mot förhållandevis förmånlig

ränta. Särskilt gynnsamt kan det tydligen ställa sig för en jordbrukare

att upptaga lån hos en hypoteksförening vid en tidpunkt, då räntan är

låg, varvid hans ränteutgifter komma alt kvarstå oförändrade utan inverkan

av framdeles inträdande höjningar av räntan på allmänna marknaden. Å

andra sidan kan det självfallet visa sig oförmånligt att lia bundit ett lån,

därest marknadsräntan sedermera nedgår. I någon mån mildras emellertid

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

denna olägenhet av att låntagarna — men ej de långivande föreningarna —

kunna efter det tio år förflutit från låns beviljande uppsäga detta till inbetalning

eller för konvertering till lägre ränta.

Bortsett från de fördelar och olägenheter, som ur låntagarens synpunkt

kunna vara förenade med en bindning av krediten hos en hypoteksförening,

kan det ur allmänna kreditsynpunkter anses naturligt, att kreditbehov, som

kunna antagas bestå lång tid framåt, tillgodoses genom långfristiga lån.

Detta står bäst i överensstämmelse med de grunder för kapitalanskaffningen,

som tillämpas hos olika slag av kreditinstitutioner.

Såsom en ytterligare synpunkt, vilken icke hör förbises då det gäller att

bedöma frågan örn jordbrukskasserörelsen bör utlämna primärlån, må

framhållas, att det i vissa fall kan anses önskvärt, att en och samma långivare

tillgodoser en låntagares hela behov av kredit. Långivaren får då en

bättre överblick över låntagarens ekonomiska ställning och de lämpligaste

formerna för kredit i de olika fallen.

t Slutligen bör uppmärksammas, att den omständigheten att jordbrukskasserörelsens

utlåning till en del grundas på botteninteckningar är ägnad

att.öka insättarnas förtroende för rörelsen och sålunda att underlätta inlåningen

från allmänheten.

Vid sitt övervägande av de olika förhållanden, som påverka frågan örn

jordbrukskasserörelsens primärbelåning, har utredningen stannat för att

icke föreslå några åtgärder av sådan innebörd, att lånebehövande jordbrukare

skulle betagas frihet att vända sig till den kreditinrättning, som de med

hänsyn till ränteförhållanden eller eljest själva funne det förmånligast att

anlita. Från en del håll hade gjorts gällande, att jordbrukskasserörelsen,

genom att staten ställt till förfogande grundfondsobligationer för rörelsen

och tilldelat denna vissa förvaltningsbidrag, otillbörligt gynnats i konkurrensen

med övriga kreditinrättningar. Ifrågavarande statliga åtgärder -—

vilka i vad de avsåge förvaltningsbidrag efter hand minskades i omfattning

— hade föranletts av att rörelsen anseus lia uppgifter att fylla, som icke

överallt tillfredsställande tillgodosetts av andra kreditinrättningar. Oavsett

detta syntes tillräckliga skäl ej föreligga att förbjuda rörelsen att i mån av

efterfrågan samt tillgång på medel även sörja för annan kreditgivning än sådan,

för vilken det statliga stödet närmast vore avsett.

Enligt utredningens mening måste emellertid fortfarande fasthållas vid

att jordbrukskasserörelsen i första hand hade att sörja för de kreditbehov,

vilkas tillgodoseende icke ankomme på andra kreditinrättningar, d. v. s. närmast

behovet av driftskredit. Först i den mån av rörelsen anskaffade kapitalmedel

därutöver försloge till utlämnande av primärkredit, borde sådan

ställas till förfogande av rörelsen. Såvitt utredningen hade sig bekant kunde

den hittillsvarande primärbelåningen åtminstone icke före krigsutbrottet

sägas lia skett med uppoffrande av rörelsens uppgift att tillgodose behovet av

driftskredit. Det måste anses vara en viktig uppgift för jordbrukskreditkassan

alt särskilt i tider av penningknapphet övervaka, att för utlåning tillgängliga

medel i första hand utnyttjades till utlämnande av driftskredit.

Emellertid syntes en viss risk för en dylik icke önskvärd utveckling ligga

däri att primärkrediter nu i motsats mot andra krediter vöre fritagna från

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

andelsteckning, vilket kunde befrämja primärbelåning framför annan kreditgivning.

Någon anledning att i fortsättningen bibehålla denna skillnad

syntes icke föreligga. _

Med avseende å jordbrukskasserörelsens uppgifter har utredningen vidare

förklarat sig anse det naturligt, att jordbrukskasserörelsen, som själv utgjorde

ett led i jordbrukets föreningsrörelse, inom ramen för en normal kreditgivning

medverkade vid dennas kapitalanskaffning och överhuvud taget

deltoge i arbetet på dess sunda utveckling. Då nu ifrågavarande krediter

emellertid ofta vore av betydande storlek och med avseende å säkerhet och

andra utlåningsvillkor av mera affärsbetonad art än jordbrukskrediter i allmänhet,

måste självfallet synnerligen stor försiktighet iakttagas vtö kreditgivning

av denna art, varjämte stundom stora anspråk ställdes på bankteknisk

sakkunskap. I detta sammanhang har utredningen erinrat om att

det statsägda aktiebolaget jordbrukarbanken sedan länge bedreve en omfattande

utlåning icke minst till större jordbruksekonomiska föreningar.

Enligt vad utredningen slutligen anfört hade jordbrukskasserörelsen påtagit

sig även andra uppgifter än på kreditgivningens område. Vid sin inlåning

hade rörelsen sålunda ansett sig böra verka för sparande och god

hushållning på landsbygden, i vilket sammanhang icke minst borde nämnas

arbetet på att underlätta kontanta inköp av förnödenheter av olika slag.

Rörelsen hade överhuvud taget en viktig uppgift att fylla genom upplysningsverksamhet

i ekonomiska ting bland den jordbrukande befolkningen.

Denna verksamhet kunde bli så mycket mer betydelsefull, som rörelsen har

kunde samarbeta med övriga grenar av ekonomisk föreningsrörelse.

I de avgivna yttrandena lia i allmänhet icke framställts några erin! ingar

mot utredningens förslag om borttagande av den nu gällande lagstiftningens

begränsning av jordbrukskassornas uppgift till att bevilja kredit till det

mindre jordbruket. Styrelsen för svenska bankföreningen har emellertid förmenat,

att jordbrukskasserörelsens kooperativa karaktär komme att förlora

i betydelse genom åtgärder för befordrande av kreditgivning till idkare av

större jordbruk liksom till jordbruksekonomiska föreningar med betydande

kreditbehov. Styrelsen för svenska sparbanksföreningen har ifrågasatt, örn

icke genom det större jordbrukets anslutning till systemet nya rätt betydande

riskmoment skulle införas.

Gentemot förslaget, att beviljandet av driftskredit icke längre i författningarna

skulle angivas såsom jordbrukskasserörelsens huvuduppgift, lia

betänkligheter anförts i yttrandena från generalpoststyrelsen, bank- och

fondinspektionen, sparbanksinspektionen, styrelserna för svenska bankföreningen,

svenska sparbanksföreningen och Sveriges allmänna hypoteksbank,

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott och länsstyrelsen

i Örebro län. I dessa yttranden har i allmänhet gjorts gällande, att jordbrukets

behov av annan kredit än driftskredit, närmast primärlån, vore tillfyllcstgörande

tillgodosett av övriga kreditinrättningar, utan att dessa för sin verksamhet

behövde anlita förvaltningsbidrag av statsmedel. Gentemot utred
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

ningens uttalande, att det kunde vara till fördel, att en jordbrukares olika

lån bleve placerade på ett oell samma ställe, har styrelsen för hypoteksbanken

gjort gällande, att det naturliga och normala nu liksom tidigare syntes

vara att den ena organisationen hade att ombesörja primärkredit, den andra

i huvudsak driftskredit. I flera yttranden lia uttalats önskemål, att i författningstexten

uttryckligen angåves, att jordbrukskasserörelsen i första hand

hade att utlämna driftskredit. Generalpoststyrelsen har ifrågasatt, om icke någon

lämplig begränsning av primärkreditgivningen borde införas, exempelvis

genom en bestämmelse om att beloppet av utlämnad primärkredit icke

finge överstiga driftskrediternas sammanlagda belopp. Eller också skulle

primärbelåningen eventuellt kunna regleras genom en förskrift örn att en

ytterligare ökning av denna utlåning (utöver dess nuvarande omfattning)

skulle få ske endast i den mån inlåningen lämnade möjlighet därtill och att

således upplåning av medel för utvidgning av primärkrediten icke skulle förekomma.

Länsstyrelsen i Gotlands län har, för att i lagbestämmelserna på något

sätt skulle komma till uttryck den i utredningens betänkande uttalade principen,

att jordbrukskasserörelsens huvudsakliga uppgift fortfarande borde

vara att bereda driftskredit, ifragasatt införande i lagtexten av bestämmelser

till förhindrande av alltför liten räntemarginal beträffande primärlån.

I detta sammanhang må nämnas, att egnahemsstyrelsen erinrat örn att

del vid framläggandet av propositionen nr 236 till 1939 års lagtima riksdag

angående ändrade grunder för egnahemsverksamheten m. m., med hänsyn

till att grunderna för jordbrukskasserörelsens framtida verksamhet för det

dåvarande vore föremål för utredning, icke ansetts lämpligt att i delta läge

latta någon bestämd ståndpunkt i frågan, om egnahemslåntagares bottenkredit

skulle kunna placeras hos jordbrukskassa. Egnahemsstyrelsen har

förutsatt att, om i enlighet med utredningens förslag jordbrukskassornas

rätt att bevilja primärlån lämnades oinskränkt, hinder ej skulle anses möta

för egnahemsnämnd alt medgiva, att egnahemslåntagares bottenkredit finge

vara placerad hos jordbrukskassa likaväl som hos annan kreditinrättning.

Med avseende å förslaget att såsom en uppgift för jordbrukskasserörelsen

angiva befordrandet av sparverksamheten på landsbygden, ha bank- och

fondinspektionen, fullmäktige i riksbanken samt styrelsen för svenska

sparbanksföreningen framställt vissa erinringar. Enligt vad inspektionen

anfört ankommer en sådan uppgift icke på jordbrukets kreditkassor melån

på vilken penninginrättning som helst med rätt till bankmässig inlåning

och med landsbygden som verksamhetsfält. Ett särskilt angivande av en

dylik uppgift skulle vidare på ett ur konkurrenssynpunkt olämpligt sätt

kunna medföra förväxling med sparbanksverksamhet.

Bank- och fondinspektionen har icke heller funnit det påkallat att såsom

ett allmänt ändamål för jordbrukets kreditkassor angiva att i samarbete

med andra grenar av jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse befrämja

jordbruksnäringens intressen. I ali synnerhet måste detta vara olämpligt,

örn man, såsom i förslaget, angåve att denna uppgift jämväl inginge i jord
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

41

brukskassornas ändamål. Slutligen borde det i författningsväg angivna ändamålet

för rörelsen uttryckligen angiva, alt de krediter, som utlämnades,

skulle avse jordbruksändamål. Det hade nämligen ofta visat sig, alt krediter

beviljats för jordbruket helt ovidkommande ändamål, exempelvis rena affärskrediter.

I likhet med utredningen anser jag övervägande skäl tala för att den nu Departements
chatau
stadgade

begränsningen av jordbrukskassornas rörelse till att avse mindre

jordbruk borttages. De betänkligheter, som ur riskfördelningssynpunkt skulle

kunna anföras häremot, synas mig sakna större betydelse örn, såsom utredningen

föreslagit, i stället en inskränkning göres med avseende å det lånebelopp,

som får beviljas till en och samma låntagare. Jag återkommer härtill

i det följande.

Frågan i vad mån jordbrukskasserörelsen, vid sidan av utlämnandet av

driftkredit, också bör befatta sig med primärlångivning har varit föremål

för mycken diskussion. På de skäl, som anförts av utredningen, anser jag

för min del hinder icke böra föreligga för rörelsen att ställa till förfogande

även primärkredit. Med hänsyn till de möjligheter att tillgodose jordbrukets

behov av primärkredit, som erbjudas av andra kreditinrättningar, bör emellertid

jordbrukskasserörelsens mest angelägna uppgift vara att sörja för att

behovet av driftkredit blir tillgodosett i tillräcklig omfattning och på ett

ändamålsenligt sätt. Jag förutsätter att, därest andra kreditinrättningar kunna

lämna primärkredit på förmånligare villkor än jordbrukskassorna, dessa

ej komma att draga till sig dylik kredit. Utredningens i det följande omnämnda

förslag, att primärlån såsom särskilt säkra placeringar skola kunna

tjäna som grundval för inlåning, torde emellertid vara ägnat att uppmuntra

kasserörelsen till att ge alltför stort utrymme åt primärlångivningen på driftkreditens

bekostnad. Till motverkande härav torde i anslutning till den

ståndpunkt, varåt jag nyss givit uttryck, i den nya jordbrukskasseförordningen

föreskrift böra meddelas därom att kasserörelsen i sin kreditgivning

i första hand har att tillgodose behovet av driftkredit. Däremot torde ur

lagen med vissa bestämmelser örn centralkassor för jordbrukskredit — vilken

upptager en del föreskrifter rörande centralkassornas inlåning m. m. —

kunna uteslutas alla föreskrifter, som reglera arten av jordbrukskasserörelsens

kreditgivningsverksamhet.

Av vad jag nu sagt torde följa att hinder icke i och för sig bör anses möta

mot att, såsom egnahemsstyrelsen förutsatt, egnahemslåntagares bottenkredit

är placerad hos jordbrukskassa lika väl som hos annan kreditinrättning.

Jag kan icke finna, att några bärande skäl blivit anförda mot utredningens

förslag, att jordbrukskasserörelsen även skall lia lill uppgift att befordra

sparverksamheten på landsbygden. Härutöver torde såsom en allmän

uppgift för rörelsen böra angivas, att den har att främja en sund utveckling

av medlemmarnas ekonomiska förhållanden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Muy.ts proposition nr 41.

4-2

Organisationsfrågor.

Utredningen har erinrat om att jordbrukets behov av kredit tillgodoses,

förutom av jordbrukskasserörelsen, även av den med statlig grundfond utrustade

hypoteksbanken och det i huvudsak statsägda aktiebolaget jordbrukarbanken.

Utredningen har ansett det kunna ifrågasättas, om icke de uppgifter,

som här avsedda kreditinstitutioner lia sig förelagda, skulle kunna

tillgodoses på ett bättre sätt, örn deras arbete samordnades i en eller annan

form. Vid överläggningar, som utredningen hållit med representanter för

lanthypoteksinstitutionen och jordbrukarbanken, ha emellertid dessa ställt

sig avvisande till en sammanslagning av någon av institutionerna med jordbrukskasserörelsen.

Även från denna rörelses sida har man uttalat sig mot

en dylik sammanslagning. Med hänsyn till de betänkligheter, som sålunda

framförts häremot, har utredningen ansett sig icke böra framlägga något

förslag i förevarande syfte. Emellertid har utredningen framhållit önskvärdheten

av att hvpoteksinstitutionen och jordbrukskasserörelsen ej släppa tanken

på ett närmare samarbete. Bland annat har utredningen funnit det ligga

nära till hands, att vardera institutionen lämnar lånesökande uppgift angående

de lånemöjligheter, som erbjudas av den andra institutionen.

Utredningen har även upptagit till behandling vissa frågor angående jordbrukskasserörelsens

interna organisation. Utredningen har funnit tveksamt,

huruvida centralkassorna icke lämpligen böra upphöra såsom självständiga

organ och i stället ombildas till avdelningskontor under jordbrukskreditkassan.

Denna skulle då kunna erhålla ett fastare grepp över rörelsen, utan att

därför jordbrukskassornas självständighet behövde lida intrång. En omorganisation

i här avsedd riktning skulle även kunna underlätta en reducering

av administrationskostnaderna. Vidare skulle också rörelsens kapitalanskaffning

kunna befrämjas genom att denna skulle kunna grundas på resurserna

hos rörelsen i dess helhet. Emellertid har utredningen av olika skäl ansett

sig i nuvarande läge böra avstå från att förorda en ombildning av centralkassorna.

Utredningen har ej heller kunnat undgå att taga hänsyn till att

centralkassorna själva i allmänhet synts vara motståndare till en sådan omorganisation.

Såsom framgår av det följande har utredningen likväl föreslagit

vissa åtgärder i riktning mot ökad befogenhet för jordbrukskreditkassan

att öva inflytande på centralkassornas verksamhet.

Såsom ett förbindelseled mellan jordbrukskreditkassan och centralkassorna

har utredningen föreslagit inrättande av ett förvaltningsråd, med vilket

förstnämnda kassa skulle kunna rådpläga i viktigare frågor. Av rådets ledamöter

skall en utses av varje centralkassas styrelse. Två ledamöter skola utses

av sådan sammanslutning för främjande av jordbrukets intressen, som

Kungl. Maj:t bestämmer. Utredningen har i sistnämnda hänseende närmast

haft i tankarna Sveriges lantbruksförbund.

Enligt utredningens förslag skall jordbrukskreditkassan ombildas till ekonomisk

förening med centralkassorna såsom medlemmar, varvid centralkas
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41. 4b

sonia skola hava att solidariskt ansvara för jordbrukskreditkassans förbindelser.

Under det att fråga om godkännande av centralkassa för närvarande prövas

av länsstyrelsen i det län, där kassans styrelse har sitt säte, bar utredningen

föreslagit, att avgörandet härutinnan skall ankomma på Kungl. Maj :t.

Som skäl för denna ändring har utredningen hänvisat till att centralkassornas

verksamhetsområden i allmänhet omfatta mer än ett län, varför länsstyrelse

enligt nuvarande bestämmelser kan komma att fatta beslut, som rör

kreditgivningen inom annat län. I samband med godkännandet av kassa

böra kassans stadgar fastställas av Kungl. Majit. I stadgarna skall bland

annat angivas centralkassans verksamhetsområde. Däremot bör fråga om

tillstånd för centralkassa att inrätta avdelningskontor avgöras av bank- och

fondinspektionen. Sådant tillstånd bör lämnas, när det befinnes kunna vara

tili nytta för det allmänna.

Bland övriga reformer med avseende å jordbrukskasserörelsens organisation,

vilka föreslagits av utredningen, må nämnas, att utredningen uttalat

sig för att, liksom för närvarande jordbruksekonomiska föreningar, exempelvis

mejeriföreningar, kunna anslutas till centralkassorna, medlemskap i sådana

kassor även skall kunna medgivas aktiebolag, som bildats med motsvarande

ändamål.

Minsta antalet till centralkassa anslutna jordbrukskassor har föreslagits

skola höjas från 10 till 15 och minsta antalet medlemmar i jordbrukskassa

från 15 till 20.

Utredningen bar ansett även andra garantier böra skapas för att icke jordbrukskassor

bibehållas, som icke lia tillräcklig livskraft. I detta hänseende

har utredningen föreslagit att, om sammanlagda beloppet av jordbrukskassas

inlåning för vederbörande centralkassa och utlåning, sedan fem år förflutit

från jordbrukskassans godkännande, ännu icke uppnått ett belopp av

25,000 kronor eller sedermera understiger detta belopp, godkännandet för

kassan skall kunna återkallas. Enligt vad utredningen upplyst, funnos vid

1939 års utgång 62 jordbrukskassor av sådan ringa storleksordning. Ifrågavarande

föreskrift har föreslagits skola träda i tillämpning först fem år efter

författningens ikraftträdande i övrigt.

Enligt utredningens förslag skall antalet styrelseledamöter i centralkassa

och jordbrukskassa utgöra minst fem samt beträffande centralkassa högst

elva och beträffande jordbrukskassa högst sju.

Slutligen bar utredningen föreslagit, att fråga om utseende av verkställande

direktör hos centralkassa skall underställas jordbrukskreditkassan, innan

styrelsen för centralkassan fattar beslut i frågan. Jordbrukskreditkassan

får då tillfälle att i tid underrätta centralkassan om sin uppfattning.

Beslutar styrelsen för centralkassan i strid häremot, skall jordbrukskreditkassans

styrelse lia rätt att vägra att godkänna centralkassans beslut.

Vidare bar utredningen hänvisat till att det kan inträffa, att direktör i

centralkassa visar sig olämplig lill sådan befattning men centralkassan av

ett eller annat skäl anser sig icke böra skilja honom från befattningen. I

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

sådana fall skall jordbrukskreditkassans styrelse enligt utredningens förslag

ha befogenhet att förelägga centralkassans styrelse att vidtaga åtgärder för

hans entledigande. I vad mån han därefter under längre eller kortare tid

skall, trots entledigandet, åtnjuta lön, blir beroende av innehållet i förefintligt

avtal mellan centralkassan och direktören.

I anslutning härtill har utredningen för jordbrukskassornas del föreslagit

alt, örn befattningshavare hos sådan kassa visar sig olämplig för sin befattning

men kassans styrelse icke vidtager åtgärder för att skilja honom

fran denna, styrelsen för centralkassan skall kunna förelägga jordbrukskassans

styrelse att vidtaga åtgärder för hans entledigande.

Beträffande vad i yttrandena anförts med avseende å de organisationsfrågor,

som berörts av utredningen, må först nämnas, att statskontoret uttalat

sitt beklagande av att utredningen icke tagit initiativ till en fastare organisation

på jordbrukskreditväsendets område. Statskontoret har bland annat anfört:
Förbättring

i jordbrukskreditväsendets organisation kan givetvis ernås

efter olika linjer. Man kan salunda tänka sig antingen en centralisering till

ett enda starkt utrustat organ med underlydande lokalorganisation eller också

en uppdelning pa olika organ av de skilda arterna av kredit, primärkredit,

driftkredit o. s. v. En nyordning efter den förstberörda linjen skulle enligt

statskontorets mening kunna ske på det sättet, att den i huvudsak statliga jordbrukarbanken,

som besitter erforderlig teknisk sakkunskap och organisation,

förenade de olika slagen av kreditgivning på en och samma hand. I behövlig

omfattning kunde lämpliga delar av den nuvarande jordbrukskreditorganisationen

därvid utnyttjas. På nämnda sätt skulle, såvitt statskontoret kan finna,

betydande besparingar och samtidigt ökad fasthet i organisation kunna ernås.

Det ovanberörda andra alternativet skulle kunna genomföras exempelvis på

det sättet, att jordbrukskreditkassornas uppgifter begränsades till dem, för

vilkas tillgodoseende kassorna ursprungligen tillkommit, d. v. s. tillhandahållandet

av driftkredit åt det mindre jordbruket, under det att övriga former av

kredit finge förbehållas hypoteksbanken med dess lokala organ samt sparbanker

och affärsbanker, eventuellt med ytterligare uppdelning mellan dessa

senare kreditorgan.

Styrelsen för Sveriges allmänna hypoteksbank har visserligen funnit uppenbart,

att en sammanslagning av hypoteksinstitutionen och jordbrukskasserörelsen

icke bör komma i fråga men däremot ansett önskvärt, att möjligheterna

till samarbete mellan de båda instilutionerna, närmast i form av förmedling

av primärlan genom jordbrukskassorna till hypoteksföreningarna, bör

upptagas till vederbörlig behandling, vare sig en anordning i sådant syfte föreskrives

i författningen eller avtalas genom överenskommelse mellan institutionerna.

Fullmäktige i riksbanken lia funnit det beklagligt, att ett närmare samarbete

icke föreslagits mellan jordbrukskasserörelsen och aktiebolaget jordbrukarbanken,

när det gäller utlåningen till jordbruksekonomiska föreningar.

I varje fall utlåningen till de större föreningarna — en verksamhet på vilken

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kimot. Majlis proposition nr 41.

45

jordbrukarbank.cn

flyttas från jordbrukskasserörelsen till jordbrukarbanken.

Med avseende å jordbrukskasserörelsens interna organisation bär generalpoststyrelsen

ansett den av utredningen framförda tanken på en ombildning

av centralkassorna till avdelningskontor icke böra förfalla, innan densamma

noga omprövats. Vad som enligt styrelsens mening bör tillmätas särskild betydelse

är att vid en sådan organisation såväl inlåningen som utlåningen skulle

komma att grunda sig på resurserna hos rörelsen i dess helhet i stället för

såsom för närvarande på de skiftande förhållandena inom olika centralkassor.

Fördelarna härav vore påtagliga. I samma riktning ha uttalat sig lantbruksstyrelsen

och hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott.

Utredningens förslag om inrättande av ett förvaltningsråd har avstyrkts av

statskontoret, bank- och fondinspektionen, länsstyrelsen i Jämtlands län, styrelserna

för svenska jordbrukskreditkassan och centralkassorna, hushållningssällskapens

ombuds förvaltningsutskott, Sveriges lantbruksförbund och riksförbundet

landsbygdens folk. Det har ansetts, att kontakten mellan jordbrukskreditkassan

och centralkassorna kan upprätthållas utan att ett särskilt förvaltningsråd

inrättas och att ett sådant skulle tynga rörelsens organisation.

Det med förvaltningsrådet avsedda syftet har i yttrandena från styrelserna

för jordbrukskreditkassan och centralkassorna, hushållningssällskapens ombuds

förvaltningsutskott, Sveriges lantbruksförbund och riksförbundet landsbygdens

folk i stället ansetts bättre kunna ernås genom att antalet styrelseledamöter

i jordbrukskreditkassan utökas från 5 till 7, av vilka liksom hittills

en ledamot skulle utses av Kungl. Majit och en av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Örn övriga 5 ledamöter och suppleanter för dem utsåges av centralkassorna,

skulle envar av dessa kunna få sin representant i jordbrukskreditkassans

styrelse.

Å andra sidan har bank- och fondinspektionen funnit det oeftergivligt, att

jordbrukskreditkassan, med bibehållande av centralkasserepresentationen i

nuvarande omfattning, gives en starkare och mera självständig ställning. Enligt

inspektionens förmenande bör detta lämpligast kunna ske därigenom att

styrelsen utökas med två utanför den aktiva jordbrukskasserörelsen stående

personer. Inspektionen har sålunda föreslagit, att styrelsen skall bestå av sju

personer, utsedda, ordföranden och en utanför rörelsen stående person med

ekonomisk erfarenhet av Kungl. Majit, en ledamot av vardera fullmäktige i

riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret och de tre återstående ledamöterna

å föreningsstämma. Lika antal suppleanter bör utses i samma ordning.

I anslutning härtill och i syfte att jämväl centralkassornas styrelser skola

erhålla större självständighet i förhållande till de till vederbörande kassa anslutna

jordbrukskassorna än för närvarande är fallet bör vidare beträffande

centralkassestyrelse stadgas, att av dess ledamöter allenast visst antal, mindre

än hälften, får vara styrelseledamot eller befattningshavare i jordbrukskassa,

ansluten till centralkassan.

Inspektionen har vidare hållit före att, därest en sådan organisation av

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

jordbrukskreditkassans styrelse, som inspektionen sålunda ifrågasatt, bleve

genomförd, den revisor, som enligt utredningens förslag liksom hittills skulle

utses av fullmäktige i riksgäldskontoret, lämpligen bör utses gemensamt av

nämnda fullmäktige och fullmäktige i riksbanken.

Å andra sidan ha fullmäktige i riksbanken uttalat sig för att ifrågavarande

revisor, jämte suppleant för honom, bör utses av bank- och fondinspektionen.

I detta sammanhang må nämnas, att bank- och fondinspektionen ansett

föreskrift böra meddelas, att en av centralkassas revisorer skall vara auktoriserad

revisor eller åtminstone av handelskammare godkänd granskningsman.

Samma inspektionsmyndighet har uttalat sig för att maximiantalet ledamöter

i centralkassas styrelse bör begränsas till nio.

I fråga om centralkassornas verksamhetsområden ha styrelserna för centralkassorna

ansett bestämmelser böra införas örn att, i enlighet med vad

som hittills gällt, dessa områden skola bestämmas av styrelsen för jordbrukskreditkassan.

Styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan har hållit före, att det bör

tillkomma Kungl. Maj:t att träffa avgörande beträffande tillstånd för centralkassa

att utöva verksamhet vid avdelningskontor. Frågor av hithörande slag

kunna vara av den allmänna betydelse, att de böra falla under Kungl. Maj:ts

prövning. För affärsbankernas vidkommande avgöras dylika frågor av

Kungl. Maj :t. Samma uppfattning har uttalats av riksförbundet landsbygdens

folk samt styrelserna för centralkassorna. Enligt vad dessa senare anfört

bör tillstånd till inrättande av avdelningskontor lämnas, när verksamheten

vid avdelningskontoret bedömes kunna vara till nytta för ortens jordbrukare.

Bank- och fondinspektionen har däremot icke funnit några bärande

skäl till frångående av det förslag, som i förevarande ämne framlagts av

utredningen och som överensstämmer med vad som nu gäller.

Sparbanksinspektionen har ansett det i författningstexten böra komma till

uttryck, att jordbrukskassa endast får inrättas, när den kan förväntas bliva

till nytta för det allmänna.

I fråga örn förslaget, att vissa aktiebolag skola kunna erhålla medlemskap

i centralkassa, har bank- och fondinspektionen uttalat tvekan. Såsom aktiebolag,

vilket, utan att vara ägare eller brukare av jordbruksfastighet och

idka jordbruk, har till ändamål »att befordra jordbrukets eller någon till

.jordbruket hörande binärings utveckling eller tillgodogörandet av produkter

från jordbruket med tillhörande binäringar», synes kunna betraktas praktiskt

taget vilket aktiebolag som helst, vilkets rörelse har någon anknytning

till jordbruket. Det är vidare att märka, att jordbruksekonomiska föreningar

utgöra kooperativa sammanslutningar med verksamhet av mer eller

mindre lokal natur, under det att aktiebolag kan vara ett såsom sådant

organiserat enskilt företag och vara lokaliserat på en plats men ha hela

landet eller större delar därav till verksamhetsområde. Om man överhuvud

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

47

taget skall bereda anslutning till centralkassa för aktiebolag, bör man enligt

inspektionens mening antingen inskränka detta till mindre lokala aktiebolag

med kooperativ karaktär eller också och helst till mindre lokala aktiebolag

med i författningen angivet speciellt ändamål, t. ex. mejeriaktiebolag.

Beträffande utredningens förslag, att en jordbrukskassa skall bliva skyldig

att träda i likvidation, örn den icke senast 5 år efter bildandet bar en sammanlagd

in- och utlåning av minst 25,000 kronor, lia fullmäktige i riksbanken

uttalat sig för alt ifrågavarande gräns höjes till 50,000 kronor (antalet

jordbrukskassor av denna eller mindre storlek utgjorde vid 1939 års utgång

126).

Vad slutligen angår förslaget örn ökad befogenhet för jordbrukskreditkassans

styrelse att påverka tillsättning och entledigande av vissa funktionärer

hos centralkassorna och örn motsvarande befogenhet för dessa kassors

styrelser med avseende å entledigande av befattningshavare hos jordbrukskassorna

har bank- och fondinspektionen framhållit, att inspektionen ofta

erhållit en påtaglig erfarenhet av att med nuvarande organisation det övre

ledet icke kunnat intaga den självständiga hållning gentemot det undre

ledet, som måste vara oeftergivlig för att rörelsen skall kunna få en enhetlig

struktur. Särskilt har det visat sig, att centralkassornas synpunkter på

rörelsens utveckling varit den förhärskande, ofta till och med den särskilda

centralkassans. Enligt inspektionens mening är det framför allt av nöden,

att svenska jordbrukskreditkassan inom rörelsen gives en starkare och mera

självständig ställning.

Den av utredningen föreslagna bestämmelsen örn befogenhet för jordbruks

kreditkassans styrelse att påverka centralkassas styrelse att företaga ombyte

av verkställande direktör, som befunnits olämplig, har synts bank- och fondinspektionen

ineffektiv, eftersom förstnämnda styrelse icke har några lagliga

medel att genomdriva sin mening. Lämpligare synes vara en bestämmelse,

att därest styrelsen för jordbrukskreditkassan återkallar sitt godkännande

av verkställande direktör i centralkassa, denna kassas styrelse skall

vara skyldig att utse ny verkställande direktör. Motsvarande erinringar ha

av inspektionen framställts med avseende å entledigande av befattningshavare

hos jordbrukskassa.

Å andra sidan lia stgrelserna för centralkassorna ställt sig synnerligen

tveksamma till lämpligheten och önskvärdheten av stadganden av här åsyftad

innebörd, då desamma kunna anses innebära ett underkännande av respektive

styrelsers funktionsduglighet. I varje fall kunna de godtagas endast

under den bestämda förutsättningen, att antalet ledamöter i jordbrukskreditkassans

styrelse utökas på sätt från centralkassornas sida blivit föreslaget.

Riksförbundet landsbygdens folk har ansett ifrågavarande bestämmelse

helt omotiverad. Det måste anses högst betänkligt alt genom en bestämmelse

i en förordning ge rättsligt stöd åt en princip, som skulle kunna skapa

ett fullständigt godtycklighetsförfarande. Ett på sådant sätt skapat osäkerhets-

och rättslöshetstillstånd för rörelsens mest ansvariga tjänstemän kunde

cj heller gagna utan måste i stället skada rörelsen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

Departements- Enligt ulin mening linde det varit önskvärt, om utredningen kunnat linna

chefen. en positiv lösning av frågan om ett fastare samarbete mellan jordbrukskasserörelsen

och övriga kreditinrättningar, som bedriva mera betydande utlåning

till jordbruket, i syfte att förbilliga krediten.

Det torde emellertid ej vara möjligt att i sakens nuvarande läge åstadkomma

en sådan långtgående reform. Utredning bör enligt min mening

igångsättas rörande dessa spörsmål. Atl med hänsyn härtill uppskjuta genomförandet

av önskvärda ändringar i bestämmelserna för jordbrukskasserörelsen

anser jag icke lämpligt.

Beträffande kasserörelsens interna organisation delar jag utredningens

uppfattning, att skäl kunna tala för att — utan att jordbrukskassornas

självständiga ställning påverkas —- en viss koncentration sker av jordbrukskreditkassans

och centralkassornas verksamhet. Då emellertid utredningen

icke ansett sig böra framlägga förslag härom, finner jag mig icke nu böra

upptaga denna fråga.

Då förslaget örn inrättande av ett förvaltningsråd som förbindelseled mellan

jordbrukskreditkassan och centralkassorna snarast skulle strida mot

lanken på en koncentration av rörelsen och en sådan anordning överhuvud

taget synes onödig och ägnad att komplicera organisationen, kan jag icke biträda

förslaget härom. Ej heller anser jag mig böra förorda att, såsom föreslagits

i en del yttranden, antalet ledamöter av jordbrukskreditkassans styrelse

utökas, vare sig för att förstärka centralkassornas eller det allmännas

inflytande inom styrelsen. Enligt min mening bör styrelsen liksom hittills

utgöras av fem ledamöter, av vilka en utses av Kungl. Majit och en av fullmäktige

i riksgäldskontoret samt övriga tre väljas av centralkassorna.

I enlighet med utredningens förslag torde godkännande av centralkassa

böra meddelas av Kungl. Majit. Härvid bör Kungl. Majit även godkänna

centralkassans stadgar, i vilka bland annat kassans verksamhetsområde

skall vara angivet. I likhet med vad som gäller enligt banklagen, torde fråga

örn inrättande av avdelningskontor till centralkassa böra underställas Kungl.

Majit. Tillstånd härtill bör lämnas, när det finnes kunna vara till nytta för

det allmänna. Vid tillämpning av denna bestämmelse — vilken ansluter sig till

motsvarande föreskrifter för affärsbanker och sparbanker —- böra givetvis

beaktas de jordbrukares intressen, som det åsyftade avdelningskontoret skall

lia att betjäna.

Jag anser mig också kunna biträda utredningens förslag att, lika väl som

en jordbruksekonomisk förening, exempelvis en mejeriförening, kan antagas

till medlem av centralkassa, även ett aktiebolag, som bildats med motsvarande

ändamål, skall kunna erhålla medlemskap i sådan kassa. På grund

av vad bank- och fondinspektionen anfört synes det böra förutsättas, att här

avsett aktiebolag är av lokal karaktär. I detta sammanhang vill jag förorda,

att även sådan förening, som bildats av utövare av trädgårdsskötsel, liönsskötsel

eller fiske, skall betraktas som jordbruksekonomisk förening och

sålunda kunna anslutas till centralkassa.

Vad slutligen angår utredningens förslag, att jordbrukskreditkassan skall

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

49

äga vissa befogenheter med avseende å tillsättning och entledigande av verkställande

direktör hos centralkassa samt att centralkassestyrelse skall kunna

påfordra entledigande av befattningshavare hos jordbrukskassa, finnes knappast

anledning att befara, att här avsedd befogenhet att ingripa mot befattningshavare

skall utnyttjas annat än i rena undantagsfall, då det ur rörelsens

gemensamma synpunkt måste anses mindre lyckligt, om befattningshavaren

bibehålies i tjänst. Med denna utgångspunkt kan jag ej finna de

starka betänkligheter befogade, som ifrågavarande förslag väckt på sina

håll. På grund av vad bank- och fondinspektionen anfört torde utredningens

förslag böra kompletteras med en föreskrift, att kassastyrelse, som blivit förelagd

att entlediga befattningshavare, skall vara pliktig att ställa sig sådant

föreläggande till efterrättelse.

Med hänsyn till vad här och i det följande föreslås i fråga om vissa ökade

befogenheter för jordbrukskreditkassan synes man kunna räkna med att

bank- och fondinspektionens arbete med övervakningen över rörelsen i någon

mån kan lättas.

Beträffande de övriga organisationsfrågor, som berörts av utredningen,

finner jag ej anledning till annan erinran mot vad utredningen föreslagit, än

att högsta antalet styrelseledamöter i centralkassa torde böra bestämmas till

nio.

Jordbrukskasserörelsens kapitalanskaffning.

Den kapitalanskaffning, som erfordrats för att tillgodose de växande kraven

på lån från jordbrukskasserörelsen, har i huvudsak skett på två vägar,

nämligen dels genom centralkassornas inlåning från allmänheten och dels genom

jordbrukskreditkassans upplåning. Härtill kommer viss rediskontering

i riksbanken.

Enligt nu gällande förordning får centralkassas sammanlagda inlåning å

bankmässiga räkningar icke överskrida ett belopp, motsvarande tre gånger

den ansvarighet, som de till centralkassan anslutna jordbrukskassorna sammanlagt

hava för centralkassans förbindelser. Då så betingas av särskilda

skäl kan likväl Kungl. Majit medgiva, att inlåningen må uppgå till ett belopp,

motsvarande fyra gånger nämnda ansvarighet. Sådant medgivande har

lämnats beti''äffande vissa centralkassor.

Utredningen har funnit en av sina mest angelägna uppgifter vara att undersöka,

vilka gränser som för framtiden böra sättas för centralkassornas inlåning.

Härvid har utredningen till en början förutskickat, att begränsningen av

centralkassornas — liksom av andra kreditinrättningars — inlåningsrätt är

motiverad av hänsyn till insättarnas intresse av att kassorna icke ikläda sig

förbindelser i en omfattning, som icke motsvaras av deras inre styrka. Ur

denna synpunkt är det uppenbart, att med kassas inlåning å bankmässiga

räkningar bör, liksom sker beträffande bankerna, jämställas dess upplåning

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 41.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

hos jordbrukskreditkassan eller annan, vilket icke är fallet enligt nu gällande

författning. Utredningen bär utgått från att i den nya författningen in- och

upplåning bör jämställas i förevarande hänseende.

Enligt utredningens mening bör vid bestämmandet av centralkassas inlåningsrätt

hänsyn tagas till såväl de risker, vilka kunna anses vara förbundna

med dispositionen av det anskaffade kapitalet, som till den säkerhet, vilken

utöver fordringarna på grund av de utlämnade lånen kan erbjudas för inlåningen.

I förstnämnda hänseende torde skäl finnas att göra skillnad mellan

å ena sidan kontanter och banktillgodohavanden, vissa slag av obligationer

och lån mot säkerhet av primärinteckningar samt å andra sidan övriga krediter.

I det senare hänseendet skulle det kunna ifrågakomma att beakta dels

storleken av fonderna, dels centralkassemedlenunarnas ansvarighet och dels

den statliga garantien. Den nuvarande begränsningen av inlåningsrätten

grundas enbart på ansvarigheten. Emot denna grundval för inlåningen kan

enligt utredningens mening invändas, att det i verkligheten lärer vara mycket

svårt att uttaga hela eller någon större del av ansvarigheten, i synnerhet om

härav skulle föranledas att jordbrukskassorna behövde taga i anspråk sina

medlemmars ansvarighet. Att grunda inlåningen på den statliga garantien

synes än mindre tilltalande, då centralkassornas beroende av denna i så

fäll skulle ytterligare ökas. På grund av det sagda har utredningen funnit

övervägande skäl tala för alt vid inlåningsrättens bestämmande åtminstone

i första hand tages hänsyn till omfattningen av centralkassornas placeringar

i kontanter, banktillgodohavanden m. m. och lån mot primärinteckning samt

till fondernas storlek. Detta synes också delvis ansluta sig till vad som nu

gäller i fråga om sparbankernas och affärsbankernas rätt till inlåning. Utredningen

har förordat, att de för sparbankerna gällande inlåningsbestämmelserna

i stort sett tågås till förebild för centralkassorna. 1 detta hänseende

har utredningen anfört följande:

Till grund för inlåningen bör alltså till en början ligga vad centralkassan

har placerat i kontanta penningar, i medel, som för kassans räkning innestå

i jordbrukskreditkassan eller hos riksbanken eller inländskt bankaktiebolag

eller å postgiro eller ock i statens eller hypoteksbankens obligationer. Det torde

icke finnas anledning för centralkassorna att lia medel placerade hos postsparbanken

eller sparbank —- sparbankerna lia icke checkräkning — eller i

skattkammarväxlar eller andra skuldförbindelser utfärdade av riksgäldskontoret

och ej heller i andra obligationer än statens och hypoteksbankens. Placering

av eventuella överskottsmedel hos annan centralkassa torde ej ifrågakomma

men däremot att desamma utlånas till jordbrukskreditkassan, som

kan använda dessa för att täcka andra centralkassors kapitalbehov. De för

sparbankerna gällande inlåningsbestämmelserna ha i förevarande del modifierats

i anslutning till vad här anförts.

Att taga särskild hänsyn till primärlånen vid bestämmandet av centralkassornas

inlåningsrätt synes motiverat på grund av den goda säkerhet, varå

dessa lån vila. Å andra sidan kan invändas, att ett gynnande av primärlånen

i förevarande hänseende kan vara ägnat att stödja primärbelåningen på bekostnad

av utlämnandet av driftskredit. Emellertid må erinras om att utredningen

i det föregående uttalat sig för att skyldighet till andelsteckning även

bör införas såvitt gäller primärlån. Med beaktande härav finner utredningen

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

51

avgörande hinder icke möta att vid inlåningsrättens bestämmande tillmäta

primärlånen den betydelse, som synes motiverad på grund av deras säkerhet.

De primärlån, som enligt sparbankslagen få läggas till grund för inlåning,

skola ligga inom femtio procent av fastighets taxeringsvärde. På grund av

de i gällande förordning om jordbrukets kreditkassor meddelade bestämmelserna

örn andelsteckning räknas däremot såsom primärlån bos jordbrukskasserörelsen

sådana inteckningslån, för vilka säkerheten ligger inom 00

procent av taxeringsvärdet. Detta senare procenttal utgör även den gräns,

som sedan några år tillbaka gäller för hypoteksiöreningarnas primärbelåning.

Nu anförda omständigheter synas motivera, att även vid bestämmandet av

centralkassornas inlåningsrätt hänsyn tages till alla lån, som grundas på inteckning

inom 60 procent. Denna höjning i förhållande till vad som gäller

för sparbankerna synes försvarlig med hänsyn till att centralkassorna för sin

inlåning erbjuda den ytterligare säkerhet, som ligger i medlemmarnas ansvarighet

och till vilken icke någon hänsyn i övrigt tages vid inlåningsrättens

bestämmande. Från den nu angivna regeln torde emellertid böra göras det

undantaget att lån mot inteckning i annan fastighet än jordbruksfastighet

— det gäller här närmast lån till jordbruksekonomiska föreningar — skola

kunna medräknas vid inlåningsrättens bestämmande allenast till den del de

ligga inom 40 procent av fastighetsvärdet. De särskilda restriktioner med

avseende å vissa slag av fastigheter, som i övrigt i förevarande sammanhang

upptagits i sparbankslagen, synas icke behöva göras tillämpliga beträffande

centralkassorna.

Att låta fondernas storlek öva inflytande på centralkassornas inlåningsrätt

synes motiverat icke blott med hänsyn till det mått på soliditeten, som

fonderna utgöra, utan även ur den synpunkten att centralkassorna härigenom

uppmuntras till en ökad fondbildning.

I de fonder, som böra medräknas vid bestämmandet av centralkassornas

inlåningsrätt, torde böra inbegripas icke blott centralkassornas reservfonder

utan också de jordbruksekonomiska föreningarnas insatskapital hos dessa

kassor ävensom jordbrukskassornas reservfonder och insatskapital. Insatskapitalen

torde ur inlåningens synpunkt kunna anses innebära ungefär samma

säkerhet som reservfonderna. Att medräkna även jordbrukskassornas

reservfonder och insatskapital synes motiverat med hänsyn till att det i

varje fall intill gränsen för dessa medel icke torde möta alltför stora svårigheter

att taga i anspråk jordbrukskassornas skyldighet att underkasta sig uttaxering

samt deras solidariska ansvarighet för centralkassornas förbindelser.

Vid sitt bedömande av frågan, vilket förhållandelal som bör väljas mellan

fonderna och inlåningsrätten —- bortsett från den inlåning, som motsvaras

av kontanter och banktillgodohavanden m. m. samt primärlån — har utredningen

övervägt, örn anledning finnes att frångå det relationstal, som

härutinnan gäller för sparbankerna, d. v. s. I2V2 gånger fonderna. Detta

relationstal motsvarar en fondtäckning av 8 procent. Även örn det från något

håll skulle göras gällande, att centralkassornas rörelse vore mera riskbetonad

än sparbankernas, motväges detta av medlemmarnas solidariska ansvarighet

för centralkassornas förbindelser samt de statsobligationer, som

stäilts till förfogande som ytterligare säkerhet för dessa förbindelser. Ur en

annan synpunkt sett har utredningen övervägt, huruvida centralkassorna

äro i behov av en så vidsträckt inlåningsrätt, sorn nyss angivits, och örn

icke här avsett förhållandetal borde kunna begränsas från 12''A till förslagsvis

10. Av tillgängliga uppgifter rörande fondernas utveckling under senare

år »kulle man kunna draga den slutsatsen att fondbildningen är i sfi stark

utveckling, att sistnämnda relationstal skulle vara tillräckligt. Emellertid har

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

kasserörelsens sammanlagda årsvinst avsevärt nedgått under år 1940, beroende

på ökade avskrivningar å inventarier, minskade statliga förvaltningsbidrag

och höjda skatter. Dessa faktorer -—- och härvidlag framförallt

minskningen i statsbidragens belopp — kunna åtminstone delvis väntas påverka

rörelsens årsvinster även för kommande år. Med hänsyn till vad nu

anförts har utredningen stannat för att föreslå, att centralkassorna i förevarande

hänseende likställas med sparbankerna.

Likaledes torde i huvudsaklig anslutning till vad som gäller för sparbankerna

såsom en kompletterande föreskrift höra stadgas, att centralkassas inlåning,

med avdrag av ett belopp motsvarande centralkassas kassa och de

medel, som för centralkassans räkning innestå hos riksbanken, jordbrukskreditkassan

eller inländskt bankaktiebolag eller å postgiro, i intet fall får

överstiga trettio gånger centralkassans och därtill anslutna jordbrukskassors

fonder och insatskapital.

Med utgångspunkt från centralkassornas och jordbrukskassornas ställning

vid utgången av år 1940 skulle en tillämpning av de av utredningen

förordade grunderna medgiva de olika centralkassorna att inlåna i efterföljande

sammanställning angivna belopp, vilka belopp emellertid enligt

vad ulredningen framhållit såtillvida icke äro precisa som tillgängliga uppgifter

icke medgivit ett borträknande av den del av primärlånen till jordbruksekonomiska

föreningar, som ligger mellan 40 och 60 procent av fastighetsvärdet,

varför lånen till dessa föreningar ej till någon del inräknats i

primärlånen.

Centralkassa

Central- kassornas

och jord- brukskas- sornas be- räknade

fonder och

insats- kapital

In- och upplåningsrätt i 1000-tal kronor

Summa

utlåning

i 1,000-tal

kronor

Inlån ngs- rätten be- räknad

efter 30

ggr fonder

och insats- kapital

utgör i

1,000-tal

kronor

Central - kassornas

kapital- anskaff- ning i

1.000-tal

kronor

Skillnaden

mellan be- räknad in- och upp- lånings- rätt och

kapitalan- skaffning

i 1,000-tal

kronor

121/2

gånger

fonder

och

insats-

kapital

1 gång

jordbruks- kassornas

lån mot

inteck- ning inom

60 % av

taxerings- värdet

1 gång

central- kassornas

kassa- och bank- räkniugar

samt

obliga- tioner

Summa

in- och

upp- lånings- rätt

214,285

891,975

285,861

1,298,999

468,663

553,784

1,078,212

689,560

683,268

541,424

2,678

11,150

3,573

16,237

5,858

6,922

13,478

8,620

8,541

6,768

1,692

7,184

3,182

9,521

5,043

7,020

5,135

6,673

3,771

5,392

98

239

397

338

634

734

1,604

390

827

395

4,468

18,573

7,152

36,096

11,535

14,676

20,217

15,683

13,139

12,555

4,449

14,390

6,114

17,853

11,070

13,798

13,358

12.791

12,019

9,286

6,427

26,759

8,576

38,970

14,060

16,614

32,346

20,687

20,498

16,243

4,377

13,929

6,339

17,112

11,333

14,174

14,070

12,681

12,242

9,251

91

4,644

813

8,984

202

502

6,147

3,002

897

3,304

Gävleborgs läns ..

Malmöhus läns....

Mellersta Norrlands

Mellersta Sveriges..

Malarp rovinsernas

Södra Sveriges ....

Västra Sveriges ..

Östergötlands ....

Övre Norrlands ..

Summa

6,705,981

83,825

54,613

5,656

144,094

115,128 201,180

115,508

28,586

Utredningen har hänvisat till att den regel för maximeringen av centralkassornas

in- och upplåningsrätt, vilken föreslagits av utredningen, skulle

medgiva en kapitalanskaffning, som för samtliga centralkassor skulle överstiga

nuvarande in- och upplåning. Då det syntes utredningen önskvärt, icke

minst vid nuvarande svårigheter att överblicka utvecklingen under de närmast

kommande åren, att centralkassorna skola ha någon tid på sig för att

anpassa sig efter de nya bestämmelserna, har utredningen förordat, att dessa

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

53

förbindas med en övergångstid, under vilken in- och upplåningen må uppgå

till, förutom ett belopp motsvarande centralkassas tillgångar av i det föregående

angivna särskilda slag, därutöver 15 gånger centralkassans och anslutna

jordbrukskassors fonder och insatskapital. Med utgångspunkt från att

den av utredningen föreslagna nya författningen i de flesta delar skulle sättas

i kraft den 1 juli 1941, har utredningen ansett nyssnämnda övergångstid

böra utsträckas intill utgången av år 1945, d. v. s. 472 år.

Slutligen må nämnas, att utredningen framlagt förslag örn sådan ändring

i förordningen om erkända sjukkassor, att sådan kassas sjukhjälpsfond skall

kunna redovisas i insättningar hos centralkassa lika väl som i insättningar

hos andra kreditinrättningar.

I yttrandena ha icke framställts några invändningar mot att centralkassornas

in- och upplåningsrätt i princip bestämmes i anslutning till vad som

gäller för sparbankerna. Emellertid ha bank- och fondinspektionen och sparbanksinspektionen

gjort gällande, att vid bestämmandet av in- och upplåningsrätten

för centralkassorna större hänsyn än som skett i utredningens

förslag bör tagas till att dessa kassors utlåning vore mera riskbetonad än

sparbankernas.

Med hänsyn härtill har bank- och fondinspektionen — utom två ledamöter,

som anslutit sig till utredningens förslag — icke funnit sig kunna tillstyrka

förslaget, att gränsen för de primärlån, som skola kunna tillgodoräknas

såsom täckningsfria i inlåningshänseende, skall vara bestämd högre för

centralkassor än för sparbanker. I samma riktning ha statskontoret och länsstyrelsen

i Malmöhus län uttalat sig. Fullmäktige i riksbanken ha ansett att,

om det skulle visa sig erforderligt att vid beräkningen av inlåningsrätten

medtaga inteckningar mellan 50 och 60 procent av taxeringsvärdet, en liknande

bestämmelse bör införas även i sparbankslagen.

Ej heller ha bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen och

nämnda länsstyrelse ansett sig kunna förorda att, i motsats till vad som gäller

för sparbankerna, primärlån i andra fastigheter på landet än jordbruksfastigheter

och i sådana fastigheter, som innehavas av de jordbruksekonomiska

föreningarna, till någon del få tjäna till underlag för in- och upplåningen.

Två reservanter inom bank- och fondinspektionen ha emellertid

allenast riktat erinran mot att primärlån i sistnämnda fastigheter få tillgodoräknas

i förevarande hänseende.

Bank- och fondinspektionen har icke heller ansett obligationer böra angivas

såsom underlag för in- och upplåningsrätten. Enligt vad inspektionen

framhållit, bör centralkassa icke lämpligen placera medel i obligationer

utan göra dessa fruktbärande antingen i egen rörelse eller ock via jordbrukskreditkassan

inom jordbrukskasserörelsen i övrigt.

Lantbruksstyrelsen, styrelserna för svenska jordbrukskreditkassan och centralkassorna,

Sveriges lantbruks!örbund och riksförbundet landsbygdens folk

lia uttalat sig för att även lån mot säkerhet av spannmål måtte få tjäna som

underlag för in- och upplåningsrätten eller att centralkassorna måtte få oav
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

sett denna rediskontera spannmålsväxlar. Detta förslag har motiverats med

att spannmålen ansetts erbjuda en fullgod realsäkerhet samt att kassorna i så

fall få bättre möjlighet att möta det på grund av spannmålsbelåningen säsongmässigt

växlande lånebehovet. Sålunda föreslagen anordning bar däremot

avstyrkts av bank- och fondinspektionen. Enligt inspektionens mening

skulle det strida emot in- och upplåningsbegränsningens mening att en säsongmässig

utvidgning av rätten till in- och upplåning skulle kunna ske.

Därtill kommer, att det icke sällan visat sig, att den såsom säkerhet för krediter

av förevarande slag ställda spannmålen icke av låntagaren hållits till

förfogande såsom pant under hela kredittiden. Ur säkerhetssynpunkt kunna

dessa krediter således ingalunda jämställas med krediter mot botteninteckningar

i fastigheter. Någon dylik säsongmässig utvidgning av in- och upplåningsrätten

tillkommer icke heller vare sig affärsbanker eller sparbanker.

Beträffande förslaget att utöver vad som motsvaras av täckningsfria tillgångar,

centralkassas in- och upplåning skulle få uppgå till 1272 gånger

centralkassans och anslutna jordbrukskassors fonder och insatskapital har

sparbanksinspektionen förordat nedsättning av ifrågavarande relationstal till

10. Samma inspektionsmyndighet har avstyrkt, att in- och upplåningsrätten

intill utgången av år 1945 skall få beräknas efter ett relationstal av 15

gånger fonder och insatskapital. Lantbruksstyrelsen, styrelsen för svenska

jordbrukskreditkassan, hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott

och Sveriges lantbruksförbund ha däremot ansett övergångstiden böra utsträckas

intill utgången av år 1950. Alternativt har nämnda förvaltningsutskott

förordat, att begränsningen av centralkassornas penninganskaffning endast

får avseende å inlåningen från allmänheten, medan däremot upplåningen

från jordbrukskreditkassan lämnas utanför.

Bank- och fondinspektionen har uttalat vissa betänkligheter med avseende

å avfattningen av nyssnämnda övergångsbestämmelse. Inspektionen har för

sin del i stället föreslagit, att en övergångsbestämmelse gives, enligt vilken centralkassa,

som vid tiden för lagstiftningens ikraftträdande har in- och upplåning,

vartill centralkassan är berättigad enligt nu gällande lagstiftnings normalbestämmelser

eller på grund av särskilt medgivande, men till högre belopp

än i den nya lagstiftningen medgives, må äga anstånd till 1945 år.s utgång med

anpassningen av in- och upplåningen inom den nya lagstiftningens maximigräns.

Förslaget att centralkassas in- och upplåning med avdrag av ett belopp motsvarande

kassa och vissa banktillgodohavanden i intet fall skall få överstiga

30 gånger fonder och insatskapital har samma inspektionsmyndighet ansett

böra modifieras därhän att detta relationstal begränsas till 25. Sparbanksinspektionen

har förordat, att ifrågavarande siffra skall nedsättas till 20.

Sparbanksinspektionen har också föreslagit införandet för centralkassornas

del av bestämmelser om maximering av en och samma insättares tillgodohavande

ävensom örn skyldighet för centralkassa att hålla kassareserv även för

andra förbindelser än sådana, som det åligger kassa att fullgöra vid anfordran.

Bestämmelser om kassareserv för jordbrukskreditkassans förbindelser ha

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

55

föreslagits av bank- och fondinspektionen, vilken som skäl härför hänvisat till

de svårigheter, som drabbat kassan under senare hälften av år 1939. Kassareserven

bör hänföra sig till de förpliktelser, som kassan har att fullgöra inom

tre månader eller efter samma tids uppsägning, och icke understiga 20 procent

av sammanlagda beloppet av dylika förbindelser.

Med avseende å jordbrukskreditkassans upplåning ha fullmäktige i riksbanken

funnit det vara av vikt, att kortfristig upplåning hädanefter icke tages

i anspråk av kassan i andra fall än då de centralkassor, till vilka medlen i sin

tur utlånas, utan svårighet, exempelvis genom rediskontering, omedelbart kunna

återbetala det från jordbrukskreditkassan erhållna lånet.

Det torde vara en allmän uppfattning, att jordbrukskasserörelsen bör sträva Departementefter

att i största möjliga utsträckning göra sig självförsörjande och oberoende chefenav

upplåning hos andra institutioner. I anslutning härtill bör centralkassornas

inlåning från allmänheten upparbetas. En sådan ökning av inlåningen bör icke

motverkas genom mera restriktiva inskränkningar i kassornas inlåningsrätt,

än som påkallas av hänsyn till insättarnas intressen.

Nuvarande begränsning av inlåningsrätten — som grundas på kassemedlemmarnas

ansvarighet för centralkassornas förbindelser -— synes olämplig icke

blott ur den synpunkten att den innebär alltför trånga gränser för inlåningen

utan även med hänsyn till att andra faktorer kunna vara mera förtjänta av

beaktande än ansvarigheten, när det gäller inlåningsrättens bestämmande.

I detta hänseende biträder jag utredningens förslag, att såsom underlag

för centralkassas inlåningsrätt — i denna bör innefattas även upplåningen

— skall kunna tjäna kassans innehav av kontanter, vissa banktillgodohavanden,

statens och allmänna hypoteksbankens obligationer samt primärlån,

ävensom att dessutom hänsyn skall tagas till fondernas storlek.

Såsom primärlån torde, i enlighet med vad utredningen föreslagit, böra

räknas lån mot inteckningar i jordbruksfastigheter inom 60 procent av taxeringsvärdet.

Utredningen synes mig ha anfört bärande skäl för att gränsen

sättes vid detta procenttal. Det torde saknas anledning att i detta sammanhang

taga ställning till frågan i vad mån denna gränsdragning bör utöva

inflytande på motsvarande bestämmelser för andra penninginrättningar, som

bedriva inlåningsrörelse. Däremot finner jag mig ej kunna tillstyrka den av

utredningen föreslagna avvikelsen från vad som gäller i fråga om sparbankerna,

alt inteckningar även i andra fastigheter på landsbygden än jordbruksfastigheter

skulle kunna ligga lill grund för inlåning.

Utöver den inlåning, som motsvaras av kontanter, banktillgodohavanden,

obligationer och primärlån, torde centralkassa på sätt utredningen föreslagit

böra få inlåna penningar intill etl belopp av 12 1U gånger kassans jämte anslutna

jordbrukskassors fonder och insatskapital. Anledning torde icke finnas alt i

förevarande hänseende fastställa ett annat relationstal mellan fonderna och

inlåningen än som gäller för sparbankernas del.

Likaså tillstyrker jag utredningens förslag, alt centralkassas inlåning med

avdrag av kontanter och banktillgodohavanden — men inberäknat vad som

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

motsvaras av obligationer och primärlån — icke skall få överstiga 30 gånger

kassans och anslutna jordbrukskassors fonder och insatskapital. Även här ha

gällande föreskrifter för sparbankerna tagits till förebild.

Det från olika håll framställda förslaget, att rediskontering av spannmålsväxlar

skall få ske oberoende av inlåningsrätten, kan jag ej biträda.

Beträffande den av utredningen föreslagna övergångsbestämmelsen, enligt

vilken centralkassas sammanlagda inlåning under viss tid efter den nya förordningens

ikraftträdande skall fa uppgå till — förutom ett belopp motsvarande

kontanter, förut avsedda banktillgodohavanden och obligationer samt

primärlån 15 gånger centralkassans och anslutna jordbrukskassors fonder

och insatskapital, synes det angeläget att centralkassa icke kan utnyttja

ifrågavarande övergångsbestämmelse till en sådan ansvällning av rörelsen,

att svårigheter uppstå att vid utgången av övergångsperioden begränsa inlåningen

i anslutning till det relationstal lill fonderna, som därefter kommer

att gälla. Till förebyggande härav föreslår jag, att rätten för centralkassa att

utnyttja övergångsbestämmelsen skall bliva beroende av Kungl. Maj:ts medgivande.

Detta torde i allmänhet icke böra lämnas i andra fall än då centralkassas

inlåning vid tiden för de nya bestämmelsernas ikraftträdande överstiger

den där stadgade maximeringen. De förslag om förlängning av övergångstiden,

vilka framkommit i några yttranden, kan jag ej biträda. Med

hänsyn till att de nya bestämmelserna föreslås skola träda i kraft ett år

senare än utredningen föreslagit, torde emellertid övergångsperioden böra

utsträckas intill utgången av ar 1946. Jag vill i detta sammanhang fästa

uppmärksamheten på att en centralkassa såtillvida kan göra sig oberoende

av inskränkningarna i inlåningen, som kassan alltid kan inlåna medel för

att därefter tillhandahålla dem åt jordbrukskreditkassan eller insätta dem

i riksbanken eller eljest placera dem i tillgångar, som få ligga till grund för

inlåning.

Med hänsyn till det sätt, på vilket rörelsens kapitalanskaffning är ordnad,

och till att för rörelsen tillgängliga medel i största möjliga utsträckning

böra utnyttjas för tillgodoseende av jordbrukets kreditbehov, finner jag mig

åtminstone icke för närvarande böra, såsom ifrågasatts av bank- och fondinspektionen,

föreslå några bestämmelser i fråga örn skyldighet för jordbrukskieditkassan

att halla viss kassareserv för upplåningen. De kassareserver,

som skola hållas av centralkassorna, komma för övrigt även jordbrukskreditkassan

indirekt till godo.

Slutligen vill jag här fästa uppmärksamheten på att den befogenhet, som

jordbrukskreditkassans styrelse i det följande föreslås skola erhålla med avseende

å räntesättningen inom rörelsen, visserligen i första hand ansetts påkallad

med hänsyn till utlåningsräntorna men även blir tillämplig i fråga örn

räntorna för inlåningen.

Mot utredningens förslag om viss ändring i förordningen om erkända sjukkassor

har jag intet att erinra.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

57

Andelsteckning.

Av det föregående framgår, att delaktigheten i jordbrukskassa är maximerad

i förhållande till värdet å den fastighet, för vilken delaktighet sökes.

Ägare av jordbruksfastighet får vara delaktig i kassa med högst en andel

för varje fullt tal av 500 kronor av fastighetens sammanlagda jordbruksoch

skogsvärden. Det högsta sammanlagda belopp, intill vilket kredit får av

jordbrukskassa beredas en och samma medlem (medlems lånemaximum),

får utgöra högst 200 kronor för varje andel, varmed medlemmen är delaktig

i kassan. Utan hinder härav kan dock till medlem, som är ägare av jordbruksfastighet

eller därmed likställd fastighet, utöver lånemaximum utlämnas

lån mot säkerhet av i fastigheten beviljad inteckning, om och i den mån

inteckningens kapitalvärde ligger inom 60 procent av fastighetens sammanlagda

jordbruks- och skogsvärden. Nu återgivna bestämmelser innebära som

synes, att jordbrukare kan erhålla kredit hos jordbrukskassa intill hela beloppet

av fastighetens jordbruks- och skogsvärden.

Utredningen har haft under övervägande olika alternativ för andelsteckningen

hos jordbrukskasserörelsen.

Enligt vad utredningen anfört skulle den enklaste lösningen av här berörda

fråga vara, att varje medlem såsom insats erlade lika stort belopp,

oberoende av lånebehov eller andra faktorer. Då en sådan grund för insatsbetalningen

emellertid skulle verka betungande för de minst bärkraftiga

jordbrukarna, har utredningen funnit densamma åtminstone icke för närvarande

kunna föreslås till genomförande.

Med avseende å ett inom utredningen framkommet förslag, att andelsteckningen

skulle, i stället för att såsom nu maximeras till visst högsta belopp

i förhållande till respektive fastighets värde, sättas i viss minsta relation

till värdet, exempelvis sålunda att minst en andel skulle tecknas för

varje 5,000 kronor av fastighetsvärdet, har utredningen anfört, att ett sådant

system visserligen skulle vara förenat med vissa praktiska fördelar

samt att det principiellt sett skulle kunna sägas vara naturligt, att de jordbrukare,

som hade de största jordbruken, även tecknade största antalet andelar

och iklädde sig ansvar för jordbrukskassans förbindelser i proportion

härtill. Emellertid har utredningen å andra sidan icke funnit något i och

för sig stötande i att de jordbrukare, som mest taga jordbrukskasserörelsen i

anspråk för kredit, även måste vara beredda att teckna andelar i motsvarande

omfattning. Utredningen har också funnit tveksamt, om icke många

ägare av större eller medelstora jordbruk, vilka skulle vilja ansluta sig till

rörelsen som mer eller mindre passiva medlemmar, skulle avskräckas av att

behöva oavsett sitt lånebehov teckna andelar på grundval av hela värdet å

sina fastigheter. Med hänsyn härtill och då utredningen ansett icke alltför

stort avseende böra bistås vid att en andelsteckning, som baseras på storleken

av upptagna lån, är förenad med vissa besvärligheter för centralkassorna,

har utredningen uttalat sig för alt andelsteckningen inom jordbrukskasserörelsen

fortfarande i princip regleras efter sist avsedda grunder.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

Den nuvarande ordningen, varigenom andelsteckning icke erfordras för

erhållande av primärlån har, enligt vad utredningen vidare anfört, visat sig

icke vara tillfredsställande. Det måste anses strida mot grundsatserna för

den kooperativa tanken, varå rörelsen är grundad, att vissa medlemmar mot

tecknande av endast en andel skola kunna erhålla primärlån, ofta å betydande

belopp, under det att andra medlemmar, som på grund av sin sämre

ekonomiska ställning äro i behov av andelskredit, måste teckna andelar och

ådraga sig ansvar för jordbrukskassans förbindelser till avsevärda belopp. Vidare

har, såsom följd av att andelsteckning icke erfordrats för primärlån,

kreditgivningen mot primärinteckning icke medfört den förstärkning av rörelsens

fonder, som eljest erhålles genom medlemmarnas insatsbetalning.

Utredningen har slutligen framhållit, att upprätthållandet av skillnaden mellan

primärlån och andelskredit med avseende å andelsteckningen även medför

stora praktiska olägenheter för rörelsen.

På grund av dessa skäl har utredningen ansett sig böra borttaga skillnaden

mellan primärlån och annan kredit samt föreslå, att för all kredit skall

fordras andelsteckning efter samma grund. Införandet av andelsteckning för

nuvarande primärlånen bör å andra sidan medföra, att lånerätten per tecknad

andel ökas. Enligt vad utredningen anfört är utlåningen mot primärinteckning

och annan utlåning, visserligen med stora skiljaktigheter inom de

olika centralkassorna, av ungefär samma storleksordning inom rörelsen i

dess helhet. Om sålunda i samband med införande av andelsteckning för

primärlån lånerätten per andel fördubblades från nuvarande 200 kronor till

400 kronor, skulle medlemmarnas ansvarighet för rörelsens förbindelser

bliva i stort sett orubbad. Då i synnerhet låntagare, som endast lia primärlån,

få antagas lia en bättre ekonomisk ställning än låntagare, som även utnyttja

andelskredit, och den nya ansvarighet, som tillföres rörelsen, sålunda får

anses ha större värde än den förutvarande, har utredningen ansett sig kunna

gå ett steg längre och föreslå lånerätten till 500 kronor per andel. Härigenom

torde man även undanröja de farhågor, som uttalats från olika håll inom

rörelsen, att ett införande av andelsteckning jämväl för primärlånen skulle

medföra icke blott att nya primärlån icke skulle kunna erhållas utan även att

en stor del av den nuvarande primärlångivningen skulle försvinna. Skyldigheten

att teckna en andel om 5 kronor för erhållande av ett lån å 500 kronor,

d. v. s. att erlägga en engångsavgift örn en procent av lånebeloppet, torde

icke kunna anses särskilt betungande, i synnerhet som enligt utredningens

förslag insatsen vid utträde skall till fullo återbetalas till medlemmen.

I anslutning till en i betänkandet återgiven sammanställning har utredningen

hänvisat till att nuvarande andelsteckning mer än väl skulle täcka den

utlåning, som skulle medgivas vid tillämpning av utredningens förslag. Lika

väl som kassemedlemmarna för närvarande låtit ett stort antal andelar

kvarstå, ehuru de icke erfordrats för utnyttjade krediter, har utredningen utgått

från att förhållandet blir liknande efter den föreslagna omläggningen

av andelsteckningen. I annat fall skulle svårigheter kunna uppstå för kassorna.

I den mån utträde ur kassorna skulle föranledas av införandet av

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

59

andelsteckning för primärlånen — att detta skulle ske i någon avsevärd utsträckning

syntes emellertid icke antagligt åtminstone under dåvarande svårigheter

att erhålla lån hos kreditinrättningarna — skulle den härav orsakade

minskningen i antalet andelar av allt att döma motvägas av ny andelsteckning

för kvarliggande primärlån. För övrigt har utredningen erinrat,

att utträdande kassemedlem ej har rätt att återfå insats omedelbart

utan först under loppet av en femårsperiod.

Nuvarande begränsning, att högst en andel får tecknas för varje 500 kronor

av fastighets värde, har utredningen ansett icke längre böra bibehållas.

Hinder torde icke böra föreligga för någon att teckna så många andelar

han önskar. Härigenom ökas tydligen möjligheterna för jordbrukskasserörelsen

att mottaga andelsteckning från »passiva», stödjande medlemmar.

För att nämnda begränsning skall kunna borttagas förutsättes emellertid,

att ändrade maximibestämmelser införas rörande det högsta belopp, intill

vilket medlem må erhålla kredit. Såsom framgår av det följande har utredningen

även framlagt förslag härutinnan.

För varje andel i jordbrukskassa skall enligt utredningens förslag, liksom

för närvarande, erläggas en insats av 5 kronor. Under det att enligt nu gällande

bestämmelser 70 procent av insatsen, alltså 3 kronor 50 öre för andel,

skola sammanföras såsom insatskapital, 10 procent, dock högst 50 öre per

andel, användas såsom jordbrukskassans insats i centralkassan och tillföras

dennas säkerhetsfond samt återstoden, d. v. s. 1 krona, tillföras jordbrukskassans

reservfond, har utredningen föreslagit, att insats i sin helhet skall

tillföras jordbrukskassans insatskapital. Då detta innebär, att hela insatsen

skall återbetalas vid medlems utträde, men det är önskvärt att medlem till

rörelsen inbetalar något belopp, som kan definitivt fonderas inom rörelsen,

har utredningen dessutom föreslagit, att medlem skall betala en

inträdesavgift å 5 kronor, som icke återbetalas vid utträde. Av inträdesavgiften

skola 2 kronor få kvarbliva hos jordbrukskassan och tillföras dennas

reservfond samt återstående 3 kronor inbetalas till centralkassan. Av

sistnämnda belopp skola 2 kronor tillföras centralkassans reservfond och

återstående 1 krona erläggas till jordbrukskreditkassan för att tillföras denna

kassas reservfond.

För jordbrukskassornas andelsteckning i centralkassorna och för dessa senare

kassors andelsteckning i jordbrukskreditkassan — i båda fallen grundas

andelsteckningen på antalet andelar, som tecknats av jordbrukskassemedlemmarna

— skola däremot ej erläggas några insatser.

Även med avseende å utlåningen till jordbruksekonomiska föreningar har

utredningen föreslagit, att för varje andel skall kunna beviljas kredit intill

högst 500 kronor, oavsett om fråga är örn primärlån eller annan kredit.

Beträffande jordbruksekonomiska föreningars insatsbetalning har utredningen

förordat, alt nuvarande bestämmelser bibehållas, enligt vilka insats

skall utgöra 5 kronor för varje andel. Därutöver skall emellertid förening enligt

utredningens förslag erlägga en inträdesavgift av 10 kronor, av vilken ena

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

hälften får behållas av vederbörande centralkassa och andra hälften tillfaller

jordbrukskreditkassan.

I ett vid utredningens betänkande fogat särskilt yttrande har en av utredningens

ledamöter, verkställande direktören hos Gävleborgs läns centralkassa

Per Svensson uttalat sig för att andelsteckningen hos jordbrukskassorna —

i viss anslutning till ett av de av utredningen övervägda men förkastade alternativen

— skall bestämmas på grundval av taxeringsvärdena å medlemmarnas

fastigheter och oberoende av lånebehovet. Till stöd härför har hänvisats

till att det av majoriteten föreslagna systemet är förenat med vissa praktiska

olägenheter, i det att nya andelar måste tecknas vid varje ökning av medlems

kredit och varje medlem sålunda kan nödgas skriva under ett stort antal

inträdesansökningar, ävensom att majoritetsförslaget leder till att ju större

skuldsättningen är för medlem, desto större insats blir han skyldig att erlägga

och desto större blir ansvarigheten. Denna måste under dylika omständigheter

bliva helt illusorisk. Reservanten har för sin del föreslagit, att medlem

i jordbrukskassa skall vara skyldig att teckna en andel för varje påbörjat

5,000-tal kronor av den av honom ägda eller brukade fastighetens värde upp

till 100,000 kronor. Örn värdet överstiger detta belopp, skola tecknas 30 andelar.

För varje andel skall erläggas en minimiinsats av 10 kronor. Särskild

inträdesavgift skall ej betalas vid inträde i jordbrukskassa. Däremot skall

sådan kassa vid inträde i centralkassa endast erlägga en fast inträdesavgift

å 50 kronor men inga insatser. Vid centralkassas inträde i jordbrukskreditkassan

skall enligt reservantens förslag erläggas en inträdesavgift av 500

kronor.

Enligt såväl majoritetens som reservantens förslag skall medlem av jordbrukskassa

vara ansvarig för kassans förbindelser intill ett belopp av 50

kronor för andel. Centralkassomas medlemmar skola vara solidariskt ansvariga

för respektive centralkassas förbindelser intill ett belopp av likaledes 50

kronor för andel. Slutligen skola sistnämnda kassor solidariskt ansvara för

jordbrukskreditkassans förbindelser intill ett belopp av 10 kronor för andel.

Det har uttryckligen-angivits — vad som redan nu torde vara avsett — att

ansvarigheten icke kan utkrävas annorledes än i samband med kassas likvidation.

Däremot skall utan samband med likvidation viss uttaxering kunna ske,

på medlemmar av jordbrukskassor och centralkassor intill högst 10 kronor

samt på centralkassorna såsom medlemmar av jordbrukskreditkassan intill

högst 5 kronor för andel och år.

Förslaget att jordbrukskassa skall få utlämna lån till belopp högst motsvarande

500 kronor för varje andel, som medlem äger i kassan, och alt i detta

hänseende primärlån skola likställas med annan kredit har i allmänhet tillstyrkts

eller lämnats utan erinran i de avgivna yttrandena. Härvid har emellertid

statskontoret förordat sådan jämkning i förslaget, att för varje andel

må erhållas en kredit å högst 400 kronor. I samma riktning har Överståthållarämbetet

uttalat sig.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

61

Emellertid ha styrelserna för centralkassorna anslutit sig till det av ledamoten

av utredningen Per Svensson reservationsvis framställda förslaget, att

medlem skall, oavsett lånebehovet, teckna en andel för varje påbörjat 5,000- tal kronor av fastighetens såsom delaktighetsunderlag bestämda värde, dock

att för jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde överstigande 100,000 kronor

skall tecknas 30 andelar. Särskilt ha styrelserna framställt erinringar mot

att andelsteckning även skall föreskrivas för primärlån. Reservantens förslag

har också biträtts i reservationer till yttrandena från Sveriges lantbruksförbund

och Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Detta

förslag har i princip även förordats av riksförbundet landsbygdens folk. Förbundet

har emellertid uttalat sig för en sådan modifikation i reservantens

förslag, att minst en andel skall tecknas för varje fullt tal av 2,500 kronor av

vederbörande fastighets taxerings- eller i förekommande fall värderade värde

upp till ett värde av 150,000 kronor. För högre taxeringsvärde skall andelsteckningen

kunna begränsas till 60 andelar. För taxeringsvärde understigande

2,500 kronor skall tecknas en andel. Den av reservanten föreslagna insatsen

å 10 kronor skall vid genomförande av riksförbundets alternativ nedsättas

till samma belopp som enligt majoritetens förslag, d. v. s. till 5 kronor. Slutligen

har det reservationsvis framställda förslaget även biträtts av två centralkasserepresentanter

inom svenska jordbrukskreditkassans styrelse (verkställande

ledamoten Adler har icke deltagit i ärendets behandling). Styrelsens

majoritet har däremot förordat utredningens huvudförslag. Nämnas må, att

ifrågavarande styrelse förordat en övergångstid av fem år för andelsteckningen

för nu utestående primärlån.

Bank- och fondinspektionen har icke givit bestämt företräde åt vare sig

majoritetens eller reservantens förslag. Inspektionen har såsom ett alternativ

antytt, att medlem skall vara skyldig att teckna en andel för varje fullt 1,000- tal kronor av den honom tillhöriga fastighetens taxeringsvärde. För varje

andel skall erläggas en insats av 5 kronor. Härjämte erlägger varje medlem

en inträdesavgift av 5 kronor.

Inspektionen har också hänvisat till att utredningen antytt en enkel och

arbetsbesparande linje, enligt vilken varje jordbrukskassemedlem skall såsom

insats erlägga lika stort belopp oberoende av lånebehov eller andra faktorer.

För att med ett dylikt system en tillfredsställande kapitalbildning skall

kunna ernås, synes insatsbeloppet enligt inspektionens mening icke kunna

bestämmas lägre än till 50 kronor.

Sveriges lantbruksförbund har likaledes berört nu sist avsedda system för

andelsteckningen, varvid förbundet ifrågasatt, att för varje ansluten fastighet

skall tecknas en andel, för vilken skall erläggas en insats av 25 kronor och

vilken skall medföra en ansvarighet av 200 kronor. Förbundet har emellertid

i första hand förordat majoritetens förslag. Dock bör härvid sambandet mellan

andelsteckning och utlåning göras omvänt mot vad som föreslagits och

bestämmelserna sålunda erhålla den avfattningen, att medlem skall deltaga

i jordbrukskassa med minst en andel för varje påbörjat 500-tal kronor, som

medlemmen har som lån från kassan. Fortfarande kan då kassan kontrollera

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl, Maj.ts proposition nr 41.

Departementschejen.

insatsbetalningen och begära omedelbar betalning av nya insatser vid låns

utlämnande, men möjlighet finnes att uttaga insatserna i efterskott, exempelvis

årsvis i samband med bokslut.

Utredningens förslag örn införande av särskilda inträdesavgifter, utöver

insatserna, har avstyrkts av lantbruksstyrelsen, länsstyrelsen i Jämtlands län,

styrelserna för centralkassorna, hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott,

Sveriges lantbruksförbund och riksförbundet landsbygdens folk samt

av en reservant inom styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan. Det har

ansetts, att en anordning med inträdesavgifter skulle innebära en onödig och

opraktisk utbyggnad till andelsteckningen. Även utan att inträdesavgifter införas

har lantbruksförbundet ansett sådana bestämmelser kunna införas, att

jordbrukskassa skall av egna tillgångar — andra än insatskapital och fonder

— till centralkassan betala en medlemsavgift av 3 kronor för varje ny

medlem och att centralkassan skall till jordbrukskreditkassan betala en medlemsavgift

av 1 krona för sådan ny medlem.

De tillskott till jordbrukskreditkassans och centralkassornas fondbildning,

som bland annat skulle ernås genom de av utredningen föreslagna inträdesavgifterna,

ha av styrelserna för centralkassorna ansetts i stället kunna, i enlighet

med vad som föreslagits av reservanten inom utredningen, ernås därigenom

att centralkassa skall vara skyldig att vid inträde i jordbrukskreditkassan

erlägga en inträdesavgift av 500 kronor samt jordbrukskassa vid inträde

i centralkassa en inträdesavgift av 50 kronor. Dessa belopp böra

angivas såsom minimiinsatser.

I viss anslutning härtill har bank- och fondinspektionen uttalat sig för att

centralkassa skall erlägga en fast avgift till jordbrukskreditkassan å 500 kronor

samt jordbrukskassa en fast avgift till vederbörande centralkassa å 100

kronor.

I detta sammanhang må nämnas, att fullmäktige i riksbanken ansett skäl

finnas att något minska kassemedlemmamas ansvarighet men i stället höja

inträdesavgifterna och insatserna.

Slutligen har bank- och fondinspektionen hållit före att vilket förslag, som

än väljes för andelsteckningen, frågan hur övergången från det nuvarande

till ett nytt andelssystem, särskilt förfarandet med de enligt nuvarande system

tecknade andelarna, skall ske, är mycket svårlöst. Det synes icke kunna undvikas,

att i varje fall under en övergångstid, som måste vara rundligt tilltagen,

kassorna få arbeta med andelar, tecknade under både det äldre och

det nya systemet. För frågans lösning måste närmare utredning verkställas,

och denna utredning måste därjämte inriktas på de antagliga ekonomiska

konsekvenserna av det andelssystem, som man väljer. Inspektionen har icke

haft tillfälle att ingå på någon dylik utredning eller att uppgöra något förslag

till erforderliga övergångsstadganden.

Frågan om grunderna för andelsteckningen inom jordbrukskasserörelsen

är ett av de mest omdiskuterade spörsmål, som utredningen haft att behandla.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

63

Enligt nuvarande bestämmelser är jordbrukskassemedlems rätt att teckna

andelar begränsad uppåt i förhållande till värdet å den av honom innehavda

fastigheten, medan åter det minsta antal andelar, som medlemmen kan

teckna, blir beroende av i vad mån han behöver taga kredit i anspråk hos

jordbrukskassan. Primärlånen äro fritagna från andelsteckning.

Enligt det förslag, som avgivits av utredningens majoritet, skall andelsteckningen

fortfarande stå i viss relation till lånebehovet. Lån skall sålunda

icke kunna beviljas någon till högre belopp än 500 kronor för varje andel.

Härvid skola primärlånen likställas med annan kredit. Något maximum

för andelsteckningen i förhållande till fastighetsvärdet skall ej längre finnas.

För varje andel skall erläggas en insats av 5 kronor, varjämte varje

medlem skall ha att betala en inträdesavgift av likaledes 5 kronor, som skall

fonderas. Enligt den reservation, som avgivits av en av utredningens ledamöter,

skall andelsteckningen däremot helt grundas på värdet av medlems

fastighet, så att för varje påbörjat belopp av 5,000 kronor av värdet skall

tecknas en andel, för vilken skall erläggas en insats av minst 10 kronor. Någon

särskild inträdesavgift skall ej betalas enligt reservantens förslag. Enligt

såväl majoritetens som reservantens förslag skall varje andel liksom nu

vara förbunden med ansvarighet för respektive jordbrukskassas förbindelser

intill ett belopp av 50 kronor.

För min del kan jag visserligen icke i princip finna det oriktigt, att en

jordbrukskassemedlem har att erlägga insatser i rörelsen i förhållande till

den omfattning, i vilken han tager i anspråk kredit från rörelsen, liksom ej

heller att primärkredit härvid jämställes med annan kredit. Emellertid kan

mot ett sådant system för andelsteckningen med ett visst fog invändas, att

den hårdast kommer att belasta de mest skuldsatta och att ansvarigheten

inom rörelsen till stor del kommer att vila på det minst bärkraftiga medlemsklientelet.

Ur dessa synpunkter innebär reservantens förslag vissa fördelar

framför majoritetsförslaget. Förstnämnda förslag synes även enklare

i tillämpningen. Å andra sidan synes det mig emellertid svårt att bortse

från majoritetens farhågor för att införandet av andelsteckning på grundval

av fastighetsvärdet skulle avhålla många, som endast ha ringa lånebehov,

från att inträda som medlemmar i rörelsen.

Enär sålunda både utredningsmajoritetens och reservantens förslag lämna

rum för befogade erinringar, har jag ansett mig böra taga under övervägande

ytterligare andra alternativ för andelsteckningen hos jordbrukskassorna.

Härvid har jag uppmärksammat, att utredningen ansett den enklaste lösningen

av här berörda fråga vara, att varje medlem såsom insats erlade lika

stort belopp, oberoende av lånebehov eller andra faktorer, men att utredningen,

då en sådan grund för insatsbetalningen förmenats verka betungande

för de minst bärkraftiga jordbrukarna, funnit densamma åtminstone icke

för närvarande kunna föreslås till genomförande. Bank- och fondinspektionen

har utgått från att, för att med ett dylikt system en tillfredsställande

kapitalbildning skulle kunna ernås, insatsbeloppet icke skulle kunna bestämmas

lägre än till 50 kronor. Såvitt jag kan finna är nu antydda system

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

icke endast det enklaste ur praktisk synpunkt, utan det synes även i de hänseenden,

i vilka erinringar framställts mot de båda förut nämnda förslagen,

vara att föredraga framför dessa. En bestämd förutsättning för att nu sist

åsyftade system för andclsteckningen skall kunna ifrågakomma till genomförande

är emellertid, att den insats, som till enahanda belopp uttages av

samtliga medlemmar, kan sättas tillräckligt lågt. Den av bank- och fondinspektionen

angivna insatsen av 50 kronor skulle enligt min mening vara

alltför betungande för de minst bemedlade jordbrukarna. Det synes mig

icke behövligt, att insatsen fastställes till så högt belopp. Örn insatsen begränsas

till 25 kronor för varje medlem, skulle insatskapitalet ändock bliva

större än enligt såväl majoritetens som reservantens förslag. Härvid tages

i intet fall hänsyn till den eventuella avgång från kassorna, vilken till äventyrs

skulle kunna föranledas av ändrade grunder för andelsteckningen. Ur

medlemmarnas synpunkt synes mig en insatsbetalning av sist angiven storlek

icke behöva verka alltför betungande. Detta gäller särskilt sådana jordbrukare,

som innehava fastigheter med höga värden eller vilkas lånebehov

är stort. Däremot kan möjligen för en jordbrukare med relativt begränsade

tillgångar en insats av 25 kronor förefalla väl hög, om han endast i ringa

omfattning ämnar taga kredit i anspråk. Jag vill emellertid erinra om att

insatsen kan betraktas såsom en besparing, varå han kan erhålla ränta och

som han kan återfå vid utträde ur kassan. För övrigt bör ifrågavarande utgift

bliva föga kännbar, om insatsbeloppet uttages genom avdrag å lån, som

beviljas jordbrukaren. Med tanke på sådana fall, då detta sistnämnda

förfaringssätt icke anses böra tillämpas, synes möjlighet böra finnas

att, då värdet å medlems fastighet understiger förslagsvis 10,000 kronor,

medgiva avgiftens betalning under en tidrymd av tre år. Det av mig nu angivna

systemet för andelsteckningen och insatsbetalningen innebär enligt min

mening i åtskilliga hänseenden bestämda fördelar framför andra alternativ,

varför jag förordar detsamma. Insatserna torde i sin helhet böra tillföras

jordbrukskassas insatskapital. Tillräcklig anledning torde icke finnas att vid

sidan av insatserna även uttaga särskild inträdesavgift.

Slutligen vill jag i detta sammanhang framhålla, att tecknandet av en andel

för medlem endast bör anses utgöra ett minimikrav och att hinder icke

bör möta för någon att teckna mer än en andel. Det synes ej uteslutet, att

särskilt ägare av större fastigheter skola vara beredda att frivilligt teckna

flera andelax*. Vidare bör det stå medlem fritt att, utöver de insatsbelopp,

som svara mot antalet av honom tecknade andelar, erlägga ytterligare insatser

till kassan. Så snart sådana insatser uppgå till ett belopp av 25 kronor,

komma de att gå i ersättning för en ny andel.

Vid ett genomförande av här avsedda system för andelsteckningen synes

det icke lämpligt, att medlemmarnas ansvarighet för respektive jordbrukskassas

förbindelser i fortsättningen grundas på antalet andelar. Det torde

ur alla synpunkter vara att föredraga, att ansvarigheten fördelas mellan

medlemmarna i förhållande till värdet å deras fastigheter. Härvid torde den

begränsningen av ansvarigheten böra införas, att denna får tagas i anspråk

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

65

intill ett belopp av högst 5 procent av värdet ä medlems fastighet. Under

det att sammanlagda ansvarigheten med nuvarande grunder och anslutning

utgör omkring 25 miljoner kronor, skulle densamma enligt det av mig förordade

beräkningssättet uppgå till omkring 35 miljoner kronor. Även den

uttaxering, som liksom hittills hör kunna verkställas utan samband med

kassas likvidation, torde böra sättas i relation till fastighetsvärdena. Såsom

gräns för uttaxeringen torde böra angivas Va procent av fastighetsvärdet

för år.

Vad härefter angår andelsteckningen och insatsbetalningen i centralkassorna

och jordbrukskreditkassan synes mig det lämpligaste vara att låta envar

medlem av centralkassa, alltså såväl jordbrukskassa som jordbruksekonomisk

förening och därmed jämställt bolag, teckna en andel i centralkassan.

Den insats, som härvid'' skall erläggas, har av utredningen föreslagits skola

bestämmas till 50 kronor. Jag anser detta belopp alltför lågt och föreslår för

min del en höjning till 100 kronor. Envar centralkassa torde i sin tur. böra

teckna en andel och erlägga en insats å 500 kronor till jordbrukskreditkassan.

Enligt min mening tala övervägande skäl för att såväl jordbrukskassors

som jordbruksekonomiska föreningars och bolags ansvarighet för centralkassornas

förbindelser ställes i relation till kapitalbeloppen av respektive jordbrukskassas,

förenings eller bolags låneskuld till centralkassan. Efter enahanda

grunder torde centralkassornas ansvarighet för jordbrukskreditkassans

förbindelser böra bestämmas. Vare sig det gäller jordbrukskassors, föreningars

och bolags ansvarighet för centralkassas förbindelser eller sådan kassas

ansvarighet för jordbrukskreditkassans förbindelser, torde ansvarigheten

böra begränsas till 10 procent av låneskulden. Den årliga uttaxering, som centralkassa

liksom jordbrukskreditkassan bör kunna verkställa för täckande av

inträffade förluster, torde böra bestämmas till högst 1 procent av samma

låneskuld. Att härvid såväl ansvarigheten som uttaxeringen kommer att begränsas

till lägre sammanlagda belopp än enligt nuvarande bestämmelser, synes

mig reellt sett icke innebära någon avgörande olägenhet.

Under förutsättning att — såsom jag i det följande kommer att förorda —

de nya författningsbestämmelserna i allmänhet sättas i kraft den 1 juli 1942.

torde stadgandena i fråga örn ansvarighet och uttaxering, med hänsyn till

vad i 44 § lagen örn ekonomiska föreningar är bestämt örn genomförande av

ändringar i förenings stadgar av viss innebörd, likväl böra träda i tillämpning

först den 1 juli 1944. Om medlem av jordbrukskassa, som har lån hos

kassan, icke har del i kassans insatskapital till ett belopp av minst 25 kronor,

bör det åligga honom att inbetala återstående insatsbelopp före den 1

juli 1944 eller, såvitt gäller medlem, som äger eller brukar fastighet med

värde understigande 10,000 kronor, före den 1 juli 1946. Medlem, som icke

utnyttjat någon som helst kredit hos kassan, torde böra få kvarstå som medlem

av kassan utan erläggande av ytterligare insats. De engångsinsatser å

100 kronor, som föreslagits skola erläggas av medlemmarna i centralkassorna,

torde böra inbetalas i samband med ikraftträdandet av den nya författningen,

oavsett vilka belopp som tidigare erlagts som insats. Detsamma torde

fallang till riksdagens protokoll 11H2. 1 sorni. Nr 41. f>

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

böra gälla centralkassornas insatser i jordbrukskreditkassan. Föreskrifter av

nu åsyftad innebörd torde böra införas i slutbestämmelserna till den nya

jordbrukskasseförordningen.

I detta sammanhang torde böra uppmärksammas, att medlem, som erlagt

större belopp till insatskapitalet än som erfordras enligt den nya förordningen,

kan utträda för motsvarande antal andelar och härvid återfå en

del av tidigare inbetalt belopp under loppet av en femårsperiod. Det torde

emellertid kunna antagas, att medlemmarna i allmänhet skola låta sina insatser

kvarstå hos kassorna, så mycket hellre som de kunna få ränta å insatsbeloppen.

I den mån särskilda åtgärder, utöver vad nu anförts, kunna visa sig erforderliga

i fråga örn övergången till de nya bestämmelserna, torde det få ankomma

på Kungl. Majit att meddela föreskrifter i ämnet.

Kreditgivning m. m.

Såsom framgår av det föregående har en begränsning i jordbrukskassornas

utlåning till medlemmarna legat däri att medlem ej haft rätt att teckna flera

andelar än att dessa kunnat ligga till grund för en sammanlagd kredit upp

till den av medlemmen innehavda fastighetens värde. I och med att utredningen

föreslagit, att medlem skall få .teckna så många andelar han önskar,

har nämnda gräns fallit bort. Det av reservanten inom utredningen framlagda

förslaget örn löskopplande av andelsteckningen från kreditgivningen leder

till samma resultat.

I stället för nyss avsedda begränsning har utredningen uttalat sig för att

nya maximibestämmelser böra införas rörande det högsta belopp, intill vilket

medlem må erhålla kredit.

Ehuru nuvarande begränsning, enligt vad utredningen framhållit, kunnat

leda till en mycket hög skuldsättning, har utredningen funnit sig sakna anledning

att föreslå annan gräns. Bestämmelserna i förevarande hänseende

har utredningen ansett böra givas den formen, att lån mot annan säkerhet än

inteckning inom sex tiondelar av senast fastställda taxeringsvärde å belånad

fastighet icke må beviljas någon till högre belopp än som motsvarar fyra

tiondelar av taxeringsvärdet eller, örn centralkassan efter framställning av

jordbrukskassan med stöd av särskild värdering åsatt fastigheten annat värde

än taxeringsvärdet, det belopp varmed sålunda åsatt värde överstiger sex tiondelar

av taxeringsvärdet. Med taxeringsvärdet avses beträffande jordbruksfastighet

sammanlagda jordbruks- och skogsvärdet.

För det fall att fastighet är utarrenderad gäller för närvarande, att ägaren

och brukaren var för sig får vara delaktig i jordbrukskassa med högst en

andel för varje fullt tal av 1,000 kronor av fastighetens värde. Då lånerätten

uppgår till högst 200 kronor för andel, kan arrendator ej erhålla högre kredit

än som motsvarar 20 procent av fastighets värde. Enligt vad utredningen

framhållit har, med hänsyn till de höga värden som inventarierna å jordbruk

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 41

67

numera representera, nämnda begränsning av arrendators lånerätt i många

fall visat sig alltför restriktiv. Enligt utredningens mening bör ej någon särskild

gräns sättas för arrendators lånerätt utan arrendatorns och jordägarens

upplåning ses i samband med varandra. De böra sammanlagt kunna erhålla

kredit intill fyra tiondelar av arrenderad fastighets taxeringsvärde eller särskilt

åsätta värde (utöver lån mot inteckning inom 60 procent av värdet).

Det belopp, vartill jordägares lån enligt det nyss sagda högst får uppgå, bör

i händelse fastigheten utarrenderas minskas med beloppet av det lån, som beviljas

arrendatorn.

I detta sammanhang har utredningen understrukit angelägenheten av att,

där fastighet blir föremål för särskild värdering, denna sker med iakttagande

av all försiktighet, icke minst under tider av förhållandevis höga jordvärden.

Utredningen har ifrågasatt, om icke jordbrukskreditkassan bör utfärda föreskrift

om att i alla sådana fall värderingen bör underställas vederbörande

centralkassa för godkännande.

Med hänsyn till de risker, som äro förenade med alltför stor utlåning på

en hand, har utredningen förordat, att åt en och samma jordbrukskassemedlem

icke får beviljas större kredit än som motsvarar 1/s av det belopp, vartill

vederbörande jordbrukskassas sammanlagda utlåning må uppgå. Hänsyn

tages härvid icke till det faktiska beloppet av denna utlåning utan till den

kredit, som med hänsyn till antalet andelar i kassan tillhopa kan ställas till

förfogande av denna.

I fråga om centralkassornas utlåning till jordbruksekonomiska föreningar

gäller för närvarande, att den på liknande sätt som kreditgivningen till jordbrukskassemedlemmar

är begränsad till — bortsett från primärlån — ett

lånebelopp av 200 kronor för andel. Huru stort antal andelar en förening

har rätt att teckna, är i sin tur reglerat på så sätt, att högst en andel får tecknas

för varje fullt tal av 50 kronor av så stor del av föreningens tillgångar

utöver skulderna, som motsvarar föreningens insatskapital jämte egna fonder

av sådan beskaffenhet, att de icke kunna anlitas utan därom för varje

gång å föreningssammanträde fattat beslut. Härvid skall bland annat iakttagas,

att såsom insatskapital jämväl må räknas tecknad men ej gulden insats

i föreningen, därest insatstecknaren lämnat skriftlig förbindelse å beloppet

samt för insatsens inbetalande fastställts plan, som godkännes av centralkassans

styrelse.

Utredningen har föreslagit sådana ändringar i nu nämnda bestämmelser,

att en andel får tecknas endast för varje fullt tal av 100 kronor av nyss angivna

skillnad mellan tillgångar och skulder samt att för varje andel skall få

beviljas kredit motsvarande 500 kronor. Beträffande den plan, som förutsatts

skola vara fastställd för inbetalningen av insatser i ekonomisk förening,

har utredningen framhållit önskvärdheten av att stränga krav upprätthållas på

att den göres betryggande och ändamålsenlig. Det synes exempelvis ej lämpligt

alt, såsom förekommer, vinst å förenings rörelse användes till avskrivning

å tecknade insatser. En större likformighet bör enligt utredningens mening

eftersträvas i fråga örn grunderna för insatsbetalningen. Jordbruks
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

kreditkassan torde i samråd med bank- och fondinspektionen böra upprätta

en lämplig normalplan i detta hänseende.

Centralkassas utlåning till jordbruksekonomiska föreningar är för närvarande

begränsad till en tiondel av det sammanlagda lånemaximum, som gäller

för medlemmarna i de till centralkassan anslutna jordbrukskassorna.

Kungl. Maj:t kan emellertid för särskilt fall medgiva undantag från denna

begränsning. Med hänsyn till den av utredningen föreslagna omläggningen

av bestämmelserna örn lånemaximum för medlemmarna hos jordbrukskassorna

har utredningen ansett begränsningen av centralkassornas utlåning till

jordbruksekonomiska föreningar böra, i stället för att ansluta sig till nämnda

lånemaximum, sättas i relation till den sammanlagda verkliga utlåningen från

respektive centralkassa. Ifrågavarande förhållandetal skall härvid bibehållas

vid en tiondel. Centralkassornas sammanlagda utlåning till jordbruksekonomiska

föreningar skulle efter nämnda beräkningsgrund för närvarande

kunna uppgå till omkring 11.5 milj. kronor.

Med utgångspunkt från den för all långivningsverksamhet godtagna principen

att kredit ej bör lämnas till alltför stort belopp på en hand, har utredningen

vidare föreslagit, att lån till en och samma förening ej skall få beviljas

till högre belopp än som motsvarar 1/25 av den sammanlagda utlåningen

från centralkassan.

I den mån centralkassa på grund av nu angivna begränsningar icke kan

tillgodose en förening med tillräcklig kredit, skall ytterligare sådan enligt

utredningens förslag kunna ställas till förfogande av jordbrukskreditkassan.

Härom har utredningen anfört följande:

Om fråga uppstår örn utlämnande av en kredit, vilken antingen enbart

för sig eller tillsammans med tidigare beviljade krediter överstiger maximum

för lån till en och samma låntagare, bör centralkassa med jordbrukskreditkassan

överenskomma om att denna senare kassa skall ställa överskjutande

kredit till förfogande. Om begränsningen av en centralkassas sammanlagda

utlåning till jordbruksekonomiska föreningar icke medgiver beviljandet

av viss ytterligare föreningskredit, bör det likaledes kunna ifrågakomma, att

överskjutande kreditbelopp ställes till disposition av jordbrukskreditkassan.

Då det emellertid av naturliga skäl bör undvikas, att jordbrukskreditkassan

handhar ett stort antal mindre lån på olika håll, synes denna kassa och vederbörande

centralkassa böra överenskomma om att jordbrukskreditkassan i

stället övertager en eller annan större föreningskredit för att giva centralkassan

tillfälle att i motsvarande utsträckning tillgodose behov av mindre

krediter. Den andelsteckning, som bör ligga till grund för krediten, torde i sin

helhet böra tecknas hos vederbörande centralkassa. Därav följer, att föreningen

ikläder sig ansvarighet endast i förhållande till centralkassan. Såvitt

utredningen kan finna, bör nu antydd anordning icke föranleda, att centralkassorna

åtaga sig något särskilt betalningsansvar för ifrågavarande krediter

i förhållande till jordbrukskreditkassan. Införandet av ett sådant ansvar

skulle stå i strid mot anordningens syfte att avlasta centralkassorna krediter,

som icke stå i lämplig relation till kassornas bärkraft.

En begränsning torde emellertid böra stadgas med avseende å jordbrukskreditkassans

utlåning till jordbruksekonomiska föreningar. Denna bör icke

få överstiga förslagsvis 8 gånger jordbrukskreditkassans reservfond. Beräk
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

69

nät efter fondens storlek vid utgången av år 1940 skulle ifrågavarande utlåning

för närvarande få uppgå till drygt 2 milj. kronor.

Om i enlighet med vad nu föreslagits jordbrukskreditkassan övertager större

löreningskrediter från centralkassorna, böra dessa senare kassor likväl biträda

jordbrukskreditkassan med lånens förvaltning. Jordbrukskreditkassan,

som självfallet själv har att bedöma, om kassan vill på begäran av centralkassa

övertaga viss föreningskredit, bör ha befogenhet att beträffande villkoren

härför med avseende å siikerhet m. m. uppställa de krav, vartill kassan

finner anledning.

Utredningen har erinrat örn att under senare år på många båll i landet

uppbyggts s. k. bygdegårdar, vilka äro avsedda att tjäna som samlingslokaler

för ideella föreningar av olika slag. Önskemål lia framkommit, att jordbrukskassor

skola kunna bevilja kredit till dylikt ändamål. Utredningen har ansett

hinder icke böra möta mot att så kan ske. Tillräckliga skäl torde icke finnas

att för beviljande av lån för uppförande av bygdegård påfordra medlemskap

och andelsteckning i jordbrukskassa. Till förebyggande av att utlåningen

till här avsedda ändamål utövas på olämpligt sätt torde jordbrukskreditkassan

böra fastställa grunder för denna långivning. Vidare bör enligt utredningens

uppfattning jordbrukskassas beslut om lån av ifrågavarande slag

underställas vederbörande centralkassa för godkännande.

Med avseende å räntesättningen inom jordbrukskasserörelsen bar utredningen

föreslagit, att centralkassa bör vid såväl inlåning från allmänheten

som vid utlåning tillämpa de grunder för räntesättningen, som jordbrukskreditkassans

styrelse efter hörande av centralkassan och i samråd med förvaltningsrådet

anvisar. Motsvarande bestämmelser ha föreslagits beträffande

räntesättningen hos jordbrukskassorna. Som motivering för här avsedda förslag

har utredningen anfört följande:

För utredningen tillgängliga uppgifter rörande de räntesatser för in- och

utlåning, som tillämpats av centralkassorna, giva vid handen, alt räntesatserna

även för samma slag av inlåningsräkningar eller utlåningsformer i

stor utsträckning varierat de olika kassorna emellan. På senaste tiden synes

emellertid en påtaglig tendens mot större likformighet i räntehänseende ha

gjort sig gällande. Det är naturligt, att skiljaktigheter härutinnan stundom

kunna vara motiverade. Sålunda kan konkurrensen med andra kreditinrättningar

eller andra lokala förhållanden göra det nödvändigt, att centralkassorna

på sina håll tillämpa lägre utlåningsräntor än eljest. Vidare kan det för

en centralkassa med dålig fondställning vara påkallat att hålla en större räntemarginal

mellan in- och utlåning för att underlätta fondbildningen. Emellertid

bar utredningen funnit, att skiljaktigheterna i fråga örn räntesatserna icke

alltid kunna förklaras ur nyss angivna synpunkter.

Utredningen får erinra örn att affärsbankerna sinsemellan bruka träffa

avtal örn den allmänna räntesättningen. Också bland sparbankerna har en

strävan gjort sig gällande att ernå största möjliga enhetlighet härutinnan.

Även bortsett från den bristande enhetligheten i fråga örn centralkassornas

räntesättning kunna erinringar framställas mot de räntesatser, som fastställts

av en (lid kassor. Särskilt bar utredningen uppmärksammat, att räntan för

primärlån stundom hållits så lag att knappast någon räntemarginal funnits

för täckande av förvaltningskostnader och fondcring.

Utredningen bar övervägt möjligheterna alt åvägabringa en större enhetlig
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

het än hittills med avseende å de inom jordbrukskasserörelsen tillämpade

räntesatserna och att skapa garantier för att kassorna icke tillämpa räntesatser,

som med hänsyn till kasserörelsens uppgifter och önskvärdheten av

att förbättra säkerhetsunderlaget för densamma giva rum för invändningar.

Härvid har utredningen funnit enda framkomliga vägen vara, att styrelsen

för jordbrukskreditkassan får befogenhet att giva vissa anvisningar i fråga

om grunderna för ränlesättningen. Innan styrelsen fattar beslut härutinnan,

bör den ha samråd med förvaltningsrådet och även hört vederbörande

centralkassa.

Vid meddelandet av dylika anvisningar för viss kassa bör hänsyn självfallet

tagas till sådana förhållanden som nyss antytts, särskilt till konkurrensen

med andra kreditinrättningar och till behovet av fondbildning.

För övrigt är det uppenbart, att de av jordbrukskreditkassan meddelade

anvisningarna rörande grunderna för räntesättningen allenast böra avse normalräntor.

Hinder bör följaktligen ej föreligga för kassorna att med hänsyn

till kreditriskerna tillämpa en högre räntesats än normalräntan.

Med hänsyn till den innebörd, som utredningen sålunda givit den föreslagna

befogenheten för jordbrukskreditkassan alt giva anvisningar i fråga

om grunderna för räntesältningen inom rörelsen, och då centralkassorna skola

lia möjlighet att såväl direkt som genom sin medverkan i förvaltningsrådet

påverka jordbrukskreditkassans beslut, har utredningen funnit här

avsedd befogenhet för jordbrukskreditkassan näppeligen kunna komma i

strid mot centralkassornas behöriga intressen. Befogenheten, rätt utnyttjad,

synes också vara ägnad att avtrubba den kritik, som framkommit mot vissa

centralkassors räntepolitik.

En ledamot av utredningen, verkställande direktören i Gävleborgs läns

centralkassa Per Svensson har i ett särskilt yttrande gjort gällande, att utredningens

förevarande förslag synes vara ägnat att skapa irritation mellan

rörelsens olika organ. De led inom organisationen, som ansetts skola bära

det ekonomiska ansvaret för in- och utlåningen, måste i sista hand äga att

bestämma räntesatserna. Under andra förhållanden synes detta ekonomiska

ansvar icke kunna utkrävas. Största möjliga enhetlighet ifråga örn in- och

utlåningsräntorna bör enligt reservantens mening i fortsättningen liksom hittills

kunna åstadkommas genom fria överläggningar. I

I de avgivna yttrandena ha erinringar framställts mot vissa delar av utredningens

förslag beträffande kreditgivningen från jordbrukskasserörelsen.

Bank- och fondinspektionen har förmenat, att det icke bör få förekomma,

att fastighet genom särskild värdering åsättes ett högre värde än taxeringsvärdet

såsom underlag för kreditgivningen. Erfarenheten har nämligen ansetts

visa, att genom särskilda värderingar ofta framkommit värden, vilka

högst avsevärt skilt sig från hållbara värden, och att vid de särskilda värderingarna

alltför optimistiska värderingsgrunder kommit till tillämpning.

Därest berättigade skäl förefinnas till antagande, att ett taxeringsvärde är

för lågt, finnes, särskilt numera med möjligheten att erhålla preliminärt

taxeringsvärde, alltid utvägen att söka ändring av taxeringsvärdet.

Med avseende å förslaget, att åt en och samma medlem icke skall få be
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr il.

71

viljas större kredit än som motsvarar en femtedel av det belopp, vartill jordbrukskassans

sammanlagda utlåning till dess medlemmar må uppgå, ha fullmäktige

i riksbanken uttalat den uppfattningen, att en begränsning av långivningen

på en hand till en femtedel av jordbrukskassas sammanlagda medgivna

utlåning förefaller otillräcklig, i varje fall örn säkerheten icke består

av inteckningar inom 60 procent av fastighets taxeringsvärde. Oavsett örn

i detta avseende en strängare regel kommer att införas eller om utredningens

förslag godtages, synes en viss övergångsbestämmelse bliva erforderlig.

I samma ämne har bank- och fondinspektionen gjort gällande, att den

föreslagna bestämmelsen är för snäv för nybildade och små jordbrukskassor

och för vid för större kassor. Kredit intill ett belopp av 10,000 kronor synes

jordbrukskassa under alla förhållanden böra vara berättigad att bevilja. Därtill

kommer, att i andra fall beräknandet av kreditmaximum enligt inspektionens

mening bör ske i förhållande till jordbrukskassas verkliga utlåning.

Inspektionen har föreslagit, att maximeringen sker på sådant sätt, att kredit

icke må åt en och samma medlem beviljas till högre belopp än 10,000

kronor eller, örn detta ger högre belopp, ett belopp motsvarande en tiondel

av jordbrukskassans verkliga utlåning.

Samma inspektionsmyndighet har hänvisat till att jordbrukskassa för närvarande

icke åt en och samma medlem utan medgivande av centralkassans

styrelse får utlämna lån till högre sammanlagt belopp än som motsvarar

hälften av medlemmens i förhållande till andelsteckning beräknade lånemaximum.

Denna bestämmelse saknar reell motsvarighet i det nu föreliggande förslaget.

Visserligen har det visat sig, att den nu gällande bestämmelsen icke

alltid såsom sig bort iakttagits, men erfarenheten Ilar givit vid handen, att en

bestämmelse i ämnet är av största behov påkallad. Medel borde över huvud

icke av centralkassas styrelse ställas till jordbrukskassas förfogande för kreditgivning

utan att centralkassans styrelse godkänt medlens användning. Inspektionen

har föreslagit, att jordbrukskassa icke skall få bevilja kredit utan

att krediten godkänts av centralkassans styrelse. Ett dylikt stadgande bör icke

utesluta, att centralkassans styrelse lämnar jordbrukskassa ett generellt bemyndigande

att inom viss snäv gräns bevilja kredit utan att på förhand inhämta

centralkassestyrelsens godkännande av varje särskild kredit.

Med avseende å en i förslaget intagen bestämmelse, enligt vilken med jordbrukare

likställes »hantverkare eller annan arbetare, som beredes sin väsentliga

sysselsättning av idkare av jordbruk eller därmed jämförlig verksamhet»,

har bank- och fondinspektionen hänvisat till att denna bestämmelse visserligen

överensstämmer med nu gällande stadgande i ämnet. Det har emellertid

ofta uppstått meningsskiljaktigheter om gällande bestämmelses verkliga

innebörd. Sysselsättning av idkare av jordbruk eller därmed jämförlig verksamhet

kunna ju i verkligheten de flesta hantverkare och arbetare på landsbygden

anses hava. Så vidsträckt har emellertid bestämmelsen enligt inspektionens

mening icke avsetts att tolkas. Ett preciserande av stadgandets innebörd

är därför erforderligt. Möjligen skulle stadgandets sylte kunna framkomma

genom uttrycket »hantverkare eller annan arbetare, som är anställd

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

hos idkare av jordbruk eller därmed jämförlig verksamhet, eller vilkens arbetskraft

eljest utnyttjas för jordbruksändamål».

I detta sammanhang må nämnas, att styrelsen för svenska bankföreningen

hållit före att, liksom i lagen om bankrörelse finnas detaljerade bestämmelser

rörande kreditgivning till banks tjänstemän, revisorer och styrelseledamöter

m. fl., sådana bestämmelser också böra införas med avseende å jordbrukskasserörelsen.

Styrelserna för centralkassorna ha av praktiska skäl funnit det lämpligt,

att jordbrukskreditkassans utlåning till centralkassor får bestå, förutom av

reverslån, även av utlämnande av kredit i räkning. Bank- och fondinspektionen,

har för sin del avstyrkt en dylik utvidgning av jordbrukskreditkassans

utlåningsrörelse. Denna kassas rörelse är icke och bör icke vara tekniskt organiserad

för en sådan form av utlåning. De praktiska skäl, som förestavat

centralkassornas förslag, synas avse tillgodogörandet av centralkassas eventuella

överskottsmedel. Dylika medel har inspektionen emellertid ansett

jordbrukskreditkassan kunna beredas tillfälle att få till förfogande på andra

vägar, exempelvis genom upplåning.

Vad härefter angår kreditgivningen till jordbruksekonomiska föreningar

har hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott, med instämmande

av lantbruksstyrelsen, förklarat sig anse utredningens förslag att vid sidan av

centralkassorna även jordbrukskreditkassan skall kunna tillhandahålla viss

kredit åt föreningar, vara onödigt komplicerat och även principiellt olämpligt,

då jordbruksekonomisk förening enligt förslaget för kredit hos jordbrukskreditkassan

skall teckna andelar och ikläda sig ansvarighet icke hos den

kreditgivande kassan men väl hos den centralkassa, inom vars verksamhetsområde

föreningens styrelse har sitt säte. Förvaltningsutskottet har föreslagit,

att all ifrågakommaude kredit till jordbruksekonomiska föreningar beredes

dem genom vederbörande centralkassa. I samband därmed synes den i förslaget

upptagna bestämmelsen, att centralkassas sammanlagda utlåning till jordbruksekonomiska

föreningar icke får överstiga en tiondel av centralkassans

sammanlagda utlåning, lämpligen böra ändras sålunda, att upp till en femtedel

av den sammanlagda utlåningen får användas för sagda ändamål. Här

föreslagen ändring bör enligt förvaltningsutskottets mening kompletteras med

en bestämmelse av innebörd, att centralkassas beslut om beviljande av kredit

åt jordbruksekonomisk förening skall, när denna kredit överstiger en viss

gräns, underställas jordbrukskreditkassans prövning.

Riksförbundet landsbygdens folk har funnit det oundgängligen nödvändigt,

att ramen för centralkassornas utlåning till jordbruksekonomiska föreningar

väsentligen vidgas, och har för sin del föreslagit en fördubbling, alltså till en

femtedel av vederbörande centralkassas sammanlagda utlåning. Dessutom

böra införas bestämmelser, som möjliggöra för en större förening, vilken driver

verksamhet inom två eller flera centralkassors områden, att på ett praktiskt

sätt kunna utnyttja dessa centralkassors verksamhet.

Även Sveriges lantbruksförbund har ansett bättre förutsättningar böra beredas

för kreditgivning till jordbruksekonomiska föreningar.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

73

Ä andra sidan har bank- och fondinspektionen föreslagit vissa begränsningar

i utlåningen till sådana föreningar. Sålunda har bank- och fondinspektionen

förmenat, att kredit till en och samma förening utöver ett belopp motsvarande

3 procent — utredningen har föreslagit 4 procent — av vederbörande

centralkassas sammanlagda utlåning ur riskfördelningssynpunkt icke

bör få utlämnas. Större krediter böra icke lämpligen beviljas inom en centralkassa,

där de tekniska förutsättningarna för handhavande av och kontroll

över dylika affärsbetonade krediter, enligt vad inspektionen anfört, överhuvud

• knappast förefinnas, utan böra överlätas till andra härför bättre

organiserade kreditinrättningar, särskilt aktiebolaget jordbrukarbanken. Enligt

inspektionens mening är jämväl en begränsning av jordbrukskreditkassans

kreditgivning på en hand till jordbruksekonomiska föreningar nödvändig.

Denna begränsning har inspektionen ansett böra ske till en tiondel av det

belopp, varlin jordbrukskredilkassans sammanlagda utlåning till dylika föreningar

högst får uppgå.

I en vid inspektionens yttrande fogad reservation har med avseende å förslaget,

att krediter, som på grund av kravet på riskfördelning icke kunna

tillfullo beviljas av en centralkassa, skola till återstående del kunna ställas

till förfogande av jordbrukskreditkassan, uttalats, att denna anordning visserligen

är tänkbar, men att det kan ifrågasättas, huruvida icke en bättre

lösning skulle kunna vinnas genom inrättande av en särskild centralkassa för

kreditgivningen till jordbruksekonomiska föreningar.

Fullmäktige i riksbanken lia förklarat sig kunna tillstyrka rätt för jordbrukskreditkassan

att lämna ut lån till jordbruksekonomiska föreningar endast

under förutsättning att denna kreditgivning begränsas även i så måtto, att en

särskild maximigräns för varje kredit fastställes, exempelvis till högst 50,000

kronor. Fullmäktige lia också hänvisat till att grunderna för jordbruksekonomiska

föreningars rätt till lån hos centralkassorna av utredningen ändrats

så att föreningarna endast få teckna hälften så många andelar som hittills,

medan lånemaximum höjts från 200 till 500 kronor för andel. Detta

innebär i realiteten en ökning av de ekonomiska föreningarnas möjligheter

att utnyttja jordbrukskasserörelsen för driftkredit. Fullmäktige, som icke

kunnat tillstyrka detta, ha ansett lånemaximum böra begränsas till 400 kronor

för andel eller alltså till motsvarande belopp som för närvarande gäller.

Bank- och fondinspektionen har uttalat sig mot att jordbrukskreditkassans

kreditgivning till jordbruksekonomiska föreningar, såsom föreslagits av utredningen.

skall kunna erhålla form av kredit i räkning. Enligt vad inspektionen

framhållit, är jordbrukskreditkassans rörelse icke och bör icke vara

tekniskt organiserad för kreditgivning av sådan art. De rörliga krediterna

böra helt överlämnas åt centralkassorna. Detta innebär, att jordbrukskreditkassans

kreditgivning av denna art skulle inskränkas till att avse utlämnandet

av reverslån.

Samma inspektionsmyndighet har hänvisat lill att enligt de föreslagna bestämmelserna,

liksom enligt de nu gällande, får för beräkning av ekonomisk

förenings delaktighet i ccnlralkassa såsom föreningens eget insatskapital riik
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

nas jämväl tecknad men ej gulden insats i föreningen, därest bland annat för

insatsernas inbetalande fastställts en plan, som godkänts av centralkassans

styrelse. Enligt vad inspektionen anfört har det understundom visat sig, att

enligt en dylik plan inbetalningen skall komma att ske med så små belopp,

att hela inbetalningen kan beräknas bliva fullgjord först efter en ansenlig

tid. I dylikt fall synes en förenings insatskapital såsom underlag för delaktighet

i centralkassa icke lämpligen böra godtagas. Inspektionen har föreslagit

ett tillägg till nu ifrågavarande bestämmelse av innebörd, att planen skall

avse insatsens fulla inbetalande inom fem års förlopp.

Bank- och fondinspeklionen har vidare avstyrkt den av utredningen föreslagna

bestämmelsen angående lån till uppförande av bygdegård. Bestämmelsen

strider enligt inspektionens mening bland annat emot de grunder, varpå

jordbrukskasserörelsen är byggd, om kreditgivning sker till icke-medlem

och utan någon som helst andelsteckning. Ett sådant undantag, som här föreslagits,

skulle kunna få betänkliga konsekvenser.

Vad slutligen angår utredningens förslag om befogenhet för jordbrukskreditkassan

att meddela anvisningar i fråga örn räntesättningen inom rörelsen

har bank- och fondinspektionen ansett de sålunda föreslagna bestämmelserna

vara av största behov påkallade. Inspektionen har emellertid hemställt, att de

ifrågavarande bestämmelserna måtte givas en skärpt avfattning.

Fullmäktige i riksbanken ha funnit det angeläget, att utredningens förslag

i förevarande avseende genomföres.

Sveriges lantbruksförbund har förklarat sig förutsätta, att såväl jordbrukskreditkassan

som bank- och fondinspektionen komma att beakta den närmare

tolkning av bestämmelserna, som lämnats i motiveringen till utredningens

förslag. Om så sker, finnes enligt förbundets mening icke anledning

till erinran mot bestämmelserna i fråga. Erfarenheterna från andra grenar

av jordbrukets föreningsrörelse ha givit vid handen, att bestämmelser av

denna art ofta äro behövliga.

Däremot har ifrågavarande förslag avstyrkts av riksförbundet landsbygdens

folk och styrelserna för centralkassorna. Enligt vad styrelserna framhållit

måste centralkassorna och jordbrukskassorna, då de alltfort skola bestå

som självständiga enheter, följaktligen också bära det ekonomiska ansvaret

för sitt handlande. Ett sådant ansvar kan emellertid icke påläggas och ej

heller utkrävas av dem, om deras självbestämmanderätt kringskäres i en så

avgörande fråga som beträffande grunderna för räntesättningen. Å andra

sidan ligger det i rörelsens eget intresse, att räntesatserna hållas så likartade

som möjligt. Mycket har redan uträttats, när det gällt att göra räntesättningen

enhetlig inom rörelsen, och med samarbete mellan organisationens

olika led är det enligt vad centralkassestyrelserna framhållit säkerligen möjligt

att rätta till vad som ännu kan brista härvidlag utan att bestämmelser av

angiven innebörd behöva intagas i den blivande förordningen.

Styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan har ansett den föreslagna bestämmelsen,

i vad den gäller räntesättningen hos jordbrukskassorna, böra ut
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

75

gå, då det enligt allmänt tillämpad praxis är centralkassorna som träffa avgörande

beträffande de anslutna jordbrukskassornas utlåningsräntor.

I enlighet med vad utredningen föreslagit torde föreskrifter böra införas Departementsav

innebörd att medlem av jordbrukskassa icke får ikläda sig högre skuld- ^/ersättning

hos kassan än som svarar mot värdet å jordbrukarens fastighet.

Detta får naturligtvis icke tydas på det sätt att kredit skulle kunna lämnas

mot så högt liggande inteckningssäkerhet som upp till hela fastighetsvärdet.

Det förutsättes under alla förhållanden, att jordbrukaren skall kunna ställa

betryggande säkerhet.

I allmänhet torde till grund för belåningen böra läggas fastighets taxeringsvärde.

Liksom hittills torde emellertid möjlighet böra finnas att åsätta

fastighet annat värde. Jag kan icke ansluta mig till bank- och fondinspektionens

förslag om borttagande av möjligheten till särskild värdering av fastighet.

Emellertid synes det mig lämpligt att, till förekommande av missbruk

av denna möjlighet, föreskrift införes om att här avsedd värdering skall

verkställas av vederbörande centralkassa. I likhet med utredningen vill jag här

understryka angelägenheten av att, där fastighet blir föremål för särskild

värdering, denna sker med iakttagande av all försiktighet, icke minst under

tider av höga jordvärden.

Utredningens förslag, att åt en och samma jordbrukskassemedlem icke får

beviljas större kredit än som motsvarar */5 av det belopp, vartill vederbörande

jordbrukskassas sammanlagda utlåning må uppgå, anser jag böra såtillvida

modifieras, att jordbrukskassa må till en och samma medlem bevilja

kredit intill Vio av kassans verkliga utlåning eller, efter medgivande av centralkassans

styrelse, intill Vs av samma utlåning. Oberoende härav bör dock

jordbrukskassa få utlämna kredit intill belopp ej överstigande 10,000 kronor.

Att vid sidan av nu avsedda begränsning bibehålla någon motsvarighet till

nuvarande föreskrift, att lån icke utan medgivande av centralkassans styrelse

får beviljas medlem till högre belopp än intill hälften av medlemmens lånemaximum,

finner jag ej erforderligt. Än mindre kan jag förorda sådan av

bank- och fondinspektionen ifrågasatt inskränkning i jordbrukskassornas befogenheter,

att dylik kassa överhuvud taget icke skulle få bevilja kredit utan

att krediten godkänts av centralkassans styrelse. Emellertid bör denna kunna

bestämma, att krediter överstigande visst belopp eller eljest av viss beskaffenhet

ej må beviljas utan godkännande av styrelsen för centralkassan.

Liksom hittills bör även hantverkare eller annan arbetare, som herodes

sin väsentliga sysselsättning av idkare av jordbruk eller därmed jämförlig

verksamhet, kunna bliva medlem och erhålla lån hos jordbrukskassa. Att

begränsa tillämpligheten av dessa bestämmelser i den av bank- och fondinspektionen

föreslagna riktningen synes mig icke erforderligt.

Bärande skäl tala för att, såsom styrelsen för svenska bankföreningen antytt,

införa särskilda inskränkande föreskrifter beträffande jordbrukskassas

kreditgivning till egna funktionärer. Att helt förbjuda sådan kreditgivning

torde likväl med hänsyn lill ifrågavarande kassors karaktär icke vara möj
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr il.

ligt. Jag förordar, att föreskrift meddelas om att lån ej må beviljas mot

skuldförbindelse, för vars uppfyllande ledamot av jordbrukskassas styrelse

eller suppleant för sådan ledamot eller i kassan anställd tjänsteman svarar

i egenskap av liuvudgäldenär eller löftesman, med mindre medgivande härtill

lämnats av styrelsen för centralkassan.

I likhet med bank- och fondinspektionen finner jag det icke tillräckligt

motiverat, att jordbrukskreditkassan förutom reverslån även skall kunna

bevilja kredit i räkning.

Vad härefter angår kreditgivningen till de jordbruksekonomiska föreningarna

finner jag mig kunna biträda utredningens förslag. Centralkassa bör

sålunda icke kunna bevilja kredit till dylika föreningar till belopp överstigande

Vio av kassans sammanlagda utlåning och icke till en och samma förening

till högre belopp än som motsvarar V25 av utlåningen. I likhet med utredningen

finner jag övervägande skäl tala för att jordbrukskreditkassan skall

kunna bevilja förening kredit, i den mån någon av nu angivna begränsningar

.skulle hindra vederbörande centralkassa att ställa krediten till förfogande.

Jordbrukskreditkassans kreditgivning till föreningar torde sammanlagt icke

böra få överstiga 8 gånger kassans reservfond. Någon uttrycklig föreskrift om

hur stor kredit som må beviljas en och samma förening torde icke vara erforderlig,

då jag förutsätter, att kassans styrelse oberoende härav sörjer för

en lämplig riskfördelning.

Jordbruksekonomisk förenings lånerätt är för närvarande begränsad även

såtillvida att dylik förening får ingå i centralkassa med högst en andel för

varje fullt tal av 50 kronor av föreningens eget kapital, beräknat på visst sätt,

och att andelskrediten får utgöra högst 200 kronor för andel, d. v. s. fyra

gånger det egna kapitalet. Härutöver kan emellertid förening erhålla primärlån.

Med hänsyn till de av mig förordade ändrade grunderna för andelsteckningen

torde nuvarande begränsning i detta hänseende böra ersättas med en

till innebörden motsvarande föreskrift, enligt vilken kredit icke får uppgå

till högre belopp än fyra gånger föreningens eget kapital. För att insats,

som ej blivit till fullo gulden, skall få inräknas i insatskapitalet bör gälla

— i huvudsaklig anslutning till vad bank- och fondinspektionen förordat —- att en plan finnes fastställd för insatsbetalningen. Ogulden insats bör ej heller

få medräknas till högre belopp än som kan antagas bliva guldet inom

fem år efter medlems inträde i föreningen.

I likhet med utredningen finner jag önskvärt, att jordbrukskassa skall kunna

lämna kredit till bygdegårdar. Då sådan utlåning enligt utredningens förslag

skall ske efter grunder, som fastställas av styrelsen för jordbrukskredilkassan,

och beslut om lån i varje särskilt fall skall underställas centralkassans styrelse

för godkännande, synas mig några betänkligheter ej behöva möta mot

att jordbrukskassa beviljar kredit till nu avsett ändamål. Självfallet måste

här liksom vid annan kreditgivning förutsättas, att fullgod säkerhet lämnas.

Vad slutligen angår frågan, örn jordbrukskreditkassan, i enlighet med vad

utredningen föreslagit, bör erhålla befogenhet att meddela anvisningar beträffande

centralkassornas och jordbrukskassornas räntesättning, synes det

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

77

önskvärt, att inom rörelsen tillämpas enhetliga räntesatser, i den mån ej annat

föranledes av särskilda förhållanden. En sådan likformighet eftersträvas

av såväl affärsbankerna som sparbankerna. Då jag icke finner grundade invändningar

kunna resas mot att här avsedd befogenhet tillägges jordbrukskreditkassan

—- att tillämpas på det sätt utredningen förordat — anser jag

mig kunna i huvudsak ansluta mig till utredningens förslag i förevarande

del.

Disposition av årsvinster, fondering m. m.

Utredningen har även framlagt vissa förslag med avseende å dispositionen

av kreditkassomas årsvinster, fondering m. m.

Enligt nuvarande bestämmelser inträder befogenhet för centralkassa att

använda del av årsvinsten till annat ändamål än fondering, då kassans säkerhetsfond

uppgår till ett belopp motsvarande tio procent av kassans utlåning

vid utgången av senast förflutna räkenskapsåret jämte hälften av insättarnas

behållning vid samma tidpunkt. Utredningen har funnit sist angivna krav

på viss relation mellan centralkassas fonder och inlåning orimligt strängt

och har föreslagit, att befogenheten att använda vinstmedel till annat än fondering

skall inträda så snart centralkassas fonder uppnå en storlek, som motsvarar

tio procent av utlåningen.

Oberoende av örn fondema uppnått denna storlek skola av årsvinsten kunna

dels till medlemmarna återgäldas belopp, som under något föregående år

uttaxerats å dem för täckande av förlust, och dels lämnas utdelning till anslutna

jordbruksekonomiska föreningar å deras insatser, dock högst efter

en räntesats av fem procent.

Fullmäktige i riksbanken ha funnit lämpligt, att centralkassa redan innan

dess reservfond uppgår till tio procent av utlåningen får använda en del av

vinsten till sådana ändamål, som direkt avse att gagna jordbrukskasserörelsens

verksamhet och syften, t. ex. för organisations- och propagandaverksamhet

o. d., dock endast i en omfattning, som i förhållande till kassans ställning

och vinst är av mindre betydelse.

Styrelsen för svenska bankföreningen har ansett det oriktigt att, såsom

föreslagits av utredningen, centralkassa skall kunna av årsvinsten, innan beslut

fattats örn avsättning från densamma till reservfonden, lämna utdelning

till anslutna jordbruksekonomiska föreningar å deras insatser.

Bank- och fondinspektionen har hänvisat till att enligt utredningens förslag,

liksom enligt nu gällande bestämmelser, centralkassa icke utan medgivande

av jordbrukskreditkassans styrelse får genom anlitande av reservfonden

helt eller delvis avskriva fordran hos medlem, med mindre centralkassan

vidtagit laga åtgärder för fordringens indrivning och betalning därvid

icke kunnat erhållas. Däremot föreligger icke hinder för centralkassa att med

anlitande av årsvinst företaga avskrivning av dylik fordran utan medgivande

av jordbrukskreditkassans styrelse och utan vidtagande av indrivningsåtgär
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

der. Inspektionen har ifrågasatt, om icke i det sistnämnda fallet åtminstone

.jordbrukskreditkassans styrelses medgivande bör inhämtas, innan avskrivning

sker.

I detta sammanhang må nämnas, att utredningen föreslagit att, om jordbrukskreditkassan

eller centralkassa gjort så stora förluster, att -— sedan

fonderna förbrukats — förlusterna överstiga en tiondel av det belopp, vartill

medlemmarnas ansvarighet för kassans förbindelser sammanlagt uppgår,

kassans godkännande skall kunna återkallas, om icke förlusterna senast vid

det föreningssammanträde, som kassans styrelse på grund härav skall utlysa,

nedbringats under vad nyss sagts.

Med avseende å dessa bestämmelser har bank- och fondinspektionen hänvisat

till att i banklagen för motsvarande fall är föreskrivet, att hela det mot

förlusten svarande beloppet skall säkerställas på visst angivet sätt. Liknande

föreskrifter förekomma även inom annan ekonomisk lagstiftning. Samma

fordran bör enligt inspektionens mening uppställas även i fråga örn jordbrukets

kreditkassor. Det kan nämligen icke vara skäligt, att kassa skall

medgivas att fortsättningsvis, kanske permanent, arbeta med en i balansräkningen

upptagen klar förlust till så stort belopp som motsvarande närmare

en tiondel av det belopp, vartill medlemmarnas ansvarighet för kassans förbindelser

sammanlagt uppgår, och att kassan sålunda har likvidationshotet

mer eller mindre permanent svävande över sig.

Med hänsyn till de konsekvenser en placering av centralkassas eller jordbrukskassas

tillgångar i fastigheter kan få med avseende å kassans förräntningsmöjligheter

och likviditet har utredningen ansett, att särskilda inskränkande

föreskrifter böra införas härutinnan. Kassa bör sålunda icke få förvärva

fastighet i andra fall än då det erfordras för skyddande av fordran eller

fråga är örn anskaffande av lokal för kassans inrymmande. Om kassa

inköper utmätt eller pantsatt fastighet för att skydda en fordran, bör kassan

så snart lämpligen kan ske och senast då fastigheten kan avyttras till belopp,

som täcker fordringen, vidtaga åtgärder för dess försäljning. Om jordbrukskassa

behöver inköpa en belånad fastighet till skyddande av fordran men icke

disponerar medel härför, bör det stå öppet för jordbrukskassan att erhålla

kredit hos centralkassan för detta ändamål. Detsamma bör gälla för det fall

att jordbrukskassa är i behov av kredit för reglerande av förlust. Sådan kredit

bör emellertid endast vara tillfällig i avbidan på att kassans ställning ordnas.

Bestämmelser av nu angivet innehåll ha upptagits i utredningens förslag.

Styrelsen för svenska bankföreningen har hänvisat till att, medan i lagen

om bankrörelse lämnas föreskrifter om de betingelser, under vilka bankaktiebolag

äger förvärva fast eller lös egendom, i utredningens förslag saknas beträffande

jordbrukskreditkassan varje motsvarande föreskrift samt beträffande

centralkassa och jordbrukskassa föreskrifter rörande lös egendom. Ej

heller finnes i den föreslagna förordningen någon motsvarighet till banklagens

föreskrifter om visst förfarande vid förvärv av egendom, som är för

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

fordran utmätt eller pantsatt. Komplettering synes vara av nöden på dessa

punkter.

Även bank- och fondinspektionen har ansett, att de av utredningen föreslagna

bestämmelserna om kassornas rätt att förvärva fast egendom böra

kompletteras med motsvarande bestämmelser beträffande lös egendom.

Mot vad utredningen föreslagit beträffande dispositionen av uppkommande Departemenisvinstmedel

och i fråga om fonderingen inom jordbrukskasserörelsen finner CÄe/enjag

ej anledning till annan erinran än att centralkassa icke bör kunna utan

medgivande av jordbrukskreditkassans styrelse vare sig genom ianspråktagande

av reservfondens medel eller genom anlitande av årsvinsten avskriva

fordran hos medlem, med mindre centralkassan vidtagit laga åtgärder

för fordringens indrivning och betalning därvid icke kunnat erhållas.

Med anledning av vad fullmäktige i riksbanken anfört vill jag fästa uppmärksamheten

på att hinder icke torde möta för kassa att av tillgängliga

medel bestrida även utgifter för erforderlig reklam o. dyl. Något särskilt medgivande

att taga i anspråk vinstmedel för detta ändamål torde ej vara erforderligt.

De av utredningen föreslagna bestämmelserna om skyldighet för kassa att

under vissa förutsättningar träda i likvidation torde böra modifieras i anslutning

till vad bank- och fondinspektionen förordat. Erinras må i detta sammanhang,

att för kasserörelsen numera inrättats en gemensam riskförsäkringsfond,

vilken kan anlitas för att bringa hjälp åt kassa.

Vad slutligen angår de föreslagna bestämmelserna rörande kassas rätt att

förvärva fast egendom finner jag utredningens förslag kunna i huvudsak godtagas.

Motsvarande bestämmelser torde böra införas beträffande lös egendom.

De statliga grundfonderna.

Såsom i annat sammanhang omnämnts, ställde staten vid jordbrukskreditkassans

inrättande år 1930 såsom grundfond för kassan till förfogande 4V2

procents statsobligationer till ett nominellt belopp av 15 milj. kronor. Enligt

beslut av 1932 års riksdag blev grundfonden genom tillskott av ytterligare 10

milj. kronor i statsobligationer höjd till 25 milj. kronor. Härutöver ställdes

av 1933, 1934 och 1935 års riksdagar till jordbrukskreditkassans förfogande

statsobligationer till ett belopp av tillhopa 20 milj. kronor att användas till

pantförskrivning för lån i riksbanken. Sist avsedda obligationer skulle kassan

återställa till riksgäldskontoret inom vissa angivna tider. Vid 1936 års

riksdag har ett medgivande lämnats, att tiden för återställandet av bär avsedda

statsobligationer till belopp av 20 milj. kronor får utsträckas beträffande

hälften av obligationerna till den 30 juni 1941 och beträffande återstående

hälften till den 30 juni 1946. I fråga om förstnämnda obligationer har

1941 års riksdag — i avbidan på att förslag örn ändrade grunder för jord
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

brukskasserörelsen skall föreläggas riksdagen — medgivit anstånd med obligationernas

återställande intill den 1 juli 1942.

Utredningen har i sitt förslag upptagit jordbrukskreditkassans grundfond

lill minst nuvarande belopp av 25 milj. kronor. Huru lång ytterligare tid

kassan behöver disponera de 20 milj. kronor i statsobligationer, som ställts

till förfogande för pantförskrivning för lån i riksbanken, bär utredningen

ansett sig icke ha anledning att diskutera.

I fråga om de grundfondsobligationer, som staten ställt till förfogande för

centralkassorna — föreskrifter härom återfinnas nu i särskilda kungörelser,

den senaste utfärdad den 26 juni 1936 (nr 376) — har utredningen ansett

det vara att föredraga, att bestämmelser i detta hänseende införas i själva

förordningen om jordbrukets kreditkassor. Dock synas de särskilda föreskrifter,

som erfordras i fråga om formaliteterna vid obligationernas ianspråktagande,

böra meddelas av Kungl. Majit i annan ordning. I samband

härmed böra tidigare i olika kungörelser meddelade föreskrifter i detta hänseende

upphävas. Beträffande grundfondernas allmänna karaktär lia i förslaget

upptagits motsvarande bestämmelser som i fråga om jordbrukskreditkassans

grundfond.

Beträffande såväl jordbrukskreditkassans som centralkassornas grundfondsobligationer

har utredningen föreslagit, att obligationerna skola vara

4Vä-procentiga.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha, vad till en början angår jordbrukskreditkassans

grundfondsobligationer, uttalat sig för att, då den föreslagna räntefoten

vid nuvarande läge å obligationsmarknaden ansetts vara för hög, räntefoten

å grundfondsobligationerna i den nya förordningen bör nedsättas till

högst 4 procent. Sådana obligationer böra då tillhandahållas jordbrukskreditkassan

mot det att kassan återlämnar riksgäldskontorets förbindelser rörande

nuvarande obligationer, i detta sammanhang lia fullmäktige omnämnt,

att de statsobligationer å sammanlagt 20 milj. kronor, som enligt beslut

av 1933, 1934 och 1935 års riksdagar utöver grundfondsobligationerna

överlämnats till jordbrukskreditkassan för att pantförskrivas såsom säkerhet

för lån hos riksbanken, löpa med en ränta av 4 procent.

Beträffande centralkassornas grundfondsobligationer ha fullmäktige erinrat

om att i hittillsvarande kungörelser i ämnet någon viss räntefot ej är föreskriven

utan att denna bestämts av fullmäktige med hänsyn till förhållandena

å obligationsmarknaden vid varje tidpunkt, då utlämnande av sådana

obligationer ifrågakommit. Då fullmäktige ansett nuvarande anordning i

detta hänseende alltjämt vara lämplig, lia fullmäktige hemställt, att någon

räntefot ej angives i den nya förordningen.

Bank- och fondinspektionen har ifrågasatt, huruvida icke beloppet å jordbrukskreditkassans

grundfondsobligationer bör angivas till »högst» 25 milj.

kronor. Det har nämligen ofta gjorts gällande, att jordbrukskasserörelsen

strävar efter att bliva självförsörjande och oberoende av statens bistånd.

Det ligger då nära till hands, att en plan för återställande av de ifrågavarande

obligationerna redan nu bör uppgöras. Denna skulle exempelvis kunna

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

81

innebära, att allteftersom jordbrukskreditkassans reservfond stigit med en

miljon kronor, motsvarande belopp av obligationerna återställes till staten.

Även beträffande centralkassornas grundfondsobligationer har inspektionen

uttalat sig för att en plan för deras återställande till staten bör uppställas.

Så skulle exempelvis kunna ske allteftersom centralkassans reservfond stigit

med 500,000 kronor.

I detta sammanhang torde böra erinras örn förut omnämnda skrivelse från

styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan den 12 augusti 1940, i vilken styrelsen

hemställt, att förslag måtte föreläggas 1941 års riksdag av den innebörd,

att tiden för återställande till riksgäldskontoret av de svenska statens

obligationer till nominellt belopp av 20 milj. kronor, vilka överlämnats till

jordbrukskreditkassan att pantförskrivas som säkerhet för lån hos riksbanken,

måtte utsträckas beträffande hälften av obligationerna till den 30 juni

1946 och beträffande återstående hälften till den 30 juni 1951.

Till stöd för denna hemställan har styrelsen bland annat anfört följande:

Att finna en ersättning för den riksbankskredit, som erhållits mot säkerhet

av ifrågavarande obligationer, genom ökad inlåning är en utväg, som

i nuvarande läge synes svårframkomlig. Visserligen har kasserörelsens inlåningsverksamhet

även efter krigsutbrottet visat tillfredsställande utveckling,

men ju längre nuvarande krisläge varar, desto starkare torde kraven

på jordbrukets tillgängliga medel bliva från det allmännas sida, varmed

kasserörelsens möjligheter att uppbringa kapital på denna väg naturligen

minskas. Märkas bör vidare, att, i den mån ett ökat kapitaltillflöde vinnes

genom inlåningen, behöver detta i första hand disponeras dels för att i nödtorftig

utsträckning vidmakthålla och utveckla rörelsens kreditgivning, dels

för avbetalningar å den upplåning, som skett hos riksbanken mot säkerhet

av fastighetsinteckningar. Beträffande sistberörda upplåning gäller, att den

tillkom i samband med krisen hösten 1939 och nödvändiggjordes för reglering

av vissa korta lån hos affärsbanker etc., som då uppsades för återbetalning.

Måhända kunde någon ifrågasätta, att man genom en skärpning av redan

gjorda kreditinskränkningar skulle kunna bereda medel även för ett frigörande

av de statsobligationer å 10 milj. kronor, som närmast skola återlämnas.

Styrelsen skulle emellertid anse en dylik väg synnerligen betänklig.

Redan med nuvarande lånemöjligheter kan kasserörelsen endast med stor

nödtorftighet tillgodose sina medlemmars kreditbehov, och ökade restriktioner

på detta område skulle sannolikt leda till de svåraste olägenheter för

rörelsen och dess låntagare.

Vad ovan anförts torde vara tillräckligt för att motivera styrelsens uppfattning,

att föreskriften rörande återställandet av de statsobligationer, som

ställts till styrelsens förfogande för belåning i riksbanken, bör upptagas till

omprövning. Enligt styrelsens förmenande bör en dylik omprövning leda lill

beslut örn visst uppskov med ifrågavarande återställande. Med hänsyn tagen

till att en varaktig lättnad å kapitalmarknaden knappast torde vara att emotse

under den närmaste tiden och till att kasserörelsens behov av ifrågavarande

stöd dels skärpts genom krisen, dels kan beräknas fortbestå tills mera normala

förhållanden åter inträda synes uppskovet hilia avse en tid av åtminstone

5 år.

Fullmäktige i riksgäldskontoret lia förklarat sig icke lia något att erinra

mot föreliggande framställning.

Wilan!) Ull riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 41.

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

DepartemenU
chefen.

Däremot ha fullmäktige i riksbanken ansett den begärda förlängningen av

rätten att disponera över ifrågavarande obligationer böra begränsas till tre

år och endast avse de obligationer å nominellt 10 milj. kronor, vilka skulle

återställas till riksgäldskontoret senast den 30 juni 1941. Denna uppfattning

bar biträtts av bank- och fondinspektionen. I inspektionens yttrande har

gjorts gällande, att en av anledningarna för att icke säga huvudanledningen

till att svårigheter kommit att visa sig för jordbrukskreditkassan att återställa

ifrågavarande obligationer är att finna däri att rörelsen väsentligt ökat

sin primärbelåning och för finansiering av denna anlitat upplåning mot

obligationer. Inspektionen har hållit före att först om under den nya övergångstiden

åtgärder bliva på ett verksamt sätt vidtagna för en begränsning

och nedskärning av primärlångivningen det kan bliva reellt möjligt för jordbrukskreditkassan

att i behörig tid frigöra här avsedda statsobligationer för

deras återställande till riksgäldskontoret.

Här må slutligen nämnas, att styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan

i en den 1 november 1939 dagtecknad skrivelse, under hänvisning till att

krigsutbrottet medfört vissa svårigheter med avseende å kassans kapitalanskaffning,

gjort framställning om ställande av särskilda statsobligationer till

förfogande för belåning hos riksbanken, över vilken framställning utlåtanden

avgivits av bank- och fondinspektionen, fullmäktige i riksgäldskontoret och

fullmäktige i riksbanken. Sedan nyssnämnda framställning avlåtits har, såsom

framgått av det nyss sagda, viss kredit ställts till förfogande i riksbanken

mot säkerhet av fastighetsinteckningar.

Storleken av jordbrukskreditkassans grundfond torde i den nya förordningen

om jordbrukets kreditkassor böra bestämmas till 25 milj. kronor

utan angivande av att fråga är vare sig örn maximibelopp eller minimibelopp.

Mot vad utredningen föreslagit beträffande storleken av centralkassornas

grundfonder har jag intet att erinra.

I motsats till fullmäktige i riksgäldskontoret anser jag icke lämpligt att ur

utredningens förslag utesluta föreskrifterna om procentsatsen för jordbrukskreditkassans

och centralkassornas grundfondsobligationer. För alt likväl en

viss rörelsefrihet skall bliva möjlig härutinnan, tillstyrker jag, att obligationerna

angivas skola löpa med minst 4 procents ränta.

Vad i ett par yttranden anförts om önskvärdheten av att efter hand avveckla

de statliga grundfonderna finner jag åtminstone för närvarande icke

kunna realiseras, så mycket mindre som det visat sig nödvändigt att för jordbrukskreditkassan

utöver grundfonden ställa ytterligare statsobligationer till

förfogande för belåning i riksbanken.

Av sistnämnda obligationer skola enligt 1936 och 1941 års riksdagars beslut

10 milj. kronor återställas före den 1 juli 1942 och återstående 10 milj.

kronor före den 1 juli 1946. Jordbrukskreditkassans styrelse har hemställt

om sådant anstånd med obligationernas återställande att ena hälften av

dem skall återställas före den 1 juli 1946 och andra hälften före den 1 juli

1951. Bank- och fondinspektionen och fullmäktige i riksbanken lia allenast

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

83

lillstyrkt anstånd med återställande av förstnämnda obligationer och som

tid härför föreslagit den 1 juli 1944. För min del finner jag icke hinder böra

möta mot att bevilja jordbrukskredilkassan det anstånd, kassan begärt.

De statliga förvaltningsbidragen.

I en kungörelse den 13 februari 1931 (nr 17) ha föreskrifter meddelats angående

förvaltningsbidrag åt jordbrukets kreditkassor.

Enligt nämnda kungörelse utgår förvaltningsbidrag till jordbrukskreditkassan

för vart och ett av de fem första åren från och med det, då kassan

börjat sin verksamhet (år 1930), med 0.05 procent, för vart och ett av de följande

fem åren med 0.025 procent, för vart och etl av de därpå följande fem

åren med 0.0125 procent samt för vart och ett av de därnäst följande fem

åren med 0.00625 procent av kassans sammanlagda utlåning vid utgången av

det år, för vilket bidraget utgår. Bidraget till centralkassorna utgår med belopp,

motsvarande för varje till centralkassa ansluten jordbrukskassa eller

annan ekonomisk förening 200 kronor för vart och ett av de fem första åren

från och med det, då centralkassan vunnit godkännande, 100 kronor för vart

och ett av de följande fem åren, 50 kronor för vart och ett av de därpå följande

fem åren samt 25 kronor för vart och ett av de därnäst följande fem

åren.

För jordbrukskassa utgår statsbidraget med belopp, motsvarande för medlem

4 kronor för vart och ett av de fem första åren från och med det, då kassan

vunnit godkännande, 2 kronor för vart och ett av de följande lem åren,

1 krona för vart och ett av de därpå följande fem åren samt 50 öre för vart

och ett av de därnäst följande fem åren. Centralkassa eller jordbrukskassa,

som vunnit godkännande från det allmännas sida före den 1 oktober 1930 —

då 1930 års förordning trädde i kraft — får uppbära bidrag enligt nyssnämnda

grunder från och med det år, varunder kassans stadgar bringats att

överensstämma med vad som föreskrives i nämnda förordning, varvid iakttages,

att bidragets storlek bestämmes såsom om godkännande givits det år,

varunder nyss nämnda överensstämmelse åvägabringats.

Utöver förvaltningsbidragen ha anslag anvisats såsom bidrag till bestridandet

av revisionskostnader samt upplysnings- och organisationskostnader.

Utredningen har funnit önskvärt, alt jordbrukskasserörelsen så snart som

möjligt gör sig oberoende av ifrågavarande stöd från statens sida. Enligt vad

utredningen framhållit, torde denna uppfattning delas av rörelsens ledning.

Utredningen har förordat, alt förvaltningsbidrag icke skola utgå till kassor,

som bildas efter den nya författningens ikraftträdande. Beträffande redan bildade

kassor har utredningen erinrat, att enligt de nuvarande reglerna för

förvaltningsbidragen dessa efter hand minskas och försvinna, varigenom statens

stöd åt rörelsen automatiskt reduceras lill beloppet. Utredningen har ansett

sig icke böra framlägga förslag örn indragning av förvaltningsbidragen i

annan omfattning än som följer av nämnda automatiska nedgång. Emellertid

har utredningen utgått från att, allteftersom bidragen minskas till betydelsen,

kassorna skola bliva benägna att avstå från bidragen, så att förslags
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

vis efter år 1945 några ytterligare bidrag icke längre skola behöva utbetalas.

I detta sammanhang har utredningen uttalat sig för att centralkassa icke

tilldelas förvaltningsbidrag för ansluten jordbruksekonomisk förening under

annan förutsättning än att föreningen står i verklig affärsförbindelse med

centralkassan.

Beträffande det anslag, som staten plägat anvisa till jordbrukskreditkassans

revisions-, instruktions- och organisationsverksamhet, har utredningen

funnit sig icke ha anledning att föreslå någon ändring. I detta sammanhang

har utredningen fäst uppmärksamheten på att nämnda kassa årligen lämnar

bidrag till bank- och fondinspektionen för dess tillsyn över jordbrukskasserörelsen.

I flera av de avgivna yttrandena har framhållits önskvärdheten av att det

statliga stödet åt jordbrukskasserörelsen så snart som möjligt avvecklas. Sålunda

har bank- och fondinspektionen ifrågasatt huruvida icke redan nu

vid tillämpningen av bestämmelserna angående förvaltningsbidrag vissa reduceringar

lämpligen borde ske. 1 sådant avseende har inspektionen åberopat

innehållet i en inom ämbetsverket upprättad promemoria. I denna har

bland annat anförts följande:

I anledning av ett uttalande av 1933 års riksdagsrevisorer har numera den

principen kommit till tillämpning, att förvaltningsbidrag till centralkassa för

anslutna ekonomiska föreningar utgår endast dä vederbörande förening under

det år, för vilket bidrag beräknas, stått i verklig affärsförbindelse med vederbörande

centralkassa, antingen genom att till centralkassan hava lämnat medel

för insättning å inlåningsräkning eller genom att hos centralkassan hava

utnyttjat kredit, i båda fallen i någon egentlig omfattning. Genom en år 1936

genomförd ändring i jordbrukskasseförordningen är centralkassa numera berättigad

att å checkräkning mottaga insättningar jämväl av andra än anslutna

jordbrukskassor och ekonomiska föreningar. Eftersom numera en var, ekonomisk

förening eller annan, äger att hos centralkassa verkställa insättning

å bankmässiga räkningar, synes den omständigheten, att ekonomisk förening

har ett mera betydande belopp innestående å sådan räkning, icke böra utgöra

skäl för att centralkassan skall för den ekonomiska föreningen få uppbära

förvaltningsbidrag. Förvaltningsbidrag till centralkassa synes därför böra

utgå, förutom för jordbrukskassor, allenast för sådana ekonomiska föreningar,

vilka under det år, varom fråga är, utnyttjat kredit hos centralkassan i sådan

omfattning, att föreningen på grund därav kan anses hava stått i verklig

affärsförbindelse med centralkassan.

Inom jordbrukskassor förekommer ej sällan, att medlem inträtt med allenast

en eller annan andel och utan att ens till någon del fullgöra den skyldighet

att verkställa inbetalning å tecknad andelsinsats, som i jordbrukskasseförordningen

är stadgad, och i mycket stor utsträckning hava jordbrukskassemedlenimar

försummat att verkställa fullständig inbetalning av insatsbelopp

inom den tid, som berörda förordning angiver. Det måste anses obefogat, att

jordbrukskassa för sådan medlem åtnjuter förvaltningsbidrag, och det ifrågasättes,

huruvida icke detsamma bör gälla beträffande förvaltningsbidrag för

medlem, som efter den medgivna övergångstiden icke till fullo inbetalt insatsbelopp.

Ofta har det vidare visat sig, att jordbrukskassemedlem icke haft

annan förbindelse med sin jordbrukskassa, än att lian anmält sig såsom

medlem och möjligen att han anlitat jordbrukskassans förmedling viel insättning

av medel å bankmässig räkning hos vederbörande centralkassa, en rätt

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41

85

som emellertid står även icke-medlem till bilds. De synpunkter, vilka, enligt

vad förut framhållits, gjorts gällande i fråga örn förvaltningsbidrag lill centralkassa,

borde skäligen komma till tillämpning i fråga örn jordbrukskassa

på så sätt att förvaltningsbidrag till jordbrukskassa ej må utgå för sådan jordbrukskassemedlem,

som icke under det år, varom fråga är, verkligen anlitat

sin jordbrukskassa. I anslutning till vad som anförts beträffande centralkassor,

bör därvid icke tagas i beräkning, att medlem eventuellt anlitat jordbrukskassan

för förmedling av insättning hos vederbörande cenlralkassa.

Inspektionen har hållit före att också frågan örn en avveckling av det stöd,

som staten lämnar jordbrukskreditkassan genom anslag till kassans revisions-,

instruktions- och organisationsverksamhet, borde upptagas lill övervägande.

Länsstyrelsen i Örebro län har ifrågasatt, örn icke såsom förutsättning för

att centralkassa skulle erhålla förvaltningsbidrag för ansluten förening borde

krävas, att föreningen tecknade en viss, ej för lågt tilltagen minimiprocent av

de andelar, med vilka den finge vara delaktig i kassan.

Även statskontoret, sparbanksinspektionen och fullmäktige i riksbanken

ha uttalat sig för en begränsning av det statliga stödet åt jordbrukskasserörelsen.

Beträffande beräkningen av vissa anslag till jordbrukskasserörelsen må

erinras om följande.

För budgetåret 1941/42 ha anvisats dels till Jordbrukets kreditkassor: Revision

av jordbrukskasserörelsen m. m. ett anslag av 53.000 kronor och dels

till Jordbrukets kreditkassor: Förvaltningsbidrag till jordbrukskasserörelsen

ett förslagsanslag av 260,000 kronor.

I skrivelse den 6 september 1941 har styrelsen för svenska jordbrukskreditkassan

bland annat anfört följande:

För budgetåret 1941/42 beräknas kostnaden för den revisions-, instruktionsoch

organisationsverksamhet, som åvilar jordbrukskreditkassan, uppgå till

omkring 120,000 kronor. I denna kostnad ingår ett belopp å 30.000 kronor,

vilket kreditkassan enligt statsmakternas beslut har att inleverera till statsverket

såsom bidrag till bank- och fondinspektionens kostnader för jordbrukskassetillsynen.

Nyss angivna bidrag har bestämts såsom ett provisorium,

enär frågan om grunderna för bidraget i fråga befunnits böra ytterligare prövas

före deras definitiva fastställande. Då fastställda grunder för beräkning

av berörda bidrag för bekostande av bank- och fondinspektionens verksamhet

för budgetåret 1942/43 alltså saknas, anser sig styrelsen tills vidare kunna

antaga, att bidraget även för sagda budgetår kommer att bestämmas till

30,000 kronor. Under denna förutsättning synes även anslaget till revision av

jordbrukskasserörelsen m. m. för budgetåret 1942/43 kunna begränsas till ett

belopp lika med det för innevarande budgetår utgående, d. v. s. 53.000 kronor.

Till grund för den närmare beräkningen av anslagsbehovet för förvaltningsbidrag

till jordbrukskasserörelsen under budgetåret 1942/43 böra läggas

förhållandena vid 1942 års utgång. På grund härav kan det erforderliga

beloppet icke för närvarande med säkerhet fixeras, varför beräkningen lämpligen

torde få byggas på nu tillgängliga siffror beträffande de för anslagets

storlek bestämmande förhållandena. Beträffande de anslutna andra ekonomiska

föreningarna beräknas förvaltningsbidrag endast för de föreningar,

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

Departements
chefen.

sorn hava affärer av viss art och omfattning med vederbörande centralkassa.

Med angivna utgångspunkter skulle förvaltningsbidraget utgöra:

för Svenska Jordbrukskreditkassan:

0.0125 % å en utlåning av 24 milj. kronor ............ kronor 3,000

för centralkassorna:

50 kronor för en var av 595 jordbrukskassor och 120 andra

föreningar ..................................... » 35,750

100 kronor för en var av 145 jordbrukskassor och 5 andra

föreningar ...................................... » 15,000

för jordbrukskassorna:

1 krona för c:a 61,000 medlemmar .................. » 61,000

2 kronor » » 46,000 » .................. » 92,000

4 » » » 2,000 » .................. »_8,000

eller tillsammans kronor 214,750.

Anslaget till förvaltningsbidrag har jordbrukskreditkassans styrelse i enlighet

härmed ansett böra upptagas till 215,000 kronor.

I enlighet med utredningens förslag torde förvaltningsbidrag icke böra

utgå till kassor, som bildas efter ikraftträdandet av den nya jordbrukskasseförfattningen.

Jag delar även utredningens mening därutinnan att statsbidrag

snart nog helt skola kunna avvaras av kasserörelsen. Det kan anses ligga i

rörelsens eget intresse att i detta hänseende göra sig oberoende av statens

stöd. I avbidan härpå anser jag icke tillräckliga skäl finnas att nu, såsom

bank- och fondinspektionen föreslagit, vidtaga särskilda inskränkningar i

fråga örn bidragsgrunderna.

Vid beräkningen i årets statsverksproposition av inkomsterna för budgetåret

1942/43 har förutsatts, att jordbrukskasserörelsens bidrag till kostnaderna

för jordbrukskassetillsynen för nämnda budgetår skall uttagas med ett

från 30,000 till 35,000 kronor förhöjt belopp. Anslaget till revision av jordbrukskasserörelsen

m. m. torde oavsett denna höjning böra bibehållas vid

nuvarande belopp av 53,000 kronor.

I anslutning till de anslagsberäkningar, som verkställts av styrelsen för

jordbrukskreditkassan, torde till förvaltningsbidrag till jordbrukskasserörelsen

för budgetåret 1942/43 böra upptagas ett förslagsanslag av 215,000 kronor.

Statistiken över jordbrukskasserörelsen.

Enligt 1930 års förordning åligger det centralkassa och jordbrukskassa

att årligen avgiva statistiska uppgifter i enlighet med de föreskrifter, Kungl.

Maj:t kan finna gott meddela.

De statistiska sammanställningar, som statistiska centralbyrån utarbetar

på grundval av sålunda avgivna uppgifter, har utredningen — bland annat

med hänsyn till att sammanställningarna icke kunde färdigställas förr
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj.ts proposition nr 41.

87

än lång tid efie!- det år de gälla — icke ansett i värde svara mot de kostnader,

som de medförde, och det arbete, som de förorsakade rörelsen. Det

syntes tillräckligt, att uppgifter i vissa hänseenden, såsom redan skedde, sammanställdes

hos jordbrukskreditkassan och att bank- och fondinspektionen

ägde befogenhet att infordra översikter över kassorna.

Statistiska centralbyrån har med anledning av förevarande förslag bland

annat anfört följande:

Till centralbyrån inkommande primäruppgifter från kassorna ha granskats

och bearbetats inom ämbetsverket, varefter ett preliminärt sammandrag

årligen plägat offentliggöras i Statistisk årsbok. Offentliggörandet har skett

ungefär IV2 år efter det kalenderår, som uppgifterna avse. En mera ingående

redogörelse för kassornas verksamhet har senast utarbetats för åren 1924—

1937, vilken offentliggjordes i Statistiska meddelanden år 1939. Att publicerandet

av resultaten av denna statistik skett i nämnda mera begränsade omfattning

och icke genom årliga redogörelser, som annars är vanligt, har närmast

berott på sparsamhetsskäl. Någon önskan om att offentliggörandet av

statistiken skulle ske på annat än det hittills vanliga sättet har, så vitt det

är centralbyrån bekant, icke framställts från något håll, i vilket fall hänsyn

givetvis skulle tagits därtill från centralbyråns sida.

Även med bibehållande av nu gällande system för ifrågavarande statistiska

uppgifters avgivande, torde något hinder icke möta från ämbetsverkets

sida att publicera årliga redogörelser för jordbrukskassornas verksamhet

inom ganska kort tid efter resp. kalenderårs utgång. Detta torde kunna ske

senast inom 15 månader därefter. I detta sammanhang vill centralbyrån

framhålla, att, huru viktigt det än är att statistiska utredningar färdigställas

i god tid för praktiska syftens tillgodoseende, statistiken dock även i annat

avseende kan vara till gagn. Statistiska uppgifter komma nämligen först då

till sin fulla nytta, då de föreligga för en längre tidrymd, varigenom utvecklingen

kan på längre sikt belysas för de samhällsföreteelser, som behandlas.

Genom den här ifrågavarande statistiken har det sålunda varit möjligt att

i stort sett följa utvecklingen och förändringarna i fråga örn jordbrukskreditkasserörelsen

alltsedan kassornas tillkomst eller från och med år 1916.

Skulle det emellertid av andra än bär ovan senast avhandlade skäl —

tiden för statistikens färdigställande — numera anses obehövligt att göra

sådana statistiska sammanställningar rörande här avsedda verksamhet, som

verkställts av centralbyrån alltsedan år 1916, vill ämbetsverket för sin del

icke motsätta sig, alt ifrågavarande statistik upphör. Efter jordbrukskreditkassans

tillkomst år 1930 har i viss mån inträtt ett förändrat läge, och de

statistiska uppgifter, som där numera pläga sammanställas, anses av jordbrukskasseutredningen

vara tillräckliga, ehuru de icke äro av samma omfattning,

som de för närvarande till centralbyrån avgivna. Skulle beslut om

den nuvarande statistikens upphörande komma att fattas redan under loppet

av innevarande år, torde alltså centralbyråns befattning med denna statistik

böra upphöra i fråga örn primärmaterialet för år 1941, medan däremot

motsvarande material för år 1940 bör avgivas till centralbyrån och bearbetas

i hittills gällande ordning.

Då jordbrukskreditkassan under alla förhållanden är i behov av fortlöpande

uppgifter beträffande rörelsen vid de olika kassorna, synes del 111ig

naturligt, alt erforderliga sammanställningar över verksamheten i fortsätt
-

Departements.

chefen.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

Departements
chefen.

ningen utföras av jordbrukskreditkassan. Statistiska centralbyråns befattning

härmed torde således böra upphöra. Det statistiska materialet för år

1941 torde emellertid böra av centralbyrån bearbetas i vanlig ordning.

De nya bestämmelsernas ikraftträdande.

I fråga om de nya bestämmelsernas ikraftträdande har utredningen anfört

följande:

Därest utredningens förslag till nya bestämmelser för jordbrukskasserörelsen

föreläggas 1941 års riksdag och bliva antagna, torde bestämmelserna

kunna träda i kraft redan den 1 juli 1941. För att desamma skola bliva tilllämpliga

å kassorna erfordras emellertid även, att dessas stadgar ändras till

överensstämmelse med de nya föreskrifterna. Enligt lagen om ekonomiska

föreningar gäller såsom villkor för giltigt beslut örn ändring i sådan förenings

stadgar, att samtliga röstberättigade förenat sig örn beslutet eller detta

fattas å två på varandra följande föreningssammanträden, varav minst ett

ordinarie, och å det sammanträde, som sist hållits, biträtts av en kvalificerad

majoritet av de röstande. Antagligen bör det i regel icke möta svårigheter

för centralkassorna och måhända ej heller för många av jordbrukskassorna

att tämligen snart efter de nya bestämmelsernas utfärdande erhålla sina

medlemmars godkännande av därav påkallade stadgeändringar, så att dessa

kunna bliva tillämpliga redan kort efter den 1 juli 1941. Under alla förhållanden

skola desamma före den 1 juli 1942 underställas vederbörande länsstyrelser

eller, såvitt gäller centralkassor, Kungl. Maj:t. Till förhindrande av

olägenheter, för den händelse i något fall godkännande av de nya stadgarna

skulle finnas icke kunna meddelas på grund av någon förelupen felaktighet,

har en bestämmelse upptagits om rätt för Kungl. Majit att beträffande särskild

kassa meddela utsträckning av den föreskrivna tiden.

De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli 1942. Härav

följer, att de övergångsanordningar, som erfordras i olika hänseenden, genomgående

böra förskjutas ett år i förhållande lill vad utredningen föreslagit.

I anslutning till vad i det föregående anförts hava, på grundval av utredningens

förslag, inom jordbruksdepartementet utarbetats förslag till dels lag

örn ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 juni 1936 (nr 373) med vissa bestämmelser

örn centralkassor för jordbrukskredit — enligt vilket förslag ur

lagen uteslutas föreskrifterna örn att jordbrukskasserörelsen har att bereda

driftkredit åt idkare av mindre jordbruk — dels förslag till förordning örn

jordbrukets kreditkassor, dels ock förslag till förordning angående ändrad

lydelse av 35 § förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) örn erkända sjukkassor.

Förslagen, vilka torde få såsom bilagor1 fogas till statsrådsprotokollet,

böra föreläggas riksdagen för antagande, förstnämnda förslag dock först

efler det lagrådets utlåtande däröver enligt § 87 regeringsformen inhämtats.

1 Dessa bilagor, vilka äro likalydande med de vid propositionen fogade författningsförslagen,

ha här uteslutits.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

89

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över det inom

jordbruksdepartementet utarbetade förslaget till lag om ändrad lydelse av

1 § lagen den 26 juni 1936 (nr 373) med vissa bestämmelser om centralkassor

för jordbrukskredit måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamål inhämtas genom utdrag av detta protokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Gustav T. Roupe.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 41.

7

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

Utdrag ao protokollet, hållet i Kungl. Maj-.ts lagråd den 2 februari

1942.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,

regeringsrådet Lundevall,

justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 29 januari 1942 tillhandakommet utdrag av protokoll

över jordbruksärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den

16 januari 1942, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 juni 1936

(nr 373) med vissa bestämmelser örn centralkassor för jordbrukskredit.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen Y. A. R. Ericsson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

91

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6

februari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter:

Den 16 januari 1942 anmälde jag för Kungl. Maj:t vissa frågor beträffande

jordbrukskasserörelsen, däribland ett inom jordbruksdepartementet utarbetat

förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 juni 1936 (nr 373) med

vissa bestämmelser om centralkassor för jordbrukskredit jämte tvenne därmed

sammanhängande, inom departementet upprättade författningsförslag.

Härvid förordade jag, att lagrådets yttrande skulle inhämtas över lagförslaget

i fråga.

Lagförslaget har av lagrådet enligt utlåtande den 2 februari 1942 lämnats

utan erinran.

Under åberopande av vad jag förut i skilda hänseenden anfört hemställer

jag,

dels att omförmälda inom jordbruksdepartementet utarbetade

tre författningsförslag — förslaget till lag om ändrad lydelse

av 1 § lagen den 26 juni 1936 (nr 373) med vissa bestämmelser

om centralkassor för jordbrukskredit jämlikt §

87 regeringsformen — måtte genom proposition föreläggas

riksdagen lill antagande,

dels ock att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1) medgiva, att tiden för återställandet till riksgäldskontoret

av de svenska statens obligationer till nominellt belopp

av sammanlagt 20,000,000 kronor, vilka enligt riksdagens

medgivande överlämnats till svenska jordbrukskredilkassan

för pantförskrivning såsom säkerhet för lån hos riksbanken,

må utsträckas beträffande hälften av obligationerna till den

1 juli 1946 och beträffande återstående hälften till den 1 juli

1951;

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

2) för budgetåret 1942/43 å driftbudgeten under nionde

huvudtiteln anvisa

ej mindre till Jordbrukets kreditkassor: Revision av jord
brukskasserörelsen

m. m. ett anslag av......kronor 53,000;

än även till Jordbrukets kreditkassor: Förvaltning sbidrag

till jordbrukskasserörelsen ett förslagsanslag

av .................................... kronor 215,000.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Benno Gårdsten.

417686. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.

Doktrin (1)

  1. Eivind Torp, Högsta tillåtna renantal - Ekologiska och rättsliga aspekter på renskötsel, FT 2005 nr 3 s. 341, på s. 344 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

7 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (6)

6 kopplingar.

  1. BU 1942:54 Memorial angående ersättning åt biträden, anlitade av bankoutskottet vid behandling av vissa ärenden. Bankoutskottet har under innevarande riksdag anlitat biträ s. 1 i texten
  2. Rskr. 1942:229 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 juni 1936 s. 3 i texten
  3. Rskr. 1942:215 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 juni 1936 a1 i texten
  4. BevU 1942:21 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 a14 i texten
  5. BU 1942:41 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 juni 1936 s. 1 i texten

Visa alla 6

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 2005 s. 341 Eivind Torp, Högsta tillåtna renantal - Ekologiska och rättsliga aspekter på renskötsel s. 344 i texten