Sök i Ratio Lex

Angående arméns ingenjörpersonal

1946-01-25 · 67 sidor, varav 65 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 65 av 67 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:80, Angående arméns ingenjörpersonal

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

1

Nr 80.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående arméns

ingenjörpersonal; given Stockholms slott den 25 januari

1946.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Allan Vougt.

Utdrag av protokollet över förse ar sär enden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 25 januari 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson,

Vougt, Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, fråga örn arméns ingenjörpersonal

och anför härvid följande.

I. INLEDNING.

1941 års försvarsutredning.

Den omfattande materielanskaffning för försvarsväsendets räkning, som

ägt rum under de senaste åren, har medfört, att behovet av ingenjörtekniskt

utbildad personal inom försvarsorganisationen avsevärt ökats. I 1941 års försvarsutrednings

betänkande (SOU 1942:1) ägnades också stor uppmärksamhet

åt frågan på vad sätt detta behov lämpligast skulle tillgodoses, och utredBihang

till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 80. isie: i 45

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

ningen föreslog bland annat en betydande utökning av den fast anställda ingenjörpersonalen.

Utredningens förslag härutinnan innebar i huvudsak följande.

För arméns del skulle inrättas en särskild civilmilitär kår, arméingenjörkåren,

omfattande ingenjörer av samtliga de kategorier, som erfordras

inom tygtjänsten. Till arméingenjörkåren borde i konsekvens härmed

överföras flertalet av de nu på fälttygkårens stat uppförda tygingenjörerna.

Jämväl för marinen och flygvapnet skulle en avsevärd utökning av den fast anställda

ingenjörpersonalen ske, dock utan frångående i huvudsak av nu gällande

organisation. I fråga örn marinen föreslogs sålunda, att flertalet ingenjörer

fortfarande skulle tillhöra en särskild civilmilitär kår, mariningenjörkåren,

medan flygvapnets ingenjörer enligt förslaget skulle liksom nu vara såsom

civilmilitära flygingenjörer direkt uppförda på flygvapnets stat. Vissa av de

uppgifter inom marinen, som enligt förutvarande organisation tillkommo

specialingenjörer, föreslogos dock för framtiden skola handhavas av civil

ingenjörpersonal.

Försvarsutredningen förordade vidare en rationalisering av tygtjänsten i

övrigt, främst inom armén, och föreslog i detta hänseende i huvudsak följande.

Fälttygkårens civilmilitära personal med undantag av tygingenjörerna, vilka

i enlighet med vad som förut anförts borde tillhöra arméingenjörkåren, skulle

sammanföras till en särskild kår, tygstaten. Till denna borde även den inom

tygförvaltningstjänsten verksamma civilmilitära personalen vid truppförbanden,

tyghantverkare m. fl., överföras. Dessutom föreslogs en viss utökning

av fälttygkåren med officerare för vissa staber. Sålunda borde bland annat

för varje militärbefälsstab upptagas beställningar för en tygofficer. Vidare

ansåg utredningen, att tygofficerama och tygunderofficerarna vid truppförbanden

borde överföras till fälttygkårens stat. Härigenom skulle för tygmaterieltjänstens

vidkommande skapas en direkt motsvarighet till det system,

vilket sedan länge varit rådande med avseende på intendenturförvaltningstjänsten

och därvid visat sig fungera väl. Slutligen ansåg utredningen det

nödvändigt med hänsyn till den ökade vapen- och materielutrustningen vid

de mobiliserade truppförbanden och därav följande krav på en mera omfattande

organisation för tygreparationstjänsten i fält, att ett särskilt truppslag

för omhänderhavandet av de härför erforderliga fredsförberedelserna bildades.

Utredningen föreslog sålunda, att särskilda tygtrupper skulle organiseras,

vilka borde omfatta tre självständiga kompanier.

Försvarsväsendets ingenjörutredning.

I de över försvarsutredningen avgivna yttrandena vitsordades allmänt behovet

av en avsevärd utvidgning av ingenjörpersonalen inom försvarsväsendet.

I flera av yttrandena förordades en personalökning utöver vad försvarsutredningen

föreslagit, varjämte i en del yttranden framfördes förslag örn att vissa

uppgifter, som enligt utredningens förslag skulle handhavas av militär personal,

i stället borde uppdragas åt ingenjörutbildad personal. Olika meningar

förspordes vidare rörande utredningens förslag angående ingenjörpersonalens

rekrytering och utbildning, och jämväl i andra avseenden framfördes från

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

utredningens förslag avvikande yrkanden och synpunkter. I vissa av yttrandena

förordades fortsatt utredning i olika avseenden.

Vid avlåtandet av den på grundval av försvarsutredningens betänkande utarbetade

propositionen 1942: 210 angående den fortsatta utbyggnaden och organisationen

av landets försvarskrafter anslöt sig föredragande departementschefen

till den uppfattningen, att den utökning av försvarsmaktens vapenutrustning,

mekaniska stridsmedel och tekniska materiel i övrigt, som redan

ägt rum och som komme att ytterligare fortgå, även följdriktigt borde leda

till att teknikens män bereddes ökat utrymme och inflytande inom försvarsorganisationen.

Detta ägde för övrigt, enligt vad departementschefen vidare

framhöll, sin giltighet icke endast i vad rörde själva krigsmaterielen utan även

i fråga örn den militära byggnadsförvaltningen m. m. Departementschefen

ansåg sig emellertid icke kunna taga slutlig ställning till de föreliggande

förslagen rörande utnyttjandet av ingenjörpersonalen inom försvarsväsendet

utan förutsatte, att hithörande frågor skulle göras till föremål för ytterligare

utredning, särskilt som dessa frågor borde ses i sammanhang med den militära

förvaltningsorganisationen över huvud taget. Det syntes icke uteslutet, att

även inom andra områden än tygmaterieltjansten ingenjörer borde fast anställas

vid försvarsväsendet. Departementschefen förklarade det vara hans avsikt

att, sedan 1941 års militära förvaltningsutredning framlagt sitt betänkande,

upptaga frågan om en hela försvarsväsendet omspännande undersökning

rörande utnyttjandet inom den militära organisationen av ingenjörtekniskt

utbildad personal. De av försvarsutredningen föreslagna åtgärderna i övrigt

för rationalisering av tygtjänsten ansåg sig departementschefen kunna i princip

godtaga. Emellertid borde resultatet av den förut berörda utredningen avvaktas,

innan truppförbandens tygofficerare och tygunderofficerare överfördes

till fälttygkårens stat. Icke heller militärbefälsstabernas tygofficerare borde

ännu placeras på staten för denna kår utan borde uppföras å personalförteckningarna

för vederbörliga staber.

Yad departementschefen sålunda föreslagit godkändes av 1942 års riksdag.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts rörande behovet av ytterligare

utredning och sedan 1941 års förvaltningsutredning framlagt sitt betänkande,

bemyndigade Kungl. Majit den 5 juni 1942 chefen för försvarsdepartementet

att utse högst sex sakkunniga med uppgift att inom departementet

biträda med utredning rörande utnyttjandet av ingenjörtekniskt utbildad personal

inom försvarsväsendet samt därmed sammanhängande frågor.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 30

juni 1942 dåvarande ordföranden i statens ammunitionsnämnd direktören

P. E. S. Gummesson, numera flygdirektören av 1. graden N. O. Dahlin, numera

översten i armén E. G. T. Gillner, numera generaldirektören Ii. K. A.

Sterky, numera marindirektören av 1. graden B. T. Swenzén och numera

generaldirektören S. A. E. Ödeen att såsom sakkunniga inom försvarsdepartementet

biträda mod ifrågavarande utredning.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen försvarsväsendets ingenjörutredning,

lia den 6 oktober 1944 avgivit betänkande (SOU 1944:44), för vars

huvudpunkter en kortfattad redogörelse här lämnas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Ingenjörutredningen har i sitt betänkande beträffande de tekniska problemen

vid marinen och flygvapnet begränsat sig till ett uttalande, att

då inom de tre försvarsgrenarna i stort sett samma tekniska arbetsuppgifter

förelåge det vore lämpligt att inom försvarets olika grenar härför erforderlig

personal kunde erhålla i huvudsak likartad ställning och organisation. I avvaktan

på ytterligare direktiv har emellertid utredningen icke slutfört undersökningarna

rörande möjligheterna härför. Vidkommande kustartilleriet har

utredningen dock velat framhålla, att det vore synnerligen angeläget, att detta

vapenslags tekniska problem upptoges till detaljstudium snarast möjligt.

Utredningen har sålunda endast ägnat de tekniska problemen vid armén

ett mera ingående studium. Även för denna försvarsgrens vidkommande har

emellertid en begränsning gjorts, i det att med framläggande av förslag avseende

byggnadstjänsten, vilket spörsmål för närvarande i samband med andra

byggnadsproblem inom försvarsorganisationen vore under särskild utredning,

ansetts böra anstå i avvaktan på ytterligare direktiv. Huvudpunkterna av utredningens

förslag rörande armén samt därmed sammanhängande organisationsfrågor

framgå av det följande.

Utredningens förslag innebär dels skapande av ett nytt truppslag inom

armén för handhavandet huvudsakligen av materielreparationstjänsten samt

av härför erforderlig utbildning, dels ock en omorganisation av arméinspektionen,

av militärbefäls- och truppförbandsstaber, av vissa utbildningsanstalter

samt av arméförvaltningen, dels slutligen inrättande av en särskild personalkår,

i vilken skulle ingå huvuddelen av såväl det för förenämnda nya truppslag

erforderliga fast anställda befälet som ock den för stabstjänst, förvaltning och

utbildning vid övriga truppslag erforderliga ingenjörpersonalen.

Det föreslagna nya truppslaget, som av utredningen benämnts ingenjörtrupperna

— de nuvarande ingenjörtrupperna skulle i fortsättningen benämnas

pionjärtrupperna — skulle uppbyggas på de nuvarande tygtrupperna samt i

princip organiseras på samma sätt som arméns övriga truppslag. Dess personal

skulle sålunda erhålla rent militär ställning och benämnas ingenjörofficerare,

ingenjörunderofficerare, ingenjörunderbefäl och ingenjörsoldater.

Truppslaget skulle övertaga icke endast den materielreparationstjänst, som

för närvarande åvilar tygtrupperna, utan jämväl verksamheten vid de nuvarande

tygstationema och tygverkstäderna.

Förslaget rörande omorganisation av arméinspektionen (jfr s. 37) skulle

ha till syfte att skapa en mera rationell organisation för underhållstjänstens

ledning.

En motsvarande rationalisering av underhållstjänsten inom militärbefälsoch

truppförbandsstaber har avsetts skola ske genom att handläggningen av

alla förvaltningsärenden skulle övertagas av en kvartermästare.

De utbildningsanstalter, som närmast beröras av utredningens förslag, äro

tyg- och intendenturförvaltningsskolorna, vilka föreslagits skola sammanslås

till en för hela försvaret gemensam Uörvaltningsskola».

I fråga om arméförvaltningen har ifrågasatts en överföring av vissa arbetsuppgifter

från intendenturavdelningen till tygavdelningen samt skapandet av

en särskild förrådsbyrå för ledningen av förrådstjänsten, vilken förutsatts

skola i ökad utsträckning centraliseras. Verkstadsdriften skulle som redan

anförts praktiskt taget helt övertagas av de förenämnda ingenjörtrupperna,

varigenom särskild verkstadsbyrå inom tygavdelningen sannolikt skulle bliva

helt överflödig. Eventuellt skulle för vissa särskilda uppgifter en reducerad

verkstadsbyrå kvarstå, vilken dock skulle vara gemensam för arméförvaltningens

båda avdelningar. Till sistberörda fråga har utredningen icke tagit

slutgiltig ståndpunkt.

Vidkommande slutligen den föreslagna »fältingenjörkåren» skulle som per
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 80.

sonalkårchef för denna placeras chefen för den förenämnda ingenjöravdelningen

i underhållsinspektionen. I samband härmed skulle den nuvarande fälttygkåren

och tygstaten upplösas och delvis uppgå i förenämnda personalkår.

En av utredningens ledamöter, översten Gillner, har anmält reservation

rörande förslagets huvudpunkter och därvid anfört bland annat, att tiden

icke kunde anses mogen eller i övrigt lämplig att taga upp de helt nyligen

fastslagna principerna för förvaltningsmyndigheternas organisation, uppgifter

m. m. till omprövning. Enligt reservantens mening borde de frågor,

som förelagts ingenjörutredningen, i huvudsak lösas på grundval av 1942

års försvarsbeslut och 1943 års förvaltningsbeslut med vederbörlig hänsyn

tagen till de åtgärder, vilka med stöd av erfarenheterna från beredskapstiden

redan genomförts eller holle på att genomföras på hithörande områden inom

försvaret.

Ytterligare en av utredningens ledamöter, flygdirektören Dahlin, har anfört

reservation rörande vissa detaljer i utredningens förslag.

Dessa reservationer komma i det följande att närmare beröras.

Utlåtanden över ingenjörutredningens förslag.

Över försvarsväsendets ingenjörutrednings förslag ha yttranden inhämtats

från ett stort antal myndigheter, sakkunnigutredningar och sammanslutningar.

I förevarande sammanhang lämnas en kortfattad översikt över de väsentligare

synpunkter på förslaget i dess helhet -—- såvitt avser armén — som framkommit

i yttrandena.

Överbefälhavaren har på grund av i yttrandet närmare angivna skäl förklarat

sig icke kunna tillstyrka huvudgrunderna i ingenjörutredningens förslag

rörande reparationsorganisationens omfattning, underhållstjänstens organisation

och ledning samt ingenjörpersonalens infogande i organisationen.

Enligt överbefälhavarens mening hade utredningen icke tillräckligt vägt

de fördelar, som ansetts kunna vinnas med föreslagna ändringar, mot

de nackdelar, som ur andra synpunkter skulle uppstå, därest förslagen

genomfördes. Överbefälhavaren har emellertid samtidigt framhållit, att de

sista årens beredskap till fullo visat nödvändigheten av att snarast möjligt

åtgärder vidtoges för att effektivisera den tekniska tjänsten vid armén. Härvid

har överbefälhavaren helt anslutit sig till ett av chefen för armén i denna

fråga framlagt förslag, för vilket närmare redogörelse i ett senare sammanhang

kommer att lämnas.

Icke heller arméchefen har ansett sig kunna biträda ingenjörutredningens

förslag. Arméchefen har framhållit, att en ytterligare rationalisering av tygmaterieltjänsten

utöver den, som kom till stånd genom 1942 års försvarsbeslut,

tvivelsutan vore av nöden. En sådan rationalisering syntes emellertid

kunna åstadkommas genom betydligt enklare åtgärder än de av ingenjörutredningen

förordade. I huvudsak borde detta mål kunna nås på de vägar,

som redan av försvarsutredningen anvisats, ehuru det förslag, som av denna

framlades, icke ansetts tillräckligt genomarbetat för att kunna läggas till

grund för en slutlig lösning. Arméchefen har härvid med skärpa framhållit,

att frågan örn ingenjörpersonalens ställning inom arméorganisationen vore

en angelägenhet av sådan vikt, att avgörandet av densamma icke borde ytterligare

uppskjutas. Något sådant vore enligt arméchefens förmenande icke

heller erforderligt. Den oklarhet, som vid tidpunkten för försvarspropositio
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

Hens framläggande år 1942 ännu varit rådande beträffande här berörd personals

ställning m. m., syntes nu i huvudsak vara skingrad. Trots att ingenjörutredningens

förslag i stort icke kunnat godtagas, kunde dock utredningen

anses ha lämnat sådana hållpunkter för bedömandet av berörda spörsmål, att

dessa tillsammans med erfarenheterna från beredskapsåren kunde läggas till

grund för en slutgiltig lösning av ärendet. Arméchefen har därefter, som

redan framhållits, med utgångspunkt härifrån framlagt förslag till frågans

lösning.

Arméförvaltningen har som en sammanfattande slutsats av den företagna

granskningen av ingenjörutredningens förslag anfört, att detta av såväl militära

som tekniska och ekonomiska skäl icke borde läggas till grund för en

omorganisation inom armén och arméförvaltningen. De organisatoriska förändringar,

som kunde behöva vidtagas, borde äga rum på den bestående organisationens

grund. Även arméförvaltningen har framlagt ett närmare utformat

förslag till lösning av elen förevarande frågan. För detta förslag kommer redogörelse

likaledes att lämnas i ett senare sammanhang.

Försvarets civilförvaltning har framhållit behovet vid armén av en fast

organisation av specialutbildad teknisk personal. Civilförvaltningen har emellertid

av skäl, som i yttrandet närmare klarlagts, ansett det kunna ifrågasättas,

huruvida det försvarsorganisatoriskt sett vore möjligt att lösa de av

ingenjörutredningen behandlade spörsmålen vid armén på sätt utredningen

föreslagit. Den ingenjörpersonal, som erfordrades inom armén, borde enligt

civilförvaltningens förmenande kunna infogas i organisationen genom ett fullföljande

av den redan vidtagna anordningen med anställande av s. k. arméingenjörer

vid sidan av fälttygkårens och tygstatens personal.

Försvarets sjukvårdsförvaltning har ifrågasatt, huruvida tidpunkten redan

nu vore lämplig för så radikala omändringar i förvaltnings- och underhållstjänstens

ledning och organisation, som av ingenjörutredningen föreslagits.

Krigsmaterielverlcet har likaledes, med framhållande av de genomgripande

omläggningar inom den nyligen fastställda militära lednings- och förvaltningsorganisationen,

som ingenjörutredningens förslag innebure, ansett sig böra

ifrågasätta, huruvida icke den utvidgning av arméns tekniska tjänst, vartill

utredningen syftade, borde komma till stånd i olika etapper för att undvika

alltför stora rubbningar under övergångsåren. Härvid syntes det verket som

örn det mera begränsade förslag, som ledamoten Gillner i särskilt yttrande

framlagt, kunde tagas till utgångspunkt. Det framstode dock som önskvärt,

att en särskild personalkår för av förslaget berörd personal med ordnade utbildnings-,

befordrings- och avlöningsförhållanden organiserades så snart som

möjligt.

Försvarets fabriksstyrelse har efter en ingående kritik av huvudpunkterna

i ingenjörutredningens förslag i sitt yttrande förutsatt, att de av utredningen

framlagda organisationsförslagen gjordes till föremål för en överarbetning.

Styrelsen har funnit det angeläget, att en sådan överarbetning

komme till stånd snarast möjligt.

Även statens arbetsmarknadskommission har funnit det angeläget, att åtgärder

snarast vidtoges för att ytterligare förbättra materieltjänsten vid

armén. Emellertid vore kommissionen icke övertygad örn att det icke därvid

i större utsträckning än vad ingenjörutredningen föreslagit vore möjligt att

bygga på redan befintlig och under beredskapstiden utbyggd organisation.

Statskontoret har efter en kritisk granskning av ingenjörutredningens förslag

i stort kommit till den uppfattningen att frågan örn den tekniska tjänstens

ordnande inom försvaret borde göras till föremål för ny utredning sedan läget

efter försvarsberedskapens upphörande kunde bättre och under lugnare förhållanden

överblickas. Till dess vore man enligt statskontorets mening nödsakad

att liksom hittills lita till provisoriska åtgärder.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Eiksräkenskapsverket har viel sin granskning av ingenjörutredningens förslag

ansett sig kunna i huvudsak ansluta sig till de av ledamoten Gillner angivna

riktlinjerna men har framhållit, att frågan borde göras till föremål för

ny utredning. Att ingenjörutredningens förslag i dess nuvarande skick lades

till grund för en proposition i ärendet har riksräkenskapsverket ansett uteslutet.

Icke heller statens or garns ationsnämnd har ansett, att ingenjörutredningens

förslag i föreliggande skick kunde läggas till grund för proposition i ämnet.

Statens industrikommission har däremot icke funnit något att andraga i

anledning av vad ingenjörutredningen föreslagit.

Ehuru styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm ansett sig böra rikta

allvarlig kritik mot flera av huvudpunkterna i ingenjörutredningens förslag,

har dock framhållits angelägenheten av att åtgärder snarast vidtoges för

lösandet av ingenjörproblemet inom försvarsorganisationen. Lösningen av

denna fråga borde icke onödigtvis uppskjutas genom ytterligare utredningar.

Arméns officersutbildningskommitté har i likhet med flertalet remissmyndigheter

funnit ingenjörutredningens förslag behäftat med sådana brister,

att detsamma icke i förevarande skick kunde läggas till grund för en slutlig

lösning av den aktuella frågan. I huvudsak samma uppfattning har uttalats

av svenska officers!örbundet, centralstyrelsen för svenska reservofficersförbunden,

försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund samt arméförvaltningens

ingeniörs!Örening. Centralstyrelsen för reservofficersförbunden och

arméförvaltningens ingenjörsförening ha understrukit vikten av att frågan

bringades till en snar lösning. Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund

har i huvudsak anslutit sig till ledamoten Gillners förslag.

Svenska teknologföreningen har i sitt yttrande på flera väsentliga punkter

riktat kritik mot ingenjörutredningens förslag. Föreningen är emellertid av

den uppfattningen att en »arméingenjörskår» borde organiseras med kompetens

motsvarande den som kräves för marin- och flygingenjörer. Den borde

utan dröjsmål uppsättas. Statsverkens ingeniörs!örbund har framlagt förslag

efter samma huvudlinjer.

Sveriges industriförbund har uttalat sin fulla anslutning till huvudpunkterna

i ingenjörutredningens förslag såvitt dessa beröra industriens intressen

och har från denna utgångspunkt endast funnit smärre justeringar påkallade.

Departementspromemorian.

I anledning av försvarsväsendets ingenjörutrednings förslag och yttrandena

däröver har inom försvarsdepartementet upprättats en promemoria med

förslag till vissa provisoriska åtgärder på förevarande område.

I promemorian har till en början erinrats om den kritik, som i såväl remissyttrandena

som särskilda reservationer till ingenjörutredningens betänkande

riktats mot dess förslag i stort. Enligt i promemorian uttalad mening

syntes den sålunda uttalade kritiken i väsentliga punkter vara befogad, varför

det icke vore möjligt att på utredningens betänkande nu grunda ett förslag

till slutliga åtgärder på ifrågavarande område. Möjligen kunde det arbete,

som av utredningen nedlagts på lösningen av hithörande spörsmål,

bliva av värde vid det förestående organisationsarbetet inom försvaret, varför

dess betänkande jämte däröver avgivna yttranden borde överlämnas till

1945 års försvarskommitté för övervägande i samband med fullföljandet av

dess utredningsuppdrag.

Emellertid har i promemorian samtidigt anförts, att det icke vore till
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

rådligt att uppskjuta alla åtgärder på detta område intill dess frågan kunde

allsidigt bedömas i samband med försvarsorganisationens utformning i övrigt.

Armén hade i likhet med de båda övriga försvarsgrenarna blivit i hög

grad materielbetonad, och dess materielstock representerade ett avsevärt

värde. Garantier för en ur ekonomisk synpunkt tillfredsställande vård m. m.

av denna syntes icke föreligga med mindre anställningsförhållandena för

ingenjörpersonalen bleve sådana, att liksom vid marinen och flygvapnet

fullt kompetenta ingenjörer vore villiga att taga anställning jämväl vid förstnämnda

försvarsgren. Vissa provisoriska åtgärder härför syntes så snart

ske kunde böra vidtagas, vid vilkas genomförande borde eftersträvas att tillvarataga

sådana synpunkter, som vid den hittills utförda utredningen rörande

ingenjörorganisationen befunnits bärkraftiga. I närvarande stund borde

främst eftersträvas att ernå en fastare organisation för den materieltekniskt

inriktade personalen inom armén och arméförvaltningen. De förslag i sådan

riktning, som av chefen för armén och arméförvaltningen framlagts, syntes

därvid kunna i sina huvuddrag läggas till grund i vad avsåge armén. Sistberörda

förslag ha närmare granskats i senare avsnitt av promemorian.

I promemorian ha därefter till behandling upptagits vissa förslag av större

räckvidd och av principiell betydelse, vilka framförts av ingenjörutredningen.

I fråga örn den föreslagna mycket betydande utökningen av de nuvarande

tygtrupperna har härvid följande anförts.

Ingenjörutredningen bygger till väsentlig del sitt förslag rörande utökningen

av tygtrupperna på beräkningar rörande krigsorganisationens behov

av reparationspersonal. Såsom av ett flertal remissyttranden framgår —

rörande vilka utlåtanden hänvisning torde få göras till handlingarna — äro

emellertid utredningens beräkningar härutinnan icke av den art, att de kunna

läggas till grund för så genomgripande ändringar, som av utredningen förutsatts.

Dylika beräkningar måste nödvändigtvis grundas på en avvägning

mellan det reparationsbehov, som kan tillgodoses vid fasta verkstäder i hemorten,

och det behov, som måste fyllas genom fältmässigt organiserade reparationsförband.

I avsikt att belysa ifrågavarande problem har arméchefen nyligen

anordnat vissa underhållsövningar. Resultaten härav synas jämväl böra

avvaktas, innan någon ändring beträffande krigsorganisationen i berört hänseende

sker. Med hänsyn härtill torde icke böra nu räknas med en utökning

av reparationsförbanden. Såväl arméchefen som arméförvaltningen ha vidare

— såsom av handlingarna i ärendet framgår — uttalat den uppfattningen, att

det nuvarande systemet för rekrytering av värnpliktiga till tygtrupperna fungerat

i huvudsak tillfredsställande och därför — om än med mindre justeringar

— alltjämt borde bibehållas, varför heller icke på denna grund anledning finnes

att nu förutsätta någon väsentlig utökning av tygtruppernas fredskader. Dessa

problem torde få bedömas av 1945 års försvarskommitté och upptagas därför

icke här till närmare skärskådande.

Arméchefen har emellertid i sitt yttrande framhållit, att det icke vore uteslutet,

att de förenämnda underhållsövningarna kunde komma att ställa krav

på vissa jämkningar i fråga örn reparationsorganens sammansättning och omfattning.

Då emellertid ifrågasatta ändringar icke kunna tänkas bliva av den

storleksordning, att de behöva beaktas i förevarande sammanhang, komma därmed

sammanhängande frågor icke här att vidare beröras; de torde ävenledes

böra tågås upp till prövning av 1945 års försvarskommitté. Detsamma gäller

de av ingenjörutredningen berörda spörsmålen örn vissa överflyttningar av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80. 9

arbetsuppgifter mellan å ena sidan pansar-, signal- och trängtrupperna och å

andra sidan tygtrupperna (»ingenjörtrupperna»).

Icke heller inom arméledningen borde enligt i promemorian uttalad mening

några mera genomgripande förändringar i nuvarande läge vidtagas. Endast

sådana jämkningar syntes böra ske, som vore direkt erforderliga för

att underlätta ingenjörpersonalens infogande i armé- och förvaltningsorganisationen.

Härutinnan torde få hänvisas till vad i promemorian i annat

sammanhang anförts i denna fråga (jfr s. 37 i det följande).

Slutligen har i förevarande sammanhang i promemorian upptagits till

prövning ingenjörutredningens förslag att skapa en helt ny officers- och

underofficerskategori, »ingenjörofficerare» och »ingenjörunderofficerare» med

omfattande såväl teknisk som militär utbildning. Icke heller detta förslag

kunde, enligt vad i departementspromemorian anföres, läggas till grund för

de provisoriska åtgärder, som här avsåges. I promemorian har därför räknats

med att tekniskt orienterade officerare alltjämt skulle bibehållas inom

förvaltningen och att vid sidan av dessa — liksom under de senaste åren

skett — skulle ställas tekniska specialister, ingenjörer, för handläggning av

ärenden av rent teknisk natur. Såväl behovet av sådan ingenjörpersonal som

denna personals uppgifter och ställning inom organisationen ha i ett senare

avsnitt av promemorian närmare klarlagts (jfr s. 19 ff.). En utgångspunkt

för promemorieförslaget har härvid varit, att sådana åtgärder icke

borde vidtagas, som kunde föregripa den mera allsidiga prövningen i förutberörda

vidare sammanhang.

Sammanfattningsvis innebär promemorians förslag följande.

Arméns och arméförvaltningens nuvarande ingenjörpersonal föreslås uppdelad

på tvenne olika kategorier, nämligen arméingenjörer — med civilmilitär

ställning — samt civila ingenjörer.

Arméingenjörerna skulle i huvudsak tjänstgöra vid arméns staber och

truppförband. Ett mindre antal har dock avsetts skola placeras inom arméförvaltningens

tygavdelning, nämligen sådana för vilka en växeltjänstgöring

mellan truppförband, staber och förvaltning vore lämplig.

De civila ingenjörerna skulle huvudsakligast tjänstgöra inom arméförvaltningen

samt vid de under dennas ledning stående tygverkstäderna.

Vid prövningen rörande vilka av ifrågavarande ingenjörbefattningar, som

borde upptagas i fastare löneställning, ha endast sådana befattningar ansetts

böra ifrågakomma, som med säkerhet kunde förväntas bliva för framtiden

erforderliga. Vad beträffar löneställningen för dessa ingenjörer har i

promemorian föreslagits, att samtliga, som icke redan vore avlönade på ordinarie

stat, skulle tills vidare erhålla extra ordinarie ställning. En sammanställning

av de i promemorian sålunda upptagna ingenjörbefattningarna jämte

för dem föreslagna löner återfinnes i tablåer, vilka torde få såsom bilagor A

och B fogas vid detta protokoll.

I promemorian har förutsatts, att arméingenjörerna skulle sammanföras

till en gemensam personalkår, arméingenjörkåren, vars chef i personalärenden

borde vara föredragande direkt inför chefen för armén. Med genomförandet

av denna organisation borde dock anstå intill dess förevarande

fråga i ett större sammanhang kunde tagas upp till slutgiltig prövning.

För att underlätta ett smidigt infogande av de föreslagna ingenjörerna i

armé- och förvaltningsorganisationen har i promemorian föreslagits vissa

smärre justeringar i denna organisation.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

De ingenjörer, som enligt promemorians förslag skulle tjänstgöra inom

arméinspektionens underhållssektion, borde sålunda sammanföras till en särskild

arméingenjöravdelning. övriga ingenjörer inom arméinspektionen borde

bibehållas på de avdelningar, där de för närvarande äro placerade, nämligen

vid pansar-, luftvärns- och signalavdelningarna.

Den nuvarande materielvårdssektionen inom arméförvaltningens tygavdelnings

kontrollbyrå har föreslagits skola utbrytas och bilda en särskild byrå,

materielvårdsbyrån.

Materielvårdsbyrån borde i samband med en slutlig reglering av hithörande

frågor i personalunion förenas med arméingenjöravdelningen inom

arméinspektionen. Som gemensam chef har avsetts en arméöveringenjör,

vilken samtidigt borde vara chef för den blivande arméingenjörkåren. Med

realiserandet av denna personalunion har dock ansetts böra anstå till i samband

med en slutlig reglering av hithörande frågor.

Till detaljerna i förslaget återkommer jag i det följande.

Utlåtanden över departementspromemorians förslag.

Över departementspromemorian ha yttranden infordrats av följande myndigheter

m. fl., nämligen överbefälhavaren efter hörande av chefen för armén,

arméförvaltningen, försvarets civilförvaltning, krigsmaterielverket, statskontoret,

allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd gemensamt,

statens organisationsnämnd, försvarets forskningsanstalt, försvarets sakanslagsutredning

och försvarets tjänsteförteckningssakkunniga. Vidare ha civilmilitära

tjänstemannaförbundet, försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers

förbund, försvarets civila tjänstemannaförbund, försvarsverkens civila personals

förbund, svenska teknologföreningen, statsverkens ingenjörsförbund,

arméförvaltningens ingenjörsförening, tjänstemännens centralorganisation och

Sveriges arbetsledareförbund beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet.

Här lämnas en översikt av de principiella erinringar och synpunkter i stort,

som framkommit i dessa yttranden.

överbefälhavaren har ansett det synnerligen önskvärt, att bestämmelser

för arméns ingenjörpersonal och dess ställning snarast utfärdades. I avvaktan

på resultatet av 1945 års försvarskommittés utredning borde — i överensstämmelse

med vad som föreslagits i departementspromemorian — tills

vidare endast provisoriska bestämmelser fastställas, överbefälhavaren har

i stort lämnat sin anslutning till promemorieförslaget, dock under förutsättning

att den ändrades i överensstämmelse med vissa av chefen för armén i

särskilt yttrande framförda detalj erinringar.

Arméchefen har understrukit sin tidigare uttalade åsikt, att en lösning

av arméingenjörfrågan icke kunde ytterligare uppskjutas, och i huvudsak anslutit

sig till de riktlinjer i stort, som uppdragits i promemorian.

Arméförvaltningen, som endast ansett sig böra beröra sådana frågor, som

hänförde sig till de i promemorian föreslagna provisoriska åtgärderna, har

framhållit att, ehuru den slutliga lösningen av hithörande spörsmål åter

ställts på framtiden, det dock vore nödvändigt att redan nu vidtaga sådana

åtgärder, som vore ägnade att underlätta rekryteringen av för den materieltekniska

tjänsten inom lantförsvaret erforderlig kompetent ingenjörpersonal.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Denna hade hittills försvårats av de rådande ovissa framtidsutsikterna och

lösa anställningsförhållandena för nämnda personal.

Enligt av försvarets civilförvaltning uttalad mening hade det varit önskvärt,

att med frågan om vidtagandet av i promemorian ifrågasatta provisoriska

åtgärder för arméingenjörfrågans lösning kunnat anstå tills vidare och

att spörsmålet i hela dess vidd kunnat upptagas till prövning inom 1945

års försvarskommitté. Med hänsyn till vad i promemorian anförts örn angelägenheten

av att provisorisk utbyggnad av den ifrågavarande ingenjörorganisationen

komme till stånd redan nu, ville emellertid civilförvaltningen i

princip biträda förslaget att inrätta ytterligare extra ordinarie ingenjörbefattningar

vid armén inom ramen för vad som kunde anses oundgängligen

nödvändigt. Civilförvaltningen har emellertid betonat angelägenheten av att

sådana åtgärder icke vidtoges, vilka kunde föregripa en blivande mera allsidig

prövning av hithörande spörsmål.

Krigsmaterielverket har ansett, att intet vore att i princip invända mot

att en något fastare organisatorisk grundval än för närvarande redan nu

tillskapades för arméns ingenjörpersonal. Ämbetsverket kunde ej heller

finna, att de föreslagna organisationsåtgärderna kunde föregripa den mera

allsidiga prövningen av hithörande spörsmål, som förutsattes skola verkställas

av 1945 års försvarskommitté. Det syntes emellertid verket i viss mån tveksamt,

huruvida genomförandet av sådana provisoriska åtgärder, som med

nödvändighet bleve en följd därav att den mera allsidiga prövningen icke måtte

föregripas, verkligen komme att få den åsyftade effekten, att fullt kompetenta

ingenjörer bleve villiga att taga anställning jämväl vid armén. Yad

som enligt verkets mening krävdes för detta syfte vore en rationellt ordnad

utbildningsgång i förening med en klok löneavvägning, förutsebara befordringsmöjligheter

och tryggade anställningsförhållanden. Ämbetsverket ansåge

dessa krav knappast i någon högre utsträckning vara tillgodosedda i

den föreliggande promemorian.

Statskontoret har icke funnit anledning till erinran mot promemorieförslaget.

I gemensamt yttrande ha allmänna lönenämnden och för svar sväsendets

lönenämnd, vilka ansett sig endast böra ingå på de i promemorian berörda

avlöningsfrågorna, velat erinra, att frågan örn löneställningen för statlig personal

med teknisk utbildning för närvarande vore under utredning såväl

inom försvarets tjänsteförteckningssakkunniga som — beträffande rekryteringspersonalen

— inom 1944 års personalutredning. Det syntes lönenämnderna

önskvärt, att resultatet av berörda utredningar avvaktades, innan den

organisation, som vore avsedd att utgöra kärnan i en eventuell framtida

arméingenjörkår, ytterligare utbyggdes och befattningar inrättades i förut

icke utnyttjade lönegrader.

Statens organisationsnämnd har i sitt yttrande konstaterat, att anställningsförhållandena

för arméns ingenjörpersonal otvivelaktigt vore sådana, att åtgärder

i form av skapandet av lämpliga anställningsvillkor borde vidtagas för att

inom armén bibehålla de kvalificerade ingenjörer, som erfordrades för freds
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

behovet. De i promemorian framlagda förslagen vore emellertid ur denna

synpunkt icke tillfredsställande. Förslaget innebure visserligen en del förbättringar

i löneställningen. Dessa vore dock icke av den omfattningen, att

de gåve säkerhet för att förstklassig ingenjörpersonal kvarstannade. I sitt

yttrande har nämnden senare konstaterat, att frågan örn ingenjörorganisationen

inom försvaret, som vore ett problem av stor betydelse och räckvidd,

vilket krävde ingående bedömande, icke kunde lösas utan samband med den

militära organisationen i övrigt. Dessutom hade såväl i 1941 års försvarsutredning

och 1942 års försvarsproposition som i direktiven för försvarsväsendets

ingenjörutredning framhållits, att frågan borde lösas inom försvaret i

dess helhet och icke inom en försvarsgren för sig. Nämnden, som delade

denna uppfattning, ville för egen del framhålla angelägenheten av att i avbidan

på en omprövning av dessa svårbedömbara spörsmål inga åtgärder

vidtoges, som kunde förrycka eller försvåra en allsidig utredning i ärendet.

Även en provisorisk organisation enligt promemorians förslag kunde komma

att påverka en sådan utredning.

Försvarets sakanslagsutredning har funnit det tveksamt, örn tidpunkten nu

vore inne att taga frågan om anställningsförhållandena m. m. för arméns

ingenjörpersonal under omprövning. Häremot talade — förutom det förhållandet

att frågan örn löneställningen för teknisk personal för närvarande vore

föremål för undersökning av två statliga utredningar, nämligen 1944 års personalutredning

och försvarets tjänsteförteckningssakkunniga — framför allt

den omständigheten, att försvarsorganisationen vore föremål för en allmän

översyn av 1945 års försvarskommitté.

De i departementspromemorian uppdragna riktlinjerna för ingenjörpersonalens

infogande i arméorganisationen kunde enligt försvarets tjänsteförteckningssakkunniga

betecknas som ett försök att skapa en något fastare grundval

för den ingenjörtekniskt utbildade personalen vid armén och inom arméförvaltningen

än för närvarande. Förslaget vore i detta hänseende närmast

att betrakta som ett provisorium, vars genomförande knappast kunde befaras

föregripa en blivande förutsättningslös och allsidig utredning i ämnet.

Ur organisatoriska synpunkter funnes enligt de sakkunnigas mening fördenskull

inga mera vägande erinringar att framställa mot de i promemorian

ifrågasatta åtgärderna. De sakkunniga ha med hänsyn till pågående utredningar

ansett det önskvärt att med en omprövning av löneställningen kunnat

anstå i avbidan på resultatet av pågående undersökningar. Det oaktat

ha de sakkunniga icke velat ställa sig avvisande till förslaget. Den av de

sakkunniga verkställda granskningen hade nämligen kvarlämnat det intrycket,

att de ifrågasatta löneställningarna allmänt sett knappast torde vara ägnade

att föregripa en kommande omprövning av tjänsteförteckningarna för försvarets

civilmilitära och civila personalgrupper, särskilt örn de föreslagna beställningarna,

som avsikten syntes vara, icke skulle bindas vid vissa bestämda

befattningar.

Under förutsättning att vissa i yttrandet närmare preciserade önskemål

rörande förbättrade anställningsvillkor för den ifrågavarande ingenjörperso
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

nalén bleve tillgodosedda, har svenska teknolog!öreningen tillstyrkt de i promemorian

föreslagna åtgärderna.

Under motsvarande förutsättning har även försvarets civilmilitära ingenjörers

förbund såsom en provisorisk lösning accepterat promemorians förslag

örn anställande av civilmilitära arméingenjörer.

Tjänstemännens centralorganisation har funnit promemorians förslag i

huvudsak lämpliga.

Sveriges arbetsledareförbund har icke funnit anledning till erinran emot

promemorians förslag.

Vidtagna åtgärder för att tillförsäkra armén

och arméförvaltningen ingenjörtekniskt utbildad

personal.

För att tillgodose arméns och arméförvaltningens behov av ingenjörtekniskt

utbildad personal ha vissa provisoriska åtgärder redan tidigare vidtagits.

I enlighet med av Kungl. Majit för riksdagen framlagt förslag (propositionen

1943: 235) inrättades sålunda från och med budgetåret 1943/44 ett

antal extra ordinarie befattningar för signal-, luftvärns- och motoringenjörer,

avsedda för arméförvaltningens tygdepartement (tygavdelning), arméinspektionen,

militärbefälsstaberna och truppförbanden. Av dessa och senare inrättade

motsvarande befattningar äro 14 hänförda till lönegrad MEo 26, 25

till lönegrad MEo 24, 20 till lönegrad MEo 21 och 9 till lönegrad MEo 18.

Härigenom har inom armén — såsom föredragande departementschefen vid

anmälan av propositionen anförde — erhållits en stomme av fastare anställd

ingenjörpersonal, på grundval av vilken efter slutförande av då pågående

utredningar den slutliga ingenjörorganisationen kunde utformas. Senare har

dessutom Kungl. Majit den 4 mars 1944 och den 15 juni 1945 medgivit inrättandet

av ett antal extra ordinarie och extra ingenjörbefattningar vid arméförvaltningens

tygavdelning med avlöning från s. k. sakanslag, varjämte bemyndigande

lämnats att medelst kontrakt anställa ytterligare erforderliga

ingenjörer. Tidigare hade genom Kungl. Majits beslut den 16 januari 1942

militärområdesbefälhavarna bemyndigats att vid truppförbanden kontraktsanställa

ett 40-tal motoringenjörer.

Såsom i det föregående närmare berörts har till följd av den omfattande

nyanskaffning av materiel, som ägt rum inom försvarsväsendet, ett stort

behov av ingenjörtekniskt skolad personal uppstått inom den militära organisationen.

Inom de två särskilt materielbetonade försvarsgrenarna, marinen

och flygvapnet, har detta behov tidigt blivit tämligen väl tillgodosett, under

det att behovet vid armén först under de senare åren aktualiserats. Först i

samband med den revision av försvarsorganisationen, som fullföljdes genom

1941 års försvarsutredning, blevo de härmed sammanhängande problemen

närmare belysta. Den korta tid, som stod denna utredning till buds, hade

emellertid icke medgivit en tillräckligt allsidig undersökning av den förevarande

frågan. Framför allt gällde detta de med arméorganisationen sammanhängande

spörsmålen. Föredragande departementschefen fann därför

nödvändigt, att frågan örn utnyttjandet inom den militära organisationen

Departements
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

av ingen jörtekniskt skolad personal gjordes till föremål för ytterligare utredning,

innan förslag i ärendet kunde föreläggas riksdagen.

Den utredning, som till följd härav kom till stånd —- försvarsväsendets

ingenjörutredning -—• var från början avsedd att omfatta samtliga tre försvarsgrenar.

Genom särskilda direktiv av dåvarande chefen för försvarsdepartementet

begränsades utredningen sedermera till att i första hand avse

armén. I väntan på denna utredning har ett antal icke-ordinarie ingenjörstjänster

inrättats inom armén. Såsom av det förut anförda framgår, har icke

heller ingenjörutredningens betänkande ansetts kunna nu läggas till grund

för en slutlig lösning, varför det befunnits nödvändigt att utarbeta nytt förslag

i ämnet, avseende en provisorisk lösning av frågan i avvaktan på dess

slutliga prövning.

I vissa remissyttranden över detta förslag har med hänsyn till den pågående

förnyade försvarsutredningen ifrågasatts, huruvida det överhuvudtaget

kunde anses lämpligt att lösrycka förevarande spörsmål från dess samband

med försvarsfrågan i stort. I samband därmed har erinrats, att utöver 1945

års försvarskommitté även andra utredningar påginge, vilka kunde påverka

bedömandet av hithörande frågor.

Det är enligt mitt förmenande tydligt, att inga åtgärder nu böra vidtagas,

som kunna föregripa försvarskommitténs arbete. Å andra sidan är det likaledes

uppenbart, att anställningsförhållandena för arméns ingenjörpersonal

icke äro sådana, att en tillfredsställande rekrytering kan ernås. Det synes

därför nödvändigt, att åtgärder nu vidtagas för att förbättra anställningsvillkoren

för denna personal. Ett genomförande av de förslag, som i detta

hänseende framlagts i promemorian, synes icke lägga hinder i vägen för det

utredningsarbete, som från allmännare utgångspunkter pågår på olika områden,

exempelvis inom försvarets tjänsteförteckningssakkunniga och inom

1945 års försvarskommitté. Å andra sidan synes det i allmänhet icke heller

möjligt att — såsom i ett par av remissyttrandena föreslagits — nu

genomföra en ytterligare förbättring av ingenjörpersonalens ställning utöver

vad i promemorian förordats. Sistnämnda spörsmål måste i första hand

övervägas inom försvarskommittén, till vilken ingenjörutredningens betänkande

med därtill hörande yttranden överlämnats jämlikt beslut av Kungl.

Majit den 18 januari 1946.

Anledning synes icke föreligga att, såsom statens organisationsnämnd anfört,

låta med åtgärder på detta område anstå till dess en alla försvarsgrenar

omspännande, allsidig utredning på detta område skett. De svävande spörsmål

rörande ingenjörorganisationens utformning, som föreligga framför allt

på marinens område, beröra icke principerna för organisationen, i samband

varmed bör anmärkas, att de förslag som i det följande framläggas nära ansluta

sig till motsvarande organisation vid marinen och flygvapnet. I detta

sammanhang torde även böra erinras, att Kungl. Majit genom beslut den 29 juni

1945 uppdragit åt chefen för marinen att närmare överväga de jämkningar i

fråga örn ingenjörorganisationen vid den honom underställda försvarsgrenen,

som kunna befinnas påkallade.

Till detaljerna i de i departementspromemorian framlagda förslagen återkommer

jag i det följande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

15

2. INGENJÖRPERSONALENS MILITÄRA STÄLLNING.

1941 års försvarsutredning.

1941 års försvarsutredning har förutsatt, att arméns ingenjörer skulle i

likhet med motsvarande personal vid de båda andra försvarsgrenarna erhålla

civilmilitär ställning.

Försvarsväsendets ingenjörutredning.

Utredningen har ingående diskuterat, huruvida ingenjörpersonalen borde

intaga militär eller civilmilitär ställning, och har härvid kommit till det resultatet,

att för flertalet rent militär ställning vore nödvändig. Som huvudmotiv

har anförts, att civilmilitär personal icke vore att hänföra till krigsmän, vilket

särskilt i de fall, då ingenjörer vore placerade som chefer för militära (reparations-)

förband, skulle medföra olägenheter.

Reservanten, översten Gillner, har helt anslutit sig till försvarsutredningens

förslag i denna fråga.

Utlåtanden över ingenjörutredningens förslag.

Arméchefen har med instämmande av överbefälhavaren i förevarande fråga

i huvudsak anfört följande.

De av utredningen påpekade olägenheterna i fråga örn den civilmilitära

personalens juridiska särställning äro otvivelaktigt så allvarliga, att en ändring

i fråga örn detta förhållande måste åvägabringas. Den av utredningen föreslagna

lösningen att giva ingenjörerna officers ställning skulle emellertid,

vilket här skall närmare påvisas, medföra minst lika stora nackdelar. Såsom

av ett följande avsnitt kommer att framgå, är det nödvändigt med hänsyn till

rekryteringen av ingenj örpersonalen att giva denna väsentligt högre löneförmåner

än de, som för närvarande komma officerarna till del. Detta står

också i överensstämmelse med utredningens uppfattning. Det synes emellertid

högst olyckligt att skapa en i lönehänseende favoriserad officerskategori, även

örn den gynnsammare löneställningen eljest av många skäl måste anses berättigad.

En sådan åtgärd vore ägnad att skapa mycket missnöje bland huvudmassan

av officerarna. Civilmilitär status markerar vidare ifrågavarande personalkategoriers

ställning som rådgivare åt de militära cheferna i frågor, som

kräva specialkunskaper. Denna ställning skulle bliva betydligt svårare att upprätthålla

örn berörd personal gåves ställning som officerare. Ytterligare må anföras,

att ingenjörpersonalens auktoritet på det rent tekniska området med all

sannolikhet bleve lättare att upprätthålla, örn den civilmilitära särställningen

bibehölles. Det må slutligen framhållas, att ett tillerkännande av militär ställning

åt ingenjörpersonalen nödvändigtvis måste medföra en motsvarande förändring

beträffande de fast anställda läkarnas och veterinärernas ställning,

enär även dessa på samma sätt som förutsatts beträffande ingenjörerna skola

kunna krigsplaceras som chefer för underhållsförband.

De skäl, som sålunda tala emot förslaget att giva ingenjörerna ställning som

officerare, synas mig vara så väsentliga, att en undersökning bör göras, huruvida

icke de av utredningen påtalade olägenheterna med att bibehålla civilmilitär

ställning kunna på annat sätt elimineras. Då olägenheterna framför

allt hänföra sig till den omständigheten att ifrågavarande personalkategori

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

icke i juridisk mening är att hänföra till krigsmän, synes den enklaste lösningen

av frågan härvid vara att ändra strafflagen för krigsmakten i berört

hänseende. Därest så sker, bortfaller också den av utredningen påtalade olägenheten

med att ingenjörer skola föra befäl över militära förband. Frågan

synes böra beaktas i samband med den omarbetning av strafflagen för krigsmakten,

som för närvarande pågår.

Ur befälsrättens synpunkt synes olägenhet icke behöva uppstå genom att

ingenjörerna hänföras till civilmilitär personal. Denna har samma befälsrätt

över underställd personal som den militära, och den i praktiken obetydliga inskränkning,

som nu finnes i möjligheten att utöva befäl över civilmilitär personal,

kan utan olägenhet borttagas genom föreskrifter i vederbörliga tjänstgöringsreglementen

m. m.

På grund av vad sålunda anförts förordar jag, att de ingenjörer, som i annat

sammanhang föreslås skola erhålla fast anställning vid armén, tilldelas civilmilitär

ställning.

Förhållandet i militärt och juridiskt hänseende mellan de fast anställda ingenjörerna

å ena sidan och å andra sidan värnpliktiga ingenjörer med eller

utan befälsgrad samt ingenjörer med reservofficers ställning, förutsätter jag

skola på ett nöjaktigt sätt komma att bliva reglerat i det nya tjänstereglemente,

som är under utarbetande.

Emellertid har arméchefen förutsatt, att inom arméförvaltningen även

skulle finnas ett antal civila teknici vid sidan av arméingenjörerna. I fråga örn

gränsdragningen mellan civil och civilmilitär personal har arméchefen ansett,

att följande principer borde uppställas. I huvudsak borde endast sådana ingenjörer

inom förvaltningen hänföras till arméingenjörkåren, för vilka en växling

mellan förvaltningstjänst och trupp- eller stabstjänst vore möjlig och

lämplig. Uppgifterna för vissa av de ingenjörer, som för närvarande funnes

inom arméförvaltningens tygavdelning, vore så särpräglade, att någon sådan

vexling i fråga örn tjänstgöringsförhållandena icke kunde komma i fråga.

Ifrågavarande befattningar borde därför beklädas med civila befattningshavare.

I kåren borde dock inordnas alla sådana ingenjörbefattningar, vilka

kunde betraktas som slutposter.

Marinchefen har framhållit, att några direkta olägenheter av att mariningenjörkåren

vore civilmilitär i praktiken icke kunnat påvisas. Enär kårens

medlemmar i viss utsträckning tjänstgjorde vid stridande förband (fartyg)

och hade befäl över militär personal, syntes det emellertid marinchefen oriktigt,

att mariningenjörerna icke hänfördes till krigsmän med den ställning

detta i straffrättsligt hänseende innebure.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha i gemensamt yttrande anfört,

att de av ingenjörutredningen yppade farhågorna, att civilmilitär ställning

för den tekniska personalen inom försvaret skulle kunna medföra komplikationer

i befälsutövnings- och straffrättsligt hänseende, icke kunnat bestyrkas

av inom flygvapnet vunna erfarenheter. Vissa skäl talade dock för att

den tekniska personalen i strafflagen för krigsmakten hänfördes till krigsmän.

Detta borde övervägas vid en revision av ifrågavarande lagstadgande.

Arméförvaltningen har ansett, att ingenjörutredningen oberättigat undervärderat

det civilmilitära förmanskapets effektivitet. Ingen anledning funnes

antaga, att icke en skicklig ingenjör i civilmilitär ställning skulle beträffande

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 80.

reparationstjänsten bliva bättre åtlydd av sina mekaniker än en mindre kompetent

person med militär ställning. Förvaltningen har vidare påvisat de olägenheter,

som skulle följa därav, att en officerskategori skapades med mindre

rent militära kunskaper än övriga officerare inom försvaret. Detta skulle medföra

behov av särskilda bestämmelser, som reglerade dessa ingenjörers befälskompetens

i förhållande till övriga officerare. Beträffande de olägenheter,

som skulle följa därav, att den civilmilitära personalen icke vore att hänföra

till krigsmän, har även arméförvaltningen pekat på möjligheten av en revision

av strafflagsbestämmelserna. Av hela den ingenjörpersonal, som vore erforderlig

för tjänsten inom armén, borde emellertid till kategorien arméingenjörer

hänföras endast de befattningshavare, vilka innehade vissa nyckelbefattningar.

Ämbetsverket har förutsatt, att samtliga fast anställda ingenjörer såväl

vid arméns truppförband och staber som vid arméförvaltningen skulle

tillhöra denna kategori.

Marinförvaltningen har ansett, att det viktigaste i den förevarande frågan

vore, att ingenjörerna gåves en sådan ställning, att de ingenjörtekniska kraven

tillgodosåges och arbetsförhållandena gåve möjlighet att befordra den tekniska

utvecklingen och vidtagandet av de tekniska åtgärder, som gagnade verksamheten.

Någon nämnvärd nackdel av mariningenjörernas civilmilitära ställning

hade icke försports. Med hänsyn till nämnda ingenjörers ställning i straffrättsligt

hänseende ville förvaltningen dock icke motsätta sig att de hänfördes

till krigsmän. Detta borde dock icke medföra vare sig att de benämndes officerare

eller att deras hävdvunna titlar ändrades.

I likhet med förenämnda remissmyndigheter lia även följande myndigheter

m. fl. förklarat, att civilmilitär ställning vore lämpligare för försvarets fast anställda

ingenjörer än militär, nämligen försvarets civilförvaltning, försvarets

fabriksstyrelse, statens or garns ationsnämnd, styrelsen för tekniska högskolan,

svenska officersförbundet, försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund,

svenska teknolog] öreningen, statsverkens ingenjörs för hund samt arméförvaltningens

ingenjörs] örbund.

Utredningen angående revision av strafflagen för krigsmakten har i förevarande

fråga i huvudsak anfört följande.

Ur straffrättslig synpunkt syntes någon erinran icke vara att göra mot

ingenjörutredningens förslag, att den ingenjörpersonal som vore avsedd för

tjänstgöring vid staber och förband inom armén hänfördes till krigsmän. Med

hänsyn till ifrågavarande personals organisation och uppgifter förefölle det

snarast vara sakligt berättigat, att personalen likställdes med den militära personalen

och icke gåves den undantagsställning, som den civilmilitära personalen

hade enligt gällande lag. Skillnaden mellan krigsmäns och civilmilitärers

straffrättsliga ställning borde dock icke överdrivas. De modifikationer, som

gällde beträffande civilmilitär personal i fråga om lydnadsplikten, berörde

nämligen icke förhållandet mellan civilmilitära förmän och underlydande

krigsmän utan avsåge blott förhållandet mellan civilmilitära och deras förmän.

Det vore även att märka, att den inskränkning i lydnadsplikten, som funnes stadgad

för civilmilitärer, i det att dessa endast vore pliktiga att åtlyda vad förman

inom gränsen av sin befälsrätt befallt, enligt gällande tjänstgöringsreglemente

endast gällde i fråga örn utövandet av den underlydandes ämbete i den mån

Bihang till riksdagens protokoll ll)4(i. 1 sami. Nr 80.

15i»0:l 45 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

detsamma krävde insikt i särskild vetenskap. Emellertid vore det mindre tillfredsställande,

örn arméns ingenjörpersonal i förevarande hänseende skulle

komma att intaga en annan ställning än marinens och flygvapnets motsvarande

personal beträffande vars civilmilitära ställning ingenjörutredningen icke

syntes ha avsett någon ändring. Strafflagsutredningen har slutligen framhållit,

att utredningen utginge ifrån att nya straffrättsliga bestämmelser för

krigsmaktens personal så långt som möjligt skulle göras allmängiltiga. Visserligen

hade utredningen ännu icke kunnat taga ställning till frågan i vad mån

särbestämmelser för viss eller vissa personalgrupper ändock skulle bliva

erforderliga. Det syntes ock kunna förutsägas, att dylika särbestämmelser ej

skulle finnas påkallade i på långt nar samma utsträckning som i gällande lag.

Inför utsikten att den straffrättsliga ställningen för all krigsmaktens personal

skulle bliva översedd syntes det vara att föredraga, att arméns ifrågavarande

ingenjörpersonal tills vidare erhölle samma ställning som motsvarande personal

inom övriga försvarsgrenar. De ovan anförda synpunkterna, som talade

för att ifrågavarande personal borde erhålla civilmilitär ställning, kunde dock

icke anses vara av avgörande betydelse. Därest det av andra än straffrättsliga

skäl funnes påkallat, att personalen finge militär ställning och därmed bleve

hänförlig under krigsmäns kategori, mötte detta ej hinder ur straffrättslig

synpunkt.

Sveriges industriförbund har ensamt bland de remissmyndigheter m. fl., som

särskilt uttalat sig i förevarande fråga, förklarat sig dela ingenjörutredningens

uppfattning att militär ställning för arméns ingenjörpersonal vore att föredraga

framför civilmilitär.

Departementspromemorian.

I departementspromemorian har förutsatts, att arméns ingenjörer i likhet

med marinens och flygvapnets ingenjörpersonal tills vidare skulle erhålla

ställning som civilmilitär personal och att ifrågavarande ingenjörer skulle benämnas

arméingenjörer.

Liksom i arméchefens och arméförvaltningens yttranden har emellertid

även i promemorian förutsatts, att vid sidan av de civilmilitära arméingenjörerna

skola finnas anställda civila tekniker. Frågan vilka av de inom försvaret

fast anställda ingenjörerna, som borde hänföras till ena eller andra

kategorien, vore främst en utbildnings- och rekryteringsangelägenhet. Till

den förstnämnda kategorien syntes endast böra hänföras de ingenjörer, som

för utövandet av sin tjänst behövde speciell militärteknisk utbildning. För

vissa av de ingenjörer, vilka erfordrades inom armén och arméförvaltningen,

vore sådan utbildning ej behövlig. Att ändock uppställa krav på militär

specialutbildning, vilket enligt promemorian vore nödvändigt, örn ett infogande

bland arméingenjörerna överhuvudtaget skulle anses befogat, skulle

medföra, att rekryteringen försvårades, och kunde därför icke vara lämpligt.

Den princip, som arméchefen i förevarande fråga ansett böra tillämpas, enligt

vilken inom förvaltningen i huvudsak endast de ingenjörer borde tillhöra

kategorien arméingenjörer, för vilka en växling mellan förvaltningstjänst

och trupp- eller stabstjänst vore möjlig och lämplig, syntes kunna i

huvudsak godtagas. I promemorian har dessutom förutsatts, att vissa verkstadschefer,

vilka enligt arméehefens och arméförvaltningens förslag borde

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

vara arméingenjörer, i stället skulle hänföras till kategorien civila tekniker.

Dessa frågor ha i promemorian ytterligare berörts i samband med prövningen

av behovet av ingenjörer (jfr följande avsnitt).

Utlåtanden över departementspromemorians

förslag.

Försvarets civila tjänst emanna för blind, har ansett, att alla ingenjörer över

20 :e lönegraden inom armén och arméförvaltningen borde tillhöra samma

organisation, vilken emellertid borde uppdelas i två grupper, nämligen dels

sådana med viss speciell militär utbildning, dels specialingenjörer, för vilka

sådan utbildning icke skulle vara erforderlig. Till sistnämnda kategori skulle

jämväl verkstadsingenjörerna hänföras. Det synes ha varit förbundets mening,

att samtliga ifrågavarande ingenjörer skulle erhålla civilmilitär ställning.

Ett motsvarande förslag har väckts av statsverkens ingenjörsförbund. Förbundet

har velat benämna ingenjörer av den förstnämnda kategorien »fältingenjörer»,

under det att specialingenjörerna föreslagits skola kallas »tygingenjörer».

Den uppdelning av arméns ingenjörer på civilmilitär och civil personal,

som föreslagits i departementspromemorian, finner jag mig böra förorda.

I fråga örn tillämpningen av de i promemorian angivna principerna för personalens

uppdelning på ena och andra kategorien kunna dock vissa erinringar

framställas. Till dessa återkommer jag senare (s. 36).

Frågan rörande av detta förslag föranledda ändringar i strafflagen för

krigsmakten torde komma att anmälas av chefen för justitiedepartementet.

3. BEHOVET AV INGENJÖRER INOM ARMÉN OCH

ARMÉFÖRVALTNINGEN.

1941 års försvarsutredning.

1941 års försvarsutredning beräknade behovet av ingenjörer av olika kategorier

på följande sätt.

Verkstads-

Luftvärns-

Motor-

Signal-

Special-

Tygdepartementet:

ingenjör

ingenjör

ingenjör

ingenjör

ingenjör

Arméöveringenjör ..................

i

—

—

_

_

Övriga .................

2

3

3

4

9

Sju. militärbefälsstaber................

I 1 oell 17..............

—

—

7

2

Fyra pansarregementen ..............

—

—

4

_

A 6 och A 9............

—

_

2

Sju luftvärnsregementen oell -kårer . .

Signalregementet med tre detacherade

—

7

—

—

kompanier..................

Stockholms, Karlsborgs och Bodens tyg-

—

—

—

4

—

stationer ...........

3

_

_

1

Tygförvaltningsskolan ................

1

—

—

—

Summa

7

10

18

!)

i)

Departements
chefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. May.ts proposition nr 80.

Förs rars väsendets ingenjörutredning.

Utöver det antal »ingenjörofficerare», som enligt utredningens förslag

skulle ingå i de i annat sammanhang berörda ingenjörtrupperna, har utredningen

beräknat behovet av ingenjörutbildad personal vid arméns truppförband

samt vid militärbefälsstaber, utbildningsanstalter och inom arméledningen

på sätt framgår av efterföljande tablå, Yid granskningen av denna torde

även beaktas att behovet av ingenjörofficerare inom verkstadsorganisationen

icke här redovisats. I det redovisade antalet ha heller icke medräknats vissa

av utredningen föreslagna kvartermästare, ehuru även dessa förutsatts skola

kunna rekryteras bland ingenjörofficerare.

Löjt-

nanter

Kaptener

Majorer

Överste-

löjtnanter

Överste

(Ob 2)

Truppförbanden (utom ingenjörtrup-

32

ii

_

_

_

6

3

4

—

6

7

—

1

i

—

3

—

—

—

_

3

—

-■''

—

_

2

—

—

—

_

4

—

—

—

_

2

1

—

—

1

—

—

—

Summa

38

39

4

5

i

Behovet av ingenjörpersonal inom arméförvaltningen säger utredningen

sig icke lia kunnat i detalj bestämma. Detta vore icke möjligt att göra,

förrän den överföring av arbetsuppgifter verkställts, vilken bleve en följd

av bland annat den av utredningen föreslagna omorganisationen av förvaltningen.

Utredningen hade emellertid förutsatt, att behovet i huvudsak skulle

tillgodoses genom civiltekniker. Därjämte erfordrades ett icke obetydligt antal

befattningshavare med grundliga militärtekniska insikter. Detta behov skulle

enligt förslaget kunna tillgodoses bland annat därigenom att befattningarna

som byrå- och sektionschefer, ehuru även dessa till sin natur borde vara civila,

rekryterades huvudsakligen bland ingenjörofficerare, vilka härvid tänktes skola

avgå från aktiv stat men kvarstå över stat i nämnda kår. Därjämte borde ett

mindre antal ingenjörofficerare kommenderas till tjänstgöring vid förvalt

ningen.

Ingenjörutredningen har slutligen förutsatt behov av reservpersonal, varför

möjligheter borde finnas för vissa ingenjörer att vinna inträde i fältingenjör

kårens reserv.

Reservanten, ledamoten GUIyibt, har ansett, att det för näimare bedomning

av den föreslagna arméingenjörkårens omfattning borde uppdragas åt

arméchefen respektive arméförvaltningen att inkomma med närmare förslag

angående antalet fast anställda ingenjörer, som kunde anses erforderligt och

som lämpligen borde ingå i en efter av reservanten förordade principer inrättad

arméingen jörkår.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Utlåtanden över ingenjörutredningens förslag.

Arméchefen har i sitt yttrande påpekat, att utredningen visserligen sagt

sig ha grundat behovsberäkningarna beträffande personal på de uppgifter av

teknisk natur, som förelåge, men att någon närmare granskning av de arbetsuppgifter

i stort, som uppräknats i betänkandet, icke gjorts. Det vore följaktligen

svårt att draga några bestämda slutsatser rörande behovet av personal

samt rörande de speciella kvalifikationer, som i varje särskilt fall krävdes av

denna. Arméchefen har därför ansett vara nödvändigt att lämna en mer ingående

redogörelse för de olika uppgifter vid truppförband och staber m. m.,

som krävde speciell teknisk sakkunskap. Arméchefen har härvid förutsatt,

att någon ändring i fråga örn nuvarande eller under utbyggnad varande verkstadsorganisation

icke skulle komma att göras.

Arméchefens förenämnda redogörelse innehåller i huvudsak följande.

För reparationst jäll sten skola vid varje truppförband finnas särskilda

anordningar för vårdtjänst, vid vilka förbandens behov av smärre reparationer

skall kunna tillgodoses. I varje garnisonsort, där mer än ett truppförband är

förlagt, äro eller komma dessutom att bliva organiserade centrala verkstäder

avsedda att tillgodose truppförbandens behov av större reparationer.

Dessa sistnämnda verkstäder komma emellertid att vara anknutna till något

av truppförbanden inom garnisonsorten. De komma i vissa hänseenden att

vara direkt underställda vederbörande truppförbandschefer men skola i tekniskt

hänseende lyda under arméförvaltningens tygavdelning, vars verkstadsbyrå

handlägger hithörande ärenden. Vid dessa verkstäder skall jämväl utbildning

i praktisk verkstads^änst för personal tillhörande truppförbanden

inom garnisonen bedrivas.

Slutligen finnas vissa direkt under tygavdelningen lydande tygverkstäder,

vid vilka mera omfattande reparationer utföras. Dessa verkstäder ingå bland

annat i Stockholms, Karlsborgs, Bodens och Gotlands tygstationer. Samma ställning

intaga vissa centrala signal- och optiska verkstäder.

I garnisonsorter dit ovannämnda under tygavdelningen lydande centrala verkstäder

äro förlagda finnas icke några andra truppförbandsverkstäder än sådana

av ren vårdtjänstnatur.

Arméchefen har härefter redogjort för den del av tygtjänsten som omfattar

förvaltning av tyg mate melen. I fråga om denna tjänst intoge förrådshållningen

ett betydande rum. Då arméchefen på av honom anförda skäl icke

kunnat godtaga de ändringsförslag, som ingenjörutredningen i detta hänseende

framlagt, har i yttrandet framhållits, att en mycket omfattande ansvarsbörda

i fråga örn förrådshållningen fortfarande bomme att åvila både truppförbanden

och militärbefälsstaberna.

Till förvaltningen hörde enligt arméchefens redogörelse slutligen också

besiktning av materiel för kassation.

Arméchefen har vidare framhållit, att inom tygtjänstens område delvis

även rymdes uppgiften att utöva kontroll av att krigsplacering av teknisk

personal i mera kvalificerade befattningar skedde på ett riktigt sätt.

Slutligen ålåge det tygtjänstens företrädare vid truppförband och utbildningsanstalter

att studera materielens konstruktion i samband

med dess användning i utbildningsarbetet och för fältbruk samt att meddela

gjorda erfarenheter till de centrala myndigheterna.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

I ett följande avsnitt av sitt yttrande har arméchefen därefter redogjort

för de fordringar, som med hänsyn till de föreliggande uppgifterna borde uppställas

på den mera kvalificerade ingenjörpersonalen samt för behovet av

sådan personal vid truppförband, skolor och staber. Arméchefen har härom

anfört följande.

a) Vid truppförbanden.

Såväl reparations- som den därmed förenade utbildningsverksamheten

kräver personal med tekniska specialkunskaper. Omfattningen

av dessa kan emellertid variera beroende på hur materielbetonade de

olika truppförbanden äro.

Vid de icke motoriserade infanteriregementena är materielen av föga komplicerad

teknisk natur och reparationstjänsten kräver därför förhållandevis

ringa Verkstadstekniska resurser. För ledningen av nämnda verksamhet kräves,

i varje fall under fredsförhållanden, icke någon personal med högre

kvalifikationer, utan kan ledningen överlåtas åt tyghantverkare under officers

överinseende. Detsamma gäller kavalleriregementena samt de anspända

artilleritruppförbanden.

Vid mera materielbetonade truppförband, exempelvis pansarregementena,

de motoriserade artilleri- och luftvärnsförbanden, får däremot materielreparationstjänsten

en betydande omfattning. Verkstäderna vid dessa förband

komma här att sysselsätta en avsevärd personalstyrka. Utbildningsverksamheten

på det tekniska området blir också vid dessa förband betydande. På

grund härav måste på den personal, som här handhar dessa delar av tygtjänsten,

uppställas krav på omfattande tekniska kunskaper samt stor praktik på

hithörande områden. Det kräves med andra ord särskild ingenjörutbildad

personal.

Vid varje motoriserat truppförband erfordras sålunda en motorexpert för

ledandet av verkstadstjänsten och därmed förenad utbildningsverksamhet.

Särskilda motoringenjörer böra därför finnas vid I 7, samtliga pansarregementen,

A 3, A 6 och A 9 samt vid samtliga luftvärnsregementen, ingenjörkårer

och trängkårer.

Även A 7, A 8 samt luftvärnskårerna äro motoriserade. Antalet motorfordon

är emellertid här icke större än att behovet av motorteknisk expertis tills

vidare bör kunna tillgodoses genom de ingenjörer, som, i enlighet med vad

sorn i det följande kommer att föreslås, skola finnas vid vederbörliga militärbefälsstaber.

A id truppförband med särskilt komplicerad materiel (luftvärns- och signaltruppförband)

erfordras dessutom kvalificerad personal med specialutbildning

beträffande denna materielutrustning. Sålunda bör vid vart och ett av luftvärnets

truppförband finnas en ingenjör med särskild kännedom örn luftvärnsmaterielen

samt vid S 1 en ingenjör med motsvarande kännedom om signalmaterielen.

Slutligen erfordras erfarna verkstadschefer med ingenjörutbildning vid

sådana truppförband, till vilka centrala verkstäder äro eller komma att bliva

förlagda, nämligen vid samtliga pansarregementen, vid A 3, A 4, A 6, A 9 och

Lv 2 samt vid samtliga tygkompanier.

För ledningen av tygförvaltningstjänsten vid truppförbanden erfordras

icke andra tekniska kvalifikationer än allmän kännedom örn materielen.

Däremot krävas, som redan i ett tidigare sammanhang anförts, omfattande

militära kunskaper. Någon anledning att frångå nuvarande system med officerare

som företrädare för tygförvaltningen finnes därför icke. Emellertid

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

erfordras vid de mera materielbetonade truppförbanden särskilt teknisk expertis

som biträden åt tygofficerarna vid förrådskontroll och materielbesiktning.

Den ingenjörpersonal, som i enlighet med vad som ovan anförts bör finnas

vid dessa truppförband för fullgörandet av de med reparationstjänsten förenade

åliggandena, kan dock även utnyttjas för ovanberörda uppgifter. Ifrågavarande

ingenjörer kunna jämväl tagas i anspråk som biträden vid kontroll

rörande krigsplacering av personal samt för materielstudier.

b) Vid vissa skolor: Tygförvaltningsslcolan, arméns signal- samt arméns

motorskola.

Som en följd av ingenjörutredningens förslag, att tygofficerarna skulle ersättas

med ingenjörofficerare, skulle t3rgförvaltningsskolan egentligen

bliva utan uppgift. Utredningen har emellertid föreslagit, att skolan dock

skall vara kvar men med ändrad funktion. Vid densamma skulle sålunda

arméförvaltningens personal med förrådsförvaltande uppgifter samt kvartermästare

vid militärbefäls- och regementsstaber erhålla utbildning i förvaltning.

Enär förslaget örn tygofficerarnas ersättande med ingenjörer av arméchefen

avstyrkts, förutsättes här att tygförvaltningsskolan med oförändrad uppgift

alltjämt skall kvarstå.

Vid skolan finnes för närvarande en verkstadsingenjör med anställning i

extra ordinarie befattning. Denne ingenjör kommer även i fortsättningen att

behövas och bör därför erhålla fast anställning. Något ytterligare behov förutsättes

för närvarande icke.

För den rent tekniska utbildningen i signaltjänst vid arméns signalskola

finnes för närvarande en extra ordinarie ingenjör. Då denne liksom

vid tygförvaltningsskolan även i framtiden kommer att behövas, bör även

nämnde befattningshavare erhålla fast anställning.

Enligt 1942 års försvarsbeslut skall vid armén organiseras en särskild

motorskola. Rörande behovet av denna skola råder ingen tvekan. Uppgifterna

för densamma skulle i huvudsak bliva de av 1941 års försvarsutredning skisserade.

Frågan örn skolans organisation är visserligen ännu icke i detalj utredd.

Redan nu kan likväl med bestämdhet förutses, att minst en motoringenjör

kommer att erfordras.

c) Vid militärbefälsstaberna.

Vid militärbefälsstaberna måste finnas specialutbildad personal för övervakning

av den tekniska tjänsten vid truppförbanden. De olika kategorier av

ingenjörer, som äro representerade vid förbanden, måste därför i stort sett

även vara företrädda vid militärbefälsstaberna. Vad verkstadstjänsten be

träffar avses emellertid den i tekniskt hänseende skola ledas direkt från arméförvaltningens

tygavdelning, varför denna del av den ingenjörtekniska tjänsten

icke behöver vara representerad inom de ifrågavarande staberna.

I överensstämmelse härmed skulle vid vardera militärbefälsstaben erfordras

en motor-, en luftvärns- och en signalingenjör. Vid VII. militärbefälsstaben

kan emellertid i avvaktan på närmare erfarenheter behovet av ingenjörteknisk

expertis för luftvärns- och signalmaterielen tills vidare tillgodoses bland de

kontraktsanställda ingenjörer, som förutsättas skola liksom hittills vara anställda

vid Gotlands tygstation.

Det är önskvärt, att luftvärnsingenjörerna vid militärbefälsstaberna även

äga kännedom örn vapenutrustningen vid övriga truppslag. Det kan med hänsyn

härtill ifrågasättas, om de icke lämpligen borde benämnas »vapeningenjörer».

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

I förvaltningshänseende komma militärbefälhavarna bland annat att få ett

betydande ansvar för de krigsmaterielförråd, vilka sortera under försvarsområdesstaberna.

Liksom vid truppförbanden kräver emellertid denna del av

tjänsten icke annat än kunskap örn förvaltning samt viss allmän kännedom örn

materielen.^ Icke heller i fråga örn militärbefälsstaberna finnes därför anledning

att frångå nuvarande system med tygofficerare som företrädare för tygförvaltningen.

d) Inom arméledningen.

I ör närvarande finnas vid de särskilt materielbetonade pansar-, luftvärnsoch

signalavdelningarna inom arméinspektionen tillfälligt anställda specialingenjörer.

Erfarenheten har tydligt visat, att dessa bliva erforderliga även

för framtiden. Deras uppgifter skola närmast vara att biträda vederbörande

inspektörer vid handläggningen av frågor av rent teknisk natur. De skola

sålunda leda eller som biträden närvara vid sådana praktiska försök, som skola

utföras vid respektive truppslag. De skola vidare närvara vid inspektioner,

som kräva speciell teknisk sakkunskap. Slutligen skola de biträda vederbörande

inspektörer vid lösandet av dem tillkommande uppgift att följa den

tekniska utvecklingen inom respektive truppslags verksamhetsområden.

Samtliga dessa uppgifter kräva högskoleutbildade ingenjörer med specialkunskaper

beträffande vederbörligt truppslags materiel. Som biträde åt inspektören

för pansartrupperna erfordras sålunda en motoringenjör med särskilda

kunskaper rörande pansarmaterielen. Luftvärnsinspektören behöver en

luftvärns- (»vapen-») ingenjör och signalinspektören slutligen en signalingenjör.

Även för den centralt ledda utbildningen av reparatörer, mekaniker m. fl.

erfordras ingenjörer med erfarenhet från hithörande verksamhetsfält. Därtill

kommer uppgiften att centralt övervaka de på truppförband och militärbefälsstaber

placerade ingenjörernas verksamhet. Arméinspektionen bör därför utöver

förenämnda ingenjörpersonal tillföras minst en verkstadsingenjör, en

vapeningenjör samt en motoringenjör. För den centrala ledningen av den

över-

stads-

Vapen-

Motor-

Signal-

ingenjör

ingenjör

ingenjör

ingenjör

Arméinspektionen ........

i

i

o

2

i

7

Arméchefen har

I.—VI. militärbefälsstaberna

—

—

6

6

6

18

VII. militärbefälsstaben ..

—

—

1

1

1

1

behovet av in-

17 ......................

—

—

—

1

—

1

genjörer inom

P 1—P 4..................

—

4

—

4

—

8

arméförvalt-

A 3, A 6, A 9 ............

—

3

—

3

—

6

ningen samtvid

A 4 ......................

—

1

—

—

—

1

centrala tyg-

Lv 1, Lv 3................

—

—

2

2

—

4

verk8täder(tyg-

Lv 2......................

—

1

1

1

—

3

anstalter) med

Lv 4—Lv 7................

—

—

4

—

—

4

undantag för

Ing 1—Ing 3..............

—

—

—

3

—

3

sådana, som

si ......................

—

—

—

—

1

1

äro direkt an-

T 1 —T 4..................

—

—

—

4

—

4

slutna till något

Tyg 1-Tyg 3 ............

—

3

—

—

—

3

truppförband.

Tygförvaltningsskolan ....

—

1

—

—

—

1

Arméns motorskola ......

—

—

—

1 2

_

1

» signalskola ......

—

—

—

—

1

1

Summa

i

14

15

28

9

67

1 Tjänsten har föreslagits skola bestridas av personal ur arméförvaltningens tygavdelning»

* Minimibehovet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 80.

signaltekniska tjänsten synes, i avvaktan på ytterligare erfarenheter, den som

biträde åt signalinspektören tänkte ingenjören tills vidare vara tillfyllest.

Arméchefen har i annat sammanhang föreslagit, att som chef för arméingenjöravdelningen

inom arméinspektionen skulle förordnas en arméöveringenjör

såsom personalkårchef för arméingenjörkåren.

Det närmare behovet av ingenjörer inom arméförvaltningen har arméchefen

icke upptagit till prövning. Det borde enligt arméchefen ankomma på arméförvaltningen

att härutinnan avgiva förslag.

En sammanställning av det av arméchefen beräknade behovet av ingenjörer

inom arméorganisationen återfinnes i närmast föregående tablå.

Till frågan örn beredande av fast anställning åt ifrågavarande ingenjörer

har arméchefen återkommit i ett senare avsnitt av sitt yttrande.

Arméförvaltningen har i en till yttrandet fogad tablå sammanfattat det av

förvaltningen beräknade behovet av fast anställda ingenjörer inom förvaltningen

och arméorganisationen. Denna tablå återgives i det följande.

Verkstads-

ingenjör

Luftvärns-

ingenjör

Motor-

ingenjör

Signal-

ingenjör

Special-

ingenjör

Summa

Arméförvaltningen^ tygavdel-

ning ....................

3

2

7

10

12

34

Arméinspektionen ..........

2

1

2

i

—

6

I.—VI. militärbefälsstaberna

—

(i

6

6

--

18

VII. militärbefälsstaben ....

—

1

1

1

—

1

17 ........................

--

—

1

—

—

1

P 1—P 4....................

4

—

4

—

—

8

A 3, A 6, A 9 ..............

3

—

3

—

—

6

A 4 ........................

1

—

—

—

—

1

Lv 1, Lv 3..................

—

2

2

—

—

4

L,v 2........................

1

1

1

—

—

3

Lv 4—Lv 7..................

—

4

—

—

—

4

SI ........................

—

—

—

1

—

1

T 1—T 4....................

—

—

4

—

—

4

Tyg 1—Tyg 3 ..............

Stockholms tygstation, Karls- borgs tygstation, Bodens

tygstation, Gotlands tyg- station, Signal verkstäderna

i Stockholm, Signalverk- staden i Boden, centrala

verkstäderna i Göteborg och

3

3

Sollefteå ................

6

—

—

2

—

8

Tygförvaltningsskolan ......

1

—

—

—

—

1

Arméns motorskola ........

—

—

1

—

—

1

Arméns signalskola ........

Arméingenjörkårens chefs-

—

—

—

1

—

1

expedition................

1 8

—

—

—

—

1

Summa

1 Tjänsten bestrides av person

2 Kan tillhöra annan ingenjör]

25

al ur Gotia

kategori.

16

ids tygstati

32

on.

21

12

106 8

8 Härtill kommer 4 motoringenjörer, en vid vartdera

nänö ställning.

I 18, Ing 1, Ing 2 och Ing 3 i extra ordi-

Antalet fast anställda ingenjörer inom arméförvaltningens tygavdelning har

av förvaltningen beräknats sålunda.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Ingenjörer borde placeras som byråchefer vid signalmaterielbyrån och verkstadsbyrån

samt som chefer för konstruktionskontoret, specialtekniska sektionerna

vid vapenbyrån, fordonsbyrån, signalmaterielbyrån ävensom för driftstekniska

och krigsverkstadssektionerna vid verkstadsbyrån. Vidare borde

ingenjörer placeras som detaljchefer eller i annan befattning vid olika byråer

till följande antal, nämligen 6 vid vapenbyrån, 4 vid fordonsbyrån, 4 vid signalmaterielbyrån,

5 vid kontrollbyrån, 2 vid verkstadsbyrån samt 3 vid konstruktionskontoret.

Befattningarna vid arméinspektionen, militärbefälsstaberna och truppförbanden

hade förvaltningen beräknat i anslutning till nu gällande fördelning

av den extra ordinarie ingenjörpersonalen vid armén, dock med följande

ändringar. Särskilda befattningar som signalingenjörer vid Signalregementets

kompanier i Boden, Skövde och Kristianstad hade förvaltningen icke ansett

erforderliga under normala fredsförhållanden, då tjänsten vid dessa förband

ansetts kunna bestridas av signalingenjören vid de inom vederbörliga garnisonsorter

förlagda militärbefälsstaberna. Med hänsyn till vikten av en effektiv

utbildning i reparationst jäns! hade en ingenjör upptagits för vart och ett av

de tre tygkompanierna. Ingenjörer hade vidare beräknats med en för vardera

av arméns motorskola och signalskola. Slutligen funnes enligt förvaltningens

mening ett permanent behov av ingenjörer även vid Gotlands infanteriregemente

samt Svea, Göta och Bodens ingenjörkårer. På denna personal behövde

emellertid icke ställas högre kvalifikationer än att ifrågavarande beställningar

kunde hänföras till lönegrad MEo 18. Dessa borde upptagas i personalförteckningarna

för vederbörliga truppförband.

D apart emen tspromemorian.

Med hänsyn till den beslutade utredningen rörande försvarskrafternas organisation

i stort vore det enligt i departementspromemorian uttalad mening

nödvändigt att iakttaga den största försiktighet vid prövningen av behovet

av ingenjörpersonal. Vidare har i promemorian endast det behov av ingenjörer

ansetts böra göras till föremål för prövning, som kunde betraktas som

permanent och som borde tillgodoses antingen med civilmilitär personal,

arméingenjörer, eller med civil personal i mera fast löneställning och i högre

lönegrad. Det har emellertid i promemorian förutsatts, att därutöver ett behovav

civila ingenjörer i lägre lönegrader liksom hittills kunde komma att kvarstå.

Då detta behov komme att växla med hänsyn till arbetsuppgifternas omfattning,

syntes detsamma i vanlig ordning böra årligen prövas i samband med

anslagsäskandena för kommande budgetår.

Vad anginge de av arméchefen och arméförvaltningen framlagda förslagen

vore i huvudsak intet att erinra mot de grunder, som däri tillämpats vid beräkningen

av personalbehovet. Med hänsyn till vad som i promemorian redan

anförts rörande nödvändigheten av återhållsamhet vid bedömandet av

nämnda behov borde dock vissa inskränkningar göras i fråga örn antalet föreslagna

beställningar. Härom har i promemorian anförts följande.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

27

Enligt vad som under hand inhämtats från arméstaben kommer i samband

med den pågående översynen av arméorganisationen en omorganisation

av bland annat Södra skånska infanteriregementet sannolikt att föreslås,

innebärande en minskning av motorfordonsbeståndet vid nämnda förband. Behovet

av motoringenjör vid detta regemente kan därför icke nu med säkerhet

bedömas, varför sådan ingenjör icke bör nu beräknas för nämnda förband.

Vidare kommer tygtruppernas organisation att tagas under omprövning. Även

nied inrättande av de för tygkompanierna föreslagna beställningarna för verkstadsingenjörer

bör därför anstå tills vidare.

Arméförvaltningens förslag att vid Gotlands infanteriregemente placera en

ingenjör i lönegrad MEo 18 synes icke böra upptagas till prövning i detta sammanhang.

Då motoringenjör förutsättes skola ingå i VII. militärbefälsstaben,

synes i varje fall icke något permanent behov av sådan ingenjör föreligga

jämväl vid truppförbanden på Gotland. Behovet av motoringenjörer vid ingenjörkårerna

synes däremot kvarstå även efter en återgång till normala fredsförhållanden.

Körande behovet av ingenjörpersonal som chefer för arméns tygverkstäder

synes ingen tvekan råda. Det kan emellertid ifrågasättas, örn verkstadscheferna

skola hänföras till kategorien arméingenjörer. Arméchefen och arméförvaltningen

ha icke närmare klarlagt motiven för sitt förslag härutinnan. Beträffande

cheferna för de verkstäder, som äro direkt anslutna till något truppförband,

kan skälet vara, att dessa skola samarbeta med den militära personalen

vid förbanden samt att de komma att tagas i anspråk för utbildningsarbetet i

fråga örn reparationstjansten. Då emellertid några speciella militära kunskaper

icke erfordras härför, synas nämnda skäl icke vara tillräckligt vägande för

att avsteg därför skall behöva göras från den princip, som i övrigt ansetts

böra vara vägledande i denna fråga. Än mindre motiv föreligga för att giva

cheferna för de direkt under den centrala förvaltningen sorterande tygverkstäderna

civilmilitär ställning. Däremot synes befogat, att befattningen som

lärare vid tygförvaltningsskolan upptages i civilmilitär beställning.

I propositionen 1945: 170 har en orientering lämnats rörande den av Kungl.

Maj:t den 2 februari 1945 beslutade överföringen av vissa arbetsuppgifter till

krigsmaterielverket från bland annat försvarsgrensförvaltningarna. I samband

härmed framhölls av föredragande departementschefen, att åtgärder vidtagits

i syfte att nedbringa personalbehovet inom nämnda förvaltningar men

att dessa helt naturligt icke kunde få omedelbar verkan. Då det ännu icke

är möjligt att helt överblicka personalbehovet vid arméförvaltningen, bjuder

försiktigheten att i än högre grad än vad som ansetts erforderligt i fråga örn

arméorganisationen iakttaga återhållsamhet vid inrättandet av nya ingenjörbeställningar

vid detta ämbetsverk.

För att erhålla en tydligare bild av de arbetsuppgifter, som skulle tillkomma

de av arméförvaltningen föreslagna arméingenjörerna, och för att

kunna bedöma, huruvida dessa uppgifter kunna förväntas kvarstå även i framtiden,

ha under hand de närmare motiv inhämtats, som legat till grund för

förvaltningens framställning. Dessa motiv framgå av efterföljande granskning.

Innan denna granskning sker, torde det emellertid vara lämpligt att klar

göra vissa av de principer, som böra läggas till grund för behovsberäkningar

i vad avser personal vid arméförvaltningens tygavdelning. Det är tydligt att

behovet inom olika byråer i viss mån växlar beroende på omfattningen vid

olika tillfällen av konstruktions- och anskaffningsuppgifter. Vid uppbyggandet

av den nuvarande organisationen ansågs det också nödvändigt att söka

finna ett system, som kunde medgiva erforderlig elasticitet. Delvis har detta

vunnits därigenom att en avsevärd del av förvaltningens personal endast an

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

ställes medelst kontrakt eller såsom extra ordinarie. Dessutom är det emellertid

forutsatt, att i viss utsträckning en förskjutning av arbetskraft skall

kunna ske mellan olika byråer. Avsikten är sålunda, att exempelvis ingenjörer

inom materielbyråerna skola kunna, tagas i anspråk för kontrolluppgifter vid

kontrollbyrån samt för materielbesiktningar vid truppförband och förråd. Då

materielstocken vid en återgång till normala fredsförhållanden kommer att

med vissa undantag — exempelvis i fråga örn motorfordon — bliva ungefär

densamma som under de gångna beredskapsåren, kommer särskilt den sistberorda

uppgiften, vilken sammanhänger med materielens vård och underhåll,

att även i fortsättningen bliva betydande och fordra tillgång på avsevärd

arbetskraft, under det att arbetet med leveranskontrollen med all sannolikhet

kommer att väsentligt nedgå. Det har därför förutsatts, att kontrollbyråns

materielvårdssektion skall kunna utnyttja tillgänglig arbetskraft icke blott från

materielbyråerna utan även från leveranskontrollsektionen vid den förstnämnda

byrån. Materielvårdssektionen kommer sålunda att kunna fungera som ett

clearingorgan vid tillfälligt uppkommande överskott på arbetskraft inom hela

tygavdelningen i övrigt. I den efterföljande granskningen har hänsyn tagits

till här berörda förhållande.

Arméförvaltningen har funnit behov föreligga av sammanlagt sju armé

ingenjörer vid tygavdelningens vapenbyrå. Av dessa skulle en vara chef

v?1'' sPecialtekniska sektionen, i vilken sektion skulle ingå ytterligare en ingenjör

för handläggning av ärenden rörande optisk materiel. Inom vardera infanteri-

och artillerisektionen skulle ingå en ingenjör för handläggning av

frågor rörande tekniska materielprov i samband med nykonstruktioner” utarbetandet

av tekniska bestämmelser rörande försök m. m. Inom artillerisektionen

skulle dessutom ingå ytterligare en ingenjör som specialist på luftvärnsmateriel.

Återstående två ingenjörer skulle tjänstgöra vid ammunitionssektionen.

Då för närvarande pågår utredning genom inom försvarsdepartementet

särskilt tillkallade sakkunniga rörande viss spräng- och minmateriel vid

armén, synes behovet av ingenjörer inom sistnämnda sektion böra prövas vid

nämnda utredning. Det bör härvid övervägas om icke ifrågavarande ingenjörer

skola hänföras till försvarets forskningsanstalt, som har att handlägga frågor

rörande bland annat den kemiska sammansättningen av sprängmedel och krut.

Antalet ingenjörer inom artillerisektionen synes tillsvidare i avvaktan på närmare

erfarenheter rörande omfattningen av de sektionen åvilande arbetsuppgifterna

i fred böra begränsas till en. Behovet av övriga föreslagna befattningar

synes bliva permanent bestående. Det kan emellertid ifrågasättas, örn

innehavarna av befattningarna behöva utan undantag intaga civilmilitär ställning.

Sålunda synes specialisten på optisk materiel komma att bekläda en

befattning, där fordringar på särskild militärteknisk kunskap icke behöva uppställas.

Icke heller synes det möjligt att överflytta denne ingenjör till någon

annan civilmilitär ingenjörbefattning vare sig vid förvaltningen eller inom

armén. Nämnda ingenjörbefattning bör därför i enlighet med de principer,

som ansetts böra tillämpas vid gränsdragningen mellan civil och civilmilitär

ingenjörpersonal, hänföras till kategorien civila ingenjörer inom

arméförvaltningen.

Vad chefen för specialtekniska sektionen beträffar må i övrigt anföras, att

denna befattning bör beklädas med en väl kvalificerad ingenjör med förmåga

att självständigt överblicka, utvecklingen på det vapentekniska området,

särskilt i vad avser luftvärnsmateriel, och att med hänsyn härtill utarbeta

förslag till förbättringar och nykonstruktioner.

Fordonsbyråns behov av arméingenjörer, sammanlagt fem, har arméförvaltningen

beräknat sålunda. En ingenjör borde, såsom också av det föregående

framgår, förordnas som chef för specialtekniska sektionen. Denne

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

skulle vara förvaltningens främste specialist i motorfordonstekniska frågor

och kunna följa den motortekniska utvecklingen. Inom motorfordonssektionen

(sorn av arméförvaltningen föreslagits skola uppdelas på en pansar- och

en bilsektion) har föreslagits tvenne arméingenjörer, den ene specialiserad

2311 stridsvagnar och övriga pansarfordon, den andre på terränggående

bilar, traktorer och släpfordon m. m. Dessa skulle var och en

inom sitt område handlägga ärenden rörande nykonstruktioner och förbättringar

samt ärenden rörande försök och prov med ny materiel. I denna sektion

skulle dessutom ingå en arméingenjör för utarbetandet av grundläggande

instruktioner och anvisningar för motorfordonsmaterielens handhavande och

vård. Inom ingenjörmaterielsektionen slutligen borde ingå en specialist på

bro- och överskeppningsmateriel.

Behovet av samtliga förenämnda befattningar synes bliva permanent bestående.

För dessa ingenjörer torde särskilda militära kunskaper erfordras vid

sidan av de rent tekniska.

Den nuvarande kontrollbyrån består av tre sektioner, nämligen en

leveranskontroll-, en materielvårds- och en specialteknisk sektion samt slutligen

en provskjutningscentral. Arméförvaltningen har för hela byrån föreslagit

sammanlagt sex arméingenjörer, varav en som chef för den specialtekniska

sektionen och övriga ingående som detaljchefer, en vid leveranskontroll-,

tre vid materielvårds- och en vid specialtekniska sektionen.

Vad först detaljchefen vid leveranskontrollsektionen beträffar vore denne

enligt arméförvaltningens förslag avsedd att fungera som signalteknisk expert

vid kontroll i samband med leverans av signalmateriel. Med hänsyn till de

uppgifter, som numera ankomma på krigsmaterielverket på hithörande område,

torde emellertid detta förslag icke böra tillmötesgås.

Ingenjörerna vid materielvårdssektionen skulle enligt arméförvaltningens

förslag användas för sådana materielbesiktningar, som i enlighet med vad

som redan anförts erfordrades vid t rupp förband och i förråd, då det gällde

mer komplicerad materiel, nämligen i främsta rummet signal-, luftvärns- och

motorfordonsmateriel. För vardera materielgrupperna har en ingenjör ansetts

erforderlig. Omfattningen av härmed sammanhängande uppgifter har i det

föregående berörts. Med hänsyn härtill kan den begärda personalstyrkan

anses måttlig. Emellertid måste vid bedömandet härav beaktas vad som redan

anförts rörande möjligheterna att dels från leveranskontrollsektionen dels

från övriga byråer erhålla tillskott av arbetskraft. Dessutom får förutsättas

att ingenjörer och annan kompetent personal vid arméns truppförband och

militärbefälsstaber samt inom arméinspektionen skola biträda vid förekommande

besiktningar. Uppgiften för materielvårdssektionens personal blir sålunda

i främsta rummet att planlägga materielinspektionerna samt att bearbeta

och åt andra myndigheter delgiva resultatet av dessa förrättningar.

Ifrågavarande personal bör för att kunna fullgöra de uppgifter, som skola

åvila dem, äga en viss truppvana. De böra därför rekryteras bland sådana

ingenjörer, som tidigare tjänstgjort på truppförband eller vid militärbefälsstaber

och följaktligen samtliga tillhöra kategorien arméingenjörer.

Ingenjörerna inom den specialtekniska sektionen lia av arméförvaltningen

avsetts skola handlägga materialfrågor i samband med leveranskontrollen samt

sådana ärenden, vilka äro gemensamma för tygavdelningen beträffande råvaruprodukter

för olika slag av krigsmateriel, ersättning av svåranskaffbara materialier

och legeringar samt frågor rörande oljor, smörjmedel och ytbehandlingsmetoder

för tygmateriel och ammunition lii. m. Då förenämnda uppgifter

till stor del åvila krigsmaterielverket, böra i förevarande sammanhang inga

särskilda befattningar upptagas härför.

För att tillgodose si gnalma teri elby råns behov av mer kvalificerad

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

ingenjörpersonal har arméförvaltningen räknat med sju arméingenjörbeställningar.

Dessa ha avsetts för i första hand byråchefen samt cheferna för radiomateriel-

och specialtekniska sektionerna, under det att tjänsten som chef

för trådmaterielsektionen ansetts böra liksom hittills bestridas av en regementsofficer

ur fälttygkåren. Övriga föreslagna arméingenjörer skulle placeras

tva på radiomaterielsektionen och två på specialtekniska sektionen.

\ad först byråchefsbefattningen beträffar beklädes denna för närvarande

av en regementsofficer ur fälttygkåren. Huruvida detta även i fortsättningen

bör vara fallet eller örn denne skall utbytas mot arméingenjör synes bliva

beroende av personvalet. I det följande räknas med en ingenjörbeställning.

Inom radiomaterielsektionen handläggas såsom av benämningen framgår

ärenden rörande radiomateriel, till vilken bland annat räknas den tekniskt

mycket komplicerade ekoradiomaterielen. Chefen för denna sektion synes

böra vara arméingenjör. Vid bedömande av behovet i övrigt av ingenjörer

inom denna sektion synes böra beaktas vad som förut anförts rörande personal

vid vapenbyrån, nämligen att erfarenheter från mera fredsmässiga förhållanden

böra avvaktas innan antalet slutligt bestämmes. I förevarande sammanhang

har därför icke räknats med mer än en arméingenjör inom radiomaterielsektionen.

Inom den specialtekniska sektionen, som handhar bland annat tygavdelningens

elektro-tekniska laboratorium, handläggas frågor, vilkas lösande kräva

undersökningar i förening med mätningar och praktiska försök. Det åligger

vidare chefen för denna sektion att följa utvecklingen på signalteknikens områden.

Vad angår de övriga båda föreslagna ingenjörerna inom denna sektion

skulle dessa närmast handhava den ene laboratoriearbetet, den andre

projekteringsarbetet. Behov av denna personal synes föreligga. Då emellertid

särskilda militära kvalifikationer icke erfordras av ifrågavarande befattningshavare,

böra samtliga utgöras av civila tjänstemän.

På verkstad sby rån handläggas ärenden rörande driften vid arméns

tygverkstäder samt därmed sammanhängande kollektivavtalsfrågor. För denna

byrå har arméförvaltningen föreslagit fem arméingenjörer. I detta antal är in

begripet byråchefen och chefen för driftstekniska sektionen för vilka befattningshavare

i enlighet med vad som i det föregående framhållits fasta löner

redan finnas å löneplan C. övriga tre ingenjörer skulle placeras en som chef

för krigsverkstadssektionen, vilken sektion handlägger ärenden rörande hemortsverkstädernas

organisation för krigsdrift, samt såsom detaljchefer vid

driftstekniska sektionen. De kvalifikationer, som fordras av innehavarna av

dessa befattningar, synas helt ligga på det tekniska och organisatoriska området.

Då dessutom, såsom av det föregående framgår, i denna promemoria

förutsatts, att verkstadschef erna vid tygverkstäderna skola vara civila tjänstemän,

saknas anledning såväl att- ändra byråchefens och chefens för driftstekniska

sektionens nuvarande ställning som också att inrätta nya arméingen

jörbeställningar för ytterligare tre befattningshavare. Jämväl dessa

sistnämnda böra därför erhålla lön såsom civila befattningshavare.

Vad konstruktionskontoret angår består dettas främsta arbetsuppgifter

i att uppgöra konstruktionsritningar och arbetsbeskrivningar, varjämte

vissa för tygavdelningen gemensamma standardiseringsuppgifter förlagts hit

Arméförvaltningen har för detta kontor begärt fyra arméingenjörbeställningar,

nämligen en för byråchefen samt en för vardera pjäs-, motor- och ingenjörmaterielsektionerna.

Chefen för konstruktionskontoret torde böra vara tekniskt väl kvalificerad

och därjämte besitta vissa militära kunskaper. Befattningen bör därför beklädas

med en arméingenjör, övriga ingenjörer inom sektionen böra med

hänsyn till sina rent tekniska uppgifter vara civila tjänstemän.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Arméförvaltningen har slutligen räknat med en ingenjör för handläggning

av personalärenden inom vad förvaltningen benämnt arméingenjör kårens

chefsexpedition. Då slutlig ståndpunkt till förslaget örn bildandet av

en särskild arméingenjörkår icke i förevarande sammanhang kan fattas, bör

med prövningen av förenämnda behov tills vidare anstå.

Det synes principiellt riktigt att i överensstämmelse med vad ingenjör

utredningen föreslagit placera arméingenjörer till tjänstgöring vid krigsmateriel

verket. Vid armén vunna erfarenheter på det tekniska området

skulle härigenom kunna komma arbetet vid detta verk till godo. För närvarande

tjänstgöra två tygingenjörer vid verket. Det förutsättes, att dessa

tills vidare skola kvarbliva i denna tjänst. Ifrågavarande ingenjörers

ställning beröres under kapitlet Fälttygkåren och tygstaten. I vad mån

arméingenjörer i övrigt böra förordnas på tjänster vid verket bör bliva

beroende på prövning i varje särskilt fall. Vid den fortsatta behandlingen

av den föreliggande frågan bör övervägas, huruvida icke vissa av

de civilanställda ingenjörer, varmed i det föregående räknats för arméförvaltningens

behov, böra jrlaceras i krigsmaterielverket i stället för i

arméförvaltningen. Härvid böra beaktas de uppgifter med avseende å kon

struktion och kontroll av materiel, som numera ankomma på krigsmaterielverket.

Det i promemorian beräknade behovet av civilmilitära beställningar samt

civila beställningar i mera krävande befattningar framgår såsom redan anförts

av tablåer, bilaga A. Det i dessa tablåer upptagna antalet har ansetts böra

betraktas allenast som en beräkningsgrund.

I promemorian har härefter erinrats, att arméchefen för luftvärnsingenjörerna

förordat den ändrade benämningen »vapeningenjörer». Motivet här

för skulle vara, att ifrågavarande ingenjörer, särskilt de som skulle tjänstgöra

vid militärbefälsstaberna, borde kunna biträda vid materielbesiktningar

även inom andra truppslag än luftvärnet. Arméchefen hade emellertid förutsatt,

att den nya benämningen skulle avse samtliga luftvärnsingenjörer

inom armén. Ett bifall till detta förslag skulle förutsätta, att ifrågavarande

ingenjörer erhölle häremot svarande utbildning. Då sålunda nu i tjänst

varande luftvärnsingenjörer icke utan omskolning skulle kunna användas

utanför sitt fack, syntes förslaget icke böra prövas i förevarande sammanhang

utan först i samband med det slutliga ståndpunkttagandet till spörsmålet

rörande denna personals utbildning.

Slutligen har rörande det av arméchefen och arméförvaltningen angivna

behovet av arméingenjörer i reserven anförts, att det torde få ankomma på

arméchefen att efter närmare övervägande framlägga slutligt förslag härutinnan.

Utlåtanden över departementspromemorians

förslag.

Arméchefen har ansett, att en motoringenjör tills vidare alltjämt borde beräknas

för Södra skånska infanteriregementet. Det vore visserligen riktigt,

att nämnda regemente, i överensstämmelse med vad som antagits i promemorian,

vore avsett att omorganiseras i samband med förestående försvarsrevision.

Då emellertid de i promemorian förutsatta åtgärderna endast av
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

såges skola erhålla provisorisk karaktär, borde den nu gällande organisationen

läggas till grund för åtgärderna i fråga. Av samma skäl borde verkstadsingenjörer

upptagas även för de redan organiserade första och andra tygkompanierna.

Personalberäkningarna för arméförvaltningens vidkommande har armé

chefen ansett i huvudsak godtagbara. Det vore dock icke lämpligt att, såsom

i promemorian ifrågasatts, överföra de för ammunitionssektionen inom tygavdelningens

vapenbyrå ifrågasatta ingenjörerna till försvarets forskningsanstalt.

Vidare har framhållits, att anledning icke funnes att vid en provisorisk

reglering av anställningsförhållandena för ingenjörpersonalen, sådan

som i promemorian förutsatts, göra någon ändring i fråga örn befattningen

som chef för signalmaterielbyrån. Denna borde liksom hittills tills vidare

beklädas av officer ur fälttygkåren.

Såsom i ett annat sammanhang närmare anföres (jfr s. 44 i det följande),

har arméchefen vidare förordat, att i promemorian föreslagen personalunion

i fråga örn chefskapet över den föreslagna materielvårdsbyrån inom arméförvaltningens

tygavdelning och arméinspektionens arméingenjöravdelning redan

nu borde komma till stånd. Härigenom skulle under provisorietiden en beställning,

avsedd för chefen för den förenämnda arméingenjöravdelningen,

kunna inbesparas.

Slutligen har arméchefen med hänsyn till den i departementspromemorian

godkända principen att till arméingenjörer borde hänföras sådan personal,

som för sin verksamhet behövde speciell militärteknisk utbildning och för

vilken växling mellan förvaltningstjänst och tjänstgöring vid stab eller truppförband

vore möjlig, ansett, det vara befogat att till nämnda kategori hänföra

jämväl verkstadscheferna vid de fyra pansarregementena, Vendes artilleriregemente,

Norrlands artilleriregemente, Smålands artilleriregemente,

Bergslagens artilleriregemente och Östgöta luftvärnsregemente.

Arméförvaltningen har betonat, att det för tygavdelningen beräknade antalet

ingenjörer ingalunda motsvarade behovet. I promemorian hade visserligen

förutsatts, att utöver det föreslagna antalet ett behov av civila ingenjörer

i lägre lönegrader liksom hittills skulle komma att kvarstå, vilket behov

avsåges skola tillgodoses genom anställandet av personal med avlöning

från sakanslag. Ämbetsverket ville emellertid framhålla, att behov utöver

det i promemorian angivna förefunnes jämväl i fråga örn ingenjörer i högre

lönegrader, och förutsatte, att även detta skulle komma att tillgodoses genom

anlitande av sakanslag. Rörande detaljerna i fråga örn behovsberäkningarna

har ämbetsverket erinrat följande.

Då arméförvaltningen under hand inhämtat, att tygkompanierna enligt

föreliggande planer icke endast skulle komma att för framtiden bestå utan

dessutom belastas med vidgade arbetsuppgifter, ansåge ämbetsverket det

oundgängligen erforderligt, att verkstadsingenjörer i överensstämmelse med

arméförvaltningens tidigare förslag tillfördes nämnda förband.

Flertalet av de inskränkningar i fråga om ingenjörpersonalen vid arméförvaltningens

tygavdelning, som i förhållande till förvaltningens tidigare

förslag vidtagits i departementspromemorian, ansåge sig ämbetsverket icke

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

kunna godtaga. Sålunda borde på vapenbyråns artillerisektion beräknas två

arméingenjörer i stället för en. Vid kontrollbyrån erfordrades en signalingenjör

som chef för byråns signalmaterieldetalj. Under inga förhållanden

kunde ämbetsverket biträda den uppfattning, som kommit till uttryck i promemorian,

att de arbetsuppgifter, som för närvarande åvilade kontrollbyråns

special tekniska sektion, till största delen skulle komma att överföras till

krigsmaterielverket och att några arméingenjörer därför icke borde avses för

nämnda sektion. Enligt ämbetsverkets mening skulle denna sektion även för

framtiden komma att få betydelsefulla uppgifter i samband med tygavdelningens

försöksverksamhet och upphandling av speciell materiel. Icke heller

de inskränkningar, som gjorts beträffande antalet ingenjörer vid signalmaterielbyrån,

kunde godtagas. Ytterligare en beställning borde uppföras

för nämnda byrå. Som byråchef borde tills vidare liksom hittills avses en

militär befattningshavare.

Slutligen har arméförvaltningen hävdat samma mening som arméchefen,

att de för vapenbyråns ammunitionssektion ifrågasatta ingenjörerna borde

bibehållas vid nämnda sektion och icke överföras till försvarets forskningsanstalt.

Krigsmaterielverket har i sitt yttrande erinrat örn den överföring av arbetsuppgifter

från arméförvaltningens tygavdelning till krigsmaterielverket,

som jämlikt Kungl. Majis beslut den 28 januari 1944 skulle komma att ske.

Detta förhållande måste uppenbarligen medföra krav på största återhållsamhet

vid bedömandet av personalbehovet inom förstnämnda ämbetsverk i

all synnerhet i vad som avsåge behovet för kontrollverksamheten. Enligt

krigsmaterielverkets mening hade denna återhållsamhet iakttagits i departementspromemorian.

Statens organisationsnämnd har ansett det böra undersökas, huruvida icke

de för arméinspektionen avsedda ingenjörerna i stället borde tillhandahållas

av arméförvaltningen. Härigenom skulle besparingar vinnas och dubbelarbete

undvikas.

Försvarets forskningsanstalt har på grund av i yttrandet närmare angivna

skäl avstyrkt det i promemorian ifrågasatta överförandet till anstalten av de

för ammunitionssektionen inom arméförvaltningens tygavdelning avsedda

tvenne ingenjörerna.

Försvarets sakanslagsutredving har framhållit, att kostnaderna för ett antal

extra ordinarie ingenjörbefattningar för närvarande bestredes från anslag

under arméförvaltningens tygavdelnings förvaltning. Av dessa tillhörde 27

befattningar 21 :a och högre lönegrader. Av departementspromemorian kunde

emellertid icke med bestämdhet utläsas, huruvida de i densamma föreslagna

ingenjörbefattningarna vore avsedda att ersätta sistberörda befattningar med

avlöning från sakanslag. Ehuru utredningen icke ansett sig kunna i föreva

rande sammanhang ingå på någon detaljprövning av behovet av de i promemorian

upptagna extra ordinarie befattningarna, har utredningen dock er

inrat att förslaget innebure en utbyggnad av ingenjörpersonalen inom såväl

arméorganisationen som arméförvaltningen. Då detta kunde innebära en

onödig dubbelorganisation, borde enligt utredningens mening behovet av an

ordningen göras till föremål för ytterligare utredning. Detta kunde endast

ske inom försvarskommitténs ram.

Bihang till riksdagens protokoll 1940.

1 sami. Nr SO.

Uilfi: i IG

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Dep ariementschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Civilmilitära tjänstemannaförbundet har i sitt yttrande särskilt berört frågan

om anställningsformen för den arbetsledande personalen vid arméns tvgverkstäder.

Förbundet har framhållit, att verkstadsingenjörerna först genom

en med befälsrätt förenad anställningsform erhölle den fasta och auktoritativa

ställning såväl ujnpåt som nedåt, som utgjorde en grundförutsättning för

stabiliteten i verksamheten, och den intima samverkan, som måste finnas

med de militära cheferna och myndigheterna. Med hänsyn härtill funne förbundet

det mindre ändamålsenligt, att verkstadsingenjörerna vid vissa arméförvaltningens

tygavdelning underställda tygverkstäder skulle erhålla civil

ställning, och har sålunda förordat, att dessa hänfördes till kategorien arméingenjörer.

Såväl försvarets civila tjänstemannaförbund som statsverkens ingenjörsförbund

ha föreslagit en avsevärd utökning av antalet ingenjörbefattningar

vid arméförvaltningen. Det sistnämnda personalförbundet har ansett, att

huvuddelen av de befattningar vid tygavdelningen, som för närvarnde innehades

av militär personal, i stället borde beklädas med ingenjörer.

Såsom inledningsvis berörts framlades i propositionen 1943:235 ett

förslag örn inrättandet av 61 extra ordinarie befattningar för signal-,

luftvärns- och motoringenjörer, vilket av riksdagen godkändes. Detta antal

har sedermera utökats till 68. Vidare ha beslut fattats av 1943 års riksdag

örn inrättande av en ordinarie beställning i lönegrad C 8 för chefen för

verkstadsbyrån inom arméförvaltningens tygavdelning och av 1945 års riksdag

örn inrättande av ytterligare en ordinarie beställning i lönegrad C 5, avsedd

för chefen för driftstekniska sektionen inom nämnda byrå. Ytterligare

bör beaktas, att på fälttygkårens stat för närvarande finnas uppförda 8 tygingenjörbeställningar.

Av dessa utnyttjas för närvarande fyra för att täcka

viss del av det behov, som i det följande kommer att redovisas, under det att

en beställning tills vidare hålles vakant. Det är min avsikt att föreslå Kungl.

Majit att sistnämnda beställning återbesättes, varefter även denna kommer

att utnyttjas för fyllande av förenämnt behov. Sammanlagda antalet beställningar

i de av riksdagen godkända staterna uppgår sålunda till 78, varav för

närvarande 75 utnyttjas eller avses skola utnyttjas för sådana befattningar,

som i föreliggande förslag åsyftas.

Enligt promemorieförslaget bör fastare anställningsform ifrågakomma för

sammanlagt 97 beställningar, fördelade med 68 på löneplanen MEo och 29

på löneplanen Eo, innebärande en ökning i förhållande till det av riksdagen

redan godkända antalet med 22 (enligt promemorians beräkningar 23) beställningar.

Vid jämförelse med nuvarande stater måste emellertid beaktas, att

utöver det förenämnda antalet ytterligare ett betydande antal extra ordinarie

ingenjörbefattningar nu finnas inrättade, för vilka kostnaderna bestridas från

sakanslag. Av dessa äro 11 placerade i 24 :e och högre lönegrader. Även de

befattningar, varmed staterna således avsetts skola utökas, äro emellertid

redan disponibla på så sätt, att för närvarande — i anledning av rådande

ökad arbetsbelastning på arméförvaltningen — ingenjörer finnas anställda såsom

extra tjänstemän eller enligt kontrakt till ett antal, som vida överstiger

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj-.ts proposition nr 80.

det förut angivna. Promemorieförslaget innebär alltså icke en utökning av

antalet ingenjörs tjänster men väl en av rekryteringsskäl motiverad reglering

av anställningsförhållandena.

Försvarets sakanslagsutredning har erinrat, att vissa befattningar inom

arméförvaltningen, vilka för närvarande upprätthölles av befattningshavare

i extra ordinarie ställning, icke upptagits bland promemorieförslagets

Eo-befattningar. Å andra sidan hade bland dessa medräknats vissa

tjänster, som nu bestredes av extra tjänstemän eller kontraktsanställd

personal. En undersökning av berörda förhållanden har givit vid handen att

många befattningar, som rätteligen måste anses vara av permanent natur, på

grund av rekryteringssvårigheter hittills måst beklädas med mera tillfälligt

anställd personal, under det att extra ordinarie ingenjörer övergångsvis place

rats i befattningar av krisbetonad karaktär. Jag förutsätter att detta förhållande

kommer att regleras allteftersom möjlighet härtill erbjuder sig genom

personalavgång.

I enlighet med vad som i annat sammanhang kommer att anföras (s. 58)

har frågan örn verkstadschefernas löneställning gjorts till föremål för särskild

utredning, varför frågan örn denna personals inplacering i löneskalan

först senare kan anmälas. Ifrågavarande befattningar, sammanlagt 17,

böra sålunda här icke medräknas.

Någon beskärning av den för arméinspektionen och arméförvaltningens

tygavdelning avsedda personalen, på sätt ifrågasatts av statens

organisationsnämnd och försvarets sakanslagsutredning, synes icke möjlig att

åstadkomma. En avsevärd begränsning i förhållande till tidigare förslag har

redan skett vid utarbetandet av den föreliggande promemorian. I denna har

sålunda förutsatts, att viss tillfällig förskjutning av arbetskraft skulle kunna

ske mellan olika byråer inom tygavdelningen, varigenom antalet ingenjörer

i mera fast löneställning vid den nytillkommande materielvårdsbyrån — den

byrå, som de nyssnämnda myndigheterna närmast synas ha haft i åtanke -—

ansetts kunna åtminstone tills vidare begränsas till en befattningshavare

av varje ifrågakommande kategori. Någon dubbelorganisation vad beträffar

nämnda byrå, vilken närmast har att samarbeta med arméinspektionen, och

sistnämnda myndighet synes därför icke vara att befara, Å andra sidan

kan jag i nuvarande läge icke tillstyrka någon ytterligare utvidgning av personalramen.

Vad av arméförvaltningen och vissa personalsammanslutningar

anförts rörande nödvändigheten av en väsentlig utökning av arméförvaltningens

mera fast anställda ingenjörer kan följaktligen icke nu beaktas utan

måste i annat sammanhang övervägas. Jag förutsätter dock att, intill dess så

skeft, Kungl. Maj:t skall äga jämväl i fortsättningen medgiva anställande av

extra ordinarie ingenjörer i lägre lönegrad än den 24:e samt extra och kon

traktsavlönad personal med avlöning från sakanslag Därjämte torde det bliva

erforderligt att — åtminstone under en övergångstid — bibehålla omkring feni

av de extra ordinarie ingenjörbefattningar i 24:e och högre lönegrader, för

vilka avlöningskostnaderna för närvarande bestridas från sakanslag.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Vad detaljerna i föreliggande förslag beträffar må följande anföras.

Såväl arméchefen som armeförvaltningen ha med hänsyn till förslagets

karaktär av provisorium ansett det lämpligt, att befattningen som chef för

arméförvaltningens signalmaterielbyrå tills vidare, liksom för närvarande

är fallet, beklädes med officer ur fälttygkåren. Detta förslag kan av mig

biträdas.

Däremot kan jag icke tillstyrka av arméchefen framförda förslag örn överförande

av den nuvarande motoringenjören vid Södra skånska infanteriregementet

på fastare stat samt örn inrättande av tvenne nya befattningar

för verkstadsingenjör er vid första och andra tygkompanierna. I anslutning

till vad som redan anförts böra i förevarande sammanhang endast sådana

ingenjörbefattningar upptagas, som med större säkerhet kunna beräknas

komma att bliva för framtiden erforderliga. Då frågan örn de nämnda trupp

förbandens organisation för närvarande är under omprövning i samband med

försvarskommitténs arbete, bör behovet av ingenjörer tills vidare tillgodoses

genom mera tillfälligt anställd personal.

Frågan om överförandet till försvarets forskningsanstalt av tvenne ingeniörer,

vilka enligt arméförvaltningens tidigare förslag borde tilldelas ammunitionssektionen

inom tygavdelningens vapenbyrå, synes böra slutligt

prövas i annat sammanhang och först sedan den pågående utredningen rörande

viss spräng- och minmateriel slutförts.

I förevarande sammanhang har i departementspromemorian närmare berörts

frågan om personalens uppdelning på arméingenjörer och civil personal.

Emot den i promemorian föreslagna uppdelningen ha remissmyndigheterna

m. fl. framställt vissa erinringar. Arméchefen har sålunda ansett,

att verkstadscheferna vid vissa till truppförband anslutna tygverkstäder

borde erhålla civilmilitär ställning. Samma mening har uttalats av civilmilitära

tjänstemannaförbudet. I anledning härav vill jag erinra, att verkstadsingenjörerna

inom arméförvaltningen i promemorian förutsatts skola

vara civila, mot vilket förslag erinran icke framställts av arméchefen. För

att växling mellan förvaltnings- och verkstadstjänst i detta fall skall kunna

ske på smidigt sätt, synes det lämpligast, att även verkstadscheferna erhålla

motsvarande ställning. Då vidare inga krav på särskild militärteknisk utbildning

för ifrågavarande personal uppställts av arméchefen, finnes icke

heller av detta skäl anledning att avvika från promemorians förslag. Yad

civilmilitära tjänstemannaförbundet anfört ger mig anledning erinra, att verkstadscheferna

vid tygverkstäderna erhålla en chefställning, som icke blir

mycket annorlunda än vid en civil verkstad. Att samarbetet med militära

myndigheter skulle försvåras, örn icke verkstadscheferna erhölle civilmilitär

ställning, jävas av erfarenheterna från nu gällande ordning.

Däremot synes kunna ifrågasättas lämpligheten av att, såsom skett i promemorian,

till kategorien arméingenjörer hänföra chefen för konstruktionskontoret

inom arméförvaltningens tygavdelning. De arbetsuppgifter, som

åvila nämnde befattningshavare, synas icke kräva några särskilda militära

kvalifikationer. Icke heller är växling mellan trupp- eller stabs- och förvalt

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 80. 37

ningstjänst i detta fall möjlig. Jag vill därför förorda, att chefen för konstruktionskontoret

erhåller rent civil ställning.

Det av arméchefen i detta sammanhang berörda spörsmålet örn lämpligheten

av att redan nu genomföra förslaget örn personalunion mellan materielvårdsbyrån

inom arméförvaltningens tygavdelning och arméingenjöravdelningen

inom arméinspektionen, varigenom bland annat en arméingenjörbeställning

vid sistnämnda avdelning tills vidare skulle kunna inbesparas, kommer

att i nästföljande avsnitt behandlas i samband med frågan örn arméledningens

organisation. Redan i detta sammanhang må nämnas, att jag för

ifrågavarande ändamål tills vidare räknar med en arvodestjänst i stället för

en i departementspromemorian förordad befattning i MEo 30.

I enlighet med vad sålunda anförts beräknar jag för närvarande behovet

av ingenjörbeställningar i fastare löneställning till sammanlagt 78, av vilka

65 civilmilitära och 13 civila beställningar.

4. VISSA FRÅGOR AVSEENDE STABS- OCH FÖRVALTNINGSORGANISATIONEN.

a. Truppförbands- och militärbefälsstaber.

Enligt i departementspromemorian uttalad mening borde ingenjörerna

inom stabsorganisationen tilldelas en i möjligaste mån självständig och ansvarig

ställning. Endast därigenom bleve det möjligt att få största utbyte

av deras fackutbildning och att rekrytera arméingenjörbefattningarna med

personal, som vore villig och i stånd att taga ansvar. Det har i promemorian

förutsatts, att dessa synpunkter skulle komma att beaktas vid utarbetandet

av de bestämmelser, som kunde förväntas bliva utfärdade vid den ifrågasatta

personalorganisationens genomförande, liksom vid omprövningen av

stabsorganisationens definitiva utformning.

Ingenjörerna inom stabsorganisationen böra erhålla en i möjligaste mån

självständig och ansvarig ställning. Detta bör jämväl gälla motsvarande personal

inom förvaltningsorganisationen.

b. Arméledningen.

Försvarsväsendeis ingenjörutredning.

Ingenjörutredningen har i fråga örn arméinspektionens organisation

föreslagit den ändringen i stort, att underhållssektionen skulle skiljas från

arméinspektionen i övrigt. Inspektören för underhållstrupperna, vilken skulle

benämnas »armékvartermästare», borde vara föredragande direkt inför chefen

för armén. Den nuvarande centralavdelningen borde även brytas ut ur armé

inspektionen och benämnas »utbildningsavdelning», varvid avdelningschefen

likaledes skulle bliva direkt föredragande inför arméchefen. Utredningen har

vidare föreslagit, att den nuvarande tygavdelningen inom underhållssektionen

skulle ombildas till en »ingenjöravdelning», vilken avdelning skulle handlägga

alla ärenden rörande den ingenjörtekniska tjänsten inom armén. Till denna

Vcpartements
rhefen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

avdelning borde även den nuvarande provisoriskt organiserade motortjänstinspektionens

unpgifter överflyttas.

Såsom redan i ett tidigare sammanhang framhållits (s. 4) syftar ingenjörutredningens

förslag även till en radikal omorganisation av hela arméförvaltningen.

Enligt utredningens förslag borde sålunda verksamheten vid förvaltningen

vid sidan av de nuvarande tyg- och intendenturavdelningarna bedrivas

på en civilbyrå, en förrådsbyrå och eventuellt en verkstadsbyrå, de

sistnämnda tre byråerna gemensamma för förvaltningen i dess helhet. Sous

chefen, vilken liksom cheferna för tyg- och intendenturavdelningarna kunde

vara civil, borde icke betungas med att vid sidan av sin souschefstjänst vara

avdelningschef, såsom nu vore förhållandet, utan borde odelat få ägna sig

åt sin förstnämnda befattning. Slutligen borde befattningen som tjänstegrensinspektör

för tygmaterielvårdstjänsten övergå från generalfälttygmästaren till

chefen för den föreslagna ingenjöravdelningen inom arméinspektionen. Sistnämnde

befattningshavare borde desslikes förordnas som inspektör för all

materiel^ anst och således bland annat även övertaga de befogenheter härut

innan, som för närvarande tillkomma generalintendenten. Till nämnda ingenjöravdelning

borde från arméförvaltningens tyg- och intendenturavdelningar

överföras handläggningen av alla ärenden rörande materieltjänsten, sålunda

bland annat de ärenden, som för närvarande handlades vid tygavdelningens

kontrollbyrå och motsvarande organ inom intendenturavdelningen. Chefen

för arméinspektionens intendenturavdelning borde från generalintendenten

övertaga befattningen såsom tjänstegrensinspektör för intendenturväsendet.

Rörande behovet överhuvudtaget av en särskild verkstadsbyrå har utredningen

varit tveksam. Då ledningen av verkstadstjänsten i stort skulle åvila

chefen för arméinspektionens ingenjöravdelning i dennes egenskap av inspektör

för ingenjörtrupperna, skulle byrån kunna anses helt överflödig. Emellertid

har utredningen förutsatt, att det vid sidan av ingenjörtruppernas verkstäder

eventuellt skulle komma att erfordras centralt ledda arméverkstäder, för vilka

i sådant fall ett ledande organ måste finnas inom förvaltningen.

Ledamoten Gillner har i sin reservation förutsatt, att arméinspektionens

underhållssektion skulle bibehållas i huvudsak oförändrad. I denna borde

emellertid ingå en »arméöveringenjör» med en eller två ingenjörer som biträden.

Denna arméöveringenjör borde företräda den facktekniska utbildningen,

d. v. s. utbildningen i praktisk reparationst jänst och verkstadsarbeten,

av den fältreparationspersonal, som skulle ingå i av vederbörliga truppförband

i fält uppsatta rörliga reparations- och verkstadsförband. Reparationsverksamheten

i såväl fred som krig vid fasta verkstäder — d. v. s. depåverkstäder,

tygstationer och centrala verkstäder samt ianspråktagna civila verkstäder

-—- borde på sätt som för närvarande skedde eller avsåges skola ske även

i fortsättningen organiseras och ledas av arméförvaltningens tygavdelning

(verkstadsbyrån).

Rörande principerna för förvaltningsmyndigheternas organisation och uppgifter

m.m. har reservanten i övrigt anfört att, då dessa helt nyligen fastslagits

av riksdagen, han icke kunde anse tiden mogen eller i övrigt lämplig för att

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 80.

39

taga upp desamma till förnyad omprövning. Med hänsyn till materielvårdens

mycket intima samband med tygmaterielförvaltningen i övrigt och generalfälttygmästarens

ständiga kontakt med hithörande frågor som chef för arméförvaltningens

tygavdelning syntes det reservanten vara förenat med många fördelar,

örn denne förbleve tjänstegrensinspektör för tygmaterielvårdstjänsten.

Reservanten har slutligen framhållit, att hur än denna fråga komme att lösas

skulle en i tekniskt och ekonomiskt hänseende övervakande och ledande

verksamhet i fråga örn tygmaterielförvaltningen dock alltjämt från tygavdelningens

sida fordra en omfattande kontrollerande verksamhet för övervakning

av bland annat tygmaterielens tillstånd, lämplighet, vården av densamma samt

eventuella behov av att kassera och ersätta materielen.

Utlåtanden över ingenjörutredningens förslag

Överbefälhavaren har påpekat, att ledningen av reparationstjänsten enligt

ingenjörutredningens förslag skulle komma att överflyttas till en myndighet

helt utanför förvaltningsorganisationen. Förrådstjänsten åter skulle ledas från

en byrå, som visserligen skulle komma att tillhöra arméförvaltningen men som

dock skulle göras fristående från såväl tyg- som intendenturavdelningen.

Enligt överbefälhavarens mening skulle detta innebära en sådan splittring

av den nu enhetliga förvaltningen att såväl underhållsplanläggning som ren

förvaltningsverksamhet skulle komma att försvåras.

Arméchefen har på anförda skäl avstyrkt utredningens förslag örn inrättande

av en direkt under arméchefen lydande inspektör för underhållstjänsten.

Därmed folie också förslaget örn att bryta ut centralavdelningen ur arméinspektionen.

Arméchefen funne det emellertid lämpligt, att den nuvarande

chefens för underhållssektionen ställning som inspektör för underhållstjänsten

vid samtliga truppslag klart framhävdes. Han borde därför benämnas »inspektör

för underhållstjänsten och underhållstrupperna (underhållsinspektör)».

Utredningens förslag till omorganisation av arméförvaltningen innebure

ett fullständigt upplösande av 1943 års förvaltningsbeslut. Enligt arméchefens

mening kunde emellertid tiden ännu icke anses mogen för en dylik

radikal förändring. Arméchefen har anslutit sig till reservantens, ledamoten

Gillner, mening i denna fråga.

Yad angår frågan örn att till chefen för den av utredningen föreslagna

ingenjöravdelningen inom arméinspektionen överflytta uppgiften att vara

inspektör för materieltjänsten har arméchefen anfört i huvudsak följande.

Tjänstegrensinspektörerna för tygmaterielvårdstjänsten och intendenturväsendet

äro arméchefens organ för ledandet av den med nämnda tjänst förenade

militära verksamheten vid arméns olika truppförband samt motsvaras härvid

av tygofficerarna och intendenterna vid förbanden. Denna organisation medför

den fördelen, att förvaltningscheferna genom sina organ för inspektörsverksamheten

(materielvårdssektionen samt motsvarande organ inom intendenturavdelningen)

få en intim kontakt med verksamheten vid arméns olika under

avdelningar. En sådan kontakt är nödvändig för att förvaltningen skall kunna

fungera tillfredsställande. Jag hänvisar härvid till vad ledamoten i utredningen

överstelöjtnanten Gillner härom anfört i sin reservation. Skiljas de

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majlis proposition nr 80.

båda nämnda befattningshavarna från sin inspektörst jaust, måste de ändock

bibehålla huvuddelen av de organ, varmed de för närvarande upprätthålla

sambandet med truppförband m. fl. Enär motsvarande organ i överensstämmelse

med utredningens förslag skulle behöva tillföras tyg- och intendenturavdelningarna

inom underhållssektionen för att dess avdelningschefer vid

nämnda avdelningar skola kunna fungera som inspektörer, skulle sålunda en

dubbelorganisation uppkomma med ty åtföljande personalökning. Därjämte

skulle följden bliva ett delat ansvar för viss del av förvaltningen, vilket måste

anses vara olyckligt. Slutligen må framhållas, att nuvarande organisation på

intendenturförvaltningens område visat sig fungera mycket tillfredsställande.

Därest det i annat sammanhang framförda förslaget örn att överföra tygofficerarna

och tygunderofficerarna till fälttygkårens stat vinner godkännande,

kommer även tygförvaltningen att få sina direkta representanter vid truppförbanden.

Det kan då förväntas, att systemet även skall komma att få samma

gynnsamma återverkan på tygmaterieltjänsten, som det hittills haft på intendenturtjänsten.

Skäl synes således icke föreligga att acceptera utredningens

ovanberörda förslag.

Med hänsyn till önskvärdheten av att den nuvarande materielvårdssek

tionens — generalfälttygmästarens organ för inspektionsverksamheten —

funktion klarare betonades har arméchefen emellertid ifrågasatt, örn det icke

skulle vara till gagn för ifrågavarande verksamhet, örn denna sektion gåves en

mera fristående ställning inom tygavdelningen och därför organiserades som

en särskild byrå. Detta skulle endast innebära ett sanktionerande av en organisationsform,

som i praktiken för närvarande tillämpades.

Arméchefen har rörande arméledningens organisation ytterligare anfört

följande.

Ehuru jag, som framgår av det föregående, icke kan tillstyrka, att den av

utredningen föreslagna s. k. ingenjöravdelningen övertager alla de uppgifter,

som av utredningen förutsatts, finner jag det dock lämpligt, att de ingenjörer,

vilka i enlighet med vad som i ett tidigare sammanhang anförts erfordras

för handläggningen av ärenden rörande den centralt ledda utbildningen

i viss teknisk tjänst sammanföras till en särskild avdelning inom arméinspektionen.

En av de nämnda ingenjörerna bör förordnas som chef för denna

avdelning, vilken lämpligen benämnes »arméingenjöravdelningen». Det kan

sättas i fråga, huruvida de ingenjörer, vilka skola fungera som biträden åt

inspektörerna för pansartrupperna, luftvärnet och signaltrupperna, även skola

inordnas i denna avdelning. Då det emellertid kan förutsättas, att de skola

bliva helt sysselsatta inom respektive truppslagsavdelningars verksamhetsområden,

synes lämpligast att de liksom för närvarande är fallet placeras till

tjänstgöring vid nämnda avdelningar. Jag förutsätter, att ett nära samband

kommer att upprätthållas mellan dessa och arméingenjöravdelningen. Särskilt

gäller detta signalavdelningen, vars ingenjör i enlighet med varl som redan

anförts även skall handlägga ärenden rörande den centralt ledda utbildningen

på det signaltekniska området.

Ingenjörutredningen har förordat, att den nuvarande provisoriskt organiserade

motortjänstinspektionens uppgifter överflyttades till ingenjöravdelningen

inom underhållssektionen. Jag ansluter mig i huvudsak till denna

tanke. Befattningen som inspektör för motortjänsten bör emellertid icke upprätthållas

av någon av avdelningscheferna inom underhållssektionen. Denna

ställning tillkommer logiskt underhållsinspektören själv. Handläggningen av

med inspektionsverksamheten sammanhängande ärenden bör däremot ske i

den av mig föreslagna arméingenjöravdelningen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

41

För närvarande handlägger emellertid motortjänstinspektören även en del

ärenden, som rätteligen tillhöra tygförvaltningens område. En renodling av

den nuvarande inspektionens uppgifter bör ske i samband med förordad överflyttning.

Arméchefen har framhållit, att arméingenjöravdelningen komrne att behöva

intimt samarbeta med personalen i den nuvarande materielvårdssektionen

inom arméförvaltningens tygavdelning för att de erfarenheter, som gjordes

under materielvårdsinspektionerna, skulle kunna komma verksamheten vid

truppförbanden tillgodo. Arméchefen har därför ifrågasatt, huruvida icke med

hänsyn härtill en personalunion beträffande chefskapet för ingenjöravdelningen

och nämnda sektion skulle vara till fördel. Det mest rationella synes

härvid vara, att materielvårdssektionen i enlighet med vad arméchefen i annat

sammanhang ifrågasatt erhölle en mera självständig ställning.

Arméchefen har slutligen förutsatt, att den nuvarande tygavdelningen inom

arméinspektionen alltjämt skulle kvarstå. Vid denna avdelning, som hade sin

motsvarighet i övriga truppslagsavdelningar, borde liksom hittills handläggas

ärenden rörande utbildningen vid tygtrupperna. För att mera betona dess

karaktär av truppslagsinspektion borde den lämpligen benämnas tygtruppavdelning.

I analogi härmed borde även intendenturavdelningens namn ändras

till intendenturtruppavdelning.

Ingen anledning funnes enligt arméförvaltningen att låta tygavdelningen

inom arméinspektionen ersättas av en ingen j öra vdelning. För handläggning

av ärenden rörande utbildningen m. m. för reparationstjänsten i fält borde

dock organiseras en särskild »fältreparationsavdelning». Denna Forde ställas

under chefskap av en arméingenjör.

I fråga örn den föreslagna omorganisationen av arméförvaltningen har förvaltningen

liksom arméchefen i huvudsak anslutit sig till vad ledamoten Gilh

ner i sin reservation härom anfört.

Vidkommande förslagets enskildheter har i huvudsak anförts följande.

Motivet för verkstadsbyråns utbrytande ur tygavdelningen hade av ingenjörutredningen

angivits vara att enligt utredningens förslag skillnaden mellan

tygmateriel och intendenturmateriel komme att elimineras, d. v. s. sistnämnda

materielgrupp skulle komma att inrangeras under begreppet tygmateriel. Med

hänsyn härtill borde enligt arméförvaltningens mening den logiska slutsatsen

blivit rakt motsatt mot utredningens förslag, då ju nysspämnda förhållande

an starkare talade för att verkstadsbyrån borde tillhöra tygavdelningen.

Vad angår förslaget att överflytta inspektionsverksamheten i fråga örn

materielvårdstjänsten från generalfälttygmästaren respektive generalintendenten

till chefen för fältingenjörkåren har arméförvaltningen hänvisat till vad

ledamoten Gillner i detta ärende angivit i sin reservation.

Förslaget att generalintendenten icke längre skulle vara inspektör för intendenturtrupperna

utan att denna befattning skulle övertagas av chefen för

arméinspektionens intendenturavdelning har av arméförvaltningen bestämt

avstyrkts.

Ehuru arméförvaltningen sålunda icke kunnat godkänna av ingenjörutredningen

framförda ändringsförslag har förvaltningen dock ansett viss justering

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

av tygavdelningens nuvarande organisation vara påkallad. För närvarande

prövades sålunda den organisationsformen att underhållsbyrån vore uppdelad

på tvenne fristående avdelningar, nämligen dels en underhållsbyrå, omfattande

en materiel-, en pjäs-, en underhålls- oell en förrådskontrollsektion, dels en

ammunitionsförrådsbyrå bestående av en enda sektion. Denna organisation

hade visat sig ändamålsenlig och borde framdeles bestå. De båda byråernas

verksamhetsområden vore nämligen var för sig av betydande omfattning men

icke med varandra direkt sammanhängande. En gemensam chef skulle därför

vid ärendenas avgörande i vissa hänseenden innebära en fördröjande och överflödig

instans. Örn en gemensam chef icke erfordrades, komme även behovet

av en särskild regementsofficersbeställning för denna befattning att bortfalla.

Underhållsbyrån borde emellertid med hänsyn till verksamhetens art lämpligen

benämnas »utrustningsbyrå».

Försvarets civilförvaltning, Jcrigsmaterielverlcet, riksräkenskapsverket och

statens organisationsnämnd ha för sin del ifrågasatt, örn tiden redan kunde

anses mogen för att till förnyad behandling upptaga de blott för ett par år

sedan, efter omfattande och grundliga utredningar fastslagna principerna för

arméledningens organisation och uppgifter m. m.

Departementspromemorian.

I enlighet med vad som redan inledningsvis framhållits har i departementspromemorian

(jfr s. 9) anförts, att några mera genomgripande förändringar

inom arméledningen för närvarande icke borde ifrågakomma. I promemorian

har sålunda förutsatts, att underhållssektionen tills vidare skulle bibehållas som

en underavdelning under arméinspektionen, att generalfälttygmästaren och

generalintendenten skulle kvarstå i sina befattningar som tjänstegrensohefer

för tygmaterielvårdstjänsten respektive intendenturväsendetsamt att även arméförvaltningens

organisation i stort skulle bibehållas oförändrad. Detta borde

emellertid, enligt i promemorian uttalad mening, icke utesluta sådana smärre

justeringar, som kunde underlätta ett rationellt infogande av arméingenjörerna

i organisationen. I promemorian ha därför av arméchefen och arméförvaltningen

framlagda förslag härutinnan gjorts till föremål för närmare

granskning, varvid följande anförts.

Inom arméinspektionen förefinnes såsom av arméchefen påvisats (s. 24) behov

av ett visst antal ingenjörer. Vissa av dessa skulle enligt arméchefens mening

komma att bliva helt sysselsatta inom truppslagsavdelningarna för de mera materielbetonade

truppslagen, nämligen pansartrupperna, luftvärnet och signaltrupperna,

där de skulle fungera som biträden åt respektive inspektörer i tekniska

frågor. Det syntes därför lämpligt att de, liksom hittills vore fallet, även i fortsättningen

placerades till tjänstgöring vid dessa avdelningar. Med hänsyn till

behovet av teknisk sakkunskap till förenämnda inspektörers förfogande vid ut

arbetande av utbildningsföreskrifter, vid inspektionsverksamheten och vid

studiet av erfarenheter på respektive truppslags tekniska områden synes detta

förslag lämpligt. Verksamheten för de ingenjörer, som därutöver erfordrades

inom arméinspektionen, vore främst knuten till underhållstjänsten. Den

främsta uppgiften vore att utarbeta utbildningsföreskrifter för fältreparations-

och materielvårdstjänsten samt att biträda vid inspektioner på hithörande

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

områden. Dessa ingenjörer borde sammanföras i en särskild avdelning inom

underhållssektionen, som av arméchefen benämnts »arméingenjöravdelning»

och av arméförvaltningen —■ med särskilt betonande av dess funktion som

organ för reparationstjänsten i fält —■ »fältreparationsavdelning». Även detta

förslag synes vara i princip godtagbart. Då benämningen '' fältreparationsavdelning»

icke helt täcker de arbetsuppgifter, som skola åvila avdelningen i fråga,

synes den av arméchefen förordade benämningen vara att föredraga. De båda

berörda myndigheternas förslag i detta sammanhang om ändrade benämningar

å tyg- och intendenturavdelningarna synes icke här böra upptagas utan omprövas

i samband med den förestående översynen av arméledningens organisation

i stort.

Arméchefens förslag att chefen för underhållssektionen borde övertaga uppgiften

som inspektör för motortjänsten och att därmed sammanhängande frågor

skulle handläggas vid den förenämnda arméingenjöravdelningen synes likaledes

böra prövas i samband med den allmänna översynen av arméledningens

organisation liksom också förslaget att ändra inspektörens för underhållstrupperna

benämning till »inspektören för underhållstjänsten (underhållsinspektören)».

Som ovan framhållits förutsättes här, att generalfälttygmästaren bibehåller

sin ställning som inspektör för tygmaterielvårdstjänsten. Denne beställningshavares

organ för handläggning av ärenden i samband med denna inspektörsverksamhet

är för närvarande den inom tygavdelningens kontrollbyrå inordnade

materielvårdssektionen. Arméchefen har ifrågasatt, huruvida det icke vore lämpligt

att denna sektions funktion klarare betonades därigenom att den gåves en

meia fristående ställning inom tygavdelningen och organiserades som en särskild

byrå. Denna tanke synes vara riktig. Det kan även ifrågasättas,

huruvida icke ifrågavarande organ borde erhålla en i förhållande till tygavdelningen

i dess helhet fristående ställning, varigenom dess funktion som materielvårdsinspektion

än klarare skulle framträda. Såsom i det föregående

påvisats är det emellertid lämpligt att det nämnda organet vid utförandet av

sina besiktningar utnyttjar teknisk expertis från vissa av tygavdelningens

övriga byråer — vapen-, signalmateriel-, fordonsbyråerna samt kontrollbyråns

ieveranskontrollsektion — varför arméchefens förslag synes vara att föredraga.

Här förutsättes sålunda att materielvårdssektionen inom tygavdelningens kontrollbyrå

utbrytes ur denna och organiseras såsom särskild byrå.

Såsom i det föregående framhållits kommer nämnda materielvårdsbyrå att

bliva ett organ för planerandet av materielvårdsinspektioner samt för bearbetandet

och delgivandet av de erfarenheter som härunder vinnas. Det är

tydligt, att ett nära samarbete härvid måste äga rum med bland annat truppmyndigheterna.

Erfarenheterna skola med andra ord omsättas i utbildningsföreskrifter.

Härför kräves, som arméchefen framhållit, ett nära samarbete

med den avdelning inom arméinspektionen, som handlägger tekniska utbildningsfrågor,

nämligen den ovan angivna arméingenjöravdelningen. För att

säkerställa detta samarbete har arméchefen ifrågasatt en personalunion mellan

materielvårdsbyrån inom tygavdelningen och nämnda avdelning. Som gemensam

chef borde enligt arméchefen förordnas en arméingenjör. Även detta förslag

synes i princip lämpligt. Denna organisationsform tillämpas i övrigt

redan på andra områden av stabs- och förvaltningsorganisationen och har visat

sig ändamålsenlig. Sålunda äro bland annat cheferna för intendentur- och

veterinäravdelningarna inom arméinspektionens underhållssektion samtidigt

byråchefer vid arméförvaltningen.

Av den förslagne gemensamme chefen, vilken dessutom----förutsatts

skola vara chef flir en blivande arméingenjörkår, kommer emellertid att krävas

mycket stora kvalifikationer. Bland annat måste han för att kunna rätt leda mate

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

rielvårdsinspektionerna ha förvärvat ingående kännedom om förhållandena på

truppförbanden. Då det för närvarande icke finnes möjlighet att besätta ifrågavarande

post med ingenjör som fyller dessa villkor, synes materielvårdsbyrån

—- liksom hittills materielvårdssektionen — böra tills vidare förestås av

officer, varav följer att föreslagen personalunion heller icke för närvarande

bör komma till stånd. Även i övrigt förutsättes, att materielvårdsbyrån erhåller

i huvudsak samma personalsammansättning som den nuvarande materielvårdssektionen.

Av arméförvaltningen ifrågasatt ändring av tygavdelningens organisation,

nämligen skapandet av en särskild ammunitionsförrådsbyrå, står icke i direkt

samband med frågan örn ingenjörpersonalens ställning och bör därför prövas

i ett annat sammanhang.

Utlåtanden över departementspromemorians

förslag.

Såsom redan framhållits (s. 32 i det föregående) har arméchefen ansett,

att den i promemorian ifrågasatta personalunionen i fråga örn chefskapet

över den föreslagna materielvårdsbyrån inom arméförvaltningens tygavdelning

och arméinspektionens arméingenjöravdelning redan nu borde komma

till stånd. Då i promemorian förutsatts, att som chef för den förenämnda

materielvårdsbyrån tills vidare skulle fungera en officer ur fälttygkåren, borde

denne lämpligen, i avvaktan på en slutgiltig lösning, kunna upprätthålla det

gemensamma chefskapet över de båda berörda myndigheterna.

Arméförvaltningen har framhållit, att den i promemorian föreslagna orga-,

nisationen nied en avdelning inom arméinspektionen, vilken skulle få till

uppgift att handlägga ärenden berörande såväl materielvården som utbildningen

av reparatörer i fält, vore ägnad att skapa en icke önskvärd uppdelning

av ansvaret för den förstnämnda tjänstegrenen. Då materielvården

vilade på av förvaltningsmyndigheterna uppgjorda tekniska föreskrifter, borde,

arméingenjöravdelningen befrias från ärenden, som rörde denna, och uteslutande

ägna sig åt frågor rörande den tekniska reparationst jönsten i fält.

Krigsmaterielverket har ansett, att den av arméchefen ursprungligen förordade

organisationen med gemensam chef för materielvårdsbyrån inom arméförvaltningens

tygavdelning och arméingenjöravdelningen inom arméinspektionen

vore att föredraga framför det i promemorian föreslagna provisoriet.

Verket kunde sålunda icke finna att bärande skäl anförts för vidmakthållandet

av dualism i chefskapet över de båda berörda myndigheterna, För att icke

föregripa en slutlig omprövning av hithörande spörsmål syntes den utvägen

kunna väljas, att en arvodesanställd befattningshavare tills vidare förordnades

såsom gemensam chef för dessa.

Statsverkens ingenjörförbund har ansett förslaget örn gemensam chef för

arméingenjöravdelningen och tygavdelningens materiel vårdsbyrå mindre

lämpligt.

Departements- Det är tydligt, att i detta sammanhang några mera genomgripande förehefen.

ändringar i gällande stabs- och förvaltningsorganisation icke böra genomföras.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr SO.

Jag hänvisar härvidlag till vad i det föregående yttrats. Då jag det oaktat

är beredd att till prövning upptaga de förslag till jämkningar i denna

organisation, som föreslagits i departementspromemorian, sker detta i medvetande

om att de ifrågasatta ändringarna endast obetydligt rubba den nuvarande

ordningen och att de icke äro av den art, att de kunna föregripa en

allmännare prövning av denna fråga.

Promemorieförslaget innebär härvidlag i korthet följande. Inom arméinspektionens

underhållssektion skulle tillkomma en särskild avdelning, arméingenjöravdelningen,

inom vilken flertalet av de vid inspektionen verkande ingenjörerna

skulle tjänstgöra. Dock skulle pansar-, luftvärns- och signalavdelningarna

inom arméinspektionen bibehålla de ingenjörer, som redan nu lia sin verksamhet

därstädes. Inom arméförvaltningens tygavdelning skulle vidare materiel

vård ssektionen utbrytas ur kontrollbyrån och bilda en särskild byrå,

materielvårdsbyrån, varigenom dess karaktär av materielvårdsinspektion klarare

skulle framträda. Slutligen har föreslagits, att till underlättandet av

det nära samarbete, som måste äga rum mellan denna byrå och den förenämnda

arméingenjöravdelningen, dessa båda organ skulle i personalunion

förenas under en gemensam chef. Denne, som borde vara arméingenjör,

skulle, såsom av ett senare sammanhang framgår (s. 46), samtidigt förordnas

som chef för en blivande arméingenjörkår. I promemorian förutsättes dock,

att med genomförandet av det sistnämnda förslaget skulle tills vidare anstå.

Emot departementspromemorians förslag i förevarande hänseende ha av

remissmyndigheterna inga väsentliga erinringar framförts. Krigsmateriel verket

har tvärtom ansett det önskvärt, att den ifrågasatta personalunionen redan

nu kommer till stånd. Även jag anser, att en sådan åtgärd vore ägnad att

främja en mjuk övergång till den nya organisationen, varjämte den gemensamme

chefen, vilken skulle komma att bekläda en central post inom ingenjörorganisationen,

skulle kunna företräda ingenjörpersonalen i rekryteringsoch

befordringsangelägenheter. Jag finner visserligen de betänkligheter värda

beaktande, som i promemorian anförts emot en sådan tanke. Sålunda har fram

hållits, att det för närvarande icke funnes möjlighet att besätta ifrågavarande

post med ingenjör, som fyllde de anspråk på ingående kännedom örn förhållandena

inom den militära organisationen, vilken erfordrades för att kunna

leda en materielvårdsinspektion, samtidigt som han ägde erforderlig personal

kännedom. Emellertid vill jag lämna öppet huruvida icke — i huvudsaklig

överensstämmelse med vad chefen för armén härutinnan föreslagit — övergångsvis

officer bör kunna bestrida den ifrågavarande tjänsten som chef för

arméingenjöravdelningen och tillika chef för materielvårdsbyrån inom arméförvaltningens

tygavdelning. Då ställningstagandet i denna fråga är beroende

av möjligheterna att finna en lämplig person för uppgiften, torde det få

ankomma på Kungl. Majit att härutinnan träffa slutligt avgörande. Vare sig

officer — övergångsvis — eller ingenjör kommer i fråga för nämnda befattning

är det nödvändigt, att välkvalificerad person erhålles. Hänsyn härtill

bör tagas vid lönesättningen. Jag återkommer senare till denna fråga (s. 59).

Arméförvaltningen har ansett, att inom arméinspektionens arméingenjör
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

avdelning borde handläggas endast frågor angående fältreparationstjänsten.

På denna fråga torde det icke vara erforderligt att här i detalj närmare ingå.

Det lärer få ankomma på Kungl. Majit att härutinnan meddela bestämmelser.

Att emellertid ett nära samarbete måste äga rum med arméförvaltningens tyg

avdelning, enkannerligen dess materielvårdsbyrå, har i promemorian förutsatts

och har föranlett förslaget örn gemensam chef för nämnda byrå och

arméingenjöravdelningen.

På grund av vad sålunda anförts och då jag är av den uppfattningen att

ett tillrättaläggande av denna fråga underlättar det förestående organisationsarbetet,

tillstyrker jag, att en särskild arméingenjöravdelning tillkommer inom

arméinspektionen samt att inom arméförvaltningens tygavdelning den nuvarande

kontrollbyråns materielvårdsektion utbrytes och bildar en särskild

byrå.

5. ARM ÉIN GENIO RK ÅR ENS ORGANISATION.

1941 års försvarsutredning.

Som förut anförts föreslog 1941 års försvarsutredning, att arméingenjörerna

skulle sammanföras till en särskild civilmilitär arméingenjörkår, omfattande

ingenjörer av samtliga kategorier, vilka erfordrades inom tygtjänsten. Till

denna kår borde de tidigare på fälttygkårens stat upptagna tygingenjörerna

med vissa undantag överföras. Som chef för arméingenjörkåren borde avses

en arméöveringenjör, vilken regelmässigt borde placeras i befattning såsom

chef för den centrala verkstadstjänsten.

Färsvarsväsendets ingenjörutredning.

Ingenjörutredningen har föreslagit, att samtliga ingenjörofficerare, ingenjörunderofficerare

och ingenjörfurirer, såväl de, som enligt vad utredningen

förutsatt vore avsedda att tjänstgöra vid ingenjörtrupperna, som de, vilka

skulle ha sin verksamhet förlagd till andra truppförband eller staber inom

förvaltningsorganisationen, skulle sammanhållas i en gemensam personalkår

efter huvudsakligt mönster från intendenturkåren.

Utlåtanden över ingenjörutredningens förslag.

I remissutlåtandena över ingenjörutredningens förslag har från olika

håll förordats, att arméns ingenjörer borde sammanföras till en särskild kår.

Departementspromemorian.

Arméingenjörernas infogande i en gemensam personalkår bör enligt i

promemorian uttalad mening avgöras först i samband med den nu pågående

revisionen av försvarsorganisationen i stort. Därest en sådan kår funnes böra

komma till stånd, syntes flertalet skäl tala för förslaget att som personalkårchef

förordna den i det föregående som gemensam chef för arméinspektionens

arméingenjöravdelning och materielvårdsbyrån inom tygavdelningen

föreslagne arméöveringenjören.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 80.

Utlåtanden över departementspromemorians

förslag.

I utlåtandena över departementspromemorian har i allmänhet icke framställts

erinran mot dess förslag i denna del.

Försvarets civilmilitära ingenjörers förbund har ansett, att för underlättandet

av arbetet med upprättandet av en ingenjörorganisation en beställning

för »arméöverdirektör» (arméöveringenjör) snarast borde inrättas. I huvudsak

samma uppfattning har uttalats av / ö rs vars väsendets civila tjänstemannaförbund

och statsverkens ingenjörsförbund.

Svenska teknolog för eningen har ansett, att en befattning som arméöveringenjör

borde redan nu inrättas. Detta betecknade föreningen som en av

de viktigaste åtgärderna vid skapandet av förutsättningar för anställandet av

kompetenta ingenjörer inom arméorganisationen. Arméöveringenjören borde

vara målsman icke endast för arméingenjörerna utan jämväl för de inom armén

och arméförvaltningen anställda civila ingenjörerna. Nämnde befattningshavare

borde, såsom i promemorian förutsatts, placeras vid arméinspektionen. Huruvida

han dessutom skulle bekläda befattning vid arméförvaltningens tygavdelning

kunde senare diskuteras.

Icke heller enligt min mening kan bildandet av en arméingenjörkår ifråga

komma förrän i samband med att ingenjörfrågan upptages till slutlig lösning.

Detta synes dock icke utesluta, att förberedelser härför redan nu vidtagas. En

av åtgärderna i sådan riktning bör vara att tillsätta en befattningshavare,

som kan tills vidare utföra de väsentligare av de uppgifter, som skulle ankomma

på chefen för en dylik kår. Möjligheterna härför ha i det föregående redan

berörts (s. 45).

6. UTBILDNING OCH REKRYTERING.

1941 års försvarsutredning.

Enligt 1941 års försvarsutredning borde rekryteringen av arméingenjörer

ske enligt samma grunder, som gällde beträffande tygingenjörerna vid fälttygkåren

(SFS 1937: 672), varvid dock i fråga örn motoringenjörer fordran på hög

skoleutbildning i vissa fall syntes kunna eftersättas. Innan ordinarie anställning

skedde borde, såsom vore fallet beträffande tygingenjörerna, beställning

upprätthållas på förordnande under högst två år mot i staten upptagna löne

förmåner. Det borde enligt försvarsutredningen ankomma på generalfälttygmästaren

att bestämma, huruvida vederbörande före ordinarie anställning

skulle genomgå viss utbildningskurs avseende allmän orientering i militära

frågor.

Försvarsutredningen har också tagit under övervägande möjligheten av

att rekrytera arméingen jörkår en enligt motsvarande grunder, som för närvarande

tillämpas i fråga om mariningenjörkåren, d. v. s. via arméingenjör

aspiranter, vilka anställas såsom sådana redan före påbörjandet av studierna

De parténleniaehcfen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 80.

vid teknisk högskola. Utredningen har emellertid funnit detta system mindre

ändamålsenligt för arméns vidkommande. De specialfack inom vilka vid

armén behov av fast anställda ingenjörer förelåge vore nämligen av den art,

att det vore önskvärt, att vederbörande före anställning såsom arméingenjör

under ett antal år förskaffat sig utbildning och erfarenhet inom ett näraliggande

civilt verksamhetsområde.

Försvarsväsendets ingenjörutredning.

Ingenjörutredningen har utgått från att av ingenjörofficerare skulle

fordras dels militär utbildning motsvarande i huvudsak fordringarna för utbildning

till officer på aktiv stat dels omfattande teknisk utbildning. Tiden

för utbildning till ingenjörofficer har av utredningen beräknats till cirka 10

år för dem som avlagt studentexamen på reallinjen eller vid tekniskt läroverk

samt 13 år för dem, som genomgått försvarets läroverk (tiden för de senare

räknad från första anställningsåret i »klass I»).

Anställning vid fältingenjörkåren hade utredningen tänkt skola ske på i

huvudsak samma grunder som för närvarande gällde för mariningenjör- och

flygingenjöraspiranter.

Utlåtanden över ingenjörutredningens förslag.

Arméchefen, som utgått från att arméingenjörerna skulle erhålla civilmilitär

ställning, har beträffande denna personals utbildning ansett, att för

flertalet fordran på examen från teknisk högskola borde uppställas. Beträffande

motoringenjörerna vid truppförbanden vore det dock framför allt av

vikt att dessa vore praktiska arbetsledare med ingående kännedom om motor

reparationstj ansten. Kravet på högre teknisk utbildning kunde för denna

personalkategori eftersättas. Oavsett vilken befattning det gällde borde emel

lertid för anställning som arméingenjör uppställas fordran på minst tre års

ingenjörpraktik omfattande såväl verkstadspraktik som organisatorisk verk

samhet. Med hänsyn såväl till de allmänna fordringarna, som måste ställas

på blivande arméingenjörer, som till de krav på militär allmänorientering,

som måste uppställas, borde dessa ha genomgått utbildning till värnpliktiga

officerare. Därjämte erfordrades viss militär specialutbildning avsedd att

göra ifrågavarande personal förtrogen med den materiel och vapenutrustning,

som de i sin blivande verksamhet hade att taga befattning med. Omfattningen

av denna sistnämnda utbildning bleve beroende av vilken specialgren vederbörande

ingenjör skulle ägna sig åt, För en luftvärns-(vapen ) ingenjör och

signalingenjör syntes utbildningstidens längd böra bestämmas till omkring ett

år, omfattande bland annat tjänstgöring vid någon militär reparationsverk

stad. För motoringenjörerna syntes denna fordran avsevärt kunna efter

sättas.

I fråga örn rekryteringen har arméchefen anfört i huvudsak följande.

En väg är att i kåren anställa redan färdiga ingenjörer, vilka uppfylla de

fordringar beträffande teknisk och militär utbildning, som i det föregående

angivits som norm. Denna anställning kan i vissa fall lämpligen föregås äv

anställning i någon av de extra ordinarie ingenjörbefattningar, som förut
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

sättas alltjämt vara erforderliga såväl inom arméförvaltningens tygavdelning

som vid vissa truppförband. En annan väg är att rekrytera kåren via arméingen

jöraspiranter på i huvudsak motsvarande sätt som för närvarande tilllämpas

vid marinen. Antagningen till aspirant skulle sålunda ske vid relativt

tidiga år, dock icke tidigare än efter första året på tekniska högskolan (motsvarande

utbildningsanstalt). Det synes nämligen nödvändigt, att blivande

aspiranter före antagandet hava deltagit i konkurrensen i samband med inträdesprövningarna

till vederbörlig läroanstalt.

Vilken av dessa två vägar, som skall väljas, synes icke behöva nu avgöras.

Under uppsättningsperioden och som en övergångsform blir det under alla

förhållanden nödvändigt att välja redan färdigutbildade ingenjörer, varvid

förutsättes, att härvid i första hand de för närvarande vid armén och tygavdelningen

tjänstgörande extra ordinarie eller kontraktanställda ingenjörerna

komma i fråga, givetvis under förutsättning att de befunnits lämpliga för

fast anställning inom arméingenjörkåren.

Erfarenheterna under uppsättningsperioden synas därefter böra bliva bestämmande

för örn det under denna tid tillämpade systemet alltjämt skall

bibehållas eller örn en övergång skall ske till systemet med ingenjöraspiranter.

Sannolikt torde en kombination av båda systemen vara det lämpligaste.

Statens organisationsnämnd har funnit erfarenheterna från beredskapsåren

visa, att det i många fall kunde vara tillräckligt, att arméns ingenjörer

avlagt teknisk studentexamen eller ägde däremot svarande kunskaper.

överstyrelsen för yrkesutbildning har med utgångspunkt från ingenjörutredningens

förslag ingående diskuterat, huruvida högre teknisk utbildning

vore erforderlig för arméns »ingenjörofficerare» eller om examen från tekniskt

gymnasium eller däremot svarande utbildning kunde anses tillfyllest. Över

styrelsen har kommit till det resultatet att i många fall den sistnämnda utbildningsformen

vore tillräcklig, varvid ock borde tagas under omprövning,

huruvida icke viss komplettering vid teknisk högskola vore nödvändig, överstyrelsen

har emellertid ansett det självfallet, att under alla förhållanden ett

behov kvarstode av högskoleutbildade ingenjörer i tillräckligt antal för att

rekrytera sådana speciella ingenjörbefattningar, för vilka dylik utbildning

erfordrades med hänsyn till arbetsuppgifterna.

Tekniska läroverkens ingeniör sförbund har givit uttryck åt den uppfattningen

att med hänsyn till ingenjöruppgifternas olika art och omfattning vid

armén ingenjörer med både högre och lägre utbildning borde utnyttjas. Med

hänsyn härtill borde för befattningar upp till kompaniofficers grad examen

som läroverksingenjör jämte omfattande praktisk verksamhet anses vara till

lycklig merit för att kunna antagas som aspirant till ingenjörofficersbeställning

på stat och i reserven.

Departementspromemorian.

Under denna rubrik har i departementspromemorian endast behandlats

frågan örn utbildning och rekrytering av arméingenjörpersonalen. Yad först

angår rekryteringen, har promemorian utgått från att arméingen jörbefattningarna

i varje fall under uppbyggnadsperioden måste besättas antingen

med redan i tjänst varande ingenjörer i icke-ordinarie ställning eller med

Bihang lill riksdagens protokoll 1946. 1 sand. Nr 80.

isig: 1 45 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

ingenjörer från den civila arbetsmarknaden. Vid tillsättandet av mera stadigvarande

tjänster förutsattes härvid, att endast ur försvarsväsendets synpunkt

lämplig personal vunne anställning, oavsett örn denna tidigare innehaft ickeordinarie

befattning eller ej. Först på grundval av de erfarenheter, som härunder

vunnes, syntes det möjligt att taga slutlig ställning till rekryteringsproblemet.

I promemorian har emellertid framhållits, att det under alla omständigheter

synts nödvändigt, att en viss prövotid föreginge anställning på

ordinarie stat. I promemorian har slutligen förutsatts, att även officer, som

besutte härför erforderliga kvalifikationer, skulle kunna komma i fråga vid

besättandet av arméingenjörposter.

Promemorian har härefter övergått att behandla de tekniska och militära

kvalifikationer, som kunde anses erforderliga för ifrågavarande personal. Vad

först de tekniska kunskaperna beträffade, syntes det nödvändigt med hänsyn

främst till signal- och luftvärnsmaterielens komplicerade art, att såväl signalsom

luftvärnsingenjörerna besutte högskolekompetens. I fråga örn motoringenjörerna

åter syntes fordran på högre teknisk utbildning kunna eftersättas.

I överensstämmelse med vad som av ett flertal remissmyndigheter

anförts har den uppfattningen uttalats, att praktiska arbetsledare med ingående

kännedom örn motorreparationstjänsten vore tillfyllest för dessa befattningar.

Det vore emellertid likaledes uppenbart, att för vissa befattningar

exempelvis inom arméledningen fordringar på högre teknisk utbildning måste

uppställas även på ingenjörer av sistnämnda kategori. Då därtill komma att

jämväl krav på truppvana måste uppställas för ifrågavarande ingenjörer,

följde härav att även vid truppförbanden måste finnas ett visst antal högskolebildade

motoringenjörer för rekrytering av förenämnda befattningar.

Givetvis förutsattes att, innan antagning skedde i arméingenjörbefattning,

vederbörande förskaffat sig erforderlig praktik i ingenjöryrket. Vad slutligen

de allmänna fordringarna på militär utbildning beträffade syntes som minimikrav

böra uppställas genomgången värnpliktsutbildning samt därutöver den

militärtekniska specialutbildning, som erfordrades för att de blivande arméingenjörerna

skulle göras fullt förtrogna med den materiel, som vederbörande

personal i sin blivande verksamhet komme att få taga befattning med. Det

kunde emellertid varken i fråga örn militära eller tekniska krav vara lämpligt

att i detta sammanhang härutinnan fastslå någon norm. Även på detta område

syntes erfarenheter böra avvaktas innan slutlig ståndpunkt fattades.

Utlåtanden över departementspromemorians

förslag.

Krigsmaterielverket har framhållit, att en följd av att arméingenjörbefattningarna

åtminstone under uppbyggnadsperioden måste besättas antingen

med i tjänst varande ingenjörer i icke-ordinarie ställning eller med ingenjörer

från den civila arbetsmarknaden måste bli, att ett stort antal av ifrågavarande

tjänster första gången komme att besättas med personal, som redan innehade

motsvarande befattningar. Härvid vore det enligt verkets mening av stor vikt

att tillse, att kvalifikationskraven upprätthölles. Verket ville nämligen erinra

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

51

örn att det vid de av ingenjörutredningen på sin tid företagna undersökningarna

framgått, att i en del fall tjänster inom den hittillsvarande provisoriska

arméingenjörorganisationen besatts med personer utan tillräcklig

teknisk bildning.

Ett motsvarande påpekande har gjorts av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga.

De sakkunniga ha vidare framhållit, att där i något fall vederbörande

ansåges icke helt besitta den kompetens, som borde åtfölja en viss befattning,

hinder icke syntes möta att övergångsvis tillämpa en lägre löneställning

än den för befattningen normalt avsedda.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har framhållit, att ingenjörer med

annan teknisk utbildning än teknisk högskola borde kunna ifrågakomma på

samtliga platser, där ej vetenskapligt forskningsarbete krävde högre teoretiska

kunskaper.

Svenska teknologföreningen har icke haft något att erinra mot förslaget

att även officerare skulle kunna ifrågakomma vid tillsättandet av arméingenjörbefattningar,

dock under förutsättning att av dessa krävdes samma

tekniska kunnande som av ingenjörerna.

Statsverkens ingenjör sförbund har tillstyrkt de i promemorian föreslagna

kompetensvillkoren. Dock borde ingenjörer med annan teknisk utbildning

än högskola kunna ifrågakomma icke blott vid besättandet av motoringenjörbefattningar

utan även — genom dispensförfarande — vid besättandet av

övriga befattningar, därest de visat sig besitta motsvarande kunskaper. Förbundet

förutsatte, att under uppbyggnadsperioden den personal, som för närvarande

funnes anställd endera såsom extra ordinarie eller extra tjänstemän

eller medelst kontrakt, finge viss företrädesrätt.

Beträffande frågan huruvida officerare skulle kunna ifrågakomma vid tillsättandet

av de föreslagna arméingenjörbefattningarna ville förbundet med

bestämdhet kräva att, därest så skulle kunna ske, några eftergifter beträffande

deras tekniska kvalifikationer icke generellt måtte medgivas.

Sveriges arbetsledareförbund har med tillfredsställelse funnit, att motoringenjörer

vid de olika förbanden åtminstone i viss utsträckning skulle

kunna utgöras av praktiska arbetsledare med ingående kännedom och erfarenhet

om motorreparationer.

Såsom i departementspromemorian framhållits, är det erforderligt att Departements

avvakta erfarenheterna under uppbyggnadsperioden, innan slutlig ställning ehefen.

kan tagas till rekryteringsproblemet. Detsamma gäller i viss mån även utbildningsfrågorna.

Härvid synas de i promemorian anförda synpunkterna kunna

tjäna till ledning. Jag förutsätter, att vad i vissa remissyttranden anförts om

nödvändigheten att upprätthålla uppställda kvalifikationskrav kommer att

beaktas. Detta gäller självfallet — såsom också av promemorian framgår —

jämväl vid besättandet av arméingenjörbefattningar med militära befattningshavare

(officerare). Till den av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga

berörda frågan örn tillämpande övergångsvis av lägre löneställning i vissa fall

återkommer jag under rubriken Avlöningsfrågor.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Majlis proposition nr 80.

7. AVLÖNINGSFRÅGOR.

1941 års försvarsutredning.

1941 års försvarsutredning har i samband med sitt förslag rörande arméingenjörkårens

organisation även närmare utformat stat för kåren. Denna

framgår av följande tablå.

Lönegrad. Antal.

Arméöveringenjör, tillika chef för arméingenjörkåren ... Cb 2 1

Förste arméingenjörer ............................................. Ca 30 2

Förste arméingenjörer ............................................. Ca 28 4

Arméingenjörer av 1. graden .................................... Ca 27 14

Arméingenjörer av 2. graden .................................... Ca 24 11

Arméingenjörer av 3. graden ....................................... Ca 22 21.

Förs vars väsendets ingenjörutredning.

Med hänsyn till den avsevärda kapitalinvestering, som den längre utbildningstiden

för ingenjörofficerare innebure, har ingenjörutredningen ansett

det berättigat, att dessa tillerkändes högre löneförmåner än försvarets övriga

officerare. Av skäl som tidigare angivits torde det icke vara behövligt att

i detta sammanhang närmare ingå på utredningens förslag i denna del.

Utlåtanden över ingenjörutredningens förslag.

Arméchefen har bland annat framhållit att det med hänsyn till rekryteringen

vore nödvändigt att arméns ingenjörer tillförsäkrades relativt höga

löner. Dessa borde i varje fall icke understiga de löner, som i motsvarande

befattningar tillkomme eller kunde förväntas bliva tillerkända flygvapnets

ingenjörer. De med lönerna sammanhängande befordringsvillkoren borde

också bliva i huvudsak desamma som för dessa. Det borde härvid beaktas, att

rekryteringen till arméingenjörkåren sannolikt komme att bliva svårare än till

flygingenjörbeställningarna, enär flygingenjörerna i sin civilmilitära tjänst

erhölle sådan utbildning, som kunde komma dem tillgodo vid eventuell övergång

till civil industri, nämligen flygutbildning. Motsvarande förmåner kunde

icke erbjudas inom armén.

Arméförvaltningen har anslutit sig till 1941 års försvarsutrednings förslag

i fråga örn olika slag av beställningar för arméingenjörer. Antalet beställningar

i lönegraderna Ca 30 och Ca 28 borde i förhållande till hela personalstyrkan

ingå i ungefär samma proportioner som vid motsvarande personalkategorier

inom marinen och flygvapnet. Lönerna inom arméingenjörkåren borde icke

vara strängt bundna till vissa befattningar utan tjänsteplaceringen borde

inom vissa gränser kunna varieras med hänsyn till behovet. Förvaltningen

har angivit vissa hållpunkter för de föreslagna olika befattningarnas fördel

ning på lönegrader, vilka emellertid ansetts böra betraktas som endast ungefärliga.

Dessa hållpunkter framgå av följande tablå.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 80. 53

Lönegrader.

Arméöveringenjör ............................................................ Cb 2

Chef för signalmaterielbyrån och konstruktionskontoret ävensom

vissa sektionschefer m. fl. vid arméförvaltningens tygavdelning,

chef för fältreparationsavdelningen vid arméinspektionen

.................................................................. Ca 30—Ca 28

Vissa detaljchefer m. fl. vid arméförvaltningens tygavdelning,

befattningshavare vid arméinspektionen och militärbefälssta
berna,

chefer för tygverkstäder ....................................... Ca 27—Ca 24

Befattningar vid lägre truppförband och skolor ..................... Ca 24—Ca 22.

Svenska officers förbundet har understrukit vikten av att löneförmånerna

för ingenjörpersonalen utmättes på sådant sätt att kvalificerad personal erhölles.

Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund har företrätt den uppfattningen

att tjänsten vid marinen och flygvapnet för många unga män torde

te sig mera lockande än tjänsten vid armén bland annat genom möjligheten till

sjökommendering respektive flygning Detta borde beaktas vid lönesättningen

för arméns ingenjörer. Förbundet har även påpekat pensionsålderns betydelse

i detta sammanhang.

De par temén tspromemorian.

I departementspromemorian har redan i föregående sammanhang framhållits

(s. 26), att med hänsyn till pågående utredning rörande försvarsorganisationen

i stort återhållsamhet måste iakttagas vid bedömandet av arméns

och arméförvaltningens behov av ingenjörer. Detsamma syntes enligt i promemorian

uttalad mening böra gälla även i fråga örn lönesättningen för berörd

personal. Intill dess klarhet vunnits rörande den blivande organisationen

i stort, syntes sålunda ingenjörpersonalen böra uppföras på extra

ordinarie stat. En utgångspunkt härvidlag borde vara, att antalet föreslagna

extra ordinarie befattningar ej överstege det antal ordinarie befattningar,

som kunde komma att inrättas vid en framtida reglering av ingenjörpersonalens

slutliga ställning.

I promemorian har erinrats att flertalet av de remissmyndigheter m. fl.,

som yttrat sig i ämnet, ansett det nödvändigt att tillerkänna arméns ingenjörer

relativt höga löneförmåner under hänvisning till att det endast därigenom

bleve möjligt att erhålla kvalificerad personal. Sålunda hade ansetts,

att löneskalan borde i huvudsak anslutas till motsvarande skala för flygvapnets

ingenjörer.

Enligt departementspromemorian måste det ur olika synpunkter, bland

annat med hänsyn till rekryteringen, i princip anses vara riktigt att även

arméns ingenjörer tillerkändes goda löneförmåner. Vid en jämförelse med

flygvapnet borde emellertid följande beaktas. I enlighet med vad som i det

föregående under avsnittet Utbildning och rekrytering anförts kunde fordringarna

på arméns motoringenjörer i underordnade befattningar ställas lägre

än på övriga ingenjörer. Det följde härav, att även lönerna för ifrågavarande

motoringenjörer kunde sättas lägre än för övriga ingenjörer. En inplacering

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

förslagsvis i lägst 20 :e lönegraden syntes vara tillfyllest för att erhålla fullt

kompetent personal, varvid dock för vinnande av nöjaktig befordringsgång

vissa av dessa befattningar borde hänföras till högre lönegrader (22:a eller

24:e lönegraden). De arméingenjörer åter, för vilka högskoleutbildning måste

anses nödvändig, nämligen signal- och vapeningenjörer samt motoringenjörer

i mera kvalificerade befattningar, syntes böra tillförsäkras löner och

befordringsmöjligheter, som i huvudsak anslöte sig till motsvarande förmåner

för marinens och flygvapnets ingenjörpersonal. Lämpliga löneställningar

syntes vara lönegraderna MEo 24, 26, 28 och 30. I huvudsak enahanda

synpunkter syntes böra läggas på löneproblemet för de civila ingenjörernas

vidkommande. Det syntes emellertid icke vara möjligt att i befattningar

som verkstadschefer erhålla kompetent personal, därest minimilönen

sattes lägre än 24:e lönegraden.

Vidkommande vissa särskilda beställningar har i promemorian följande

anförts. Arméöveringenjören hade av de remissmyndigheter, som särskilt

yttrat sig i denna fråga, föreslagits placerad i lönegraden Cb 2. Detta stöde

i överensstämmelse med såväl 1941 års försvarsutrednings som ingenjörutredningens

förslag. Nämnde befattningshavare bomme i enlighet med vad

som i promemorian förutsatts att få ett betydande ansvar och maktpåliggande

arbetsuppgifter. Han skulle vara chef såväl för arméingenjöravdelningen

inom arméinspektionen som för materielvårdsbyrån inom arméförvaltningens

tygavdelning. Vidare skulle han tjänstgöra som personalkårchef för

arméingenjörkåren. Det måste därför anses befogat, att ifrågavarande befattningshavare

tilldelades en relativt hög löneställning. Då emellertid i enlighet

med vad som i promemorian redan anförts förslag ännu icke kunde framläggas

örn sammanförandet av arméingenjörerna till en gemensam kår och

då dessutom förordad personalunion mellan arméingenjöravdelningen inom

arméinspektionen och tygavdelningens materielvårdsbyrå tills vidare icke

kunde komma till stånd, syntes ifrågavarande befattningshavare för närvarande

icke böra upptagas i högre lönegrad än MEo 30. Vad slutligen vissa

av de på civil stat anställda ingenjörerna beträffade förutsattes i promemorian,

att chefen för verkstadsbyrån skulle bibehållas vid lön i lönegraden

C 8 och chefen för driftstekniska sektionen vid lön i lönegraden C 5.

För olika befattningar föreslagna löner framgå av bilaga B. Vad där angivits

har emellertid i promemorian ansetts böra betraktas allenast som en

beräkningsgrund för olika löners fördelning. De olika beställningarna borde

sålunda icke bindas vid vissa tjänster eller befattningar utan personalplaceringarna

borde kunna varieras allt efter behov.

I anslutning till 1941 års försvarsutrednings förslag lia arméingenjörbeställningarna

ansetts böra benämnas sålunda:

Förste arméingenjör ..................... MEo 30

» » MEo 28

Arméingenjör av 1. graden ............ MEo 26

» »2. » MEo 24

» »3. » ............ MEo 20 eller 22.

Utlåtanden över departementspromemorians

förslag.

överbefälhavaren har i sitt yttrande särskilt betonat vikten av att ingenjörpersonalen

erbjödes fullgoda löneförmåner och har ansett det ofrånkom
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

ligt, att arméns ingenjörpersonal i detta hänseende bleve likställd med motsvarande

personal inom marinen och flygvapnet. Samtidigt borde beaktas

vikten av att icke för framtiden binda en kommande utredning vid vissa i

förslaget angivna löner och löneplaner. Med hänsyn härtill syntes det överbefälhavaren

lämpligt, att viss lön tills vidare icke hänfördes till bestämd

befattning utan i stället till viss befattningshavare med hänsyn till dennes

kvalifikationer.

överbefälhavaren har särskilt framhållit betydelsen av att befattningen

som chef för krigsverkstadssektionen i tygavdelningens verkstadsbyrå, vilken

befattningshavare bland annat hade att handlägga ärenden rörande hemortsverkstädernas

organisation för krigsdrift, besattes med en kvalificerad kraft.

För att säkerställa detta syntes det oundgängligen erforderligt, att ifrågavarande

ingenjör placerades i lönegraden Eo 28 i stället för i lönegraden

Eo 26, som föreslagits i promemorian.

Arméchefen har ansett att en justering uppåt av de i promemorian föreslagna

lönerna vore påkallad för att vinna större överensstämmelse mellan de arméns

ingenjörer tillkommande löneförhållandena och de förmåner, som för närvarande

tillerkändes marinens och flygvapnets motsvarande personal.

Arméförvaltningen har framhållit, att enbart tillämpningen av en fastare

avlöningsform för den inom lantförsvaret erforderliga ingenjörpersonalen

ingalunda syntes tillfyllest för att säkerställa en god rekrytering. Härför

måste jämväl förutsättas att lönevillkoren för nämnda personal vore fullt

jämförbara med vad eljest erbjödes teknisk personal med likvärdiga arbetsuppgifter

inom försvarsväsendet. Ämbetsverket vore därför av den uppfattningen,

att återhållsamheten i fråga örn lönesättningen icke finge leda därhän,

att den ifrågavarande personalen erbjödes lägre löner än som tillerkänts

motsvarande teknisk personal inom marinen och flygvapnet.

Arméförvaltningen har särskilt framhållit att, då materielvård under alla

förhållanden innebure en tillämpning av särskilda föreskrifter, det icke kunde

anses rimligt, att den föreslagna ingenjörpersonalen vid arméinspektionens

arméingenjöravdelning upptoges i högre lönegrad än den personal inom

arméförvaltningen, som hade att taga befattning med de grundläggande föreskrifterna.

Slutligen har ämbetsverket ansett, att, i avvaktan på statsmakternas ställningstagande

till frågan örn försvarsorganisationens framtida gestaltning, av

promemorian berörd ingenjörpersonal borde uppföras på en gemensam extra

ordinarie stat.

Försvarets civilförvaltning har framhållit, att ämbetsverket icke haft tillfälle

att närmare undersöka, huruvida löneställningarna för den föreslagna

ingenjörpersonalen sedda mot bakgrunden av lönesättningen för motsvarande

personal inom andra statliga områden vore riktigt avvägda. Ämbetsverket har

dock ifrågasatt, huruvida icke 18:o lönegraden vore tillfyllest som bottenlönegrad

för kategorien motoringenjörer. Härvid har erinrats örn att vid

kommunikationsverken ingenjörbefattningar förekomme även i 17:e och löte

lönegraderna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 80.

Ämbetsverket har vidare givit uttryck åt den meningen, att samtliga i promemorian

berörda befattningar -— med undantag av de på arméförvaltningens

personalförteckning redan nu uppförda befattningarna i lönegraderna C 8 och

C'' 5 - borde, liksom fallet vore med den nu befintliga extra ordinarie ingenjörpersonalen

med avlöning från avlöningsanslag, uppföras under gemensam

rubrik på arméns personalförteckning för extra ordinarie tjänstemän. Önskvärt

vore enligt förvaltningens mening att därvid samtliga — med nyssnämnt

undantag, således även de i promemorian föreslagna civila befattningshavarna

— hänfördes till en och samma löneplan, nämligen löneplan MEo i militära

icke-ordinariereglementet.

Krigsmaterielverlcet har ifrågasatt, huruvida 28:e lönegraden borde utnyttjas

i den utsträckning, som föreslagits i departementspromemorian.

Nämnda lönegrad syntes böra reserveras för teknisk personal i mera utpräglad

chefsställning inom central myndighet (byrådirektörer). Verket ville

vidare erinra örn att i verkets organisation byråchefer direkt underställda sektionschefer

i regel innehade befattningar för byråingenjör i 26:e lönegraden

eller i några fall befattningar för förste byråingenjör i 27:e lönegraden. Av

promemorian framginge emellertid, att huvuddelen av de för tygavdelningen

beräknade befattningarna i 26:e lönegraden icke vore avsedda för sektionschefstjänster.

Såsom i tidigare sammanhang framhållits (s. 44) har krigsmaterielverket

vidare förordat, att en arvodesanställd befattningshavare tills vidare förordnades

som gemensam chef för arméinspektionens arméingenjöravdelning och

tygavdelningens materielvårdsbyrå. Denne borde placeras i sådan löneställning

att kompetent kraft kunde erhållas.

Slutligen har verket förordat, att den för arméförvaltningen avsedda ingenjörpersonalen

tills vidare, intill dess spörsmålet i hela dess vidd omprövats

av 1945 års försvarskommitté, borde avlönas enligt civila avlöningsregleinentet.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha i gemensamt

yttrande uttalat följande allmänna synpunkter på promemorieförslaget i vad

avser avlöningsfrågorna:

Det kan enligt lönenämndernas mening ifrågasättas, huruvida befattningen

såsom chef för arméingenjöravdelningen i arméinspektionen redan nu bör inplaceras

i lönegradssystemet. Lämpligare synes vara, att därmed får anstå,

till dess slutlig ställning kan tagas till frågan i vad mån i hans person böra

förenas de olika chefsbefattningar, som föreslagits i promemorian. Föreligger

omedelbart behov av anställande av en chef för arméingenjöravdelningen,

synes denne böra anställas mot kontrakt.

En placering av vissa arméingenjörer med särskilt kvalificerade arbetsuPPgifter

i MEo 28 torde i och för sig vara motiverad. Likaså torde ett antal

beställningshavare i 26:e lönegraden vara erforderliga i den centrala ledningen.

Huruvida dylika beställningar i 28:e och 26:e lönegraderna erfordras

i föreslaget antal och med angiven fördelning å såväl arméinspektionen som

arméförvaltningens tygavdelning kan ifrågasättas. Detta spörsmål torde dock

icke påkalla något uttalande av lönenämnderna.

Med hänsyn till att de vid truppförband placerade motoringenjörerna re
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Marits proposition nr 80.

presentera den högsta fackkunskapen inom sitt område vid förbandet och det

därför är angeläget, att för dessa befattningar erhållas personer med god utbildning

och stor erfarenhet, anse sig lönenämnderna böra biträda förslaget,

att dessa befattningshavare skola placeras i lägst MEo 20. Kravet på erfarenhet

från motorbranschen bör emellertid enligt lönenämndernas mening

komma till uttryck i vederbörligen fastställda fordringar å viss praktik före

antagande till motoringenjör.

Lönenämnderna ha slutligen förordat, att löneställningarna för verkstadscheferna

vid truppförband och tygstationer toges under omprövning. De föreslagna

lönegradsplaceringarna syntes nämligen lönenämnderna i vissa fall för

låga för att tillräckligt kvalificerad personal skulle kunna erhållas för befattningarna

i fråga.

Enligt statens organisationsnämnd vore promemorieförslaget, såsom redan

framhållits (s. 12 i det föregående), bland annat ur avlöningssynpunkt icke

tillfredsställande. Förslaget innebure visserligen i en del fall förbättringar i

löneställningen. Dessa vore dock icke av den omfattningen, att de gåve

säkerhet för att förstklassig ingenjörpersonal kvarstannade på nuvarande

poster.

Försvarets sakanslagsutredning har framhållit, att enligt för utredningen

gällande direktiv densamma icke syntes ha anledning att ingå på någon granskning

av de för de olika ingenjörbefattningarna föreslagna löneställningarna.

Utredningen hade emellertid icke kunnat värja sig för det intrycket, att de

föreslagna lönegradsplaceringarna åtminstone beträffande verkstadscheferna

närmast framstode som låga.

Försvarets tjänster örteckningssakkunniga ha liksom försvarets civilförvaltning

ansett, att för motoringenjörer i underordnad ställning en bottenlönegrad

i 18:e lönegraden kunde vara tillfyllest. Även gentemot de ifrågasatta

proportionerna mellan antalet befattningar i olika lönegrader ha de

sakkunniga ansett att betänkligheter på en del punkter kunde resas. Sålunda

syntes tvivelaktigt, huruvida exempelvis av de för arméförvaltningens tygavdelnings

fordonsbyrå avsedda fyra motoringenjörerna i 26:e och 24:e lönegraderna

flertalet borde hänföras till den högre löneställningen. Det ville

vidare förefalla de sakkunniga, att ett infogande i lönegradssystemet av befattningen

som chef för arméingenjöravdelningen i arméinspektionen såsom

pensionsberättigande tjänst lämpligen borde anstå, intill dess klarhet vunnits

i vad mån i nämnda befattningshavares person borde förenas de olika

chefsbefattningar, som i promemorian åsyftats. De sakkunniga ville därför

ifrågasätta, örn icke sagda befattningshavare tills vidare borde avlönas medelst

arvode.

Yad anginge frågan örn arméingenjörernas tjänstetitlar hyste de sakkunniga

för sin del närmast den uppfattningen att vid en provisorisk lösning,

såsom den i promemorian skisserade, övervägande skäl talade för att befattningarna

tills vidare icke bundes vid vissa bestämda benämningar. Å befattningshavare

i 28:e och lägre lönegrader syntes utan olägenhet kunna tilllämpas

sedvanliga civila benämningar. Befattningshavare i 30:e lönegraden

syntes lämpligen kunna benämnas byråchef.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

De sakkunniga ha slutligen föreslagit, att samtliga i promemorian avsedda

befattningar med undantag av de till löneplan C hänförliga avlönades enligt

en och samma löneplan, d. v. s. utan uppdelning å militära och civila ickeordinariereglementena.

Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund, försvarets civila

tjänstemannaförbund och svenska teknologföreningen ha hemställt, att ett

antal ingenjörer måtte redan nu uppföras som ordinarie tjänstemän. Det

kunde nämligen redan nu konstateras, att dessa med säkerhet bleve erforderliga

även i fredstid, varför föreslagen åtgärd icke skulle behöva föregripa

pågående försvarsutredning.

Det är att antaga, att den blivande försvarsorganisationen kommer att innefatta

ett antal ordinarie ingenjörtjänster för armén, på sätt redan nu är fallet

vid marinen och flygvapnet. Från denna utgångspunkt borde i och för sig

hinder icke möta mot att på ordinarie stat uppföra en del av de ingenjörbefattningar

vid armén, som i det föregående befunnits oundgängligen

behövliga. Det oaktat finner jag det lämpligast, att alla de ifrågavarande

tjänsterna —- dock med undantag för den gemensamme chefen

för arméingenjöravdelningen inom arméinspektionen och materielvårdsbyrån

inom arméförvaltningens tygavdelning, till vilken fråga jag i det följande

återkommer —- tills vidare betecknas såsom extra ordinarie intill dess föreliggande

organisationsfråga kan slutligt prövas. Av enahanda skäl kan jag icke biträda

det i vissa remissyttranden framförda förslaget örn allmän höjning av

de i departementspromemorian angivna löneställningama. Dock finner jag

mig böra tillstyrka överbefälhavarens förslag örn en höjning av löneställningen

för befattningen som chef för krigsverkstadsbyrån inom arméförvaltningens

tygavdelning från Eo 26 till Eo 28.

Frågan örn verkstadschefemas löneställning har, såsom förut nämnts, gjorts

till föremål för särskild utredning och torde få framdeles upptagas.

Vidkommande den av krigsmaterielverket berörda frågan huruvida icke

27 :e lönegraden borde komma till användning i flertalet fall, där i departementspromemorian

28:e lönegraden ifrågasatts såsom lämplig löneställning

för vissa ingenjörer inom arméförvaltningen, må erinras, att sistnämnda lönegrad

redan utnyttjats inom marinen och flygvapnet för i huvudsak motsvarande

befattningar. Jag anser mig därför böra nu i princip tillstyrka promemorians

förslag på denna punkt.

Från vissa remissmyndigheters sida har ifrågasatts, huruvida icke 18:e

lönegraden vore tillfyllest som bottenlönegrad för motoringenjörerna. Allmänna

lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha emellertid understrukit,

att de vid truppförbanden placerade motoringenjörerna representerade

den högsta fackkunskapen inom sitt område vid förbandet och att det

med hänsyn därtill vore angeläget att för dessa befattningar erhålla personer

med god utbildning och stor erfarenhet. Lönenämnderna ha fördenskull förordat

20:e lönegraden såsom bottenlönegrad för motoringenjörerna. För egen

del ansluter jag mig till denna mening.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 80.

59

I departementspromemorian har lönegraden MEo 30 ansetts som lämplig

löneställning för chefen för arméinspektionens arméingenjöravdelning. Det

har emellertid framhållits, att ifrågavarande befattning vid en slutgiltig lösning

av arméingenjörfrågan vore avsedd för den blivande chefen för arméingenjörkåren,

varjämte denne tillika skulle tjänstgöra som chef för den nyinrättade

materielvårdsbyrån inom arméförvaltningens tygavdelning. Löneställningen

för denne borde därvid komma att utgöras av lönegraden Cb 2. I

det föregående har jag framhållit som önskvärt, att en befattningshavare redan

i detta sammanhang tillsattes, vilken från början kunde företräda ingenjörpersonalen

i frågor rörande rekrytering och befordran. Det borde härvid

undersökas, örn icke — därest lämplig ingenjör icke kunde erhållas härför ■—•

officer övergångsvis borde kunna bestrida den ifrågavarande tjänsten samtidigt

som denne förordnades som chef för såväl arméingenjöravdelningen

som materielvårdsbyrån. Då en tillfredsställande lösning av denna fråga helt

är beroende av personvalet, är det enligt mitt förmenande önskvärt, att en befattning

i lönegraden Cb 2 avses för detta ändamål. I avbidan på en slutlig

omprövning av denna fråga torde dock i anslutning till krigsmaterielverkets

förslag den utvägen böra väljas, att en befattningshavare anställes för ändamålet

mot arvode som bestämmes av Kungl. Maj:t. Detta arvode torde få

tills vidare bestridas från sakanslag. Därest militär befattningshavare tillfälligtvis

väljes, synes skäligt tilläggsarvode böra i motsvarande ordning utgå.

Emot de i promemorian föreslagna lönerna i övrigt har jag intet att erinra.

I överensstämmelse med vad försvarets tjänsteförteckningssakkunniga i annat

sammanhang föreslagit (jfr s. 51) anser jag dock hinder icke behöva möta att

-övergångsvis tillämpa en lägre löneställning än den för viss befattning normalt

avsedda, därest ifrågakommande befattningshavare skulle visa sig icke

från början helt besitta den kompetens, som bör åtfölja befattningen i fråga.

Härutinnan torde det få ankomma på Kungl. Majit att meddela föreskrift.

Såsom senare under rubriken Fälttygkåren och tygstaten kommer att anföras

förutsätter jag, att de nuvarande tygingenjörerna tills vidare, intill dess

befattningar för arméingenjörer på ordinarie stat tillskapats, skola kvarstå på

fälttygkårens stat. Detta bör medföra en motsvarande minskning av antalet

föreslagna extra ordinarie beställningar. Under förutsättning att en för närvarande

vakant tygingenjörbeställning återbesättes uppgår, såsom redan anförts

(s. 34), antalet tygingenjörer, vilka tjänstgöra eller avses skola tjänstgöra

i sådana befattningar, örn vilka här är fråga, till sammanlagt fem, nämligen

fyra i lönegraden Ca 27 och en i lönegraden Ca 24. I överensstämmelse härmed

bör antalet löner enligt löneplanen MEo lämpligen minskas med två befattningar

i lönegraden MEo 28, två i lönegraden MEo 26 och en i lönegraden

MEo 24.

Vissa remissmyndigheter ha, utan närmare angivna skäl, uttalat den

meningen, att arméns och arméförvaltningens samtliga ingenjörer åtminstone

under provisorietiden borde hänföras till en och samma löneplan. Detta förslag

synes icke stå i god överensstämmelse med den i det föregående förordade

uppdelningen av arméns ingenjörpersonal på arméingenjörer och

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

civila ingenjörer. De förra synas lämpligen böra uppföras på arméns personalförteckningar,

ersätta de under rubriken »Viss ingenjörpex sonat» uppförda

ingenjörerna och i likhet med dessa hänföras till löneplanen MEo. Beställningarna

för övriga ingenjörer åter synas böra uppföras på arméförvaltningens

personalförteckningar. Då denna personal föreslagits skola erhålla

rent civil ställning, saknas anledning att hänföra personalen till annan löneplan

än Eo-planen.

Vad slutligen angår frågan om arméingenjörernas tjänstetitlar finner jag

några betänkligheter knappast böra möta mot att de ifrågavarande befattningarna

tills vidare benämnas på sätt i promemorian föreslagits.

Vid bifall till förslaget torde följande löner — beräknade för i det före
-

gående föreslagna 65 civilmilitära och 13 civila ingenjörsbefattningar — böra

uppföras på personalförteckningarna för armén och arméförvaltningen.

Lönegrader

Nuvarande ordinarie

ingenjörbefattningar

samt extra ordinarie

befattningar med av

löning från avlö- ningsanslag 1

Antal befattningar som böra uppföras

å personalförteckningar för

Armén

Arméförvaltningen

Ca 27.........

1 4

3 4

Ca 24____

V 1

31

MEo 28.......

3

MEo 26.......

14

28

MEo 24........

25

18

_

MEo 22____

_

5

MEo 21 . .

20

MEo 20......................

MEo 18......

!J

6

C 8............

1

_

•* i

C 5......

1

__

•* i

Eo 28 . .

8 3

Eo 26 . .

_

2

Eo 24 . . .

_

Eo 22........................

—

—

i

Summa

6 75

65

13

1 Här redovisas icke de tygingcnjörbcställningar, vilkas innehavare tjänstgöra vid krigsmateriel-

verket.

2 För närvarande vakant.

3 Beställningar för vissa tygingonjörer, vilka föreslagits skola tills vidare kvarstå på fälttygkårens

4 Nu befintliga beställningar.

Beräknade för cheferna för konstruktionskontoret och krigsverkstadssektionen inom verkstads-

byrån samt för en ingenjör vid signalmaterielbyrån.

6 Härutöver finnes ett antal extra ordinarie beställningar med avlöning från

s. k. sakanslag, vilka

utnyttjas För avlöning av ingenjörer vid arméförvaltningens tygavdelning.

Till dessa sammanlagt 78 befattningar komma de verkstadschef er, beträffande

vilkas löneställning överväganden pågå, såsom i det föregående framhållits.

Till denna fråga återkommer jag framdeles.

Såsom i departementspromemorian förutsatts synes ingenjörernas placering

på tjänsteställen icke böra snävt bindas. Dock får förutsättas att befattning

icke får disponeras för andra uppgifter än sådana som äro fullt likvärdiga

med dem för vilka befattningen avsetts.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

61

8. FÄLTTYGKÅREN OCH TYGSTATEN.

Departemen tspromemorian.

I departementspromemorian har i annat sammanhang anförts, att personalbehovet

för arméförvaltningen ännu icke kunde helt överblickas, varför

det icke vore möjligt att nu taga ståndpunkt till ett av arméförvaltningen i

yttrande över ingenjörutredningens betänkande framställt förslag örn statökning

för fälttygkåren. Såväl denna fråga som en av 1941 års försvarsutredning

väckt fråga om överföring till fälttygkårens stat av vissa tygofficerare och

tygunderofficerare syntes böra slutligt avgöras först i samband med den förestående

allmänna översynen av försvarsorganisationen.

De på fälttygkårens stat uppförda tygingenjörbeställningar, vilka för närvarande

utnyttjades vid arméförvaltningen, borde uppföras som arméingenjörbeställningar.

Så syntes även böra ske i fråga örn de tygingenjörbeställningar,

vilkas innehavare tjänstgjorde vid krigsmaterielverket. För dessa

borde emellertid i vederbörlig personalförteckning angivas, att vid nuvarande

beställningshavares avgång frågan örn beställningens återbesättande skulle

underkastas Kungl. Maj:ts prövning.

Utlåtande över departementspromemorians

förslag.

Krigsmaterielverket har i sitt yttrande förutsatt, att de nuvarande tygingenjörbeställningarna

på fälttygkårens stat skulle kvarstå på denna med anmärkning,

att beställningarna icke finge återbesättas vid uppkommande vakans.

I anslutning till vad som anförts i departementspromemorian finner även

jag, att frågan örn fälttygkårens slutliga sammansättning bör i annat sammanhang

prövas. Samtliga för närvarande på fälttygkårens stat uppförda tygingenjörbeställningar

synas böra tills vidare kvarstå på nämnda stat med anmärkning,

att vid uppkommande vakans frågan örn deras återbesättande skall

underställas Kungl. Maj:ts prövning.

9 KOSTNADSBERÄKNING.

Departementspromemorian.

Yid en i departementspromemorian verkställd jämförelse mellan ä ena

sidan kostnaderna för avlöning av den i promemorian föreslagna civilmilitära

och civila ingenjörpersonalen och å andra sidan avlöningskostnaderna för den

nu anställda motsvarande personalen har vidkommande de nuvarande kostnaderna

räknats med löner för sådana ingenjörer, som avsetts skola ersättas

med den i promemorian föreslagna personalen. Härvid ha alltså jämväl nu

kontraktsanställda eller arvodesavlönade ingenjörer medräknats. T fråga örn

såväl nuvarande som föreslagna personalstater har räknats med nettolönebeloppen

å dyrort F i följande löneklasser, nämligen för personal avlönad

Departements

chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

*>2 Kungl. Majda proposition nr 80.

enligt löneplan Ca i näst högsta och för personal avlönad enligt löneplan

MEo, Eo eller MEx i mellersta löneklassen i respektive lönegrader (vid jämnt

antal löneklasser i den högsta av de båda mellersta löneklasserna). Yad beträffar

kontraktsanställd och arvodesanställd personal har räknats med kontrakts-

(arvodes-) beloppet oavkortat.

De enligt dessa grunder beräknade kostnaderna framgå av följande tablå.

Civilmilitftra beställningar ....

Lönebelopp 1 för avlöning av

nuvarande

personal

kr.

föreslagen

personal

kr.

559 500

276 000

592 500

264 500

Civila beställningar (kontrakts- och arvodesanställd personal

inräknad) ..................

Summa

1 Avrundat belopp.

835 500

857 000

Emot departementspromemorians kostnadsberäkningar synes intet annat

vara att erinra än att för den vid arméförvaltningen placerade civila personalen

bör räknas med dyrort I i stället för F. Detta medför dock endast relativt

obetydliga ändringar av beloppen.

Såsom av utredningen framgår uppgå merkostnaderna vid genomförande

av det i promemorian framlagda förslaget till ett förhållandevis litet belopp.

De jämkningar i förslaget, som i det föregående föreslagits, orsaka härutinnan

icke någon mera avsevärd ökning eller minskning. Den slutliga prövningen av

frågan örn löneställningen för vissa verkstadschefer — vilken fråga enligt det

föregående lämnats öppen — torde icke heller komma att mera väsentligt påverka

departementspromemorians kostnadsjämförelse. Å andra sidan medför

bifall till föreliggande förslag en överflyttning i viss utsträckning av

lönekostnader från s. k. sakanslag till arméförvaltningens och arméns avlöningsanslag.

Vid anmälan av statsverkspropositionen ha de sakanslag, som

härvidlag komma i fråga, icke ansetts böra minskas av denna anledning för

budgetåret 1946/47. På Kungl. Maj:t lärer dock få ankomma att pröva i vad

mån vid förslagets genomförande en mot den minskade belastningen svarande

del av sagda sakanslag bör innehållas i samband med meddelande av dispositionsbeslut

beträffande anslagen.

Till frågan örn de ändringar i beräkningen av avlöningsanslagen för arméförvaltningen

och armén, som föranledas av bifall till förslaget, återkommer jag

i annat sammanhang.

10. HEMSTÄLLAN.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 80. 63

att godkänna de grunder för arméns ingenjörorganisation, som

av mig i det föregående förordats.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Stig Roswall.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

SAMMANSTÄLLNING

Bilaga *4.

av det i departementspromemorian beräknade behovet av arméingenjörer i armén

och arméförvaltningen.

Luftvärs-

Signal-

Motor-

Övriga

ingenjör

ingenjör

ingenjör

ingenjörer

Nu-

varande

För-

slag

Nu-

varande

För-

Nu-

varande

För-

slag

Nu-

varande

För-

slag

Nu-

varande

För-

slag

Eo-stat

Eo stat

slag

Eo-stat

Eo-stat

Eo-stat

Arméinspektionen ..

Arméförvaltningens

i

2

i

1

i

2

—

2

3

7

tygavdelning ....

I.—Yl. militärbefäls-

3

3

4

3

5

5

—

3

12

14

staberna..........

VII. militärbefäls-

6

6

6

6

6

6

—

—

18

18

_

_

—

—

1

1

_

_

1

1

17. I 18 . .

_

_

_

_

2

_

_

2

P 1-P4............

_

_

_

_

4

4

_

_

4

4

A 3, A 6, A 9 ......

_

_

_

_

3

3

_

_

3

3

A 7................

_

_

_

_

1

_

_

1

3

3

_

_

3

3

_

_

6

6

4

4

_

_

_

4

4

_

_

3

3

_

_

3

3

SI .....~..........

4

1

.

4

1

T 1—T 4............

—

—

4

4

—

—

4

4

Arméns motorskola

—

—

—

—

—

1

—

—

—

1

Luftvärnsskjutskolan

Tygförvaltnings-

1

—

—

—

—

—

—

—

1

—

—

—

—

—

—

—

—

1

_

1

Arméns signalskola

—

—

1

1

—

—

—

1

1

Summa

18

18

16

12

33

32

—

6

67

68

Anni. 1 befattningar motsvarande de här för arméingenjörer upptagna tjänstgöra

för närvarande

4 tygingenjörer ur fälttygkåren

Antalet nuvarande ingenjörbefattningar, som

bör jämföras med det

föreslagna, utgör alltså (67 + 4)

= 71.

SAMMANSTÄLLNING

av det i departementspromemorian beräknade behovet av ingenjörer med avlöning såsom

civila befattningshavare, vilka ansetts böra i förevarande sammanhang

inordnas i fast löneskala.

Nuvarande ordinarie eller

extra ordinarie stat

Förslag

Arméförvaltningen .......................................... 3 12

P 1-F 4 .................................................... — 4

A 3, A 6, A 9 .............................................. - 3

A 4 .......................................................... — 1

Lv 2.......................................................... — 1

Stockholms tygstation........................................ — 1

Karlsborgs » — 1

Bodens » — 1

Gotlands » — 1

Signalverkstäderna i Stockholm ............................ — 1

» » Boden.................................. — 1

Centrala tygverkstaden i Göteborg.......................... — 1

> » » Sollefteå.......................... — 1

Summa 3 29

Anm. Be tre befattningshavarna på nuvarande ordinarie eller extra ordinarie stat äro

chefen för verkstadsbyrån i lönegrad C 8,

» » driftstekniska sektionen inom verkstadsbyrån i lönegraden C 5,

en verkstadsingenjör i lönegraden Eo 26.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 80.

65

Bilaga B.

I departementspromemorian föreslagen fördelning av löner på ifrågasatta

arméingenjörbefattningar.

Ingenjör-

I

ö n

e S

r a c

MEo

Sura-

kategori

30

28

26

24

22

20

ma

Arméinspektionen..................

Luftvärns- ....

1

1

2

Signal-........

—

1

—

—

—

—

1

Motor-........

—

1

1

—

—

—

2

Övriga........

1 1

l2

—

—

—

—

2

Arméförvaltningens tygavdelning.

Vapenbyrån....................

Luftvärns- ....

—

1

—

1

—

—

2

Övriga........

—

—

—

ls

—

—

1

Fordonsbyrån ..................

Motor-........

—

—

3

1

—

_

4

Övriga........

—

—

—

l4

—

—

1

Signalmaterielbyrån ............

Signal-........

1

—

1

—

—

—

2

Materielvårdsbyrån ............

Luftvärns- ....

—

—

1

—

—

—

1

Signal-........

—

—

1

—

—

—

1

Motor-........

—

—

1

_

—

_

1

Konstruktionskontoret..........

Övriga........

—

I5

—

—

—

—

1

Militärhefälsstaberna..............

Luftvärns- ....

_

_

6

_

__

6

Signal-........

—

—

6

—

—

—

6

Motor-........

—

—

7

—

—

—

7

Truppförbanden ..................

Luftvärns- ....

—

—

—

7

_

_

7

Signal-........

—

—

—

1

—

—

1

Motor-........

—

—

—

6

5

6

17

Utbildningsanstalterna

Arméns motorskola ............

Motor- ........

_

_

1

_

_

_

1

Tygförvaltningsskolan ..........

Övriga........

—

—

—

l6

—

_

1

Arméns signalskola ............

Signal-........

—

—

1

—

—

—

1

Summa

2

6

30

19

5

6

68

Luftvärns- ....

—

2

8

8

—

_

18

Signal-........

1

1

9

1

—

—

12

Motor-........

1

13

7

5

6

32

Övriga........

1

2

—

8

—

—

6

1 Chefen för arméingenjöravdelningen.

2 Verkstadsingenjör inom arméingenjöravdelningen.

3 Detaljchef vid infanterisektionen.

4 Chef för ingenjörmaterieldetaljen.

5 Chef för konstruktionskontoret.

c Lärare vid tygförvaltningsskolan (verkstadsingenjör).

Bihang till riksdagens protokoll 1946.

1 sami.

Nr 80.

1540: 1 45 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

departementspromemorian föreslagen fördelning av löner på sådana befattningshavare

som förutsatts skola uppbära lön enligt civil stat.

Arméförvaltningens tygavdelning
Vapenbyrån.

...........

Signalmaterielbyrån ....

Verkstad.sby rån ........

Konstruktionskontoret ..

Truppförbanden

P 1, P 3, A. 4, A 6, A 9, Lv 2

P 2, P4, A 3............

Tygstationer m. fl.

Stockholms tygstation

Karlsborgs tygstation

Bodens tygstation ....

Gotlands tygstation ..

Signalverkstäderna i

Stockholm (Sundbyberg)

Signalverkstäderna i

Boden...............

Centrala tygverkstaden

Göteborg ...........

Centrala tygverkstaden i

Sollefteå............

Ingenjör-

Löne

g r

d

Suni

kategori

Eo

Eo

Eo

Eo

Eo

ma

30

28

26

24

22

Optiker ..........

_

_

_

_

__

1

_

i

Signal-............

—

—

—

1

1

1

—

3

Verkstads- ........

l

l

—

—

1

2

—

5

Special- (ritare) ....

1

1

1

3

Verkstadschef er. . . .

» ....

—

—

—

—

3

6

—

6

3

Verkstadschef ....

» ....

n ....

» ....

lill 1

lill 1

1

lill 1

1

1

1

1 11-1

—

1

1

1

1

1

* ....

» ....

1

1

1

1

1

1

11

1

13

1

1

1

1

29

Summa

Ann. Av bär föreslagna befattningshavare innehar chefen för verkstadsbyrån redan lön i

graden C 8 och chefen för drifttekniska sektionen vid samma byrå lön i lönegraden C 5.

lönö
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 80. 67

INNE HÅLL SFÖKTECKNING.

Sid.

1. Inledning .................................................................. 1

2. Ingenjörpersonalens militära ställning.................................... 15

3. Behovet av ingenjörer inom armén och arméförvaltningen ............ 19

4. Vissa frågor avseende stabs- och förvaltningsorganisationen............ 37

5. Arméingenjörkårens organisation ........................................ 46

6. Utbildning och rekrytering .............................................. 47

7. Avlöningsfrågor............................................................ 52

8. Fälttygkåren och tygstaten................................................ 61

9. Kostnadsberäkning........................................................ 61

10. Hemställan ................................................................ 62

Bilagor.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1946:192 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa avlöningsm. fl. anslag under rilcsstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1946 47 jämte i ämn s. 38 i texten
  2. Rskr. 1946:258 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående arméns ingenjörpersonal. s. 7 i texten
  3. SU 1946:120 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående arméns ingenjörpersonal. s. 1 i texten