Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag till nykterhetsvården

1944-04-14 · 34 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:259, Angående vissa anslag till nykterhetsvården

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 259

1

Nr 259.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående vissa anslag till

nykterhetsvården; given Stockholms slott den 14 april

1944.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

Axel Rubbestad.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholm slott den 14 april

1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson,

Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför föredraganden,

statsrådet Rubbestad, följande.

I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, p. 66, 71 och 72) upptogos

vissa anslag till nykterhetsvården, nämligen anslagen till bidrag till

anordnande av erkända alkoholistanstalter, till länsnykterhetsnämnderna och

till främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m., med allenast

preliminärt beräknade belopp i avbidan på en närmare prövning i samband

med de förslag, som nykterhelsntredningen väntades framlägga. Det förstnämnda

anslaget, vartill motsvarighet saknas å innevarande budgetårs riksllihang

till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 259. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

stat, upptogs därvid med ett runt belopp av 100 000 kronor, medan de två

senare anslagen upptogos till belopp motsvarande de å riksstaten för löpande

budgetår anvisade anslagsbeloppen, eller med 136 000 och 142 000 kronor.

Jag anhåller nu att till slutlig behandling få upptaga berörda anslagsfrågor

och i samband därmed anmäla nykterhetsutredningens förslag rörande

alkoholistvården och nykterhetsnämndsverksamheten.

Nykterhetsafred ningens förslag rörande alkoholistvård en ni. lin

De jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 april 1943 inom finansdepartementet

tillkallade sakkunniga för utredning angående orsakerna till

försämringen i nykterhetstillståndet1 lia den 7 februari 1944 avlämnat betänkande

angående nykterhetstillståndet under krigsåren (SOU 1944:3). De

sakkunnigas huvuduppgift var att klarlägga orsakerna till den under krigsåren

inträdda ökningen av spritmissbruket. Till fullgörande av detta uppdrag

ha de framlagt en ingående statistisk-sociologisk utredning, som med bilagor

omfattar större delen av betänkandet. Mot bakgrunden av denna utredning

ha de sakkunniga därjämte framlagt ett flertal förslag till åtgärder för

motverkande av den inträdda försämringen i nykterhetstillståndet.

Utredningen har varit föremål för sedvanlig remissbehandling. Yttranden

över betänkandet i dess helhet ha avgivits av socialstyrelsen, kontrollstyrelsen,

samtliga länsstyrelser och länsnykterhetsnämnder. Därjämte ha yttranden

över speciella kapitel avgivits av rikets hovrätter, justitiekanslern, statspolisintendenten,

medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen, styrelserna för vissa

alkoholistanstalter och några kommunala nykterhetsnämnder. Vidare ha

olika enskilda sammanslutningar avgivit yttranden över betänkandet i dess

helhet eller vissa delar därav.

I detta sammanhang ifrågakommer icke att lämna en redogörelse varken

för de huvudsakliga resultaten av orsaksutredningen eller för de sakkunnigas

förslag i olika hänseenden. Här skall i korthet endast återgivas några av

utredningens uppgifter rörande alkoholismens utveckling under krigsåren

och nuvarande utbredning samt i anslutning därtill lämnas en redogörelse

för förslagen på alkoholistvårdens område m. m.

Utredning rörande alkoholismen. De sakkunniga ha ägnat uppmärksamhet

åt alkoholisternas andel i det offentliga fglleriet och funnit, att det antal

fylleriförseelser, som begåtts av alkoholister, under krigsåren ökat i åtminstone

samma takt som totalantalet fylleriförseelser i vissa undersökta städer.

Såsom alkoholister ha därvid ansetts personer, som anmälts för nykterhetsnämnd

och beträffande vilka nämnden funnit skäl föreligga till åtgärd enligt

alkoholistlagen. Utredningen har härom bland annat anfört följande.

Från nykterhetsnämnderna i några städer, nämligen Uppsala, Jönköping,

Kristianstad, Malmö, Härnösand och Östersund, har inhämtats, huru många

1 De sakkunniga ha varit professorn vid Uppsala universitet G. Dahlberg, byråchefen i finansdepartementet

O. H. Klackenberg och generallotsdirektören T. P. J. Petersson, tillika ordförande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 259 ■->

fylleriförseelser åren 1938 och 1942 begåtts av män, som före fylleriförseelsen

varit föremål för åtgärd från nykterhetsnämnds sida, ävensom antalet

fylleriförseelser under samma år av män, som efter fylleriförseelse blivit föremål

för dylik åtgärd. Dessa uppgifter sammanställas i följande tabell med

totala antalet fylleriförseelser i dessa städer under samma tid. Därvid har

skilts mellan män över och under 25 år. Anledningen till denna uppdelning

är, att av männen under 25 år något större antal ännu ej hunnit bli omhändertagna

för alkoholism, varför alkoholisternas andel av fylleriförseelserna

måste bli väsentligt större i åldersgruppen över 25 år.

Ålder,

år

Summa

fylleri- förseelser

= N

därav

begångna

av män, anmälda för

nykterhetsnämnd

före förseelsen

efter förseelsen

före + efter

antal

< av N

antal

| % av N

antal

* av N

Förseelser är

193S:

Under 25 ...

207

24

11-6

46

22*2

70

338

över 25 ...

983

293

29-8

176

i 17-9

469

47-7

Summa

1190

317

20-6

222

IS''7

539

453

Förseelser år

1942:

Under 25 .. .

329

49

14-9

56

17-0

105

31-9

Över 25 ...

1 311

433

33''o

130

9''9

563

4''2''9

Summa

toto

4S2

29-4

186

11''3

ees

40 7

Av fylleriförseelserna i ifrågavarande städer har under båda åren, såsom

av tabellen framgår, en mycket stor del fallit på alkoholisterna. I åldersgruppen

under 25 år har sålunda en tredjedel och i åldersgruppen över 25 år mer

än 40 procent av fylleriförseelserna fallit på alkoholister. Härtill komma alla

de, som ännu icke hunnit fästa nykterhetsnämndens uppmärksamhet på sig,

men som så småningom bli föremål för dess åtgärd.

Den andel av fylleriförseelserna, som faller på personer, vilka före fylleriförseelsen

varit föremål för nykterhetsvårdande åtgärd, har från år 1938 till

år 1942 stigit något, nämligen från 26,6 till 29,4 procent. På grund av materialets

ringa storlek motiverar emellertid denna ökning icke slutsatsen, att

ifrågavarande kategoris andel i fylleriförseelserna i verkligheten ökat. Den

högre andelen för dem, som efter en år 1938 begången fylleriförseelse blivit

föremål för nykterhetsnämnds åtgärd, i förhållande till motsvarande andel

för dem, som begått fylleriförseelser år 1942, betingas helt enkelt av den

längre tid, som för de förstnämnda förflutit efter nykterhetsnämndens åtgärd.

Material, som erhållits genom en speciell undersökning beträffande fylleriförseelserna

i Stockholm under åren 1938 och 1942 utvisar, att under båda

dessa år 32 procent av fylleriförseelserna begåtts av personer, som före respektive

års utgång blivit föremål för åtgärd av nykterhetsnämnden.

För att erhålla en belysning av förhållandena på landsbygden har utredningen

genom länsnykterhetsnämnderna inhämtat uppgifter från nykterhetsnämnderna

i Stockholms, Värmlands och Västernorrlands län rörande det

antal fylleriförseelser, som år 1942 begåtts av alkoholister. Dessa uppgifter

utvisa, att i Stockholms län nära 12 och i Värmlands län något mer än 10

procent av fylleriförseelserna begåtts av alkoholister, medan motsvarande

siffra för Västernorrlands län är betydligt högre, nämligen närmare 24 procent.

Den högre nivån för sistnämnda län sammanhänger med alt där åtgärder

vidtagits speciellt mot yngre alkoholister, sedan dessa gjort sig skyldiga till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 259.

fylleri. Vid bedömandet av de relativt låga siffrorna för alkoholisternas andel

i fylleriförseelserna i de berörda tre länen måste ihågkommas, att alkoholister

på landsbygden i förhållandevis liten utsträckning hittills blivit föremål

för åtgärder.

Det antal personer, som begått mer än en fylleriförseelse under ett och

samma år, har enligt utredningen ökat från förkrigsåren till år 1942 i nästan

samma omfattning som hela antalet fyllerister. Krigsårens fylleriökning, som

för riket i dess helhet innebär att totalantalet fylleriförseelser ökat från i genomsnitt

30 600 under åren 1934/38 till över 42 600 år 1942, har sålunda icke

varit begränsad till en ökning av de enstaka förseelserna eller till förseelser

av mera oskyldig karaktär. Härom har bland annat anförts följande.

En översikt över förändringarna i antalet män med en, två, tre etc. fylleriförseelser

under vart och ett av krigsåren och femårsperioden 1934/38

samt förändringarna i den relativa storleken av dessa grupper, uttryckt i

procent av hela antalet för fylleri dömda män, lämnas i följande tabell.

Antal förseelser

Absoluta

t a I

I %

av samtliga sakfällda

män

1939

1940

1941

1912

1934/38

(i genom- snitt)

1939

1940

1941

1942

1934/38

(i genom- snitt)

1 förseelse .........

22 791

22 775

24 265

27 588

21255

86-8

86-7

87-5

86-5

86-1

2 förseelser ........

2 500

2 527

2615

3189

2 419

9-5

9''fi

9-4

lo-o

9-8

3 » ........

643

602

564

755

606

2-5

2-3

2-0

2-4

2-4

4 > ........

196

189

170

198

211

0-7

0-7

0-6

0-6

0''9

5 > ........

84

91

68

86

101

0-3

0''4

0-3

0-3

0-4

6-10» ........

52

76

48

66

91

0-2

03

0-2

0''2

0-4

11 el. fl. förseelser..

3

5

3

5

12

—

—

—

—

Samtliga män

26 269

26265

27 733

31887

24 695

100

100

100

100

100

Siffrorna i tabellen, som äro av intresse för bedömande av karaktären

hos fylleriet under krigsåren, ge vid handen, att några större förskjutningar

i relationerna mellan antalet engångsfyllerister och antalet flergångsfyllerister

icke inträtt sedan förkrigsperioden. Krigsårens starka ökning av fylleriförförseelserna

har icke begränsat sig till en ökning av de mera enstaka fylleriförseelserna.

Under åren 1934/38 utgjorde de män, som sakfälldes för endast

en förseelse, i genomsnitt 86,1 procent av samtliga sakfälla män. Under

krigsåren har motsvarande siffra rört sig mellan högst 86,8 och lägst 86,5

procent utom under år 1941, då den utgjorde 87,5 procent. År 1942 förelåg

siffran 86,5 procent.

Flergångsfylleristerna, betraktade såsom en gemensam grupp, lia sålunda

från förkrigsperioden till år 1942 ökat nästan lika mycket som totala

antalet fyllerister. Däremot har inom denna gemensamma grupp inträffat

vissa förskjutningar. Bland flergångsfylleristerna utgjorde den största gruppen,

män med två förseelser, en större andel av samtliga år 1942 än under

förkrigsperioden, medan grupperna med fyra eller flera förseelser något

minskat i förhållande till genomsnittet för åren 1934/38. En påtaglig nedgång

av sistnämnda grupper ägde rum år 1941 sannolikt till följd av krisrestriktionerna

i oktober 1941, genom vilka rätten till efterhandsinköp tills

vidare avskaffades, och indragningen av jullitern i december samma år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 259. 0

Utredningen har vidare belyst riskerna för alkoholism. Riskberäkningarna

ha grundats på uppgifter, som införskaffats från nykterhetsnämnderna dels

i rikets städer, dels ock i landsbygdskommunerna inom Stockholms, Värmlands

och Västernorrlands län, avseende antalet personer i olika åldrar,

som under åren 1938 och 1942 blivit föremål för åtgärder enligt alkoholistlagen.

De för dessa år beräknade risksiffrorna innebära enligt utredningen,

att år 1938 ej fullt var tionde och år 1942 något mer än var tionde manlig

stadsbo under loppet av sitt liv skulle bli föremål för åtgärd av nykterhetsnämnd

på grund av alkoholism. Av beräkningsresultaten, som i sin helhet

redovisas i en särskild, av professorn G. Dahlberg utarbetad bilaga till betänkandet,

må här endast nämnas följande.

Siffrorna å den beräknade sammanlagda risken för män att vid 50 respektive

65 år ha blivit föremål för åtgärd av nykterhetsnämnd framgå av följande

tabell. (Med sammanlagd risk för en person att vid viss ålder ha blivit

föremål för åtgärd av nykterhetsnämnd avses risken för en nu minderårig

person att, därest han lever till den angivna åldern och årsriskema för olika

åldersklasser hålla sig konstanta, ha blivit föremål för sådan åtgärd.)

.Beräknad sammanlagd risk i %o att ha blivit föremål

för åtgärd av nykterhetsnämnd vid

50 år

65 år

1938:

1942

1938

1942

Städer.

76-4

84-0

109 2

109-5

65-9

109-6

86-6

145-6

Småstäder....................

43-8

62-4

65''8

85-7

Samtliga städer

67-8

90-4

949

118-8

Landskommuner.

10-9

40-7

14-2

52-8

8-5

505

10-3

58-1

Västernorrlands » ..........

23-8

38-4

32 6

45-3

Den sammanlagda risken vid 50-årsåldern har, såsom av tabellen framgår,

ökat från år 1938 till år 1942 både för samtliga grupper städer och

för landskommunerna, ökningen har varit minst för storstäderna. I dessa

har den sammanlagda risken vid 65-årsåldern varit oförändrad under de

båda åren och uppgått till 11 procent. Inom storstadsgruppen har ifrågavarande

risksiffra varit densamma under båda åren för Stockholm, nämligen

9 procent. För Göteborg har en ökning framträtt från 14 procent år

1938 till 18 procent år 1942. Denna ökning torde betingas av det förhållandet,

alt nykterhetsnämnden där på senare tid i större utsträckning än

tidigare ingripit mot yngre personer. I de medelstora städerna har risken

vid båda åldersgränserna ökat starkt, nämligen från 6,6 lill 11 procent vid

50-årsåldern och från 8,7 till 14,6 procent vid 65-årsåldern, medan förskjutningen

för småstädernas del varit måttlig. För landskommunerna ligga risksiffrorna

på en betydligt lägre nivå än i städerna, men ökningen mellan de

båda jämförda åren har varit synnerligen stark.

Den ökning av riskerna för alkoholism från år 1938 till år 1942, varpå

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

dessa siffror synas tyda, har utredningen dock ansett vara delvis skenbar. I

vart fall för landsbygdens del sammanhänger stegringen av siffrorna väsentligen

med den förbättring av nykterhetsnämndernas verksamhet, som betingats

främst av länsnykterhetsnämndsorganisationens tillkomst. Även den

starka uppgång i beläggningen på statliga och enskilda alkoholistanstalter,

som inträffat under senare delen av år 1942 och fortsatt under år 1943,

anser utredningen till en del ha samma förklaring.

Förslag till åtgärder. Vid övervägande av de åtgärder, som i dagens läge

kunde erfordras för vinnande av ett bättre nykterhetstillstånd, har utredningen

mot bakgrunden av de sålunda konstaterade förhållandena ansett

en effektivisering av åtgärderna mot de mer eller mindre kroniska alkoholmissbrukarna

påkallad. Utredningen har därvid framlagt förslag dels

örn en utvidgning av gällande alkoholistlag, dels örn vissa nya former för

vården av alkoholister, dels ock om vissa åtgärder för effektivisering av

nykterhetsnämndsverksamheten.

De föreslagna ändringarna av alkoholistlagen avse främst att möjliggöra en

mera effektiv nykterhetsvård beträffande ungdomliga alkoholmissbrukare.

Utredningen 1 öreslår sålunda, att såsom en indikation för åtgärder enligt alkoholistlagen

i avseende å person under 25 år, som är hemfallen åt alkoholmissbruk,

skall gälla, att han dömts till ansvar för fylleri en gång. Beträffande personer

under 25 år, som icke äro hemfallna åt alkoholmissbruk, men som

dömts för fylleri eller eljest använt alkoholdrycker till uppenbar skada för sig

eller annan, förordar utredningen, att de i alkoholistlagen angivna förebyggande

åtgärderna må vidtagas för vederbörandes återförande till ett nyktert

och ordentligt liv. Genom denna föreskrift har åsyftats att ge formellt stöd åt

en av vissa nykterhetsnämnder med framgång tillämpad praxis att på ett tidigt

stadium taga itu med unga fyllerister och hjälpa dem till rätta utan användande

av tvångsåtgärder. Behovet av vidgade övervakningsmöjligheter särskilt

i fråga om unga alkoholmissbrukare har utredningen motiverat med hänvisning

till ungdomsfylleriets utveckling och bland annat framhållit följande.

De bristande möjligheterna för nykterhetsnämndema att enligt alkoholistlagen

övervaka unga alkoholmissbrukare framstå såsom särskilt allvarliga

mot bakgrunden av den utveckling ungdomsfylleriet tagit. Fyllerifrekvensen

i åldrarna 15—20 år har, relativt sett, ökat tre gånger starkare än fyllerifrekvensen

bland övriga åldersgrupper av män. Beträffande de unga medför

alkoholmissbruk ock särskilda vådor. Det kan påskynda framträdandet av

social missanpassning i form av vanart eller kriminalitet. Men även där så ej

är fallet, kan missbruket av rusdrycker för de unga medföra risker för deras

fortsatta sociala utveckling. Det framstår såsom angeläget, att de nykterhetsvårdande

myndigheterna erhålla möjlighet att ingripa mot de unga alkoholmissbrukarna

jämväl innan deras förhållanden blivit på svårare sätt snedvridna

och innan dryckesvanorna blivit inrotade.

Utredningen föreslår vidare, att olovlig befattning med rusdrycker skall i

alkoholistlagen upptagas såsom en indikation för åtgärder enligt lagen. Smugglare,

hembrännare och s. k. langare äro enligt utredningen ej sällan hemfallna

åt alkoholmissbruk, och den samhällsskada, som de åstadkomma genom

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj-.ts proposition nr 259.

att tillhandahålla rusdrycker åt andra kroniska missbrukare m. fl., torde

vara minst lika allvarlig som de samhällsskador, vilka angivas med vissa av

de nuvarande indikationerna, exempelvis förande av ett för andra grovt störande

levnadssätt.

Utredningens förslag beträffande formerna för alkoholistvården avse dels

en förkortning av tiderna för internering å alkoholistanstalt, dels prövning av

en alternativ vårdform, nämligen inackordering hos lämplig familj på landsbygden.

I båda fallen har åsyftats behandling av mindre svårartade fall.

Systemet med korttidsinternering bör enligt utredningens mening helst prövas

på en särskild anstalt. Utredningen betonar i samband därmed vikten av att

gällande bidrags grunder för anordnande av erkända alkoholistanstalter så föibättras,

att bidragen någotsånär svara mot nuvarande höga byggnadskostnader.

De av utredningen föreslagna åtgärderna för effektivisering av nykterhetsnämndsverksamheten

innefatta dels en vidgning av statens bidiag till främjande

av de kommunala nykterhetsnämndernas verksamhet, dels en utbyggnad

av länsnykterhetsnämnderna. I fråga om bidragen till de kommunala nämnderna

föreslår utredningen, att det nuvarande anslaget för främjande av deras

verksamhet skall höjas och att möjlighet skall öppnas att lämna särskilda

bidrag för övervakning av alkoholister.

Den utbredning, som det grova alkoholmissbruket enligt det av nykterhetsutredningen

framlagda materialet nått, är enligt min mening ägnad att

ingiva viss oro. Även örn läget till en del är betingat av krigsårens onormala

förhållanden, synes man dock icke kunna underlåta att överväga olika åtgärder

till motverkande av den inträdda försämringen. Samhällets åtgärder

för övervakning och omhändertagande av de grova alkoholmissbrukarna

ha givetvis därvidlag endast en begränsad räckvidd och förslå uppenbarligen

icke såsom de enda nykterhetspolitiska hjälpmedlen. En allmän enighet

synes emellertid råda om behovet och önskvärdheten av en effektivisering

inom detta avsnitt av nykterhetsvården.

De förslag, som av nykterhetsutredningen framlagts på detta område, ha i

stort sett tillstyrkts av remissmyndigheterna. Beträffande den föreslagna utvidgningen

av alkoholistlagens tillämplighetsområde har dock i vissa avseenden

yppats tvekan, och några myndigheter ha avstyrkt förslaget örn upptagande

i alkoholisllagen av en fylleriförseelse såsom indikation för tvångsåtgärder

beträffande åt alkoholmissbruk hemfallna personer under 25 år. Vid remissbehandlingen

lia även framlagts förslag om ytterligare ändringar i alkoholistlagen.

En prövning av de ifrågasatta olika lagändringarna, vilka lämpligen

böra upptagas till behandling i ett sammanhang, skulle emellertid draga ut

på liden. Då förslag i ämnet dessutom förutsätter remiss till lagrådet, har jag

av tidsskäl icke ansett lämpligt att söka för årets riksdag framlägga förslag

till ändringar i alkoholistlagen. En effektivisering av nykterhetsvården synes

dock även utan sådana lagändringar möjlig.

Före
draganden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 259.

Bland de ifrågasatta lagändringarna torde förslaget att alkoholistlagens

förebyggande åtgärder skola bli tillämpliga på personer under 25 år, som

använt alkohol till uppenbar skada för sig eller annan, oavsett örn de kunna

anses hemfallna åt alkoholmissbruk eller ej, vara viktigast för nykterhetsvården.

Då detta förslag icke nu kommer att genomföras, finner jag emellertid

angeläget att understryka, att nykterhetsnämndernas åligganden enligt

3 § alkoholistlagen få anses innefatta befogenhet för dem att i viss omfattning

vidtaga lindriga förebyggande åtgärder också mot sådana alkoholmissbrukare,

som icke falla under 1 § i lagen. Nämnderna kunna exempelvis uppdraga

åt ordföranden, annan ledamot eller tjänsteman att kalla unga personer,

som begått fylleriförseelser, till nämnden för allvarliga samtal rörande

riskerna av fortsatt missbruk. Även utan den ifrågasatta lagändringen böra

salunda nykterhetsnämnderna i någon mån kunna utöva påverkan i gynnsam

riktning pa sådana unga alkoholmissbrukare, som icke kunna göras till

föremål för tvångsåtgärder enligt lagen. Ett dylikt förfarande har ock på sina

håll tillämpats av nykterhetsnämnder och visat gynnsamma resultat.

Vad beträffar nykterhetsutredningens övriga förslag på förevarande område

upptager jag dessa till behandling i det följande i samband med anmälan

av anslagsäskandena för nästa budgetår till bidrag till anordnande av erkända

alkoholistanstalter, till länsnykterhetsnämnderna och till främjande av nykterhetsnämndernas

verksamhet m. m. Vid prövning av medelsbehovet för nykterhetsnämndsverksamheten

har jag ansett mig böra i betydande utsträckning

biträda nykterhetsutredningens förslag örn ökad medelstilldelning. De stegrade

utgifterna a budgeten för dessa ändamål böra därvid vägas mot de mycket

betydande kostnadsökningar, som en effektiv skärpning av den individuella

kontrollen över rikets omkring 1 600 000 motboksägare skulle förutsätta. Det

må erinras om att antalet befattningshavare vid systembolagens motboksavdelningar,

som i oktober 1939 uppgick till 514, i mitten av år 1942 nedgått till

417, främst genom att personal, som blivit disponibel genom konsumtionsnedgången

efter den stora spritskattehöjningen på hösten 1939, tagits i anspråk för

arbetsuppgifter hos vissa kristidsstyrelser. Vid tillstyrkan av de föreslagna anslagsökningarna

har jag ansett mig kumla utgå ifrån att effekten i nykterhetsavseende

av de därmed avsedda åtgärderna blir större än effekten av en motsvarande

medelsdisposition för personalökningar vid den individuella kontrollen.

1. Bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter, reservationsanslag.

Enligt kungörelsen den 27 maj 1932 (nr 217) örn statsbidrag till anordnande

av erkända alkoholistanstalter utgår dylikt bidrag med högst 2 000 kronor

för vårdplats, när fråga är örn nybyggnad, och i annat fall med högst 1 500

kronor för vårdplats.

Kostnaderna för statsbidragen bestridas från förevarande anslag. Medel

till förstärkning av anslaget anvisades senast budgetåret 1940/41 med 50 000

kronor. Därjämte tillfördes anslaget under budgetåret 1941/42 75 000 kronor

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 259. 9

i samband med nedläggandet av erkända alkoholistanstalten Hemmet Mälargården.

I skrivelse den 31 augusti 1943 har socialstyrelsen gjort framställning örn

förstärkning av anslaget med 200 000 kronor ävensom föreslagit en höjning

med 50 procent av statsbidragen till anordnande av erkända alkoholistanstalter.

Styrelsen har anfört i huvudsak följande.

Å anslaget funnes för närvarande tillgängligt ett belopp av 71 350 kronor.

Härav erfordrades emellertid tillhopa 52 500 kronor för av Kungl. Maj :t vid

skilda tillfällen beviljade men ännu ej utbetalade bidrag, varför det odisponerade

beloppet utgjorde 18 850 kronor.

Under vintern 1942—1943 hade beläggningen på alkoholistanstalterna varit

högre än någonsin tidigare. Högst hade beläggningen varit den 1 mars

1943 med 986 närvarande vårdtagare. Påfrestningen hade varit särskilt stark

för de öppna allmänna anstalterna för män, vilka tidvis varit överbelagda i

största möjliga omfattning. Venngarnsanstalten med 140 vårdplatser hade

sålunda haft upp till 166 vårdtagare närvarande samtidigt, och erkända

alkoholistanstalten Åsbrohemmet med 165 godkända vårdplatser hade haft

upp till 186 närvarande. En sådan överbeläggning vore menlig för vården

och anstaltsarbetet. Då den höga beläggningen icke vöre av tillfällig natur

— antalet närvarande på anstalterna för män den 1 augusti 1943 hade överstigit

motsvarande antal år 1942 med 153 — borde åtgärder vidtagas för att

bereda nya vårdmöjligheter. Den för statsverket billigaste utvägen härför

vore att söka få till stånd nya erkända alkoholistanstalter.

De för närvarande utgående statsbidragsbeloppen till anordnande av erkända

alkoholistanstalter hade visat sig alltmer otillräckliga. 1943 års riksdag

hade också medgivit en höjning med 50 procent av bidraget till anordnande

av den senast tillkomna erkända alkoholistanstalten, Vårnäshemmet.

Det vore från alkoholistvårdens synpunkt önskvärt, att de bidragsgrunder,

som sålunda fastställts för Vårnäshemmet, bleve allmänt gällande. Man

måste nämligen utgå från att det eljest skulle visa sig omöjligt för styrelsen

att förmå institutioner eller stiftelser alt starta nya erkända alkoholistanstalter,

varigenom det växande behovet av nya vårdplatser kunde tillgodoses på

det för staten ojämförligt billigaste sättet. Även med hänsyn till statens eget

ekonomiska intresse borde en höjning av dessa bidragsgrunder komma till

stånd, förslagsvis till 3 000 kronor för vårdplats, när fråga vore örn nybyggnad,

och till 2 250 kronor för vårdplats i övriga fall. Höjningen borde

emellertid icke avse vårdplatser som kommit till före den 1 juli 1944. Efter

en förstärkning av anslaget med av styrelsen föreslaget belopp, 200 000 kronor,

skulle tillgängliga medel efter sålunda föreslagna bidragsgrunder medgiva

anordnandet av 72 å 97 nya vårdplatser.

I ärendet har statskontoret den 27 september 1943 avgivit utlåtande och

förordat, alt ett belopp av 50 000 kronor ställes till förfogande för budgetåret

1944/45. Förslaget om förbättring av b i d ragsgr u nde rila har ämbetsverket avstyrkt

under hänvisning till sitt avstyrkande utlåtande den 5 oktober 1942

över en liknande framställning av socialstyrelsen, vilken icke föranledde någon

Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. Sedan hösten 1942 syntes någon stegring av

byggnadskostnaderna med hänsyn til! det allmänna prisstoppet icke ha inträtt.

I sill betänkande har nykterhetsutredningen, sorn förut nämnls, framlagt

vissa förslag rörande alkoholistvården, vilka torde få anmälas i detta sam
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

manhang. Jag upptager först till behandling frågan om interneringstidens

längd och därmed sammanhängande problem.

Utredningen har ifrågasatt, huruvida icke en internering av kortare varaktighet

än den för närvarande tillämpade borde kunna komma till användning.

De lcorttidsinternerade borde enligt utredningens mening såvitt möjligt

sammanföras på en särskild anstalt. Om denna skulle anordnas som erkänd

alkoholistanstalt, vore en förbättring av gällande statsbidragsgrunder nödvändig

med hänsyn till de nuvarande höga byggnadskostnad^^. Utredningen

har bland annat anfört följande.

Fall finnas otvivelaktigt, då visserligen varning och övervakning innefatta

alltför lindriga åtgärder för att en alkoholmissbrukare skall låta sig rätta,

medan å andra sidan en längre tids tvångsinternering framstår såsom en av

omständigheterna knappast påkallad åtgärd. Det bör beaktas, att en längre

tids tvångsinternering ofta är förenad med svåra sekundära följder. Den internerade

förlorar måhända sin arbetsanställning eller hans utkomstmöjligheter

bliva på annat sätt försvårade.

Det är icke heller lämpligt, att en alkoliolmissbrukare med relativt gynnsam

prognos sammanföres på en anstalt med tämligen förfallna klienter

utan avsikt eller möjlighet att bli ordentliga samhällsmedlemmar. Enligt

utredningens uppfattning böra mera godartade fall, som kunna antagas ifrågakomma

för utskrivning eller hempermittering efter kortare tids internering,

såvitt möjligt sammanföras på en särskild anstalt. Ett anlitande i vidgad omfattning

av internering på kortare tid skulle ock åstadkomma eli viss avlastning

å alkoholistanstalterna, vilket med hänsyn till platstillgången kan

bliva av behovet påkallat, särskilt om den av utredningen föreslagna ^ utsträckningen

av alkoholistlagens tillämplighetsområde kommer till stånd.

Därest staten icke själv uppför en dylik anstalt utan denna skall komma till

stånd såsom erkänd alkoholistanstalt med bidrag av statsmedel, framstår för

utredningen såsom nödvändigt att gällande bidragsgrunder för anordnande av

dylika anstalter förbättras så, att de någotsånär svara mot nuvarande höga

byggnadskostnader.

Remissmyndigheterna ha i flertalet fall lämnat utredningens ifrågavarande

förslag utan erinran. I några fall har dock avstyrkts en anordning med

på förhand fastställda kortare tider för tvångsinternering, i vart fall beträffande

det nuvarande anstaltsklientelet.

Socialstgrelsen framhåller, att försökspermission för närvarande tillämpas

i praktiskt taget alla förstagångsfall, och lämnar till belysning av vårdtidens

längd för sådana fall å de erkända anstalterna under år 1942 följande uppgifter:
-

Vårdtidens längd

Mindre än 1 månad

1— lS9/30 )>

2— 229/so »

3— 329/ao >

4— 429/30 »

5— • 529/3o »

6— 629/3o »

7— 729/so »

Vårdfall

Antal

Procent

2

0-7

4

1-4

16

5''5

40

13-8

37

12-8

53

18-3

56

19 3

29

100

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

11

Vårdtidens längd

Vårdfall

Antal

Procent

8— 829/3o månad ..........

...................... 7

2''4

9—- 9ä9/so » ..........

...................... 5

1-7

10—1029/so » ..........

...................... 10

34

11—12 > ..........

...................... 28

9-7

mer än 12 » ..........

...................... 3

Tillhopa 290

10

100-0

Försökspermission lämnades sålunda i 7,6 procent av fallen före 3 månaders

vårdtid och i ytterligare 13,8 procent efter 3 månader men före 4 månader.

I de ströfall, där vårdtiden varit längre än 12 månader, har den vårdbehövande

frivilligt kvarstannat på anstalten jämlikt 40 § alkoholistlagen.

Den genomsnittliga tiden för de förstagångsintagnas vistelse på de olika

anstalterna framgår av följande sammanställning:

Vårdtidens

Anstaltens namn Antal fall genomsnittslängd,

mån.

Älvgården .................................. 45 6-4

Björknäs.................................... 33 84

Västkusthemmet............................ 54 53

Holmahemmet.............................. 47 5-4

Åsbrohemmet .............................. 18 9''0

Holmforshemmet ......................... 33 5''6

Dagöholm .................................. 38 5-7

Ribbingebäck .............................. 8 5''6

Hagbyhemmet.............................. 14 7''9

Samtliga 290 (r3

Vårdtiden utgjorde sålunda i genomsnitt något mer än 6 månader. Det

framgår av tablån, att den anstalt (Björknäs), som fått mottaga ett relativt

stort antal kringflackande alkoholister, hade en jämförelsevis lång genomsnittlig

vårdtid. Detsamma gällde för asylanstalten Åsbrohemmet och för

kvinnoanstalten Hagbyhemmet.

Örn de sakkunniga åsyftat, att det nuvarande anstaltsklientelet i större

utsträckning skulle försökspermitteras efter en vårdtid av högst ett par månader,

anser socialstyrelsen förslaget böra avvisas. Det är endast en mycket

begränsad del av della klientel, som utan svåra bakslag kan återbördas till

samhället redan efter ett par tre månader. Även hänsyn till nykterhetsnämndernas

förebyggande verksamhet, som omfattar ett mångdubbelt större klientel

än anstaltsklientelet och som väsentligen får sin kraft genom klientelets

respekt för anstaltsvården, talar mycket bestämt mot åtgärder, som skulle

medföra att denna respekt avgjort försvagades.

För ett annat klientel, med en genomsnittligt gynnsammare prognos, än

som hittills hänvisats till alkoholistanstalterna, finner styrelsen den ordningen

tänkbar, att man praktiserade en frivillig intagning, på förhand fastställd

till högst sex veckor. För detta ändamål erfordras uppenbarligen en särskild

anstalt, ty att sammanföra vårdbehövande med olika vårdtidsbestämmelser

skulle skapa irritation och även i övrigt vara olämpligt från vårdsynpunkt.

Därest det visar sig möjligt att få till stånd en särskild anstalt,

lämpad för dylika korttidsintagna, ämnar socialstyrelsen att pröva denna

ordning. — Däremot skulle det vara olämpligt att skapa en särskild, mildare

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

form av tvångsinternering på kortare tid för dessa fall, bland annat med

hänsyn till att man måste räkna med att denna form löpte fara att missbrukas

genom att praktiseras i fall, där vanligt långtidsbeslut bort tillämpas.

Styrelsen stryker starkt under behovet av förbättrade bidragsgrunder för

anordnande av alkoholistanstalter och anför härom:

Genom sitt uttalande om nödvändigheten att gällande grunder för bidrag

till anordnande av erkända alkoholistanstalter förbättras så, att de något så

när svara mot de nuvarande höga byggnadskostnaderna, rikta de sakkunniga

uppmärksamheten på ett trängande behov. De för anstalterna gynnsammare

nya grunderna för dessa statsbidrag böra få giltighet redan från ingången

av nästa budgetår. Under den nu snart tilländagångna vintern har

nämligen tillströmningen av vårdbehövande lill alkoholistanstalterna varit

mycket stark och det har rått svår platsbrist på dessa anstalter. Man har att

räkna med att behovet av nya vårdplatser kommer att lia stigit ytterligare

till nästa vinter och att det därför till dess måste komma till stånd ett par

nya erkända alkoholistanstalter. Det är emellertid icke möjligt att stimulera

lämpliga institutioner att anordna sådana anstalter med nu utgående statsbidrag

för anordnande.

Medicinalstyrelsen har anfört följande.

Styrelsen finner det välbetänkt örn under vissa förhållanden en internering

av kortare varaktighet än den för närvarande vanligen tillämpade kunde

användas. Tillkomsten av en särskild alkoholistanstalt för dessa fall synes

medicinalstyrelsen synnerligen önskvärd. Styrelsen förutsätter därvid, att

övervakningen av de efter endast en kortare interneringstid på försök utskrivna

ordnas på ett fullt tillfredsställande sätt.

Liknande synpunkter som dem socialstyrelsen anfört om olägenheterna

av en tvångsinternering med från början fastställd, kort varaktighet ha framhållits

av lånsnykterhetsnämnderna i Stockholms, Göteborgs och Bohus,

örebro och Gävleborgs län. I ett yttrande betonas sålunda risken för att länsstyrelserna

härigenom kunde bli benägna att hellre förordna örn korttidsinternering

än vanlig internering, vilket otvivelaktigt skulle vara en betänklig

utveckling. I ett annat utlåtande anföres, att korttidsinterneringen skulle

kunna äventyra den bästa förebyggande åtgärden, nämligen övervakningen

genom anstalter och nykterhetsnämnder. Genom en ytterligare ökad användning

av föreliggande möjligheter till försökspermission efter relativt kort interneringsperiod

borde emellertid vissa av de påtalade följdverkningarna av

anstaltsvården kunna övervinnas i mera godartade fall. Några av nyssnämnda

länsnykterhetsnämnder framhålla, att däremot intet vore att erinra mot

korttidsinternering såsom frivillig vårdform. I ett flertal yttranden betonas

vikten av att erhålla en ökad differentiering vid anstaltsvården. Styrelsen

för godtemplarordens erkända alkoholistanstalt Dagöholm har givit uttryck åt

en liknande uppfattning. Såsom den närmaste uppgiften för anstaltsvården och

differentieringsförfarandet framhåller styrelsen dock upprättandet av en

statlig anstalt för vård av imbecilla och svårdisciplinerade psykopater.

Länsnykterhetsnämndernn i Stockholms, Östergötlands och Malmöhus län

samt de kommunala nykterhetsnämnderna i Stockholm och Norrköping ha

ansett en annan form av anstalter, inackorderingshem, jämväl böra komma

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 259.

13

i åtnjutande av statsunderstöd. Denna anstaltsform hade med goda erfarenheter

prövats ett tjugutal år i Stockholms stad. Ett dylikt hem vore en lämplig

mellanform för omhändertagande. De där intagna alkoholisterna kunde

behålla sitt förvärvsarbete, men övervakas effektivt under fritiden.

Styrelsen för statens alkoholistanstalt å Venngarn anser, att interneringstidens

längd liksom hittills bör bestämmas av vederbörande alkoholistanslalt,

men avvisar för den skull icke tanken, att internering av kortare varaktighet

än den för närvarande vanligen tillämpade bör kunna komma till användning

i ökad utsträckning. Styrelsen tillstyrker även statsbidrag till anordnande

och drift av inackorderingshem, som stå under nykterhetsnämnds

övervakning. Då bidragsbeloppen kunde sättas avsevärt lägre än de som

utgå till de nu statsunderstödda anstalterna, skulle besparing ur statens synpunkt

uppstå, i den mån vistelse å sådant hem ersatte intagning å alkoholistanstalt

och sålunda minskade behovet av vårdplatser. Driftsbidragen kunde

möjligen begränsas till sådana fall, där anstånd beviljats med resolution om

intagning å alkoholistanstalt eller där föreskrift om bostad å inackorderingshemmet

meddelats i samband med försökspermission eller utskrivning från

sådan anstalt. Nykterhetsnämndernas riksförbund har givit uttryck åt samma

uppfattning.

Styrelsen för Hemmet Åhgården uttalar, att en kortare vårdtid än tre månader

i regel vore av föga värde, i vart fall för alkoholister av den typ, som

nu vårdades å anstalten. Försökspermission beviljades nu vanligen efter

4—6 månaders vistelse å anstalten, stundom tidigare. I fråga örn mera godartade

alkoholister biträdde styrelsen förslaget om kortare vårdtid under

förutsättning att särskild anstalt anordnades för ändamålet. Enligt styrelsens

mening förelåge ett verkligt behov av en sådan anstalt. En ytterligare

uppdelning av alkoholisterna efter sakliga grunder vore önskvärd.

Utredningen har vidare framfört tanken på en ny vårdform för alkoholmissbrukare,

familjevård, och härom anfört i huvudsak följande.

Såsom ett godtagbart alternativ till internering, särskilt i fråga örn vissa

alkoholmissbrukare, vill utredningen förorda inackordering hos lämplig familj

å landsbygden. Det torde finnas anledning att pröva denna vårdform å

vissa mindre svårartade fall av alkoholmissbruk. En dylik familjevårdande

behandling har med framgång prövats vid lindrigare former av sinnessjukdom.

Mycket beror emellertid på, örn man kan finna familjer, som äro lämpade

och villiga att i sin vård mottaga dylika fall. Husfadern bör vara absolutist

och vara vuxen uppgiften att utöva övervakning över sin skyddsling.

Lämpligt synes vara alt uppdraga åt länsnykterlietsnämnderna att anskaffa

och träffa uppgörelser örn dylik övervakning med lämpliga familjer samt att

hålla uppsikt över familjevården inom länet.

Särskilt i sådana fall, där åstadkommande av miljöförändring framstår

såsom det väsentliga, borde gynnsamma resultat kunna påräknas vid dylik

inackordering. Enär det får förutsättas att den, som blir föremål för sådan

åtgärd, skall kunna utföra nyttigt arbete, böra kostnaderna för sådan inackordering

ej bliva särskilt betydande. Kostnaderna för denna vårdform

torde under alla förhållanden bliva lägre än för internering å anstalt. Då

hemkommunens kostnader synas böra vara oberoende av vilkendera vård
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

formen, som befinnes lämpligast i det enskilda fallet, förutsätter utredningen,

att den kostnad, som överstiger vad kommunen skulle haft att betala vid internering,

bestrides av statsmedel på sätt sker vid internering.

Till en början synes den familjevårdande verksamheten böra erhålla försökskaraktär

och bedrivas under uppsikt av socialstyrelsen genom vissa länsnykterhetsnämnder.

Hinder borde icke möta att tills vidare bestrida de på

staten fallande kostnaderna från det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader

m. m.

Socialstyrelsen har tillstyrkt förslaget örn familjevård för alkoholister och

i huvudsak anfört följande.

Det finns säkerligen skäl att pröva denna vårdform. Den bör kunna komma

till användning icke blott för vissa mindre svårartade fall av alkoholmissbruk

utan även för en del kroniska men från vårdsynpunkt lättskötta fall.

Emellertid bör denna vårdform betraktas snarare som ett komplement än som

ett alternativ till anstallsvården. I regel böra därför enligt styrelsens mening

de familjevårdade alkoholisterna först intagas på vanlig alkoholistanstalt

och därifrån försökspermitteras till familjevård. Vid misslyckande och återfall

i alkoholmissbruk kan vederbörande då snabbt återföras lill anstalten.

— Det må i detta sammanhang påpekas, att familjevården för sinnessjuka på

liknande sätt anknutits till moderanstalter.

På alkoholistanstalterna är arbetsterapien ett viktigt medel alt åleruppfostra

klientelet till ett nyktert och ordentligt levnadssätt; de intagna stå därför

under arbetstvång. Detsamma bör gälla för alkoholisten, när han överföres

till familjevård; arbetsvägran bör utgöra anledning att avbryta familjevården

och återföra honom till anstalten. Medan han på anstalten endast kan

räkna med att erhålla en blygsam ersättning för sitt arbete, flitpenning,

bör han, om han är fullt arbetsför, i familjevård erhålla ordentlig betalning

för detta, vilken skall bestridas av familjevårdgivaren. Denne bör emellertid

å sin sida erhålla ersättning från alkoholistvården för sin allmänna uppsikt

över den värdbehövande och överhuvud för sin beredvillighet att ställa

sig till förfogande för detta ändamål. Förslagsvis synes man böra räkna med

ett ersättningsbelopp för familjevård på högst två kronor per dag (söndagar

inräknade). Kostnaderna härför böra, i avvaktan på närmare erfarenheter,

kunna bestridas från förslagsanslaget till bidrag till erkända och enskilda

alkoholistanstalters driftkostnader.

Familjevård för alkoholister bör försöksvis prövas redan under nästa

budgetår. Det måste emellertid förutskickas, att en omfattande familjevård

för detta klientel icke kan improviseras utan kräver ett tidsödande organisationsarbete.

Alt uppleta ett större antal familjevårdshem, som verkligen

lämpa sig för ändamålet, är ingalunda en uppgift som kan lösas i en

handvändning, även örn man härför skulle kunna räkna på medverkan av

nykterhetsnämnder och alkoholistanstalter. Särskilt innan denna familjevård

hunnit bli prövad i praktiken, torde man böra räkna med ett ganska

ringa intresse härför från allmänhetens sida. Socialstyrelsen är emellertid

beredd att med biträde av länsnykterhetsnämnderna och alkoholistanstalterna

pröva denna vårdform så snart ske kan.

Medicinalstyrelsen har uttalat sin fulla anslutning till förslaget, i synnerhet

som styrelsen från sinnessjukvården hade de bästa erfarenheter av denna

vårdform. De flesta familjer, som anförtrotts vården av familjevårdspatienter,

hade enligt styrelsens erfarenhet visat stor lämplighet vid fullgörandet av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 259. 15

sagda uppdrag samt omfattat sina skyddslingar med varmt och varaktigt

intresse.

Länsngkterhetsnämnderna ha i allmänhet anslutit sig till de sakkunnigas

förslag om familjevård. I några av yttrandena ifrågasattes dock lämpligheten

av att lägga det huvudsakliga ansvaret för denna vård på länsnykterhetsnämndema

och att vården i stället skulle anknytas till alkoholistanstalterna

Länsngkterhetsnämnden i Uppsala län framhåller sålunda:

Örn alkoholisten inskrives på anstalt, dit han i händelse av behov utan

omständligt förfarande kan överföras, skulle de för familjevård använda enskilda

hemmen erhålla ett värdefullt stöd gentemot de vårdade, ett stöd som

i vissa situationer vore välbehövligt. Genom anslutning till anstalterna kan

även tillgången till familjevård i vissa fall komma till användning för anstalternas

övriga patienter såsom en övergång till sedvanlig försökspermission eller

slutlig utskrivning.

Länsngkterhetsnämnden i Stockholms län är av samma mening och berör

därjämte vissa svårigheter för familjevården:

Det är svårare att anordna familjevård för alkoholister än för sinnessjuka.

Alkoholisterna äro i stort sett mycket opålitliga och man får säkerligen bereda

sig på en del bakslag. Av största betydelse är, att de hem man utväljer äro

helnyktra, så att vårdtagaren kan bli föremål för påverkan i helnykter anda.

Även i övrigt bör miljön vara sådan, att frestelse till alkoholbruk ej föreligger;

jordbrukarhem i en trakt, där nykterhetsintressena äro betydande, torde vara

lämpligast. — En viss svårighet att anordna familjevård torde möta på grund

av att alkoholisterna själva ofta anse sig friska och arbetsföra och därför

ej gärna vilja underkasta sig vistelse hos en lantbrukare med arbetsplikt,

försåvitt ej ordentlig betalning utgår. Det torde därför vara nödvändigt att

låta vårdtagaren erhålla relativt väl tilltagen ersättning för sitt arbete. Denna

ersättning jämte kost och husrum bör givetvis bestridas av arbetsgivaren, som

i sin tur av allmänna medel skulle erhålla ersättning för sitt arbete med övervakningen.

Länsngkterhetsnämnden i Örebro län omförmäler, att familjevård praktiserats

av Örebro stads nykterhetsnämnd och i det mycket begränsade antal

fall den tillämpats visat sig vara tillfredsställande. Även örn uppsikten över

denna familjevård skall åvila länsnykterhetsnämnderna, bör dock enligt

nämndens mening en person, som omhändertages för familjevård, formellt

vara inskriven på alkohoiistanstalt.

Stgrelsen för statens alkoholistanstalt å Vennga-rn anser, att familjevården

måhända kunde vara fördelaktig beträffande en del asylbetonade fall, särskilt

sådana personer, som lida av nedsatt arbetsförmåga, ävensom en del yngre

alkoholmissbrukare, som lämpa sig för yrkesutbildning eller omskolning. Det

vöre dock lämpligt att anknyta vården lill särskild anstalt. Även stgrelsen för

godtemplarordens erkända alkoholistanstalt Dagöholm anser inskrivning av

den familjevårdade å anstalt lämplig. Stgrelsen för erkända alkoholistanstalten

Västkusthemmet tinner däremot tanken ali länsnykterhetsnämnderna

skola handha tillsynen över denna vård riktig, och stgrelsen för erkända alkoholistanstalten

Åsbrohemmet betonar, att det bör ankomma på dessa nämn
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

Fört
draganden.

der att anskaffa lämpliga familjer, villiga att mottaga sådana inackorderingar,

och träffa uppgörelser med dem.

Vad först angår det av nykterhetsutredningen framlagda förslaget örn vidgad

användning av korttidsinter noring å alkoholistanstalt finner jag

lämpligt att detta närmare prövas i praktiken. Någon ny form för tvångsinternering

med på förhand fastställd kortare varaktighet har utredningen icke

förordat. Ett sådant förslag skulle ha förutsatt en ändring av 36 § alkoholistlagen.

De av vissa remissmyndigheter uttalade farhågorna för att sakkunnigförslaget

skulle kunna leda länsstyrelsernas praxis in på olyckliga spår synas

för den skull ogrundade. Då fråga är om tvångsintagna alkoholister delar

jag den av dessa myndigheter framhållna uppfattningen, att interneringstidens

längd på samma sätt som hittills bör bestämmas av styrelsen för vederbörande

anstalt. Denna uppfattning är emellertid, såsom styrelsen för Vermgarnsanstalten

betonat, väl förenlig med förslaget om ökad användning av korttidsinternering.

I vad mån sådan internering med framgång kan tillämpas även

i fråga om viss del av det nuvarande å anstalterna intagna klientelet är ett

spörsmål, varom meningarna tydligen äro delade och som icke utan ytterligare

erfarenheter synes kunna avgöras. Den nuvarande platsbristen utövar

uppenbarligen en press i riktning mot förkortning av interneringstiderna, en

förkortning, som givetvis icke i alla fall kan väntas lämna gynnsamma resultat.

I några yttranden har förordats, att korttidsintemeringen skulle bli begränsad

till de å anstalt frivilligt ingångna alkoholisterna. Detta anser jag

icke nödvändigt. Även om rätten att besluta om interneringstidens längd ligger

hos anstaltsstyrelsen, synas några principiella hinder icke föreligga för

alt styrelsen redan i samband med intagningen utfäster för en alkoholist, att

han efter viss kortare tid skall försökspermitteras, under förutsättning givetvis

att han uppför sig oklanderligt under denna tid.

Det centrala spörsmålet i förevarande sammanhang torde emellertid vara

anstaltsfrågan. Under senare år har ett önskemål gjort sig allt starkare gällande

att få till stånd en ökad differentiering inom anstaltsvården. Då nu ett betydligt

ökat platsbehov föreligger, synes man böra eftersträva att tillgodose

detta behov samtidigt med önskemålet örn starkare differentiering genom att

i första hand upprätta en särskild anstalt för sådana alkoholister, som kunna

antagas behöva endast en relativt kort interneringslid. Såsom framgår av

vad jag förut anfört, finnes enligt min mening icke någon anledning att förbehålla

en dylik anstalt för enbart frivilligt intagna alkoholister.

Då det gäller att få till stånd en erforderlig ökning av antalet platser, har

man att välja mellan att staten själv upprättar en ny anstalt eller att söka

uppmuntra någon privat institution eller förening av ideell syftning att med

statsbidrag anordna och driva erkänd alkoholistanstalt. Jag är icke nu beredd

att framlägga förslag örn upprättande av en ny statlig anstalt utan förordar

att den senare linjen tills vidare anlitas. För sådant ändamål har socialstyrelsen

hemställt om ett anslag av 200 000 kronor för nästa budgetår till

bidrag för anordnande av erkända alkoholistanstalter. Samtidigt har styrelsen

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

17

föreslagit en förbättring av gällande bidragsgrunder med 50 procent. Jag

delar styrelsens och nykterhetsutredningens uppfattning att, om man skall

få till stånd en ny icke-statlig alkoholistanstalt, det med hänsyn till nuvarande

byggnadskostnader är nödvändigt att avsevärt förbättra bidragsgrunderna.

Enligt 1932 års kungörelse utgår bidrag per vårdplats med högst 2 000

kronor, när fråga är om nybyggnad, och med högst 1 500 kronor i andra

fall. Otillräckligheten av dessa bidrag har ock uppmärksammats av riksdagen,

som år 1943 i anledning av motion medgivit en höjning av bidragen

med'' 50 procent för den senast tillkomna anstalten, Vårnäshemmet. Jag finner

mig nu böra föreslå, att för platser som anordnas efter den 1 juli 1944

den sålunda medgivna förhöjningen generellt må tillämpas. Bidragen per

vårdplats skulle sålunda tills vidare höjas till högst 3 000 kronor, när fråga

är örn nybyggnad, och högst 2 250 kronor i andra fall.

Vid remissbehandlingen av nykterhetsutredningens förslag ha olika myndigheter

framhållit värdet ur vårdsynpunkt av särskilda inackorderingshem

för omhändertagande av alkoholister under fritiden. En alkoholist, som

intagits på ett sådant hem, kan fortsätta sitt förvärvsarbete och sålunda även

underhålla sin familj samtidigt som han står under effektiv övervakning.

Stockholms stads nykterhetsnämnd har i ett 20-tal år drivit ett dylikt hem,

Älvsjöhemmet, och erfarenheterna därifrån synas goda. Jag delar uppfattningen

att ett dylikt omhändertagande för en del alkoholistfall torde vara den

både för vårdtagaren och samhället lämpligaste behandlingsmetoden. En utvidgning

av siatsbidragsmöjligheterna även till dylika hem torde vara motiverad

och kunde begränsa behovet av nya platser på de egentliga alkoholistanstalterna.

Hinder synes för den skull icke böra föreligga för Kungl. Maj :t att

medgiva statsbidrag till anordnande och drift av dylika hem, som stå under

kommunal nykterhetsnämnds övervakning. Såväl bidragen till anordnande

som till drift av sådana hem torde kunna sättas betydligt lägre än bidragen

till vanliga alkoholistanstalter. De förstnämnda bidragen synas kunna begränsas

till högst hälften av de nyss föreslagna beloppen till anordnande av erkända

alkoholistanstalter. Bidrag till driften torde icke böra utgå av statsmedel i

andra fall än då fråga är om alkoholister, vilka placerats i sådant hem i samband

med anstånd med verkställighet av resolution om tvångsinternering eller

i samband med försökspermittering från anstalt. Bidragsbeloppen torde böra

fastställas av Kungl. Majit efter förslag av socialstyrelsen, dock med den begränsningen

att bidragen icke må utgå med högre belopp än som, enligt vad

jag i det följande föreslår, må utgå vid familjevård.

Vad beträffar frågan örn anslagsbehovet för bidrag till anordnande

av erkända alkoholistanstalter vill jag erinra örn ali anslag för ändamålet

senast anvisades under budgetåret 1940/41. Att ytterligare medelstillskott

icke tidigare erfordrats, sammanhänger med att till anslaget återbetalats ett

större belopp vid nedläggande av en alkoholistanstalt. För närvarande återstår

odisponerat av anslaget endast ett belopp av 600 kronor. Med hänsyn

till föreliggande platsbehov och till vad jag nyss föreslagit beträffande bi
Bihang

till riksdagens protokoll 19A4. 1 sami. Nr 259. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

dragsgrunderna och öppnandet av möjligheter till statsbidrag till anordnande

av inackorderingshem anser jag ett relativt betydande belopp erforderligt för

nästa budgetår. Jag förordar, att ett reservationsanslag av 150 000 kronor anvisas

för ändamålet. Till det nya anslaget bör reservationen å 1940/41 års anslag

överföras.

Nykterhetsutredningen har såsom ett godtagbart alternativ till internering

förordat familjevård beträffande mindre svårartade alkoholister. Sådan

vård har med framgång prövats beträffande sinnessjuka och synes erbjuda

påtagliga fördelar både ur vård- och kostnadssynpunkt. Jag biträder

förslaget att sådan alkoholistvård må försöksvis anordnas enligt de av utredningen

angivna riktlinjerna. Framgången av verksamheten beror givetvis

väsentligen av möjligheterna att finna helnyktra familjer, som äro lämpade

och villiga att mottaga sådana alkoholister i sin vård. Enligt förslaget

skall det ankomma på länsnykterhetsnämnderna att träffa uppgörelser med

för ändamålet lämpliga familjer samt att hålla uppsikt över familjevården

inom länet. I några yttranden har ansetts lämpligt, att familjevården anknytes

till alkoholistanstalt eller i vart fall att de familjevårdade alkoholisterna

formellt inskrivas å sådana anstalter. Onekligen kan inskrivning å anstalt

i vissa fall erbjuda fördelar för utövandet av familjevården. Det synes mig

dock olämpligt att binda denna vård vid en dylik förutsättning. Familjevården,

som skall stå under socialstyrelsens uppsikt och ledning, torde till

en början komma att bli prövad på landsbygden endast inom vissa län, som

erbjuda en ur nykterhetssynpunkt särskilt lämplig miljö. Därvid synes

det böra ankomma på den länsnykterhetsnämnd, som omhänderhar verksamheten

inom länet, att i de individuella fallen pröva, huruvida en alkoholist,

för vilken resolution om tvångsintagning å anstalt erhållits, bär inskrivas

å sådan anstalt eller lämpligen skall omedelbart överföras i familjevård.

En omständighet att taga med vid bedömningen rörande lämpligheten av sådan

inskrivning är givetvis även avståndet till närmaste anstalt.

Kostnaderna för denna vårdform böra bli avsevärt lägre än för internering

å anstalt. Socialstyrelsen har föreslagit, att ersättningen till vederbörande

familj för omhändertagandet tills vidare må utgå med högst 2 kronor för

dag (söndagar inräknade). Jag har ingen erinran mot detta förslag. Vad utredningen

framhållit om att hemkommunens utgifter för vården böra bli

oberoende av vilken vårdform som väljes, synes mig riktigt. Liksom för

närvarande vid internering bör alkoholistens hemkommun sålunda lia att vid

familjevården betala ett belopp av 50 öre för dag. Det kommunala bidraget

bör inbetalas via länsnykterhetsnämnden.

Statens utgifter för bidrag till familjevård ävensom till driften av de förut

berörda inackorderingshemmen torde tills vidare, därest riksdagen icke gör

någon erinran häremot, få bestridas från förslagsanslaget till bidrag till enskilda

och erkända alkoholistanstalters driftkostnader m. m.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 259.

19

dels medgiva att bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter

m. m. må utgå enligt av mig i det föregående

angivna grunder;

dels ock till Bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter

för budgetåret 1944/45 anvisa ett

reservationsanslag av.................... kronor 150 000.

2. Länsnykterhetsnämnderna, förslagsanslag.

Budgetår

Anslag

Nettoutgilter

1941/42 .............

..... 152 000

141 100

1942/43 .............

..... 136 000

127 178

1943/44 ..............

..... 136 000

—

1944/45 (förslag) .....

..... 200 000

—

Kungl. Majit har den 7 maj 1943 fastställt följande stat för länsnykterhetsnämnderna,

att tillämpas under budgetåret 1943/44:

A. Avlöningar.

1. Årsarvoden till ordförande och vissa

andra ledamöter, förslagsvis..........kronor 14 000

2. Dagarvoden till ordförande och andra le
damöter

samt suppleanter för dem, förslagsvis

........................... » 6 400

3. Avlöning till personal, förslagsvis ...... » 67 600 kronor 88 000

B. Omkostnader.

1. Reseersättningar .................... kronor 18 000

2. Expenser, hyror m. m................. » 30 000 kronor 48 000

Summa kronor 136 000.

I skrivelse den 31 augusti 1943 har socialstyrelsen framlagt förslag rörande

anslag för ifrågavarande ändamål för nästa budgetår innefattande vissa

höjningar av posterna till reseersättningar samt till expenser och hyror m. m.

Styrelsen har därvid bland annat framhållit följande.

Det anslag, som stått till förfogande för budgetåret 1942/43, hade varit väl

knappt. Utgifterna överskrede visserligen endast obetydligt det anvisade anslaget,

emedan styrelsen utgått från att detta icke borde överskridas och därför

begränsat de lill länsnykterhetsnämnderna lämnade statsbidragen. På

grund av knappheten på medel hade länsnämndema nödgats begränsa sin

verksamhet. Den inträdda försämringen av nykterhetstillståndet gjorde emellertid

en ökad aktivitet från länsnykterhetsnämndernas sida påkallad. Särskilt

hade knappheten på medel till resekostnader visat sig mycket hinderlig

för verksamheten. Även anslagsposten till hyror, expenser m. m. syntes lia

varit väl knapp.

Statskontoret har förklarat sig icke vilja motsätta sig en höjning av reseersättningsposten,

då en alltför snäv begränsning av denna post måste verka

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

hindrande på nämndernas verksamhet; en förutsättning för höjningen borde

dock enligt ämbetsverkets mening vara en motsvarande minskning av annan

post i staten.

Nykterhetsutredningen har ansett en utbyggnad av länsnykterhetsnämnderna

vara den viktigaste förutsättningen för att uppnå önskvärd effektivitet

inom nykterhetsvården och såsom en första etapp för ernående av en nöjaktig

organisation föreslagit att tio av länsnykterhetsnämnderna skulle utrustas

med heltidsanställda ombudsmän, för vilka uppställts krav på lika goda

kvalifikationer och ungefär samma löneställning som för de nyinrättade

skyddskonsulenttjänsterna (lönegraden Eo 21). Beträffande de länsnykterhetsnämnder,

som icke finge del av dessa ombudsmannatjänster, har förordats

en viss ökning av medlen till avlöning åt ombudsmän. Jämväl i fråga

om reseersättningar och övriga omkostnadsposter bär utredningen ansett

höjningar erforderliga.

Utredningen har härom i huvudsak anfört följande.

I främsta rummet framstår en vidgad medelstilldelning till länsnykterhetsnämnderna

såsom påkallad. Dessa statens egna nykterhets vårdande organ,

som inrättades enligt beslut av 1938 års riksdag och började sin verksamhet

under år 1939, erhöllo från början en förhållandevis snävt tillmätt anslagsram,

vilken ytterligare beskars efter ett initiativ av besparingsberedningen.

För hela organisationen har för löpande budgetår avsetts ett belopp av sammanlagt

136 000 kronor. Det må nämnas att rusdryckslagstiftningsrevisionen.

som framlade förslaget om dylika nämnder, räknade med en kostnad av i

runt tal 250 000 kronor.

Länsnykterhetsnämndens uppgift är i första hand att hålla sig noggrant

underrättad örn de kommunala nykterhetsnämndernas verksamhet, att öva

tillsyn över att dessa fullgöra dem tillkommande uppgifter samt att lämna

dem vägledning och bistånd.

Länsnykterhetsnämnderna ha en tjänsteman, vanligen kallad ombudsman,

som har att svara för det löpande arbetet. Uppdraget innehas vanligen såsom

bisyssla vid sidan örn annan befattning och ersättes med ett arvode uppgående

till lägst 1 800 och högst 3 000 kronor för år, beroende på socialstyrelsens

bedömning av göromålens omfattning. Ombudsmannen har i regel att

själv utföra allt kansliarbete, såsom registrering, renskrivning m. m.

Det synes utredningen uppenbart, att omfattningen av de arbetsuppgifter,

som redan nu åvila eller borde åvila ombudsmännen, i flera fall betydligt

överstiger vad som rimligen bör utgöra en bisyssla av det slag, varom här

är fråga. I flera län böra ombudsmännen i större omfattning än som hittills

skett för instruktion och rådgivning besöka de kommunala nykterhetsnämnderna

och mera ingående följa deras arbete samt kontrollera att erforderliga

åtgärder vidtagas i anledning av inkommande fyllerirapporter. Till de

nuvarande uppgifterna skulle enligt utredningens förslag läggas omhänder - havandet av den s. k. familjevården. För ett ändamålsenligt och effektivt utövande

av nykterhetsvården förutsättes att länsnykterhetsnämnderna givas

en fastare och mera effektiv organisation. De böra i sådant syfte beredas

ökad tillgång till arbetskraft. Utredningen vill betona behovet av att länsnykterhetsnämnderna

erhålla heltidsanställda ombudsmän. Där ombudsmännen

bliva heltidsanställda, bör uppställas krav på lika goda kvalifikationer

och ungefär samma löneställning som för de nyinrättade skyddskonsulenttjänsterna

(Eo 21). Utredningen vill som en första etapp i arbetet på ernå
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

21

endet av en nöjaktig organisation av länsnykterhetsnämnderna föreslå att tills

vidare skola anställas tio dylika heltidsanställda ombudsmän. Sådana länsnykterhetsnämnder,

som icke få del av dessa ombudsmän, böra jämväl erhålla

viss ökning av medlen till avlöning åt ombudsmän. Anslaget till avlöning

åt personal vid länsnykterhetsnämnderna torde sålunda böra undergå

en icke oväsentlig höjning. I syfte att bereda ombudsmännen möjlighet att i

ökad omfattning företaga resor inom respektive län böra de till reseersättningar

avsedda medlen jämväl höjas. Även de till expenser och hyror upptagna

posterna synas redan vid nuvarande verksamhet för knappt tillmätta och

påkalla sålunda en höjning. En närmare prövning av anslagsbehovet har av

naturliga skäl icke varit utredningen möjlig.

Socialstyrelsen har, efter en redogörelse för länsnykterhetsnämndernas uppgifter

och hittillsvarande verksamhet, framhållit i huvudsak följande.

Vad de sakkunniga anfört örn behovet av en förstärkning av länsnykterhetsnämndernas

organisation är synnerligen välgrundat. Tyvärr ha dessa

viktiga organ genom alltför stor knapphet i sin ekonomiska utrustning hindrats

att göra så stora insatser, som äro önskvärda och möjliga. Behovet av

förstärkning har i själva verket förelegat länge. De sakkunnigas förslag till

en första utbyggnad är av sådan beskaffenhet, att det helt kan biträdas från

nykterhetsvårdens synpunkt. Socialstyrelsen kan därför inskränka sig till att

framlägga förslag till stat för länsnykterhetsnämnderna under den nya ordningen,

vilken bör gälla från och med ingången av budgetåret 1944/45:

Förslag till stat för länsnykterhetsnämnderna för budgetåret 1944/45.

A. Avlöningar

Årsarvoden till ordförande m. fl., förslagsvis

Dagarvoden, förslagsvis .................

Avlöning till personal, förslagsvis .........

........ kronor 20 000

....... » 10 000

....... » 140 000

Tillhopa kronor 170 000

B. Omkostnader

Reseersättningar .................................... kronor 40 000

Expenser, hyror m. m................................. »40 000

Tillhopa kronor 80 000

Summa kronor 250 000.

Angående detta statförslag må anföras följande.

Posten årsarvoden till ordförande m. fl. har höjts från 14 000 till 20 000

kronor. Den nya ordningen kommer otvivelaktigt att ställa ökade anspråk

på nämndernas ordförande, vilkas arvoden i en del fall inte utgjort rimlig

ersättning för utfört arbete. Denna anslagspost var tidigare 24 000 kronor.

Anslagsposten till dagarvoden har föreslagits höjd från G 400 kronor till

10 000 kronor. Den nya ordningen kommer säkerligen att medföra tätare

nämndssammanträden. Det är önskvärt, att det sker en återgång till den

tidigare ordningen, enligt vilken nämndernas vice ordförande ägde deltaga

i nämndssammanträdena, även om de ordinarie ordförandena icke hade förfall.

Avlöningsposten till personal har beräknats på följande sätt:

10 ombudsmän (Eo 21), F-ort, beräknat medelvärde ............ 77 21G

personal i övriga 14 län, genomsnitt 4 500 kronor................ 63 000

Tillhopa 140 21G

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

Reseersättningsposten har mer än fördubblats, från 18 000 till 40 000 kronor.

På denna punkt lia länsnykterhetsnämnderna varit särskilt knappt hållna

på senare åren. Att ombudsmännen hittills genomgående baft annan sysselsättning

har också medfört, att de icke baft möjlighet att resa i så stor

utsträckning som varit önskvärt. I fråga om de 10 heltidsanställda ombudsmännen

kommer saken att ligga annorlunda till. -—- Det bör ankomma på

länsnykterhetsnämndernas ordförande att särskilt tillse, att resor för nämndernas

ändamål planeras ekonomiskt.

Posten expenser, hyror m. m. har höjts från 30 000 kronor till 40 000 kronor.

I denna post ingå kostnader för kansliarbete, såsom registrering och

renskrivning m. m. Heltidsanställningen av ombudsmän kommer i åtskilliga

lall att medföra behov av att hyra särskilda tjänstelokaler för länsnykterhelsnämnden.

övriga remissmyndigheterna lia i stort sett tillstyrkt förslaget rörande utbyggnaden

av länsnykterhetsnämnderna eller lämnat detta utan erinran.

Några länsnykterhetsnämnder ha dock ansett förslaget i avseende å antalet

heltidsanställda ombudsmän icke vara tillräckligt och förordat en sådan

ökning, att samtliga nämnder erhölle dylik ombudsman, respektive en ökning

av antalet till förslagsvis femton. Det övervägande flertalet av länsnykterhetsnämnderna

har ansett sig vara i behov av dylik ombudsman. Ej sällan har betonats,

att de uppgifter, som åvilade ombudsmannen, numera betydligt överskridit

vad som rimligen borde utgöra en bisyssla. En länsnykterhetsnämnd

har meddelat, att dess ombudsman i genomsnitt tagits i anspråk 6,2 timmar

per dag för nämndens uppgifter. Samtidigt lia nämnderna mer eller mindre

ingående framhållit de ekonomiska svårigheter, dé haft att kämpa med vid

fullgörande av sina uppgifter. Flera nämnder uttala, att det varit dem omöjligt

att med de anslag, som lämnats under de senaste åren, på ett tillfredsställande

sätt sköta sina åligganden.

Utöver behovet av heltidsanställd ombudsman lia länsnykterhetsnämnderna

särskilt understrukit otillräckligheten av reseersättningsposten. Länsnykterhetsnämnden

i Kristianstads län har exempelvis anfört följande.

I första hand kräves en höjning av anslaget till ombudsmannens resekostnader

och^ till arvoden och reseersättningar vid nämndens sammanträden,

vilka nu få hållas alltför sällan, med påföljd att många ärenden, som lämpligen

bort avgöras av den fulltaliga nämnden, i stället få handläggas av

ordföranden och en ledamot jämlikt 5 § andra stycket i nämndens instruktion.

En höjning av anslaget till resekostnader är oundgängligen nödvändigt för att

möjliggöra för ombudsmannen att komma i erforderlig personlig kontakt

med de lokala nämnderna. För närvarande kan denna länsnämnds ombudsman

besöka varje lokal nämnd endast högst vart fjärde år. Samarbetet mellan

den lokala nämnden och länsnämnden blir ofta därför icke så gott som det

med ökad personlig kontakt kunnat bli. En viss del av det årliga reseanslaget

måste för övrigt reserveras för oförutsedda resor, som ombudsmannen måste

företaga för handläggning av enskilda vårdfall, där den lokala nämnden eller,

vilket ej sällan händer, någon anhörig påkallar länsnämndens ingripande.

Men även på andra poster vore höjningar enligt länsnykterhetsnämndens

mening påkallade. Härom har anförts följande.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

Efter liand som länsnämndernas verksamhet under årens lopp utvecklats,

krävas helt naturligt ökade anslag för kontors- och andra kostnader. Med

den ökade arbetsbörda, som länsnämnderna efter hand fått, synes det rimligt

att även arvodet till länsnämndernas ordförande nu höjes till det ursprungligen

fastställda beloppet. En egendomlig och till sina verkningar,

mycket menlig besparingsåtgärd var även den i samband med sänkningen av

ordförandearvodet vidtagna indragningen av vice ordförandens arvode och

reseersättning vid sammanträde, där han ej tjänstgör sorn ordförande. Följden

härav har helt naturligt blivit att vice ordföranden icke kunnat pa tillfredsställande

sätt följa länsnämndens arbete. Jämför man njuggheten i anslagen

till länsnämnderna och nykterhetsvården över huvud med den rundhändhet,

varmed anslag till arvoden och expenser lämnas vissa kristidsorgan

med icke alltför maktpåliggande uppgifter, kan man ej undgå att för nykterhetsvårdens

del bestämt kräva en helt annan och mera förstaelsefull inställning

från statsmakternas sida.

De kommunala nykterhetsnämnderna i Stockholm, Göteborg och Malmö

lia livligt tillstyrkt förslaget örn ökad medelstilldelning till länsnykterhetsnämnderna

och örn anställande av heltidsanställda ombudsmän. I ett av utlåtandena

har uttalats omdömet, att dessa nämnder för närvarande svältföddes

och icke kunde göra den insats för nykterhetsvården som vöre önskvärd.

Såsom den viktigaste förutsättningen för att nå önskvärd effektivitet hos

nykterhetsvården har nykterhetsutredningen angivit en utbyggnad av länsnykterhetsnämndema.

Enligt utredningens förslag skulle dessa nämnder utrustas

med heltidsanställda ombudsmän med lika goda kvalifikationer och

i ungefär samma löneställning som de nyinrättade skyddskonsulenterna. Antalet

heltidstjänster har utredningen dock av slatsfinansiella hänsyn ansett

tills vidare böra begränsas till tio. För de nämnder, som även i fortsättningen

skulle ha ombudsmän, vilka fullgjorde dessa uppdrag såsom bisysslor, har

föreslagits viss ökad medelstilldelning för avlöning åt dessa ombudsmän. Socialstyrelsen

har i anslutning till utredningens förslag framlagt ett förslag till

stat för länsnykterhetsnämnderna för budgetåret 1944/45, slutande på ett belopp

av 250 000 kronor.

Såsom framgår av vad jag tidigare anfört, har jag funnit en effektivisering

av nykterhetsvården påkallad och har med den principiella utgångspunkten,

att de föreslagna anslagsökningarna böra vägas mot alternativa kostnadsökningar

för skärpning av den individuella motbokskontrollen, ansett

mig böra i huvudsak biträda den av nykterhetsutredningen föreslagna begränsade

utbyggnaden av länsnykterhetsnämnderna. Även örn heltidsanställda

ombudsmän vid flertalet av dessa nämnder enligt vad remissyttrandena

ge vid handen utgör eli viktigt önskemål ur nykterhetsvårdens synpunkt,

har jag i nuvarande läge icke ansett mig kunna ifrågasätta en ökning utöver

det av utredningen föreslagna antalet. Beträffande lönegradsplaceringen

för de heltidsanställda ombudsmännen, som av utredningen i anslutning

till skyddskonsulenttjänsternas placering föreslagits till lönegraden Eo 21, sy
-

nare
draganden.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 259-

nes mig en jämkning nedåt motiverad. Aven om arbetsuppgifterna i vissa

stycken kunna sägas vara jämförliga med skyddskonsulenternas uppgifter

och omhänderhavandet av familjevården i vissa län kommer att ställa stora

krav på ombudsmännens omdöme och skicklighet, bör beaktas att dessa

tjänstemän i sin verksamhet komma att åtnjuta stöd av väl kvalificerade

nämnder. Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter

vill jag föreslå, att tjänsterna tills vidare placeras i Eo 19. Avlöningskostnaderna

för dessa befattningshavare kunna med denna utgångspunkt beräknas

till i runt tal 70 000 kronor för år.

Även i vissa andra avseenden har jag ansett mig böra förorda begränsningar

i förhållande till det av socialstyrelsen i anslutning till utredningens

förslag framlagda statlörslaget för budgetåret 1944/45. För nämndernas personal

i sådana län, där ombudsmännen icke bliva heltidsanställda, har styrelsen

räknat med ett belopp av i genomsnitt 4 500 kronor eller tillhopa

63 000 kronor. Med utgångspunkt från ett belopp av omkring 4 000 kronor i

genomsnitt beräknar jag för ändamålet 55 000 kronor. Posten till årsarvoden

till ordförande m. fl., som av styrelsen upptagits till 20 000 kronor, synes

mig kunna begränsas till 17 000 kronor. Vid beräkning av posten till dagarvoden,

som jag i likhet med styrelsen upptager lill 10 000 kronor, utgår jag från

att vice ordförandena i nämnderna i regel böra deltaga i sammanträdena och

icke endast vid sådana sammanträden, då ordföranden har förfall. Sistnämnda

anordning, som införts av besparingsskäl, bär uppenbarligen inverkat

menligt på kontinuiteten i nämndernas verksamhet. Arvodes- och avlöningskostnaderna

skulle enligt vad jag sålunda förordat beräknas till (70 000

+ 55 000 + 17 000 + 10 000) 152 000 kronor.

A7ad beträffar länsnykterhetsnämndernas omkostnader förordar jag, att

posten till reseersättningar upptages till ett belopp av 35 000 kronor mot föreslagna

40 000, och förutsätter därvid att rese- och traktamentsersättningar

till ombudsmännen skola utgå enligt liknande besparingsföreskrifter, som

gälla för skyddskonsulenterna. Posten till expenser, hyror m. m. har socialstyrelsen

föreslagit höjd från 30 000 till 40 000 kronor, bland annat med hänsyn

till att heltidsanställning för vissa ombudsmän skulle medföra behov av

särskilda tjänstelokaler. Då länsnykterhetsnämnderna i regel ha sitt säte i

stad, där systembolag finnes, synes det i första hand böra prövas, i vad mån

bolaget utan att förhyra ytterligare lokaler kan ställa tjänsterum till förfogande

at ombudsmannen. I viss utsträckning bör även skrivhjälp kunna

utan kostnadsökning för det allmänna erhållas från bolaget. Med denna utgångspunkt

förordar jag, att posten upptages till 37 000 kronor. Omkostnaderna

skulle följaktligen tillhopa uppgå till (35 000 + 37 000) 72 000 kronor.

Enligt vad jag i det föregående förordat skulle kostnaderna för arvoden

och löner samt omkostnaderna vid länsnykterhetsnämnderna sammanlagt för

år beräknas till (152 000 + 72 000) 224 000 kronor. Då jag emellertid utgår

ifrån att effektiviseringen av verksamheten icke i sin helhet kan komma till

stånd från budgetårets början och att de nya ombudsmannabefattningarna i

lönegraden Eo 19 icke komma att bli besatta förrän från och med nyåret

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

25

1945, synes förslagsanslaget till länsnykterhetsnämnderna för nästa budgetår

kunna upptagas till i runt tal 200 000 kronor.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Länsnykterhetsnämnderna för budgetåret 1944/45

anvisa ett förslagsanslag av.............. kronor 200 000

3. Främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m.

Budgetår Anslag Nettoutgifter

1942/43 .................. 137 000 136 997

1943/44 .................. 142 000 —

1944/45 (förslag) .......... 190 000 —

[Kungörelse den 27 maj 1932 (nr 216).]

Den 7 maj 1943 har Kungl. Majit meddelat beslut rörande användningen

av det för budgetåret 1943/44 anvisade anslaget. Därvid har anslaget dispo
-

nerats på sätt framgår av följande tablå:

Ändamål. Belopp kr.

Understöd åt nykterhetsnämnder, förslagsvis .................. 125 000

Konferenser och kurser m. m., högst .......................... 5 000

Understöd åt sammanslutningar av nykterhetsnämnder, högst .... 5 000

Understöd för utgivande av »Tidskrift för nvkterhetsnämnderna»

m. m., högst.............................................. 2 000

Utgivande av en ny handbok för nykterhetsnämnderna, högst .... 5 000

Summa kronor 142 000.

I skrivelse den 31 augusti 1943 har socialstyrelsen gjort framställning

om anvisande av anslag för ifrågavarande ändamål för nästa budgetår.

Styrelsen har därvid förnyat ett föregående år framställt förslag om höjning

av anslagsposten till understöd åt nykterhetsnämnderna

och har i detta hänseende anfört huvudsakligen följande.

Understöd åt nykterhetsnämnd utgår enligt gällande bestämmelser i efterskott

med intill tre fjärdedelar av nykterhetsnämndens utgifter under nästföregående

kalenderår, dock högst 1 000 kronor eller, då särskilda omständigheter

därtill föranleda, högst 1 500 kronor.

Under budgetåret 1942/43 har för ändamålet disponerats ett belopp av

125 290 kronor. Ansökningar om understöd ha under våren 1943 inkommit

från 873 nykterhetsnämnder. Motsvarande antal har åren 1940, 1941 och

1942 varit respektive 632, 743 och 780. De sökande nykterhetsnämnderna

hade, med hänsyn till sina utgifter för verksamheten under år 1942 och i

enlighet med nyss nämnda bestämmelser, kunnat göra anspråk på tillhopa

omkring 210 000 kronor. Det sammanlagda ansökningsbeloppet stannade

emellertid vid omkring 192 000 kronor.

Antalet sökande nykterhetsnämnder under år 1945 torde kunna uppskattas

till minst 950. Enär de under år 1943 sökande 873 nämnderna enligt författningen

hade kunnat i understöd erhålla omkring 210 000 kronor, har anslagsbehovet

för budgetåret 1944/45 uppskattats till minst omkring 230 000 kronor.

Då syftet med understöden — alt stimulera kommunerna att förse sina nyle
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

2G

Kungl. Majlis proposition nr 259-

terhetsnämnder med erforderliga medel för verksamheten — allvarligt äventyras,

örn kommunerna icke kunna påräkna ersättning för sina kostnader för

nämndernas verksamhet samt dessutom det alltmer försämrade nykterhetstillståndet

nu påfordrar en mera energisk och målmedveten insats från nämndernas

sida, anser styrelsen, att sistnämnda belopp, 230 000 kronor, bör anvisas

för ändamålet för nästa budgetår.

Posterna till konferenser och kurser m. lii. och till understöd

åt sammanslutningar av nykterhetsnämnder ha båda av styrelsen

upptagits till 5 000 kronor, eller samma belopp som för innevarande

budgetår.

Även posten till understöd för utgivande av tidskrift för nykterhets

nämnderna m m., som utgives av föreningen för främjande av

nykterheisnämndernas verksamhet, har av styrelsen upptagits till oförändrat

belopp, eller alltså till 2 000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet för nästa budgetår har sålunda av styrelsen

beräknats till (230 000 Jr 5 000 + 5 000 + 2 000) 242 000 kronor.

I ärendet har statskontoret den 27 september 1943 avgivit utlåtande. Under

erinran att anslagsposten till understöd åt nykterhetsnämnder av

1940 års lagtima riksdag för budgetåret 1940/41 av sparsamhetsskäl nedsatts

från 135 000 till 125 000 kronor, till vilket belopp posten även därefter upptagits,

har statskontoret icke ansett sig kunna tillstyrka, att posten åter höjdes.

Nykterhetsutredningen har funnit en förbättring i de kommunala nykterhetsnämndernas

sätt att fullgöra sina uppgifter påkallad och med åberopande

av de föreslagna vidgade uppgifterna för nämnderna, särskilt beträffande de

unga alkoholmissbrukarna, förordat en ökad medelstilldelning till främjande

av nykterhetsnämndernas verksamhet. Även örn skäl därvid enligt utredningens

mening kunde anföras för en höjning av gällande maximigräns för statsbidragen,

har utredningen icke i nuvarande statsfinansiella läge velat framlägga

ett sådant förslag. Uppehållandet av nämndernas verksamhet vore självfallet

i första hand en kommunal angelägenhet. Utredningen har stannat vid

att med hänsyn till de ökade arbetsuppgifterna förorda en medelstilldelning,

som icke understege det av socialstyrelsen för nästa budgetår begärda beloppet,

230 000 kronor.

Beträffande nykterhetsnämndernas nuvarande verksamhet har utredningen

bland annat anfört följande.

De kommunala nykterhelsnämnderna erhålla sin uppmärksamhet riktad på

alkoholmissbrukare främst genom anmälningar, bland annat från polis, åklagare

och läkare. Systembolagen ha i viss utsträckning plägat översända rapporter

örn fylleriförseelser. Detta bör enligt utredningens mening bliva regel.

Det åligger nykterhetsnämnden jämlikt 11 § alkoholistlagen att beträffande en

var inom kommunen bosatt person, om vilken nämnden genom anmälan eller

annorledes fått grundad anledning antaga, att han är hemfallen åt alkoholmissbruk,

föranstalta om noggrann undersökning rörande hans levnadsförhållanden

m. m.

Utredningen har hos systembolagen i samband med införskaffande av vissa

andra uppgifter gjort förfrågan angående vilka åtgärder nykterhetsnämnderna

pläga vidtaga med anledning av de uppgifter, bolagen lämnat örn personer,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunell. Maj:Is proposition nr :iö9.

som dömts för fylleri. De svar utredningen erhållit utvisa väl, alt nämnderna

i regel meddela varning åt ungdomsfyllerister och återfallsfyllerister och att

i svårare fall internering tillämpas. Inom flera detaljhandelsområden föranleda

anmälningarna örn fyllerifall tydligtvis inga åtgärder från nykterhetsnämndernas

sida. Även om nykterhetsnämndernas verksamhet icke kan bedömas

på grundval av vad systembolagen härom anfört, synes man av de inkomna

yttrandena kunna draga slutsatsen, att en förbättring av de kommunala nykterhetsnämndernas

sätt att fullgöra sina uppgifter är påkallad. Vid en sådan

försämring av det allmänna nykterhetstillstandet, som för närvarande

föreligger, måste även skärpta krav ställas på de kommunala nykterhetsnämnderna.

Deras arbetsuppgifter komma jämväl att ökas, därest den utvidgning

av alkoholistlagens tillämplighetsområde genomföres, som utredningen i det

föregående föreslagit. Redan för närvarande äro emellertid nämnderna i betydande

grad utrustade med alltför fåtalig personal, fast anställd eller tillfälligt

anlitad, i förhållande till föreliggande arbetsuppgifter.

För att stimulera nämnderna till ökad övervakning av alkoholmissbrukare

har utredningen därjämte föreslagit ett särskilt statsbidrag till arvoden

åt övervakare, som icke äro anställda i socialvården, och för detta ändamål

förordat anvisande av ett förslagsanslag av 25 000 kronor för nästa budgetår.

Utredningen har härom anfört följande.

Utöver bidragen enligt nämnda kungörelse, vilka i främsta rummet skola

avse kommuner, som anlita särskild arbetskraft för verksamhetens ändamålsenliga

bedrivande, vill utredningen förorda bidrag för ett särskilt ändamål

Bland de kommunala nämndernas vårduppgifter intager övervakningen av

alkoholmissbrukare en central ställning. Ju mera effektivt övervakningen

bedrives, i desto färre fall blir internering med därav följande verkningar för

alkoholisternas sociala ställning nödvändig. Ur samhällets synpunkt är det

endast en fördel ju längre den förebyggande alkoholistvården kan sträcka

sig. Den vid nykterhetsnämnderna fast anställda personalen förslår emellertid

ofta ej för det antal övervakningsuppdrag, som kan ifrågakomma. Skall

övervakningsförfarandet vinna den tillämpning, det förtjänar, erfordras att

nykterhetsnämnderna såsom övervakare kunna taga i anspråk jämväl andra

personer än befattningshavare vid nykterhetsnämnderna. Givetvis får man

räkna med alt, därest icke andra vid socialvården anställda personer kunna

påläggas övervakningsuppdrag, särskild ersättning i ilertalet fall mäste utgå

till dem, som påtaga sig sådana grannlaga och ansvarsfulla uppgifter. För att

stimulera kommunerna att effektivisera övervakningen vill utredningen föreslå,

att statsbidrag må utgå med högst hälften av kostnaderna lör arvoden till

särskilda övervakare, som icke äro anställda i socialvården. Då detta statsbidrag

allenast åsyftar att utgöra en sporre för effektivisering av den kommunala

nykterhetsvården och det icke ifrågakommer att i förevarande sammanhang

i någon större omfattning överllytta kostnaderna för denna vård

lill staten, synes statsbidraget för ifrågavarande ändamål böra på lämpligt

sätt maximeras. I avvaktan på närmare erfarenhet angående medelsbehovets

storlek föreslår utredningen ett lörslagsanslag a 25 000 kronor tor ändamålet.

Utredningen har i samband med de ökade bidragen lill de kommunala

nämndernas verksamhet iöreslagit viss kontroll över alt nöjaktig nykterhetsvård

av deni utövas. Såsom villkor för åtnjutande av statsbidrag har utredningen

ansell böra uppställas, att nämnden varje kvartal lill länsnykterhetsnäinnden

avgiver redogörelse lör av nämnden vidtagna åtgärder i an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

-J° Kungl. Maj.ts proposition nr 259.

ledning av de rapporter rörande fylleriförseelser, som kommit nämnden till

till handa.

Remissmyndigheterna ha, i den mån de berört dessa anslagsfrågor, uttalat

sin anslutning till förslagen om anslagsförbättringar men ofta ansett de

angivna beloppen otillräckliga. Den föreslagna konstruktionen av de särskilda

bidragen till övervakare har i vissa utlåtanden även angivits såsom mindre

tillfredsställande.

Socialstyrelsen har påyrkat en väsentlig höjning av statens bidrag till nykterhetsnämnderna

och bland annat anfört följande.

Bland kommunerna är den uppfattningen förhärskande, att det i själva

verket är statens sak att bestrida kostnaderna för nykterhetsvården, eftersom

staten har så stora alkoholinkomster och målmedvetet tagit ifrån kommunerna

deras tidigare inkomster av detta slag. Vid sina försök att påverka

kommunerna att förse nykterhetsnämnderna med erforderliga medel möter

styrelsen genomgående den invändningen, att det dock inte kan vara så viktigt

med nykterhetsvården, eftersom staten icke funnit skäl anvisa kommunerna

mer än rent obetydliga belopp härför.

En följd av den hittillsvarande nykterhetspolitiken är, att nykterhetsnämnderna

över lag sakna arbetskrafter för att på ett nöjaktigt sätt sköta

sina övervakningsuppgifter och sin övriga nykterhetsvårdande verksamhet.

Detta är så mycket mera beklagligt som övervakningsinstitutets praktiska

nytta är en av de mest uppmuntrande företeelserna på detta område. Det

finns hundratals och åter hundratals alkoholister i vårt land som blivit nyktra

människor tack vare det moraliska stöd som övervakningen utgör. Men

det finns också — och det är ett sorgligt faktum, som måste bringas ur

världen — tusentals och åter tusentals alkoholister, som icke kunna bli föremål

för denna den effektivaste av nykterhetsnämndernas förebyggande åtgärder,

därför att nämnderna sakna erforderliga ekonomiska resurser. Att

förmå kommunerna att höja sina anslag till nykterhetsnämnderna är emellertid,

som förut antytts, utomordentligt svårt, så länge staten är njugg på

understöden till kommunerna för detta ändamål. Socialstyrelsen vill därför

bestämt påyrka, att anslaget till nykterhetsnämnderna kraftigt ökas och att

det nuvarande maximibeloppet för statens understöd till nykterhetsnämndernas

slopas. För den händelse det under en övergångstid befinnes oundgängligen

nödvändigt att upprätthålla en övre gräns för ifrågavarande understöd,

bör denna i varje''fall icke sättas lägre än 10 000 kronor. Det finns

nämligen en hel rad mellanstora städer, där nykterhetsvården befinner sig

på en otillåtligt låg invå och där en genomgripande förändring i detta avseende

kunde genomföras, om statsbidrag av angivna storlek kunde ställas i

utsikt.

Statens kostnader enligt kungörelsen den 27 maj 1932 (nr 216) om understöd

av statsmedel till nykterhetsnämndernas verksamhet skulle år 1943,

därest maximeringen av ifrågavarande understöd icke hade gällt, ha uppgått

till 650 000 kronor. Härav skulle inemot hälften, 310 000 kronor, ha utgått

till storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö och omkring 50 000 kronor

till de fem mellanstora städerna Uppsala, Norrköping, Lund, Borås och

Örebro, örn det i stället hade gällt ett maximibelopp för sådant understöd

av 10 000 kronor, skulle statens kostnader ha stannat vid 467 500 kronor,

varav 30 000 kronor till de tre storstäderna. Med hänsyn till den stigande

ansökningsfrekvensen från kommunerna torde motsvarande belopp för budgetåret

1944/45 kunna uppskattas till 660 000 kronor respektive 475 000

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

29

kronor. Enligt socialstyrelsens mening bör anslagsposten till understöd åt

nykterhetsnämnderna för nämnda budgetår upptagas med förstnämnda belopp,

660 000 kronor.

Beträffande det särskilda övervakningsbidraget har styrelsen förordat en

omläggning och härom anfört:

Föreskrifterna rörande dessa bidrag böra avfattas så, alt de underlätta anordnande

av övervakning av alkoholmissbrukare på sådana håll, där man

ännu icke fått ögonen öppna för denna form av förebyggande verksamhet.

En nykterhetsnämnd bör kunna på förhand erhålla besked om, huruvida

den kan komma i åtnjutande av övervakningsbidrag i ett visst bestämt fall.

Det är tydligt att möjligheten härtill mången gång kan vara avgörande för att

övervakning överhuvud kommer till stånd. Även en nykterhetsnämnd av det

ingalunda ovanliga slag, som alldeles saknar anslag för sin verksamhet, bör

kunna erhålla bidrag, t. ex. för ett plötsligt uppkommande övervakningsfall.

En fördel för nykterhetsnämnden och kommunen vöre, om övervakningsbidraget

utginge tidigare än understöd till nykterhetsnämndens verksamhet.

Enligt styrelsens mening bör ett anslag för ändamålet ställas till styrelsens

förfogande. Nykterhetsnämnd — såväl kommunal nämnd som i förekommande

fall också länsnykterhetsnämnd — bör äga erhålla bidrag från anslaget

för att bestrida kostnaderna för vissa övervakningsfall, dock med högst

50 kronor per fall. Socialstyrelsen skall kunna meddela förhandsbeslut om

dylikt bidrag. Har kommunal nykterhetsnämnd kommit i åtnjutande av övervakningsbidrag,

åligger det socialstyrelsen att tillse, att^ motsvarande belopp

avräknas från beloppet av nästa års statsunderstöd. I fråga om anslagsbeloppets

storlek saknas anledning att frångå de sakkunnigas förslag om 25 000

kronor. ..

Totalutgiften för staten skulle sålunda icke ökas genom det nya overvakningsbidraget,

örn man bortser från att övervakningsfallen komme att ökas \

antal, vilket ju är den avsedda effekten. Tvärtom kan man rimligen utgå

från att övervakmngsåtgärden i en del av dessa nya fall kommer att onödiggöra

anstaltsvård, som ju är särskilt kostsam för staten.

Länsnykterhetsnämnden i Stockholms län har ansett, att ersättning borde

kunna utgå med hela kostnaden för övervakning och att anslaget för sadant

ändamål borde få tågås i anspråk för av länsnykterhetsnämnd beslutad övervakning.

Nämnden har bland annat anfört:

Enligt 14 § alkoholistlagen äger länsnykterhetsnämnd under vissa förhållanden

vidtaga hjälpåtgärder och sålunda även ställa alkoholmissbrukare under

övervakning. Det kail även inträffa, att länsnykterhetsnämnd får ombesörja

övervakning av person, som permitterats eller utskrivits från alkoholistanstalt.

I sådana fall torde det vara nödvändigt för länsnämnden att uppdraga

åt lämplig person, boende på samma ort som den övervakade, att ombesörja

övervakningen. Det är då önskvärt att länsnämnden har möjlighet att

giva denne övervakare någon ersättning för uppdraget. Länsnykterhetsriämnden

vill med anledning härav föreslå, att länsnykterhetsnämnderna få möjligheter

att av det ifrågasatta anslaget till övervakning jämlikt alkoholistlagen

utgiva ersättning för övervakningsnppdrag, som utlämnas av länsnykterhetsnämnd.

Länsnykterhetsnämnden i Hedlands län har strukit under vikten av övervakningen

och förordat, att kontrollen över de särskilda övervakningsuppdragen

skulle läggas hos länsnykterhetsnämnderna. Nämnden har härom anfort:

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

Av de kommunala nämndernas vårduppgifter av såväl förebyggande som

eftervårdande natur intager övervakningen avgjort den viktigaste platsen.

Med hänsyn till att just övervakning kan väntas giva bättre resultat än en

enkel varning, är det högeligen önskvärt, att nämnderna i större utsträckning

än hittills få möjlighet att genomföra en sådan åtgärd. Svårigheten för närvarande

är, att man på de flesta håll saknar personal för genomförandet av

en effektiv övervakning. Det är därför otvivelaktigt ett angeläget önskemål att

finna utvägar att genomföra mera effektiv sådan än den, som för närvarande

utövas. Men även detta önskemål är en fråga av ekonomisk innebörd. Länsnykterhetsnämnden

tillstyrker därför utredningens förslag örn att statsbidrag

i viss utsträckning ställes till förfogande för detta ändamål. Kontrollen över

sådan övervakning bör lämpligen anförtros länsnykterhetsnämnderna.

Länsnykterhetsnämnden i Gävleborgs län har ansett, att gällande maximibelopp

för statsbidragen till nykterhetsnämnderna borde höjas, bland annat

i syfte att nämnderna skulle kunna i viss omfattning stödja de internerades

familjer. Nämnden har bland annat framhållit följande.

Nykterhetsnämndernas möjligheter att ekonomiskt hjälpa de familjer, där

familjefadern undergår anstaltsvård, äro för närvarande ytterst begränsade

och borde enligt länsnykterhetsnämndens uppfattning utvidgas, så att familjerna

för sin försörjning under vårdtiden icke måste hänvisas till fattigvården.

För att de här antydda förbättringarna skola kunna genomföras, måste

statsbidragen till nykterhetsnämndernas verksamhet förbättras. Därest staten

icke anser sig helt böra övertaga kostnaderna för nykterhets- och alkoholistvården,

bör statsanslag lämnas i sådan omfattning, att de kommunala nykterhetsnämnderna

kunna erhålla statsbidrag i den utsträckning, som författningen

härom medgiver. Länsnykterhetsnämnden sätter även ifråga, huruvida

icke en höjning eller eventuellt borttagande av de nuvarande maximibeloppen

för statsbidragen borde övervägas.

Stockholms stads nykterhetsnämnd har härom anfört:

Förslaget örn höjning av statens anslag till nykterhetsnämndsverksamheten

är visserligen ett steg i rätt riktning, men nämnden vill framhålla, att statsbidrag

av en helt annan storleksordning enligt dess mening bort föreslås. Det

synes närmast orimligt, att t. ex. Stockholms stads nykterhetsnämnd med en

årsbudget av i runt tal 227 000 kronor skall tillex-kännas ett så obetydligt belopp

som 650 kronor i statsunderstöd.

Göteborgs stads nykterhetsnämnd har bland annat framhållit:

Att en ökad medelstilldelning till främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet

redan i nuvarande läge är i hög grad påkallad är självklart för var

och en, som är insatt i dessa förhållanden. I ännu högre grad blir detta fallet,

därest de sakkunnigas förslag genomföras. Men att statsbidrag för övervakningen

skall utgå endast till sådana övervakare, som icke äro anställda

i socialvården, d. v. s. hos nykterhetsnämnd, skulle innebära att städer och större

kommuner, som ha fast anställda övervakare och där alkoholistvården sålunda

arbetar bäst, icke skulle erhålla statsbidrag. Eller också måste de övergå

till något system med halvtidsanställda tjänstemän. Ett sådant förslag

synes icke böra genomföras.

Malmö stads nykterhetsnämnd har ansett de nuvarande statsbidragen alldeles

för låga och bland annat anfört följande.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

31

För ändamålsenlig effektivisering av nykterhetsnämndernas verksamhet

måste oeftergivligt resas krav på, att kostnaderna för deras verksamhet i

största utsträckning bestridas av statsverket, vilket, i betraktande av att rusdrycksinkomsterna

oavkortade tillföras statskassan, måste vara ett eminent

statsintresse.

I samband härmed anför nämnden vissa siffror å statens inkomster av skatterna

å spritdrycker och utgifterna till nykterhetsnämnder och alkoholistananstalter.

Örn staten höjde sitt anslag för nykterhetsnämndernas verksamhet

med 725 000 kronor, så att det täckte samtliga nämnders utgifter för sådan

verksamhet under 1942—1943, skulle dessa samtliga utgifter till nykterhetsvården

dock stanna vid något över 3 miljoner kronor eller 0,85 procent av

spritinkomsterna 1942—1943. Det kan förtjäna påpekas, att av statens samtliga

utgifter till nykterhetsvården, 2,35 miljoner kronor, utgöra utgifterna till

nykterhetsnämndema blott Vs, medan anstalterna få omkring Vs.

Statsbidragen till samtliga nykterhetsnämnder uppgå inte på långt när till

vad nykterhetsvården kostar i rikets tre största städer och statens årliga bidrag

till dessa utgör för närvarande endast 650: — kronor per nämnd. Vill

man sedan även erinra om, att systembolagens individuella kontroll, som fyller

de högst ställda anspråk, kostar ungefär 2 600 000 kronor om året, blir

jämförelsen närmast grotesk, men ger så mycket starkare relief åt nykterhetsnämndernas

berättigade krav på bättre uppskattning och förståelse från

statsmakternas sida.

Nykterhetsnämndernas riksförbund har såsom ett gammalt nykterhetsnämndskrav

framhållit, att staten borde överta de huvudsakligaste kostnaderna

för nämndernas verksamhet, vilket i betraktande av att rusdrycksinkomsterna

numera oavkortade tillfördes statsverket måste betecknas som både

rimligt och berättigat.

Socialstyrelsens förslag i skrivelsen den 31 augusti 1943 örn höjning av

anslaget till främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet från 142 000

kronor till 242 000 kronor utgick från oförändrade bidragsgrunder. Medelsbehovet

beräknades av styrelsen med utgångspunkt från att kommunerna

skulle erhålla de understöd, som enligt gällande grunder högst må utgå. Enligt

kungörelsen den 27 maj 1932 (nr 216) må bidrag till bestridande av

nykterhetsnämndernas kostnader utgå med intill 75 procent av kommunernas

utgifter för sådant ändamål, dock högst 1 000 kronor eller, då särskilda

omständigheter därtill föranleda, högst 1 500 kronor. Bidragen lia

emellertid under de senaste åren icke överstigit 50 procent av nämnda utgifter

och det högsta belopp, som utgått, har varit 650 kronor. Nvkterhetsutredningen,

som funnit de kommunala nämndernas verksamhet på sina

håll vara mycket bristfällig, har icke ansett sig böra framlägga förslag örn

ändrade bidragsgrunder men förordat, att medelstilldelningen för ändamalet

icke måtte sättas till ett lägre belopp än det socialstyrelsen föreslagit för nästa

budgetår. Utredningen har till stöd härför även åberopat de ökade arbetsuppgifter,

som nämnderna skulle erhålla enligt utredningens förslag. För

att stimulera till ett ökat utnyttjande av övervakningsåtgärder har utredningen

därjämte föreslagit anvisande av ett särskilt anslag av förslagsvis 25 000

kronor till bidrag till ersättningar för övervakningsuppdrag.

Före
draganden.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

I utlåtandena över utredningens förslag lia emellertid från flera håll påyrkats

ändringar i grunderna för bidragen till nykterhetsnämndemas verksamhet,

åsyftande att i väsentligt ökad omfattning överflytta kostnaderna för

denna verksamhet från kommunerna till staten. Såsom ett motiv har därvid

bland annat åberopats de betydande intäkter, som staten erhölle genom alkoholskatterna.

Socialstyrelsen har föreslagit den ändringen av grunderna, att

bidragen skulle utan begränsning av beloppen utgå med 75 procent av ifrågavarande

kostnader, och har i anslutning härtill beräknat medelsbehovet för

nästa budgetår till 660 000 kronor.

I förevarande sammanhang finner jag icke anledning att upptaga denna

statsbidragsfråga till behandling ur synpunkten av om en ökad överflyttning

av de kommunala kostnaderna till staten kan vara befogad eller icke. Jag vill

endast framhålla, att jämförelsen mellan de höga statsinkomsterna av alkoholhanteringen

och statens bidrag till nykterhetsnämnderna bär föga bärkraft.

Om alkoholskatterna hade legat på en lägre nivå, skulle nämligen omfattningen

av fylleriet och alkoholismen sannolikt ha varit ännu större än

för närvarande, enligt vad den verkställda utredningen om orsakerna till försämringen

i nykterhetstillståndet under krigsåren givit vid handen.

Den ökade medelstilldelning till understöd åt nykterhetsnämnderna,

som i nuvarande läge ifrågakommer, kan endast lia till syfte

att stimulera det kommunala intresset för sådan verksamhet och kan

lika litet som de hittillsvarande bidragen få någon nämnvärd ekonomisk

betydelse för större kommuner. En sådan ökning av anslaget, att en höjning

av gällande maximigräns för bidragen bleve påkallad, synes utesluten. För

att motväga den sänkning av bidragsprocenten, som inträtt under senare år

och som, i den mån nykterlietsvården icke blivit lidande, har betytt en statlig

besparing på kommunernas bekostnad, anser jag mig emellertid, trots att

de av nykterhetsutredningen föreslagna vidgade arbetsuppgifterna icke nu

komma att påläggas nämnderna, böra förorda en viss höjning av det till

understöd åt nykterhetsnämnderna avsedda beloppet, nämligen från 125 000

kronor till 165 000 kronor.

Mot den av nykterhetsutredningen föreslagna kontrollen rörande nykter - hetsnämndernas verksamhet i form av kvartalsredogörelser till länsnykterhetsnämnderna

angående åtgärder i anledning av inkomna fyllerirapporter

har jag ingen erinran.

I fråga örn övriga med anslaget avsedda ändamål räknar jag i enlighet med

socialstyrelsens förslag med oförändrade belopp till konferenser och

kurser m. m., till understöd åt sammanslutningar av nykterhetsnämnder

och till tidskrift för nykterhetsnämnder,

tillhopa 12 000 kronor. Däremot bortfaller för nästa budgetår det belopp

av 5 000 kronor, som för löpande budgetår avsetts till utgivande av ny handbok

för nykterhetsnämnderna. Det sammanlagda anslagsbeloppet skulle sålunda

uppgå till 177 000 kronor.

I likhet med nykterhetsutredningen anser jag önskvärt att nykterhetsnämnderna

stimuleras till att i ökad utsträckning anordna övervakning

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 259.

33

av alkoholmissbrukare, övervakningen bör intaga en central ställning i vårdarbetet;

ju mera effektiv den är, desto mindre blir behovet av interneringar.

Enligt nykterhetsutredningens förslag skulle ställas till förfogande ett förslagsanslag

av 25 000 kronor för bestridande av bidrag med 50 procent av

kommunernas kostnader för arvoden åt särskilt förordnade övervakare,

som icke vore anställda inom socialvården. Meningen med sistnämnda föreskrift

var att anslaget i främsta rummet skulle användas till ersättning för

nya övervakningsuppdrag och förhindra att lönerna till redan anställda kommunala

socialvårdstjänstemän belastade anslaget; i annat fall hade medelsbehovet

blivit av en helt annan storleksordning, övervakningsbidragen skulle

enligt förslaget utgå jämte de förut nämnda understöden åt nykterhetsnämnderna.

Socialstyrelsen har föreslagit, att övervakningsbidragen skulle utgå på annat

sätt. Medlen för ändamålet borde ställas till förfogande av styrelsen,

som skulle äga besluta örn bidrag för bestridande av kostnaderna för särskilda

övervakningsfall, dock med högst 50 kronor per fall. Nykterhetsnämnd

skulle sålunda på förhand kunna få besked om att den erhåller övervakningsbidrag

i ett visst bestämt fall. Enligt socialstyrelsens mening kan möjligheten

till sådant bidrag mången gång vara avgörande för om övervakning

kommer till stånd. Det vöre därvid en väsentlig fördel, om övervakningsbidragen

utbetalades löpande och icke i efterskott såsom understöden till nykterhetsnämndernas

verksamhet. Även ett par länsnykterhetsnämnder har

framhållit behovet av att på dylikt sätt kunna disponera medel för anordnande

av övervakning i särskilda fall.

Det synes mig sannolikt, att den av socialstyrelsen föreslagna formen för

övervakningsbidragen kommer att medföra anordnande av övervakning i ett

större antal nya vårdfall med utpräglat behov därav än den av utredningen

föreslagna formen, som innebar en allmän rätt för kommunerna att till 50

procent erhålla ersättning i efterskott för övervakningskostnader av visst

slag. Med hänsyn härtill anser jag mig böra tillstyrka att medel försöksvis

ställas till förfogande till bestridande av övervakningsbidrag i huvudsak

enligt de av socialstyrelsen föreslagna riktlinjerna. Medel för ändamålet böra

dock icke anvisas i form av förslagsanslag. Jag förordar, att ett särskilt belopp

till övervakningsbidrag anvisas under förevarande anslag. Under del

första året av sådan försöksverksamhet bör eif belopp av 13 000 kronor

räcka. Jag förutsätter därvid, alt dylika övervakningsbidrag icke skola utgå

till länsnykterhetsnämndernas heltidsanställda ombudsmän. I den mån

deras övriga arbetsuppgifter och de lokala förhållandena det medgiva, böra

de utan särskild ersättning fullgöra sådana uppdrag. Beloppet synes böra

ställas till disposition för socialstyrelsen och länsnykterhetsnämnderna. Närmare

bestämmelser örn övervakningsbidragen torde få ankomma på Kungl.

Majit att föreskriva.

Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget till främjande av nykterhetsnämndernas

verksamhet m. m. skulle enligt vad jag sålunda förordat

uppgå till 190 000 kronor.

Bihang lill riksdagens protokoll I94i. i soini. Nr 259. .''t

opaginerad Kontrollera mot PDF

:''>4 Kungl. Maj.ts proposition nr 259.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att till Främjande av nykter het snämnd er nas verksamhet

m. m. för budgetåret 1944/45 anvisa ett anslag

av ................................ kronor 190 000.

Med bifall till vad föredraganden sålunda under punkterna

l:o)—3:o) med instämmande av statsrådets övriga ledamöter

hemställt, förordnar Hans Majit Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

Stockholm 1944. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:362 Skrivelse till Konungen i anledning arn Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för budgetåret 1944/45 till nykterhetsvården jämte i ämnet väckt motion. s. 3 i texten
  2. SU 1944:161 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för budgetåret 1944145 till nykterhetsvärden jämte i ämnet väckta motioner. s. 8 i texten
  3. 2LU 1944:44 Utlåtande i anledning av väckt motion angående revision av alkoholistlagstiftningen, m. m. s. 3 i texten