Med förslag till lag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders in. fl. barn, in. m
1947-05-09 · 92 sidor, varav 81 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 81 av 92 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1947:288, Med förslag till lag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders in. fl. barn, in. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
1
Nr 288.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
särskilda barnbidrag till änkors och invaliders in. fl.
barn, in. m.; given Stockholms slott den 9 maj 1947.
Kungl. Maj:l vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till
1) lag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn;
2) lag om bidrag till änkor och änklingar med barn samt
3) lag om ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382),
dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
lUtning till riksdagens protokoll 194 7
t samt.
Nr 288.
1
2
Kungl. Maj-.ts proposition nr 288.
Förslag
till
Lag
om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn.
Härigenom förordnas som följer.
1 §■
Till uppehälle och uppfostran åt barn skall i fall som angivas i denna
lag, utöver allmänt barnbidrag, av allmänna medel utgivas särskilt barnbidrag.
2 §•
Ärenden rörande barnbidrag enligt denna lag handläggas av pensionsstyrelsen
och pensionsnämnderna.
3 §•
Rätt till särskilt barnbidrag tillkommer endast barn som är svensk medborgare
och stadigvarande vistas här i riket; dock äger Konungen träffa
överenskommelse med främmande makt i fråga om tillämpning av denna
lag å dess här i riket bosatta medborgare.
4§-
Särskilt barnbidrag utgår icke för längre tid än till och med den månad
under vilken barnet fyller sexton år.
5 §•
Särskilt barnbidrag utgår, där ej annat följer av vad eljest stadgas i
denna lag,
1. för barn, vars föräldrar avlidit; samt
2. för barn, vars fader eller moder avlidit, såframt vårdnaden om barnet
överflyttats till särskilt förordnad förmyndare samt barnet ej stadigvarande
bor tillsammans med den efterlevande av föräldrarna.
Bidraget utgör 420 kronor för år. Har barnet inkomst, som ej härrör
från dess eget arbete och som helt eller i mera väsentlig mån kan anses
täcka kostnaden för dess uppehälle och uppfostran, skall dock särskilt barnbidrag
antingen ej utgå eller ock nedsättas efter vad som finnes skäligt. Såsom
inkomst skall jämväl räknas underhållsbidrag samt bidragsförskott,
vartill barnet må vara berättigat enligt bidragsförskottslagen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
3
6§-
1 mom. Särskilt barnbidrag utgår jämväl, där ej annat följer av vad eljest
stadgas i denna lag,
1. för barn, vars fader avlidit;
2. för barn, vars fader åtnjuter ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag
enligt lagen om folkpensionering;
3. för barn, vars moder åtnjuter sådan folkpension, då föräldrarna ej
sammanleva samt modern har vårdnaden om eller stadigvarande bor tillsammans
med barnet;
4. för barn, vars moder är gift med annan än barnets fader, då styvfadern
åtnjuter folkpension samt modern har vårdnaden om eller stadigvarande
bor tillsammans med barnet; samt
5. för barn utom äktenskap, beträffande vilket faderskapet ej fastställts
och som fyllt tre år.
Barnbidrag enligt femte punkten må ej utgå, där i mål angående fastställande
av faderskap rätten genom beslut, som må omedelbart verkställas,
förpliktat den uppgivne fadern att utgiva underhållsbidrag.
2 mom. Barnbidrag enligt 1 mom. utgår, där ej nedan annorlunda stadgas,
med 250 kronor för barn och år räknat.
3 mom. I fall som avses i 1 mom. första stycket 1 samt 3—5 minskas barnbidraget
med 25 procent av moderns årsinkomst i vad den överstiger 1 800
kronor och med ytterligare 50 procent av inkomsten i vad den överstiger
3 200 kronor. Är modern gift och sammanlever hon med sin man, minskas
barnbidraget med 25 procent av makarnas sammanlagda årsinkomst i vad
den överstiger 2 200 kronor och med ytterligare 50 procent av inkomsten i
vad den överstiger 4 600 kronor.
Motsvarande minskning äger rum i fall som avses i 1 mom. första stycket
2, därvid hänsyn tages, om föräldrarna sammanleva, till deras sammanlagda
årsinkomst samt, om de ej sammanleva, till årsinkomsten för den av
dem hos vilken barnet stadigvarande vistas eller, därest denne är gift och
sammanlever med sin make, till makarnas sammanlagda årsinkomst. Vistas
i fall, då föräldrarna ej sammanleva, barnet icke stadigvarande hos någon
av dem, skall minskningen av barnbidraget ske med hänsyn till inkomsten
för den av föräldrarna, som har eller senast haft vårdnaden om barnet, eller,
därest denne är gift och sammanlever med sin make, med hänsyn till makarnas
sammanlagda inkomst.
Finnas, då avdrag å barnbidrag skall äga rum, flera till särskilt barnbidrag
berättigade barn, minskas bidraget för elt vart av dem allenast med så
stor del av det enligt bestämmelserna ovan i detta moment beräknade avdragsbeloppet
som enligt fördelning efter huvudtalet belöper på varje barn.
Är den, vars inkomst skall läggas till grund för beräknandet av barnbidrag,
underhållsskyldig mot barn under sexton år som icke är berättigat
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
till särskilt barnbidrag, skall vid bestämmandet av avdrag a barnbidraget
så anses som om alla barnen vore berättigade till sådant bidrag.
4 mom. Har barn inkomst, som ej härrör från dess eget arbete, skall
barnbidraget minskas med nämnda inkomst, i vad den överstiger 100 kronor
för år. Kan barnet antagas komma att uppbära underhållsbidrag från
någon som enligt lag är skyldig utgiva sadant bidrag eller är barnet berättigat
till bidragsförskott enligt bidragsförskottslagen, skall dock underhållsbidraget
eller bidragsförskottet i sin helhet avdragas å barnbidraget.
7 §•
För barn, som är adopterat, utgår särskilt barnbidrag endast om barnet
i sin egenskap av adoptivbarn enligt bestämmelserna nedan i denna paragraf
är berättigat till sådant bidrag.
I fråga om rätt till barnbidrag för barn, som adopterats av makar eller
av faders eller moders make, skall så anses som om barnet vore barn i
äktenskapet mellan makarna.
För annat adoptivbarn än i andra stycket avses utgår barnbidrag:
1. enligt 5 §, då adoptanten avlidit eller vårdnaden om barnet överflyttats
till särskilt förordnad förmyndare och barnet ej stadigvarande bor tillsammans
med adoptanten;
2. enligt 6 §, då adoptanten ävensom, om barnet adopterats av kvinna, då
dennas make åtnjuter ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag enligt
lagen om folkpensionering; samt
3. enligt 6 ''§, om barnet adopterats av kvinna som före eller efter adoptionen
ingått äktenskap, då mannen avlidit.
I fall som avses i tredje stycket 2 och 3 skall vid tillämpning av bestämmelserna
i 6 § 3 mom. minskning av barnbidrag ske med hänsyn till adoptantens
årsinkomst eller, om adoptanten är gift och sammanlever med sin
make, med hänsyn till makarnas sammanlagda årsinkomst.
Där ej särskilda omständigheter till annat föranleda utgår icke barnbidrag
av den anledningen att adoptant eller adoptants make åtnjuter folkpension
med mindre adoptionen skett minst två år före den dag då pensionen söktes.
8 §•
Inkomst som jämlikt 6 § 3 mom. eller 7 § fjärde stycket skall läggas till
grund för beräknandet av barnbidrag uppskattas i enlighet med de grunder
som angivas i 14 § 1 och 2 mom. lagen om folkpensionering. Såsom inkomst
skall icke räknas bidrag, vartill änka må vara berättigad enligt lagen om
bidrag till änkor och änklingar med barn.
Årsinkomst avrundas till närmaste hela tiotal kronor.
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 288.
9 §■
Särskilt barnbidrag avrundas för år räknat till närmaste hela krontal.
Bidrag som för barn räknat understiger 12 kronor om året höjes till detta
belopp.
10 §.
Har i fall då särskilt barnbidrag utgått för barn, adoptivbarn eller styvbarn
till någon, som uppburit invalidpension eller sjukbidrag enligt lagen
om folkpensionering, folkpensionen indragits enligt 15 § 1 mom. första stycket
nämnda lag eller den för sjukbidrags åtnjutande bestämda tiden gått till
ända, må, där särskilda skäl föreligga, barnbidrag med efter hand nedsatt
belopp utgå under ytterligare högst ett år. Ej må dock på grund av vad sålunda
stadgats barnbidrag utgå för längre tid än till och med den månad
varunder barnet fyller sexton år.
11 §•
Har inkomst, efter vilken särskilt barnbidrag blivit bestämt, ökats till sådant
belopp att rätt till barnbidrag ej längre föreligger, indrages barnbidraget.
Sker eljest mera avsevärd ändring i den inkomst, efter vilken barnbidrag
blivit bestämt, skall barnbidraget i enlighet därmed ökas eller minskas.
Befinnes barn, för vilket särskilt barnbidrag utgår, icke längre vara svensk
medborgare eller stadigvarande vistas här i riket, skall barnbidraget indragas,
såvida icke detta med hänsyn till omständigheterna prövas oskäligt.
12 §.
Den vars inkomst jämlikt 6 § 3 mom. eller 7 § fjärde stycket lagts till
grund för beräknandet av barnbidrag är pliktig att till pensionsstyrelsen
eller pensionsnämnd utan oskäligt dröjsmål anmäla:
1. om han ingår äktenskap eller om hans äktenskap upplöses genom makens
död eller annorledes eller om sammanlevnaden med make upphör eller
återupptages;
2. om hans, hans makes eller barnets ekonomiska förhållanden väsentligt
förbättras;
3. där barnbidrag utgår enligt Ii § 1 mom. första stycket 3 eller 4, om
modern skiljes från vårdnaden om barnet eller, därest barnbidrag utgår utan
att modern har vårdnaden, om barnet får stadigvarande bostad annorstädes
än tillsammans med modern; samt
4. där barnbidrag utgår enligt 6 § 1 mom. första stycket 5, om iaderskapet
fastställes eller uppgiven fader förpliktas utgiva underhållsbidrag till
barnet.
Har barn .särskilt förordnad förmyndare, åligger det denne att göra anmälan
som nu sagts, om barnets ekonomiska förhållanden väsentligt förbätt
-
6
Kungi. Maj:is proposition nr 288.
rats samt, där barnbidrag utgår enligt 5 § första stycket 2, om barnet får
bostad tillsammans med fader, moder eller adoptant.
Uppbäres barnbidrag av myndighet eller annan person än ovan avses, är
jämväl sådan myndighet eller person anmälningsskyldig.
13 §.
Har för bestämmande av särskilt barnbidrag åberopats oriktig uppgift av
beskaffenhet att kunna påverka rätten till sådant bidrag, ehuru skäligen
kunnat fordras att uppgiften varit riktig,
eller har någon, vars inkomst skall läggas till grund för beräknande av
särskilt barnbidrag, utan vederlag eller mot uppenbarligen otillräckligt
vederlag avhänt sig inkomst eller egendom i sådan myckenhet att avhändelsen
avsevärt inverkar vid beräkning av bidraget, ehuru det bort förutses
att avhändelsen skulle få sådan inverkan,
eller har förmyndare låtit sådant förfarande komma sig till last med avseende
å myndlingens egendom,
skall ansökning om särskilt barnbidrag avslås och redan beviljat sådant
bidrag indragas; dock att, då avhändelse av inkomst eller egendom föreligger,
bidrag likväl må utgå men bestämmas som om vederbörande fortfarande,
helt eller delvis, vore i besittning av inkomsten eller egendomen.
Har någon försummat den honom enligt 12 § åliggande anmälningsskyldigheten
må, där försummelsen inverkat på rätten till eller beloppet av särskilt
barnbidrag och icke kan anses ursäktlig, bidraget indragas.
Avslås ansökan om eller indrages särskilt barnbidrag enligt denna paragraf
skall, där ej annat finnes påkallat, bestämmas viss tid under vilken rätten
till sådant bidrag skall vara förverkad. I samband med sådant beslut
skall ock bestämmas, huruvida rätten alt erhålla särskilt barnbidrag efter
den angivna tidens utgång skall vara beroende av ny ansökning.
14 §.
Särskilt barnbidrag utgår icke för tid, under vilken kostnaderna för barnets
vård å anstalt eller för kost och bostad åt barnet helt bestridas av
statsmedel.
Där på grund av vad sålunda stadgats särskilt barnbidrag skulle innehållas
för del av kalendermånad, skall dock bidraget utgå oavkortat för den
månaden.
15 §.
Ansökning om särskilt barnbidrag skall göras:
1. om barnbidrag sökes enligt 5 § av den anledningen att barnets föräldrar,
adoptant eller adoptivföräldrar avlidit, hos pensionsnämndens ordförande
i det pensionsdistrikt där den sist avlidne av föräldrarna eller, om
bamet varit adopterat, där adoptanten eller den sist avlidne av adoptivföräldrarna
senast varit mantalsskriven;
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
7
2. om barnbidrag sökes enligt 5 § av den anledningen all vårdnaden
överflyttats till särskilt förordnad förmyndare, hos pensionsnämndens ordförande
i det pensionsdistrikt där fader eller moder, från vilken vårdnaden
överflyttats, vid tiden för överflyttningen var mantalsskriven; samt
3. om barnbidrag sökes enligt 6 §, hos pensionsnämndens ordförande i
det pensionsdistrikt där den, vars inkomst enligt 6 § 3 mom. eller 7 § fjärde
stycket skall ligga till grund för beräknande av bidraget, eller, om bidraget
skall beräknas i förhållande till makars eller sammanlevande föräldrars inkomst,
mannen senast blivit mantalsskriven.
Finnes ej mantalsskrivningsort som ovan sagts, skall ansökning göras hos
pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt där barnet stadigvarande
vistas.
Ansökning göres, då särskilt förordnad förmyndare finnes, av denne och
eljest av den vars inkomst enligt 6 ''§ 3 mom. eller 7 § fjärde stycket skall
ligga till grund för beräknande av bidraget. Har barnavårdsman förordnats
för barnet, vare ock denne behörig att göra ansökning om särskilt
barnbidrag.
Ansökning, som avfattas enligt fastställt formulär, skall innehålla nödiga
upplysningar för utredande av rätten till särskilt barnbidrag ävensom en av
sökanden på heder och samvete avgiven förklaring, att de lämnade upplysningarna
äro med sanningen överensstämmande. Göres ansökningen av
annan än särskilt förordnad förmyndare eller barnavårdsman och är sökanden
gift och sammanlever med sin make, skall även denne avgiva förklaring
som nyss sagts. År sökanden eller dennes make ur stånd att själv avgiva
sådan förklaring, skall riktigheten av upplysningarna intygas av två trovärdiga,
med sökandens, makens och barnets förhållanden förtrogna personer.
Vad nu sagts om make till sökanden skall, om sökanden, ehuru ogift,
sammanlever med barnets fader eller moder, tillämpas å denne.
Vid ansökningen skall fogas prästbevis enligt fastställt formulär eller, där
hinder därför möter, annat bevis som pensionsstyrelsen må finna skäl
godtaga.
Vad sålunda stadgats angående ansökning om särskilt barnbidrag gäller
även beträffande ansökning om ökning av sådant bidrag.
16 §.
1 mom. Angående handläggning av ärenden rörande barnbidrag enligt
denna lag skall i tillämpliga delar gälla vad i 34—37 §§ lagen om folkpensionering
stadgas beträffande annan folkpension än allmän ålderspension.
Därvid skola ärenden om bidrag för barn, adoptivbarn eller styvbarn till
någon, som uppbär invalidpension eller sjukbidrag, handläggas i den ordning
som gäller beträffande sådan pensionsförmån och övriga ärenden handläggas
i den ordning som gäller beträffande änkepension. Minskning eller
indragning av särskilt barnbidrag beslutas av pensionsnämnd, som vid den
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
tid då fråga därom uppkommer är behörig att upptaga ansökning om sådant
bidrag för barnet. Ändring i pensionsnämnds beslut rörande särskilt barnbidrag
må sökas jämväl av barnavårdsman för barnet.
Bestämmelserna i 38 § första—fjärde, sjunde och åttonde styckena samt
39 och 41 §§ lagen om folkpensionering skola äga motsvarande tillämpning
beträffande barnbidrag.
2 mom. Då ärende rörande barnbidrag skall förekomma vid pensionsnämnds
sammanträde, åligger det nämndens ordförande att, såvitt möjligt
i god tid före sammanträdet, därom underrätta ordföranden i barnavårdsnämnden
i den kommun, där barnet stadigvarande vistas; och äger denne
eller annan, av barnavårdsnämnden därtill utsedd ledamot rätt att vid handläggningen
av sådant ärende deltaga i överläggningarna men ej i besluten
samt att få sin mening antecknad till protokollet.
17 §•
Särskilt barnbidrag utbetalas, där ej nedan annorlunda stadgas, till barnets
förmyndare. Pensionsstyrelsen må, om särskilda skäl därtill äro, föreskriva
att utbetalning skall ske till barnavårdsnämnd eller annan, med skyldighet
för mottagaren att utlämna erhållna belopp i den ordning som är
för barnet mest gagnelig.
Under förutsättningar som angivas i 18 § 1 mom. lagen om folkpensionering
må barnbidragsbelopp motsvarande kostnad som myndighet utgivit för
barnets försörjning uppbäras av myndigheten.
Särskilt barnbidrag, som utgår under tid då barnet är omhändertaget för
skyddsuppfostran eller samhällsvård eller på allmän bekostnad vårdas på
anstalt i annat fall än i 14 § sägs, utbetalas till det kommunala organ, som
svarar för vårdkostnaden. Av vad sålunda utbetalas må nämnda kostnad
läckas. Uppkommer överskott, skall detta redovisas till den som enligt första
stycket har att uppbära barnbidrag.
18 §.
Rätt till särskilt barnbidrag kan ej överlåtas och må förty icke tagas i
mät för gäld.
19 §.
Kommun skall för varje kalenderår bidraga till kostnaderna för särskilda
barnbidrag med viss andel, motsvarande tre tjugondeis procent för varje
fullt tiotal skatteören per invånare i kommunen, av kostnaden för dylika
bidrag, som under året utbetalats för barn, beträffande vilka pensionsnämnd
inom kommunen under året varit behörig pröva ansökning om särskilt barnbidrag
av det slag, varom fråga är, dock högst hälften av nämnda kostnad.
Är pensionsnämnd gemensam för två eller flera kommuner, avgöres dessa
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
kommuner emellan frågan om betalningsskyldigheten med hänsyn till vederbörandes
mantalsskrivningsort eller, där sådan ej finnes, vistelseort.
Angående beräknandet av varje kommuns andel samt tid och sätt för dess
gäldande skall i övrigt gälla vad i lagen om kommunernas bidrag till kostnaderna
för folkpensioneringen stadgas.
20 §.
De närmare föreskrifter som, utöver vad denna lag innehåller, finnas
erforderliga för lagens tillämpning meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948, då lagen den 18 juni 1937
(nr 382) om barnbidrag skall upphöra att gälla.
Barn, som vid nya lagens ikraftträdande åtnjuter barnbidrag och är berättigat
till särskilt barnbidrag enligt nya lagen, skall erhålla sådant utan
särskild ansökan. Det åligger pensionsstyrelsen att omräkna nu utgående
barnbidrag i enlighet med bestämmelserna i nya lagen. I den mån omräkningen
ej kan ske med ledning av de hos pensionsstyrelsen tillgängliga handlingarna,
skall den som enligt 12 § är anmälningsskyldig beträffande förhållanden
som där nämnts efter anmaning lämna erforderliga uppgifter. Angående
sådana uppgifter samt påföljd av oriktiga upplysningar däri skall i
tillämpliga delar gälla vad om ansökning om särskilt barnbidrag i nya lagen
stadgas. Underlåter vederbörande att lämna uppgifter som nu sagts, ma
särskilt barnbidrag tills vidare innehållas.
I den utsträckning pensionsstyrelsen bestämmer skola pensionsnämnderna
under år 1947 fastställa inkomst, efter vilken barnbidrag skall beräknas,
såväl jämlikt äldre lag som jämlikt bestämmelserna i nya lagen.
Där i lag eller särskild författning hänvisning skett till den upphävda lagen,
skall hänvisningen anses avse den nya lagen. Där hänvisning skett till
visst lagrum, som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall sistnämnda
bestämmelse i stället tillämpas.
De ytterligare föreskrifter, som må vara erforderliga i samband med införandet
av nya lagen, meddelas av Konungen eller efter Konungens bemyndigande
av pensionsstyrelsen.
10
Kungl. Maj:tii proposition nr 288.
J
Förslag
till
Lag
om bidrag till änkor och änklingar med barn.
Har änka eller änkling under sin vårdnad barn i äktenskapet med den
avlidne maken eller annat barn, vilket vid makens död stadigvarande vistades
i makarnas hem, och bär barnet icke fyllt tio år, äger vårdnadshavaren,
under förutsättning att han stadigvarande bor tillsammans med barnet, av
allmänna medel för egen del erhålla bidrag i enlighet med vad nedan stadgas.
Rätt till bidrag föreligger ej, där vårdnadshavaren åtnjuter folkpension.
Ingår vårdnadshavaren nytt äktenskap, upphör rätten till bidrag.
Bidraget utgår med belopp motsvarande änkepension och bostadstillägg
enligt lagen om folkpensionering. Kommun äger besluta, att till bidragsberättigad
som är mantalsskriven inom kommunen därjämte skall utgå särskilt
bostadstillägg i enlighet med grunder som kommunen har att bestämma.
Beträffande bidraget skall i övrigt i tillämpliga delar gälla vad i lagen om
folkpensionering stadgas om änkepension, bostadstillägg och särskilt bostadstillägg.
Vid tillämpning av 14 § 1 mom. skall såsom inkomst ej räknas
bidrag enligt denna lag.
Vårdnadshavare, som åtnjuter bidrag enligt denna lag, är pliktig att ofördröjligen
till pensionsstyrelsen eller pensionsnämnd anmäla, om barnet får
stadigvarande bostad annorstädes än tillsammans med vårdnadshavaren.
Vid tillämpningen av lagen skall barn, som adopterats av makar eller av
faders eller moders make, anses som barn i äktenskapet mellan makarna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948.
Kuntjl. Muj:ts proposition nr 288.
11
Förslag
till
Lag
om ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 11)43 (nr 382).
Härigenom förordnas, dels att 9 § bidragsförskottslagen den 11 juni 1943
skall upphöra att gälla, dels ock alt 8 §, 11 § 2 och 3 mom., 12 § 2 mom.
samt 23 och 25 §§ samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
8 §■
Bidragsförskott utgår med det belopp barnets fader jämlikt rättens beslut
eller enligt avtal är skyldig att utgiva till barnets underhåll, dock högst med
250 kronor för år räknat.
11 §•
2 mom. Beviljat bidragsförskott utbetalas icke för tid, under vilken kostnaderna
för barnets vård å anstalt eller för kost och bostad åt barnet helt
bestridas av statsmedel. Där på grund av vad sålunda stadgats bidragsförskott
skulle innehållas för del av kalendermånad, skall dock förskottet utgå
oavkortat för den månaden.
3 mom. Beviljat bidragsförskott, som belöper å tid under vilken barn är
omhändertaget för skyddsuppfostran eller samhällsvård eller på allmän bekostnad
vårdas å anstalt i andra fall än förut i denna paragraf avses, skall
minst en gång varje kalenderhalvår utbetalas till det kommunala organ som
svarar för vårdkostnaden. Av vad sålunda utbetalas ma nämnda kostnad
täckas. Uppkommer överskott, skall detta redovisas till barnets moder eller,
där särskilt förordnad förmyndare finnes, till denne.
12 §.
2 mom. Beviljat bidragsförskott skall genom särskilt beslut indragas
a) om, där barnet är fött utom äktenskap eller föräldrarnas äktenskap
upplösts genom äktenskapsskillnad, föräldrarna sammanflytta;
b) om barnet får bostad tillsammans med sin fader; eller
c) om barnet befinnes icke vidare vara svensk medborgare eller stadigvarande
vistas här i riket samt bidragsförskottets indragande icke med hänsyn
till omständigheterna prövas oskäligt.
Beslut om indragning av bidragsförskott meddelas av den barnavårdsnämnd
som beviljat förskottet samt avser tiden från dagen för beslutet. Har
12
Kungi. Maj:ts proposition nr 288.
dessförinnan förskott utbetalats för tid efter sagda dag, må sådant belopp
icke återkrävas från mottagaren.
23 §.
Hava makar eller någon av dem adoptivbarn, skall vid tillämpningen av
denna lag med barnets fader avses mannen och med barnets moder hustrun.
25 §.
Klagan över länsstyrelses beslut i ärende enligt denna lag föres hos Konungen
i vederbörande statsdepartement senast å trettionde dagen efter den
då klaganden erhöll del av beslutet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948. Bidragsförskott, som före
den 1 januari 1948 beviljats för tid efter nämnda dag, skall till beloppet
jämkas i överensstämmelse med vad som stadgas i denna lag. I fråga om
beloppet av bidragsförskott, som efter den 1 januari 1948 beviljas för tid
dessförinnan, skola de äldre bestämmelserna tillämpas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
13
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet injör Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 9 maj 1947.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående ändrad lagstiftning
om barnbidrag till änkors och invaliders barn samt bidragsförskott
m. m. och anför därvid följande.
Inledning.
1934 års barnpensioneringssakkunniga framlade år 1936 dels ett betänkande
(SOU 1936: 6) med förslag rörande bidrag åt barn till änkor och vissa
invalider samt åt föräldralösa barn och dels ett betänkande (SOU 1936:47)
med förslag rörande förskottering av underhållsbidrag till barn utom äktenskap
in. fl. Sedan proposition i de av de sakkunniga behandlade ämnena
avlåtits till 1937 års riksdag (nr 276) samt riksdagen med viss ändring antagit
de i propositionen framlagda lagförslagen, utfärdades den 18 juni 1937
lag om barnbidrag (nr 382) och lag om förskottering av underhållsbidrag
till barn (nr 383). Sistnämnda lag har sedermera ersatts av ny bidragsförskottslag
som utfärdades den 11 juni 1943 (nr 382).
Lagarna om barnbidrag och bidragsförskott bygga i tråga om förmåneinas
storlek på den i 1935 års folkpensioneringslag tillämpade dyrortsgrupperingen.
Eftersom denna dyrortsgruppering enligt den antagna nya lagen om
folkpensionering skall upphöra att gälla med utgången av 1947, maste bestämmelserna
i lagarna om barnbidrag och bidragsförskott underkastas revision.
Omarbetning av dessa bestämmelser påkallas även därav att allmänna
barnbidrag avses skola utgå till alla barn under viss ålder. Då i skilda sammanhang
väckts förslag jämväl om andra ändringar i förevarande lagstiftning,
torde eu allmän omprövning av densamma böra ske.
I ämnet bar socialvårdskommittén i mars innevarande år avgivit betänkande1
(SOU 1947:21), innefattande förslag till lagar om särskilda barn
i
Vid utarbetandet av betänkandet ha i kommitténs arbete deltagit dess ordförande, f. d.
landshövdingen Bernh. Eriksson, samt ledamöterna generaldirektören Ernst Bexeiius, lasarettssysslomannen
Alarik Hagård, fil. lic. Lennart Hartmann, generaldirektören Karl J.
Höjer, fru Olivia Nordgren, ombudsmannen Fritz Persson, lantbrukaren Otto \\ allén och
fattigvårdsdirektören Otto Wangson. Vid utredningen av frågan om barnbidrag till invaliders
barn har som sakkunnig biträtt byråchefen i pensionsstyrelsen Rolf Broberg.
14
Kimgl. Maj:ts proposition nr 288.
bidrag, om bidrag till änklingar och änkor med barn samt om förskottering
av underhållsbidrag till barn.
Över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av statskontoret, socialstyrelsen,
pensionsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i
Stockholms, Södermanlands, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,
Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens län, styrelserna
för svenska landskommunernas förbund och svenska stadsförbundet
samt svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet. överståthållarämbetet
har vid sitt utlåtande fogat av ämbetet infordrat yttrande från Stockholms
stads barnavårdsnämnd. Länsstyrelsen i Malmöhus län har bifogat
en skrift i ärendet från barnavårdsdirektören i Malmö.
På grundval av betänkandet och de däröver avgivna yttrandena har inom
.socialdepartementet utarbetats förslag till ny lagstiftning i förevarande ämnen.
Jag anhåller nu att få lämna en redogörelse för förslaget, därvid jag
till en början torde få lämna en översikt av den gällande lagstiftningens
innehåll.
Gällande bestämmelser m. m.
Barnbidrag.
Enligt 1937 års lag om barnbidrag kan av allmänna medel i vissa fall
utgå bidrag (barnbidrag) till uppehälle och uppfostran åt barn under 16
år, då gentemot barnet försörjningspliktig person avlidit eller är invalid,
d. v. s. varaktigt arbetsoförmögen i folkpensioneringslagens mening. Rätt
till barnbidrag tillkommer i princip endast barn, som är svensk medborgare
och stadigvarande vistas här i riket. Bidragsverksamheten omfattar
tre huvudgrupper barn, nämligen föräldralösa barn, faderlösa barn samt
barn till invalider. För föräldralösa och faderlösa barn gäller samma bidragsrätt
oavsett om barnen äro födda inom eller utom äktenskap. Barn
utom äktenskap kan dock icke erhålla barnbidrag, om icke faderskapet är
fastställt. Barn inom äktenskap ha rätt till barnbidrag jämväl om fadern är
arbetsoförmögen i folkpensionslagens mening, efter äktenskapsskillnad dock
endast om han har vårdnaden om barnet. Dylik rätt tillkommer även barn
till arbetsoförmögen änkling, om dessa barn tillhöra äktenskapet med den
avlidna hustrun, men däremot icke om de äro utomäktenskapliga. För barn
utom äktenskap konstituerar icke faderns invaliditet rätt till barnbidrag.
Barn till ogift moder och barn till frånskild moder, som har vårdnaden
om barnet, erhåller däremot rätt till barnbidrag, om modern är arbetsoförmögen.
För adoptivbarn gälla i stort sett enahanda regler, därvid för adoptivbarnets
rätt till barnbidrag adoptivföräldrarnas (adoptantens) förhållanden äro
Kungl. Maj.ts proposition nr 288.
15
avgörande. Barnbidrag för adoptivbarn till arbetsoförmögen utgår i regel
icke, där adoptionen skett senare än två år före den dag, då den arbetsoförmögne
i anledning av arbetsoförmågan gjort ansökning, som medfört folkpension.
Då kvinna, vars barn eller adoptivbarn erhåller barnbidrag, ingår äktenskap
med man som icke är arbetsoförmögen, indrages barnbidraget.
Barnbidragets belopp bestämmes genom normerad behovsprövning på liknande
sätt som vid beräkningen av tilläggspension enligt 1935 års lag om
folkpensionering. För föräldralösa barn med inkomst, som ej härrör från
dess eget arbete, fastställes dock beloppet efter skälighetsprövning. Barnbidragen
äro graderade efter den för folkpensioneringen gällande ortsgrupperingen
och variera med hänsyn till försörjarens och barnets inkomster.
Sedan 1941 har dyrtidstillägg utgått å barnbidragen.
Inklusive detta dyrtidstillägg varierar för närvarande barnbidragets
maximibelopp för föräldralösa barn mellan 425 kronor i lägsta och 595 kronor
i högsta ortsgrupp och i övriga fall, då fråga endast är om ett barn,
mellan 350 kronor och 510 kronor, allt för år räknat. Beträffande andra än
föräldralösa barn sker en reduktion av maximibeloppets storlek, då bidrag
utgår för flera barn. För tiden till och med den månad, under vilken barnet
fyller två år, ökas barnbidraget med 60 kronor för år räknat. I fråga om
barnbidragets belopp och bestämmelserna om inkomstprövningen torde jag
i övrigt få hänvisa till den följande framställningen.
Ärenden rörande barnbidrag handläggas av pensionsnämnderna och pensionsstyrelsen.
Bidragen finansieras av stat och kommun efter samma fördelning
som gäller i fråga om tilläggspensioner enligt 1935 års lag om folkpensionering.
Bidragsförskott.
Såsom inledningsvis nämnts infördes bestämmelser om förskottering av
underhållsbidrag till barn genom lag den 18 juni 1937. Denna lag ersattes
1943 av den nu gällande lagen. Enligt sistnämnda lag utgår av allmänna
medel förskott å underhållsbidrag, bidragsförskott, till barn, vars fader enligt
rättens beslut eller skriftligt, av två personer bevittnat avtal är pliktig
alt till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag
till barnet, under förutsättning att fadern underlåter att betala förfallet
underhållsbidrag. Bidragsförskott kan dock icke beviljas barn, vars
föräldrar sammanbo, och ej heller barn, som bor tillsammans med sin fader.
Rätt till bidragsförskott tillkommer endast barn, som är svensk medborgare
och stadigvarande vistas i riket. I likhet med vad som gäller enligt 1937
års lag om barnbidrag äger dock Konungen, under förutsättning av ömsesidighet,
träffa överenskommelse med främmande stat i fråga om tillämpning
av lagstiftningen å dess undersåtar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
10 Kungl. Maj-.ts proposition nr 288.
Bidragsförskott utgår icke för längre tid än t. o. m. dagen före den, då
barnet fyller 16 år. Den beslutande myndigheten är i regel barnavårdsnämnden
i den kommun, där barnets moder är mantalsskriven, då förskottet
sökes.
Bidragsförskott beviljas ej, om den underhållsskyldige erlägger oguldna
underhållsbidrag för tiden fr. o. in. andra månaden före den under vilken
förskottet sökts och tillika antingen ställer av barnavårdsnämnden godkänd
pant eller borgen för underhållsskyldighetens fullgörande under viss tid eller
ock visar sannolika skäl, att han skall framgent fullgöra sin underhållsskyldighet.
Bidragsförskott får ej utgå med högre belopp än barnets fader enligt rättens
beslut eller avtal är skyldig utgiva till barnets underhåll. Bidragsförskotten
äro vidare graderade efter den för folkpensioneringen gällande ortsgrupperingen
och variera med hänsyn till barnens antal samt moderns och
barnets inkomster. Dyrtidstillägg utgår ej å bidragsförskott. Förskottets
maximibelopp utgör, då modern endast har ett barn under sin vårdnad,
252 kronor i ortsgrupp 1 och 360 kronor i ortsgrupp 3. Har modern flera
till förskott berättigade barn under sin vård reduceras maximibeloppet för
barn räknat. För tiden till och med den månad, under vilken barnet fyller
två år, ökas bidragsförskottet med 60 kronor om året.
Bidragsförskott utgår icke alls eller med reducerat belopp, om modern
har viss årsinkomst eller, därest hon är gift och sammanlever med sin man
och denne är underhållssltyldig gentemot barnet, makarnas gemensamma
årsinkomst uppgår till visst belopp. 1 fråga om de närmare bestämmelserna
för inkomstprövningen av bidragsförskotten torde jag få hänvisa till den följande
framställningen. Har förskottsberättigat barn inkomst, som ej härrör
från eget arbete, skall bidragsförskottet minskas med nämnda inkomst.
Bidragsförskott skall beviljas för liden fr. o. m. den månad, under vilken
förskottet sökts, t. o. in. utgången av det statliga budgetår, som löper vid
förskottets beviljande, allt under förutsättning att rätten till förskott ej skall
upphöra tidigare. Om den underhållsskyldige häftar i skuld för tidigare förfallet
bidragsförskott, utgår förskott även för tid, varå sådant bidrag belöper,
dock längst fr. o. m. andra månaden före den, under vilken förskottet sökts.
Kostnaderna för bidragsförskotten skola, i den mån ersättning ej kunnat
uttagas av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar bestridas av statsverket
och till en fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat
förskottet. För att kommunen skall utfå gottgörelse av statsmedel för
utgivna bidragsförskott erfordras bl. a., att barnavårdsnämnden i de fall,
då fadern ej efter förmåga fullgör sin underhållsskyldighet, utan dröjsmål
vidtager erforderliga åtgärder för fordringens indrivande. För lämnat bidragsförskott
inträder nämligen den barnavårdsnämnd, som utgivit förskottet,
å vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag
gentemot den underhållsskyldige.
Kuntjl. Mnj:ts proposition nr 288.
17
När synnerliga skäl därtill föranleda, äger länsstyrelsen på framställning
av barnavårdsnämnden eller av den underhållsskyldige besluta, att återkravsrätten
skall eftergivas.
Förslag om allmänna barnbidrag.
1 ett i januari 1946 avlämnat betänkande (SOU 1946: 5) föreslog 1941 års
befolkningsutredning införandet av allmänna barnbidrag att utgå med 200
kronor om året till alla barn under eu viss ålder. 1 ett senare betänkande
om befolkningspolitikens organisation m. in. (SOU 1946: 53) framlade befolkningsutredningen
vissa synpunkter angående, bland annat, erforderliga
administrativa åtgärder för genomförandet av det av utredningen föreslagna
barnbidragssystemet. Sedan de av befolkningsutredningen sålunda framlagda
förslagen remissbehandlats i vanlig ordning, har Kungl. Maj:t på min
föredragning genom proposition nr 220 förelagt årets riksdag ett inom socialdepartementet
utarbetat förslag till lag om allmänna barnbidrag.
Enligt nämnda förslag till lag om allmänna barnbidrag skall för varje
här i riket bosatt barn, som ej fyllt 16 år, utgå allmänt barnbidrag med
260 kronor om året. Barnbidrag kan även utgå för äldre barn, som kan
antagas på grund av fortsatt utbildning, sjukdom eller annan anledning
icke kunna i mera avsevärd mån bidraga till sitt uppehälle och som ej heller
har egna tillgångar av betydenhet, dock ej längre än till det barnet fyller
18 år. Barnbidragen skola utbetalas kvartalsvis genom vederbörande
barnavårdsnämnds försorg och även i övrigt skall enligt förslaget barnavårdsnämnden
fungera som lokalt organ vid barnbidragsverksamhetens
handhavande. Tillsynen över tillämpningen av lagen om allmänna barnbidrag
skall åvila socialstyrelsen.
Allmänna synpunkter beträffande de nuvarande lijälpformerna.
Social vårdskommittén.
Socialvårdskommittén har utan särskild motivering utgått från att de nuvarande
barnbidragen till föräldralösa samt till änkors och invaliders barn
böra i princip bibehållas. För alt skilja denna hjälpform från de allmänna
barnbidragen bar för densamma föreslagits benämningen särskilda
barnbidrag.
I sitt betänkande har socialvårdskommittén till ingående behandling upptagit
frågan, huruvida den nuvarande bidragsförskoltskonstr u kt
i o nen för hjälpen åt barn utom äktenskap och barn till frånskilda mödrar
bör bibehållas eller ersättas med understöd i annan form.
Kommittén erinrar om att lagen om bidragsförskott för sin tillämpning
förutsätter, att faderns underhållsskyldighet blivit genom avtal eller dom
fixerad till visst underhållsbidrag. Då sådant icke blivit bestämt, kan bi
Bihang
till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 288. 2
18
Kungl. Mnj.ts proposition nr 288.
dragslörskolt ej utgå. Detta är en nödvändig följd av den valda konstruktionen.
Därmed uteslutas från hjälpverksamheten barn, vilkas fäder äro
okända. Dessa barns ställning hade, enligt vad kommittén vidare framhåller,
uppmärksammats redan vid tillkomsten av den nuvarande lagstiftningen.
1934 års barnpensioneringssakkunniga hade sålunda med hänsyn till dem
övervägt att föreslå en hjälpform, som garanterade modern till utomäktenskapligt
barn ett fast understöd, så snart moderns inkomst understege ett
visst belopp. En sådan hjälpform kunde emellertid enligt de sakkunnigas
åsikt svårligen genomföras, emedan moderns intresse för att få faderskapet
till barnet fastställt därigenom skulle minskas med påföljd, att modern säkerligen
i åtskilliga fall komme att vägra att lämna upplysning om vem som
vore barnets fader. Det kunde även antagas, att barnavårdsmannens intresse
för faderskapets fastställande komme att i motsvarande grad minskas. Konsekvensen
skulle sålunda bliva, att kategorien utomäktenskapliga barn med
okänd fader komme att högst väsentligt ökas, en konsekvens som skulle
direkt motverka de gynnsamma resultat, som i hithörande avseenden uppnåtts
genom lagstiftningen om barn utom äktenskap. Av dessa och vissa
andra skäl hade barnpensioneringssakkunniga ansett, att den föreslagna
hjälpformen borde inskränkas till fall, då underhållsbidrag för barnets räkning
i laga ordning bestämts. De sakkunniga hade uttalat det antagandet,
att antalet barn utom äktenskap med okänd fader skulle komma att minskas,
om den föreslagna lagstiftningen genomfördes. De förmåner denna
innebure torde nämligen med all säkerhet komma att öka intresset hos såväl
modern till barn utom äktenskap som barnavårdsmannen att söka få
faderskapet till barnet fastställt.
I det betänkande som låg till grund för 1943 års revision av bidragsförskottslagen
(SOU 1942: 29) anmärkte socialvårdskommittén bl. a. att lagen
uppgivits ha haft den verkan, att faderskap till barn utom äktenskap fastställdes
i större omfattning än tidigare varit fallet. Beträffande utformningen
i stort av hjälpverksamheten anförde socialvårdskommittén i sagda betänkande:
Erfarenheten
av lagens tillämpning har visat, alt den i såväl materiellt
som formellt avseende är behäftad med en del svagheter och brister. Några
av dessa torde vara ofrånkomliga med hänsyn till hjälpverksamhetens konstruktion
såsom ett förskotterande av visst fastställt underhållsbidrag. Här
syftas framför allt på det förhållandet, att bidragsförskottet aldrig kan utgå
med högre belopp än underhållsbidraget. I de fall, där detta fastställts till
ett lågt belopp, inträffar därför — även under normala tider — att bidragstörskottet
icke räcker till utan att fattigvård måste utgå vid sidan därav.
Ett väsentligt syftemål med denna lagstiftning, att lämna bistånd åt de av
densamma omfattade kategorierna barn i annan form än fattigvård, uppnås
sålunda icke i de angivna fallen. I stället vållas i dessa fall ökat arbete och
besvär genom att två olika samhällsorgan måste anlitas för hjälp åt ett och
samma barn. Det är uppenbart, att antalet dylika fall, där fattigvård måste
tillgripas vid sidan av bidragsförskott, ökar under en dyrtid som den nu rå
-
Kungl Maj:ts proposition nr 288.
19
dande. — Det bör emellertid framhållas, att enligt vad som från skilda håll
uppgivits underhållsbidragen under senare år sällan fastställas till så låga
belopp, som förut stundom skett. 1 viss mån har nog bidragsförskottslagens
tillvaro medverkat till denna i och för sig mycket tillfredsställande utveckling.
De flesta ansökningar om bidragsförskott bygga likväl alltjämt på domar
och avtal av äldre datum.
Det kan under dessa förhållanden och då bidragsförskotten i realiteten
kommit att i rätt hög grad verka såsom en understödsform diskuteras, om
man icke borde ersätta bidragsförskottslagen med en ren understödslag.
Gränsen för en sådan lags tillämplighetsområde torde emellertid av praktiska
skäl då knappast kunna dragas snävare, än att den finge omfatta —- givetvis
efter behovsprövning — alla barn till ogifta mödrar och till frånskilda
eller därmed jämställda hustrur. En stor fördel vore onekligen, att man på
detta sätt finge med även barn med okänd fader. Kommittén kan likväl icke
förorda denna utväg. Det kan nämligen med fog göras gällande, att en stor
del av de barn, vilka genom en sådan lag skulle få det allmännas hjälp, icke
äro sämre ställda än barn i många barnrika familjer, där båda föräldrarna
äro arbetsföra. En understödslag av den omfattning som nyss antytts bör
i varje fall icke komma i fråga, innan någon hjälpform skapats för barn av
sistnämnda kategori.
I förevarande betänkande har socialvårdskommittén uttalat, att det med
hänsyn till alla de nackdelar som vore förbundna med bidragsförskottskonstruktionen
för kommittén framstått såsom synnerligen eftersträvansvärt att
kunna ersätta bidragsförskotten med understöd av samma natur som de nuvarande
barnbidragen. Med en sådan uppläggning av hjälpsystemet skulle
barnen utom äktenskap och till frånskilda mödrar bli berättigade till understöd
från födelsen respektive den dag då föräldrarna skilts alldeles oavsett
om fadern förpliktats att utge underhållsbidrag. Understödets belopp skulle
icke stå i något förhållande till faderns förmåga att bidraga till barnets uppehälle
utan helt bestämmas med hänsyn till barnets behov. Detta finge naturligtvis
ej innebära, att samhället skulle eftergiva underhållsskyldigheten
för fäderna. Det skulle ankomma på samhället att i efterhand kräva dessa.
Just på denna punkt mötte emellertid så stora svårigheter att kommittén
måst avstå från tanken att slopa bidragsförskottskonstruktionen.
I detta hänseende har kommittén vidare anfört:
Mot det tänkta understödssystemet kan till en början invändas, att det i
många fall skulle komma de grundläggande civilrättsliga bestämmelserna
om faderns underhållsskyldighet att framstå såsom illusoriska. Även om
man icke vill tillmäta de av 1934 års barnpensioneringssakkunniga anförda
argumenten mot en dylik hjälpform alltför stor betydelse, lär man dock
icke kunna bortse från atl det i fall, där underhållsbidraget från fadern icke
med någon säkerhet kan beräknas komma att överstiga det understöd samhället
lämnar barnet, oftast skulle för modern te sig tämligen ändamålslösl
att inlåta sig i Ivist med fadern om underhållsbidragets belopp. Vad
barnavårdsmännen beträffar vore det ganska naturligt, om de inriktade sina
omsorger mera på att skaffa barnen understöd från det allmänna än på ad
få ell rättvist underhållsbidrag fastställt. Beträffande .särskilt barn till för
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
ii 1 drar, vilkas äktenskap upplöses, skulle del sannolikt ej sällan inträffa att
modern, eventuellt mot kompensation vid bodelningen, underläte att framställa
yrkande om underhållsbidrag till barnet. Följden av det skisserade
systemet skulle således bliva, att i den mån underhållsbidrag överhuvud
taget fastställdes beloppen i stor utsträckning skulle pressas ned under vad
som bort bestämmas med hänsyn till faderns villkor. Genom ett sådant understödssystem
skulle man delvis rycka undan grunden för de civilrättsliga
bestämmelserna om föräldrars underhållsskyldighet mot barn. De skulle få
självständig civilrättslig betydelse endast i fall då möjligheten att erhålla
understöd från samhället var utesluten och da med hänsyn till faderns villkor
underhållsbidrag från honom borde fastställas till högre belopp än samhällshjälpen.
Mot det sagda kan väntas den invändningen att det med nuvarande låga
penningvärde och höga löner endast i undantagsfall kommer att inträffa att
underhållsbidraget sättes lika lågt som samhällets understöd, vilket ju måste
bli förhållandevis ringa med hänsyn därtill att allmänt barnbidrag avses
skola utgå till alla barn. Socialvårdskommittén föreslår, att normalbeloppet
för det speciella understöd varom nu är fråga sättes till 300 kronor för år.
Redan nu torde ej sällan underhållsbidrag fastställas till belopp som håller
sig omkring detta belopp. Införandet av allmänna barnbidrag och övriga
av befolkningsutredningen föreslagna åtgärder torde närmast medföra eu
tendens till sänkning av underhållsbidragen. Såsom befolkningsutredningen
framhållit skulle enligt grunderna för lagstiftningen om föräldrars underhållsskyldighet
mot barn vid beräkningen av underhållsbidrag viss hänsyn
komma att tagas till allmänna barnbidragen. Ehuru socialvårdskommittén
i likhet med befolkningsutredningen finner det angeläget, att den genom allmänna
barnbidragen eftersträvade standardhöjningen för barnens del icke
motverkas genom en reduktion av underhållsbidragen, är det dock sannolikt
att en viss sänkning av högre underhållsbidrag kommer att äga rum.
Mot bakgrunden av det ovan sagda kan det, därest bidragsförskottskonstruktionen
slopas, knappast försvaras att bygga samhällets återkravsrätt
mot barnafäderna på civilrättsliga avgöranden angående underhållsbidrag.
Någon garanti för att underhållsbidrag verkligen fastställdes och bestämdes
till belopp som stod i rättvist förhållande till faderns betalningsförmåga
skulle ej finnas. Möjligheten för det allmänna att verkställa återkrav skulle
vara beroende av de enskilda parternas godtycke. Uppenbarligen skulle en
ej ringa del av kostnaderna för barnens försörjning övervältras på det allmänna.
Det anförda lär giva vid handen, att återkravsrätten icke kan
anknytas till de nu gällande civilrättsliga reglerna om föräldrars underhållsskyldighet
mot barn. Det torde då endast återstå att anordna återkravet mot
den underhållsskyldige i överensstämmelse med de regler som gälla om återkrav
för utgiven fattigvård, eu utväg som socialvårdskommittén ej kan finna
lämplig.
Även andra skäl än svårigheten att anordna samhällets återkrav mot de
underhåll sskyldiga tala mot slopande av bidragsförskottskonstruktionen.
Därest barnen utom äktenskap och till frånskilda mödrar utan vidare skulle
bliva berättigade till normaliserat understöd från samhället, skulle säkerligen
antalet understödsfall komma att högst väsentligt ökas, samtidigt som de
underhållsskyldigas vilja att göra rätt för sig skulle försvagas. Det vore naturligt,
om företrädarna för barnet i stor utsträckning i första hand vände sig
till samhället för att få barnets underhållsbehov täckt och överläte åt samhället
att söka fäderna. En övergång till ett rent understödssystem skulle i
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
själva verket innebära, att med tiden kanske flertalet barn utom äktenskap
och skilsmässobarn skulle uppbära understöd. Därmed skulle samhället påtaga
sig ett arbete, som i stor utsträckning vore meningslöst. I stället för
underhållsbidrag skulle barnen få understöd från det allmänna, som i sin
tur skulle vända sig mot de underhållsskyldiga.
På grund av vad sålunda anförts har socialvårdskommittén föreslagit, att
bidragsförskottskonstruktionen i princip bibehålies. De förslag till ändringar
av lagarna om barnbidrag och om bidragsförskott, som kommittén framlagt,
äro enligt kommitténs mening ägnade att i väsentlig man undanröja nackdelarna
av konstruktionen. Bland dessa ändringar har kommittén i detta
sammanhang framhållit, att de särskilda barnbidragens och bidragsförskottens
maximibelopp avses skola bli lika samt med hänsyn till bl. a. de allmänna
barnbidragen bestämmas till belopp som numera sällan underskrides
vid fastställande av underhållsbidrag åt barn, att barn utom äktenskap,
vars fader är invalid, skall erhålla sitt understöd i form av barnbidrag i stället
för såsom hittills i form av bidragsförskott samt att inkomstprövningen
av bidragsförskotten avskaffas. Härutöver har kommittén särskilt fäst uppmärksamheten
vid att kommittén funnit det möjligt att bereda hjälp i normaliserad
form för flertalet barn med okända fäder. Dessa spörsmål komma
att behandlas i ett särskilt avsnitt av den följande framställningen.
Beträffande hjälpverksamhetens organisation har kommittén
framhållit, att vid lagstiftningens tillkomst stark kritik riktades mot
anordningen att ärenden angående barnbidrag skulle handhavas av pensionsnämnderna
och pensionsstyrelsen, medan ärendena angående bidragsförskott
anförtroddes åt barnavårdsnämnderna. Kommittén har icke i förevarande
sammanhang närmare gått in på organisationsfrågorna. Enligt vad
kommittén uttalat kommer kommittén att företaga en allmän översyn av
organisationsfrågorna inom socialvården och i sinom tid framlägga på denna
översyn grundade förslag, avsedda att träda i kraft samtidigt med den beslutade
ändringen av den kommunala indelningen. Intill dess bör enligt
kommitténs uppfattning den nuvarande organisationen förbli orubbad.
En av socialvårdskommitténs ledamöter, lasarettssysslomannen Hagård,
har i ett särskilt vid betänkandet fogat yttrande uttalat, att den hjälpverksamhet,
som fått sin utformning i lagen om bidragsförskott, och tillämpningen
av denna lags olika bestämmelser hörde till det mest tungarbetade i svensk
sociallagstiftning. Inom kommittén hade Hagård därför framställt yrkande om
lagens ersättande med föreskrifter, som skulle innebära ett annat och framför
allt enklare förfarande. Kommitténs majoritet hade icke velat biträda
detsamma utan i stället inriktat sina bemödanden på alt söka få till stånd
vissa förbättringar av de nuvarande lagbestämmelserna. Under utredningens
gång hade också förenklingar kunnat åstadkommas. Frågan om
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
bidragsförskottslagens ersättande med hjälp efter enklare och mera rationella
linjer borde emellertid enligt Hagårds mening ånyo upptagas till prövning
under socialvårdskommitténs fortsatta arbete.
Yttrandena.
Pensionsstyrelsen har uttalat, att det hade varit lyckligt, om genom högre
allmänna barnbidrag än som föreslagits samt genom ökade bidrag in natura
en sådan hjälpform som särskilda barnbidrag hade kunnat göras obehövlig.
Man syntes nämligen ej kunna komma ifrån att rätten till sådant bidrag
bl. a. måste begränsas till fall då vissa objektivt påvisbara förutsättningar
förelåge. En följd härav bleve, att många hjälpbehov av likvärdig natur
fortfarande bleve hänvisade till hjälp av fattigvården. Styrelsen utginge
emellertid från att man åtminstone ej för närvarande kunde komma ifrån
behovet av en lag om särskilda barnbidrag.
Bortsett härifrån har kommitténs förslag om bibehållande av särskilda
barnbidrag till föräldralösa samt till änkors och invaliders barn samt
hjälpformen bidragsförskott för barn utom äktenskap och till frånskilda
mödrar i princip lämnats utan erinran. Svenska fattigvårds- och
barnavårdsförbundet har visserligen beträffande bidragsförskottslagen anmärkt,
att tillämpningen av densamma hörde till det mest tungarbetade i
svensk sociallagstiftning, men icke föreslagit dess ersättande med annan
hjälpform. Samma förbund har föreslagit, att då det för allmänheten torde
bliva svårt att skilja mellan de allmänna och de särskilda barnbidragen, de
senare måtte erhålla annan benämning än den av kommittén förordade.
Socialvårdskommitténs förslag i fråga om hjälpverksamhetens
organisation har icke mött erinran i något av yttrandena. Pensionsstyrelsen
har dock anmärkt, att frågorna om sättet för utbetalning av de allmänna
och de särskilda barnbidragen ägde nära samband och att det vore
mest rationellt om de båda bidragen kunde samordnas.
Departementschefen.
Införandet av allmänna barnbidrag av föreslagen storleksordning och
andra särskilda stödåtgärder för familjerna innebär, att en väsentlig del av
kostnaderna för barnens uppehälle och uppfostran överflyttas från föräldrarna
till samtliga medborgare. Föräldrarna komma dock även i fortsättningen
att få bära en icke ringa del av dessa kostnader. För barn till änkor
och invalider, utomäktenskapliga barn och andra barn, som omfattas av de
nuvarande lagarna om barnbidrag och bidragsförskott, kan man emellertid
icke påräkna att försörjaren har inkomster som äro jämförliga med dem
som en fullt arbetsför familjefader åtnjuter. Behov av att komplettera de
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
23
allmänna barnbidragen, som ntgå till alla barn oavsett familjens ekonomiska
ställning, med särskilt stöd föreligger därför alltjämt i dessa fall. Härom
torde också råda allmän enighet.
Socialvårdskommittén har i anslutning till bl. a. förslaget om allmänna
barnbidrag framlagt förslag till vissa jämkningar av den nuvarande lagstiftningen
på här förevarande område. Därvid har kommittén till övervägande
upptagit frågan huruvida icke bidragsförskotten borde kunna ersättas med
barnbidrag av samma karaktär som de vilka utgå till änkors och invaliders
barn. Kommittén har dock icke ansett sig kunna förorda en sådan anordning.
Dess förslag om bibehållande av bidragsförskottskonstruktionen har
tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga yttranden. Även jag finner
mig kunna biträda kommitténs förslag. Trots de nackdelar som otvivelaktigt
äro förenade med konstruktionen torde den, såvitt jag för närvarande
kan överblicka, vara den enda lämpliga, om man vill vidhålla kravet på att
fädernas underhållsskyldighet skall i möjligaste mån fullgöras.
I ett yttrande har berörts frågan om benämningen av de speciella bidrag
som skola utgå till änkors och invaliders barn in. fl. Vad därutinnan anförts
har icke föranlett mig att frångå kommitténs förslag i vidare mån än
att i lagens rubrik bör angivas att bidragen äro avsedda för änkors och invaliders
m. fl. barn.
Socialvårdskommittén har icke närmare gått in på frågan om en omprövning
av bidragsverksamhetens organisation utan ansett denna fråga böra
anstå i avbidan på en allmän översyn av organisationsfrågorna inom socialvården.
Kommitténs förslag innebär således, att ärenden angående barnbidrag
liksom hittills skola handhavas av pensionsnämnderna och pensionsstyrelsen
samt ärenden angående bidragsförskott av barnavårdsnämnderna.
Om, såsom föreslagits i propositionen nr 220 till årets riksdag, de allmänna
barnbidragen komma att utbetalas genom barnavårdsnämnderna, kan det
synas märkligt att de särskilda barnbidragen fortfarande skola handhavas
av pensionsmyndigheterna. Emellertid komma här i betraktande omständigheter
som göra en sådan anordning naturlig. Sålunda böra de särskilda
barnbidragen enligt min mening, som jag skall närmare redogöra för i det
följande, fortfarande vara inkomstprövade. Vad beträffar barnbidragen till
invaliders barn bör denna prövning lämpligen verkställas i samband med
den invaliditets- och inkomstprövning som skall äga rum beträffande invalidpensionerna.
Vidkommande barnbidragen till änkors barn märkes, all
enligt vad jag kommer att föreslå i ett senare avsnitt särskilt bidrag bör
utgå till änkornas egen försörjning och alt detta bidrag skall följa samma
regler som änkepensionen enligt folkpensioneringslagen. Då frågan angående
dylika änkebidrag således kommer att prövas av pensionsmyndigheterna,
synes jämväl frågan angående bidrag till barnen böra handläggas av dessa
myndigheter. På grund av vad sålunda an förts biträder jag socialvårdskommitténs
förslag att den nuvarande organisationen tillsvidare bibehålies.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
Lagstiftningens omfattning.
Socialvårdskommittén.
Uteslutna från rätt till barnbidrag äro bl. a. 1) barn med okända fäder,
2) barn till änklingar, 3) barn i äktenskap, vars moder är invalid, 4) barn,
vars fader är invalid, då barnet är fött utom äktenskap eller vårdnaden om
detsamma efter äktenskapsskillnad handhaves av modern. Barn tillhörande
sistnämnda kategori kunna i stället erhålla bidragsförskott. Sådant är dock
i fråga om barn utom äktenskap uteslutet, om föräldrarna sammanbo eller
fadern har vårdnaden om barnet. I sistnämnda fall kan varken barnbidrag
eller bidragsförskott utgå.
Socialvårdskommittén har till behandling upptagit frågan om en utvidgning
av tillämpningsområdet för lagstiftningen om barnbidrag till att avse
även nämnda fyra kategorier barn. Såsom tidigare berörts har kommittén
härvid funnit möjligt att bereda sådan hjälp till flertalet barn med okända
fäder. Kommittén har vidare föreslagit, att samtliga barn till invalida fäder
skola äga åtnjuta barnbidrag men i stället uteslutas från rätten till bidragsförskott.
Däremot bär kommittén icke funnit skäl att föreslå en utvidgning
av barnbidragslagen till alt omfatta änklingars barn eller invalida mödrars
barn i äktenskap.
Regeln att barnbidrag indrages, då barnets moder ingår äktenskap med
arbetsför man, bör enligt kommitténs förslag avskaffas.
Vad angår spörsmålet om bidrag till barn med okända fäder
har kommittén beträffande antalet sådana barn hänvisat till en av
socialstyrelsen verkställd undersökning, för vilken redogörelse lämnats i
ärvdabalkssakkunnigas betänkande med förslag till föräldrabalk (SOU
1946:49 s. 170—173). Undersökningen omfattar barn födda utom äktenskap
något av åren 1925—1942 (alltså barn upp till 18 år), för vilka barnavårdsmän
funnos förorduade i slutet av september 1943. Ur undersökningsresultatet
har socialvårdskommittén sammanställt följande uppgifter.
Antal
Barn med ej fastställt faderskap
barnavårds-
mannaför-
under
definitivt ej
i % av
ordnanden
utredning
fastställt
hela antalet
Samtliga åldrar......
81 428
1 304
6 241
7 545
9,3
Barn födda 1925-1939
62 735
425
5 133
5 558
8,9
Barn födda 1940 ....
5 450
69
384
453
8,3
Barn födda 1941 ....
6 123
197
339
536
8,8
Barn födda 1942 ....
7 120
613
385
998
14,0
Antalet fall, i vilka faderskapet ej fastställts, utgjorde således omkring
7 500, motsvarande 9,3 procent av samtliga de barn undersökningen omfattade.
Dock var faderskapsfrågan icke slutbehandlad beträffande något
över 1,5 procent av barnen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 288.
25
Efter att ha avvisat framkomna förslag om specialregler för vissa kategorier
barn med okända fäder har kommittén anfört:
Faderskap till barn utom äktenskap fastställas i det stora flertalet fall
under de första åren av barnets levnad. I den mån åren gå utan att något
avgörande kommer till stånd minskas sannolikheten att överhuvud taget få
faderskapet fastställt, och därmed förfaller anledningen att strängt vidhålla
kravet på faderskapsfastställelse såsom villkor för normaliserat understöd.
Detta krav är ju icke något självändamål utan betingas av nödvändigheten
att tillse att de utomäktenskapliga fäderna fullgöra sina skyldigheter mot
barnen. Då så lång tid gått att utsikterna att få faderskapsfrågan uppklarad
och underhållsbidrag utdömt genomsnittligt måste bedömas vara skäligen
små, förlora de skäl som föranlett att kravet uppställts sin bärkraft. Enligt
social vårdskommitténs mening kan utifrån dessa synpunkter sökas eu åtminstone
partiell lösning av frågan om normaliserad hjälp åt barn med
okända fäder. Det anförda leder till att man med bibehållande i princip av
bidragsförskottskonstruktionen kunde låta ifrågavarande barn bli berättigade
till understöd enligt lagen om särskilda barnbidrag sedan de uppnått viss
ålder. Mot eu sådan lösning kan naturligtvis invändas, att den är en halvrnesyr;
barnet kommer icke att få någon hjälp under sina törsta levnadsår,
då behovet därav kanske är störst. Denna nackdel kan emellertid icke undgås.
Det är kommitténs avsikt att ett blivande förslag till lag om socialhjälp
skall erhålla en sådan utformning, att olägenheterna av detta förhållande
avsevärt minskas. På grund av det anförda får kommittén föreslå, att frågan
om hjälp åt barnen ntan kända fäder löses efter de här ovan angivna linjerna.
Vid bedömandet av spörsmålet, vid vilken ålder rätten till barnbidrag skall
inträda för nu avsedda barn, kan viss ledning hämtas ur de ovan lämnade
sifferuppgifterna. De siffror som här närmast äro av intresse äro de som
angiva antalet fall under utredning. Enligt tabellen pågick i slutet av september
1943 utredningen fortfarande beträffande 613 barn födda 1942, 197
barn födda 1941 och 69 barn födda 1940. Beträffande de barn som fötts
1925—1939 har i socialstyrelsens utredning uppgift lämnats endast för alla
åldersgrupperna gemensamt. Utredningsfallen voro för dessa barn 425 eller
genomsnittligt för varje åldersgrupp omkring 28. 1 förhållande till hela
antalet fall i vilka faderskapet ej fastställts utgjorde utredningsfallen,
beträffande barn födda 1942 över 60 procent
» » » 1941 c:a 37 »
» » » 1940 » 15,5 »
» » » 1925—1939 knappt 8 procent.
Med hänsyn till det relativt stora antal fall som kvarstå outredda ännu då
barnen uppnått tvåårsåldern synes man knappast kunna draga gränsen för
dem som skola bliva berättigade till barnbidrag lägre än vid tre års ålder.
Kommittén föreslår i enlighet härmed att barn, beträffande vilket faderskapet
ej fastställts, erhåller rätt till särskilt barnbidrag, då det fyllt Ire år.
Beträffande spörsmålen om bidrag till ä n k 1 i n g a r s b a r n och b a r n
i äktenskap, vars moder är invalid, har socialvårdskommittén
till eu början redogjort för 1934 års barnpensioneringssakkunnigas och befolkningsutredningcns
ställningstagande till dessa frågor. De sakkunniga
26
Kungl. Muj.ts proposition nr 288.
hade, i fråga om barn till invalida mödrar med tvekan, avvisat tanken att
låta barnbidrag utgå även till dessa kategorier. Den nu gällande lagstiftningen
har kritiserats av befolkningsulredningen, som med hänvisning bland
annat till att hustruns död eller invaliditet i många fall komme att kännbart
försämra familjens ekonomi funnit det önskvärt, att de speciella hjälpåtgärder,
som samhället berett änkebarnen, i princip utsträcktes att gälla
även barn till änklingar och barn i familjer, där modern är invalid men där
fadern är arbetsför.
För egen del har socialvårdskommittén anfört:
Enligt socialvårdskonnnitténs uppfattning bör man vid bedömandet av förevarande
spörsmål göra skillnad mellan å ena sidan det hjälpbehov, som
har sin grund i att faderns inkomster icke räcka till barnens försörjning ens
om modern lever och är arbetsför, och å andra sidan det som föranledes av
de genom hustruns frånfälle eller invaliditet ökade kostnaderna för skötseln
av hemmet och barnen. Så som lagstiftningen om barnbidrag är upplagd
måste den med nödvändighet begränsas att avse fall där särskilda omständigheter
föreligga, vilka regelmässigt påkalla understöd från det allmänna
och klart avgränsa det föreliggande behovet från understödsbehov i allmänhet.
Vid denna gränsdragning måste man utgå från att de gifta männen i
regel ha förvärvsarbete, de gifta kvinnorna ej, och att sålunda familjerna
i allmänhet leva på männens arbetsinkomst. Om man hänförde fall där mannens
arbetsinkomst icke är tillräcklig för familjens försörjning under lagen
om barnbidrag, skulle denna helt ändra karaktär. I dylika fall bör hjälpen
såsom hittills utgå efter individuell behovsprövning. Rätt till barnbidrag bör
således icke föreligga då såväl fadern som modern leva och äro arbetsföra.
Då en moder som icke har förvärvsarbete dör eller blir invalid, förändras
den ekonomiska situationen för familjen endast såtillvida att kostnaderna
för skötseln av hemmet och barnen kunna bli större än tidigare därigenom
att moderns arbetskraft måste ersättas med lejd. (Det bortses från de särskilda
kostnaderna för vården av modern, om hon är invalid.) Detta bör
icke medföra, att det understödsbehov, som förelåg redan då modern levde
respektive var ax-betsför och då måste fyllas genom hjälp efter individuell
behovsprövning, täckes genom understöd i normaliserad form. Eu annan sak
är att genom moderns frånfälle eller invaliditet uppkommit ett nytt understödsbehov.
Att fylla detta genom att göra barnen berättigade till barnbidrag
finner emellertid kommittén icke lämpligt, barnbidragen äro ej alls avpassade
för ändamålet. Då endast ett barn finnes, avses barnbidrag enligt kommitténs
förslag skola utgå med högst 300 kronor för år, vilket uppenbarligen
oftast är otillräckligt för att täcka merkostnaden för hemhjälp. Om
barnantalet är stort, kan summan av barnbidragen uppgå till belopp som
överstiger sagda merkostnad. Att vid bestämmandet av barnbidragens belopp
taga hänsyn till dylika omständigheter torde ej låta sig göra. Om man
därför vill bereda hjälp i fall varom här är fråga, torde man böra söka lösningen
efter andra linjer.
I sådant hänseende har kommittén beträffande änkling med barn föreslagit,
att särskilt bidrag i vissa fall skall kunna utgå till änklingen. Vad angår
familjer, där modern är invalid, vore frågan enligt kommitténs mening mera
komplicerad. Spörsmålet gällde om särskilt bidrag borde lämnas för täc
-
27
Kimgl. Maj:ts proposition nr 288.
kände av merkostnaden för skötseln av hemmet och barnen i dessa familjer.
Kommittén har härvid erinrat om att genom förhöjningen av invalidpensionen
en viss del av mannens inkomster komme att frigöras för fyllande
av andra behov än hustruns försörjning samt framhållit att det alls icke
vore uteslutet, att en kvinna som vore invalid i folkpensioneringslagens mening
kunde förrätta hushållsgöromål och andra sysslor i hemmet. Invalidiletsprövningen
inom folkpensioneringen vore sålunda ej lämpad att klarlägga
behovet av den hjälp varom här vore fråga. Kommittén har vidare
framhållit, att den i sitt betänkande angående revision av folkpensioneringen
upptagit spörsmålet att införa någon form av generella hjälplöshetstillägg
för pensionslagare, vilka lede av särskilt svår invaliditet. Tanken
härpå hade avvisats bland annat därför att frågan om särskilt understöd
till hjälplösa folkpensionärer, som vistades i sina hem, icke ansetts kunna
lösas efter generella linjer. Kommittén hade förklarat sig komma att överväga
spörsmålet i samband med utarbetandet av den nya socialhjälpslagen.
Enligt kommitténs mening borde frågan om särskilt understöd till täckande
av merkostnad för hemhjälp i barnfamiljer, där hustrun vore invalid, upptagas
i detta sammanhang.
Det anförda avsåge —- har kommittén härefter framhållit det fall, då
hustrun icke haft förvärvsarbete. Om hon haft dylikt arbete, medförde naturligtvis
hennes död eller invaliditet en större försämring av familjens ekonomi
än den som sammanhängde med ökade kostnader för skötseln av
hemmet och barnen. Kommittén kunde emellertid icke finna, att delta fall
borde behandlas annorlunda än det förut nämnda. Den ena hustrun hade
exempelvis på grund av barnens antal och ringa ålder varit bunden vid
hemmet, medan den andra haft lättare att komma ifrån hemsysslorna och
därför kunnat skaffa sig förvärvsarbete. Det skulle verka stötande, om behov
av hjälp för den förstnämnda familjen måste fyllas med fattigvård, medan
barnen i den senare skulle vara berättigade till barnbidrag.
Socialvårdskommittén har sålunda icke funnit skäl föreslå, att särskilt
barnbidrag skall kunna utgå till änklings barn eller till barn i familjer däi
hustrun är invalid. Kommittén är emellertid icke enhällig i denna del, i det
att generaldirektören Höjer uttalat skiljaktig mening. För denna redogöres
i det följande.
1 fråga om barn, vars fader är invalid, utgår för närvarande
såsom i det föregående omnämnts i vissa fall bidragsförskott men ej barnbidrag
och i några fall varken barnbidrag eller bidragsförskott. Socialvårdskommittén
har härom anfört:
Skälet till att understödet åt barn utom äktenskap ansetts böra utgå i form
av bidragsförskott, då modern har vårdnaden, är naturligtvis att fadern kan
åläggas betala underhållsbidrag. Detta fall har ansetts kunna behandlas lika
med andra i vilka fadern är skyldig utgiva underhållsbidrag. Emellertid synes
man därvid ha förbisett, att meningen med normaliserat understöd vid
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 288.
faderns invaliditet är att täcka det hjälpbehov som uppstår på grund av
hans bristande försörjningsförmåga, d. v. s. att ge barnet något mera än
vad fadern kan prestera, vilket icke blir fallet om understödet utgår i form
av bidragsförskott. Delta får nämligen icke överstiga underhållsbidraget, vilket
när det gäller invalider oftast torde vara synnerligen lågt.
Till detta skäl för ändring av den nu gällande regeln kommer ett annat,
som tar sikte på administreringen av understödsverksamheten. De flesta
invalider med förskottsberättigade barn torde, såsom socialvårdskommittén
anförde i 1942 års betänkande angående ändring av bidragsförskottslagen,
icke någonsin bli i stånd att återbetala ens någon del av utgivet förskott. Beträffande
sådana barn blir bidragsförskottet i själva verket ett år efter år
fortlöpande understöd. Det kan i dessa fall med allt fog sägas vara ganska
meningslöst att varje år upprepa hela den i bidragsförskottslagen föreskrivna
proceduren.
Något skäl att förvägra barn utom äktenskap till invalid fader barnbidrag,
då fadern har vårdnaden om barnet, synes ej föreligga.
Socialvårdskommittén har vidare på de skäl som anförts i fråga om de
utomäktenskapliga barnen ansett barnbidrag böra utgå även till samtliga
barn i äktenskap, vilkas fader är invalid; alltså även i det fall då modern
vid äktenskapsskillnad fått vårdnaden om barnet. Regeln skulle alltså enligt
kommitténs förslag bli att barnbidrag alltid utgår, då fadern är invalid.
Barn med invalida fäder borde i stället undantagas från tillämpningen av
bidragsförskottslagen.
Beträffande den nuvarande regeln, att barnbidrag indrages o in
modern ingår äktenskap med arbetsför man, har socialvårdskommittén
framhållit att det huvudsakliga skälet för densamma var att
det enligt civilrättsliga bestämmelser åligger styvfader att, så länge äktenskapet
består, efter sin förmåga bidraga till styvbarns underhåll. Kommittén
har hänvisat till att frågan om avskaffande av denna regel i anledning
av en vid 1944 års riksdag väckt motion varit föremål för riksdagens prövning.
Andra lagutskottet hade härvid i utlåtande, som godkänts av riksdagen,
bland annat yttrat att det avgörande för frågan om omfattningen av
samhällets hjälpverksamhet i förevarande hänseende endast torde vara skälighets-
och rättvisesynpunkter. Om det ur sådana synpunkter skulle vara
önskvärt att utvidga tillämpningsområdet för lagen om barnbidrag att omfatta
jämväl barn, som hade styvfader, syntes den omständigheten att styvfadern
vore underhållspliktig icke i och för sig böra utgöra hinder mot en
sådan åtgärd.
Socialvårdskommittén har instämt i vad utskottet sålunda yltrat och ytterligare
anfört:
Med hänsyn till det prekära läge vari styvbarn ofta befinna sig synas
starka skäl tala för slopande av ifrågavarande regel. Den tillämpas icke beträffande
rätt till bidragsförskott. Sålunda lämnar samhället hjälp i form
av bidragsförskott åt barn i äktenskap till frånskild omgift moder, om fadern
är i livet, medan normaliserat bidrag icke kan utgå, om fadern är död.
Ett annat skäl som påkallar regelns avskaffande är att densamma i åtskilliga
29
Kunigl. Maj:ts proposition in 288.
fall torde medföra en stark benägenhet för moder att hellre leva i en fri förbindelse
än att gifta om sig.
På grund av det anförda har i kommittéförslaget icke upptagits någon
motsvarighet till förevarande regel.
Beträffande bidragsförskottslagens omfattning har socialvårdskommittén
funnit det kunna ifrågasättas, huruvida icke förskott bör
kunna utgå även å moders underhållsbidrag. Då antalet fall i vilka fadern
har vårdnaden och modern är skyldig betala underhållsbidrag är ringa samt
enligt förslaget till lag om särskilda barnbidrag sådant bidrag icke skall
utgå för barn till arbetsför änkling, har kommittén ej funnit skäl föreslå
ändring av bidragsförskottslagen i förevarande avseende.
1 sistnämnda del liksom beträffande frågan om barnbidrag till änklingars
barn och till barn i äktenskap, vars moder är invalid, har skiljaktig mening
anmälts av ledamoten i kommittén generaldirektören Höjer. I reservationen
anföres:
På ett tidigare stadium av det sociala reformarbetet har man i viss utsträckning
begränsat rätten till socialförsäkringens under vissa förutsättningar
utgående förmåner till det ena könet eller i fråga om förmåner för
barn till sådana fall, där sagda förutsättningar förelegat t. ex. i fråga om
fadern, under det att uppfyllandet av samma förutsättningar i fråga om
modern ej givit barnet rätt till förmånen. Orsaken härtill torde i regel ha
varit, alt man ansett de i sammanhanget aktuella hjälpbehoven i avseende
på det andra könet mera sällan förekommande och en lagstiftning för dessa
fall därför mindre behövlig. I och för sig kan en sådan ståndpunkt försvaras.
Frågan bör emellertid ses även ur en annan synpunkt.
Vår familjerättsliga lagstiftning gör ingen åtskillnad mellan makarna. Att
mannen alltjämt i de flesta fall är huvudförsörjaren avspeglar sig sålunda
icke i lagstiftningen, i vilken det endast talas om den ene maken och den
andre maken. Ett likartat betraktelsesätt har under 1946 av statsmakterna
anlagts inom tvenne områden av socialförsäkringen, nämligen sjukförsäkringen
och arbetslöshetsförsäkringen.
Efter en redogörelse för 1946 års lagstiftning har herr Höjer bl. a. anfört:
Full jämförbarhet mellan här berörd lagstiftning och den nu ifrågavarande
föreligger visserligen icke. Den princip om likställighet mellan könen, som
statsmakterna genom sagda beslut godtagit, har emellertid lika stor bärkraft
beträffande lagstiftning om bidrag till invaliders och ensamstående försörjares
(änkas och änklings) barn som inom sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen.
När denna princip nu godtagits av statsmakterna, bör den
icke i här ifrågavarande lagstiftning skjutas åt sidan. Det får bli en senare
sak att i detta avseende åvägabringa enhetlighet inom socialförsäkringen, så
långt nu dylik av praktiska skäl är önskvärd och möjlig att genomföra.
Socialvårdskommitténs majoritet kan sägas ha godtagit denna ståndpunkt
i avseende på bidrag till den person, vars make avlidit, i det att dylikt bidrag
skall kunna utgå både till änka och änkling och detta trots att på grund av
inkomstprövningens utformning i praktiken bidrag till änkling kan antagas
komma att utgå endast i säkerligen tämligen sällsynta fall. När det gäller
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
särskilt barnbidrag och bidragsförskott, där principens genomförande skulle
få en ej helt oväsentlig praktisk betydelse, har kommittén däremot ställt
sig avvisande mot densamma.
Jag kan icke finna denna ståndpunkt försvarlig och anser sålunda, att
lagen om särskilda barnbidrag bör utvidgas till att avse även bidrag till
gifta invalida kvinnors och änklingars barn och bidragsförskottslagen till
att avse även moders underhållsbidrag.
Yttrandena,
Kommitténs förslag att särskilda barnbidrag skulle utgå även till barn
med okända fäder, då barnen fyllt tre år, har tillstyrkts eller lämnats
utan erinran i flertalet av yttrandena. Negativ ställning till förslaget
intages endast i tre yttranden. Länsstyrelsen i Malmöhus län har sålunda
ansett, att frågan om understöd åt barn med okända fäder under de tre
första levnadsåren borde lösas genom särskild bestämmelse i eu lag om
barnbidrag och icke genom socialhjälp. Å andra sidan har länsstyrelsen
framhållit, att den föreslagna bestämmelsen erbjöde frestelser till missbruk.
Intet hindrade t. ex. en moder att — eventuellt i samråd med barnets fader
— vägra lämna sådana upplysningar om denne, att faderskapsprocess kunde
anhängiggöras, för att sedan barnet fyllt tre år kasta hela försörjningsskyldigheten
över på det allmänna. Barnavårdsdirektörcn i Malmö har ansett
skäl tala för alt beträffande understöd åt barn med okända fäder avvakta
tillkomsten av eu ny lag om socialhjälp. Länsstyrelsen i Västerbottens län
har befarat, att antalet barn med okända fäder konime att väsentligt ökas
om förslaget genomfördes, och därför ställt sig tveksam till detsamma.
I några yttranden har förordats införandet av särskilda garantier mot
missbruk av den föreslagna bestämmelsen. Socialstyrelsen har sålunda
anfört:
En bestämmelse av föreslaget innehåll kan länkas få till följd, att antalet
utomäktenskapliga barn, för vilka faderskap ej fastställes, kommer att öka.
Risk kan finnas för att en moder t. ex. kan komma att hindra utredningen
av faderskapsfrågan genom att hon med vetskap om att hennes barn, i varje
fall efter uppnådda tre år, kommer att erhålla barnbidrag, eventuellt efter
påtryckning av barnafadern kan vägra att uppgiva dennes namn och sålunda
mer eller mindre avsiktligt hjälpa honom i hans strävan att undandraga
sig underhållsplikten för barnet. Fall kunna också tänkas, där modern
undviker att medverka till att faderskapet i laga ordning fastställes,
medan hon på ett mera formlöst sätt uppbär underhållsbidrag för barnet
med den beräkningen, att hon senare skall kunna erhålla såväl underhållsbidrag
från fadern som särskilt barnbidrag.
Vidare torde man ej kunna bortse från risken för att vissa mindre nitiska
barnavårdsmän med tanke på att barnen, i varje fall vid uppnådda tre års
ålder, komma att erhålla särskilt barnbidrag, icke komma att ådagalägga
tillräckligt intresse för vidtagande av erforderliga åtgärder för faderskaps
fastställande.
På grund av vad sålunda anförts finner socialstyrelsen sig böra föreslå
alt ifrågavarande lagrum kompletteras med en bestämmelse om att ansökan
Kungl. Mnj:ts proposition nr 28S.
31
om särskilt barnbidrag för barn tillhörande denna grupp beviljas först sedan
det i varje särskilt fall noggrant prövats, huruvida erforderliga åtgärder
vidtagits för att få faderskapet fastställt. Denna prövning synes böra
företagas av exempelvis pensionsstyrelsen efter hörande av länsstyrelsen.
Mot en prövning av detta slag kan måhända invändas att den blir tämligen
formell. Även om så emellanåt blir fallet, torde prövningsförfarandet dock
komma att i viss mån innebära en kontroll på barnavårdsnämndernas verksamhet.
Socialstyrelsen vill vidare föreslå, att som ytterligare förutsättning
för erhållande av barnbidrag i dessa fall kräves en försäkran på heder och
samvete av modern, att hon icke uppbär eller uppburit något underhåll eller
kommer i åtnjutande av annan gottgörelse från någon, som rätteligen är
underhållspliktig för barnet. För lämnande av medvetet felaktiga eller
osanna uppgifter i dylik försäkran bör givetvis straffansvar stadgas.
Av liknande skäl har svenska fattigvårds- och barnavårdsjörbundet ifrågasatt,
om icke för erhållande av barnbidrag borde uppställas det villkoret att
modern och barnavårdsmannen fullgjort vad som rimligen kunde fordras
för att få faderskapet fastställt. Länsstyrelsen i Örebro län har ej ansett någon
större risk föreligga, att barnavårdsmans intresse för att få faderskap
fastställt skulle minskas om förslaget genomfördes, men funnit lämpligt, att
vid ansökan om barnbidrag för barn med okänd fader skulle fogas redogörelse
för de åtgärder som vidtagits för fastställande av faderskapet. Enligt
länsstyrelsen i Norrbottens län borde den tendens till minskat intresse för
fastställande av faderskap, som barnbidrag till barn med okända fäder
kunde ge upphov till, motarbetas genom en mera vaksam tillsyn från de
övervakande myndigheternas sida.
Kommitténs förslag att barn till änklingar och barn i äktenskap,
vars moder är invalid, fortfarande skola vara uteslutna
från rätt till barnbidrag samt att bidragsförskott icke må utgå å
moders underhållsbidrag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran
i flertalet av yttrandena.
Länsstyrelsen i Kronobergs län har såsom skäl för instämmande i kommitténs
mening yttrat bl. a., att kostnaden för barnens underhåll och hembiträdes
eller husföreståndarinnas avlöning och övriga förmåner icke syntes
böra generellt föranleda utgivande av barnbidrag, då fadern vore arbetsför.
Därest familjeförsörjaren levde under så tryckta ekonomiska förhållanden
att understöd kunde befinnas erforderligt, syntes sådant understöd närmast
vara hänförligt till den allmänna socialhjälpens verksamhetsområde,
där prövning kunde ske från fall till fall.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län har ansett, att de av herr Höjer anförda
synpunkterna väl syntes äga principiell giltighet men att den av honom förordade
likställigheten mellan könen icke torde äga någon större praktisk
betydelse.
Länsstyrelsen i Södermanlands län har uttalat alt, även om ur praktisk
synpunkt herr Höjers förslag kanske icke hade alltför stor räckvidd, detta
32 Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
dock inrymde eu principiell linje som icke borde utan noggrann prövning
frångås.
Herr Höjers reservation har biträtts av socialstyrelsen och länsstyrelsen i
Örebro län samt, såvitt angår bidragsförskotten, av styrelsen för svenska
landskommunernas förbund och barnavårdsdirektören i Malmö (vilken ej
yttrat sig i frågan såvitt angår barnbidragen).
Kommitténs förslag att barnbidrag sknlle utgå till barn med invalida
fäder även i de fall där barnet för närvarande är berättigat till
bidragsförskott har utsatts för kritik av Stockholms stads barnavårdsnämnd.
Om barnbidragen skulle utgå efter inkomstprövning men bidragsförskotten
utan sådan prövning, skulle barnen i vissa fall kunna komma i sämre ställning
genom att erhålla barnbidrag i stället för bidragsförskott. Härtill
komme, att ansökan om barnbidrag vore omständligare och att behandlingen
av densamma toge längre tid än då det gällde ansökan om bidragsförskott.
Om faderns invalidpension indroges, skulle besvär uppstå med övergång
från en understödsform till en annan. På grund härav föresloge barnavårdsnämnden,
att den nuvarande ordningen måtte bibehållas.
Förslaget om slopandet av regeln att barnbidrag skall indragas, då barnets
moder ingår äktenskap med arbetsför man, har tillstyrkts
eller lämnats utan erinran i samtliga yttranden.
Departementschefen.
Spörsmålet om hjälp ål barn med okända fäder var aktuellt redan vid
tillkomsten av den nuvarande lagstiftningen. Att de då lämnades utanför
lagarna om barnbidrag och bidragsförskott ansågs vara en nödvändig följd
av bidragsförsliottskonstruktionen, som för rätt till hjälp förutsätter att faderskapet
blivit fastställt och underhållsbidrag bestämt genom dom eller
avtal. Socialvårdskommittén har nu försökt finna eu partiell lösning av
problemet utifrån den synpunkten att anledning ej funnes att strängt vidhålla
kravet på faderskapsfastställelse såsom villkor för normaliserat understöd
då så lång tid gått att utsikterna att få faderskapsfrågan uppklarad
och underhållsbidrag utdömt genomsnittligt måste bedömas vara skäligen
små. På grundval av denna tankegång och viss statistisk utredning har
kommittén föreslagit, att barn med okända fäder skulle bli berättigade till
särskilda barnbidrag då de uppnått tre års ålder. Endast ett fåtal av remissinstanserna
ha ställt sig avvisande till förslaget. Dessa ha framhållit bl. a.
att barnets moder — eventuellt i samförstånd med fadern kunde vägra
lämna sådana upplysningar om denne att faderskapet kunde fastställas, för
att sedan barnet fyllt tre år övervältra försörjningsbördan på det allmänna.
Det kunde därför föreligga risk att antalet barn med okända fäder komme
att ökas. I några av yttrandena har förordats, att den av kommittén föreslagna
bestämmelsen kompletteras med särskilda föreskrifter avsedda att
förebygga missbruk.
33
Ktingl. Maj:ts proposition nr 2<S’&.
Då antalet barn med okända fäder är betydande och dessa barn ottast
torde befinna sig i ett särskilt prekärt läge, finner jag det angeläget att de
såvitt möjligt beredas understöd i normaliserad form. Att utan vidare inordna
samtliga dessa barn under lagen om särskilda barnbidrag torde av de
skäl som anförts för bibehållande av bidragsförskottskonstruktionen icke
vara möjligt. Däremot är jag beredd att acceptera den av kommittén föreslagna
partiella lösningen av frågan. De farhagor som yppats beträffande
möjligheterna till missbruk av den förordade bestämmelsen kunna icke frånkännas
viss betydelse men äro enligt min mening överdrivna. Mödrar med
barn utom äktenskap befinna sig i det övervägande flertalet fall i sadan ekonomisk
situation att omedelbar hjälp till barnets underhåll är av nöden.
För att komma i åtnjutande av bidragsförskott måste modern medverka i utredningen
angående fastställande av faderskapet till barnet. Fall kunna \isserligen
tänkas, då modern kan vara villig att i samt örstånd med fadern
undanhålla barnavårdsmyndigheterna kännedomen om vem som är fader,
men det torde mera sällan kunna inträffa att faderskapet kan hållas hemligt,
om modern erhåller underhållsbidrag från fadern. Att barnavårdsmännen
skulle visa sig mindre nitiska i sin verksamhet för uppspårande av
faderskapet borde icke kunna befaras. Jag finner icke lämpligt att såsom
föreslagits i vissa yttranden för rätten till barnbidrag uppställa särskilda villkor
med avseende å utredningen angående faderskapet. Prövningen huruvida
ett sådant villkor vore uppfyllt konune att bliva i hög grad formell
och därför av ringa värde. Däremot synes, sasom socialstyrelsen föreslagit,
böra krävas eu försäkran av modern, att hon icke uppbär eller uppburit något
underhållsbidrag eller annan gottgörelse från någon som rätteligen är
underhållsskyldig mot barnet. Bestämmelser härom synas kunna utfärdas
i administrativ ordning.
Kommittén har föreslagit, att barn till invalida fäder skulle bliva berättigade
till barnbidrag även i fall då för närvarande utgår bidragsförskott.
Om, såsom jag föreslår, inkomstprövningen avskaftas beträffande bidragsförskotten
men icke beträffande barnbidragen, skulle kommitténs förslag
medföra att barn som för närvarande äro berättigade till bidragsförskott
kunde komma i ett sämre läge än om den nuvarande ordningen bibehölles.
Detta skulle inträffa i fall då inkomstprövningen med hänsyn till moderns
inkomst skulle leda till lägre bidrag än det belopp fadern förpliktats betala
i underhållsbidrag. Jag kan icke finna denna konsekvens tillfredsställande.
Enligt min mening bör därför bidragsförskott även i fortsättningen ulga
i fall då fadern förpliktats betala underhållsbidrag. Möjligheten att vid sidan
av bidragsförskott erhålla barnbidrag i fall då faderns underhållsbidrag är
lågt och moderns inkomst ringa bör emellertid kvarstå. På grund härav
vill jag föreslå endast den ändringen av kommitténs förslag att barn med
invalida fäder icke undantagas från tillämpningen av bidragsförskottslagen.
I fråga om kommitténs förslag att barn till änklingar och till gifta invalida
liihang till riksdagens protokoll 1047. 1 sand. Nr 2t<S. 3
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
kvinnor skola vara uteslutna från rätt till barnbidrag samt att bidragsförskott
icke skall kunna utgå å moderns underhållsbidrag finner jag vad
kommittén anfört vara övertygande. .lag kan således ej förorda någon ändring
av kommittéförslaget i dessa delar.
Förslaget om avskaffande av regeln att barnbidrag skall indragas, då
barnets moder gifter sig med arbetsför man, finner jag välbetänkt.
De särskilda barnbidragens och bidragsförskottens maximibelopp.
De nuvarande förmånerna.
Såväl barnbidragen som bidragsförskotten äro dyrortsgraderade i anslutning
till bestämmelserna i 1935 års folkpensioneringslag.
Barnbidragens maximibelopp äro för närvarande inklusive dyrtidstillägg:
Ortsgrupp 1
Ortsgrupp 2
Ortsgrupp 3
föräldralöst barn ............................
425
510
595
övriga fall:
för ett barn ..............................
350
425
510
för två barn..............................
613
744
892
för tre barn ..............................
875
1 062
1 275
och för varje barn därutöver ytterligare ....
175
212
255
Bidragsförskottens maximibelopp äro 252 kronor i ortsgrupp 1, 300 kronor
i ortsgrupp 2 och 360 kronor i ortsgrupp 3. Har modern vårdnaden om två
eller flera till bidragsförskott berättigade barn utgår dock bidragsförskottet
med följande belopp:
Antalet till bidragsförskott berättigade barn
Bidragsförskott (för barn räknat)
under moderns vårdnad
Ortsgrupp 1
Ortsgrupp 2
Ortsgrupp 3
två ........................................
228
276
336
tre ........................................
204
252
300
fyra eller flera..............................
180
228
276
För tiden till och med den månad, under vilken barn fyller två år, ökas
såväl barnbidrag som bidragsförskott med 60 kronor om året, vartill beträffande
barnbidragen komma ytterligare dyrtidstillägg.
Uttalanden av befolkningsutredningen.
1 ett särskilt avsnitt av sitt i januari 1946 framlagda betänkande om barnkostnadernas
fördelning med förslag angående allmänna barnbidrag in. m.
(SOU 1946: 5) har befolkningsutredningen diskuterat förhållandet mellan
de allmänna barnbidragen och de barnbidrag och barntillägg, som äro inbyggda
i socialförsäkringen. Befolkningsutredningen har härvid särskilt
uppehållit sig vid barnbidragen enligt 1937 års lag och bidragsförskotten
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
och framhållit att det gällde att ta ställning till problemet huruvida infölandet
av allmänna barnbidrag och förverkligandet av de av utredningen
i övrigt föreslagna åtgärderna till familjernas förmån borde föranleda justeringar
av dessa bidrag eller rent av överflödiggöra dem. Befolkningsutredningen
har härntinnan anfört följande.
Barnbidragen till änkors, invaliders och föräldralösa barn äro principiellt
avsedda att svara mot kostnaderna för barnens vård vid en av samhället
accepterad standard. Där barnet eller dess försörjare saknar egna tillgångar
skola barnbidragen i princip täcka hela den angivna kostnaden.
De allmänna barnbidragen och övriga förmåner för barnen skola enligt
utiedningens uppfattning utga enligt samma regler till de av dessa speciella
barnbidrag berörda som till andra barn. Vid avvägningen av de speciella
^?.?rilk*öragen därvid givetvis vederbörlig hänsyn tagas till dessa övriga
förmåner, i den mån de påverka kostnaderna för barnen. De olika förmånerna
äro emellertid i dessa hänseenden av olika karaktär. En serie av de
kollektiva anordningarna medför en standardhöjning på sina speciella områden,
vilken givetvis bör komma också här berörda barnkategorier till del
och vilken icke minskar kostnaderna för dessa barn i övrigt. På samma sätt
kan familjebostadsbidraget enligt bostadssociala utredningens förslag betraktas
som ett till en standardhöjning på bostadens område knutet bidrag,
vilket av denna orsak knappast heller behöver tagas i betraktande i detta
sammanhang. Ofrånkomligt synes dock vara att beakta av utredningen föreslagna
allmänna kontanta barnbidrag och kostnadsfri skolbespisning. Det
kontanta bidraget har utredningen förslagit till 200 kronor per barn och år.
Skolmåltiderna beräknas ha ett värde av omkring 100 kronor per barn och
år, men komma givetvis endast barn i skolåldern till del.
I anslutning till det anförda har befolkningsutredningen sökt att fastställa
den standard, vars upprätthållande samhället vore villigt att garantera dessa
barn. Utredningen har härvid, under åberopande av vissa för utredningens
räkning verkställda undersökningar om barnkostnadernas storlek, funnit
det inkomsttillskott, som makar med barn behövde erhålla för att kunna
anses vara tillförsäkrade samma standard, som inom socialförsäkringen godtagits
såsom norm för makar utan barn, böra vara 500 å 550 kronor per år
för ett barn och 400 å 450 kronor per år för varje ytterligare barn utöver
det första.
Befolkningsutredningen har härav dragit följande slutsatser angående storleken
av de särskilda bidragen till änkors och invaliders
b a r n.
För det första barnet skulle erfordras el t bidrag av 500 å 550 kronor per
år. Detta belopp bör minskas med förmånen av de fria skolmåltiderna in. in.;
då barnen emellertid endast under eu del av sin uppväxttid komma i åtnjutande
därav, bör minskningen icke beräknas till skolmåltidernas fulla värde
av 100 kronor per år för i desamma deltagande, utan endast till eu del
härav. Utredningen finner etl avdrag av 50 kronor för skolmåltiderna och
Övriga kollektiva anordningar lämpligt. Kvar står då ett helopp av 450 å
500 kronor. Om ett allmänt kontant barnbidrag om 200 kronor införes, bör
36
Kungl. Mnj:ts proposition nr 288.
detta i sin helhet frånräknas och de speciella barnbidragen till här berörda
kategorier sålunda utgöra 250 å 300 kronor.
För varje ytterligare barn utöver det första bör man enligt utredningens
mening utgå från det ovan angivna beloppet av 400 å 450 kronor per år.
Härifrån bör på samma sätt som nyss angivits dragas 50 kronor, motsvarande
värdet av de fria skolmåltiderna och andra kollektiva anordningar,
ävensom det kontanta barnbidrag om 200 kronor, som utredningen räknar
med under alla förhållanden skall utgå till dessa barn. Återstoden utgör då
ett belopp av 150 å 200 kronor, som alltså skulle angiva den lämpliga storleksordningen
av bidragen till de i 1937 års barnbidragslag avsedda kategorierna
av barn utöver det första, sedan av utredningen föreslagna allmänna
barnbidrag blivit införda.
Befolkningsutredningen har i förevarande avsnitt av sitt betänkande om
barnkostnadernas fördelning även behandlat omfattningen av lagstiftningen
om särskilda barnbidrag. Till detta spörsmål återkommer jag i det följande.
Beträffande bidragsförskotten har befolkningsutredningen anfört.
Vad som i det föregående sagts om bidragen till änkebarnen gäller i huvudsak
också här. Förskottens maximibelopp måste principiellt anses bestämt av
kostnaderna för barnens försörjning på en av samhället accepterad standard.
Eftersom de allmänna barnbidragen och övriga förmåner endast täcka en
del av dessa kostnader, kommer alltid eu viss underhållsskyldighet att åvila
föräldrarna. Behov av att samhället förskotterar underhållsbidrag, som en
bidragsskyldig fader underlåter att erlägga, kommer också att kvarstå. Däremot
måste övervägas, huruvida nu gällande regler om bidragsförskottens
maximibelopp behöva modifieras med hänsyn till de allmänna barnbidragens
storlek. Man synes här kunna anlägga samma synpunkter som på storleken
av bidragen till änkebarnen. Utredningen, som icke ingått på frågan
om behovet av andra modifikationer av på detta område gällande bestämmelser,
förordar därför, att bestämmelserna om bidragsförskottens storlek i
lagen om förskottering av underhållsbidrag till barn ändras i överensstämmelse
med vad som ovan anförts i fråga om 1937 års lag om barnbidrag.
Yttranden över befolkningsutredniugens förslag.
I yttrandena över befolkningsutredniugens förslag bar vad utredningen anfört
i fråga om förhållandet mellan de allmänna barnbidragen och övriga
inom sociallagstiftningen förekommande barnbidrag och barntillägg endast
i ett fåtal fall givit anledning till särskilda uttalanden. Beträffande barnbidragen
enligt 1937 års lag bär socialstyrelsen ansett en viss
modifikation av dessa med hänsyn till de allmänna barnbidragen vara
befogad.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län åter anser lämpligheten av de av utredningen
föreslagna bidragsbeloppen kunna diskuteras. Om bidragen fastställdes
till dessa belopp, komme de bidragsberättigade barnen i en förmånligare
ställning än de icke bidragsberättigade barn, som jämväl i framtiden
bleve hänvisade till hjälp av fattigvårdsmedel.
Barnavårdsdirektören i Stockholm, vilkens yttrande åberopats av stadens
barnavårdsnämnd, har anfört, att de kategorier av barn det här gällde an
-
Kungl. Muj:ts proposition nr 2SS.
37
setts vara så illa ställda i jämförelse med barn inom fullständiga familjer,
att de framför övriga barn behövde ett speciellt stöd från samhällets sida.
Det syntes därför böra övervägas, om icke det allmänna barnbidraget borde
utgå till dessa kategorier av barn, utan att det nu utgående bidraget
reducerades.
Kommunistiska partiets kvinnosekretariat uttalar:
De utgående tilläggen till dessa kategorier av barn äro för närvarande i
högsta grad otillräckliga. Likväl antyder utredningen nödvändigheten att
ytterligare reducera dessa bidrag i den män de nya allmänna bidragen bli
verklighet. Vi anse det icke vara överensstämmande med de nya bidragens
allmänt standardhöjande syfte att dessa sämst ställda grupper barn skola
hållas nere på i stort sett samma nivå som tidigare genom att man med ena
handen tar igen vad den andra ger. Frågan om täckandet av dessa barns
existensbehov bör lösas fristående från de planerade allmänna barnbidragen.
Årsta kooperativa kvinnogille anser det orimligt alt ensamma mödrar,
änkor och ogifta för att få tillgodonjuta de allmänna barnbidragen i större
eller mindre utsträckning skulle berövas det understöd för sina barn som
de tidigare åtnjutit. Dessa sämst ställda kvinnors barn skulle då bli den
enda grupp som icke tillfördes en positiv förbättring av något värde utan
skulle fortfarande befinna sig i samma otrygga läge som hittills.
Utredningens förslag om sänkning av bidragsförskot tens maximibelopp
kritiseras av socialstyrelsen och av barnavårdsdirektören i Stockholm,
vilkens yttrande åberopas av stadens barnavårdsnämnd. Socialstyrelsen har
anfört att i vissa fall en orättvisa kunde uppkomma för hithörande barn.
För de barn, vilkas fäder försumma att betala sina underhållsbidrag och
vilkas mödrar äro så lågt taxerade, att bidragsförskott behövde utgå, skulle
nämligen bidragsförskottets normalbelopp sänkas genom avvägning efter
bland annat det allmänna barnbidraget. För de barn däremot, vilkas fäder betalade
sina underhållsbidrag, skulle någon minskning i de samlade förmånerna,
inklusive allmänna barnbidrag, icke förekomma. Att de fattigaste
mödrarnas barn på så sätt kunde komma i ett sämre läge borde undvikas.
Barnavårdsdirektören i Stockholm har anfört liknande synpunkter.
Social vårdskominittén.
Kommittén har vid sin behandling av frågan om de särskilda barnbidragens
och bidragsförskottens maximibelopp till en början upptagit frågorna,
huruvida maximibeloppen böra vara dyrortsgraderade, huruvida desamma
böra reduceras vid större barnantal och huruvida förhöjning bör äga rum
för späda barn. Därefter har kommittén behandlat spörsmålen om själva
storleken av maximibeloppen och om begränsning av sammanlagda förmånerna
för familjer med större barnantal.
Beträffande frågan om d y r o r t s g r a d e r i n g av de särskilda barn
-
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 288.
bidragens och bidragsförskottens maximibelopp har kommittén erinrat om
att i den nya folkpensioneringslagen ortsgradering skett uteslutande med
hänsyn till bostadskostnaderna och att icke någon form av ortsgradering
avses skola äga rum i fråga om de allmänna barnbidragen. I överensstämmelse
härmed bör enligt kommitténs mening den nuvarande ortsgraderingen
avskaffas även när det gäller de särskilda barnbidragen och bidragsförskotten.
Vad beträffar frågan om bostadstillägg till de särskilda barnbidragen
vore det att märka, att när barnbidrag utginge på grund av försörjarens
invaliditet denne åtnjöte folkpension, i vilken kunde ingå bostadstillägg.
Beträffande änka med minderårigt barn föresloge kommittén, att bidrag
till änkan skulle kunna utgå efter samma grunder som änkepension enligt
folkpensioneringslagen och sålunda innesluta även bostadstillägg. 1 fråga
om bidragsförskotten funnes ingen motsvarighet härtill. Det rörde sig emellertid
då i regel om ett eller två barn, och variationerna i bostadskostnaderna
för barnets del torde därför icke vara så stora att man behövde taga
hänsyn därtill. Kommittén hade sålunda icke ansett bostadstillägg böra
utgå för barnens del. De särskilda barnbidragens och bidragsförskottens
maximibelopp borde sålunda vara ett och detsamma över hela landet.
Vidkommande spörsmålet om reduktion av maximibeloppet
vid större barnantal har socialvårdskommittén erinrat om att den
nuvarande regeln, enligt vilken maximibeloppet för barn räknat är lägre ju
större barnantalet är, tillkommit av kostnadsskäl och motiverats därmed att
i en familj försörjningskostnaden för varje barn bleve lägre ju flera barnen
vore. Kommittén har vidare framhållit, att befolkningsutredningen i sitt
betänkande om barnkostnadernas fördelning ansett sistnämnda förhållande
adagalagt av allmän erfarenhet och funnit befogat, att de särskilda barnbidragen
och bidragsförskotten såtillvida varierades efter barnantalet att
ett visst belopp borde utgå för det första barnet och ett annat, lägre belopp
för varje följande barn:
I anslutning härtill har kommittén anfört:
Socialvårdskommittén kan icke finna befolkningsutredningens argumentering
för ett lägre bidragsbelopp från andra barnet övertygande. Kommittén
vill icke bestrida att vissa omständigheter tala för att kostnaderna per barn
minska, nar barnantalet i en familj växer. Emellertid torde förhållandena
harvidlag vara skähgen växlande. Barnens ålder är otvivelaktigt av betydelse,
i det att kostnaderna stiga med åldern. Av befolkningsutredningen
framlagda kalkyler bekräfta att så är förhållandet. Även om man — såsom
befolkningsutredningen utvecklat — kan räkna med en viss kompensation
8rT"tt1barnenS behov av värd och tillsyn avtager, torde det dock vara
obestridligt, att kostnaderna per barn i en familj med tre barn äro större
om barnen aro i åldern 10, 12 och 14 år än om de äro i åldern 5, 7 och 9 år’
Det synes darfor tvivelaktigt om det är riktigt att ge en familj med ett barn
barn räknatdCr hÖ8rG barnb,draS an förstnämnda trebarnsfamilj får per
Härtill kommer att i de fall, där det finnes mer än ett barn, barnen under
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
39
stundom icke bo tillsammans utan äro placerade på olika håll; så är förhållandet
i fråga om en mindre del av änkors och invaliders barn och i fråga
om det stora flertalet av ogifta kvinnors barn. För dessa fall saknas varje
motiv för ett lägre bidrag från det andra barnet. Socialvårdskommittén övervägde
i sitt förslag till ny bidragsförskottslag 1942 att särskilja dessa fall
och för deras del låta bidraget utgå utan hänsyn till barnantalet men fann
en sådan uppdelning möta praktiska hinder. Kommittén anser sig fortfarande
icke kunna rekommendera en sådan uppdelning.
Till sist måste hänsyn tagas därtill att en minskning av bidraget vid stigande
barnantal vållar praktiska svårigheter, så snart det blir erforderligt
att bestämma, hur mycket som belöper på varje barn. Vare sig man använder
en fallande skala i stil med nu gällande barnbidragslag eller från andra
barnet ger ett och samma bidrag, innebär tillkomsten av ett nytt barn, att
det till varje barn utgående bidraget minskas. Om i en familj med tre barn,
av vilka ett är t. ex. omhändertaget av barnavårdsnämnden, som lyfter dess
barnbidrag, ytterligare ett barn tillkommer, måste omräkning per barn ske
och det till nämnden utgående beloppet omregleras (minskas), något som
medför ett icke oväsentligt arbete och saknar godtagbar motivering.
Efter övervägande av samtliga dessa omständigheter har socialvårdskommittén
stannat för att föreslå att det särskilda barnbidraget liksom det allmänna
skall till sin storlek vara oberoende av barnantalet.
Den nu gällande bestämmelsen om förhöjning av barnbidrag
och bidragsförskott för barn under två år, vilken motiverats
därmed att ett barn under sina första levnadsår behövde mera tillsyn än
äldre barn och därför minskade moderns möjlighet till förvärvsarbete, har
kommittén föreslagit skola avskaffas. Vad beträffar änkors och invaliders
barn har kommittén föreslagit särskilt bidrag till änka för hennes egen försörjning
samt framhållit att folkpensionerna numera avsevärt höjts. Någon
motsvarighet till sagda bidrag till änkor har icke föreslagits beträffande
ogifta kvinnor. Enligt kommitténs mening kan det emellertid anses tvivelaktigt,
huruvida verkligen ett högre bidrag för barn under två år är påkallat.
Kommittén har här erinrat om vad nyss anförts beträffande barnkostnadernas
beroende av barnets ålder.
Vid bedömandet av frågan om maximibeloppets storlek har
kommittén utgått ifrån att det allmänna barnbidraget icke konime att understiga
det av befolkningsutredningen föreslagna beloppet 200 kronor per barn
och år. Kommittén har i korthet berört befolkningsutredningens beräkningar
angående de särskilda barnbidragens och bidragsförskottens storlek, vilka
beräkningar utmynnat i förslaget atl dessa förmåner med hänsyn till det
allmänna barnbidraget och värdet av skolmåltider borde bestämmas till 250
å 300 kronor för del första barnet och 150 å 200 kronor för varje ytterligare
barn.
För egen del har kommittén anfört:
Av stor vikl är all hänsyn tages till del kända förhållandet, all de nuvarande
barnbidragen i betydande utsträckning måste kompletteras med fattigvård.
Enligt den offentliga faltigvårdsstatistiken tillhörde år 1944 icke
40
Kungl. Mdj:ts proposition in 288.
mindre än 37 procent av samtliga barn med barnbidrag familjer, som åtnjöto
fattigvård. Då man inom socialförsäkringen skall eftersträva eu sådan
storleksordning på förmånerna att behov av komplettering med understöd
efter fri behovsprövning bör föreligga endast mera i undantagsfall, finner
kommittén angeläget söka åstadkomma en avsevärd höjning av förmånerna.
Eftersom ortsgradering och reduktion efter barnantal nu tillämpas men
enligt kommitténs förslag skall övergivas, är det ofrånkomligt, att förbättringen
av förmånerna blir olika i olika orter och för olika stora familjer.
Vad beträffar det särskilda barnbidraget är det angeläget att man väljer det
enhetliga beloppet så att summan av allmänt och särskilt barnbidrag, ökad
med värdet av skolmåltiderna, för alla blir högre och för det stora flertalet
väsentligt högre än nu utgående barnbidrag. För ett barn i ortsgrupp 3
utgår nu högsta barnbidrag inklusive dyrortstillägg med 510 kronor per år.
Med ett allmänt barnbidrag av 200 kronor per år kan man redan med hänsyn
till denna grupp icke sätta det särskilda barnbidraget lägre än 300 kronor
per år. För det stora flertalet fall motsvarar detta belopp eu väsentlig
förbättring. Ehuru kommittén ansett det önskvärt, att beloppet kunde sättas
något högre än 300 kronor, har kommittén likväl stannat för detta belopp.
Enligt kommitténs förslag bör bidragsförskottet bestämmas till samma
belopp.
Kommittén har erinrat om att enligt den gällande barnbidragslagen
maximibeloppet för föräldralösa barn är högre än för övriga bidragsberättigade
och icke funnit anledning frångå denna ordning. Maximibeloppet
för barn tillhörande denna grupp bör enligt kommitténs förslag lämpligen
fastställas till 480 kronor om året.
Beträffande frågan om begränsning av de sammanlagda förmånerna
för familjer med större barnantal har kommittén
anställt vissa jämförelser mellan barnfamiljer utan särskilda barnbidrag
med antagen årlig arbetsinkomst å 3 000 kronor samt familjer med dylika
bidrag men ingen eller ringa arbetsinkomst. I samband därmed har kommittén
gjort uttalanden, som kunna sammanfattas sålunda, att kommitténs
förslag skulle, om barnantalet vore stort, leda därtill alt familjer med särskilda
barnbidrag skulle komma i en bättre ställning än åtskilliga familjer,
vilka icke ha rätt till sådana bidrag. Om barnen i eu familj tillhörande sistnämnda
grupp vore så många, att försörjarens inkomst icke räckte till atl
upprätthålla eu rimlig standard för barnen, erbjöde samhället, enligt vad
kommittén framhållit, ingen annan tillskottsmöjlighet än genom understöd
efter fri behovsprövning (för närvarande fattigvård, framdales socialhjälp).
Det skulle under dessa förhållanden enligt kommitténs mening göra ett egendomligt
intryck, om samhället skulle utan begränsning efter barnantal lämna
efter schematiska grunder utgående förmåner åt invaliders och änkors barn.
Detta skäl torde leda till alt rätten till särskilt barnbidrag begränsades till
sådant belopp, att familjens sammanlagda förmåner icke komme att representera
en högre standard än den som vore ofta förekommande i en familj,
som hade att existera på familjefaderns arbetsinkomst jämte allmänt barn
-
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
bidrag. Med liänsyn härtill borde lämpligen särskilt barnbidrag begränsas
till alt utgå högst med den summa som motsvarade bidrag för fem barn
eller 1 500 kronor.
Mot en sådan ordning kunde, enligt vad kommittén vidare anfört, göras
invändning endast ur en synpunkt, nämligen den att man därigenom komme
tillbaka till vissa praktiska (tidigare berörda) svårigheter med bidragets fördelning
på barnen, vilka svårigheter man undgått genom att gora barnbidragets
storlek oberoende av barnantalet. En enkel fördelning efter huvudtalet
skulle i vissa fall lämna otillfredsställande resultat. Då antalet barnbidragsberättigade
familjer med flera än fem barn vore förhållandevis ringa
och frågan om barnbidragens fördelning på barnen bleve aktuell endast i ett
begränsat antal av dessa fall, borde det icke möta betänkligheter att överlämna
åt pensionsstyrelsen att efter prövning av omständigheterna i varje
särskilt fall avgöra hur de särskilda barnbidragens summa skulle fördelas
på barnen, när denna reducerats till 1 500 kronor. Därvid borde lämpligen
följande riktlinjer följas. Som regel belöpte av bidragssumman samma belopp
på varje barn. Vistades minst fem av barnen mera stadigvarande i
hemmet men något eller några på annat håll, skulle i regel hela det sammanlagda
bidragsbeloppet utgå för de hemmavarande barnen. Om antalet
hemmavarande barn vore färre än fem, skulle för vart och ett av dem utgå
bidrag med normalt belopp, varefter återstoden av bidragsbeloppet i dess
helhet fördelades på de icke hemmavarande barnen efter vad som i varje
fall funnes lämpligt.
Enligt kommitténs förslag borde jämväl bidragsförskottens summa begränsas
till 1 500 kronor. Beträffande fördelningen av detta belopp å flera
än fem barn kunde en enhetlig prövning genom central myndighet icke
ifrågakomma. Då antalet dylika fall torde vara synnerligen begränsat, syntes
det ej föreligga behov av annat än den enkla regeln, att förskottens
summa skulle fördelas mellan barnen efter huvudtalet, dock att intet barn
finge erhålla högre belopp än underhållsbidraget.
Beträffande kommitténs förslag om begränsning av de särskilda barnbidragens
och bidragsförskottens summa till 1 500 kronor har en ledamot av
kommittén, generaldirektören Bexelius, anmält avvikande mening. Enligt
dennes åsikt vore det icke rationellt att konstruera ifrågavarande förmåner
så att bidragsberättigade familjer med flera än fem barn måste hänvända
sig till fattigvården, sedermera socialhjälpen, för att fa full försörjning.
Härtill komme, att den föreslagna begränsningen medförde vissa obestridliga
komplikationer i den praktiska tillämpningen. Er statsfinansiell synpunkt
skulle, med hänsyn till del fåtal familjer det rörde sig om, borttagandet
av begränsningen ej medföra några betänkligheter.
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
Yttrandena över soeialvårdskommitténs förslag.
Socialvårdskommitténs förslag om slopande av dyrortsgraderingen
av maximibeloppen har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga
yttranden utom ett, det som avgivits av svenska stadsförbundets styrelse.
Denna har uttalat, att man svårligen kunde våga räkna med en sådan för
framtiden stabiliserad utjämning av olikheterna i dvrortshänseende att man
nu utan vidare borde inrikta sig på ett slopande av dyrortsgraderingen beträffande
förmånerna i den sociala hjälpverksamheten. Bortsett från den
ovissa utvecklingen härutinnan i fråga om levnadskostnaderna överhuvudtaget,
måste i allt fall för närvarande beaktas de betydande skiljaktigheterna
olika orter emellan beträffande bostadskostnaderna. Det vore att märka,
att de av bostadssociala utredningen föreslagna familjebostadsbidragen icke
dyrortsgraderats. Så länge behovet av dylik gradering icke blivit i annan
ordning tillgodosett, borde nu ifrågavarande hjälpformer utformas med
dyrortsgradering.
Stockholms stads barnavårdsnämnd har anmärkt, att då socialvårdskommittén
beträffande bidragsförskotten yttrat, att variationerna i bostadskostnaderna
för barnets del icke torde vara så stora att man behövde taga hänsyn
därtill, detta för Stockholms del vore riktigt endast om man accepterade
den nuvarande bostadsstandarden för barnen, vilken enligt all erfarenhet
just för här ifragakonunande skikt vore mycket låg.
Förslaget om avskaffande av den nuvarande regeln om reduktion
av maximibeloppet vid större barnantal har mött instämmande
i samtliga yttranden.
Endast barnavårdsnämnden i Stockholm har yrkat bibehållande av den
nuvarande regeln om förhöjning av barnbidrag och bidragsförskott
för barn under två år.
Beträffande frågan om maximibeloppens storlek har flertalet
remissinstanser anslutit sig till socialvårdskommitténs förslag. Statskontoret
har ansett att, då de föreslagna maximibeloppen beräknats med den utgångspunkten
att det allmänna barnbidraget icke komme att understiga 200
kronor om året, en jämkning nedåt borde företagas, därest det allmänna
bidraget bleve fastställt till belopp som väsentligen överstege det nämnda.
Samma åsikt har uttalats av länsstyrelsen i Kronobergs län. Pensionsstyrelsen
har funnit ett belopp om 500 kronor lämpligt avpassat för de sammanlagda
förmåner som skola utgå i form av allmänt och särskilt barnbidrag.
Svenska fattiyvårds- och barnavårdsförbundet har beträffande beloppens
storlek endast velat framhålla, att det nuvarande labila penningvärdet
försvårade ett avvägande av desamma och att det vid bedömandet
av frågan vore av betydelse till vilket belopp det allmänna barnbidraget fastställdes.
Barnavårdsnämnden i Stockholm har ansett, att de särskilda barnbidragen
borde fastställas till belopp som något överstege de understödssat
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 288.
43
ser som fattigvårdsnämnden tillämpade. För ett barn utginge nu understöd
med 40 kronor i månaden, vari dock icke inräknats någon barnets andel
av bostadskostnaden. Bidragsförskottets maximibelopp borde höjas till 30
kronor i månaden.
Kommitténs förslag om begränsning av sammanlagda förmånerna
för familjer med större barnantal till 1 500 kronor
om året har avstyrkts i flertalet av yttrandena. Därvid har utöver vad generaldirektören
Bexelius anfört i sin reservation bl. a. framhållits — av socialstyrelsen
— att den familjeinkomst, 3 000 kronor, som socialvårdskommiltén
lagt till grund för sina jämförelser syntes tämligen godtyckligt vald. Åtminstone
för stadsförhållanden måste siffran anses vara väl låg. Länsstyrelsen
i Malmöhus län har funnit det orimligt, att pensionsstyrelsen skulle i
förekommande fall bestämma om fördelningen av det sammanlagda beloppet
å barnen. Endast en lokal myndighet hade erforderliga förutsättningar
för en dylik lämplighetsprövning. Även pensionsstyrelsen har bestämt
avstyrkt en sådan anordning.
I några av yttrandena ha gjorts uttalanden till förmån för en kompromisslösning
av frågan. Sålunda har pensionsstyrelsen ifrågasatt, huruvida icke
maximibeloppet borde utgå oreducerat för tre barn, d. v. s. i de allra flesta
fallen, men sänkas med 100 kronor för varje följande barn. Länsstyrelsen
i Kronobergs län har uttalat att, därest med hänsyn till de skäl kommitténs
majoritet anfört fullt bidrag ansåges icke böra utgå för flera än fem barn,
rättvisa och billighet dock krävde att bidrag utginge med lägre belopp, förslagsvis
hälften av normalbeloppet, för varje barn utöver det femte. En
reservant inom socialstyrelsen (byråchefen Jerneman) har föreslagit samma
anordning.
Enligt överståthållarämbetets mening bör den av kommittén föreslagna
begränsningen tillämpas beträffande de särskilda barnbidragen men icke
beträffande bidragsförskotten. Denna inställning i fråga om bidragsförskotten
sammanhänger med ämbetets uppfattning att inkomstprövningen av desamma
bör avskaffas.
Kommitténs förslag i denna del bar däremot oreserverat tillstyrkts eller
lämnats utan erinran i de yttranden som avgivits av statskontoret, länsstyrelserna
i Södermanlands, Göteborgs och Bohus samt Kopparbergs län ävensom
svenska stadsförbundets styrelse.
Departementschefen.
Beträffande frågan om dyrorlsgradering av maximibeloppen må erinras
om alt i propositionen nr 220 föreslagits, att de allmänna barnbidragen icke
skola vara dyrortsgraderade. Till stöd för detta förslag har anförts bl. a.,
alt verkställda utredningar syntes ge vid handen, att skillnaden i levnadskostnadernas
böjd olika orter emellan i stor utsträckning berodde på olika
höga bostadskostnader. Bostäder som uppfyllde de av bostadssociala utred
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 28S.
ningen uppställda minimikraven i fråga om standard och utrustning torde
även på billigare orter betinga relativt höga kostnader, varför variationerna
olika orter emellan, om hänsyn endast toges till dylika bostäder, icke vore
alltför betydande. De lägre bostadskostnaderna å billigare orter torde sålunda
i viss män bero på att bostäderna i större utsträckning än å dyra
orter vore av lägre standard. Då därjämte ett enhetligt barnbidrag avsevärt
underlättade det administrativa handhavandet av barnbidragssystemet, torde
anledning saknas att dyrortsgradera de allmänna barnbidragen. Samma
skäl böra enligt min mening föranleda avskaffande av dyrortsgraderingen
för de särskilda barnbidragen och bidragsförskotten.
Socialvårdskommittén har föreslagit, att maximibeloppet skulle bestämmas
så att det tillsammans med det allmänna barnbidraget skulle uppgå till
omkring 680 kronor om året för föräldralösa barn och omkring 500 kronor
om året lör övriga. Jag finner dessa belopp väl avpassade och vill erinra om
alt förslaget för det stora flertalet fall innebär en väsentlig ökning av förmånerna.
Kommittén har i enlighet med befolkningsutredningens förslag
beräknat det allmänna barnbidraget till 200 kronor om året och på grundval
härav ansett de särskilda barnbidragen och bidragsförskotten böra fastställas
till 480 kronor lör föräldralösa och 300 kronor för de övriga. Därest det
allmänna barnbidraget, såsom föreslagits i propositionen nr 220. höjes till
260 kronor om året, synas de av kommittén föreslagna beloppen böra i motsvarande
mån reduceras. Jag förordar fördenskull, att nu ifrågavarande förmåner
bestämmas till 420 kronor för föräldralösa och 250 kronor för de
Övriga. Det sistnämnda beloppet har jämkats något uppåt i förhållande till
kommitténs förslag.
Enligt gällande lagstiftning reduceras det å varje barn belöpande barnbidraget
eller bidragsförskottet, i den mån barnantalet växer. Detta har
motiverats därmed att försörjningskostnaden för varje barn i en familj blir
lägre ju flera barnen äro. I sitt betänkande angående barnkostnadernas fördelning
har befolkningsutredningen förordat bibehållande av en dylik reduktionsregel.
Socialvårdskommittén åter har föreslagit, att maximibeloppet
skulle utgå ominskat till varje barn oavsett barnantalet, dock med visst
undantag vartill jag återkommer i det följande. Väl synes det obestridligt,
att de faktiska kostnaderna för ett barns uppehälle och uppfostran minskas
ju flera barnen äro, men fråga är om hänsyn härtill bör tagas vid bestämmandet
av storleken av ett understöd som icke differentieras med hänsyn
till de varierande försörjningskostnaderna för barn i olika åldrar. Kostnaden
lör ett barn i exempelvis fjortonårsåldern är avsevärt större än för ett tvåårigt
barn. Om understödet, såsom nyss föreslagits, bestämmes till 250
kronor om året, kan detta sägas innebära en överkompensation för det yngre
bainet men en underkompensation för det äldre. Denna underkompensation
reduceras i viss mån för flerbarnsfamiljernas del, om man låter vart och ett
av barnen få hela det föreslagna maximibeloppet. Till detta skäl för slo
-
45
Kanyl. Maj:ts proposition nr 288.
paiide av den nuvarande reduklionsregeln kommer, att densamma, såsom
socialvårdskommittén framhållit, är helt omotiverad då barnen i en lamilj
icke bo tillsammans och att den föranleder vissa svårigheter vid tillämpningen.
På grund av det anförda tillstyrker jag kommitténs förslag i förevarande
avseende.
Ehuru kommittén ansett, att de särskilda barnbidragens och bidragsförskottens
belopp i princip böra vara oberoende av barnantalet, har kommittén
likväl föreslagit den begränsningen, att barnbidrag och bidragsförskott icke
skall utgå med sammanlagt högre belopp än som motsvarar förmånerna för
fem barn. En ledamot av kommittén har reserverat sig mot detta förslag. I
yttrandena har förslaget utsatts för stark kritik.
Därest i enlighet med vad jag förordat de allmänna barnbidragen höjas
och de speciella understöden sänkas i förhallande till de belopp, med vilka
socialvårdskommittén räknat, förlora de skäl i bärkraft som kommittén anfört
till stöd för den föreslagna begränsningen. På grund härav och på de
skäl reservanten i övrigt anfört anser jag att någon dylik begränsning icke
bör införas.
Beträffande frågan om förhöjning av förmånerna för späda barn må erinras
om alt den nuvarande bestämmelsen därom motiverats med att ett
barn under sina första levnadsar behövde mera tillsyn än äldre barn och
därför minskade moderns möjlighet till förvärvsarbete. Med hänsyn till
detta motiv borde förhöjningen egentligen ej tillämpas då modern ej själv
omhänderhar barnet. Om man, såsom jag föreslår i det följande, lämnar
särskilt bidrag till änka som stadigvarande bor tillsammans med sitt barn,
förfaller därför anledningen till förhöjning av själva barnbidraget såvitt
angår änkors barn. Något likartat bidrag föreslås däremot icke skola utgå
till ogifta och frånskilda mödrar. Det kunde på grund härav anses föreligga
viss anledning att bibehålla den nuvarande förhöjningen såvitt angår bidragsförskott.
Jag är emellertid icke benägen att komplicera bidragsförskottslagen
med en dylik bestämmelse, för vars tillämpning borde uppställas
villkoret att modern hade barnet hos sig. Det är att märka, att de sammanlagda
förmåner som i form av allmänt barnbidrag och bidragsförskott
komma att utgå till sådant barn, alltid komma alt överstiga de nuvarande
bidragsförskotten. Vad beträffar invalidernas barn bör framhållas, att folkpensionerna
numera avsevärt höjts. Med hänsyn till vad salunda anförts är
jag ense med kommittén därom, alt de särskilda barnbidragen och bidragsförskotten
icke böra höjas under barnens första levnadsar.
Böra särskilda barnbidrag och bidragsförskott inkomstprövas?
Gällande bestämmelser.
Såväl barnbidragen som bidragsförskotten utgå eller inkomstprövning.
Sådan är anordnad med hänsyn dels till lörsörjarens inkomst och dels till
barnets egen inkomst.
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
46
Inkomstprövningen med avseende å försörjarens inkomst sker enligt ett
system som nära ansluter sig till det som tillämpas inom folkpensioneringen.
Sålunda är inkomsten intill visst belopp avdragsfri; överstiger inkomsten
detta belopp, minskas barnbidraget respektive bidragsförskottet med viss
kvotdel (avdrags!aktor) av det överskjutande beloppet. Den avdragsfria inkomsten,
som är högre beträffande bidragsförskott än beträffande barnbidrag,
är dyrortsgraderad.
Den avdragsfria inkomsten är för närvarande:
Försörjaren ogift
Försörjaren gift
Barnbidrag
Bidragsförskott
Barnbidrag
Bidragsförskott
Ortsgrupp 1 ..............
1 200
1 450
1 400
1 900
» 2 ..............
1 600
1 850
1 900
2 400
» 3 ..............
2 000
2 250
2 400
2 900
Avdragsfaktorn är i både barnbidragslagen och bidragsförskottslagen 6/io.
På giund av det sätt på vilket reglerna angående dyrtidstillägg å barnbidrag
utformats uppgår emellertid den verkliga avdragsfaktorn beträffande barnbidrag
till minst 75 procent.
Sammanlagda årsbeloppet av barnbidrag och dyrtidstillägg budgetåret
1946/47 vid olika inkomster för försörjaren framgår av de såsom bilaga till
detta protokoll fogade tabellerna 1 a och 1 b.
Beträffande såväl barnbidrag som bidragsförskott gäller, alt barnets egen
inkomst i sin helhet avdrages å det belopp som uträknats enligt de förut
nämnda reglerna. Dock är barnets arbetsinkomst avdragsfri. 1 fråga om
föräldralösa barn gäller en särskild bestämmelse, enligt vilken inkomstprövningen
sker efter friare normer.
Socialvårdskommittén.
Kommittén har föreslagit, ad inkomstprövningen bibehålies beträffande
de särskilda barnbidragen men avskaffas i fråga om bidragsförskotten.
Rörande barnbidrag till invaliders barn har kommittén erinrat
om att enligt 1946 års folkpensioneringslag inkomstprövningen bibehållits
för invalidernas tilläggspensioner och att detta skett huvudsakligen
med hänsyn till de svårigheter som eljest skulle kunna uppstå vid invaliditetsprövningen.
Enligt kommittén torde man icke kunna undgå att ta samma
hänsyn vid övervägande av frågan om inkomstprövning av barnbidrag till
invaliders barn. Barnbidragen hade här i realiteten karaktär av tillägg till
invalidpensionen, och samma skäl som talade för alt göra själva pensionen
inkomstprövad talade också för inkomstprövning av tillägget.
Vad angår frågan om inkomstprövningen av barnbidrag till änkors
barn har kommittén påpekat, att enligt kommitténs förslag visst
bidrag skall kunna utgå till änka med barn och att detta bidrag skall vara
inkomstprövat. I anslutning härtill har kommittén anfört:
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
47
1 och för sig kunde det väl låta sig göra att inkomstpröva änkans eget
bidrag men icke barnbidraget, men det får likväl anses ligga närmast till
hands att i detta avseende låta de båda samtidigt utgående bidragsformerna
följas åt. Man kan knappast för änkors barn i fråga om hänsynstagande
till den ekonomiska ställningen välja en helt annan linje än för invaliders
barn. 1 fråga om båda grupperna torde man därjämte böra ta hänsyn till
att det för medborgarna i gemen sannolikt skulle te sig egendomligt, om
invalider och änkor i god ekonomisk ställning (med förmögenhet eller med
eu hög tjänstepension eller livränta) skulle med helt bortseende därifrån
erhålla särskilda barnbidrag. Situationen synes i detta avseende vara annorlunda
än i fråga om den allmänna ålderspensionen.
Beträffande frågan om inkomstprövning av bidragsförskotten
har kommittén anlagt dels principiella, dels vissa praktiska synpunkter.
I principiellt avseende har kommittén anfört, att frånskilda och ogifta
kvinnors barn genom samhällets förskottering av faderns underhållsbidrag
kunde sägas bliva i görligaste mån jämställda med barn, om vilket fadern,
i regel gemensamt med modern, hade vårdnaden och mot vilket han faktiskt
fullgjorde sin underhållsskyldighet genom alt han hade barnet hos sig och
i hemmet lämnade barnet det underhåll som tillkomme detsamma. När man
gjorde rätten till bidragsförskott beroende av moderns, eventuellt hennes
makes, ekonomiska ställning, innebure detta att man begärde, att modern
respektive hennes make, när vissa inkomstgränser passerats, skulle bära
även den underhållsskyldighet som lagligen gällde för fadern. Därmed hade
man fört in ett helt nytt moment i förskotteringen, som givit bidragsförskottslagen
en enligt kommitténs mening olycklig dubbelkaraktär. Vad särskilt
anginge de fall där modern gift sig vore det ur barnets egen synpunkt olyckligt
att genom vägran av bidragsförskott styvfadern tvingades att svara för
underhållet. — Den omständigheten att man funne de särskilda barnbidragen
till änkors och invaliders barn böra utgå efter inkomstprövning borde
ej få vara anledning till inkomstprövning av bidragsförskotten. Man torde
ej behöva befara, att ett borttagande av inkomstprövningen ur bidragsförskottslagen
konnne att uppfattas som ett otillbörligt gynnande av frånskilda
och ogifta kvinnors barn i förhållande till änkors och invaliders barn.
Även om man helt bortsåge från den principiella motiveringen för den
föreslagna reformen vore denna, enligt vad kommittén vidare anfört, påkallad
av starka praktiska skäl. Härutinnan har kommittén till en början
givit uttryck för uppfattningen alt reglerna i bidragsförskottslagen om inkomstuppskattningen
äro otillfredsställande. Ytterligare har framhållits, alt
bidragsförskoltslagen skulle bliva mera lättbegriplig och lättillämplig, om
inkomstprövningen borttoges. Slutligen har påpekats, atl man genom en
sådan åtgärd skulle få möjlighet att välja kalenderåret i stället för budgetåret
såsom bidragsförskottsperiod, vilket skulle vara till fördel i två hänseenden.
Dels skulle den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat bidragsförskott,
alllid förbli mantalsskrivningskommun under hela perioden, var
-
48
Kungi. Maj-.ts proposition nr 288.
igenom beträffande ansvarighet för kommundelen av kostnaderna skulle
uppnås full överensstämmelse med folkpensionerings- och barnbidragslagarna.
Dels torde det vara en fördel för alla parter, att den med den enhetliga
bidragsförskottsperioden följande anhopningen av ansökningar i
början av en period komme under januari i stället för under juli månad.
Kommittén har ansett, att den kostnadsökning som komme att följa av
borttagandet av inkomstprövningen icke vore av den storleksordning att den
borde få utöva något större inflytande vid frågans bedömande.
De nu återgivna skälen för avskaffande av inkomstprövningen i bidragsförskottslagen
ha hänfört sig endast till frågan om sådan prövning med
hänsyn till försörjarens inkomst. Då det vore sällsynt, att barn tillhörande
bidragsförskottsklientelet hade inkomst som icke härrörde från dess eget
arbete, har kommittén funnit det ur enkelhetens synpunkt riktigt, att man
vid bestämmande av bidragsförskott bortsåge även från barnets egen
inkomst.
Tre ledamöter av kommittén, /. d. landshövdingen Eriksson, lasarett ssgsslomannen
Hagdrd och fru Nordgren, ha icke biträtt förslaget om avskaffande
av inkomstprövningen i bidragsförskottslagen. Till stöd för sin ståndpunkt
ha nämnda ledamöter anfört i huvudsak följande: Den nuvarande
inkomstprövningen av bidragsförskotten hade motiverats därmed att faderns
underhållsbidrag icke borde utgivas av det allmänna, då modern vore i stånd
att ensam försörja barnet. Inkomstprövningen medförde i tillämpningen, att
barn som erhölle bidragsförskott jämställdes med barn för vilka utginge
barnbidrag. Ehuru samhället vid lämnande av bidragsförskott övertoge barnets
fordringsrätt mot fadern, förändrades icke därigenom det förhållandet
att förskottet i verkligheten vore ett försörjningsbidrag. Om försörjningsbidraget
till änkors och invaliders barn skulle utgå efter inkomstprövning men
till ogifta och frånskilda kvinnors barn utan sådan prövning, vore det
uppenbart att dessa sistnämnda barn skulle komma i en gynnad ställning
i förhållande till de förstnämnda barnen. Detta vore ur rättvisans synpunkt
stötande och ur psykologisk synpunkt olämpligt. — Kommitténs majoritet
hade uttalat, att när man gjorde rätten till bidragsförskott beroende av moderns,
eventuellt hennes makes, ekonomiska ställning, detta innebure att
man begärde, att modern respektive hennes make, när vissa inkomstgränser
passerats, skulle bära även den underhållsskyldighet som lagligen gällde
för fadern. Majoriteten hade vidare framhållit, att det i de fall där modern
gift sig ur barnets egen synpunkt vore olyckligt att genom vägran av bidragsförskott
styvfadern tvingades att svara för underhållet. Liknande förhållande
förelåge emellertid även beträffande änkorna. Om en änka gifte om
sig, finge styvfadern samma förpliktelse mot styvbarnen som en styvfader
till barn, vilka erhölle bidragsförskott. Minoriteten kunde icke finna några
övertygande skäl för att understödet borde utgå efter andra grunder och i
rikligare mån för de barn som erhölle bidragsförskott än för änkors barn.
49
Kungl. Maj.ts proposition nr 288.
— Vad anginge de praktiska skäl majoriteten an i ört till stöd för sill mening
hade den lättnad, som med avseende å inkomstuppskatlningen skulle uppkomma
genom borttagande av inkomstprövningen, av majoriteten i hög grad
överskattats. Den vore icke av den betydelse att den kunde påverka ställningstagandet
i huvudfrågan. Genom att bidragsförskotten enligt förslaget
skulle utgå med lika belopp för varje barn utan hänsyn till barnens antal
komme uträkningen av bidragsförskotten att i hög grad förenklas. — Därest
inkomstprövningen av bidragsförskotten bibehölles, borde den avdragsfria
inkomsten liksom för närvarande sättas högre i bidragsförskottslagen än i
barnbidragslagen. Den gällande bidragsförskottsperioden borde bibehållas.
Yttrandena.
Mot socialvårdskonnnitténs förslag att de särskilda barnbidragen
även framdeles skola vara inkomslprövade har uttrycklig erinran
gjorts endast av svenska stadsförbundets styrelse och svenska fattigvårdsoch
barnavårds förbundet.
Stadsförbundets styrelse, som visserligen förklarat sig icke vara beredd att
deklarera något bestämt ställningstagande, har ansett att större uppmärksamhet
borde ägnas åt spörsmålet, om icke inkomstprövningen kunde eftergivas
för såväl barnbidragen som bidragsförskotten. Detta syntes så mycket
mer angeläget som kommittémajoritetens förslag om avskaffande av inkomstprövningen
endast beträffande bidragsförskotten svårligen kunde anses
godtagbart.
Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet har anfört, att de av kommittén
föreslagna avdragsreglerna icke vore tillfredsställande för de dyrare
ortsgrupperna. En inkomstprövning måste enligt förbundets uppfattning
egentligen ur rättvisesynpunkt förenas med en genomförd dyrortsgradering.
Eu sådan syntes emellertid böra undvikas. Mot borttagande av'' inkomstprövningen
kunde givetvis, som kommittén framhållit, invändas att det för medborgarna
i gemen sannolikt skulle te sig egendomligt, om invalider och änkor
i god ekonomisk ställning (med förmögenhet eller med en hög tjänstepension
eller livränta) skulle med bortseende därifrån erhalla särskilda barnbidrag.
Därest en invalid erhållit förtidspension från sin tjänst, torde dock
pensionen i regel vara så låg att invaliden bereddes betydande svårigheter
att uppfostra minderåriga barn. Detsamma gällde änkor med sådana barn.
De fall då den ekonomiska situationen vore påfallande god torde vara förhållandevis
få, och i dessa fall syntes vederbörande — särskilt om förmögenhet
funnes — genom beskattningen ha bidragit till det allmännas utgifter
med så stora belopp all förmånen av särskilda barnbidrag icke kunde
anses helt oberättigad. Enligt förbundets uppfattning talade därför övervägande
skäl för att de särskilda barnbidragen skulle utgå ulan inkomstprövning.
Itihiinij till riksdagens protokoll 1947. t samt. Nr 288
I
50
Kungl. Maj.ts proposition nr 288.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län bär i förevarande fråga uttalat, att därest
det vid ärendets vidare beredning visade sig oframkomligt att helt slopa inkomstprövning,
länsstyrelsen ansåge denna böra anordnas på visst sätt.
Kommitténs förslag om avskaffande av inkomstprövningen beträffande
bidragsförskotten ha tillstyrkts eller lämnats utan erinran av statskontoret
(en reservant), socialstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Örebro,
Kopparbergs och Gävleborgs län, styrelsen för svenska landskommunernas
förbund samt Stockholms stads barnavårdsnämnd.
Överståtliällarämbetet har funnit tveksamt, huruvida en sådan skillnad
förelåge mellan de båda hjälpformerna att det kunde framstå som motiverat
att bibehålla behovsprövningen i det ena men icke i det andra fallet.
Socialvårdskommitténs resonemang vore ur rättvisesynpunkt icke invändningsfritt.
Emellertid torde i de fall då slopandet av inkomstprövningen för
bidragsförskotten finge praktisk betydelse det akuta hjälpbehovet ofta vara
framträdande, eftersom modern icke sällan bundit sig för högre fasta utgifter,
exempelvis beträffande bostaden, än hon skulle ha gjort, därest hon
icke förlitat sig på att det fastställda underhållsbidraget från fadern skulle
utgå. Med hänsyn härtill och då det allmänna hade möjlighet att i betydande
utsträckning återfå det förskotterade underhållsbidraget från fadern
ville ämbetet icke motsätta sig kommitténs förslag att bidragsförskott skulle
utgå utan behovsprövning, något som även komme att väsentligt underlätta
arbetet för såväl barnavårdsnämnderna som länsstyrelserna.
Svenska stadsförbundets styrelse har, såsom ovan berörts, ansett att förslaget
om avskaffande av inkomstprövningen endast beträffande bidragsförskotten
icke vore godtagbart. Enligt styrelsens uppfattning hade kommittémajoriteten
lagt ett alltför teoretiskt betraktelsesätt på frågan, då den
sökt göra gällande att en dylik anordning icke skulle betyda en gynnad
ställning för utomäktenskapliga barn i förhållande till änkors och invaliders
barn. Svenska fattigvårds- och barnavårds/örbundet har hållit före, att
ett bibehållande av inkomstprövningen beträffande de särskilda barnbidragen
torde nödvändiggöra bibehållande av inkomstprövningen även i fråga
om bidragsförskotten.
Av de myndigheter, vilka tillstyrkt inkomstprövning beträffande barnbidragen,
ha följande funnit, att jämväl bidragsförskotten böra inkomstprövas:
En reservant (generaldirektören Björck) inom statskontoret, länsstyrelserna
i Södermanlands, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt
Norrbottens län ävensom barnavårdsdirektören i Malmö. Såsom skäl för avstyrkandet
av kommittéförslaget har huvudsakligen anförts de omständigheter
minoriteten inom kommittén framhållit.
Länsstyrelsen i Västerbottens län har funnit förslaget tveksamt. Enligt
länsstyrelsens mening borde man undersöka möjligheten att finna en lösning,
som med borttagande av inkomstprövningen eliminerade olikheterna
mellan bidragsformerna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
51
Pensionsstyrelsen har icke yttrat sig beträffande frågan om inkomstprövningen
av bidragsförskotten.
Kommitténs förslag att i anslutning till slopande av inkomstprövningen
beträffande bidragsförskotten ändra bidrags förskottsperioden
från budgetår till kalenderår har kritiserats av Stockholms stads barnavårdsnämnd,
som ansett att en sådan ändring skulle innebära en betydande
försämring. Då bidragsförskott skulle sökas i moderns mantalsskrivningsort
samt visshet om mantalsskrivningen uppnåddes först med ingången av mars
månad, kunde en ändring av bidragsförskottsperioden till kalenderår medföra
att ansökan om bidragsförskott finge vila i avvaktan på klarhet om
mantalsskrivningen. Detta skulle vara till nackdel för sökanden. För barnavårdsnämnderna
och mantalsskrivningsförrättarna skulle uppstå en betydande
arbetsökning vid förfrågningar om var modern vore mantalsskriven.
Socialvårdskommittén hade ansett, att det skulle vara en fördel för alla parter,
att den med en enhetlig bidragsförskottsperiod följande anhopningen av
ansökningar i början av en period komme under januari i stället för under
juli månad. Erfarenheten från barnavårdsnämnden i Stockholm hade
emellertid klart visat att det ginge lättare att bemästra anhopningen av bidragsförskottsansökningar
i juli än i januari. Vid budgetårets ingång funnes
mantalslängderna i största utsträckning tillgängliga hos nämnden, varför
man lätt kunde konstatera, om sökanden vore mantalsskriven i Stockholm.
Vidare hade det visat sig vara lättare för mödrarna att vänta någon
tid på bidragsförskottets utbetalande under sommaren än under den kallaste
årstiden. Då det för Stockholms del nu rörde sig om cirka 4 000 fortlöpande
bidragsförskottsansökningar och slopandet av inkomstprövningen
utan tvivel komme att medföra en ökning till det tredubbla, kunde barnavårdsnämnden
icke tillstyrka förslaget om ändring av bidragsförskottsperioden.
överståthållarumbetet har funnit de sålunda uttalade synpunkterna vara
värda beaktande.
Departementschefen.
Beträffande frågan om inkomstprövning av barnbidrag till invaliders barn
må erinras om att själva invalidpensionen — frånsett ett grundbelopp å
200 kronor — enligt 1946 års folkpensioneringslag är inkomstprövad. Detta
sammanhänger med den förutsättningen för att invalidpension överhuvudtaget
skall utgå att pensionssökandens arbetsförmåga är så nedsatt att han
saknar förmåga att försörja sig genom eget arbete. Har han avsevärda inkomster,
minskas i hög grad presumtionen för att denna förutsättning är
för handen. Såsom socialvårdskommittén framhållit ha barnbidragen till
invaliders barn i realiteten karaktär av tillägg till invalidpensionen. De skäl
som föranlett inkomstprövning av invalidpensionen tala därför för samma
anordning beträffande barnbidragen.
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
Jag delar socialvårdskommitténs uppfattning att man knappast i fråga
om änkors barn kan välja en annan linje än när det gäller invaliders barn.
Enligt min mening måste det te sig stötande, om till en arbetsför änkas
barn utmättes barnbidrag i rikligare mån än till en invalids barn.
På grund av det anförda tillstyrker jag kommitténs förslag, att hänsyn i
form av inkomstprövning skall tagas till försörjarens inkomst, såvitt angår
barnbidrag till invaliders och änkors barn.
Vad härefter angår bidragsförskotten finner jag frågan mera svårlöst. Det
kan enligt min mening ur rättvisesynpunkt göras berättigade invändningar
mot kommitténs förslag om avskaffande av inkomstprövningen vid denna
hjälpform. Här kominer emellertid i betraktande att en inkomstprövning av
bidragsförskotten icke lämpligen kan anordnas på samma sätt som inkomstprövningen
i fråga om barnbidragen till änkors barn. Frågan om en likordning
av inkomstprövningen var föremål för övervägande såväl vid lagstiftningens
tillkomst som vid 1943 års revision av bidragsförskottslagen, därvid
en sådan väg icke ansågs framkomlig. De skäl som då anfördes torde fortfarande
äga giltighet. På grund av den olikartade inkomstprövningen har
man i de gällande lagarna ansett nödvändigt att sätta de avdragsfria inkomsterna
högre beträffande bidragsförskotten än beträffande barnbidragen.
Detta har motiverats därmed att bidragsförskottslagen till stor del avsåge
barn, vilkas mödrar utövade yrke med lön huvudsakligen i form av naturaförmåner.
Om dessa förmåner, såsom skedde vid taxering till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt, uppskattades till relativt högt belopp, skulle sagda
kategori mödrar i stor utsträckning utestängas från möjlighet att erhålla bidragsförskott.
Samma skäl torde enligt min mening leda till att man med
bibehållen inkomstprövning av bidragsförskotten även framdeles bestämde
de avdragsfria inkomsterna för dessa högre än för barnbidragen. Om, såsom
jag föreslår i det följande, dyrortsgraderingen avskaffas även beträffande
inkomstprövningen, skulle därför en sådan prövning beträffande bidragsförskotten
i det stora hela bliva meningslös såvitt angår de billigare
orterna. Det skulle vid sådant förhållande innebära en orättvisa att behålla
en inkomstprövning som huvudsakligen utövade verkan i de dyrare orterna.
Till detta skäl för avskaffande av inkomstprövningen beträffande bidragsförskotten
kommer, alt dessa dock till stor del återkrävas av den underhållsskyldige
fadern. Genom att slopa inkomstprövningen vinner man även
en viss lättnad i tillämpningen av bidragsförskottslagen.
Jag tillstyrker på grund härav socialvårdskommitténs förslag i denna del.
Socialvårdskommittén har föreslagit att såsom bidragsförskottsperiod
skulle väljas kalenderåret i stället för det .statliga budgetåret. Av skäl som
anförts av Stockholms stads barnavårdsnämnd kan jag icke biträda detta
förslag utan förordar att budgetåret bibehålies som bidragsförskottsperiod.
I det föregående har jag hänfört mig endast till frågan om inkomstprövning
med hänsyn till försörjarens inkomst. Beträffande spörsmålet om sådan
53
Kimgl. Mcij:ts proposition nr 2S8.
prövning i förhållande till barnets egen inkomst anser jag icke skäl föreligga
att i annan män frångå den nuvarande regeln såvitt angår barnbidragen
än att viss avdragsfri inkomst bör medgivas. Till frågan härom återkommer
jag i det följande. Då de barn som tillhöra bidragsförskottsklicnlclet
endast i sällsynta undantagsfall ha egen inkomst av sådan beskaffenhet
att den bör avdragas å bidragsförskottet, finner jag i likhet med socialvårdskommittén
befogat att bortse från barnets inkomst vid bestämmandet avförskottet.
Inkomstprövningen för särskilda barnbidrag.
Beträffande de nu gällande bestämmelserna hänvisas till framställningen
under föregående avsnitt.
Socialvårdskommittcn.
Beträffande spörsmålet om anordnande av inkomstprövningen med hänsyn
till försörjarens inkomst har kommittén till en början uppehållit
sig vid frågorna om den avdragsfria inkomstens och avdragsfaktorns
storlek. Kommitténs allmänna överväganden i dessa hänseenden kunna, såvitt
angår barnbidrag till invaliders barn, i korthet sammanfattas sålunda:
Enligt 1946 års folkpensioneringslag komme tilläggspension och bostadstdllägg
att utgå vid relativt höga inkomster. Om icke inkomstprövningen beträffande
barnbidragen väsentligen skulle förlora sin mening, vore det därför
nödvändigt att bestämma den avdragsfria inkomsten såvitt anginge barnbidragen
så att inom vissa inkomstgränser avdrag skedde samtidigt på pensionen
och barnbidraget. Avdragsfaktorn för summan av förmånerna borde
väljas så att det å ena sidan icke bleve meningslöst för pensionstagaren att
skaffa sig större inkomster och att å andra sidan barnbidrag icke kunde
fortsätta alt utgå vid alltför höga inkomster. Kommittén föresloge, att avdragsfaktorn
för summan av förmånerna bestämdes till 75 procent, vilket
innebure, att avdraget å själva barnbidraget bleve 25 procent vid inkomstlägen
då avdrag samtidigt skedde å pensionen och ökades till 75 procent
tidigast då inkomstprövad pension ej längre utginge.
Kommittén har ansett, alt barnbidragen till änkors barn böra utgå med
samma belopp som bidragen till invaliders barn.
Från dessa utgångspunkter har kommittén med hänsyn till frågan om
dyrortsgradering utarbetat tre olika alternativ för inkomstprövning av barnbidragen.
1 nedanstående tablåer redovisas den avdragsfria inkomsten och
avdragsfaktorn enligt dessa alternativ för de bostadskostnadsgrupper som
avses i den nya folkpensioneringslagen.
I alternativ I förekommer ingen form av dyrortsgradering. De avdragsfria
inkomsterna ha salts 200 kronor lägre än som för närvarande gäller för den
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
Försörjaren ogift.
Å
barn
bidra
get a
drag
e s
Alt. I
Alt. II
Alt.
in
25 % av
inkomst
över
ytterligare
50 % av
inkomst
25 % av
inkomst
över
ytterligare
50 % av
inkomst
25 % av
inkomst
över
ytterligare
50 % av
inkomst
över
över
över
Bostadskostnadsgrupp
I..
1 800
3 200
2 000
2 000
1 200
2 000
»
II..
1 800
3 200
2 000
2 300
1 400
2 300
III..
1 800
3 200
2 000
2 600
1 600
2 600
»
IV. .
1 800
3 200
2 000
2 900
1 800
2 900
»
V. .
1 800
3 200
2 000
3 200
2 000
3 200
Försörjaren gift.
Å
barn
bidra
get avdrag
e s
Alt. I
Alt. II
Alt.
in
25 % av
inkomst
över
ytterligare
50 % av
inkomst
25 % av
inkomst
över
ytterligare
50 % av
inkomst
25 % av
inkomst
över
ytterligare
50 % av
inkomst
över
över
över
Bostadskostnadsgrupp
I..
2 200
4 600
2 400
3 000
1 600
3 000
»
II. .
2 200
4 600
2 400
3 400
1 800
3 400
»
III. .
2 200
4 600
2 400
3 800
2 000
3 800
»
IV. .
2 200
4 600
2 400
4 200
2 200
4 200
»
V. .
2 200
4 600
2 400
4 600
2 400
4 600
högsta dyrortsgruppen. Avdragsfaktorn är 25 % intill det inkomstläge där
i bostadskostnadsgrupp V inkomstprövad invalidpension upphör att utgå.
I alternativ II äro de avdragsfria inkomsterna ej dyrortsgraderade. De äro
lika med de som nu gälla i högsta dyrortsgruppen. Den högre avdragsfaktorn
insätter emellertid i varje bostadskostnadsgrupp vid det inkomstläge där
inkomstprövad invalidpension i den gruppen upphör att utgå. Den gräns vid
vilken avdraget på barnbidraget ökas från 25 till 75 %, är alltså dyrortsgraderad.
Kommittén har framhållit, att man i detta alternativ endast tagit
konsekvenserna av att bostadstillägg till folkpensionerna utgå med olika belopp
i olika bostadskostnadsgrupper.
I alternativ III har anordnats dyrortsgradering beträffande såväl de avdragsfria
inkomsterna som den inkomstgräns vid vilken avdragsfaktorn
ökas från 25 till 75 procent. De avdragsfria inkomsterna ha med en mindre
jämkning beträffande gifta försörjare satts lika med de nu gällande men i
anslutning till nya folkpensioneringslagen differentierats efter fem i stället
för tre ortsgrupper. Den gräns vid vilken ökningen av avdragsfaktorn inträder
är densamma som i alternativ II.
Kommittén har såsom fördelar med alternativ I framhållit, att detta vore
Kungl. Mnj:ts proposition nr 288.
55
ur administrativ synpunkt enkelt samt att det i stort gåve eu skälig begränsning
efter inkomsten. Mot detsamma kunde invändas, dels att det för
de billigaste orterna medförde en i vissa fall något för hög inkomstgräns
och för de dyraste orterna en hårdhäntare prövning, dels att för familjer
med fem barn bidrag upphörde att utgå först vid relativt höga inkomster.
Enligt alternativen II och III upphörde barnbidrag att utgå i de billigaste
bostadskostnadsgrupperna vid ej obetydligt lägre inkomster än enligt alternativ
I. Alternativ III innehölle en snävare begränsning än alternativ II.
Vid valet mellan de tre alternativen borde enligt kommitténs uppfattning
stor betydelse tillmätas den allmänna tendensen att successivt komma ifrån
dyrorlsgraderingen. Skillnaderna i bostadskostnader olika orter emellan
måste anses ha underordnad betydelse då det gällde barnbidragen. Denna
principiella inställning hade föranlett kommittén att föreslå ett enhetligt
maximibelopp för barnbidraget över hela landet och torde även leda till att
ortsgradering beträffande inkomstprövningen i varje fall i dess renodlade
form frånginges och sålunda till att alternativ III uteslötes. Samma skäl
talade, om än icke lika starkt, mot alternativ II. När därtill komme, att de
fördelar i vissa avseenden som detta alternativ hade framför alternativ I
vore ganska begränsade samt att detta senare vore ur enkelhetens och överskådlighetens
synpunkt överlägset, hade kommittén funnit alternativ I böra
väljas.
I fråga om detta förslag ha avvikande meningar anmälts dels av ledamoten
i kommittén, generaldirektören Bexelius, som förordat alternativ II,
och dels av byråchefen Broberg, vilken anslutit sig till alternativ III och
ifrågasatt, huruvida icke ett totalt slopande av inkomstprövningen vore att
föredraga framför en inkomstprövning utan dyrortsgradering.
Beträffande frågan om inkomstprövningen med hänsyn till barnets
inkomst har kommittén ansett, att det principiellt vore föga att erinra
mot den nu gällande bestämmelsen att barns inkomst, som ej härrör från
dess eget arbete, i sin helhet skall avdragas å barnbidraget. Emellertid talade
enligt kommitténs mening praktiska förhållanden och rena skälighetssynpunkter
för att en viss avdragsfri inkomst infördes. Kommittén har föreslagit,
att denna skulle sättas till 100 kronor. Enligt kommittén bör dock
avdragsfriheten icke tillämpas beträffande inkomst som barn åtnjuter i form
av underhållsbidrag eller bidragsförskott.
Yttrandena.
Kommitténs förslag om anordnande av inkomstprövningen enligt alternativ
I har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av statskontoret, socialstyrelsen
(två reservanter), länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Kronobergs,
Göteborgs och Bohus, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västerbot
-
Kungi. Maj:ts proposition nr 288.
56
tens och Norrbottens lön, styrelsen för svenska landskommunernas förbund
samt barnavårdsdirektören i Malmö.
Socialstyrelsen har till stöd för sin mening anfört, att med hänsyn till rådande
skillnader i levnadskostnadernas storlek på olika orter en differentiering
av barnbidragen efter dyrortsgrupper visserligen kunde vara lämpligare
än den av kommittén föreslagna anordningen med lika belopp över hela
landet. Styrelsen kunde emellertid icke finna, att den av kommittén föreslagna
ortsgrupperingen, som baserades på bostadskostnaderna på olika orter,
kunde läggas till grund för en inkomstdifferentiering. Bostadskostnaderna
kunde nämligen icke ensamma i detta sammanhang anses som representativa
för levnadskostnaderna. Som ett betydelsefullt skäl att förorda alternativ
I ville kommittén vidare framhålla, att detta alternativ utmärktes
genom enkelhet i såväl utformning som tillämpning.
Även länsstyrelsen i Malmöhus län har förordat inkomstprövning enligt
alternativ I. Länsstyrelsen har emellertid ansett, att barnbidrag enligt förslaget
i vissa fall komme att, då barnen vore flera, utgå vid så höga inkomster
att, även i tätorter, ett ej oväsentligt antal personer hade lägre inkomst
utan att behöva anlita det allmänna. På grund härav funne länsstyrelsen
en reducering påkallad av de inkomstgränser vid vilka barnbidraget
upphörde.
Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, som ansett att inkomstprövningen
av barnbidragen borde avskaffas, har för det fall att en sådan
reform ej genomfördes, hållit före att dyrortsgradering borde undvikas.
Emellertid borde enligt förbundets mening de avdragsfria inkomsterna sättas
väsentligt högre än vad kommittén föreslagit.
Enligt Stockholms stads barnavårdsnämnd vore alla alternativ lika ogynnsamma
för Stockholms del. Er vissa synpunkter skulle dock alternativ I
vara att föredraga.
Överstäthållarämbetet har anfört:
Den behovsprövning, som skall äga rum enligt lagen om särskilda barnbidrag,
avser icke att pröva behovet av bidrag för barnets del utan är närmast
en prövning av moderns förmåga att med egna inkomster jämte det
allmänna barnbidraget tillgodose barnets behov, sedan ett skäligt belopp
undantagits för hennes egen försörjning. Då sistnämnda belopp otvivelaktigt
är väsentligt olika i olika delar av landet, framför allt på grund av variationerna
i bostadskostnaderna, måste också det belopp, som av samma siffermässiga
inkomst kan avstås till barnets försörjning växla efter bostadsorten.
Med hänsyn till det ovan anförda synes det vara riktigast att införa
avdragsbestämmelser i enlighet med alternativ III. Ämbetet saknar emellertid
förutsättningar att bedöma, huruvida intervallerna mellan de olika ortsgrupperna
äro med hänsyn till de senaste undersökningarna rörande dyrortsförhållandena
lämpligt avvägda.
Pensionsstyrelsen har i fråga om barnbidragen till invaliders barn förordat
alternativ II och till stöd härför anfört:
57
Kungi Maj:ts proposition nr 288.
De under barnbidragslagens giltighetstid genomförda höjningarna av de
avdragsfria inkomsterna ha i huvudsak motiverats med angelägenheten av
att i skälig omfattning undantaga arbetsinkomst från inverkan på barnbidragsbeloppet.
Detta resonemang har emellertid ej tillämpning på personer
som på grund av sjukdom, vanförhet eller lvte förklarats berättigade
till invalidpension eller sjukbidrag. För dessa personers del har man i allmänhet
ej att räkna med arbetsinkomster av sådan storlek att de ens inverka
minskande på folkpensionen, ehuru de fria inkomsterna i folkpensioneringslagen
bestämts till så låga belopp som 400 kronor för icke gitt
person och 600 kronor för makar. När det gäller barnbidrag såsom komplement
till invalidpension och sjukbidrag, synes i stället — liksom när det
gäller inkomstprövning i fråga om dessa slag av folkpension - vara av
synnerlig vikt att inkomstprövningen anordnas på ett sätt som icke motverkar
invaliditetsbedömningen. . 0 . , ...
De jämförelsevis höga fria inkomstbelopp som socialvårdskommittén föreslår
i sina tre alternativ medföra i praktiken i de allra flesta lall att inkomstprövningen
upphäves i fråga om folkpensionärernas barn. Detta kan
tänkas medföra att personer med många barn i avsevärd utsträckning föranledas
att söka invalidpension med barnbidrag, ehuru arbetsförmågans nedsättning
icke motiverar detta, samt att i synnerhet i depressionstider bade
läkarna och pensionsmyndigheterna på detta sätt komma att bliva utsatta
för en viss press att godtaga fall som egentligen icke falla under folkpensioneringslagens
tillämplighetsområde. Vidare uppstå svårigheter när invalidpension
eller sjukbidrag bör indragas av den anledningen att pensionstagarens
arbetsförmåga successivt återvänt i sådan grad att rätt till folkpension
ej längre kan anses föreligga, bör att undvika att alltför stoit barnbidragsbelopp
då måste på en gång upphöra har kommittén föreslagit att
barnbidraget i dylika fall, där särskilda skäl föreligga, under högst ett år
skall kunna utgå med successivt minskat belopp. Pensionsstyrelsen vill emellertid
ifrågasätta, huruvida icke därjämte lägre inkomstfria belopp borde
väljas för barn till folkpensionärer — särbestämmelser för barn till ålderspensionärer
synas icke böra ifrågakomma — än för arbetsföra änkors barn.
Då den fria inkomsten i folkpensioneringslagen icke är graderad efter bostadskostnadsgrupp,
synes därvid mest naturligt att även när det gäller
barnbidrag till folkpensionärers barn välja för hela riket gemensamma fria
inkomstbelopp men lägre än de kommittén föreslagit. Pensionsstyrelsen anser
jämväl i likhet med socialvårdskommittén att avdragsfaktorn bör väsentligt
skärpas vid den inkomstgräns som markeras av att den inkomstprövade
delen av folkpensionen upphör. Då det härvid vanligen är arbetsinkomster,
exempelvis för pensionstagares make, som spela in och dessa regelmässigt
äro högre å dyrare ort än å billigare, synes inkomstgränsen för
övergång till skärpt avdragsfaktor böra graderas efter bostadskostnadsgrupp.
I fråga om barn till arbetsföra änkor har pensionsstyrelsen understrukit
vikten av jämförelsevis höga inkomstgränser. Då det här huvudsakligen
vore fråga om arbetsinkomstens inverkan på barnbidraget, syntes redan det
avdragsfria inkomstbcloppet böra graderas efter bostadskostnadsgrupp. För
de arbetsföra änkornas del förordade styrelsen därlör alternativ 111.
Två reservanter inom socialsttirelsen (I. I. generaldirektören Alexandcrson
och I. f. byråchefen Göta Rosén) ha uttalat sig till förmån för alternativ II.
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
Svenska stadsförbundets styrelse har i konsekvens med vad styrelsen anfört
om dyrortsgradering av maximibeloppet ansett att, för den händelse inkomstprövningen
skulle bibehållas, även avdragsbestämmelserna borde innefatta
sådan gradering.
Kommitténs förslag beträffande frågan om inkomstprövning med hänsyn
till barnets egen inkomst har väckt erinran endast av Stockholms stads
barnavårdsnämnd, som ifrågasatt om icke den avdragsfria inkomsten borde
sättas högre. Särskilt i fråga om den socialt motiverade småstuge- och
tjänstemanna villabebyggelsen i Stockholm med förorter torde det icke i så
få fall kunna inträffa att den s. k. behållna inkomsten av fastigheten vid
deklarationen kunde uppgå till väsentligt högre belopp än 100 kronor per
barn och därför minska barnbidraget i åtskilliga fall där detta icke vore
önskvärt.
Departementschefen.
I ett tidigare avsnitt har jag föreslagit att de särskilda barnbidragens
maximibelopp icke skola vara dyrortsgraderade. Hänsyn till skillnaderna
i bostadskostnader olika orter emellan kommer att tagas vid utmätande av
invalidpension samt det särskilda bidrag till änkor och änklingar med barn
som jag föreslår i det följande. Vid nu nämnda förhållanden förefaller det
mig naturligt, att inkomstprövningen av de särskilda barnbidragen ej sker
efter dyrortsgrupper. Jag delar alltså kommitténs uppfattning att inkomstprövningen
bör vara enhetlig för hela landet.
I det alternativ, vari kommittén framlagt sitt förslag till enhetlig inkomstprövning,
alternativ I, ha de avdragsfria inkomsterna satts 200 kronor lägre
än de som för närvarande gälla för dyraste ortsgruppen, vilket för billigaste
ortsgruppen motsvarar en höjning med 600 kronor för ogift försörjare och
800 kronor för gift försörjare. Då med hänsyn till införandet av de allmänna
barnbidragen en viss sänkning för den dyraste ortsgruppen icke synes kunna
möta berättigade invändningar, anser jag mig kunna acceptera kommitténs
förslag i denna del.
Beträffande avdragsfaktorns storlek synes intet vara att erinra mot kommitténs
förslag.
Jag tillstyrker alltsa, att alternativ I antages i fråga om inkomstprövningen
med hänsyn till försörjarens inkomst.
Tabeller utvisande storleken av barnbidrag med ett maximibelopp av 250
kronor för barn vid olika inkomstlägen för försörjaren torde få såsom bilaga
fogas vid detta protokoll.
Vad beträffar inkomstprövningen med hänsyn till barnets egen inkomst
godkänner jag kommitténs förslag, att visst avdragsfritt belopp bör medgivas.
Jag finner det av kommittén förordade beloppet, 100 kronor, tillräckligt.
59
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
Bidrag till änkor och änklingar med barn.
Socialvårdskommittén.
Kommittén har föreslagit, att änka med barn under It) år skall kunna
erhålla bidrag till egen försörjning under förutsättning att änkan har barnet
under sin vårdnad och stadigvarande bor tillsammans med detta. Bidraget
skulle följa samma regler som änkepensionen enligt 194(5 års folkpensioneringslag.
Till stöd för detta förslag har kommittén anfört:
Det är otvivelaktigt ed intresse för samhället att bereda änka tillfälle att
trots mannens frånfälle hålla ihop hemmet och sålunda ha barnen kvar
hos sig. De särskilda barnbidragen ha av flera skäl icke kunnat erhålla en
sådan utformning, att de i och för sig ge möjlighet till full försörjningjör
såväl änkan som barnen. Icke ens om barnantalet är betydande — något
som mera sällan är fallet — blir så förhållandet. 1 den mån barnantalet
är så pass stort, att modern har full sysselsättning med barnens vård och
tillsynen av dem, kan man dock tala om att barnbidraget i icke obetydlig
grad får karaktären av ersättning till modern för hennes arbete för barnen
och sålunda blir ett bidrag även till hennes försörjning. Likväl står det
fast att änkan icke på denna väg erhåller sin fulla försörjning. Om hon är
bunden av barnen vid hemmet, måste hon sålunda på något sätt erhålla
ytterligare bidrag till försörjningen. Det är därför av behovet påkallat, att
änka i dylikt fall tillerkännes särskilt bidrag för egen de!.
I det begränsade antal fall, där barnantalet är så stort att änkan har full
sysselsättning med barnens vård m. m., torde detta bidrag med hänsyn till
barnbidragsbeloppets storlek ej behöva svara mot full försörjning. Om det
å andra sidan som vanligen är fallet finnes blott ett eller två barn, skulle
bidraget till änkan, om hon på denna väg skall nå full iörsörjning, behöva
vara mera betydande. Hon bär emellertid i dylikt fall icke full sysselsättning
i hemmet, och det kan varken med hänsyn till hennes egna intressen eller
ur arbetsmarknadssynpunkt anses försvarligt att med bidrag av allmänna
medel binda outnyttjad arbetskraft i hemmet. Bidraget till änkan bör därför
icke heller i dylika fall sikta till att täcka hennes försörjning utan bliva
endast ett bidrag till denna, under det att man förutsätter, att hon därjämte
skall kunna skaffa sig någon arbetsinkomst.
Häremot kan invändas, att det för närvarande möter mycket stora svårigheter
för en änka med ett litet barn att kunna frigöra sig för förvärvsarbete
utanför hemmet. Antalet tillgängliga daghemsplatser motsvarar ej alls behovet,
och bostäder för ensamstående kvinnor med barn, där barnen kunna
bli omhändertagna, finnas endast i mycket begränsad utsträckning. Fastän
dessa synpunkter äro i högsta grad beaktansvärda, kan kommittén emellertid
icke med hänsyn till dem föreslå högre bidrag lill änkorna. Det är synnerligen
angeläget, att dessa beredas tillgång till bostäder, där barnen kunna
lagas om hand på dagarna, eller eljest få tillgång till daghemsplatser, och
kommittén vill för sin del understryka behovet av att åtgärder för att snabbt
förbättra situationen på detta område vidtagas. Att under tiden intill dess
sådana åtgärder nått tillräcklig effektivitet såsom ett provisorium höja det
el ler schematiska grunder utgående bidraget till änkor med minderåiiga barn
kan kommittén icke finna lämpligt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
00
Kungl. Maj.ts proposition nr 288.
Med hänsyn till dessa synpunkter har kommittén kommit lill den uppfattningen,
att det särskilda understöd som bör beredas änka hör avvägas
endast som ett bidrag till hennes försörjning. Kommittén har därvid funnit
det belopp och den reglering i övrigt som enligt 1946 års folkpensioneringslag
gäller för pension åt äldre änkor lämpligen kunna tillämpas även beträflande
bidrag till änkor med minderåriga barn och vill sålunda föreslå, att
dylika änkor erhålla årligt bidrag med högst 600 kronor jämte bostadstillägg
med 100, 200, 300 och 400 kronor i bostadskostnadsgrupperna II—V
samt att å bidraget i dess helhet skall göras avdrag med 5!iu av änkans årsinkomst
i vad den ma överstiga 400 kronor. Till dessa förmåner skulle eventuellt
kunna komma särskilt bostadstillägg. Detta förslag innebär sålunda
att bidraget liksom änkepensionen blir förenat med inkomstprövning. Själva
förmånens karaktär av bidrag till änkan för att bon skall kunna vårda sina
barn utgör skäl härför. Om inkomstprövningen borttages skulle bidraget få
karaktär av änkepension i egentlig mening åt yngre änkor, något som icke
är avsett. Ehuru motiveringen för inkomstprövningen av bidraget till dessa
änkor delvis är eu annan än när fråga är om folkpensioneringslagens änkepensioner,
har kommittén kommit till den uppfattningen att inkomstprövning
är pakallad för bidragen lill änka med barn lika val som för änkepensionerna.
Då bidraget syftar till alt bereda änkan tillfälle att hålla samman hemmet,
är det uppenbart att det bör utgå endast då änkan har barnet under sin
vårdnad och bor tillsammans med detta. En änka, som fråntages vårdnaden
om sitt enda barn eller utackorderar det i fosterhem eller placerar det på
barnhem, bör icke kunna erhålla här ifrågavarande bidrag.
Änkas behov av bidrag beror i avsevärd grad av barnets eller barnens
ålder. .Ju mindre barnet är, i desto högre grad blir modern bunden vid hemmet
och desto svårare har hon att skaffa sig arbetsinkomster. När barnet
når skolåldern, ökas hennes möjligheter i dylikt avseende och därför kunde
man tänka sig att begränsa rätten till bidrag till änkor med barn under
sju eller atta år. Emellertid är det obestridligt, att barnen även senare äro
i stort behov av att modern kan ägna lid åt dem, och särskilt ställas stora
anspråk på modern, om det finnes flera barn i t. ex. åldern 8, It) och 12 år.
Med hänsyn härtill har kommittén stannat för alt föreslå, att ifrågavarande
bidrag skall kunna utga så länge änkan i hemmet har barn som icke uppnått
tio års ålder. Det må erinras om att enligt 24 § i den år 1946 antagna
lagen om allmän sjukförsäkring hustru, som är sjukpenningförsäkrad i egenskap
av familjemedlem, erhåller barntillägg lill sjukpenningen med en krona
för dag, såframt i hemmet finnes minst ed barn under tio år som också är
afl anse som familjemedlem.
Därest änka som uppbär bär avsett bidrag ingår nytt äktenskap, bortfalla
de skäl som föranlett kommittén att föreslå bidraget. Detsamma bör sålunda
då iipphöra att utgå, eu ordning som gäller även i fråga om änkepension
enligt folkpensioneringslagen. Med bänsvn härtill är det nödvändigt att i
överensstämmelse med 13 § folkpensioneringslagen i fråga om rätt till bidrag
åt änka betrakta henne som gift, om hon sedan avsevärd tid sammanlever
med en man under äktenskapsliknande förhållanden.
Om en änka som åtnjuter nu föreslaget bidrag nått relativt hög ålder, när
hennes yngsta barn fyller 10 år, t. ex. 50 års ålder, kan det möjligen ur vissa
synpunkter ifrågasättas, huruvida hon icke borde jämställas med dem, som
blivit änkor vid 55 års ålder eller senare, varvid hon alltså oavsett att yngsta
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kanyl. Maj:ts proposition nr 288.
(it
barnet passerat 10-årsgränsen skulle kunna få behålla silt bidrag. En anordning
av detta slag ingår i den engelska socialförsäkringen. Kommittén
kan emellertid icke finna, att änkans ställning i dylikt tall är sämre än den
kvinnas, som vid omkring 50 års ålder blir änka och da har barn i åldern
10—1(5 år. I dylikt fall föreligger ingen rätt till vare sig bidrag eller pension.
Kommittén bär sålunda icke funnit anledning framlägga förslag av angiven
innebörd. Skulle emellertid den beslutade änkepensionen komma att upptagas
till omprövning, bör även det nu berörda spörsmålet bli föremål för
övervägande.
Kommittén har även övervägt frågan, huruvida bidrag av föreslagen art
borde utgå jämväl till a n d r a ens a in s t å e n d e in ö drar än änkor.
Härom har kommittén anfört:
De svårigheter som mötå eu änka med barn äro i viss man desamma för
alla ensamstående kvinnor med barn. En ogift kvinna, som har vårdnaden
om barn och vill söka behålla barnet eller barnen hos sig, är därför även
hon i behov av ekonomiskt stöd utöver det som i form av underhållsbidrag
från fadern eller bidragsförskott utgår för barnets eller barnens del. Likväl
ligga förhållandena här annorlunda till. Änkan har i regel redan bildat ett
hem, som hon kan ha utsikter att hålla samman om hon får något ekonomiskt
stöd. Man behöver beträffande änkorna icke räkna med att de på
grund av möjligheten att erhålla ifrågavarande bidrag i nämnvärd utsträckning
skola undandraga arbetsmarknaden sin arbetskraft. 1 fråga om ogifta
mödrar har man däremot anledning befara, att en del, särskilt unga sadana,
skola med barnet stanna hemma hos sina kanske relativt välställda föräldrar
och ansöka om bidrag för egen del. Bidraget skulle sålunda leda till att
deras arbetskraft undandrages arbetsmarknaden.
Ehuru det principiellt måste anses önskvärt, att varje ensamstående
kvinna med barn under sin vårdnad erhölle ekonomisk hjälp för att kunna
behålla barnet hos sig, har kommittén med hänsyn till nämnda överväganden
icke velat giva förevarande förslag en så starkt vidgad innebörd. Otvivelaktigt
är saken mest angelägen för änkornas del, och kommittén har
därför ansett, att man åtminstone tills vidare bör stanna härvid.
Beträffande spörsmålet om särskilt bidrag till änkling med minderårigt
barn har kommittén ansett att, ehuru det vore uppenbart att behovet
av bidrag vore oftare förekommande för änkors del än för änklingars, dessa
senare dock ej sällan vore i en svår situation, där ett bidrag till de ökade
omkostnader för familjen som följde av att hustrun-modern avlidit kunde
vara påkallat. Särskilt då änklingen hade små inkomster komme det att
bereda honom stora svårigheter all skaffa sig hemhjälp. Med hänsyn till de
föreslagna inkomstgränscrna skulle visserligen änklingsbidrag i praktiken
komma att utgå endast i mera sällsynta fall, men kommittén hade icke av
denna orsak ansett sig böra underlåta att föreslå all bidrag av ifrågavarande
art skulle kunna utgå även til! änklingar.
Beträffande ifrågavarande förslag bär avvikande mening anmälts av ledamoten
av kommittén lasarcftssijsslomanncn Ilar/ård, som ansett att änkebidrag
borde ulgå endasl till dess yngsta barnet fyllI åtta år och alt mot
-
62
Kungl. Maj.ts proposition nr 288.
svarande bidrag till änklingar icke för närvarande borde förekomma. I det
förra hänseendet har Hagård yttrat, alt det under nuvarande förhållanden
måste anses såsom synnerligen betydelsefullt, att samhället avvägde den understödjande
verksamheten så att den icke motverkade benägenheten hos
t. ex. mycket unga änkor att söka och mottaga arbete, med vilket de kanske
tidigare varit förtrogna, så snart detta ur barnens synpunkt vore möjligt.
Vid åtta års ålder hade barnet börjat sin skolgång, erhållit skolvana och
kommit i åtnjutande av olika med skolgången förenade förmåner, såsom
skolmåltider samt tand- och annan hälsovård.
Byråchefen Broberg har ansett det föreslagna bidraget till änkling med
barn ineffektivt. Då man icke ville tillerkänna änklingen barnbidrag, kunde
man ej heller med fog åberopa likställigheten mellan könen såsom grund
för införandet av änklingsbidrag. Herr Broberg bär förty avstyrkt förslaget
i denna del.
Ledamoten i kommittén fru Nordgren har utan att framställa yrkande om
ändring i kommitténs förslag uttalat vissa synpunkter till förmån för särskilt
bidrag även till andra ensamstående mödrar än änkor. Fru Nordgren
har bl. a. anfört:
Det torde icke kunna bestridas, att det är av stor betydelse både för mor
och barn att en ogift mor kan fa behålla sitt barn hos sig och härigenom
bereda hemgemenskap mellan sig och barnet. Därför bör även en ogift mor,
som vilt och kan ordna det så för sig och barnet, kunna erhålla liknande
bidrag till sin egen försörjning som en änka.
Det skäl, som kommitténs majoritet anfört häremot, nämligen att det
kan befaras att en del ogifta mödrar, särskilt unga sådana, skulle söka bidrag
för egen del och med barnet stanna hemma hos sina kanske relativt
välställda föräldrar samt sålunda undandraga arbetsmarknaden sin arbetskraft,
kan jag icke biträda. Jag anser att det — under förutsättning att föräldrahemmet
är gott, vilket barnavårdsmyndigheterna borde kontrollera —
vore till gagn för både mor och barn, om mycket unga ogifta mödrar stannade
i föräldrahemmet med sitt barn under dettas första levnadsår. Måhända
skulle detta hos de unga mödrarna väcka deras moderskänsla och hos dem
skapa ansvarskänsla för barnet. Jag hyser inga större farhågor för att de
skulle undandraga arbetsmarknaden sin arbetskraft, då ju ifrågavarande
bidrag icke är av sadan storleksordning att det i någon större omfattning
kan leda till dylikt.
Ehuru jag, med hänsyn till att jag maste medgiva att saken är mest angelägen
för änkornas del, icke har något annat yrkande på denna punkt än
majoriteten, vill jag dock framhålla att jag anser bevarandet av sambandet
mellan mor och barn, även för de ogifta mödrarnas och deras barns del,
vara av sådan betydelse att frågan om bidrag till dessa på samma villkor
som till änkor snarast möjligt bör omprövas.
.it
Fru Nordgren har vidare i detta sammanhang upptagit frågan om anordningen
av änkepensionen enligt folkpensioneringslagen och ansett, att det
mot bakgrunden av det föreslagna bidraget till änkor med minderåriga barn
vore naturligt, om änkor som fyllt 50 eller 55 år men icke kunde komma
Kanyl. Maj:ts proposition nr 288.
63
i åtnjutande av änkepension enligt folkpensioneringslagen ansåge sig orättvist
behandlade av samhället. Fru Nordgren har vidare anfört:
Dessa äldre änkor ha kanske — utan något som helst stöd av samhället
— fostrat en stor barnskara och äro nu utslitna eller ha fått sin arbetskraft
så nedsatt att de icke kunna förskaffa sig några nämnvärda inkomster. De
få då, tills folkpensionsåldern inträder, antingen tynga sina vuxna barn, som
måhända själva ha ekonomiska svårigheter, eller anlita fattigvården för sin
försörjning och ha svårt att förstå att de själva bli utan rätt till änkepension,
medan yngre, arbetsföra änkor, utöver allmänna barnbidrag och
särskilda barnbidrag till barnen, kunna erhålla visst bidrag till sin egen försörjning.
Jag anser på grund av vad sålunda anförts påkallat att, ehuru bestämmelserna
om änkepension enligt 1946 års folkpensioneringslag ännu inte
trätt i kraft, en översyn av dessa bestämmelser snarast äger rum, så att pension
åt äldre änkor kommer att utgå efter mera tillfredsställande grunder än
de i nämnda lag föreskrivna.
Yttrandena,
Kommitténs förslag om bidrag till änklingar och änkor med minderåriga
barn har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i flertalet av de avgivna yttrandena.
Pensionsstyrelsen har hemställt att det stadgas, att ifrågavarande bidrag
skola anses som folkpension. Som skäl härför har anförts:
Bidragen torde av styrelsen böra utbetalas genom anvisningar, som skola
framställas maskinellt på samma sätt som folkpensionsanvisningar. Å de
blanketter som skola användas för framställning av folkpensionsanvisningarna
kommer att vara tryckt ordet folkpension. Detsamma blir förhållandet
med pensionsbrev och uppgiftskort till pensionsnämnderna angående
den beviljade folkpensionens storlek in. m., vilka också framställas maskinellt.
Även i övrigt måste styrelsen i sin verksamhet använda en mängd blanketter,
i vilkas tryckta text ordet folkpension förekommer. Det skulle förorsaka
mycket extra arbete och mycken tidsspillan om dessa blanketter
skulle behöva ändras eller utbytas mot andra i de fall utbetalningen avser
änklings- eller änkebidrag.
Överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Kronobergs län och styrelsen för
svenska landskommunernas förbund, vilka tillstyrkt att bidrag utginge till
änkor, ha ställt sig tveksamma inför förslaget om bidrag till änklingar. Därvid
har framhållits, dels att dylikt bidrag av föreslagen storlek bleve ineffektivt
och dels att änklingars rätt till bidrag för egen del och till särskilt
barnbidrag borde bedömas ensartat.
Beträffande förutsättningarna för erhållande av bidrag har statskontoret
föreslagit, att bidrag skulle utgå endast i fall då flera än ett barn finnas och
yngsta barnet icke uppnått sju års ålder. Till stöd härför har anförts:
Allteftersom barnen börja skolan ökas möjligheterna för änkan att frigöra
sig för förvärvsarbete. Bidrag av här ifrågavarande slag synes därför
enligt statskontorets mening icke böra utgå längre än till dess yngsta bar
-
64
Kanyl. Maj:ts proposition nr 2<9<S’.
net uppnår sju års ålder. Finnes allenast elt barn, kan det ur arbelsmarknadssynpunkt
icke anses försvarligt att binda kvinnan vid hemmet genom
att låta bidrag till hennes försörjning utgå. I en dylik situation bör det stå
klart för henne, att hon som regel har att själv sörja för sitt uppehälle, vilket
också torde kunna ske, om barnet under hennes arbetstid inlämnas på
något av de för detta ändamål inrättade daghemmen, som numera förekomma
i allt större antal.
Överståthållarumbetet har ansett, all änkebidraget icke bör utgå med
mindre det finnes minst tre barn under 16 år, varav ett är under 10 år.
Härom har ämbetet yttrat:
Inom kommittén har övervägts alt låta alla ensamstående kvinnor med
barn bliva delaktiga av den särskilda hjälpform, som föreslagits närmast
med tanke på änkorna. Emellertid har man med hänsyn till risken för att
de ogifta mödrarnas arbetskraft därigenom komme att undandragas arbetsmarknaden
icke velat giva förslaget eu sfi starkt vidgad innebörd. Enligt
överståthållarämbetets mening bör man dock icke förbise, att beträffande
änkor i den ålder att de ha barn under tio år i allmänhet samma risk föreligger,
därest antalet barn icke är så stort, att vården av barnen ger dem
full sysselsättning. 1 nuvarande arbetskraftsläge, vilket kan komma att bestå
under lång tid, måste positiva åtgärder vidtagas för att tillföra arbetsmarknaden
kvinnlig arbetskraft och givetvis alla åtgärder undvikas som verka i
motsatt riktning. Den av kommittén framhållna synpunkten att änkan bör
beredas möjlighet att hålla samman hemmet kan därför ej tillmätas utslagsgivande
betydelse, så mycket mindre som eu ung arbetsför änkas hem ej
behöver bli spolierat därför att hon åtar sig yrkesarbete och lämnar barnet
eller barnen å daghem. Denna ståndpunkt bör emellertid utgöra ett ytterligare
skäl till de förut föreliggande för eu utbyggnad av daghemsinstitutionen
i snabbast möjliga takt.
En reservant inom socialstyrelsen (byråchefen Jerneman) har med godkännande
i övrigt av kommitténs förslag ansett att, då ett barn som just
fyllt 10 år endast i undantagsfall vore i stånd att taga hand om sig självt,
åldersgränsen icke borde sättas lägre än 12 år.
Svenska fattigvårds- och barnavårds förbundet har anfört bl. a.:
Det kan ifrågasättas, om icke det av kommittén nu framlagda förslaget
om bidrag till änklingar och änkor med barn åtminstone i vissa fall uppmuntrar
till att änkor på ett i synnerhet för dem själva icke lyckligt sätt
stanna i hemmet. Särskilt gäller detta kvinnor med ett barn, som blivit
änkor efter endast få års äktenskap.
Beträffande andra ensamstående mödrar än änkor är det av stor betydelse
både för mor och barn att modern kan få behålla sitt barn hos sig
och härigenom bereda hemgemenskap mellan sig och barnet.
Hela denna fråga hur och till vilken grad hjälp från det allmänna bör
beredas änkor, änklingar eller ogifta (frånskilda) mödrar, som vilja behålla
sitt barn eller sina barn hos sig, är synnerligen betydelsefull men samtidigt
mycket komplicerad. Med hänsyn härtill vill förbundet föreslå, att
densamma göres till föremål för förnyad undersökning, därvid det synes
tillrådligt att avvakta med framläggandet av reformförslag, till dess erfa
-
65
Kungi Maj ds proposition nr "28 ti.
renhet vinnes om den inverkan, som de allmänna barnbidragen, de särskilda
barnbidragen och de bostadssociala förmånerna få på änkors, änklingars
och ogifta mödrars förhållanden.
Beträffande särskilt frågan huruvida bidrag böra utgå även till andra ensamstående
mödrar än änkor hava socialstyrelsen, överstdtliallaråmbetet,
länsstyrelserna i Stockholms och Gävleborgs kin samt barnavårdsnämnden i
Stockholm funnit skäl tala härför.
Socialstyrelsen liar med hänsyn till svårigheten att överblicka de ekonomiska
konsekvenserna av eu utvidgning av förslaget till att omfatta även
ogifta och frånskilda mödrar funnit önskvärt att frågan gjordes till föremål
för utredning.
Departementschefen.
I likhet med socialvårdskommittén anser jag det påkallat, att änkor, som
ha att vårda minderåriga barn och därigenom äro bundna vid hemmet, av
allmänna medel erhålla bidrag till sin egen försörjning. Frågan är emellertid,
när en änka kan anses bunden vid hemmet i sådan mån att hennes möjligheter
att utöva förvärvsarbete äro i avsevärd mån beskurna. Bidraget bör
icke erhålla sådan karaktär att det kan tänkas i större utsträckning verka
återhållande på änkornas vilja att genom eget arbete sörja för familjens
uppehälle. Sett ur denna synpunkt sammanhänger hjälpbehovet nära med
barnens antal och ålder. Ju flera och yngre barnen äro, desto större måste
behovet av stöd vara. Men även eu änka med endast ett barn kan vara i
behov av understöd för egen del, om barnet är sjukligt eller eljest svårskött
eller nödig tillsyn ej kan beredas detsamma under tid då modern kunde taga
förvärvsarbete. 1 sistnämnda hänseende må särskilt tramhallas, att tillgången
på daghemsplatser ej svarar mot behovet. Och även om sådant hinder
för förvärvsverksamhet ej föreligger, är modern mången gång genom
hemsvsslorna betagen möjligheten att fullt utnyttja sin förvärvsförmåga. På
grund härav är jag icke benägen att. såsom föreslagits i vissa yttranden, i
princip begränsa rätten till ifrågavarande bidrag att gälla endast vid större
barnantal. Hänsyn till de synpunkter som föranlett kravet på sådan begränsning
synes emellertid böra tagas vid bestämmandet av bidragets belopp.
Detta bör sålunda ej sättas så högt atl en änka, som har möjlighet att skaffa
sig förvärvsarbete, kunde tänkas hellre vilja lyfta bidrag än ataga sig arbetet.
Det lärer knappast kunna påstås, atl det av socialvårdskommittén
föreslagna maximibeloppet, 600 kronor om året jämte bostadstillägg, kan i
nämnvärd omfattning hava sådan verkan. Med hänsyn härtill och pa de
skäl kommittén i övrigt anfört godkänner jag kommitténs förslag i truga
om beloppets storlek.
.lag finner ej anledning frångå kommitténs förslag att här avsett bidrag
skall kunna utgå till dess barnet eller, om flera barn finnas, yngsta barnet
fyllt tio år.
Itihang bil riksdagens protokoll till7. 1 saml. Nr 288.
5
opaginerad Kontrollera mot PDF
<56
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
Såsom förutsättning för rätt till bidrag bör i enlighet med vad kommittén
anfört stadgas, att änkan har vårdnaden om barnet och stadigvarande
bor tillsammans med detta. Såsom kommittén föreslagit bör bidraget upphöra
att utgå, om änkan gifter om sig.
Kommittén har på anförda skäl ansett, att bidrag av den art varom här
är lråga icke bör utgå till andra ensamstående mödrar än änkor. Otvivelaktigt
tala vissa skäl för eu utvidgning av hjälpformen till att omfatta även
ogilta och frånskilda mödrar. Jag är emellertid med hänsyn till de av kommittén
befarade och andra tänkbara konsekvenser av en sådan utvidgning
icke beredd att nu taga ståndpunkt till frågan.
För en änkling med minderåriga barn uppkommer ofta genom hustruns
frånfälle behov av .särskild barnhjälp, vilket för lägre inkomsttagare regelmässigt
torde medföra eu ökning av kostnaderna för familjens uppehälle.
Då änklingen endast sällan torde kunna öka sina inkomster, kan det bereda
honom stor svårighet att få dessa att räcka till de ökade utgifterna. Med hänsyn
härtill kan det vara påkallat att tillerkänna honom .särskilt understöd
från det allmänna. Kommittén har föreslagit att till änkling skall kunna
utgå bidrag efter samma normer som till änka, därvid kommittén emellertid
själv framhållit, att sådant änklingsbidrag med hänsyn till de föreslagna
inkomstgränserna komme att utgå endast i mera sällsynta fall. Om hjälpen
till änklingarna skulle erhålla ett vidsträcktare tillämpningsområde,
måste inkomstprövningen göras lindrigare. Om det föreslagna änkebidraget
i detta hänseende anses godtagbart, bör det emellertid enligt min mening
icke förekomma att hjälpen till änklingarna göres rikligare. Ehuru jag inser,
att ett änklingsbidrag av den utformning som kommittén förordat icke
kan komma till någon större användning, vill jag likväl med hänsyn till de
allra mest behövande fallen tillstyrka att förslaget genomföres.
Pensionsstyrelsen har ansett det lämpligt, att i lagen om bidrag till änklingar
och änkor med barn intages stadgande om att bidraget skall anses
som folkpension. Vad styrelsen anfört till stöd härför synes mig emellertid
icke vara tillräcklig anledning till en sådan åtgärd. Jag vill i detta sammanhang
vidare anmärka, att den föreslagna bidragsformen enligt min mening
bör betraktas endast som ett provisorium. Liksom änkepensioneringen enligt
folkpensioneringslagen synes den böra bli föremål för översyn i samband
med ett mera fullständigt klarläggande av vilka stödformer som äro lämpliga
i sådana fall, då en familjs ekonomiska läge helt förändras genom försörjarens
frånfälle.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:is proposition nr 288.
1)7
Specialmotivering.
Förslaget till lag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders
in. fl. barn.
''............ " 1 §•
1 enlighet med socialvårdskommitténs förslag ha de barn som skola omfattas
av lagen icke särskilt omnämnts i denna paragraf utan törst i 5—7 §§.
1 2 §•
Andra stycket i kommitténs förslag innehåller eu bestämmelse om samverkan
mellan pensionsnämnd och barnavårdsnämnd, vilken bestämmelse
överförts till 16 §.
rf * 3 §•
1 1 likhet med vad som stadgas i 2 § nuvarande lag om barnbidrag fastslås
här, att rätt till särskilt barnbidrag i princip endast tillkommer barn, som
är svensk medborgare och stadigvarande vistas i riket.
Beträffande lagens tillämplighet på utlänningar gäller för närvarande att
Konungen äger, under förutsättning av ömsesidighet, trätfa överenskommelse
med främmande stat i fråga om tillämpning av lagen på dess undersåtar.
Socialvårdskommittén har erinrat om att villkoret om ömsesidighet för sådan
överenskommelse beträffande ^^pensionsförmåner avskaffats i den
nya folkpensioneringslagen och föreslagit att villkoret måtte uteslutas jämväl
ur lagen om särskilda barnbidrag. Jag biträder detla förslag.
Kommittén har vidare anfört:
Det torde böra erinras om att Konungen enligt lag den 17 juni 1938 äger
förordna, att bl. a. sociala förmåner skola tillkomma personer, vilka icke
någonstädes äga medborgarskap eller, ehuru de äga medborgarskap, icke
åtnjuta sitl hemlands beskydd. Sådant förordnande kan givas i varje fall
då i lag eller författning bestämts att Konungen under förutsättning av ömsesidighet
äger förordna, att lagen eller författningen skall äga tillämpning^ å
utländsk medborgare. Den omständigheten att ömsesidighetsvillkoret utgått
ur folkpensioneringslagen och lagen om särskilda barnbidrag lärer icke föranleda,
att möjligheten att tillämpa 1938 års lag i fråga om folkpensioner
och barnbidrag därmed skulle vara utesluten. Kommittén anser sig böra
framhålla, att med stöd av ifrågavarande stadgande hjälp i form av barnbidrag
(och även bidragsförskott) kan och bör beredas barn, som vistas i
Sverige som flyktingar från land, vars beskydd de ej åtnjuta.
Till vad socialvårdskommittén sålunda yttrat kan jag ansluta mig.
4 §•
Denna paragraf överensstämmer med ‘2 § andra stycket gällande lag. I
likhet med socialvårdskommittén, som till övervägande upptagit frågan om
utsträckning av rätten till barnbidrag alt gälla även barn i åldern 16—18
år, finner jag ej anledning medgiva sådan utsträckning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Knnpl. Maj.ts proposition nr 288.,
■ "tr
ti«
5 §.
I denna paragraf lämnas bestämmelser om barnbidrag till föräldralösa och
vissa med dessa i ekonomiskt hänseende jämställda barn. Paragrafen motsvarar
nuvarande 4 § 1 mom., 5 § l inom. och ti § 1 mom. Dock ha stadgandena
angående adopterade barn utbrutits och överförts till 7 §, i vilken
samlats alla bestämmelser om adopterade barn.
Socialvårdskommittén har föreslagit, att förhöjt barnbidrag skall utgå
förutom för barn, vars föräldrar avlidit, för annat barn, då vårdnaden om
detsamma överflyttats till särskilt förordnad förmyndare samt barnet ej
stadigvarande bor tillsammans med fadern eller modern. Till motivering
för detta helt nya stadgande har kommittén anfört:
Vad som i första hand föranlett socialvårdskommittén all föreslå denna
utökning av den grupp som skall vara berättigad till förhöjt barnbidrag är
hänsynen till barn utom äktenskap, vars moder avlidit. Därest barnet icke
omhändertages av fadern, blir hjälpbehovet i regel detsamma som för ett
barn, vars båda föräldrar avlidit. Faderns underhållsbidrag eller samhällets
bidragsförskott är oftast otillräckligt för barnets försörjning. Om fadern
är okänd befinner sig barnet i precis samma situation som det barn, vars
båda föräldrar veterligen äro döda. — Den föreslagna bestämmelsen är
emellertid ej begränsad att avse endast de nu nämnda barnen. Den har fått
en så vid avfattning att den inrymmer alla barn som icke omhänderhavas
av sina föräldrar eller någon av dem. Om således föräldrarna fråntagits
vårdnaden på grund av missbruk vid utövandet av densamma eller av annan
orsak, blir barnet berättigat till barnbidrag under förutsättning att det
ej bor hos någon av föräldrarna.
Bestämmelsen om att barnbidrag enligt denna paragraf skall vara uteslutet,
då barnet stadigvarande bor tillsammans med någon av föräldrarna,
har dikterats av liknande skäl som vid 1943 års revision av bidragsförskottslagen
ledde till den ändringen i sagda lag, att bidragsförskott ej skulle kunna
utgå till barn som bor tillsammans med sin fader. Denna ändring hänförde
sig ej i första rummet till fall då barnet vistas hos fadern och får sin huvudsakliga
försörjning av denne. I dylika situationer hade bidragsförskott ansetts
uteslutet redan innan ändringen genomfördes. Ändringen siktade på
fall då barnet vistas hos t. ex. farföräldrarna tillsammans med fadern, utan
att denne har den rättsliga vårdnaden och utan att han kan sägas i högre
grad — i varje fall direkt -— bidraga till barnets försörjning. Särskilt inträffar
detta i fråga om hemmasöner på landsbygden. Det ansågs bäst överensstämma
med bidragsförskottslagens syfte, att förskott icke beviljades i
dylika fall. De synpunkter som varit avgörande för detta ståndpunktstagande
föranleda jämväl till att ej heller barnbidrag enligt förevarande paragraf
bör utgå till barn som bor tillsammans med sin fader. Detsamma bör
naturligtvis gälla även i fråga om barn som bor tillsammans med sin moder.
Mot avfattningen av första stycket andra punkten kan måhända göras den
invändningen, att möjligheten att erhålla barnbidrag med relativt högt belopp
kan utgöra en frestelse för exempelvis en moder till barn utom äktenskap
att söka bli befriad från vårdnaden för att därigenom uppnå större
förmåner för barnet. Någon risk att modem av egennytta skulle låta sig skiljas
från vårdnaden föreligger dock ej, eftersom det icke är hon utan den
särskilt förordnade förmyndaren som kommer att uppbära barnbidraget och
Kimgl. Mnj.ts proposition nr 288.
69
hon icke befrias från sin underhållsskyldighet när vårdnaden frånlages
henne. Hon blir då skyldig att betala underhållsbidrag, vilket kan uttagas
bland annat genom införsel i lön. Emellertid kan det tänkas, att bestämmelsen
kan påverka kommunala förtroendemän att söka få till stånd vårdnadsöverflyttningar
i större utsträckning än nu. Då överflyttning av vårdnad
kräver domstols medverkan, torde det dock icke kunna förekomma att modern
skiljes från vårdnaden i andra fall än där det i och lör sig skulle vara
påkallat.
Den av socialvårdskommitlcn föreslagna utvidgningen av kretsen av de
barn. till vilka förhöjt barnbidrag skall utgå, har föranlett erinringar i några
yttranden. Pensionsstyrelsen finner det icke kunna uteslutas, att den föreslagna
regeln skulle kunna giva anledning till vårdnadsöverliytlningar även
i andra fall än där sådana i och för sig skulle vara påkallade, och avstyrker
införandet av en generell bestämmelse om att förhöjt barnbidrag skall
tillerkännas barn så snart överflyttning av vårdnaden till särskilt lörordnad
förmyndare skett. Pension sst yreisen har i stället föreslagit, att dylika barn,
där ej särskilda skäl föranleda till annat, skola lå åtnjuta barnbidrag med
samma belopp som änkors och invaliders barn. Även överståthållarämbetet,
länsstyrelsen i Malmöhus län och barnavårdsnämnden i Stockholm ha gjort
erinringar mot socialvårdskonunitténs förslag i denna del. Överståthållarämbetet
och barnavårdsnämnden i Stockholm anse bestämmelsens räckvidd
böra begränsas till de fall som motiverat förslaget, nämligen då vårdnaden
överflyttats till särskilt förordnad förmyndare i anledning av att ogift eller
frånskild moder avlidit. Länsstyrelsen i Malmöhus län avstyrker helt den
föreslagna bestämmelsen.
1 likhet med vad hittills gällt bör särskilt barnbidrag utgå med förhöjtDeportem«»<jbclopp
för barn, vars föräldrar avlidit. Socialvårdskommittén har föreslagit
att med dessa barn skulle jämställas annat barn, då vårdnaden om detsamma
överflyttats till särskilt förordnad förmyndare samt barnet ej stadigvarande
bor tillsammans med fadern eller modern. Förslaget har i första hand föranletts
därav att barn utom äktenskap, vars moder avlidit, befinner sig i en
situation, som i hög grad erinrar om de föräldralösa barnens, överhuvudtaget
synes, då en av föräldrarna avlidit och den efterlevande icke ansetts
kunna betros med vårdnaden om barnet, detta böra åtnjuta samma bidrag
till sin försörjning som ett föräldralöst barn. Med hänsyn till den risk för
missbruk genom värdnadsöverflyttning, som i andra fall kan föreligga, torde
emellertid bestämmelsen böra begränsas att avse endast dessa kategorier.
Jag förordar sålunda att förhöjt barnbidrag skall utgå till barn, vars lader
eller moder avlidit, då vårdnaden om barnet överllyttats till särskilt lörordnad
förmyndare. Såsom kommittén föreslagit bör såsom en ytterligare
förutsättning uppställas att barnet ej stadigvarande bor tillsammans med
don efterlevande av föräldrarna.
I andra stycket av förevarande paragraf ha upptagits bestämmelser om
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
det förhöjda barnbidragets belopp och om hänsynstagande vid dess bestämmande
till barnets egen inkomst, vilka överensstämma med socialvårdskommitténs
förslag utom såtillvida att beloppet sänkts från 480 till 420 kronor.
Angående skälen härför hänvisas till den allmänna motiveringen.
En erinran om att underhållsbidrag samt bidragsförskott, vartill barnet
må vara berättigat, skall räknas som inkomst för barnet har, i enlighet med
vad socialvårdskommittén föreslagit, upptagits i sista punkten av stycket.
Till allmänt barnbidrag bör, i vart fall om barnet ej har egen inkomst, hänsyn
ej tagas vid tillämpning av stadgandet.
6 §•
Denna paragraf motsvarar nuvarande 4 § 2 mom., 5 § 2 mom. och ö §
2 mom. andra stycket. Samtliga bestämmelser angående barnbidrag till
adopterade barn ha dock överflyttats till 7 §. Paragrafen innehåller fyra
moment, vilka i det följande redovisas var för sig. Socialvårdskommitténs
förslag upptager även ett femte moment med en bestämmelse om maximering
av det sammanlagda bidragsbeloppet till 1 500 kronor. Såsom i den
allmänna motiveringen angivits har denna regel uteslutits i departementsförslaget.
7 mom. I detta moment ha de barn, som äga åtnjuta särskilt barnbidrag
med normalbeloppet 250 kronor om året, förtecknats under fem punkter. I
vissa fall kan barn som är berättigat till barnbidrag enligt någon av dessa
punkter äga rätt till särskilt barnbidrag även på grund av stadgandet i
5 § 2. I dessa fall utgår givetvis bidraget med det högre beloppet.
Här ifrågavarande moment har. frånsett några smärre jämkningar av
formell natur, oförändrat upptagits från socialvårdskommitténs förslag,
Den utvidgning av lagstiftningens omfattning, som härigenom föreslås, har
i huvudsak motiverats i det föregående. Medan enligt gällande lag arbetsoförmåga
hos försörjaren i vissa fall medför rätt till barnbidrag för lians
(hennes) barn, har i förslaget anknytning i motsvarande situation gjorts
till att försörjaren åtnjuter ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag
enligt lagen om folkpensionering. Att sjukbidrag här jämställes med invalidpension
torde icke erfordra någon särskild motivering. Beträffande
ålderspension såsom konstituerande rätt till särskilt barnbidrag för pensionärens
barn synes det uppenbart att en invalid, då hans invalidpension
vid uppnådda ö7 års ålder ersättes med ålderspension, icke skall mista
barnbidraget. Även i andra fall. där saken blir aktuell, torde det få anses
riktigt att ålderspension skall medföra rätt att åtnjuta särskilt barnbidrag,
En nyhet i förslaget är att särskilt barnbidrag i anledning av att inoder
eller styvfader åtnjuter folkpension kan utgå icke endast då modern bär
vårdnaden om barnet utan även då hon stadigvarande bor tillsammans
med detsamma. Här har kommittén framför alu åsyftat fall då vårdnaden
Kungl. Maj:ts proposition- nr 288.
71
utövas av moderns föräldrar och modern bor i föräldrahemmet. Enligt
pensionsstyrelsens mening bör emellertid den rätt till barnbidrag, varom
här är fråga, icke grundas på ett faktiskt samboende. Syftet att möjliggöra
rätt till barnbidrag i det av kommittén särskilt anförda fallet syntes styrelsen
lämpligare kunna vinnas genom ett stadgande om på fri skälighetsprövning
i varje särskilt fall beroende rätt till barnbidrag, när vårdnaden
överflyttats till särskilt förordnad förmyndare.
Vad pensionsstyrelsen sålunda anfört har icke synts mig böra medföra
någon avvikelse från kommittéförslaget. Då ett samboende med modern i
stadgandets mening i princip bör anses föreligga endast då barnet är mantalsskrivet
hos modern, torde svårigheter vid stadgandets tillämpning merendels
ej behöva befaras.
2 mom. För den här upptagna bestämmelsen om det särskilda barnbidragets
maximibelopp bär redogjorts tidigare.
3 mom. Detta moment innehåller regler för inkomstprövningen med hänsyn
till försörjarens inkomst.
Angående storleken av den avdragsfria inkomsten och avdragsfaktorn hänvisas
till den allmänna motiveringen.
Vid avfattningen av första och andra styckena har den ledande synpunkten
varit att inkomstprövningen bör ske i förhållande till inkomsten för den som
har den faktiska omvårdnaden om barnet.
I andra stycket har gjorts en av ändringen i 5 § första stycket andrå
punkten påkallad jämkning av kommitténs förslag.
Bestämmelsen i tredje stycket föranledes av att barnbidraget, även då flera
barn finnas, bestämts till visst belopp för varje särskilt barn, ej såsom nu till
ett gemensamt belopp för dem alla.
Fjärde stycket innehåller ett stadgande, som saknar motsvarighet i gällande
lag. Stadgandet belyses bäst med ett exempel. Om en änka har dels ett barn i
äktenskapet, för vilket hon är berättigad till barnbidrag, och dels ett barn
utom äktenskapet, skall barnbidraget minskas med endast hälften av det
enligt första stycket beräknade avdragsbeloppet. Detsamma blir förhållandet,
om änka med ett barn i äktenskapet med den avlidne mannen gifter (»in sig
och i det nya äktenskapet får ännu ett barn.
4 mom. Beträffande detta stadgande hänvisas till den allmänna motiveringen.
Genom avlattningen av förevarande bestämmelse har liksom i gällande lag
utmärkts, att barnbidrag är subsidiärt i förhållande till bidragsförskott. Det
föreligger icke valfrihet mellan de båda hjälpformerna. Sökes icke bidragsförskott.
då barnet är berättigat till sådant, skall likväl det förskott som efter
ansökan kunnat utgå avdragas å barnbidraget. Detta innebär i själva verket,
att barnbidrag aldrig kan utgå om arbetsför faders underhållsbidrag uppgår
till 250 kronor eller mera om året.
72
Kungl. Maj:ts proposition lir 288.
7§. '' 1
I denna paragraf ha upptagits samtliga bestämmelser angående barnbidrag
till adopterade barn. Bestämmelserna överensstämma i sak med de nu
gällande (1 § andra stycket, 4—6 och 15 §§) med de avvikelser som betingats
av innehållet i de föreslagna 5 och 6 §§.
8 §■
Denna paragraf upptager regler om beräkningen av årsinkomsten. I den
nuvarande barnbidragslagen återfinnas motsvarande bestämmelser i (5 §
2 mom.
Beträffande uppskattningen av barns inkomst gäller för närvarande den
specialregeln, att avkastning av fastighet och kapital skall höjas med tre
procent av det belopp, varmed sammanlagda behållna värdet av fastighet
och kapital må överstiga 2 000 kronor. Någon anledning att bibehålla
skilda grunder för uppskattning av försörjares och av barns egen kapitalinkomst
har socialvårdskommittén ansett ej föreligga. Socialvårdskommittén
har därför föreslagit en regel av innebörd, att inkomstprövningen såväl
när det gäller försörjarens som barnets inkomst skall ske i enlighet med
de grunder, som angivas i 14 § 1 och 2 mom. lagen om folkpensionering.
Såsom inkomst skall dock enligt förslaget icke räknas bidrag, vartill änkan
må vara berättigad enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar med
barn och ej heller allmänt eller särskilt barnbidrag.
I 14 § 1 mom. folkpensioneringslagen stadgas att med årsinkomst avses
all den inkomst, för år räknat, som någon skäligen kan antagas komma
under den närmaste tiden åtnjuta, dock att som inkomst icke räknas annan
folkpensionsförmån än blindtillägg och ej heller understöd som någon på
grund av skyldskap eller svågerlag må vara föranledd att utgiva. I andra
momentet av samma paragraf föreskrives i första stycket, att beträffande
inkomst, som helt eller delvis utgöres av naturaförmåner, uppskattningen
skall verkställas efter regler, som fastställas av Konungen, och i andra
stycket, att vid uppskattningen av förmögenhets avkastning denna skall
höjas med 10 procent av det belopp, varmed förmögenheten må överstiga
för gift pensionsberättigad 7 500 kronor och för annan pensionsberättigad
10 000 kronor.
Pensionsstyrelsen har i sitt yttrande över socialvårdskommitténs förslag
framhållit, att beträffande uppskattning av barns egen inkomst hänvisning
ej borde göras till folkpensioneringslagens bestämmelser, då detta — bl. a.
när barn vore delägare i fastighet — skulle kunna medföra att för varje
barn upptoges bostads- och bränslevärden enligt för tillämpningen av folkpensioneringslagen
utfärdade bestämmelser. Vidare kunde ifrågasättas
lämpligheten av att kapitalbelopp ända upp till 10 000 kronor för varje
särskilt barn ej skulle påverka barnbidraget i vidare mån än den årliga
räntan överstege 100 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kimgl. Mnj:ts proposition nr 288. 7.r$
I fråga om inkomstuppskattningen gäller för närvarande, alt försörja ren sDepartement*- inkomst beräknas i överensstämmelse med de grunder, som angivas i folkpensioneringslagcn.
Beträffande barnets egen inkomst hänvisas däremot
ej till nämnda lag. Några skäl för eu ändring härutinnan föreligga enligt
min mening icke, bl. a. med hänsyn till vad pensionsstyrelsen anfört. Beträffande
uppskattningen av barnets inkomst av kapital delar jag i princip
socialvårdskommitténs uppfattning att samma regler böra gälla som vid
inkomstuppskattningen för försörjaren. Då emellertid barn med kapital
över 10 000 kronor i regel torde ha så stor inkomst att särskilt barnbidrag
ej kan utgå, synas särskilda bestämmelser för uppskattningen av barnets
egen inkomst överhuvudtaget icke vara nödvändiga.
Beträffande stadgandet i övrigt är den av socialvardskommittén föreslagna
regeln om att allmänt barnbidrag ej skall räknas som inkomst överflödig,
då förslag om tillägg till 14 § folkpensioneringslagen av denna innebörd
kommer att föreläggas årets riksdag. Att särskilt barnbidrag ej skall
räknas såsom inkomst är självfallet.
9 §•
I fråga om den här föreslagna bestämmelsen att barnbidrag skall avrundas
till närmaste hela krontal må nämnas, att socialvårdskommittén
föreslagit jämkning till sådant belopp, varav en tolftedel utgör helt krontal.
Denna regel synes ej böra bibehållas, då maximibeloppet för särskilt
barnbidrag enligt 6 § fastställes till 250 kronor om året.
10 §.
Enligt 15 § 1 inom. folkpensioneringslagen skall invalidpension respektive
.sjukbidrag indragas, då arbetsförmågan hos den som åtnjuter förmånen
befinnes icke längre vara så nedsatt att förutsättning för erhållande
av folkpension föreligger. Om folkpensionären har barn och barnbidrag
utgått på grund av invaliditeten, skulle även barnbidraget indragas.
Socialvårdskonmuttén har framhållit, alt detta i många tall skulle bereda
svårigheter för eu strikt invaliditetsprövning. Särskilt vid stort barnantal
kunde familjen försättas i eu prekär situation, om barnbidraget på en gång
indroges. På grund härav har kommittén funnit lämpligt föreslå, att barnbidrag
skall kunna, då folkpensionen indrages, fortsätta att utgå under eu
övergångstid med efter hand nedsatt belopp. Meningen vore att bidraget
skulle underlätta anpassningen till den nya situation som uppstått, då familjen
måste leva på familjemedlemmarnas egna inkomster.
Kommittén har betonat att den föreslagna regeln icke borde komma till
generell användning, utan endast da .särskilda skäl därtill lörelåge. Erfoiderliga
normer borde få utbildas i praxis.
1 10 § av kommitténs förslag har upptagits eu regel av angiven innebörd.
Enligt denna må eller ansökning barnbidrag i ifrågavarande fall
Departements
chefen.
74 Kimgl. Mnj:ts proposition nr 2SS.
beviljas att utgå med etter hand nedsatt belopp under ytterligare högst
ett år.
Pensionsstyrelsen har i sitt yttrande över kommitténs förslag uttalat,
att barnbidraget i det avsedda fallet icke borde »beviljas» utan förklaras
fortfarande skola utgå. Särskild ansökning torde icke fordras härför. Pensionsstyrelsen
har vidare framhållit, att kommittén icke syntes lui tänkt
sig att barnbidrag, som skall indragas, enär för viss tid beviljat sjukbidrag
upphör efter den bestämda tidens förlopp, skulle kunna fortsätta
att utgå under annan förutsättning än att en ny ansökning om folkpension
och barnbidrag beviljades.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har uttalat tvekan beträffande förslaget om
rätt för pensionsstyrelsen att, när invalidpension indragits på grund av att
invaliditet ej längre föreligger, låta barnbidrag till invalidens barn utgå under
en begränsad övergångstid. Enligt vad länsstyrelsen anfört måste förutsättningen
för att invalidpension indroges vara att vederbörande återvunnit
sin arbetsförmåga och vore i stånd alt draga försorg om de sina. Därtill
komme, att man måste utgå från att — sedan den nu planlagda utbyggnaden
av samhällets verksamhet för att bereda partiellt arbetsföra sysselsättning
genomförts — en person av här ifrågavarande slag beretts sysselsättning
redan innan han helt återvunnit arbetsförmågan. Indragningen av
folkpensionen kunde rimligtvis ske först sedan man konstaterat att han
återvunnit arbetsförmågan på ett sådant sätt att han hade normala förutsättningar
att försörja sig och sin familj. Det måste då anses tveksamt, om
man skulle behöva genom bibehållna barnbidrag bereda honom ytterligare
andrum lör att anpassa sig efter förhållandena å arbetsmarknaden. Skulle
man emellertid anse sig likväl böra beträda denna väg, måste det i varje
fall vara olämpligt, att den skälighetsprövning som skulle förekomma i varje
särskilt fall verkställdes av pensionsstyrelsen eller efter normer som angivits
av pensionsstyrelsen.
Någon motsvarighet till den av socialvårdskommittén föreslagna bestämmelsen
att barnbidrag, som utgår på grund av att försörjare åtnjuter invalidpension
(sjukbidrag), icke skall omedelbart indragas då försörjaren
befinnes icke längre vara invalid finnes icke i gällande lag. På de av kommittén
anförda skälen synes emellertid en regel av denna innebörd böra
införas i lagen. I enlighet med pensionsstyrelsens förslag torde den av
kofnmittén föreslagna lagtexten böra undergå viss jämkning. I undantagstall
bör särskilt barnbidrag, som utgått medan försörjaren åtnjutit sjukbidrag,
kunna utgå även sedan den för sjukbidragets åtnjutande på förband
bestämda tiden gått till ända.
11-13 §§.
Dessa paragrafer överensstämma i sak med kommitténs förslag, som
bygger på den gällande lagstiftningen.
75
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
14 §.
Bestämmelsen i första stycket, att barnbidrag icke utgår för tid, under
vilken kostnaderna för barnets vård å anstalt eller för kost och bostad åt
barnet helt bestridas av statsmedel, överensstämmer i sak med motsvarande
stadganden i 1943 års bidragsförskottslag och förslaget till lag om allmänna
barnbidrag.
Pensionsstyrelsen har ifrågasatt om icke bestämmelsen borde utvidgas
till att avse samtliga fall, då kostnaderna bestridas av allmänna medel utan
återbetalningsskyldighet för barnet eller dess föräldrar. Bestämmelsen
skulle således ej endast avse de tall då kostnaderna helt bestridas av statsmedel.
Styrelsen har framhållit att även om denna utvidgning genomfördes
det torde komma att kvarstå fall, då barnbidrag utgår, ehuru barnet utan
återbetalningsskyldighet får sin försörjning av annan än föräldrarna, t. ex.
av en stiftelse. Detta förhållande syntes emellertid knappast böra lösas
genom en utvidgning av 14 §. I många av dessa fall, t. ex. då barnet äi
intaget å arbetsstuga i Västerbottens eller Norrbottens län eller å dispensärbarnhem,
utginge ett jämförelsevis stort bidrag av allmänna medel. Hai
torde problemet möjligen kunna få sin lösning genom ändring av föieskrifterna
om beviljandet av sadant bidrag.
I det förslag till lag om allmänna barnbidrag, som genom prcpositionDepartementinr
220 förelagts årets riksdag, har upptagits eu bestämmelse av innebörd
att sådant bidrag icke skall utgå för tid, varunder barn är intaget i statlig
anstalt, där vården är kostnadsfri. Bestämmelsen motiverades med att det
skulle innebära eu onödig dubbelföring att låta barnbidrag utgå för dessa
barn. Denna synpunkt äger giltighet även beträffande de särskilda barnbidragen.
Däremot kan icke från en sådan utgångspunkt motiveras en utvidgning
av bestämmelsen i enlighet med vad pensionsstyrelsen förordat
till att avse samtliga fall, då kostnaderna bestridas av allmänna medel utan
återbetalningsskyldighet för barnet eller annan enskild person. Någon avvikelse
från kommittéförslaget i denna del finner jag mig därför ej böra
föreslå.
I andra stycket av 14 § har från socialvårdskommitténs förslag upptagits
en bestämmelse att där på grund av stadgandet i första stycket barnbidrag
skulle innehållas för del av kalendermånad, bidraget dock skall
utgå oavkortat för den månaden. En motsvarande regel återfinnes i 17 §
andra stycket folkpensioneringslagen.
15 §.
I huvudsaklig anslutning till socialvårdskommitténs förslag upptagas i
denna paragraf bestämmelser om vilken pensionsnämnd som i varje fall är
behörig handlägga ärende angående särskilt barnbidrag samt regler för an-,
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
sökning om bidrag. Paragrafen motsvaras av 9 § 1 mom. nuvarande barnbidragslagen
samt 33 § folkpensioneringslagen och står i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i dessa lagrum stadgas. Vissa smärre jämkningar ha
dock vidtagits.
Regeln i 15 § första stycket 2. är ny och avser den kategori bidragsberätligade,
som upptagits i 5 § första stycket 2. Det föreslås att ansökning om
barnbidrag enligt detta stadgande skall göras hos pensionsnämndens ordförande
i det pensionsdistrikt, där den av föräldrarna, från vilken vårdnaden
överflyttats, vid tiden för överflyttningen var mantalsskriven. Detta innebär,
att för visst barn eu och samma pensionsnämnd alltid är behörig handlägga
ärenden om barnbidrag på ifrågavarande grund, oberoende av om den efterlevande
av föräldrarna senare flyttar och mantalsskrives inom annat
pensionsdistrikt.
I enlighet med kommitténs förslag har rätt att ansöka om barnbidrag ansetts
böra tillkomma även barnavårdsman.
16 §.
Första momentet av denna paragraf motsvarar nuvarande 9 § 1 mom.
sista stycket och innehåller sålunda bestämmelser av innebörd att beträfiande
handläggningen av ärenden rörande särskilda barnbidrag folkpensioneringslagens
stadganden skola äga motsvarande tillämpning. Med anledning
av det förslag till nya regler om folkpensioneringens administrativa handvande,
som genom proposition nr 50 förelagts årets riksdag, ha vissa jämkningar
gjorts i socialvårdskommitténs förslag. Sålunda torde ärenden rörande
särskilda barnbidrag, som skola utgå på grund av att försörja ren åtnjuter
invalidpension eller sjukbidrag, böra handläggas i den ordning som
gäller för dessa pensionsförmåner, d. v. s. med underställning till pensionsstyrelsen,
medan övriga barnbidragsärenden böra handläggas i den ordning
som gäller för änkepension. I sistnämnda fall är pensionsnämnden i princip
det beslutande organet. Jämväl i fråga om rätten alt anföra besvär över
pensionsstyrelsens beslut innebär det förslag, som framlagts i proposition
nr 50, en ändring i förhållande till vad hittills gällt. Motsvarande ändring
bör gälla ifråga om särskilda barnbidrag. Några särregler torde dock icke
behöva meddelas i detta hänseende. Rätten att anföra besvär i ärende angående
särskilt barnbidrag har emellertid i enlighet med kominittéförslaget
utsträckts till barnavårdsman för barnet.
Den hänvisning till 38, 39 och 41 §§ folkpensioneringslagen, som i kommittéförslaget
upptagits i momentets andra stycke, bör på grund av föreslagna
ändringar i förstnämnda paragraf icke längre avse dess femte och
sjätte stycke. I 38 § femte stycket folkpensioneringslagen återfinnas visserligen
bestämmelser om utbetalningstermin för folkpensionerna, vilka i princip
böra äga tillämpning på barnbidragen. Bestämmelser härom synas emellertid
böra meddelas i administrativ ordning.
* '' Kungl. Majds proposition nr 288. 77
Bestämmelsen i 16 § andra momentet överensstämmer med 9 § 2 mom.
i nu gällande lag.
17 §•
Denna paragraf innehåller bestämmelser om bidragsmottagaren. Socialvårdskommittén
har till motivering av sitt med departementsförslaget i sak
överensstämmande förslag till 17 § anfört
Första
stycket överensstämmer i sak med nuvarande 10 §. Enligt bestämmelsen
kan pensionsstyrelsen i fall då gift kvinna har det bidragsberättigade
barnet hos sig men lever åtskild från mannen-förmyndaren föreskriva att
bidraget skall utbetalas till hustrun. Då barnavårdsman finnes förordnad for
bidragsberättigat barn, kan utbetalning ske till denne.
Andra stycket ersätter nuvarande 11 §.
Tredje stycket motsvarar nuvarande 12 § tredje stycket. Enligt den gällande
bestämmelsen skall det belopp, som må täckas med barnbidrag, beräknas
efter de grunder som angivas i 51 § fattigvårdslagen, d. v. s. efter fastställd
vårdtaxa. Sedan motsvarande stadgande utgått ur folkpensioneringslagen
(jämför denna lag 18 § 2 mom.), synes skäl ej föreligga att bibehålla
del i förevarande lag.
Pensionsstyrelsen har — utan att taga ställning till utformningen av föreskrifterna
om utbetalningen av de särskilda barnbidragen framhållit, att
frågan ägde nära samband med spörsmålet om utbetalningen av de allmänna
barnbidragen. Styrelsen tillägger att om utbetalningen av de båda bidragen
icke nu skulle kunna samordnas, vilket givetvis vore det mest rationella, man
dock borde eftersträva en så likartad behandling som möjligt av frågorna om
vem som ägde uppbära bidragen. Även barnavårdsnämnden i Stockholm
har uttalat, att reglerna för allmänna och särskilda barnbidrag böra göras
lika.
Då ärenden rörande särskilda barnbidrag alltjämt böra handläggas avr
pensionsstyrelsen och pensionsnämnderna, synes anledning ej föreligga att
nu ändra bestämmelserna om vem som skall äga uppbära det särskilda barnbidraget.
.lag vill därför förorda, att 17 § i socialvårdskommitténs förslag
med smärre jämkningar upptages i lagen.
18 §.
Paragrafen överensstämmer med nuvarande 13 §.
19 §.
Denna paragraf upptager bestämmelser om kommunernas bidrag till kostnaderna
för särskilda barnbidrag. Nu gällande regler om fördelningen av
kostnaderna för dessa bidrag överensstämma i princip med vad som enligt
1935 års folkpensioneringslag i dess nuvarande lydelse gäller beträffande
kommunbidragen till tilläggspensionerna. Kommunerna bidraga sålunda till
78
Kungl. Maj.ts proposition nr 288.
Departements
chefen.
kostnaderna för barnbidragen med följande andelar, nämligen för orter tillhörande
ortsgrupp 1 en åttondel, för orter tillhörande ortsgrupp 2 en femtedel
och för orter tillhörande ortsgrupp 3 en fjärdedel, dock att, därest Stockholm
eller Göteborg hänföres till sistnämnda ortsgrupp, stadens andel skall
utgöra tre tiondelar. Kommunbidraget beträffande visst barn lämnas av den
kommun, vars pensionsnämnd förklarat vederbörande berättigad till barnbidrag,
dock att där barnbidrag blivit ökat, den kommun, vars pensionsnämnd
prövat ärendet rörande ökningen, skall tillskjuta nämnda andel av
ökningen. Är pensionsnämnd gemensam för två eller flera kommuner, avgöres
dessa kommuner emellan frågan om betalningsskyldigheten med hänsyn
till vederbörandes mantalsskrivningsort eller, där sådan ej finnes, vistelseort
vid det tillfälle, då barnbidraget eller ökningen söktes. Minskas barnbidrag,
till vilket två eller flera kommuner lämna tillskott, skola dessa kommuners
andelar i återstående belopp bestämmas efter förhållandet mellan
deras förutvarande tillskott.
Enligt 1946 års folkpensioneringslag skola kommunerna bidraga till folkpensionskostnaderna
enligt grunder som fastställas i särskild lag. Förslag
till lag om kommunernas bidrag till folkpensionskostnaderna har genom
proposition nr 222 förelagts årets riksdag. Förslaget innebär att kommun
skall för varje kalenderår bidraga till kostnaderna för folkpensionerna med
dels viss andel, motsvarande tre tjugondeis procent för varje fullt tiotal
skatteören per invånare i kommunen, av kostnaden för tilläggspensioner,
änkepensioner och bostadstillägg, som under året utbetalats till inom kommunen
mantalsskrivna pensionsberättigade, dock högst hälften av nämnda
kostnad, dels ock hela kostnaden för särskilda bostadstillägg, som under
året utgått i enlighet med av kommunen fastställda grunder.
Rörande motiveringen för förslaget, vilket utarbetats på grundval av eu
av särskilt tillkallade sakkunniga verkställd utredning (SOU 1946:82) men
i väsentliga delar avviker från de sakkunnigas förslag, torde jag få hänvisa
till propositionen nr 222.
Socialvårdskommittén har uttalat att kommunerna framdeles böra bidraga
till kostnaderna för de särskilda barnbidragen efter samma grunder som
komma att fastställas beträffande kommunernas bidrag till tilläggspensioner
enligt folkpensioneringslagen.
Svenska stadsförbundets styrelse finner det naturligt att frågan om kommunbidrag
löses i enlighet med vad kommittén föreslagit men erinrar om
att den bestämt motsatt sig dittills framkomna förslag om grunderna för
fördelningen mellan stat och kommun av kostnaderna för tilläggspensioner.
Med hänsyn till att barnbidragen utformats i nära anslutning till folkpensioneringen
anser jag anledning icke föreligga att beträffande barnbidragen
ifrågasätta eu annan fördelning av kostnaderna än den, som i förutnämnda
proposition till innevarande års riksdag föreslagits beträffande
Kungl. M(ij:ts proposition nr 288.
79
tilläggspensionerna. 1 ett avseende kan emellertid sistnämnda förslag ej omedelbart
tillämpas på barnbidragen. Enligt 1 § av den föreslagna lagen om
kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen skola kommunbidragen
nämligen utgå med viss procent av kostnaderna för de pensioner,
som under året utbetalats till inom kommunen mantalsskrivna pensionsberättigade.
Berättigade till barnbidrag äro emellertid vederbörande
barn och deras mantalsskrivningskommun är icke alltid idehtisk med den
kommun, vars pensionsnämnd enligt 15 § i den nu föreslagna lagen om särskilda
barnbidrag är behörig pröva ansökning om sådant bidrag av det slag,
varom fråga är. Sistnämnda kommun torde därför böra lämna bidrag till
särskilt barnbidrag för barnet för ifrågavarande år. Härigenom synes också
den bästa överensstämmelsen uppnås med den föreslagna lagen om kommunernas
bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen. Jag vill alltså förorda
att 19 § med denna jämkning utformas i enlighet med bestämmelserna
i sistnämnda lag.
Angående beräknandet av varje kommuns andel torde en hänvisning kunna
göras till den särskilda lagen.
20 §.
Paragrafen överensstämmer med nuvarande 16 §.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna.
Den nya lagen bör träda i kraft samtidigt med 1946 års lag om folkpensionering,
alltså den 1 januari 1948.
Övergångsbestämmelserna ha utformats enligt de grunder som tillämpats
i lagen om införande av folkpensioneringslagen.
I enlighet med vad pensionsstyrelsen anfört böra omräkningsbestämmelserna
förstås så, att barnbidrag som utgå enligt 4 § 2 mom. i nu gällande
lag alltid skola omräknas till det belopp som bestämmes skola gälla för barnbidrag
enligt 6 § nya lagen. Skulle i sådant fall rätt till det högre bidraget
enligt 5 § föreligga, bör ansökning om förhöjt barnbidrag göras i vederbörlig
ordning.
Förslaget till lag om bidrag till änkor och änklingar med barn.
Motiv för inrättande av denna lijälpform har lämnats i den allmänna motiveringen.
Rörande lagstiftningens detaljutformning har socialvårdskommittén
bl. a. anfört:
Syftet med den föreslagna lagstiftningen är ju alt vid makes död bereda
den efterlevande maken möjlighet att, om barnet eller barnen vårdats i
hemmet, fortfarande sammanhålla famil jen. Med hänsyn härtill borde alltså
bidrag egentligen ej utgå i fall då barnet eller barnen intill dödsfallet erhållit
opaginerad Kontrollera mot PDF
so
Kitngl. Maj:ts proposition nr 286.
sin uppfostran hos annan än makarna. Då emellertid i det stora flertalet fall
barn i äktenskap under uppväxtåren vistas hos föräldrarna och det därför
skulle onödigt komplicera tillämpningen av lagstiftningen, om såsom förutsättning
för rätt till bidrag stadgades, att det i varje särskilt fall skulle prövas
om barnet bott hos föräldrarna, har kommittén icke velat beträffande nu
nämnda barn föreslå en regel av angiven innebörd.
Enligt kommitténs mening bör här avsett bidrag kunna utgå även i fall
då den efterlevande maken har vårdnaden om annat barn än makarnas gemensamma.
Eu änka har t. ex. barn i ett tidigare äktenskap eller utom äktenskap
eller adopterat barn. Även här är det påkallat att lämna henne sådant
ekonomiskt stöd att hon kan sammanhålla hemmet. I dylika fall bör
emellertid för rätten till bidrag fasthållas vid villkoret, att barnet skall
ha vistats i hemmet före makens död. Annars kunde modern föranledas
att just på grund av möjligheten att erhålla bidrag till egen försörjning ta
till sig barn, som tidigare varit utackorderat. Beträffande nu ifrågavarande
barn är det betydligt vanligare än i fråga om barn i äktenskapet att uppfostran
sker hos annan än modem. Det skäl som föranlett kommittén att avstå
från att uppställa berörda villkor såvitt angår barn i äktenskapet äger
därför icke giltighet då det gäller andra barn.
Liksom i lagen om barnbidrag böra barn, som adopterats av makar eller
av faders eller moders make, jämställas med barn i äktenskap.
Om vårdnadshavare!! åtnjuter folkpension, måste denna uppgå till minst
det belopp som avsetts skola utgå såsom bidrag enligt förevarande lag. Vid
sådant förhållande synes pensionstagaren icke böra erhålla jämväl dylikt
bidrag.
Departements- Till vad kommittén sålunda yttrat ansluter jag mig. 1 enlighet med vad
som anförts i den allmänna motiveringen bör beträffande här avsedda
bidrag tillämpas reglerna i folkpensioneringslagen angående änkepension.
Den föreslagna lagen har i anslutning till kommitténs förslag avfattats i enlighet
härmed. 1 förhållande till kommitténs förslag innebär departementsförslaget
endast den ändringen att ett av kommittén förordat stadgande
av innehåll att 12 § andra punkten folkpensioneringslagen ej skulle tillämpas
beträffande ifrågavarande bidrag uteslutits. 12 § andra punkten sagda lag
föreskriver att änkepension, som understiger 60 kronor, ej skall utgå. Jag
har i överensstämmelse med eu anmärkning som framställts av pensionsstyi
elsen ansett, att detta stadgande bör tillämpas även beträffande bidrag till
änkor och änklingar med barn.
Förslaget till lag om ändring i bidragsförskottslagen.
Rubriken och ingressen.
1 det föregående har föreslagits, att inkomstprövningen beträffande bidragsförskotten
avskaffas och att förskottets maximibelopp sättes till ett enhetligt
belopp av 250 kronor för år räknat. Denna ändring innebär lagtekniskt
sett att de nuvarande 8 och 9 §§ ersättas med en helt ny paragraf.
1 övrigt ha några ändringar av mera principiell natur icke ansetts böra göras
81
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
i 1943 års bidragsförskottslag. Beträffande detaljutformningen av lagstiftningen
torde med anledning av vad socialvardskommittén och de övei dess
förslag hörda myndigheterna och organisationerna anfört endast några
smärre jämkningar i gällande bestämmelser vara erforderliga. Med hänsyn
härtill synes det icke vara påkallat att upprätta en helt ny lag. Förslag
till lag om ändring i 1943 års lag har därför utarbetats inom socialdepartementet.
Beträffande vissa spörsmål, som ej ansetts böra föranleda lagändring, fai
jag anföra följande.
Socialvårdskommittén har föreslagit att uttrycket »rättens beslut» i 1 §
första stycket och 4 § tredje stycket utbytes mot »rättens dom eller beslut».
Ändringsförslaget har motiverats med att enligt nya rättegångsbalken rättens
slutliga avgörande av ett mål benämnes dom, medan termen beslut användes
bland annat för interimistiska avgöranden. Vad kommittén sålunda anfört
torde emellertid icke med nödvändighet behöva föranleda ändring i
angivna lagrum. Liksom hittills bör uttrycket »rättens beslut» kunna avse
rättens slutliga avgörande utan att detta särskilt markeras i lagtexten.
Stockholms stads barnavårdsnämnd har i flera hänseenden ifrågasatt ändringar
i lagstiftningen om bidragsförskott. Salunda har nämnden ansett förskott
böra utgå till och med den månad varunder barnet fyller 16 år. Nämnden
har vidare velat ha till stånd en ändring av bestämmelserna i 12 §
1 mom. vilka enligt nämndens mening ledde till att en kommun icke kunde
erhålla statsbidrag, då bidragsförskott utbetalats för tid efter det att faderns
underhållsskyldighet upphört, medan däremot så bleve fallet, om bidragsförskottet
av andra skäl upphörde att utgå. Beträffande regeln i 12 § 3 mom.
har nämnden ansett regler böra införas om jämkning av beviljat bidiagsförskott,
därest underhållsbidragets belopp ändrades under löpande förskottsår.
Härjämte har nämnden ansett en uppmjukning böra ske av bestämmelserna
om eftergift av barnavårdsnämnds återkravsrätt mot den
underhållsskyldige. De frågor som sålunda berörts av nämnden voro föremål
för diskussion redan i samband med tillkomsten av 1943 års bidragsförskottslag
och jag har funnit anledning saknas att nu vidtaga de ifrågasatta
ändringarna.
Av enahanda skäl har jag ej ansett mig böra tillmötesgå av styrelsen för
svenska landskommunernas förbund och Stockholms stads barnavårdsnämnd
gjord hemställan att framställning om statsbidrag skall avse belopp
som utbetalats under visst budgetår i stället för — sasom för närvarande
gäller — belopp som belöpa på budgetåret.
I flera yttranden har spörsmålet rörande fördelningen mellan barnavårdsnämnden
och den underhållsberättigade av medel som influtit genom
införsel eller genom frivillig inbetalning av fadern berörts, i samband varmed
yrkats införande i bidragsförskottslagen av uttryckliga bestämmelser
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 288. 6
82
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
i detta hänseende. De särskilda spörsmål som här äro i fråga stå, som även
socialvårdskommittén framhållit, i intimt samband med andra krav på reformering
av införsellagen. Enligt vad jag inhämtat äro hithörande frågor
föremål för övervägande inom justitiedepartementet och fördenskull har jag
icke ansett mig böra ingå i närmare prövning av dessa spörsmål.
Enligt 20 § bidragsförskottslagen skall utgift för bidragsförskott, i den mån
ersättning ej kunnat uttagas av den underhållsskyldige, bestridas till tre fjärdedelar
av statsverket och till en fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd
beviljat förskottet. Socialvårdskommittén har ansett kostnaderna
böra fördelas mellan stat och kommun enligt samma grunder som komma
att fastställas beträffande fördelningen av kostnaderna för tilläggspensioner
enligt folkpensioneringslagen. I anledning härav har barnavårdsdirektören
i Malmö förklarat sig förutsätta, att blivande fördelningsregel icke blir
mindre förmånlig för kommunerna än den nu gällande. Svenska stadsförbundets
styrelse har uttalat, att det syntes i och för sig naturligt att för
fördelningen skulle gälla samma fördelningsgrunder som beträffande tilläggspensionerna,
men har samtidigt erinrat om att styrelsen bestämt motsatt sig
hittills framkomna förslag till sådana fördelningsgrunder.
Därest, såsom jag förordat, inkomstprövningen avskaffas beträffande bi
dragsförskotten, uppbäres kommunandelen i dessa väsentligen av hänsyn
till vikten av att barnavårdsnämnderna fullgöra vad som åligger dem i fråga
om åtgärder för förskottens återkrävande av de underhållsskyldiga. Skäl
synas mig fördenskull föreligga att bibehålla en enhetlig bidragsprocent för
kommunernas andel i bidragsförskotten. Jag vill fördenskull förorda, att
någon ändring i detta hänseende icke göres.
Jag övergår härefter till att redogöra för de i departementsförslaget upptagna
ändringarna i bidragsförskottslagen.
8§.
Såsom inledningsvis anförts föreslås nuvarande 8 och 9 §§ skola ersättas
av en ny paragraf. Motivering för bestämmelsens innehåll har lämnats i
det föregående.
11 §•
I enlighet med socialvårdskommitténs förslag har i andra momentet av
denna paragraf beträffande bidragsförskott för del av månad föreslagits
samma ändring som i fråga om särskilt barnbidrag. Bestämmelsen i 11 §
2 mom. andra stycket om kollision mellan bidragsförskott och utrymningshjälp
har ansetts kunna uteslutas ur förslaget.
I 3 mom. har i enlighet med kommitténs förslag den nuvarande hänvisningen
till 51 § fattigvårdslagen uteslutits.
Kungl. Maj:ts proposition nr 288. 83
12 §.
Den ändring, som föreslås i 2 mom., innebär endast att reglerna om påföljd
för lämnande av oriktig uppgift borttagits. Dessa regler erfordras ej,
sedan inkomstprövningen av bidragsförskotten slopats.
23 §.
I första stycket av denna paragraf stadgas att om barnets moder ingått
äktenskap med annan än barnets fader skall, därest denne avlidit, vad i
lagen sägs om fader gälla maken, d. v. s. barnets styvfader.
Socialvårdskommitténs förslag till bidragsförskottslag upptager ingen
motsvarighet till denna regel. Till motivering härav har kommittén anfört:
Enligt kommitténs förslag skall moder till barn, vars fader avlidit, få behålla
barnbidrag till barnet om hon gifter sig. Styvfadern är så länge äktenskapet
består underhållsskyldig mot barnet. Under tid då makarna leva åtskilda
på grund av söndring eller efter vunnen hemskillnad (däremot ej efter
äktenskapsskillnad) är styvfadern pliktig utgiva underhållsbidrag till barnet.
Detta underhållsbidrag kan enligt 23 § första stycket nuvarande lagen förskotteras.
Om man bibehölle denna regel, skulle alltså barnbidrag utgå
under den tid makarna sammanleva, bidragsförskott och eventuellt även
barnbidrag under den i regel korta hemskillnadstiden och slutligen enbart
barnbidrag efter skilsmässodomen. Anledning till denna variation av bidragsformerna
synes ej föreligga. Visserligen skulle, eftersom enligt kommitténs
förslag inkomstprövning av bidragsförskott ej skall förekomma, bidragsförskott
under hemskillnadstiden understundom kunna till beloppet överstiga
det inkomstprövade barnbidraget. Härtill synes emellertid ej böra tagas
hänsyn vid bedömande av förevarande spörsmål. Enligt kommitténs mening
bör alltså styvfaderns underhållsbidrag *ej kunna förskotteras.
Vad socialvårdskommittén sålunda yttrat synes mig böra beaktas, .lag villcepartements
chefen.
därför föreslå, att lagens 23 ’§ i så måtto ändras att bestämmelsen i första
stycket, att styvfadern i visst fall skall vara jämställd med barnets fader,
utgår.
25 §.
I denna paragraf har utgått föreskriften att klagan skall föras före
klockan tolv.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser.
De föreslagna ändringarna i bidragsförskottslagen böra träda i kraft samtidigt
med den nya folkpensioneringslagen eller den 1 januari 1948.
Då nya lagen träder i kraft löpa fortfarande de bidragsförskott som beviljats
under senare halvåret 1947. Med hänsyn till den ändring som vidtagits
i fråga om bidragsförskottens belopp synas de vid lagens ikraftträdande
löpande förskotten böra på ett eller annat sätt jämkas. Härvid stå
såsom socialvårdskommittén framhållit två utvägar till buds. Antingen kan
man låta de tidigare besluten förfalla och göra rätten till fortsatt förskott
84
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
beroende av ny ansökan eller föreskriva, att de beviljade förskotten skola
av barnavårdsnämnderna jämkas i enlighet med den nya lagen. En sådan
jämkning är icke förenad med större svårigheter, om inkomstprövningen
avskaffas. Barnavårdsnämnderna ha ju i sitt förvar handlingar, varav framgår
med vilket belopp fadern har att bidraga. Då det med hänsyn härtill
synes medföra onödig omgång att kräva ny ansökan om bidragsförskott,
torde det vara lämpligt att barnavårdsnämnderna åläggas jämka förskotten
i enlighet med nya lagen. Föreskrift härom har intagits i övergångsbestämmelserna.
Dessa torde i övrigt ej tarva någon motivering.
Kostnadsberäkningar och anslagsfrågor.
Socialvårdskommittén har i betänkandet framlagt vissa beräkningar av
de kostnader ett genomförande av kommitténs förslag skulle föranleda.
Därest beträffande de särskilda barnbidragen kommitténs alternativ I godtoges,
skulle kostnaderna för år uppgå till de belopp som framgå av följande
sammanställning
I. Barnbidrag enligt 5 § lagen om särskilda barnbidrag
(ca 1 000 barn) ................................ kronor 500 000
II. Barnbidrag enligt 6 § lagen om särskilda barnbidrag:
Barn
till änkor (ca 19 000 änkor.
ca 32 000 barn) .............. kronor 8 900 000
Barn utom äktenskap där fadern
är död (ca 800 barn) ........ » 240 000
Barn till frånskilda kvinnor där
fadern är död (ca 100 barn) .... » 30 000
Barn till gifta invalida män (ca
9 000 fall, ca 18 500 barn) ...... » 5 500 000
Barn till andra invalider........ » 300 000
Barn utom äktenskap beträffande
vilka faderskapet ej fastställts, då
barnet fyllt 3 år .............. » 1 000 000 » 16 570 000
III. Bidrag till änkor och änklingar
med barn..................................... » 3 100 000
IV. Bidragsförskott ................................ » 5 000 000
Summa kronor 25 170 000
Socialvårdskommittén uttalar vidare, att kostnaderna vid ett genomsnittligt
kommunbidrag av 20 % komma att fördela sig med ungefär 20 miljoner
kronor på staten och ungefär 5 miljoner kronor på kommunerna.
Beträffande detaljerna i beräkningarna torde hänvisning få ske till betänkandet.
85
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
I det föregående har jag förordat, att de föreslagna lagarna om särskilda
barnbidrag och om bidrag till änkor och änklingar med barn samt de föreslagna
ändringarna i bidragsförskottslagen skola träda i kraft den 1 januari
1948. Under första hälften av budgetåret 1947/48 skola alltså nu gällande
bestämmelser om barnbidrag och bidragsförskott äga tillämpning.
Jag torde få erinra om att Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition under
femte huvudtiteln, punkterna 51, 52 och 92, föreslagit riksdagen att, i
avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1947/48 beräkna
dels till barnbidrag ett förslagsanslag av 10 000 000 kronor,
dels till dyrtidstillägg å barnbidrag ett förslagsanslag av 2 000 000 kronor,
dels ock till ersättning till barnavårdsnämnderna för bidragsförskott ett
förslagsanslag av 3 000 000 kronor.
Till det statsrådsprotokoll över socialärenden, varav utdrag fogats vid
statsverkspropositionen, anförde jag, att pensionsstyrelsen i särskilda skrivelser
den 27 augusti 1946 beräknat medelsbehovet för nästa budgetår under
anslagen till barnbidrag och till dyrtidstillägg å barnbidrag till respektive
7 100 000 och 3 300 000 kronor.
I fråga om beräkningen av anslaget till barnbidrag bar pensionsstyrelsen
anfört i huvudsak följande.
Styrelsen har vid beräkningen ansett sig böra utgå från att nuvarande bestämmelser
beträffande barnbidrag komma att gälla under hela budgetåret
1947/48.
Till barnbidrag anvisades för budgetåret 1945/46 8 600 000 kronor och
för budgetåret 1946/47 8 250 000 kronor. Nettoutgifterna uppgingo under
budgetåret 1945/46 till 7 398 350 kronor.
Antalet ikraftvarande barnbidrag har beständigt legat avsevärt under den
siffra, som beräknats av 1934 års barnpensioneringssakkunniga. Under de
senaste åren har dessutom en betydande nedgång kunnat konstateras.
Inalles utgjorde sålunda utbetalningarna i fråga under budgetåret 1942/43
11 242 000 kronor, under budgetåret 1943/44 10 227 000 kronor, under budgetåret
1944/45 9 374 000 kronor och under budgetåret 1945/46 8 762 000
kronor. Härav kom på statsverkets del respektive omkring 9 470 000,
8 610 000, 7 890 000 och 7 400 000 kronor. Vidare understeg totalkostnaden
under första halvåret 1946 totalkostnaden första halvåret 1945 med 293 800
kronor.
Därest hänsyn icke tages bil den ändring i barnbidragslagen som trätt i
kraft den 1 juli 1946. torde man i fortsättningen böra räkna med samma
årliga nedgång i statsverkets kostnader som mellan budgetåren 1944/45 och
1945/46 eller med i runt bil 500 000 kronor. Under angiven förutsättning
kan för budgetåret 1947/48 statens kostnader uppskattas till 6 400 000
kronor.
Styrelsen vill erinra, atl socialvårdskommittén beräknat den av berörda
lagändring föranledda kostnadsstegringen för statens del till 750 000 kronor
per år. Då någon erfarenhet ännu icke kunnat vinnas om verkningarna av
lagändringen, anser styrelsen det lämpligt att för budgetåret 1947/48 i huvudsak
följa kommitténs beräkning och alltså upptaga anslaget till elt nedåt avrundat
belopp av 7 100 000 kronor.
86
Kungi. Maj.ts proposition nr 288.
Beträffande beräkningen av anslaget till dyrtidstillägg å barnbidrag gör
pensionsstyrelsen följande uttalande.
För budgetåret 1946/47 har till dyrtidstillägg å barnbidrag anvisats
3 800 000 kronor.
År 1945, under vilket dyrtidstillägg å barnbidrag utbetalades enligt samma
grunder som fastställts för budgetåret 1946/47, uppgick totalkostnaden för
dyrtidstilläggen till 4 200 000 kronor, utgörande 46,4 procent av den ordinarie
utbetalningen, 9 056 000 kronor. Under förutsättning att dyrtidstillägg
å barnbidrag utgår efter samma grunder under budgetåret 1947/48 som
under budgetåret 1946/47 torde totalkostnaden för desamma kunna beräknas
till 3 900 000 kronor, varvid hänsyn tagits till den ökning i barnbidragskostnaden,
som kan inträda till följd av de ändringar i barnbidragslagen som
trätt i kraft den 1 juli 1946.
Kommunbidraget till dyrtidstillägg å barnbidrag utgjorde för år 1945
650 000 kronor, eller 45,2 procent av det ordinarie kommunbidraget för barnbidrag
för samma år, 1 437 000 kronor. Då kommunandelen i de ordinarie
barnbidragskostnaderna för budgetåret 1947/48 kan uppskattas till 1 250 000
kronor, torde kommunernas andel i kostnaden för dyrtidstillägg för samma
lid kunna uppskattas till i runt tal 550 000 kronor. Statens andel skulle
således belöpa sig till, avrundat nedåt, 3 300 000 kronor.
Till det i det föregående omnämnda statsrådsprotokollet uttalade jag
vidare, att socialstyrelsen i skrivelse den 19 augusti 1946 beräknat anslaget
till ersättning till barnavårdsnämnderna för bidragsförskott för nästa
budgetår till 2 600 000 kronor. Härvid har styrelsen utgått från att nuvarande
bestämmelser i ämnet komma alt gälla under hela nästa budgetår.
Styrelsen erinrar, att anslaget såväl för nästföregående som för innevarande
budgetår anvisats med 3 000 000 kronor. Då belastningen å anslaget
för budgetåret 1945/46 uppgick till endast 2 106 455 kronor, finner styrelsen
att anslagsbeloppet kan sänkas för nästa budgetår. Sänkningen borde
dock i avbidan på ytterligare erfarenhet begränsas till 400 000 kronor.
Departementschefen.
Socialvårdskommitténs i det föregående refererade beräkning av de årliga
kostnaderna för särskilda barnbidrag, för bidrag till änkor och änklingar
med barn och för bidragsförskott grundar sig på en utformning av dessa
socialvårdsgrenar som nära överensstämmer med den av mig i det föregående
förordade. Emellertid har jag föreslagit, att barnbidragens årsbelopp skola
sänkas från av kommittén föreslagna 480 kronor beträffande bidrag till föräldralösa
och därmed jämställda barn och 300 kronor i fråga om bidrag till
andra barn till 420 respektive 250 kronor. Även i fråga om bidragsförskotten
har jag förordat en nedsättning till 250 kronor om året. Beräkningsgrunderna
i övrigt föranleda icke erinran från min sida. Statens kostnader
per år för de särskilda barnbidragen och bidragen till änkor och änklingar
med barn kunna med hänsyn till det anförda uppskattas till ett belopp av
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
87
cirka 17 miljoner kronor, minskat med bidragen från kommunerna. Dessa
bidrag kunna, därest de utformas efter i huvudsak de grunder som i propositionen
nr 222 till årets riksdag föreslagits beträffande kommunbidrag till
tilläggspensioner m. m., beräknas till 25—30 procent av de sammanlagda
utbetalningarna. Efter omläggningen av bidragsförskottssystemet torde barnavårdsnämnderna
komma att utgiva sådana förskott med något över 4 miljoner
kronor per år, varav omkring 3 miljoner kronor ersättas av staten.
Under förutsättning att nu gällande bestämmelser i ämnet skulle tillämpas
under hela nästa budgetår ha vederbörande myndigheter beräknat anslagen
till barnbidrag, dyrtidstillägg å barnbidrag och ersättning till barnavårdsnämnderna
för bidragsförskott för budgetåret till respektive 7 100 000,
3 300 000 och 2 600 000 kronor. I och för sig har jag icke något att erinra
mot dessa beräkningar.
Ikraftträdandet den 1 januari 1948 av den föreslagna nya lagstiftningen
på området torde böra föranleda att för nästa budgetår förslagsanslag anvisas
dels under rubriken Barnbidrag för kostnader enligt 1937 års lag om
barnbidrag, dels under rubriken Dyrtidstillägg å barnbidrag för kostnader
enligt lagen den 28 februari 1947 (nr 65) om dyrtidstillägg under senare halvåret
1947 å barnbidrag, dels under rubriken Särskilda barnbidrag till änkors
och invaliders barn m. in. för kostnader enligt de föreslagna lagarna om
sådana barnbidrag och om bidrag till änkor och änklingar med barn, dels
ock under rubriken Ersättning till barnavårdsnämnderna för bidragsförskott
för kostnader enligt 1943 års bidragsförskottslag med i denna nu föreslagna
ändringar.
Anslagen till barnbidrag och dyrtidstillägg härå kunna upptagas med
hälften av de av pensionsstyrelsen för helt budgetår angivna beloppen eller
alltså med 3 550 000 respektive 1 650 000 kronor. Av bruttoutbetalningarna
från dessa anslag bokföras nämligen belopp, motsvarande de härå belöpande
kommunbidragen, såsom förskott för senare utjämning och hänsyn
bör därför vid anslagsberäkningen icke tagas till de under senare hälften
av budgetåret 1947/48 inflytande kommunbidragen.
Anslaget till särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn in. m.
torde böra beräknas med utgångspunkt från den uppskattade bruttokostnaden
under helt budgetår, reducerad till hälften. Med hänsyn till vad i det
föregående anförts beträffande bokföringen av kommunbidragen torde det
härvid erhållna beloppet, 8-5 miljoner kronor, böra minskas med de på senare
budgethalvåret belöpande kommunbidragen, 2-3 miljoner kronor, ehuru
dessa bidrag icke inflyta förrän vid senare tidpunkt. Anslaget bör alltså upptagas
med 6-2 miljoner kronor.
Vad slutligen angår anslaget till ersättning till barnavårdsnämnderna för
bidragsförskott påverkas utgifterna från anslaget under nästa budgetår icke
av de föreslagna ändringarna i bidragsförskottslagen. Dessa ersättningar utanordnas
nämligen i efterskott och komma att under nästa budgetår avse
88
Kimgl. Maj:ts proposition nr 288.
ersättningar enligt bidragsförskottslagen i dess lydelse före den 1 januari
1948. Anslaget torde alltså böra beräknas till det av socialstyrelsen angivna
beloppet, 2 600 000 kronor.
Hemställan.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte
dels föreslå riksdagen att antaga inom socialdepartementet
upprättade förslag till
1) lag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders
in. fl. barn;
2) lag om bidrag till änkor och änklingar med barn; samt
3) lag om ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943
(nr 382);
dels ock under V huvudtiteln för budgetåret 1947/48
anvisa
1) till Barnbidrag ett förslagsanslag
av .................................. kronor 3 550 000;
2) till Dgrtidstillägg å barnbidrag ett
förslagsanslag av .................... » 1 650 000;
3) till Särskilda barnbidrag till änkors
och invaliders barn m. m. ett förslagsanslag
av........................... » 6 200 000;
4) till Ersättning till barnavårdsnämn
derna
för bidragsförskott ett förslagsanslag
av ............................ » 2 600 000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten bifall och förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
M. Silfverstolpe.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 288.
Tabell 1 a. Sammanlagda årsbeloppet av barnbidrag och dyrtidstillägg budgetåret 1946/47,
Ej gift försörjare.
Årsinkomst
1 barn
2 barn
3 barn
4 barn
5 barn
(försörj arens)
Ortsgrupp
Ortsgrupp
Ortsgrupp
Ortsgrupp
Ortsgrupp
1
2
3
1
2
3
1
2
3
1
2
3
1
2
3
1 200 ..........
350
425
510
613
744
892
875
1 062
1 275
1 050
1 275
1 530
1 225
1 488
1 785
1 300 ..........
275
425
510
538
744
892
800
1 062
1 275
975
1 275
1 530
1 150
1 488
1 785
1 400 ..........
200
425
510
463
744
892
725
1 062
1 275
900
1 275
1 530
1 075
1 488
1 785
1 500 ..........
125
425
510
388
744
892
650
1 062
1 275
825
1 275
1 530
1 000
1 488
1 785
1 600 ..........
—
425
510
313
744
892
575
1 062
1 275
750
1 275
1 530
925
1 488
1 785
1 700 ..........
_
350
510
238
669
892
500
987
1 275
675
1 200
1 530
850
1 413
1 785
1 800 ..........
—
275
510
163
594
892
425
912
1 275
600
1 125
1 530
775
1 338
1 785
1 900 ..........
—
200
510
—
519
892
350
837
1 275
525
1 050
1 530
700
1 263
1 785
2 000 ..........
—
125
510
—
444
892
275
762
1 275
450
975
1 530
625
1 188
1 785
2 100..........
—
—
425
—
369
808
200
687
1 190
375
900
1 445
550
1 113
1 700
2 200 ..........
350
294
726
612
1 105
300
825
1 360
475
1 038
1 615
2 300 ..........
—
—
275
—
219
651
—
537
1 025
225
750
1 275
400
963
1 530
2 400 ..........
—
—
200
—
144
576
—
462
950
—
675
1 200
325
888
1 450
| 2 500 ..........
—
—
125
—
—
501
—
387
875
—
600
1 125
250
813
1 375
2 600 ..........
—
—
—
—
—
426
—
312
800
—
525
1 050
—
738
1 300
2 700 ..........
351
237
725
450
975
663
1 225
2 800 ..........
—
—
—
—
—
276
—
162
650
—
375
900
—
588
1 150
3 000 ..........
—
—
—
—
—
126
—
—
500
—
225
750
—
438
1 000
3 200 ..........
—
—
—
—
—
—
—
—
350
—
—
600
—
288
850
3 400 ..........
—
—
—
—
—
—
—
—
200
—
—
450
—
—
700
3 600 ..........
_
_
_
300
550
3 800 ..........
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
400
4 000 ..........
-
—
—
—
—
*-
—
—
—
—
—
—
—
—
250
oo
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Tabell 1 b. Sammanlagda årsbeloppet av barnbidrag och dyrtidstilliigg budgetåret 1916/47.
Gift försörjare.
Årsinkomst
1 barn
2 barn
3 barn
4 barn
5 barn
(makarnas
sammanlagda)
Ortsgrupp
Ortsgrupp
Ortsgrupp
Ortsgrupp
Ortsgrupp
1
2
3
1
2
3
1
2
3
1
2
3
1
2
3
1 400..........
350
425
510
613
744
892
875
1 062
1 275
1 050
1 275
1 530
1 225
1 488
1 785
1 500..........
275
425
510
538
744
892
800
1 062
1 275
975
1 275
1 530
1 150
1 488
1 785
1 600..........
200
425
510
463
744
892
725
1 062
1 275
900
1 275
1 530
1 075
1 488
1 785
1 700..........
125
425
510
388
744
892
650
1 062
1 275
825
1 275
1 530
1 000
1 488
1 785
1 800..........
—
425
510
313
744
892
575
1 062
1 275
750
1 275
1 530
925
1 488
1 785
1 900..........
425
510
238
744
892
500
1 062
1 275
675
1 275
1 530
850
1 488
1 785
2 000..........
—
350
510
163
669
892
425
987
1 275
600
1 200
1 530
775
1 413
1 785
2100..........
—
275
510
—
594
892
350
912
1 275
525
1 125
1 530
700
1 338
1 785
2 200..........
—
200
510
—
519
892
275
837
1 275
450
1 050
1 530
625
1 263
1 785
2 300..........
—
125
510
—
444
892
200
762
1 275
375
975
1 530
550
1 188
1 785
2 400..........
510
369
892
687
1 275
300
900
1 530
475
1 113
1 785
2 500..........
—
--
425
—
294
808
—
612
1 190
225
825
1 445
400
1 038
1 700
2 600..........
—
—
350
—
219
726
—
537
1 105
—
750
1 360
325
963
1 615
2 700..........
—
—
275
—
144
651
—
462
1 025
—
675
1 275
250
888
1 530
2 800..........
—
—
200
—
—
576
—
387
950
—
600
1 200
—
813
1 450
3 000..........
426
237
800
450
1 050
663
1 300
3 200..........
—
_
—
—
—
276
—
—
650
—
300
900
—
513
1 150
3 400..........
_
—
—
—
—
126
—
—
500
—
—
750
—
363
1 000
3 600..........
—
—
—
—
—
—
—
—
350
—
—
600
—
213
850
3 800..........
—
—
—
—
—
—
—
—
200
—
—
450
—
—
700
4 000..........
_
_
_
_
_
_
_
_
300
_
_
550
4 200..........
—
—
--
—
—
—
—
—
—
--
—
—
—
400
4 400..........
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
250
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
91
Kangl. Maj:ts proposition nr 288.
Barnbidragets storlek enligt departementsförslaget.
Tabell 2 a. Ej gift försörjare.
Årsinkomst
(försörj arens)
1 barn
2 barn
3 barn
4 barn
5 barn
I 800 ..............
250
500
750
1 000
1 250
2 000 ..............
200
450
700
950
1 200
2 200 ..............
150
400
650
900
1 150
2 400 ..............
100
350
600
850
1 100
2 600 ..............
50
300
550
800
1 050
2 800 ..............
250
500
750
1 000
3 000 ..............
—
200
450
700
950
3 200 ..............
—
150
400
650
900
3 400 ..............
—
—
250
500
750
3 600 ..............
—
—
100
350
600
3 800 ..............
200
450
4 000 ..............
—
—
—
50
300
4 200 ..............
—
—
—
150
Tabell 2 b.
Gift försörjare.
Årsinkomst
(makarnas samman-
1 barn
2 barn
3 barn
4 barn
5 barn
lagda)
2 200 ..............
250
500
750
1 000
1 250
2 400 ..............
200
450
700
950
1 200
2 600 ..............
150
400
650
900
1 150
2 800 ..............
100
350
600
850
1 100
3 000 ..............
50
300
550
800
1 050
3 200 ..............
250
500
750
1 000
3 400 ..............
—
200
450
700
950
3 600 ..............
—
150
400
650
900
3 800 ..............
—
100
350
600
850
4 000 ..............
—
50
300
550
800
4 200 ..............
250
500
750
4 400 ..............
—
—
200
450
700
4 600 ..............
—
—
150
400
650
4 800 ..............
—
—
—
250
500
5 000 ..............
—
—
—
100
350
5 200 ..............
_
__
_
200
5 400 ..............
—
—
—
—
50
92
Kungl. Maj:ts proposition nr 288.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Propositionen ........................................................... 1
Förslag till lag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn .. 2
» » » » bidrag till änkor och änklingar med barn ................ 10
» ■» » » ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382) .. 11
Utdrag av statsrådsprotokollet den 9 maj 1947 .............................. 13
Inledning ............................................................. 13
Gällande bestämmelser m. m............................................ 14
Barnbidrag, sid. 14. Bidragsförskott, sid. 15. Förslag om allmänna barnbidrag,
sid. 17.
Allmänna synpunkter beträffande de nuvarande hjälpformerna .............. 17
Socialvårdskommittén, sid. 17. Yttrandena, sid. 22. Departementschefen, sid. 22.
Lagstiftningens omfattning .............................................. 24
Socialvårdskommittén, sid. 24. Yttrandena, sid. 30. Departementschefen, sid. 32.
De särskilda barnbidragens och bidragsförskottens maximibelopp ............ 34
De nuvarande förmånerna, sid. 34. Uttalanden av befolkningsutredningen, sid. 34.
Yttranden över befolkningsutredningens förslag, sid, 36. Socialvårdskommittén,
sid. 37. Yttrandena över socialvårdskommitténs förslag, sid. 42. Departementschefen,
sid. 43.
Böra särskilda barnbidrag och bidragsförskott inkomstprövas? .............. 45
Gällande bestämmelser, sid. 45. Socialvårdskommittén, sid. 46. Yttrandena,
sid. 49. Departementschefen, sid. 51.
Inkomstprövningen för särskilda barnbidrag .............................. 59
Socialvårdskommittén, sid. 53. Yttrandena, sid. 55. Departementschefen, sid. 58.
Bidrag till änkor och änklingar med barn .......... 59
Socialvårdskommittén, sid. 59. Yttrandena, sid. 63. Departementschefen, sid. 65.
Specialmotivering ...................................................... 67
Förslaget till lag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn,
sid. 67. Förslaget till lag om bidrag till änkor och änklingar med barn, sid. 79.
Förslaget till lag om ändring i bidragsförskottslagen, sid. 80.
Kostnadsberäkningar och anslagsfrågor ................................... 84
Departementschefens hemställan ........................................ 88
Bilaga (tab. 1 a och b, 2 a och b) ............................,........... 89
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1JH7
716888
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- Rskr. 1947:499 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn, m. in s. 4 i texten
- 2LU 1947:54 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § 3 mom. barnavårdslagen den 6 juni 1924 s. 1 i texten
- S2LU 1947:5 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn, m. m., dels ock i ä s. 1 i texten
- 2LU 1947:52 Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring av bestämmelserna om änkepension i lagen om folkpensionering. s. 12 i texten