Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders in. fl. barn, in. m

1947-05-09 · 92 sidor, varav 81 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 81 av 92 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1947:288, Med förslag till lag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders in. fl. barn, in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

1

Nr 288.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

särskilda barnbidrag till änkors och invaliders in. fl.

barn, in. m.; given Stockholms slott den 9 maj 1947.

Kungl. Maj:l vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn;

2) lag om bidrag till änkor och änklingar med barn samt

3) lag om ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382),

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

lUtning till riksdagens protokoll 194 7

t samt.

Nr 288.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 288.

Förslag

till

Lag

om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn.

Härigenom förordnas som följer.

1 §■

Till uppehälle och uppfostran åt barn skall i fall som angivas i denna

lag, utöver allmänt barnbidrag, av allmänna medel utgivas särskilt barnbidrag.

2 §•

Ärenden rörande barnbidrag enligt denna lag handläggas av pensionsstyrelsen

och pensionsnämnderna.

3 §•

Rätt till särskilt barnbidrag tillkommer endast barn som är svensk medborgare

och stadigvarande vistas här i riket; dock äger Konungen träffa

överenskommelse med främmande makt i fråga om tillämpning av denna

lag å dess här i riket bosatta medborgare.

4§-

Särskilt barnbidrag utgår icke för längre tid än till och med den månad

under vilken barnet fyller sexton år.

5 §•

Särskilt barnbidrag utgår, där ej annat följer av vad eljest stadgas i

denna lag,

1. för barn, vars föräldrar avlidit; samt

2. för barn, vars fader eller moder avlidit, såframt vårdnaden om barnet

överflyttats till särskilt förordnad förmyndare samt barnet ej stadigvarande

bor tillsammans med den efterlevande av föräldrarna.

Bidraget utgör 420 kronor för år. Har barnet inkomst, som ej härrör

från dess eget arbete och som helt eller i mera väsentlig mån kan anses

täcka kostnaden för dess uppehälle och uppfostran, skall dock särskilt barnbidrag

antingen ej utgå eller ock nedsättas efter vad som finnes skäligt. Såsom

inkomst skall jämväl räknas underhållsbidrag samt bidragsförskott,

vartill barnet må vara berättigat enligt bidragsförskottslagen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

3

6§-

1 mom. Särskilt barnbidrag utgår jämväl, där ej annat följer av vad eljest

stadgas i denna lag,

1. för barn, vars fader avlidit;

2. för barn, vars fader åtnjuter ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag

enligt lagen om folkpensionering;

3. för barn, vars moder åtnjuter sådan folkpension, då föräldrarna ej

sammanleva samt modern har vårdnaden om eller stadigvarande bor tillsammans

med barnet;

4. för barn, vars moder är gift med annan än barnets fader, då styvfadern

åtnjuter folkpension samt modern har vårdnaden om eller stadigvarande

bor tillsammans med barnet; samt

5. för barn utom äktenskap, beträffande vilket faderskapet ej fastställts

och som fyllt tre år.

Barnbidrag enligt femte punkten må ej utgå, där i mål angående fastställande

av faderskap rätten genom beslut, som må omedelbart verkställas,

förpliktat den uppgivne fadern att utgiva underhållsbidrag.

2 mom. Barnbidrag enligt 1 mom. utgår, där ej nedan annorlunda stadgas,

med 250 kronor för barn och år räknat.

3 mom. I fall som avses i 1 mom. första stycket 1 samt 3—5 minskas barnbidraget

med 25 procent av moderns årsinkomst i vad den överstiger 1 800

kronor och med ytterligare 50 procent av inkomsten i vad den överstiger

3 200 kronor. Är modern gift och sammanlever hon med sin man, minskas

barnbidraget med 25 procent av makarnas sammanlagda årsinkomst i vad

den överstiger 2 200 kronor och med ytterligare 50 procent av inkomsten i

vad den överstiger 4 600 kronor.

Motsvarande minskning äger rum i fall som avses i 1 mom. första stycket

2, därvid hänsyn tages, om föräldrarna sammanleva, till deras sammanlagda

årsinkomst samt, om de ej sammanleva, till årsinkomsten för den av

dem hos vilken barnet stadigvarande vistas eller, därest denne är gift och

sammanlever med sin make, till makarnas sammanlagda årsinkomst. Vistas

i fall, då föräldrarna ej sammanleva, barnet icke stadigvarande hos någon

av dem, skall minskningen av barnbidraget ske med hänsyn till inkomsten

för den av föräldrarna, som har eller senast haft vårdnaden om barnet, eller,

därest denne är gift och sammanlever med sin make, med hänsyn till makarnas

sammanlagda inkomst.

Finnas, då avdrag å barnbidrag skall äga rum, flera till särskilt barnbidrag

berättigade barn, minskas bidraget för elt vart av dem allenast med så

stor del av det enligt bestämmelserna ovan i detta moment beräknade avdragsbeloppet

som enligt fördelning efter huvudtalet belöper på varje barn.

Är den, vars inkomst skall läggas till grund för beräknandet av barnbidrag,

underhållsskyldig mot barn under sexton år som icke är berättigat

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

till särskilt barnbidrag, skall vid bestämmandet av avdrag a barnbidraget

så anses som om alla barnen vore berättigade till sådant bidrag.

4 mom. Har barn inkomst, som ej härrör från dess eget arbete, skall

barnbidraget minskas med nämnda inkomst, i vad den överstiger 100 kronor

för år. Kan barnet antagas komma att uppbära underhållsbidrag från

någon som enligt lag är skyldig utgiva sadant bidrag eller är barnet berättigat

till bidragsförskott enligt bidragsförskottslagen, skall dock underhållsbidraget

eller bidragsförskottet i sin helhet avdragas å barnbidraget.

7 §•

För barn, som är adopterat, utgår särskilt barnbidrag endast om barnet

i sin egenskap av adoptivbarn enligt bestämmelserna nedan i denna paragraf

är berättigat till sådant bidrag.

I fråga om rätt till barnbidrag för barn, som adopterats av makar eller

av faders eller moders make, skall så anses som om barnet vore barn i

äktenskapet mellan makarna.

För annat adoptivbarn än i andra stycket avses utgår barnbidrag:

1. enligt 5 §, då adoptanten avlidit eller vårdnaden om barnet överflyttats

till särskilt förordnad förmyndare och barnet ej stadigvarande bor tillsammans

med adoptanten;

2. enligt 6 §, då adoptanten ävensom, om barnet adopterats av kvinna, då

dennas make åtnjuter ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag enligt

lagen om folkpensionering; samt

3. enligt 6 ''§, om barnet adopterats av kvinna som före eller efter adoptionen

ingått äktenskap, då mannen avlidit.

I fall som avses i tredje stycket 2 och 3 skall vid tillämpning av bestämmelserna

i 6 § 3 mom. minskning av barnbidrag ske med hänsyn till adoptantens

årsinkomst eller, om adoptanten är gift och sammanlever med sin

make, med hänsyn till makarnas sammanlagda årsinkomst.

Där ej särskilda omständigheter till annat föranleda utgår icke barnbidrag

av den anledningen att adoptant eller adoptants make åtnjuter folkpension

med mindre adoptionen skett minst två år före den dag då pensionen söktes.

8 §•

Inkomst som jämlikt 6 § 3 mom. eller 7 § fjärde stycket skall läggas till

grund för beräknandet av barnbidrag uppskattas i enlighet med de grunder

som angivas i 14 § 1 och 2 mom. lagen om folkpensionering. Såsom inkomst

skall icke räknas bidrag, vartill änka må vara berättigad enligt lagen om

bidrag till änkor och änklingar med barn.

Årsinkomst avrundas till närmaste hela tiotal kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 288.

9 §■

Särskilt barnbidrag avrundas för år räknat till närmaste hela krontal.

Bidrag som för barn räknat understiger 12 kronor om året höjes till detta

belopp.

10 §.

Har i fall då särskilt barnbidrag utgått för barn, adoptivbarn eller styvbarn

till någon, som uppburit invalidpension eller sjukbidrag enligt lagen

om folkpensionering, folkpensionen indragits enligt 15 § 1 mom. första stycket

nämnda lag eller den för sjukbidrags åtnjutande bestämda tiden gått till

ända, må, där särskilda skäl föreligga, barnbidrag med efter hand nedsatt

belopp utgå under ytterligare högst ett år. Ej må dock på grund av vad sålunda

stadgats barnbidrag utgå för längre tid än till och med den månad

varunder barnet fyller sexton år.

11 §•

Har inkomst, efter vilken särskilt barnbidrag blivit bestämt, ökats till sådant

belopp att rätt till barnbidrag ej längre föreligger, indrages barnbidraget.

Sker eljest mera avsevärd ändring i den inkomst, efter vilken barnbidrag

blivit bestämt, skall barnbidraget i enlighet därmed ökas eller minskas.

Befinnes barn, för vilket särskilt barnbidrag utgår, icke längre vara svensk

medborgare eller stadigvarande vistas här i riket, skall barnbidraget indragas,

såvida icke detta med hänsyn till omständigheterna prövas oskäligt.

12 §.

Den vars inkomst jämlikt 6 § 3 mom. eller 7 § fjärde stycket lagts till

grund för beräknandet av barnbidrag är pliktig att till pensionsstyrelsen

eller pensionsnämnd utan oskäligt dröjsmål anmäla:

1. om han ingår äktenskap eller om hans äktenskap upplöses genom makens

död eller annorledes eller om sammanlevnaden med make upphör eller

återupptages;

2. om hans, hans makes eller barnets ekonomiska förhållanden väsentligt

förbättras;

3. där barnbidrag utgår enligt Ii § 1 mom. första stycket 3 eller 4, om

modern skiljes från vårdnaden om barnet eller, därest barnbidrag utgår utan

att modern har vårdnaden, om barnet får stadigvarande bostad annorstädes

än tillsammans med modern; samt

4. där barnbidrag utgår enligt 6 § 1 mom. första stycket 5, om iaderskapet

fastställes eller uppgiven fader förpliktas utgiva underhållsbidrag till

barnet.

Har barn .särskilt förordnad förmyndare, åligger det denne att göra anmälan

som nu sagts, om barnets ekonomiska förhållanden väsentligt förbätt
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj:is proposition nr 288.

rats samt, där barnbidrag utgår enligt 5 § första stycket 2, om barnet får

bostad tillsammans med fader, moder eller adoptant.

Uppbäres barnbidrag av myndighet eller annan person än ovan avses, är

jämväl sådan myndighet eller person anmälningsskyldig.

13 §.

Har för bestämmande av särskilt barnbidrag åberopats oriktig uppgift av

beskaffenhet att kunna påverka rätten till sådant bidrag, ehuru skäligen

kunnat fordras att uppgiften varit riktig,

eller har någon, vars inkomst skall läggas till grund för beräknande av

särskilt barnbidrag, utan vederlag eller mot uppenbarligen otillräckligt

vederlag avhänt sig inkomst eller egendom i sådan myckenhet att avhändelsen

avsevärt inverkar vid beräkning av bidraget, ehuru det bort förutses

att avhändelsen skulle få sådan inverkan,

eller har förmyndare låtit sådant förfarande komma sig till last med avseende

å myndlingens egendom,

skall ansökning om särskilt barnbidrag avslås och redan beviljat sådant

bidrag indragas; dock att, då avhändelse av inkomst eller egendom föreligger,

bidrag likväl må utgå men bestämmas som om vederbörande fortfarande,

helt eller delvis, vore i besittning av inkomsten eller egendomen.

Har någon försummat den honom enligt 12 § åliggande anmälningsskyldigheten

må, där försummelsen inverkat på rätten till eller beloppet av särskilt

barnbidrag och icke kan anses ursäktlig, bidraget indragas.

Avslås ansökan om eller indrages särskilt barnbidrag enligt denna paragraf

skall, där ej annat finnes påkallat, bestämmas viss tid under vilken rätten

till sådant bidrag skall vara förverkad. I samband med sådant beslut

skall ock bestämmas, huruvida rätten alt erhålla särskilt barnbidrag efter

den angivna tidens utgång skall vara beroende av ny ansökning.

14 §.

Särskilt barnbidrag utgår icke för tid, under vilken kostnaderna för barnets

vård å anstalt eller för kost och bostad åt barnet helt bestridas av

statsmedel.

Där på grund av vad sålunda stadgats särskilt barnbidrag skulle innehållas

för del av kalendermånad, skall dock bidraget utgå oavkortat för den

månaden.

15 §.

Ansökning om särskilt barnbidrag skall göras:

1. om barnbidrag sökes enligt 5 § av den anledningen att barnets föräldrar,

adoptant eller adoptivföräldrar avlidit, hos pensionsnämndens ordförande

i det pensionsdistrikt där den sist avlidne av föräldrarna eller, om

bamet varit adopterat, där adoptanten eller den sist avlidne av adoptivföräldrarna

senast varit mantalsskriven;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

7

2. om barnbidrag sökes enligt 5 § av den anledningen all vårdnaden

överflyttats till särskilt förordnad förmyndare, hos pensionsnämndens ordförande

i det pensionsdistrikt där fader eller moder, från vilken vårdnaden

överflyttats, vid tiden för överflyttningen var mantalsskriven; samt

3. om barnbidrag sökes enligt 6 §, hos pensionsnämndens ordförande i

det pensionsdistrikt där den, vars inkomst enligt 6 § 3 mom. eller 7 § fjärde

stycket skall ligga till grund för beräknande av bidraget, eller, om bidraget

skall beräknas i förhållande till makars eller sammanlevande föräldrars inkomst,

mannen senast blivit mantalsskriven.

Finnes ej mantalsskrivningsort som ovan sagts, skall ansökning göras hos

pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt där barnet stadigvarande

vistas.

Ansökning göres, då särskilt förordnad förmyndare finnes, av denne och

eljest av den vars inkomst enligt 6 ''§ 3 mom. eller 7 § fjärde stycket skall

ligga till grund för beräknande av bidraget. Har barnavårdsman förordnats

för barnet, vare ock denne behörig att göra ansökning om särskilt

barnbidrag.

Ansökning, som avfattas enligt fastställt formulär, skall innehålla nödiga

upplysningar för utredande av rätten till särskilt barnbidrag ävensom en av

sökanden på heder och samvete avgiven förklaring, att de lämnade upplysningarna

äro med sanningen överensstämmande. Göres ansökningen av

annan än särskilt förordnad förmyndare eller barnavårdsman och är sökanden

gift och sammanlever med sin make, skall även denne avgiva förklaring

som nyss sagts. År sökanden eller dennes make ur stånd att själv avgiva

sådan förklaring, skall riktigheten av upplysningarna intygas av två trovärdiga,

med sökandens, makens och barnets förhållanden förtrogna personer.

Vad nu sagts om make till sökanden skall, om sökanden, ehuru ogift,

sammanlever med barnets fader eller moder, tillämpas å denne.

Vid ansökningen skall fogas prästbevis enligt fastställt formulär eller, där

hinder därför möter, annat bevis som pensionsstyrelsen må finna skäl

godtaga.

Vad sålunda stadgats angående ansökning om särskilt barnbidrag gäller

även beträffande ansökning om ökning av sådant bidrag.

16 §.

1 mom. Angående handläggning av ärenden rörande barnbidrag enligt

denna lag skall i tillämpliga delar gälla vad i 34—37 §§ lagen om folkpensionering

stadgas beträffande annan folkpension än allmän ålderspension.

Därvid skola ärenden om bidrag för barn, adoptivbarn eller styvbarn till

någon, som uppbär invalidpension eller sjukbidrag, handläggas i den ordning

som gäller beträffande sådan pensionsförmån och övriga ärenden handläggas

i den ordning som gäller beträffande änkepension. Minskning eller

indragning av särskilt barnbidrag beslutas av pensionsnämnd, som vid den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

tid då fråga därom uppkommer är behörig att upptaga ansökning om sådant

bidrag för barnet. Ändring i pensionsnämnds beslut rörande särskilt barnbidrag

må sökas jämväl av barnavårdsman för barnet.

Bestämmelserna i 38 § första—fjärde, sjunde och åttonde styckena samt

39 och 41 §§ lagen om folkpensionering skola äga motsvarande tillämpning

beträffande barnbidrag.

2 mom. Då ärende rörande barnbidrag skall förekomma vid pensionsnämnds

sammanträde, åligger det nämndens ordförande att, såvitt möjligt

i god tid före sammanträdet, därom underrätta ordföranden i barnavårdsnämnden

i den kommun, där barnet stadigvarande vistas; och äger denne

eller annan, av barnavårdsnämnden därtill utsedd ledamot rätt att vid handläggningen

av sådant ärende deltaga i överläggningarna men ej i besluten

samt att få sin mening antecknad till protokollet.

17 §•

Särskilt barnbidrag utbetalas, där ej nedan annorlunda stadgas, till barnets

förmyndare. Pensionsstyrelsen må, om särskilda skäl därtill äro, föreskriva

att utbetalning skall ske till barnavårdsnämnd eller annan, med skyldighet

för mottagaren att utlämna erhållna belopp i den ordning som är

för barnet mest gagnelig.

Under förutsättningar som angivas i 18 § 1 mom. lagen om folkpensionering

må barnbidragsbelopp motsvarande kostnad som myndighet utgivit för

barnets försörjning uppbäras av myndigheten.

Särskilt barnbidrag, som utgår under tid då barnet är omhändertaget för

skyddsuppfostran eller samhällsvård eller på allmän bekostnad vårdas på

anstalt i annat fall än i 14 § sägs, utbetalas till det kommunala organ, som

svarar för vårdkostnaden. Av vad sålunda utbetalas må nämnda kostnad

läckas. Uppkommer överskott, skall detta redovisas till den som enligt första

stycket har att uppbära barnbidrag.

18 §.

Rätt till särskilt barnbidrag kan ej överlåtas och må förty icke tagas i

mät för gäld.

19 §.

Kommun skall för varje kalenderår bidraga till kostnaderna för särskilda

barnbidrag med viss andel, motsvarande tre tjugondeis procent för varje

fullt tiotal skatteören per invånare i kommunen, av kostnaden för dylika

bidrag, som under året utbetalats för barn, beträffande vilka pensionsnämnd

inom kommunen under året varit behörig pröva ansökning om särskilt barnbidrag

av det slag, varom fråga är, dock högst hälften av nämnda kostnad.

Är pensionsnämnd gemensam för två eller flera kommuner, avgöres dessa

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

kommuner emellan frågan om betalningsskyldigheten med hänsyn till vederbörandes

mantalsskrivningsort eller, där sådan ej finnes, vistelseort.

Angående beräknandet av varje kommuns andel samt tid och sätt för dess

gäldande skall i övrigt gälla vad i lagen om kommunernas bidrag till kostnaderna

för folkpensioneringen stadgas.

20 §.

De närmare föreskrifter som, utöver vad denna lag innehåller, finnas

erforderliga för lagens tillämpning meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948, då lagen den 18 juni 1937

(nr 382) om barnbidrag skall upphöra att gälla.

Barn, som vid nya lagens ikraftträdande åtnjuter barnbidrag och är berättigat

till särskilt barnbidrag enligt nya lagen, skall erhålla sådant utan

särskild ansökan. Det åligger pensionsstyrelsen att omräkna nu utgående

barnbidrag i enlighet med bestämmelserna i nya lagen. I den mån omräkningen

ej kan ske med ledning av de hos pensionsstyrelsen tillgängliga handlingarna,

skall den som enligt 12 § är anmälningsskyldig beträffande förhållanden

som där nämnts efter anmaning lämna erforderliga uppgifter. Angående

sådana uppgifter samt påföljd av oriktiga upplysningar däri skall i

tillämpliga delar gälla vad om ansökning om särskilt barnbidrag i nya lagen

stadgas. Underlåter vederbörande att lämna uppgifter som nu sagts, ma

särskilt barnbidrag tills vidare innehållas.

I den utsträckning pensionsstyrelsen bestämmer skola pensionsnämnderna

under år 1947 fastställa inkomst, efter vilken barnbidrag skall beräknas,

såväl jämlikt äldre lag som jämlikt bestämmelserna i nya lagen.

Där i lag eller särskild författning hänvisning skett till den upphävda lagen,

skall hänvisningen anses avse den nya lagen. Där hänvisning skett till

visst lagrum, som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall sistnämnda

bestämmelse i stället tillämpas.

De ytterligare föreskrifter, som må vara erforderliga i samband med införandet

av nya lagen, meddelas av Konungen eller efter Konungens bemyndigande

av pensionsstyrelsen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:tii proposition nr 288.

J

Förslag

till

Lag

om bidrag till änkor och änklingar med barn.

Har änka eller änkling under sin vårdnad barn i äktenskapet med den

avlidne maken eller annat barn, vilket vid makens död stadigvarande vistades

i makarnas hem, och bär barnet icke fyllt tio år, äger vårdnadshavaren,

under förutsättning att han stadigvarande bor tillsammans med barnet, av

allmänna medel för egen del erhålla bidrag i enlighet med vad nedan stadgas.

Rätt till bidrag föreligger ej, där vårdnadshavaren åtnjuter folkpension.

Ingår vårdnadshavaren nytt äktenskap, upphör rätten till bidrag.

Bidraget utgår med belopp motsvarande änkepension och bostadstillägg

enligt lagen om folkpensionering. Kommun äger besluta, att till bidragsberättigad

som är mantalsskriven inom kommunen därjämte skall utgå särskilt

bostadstillägg i enlighet med grunder som kommunen har att bestämma.

Beträffande bidraget skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad i lagen om

folkpensionering stadgas om änkepension, bostadstillägg och särskilt bostadstillägg.

Vid tillämpning av 14 § 1 mom. skall såsom inkomst ej räknas

bidrag enligt denna lag.

Vårdnadshavare, som åtnjuter bidrag enligt denna lag, är pliktig att ofördröjligen

till pensionsstyrelsen eller pensionsnämnd anmäla, om barnet får

stadigvarande bostad annorstädes än tillsammans med vårdnadshavaren.

Vid tillämpningen av lagen skall barn, som adopterats av makar eller av

faders eller moders make, anses som barn i äktenskapet mellan makarna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Muj:ts proposition nr 288.

11

Förslag

till

Lag

om ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 11)43 (nr 382).

Härigenom förordnas, dels att 9 § bidragsförskottslagen den 11 juni 1943

skall upphöra att gälla, dels ock alt 8 §, 11 § 2 och 3 mom., 12 § 2 mom.

samt 23 och 25 §§ samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

8 §■

Bidragsförskott utgår med det belopp barnets fader jämlikt rättens beslut

eller enligt avtal är skyldig att utgiva till barnets underhåll, dock högst med

250 kronor för år räknat.

11 §•

2 mom. Beviljat bidragsförskott utbetalas icke för tid, under vilken kostnaderna

för barnets vård å anstalt eller för kost och bostad åt barnet helt

bestridas av statsmedel. Där på grund av vad sålunda stadgats bidragsförskott

skulle innehållas för del av kalendermånad, skall dock förskottet utgå

oavkortat för den månaden.

3 mom. Beviljat bidragsförskott, som belöper å tid under vilken barn är

omhändertaget för skyddsuppfostran eller samhällsvård eller på allmän bekostnad

vårdas å anstalt i andra fall än förut i denna paragraf avses, skall

minst en gång varje kalenderhalvår utbetalas till det kommunala organ som

svarar för vårdkostnaden. Av vad sålunda utbetalas ma nämnda kostnad

täckas. Uppkommer överskott, skall detta redovisas till barnets moder eller,

där särskilt förordnad förmyndare finnes, till denne.

12 §.

2 mom. Beviljat bidragsförskott skall genom särskilt beslut indragas

a) om, där barnet är fött utom äktenskap eller föräldrarnas äktenskap

upplösts genom äktenskapsskillnad, föräldrarna sammanflytta;

b) om barnet får bostad tillsammans med sin fader; eller

c) om barnet befinnes icke vidare vara svensk medborgare eller stadigvarande

vistas här i riket samt bidragsförskottets indragande icke med hänsyn

till omständigheterna prövas oskäligt.

Beslut om indragning av bidragsförskott meddelas av den barnavårdsnämnd

som beviljat förskottet samt avser tiden från dagen för beslutet. Har

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj:ts proposition nr 288.

dessförinnan förskott utbetalats för tid efter sagda dag, må sådant belopp

icke återkrävas från mottagaren.

23 §.

Hava makar eller någon av dem adoptivbarn, skall vid tillämpningen av

denna lag med barnets fader avses mannen och med barnets moder hustrun.

25 §.

Klagan över länsstyrelses beslut i ärende enligt denna lag föres hos Konungen

i vederbörande statsdepartement senast å trettionde dagen efter den

då klaganden erhöll del av beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948. Bidragsförskott, som före

den 1 januari 1948 beviljats för tid efter nämnda dag, skall till beloppet

jämkas i överensstämmelse med vad som stadgas i denna lag. I fråga om

beloppet av bidragsförskott, som efter den 1 januari 1948 beviljas för tid

dessförinnan, skola de äldre bestämmelserna tillämpas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

13

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet injör Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 9 maj 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående ändrad lagstiftning

om barnbidrag till änkors och invaliders barn samt bidragsförskott

m. m. och anför därvid följande.

Inledning.

1934 års barnpensioneringssakkunniga framlade år 1936 dels ett betänkande

(SOU 1936: 6) med förslag rörande bidrag åt barn till änkor och vissa

invalider samt åt föräldralösa barn och dels ett betänkande (SOU 1936:47)

med förslag rörande förskottering av underhållsbidrag till barn utom äktenskap

in. fl. Sedan proposition i de av de sakkunniga behandlade ämnena

avlåtits till 1937 års riksdag (nr 276) samt riksdagen med viss ändring antagit

de i propositionen framlagda lagförslagen, utfärdades den 18 juni 1937

lag om barnbidrag (nr 382) och lag om förskottering av underhållsbidrag

till barn (nr 383). Sistnämnda lag har sedermera ersatts av ny bidragsförskottslag

som utfärdades den 11 juni 1943 (nr 382).

Lagarna om barnbidrag och bidragsförskott bygga i tråga om förmåneinas

storlek på den i 1935 års folkpensioneringslag tillämpade dyrortsgrupperingen.

Eftersom denna dyrortsgruppering enligt den antagna nya lagen om

folkpensionering skall upphöra att gälla med utgången av 1947, maste bestämmelserna

i lagarna om barnbidrag och bidragsförskott underkastas revision.

Omarbetning av dessa bestämmelser påkallas även därav att allmänna

barnbidrag avses skola utgå till alla barn under viss ålder. Då i skilda sammanhang

väckts förslag jämväl om andra ändringar i förevarande lagstiftning,

torde eu allmän omprövning av densamma böra ske.

I ämnet bar socialvårdskommittén i mars innevarande år avgivit betänkande1

(SOU 1947:21), innefattande förslag till lagar om särskilda barn
i

Vid utarbetandet av betänkandet ha i kommitténs arbete deltagit dess ordförande, f. d.

landshövdingen Bernh. Eriksson, samt ledamöterna generaldirektören Ernst Bexeiius, lasarettssysslomannen

Alarik Hagård, fil. lic. Lennart Hartmann, generaldirektören Karl J.

Höjer, fru Olivia Nordgren, ombudsmannen Fritz Persson, lantbrukaren Otto \\ allén och

fattigvårdsdirektören Otto Wangson. Vid utredningen av frågan om barnbidrag till invaliders

barn har som sakkunnig biträtt byråchefen i pensionsstyrelsen Rolf Broberg.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kimgl. Maj:ts proposition nr 288.

bidrag, om bidrag till änklingar och änkor med barn samt om förskottering

av underhållsbidrag till barn.

Över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av statskontoret, socialstyrelsen,

pensionsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i

Stockholms, Södermanlands, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,

Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens län, styrelserna

för svenska landskommunernas förbund och svenska stadsförbundet

samt svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet. överståthållarämbetet

har vid sitt utlåtande fogat av ämbetet infordrat yttrande från Stockholms

stads barnavårdsnämnd. Länsstyrelsen i Malmöhus län har bifogat

en skrift i ärendet från barnavårdsdirektören i Malmö.

På grundval av betänkandet och de däröver avgivna yttrandena har inom

.socialdepartementet utarbetats förslag till ny lagstiftning i förevarande ämnen.

Jag anhåller nu att få lämna en redogörelse för förslaget, därvid jag

till en början torde få lämna en översikt av den gällande lagstiftningens

innehåll.

Gällande bestämmelser m. m.

Barnbidrag.

Enligt 1937 års lag om barnbidrag kan av allmänna medel i vissa fall

utgå bidrag (barnbidrag) till uppehälle och uppfostran åt barn under 16

år, då gentemot barnet försörjningspliktig person avlidit eller är invalid,

d. v. s. varaktigt arbetsoförmögen i folkpensioneringslagens mening. Rätt

till barnbidrag tillkommer i princip endast barn, som är svensk medborgare

och stadigvarande vistas här i riket. Bidragsverksamheten omfattar

tre huvudgrupper barn, nämligen föräldralösa barn, faderlösa barn samt

barn till invalider. För föräldralösa och faderlösa barn gäller samma bidragsrätt

oavsett om barnen äro födda inom eller utom äktenskap. Barn

utom äktenskap kan dock icke erhålla barnbidrag, om icke faderskapet är

fastställt. Barn inom äktenskap ha rätt till barnbidrag jämväl om fadern är

arbetsoförmögen i folkpensionslagens mening, efter äktenskapsskillnad dock

endast om han har vårdnaden om barnet. Dylik rätt tillkommer även barn

till arbetsoförmögen änkling, om dessa barn tillhöra äktenskapet med den

avlidna hustrun, men däremot icke om de äro utomäktenskapliga. För barn

utom äktenskap konstituerar icke faderns invaliditet rätt till barnbidrag.

Barn till ogift moder och barn till frånskild moder, som har vårdnaden

om barnet, erhåller däremot rätt till barnbidrag, om modern är arbetsoförmögen.

För adoptivbarn gälla i stort sett enahanda regler, därvid för adoptivbarnets

rätt till barnbidrag adoptivföräldrarnas (adoptantens) förhållanden äro

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 288.

15

avgörande. Barnbidrag för adoptivbarn till arbetsoförmögen utgår i regel

icke, där adoptionen skett senare än två år före den dag, då den arbetsoförmögne

i anledning av arbetsoförmågan gjort ansökning, som medfört folkpension.

Då kvinna, vars barn eller adoptivbarn erhåller barnbidrag, ingår äktenskap

med man som icke är arbetsoförmögen, indrages barnbidraget.

Barnbidragets belopp bestämmes genom normerad behovsprövning på liknande

sätt som vid beräkningen av tilläggspension enligt 1935 års lag om

folkpensionering. För föräldralösa barn med inkomst, som ej härrör från

dess eget arbete, fastställes dock beloppet efter skälighetsprövning. Barnbidragen

äro graderade efter den för folkpensioneringen gällande ortsgrupperingen

och variera med hänsyn till försörjarens och barnets inkomster.

Sedan 1941 har dyrtidstillägg utgått å barnbidragen.

Inklusive detta dyrtidstillägg varierar för närvarande barnbidragets

maximibelopp för föräldralösa barn mellan 425 kronor i lägsta och 595 kronor

i högsta ortsgrupp och i övriga fall, då fråga endast är om ett barn,

mellan 350 kronor och 510 kronor, allt för år räknat. Beträffande andra än

föräldralösa barn sker en reduktion av maximibeloppets storlek, då bidrag

utgår för flera barn. För tiden till och med den månad, under vilken barnet

fyller två år, ökas barnbidraget med 60 kronor för år räknat. I fråga om

barnbidragets belopp och bestämmelserna om inkomstprövningen torde jag

i övrigt få hänvisa till den följande framställningen.

Ärenden rörande barnbidrag handläggas av pensionsnämnderna och pensionsstyrelsen.

Bidragen finansieras av stat och kommun efter samma fördelning

som gäller i fråga om tilläggspensioner enligt 1935 års lag om folkpensionering.

Bidragsförskott.

Såsom inledningsvis nämnts infördes bestämmelser om förskottering av

underhållsbidrag till barn genom lag den 18 juni 1937. Denna lag ersattes

1943 av den nu gällande lagen. Enligt sistnämnda lag utgår av allmänna

medel förskott å underhållsbidrag, bidragsförskott, till barn, vars fader enligt

rättens beslut eller skriftligt, av två personer bevittnat avtal är pliktig

alt till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag

till barnet, under förutsättning att fadern underlåter att betala förfallet

underhållsbidrag. Bidragsförskott kan dock icke beviljas barn, vars

föräldrar sammanbo, och ej heller barn, som bor tillsammans med sin fader.

Rätt till bidragsförskott tillkommer endast barn, som är svensk medborgare

och stadigvarande vistas i riket. I likhet med vad som gäller enligt 1937

års lag om barnbidrag äger dock Konungen, under förutsättning av ömsesidighet,

träffa överenskommelse med främmande stat i fråga om tillämpning

av lagstiftningen å dess undersåtar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj-.ts proposition nr 288.

Bidragsförskott utgår icke för längre tid än t. o. m. dagen före den, då

barnet fyller 16 år. Den beslutande myndigheten är i regel barnavårdsnämnden

i den kommun, där barnets moder är mantalsskriven, då förskottet

sökes.

Bidragsförskott beviljas ej, om den underhållsskyldige erlägger oguldna

underhållsbidrag för tiden fr. o. in. andra månaden före den under vilken

förskottet sökts och tillika antingen ställer av barnavårdsnämnden godkänd

pant eller borgen för underhållsskyldighetens fullgörande under viss tid eller

ock visar sannolika skäl, att han skall framgent fullgöra sin underhållsskyldighet.

Bidragsförskott får ej utgå med högre belopp än barnets fader enligt rättens

beslut eller avtal är skyldig utgiva till barnets underhåll. Bidragsförskotten

äro vidare graderade efter den för folkpensioneringen gällande ortsgrupperingen

och variera med hänsyn till barnens antal samt moderns och

barnets inkomster. Dyrtidstillägg utgår ej å bidragsförskott. Förskottets

maximibelopp utgör, då modern endast har ett barn under sin vårdnad,

252 kronor i ortsgrupp 1 och 360 kronor i ortsgrupp 3. Har modern flera

till förskott berättigade barn under sin vård reduceras maximibeloppet för

barn räknat. För tiden till och med den månad, under vilken barnet fyller

två år, ökas bidragsförskottet med 60 kronor om året.

Bidragsförskott utgår icke alls eller med reducerat belopp, om modern

har viss årsinkomst eller, därest hon är gift och sammanlever med sin man

och denne är underhållssltyldig gentemot barnet, makarnas gemensamma

årsinkomst uppgår till visst belopp. 1 fråga om de närmare bestämmelserna

för inkomstprövningen av bidragsförskotten torde jag få hänvisa till den följande

framställningen. Har förskottsberättigat barn inkomst, som ej härrör

från eget arbete, skall bidragsförskottet minskas med nämnda inkomst.

Bidragsförskott skall beviljas för liden fr. o. m. den månad, under vilken

förskottet sökts, t. o. in. utgången av det statliga budgetår, som löper vid

förskottets beviljande, allt under förutsättning att rätten till förskott ej skall

upphöra tidigare. Om den underhållsskyldige häftar i skuld för tidigare förfallet

bidragsförskott, utgår förskott även för tid, varå sådant bidrag belöper,

dock längst fr. o. m. andra månaden före den, under vilken förskottet sökts.

Kostnaderna för bidragsförskotten skola, i den mån ersättning ej kunnat

uttagas av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar bestridas av statsverket

och till en fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat

förskottet. För att kommunen skall utfå gottgörelse av statsmedel för

utgivna bidragsförskott erfordras bl. a., att barnavårdsnämnden i de fall,

då fadern ej efter förmåga fullgör sin underhållsskyldighet, utan dröjsmål

vidtager erforderliga åtgärder för fordringens indrivande. För lämnat bidragsförskott

inträder nämligen den barnavårdsnämnd, som utgivit förskottet,

å vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag

gentemot den underhållsskyldige.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Mnj:ts proposition nr 288.

17

När synnerliga skäl därtill föranleda, äger länsstyrelsen på framställning

av barnavårdsnämnden eller av den underhållsskyldige besluta, att återkravsrätten

skall eftergivas.

Förslag om allmänna barnbidrag.

1 ett i januari 1946 avlämnat betänkande (SOU 1946: 5) föreslog 1941 års

befolkningsutredning införandet av allmänna barnbidrag att utgå med 200

kronor om året till alla barn under eu viss ålder. 1 ett senare betänkande

om befolkningspolitikens organisation m. in. (SOU 1946: 53) framlade befolkningsutredningen

vissa synpunkter angående, bland annat, erforderliga

administrativa åtgärder för genomförandet av det av utredningen föreslagna

barnbidragssystemet. Sedan de av befolkningsutredningen sålunda framlagda

förslagen remissbehandlats i vanlig ordning, har Kungl. Maj:t på min

föredragning genom proposition nr 220 förelagt årets riksdag ett inom socialdepartementet

utarbetat förslag till lag om allmänna barnbidrag.

Enligt nämnda förslag till lag om allmänna barnbidrag skall för varje

här i riket bosatt barn, som ej fyllt 16 år, utgå allmänt barnbidrag med

260 kronor om året. Barnbidrag kan även utgå för äldre barn, som kan

antagas på grund av fortsatt utbildning, sjukdom eller annan anledning

icke kunna i mera avsevärd mån bidraga till sitt uppehälle och som ej heller

har egna tillgångar av betydenhet, dock ej längre än till det barnet fyller

18 år. Barnbidragen skola utbetalas kvartalsvis genom vederbörande

barnavårdsnämnds försorg och även i övrigt skall enligt förslaget barnavårdsnämnden

fungera som lokalt organ vid barnbidragsverksamhetens

handhavande. Tillsynen över tillämpningen av lagen om allmänna barnbidrag

skall åvila socialstyrelsen.

Allmänna synpunkter beträffande de nuvarande lijälpformerna.

Social vårdskommittén.

Socialvårdskommittén har utan särskild motivering utgått från att de nuvarande

barnbidragen till föräldralösa samt till änkors och invaliders barn

böra i princip bibehållas. För alt skilja denna hjälpform från de allmänna

barnbidragen bar för densamma föreslagits benämningen särskilda

barnbidrag.

I sitt betänkande har socialvårdskommittén till ingående behandling upptagit

frågan, huruvida den nuvarande bidragsförskoltskonstr u kt

i o nen för hjälpen åt barn utom äktenskap och barn till frånskilda mödrar

bör bibehållas eller ersättas med understöd i annan form.

Kommittén erinrar om att lagen om bidragsförskott för sin tillämpning

förutsätter, att faderns underhållsskyldighet blivit genom avtal eller dom

fixerad till visst underhållsbidrag. Då sådant icke blivit bestämt, kan bi
Bihang

till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 288. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Mnj.ts proposition nr 288.

dragslörskolt ej utgå. Detta är en nödvändig följd av den valda konstruktionen.

Därmed uteslutas från hjälpverksamheten barn, vilkas fäder äro

okända. Dessa barns ställning hade, enligt vad kommittén vidare framhåller,

uppmärksammats redan vid tillkomsten av den nuvarande lagstiftningen.

1934 års barnpensioneringssakkunniga hade sålunda med hänsyn till dem

övervägt att föreslå en hjälpform, som garanterade modern till utomäktenskapligt

barn ett fast understöd, så snart moderns inkomst understege ett

visst belopp. En sådan hjälpform kunde emellertid enligt de sakkunnigas

åsikt svårligen genomföras, emedan moderns intresse för att få faderskapet

till barnet fastställt därigenom skulle minskas med påföljd, att modern säkerligen

i åtskilliga fall komme att vägra att lämna upplysning om vem som

vore barnets fader. Det kunde även antagas, att barnavårdsmannens intresse

för faderskapets fastställande komme att i motsvarande grad minskas. Konsekvensen

skulle sålunda bliva, att kategorien utomäktenskapliga barn med

okänd fader komme att högst väsentligt ökas, en konsekvens som skulle

direkt motverka de gynnsamma resultat, som i hithörande avseenden uppnåtts

genom lagstiftningen om barn utom äktenskap. Av dessa och vissa

andra skäl hade barnpensioneringssakkunniga ansett, att den föreslagna

hjälpformen borde inskränkas till fall, då underhållsbidrag för barnets räkning

i laga ordning bestämts. De sakkunniga hade uttalat det antagandet,

att antalet barn utom äktenskap med okänd fader skulle komma att minskas,

om den föreslagna lagstiftningen genomfördes. De förmåner denna

innebure torde nämligen med all säkerhet komma att öka intresset hos såväl

modern till barn utom äktenskap som barnavårdsmannen att söka få

faderskapet till barnet fastställt.

I det betänkande som låg till grund för 1943 års revision av bidragsförskottslagen

(SOU 1942: 29) anmärkte socialvårdskommittén bl. a. att lagen

uppgivits ha haft den verkan, att faderskap till barn utom äktenskap fastställdes

i större omfattning än tidigare varit fallet. Beträffande utformningen

i stort av hjälpverksamheten anförde socialvårdskommittén i sagda betänkande:
Erfarenheten

av lagens tillämpning har visat, alt den i såväl materiellt

som formellt avseende är behäftad med en del svagheter och brister. Några

av dessa torde vara ofrånkomliga med hänsyn till hjälpverksamhetens konstruktion

såsom ett förskotterande av visst fastställt underhållsbidrag. Här

syftas framför allt på det förhållandet, att bidragsförskottet aldrig kan utgå

med högre belopp än underhållsbidraget. I de fall, där detta fastställts till

ett lågt belopp, inträffar därför — även under normala tider — att bidragstörskottet

icke räcker till utan att fattigvård måste utgå vid sidan därav.

Ett väsentligt syftemål med denna lagstiftning, att lämna bistånd åt de av

densamma omfattade kategorierna barn i annan form än fattigvård, uppnås

sålunda icke i de angivna fallen. I stället vållas i dessa fall ökat arbete och

besvär genom att två olika samhällsorgan måste anlitas för hjälp åt ett och

samma barn. Det är uppenbart, att antalet dylika fall, där fattigvård måste

tillgripas vid sidan av bidragsförskott, ökar under en dyrtid som den nu rå
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts proposition nr 288.

19

dande. — Det bör emellertid framhållas, att enligt vad som från skilda håll

uppgivits underhållsbidragen under senare år sällan fastställas till så låga

belopp, som förut stundom skett. 1 viss mån har nog bidragsförskottslagens

tillvaro medverkat till denna i och för sig mycket tillfredsställande utveckling.

De flesta ansökningar om bidragsförskott bygga likväl alltjämt på domar

och avtal av äldre datum.

Det kan under dessa förhållanden och då bidragsförskotten i realiteten

kommit att i rätt hög grad verka såsom en understödsform diskuteras, om

man icke borde ersätta bidragsförskottslagen med en ren understödslag.

Gränsen för en sådan lags tillämplighetsområde torde emellertid av praktiska

skäl då knappast kunna dragas snävare, än att den finge omfatta —- givetvis

efter behovsprövning — alla barn till ogifta mödrar och till frånskilda

eller därmed jämställda hustrur. En stor fördel vore onekligen, att man på

detta sätt finge med även barn med okänd fader. Kommittén kan likväl icke

förorda denna utväg. Det kan nämligen med fog göras gällande, att en stor

del av de barn, vilka genom en sådan lag skulle få det allmännas hjälp, icke

äro sämre ställda än barn i många barnrika familjer, där båda föräldrarna

äro arbetsföra. En understödslag av den omfattning som nyss antytts bör

i varje fall icke komma i fråga, innan någon hjälpform skapats för barn av

sistnämnda kategori.

I förevarande betänkande har socialvårdskommittén uttalat, att det med

hänsyn till alla de nackdelar som vore förbundna med bidragsförskottskonstruktionen

för kommittén framstått såsom synnerligen eftersträvansvärt att

kunna ersätta bidragsförskotten med understöd av samma natur som de nuvarande

barnbidragen. Med en sådan uppläggning av hjälpsystemet skulle

barnen utom äktenskap och till frånskilda mödrar bli berättigade till understöd

från födelsen respektive den dag då föräldrarna skilts alldeles oavsett

om fadern förpliktats att utge underhållsbidrag. Understödets belopp skulle

icke stå i något förhållande till faderns förmåga att bidraga till barnets uppehälle

utan helt bestämmas med hänsyn till barnets behov. Detta finge naturligtvis

ej innebära, att samhället skulle eftergiva underhållsskyldigheten

för fäderna. Det skulle ankomma på samhället att i efterhand kräva dessa.

Just på denna punkt mötte emellertid så stora svårigheter att kommittén

måst avstå från tanken att slopa bidragsförskottskonstruktionen.

I detta hänseende har kommittén vidare anfört:

Mot det tänkta understödssystemet kan till en början invändas, att det i

många fall skulle komma de grundläggande civilrättsliga bestämmelserna

om faderns underhållsskyldighet att framstå såsom illusoriska. Även om

man icke vill tillmäta de av 1934 års barnpensioneringssakkunniga anförda

argumenten mot en dylik hjälpform alltför stor betydelse, lär man dock

icke kunna bortse från atl det i fall, där underhållsbidraget från fadern icke

med någon säkerhet kan beräknas komma att överstiga det understöd samhället

lämnar barnet, oftast skulle för modern te sig tämligen ändamålslösl

att inlåta sig i Ivist med fadern om underhållsbidragets belopp. Vad

barnavårdsmännen beträffar vore det ganska naturligt, om de inriktade sina

omsorger mera på att skaffa barnen understöd från det allmänna än på ad

få ell rättvist underhållsbidrag fastställt. Beträffande .särskilt barn till för
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

ii 1 drar, vilkas äktenskap upplöses, skulle del sannolikt ej sällan inträffa att

modern, eventuellt mot kompensation vid bodelningen, underläte att framställa

yrkande om underhållsbidrag till barnet. Följden av det skisserade

systemet skulle således bliva, att i den mån underhållsbidrag överhuvud

taget fastställdes beloppen i stor utsträckning skulle pressas ned under vad

som bort bestämmas med hänsyn till faderns villkor. Genom ett sådant understödssystem

skulle man delvis rycka undan grunden för de civilrättsliga

bestämmelserna om föräldrars underhållsskyldighet mot barn. De skulle få

självständig civilrättslig betydelse endast i fall då möjligheten att erhålla

understöd från samhället var utesluten och da med hänsyn till faderns villkor

underhållsbidrag från honom borde fastställas till högre belopp än samhällshjälpen.

Mot det sagda kan väntas den invändningen att det med nuvarande låga

penningvärde och höga löner endast i undantagsfall kommer att inträffa att

underhållsbidraget sättes lika lågt som samhällets understöd, vilket ju måste

bli förhållandevis ringa med hänsyn därtill att allmänt barnbidrag avses

skola utgå till alla barn. Socialvårdskommittén föreslår, att normalbeloppet

för det speciella understöd varom nu är fråga sättes till 300 kronor för år.

Redan nu torde ej sällan underhållsbidrag fastställas till belopp som håller

sig omkring detta belopp. Införandet av allmänna barnbidrag och övriga

av befolkningsutredningen föreslagna åtgärder torde närmast medföra eu

tendens till sänkning av underhållsbidragen. Såsom befolkningsutredningen

framhållit skulle enligt grunderna för lagstiftningen om föräldrars underhållsskyldighet

mot barn vid beräkningen av underhållsbidrag viss hänsyn

komma att tagas till allmänna barnbidragen. Ehuru socialvårdskommittén

i likhet med befolkningsutredningen finner det angeläget, att den genom allmänna

barnbidragen eftersträvade standardhöjningen för barnens del icke

motverkas genom en reduktion av underhållsbidragen, är det dock sannolikt

att en viss sänkning av högre underhållsbidrag kommer att äga rum.

Mot bakgrunden av det ovan sagda kan det, därest bidragsförskottskonstruktionen

slopas, knappast försvaras att bygga samhällets återkravsrätt

mot barnafäderna på civilrättsliga avgöranden angående underhållsbidrag.

Någon garanti för att underhållsbidrag verkligen fastställdes och bestämdes

till belopp som stod i rättvist förhållande till faderns betalningsförmåga

skulle ej finnas. Möjligheten för det allmänna att verkställa återkrav skulle

vara beroende av de enskilda parternas godtycke. Uppenbarligen skulle en

ej ringa del av kostnaderna för barnens försörjning övervältras på det allmänna.

Det anförda lär giva vid handen, att återkravsrätten icke kan

anknytas till de nu gällande civilrättsliga reglerna om föräldrars underhållsskyldighet

mot barn. Det torde då endast återstå att anordna återkravet mot

den underhållsskyldige i överensstämmelse med de regler som gälla om återkrav

för utgiven fattigvård, eu utväg som socialvårdskommittén ej kan finna

lämplig.

Även andra skäl än svårigheten att anordna samhällets återkrav mot de

underhåll sskyldiga tala mot slopande av bidragsförskottskonstruktionen.

Därest barnen utom äktenskap och till frånskilda mödrar utan vidare skulle

bliva berättigade till normaliserat understöd från samhället, skulle säkerligen

antalet understödsfall komma att högst väsentligt ökas, samtidigt som de

underhållsskyldigas vilja att göra rätt för sig skulle försvagas. Det vore naturligt,

om företrädarna för barnet i stor utsträckning i första hand vände sig

till samhället för att få barnets underhållsbehov täckt och överläte åt samhället

att söka fäderna. En övergång till ett rent understödssystem skulle i

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

själva verket innebära, att med tiden kanske flertalet barn utom äktenskap

och skilsmässobarn skulle uppbära understöd. Därmed skulle samhället påtaga

sig ett arbete, som i stor utsträckning vore meningslöst. I stället för

underhållsbidrag skulle barnen få understöd från det allmänna, som i sin

tur skulle vända sig mot de underhållsskyldiga.

På grund av vad sålunda anförts har socialvårdskommittén föreslagit, att

bidragsförskottskonstruktionen i princip bibehålies. De förslag till ändringar

av lagarna om barnbidrag och om bidragsförskott, som kommittén framlagt,

äro enligt kommitténs mening ägnade att i väsentlig man undanröja nackdelarna

av konstruktionen. Bland dessa ändringar har kommittén i detta

sammanhang framhållit, att de särskilda barnbidragens och bidragsförskottens

maximibelopp avses skola bli lika samt med hänsyn till bl. a. de allmänna

barnbidragen bestämmas till belopp som numera sällan underskrides

vid fastställande av underhållsbidrag åt barn, att barn utom äktenskap,

vars fader är invalid, skall erhålla sitt understöd i form av barnbidrag i stället

för såsom hittills i form av bidragsförskott samt att inkomstprövningen

av bidragsförskotten avskaffas. Härutöver har kommittén särskilt fäst uppmärksamheten

vid att kommittén funnit det möjligt att bereda hjälp i normaliserad

form för flertalet barn med okända fäder. Dessa spörsmål komma

att behandlas i ett särskilt avsnitt av den följande framställningen.

Beträffande hjälpverksamhetens organisation har kommittén

framhållit, att vid lagstiftningens tillkomst stark kritik riktades mot

anordningen att ärenden angående barnbidrag skulle handhavas av pensionsnämnderna

och pensionsstyrelsen, medan ärendena angående bidragsförskott

anförtroddes åt barnavårdsnämnderna. Kommittén har icke i förevarande

sammanhang närmare gått in på organisationsfrågorna. Enligt vad

kommittén uttalat kommer kommittén att företaga en allmän översyn av

organisationsfrågorna inom socialvården och i sinom tid framlägga på denna

översyn grundade förslag, avsedda att träda i kraft samtidigt med den beslutade

ändringen av den kommunala indelningen. Intill dess bör enligt

kommitténs uppfattning den nuvarande organisationen förbli orubbad.

En av socialvårdskommitténs ledamöter, lasarettssysslomannen Hagård,

har i ett särskilt vid betänkandet fogat yttrande uttalat, att den hjälpverksamhet,

som fått sin utformning i lagen om bidragsförskott, och tillämpningen

av denna lags olika bestämmelser hörde till det mest tungarbetade i svensk

sociallagstiftning. Inom kommittén hade Hagård därför framställt yrkande om

lagens ersättande med föreskrifter, som skulle innebära ett annat och framför

allt enklare förfarande. Kommitténs majoritet hade icke velat biträda

detsamma utan i stället inriktat sina bemödanden på alt söka få till stånd

vissa förbättringar av de nuvarande lagbestämmelserna. Under utredningens

gång hade också förenklingar kunnat åstadkommas. Frågan om

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

bidragsförskottslagens ersättande med hjälp efter enklare och mera rationella

linjer borde emellertid enligt Hagårds mening ånyo upptagas till prövning

under socialvårdskommitténs fortsatta arbete.

Yttrandena.

Pensionsstyrelsen har uttalat, att det hade varit lyckligt, om genom högre

allmänna barnbidrag än som föreslagits samt genom ökade bidrag in natura

en sådan hjälpform som särskilda barnbidrag hade kunnat göras obehövlig.

Man syntes nämligen ej kunna komma ifrån att rätten till sådant bidrag

bl. a. måste begränsas till fall då vissa objektivt påvisbara förutsättningar

förelåge. En följd härav bleve, att många hjälpbehov av likvärdig natur

fortfarande bleve hänvisade till hjälp av fattigvården. Styrelsen utginge

emellertid från att man åtminstone ej för närvarande kunde komma ifrån

behovet av en lag om särskilda barnbidrag.

Bortsett härifrån har kommitténs förslag om bibehållande av särskilda

barnbidrag till föräldralösa samt till änkors och invaliders barn samt

hjälpformen bidragsförskott för barn utom äktenskap och till frånskilda

mödrar i princip lämnats utan erinran. Svenska fattigvårds- och

barnavårdsförbundet har visserligen beträffande bidragsförskottslagen anmärkt,

att tillämpningen av densamma hörde till det mest tungarbetade i

svensk sociallagstiftning, men icke föreslagit dess ersättande med annan

hjälpform. Samma förbund har föreslagit, att då det för allmänheten torde

bliva svårt att skilja mellan de allmänna och de särskilda barnbidragen, de

senare måtte erhålla annan benämning än den av kommittén förordade.

Socialvårdskommitténs förslag i fråga om hjälpverksamhetens

organisation har icke mött erinran i något av yttrandena. Pensionsstyrelsen

har dock anmärkt, att frågorna om sättet för utbetalning av de allmänna

och de särskilda barnbidragen ägde nära samband och att det vore

mest rationellt om de båda bidragen kunde samordnas.

Departementschefen.

Införandet av allmänna barnbidrag av föreslagen storleksordning och

andra särskilda stödåtgärder för familjerna innebär, att en väsentlig del av

kostnaderna för barnens uppehälle och uppfostran överflyttas från föräldrarna

till samtliga medborgare. Föräldrarna komma dock även i fortsättningen

att få bära en icke ringa del av dessa kostnader. För barn till änkor

och invalider, utomäktenskapliga barn och andra barn, som omfattas av de

nuvarande lagarna om barnbidrag och bidragsförskott, kan man emellertid

icke påräkna att försörjaren har inkomster som äro jämförliga med dem

som en fullt arbetsför familjefader åtnjuter. Behov av att komplettera de

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

23

allmänna barnbidragen, som ntgå till alla barn oavsett familjens ekonomiska

ställning, med särskilt stöd föreligger därför alltjämt i dessa fall. Härom

torde också råda allmän enighet.

Socialvårdskommittén har i anslutning till bl. a. förslaget om allmänna

barnbidrag framlagt förslag till vissa jämkningar av den nuvarande lagstiftningen

på här förevarande område. Därvid har kommittén till övervägande

upptagit frågan huruvida icke bidragsförskotten borde kunna ersättas med

barnbidrag av samma karaktär som de vilka utgå till änkors och invaliders

barn. Kommittén har dock icke ansett sig kunna förorda en sådan anordning.

Dess förslag om bibehållande av bidragsförskottskonstruktionen har

tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga yttranden. Även jag finner

mig kunna biträda kommitténs förslag. Trots de nackdelar som otvivelaktigt

äro förenade med konstruktionen torde den, såvitt jag för närvarande

kan överblicka, vara den enda lämpliga, om man vill vidhålla kravet på att

fädernas underhållsskyldighet skall i möjligaste mån fullgöras.

I ett yttrande har berörts frågan om benämningen av de speciella bidrag

som skola utgå till änkors och invaliders barn in. fl. Vad därutinnan anförts

har icke föranlett mig att frångå kommitténs förslag i vidare mån än

att i lagens rubrik bör angivas att bidragen äro avsedda för änkors och invaliders

m. fl. barn.

Socialvårdskommittén har icke närmare gått in på frågan om en omprövning

av bidragsverksamhetens organisation utan ansett denna fråga böra

anstå i avbidan på en allmän översyn av organisationsfrågorna inom socialvården.

Kommitténs förslag innebär således, att ärenden angående barnbidrag

liksom hittills skola handhavas av pensionsnämnderna och pensionsstyrelsen

samt ärenden angående bidragsförskott av barnavårdsnämnderna.

Om, såsom föreslagits i propositionen nr 220 till årets riksdag, de allmänna

barnbidragen komma att utbetalas genom barnavårdsnämnderna, kan det

synas märkligt att de särskilda barnbidragen fortfarande skola handhavas

av pensionsmyndigheterna. Emellertid komma här i betraktande omständigheter

som göra en sådan anordning naturlig. Sålunda böra de särskilda

barnbidragen enligt min mening, som jag skall närmare redogöra för i det

följande, fortfarande vara inkomstprövade. Vad beträffar barnbidragen till

invaliders barn bör denna prövning lämpligen verkställas i samband med

den invaliditets- och inkomstprövning som skall äga rum beträffande invalidpensionerna.

Vidkommande barnbidragen till änkors barn märkes, all

enligt vad jag kommer att föreslå i ett senare avsnitt särskilt bidrag bör

utgå till änkornas egen försörjning och alt detta bidrag skall följa samma

regler som änkepensionen enligt folkpensioneringslagen. Då frågan angående

dylika änkebidrag således kommer att prövas av pensionsmyndigheterna,

synes jämväl frågan angående bidrag till barnen böra handläggas av dessa

myndigheter. På grund av vad sålunda an förts biträder jag socialvårdskommitténs

förslag att den nuvarande organisationen tillsvidare bibehålies.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

Lagstiftningens omfattning.

Socialvårdskommittén.

Uteslutna från rätt till barnbidrag äro bl. a. 1) barn med okända fäder,

2) barn till änklingar, 3) barn i äktenskap, vars moder är invalid, 4) barn,

vars fader är invalid, då barnet är fött utom äktenskap eller vårdnaden om

detsamma efter äktenskapsskillnad handhaves av modern. Barn tillhörande

sistnämnda kategori kunna i stället erhålla bidragsförskott. Sådant är dock

i fråga om barn utom äktenskap uteslutet, om föräldrarna sammanbo eller

fadern har vårdnaden om barnet. I sistnämnda fall kan varken barnbidrag

eller bidragsförskott utgå.

Socialvårdskommittén har till behandling upptagit frågan om en utvidgning

av tillämpningsområdet för lagstiftningen om barnbidrag till att avse

även nämnda fyra kategorier barn. Såsom tidigare berörts har kommittén

härvid funnit möjligt att bereda sådan hjälp till flertalet barn med okända

fäder. Kommittén har vidare föreslagit, att samtliga barn till invalida fäder

skola äga åtnjuta barnbidrag men i stället uteslutas från rätten till bidragsförskott.

Däremot bär kommittén icke funnit skäl att föreslå en utvidgning

av barnbidragslagen till alt omfatta änklingars barn eller invalida mödrars

barn i äktenskap.

Regeln att barnbidrag indrages, då barnets moder ingår äktenskap med

arbetsför man, bör enligt kommitténs förslag avskaffas.

Vad angår spörsmålet om bidrag till barn med okända fäder

har kommittén beträffande antalet sådana barn hänvisat till en av

socialstyrelsen verkställd undersökning, för vilken redogörelse lämnats i

ärvdabalkssakkunnigas betänkande med förslag till föräldrabalk (SOU

1946:49 s. 170—173). Undersökningen omfattar barn födda utom äktenskap

något av åren 1925—1942 (alltså barn upp till 18 år), för vilka barnavårdsmän

funnos förorduade i slutet av september 1943. Ur undersökningsresultatet

har socialvårdskommittén sammanställt följande uppgifter.

Antal

Barn med ej fastställt faderskap

barnavårds-

mannaför-

under

definitivt ej

i % av

ordnanden

utredning

fastställt

hela antalet

Samtliga åldrar......

81 428

1 304

6 241

7 545

9,3

Barn födda 1925-1939

62 735

425

5 133

5 558

8,9

Barn födda 1940 ....

5 450

69

384

453

8,3

Barn födda 1941 ....

6 123

197

339

536

8,8

Barn födda 1942 ....

7 120

613

385

998

14,0

Antalet fall, i vilka faderskapet ej fastställts, utgjorde således omkring

7 500, motsvarande 9,3 procent av samtliga de barn undersökningen omfattade.

Dock var faderskapsfrågan icke slutbehandlad beträffande något

över 1,5 procent av barnen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 288.

25

Efter att ha avvisat framkomna förslag om specialregler för vissa kategorier

barn med okända fäder har kommittén anfört:

Faderskap till barn utom äktenskap fastställas i det stora flertalet fall

under de första åren av barnets levnad. I den mån åren gå utan att något

avgörande kommer till stånd minskas sannolikheten att överhuvud taget få

faderskapet fastställt, och därmed förfaller anledningen att strängt vidhålla

kravet på faderskapsfastställelse såsom villkor för normaliserat understöd.

Detta krav är ju icke något självändamål utan betingas av nödvändigheten

att tillse att de utomäktenskapliga fäderna fullgöra sina skyldigheter mot

barnen. Då så lång tid gått att utsikterna att få faderskapsfrågan uppklarad

och underhållsbidrag utdömt genomsnittligt måste bedömas vara skäligen

små, förlora de skäl som föranlett att kravet uppställts sin bärkraft. Enligt

social vårdskommitténs mening kan utifrån dessa synpunkter sökas eu åtminstone

partiell lösning av frågan om normaliserad hjälp åt barn med

okända fäder. Det anförda leder till att man med bibehållande i princip av

bidragsförskottskonstruktionen kunde låta ifrågavarande barn bli berättigade

till understöd enligt lagen om särskilda barnbidrag sedan de uppnått viss

ålder. Mot eu sådan lösning kan naturligtvis invändas, att den är en halvrnesyr;

barnet kommer icke att få någon hjälp under sina törsta levnadsår,

då behovet därav kanske är störst. Denna nackdel kan emellertid icke undgås.

Det är kommitténs avsikt att ett blivande förslag till lag om socialhjälp

skall erhålla en sådan utformning, att olägenheterna av detta förhållande

avsevärt minskas. På grund av det anförda får kommittén föreslå, att frågan

om hjälp åt barnen ntan kända fäder löses efter de här ovan angivna linjerna.

Vid bedömandet av spörsmålet, vid vilken ålder rätten till barnbidrag skall

inträda för nu avsedda barn, kan viss ledning hämtas ur de ovan lämnade

sifferuppgifterna. De siffror som här närmast äro av intresse äro de som

angiva antalet fall under utredning. Enligt tabellen pågick i slutet av september

1943 utredningen fortfarande beträffande 613 barn födda 1942, 197

barn födda 1941 och 69 barn födda 1940. Beträffande de barn som fötts

1925—1939 har i socialstyrelsens utredning uppgift lämnats endast för alla

åldersgrupperna gemensamt. Utredningsfallen voro för dessa barn 425 eller

genomsnittligt för varje åldersgrupp omkring 28. 1 förhållande till hela

antalet fall i vilka faderskapet ej fastställts utgjorde utredningsfallen,

beträffande barn födda 1942 över 60 procent

» » » 1941 c:a 37 »

» » » 1940 » 15,5 »

» » » 1925—1939 knappt 8 procent.

Med hänsyn till det relativt stora antal fall som kvarstå outredda ännu då

barnen uppnått tvåårsåldern synes man knappast kunna draga gränsen för

dem som skola bliva berättigade till barnbidrag lägre än vid tre års ålder.

Kommittén föreslår i enlighet härmed att barn, beträffande vilket faderskapet

ej fastställts, erhåller rätt till särskilt barnbidrag, då det fyllt Ire år.

Beträffande spörsmålen om bidrag till ä n k 1 i n g a r s b a r n och b a r n

i äktenskap, vars moder är invalid, har socialvårdskommittén

till eu början redogjort för 1934 års barnpensioneringssakkunnigas och befolkningsutredningcns

ställningstagande till dessa frågor. De sakkunniga

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Muj.ts proposition nr 288.

hade, i fråga om barn till invalida mödrar med tvekan, avvisat tanken att

låta barnbidrag utgå även till dessa kategorier. Den nu gällande lagstiftningen

har kritiserats av befolkningsulredningen, som med hänvisning bland

annat till att hustruns död eller invaliditet i många fall komme att kännbart

försämra familjens ekonomi funnit det önskvärt, att de speciella hjälpåtgärder,

som samhället berett änkebarnen, i princip utsträcktes att gälla

även barn till änklingar och barn i familjer, där modern är invalid men där

fadern är arbetsför.

För egen del har socialvårdskommittén anfört:

Enligt socialvårdskonnnitténs uppfattning bör man vid bedömandet av förevarande

spörsmål göra skillnad mellan å ena sidan det hjälpbehov, som

har sin grund i att faderns inkomster icke räcka till barnens försörjning ens

om modern lever och är arbetsför, och å andra sidan det som föranledes av

de genom hustruns frånfälle eller invaliditet ökade kostnaderna för skötseln

av hemmet och barnen. Så som lagstiftningen om barnbidrag är upplagd

måste den med nödvändighet begränsas att avse fall där särskilda omständigheter

föreligga, vilka regelmässigt påkalla understöd från det allmänna

och klart avgränsa det föreliggande behovet från understödsbehov i allmänhet.

Vid denna gränsdragning måste man utgå från att de gifta männen i

regel ha förvärvsarbete, de gifta kvinnorna ej, och att sålunda familjerna

i allmänhet leva på männens arbetsinkomst. Om man hänförde fall där mannens

arbetsinkomst icke är tillräcklig för familjens försörjning under lagen

om barnbidrag, skulle denna helt ändra karaktär. I dylika fall bör hjälpen

såsom hittills utgå efter individuell behovsprövning. Rätt till barnbidrag bör

således icke föreligga då såväl fadern som modern leva och äro arbetsföra.

Då en moder som icke har förvärvsarbete dör eller blir invalid, förändras

den ekonomiska situationen för familjen endast såtillvida att kostnaderna

för skötseln av hemmet och barnen kunna bli större än tidigare därigenom

att moderns arbetskraft måste ersättas med lejd. (Det bortses från de särskilda

kostnaderna för vården av modern, om hon är invalid.) Detta bör

icke medföra, att det understödsbehov, som förelåg redan då modern levde

respektive var ax-betsför och då måste fyllas genom hjälp efter individuell

behovsprövning, täckes genom understöd i normaliserad form. Eu annan sak

är att genom moderns frånfälle eller invaliditet uppkommit ett nytt understödsbehov.

Att fylla detta genom att göra barnen berättigade till barnbidrag

finner emellertid kommittén icke lämpligt, barnbidragen äro ej alls avpassade

för ändamålet. Då endast ett barn finnes, avses barnbidrag enligt kommitténs

förslag skola utgå med högst 300 kronor för år, vilket uppenbarligen

oftast är otillräckligt för att täcka merkostnaden för hemhjälp. Om

barnantalet är stort, kan summan av barnbidragen uppgå till belopp som

överstiger sagda merkostnad. Att vid bestämmandet av barnbidragens belopp

taga hänsyn till dylika omständigheter torde ej låta sig göra. Om man

därför vill bereda hjälp i fall varom här är fråga, torde man böra söka lösningen

efter andra linjer.

I sådant hänseende har kommittén beträffande änkling med barn föreslagit,

att särskilt bidrag i vissa fall skall kunna utgå till änklingen. Vad angår

familjer, där modern är invalid, vore frågan enligt kommitténs mening mera

komplicerad. Spörsmålet gällde om särskilt bidrag borde lämnas för täc
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kimgl. Maj:ts proposition nr 288.

kände av merkostnaden för skötseln av hemmet och barnen i dessa familjer.

Kommittén har härvid erinrat om att genom förhöjningen av invalidpensionen

en viss del av mannens inkomster komme att frigöras för fyllande

av andra behov än hustruns försörjning samt framhållit att det alls icke

vore uteslutet, att en kvinna som vore invalid i folkpensioneringslagens mening

kunde förrätta hushållsgöromål och andra sysslor i hemmet. Invalidiletsprövningen

inom folkpensioneringen vore sålunda ej lämpad att klarlägga

behovet av den hjälp varom här vore fråga. Kommittén har vidare

framhållit, att den i sitt betänkande angående revision av folkpensioneringen

upptagit spörsmålet att införa någon form av generella hjälplöshetstillägg

för pensionslagare, vilka lede av särskilt svår invaliditet. Tanken

härpå hade avvisats bland annat därför att frågan om särskilt understöd

till hjälplösa folkpensionärer, som vistades i sina hem, icke ansetts kunna

lösas efter generella linjer. Kommittén hade förklarat sig komma att överväga

spörsmålet i samband med utarbetandet av den nya socialhjälpslagen.

Enligt kommitténs mening borde frågan om särskilt understöd till täckande

av merkostnad för hemhjälp i barnfamiljer, där hustrun vore invalid, upptagas

i detta sammanhang.

Det anförda avsåge —- har kommittén härefter framhållit det fall, då

hustrun icke haft förvärvsarbete. Om hon haft dylikt arbete, medförde naturligtvis

hennes död eller invaliditet en större försämring av familjens ekonomi

än den som sammanhängde med ökade kostnader för skötseln av

hemmet och barnen. Kommittén kunde emellertid icke finna, att delta fall

borde behandlas annorlunda än det förut nämnda. Den ena hustrun hade

exempelvis på grund av barnens antal och ringa ålder varit bunden vid

hemmet, medan den andra haft lättare att komma ifrån hemsysslorna och

därför kunnat skaffa sig förvärvsarbete. Det skulle verka stötande, om behov

av hjälp för den förstnämnda familjen måste fyllas med fattigvård, medan

barnen i den senare skulle vara berättigade till barnbidrag.

Socialvårdskommittén har sålunda icke funnit skäl föreslå, att särskilt

barnbidrag skall kunna utgå till änklings barn eller till barn i familjer däi

hustrun är invalid. Kommittén är emellertid icke enhällig i denna del, i det

att generaldirektören Höjer uttalat skiljaktig mening. För denna redogöres

i det följande.

1 fråga om barn, vars fader är invalid, utgår för närvarande

såsom i det föregående omnämnts i vissa fall bidragsförskott men ej barnbidrag

och i några fall varken barnbidrag eller bidragsförskott. Socialvårdskommittén

har härom anfört:

Skälet till att understödet åt barn utom äktenskap ansetts böra utgå i form

av bidragsförskott, då modern har vårdnaden, är naturligtvis att fadern kan

åläggas betala underhållsbidrag. Detta fall har ansetts kunna behandlas lika

med andra i vilka fadern är skyldig utgiva underhållsbidrag. Emellertid synes

man därvid ha förbisett, att meningen med normaliserat understöd vid

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 288.

faderns invaliditet är att täcka det hjälpbehov som uppstår på grund av

hans bristande försörjningsförmåga, d. v. s. att ge barnet något mera än

vad fadern kan prestera, vilket icke blir fallet om understödet utgår i form

av bidragsförskott. Delta får nämligen icke överstiga underhållsbidraget, vilket

när det gäller invalider oftast torde vara synnerligen lågt.

Till detta skäl för ändring av den nu gällande regeln kommer ett annat,

som tar sikte på administreringen av understödsverksamheten. De flesta

invalider med förskottsberättigade barn torde, såsom socialvårdskommittén

anförde i 1942 års betänkande angående ändring av bidragsförskottslagen,

icke någonsin bli i stånd att återbetala ens någon del av utgivet förskott. Beträffande

sådana barn blir bidragsförskottet i själva verket ett år efter år

fortlöpande understöd. Det kan i dessa fall med allt fog sägas vara ganska

meningslöst att varje år upprepa hela den i bidragsförskottslagen föreskrivna

proceduren.

Något skäl att förvägra barn utom äktenskap till invalid fader barnbidrag,

då fadern har vårdnaden om barnet, synes ej föreligga.

Socialvårdskommittén har vidare på de skäl som anförts i fråga om de

utomäktenskapliga barnen ansett barnbidrag böra utgå även till samtliga

barn i äktenskap, vilkas fader är invalid; alltså även i det fall då modern

vid äktenskapsskillnad fått vårdnaden om barnet. Regeln skulle alltså enligt

kommitténs förslag bli att barnbidrag alltid utgår, då fadern är invalid.

Barn med invalida fäder borde i stället undantagas från tillämpningen av

bidragsförskottslagen.

Beträffande den nuvarande regeln, att barnbidrag indrages o in

modern ingår äktenskap med arbetsför man, har socialvårdskommittén

framhållit att det huvudsakliga skälet för densamma var att

det enligt civilrättsliga bestämmelser åligger styvfader att, så länge äktenskapet

består, efter sin förmåga bidraga till styvbarns underhåll. Kommittén

har hänvisat till att frågan om avskaffande av denna regel i anledning

av en vid 1944 års riksdag väckt motion varit föremål för riksdagens prövning.

Andra lagutskottet hade härvid i utlåtande, som godkänts av riksdagen,

bland annat yttrat att det avgörande för frågan om omfattningen av

samhällets hjälpverksamhet i förevarande hänseende endast torde vara skälighets-

och rättvisesynpunkter. Om det ur sådana synpunkter skulle vara

önskvärt att utvidga tillämpningsområdet för lagen om barnbidrag att omfatta

jämväl barn, som hade styvfader, syntes den omständigheten att styvfadern

vore underhållspliktig icke i och för sig böra utgöra hinder mot en

sådan åtgärd.

Socialvårdskommittén har instämt i vad utskottet sålunda yltrat och ytterligare

anfört:

Med hänsyn till det prekära läge vari styvbarn ofta befinna sig synas

starka skäl tala för slopande av ifrågavarande regel. Den tillämpas icke beträffande

rätt till bidragsförskott. Sålunda lämnar samhället hjälp i form

av bidragsförskott åt barn i äktenskap till frånskild omgift moder, om fadern

är i livet, medan normaliserat bidrag icke kan utgå, om fadern är död.

Ett annat skäl som påkallar regelns avskaffande är att densamma i åtskilliga

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kunigl. Maj:ts proposition in 288.

fall torde medföra en stark benägenhet för moder att hellre leva i en fri förbindelse

än att gifta om sig.

På grund av det anförda har i kommittéförslaget icke upptagits någon

motsvarighet till förevarande regel.

Beträffande bidragsförskottslagens omfattning har socialvårdskommittén

funnit det kunna ifrågasättas, huruvida icke förskott bör

kunna utgå även å moders underhållsbidrag. Då antalet fall i vilka fadern

har vårdnaden och modern är skyldig betala underhållsbidrag är ringa samt

enligt förslaget till lag om särskilda barnbidrag sådant bidrag icke skall

utgå för barn till arbetsför änkling, har kommittén ej funnit skäl föreslå

ändring av bidragsförskottslagen i förevarande avseende.

1 sistnämnda del liksom beträffande frågan om barnbidrag till änklingars

barn och till barn i äktenskap, vars moder är invalid, har skiljaktig mening

anmälts av ledamoten i kommittén generaldirektören Höjer. I reservationen

anföres:

På ett tidigare stadium av det sociala reformarbetet har man i viss utsträckning

begränsat rätten till socialförsäkringens under vissa förutsättningar

utgående förmåner till det ena könet eller i fråga om förmåner för

barn till sådana fall, där sagda förutsättningar förelegat t. ex. i fråga om

fadern, under det att uppfyllandet av samma förutsättningar i fråga om

modern ej givit barnet rätt till förmånen. Orsaken härtill torde i regel ha

varit, alt man ansett de i sammanhanget aktuella hjälpbehoven i avseende

på det andra könet mera sällan förekommande och en lagstiftning för dessa

fall därför mindre behövlig. I och för sig kan en sådan ståndpunkt försvaras.

Frågan bör emellertid ses även ur en annan synpunkt.

Vår familjerättsliga lagstiftning gör ingen åtskillnad mellan makarna. Att

mannen alltjämt i de flesta fall är huvudförsörjaren avspeglar sig sålunda

icke i lagstiftningen, i vilken det endast talas om den ene maken och den

andre maken. Ett likartat betraktelsesätt har under 1946 av statsmakterna

anlagts inom tvenne områden av socialförsäkringen, nämligen sjukförsäkringen

och arbetslöshetsförsäkringen.

Efter en redogörelse för 1946 års lagstiftning har herr Höjer bl. a. anfört:

Full jämförbarhet mellan här berörd lagstiftning och den nu ifrågavarande

föreligger visserligen icke. Den princip om likställighet mellan könen, som

statsmakterna genom sagda beslut godtagit, har emellertid lika stor bärkraft

beträffande lagstiftning om bidrag till invaliders och ensamstående försörjares

(änkas och änklings) barn som inom sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen.

När denna princip nu godtagits av statsmakterna, bör den

icke i här ifrågavarande lagstiftning skjutas åt sidan. Det får bli en senare

sak att i detta avseende åvägabringa enhetlighet inom socialförsäkringen, så

långt nu dylik av praktiska skäl är önskvärd och möjlig att genomföra.

Socialvårdskommitténs majoritet kan sägas ha godtagit denna ståndpunkt

i avseende på bidrag till den person, vars make avlidit, i det att dylikt bidrag

skall kunna utgå både till änka och änkling och detta trots att på grund av

inkomstprövningens utformning i praktiken bidrag till änkling kan antagas

komma att utgå endast i säkerligen tämligen sällsynta fall. När det gäller

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

särskilt barnbidrag och bidragsförskott, där principens genomförande skulle

få en ej helt oväsentlig praktisk betydelse, har kommittén däremot ställt

sig avvisande mot densamma.

Jag kan icke finna denna ståndpunkt försvarlig och anser sålunda, att

lagen om särskilda barnbidrag bör utvidgas till att avse även bidrag till

gifta invalida kvinnors och änklingars barn och bidragsförskottslagen till

att avse även moders underhållsbidrag.

Yttrandena,

Kommitténs förslag att särskilda barnbidrag skulle utgå även till barn

med okända fäder, då barnen fyllt tre år, har tillstyrkts eller lämnats

utan erinran i flertalet av yttrandena. Negativ ställning till förslaget

intages endast i tre yttranden. Länsstyrelsen i Malmöhus län har sålunda

ansett, att frågan om understöd åt barn med okända fäder under de tre

första levnadsåren borde lösas genom särskild bestämmelse i eu lag om

barnbidrag och icke genom socialhjälp. Å andra sidan har länsstyrelsen

framhållit, att den föreslagna bestämmelsen erbjöde frestelser till missbruk.

Intet hindrade t. ex. en moder att — eventuellt i samråd med barnets fader

— vägra lämna sådana upplysningar om denne, att faderskapsprocess kunde

anhängiggöras, för att sedan barnet fyllt tre år kasta hela försörjningsskyldigheten

över på det allmänna. Barnavårdsdirektörcn i Malmö har ansett

skäl tala för alt beträffande understöd åt barn med okända fäder avvakta

tillkomsten av eu ny lag om socialhjälp. Länsstyrelsen i Västerbottens län

har befarat, att antalet barn med okända fäder konime att väsentligt ökas

om förslaget genomfördes, och därför ställt sig tveksam till detsamma.

I några yttranden har förordats införandet av särskilda garantier mot

missbruk av den föreslagna bestämmelsen. Socialstyrelsen har sålunda

anfört:

En bestämmelse av föreslaget innehåll kan länkas få till följd, att antalet

utomäktenskapliga barn, för vilka faderskap ej fastställes, kommer att öka.

Risk kan finnas för att en moder t. ex. kan komma att hindra utredningen

av faderskapsfrågan genom att hon med vetskap om att hennes barn, i varje

fall efter uppnådda tre år, kommer att erhålla barnbidrag, eventuellt efter

påtryckning av barnafadern kan vägra att uppgiva dennes namn och sålunda

mer eller mindre avsiktligt hjälpa honom i hans strävan att undandraga

sig underhållsplikten för barnet. Fall kunna också tänkas, där modern

undviker att medverka till att faderskapet i laga ordning fastställes,

medan hon på ett mera formlöst sätt uppbär underhållsbidrag för barnet

med den beräkningen, att hon senare skall kunna erhålla såväl underhållsbidrag

från fadern som särskilt barnbidrag.

Vidare torde man ej kunna bortse från risken för att vissa mindre nitiska

barnavårdsmän med tanke på att barnen, i varje fall vid uppnådda tre års

ålder, komma att erhålla särskilt barnbidrag, icke komma att ådagalägga

tillräckligt intresse för vidtagande av erforderliga åtgärder för faderskaps

fastställande.

På grund av vad sålunda anförts finner socialstyrelsen sig böra föreslå

alt ifrågavarande lagrum kompletteras med en bestämmelse om att ansökan

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr 28S.

31

om särskilt barnbidrag för barn tillhörande denna grupp beviljas först sedan

det i varje särskilt fall noggrant prövats, huruvida erforderliga åtgärder

vidtagits för att få faderskapet fastställt. Denna prövning synes böra

företagas av exempelvis pensionsstyrelsen efter hörande av länsstyrelsen.

Mot en prövning av detta slag kan måhända invändas att den blir tämligen

formell. Även om så emellanåt blir fallet, torde prövningsförfarandet dock

komma att i viss mån innebära en kontroll på barnavårdsnämndernas verksamhet.

Socialstyrelsen vill vidare föreslå, att som ytterligare förutsättning

för erhållande av barnbidrag i dessa fall kräves en försäkran på heder och

samvete av modern, att hon icke uppbär eller uppburit något underhåll eller

kommer i åtnjutande av annan gottgörelse från någon, som rätteligen är

underhållspliktig för barnet. För lämnande av medvetet felaktiga eller

osanna uppgifter i dylik försäkran bör givetvis straffansvar stadgas.

Av liknande skäl har svenska fattigvårds- och barnavårdsjörbundet ifrågasatt,

om icke för erhållande av barnbidrag borde uppställas det villkoret att

modern och barnavårdsmannen fullgjort vad som rimligen kunde fordras

för att få faderskapet fastställt. Länsstyrelsen i Örebro län har ej ansett någon

större risk föreligga, att barnavårdsmans intresse för att få faderskap

fastställt skulle minskas om förslaget genomfördes, men funnit lämpligt, att

vid ansökan om barnbidrag för barn med okänd fader skulle fogas redogörelse

för de åtgärder som vidtagits för fastställande av faderskapet. Enligt

länsstyrelsen i Norrbottens län borde den tendens till minskat intresse för

fastställande av faderskap, som barnbidrag till barn med okända fäder

kunde ge upphov till, motarbetas genom en mera vaksam tillsyn från de

övervakande myndigheternas sida.

Kommitténs förslag att barn till änklingar och barn i äktenskap,

vars moder är invalid, fortfarande skola vara uteslutna

från rätt till barnbidrag samt att bidragsförskott icke må utgå å

moders underhållsbidrag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran

i flertalet av yttrandena.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har såsom skäl för instämmande i kommitténs

mening yttrat bl. a., att kostnaden för barnens underhåll och hembiträdes

eller husföreståndarinnas avlöning och övriga förmåner icke syntes

böra generellt föranleda utgivande av barnbidrag, då fadern vore arbetsför.

Därest familjeförsörjaren levde under så tryckta ekonomiska förhållanden

att understöd kunde befinnas erforderligt, syntes sådant understöd närmast

vara hänförligt till den allmänna socialhjälpens verksamhetsområde,

där prövning kunde ske från fall till fall.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har ansett, att de av herr Höjer anförda

synpunkterna väl syntes äga principiell giltighet men att den av honom förordade

likställigheten mellan könen icke torde äga någon större praktisk

betydelse.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har uttalat alt, även om ur praktisk

synpunkt herr Höjers förslag kanske icke hade alltför stor räckvidd, detta

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

dock inrymde eu principiell linje som icke borde utan noggrann prövning

frångås.

Herr Höjers reservation har biträtts av socialstyrelsen och länsstyrelsen i

Örebro län samt, såvitt angår bidragsförskotten, av styrelsen för svenska

landskommunernas förbund och barnavårdsdirektören i Malmö (vilken ej

yttrat sig i frågan såvitt angår barnbidragen).

Kommitténs förslag att barnbidrag sknlle utgå till barn med invalida

fäder även i de fall där barnet för närvarande är berättigat till

bidragsförskott har utsatts för kritik av Stockholms stads barnavårdsnämnd.

Om barnbidragen skulle utgå efter inkomstprövning men bidragsförskotten

utan sådan prövning, skulle barnen i vissa fall kunna komma i sämre ställning

genom att erhålla barnbidrag i stället för bidragsförskott. Härtill

komme, att ansökan om barnbidrag vore omständligare och att behandlingen

av densamma toge längre tid än då det gällde ansökan om bidragsförskott.

Om faderns invalidpension indroges, skulle besvär uppstå med övergång

från en understödsform till en annan. På grund härav föresloge barnavårdsnämnden,

att den nuvarande ordningen måtte bibehållas.

Förslaget om slopandet av regeln att barnbidrag skall indragas, då barnets

moder ingår äktenskap med arbetsför man, har tillstyrkts

eller lämnats utan erinran i samtliga yttranden.

Departementschefen.

Spörsmålet om hjälp ål barn med okända fäder var aktuellt redan vid

tillkomsten av den nuvarande lagstiftningen. Att de då lämnades utanför

lagarna om barnbidrag och bidragsförskott ansågs vara en nödvändig följd

av bidragsförsliottskonstruktionen, som för rätt till hjälp förutsätter att faderskapet

blivit fastställt och underhållsbidrag bestämt genom dom eller

avtal. Socialvårdskommittén har nu försökt finna eu partiell lösning av

problemet utifrån den synpunkten att anledning ej funnes att strängt vidhålla

kravet på faderskapsfastställelse såsom villkor för normaliserat understöd

då så lång tid gått att utsikterna att få faderskapsfrågan uppklarad

och underhållsbidrag utdömt genomsnittligt måste bedömas vara skäligen

små. På grundval av denna tankegång och viss statistisk utredning har

kommittén föreslagit, att barn med okända fäder skulle bli berättigade till

särskilda barnbidrag då de uppnått tre års ålder. Endast ett fåtal av remissinstanserna

ha ställt sig avvisande till förslaget. Dessa ha framhållit bl. a.

att barnets moder — eventuellt i samförstånd med fadern kunde vägra

lämna sådana upplysningar om denne att faderskapet kunde fastställas, för

att sedan barnet fyllt tre år övervältra försörjningsbördan på det allmänna.

Det kunde därför föreligga risk att antalet barn med okända fäder komme

att ökas. I några av yttrandena har förordats, att den av kommittén föreslagna

bestämmelsen kompletteras med särskilda föreskrifter avsedda att

förebygga missbruk.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Ktingl. Maj:ts proposition nr 2<S’&.

Då antalet barn med okända fäder är betydande och dessa barn ottast

torde befinna sig i ett särskilt prekärt läge, finner jag det angeläget att de

såvitt möjligt beredas understöd i normaliserad form. Att utan vidare inordna

samtliga dessa barn under lagen om särskilda barnbidrag torde av de

skäl som anförts för bibehållande av bidragsförskottskonstruktionen icke

vara möjligt. Däremot är jag beredd att acceptera den av kommittén föreslagna

partiella lösningen av frågan. De farhagor som yppats beträffande

möjligheterna till missbruk av den förordade bestämmelsen kunna icke frånkännas

viss betydelse men äro enligt min mening överdrivna. Mödrar med

barn utom äktenskap befinna sig i det övervägande flertalet fall i sadan ekonomisk

situation att omedelbar hjälp till barnets underhåll är av nöden.

För att komma i åtnjutande av bidragsförskott måste modern medverka i utredningen

angående fastställande av faderskapet till barnet. Fall kunna \isserligen

tänkas, då modern kan vara villig att i samt örstånd med fadern

undanhålla barnavårdsmyndigheterna kännedomen om vem som är fader,

men det torde mera sällan kunna inträffa att faderskapet kan hållas hemligt,

om modern erhåller underhållsbidrag från fadern. Att barnavårdsmännen

skulle visa sig mindre nitiska i sin verksamhet för uppspårande av

faderskapet borde icke kunna befaras. Jag finner icke lämpligt att såsom

föreslagits i vissa yttranden för rätten till barnbidrag uppställa särskilda villkor

med avseende å utredningen angående faderskapet. Prövningen huruvida

ett sådant villkor vore uppfyllt konune att bliva i hög grad formell

och därför av ringa värde. Däremot synes, sasom socialstyrelsen föreslagit,

böra krävas eu försäkran av modern, att hon icke uppbär eller uppburit något

underhållsbidrag eller annan gottgörelse från någon som rätteligen är

underhållsskyldig mot barnet. Bestämmelser härom synas kunna utfärdas

i administrativ ordning.

Kommittén har föreslagit, att barn till invalida fäder skulle bliva berättigade

till barnbidrag även i fall då för närvarande utgår bidragsförskott.

Om, såsom jag föreslår, inkomstprövningen avskaftas beträffande bidragsförskotten

men icke beträffande barnbidragen, skulle kommitténs förslag

medföra att barn som för närvarande äro berättigade till bidragsförskott

kunde komma i ett sämre läge än om den nuvarande ordningen bibehölles.

Detta skulle inträffa i fall då inkomstprövningen med hänsyn till moderns

inkomst skulle leda till lägre bidrag än det belopp fadern förpliktats betala

i underhållsbidrag. Jag kan icke finna denna konsekvens tillfredsställande.

Enligt min mening bör därför bidragsförskott även i fortsättningen ulga

i fall då fadern förpliktats betala underhållsbidrag. Möjligheten att vid sidan

av bidragsförskott erhålla barnbidrag i fall då faderns underhållsbidrag är

lågt och moderns inkomst ringa bör emellertid kvarstå. På grund härav

vill jag föreslå endast den ändringen av kommitténs förslag att barn med

invalida fäder icke undantagas från tillämpningen av bidragsförskottslagen.

I fråga om kommitténs förslag att barn till änklingar och till gifta invalida

liihang till riksdagens protokoll 1047. 1 sand. Nr 2t<S. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

kvinnor skola vara uteslutna från rätt till barnbidrag samt att bidragsförskott

icke skall kunna utgå å moderns underhållsbidrag finner jag vad

kommittén anfört vara övertygande. .lag kan således ej förorda någon ändring

av kommittéförslaget i dessa delar.

Förslaget om avskaffande av regeln att barnbidrag skall indragas, då

barnets moder gifter sig med arbetsför man, finner jag välbetänkt.

De särskilda barnbidragens och bidragsförskottens maximibelopp.

De nuvarande förmånerna.

Såväl barnbidragen som bidragsförskotten äro dyrortsgraderade i anslutning

till bestämmelserna i 1935 års folkpensioneringslag.

Barnbidragens maximibelopp äro för närvarande inklusive dyrtidstillägg:

Ortsgrupp 1

Ortsgrupp 2

Ortsgrupp 3

föräldralöst barn ............................

425

510

595

övriga fall:

för ett barn ..............................

350

425

510

för två barn..............................

613

744

892

för tre barn ..............................

875

1 062

1 275

och för varje barn därutöver ytterligare ....

175

212

255

Bidragsförskottens maximibelopp äro 252 kronor i ortsgrupp 1, 300 kronor

i ortsgrupp 2 och 360 kronor i ortsgrupp 3. Har modern vårdnaden om två

eller flera till bidragsförskott berättigade barn utgår dock bidragsförskottet

med följande belopp:

Antalet till bidragsförskott berättigade barn

Bidragsförskott (för barn räknat)

under moderns vårdnad

Ortsgrupp 1

Ortsgrupp 2

Ortsgrupp 3

två ........................................

228

276

336

tre ........................................

204

252

300

fyra eller flera..............................

180

228

276

För tiden till och med den månad, under vilken barn fyller två år, ökas

såväl barnbidrag som bidragsförskott med 60 kronor om året, vartill beträffande

barnbidragen komma ytterligare dyrtidstillägg.

Uttalanden av befolkningsutredningen.

1 ett särskilt avsnitt av sitt i januari 1946 framlagda betänkande om barnkostnadernas

fördelning med förslag angående allmänna barnbidrag in. m.

(SOU 1946: 5) har befolkningsutredningen diskuterat förhållandet mellan

de allmänna barnbidragen och de barnbidrag och barntillägg, som äro inbyggda

i socialförsäkringen. Befolkningsutredningen har härvid särskilt

uppehållit sig vid barnbidragen enligt 1937 års lag och bidragsförskotten

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

och framhållit att det gällde att ta ställning till problemet huruvida infölandet

av allmänna barnbidrag och förverkligandet av de av utredningen

i övrigt föreslagna åtgärderna till familjernas förmån borde föranleda justeringar

av dessa bidrag eller rent av överflödiggöra dem. Befolkningsutredningen

har härntinnan anfört följande.

Barnbidragen till änkors, invaliders och föräldralösa barn äro principiellt

avsedda att svara mot kostnaderna för barnens vård vid en av samhället

accepterad standard. Där barnet eller dess försörjare saknar egna tillgångar

skola barnbidragen i princip täcka hela den angivna kostnaden.

De allmänna barnbidragen och övriga förmåner för barnen skola enligt

utiedningens uppfattning utga enligt samma regler till de av dessa speciella

barnbidrag berörda som till andra barn. Vid avvägningen av de speciella

^?.?rilk*öragen därvid givetvis vederbörlig hänsyn tagas till dessa övriga

förmåner, i den mån de påverka kostnaderna för barnen. De olika förmånerna

äro emellertid i dessa hänseenden av olika karaktär. En serie av de

kollektiva anordningarna medför en standardhöjning på sina speciella områden,

vilken givetvis bör komma också här berörda barnkategorier till del

och vilken icke minskar kostnaderna för dessa barn i övrigt. På samma sätt

kan familjebostadsbidraget enligt bostadssociala utredningens förslag betraktas

som ett till en standardhöjning på bostadens område knutet bidrag,

vilket av denna orsak knappast heller behöver tagas i betraktande i detta

sammanhang. Ofrånkomligt synes dock vara att beakta av utredningen föreslagna

allmänna kontanta barnbidrag och kostnadsfri skolbespisning. Det

kontanta bidraget har utredningen förslagit till 200 kronor per barn och år.

Skolmåltiderna beräknas ha ett värde av omkring 100 kronor per barn och

år, men komma givetvis endast barn i skolåldern till del.

I anslutning till det anförda har befolkningsutredningen sökt att fastställa

den standard, vars upprätthållande samhället vore villigt att garantera dessa

barn. Utredningen har härvid, under åberopande av vissa för utredningens

räkning verkställda undersökningar om barnkostnadernas storlek, funnit

det inkomsttillskott, som makar med barn behövde erhålla för att kunna

anses vara tillförsäkrade samma standard, som inom socialförsäkringen godtagits

såsom norm för makar utan barn, böra vara 500 å 550 kronor per år

för ett barn och 400 å 450 kronor per år för varje ytterligare barn utöver

det första.

Befolkningsutredningen har härav dragit följande slutsatser angående storleken

av de särskilda bidragen till änkors och invaliders

b a r n.

För det första barnet skulle erfordras el t bidrag av 500 å 550 kronor per

år. Detta belopp bör minskas med förmånen av de fria skolmåltiderna in. in.;

då barnen emellertid endast under eu del av sin uppväxttid komma i åtnjutande

därav, bör minskningen icke beräknas till skolmåltidernas fulla värde

av 100 kronor per år för i desamma deltagande, utan endast till eu del

härav. Utredningen finner etl avdrag av 50 kronor för skolmåltiderna och

Övriga kollektiva anordningar lämpligt. Kvar står då ett helopp av 450 å

500 kronor. Om ett allmänt kontant barnbidrag om 200 kronor införes, bör

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Mnj:ts proposition nr 288.

detta i sin helhet frånräknas och de speciella barnbidragen till här berörda

kategorier sålunda utgöra 250 å 300 kronor.

För varje ytterligare barn utöver det första bör man enligt utredningens

mening utgå från det ovan angivna beloppet av 400 å 450 kronor per år.

Härifrån bör på samma sätt som nyss angivits dragas 50 kronor, motsvarande

värdet av de fria skolmåltiderna och andra kollektiva anordningar,

ävensom det kontanta barnbidrag om 200 kronor, som utredningen räknar

med under alla förhållanden skall utgå till dessa barn. Återstoden utgör då

ett belopp av 150 å 200 kronor, som alltså skulle angiva den lämpliga storleksordningen

av bidragen till de i 1937 års barnbidragslag avsedda kategorierna

av barn utöver det första, sedan av utredningen föreslagna allmänna

barnbidrag blivit införda.

Befolkningsutredningen har i förevarande avsnitt av sitt betänkande om

barnkostnadernas fördelning även behandlat omfattningen av lagstiftningen

om särskilda barnbidrag. Till detta spörsmål återkommer jag i det följande.

Beträffande bidragsförskotten har befolkningsutredningen anfört.

Vad som i det föregående sagts om bidragen till änkebarnen gäller i huvudsak

också här. Förskottens maximibelopp måste principiellt anses bestämt av

kostnaderna för barnens försörjning på en av samhället accepterad standard.

Eftersom de allmänna barnbidragen och övriga förmåner endast täcka en

del av dessa kostnader, kommer alltid eu viss underhållsskyldighet att åvila

föräldrarna. Behov av att samhället förskotterar underhållsbidrag, som en

bidragsskyldig fader underlåter att erlägga, kommer också att kvarstå. Däremot

måste övervägas, huruvida nu gällande regler om bidragsförskottens

maximibelopp behöva modifieras med hänsyn till de allmänna barnbidragens

storlek. Man synes här kunna anlägga samma synpunkter som på storleken

av bidragen till änkebarnen. Utredningen, som icke ingått på frågan

om behovet av andra modifikationer av på detta område gällande bestämmelser,

förordar därför, att bestämmelserna om bidragsförskottens storlek i

lagen om förskottering av underhållsbidrag till barn ändras i överensstämmelse

med vad som ovan anförts i fråga om 1937 års lag om barnbidrag.

Yttranden över befolkningsutredniugens förslag.

I yttrandena över befolkningsutredniugens förslag bar vad utredningen anfört

i fråga om förhållandet mellan de allmänna barnbidragen och övriga

inom sociallagstiftningen förekommande barnbidrag och barntillägg endast

i ett fåtal fall givit anledning till särskilda uttalanden. Beträffande barnbidragen

enligt 1937 års lag bär socialstyrelsen ansett en viss

modifikation av dessa med hänsyn till de allmänna barnbidragen vara

befogad.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län åter anser lämpligheten av de av utredningen

föreslagna bidragsbeloppen kunna diskuteras. Om bidragen fastställdes

till dessa belopp, komme de bidragsberättigade barnen i en förmånligare

ställning än de icke bidragsberättigade barn, som jämväl i framtiden

bleve hänvisade till hjälp av fattigvårdsmedel.

Barnavårdsdirektören i Stockholm, vilkens yttrande åberopats av stadens

barnavårdsnämnd, har anfört, att de kategorier av barn det här gällde an
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 2SS.

37

setts vara så illa ställda i jämförelse med barn inom fullständiga familjer,

att de framför övriga barn behövde ett speciellt stöd från samhällets sida.

Det syntes därför böra övervägas, om icke det allmänna barnbidraget borde

utgå till dessa kategorier av barn, utan att det nu utgående bidraget

reducerades.

Kommunistiska partiets kvinnosekretariat uttalar:

De utgående tilläggen till dessa kategorier av barn äro för närvarande i

högsta grad otillräckliga. Likväl antyder utredningen nödvändigheten att

ytterligare reducera dessa bidrag i den män de nya allmänna bidragen bli

verklighet. Vi anse det icke vara överensstämmande med de nya bidragens

allmänt standardhöjande syfte att dessa sämst ställda grupper barn skola

hållas nere på i stort sett samma nivå som tidigare genom att man med ena

handen tar igen vad den andra ger. Frågan om täckandet av dessa barns

existensbehov bör lösas fristående från de planerade allmänna barnbidragen.

Årsta kooperativa kvinnogille anser det orimligt alt ensamma mödrar,

änkor och ogifta för att få tillgodonjuta de allmänna barnbidragen i större

eller mindre utsträckning skulle berövas det understöd för sina barn som

de tidigare åtnjutit. Dessa sämst ställda kvinnors barn skulle då bli den

enda grupp som icke tillfördes en positiv förbättring av något värde utan

skulle fortfarande befinna sig i samma otrygga läge som hittills.

Utredningens förslag om sänkning av bidragsförskot tens maximibelopp

kritiseras av socialstyrelsen och av barnavårdsdirektören i Stockholm,

vilkens yttrande åberopas av stadens barnavårdsnämnd. Socialstyrelsen har

anfört att i vissa fall en orättvisa kunde uppkomma för hithörande barn.

För de barn, vilkas fäder försumma att betala sina underhållsbidrag och

vilkas mödrar äro så lågt taxerade, att bidragsförskott behövde utgå, skulle

nämligen bidragsförskottets normalbelopp sänkas genom avvägning efter

bland annat det allmänna barnbidraget. För de barn däremot, vilkas fäder betalade

sina underhållsbidrag, skulle någon minskning i de samlade förmånerna,

inklusive allmänna barnbidrag, icke förekomma. Att de fattigaste

mödrarnas barn på så sätt kunde komma i ett sämre läge borde undvikas.

Barnavårdsdirektören i Stockholm har anfört liknande synpunkter.

Social vårdskominittén.

Kommittén har vid sin behandling av frågan om de särskilda barnbidragens

och bidragsförskottens maximibelopp till en början upptagit frågorna,

huruvida maximibeloppen böra vara dyrortsgraderade, huruvida desamma

böra reduceras vid större barnantal och huruvida förhöjning bör äga rum

för späda barn. Därefter har kommittén behandlat spörsmålen om själva

storleken av maximibeloppen och om begränsning av sammanlagda förmånerna

för familjer med större barnantal.

Beträffande frågan om d y r o r t s g r a d e r i n g av de särskilda barn
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 288.

bidragens och bidragsförskottens maximibelopp har kommittén erinrat om

att i den nya folkpensioneringslagen ortsgradering skett uteslutande med

hänsyn till bostadskostnaderna och att icke någon form av ortsgradering

avses skola äga rum i fråga om de allmänna barnbidragen. I överensstämmelse

härmed bör enligt kommitténs mening den nuvarande ortsgraderingen

avskaffas även när det gäller de särskilda barnbidragen och bidragsförskotten.

Vad beträffar frågan om bostadstillägg till de särskilda barnbidragen

vore det att märka, att när barnbidrag utginge på grund av försörjarens

invaliditet denne åtnjöte folkpension, i vilken kunde ingå bostadstillägg.

Beträffande änka med minderårigt barn föresloge kommittén, att bidrag

till änkan skulle kunna utgå efter samma grunder som änkepension enligt

folkpensioneringslagen och sålunda innesluta även bostadstillägg. 1 fråga

om bidragsförskotten funnes ingen motsvarighet härtill. Det rörde sig emellertid

då i regel om ett eller två barn, och variationerna i bostadskostnaderna

för barnets del torde därför icke vara så stora att man behövde taga

hänsyn därtill. Kommittén hade sålunda icke ansett bostadstillägg böra

utgå för barnens del. De särskilda barnbidragens och bidragsförskottens

maximibelopp borde sålunda vara ett och detsamma över hela landet.

Vidkommande spörsmålet om reduktion av maximibeloppet

vid större barnantal har socialvårdskommittén erinrat om att den

nuvarande regeln, enligt vilken maximibeloppet för barn räknat är lägre ju

större barnantalet är, tillkommit av kostnadsskäl och motiverats därmed att

i en familj försörjningskostnaden för varje barn bleve lägre ju flera barnen

vore. Kommittén har vidare framhållit, att befolkningsutredningen i sitt

betänkande om barnkostnadernas fördelning ansett sistnämnda förhållande

adagalagt av allmän erfarenhet och funnit befogat, att de särskilda barnbidragen

och bidragsförskotten såtillvida varierades efter barnantalet att

ett visst belopp borde utgå för det första barnet och ett annat, lägre belopp

för varje följande barn:

I anslutning härtill har kommittén anfört:

Socialvårdskommittén kan icke finna befolkningsutredningens argumentering

för ett lägre bidragsbelopp från andra barnet övertygande. Kommittén

vill icke bestrida att vissa omständigheter tala för att kostnaderna per barn

minska, nar barnantalet i en familj växer. Emellertid torde förhållandena

harvidlag vara skähgen växlande. Barnens ålder är otvivelaktigt av betydelse,

i det att kostnaderna stiga med åldern. Av befolkningsutredningen

framlagda kalkyler bekräfta att så är förhållandet. Även om man — såsom

befolkningsutredningen utvecklat — kan räkna med en viss kompensation

8rT"tt1barnenS behov av värd och tillsyn avtager, torde det dock vara

obestridligt, att kostnaderna per barn i en familj med tre barn äro större

om barnen aro i åldern 10, 12 och 14 år än om de äro i åldern 5, 7 och 9 år’

Det synes darfor tvivelaktigt om det är riktigt att ge en familj med ett barn

barn räknatdCr hÖ8rG barnb,draS an förstnämnda trebarnsfamilj får per

Härtill kommer att i de fall, där det finnes mer än ett barn, barnen under
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

39

stundom icke bo tillsammans utan äro placerade på olika håll; så är förhållandet

i fråga om en mindre del av änkors och invaliders barn och i fråga

om det stora flertalet av ogifta kvinnors barn. För dessa fall saknas varje

motiv för ett lägre bidrag från det andra barnet. Socialvårdskommittén övervägde

i sitt förslag till ny bidragsförskottslag 1942 att särskilja dessa fall

och för deras del låta bidraget utgå utan hänsyn till barnantalet men fann

en sådan uppdelning möta praktiska hinder. Kommittén anser sig fortfarande

icke kunna rekommendera en sådan uppdelning.

Till sist måste hänsyn tagas därtill att en minskning av bidraget vid stigande

barnantal vållar praktiska svårigheter, så snart det blir erforderligt

att bestämma, hur mycket som belöper på varje barn. Vare sig man använder

en fallande skala i stil med nu gällande barnbidragslag eller från andra

barnet ger ett och samma bidrag, innebär tillkomsten av ett nytt barn, att

det till varje barn utgående bidraget minskas. Om i en familj med tre barn,

av vilka ett är t. ex. omhändertaget av barnavårdsnämnden, som lyfter dess

barnbidrag, ytterligare ett barn tillkommer, måste omräkning per barn ske

och det till nämnden utgående beloppet omregleras (minskas), något som

medför ett icke oväsentligt arbete och saknar godtagbar motivering.

Efter övervägande av samtliga dessa omständigheter har socialvårdskommittén

stannat för att föreslå att det särskilda barnbidraget liksom det allmänna

skall till sin storlek vara oberoende av barnantalet.

Den nu gällande bestämmelsen om förhöjning av barnbidrag

och bidragsförskott för barn under två år, vilken motiverats

därmed att ett barn under sina första levnadsår behövde mera tillsyn än

äldre barn och därför minskade moderns möjlighet till förvärvsarbete, har

kommittén föreslagit skola avskaffas. Vad beträffar änkors och invaliders

barn har kommittén föreslagit särskilt bidrag till änka för hennes egen försörjning

samt framhållit att folkpensionerna numera avsevärt höjts. Någon

motsvarighet till sagda bidrag till änkor har icke föreslagits beträffande

ogifta kvinnor. Enligt kommitténs mening kan det emellertid anses tvivelaktigt,

huruvida verkligen ett högre bidrag för barn under två år är påkallat.

Kommittén har här erinrat om vad nyss anförts beträffande barnkostnadernas

beroende av barnets ålder.

Vid bedömandet av frågan om maximibeloppets storlek har

kommittén utgått ifrån att det allmänna barnbidraget icke konime att understiga

det av befolkningsutredningen föreslagna beloppet 200 kronor per barn

och år. Kommittén har i korthet berört befolkningsutredningens beräkningar

angående de särskilda barnbidragens och bidragsförskottens storlek, vilka

beräkningar utmynnat i förslaget atl dessa förmåner med hänsyn till det

allmänna barnbidraget och värdet av skolmåltider borde bestämmas till 250

å 300 kronor för del första barnet och 150 å 200 kronor för varje ytterligare

barn.

För egen del har kommittén anfört:

Av stor vikl är all hänsyn tages till del kända förhållandet, all de nuvarande

barnbidragen i betydande utsträckning måste kompletteras med fattigvård.

Enligt den offentliga faltigvårdsstatistiken tillhörde år 1944 icke

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Mdj:ts proposition in 288.

mindre än 37 procent av samtliga barn med barnbidrag familjer, som åtnjöto

fattigvård. Då man inom socialförsäkringen skall eftersträva eu sådan

storleksordning på förmånerna att behov av komplettering med understöd

efter fri behovsprövning bör föreligga endast mera i undantagsfall, finner

kommittén angeläget söka åstadkomma en avsevärd höjning av förmånerna.

Eftersom ortsgradering och reduktion efter barnantal nu tillämpas men

enligt kommitténs förslag skall övergivas, är det ofrånkomligt, att förbättringen

av förmånerna blir olika i olika orter och för olika stora familjer.

Vad beträffar det särskilda barnbidraget är det angeläget att man väljer det

enhetliga beloppet så att summan av allmänt och särskilt barnbidrag, ökad

med värdet av skolmåltiderna, för alla blir högre och för det stora flertalet

väsentligt högre än nu utgående barnbidrag. För ett barn i ortsgrupp 3

utgår nu högsta barnbidrag inklusive dyrortstillägg med 510 kronor per år.

Med ett allmänt barnbidrag av 200 kronor per år kan man redan med hänsyn

till denna grupp icke sätta det särskilda barnbidraget lägre än 300 kronor

per år. För det stora flertalet fall motsvarar detta belopp eu väsentlig

förbättring. Ehuru kommittén ansett det önskvärt, att beloppet kunde sättas

något högre än 300 kronor, har kommittén likväl stannat för detta belopp.

Enligt kommitténs förslag bör bidragsförskottet bestämmas till samma

belopp.

Kommittén har erinrat om att enligt den gällande barnbidragslagen

maximibeloppet för föräldralösa barn är högre än för övriga bidragsberättigade

och icke funnit anledning frångå denna ordning. Maximibeloppet

för barn tillhörande denna grupp bör enligt kommitténs förslag lämpligen

fastställas till 480 kronor om året.

Beträffande frågan om begränsning av de sammanlagda förmånerna

för familjer med större barnantal har kommittén

anställt vissa jämförelser mellan barnfamiljer utan särskilda barnbidrag

med antagen årlig arbetsinkomst å 3 000 kronor samt familjer med dylika

bidrag men ingen eller ringa arbetsinkomst. I samband därmed har kommittén

gjort uttalanden, som kunna sammanfattas sålunda, att kommitténs

förslag skulle, om barnantalet vore stort, leda därtill alt familjer med särskilda

barnbidrag skulle komma i en bättre ställning än åtskilliga familjer,

vilka icke ha rätt till sådana bidrag. Om barnen i eu familj tillhörande sistnämnda

grupp vore så många, att försörjarens inkomst icke räckte till atl

upprätthålla eu rimlig standard för barnen, erbjöde samhället, enligt vad

kommittén framhållit, ingen annan tillskottsmöjlighet än genom understöd

efter fri behovsprövning (för närvarande fattigvård, framdales socialhjälp).

Det skulle under dessa förhållanden enligt kommitténs mening göra ett egendomligt

intryck, om samhället skulle utan begränsning efter barnantal lämna

efter schematiska grunder utgående förmåner åt invaliders och änkors barn.

Detta skäl torde leda till alt rätten till särskilt barnbidrag begränsades till

sådant belopp, att familjens sammanlagda förmåner icke komme att representera

en högre standard än den som vore ofta förekommande i en familj,

som hade att existera på familjefaderns arbetsinkomst jämte allmänt barn
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

bidrag. Med liänsyn härtill borde lämpligen särskilt barnbidrag begränsas

till alt utgå högst med den summa som motsvarade bidrag för fem barn

eller 1 500 kronor.

Mot en sådan ordning kunde, enligt vad kommittén vidare anfört, göras

invändning endast ur en synpunkt, nämligen den att man därigenom komme

tillbaka till vissa praktiska (tidigare berörda) svårigheter med bidragets fördelning

på barnen, vilka svårigheter man undgått genom att gora barnbidragets

storlek oberoende av barnantalet. En enkel fördelning efter huvudtalet

skulle i vissa fall lämna otillfredsställande resultat. Då antalet barnbidragsberättigade

familjer med flera än fem barn vore förhållandevis ringa

och frågan om barnbidragens fördelning på barnen bleve aktuell endast i ett

begränsat antal av dessa fall, borde det icke möta betänkligheter att överlämna

åt pensionsstyrelsen att efter prövning av omständigheterna i varje

särskilt fall avgöra hur de särskilda barnbidragens summa skulle fördelas

på barnen, när denna reducerats till 1 500 kronor. Därvid borde lämpligen

följande riktlinjer följas. Som regel belöpte av bidragssumman samma belopp

på varje barn. Vistades minst fem av barnen mera stadigvarande i

hemmet men något eller några på annat håll, skulle i regel hela det sammanlagda

bidragsbeloppet utgå för de hemmavarande barnen. Om antalet

hemmavarande barn vore färre än fem, skulle för vart och ett av dem utgå

bidrag med normalt belopp, varefter återstoden av bidragsbeloppet i dess

helhet fördelades på de icke hemmavarande barnen efter vad som i varje

fall funnes lämpligt.

Enligt kommitténs förslag borde jämväl bidragsförskottens summa begränsas

till 1 500 kronor. Beträffande fördelningen av detta belopp å flera

än fem barn kunde en enhetlig prövning genom central myndighet icke

ifrågakomma. Då antalet dylika fall torde vara synnerligen begränsat, syntes

det ej föreligga behov av annat än den enkla regeln, att förskottens

summa skulle fördelas mellan barnen efter huvudtalet, dock att intet barn

finge erhålla högre belopp än underhållsbidraget.

Beträffande kommitténs förslag om begränsning av de särskilda barnbidragens

och bidragsförskottens summa till 1 500 kronor har en ledamot av

kommittén, generaldirektören Bexelius, anmält avvikande mening. Enligt

dennes åsikt vore det icke rationellt att konstruera ifrågavarande förmåner

så att bidragsberättigade familjer med flera än fem barn måste hänvända

sig till fattigvården, sedermera socialhjälpen, för att fa full försörjning.

Härtill komme, att den föreslagna begränsningen medförde vissa obestridliga

komplikationer i den praktiska tillämpningen. Er statsfinansiell synpunkt

skulle, med hänsyn till del fåtal familjer det rörde sig om, borttagandet

av begränsningen ej medföra några betänkligheter.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

Yttrandena över soeialvårdskommitténs förslag.

Socialvårdskommitténs förslag om slopande av dyrortsgraderingen

av maximibeloppen har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga

yttranden utom ett, det som avgivits av svenska stadsförbundets styrelse.

Denna har uttalat, att man svårligen kunde våga räkna med en sådan för

framtiden stabiliserad utjämning av olikheterna i dvrortshänseende att man

nu utan vidare borde inrikta sig på ett slopande av dyrortsgraderingen beträffande

förmånerna i den sociala hjälpverksamheten. Bortsett från den

ovissa utvecklingen härutinnan i fråga om levnadskostnaderna överhuvudtaget,

måste i allt fall för närvarande beaktas de betydande skiljaktigheterna

olika orter emellan beträffande bostadskostnaderna. Det vore att märka,

att de av bostadssociala utredningen föreslagna familjebostadsbidragen icke

dyrortsgraderats. Så länge behovet av dylik gradering icke blivit i annan

ordning tillgodosett, borde nu ifrågavarande hjälpformer utformas med

dyrortsgradering.

Stockholms stads barnavårdsnämnd har anmärkt, att då socialvårdskommittén

beträffande bidragsförskotten yttrat, att variationerna i bostadskostnaderna

för barnets del icke torde vara så stora att man behövde taga hänsyn

därtill, detta för Stockholms del vore riktigt endast om man accepterade

den nuvarande bostadsstandarden för barnen, vilken enligt all erfarenhet

just för här ifragakonunande skikt vore mycket låg.

Förslaget om avskaffande av den nuvarande regeln om reduktion

av maximibeloppet vid större barnantal har mött instämmande

i samtliga yttranden.

Endast barnavårdsnämnden i Stockholm har yrkat bibehållande av den

nuvarande regeln om förhöjning av barnbidrag och bidragsförskott

för barn under två år.

Beträffande frågan om maximibeloppens storlek har flertalet

remissinstanser anslutit sig till socialvårdskommitténs förslag. Statskontoret

har ansett att, då de föreslagna maximibeloppen beräknats med den utgångspunkten

att det allmänna barnbidraget icke komme att understiga 200

kronor om året, en jämkning nedåt borde företagas, därest det allmänna

bidraget bleve fastställt till belopp som väsentligen överstege det nämnda.

Samma åsikt har uttalats av länsstyrelsen i Kronobergs län. Pensionsstyrelsen

har funnit ett belopp om 500 kronor lämpligt avpassat för de sammanlagda

förmåner som skola utgå i form av allmänt och särskilt barnbidrag.

Svenska fattiyvårds- och barnavårdsförbundet har beträffande beloppens

storlek endast velat framhålla, att det nuvarande labila penningvärdet

försvårade ett avvägande av desamma och att det vid bedömandet

av frågan vore av betydelse till vilket belopp det allmänna barnbidraget fastställdes.

Barnavårdsnämnden i Stockholm har ansett, att de särskilda barnbidragen

borde fastställas till belopp som något överstege de understödssat
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 288.

43

ser som fattigvårdsnämnden tillämpade. För ett barn utginge nu understöd

med 40 kronor i månaden, vari dock icke inräknats någon barnets andel

av bostadskostnaden. Bidragsförskottets maximibelopp borde höjas till 30

kronor i månaden.

Kommitténs förslag om begränsning av sammanlagda förmånerna

för familjer med större barnantal till 1 500 kronor

om året har avstyrkts i flertalet av yttrandena. Därvid har utöver vad generaldirektören

Bexelius anfört i sin reservation bl. a. framhållits — av socialstyrelsen

— att den familjeinkomst, 3 000 kronor, som socialvårdskommiltén

lagt till grund för sina jämförelser syntes tämligen godtyckligt vald. Åtminstone

för stadsförhållanden måste siffran anses vara väl låg. Länsstyrelsen

i Malmöhus län har funnit det orimligt, att pensionsstyrelsen skulle i

förekommande fall bestämma om fördelningen av det sammanlagda beloppet

å barnen. Endast en lokal myndighet hade erforderliga förutsättningar

för en dylik lämplighetsprövning. Även pensionsstyrelsen har bestämt

avstyrkt en sådan anordning.

I några av yttrandena ha gjorts uttalanden till förmån för en kompromisslösning

av frågan. Sålunda har pensionsstyrelsen ifrågasatt, huruvida icke

maximibeloppet borde utgå oreducerat för tre barn, d. v. s. i de allra flesta

fallen, men sänkas med 100 kronor för varje följande barn. Länsstyrelsen

i Kronobergs län har uttalat att, därest med hänsyn till de skäl kommitténs

majoritet anfört fullt bidrag ansåges icke böra utgå för flera än fem barn,

rättvisa och billighet dock krävde att bidrag utginge med lägre belopp, förslagsvis

hälften av normalbeloppet, för varje barn utöver det femte. En

reservant inom socialstyrelsen (byråchefen Jerneman) har föreslagit samma

anordning.

Enligt överståthållarämbetets mening bör den av kommittén föreslagna

begränsningen tillämpas beträffande de särskilda barnbidragen men icke

beträffande bidragsförskotten. Denna inställning i fråga om bidragsförskotten

sammanhänger med ämbetets uppfattning att inkomstprövningen av desamma

bör avskaffas.

Kommitténs förslag i denna del bar däremot oreserverat tillstyrkts eller

lämnats utan erinran i de yttranden som avgivits av statskontoret, länsstyrelserna

i Södermanlands, Göteborgs och Bohus samt Kopparbergs län ävensom

svenska stadsförbundets styrelse.

Departementschefen.

Beträffande frågan om dyrorlsgradering av maximibeloppen må erinras

om alt i propositionen nr 220 föreslagits, att de allmänna barnbidragen icke

skola vara dyrortsgraderade. Till stöd för detta förslag har anförts bl. a.,

alt verkställda utredningar syntes ge vid handen, att skillnaden i levnadskostnadernas

böjd olika orter emellan i stor utsträckning berodde på olika

höga bostadskostnader. Bostäder som uppfyllde de av bostadssociala utred
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 28S.

ningen uppställda minimikraven i fråga om standard och utrustning torde

även på billigare orter betinga relativt höga kostnader, varför variationerna

olika orter emellan, om hänsyn endast toges till dylika bostäder, icke vore

alltför betydande. De lägre bostadskostnaderna å billigare orter torde sålunda

i viss män bero på att bostäderna i större utsträckning än å dyra

orter vore av lägre standard. Då därjämte ett enhetligt barnbidrag avsevärt

underlättade det administrativa handhavandet av barnbidragssystemet, torde

anledning saknas att dyrortsgradera de allmänna barnbidragen. Samma

skäl böra enligt min mening föranleda avskaffande av dyrortsgraderingen

för de särskilda barnbidragen och bidragsförskotten.

Socialvårdskommittén har föreslagit, att maximibeloppet skulle bestämmas

så att det tillsammans med det allmänna barnbidraget skulle uppgå till

omkring 680 kronor om året för föräldralösa barn och omkring 500 kronor

om året lör övriga. Jag finner dessa belopp väl avpassade och vill erinra om

alt förslaget för det stora flertalet fall innebär en väsentlig ökning av förmånerna.

Kommittén har i enlighet med befolkningsutredningens förslag

beräknat det allmänna barnbidraget till 200 kronor om året och på grundval

härav ansett de särskilda barnbidragen och bidragsförskotten böra fastställas

till 480 kronor lör föräldralösa och 300 kronor för de övriga. Därest det

allmänna barnbidraget, såsom föreslagits i propositionen nr 220. höjes till

260 kronor om året, synas de av kommittén föreslagna beloppen böra i motsvarande

mån reduceras. Jag förordar fördenskull, att nu ifrågavarande förmåner

bestämmas till 420 kronor för föräldralösa och 250 kronor för de

Övriga. Det sistnämnda beloppet har jämkats något uppåt i förhållande till

kommitténs förslag.

Enligt gällande lagstiftning reduceras det å varje barn belöpande barnbidraget

eller bidragsförskottet, i den mån barnantalet växer. Detta har

motiverats därmed att försörjningskostnaden för varje barn i en familj blir

lägre ju flera barnen äro. I sitt betänkande angående barnkostnadernas fördelning

har befolkningsutredningen förordat bibehållande av en dylik reduktionsregel.

Socialvårdskommittén åter har föreslagit, att maximibeloppet

skulle utgå ominskat till varje barn oavsett barnantalet, dock med visst

undantag vartill jag återkommer i det följande. Väl synes det obestridligt,

att de faktiska kostnaderna för ett barns uppehälle och uppfostran minskas

ju flera barnen äro, men fråga är om hänsyn härtill bör tagas vid bestämmandet

av storleken av ett understöd som icke differentieras med hänsyn

till de varierande försörjningskostnaderna för barn i olika åldrar. Kostnaden

lör ett barn i exempelvis fjortonårsåldern är avsevärt större än för ett tvåårigt

barn. Om understödet, såsom nyss föreslagits, bestämmes till 250

kronor om året, kan detta sägas innebära en överkompensation för det yngre

bainet men en underkompensation för det äldre. Denna underkompensation

reduceras i viss mån för flerbarnsfamiljernas del, om man låter vart och ett

av barnen få hela det föreslagna maximibeloppet. Till detta skäl för slo
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kanyl. Maj:ts proposition nr 288.

paiide av den nuvarande reduklionsregeln kommer, att densamma, såsom

socialvårdskommittén framhållit, är helt omotiverad då barnen i en lamilj

icke bo tillsammans och att den föranleder vissa svårigheter vid tillämpningen.

På grund av det anförda tillstyrker jag kommitténs förslag i förevarande

avseende.

Ehuru kommittén ansett, att de särskilda barnbidragens och bidragsförskottens

belopp i princip böra vara oberoende av barnantalet, har kommittén

likväl föreslagit den begränsningen, att barnbidrag och bidragsförskott icke

skall utgå med sammanlagt högre belopp än som motsvarar förmånerna för

fem barn. En ledamot av kommittén har reserverat sig mot detta förslag. I

yttrandena har förslaget utsatts för stark kritik.

Därest i enlighet med vad jag förordat de allmänna barnbidragen höjas

och de speciella understöden sänkas i förhallande till de belopp, med vilka

socialvårdskommittén räknat, förlora de skäl i bärkraft som kommittén anfört

till stöd för den föreslagna begränsningen. På grund härav och på de

skäl reservanten i övrigt anfört anser jag att någon dylik begränsning icke

bör införas.

Beträffande frågan om förhöjning av förmånerna för späda barn må erinras

om alt den nuvarande bestämmelsen därom motiverats med att ett

barn under sina första levnadsar behövde mera tillsyn än äldre barn och

därför minskade moderns möjlighet till förvärvsarbete. Med hänsyn till

detta motiv borde förhöjningen egentligen ej tillämpas då modern ej själv

omhänderhar barnet. Om man, såsom jag föreslår i det följande, lämnar

särskilt bidrag till änka som stadigvarande bor tillsammans med sitt barn,

förfaller därför anledningen till förhöjning av själva barnbidraget såvitt

angår änkors barn. Något likartat bidrag föreslås däremot icke skola utgå

till ogifta och frånskilda mödrar. Det kunde på grund härav anses föreligga

viss anledning att bibehålla den nuvarande förhöjningen såvitt angår bidragsförskott.

Jag är emellertid icke benägen att komplicera bidragsförskottslagen

med en dylik bestämmelse, för vars tillämpning borde uppställas

villkoret att modern hade barnet hos sig. Det är att märka, att de sammanlagda

förmåner som i form av allmänt barnbidrag och bidragsförskott

komma att utgå till sådant barn, alltid komma alt överstiga de nuvarande

bidragsförskotten. Vad beträffar invalidernas barn bör framhållas, att folkpensionerna

numera avsevärt höjts. Med hänsyn till vad salunda anförts är

jag ense med kommittén därom, alt de särskilda barnbidragen och bidragsförskotten

icke böra höjas under barnens första levnadsar.

Böra särskilda barnbidrag och bidragsförskott inkomstprövas?

Gällande bestämmelser.

Såväl barnbidragen som bidragsförskotten utgå eller inkomstprövning.

Sådan är anordnad med hänsyn dels till lörsörjarens inkomst och dels till

barnets egen inkomst.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

46

Inkomstprövningen med avseende å försörjarens inkomst sker enligt ett

system som nära ansluter sig till det som tillämpas inom folkpensioneringen.

Sålunda är inkomsten intill visst belopp avdragsfri; överstiger inkomsten

detta belopp, minskas barnbidraget respektive bidragsförskottet med viss

kvotdel (avdrags!aktor) av det överskjutande beloppet. Den avdragsfria inkomsten,

som är högre beträffande bidragsförskott än beträffande barnbidrag,

är dyrortsgraderad.

Den avdragsfria inkomsten är för närvarande:

Försörjaren ogift

Försörjaren gift

Barnbidrag

Bidragsförskott

Barnbidrag

Bidragsförskott

Ortsgrupp 1 ..............

1 200

1 450

1 400

1 900

» 2 ..............

1 600

1 850

1 900

2 400

» 3 ..............

2 000

2 250

2 400

2 900

Avdragsfaktorn är i både barnbidragslagen och bidragsförskottslagen 6/io.

På giund av det sätt på vilket reglerna angående dyrtidstillägg å barnbidrag

utformats uppgår emellertid den verkliga avdragsfaktorn beträffande barnbidrag

till minst 75 procent.

Sammanlagda årsbeloppet av barnbidrag och dyrtidstillägg budgetåret

1946/47 vid olika inkomster för försörjaren framgår av de såsom bilaga till

detta protokoll fogade tabellerna 1 a och 1 b.

Beträffande såväl barnbidrag som bidragsförskott gäller, alt barnets egen

inkomst i sin helhet avdrages å det belopp som uträknats enligt de förut

nämnda reglerna. Dock är barnets arbetsinkomst avdragsfri. 1 fråga om

föräldralösa barn gäller en särskild bestämmelse, enligt vilken inkomstprövningen

sker efter friare normer.

Socialvårdskommittén.

Kommittén har föreslagit, ad inkomstprövningen bibehålies beträffande

de särskilda barnbidragen men avskaffas i fråga om bidragsförskotten.

Rörande barnbidrag till invaliders barn har kommittén erinrat

om att enligt 1946 års folkpensioneringslag inkomstprövningen bibehållits

för invalidernas tilläggspensioner och att detta skett huvudsakligen

med hänsyn till de svårigheter som eljest skulle kunna uppstå vid invaliditetsprövningen.

Enligt kommittén torde man icke kunna undgå att ta samma

hänsyn vid övervägande av frågan om inkomstprövning av barnbidrag till

invaliders barn. Barnbidragen hade här i realiteten karaktär av tillägg till

invalidpensionen, och samma skäl som talade för alt göra själva pensionen

inkomstprövad talade också för inkomstprövning av tillägget.

Vad angår frågan om inkomstprövningen av barnbidrag till änkors

barn har kommittén påpekat, att enligt kommitténs förslag visst

bidrag skall kunna utgå till änka med barn och att detta bidrag skall vara

inkomstprövat. I anslutning härtill har kommittén anfört:

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

47

1 och för sig kunde det väl låta sig göra att inkomstpröva änkans eget

bidrag men icke barnbidraget, men det får likväl anses ligga närmast till

hands att i detta avseende låta de båda samtidigt utgående bidragsformerna

följas åt. Man kan knappast för änkors barn i fråga om hänsynstagande

till den ekonomiska ställningen välja en helt annan linje än för invaliders

barn. 1 fråga om båda grupperna torde man därjämte böra ta hänsyn till

att det för medborgarna i gemen sannolikt skulle te sig egendomligt, om

invalider och änkor i god ekonomisk ställning (med förmögenhet eller med

eu hög tjänstepension eller livränta) skulle med helt bortseende därifrån

erhålla särskilda barnbidrag. Situationen synes i detta avseende vara annorlunda

än i fråga om den allmänna ålderspensionen.

Beträffande frågan om inkomstprövning av bidragsförskotten

har kommittén anlagt dels principiella, dels vissa praktiska synpunkter.

I principiellt avseende har kommittén anfört, att frånskilda och ogifta

kvinnors barn genom samhällets förskottering av faderns underhållsbidrag

kunde sägas bliva i görligaste mån jämställda med barn, om vilket fadern,

i regel gemensamt med modern, hade vårdnaden och mot vilket han faktiskt

fullgjorde sin underhållsskyldighet genom alt han hade barnet hos sig och

i hemmet lämnade barnet det underhåll som tillkomme detsamma. När man

gjorde rätten till bidragsförskott beroende av moderns, eventuellt hennes

makes, ekonomiska ställning, innebure detta att man begärde, att modern

respektive hennes make, när vissa inkomstgränser passerats, skulle bära

även den underhållsskyldighet som lagligen gällde för fadern. Därmed hade

man fört in ett helt nytt moment i förskotteringen, som givit bidragsförskottslagen

en enligt kommitténs mening olycklig dubbelkaraktär. Vad särskilt

anginge de fall där modern gift sig vore det ur barnets egen synpunkt olyckligt

att genom vägran av bidragsförskott styvfadern tvingades att svara för

underhållet. — Den omständigheten att man funne de särskilda barnbidragen

till änkors och invaliders barn böra utgå efter inkomstprövning borde

ej få vara anledning till inkomstprövning av bidragsförskotten. Man torde

ej behöva befara, att ett borttagande av inkomstprövningen ur bidragsförskottslagen

konnne att uppfattas som ett otillbörligt gynnande av frånskilda

och ogifta kvinnors barn i förhållande till änkors och invaliders barn.

Även om man helt bortsåge från den principiella motiveringen för den

föreslagna reformen vore denna, enligt vad kommittén vidare anfört, påkallad

av starka praktiska skäl. Härutinnan har kommittén till en början

givit uttryck för uppfattningen alt reglerna i bidragsförskottslagen om inkomstuppskattningen

äro otillfredsställande. Ytterligare har framhållits, alt

bidragsförskoltslagen skulle bliva mera lättbegriplig och lättillämplig, om

inkomstprövningen borttoges. Slutligen har påpekats, atl man genom en

sådan åtgärd skulle få möjlighet att välja kalenderåret i stället för budgetåret

såsom bidragsförskottsperiod, vilket skulle vara till fördel i två hänseenden.

Dels skulle den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat bidragsförskott,

alllid förbli mantalsskrivningskommun under hela perioden, var
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungi. Maj-.ts proposition nr 288.

igenom beträffande ansvarighet för kommundelen av kostnaderna skulle

uppnås full överensstämmelse med folkpensionerings- och barnbidragslagarna.

Dels torde det vara en fördel för alla parter, att den med den enhetliga

bidragsförskottsperioden följande anhopningen av ansökningar i

början av en period komme under januari i stället för under juli månad.

Kommittén har ansett, att den kostnadsökning som komme att följa av

borttagandet av inkomstprövningen icke vore av den storleksordning att den

borde få utöva något större inflytande vid frågans bedömande.

De nu återgivna skälen för avskaffande av inkomstprövningen i bidragsförskottslagen

ha hänfört sig endast till frågan om sådan prövning med

hänsyn till försörjarens inkomst. Då det vore sällsynt, att barn tillhörande

bidragsförskottsklientelet hade inkomst som icke härrörde från dess eget

arbete, har kommittén funnit det ur enkelhetens synpunkt riktigt, att man

vid bestämmande av bidragsförskott bortsåge även från barnets egen

inkomst.

Tre ledamöter av kommittén, /. d. landshövdingen Eriksson, lasarett ssgsslomannen

Hagdrd och fru Nordgren, ha icke biträtt förslaget om avskaffande

av inkomstprövningen i bidragsförskottslagen. Till stöd för sin ståndpunkt

ha nämnda ledamöter anfört i huvudsak följande: Den nuvarande

inkomstprövningen av bidragsförskotten hade motiverats därmed att faderns

underhållsbidrag icke borde utgivas av det allmänna, då modern vore i stånd

att ensam försörja barnet. Inkomstprövningen medförde i tillämpningen, att

barn som erhölle bidragsförskott jämställdes med barn för vilka utginge

barnbidrag. Ehuru samhället vid lämnande av bidragsförskott övertoge barnets

fordringsrätt mot fadern, förändrades icke därigenom det förhållandet

att förskottet i verkligheten vore ett försörjningsbidrag. Om försörjningsbidraget

till änkors och invaliders barn skulle utgå efter inkomstprövning men

till ogifta och frånskilda kvinnors barn utan sådan prövning, vore det

uppenbart att dessa sistnämnda barn skulle komma i en gynnad ställning

i förhållande till de förstnämnda barnen. Detta vore ur rättvisans synpunkt

stötande och ur psykologisk synpunkt olämpligt. — Kommitténs majoritet

hade uttalat, att när man gjorde rätten till bidragsförskott beroende av moderns,

eventuellt hennes makes, ekonomiska ställning, detta innebure att

man begärde, att modern respektive hennes make, när vissa inkomstgränser

passerats, skulle bära även den underhållsskyldighet som lagligen gällde

för fadern. Majoriteten hade vidare framhållit, att det i de fall där modern

gift sig ur barnets egen synpunkt vore olyckligt att genom vägran av bidragsförskott

styvfadern tvingades att svara för underhållet. Liknande förhållande

förelåge emellertid även beträffande änkorna. Om en änka gifte om

sig, finge styvfadern samma förpliktelse mot styvbarnen som en styvfader

till barn, vilka erhölle bidragsförskott. Minoriteten kunde icke finna några

övertygande skäl för att understödet borde utgå efter andra grunder och i

rikligare mån för de barn som erhölle bidragsförskott än för änkors barn.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 288.

— Vad anginge de praktiska skäl majoriteten an i ört till stöd för sill mening

hade den lättnad, som med avseende å inkomstuppskatlningen skulle uppkomma

genom borttagande av inkomstprövningen, av majoriteten i hög grad

överskattats. Den vore icke av den betydelse att den kunde påverka ställningstagandet

i huvudfrågan. Genom att bidragsförskotten enligt förslaget

skulle utgå med lika belopp för varje barn utan hänsyn till barnens antal

komme uträkningen av bidragsförskotten att i hög grad förenklas. — Därest

inkomstprövningen av bidragsförskotten bibehölles, borde den avdragsfria

inkomsten liksom för närvarande sättas högre i bidragsförskottslagen än i

barnbidragslagen. Den gällande bidragsförskottsperioden borde bibehållas.

Yttrandena.

Mot socialvårdskonnnitténs förslag att de särskilda barnbidragen

även framdeles skola vara inkomslprövade har uttrycklig erinran

gjorts endast av svenska stadsförbundets styrelse och svenska fattigvårdsoch

barnavårds förbundet.

Stadsförbundets styrelse, som visserligen förklarat sig icke vara beredd att

deklarera något bestämt ställningstagande, har ansett att större uppmärksamhet

borde ägnas åt spörsmålet, om icke inkomstprövningen kunde eftergivas

för såväl barnbidragen som bidragsförskotten. Detta syntes så mycket

mer angeläget som kommittémajoritetens förslag om avskaffande av inkomstprövningen

endast beträffande bidragsförskotten svårligen kunde anses

godtagbart.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet har anfört, att de av kommittén

föreslagna avdragsreglerna icke vore tillfredsställande för de dyrare

ortsgrupperna. En inkomstprövning måste enligt förbundets uppfattning

egentligen ur rättvisesynpunkt förenas med en genomförd dyrortsgradering.

Eu sådan syntes emellertid böra undvikas. Mot borttagande av'' inkomstprövningen

kunde givetvis, som kommittén framhållit, invändas att det för medborgarna

i gemen sannolikt skulle te sig egendomligt, om invalider och änkor

i god ekonomisk ställning (med förmögenhet eller med en hög tjänstepension

eller livränta) skulle med bortseende därifrån erhalla särskilda barnbidrag.

Därest en invalid erhållit förtidspension från sin tjänst, torde dock

pensionen i regel vara så låg att invaliden bereddes betydande svårigheter

att uppfostra minderåriga barn. Detsamma gällde änkor med sådana barn.

De fall då den ekonomiska situationen vore påfallande god torde vara förhållandevis

få, och i dessa fall syntes vederbörande — särskilt om förmögenhet

funnes — genom beskattningen ha bidragit till det allmännas utgifter

med så stora belopp all förmånen av särskilda barnbidrag icke kunde

anses helt oberättigad. Enligt förbundets uppfattning talade därför övervägande

skäl för att de särskilda barnbidragen skulle utgå ulan inkomstprövning.

Itihiinij till riksdagens protokoll 1947. t samt. Nr 288

I

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 288.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län bär i förevarande fråga uttalat, att därest

det vid ärendets vidare beredning visade sig oframkomligt att helt slopa inkomstprövning,

länsstyrelsen ansåge denna böra anordnas på visst sätt.

Kommitténs förslag om avskaffande av inkomstprövningen beträffande

bidragsförskotten ha tillstyrkts eller lämnats utan erinran av statskontoret

(en reservant), socialstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Örebro,

Kopparbergs och Gävleborgs län, styrelsen för svenska landskommunernas

förbund samt Stockholms stads barnavårdsnämnd.

Överståtliällarämbetet har funnit tveksamt, huruvida en sådan skillnad

förelåge mellan de båda hjälpformerna att det kunde framstå som motiverat

att bibehålla behovsprövningen i det ena men icke i det andra fallet.

Socialvårdskommitténs resonemang vore ur rättvisesynpunkt icke invändningsfritt.

Emellertid torde i de fall då slopandet av inkomstprövningen för

bidragsförskotten finge praktisk betydelse det akuta hjälpbehovet ofta vara

framträdande, eftersom modern icke sällan bundit sig för högre fasta utgifter,

exempelvis beträffande bostaden, än hon skulle ha gjort, därest hon

icke förlitat sig på att det fastställda underhållsbidraget från fadern skulle

utgå. Med hänsyn härtill och då det allmänna hade möjlighet att i betydande

utsträckning återfå det förskotterade underhållsbidraget från fadern

ville ämbetet icke motsätta sig kommitténs förslag att bidragsförskott skulle

utgå utan behovsprövning, något som även komme att väsentligt underlätta

arbetet för såväl barnavårdsnämnderna som länsstyrelserna.

Svenska stadsförbundets styrelse har, såsom ovan berörts, ansett att förslaget

om avskaffande av inkomstprövningen endast beträffande bidragsförskotten

icke vore godtagbart. Enligt styrelsens uppfattning hade kommittémajoriteten

lagt ett alltför teoretiskt betraktelsesätt på frågan, då den

sökt göra gällande att en dylik anordning icke skulle betyda en gynnad

ställning för utomäktenskapliga barn i förhållande till änkors och invaliders

barn. Svenska fattigvårds- och barnavårds/örbundet har hållit före, att

ett bibehållande av inkomstprövningen beträffande de särskilda barnbidragen

torde nödvändiggöra bibehållande av inkomstprövningen även i fråga

om bidragsförskotten.

Av de myndigheter, vilka tillstyrkt inkomstprövning beträffande barnbidragen,

ha följande funnit, att jämväl bidragsförskotten böra inkomstprövas:

En reservant (generaldirektören Björck) inom statskontoret, länsstyrelserna

i Södermanlands, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt

Norrbottens län ävensom barnavårdsdirektören i Malmö. Såsom skäl för avstyrkandet

av kommittéförslaget har huvudsakligen anförts de omständigheter

minoriteten inom kommittén framhållit.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har funnit förslaget tveksamt. Enligt

länsstyrelsens mening borde man undersöka möjligheten att finna en lösning,

som med borttagande av inkomstprövningen eliminerade olikheterna

mellan bidragsformerna.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

51

Pensionsstyrelsen har icke yttrat sig beträffande frågan om inkomstprövningen

av bidragsförskotten.

Kommitténs förslag att i anslutning till slopande av inkomstprövningen

beträffande bidragsförskotten ändra bidrags förskottsperioden

från budgetår till kalenderår har kritiserats av Stockholms stads barnavårdsnämnd,

som ansett att en sådan ändring skulle innebära en betydande

försämring. Då bidragsförskott skulle sökas i moderns mantalsskrivningsort

samt visshet om mantalsskrivningen uppnåddes först med ingången av mars

månad, kunde en ändring av bidragsförskottsperioden till kalenderår medföra

att ansökan om bidragsförskott finge vila i avvaktan på klarhet om

mantalsskrivningen. Detta skulle vara till nackdel för sökanden. För barnavårdsnämnderna

och mantalsskrivningsförrättarna skulle uppstå en betydande

arbetsökning vid förfrågningar om var modern vore mantalsskriven.

Socialvårdskommittén hade ansett, att det skulle vara en fördel för alla parter,

att den med en enhetlig bidragsförskottsperiod följande anhopningen av

ansökningar i början av en period komme under januari i stället för under

juli månad. Erfarenheten från barnavårdsnämnden i Stockholm hade

emellertid klart visat att det ginge lättare att bemästra anhopningen av bidragsförskottsansökningar

i juli än i januari. Vid budgetårets ingång funnes

mantalslängderna i största utsträckning tillgängliga hos nämnden, varför

man lätt kunde konstatera, om sökanden vore mantalsskriven i Stockholm.

Vidare hade det visat sig vara lättare för mödrarna att vänta någon

tid på bidragsförskottets utbetalande under sommaren än under den kallaste

årstiden. Då det för Stockholms del nu rörde sig om cirka 4 000 fortlöpande

bidragsförskottsansökningar och slopandet av inkomstprövningen

utan tvivel komme att medföra en ökning till det tredubbla, kunde barnavårdsnämnden

icke tillstyrka förslaget om ändring av bidragsförskottsperioden.

överståthållarumbetet har funnit de sålunda uttalade synpunkterna vara

värda beaktande.

Departementschefen.

Beträffande frågan om inkomstprövning av barnbidrag till invaliders barn

må erinras om att själva invalidpensionen — frånsett ett grundbelopp å

200 kronor — enligt 1946 års folkpensioneringslag är inkomstprövad. Detta

sammanhänger med den förutsättningen för att invalidpension överhuvudtaget

skall utgå att pensionssökandens arbetsförmåga är så nedsatt att han

saknar förmåga att försörja sig genom eget arbete. Har han avsevärda inkomster,

minskas i hög grad presumtionen för att denna förutsättning är

för handen. Såsom socialvårdskommittén framhållit ha barnbidragen till

invaliders barn i realiteten karaktär av tillägg till invalidpensionen. De skäl

som föranlett inkomstprövning av invalidpensionen tala därför för samma

anordning beträffande barnbidragen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

Jag delar socialvårdskommitténs uppfattning att man knappast i fråga

om änkors barn kan välja en annan linje än när det gäller invaliders barn.

Enligt min mening måste det te sig stötande, om till en arbetsför änkas

barn utmättes barnbidrag i rikligare mån än till en invalids barn.

På grund av det anförda tillstyrker jag kommitténs förslag, att hänsyn i

form av inkomstprövning skall tagas till försörjarens inkomst, såvitt angår

barnbidrag till invaliders och änkors barn.

Vad härefter angår bidragsförskotten finner jag frågan mera svårlöst. Det

kan enligt min mening ur rättvisesynpunkt göras berättigade invändningar

mot kommitténs förslag om avskaffande av inkomstprövningen vid denna

hjälpform. Här kominer emellertid i betraktande att en inkomstprövning av

bidragsförskotten icke lämpligen kan anordnas på samma sätt som inkomstprövningen

i fråga om barnbidragen till änkors barn. Frågan om en likordning

av inkomstprövningen var föremål för övervägande såväl vid lagstiftningens

tillkomst som vid 1943 års revision av bidragsförskottslagen, därvid

en sådan väg icke ansågs framkomlig. De skäl som då anfördes torde fortfarande

äga giltighet. På grund av den olikartade inkomstprövningen har

man i de gällande lagarna ansett nödvändigt att sätta de avdragsfria inkomsterna

högre beträffande bidragsförskotten än beträffande barnbidragen.

Detta har motiverats därmed att bidragsförskottslagen till stor del avsåge

barn, vilkas mödrar utövade yrke med lön huvudsakligen i form av naturaförmåner.

Om dessa förmåner, såsom skedde vid taxering till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt, uppskattades till relativt högt belopp, skulle sagda

kategori mödrar i stor utsträckning utestängas från möjlighet att erhålla bidragsförskott.

Samma skäl torde enligt min mening leda till att man med

bibehållen inkomstprövning av bidragsförskotten även framdeles bestämde

de avdragsfria inkomsterna för dessa högre än för barnbidragen. Om, såsom

jag föreslår i det följande, dyrortsgraderingen avskaffas även beträffande

inkomstprövningen, skulle därför en sådan prövning beträffande bidragsförskotten

i det stora hela bliva meningslös såvitt angår de billigare

orterna. Det skulle vid sådant förhållande innebära en orättvisa att behålla

en inkomstprövning som huvudsakligen utövade verkan i de dyrare orterna.

Till detta skäl för avskaffande av inkomstprövningen beträffande bidragsförskotten

kommer, alt dessa dock till stor del återkrävas av den underhållsskyldige

fadern. Genom att slopa inkomstprövningen vinner man även

en viss lättnad i tillämpningen av bidragsförskottslagen.

Jag tillstyrker på grund härav socialvårdskommitténs förslag i denna del.

Socialvårdskommittén har föreslagit att såsom bidragsförskottsperiod

skulle väljas kalenderåret i stället för det .statliga budgetåret. Av skäl som

anförts av Stockholms stads barnavårdsnämnd kan jag icke biträda detta

förslag utan förordar att budgetåret bibehålies som bidragsförskottsperiod.

I det föregående har jag hänfört mig endast till frågan om inkomstprövning

med hänsyn till försörjarens inkomst. Beträffande spörsmålet om sådan

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kimgl. Mcij:ts proposition nr 2S8.

prövning i förhållande till barnets egen inkomst anser jag icke skäl föreligga

att i annan män frångå den nuvarande regeln såvitt angår barnbidragen

än att viss avdragsfri inkomst bör medgivas. Till frågan härom återkommer

jag i det följande. Då de barn som tillhöra bidragsförskottsklicnlclet

endast i sällsynta undantagsfall ha egen inkomst av sådan beskaffenhet

att den bör avdragas å bidragsförskottet, finner jag i likhet med socialvårdskommittén

befogat att bortse från barnets inkomst vid bestämmandet avförskottet.

Inkomstprövningen för särskilda barnbidrag.

Beträffande de nu gällande bestämmelserna hänvisas till framställningen

under föregående avsnitt.

Socialvårdskommittcn.

Beträffande spörsmålet om anordnande av inkomstprövningen med hänsyn

till försörjarens inkomst har kommittén till en början uppehållit

sig vid frågorna om den avdragsfria inkomstens och avdragsfaktorns

storlek. Kommitténs allmänna överväganden i dessa hänseenden kunna, såvitt

angår barnbidrag till invaliders barn, i korthet sammanfattas sålunda:

Enligt 1946 års folkpensioneringslag komme tilläggspension och bostadstdllägg

att utgå vid relativt höga inkomster. Om icke inkomstprövningen beträffande

barnbidragen väsentligen skulle förlora sin mening, vore det därför

nödvändigt att bestämma den avdragsfria inkomsten såvitt anginge barnbidragen

så att inom vissa inkomstgränser avdrag skedde samtidigt på pensionen

och barnbidraget. Avdragsfaktorn för summan av förmånerna borde

väljas så att det å ena sidan icke bleve meningslöst för pensionstagaren att

skaffa sig större inkomster och att å andra sidan barnbidrag icke kunde

fortsätta alt utgå vid alltför höga inkomster. Kommittén föresloge, att avdragsfaktorn

för summan av förmånerna bestämdes till 75 procent, vilket

innebure, att avdraget å själva barnbidraget bleve 25 procent vid inkomstlägen

då avdrag samtidigt skedde å pensionen och ökades till 75 procent

tidigast då inkomstprövad pension ej längre utginge.

Kommittén har ansett, alt barnbidragen till änkors barn böra utgå med

samma belopp som bidragen till invaliders barn.

Från dessa utgångspunkter har kommittén med hänsyn till frågan om

dyrortsgradering utarbetat tre olika alternativ för inkomstprövning av barnbidragen.

1 nedanstående tablåer redovisas den avdragsfria inkomsten och

avdragsfaktorn enligt dessa alternativ för de bostadskostnadsgrupper som

avses i den nya folkpensioneringslagen.

I alternativ I förekommer ingen form av dyrortsgradering. De avdragsfria

inkomsterna ha salts 200 kronor lägre än som för närvarande gäller för den

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

Försörjaren ogift.

Å

barn

bidra

get a

drag

e s

Alt. I

Alt. II

Alt.

in

25 % av

inkomst

över

ytterligare

50 % av

inkomst

25 % av

inkomst

över

ytterligare

50 % av

inkomst

25 % av

inkomst

över

ytterligare

50 % av

inkomst

över

över

över

Bostadskostnadsgrupp

I..

1 800

3 200

2 000

2 000

1 200

2 000

»

II..

1 800

3 200

2 000

2 300

1 400

2 300

III..

1 800

3 200

2 000

2 600

1 600

2 600

»

IV. .

1 800

3 200

2 000

2 900

1 800

2 900

»

V. .

1 800

3 200

2 000

3 200

2 000

3 200

Försörjaren gift.

Å

barn

bidra

get avdrag

e s

Alt. I

Alt. II

Alt.

in

25 % av

inkomst

över

ytterligare

50 % av

inkomst

25 % av

inkomst

över

ytterligare

50 % av

inkomst

25 % av

inkomst

över

ytterligare

50 % av

inkomst

över

över

över

Bostadskostnadsgrupp

I..

2 200

4 600

2 400

3 000

1 600

3 000

»

II. .

2 200

4 600

2 400

3 400

1 800

3 400

»

III. .

2 200

4 600

2 400

3 800

2 000

3 800

»

IV. .

2 200

4 600

2 400

4 200

2 200

4 200

»

V. .

2 200

4 600

2 400

4 600

2 400

4 600

högsta dyrortsgruppen. Avdragsfaktorn är 25 % intill det inkomstläge där

i bostadskostnadsgrupp V inkomstprövad invalidpension upphör att utgå.

I alternativ II äro de avdragsfria inkomsterna ej dyrortsgraderade. De äro

lika med de som nu gälla i högsta dyrortsgruppen. Den högre avdragsfaktorn

insätter emellertid i varje bostadskostnadsgrupp vid det inkomstläge där

inkomstprövad invalidpension i den gruppen upphör att utgå. Den gräns vid

vilken avdraget på barnbidraget ökas från 25 till 75 %, är alltså dyrortsgraderad.

Kommittén har framhållit, att man i detta alternativ endast tagit

konsekvenserna av att bostadstillägg till folkpensionerna utgå med olika belopp

i olika bostadskostnadsgrupper.

I alternativ III har anordnats dyrortsgradering beträffande såväl de avdragsfria

inkomsterna som den inkomstgräns vid vilken avdragsfaktorn

ökas från 25 till 75 procent. De avdragsfria inkomsterna ha med en mindre

jämkning beträffande gifta försörjare satts lika med de nu gällande men i

anslutning till nya folkpensioneringslagen differentierats efter fem i stället

för tre ortsgrupper. Den gräns vid vilken ökningen av avdragsfaktorn inträder

är densamma som i alternativ II.

Kommittén har såsom fördelar med alternativ I framhållit, att detta vore

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr 288.

55

ur administrativ synpunkt enkelt samt att det i stort gåve eu skälig begränsning

efter inkomsten. Mot detsamma kunde invändas, dels att det för

de billigaste orterna medförde en i vissa fall något för hög inkomstgräns

och för de dyraste orterna en hårdhäntare prövning, dels att för familjer

med fem barn bidrag upphörde att utgå först vid relativt höga inkomster.

Enligt alternativen II och III upphörde barnbidrag att utgå i de billigaste

bostadskostnadsgrupperna vid ej obetydligt lägre inkomster än enligt alternativ

I. Alternativ III innehölle en snävare begränsning än alternativ II.

Vid valet mellan de tre alternativen borde enligt kommitténs uppfattning

stor betydelse tillmätas den allmänna tendensen att successivt komma ifrån

dyrorlsgraderingen. Skillnaderna i bostadskostnader olika orter emellan

måste anses ha underordnad betydelse då det gällde barnbidragen. Denna

principiella inställning hade föranlett kommittén att föreslå ett enhetligt

maximibelopp för barnbidraget över hela landet och torde även leda till att

ortsgradering beträffande inkomstprövningen i varje fall i dess renodlade

form frånginges och sålunda till att alternativ III uteslötes. Samma skäl

talade, om än icke lika starkt, mot alternativ II. När därtill komme, att de

fördelar i vissa avseenden som detta alternativ hade framför alternativ I

vore ganska begränsade samt att detta senare vore ur enkelhetens och överskådlighetens

synpunkt överlägset, hade kommittén funnit alternativ I böra

väljas.

I fråga om detta förslag ha avvikande meningar anmälts dels av ledamoten

i kommittén, generaldirektören Bexelius, som förordat alternativ II,

och dels av byråchefen Broberg, vilken anslutit sig till alternativ III och

ifrågasatt, huruvida icke ett totalt slopande av inkomstprövningen vore att

föredraga framför en inkomstprövning utan dyrortsgradering.

Beträffande frågan om inkomstprövningen med hänsyn till barnets

inkomst har kommittén ansett, att det principiellt vore föga att erinra

mot den nu gällande bestämmelsen att barns inkomst, som ej härrör från

dess eget arbete, i sin helhet skall avdragas å barnbidraget. Emellertid talade

enligt kommitténs mening praktiska förhållanden och rena skälighetssynpunkter

för att en viss avdragsfri inkomst infördes. Kommittén har föreslagit,

att denna skulle sättas till 100 kronor. Enligt kommittén bör dock

avdragsfriheten icke tillämpas beträffande inkomst som barn åtnjuter i form

av underhållsbidrag eller bidragsförskott.

Yttrandena.

Kommitténs förslag om anordnande av inkomstprövningen enligt alternativ

I har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av statskontoret, socialstyrelsen

(två reservanter), länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Kronobergs,

Göteborgs och Bohus, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västerbot
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 288.

56

tens och Norrbottens lön, styrelsen för svenska landskommunernas förbund

samt barnavårdsdirektören i Malmö.

Socialstyrelsen har till stöd för sin mening anfört, att med hänsyn till rådande

skillnader i levnadskostnadernas storlek på olika orter en differentiering

av barnbidragen efter dyrortsgrupper visserligen kunde vara lämpligare

än den av kommittén föreslagna anordningen med lika belopp över hela

landet. Styrelsen kunde emellertid icke finna, att den av kommittén föreslagna

ortsgrupperingen, som baserades på bostadskostnaderna på olika orter,

kunde läggas till grund för en inkomstdifferentiering. Bostadskostnaderna

kunde nämligen icke ensamma i detta sammanhang anses som representativa

för levnadskostnaderna. Som ett betydelsefullt skäl att förorda alternativ

I ville kommittén vidare framhålla, att detta alternativ utmärktes

genom enkelhet i såväl utformning som tillämpning.

Även länsstyrelsen i Malmöhus län har förordat inkomstprövning enligt

alternativ I. Länsstyrelsen har emellertid ansett, att barnbidrag enligt förslaget

i vissa fall komme att, då barnen vore flera, utgå vid så höga inkomster

att, även i tätorter, ett ej oväsentligt antal personer hade lägre inkomst

utan att behöva anlita det allmänna. På grund härav funne länsstyrelsen

en reducering påkallad av de inkomstgränser vid vilka barnbidraget

upphörde.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, som ansett att inkomstprövningen

av barnbidragen borde avskaffas, har för det fall att en sådan

reform ej genomfördes, hållit före att dyrortsgradering borde undvikas.

Emellertid borde enligt förbundets mening de avdragsfria inkomsterna sättas

väsentligt högre än vad kommittén föreslagit.

Enligt Stockholms stads barnavårdsnämnd vore alla alternativ lika ogynnsamma

för Stockholms del. Er vissa synpunkter skulle dock alternativ I

vara att föredraga.

Överstäthållarämbetet har anfört:

Den behovsprövning, som skall äga rum enligt lagen om särskilda barnbidrag,

avser icke att pröva behovet av bidrag för barnets del utan är närmast

en prövning av moderns förmåga att med egna inkomster jämte det

allmänna barnbidraget tillgodose barnets behov, sedan ett skäligt belopp

undantagits för hennes egen försörjning. Då sistnämnda belopp otvivelaktigt

är väsentligt olika i olika delar av landet, framför allt på grund av variationerna

i bostadskostnaderna, måste också det belopp, som av samma siffermässiga

inkomst kan avstås till barnets försörjning växla efter bostadsorten.

Med hänsyn till det ovan anförda synes det vara riktigast att införa

avdragsbestämmelser i enlighet med alternativ III. Ämbetet saknar emellertid

förutsättningar att bedöma, huruvida intervallerna mellan de olika ortsgrupperna

äro med hänsyn till de senaste undersökningarna rörande dyrortsförhållandena

lämpligt avvägda.

Pensionsstyrelsen har i fråga om barnbidragen till invaliders barn förordat

alternativ II och till stöd härför anfört:

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungi Maj:ts proposition nr 288.

De under barnbidragslagens giltighetstid genomförda höjningarna av de

avdragsfria inkomsterna ha i huvudsak motiverats med angelägenheten av

att i skälig omfattning undantaga arbetsinkomst från inverkan på barnbidragsbeloppet.

Detta resonemang har emellertid ej tillämpning på personer

som på grund av sjukdom, vanförhet eller lvte förklarats berättigade

till invalidpension eller sjukbidrag. För dessa personers del har man i allmänhet

ej att räkna med arbetsinkomster av sådan storlek att de ens inverka

minskande på folkpensionen, ehuru de fria inkomsterna i folkpensioneringslagen

bestämts till så låga belopp som 400 kronor för icke gitt

person och 600 kronor för makar. När det gäller barnbidrag såsom komplement

till invalidpension och sjukbidrag, synes i stället — liksom när det

gäller inkomstprövning i fråga om dessa slag av folkpension - vara av

synnerlig vikt att inkomstprövningen anordnas på ett sätt som icke motverkar

invaliditetsbedömningen. . 0 . , ...

De jämförelsevis höga fria inkomstbelopp som socialvårdskommittén föreslår

i sina tre alternativ medföra i praktiken i de allra flesta lall att inkomstprövningen

upphäves i fråga om folkpensionärernas barn. Detta kan

tänkas medföra att personer med många barn i avsevärd utsträckning föranledas

att söka invalidpension med barnbidrag, ehuru arbetsförmågans nedsättning

icke motiverar detta, samt att i synnerhet i depressionstider bade

läkarna och pensionsmyndigheterna på detta sätt komma att bliva utsatta

för en viss press att godtaga fall som egentligen icke falla under folkpensioneringslagens

tillämplighetsområde. Vidare uppstå svårigheter när invalidpension

eller sjukbidrag bör indragas av den anledningen att pensionstagarens

arbetsförmåga successivt återvänt i sådan grad att rätt till folkpension

ej längre kan anses föreligga, bör att undvika att alltför stoit barnbidragsbelopp

då måste på en gång upphöra har kommittén föreslagit att

barnbidraget i dylika fall, där särskilda skäl föreligga, under högst ett år

skall kunna utgå med successivt minskat belopp. Pensionsstyrelsen vill emellertid

ifrågasätta, huruvida icke därjämte lägre inkomstfria belopp borde

väljas för barn till folkpensionärer — särbestämmelser för barn till ålderspensionärer

synas icke böra ifrågakomma — än för arbetsföra änkors barn.

Då den fria inkomsten i folkpensioneringslagen icke är graderad efter bostadskostnadsgrupp,

synes därvid mest naturligt att även när det gäller

barnbidrag till folkpensionärers barn välja för hela riket gemensamma fria

inkomstbelopp men lägre än de kommittén föreslagit. Pensionsstyrelsen anser

jämväl i likhet med socialvårdskommittén att avdragsfaktorn bör väsentligt

skärpas vid den inkomstgräns som markeras av att den inkomstprövade

delen av folkpensionen upphör. Då det härvid vanligen är arbetsinkomster,

exempelvis för pensionstagares make, som spela in och dessa regelmässigt

äro högre å dyrare ort än å billigare, synes inkomstgränsen för

övergång till skärpt avdragsfaktor böra graderas efter bostadskostnadsgrupp.

I fråga om barn till arbetsföra änkor har pensionsstyrelsen understrukit

vikten av jämförelsevis höga inkomstgränser. Då det här huvudsakligen

vore fråga om arbetsinkomstens inverkan på barnbidraget, syntes redan det

avdragsfria inkomstbcloppet böra graderas efter bostadskostnadsgrupp. För

de arbetsföra änkornas del förordade styrelsen därlör alternativ 111.

Två reservanter inom socialsttirelsen (I. I. generaldirektören Alexandcrson

och I. f. byråchefen Göta Rosén) ha uttalat sig till förmån för alternativ II.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

Svenska stadsförbundets styrelse har i konsekvens med vad styrelsen anfört

om dyrortsgradering av maximibeloppet ansett att, för den händelse inkomstprövningen

skulle bibehållas, även avdragsbestämmelserna borde innefatta

sådan gradering.

Kommitténs förslag beträffande frågan om inkomstprövning med hänsyn

till barnets egen inkomst har väckt erinran endast av Stockholms stads

barnavårdsnämnd, som ifrågasatt om icke den avdragsfria inkomsten borde

sättas högre. Särskilt i fråga om den socialt motiverade småstuge- och

tjänstemanna villabebyggelsen i Stockholm med förorter torde det icke i så

få fall kunna inträffa att den s. k. behållna inkomsten av fastigheten vid

deklarationen kunde uppgå till väsentligt högre belopp än 100 kronor per

barn och därför minska barnbidraget i åtskilliga fall där detta icke vore

önskvärt.

Departementschefen.

I ett tidigare avsnitt har jag föreslagit att de särskilda barnbidragens

maximibelopp icke skola vara dyrortsgraderade. Hänsyn till skillnaderna

i bostadskostnader olika orter emellan kommer att tagas vid utmätande av

invalidpension samt det särskilda bidrag till änkor och änklingar med barn

som jag föreslår i det följande. Vid nu nämnda förhållanden förefaller det

mig naturligt, att inkomstprövningen av de särskilda barnbidragen ej sker

efter dyrortsgrupper. Jag delar alltså kommitténs uppfattning att inkomstprövningen

bör vara enhetlig för hela landet.

I det alternativ, vari kommittén framlagt sitt förslag till enhetlig inkomstprövning,

alternativ I, ha de avdragsfria inkomsterna satts 200 kronor lägre

än de som för närvarande gälla för dyraste ortsgruppen, vilket för billigaste

ortsgruppen motsvarar en höjning med 600 kronor för ogift försörjare och

800 kronor för gift försörjare. Då med hänsyn till införandet av de allmänna

barnbidragen en viss sänkning för den dyraste ortsgruppen icke synes kunna

möta berättigade invändningar, anser jag mig kunna acceptera kommitténs

förslag i denna del.

Beträffande avdragsfaktorns storlek synes intet vara att erinra mot kommitténs

förslag.

Jag tillstyrker alltsa, att alternativ I antages i fråga om inkomstprövningen

med hänsyn till försörjarens inkomst.

Tabeller utvisande storleken av barnbidrag med ett maximibelopp av 250

kronor för barn vid olika inkomstlägen för försörjaren torde få såsom bilaga

fogas vid detta protokoll.

Vad beträffar inkomstprövningen med hänsyn till barnets egen inkomst

godkänner jag kommitténs förslag, att visst avdragsfritt belopp bör medgivas.

Jag finner det av kommittén förordade beloppet, 100 kronor, tillräckligt.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

Bidrag till änkor och änklingar med barn.

Socialvårdskommittén.

Kommittén har föreslagit, att änka med barn under It) år skall kunna

erhålla bidrag till egen försörjning under förutsättning att änkan har barnet

under sin vårdnad och stadigvarande bor tillsammans med detta. Bidraget

skulle följa samma regler som änkepensionen enligt 194(5 års folkpensioneringslag.

Till stöd för detta förslag har kommittén anfört:

Det är otvivelaktigt ed intresse för samhället att bereda änka tillfälle att

trots mannens frånfälle hålla ihop hemmet och sålunda ha barnen kvar

hos sig. De särskilda barnbidragen ha av flera skäl icke kunnat erhålla en

sådan utformning, att de i och för sig ge möjlighet till full försörjningjör

såväl änkan som barnen. Icke ens om barnantalet är betydande — något

som mera sällan är fallet — blir så förhållandet. 1 den mån barnantalet

är så pass stort, att modern har full sysselsättning med barnens vård och

tillsynen av dem, kan man dock tala om att barnbidraget i icke obetydlig

grad får karaktären av ersättning till modern för hennes arbete för barnen

och sålunda blir ett bidrag även till hennes försörjning. Likväl står det

fast att änkan icke på denna väg erhåller sin fulla försörjning. Om hon är

bunden av barnen vid hemmet, måste hon sålunda på något sätt erhålla

ytterligare bidrag till försörjningen. Det är därför av behovet påkallat, att

änka i dylikt fall tillerkännes särskilt bidrag för egen de!.

I det begränsade antal fall, där barnantalet är så stort att änkan har full

sysselsättning med barnens vård m. m., torde detta bidrag med hänsyn till

barnbidragsbeloppets storlek ej behöva svara mot full försörjning. Om det

å andra sidan som vanligen är fallet finnes blott ett eller två barn, skulle

bidraget till änkan, om hon på denna väg skall nå full iörsörjning, behöva

vara mera betydande. Hon bär emellertid i dylikt fall icke full sysselsättning

i hemmet, och det kan varken med hänsyn till hennes egna intressen eller

ur arbetsmarknadssynpunkt anses försvarligt att med bidrag av allmänna

medel binda outnyttjad arbetskraft i hemmet. Bidraget till änkan bör därför

icke heller i dylika fall sikta till att täcka hennes försörjning utan bliva

endast ett bidrag till denna, under det att man förutsätter, att hon därjämte

skall kunna skaffa sig någon arbetsinkomst.

Häremot kan invändas, att det för närvarande möter mycket stora svårigheter

för en änka med ett litet barn att kunna frigöra sig för förvärvsarbete

utanför hemmet. Antalet tillgängliga daghemsplatser motsvarar ej alls behovet,

och bostäder för ensamstående kvinnor med barn, där barnen kunna

bli omhändertagna, finnas endast i mycket begränsad utsträckning. Fastän

dessa synpunkter äro i högsta grad beaktansvärda, kan kommittén emellertid

icke med hänsyn till dem föreslå högre bidrag lill änkorna. Det är synnerligen

angeläget, att dessa beredas tillgång till bostäder, där barnen kunna

lagas om hand på dagarna, eller eljest få tillgång till daghemsplatser, och

kommittén vill för sin del understryka behovet av att åtgärder för att snabbt

förbättra situationen på detta område vidtagas. Att under tiden intill dess

sådana åtgärder nått tillräcklig effektivitet såsom ett provisorium höja det

el ler schematiska grunder utgående bidraget till änkor med minderåiiga barn

kan kommittén icke finna lämpligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

00

Kungl. Maj.ts proposition nr 288.

Med hänsyn till dessa synpunkter har kommittén kommit lill den uppfattningen,

att det särskilda understöd som bör beredas änka hör avvägas

endast som ett bidrag till hennes försörjning. Kommittén har därvid funnit

det belopp och den reglering i övrigt som enligt 1946 års folkpensioneringslag

gäller för pension åt äldre änkor lämpligen kunna tillämpas även beträflande

bidrag till änkor med minderåriga barn och vill sålunda föreslå, att

dylika änkor erhålla årligt bidrag med högst 600 kronor jämte bostadstillägg

med 100, 200, 300 och 400 kronor i bostadskostnadsgrupperna II—V

samt att å bidraget i dess helhet skall göras avdrag med 5!iu av änkans årsinkomst

i vad den ma överstiga 400 kronor. Till dessa förmåner skulle eventuellt

kunna komma särskilt bostadstillägg. Detta förslag innebär sålunda

att bidraget liksom änkepensionen blir förenat med inkomstprövning. Själva

förmånens karaktär av bidrag till änkan för att bon skall kunna vårda sina

barn utgör skäl härför. Om inkomstprövningen borttages skulle bidraget få

karaktär av änkepension i egentlig mening åt yngre änkor, något som icke

är avsett. Ehuru motiveringen för inkomstprövningen av bidraget till dessa

änkor delvis är eu annan än när fråga är om folkpensioneringslagens änkepensioner,

har kommittén kommit till den uppfattningen att inkomstprövning

är pakallad för bidragen lill änka med barn lika val som för änkepensionerna.

Då bidraget syftar till alt bereda änkan tillfälle att hålla samman hemmet,

är det uppenbart att det bör utgå endast då änkan har barnet under sin

vårdnad och bor tillsammans med detta. En änka, som fråntages vårdnaden

om sitt enda barn eller utackorderar det i fosterhem eller placerar det på

barnhem, bör icke kunna erhålla här ifrågavarande bidrag.

Änkas behov av bidrag beror i avsevärd grad av barnets eller barnens

ålder. .Ju mindre barnet är, i desto högre grad blir modern bunden vid hemmet

och desto svårare har hon att skaffa sig arbetsinkomster. När barnet

når skolåldern, ökas hennes möjligheter i dylikt avseende och därför kunde

man tänka sig att begränsa rätten till bidrag till änkor med barn under

sju eller atta år. Emellertid är det obestridligt, att barnen även senare äro

i stort behov av att modern kan ägna lid åt dem, och särskilt ställas stora

anspråk på modern, om det finnes flera barn i t. ex. åldern 8, It) och 12 år.

Med hänsyn härtill har kommittén stannat för alt föreslå, att ifrågavarande

bidrag skall kunna utga så länge änkan i hemmet har barn som icke uppnått

tio års ålder. Det må erinras om att enligt 24 § i den år 1946 antagna

lagen om allmän sjukförsäkring hustru, som är sjukpenningförsäkrad i egenskap

av familjemedlem, erhåller barntillägg lill sjukpenningen med en krona

för dag, såframt i hemmet finnes minst ed barn under tio år som också är

afl anse som familjemedlem.

Därest änka som uppbär bär avsett bidrag ingår nytt äktenskap, bortfalla

de skäl som föranlett kommittén att föreslå bidraget. Detsamma bör sålunda

då iipphöra att utgå, eu ordning som gäller även i fråga om änkepension

enligt folkpensioneringslagen. Med bänsvn härtill är det nödvändigt att i

överensstämmelse med 13 § folkpensioneringslagen i fråga om rätt till bidrag

åt änka betrakta henne som gift, om hon sedan avsevärd tid sammanlever

med en man under äktenskapsliknande förhållanden.

Om en änka som åtnjuter nu föreslaget bidrag nått relativt hög ålder, när

hennes yngsta barn fyller 10 år, t. ex. 50 års ålder, kan det möjligen ur vissa

synpunkter ifrågasättas, huruvida hon icke borde jämställas med dem, som

blivit änkor vid 55 års ålder eller senare, varvid hon alltså oavsett att yngsta

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr 288.

(it

barnet passerat 10-årsgränsen skulle kunna få behålla silt bidrag. En anordning

av detta slag ingår i den engelska socialförsäkringen. Kommittén

kan emellertid icke finna, att änkans ställning i dylikt tall är sämre än den

kvinnas, som vid omkring 50 års ålder blir änka och da har barn i åldern

10—1(5 år. I dylikt fall föreligger ingen rätt till vare sig bidrag eller pension.

Kommittén bär sålunda icke funnit anledning framlägga förslag av angiven

innebörd. Skulle emellertid den beslutade änkepensionen komma att upptagas

till omprövning, bör även det nu berörda spörsmålet bli föremål för

övervägande.

Kommittén har även övervägt frågan, huruvida bidrag av föreslagen art

borde utgå jämväl till a n d r a ens a in s t å e n d e in ö drar än änkor.

Härom har kommittén anfört:

De svårigheter som mötå eu änka med barn äro i viss man desamma för

alla ensamstående kvinnor med barn. En ogift kvinna, som har vårdnaden

om barn och vill söka behålla barnet eller barnen hos sig, är därför även

hon i behov av ekonomiskt stöd utöver det som i form av underhållsbidrag

från fadern eller bidragsförskott utgår för barnets eller barnens del. Likväl

ligga förhållandena här annorlunda till. Änkan har i regel redan bildat ett

hem, som hon kan ha utsikter att hålla samman om hon får något ekonomiskt

stöd. Man behöver beträffande änkorna icke räkna med att de på

grund av möjligheten att erhålla ifrågavarande bidrag i nämnvärd utsträckning

skola undandraga arbetsmarknaden sin arbetskraft. 1 fråga om ogifta

mödrar har man däremot anledning befara, att en del, särskilt unga sadana,

skola med barnet stanna hemma hos sina kanske relativt välställda föräldrar

och ansöka om bidrag för egen del. Bidraget skulle sålunda leda till att

deras arbetskraft undandrages arbetsmarknaden.

Ehuru det principiellt måste anses önskvärt, att varje ensamstående

kvinna med barn under sin vårdnad erhölle ekonomisk hjälp för att kunna

behålla barnet hos sig, har kommittén med hänsyn till nämnda överväganden

icke velat giva förevarande förslag en så starkt vidgad innebörd. Otvivelaktigt

är saken mest angelägen för änkornas del, och kommittén har

därför ansett, att man åtminstone tills vidare bör stanna härvid.

Beträffande spörsmålet om särskilt bidrag till änkling med minderårigt

barn har kommittén ansett att, ehuru det vore uppenbart att behovet

av bidrag vore oftare förekommande för änkors del än för änklingars, dessa

senare dock ej sällan vore i en svår situation, där ett bidrag till de ökade

omkostnader för familjen som följde av att hustrun-modern avlidit kunde

vara påkallat. Särskilt då änklingen hade små inkomster komme det att

bereda honom stora svårigheter all skaffa sig hemhjälp. Med hänsyn till de

föreslagna inkomstgränscrna skulle visserligen änklingsbidrag i praktiken

komma att utgå endast i mera sällsynta fall, men kommittén hade icke av

denna orsak ansett sig böra underlåta att föreslå all bidrag av ifrågavarande

art skulle kunna utgå även til! änklingar.

Beträffande ifrågavarande förslag bär avvikande mening anmälts av ledamoten

av kommittén lasarcftssijsslomanncn Ilar/ård, som ansett att änkebidrag

borde ulgå endasl till dess yngsta barnet fyllI åtta år och alt mot
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 288.

svarande bidrag till änklingar icke för närvarande borde förekomma. I det

förra hänseendet har Hagård yttrat, alt det under nuvarande förhållanden

måste anses såsom synnerligen betydelsefullt, att samhället avvägde den understödjande

verksamheten så att den icke motverkade benägenheten hos

t. ex. mycket unga änkor att söka och mottaga arbete, med vilket de kanske

tidigare varit förtrogna, så snart detta ur barnens synpunkt vore möjligt.

Vid åtta års ålder hade barnet börjat sin skolgång, erhållit skolvana och

kommit i åtnjutande av olika med skolgången förenade förmåner, såsom

skolmåltider samt tand- och annan hälsovård.

Byråchefen Broberg har ansett det föreslagna bidraget till änkling med

barn ineffektivt. Då man icke ville tillerkänna änklingen barnbidrag, kunde

man ej heller med fog åberopa likställigheten mellan könen såsom grund

för införandet av änklingsbidrag. Herr Broberg bär förty avstyrkt förslaget

i denna del.

Ledamoten i kommittén fru Nordgren har utan att framställa yrkande om

ändring i kommitténs förslag uttalat vissa synpunkter till förmån för särskilt

bidrag även till andra ensamstående mödrar än änkor. Fru Nordgren

har bl. a. anfört:

Det torde icke kunna bestridas, att det är av stor betydelse både för mor

och barn att en ogift mor kan fa behålla sitt barn hos sig och härigenom

bereda hemgemenskap mellan sig och barnet. Därför bör även en ogift mor,

som vilt och kan ordna det så för sig och barnet, kunna erhålla liknande

bidrag till sin egen försörjning som en änka.

Det skäl, som kommitténs majoritet anfört häremot, nämligen att det

kan befaras att en del ogifta mödrar, särskilt unga sådana, skulle söka bidrag

för egen del och med barnet stanna hemma hos sina kanske relativt

välställda föräldrar samt sålunda undandraga arbetsmarknaden sin arbetskraft,

kan jag icke biträda. Jag anser att det — under förutsättning att föräldrahemmet

är gott, vilket barnavårdsmyndigheterna borde kontrollera —

vore till gagn för både mor och barn, om mycket unga ogifta mödrar stannade

i föräldrahemmet med sitt barn under dettas första levnadsår. Måhända

skulle detta hos de unga mödrarna väcka deras moderskänsla och hos dem

skapa ansvarskänsla för barnet. Jag hyser inga större farhågor för att de

skulle undandraga arbetsmarknaden sin arbetskraft, då ju ifrågavarande

bidrag icke är av sadan storleksordning att det i någon större omfattning

kan leda till dylikt.

Ehuru jag, med hänsyn till att jag maste medgiva att saken är mest angelägen

för änkornas del, icke har något annat yrkande på denna punkt än

majoriteten, vill jag dock framhålla att jag anser bevarandet av sambandet

mellan mor och barn, även för de ogifta mödrarnas och deras barns del,

vara av sådan betydelse att frågan om bidrag till dessa på samma villkor

som till änkor snarast möjligt bör omprövas.

.it

Fru Nordgren har vidare i detta sammanhang upptagit frågan om anordningen

av änkepensionen enligt folkpensioneringslagen och ansett, att det

mot bakgrunden av det föreslagna bidraget till änkor med minderåriga barn

vore naturligt, om änkor som fyllt 50 eller 55 år men icke kunde komma

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr 288.

63

i åtnjutande av änkepension enligt folkpensioneringslagen ansåge sig orättvist

behandlade av samhället. Fru Nordgren har vidare anfört:

Dessa äldre änkor ha kanske — utan något som helst stöd av samhället

— fostrat en stor barnskara och äro nu utslitna eller ha fått sin arbetskraft

så nedsatt att de icke kunna förskaffa sig några nämnvärda inkomster. De

få då, tills folkpensionsåldern inträder, antingen tynga sina vuxna barn, som

måhända själva ha ekonomiska svårigheter, eller anlita fattigvården för sin

försörjning och ha svårt att förstå att de själva bli utan rätt till änkepension,

medan yngre, arbetsföra änkor, utöver allmänna barnbidrag och

särskilda barnbidrag till barnen, kunna erhålla visst bidrag till sin egen försörjning.

Jag anser på grund av vad sålunda anförts påkallat att, ehuru bestämmelserna

om änkepension enligt 1946 års folkpensioneringslag ännu inte

trätt i kraft, en översyn av dessa bestämmelser snarast äger rum, så att pension

åt äldre änkor kommer att utgå efter mera tillfredsställande grunder än

de i nämnda lag föreskrivna.

Yttrandena,

Kommitténs förslag om bidrag till änklingar och änkor med minderåriga

barn har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i flertalet av de avgivna yttrandena.

Pensionsstyrelsen har hemställt att det stadgas, att ifrågavarande bidrag

skola anses som folkpension. Som skäl härför har anförts:

Bidragen torde av styrelsen böra utbetalas genom anvisningar, som skola

framställas maskinellt på samma sätt som folkpensionsanvisningar. Å de

blanketter som skola användas för framställning av folkpensionsanvisningarna

kommer att vara tryckt ordet folkpension. Detsamma blir förhållandet

med pensionsbrev och uppgiftskort till pensionsnämnderna angående

den beviljade folkpensionens storlek in. m., vilka också framställas maskinellt.

Även i övrigt måste styrelsen i sin verksamhet använda en mängd blanketter,

i vilkas tryckta text ordet folkpension förekommer. Det skulle förorsaka

mycket extra arbete och mycken tidsspillan om dessa blanketter

skulle behöva ändras eller utbytas mot andra i de fall utbetalningen avser

änklings- eller änkebidrag.

Överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Kronobergs län och styrelsen för

svenska landskommunernas förbund, vilka tillstyrkt att bidrag utginge till

änkor, ha ställt sig tveksamma inför förslaget om bidrag till änklingar. Därvid

har framhållits, dels att dylikt bidrag av föreslagen storlek bleve ineffektivt

och dels att änklingars rätt till bidrag för egen del och till särskilt

barnbidrag borde bedömas ensartat.

Beträffande förutsättningarna för erhållande av bidrag har statskontoret

föreslagit, att bidrag skulle utgå endast i fall då flera än ett barn finnas och

yngsta barnet icke uppnått sju års ålder. Till stöd härför har anförts:

Allteftersom barnen börja skolan ökas möjligheterna för änkan att frigöra

sig för förvärvsarbete. Bidrag av här ifrågavarande slag synes därför

enligt statskontorets mening icke böra utgå längre än till dess yngsta bar
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kanyl. Maj:ts proposition nr 2<9<S’.

net uppnår sju års ålder. Finnes allenast elt barn, kan det ur arbelsmarknadssynpunkt

icke anses försvarligt att binda kvinnan vid hemmet genom

att låta bidrag till hennes försörjning utgå. I en dylik situation bör det stå

klart för henne, att hon som regel har att själv sörja för sitt uppehälle, vilket

också torde kunna ske, om barnet under hennes arbetstid inlämnas på

något av de för detta ändamål inrättade daghemmen, som numera förekomma

i allt större antal.

Överståthållarumbetet har ansett, all änkebidraget icke bör utgå med

mindre det finnes minst tre barn under 16 år, varav ett är under 10 år.

Härom har ämbetet yttrat:

Inom kommittén har övervägts alt låta alla ensamstående kvinnor med

barn bliva delaktiga av den särskilda hjälpform, som föreslagits närmast

med tanke på änkorna. Emellertid har man med hänsyn till risken för att

de ogifta mödrarnas arbetskraft därigenom komme att undandragas arbetsmarknaden

icke velat giva förslaget eu sfi starkt vidgad innebörd. Enligt

överståthållarämbetets mening bör man dock icke förbise, att beträffande

änkor i den ålder att de ha barn under tio år i allmänhet samma risk föreligger,

därest antalet barn icke är så stort, att vården av barnen ger dem

full sysselsättning. 1 nuvarande arbetskraftsläge, vilket kan komma att bestå

under lång tid, måste positiva åtgärder vidtagas för att tillföra arbetsmarknaden

kvinnlig arbetskraft och givetvis alla åtgärder undvikas som verka i

motsatt riktning. Den av kommittén framhållna synpunkten att änkan bör

beredas möjlighet att hålla samman hemmet kan därför ej tillmätas utslagsgivande

betydelse, så mycket mindre som eu ung arbetsför änkas hem ej

behöver bli spolierat därför att hon åtar sig yrkesarbete och lämnar barnet

eller barnen å daghem. Denna ståndpunkt bör emellertid utgöra ett ytterligare

skäl till de förut föreliggande för eu utbyggnad av daghemsinstitutionen

i snabbast möjliga takt.

En reservant inom socialstyrelsen (byråchefen Jerneman) har med godkännande

i övrigt av kommitténs förslag ansett att, då ett barn som just

fyllt 10 år endast i undantagsfall vore i stånd att taga hand om sig självt,

åldersgränsen icke borde sättas lägre än 12 år.

Svenska fattigvårds- och barnavårds förbundet har anfört bl. a.:

Det kan ifrågasättas, om icke det av kommittén nu framlagda förslaget

om bidrag till änklingar och änkor med barn åtminstone i vissa fall uppmuntrar

till att änkor på ett i synnerhet för dem själva icke lyckligt sätt

stanna i hemmet. Särskilt gäller detta kvinnor med ett barn, som blivit

änkor efter endast få års äktenskap.

Beträffande andra ensamstående mödrar än änkor är det av stor betydelse

både för mor och barn att modern kan få behålla sitt barn hos sig

och härigenom bereda hemgemenskap mellan sig och barnet.

Hela denna fråga hur och till vilken grad hjälp från det allmänna bör

beredas änkor, änklingar eller ogifta (frånskilda) mödrar, som vilja behålla

sitt barn eller sina barn hos sig, är synnerligen betydelsefull men samtidigt

mycket komplicerad. Med hänsyn härtill vill förbundet föreslå, att

densamma göres till föremål för förnyad undersökning, därvid det synes

tillrådligt att avvakta med framläggandet av reformförslag, till dess erfa
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungi Maj ds proposition nr "28 ti.

renhet vinnes om den inverkan, som de allmänna barnbidragen, de särskilda

barnbidragen och de bostadssociala förmånerna få på änkors, änklingars

och ogifta mödrars förhållanden.

Beträffande särskilt frågan huruvida bidrag böra utgå även till andra ensamstående

mödrar än änkor hava socialstyrelsen, överstdtliallaråmbetet,

länsstyrelserna i Stockholms och Gävleborgs kin samt barnavårdsnämnden i

Stockholm funnit skäl tala härför.

Socialstyrelsen liar med hänsyn till svårigheten att överblicka de ekonomiska

konsekvenserna av eu utvidgning av förslaget till att omfatta även

ogifta och frånskilda mödrar funnit önskvärt att frågan gjordes till föremål

för utredning.

Departementschefen.

I likhet med socialvårdskommittén anser jag det påkallat, att änkor, som

ha att vårda minderåriga barn och därigenom äro bundna vid hemmet, av

allmänna medel erhålla bidrag till sin egen försörjning. Frågan är emellertid,

när en änka kan anses bunden vid hemmet i sådan mån att hennes möjligheter

att utöva förvärvsarbete äro i avsevärd mån beskurna. Bidraget bör

icke erhålla sådan karaktär att det kan tänkas i större utsträckning verka

återhållande på änkornas vilja att genom eget arbete sörja för familjens

uppehälle. Sett ur denna synpunkt sammanhänger hjälpbehovet nära med

barnens antal och ålder. Ju flera och yngre barnen äro, desto större måste

behovet av stöd vara. Men även eu änka med endast ett barn kan vara i

behov av understöd för egen del, om barnet är sjukligt eller eljest svårskött

eller nödig tillsyn ej kan beredas detsamma under tid då modern kunde taga

förvärvsarbete. 1 sistnämnda hänseende må särskilt tramhallas, att tillgången

på daghemsplatser ej svarar mot behovet. Och även om sådant hinder

för förvärvsverksamhet ej föreligger, är modern mången gång genom

hemsvsslorna betagen möjligheten att fullt utnyttja sin förvärvsförmåga. På

grund härav är jag icke benägen att. såsom föreslagits i vissa yttranden, i

princip begränsa rätten till ifrågavarande bidrag att gälla endast vid större

barnantal. Hänsyn till de synpunkter som föranlett kravet på sådan begränsning

synes emellertid böra tagas vid bestämmandet av bidragets belopp.

Detta bör sålunda ej sättas så högt atl en änka, som har möjlighet att skaffa

sig förvärvsarbete, kunde tänkas hellre vilja lyfta bidrag än ataga sig arbetet.

Det lärer knappast kunna påstås, atl det av socialvårdskommittén

föreslagna maximibeloppet, 600 kronor om året jämte bostadstillägg, kan i

nämnvärd omfattning hava sådan verkan. Med hänsyn härtill och pa de

skäl kommittén i övrigt anfört godkänner jag kommitténs förslag i truga

om beloppets storlek.

.lag finner ej anledning frångå kommitténs förslag att här avsett bidrag

skall kunna utgå till dess barnet eller, om flera barn finnas, yngsta barnet

fyllt tio år.

Itihang bil riksdagens protokoll till7. 1 saml. Nr 288.

5

opaginerad Kontrollera mot PDF

<56

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

Såsom förutsättning för rätt till bidrag bör i enlighet med vad kommittén

anfört stadgas, att änkan har vårdnaden om barnet och stadigvarande

bor tillsammans med detta. Såsom kommittén föreslagit bör bidraget upphöra

att utgå, om änkan gifter om sig.

Kommittén har på anförda skäl ansett, att bidrag av den art varom här

är lråga icke bör utgå till andra ensamstående mödrar än änkor. Otvivelaktigt

tala vissa skäl för eu utvidgning av hjälpformen till att omfatta även

ogilta och frånskilda mödrar. Jag är emellertid med hänsyn till de av kommittén

befarade och andra tänkbara konsekvenser av en sådan utvidgning

icke beredd att nu taga ståndpunkt till frågan.

För en änkling med minderåriga barn uppkommer ofta genom hustruns

frånfälle behov av .särskild barnhjälp, vilket för lägre inkomsttagare regelmässigt

torde medföra eu ökning av kostnaderna för familjens uppehälle.

Då änklingen endast sällan torde kunna öka sina inkomster, kan det bereda

honom stor svårighet att få dessa att räcka till de ökade utgifterna. Med hänsyn

härtill kan det vara påkallat att tillerkänna honom .särskilt understöd

från det allmänna. Kommittén har föreslagit att till änkling skall kunna

utgå bidrag efter samma normer som till änka, därvid kommittén emellertid

själv framhållit, att sådant änklingsbidrag med hänsyn till de föreslagna

inkomstgränserna komme att utgå endast i mera sällsynta fall. Om hjälpen

till änklingarna skulle erhålla ett vidsträcktare tillämpningsområde,

måste inkomstprövningen göras lindrigare. Om det föreslagna änkebidraget

i detta hänseende anses godtagbart, bör det emellertid enligt min mening

icke förekomma att hjälpen till änklingarna göres rikligare. Ehuru jag inser,

att ett änklingsbidrag av den utformning som kommittén förordat icke

kan komma till någon större användning, vill jag likväl med hänsyn till de

allra mest behövande fallen tillstyrka att förslaget genomföres.

Pensionsstyrelsen har ansett det lämpligt, att i lagen om bidrag till änklingar

och änkor med barn intages stadgande om att bidraget skall anses

som folkpension. Vad styrelsen anfört till stöd härför synes mig emellertid

icke vara tillräcklig anledning till en sådan åtgärd. Jag vill i detta sammanhang

vidare anmärka, att den föreslagna bidragsformen enligt min mening

bör betraktas endast som ett provisorium. Liksom änkepensioneringen enligt

folkpensioneringslagen synes den böra bli föremål för översyn i samband

med ett mera fullständigt klarläggande av vilka stödformer som äro lämpliga

i sådana fall, då en familjs ekonomiska läge helt förändras genom försörjarens

frånfälle.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 288.

1)7

Specialmotivering.

Förslaget till lag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders

in. fl. barn.

''............ " 1 §•

1 enlighet med socialvårdskommitténs förslag ha de barn som skola omfattas

av lagen icke särskilt omnämnts i denna paragraf utan törst i 5—7 §§.

1 2 §•

Andra stycket i kommitténs förslag innehåller eu bestämmelse om samverkan

mellan pensionsnämnd och barnavårdsnämnd, vilken bestämmelse

överförts till 16 §.

rf * 3 §•

1 1 likhet med vad som stadgas i 2 § nuvarande lag om barnbidrag fastslås

här, att rätt till särskilt barnbidrag i princip endast tillkommer barn, som

är svensk medborgare och stadigvarande vistas i riket.

Beträffande lagens tillämplighet på utlänningar gäller för närvarande att

Konungen äger, under förutsättning av ömsesidighet, trätfa överenskommelse

med främmande stat i fråga om tillämpning av lagen på dess undersåtar.

Socialvårdskommittén har erinrat om att villkoret om ömsesidighet för sådan

överenskommelse beträffande ^^pensionsförmåner avskaffats i den

nya folkpensioneringslagen och föreslagit att villkoret måtte uteslutas jämväl

ur lagen om särskilda barnbidrag. Jag biträder detla förslag.

Kommittén har vidare anfört:

Det torde böra erinras om att Konungen enligt lag den 17 juni 1938 äger

förordna, att bl. a. sociala förmåner skola tillkomma personer, vilka icke

någonstädes äga medborgarskap eller, ehuru de äga medborgarskap, icke

åtnjuta sitl hemlands beskydd. Sådant förordnande kan givas i varje fall

då i lag eller författning bestämts att Konungen under förutsättning av ömsesidighet

äger förordna, att lagen eller författningen skall äga tillämpning^ å

utländsk medborgare. Den omständigheten att ömsesidighetsvillkoret utgått

ur folkpensioneringslagen och lagen om särskilda barnbidrag lärer icke föranleda,

att möjligheten att tillämpa 1938 års lag i fråga om folkpensioner

och barnbidrag därmed skulle vara utesluten. Kommittén anser sig böra

framhålla, att med stöd av ifrågavarande stadgande hjälp i form av barnbidrag

(och även bidragsförskott) kan och bör beredas barn, som vistas i

Sverige som flyktingar från land, vars beskydd de ej åtnjuta.

Till vad socialvårdskommittén sålunda yttrat kan jag ansluta mig.

4 §•

Denna paragraf överensstämmer med ‘2 § andra stycket gällande lag. I

likhet med socialvårdskommittén, som till övervägande upptagit frågan om

utsträckning av rätten till barnbidrag alt gälla även barn i åldern 16—18

år, finner jag ej anledning medgiva sådan utsträckning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knnpl. Maj.ts proposition nr 288.,

■ "tr

ti«

5 §.

I denna paragraf lämnas bestämmelser om barnbidrag till föräldralösa och

vissa med dessa i ekonomiskt hänseende jämställda barn. Paragrafen motsvarar

nuvarande 4 § 1 mom., 5 § l inom. och ti § 1 mom. Dock ha stadgandena

angående adopterade barn utbrutits och överförts till 7 §, i vilken

samlats alla bestämmelser om adopterade barn.

Socialvårdskommittén har föreslagit, att förhöjt barnbidrag skall utgå

förutom för barn, vars föräldrar avlidit, för annat barn, då vårdnaden om

detsamma överflyttats till särskilt förordnad förmyndare samt barnet ej

stadigvarande bor tillsammans med fadern eller modern. Till motivering

för detta helt nya stadgande har kommittén anfört:

Vad som i första hand föranlett socialvårdskommittén all föreslå denna

utökning av den grupp som skall vara berättigad till förhöjt barnbidrag är

hänsynen till barn utom äktenskap, vars moder avlidit. Därest barnet icke

omhändertages av fadern, blir hjälpbehovet i regel detsamma som för ett

barn, vars båda föräldrar avlidit. Faderns underhållsbidrag eller samhällets

bidragsförskott är oftast otillräckligt för barnets försörjning. Om fadern

är okänd befinner sig barnet i precis samma situation som det barn, vars

båda föräldrar veterligen äro döda. — Den föreslagna bestämmelsen är

emellertid ej begränsad att avse endast de nu nämnda barnen. Den har fått

en så vid avfattning att den inrymmer alla barn som icke omhänderhavas

av sina föräldrar eller någon av dem. Om således föräldrarna fråntagits

vårdnaden på grund av missbruk vid utövandet av densamma eller av annan

orsak, blir barnet berättigat till barnbidrag under förutsättning att det

ej bor hos någon av föräldrarna.

Bestämmelsen om att barnbidrag enligt denna paragraf skall vara uteslutet,

då barnet stadigvarande bor tillsammans med någon av föräldrarna,

har dikterats av liknande skäl som vid 1943 års revision av bidragsförskottslagen

ledde till den ändringen i sagda lag, att bidragsförskott ej skulle kunna

utgå till barn som bor tillsammans med sin fader. Denna ändring hänförde

sig ej i första rummet till fall då barnet vistas hos fadern och får sin huvudsakliga

försörjning av denne. I dylika situationer hade bidragsförskott ansetts

uteslutet redan innan ändringen genomfördes. Ändringen siktade på

fall då barnet vistas hos t. ex. farföräldrarna tillsammans med fadern, utan

att denne har den rättsliga vårdnaden och utan att han kan sägas i högre

grad — i varje fall direkt -— bidraga till barnets försörjning. Särskilt inträffar

detta i fråga om hemmasöner på landsbygden. Det ansågs bäst överensstämma

med bidragsförskottslagens syfte, att förskott icke beviljades i

dylika fall. De synpunkter som varit avgörande för detta ståndpunktstagande

föranleda jämväl till att ej heller barnbidrag enligt förevarande paragraf

bör utgå till barn som bor tillsammans med sin fader. Detsamma bör

naturligtvis gälla även i fråga om barn som bor tillsammans med sin moder.

Mot avfattningen av första stycket andra punkten kan måhända göras den

invändningen, att möjligheten att erhålla barnbidrag med relativt högt belopp

kan utgöra en frestelse för exempelvis en moder till barn utom äktenskap

att söka bli befriad från vårdnaden för att därigenom uppnå större

förmåner för barnet. Någon risk att modem av egennytta skulle låta sig skiljas

från vårdnaden föreligger dock ej, eftersom det icke är hon utan den

särskilt förordnade förmyndaren som kommer att uppbära barnbidraget och

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kimgl. Mnj.ts proposition nr 288.

69

hon icke befrias från sin underhållsskyldighet när vårdnaden frånlages

henne. Hon blir då skyldig att betala underhållsbidrag, vilket kan uttagas

bland annat genom införsel i lön. Emellertid kan det tänkas, att bestämmelsen

kan påverka kommunala förtroendemän att söka få till stånd vårdnadsöverflyttningar

i större utsträckning än nu. Då överflyttning av vårdnad

kräver domstols medverkan, torde det dock icke kunna förekomma att modern

skiljes från vårdnaden i andra fall än där det i och lör sig skulle vara

påkallat.

Den av socialvårdskommitlcn föreslagna utvidgningen av kretsen av de

barn. till vilka förhöjt barnbidrag skall utgå, har föranlett erinringar i några

yttranden. Pensionsstyrelsen finner det icke kunna uteslutas, att den föreslagna

regeln skulle kunna giva anledning till vårdnadsöverliytlningar även

i andra fall än där sådana i och för sig skulle vara påkallade, och avstyrker

införandet av en generell bestämmelse om att förhöjt barnbidrag skall

tillerkännas barn så snart överflyttning av vårdnaden till särskilt lörordnad

förmyndare skett. Pension sst yreisen har i stället föreslagit, att dylika barn,

där ej särskilda skäl föranleda till annat, skola lå åtnjuta barnbidrag med

samma belopp som änkors och invaliders barn. Även överståthållarämbetet,

länsstyrelsen i Malmöhus län och barnavårdsnämnden i Stockholm ha gjort

erinringar mot socialvårdskonunitténs förslag i denna del. Överståthållarämbetet

och barnavårdsnämnden i Stockholm anse bestämmelsens räckvidd

böra begränsas till de fall som motiverat förslaget, nämligen då vårdnaden

överflyttats till särskilt förordnad förmyndare i anledning av att ogift eller

frånskild moder avlidit. Länsstyrelsen i Malmöhus län avstyrker helt den

föreslagna bestämmelsen.

1 likhet med vad hittills gällt bör särskilt barnbidrag utgå med förhöjtDeportem«»<jbclopp

för barn, vars föräldrar avlidit. Socialvårdskommittén har föreslagit

att med dessa barn skulle jämställas annat barn, då vårdnaden om detsamma

överflyttats till särskilt förordnad förmyndare samt barnet ej stadigvarande

bor tillsammans med fadern eller modern. Förslaget har i första hand föranletts

därav att barn utom äktenskap, vars moder avlidit, befinner sig i en

situation, som i hög grad erinrar om de föräldralösa barnens, överhuvudtaget

synes, då en av föräldrarna avlidit och den efterlevande icke ansetts

kunna betros med vårdnaden om barnet, detta böra åtnjuta samma bidrag

till sin försörjning som ett föräldralöst barn. Med hänsyn till den risk för

missbruk genom värdnadsöverflyttning, som i andra fall kan föreligga, torde

emellertid bestämmelsen böra begränsas att avse endast dessa kategorier.

Jag förordar sålunda att förhöjt barnbidrag skall utgå till barn, vars lader

eller moder avlidit, då vårdnaden om barnet överllyttats till särskilt lörordnad

förmyndare. Såsom kommittén föreslagit bör såsom en ytterligare

förutsättning uppställas att barnet ej stadigvarande bor tillsammans med

don efterlevande av föräldrarna.

I andra stycket av förevarande paragraf ha upptagits bestämmelser om

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

det förhöjda barnbidragets belopp och om hänsynstagande vid dess bestämmande

till barnets egen inkomst, vilka överensstämma med socialvårdskommitténs

förslag utom såtillvida att beloppet sänkts från 480 till 420 kronor.

Angående skälen härför hänvisas till den allmänna motiveringen.

En erinran om att underhållsbidrag samt bidragsförskott, vartill barnet

må vara berättigat, skall räknas som inkomst för barnet har, i enlighet med

vad socialvårdskommittén föreslagit, upptagits i sista punkten av stycket.

Till allmänt barnbidrag bör, i vart fall om barnet ej har egen inkomst, hänsyn

ej tagas vid tillämpning av stadgandet.

6 §•

Denna paragraf motsvarar nuvarande 4 § 2 mom., 5 § 2 mom. och ö §

2 mom. andra stycket. Samtliga bestämmelser angående barnbidrag till

adopterade barn ha dock överflyttats till 7 §. Paragrafen innehåller fyra

moment, vilka i det följande redovisas var för sig. Socialvårdskommitténs

förslag upptager även ett femte moment med en bestämmelse om maximering

av det sammanlagda bidragsbeloppet till 1 500 kronor. Såsom i den

allmänna motiveringen angivits har denna regel uteslutits i departementsförslaget.

7 mom. I detta moment ha de barn, som äga åtnjuta särskilt barnbidrag

med normalbeloppet 250 kronor om året, förtecknats under fem punkter. I

vissa fall kan barn som är berättigat till barnbidrag enligt någon av dessa

punkter äga rätt till särskilt barnbidrag även på grund av stadgandet i

5 § 2. I dessa fall utgår givetvis bidraget med det högre beloppet.

Här ifrågavarande moment har. frånsett några smärre jämkningar av

formell natur, oförändrat upptagits från socialvårdskommitténs förslag,

Den utvidgning av lagstiftningens omfattning, som härigenom föreslås, har

i huvudsak motiverats i det föregående. Medan enligt gällande lag arbetsoförmåga

hos försörjaren i vissa fall medför rätt till barnbidrag för lians

(hennes) barn, har i förslaget anknytning i motsvarande situation gjorts

till att försörjaren åtnjuter ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag

enligt lagen om folkpensionering. Att sjukbidrag här jämställes med invalidpension

torde icke erfordra någon särskild motivering. Beträffande

ålderspension såsom konstituerande rätt till särskilt barnbidrag för pensionärens

barn synes det uppenbart att en invalid, då hans invalidpension

vid uppnådda ö7 års ålder ersättes med ålderspension, icke skall mista

barnbidraget. Även i andra fall. där saken blir aktuell, torde det få anses

riktigt att ålderspension skall medföra rätt att åtnjuta särskilt barnbidrag,

En nyhet i förslaget är att särskilt barnbidrag i anledning av att inoder

eller styvfader åtnjuter folkpension kan utgå icke endast då modern bär

vårdnaden om barnet utan även då hon stadigvarande bor tillsammans

med detsamma. Här har kommittén framför alu åsyftat fall då vårdnaden

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition- nr 288.

71

utövas av moderns föräldrar och modern bor i föräldrahemmet. Enligt

pensionsstyrelsens mening bör emellertid den rätt till barnbidrag, varom

här är fråga, icke grundas på ett faktiskt samboende. Syftet att möjliggöra

rätt till barnbidrag i det av kommittén särskilt anförda fallet syntes styrelsen

lämpligare kunna vinnas genom ett stadgande om på fri skälighetsprövning

i varje särskilt fall beroende rätt till barnbidrag, när vårdnaden

överflyttats till särskilt förordnad förmyndare.

Vad pensionsstyrelsen sålunda anfört har icke synts mig böra medföra

någon avvikelse från kommittéförslaget. Då ett samboende med modern i

stadgandets mening i princip bör anses föreligga endast då barnet är mantalsskrivet

hos modern, torde svårigheter vid stadgandets tillämpning merendels

ej behöva befaras.

2 mom. För den här upptagna bestämmelsen om det särskilda barnbidragets

maximibelopp bär redogjorts tidigare.

3 mom. Detta moment innehåller regler för inkomstprövningen med hänsyn

till försörjarens inkomst.

Angående storleken av den avdragsfria inkomsten och avdragsfaktorn hänvisas

till den allmänna motiveringen.

Vid avfattningen av första och andra styckena har den ledande synpunkten

varit att inkomstprövningen bör ske i förhållande till inkomsten för den som

har den faktiska omvårdnaden om barnet.

I andra stycket har gjorts en av ändringen i 5 § första stycket andrå

punkten påkallad jämkning av kommitténs förslag.

Bestämmelsen i tredje stycket föranledes av att barnbidraget, även då flera

barn finnas, bestämts till visst belopp för varje särskilt barn, ej såsom nu till

ett gemensamt belopp för dem alla.

Fjärde stycket innehåller ett stadgande, som saknar motsvarighet i gällande

lag. Stadgandet belyses bäst med ett exempel. Om en änka har dels ett barn i

äktenskapet, för vilket hon är berättigad till barnbidrag, och dels ett barn

utom äktenskapet, skall barnbidraget minskas med endast hälften av det

enligt första stycket beräknade avdragsbeloppet. Detsamma blir förhållandet,

om änka med ett barn i äktenskapet med den avlidne mannen gifter (»in sig

och i det nya äktenskapet får ännu ett barn.

4 mom. Beträffande detta stadgande hänvisas till den allmänna motiveringen.

Genom avlattningen av förevarande bestämmelse har liksom i gällande lag

utmärkts, att barnbidrag är subsidiärt i förhållande till bidragsförskott. Det

föreligger icke valfrihet mellan de båda hjälpformerna. Sökes icke bidragsförskott.

då barnet är berättigat till sådant, skall likväl det förskott som efter

ansökan kunnat utgå avdragas å barnbidraget. Detta innebär i själva verket,

att barnbidrag aldrig kan utgå om arbetsför faders underhållsbidrag uppgår

till 250 kronor eller mera om året.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition lir 288.

7§. '' 1

I denna paragraf ha upptagits samtliga bestämmelser angående barnbidrag

till adopterade barn. Bestämmelserna överensstämma i sak med de nu

gällande (1 § andra stycket, 4—6 och 15 §§) med de avvikelser som betingats

av innehållet i de föreslagna 5 och 6 §§.

8 §■

Denna paragraf upptager regler om beräkningen av årsinkomsten. I den

nuvarande barnbidragslagen återfinnas motsvarande bestämmelser i (5 §

2 mom.

Beträffande uppskattningen av barns inkomst gäller för närvarande den

specialregeln, att avkastning av fastighet och kapital skall höjas med tre

procent av det belopp, varmed sammanlagda behållna värdet av fastighet

och kapital må överstiga 2 000 kronor. Någon anledning att bibehålla

skilda grunder för uppskattning av försörjares och av barns egen kapitalinkomst

har socialvårdskommittén ansett ej föreligga. Socialvårdskommittén

har därför föreslagit en regel av innebörd, att inkomstprövningen såväl

när det gäller försörjarens som barnets inkomst skall ske i enlighet med

de grunder, som angivas i 14 § 1 och 2 mom. lagen om folkpensionering.

Såsom inkomst skall dock enligt förslaget icke räknas bidrag, vartill änkan

må vara berättigad enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar med

barn och ej heller allmänt eller särskilt barnbidrag.

I 14 § 1 mom. folkpensioneringslagen stadgas att med årsinkomst avses

all den inkomst, för år räknat, som någon skäligen kan antagas komma

under den närmaste tiden åtnjuta, dock att som inkomst icke räknas annan

folkpensionsförmån än blindtillägg och ej heller understöd som någon på

grund av skyldskap eller svågerlag må vara föranledd att utgiva. I andra

momentet av samma paragraf föreskrives i första stycket, att beträffande

inkomst, som helt eller delvis utgöres av naturaförmåner, uppskattningen

skall verkställas efter regler, som fastställas av Konungen, och i andra

stycket, att vid uppskattningen av förmögenhets avkastning denna skall

höjas med 10 procent av det belopp, varmed förmögenheten må överstiga

för gift pensionsberättigad 7 500 kronor och för annan pensionsberättigad

10 000 kronor.

Pensionsstyrelsen har i sitt yttrande över socialvårdskommitténs förslag

framhållit, att beträffande uppskattning av barns egen inkomst hänvisning

ej borde göras till folkpensioneringslagens bestämmelser, då detta — bl. a.

när barn vore delägare i fastighet — skulle kunna medföra att för varje

barn upptoges bostads- och bränslevärden enligt för tillämpningen av folkpensioneringslagen

utfärdade bestämmelser. Vidare kunde ifrågasättas

lämpligheten av att kapitalbelopp ända upp till 10 000 kronor för varje

särskilt barn ej skulle påverka barnbidraget i vidare mån än den årliga

räntan överstege 100 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kimgl. Mnj:ts proposition nr 288. 7.r$

I fråga om inkomstuppskattningen gäller för närvarande, alt försörja ren sDepartement*- inkomst beräknas i överensstämmelse med de grunder, som angivas i folkpensioneringslagcn.

Beträffande barnets egen inkomst hänvisas däremot

ej till nämnda lag. Några skäl för eu ändring härutinnan föreligga enligt

min mening icke, bl. a. med hänsyn till vad pensionsstyrelsen anfört. Beträffande

uppskattningen av barnets inkomst av kapital delar jag i princip

socialvårdskommitténs uppfattning att samma regler böra gälla som vid

inkomstuppskattningen för försörjaren. Då emellertid barn med kapital

över 10 000 kronor i regel torde ha så stor inkomst att särskilt barnbidrag

ej kan utgå, synas särskilda bestämmelser för uppskattningen av barnets

egen inkomst överhuvudtaget icke vara nödvändiga.

Beträffande stadgandet i övrigt är den av socialvardskommittén föreslagna

regeln om att allmänt barnbidrag ej skall räknas som inkomst överflödig,

då förslag om tillägg till 14 § folkpensioneringslagen av denna innebörd

kommer att föreläggas årets riksdag. Att särskilt barnbidrag ej skall

räknas såsom inkomst är självfallet.

9 §•

I fråga om den här föreslagna bestämmelsen att barnbidrag skall avrundas

till närmaste hela krontal må nämnas, att socialvårdskommittén

föreslagit jämkning till sådant belopp, varav en tolftedel utgör helt krontal.

Denna regel synes ej böra bibehållas, då maximibeloppet för särskilt

barnbidrag enligt 6 § fastställes till 250 kronor om året.

10 §.

Enligt 15 § 1 inom. folkpensioneringslagen skall invalidpension respektive

.sjukbidrag indragas, då arbetsförmågan hos den som åtnjuter förmånen

befinnes icke längre vara så nedsatt att förutsättning för erhållande

av folkpension föreligger. Om folkpensionären har barn och barnbidrag

utgått på grund av invaliditeten, skulle även barnbidraget indragas.

Socialvårdskonmuttén har framhållit, alt detta i många tall skulle bereda

svårigheter för eu strikt invaliditetsprövning. Särskilt vid stort barnantal

kunde familjen försättas i eu prekär situation, om barnbidraget på en gång

indroges. På grund härav har kommittén funnit lämpligt föreslå, att barnbidrag

skall kunna, då folkpensionen indrages, fortsätta att utgå under eu

övergångstid med efter hand nedsatt belopp. Meningen vore att bidraget

skulle underlätta anpassningen till den nya situation som uppstått, då familjen

måste leva på familjemedlemmarnas egna inkomster.

Kommittén har betonat att den föreslagna regeln icke borde komma till

generell användning, utan endast da .särskilda skäl därtill lörelåge. Erfoiderliga

normer borde få utbildas i praxis.

1 10 § av kommitténs förslag har upptagits eu regel av angiven innebörd.

Enligt denna må eller ansökning barnbidrag i ifrågavarande fall

s. 74 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

74 Kimgl. Mnj:ts proposition nr 2SS.

beviljas att utgå med etter hand nedsatt belopp under ytterligare högst

ett år.

Pensionsstyrelsen har i sitt yttrande över kommitténs förslag uttalat,

att barnbidraget i det avsedda fallet icke borde »beviljas» utan förklaras

fortfarande skola utgå. Särskild ansökning torde icke fordras härför. Pensionsstyrelsen

har vidare framhållit, att kommittén icke syntes lui tänkt

sig att barnbidrag, som skall indragas, enär för viss tid beviljat sjukbidrag

upphör efter den bestämda tidens förlopp, skulle kunna fortsätta

att utgå under annan förutsättning än att en ny ansökning om folkpension

och barnbidrag beviljades.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har uttalat tvekan beträffande förslaget om

rätt för pensionsstyrelsen att, när invalidpension indragits på grund av att

invaliditet ej längre föreligger, låta barnbidrag till invalidens barn utgå under

en begränsad övergångstid. Enligt vad länsstyrelsen anfört måste förutsättningen

för att invalidpension indroges vara att vederbörande återvunnit

sin arbetsförmåga och vore i stånd alt draga försorg om de sina. Därtill

komme, att man måste utgå från att — sedan den nu planlagda utbyggnaden

av samhällets verksamhet för att bereda partiellt arbetsföra sysselsättning

genomförts — en person av här ifrågavarande slag beretts sysselsättning

redan innan han helt återvunnit arbetsförmågan. Indragningen av

folkpensionen kunde rimligtvis ske först sedan man konstaterat att han

återvunnit arbetsförmågan på ett sådant sätt att han hade normala förutsättningar

att försörja sig och sin familj. Det måste då anses tveksamt, om

man skulle behöva genom bibehållna barnbidrag bereda honom ytterligare

andrum lör att anpassa sig efter förhållandena å arbetsmarknaden. Skulle

man emellertid anse sig likväl böra beträda denna väg, måste det i varje

fall vara olämpligt, att den skälighetsprövning som skulle förekomma i varje

särskilt fall verkställdes av pensionsstyrelsen eller efter normer som angivits

av pensionsstyrelsen.

Någon motsvarighet till den av socialvårdskommittén föreslagna bestämmelsen

att barnbidrag, som utgår på grund av att försörjare åtnjuter invalidpension

(sjukbidrag), icke skall omedelbart indragas då försörjaren

befinnes icke längre vara invalid finnes icke i gällande lag. På de av kommittén

anförda skälen synes emellertid en regel av denna innebörd böra

införas i lagen. I enlighet med pensionsstyrelsens förslag torde den av

kofnmittén föreslagna lagtexten böra undergå viss jämkning. I undantagstall

bör särskilt barnbidrag, som utgått medan försörjaren åtnjutit sjukbidrag,

kunna utgå även sedan den för sjukbidragets åtnjutande på förband

bestämda tiden gått till ända.

11-13 §§.

Dessa paragrafer överensstämma i sak med kommitténs förslag, som

bygger på den gällande lagstiftningen.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

14 §.

Bestämmelsen i första stycket, att barnbidrag icke utgår för tid, under

vilken kostnaderna för barnets vård å anstalt eller för kost och bostad åt

barnet helt bestridas av statsmedel, överensstämmer i sak med motsvarande

stadganden i 1943 års bidragsförskottslag och förslaget till lag om allmänna

barnbidrag.

Pensionsstyrelsen har ifrågasatt om icke bestämmelsen borde utvidgas

till att avse samtliga fall, då kostnaderna bestridas av allmänna medel utan

återbetalningsskyldighet för barnet eller dess föräldrar. Bestämmelsen

skulle således ej endast avse de tall då kostnaderna helt bestridas av statsmedel.

Styrelsen har framhållit att även om denna utvidgning genomfördes

det torde komma att kvarstå fall, då barnbidrag utgår, ehuru barnet utan

återbetalningsskyldighet får sin försörjning av annan än föräldrarna, t. ex.

av en stiftelse. Detta förhållande syntes emellertid knappast böra lösas

genom en utvidgning av 14 §. I många av dessa fall, t. ex. då barnet äi

intaget å arbetsstuga i Västerbottens eller Norrbottens län eller å dispensärbarnhem,

utginge ett jämförelsevis stort bidrag av allmänna medel. Hai

torde problemet möjligen kunna få sin lösning genom ändring av föieskrifterna

om beviljandet av sadant bidrag.

I det förslag till lag om allmänna barnbidrag, som genom prcpositionDepartementinr

220 förelagts årets riksdag, har upptagits eu bestämmelse av innebörd

att sådant bidrag icke skall utgå för tid, varunder barn är intaget i statlig

anstalt, där vården är kostnadsfri. Bestämmelsen motiverades med att det

skulle innebära eu onödig dubbelföring att låta barnbidrag utgå för dessa

barn. Denna synpunkt äger giltighet även beträffande de särskilda barnbidragen.

Däremot kan icke från en sådan utgångspunkt motiveras en utvidgning

av bestämmelsen i enlighet med vad pensionsstyrelsen förordat

till att avse samtliga fall, då kostnaderna bestridas av allmänna medel utan

återbetalningsskyldighet för barnet eller annan enskild person. Någon avvikelse

från kommittéförslaget i denna del finner jag mig därför ej böra

föreslå.

I andra stycket av 14 § har från socialvårdskommitténs förslag upptagits

en bestämmelse att där på grund av stadgandet i första stycket barnbidrag

skulle innehållas för del av kalendermånad, bidraget dock skall

utgå oavkortat för den månaden. En motsvarande regel återfinnes i 17 §

andra stycket folkpensioneringslagen.

15 §.

I huvudsaklig anslutning till socialvårdskommitténs förslag upptagas i

denna paragraf bestämmelser om vilken pensionsnämnd som i varje fall är

behörig handlägga ärende angående särskilt barnbidrag samt regler för an-,

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

sökning om bidrag. Paragrafen motsvaras av 9 § 1 mom. nuvarande barnbidragslagen

samt 33 § folkpensioneringslagen och står i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i dessa lagrum stadgas. Vissa smärre jämkningar ha

dock vidtagits.

Regeln i 15 § första stycket 2. är ny och avser den kategori bidragsberätligade,

som upptagits i 5 § första stycket 2. Det föreslås att ansökning om

barnbidrag enligt detta stadgande skall göras hos pensionsnämndens ordförande

i det pensionsdistrikt, där den av föräldrarna, från vilken vårdnaden

överflyttats, vid tiden för överflyttningen var mantalsskriven. Detta innebär,

att för visst barn eu och samma pensionsnämnd alltid är behörig handlägga

ärenden om barnbidrag på ifrågavarande grund, oberoende av om den efterlevande

av föräldrarna senare flyttar och mantalsskrives inom annat

pensionsdistrikt.

I enlighet med kommitténs förslag har rätt att ansöka om barnbidrag ansetts

böra tillkomma även barnavårdsman.

16 §.

Första momentet av denna paragraf motsvarar nuvarande 9 § 1 mom.

sista stycket och innehåller sålunda bestämmelser av innebörd att beträfiande

handläggningen av ärenden rörande särskilda barnbidrag folkpensioneringslagens

stadganden skola äga motsvarande tillämpning. Med anledning

av det förslag till nya regler om folkpensioneringens administrativa handvande,

som genom proposition nr 50 förelagts årets riksdag, ha vissa jämkningar

gjorts i socialvårdskommitténs förslag. Sålunda torde ärenden rörande

särskilda barnbidrag, som skola utgå på grund av att försörja ren åtnjuter

invalidpension eller sjukbidrag, böra handläggas i den ordning som

gäller för dessa pensionsförmåner, d. v. s. med underställning till pensionsstyrelsen,

medan övriga barnbidragsärenden böra handläggas i den ordning

som gäller för änkepension. I sistnämnda fall är pensionsnämnden i princip

det beslutande organet. Jämväl i fråga om rätten alt anföra besvär över

pensionsstyrelsens beslut innebär det förslag, som framlagts i proposition

nr 50, en ändring i förhållande till vad hittills gällt. Motsvarande ändring

bör gälla ifråga om särskilda barnbidrag. Några särregler torde dock icke

behöva meddelas i detta hänseende. Rätten att anföra besvär i ärende angående

särskilt barnbidrag har emellertid i enlighet med kominittéförslaget

utsträckts till barnavårdsman för barnet.

Den hänvisning till 38, 39 och 41 §§ folkpensioneringslagen, som i kommittéförslaget

upptagits i momentets andra stycke, bör på grund av föreslagna

ändringar i förstnämnda paragraf icke längre avse dess femte och

sjätte stycke. I 38 § femte stycket folkpensioneringslagen återfinnas visserligen

bestämmelser om utbetalningstermin för folkpensionerna, vilka i princip

böra äga tillämpning på barnbidragen. Bestämmelser härom synas emellertid

böra meddelas i administrativ ordning.

s. 77 Kontrollera mot PDF

* '' Kungl. Majds proposition nr 288. 77

Bestämmelsen i 16 § andra momentet överensstämmer med 9 § 2 mom.

i nu gällande lag.

17 §•

Denna paragraf innehåller bestämmelser om bidragsmottagaren. Socialvårdskommittén

har till motivering av sitt med departementsförslaget i sak

överensstämmande förslag till 17 § anfört
Första

stycket överensstämmer i sak med nuvarande 10 §. Enligt bestämmelsen

kan pensionsstyrelsen i fall då gift kvinna har det bidragsberättigade

barnet hos sig men lever åtskild från mannen-förmyndaren föreskriva att

bidraget skall utbetalas till hustrun. Då barnavårdsman finnes förordnad for

bidragsberättigat barn, kan utbetalning ske till denne.

Andra stycket ersätter nuvarande 11 §.

Tredje stycket motsvarar nuvarande 12 § tredje stycket. Enligt den gällande

bestämmelsen skall det belopp, som må täckas med barnbidrag, beräknas

efter de grunder som angivas i 51 § fattigvårdslagen, d. v. s. efter fastställd

vårdtaxa. Sedan motsvarande stadgande utgått ur folkpensioneringslagen

(jämför denna lag 18 § 2 mom.), synes skäl ej föreligga att bibehålla

del i förevarande lag.

Pensionsstyrelsen har — utan att taga ställning till utformningen av föreskrifterna

om utbetalningen av de särskilda barnbidragen framhållit, att

frågan ägde nära samband med spörsmålet om utbetalningen av de allmänna

barnbidragen. Styrelsen tillägger att om utbetalningen av de båda bidragen

icke nu skulle kunna samordnas, vilket givetvis vore det mest rationella, man

dock borde eftersträva en så likartad behandling som möjligt av frågorna om

vem som ägde uppbära bidragen. Även barnavårdsnämnden i Stockholm

har uttalat, att reglerna för allmänna och särskilda barnbidrag böra göras

lika.

Då ärenden rörande särskilda barnbidrag alltjämt böra handläggas avr

pensionsstyrelsen och pensionsnämnderna, synes anledning ej föreligga att

nu ändra bestämmelserna om vem som skall äga uppbära det särskilda barnbidraget.

.lag vill därför förorda, att 17 § i socialvårdskommitténs förslag

med smärre jämkningar upptages i lagen.

18 §.

Paragrafen överensstämmer med nuvarande 13 §.

19 §.

Denna paragraf upptager bestämmelser om kommunernas bidrag till kostnaderna

för särskilda barnbidrag. Nu gällande regler om fördelningen av

kostnaderna för dessa bidrag överensstämma i princip med vad som enligt

1935 års folkpensioneringslag i dess nuvarande lydelse gäller beträffande

kommunbidragen till tilläggspensionerna. Kommunerna bidraga sålunda till

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 288.

Departements
chefen.

kostnaderna för barnbidragen med följande andelar, nämligen för orter tillhörande

ortsgrupp 1 en åttondel, för orter tillhörande ortsgrupp 2 en femtedel

och för orter tillhörande ortsgrupp 3 en fjärdedel, dock att, därest Stockholm

eller Göteborg hänföres till sistnämnda ortsgrupp, stadens andel skall

utgöra tre tiondelar. Kommunbidraget beträffande visst barn lämnas av den

kommun, vars pensionsnämnd förklarat vederbörande berättigad till barnbidrag,

dock att där barnbidrag blivit ökat, den kommun, vars pensionsnämnd

prövat ärendet rörande ökningen, skall tillskjuta nämnda andel av

ökningen. Är pensionsnämnd gemensam för två eller flera kommuner, avgöres

dessa kommuner emellan frågan om betalningsskyldigheten med hänsyn

till vederbörandes mantalsskrivningsort eller, där sådan ej finnes, vistelseort

vid det tillfälle, då barnbidraget eller ökningen söktes. Minskas barnbidrag,

till vilket två eller flera kommuner lämna tillskott, skola dessa kommuners

andelar i återstående belopp bestämmas efter förhållandet mellan

deras förutvarande tillskott.

Enligt 1946 års folkpensioneringslag skola kommunerna bidraga till folkpensionskostnaderna

enligt grunder som fastställas i särskild lag. Förslag

till lag om kommunernas bidrag till folkpensionskostnaderna har genom

proposition nr 222 förelagts årets riksdag. Förslaget innebär att kommun

skall för varje kalenderår bidraga till kostnaderna för folkpensionerna med

dels viss andel, motsvarande tre tjugondeis procent för varje fullt tiotal

skatteören per invånare i kommunen, av kostnaden för tilläggspensioner,

änkepensioner och bostadstillägg, som under året utbetalats till inom kommunen

mantalsskrivna pensionsberättigade, dock högst hälften av nämnda

kostnad, dels ock hela kostnaden för särskilda bostadstillägg, som under

året utgått i enlighet med av kommunen fastställda grunder.

Rörande motiveringen för förslaget, vilket utarbetats på grundval av eu

av särskilt tillkallade sakkunniga verkställd utredning (SOU 1946:82) men

i väsentliga delar avviker från de sakkunnigas förslag, torde jag få hänvisa

till propositionen nr 222.

Socialvårdskommittén har uttalat att kommunerna framdeles böra bidraga

till kostnaderna för de särskilda barnbidragen efter samma grunder som

komma att fastställas beträffande kommunernas bidrag till tilläggspensioner

enligt folkpensioneringslagen.

Svenska stadsförbundets styrelse finner det naturligt att frågan om kommunbidrag

löses i enlighet med vad kommittén föreslagit men erinrar om

att den bestämt motsatt sig dittills framkomna förslag om grunderna för

fördelningen mellan stat och kommun av kostnaderna för tilläggspensioner.

Med hänsyn till att barnbidragen utformats i nära anslutning till folkpensioneringen

anser jag anledning icke föreligga att beträffande barnbidragen

ifrågasätta eu annan fördelning av kostnaderna än den, som i förutnämnda

proposition till innevarande års riksdag föreslagits beträffande

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. M(ij:ts proposition nr 288.

79

tilläggspensionerna. 1 ett avseende kan emellertid sistnämnda förslag ej omedelbart

tillämpas på barnbidragen. Enligt 1 § av den föreslagna lagen om

kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen skola kommunbidragen

nämligen utgå med viss procent av kostnaderna för de pensioner,

som under året utbetalats till inom kommunen mantalsskrivna pensionsberättigade.

Berättigade till barnbidrag äro emellertid vederbörande

barn och deras mantalsskrivningskommun är icke alltid idehtisk med den

kommun, vars pensionsnämnd enligt 15 § i den nu föreslagna lagen om särskilda

barnbidrag är behörig pröva ansökning om sådant bidrag av det slag,

varom fråga är. Sistnämnda kommun torde därför böra lämna bidrag till

särskilt barnbidrag för barnet för ifrågavarande år. Härigenom synes också

den bästa överensstämmelsen uppnås med den föreslagna lagen om kommunernas

bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen. Jag vill alltså förorda

att 19 § med denna jämkning utformas i enlighet med bestämmelserna

i sistnämnda lag.

Angående beräknandet av varje kommuns andel torde en hänvisning kunna

göras till den särskilda lagen.

20 §.

Paragrafen överensstämmer med nuvarande 16 §.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna.

Den nya lagen bör träda i kraft samtidigt med 1946 års lag om folkpensionering,

alltså den 1 januari 1948.

Övergångsbestämmelserna ha utformats enligt de grunder som tillämpats

i lagen om införande av folkpensioneringslagen.

I enlighet med vad pensionsstyrelsen anfört böra omräkningsbestämmelserna

förstås så, att barnbidrag som utgå enligt 4 § 2 mom. i nu gällande

lag alltid skola omräknas till det belopp som bestämmes skola gälla för barnbidrag

enligt 6 § nya lagen. Skulle i sådant fall rätt till det högre bidraget

enligt 5 § föreligga, bör ansökning om förhöjt barnbidrag göras i vederbörlig

ordning.

Förslaget till lag om bidrag till änkor och änklingar med barn.

Motiv för inrättande av denna lijälpform har lämnats i den allmänna motiveringen.

Rörande lagstiftningens detaljutformning har socialvårdskommittén

bl. a. anfört:

Syftet med den föreslagna lagstiftningen är ju alt vid makes död bereda

den efterlevande maken möjlighet att, om barnet eller barnen vårdats i

hemmet, fortfarande sammanhålla famil jen. Med hänsyn härtill borde alltså

bidrag egentligen ej utgå i fall då barnet eller barnen intill dödsfallet erhållit

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Kitngl. Maj:ts proposition nr 286.

sin uppfostran hos annan än makarna. Då emellertid i det stora flertalet fall

barn i äktenskap under uppväxtåren vistas hos föräldrarna och det därför

skulle onödigt komplicera tillämpningen av lagstiftningen, om såsom förutsättning

för rätt till bidrag stadgades, att det i varje särskilt fall skulle prövas

om barnet bott hos föräldrarna, har kommittén icke velat beträffande nu

nämnda barn föreslå en regel av angiven innebörd.

Enligt kommitténs mening bör här avsett bidrag kunna utgå även i fall

då den efterlevande maken har vårdnaden om annat barn än makarnas gemensamma.

Eu änka har t. ex. barn i ett tidigare äktenskap eller utom äktenskap

eller adopterat barn. Även här är det påkallat att lämna henne sådant

ekonomiskt stöd att hon kan sammanhålla hemmet. I dylika fall bör

emellertid för rätten till bidrag fasthållas vid villkoret, att barnet skall

ha vistats i hemmet före makens död. Annars kunde modern föranledas

att just på grund av möjligheten att erhålla bidrag till egen försörjning ta

till sig barn, som tidigare varit utackorderat. Beträffande nu ifrågavarande

barn är det betydligt vanligare än i fråga om barn i äktenskapet att uppfostran

sker hos annan än modem. Det skäl som föranlett kommittén att avstå

från att uppställa berörda villkor såvitt angår barn i äktenskapet äger

därför icke giltighet då det gäller andra barn.

Liksom i lagen om barnbidrag böra barn, som adopterats av makar eller

av faders eller moders make, jämställas med barn i äktenskap.

Om vårdnadshavare!! åtnjuter folkpension, måste denna uppgå till minst

det belopp som avsetts skola utgå såsom bidrag enligt förevarande lag. Vid

sådant förhållande synes pensionstagaren icke böra erhålla jämväl dylikt

bidrag.

Departements- Till vad kommittén sålunda yttrat ansluter jag mig. 1 enlighet med vad

som anförts i den allmänna motiveringen bör beträffande här avsedda

bidrag tillämpas reglerna i folkpensioneringslagen angående änkepension.

Den föreslagna lagen har i anslutning till kommitténs förslag avfattats i enlighet

härmed. 1 förhållande till kommitténs förslag innebär departementsförslaget

endast den ändringen att ett av kommittén förordat stadgande

av innehåll att 12 § andra punkten folkpensioneringslagen ej skulle tillämpas

beträffande ifrågavarande bidrag uteslutits. 12 § andra punkten sagda lag

föreskriver att änkepension, som understiger 60 kronor, ej skall utgå. Jag

har i överensstämmelse med eu anmärkning som framställts av pensionsstyi

elsen ansett, att detta stadgande bör tillämpas även beträffande bidrag till

änkor och änklingar med barn.

Förslaget till lag om ändring i bidragsförskottslagen.

Rubriken och ingressen.

1 det föregående har föreslagits, att inkomstprövningen beträffande bidragsförskotten

avskaffas och att förskottets maximibelopp sättes till ett enhetligt

belopp av 250 kronor för år räknat. Denna ändring innebär lagtekniskt

sett att de nuvarande 8 och 9 §§ ersättas med en helt ny paragraf.

1 övrigt ha några ändringar av mera principiell natur icke ansetts böra göras

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

i 1943 års bidragsförskottslag. Beträffande detaljutformningen av lagstiftningen

torde med anledning av vad socialvardskommittén och de övei dess

förslag hörda myndigheterna och organisationerna anfört endast några

smärre jämkningar i gällande bestämmelser vara erforderliga. Med hänsyn

härtill synes det icke vara påkallat att upprätta en helt ny lag. Förslag

till lag om ändring i 1943 års lag har därför utarbetats inom socialdepartementet.

Beträffande vissa spörsmål, som ej ansetts böra föranleda lagändring, fai

jag anföra följande.

Socialvårdskommittén har föreslagit att uttrycket »rättens beslut» i 1 §

första stycket och 4 § tredje stycket utbytes mot »rättens dom eller beslut».

Ändringsförslaget har motiverats med att enligt nya rättegångsbalken rättens

slutliga avgörande av ett mål benämnes dom, medan termen beslut användes

bland annat för interimistiska avgöranden. Vad kommittén sålunda anfört

torde emellertid icke med nödvändighet behöva föranleda ändring i

angivna lagrum. Liksom hittills bör uttrycket »rättens beslut» kunna avse

rättens slutliga avgörande utan att detta särskilt markeras i lagtexten.

Stockholms stads barnavårdsnämnd har i flera hänseenden ifrågasatt ändringar

i lagstiftningen om bidragsförskott. Salunda har nämnden ansett förskott

böra utgå till och med den månad varunder barnet fyller 16 år. Nämnden

har vidare velat ha till stånd en ändring av bestämmelserna i 12 §

1 mom. vilka enligt nämndens mening ledde till att en kommun icke kunde

erhålla statsbidrag, då bidragsförskott utbetalats för tid efter det att faderns

underhållsskyldighet upphört, medan däremot så bleve fallet, om bidragsförskottet

av andra skäl upphörde att utgå. Beträffande regeln i 12 § 3 mom.

har nämnden ansett regler böra införas om jämkning av beviljat bidiagsförskott,

därest underhållsbidragets belopp ändrades under löpande förskottsår.

Härjämte har nämnden ansett en uppmjukning böra ske av bestämmelserna

om eftergift av barnavårdsnämnds återkravsrätt mot den

underhållsskyldige. De frågor som sålunda berörts av nämnden voro föremål

för diskussion redan i samband med tillkomsten av 1943 års bidragsförskottslag

och jag har funnit anledning saknas att nu vidtaga de ifrågasatta

ändringarna.

Av enahanda skäl har jag ej ansett mig böra tillmötesgå av styrelsen för

svenska landskommunernas förbund och Stockholms stads barnavårdsnämnd

gjord hemställan att framställning om statsbidrag skall avse belopp

som utbetalats under visst budgetår i stället för — sasom för närvarande

gäller — belopp som belöpa på budgetåret.

I flera yttranden har spörsmålet rörande fördelningen mellan barnavårdsnämnden

och den underhållsberättigade av medel som influtit genom

införsel eller genom frivillig inbetalning av fadern berörts, i samband varmed

yrkats införande i bidragsförskottslagen av uttryckliga bestämmelser

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 288. 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

i detta hänseende. De särskilda spörsmål som här äro i fråga stå, som även

socialvårdskommittén framhållit, i intimt samband med andra krav på reformering

av införsellagen. Enligt vad jag inhämtat äro hithörande frågor

föremål för övervägande inom justitiedepartementet och fördenskull har jag

icke ansett mig böra ingå i närmare prövning av dessa spörsmål.

Enligt 20 § bidragsförskottslagen skall utgift för bidragsförskott, i den mån

ersättning ej kunnat uttagas av den underhållsskyldige, bestridas till tre fjärdedelar

av statsverket och till en fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd

beviljat förskottet. Socialvårdskommittén har ansett kostnaderna

böra fördelas mellan stat och kommun enligt samma grunder som komma

att fastställas beträffande fördelningen av kostnaderna för tilläggspensioner

enligt folkpensioneringslagen. I anledning härav har barnavårdsdirektören

i Malmö förklarat sig förutsätta, att blivande fördelningsregel icke blir

mindre förmånlig för kommunerna än den nu gällande. Svenska stadsförbundets

styrelse har uttalat, att det syntes i och för sig naturligt att för

fördelningen skulle gälla samma fördelningsgrunder som beträffande tilläggspensionerna,

men har samtidigt erinrat om att styrelsen bestämt motsatt sig

hittills framkomna förslag till sådana fördelningsgrunder.

Därest, såsom jag förordat, inkomstprövningen avskaffas beträffande bi

dragsförskotten, uppbäres kommunandelen i dessa väsentligen av hänsyn

till vikten av att barnavårdsnämnderna fullgöra vad som åligger dem i fråga

om åtgärder för förskottens återkrävande av de underhållsskyldiga. Skäl

synas mig fördenskull föreligga att bibehålla en enhetlig bidragsprocent för

kommunernas andel i bidragsförskotten. Jag vill fördenskull förorda, att

någon ändring i detta hänseende icke göres.

Jag övergår härefter till att redogöra för de i departementsförslaget upptagna

ändringarna i bidragsförskottslagen.

8§.

Såsom inledningsvis anförts föreslås nuvarande 8 och 9 §§ skola ersättas

av en ny paragraf. Motivering för bestämmelsens innehåll har lämnats i

det föregående.

11 §•

I enlighet med socialvårdskommitténs förslag har i andra momentet av

denna paragraf beträffande bidragsförskott för del av månad föreslagits

samma ändring som i fråga om särskilt barnbidrag. Bestämmelsen i 11 §

2 mom. andra stycket om kollision mellan bidragsförskott och utrymningshjälp

har ansetts kunna uteslutas ur förslaget.

I 3 mom. har i enlighet med kommitténs förslag den nuvarande hänvisningen

till 51 § fattigvårdslagen uteslutits.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 288. 83

12 §.

Den ändring, som föreslås i 2 mom., innebär endast att reglerna om påföljd

för lämnande av oriktig uppgift borttagits. Dessa regler erfordras ej,

sedan inkomstprövningen av bidragsförskotten slopats.

23 §.

I första stycket av denna paragraf stadgas att om barnets moder ingått

äktenskap med annan än barnets fader skall, därest denne avlidit, vad i

lagen sägs om fader gälla maken, d. v. s. barnets styvfader.

Socialvårdskommitténs förslag till bidragsförskottslag upptager ingen

motsvarighet till denna regel. Till motivering härav har kommittén anfört:

Enligt kommitténs förslag skall moder till barn, vars fader avlidit, få behålla

barnbidrag till barnet om hon gifter sig. Styvfadern är så länge äktenskapet

består underhållsskyldig mot barnet. Under tid då makarna leva åtskilda

på grund av söndring eller efter vunnen hemskillnad (däremot ej efter

äktenskapsskillnad) är styvfadern pliktig utgiva underhållsbidrag till barnet.

Detta underhållsbidrag kan enligt 23 § första stycket nuvarande lagen förskotteras.

Om man bibehölle denna regel, skulle alltså barnbidrag utgå

under den tid makarna sammanleva, bidragsförskott och eventuellt även

barnbidrag under den i regel korta hemskillnadstiden och slutligen enbart

barnbidrag efter skilsmässodomen. Anledning till denna variation av bidragsformerna

synes ej föreligga. Visserligen skulle, eftersom enligt kommitténs

förslag inkomstprövning av bidragsförskott ej skall förekomma, bidragsförskott

under hemskillnadstiden understundom kunna till beloppet överstiga

det inkomstprövade barnbidraget. Härtill synes emellertid ej böra tagas

hänsyn vid bedömande av förevarande spörsmål. Enligt kommitténs mening

bör alltså styvfaderns underhållsbidrag *ej kunna förskotteras.

Vad socialvårdskommittén sålunda yttrat synes mig böra beaktas, .lag villcepartements
chefen.

därför föreslå, att lagens 23 ’§ i så måtto ändras att bestämmelsen i första

stycket, att styvfadern i visst fall skall vara jämställd med barnets fader,

utgår.

25 §.

I denna paragraf har utgått föreskriften att klagan skall föras före

klockan tolv.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser.

De föreslagna ändringarna i bidragsförskottslagen böra träda i kraft samtidigt

med den nya folkpensioneringslagen eller den 1 januari 1948.

Då nya lagen träder i kraft löpa fortfarande de bidragsförskott som beviljats

under senare halvåret 1947. Med hänsyn till den ändring som vidtagits

i fråga om bidragsförskottens belopp synas de vid lagens ikraftträdande

löpande förskotten böra på ett eller annat sätt jämkas. Härvid stå

såsom socialvårdskommittén framhållit två utvägar till buds. Antingen kan

man låta de tidigare besluten förfalla och göra rätten till fortsatt förskott

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

beroende av ny ansökan eller föreskriva, att de beviljade förskotten skola

av barnavårdsnämnderna jämkas i enlighet med den nya lagen. En sådan

jämkning är icke förenad med större svårigheter, om inkomstprövningen

avskaffas. Barnavårdsnämnderna ha ju i sitt förvar handlingar, varav framgår

med vilket belopp fadern har att bidraga. Då det med hänsyn härtill

synes medföra onödig omgång att kräva ny ansökan om bidragsförskott,

torde det vara lämpligt att barnavårdsnämnderna åläggas jämka förskotten

i enlighet med nya lagen. Föreskrift härom har intagits i övergångsbestämmelserna.

Dessa torde i övrigt ej tarva någon motivering.

Kostnadsberäkningar och anslagsfrågor.

Socialvårdskommittén har i betänkandet framlagt vissa beräkningar av

de kostnader ett genomförande av kommitténs förslag skulle föranleda.

Därest beträffande de särskilda barnbidragen kommitténs alternativ I godtoges,

skulle kostnaderna för år uppgå till de belopp som framgå av följande

sammanställning

I. Barnbidrag enligt 5 § lagen om särskilda barnbidrag

(ca 1 000 barn) ................................ kronor 500 000

II. Barnbidrag enligt 6 § lagen om särskilda barnbidrag:
Barn

till änkor (ca 19 000 änkor.

ca 32 000 barn) .............. kronor 8 900 000

Barn utom äktenskap där fadern

är död (ca 800 barn) ........ » 240 000

Barn till frånskilda kvinnor där

fadern är död (ca 100 barn) .... » 30 000

Barn till gifta invalida män (ca

9 000 fall, ca 18 500 barn) ...... » 5 500 000

Barn till andra invalider........ » 300 000

Barn utom äktenskap beträffande

vilka faderskapet ej fastställts, då

barnet fyllt 3 år .............. » 1 000 000 » 16 570 000

III. Bidrag till änkor och änklingar

med barn..................................... » 3 100 000

IV. Bidragsförskott ................................ » 5 000 000

Summa kronor 25 170 000

Socialvårdskommittén uttalar vidare, att kostnaderna vid ett genomsnittligt

kommunbidrag av 20 % komma att fördela sig med ungefär 20 miljoner

kronor på staten och ungefär 5 miljoner kronor på kommunerna.

Beträffande detaljerna i beräkningarna torde hänvisning få ske till betänkandet.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

I det föregående har jag förordat, att de föreslagna lagarna om särskilda

barnbidrag och om bidrag till änkor och änklingar med barn samt de föreslagna

ändringarna i bidragsförskottslagen skola träda i kraft den 1 januari

1948. Under första hälften av budgetåret 1947/48 skola alltså nu gällande

bestämmelser om barnbidrag och bidragsförskott äga tillämpning.

Jag torde få erinra om att Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition under

femte huvudtiteln, punkterna 51, 52 och 92, föreslagit riksdagen att, i

avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1947/48 beräkna

dels till barnbidrag ett förslagsanslag av 10 000 000 kronor,

dels till dyrtidstillägg å barnbidrag ett förslagsanslag av 2 000 000 kronor,

dels ock till ersättning till barnavårdsnämnderna för bidragsförskott ett

förslagsanslag av 3 000 000 kronor.

Till det statsrådsprotokoll över socialärenden, varav utdrag fogats vid

statsverkspropositionen, anförde jag, att pensionsstyrelsen i särskilda skrivelser

den 27 augusti 1946 beräknat medelsbehovet för nästa budgetår under

anslagen till barnbidrag och till dyrtidstillägg å barnbidrag till respektive

7 100 000 och 3 300 000 kronor.

I fråga om beräkningen av anslaget till barnbidrag bar pensionsstyrelsen

anfört i huvudsak följande.

Styrelsen har vid beräkningen ansett sig böra utgå från att nuvarande bestämmelser

beträffande barnbidrag komma att gälla under hela budgetåret

1947/48.

Till barnbidrag anvisades för budgetåret 1945/46 8 600 000 kronor och

för budgetåret 1946/47 8 250 000 kronor. Nettoutgifterna uppgingo under

budgetåret 1945/46 till 7 398 350 kronor.

Antalet ikraftvarande barnbidrag har beständigt legat avsevärt under den

siffra, som beräknats av 1934 års barnpensioneringssakkunniga. Under de

senaste åren har dessutom en betydande nedgång kunnat konstateras.

Inalles utgjorde sålunda utbetalningarna i fråga under budgetåret 1942/43

11 242 000 kronor, under budgetåret 1943/44 10 227 000 kronor, under budgetåret

1944/45 9 374 000 kronor och under budgetåret 1945/46 8 762 000

kronor. Härav kom på statsverkets del respektive omkring 9 470 000,

8 610 000, 7 890 000 och 7 400 000 kronor. Vidare understeg totalkostnaden

under första halvåret 1946 totalkostnaden första halvåret 1945 med 293 800

kronor.

Därest hänsyn icke tages bil den ändring i barnbidragslagen som trätt i

kraft den 1 juli 1946. torde man i fortsättningen böra räkna med samma

årliga nedgång i statsverkets kostnader som mellan budgetåren 1944/45 och

1945/46 eller med i runt bil 500 000 kronor. Under angiven förutsättning

kan för budgetåret 1947/48 statens kostnader uppskattas till 6 400 000

kronor.

Styrelsen vill erinra, atl socialvårdskommittén beräknat den av berörda

lagändring föranledda kostnadsstegringen för statens del till 750 000 kronor

per år. Då någon erfarenhet ännu icke kunnat vinnas om verkningarna av

lagändringen, anser styrelsen det lämpligt att för budgetåret 1947/48 i huvudsak

följa kommitténs beräkning och alltså upptaga anslaget till elt nedåt avrundat

belopp av 7 100 000 kronor.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungi. Maj.ts proposition nr 288.

Beträffande beräkningen av anslaget till dyrtidstillägg å barnbidrag gör

pensionsstyrelsen följande uttalande.

För budgetåret 1946/47 har till dyrtidstillägg å barnbidrag anvisats

3 800 000 kronor.

År 1945, under vilket dyrtidstillägg å barnbidrag utbetalades enligt samma

grunder som fastställts för budgetåret 1946/47, uppgick totalkostnaden för

dyrtidstilläggen till 4 200 000 kronor, utgörande 46,4 procent av den ordinarie

utbetalningen, 9 056 000 kronor. Under förutsättning att dyrtidstillägg

å barnbidrag utgår efter samma grunder under budgetåret 1947/48 som

under budgetåret 1946/47 torde totalkostnaden för desamma kunna beräknas

till 3 900 000 kronor, varvid hänsyn tagits till den ökning i barnbidragskostnaden,

som kan inträda till följd av de ändringar i barnbidragslagen som

trätt i kraft den 1 juli 1946.

Kommunbidraget till dyrtidstillägg å barnbidrag utgjorde för år 1945

650 000 kronor, eller 45,2 procent av det ordinarie kommunbidraget för barnbidrag

för samma år, 1 437 000 kronor. Då kommunandelen i de ordinarie

barnbidragskostnaderna för budgetåret 1947/48 kan uppskattas till 1 250 000

kronor, torde kommunernas andel i kostnaden för dyrtidstillägg för samma

lid kunna uppskattas till i runt tal 550 000 kronor. Statens andel skulle

således belöpa sig till, avrundat nedåt, 3 300 000 kronor.

Till det i det föregående omnämnda statsrådsprotokollet uttalade jag

vidare, att socialstyrelsen i skrivelse den 19 augusti 1946 beräknat anslaget

till ersättning till barnavårdsnämnderna för bidragsförskott för nästa

budgetår till 2 600 000 kronor. Härvid har styrelsen utgått från att nuvarande

bestämmelser i ämnet komma alt gälla under hela nästa budgetår.

Styrelsen erinrar, att anslaget såväl för nästföregående som för innevarande

budgetår anvisats med 3 000 000 kronor. Då belastningen å anslaget

för budgetåret 1945/46 uppgick till endast 2 106 455 kronor, finner styrelsen

att anslagsbeloppet kan sänkas för nästa budgetår. Sänkningen borde

dock i avbidan på ytterligare erfarenhet begränsas till 400 000 kronor.

Departementschefen.

Socialvårdskommitténs i det föregående refererade beräkning av de årliga

kostnaderna för särskilda barnbidrag, för bidrag till änkor och änklingar

med barn och för bidragsförskott grundar sig på en utformning av dessa

socialvårdsgrenar som nära överensstämmer med den av mig i det föregående

förordade. Emellertid har jag föreslagit, att barnbidragens årsbelopp skola

sänkas från av kommittén föreslagna 480 kronor beträffande bidrag till föräldralösa

och därmed jämställda barn och 300 kronor i fråga om bidrag till

andra barn till 420 respektive 250 kronor. Även i fråga om bidragsförskotten

har jag förordat en nedsättning till 250 kronor om året. Beräkningsgrunderna

i övrigt föranleda icke erinran från min sida. Statens kostnader

per år för de särskilda barnbidragen och bidragen till änkor och änklingar

med barn kunna med hänsyn till det anförda uppskattas till ett belopp av

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

87

cirka 17 miljoner kronor, minskat med bidragen från kommunerna. Dessa

bidrag kunna, därest de utformas efter i huvudsak de grunder som i propositionen

nr 222 till årets riksdag föreslagits beträffande kommunbidrag till

tilläggspensioner m. m., beräknas till 25—30 procent av de sammanlagda

utbetalningarna. Efter omläggningen av bidragsförskottssystemet torde barnavårdsnämnderna

komma att utgiva sådana förskott med något över 4 miljoner

kronor per år, varav omkring 3 miljoner kronor ersättas av staten.

Under förutsättning att nu gällande bestämmelser i ämnet skulle tillämpas

under hela nästa budgetår ha vederbörande myndigheter beräknat anslagen

till barnbidrag, dyrtidstillägg å barnbidrag och ersättning till barnavårdsnämnderna

för bidragsförskott för budgetåret till respektive 7 100 000,

3 300 000 och 2 600 000 kronor. I och för sig har jag icke något att erinra

mot dessa beräkningar.

Ikraftträdandet den 1 januari 1948 av den föreslagna nya lagstiftningen

på området torde böra föranleda att för nästa budgetår förslagsanslag anvisas

dels under rubriken Barnbidrag för kostnader enligt 1937 års lag om

barnbidrag, dels under rubriken Dyrtidstillägg å barnbidrag för kostnader

enligt lagen den 28 februari 1947 (nr 65) om dyrtidstillägg under senare halvåret

1947 å barnbidrag, dels under rubriken Särskilda barnbidrag till änkors

och invaliders barn m. in. för kostnader enligt de föreslagna lagarna om

sådana barnbidrag och om bidrag till änkor och änklingar med barn, dels

ock under rubriken Ersättning till barnavårdsnämnderna för bidragsförskott

för kostnader enligt 1943 års bidragsförskottslag med i denna nu föreslagna

ändringar.

Anslagen till barnbidrag och dyrtidstillägg härå kunna upptagas med

hälften av de av pensionsstyrelsen för helt budgetår angivna beloppen eller

alltså med 3 550 000 respektive 1 650 000 kronor. Av bruttoutbetalningarna

från dessa anslag bokföras nämligen belopp, motsvarande de härå belöpande

kommunbidragen, såsom förskott för senare utjämning och hänsyn

bör därför vid anslagsberäkningen icke tagas till de under senare hälften

av budgetåret 1947/48 inflytande kommunbidragen.

Anslaget till särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn in. m.

torde böra beräknas med utgångspunkt från den uppskattade bruttokostnaden

under helt budgetår, reducerad till hälften. Med hänsyn till vad i det

föregående anförts beträffande bokföringen av kommunbidragen torde det

härvid erhållna beloppet, 8-5 miljoner kronor, böra minskas med de på senare

budgethalvåret belöpande kommunbidragen, 2-3 miljoner kronor, ehuru

dessa bidrag icke inflyta förrän vid senare tidpunkt. Anslaget bör alltså upptagas

med 6-2 miljoner kronor.

Vad slutligen angår anslaget till ersättning till barnavårdsnämnderna för

bidragsförskott påverkas utgifterna från anslaget under nästa budgetår icke

av de föreslagna ändringarna i bidragsförskottslagen. Dessa ersättningar utanordnas

nämligen i efterskott och komma att under nästa budgetår avse

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kimgl. Maj:ts proposition nr 288.

ersättningar enligt bidragsförskottslagen i dess lydelse före den 1 januari

1948. Anslaget torde alltså böra beräknas till det av socialstyrelsen angivna

beloppet, 2 600 000 kronor.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte

dels föreslå riksdagen att antaga inom socialdepartementet

upprättade förslag till

1) lag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders

in. fl. barn;

2) lag om bidrag till änkor och änklingar med barn; samt

3) lag om ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943

(nr 382);

dels ock under V huvudtiteln för budgetåret 1947/48

anvisa

1) till Barnbidrag ett förslagsanslag

av .................................. kronor 3 550 000;

2) till Dgrtidstillägg å barnbidrag ett

förslagsanslag av .................... » 1 650 000;

3) till Särskilda barnbidrag till änkors

och invaliders barn m. m. ett förslagsanslag

av........................... » 6 200 000;

4) till Ersättning till barnavårdsnämn
derna

för bidragsförskott ett förslagsanslag

av ............................ » 2 600 000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten bifall och förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

M. Silfverstolpe.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 288.

Tabell 1 a. Sammanlagda årsbeloppet av barnbidrag och dyrtidstillägg budgetåret 1946/47,

Ej gift försörjare.

Årsinkomst

1 barn

2 barn

3 barn

4 barn

5 barn

(försörj arens)

Ortsgrupp

Ortsgrupp

Ortsgrupp

Ortsgrupp

Ortsgrupp

1

2

3

1

2

3

1

2

3

1

2

3

1

2

3

1 200 ..........

350

425

510

613

744

892

875

1 062

1 275

1 050

1 275

1 530

1 225

1 488

1 785

1 300 ..........

275

425

510

538

744

892

800

1 062

1 275

975

1 275

1 530

1 150

1 488

1 785

1 400 ..........

200

425

510

463

744

892

725

1 062

1 275

900

1 275

1 530

1 075

1 488

1 785

1 500 ..........

125

425

510

388

744

892

650

1 062

1 275

825

1 275

1 530

1 000

1 488

1 785

1 600 ..........

—

425

510

313

744

892

575

1 062

1 275

750

1 275

1 530

925

1 488

1 785

1 700 ..........

_

350

510

238

669

892

500

987

1 275

675

1 200

1 530

850

1 413

1 785

1 800 ..........

—

275

510

163

594

892

425

912

1 275

600

1 125

1 530

775

1 338

1 785

1 900 ..........

—

200

510

—

519

892

350

837

1 275

525

1 050

1 530

700

1 263

1 785

2 000 ..........

—

125

510

—

444

892

275

762

1 275

450

975

1 530

625

1 188

1 785

2 100..........

—

—

425

—

369

808

200

687

1 190

375

900

1 445

550

1 113

1 700

2 200 ..........

350

294

726

612

1 105

300

825

1 360

475

1 038

1 615

2 300 ..........

—

—

275

—

219

651

—

537

1 025

225

750

1 275

400

963

1 530

2 400 ..........

—

—

200

—

144

576

—

462

950

—

675

1 200

325

888

1 450

| 2 500 ..........

—

—

125

—

—

501

—

387

875

—

600

1 125

250

813

1 375

2 600 ..........

—

—

—

—

—

426

—

312

800

—

525

1 050

—

738

1 300

2 700 ..........

351

237

725

450

975

663

1 225

2 800 ..........

—

—

—

—

—

276

—

162

650

—

375

900

—

588

1 150

3 000 ..........

—

—

—

—

—

126

—

—

500

—

225

750

—

438

1 000

3 200 ..........

—

—

—

—

—

—

—

—

350

—

—

600

—

288

850

3 400 ..........

—

—

—

—

—

—

—

—

200

—

—

450

—

—

700

3 600 ..........

_

_

_

300

550

3 800 ..........

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

400

4 000 ..........

-

—

—

—

—

*-

—

—

—

—

—

—

—

—

250

oo

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Tabell 1 b. Sammanlagda årsbeloppet av barnbidrag och dyrtidstilliigg budgetåret 1916/47.

Gift försörjare.

Årsinkomst

1 barn

2 barn

3 barn

4 barn

5 barn

(makarnas

sammanlagda)

Ortsgrupp

Ortsgrupp

Ortsgrupp

Ortsgrupp

Ortsgrupp

1

2

3

1

2

3

1

2

3

1

2

3

1

2

3

1 400..........

350

425

510

613

744

892

875

1 062

1 275

1 050

1 275

1 530

1 225

1 488

1 785

1 500..........

275

425

510

538

744

892

800

1 062

1 275

975

1 275

1 530

1 150

1 488

1 785

1 600..........

200

425

510

463

744

892

725

1 062

1 275

900

1 275

1 530

1 075

1 488

1 785

1 700..........

125

425

510

388

744

892

650

1 062

1 275

825

1 275

1 530

1 000

1 488

1 785

1 800..........

—

425

510

313

744

892

575

1 062

1 275

750

1 275

1 530

925

1 488

1 785

1 900..........

425

510

238

744

892

500

1 062

1 275

675

1 275

1 530

850

1 488

1 785

2 000..........

—

350

510

163

669

892

425

987

1 275

600

1 200

1 530

775

1 413

1 785

2100..........

—

275

510

—

594

892

350

912

1 275

525

1 125

1 530

700

1 338

1 785

2 200..........

—

200

510

—

519

892

275

837

1 275

450

1 050

1 530

625

1 263

1 785

2 300..........

—

125

510

—

444

892

200

762

1 275

375

975

1 530

550

1 188

1 785

2 400..........

510

369

892

687

1 275

300

900

1 530

475

1 113

1 785

2 500..........

—

--

425

—

294

808

—

612

1 190

225

825

1 445

400

1 038

1 700

2 600..........

—

—

350

—

219

726

—

537

1 105

—

750

1 360

325

963

1 615

2 700..........

—

—

275

—

144

651

—

462

1 025

—

675

1 275

250

888

1 530

2 800..........

—

—

200

—

—

576

—

387

950

—

600

1 200

—

813

1 450

3 000..........

426

237

800

450

1 050

663

1 300

3 200..........

—

_

—

—

—

276

—

—

650

—

300

900

—

513

1 150

3 400..........

_

—

—

—

—

126

—

—

500

—

—

750

—

363

1 000

3 600..........

—

—

—

—

—

—

—

—

350

—

—

600

—

213

850

3 800..........

—

—

—

—

—

—

—

—

200

—

—

450

—

—

700

4 000..........

_

_

_

_

_

_

_

_

300

_

_

550

4 200..........

—

—

--

—

—

—

—

—

—

--

—

—

—

400

4 400..........

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

250

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kangl. Maj:ts proposition nr 288.

Barnbidragets storlek enligt departementsförslaget.

Tabell 2 a. Ej gift försörjare.

Årsinkomst

(försörj arens)

1 barn

2 barn

3 barn

4 barn

5 barn

I 800 ..............

250

500

750

1 000

1 250

2 000 ..............

200

450

700

950

1 200

2 200 ..............

150

400

650

900

1 150

2 400 ..............

100

350

600

850

1 100

2 600 ..............

50

300

550

800

1 050

2 800 ..............

250

500

750

1 000

3 000 ..............

—

200

450

700

950

3 200 ..............

—

150

400

650

900

3 400 ..............

—

—

250

500

750

3 600 ..............

—

—

100

350

600

3 800 ..............

200

450

4 000 ..............

—

—

—

50

300

4 200 ..............

—

—

—

150

Tabell 2 b.

Gift försörjare.

Årsinkomst

(makarnas samman-

1 barn

2 barn

3 barn

4 barn

5 barn

lagda)

2 200 ..............

250

500

750

1 000

1 250

2 400 ..............

200

450

700

950

1 200

2 600 ..............

150

400

650

900

1 150

2 800 ..............

100

350

600

850

1 100

3 000 ..............

50

300

550

800

1 050

3 200 ..............

250

500

750

1 000

3 400 ..............

—

200

450

700

950

3 600 ..............

—

150

400

650

900

3 800 ..............

—

100

350

600

850

4 000 ..............

—

50

300

550

800

4 200 ..............

250

500

750

4 400 ..............

—

—

200

450

700

4 600 ..............

—

—

150

400

650

4 800 ..............

—

—

—

250

500

5 000 ..............

—

—

—

100

350

5 200 ..............

_

__

_

200

5 400 ..............

—

—

—

—

50

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 288.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Propositionen ........................................................... 1

Förslag till lag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn .. 2

» » » » bidrag till änkor och änklingar med barn ................ 10

» ■» » » ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382) .. 11

Utdrag av statsrådsprotokollet den 9 maj 1947 .............................. 13

Inledning ............................................................. 13

Gällande bestämmelser m. m............................................ 14

Barnbidrag, sid. 14. Bidragsförskott, sid. 15. Förslag om allmänna barnbidrag,

sid. 17.

Allmänna synpunkter beträffande de nuvarande hjälpformerna .............. 17

Socialvårdskommittén, sid. 17. Yttrandena, sid. 22. Departementschefen, sid. 22.

Lagstiftningens omfattning .............................................. 24

Socialvårdskommittén, sid. 24. Yttrandena, sid. 30. Departementschefen, sid. 32.

De särskilda barnbidragens och bidragsförskottens maximibelopp ............ 34

De nuvarande förmånerna, sid. 34. Uttalanden av befolkningsutredningen, sid. 34.

Yttranden över befolkningsutredningens förslag, sid, 36. Socialvårdskommittén,

sid. 37. Yttrandena över socialvårdskommitténs förslag, sid. 42. Departementschefen,

sid. 43.

Böra särskilda barnbidrag och bidragsförskott inkomstprövas? .............. 45

Gällande bestämmelser, sid. 45. Socialvårdskommittén, sid. 46. Yttrandena,

sid. 49. Departementschefen, sid. 51.

Inkomstprövningen för särskilda barnbidrag .............................. 59

Socialvårdskommittén, sid. 53. Yttrandena, sid. 55. Departementschefen, sid. 58.

Bidrag till änkor och änklingar med barn .......... 59

Socialvårdskommittén, sid. 59. Yttrandena, sid. 63. Departementschefen, sid. 65.

Specialmotivering ...................................................... 67

Förslaget till lag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn,

sid. 67. Förslaget till lag om bidrag till änkor och änklingar med barn, sid. 79.

Förslaget till lag om ändring i bidragsförskottslagen, sid. 80.

Kostnadsberäkningar och anslagsfrågor ................................... 84

Departementschefens hemställan ........................................ 88

Bilaga (tab. 1 a och b, 2 a och b) ............................,........... 89

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1JH7

716888

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1947:499 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn, m. in s. 4 i texten
  2. 2LU 1947:54 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. barnavårdslagen den 6 juni 1924 s. 1 i texten
  3. S2LU 1947:5 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn, m. m., dels ock i ä s. 1 i texten
  4. 2LU 1947:52 Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring av bestämmelserna om änkepension i lagen om folkpensionering. s. 12 i texten