Sök i Ratio Lex

Angående studiehjälp för högre undervisning åt landsbygdens ungdom m. m

1945-01-26 · 71 sidor, varav 69 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 69 av 71 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:74, Angående studiehjälp för högre undervisning åt landsbygdens ungdom m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74-

1

Nr 74.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående studiehjälp

för högre undervisning åt landsbygdens ungdom

m. m.; given Stockholms slott den 26 januari 194-5.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Georg Andrén.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 26 januari 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Bergquist, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Ohlin, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, kommunikations- och

finansdepartementen anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet

Andrén, följande.

I 1945 års statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, har Kungl.

Majit dels under punkten 150 föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild

proposition i ämnet beräkna för budgetåret 1945/46 till Studiehjälp för

högre undervisning åt landsbygdens ungdom ett anslag av 1 910 000 kronor,

dels ock under punkten 243 föreslagit riksdagen att, likaledes i avbidan

på särskild proposition, till Statens studielån: Studielånenämnden för budgetåret

1945/46 beräkna ett anslag av 20 000 kronor. Sedan beredningen

av dessa ärenden numera slutförts, anhåller jag att ånyo få anmäla nämnda

anslagsfrågor.

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 7.{.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 7/f.

I. Inledning.

Under de senare decennierna ha vid åtskilliga tillfällen framlagts förslag

till åtgärder för att underlätta studiemöjligheterna dels för ekonomiskt mindre

val ställd ungdom överhuvudtaget, dels för landsbygdsungdomen. Vid 1927

års riksdag framfördes motionsvis (motionerna I: 254 och II: 417) yrkanden

om beredande av studieunderstöd åt medellösa studiebegåvade lärjungar vid

statliga och därmed jämförliga läroanstalter. Sedan riksdagen i skrivelse

(1927:262) biträtt motionärernas yrkanden, uppdrog Kungl. Maj:t åt 1927

års skolsakkunniga att verkställa utredning och framlägga förslag i ärendet,

vilket också skedde. Motioner vid 1936 (II: 613) och 1937 (I: 160; II: 394)

års riksdagar togo framför allt sikte på landsbygdsungdomens problem. Sistnämnda

års motioner föranledde riksdagen (skrivelsen 1937: 444) att anhålla,

att Kungl. Majit måtte taga under omprövning, huruvida icke förslag rörande

upprättande av ett internat vid högre allmänna läroverket i Strängnäs kunde

framläggas, ävensom att utredning måtte föranstaltas rörande underlättande

i övrigt av möjligheterna för barn boende å ort, där allmänt läroverk och därmed

jämförlig undervisningsanstalt saknas, att besöka sådan anstalt. Kungl.

Majit anbefallde skolöverstyrelsen att verkställa dylik utredning. Skolöverstyrelsen

överlämnade sitt förslag i ärendet i juni 1939. Vid sistnämnda års

lagtima riksdag anhöll riksdagen i anslutning till motioner i ämnet (I: 148;

II: 132) i skrivelse den 13 juni 1939 (1939 L: 414) om utredning, huruvida

och under vilka former ett främjande av undervisning per korrespondens

skulle kunna ske.

Att här förevarande problem skulle beaktas vid tillsättandet den 22

november 1940 av den kommitté, som sedermera antog namnet 1940 års

skolutredning, är självfallet. Vid detta tillfälle uttalade min företrädare i

ämbetet till protokollet över ecklesiastikärenden bland annat följande.

Det är omisskännligt, att såväl gymnasier som real-, mellan- och flickskolor

företrädesvis tillgodose städers och stadsliknande samhällens behov.

Den egentliga landsbygdens barn befinna sig beträffande tillgången till

högre skolbildning i ett ogynnsammare läge. Denna olikhet kan aldrig helt

utjämnas. Medan de större städernas barn kunna stanna i hemmet till

studentexamen, i vissa fall ända till avlagd akademisk eller annan högre

examen, måste den avlägsnare landsbygdens barn, vilka icke med hjälp

av buss eller tåg kunna dagligen besöka en högre skola, redan för att få

realskoleutbildning lämna hemmet och bo på annan ort. En lättnad bereddes

dessa barn genom den avkortning av den högre skolan, som beslöts

av 1927 års riksdag, men även den kortare skolgången på främmande ort

kräver stora uppoffringar av hemmen. Det är därför en högst betydelsefull

uppgift att söka bereda landsbygdens barn lättare tillgång till högre skolbildning.

Undersökas böra även möjligheterna att genom statliga åtgärder

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 74-

främja undervisningen genom korrespondens för att på sätt av 1939 års

riksdag angivits tillgodose det utbildningsbehov, som icke kan fyllas av de

lokala läroanstalterna.

Även efter skolutredningens tillsättande ha i riksdagen motioner väckts,

vilka syftat till åtgärder för att underlätta landsbygdsungdomens studier

och i vissa fall föranlett betydelsefulla uttalanden eller beslut av riksdagen.

Så anförde 1943 års riksdag (skrivelsen nr 229) med anledning av väckta

motioner (1:21 och II: 29; I: 79 och II: 97; 1:159 och 11:231; 11:101;

II: 156) bland annat, att den ville framhålla angelägenheten av att de

i motionerna berörda frågorna av 1940 års skolutredning gjordes till föremål

för noggrann prövning och utredning och uttala den förhoppningen,

att Kungl. Maj:t skulle finna möjligt att inom en snar framtid förelägga

riksdagen förslag i ämnet. Riksdagen anförde även en del principiella synpunkter

på de åtgärder för studiehjälp, som vore under övervägande. Riksdagens

skrivelse överlämnades i vad den avsåg här berörda förhållanden

till 1940 års skolutredning för att tågås i beaktande i samband med utredningsuppdragen.

Till skolutredningen överlämnades även en skrivelse från

samma års riksdag (nr 192), vari riksdagen i anledning av en motion

(11:225) anhöll, att Kungl. Majit ville föranstalta om utredning rörande

ändrade grunder för kommuner att anslå medel till bestridande av viss del

av inackorderingskostnaderna för mindre bemedlade och obemedlade elever

vid högre folkskola och kommunal mellanskola.

Med skrivelse den 26 april 1944 överlämnade 1940 års skolutredning till

Kungl. Majit sitt betänkande del III »Utredning och förslag angående

vidgade möjligheter till högre undervisning för landsbygdens ungdom».

Häröver ha särskilda yttranden avgivits av skolöverstyrelsen, statskontoret

och studielånenämnden, varjämte i yttranden rörande skolutredningens

samtliga hittills avgivna betiinkanden från överstyrelsen för yrkesutbildning,

länsstyrelser, domkapitel, universitetskanslern m. fl. myndigheter

och institutioner även detta speciella betänkande varit föremål för

uttalanden.

Vid 1944 års riksdag väcktes åtskilliga motioner angående förbättring av

studiemöjligheterna för viss ungdom m. m. (1:59 och 11:88; 1:241; II: 18;

11:348). 1 sin skrivelse nr 368 anförde riksdagen, att den icke ansett sig

kunna bifalla de i motionerna framställda förslagen, och uttalade, att det i

första hand torde böra ankomma på Kungl. Majit att pröva de förslag, som

av skolutredningen framlagts i samma syfte. Riksdagen förväntade, att

denna prövning med det snaraste komme att ske och att av densamma

föranledda förslag utan dröjsmål komme att föreläggas riksdagen. I anledning

av vad som yrkats i motionerna 1:59 och 11:88 fann sig riksdagen

dock för budgetåret 1944/45 böra anvisa ett anslag av 50 000 kronor till

statsbidrag för anskaffande av lokaler för s. k. robertsforsskolor. I en annan

skrivelse (nr 377) har riksdagen med bifall till en motion (II: 1) hemställt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr Troili

utredning om kommuns rätt att bevilja stipendier eller i annan form ge

bidrag (exempelvis inackorderingsbidrag o. dyl.) för underlättande av fortsatt

utbildning vid högre läroanstalter och för deltagande i studiekurser —

ett vidgande således av 1943 års riksdags anhållan i skrivelsen nr 192. — I

detta sammanhang må även nämnas, att Hallands distrikt av Svenska landsbygdens

tingdomsförbund i en skrift av den 21 maj 1944 under framhållande

av att den stora skillnaden mellan städer och samhällen å ena sidan och

landsbygden å den andra i fråga om utbildningsmöjlighet bör så långt möjligt

är försvinna bland annat anhållit, att utbildningen över folkskolestadiet måtte

underlättas genom ekonomiska åtgärder, t. ex. högre stipendier, förbättrade

kommunikationer och upprättande av internatskolor.

I det stora komplex av problem, som 1940 års skolutredning fått sig

förelagt att behandla, är frågan örn åtgärder för att vidga möjligheterna till

högre undervisning för landsbygdsungdomen ett relativt avgränsat spörsmål,

som icke nödvändigtvis måste lösas i samband med övriga utan väl

kan utbrytas och behandlas för sig. Såväl 1943 som 1944 har riksdagen

också, såsom framgår av tidigare anförda uttalanden, förordat en skyndsam

handläggning av detta ärende.

Emellertid måste de förslag, som här framläggas, ses i ett större sammanhang,

såsom ett led i åtgärder att tillgodose landsbygdens intressen

överhuvudtaget. En betydelsefull fråga är då, hur en icke önskvärd sugning

av landsbygdsungdomen till staden och den teoretiska undervisningen skall

undvikas. I direktiven för 1940 års skolutredning har föredragande departementschefen

även beaktat detta spörsmål och uttalat:

Samtidigt (med att man söker bereda landsbygdens barn lättare tillgång

till högre skolbildning) får icke förbises, att det för landsbygden innebär en

påtaglig och högst allvarlig fara, att den mera vakna och initiativrika delen

av dess ungdom genom de högre skolorna suges in till städerna och slutligen

i många fall tillföres dessas arbetsliv. Det är för landsbygden en livsfråga,

att den icke på detta sätt berövas de begåvningar, som eljest varit

kallade att var på sin plats föra den trängre hembygdens ekonomiska och

kulturella liv framåt.

Denna stora och betydelsefulla fråga kan rättvisligen icke lösas så, att

landsbygdens ungdom utestänges från eli utbildning som göres allt lättare

tillgänglig för städernas ungdom. Den måste lösas så, att landsbygdens bildningssökande

ungdom genom lämpligt ordnad högre utbildning så vitt

möjligt ledes tillbaka till landsbygdens arbetsliv. Denna utbildning bör

utformas så, att den för all ungdom, icke blott landsbygdens, innebär en

uppfordran till praktisk verksamhet av skilda slag. De högre skolorna

måste så ordnas, att de icke ensidigt inriktas mot fortsatt teoretisk utbildning

utan med bevarad karaktär av högre skola på olika stadier öppna

vägar ut i det praktiska livet, antingen direkt eller ock genom en mera

specialiserad yrkesutbildning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 7Jt.

I sin tidigare nämnda skrivelse nr 229 har 1943 års riksdag givit uttryck

åt liknande tankegångar, då den däri anför följande.

I detta sammanhang vill riksdagen icke underlåta att påpeka den fara,

som ligger i den övervärdering av de s. k. intellektuella yrkena, som icke

sällan gör sig gällande. Med den övervägande teoretiska inriktning, vårt

högre skolväsen för närvarande har, går den ungdom, som genomgått högre

läroanstalter, i stor utsträckning förlorad för praktiskt arbete. Ett underlättande

för landsbygdens ungdom av möjligheterna att bedriva högre

studier bör därför, därest mera omfattande åtgärder på förevarande område

finnas böra vidtagas, enligt riksdagens mening kombineras med åtgärder,

som syfta till att leda ungdomen tillbaka till praktiskt arbetsliv.

Jag delar helt den av riksdagen uttalade åsikten, att strävandena att

underlätta möjligheterna till högre studier böra gå hand i hand med åtgärder,

som avse att främja ungdomens utbildning och intresse för det praktiska

arbetslivet. Några direkta förslag med sistnämnda syftning komma visserligen

ej att framläggas i detta sammanhang, men jag erinrar om att i årets

statsverksproposition upptagits åtskilliga förslag, som avse att vidga och

underlätta möjligheterna till praktisk utbildning. Sålunda har föreslagits

statsbidrag till inrättande av ett antal nya centrala verkstadsskolor och

vidare har föreslagits en väsentlig höjning av stipendierna åt elever vid anstalter

för yrkesutbildning och vid lantmannaskolorna. Andra förslag till en

utökad och förbättrad utbildning för näringslivet äro under utarbetande inom

överstyrelsen för yrkesutbildning. Slutligen överväger skolutredningen planer

till ytterligare åtgärder, vilka dels avses skola möjliggöra för landsbygdsungdomen

att i hemorten erhålla så god utbildning som möjligt — härtill torde

för övrigt det i annat sammanhang i denna proposition berörda understödjandet

av studier vid brevskolor och skolor med kombinerad undervisning samt

av kombinerad korrespondens- och radioundervisning i viss mån bidraga —

dels syfta till att fastare knyta ungdomen vid landsbygdens arbetsliv. Min

förhoppning är, att nu antydda förslag utan alltför stor tidsutdräkt skola

kunna framläggas.

II. Tidigare förslag.

Såsom i inledningen nämnts, ha tidigare, efter verkställda utredningar, två

förslag framlagts till understöd åt ekonomiskt svagare ställda lärjungar vid

högre skolor, det ena utarbetat av 1927 års skolsakkunniga, det andra framlagt

av skolöverstyrelsen år 1939. Det torde vara tillfyllest att här lämna

korta sammanfattningar av dessa förslag.

1927 års skolsakkunnigas förslag.

1. Fyra fristående skolhem, förlagda till olika delar av landet, skulle

upprättas. Varje sådant skolhem skulle vara avsett för 30 lärjungar, därav

5 helbctalande, 5 halvbetalande och 20 frielever. Engångskostnaden be
-

Departe
mentschefen
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 7J,.

räknades till (4 X 157 000 —) 628 000 kronor och den årliga kostnaden till

(4 X 16 600 =) 66 400 kronor.

2. Strängnäs skulle erhålla internatskola. Detta intemat beräknades årligen

kunna mottaga 120 lärjungar,^ därav 15 helbetalande, 15 halvbetalande

och 90 utan avgift. Statens engångskostnader för internatet beräknades

till 300 000 kronor och de årliga kostnaderna till 60 000 kronor. Därvid

beräknades ett årligt bidrag komma att utgå från Fellingsbro-donationen

med omkring 8 000 kronor. Då läroverket i Strängnäs vid upprättande av

ett intemat måste erhålla utvidgad organisation, beräknades dessutom en

ökning av utgifterna för läraravlöningar med omkring 22 000 kronor årligen

bliva erforderlig.

3. Statsbidrag tills vidare med 10 000 kronor årligen skulle utgå till friplatser

vid enskilda skolhem och internatskolor. Inackorderingspriset per år

och lärjunge beräknades till 1 000 kronor.

4. Ett årligt statsanslag å 110 000 kronor föreslogs skola utgå till kontanta

studiebidrag åt lärjungar, vilka ej tillhörde skolhem eller internatskola.

5. Det årliga anslaget till statens räntefria studielån ansågs böra ökas

med 5 000 kronor.

Sammanlagt beräknades den angivna understödsverksamheten åsamka

staten utgifter å 928 000 kronor i engångskostnader och 273 000 kronor

i årliga kostnader.

De föreslagna åtgärderna avsågo icke enbart lärjungar från landsbygden

men torde, om förslaget förverkligats, i stor utsträckning ha kommit sådana

till godo.

Skolöverstyrelsens förslag av år 1939.

Den studiehjälp, överstyrelsen räknade med, skulle kunna utgå till landsbygdslärjungar

vid allmänna läroverk, normalskolan för flickor, kommunala

mellanskolor, praktiska mellanskolor, högre folkskolor, kommunala flickskolor,

enskilda högre flickskolor, tekniska läroverk och statsunderstödda

handelsgymnasier. Vissa under överstyrelsens inseende ställda internatskolor

samt en läroanstalt med skolhem skulle kunna erhålla särskilda anslag.

De former för understöd åt landsbygdslärjungar, skolöverstyrelsen föreslog,

voro följande:

1. bidrag till inackordering,

2. bidrag till upprättande och drift (det senare i form av inackorderingsbidrag)

av skolhem,

3. anslag till internatskolor för beredande av friplatser och platser med

nedsatta avgifter,

4. bidrag till resekostnader,

5. bidrag till kostnad för måltid under huvudrasten.

I fråga örn normerna för bidragens utgående uttalade överstyrelsen, att

som allmän måttstock kunde gälla, att bidragen borde täcka den merkostnad,

som uppstår för ett landsbygdsbarn vid vistelse vid högre läroanstalt,

jämfört med ett barn från skolorten. Av flera skäl förordade överstyrelsen

dock en tilldelning av understöd efter prövning av behovet i varje särskilt

fall, varvid hänsyn också skulle tågås till studielämpligheten och uppförandet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 7f,.

Bidragen skulle utgå efter en viss normalskala och för inackordering maximeras

till 540 kronor och för frukostkostnader till 55 kronor per läsår. Bidrag

till resor skulle med olika belopp utgå vid kostnader över 50 kronor per läsår.

Approximativt beräknades kostnaderna för samtliga bidragsformer (utom

upprättande av skolhem) uppgå till 2 820 000 kronor per år, vilken summa

överstyrelsen efter diskussion av olika möjligheter fann böra helt utgå av

statsmedel.

För understödsverksamhetens administration tänkte sig överstyrelsen

en central myndighet, Statens studieunderstödsnämnd. Denna skulle efter

utredning och förslag av de olika läroanstalternas lokalstyrelser tilldela varje

läroanstalt ett visst belopp för läsår. Lokalstyrelserna skulle sedan utdela

understöden efter av nämnden givna bestämmelser.

III. 1940 års skolutrednings förslag.

A. Behovet av studiehjälp.

Skolutredningen. I kap. I—III i sitt nu ifrågavarande betänkande ger

skolutredningen en översikt över de förhållanden, som äro av vikt att

känna för att bedöma behovet av studiehjälp.

Under hänvisning till en undersökning, vars resultat framlagts i betänkandet

örn sambandet mellan folkskola och högre skola, framhåller utredningen

i ett inledningskapitel om landsbygdsungdomens utbildningsproblem

till att börja med, att under tiden 1924—1941 den relativt största ökningen

av lärjungar vid högre skolor kommit på lärjungar med hemvist utanför

skolkommunen: 1924 utgjorde dessa 21,8 procent, 1941 31,5 procent av

samtliga lärjungar och hade under den nämnda tiden ökat med 126 procent,

medan det totala antalet elever i läroverk och mellanskolor ökat med

56 procent. Trots den förbättring i fråga örn möjligheten till högre undervisning

för landsbygdsungdomen, som detta vittnar om, synes det dock

utredningen uppenbart, att den stora skillnad, som för närvarande råder

mellan landsbygd och stad i detta avseende icke kan anses berättigad. Det

är visserligen önskvärt, att en alltför stark tillströmning till de mera teoretiskt

betonade skolorna motverkas, men denna tillströmning får enligt

utredningens mening icke hindras genom spärrar av geografisk och ekonomisk

art. Frågan om vidgade möjligheter till studier vid högre läroanstalter

är emellertid, understryker utredningen, ej den enda av landsbygdens

utbildningsfrågor, som kräver sin lösning. Landsbygdens folkskola har

visserligen efter 1920 starkt utvecklats, men åtskilliga förbättringar återstå

dock. Utredningen hänvisar till att den i andra sammanhang redan framlagt

eller kommer att framlägga förslag om åtgärder, som syfta till att utveckla

skolväsendet på landsbygden. Det måste vara av stor vikt — anser

utredningen — att samtidigt som statliga åtgärder vidtagas för underlättande

av landsbygdslärjungarnas studier vid mera teoretiskt betonade

högre skolor, även sådana åtgärder bliva vidtagna, vilka dels göra (let möjligt

för landsbygdsungdomen att i hemorten erhålla så god utbildning som

möjligt och dels syfta till att fastare knyta ungdomen vid landsbygdens

arbetsliv. Utredningen uppger sig lia för avsikt att framlägga förslag till

åtgärder, som skola främja dessa syften, bland annat införande av ett

åttonde skolår på landsbygden, ondäggning av fortsättningsskolan, så att

den bättre än hittills skall kunna tillgodose landsbygdens bildningsbehov,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 7/.

samt upprättande av praktiska realskolor med undervisning i jordbruk,

skogsbruk och lanthushållning. I detta sammanhang framhåller utredningen

önskvärdheten av att skolor, motsvarande de nuvarande verkstads- och

yrkesskolorna men speciellt inriktade på landsbygdens näringsliv, måtte

komma till stånd.

I ett följande kapitel av huvudsakligen statistisk natur redogör utredningen

för skillnaden mellan egentlig landsbygd och tätort med avseende på ungdomens

studier i högre skolor. Utredningen konstaterar, att, när det gäller

studier vid högre skolor, landsbygdens ungdom har det vida svårare än

städernas och tätorternas och att målsmännen på landsbygden få vidkännas

ojämförligt mycket mer betungande kostnader än de, som bo på orter med

högre skola eller i omedelbar närhet av en sådan ort.

Med folkskolor på den egentliga landsbygden menar utredningen sådana,

som ligga över 5 km från närmaste högre läroanstalt, ledande till minst

realexamens kunskapsmått. Vid slutet av läsåret 1940/41 undervisades

322 603 eller omkring 60 procent av folkskolans lärjungar i dylika skolor.

Landsbygdsungdomens tillbakasätta ställning i fråga om tillträde till högre

skolor belyses ytterligare genom en del statistiska uppgifter, samtliga hänförande

sig till höstterminen 1941. Av de 76 557 lärjungarna vid högre allmänna

läroverk, kommunala gymnasier, realskolor, kommunala mellanskolor,

4-åriga högre folkskolor, kommunala flickskolor samt statens normalskola

för flickor voro 14 032 eller 18,4 procent hänvisade till dagliga

resor och 6 790 eller 8,9 procent till inackordering. Ännu tydligare framträder

skillnaden mellan landsbygd och tätort beträffande lärjungefrekvensen

vid de högre skolorna, påpekar utredningen, om sammanställning göres av

lärjungefördelningen vid skolorna i landet med undantag av storstädernas,

Stockholms, Göteborgs och Malmös, skolor. I samma slag av skolor, som

nyss nämndes, voro lärjungarna på andra orter än i storstäderna 54 472,

av vilka 12 361 eller 22,7 procent voro hänvisade till dagliga resor och 6 369

eller 11,7 procent till inackordering. Av storstädernas 22 085 lärjungar voro

1 671 eller 7,6 procent dagligen resande och 421 eller 1,9 procent inackorderade.

Vad särskilt de allmänna läroverken och därmed närmast jämförliga

läroanstalter beträffar, visar utredningen, att gymnasieorternas lärjungar

äro starkast representerade, särskilt i fråga om gymnasiet (64,6 procent).

De lärjungar i gymnasiet, vilka ha sina hem på sådan tätort, som

saknar gymnasium, äro liksom de egentliga landsbygdslärjungarna för studier

vid gymnasium hänvisade till dagliga resor eller inackordering. Av de

10 855 gymnasielärjungarna med hemvist i tätbygd voro 704 dagligen resande

och 1 087 inackorderade. Utredningen påvisar statistiskt och understryker,

att icke mindre än 68 procent av lärjungarna i realskolorna och

därmed parallella skolformer utanför storstäderna voro hänvisade till inackordering

eller dagliga resor, örn de önskade fortsätta sina studier efter

genomgången realskola.

Skolutredningen lämnar också uppgifter om fördelningen av lärjungar

efter hemort i de olika skolformernas begynnelse- och avslutningsklasser.

Av dessa uppgifter framgår, att, örn storstäderna undantagas, i realskolan

landsbygdslärjungarna i begynnelseklasserna procentuellt voro företrädda

i samma utsträckning som i hela realskolan, medan däremot deras antal i

avslutningsklasserna var 3,8 procent större än i hela realskolan, men att i

gymnasiet och den kommunala flickskolan några större skillnader i fördelningen

av lärjungarna efter deras hemvist vid en liknande jämförelse ej

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts •proposition nr 7''4-

kunde påvisas. Förklaringen till landsbygdslärjungarnas större förekomst

i realskolans avslutningsklasser ser skolutredningen främst däri, att denna

kategori lärjungar ej sällan påbörjar sin skolgång vid högre läroanstalter

i högre klass än den lägsta, men också delvis dari, att dessa lärjungar i

mindre utsträckning än läroverksortens egna övergå till fyraårigt gymnasium

från realskolans näst högsta klass.

Med en sammanställning av folkmängden i dels tätorter, dels landet i

övrigt, jämförd med antalet lärjungar i de högre skolorna från de båda områdena,

ville skolutredningen åskådliggöra den skillnad, som råder mellan

dessa områden med avseende på skolor för högre undervisning. Under det

att landet i övrigt hade 55 procent av folkmängden, kommo endast 24,9

procent av hela lärjungeantalet vid de högre skolorna därifrån. Skillnaden

kari, framhåller utredningen, också uttryckas så, att av tätbygdens befolkning

omkring 20 promille undervisades i allmänna högre skolor, ledande

fram till minst realexamens kunskapsmått, under det att av den egentliga

landsbygdens befolkning endast omkring 5*/> promille erhöllo undervisning

i skolor av detta slag.

En undersökning på ett begränsat materiel rörande studieförutsättningarna

och planerna på fortsatt utbildning hos en del lärjungar i folkskolans

6 klass, vilka vid en övergång till högre skola varit hänvisade till inackordering

eller dagliga resor, tyder, enligt skolutredningen, på att en stor

del av landsbygdens begåvade barn nödgas avstå från^ fortsatta studier

endast på grund av att den högre skolan ligger på för långt avstånd från

hemorten.

Kap. III av betänkandet behandlar utbildningsmöjligheternas geografiska

fördelning. Utredningen stöder en jämförelse mellan de olika länen

i detta hänseende på uppgifter dels örn lärjungefördelningen vid de högre

läroanstalterna höstterminen 1941, dels om folkmängdens _ fördelning vid

1941 års början. Utredningen påpekar, att på grund av vissa omständigheter

en jämförelse av detta slag icke kan bli fullt rättvisande och klarläggande

men dock torde ge en viss ledning. Efter att under hänvisning till

bilagor i tabellform lia redogjort för landsbygdslärjungarnas fördelning på

de olika länen i realskolan och därmed parallella skolformer, gymnasiet och

de kommunala flickskolorna, gör utredningen i anslutning till en uppgjord

tabell en total jämförelse länen emellan i fråga om allmänna högre skolor.

Örn man därvid bortser från de tre storstäderna och av vissa angivna skäl

också från Stockholms och Uppsala län, voro landsbygdslärjungarna bäst

representerade i Kristianstads län (49,8 procent av hela lärjungeantalet),

Skaraborgs län (39,5 procent), Kronobergs län (39,3 procent) och Göteborgs

och Bohus län utom Göteborg (38,6 procent). Svagast voro de representerade

i Västerbottens län (23,4 procent), Västmanlands län (24,8 procent),

Östergötlands län (24,9 procent) och Norrbottens län (27,5 procent). Att

Västmanlands och Östergötlands lini här komma i samma grupp som Västerbottens

och Norrbottens beror sannolikt, påpekar utredningen, på att

befolkningen i förstnämnda båda län i ganska stor utsträckning är bosatt

å tätorter.

En översikt av folkmängdens fördelning i de olika länen på orter med

högre skolor och landet i övrigt visar, att i Östergötlands län år 1941 48,3

procent av befolkningen bodde på orter med skola ledande fram till realexamens

kunskapsmått, i Malmöhus län (utom Malmö) 45,l procent, i

Västmanlands län 40,9 procent och i Örebro Ilin 40,1 procent, medan mot
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majda proposition nr 7.j.

svarande siffra för Jämtlands län var endast 18,l procent, för Kronobergs

län 18,6 procent, för Västerbottens län 19,4 procent samt för Kristianstads

län 19,9 procent. Jämföras de sista bada länen med varandra även med avseende

på antalet landsbygdslärjungar i de högre skolorna, finner man,

anför skolutredningen, att i Kristianstads län, där kommunikationerna äro

goda, icke mindre än 53,5 procent av realskolornas och därmed parallella

skolformers och 37,3 procent av gymnasiernas lärjungar voro bosatta på

den egentliga landsbygden, medan motsvarande procenttal för Västerbottens

län utgjorde endast 26,7 och 21,6. Denna jämförelse blir för skolutredningen

ett tydligt bevis för vad utredningen även i annat sammanhang påpekat,

nämligen hurusom goda kommunikationer kraftigt bidraga till att förbättra

studiemöjligheterna för landsbygdens ungdom. En jämförelse mellan Östergötlands

län och Västerbottens län i fråga örn befolkningens och de i högre

skolor studerande lärjungarnas fördelning föranleder skolutredningen att

uttala, att, om rättvisa länen emellan i fråga om skolornas fördelning med

hänsyn till landsbygdslärjungarnas studiemöjlighet skall uppnås, det är

nödvändigt, att de vidsträckta och glest befolkade länen få förhållandevis

liera mindre skolanläggningar än de tätt befolkade länen.

Yttrandena. I sitt utlåtande den 25 oktober 1944 över skolutredningens

föreliggande förslag uttalar skolöverstyrelsen, efter att ha refererat några av

överstyrelsen inhämtade yttranden, rörande behovet av studiehjälp följande.

Frågan örn statlig understödsverksamhet för ungdomens studier vid

högre skolor har överstyrelsen tidigare vid upprepade tillfällen behandlat,

senast den 9 juni 1939 i utredning med förslag angående underlättande för

lärjungar från landsbygden att vistas vid allmänna läroverk och vissa andra

offentliga läroanstalter m. m. Överstyrelsen erinrade därvid om sin redan

tidigare, i utlåtande den 28 februari 1934 angående 1927 års skolsakkunnigas

förslag till studiehjälp genom statens försorg åt viss ungdom, uttryckta principiellt

välvilliga inställning till frågan om att understödja landsbygdsbarnens

vistelse vid högre läroanstalter och fann, att denna inställning snarast vunnit

styrka genom de undersökningar överstyrelsen senare företagit. De resultat

1940 års skolutredning nu redovisat peka i samma riktning som de av överstyrelsen

1939 framlagda. Den egentliga landsbygdens barn befinna sig alltjämt,

trots en växande organisation av högre skolor, i jämförelse med barnen

i städerna och de stadsliknande orterna i ett med hänsyn till studiemöjligheterna

ogynnsamt läge. Överstyrelsen delar därför skolutredningens uppfattning,

att det är en betydelsefull uppgift att söka bereda landsbygdsbarnen

lättare tillgång till högre skolbildning. Att studiehjälp för ändamålet beredes

genom statens försorg vill överstyrelsen alltså obetingat tillstyrka.

Studielånenämnden anför i sitt yttrande den 14 november 1944 i huvudsak

följande.

Förslaget avser vidgade möjligheter för landsbygdens ungdom att erhålla

högre undervisning. Att detta syfte är synnerligen behjärtansvärt

och att behovet av ekonomisk studiehjälp åt landsbygdsungdomen är

trängande, kan även studielånenämnden vitsorda. Studielånenämnden känner

från sin 25-åriga verksamhet väl till, att svårigheterna för studieintresserad

landsbygdsungdom att nå fram till eftersträvade utbildningsmål i många

fall äro långt större än för ungdomen i tätorterna. Det klientel, som nämnden

i allmänhet mött, är visserligen huvudsakligen äldre, än föreliggande

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 7/h

förslag avser. Men av de skuldsiffror, som de sökande uppge, framgår tydligt,

att kostnaderna att nå fram till exempelvis studentexamen för ungdom

från hem utanför läroverkstad genomsnittligt äro avgjort mer tyngande

än för den ungdom, som kunnat bevista undervisning i sin hemstad. Till

denna större ekonomiska uppoffring kommer den fysiska påfrestning, som

för många lantbarn, särskilt i yngre åldrar, måste uppstå på grund av

resorna till och från skolorten, en påfrestning, som kan innebära allvarliga

risker för hälsan och säkerligen i många fall nedsatt arbetsförmågan. I många

av de intyg från lärare örn en sökandes studiebegåvning m. m., vilka skola

åtfölja ansökan örn studielån, framhålles också detta och hur den sökande,

trots svårigheterna genom utomordentlig energi likväl kunnat fullfölja sina

studier, vilkas resultat dock utan den jäkt och fysiska påfrestning, som

resor och billig inackordering utan ett hems omvårdnad^ medföra, säkerligen

med hänsyn till sökandens begåvning skulle blivit långt bättre.

Det har redan tidigare varit väl känt och bekräftas nu av skolutredningens

nyss refererade framställning, liksom av skolöverstyrelsens och studielånenämndens

yttranden, att verkligt behov föreligger av studiehjälp

åt landsbygdens ungdom. Då jag nu framlägger förslag härom, är jag emellertid

väl medveten örn att även andra kategorier av svensk ungdom äro

i den situationen, att understöd till deras studier äro motiverade. I sin skrivelse

nr 229 har riksdagen 1943 också betonat, »att även ungdom från

orter, där högre läroanstalter finnas, ofta av ekonomiska skäl förhindras

att genomgå dessa läroanstalter», och uttalat, att »de åtgärder för studiehjälp,

som äro föremål för övervägande, därför icke enbart böra taga sikte

på landsbygdens ungdom». Detta önskemål utvecklades sedermera utförligt

i motionen II: 18 vid 1944 års riksdag. Med anledning av denna motion erinrade

riksdagen, som vid behandlingen av motionen haft tillfälle taga del av

skolutredningens nu ifrågavarande betänkande, i skrivelsen 1944: 368 om

nyssnämnda uttalande av 1943 års riksdag. Riksdagen konstaterade vidare,

att skolutredningen kommer att i annat sammanhang till behandling upptaga

de problem beträffande hjälpåtgärder för underlättande av tillträdet till högre

skolundervisning för studielämpliga barn från ekonomiskt svagt ställda familjer

i städer och tätorter, som diskuteras i nyssnämnda motion. Med anledning

härav syntes det riksdagen icke erforderligt att hos Kungl. Maj:t anhålla örn

utredning i ämnet. Enligt vad jag inhämtat har skolutredningens socialpedägogiska

delegation för närvarande sistnämnda spörsmål under övervägande.

Det nu föreliggande förslaget kan, liksom det är ett led i arbetet på större

rättvisa åt landsbygden, också betraktas som ett led i ett strävande att bereda

all svensk därtill lämplig ungdom de studiemöjligheter, som motsvara

dess egna anlag och samhällets behov. I själva verket kommer, örn de av

mig i det följande förordade åtgärderna realiseras, redan härigenom behovet

av studiehjälp för vissa andra kategorier ungdom än den egentliga landsbygdens

att bliva beaktat.

Departe
mentschefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 7Jf.

B. Begreppet landsbygden.

Skolutredningen. Vid sin uppdelning av befolkningen eller skolornas lärjungar

på tätort och landsbygd har skolutredningen med det senare begreppet menat

«■ orter belägna över 5 km från skola ledande till minst realexamens kunskapsmått.

De åtgärder, utredningen föreslår, avse således i första hand ungdom

från den så definierade landsbygden. I de fall, då lärjunge från ort med enbart

realskola önskar bedriva studier vid gymnasium eller därmed jämförlig läroanstalt,

ställes emellertid realskoleorternas ungdom inför samma problem

som den egentliga landsbygdens, varför utredningen upptagit också detta

spörsmål till behandling. Utredningen föreslår, att stipendium skall kunna

tilldelas lärjunge, vars hemvist är beläget avlägset från så väl den högre

skola, där han åtnjuter undervisning, som annan skola av samma slag.

Yttrandena. Örn här föreliggande spörsmål yttrar skolöverstyrelsen:

Överstyrelsen har för sin del fortfarande intet att erinra mot att under

de första åren studiehjälpen planeras med särskild tanke på landsbygdens

ungdom och att alltså frågan om längre gående åtgärder prövas först på

ett senare stadium av det pågående arbetet med vårt skolväsendes omorganisation.

Innebörden av begreppet »landsbygd» varierar i dessa sammanhang

alltefter den undervisning, som avses. Realskolebildning kan

på teoretisk linje genom vanlig skolgång erhållas på 233 orter, medan t. ex.

handelsgymnasiebildning vid statskontroll erad läroanstalt kan fås endast

på 9 orter i landet. Begreppet landsbygd är därför i förra fallet betydligt

mera inskränkt än i det senare, där även alla städer och stadsliknande

orter, utom en grupp större städer, innefattas, om man i likhet med skolutredningen

såsom understödsberättigad betecknar varje lärjunge, som

icke i sin hemort har tillgång till den skolutbildning han söker. Det föreliggande

förslaget måste sålunda anses avse även annat än landsbygden i

egentlig bemärkelse.

Överstyrelsen för yrkesutbildning anför i sitt yttrande den 13 november

1944, att, då det icke torde vara möjligt eller lämpligt att upprätta exempelvis

lika många tekniska gymnasier och handelsgymnasier som allmänna

gymnasier, det synes vara så mycket viktigare, att eleverna i de förstnämnda

genom en effektivt ordnad studiehjälp erhålla lika stora möjligheter att

genomgå det tekniska läroverket eller handelsgymnasiet, vare sig de äro

hemmahörande å läroverkets förläggningsort eller å annan ort. Efter att lia

konstaterat, att önskemålet om ordnad studiehjälp tillgodosetts av skolutredningen

i dess förslag, fortsätter överstyrelsen:

Med utredningens förslag torde kunna avses, att stipendium även skall

kunna tilldelas lärjunge, som bedriver studier vid exempelvis en latinlinje i

ett högre allmänt läroverk, beläget avlägset från lärjungens hemvist, även

om i hans hemort finnes sådant läroverk men där dylik linje ej är inrättad.

I konsekvens härmed bör stipendium kunna tilldelas lärjunge, i vars hemort

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 74-

visserligen finnes ett tekniskt läroverk men utan sådan facklinje, som lärjungen

på grund av sitt yrkesval bör genomgå, om han för genomgång

av dylik linje måste vistas å annan ort. Överstyrelsen vill särskilt understryka

betydelsen av utredningens förslag i dessa hänseenden för lärjungarna

vid de tekniska läroverken och även handelsgymnasierna, vid vilka

förekommer en stor procent inackorderade lärjungar.

Statskontoret uttalar i utlåtande den 30 november 1944, att stipendier

böra förbehållas lärjungar å gymnasiestadiet, men finner det icke motiverat

att begränsa rätten till stipendium till lärjunge med hem på landsbygden,

utan böra därvid likställas lärjungar, som äro nödsakade att anlita inackordering

eller dagligen färdas mellan hemmet och skolorten.

Till de av skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning framförda

synpunkterna, vilka väsentligen utgöra föTtydliganden och preciseringar

av skolutredningens förslag, kan även jag i huvudsak ansluta mig.

Studiehjälp bör således under villkor, vartill jag senare återkommer, kunna

utgå till lärjunge, som icke i sin hemort eller dess närhet — vare sig hemorten

tillhör den egentliga landsbygden eller ej — har tillgång till den högre

skolutbildning han söker. Emellertid bör ett minsta avstånd av 5 kilometer

mellan bostadsorten och skolorten icke under alla förhållanden kunna godtagas

såsom förutsättning för beviljande av studiehjälp, utan hänsyn måste

givetvis tagas även till kommunikationsförhållandena och liknande omständigheter.

Där kommunikationerna äro goda, böra sålunda strängare krav

kunna uppställas i fråga örn minimiavståndet.

C. Bestridande av kostnaderna för studiehjälp.

Skolutredningen. Efter en längre historik över tidigare förslag till studiehjälp

erinrar skolutredningen i kap. VII av sitt betänkande, att för närvarande icke

förekomma några statliga understöd, som äro särskilt avsedda för underlättande

av landsbygdsungdomens möjligheter vid skolor tillhörande den högre

allmänna skolundervisningen. Däremot antar utredningen, att de statliga

understöden till elever vid folkhögskolor och vid skolor för jordbruk huvudsakligen

komma landsbygdens ungdom till godo. Sedan utredningen understrukit,

att, om landsbygdsungdomen skall mer än för närvarande bliva jämställd

med tätorternas ungdom i fråga örn utbildningsmöjligheter, en särskild

studiehjälpverksamhet bör komma till stånd, fortsätter utredningen

rörande bestridande av kostnaderna för denna studiehjälp:

Vad härefter angår den ekonomiska sidan av hjälpverksamheten, så skulle

man kunna tänka sig, antingen att de för densammas bedrivande erforderliga

medlen helt och hållet tillhandahölles av staten eller att kostnaderna för

verksamheten helt Indes på kommunala enheter eller slutligen att stat och

kommun finge dela dessa kostnader. Såsom framgår av ett i regeringsrättens

Departe
mentschefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 74-

årsbok för år 1942 refererat rättsfall (not. S. nr 356), förefinnes icke någon

möjlighet att låta kostnaderna för verksamheten helt eller delvis bestridas

av kommunala medel, med mindre ändring företages i den kommunala lagstiftningen.

För vår del anse vi emellertid någon sådan ändring icke påkallad.

Den allmänna utvecklingen synes gå i den riktningen, att staten

i allt större omfattning övertager kostnaderna för skolväsendet, och denna

utveckling har på senare tid främjats icke minst av strävandena att ernå

största möjliga skatteutjämning för kommunerna. Det är ytterst viktigt,

att en lärjunge, som fyller villkoren för erhållande av studiehjälp, också

skall kunna påräkna sådan hjälp, var han än är bosatt. Detta skulle emellertid,

därest bidragsverksamheten vore en kommunal angelägenhet, icke

bliva fallet, med mindre beviljandet av medel för ändamålet gjordes obligatoriskt

för kommunerna. Att meddela en allmän föreskrift av sådan innebörd

torde emellertid näppeligen låta sig göra, då den undervisning, som

genom hjälpverksamheten skulle möjliggöras eller underlättas, icke har

obligatorisk karaktär.

Vi ha därför stannat vid att föreslå, att de med hjälpverksamheten förenade

kostnaderna skola helt bestridas av statsverket. Om hjälpen skall

bliva effektiv, komma dessa kostnader givetvis att bliva ganska betydande.

Uppmärksammas bör emellertid, att den av oss föreslagna hjälpverksamheten

endast skulle medföra, att landsbygdens studiebegåvade ungdom vad

utbildningsmöjligheterna beträffar åtminstone i viss utsträckning skulle

komma i samma situation som tätorternas ungdom. Sedd på lång sikt torde

en studiehjälpverksamhet av nu ifrågasatt slag komma att jämväl ur ekonomisk

synpunkt gagna samhället, då den måste komma att medverka till

att rätt man blir placerad på rätt plats i yrkes- och samhällslivet.

Yttrandena. Skolöverstyrelsen konstaterar, att skolutredningens ståndpunkt

i här föreliggande hänseende överensstämmer med den överstyrelsen deklarerat

år 1939. Överstyrelsen redogör därefter för de överväganden, som denna principfråga

tidigare varit föremål för inom överstyrelsen, samt förklarar slutligen,

att ämbetsverket ansluter sig till skolutredningens ståndpunkt såtillvida, att

det tillstyrker, att nu föreslagna direkta understödsverksamhet bedrives

helt på statsverkets bekostnad. Överstyrelsen erinrar emellertid samtidigt

örn att skolutredningens förslag dock förutsätter kommunal medverkan i

viss form, nämligen i fråga örn skolhems upprättande.

Statskontoret biträder i princip skolutredningens förslag rörande statsstipendier

men avstyrker statsbidrag till anordnande av skolhem.

Ehuruväl skolutredningen dryftat problemet örn kommuns rätt att bevilja

stipendium eller i annan form ge bidrag till underlättande av fortsatt

utbildning vid högre läroanstalter, synes detta spörsmål dock böra bliva föremål

för ytterligare utredning. Vad den här ifrågasatta studiehjälpen angår,

ansluter jag mig emellertid helt till skolutredningens och skolöverstyrelsens

mening, att den bör bestridas av statsmedel, varvid dock kommunal medverkan

bör kunna förekomma vid upprättande av skolhem.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition nr 74-

15

D. Studiehjälpens olika former.

1. Stipendier till inackordering och resor.

Skolutredningen framhåller, att myndigheterna redan varit inne på den

lanken, att understöd åt landsbygdsungdomen skulle kunna ges i form av stipendier

åt inackorderade och dagligen resande lärjungar vid högre skolor.

Härefter anför utredningen följande.

Vi ansluta oss till denna tanke, i det vi anse, att lämpligt avvägda årliga

statliga stipendier för studier vid högre teoretiska eller praktiska läroanstalter

böra efter prövning i varje särskilt fall tilldelas avlägset från sådan

anstalt boende lärjungar. Örn man ville söka så långt som möjligt utjämna

den nu bestående skillnaden mellan landsbygd och tätort med avseende på

möjligheten att erhålla utbildning vid högre skolor, borde givetvis stipendiebidrag

utgå oberoende av lärjungarnas eller deras målsmäns ekonomiska

ställning. Av statsfinansiella skäl ha vi emellertid i likhet med skolöver

styrelsen ansett oss böra i detta avseende föreslå en viss begränsning. Vad

beträffar de närmare förutsättningarna för att stipendium skall kunna erhållas,

kunna i stort sett uppställas samma villkor, som studielånenämnden

har att tillämpa vid fördelningen av statens räntefria studielån. Som minimivillkor

bör angivas, att lärjungen vid sin tidigare skolgång ådagalagt

sådan prestationsförmåga och sådan karaktärsläggning, att det kan. anses

vara sannolikt, att han med framgång skall kunna fullfölja arbetet vid den

läroanstalt, där han söker inträde eller tidigare erhållit undervisning. Sedan

detta minimikrav uppfyllts, böra stipendier tilldelas de mest meriterade, i

den mån anslaget medger. Vid bestämmandet av det årliga stipendiebeloppets

storlek bör hänsyn tagas till kostnaderna för lärjunges vistelse vid

eller resor till läroanstalten samt till målsmans (lärjunges) ekonomiska ställning

och antalet barn i familjen.

Skolutredningen har framlagt ett förslag till kungörelse angående studiehjälp

åt vissa lärjungar för bedrivande av högre studier. Detta förslag torde

såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende (bilaga A). Av förslaget

framgår, att de »högre teoretiska eller praktiska läroanstalter», som

avses, äro allmänt läroverk, kommunalt gymnasium, kommunal mellanskola,

kommunal flickskola, praktisk mellanskola, högre folkskola, tekniskt läroverk,

statsunderstött handelsgymnasmin och under skolöverstyrelsens inseende stående

enskild läroanstalt.

Beträffande normerna för stipendieunderstödens utgående anför utredningen:
Såsom

vi tidigare framhållit, anse vi, att stipendiebeloppen böra avvägas

med hänsyn bland annat till inackorderings- eller resekostnaden samt till

målsmans ekonomiska ställning. Skall den här avsedda studiehjälpverksamheten

på ett mera påtagligt sätt bidraga till att, beträffande utbildningsmöjligheterna

undanröja skillnaden mellan landsbygd och stad, torde

man böra räkna med att ett icke alltför ringa antal lärjungar tilldelas sä

stora ärliga stipendiebelopp, att hela eller större delen av inackorderings
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 74-

eller resekostnaden därmed kan betalas. Flertalet av de övriga ur studielämplighetssynpunkt

stipendieberättigade lärjungarna böra erhålla så stora

stipendiebelopp, att beloppen i regel komma att täcka över hälften av

ifrågavarande kostnad.

Skolutredningen beräknar medelinaekorderingskostnaden till lägst 1 000

kronor per läsår och lärjunge och medelkostnaden för de dagliga resorna

till lägst 100 kronor per läsår och lärjunge.

Yttrandena. Frågan örn vilka läroanstalters lärjungar som skola vara berättigade

att åtnjuta stipendier tages upp i överstyrelsens för yrkesutbildning

yttrande. Där anföres:

Skolutredningen har med sitt förslag örn studiehjälp i stipendieform tillgodosett

lärjungar vid skolor tillhörande den högre skolundervisningen, däri

inbegripet även tekniska läroverk och handelsgymnasier. Emellertid finnas

vissa under överstyrelsens inseende ställda skolor med karaktär av högre

undervisningsanstalt, som icke inrymmas i skolutredningens förslag, nämligen

de särskilda anstalterna för yrkesundervisning. Elev vid sådan anstalt, som

är egen företagare, verkmästare, förman eller arbetare, har visserligen möjlighet

att i begränsad utsträckning erhålla stipendium ur anslaget till resestipendier

för yrkesutbildning, men dessa möjligheter föreligga däremot icke

för övriga elever. Då dessa skolor närmast motsvara tekniska fackskolor,

synes det överstyrelsen, som örn jämväl lärjungarna vid dessa skolor borde

beredas möjligheter till erhållande av den av skolutredningen föreslagna stipendiehjälpen.

Vid ett pär av dessa skolor meddelas dock undervisning i

vissa avdelningar på högre stadium än gymnasiets och mera jämförbar med

undervisningen i ett seminarium. Lärjungarna i dessa senare avdelningar

böra alltså ej tillerkännas stipendium av här ifrågavarande slag. De särskilda

anstalter för yrkesundervisning, vars lärjungar sålunda böra kunna

komma i fråga för erhållande av föreslagna stipendier, äro tekniska skolan

i Stockholm med undantag av den högre konstindustriella skolans avdelning

för utbildande av lärare i teckning och välskrivning (teckningslärarinstitutet),

bergsskolan i Filipstad, textilinstitutet i Borås med undantag av

kursen för textil- och konfektionsingenjörer, Lennings textiltekniska institut

i Norrköping och grafiska institutet.

Skolöverstyrelsen uttalar örn skolutredningens förslag till stipendier principiellt

följande.

De åtgärder skolutredningen nu föreslår i form av direkt penningunderstöd

åt studerande ungdom, boende utanför läroverksort, innebära i jämförelse

med vad överstyrelsen i sin utredning år 1939 föreslagit i stort sett, att de

mer preciserade och på olika poster uppdelade understödsformerna i överstyrelsens

förslag av skolutredningen sammanförts under en enda rubrik,

stipendier. Överstyrelsen hade upptagit särskilda poster för understöd till

inackordering, kostnad för frukostmål och resekostnad till och från läroverksorten.

Skolutredningens förslag kan emellertid inom sig rymma samtliga

nämnda understödsfonner. Det utsäges tydligt i författningsförslaget,

att bidraget må lämnas till kostnaderna för inackordering på skolorten eller

för dagliga resor till och från densamma. Principiellt synes intet hindra,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 7Jh

att i begreppet inackordering även kostnaden för frukost inneslutes. Visserligen

har skolutredningen vid kostnadsberäkningarna för inackordering utgått

från endast helt inackorderade. Men då intet formellt hinder enligt

skolutredningsförslaget möter för att inberäkna frukostinackordering i

understöden och då överstyrelsen icke nu är beredd att föreslå någon omberäkning

av anslagen med hänsyn till sådan inackordering, anser sig överstyrelsen

kunna för närvarande stanna vid att endast påpeka önskvärdheten

av att utgifter för frukost beaktas vid bedömningen av stipendiebelopp

åt resande lärjunge. Överstyrelsen vidhåller sin tidigare uttalade

mening örn vikten ur hygienisk synpunkt av att bereda resande lärjungar

tillfälle till ett lagat mål mat under arbetsdagens huvudrast och hänvisar

dels till sina i utredningen år 1939 anförda skäl, dels till vad docenten Hjärne

härom anfört i en uppsats om läroverkens resande lärjungar i Svenska

läkartidningen 1938, nr 1. Något preciserat förslag i detta hänseende finner

överstyrelsen emellertid desto mindre nödvändigt att nu framlägga, som

befolkningsutredningens socialpedagogiska delegation för närvarande är

sysselsatt med utredning av frågan om skolfrukost, eventuellt åt alla barn.

Överstyrelsen vill här påpeka ett förslag (i yttrande från rektor vid högre

allmänna läroverket i Västervik) att utöka skolhemmens verksamhet med

frukostinackordering. Även i fråga örn understöd åt dagligen resande lärjungar

kan det föreliggande förslaget komma att korsas av befolkningsutredningens

kommande förslag om skolskjutsar för lärjungar vid olika skolformer.

Tills vidare bör man dock kunna godtaga de förslag och de beräkningar

skolutredningen gjort.

Beträffande normerna och kvalifikationerna för stipendiernas utgående

anför skolöverstyrelsen i huvudsak:

Överstyrelsen hänvisar till den principiella ställning, som överstyrelsen

intagit i "sitt förslag av den 9 juni 1939. Ur ekonomisk synpunkt uppställde

överstyrelsen först som allmän norm, att merkostnaden för landsbygdsbarnens

skolvistelse borde ersättas, men förordade en provning av behovet

från fall till fall, varvid hänsyn borde tagas till ett flertal angivna omständigheter.

Några bindande regler ansågos dock icke lämpligt att föreskriva,

utan överstyrelsen angav endast vissa maximigränser för de olika bidragsformer,

som föreslogos, och ansåg i övrigt, att den centrala myndighet, som

skulle handha administrationen av understöden, sedermera relativt snabbt

torde kunna vinna tillräcklig erfarenhet för att uppnå ett mera i detalj utarbetat

system för understödens gradering. Skolutredningen har — framhåller

skolöverstyrelsen — uppställt liknande, ehuru mindre preciserade

principkrav och anser, att till ledning för understödens fördelning kunna

tjäna de normer studielånenämndcn har att tillämpa i sin verksamhet. Några

maximigränser uppdragas oj, och någon relation till kostnaden flir lärjunge

med hemvist på läroverksorten beräknas icke heller. I än högre grad än

överstyrelsen har alltså enligt överstyrelsens mening skolutredningen lämnat

åt den blivande centraladministrationen att utforma de närmare riktlinjerna

för understödens fördelning. Överstyrelsen framhåller, att dess tidigare ståndpunkt

i stort sett sammanfaller med skolutredningens i avseende på den

hänsyn, som bör tagas till dc ekonomiska förhållandena, men linner principiellt,

att huvudregeln örn merkostnaden i förhållande till utbildningskostnaden

för dem, som bo på läroverksorten, tills vidare bör fasthallas.

Överstyrelsen föreslår därför, a1,t som direktiv för den administrerande

Bihang till riksdagens protokoll 19^5. 1 sami. Nr 7/j. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 74-

myndigheten angives, att merkostnadsprincipen under de närmaste åren bör

iakttagas, till dess omprövning kunnat ske av möjligheterna att bereda studiehjälp

även åt läroverksorternas ungdom. Överstyrelsen anser sig nu som

1939 våga uppskatta denna merkostnad till % av den reella utgiften för

vistelse på läroverksorten. I instruktionen för understödsverksamhetens

centralorgan borde en föreskrift inryckas, att denna gräns i regel icke må

överskridas.

Överstyrelsen konstaterar vidare, att den i sitt förslag av år 1939 föreslagit

något strängare föreskrifter än skolutredningen beträffande uppförande och

ordning samt studielämplighet.

Sammanfattande ansåg överstyrelsen beträffande de kvalifikationer, som

borde fordras för understöd, att »den utdelande myndigheten vid fördelande

härav måste företaga ett allmänt avvägande med hänsyn till såväl behov

som karaktärsegenskaper, de senare yttrande sig i uppförande, begåvning,

flit och uthållighet, ordning och plikttrohet». Skolutredningens mer allmänt

hållna kvalifikationskrav, som till andemeningen väl överensstämma med

överstyrelsens citerade principuttalande, torde dock kunna accepteras. Erfarenheten

från redan befintlig administration för liknande former av understöd

ger vid handen, att fastare riktlinjer för verksamheten lämpligen kunna

utarbetas av den administrerande myndigheten under arbetets gång. De nu

föreliggande författningsförslagen ansluta sig också, vad angår kvalifikationer

och deras styrkande, till de föreskrifter, som gälla för studielånenämndens

verksamhet, och torde få anses fullt betryggande. I verkligheten

torde de minimikrav, som överstyrelsen uppställt år 1939, komma att ligga

väsentligt under gränsen för de uttagna lärjungarnas betygsmeriter.

Studielånenämnden anför:

Skolutredningen har föreslagit, att beträffande de närmare förutsättningarna

för stipendium i stort sett skulle uppställas samma villkor, som studielånenämnden

har att tillämpa vid fördelningen av statens studielån. Detta

innebär, att prövning skall ske individuellt och avse både behovet av stipendium

och lämpligheten för studier. Endast om både behov föreligger och

studiebegåvningen är väl vitsordad, skall stipendium utdelas. Studielånenämnden

finner synnerligen angeläget betona, att dessa principer få bli

gällande. I de fall, där studielån utdelats huvudsakligen av sociala skäl, utan

att studiebegåvningen varit klart styrkt, har resultatet i allmänhet icke

blivit tillfredsställande. Beträffande behovet böra enligt nämndens bestämda

mening inga bindande direktiv lämnas, utan den utdelande myndigheten

bör äga rätt att verkställa prövning från fall till fall med hänsynstagande

till alla de omständigheter, som äro av betydelse för bedömande av sökandes

ekonomiska möjligheter, såsom föräldrars inkomst, eventuella skulder och

förmögenhet, syskonens antal, ålder och eventuella inkomst, antalet syskon

i skolor, hemmets avstånd från skolorten, sökandes möjligheter till inackordering

hos släktingar o. s. v.

Länsstyrelsen i Karlskrona har beträffande normer och kvalifikationer

för tilldelande av stipendier i huvudsak anfört följande.

Frågan örn att åvägabringa rättvisa åt landsbygdens befolkning genom

att bereda vidgade möjligheter till högaro undervisning för skolbarn från

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 7It. 19

landsbygden synes genom de framlagda förslagen lia fått en i stort sett

lämplig lösning. Övergången från folkskolan till den högre skolan bör

emellertid icke genom statsbidrag i stipendieform uppmuntras, innan eleverna,

eventuellt efter överhoppande av någon av de lägre klasserna, fullgjort

liela sin skolplikt i den nuvarande skolorganisationens sexåriga grundskola.

Understödsverksamheten synes vidare böra begränsas till de med hänsyn

till vederbörandes ekonomiska ställning ömmande fallen, där både sökanden

och föräldrarna må kunna anses obemedlade eller mindre bemedlade. Länsstyrelsen

ifrågasätter, huruvida icke minimikraven borde något skärpas.

Några statliga åtgärder för en ökad tillströmning till de högre skolorna torde

icke kunna motiveras med någon föreliggande brist på arbetskraft med

högre teoretisk skolutbildning. Stödet åt landsbygdens ungdom bör därför

främst inriktas på att endast genom utpräglad studiebegåvning eller av

andra skäl i föreliggande fall förtjänta elever böra få ifrågakomma vid

urvalet av de stipendiesökande.

Länsstyrelsen förordar en viss begränsning av stipendiebeloppen. Skolutredningen

synes, uttalar länsstyrelsen, vid bedömandet av studiemöjligheterna

i ekonomiskt hänseende och den jämförelsevis gynnade ställning

stadsbefolkningen härvid intagit icke ha tillräckligt beaktat, att en bosättning

avlägset^ från tätorterna oftast medför synnerligen betydande ekonomiska

förmaner i form av billigare bostadskostnader, skatter och övriga

levnadskostnader, medan betydande utgifter för skolbarnens kost och bostad

belasta jämväl föräldrar, som äro bosatta på orter, där högre skolor

finnas. Med stöd härav^ anser länsstyrelsen, att ifrågavarande stipendier,

som icke torde kunna på förhand till beloppen fixeras, lämpligen böra bestämmas

att utgå med viss procentuell andel av de verkliga eller beräknade

kostnaderna dock med den maximering av bidragen, som må kunna fastställas

med hänsyn till beräknade skäliga kostnader. I varje fall torde sådan

reducering böra äga rum, att de beviljade stipendiebeloppen alltid komma

att avsevärt understiga de verkliga kostnaderna.

Statskontoret uttalar sig för en i olika avseenden mera begränsad stipendieverksamhet

och anför:

Stipendier till inackordering och resor föreslås utgå till lärjunge, som bedriver

studier vid allmänt läroverk, kommunalt gymnasium, kommunal

mellanskola, kommunal flickskola, praktisk mellanskola, högre flickskola,

tekniskt läroverk, statsunderstött handelsgymnasium eller under skolöverstyrelsens

inseende stående enskild läroanstalt. Nämnda förslag har överstyrelsen

för yrkesutbildning ansett böra kompletteras med vissa i yttrandet

närmare angivna tekniska läroanstalter. Som statskontoret tidigare framhållit,

finner ämbetsverket emellertid statsstipendierna tills vidare böra begränsas

till att avse studier vid statligt eller kommunalt gymnasium, tekniskt

läroverk, statsunderstött handelsgymnasium eller annan därmed jämställd

offentlig läroanstalt. Statskontoret måste ställa sig bestämt avvisande

till tanken på att stipendium skall utgå för studier vid andra enskilda läroanstalter

än handclsgymnasierna. Enligt ämbetsverkets mening bör staten

icke på detta sätt medverka till en ökad tillströmning till de enskilda skolorna

med deras ofta höga avgifter.

Vidkommande därefter stipendiernas storlek har skolutredningen icke

framlast något förslag i sådant hänseende utan ansett sig kunna himna den

stipendieljeviljande myndigheten full frihet att fastställa beloppet. Då —

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Departementschefen

.

Kungl. Maj:ts proposition nr 74-

som skolöverstyrelsen även erinrat — det med hänsyn till syftet med stipendierna

endast kan anses rimligt, att den del av inackorderingskostnaden,

som utgör vederbörandes merkostnader för uppehälle å skolorten, ersättes,

får statskontoret i likhet med överstyrelsen förorda, att stipendiet maximeras

till högst % av de faktiska utgifterna för vistelse å skolorten. Likaledes

anser statskontoret det påkallat, att ett högstbelopp för läsår fastställes.

Beträffande avvägningen av detta tillåter sig statskontoret erinra, att ämbetsverket

i utlåtande den 18 november 1944 beträffande stipendier till

elever vid anstalter för yrkesundervisning, folkhögskolor och lantbruksskolor

uttalat, att, därest Kungl. Maj:t trots föreliggande statsfinansiella

betänkligheter skulle anse sig böra framlägga förslag till riksdagen om

ökade stipendier, dessa stipendier borde bestämmas till — för högsta behovsgraden

— 60 kronor för månad. En motsvarande maximering av de nu föreslagna

stipendierna finner statskontoret så mycket mera påkallad, som i

princip endast merkostnaderna å skolorten skola ersättas. Ämbetsverket vill

därför föreslå, att stipendierna maximeras till (9 X 60 =) 540 kronor för läsår

eller samma belopp, som skolöverstyrelsen förordade i 1939 års förslag.

Stipendium för resor synes i viss anslutning till överstyrelsens år 1939

framlagda förslag kunna utgå med belopp, motsvarande högst den verkliga

kostnaden i den mån denna överstiger 100 kronor för läsår.

I fråga örn vilka skolors lärjungar, som skola kunna erhålla stipendium,

har föredraganden, t. f. statskonnnissarien Lindbergsson, anmält avvikande

mening och anfört:

Syftet med de av utredningen föreslagna statsstipendiema komme enligt

mitt förmenande att tillgodoses på ett otillfredsställande sätt, om — som

statskontoret förordat — dylika stipendier endast skulle förbehållas gymnasiets

lärjungar. Detta skulle nämligen med nuvarande skolorganisation

innebära, att den stipendiebeviljande myndigheten betoges möjligheten att

med statsstipendier hjälpa fram å landsbygden boende obemedlad ungdom

med utpräglad studiebegåvning till studentexamen. I anslutning till vad

statskontoret förordade i sitt utlåtande den 19 oktober 1939 synes mig därför

stipendierna böra beviljas för studier vid samtliga av skolutredningen

föreslagna statliga och kommunala läroanstalter samt handelsgymnasierna

men på av statskontoret angivna skäl icke för studier vid enskild läroanstalt.

I likhet med länsstyrelsen i Karlskrona anser jag emellertid, att övergången

från folkskola till högre skolform icke bör understödjas med stipendium,

såframt icke vederbörande med goda vitsord genomgått sexårig folkskola

eller skaffat sig ett däremot svarande kunskapsmått.

Jag biträder skolutredningens förslag, att stipendier för bekostande av

inackordering eller dagliga resor skola kunna tilldelas för studier lämpliga

ungdomar från landsbygden. I fråga örn vilka skolors lärjungar, som skola

vara berättigade att erhålla dylik studiehjälp, finner jag, att utöver de av

skolutredningen föreslagna även lärjungarna vid tekniska skolan i Stockholm

med undantag av konstindustriella aftonskolan och teckningslärarinstitutet,

bergsskolan i Filipstad, textilinstitutet i Borås med undantag av

kursen för textil- och konfektionsingenjörer, Lennings textiltekniska institut

i Norrköping och grafiska institutet böra kunna åtnjuta stipendier. Något

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 7Jh

bärande skäl att, såsom statskontoret ifrågasatt, utesluta lärjungar vid

under skolöverstyrelsens inseende ställda enskilda läroanstalter synes mig

icke föreligga.

Beträffande normerna för tilldelning av stipendier har skolutredningen

räknat med att ett visst, icke alltför ringa antal lärjungar skall kunna tilldelas

så stora stipendiebelopp för läsår, att hela eller större delen av inackorderings-

eller resekostnaderna kan betalas, medan flertalet av de övriga

stipendieberättigade lärjungarna skulle erhålla så stora understöd, att dessa

i regel komma att täcka över hälften av kostnaden. Skolöverstyrelsen har

ansett, att åtminstone tills vidare högre stipendiebelopp än två tredjedelar

av verkliga kostnaden för inackordering icke borde kunna utgå. Länsstyrelsen

i Karlskrona har varit inne på liknande tankegångar. Statskontoret har

instämt med skolöverstyrelsen och därtill föreslagit viss maximering för

stipendium till inackordering samt särskild norm för stipendium till resor.

I likhet med statskontoret finner jag det lämpligt, att ett högstbelopp

för läsår och lärjunge fixeras. Vid anmälan i årets åttonde huvudtitel av

frågorna om stipendier åt elever vid folkhögskolor och vid anstalter för

yrkesundervisning har jag såsom högsta stipendiebelopp för högsta bellovsgraden

förordat 75 kronor för månad. Samma belopp, vilket vid högre läroanstalter

för läsår innebär 675 kronor, torde böra bestämmas som maximum

för nu ifrågasatta stipendier. För lärjungar, som icke behöva vara inackorderade,

bör givetvis detta högstbelopp avsevärt reduceras. Även med den

maximering, som jag nu föreslagit, torde stipendiaterna kunna få åtminstone

större delen av sina här ifrågavarande kostnader ersatt.

Skolöverstyrelsen har även något berört frågan örn bidrag till kostnader

för måltid under huvudrasten. I anslutning till vad överstyrelsen yttrar vill

jag hänvisa till att inom 1941 års befolkningsutredning för närvarande pågår

utredning om skolfrukost, eventuellt även åt lärjungar vid högre läroanstalter.

Tills vidare bör det dock för den utdelande myndigheten icke möta

hinder att vid bestämmande av stipcndiebeloppet även taga hänsyn till frukostkostnader.

Jag anser mig böra framhålla, att det givetvis kan tänkas fall,

då en lärjunge under en del av läsåret helinackorderas och under en annan

gör dagliga resor. Stipendiebeloppet bör då rättas efter dessa förhållanden.

Även för helinackorderad lärjunge kunna resekostnaderna, när avståndet är

stort mellan hemmet och studieorten, vara betungande. Jag finner det därför

rimligt, att särskilt stipendium för resor må kunna utgå jämväl till medellös

lärjunge, som åtnjuter stipendium för inackordering, under förutsättning att

de oundgängliga utgifterna för resor mellan hemmet och studieorten uppgå

till ett mera betydande belopp.

Ur allmänna arvsfonden utdelas årligen ett antal stipendier åt lärjungar

vid högre statliga och kommunala läroanstalter samt statsunderstödda handelsgymnasier.

För de senaste läsåren har för detta ändamål anvisats ett belopp

av 100 000 kronor. Jag erinrar vidare örn att under riksstatens åttonde

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 74-

huvudtitel finnes uppfört ett anslag till stipendier vid tekniska läroverk,

avsett för studieunderstöd åt obemedlade och mindre bemedlade elever vid

tekniska fackskolor. Som allmän regel synes mig böra gälla, att elev, som

tilldelas studiestipendium för landsbygdsungdom, icke därjämte bör för

ett och samma läsår komma i åtnjutande av stipendium ur allmänna arvsfonden

eller från anslaget till stipendier vid de tekniska läroverken. I vissa

fall torde det dock vara motiverat att göra avsteg från denna regel.

De erfarenheter, som den utdelande myndigheten vinner, kunna längre

fram giva ledning för utarbetande av mera preciserade och normerande bestämmelser

för stipendiernas utdelning. För att åstadkomma en rättvis fördelning

och hindra enskilda vinstintressen att göra sig gällande kan det

emellertid redan på ett tidigt stadium bli nödvändigt för denna myndighet

att för varje skolort fastställa ett genomsnittligt inackorderingspris såsom

normerande vid stipendietilldelningen.

Som minimikvalifikationer för erhållande av stipendium har skolutredningen

föreslagit, att lärjungen vid sin tidigare skolgång skall ha ådagalagt

sådan prestationsförmåga och sådan karaktärsläggning, att det kan anses vara

sannolikt, att han med framgång skall kunna fullfölja arbetet vid den läroanstalt,

där han söker inträde eller tidigare erhållit undervisning, samt hänvisat

till de villkor, som gälla för erhållande av statens räntefria studielån.

Det synes mig självfallet, att vid tilldelande av studiehjälp hänsyn i första

rummet skall tagas till de sökandes studielämplighet, innefattande såväl begåvning

för den utbildning, vederbörande önskar åtnjuta, som ambition

och redlig karaktär. Denna studielämplighet bör på ett betryggande sätt

styrkas och stipendium tilldelas de mest förtjänta i den utsträckning, som

medel äro tillgängliga. Vid fastställande av stipendiebeloppet bör den utdelande

myndigheten verkställa individuell prövning och därvid taga hänsyn

till bland annat sökandens bostadsort, kursavgifternas storlek under det läsår,

för vilket stipendiet är avsett att utgå, och de övriga medel, över vilka sökanden

under samma tid må kunna för ändamålet förfoga, ävensom uppmärksamma

alla de omständigheter i övrigt, som äro av betydelse för att bedöma

sökandens behov.

Det torde icke kunna förnekas, att mera omfattande stödåtgärder av det

slag, jag i det föregående förordat, under vissa förutsättningar kunna vara

ägnade att medföra en stegrad tillströmning till de högre skolorna och därmed

öka risken för en sådan överbefolkning av de intellektuella banorna, för

vilken riksdagen i olika sammanhang varnat. I den mån stipendier komma

att givas för studier på realskolans stadium synes mig denna invändning dock

väga mindre tungt; allvarligare blir problemet, när det gäller underlättande

av studier på gymnasiestadiet. Om staten skall på här förordat sätt verka

för ett vidgat rekryteringsunderlag för gymnasierna, måste enligt min mening

nästa steg bliva, att en skärpning av fordringarna för tillträde till gymnasiet

tages under allvarligt övervägande. Slutligen synes det mig befogat, att vid

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majda ''proposition nr 7Jj.

konkurrens mellan inbördes likställda sökande till stipendium företräde gives

åt den, vilken ämnar förvärva sådan högre utbildning, som direkt tar sikte

på ett praktiskt yrke.

2. Stipendier till understöd av studier vid brevskolor eller skolor

med kombinerad undervisning.

Skolutredningen har i sitt betänkande kap. IV givit en översikt över

den undervisning, som här i landet bedrivs av brevskolor (korrespondensinstitut)

och vid skolor med kombinerad skriftlig och muntlig undervisning.

Av översikten inhämtas bland annat följande.

Undervisning genom korrespondens med real- eller studentexamen som

mål lämnas av Hermods korrespondensinstitut, Malmö, och NKI-skolan,

Stockholm. Vid den förra bygger undervisningen huvudsakligen på speciellt

utarbetade studiebrev och utgöres endast i ett mycket obetydligt antal fall

av kommentarer till läroböcker. Före examensprövningen anordnas muntliga

preparandkurser, som äro tillgängliga för tidigare deltagare i brevundervisningen.

Undervisningen vid NKI-skolan bygger vad realskolestadiet beträffar på

folkskolans sjätte klass. Kurserna äro uppdelade i fyra klasskurser i överensstämmelse

med undervisningsplanen för rikets allmänna läroverk. Undervisningen

försiggår genom lärobrev. Vid såväl realskole- som gymnasieundervisningen

ha så långt möjligt vid statsläroverken använda läroböcker lagts

till grund för undervisningen.

Kursavgifterna äro vid Hermods korrespondensinstitut enligt prospekt

gällande från den 1 oktober 19421:

Fullständig realskolekurs på folkskolans

grund utan franska ..............

D:o med franska..................

Fullständig studentkurs på folkskolans

grund, latinlinjen................

D:o, reallinjen....................

Gymnasiekurs på realexamens grund,

latinlinjen......................

D:o, reallinjen....................

Om betalning erlägges

kontant vid

anmälningen

kronor

700: —

760: —

I lägst 1 150: —

j högst 1 275: —

{lägst 1 195: —

(högst 1 265: —

|lägst 680: —

(högst 875: —

| lägst 735: —

| högst 845: —

Vid avbetalning

kronor

770: —

835: —

lägst 1 265:—

högst 1 405: —

lägst 1 315:—

högst 1 390: —

lägst 745: —

högst 960: —

lägst 805: —- högst 930: —

För dessa avgifter erhåller lärjunge till respektive kurs hörande undervisningsbrev

jämte viss övrig undervisningsmateriel, varjämte institutet förbinder

sig att granska och rätta alla av lärjunge insända svar, lösningar och

övriga arbeten, som höra till kursen. Kostnaderna för lexikon och skrivmateriel

samt för porto å egna postförsändelser betalas utanför kursavgiften.

1 Sedan dessa uppgifter lämnats, ha kurserna något utvidgats, vilket medfört en viss höjning av

priserna.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 74-

Dock utlånas i mån av tillgång lexikon till alla kursdeltagare, som ej själva

skaffat sig sådana. Lärjunge, som genomgår den frivilliga preparandkursen,

erlägger särskild avgift för denna — 125 kronor för realexamen och 180

kronor för studentexamen. För i preparandkursen deltagande lärjunge tillkommer

dessutom kostnad för resa från hemorten till Malmö och åter samt

inackorderingskostnad i Malmö under 3 å 3% månader.

I NKI-skolans studieplan, tryckt år 1943, lämnas bland annat följande

uppgifter örn kurskostnader:

Fullständig realskolekurs på folkskolans

grund utan franska...............

Fullständig realskolekurs på folkskolans

grund med franska...............

Fullständig studentkurs på folkskolans

grund, latin- eller reallinjen........

Studentkurs på realexamens grund, latinlinjen

........................

D:o, reallinjen....................

Om betalning er-

lägges kontant vid

Vid avbetalning

anmälningen

kronor

kronor

640: —

704: —

660: —

726: —

1 050: —

1 155: —

1 lägst

455: —

lägst

500:50

1 högst

605: —

högst

665: 50

1 lägst

515: —

lägst

566: 50

1 högst

620: —

högst

682: —

För dessa kursavgifter tillhandahåller NKI-skolan lärobrev samt viss annan

materiel — bland annat en del läroböcker — samt åtager sig granskning

och rättning av insända uppgifter, svar och lösningar. I kursavgifterna

inberäknas ej kostnaden för lexikon, skrivmateriel och porto å lärjunges

egna postförsändelser.

Beträffande skolor med kombinerad korrespondens- och muntlig undervisning

anför skolutredningen i huvudsak följande.

Hermodsinstitutets skolor, de s. k. robertsforsskolorna, voro vid början

av vårterminen 1944 46, därav 17 i Västerbottens län, och det sammanlagda

lärjungeantalet 829. Läsåret är uppdelat på en hösttermin (omkring 1 september—omkring

20 december) och en vårtermin (omkring 10 januari—

omkring 10 juni), men man räknar med att lärjungarna även under ferierna

i viss mån skola syssla med studierna. Under terminerna samlas lärjungarna

varje helgfri dag i sin lokal för att under en studieledares uppsikt och handledning

arbeta med sina undervisningsbrev. Studieledaren anställes och avlönas

av institutet. Som studieledare anställas endast personer, som avlagt

studentexamen, särskilt sådana, vilka avlagt dylik examen som Hermodselever.

I gynnsamma fall anses lärjungar efter sjätte klass i folkskolan kunna avlägga

realexamen efter 2% års studier; den sista terminen utgöres av en vid

institutet i Malmö anordnad muntlig preparandkurs. Studierna må dock

utsträckas upp till fyra år. Samtliga kostnader för en lärjunge fram till realexamen

på 2% år i en klass med tjugo elever uppgives till 2 000 kronor,

vilka i regel inbetalas med 400 kronor i terminen. Taga studierna längre tid,

betalas tilläggsavgift för varje termin. Om antalet lärjungar i en avdelning

understiger 20, höjes terminsavgiften. Där lokaler avgiftsfritt ställas till

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71+. 25

förfogande, reduceras avgiften något. Nedsättning i terminsavgifterna lia i

några fall medgivits.

NKI-skolans realskolor med kombinerad brev- och muntlig undervisning

voro på landsbygden vid början av vårterminen 1944 51, därav 10 i Jämtlands

län, och hade sammanlagt 849 lärjungar. Efter fastställt studieschema

samt under fortlöpande kontroll av läraren på platsen arbeta sig lärjungarna

i hemmet fram genom brevkurserna klass för klass. Den muntliga undervisningen

omfattar i allmänhet 12 lektionstimmar i veckan, fördelade på

tre veckodagar. Studieledarna uppgivas i regel lia akademisk examen, men

undantag finnas. Enligt institutets plan skall realexamen efter genomgången

sjätte klass i folkskolan av »flitiga och begåvade lärjungar» kunna avläggas

efter 2x/2 år. De som arbeta långsammare kunna obehindrat göra detta. Avgiften

för en NKI-realskolekurs vid dessa skolor uppgives till 1 200 kronor.

Lokalkostnader äro därvid ej inräknade, då de lokala skolstyrelserna avgiftsfritt

upplåtit lokaler. Lärjungar, som ej hinna med kursen på 2% år,

erlägga tilläggsavgift per månad. Skolans styrelse har anslagit medel till

stipendier åt mindre bemedlade studiebegåvade elever.

Av de uppgifter, som Hermodsinstitutet och NKI-skolan lämnat rörande

föräldrarna till lärjungarna i skolorna med kombinerad undervisning, framgår,

att det starkaste inslaget av lärjungar kommer från jordbrukar- och i

viss mån även från arbetarhem.

Vid »Hälsingborgs samläroverk med kombinationsmetod» har kombinerad

undervisning prövats sedan år 1929 för såväl realskole- som gymnasiekurser.

För varje klass (ring) erfordras i regel deltagande i muntlig undervisningskurs

på omkring 7 veckor, varunder svårare delar av lärokurserna genomgås.

För hemarbetet får lärjungen enligt individuellt schema arbetsuppgifter

för varje vecka. Lämpliga delar av hemarbetet utföras skriftligt och

insändas för granskning. Arbetsanvisningarna till hemstudierna äro korta

och likna ej vanliga undervisningsbrev.

Efter att ha redogjort för en del förslag, som framlagts i syfte att förbilliga

korrespondensundervisningen — utdelande av stipendier, understöd åt privata

korrespondensinstitut, inrättande av ett statligt sådant institut — ger

skolutredningen en karakteristik av denna undervisning och anför därvid i

huvudsak följande.

Korrespondensundervisningen kan i någon mån sägas ha åstadkommit en

utjämning av utbildningsmöjligheterna mellan ungdomen på landsbygden

och ungdomen i städerna genom att erbjuda en väg fram till real- och studentexamen

oberoende av de offentliga eller enskilda högre skolorna.

Även om en bättre fördelning av utbildningsmöjligheterna skulle kunna

åstadkommas och dessutom helt nya högre skolor skulle komma till stånd,

är det på grund av bebyggelseförhållandena i vårt land oundvikligt, att en

mycket stor del av befolkningen alltid kommer att bo så avlägset från högre

skolor, att det fortfarande för många blir förenat med avsevärda kostnader

att bevista sådana skolor. Det kommer dessutom liksom hittills alltid att

finnas många, vilka av olika skill icke kunna eller önska genomgå den i hemorten

befintliga högre skolan. I dylika fall kommer korrespondensundervisningen

alltid att bibehålla sin betydelse.

Korrespondensundervisningen ställer emellertid stora krav på lärjungarna.

Icke blott fallenhet flir studier och intresse för uppgiften utan framför

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majlis proposition nr 7J+.

allt flit, självdisciplin och seg uthållighet äro nämligen nödvändiga förutsättningar

för att man på denna väg skall kunna nå fram till real- eller studentexamen.

Då det här är fråga om individuell undervisning, vinnes den

fördelen, att var och en kan arbeta i den takt, som för honom av olika orsaker

är den lämpligaste. Lärjungen får arbeta självständigare, mera på

egen hand, än vid de vanliga skolstudierna, och det är tydligt, att hans självtillit

och initiativförmåga liksom hans energi och uthållighet måste utvecklas

vid arbetet med lösningen av de uppgifter, som i undervisningsbreven

föreläggas honom.

Men även om korrespondensundervisningen sålunda erbjuder många fördelar,

kan den dock icke i värde jämställas med en god, vanlig skolundervisning.

Den skriftliga undervisningen saknar den omedelbara undervisningens

möjlighet av anpassning efter individuella svårigheter eller

tillfälliga omständigheter. I första hand bör framhållas, att en lärjunge,

som studerar genom korrespondens, icke blir delaktig av den

muntliga undervisningens väckande och stimulerande inverkan liksom

överhuvud icke av den fostrande påverkan, som utövas av såväl lärare som

kamrater under det dagliga arbetet i en vanlig skola och som både för den

personliga utvecklingen och ur social synpunkt är av stort värde. Vidare

förekommer ingen nämnvärd undervisning i de s. k. övningsämnena, åt

vilka i de vanliga realskolorna omkring en fjärdedel av undervisningstiden

är ägnad. Vid all den undervisning, som kräver laborationer eller åskådningsmateriel

för att rätt uppfattas, är den, som studerar enligt korrespondensmetoden,

också missgynnad i jämförelse med lärjungarna vid en vanlig

läroanstalt, och kunskaperna, som i stor utsträckning böra förvärvas genom

självsyn och egna experiment, om de skola bli verkligt fruktbringande, bli

lätt alltför exklusivt teoretiska och bokmässiga.

Undervisningen i främmande språk erbjuder sannolikt de största svårigheterna

vid sådan korrespondensundervisning, där arbetet helt sker på egen

hand. Eleverna få inga talövningar i egentlig mening, alltså ingen övning i

att uttrycka sig på det främmade språket, annat än eventuellt genom referat

för sig själva av innehållet i det lästa. Att inlära ett riktigt uttal måste

bereda särskilj stora svårigheter. Speciellt på detta område är det säkerligen

ytterst svårt att med undervisning genom korrespondens uppnå samma

resultat som vid vanlig undervisning. Bedrivandet av studier genom korrespondens

måste därför anses vara en nödfallsutväg, som tillgripes, då det av

ekonomiska eller andra skäl icke låter sig göra att bereda lärjungarna undervisning

i en vanlig skola.

De försök, som gjorts med kombinerad korrespondens- och muntlig undervisning,

finna vi vara av intresse. Många av de nackdelar, som uppstå

vid vanlig korrespondensundervisning, kunna minskas genom en välorganiserad

kompletterande muntlig undervisning eller handledning. Som allmän

regel kan säkerligen fastslås, att bland olika former av korrespondensstudier

den är att föredraga, som kombineras med personlig handledning och

undervisning. Särskilt blir detta fallet, örn man tillser, att väl kvalificerade

ledare anställas och att endast sådana lärjungar mottagas för undervisning,

som redan i folkskolan ådagalagt lämplighet för fortsatt studiearbete. Att

göra ett mera ingående uttalande om denna undervisningsmetod torde emellertid

ännu icke vara möjligt.

Åtskilliga lärjungar, som bedrivit studier för real- eller studentexamen

enligt korrespondensmetoden, ha erhållit understöd ur allmänna arvsfon
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Zvejer!.

Enligt vad vi erfarit, ha dessa lärjungar i flertalet fall uppnått sitt

studiemål inom rimlig tid. I vidare mån, än nu nämnts, lia vi icke några

uppgifter tillgängliga angående den tid, som i verkligheten behöves för att

genom korrespondensundervisning ernå det kunskapsmått, som erfordras

för avläggande av real- eller studentexamen. Man torde emellertid kunna

utgå ifrån att de av korrespondensskolorna beräknade tiderna härför endast

i bästa fall äro tillräckliga.

Rörande åtgärder för att förbilliga korrespondensundervisningen yttrar

utredningen:

Ehuru kursavgifterna vid de olika korrespondensinstituten kanske i och

för sig icke kunna anses vara höga, är det dock — åtminstone när det gäller

mera omfattande kurser — rätt avsevärda belopp, som den enskilde har att

utbetala. De direkta kostnaderna för korrespondensstudier fram till real- eller

studentexamen komma därför att ställa sig högre än studiekostnaderna för

dem, som ha möjlighet att i hemorten eller dess närhet bevista de allmänna

läroanstalterna. Detta förhållande är särskilt betänkligt, då det här i det

stora flertalet fall är fråga örn studiebegåvade, som på grund av dels bebyggelseförhållandena

och dels ekonomiska omständigheter icke ha möjlighet

att skaffa sig fortsatt utbildning på annan väg än genom korrespondensundervisning.

Det synes — särskilt med tanke på landsbygdsungdomen —

angeläget, att statliga åtgärder vidtagas för underlättande av korrespondensundervisningen,

och vi lia funnit, att det åtminstone för närvarande

torde vara lämpligast, att utdelning av årliga stipendier möjliggöres.

Ett statligt korrespondensinstitut torde åtminstone för närvarande icke

böra ifrågasättas. De starkaste skälen mot inrättande av ett sådant institut

äro de ekonomiska. Härtill kommer, att det skulle ta flera år, innan ett nyinrättat

statligt institut skulle kunna effektivt bedriva sin verksamhet. Ett

omfattande förberedande arbete med uppgörandet av kurser och studiebrev

bleve nämligen ofrånkomligt, och dessutom bleve det säkerligen förenat

med stora svårigheter att finna personer, som behärskade korrespondensundervisningens

metodik och teknik. Vi äro icke heller förvissade om att

korrespondensundervisningen ännu nått sådan stadga, att staten lämpligen

bör, åtminstone i större omfattning, ägna sig åt bedrivandet av denna verksamhet.

I riksdagsmotion har, såsom tidigare omnämnts, även ifrågasatts statligt

understöd åt privata korrespondensinstitut. Denna utväg till korrespondensundervisningens

förbilligande synes oss icke vara tillrådlig med hänsyn till

svårigheten för staten att på ett fullt tillfredsställande sätt kontrollera, att

de anslagna statsmedlen verkligen i första hand komma de studielämpliga

lärjungarna till godo. Ett lämpligare tillvägagångssätt synes oss vara att —

såsom vi också i annat sammanhang föreslå — utdela personliga stipendier

åt sådana lärjungar, som bedriva studier vid korrespondensinstitut.

Svårigheterna att anordna effektiv kontroll och inspektion av korrespondensinstitutens

verksamhet torde också mana till försiktighet, då det gäller

att taga ståndpunkt till frågan om inrymmande av rätt för dessa anstalter

att själva anordna real- och studentexamen. Vi äro därför icke beredda att

på sakens nuvarande ståndpunkt biträda de önskemål, som härutinnan

framförts i ovannämnda motioner vid 1943 års riksdag. I detta .sammanhang

kan emellertid nämnas, att 1944 års riksdag anvisat medel för inrättande

av en särskild examensnämnd i Malmö, inför vilken realexamens
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts -proposition nr 7Jt.

privatister, som varit elever vid Hermods korrespondensinstitut, skola avlägga

realexamen.

Utformningen av förslaget till stipendier till lärjungar vid korrespondensinstitut

och vid skolor med kombinerad undervisning framgår av kap. II av

förenämnda kungörelseförslag (bilaga A vid statsrådsprotokollet i detta ärende).

Till motivering för förslaget har utredningen anfört i huvudsak följande.

Enligt skolutredningens åsikt böra stipendier utgå även till lärjungar,

vilka enligt korrespondensmetoden bedriva enskilda studier, som avslutas

med examen under statlig kontroll, ävensom till lärjungar, vilka bedriva studier

vid realskola med kombinerad korrespondens- och muntlig undervisning

på ort, där tillgång till undervisning vid statlig eller kommunal läroanstalt

ledande till minst realexamen icke förefinnes. Sådant stipendium synes

i allmänhet böra utgå med så stort belopp, att största delen av kursavgiften

till korrespondensinstitutet därmed kan betalas. För genomgående

av kurs, som enligt den stipendieutdelande myndighetens mening belagts

med oskäliga avgifter, böra stipendier emellertid icke erhållas. Möjlighet

att komma i åtnjutande av här ifrågasatt stipendium bör förefinnas endast

för sådan lärjunge, som påbörjat sina korrespondensstudier och som vid ansökan

örn stipendium kan uppvisa intyg från vederbörande brevskola (korrespondensinstitut),

att han med största sannolikhet inom viss fastställd tid

kan avlägga sin examen. Stipendierna fördelas bland de mest meriterade av

dem, som uppfyllt detta krav, varvid hänsyn tages jämväl till lärjunges bostadsort

och ekonomiska ställning. Stipendium synes böra utgå endast för

studier vid sådan brevskola, som åtager sig, dels att under den tid, lärjunge

före erhållande av stipendium studerar vid skolan, endast uttaga en låg av

den stipendieutdelande myndigheten godkänd månatlig avgift, dels att, sedan

lärjunges stipendieansökan beviljats, icke utkräva den del av kursavgiften,

som motsvaras av statsbidraget, förrän examen avlagts. När detta

skett, utbetalar statsverket efter rekvisition hela stipendiebeloppet direkt till

brevskolan. Såsom särskilt villkor bör föreskrivas, att brevskolan skall åtaga

sig att icke utkräva någon kursavgift vare sig av staten eller av lärjungen,

för det fall att examen icke kunnat avläggas inom fastställd tid. Örn lärjunge,

som erhållit stipendium, i anledning av med läkarintyg styrkt sjukdom måste

avbryta sina studier, bör dock staten kunna till brevskolan utbetala sin

del av kostnaderna för den undervisning, lärjungen erhållit före avbrottet.

Ar av läkare styrkt sjukdom orsak till att lärjunge icke kunnat avlägga examen

inom fastställd tid, bör beviljat stipendium kunna utgå efter examens

avläggande. Till ansökan örn stipendium av detta slag bör lärjunge foga —

utom intyget från brevskolan — betyg från den skola, där han senast åtnjutit

undervisning, samt av vederbörande skolledare eller av lärare i hemorten

utfärdat intyg om arbetsförmåga och karaktärsläggning ävensom av

kommunal myndighet eller två vederhäftiga ojäviga personer vitsordad redogörelse

för den ekonomiska ställningen.

Stipendiebeloppen beräknas av skolutredningen för studerande vid korrespondensinstitut

till 200 kronor och för lärjungar vid enskilda realskolor

med kombinerad undervisning till 300 kronor för studieår.

Yttrandena. Rörande förslaget om stipendier för elever vid korrespondensundervisning

och kombinerad undervisning ha de myndigheter, som yttrat sig,

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 74-

haft divergerande meningar, beroende framför allt på det olika värde, de tillmätt

detta slag av undervisning.

Humanistiska sektionen vid universitetet i Uppsala anser, att de utvägar,

som föreslås i form av korrespondensundervisning och radiokurser för att

jämna vägen till högre skolstudier för begavade barn, böra pa allt sätt stödjas

och utvecklas. Härefter yttrar sektionen:

Dock kan sektionen ej underlåta att framhålla vikten av att dessa undervisningsformer

icke betraktas som självändamål eller utgestaltas till

självständiga och permanenta institutioner, som skulle kunna övertaga vissa

delar av skolans verksamhet. Den fostran, som en ordnad skolgång medför,

kan av intet ersättas. Korrespondensundervisning kan aldrig bli annat än

en nödfallsutväg, men, så som förhållandena gestalta sig och väl alltid komma

att i viss mån gestalta sig i stora delar av vårt land, bör den kunna bil

ett värdefullt och kanske oumbärligt komplement till vårt skolväsen och

såsom sådant göras till föremål för skolmyndigheternas omvårdnad och

kontroll.

Länsstyrelsen i Göteborg, som tillstyrker stipendier till inackordering och

resor, avstyrker däremot anslag till korrespondensundervisning och anför

följande.

Examenstagning per korrespondens är ett så mindervärdigt surrogat, att

statsmakten icke bör understödja detsamma. Skolutredningen har i sitt betänkande

del I starkt understrukit skolans betydelse som° uppfostringsanstalt

och icke endast som undervisningsanstalt. Vid »skölgång» per korrespondens

bortfaller hela uppfostringsmomentet. Det blir en »pluggskola» av

ren nödfallskaraktär.

Skolöverstyrelsen ansluter sig bestämt till skolutredningens avstyrkande

av anslag direkt till korrespondensinstituten och rätt för instituten att själva

anställa avgångsexamina. Att till korrespondensinstituten överlåta fördelning

av stipendier eller anordnandet av den examen, som kontrollerar undervisningens

resultat, skulle, framhåller överstyrelsen, innebära, att staten beträffande

privata affärsföretag, som bedriva undervisning i åtminstone delvis

nya former på experimentstadium, nöjde sig med betydligt lösare garantier

såväl för statsmedlens användning som för studieresultatet än i fråga

örn de vanliga, av staten själv reglementerade och dirigerade skolformerna.

I fortsättningen av sitt yttrande uttalar överstyrelsen, att den, även örn

den i det hela kan dela skolutredningens allmänna principresonemang angående

korrespondensundervisningen, dock vill ställa sig något mera kritisk

än skolutredningen. Överstyrelsen hänvisar härvid till den kritik, som kommit

fram i åtskilliga remissyttranden, och påpekar, att de kritiska uttalandena

från norrlandsskolor (småskoleseminariet i Haparanda, kommunala

flickskolan i Sundsvall, kommunala mellanskolan i Arvidsjaur, kommunala

mellanskolan i Lycksele, högre allmänna läroverket i Umeå) få sin särskilda

betydelse, då det ofta framhållits, att korrespondensundervisningen skulle

utgöra ett särskilt norrlandsintresse.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

Sammanfattande anför överstyrelsen följande.

På grund av vad som ovan anförts önskar överstyrelsen uttala, att, om

man i fråga om den allmänna stipendieverksamheten bör skapa garantier

för att den skall nå ett urval av ungdom med studiebegåvning, så bör detta

i än högre grad eftersträvas beträffande stipendietilldelning ät ungdom, som

bedriver korrespondensstudier. Även örn den kombinerade metoden i vissa

hänseenden har sina fördelar framför studier enbart genom korrespondens,

finns dock risken, att dessa skolor, som samlas under lärares handledning,

förväxlas med vanliga skolformer och lätt locka till sig barn, som ingalunda

besitta nödiga kvalifikationer för att taga sig fram på en snabbare och svårare

väg. Önskvärt vore också att vinna kännedom örn den mängd av elever,

som aldrig nå fram till examensresultat. Det har kommit till överstyrelsens

kännedom, att folkskolelever redan efter genomgång av fjärde eller

femte klassen lämnat folkskolan för att deltaga i korrespondensstudier,

vilket ur flera synpunkter måste anses vara synnerligen olämpligt. För de

elever, vilka icke fullfölja studierna fram till realexamen, kan följden av den

avbrutna skolgången i folkskolan bliva den, att de icke heller kunna erhålla

avgångsbetyg från folkskolan. Enligt överstyrelsens mening böra därför

stipendier för korrespondensstudier icke utdelas till elever, vilka ännu icke

genomgått folkskolans sjätte klass.

Betänkligheter resa sig emellertid mot alltför stor omfattning av statens

medverkan i fråga örn denna studieform icke blott ur synpunkten av de

pedagogiska resultaten. I diskussionen har också framkommit tvekan, i vad

mån staten bör uppmuntra privata affärsföretag av korrespondensinstitutens

typ. Det må erinras om de invändningar, som fyrfaldiga gånger gjorts

mot statens understöd åt enskilda skolor av vanlig form. Överstyrelsen har

gendrivit dessa bland annat med det argumentet, att sådan skolrörelse, lämnad

åt sig själv, i regel går med förlust. I detta fallet åter är frågan om stora,

säkerligen vinstgivande företag. Staten torde kunna begära viss garanti mot

att de kursavgifter göras för höga, som i sin tur bomme att bestämma statsstipendiums

storlek. Någon sådan garanti inrymmes ej i skolutredningens

förslag. Det uttalas visserligen, att för genomgående av kurs, som enligt

den stipendieutdelande myndighetens mening belagts med oskäliga avgifter,

böra stipendier icke erhållas. Men då begreppet »oskälig» icke utan sakkunnig

inblick i korrespondensinstitutets affärsställning låter sig fastställas,

torde man som villkor för tilldelning av stipendium nödgas uppställa, att

stipendium må erhållas endast för kurs vid sådan brevskola, som är villig

att genom en av centralmyndigheten utsedd expert lämna konfidentiell redogörelse

för sin affärsställning åt sagda myndighet. Det särskilda villkor,

som skolutredningen föreslår för tilldelning av stipendium, nämligen att

vederbörande brevskola »skall åtaga sig att icke utkräva någon kursavgift,

vare sig av staten eller lärjungen, för det fall att examen icke kunnat avläggas

inora fastställd tid», bör infogas i författningsbestämmelserna. Sådana

anledningar till avbrott kunna dock förekomma, att brevskolan måste

medgivas att uppbära skälig ersättning av lärjungen själv för den undervisning

han åtnjutit. Avbrottets orsak bör prövas av den stipendieutdelande

myndigheten.

I övrigt biträder överstyrelsen skolutredningens förslag örn förfarandet

vid stipendiums tilldelning, dock med undantag för förslaget att förlägga

administrationen till överstyrelsen, till vilken fråga överstyrelsen nedan

återkommer.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 7Jf.

Av de av skolöverstyrelsen särskilt åberopade remissyttrandena tilldrar

sig ett uttalande från kollegiet vid högre allmänna läroverket i Umeå ett särskilt

intresse. Kollegiet anför i huvudsak följande.

En undervisningsform, som av naturliga skäl väckt kollegiets speciella

uppmärksamhet, är korrespondensundervisningen. Det synes uppenbart, att

denna har en mycket stor uppgift att fylla, om den blott nyttjas på rätt sätt.

Detta gäller naturligtvis också de s. k. robertsforsskolorna. Beträffande

dem vill kollegiet dock understryka den i betänkandet (del III, sid. 45 f.)

framförda åsikten, att de ännu varit i verksamhet alltför kort tid för att man

verkligen skall kunna bedöma denna studieforms lämplighet och effektivitet.

Det är dock alldeles uppenbart, att robertsforsskolorna äro behäftade

med påtagliga brister. Studieplanen för denna skolform är uppgjord med

tanke på en studietid av 5 terminer. Visserligen har från ledande håll framhållits,

att så kort tid kan ifrågakomma blott för studiebegåvade och flitiga

elever, men det borde nog starkare betonas, att någon nämnvärd förkortning

av studietiden i jämförelse med den tid, som det tar att nå fram till

realexamen med anlitande av de vanliga skolformerna, i de allra flesta fall

säkerligen icke är tänkbar.

Med hänsyn till reklamens tal om glänsande prestationer torde nog också

böra framhållas, att i varje fall för närvarande intet tyder på att skolor av

robertsforstyp skulle i fråga om arbetsresultatet överträffa vanliga skolor.

Tvärtom ha robertsforseleverna visat sig vara i kunskapshänseende åtminstone

lika bristfälliga som andra elever. Det är exempelvis ett faktum,

att av de 18 elever från den ursprungliga av dessa skolor, den i Robertsfors,

som vårterminen 1944 deltogo i realexamen1, endast 8 klarade sin examen,

under det att de övriga misslyckades. Av de åtta, som avlade examen, hade

ingen studerat vid robertsforsskola kortare tid än 6 terminer. Vad deras

ålder beträffar, voro tre av dem rätt gamla (en 19 år och två 18 år). Åtminstone

en av dem hade redan före sitt inträde i den ifrågavarande

skolan bakom sig ett icke föraktligt studiearbete på vägen till realexamen.

Betygsmässigt sett kan deras examen icke betecknas såsom dålig.

I den muntliga prövningen är medelpoängvärdet av deras betyg 1.3, alltså

icke fullt Ba. Påfallande är emellertid, att icke mindre än fyra stycken av de

åtta erhållit underbetyg i fysik och en dessutom visserligen är godkänd men

har markerad svaghet i detta ämne. Det är troligt, att eleverna i allmänhet

icke förstått ämnet, och detta blottar just en av svagheterna i undervisningsformen,

vilket icke torde behöva närmare utvecklas.

En annan svaghet synes vara, att eleverna kunna uppskjuta läsandet av

ett ämne så länge de själva vilja. Övningsämnena, som äga så stort fostrande

och bildande värde, ha överhuvudtaget ej kunnat beredas annat än

en synnerligen blygsam plats i dessa skolor.

Kollegiet vill även framhålla, att denna skolform, som ofta nog kan passa

bra för äldre elever, måste vara fysiskt påfrestande för ambitiösa elever i

vanlig skolålder. Arbetsdagen under terminerna sträcker sig i regel från

klockan 9 till klockan 1(> med en timmes frukostrast och dessutom förutsättes

kvällsarbete i viss utsträckning. Då övningsämnena med sin avkopp
-

1 Fran IIermods korrespondensinstitut bar lämnats (leii beriktigande upplysningen, att 18 elever

från skolan i Robertsfors deltogo i den av institutet anordnade preparandkursen för realexamen;

av dessa gingo emellertid endast 15 lipp i examen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 74-

lande betydelse praktiskt taget helt eliminerats, ställer en sådan arbetsprestation

givetvis stora krav på fysisk styrka och uthållighet hos eleverna.

Även lär ferieläsning i en icke obetydlig omfattning ha anbefallts.

Slutligen förtjänar det understrykas, att studieledarna vid dessa skolor

icke få ha en alltför ringa utbildning för sin verksamhet. Även om man icke

får överskatta den akademiska och pedagogiska utbildningen, får denna

icke heller underskattas. Det förefaller onekligen vara väl små krav att för

studieledarkompetens endast fordra studentexamen och en kort kurs, omfattande

huvudsakligast lektioner för infödd lärare i engelska och några

föreläsningar örn skolformen och dess arbetssätt samt biträdande vid rättning

av några studiebrev. Visserligen kan det invändas, att den egentliga

undervisningen sker per korrespondens, men skall handledningen bli av

värde för de svagare och osjälvständigare eleverna, vilket väl är dess egentliga

uppgift, måste nog handledarens både kunskapsmässiga och icke minst

pedagogiska utbildning vara avsevärt större.

Långt ifrån att vilja motarbeta skolor av robertsforstyp, vilkas värde,

som nämnts, till fullo inses av kollegiet, har detta med påvisande av några

av deras svagheter velat som sin mening framhållavatt en sådan skolform

icke kan utan vidare ersätta de hittills förekommande, bland annat även

med tanke på skolans fostrande verksamhet. Endast i nödfall, då denna

undervisningsform är den enda möjliga, bör den tillgripas, och skall den

understödjas av staten på något sätt, måste en verkligt effektiv officiell

kontroll införas, vilken bör omfatta icke blott slutresultatet utan även

kurser, arbetssätt och val av studieledare. Endast under denna förutsättning

kunna enligt kollegiets mening de s. k. robertsforsskolorna och andra

skolor med korrespondensundervisning, som kombinerats med muntlig undervisning

i en eller annan form, på rätt sätt infogas i sitt naturliga sammanhang

i vårt skolsystem och otvivelaktigt försvara sin plats där.

Statskontoret yttrar örn korrespondensundervisningen, att denna ännu

måste anses förhållandevis oprövad, och framhåller, att det skulle ha varit

av särskilt värde, om utredning kunnat förebringas rörande det procentuella

antal elever, som förmått fullfölja sina studier till examen. Å andra sidan

får icke, anser ämbetsverket, förbises, att denna undervisning erbjuder en

möjlighet för energisk och studiebegåvad ungdom, som eljest på grund av

förvärvsarbete eller andra förhållanden skulle varit avskuren från högre

utbildning, att erhålla sådan. Rörande skolutredningens förslag uttalar statskontoret

följande.

Enligt skolutredningens förslag skulle stipendier utgå åt lärjungar, vilka

bedriva enskilda studier genom korrespondens med real- eller studentexamen

som mål eller studier vid realskolor med korrespondens- och muntlig undervisning.

Statskontoret finner den föreslagna stipendieformen godtagbar och

kan därför i huvudsak biträda utredningens förslag. I viss anslutning till

vad av skolöverstyrelsen förordats bör emellertid som särskilda villkor för

stipendiums åtnjutande angivas, att den sökande med goda betyg genomgått

folkskolans sjätte klass eller på annat sätt skaffat sig motsvarande

kunskapsmått samt att vederbörande brevskola förbundit sig, att, i det fall

examen icke kunnat avläggas inom fastställd tid och det beviljade stipendiet

sålunda icke kan utbetalas, icke av eleven eller staten utkräva den del

av kursavgiften, som motsvarar stipendiet. Likaledes måste — som över
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 7Jt.

styrelsen betonat — förutsättningar skapas för den stipendiebeviljande

myndigheten att bedöma, om brevskolornas avgifter öto skäliga. De av skolutredningen

vid anslagsberäkningarna angivna stipendiebeloppen, 200—300

kronor för läsår, synas icke lämna rum för erinran. Dock torde dessa belopp

böra fastställas som maximibelopp i de föreskrifter, som kunna komma att

meddelas i fråga om stipendieverksamheten.

Korrespondensundervisningen torde haft en icke oväsentlig betydelse för

att underlätta studiemöjligheterna för sådana ungdomar, som av ett eller

annat skäl icke önskat eller kunnat genomgå högre skola. Att icke minst

landsbygdens ungdom dragit fördel av denna undervisning synes säkert.

Samtidigt med att man erkänner detta, får man emellertid akta sig för att

på korrespondensundervisningen — vare sig denna uteslutande sker genom

studiebrev eller i den kombinerade formen — ställa alltför stora förväntningar.

Den har avsevärda nackdelar, och ersätta den vanliga undervisningen

i högre läroanstalter kan den givetvis icke, lämpad som den är endast för

ambitiösa ungdomar med förmåga till självständigt arbete. Ä andra sidan

är det uppenbart, att erfarenheterna från denna och liknande undervisningsformer

ännu äro alltför begränsade, för att ett slutgiltigt omdöme redan nu

skulle kunna fällas om deras värde. Sålunda torde de av kollegiet vid högre

allmänna läroverket i Umeå lämnade uppgifterna — såsom kollegiet även

självt påpekat — bygga på ett alltför litet material för att man på grundval

därav skulle kunna draga några säkra slutsatser. De av kollegiet anförda

siffrorna böra för övrigt kompletteras med den upplysningen, att i realexamen

höstterminen 1944 godkändes 24 av de 26 i examen deltagande eleverna

från s. k. robertsforsskolor. Ostridigt torde emellertid vara, att korrespondensundervisningen

kan komplettera det övriga undervisningsväsendet och

bidraga till att jämnare fördela studiemöjligheterna över landet.

Såsom skolutredningen visat, blir korrespondensundervisningen i dess

olika former betydligt kostsammare lin den undervisning, som kan åtnjutas

i högre läroanstalt på hemorten eller i dennas närhet. Erkänner man den

som ett lämpligt led i vårt undervisningsväsen, följer därav som ett önskemål,

att den för de ekonomiskt svagare ställda .förbilligas. Förslag att i

detta syfte bevilja statligt understöd åt privata korrespondensinstitut eller

ock upprätta ett statligt dylikt institut avstyrkas av skolutredningen. På

av denna angivna skäl biträder jag dess ståndpunkt. Likaså ansluter jag

mig till skolutredningens och skolöverstyrelsens uppfattning, att rätt för

korrespondensinstituten att själva anställa avgångsexamina åtminstone icke

för närvarande bör beviljas.

Med anledning av motionerna 1:59 och 11:88 anvisade 1944 års riksdag

(skrivelsen nr 368) ett anslag av 50 000 kronor till statsbidrag för anskaffande

av lokaler för s. k. robertsforsskolor, d. v. s. enskilda realskolor med kombinerad

korrespondens- och muntlig undervisning. Skolutredningen har däremot

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sami. A''r 7//. 3

Departe
mentschefen.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 7Jt.

i sitt betänkande icke föreslagit något understöd i denna form. Utredningen

har tvärtom framhävt svårigheten för staten att på ett tillfredsställande sätt

kontrollera, att statsmedlen verkligen i första hand komma de studielämpliga

lärjungarna till godo, därest understöd beviljas i annan form än av direkta

elevstipendier. Den åsikt, utredningen i detta hänseende uttalat, synes bekräftas

av remissmyndigheternas yttranden, varvid, såsom jag redan framhållit,

dock är att märka, att det ännu torde vara för tidigt att uttala

något slutligt omdöme örn denna skolforms effektivitet och värde. Den fortsatta

utredningen av detta ärende synes mig emellertid ha givit så mycket

vid handen, att jag för egen del icke kan förorda, att för nästa budgetår

medel anvisas till statsbidrag för anskaffande av lokaler för enskilda skolor

med kombinerad korrespondens- och muntlig undervisning.

Däremot biträder jag skolutredningens av skolöverstyrelsen m. fl. myndigheter

tillstyrkta förslag om stipendier till lärjungar, vilka enligt korrespondensmetoden

bedriva enskilda studier, som avslutas med examen

under statlig kontroll, ävensom till lärjungar, vilka bedriva studier vid enskild

realskola med kombinerad korrespondens- och muntlig undervisning

på ort, där tillgång till undervisning vid statlig eller kommunal läroanstalt

ledande till minst realexamen icke förefinnes. Med hänsyn till vad skolöverstyrelsen

i ämnet anfört bör dock stadgas, att sådant stipendium ej må tilldelas

lärjunge, vilken ännu icke genomgått folkskolans sjätte klass eller

inhämtat däremot svarande kunskaper. Jag biträder på så sätt skolutredningens

förslag rörande storleken av här ifrågasatta stipendier, att jag finner

stipendium böra utgå med högst 200 kronor per läsår för lärjunge, som

bedriver enskilda korrespondensstudier för realexamen eller bedriver dylika studier

för studentexamen, samt med högst 300 kronor per läsår för lärjunge vid

enskild realskola med kombinerad korrespondens- och muntlig undervisning.

De kvalifikationer, som stipendiaterna böra äga, synas mig i stort sett

vara desamma, som kunna krävas av dem, vilka skola erhålla stipendier till

inackordering och resor.

De villkor, som skolutredningen föreslagit för erhållande och utdelande

av stipendier av detta slag, synas mig garantera, både att endast studielämpliga

komma i åtnjutande därav och att enskilda vinstintressen icke

otillbörligt gynnas. Skolöverstyrelsen har på angivna skäl föreslagit, att

stipendium må utgå endast för kurs vid sådan brevskola, som är villig att

genom en av centralmyndigheten utsedd expert lämna konfidentiell redogörelse

för sin affärsställning åt sagda myndighet. Den utdelande myndigheten

torde dock med någorlunda stor säkerhet kunna avgöra, huruvida

avgiften för en kurs är »oskälig» eller icke, och om vederbörande brevskola

på anmodan icke vill minska den, synes det bli skolans sak att visa, att den

verkligen är »skälig», innan stipendiet utdelas. Vad angår de enskilda realskolorna

med kombinerad undervisning, torde det, därest stipendieverksamheten

vid dessa skulle utsträckas avsevärt utöver vad som nu föreslås,

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 74-

bliva nödvändigt att som villkor för tilldelande av stipendier åt lärjungar

vid sådana skolor stadga, att skolorna låta sig ställas under skolöverstyrelsens

inseende. För närvarande synes emellertid detta icke behövligt. Skolöverstyrelsen

har vidare föreslagit, att i stipendiekungörelsen borde intagas

en bestämmelse av innebörd, att vederbörande brevskola skall åtaga sig att

icke utkräva någon kursavgift vare sig av staten eller lärjungen, för det

fall att examen icke kunnat avläggas inom fastställd tid, varvid överstyrelsen

framhållit, att sådana anledningar till avbrott dock kunna förekomma,

att brevskolan bör medgivas att uppbära skälig ersättning av lärjungen

själv för den undervisning, han åtnjutit. Vad överstyrelsen sålunda anfört

föranleder ingen erinran från min sida. Min ståndpunkt i fråga om villkoren

för erhållande och utdelande av här ifrågavarande stipendier innebär

således sammanfattningsvis, att jag biträder skolutredningens förslag, dock

med vissa av skolöverstyrelsens uttalanden föranledda jämkningar.

3. Anordnande av kombinerad brev- och radioundervisning samt

handledning av lärjungar vid sådan undervisning.

Skolutredningen. I kap. V av sitt betänkande ger skolutredningen en kortfattad

översikt av den undervisning, särskilt språkundervisning, genom radio,

som de senare åren varit anordnad. Redan tidigare har utredningen fäst uppmärksamheten

på den kombination av korrespondens- och radioundervisning,

som Brevskolan prövat. Utredningen tänker sig, att en liknande undervisning

skulle kunna anordnas för vissa folkskolelärjungar, och utvecklar tankegången

i kap. VI.

Utredningen hänvisar därvid inledningsvis till att den i betänkandet om

sambandet mellan folkskola och högre skola diskuterat olika möjligheter

för sådan övergång till den högre skolan, att studiebegåvade lärjungar på

sammanlagt nio år skulle föras fram till teoretisk eller praktisk realexamen,

utan att ett mera definitivt val av studierna skulle behöva göras redan i

11-årsåldern, och uttalar, att särskilt för landsbygdens lärjungar en kortare

utbildnings väg vore av betydelse.

Den antydda kombinationen av korrespondens- och radioundervisning

skulle för de lärjungar, som icke genom differentierad undervisning i folkskolan

kunna förberedas för studier syftande till realexamen, kunna erbjuda

en framkomlig väg. Väsentligen är det i så fall undervisningen i det främmande

språket, som kräver organisatoriska anordningar. De närmare detaljerna

i sitt förslag till sådan kombinerad språkundervisning, vilken är

avsedd endast för klart studiebegåvade lärjungar, utformar utredningen på

följande sätt.

Redan nu kan man genom de befintliga korrespondensinstituten erhålla

språkkurser, som omfatta en grundläggande undervisning. Då de lärjungar

det här gäller äro väl unga för att helt på egen hand kunna bedriva korrespondensstudier,

kan man icke nöja sig med att endast hänvisa dem till

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts -proposition nr 74-

denna studieform. I första hand måste man därför förutsätta, att de språkläsande

lärjungarnas lärare i folkskolan eller annan lämplig person under

terminen fortlöpande övervakar och kontrollerar deras arbete med korrespondensbreven

samt i övrigt hjälper dem till rätta, när så behöves. Denna

rådgivande och handledande verksamhet torde åtminstone i flerklassiga

läraravdelningar i regel böra förläggas till särskild tid utanför skolans arbetsordning

samt omfatta två lektionstimmar i veckan.

Till avlöning av sådan handledare bör skoldistriktet äga att under vissa

närmare angivna villkor åtnjuta statsbidrag enligt de bestämmelser, som gälla

beträffande statsbidrag till avlöning åt timlärare vid folkskola.

För att en på detta stadium bedriven korrespondensundervisning verkligen

skall kunna ge önskat resultat synes det oss vara angeläget, att korrespondensundervisningen

kompletteras med en systematisk undervisning genom

radio.

Om man utgår ifrån att endast särskilt studiebegåvade lärjungar komma

att begagna sig av undervisningen, torde en radiokurs med angivet syfte för

att kunna fylla sin uppgift böra omfatta två radiolektioner i veckan under

en tid av 32—39 veckor. För att ej kollidera med det ordinarie programmet

borde kursen förläggas exempelvis till tiden 11.30—12 eller också till tiden

15—15.30.

Att sända ut radioprogram över samtliga de 31 svenska sändarstationerna

kräver emellertid omkring 5 000 kronor i timmen i tekniska kostnader. Enbart

själva utsändningen av ett program, som omfattar två halvtimmar i

veckan under 39 veckor, kostar följaktligen omkring 195 000 kronor. Med

hänsyn härtill skulle särskilt under försöksåren, då deltagarantalet bör vara

begränsat, kostnaden per elev komma att bli avsevärd. Därtill kommer

sedan också kostnaden för den i programmet ingående undervisningen. Örn

de i språkundervisningen i radio deltagande lärjungarnas antal blir någorlunda

stort, vilket torde kunna förväntas, örn försöken utfalla väl, bliva de

tekniska kostnaderna per elev och år dock icke särskilt stora.

Det är emellertid angeläget att under försöksåren söka finna en mindre

dyrbar anordning för radioutsändningen. Möjligheter, som härvidlag böra

undersökas, vore antingen att anlägga trådradio till de berörda skolorna

eller att hålla endast en station för trådlös sändning i gång under den tid,

som erfordras för dessa försök. Det senare alternativet, som torde vara det

ur radioteknisk synpunkt för närvarande lämpligaste, förutsätter givetvis,

att samtliga deltagare i kursen äro bosatta inom ett visst begränsat geografiskt

område, där ifrågavarande station är fullt hörbar.

Vare sig utsändningen ordnas på ena eller andra sättet, uppkommer spörsmålet,

vem som skall bestrida kostnaderna för densamma. För närvarande

bekostas utsändningen av skolradioprogrammet med licensmedel, vilket anses

kunna försvaras därmed, att detta program merendels är sådant, att det

med fördel kan avlyssnas även av en större allmänhet. Skulle det bli fråga

örn utsändning av ett speciellt program med mycket elementärt innehåll,

ställer sig saken givetvis annorlunda. I så fall synes det vara motiverat, att

kostnaderna bestridas av statsmedel, utanordnade direkt för detta undervi

s n i ngsändamä 1; i alla händelser måste det anses uteslutet, att dessa försök

skulle bekostas av de licensmedel, som utgå till radiotjänst för ordinarie

programändamål.

Radiolektionerna böra utarbetas i viss anslutning till korrespondensbrev

och i första hand inriktas på att inlära ett riktigt uttal. De böra ordnas så,

opaginerad Kontrollera mot PDF

;37

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 74-

att lärjungarna så långt möjligt kunna få deltaga aktivt, t. ex. så som ofta

sker vid skolradions sånglektioner.

Vad beträffar den korrespondensundervisning, varom här är fråga, har

den ett så intimt samband med radiolektionerna, att det vöre synnerligen

önskvärt med en enhetlig ledning av båda formerna av undervisning. Enligt

vad vi inhämtat, är radiotjänst villig att efter givna direktiv under ett eller

två försöksår anordna en sådan kombinerad korrespondens- och radiokurs,

som här ifrågasatts. Radiotjänst skulle således omhänderhava även själva

korrespondensundervisningen, d. v. s. utarbeta och utsända erforderliga korrespondensbrev

samt ombesörja granskningen av lärjungarnas skriftliga arbeten

m. m. En sådan försöksundervisning bör givetvis stå under skolöverstyrelsens

överinseende. Kursens pedagogiska uppläggning bör föregås av

samråd mellan skolöverstyrelsen och radiotjänst, varjämte radiotjänsts skolradiosektion

under försökstiden bör lia möjlighet att kontinuerligt samråda

med såväl skolöverstyrelsen och statens vederbörande folkskolinspektör som

den lokala skolledningen och handledarna.

Telegrafstyrelsen har meddelat, att radiostationen i Spånga skulle kunna

disponeras för dessa försöksutsändningar.

I mån av behov borde de på detta sätt under läsåret bedrivna språkstudierna

kunna kompletteras vid en sammanhängande preparandkurs, till vilken

lärjungar från olika landsbygdsfolkskolor sammanfördes. Sådana kurser

borde förläggas till centralt belägna orter med tillgång till kompetenta

lärarkrafter. Lättast kunde kurserna organiseras och anordnas, om de förlädes

till ferierna. Man torde emellertid böra avvakta resultatet av försök

med kombinerad korrespondens- och radioundervisning, innan feriekurser

av detta slag anordnas.

De lärjungar, som deltaga i den ovan skisserade kombinerade korrespondens-

och radioundervisningen, böra befrias från den ordinarie skolundervisningen

visst timtal i veckan. Lämpligt synes vara, att de finge tillgodogöra

sig samma timtal för sina språkuppgifter, som på motsvarande stadium.

kommer att bliva anslaget för ändamålet i de skolor, där vanlig språkundervisning

anordnas. I vilken omfattning detta skulle bliva fallet framgår

av de av oss för sådana skolor utarbetade timplanerna.

Givetvis måste icke obetydliga svårigheter bliva förknippade med en på

detta sätt anordnad språkundervisning. Skall ett tillfredsställande resultat

uppnås, måste stora anspråk ställas på lärjungarna, då de arbetsmetoder,

som måste användas, ställa särskilda krav på mognad, arbetsförmåga och

omdöme. Innan denna form av undervisning mera allmänt införes, torde

försök i begränsad omfattning böra göras.

Utredningen har framlagt förslag till kungörelse angående handledning vid

kombinerad korrespondens- och radioundervisning vid vissa folkskolor samt

statsbidrag till sådan handledning. Förslaget torde få fogas såsom bilaga

(bilaga Ii) till statsrådsprotokollet.

Yttrandena. Skolöverstyrelsen har icke ansett sig kunna taga ställning till

det framställda förslaget och anför följande.

Slutligen har skolutredningen såsom en form för studiehjälp föreslagit

vissa anslag till en kombinerad korrespondens- och radioundervisning vid

folkskolor, där undervisning i språk icke skulle kunna beredas sådana lär
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Departe
mentschefen.

Kungl. Mårds -proposition nr 74-

junger, som efter sexårig folkskola kunde väntas genomgå realskolan »med

tidsvinst». Med det senare uttrycket förstås den till tre år förkortade realskola,

som skolutredningen*-i annat sammanhang föreslår och som förutsattes

byggd på en inom den sexåriga folkskolan differentierad linje med

undervisning i ett levande språk. Förslaget avser alltså en ersättning för

sådan linje i folkskola, där den icke lämpligen kan anordnas. Förutsättningen

för att överstyrelsen skulle kunna ta ställning till detta förslag är

sålunda, att överstyrelsen fattat ståndpunkt till förslaget örn förkortad realskola

överhuvudtaget, och så har ännu icke skett.

Statskontoi''et anser, att här förevarande förslag i viss mån undandrager sig

ämbetsverkets bedömande, och ifrågasätter, om icke med ett ståndpunktstagande

i denna del bör anstå, tills spörsmålet om bottenskolans framtida organisation

vunnit sin lösning.

Förslaget örn statsbidrag till kombinerad korrespondens- och radioundervisning

i ett främmande språk för vissa lärjungar i folkskolan hör visserligen

på sätt och vis samman med tanken på en treårig realskola, byggande

på folkskolans sjätte klass. En undervisning av det slag, som skolutredningen

räknar med, kan emellertid säkerligen bli till nytta, även om tanken

på en treårig realskola icke skulle komma att förverkligas. För sådana folkskolelär

ungar, som efter folkskolans avslutande önska fortsätta sin utbildning

exempelvis genom brevundervisning, vare sig denna utbildning skall avslutas

med någon examen eller blott avser en ytterligare påbyggnad, måste det vara

av värde att redan före avgången från folkskolan ha fått vissa insikter i ett

modernt språk. Som utredningen framhåller, kan det här blott bli frågan

örn klart studiebegåvade ungdomar.

Vad utredningen nu i första hand avser, är ett begränsat försök, som

skulle kunna bli av värde för bedömandet av en sådan kombinerad brevoch

radioundervisning i språk. I vad mån en dylik undervisning sedan bör

utsträckas, bör bli beroende av de erfarenheter, som kunna vinnas av

försöket.

Av skolutredningens framställning framgår, att radiotjänst har förklarat

sig villig att anordna en försökskurs, avsedd för deltagare från ett visst

begränsat geografiskt område. Enligt vad jag inhämtat, gör dock radiotjänst

den reservationen, att det icke med full säkerhet kan garanteras,

att den behövliga apparaturen kommer att stå till förfogande.

Med hänsyn till vad här senast nämnts kan visserligen någon tvekan

råda, huruvida redan nu medel böra beviljas till en sådan verksamhet, som här

avses. Då det likväl förefinnes möjlighet för att den skall kunna komma till

stånd redan under nästa budgetår, synes mig dock så böra ske. Jag biträder

således skolutredningens förslag, att visst statsbidrag beviljas radiotjänst

för anordnande av en kombinerad korrespondens- och radiokurs för nybörjare

i främmande språk. Kursen torde böra stå under skolöverstyrelsens

överinseende samt utarbetas och fullföljas i enlighet med av överstyrelsen

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. May.ts proposition nr 7/+.

givna direktiv. Likaså ansluter jag mig till förslaget om handledning av

sådana folkskolelärjungar, vilka deltaga i dylik kurs. Till frågan om de för

ändamålen erforderliga anslagen återkommer jag i det följande.

4. Statsbidrag till inrättande av skolhem och till avlönande

av föreståndare vid dylika.

Skolutredningen erinrar om tidigare förslag örn inrättande av skolhem

för lärjungar vid högre läroanstalter. 1927 års skolsakkunniga föreslogo inrättande

av fyra fristående statliga skolhem och en internatskola (Strängnäs).

Skolöverstyrelsen hemställde år 1936 örn inrättande av två statliga skolhem

i Strängnäs, vilket förslag återupptogs i överstyrelsens utredning av år

1939. I denna uttalades också, att statsbidrag borde kunna utgå till upprättande

av skolhem, vartill initiativet i varje särskilt fall ansågs böra utgå

från ort, där sådant hem ansågs behövligt.

Skolutredningen nämner vidare, att det i Växjö finnes ett skolhem för

gymnasister och att i Skara och Luleå vissa förberedelser för inrättande

av dylika träffats.

I fortsättningen redogör skolutredningen för skolhemsverksamheten inom

folkskoleväsendet. Läsåret 1943/44 voro 31 skolhem i verksamhet. Enligt

kungörelsen den 15 maj 1936 (nr 202) kan statsbidrag till skolhemsbyggnader

och deras inredning utgå till skoldistrikt i hela landet med belopp, som

Kungl. Majit i varje särskilt fall bestämmer. För detta ändamål anvisade

riksdagen för budgetåret 1944/45 ett reservationsanslag av 500 000 kronor.

I de nordligaste länen förekomma även s. k. arbetsstugor, som ägas av särskilda

stiftelser. Läsåret 1943/44 funnos 24 dylika arbetsstugor. Såväl i

dessa som i skolhem lämnas inackordering och vård åt skolpliktiga barn

från avlägset från skola belägna orter. Till avlönande av föreståndarinna

för skolhem eller arbetsstuga utgår statsbidrag enligt samma grunder, som

gälla för avlöning av folkskolornas lärarpersonal. Skolhemmens föreståndarinnor

tillsättas av skolöverstyrelsen. Aven inom nomadskoleväsendet,

påpekar utredningen, bedrives en ganska omfattande skolhemsverksamhet.

Efter att ha konstaterat, att höstterminen 1941 6 790 lärjungar vid de

högre allmänna läroanstalterna voro hänvisade till inackordering, och uttalat,

att antalet inackorderade lärjungar säkerligen komme att ökas, örn

de föreslagna studiestipendierna komma till stånd, framlägger utredningen

följande förslag.

Från många skolorter ha klagomål framförts angående svårigheten att

erhålla lämpliga inackorderingshem. Den under senare år genom den starka

inflyttningen till städerna ökade trångboddheten har ytterligare förvärrat

situationen i detta avseende. Det torde därför vara nödvändigt, att staten

på något sätt här ingriper, för att ett bättre förhållande skall kunna komma

till stånd. Det synes oss då vara mest ändamålsenligt, att på skolorter med

stort antal inackorderade lärjungar möjligheter skapas att uppföra skol
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. May.ts ''proposition nr 7/+.

hem. I överensstämmelse med vad skolöverstyrelsen anfört i sin tidigare

omnämnda, utredning av år 1939, filma vi, att initiativet härvidlag bör

utgå från den trakt, där behov av skolhem för elever vid högre läroanstalter

anses föreligga. Skall emellertid skolhemsverksamhet av detta slag komma

till ständ, finna vi det vara ofrånkomligt, att statsbidrag utgår till kostnaderna

för skolhemsbyggnaderna och deras inredning. Bidrag bör kunna

utgå till såväl ny- som ombyggnad och med belopp, som Kungl. Maj:t i

varje särskilt fall bestämmer. I de fall, där verkligt behov av skolhems uppförande

kan påvisas och beslut örn uppförande av lämpligt skolhem föreligger,

torde omkring 75 procent av kostnaden böra utgå i statsbidrag. Då

skolhemmen icke böra i alltför hög grad få karaktär av anstalt och skilda

skolhem lämpligen böra uppföras för gossar och flickor, böra de i regel icke

uppföras för ett större elevantal än 30. Man torde böra utgå ifrån att en

skolhemsbyggnad bör innehålla 15 elevrum, ett expeditions- och vaktrum

med sovalkov i nära anslutning till elevrummen, en elevmatsal, ett större

sällskapsrum, ett mindre biblioteksrum i anslutning till sällskapsrummet,

ett gästrum, ett sjukrum, föreståndarinnebostad örn två rum och kokvrå,

ett rum för kokerska, två rum för biträden, ett matrum för personalen, ett

kök med tillhörande utrymmen samt erforderliga rum för bad, tvätt, torkning

och mangling av kläder jämte behövliga källarutrymmen. Enligt uppgift,

som vi införskaffat under hand genom byggnadssakkunnig, torde kostnaden

för uppförandet av ett nytt skolhem innehållande dessa utrymmen

för närvarande uppgå till omkring 250 000 kronor, vilket belopp dock utgör

en beräknad medelkostnad för hela landet. Hinder för statsbidrags utgående

till anskaffande av lokaler för skolhem av annan typ eller storlek, än ovan

föreslagits, bör givetvis icke förefinnas. Skolhem bör kunna inrättas dels

för lärjungar vid viss läroanstalt, dels för lärjungar vid olika på en och

samma ort befintliga läroanstalter.

Vem som skall ställa sig såsom huvudman för skolhem av här ifrågavarande

slag måste få bliva beroende av olika lokala omständigheter. I

vissa fall kan det vara lämpligt, att ett landsting blir skolhemmets huvudman.

I andra fall kan det vara mera ändamålsenligt, att skolhemmet tillhör

en stads- eller landskommun eller en stiftelse.

För skolhemmets ledning och skötsel bör anställas en föreståndarinna.

För ernående av största möjliga garantier för att lämplig person erhålles

för denna befattning, bör föreskrivas, att föreståndarinnan skall anställas

av skolöverstyrelsen. Åtminstone tills vidare bör hon avlönas efter samma

grunder, som gälla beträffande avlöning av föreståndarinna vid av skoldistrikt

inrättat skolhem för folkskolebarn, och statsbidrag bör utgå efter

samma grunder, som för närvarande tillämpas beträffande sådan föreståndarinna.

Övrig personal bör helt avlönas av huvudmannen. I särskilt av

skolöverstyrelsen fastställt reglemente bör för varje skolhem bestämmas,

hur stor personal som skall anses erforderlig.

I reglementet bör även den ungefärliga inackorderingskostnaden angivas.

Några friplatser i egentlig mening för eleverna böra icke förekomma. De

stipendiebelopp, som enligt vårt här nedan närmare angivna förslag skola

komma vissa elever till del, böra emellertid, därest eleverna äro intagna i

skolhem, inlevereras till detta. I vissa fall torde dessa stipendiebelopp komma

att täcka hela inackorderingskostnaden. Elev, som erhållit statligt stipendium,

bör ha företräde till inackordering vid skolhem framför elev, som

icke erhållit sådant stipendium.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 7Jt.

Skolutredningen har, såsom framgår av den nyss lämnade redogörelsen,

principiellt ansett, att lärjungeantalet i varje skola icke lämpligen bör överstiga

30. I ett vid betänkandet fogat förslag till kungörelse angående skolhem

för lärjungar vid vissa högre skolor samt avlönande av föreståndarinna vid

sådant skolhem, av den lydelse, som framgår av bilaga C vid detta protokoll,

har emellertid intagits en bestämmelse av innehåll, att detta antal i regel ej

bör överstiga 40. Av kungörelseförslaget framgår vidare, att skolutredningen

förutsätter, att dylikt hem skall kunna inrättas för lärjungar vid allmänt läroverk,

kommunalt gymnasium, kommunal mellanskola, kommunal flickskola,

praktisk mellanskola, högre folkskola, tekniskt läroverk och statsunderstött

handelsgymnasium.

Utredningen har härjämte utarbetat ett förslag till särskild kungörelse angående

statsbidrag till iordningställande av skolhem för lärjungar vid högre

skolor. Jämväl detta förslag torde få fogas såsom bilaga till statsrådsprotokollet

(bilaga D).

Yttrandena. Länsstyrelsen i Falun, som mera utförligt behandlat skolutredningens

förslag på denna punkt, är tveksam örn lämpligheten av att landstingen

skola kunna stå som principaler för skolhemmen och förordar, att staten

direkt inträder som huvudman. Vidare anser länsstyrelsen, att den begränsning

av antalet platser vid hemmen till 40 som förutsättes i nyssnämnda förslag

till kungörelse, är för låg och finner det uppenbart, att, örn hemmen skola

drivas av annan än staten, driftbidrag bör utgå även i annan form än bidragtill

avlöning av föreståndarinna.

Kollegiet vid Sigtunastijtelsens linmanistiska läroverk anför bland annat

följande.

Kollegiet vänder sig emot att skolhemmen väsentligen reserveras för

mindre bemedlade och anser, att det borde övervägas, huruvida det ej kunde

löna sig med att reservera ett antal platser, t. ex. Ys för betalande elever.

Kollegiet finner det betänkligt med förslaget om endast kvinnlig ledning

för skolhemmet och förmenar, att det i varje skolhem vid sidan av föreståndarinnan

bör finnas en husfar med betydande uppgifter och mot dessa

svarande arvode. En lärare, som tillika är husfar, borde få sin undervisningsskyldighet

avsevärt minskad.

Särskilt uppehåller sig kollegiet vid internatskolornas ställning, varvid

den sociala synpunkten starkt betonas. Ju effektivare staten stödjer dessa

skolor, desto mer demokratisk prägel komma de att få, framhålles det.

Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk har från början inriktat sig på att

skapa stipendiemöjligheter för mindre bemedlade. Detta sammanförande

av ungdom ur skilda sociala sammanhang, heter det, är av allt att döma

en punkt i läroverkets program, som på ett synnerligen gott sätt kunnat

genomföras. Funnes ekonomiska resurser, skulle flera internatskolor arbeta

efter samma linje. Denna utveckling i klart demokratisk riktning skulle

kraftigt främjas, örn statsmakterna vid lösningen av land sbygd su ngdo trien s

skolfråga ville utnyttja internatskolorna. Vidare framhålles, att det finns

en kategori lärjungar, som ofta uteslutande är hänvisad till internatskolor

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 7/t.

och i regel icke kan påräkna placering i kommun, landsting eller lokalt betonade

stiftelser tillhöriga skolhem, nämligen utlandssvenskarnas barn.

Dessa borde sammanföras med rikssvensk ungdom ur skilda sociala läger

och helst, heter det, i förhållande till denna i klar minoritet.

Som villkor för statsstipendiatens hänvisning till internatskolor tänker

sig kollegiet, att skolan mottager ett visst, i proportion till hela antalet interner

bestämt minimiantal stipendiater. Det genomsnittliga stipendiebeloppet

tänkes ökat med ränta och amortering å investeringssumman i redan

uppförda elevhem samt med ytterligare ett belopp, motsvarande del av

statsbidraget till föreståndarinna.

Skolöverstyrelsen erinrar om att överstyrelsen i sin utredning av år 1939

satte förslaget örn upprättande av skolhem i Strängnäs i första rummet,

därest åtgärderna för att underlätta studiemöjligheterna för landsbygdens

barn komme att vidtagas i etapper, och finner ej anledning att frångå sitt

förslag örn två statliga skolhem i Strängnäs. I övrigt säger sig överstyrelsen

kunna vidbliva sin tidigare uttalade ståndpunkt, att statens verksamhet i

fråga om skolhem i allmänhet skulle inskränkas till att stödja enskilda eller

kommunala företag. Överstyrelsen tillstyrker utredningens förslag om statsbidrag

till ny- och ombyggnad med belopp, som Kungl. Majit i varje särskilt

fall bestämmer, samt till föreståndarinnas avlöning efter samma grunder

som för närvarande gälla beträffande föreståndarinna vid skolhem för

folkskolebarn, ävensom förslaget till föreskrifter beträffande hemmets storlek,

föreståndarinnas och den övriga personalens anställning och avlöning.

Härefter anför överstyrelsen:

Överstyrelsen delar emellertid också dess (skolutredningens) uppfattning,

att hinder icke bör möta för att statsbidrag efter prövning utgår till skolhem

av annan typ eller storlek än den föreslagna. Under sådana förhållanden

synes det överstyrelsen, att föreliggande förslag till kungörelse angående

skolhem etc. bör utgå. Kungörelsen synes nämligen vara onödig, då

den saknar anknytning till statsbidragskungöreisen. I stället borde dess

innehåll mutatis mutandis kunna inryckas i ett normalreglemente för dylik

anstalt. I statsbidragskungörelsen bör då, i stället för syftningen på § 1 i

förslaget till kungörelse, införas en uppräkning av vederbörliga skolformer

samt bestämmelse örn sättet för föreståndarinnas avlöning, eventuellt även

om maximiantal inackorderade lärjungar. En kungörelse kan ingalunda

hindra enskild person att upprätta skolhem men väl att statsbidrag tilldelas

sådant skolhem. Det kan dock ifrågasättas, om icke statsbidrag under

vissa villkor bör kunna utgå i dylikt fall. Då denna fråga icke är aktuell,

finner överstyrelsen dock ingen anledning yrka på en sådan utvidgning i

förslaget.

I princip kan överstyrelsen instämma i skolutredningens förslag, att elev,

som erhållit statligt stipendium, bör ha företräde till inackordering vid skolhem

framför elev, som icke erhållit sådant. Dock bör detta gälla endast

nytillträdande inackorderade i skolhemmet, så att icke där redan tidigare

inackorderad lärjunge, som visat normal skötsamhet i skolarbetet och i

övrigt varit otadlig, skall kunna avvisas till förmån för stipendiat. Överstyrelsen

vill dessutom fasthålla vid sin år 1939 uttalade mening, att det i

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Martts ''proposition nr 7!h

skolhem alltid bör förekomma såväl helbetalande inackorderingar som sådana

med ingen eller nedsatt avgift, så att internerna icke bland övriga

lärjungar i skolan måtte framstå såsom någon ekonomiskt särpräglad

grupp. Vidare vidhåller överstyrelsen sin uppfattning, att någon myndighet

bör vara representerad i skolhemmets revision. Någon ändring i det föreliggande

författningsförslaget med hänsyn till nu berörda punkter torde

knappast behöva vidtagas, då de lämpligen kunna intagas i varje skolhems

reglemente, som enligt förslaget skulle fastställas av skolöverstyrelsen. Då

förslaget överlåter åt skolöverstyrelsen dels inspektionen av skolhem, dels

insättandet av två ledamöter i dess styrelse, anser sig överstyrelsen kunna

frångå sin tidigare fordran på inspektionsrätt för rektor (rektorer) vid

ortens läroverk.

I kungörelsen angående statsbidrag till iordningställande av skolhem vill

överstyrelsen emellertid föreslå sådan ändring, att bland de skolformer, som

enligt överstyrelsens nyss skisserade förslag borde uppräknas i § 1 mom. 1,

även upptagas enskilda läroanstalter under skolöverstyrelsens (respektive

överstyrelsens för yrkesundervisning) inseende. Likaledes önskar överstyrelsen

föreslå ett tillägg till mom. 2 i samma paragraf av lydelsen: Statsbidrag

må jämväl utgå till inköp och ändring av äldre byggnad etc. .

Lämpligt torde vidare vara, på sätt framhållits av kollegiet vid Östersunds

högre allmänna läroverk, att föreståndare för skolhem icke företrädesvis

bör utgöras av personer med husmodersutbildning utan av män

eller kvinnor med social och psykologisk utbildning. Skolhemsföreståndaren

bör vara i stånd att kring sig skapa en »utvecklingsf rännande miljö». Kungörelsen

angående avlöning åt föreståndarinna bör ändras så, att uttrycket

»föreståndare» användes med förutsättningen, att detta kan tolkas som

manlig eller kvinnlig person. Att förorda statsbidrag till avlöning åt två

föreståndare för ett och samma skolhem är överstyrelsen för närvarande

icke beredd.

I ett särskilt avsnitt upptar skolöverstyrelsen frågan om understöd åt

elevhem vid internatskolor. Då skolutredningens författningsförslag icke

upptar de enskilda skolorna bland de skolformer, vilkas lärjungar skulle få

intagas i statsunderstödda skolhem, komma, påpekar överstyrelsen, internatens

elevhem icke i fråga. Däremot kunna, framhålles det, stipendier

utgå till därav förtjänta lärjungar vid internatskolor likaväl som vid övriga

skolor under överstyrelsens inseende. Överstyrelsen erinrar om, att

den i sin utredning år 1939 föreslog vissa anslag till internaten mot skyldighet

för dessa att tillhandahålla visst antal friplatser eller platser med nedsatt

avgift. Under hänvisning till vissa yttranden från internatskolorna, särskilt

Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk, anför överstyrelsen vidare:

När det nu gäller att särskilt vidga statens stödjande verksamhet till

förmån för avlägset boende lärjungar, kan överstyrelsen icke finna annat

än med statens egna intressen överensstämmande att i någon form understödja

även internatskolornas elevhem. Att enstaka clever, som bo i dessa

hem och uppfylla föreskrivna fordringar, skulle kunna erhålla stipendium

enligt skolutredningens förslag är redan påpekat. Men de statsunderstöd,

som därutöver föreslagits beträffande skolhemmen, d. v. s. till deras upprättande

och inredning samt till föreståndarinnas avlöning, kunna enligt

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majlis ''proposition nr 7/h

skolutredningens förslag icke tilldelas internatens elevhem. Formerna för

dessa understöd äro icke heller avpassade efter internatskolornas förhållanden.

Vid de befintliga internaten under överstyrelsens inseende äro

redan elevhem uppförda och inredda. Endast för till- eller ombyggnad vid

ett eller annat av dem skulle sålunda den förstnämnda understödsformen

komma i fråga, såvida icke -—- som företrädarna för Sigtunastiftelsens

humanistiska läroverk föreslagit — man genom statsbidrag skulle täcka

amorteringen av gammal byggnadskostnad. En principiell olikhet mellan

skolhemmen och internaten måste dock i detta sammanhang beaktas, nämligen

att i de förra skulle inrymmas övervägande lärjungar med hemvist

utom läroverksort, medan vid internaten ofta i stor utsträckning förekomma

stadsbarn.

Vissa i internatläroverkens yttranden ifrågasatta detaljanordningar kunna

i detta sammanhang lämnas åsido, då de vila på den felaktiga föreställningen,

att stipendier eljes icke enligt skolutredningens förslag skulle komma

internatens lärjungar till godo. Icke heller överstyrelsens tidigare förslag vore

nu lämpligt att återupptaga, då även dessa utgått från liknande förutsättning.

Den väg sigtunaförslaget utpekat, nämligen att i höjda stipendier inbegripa

ersättning för byggnadskostnad, är ej framkomlig, redan på grund av den

skillnad, som nyss antytts mellan internatens elevhem och''de tilltänkta

skolhemmen. Däremot anser överstyrelsen sig kunna förorda, att samma

byggnads!]jalp, som förutsättes för vanligt skolhem, liksom även bidrag

på samma villkor till en föreståndarinna (eller föreståndare) borde kunna

utgå för ett ny- eller ombyggt elevhem vid internatskola för varje 40-tal

lärjungar från ort, som saknade skola med samma avgångskompetens som

internatskolan. Till denna norm måste också läggas krav på att en viss

del av dessa elever skulle antingen vara statsstipendiater eller åtnjuta friplatser

eller nedsättning i avgiften. Då avgifternas storlek vid de olika

internaten varierar betydligt liksom antalet elever med friplats eller nedsatt

avgift, faller det sig svårt att nu föreslå några ensartade villkor för

samtliga internatskolor i förevarande avseende. De villkor, som borde

uppställas, måste avvägas mot de föreliggande omständigheterna vid

varje internat och böra därför av Kungl. Majit i varje särskilt fall föreskrivas.

Överstyrelsen erinrar också om att vissa bestämmelser om friplatser

eller platser nied nedsatt avgift redan inbegripas i villkoren för de statsbidrag

till undervisningen, som utgå till somliga internat. Redan i den av överstyrelsen

ovan föreslagna utvidgningen av de i förslaget till statsbidragskungörelse

uppräknade skolformerna till att omfatta även enskilda skolor under

överstyrelsens inseende ligger den formella möjligheten innesluten, att internaten

skulle kunna åtnjuta åsyftade bidrag. Någon bestämmelse, som innefattade

den här ovan angivna principen för tilldelning av sådant bidrag, borde

emellertid intagas i instruktionen för den administrerande myndigheten. Till

ovanstående vill överstyrelsen i denna punkt även yrka, att § 5 i den föreslagna

kungörelsen angående studiehjälp etc. ändras därhän, att slutet på

första styckets sista mening får lydelsen: »dock att för den händelse stipendiat

är intagen i skolhem eller internatläroverks elevhem, beloppet av rektor skall

överlämnas till skolhemmets respektive internatläroverkets styrelse».

Statskontoret avstyrker statsbidrag till inrättande och drift av skolhem.

Ämbetsverket yttrar:

Vad åter angår förslaget, att staten skulle ekonomiskt medverka till

byggandet och driften av skolhem synes uppenbart, att de skäl, som föran
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Majlis proposition nr 7Jj.

lett statligt stöd för inrättande av sådana hem för skolpliktiga lärjungar

vid folkskolan, icke här låta sig åberopa. Medan stipendieverksamheten

synes vara en rent statlig angelägenhet, torde anledning icke föreligga att

för upprättande och drift av skolhem vid läroverken anvisa medel å riksstaten.

Statskontoret finner sig därför icke kunna tillstyrka skolutredningens

förslag i denna del. Möjlighet synes emellertid böra hållas öppen att

jämväl i fortsättningen lämna bidrag från arvsfonden till dylika hem.

Behovet av skolhem för lärjungar tillhörande högre läroanstalter är allmänt

erkänt. På många håll äro möjligheterna att få inackordering i familj

små. För övrigt torde den fostran och vård, som ett skolhem kan skänka,

i många fall vara överlägsen den som kan erhållas vid privat inackordering,

särskilt om, som ej sällan är fallet, lärjungen bor på ett håll och intar sina

måltider på ett annat. Ett skolhem i en stad torde också i viss mån kunna

verka reglerande och normerande på priserna för inackordering. Erfarenheterna

av skolhems- och arbetsstugeverksamheten vid folk- och nomadskoleväsendet

ha varit goda, och detsamma uppgives om verksamheten

vid gymnasisthemmet i Växjö. I likhet med skolutredningen och skolöverstyrelsen

finner jag därför, att staten har all anledning att skänka en skolhem

sverksamhet, avsedd för de högre läroanstalternas lärjungar, ett verksamt

stöd.

En förutsättning för individuell omvårdnad och fostran av de i skolhemmet

boende lärjungarna är emellertid, att platsantalet icke blir för stort. Jag delar

skolutredningens principiella uppfattning, att antalet elever i varje skolhem

helst icke bör överstiga 30. I likhet med utredningen vill jag dock icke avvisa

möjligheten att anordna statsunderstödda skolhem med ett något större elevantal

men anser, att maximum bör sättas vid omkring 40, när ej synnerliga

skäl, föranleda till annat. För gossar och flickor böra lämpligen skilda skolhem

anordnas.

Jag ansluter mig till skolutredningens förslag, att statsbidrag må kunna

utgå till kostnader för skolhemsbyggnader och deras inredning med belopp,

som Kungl. Majit i varje särskilt fall bestämmer. Statsbidrag bör kunna

utgå såväl till nybyggnad som till inköp och ändring av äldre byggnad, som

befinnes lämplig för skolhem.

Skolutredningen synes ha utgått från att föreståndare för skolhem bör vara

kvinna. I vissa remissyttranden har emellertid framhållits lämpligheten av

att föreståndarbefattningarna vid skolhem för gossar böra stå öppna även

för män. Jag delar denna uppfattning. Beträffande föreståndares avlöning och

pensionering har skolutredningen föreslagit, att i tillämpliga delar skola gälla

de bestämmelser, som i sådant hänseende meddelats i fråga örn föreståndarinna

för av skoldistrikt inrättat skolhem för folkskolebarn. Det synes mig

emellertid oegentligt att till nu ifrågavarande område utsträcka den speciella

löne- och pensionsreglering, som genomförts för skolhemsföreståndarinnor vid

folkskoleväsendet. Jag förordar, att statsbidrag må för ändamålet utgå med

Departe
mentschefen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Majlis proposition nr 7Jh

ett belopp av för år räknat 4 500 kronor. Beträffande statsbidrag till avlöning

under sjukdom, o. s. v. ävensom till avlönande i förekommande fall av vikarie

torde det tills vidare få ankomma på Kungl. Majit att i varje särskilt fall

besluta. Huvudmannens beslut angående tillsättande av föreståndare, till vars

avlöning statsbidrag avses skola utgå, bör för prövning underställas skolöverstyrelsen

eller i förekommande fall överstyrelsen för yrkesutbildning.

För verksamheten vid sådana skolhem bör, såsom skolöverstyrelsen föreslår,

ett normalreglemente utfärdas. I anslutning härtill bör skolöverstyrelsen,

respektive överstyrelsen för yrkesutbildning för varje skolhem fastställa

ett reglemente med bestämmelser rörande hemmets personal, förvaltning och

verksamhet, bland annat antal platser för inackorderade och ungefärliga inackorderingskostnader,

samt instruktion för föreståndaren.

Jag biträder skolutredningens förslag, att statsstipendiat bör äga företräde

till plats på statsunderstött skolhem, dock med den reservation, som

skolöverstyrelsen uttalat, nämligen att bestämmelsen bör gälla endast nytillträdande

inackorderade. Det torde kunna förväntas, att med dylika bestämmelser

skolhemmen komma att inrymma dels sådana lärjungar, som

själva betala hela inackorderingskostnaden, dels sådana, vilka få en mindre

eller större del av kostnaden betald genom stipendium.

Till de läroanstalter, för vilkas lärjungar skolhem skola kunna anordnas

med statsbidrag, böra, såsom skolöverstyrelsen föreslår, även höra enskilda

läroanstalter under skolöverstyrelsens, respektive överstyrelsens för yrkesutbildning

inseende. Vad särskilt internatskolorna beträffar, är jag helt

ense med skolöverstyrelsen, att de böra utnyttjas vid den verksamhet, som

det här är fråga om. Här finnas ju redan institutioner, som utan större

svårighet kunna inordnas i denna. Det ligger dessutom både i det allmännas

och dessa skolors eget intresse, att de befrias från prägeln av rikebarnsskolor.

Såsom skolöverstyrelsen framhåller, komma, om här föreliggande

förslag godtagas, lärjungar vid dessa skolor att kunna erhålla stipendier

till inackordering i samma ordning som andra högre läroanstalters. Också i

fråga om anslag till skolhemsbyggnader och avlöning av föreståndare synas

emellertid internatskolorna böra kunna komma i åtanke. Då förhållandena

vid de olika skolorna äro synnerligen skiftande, torde några mer preciserade

bestämmelser om formerna och grunderna för dylika statsbidrag icke vara

lämpliga. Det bör få ankomma på Kungl. Majit att i varje särskilt fall pröva

eventuella framställningar och utfärda de föreskrifter, som synas nödvändiga.

I sitt yttrande erinrar skolöverstyrelsen om att från dess sida sedan år 1936

föreligger ett förslag om inrättande av två statliga skolhem i Strängnäs.

Genomföras de här föreslagna åtgärderna med stipendier för inackorderade

lärjungar och statsbidrag till nybyggnad för eller inköp och ändring av

äldre byggnader till skolhem jämte statsbidrag till avlöning av föreståndare,

torde skolhemsfrågan i Strängnäs enklast kunna lösas så, att de på

detta sätt skapade möjligheterna utnyttjas.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts ''proposition nr n.

E. Administrationen av studiehjälpen.

Skolutredningen. Av det förslag till kungörelse angående studiehjälp åt vissa

lärjungar för bedrivande av högre studier, som bifogats skolutredningens betänkande,

inhämtas rörande utredningens uppfattning av studiehjälpens administration

bland annat följande.

Då det är frågan örn stipendier till inackordering och resor, skall ansökan

inlämnas till rektor vid den läroanstalt, där den sökande bedriver eller

ämnar bedriva sina studier. Efter granskning av handlingarna uppför rektor

i ett utlåtande de sökande i den ordning, vari de anses förtjänta av stipendium,

samt föreslår stipendiebelopp. Utlåtandet jämte handlingarna insändes

till skolöverstyrelsen, som fördelar det för närmast följande läsår tillgängliga

stipendiebeloppet. Stipendierna rekvireras terminligen av rektor

Ros statskontoret eller vederbörande länsstyrelse, varefter de utbetalas till

stipendiaterna eller deras målsmän, för stipendiater intagna i skolhem dock

till dettas styrelse.

I fråga om stipendier till kursavgifter vid brevskolor eller skolor med

kombinerad undervisning är gången i stort sett densamma. Rektors befogenheter

äro här överlåtna på vederbörande brevskolas ledning. Skolöverstyrelsen

skall lämna skriftligt medgivande, att stipendium får lyftas, och

sådant medgivande får icke lämnas med mindre det visas, att stipendiat

uppnått sitt studiemål inom den tid, som vid ansökan uppgivits av föreståndaren

för brevskolan.

Rörande den centrala ledningen av studiehjälpverksamheten anför skolutredningen:
För

vinnande av enhetliga principer vid behandlingen av ansökningar

om bidrag ur de av oss nu förordade statsanslagen bör denna prövning

verkställas centralt för hela riket. Den torde därför, till den del fråga icke

är om anslag till anskaffande av lokaler för skolhem samt deras inredning,

där beslutanderätten bör förbehållas Kungl. Majit, lämpligen böra anförtros

åt skolöverstyrelsen i dess egenskap av central skolmyndighet. Arbetet

med behandlingen av dessa ansökningar komme givetvis att innebära en

ganska betydande ökning av skolöverstyrelsens arbetsbörda, och detta

arbete torde därför icke kunna läggas på överstyrelsen, utan att ämbetsverket

samtidigt erhåller en mot ökningen svarande förstärkning av sina

arbetskrafter. Verksamheten i fråga torde komma att i omfång vida överstiga

arbetet med behandlingen av ansökningar örn stipendiebidrag ur allmänna

arvsfonden, för vilket arbete skolöverstyrelsens föredragande av

dessa ärenden åtnjuter ett arvode av 1 400 kronor om året. Det här ifrågavarande

arbetet torde snarare vara att jämföra med prövningen och föredragningen

av ansökningar örn bidrag ur anslaget till skolskjutsar för skolplikt^

barn, med vilket arbete cn tjänsteman inom överstyrelsen för närvarande

är i det närmaste helt sysselsatt. Den erforderliga utökningen av

överstyrelsens arbetskrafter torde därför lämpligen tills vidare kunna begränsas

till tillsättandet av en tjänsteman i notariegrad.

Yttrandena. Överstyrelsen för yrkesutbildning yttrar i här förevarande

avseende följande.

I den praktiska utformning, som skolutredningens förslag upptager rörande

skapandet av olika stipendiemöjligheter, förutsättes skolöverstyrelsen

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 7J+.

vara den instans, som skall handlägga detta slags ärenden. Överstyrelsen

för yrkesutbildning förutsätter, att den i varje fall kommer att tillförsäkras

erforderligt inflytande, då det gäller handläggning av7 stipendieärenden, som

röra elever vid under dess inseende ställda läroanstalter.

Skolöverstyrelsen avstyrker skolutredningens förslag att göra överstyrelsen

till administrativt centralorgan för verksamheten. Överstyrelsen erinrar

om att vid tidigare tillfällen, åren 1934 och 1939, då saken dryftats,

ämbetsverket föreslagit en central nämnd. Överstyrelsen vidhåller detta förslag

i första hand med hänsyn till den dryga arbetsbörda, som redan påvilar

den. Överstyrelsen finner det otänkbart, att en notarietjänst skulle kunna

kompensera det ökade arbete, som förläggningen av den centrala studiehjälpverksamheten

till överstyrelsen skulle medföra. I fråga om denna punkt

i skolutredningens förslag anför skolöverstyrelsen ytterligare:

Påtagliga skäl tala även nu för att avgörandet av ifrågavarande ärenden

anförtros åt en särskild nämnd. Sålunda har den redan befintliga studielånenämnden

synbarligen ^tillvunnit sig både statsmakternas och allmänhetens

förtroende. Bidragande orsak härtill torde icke minst ha varit just

egenskapen av nämnd med representanter för olika områden och intressen.

Tilliten till lekmannaombuden är en urgammal tradition i svenskt samhällsskick,

som i våra dagar även upplivats på nya områden. Det må erinras örn

att överstyrelsen redan år 1939 var inne på tanken att göra nämnden i denna

mening representativ. Överstyrelsen kan fasthålla sitt förslag av år 1939, men

skulle också som ett alternativ vilja framföra planen på en eventuell sammanslagning

av den föreslagna nämnden med studielånenämnden till ett

gemensamt centralorgan för administration av statens studieunderstödsverksamhet.

Örn denna tanke skulle förverkligas, förutsätter överstyrelsen,

att en närmare utredning angående detta organs sammansättning och funktioner

blir behövlig. Överstyrelsen utgår likväl ifrån att ett fast kansli med

fast lokal måste anordnas och vill ifrågasätta, om icke även det förberedande

arbetet med ansökningarna örn medel ur allmänna arvsfonden under

sådana förhållanden kunde föras dit. Därest ytterligare ökning av statens

studiehjälpverksamhet skulle bli resultatet av skolutredningens vidare arbete,

borde eventuellt även denna verksamhet läggas till centralnämnden.

Ett sådant organ kunde också tänkas fungera som upplysningscentral för

rådfrågning på hithörande områden och därmed fylla ett uppenbart behov.

För närvarande torde sammansättningen av studielånenämnden vara sådan,

att man tills vidare skulle kunna stanna vid en ökning nied ett par ledamöter.

Yrkesskoleväsendet borde där vara representerat, eventuellt också

skolöverstyrelsen. Skulle emellertid samma arbetsmetoder som de nu inom

studielånenämnden tillämpade brukas även i fortsättningen, nämligen att

var och en av ledamöterna är föredragande för var sin grupp av ärenden,

torde dock arbetsbördan, örn en ledamot tillhör överstyrelsen, återfalla alltför

hårt på denna. Överstyrelsen skulle för sin del anse gynnsammare, att vissa

av ledamöterna i centralnämnden bleve tillsatta efter skolöverstyrelsens, respektive

yrkesöverstyrelsens förslag.

Vad skolutredningen eljest föreslagit om handläggningen av ärendena genom

samverkan av centralorgan och vederbörande rektor kan överstyrelsen

biträda. Överstyrelsen föreslår dock det tillägget i bestämmelserna, att rektors

förslag bör utarbetas i samråd med kollegium och skolläkare.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 7J+.

Vad överstyrelsen ovan anfört beträffande centralorgan gäller stipendieverksamheten

till förmån för lärjungar vid vanliga skolformer och studerande

vid korrespondensinstitut. Handläggningen av ärenden rörande bidrag

till skolhem och internat torde däremot kunna lämnas åt överstyrelsen.

Skolhemsbidragen lära icke alltför ofta komma i fråga, och eventuella

bidrag till internat lia visst sammanhang med fördelningen av de årliga

statsbidrag, som redan utgå för undervisningen vid en del av dessa läroanstalter.

Även studielånenämnden avstyrker skolutredningens förslag på denna

punkt och förordar, att administrationen anförtros åt en nämnd. Till stöd för

sin ståndpunkt anför nämnden bland annat följande.

Beredningen av ansökningarna skulle enligt förslaget handhavas av en

tjänsteman i skolöverstyrelsen. Denne skulle då enligt kungörelseförslaget årligen

under ungefär tre månader ensam granska och åtminstone förberedningsvis

bedöma de inkomna ansökningarna, vilka säkert komma att uppgå till flera

tusen. I betraktande av de mångskiftande och krävande uppgifter, som redan

åvila ledamöterna i skolöverstyrelsen, torde kunna förväntas, att även det

egentliga urvalet av stipendiater och avvägandet av stipendiebeloppen komme

att anförtros tjänstemannen, varefter skolöverstyrelsens behandling av ansökningarna

till stora delar bleve av alltmer formell art. Att fördelningen av stipendierna

på så sätt de facto komme att ligga hos en enda tjänsteman, kan

studielånenämnden icke finna lämpligt, särskilt icke, om man beaktar, att

dessa stipendier säkerligen komma att omfattas med stort intresse av allmänheten

och fördelningen av desamma noga observeras ute i bygderna. Det

arbete, som komme att åvila tjänstemannen i fråga, är dessutom så krävande

och omfattande, att det enligt nämndens bestämda mening icke kan utföras

av en man på den anslagna tiden. Det torde för övrigt vara svårt att finna

en tjänsteman i notariegrad, som från början av denna verksamhet äger den

erfarenhet, som fordras för att rätt handlägga dessa ofta känsliga och svårbedömda

ärenden.

Det nn anförda leder nämnden till att föreslå en annan organisation.

Riktlinjerna för en sådan organisation böra vara, att den är ett centralt

organ, som kan anses äga sakkunskap och erfarenhet rörande understödsärenden,

samt att arbetet inom organet kan så ordnas, att varje ledamot

personligen tar direkt och ansvarig del i fördelningen av stipendierna. Dessa

önskemål kunna bäst tillgodoses genom en fristående, central nämnd, vilket

skolöverstyrelsen redan i juni 1939 föreslagit. Nämndens ledamöter skulle

utses av Kungl. Maj:t med hänsyn till det speciella syftet för nämndens

verksamhet, och arbetet skulle i huvudsak organiseras på samma sätt som

inom studielånenämnden. Inom denna granskar varje ledamot sina särskilda

grupper sökande och uppgör inom dessa förslag till låntagare, varefter han

inför nämnden in pleno föredrager sina ärenden, som därefter ingående dryftas

av ledamöterna, vilka tillsammans besluta. Härigenom blir varje ansökan

prövad av ledamot i förtroendeställning och i den slutliga fördelningen

taga alla ledamöterna personlig del.

Med särskild hänsyn till att inom studielånenämnden finnes erfarenhet

och förtrogenhet med hithörande ärenden synes det lämpligt, att aven den

nu föreslagna understödsverksamheten foges örn hand av studielanenämndcn.

Härför talar även den omständigheten, att det klientel, som avses med

s t ipend Overksamhet en, i icke ringa utsträckning säkerligen komme att åter
Bihang

lill riksdagens protokoll 19h>r>. 1 sami. Nr 7//. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

50 Kungl. Marits proposition nr 74-

finnas senare bland de lånesökande. Det vore därför en praktisk fördel, att

samma myndighet behandlade båda kategorierna. I vissa gränsfall kan ett

stipendium vara lämpligare än ett lån eller tvärtom. För att tillgodose särskilt

landsbygdens intressen borde i nämnden insättas representanter, väl

förtrogna med landsbygdens förhållanden. Med hänsyn härtill och jämväl

till det ökade arbetet inom nämnden borde då nämnden utökas. Kostnaderna

med anledning av denna utvidgning av nämnden, dess ökade arbetsbörda

och nödvändig utvidgning av nämndens kansli, torde kunna beräknas

till det av skolutredningens föreslagna arvodesbeloppet för en notarietjänst

eller 10 000 kronor.

Skulle befinnas lämpligare, att en ny särskild nämnd tillsättes för stipendieärenden,

vill studielånenämnden framhålla önskvärdheten av att i

denna beredes plats för någon eller några av ledamöterna i studielånenämnden,

för att kontakt i fråga örn principerna måtte upprätthållas mellan de

båda nämnderna.

Statskontoret har i och för sig intet att erinra mot att skolöverstyrelsen

blir den centrala administrativa myndigheten för studiehjälpen med den

förstärkning av en notarietjänst, som skolutredningen föreslår, men anser

sig även sakna anledning att motsätta sig, att uppdraget i fråga anförtros

åt studielånenämnden, som förutsättes bli ombildad till ett gemensamt

centralorgan för statens studieunderstödsverksamhet.

De av skolöverstyrelsen och studielånenämnden anförda synpunkterna

tyckas mig vara så välgrundade, att jag icke anser mig kunna biträda skolutredningens

förslag örn skolöverstyrelsen som den centrala myndigheten

för hela studiehjälpverksamheten. En nämnd med företrädare för olika områden

och intressen bör ha bättre möjlighet att på ett effektivt och samtidigt

smidigt sätt handhava större delen av denna verksamhet. Studielånenämnden

synes mig, om den något utökas och får sitt kansli förstärkt,

åtminstone tills vidare kunna fungera som central administrativ myndighet

beträffande utdelandet av stipendier. Den erfarenhet, som studielånenämnden

förskaffat sig på ett närliggande område, torde på detta sätt bäst

komma den nu föreslagna verksamheten till godo.

För den planerade försöksverksamheten med kombinerad brev- och radioundervisning

synes skolöverstyrelsen, i fråga örn ärenden rörande skolhem och

därmed sammanhängande spörsmål skolöverstyrelsen respektive överstyrelsen

för yrkesutbildning, böra vara förberedande och övervakande myndighet.

F. Kostnadsberäkningar.

1. Kostnader för studiehjälpen.

Skolutredningen. Kostnaderna för de olika grenarna av studiehjälp beräknas

av skolutredningen på följande sätt.

a. Stipendier till inackordering och resor. Under hänvisning

till vissa till betänkandet fogade bilagor konstaterar skolutredningen,

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Martts ''proposition nr 74-

att vid de allmänna högre skolorna höstterminen 1941 i runt tal funnos 6 800

inackorderade och 1 400 dagligen resande lärjungar. Härefter fortsätter utredningen:
Medelinaekorderingskostnaden

torde kunna beräknas till lägst 1 000 kronor

per år och lärjunge och medelkostnaden för de dagliga resorna till lägst

100 kronor per år och lärjunge. Om dessa approximativa siffror läggas till

grund för en med ledning av nyssnämnda uppgifter för år 1941 företagen

beräkning av sammanlagda årskostnaden för de avlägset från högre skolor

boende lärjungarnas vistelse vid eller dagliga resor till sagda läroanstalter,

skulle man komma till följande belopp:

för inackordering ............................... kronor 6 800 000

> dagliga resor ................................ » 1 400 000

Summa kronor 8 200 000.

Bland de inackorderade och resande lärjungarna måste emellertid finnas

åtskilliga, vilka icke skulle uppfylla det av oss för stipendiernas erhållande

angivna villkoret om klar studielämplighet. Att företaga någon bestämd

beräkning i syfte att utröna dessa lärjungars antal låter sig icke göra, men

man torde på vissa grunder kunna räkna med att omkring två tredjedelar

av de inackorderade och en tredjedel av de resande lärjungarna uppfylla

ifrågavarande villkor och således böra erhålla studiehjälp i form av stipendier.

Utgår man från situationen höstterminen 1941, skulle enligt denna

beräkning omkring 4 500 inackorderade lärjungar och omkring 4 700 resande

bliva stipendieberättigade. Örn medelkostnaderna beräknas på sätt förut

skett, kunna totalkostnaderna för dessa lärjungars inackordering och resor

under ett läsår uppskattas till:

för inackordering ............................... kronor 4 500 000

» dagliga resor ................................ > 470 000

Summa kronor 4 970 000.

örn den här ifrågasatta studiehjälpverksamheten blir förverkligad, komma

emellertid en del obemedlade och mindre bemedlade studiebegåvade från

landsbygden, vilka eljest ej skulle haft möjlighet att fortsätta sin skolgång,

att söka sig in vid högre skolor, varför den årliga totalkostnaden för de stipendieberättigade

lärjungarnas inackordering och resor kommer att ökas

jämfört med det kostnaclsbelopp, som ovan beräknats med utgångspunkt

från situationen vid de allmänna läroanstalterna höstterminen 1941. Totalkostnaden

kommer dessutom att ytterligare ökas, enär kostnaderna för

inackordering och resor för lärjungar vid bland andra praktiska skolor av

olika slag — t. ex. praktiska inellanskolor, tekniska gymnasier och fackskolor

samt handelsgymnasier — samt vissa under skolöverstyrelsens inseende

stående enskilda läroanstalter måste medräknas. Vi förfoga icke

över något material för beräkning av den ökning av den totala årskostnaden,

som tillkomsten av dessa två grupper av lärjungar kan medföra.

Vi uppskatta emellertid denna ökning till minst 30 procent av 4 970 000

kronor eller till 1 491 000 kronor. Totalkostnaden för de stipendieberättigade

lärjungarnas inackordering och resor under ett läsår skulle sålunda

enligt denna beräkning uppgå till 0 401 000 kronor.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 74-

Skolutredningen beräknar vidare, att det årliga anslagsbehovet för detta

ändamål komme att uppgå till omkring 70 procent av den angivna totalkostnaden

eller till minst 4 500 000 kronor. Denna summa borde dock icke utgå

redan första året för verksamheten. Härom anför utredningen:

Det torde vara nödvändigt att erhålla ett par års erfarenhet av en hjälpverksamhet

av detta slag, innan densamma utsträckes att omfatta samtliga

de lärjungar, som under ett läsår skulle kunna anses vara stipendieberättigade.

På grund härav torde det vara lämpligt, att anslaget under det första

året begränsas till ett mindre belopp, som emellertid successivt höjes under

de närmast följande åren, då antalet av dem, som skulle kunna tänkas

komma i åtanke vid bidragsbeloppens fördelning, på grund av vidgad kännedom

örn möjligheterna att erhålla understöd med säkerhet kommer att öka.

Vi föreslå därför, att för det första läsår, som stipendier av detta slag utdelas,

ett anslag av 1 500 000 kronor beviljas och att för de två följande

läsåren anslaget ökas med likaledes 1 500 000 kronor årligen, så att detsamma

under det tredje läsåret uppgår till 4 500 000 kronor. På grundval

av under dessa tre första år vunna erfarenheter skulle fastare normer för

den ifrågavarande stipendieutdelningen kunna utarbetas.

b. Stipendier till understöd av studier vid brevskolor

eller skolor med kombinerad undervisning.

Härom yttrar skolutredningen:

Till en början bör under en övergångstid, som lämpligen torde kunna

bestämmas till tre år, endast ett begränsat antal stipendier utgå till lärjungar,

som bedriva korrespondensstudier. Detta antal bör likväl vara så

stort, att en någorlunda säker erfarenhet av denna hjälpverksamhet kan

erhållas. Vi ha tidigare framhållit, att stipendium av detta slag i allmänhet

bör utgå med så stort belopp, att största delen av kursavgiften därmed

kan betalas. Då stipendiebeloppen ändock måste komma att variera något

allt efter de olika behov, som kunna föreligga hos olika lärjungar, är det

ej heller i detta fall möjligt att uppgöra någon exakt kostnadsberäkning.

Förslagsvis ifrågasätta vi emellertid, att under dessa tre år möjlighet att

erhålla stipendier årligen skall kunna beredas omkring 550 studielämpliga

lärjungar, vilka studera genom korrespondens med real- eller studentexamen

som mål. Lärjunge, som åtnjutit stipendium under ett studieår, bör erhålla

lika stort årsstipendium även under de följande år, varunder studierna inom

den fastställda studietiden pågå.

Storleken av det för nu ifrågavarande ändamål behövliga årsanslaget

torde kunna beräknas på följande sätt: 300 stipendier å 200 kronor eller

tillhopa 60 000 kronor anvisas åt lärjungar, vilka bedriva enskilda korrespondensskolestudier

med realexamen som mål; 100 stipendier å 200 kronor eller

tillhopa 20 000 kronor tilldelas lärjungar, vilka efter avlagd realexamen bedriva

enskilda sådana studier med studentexamen som mål; 150 stipendier

å 300 kronor, tillhopa 45 000 kronor, anvisas till lärjungar, vilka bedriva

studier vid realskolor med kombinerad korrespondens- och muntlig undervisning.

Det för nu ifrågavarande ändamål erforderliga första årsanslaget

skulle således under den treåriga övergångstiden komma att uppgå till

(60 000 + 20 000 + 45 000 =) 125 000 kronor. Under det andra året skulle

anslaget ökas till 250 000 kronor och under det tredje året till 375 000

kronor.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 7!{.

c. Anordnande av kombinerad brev- och radioundervisning

samt handledning vid sådan undervisning.

Kostnaderna beräknas som följer.

I omkostnaderna för en sådan kombinerad korrespondens- och radiokurs

skulle komma att ingå dels kostnaderna för den vid de olika skolorna erforderliga

handledningen, dels ersättningen till radiotjänst för själva undervisningen

genom korrespondens och radio, dels slutligen de rent tekniska

kostnaderna för radioutsändningarna.

För de i den kombinerade korrespondens- och radioundei''visningen deltagande

lärjungarnas handledning, som för varje grupp bör omfatta två

lektionstimmar i veckan, bör statsbidrag utgå efter enahanda grunder som

till timlärare i folkskola. Man torde kunna räkna med att under ett försöksår

omkring 500 lärjungar i folkskolan deltaga i denna undervisning.

Vi beräkna att i medeltal åtta lärjungar samtidigt skulle komma att erhålla

handledning av samma person. Under dessa förutsättningar skulle antalet

behövliga veckotimmar för sådan handledning bliva

PV-)

125.

Örn

arvodet beräknas enligt de bestämmelser, som gälla beträffande vanligt

timlärararvode på E-ort, skulle kostnaden för handledningen under försöksåret

komma att uppgå till 21 250 kronor.

Enligt av radiotjänst utförda beräkningar skulle årskostnaderna för själva

undervisningen genom korrespondens och radio (radiotjänsts kostnader) vid

ett elevantal av 500 uppgå till 55 000 kronor. Vidare skulle de årliga tekniska

kostnaderna (telegrafverkets kostnader) uppgå till 5 000 kronor. Radiotjänsts

styrelse har i skrivelse till skolutredningen meddelat, att radiotjänst

icke har möjlighet att bestrida dessa kostnader och att en förutsättning för

kursens anordnande sålunda är, att utgifterna kunna bestridas genom särskilt

anslag, utgående i annan form än av radiolicensmedel. Såsom vi tidigare

framhållit, måste det anses uteslutet, att dessa försök skulle bekostas

av de licensmedel, som utgå till radiotjänst för ordinarie programändamål.

För bestridande av kostnaderna för själva undervisningen torde särskilt

anslag av statsmedel därför böra utgå till radiotjänst. De med utsändningen

förenade tekniska kostnaderna torde däremot tills vidare böra bestridas med

licensmedel.

d. Statsbidrag till anordnande av skolhem och till

avlönande av föreståndare för dylikt.

Skolutredningen anger under hänvisning till en till betänkandet fogad

bilaga, att behov av skolhem kan sägas föreligga inom praktiskt taget alla

län. I fråga örn kostnaderna för statsbidrag anföres följande.

För närvarande kan kostnaden för uppförande och inredning av ett nytt

skolhem för 30 lärjungar beräknas uppgå till omkring 250 000 kronor. Statsbidrag

till kostnaderna för iordningställande av ett sådant hem torde i allmänhet

böra utgå med 75 procent av den styrkta verkliga kostnaden och

kan alltså beräknas till omkring 187 500 kronor. Även till ombyggnad för

skol hemsändamål av lämplig befintlig byggnad bör statsbidrag kunna utgå

med viss del av den styrkta verkliga kostnaden. Denna kostnad kommer

givetvis att växla högst avsevärt. Vi beräkna emellertid tills vidare, att

statsbidrag till sådan ombyggnad skall kunna utgå med i genomsnitt 75 000

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts ■proposition nr n
kronor.

Då det beträffande flera skolorter på grund av mindre goda inackorderingsförhållanden

är av största vikt, att skolhem verkligen komma

till stånd, ifrågasätta vi för detta ändamål ett årligt anslag av 450 000 kronor.

Enligt ovanstående beräkning skulle detta möjliggöra iordningställande

årligen av två nya skolhem samt en ombyggnad.

Huvudman för sådant skolhem med ett lärjungeantal av minst 20 bör

kunna erhålla årligt statsbidrag till en av skolöverstyrelsen förordnad föreståndarinnas

avlöning med samma belopp, som nu utgår till avlöning av

föreståndarinna vid av skoldistrikt inrättat skolhem för avlägset från folkskola

boende barn. En föreståndarinna vid av skoldistrikt upprättat skolhem

för folkskolebarn avlönas för närvarande vid 39 veckors tjänstgöring

i någon av löneklasserna 9—12. Statsbidraget till sådan föreståndarinna i

tolfte löneklassen (H-ort, hyresgrupp I) utgör omkring 5 300 kronor. Då

åtminstone ett skolhem för lärjungar vid högre skolor redan finnes (Växjö)

och flera sådana planeras, torde för första ifrågakommande budgetår 10 000

kronor böra anslås såsom bidrag till avlönande av föreståndarinnor vid sådana

skolhem.

I allt uppgå de av skolutredningen beräknade kostnaderna för själva studiehjälpen

under första anslagsåret till 2 161 250 kronor. De med anordnandet

av den kombinerade korrespondens- och radiokursen förenade kostnaderna

för telegrafverkets tekniska medverkan tänkas därvid bestridda av

licensmedel. Frågan om kostnaderna för studiehjälpens administration upptagas

längre fram till behandling.

Yttrandena. Skdöverstyrelsen understryker det lämpliga i att den planerade

u n d erstöd s verks a m lie t en får börja i begränsad skala och successivt utvecklas

till större omfattning. Med hänsyn till att kvalifikationerna och

behovsgraderna bland de stipendiesökande kunna växla från år till år ifrågasätter

överstyrelsen, om icke statsanslagen för ändamålet borde erhålla reservationsanslags

natur.

Vad särskilt angår anslaget till stipendier vid brevundervisning eller vid

skolor med kombinerad korrespondens- och muntlig undervisning har överstyrelsen

icke någon erinran mot det för det första verksamhetsåret föreslagna

beloppet; däremot förklarar sig överstyrelsen icke för närvarande

vara beredd att tillstyrka, att beloppet under kommande år bör fördubblas

eller tredubblas. Tillförlitligt material för bedömande av det verkliga behovet

föreligger enligt överstyrelsens åsikt ännu icke; en ökning av stipendieverksamheten

torde böra omprövas, först sedan större erfarenhet vunnits

örn detta behov samt om studieresultaten vid skolor med kombinerad metod.

Statskontoret har i sitt yttrande inledningsvis erinrat örn den inställning,

ämbetsverket i utlåtande den 19 oktober 1939 intog till skolöverstyrelsens

förslag av år 1939. Statskontoret kunde då icke förorda, att den tilltänkta

understödsverksamheten i då rådande tidsläge igångsattes, och uttalade,

att icke ens under normala förhållanden densamma borde givas en

så vidsträckt omfattning, som av överstyrelsen föreslagits. Rörande sin allmänna

syn på det nu föreliggande förslaget uttalar statskontoret följande.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74- 55

De statsekonomiska förutsättningarna för en stödverksamhet på hithörande

område toi-de, sedan sagda utlåtande avgavs, snarast hava försämrats.

Emellertid stod man då inför ett nyligen utbrutet krig, vars varaktighet och

verkningar för vårt land icke kunde förutses. Även örn läget nu icke ter sig

lika ovisst, måste statskontoret dock ställa sig betänksamt inför så kostnadskrävande

åtgärder till förbättringar inom skolväsendet som i den nu föreliggande

utredningen avses. Därest emellertid budgetmässiga förutsättningar

skulle anses föreligga, lära i och för sig välmotiverade reformer dock

böra genomföras successivt och med varsamhet, så länge icke det ekonomiska

läget med säkerhet finnes medgiva en allmän standardhöjning.

1940 års skolutredning har i det nu föreliggande betänkandet anvisat

olika utvägar härför, vilka under första året skulle förorsaka statsverket

utgifter å sammanlagt i runt tal 2,2 miljoner kronor. Under nästföljande år

skulle dessa utgifter öka till 3,8 miljoner kronor för att under det tredje

och därpå följande år belöpa sig till 5,4 miljoner kronor. Statskontoret måste

— i anslutning till det ovan sagda — hålla för uteslutet, att i nuvarande

läge ett så kostnadskrävande program skall kunna genomföras. Enligt ämbetsverkets

mening torde man tills vidare vara hänvisad till mindre vittgående

åtgärder, detta så mycket mera som statskontoret veterligt förslag

ännu icke framlagts med syfte att förhindra en icke önskvärd ökad tillströmning

till de intellektuella yrkena (jfr riksdagens skrivelse 1943:229).

Med de relativt fåtaliga årskullar ungdom, som under de närmaste årtiondena

skola söka sin försörjning, framstår en rationell fördelning inom samhället

av arbetskrafterna såsom särskilt angelägen. Uppenbarligen är det

därför av vikt, att de vidgade möjligheterna för landsbygdens ungdom att

vinna högre skolutbildning icke få leda till en ökad tillströmning till läroanstalter

med teoretisk utbildning. Skolorganisationens kapacitet bör därför

icke vidgas. Åtgärder, som böra övervägas för att förhindra en utveckling

i antydd riktning, synas bland annat böra inriktas på inrättandet av praktiska

linjer i realskolan i ökad omfattning och en begränsad elevintagning

på de teoretiska linjerna.

Om storleken av anslaget till stipendier till inackordering och resor anför

statskontoret:

Därest medel skulle anvisas i-edan från och med nästkommande budgetår,

synes anslaget böra upptagas med högst 500 000 kronor, vilket belopp med

de av statskontoret föreslagna maximeringsbestämmelserna borde täcka

kostnaden för stipendier åt närmare tusentalet inackorderade lärjungar samt

jämväl giva utrymme för ett antal stipendier åt resande lärjungar. Skolöverstyrelsen

har ansett anslaget böra erhålla reservationsanslags natur.

Med den av skolutredningen föreslagna ordningen för stipendiernas utbetalande

kan emellertid förutsättas, att dessa utbetalningar — i motsats till

vad som skulle bliva fallet beträffande stipendier för korrespondensundervisningsanslag

— kunna verkställas under det budgetår som stipendiet beviljats.

Med hänsyn härtill och då svårigheter alltid föreligga att i fråga örn

anslag som det förevarande i efterhand kunna konstatera, hur mycket som

av en eventuell i-eservation skulle kunna tagas i anspråk för nya medelsanvisningar

(jfr anslaget till skolbarnsbespisningen), finner statskontoret

övervägande skill tala för att ett obetecknat anslag uppföres i riksstaten flir

ändamålet.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 74-

Till stipendier åt lärjungar vid korrespondensinstitut och enskilda realskolor

med kombinerad undervisning föreslår statskontoret en medelsanvisning

å 50 000 kronor, vilket belopp ämbetsverket beräknar förslå till omkring

200 stipendier. Då enligt de föreslagna bestämmelserna stipendium

icke skulle utbetalas, förrän vederbörande avlagt examen, lärer, uttalar

statskontoret, anslaget böra erhålla karaktär av reservationsanslag. Vid bifall

till vad statskontoret så förordat, förutsätter ämbetsverket, att det från

och med innevarande budgetår under åttonde huvudtiteln uppförda särskilda

reservationsanslaget till statsbidrag till anskaffande av lokaler för s. k. robertsforsskolor

icke vidare skall uppföras i riksstaten.

Förslaget att statsverket skulle medverka vid inrättande och drift av

skolhem har statskontoret, som tidigare anförts, avstyrkt. Därest statsbidrag

ändock skulle anses böra utgå till detta ändamål, borde dessa, förmenar

ämbetsverket, i likhet med vad som gäller för elevinternaten vid verkstadsskolorna,

begränsas till högst 50 procent av anläggningskostnaden och icke

avse driftkostnader. Till förslaget att anordna kombinerad korrespondensoch

radioundervisning har statskontoret, som framgår av tidigare anfört

yttrande, icke tagit någon ställning.

De principiella synpunkter, som statskontoret i sitt yttrande lägger på

den här ifrågasatta verksamheten, ha ingalunda varit främmande för dem,

som tidigare sysslat med dessa spörsmål. Min företrädare i ämbetet har,

såsom framgår av inledningen, givit uttryck åt liknande tankegångar. Själv

har jag där erinrat om att skolutredningen redan överväger åtgärder, som

avse att förhindra en osund dragning av landsbygdens ungdom till städerna

och den teoretiska undervisningen och att tillgodose strävandet att fördela

arbetskraften så, att dylik i nödig utsträckning också står landsbygden till

buds. Jag har där likaledes uttalat den förhoppningen, att förslag till åtgärder

i nämnda syften utan alltför stor tidsutdräkt skola kunna framläggas.

I fråga om kostnaderna för den nu föreslagna studiehjälpen ansluter jag

mig till skolutredningens åsikt, att statens anslag härför till att börja med böra

begränsas till mindre belopp för att därefter successivt höjas. I vad män

denna höjning kan äga rum i det tempo och den utsträckning, som skolutredningen

förutsätter, torde med hänsyn till osäkerheten i det finansiella

läget icke vara möjligt att med bestämdhet uttala sig om.

I årets statsverksproposition har, såsom jag inledningsvis erinrat, till stipendiehjälp

för högre undervisning åt landsbygdens ungdom preliminärt upptagits

ett gemensamt obetecknat anslag av 1 910 000 kronor. Det synes mig

emellertid ur budgetteknisk synpunkt lämpligt, att de för ändamålet erforderliga

medlen anvisas under särskilda anslag, svarande mot de olika, i det föregående

berörda huvudgrenarna av studiehjälp. Beträffande beräkningen av

dessa anslag för budgetåret 1945/46 får jag anföra följande.

Skolutredningen har för detta första budgetår till stipendier för in
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 7/+.

ackordering och resor föreslagit ett belopp av 1 500 000 kronor. Utredningen

synes härvid ha utgått från ett högsta stipendiebelopp av omkring

1 000 kronor till bestridande av inackorderingskostnader. För egen del har jag

förordat, att maximum för detta fall bestämmes till 675 kronor. Denna sänkning

skulle vid oförändrat antal stipendier motivera en icke oväsentlig nedräkning

av anslaget. Å andra sidan har utredningen icke räknat med de av

mig tillstyrkta stipendierna till bestridande av kostnader för skolfrukostar.

Vidare har jag förordat, att stipendier för resor skola kunna utgå i något

större utsträckning än enligt utredningens förslag. Slutligen har jag förordat

en så vid tolkning av landsbygdsbegreppet, att därunder i vissa fall komma

att inbegripas även städer och andra tätorter. Denna bestämning av en av

förutsättningarna för stipendietilldelning torde vara något vidsträcktare än

som avsetts i skolutredningens förslag. Emellertid bör en utvidgning av området

för stipendieverksamheten icke få föranleda minskning av möjligheterna

för den egentliga landsbygdens ungdom att erhålla stipendier. Detta är ett

ytterligare skäl mot att sänkningen av stipendiemaximum skall tagas till intäkt

för en sänkning också av anslagssumman. Med beaktande av nu anförda

omständigheter finner jag tvärtom, att en viss höjning av anslagssumman,

i förhållande till vad skolutredningen föreslagit, är skälig, och förordar därför,

att anslaget, vilket på de av skolöverstyrelsen angivna grunderna torde

böra betecknas såsom reservationsanslag, uppföres med ett belopp av

1 700 000 kronor.

Till stipendier åt lärjungar vid korrespondensinstitut

och vid enskilda realskolor med kombinerad undervisning

har skolutredningen för första anslagsåret föreslagit 125 000

kronor, därav 60 000 kronor till sådana, som bedriva enskilda korrespondensstudier

för realexamen, 20 000 kronor till sådana, som bedriva dylika

studier för studentexamen och slutligen 45 000 kronor för lärjungar vid enskilda

realskolor med kombinerad undervisning. Då jag icke har något att

invända mot dessa beräkningar, förordar jag, att för det här avsedda ändamålet

anvisas ett belopp av 125 000 kronor. Anslaget bör erhålla reservationsanslags

natur.

Mot det av skolutredningen föreslagna anslaget till anordnande

av kombinerad korrespondens- och radioundervisning

i ett främmande språk har jag icke funnit anledning till annan erinran

än att ersättning för de beräknade kostnaderna för telegrafverkets tekniska

medverkan, 5 000 kronor, icke bör utgå ur licensmedel utan i stället anvisas

på riksstaten. Anslaget, vilket torde böra betecknas såsom reservationsanslag,

bör därför uppföras med (55 000 -j- 5 000 =) 60 000 kronor. Kostnaderna

för handledning vid nyssnämnda undervisning

har av skolutredningen satts till 21 250 kronor. Utredningen har därvid beräknat,

att 500 lärjungar skulle deltaga i denna undervisning. Beräkningen är

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 74-

ganska osäker och sannolikt hållen i överkant. För ändamålet torde få anses

tillfyllest ett belopp av 20 000 kronor, som torde böra anvisas såsom förslagsanslag.

Skolutredningen har föreslagit, att statsbidrag till iordningställande

av skolhem för lärjungar vid högre läroanstalter

i allmänhet skall utgå med omkring 75 procent av styrkta

verkliga kostnaden. Statskontoret anser, att dylikt statsbidrag, därest det

överhuvudtaget skall utgå, i likhet med vad som gäller bidraget till elevinternaten

vid de centrala verkstadsskolorna, bör begränsas till högst 50 procent

av anläggningskostnaden. För att skolhem för lärjungar vid högre läroanstalter

skola komma till stånd torde emellertid ett större bidrag vara av

nöden. Jag biträder därför på denna punkt skolutredningens förslag. Skolutredningen

har räknat med att det föreslagna anslagsbeloppet, 450 000 kronor,

skulle möjliggöra iordningställande av två nya skolhem samt dessutom i ett

fall omändring och aptering till skolhem av redan befintlig lämplig byggnad.

Jag ansluter mig till dessa beräkningar och förordar, att för ändamålet anvisas

ett reservationsanslag av 450 000 kronor.

Då jag räknar med att två skolhem skola komma att vara i verksamhet

under nästkommande budgetår, förordar jag, att till statsbidrag

till avlönande av föreståndare vid dylika hem

anvisas ett belopp av 9 000 kronor. Anslaget torde böra betecknas såsom

förslagsanslag.

Samtliga nu förordade anslag till studiehjälp för högre undervisning åt

landsbygdens ungdom skulle alltså uppgå till (1 700 000 + 125 000 +

+ 60 000 + 20 000 + 450 000 + 9 000 =) 2 864 000 kronor.

2. Kostnader för studiehjälpens administration m. m.

Tidigare har förordats, att administrationen av studiehjälpen åtminstone

tills vidare i väsentlig del överlämnas till studielånenämnden. Frågan om

anslag till nämndens verksamhet i dess helhet synes därför böra upptagas

i detta sammanhang.

Anslaget till studielånenämnden är för innevarande budgetår uppfört med

9 000 kronor. Ur anslaget till nämnden utgå arvoden åt ordföranden med

1 500 kronor, åt envar av nämndens ledamöter med 750 kronor och åt sekreteraren

med 2 000 kronor, varjämte till reseersättningar och expenser anvisats

ett belopp av 2 500 kronor. Arvodet åt nämndens ordförande har för innevarande

budgetår höjts med 500 kronor och anslagsmedlen till reseersättningar

och expenser med 2 000 kronor.

Studielånenämnden har hemställt, att anslaget till nämndens verksamhet

måtte för nästa budgetår höjas med 1 000 kronor till 10 000 kronor och har

till stöd för anslagshöjningen anfört följande.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 74-

Av de till reseersättning och expenser anvisade medlen, 2 500 kronor, skola

bestridas bland annat kostnaderna för tryckning av nämndens cirkulär angående

utdelning av studielån från allmänna studielånefonden samt angående

amortering av dylika lån, maskinskrivning, diarieförande och skrivmateriel.

Tryckningskostnaderna för sistnämnda cirkulär hösten 1944 torde

komma att uppgå till minst 200 kronor och utgifterna för tryckning av lånecirkulär

våren 1945 synas, med utgångspunkt från motsvarande kostnader

våren 1944 och därefter inträdd prisstegring, böra beräknas till minst 2 200

kronor. Övriga utgifter, som skola bestridas av denna post, uppgå till

minst 800 kronor. Härtill kommer, att innevarande budgetårs anslag redan

belastats med en utgift av 300 kronor, som icke kunnat gäldas av det för

budgetåret 1943/44 utgående mindre anslaget av 6 500 kronor. De nu från

anslaget utgående arvodena kunna med hänsyn till arbetsbördan i nämnden

icke rättvisligen sänkas. Det föreligger tvärtom skäl att överväga någon

höjning, enär nämndens ställning som beslutande organ redan ökat

arbetet för nämndens ledamöter, särskilt för ordföranden. En ytterligare

ökning av nämndens arbete är att förutse på grund av väntad större tillströmning

av kvalificerade sökande till studielån. Sistnämnda förhållande

har givit nämnden anledning att göra särskild framställning örn anvisande

av ett investeringsanslag av 80 000 kronor för nästa budgetår till allmänna

studielånefonden. Det sålunda anförda ger vid handen, att anslaget till

nämndens verksamhet är otillräckligt. En ökning av anslaget med åtminstone

1 000 kronor synes nämnden vara väl motiverad.

Beträffande kostnaderna för studielånenämndens ifrågasatta verksamhet

som administrativt centralorgan för studiehjälpen i avseende på stipendier

må följande anföras.

Den årliga avlöningen för den tjänst i notariegrad, som skolutredningen

föreslår böra inrättas i skolöverstyrelsen för studiehjälpens administration,

uppgår till 9 607 kronor 32 öre i lägsta och 11 389 kronor 32 öre i högsta

lönegraden eller i runt tal till 10 000 kronor.

Studielånenämnden har i tidigare återgivet yttrande anfört, att kostnaderna

för ett förläggande av studiehjälpens administration till nämnden

torde kunna beräknas till det av skolutredningen föreslagna arvodesbeloppet

eller 10 000 kronor. Häremot synes statskontoret icke hava någon erinran.

Enligt det den 29 juli 1943 utfärdade nya reglementet (nr 663) för utdelning

av studielån från allmänna studielånefonden ha studielånenämndens

arbetsuppgifter ökats. Sålunda har fördelningen av studielånen överflyttats

från Kungl. Majit till nämnden samt nämnden övertagit uppgifterna att kungöra

studielånen till ansökning lediga, tillhandahålla ansökningsblanketter

och mottaga ansökningar. Med hänsyn till nämnda förhållanden har arvodet

till nämndens ordförande för innevarande budgetår höjts med 500 kronor

lill 1 500 kronor och anslagsmedlen till reseersättningar och expenser från

500 kronor till 2 500 kronor. En ytterligare höjning av anslagsmedlen till ex
-

Departe
mentschefen
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

penser synes påkallad för nästa budgetår. Jag förordar därför, att de för fullgörandet

av nämndens hittillsvarande uppgifter avsedda medlen höjas med

1 000 kronor till 10 000 kronor.

Då jag uttalade mig för att till studielånenämnden skulle överlämnas den

centrala administrationen av den föreslagna studiehjälpen i avseende på de

olika slagen av stipendier, förutsatte jag, att nämnden skulle något utökas

och få sitt kansli förstärkt. Den omorganisation av nämnden, som därvid blir

behövlig, synes böra bli föremål för ytterligare överväganden. Kostnaderna för

den ifrågasatta utvidgningen av nämnden och dess kansli samt ökningen av

dess arbetsbörda ha av nämnden i avbidan på närmare erfarenheter uppskattats

till samma belopp som skolutredningen föreslagit för studiehjälpens administration,

eller 10 000 kronor. Den utvidgning av stipendieverksamheten

i förhållande till skolutredningens förslag, som jag i det föregående uttalat

mig för, torde emellertid medföra en viss ytterligare ökning av medelsbehovet.

Jag anser därför, att kostnaderna för studielånenämndens befattning

med nu ifrågavarande ärenden böra beräknas till 15 000 kronor.

Tillsammans skulle alltså medelsbehovet för nämndens båda verksamhetsgrenar

för budgetåret 1945/46 uppgå till 25 000 kronor, och jag förordar, att

anslaget uppföres med detta belopp.

IV. Hemställan.

Under åberopande av vad jag nu anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

1. till Stipendier åt lärjungar vid högre läroanstalter för

budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag

av ................................ kronor 1 700 000;

2. till Stipendier för studier genom korrespondens och vid

enskilda realskolor med kombinerad undervisning för budgetåret

1945/46 anvisa ett reservationsanslag

av .................................. kronor 125 000;

3. till Anordnande av kombinerad korrespondens- och

radioundervisning för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag

av..........................kronor 60 000;

4. till Handledning vid kombinerad korrespondens- och

radioundervisning för budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag

av.........................kronor 20 000;

5. till Bidrag till inrättande av skolhem för lärjungar vid

högre läroanstalter för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag

av...................... kronor 450 000;

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 74-

6. till Bidrag till avlönande av föreståndare vid skolhem för

lärjungar vid högre läroanstalter för budgetåret 1945/46 an
-

visa ett förslagsanslag av.................kronor 9 000;

7. till Statens studielån: Studielånenämnden för budgetåret

1945/46 anvisa ett anslag av............kronor 25 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. A. Charpentier.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts -proposition nr 7/+.

Bilaga A.

Förslag till kungörelse angående studiehjälp åt vissa lärjungar för

bedrivande av högre studier.

Kap. I. Stipendier till inackordering eller resor.

§ 1.

1. Lärjunge, som bedriver studier vid allmänt läroverk, kommunalt gymnasium,

kommunal mellanskola, kommunal flickskola, praktisk mellanskola,

högre folkskola, tekniskt läroverk, statsunderstött handelsgymnasium eller

under skolöverstyrelsens inseende stående enskild läroanstalt och vilkens hemvist

är beläget avlägset från såväl den skola, där han åtnjuter undervisning,

som annan skola av samma slag, må i enlighet med bestämmelserna i

detta kapitel erhålla stipendium såsom bidrag till kostnaderna för inackordering

på skolorten eller för dagliga resor till och från densamma.

2. Med lärjunge förstås i detta kapitel jämväl den, vilken ämnar söka inträde

i sådan läroanstalt, som i mom. 1 avses.

3. Stipendium beviljas för ett läsår i sänder. Den som en gång erhållit stipendium

och som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden fortfarande

kan anses vara i behov av studiehjälp, är berättigad till fortsatt stipendium,

så länge han med omsorg och framgång sköter sin utbildning.

§ 2.

1. Lärjunge, som önskar komma i åtnjutande av stipendium, har att senast

den 15 mars näst före början av det läsår, som ansökningen avser, till rektor

vid den läroanstalt, där han bedriver eller ämnar bedriva sina studier, därom

ingiva eller i betalt brev med allmänna posten insända till skolöverstyrelsen

ställd ansökning.

2. Sökande, som icke förut erhållit stipendium för studier vid ifrågavarande

läroanstalt, skall vid ansökningen foga

a) åldersbetyg;

b) bestyrkt avskrift av senast erhållna betyg över åtnjuten undervisning;

c) av vederbörande skolledare eller av lärare i hemorten utfärdat intyg

angående sökandens studielämplighet och karaktärsläggning, vilket intyg skall

bifogas ansökningen i av intygsgivaren under sigill förseglat konvolut;

d) av målsman lämnad utförlig uppgift angående de beräknade kostnaderna

för sökandens inackordering eller resor det läsår, ansökningen avser, varvid

jämväl skall lämnas uppgift om avståndet mellan hemmet och skolorten samt

vid ansökning örn bidrag till inackorderingskostnader om möjligt även uppgift

om inackorderingsställe och vid ansökning om bidrag till kostnaderna för dagliga

resor även uppgift om färdsätt;

e) av kommunal myndighet eller två vederhäftiga, ojäviga personer vitsordad

redogörelse för sökandens egen och föräldrarnas ekonomiska ställning.

Intyg enligt punkt c) kan av intygsgivaren insändas direkt till den rektor,

som har att mottaga ansökningen.

3. Sökande, som tidigare erhållit stipendium enligt detta kapitel och önskar

komma i åtnjutande av fortsatt stipendium för bedrivande av studier vid samma

läroanstalt., skall vid ansökningen foga

a) bestyrkt avskrift av det för sökanden senast utfärdade terminsbetyget;

b) uppgift enligt mom. 2 d);

c) redogörelse enligt mom. 2 e).

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 74-

Om väsentlig ändring i sökandens ekonomiska förhållanden icke inträtt efter

det stipendium senast tilldelades sökanden, kan av ojävig person vitsordad

uppgift härom ersätta den i mom. 3 c) angivna redogörelsen.

§ 3.

Vederbörande rektor har att efter granskning av ansökningshandlingarna

senast den 15 påföljande april insända desamma jämte eget utlåtande till skolöverstyrelsen.

I detta utlåtande skall rektor med beaktande av bestämmelserna

i § 4 mom. 2 upptaga sökandena i den ordning, vari de anses förtjänta

av stipendium, och för sökande, som anses böra ifrågakomma till stipendium,

även avgiva förslag till stipendiebelopp.

§ 4.

1. Skolöverstyrelsen fördelar före juli månads utgång det för närmast följande

läsår tillgängliga stipendieanslaget. Överstyrelsen må därvid äga till

prövning upptaga ansökning utan hinder därav, att någon avvikelse i fråga

örn de föreskrivna tiderna för ansöknings ingivande eller insändande ägt rum.

2. Vid fördelningen skall särskilt beaktas,

att till innehavare av stipendium utses endast sådana studiebegåvade lärjungar,

som ingiva grundade förhoppningar örn framgång i sina studier, samt

att i varje särskilt fall hänsyn även tages till sökandens bostadsort, den ungefärliga

kostnad, sökandens utbildning kan beräknas medföra under det läsår,

för vilket stipendiet är avsett att utgå, och de övriga medel, över vilka sökanden

under samma tid må kunna för ändamålet förfoga.

3. Om skolöverstyrelsens beslut skall underrättelse ofördröjligen meddelas

statskontoret, riksräkenskapsverket samt vederbörande länsstyrelse och rektor,

vilken sistnämnde har att på lämpligt sätt och så snart ske kan örn beslutet

underrätta de utsedda stipendiaterna.

4. Över skolöverstyrelsens beslut må klagan icke föras.

§ 5.

Statskontoret eller vederbörande länsstyrelse skall till rektor för vederbörande

läroanstalt efter rekvisition utbetala de till lärjungar vid skolan beviljade

stipendiebeloppen med fyra niondelar vid början av höstterminen och

med fem niondelar vid början av vårterminen det läsår, för vilket stipendierna

äro avsedda. Sedan beloppen kommit rektor tillhanda, har han att ofördröjligen

mot kvitto överlämna dem till stipendiaterna, om de uppnått myndig

ålder, och i annat fall till deras förmyndare; dock att för den händelse stipendiat

är intagen i skolhem, beloppet av rektor skall överlämnas till skolhemmets

styrelse.

Vid varje läsårs slut skall rektor med bifogande av erhållna kvitton ävensom

kort uppgift örn inackorderingsförhållandena på orten till skolöverstyrelsen

avgiva redogörelse för sin befattning med stipendiebeloppen.

§ 6.

1. Därest lärjunge under termin, för vilken lian åtnjuter stipendium, försummar

sina studier, icke iakttager en oklanderlig vandel eller lämnar läroanstalten,

har rektor att ofördröjligen till skolöverstyrelsen härom ingiva anmälan

tillika med förslag, huruvida stipendiet med hänsyn till omständigheterna

bör helt eller delvis återlämnas.

2. Det åligger skolöverstyrelsen att, sedan sådan anmälan inkommit, fatta

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 74-

beslut i anledning av sagda förslag. Om återbetalningsskyldighet beslutes,

skall underrättelse härom ofördröjligen meddelas vederbörande KB, som ombesörjer

beslutets verkställande.

Kap. II. Stipendier till kursavgifter vid brevskolor

(korrespondensinstitut).

§ 7.

1. Lärjunge, som bedriver enskilda studier genom korrespondens med realeller

studentexamen som mål eller studier vid realskola med kombinerad korrespondens-

och muntlig undervisning, må i enlighet med bestämmelserna i

detta kapitel erhålla stipendium såsom bidrag till kostnaderna för kursavgifter.

2. Stipendium beviljas för ett läsår i sänder. Den som en gång erhållit stipendium

och som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden fortfarande

kan anses vara i behov av studiehjälp, skall vara berättigad till fortsatt stipendium,

så länge han med omsorg och framgång sköter sin utbildning.

§ B.

1. Lärjunge, som önskar komma i åtnjutande av stipendium, har att senast

den 15 mars näst före början av det budgetår, som ansökningen avser, till

ledningen för den brevskola (korrespondensinstitut), där han bedriver sina

studier, därom ingiva eller i betalt brev med allmänna posten insända till skolöverstyrelsen

ställd ansökning.

2. Sökande, som icke förut erhållit stipendium för studier vid ifrågavarande

brevskola, skall vid ansökningen foga

a) åldersbetyg;

b) bestyrkt avskrift av senast erhållna betyg över åtnjuten undervisning;

c) av vederbörande skolledare eller av lärare i hemorten utfärdat intyg

angående sökandens studielämplighet och karaktärsläggning, vilket intyg skall

bifogas ansökningen i av intygsgivaren under sigill förseglat konvolut;

d) utförlig uppgift angående avgiften för de kurser vid brevskolan, vari

sökanden ämnar deltaga under det läsår, ansökningen avser;

e) av kommunal myndighet eller två vederhäftiga, ojäviga personer vitsordad

redogörelse för sökandens egen och föräldrarnas ekonomiska ställning;

f) intyg av föreståndaren för brevskolan, att sökanden påbörjat sina studier

vid skolan, med uppgift tillika om den tid, inom vilken sökanden bör

kunna uppnå sitt studiemål;

g) utfästelse av brevskolans innehavare att, därest stipendiet beviljas, icke

av sökanden utkräva den del av kursavgiften, som motsvaras av statsbidraget.

Intyg enligt punkt c) kan av intygsgivaren insändas direkt till ledningen

för vederbörande brevskola.

3. Sökande, som tidigare erhållit stipendium enligt detta kapitel och önskar

komma i åtnjutande av fortsatt stipendium för bedrivande av studier vid

samma brevskola, skall vid ansökningen foga

a) uppgift enligt mom. 2 d);

b) redogörelse enligt mom. 2 e).

Om väsentlig ändring i sökandens ekonomiska förhållanden icke inträtt

efter det stipendium senast tilldelades sökanden, kan av ojävig person vitsordad

uppgift härom ersätta den i mom. 3 b) angivna redogörelsen.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 7j

§ 9.

Ledningen för vederbörande brevskola har att efter granskning av ansökningshandlingarna

senast den 15 påföljande april insända desamma jämte

eget utlåtande till skolöverstyrelsen. I detta utlåtande skola med beaktande

av bestämmelserna i § 10 mom. 2 sökandena upptagas i den ordning, vari

de anses förtjänta av stipendium, och för sökande, som anses böra ifrågakomma

till stipendium, även avgivas förslag till stipendiebelopp. För varje

sökande, som tidigare åtnjutit stipendium för studier vid brevskolan, skall

uppgivas, huruvida under den tid, som förflutit, sedan stipendium senast tilldelades

sökanden, anledning förekommit till ändrad uppfattning rörande sökandens

studielämplighet.

§ 10.

1. Skolöverstyrelsen fördelar före juli månads utgång det för närmast följande

budgetår tillgängliga stipendieanslaget. Överstyrelsen må därvid äga

till prövning upptaga ansökning utan hinder därav, att någon avvikelse i

fråga örn de föreskrivna tiderna för ansöknings ingivande eller insändande

ägt rum.

2. Vid fördelningen skall särskilt beaktas,

att till innehavare av stipendium utses endast sådana studiebegåvade lärjungar,

som ingiva grundade förhoppningar om framgång i sina studier, samt

att i varje särskilt fall hänsyn även tages till sökandens bostadsort, kursavgifternas

storlek under det budgetår, för vilket stipendiet är avsett att utgå,

och de övriga medel, över vilka sökanden under samma tid må kunna för

ändamålet förfoga.

3. Örn skolöverstyrelsens beslut skall underrättelse ofördröjligen meddelas

statskontoret, riksräkenskapsverket samt vederbörande länsstyrelser, brevskolor

och stipendiater.

4. Över skolöverstyrelsens beslut må klagan icke förås.

§ 11.

Stipendium, som tilldelats studerande vid brevskola, skall av statskontoret

eller vederbörande länsstyrelse efter rekvisition av brevskolans innehavare

utbetalas till denne. Sådan rekvisition skall vara åtföljd av skriftligt medgivande

av skolöverstyrelsen, att stipendiet får lyftas.

§ 12.

I § 11 avsett medgivande må icke lämnas, med mindre det visas, att stipendiat

uppnått sitt studiemål inom den tid, som uppgivits i det i § 8 mom.

2 f) omförmälda intyget.

Ilar studiemålet uppnåtts först efter utgången av den i sagda stycke angivna

tiden, må medgivande till utbetalning av beviljat stipendium likväl

kunna lämnas, därest det styrkes antingen med läkarintyg, att förseningen

förorsakats av sjukdom, eller med intyg av kommunal myndighet eller två

vederhäftiga, ojäviga personer, att förseningen föranletts av annat giltigt skäl.

Om lärjunge vid brevskola avlider eller i anledning av med läkarintyg styrkt

sjukdom måste avbryta sina studier före studiemälets uppnående, må skolöverstyrelsen

efter ansökan av brevskolans innehavare medgiva denne rätt

att lyfta så mycket av å lärjungens studietid belöpande del av beviljat stipendium,

som motsvarar skälig ersättning för den av lärjungen vid brevskolan

åtnjutna undervisningen.

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 saini. Nr 7/,.

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.

Bilaga B.

Förslag till kungörelse angående handledning vid kombinerad

korrespondens- och radioundervisning vid vissa folkskolor

samt statsbidrag till sådan handledning.

§ 1.

Vid folkskola, där undervisning i främmande språk icke kan i vanlig ordning

anordnas, må skoldistrikt kunna anställa lärare eller annan lämplig person

att handleda sådana lärjungar, som deltaga i under skolöverstyrelsens inseende

stående kombinerad korrespondens- och radioundervisning i främmande

språk.

§ 2.

Till ledning för skoldistrikt, som önskar låta lärjungar deltaga i sådan undervisning,

som i § 1 sägs, skola tjäna av skolöverstyrelsen utfärdade anvisningar.

§ 3.

1. Till avlönande av sådan handledare, som i § 1 omförmäles, äger skoldistrikt

under nedan angivna särskilda villkor åtnjuta statsbidrag enligt de

bestämmelser, som gälla beträffande statsbidrag till avlöning åt timlärare

vid folkskola.

2. Såsom särskilda villkor för utgående av statsbidrag, som i mom. 1 sägs,

skall gälla,

att statsbidrag utgår för högst två lärartimmar i veckan vid en och samma

skölp;

att antalet i den kombinerande korrespondens- och radioundervisningen deltagande

lärjungar vid läsårets början utgör minst 3;

att handledaren före läsårets början blivit godkänd av vederbörande statens

folkskolinspektör; samt

att folkskolinspektören funnit det sannolikt, att de till den kombinerade

korrespondens- och radioundervisningen anmälda lärjungarna skola kunna

tillgodogöra sig densamma.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 7Jt.

67

Bilaga C.

Förslag till kungörelse angående skolhem för lärjungar vid vissa

högre skolor samt avlönande av föreståndarinna

vid sådant skolhem.

§ 1.

Skolhem för lärjungar vid allmänt läroverk, kommunalt gymnasium, kommunal

mellanskola, kommunal flickskola, praktisk mellanskola, högre folkskola,

tekniskt läroverk eller statsunderstött handelsgymnasium kan inrättas

av landsting eller annan kommun eller av stiftelse.

§ 2.

1. Vid skolhem, som i § 1 avses, skola i främsta rummet mottagas sådana

lärjungar, vilka till följd av att deras hemvist äro belägna avlägset från den

skola, där de åtnjuta undervisning, äro hänvisade till inackordering under sin

studietid.

2. I skolhem intagen lärjunge skall beredas den tillsyn, fostran och vård, som

förekommer i ett gott hem.

3. Antalet i ett och samma skolhem samtidigt intagna lärjungar bör i regel

icke överstiga 40.

§ 3.

1. För varje skolhem skall finnas en skol hems styrelse, bestående av sex för

ungdomens fostran och undervisning intresserade personer. Av styrelseledamöterna,

som skola väljas för en tid av fyra kalenderår, utses två av skolöverstyrelsen

och de övriga av skolhemmets ägare. Styrelsen väljer inom sig ordförande

och övriga funktionärer.

2. För den närmaste ledningen och skötseln av skolhemmet anställes en föreståndarinna.

Då föreståndarinnebefattning skall tillsättas, skall skolhemsstyrelsen genom

annons i den tidning, i vilken officiella meddelanden införas, samt i de andra

tidningar, styrelsen kan finna lämpliga, tillkännagiva, att ansökningar till befattningen

skola ingivas till styrelsen inom trettio dagar från den dag, då

annons första gången varit införd i den förstnämnda av sagda tidningar. Infaller

trettionde dagen på helgdag, utsträckes ansökningstiden till nästföljande

söckendag.

Sökande skall vid sin ansökan i huvudskrift eller bestyrkt avskrift foga

ålders- och läkarbetyg samt de övriga handlingar, sökanden vill åberopa.

Efter ansökningstidens utgång prövar skolhemsstyrelsen de inkomna ansökningshandlingarna

och angiver därvid den ordning, i vilken de bland de

sökande, som styrelsen finner skickliga till befattningen^ anses med hänsyn

till utbildning, erfarenhet och lämplighet i övrigt böra ifrågakomma till densamma;

dock äger styrelsen jämväl till tjänsten förorda person, som icke anmält

sig såsom sökande men anses för befattningen särskilt lämplig och är

villig mottaga densamma.

Så snart ske kan och senast inom trettio dagar efter ansökningstidens utgång

insänder skolhemsstyrelsen samtliga ansökningshandlingar jämte sitt yttrande

till skolöverstyrelsen, som därefter tillsätter befattningen.

Föreståndarinnebefattning tillsättes medelst förordnande antingen för viss

tid, ej understigande ett år, eller tills vidare med minst fyra månaders uppsäg
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 74-

ningstid. Föreståndarinna, som tillsatts för viss tid, må efter anmälan av skolhemsstyrelsen

utan tjänstens ledigförklarande kunna erhålla förnyat förordnande

å densamma.

. Skulle skolöverstyrelsen finna, att ingen av de sökande eller eljest till befattningen

förordade bör ifrågakomma, skall tjänsten omedelbart ånyo ledigförklaras.

Vikarie å föreståndarinnebefattning förordnas av skolhemsstyrelsen för viss

tid, ej överstigande sex månader. Erfordras vikarie för längre tid än sex månader,

tillkommer det skolöverstyrelsen att efter förslag av skolhemsstyrelsen

härom förordna.

3. Vid skolhemmet skall tjänstepersonal vara anställd i den omfattning, som

föreskrives i det för skolhemmet gällande reglementet.

. Tjänstepersonal tillsättes av skolhemsstyrelsen efter förslag av föreståndarinnan.

§ 4.

1. Skolhemsstyrelsen åligger att vaka över att skolhemmet motsvarar sin

uppgift och att dess verksamhet fortgår i överensstämmelse med gällande föreskrifter.

Därvid har styrelsen att särskilt tillse:

att lärjungarna erhålla tillräcklig och närande kost; samt

o .att föreståndarinna och tjänstepersonal med nit och plikttrohet fullgöra sina

åligganden.

2. På skolhemsstyrelsen ankommer vidare bland annat:

att i enlighet med gällande föreskrifter göra ansökan om statsbidrag till föreståndarinnans

avlönande; %

att med tillsättande av föreståndarinna för skolhemmet taga den befattning,

som i § 3 sägs;

att„ årligen i god tid och efter noggrann prövning av skolhemmets behov

för nästföljande år upprätta och förelägga skolhemmets ägare förslag till inkomst-

och utgiftsstat för skolhemmet; samt

att efter varje läsårs slut låta verkställa besiktning av skolhemmets lokaler

och inventarier samt vidtaga med anledning därav påkallade åtgärder.

§ 5.

För varje skolhem skall finnas ett reglemente, innehållande närmare bestämmelser

rörande hemmets förvaltning och verksamhet samt instruktion för föreståndarinnan.

Förslag till reglemente skall uppgöras av skolhemsstyrelsen och

för fastställelse ingivas till skolöverstyrelsen.

Överinseendet över skolhemmen utövas av skolöverstyrelsen.

§ 6.

I fråga örn föreståndarinnas avlöning och pensionering samt statsbidrag till

hennes avlöning skola i tillämpliga delar gälla de bestämmelser, som härutinnan

meddelats rörande föreståndarinna för av skoldistrikt inrättat skolhem

för folkskolebarn.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 74- 69

Bilaga D.

Förslag till kungörelse angående statsbidrag till iordningställande

av skolhem för lärjungar vid högre skolor.

§ 1.

1. Landsting, annan kommun eller stiftelse, som genom nybyggnad anskaffar

lokaler för skolhem, avsett för lärjungar vid i § 1 av kungörelsen angående

skolhem för lärjungar vid vissa högre skolor samt avlönande av föreståndarinna

vid sådant skolhem (nr 000) angivna skolor, må erhålla statsbidrag

härtill ävensom till byggnadens inredning med belopp, som Kungl.

Maj:t i varje särskilt fall bestämmer.

2. Statsbidrag må jämväl utgå till ändring av äldre byggnad, som befinnes

lämplig för skolhem, och skall därom i tillämpliga delar gälla vad i denna

kungörelse sägs angående statsbidrag till uppförande och inredning av skolhemsbyggnad.

§ 2.

1. Skolhemsbyggnad, för vars uppförande statsbidrag utgår, skall förläggas

till en med hänsyn till dess ändamål och verksamhet välbelägen ort och uppföras

på lämplig tomt samt vara avsedd för minst 20 lärjungar.

Skolhemsanläggning skall innehålla för det avsedda lärjungeantalet tillräckligt

antal rum av tillfredsställande storlek och form jämte övriga nödiga utrymmen.

2. Det åligger skolöverstyrelsen att tillhandagå vederbörande sökande med

uppgifter och anvisningar angående de för skolhemsanläggning erforderliga

utrymmena.

§ 3.

Landsting, annan kommun eller stiftelse, som önskar komma i åtnjutande av

statsbidrag till ifrågavarande ändamål, skall till vederbörande länsstyrelse ingiva

till Kungl. Majit ställd ansökning med uppgift örn det önskade beloppet.

Sådan ansökning skall vara åtföljd av:

1) utdrag ur vederbörligt protokoll, utvisande dels att sökanden beslutat

uppföra ett skolhem för angivet antal lärjungar, dels att tillräckligt stor, välbelägen

och i övrigt lämplig tomt finnes för ändamålet tillgänglig, dels ock att

sökanden åtager sig att, därest statsbidrag beviljas, ställa sig till efterrättelse

de föreskrifter i fråga örn skolhemmet, som äro givna i gällande författningar

eller kunna komma att av Kungl. Majit meddelas i samband med statsbidragets

beviljande;

2) ritningar, upprättade i huvudsaklig överensstämmelse med de anvisningar

och uppgifter, som lämnats av skolöverstyrelsen;

3) arbetsbeskrivning;

4) fullständig kostnadsberäkning, utvisande de kostnader, som anses erforderliga

dels för byggnadens uppförande och inredning, dels ock för anskaffande

av nödiga inventarier;

5) uppgifter örn det sätt, varpå sökanden avsett att betrygga byggnadsarbetets

nöjaktiga utförande och övervakande.

§ 4.

Länsstyrelsen skall efter granskning av de inkomna ansökningshandlingarna

och efter hörande av rektor vid den eller de läroanstalter, där i skolhemmet

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Majlis ''proposition nr 74.

intagna lärjungar kunna beräknas komma att undervisas, översända ansökningshandlingarna

jämte eget yttrande till skolöverstyrelsen, som till Kungl.

Majit överlämnar samtliga handlingar i ärendet tillika med eget utlåtande.

§ 5.

Beviljat statsbidrag må av den därtill berättigade lyftas hos vederbörande

länsstyrelse, då fråga är om nybyggnad med hälften vid byggnadsarbetets påbörjande

och med en fjärdedel, då byggnaden är under tak, samt då fråga är

0 örn ombyggnad med tre fjärdedelar vid arbetets påbörjande. En fjärdedel av

det beviljade statsbidraget skall städse innehållas, till dess byggnaden blivit avsynad

och godkänd. Avsyning verkställes av därtill av skolöverstyrelsen utsedd

person med biträde av en av länsstyrelsen förordnad byggnadssakkunnig

samt i närvaro av ombud för den, som statsbidraget tilldelats. Protokoll över

verkställd avsyning skall av syneförrättaren tillställas skolöverstyrelsen och

skolhemmets ägare. Rekvisition av statsbidrag skall ingivas till vederbörande

länsstyrelse. Avser rekvisition sådan del av statsbidraget, som skall innehållas,

till dess byggnaden blivit avsynad och godkänd, skall den vara åtföljd av

uppgift angående byggnadskostnaderna samt bestyrkt avskrift av avsyningsprotokollet.

§ 6.

Den som tilldelats statsbidrag enligt detta kapitel är pliktig:

att i enlighet med fastställda ritningar och i övrigt givna föreskrifter låta

uppföra beslutad skolhemsbyggnad;

att, sedan skolhem blivit färdigbyggt och i vederbörlig ordning avsynat, ansvara

för byggnadernas och inventariernas vård och underhåll;

att bestrida ersättning till den i § 5 omförmälde, av länsstyrelsen förordnade

byggnadssakkunnige;

att hava till skolhemmet hörande byggnader och inventarier brandförsäkrade

till av länsstyrelsen godkända belopp; samt

att i övrigt i fråga om skolhemmets verksamhet och vård fullgöra vad som

i gällande författningar föreskrives ävensom ställa sig till efterrättelse de

föreskrifter, Kungl. Majit må hava meddelat vid statsbidragets beviljande.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition nr 7J,.

71

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Inledning ................................................. 2

II. Tidigare förslag............................................ 5

III. 1940 års skolutrednings förslag............................... 7

A. Behovet av studiehjälp....................................... 7

B. Begreppet landsbygden....................................... 12

C. Bestridande av kostnaderna för studiehjälp..................... 13

D. Studiehjälpens olika former................................... 15

1. Stipendier till inackordering och resor........................ 15

2. Stipendier till understöd av studier vid brevskolor eller skolor med

kombinerad undervisning.................................... 23

3. Anordnande av kombinerad brev- och radioundervisning samt

handledning av lärjungar vid sådan undervisning.............. 35

4. Statsbidrag till inrättande av skolhem och till avlönande av föreståndare

vid dylika ........................................ 39

E. Administrationen av studiehjälpen............................. 47

F. Kostnadsberäkningar......................................... 50

1. Kostnader för studiehjälpen................................. 50

2. Kostnader för studiehjälpens administration m. m............... 58

IV. Hemställan ............................................... 60

BILAGOR.

Bil. A. Förslag till kungörelse angående studiehjälp åt vissa lärjungar för bedrivande

av högre studier .................................................... 62

Bil. B. Förslag till kungörelse angående handledning vid kombinerad korrespondensoch

radioundervisning vid vissa folkskolor samt statsbidrag till sådan handledning

............................................................ 66

Bil. C. Förslag till kungörelse angående skolhem för lärjungar vid vissa högre skolor

samt avlönande av föreståndarinna vid sådant skolhem.................. 67

Bil. D. Förslag till kungörelse angående statsbidrag till iordningställande av skolhem

för lärjungar vid högre skolor ........................................ 69

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:351 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående studiehjälp åt landsbygdens ungdom m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. SU 1945:149 Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition angående studiehjälp åt landsbygdens ungdom m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  3. JoU 1945:38 Utlåtande i anledning av väckt motion angående anordnande av obligatorisk undervisning för landsbygdens ungdom vid lantmannaskolor, lantbruksskolor, lanthushåll s. 5 i texten
  4. BevU 1945:17 Betänkande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i kommunalskattelagen m. m. s. 14 i texten