Sök i Ratio Lex

Angående förrådsorg anisation för försvarets läkemedel

1946-01-04 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:11, Angående förrådsorg anisation för försvarets läkemedel

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

1

Nr 11.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förrådsorg

anisation för försvarets läkemedel; given Stockholms

slott den 4 januari 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Allan Vougt.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 4 januari 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson,

Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, fråga

angående förrådsorganisation för försvarets läkemedel samt anför härutinnan

följande.

Inledning.

Genom beslut den 30 juni 1944 bemyndigade Kungl. Majit chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla högst sju sakkunniga för att inom departementet

biträda med fortsatt utredning rörande organisationen av försvarsväsendets

läkemedelsförsörjning. Vid anmälan av ärendet i statsrådet anförde

departementschefen, statsrådet Sköld, bland annat följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 11.

2588 45

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 juni 1939 tillkallades

sakkunniga för att inom försvarsdepartementet biträda med utredning rörande

bland annat frågan örn organiserandet av försvarsväsendets läkemedelsförsörjning

i såväl freds- som krigstid. Nämnda sakkunniga — 1939 års utredning

rörande försvarsväsendets läkemedelsförsörjning — avgåvo den 29

december 1939 förslag i ämnet.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle läkemedelsförsörjningen för försvarsväsendet

och karolinska sjukhuset handhavas av ett statsapotek. Därjämte

skulle vid varje arméns och flygvapnets truppförband uppläggas läkemedelsförråd

motsvarande förbandets" hela utrustningsbehov. Förråden skulle levereras

och ersättas i mån av behov från statsapoteket. Erforderlig omsättning

av förråden skulle ske genom utlämning av läkemedel i första hand

till det truppförband, för vilket förrådet vore avsett, i andra hand till statliga

och statsunderstödda sjukvårdsinrättningar och eventuellt även till övriga

sjukhus. En viss årlig förlust till följd av att en del läkemedel, som icke

kunde bliva föremål för omsättning, efter viss tids förvaring bleve obrukbara

ansågs emellertid vara oundviklig.

Vissa av de över betänkandet hörda militära myndigheterna uttalade sig

för anslutning av läkemedelsförråden till civilapotek. Medicinalstyrelsen

ifrågasatte lämpligheten att under fredstid i förråd upplägga mindre hållbara

läkemedel med hänsyn till härigenom uppkommande förlust för staten.

Förläggandet av läkemedelsförråden till truppförbanden i stället för som

förut till de civila apoteken kunde medicinalstyrelsen främst ur omsättnings-,

vård- och säkerhetssynpunkter icke tillstyrka. Frågan örn förrådsorganisationen

syntes böra ytterligare utredas. Apotekarsocieteten och Sveriges

apotekareförbund förordade, att det tidigare använda systemet med militära

förråd vid civilapoteken skulle ytterligare utvecklas.

Vid framläggandet av propositionen 1940 L: 159 förklarade jag mig med

hänsyn till de betänkligheter som framförts mot den av de sakkunniga föreslagna

läkemedelsförrådsorganisationen vid truppförbanden icke beredd att

på grundval av den föreliggande utredningen fatta slutlig ståndpunkt i

frågan.

Under nu rådande beredskapssituation ha förråd vid förbanden och på

en del andra platser upplagts i huvudsaklig överensstämmelse med det av

de sakkunniga avgivna förslaget till förrådsorganisation. Som regel handhavas

de större förråden av vederbörande sjukvårdsförvaltare med biträde

av inkallade värnpliktiga apotekare. I vissa fall lia avtal träffats med apotekare

på orten, som tjänstgör såsom uppbördsman för förrådet. De mindre

förråden handhavas av vederbörande sjukvårdsförrådsunderofficer. Denna organisation,

som är ett provisorium betingat av beredskapssituationen, har

icke ansetts ägnad att vare sig bereda den nödvändiga vård eller möjliggöra

den rationella omsättning av läkemedel, som kräves för att icke stora värden

skola gå till spillo. Omhänderhavandet av allehanda gifter, icke minst narkotika,

har måst anförtros åt personer, som på detta område sakna erforderlig

utbildning. Det provisorium, som sålunda tillkommit som en följd

av beredskapen, synes icke lämpligen kunna bestå under normala fredliga

förhållanden. Åtgärder synas erforderliga för att åstadkomma en ändamålsenlig

och betryggande förvaring och skötsel av de omfattande och dyrbara

läkemedelsförråden och dessutom en rationell omsättning av dessa förråd.

De ekonomiska synpunkterna böra emellertid noga beaktas och åtgärderna

icke göras mer omfattande än som med hänsyn till omständigheterna är

oundgängligen erforderligt. En utökning av försvarsväsendets fredsorganisation

bör sålunda undvikas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Såsom sakkunniga tillkallades statskommissarien B. E. Johnsson, ordförande,

samt byråchefen i medicinalstyrelsen E. G. A. Björkquist, förste

marinläkaren i marinläkarkåren N. G. M. Ekman, apotekaren vid militärapoteket

S. E. Svensson och byråchefen i medicinalstyrelsen A. O. Wilund.

De sakkunniga — 1944 års utredning rörande försvarets läkemedelsförsörjning

— ha den 14 juni 1945 avgivit promemoria med förslag rörande vård

och omsättning av försvarets läkemedel.

Över promemorian lia utlåtanden avgivits av försvarets civilförvaltning,

försvarets sjukvårdsförvaltning — efter hörande av föreståndaren för militärapoteket

—, arméns fortifikationsförvaltning, arméförvaltningen, marinförvaltningen,

flygförvaltningen, överbefälhavaren — efter hörande av försvarsgrenscheferna

—, medicinalstyrelsen — efter hörande av styrelsens materielnämnd

och statens farmaceutiska laboratorium —, statskontoret, allmänna

lönenämnden, statens organisationsnämnd, 1943 års förrådskommitté samt

apotekarsocietetens direktion, centralstyrelsen för Sveriges apotekareförbund

och centralstyrelsen för Sveriges farmaceutförbund.

Innan jag ingår på de av de sakkunniga framlagda förslagen, torde en

på promemorian grundad kortfattad redogörelse för tidigare förhållanden på

ifrågavarande område böra lämnas.

Tidigare förhållanden.

Tiden före beredskapsprovisoriet.

Förråd av humanläkemedel för tillgodoseende av utrustningsbehovet vid

förstärkt försvarsberedskap och mobilisering humös vid tiden närmast före

världskrigets utbrott endast vid armén. Dessa förråd voro upplagda dels

vid det till garnisonssjukhuset i Stockholm anslutna garnisonsapoteket, dels

ock å civilapotek i landsorten. Förråden innehöllo s. k. hållbara läkemedel,

dock icke motsvarande hela utrustningsbehovet. För täckande av bristerna

hade i viss utsträckning leveranskontrakt slutits med civilapotek å förbandens

förläggningsorter.

Enligt meddelade bestämmelser skulle för tryggande av ersättningen av

de i utrustningen ingående läkemedlen i den mån dessa förbrukades vissa

ersättniugsförråd uppläggas i fredstid.

Läkemedel för den dagliga förbrukningen beställdes såvitt angick de i

Stockholm eller dess närhet förlagda förbanden väsentligen från garnisonsapoteket

och inköptes i övrigt huvudsakligen från civilapotek. För arméns

del anlitades därjämte de nämnda utrustningsförråden.

Den angivna ordningen visade sig icke tillfredsställande. Läkemedelslagren

motsvarade icke behoven, ett förhållande som visserligen delvis berodde

på ofullständiga behovsberäkningar och bristande medelsanvisning

men även sammanhängde med att civilapotekens lagerutrymmen voro otillräckliga.

Ej heller kom erforderlig omsättning av läkemedlen till stånd.

De på civilapoteken lagrade militära läkemedlen inköptes i mycket obetydlig

omfattning av civila förbrukare. Dessutom rekvirerade militärläkarna ofta

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

läkemedel av annan art eller i annan förpackning än som fanns i förråden.

Då under kosten 1939 anspråk gjordes på effektuering av de med civilapoteken

slutna leveranskontrakten befanns ett flertal apotek vara ur stånd att

infria förbindelserna.

Av djurläkemedel hade vid krigsutbrottet förråd icke upplagts. För den

löpande förbrukningen skedde inköp från garnisonsapoteket och civilapotek.

På garnisonsapoteket replierade vissa i Stockholm förlagda förband även i

vad gällde utrustningsbehovet. I övrigt hade förbandscheferna slutit kontrakt

med civilapotek. Vid den förstärkta försvarsberedskapens inträdande

på hösten 1939 infriades kontrakten i förutsatt omfattning.

1939 års utredning rörande för sv ars väsendets läkemedelsförsörjning

föreslog inrättande av en läkemedelsavdelning inom dåvarande

arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse och ombildande av garnisonsapoteket i

Stockholm till ett centralt statsapotek för försvaret. Såsom föreståndare för

läkemedelsavdelningen skulle föreståndaren för statsapoteket tjänstgöra.

Enligt förslaget skulle vidare hela utrustningsbehovet av humanläkemedel

uppläggas i förråd. Större förråd skulle finnas vid envar av trängkårerna

ävensom i Boden, på Gotland och vid Karlskrona örlogsstation samt mindre

förråd vid ettvart av arméns och flygvapnets truppförband respektive flottiljer,

vid Stockholms örlogsstation, Göteborgs örlogsdepå, Gustavsviks örlogsdepå,

kustflottan, ettvart av kustartilleriregementena och Gotlands kustartillerikår.

För landstormen avsedda läkemedelsförråd, vilka utgjorde mindre

förråd, skulle uppläggas vid vissa linjeförband. Samtliga dessa förråd skulle

levereras och ersättas från statsapoteket. Ansvaret för underhåll och vård

av förråden skulle åligga vederbörande militära chefer. Uppbörden skulle

vid större förråd i regel ankomma på en apotekare, anställd mot ett arvode

av 300 kronor örn året, och vid mindre förråd på vederbörande militärläkare.

Biträde vid vården skulle lämnas av sjukvårdsutbildad underofficer.

För täckande av utrustningsbehovet av djurläkemedel borde förråd uppläggas

å civilapoteken.

För fyllande av ersättning.sbehoven föreslogs i betänkandet, att vissa råvaruförråd

skulle anskaffas redan i fredstid och att åtgärder skulle vidtagas

för läkemedelstillverkningens upprätthållande under krig.

Erforderlig omsättning av humanläkemedlen borde enligt utredningens

mening ske i första hand genom att det dagliga läkemedelsbehovet vid det

förband, för vilket ett förråd vore avsett, tillgodosåges ur detta förråd. I

övrigt skulle nämnda läkemedel omsättas huvudsakligen vid statliga, statsunderstödda

och eventuellt även andra sjukvårdsinrättningar. Beträffande

vissa av läkemedlen antogos de större läkemedelsfabrikerna kunna medverka

vid omsättningen. Förråden av djurläkemedel beräknades kunna omsättas

genom den dagliga förbrukningen inom truppförbanden.

I det propositionen 1940 L:159 bilagda statsrådsprotokollet förklarade

chefen för försvarsdepartementet, att han icke vore beredd att på grundval

av den då föreliggande utredningen fatta slutlig ståndpunkt till förslaget

örn förrådsorganisation för läkemedel vid truppförbanden. Däremot till
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 11.

styrkte departementschefen inrättandet av en läkemedelsavdelning inom

arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse ävensom garnisonsapotekets ombildning

till ett centralt statsapotek, benämnt militärapoteket. Häremot framställdes

ej erinran av riksdagen (riksdagens skrivelse nr 4).

Läkemedelsavdelningen och militärapoteket trädde i funktion den 1 juli

1940. Då sedermera arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse — från och med

den 1 januari 1944 — övergick i försvarets sjukvårdsförvaltning, organiserades

läkemedelsavdelningen såsom en av de tre sektionerna inom detta

ämbetsverks materielbyrå.

Beredskapsprovisoriet.

Såsom förut anförts, har under beredskapstiden en provisorisk förrådsorganisation

skapats, vilken i princip ansluter sig till 1939 års förslag. I

sina huvuddrag innebär organisationen följande.

I. Humanläkemedel.

I förråd ha upplagts i utrustningsbehovet ingående läkemedel (reglementerade

läkemedel). I en särskild s. k. tilläggslista har upptagits ett icke obetydligt

antal läkemedel (icke reglementerade läkemedel) utöver de i utrustningen

ingående. Tilläggslistans läkemedel, vilka i erforderliga fall kunna

förskrivas för användning i den dagliga sjukvården, ha i regel icke upplagts

1 militära förråd. Antalet reglementerade och icke reglementerade läkemedel

har med frånräknande av sera och ympämnen fastställts till 133 respektive

125.

Utrustningsbehovet upplades för arméns vidkommande i förråd vid mobiliseringsdepåer

(i regel anslutna till vederbörande truppförbands kasernetablissement)

och (eller) i fältdepåer (tillfälligt ianspråktagna lokaler utanför

garnisonsorten). Av försvarsområdena uppsatta truppförband (lokalförsvarsförband)

ha haft sina förråd antingen i fältdepåer eller i ett gemensamt

förråd för försvarsområdet. Förband i fält ha medfört sin utrustning. För

Boden och Gotland upplades särskilda läkemedelsförråd vid vederbörande

krigssjukvårdsmaterielförråd.

Utrustningsförråden ha handhafts: vid mobiliseringsdepåerna av uppbördsmän,

d. v. s. vid trängkårerna sjukvårdsförvaltare och vid övriga truppförband

sjukvårdsunderofficer, samt vid fältdepåerna och vid förband i fält av

materielredogörare, i regel underofficer. För läkemedelstjänsten vid trängkårernas

mobiliseringsdepåer liksom ock vid de krigssjukvårdsmaterielförråd,

som upplagts i Boden och på Gotland, ansågs det emellertid nödvändigt

att ständigt ha tillgång till apotekare, en vid varje förråd. Detta behov tillgodosågs

genom inkallande av värnpliktiga apotekare till tjänstgöring vid

förråden. Vid tre av trängkårerna ersattes sedermera de inkallade apotekarna

av särskilt anställda civilapotekare, vilka erhöllo arvode efter 300 kronor i

månaden för en tjänstgöring örn cirka 80 timmar per månad, i regel minst

2 timmar örn dagen. Apotekaren skulle handhava skötseln även av de er
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

sättningsförråd av läkemedel samt de förråd för den dagliga förbrukningen

av läkemedel, vilka upplagts vid trängkårerna.

Marinens utrustningsbehov av läkemedel har — i den mån detsamma icke

tagits i anspråk för rustade fartyg och »pådragna» förband — upplagts i särskilda

förråd. Inom Ostkustens marindistrikt ha skilda läkemedelsförråd

upplagts för flottan och kustartilleriförsvaret. Vid Sydkustens och Västkustens

marindistrikt sammanfördes läkemedelsutrustningen i ett för flotta och

kustartilleriförsvar gemensamt förråd, underställt vederbörligt marindistrikts

sjukvårdsförvaltning. I Norrlandskustens och Gotlands marindistrikt ha

endast läkemedelsutrustningar för Hemsö respektive Gotlands kustartilleriförsvar

upplagts i förråd, underställda vederbörligt kustartilleriförsvars sjukvårdsförvaltningar.

För Öresunds marindistrikt anordnades inga särskilda

läkemedelsförråd.

Uppbörden vid marinens förråd har i princip ordnats på samma sätt som

vid armén. Inom såväl Ostkustens som Sydkustens marindistrikt har under

större delen av beredskapstiden en inkallad apotekare tjänstgjort.

Flygvapnets utrustning har upplagts vid flottiljernas mobiliseringsdepåer.

Uppbörden av sjukvårdsmateriel inklusive läkemedel handhaves av civilanställda

sjukvårdsförmän.

I samband med planläggningen av krigssjukhus och krigssjukstugor har

för dessa anstalter en förstagångsuppsättning av läkemedel anskaffats. Läkemedlen

ha i vad gäller »förpuppade» krigssjukhus vid armén omliänderhafts

av civilapotekare å eller i närheten av den ort, varest sjukhuset eller

sjukstugan skulle upprättas, och för marinens del upplagts antingen i vederbörligt

krigssjukhusförråd eller i marindistriktsförråd.

Vid försvarets permanenta sjukvårdsinrättningar skola enligt gällande

bestämmelser (SFS 126/1938, ändrad 1037/1940) — liksom å civila sjukhus —

finnas vissa läkemedelsförråd.

Av ersättningsförrådet lia delar upplagts å eller i närheten av trängkårernas

förläggningsorter och å vissa andra platser. De sålunda upplagda

förråden lia vid trängkårerna skötts av förutnämnda där tjänstgörande apotekare

och i övrigt — mot arvode å 20—60 kronor i månaden — av å orten

bosatta civilapotekare. Återstoden av ersättningsförrådet har överförts till ett

centralt reservförråd vid militärapoteket.

Under beredskapstiden har läkemedelsberedning i viss utsträckning förekommit

å en del förläggningsorter, exempelvis i Boden och Karlskrona,

varest värnpliktiga apotekare berett läkemedel för garnisonernas truppförband

ävensom i Boden för det dit förlagda garnisonssjukhuset och i Karlskrona

för marinens dit inlöpande fartyg.

Sera och ympämnen tillhandahållas försvaret av statens bakteriologiska

laboratorium.

2. Djurläkemedel.

Med undantag för mindre vid arméns intendenturförråd i Stockholm och

vid militärapoteket upplagda förråd ha lager av djurläkemedel icke anskaffats

för täckande av vare sig utrustnings- eller ersättningsbehovet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 11.

7

För tillgodoseende av utrustningsbehovet av djurläkemedel ha genom

vederbörande truppförbandschefers försorg kontrakt tecknats med apoteksinnehavare

i förläggningsorten örn leverans vid anfordran.

När ett förband gått i fältdepå eller återgått till mobiliseringsdepå har

utrustningen överlämnats till sjukstallet vid regementet för användning i

den dagliga djursjukvården.

För tillgodoseende av ersättningsbeliovet (förrådsbehovet) ha inga särskilda

åtgärder vidtagits.

Föreliggande förslag beträffande förrådsorganisationen

och läkemedlens omsättning.

Utredningen.

I. Humanläkemedel.

a. Allmänna synpunkter.

I promemorian uttalas rörande förutsättningarna för utredningsarbetet,

att det enligt de för arbetet givna direktiven ålegat utredningen att utarbeta

förslag till en efter normala fredsförhållanden avsedd organisation för handkavande

av de vid försvaret upplagda läkemedelsförråden. Utredningen hade

alltså icke haft att pröva organisationen under förstärkt försvarsberedskap

eller mobilisering, ehuru givetvis fredsorganisationen måste anpassas efter

den ordning, som skulle tillämpas under ett skärpt beredskapsläge eller under

krig. Vidare hade förutsatts, att läkemedel skulle vara upplagda i förråd i

ungefär samma omfattning som under den förstärkta försvarsberedskapen.

Slutligen hade utredningen haft att utgå ifrån att läkemedelsfabrikerna,

droghandeln och civilapoteken liksom för närvarande dreves i form av enskilda

företag. Härvid erinras dock, att riksdagen i skrivelse 1944: 375 till

Kungl. Majit anhållit örn skyndsam utredning av möjligheterna att förbilliga

läkemedlen, därvid frågan örn ett förstatligande — helt eller delvis —

av läkemedelsindustrien, droghandeln och apoteksväsendet i syfte att åstadkomma

en rationellare och ändamålsenligare organisation särskilt borde

uppmärksammas.

I fråga örn principerna för förrådsuppläggningen förordar utredningen, att

läkemedlen uppläggas uteslutande i militära förråd. Härom anföres:

Den under försvarsberedskapen upplagda provisoriska förrådsorganisationen

är helt militär. Till skillnad från den före världskrigets utbrott gällande

ordningen äro sålunda läkemedlen — med undantag betiäiffande vissa

krigssjukhus — upplagda i militära förråd och icke å civilapotek. De senare

torde numera — i betraktande av den betydande ökning läkemedelslagren

undergått — endast i begränsad omfattning kunna mottaga försvarsväsendets

läkemedel. En uppdelning av läkemedelslugren på militära och civila förråd

skulle föranleda förvaltningstekniska svårigheter. Då det dessutom måste

möta betänkligheter att grunda en militär beredskapsorganisation på frivillig

medverkan av enskilda företag, har utredningen ansett läkemedlen alltjämt

böra helt uppläggas i militära förråd.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Utredningen berör härefter frågan, huruvida läkemedlen böra uppläggas

vid ett större eller mindre antal militära förråd.

Mot en alltför stark decentralisering talade, att denna skulle föranleda

höga kostnader. Dessa kostnader hänförde sig främst till förvaringslokalerna

och förr&dspersonalen. Lokalerna borde vara torra och frostfria samt kunna

hållas vid en någorlunda konstant temperatur, i regel icke understigande

15° Celsius. För den fackmässiga skötseln och tillsynen av förråden vore

det erforderligt, att vid förråden funnes tillgång till farmaceutisk! utbildad

personal. Sådan personal vore påkallad även ur beredskapssynpunkt. För

att läkemedelsutrustningen skulle kunna tagas i bruk omedelbart vid mobilisering,

vore det nämligen nödvändigt att i fredstid anordna fortlöpande

kontroll över att utrustningen städse befunne sig i fullständigt och fullgott

skick. Dessutom måste vid mobilisering noga övervakas, att läkemedlen

komme på sina rätta platser i sjukvårdskistor, lådor, väskor m. m., varjämte

inträffade felplaceringar skulle kunna snabbt upptäckas och tillrättas. Dessa

uppgifter kunde fullgöras endast av personal med farmaceutiska fackinsikter.

Å andra sidan måste enligt utredningens uppfattning tillses, att vid centralisering

denna icke dreves så långt, att svårigheter skulle möta att vid

ett krigsutbrott tillräckligt snabbt utrusta förband och krigssjukhus med

erforderliga läkemedel.

Av utredningen företagna undersökningar, för vilka närmare redogöres i

det följande, hade givit vid handen, att en betydande del av försvarets läkemedel

icke skulle kunna omsättas inom försvaret och vid karolinska sjukhuset.

För omsättning av denna återstod skulle, framhålles i promemorian,

främst komma i fråga att anlita civilapoteken eller att försälja läkemedel

direkt till civilsjukhusen. Dessutom skulle en kompletterande omsättning

kunna ske bland annat genom export samt genom försäljning till de statliga

affärsdrivande verken och till kemisk-tekniska företag med flera. För

förrådsorganisationens utformning skulle det, såvitt utredningen funnit, vara

utan större betydelse, huruvida det ena eller det andra omsättningsalternativet

komme i tillämpning.

Körande omsättningens organisation har utredningen framfört följande

synpunkter.

Enligt instruktionen för militärajjoteket åligger det apoteket att enligt

anvisningar av sjukvårdsförvaltningen utöva tillsyn över samt förmedla omsättningen

av försvarsväsendet tillhöriga läkemedelsförråd. Härutinnan synes

anledning till ändring icke föreligga. För möjliggörande av en rationell

omsättning torde det vara ofrånkomligt, att omsättningsverksamheten ställes

under en central ledning, som är i stånd att överblicka såväl avsättningsmöjligheten

som omsättningsbehovet inom samtliga förråd. I sistnämnda

avseende må nämnas, att militärapoteket redan nu beträffande ersättningsförråden

och förråden vid »förpuppade» krigssjukhus har en lagerbokföring,

vilken utvisar icke blott de skilda förrådens läkemedelsinnehav utan även

de olika läkemedlens ålder.

Utredningen har alltså utgått ifrån att läkemedlen, när de behöva omsättas,

indragas till militärapoteket eller efter order av apoteket tillställas

beställare direkt från förrådet. Vilkendera vägen, som väljes, torde få bliva

beroende av omständigheterna i det särskilda fallet. De uttagna läkemedlen

skola ersättas från militärapoteket Möjligt är, att en självständig medverkan

från förrådens sida i viss utsträckning bör komma till stånd, exempelvis

för tillgodoseende av den dagliga förbrukningen av reglementerade låke
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

medel å förrådsorten och kringliggande orter eller örn eljest en mera konstant

förbrukning av vissa läkemedel inom sådana orter skulle visa sig vara

för handen. I detta sammanhang må dock uppmärksammas, att förbanden

för den dagliga förbrukningen av icke reglementerade läkemedel äro hänvisade

till rekvisitioner från militärapoteket. Erfarenheterna torde få bliva

vägledande för militärapotekets förfarande i berörda hänseende.

6. Förrådsorganisationen.

Beträffande förrådens förläggning har utredningen ansett sig icke kunna

förorda en sammandragning av läkemedlen till ett enda centralförråd. Härvid

ha beredskapssynpunkterna varit avgörande.

Å andra sidan har utredningen funnit sig icke kunna tillstyrka en så

stark spridning av förråden i fredstid som den vilken tillämpats under försvar

sberedskapen. Vid en sådan decentralisering anses förutsättningar saknas

för en fullgod vård av läkemedlen.

Utredningen framför härefter två huvudalternativ, det regionala och det

lokala.

Enligt det regionala alternativet skulle läkemedlen uppläggas vid — förutom

militärapoteket — nio regionala centraler. Dessa skulle på i utredningen

anförda skäl vara belägna i Linköping, Skövde, Sollefteå, Hässleholm,

Boden, Visby, Göteborg, Karlskrona och Orebro.

Enligt det lokala alternativet skulle i mobiliseringsutrustningen för linjeförbanden

(motsvarande) ingående läkemedel uppläggas i utrustande förbands

mobiliseringsdepå eller, där de lokala förhållandena sådant medgåve, i ett

för garnisonsorten gemensamt förråd. Läkemedelsutrustningen för i Stockholm

eller dess närhet förlagda förband skulle dock omhändertagas av militärapoteket

och läkemedel för vid trängkårernas mobiliseringscentraler utrustade

förband överföras till vederbörande trängkårs mobiliseringsdepå.

För de av försvarsområdena uppsatta förbanden — lokalförsvarsförbanden —

ävensom för krigssjukhusen och krigssjukstugorna skulle läkemedel i regel

uppläggas vid lämpligt, inom försvarsområdet beläget truppförband eller,

i vad anginge marina försvarsområden, vid marindistrikts- eller kustartilleriförsvarsförråd.

Då så i undantagsfall icke lämpligen kunde ske, skulle militärapoteket

omhänderhava läkemedlen. De för krigssjukvårdsanstalterna

inom VI. och VII. militärområdena avsedda läkemedlen skulle dock förvaras

vid krigssjukvårdsmaterielförrådet i Boden respektive krigssjukvårdsmaterielförrådet

i Visby. Av ersättningsbehovet skulle etappsatser av läkemedel

uppläggas.

Börande förrådens personal framhålles, att vid de större förråden — d. v. s.

i det regionala systemet förrådscentralerna samt i det lokala systemet förråden

vid trängkårerna (garnisonsförråd) ävensom i Boden, Visby och Karlskrona

— arbetet med vård och omsättning måste bliva av betydande omfattning.

På grund därav och med hänsyn till arbetsuppgifternas art har

utredningen funnit det ofrånkomligt, att apotekare anställdes såsom föreståndare

för förråden. Apotekaren skulle erhålla bitriide i erforderlig ut
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

sträckning — förutom av den ordinarie uppbördsmannen för sjukvårdsmateriel,

vilken alltjämt skulle vara uppbördsman även för läkemedel — av

lägre förrådspersonal (förrådsman). Apotekaren förutsättes därjämte skola

fullgöra vissa göromål vid sidan av den egentliga förrådstjansten, t. ex. att

verkställa inspektion av läkemedelsförråden vid de militära sjukvårdsinrättningarna

å den egna stationeringsorten och i dess omedelbara närhet samt

att biträda vederbörande militärläkare i vissa ärenden. Han borde dessutom

bland annat verka för att vid de militära sjukvårdsinrättningarna

reglementerade läkemedel i första hand komme till användning.

Arbetstiden för apotekare vid förrådscentral uppskattar utredningen till

omkring 60 timmar i månaden vid de större centralerna — Linköping,

Skövde, Sollefteå och Hässleholm — samt omkring 40 timmar vid de

mindre centralerna. Härtill skulle komma restider, i vissa fall tämligen

långa. Med beaktande härav har utredningen föreslagit, att apotekarna

tillerkännas arvode att utgå med 3 000 kronor örn året vid de fyra större

centralerna och med 2 400 kronor vid de mindre centralerna. Dessa arvoden

äro avsedda att utgöra vederlag även för inspektioner av läkemedelsförråd.

Vid tillämpning av det lokala systemet anses apotekarens arbetsuppgifter

vid vart och ett av de förråd, som skulle vara upplagda å trängkårernas

förläggningsorter samt i Boden, Visby och Karlskrona, kräva en månatlig

arbetstid — bortsett från restider — av omkring 40 timmar. Utredningen

föreslår, att apotekararvodet i dessa fall bestämmes till 2 400 kronor örn

året inberäknat ersättning för inspektioner.

För handräckningsbestyren vid läkemedelscentralerna erfordras enligt utredningens

mening en förrådsman med heltidstjänstgöring vid varje förråd.

Vid vart och ett av de sju största förråden i det lokala systemet anses

göromålen komma att fylla övervägande delen av arbetsdagen för en förrådsman.

I vad mån nya befattningar behöva inrättas har utredningen —

med hänsyn till pågående, av statens organisationsnämnd bedrivna organisationsundersökningar

— ansett sig icke kunna bedöma. I sina kostnadskalkyler

har utredningen räknat med en förrådsman i 5 lönegraden vid ettvart

av de nämnda förråden. Utredningen framhåller i detta sammanhang,

att det är ett önskemål, att förrådsmännen på ett stadigvarande sätt knytas

till läkemedelsförråden.

Börande de i det lokala systemet ingående mindre förråden uttalar utredningen,

att apotekare måste anlitas för övervakning av förråden. Sådan

apotekare skulle ha att tillse, att förrådet vore i fullgott skick i fråga örn

läkemedlens förvaring, signering och beskaffenhet samt att läkemedel utlämnades

i enlighet med inkommande beställningssedlar och i motsvarande

omfattning rekvirerades från militärapoteket. Han skulle därjämte minst en

gång i kvartalet inspektera till förbandets sjukvårdsinrättningar hörande läkemedelsförråd.

Såsom ett genomsnittsarvode för dessa apotekare, vilkas

arbetsbörda skulle bliva av växlande omfång, har utredningen med inbegripande

av inspektionsersättning räknat med 600 kronor per år och förråd.

Härutöver skulle i de fall, då en apotekare handhade flera förråd i garni
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11. 11

sonsorten eller ett för flera förband gemensamt garnisonsförråd, visst tillläggsarvode

utgå.

Den ordinarie uppbördsmannen för sjukv&rdsmateriel förutsattes även vid

de mindre förråden skola alltjämt tjänstgöra såsom uppbördsman för läkemedel.

Utredningen har ansett sig vid sina kostnadskalkyler icke behöva

räkna med utgifter för lägre förrådspersonal vid de här ifrågavarande förråden.

I promemorian företages härefter en jämförelse mellan organisationsförslagen,

varvid till en början kostnadsfrågan beröres.

Utredningen har uppskattat utrymmesbehovet för läkemedlen — bortsett

från förråden i militärapoteket, som behandlas i ett särskilt avsnitt av promemorian

— till 2 900 m2 vid det regionala och 2 600 m2 vid det lokala alternativet.

Huruvida det angivna utrymmet kan göras tillgängligt i redan

befintliga lokaler eller nybyggnader erfordras, anser sig utredningen i avvaktan

på resultatet av organisationsnämndens undersökningar icke kunna

bedöma. Utredningen understryker i detta sammanhang vikten av att förråden

i Boden och Visby, vilka vore avsedda att täcka läkemedelsåtgången

under en längre tid, inrymdes i bombsäkra lokaler.

Personalkostnaderna har utredningen vid det regionala alternativets til
-

lämpning uppskattat till följande belopp.

4 apotekare, arvode efter 3 000 kronor .............................. kr. 12 000

5 » » » 2 400 » .............................. » 12 000

9 förrådsmän (bruttolön beräknad enligt 5 löneklassen med 31 %

tillägg) .............................................................. » 34 300

kvartalsinspektioner vid 46 truppförbandssjukhus ä 25 kronor— » 4 600

resekostnads- och traktamentsersättningar .......................... » 300

Summa kr. 63 200

Vid det lokala alternativet skulle personalkostnaderna enligt utredningens

beräkningar utgöra

7 apotekare, arvode efter 2 400 kronor.............................. kr. 16 800

37 » » » 600 » » 22 200

tilläggsarvoden.......................................................... » 3 000

7 förrådsmän (bruttolön beräknad enligt 5 löneklassen med 31 %

tillägg) .............................................................. » 26 500

resekostnads- och traktamentsersättningar .......................... » 300

Summa kr. 68 800

Förutom kostnader för lokaler och personal föranleder förrådsorganisanisationen

utgifter även för läkemedlens distribution. Dessa utgifter —

avseende frakt och emballage — anser utredningen bliva något högre vid

det lokala än vid det regionala systemet. Den av transporterna omfattade

totala läkemedelskvantiteten skulle nämligen i det förra fallet bliva fördelad

på ett större antal sändningar än i det senare alternativet. Kostnadsökningen

syntes dock icke kunna bliva av större storleksordning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Sammanfattningsvis Ilar utredningen anfört, att med hänsyn till den relativt

obetydliga skillnaden i kostnader mellan de två alternativen torde

vid valet mellan dem de ekonomiska synpunkterna icke böra tillmätas avgörande

betydelse. Den regionala organisationen tillgodosåge otvivelaktigt

vård- och omsättningskraven bättre än den lokala. Ur beredskapssynpunkt

vore däremot det regionala alternativet underlägset det lokala men borde

dock kunna anses fylla rimliga anspråk även i detta hänseende. Utredningen

förordar det regionala alternativet.

Utredningen upptager i detta sammanhang frågan, huruvida icke läkemedelscentralerna

i Boden och Karlslcrona borde få en mera självständig ställning

än övriga läkemedelscentraler. Härom anföres.

Inom utredningen har övervägts, huruvida icke vid läkemedelscentralerna

i de —- bortsett från Stockholm — två största garnisonsorterna i riket

nämligen Boden och Karlskrona borde bibehållas den ordning, som vuxit

fram under beredskapstiden med särskilda apotek såsom filialer till militärapoteket,

vilka —- utöver handhavandet av förrådscentralerna å orten —

skulle lia att för den dagliga sjukvården icke blott utlämna läkemedel utan

även i förekommande fall bereda sådana. Aven örn en sådan anordning icke

kan anses direkt påkallad ur de synpunkter, som utredningen närmast har

att företräda, medför den dock beaktansvärda fördelar bland annat genom

att en snabbare leverans av läkemedel kan komma till stånd än vid rekvisition

från militärapoteket. Härtill kommer beträffande Boden, att filialapoteket

alltjämt skulle kunna fungera såsom sjukhusapotek för garnisonssjukhuset.

Då erforderlig apoteksutrustning och lokaler redan nu finnas, skulle

endast obetydliga merkostnader härigenom behöva uppkomma. Dessa kostnader

skulle, örn till förfogande för vartdera apoteket ställdes en värnpliktig

apotekare, inskränka sig till en förhöjning av de ovan för apotekarna vid

berörda förrådscentraler föreslagna arvodena. De ökade arbetsuppgifter för

dessa apotekare, som bibehållandet av apoteksfilialerna skulle medföra, böra

nämligen enligt utredningens mening föranleda, att arvodena sättas till 3 600

kronor i stället för eljest 2 400 kronor. Enligt vad utredningen inhämtat

torde antalet värnpliktiga apotekare, som lia att; fullgöra assistent- och facktjänstgöring,

såvitt nu kan bedömas kunna beräknas bliva tillräckligt för

att en värnpliktig apotekare ständigt skall kunna vara tillgänglig vid vartdera

apoteket.

Utredningen framför såsom sin uppfattning, att övervägande skäl syntes

tala för att filialapoteken i Boden och Karlskrona borde åtminstone tills

vidare bibehållas med angiven personalorganisation.

c. Omsättningen.

Utredningen har verkställt en undersökning rörande möjligheterna att

omsätta försvarets läkemedel och behovet därav. Undersökningen avser 118

läkemedel representerande ett sammanlagt årligt omsättningsbehov å 441 900

kronor (militärapotekets självkostnad). Totala värdet av den beräkneliga

förbrukningen vid försvaret anges till 147 600 kronor. Under tiden den 1

juli 1943—den 30 juni 1944 har, framhålla de sakkunniga, förbrukningen av

ifrågavarande läkemedel vid karolinska sjukhuset, vid övriga statliga civilsjukhus

samt vid länslasaretten och med dem jämställda sjukhus uppgått

till respektive 19 000, 27 400 och 118 600 kronor. Med utgångspunkt från

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts ''proposition nr 11. 13

dessa värden visar undersökningen en icke omsättningsbar rest å 129 300

kronor.

Utredningen framhåller, att omsättningssiffrorna finge betraktas såsom

approximativa. Den bild av läkemedelskonsumtionens storlek vid olika slag

av sjukvårdsanstalter under den angivna tidsperioden, som av siffrorna

lämnades, syntes emellertid kunna anses i stort sett riktig. Den framtida

förbrukningen kunde givetvis komma att mer eller mindre avsevärt avvika

från den konstaterade på grund av bland annat förskjutningar i uppfattningen

om olika läkemedels medicinska värde m. m.

Utredningen Ilar vidare påpekat, att det vore i viss mån osäkert, huruvida

den i undersökningen angivna civila förbrukningen kunde helt utnyttjas

för omsättning av de militära förråden. Ett åläggande för sjukhusen att

fylla sitt behov av berörda läkemedel genom inköp från försvarsväsendet

torde nämligen kunna ifrågakomma endast beträffande de statliga sjukhusen.

För de icke statliga inrättningarnas del syntes man icke kunna nå längre

än till överenskommelser med de ledande organen — svenska landstingsförbundet

samt sjukhusdirektionerna i de utanför landsting stående städerna

— att dessa skulle verka för att läkemedel, som inginge i försvarets

förråd, inköptes från sådana förråd.

Möjligheten att erhålla civilapotekens medverkan vid omsättningen har

ävenledes varit föremål för överväganden. Sådan medverkan förutsätter enligt

utredningens mening, att staten icke bedriver en konkurrerande direktförsäljning

av läkemedel till civilsjukhusen. Därest ett inom apoteksorganisationerna

framfört förslag örn viss centralisering av apotekens preparandatillverkning

genom inrättande — å 19 orter i riket — av distriktslaboratorier

genomfördes, syntes dessa laboratorier lämpliga att utnyttjas såsom distributionsorgan.

Vid förhandlingar mellan utredningen samt representanter för apotekarsocieteten

och Sveriges apotekareförbund hade enighet nåtts därom, att apotekarorganisationerna

borde dels besluta, att civilapoteken skulle i första

hand från militärapoteket täcka sitt behov av sådana läkemedel, som inginge

i försvarsväsendets förråd och icke kunde i erforderlig omfattning

omsättas inom försvaret och karolinska sjukhuset, dels ock i övrigt verka

för att omsättning av militära läkemedel komme till stånd i största möjliga

utsträckning. Därest föreslagen omorganisation av apotekens preparandatillverkning

genomfördes, borde innehavarna av distriktslaboratorierna lämna

individuell förbindelse i angivet avseende. Läkemedlen borde övertagas till

priser motsvarande apotekens självkostnadspris med tillägg av 10 %, varvid

dock erforderlig ompackning skulle ske å militärapoteket. Vid bestämmande

av självkostnadspriset borde de normer iakttagas, vilka tillämpades vid överlåtelse

av apotek och vilka fastställdes av apotekarkårens värderingsnämnd,

dock att beträffande s. k. emenda de priser borde gälla, som funnes införda

i medicinalstyrelsens taxeliggare.

Apotekarorganisationernas representanter hade förbundit sig att inom sina

respektive organisationer verka för att beslut i enlighet med nu angivna

grunder fattades.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Omsättning skulle vidare kunna ske genom återförsäljning till läkemedelsfabrikerna

oell avyttring genom drogliandeln. Då medicinalstyrelsens

materielniimnd på grundval av företagna undersökningar ansett omsättningsproblemet

icke kunna lösas enligt dessa metoder, har utredningen emellertid

icke funnit påkallat att upptaga undersökningar i berörda hänseende.

Det torde i varje fall, framhåller utredningen, kunna tagas för visst, att

nämnda utvägar icke vore jämförliga med vare sig sjukhus- eller apoteksalternativet

och att de således icke kunde ersätta något av dessa alternativ.

Däremot kunde de möjligen komplettera en omsättning genom civilsjukhusen

eller civilapoteken.

En kompletterande omsättning kan dessutom enligt promemorian komma

till stånd genom leveranser till statliga verk och myndigheter, särskilt i

fråga örn så kallade fria handelsvaror.

Mellan de två huvudalternativen för omsättning utanför försvaret och

karolinska sjukhuset, nämligen direktförsäljning till civilsjukhusen och försäljning

via civilapoteken, gör utredningen följande jämförelse.

Vid leveranser till civilsjukhusen blir prissättningen å läkemedlen gynnsammare

än vid omsättning genom civilapoteken. Vid prisjämförelsen bör

emellertid beaktas, att en del av civilapotekens vinst enligt gällande bestämmelser

skall reserveras för vissa för apoteksväsendet gemensamma

ändamål. Apoteksinnehavare är skyldig att för tillgodoseende av dessa

gemensamma ändamål erlägga s. k. allmän avgift, vilken för närvarande

utgår på rörelsevinst, som överstiger, på A-, B- och C-ort 11 000 kronor,

på D-, E- och F ort 11 500 kronor, på G- och H ort 12 000 kronor samt på

I-ort 12 500 kronor. Avgiften beräknas — enligt en progressiv skala —

efter ett procenttal å lägst 10 och högst 90 %. I fråga örn avgifternas

disposition gäller, att i första hand avsättning med erforderliga belopp

skall ske till apotekarpensioneringsfonderna, till föreningen apotekarkårens

ålderstilläggskassa samt för pensionsförsäkring och understöd åt apotekens

icke-farmaceutiska personal m. m. Återstoden skall tillföras en under

medicinalstyrelsens förvaltning stående fond (fonden för reglering av läkemedelsprisen

m. m.), vars uppgift är att främja en enhetlig prissättning å

apoteksvaror och reglera llikemedelsprisen. En icke obetydlig del av civilapotekens

vinst å försäljningen av militära läkemedel kommer vid sådant

förhållande att tjäna nyss antydda prisregleringsändamål och på detta sätt

tillgodogöras det allmänna.

Apoteksalternativet inrymmer otvivelaktigt större möjligheter för en

rationell omsättning än direktförsäljning till sjukhusen. Ett utnyttjande av

distriktslaboratorieorganisationen torde, då laboratorierna skulle biiva relativt

få och sannolikt komma att utrustas med goda lagerutrymmen, möjliggöra,

att sändningarna av läkemedel från militära förråd kunde begränsas

till antalet och distributionskostnaderna följaktligen nedbringas.

Vid jämförelse mellan de två här behandlade alternativen har utredningen

funnit övervägande skäl tala för apotekslinjen. Utredningen är

emellertid medveten örn att omsättningsresultatet vid detta alternativ i

väsentlig utsträckning är beroende av de enskilda apotekarnas intresserade

medverkan. Därest de förhoppningar örn en dylik medverkan, som utredningen

anser sig kunna hysa med hänsyn till de med de centrala apotekarorganisationerna

förda förhandlingarna, skulle visa sig icke gå i uppfyllelse,

böra åtgärder vidtagas för en övergång till sjukhusalternativet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

I promemorian föreslås alltså, att läkemedlen skola omsättas genom utnyttjande

i första liand av civilapoteken. Detta bör emellertid enligt utredningens

mening icke utgöra hinder för militärapoteket att i omsättningssyfte

försälja läkemedel, framför allt s. k. fria handelsvaror, även till de

statliga affärsdrivande verken samt till kemisk-tekniska företag m. fl.

Utredningen övergår härefter till spörsmålet örn dispositionen av de icke

omsättningsbara läkemedlen.

Vid sjukhusalternativets tillämpning skulle läkemedel med ett sammanlagt

värde av 129 300 kronor icke kunna omsättas. Nära hälften av detta

belopp eller 52 600 kronor hänförde sig till morfinampuller. De största

posterna i övrigt vore hudsalva (14 100 kronor), lobelinampuller (7 700 kronor),

morfintabletter (8 600 kronor) samt smärtstillande ögonsalva (18100

kronor). Tillsammans representerade dessa fem läkemedel en icke omsättningsbar

rest å cirka 101000 kronor. Utredningen räknar med att även vid

apoteksalternativet en avsevärd del av ifrågavarande läkemedel icke komme

att kunna omsättas. I promemorian erinras emellertid samtidigt, att de

vid uppskattningen använda hållbarhetsvärdena för läkemedlen genomgående

vore låga.

Rörande möjligheterna att nedbringa läkemedelskassationen anför utredningen

bland annat.

Möjligheter torde föreligga att i fråga örn vissa av de läkemedel, som

icke kunna omsättas, vinna något ekonomiskt utbyte genom att de kunna

komma till användning såsom ersättning för eller för framställning av i

handeln mera gångbara preparat. Så kunna t. ex. morfinampuller och andra

ampullförpackade preparat säljas i stället för motsvarande lösningar i injektionsflaska.

Dylik försäljning sker redan nu och tillämpas därvid, enligt

medgivande av Kungl. Majit den 13 augusti 1943, för varje preparat de

priser, som motsvarande mängd läkemedel skulle lia betingat, därest densamma

ingått i sådan större förpackning, som eljest är bruklig å apotek.

En viss ekonomisk förlust är på grund av denna prissättning oundviklig

även i detta fall, ehuru förlusten blir mera begränsad.

En annan utväg för kassationens nedbringande är, att förråden av ifrågavarande

läkemedel minskas. Att utrustningsförrådet ständigt skall finnas

upplagt i full utsträckning, lärer emellertid vara ofrånkomligt. Minskningen

skulle således endast kunna avse ersättningsförråden. Enär i och med

distriktslaboratoriernas tillkomst ökade möjligheter för läkemedelsframställning

i stor skala på kort sikt torde komma att föreligga, anser utredningen

det icke uteslutet, att en dylik minskning framdeles skall kunna komma

till stånd utan att beredskapen äventyras. En oundgänglig förutsättning

för förrådens minskande är givetvis, att råvaror — särskilt sådana som

måste importeras — samt emballage finnas lagrade i nödig omfattning.

2. Djurläkemedel.

Utredningen har inhämtat, att utrustnings- och ersättningsbehov av djurläkemedel

förelåge i fråga om kavalleriregementen, anspända infanteri- och

artilleriregementen, ingenjörkårer, signalförband och trängkårer. För förvaring

av det fastställda förrådsbehovet skulle erfordras utrymmen örn sammanlagt

cirka 200 m2.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Beträffande fredsorganisationen föreslår utredningen, att den centrala

handläggningen av ärendena alltjämt skulle ankomma på arméförvaltningens

intendenturavdelning (häst- och veterinärmaterielbyrån), vilken dock borde

ha att i nödig utsträckning samråda med försvarets sjukvårdsförvaltning.

Inköp av erforderliga läkemedel borde enligt utredningens mening — i motsats

till vad hittills i allmänhet skett — verkställas från militärapoteket,

vilket jämväl borde tagas i anspråk för den omsättning, som kunde vara

påkallad.

I fråga örn läkemedlens förvaring anser utredningen, att de läkemedel,

som för närvarande äro upplagda vid arméns intendenturförråd i Stockholm,

böra överflyttas till militärapoteket. Utredningen förordar, att i den

mån det nu bestämda förrådsbehovet finnes böra uppläggas de för Stockholms

garnison avsedda läkemedlen omhändertagas av militärapoteket samt

övriga förråd uppläggas i de föreslagna förrådscentralerna för humanläkemedel.

För läkemedlens skötsel skulle vid förrådscentralerna den av utredningen

föreslagna personalen kunna utnyttjas. Med hänsyn till den relativt obetydliga

mängden av djurläkemedel finner utredningen det icke erforderligt

att i anledning av djurläkemedlens överförande till centralerna fastställa

arvodena för de vid centralerna anställda apotekarna till högre belopp än

de förut föreslagna.

Yttranden.

Yad utredningen föreslagit i fråga örn principerna för förrådsuppläggningen

har icke föranlett någon erinran.

Samtliga myndigheter, som ingått på frågan, huruvida det regionala

eller det lokala systemet borde tillämpas, ha förordat det förstnämnda.

Detta har sålunda tillstyrkts av försvarets sjukvårdsförvaltning, arméförvaltningen,

marinförvaltningen, överbefälhavaren, chefen för armén, chefen för marinen,

chefen för flygvapnet, medicinalstyrelsen, medicinalstyrelsens materielnämnd,

statens orgamsationsnämnd och 1943 års förrådskommitté. Härvid har

framhållits, att vård- och omsättningskraven ävensom ekonomiska och förvaltningsmässiga

synpunkter bleve bättre tillgodosedda vid detta alternativ

än vid det lokala systemet. Chefen för flygvapnet har samtidigt understrukit,

att en förutsättning för det regionala systemet vore, att arbetskraften

vid förråden gjordes så stor, att försening av försändelserna till

förbanden ej kunde äga rum vid mobilisering.

I fråga örn det föreslagna antalet läkemedelscentraler och valet

av förrådscentralorter har anmärkning icke framställts från något håll.

Överbefälhavaren har dock framhållit, att anhopningen av betydande mängder

läkemedel vid militärapoteket ur beredskapssynpukt vore mindre lycklig.

Arméförvaltningen har på anförda skäl förordat, att såsom en underavdelning

till läkemedelscentralen i Sollefteå ett för K 4 och 120 avsett förråd

upplades i Umeå.

Tre av remissinstanserna ha ingått på en granskning av möjligheterna

att tillgodose behovet av lokalutrymmen för de läkemedel, som icke

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

skulle vara upplagda vid militärapoteket. Arméns fortifikationsfUrvaltning

Ilar härom anfört, att pågående förrådsundersökningar givit vid handen, att

vid det lokala alternativets tillämpning nuvarande förrådslokaler vid depåerna

i allmänhet skulle kunna användas i befintligt skick eller efter vissa smärre

inrednings- och ändringsarbeten. Vid T 1 och T 4 skulle dock mera omfattande

åtgärder vara erforderliga. Kostnader för ifrågavarande åtgärder

upptoges i samband med av undersökningarna föranledda förslag till disposition

m. m. av förrådslokaler för arméns truppförband. Vid det regionala

alternativet skulle utrymmesbehovet å centralförrådsorterna ökas. Av en i

utlåtandet intagen sammanställning framgår, att det ökade utrymmesbekovet

kunde tillgodoses inom statsverket tillhöriga byggnader, därvid dock förutsatts

att en av försvarets sjukvårdsförvaltning förhyrd byggnad vid T 4 förvärvades

av staten. För diverse inredningsarbeten erfordrades ett sammanlagt

belopp av 14 000 kronor. Vid dessa beräkningar hade hänsyn icke

tagits till Karlskronaförrådet — avsett väsentligen för marinens behov —

samt ej heller till förråden i Boden och på Gotland. För visst specialändamål

(förvaring av narkoseter) behövliga nybyggnader i Boden och på

Gotland lia av fortifikationsförvaltningen kostnadsberäknats till 8 000 kronor

respektive 7 000 kronor. Härtill skulle för administration komma ett sammanlagt

belopp av 2 000 kronor.

I det av 1943 års förrådsJcommitté avgivna utlåtandet har hänvisats till en

av arkitekten J. Wallinder angående lokalförhållandena upprättad promemoria,

vilken överensstämmer med av arméns fortifikationsförvaltning lämnade

uppgifter och kostnadsberäkningar. Härutöver har kommittén anfört,

att läkemedelscentralen i Örebro borde anslutas till försvarets sjukvårdsförvaltnings

dit förlagda centralförråd, varest erforderliga lokaler kunde

ordnas antingen genom inredning av befintliga förråd (värme m. m.) eller

genom nybyggnad. Läkemedelsförrådet i Boden borde inrymmas i garnisonssjukhuset,

varvid inga kostnader skulle uppkomma. På Gotland kunde läkemedlen,

enligt militärbefälhavarens uppgift, förvaras i bergsskyddsrum i

trakten av Visby och i militärbefälsstabens nybyggnad i Visby. Då medel

för berörda förråd icke syntes lia beräknats vid tidigare medelsäskanden för

försvarsområdes- eller truppförbandsförråd, borde förråden ordnas med anlitande

av särskilda anslag under beaktande av att de skulle utnyttjas av

samtliga försvarsgrenar.

Försvarets sjukvårdsförvaltning har uttalat sig angående utrymmesmöjligheterna

vid de även för marinens behov avsedda läkemedelscentralerna i

Karlskrona och Göteborg. Ämbetsverket anser att, om de lokaler, som inom

Sydkustens marindistrikt under beredskapstiden använts i Karlskrona, alltjämt

bomme att stå till förfogande, lokalfrågan för det till denna stad föreslagna

regionala förrådet vore tryggad. Örn det föreslagna Göteborgsförrådet

skulle förläggas till Västkustens marindistrikt eller till KA 4, syntes erforderliga

förrådsutrymmen kunna påräknas i det för KA 4 planerade sjukhusbygget.

Därjämte kunde lokalmöjligheter stå till buds vid A 2.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 11.

2588 45 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Yad utredningen föreslagit i fråga om personalorganisationen vid

förråden — bortsett från militärapoteket — bar i stort sett godtagits av

remissinstanserna. Endast i vad avser förrådsföreståndarens arbetsuppgifter

och löneställning ha vissa erinringar framställts. Sålunda anser chefen för

armén, att frågan örn nämnda befattningshavares arbets- och avlöningsförhållanden

bör upptagas i samband med att 1944 års militärsjukvårdssakkunniga

avgiva sitt betänkande. Allmänna lönenämnden har uttalat, att svårigheter

syntes föreligga att nu taga slutlig ställning till spörsmålet örn föreståndararvodena.

I avbidan på närmare erfarenhet rörande arten och omfattningen

av föreståndarnas arbetsuppgifter syntes dock de av utredningen

föreslagna arvodesbeloppen kunna godkännas.

Ajpotekarorganisationerna ha funnit de föreslagna arvodena för låga. Vid

förråd med 60 timmars arbetstid per månad borde enligt organisationernas

mening arvode utgå med lägst 4 600 kronor och vid förråd med 40 timmars

arbetstid med lägst 3 000 kronor per år. I utlåtandet anföres härom bland

annat:

För att som förrådsföreståndare anställda apotekare nöjaktigt skola kunna

fylla sina uppgifter torde det bliva nödvändigt att de i erforderlig omfattning

frigöras från tjänstgöring å civilapoteken. För att sökande skola kunna

påräknas till ifrågavarande befattningar synes en nödvändig förutsättning

därför vara, att utgående arvoden äro av sådan storleksordning, att de giva

innehavarna möjlighet att sammanlagt erhålla en avlöning, som dels motsvarar

deras inkomst under full tjänstgöring enbart å civilapotek och dels

innebär någon ersättning därutöver för med dubbelanställningen förenade

extra besvär och ansvar. En legitimerad apotekare med tre ålderstillägg

åtnjuter vid tjänstgöring å E-ort en inkomst, som för en tjänstgöring under

60 timmar för månad kan beräknas till omkring 3 600 kronor för år. Under

förutsättning att tjänstgöringen för försvarsväsendets räkning nödvändiggör

inskränkt civil tjänstgöring, synes därför arvodet för ifrågavarande tjänst

icke böra sättas lägre än 4 600 kronor per år. De föreslagna förråden äro

avsedda att förläggas till orter i dyrortsgrupper C—H. Som jämförelse kan

nämnas, att arvodena till poliklinikföreståndare å E-ort vid den militära

tandvården utgå med 6 484 kronor för en tjänstgöringstid av minst 3V2

timmar varje helgfri dag, vilket motsvarar en ersättning av 4 631 kronor för

60 timmars sammanlagd tjänstgöring för månad. För militärbefälstandläkare

är motsvarande arvode 5 648 kronor.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts beträffande arvodet för

apotekare med en tjänstgöringstid av 60 timmar för månad synes arvodet

för apotekare med 40 timmars månatlig tjänstgöring icke böra sättas lägre

än 3 000 kronor per år.

I vad angår de mindre förråden i det lokala systemet anse organisationerna,

att man med hänsyn till de föreslagna arbetsuppgifterna för föreståndarna

borde räkna med ett genomsnittsarvode av 1 000 kronor örn året.

Det framliålles tillika, att arbetstidens längd vid dessa förråd och övriga

med dubbelanställningen förknippade olägenheter icke uteslutande berodde

på förrådens storlek.

Av organisationerna förordade höjningar av arvodena skulle medföra en

årlig merkostnad örn 9 000 kronor vid det regionala och 19 000 kronor vid

det lokala systemet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Förslaget att bibehålla filialapoteken i Boden och Karlskrona har

tillstyrkts av försvarets sjukvårdsförvaltning, överbefälhavaren och chefen

för marinen. Försvarets sjukvårdsförvaltning har framhållit, att försvarsberedskapen

otvivelaktigt skulle stärkas vid förslagets genomförande. Därjämte

vunnes ekonomiska fördelar. Sålunda skulle frakt- och emballagekostnaderna

minskas. Vidare skulle en stor mängd tjänsteläkarrecept avseende såväl

militär som civil personal i Boden och Karlskrona kunna expedieras genom

filialernas försorg i stället för att inlämnas å civilapotek. Ämbetsverket har

även fäst uppmärksamheten vid möjligheten att filialapoteket i Karlskrona

skulle kunna fungera såsom sjukhusapotek till länslasarettet därstädes.

Överbefälhavaren har framhållit,'' att den uppdelning av ersättningsförrådet,

som vunnes genom filialernas bibehållande, även av beredskapsskäl vore

önskvärd. Chefen för marinen har liksom sjukvårdsförvaltningen ifrågasatt,

huruvida icke Karlskronafilialen borde fungera såsom sjukhusapotek för

länslasarettet i staden.

Apotekar organisationerna ha motsatt sig bibehållande av de nämnda filialapoteken.

Härvid har anförts att, då snabba leveranser av läkemedel vore

av nöden, de civila apoteken å orten kunde anlitas. Å filialapoteken måste

vidare lagras avsevärda mängder läkemedel, som vanligen icke inginge i

militära förråd. Detta vore föga rationellt, då sådana läkemedel funnes i

tillräckliga kvantiteter å civilapoteken. Denna anmärkning gällde särskilt

apoteksfilialen i Boden, vilken förutsatts skola fungera såsom sjukhusapotek.

De militära läkemedel, vilka komme till användning vid ett sjukhus med

övervägande civilt klientel, utgjorde en mycket ringa del av sjukhusets totala

läkemedelsförbrukning. Allvarliga betänkligheter måste över huvud uttalas

mot tendensen att öka militärapotekets försäljning på bekostnad av det

civila apoteksväsendet särskilt med hänsyn till de stora avsättningar till

läkeinedelsregleringsfonden, vilka civilapoteken i motsats till militärapoteket

hade att göra.

Utredningens förslag rörande omsättningsmetoderna och omsättningens

organisation ha icke mött någon kritik. Medicinalstyrelsen har

uttalat, att en rationell omsättning av försvarets läkemedel knappast torde

vara möjlig förutan civilapotekens medverkan, varför styrelsen förordade utredningens

förslag örn läkemedlens omsättning genom utnyttjande i första

hand av civilapoteken. Medicinalstyrelsens materielnämnd har yttrat, att

nämnden vid tidigare egna undersökningar konstaterat, att omsättning via

läkemedelsgrossister och läkemedelsfabriker näppeligen vore möjlig. Genom

en omsättning över sjukhusen syntes icke bliva möjligt att omsätta erforderliga

kvantiteter. Nämnden tillstyrkte därför omsättning över civilapoteken.

Apotekarorganisationerna ha framhållit, att omsättning enligt de av utredningen

uppdragna riktlinjerna i stort sett torde kunna förväntas komma att

ske på ett tillfredsställande sätt. Det förutsattes därvid, att ett intimt samarbete

komme till stånd mellan sjukvårdsförvaltningens läkemedelsavdelning

och apotekarorganisationerna såväl i fråga örn val av läkemedelsformer och

s. 20 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

förpackningstyper som beträffande planering av förrådens komplettering vid

mobilisering.

Yad utredningen uttalat angående de med varandra sammanhörande spörsmålen

örn lagerhållningens storlek och de icke omsättningsbara läkemedlen

har uppmärksammats av flera myndigheter. Härutinnan torde få hänvisas till

handlingarna i ärendet.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har under tiden för den

förstärkta försvarsberedskapen lagring av läkemedel för krigsmaktens behov

ägt rum. Till grund härför ha legat av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter

rörande lagerhållningens storlek under fredstid. Lagringen av humanläkemedel

har verkställts i föreskriven omfattning, medan däremot djurläkemedel

endast delvis upplagts i förråd. För läkemedlens handhavande har under

beredskapstiden en provisorisk förrådsorganisation utbildats. Den behövliga

omsättningen har i stort sett kunnat vinnas genom förbrukningen inom försvaret

och vid karolinska sjukhuset.

Vid övervägandet av frågan örn den ordning, som bör tillämpas under

normala fredliga förhållanden, inställer sig till en början spörsmålet i vilken

utsträckning läkemedel skola vara upplagda i förråd. Avgörandet härutinnan

är av betydelse för förrådsorganisationens utformning. Det är av vikt även

av den anledningen, att viss årlig kassation av läkemedel synes oundviklig,

örn den nuvarande lagerhållningen bibehålies.

Vid prövningen av spörsmålet torde få förutsättas, att en betryggande

beredskap på förevarande område alltjämt skall upprätthållas. Med denna

utgångspunkt är en viss förrådshållning ofrånkomlig. Att bygga läkemedelsförsörjningen

på leveranskontrakt med civilapotek — en metod som redan

tillämpats men icke givit tillfredsställande resultat — synes i varje fall beträffande

humanläkemedlen icke kunna ifrågakomma. I förråd måste i första

hand uppläggas de läkemedel, med vilka förbanden skola utrustas vid förstärkt

försvarsberedskap eller mobilisering. Då utrustningen i regel är avsedd

endast för kortare tid, inom vilken nya läkemedel skola kunna ställas till

förfogande, är det vidare nödvändigt, att en del av ersättningsbehovet finnes

i förråd. Storleken av detta förrådsbehov är väsentligen beroende av de

under krig förefintliga produktionsmöjligheterna i fråga örn läkemedel. Ju

snabbare produktionsapparaten kan anpassas för uppgiften att fullständigt

och varaktigt försörja försvaret med dess krigsbehov av läkemedel med

samtidigt tillgodoseende av den civila förbrukningen, desto mindre blir förrådsbehovet.

Nu gällande föreskrifter örn lagerhållningens storlek ha utfärdats

med beaktande av läkemedelsindustriens tillverkningsförmåga. Uteslutet

är emellertid icke, att den industriella beredskapen skulle kunna i

viss grad höjas genom statliga eller andra åtgärder av ej alltför kostnadskrävande

natur. Örn så skedde, skulle råvaror — särskilt sådana som importeras

— och emballage uppläggas i stället för färdiga läkemedel. Då råvarorna

i allmänhet äro avsevärt hållbarare än de ur dem framställda läkemedlen,

skulle härigenom gynnsammare förutsättningar för omsättningen

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Marits proposition nr 11.

åstadkommas. Även vården skulle förenklas. Ifrågakomma kunde dessutom

att anförtro förvaringen åt annat organ än den militära förrådsorganisationen.

För bedömande av möjligheterna och lämpligheten av att genom åtgärder

på produktionsområdet begränsa förrådsbehovet av färdiga beredningar tarvas

undersökningar rörande produktionstekniska och andra förhållanden. Försvarets

sjukvårdsförvaltning, som redan upptagit spörsmålet till behandling,

lärer i sinom tid komma att framlägga förslag i ämnet. Ehuru resultatet

av sjukvårdsförvaltningens utredning icke föreligger, torde å andra sidan

finnas tillräckligt underlag för att redan nu upptaga frågan örn förrådsorganisationens

utformning i fredstid. Av vad jag förut anfört framgår

nämligen, att en lagerreduktion endast kan avse en del av ersättningsförrådsbehovet.

Av detta behov måste en avsevärd kvantitet förutsättas bliva upplagd

vid militärapoteket. Vid förråden i landsorten skulle alltså endast en

del av detta förrådsbehov förvaras med fördelning på ett större eller mindre

antal förråd, som därjämte skulle innehålla i utrustningen ingående läkemedel.

Örn en förrådsuppläggning i huvudsaklig överensstämmelse med ettdera

av de av utredningen angivna alternativen — det lokala eller det regionala

— skulle komma till stånd, kan det antagas, att de i dessa förråd

upplagda läkemedlen endast skulle motsvara vad som under alla förhållanden

måste finnas av färdiga beredningar. Yad militärapoteket angår, skulle en

minskad förrådshållning av färdiga läkemedel visserligen kunna förmodas

i någon mån nedbringa personalbehovet men däremot knappast påverka

organisationen i stort. A andra sidan är det uppenbart, att förrådsorganisationen

bör utformas på sådant sätt att en begränsning lätt kan ske, därest

sjukvårdsförvaltningens förutnämnda utredning skirlie visa, att en sådan är

möjlig att genomföra.

Då jag härefter övergår att närmare granska förrådsorganisationen, vill

jag till en början erinra, att för läkemedelsförvaringen två system varit i

tillämpning. Vid tiden närmast före krigsutbrottet voro utrustningsförråd

— avsedda för armén — upplagda å civilapoteken. Under beredskapstiden

ha försvarets läkemedel — med undantag av utrustningen för vissa krigssjukhus

— förvarats i militära förråd. För de förråd, som nu finnas och

som böra uppläggas utanför militärapoteket, saknas tillräckligt utrymme å

civilapoteken. Örn dessa skulle tagas i anspråk för läkemedelsförvaring,

måste alltså läkemedlen uppdelas på enskilda och statliga förråd. En sådan

uppdelning torde emellertid, såsom utredningen framhållit, föranleda svårigheter

av skilda slag och torde knappast medföra lägre kostnader än uppläggning

inom statliga förråd. På grund härav har jag i likhet med utredningen

kommit till den uppfattningen, att de militära organen själva böra

omhänderhava de ifrågavarande läkemedlen.

Den under beredskapstiden utbildade provisoriska organisationen har inneburit,

att läkemedlen, särskilt inom armén, fördelats på ett mycket stort

antal förråd i lokaler som i regel lämpat sig mindre väl för läkemedelsförvaring.

För läkemedlens skötsel lia visserligen vid ett fåtal större förråd

apotekare tagits i anspråk. I övrigt har emellertid vården måst anförtros

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

åt personer utan farmaceutisk utbildning, på vilka större anspråk icke kunnat

ställas. Att en ändring av dessa förhållanden är påkallad, såframt icke stora

värden skola gå till spillo oell läkemedelsberedskapen äventyras, är uppenbart.

Återgången till normalt fredstillstånd har visserligen automatiskt

medfört en viss förbättring med avseende å läkemedelsförvaringen, i det

att läkemedel kunnat indragas till större förråd. Å andra sidan äro de

personella förhållandena snarast försämrade, då efter beredskapsinkallelsernas

upphörande tillgången på värnpliktig personal med farmaceutisk utbildning

avsevärt minskats.

De faktorer, som främst göra sig gällande vid planläggning av förrådsorganisationen,

äro läkemedlens vård och omsättning samt organisationens

beredskap. För en fullgod vård fordras lämpliga förvaringslokaler och fackutbildad

personal. Omsättningen ställer liknande anspråk på personalen.

Den underlättas givetvis, örn förrådsuppläggningen icke är alltför decentraliserad.

För att beredskapen skall kunna anses tillfredsställande, måste

läkemedlen ständigt befinna sig i användbart skick, snabbt kunna tillställas

förband och inrättningar samt vara upplagda på ett betryggande sätt. Alla

de nu angivna fordringarna på förrådsorganisationen torde icke kunna samtidigt

i full utsträckning tillgodoses. I varje fall är detta icke möjligt, örn

kostnaderna skola hållas inom en begränsad ram. En avvägning måste därför

komma till stånd.

I likhet med utredningen anser jag, att ett sammanförande av läkemedlen

till ett enda centralförråd, exempelvis militärapoteket, av beredskapsskäl

icke bör komma i fråga. De möjligheter, som kunna vägas mot varandra,

äro därför endast två: en regional uppläggning eller en spridning av förråden,

vilken mer eller mindre ansluter sig till förbandens placering. Den

förstnämnda möjligheten motsvaras i utredningens promemoria av det regionala,

den senare möjligheten av det lokala systemet. På de av de sakkunniga

anförda skälen har jag i likhet med de hörda myndigheterna funnit

mig böra förorda en regional uppläggning av läkemedlen.

I överensstämmelse med utredningens förslag torde antalet regionala förrådscentralorter

böra bestämmas till nio. På Kungl. Maj:t lärer få ankomma

att besluta rörande förläggningen av dessa förrådscentraler. Med

avseende å framfört förslag örn inrättande av ett till läkemedelscentralen i

Sollefteå anslutet förråd i Umeå, avsett särskilt för veterinärsjukvården, vill

jag erinra, att förråd av djurläkemedel icke upplagts vid förbanden. För

utrustningsbehovets tillgodoseende ha i stället kontrakt tecknats med apoteksinnehavare

å förbandens förläggningsorter. Till frågan, huruvida och i

vilken utsträckning förrådsbeliovet av djurläkemedel bör uppläggas, finner

jag mig icke för närvarande böra taga ställning. Såsom jag förut erinrat,

pågå inom försvarets sjukvårdsförvaltning undersökningar rörande möjligheterna

att i viss omfattning nedbringa förrådshållningen. Åt sjukvårdsförvaltningen

torde böra uppdragas att i samråd med arméförvaltningen

framlägga förslag angående förrådshållningen även beträffande djurläkemedel.

Jag anser därför, att ett förråd i Umeå i varje fall icke tills vidare bör

komma till stånd.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl, ilaj.ts proposition nr 11.

Övertygande skäl synas mig däremot ha förebragts för bibehållande av

filialapoteken i Boden och Karlskrona. Bodenfilialen torde liksom för närvarande

böra tjänstgöra såsom sjukhusapotek vid det till staden förlagda

garnisonssjukhuset. I ett par remissyttranden har ifrågasatts, att filialen i

Karlskrona skulle få motsvarande funktion i förhållande till länslasarettet

i sistnämnda stad. Sjukhusapotek inrättas enligt gällande bestämmelser å

sjukvårdsanstalter, där Kungl. Majit med hänsyn till läkemedelsförsörjningens

omfattning eller av andra skäl så finner nödigt. Med hänsyn härtill

förefinnes icke anledning att i detta sammanhang ingå på denna fråga.

Personalorganisationen vid läkemedelscentralerna synes i enlighet med

utredningens förslag böra utgöras av en apotekare såsom föreståndare och

en förrådsman. Det får förutsättas, att förrådsmannen tages i anspråk för

annat förrådsarbete vid vederbörligt truppförband i den mån hans tid det

medger. Av vikt är att som föreståndare kunna anställas dugande personer

med intresse för uppgiften att främja läkemedlens omsättning. Med hänsyn

härtill böra arvodena icke tillmätas för snävt. A andra sidan kan omfattningen

av arbetsuppgifterna — vilka jag föreställer mig kunna till stor del fullgöras

på fritid — icke i förväg exakt beräknas. Med utgångspunkt från utredningens

uppskattning av arbetstiden och med beaktande av storleken av de arvoden,

som utbetalats till de vid trängkårerna anställda apotekarna, har jag ansett

mig böra föreslå, att arvodena bestämmas till av utredningen föreslagna

belopp. Kungl. Majit torde emellertid böra ha möjlighet att, örn så skulle

finnas påkallat, fastställa högre ersättning.

Förrådsmännen torde i likhet med övriga förrådsmän böra hänföras till

5 lönegraden.

I de sakkunnigas utredning liksom i remissutlåtandena har frågan örn

möjligheterna att trygga en tillfredsställande omsättning av läkemedlen ingående

behandlats. Denna fråga synes icke vara av natur att behöva underställas

riksdagens prövning. Med hänsyn till frågans samband med

förrådsorganisationens utformning och militärapotekets personalbehov har

jag emellertid ansett mig böra redogöra för föreliggande förslag och för

min egen uppfattning. Av utredningen framgår, att det årliga omsättningsbehovet

omfattar läkemedel med ett sammanlagt värde av omkring 442 000

kronor. Härav beräknas inom försvaret och vid karolinska sjukhuset kunna

omsättas läkemedel till ett värde av omkring 148 000 kronor respektive

19 000 kronor. För omsättning av återstoden stå två huvudvägar öppna,

nämligen omsättning via civilapoteken och genom direktförsäljning till civilsjukhusen.

Dessa möjligheter kunna dock icke lämpligen komma till användning

samtidigt. Genom direktförsäljning till civilsjukhusen kan man

vänta sig nå en maximal omsättning av omkring 146 000 kronor, varefter

en icke omsättningsbar rest av läkemedel till ett värde av 129 000 kronor

skulle återstå. Besultatet av en omsättning via civilapoteken lia de sakkunniga

funnit sig icke kunna angiva med en mera exakt siffra. De sakkunniga

anse emellertid, att större omsättning bör kunna vinnas på denna

väg än vid direktförsäljning till civilsjukhusen och förorda även denna

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

lösning framför sjukliusalternativet. Jag vill här nämna att, enligt till mig

överlämnat utdrag av protokoll, hållet vid ordinarie sammanträde med fullmäktige

för Sveriges apotekareförbund den 5 och 6 juni 1945, fullmäktige

beslutat, att civilapoteken, när så kommer att visa sig behövligt, skola i

första hand från militärapoteket täcka sitt behov av sådana läkemedel, som

ingå i försvarets förråd i fredstid och icke kunna i erforderlig omfattning

omsättas inom försvaret eller vid karolinska sjukhuset. Apoteken skola

vidare enligt fullmäktiges beslut medverka till att sådana läkemedel komma

till användning i största möjliga utsträckning. Framhållas må ytterligare,

att apotekarorganisationerna i sitt remissyttrande uttalat, att den erforderliga

omsättningen enligt de av utredningen uppdragna riktlinjerna torde

kunna förväntas i stort sett komma att ske på ett tillfredsställande sätt.

För egen del har jag kommit till den uppfattningen, att relativt gynnsamma

möjligheter föreligga att reglera omsättningen av läkemedlen på

sådant sätt att kassation kan undvikas. Det är dock härvid av synnerlig

vikt, att försvarets myndigheter ägna oavlåtlig uppmärksamhet åt denna

fråga och äro så rustade, att verksamheten kan tillfredsställande bedrivas.

I likhet med utredningen och remissmyndigheterna har jag funnit övervägande

skäl tala för att i första liand civilapoteken tagas i anspråk för läkemedlens

omsättning. Detta bör emellertid, såsom utredningen framhållit, icke utgöra

hinder för militärapoteket att i omsättningssyfte försälja läkemedel

även till de statliga affärsdrivande verken samt till kemisk-tekniska företag

m. fl. Skulle erfarenheterna visa att tillfredsställande resultat icke nås på

denna väg lärer det få ankomma på Kungl. Majit att taga frågan under

förnyad prövning och vidtaga de åtgärder som kunna befinnas lämpliga.

Beträffande omsättningsverksamhetens organisation delar jag utredningens

mening, att verksamheten bör stå under ledning av militärapoteket. För

möjliggörande därav bör vid detta apotek finnas central lagerbokföring.

På försvarets sjukvårdsförvaltning och militärapoteket bör ankomma att avgöra

hur verksamheten i detalj skall handhavas.

Yad de sakkunniga föreslagit rörande inköp och förvaring av djurläkemedel

ger mig icke anledning till erinran. Inköp bör således — i motsats

till vad hittills i allmänhet varit fallet — verkställas av militärapoteket.

Vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit torde de årliga kostnaderna

för förrådsorganisationen i enlighet med de sakkunnigas kalkyler kunna

beräknas till omkring 65 000 kronor förutom kostnader för militärapoteket och

för läkemedlens distribution. Av detta belopp torde kostnaderna för arvoden

till förrådsföreståndarna och löner till förrådsmännen -—- tillhopa omkring

60 000 kronor — böra bestridas från försvarsgrenarnas avlöningsanslag. Till

frågan örn härav betingade jämkningar i avlöningsstaterna för försvarsgrenarna

torde jag få återkomma i samband med äskande av anslag för nästa

budgetår till avlöningar till aktiv personal m. fl. vid försvarsgrenarna. De

återstående kostnaderna, omkring 5 000 kronor, belöpa väsentligen på inspektioner

varje kvartal av vissa läkemedelsförråd och böra i likhet med distributionskostnaderna

bestridas från härför avsedda anslag å rikssstaten fjärde

huvudtitel.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Av utredningen framgår att förslagets genomförande medför behov av

vissa smärre byggnadsarbeten m. m. vid armén. Kostnaderna härför torde

böra och kunna bestridas från inom ramen för 1942 års försvarsbeslut anvisade

anslag till anordnande av förråd vid arméns truppförband.

Det lärer få ankomma på Kungl. Majit att meddela de närmare bestämmelser

som erfordras vid bifall till vad jag nu föreslagit.

Under erinran att jag i annat sammanhang med beaktande av nu framlagda

förslag behandlar frågan örn militärapotekets anslagsbehov för budgetåret

1946/47 hemställer jag nu, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att godkänna de av mig i det föregående förordade grunderna

för förrådsorganisation för vård och omsättning av försvarets

läkemedel.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen

att för riksdagen skall framläggas proposition av den

lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Magnus Lagererantz.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami.

Nr 11.

SJ588 45

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1946:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för hudgetåret 194647 under fjärde huvud s. 121 i texten
  2. Rskr. 1946:110 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till stödjande av oljeväxtsamt linoch hampodlingen m. m. s. 7 i texten
  3. SU 1946:58 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förr ådsorganisation för försvarets läkemedel. s. 1 i texten