Sök i Ratio Lex

Angående vissa frågor rörande försvarets organisation

1948-04-09 · 510 sidor, varav 473 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 473 av 510 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1948:206, Angående vissa frågor rörande försvarets organisation

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

1

Nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa

frågor rörande försvarets organisation; given Stockholms

slott den 9 april 1948.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Allan Vougt.

Sammanfattning.

Propositionen innefattar förslag om en avsevärd förstärkning av flygvapnet,

riktlinjer för ett fortsatt utredningsarbete beträffande vissa delar av försvarsorganisationen

samt en serie delförslag men innebär ej förslag till en ny försvarsordning

eller försvarsplan i vedertagen bemärkelse. Propositionen innebär

i sina huvuddrag följande.

Förslag framlägges om komplettering av försvarets högsta ledning med ett

organ — militärledningen -— bestående av överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna.

Yad armén beträffar ha — i avvaktan på militära remissyttranden — inga

frågor, som sammanhänga med de värnpliktigas rekrytering och utbildning

i förevarande sammanhang kunnat upptagas till prövning. I propositionen

räknas med vissa förbättringar av arméns krigsorganisation, som kunna vidtagas

i huvudsak inom ramen för nuvarande personal- och materieltillgång. 1 avbidan

på resultat av en ytterligare utredning rörande krigsorganisationens utformning

vid armén samt rörande mobiliseringsorganisationens anpassning

1—404 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 206.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

efter befolkningstätheten m. in. ha några mera omfattande ändringar av arméns

fredsorganisation icke nu kunnat föreslås. Förslag framläggas emellertid

rörande viss ändring av arméledningens organisation, indragning av ett kavalleriregemente

(Livregementet till häst), sammanslagning av träng-, tyg- och

intendenturtrupperna till ett nytt truppslag — underhållstrupperna — samt

en avsevärd reducering av antalet rid- och ackordhästar. Förslag framlägges

om effektivisering av arméns officersutbildning, i huvudsak enligt arméns officersutbildningskommittés

förslag, innebärande bland annat organiserande av

arméhögskola och arméns truppslagsofficersskolor. I fråga om hemvärnet

föreslås såväl förberedelser för en utökning av krigsorganisationen i enlighet

med försvarskommitténs förslag som utökning av hemvärnsbefälet vid försvarsområdena.

I fråga om marinens organisation föreslås inga mera genomgripande förändringar.

Kustartilleriet avses åtminstone tills vidare kvarstå inom marinen.

För flottan föreslås ersättningsbyggnad av ett antal lätta fartyg samt vissa

förändringar i gällande livslängdsberäkningar för fartygen. Frågan om utflyttning

av Stockholms örlogsvarv och örlogsstation till Stockholms skärgård

föreslås snarast bli utredd. Flottans baseringsmöjligheter vid krig och

beredskap avses skola förbättras. I avseende på marinens personal förutsättas

inga större förändringar med undantag för en viss ökning av mariningenjörkåren.

De marina underofficerskårernas arbetsuppgifter, ansvarsområden m. m.

föreslås bli föremål för särskild utredning. Utbildningen för flottans stammanskap

och värnpliktiga föreslås omlagd. I samband härmed skapas en ny

central utbildningsanstalt benämnd flottans värnpliktsskola. Enligt förslaget

skola Hemsö kustartilleriförsvar och Härnösands kustartilleridetachement tills

vidare bibehållas samt luftvärnskanonutbildningen rationaliseras. Sjö va inskären

avses få fastare organisation.

Beträffande flygvapnet innebär förslaget i huvudsak följande. Nuvarande

flygförband bibehållas med undantag för spaningsflottiljen F 2, som indrages.

Bedan beslutad förskjutning från bomb-(attack-) och spaningsförband till

dagjaktförband fullföljes. Dagjaktflyget utbygges därutöver inom flottiljorganisationens

ram, varvid i första hand tre flottiljer förstärkas med 50 %.

Nattjaktflyg tillkommer genom ombildning av en attackflottilj. Luftbevakningen

överföres till flygvapnet och moderniseras. Vissa inspektionsorgan tillkomma.

Väsentliga omläggningar av personalorganisationen företagas. Vissa

utbildningsanstalter omorganiseras och en radarskola tillkommer.

I övrigt må här nämnas förslag om provisorisk förstärkning av personalvårdsorganisationen

och ökning av den på militära syften inriktade forskningsverksamhetens

resurser, bland annat genom utbyggnad av den försvarsmedicinska

forskningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 206.

3

Utdrag av •protokollet över för sv ar särenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 9 april 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Qcjensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, vissa frågor rörande försvarets

organisation och anför därvid följande.

Avd. I. INLEDNING.

Genom beslut vid 1942 års riksdag (propositionen 210, riksdagens skrivelse

374) fastställdes en plan för den fortsatta utbyggnaden och organisationen av

landets försvarskrafter under en femårsperiod, omfattande budgetåren 1942/43

—1946/47.1 sammanhang med beslutet gjordes även uttalanden om kostnaderna

för försvaret för tiden efter femårsprogrammets genomförande, men beslutet

innefattade likväl icke något principavgörande rörande försvarsorganisationens

gestaltning för tiden efter budgetåret 1946/47.

För att erhålla underlag för den utredning angående försvarsorganisationens

utformande efter femårsperiodens slut, som bedömdes erforderlig, uppdrog

min företrädare i ämbetet den 28 juni 1944 åt överbefälhavaren att utarbeta

organisationsförslag på grundval av strategiska bedömanden samt under hänsynstagande

till erfarenheterna från det då pågående kriget och till utvecklingstendenserna.

Den fortsatta utredningen ansågs lämpligen böra utföras inom försvarsdepartementet

av särskilda för ändamålet tillkallade sakkunniga. I samband

med att i propositionen 1945: 45 fråga underställdes riksdagen om utläggande

av vissa beställningar för flygvapnet framlades för riksdagen vissa riktlinjer,

efter vilka försvarsorganisationen kunde tänkas bliva utformad under tiden

närmast efter den löpande femårsperiodens utgång. Sedan riksdagen i skrivelse

den 13 juni 1945, nr 368, i det väsentliga givit sin anslutning till vad i nämnda

sammanhang yttrats, bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 29 juni 1945

chefen för försvarsdepartementet att åt en kommitté — 1945 års försvarskommitté

— uppdraga att verkställa utredning rörande försvarets organisation efter

utgången av budgetåret 1946/47 samt framlägga de förslag, som av utredningen

kunde föranledas.

Med stöd av nämnda bemyndigande utsåg min företrädare i ämbetet samma

dag

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

till ledamöter i kommittén landshövdingen i Stockholms län K. S. Levinson,

ledamoten av riksdagens första kammare, chefredaktören J. E. Andersson,

partisekreteraren i socialdemokratiska partistyrelsen S. Andersson, direktören

i lantbruksförbundets tidskriftsaktiebolag E. Bjelle, ledamoten av

riksdagens första kammare, direktören K. G. Ewerlöf, förbundssekreteraren i

svenska metallindustriarbetareförbundet A. Geijer, ledamöterna av riksdagens

andra kammare, redaktören K. H. Hagberg och deputeraden i riksbanken

D. E. Hall, ledamoten av riksdagens första kammare, godsägaren

K. E. H. von Heland, ledamoten av riksdagens andra kammare, redaktören A.

Å:son Törnkvist samt bankdirektören J. Wallenberg, därvid Levinson tillika

anmodades att i egenskap av ordförande leda kommitténs arbete,

till generalsekreterare i kommittén statssekreteraren i försvarsdepartementet

N. R. W. Lundberg samt

till sakkunniga chefen för arméstaben, generalmajoren G. I. Backlund, dåvarande

chefen för försvarsstaben, generalmajoren greve C. A. Ehrensvärd

(sedermera i anledning av utnämning och ändrad tjänstgöringsort ersatt av

souschefen vid försvarsstaben, översten greve T. C. Bonde), souschefen vid

marinförvaltningen, konteramiralen S. H:son Ericson, professorn vid konjunkturinstitutet

E. F. Lundberg, direktören R. A. Malcolm, souschefen vid flygstaben,

översten vid flygvapnet K. J. A. öilfverberg och krigsrådet vid försvarets

civilförvaltning E. T. H. Ström.

Yidare ställdes efter hand ett avsevärt antal experter till kommitténs förfogande.

Med hänvisning till de allmänna riktlinjer för utredningsarbetet, vilka angivits

i nämnda proposition och riksdagsskrivelse, anfördes i de i samband

med kommitténs tillsättande meddelade direktiven bland annat följande:

Erfarenheterna från det andra världskriget, vilket inneburit en delvis genomgripande

utveckling av krigstekniken, måste i skilda hänseenden påverka även

den nu gällande så sent som år 1942 beslutade försvarsorganisationen. En viktig

uppgift för försvarskommittén bleve att söka ytterligare anpassa försvarets organisation

och inriktning efter dessa erfarenheter. Ifrågavarande erfarenheter, som

ofta icke vore entydiga, måste granskas och sovras. De måste bedömas med hänsyn

tagen till vårt lands speciella förhållanden och ekonomiska möjligheter. Det

material och de slutsatser, som framkomme som resultat av den inom försvarsledningen

pågående utredningen, måste härvid tillgodogöras. De rön, som särskilt

under beredskapstiden gjorts inom vårt land, måste beaktas och resultatet av den

forskningsverksamhet på det militära området, som under denna tid energiskt bedrivits,

tillvaratagas i den mån så borde ske. Målet måste vara en ytterligare

effektivisering och modernisering av försvarsmedlen och försvarsorganisationen

inom ramen för våra ekonomiska möjligheter och med aktgivande på att försvarsorganisationen

— exempelvis genom långt driven motorisering — icke bleve i så

hög grad beroende av tillförsel från utlandet eller av industriell kapacitet, att

den vid avspärrning icke kunde effektivt under längre tid fungera. Denna del av

utredningen måste ske förutsättningslöst även i den meningen att utredningen

icke finge tveka att slopa eller med andra försvarsanstalter ersätta sådana delar

av försvarsorganisationen, som till äventyrs kunde finnas icke längre ha berättigande.

Krigserfarenheterna utvisade nödvändigheten för en försvarsorganisation

att äga en effektiv och modern utrustning och den snabba utvecklingen under de

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

5

senare åren hade framkallat behov av en komplettering av försvarets materielutrustning

med nya försvarsmedel. Även de taktiska metoderna och därmed de

krav, som ställdes på de särskilda försvarsenheternas organisation och sammansättning,

hade påverkats av den senaste tidens utveckling. De sålunda refererade

synpunkterna borde uppmärksammas av försvarskommittén. Dess uppgift bleve

att noggrant beakta de vunna erfarenheterna vid övervägandena rörande försvarsorganisationens

utformning men även tillse, att möjligheter skapades för att så

skulle kunna ske även successivt i fortsättningen.

Med avseende å övningstiden för de värnpliktiga hade riksdagen i sin förberörda

skrivelse framhållit, att några delade meningar icke rådde därom att,

såsom krigserfarenheterna också bestyrkt, en god utbildning vore en viktig förutsättning

för att ett försvarsväsende skulle kunna effektivt fylla sina uppgifter.

Frågan om övningstidens längd borde, erinrade riksdagen, givetvis bedömas från

denna utgångspunkt och med hänsyn tagen till den skärpning i olika hänseenden

av de krav, som det moderna kriget ställde på den enskilde soldaten. Riksdagen

hade tillika framhållit, att vid utredningsarbetet hänsyn även borde tagas till att

den minskning i värnpliktskontingenterna, som bleve en följd av nativitetsminskningen

under 1920-talet och någon tid därefter, nödvändiggjorde en utbildning

av alla vapenföra. Dessa synpunkter borde vid utredningsarbetet uppmärksammas.

Vid utredningen borde även övervägas lämpliga åtgärder i syfte att undvika att

värnpliktiga, utbildade i vapentjänst, i så relativt stor utsträckning som för närvarande

vore fallet toges i anspråk för andra uppgifter i krigstid. Såsom riksdagen

anfört borde uppmärksamhet jämväl ägnas frågan om de inskrivningsskyldigas

uttagning till värnpliktstjänstgöring, så att befogade invändningar ur hälsosynpunkt

icke kunde framställas.

Vid utredningen måste de ekonomiska synpunkterna noga beaktas. En ingående

granskning av organisationen borde ske i avsikt att skära bort alla kostnader,

som icke vore strängt nödvändiga, och för att skapa betingelser för större

stramhet i medelsanvändningen. Resultatet av det genom olika organ pågående

rationaliseringsarbetet borde härvid utnyttjas.

Kommittén syntes vid sin översyn av försvarsorganisationen ur dessa synpunkter

komma att stöta på vissa svårigheter i arbetsorganisatoriskt hänseende.

Då det vore angeläget, att pågående besparingssträvanden inom försvaret icke

försvårades, finge det förutsättas, att kommittén sökte lägga sitt arbete så att det

rationaliseringsarbete, som bedreves av förvaltningsmyndigheterna och av statens

organisationsnämnd, kunde i möjligaste mån ostört fortgå. Lämpligen borde

utredningen använda dessa organ för de rationaliseringsundersökningar, som

funnes påkallade, och borde eftersträva att samordna dessa undersökningar med

de eljest pågående.

Det borde vara möjligt att på denna väg, genom en rationaliserad och förenklad

organisation, ernå åtskilliga besparingar och påtagligt minska försvarets

andel i de totala statsutgifterna. Om så icke prövades möjligt i tillräcklig omfattning

och förhållandena syntes möjliggöra fredens bevarande i vår närmaste omgivning,

kunde det — med hänsyn till vårt lands ansträngda finansiella läge efter

försvarsberedskapens avveckling -—- bliva erforderligt att åstadkomma kostnadsminskningar

genom justeringar i den organisationsram, som genom 1942 års försvarsbeslut

avsetts för försvaret. Härvid borde iakttagas, att den blivande försvarsorganisationen

kundo effektivt fungera och från fred snabbt omställas till att

slagfärdigt möta angreppsföretag mot vårt land. Det bleve utredningens uppgift

att med beaktande härav framlägga förslag till den avvägning som i dessa hänseenden

kunde bliva erforderlig.

Departementschefen erinrade, att beträffande ett par av de frågor, på vilka

kommittén finge anledning ingå, utredningar redan förelåge, verkställda av särskilt

tillkallade sakkunniga, under det att andra spörsmål, som vid försvarskom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

mitténs arbete komme att beröras, vore föremål för utredning i annan ordning.

Flertalet av dessa utredningar kunde icke bedömas isolerade från den på försvarskommittén

ankommande utredningen rörande försvarets organisation. Resultaten

av berörda delutredningar borde antingen överlämnas till försvarskommittén för

övervägande i samband med fullgörandet av dess uppdrag eller också hänskjutas

till kommittén för yttrande, med ledning varav finge bedömas i vad mån olika

förslag kunde realiseras utan avbidan på en omprövning av försvarsorganisationen

i stort. Å andra sidan kunde det komma att visa sig lämpligt att till särskild

utredning hänskjuta vissa frågor, som fölle under eller hade samband med

kommitténs uppdrag. Skulle det vid bedrivandet av kommitténs arbete visa sig

påkallat och lämpligt att till särskild utredning utbryta vissa spörsmål, som tillhörde

det kommittén givna uppdraget, borde det vara kommittén obetaget att

göra framställning i sådant hänseende.

Kommittén borde vidare, i den män så prövades erforderligt, före det slutliga

ståndpunkttagandet i uppkommande personalfrågor av större betydelse träda i

kontakt med de civila och militära personalsammanslutningar, som berördes av

dylika frågor.

Det borde åligga kommittén att utarbeta fullständiga och noggranna beräkningar

rörande kostnaderna för den försvarsorganisation, som av densamma förordades,

såväl övergångskostnader som slutliga kostnader. Kommittén borde

vidare ha att framlägga förslag rörande sättet för genomförandet av de åtgärder

som funnes böra vidtagas. Huruvida det förslag som av kommittén framlades

borde begränsas till att avse viss tidsperiod — exempelvis ytterligare en femårsperiod

— eller kunde utformas att omspänna en längre tid, lämnade departementschefen

öppet i avbidan på den bedömning av läget och möjligheterna i berörda

hänseende som i första hand borde verkställas genom kommitténs försorg.

Det förberedande utredningsarbete, som i anledning av förenämnda uppdrag

den 28 juni 1944 till överbefälhavaren bedrevs inom högkvarteret, syftade ursprungligen

närmast till en femårsplan, avsedd att följa efter den år 1942 beslutade.

I skrivelse till chefen för försvarsdepartementet den 11 oktober

1945 anmälde emellertid överbefälhavaren, att nytillkomna omständigheter

och förnyade överväganden lett honom till en reviderad uppfattning, till

vilken försvarsgrenscheferna anslutit sig, samt att han med anledning därav

givit nya anvisningar för försvarsgrenschefernas utredningsarbete. Anvisningarna

innebure i huvudsak, att något förslag till ny femårsplan icke skulle

framläggas utan att partiella reformer i stället skulle genomföras successivt.

Till försvarskommittén överlämnades sedermera en inom högkvarteret

utarbetad, den 11 oktober 1945 dagtecknad strategisk studie, som legat till

grund för det därstädes bedrivna arbetet med utarbetandet av en ny försvarsorganisation,

och under vintern 1945—1946 mottog kommittén efterhand förslag

om försvarets högsta ledning, om försvarsgrenarnas organisation, om

kostnader av för försvaret gemensam natur och om reviderad militärterritoriell

indelning. I skrivelse den 7 april 1946 lämnade överbefälhavaren en avslutande

sammanfattning av dessförinnan framlagda delförslag. I sina redogörelser

för resultatet av de verkställda utredningarna betonade överbefälhavaren

bland annat, att han icke i dåvarande läge ansett sig kunna föreslå

genomgripande organisatoriska förändringar, som först på lång sikt medförde

besparingar men till en början merutgifter. Han förklarade sig emellertid

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

avse, att, alltefter det förhållandena därtill föranledde, avgiva nya förslag

samt därvid sträva efter att genom rationaliseringar och förenklingar av fredsorganisationen

tillvarataga alla möjligheter till besparingar.

I skrivelse den 14 juni 1946 till chefen för försvarsdepartementet anmälde

försvarskommittén, att kommittén i anledning av överbefälhavarens förslag för

sin del funnit nödvändigt att med undanskjutande tills vidare av frågan om

den utrikespolitiska utvecklingen söka vinna överblick över de möjligheter,

som kunde föreligga att med utgångspunkt från dittills gjorda rön på militärteknikens

område genom mera genomgripande organisatoriska förändringar

nedbringa kostnaderna för försvarets fredsorganisation. I sådant syfte anhöll

kommittén — med överlämnande av en promemoria angående frågor beträffande

vilka skilda ledamöter av kommittén önskat utredning att åt överbefälhavaren

måtte uppdragas att verkställa utredning rörande de förändringar

i försvarsorganisationen, som med samtidigt tillgodoseende i

största möjliga utsträckning av effektivitetens krav borde ifrågakomma

för att begränsa de årliga försvarskostnaderna till alternativt 650, 750

och 900 miljoner kronor med iakttagande av att i kostnaderna skulle inbegripas

årskvoter för all erforderlig ersättnings- och nyanskaffning av materiel

ävensom kostnader för grundavskrivningar å byggnader samt att kostnaderna

skulle angivas efter pris- och löneläget den 1 juli 1946.

Genom skrivelse den 21 juni 1946 uppdrog chefen för försvarsdepartementet

åt överbefälhavaren att under hänsynstagande till nämnda promemoria

verkställa och till försvarskommittén överlämna den av kommittén begärda

utredningen. Denna överlämnades av överbefälhavaren till kommittén i tre

etapper, nämligen den 2 december 1946 samt den 12 februari och den 15 mars

1947. I anslutning härtill överlämnade överbefälhavaren vidare den 31 mars

1947 till kommittén en sammanfattning benämnd »Överbefälhavarens försvarsförslag.

Mars 1947».

Med skrivelse den 25 november 1947 har 1945 års försvarskommitté till fullgörande

av sitt uppdrag till chefen för försvarsdepartementet överlämnat betänkande

med förslag angående försvarets organisation, del 1 och 11 (SOU

1947: 72 o. 73), av vilka del I innefattar kommitténs förslag och del 11 vissa

av kommitténs ledamöter och sakkunniga till förslaget fogade särskilda yttranden.

Vidare ha i särskild ordning överlämnats förslag till personalförteckningar

in. m. samt en till betänkandet hörande hemlig del, innehållande uppgifter

rörande försvarsgrenarnas krigsorganisation m. m: I skrivelsen har an
mälts,

att kommittéledamoten Törnkvist sedan slutet av april 1947 på grund

av sjukdom varit förhindrad deltaga i kommitténs överläggningar och beslut.

För huvuddragen av försvarskommitténs förslag kommer en redogörelse att

lämnas i det följande. I den mån ställningstagandet därvid föranleder därtill,

kommer jag att närmare redogöra för innebörden av förslagen vid behandlingen

av de enskilda punkterna i betänkandet.

Över försvarskommitténs förslag ha yttranden infordrats av följande myndigheter

m. fl., nämligen överbefälhavaren, chefen för armén — efter hörande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majsts proposition nr 206.

av samtliga militärbefälhavare, kemvärnschefen och chefen för väg- och vattenbyggnadskåren

—, chefen för marinen — efter hörande av marindistriktscheferna,

chefen för kustflottan, inspektören för kustartilleriet och chefen för sjövärnskåren

—, chefen för flygvapnet, arméförvaltningen, marinförvaltningen,

flygförvaltningen, försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsförvaltning,

krigsmaterielverket, försvarets fabriksstyrelse, arméns fortifikationsförvaltning,

sjökarteverket, krigsarkivet, nämnden för armémuseum, försvarets forskningsanstalt,

försvarsväsendets radioanstalt, försvarets socialbyrå, styrelsen för försvarets

läroverk, försvarsväsendets personalvårdsnämnd, statens arbetsmarknadskommission

(arbetsmarknadsstyrelsen), civilförsvarsstyrelsen, bevakningsinspektören,

telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, Sveriges meteorologiska och

hydrologiska institut i vad avser väderleksorganisationen inom försvaret, luftfartsstyrelsen,

statskontoret — särskilt i vad avser förekommande frågor om

övergångsstater och reservstater —, riksräkenskapsverket, statens lönenämnd,

statens organisationsnämnd, kommerskollegium, riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap, statens industrikommission och 1946 års militära förvaltningsutredning.

Vidare har tillfälle att yttra sig över försvarskommitténs betänkande beretts

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Gotlands,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs,

Västemorrlands och Norrbottens län, skytteförbundens överstyrelse, styrelsen

för svenska pistolskytteförbundet, styrelsen för svenska sportskytteförbundet,

centralförbundet för befälsutbildning, styrelsen för frivilliga motorcykelkåren,

överstyrelsen för riksförbundet Sveriges lottakårer, överstyrelsen för

svenska röda korset,, centralstyrelsen för föreningen svenska blå stjärnan, svenska

brevduveförbundet, hemvärnsrådet, maritima ungdomsrådet, svenska aeroklubben,

centralkommittén Folk och Försvar, föreningen Sveriges flotta, riksförbundet

för Sveriges försvar, svenska officersförbundet, svenska underofficersförbundet,

försvarsväsendets underbefälsförbund, centralstyrelsen för de

svenska reservofficersförbunden, svenska reservunderofficersförbundet, värnpliktiga

officerares riksförbund, värnpliktiga underofficerares förening, statsverkens

ingenjörsförbund, försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund, försvarsverkens

civila personals förbund, svenska teknologföreningen, försvarets

civila tjänstemannaförbund, civilmilitära tjänstemannaförbundet, civilförvaltningens

personalförbund, Sveriges arbetsledarförbund, svenska militärläkarföreningen,

svenska militärveterinärsällskapet, försvarsväsendets radioanstalts

personalförening, landsorganisationen i Sverige, svenska arbetsgivareföreningen,

riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund och tjänstemännens

centralorganisation. I anledning av betänkandet ha flottans reservofficersförbund

och svenska polisförbundet i ingivna skrifter yttrat sig över

vissa delar av kommitténs förslag. Vidare har lantbruksstyrelsen överlämnat

en skrift av Kalmar läns södra hushållningssällskaps hästavelsnämnd angående

arméns remontering.

I den omfattning ställningstagandet i det följande därtill föranleder kom
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

mer en redogörelse för innehållet i yttrandena att lämnas under de särskilda

avsnitt, som därav beröras. Om därvid annat icke angivits, ha de behandlade

förslagen i stort sett tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Chefen för marinen och marinförvaltningen ha avgivit gemensamt yttrande

och därvid benämnt sig marinledningen. Vid återgivandet av remissyttrandena

i fortsättningen kommer denna benämning att användas för att beteckna dessa

båda myndigheter.

Vissa delar av förevarande ärende äro av den natur, att närmare redogörelse

för deras innebörd än som av det följande framgår icke bör lämnas till statsrådsprotokollet.

Ytterligare upplysningar torde emellertid få lämnas genom

de handlingar, som komma att överlämnas till riksdagens vederbörande utskott.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Avd. II. ALLMÄNNA SYNPUNKTER.

I. Strategiska synpunkter på frågan om försvarets ordnande.

A. Krigsteknikens utveckling och det moderna kriget.

I den i det föregående omförmälda sammanfattning, som överbefälhavaren

överlämnat till försvarskommittén, har under rubriken »Det nutida kriget»

lämnats en redogörelse för de moderna stridsmedlen och därmed sammanhängande

betvingelsemetoder. Försvarskommittén har i sitt betänkande redogjort

för överbefälhavarens synpunkter härutinnan.1 Rörande den närmare

innebörden därav torde få hänvisas till betänkandet s. 14—22.

Försvarskommittén.

Försvarskommittén har för sin del i detta ämne anfört följande.

Den redogörelse för det nutida krigets stridsmedel och betvingelsemetoder,

som överbefälhavaren sålunda lämnat, överensstämmer i stort sett med försvarskommitténs

uppfattning om förhållandena på detta område. Redan

i början av det andra världskriget satte tekniken och de tekniska hjälpmedlen

sin prägel på operationerna och under krigets gång blev detta i ökad grad

fallet. Den militärtekniska utvecklingen försiggick språngvis och under

ianspråktagande av de krigförande makternas alla för ändamålet tillgängliga

resurser. Kulmen nåddes i och med atombombens utexperimenterande och

användande. Även om utvecklingen efter krigsslutet icke fortgått i samma

tempo som dessförinnan, har densamma förvisso icke avstannat. Vid den fortsatta

sammanställningen och bearbetningen av forskningsresultat och praktiska

erfarenheter ha segrarmakterna efter krigsslutet kunnat tillgodogöra

sig även motståndarnas senaste rön.

Må vara, att de resultat, som utvecklingen på militärteknikens område

redan avsatt, måste anses synnerligen betydelsefulla, så är försvarskommittén

i likhet med överbefälhavaren icke benägen att betrakta dem såsom omvälvande

i fråga om formerna för krigföringen. Även om den fortsatta utvecklingen

kan tänkas komma att leda till en dylik omvälvning, råder dock alltjämt

icke blott på atomfysikens utan även på andra teknisk-vetenskapliga

områden av militär betydelse i åtskilliga hänseenden stor ovisshet. I ett flertal

fall kunna visserligen redan nu de sannolika utvecklingslinjerna skönjas.

Kvar står dock att — såsom överbefälhavaren framhållit — många av andra

världskrigets nya stridsmedel ännu knappast hunnit längre än till eller strax

över försöksstadiet och att man därför under relativt lång tid måste vara

osäker såväl om deras närmare utformning som om deras slutliga användningsområden.

För närvarande föreligga sålunda icke förutsättningar att er
1

Därjämte finnes sammanfattningen i sin helhet utgiven i tryck under titeln »Vårt

framtida försvar. Överbefälhavarens förslag.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

sätta det förhållandevis goda försvar, som vi nu ha, med stridskrafter av

helt ny struktur och sammansättning. Såsom överbefälhavaren påpekat, har

heller intet av de länder, som deltagit i det senaste världskriget, ansett sig

kunna på teknikens nuvarande ståndpunkt inrikta sig på en så radikal lösning

av försvarsproblemet. Enligt försvarskommitténs mening blir det därför

nödvändigt att tills vidare i huvudsak bygga på nuvarande grundvalar. Detta

bör dock självfallet ej hindra, att teknikens landvinningar i särskilda hänseenden

successivt tillvaratagas för försvaret. Därvid får i det särskilda fallet

övervägas, om och i vad mån ett nyskapat stridsmedel kan och bör träda i

stället för ett nu förefintligt av konventionell typ.

Av det nu anförda följer, att försvarsorganisationen enligt kommitténs

mening icke kan i alla sina enskildheter bindas för längre tid. Vid översynen

av organisationen gäller det därför att tillse, att densamma, i den mån förhållandena

medgiva, göres så elastisk, att utrymme för moderniseringar och

förbättringar kan beredas inom den organisatoriska ramen.

Det ligger även i linje med försvarskommitténs syn på frågan om den

militärtekniska utvecklingen, att vårt land noggrant och i den utsträckning

våra resurser medgiva följer denna utveckling för att om möjligt i god tid

kunna få fram ändamålsenliga stridsmedel samt därigenom i görligaste mån

säkerställa sig mot överraskningar. För sådant ändamål finnes redan nu inrättad

en försvarets forskningsanstalt med uppgift att under Kungl. Maj:t

omhänderha den på militära syften inriktade naturvetenskapliga och tekniskvetenskapliga

forskningen. Det ligger i sakens natur, att ett litet land som

vårt icke kan avse tillnärmelsevis så betydande belopp för forsknings- och

försöksverksamhet som en stormakt. Även den begränsade tillgången på för

sådan verksamhet kvalificerad personal torde här sätta en gräns för våra

möjligheter. Starka skäl tala emellertid för att vi i mån av vår förmåga ställa

erforderliga resurser till förfogande för ifrågavarande ändamål.

Av erfarenheterna från andra världskriget äro de, som ha avseende å luftkrigföringen,

särskilt framträdande. Framför allt denna form av krigföring

har genom sin inriktning icke blott mot fasta försvarsanstalter och rörliga

stridskrafter utan även mot civilbefolkning, försörjning och kommunikationer

givit det nutida kriget dess totala karaktär och har därför ställt särskilda anspråk

på luftförsvar och civilförsvar. Utvecklingen inom teletekniken har

vidare öppnat möjlighet såväl för en angripare att utföra flyganfall även under

mörker och i dålig sikt som för försvararen att på ett tidigare stadium upptäcka

sådana anfall.

Även i fråga om sjökrigföringen har radar visat sig vara av stor betydelse.

För sjöstridskrafternas del peka erfarenheterna från luftkriget i

övrigt på behovet av jaktskydd, framför allt för större fartyg och för fartyg

överhuvudtaget, när do befinna sig till sjöss. I den man sådant skydd i tillräcklig

omfattning icke kan beredas, inställer sig kravet på övergång till en

lätt flotta, som till sjöss är förhållandevis svår att nedkämpa från luften och

som kan skyddas i bergrum på sina baser.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

För arméns vidkommande aktualiserar flyghotet mot kommunikationerna

samt invasionsteknikens utveckling — särskilt luftlandsättningens tillkomst

— kravet på större terrängframkomlighet och snabbhet.

Vid utarbetandet av kommitténs förslag bar det visserligen varit möjligt

att i en del hänseenden tillgodogöra sig nu berörda krigserfarenheter. Att

till fullo draga ut konsekvenserna av dem synes emellertid, med hänsyn till

föreliggande bundenhet vid nuvarande materielutrustning, icke för närvarande

kunna ifrågakomma.

En annan krigserfarenhet är, såsom också överbefälhavaren konstaterat,

att de aktiva motmedlen mot pansartrupp starkt utvecklats, särskilt de som

komma till användning vid bekämpning från luften och på närstridshåll —

i senare fallet projektiler och laddningar med riktad sprängverkan — samt

att stridsvagnar på grund av motmedlens ständigt ökade effekt icke längre

användas för självständiga stridsuppgifter i samma utsträckning som under

krigets första år. Försvarskommittén tilltror sig icke att härav draga några

bestämda slutsatser beträffande stridsvagnsvapnets framtida betydelse. Enligt

kommitténs mening giva emellertid nyssnämnda omständigheter anledning

till viss tveksamhet beträffande frågan, huruvida det militära värdet

av detta vapen framdeles kan komma att motsvara de betydande kostnader,

som detsamma, särskilt för materielens förnyande, drager. Kommittén håller

före, att man i detta hänseende bör ställa sig avvaktande. Då det befintliga

stridsvagnsbeståndet med nu för sådan materiel gällande livslängdsberäkningar

icke behöver förnyas inom de närmaste tio åren, finnes tydligen rådrum för

ytterligare överväganden av hithörande spörsmål. Yad angår luftvärnet släpar

detta med hänsyn till ökningen av flyghastigheten och flyghöjden för närvarande

efter i utvecklingen. Genom relativt lätt genomförbara förbättringar

av den nuvarande materielen synas emellertid goda möjligheter till

en avsevärd effektivisering av luftvärnet föreligga. Beträffande såväl luftvärnet

som artilleriet gäller, att de kunna röna inflytande av raketvapnens

utveckling.

I denna del ha vissa av kommitténs ledamöter och sakkunniga i de vid försvarskommitténs

betänkande fogade särskilda yttrandena framhållit

vissa speciella synpunkter.

Sålunda har kommitténs ordförande funnit det böra beaktas, att osäkerhet

ännu gjorde sig gällande i fråga om den på erfarenheterna från det senaste

världskriget grundade krigstekniska utvecklingen.

Kommittéledamöterna Elon Andersson och Sven Andersson ha i ett

gemensamt yttrande framhållit bl. a. följande.

Den ovisshet, som ännu råder om det internationella lägets utveckling,

måste givetvis påverka bedömandet av Sveriges försvarspolitiska problem.

Såsom försvarskommittén i sitt betänkande hävdar är det med hänsyn därtill

nödvändigt att de förändringar i försvarets organisation, som nu kunna komma i

fråga, ske under beaktande av att försvarets effektivitet under de närmaste åren

icke påtagligt försvagas. Genomgripande förändringar i den organisation, som

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Iiungl. Maj:ts proposition nr 206.

under världskrigets beredskapstid utbyggdes och prövades, böra därför nu ej

genomföras. Även övriga omständigheter, såsom osäkerhet om de nya stridsmedlens

utveckling och inverkan på krigföringen, tala för att tiden ännu icke

är inne för en radikal förändring av organisationen, grundad på en militärteknisk

utveckling, om vars slutliga struktur man ännu intet eller ringa vet.

Detta förhållande får emellertid icke tagas till intäkt för ett fastlåsande av

organisationen i de konventionella former, som kännetecknade krigstekniken

under 1930-talet. Tillräckligt många tekniska och taktiska förändringar hade

vid andra världskrigets slut så klart kunnat konstateras att de böra ge anledning

till en begynnande omprövning. Det torde här räcka med att framhålla

den alltmer ökade användningen av lufttrupper och mekaniserade förband,

flygkrigets utveckling, särskilt i fråga om kommunikationsledernas förstöring

och dess insats mot fartyg, samt tillkomsten av fjärrstyrda vapen och atombomben.

Det är riktigt, som försvarskommittén framhåller, att ingen stormakt

av dessa anledningar helt ändrat organisationen av sitt försvar. För en liten

stat, där både de materiella och de personliga tillgångarna äro otillräckliga

för den massverkan, som stormakterna kunna åstadkomma, kan det dock bli

nödvändigt att söka ernå effektivitet i försvaret även på andra vägar än genom

att öka de operativa förbandens rörlighet och slagkraft.

De slutsatser, till vilka ifrågavarande kommittéledamöter med nu angivna

utgångspunkter kommit, återgivas i det följande i anslutning till redogörelsen

för huvuddragen av kommitténs förslag.

Kommittéledamoten Hagberg har i förevarande avseende anfört följande.

Krigsutvecklingen synes för ett litet land ha passerat det skede, när en väldig

koncentration av tunga stridsformationer kunde utveckla sin kraft. En på

flygets område övermäktig motståndare kan genom förstörelse av kommunikationer,

kraftverk och större industrier lamslå stridskrafter av konventionell

uPPbyggnad och omfattning långt snabbare än stridskrafter som har sin utrustning,

sina stridsuppgifter och formering i själva hemorten. Det fria kriget

har ingått som en viktig del i de reguljära stridskrafternas sammandrabbningar

och dess utveckling har blivit så mycket nödvändigare som möjligheterna

för en modem stormakt att luftledes landsätta 10 000, ja 100 000 soldater

långt inne i landet skapats. Ju fler svenskar som på hemorten står beredda

att stoppa en angripare med handvapen, andra lättare vapen och sprängmedel

desto starkare stöd blir detta för stöttrupperna och desto större seghet

och anpassningsförmåga kommer detta att ge motståndet i dess helhet.

Kommittéledamoten von Heland har påpekat, att enligt kommittéförslaget

arméns materiella standard närmast bleve jämförlig med den, de krigförande

hade i början av andra världskriget. Utvecklingen under dess senare del hade

kännetecknats bl. a. av fullständig automatisering av infanteriets handvapen,

organisation av närpansarväm och grovt fjärrpansarvärn, övergång från lätta

till tunga stridsvagnar, mångdubbling av artilleriet samt alltmer fullständig

motorisering, varvid särskild vikt lagts vid terränggående motorfordon. Denna

utveckling har sålunda icke kunnat följas. I en kritisk situation kunde det

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

vara svårare att fylla det materiella behovet än att med efterutbildning utbilda

folket, von Heland har vidare anfört bl. a. följande.

Samtliga ledande nationer ha deklarerat sin vilja att med alla medel förebygga

ett nytt krig. Å andra sidan har det klarlagts att en forskning och

militärteknisk försöksverksamhet av enorm omfattning och intensitet pågått

sedan några år tillbaka, icke minst på reaktions-, raket- och atomvapnens

område. Det råder nu intet tvivel om, att reaktions- och raketvapen i vissa

avseenden spelat en stor roll under det andra världskriget. Uppgifter om

massinsatser av artilleri ha sålunda i många fall avsett raketartilleri. I varje

fall är det uppenbart, att vi vid fastställandet av en ny försvarsorganisation

måste taga ställning till frågan, huruvida de nya vapnen kunna medföra en

ändrad uppfattning om den hittillsvarande militära taktiken. Om det kan

påvisas, att vissa stridsmedel utan eftergift på effekten kunna ersättas eller

verksamt kompletteras med andra, som äro billigare och enklare att tillverka

samt personalbesparande, måste detta i tid beaktas. Möjligheterna för en liten

nation att i ett kritiskt läge åstadkomma improvisationer, vilka kunna innebära

radikala ändringar av försvarets struktur, äro icke stora. Många torde

sålunda förvänta en snabb utveckling av reaktions- och raketdrivna projektiler

i olika former, så att bombflyget i egenskap av fjärrartilleri ävensom det

nuvarande fältartilleriet skulle bli omodernt. Detta är något som vi, med

hänsyn till att det grova artilleriet snart står inför nyanskaffning, måste

beakta.

För arméns del borde det enligt von Helands uppfattning vara nödvändigt

att tillgodogöra sig alla moderniteter på krigsteknikens område och att sålunda

ständigt hålla en mindre del av armén på höjden av modernitet för att

nyheter på krigsteknikens område skulle kunna praktiskt prövas och erfarenheter

vinnas.

von Heland har vidare i syfte att belysa flygstridskrafternas insatser i sjökriget

framlagt viss statistik över fartygsförluster under det- senaste kriget

(betänkandet del II s. 31 och 32). De sammanlagda brittiska, tyska, italienska

och japanska krigsfartygsförlusterna ha enligt denna statistik förorsakats av

fartyg i 35,5 % fall, av flygplan i 31, l % fall och av annan eller okänd orsak

i 33,4 % fall. Nedkämpningen av den japanska handelsflottan har förorsakats

av fartyg till 55,7 %, av flygplan till 30,8 % och av annan orsak till 13,5 %.

Av de särskilda sakkunniga har generalmajor Backhmd framhållit, att ingen

allvarlig erinran kunde riktas mot att kommittén ansåge sig böra utgå från

arméns nuvarande organisation och materielbestånd vid utformandet av sitt

förslag till arméorganisation. För detta talade nämligen dels den snabba utvecklingen

i fråga om vissa viktigare krigsmaterielgrupper, dels praktiska svårigheter

att under de närmaste åren anskaffa önskvärd materiel. På grund

härav vore det emellertid så mycket angelägnare att en omorganisation och

modernisering av arméstridskrafterna komme till stånd så snart förhållandena

det medgåve.

Den under beredskapsåren anskaffade materielen hade — såsom också

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

kommittén framhållit — höjt upp armén till en kvalitativ ståndpunkt jämförlig

med den de krigförande hade i början av kriget, d. v. s. år 1939. Därest

icke avsevärda materielanslag komme att ställas till förfogande, komme

arméns nuvarande standard att i huvudsak bibehållas fram till år 1958. Detta

innebure i materiellt avseende ett 20-årigt stillastående, vilket med hänsyn

icke minst, till den snabba tekniska utvecklingen måste betecknas såsom

mycket allvarligt.

Konteramiral Ericson har behandlat här ifrågavarande spörsmål i samband

med en ingående granskning av krigs- och beredskapserfarenheterna från det

senaste kriget (betänkandet del II s. 75—83). Bland därvid anförda synpunkter

må här framhållas följande.

Yad som särskilt karakteriserade det moderna kriget till lands, till sjöss

och i luften vore rörlighet och slagkraft. Dessa egenskaper vore oundgängliga

hos en försvarsmakt för att åstadkomma kraftkoncentration på rätt plats i

rätt tid och för att tillgodose det betydelsefulla överraskningsmomentet.

Den taktiska offensivens betydelse även under strategisk defensiv hade klart

belysts. Krigsförloppet utvisade, att det för länder med sjögräns och intressen

till sjöss utgjorde en fara att icke äga de stridsmedel, som erfordrades

för att effektivt bekämpa motståndaren till sjöss. Vid överskeppningsföretag

visade den stora insatsen av sjöstridskrafter på den anfallande sidan, att även

relativt begränsade, operativa sjöstridskrafter på den försvarande sidan bedömts

utgöra en fara, som måste kompenseras med mångdubbel överlägsenhet.

Samtliga erfarenheter pekade på att sjöförsvarets kärna måste utgöras av ett

antal lättrörliga och slagkraftiga operativa enheter, vilka i samverkan med

flygstridskrafter och med stöd av kustartilleri och mineringar förmådde bjuda

ett effektivt motstånd mot invasion samt skydda för krigföring och försörjning

erforderliga sjöförbindelser.

Överste Silfverberg har framhållit bl. a. följande synpunkter.

Kommittén har i sitt organisationsförslag icke funnit anledning framhålla

den avsevärda förändring i militärpolitiskt och strategiskt hänseende som

åstadkommits av luftkrigföringen mot hemorten. Efter andra världskrigets

erfarenheter -— främst vad gäller Japan och Tyskland — synes det uppenbart,

att en stormakt numera mycket väl kan tänkas tvinga en mindre stat med

svagt luftförsvar till underkastelse eller eftergifter med enbart luftkrig eller

hot härom. Särskilt synes detta möjligt, om det gäller eftergifter av begränsad

natur. För småstaternas del synes detta böra betecknas som den största principiella

förändringen av krigets natur sedan 1942 års försvarsbeslut.

Kontinuerliga flyganfall mot omsorgsfullt utvalda mål framkalla avgörande

resultat, om de riktas mot ett lands livscentra. Mest talande är måhända det

japanska väldets kapitulation såsom följd av flyganfall och blockad, långt

innan den planerade invasionen mot moderlandet kom till utförande. Ovannämnda

resultat uppnåddes i en kraftmätning mellan stormakter. Detta bör

uppmärksammas, då man bedömer en stormakts möjligheter att bekämpa cn

liten stat.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Erfarenheterna från kriget visa emellertid icke endast, att luftkrigföringen

mot hemorten på längre sikt nöter ut ett lands försvarskraft och försvarsvilja.

De visa även, att hårda slag från luften mot hemorten eller stridskrafterna i

ett krigs begynnelseskede kunna bli avgörande för krigets varaktighet och förlopp.

Erfarenheterna från Polens, Hollands, Belgiens, Erankrikes och Jugoslaviens

nedkämpande under det senaste kriget tala härvidlag sitt tydliga

språk. Det kanske mest talande exemplet på hur ryggraden i ett lands försvar

kan knäckas redan i krigets inledningsskede utgör det tyska angreppet mot

Jugoslavien. Detta inleddes med häftiga flyganfall mot bland annat mobiliseringsorter,

kommunikationer samt huvudstaden som centrum för politisk och

militär ledning, varigenom försvaret förlamades redan vid krigsöppnandet.

Verkningarna av de inledande flyganfallen kommo därför att i hög grad påverka

krigets fortsatta förlopp och varaktighet — omkring 10 dagar. De stridande

parternas markstyrkor voro i utgångsläget numerärt likvärdiga, men försvararens

voro ej tillräckligt tillgodosedda i materiellt hänseende och kunde endast

erhålla svagt flygskydd.

Silfverberg har ansett, att försvarskommittén med hänvisning till den

moderna luftkrigföringens betydelse bort uttala, att ett effektivt och i förhållande

till försvarsorganisationen i övrigt rätt avpassat luftförsvar -— häri

inräknat civilförsvarets luftskyddsuppgifter — numera utgjorde grundvalen

för en nations möjligheter att föra krig. Silfverberg har vidare funnit det stridande

mot krigserfarenheter och utvecklingstendenser att — såsom kommittén

föreslagit — beskära jaktflygets komplement inom luftförsvaret, luftvärnet,

och samtidigt ställa dess materielersättning på framtiden. Alla tecken tydde

på att man beträffande fj ärrluftvärnet hade att vänta ett successivt införande

av styrda raketprojektiler, ehuru dessa vapens detaljutformning för närvarande

tedde sig ganska oviss. Det vore icke rimligt att under sådana förhållanden

göra luftvärnets tekniska utveckling beroende av framtida mycket ovissa

engångsanslag. Luftvärnets successiva utveckling och övergång till förbättrade

eller helt nya vapen borde i stället säkras genom kontinuerliga materielersättningsanslag.

Med hänsyn till krigserfarenheterna och utvecklingstendenserna

hade kommittén icke till fullo beaktat luftförsvarets betydelse för

tryggande av övriga stridskrafters verksamhet och för skyddet av hemorten.

Silfverberg har vidare anslutit sig till kommitténs uttalande angående de

betydelsefulla förändringar, som den moderna invasionstekniken medfört för

försvaret. Invasionen kunde nu ske med större snabbhet än tidigare, vilket

sammanhängde med invasionsfarkosternas och de snabba truppernas utveckling

samt framför allt med luftlandsättningens tillkomst som en strategiskt

betydelsefull faktor. För försvarets del innebure detta skärpta krav på snabbhet

och rörlighet i vad gällde stridskrafternas förflyttning ej blott mot kuster

och gränser utan mot praktiskt taget varje del av landet.

Remissyttranden.

Krigsteknikens utveckling och det nutida kriget ha i remissyttrandena från

olika sidor ingående belysts. Med hänsyn till de förändringar av stor räckvidd,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

17

som på detta område kunna konstateras eller förutses, och till den grundläggande

betydelse hithörande spörsmål ha för bedömningen av frågan om vårt

försvars utformning synes det påkallat att lämna en relativt utförlig redo

görelse för yttrandenas innehåll i förevarande avseende.

Överbefälhavaren har i sitt remissyttrande framhållit, att ytterligare forskningsresultat

vunnits och nya utländska erfarenheter och uttalanden blivit

kända, sedan överbefälhavaren i mars 1947 avgav sin förutnämnda sammanfattning.

Utöver vad då framhållits om nya stridsmedel förtjänade följande

att uppmärksammas (återgives här i sammandrag).

Radar utvecklades ständigt. Behovet av motmedel bleve samtidigt allt

större och därvid hade störningsproblemet trätt i förgrunden.

Utvecklingen av fjärrvapnm tillmättes inom stormakterna den största betydelse,

och verksamheten på detta område kännetecknades av ett intensivt

vetenskapligt och tekniskt arbete på bred bas, vilket kunde beräknas småningom

föra fram till långt mera effektiva vapen än de nu allmänt kända.

Tyskarna hade vid andra världskrigets slut haft användbara fjärrvapen, V-l

och V-2, med räckvidder på 300—400 km. Precisionen hade dock till följd av

otillfredsställande styrningsmetoder varit mindre god. Med all sannolikhet

funnes redan nu bättre vapen, robotflygplan av V-typ, som skulle kunna nå

vårt land från kringliggande territorier. Förenta Staterna hade för närvarande

icke några långtgående projektiler, jämförbara med den tyska V-2 eller större,

men en experimentmodell av en typ med V-2:s dubbla räckvidd torde bli färdig

inom två till tre år. Om de första resultaten bleve lyckade, torde det dröja

omkring fem år, innan en sådan projektil kunde byggas i serie. Sovjetunionen

hade dock måhända kommit längre än Förenta Staterna på detta område. Pro

blemet att styra alla slags fjärrvapen med tillräcklig precision mot målet vore

svårt att lösa. Styrningen av framtidens mer utvecklade fjärrvapen torde

komma att ske med hjälp av radiovågor och därmed vore ett av de viktigaste

rnotmedlen, radiostörningen, givet. Fjärrvapen av V-2-typ med transoceana

räckvidder kunde beräknas vara färdiga för massproduktion först om 10—25 år.

Utvecklingen av fhjgmaterielen ginge vidare mot ökade hastigheter, längre

räckvidder, ökad operationshöjd (12 000—15 000 m) och större lastförmåga.

De reaktionsdrivna flygplanens toppfarter låge strax under ljudhastigheten,

vilket gåvc dem möjlighet att ingripa mot fjärrvapen av V-l-typ. En intensiv

forsknings- och försöksverksamhet påginge inom stormakterna för att överskrida

denna gräns. Seriebyggda flygplan med överljudshastighet beräknades

dock icke vara i bruk inom den närmaste 10-årsperioden. De tyngsta bombflygplanens

räckvidder uppgingo till 0 000 km. Genom reaktionsdrift kunde

bombflygplanens hastighet ökas, men samtidigt nedginge räckvidden. Transportflygplanens

räckvidder, lastförmåga och hastighet hade ökats. Övergång

till reaktionsdrift för dessa flygplan vore ej sannolik inom närmaste framtid.

De tekniska möjligheterna för luftlandsättning hade i hög grad ökats

genom förbättrade fallskärmar, som kunde användas vid större hastigheter

och som hade större bärkraft, genom glidplan, som kunde medföra större last,

även medeltunga stridsvagnar, samt genom anordningar på transportplan,

som medgåve landning på mindre och sämre fält än tidigare.

Flygplanens allt större hastigheter och ökade stigförmåga minskade allt

mera förvarningstiden och tiden för luftvärnets målföljning, eldledning och

eldgivning. Det nu gängse luftvärnets verkningsförmåga kunde höjas genom

ökad automatisering av pjäserna, förbättring av instrumenten samt införande

av radar och radartändrör. Salvpjäser för krutraketer hade redan under det

avslutade kriget använts för spärrskjutningar. Vätskedrivna, från marken

2—404 48 Bihav g till riksdagens protokoll 1948. / samt. Nr 206.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

styrda och målsökande luftvärnsprojektiler kunde i framtiden få stor betydelse.

Mot de snabbaste robotprojektilerna kunde luftvärnet för närvarande

ej verka.

Flygplanens högre prestanda ökade även kraven på luftbevakning och jaktstridsledning.

Den optiska luftbevakningen måste redan nu kompletteras med

radar. I den mån anfallsflygets hastigheter närmade sig jaktflygets, bleve det

nödvändigt att skjuta fram radarstationerna längre eller att öka deras räckvidd.

Mot plan och projektiler med överljudshastigheter torde luftbevakningen

och jaktstridsledningen bli helt beroende av radar. Dennas effektivitet vore

i sin tur beroende av fiendens möjligheter att störa. De snabbaste robotprojektilerna

torde icke kunna nedskjutas från jaktplan, eftersom dessa projektiler

alltid kunde beräknas vara överlägsna i hastighet. Det aktiva försvaret mot

dessa projektiler måste därför syfta till att störa deras styrsystem eller att

med sannolikt komplicerade självstyrda projektiler träffa dem i banan.

Beträffande atombombernas användning och verkan kunde man vänta, att

det omfattande forskningsarbete, som nu påginge på många håll, komme att

leda till konstruktion av bomber med mångdubbelt större verkan än de hittills

använda. Åtgärder, som syftade till att förebygga antändning genom värmestrålning,

bleve då av ännu större betydelse än nu. Även mot dylika bomber

torde det dock vara möjligt att bygga effektiva skyddsrum. Hur långt utvecklingen

av atombomberna komme att gå, kunde i dag icke avgöras, liksom ej

heller i vad män de passiva skyddsmedlen kunde hålla jämna steg därmed. När

flertalet stormakter hunnit lösa problemet att framställa atombomber, kunde

icke förutses med säkerhet. Den av president Truman tillsatta luftförsvarskommittén

hade uttalat, att man icke kunde lita på att andra stater än Förenta

Staterna icke hade atomvapen i betydande antal i slutet av år 1952. Till denna

uppfattning hade även den svenska forskningsanstalten kommit. Problemet

att utnyttja atomenergien såsom drivkraft syntes ta längre tid att lösa än man

ursprungligen förmodat.

Vid framställning av atombomber eller användning av atomenergi som

kraftkälla uppstode dels radioaktiva biprodukter, dels en strålning, som kunde

göra en del vanliga ämnen radioaktiva. Man syntes därför ha anledning

att räkna med ett helt nytt stridsmedel, radioaktiva ämnen, utspridda på liknande

sätt som stridsgaser — i fast form, som vätska eller som gas. Den radioaktiva

strålningen kunde leda till döden eller medföra bestående eller långvariga

fysiologiska rubbningar. Medicinska metoder för behandling av skadade

vore ännu icke fullt utvecklade.

Radioaktiva ämnen kunde upptäckas med speciell apparatur. Skyddsrum

kunde konstrueras så, att de utestängde radioaktiv strålning och radioaktiva

ämnen. Någon metod att påverka det radioaktiva sönderfallet torde däremot

icke nu finnas, och det vore därför mycket svårt om ens praktiskt möjligt att

sanera ett med radioaktiva ämnen belagt område. Detta torde bli obeboeligt

för månader och måste därför fullständigt utrymmas.

Vid bakteriologisk krigföring användes organismer, som förorsakade

smittosamma sjukdomar på människor, djur eller växter, eller av dylika organismer

alstrade gifter. Enligt utländska åsikter skulle framställning av smittämnen

kunna ske i vanliga bakteriologiska och kemiska laboratorier till relativt

låga kostnader. Både själva forskningsarbetet och framställningen undandroge

sig sålunda kontroll av utomstående.

Smittämnen kunde spridas från flygplan eller robotprojektiler eller genom

sabotage. Motåtgärderna kunde bestå i indikering, sanering, vaccinering,

serumbehandling, isolering. Man borde räkna med att stormakterna nu skuUe

kunna föra ett bakteriologiskt krig.

Den tekniska utvecklingen av stridsgaser och underrättelser utifrån tydde

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts proposition nr 206.

på att detta stridsmedel kunde bli använt i stor skala i ett kommande krig,

särskilt vid överraskande anfall. Nya stridsgaser med delvis andra verkningar

än de äldre samt nya gasbeläggningsmetoder, möjliggjorda genom flygets och

fjärrvapnens utveckling, kunde komma att ställa stora krav på gasskyddet, icke

minst inom civilförsvaret.

Infraröd strålning kunde icke uppfattas av det mänskliga ögat men kunde

i likhet med radar registreras på en bildskärm. Den kunde utnyttjas för spa

ning och skjutning i mörker utan synlig belysning, för strålkastare på fordon

samt för målsökningsapparatur på robotprojektiler.

De lätta pansar värnsvapnen hade under senaste tid ytterligare utvecklats,

varvid längre skottvidder, ökad precision och bättre verkan uppnåtts. Själva

vapnen vore enkla, lättillverkade och billiga, medan ammunitionen vore förhållandevis

tung och dyrbar. Underkalibrig ammunition kunde medföra ökad

genomslagsförmåga hos fjärrpansarvapen utan att vajrenvikten behövde ökas.

Förbättrade mintyper vore även att vänta. Möjligheterna att bekämpa pansarfordon

hade sålunda ökats. I vad mån dessa kunde få ökat skydd med hjälp

av lättmetall, konstmassor eller dylikt kunde icke nu förutsägas.

Parallellt med utvecklingen av de rekylfria pansarbekämpnings vapnen påginge

ett framgångsrikt arbete på konstruktion av grovkalibnga infanterivapen

med spränggranater.

Genom automatisering av artilleriet kunde större eldhastigheter uppnås.

Raketartilleri hade redan under kriget nått en betydande utveckling men

på grund av stor spridning, stark flarn- och rökutveckling, som röjde pjäsplatserna,

och avsevärda ammunitionsvikter kunde det åtminstone tills vidare

icke tänkas ersätta annat artilleri. Långskjutande artilleri av V-vapentyp

kunde även bli användbart.

Örlogsfartygens konstruktion anpassades dels med hänsyn till skyddet mot

moderna angreppsmedel, främst atombomber och radioaktiva gaser, dels med

hänsyn till nya fartygsburna vapen. Fartygens fart och aktionsradier komme

sannolikt att ökas. Experiment påginge för att på små fartyg — torpedbåtar —

ersätta nuvarande kolvmotorer med gasturbiner eller eventuellt reaktions

motorer. Större farter i undervattensläge torde komma att avsevärt öka

ubåtarnas verkningsmöjligheter.

Det svåra fartygsartilleriet kunde måhända komma att kompletteras med

eller ersättas av V-vapen. I Förenta Staterna utprovades för närvarande övervattensfartyg,

som vore speciellt byggda för långdistansraketer, och även

ubåtar kunde tänkas få sådana vapen.

Torpedernas fart, räckvidd och sprängverkan hade ökats. Styrbara, målsökande

torpeder för luft- eller undervattensgång torde i framtiden få stor

betydelse.

Överbefälhavaren har framhållit, att samtliga ovan berörda tekniska hjälpmedel

vore föremål för ingående studium inom försvarets forskningsanstalt,

hos de militära förvaltningsmyndigheterna samt inom de organ av olika slag,

som inom och utanför försvaret anlitades för militärtekniskt forsknings- och

utvecklingsarbete. På grund av våra begränsade resurser måste mera djupgående

forskningar och experiment koncentreras till områden, där vi hade

särskilt goda förutsättningar att lyckas eller där behovet framträdde särskilt

starkt. Andra områden undersöktes blott i den mån så ansåges erforderligt

för att icke farliga luckor skulle uppstå i vår kännedom om det nutida kriget.

Några aktuella frågor på detta område ha av överbefälhavaren belysts, såsom

atomenergiens utnyttjande, arbetet med raketvapen, robotvapen och reaktions
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

drivna projektiler eller farkoster, utnyttjandet av radar samt radiostyrning

och förbindelseteknik, motmedlen mot den teletekniska apparaturen, nya sprängämnen,

utveckling av stridsgaser, rök och dimma, brandmaterielfrågor, skyddet

mot bakteriologisk krigföring, utnyttjandet av infraröd strålning, utveckling

av vapentekniken samt fartygs- och flygmaterielen ävensom metoderna för

konservering av materielen i förråd. Överbefälhavaren har i detta sammanhang

betonat, att militär forsknings- och försöksverksamhet icke vore endast en

teknisk angelägenhet utan i minst lika hög grad en strategisk-taktisk.

Vid det militärtekniska utvecklingsarbetet gällde det enligt överbefälhavarens

mening icke endast att följa med i nyskapandet utan även att med utnyttjande

av krigserfarenheter, vetenskapliga framsteg och nya uppfinningar

förbättra redan existerande stridsmedel och stridsmetoder. De forskningsresultat

och erfarenheter, som hittills stode till buds, gåve underlag icke för

revolutionerande förändringar men väl för tekniska förbättringar, som i flera

fall skulle avsevärt höja effektiviteten och som efter hand borde genomföras.

Större förändringar droge emellertid stora kostnader. En liten stat, som icke

hade stormaktens resurser, måste i många fall nöja sig med det användbara

och avstå från det exklusiva. Av beredskapsskäl kunde vapen icke slopas utan

ersättning, även om de ej längre vore fullt moderna. Allra minst borde beprövade

stridsmedel och stridsmetoder vrakas för nyheter, vilkas värde icke

bestyrkts eller vilka ännu icke praktiskt utformats. Vi måste därför tills

vidare i stor utsträckning bygga på nuvarande grundval och söka följa med

utvecklingen genom partiella reformer.

Chefen för armén har i förevarande avseende anfört i huvudsak följande

synpunkter.

Även i andra världskrigets sista skede genomfördes lantoperationer på alla

krigsskådeplatser av arméer, som i stort sett i sig innefattade stridsmedel

och organisationsformer av hävdvunnen art. Det vore ej sannolikt, att man

redan inom kort hos oss komme till resultat, på vilka man kunde bygga en

radikal ombeväpning eller omorganisation av lantstridskrafterna. Till följd

härav måste de konventionella stridsmedlen och de organisationer i form av

truppförband o. s. v., som vore bärare av dessa, vidmakthållas tills så skett.

I fråga om luftvärnet hade enligt arméchefens mening utvecklingslinjerna

redan klarnat i vad avsåge möjligheter till verkan mot även hypersnabba flygplan.

Genom materiella förbättringar — utnyttjande av radar, moderna centralinstrument,

maskinriktning och fjärrstyrning av pjäser samt vissa betydelsefulla

förändringar av ammunition — funnes redan nu möjligheter att

åstadkomma mångdubbelt större verkan av luftvärnets eld. Lösningen av

frågan om ett praktiskt utnyttjande av robotprojektiler eller dylikt för luftmålsbekämpning

syntes däremot alltjämt vara avlägsen.

För att luftvärnet skulle kunna lösa sina viktiga uppgifter icke blott för

stridskrafternas operationsfrihet utan jämväl och icke minst för hemortens

skydd måste dess materiel ständigt stå på toppen av modernitet.

Särskild uppmärksamhet syntes böra ägnas stridsmedel av ny typ, närmast

raketvapen och robotprojektiler. Ett förstahandsobjekt för den fortsatta forskningen

på luftvärnets område borde vara motmedel mot robotprojektiler med

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kuugl. Maj-.ts proposition nr 206. 21

överljudshastighet, varvid ett medel kunde tänkas vara målsökande luftvärnsraketer.

Krigserfarenheterna visade artilleriets starkt ökade betydelse. Ingenting

hade framkommit, som talade mot att »konventionella» artilleripjäser för avsevärd

tid framåt komme att utgöra stommen i och huvuddelen av artilleribeväpningen.

En förskjutning mot mera tungt och långskjutande artilleri —

oftast i självgående lavettage — hade däremot gjort sig märkbar. Vapen av

såväl kortdistansrakettyp som lång- och fjärrskjutande typer (V-typer) syntes

dock inom en nära framtid ha nått en sådan utveckling och betydelse, att frågan

om deras inordnande i vårt artilleri kunde bli aktuell. En reducering av artilleriets

fredsorganisation kunde därför icke anses välbetänkt.

Även om utvecklingen beträffande pansrade stridsfordon vore svår att förutsäga

och utnyttjandet av projektiler med riktad sprängverkan mot pansar

otvivelaktigt medfört, att stridsfordonen blivit mera sårbara än tidigare, hade

detta, av föreliggande underrättelser från utlandet att döma, icke medfört, att

pansarförbandens värde ifrågasatts.

Möjligheterna till lufttransport av stridsvagnsförband hade ökat. En snabb

förstärkning av pansarvärnet vid alla truppslag vore därför oundgängligen

nödvändig. För det direkta närförsvaret syntes härvid en godtagbar lösning

under den närmaste tiden vara att förvänta i granatgeväret.

Utvecklingen beträffande den personliga beväpningen företedde vid alla

truppslag en tydlig strävan mot ökad användning av automatvapen. Med hänsyn

till den nutida stridens karaktär och hastigt skiftande lägen löpte alla

delar av arméstridskrafterna nu mera än förr risk att råka in i infanteristrider

av större eller mindre omfattning. En förbättring av den personliga beväpningen

vid alla truppslag och tilldelning av automatvapen till varje fordon

vore därför nödvändig.

Genom den nutida krigföringens karaktär med operationer på från varandra

långt avlägsna platser, snabba lägesförändringar och spridd gruppering måste

sambandet alltmera upprätthållas med signalmedel. Fn oerhörd utveckling

hade under kriget ägt rum på det teletekniska området. En höjning av signalmaterielens,

främst radiomaterielens, kvalitet och kvantitet vore därför nödvändig.

Det moderna kriget ställde krav på ökad rörlighet, ökad terrängframkomlighet

och ökad eldkraft hos krigsorganisationen.

Arméns nuvarande krigsorganisation motsvarade i många väsentliga avseenden

icke den senaste utvecklingen på krigskonstens och teknikens områden.

Den byggde snarast på erfarenheter från de första åren av andra världskriget.

I stort sett erbjöde vår nuvarande krigsorganisation bilden av ett efter

förhållandena inom olika delar av vårt land avpassat lokalförsvar, kompletterat

med rörliga stridskrafter av högre kvalitet. Arméchefen ansåge, att knappast

ens ett ekonomiskt nödläge kunde motivera ett kvarblivande vid nuvarande

materiella standard på sätt, försvarskommitténs förslag innebure.

Militärbefälhavaren för 7. militärområdet har framhållit, att det inför den

krigstekniska utvecklingen, med alltmera ökade möjligheter till flyganfall, luftlandsättning

och kustinvasion, vore omotiverat att minska våra stridskrafters

kvantitet. Ett anfall mot Sverige komme säkerligen att inledas med anfall av

förstklassiga flygförband, luftlandsättningstrupp av elitkaraktär med hypermodern

vapenutrustning samt, vid kustinvasion, av likaledes förstklassiga förband

med grundlig utbildning och väl försedda med effektiva vapen. Mot

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

dylika trupper vore ett försvar baserat främst på hemvärn eller på lokalförsvarsförband

av nuvarande art dömt att snabbt bryta samman. Det vore önskvärt

med förbättrad vapenutrustning för lokalförsvarsförband och hemvärn

samt nödvändigt, att dessa trupper under strid samverkade med talrika lättrörliga

och slagkraftiga fältförband. Dessa senare vore de enda trupper, som

kunde hållas någorlunda kvalitativt likvärdiga med en motståndare. Vidare

erfordrades, att särskilt de för strandförsvar insatta förbanden kunde stödja

sig på starka och tidsenliga befästningar.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har beklagat, att försvarskommittén

icke dragit ut konsekvenserna av lärdomarna från krigserfarenheterna.

Förslaget vittnade om en stelhet i vapentekniskt och organisatoriskt hänseende,

som kunde bli mycket svår att övervinna. Utvecklingen beträffande

raketvapen och fjärrvapen samt inom luftvärnet kunde ändra grundvalarna

för luftförsvaret. Det vore icke uteslutet, att genom denna utveckling jaktens

dominerande roll konnne att övertagas av luftvärnet. Ett effektivt pansarvärn

och minor erfordrades såsom motmedel mot stridsvagnar. Utvecklingen visade

nödvändigheten av ökning av artilleriet i stället för minskning. Genom underkalibrering

av artilleriet erhölles medel att bekämpa fientligt artilleri. Plats

inom organisationen för robotflyg och atombomber borde i tid förberedas.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet har framhållit betydelsen av

forskning beträffande såväl nya stridsmedel och motmedel mot dessa som

modernisering och effektivisering av traditionella vapen. Det syntes oundgängligen

nödvändigt, att främst vårt svaga och delvis omoderna pansarvärn

och luftvärn genom nyanskaffning moderniserades och utökades. Man borde

bland annat undersöka möjligheten att skaffa en artilleristisk enhetspjäs på

bandlavettage, användbar såväl för pansarvärn och luftvärn som för vanlig

artillerield. Försök i sådan riktning påginge i Amerika. Särskilt betydelsefull

för Yl. militärområdet vore utvecklingen av krigföringen inom polarregionen.

Marinledningen har lämnat en omfattande utblick över sjökrigsmaterielens

sannolika framtida utveckling. Framtidsutblicken begränsades till den rent

tekniska sidan. Marinledningen har härom anfört i huvudsak följande.

Atomvapnets användning syntes för lång tid framåt vara bunden vid

någon form av flygburen atombomb eller reaktionsdriven bärare av atomsprängladdningen

och till sin karaktär komme atomvapnet att i princip förbli

ett huvudsakligen strategiskt vapen, ej lämpat för taktiskt bruk till sjöss.

Tänkbart vore dock, att dess användande mot en landstigningsoperation kunde

anses lönande. Skyddsmedel mot atomvapen vore att söka dels i bergrumsförläggning,

dels i åtgärder av fartygskonstruktiv och taktisk art, de sistnämnda

främst syftande till en lämplig spridning av skyddsföremålen. Genom

sådana åtgärder kunde uppnås i ena fallet fullt skydd, i andra fallet en begränsning

av totalförluster till endast ett fartyg för varje fälld atombomb.

Även om reaktion svapnens betydelse kunde förväntas bli stor, motiverade

deras karaktär en kritisk inställning till deras möjligheter att övertaga

det konventionella artilleriets roll. Reaktionsvapnen följde i stort sett två utvecklingslinjer:

de luftburna med för närvarande underljudshastighet och de

icke luftburna med sluthastigheter 2—3 gånger så stora som ljudets. Då hög

hastighet stode i motsatsförhållande till kraven på styrbarhet och precision,

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Iiungl. Maj:ts proposition nr 206.

komme de icke luftbuma reaktionsvapnen med sina stora hastigheter och räckvidder

att tillhöra de strategiska vapnen, medan de med måttliga hastigheter

kunde tänkas utvecklas till sjötaktiskt användbara vapen och i så fall övertaga

det svåra artilleriets plats. Sannolikheten för att reaktionsvapnen skulle ersätta

artilleriet vore störst för det svåra artilleriet, medan det medelsvåra allmålsartilleriet

tills vidare icke lämpligen kunde ersättas med reaktionsvapen. Däremot

erbjöde för våra förhållanden lufttorpeden en lovande utvecklingslinje

som komplement till det konventionella torpedvapnet.

Artilleriets egenskaper, främst dess goda precision, hade på alla utvecklingsstadier

givit det en obestridd rangplats bland sjökrigets vapen såväl

för strategiska som taktiska uppgifter. Inför den utveckling, som nu kunde

väntas, vore det sannolikt, att de strategiska uppgifterna i vissa fall kunde

komma att övertagas av reaktionsvapen. För de taktiska uppgifterna däremot

komme artilleriet att bibehålla sin ställning lång tid framåt. Artilleriets huvudproblem

vore därför att med bibehållen eller ökad effekt kunna svara upp

mot den ökning av målhastigheterna, som karakteriserade utvecklingen. De

tidsvinster, som uppnåtts med anlitande av radar, fjärrstyrd maskinriktning

och målföljning, automatiserad langning och laddning, fjärravfyring och ökad

utgångshastighet, vore redan nu mycket stora. Av särskild betydelse vore denna

utveckling för htftvärnet.

Torpedvapnets utveckling följde i princip samma linjer som artilleriet.

Med anlitande av effektivare torpedmaskinerier syntes torpedfarter på omkring

60 knop på kortare distanser möjliga inom en nära framtid eller ock en räckviddsökning

med upp till 200 %. Viktigare än farten vore dock frågan om

torpedens styrning, varvid utvecklingen fört fram till den fjärrstyrda och målsökande

torpeden, mycket svår att undvika genom undanmanövrer av målfartyget.

Avståndsinitiering av sprängladdningen vidgade torpedens träffmöjligheter

och verkningsområde. Som komplement till vattentorpeden kunde

lufttorpeden erbjuda fördelar med sin omkring 10 gånger högre fart och helt

bestrykande bana. Medan dess verkan riktade sig mot fartygens övervattensdelar

och därför i första hand vore av nedhållande karaktär, komme vattentorpeden

att bibehålla sin ställning som destruktivt vapen.

An ti ubåts vapen hade under kriget fått ökad betydelse och undergått

stark utveckling i avseende på såväl de spanande och målsökande hjälpmedlen

som sjunkbombmaterielen. Sjunkbombvapnet hade sitt tidsproblem koncentrerat

till sjunkhastigheten, som ökats 3 ä 4 gånger genom raketdrift under

vattnet. Massverkan medelst salvskjutning, avståndständning och förbättrade

eldledningsanordningar hade fört sjunkbombvapnet in på en utvecklingslinje,

som kunde föra det fram mot precisionsvapnens klass.

Min vapnet vore det bland sjökrigets vapen, som måhända undergått den

starkaste karaktärsändringen, vilken främst hänförde sig till sättet för minans

tändning. Den tidigare erforderliga kontakten mellan mina och fartyg vore

ej längre nödvändig, sedan olika former av fjärrpåverkad utlösning tillkommit.

Härigenom mångfaldigades minans verkningsområde, verkan mot målet ökades,

varjämte olika typer av utlösningsfördröjning försvårade minsvepningsarbetet,

gjorde det mera tidsödande och tvingade till ett ständigt utexperimenterande

av nya svepmetoder, vilka i sin tur ställde ökade krav på svepfartygens

typutformning, antal och kvalitet.

Flygvapnets samverkan med sjöstridskrafterna krävde för sin taktiska

ledning från fartygen en i deras stridsledningsorganisation ingående flygledningsorganisation.

Ännu förelåge icke några konkreta underlag för bedömning av fartygstypernas

framtida utformning. Stor ovisshet omgåve exempelvis frågan,

huruvida reaktionsvapnens användbarhet på fartyg i framtiden komme att

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

ligga på det strategiska eller taktiska planet. Denna frågas lösning bleve i

stor utsträckning avgörande för de framtida flottornas typsammansättning,

taktiska uppträdande och uppgiftsområde. Tankegångar av detta slag syntes

ligga bakom vissa amerikanska uttalanden, vari skisserats en förutsedd typdifferentiering

med starkt strategiskt inslag. Strategiska uppgifter för sjöstridskrafter

vore i och för sig intet nytt. Det nya låge i att fartygsburna

vapen, bättre lämpade för detta ändamål än de konventionella, förutsattes

komma att stå till förfogande. Konsekvensen bleve, att vissa fartygstyper

ersattes med eller delvis omvandlades till strategiska typer, medan andra för

utsattes kvarstå som taktiska fartygstyper, nämligen kryssaren med konventionellt

artilleri eller tunga raketvapen, jagaren och ubåten, den senare även

i strategisk version.

Ehuru avpassad efter amerikanska flottans uppgiftsområde vore denna prognos

av stort intresse även för en jämförande bedömning av vår flottas framtida

typutveckling. Prognosen överensstämde sålunda nära med marinledningens

uppfattning om utvecklingen av våra operativa sjöstridskrafters sammansättning.

Flottans uppgift kunde emellertid för vårt vidkommande principiellt

begränsas till taktisk verksamhet och flottan kunde alltså vara sammansatt av

taktiska fartygstyper. Förutom de operativa sjöstridskrafterna erfordrades

även andra enheter, bland vilka minsveparna vore de viktigaste.

Chefen för flygvapnet har framhållit, att han kunde ansluta sig till vad försvarskommittén

anfört rörande luftkrigföringens roll i ett nutida krig men

därutöver ville inskärpa, att de enligt krigserfarenheterna mest betydelsefulla

nya dragen i detta hänseende vore följande:

1) Luftkrigföringen mot hemorten kan, såväl med som utan atombomber,

framkalla krigsavgörande resultat, utan att invasion behöver tillgripas. Mot

medlet häremot är ett dag- och nattjaktflyg — tillräckligt talrikt för att täcka

de viktigaste anfallsriktningarna och tillräckligt uthålligt för att icke nedkämpas

alltför snabbt — stött av luftbevakning och luftvärn ävensom ett välorganiserat

och personalkrävande civilförsvar. (Exempel: Tyskland 1944—45,

Japan 1945).

2) Luftanfall mot huvudstad, kommunikationer och mobiliseringseentra

såsom krigsöppning kunna lamslå motståndskraften även hos en till synes

stark militärmakt, om beredskapen är låg och luftförsvaret svagt. (Exempel:

Jugoslavien 1941).

3) Kustinvasion och gränsinvasion kunna icke igångsättas eller med framgång

genomföras, förrän den anfallande nedkämpat den försvarandes jaktflyg.

Ett väl organiserat och lett jaktflyg med erforderliga reserver kan icke nedkämpas

utan betydande kraftinsats av flyg och tidsödande operationer. (Exempel:

England 1940, Normandie 1944.)

4) Luftinvasion är en sannolik betvingelsemetod. Den kan bli ytterst farlig,

om den icke mötes främst med jaktflyg och därefter — om erforderligt — med

lättrörliga trupper på marken. Den torde icke igångsättas så länge ett aktivt

jaktflyg existerar. (Exempel: Kreta 1941, Västeuropa 1944—45.)

5) Lantstridskrafter ha i regel icke varit i stånd att föra ett segt och uthålligt

försvar, om de samtidigt anfallas på marken och i luften utan att

fiendens flyg bekämpas i luften. (Exempel: Polen 1939, Västeuropa 1940,

Stilla Havet 1944—45.) Endast då terrängen varit särskilt gynnsam, har

undantag härifrån förekommit. (Exempel: Finland 1939, Italien 1944.)

6) Sjöstridskrafter ha, om de utsatts för ohämmade fientliga flyganfall,

satts ur stridbart skick eller icke kunnat utnyttja sin operationsförmåga, till

och med om de varit överlägsna fiendens sjöstridskrafter. Sjöförbindelserna

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

ha för afl vara, skyddade måst tryggas av både sjö- och flygstridskrafter.

(Exempel: Medelhavet 1941—43, Stilla Havet 1941—45.)

7) Åttackflyg är ett verksamt medel i försvaret mot gränsinvasion och kustinvasion,

om det skyddas av jaktflyg. (Exempel: Kanalhamnarna 1940, NordAfrika

1942, Stilla Havet 1943.)''''Frånvaron av attackflyg på försvarssidan

innebär stora lättnader och stor tidsvinst för den anfallande. (Exempel: Norge

1940, Normandie 1944).

8) Flygspaning är nödvändig för planläggning av alla operationer och

förebyggande av strategisk och taktisk överraskning.

9) Undsättningsexpeditioner till allierade ha tagit tid att besluta, organisera

och genomföra. Otillräckligt luftförsvarade sådana ha katastrofalt misslyckats.

(Exempel: Norge, Grekland.) Då det rått brist, på flygstridskrafter

och angriparen varit stark i luften, har hjälpen helt uteblivit. (Fixempel: Frankrike

1940.)

Till närmare utveckling av sina synpunkter på förevarande spörsmål har

chefen för flygvapnet anfört i huvudsak följande.

Det vore en vanlig misstolkning av krigserfarenheterna, att de polska, holländska,

belgiska och franska flygvapnens ringa verkan och uthållighet under

det senaste kriget kunde tjäna som bevis för att^ även ett svenskt flygvapen

snabbt skulle sopas bort, kanske redan från krigsutbrottet. Man förbisåge

härvid, att förstnämnda länders flygvapen — ehuru numeriskt icke oansenliga

— i fråga om sammansättning och ledning icke motsvarat moderna krav. De

hade fått karaktären av bivapen till armén med spaning och samverkan på

slagfältet till huvuduppgifter. De hade därför saknat enhetlig ledning och

varit splittrade på arméns större operativa enheter. Flygvapnen hade också

överraskats under låg beredskap och hade icke vidtagit betryggande anordningar

för skyddad krigsbasering. De försvarande lantstridskrafternas uthållighet

inför det kombinerade trycket från luften och marken blev obetydligt

— från 5 till 38 dagar i de anförda exemplen. Ett väl sammansatt och lett

flygvapens uthållighet framginge i stället av slaget om England 1940. Det

engelska jaktflygets linjestyrka var ej större än att en motsvarande skulle

kunna uppnås inom ett svenskt försvar, som — i jämförelse med ett stormaktsflyg

— däremot ej behövde belastas med något dyrbart bombflyg.

Utvecklingen efter kriget visade, att stormakterna byggde vidare på krigserfarenheterna.

I Förenta Staterna lades tonvikten på en strategisk luftflotta

med långtgående bombplan för atombomber och andra bomber jämte eskortjaktförband.

Flygvapnet avsåges skola fördubblas från 1947 till 1949. I Storbritannien

bibehölles det strategiska bombflyget som flygvapnets kärna samtidigt

som man genom teknisk effektivering av jaktflyget och dess ledning beredde

sig på att motstå en offensiv från kontinenten. I det brittiska försvarsprogrammet

hade bibehållandet av flygvapnets organisation och slagkraft i

fråga om angelägenhetsgrad placerats näst efter den tekniska forskningen,

före flottan och armén. I Sovjetunionen utbyggdes ett strategiskt bombvapen.

Inom alla stormakterna övades speciellt luftinvasioner och byggdes härför avsedda

trupptransportplan med avsevärt högre kapacitet än tidigare.

Slutsatsen härav bleve, att ett kommande krig i ännu högre grad än andra

världskriget komme att kännetecknas av operationer i luften. Förhållandena

vore sfi. förändrade i förhållande till 1941, då vår nuvarande försvarsordning

utformades, att beteckningen »omvälvande» vore väl på sin plats.

Då införandet av reaktionsdrift ginge i snabbare takt vid jaktflyget än vid

bombflyget, hade skillnaden i prestanda mellan dessa båda flygslag ökats.

Därest,''försvararen hade ett tillräckligt, starkt reaktionsjaktflyg, hade därför

hans möjligheter att föra ett framgångsrikt försvar ii v en ökats. Samtidigt hade

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Alaj:ts proposition nr 206.

möjligheterna att genom offensivt uppträdande nedkämpa detta jaktflyg minskat,

såvida angriparen icke ägde mycket närbelägna baser för sina reaktionsjaktförband.

Dessa fördelar på försvarssidan komme att avtaga, då bombtorbanden

bleve reaktionsdrivna, vilket beräknades vara allmänt genomfört först

mot tioårsperiodens slut. Jaktflyget beräknades även framdeles vara det utslagsgivande

försvarsmedlet i luftkrigföringen.

Då försvarskommittén framhållit ovissheten i fråga om den militärtekniska

utvecklingen, torde den — vad luftkrigföringen beträffar — främst ha avsett

robotvapnens framtida användning och betydelse. Beträffande dessa vapen

påginge utvecklingsarbete inom alla stormakter. Detta hade likväl ej hindrat,

att flygvapnen alltjämt organiserades med flygförband för strategisk offensiv

och för offensivt stöd vid invasioner. Härav följde oavvisliga krav på ett

tillfredsställande jaktflyg hos den försvarande, oavsett vilka försvarsmedel

som kunde komma att befinnas lämpligast mot robotvapen. Robotvapen av

A l-typ med underljudshastighet bekämpades för övrigt på samma sätt som

bombplan. Robotvapen av Y1 typ med överljudshastighet vore ännu mycket

långt från sin tekniska lösning. Robotvapen av V2-typ kunde under överskådlig

tid icke bekämpas i luften utan måste mötas med anfall mot baserna.

Sådana anfall kunde utföras endast av bomb- eller attackförband.

Ett starkt jaktflyg vore därför första förutsättningen för framgång även i

ett endast uppehållande försvar i ett nutida krig och så syntes komma att vara

fallet inom överskådlig tid. I en modern krigsmakt, vars uppgift vore strategisk

defensiv, erfordrades därjämte såväl attack- som spaningsflyg.

Chefen för flygvapnet har i fortsättningen skisserat de enligt hans uppfattning

sannolika huvuddragen av ett framtida anfallskrig, i vilket första hindret

att övervinna för angriparen vore ett starkt luftförsvar, och därvid betonat

flygvapnets utslagsgivande betydelse för det totala försvaret.

Chefen för flygvapnet framhåller vidare, att de sannolika följderna av att

försumma motmedlen mot eu angripares luftkrigföring kunde bli nedbrytande

icke blott för stridskrafterna utan även för hela samhällsmaskineriet och folkets

försörjning såväl under kriget som måhända många år efter krigets slut.

Luftanfall i ett krigs inledningsskede mot huvudstaden, administrativa centra

i landsorten, järnvägarna och kraftförsörjningen kunde lamslå den centrala

och lokala ledningen av det civila och militära försvaret, omöjliggöra nödvändiga

civila och militära transporter och förorsaka kaos i den civila försörjningen

och den militära mobiliseringen samt i utrymningsarbetet. Samtidigt

som krigsförberedelsernas planenliga genomförande förhindrades, försvårades

övergång till improviserade åtgärder i motsvarande syfte, då ledningscentra

och signalförbindelser förstörts. Härtill komme angrepp mot stridskrafterna

och deras baser. Krigsmaktens möjligheter att motstå en invasion bleve väsentligt

reducerade redan innan en sådan påbörjats.

Därest angriparen icke eftersträvade en snabb invasion, komme luftanfallen

mot hemorten att fortsätta som huvudsaklig betvingelsemetod. Anfall komme

härvid att riktas mot bland annat storstäder, viktigare järnvägar, som hölles

kontinuerligt avbrutna, samt mot kraftförsörjningen, som sattes ur funktion.

Kraven på reparations- och röjningsarbeten komme att ställa civilförsvaret

inför olösliga uppgifter. Såväl befolkningens som krigsmaktens uthållighet

bleve kort i jämförelse med vad förhållandet skulle vara, om anfallen i regel

kunde mötas i luften. — Om snabb ockupation åsyftades, torde invasion

igångsättas parallellt med fortsatta luftanfall mot kommunikationer och försörjning.

I brist på aktivt luftförsvar kunde de avsedda invasionsområdena

genom luftanfall isoleras från tillförsel utifrån och försvararens stridskrafter

kunde nedkämpas del efter del, utan att han kunde föra fram rörliga reserver.

Här angivna vådor av ett svagt luftförsvar kunde visserligen reduceras, om

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

den politiska och militära beredskapen mot anfall vore så hög, att krigsmakten

och civilförsvaret mobiliserats och utrymning skett i god tid. Möjligheterna

för såväl hemorten som stridskrafterna att hålla ut måste dock bli relativt

små, om angriparens flyg redan efter kort tid bleve i stand att operera utan

hänsyn till försvarande flyg. Kostnader, som nedlagts på invasionsförsvaret,

kunde visa sig vara till föga nytta, om luftförsvaret försummats sa mycket, att

enbart angriparens luftanfall kunde framtvinga avgörandet.

Flygförvaltningen har belyst, hur man inom stormakterna ser på utvecklingen

i stort genom att hänvisa till en utredning, som i Förenta Staterna

verkställts av en av presidenten tillsatt luftförsvarskommission och vars resultat

framlagts i en rapport i början av innevarande år. Kommissionen, som

bestått av fem civila ledamöter och haft presidentens direktiv att se problemet

ur vidast möjliga synvinkel, hade utarbetat sin rapport efter hörande av

bland annat representanter för alla tre försvarsgrenarna. Enligt flygförvaltningens

mening hade man i Förenta Staterna väsentligt bättre möjligheter än

här i landet att förutsäga den sannolika militärtekniska utvecklingen. Den

amerikanska kommissionens rekommendationer ginge bland annat ut på att

anslagen till flygvapnet (utom marinflyget) i förhållande till innevarande

budgetår skulle ökas med cirka 45 % under 1948 och cirka 90 ^ undei 1949.

Den föreslagna anslagsökningen för marinflyget vore av liknande storleksordning.

Beträffande den flygtekniska utvecklingen har flygförvaltningen på grundval

av flygteknikens nuvarande ståndpunkt samt de utvecklingstendenser, som

kunna iakttagas, ställt följande prognos för den närmaste tioårsperioden i

vad avser bemannade flygplan.

1. Inom cirka 5 år: .

Alla jaktflygplan äro reaktionsdrivna med maximihastigheter, som alltmer

närma sig ljudhastigheten och troligen komma att liggå inom omiådet 1 000

1 150 km/tim. . ,

Bombflygplan av tyngre typer äro fortfarande sannolikt propelierdnvna med

maximihastighet sannolikt inom området 700 750 km/tim. och med opera
tionshöjd

upp till cirka 12 000 m.

2. Inom cirka 10 år:

Av jaktflygplan torde framkomma några olika huvudtyper, av vilka ioljande

bedömas sannolika.

a) Jaktflygplan av extrem interceptortyp (för ortsförsvar) med maxiniihastigheter

för vissa typer över ljudhastigheten upp till storleksordningen

1 500 km/tim. Vissa typer jaktflygplan torde ha såväl reaktionsmotor som

raketmotor, den senare för tillsatsdrivkraft bland annat under stigning och då

maximihastighet erfordras. Sannolikt framkomma jämsides även typer med

enbart raketmotor och som följd härav mycket kort flygtid. Operationshojden

torde uppgå till minst 15 000 m eller däröver för båda typerna.

b) Eskort-jaktflygplan av tyngre typ med reaktionsmotorer och relativt

lång flygsträcka för eskort över långa distanser. Maximihastigheten torde för

dessa fortfarande ligga under ljudhastigheten, sannolikt i området 1 000—

1 150 km/tim. Operationshöjden torde uppgå till cirka 15 000 m eller möjligen

däröver. . , ,

Bombflygplan torde efter hand komma att utrustas med reaktionsmotorer och

få maximihastigheter av storleksordningen 900—1 000 km/tim. och operationshöjd

av minst 12 000 in, möjligen närmare 15 000 m.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

^ lygiörvaltningen har i anslutning härtill framhållit, att utvecklingen av

n)''a flygplantyper kontinuerligt påginge inom landet för att man skulle kunna

hålla jämna steg med utvecklingen utomlands. En förutsättning för konstruktion

av högvärdiga, moderna krigsflygplan vore dock tillräckliga forskningsresurser

och en intensivt bedriven flygteknisk forskning.

Flygförvaltningen har därefter gått in på frågan om nya vapen och

framhållit, hurusom vid andra världskrigets slut i Tyskland hade utvecklats

robotvapen till sådan teknisk ståndpunkt och i sådan omfattning, att de

redan då hade betydelse för krigföringen. Inom stormakterna lades för närvarande

stor vikt vid arbetet på detta område och betydande anslag avsåges

föi ändamålet. Beträffande utvecklingstendenserna har flygförvaltningen

vidare anfört i huvudsak följande.

I fråga om robotvapen för offensiva ändamål tydde vad som vore känt av

utvecklingen utomlands på att de robotflygplan, som kunde väntas vara i

tjänst under de närmaste 5—10 åren, komme att flyga med hastighet lägre än

ljudets och sannolikt ej över 1 000 km/tim. De komme därför att vara mycket

mera sårbara för snabba jaktflygplan än bemannade bombflygplan, vilket berodde

på deras begränsade fart och oförmåga att göra undanmanövrer ävensom

på frånvaron av defensiv beväpning. Detta förhållande, som kraftigt

understrukits av nyssnämnda amerikanska kommission, visade att under de

närmaste 5—10 åren det säkraste motmedlet mot robotflygplan vore moderna,

snabba och väl beväpnade jaktflygplan. Den amerikanska kommissionen hade

även framhållit, att bemannade bombflygplan under överskådlig tid komme

att vara det viktigaste och för den angripne farligaste medlet i en strategisk

luftkrigföring.

Beträffande robotvapen för defensiva ändamål nedlades utomlands

mycket arbete på utveckling av styrda raketdrivna luftvärnsprojektiler,

vilka i jämförelse med nuvarande luftvärnsartilleri avsåges få större träffsannolikhet,

större verkan av det enskilda skottet samt större räckvidd. Ännu

funnes emellertid såvitt känt ingen typ utvecklad till praktisk användbarhet

och det kunde ej heller förutsägas, när så kunde bli fallet, Detta sammanhängde

med de många svåra problem, som måste lösas i fråga om dessa luftvärnsprojektilers

styrning. Härtill komme, att deras styrsystem kunde förutses

bli utsatt för störning av olika slag. Det måste sålunda fastslås, att det

enda effektiva och tillförlitliga motmedlet i luftkriget allt fortfarande utgjordes

av jaktflyg. När styrda raketprojektiler komme att utvecklas, torde de

i första hand kunna utföras som flygplanburna typer och sålunda utgöra en förstärkning

av jaktflygplanens beväpning. Problemen beträffande styrning

m. m. bedömdes nämligen i detta fall icke vara så svårlösta som för markbaserade

styrda luftvärnsprojektiler.

Det nyssnämnda gällde bekämpning av robotflygplan med hastighet avsevärt

under ljudhastigheten. Mot robotprojektiler av typen V 2 med hastighet

långt över ljudhastigheten funnes allt fortfarande intet annat motmedel

känt än bekämpning av utskjutningsbaserna m. m. För bekämpning av utskjutningsbaser

och styrstationer vore för närvarande attackflyg det enda vapen

som kunde insättas.

Beträffande utvecklingen av robotvapen inom landet gällde sålunda som

huvuduppgifter dels att skaffa sådan erfarenhet av robotvapen, att effektiva

motmedel kunde framställas, dels att komplettera i första hand jakt- och

attackflyg samt luftvärn med sådana vapen för att öka försvarets effektivitet.

Eget forsknings- och utvecklingsarbete torde vara av stor betydelse, enär möj
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj.ts proposition nr 206. 29

ligheterna att erhålla kännedom om utländska robotvapens konstruktion självfallet

vore begränsade.

Problemen vid arbetet på robotvapen vore i hög grad likartade för olika

typer, oavsett användningsändamål, varför man i stor utsträckning måste

anlita samma forskningsanstalter, industrier etc. De aerodynamiska och konstruktiva

problemen vore sålunda i stor utsträckning desamma, varjämte lik

artad styrapparatur kunde bli användbar för flera olika typer. Det vore sålunda

klart, att utvecklingsarbetet i varje fall måste bedrivas i intim samverkan

mellan berörda försvarsgrenar och andra parter. Många skäl talade för

att utveckling av likartade typer sammanfördes under ledning av en försvarsgren,

som besutte den mesta expertisen och största erfarenheten på området.

Enär aerodynamiska, konstruktions- och styrningsproblem av liknande

art som för flygplan förelåge beträffande de flesta robotvapen, talade starka

skäl för att sammanföra en stor del av nämnda utvecklingsarbete under flygvapnet.

I detta sammanhang kunde anföras, att i Förenta Staterna all forskning

och utveckling i fråga om robotflygplan och robotprojektiler utfördes

under amerikanska flygvapnets ledning och ansvar, oavsett inom vilka försvarsgrenar

nämnda vapen avsåges skola användas. Motsvarande förhållande

gällde i England.

Arméförvaltningen har framhållit att begränsningen i våra ekonomiska

möjligheter och forskningsresurser samt i vår industriella kapacitet på vissa

områden måste för vårt vidkommande leda till en annan målsättning för den

krigstekniska utvecklingen än vad fallet vore inom en stormakt. Med hänsyn

till den intensiva forskningsverksamhet, som nu bedreves inom stormakterna,

måste man vid ett krigsutbrott inom den närmaste tiden räkna med att nya

vapen av olika slag komme att tagas i bruk. De nya stridsmedlen komme av

naturliga skäl att hos stormakterna erhålla en utformning främst i offensivt

syfte. För den stat, vars försvarsmakt vore avsedd för strategisk defensiv,

kunde arbetet på att skapa skydd mot nya anfallsvapen i form av aktiva motmedel

och passiva åtgärder komma att träda i förgrunden. Ett omfattande

forsknings- och försöksarbete måste pågå för att genom förbättringar och

kompletteringar höja effektiviteten av arméstridskrafternas utrustning. Principiellt

nya stridsmedel, som toges i bruk av stormakterna, borde icke a priori

förutsättas skola ingå även i ett litet lands krigsmakt och därmed möjligen

mer eller mindre radikalt förändra dennas struktur. Det förhållandet, att stormakterna

innehade eller komme att anskaffa ett flertal nya vapen med starkt

ökad förstörelseverkan, vore icke tillräcklig anledning att radikalt omskapa

vårt försvars organisation eller beväpning. Utveckling och förbättring av

stridsmedlen skedde med olika hastighet för skilda slag av stridsmedel.

Ämbetsverket ville poängtera kravet på moderniseringsåtgärder för höjande

av luftvärnets effektivitet.

Försvarets sjukvårdsförvaltning har anmärkt, att försvarskommittén icke

beaktat de konsekvenser, till vilka (ten krigstekniska utvecklingen ledde för

militärsjukvårdens del. Exempelvis atombomber, raketvapen, reaktionsdrivna

projektiler eller farkoster kunde förväntas i ett framtida krig medföra en

ökning av avtalet patienter med helt andra och svårare skador än man hittills

haft att räkna med. Till följd av de moderna förstörelsemedlens stora räck

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

vidd bleve det nödvändigt att samtidigt på en mängd olika för angrepp utsatta

platser omhändertaga sårade och snabbt befordra dem till vårdanstalter.

Med hänsyn till riskerna för bakteriologisk och kemisk krigföring med massinsjuknande

som följd måste förutses nya, utomordentliga krav på sjukvårdens

kapacitet. En stor del av sjukvården måste förläggas i bergrum, varjämte

erfordrades organiserande av omfattande vetenskaplig forskning. En

ny och allsidig utredning om militärsjukvårdens organisation vore ofrånkomlig

och borde snarast ske med anlitande jämväl av militärmedicinsk expertis.

Försvarets forskningsanstalt har framhållit, att den tekniska utvecklingen

redan före utgången av de närmaste tio åren kunde leda till krav på en genom

gripande omvandling av vårt försvar, ehuru tillräckliga skäl icke syntes föreligga

att nu frångå gällande grundprinciper för dess uppbyggnad. Tekniska

resurser funnes i vårt land för icke obetydliga förbättringar av beväpning och

utrustning inom stora delar av vår krigsmakt. I princip vore det riktigast att

vidtaga erforderliga reformer efter hand som forskning, studier och försök

gåve anledning härtill. Forskningsanstalten har vidare framlagt vissa synpunkter

på utvecklingen beträffande signal- och radarmateriel, radiotekniska

motmedel, infraröd strålning, robotvapen, sprängämnen, stridsgaser, atombomber,

radioaktivt gaskrig och bakteriologisk krigföring i huvudsaklig överensstämmelse

med de av överbefälhavaren angivna.

Statens organisationsnämnd har påtalat, att försvarskommittén efter att ha

lämnat redogörelse för den vapentekniska utvecklingen mot bakgrunden av

andra världskrigets erfarenheter likväl föreslagit en försvarsorganisation

grundad på förhållanden, som rådde före det sista världskriget.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har framhållit, att med

krigsteknikens nuvarande utveckling landets totala värnkraft i största möjliga

utsträckning måste tagas i anspråk för att kunna avvärja ett fientligt angrepp.

I detta totala försvar inginge såsom grenar i första hand krigsmakten och

civilförsvaret. Det militära och civila försvaret måste emellertid underbyggas

av den övriga samhällsverksamheten (hälso- och sjukvård, rättsväsen, socialvård,

säkerhetstjänst m. in.). Med hänsyn till krigsteknikens utveckling och

nödvändigheten av att vid ett överraskande anfall på mycket kort tid bringa

upp försvaret till största möjliga effektivitet måste förberedelser redan under

fredstid vidtagas på försvarets samtliga områden. Brister i beredskapen på

enstaka väsentliga punkter kunde få ödesdigra följder för försvaret i dess

helhet.

överståthållaräm betet har betonat betydelsen av luftförsvaret, här taget i

dess vidsträcktaste betydelse från jaktflyg och luftvärn till erforderliga åtgärder

för att varna och skydda civilbefolkningen. I den mån någon av de i

luftförsvaret ingående delarna, vilka utgjorde oskiljaktiga komplement till

varandra, försvagades, innebure detta i motsvarande grad en minskad möjlighet

för de övriga delarna att möta fientliga luftanfall eller förminska deras

skadeverkningar. Det vore därför betänkligt att försvaga flygvapnet och

luftvärnet.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Länsstyrelsen i Uppsala län har ansett, att den krigstekniska utvecklingen

ej tilläte ett försvagande av vår försvarsorganisations effektivitet. Detta omdöme

gällde även civilförsvaret och den ekonomiska försvarsberedskapen.

Länsstyrelsen i Gotlands län har efterlyst fasta grunder för gränsdragningen

och samarbetet mellan det militära och civila försvaret.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har funnit det märkligt, att försvarskommittén

med hänsyn till det nutida krigets totala karaktär icke berört civilförsvaret.

En försvagning av den militära organisationen måste medföra ökade

krav på civilförsvaret.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har understrukit vikten av utökad

forskningsverksamhet på det militära området och inom de forskningsgrenar,

som eljest ägde betydelse för försvaret, atomenergiforskning ej att förglömma.

Länsstyrelsen har vidare påtalat, att civilförsvaret ej berörts av försvarskommittén.

För bedömande av det totala försvaret borde samordnade utredningar

rörande det militära försvaret, civilförsvaret och den ekonomiska krigsberedskapen

ha gjorts.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har ansett, att den krigstekniska utvecklingen

och det allmänna läget icke inbjöde till beskärningar. Förhoppningen

om en uppbyggnadsperiod under ett utbrutet krig vore mer vansklig nu än förr.

B Sveriges militärpolitiska läge.

I överbefälhavarens förut omförmälda, den 31 mars 1947 till försvarskommittén

överlämnade sammanfattning ingår ett av utrikesministern granskat

och godkänt avsnitt om Sveriges militärpolitiska läge. Överbefälhavaren har

däri framhållit, att vårt lands läge sett ur militärpolitisk synpunkt främst

finge sin karaktär av den nya maktfördelning och maktgruppering i världen,

som vuxit fram efter andra världskriget, samt av den nya organisation för

fredens bevarande, som skapats i form av de Förenta Nationerna. En utförlig

redogörelse för överbefälhavarens synpunkter härutinnan återfinnes i försvarskommitténs

betänkande å s. 24—SO.1 Till denna redogörelse torde här få hänvisas.

Försvar skommittén.

För egen del har försvarskommittén begränsat sig till följande uttalande.

Den ovisshet om utvecklingen av det internationella läget, som rådde vid den

tidpunkt, då överbefälhavaren framlade sina nyssnämnda synpunkter på frågan,

har icke sedan dess blivit skingrad. Även om man i förevarande sammanhang

icke kan bortse från de strävanden efter fred och säkerhet, som äro företrädda

inom Förenta Nationerna, äro dock de senaste årens erfarenheter av det internationella

samarbetet icke ägnade att inge någon optimism beträffande den

framtida utvecklingen. Situationen karakteriseras framför allt av den ömse
1

Se även den tryckta upplagan av sammanfattningen (»Vårt framtida försvar. Överbefälhavarens

förslag.») 8. 58 tf.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

sidiga misstron mellan vissa av stormakterna och av den omständigheten, att

betydande delar av stormakternas stridskrafter alltjämt äro under vapen.

Emellertid anser sig försvarskommittén i likhet med överbefälhavaren icke i

rådande motsättningar mellan stormakterna finna grund för någon tro på eu

omedelbar krigsfara. Vid sidan av de stora svårigheter, med vilka man för närvarande

har att kämpa i olika delar av världen, torde de psykologiska faktorerna

härvidlag verka såsom återhållande moment. Möjligheterna till en avspänning

synas svåra att nu överblicka. Det sätt, varpå Tysklands problem

löses, kommer härvid otvivelaktigt att öva ett betydande inflytande i ena eller

andra riktningen.

Ehuru försvarskommittén icke tilltror sig att förutsäga utvecklingen på

det utrikespolitiska området, har kommittén vid utformandet av förevarande

förslag utgått från den förutsättningen att nu rådande motsättningar icke

skola leda till öppen konflikt och att, trots dagens läge, återuppbyggnadsarbetet

i de krigshärjade länderna skall kunna bidraga till att utjämna motsättningarna

samt att härigenom väg skall banas för en fredsperiod av icke

alltför obetydlig längd. Kommittén har dock icke kunnat bortse från möjligheten

av en stormaktskonflikt, i vilken även vårt land, trots sin önskan att

upprätthålla en sträng neutralitet, på grund av sitt geografiska läge kan

riskera att bli indraget. Att i en sådan situation stora krav komme att ställas

på vårt försvar ligger i öppen dag.

I de vid betänkandet fogade särskilda yttrandena ha vissa synpunkter

på det militärpolitiska läget anförts. Sålunda har kommittéledamoten Ewerlöf

med hänvisning till kommittémajoritetens uttalande om en fredsperiod av

icke alltför obetydlig längd förklarat sig anse det nuvarande läget i världen

icke berättiga till att en sådan förutsättning lades till grund för en försvarsorganisation,

avsedd att gälla under 10 år framåt. Även om någon omedelbar

krigsfara icke kunde anses föreligga, syntes inga säkra hållpunkter finnas

för att nu bedöma, huruvida utvecklingen under 10-årsperioden kunde väntas

gå emot krig eller fred. Den nuvarande tidpunkten tedde sig föga ägnad för

beslut om en ny, långsiktig och till inskränkningar syftande försvarsplan.

De begränsningar, som just nu kunde tvinga sig fram, borde givas allenast

tillfällig karaktär.

Generalmajor Backlund har ansett, att den förutsättning rörande utvecklingen

på det utrikespolitiska området, från vilken kommittén utgått vid utformandet

av sitt förslag, för närvarande icke vore för handen. Enligt hans uppfattning

förelåge allvarliga risker för att den utrikespolitiska spänningen

skulle kunna utlösa en stormaktskonflikt redan inom den närmaste tioårsperioden,

mot vars slut svagheterna i den av kommittén för armén föreslagna

krigsorganisationen komme att göra sig starkt gällande. Det ovissa utrikesläget

syntes snarare mana till återhållsamhet i fråga om organisatoriska

ingrepp.

Överste Bonde har framhållit, att den arbetshypotes om en fredsperiod av

icke alltför obetydlig längd, som kommittén lagt till grund för sitt vidare

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2U6.

33

arbete, i stort sett endast uttryckte naturliga önskningar, som hystes av varje

fredsälskande människa. Den faktiska utvecklingen hade allt starkare framhävt

motsättningarna mellan öst och väst och begränsningen i Förenta Nationernas

möjligheter. Den allmänna tendensen innebure stegrad risk för att

världen kunde delas i två mot varandra stående block. Ingen hade med sakligt

underlag kunnat peka på någon utjämning av de faktiska motsättningarna.

Den vitt spridda krigströttheten och inre svårigheter icke minst av ekonomisk

natur angåves i stället allmänt som de huvudsakliga fredsgarantiema. Man

borde då beakta, att krigströttheten kunde få återverkningar, som för vår del

icke vore enbart gynnsamma. Den verkade självfallet fredsbevarande, om en

aggression väntades leda till en lång och kraftförödande strid med oviss utgång.

Men den gjorde också folken ovilliga att ingripa i konflikter, där de

egna intressena ej syntes vara direkt hotade. Detta förhållande kunde en

stormakt, som ville förbättra sina strategiska positioner, utnyttja för isolerade

aktioner mot svaga småstater.

Bonde har vidare anfört, att försvarskommittén även i viss mån syntes dela

den av honom utvecklade uppfattningen. Kommittén hade sålunda uttalat, att

det internationella läget ännu ej stabiliserats, varför försvarets effektivitet

under de närmaste åren icke borde påtagligt försvagas. Motsättningarna, de på

många håll pyrande oroligheterna, som ofta närmade sig inbördeskrigets karaktär

och som lätt kunde blossa upp till öppen konflikt, samt den alltjämt olösta

frågan om Centraleuropas fred, allt syntes mana till att ännu något se tiden

an, då det gällde större organisatoriska förändringar i syfte att inskränka

vårt försvar. Sveriges läge mellan öst och väst vore i själva verket nu allvarligare

än vad det varit under den långa tid vi åtnjutit fred. Under inga omständigheter

hade Bonde kunnat finna en sådan politisk stabilitet, att man därpå

skulle kunna grunda ett nedrustningsprogram, som omfattade de närmaste tio

åren och sträckte sina verkningar ännu längre in i framtiden.

Den utrikespolitiska utvecklingen hade sålunda enligt Bondes mening icke

skapat de förutsättningar för fredens bevarande, som enligt försvarsministerns

av riksdagen gillade direktiv skulle vara för handen, om organisationen skulle

beskäras.

Även försvarskommitténs mera optimistiska förutsättning hade, enligt vad

Bonde vidare framhållit, sin starka begränsning. Det vore rimligt att antaga,

att efter någon tid såväl krigströtthet som ekonomiska svårigheter komme att

övervinnas. Därmed hade även de av kommittén angivna, nu mest betydelsefulla

fredsbevarande krafterna upphört att verka. Uteslutet vore icke, att de

kunde ersättas av andra sådana, måhända verksammare och varaktigare, men

det vore även tänkbart, att nationernas återvunna kraft komme att inriktas på

att med våld lösa tvistefrågorna. Utvecklingen kunde i dag omöjligen förutses

och bristen på överblick borde ej ersättas med önsketänkande. Vad vi än

önskade, så kunde tiden efter den beräknade fredsperioden uppenbarligen

medföra allvarliga risker för länder som Sverige.

Ehuru Bonde icke ansåge, att man av det utrikespolitiska läget kunde draga

3—104 48 Dihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 206.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

så optimistiska slutsatser som försvarskommittén, menade han dock, att fred

vore sannolikare än krig under de närmaste åren. Men risken för krig funnes

och den bleve större i samma mån som vi bleve svagare.

Konteramiral Encson har ansett, att försiktigheten bort bjuda kommittén

att vid utformandet av sitt förslag icke utgå från förutsättningen av en kommande

»fredsperiod av icke alltför obetydlig längd».

Ericson har särskilt framhållit, att östersjöinloppen i händelse av krig mellan

stormakterna kunde komma att bli en strategisk brännpunkt. Detta skärpte

kravet på att svenska sjöstridskrafter måste kunna utgångsgrupperas i både

Östersjön och Västerhavet.

Erfarenheterna från beredskapen visade, att flottan, i första hand de operativa

styrkorna, utgjorde en viktig fredsbevarande faktor samt att sjöstridskrafterna

kunde snabbt omställas från freds- till krigsförhållanden.

Av Ericson i yttrandet framförda förslag beträffande marinen avsåge endast

att bibehålla densamma vid den minimistyrka, som erfordrades under förutsättning,

att kommitténs relativt optimistiska syn på det politiska läget och

dess framtida utveckling visade sig riktig. En skärpning av läget måste ovillkorligen

medföra åtgärder, som ginge utöver förslaget.

Remissyttranden.

Överbefälhavaren, som ansett det vara en allvarlig brist i kommitténs framställning,

att icke även den utrikespolitiska utvecklingen under sommaren och

hösten 1947 värdesatts och att inga slutsatser dragits av densamma, har riktat

uppmärksamheten på några väsentliga drag i den senaste tidens utveckling.

I den del av Europa, som stode under rysk kontroll, hade det ryska inflytandet

stärkts, varvid de olika ländernas kommunistiska grupper vid sidan av

de ryska militära och diplomatiska organen spelat en huvudroll. Den militära

kontrollen hade genom tvångsvis införd likriktning kompletterats med en

politisk kontroll, som måste anses innebära en konsolidering av det sovjetryska

inflytandet så att detta bleve oberoende av om sovjetryska trupper

stode i länderna eller icke. Hand i hand därmed hade gått dels en mer eller

mindre hastigt genomförd anslutning till det kommunistiska ekonomiska

systemet, dels en allt närmare ekonomisk anknytning till Sovjetunionen. Slutligen

hade en tydlig strävan framträtt att med varandra närmare förbinda de

sovjetdominerade staterna i en slavisk union. Även utanför den ryska intressesfären

hade aktiviteten ökats. Så hade fallet varit i Grekland samt i Italien

och Frankrike.

Betydelsefullt vore, att såsom en ersättning för den under andra världskriget

upplösta kommunistiska internationalen en ny internationell partisammanslutning

bildats under benämningen Kominform, till vilken förutom de

östliga staternas partier även de kommunistiska partierna i Italien och Frankrike

anslutits.

Även om man fortfarande icke kunde tala om ett utpräglat politiskt och

militärt västblock på samma sätt som om ett östblock, så avtecknade sig dock

allt tydligare en sammanslutning av stater under en alltmera målmedveten

amerikansk ledning. Trumandeklarationen den 12 mars 1947 hade följts av

Marshallplanen, vilken redan börjat förverkligas i syfte att understödja

Europas ekonomiska återuppbyggande under samverkan mellan de till planen

anslutna staterna. Genom målmedvetna amerikanska åtgärder hade Grek
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj: Is proposition nr 206.

land och Turkiet fått politiskt och direkt militärt stöd, det senare i form av

materiel, ekonomisk hjälp och militära rådgivare. Amerikanska protester

mot vissa politiska händelser inom den ryska intressesfären hade blivit utan

resultat. Den amerikanska statsledningen hade emellertid på olika sätt energiskt

gjort gällande, att den icke komme att tolerera en rysk expansion utanför

denna sfär, under vilka former den än framträdde. Amerikas Förenta

Stater hade framställt sig som beskyddare för stater utanför östblocket mot

en eventuell aggression. Till den amerikanska maktgruppen hade vid sidan

av det brittiska statsförbundet Frankrike och Beneluxgruppen allt tydligare

anslutit sig. På den amerikanska dubbelkontinenten hade under Förenta

Staternas ledning utformats ett försvarssamarbete, som kunde få växande betydelse

för framtiden.

Klarläggande för den omvälvning, som ägt rum i amerikansk uppfattning,

vore det enhälliga förslag om allmän värnplikt i fred, som i maj 1947 överlämlats

till president Truman av en av denne tillsatt kommitté.

De utrikespolitiska motsättningarna hade under det gångna året satt sin

prägel på den rad av konferenser, vid vilka representanter för de motsatta

grupperingarna mötts. Så blev fallet vid utrikesministerkonferenserna i

Moskva och London, vid konferensen om Marshallplanen i Paris —- utan att

dock det fortsatta arbetet på planens utformning därigenom hindrades —

samt vid olika FN-sammankomster. Viktigare än den alltmera hetsiga tonen

i meningsutbytena och de skarpa anklagelserna vore, att länge eftersträvade

överenskommelser icke kunnat träffas. Den för Europas återuppbyggnad viktiga

uppgörelsen om en tysk fred hade icke kunnat nås. Det enda betydelsefulla

FN-beslutet, vilket gällde Palestina, hade vunnits utan Storbritanniens anslutning

och hade utlöst blodiga oroligheter.

Över huvud taget hade väpnad kamp fortsatts eller utlösts på många håll.

Förutom i Grekland och Palestina fördes öppna strider i främre och bortre

Indien samt i fjärran Östern, där de ökat i omfattning. I Korea, som vore delat

mellan ryssar och amerikaner, hade alltjämt ingen uppgörelse kunnat komma

till stånd om återupprättande av en självständig regering för hela landet.

Denna serie konflikter, vilkas allvarliga utrikespolitiska innebörd ej finge

undanskymmas av att de till formen vore inbördeskrig, hade icke nämnvärt

påverkats av Förenta Nationerna; endast i förspelet till en nyligen träffad uppgörelse

i Nederländska Indien hade FN deltagit. I själva verket hade det

senaste årets händelser bekräftat och understrukit analysen i försvarsförslaget

i mars 1947 av FN:s begränsade möjligheter. Icke heller det på utrikesminister

Max-shalls initiativ tillkomna ständiga interimsutskottet för fred och säkerhet,

den s. k. lilla församlingen, i vilken alla medlemsstater kunde vara representerade,

kunde härutinnan medföra någon ändring, enär de avgörande besluten

dock alltid måste fattas av rådet, där den under detta år så ofta brukade vetorätten

alltjämt kunde oinskränkt nyttjas.

De allt tydligare framträdande utrikespolitiska motsättningarna hade kompletterats

genom militära beredskapsåtgärder. Det nyligen i Förenta Staterna

tillkännagivna budgetförslaget upptoge också ökade anslag till krigsmakten.

I Sovjetunionen hade de organiserade militära styrkorna minskats något

genom hemförlovning, men icke desto mindre vore lan t- och flygstridskrafterna

vida talrikare än motsidans. På ömse sidor arbetades intensivt på den fortsatta

militärtekniska utvecklingen.

I vår omedelbara närhet rådde alltjämt praktiskt taget militärt vacuum.

Våra grannländers kvarstående militära svaghet och Skandinaviens strategiska

betydelse vid en världskonflikt vore alltjämt en källa till allvarlig oro. Finlands

politiska och militära situation, med bland annat en framskjuten sovjetrysk

bas vid Porkala, påverkade Sveriges läge.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Utvecklingen under det gångna året innebure ingen principiell förändring

av läget, sådant det återgivits i överbefälhavarens strategiska studie. De redan

förut existerande motsättningarna hade skärpts och riskerna för krig hade

ökats.

Motsättningarna hade framträtt allt tydligare under den korta tid, som förlupit,

sedan försvarskommittén avgav sitt betänkande. Till bestyrkande härav

åberopades uttalanden av utrikesminister Bevin och den amerikanska luftförsvarskommittén.

Den sistnämnda hade i januari 1948 bland annat anfört: »Det

kan hända någonting sådant som att man snubblar in i ett krig och vi måste

därför vara beredda på krig även under den närmaste tidsperioden.»

De krafter, som vore ägnade att motverka krigströttheten, hade vuxit i

styrka och utsikterna till politisk, ekonomisk och ideologisk utjämning av motsättningarna

hade försvagats. Sannolikheten av en fredsbefrämjande insats

genom Förenta Nationerna hade minskats. Ehuru sannolikheten icke kunde

sägas bestämt tala för att freden skulle komma att brytas under den närmaste

tiden, kunde man icke bortse från att riskerna för väpnad konflikt vid en närmare

tidpunkt hade ökats. Den tid, under vilken man kunde räkna med att

fred vore sannolikare än krig, vore icke längre än att sådana begränsningar av

försvaret måste undvikas, som skulle försvåra en upprustning. Allra minst

syntes läget i världen nu vara sådant, att det kunde jämställas med den situation,

i vilken enligt statsmakternas direktiv justeringar nedåt i gällande krigsorganisation

kunde komma i fråga. En effektiv krigsmakt komme under den

framtid, som vi nu kunde överblicka, att vara en grundförutsättning för att

Sveriges regering skulle kunna åt vårt folk bevara frihet och fred.

Chefen för armén har påpekat, att Sveriges militärpolitiska läge försämrats

genom det sista världskriget och ytterligare försämrats under den tid försvarskommittén

arbetat. Motsättningarna mellan de två världsmakterna, Amerikas

Förenta Stater och Sovjet-Unionen, hade än mera skärpts. De på senhösten

1947 strandade förhandlingarna i London, förhållandena i Tyskland samt det

labila läget i Grekland och Främre Orienten gåve besked härom. Det vore

visserligen oriktigt att med utgångspunkt från dessa hänvisningar a priori

utgå från att ett n}dt världskrig omedelbart stode för dörren, men det vore

enligt arméchefen icke försvarligt att grunda en försvarsorganisation på förhoppningen

om en längre fredsperiod. Det vore därför oriktigt att nu inleda

reducering av våra försvarskrafter. En liten stat kunde genom att vara beredd

på en strid till det yttersta väl hävda sin neutralitet. Det vore därför oriktigt

att nu göra avkall på kravet, att varje vapenför man i värnpliktsåldern skulle

kunna deltaga i rikets försvar.

Marinledningen har ansett tiden nu icke vara mogen att fastlåsa försvarsorganisationen

vid en tioårsplan, som ginge ut på att på lång sikt minska densamma,

samt därvid särskilt hänvisat till det allmänna politiska läget i världen,

vars utveckling knappast infriat de förhoppningar, som vid andra världskrigets

avslutande ansåges motiverade. Ännu vore ej fred sluten mellan de huvudkrigförande,

och förhållandet mellan de under kriget allierade öst- och västmakterna

hade utvecklats därhän, att det karakteriserats såsom »det kalla

kriget». Tidsläget vore sålunda icke ägnat att inbjuda till ens teoretiska beslut

om en nedskrivning av vår militärorganisation i en särdeles oviss framtid.

Chefen för flygvapnet har framhållit, att den flygtekniska utvecklingen,

trots att de kolvmotordrivna bombplanens aktionsradie avsevärt ökats, skärpt

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 206.

37

luftkrigföringens krav på framskjutna baser. Detta motiverades främst av att

den som ville framföra bombplan till fientligt område behövde jaktbaser för

eskort, medan den som försvarade sig mot bombplan eller robotar behövde

framskjuten luftbevakning och slutligen den som ville framsända robotar behövde

framskjutna radiostyrstationer, tills vidare även relativt framskjutna utskjutningsstationer.

Skandinaviska halvön komme därför att vara åtråvärd i

ett framtida krig.

Militärbefälhavaren för I. militärområdet har funnit försvarskommitténs

bedömande av det militärpolitiska läget egenartat. Trots att detta utgjorde

grunden för försvarsorganisationens utformande, syntes kommittén dock ha undvikit

ingående diskussioner på detta område. Kommitténs optimistiska hänvisning

till att återuppbyggnadsarbetet skulle kunna bidraga till att utjämna motsättningarna

mellan väst och öst ställdes, enligt militärbefälhavarens mening,

i en säregen belysning genom Londonkonferensens strandande, kampen kring

Marshallplanen och de tydliga åtstramningarna i drabantstaterna i öster. Slutligen

anfördes, att det säkerligen hade varit till fördel, om kommittén närmare

utvecklat innebörden av uttalandet om att vårt land på grund av sitt geografiska

läge kunde bli indraget i en stormaktskonflikt och att härvid stora krav

komme att ställas på vårt försvar. Denna tanke borde därefter ha fasthållits

under utarbetandet av betänkandets huvuddel.

Militärbefälhavaren för III. militärområdet har ansett de händelser i utrikespolitiskt

avseende, som inträffat sedan försvarskommittén avgav sitt

betänkande, ha ryckt bort villkoret »fredens bevarande», som varit en förutsättning

för justering av 1942 års försvarsbeslut. Frågan om Tysklands framtid

ingåve betänkligheter i sådant avseende.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har instämt i överste Bondes

särskilda uttalande i denna del.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet har framhållit, att frågan om

Tysklands framtid lösts på ett sätt, som minskat möjligheterna för avspänning.

Eftersom försvaret enligt försvarskommittén avsetts successivt minskas under

de närmaste tio åren, skulle det bli avsevärt försämrat vid en tidpunkt, då det

kanske bäst skulle behövas.

Militärbefälhavaren för VII. militärområdet har delat den starkt kritiska

inställning, som intagits av kommittéledamoten Ewerlöf och överste Bonde

i fråga om kommitténs bedömande av det militärpolitiska läget. Det världspolitiska

läget hade sedan den tidpunkt, då betänkandet avgavs, undergått en

påtaglig försämring. Själva grundvalen för kommitténs förslag förefölle därför

nu än mera ohållbar än förut.

Chefen för Sydkustens marindistrikt har framhållit, att utsikterna för en

fredlig framtid icke ljusnat, sedan försvarskommittén avgav sitt betänkande.

Tvärtom gåve utvecklingen på det utrikespolitiska området anledning till ökad

oro beträffande möjligheten till fredens bevarande, vilket måste beaktas då

det gällde att fatta beslut om försvarets utformning.

Kommerskollegium har i likhet med Sveriges industriförbund och Sveriges

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

redareförening, vilka av kollegiet beretts tillfälle yttra sig i ärendet, understrukit

att förhoppningarna på avspänning i det internationella läget och utjämning

av intressemotsättningarna mellan stormaktsgrupperna, vilka måhända

varit berättigade vid tiden för andra världskrigets avslutande, alltmera

försvagats. Motsättningarna hade efter det kommittén avgivit sitt betänkande

i själva verket ytterligare skärpts. Det vore därför ej försvarligt att i nu rådande

farofyllda läge utforma en försvarsorganisation från förutsättningen av

en fredsperiod av icke alltför obetydlig längd. Försvarskommittén hade ju även

själv i sådan grad kringgärdat sina slutsatser med förbehåll, att dess förslag

i själva verket vore starkt villkorliga.

Överståthållarämbetet har ansett den utrikespolitiska situationen vara en

annan och sämre än den, på vilken man ännu vid krigsslutet ansett sig ha anledning

kunna hoppas. Försvarskommittén hade vid utformandet av sitt förslag

utgått från att en fredsperiod av icke obetydlig längd kunde väntas. Detta uttalande

vore snarare en önskan än ett på objektiva fakta grundat konstaterande,

efter vilket vi kunde inrätta vårt försvar. Enligt ämbetets förmenande

borde vi vid utformandet av försvarets organisation i stället räkna med möjligheterna

av en väpnad konflikt mellan olika stormaktsintressen. 1 den offentliga

diskussionen hade man ganska allmänt utgått från icke blott att vårt land

vid en väpnad konflikt måste till den grad befinna sig i själva oroscentrum,

att det knappast kunde undgå att bli indraget i krig, utan även att det i händelse

av angrepp från den ena sidan hade att räkna med snar hjälp från den

icke angripande parten. Intressemotsättningarna i världen hänförde sig

emellertid icke i första hand till Norden utan till andra delar av världen. Till

följd därav vore vårt lands läge knappast så utsatt som man syntes böjd att

antaga. Skulle Sverige komma att indragas i en konflikt, bleve det sannolikt

av rent strategiska orsaker och på det sättet, att den ena av två varandra motsatta

maktgrupper, som antingen skulle anse sig ha möjlighet att med Sverige

som plattform lättare rikta ett angrepp mot den andra parten eller också icke

helt litade på Sveriges förmåga och vilja att tillräckligt kraftigt värna sig mot

kränkningar av dess neutralitet, handlade efter principen att hellre förekomma

än förekommas.

Länsstyrelsen i Gotlands län har med hänsyn till läget ute i världen — såvitt

länsstyrelsen kunde bedöma avsevärt skärpt sedan försvarskommittén

avgav sitt betänkande — framfört de starkaste betänkligheter mot ett genomförande

av det föreliggande förslaget.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har ansett kommitténs karakteristik av det

militärpolitiska läget sakna bärkraft. Vissa uttalanden av kommittén gåve anledning

understryka, hur mycket lättare det vore att framdeles skriva ned försvarsanstalter,

om läget lättade, än att bygga upp dem, om läget skärptes.

Sveriges nu mer utsatta läge och ovissheten rörande den framtida politiska

utvecklingen gjorde förhoppningen om en uppbyggnadsperiod under ett utbrutet

krig mer vansklig än förr.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har anfört, att kommitténs förslag, be
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Iiungl. Maj:ts proposition nr 2U(i.

dömt mot bakgrunden av det rådande utrikespolitiska läget och vårt lands

för närvarande mer än tillförne utsatta militära läge, lämnade utrymme för

undran i åtskilliga avseenden.

Centralstyrelsen för de svenska reservojjicersfärbunden har ansett, att

dagens läge i fråga om den militärpolitiska utvecklingen näppeligen erbjöde

underlag för annat än kortfristiga bedömanden. Den påtalade misstron mellan

vissa stormakter hade avsevärt ökats sedan den tidpunkt, då kommittén gjorde

sitt bedömande.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har framhållit, att ett av överbefälhavaren

i betänkandet återgivet uttalande, att ett starkt svenskt försvar

tjänade icke blott det egna landets syften utan hela världens och utgjorde den

kanske verksammaste insats, som vårt folk kunde göra för fredens sak, vore

värt allt beaktande och förtjänt att spridas i vida kretsar.

Tjänstemännens centralorganisation har anfört, att den utveckling av den

utrikespolitiska situationen, som ägt rum på den senaste tiden, syntes mana

till den yttersta försiktighet i fråga om antaganden rörande längden av innevarande

fredsperiod.

Sveriges lantbruks förbund har anfört, att den internationella utvecklingen

under efterkrigstiden präglats av starka motsättningar och intressekonflikter.

Förhoppningarna om att de gemensamma kraftansträngningarna efter den

slutliga segern skulle avlösas av ett samarbete med fredliga mål hade icke infriats.

I stället hade den politiska spänningen och den ömsesidiga misstron

lett till en strävan hos de ledande makterna att politiskt och militärt utvidga

och trygga sina egna intressesfärer. Sveriges geografiska och militärpolitiska

läge syntes i denna situation innebära betydande risker. På grund härav

syntes det förbundet angeläget, att den blivande försvarsorganisationen genom

rationalisering och förbättring av den tekniska utrustningen bleve så uppbyggd,

att den inrymde största möjliga effekt.

C Målsättningen för krigsmakten.

Överbefälhavaren har i sin förut berörda sammanfattning anfört vissa synpunkter

beträffande den målsättning, som borde uppställas för krigsmakten.

Härutinnan torde få hänvisas till försvarskommitténs betänkande s. 31—32.1

För sammanhangets skull torde dock här få erinras om några huvudpunkter

i överbefälhavarens framställning.

Vid en brytning mellan stormakterna bleve den närmaste uppgiften för

vår krigsmakt att vara ett stöd för svensk neutralitetspolitik. En förutsättning

för att svensk neutralitet skulle respekteras vore, att krigsmakten vore organiserad

och grupperad för att försvara Sveriges självständighet.

För att få en fast grund för fastställandet av målen för våra försvarsförberedelser

borde vi räkna med den farligaste situation, som syntes möjlig.

Självfallet måste krigsmakten organiseras så, att en ändamålsenlig gruppering

för försvar i samtliga tänkbara fall bleve möjlig.

1 Se även den tryckta upplagan av sammanfattningen s. 126 ff.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Vi måste räkna med att i händelse av krig en angripare kunde insätta

mycket överlägsna stridskrafter mot vårt land. Våra försvarsförberedelser i

fred och vår strategi i krig måste vara sådana, att förutsättningar skapades

för att erhålla militärt understöd. Svensk krigföring måste vid fientligt aniall

gå ut på att vinna tid, så att understödsaktioner från annan sida hunne

genomföras. Av mycket stor betydelse bleve därför, att huvuddelen av våra

stridskrafter icke utsattes för förintande begynnelsemotgångar samt att förbindelserna

åt andra sidan hölles öppna.

En strategisk defensiv, som syftade till fiendens fördröjande, måste tilllämpas.

Med hänsyn till styrkeförhållandena bleve det nödvändigt att samla

styrkorna till vissa områden, där försvaret gjordes starkare än inom andra.

En strategi av denna art kunde medföra, att delar av vårt land efter kraftigt

motstånd successivt måste uppgivas. Motståndet måste där fortsättas i det

»fria krigets» former.

Vår krigsmakt måste vara utformad för att genom ett segt djupförsvar

vinna tid. En svensk krigsmakt, organiserad för att möta angrepp mot

Sverige, kunde enligt överbefälhavarens mening säkert även ställa upp de

styrkor, som medlemskapet av Förenta Nationerna komme att kräva,

F ör svar skommittén.

Försvarskommittén har i förevarande avseende anfört följande.

Försvarskommittén kan i stort sett ansluta sig till de synpunkter, överbefälhavaren

i förevarande hänseende anfört. En förutsättning för att våra

försvarsanstalter skola kunna fylla sin freds- och frihetsbevarande uppgift

är att de, i den mån de icke genom sin blotta tillvaro förmå att verka återhållande

på angrepp mot vårt lands integritet, kunna bjuda en angripare ett

verksamt motstånd. Med hänsyn härtill måste stridskrafterna organiseras

på sådant sätt, att de kunna möta ett anfall, från vilket håll det än kommer,

och att en omgruppering av dem alltefter det aktuella läget vid en konfliktrisk

kan äga rum. Vidare måste försvarsorganisationen vara skickad att motstå

en överrumpling, som syftar till att förhindra stridskrafternas mobilisering

och förflyttning, och försvaret mot invasion kunna anpassas efter den

moderna invasionsteknikens möjligheter till överraskning.

Även om våra personella och ekonomiska resurser sätta en gräns för våra

möjligheter att bygga upp ett försvar, som utan bistånd utifrån skulle kunna

på längre sikt hålla stånd mot en angripande stormakt, böra dock försvarsanstalterna

utformas så, att angriparen i det längsta förhindras få fast fot

på svensk mark och att ingen del av landet behöver uppgivas utan segt motstånd.

I sistnämnda syfte måste bland annat lokalförsvarsförband och hemvärn

— med utnyttjande av olika landsdelars speciella terräng- och kommunikationsförhållanden

och stödda på befintliga befästningar och hinderanordningar

samt verkställda förbindelseförstöringar — kunna ingripa

omedelbart vid en överraskande invasion. Härigenom ernås den tidsvinst, som

erfordras för att fältförbanden skola hinna ingripa, innan den invaderande

kunnat säkra sin ställning och förbereda sin fortsatta framryckning. Där

en ockupation icke kan förhindras, bör motståndet kunna fortsättas såväl

aktivt av partisanförband som passivt från civilbefolkningens sida i syfte att

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj ds proposition nr 206.

bjuda segt motstånd. Försvarssystemets utformande efter här angivna riktlinjer

synes så mycket mera betydelsefullt som en angripande stormakt kan

tänkas ha särskilt intresse av att sätta sig i besittning av en viss exempelvis

såsom bas för flygstridskrafter lämplig landsdel men däremot icke finna tillräcklig

anledning att ockupera landet i övrigt.

Försvarskommittén räknar med att en för ovan angivna uppgifter organiserad

krigsmakt även bör kunna fylla de krav, som vårt medlemskap i Förenta

Nationerna kan komma att ställa.

I de vid kommitténs betänkande fogade särskilda yttrandena ha,

delvis med syftning på kommitténs förslag om en begränsning av försvarsorganisationen,

i huvudsak följande synpunkter framlagts.

Generalmajor Backlund, har framhållit, att ur riksförsvarets synpunkt borde

såsom mål vid ett organisationsövervägande uppställas kravet på att skapa

arméstridskrafter av en mot vårt lands ytvidd och dess strategiska läge svarande

kvantitet med fullt modern utbildning, organisation, beväpning och

övrig utrustning. I sin målsättning för landets krigsmakt, framhålles vidare,

hade kommittén understrukit att våra stridskrafter måste organiseras på ett

sådant sätt, att de kunde möta ett anfall från vilket håll det än komme samt

att försvarsanstalterna borde utformas så, att angriparen i det längsta förhindrades

få fast fot på svensk mark och att ingen del av landet behövde

uppgivas utan segt motstånd. När kommittén i besparingssyfte bland annat

valt vägen att minska arméns krigsorganisation, måste det betecknas som anmärkningsvärt,

att detta skett utan att beräkningar gjorts, huruvida de föreslagna

arméstridskrafterna vore tillräckliga för att kunna lösa de uppgifter

kommittén i sin målsättning angåve. Strategiska beräkningar rörande utnyttjandet

av i enlighet med kommitténs förslag reducerade arméstridskrafter

visade klart, att dessa icke försloge till att lösa de uppgifter, som svarade

mot den av försvarskommittén gjorda målsättningen. Då denna målsättning

icke syntes böra begränsas, exempelvis därigenom att delar av landet avsåges

skola uppgivas utan segt motstånd, syntes det nödvändigt, att sådana ändringar

vidtoges i det av kommittén framlagda härordningsförslaget, att den

nuvarande armékrigsorganisationen till sin omfattning i huvudsak kunde bibehållas

och landets totala personella värnkraft därigenom bättre utnyttjas.

Med hänsyn till den bristande överensstämmelsen mellan mål och medel i

försvarskommitténs förslag vore det nödvändigt, att av de av kommittén till

indragning föreslagna förbanden fältinfanteriregementena med erforderliga

understödsförband samt huvuddelen av de lokalförsvarsförband, som organiserades

av infanteriet och luftvärnet, kvarstode i arméns krigsorganisation.

Överste Bonde har anfört bland annat, att försvarskommitténs förslag till

begränsningar av försvaret icke byggde på strategiska överväganden. Kommittén

hade icke framlagt någon utredning om landets behov av stridskrafter

och de krav, som måste ställas på deras kvantitet och kvalitet. De strategiska

konsekvenserna av förslaget hade icke utretts. Målsättningen vore riktig,

men det måsto med skärpa hävdas, att medlen icke anpassats efter målet.

Yi måste redan vid försvarets nuvarande omfattning och styrka räkna med

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

att vara mycket underlägsna en angripare. Underlägsenheten komme vid ett

genomförande av kommitténs förslag att bli än större, särskilt som ett energiskt

arbete bedreves utomlands på att förbättra stridskrafternas tekniska

utrustning. Genomfördes kommitténs förslag, försvårades avsevärt den rörliga

krigföring, som vore en förutsättning för en seg strategisk defensiv.

Konteramiral Ericson har ansett, att det första krav, som borde ställas

på vårt försvar, vore att det utgjorde en maktfaktor, som förmådde hävda

landets neutralitet, d. v. s. hålla landet utanför kriget. Därest detta icke

lyckades, måste försvaret vara så sammansatt, att vi kunde hålla största

möjliga del av landet fri från invasion under längsta möjliga tid samtidigt

som förbindelserna med vänskapliga nationer hölles öppna. Detta krävde tillgång

på operativa sjöstridskrafter, vilka visat sig vara en betydelsefull fredsbevarande

faktor och i händelse av krig vore ägnade att förhindra en överrumpling

över sjön i krigets inledande skede, att fördröja och försvåra en

kustinvasion i ett senare skede samt att skydda sjöförbindelserna. Sjöstridskrafterna

måste jämväl kunna bekämpa fientliga underhållstransporter till

havs. Med hänsyn till landets ringa territoriella djup i ost-västlig riktning

vore det för försvarets seghet nödvändigt att utnyttja även havet för försvaret.

Detta medförde krav på att de stridskrafter, som främst hade att svara för

djupförsvaret utanför kusten, icke försummades. Ej heller kunde man avstå

från den fördröjning vid kusten, som kustartilleriförsvar kunde åstadkomma.

Då försvarskommittén understrukit flottans betydelse icke blott för invasionsförsvaret

utan även för neutralitetens bevarande och sjöfartens skyddande

hade den i fråga om marinen kommit fram till en målsättning, som i

stort sett legat till grund även för 1942 års försvarsbeslut och till vilken

Ericson i princip kunde ansluta sig. Kommittén hade emellertid icke dragit

konsekvenserna härav då den låtit anslagsminskningen i särskilt hög grad

drabba marinen. Ett genomförande av kommitténs förslag skulle innebära,

att marinen successivt försvagades under tioårsperioden och vid dennas slut

försattes i ett läge, som kunde förbättras endast genom stora engångsanslag.

Dessa frågor ha ingående behandlats i yttrandet, till vilket torde få hänvisas.

Ericson har vidare erinrat, att det vore en grundläggande princip för vårt

försvar att hålla möjligheterna öppna för erhållande av militär och annan

hjälp utifrån. Denna princip kunde icke genomföras, om icke sjöförbindelserna

hölles öppna, enär huvuddelen av hjälpen måste framföras över havet. Skyddet

av dessa förbindelser måste åtminstone i närheten av vår egen kust bestridas

av svenska sjöstridskrafter. Det måste även understrykas, att i ett läge,

där en mot oss fientlig stormakt kontrollerade östersjöinloppen, sjöstridskrafter

från allierad makt icke kunde förstärka de svenska sjöstridskrafterna på

andra sidan spärren.

Överste Silfverberg har framhållit den grundläggande betydelse, som försvaret

gentemot kommunikationsbekämpning från luften ägde vid invasionsförsvaret.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

43

Remissyttranden.

Överbefälhavaren liar framhållit i huvudsak följande synpunkter. Den

begränsade men realistiska målsättning, han i sitt till kommittén ingivna för - slag angivit, vore avvägd med hänsyn till de av överbefälhavaren föreslagna

försvarskrafterna. Därest denna målsättning bibehölles, men de för målets

vinnande föreslagna styrkorna minskades och försämrades enligt kommitténs

förslag, komme mål och medel icke att stå i proportion till varandra. Kommitténs

betänkande förespeglade sålunda möjligheterna till ett motstånd, som

icke i verkligheten kunde komma att bjudas. Det vore av utomordentlig vikt

för vårt lands motstånds vilja och motståndskraft i krig, att det redan i fred

upplystes icke blott om det nutida krigets karaktär utan även om de sannolika

följderna av ett angrepp mot vårt land. Det vore därför nödvändigt framhålla,

att de reducerade och sämre stridskrafter, som skulle bli en följd av

kommittéförslagets genomförande, icke förmådde lösa de genom målsättningen

givna uppgifterna.

Villkoret för att krigsmakten skulle kunna fylla sin fredsbevarande uppgift

— att genom sin blotta tillvaro avhålla från angrepp — vore, att den

kunde bjuda en angripare så verksamt motstånd, att han tvingades insätta

starka krafter under förlustbringande långvariga operationer. Begreppet

neutralitetsförsvar som en form av ett särskilt slags försvar hade ofta medfört

en skadlig begreppsförvirring. Krigsmaktens verksamhet under krig mellan

främmande stater, då Sverige vore neutralt, bleve självfallet av annan art än

om vårt land vore indraget i konflikt, men neutralitetens bevarande ställde

samma potentiella krav som försvaret mot fientligt angrepp. Ingendera parten

av två krigförande skulle kunna räkna med att utan avsevärd kraftinsats vinna

fördelar på svenskt territorium. I händelse av krig skulle vår krigsmakt ställas

inför försvar mot flyg- och fjärrvapenanfall, eventuellt i förening med avspärrning

samt försvar mot olika former av invasion. Vore icke landet väl

berett för båda uppgifterna, skulle ett angrepp mot landet underlättas.

En kombination av luftangrepp och invasion framstode som det farligaste

hotet. För att möta detta vore det nödvändigt med ett effektivt luftförsvar,

innefattande jaktflyg, luftvärn och luftbevakning samt icke minst ett välordnat

och funktionsdugligt civilförsvar. De moderna förstörelsemedlens styrka och

omöjligheten att säkert avvärja angrepp genom luften underströke civilfor

svarets utomordentliga betydelse för det militära försvaret och för motståndsförmågan

över huvud taget. Vi måste räkna med att en angripare vid invasion

komme att sätta in överlägsna, välutbildade styrkor med förstklassig

materiel, som fördes mot vårt land genom luften, över havet och över landgränsen

och att han samtidigt anfölle med starka luftstridskrafter och fjärrvapen.

Vi skulle då tvingas att strida inom eget territorium. Organisationen

borde med utgångspunkt härifrån formas så, att den möjliggjorde ett segt

djupförsvar.

Chefen för armén har anslutit sig till den av försvarskommittén angivna

målsättningen för krigsmakten men erinrat, att enligt kommitténs förslag

tillkomme — utöver den av överbefälhavaren angivna målsättningen — kraven

att krigsmakten måste kunna möta överrumplingsförsök och i det längsta

förhindra en angripare att få fast fot på svensk mark samt att ingen del av

landet skulle behöva uppgivas utan segt motstånd. Kommittén hade enligt

arméchefens mening skärpt kraven på krigsmakten men samtidigt föreslagit,

att såväl kvantitet som kvalitet efter hand skulle väsentligt sänkas. Detta förhållande

vore anmärkningsvärt, enär kommittén icke undersökt, om den före
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

slagna krigsmakten vore tillräcklig för att lösa sina uppgifter. Varje försök

att lösa vår försvarsfråga utan sådana undersökningar vore ohållbart.

Marinledningen har kunnat ansluta sig till den av kommittén angivna målsättningen

men ansett, att kommittén vid utformningen av försvarsorganisationen

icke dragit konsekvenserna härav. Det syntes snarare, som om de

begränsningar av organisationen, som kommittén föreslagit, vore grundade

främst på ekonomiska skäl.

Chefen för flygvapnet har i förevarande hänseende anfört i huvudsak

följande.

Försvarskommittén hade räknat med att det svenska försvaret skulle

vara i stånd att möta ett anfall från vilket håll det än komme. Härvid

torde ha avsetts anfall såväl över vattnet och över landgränsen som genom

luften. Med denna målsättning uppstode högst betydande krav på jaktflyg

på grund av vårt lands stora ytor och det stora antal områden, som behövde

kontinuerligt jaktförsvaras. Det erfordrades också tillgång till centralt baserade

attackförband, som kunde snabbt ingripa i olika invasionsriktningar. T

detta sammanhang borde kommittén ha med större skärpa framhållit nödvändigheten

av att skydda försörjning, kommunikationer och befolkning mot

förödande luftanfall. Om luftförsvar och civilförsvar icke vore tillfredsställande,

undanrycktes även grunden för invasionsförsvaret. Dessa krav skärptes

ytterligare, då kommittén påyrkade, att försvaret skulle kunna möta en överrumpling,

som kunde förhindra stridskrafternas mobilisering. Flygförband

vore de stridskrafter, som lättast kunde sättas i hög beredskap för ett dylikt

kuppförsvar och förutom luftvärnet de enda, som kunde möta flyganfall riktade

mot mobiliseringscentra och kommunikationer.

Då kommittén vidare uppsatte målet, att angriparen i det längsta skulle

förhindras få fast fot på svensk mark och att ingen del av landet skulle uppgivas

utan segt motstånd, framträdde med ännu större klarhet behovet av

flygstridskrafter såväl för att skydda våra stridskrafter i övrigt som för

direkt medverkan i invasionsförsvaret.

Det kunde ifrågasättas, om det över huvud taget vore möjligt att med enbart

svenska stridskrafter tillgodose kommitténs målsättning, i varje fall inom

den angivna kostnadsramen. Det syntes med hänsyn till våra resurser bli nödvändigt

att sänka kraven i målsättningen. Även om så skedde, bleve behovet

av flygstridskrafter grundläggande för försvaret i dess helhet.

Yad därefter beträffar frågan om att efter ett angrepp erhålla hjälp till

vårt land av stormaktsstridskrafter kunde sådan hjälp, som kunde omfatta land-,

sjö- och flygstridskrafter, tillföras landet huvudsakligen luft- och sjöledes.

Även om huvuddelen av hjälpen skulle komma luftledes, erfordrades betydande

sjötransporter. En grundläggande förutsättning för såväl sjö- som

lufttransporter vore, att flygningen över svenskt område samt därpå följande

landning och »uppladdning» av flygbaser kunde givas ett betryggande luftförsvar.

Det torde vara uteslutet, att man inom en stormakt i ett krigs inledande

skede —- särskilt som den angripande då måste förmodas överlägsen

i luften inom krigsskådeplatsen i fråga — skulle vilja riskera sina dyrbara

flygstridskrafter och deras markutrustning, om de kunde nedkämpas efter

hand i samband med överföringen till vårt land. Detsamma gällde säkerligen

om luft- eller sjötransporterade lantstridskrafter och annan undsättning.

Endast därest vårt luftförsvar vore tillräckligt starkt och vid tidpunkten för

undsättningsoperationen alltjämt effektivt, kunde en sådan hjälp påräknas.

Även efter det att hjälpen börjat komma in i landet, skulle det taga avsevärd

tid, innan de främmande förbanden blivit operationsdugliga på svenskt område

och inarbetade med den svenska luftbevakningen och i stridslednings
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. May.ts proposition nr 206.

systemet. Krigserfarenheterna visade slutligen, att det kunde draga betydande

tid, innan beslut inom en stormakt fattades att lämna hjälp, och ytterligare

tid, innan hjälpoperationen kunde igångsättas. .

Ur synpunkten »hjälp utifrån» syntes det nödvändigt att antingen helt

uppgiva tanken på hävdvunnen neutralitetspolitik eller också att giva vårt

jaktflyg ökad styrka och uthållighet för ett segt försvar.

Om vårt land''i en stormaktskonflikt till en början kunde hålla sig utanför,

bleve neutralitetsvakten av framträdande betydelse. Yår vilja och förmåga

att hävda neutraliteten komme ej att respekteras, om icke flygvapnet vore i

stånd att över hela riket med kraft ingripa mot neutralitetskränkningar.

Militärbefälhavaren för I. militärområdet har påtalat, att försvarskommittén

i jämförelse med överbefälhavarens målsättning skärpt kraven men ändock

sänkt krigsmaktens kvalitet och kvantitet. Kommittén hade ej alls diskuterat

våra stridskrafters kvalitet i förhållande till eventuella motståndare utan

syntes utgå från att stora uppgifter skulle kunna lösas av stridskrafter, som

visste, att de hade sämre materiel än motståndaren, att de utbildats väsentligt

kortare tid och att försvaret icke underlättats genom moderna befästningar.

Militärbefälhavaren för II. militärområdet har framhållit, att försvarskommitténs

uttalande, att ingen del av landet finge uppgivas utan segt motstånd,

borde satts som ledmotiv för försvarsorganisationens utformande.

Genom de föreslagna reduceringarna av förband, förlagda till mellersta

Norrland kunde detta bälte av landet genom sina försvarsanordningars svaghet

bli lockande för en stormakt för att där vidtaga vissa åtgärder mot en

eventuell fiendes möjliga dispositioner. Just detta bälte av landet utgjorde

kortaste vägen mellan vår östra kust och Atlanten.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har anfört, att försvarskommitténs

skärpning av målsättningen helt säkert omfattades av hela nationen men

att den förpliktade och komme att öka kraven på utformningen av krigsmakten

i förhållande till det organisationsförslag, som överbefälhavaren framlagt som

sitt och vilket han ansett utgöra ett minimum för att förverkliga den av

honom framlagda målsättningen. Hade vi icke råd att bibehålla och modernisera

vår krigsmakt, borde man uppriktigt taga konsekvenserna härav och icke

skärpa målsättningen i likhet med vad försvarskommittén gjort. Mål och

medel borde stå i riktiga proportioner till varandra.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet hade intet att erinra mot den

allmänna målsättning för krigsmakten, som försvarskommittén uppställt. Det

vore givetvis riktigt, att vissa personella och ekonomiska resurser satte en

gräns för våra möjligheter att bygga upp ett försvar. Så mycket angelägnare

vore det då, att dessa möjligheter väl utnyttjades och icke genom en frivillig

gränsdragning försämrades.

Militärbefälhavaren för VII. militärområdet har anfört, att den krigsmakt,

som förslaget skapade, icke stode i överensstämmelse med direktivens målsättning

och i väsentliga avseenden icke motsvarade de uppgifter, som måste

ställas på en effektiv försvarsorganisation. Det måste anses som anmärkningsvärt,

att man ansett sig kunna företaga betydande minskningar i krigs
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

organisationen utan en undersökning av huruvida den föreslagna krigsmakten

vore tillräcklig för att kunna lösa sina uppgifter. För Gotland gällde vad

här sagts i ännu högre grad, särskilt i jämförelse med kommitténs uttalande,

att försvarsanstalterna borde utformas så, att angriparen i det längsta förhindrades

att få fast fot på svensk mark och att ingen del av landet finge

uppgivas utan segt motstånd.

Chefen för kustflottan har ansett, att den av försvarskommittén angivna

målsättningen ställde höga krav på operativa sjöstridskrafter och med dessa

samverkande flygstridskrafter. Det vore därför icke logiskt, att såsom kommittén

föreslagit särskilt starkt beskära dessa stridskrafter. En sådan nedvärdering

av flottan, som kommitténs förslag innebär, vore enligt chefens för

kustflottan mening icke försvarlig, vilket framginge av erfarenheter, som gjorts

vid kustflottan under försvarsberedskapen och av de krav, som därunder ställdes

på sjöstridskrafterna från såväl statsledningen som överbefälhavaren.

Chefen för Ostkustens marindistrikt har framhållit den betydelse, som lättrörliga

och slagkraftiga sjöstridskrafter hade som politisk maktfaktor samt

örlogsflottans och med den samverkande flygstridskrafters uppgift att till

sjöss försvara rikets där befintliga och yttersit betydelsefulla intressen. Uppgiften

att försvara transportvägarna till sjöss för tillförsel utifrån av krigsviktiga

förnödenheter vore lika viktig som försvaret av landterritoriet.

Chefen för Sydkustens marindistrikt har erinrat om, att försvarskommittén

i sitt uttalande rörande målsättningen tagit bestämt avstånd från den s. k.

centralförsvarstanken. För att i det längsta hindra en angripare från att få

fast fot på svensk mark, vilket kommittén uppsatt såsom ett mål för försvaret,

krävdes enligt marindistriktschefens mening sjöstridskrafter, som ägde snabbhet

och slagkraft.

Arméförvaltningen har gjort gällande, att grunden för försvarskommitténs

förslag icke varit den av kommittén angivna målsättningen utan en viss

ekonomisk ram.

Föreningen Sveriges flotta har anmärkt, att försvarskommittén icke beaktat

de riksstrategiska faktorerna. För landets försörjning vore det enligt

föreningens mening nödvändigt, att handelsförbindelserna med utlandet erhölle

skydd av sjö- och luftstridskrafter till sjöss. Då det gällde försvarsgrenarnas

uppgifter, vore det tydligt, att man icke borde utgå från vad en

försvarsgren rent fysiskt kunde uträtta, utan vad den inom riksförsvarets

ram nödvändigtvis måste utföra.

II. Försvarsorganisationens utformande.

Det av 1942 års riksdag fattade beslutet rörande försvarsorganisationen

innebar en plan för försvarets uppbyggnad för budgetåren 1942/43—1946/47

men icke något principavgörande rörande organisationens gestaltning för tiden

efter budgetåret 1946/47.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Av de inledningsvis återgivna direktiven för försvarskommittén framgår, att

kommittén skulle å ena sidan söka ytterligare anpassa försvarets organisation

och inriktning efter erfarenheterna från det andra världskriget och därjämte

uppmärksamma behovet av en god utbildning av alla vapenföra samt å

andra sidan eftersträva att skära bort alla kostnader, som icke äro

strängt nödvändiga, och skapa betingelser för större stramhet i medelsanvändningen.

I sistnämnda hänseende har i direktiven pekats på möjligheten

att genom en rationalisering och förenkling av försvarsorganisationen

ernå åtskilliga besparingar och påtagligt minska försvarets andel

i de totala statsutgifterna. Om detta icke kunde ske i tillräcklig omfattning

och förhållandena syntes möjliggöra fredens bevarande i vår närmaste omgivning,

kunde det enligt direktiven — med hänsyn till vårt lands ansträngda

finansiella läge efter försvarsberedskapens avveckling — bli erforderligt

att åstadkomma kostnadsminskningar genom justering i den organisationsram,

som genom 1942 års försvarsbeslut avsetts för försvaret. Härvid borde

iakttagas, att den blivande försvarsorganisationen kunde effektivt fungera

och från fred snabbt omställas till att slagfärdigt möta angreppsföretag mot

vårt land.

Vidare må erinras om det i direktiven för försvarskommittén gjorda uttalandet,

att frågan, huruvida det förslag, som av kommittén komme att framläggas,

borde begränsas till att avse viss tidsperiod — exempelvis ytterligare

en femårsperiod — eller kunde utformas att omspänna en längre tid, lämnades

öppen i avbidan på den bedömning, som i första hand borde verkställas

genom kommitténs försorg.

I sistnämnda uttalande har överbefälhavaren, såsom framgår av hans i det

föregående omförmälda sammanfattning, velat inlägga den meningen, att frågan,

huruvida utredningsarbetet borde inriktas på att åstadkomma en ny fast

försvarsordning på längre sikt eller en kontinuerlig utveckling med partiella

reformer på den gällande försvarsordningens grund, lämnats öppen, överbefälhavaren

har emellertid samtidigt framhållit, att det skulle vara en förenkling,

om man generellt uppställde problemet som ett val mellan å ena sidan

genomgripande förändringar med långa tidsmellanrum och å andra sidan

kontinuerlig utveckling genom partiella reformer. Även om det befunnes

önskvärt, att den militära verksamheten — liksom varje varaktig verksamhet

— finge utvecklas utan störande ryck, så kunde plötsligt omständigheter inträffa,

vid vilka ett dröjsmål med genomgripande åtgärder icke vore försvarligt.

Det förhållandet, att försvarsfrågorna vore beroende av politiska och

militärtekniska faktorer, över vilka vi ej rådde, kunde emellertid enligt överbefälhavarens

mening aldrig anföras som ett skäl mot att eftersträva en jämn

utveckling under tider, då inga tvära omkastningar skedde i de förhållanden,

som måste vara bestämmande för försvarets utformning. Även en utveckling

genom partiella reformer krävde självfallet — enligt vad överbefälhavaren

vidare anfört — en förutseende planläggning, som toge hänsyn till

alla delar av försvaret.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Iiungl. Maj:ts proposition nr 206.

I den förut angivna sammanfattningen har överbefälhavaren närmare utvecklat

de allmängiltiga skäl, som enligt hans mening kunde anföras för eu

kontinuerlig utveckling av krigsmakten utan långa utredningsperioder. Rörande

de omständigheter, som härvidlag främst påkallade beaktande, samt det

förslag till försvarets organisation, som överbefälhavaren under nu rådande

förhållanden ansåge sig kunna förorda, hänvisas till kommitténs betänkande

s. 34—37.

I stort sett innebar överbefälhavarens förslag, att de minskningar av försvaret,

som kunde bli påkallade i ett lugnt läge, i första hand måste gå ut

över materielen. Det nuvarande läget ställde så höga krav på beredskap, att

genomgripande förändringar icke borde företagas utan synnerligen vägande

skäl. I en brytningstid som den nuvarande, då nya genomgripande tekniska

förändringar när som helst kunde inträffa, vore det av särskild betydelse att

följa den tekniska utvecklingen, att lära känna de moderna stridsmedlen och

att om möjligt finna motmedel mot dem. Samtidigt gällde det att bevara den

nuvarande krigsmakten i slagkraftigt, skick men att för närvarande begränsa

anskaffningen till sådan materiel som sannolikt förbleve användbar, även sedan

vi kunnat tillgodogöra oss de senaste årens tekniska utveckling. För

forskning och försök borde betydande medel anvisas. För att emellertid

krigsmaktens effektivitet icke skulle lida allvarliga följder måste medel efter

hand anvisas för materielanskaffning, därvid nya tekniska rön borde beaktas.

Överbefälhavaren hänvisade i detta sammanhang till ett av chefen för försvarsdepartementet

i 1947 års statsverksproposition gjort uttalande, att materielanskaffningen

icke utan våda kunde inskränkas under en följd av år, varför

en avsevärd ökning av kostnaderna för anskaffning av materiel vore att

emotse inom de närmaste åren, därest riksförsvaret skulle motsvara de krav,

som kunde ställas på detsamma.. Någon fast och allmän plan på längre sikt

borde icke nu uppgöras för organisationsarbetet inom krigsmakten. I stället

boide successiva och partiella beslut meddelas rörande ändringar i organisationen

i syfte att åstadkomma ett varaktigare och fastare sammanhang i organisationens

huvuddrag. Beslut om större rustningsreduktioner borde fattas

först när garanti verkligen skapats för att freden varaktigt kunde upprätthållas

icke blott i vår närhet utan även i världen i övrigt, ty en lokal konflikt kunde

lätt växa till en världsbrand.

överbefälhavaren föreslog med sin principiella inställning, att organisationen

skulle i allt väsentligt bevaras, dock anpassad efter vunna erfarenheter,

att flygvapnet skulle utökas med en nattjaktflottilj, som skulle uppsättas

under aren 1948 1951, att materielanskaffningen skulle inskränkas under de

närmaste åren utom vid flygvapnet, där den liksom hittills skulle bli kontinuerlig,

och beträffande viss ersättningsbyggnad av lätta fartyg vid flottan,

samt att den fortsatta anpassningen efter det militärpolitiska lägets krav och

krigsteknikens utveckling skulle regleras efter hand.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

49

F ör sv ars k o m mit t én.

De årliga kostnaderna för den av överbefälhavaren förordade försvarsorganisationen,

inberäknat utgifter för uppförande av befästningar samt grundavskrivningar

å byggnader och med utgångspunkt från pris- och löneläget den

1 juli 1947, ha av försvarskommittén för budgetåret 1948/49 beräknats till

965 miljoner kronor samt för tiden efter det den föreslagna nattjaktflottiljen

uppsatts, värnpliktsutbildningen vid armén återupptagits i full utsträckning och

nuvarande vakanser fyllts till 1 005 miljoner kronor. Om i årskostnaderna

inräknas utgifter för förnyelse av all den materiel, som erfordrades för den

föreslagna organisationen, skulle kostnaderna stiga till 1 120 miljoner kronor.

Kommittén har i anslutning till det nyss sagda anfört i huvudsak följande

(se närmare betänkandet s. 37 ff.).

De överväganden, försvarskommittén ägnat frågan om utformandet av försvarsorganisationen,

ha lett till att kommittén icke kunnat ansluta sig till

överbefälhavarens uppfattning om att någon fast och allmän plan på längre

sikt icke nu borde uppgöras för organisationsarbetet inom krigsmakten utan

att man beträffande organisation, utrustning och utbildning borde inrikta sig

på successiva och partiella reformer. Kommittén håller nämligen före, att

den sålunda av överbefälhavaren förordade metoden icke är användbar, om

man vill på längre sikt vidtaga mera genomgripande ändringar i organisationen

och därigenom nedbringa försvarskostnaderna. Försvarskommittén har

för sin del funnit erforderligt att söka för något längre tid än de allra närmaste

åren övefblicka de personella och materiella resurser, med vilka vi

ha att räkna, samt därav draga vissa slutsatser med avseende å planläggningen

av försvarsorganisationen.

En ytterligare anledning att noggrant pröva möjligheterna att begränsa

vårt lands insatser för försvarsväsendet —• såväl personella som materiella

— ligger däri, att det rådande läget ställer skärpta krav på återhållsamhet i

vad avser det allmännas ianspråktagande av arbetskraft och varutillgångar.

Även om nu framträdande svårigheter i angivna hänseenden i stor utsträckning

kunna förväntas vara till tiden någorlunda begränsade, torde det ej

kunna anses uteslutet, att åtminstone brist på arbetskraft kommer att göra

sig gällande under ett antal år framåt. Det måste hållas i minnet, att sammanlagda

antalet personer i vad som hittills betraktats såsom arbetsför ålder

under en följd av år kommer att nedgå och att vändpunkten härvidlag, såvitt

nu kan bedömas, infaller först under senare delen av 1950-talet.

Ur nu angivna synpunkter har försvarskommittén undersökt möjligheterna

att genom rationalisering och förenkling av försvarsorganisationen vinna påtagliga

besparingar. Kommittén har emellertid funnit, att det icke låter sig

göra att på sådant sätt nå fram till utgiftsminskningar av någon betydenhet.

I följd härav har kommittén gått vidare på den i direktiven anvisade vägen

och till undersökning upptagit frågan, i vad mån kostnadsminskningar böra

åvägabringas genom justeringar i den organisationsram, som genom 1942 års

försvarsbeslut avsetts för försvaret. Vid denna undersökning har försvars
4—404

18 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 206.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

kommittén till en början granskat det av överbefälhavaren såsom eget förslag

framlagda organisationsalternativet. Ett förslag av sådan ekonomisk

innebörd synes icke fylla de i direktiven för kommittén uppställda besparingskraven.

Kommittén har ansett sig böra med utgångspunkt från den nuvarande försvarsorganisationen

och den befintliga, i avsevärd utsträckning från tiden

för det senaste kriget härrörande materielutrustningen samt den kostnadsram,

som i innevarande års budget tillmätts försvaret, undersöka möjligheterna

dels att begränsa och konsolidera organisationen med aktgivande på

det av överbefälhavaren omfattade önskemålet att åstadkomma ett varaktigare

och fastare sammanhang i organisationens huvuddrag, dels ock att nedbringa

övningstiden. Undersökningarna ha bibragt kommittén den uppfattningen, att

det bör vara möjligt att inrikta sig på vissa begränsningar av försvarsorganisationen

i vad avser samtliga tre försvarsgrenar.

Då det internationella läget ännu ej stabiliserats, måste emellertid genomförandet

av sådana begränsningar som nyss antytts ske under beaktande av

att försvarets effektivitet under de närmaste åren icke påtagligt försvagas.

Brådstörtade förändringar i den nuvarande, under det andra världskrigets beredskapstid

utbyggda och prövade försvarsorganisationen böra med hänsyn

till kravet på upprätthållande av en god beredskap undvikas. Försvarskommittén

utgår därför från att, därest läget skulle komma att skärpas, övergången

till en ny försvarsorganisation skall ske på sådant sätt, att skärpningen

må kunna föranleda en smidig anpassning av organisationen efter

lägets krav genom förskjutning av övergångsplanen i vissa hänseenden, ökad

medelstilldelning för anskaffning av modern materiel eller andra åtgärder,

ägnade att förstärka försvaret.

Ur beredskapssynpunkt och för att en någorlunda jämn årskostnad skall

kunna hållas har kommittén räknat med ifrågasatta ändringars vidtagande

under loppet av en tioårsperiod. Därmed har kommittén dock icke velat föreslå,

att denna tidrymd fixeras såsom en under alla förhållanden gällande

organisationsperiod. Kommittén förbiser icke, att sådana omständigheter —

av militärpolitisk, militärteknisk eller annan natur — kunna inträffa som

redan före utgången av en så lång period aktualisera en mer eller mindre

fullständig omprövning av försvarsorganisationen. Det ligger i sakens natur,

att ovissheten härvidlag gör sig särskilt gällande i fråga om den senare

delen av perioden. Kommittén håller ej för uteslutet, att redan vid mitten

av perioden fastare hållpunkter kunna föreligga för en längre driven anpassning

av organisationen efter krigserfarenheterna samt utvecklingslinjerna på

militärteknikens område.

Ett ytterligare skäl att icke alltför hårt binda sig för den nu föreslagna

organisationen under periodens senare del är, att för ett vidmakthållande

av densamma krävas särskilda anslag för anskaffning av vissa slag av materiel

mot slutet av perioden.

Med det nu sagda har kommittén givetvis icke velat uttala sig mot att i

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

mån av tillgängliga medel successiva och partiella reformer redan under

periodens förra del vidtagas i moderniseringssyfte. Självfallet anser kommittén

att så bör ske liksom också, att uppmärksamhet oavlåtligen bör ägnas

åt att förefintliga besparingsmöjligheter noggrant tillvaratagas.

Kommittén vill i detta sammanhang understryka, att kommitténs förslag

och kostnadsberäkningar närmast äro avsedda att angiva en ram för försvarsorganisationen.

Vad särskilt angår frågor om inrättande av nya beställningar

eller befattningar samt om överförande till ordinarie stat av sådana ickeordinarie

tjänster, som befinnas erforderliga för arbetsuppgifter av bestående

art, har kommittén sålunda utgått från att — även om dess kalkyler rörande

personalbehovet kunna i huvudsak läggas till grund vid beräkningen av försvarskostnaderna

— dylika frågor likväl skola i vanlig ordning prövas för varje

särskilt budgetår. Det må vidare framhållas att, såsom i det följande på vissa

punkter påpekas, resultatet av inom försvaret pågående organisationsundersökningar

och andra utredningar kan komma att i mångt och mycket påverka

försvarsorganisationens utformning samt att kommittén funnit anledning

föreslå, att vissa frågor skola hänskjutas till särskild utredning.

I ett flertal av de vid kommitténs betänkande fogade särskilda yttrandena

har frågan om försvarsorganisationens utformande behandlats.

Kommitténs ordförande har anfört, att det enligt hans mening varit önskvärt,

att man genom sammanpressning av fredsorganisationen kunnat i större

utsträckning än förslaget innebure inom den antagna kostnadsramen avse

medel för materielanskaffning. Emellertid hade detta i nuvarande labila utrikespolitiska

läge icke befunnits möjligt. De samlade kraven på statskassan

i förening med knappheten på arbetskraft och råvaror samt den av valutaskäl

framtvungna importbegränsningen för de närmaste åren syntes emellertid

komma att resa hinder mot mera omfattande materielanskaffningar. Beaktas

borde vidare, att osäkerhet ännu gjorde sig gällande i fråga om den på erfarenheterna

från det senaste världskriget grundade krigstekniska utvecklingen.

I likhet med flertalet av kommitténs övriga ledamöter förutsatte ordföranden

att, därest icke en önskvärd stabilisering av det internationella läget

komme till stånd, frågan om materielanslagen ägnades förnyad prövning, när

det ekonomiska trycket lättat.

Kommittéledamöterna Elon Andersson och Sven Andersson ha i gemensamt

yttrande framhållit, att tiden ännu icke syntes ^ara inne för en radikal

förändring av försvarsorganisationen men att anledning förelåge till en begynnande

omprövning. Ifrågavarande ledamöter ha härvid pekat på luftkrigets

utveckling samt bland annat framhållit, att militära sakkunniga syntes

vara eniga om att mobiliseringar och truppförflyttningar på järnväg och landsväg

i luftkrigets tidevarv vore svåra, ofta omöjliga att utföra. Det vore med

hänsyn härtill värt att pröva, om icke effektiviteten i vårt försvar bäst skulle

främjas av ett decentraliserat, lokalt bundet försvar, kombinerat med operativa,

efter vår förmåga rörliga och slagkraftiga reserver.

Slutligen ha dessa ledamöter betonat, att frågan om materielanslagen borde

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

ägnas förnyad prövning vid ett förbättrat ekonomiskt och materiellt läge och

sedan ökad erfarenhet vunnits om de moderna vapnens utveckling, därest den

internationella situationen fortfarande vore präglad av nu rådande ovisshet.

En närmare redogörelse för nu berörda yttrande i dess särskilda delar lämnas

under avsnitten Krigsteknikens utveckling och det moderna kriget och

Huvuddragen av försvarskommitténs förslag.

Ledamöterna Bjelle och Wallenberg ha i ett gemensamt yttrande framhållit,

att de medel, som av kommittén avsetts för materiel till armén och

marinen, icke vore tillräckliga för att medge erforderlig omsättning och modernisering

samt för täckande av föreliggande brister. Balans mellan materielanslagen

och anslagen till organisation m. m. komme därför icke att uppnås

under tioårsperioden. I stället skapades ett läge, som under senare delen

av perioden komme att nödvändiggöra stora engångsanslag för materiel eller

en avsevärd nedskärning av de nämnda försvarsgrenarnas organisation. Enligt

dessa ledamöters mening vore det möjligt att genom en måttlig höjning

av anslagen till materiel åstadkomma en avsevärd förbättring i berörda avseende.

Härigenom skulle även en ur såväl försvarets som produktionens synpunkt

önskvärd jämnare fördelning av materielanskaffningen kunna ernås.

Under det eller de närmaste åren vore det dock nödvändigt att iakttaga särskild

återhållsamhet med hänsyn till rådande brist på materiel och arbetskraft,

varigenom en viss förskjutning av materielanskaffningen mot periodens

senare del kunde bli nödvändig.

Ifrågavarande ledamöter ha jämväl understrukit betydelsen av att fortsatta

undersökningar för nedbringande av organisationskostnaderna inom försvaret

i dess helhet snarast komme till stånd.

Ledamoten Ewerlöf har icke kunnat ansluta sig till kommitténs förslag att

nu framlägga en organisationsplan för en tioårsperiod. Enligt Ewerlöfs mening

vore nuvarande tidpunkt ej lämpad för beslut om en ny och till inskränkningar

syftande långsiktig försvarsplan utan kommittén borde i stället

— i likhet med överbefälhavaren — ha inriktat sitt arbete på successiva och

partiella reformer. Den av kommittén angivna kostnadsramen innebure en

väsentlig nedsättning av kostnaderna för uppehållande av nu gällande organisation

i full omfattning. I nuvarande ansträngda ekonomiska läge med brist

jämväl på arbetskraft och materiel vore återhållsamhet av nöden, men enligt

Ewerlöfs mening borde dagens läge ej läggas till grund för bedömande av

landets möjligheter att tillgodose försvaret för tio år framåt. De begränsningar,

som just nu kunde tvinga sig fram, borde därför givas en tillfällig

karaktär. De ekonomiska uppoffringar, som kunde krävas för att avhjälpa de

mest framträdande bristerna i kommittéförslaget, vore väl värda sitt pris, särskilt

sådana brister, som det kunde bli för sent att bota i ett skärpt läge. Enligt

Ewerlöfs mening vilade försvarets effektivitet just på de medel, som kunde

ställas till förfogande utöver de ofrånkomliga bottenkostnaderna.

Ledamoten Hagberg har framhållit, att han kunnat ansluta sig till den av

kommittén fixerade kostnadsramen under den förutsättningen, att den finge

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

betraktas som en maximal ram — inom vilken åtskilliga besparingar vore möjliga

— för de närmaste fem åren. För bedömande av försvarets organisation

för tiden därefter borde förnyad utredning komma till stånd. Härför talade

även den omständigheten, att tillräckligt underlag för bedömande av erfarenheterna

från det senaste kriget ännu icke förelåge.

Hagberg har påtalat stelheten i den militära organisationen. De flesta utgifterna

inom den av kommittén förordade kostnadsramen vore bundna för

åtskilliga år framåt. Stora kostnadsminskningar i försvarsorganisationen vore

icke möjliga inom överskådlig tid utan att man begränsade försvarsorganisationens

materielanslag.

Hagberg har varit inne på tanken att uppdela armén i en »elitarmé», en

milisarmé och lokalförsvarsförband.1

Hagberg har vidare påtalat tendensen i kommittéförslaget att utöka antalet

högre tjänster inom försvaret.

Ledamoten von Heland har ansett, att man alltför traditionsbundet byggt

upp arméns krigsorganisation.1

I fråga om avvägningen mellan de olika försvarsgrenarna har von Heland

påpekat, att överbefälhavaren ansett armé- och flygstridskrafterna utgöra kärnan

i vårt försvar mot invasion. Försvarskommittén hade emellertid i avsevärd

grad bundits genom befintligheten av de två nya kryssarna. Enligt von

Helands mening kunde dock ifrågasättas, huruvida icke kommittén i högre

grad än som skett bort minska flottans kostnadsram för att öka arméns och

flygvapnets andel, von Heland har även framhållit, att land- och sjöstridskrafternas

omfång måste bedömas med hänsyn till möjligheterna att hålla tillräckligt

jaktflyg för deras skydd. Mot denna bakgrund ställde sig von Heland

frågande till våra möjligheter att utnyttja de för flyganfall sårbara kryssarna

utan samtidig utbyggnad av flygstridskrafterna, Vid avvägningen mellan fältoch

lokalförsvarsförband syntes försvarskommittén ej heller ha tagit hänsyn

till de nödvändiga proportionerna mellan operativa enheter och för deras

skydd erforderligt jaktflyg. Utan detta jaktskydd vore dessa enheter ej operativt

användbara.

Beträffande avvägningen mellan organisations- och materielkostnader har

von Heland funnit de rena organisationskostnaderna för höga. Dessa kostnader

skulle enligt hans mening kunna nedbringas genom delegering av beslutanderätten

i olika frågor till lägre instanser. Undersökning härom borde

göras. Jämväl rationaliseringar skulle medverka till nedpressning av organisationskostnaderna.

Han förutsatte, att statens organisationsnämnd och

1946 års förvaltningsutredning skulle komma att framlägga förslag i detta

hänseende.

De särskilda synpunkter von Heland i olika hänseenden hävdat borde kunna

beaktas vid försvarsfrågans avgörande eller, i den mån detta icke läte sig

göra, under den föreslagna tioårsperioden.

1 Hiirför redogöres närmare under avsnittet Huvuddragen av försvarskommitténs förslag.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Generalmajor Backlund har påpekat den bristande överensstämmelsen

mellan mål och medel vid försvarsorganisationens utformande enligt kommitténs

förslag. Hans uppfattning i detta hänseende är redovisad under avsnittet

Målsättningen för krigsmakten.

Beträffande begränsningarna i materielanskaffningen för armén har Backlund

anfört vissa synpunkter, för vilka redogöres under avsnittet Armén. 11.

Krigsmaterielen.

Överste Bonde har anfört, att försvarsorganisationen måste utformas så,

att statsmakterna på relativt kort tid och utan att behöva ställa oproportionerligt

ökade krav på landets vapenföra män eller dess ekonomi åter kunde

stärka försvaret så att det motsvarade ett försämrat läges krav. Den begränsning

av försvaret, som befunnes möjlig under en antagen fredsperiod, finge

sålunda icke sträcka sina verkningar så långt in i framtiden, att försvarets

återuppbyggande allvarligt försvårades eller fördröjdes. De av försvarskommittén

föreslagna åtgärderna skulle leda till en successiv minskning av krigsorganisationen

i både omfattning och kvalitet så att försvaret vore svagast

vid tioårsperiodens utgång. Inskränkningarna i främst utbildningen av värnpliktiga

men även i materielen vore så stora, att de icke medgåve en snahb

förstärkning av försvaret vid slutet av tioårsperioden. Någon tioårsplan borde

icke uppgöras nu.

I fråga om materielanskaffningen hade kommitténs ställningstagande helt

naturligt skett även med hänsyn till nu rådande bristläge och ekonomiska

situation. Enligt Bondes mening syntes kommittén ha handlat under den

förutsättningen, att svårigheterna vore permanenta. Väl vore statsutgifterna

för närvarande höga och manade till en allmän återhållsamhet, från vilken

försvaret ej kunde vara undantaget, men den av försvarskommittén föreslagna

kostnadsramen hade icke tillmätts efter någon undersökning rörande våra

ekonomiska möjligheter. Den vore ej heller grundad på någon undersökning

om tillräckligheten och ändamålsenligheten av det försvar, som inom densamma

kunde uppställas. Kommittéförslaget innebure därför ett i förhållande

till kostnaderna föga effektivt, d. v. s. relativt sett mycket dyrt försvar.

Med hänsyn till att under de närmaste åren fred vore sannolikare än krig

samt nödvändigheten att i varje fall för den omedelbara framtiden begränsa

statsutgifterna kunde och borde enligt Bondes mening vissa beskärningar

göras, vilka på det personella området icke finge ges större omfattning i princip

än att en krigsorganisation av ungefär nuvarande storlek kunde uppställas

såväl före som efter den närmaste tioårsperioden utan vittgående åtgärder i

form av kompletterande utbildning o. s. v. De större besparingarna borde

göras på materielen. Icke heller här finge man emellertid ställa allt för mycket

på framtiden för att anskaffas i ett skärpt läge, då inköp bleve dyrare och

kanske delvis helt omöjliga. Materielanslagen borde — även om en avvaktande

hållning tills vidare intoges — avsevärt höjas.

Såsom vid behandlingen av målsättningen för krigsmakten omnämnts

har Bonde vidare anfört, att försvarskommitténs förslag icke byggde på

strategiska överväganden. Den organisation, kommittén förordat, skulle icke

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 20H.

kunna uppfylla den målsättning kommittén angivit. Medlen hade icke anpassats

efter målet. Redan nu måste vi räkna med att vara underlägsna en motståndare.

Därest kommitténs förslag skulle genomföras, bleve underlägsenheten

ännu större, varjämte den rörliga krigföring, som vore en förutsättning

för en seg strategisk defensiv, skulle försvåras. Organisationen borde tills

vidare bevaras i allt väsentligt och anpassas efter erfarenheterna under iakttagande

av all den sparsamhet, som vore möjlig utan att effektiviteten nedsattes.

Konteramiral Ericson har framhållit, att man inför nödvändigheten att göra

besparingar, finansiella såväl som materiella och personella, borde — med särskild

hänsyn till det osäkra politiska läget — inskränka sig till sådana besparingsåtgärder,

som icke på längre sikt undergrävde försvarets effektivitet. Medelstilldelningen

finge ej heller så beskäras, att utvecklingen i enlighet med det

nutida krigets krav väsentligen försvårades. I avvaktan på en stabilisering

av det politiska läget och en förbättring av de ekonomiska förutsättningarna

borde vi bibehålla försvarets organisatoriska ram — inom vilken möjliga

rationaliserings- och besparingsåtgärder borde vidtagas — och koncentrera

den materielanskaffning, som kunde äga rum, till de viktigaste områdena. En

allmän och genomgripande modernisering av försvaret i dess helhet, som

otvivelaktigt vore av krigserfarenheterna påkallad, måste ske så snart ekonomiska

och andra förutsättningar härför förelåge.

Med stöd av en ingående granskning av erfarenheterna från det senaste kriget

har Ericson särskilt understrukit vikten av att det svenska försvaret vore allsidigt

uppbyggt. En försvarsgren, som i förhållande till de andra vore otillräckligt

tillgodosedd, skulle utgöra en uppenbar svaghet, som fienden kunde

utnyttja för att snabbt bryta våld motstånd. Krigserfarenheterna påvisade,

att flottan måste disponera fartyg och förband, som hade möjlighet att uppträda

offensivt, vartill fordras rörlighet och slagkraft. Betydelsen av samoch

växelverkan mellan försvarsgrenarna hade klart belysts. Erfarenheterna

från neutralitetsvakten klarlade, att redan uppgiften att skydda neutraliteten

krävde tillgång till eu flotta, som omfattade operativa förband, att sjöfartsskyddet

pekade på behovet av ett stort antal lätta fartyg av sådan storleksordning,

att de vore i stånd att operera även vintertid, samt att den försvårade

och alltmera tidsödande minsvepningstjänsten förde med sig ett ökat behov

av för minsvepning lämpade fartyg.

överste Silfverberg har ställt sig oförstående till den konservativa inställning,

som enligt hans mening kommit att prägla kommittémajoritetens

förslag beträffande stora delar av försvaret. Svårigheter förelåge visserligen

i vissa hänseenden — t. ex. i fråga om fjärrvapnen — att nu draga bestämda

slutsatser av utvecklingen, men detta finge ej leda till att reformerna ställdes

på framtiden. Då den föreslagna kostnadsramen medförde en begränsning av

den nuvarande krigsmakten, vore det angeläget, att man erhölle en efter modernaste

principer uppbyggd försvarsorganisation, som gåve mesta möjliga ut

byte inom den fixerade ramen. Detta hade enligt Silfverbergs mening ej

beaktats.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Kommittémajoritetens konservativa inställning hade bland annat lett till

att luftförsvaret ej erhållit en styrka, som stode i lämplig proportion till övriga

stridskrafters och som erfordrades för att trygga dessas verksamhet samt

skydda hemorten. Silfverberg har även framhållit, att nutida invasionsteknik

på ett helt annat sätt än förut ställde krav på snabbhet och rörlighet hos

försvararens krigsmakt.

Remissyttranden.

Överbefälhavaren har framhållit, att det totala kriget ställde nya personalkrävande

uppgifter icke endast på försvaret — det militära och det civila —

utan även på alla andra för samhällets bestånd nödvändiga verksamhetsområden.

I vårt land måste detta krav tillgodoses genom en vidgad personaluttagning,

en omsorgsfull avvägning mellan behoven på skilda områden i

samhället och en strävan att sätta varje medborgare på den plats, där han

bäst behövdes. Varje svensk måste därför fostras till motståndsvilja samt alla

därför lämpade utbildas och utrustas så, att denna vilja kunde omsättas i

handling. En god utbildning vore nödvändig för alla, nu mer än tidigare,

med hänsyn till att ett verksamt utnyttjande av de allt mer komplicerade men

även mer effektiva tekniska hjälpmedlen krävde kunskaper och rutin.

Huvuddelen av de svenska fältförbanden hade en relativt enkel utrustning,

som, ehuru moderniseringar vore synnerligen önskvärda, dock vore i huvudsak

fullt användbar. Genom att, på sätt ifrågasatts i vissa av de vid kommittébetänkandet

fogade särskilda yttrandena, nedklassa dessa förband till lokalförsvarsförband

skulle man därför inom de närmaste åren göra endast obetydliga

besparingar, särskilt som den kvantitativa minskningen då måste kompenseras

genom en förbättrad utrustning vid »elit»-delen. Även om man räknade

med de genomsnittliga kostnaderna under en längre följd av år, skulle

utgifterna för underhåll av elitförbandens materiel långt ifrån täckas av besparingarna.

Så vore t. ex. materielersättningskostnaderna för en pansarbrigad

med fullt moderna stridsvagnar, vapen och fordon 12—14 gånger så stora

som motsvarande kostnader för en infanteribrigad. Det ringa antal förband,

som på detta sätt kunde förbättras, stode sålunda icke i rimligt förhållande

till det stora antal, som måste nedklassas. Metoden kunde därför icke förordas.

Däremot vore det ingalunda uteslutet, att den modernare materiel,

som framdeles kunde komma att anskaffas, delvis borde sammanhållas till

vissa fältförband, som gjordes effektivare utan att kvaliteten vid de övriga

försämrades.

Med hänsyn till risken för »blixtanfall» främst från luften borde mobiliseringsorganisationen

i möjligaste mån vara decentraliserad. Detta gällde icke

minst för de värdefulla operativa förbanden. Materiel och förnödenheter i

fred borde förvaras spridda på många platser, avpassade efter befolkningsfördelningen,

och rekryteringen borde vara regional, önskvärt vore, att förband,

som organiserades inom en trakt, vore av sådan art, att de vid överraskande

anfall tillsammans kunde bilda en styrka, lämpad för självständig stridsverk
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

samhet. Kostnaderna bleve emellertid vida högre vid en sådan organisation

än vid en mera centraliserad, särskilt beträffande komplicerad materiel såsom

stridsvagnar, flygplan, luftvärnsmateriel och fartyg. Av dessa skäl hade systemet

kunnat genomföras endast i ringa utsträckning. En ökad decentralisering

av förråd och mobiliseringsorganisation inom alla försvarsgrenar vore därför

ett starkt framträdande önskemål. Detta kunde i allmänhet icke tillgodoses

utan nybyggnader, men målet måste hållas i sikte, när en mera omfattande

byggnadsverksamhet inom försvaret åter bleve möjlig.

Den dominerande faktorn vid utformandet av kommitténs förslag syntes ha

varit önskemålet att minska försvarskostnaderna. Med hänsyn härtill vore

det en brist, att kommittén icke närmare granskat det ekonomiska underlaget

för dessa kostnader liksom icke heller närmare övervägt frågan om avvägningen

mellan dessa kostnader och andra behov. Man maste bemöta varje

tendens att ‘betrakta försvaret framför andra samhällsuppgifter som en budget-,

en valuta- och en arbetsmarknadsregulator.

Direktiven för kommittén hade blott givit allmänna riktlinjer i ekonomiskt

hänseende och därvid gjort kostnadsminskningar genom justeringar i oiganisationsramen

beroende av det utrikespolitiska läget. Direktiven hade icke

bundit kommittén vid någon bestämd årskostnad. Ej heller hade det av

finansministern våren 1946 gjorda uttalandet om en minskning av försvarsutgifterna

till högst 700 miljoner kronor uppställts såsom direktiv för kommittén.

De för vårt försvarsproblem väsentliga ekonomiska faktorer, som försvarskommittén

erinrat om —- det sedan 1945 minskade statsfinansiella utrymmet

samt näringslivets nuvarande och sannolikt under viss tid bestående bristsituation

— vore uppenbarligen blott i relativ mening begränsande för vårt

lands förmåga att uppbygga ett starkt försvar. Ett lands produktiva resurser

— dess arbetskraft, råvaror och produktionsanläggningar — kunde över en

viss gräns användas för alternativa ändamål, bland vilka försvaret vanligen

vore ett. Under denna gräns låge de behov av livsmedel, bostäder, beklädnadsvaror

o. s. v., som oundgängligen måste fyllas för att folket skulle kunna

leva vidare; över denna gräns låge de ej oumbärliga behov, som kunde anges

med de graderade uttrycken välstånd, komfort, lyx. Frågan vilket försvar vi

hade »råd till» vore en fråga om avvägning mellan medborgerliga behov av

olika angelägenhetsgrad. Denna avvägning måste göras med hänsyn dels till

de krav på försvarskrafter, som en realistisk syn på det utrikespolitiska läget

uppställde, dels till den sociala angelägenhetsgraden av de civila behoven.

Försvarets uppgift och de för dess genomförande erforderliga kostnaderna

måste, har överbefälhavaren vidare anfört, vägas mot andra väsentliga samhällsuppgifter

och kostnaderna för dessa. Försvaret finge icke sättas i efterhand.

Även i nuvarande svåra läge borde det vara möjligt att tillgodose de

tills vidare starkt begränsade anslag till försvaret, som överbefälhavaren ansåge

oundgängliga, utan att kraven på full försörjning äventyrades.

Även i andra hänseenden kunde invändningar göras mot kommitténs syn

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 206.

på vårt lands ekonomiska möjligheter. Beträffande vårt arbe tsk raf tsp ro b 1 e m

vore det visserligen riktigt, att man räknat med en absolut nedgång av de arbetsföra

i åldrarna 20 till 65 år. Men på sistone tillgänglig statistik syntes

ge vid handen, att denna nedgång bleve mindre än som förut beräknats, därför

att man använt för höga dödlighetstal. I själva verket behövde man icke

alls räkna med någon absolut nedgång. Mer än full kompensation gåves nämligen

av de i landet varaktigt bosatta utlänningarna, vilka tydligen icke medtagits

i kommitténs kalkyler. Därest varje utlänning skulle lämna landet, så

bleve det ändå icke någon nedgång, om man till den arbetsföra befolkningen

räknade personer mellan 15 och 65 år. Den relativa nedgång, som likväl inträdde

i förhållande till antalet åldringar och barn, borde med normal utveckling

kunna uppvägas genom produktivitetsökning. Ur arbetsmarknadssynpunkt

vore det vidare ogynnsamt att skjuta både utbildning och materiel

produktion på framtiden i sådan omfattning som kommittén tänkt sig.

Överbefälhavaren har även berört försvarets materielanskaffningsfråga i ett

förändrat konjunkturläge och därvid framhållit, att en särskild utredning

borde göras om försvarets investeringsbehov.

Sammanfattningsvis har överbefälhavaren framhållit, att försvarskommit

téns slutsatser icke svarade mot premisserna och medlen icke mot målet. En

försvagning av våra styrkor, samtidigt som stormakterna energiskt arbetade

på att utveckla sin tekniska utrustning, skulle leda till att vår redan nu stora

underlägsenhet i förhållande till en angripare bleve än större.

Kommitténs förhoppning, att den föreslagna organisationen skulle medge

en smidig anpassning till de krav, som ett s. k. skärpt läge ställde, vittnade

om önsketänkande. I blixtkrigets tidevarv och i det försämrade strategiska

läge, vari Sverige råkat efter andra världskrigets slut, bjöde klokheten att

icke räkna med någon lång upprustningsperiod.

Väl vore statsutgifterna höga och manade till allmän återhållsamhet, men

kommittén hade i sin önskan att genomföra besparingar gått för långt. Vad

som vunnes i pengar vore litet i förhållande till vad som förlorades i tförsvarskraft.

I själva verket berodde effektiviteten i hög grad just på det som skötes

till de ofrånkomliga bottenkostnaderna. Den av kommittén föreslagna krigsmakten

bleve i förhållande till kostnaderna föga slagkraftig.

Kommittéförslaget visade enligt överbefälhavarens mening på ett övertygande

sätt, att någon ny, fast och allmän plan på försvarets utformning på

lång sikt icke borde uppgöras i nuvarande läge.

Med hänsyn till nödvändigheten att nu och för den närmaste framtiden begränsa

statsutgifterna och under förutsättning, att läget i världen icke ytterligare

försämrades, ansåge överbefälhavaren, att vissa tillfälliga inskränkningar

kunde göras. Av kommittén härom framlagda förslag, som icke minskade

effektiviteten, vore givetvis att hälsa med tillfredsställelse. Besparingarna

borde göras på materielen, men de kunde icke utan alltför stora

risker drivas så långt som försvarskommittén förutsatt.

Överbefälhavaren föreslog i huvudsaklig överensstämmelse med sitt tidi
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

gare förslag, att flygvapnet snarast möjligt skulle utökas med eu nattjaktflottilj,

att krigsmakten i övrigt i allt väsentligt skulle bevaras vid nuvarande

styrka, att materielanskaffningen skulle inskränkas under de allra närmaste

åren, att komplettering med nya försvarsmedel skulle ske samt att den fortsatta

anpassningen skulle regleras successivt efter krigsteknikens utveckling

och med hänsyn till förändringar i vårt läge. Härvid vore det av vikt, att vi

med öppen och fördomsfri ''blick för framtida krigstekniska omvälvningar

stode beredda att vidtaga även genomgripande förändringar i organisation

och utrustning.

Chefen för armén har anmärkt, att kommittéförslaget på flera punkter avveke

från de för kommittén utfärdade direktiven. Kommittén borde i första

hand ha undersökt, hur ett försvar skulle tett sig, som motsvarade direktiven

i fråga om en god utbildning åt alla vapenföra, modernisering av utrustning

och beväpning efter krigserfarenheterna samt med möjlighet att inlemma nya

vapen och skyddsmedel efter hand som utvecklingslinjerna klarnade. Även

om en därefter fullföljd utredning om rikets ekonomiska bärkraft skulle visat,

att en sådan organisation överstege våra möjligheter, skulle undersökningen

ha klarlagt villkoren för vissa önskvärda radikalare förändringar. Det av försvarskommittén

framlagda förslaget hade då fått en vederhäftigare prägel

än det lappverk inom en mer eller mindre godtyckligt vald kostnadsram,

som nu presterats.

Krigserfarenheterna från andra världskriget hade enligt arméchefens förmenande

endast i ringa grad beaktats. Behovet av nattjaktförband hade

skjutits på framtiden. Artilleriets ökade betydelse, nödvändigheten av effektivare

luftvärn och ökat antal terränggående fordon hade ej tillräckligt beaktats.

Betydelsen av det fria kriget syntes vara av den art, att vissa organisatoriska

förändringar inom de reguljära stridskrafterna kunde bli nödvändiga

för att tillgodose kravet på effektiv utbildning i denna stridsform.

Med hänsyn till det utrikespolitiska läget och den militärtekniska utvecklingen

ifrågasatte arméchefen lämpligheten av att lägga fram en tioårsplan.

De kontinuerliga och partiella reformernas väg borde följas.

Beträffande materielanskaffningen har arméchefen framhållit, att förstärkning

i ett skärpt läge toge år i anspråk och ej månader, som kommittén synts

räkna med. Härtill komme, att en hastig upprustning medförde dryga merkostnader

samtidigt som man löpte risken att icke få det bästa.

Genom den snabbhet, varmed krigshändelserna komme att utvecklas vid

ett krigsutbrott, hade ökade krav ställts på en decentralisering av mobiliseringen.

Denna ordning hade i viss mån redan tillämpats, men arméchefen har

förordat en utredning härom snarast i syfte att fastställa de organisatoriska

och ekonomiska konsekvenserna.

I fråga om tanken på en elitarmé har arméchefen påpekat, att denna måste

bestå av mycket välutbildad personal och vara försedd med förstklassig materiel.

Antingen borde den bestå av fast anställd personal eller av värnpliktiga

med lång tids utbildning. Därest värnpliktiga skulle ingå i den, skulle dessa

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

K (it tgl. Maj.ts proposition nr 206.

kunna tillhöra den endast ett fåtal år eller med hänsyn till nytillkommen

materiel ofta omskolas. Materielen för en sådan armé måste medge stor eldkraft,

snabbhet och terrängframkomlighet. En sådan armé skulle bli mycket

dyrbar. Därtill komme svårigheten att ur strategisk synpunkt avväga, var

elitarmén borde grupperas. Tanken på en elitarmé borde antingen göras till

föremål för särskild utredning eller ock avfärdas såsom ett ogenomförbart

projekt.

Med hänsyn till kravet på djupförsvar borde den nuvarande sammansättningen

av arméstridskrafterna göras till föremål för omprövning, därvid frågan

om fria jägarförband borde beaktas.

Flera av de av försvarskommittén framlagda delförslagen vore av den art,

att de borde genomföras snarast, medan andra förslag borde ytterligare utredas.

I fråga om materielanskaffningen har arméehefen framhållit, att begränsningen

av materielanslagen skulle medföra en successiv sänkning av krigsorganisationens

materiella standard. Även om nuvarande läge nödvändiggjorde

viss begränsning, borde för materiel, särskilt luftvärnsmateriel, avses

medel utöver dem, som försvarskommittén beräknat.

Marinledningen bär med hänsyn till den krigstekniska och militärpolitiska

utvecklingen ansett olämpligt att nu fastlåsa försvarsorganisationen till en

tioårsplan. Även om det nuvarande statsfinansiella läget och läget på arbetsmarknaden

krävde återhållsamhet vid beviljandet av anslag för krigsmakten

och även om ovissheten om krigsteknikens närmaste utveckling kunde motivera

en viss återhållsamhet i fråga om materielanskaffning, finge dessa faktorer

dock icke tagas till intäkt för en sådan nedskrivning av försvaret som

försvarskommitténs förslag innebure åtminstone beträffande marinen. Marinledningen

ville därför föreslå, att frågan om ett definitivt fastställande av

en ny försvarsordning uppskötes och tills vidare endast sådana partiella reformer

vidtoges, som vore ägnade att effektivisera försvaret eller som inom

nuvarande organisation genom rationaliseringar kunde innebära minskade

omkostnader. Givetvis måste dock, framför allt då det gällde materielanskaffning

och materielersättning, en plan uppgöras för fördelning av kostnaderna

under en så lång period, som rimligen kunde överblickas. Därvid borde dock

detaljerna bli föremål för en fortgående anpassning efter den krigstekniska

utvecklingen.

Marinledningen har vidare framhållit, att förhållandet mellan effektivitet

och kostnader icke vore konstant. Försvarsorganisationen droge sålunda vissa

mer eller mindre fasta grundkostnader, vilka endast obetydligt ökade, då den

i egentlig mening operativa delen av försvaret utökades. Sedan grundkostnaden

passerats, medförde en mindre ökning av medelstilldelningen en relativt

sett avsevärd ökning av effektiviteten.

Chefen för flygvapnet har framhållit, att det icke ankomme på honom att

bedöma, vilken total kostnadsram, som kunde anses godtagbar under beaktande

av rikets övriga viktiga behov. Ohefen för flygvapnet syntes däremot

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

böra bedöma, huruvida det av kommittén föreslagna flygvapnet vore av den

beskaffenhet, att försvarsorganisationen i sin helhet bleve effektiv. Skulle så

icke vara fallet utan att ytterligare kostnader måste nedläggas på flygvapnet,

uppkomme frågan, om den totala kostnadsramen kunde ökas eller en ny avvägning

måste göras inom den angivna ramen. Chefen för flygvapnet hade

— med stöd av de strategiska grunder, som anförts i det föregående kommit

till den uppfattningen, att kommittén inom den valda kostnadsramen icke

föreslagit det mest effektiva försvaret. Flygvapnet hade icke tillgodosetts i

den utsträckning, som motsvarade dess grundläggande betydelse.

Militärbefälhavaren för 1. militärområdet har framhållit, att talet om vad

som skall göras »i ett skärpt läge» inför våra tydliga erfarenheter från beredskapstiden

reducerades till ett talesätt utan reell täckning. Svensk statsledning

kunde icke räkna med andra stridskrafter än dem, som redan i fred

vore väl utbildade och försedda med erforderlig befälskader, materiel och

ammunition. Den enda utvägen vore att efter hand vidtaga reformer, varvid

i många fall försvarskommitténs uppslag borde genomföras, allt under iakttagande

av största möjliga sparsamhet.

Militärbefälhavaren för 11. militärområdet har framhållit, att försvarskommittén

knappast i första hand eftersträvat att åstadkomma en så effektiv försvarsorganisation

som möjligt. Snarare hade dess utgångspunkter den

nuvarande organisationen och materielutrustningen — fått tjäna som tackmantel

för vissa på förutfattade meningar grundade men militärt icke motiverade

beslut att begränsa organisationen och nedbringa övningstiden. Kommittén

hade icke gjort några försök att låta strategiska synpunkter ligga till

grund för de föreslagna, synnerligen allvarliga reduceringarna. Eventuellt

nödvändiga beskärningar borde ha föreslagits ske på sådana platser, där de

skulle medfört den minsta faran. Detta hade emellertid ingalunda beaktats.

Militärbefälhavaren för III. militärområdet har ansett att med hänsyn till

det utrikespolitiska läget ett vidmakthållande av 1942 års försvarsorganisation

vore nödvändigt. Successiva och partiella reformer borde genomföras

i avsikt att förbättra organisationen. För försvarskommittén hade de ekonomiska

synpunkterna fått en alltför dominerande roll. I vissa detaljfrågor

hade värdefulla uppslag framkommit.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har ansett en tioårsplan utgöra

hinder för möjligheterna att utveckla och effektivisera försvarsmakten. Kommitténs

tanke, att man i ett skärpt läge borde förstärka försvaret, borde ses mot

bakgrunden av erfarenheterna från 30- och 40-talens händelser. Den föreslagna

organisationen skulle icke kunna lösa de av kommittén angivna uppgifterna.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet har anfört, att kravet på åteihållsamhet

i dagens läge icke finge tillmätas avgörande betydelse för eu längre

period. Det vore beklagligt, att kommittén valt en rent godtycklig utgångspunkt

för bestämmande av kostnadsramen.

Därest den av kommittén antagna tron på en fredsperiod av icke alltför

obetydlig längd vore riktig, borde en beskärning av försvarsorganisationen

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

kunna göras under de närmaste åren under förutsättning att försvarets effektivitet

därefter icke försämrades. I stället hade kommittén ansett, att begränsningarna

kunde vidtagas under beaktande av att försvarets effektivitet under

de närmaste åren icke påtagligt försvagades. Detta uttalande vittnade enligt

militärbefälhavarens mening om osäkerhet, planlöshet och oreda i tankegången.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet har ansett, att i huvudsak ett

uppehåll i materielanskaffningen borde ske under de närmaste åren för att

avbida resultat av försök med nya vapen. För sådan anskaffning erforderliga

medel borde emellertid anvisas under hela perioden och fonderas i den man

de under de första åren av perioden toges i anspråk endast till en mindre del.

För materielanskaffning avsedda anslag vore alltför knappt tilltagna, varför

någon modernisering under tioårsperioden praktiskt taget vore utesluten.

Tioårsplan avstyrktes och successiva reformer förordades.

Militärbefälhavaren för VII. militärområdet har ansett, att växlingarna i

iäget gjorde det omöjligt att fastställa en försvarsplan för längre tid. I stället

borde successiva och partiella reformer genomföras.

Det vore anmärkningsvärt, att försvarskommittén icke verkställt undersökning,

huruvida den föreslagna krigsmakten vore tillräcklig för att kunna lösa

sina uppgifter. Konsekvenserna ur beredskapssynpunkt hade icke tillbörligt

beaktats. Med hänsyn till Gotlands utsatta läge ställdes för dess del särskilda

krav på hög beredskap. Förkortningen av utbildningstiden innebure

en minskning av Gotlands beredskap, medförande allvarliga konsekvenser.

Chefen för Ostkustens marmdistrikt har ansett, att nedskärningen av anslagen

till sjöförsvaret och avskaffandet av de marinsamverkande flygförbanden

icke vore ägnade att effektivisera och modernisera försvarsorganisationen.

Betydelsen av lättrörliga och slagkraftiga sjöstridskrafter som politisk maktfaktor

hade icke tillräckligt beaktats. Hur en modern försvarsordning för

vårt land skall se ut, borde grundas på riksstrategiska överväganden i anslutning

till ett allsidigt försvar och göras till föremål för utredning, avseende

endast försvarets sammansättning och avvägning i princip. I avvaktan därpå

borde den nuvarande försvarsorganisationen bibehållas, varvid av svårigheterna

på produktionsområdet föranledda besparingar borde genomföras,

utan att dock krigsorganisationens effektivitet avsevärt nedginge.

Chefen för Sydkustens marindistrikt har uttalat, att man med hänsyn till

det osäkra utrikespolitiska läget för närvarande måste undvika sådana mera

djupgående omorganisationer, vilka medföra en svaghetsperiod, som kan

komma att infalla under en ur utrikespolitisk synpunkt kritisk period. Materielens

förnyelse finge icke skjutas för långt på framtiden i tron på en kommande

stabilisering av den tekniska utvecklingen.

Flygförvaltningen har ansett, att försvarskommittén lagt huvudvikten vid

kravet på besparingar, under det att kraven på effektivisering och moderniseling

icke tillräckligt beaktats. Beträffande möjligheten att förstärka materielutrustmngen

i ett skärpt läge har flygförvaltningen fäst uppmärksamheten på

opaginerad Kontrollera mot PDF

63

Kungl. May.ts ''proposition nr 206.

de långa och omsorgsfulla förberedelser en ökning av flygindustriens produktionskapacitet

fordrade samt den i en dylik situation uppkommande

konkurrensen om kapaciteten. Erfarenheterna från beredskapstiden hade visat,

att det varit synnerligen svårt att få de materielkrävande vapenslagen förstärkta

inom rimlig tid. Leveranser från utlandet torde ej kunna påräknas.

Det vore självbedrägeri att tro försvarets beredskap vara hög, om avsevärda

materielbrister förelåge.

Krigsmaterielverket har beträffande upprustningsproblemet på materielsidan

framfört starka betänkligheter mot kommitténs allmänna uppläggning

av försvarets materielfråga. Kommittén hade i full insikt om materielfrågans

betydelse skjutit denna i bakgrunden. Försvarsberedskapen

komme för avsevärd tid framåt att baseras på den nu befintliga materielstocken,

som motsvarade krigsteknikens utveckling vid andra världskrigets början.

Kommittén räknade med forcerad materielanskaffning vid ett skärpt läge

men syntes härutinnan utgå från en överdriven och tyvärr allmän uppfattning

om industriens stora resurser och om möjligheterna till en snabb materiell

upprustning, en optimism som saknade underlag i verkligheten och de gångna

beredskapsårens erfarenheter. Dessa visade, att år förlöpte, innan ens de blygsamma

materielkvantiteter, som låge inom ramen för industriens möjligheter

kunde påräknas. Särskilt beaktansvärt ur industriell synpunkt vore önskemålet

om en med hänsyn till produktionen jämnare fördelning av materieltillförseln

till försvaret.

Jämväl i fråga om materielförsörjningen under krig måste invändningar

göras mot förslaget. Verket räknade med att under krig endast

en begränsad tillverkning och reparation av krigsmateriel i bergrum kunde

ske. I varje produktionskedja inginge någon tung industri — järnverk, metallverk

eller kemisk industri — med stor sårbarhet för krigshandlingar. Råvaror,

halvfabrikat och delfabrikat måste transporteras fram och åter över

landets svaga och sårbara kommunikationsnät. Kraftproduktionen kunde vid

krig snart nog beräknas råka i ett nödläge genom krigsskador. Få produktionskedjor

vore helt oberoende av import. Därför måste krigsmaktens behov

av materiel för mobilisering och krig till väsentlig del tillgodoses genom lagerhållning.

Betydande medelsanvisningar för detta ändamål bleve nödvändiga.

Försvarets fabriksstyrelse har framhållit, att verksamheten vid fabriksverket

komme att påverkas av de föreslagna minskningarna i materielanskaffningen.

Detta minskade beredskapen inom verket. För att den yrkesskickliga

personalen skulle kunna beredas fortsatt anställning och bibehållas vid sin

yrkesskicklighet vore det nödvändigt, att den sysselsattes med sådana tillverkningar,

för vilka fabrikerna vore avsedda. Ytterligare driftminskningar

utöver nuläget borde icke komma till stånd.

Försvarets forskningsanstalt har ansett, att den snabba utvecklingen gjorde

en tioårsplan olämplig. Det vore i princip riktigast att vidtaga erforderliga

reformer efter hand som forskningen, studier och försök gåve underlag därtill.

1 vårt land funnes tekniska förutsättningar för icke obetydliga förbättringar

av beväpning och utrustning.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 20K.

Bevakningsinspektören har framhållit, att särskilt stora anspråk måste

ställas på luftförsvaret. Det vore olyckligt, om flygvapnet icke finge starkare

ställning än kommittén föreslagit. Med ett svagt utvecklat flygvapen bleve

påfrestningarna för det civila försvaret särskilt stora. Främst måste natt

jakt tillkomma. Besparingarna genom efterutbildningsövningens slopande

uppvägde icke skadeverkningarna därav.

Statens organisationsnämnd har anfört, att det av försvarskommittén fram

lagda förslaget, baserat på begränsningar av kostnadsskäl och inskränkning i

fråga om materielanskaffningen, icke vore ägnat att tillfredsställa folket.

Behov förelåge av att klargöra riktlinjerna för en omgestaltning av vår försvarsorganisation

med utgångspunkt från det senaste krigets erfarenheter. I

detta avseende hade kommittén föredragit ett status quo. Ur rationaliseringssynpunkt

påkallade ändringar, som ej föregrepe en sådan utredning, borde självfallet

genomföras. Frågor av grundläggande betydelse för åstadkommandet

av en rationalisering hade icke närmare utretts av kommittén. Därest kommittén

ingående prövat sådana frågor som den inbördes värdesättningen av

olika trupp- och vapenslag, den centrala såväl som den regionala ledningens

organisation, kustartilleriets ställning inom försvaret, befälsorganisationen

och värnpliktsutbildningen, krigsorganisationens utformning och därmed sammanhängande

materielproblem med hänsyn till luftkrigets verkningar samt

motoriseringsfrågan och på grundvalen härav framlagt riktlinjer för en omgestaltning

av krigsorganisationen, vore det enligt organisationsnämndens uppfattning

sannolikt, att en organisation med väsentligt större försvarseffekt än den

nuvarande hade kunnat utformas inom den angivna kostnadsramen. Ett stilla

stående i utvecklingen finge icke ske, när det gällde en så vital fråga som

ordnandet av vårt försvarsväsende. Nämnden har vidare framhållit, att värdet

av rationaliserade stater inom vissa verksamhetsgrenar vore tvivelaktigt,

därest icke fullständiga organisationsundersökningar slutförts. Kommittén

hade bort klargöra, vilka besparingar hittills vid förbanden gjorda undersökningar

medfört och med ledning härav verkställt approximativa beräkningar

angående sannolika besparingar som följd av fortsatta organisationsundersökningar.

Enligt nämndens uppfattning kunde det icke vara riktigt att, när det

gällde att inom en kostnadsram av 810 miljoner kronor få fram ett effektivt

försvar, utgå ifrån ett bibehållande av en krigsorganisation, som fordrade en

årskostnad av omkring 1100 miljoner kronor och söka utvinna de ekonomiska

besparingarna genom att föreslå vissa beskärningar än här än där eller medvetet

räkna med betydande brister eller hänvisa deras tillgodoseende till

framtida åtgärder. Det syntes icke vara tillrådligt att, såsom kommittén

syntes förutsätta, räkna med att en långvarig beredskapstid stode till förfogande

för att lijälpligt täcka materielbrister. Den nutida krigföringen berättigade

ej heller att tro på några stora möjligheter till industriell försörjning

i ett krigsläge. Enligt nämndens mening vore det icke möjligt att med

det av kommittén tillämpade förfaringssättet skapa ett effektivt försvar. En

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

65

grundförutsättning för ett sådant inom den begränsade kostnadsramen vore

en inbördes avvägning av de olika truppslagens och vapengrenarnas värde

ur försvars- och kostnadssynpunkt. Utgångspunkten kunde härvid endast

vara, att det främst gällde att sätta in folkets hela värnkraft.

Statskontoret har ifrågasatt lämpligheten av att med försvarskommitténs

oklara utgångspunkter binda sig för en tioårsplan av så kostnadskrävande

natur. Organisationen borde icke göras större än att den med avseende å

vapen, utrustning och annan materiel vid varje tillfälle kunde hållas på toppen.

Varje miljon, som nedlades på försvarsanstalter av tvivelaktigt värde,

minskade våra ekonomiska och tekniska möjligheter att med ledning av nya

resultat rationalisera och stärka försvaret. De nya kryssarnas återverkningar

på flottans blivande sammansättning vore ett belysande exempel härå.

Nyckeln till militär framgång låge ofta i förmågan att frigöra sig från konventionella

betraktelsesätt vid valet av stridsmedel och strategi. Vår försvarsorganisation

borde icke vara en kopia i förminskad skala på förebilder av

stormaktstyp.

Riksräkenskapsverket har framhållit, att försvarskommittén icke åstadkommit

någon framtidslösning av arméns materielfråga, enär kommittén förutsatt,

att för täckande av materielbrister särskilda engångsanslag under tioårsperioden

skulle anvisas.

Kommerskollegium har funnit det äventyrligt, att materielanskaffningen

åsidosatts i sådan utsträckning som skett i försvarskommitténs betänkande.

Tillräckliga anslag för sådan anskaffning borde ingått i försvarsplanen. Kommittén

hade icke räknat med krigsmaktens behov av vissa andra nödvändiga

förnödenheter såsom driv- och smörjmedel, vilket vore en brist. Med hänsyn

till kraven på industriens prestationsförmåga i ett skärpt läge och då rådande

importbegränsningar borde planering för anskaffande av särskilda

militärförråd av dylika varor komma till stånd. -— Kollegium understryker i

likhet med Sveriges redareförening den mycket betydelsefulla roll som flottan,

vid sidan av dess egentliga försvarsgrensuppgifter, spelar för upprätthållande i

krigstider av handelssjöfarten såväl i utrikes fart som i kustfart. Kommitténs

förslag beträffande flygvapnet ingåve allvarliga betänkligheter med hänsyn

till skyddet för handelssjöfärten.

Sveriges industriförbund har icke funnit det välbetänkt med en tioårsplan. I

betänkandet skötes akuta ekonomiska svårigheter helt i förgrunden trots att

det vore fråga om en långtidsplanering. Man utginge från som ett ofrånkomligt

faktum att organisationen måste avsevärt beskäras, därför att landet

för närvarande icke ansåges ha råd att upprätthålla ett försvar av den

storlek, som av allmänpolitiska och militärpolitiska skäl kunde anses erforderlig.

Den erforderliga effektiviteten kunde icke ernås utan att materielanskaffningen

skedde kontinuerligt och med beaktande av teknikens fortgående

utveckling. Följden av kommitténs underlåtenhet beträffande materielen

kunde bli, att vi råkade i samma läge som i början av senaste världskriget,

då krav på produktion för att reparera brister inom den befintliga 5

5 — 404 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 206.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

organisationens ram ställdes samtidigt med krav på produktion för organisationens

utbyggnad. Förbundet förordade att anslag för tillräckliga, kontinuerliga

anskaffningar och moderniseringar redan nu intoges i försvarsplanen.

Förbundet vore angeläget att betona, att den ökning av tillgång på arbetskraft

som en nedskärning av utbildningstiden skulle möjliggöra, under normala

förhållanden vore så pass ringa, att den icke rimligtvis kunde tillmätas

avgörande betydelse, därest utbildningsstandarden skulle nämnvärt försämras.

En forcerad utbildning i ett skärpt läge medförde en ökad avtappning

av arbetskraft från industrien samtidigt som kraven på dess produktionsförmåga

ökades.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har framhållit att landets

totala värnkraft måste tagas i anspråk för att kunna avvärja ett fientligt angrepp.

Förberedelser måste redan i fredstid vidtagas för försvarets samtliga

områden. Brister i beredskapen kunde få ödesdigra följder för försvaret i

dess helhet. Under den gångna krigstiden hade Sverige fått avsevärd tid

till förfogande för upprustning. Man finge icke utgå från att lika gynnsamma

förhållanden skulle föreligga vid en eventuell ny krissituation. Detta gällde

i hög grad även den materiella beredskapen. Det syntes mycket ovisst, om

det skulle vara möjligt att under en kortare tidsperiod i industriproduktionen

inrymma en upprustning av den omfattning, som skulle erfordras för

att 1958 års krigsorganisation skulle kunna upprätthållas i verkligheten. I

stället för en engångsupprustning vore en kontinuerlig ersättningsproduktion

att föredraga. De medel, som erfordrades för en fortlöpande materielanskaffning,

borde därför inräknas i den årliga kostnadsramen.

Statens industrikommission har framhållit, att den givetvis saknade

möjlighet att avge en prognos för försörjningsläget under en så lång period

som tio år och därför utgått från dagens läge och vad som kunde anses

sannolikt för de närmaste två åren. För att militära beställningar inom landet

skulle kunna fullgöras inom godtagbar tid utan att särskilda prioriteringsåtgärder

tillgrepes vore det för närvarande nödvändigt, att beställningarna

planerades så tidigt som möjligt. Den förhållandevis ringa materielåtgången,

såväl enligt kommitténs betänkande som enligt de särskilda yttrandena, medförde,

att några svårigheter att om så ansåges oundgängligen nödvändigt erhålla

leverans av sådan materiel, som skulle tillverkas inom landet, icke syntes

komma att föreligga. Ur industriens synpunkt kunde de stora återanskaffningar,

som mot slutet av tioårsperioden ansåges böra ske med engångsanslag,

medföra svårigheter. En jämn fördelning av återanskaffningar under hela

perioden syntes därför vara att föredraga.

överståthållarämbetet har framhållit, att det föreliggande förslagets ekonomiska

förutsättningar och konsekvenser icke fått den allsidiga belysning,

som varit önskvärd. Vid bedömandet av olika kostnadsramar hade även bort

beaktas den återverkan på landets nationalinkomst, som övningstidens längd

utövade. Om så skett, syntes icke uteslutet att den slutliga avvägningen

mellan övningstid och materielanskaffning kunnat påverkas därav. Ämbetet

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

ifrågasatte, om icke avvägningen mellan fältarmén å ena sidan och det mera

materielkrävande flyget och marinen å andra sidan blivit en annan, om i försvarsbudgeten

såsom omkostnad inräknats den genom vapenövningarna förlorade

arbetskraften. Med beklagande konstaterades föreslagen försvagning

av såväl flygvapnet som luftvärnet.

Ämbetet har slutligen betonat nödvändigheten att i tid planlägga civilförsvaret

och den ekonomiska försvarsberedskapen, innefattande bland annat

lagerhållning av olika råvaror och annan materiel. Yidare borde redan under

fredstid planeras en aktiv motståndsrörelse i händelse delar av landet bleve

ockuperade.

Länsstyrelsen i Uppsala län har anfört, att det politiska läget och den

krigstekniska utvecklingen ej tilläte ett försvagande av vår försvarsorganisations

effektivitet. Detta gällde ej blott det militära försvaret utan även civilförsvaret

och den ekonomiska försvarsberedskapen. Kommittén hade enligt

länsstyrelsens uppfattning i allt för ringa omfattning ställt det militära försvarets

problem i relation till den civila beredskapens. Det syntes länsstyrelsen,

som om ett bredare grepp på uppgiften varit tillrådligt med hänsyn

till den avvägning av resurserna, som nödvändiggjordes av det totala krigets

krav.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har funnit det betänkligt att nu

binda det militära försvaret genom fastställande av en för så lång tid som

tio år gällande plan, särskilt som samordning med det totala försvaret icke

närmare berörts i betänkandet. Hemvärnet borde stärkas samt flottans utbyggnad

i största möjliga omfattning med lättrörliga smärre enheter fortsättas.

Härjämte borde närmare utredning göras om möjligheten att genom

besparingar på andra områden undgå den minskning av flygförbandens antal

i förhållande till vad tidigare av riksdagen beslutats, som kommittén föresloge.

Länsstyrelsen i Gotlands län har hyst de starkaste betänkligheter mot ett

genomförande av kommittéförslaget, som skulle medföra en betydande både

kvantitativ och kvalitativ försvagning av Sveriges försvarskrafter. Särskilt

för Gotland innebure förslaget en stark beskärning. Med hänsyn till öns läge

borde dess krigsorganisation vara avpassad för uppgiften att hindra en fientlig

ockupation av ön, som under ett krig icke syntes kunna påräkna avsevärt

understöd av trupper från fastlandet. Det förefölle länsstyrelsen, som om

kommittén icke tillbörligt beaktat Gotlands isolerade läge och behov av hög

krigsberedskap. Det vore vidare beklagligt, att icke fasta grunder för gränsdragning

och samarbete mellan det militära och det civila försvaret framkommit.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har ansett, att det i nuvarande läge syntes

vara en samhällsangelägenhet av utomordentlig betydelse, att Sveriges försvarsanordningar

hölies väl uppe.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har funnit det vara en brist i kommittéförslaget,

att totalförsvaret icke i betänkandet gjorts till föremål för en full
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

ständig översyn. Kommitténs enigt positiva inställning till försvarsfrågan

har erkännsamt noterats, men länsstyrelsen har ifrågasatt, om tiden vore

lämplig för fastställande av en tioårsplan. Med hänsyn till den krigstekniska

utvecklingen skulle tioårsplanen innebära ett förhastande, som vore svårt att

gottgöra, om det mörknade över världen. Det vore mycket lättare att framdeles

skriva ned försvarsanstalter om läget lättade än att bygga upp dem om

läget skärptes. De av kommittéledamöterna Elon Andersson och Sven Andersson

i deras särskilda yttrande utvecklade idéerna vore värda att bli föremål för

närmare undersökning.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har uttalat betänkligheter mot att nu

genomföra en sänkning av landets militära standard. Slopande eller beskärning

av förband och försvarsinrättningar skulle icke vinna förståelse hos

befolkningen i de delar av landet, som berördes av reduceringarna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har ansett dagens läge sådant, att en nedskärning

av försvaret icke nu kunde förordas. Snarare syntes en förstärkning

på vissa punkter mera motsvara ett realistiskt bedömande. Andra beskärningar

av försvaret än som betingades av de minskade årsklasserna av

krigstjänstskyldiga samt av möjliga rationaliseringsåtgärder syntes icke motiverade.

Hemvärnsrådet har med tillfredsställelse konstaterat försvarskommitténs

positiva inställning till hemvärnet, men funnit angeläget, att hemvärnet gåves

en effektiv kraft genom tilldelning av automat- och pansarvämsvapen.

Föreningen Sveriges flotta har anfört, att försvarskommittén icke utformat

sitt förslag med hänsyn till de riksstrategiska faktorerna och därmed

ej tillvaratagit möjligheterna att få en rimlig effekt för de på försvarsorganisationen

nedlagda kostnaderna. Ärendet i dess helhet borde därför förvisas

till förnyad allsidig utredning, varvid särskilt borde beaktas de riksstrategiska

faktorernas inverkan på försvaret. I avvaktan på denna utredning borde den

nuvarande försvarsorganisationen tills vidare provisoriskt bibehållas med de

tillfälliga ändringar, som kunde befinnas påkallade.

Svenska officer sförbundet har sagt sig icke kunna dela den uppfattning

om försvarets framtida utformning, för vilken betänkandet ger uttryck men

har icke ansett sig böra ingå på någon närmare granskning av den föreslagna

organisationens omfattning och struktur.

Centralstyrelsen för de svenska reservofficer sförbunden har ansett dagens

läge näppeligen erbjuda underlag för annat än kortfristiga bedömanden. Kommittén

borde icke ha bundit sig för en tioårsperiod. Vid en på lång sikt upplagd

plan förelåge risk, att de verkliga, aktuella behoven undanskymdes.

Rådande läge motiverade icke en beskärning av försvarsmakten. Av nuläget

erforderliga nedprutningar av försvarsutgifterna borde betraktas som tillfälliga

och ej givas en sådan omfattning, att ett återställande av försvarets

effektivitet komme att framdeles medföra exceptionella krav på budgeten. Till

de materielutgifter, som av kommittén ställts på framtiden, borde stor hänsyn

tagas vid en ökning av nationalproduktionen. Erforderliga reformer,

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Iiungl. Maj:ts proposition nr 206.

baserade på erfarenheterna från det senaste kriget, hade av kommittén ställts

på framtiden. Någon avvägning av truppslagens och vapengrenarnas inbördes

betydelse och plats inom en begränsad ekonomisk ram samt den i samband

därmed stående materielutrustningen vore icke gjord. Enligt centralstyrelsens

mening gagnade det föga att lägga kommittéförslaget till grund fölen

ny försvarsordning. Klara riktlinjer för en omgestaltning av försvarsmakten

— grundade på andra världskrigets erfarenheter — borde snarast möjligt

framläggas.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har funnit, att försvarskommittén

vid avvägningen mellan vårt lands insatser i försvarsväsendet, å ena sidan,

och det allmännas ianspråktagande av arbetskraft och varutillgångar, å andra

sidan, i alltför hög grad räknat med att nuvarande exceptionella förhållanden

skulle fortsätta under tioårsperioden. Under senaste tiden hade en omsvängning

skett på arbetsmarknaden, vilket kunde medföra att en omprövning

av det framlagda förslaget i flera avseenden bleve nödvändig.

Tjänstemännens centralorganisation har anfört, att största vikt måste tillmätas

försvarskommitténs uttalande, att de föreslagna begränsningarna i

försvarsorganisationens omfattning genomfördes på sådant sätt, att någon påtaglig

försvagning av försvarets effektivitet icke uppstode under de närmaste

åren. Det syntes tveksamt, huruvida man härvidlag — såsom kommittén förutsatt

-— borde räkna med att vid en skärpning av läget kunna medhinna en

anpassning av organisationen efter det nya lägets krav.

Svenska arbetsgivareföreningen har framhållit, att ehuru det i dagens ansträngda

ekonomiska läge vore en angelägenhet av stor betydelse att inskränka

statsutgifterna, en beskärning av försvaret icke finge drivas så långt, att man

i händelse av mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap endast hade bristfällig

och otillräcklig materiel att tillgå.

Även om arbetsmarknadspolitiska synpunkter talade för en möjligast

tänkbar förkortning av värnpliktsutbildningen, vore det av betydelse att utbildningen

bleve så gedigen, att i händelse av mobilisering eller förstärkt

försvarsberedskap inkallelser enbart för utbildning icke behövde äga rum.

Sådan extraordinär inkallelse skulle för näringslivet, sett ur arbetsmarknadspolitisk

synpunkt, kunna medföra större skada än något längre utbildningstid

i samband med den normala värnpliktstjänstgöringen.

Riksförbundet landsbygdens folk har framhållit, att landet alltid komme

att ha begränsade resurser i fråga om materiel och personal. Av vikt vore

därför, att vi ägde en liten men fullt modernt rustad försvarsmakt. Kiksförbundet

har funnit åtskilligt tala för att den av kommittéledamöterna Elon

Andersson, Sven Andersson och von Heland i särskilda yttranden förordade

organisationstypen med ett decentraliserat, lokalt bundet försvar gjordes till

föremål för ingående undersökning.

Sveriges lantbruks förbund har uttalat, att den blivande försvarsorganisationen,

med hänsyn till landets geografiska och militärpolitiska läge genom

rationalisering och förbättring av den tekniska utrustningen borde bli så

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

uppbyggd, att den inrymde största möjliga effekt. De skäl, som i några av

de till betänkandet fogade särskilda yttrandena anförts för ett decentraliserat,

lokalt bundet försvar, syntes tala för att denna organisationsform borde

göras till föremål för särskild undersökning.

III. Huvuddragen av försvarskommitténs förslag.

A. Värnplikten.

I fråga om värnplikten har försvarskommittén förordat dels begränsning av

övningstiden till 11 månader, innebärande förkortning av första tjänstgöring

(motsvarande tjänstgöring) och slopande av efterutbildningsövningen, dels

förändring i gällande besiktningsföreskrifter, varigenom ett större antal värnpliktiga

än nu skulle befrias från tjänstgöring i fred, dels ock för flertalet

värnpliktiga påbörjande av första tjänstgöring ett år tidigare än vad nu är

fallet.

Såväl i de vid kommittébetänkandet fogade särskilda yttrandena som i

remissyttrandena ha allvarliga erinringar gjorts mot kommitténs förslag

rörande begränsning av utbildningstiden och skärpningen av besiktningsföreskriftema.

Mot kommitténs förslag rörande åldern vid första tjänstgöringens

påbörjande har däremot i stort sett ingen erinran riktats.

Med hänsyn till att försvarskommitténs betänkande förelåg först i december

1947 samt till de vittgående konsekvenser ett bifall till försvarskommitténs

förslag rörande de värnpliktigas utbildning och tjänstgöringsskyldighet i fred

skulle medföra har remisstiden i vad avser denna del av betänkandet för de

militära myndigheterna utsträckts till den 1 juni innevarande år. Oavsett

detta ha en del militärmyndigheter i samband med avgivande av yttrande

över försvarskommitténs betänkande framlagt vissa synpunkter på frågan.

Då fullständig utredning i berörda hänseenden icke föreligger, är jag

icke nu beredd att taga slutlig ställning till försvarskommitténs förslag

rörande värnpliktsfrågoma och därmed sammanhängande organisatoriska spörsmål.

Förslag till provisoriska bestämmelser rörande utbildningstiden för värnpliktiga

m. m. kommer att av mig anmälas senare denna dag.

B. Armén.

F örsvar skommittén.

Kommittén har beräknat, att armén årligen för utbildning skulle erhålla omkring

27 200 värnpliktiga och för handräckningstjänst omkring 2 000 värnpliktiga.

För fortsatt utbildning till officerare och underofficerare ha omkring

1 850 värnpliktiga, av vilka 900 skulle utbildas till officerare, beräknats skola

uttagas.

Vid utformandet av förslaget till arméns krigsorganisation säger sig kommittén

ha haft att beakta å ena sidan, att antalet i värnpliktsåldern inträdande

ynglingar under tiden fram till mitten av 1950-talet komme att nedgå främst

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Eungl. Maj:ts proposition nr 206.

på grund av den låga nativiteten under slutet av 1920-talet och under 1930- talet samt å andra sidan, att en utjämning av denna personalminskning till

väsentlig del skulle åvägabringas genom den föreslagna övergången till påbörjande

av första tjänstgöring redan vid 20 års ålder. Emellertid hade kommittén

med hänsyn till de jämkningar i nu gällande besiktningsbestämmelser,

som den förordade, och till slopandet av efterutbildningsövningen räknat med

en successiv nedgång av arméns personalstyrka med sammanlagt 14, i % under

tioårsperioden.

Kommittén hade gjort en undersökning rörande spörsmålet i vilken omfattning

och ordning nu förefintlig tygmateriel fölle för åldersstrecket.

Den tygmateriel, som under femårsperioden 1948/49—1952/53 på grund

av åldersskäl fölle ut, vore av den art, att densamma — bortsett från

viss artillerimateriel in. m. — icke påverkade krigsorganisationens ram.

En avgång av viss materiel — utan att densamma ersattes - skulle dock

innebära, att organisationens krigsvärde skulle äventyras. Under den därpå

följande femårsperioden, 1953/54—1957/58, fölle däremot viktiga stridsmedel

(bland annat 40 mm luftvärn) samt betydande mängder sambands- och eldledningsmateriel

för åldersstrecket. För flera av materielgrupperna måste en

förnyelse förberedas 3—4 år före materielens bortfall ur organisationen, savida

icke på grund av krigsteknikens utveckling eller av annan anledning avgörande

träffades därom, att ifrågavarande materiel icke vidare skulle ingå i

organisationen. Under femårsperioden 1958/59—1962/63 vore materielavgången

av sådan art, att den måste medföra en genomgripande strukturändring

av armén, om den utrangerade materielen ej förnyades. Sålunda skulle alla

nuvarande stridsvagnar och tunga pansarvärnspjäser samt en stor del av luftvärnet

bortfalla, sedermera även artilleriets pjäsmateriel. Varje dylik eventuell

avgång utan förnyelse måste förberedas genom ändringar av fredsutbildningsorganisationen

minst 4 år i förväg.

I anslutning härtill har kommittén anfört följande.

Vid en successiv nedgång av arméns numerär under den närmaste tioårsperioden

bör enligt kommitténs mening materielanskaffning och matenelomsättning

praktiskt taget ske endast för en krigsorganisation, svarande mot

den personalstyrka, som vid periodens slut står till förfogande. För att den

under övergångstiden överskjutande styrkan skall kunna utnyttjas kan det

dock bli aktuellt att för dess behov förnya ett eller annat materielslag, som

är nödvändigt för att bevara dess användbarhet. Kompletterade genom de

mycket begränsade anskaffningar, som erfordras för tillgodoseende av sistnämnda

behov, skulle enligt försvarskommitténs mening förefintliga materiella

resurser under de närmaste åren väl tillvaratagas och utnyttjas.

Försvarskommittén räknar sålunda med att, utöver fasta matericlposter för

vissa i det föregående angivna ändamål, medel böra avses för omsättning av

befintlig tygmateriel i den utsträckning som nyss angivits. Härförutom resa

sig också krav på standardförbättring av tygmaterielen och täckande av vissa

av de för närvarande förefintliga materielbristerna till den del dessa även vid

cn beskärning av organisationen kvarstå.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Betydande materielanskaffningar ha gjorts under och efter andra världskriget.

Försvarskommittén är dock medveten om att arméstridskraftemas

materiel — förutom med nyssnämnda brister — är behäftad med svagheter

även med avseende å moderniteten. Detta gäller främst infanteriets och

artilleriets rörlighet och terrängframkomlighet, närstridspansarvärnsvapen

samt viss ingenjörteknisk materiel och signalmateriel. Såväl av kostnadsskäl

som med hänsyn till knappheten på råvaror och arbetskraft samt svårigheterna

att ännu kunna tillgodogöra sig krigserfarenheterna anser försvarskommittén

emellertid, att medelsanvisningen för materielanskaffning under de närmaste

åren bör hållas inom relativt snäva gränser för att sedan successivt ökas. Utrymme

för en sådan ökning synes böra beredas genom att under tioårsperioden

stegvis något öka arméns andel i de årliga försvarskostnaderna och parallellt

härmed sammanpressa dess organisation. De medel, som härigenom kunna

disponeras för anskaffning av materiel, bli emellertid relativt begränsade.

Även om en viss standardförbättring jämväl ernås därigenom, att uttjänt materiel

under perioden undan för undan ersättes med modernare och bättre,

komma de här påvisade svagheterna alltjämt att till betydande del kvarstå.

För att kunna förse den av kommittén föreslagna fältarmén med modern utrustning

i skälig omfattning, torde det bli nödvändigt att — i den mån det icke

visar sig möjligt att tillgodose behovet av medel för ändamålet genom fortgående

strävanden att nedbringa kostnaderna för själva organisationen — redan

före tioårsperiodens utgång anvisa tilläggsanslag, uppgående till relativt avsevärda

belopp.

Inom kommittén hade, anför kommittén vidare, diskuterats möjligheterna

att radikalt ändra den nuvarande arméorganisationen till att omfatta dels en

liten armé av elitförband med bästa tänkbara utrustning, dels en milisorganisation,

ungefär motsvarande de nuvarande lokalförsvarsförbanden. Ivrigsteknikens

utveckling hade emellertid i hög grad försämrat möjligheterna att

förhindra eller fördröja en invasion över rikets gränser och kuster eller genom

luften mot landets inre delar. Landets stora utsträckning, de många vägarna

över gränserna, de långa kuststräckorna, som vore tillgängliga med modern

landstigningsmateriel, och de vidsträckta, för luftlandsättning lämpade slättområdena

krävde för försvaret armétruppförband av god kvalitet nära nog

överallt. Kommunikationsnätets bristande kapacitet i delar av landet i förening

med dess känslighet för ett fientligt flygvapens förbindelsebekämpning

försvårade eller måhända omöjliggjorde omgruppering av arméstridskrafter

till invaderad landsdel för att genom anfall slå fienden tillbaka. Anfallsdugliga

arméförband måste därför från början finnas disponibla inom de sannolika

invasionsområdena. Behovet av talrika förband av fältförbandskaraktär

vore sålunda stort. Det skulle vidare uppenbarligen stöta på mycket stora

svårigheter att avgöra var en enligt ovan skisserad elitarmé borde utgångsgrupperas

för visst krigsfall. Om den verkligen skulle bli av elitkaraktär,

krävdes dessutom så stora omedelbara materielanskaffningar, att dess organisation

låge utanför de nuvarande industriella och ekonomiska möjligheter
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. May.ts proposition nr 206.

nas gränser. Kommittén hade därför kommit till den uppfattningen, att arméns

fältförband nu borde tillmätas så stor numerär som den ekonomiska

ramen och rimliga modernitetskrav medgåve. Åtminstone så länge bundenheten

vid nuvarande materielbestånd och ekonomiska skäl omöjliggjorde en

mera radikal ombeväpning av armén borde densamma i stort sett ha samma

organisation och utrustning som nu.

Med de av kommittén angivna utgångspunkterna skulle arméns krigsorganisation

vid utgången av den närmaste tioårsperioden i stora drag ha följande

utseende.

I krigsorganisationen komma att ingå fältförband, lokalförsvarsförband,

depåer samt hemvärnsförband.

Fältförbanden, vilka utgöra de operativt rörliga förbanden, sammanföras

i följande grupper, nämligen operativa enheter (fördelningar, pansarbrigader,

infanteribrigader), kårförband och etappförband. För att skapa ett större

antal operativa enheter än i nuläget ha inom befintliga personal- och materieltillgångar

dels vissa fördelningar uppdelats i flera infanteribrigader, dels och

nuvarande pansar-, cykel- och motorbrigader med stöd av krigserfarenheterna

omorganiserats till pansarbrigader med hälften så stor stridsvagnsstyrka men

ökad infanteristyrka i varje brigad.

Lohalförsv arsförbanden utgöras av mera territoriellt bundna styrkor med

begränsad rörlighet och eldkraft, avsedda främst för försvar av betydelsefulla

hamnar, kust- och gränssträckor, flygfält m. m. samt för bevakning av viktiga

skyddsföremål (kommunikationer, industrier m. m.).

Depåerna utgöras av fredstruppförband, vilka vid mobilisering omorganiseras

till mobiliseringsdepåer för ersättning av personalförluster och utbildning

av ersättningsmanskap.

Hemvärnsförbanden uppsättas dels av frivilliga, dels ock av värnpliktiga

med uppskov och civilplaceringskort och avses för mer begränsade rent lokala

uppgifter.

Beträffande de olika truppslagen behålla de enskilda fältinfanteriförbanden

enligt kommitténs förslag ungefär nuvarande sammansättning. Den totala

styrkan av fältinfanteriförbanden minskas med 10,7 %. Yissa fältinfanteriregementen

nedklassas till lokalförsvarsinfanteri. Dettas sammanlagda minskning

uppgår det oaktat till 17,9 %.

Vid pansartrupperna minskas stridsvagnsbeståndet med 19,5 %. Det medeltunga

pansarvärnet beliålles vid nuvarande styrka, medan det tunga något

ökas.

Fältartilleriets divisioner minskas med 17 %. En fjärdedel av fältartilleriet

förblir hästanspänt.

Luftvärnets fältförband behålla praktiskt taget nuvarande krigsorganisation.

Vid lokalförsvarsförbanden utgå alla 20 mm luftvärnsautomatkanonförband

samt luftvärnskulsprute-, strålkastar- och spärrballongförband. Personalminskningen

utgör 25 %.

Ändringarna i övriga truppslags krigsorganisation bli beroende av förändringarna

i de operativa enheternas antal och sammansättning.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

För det fall, att arméns krigsorganisation efter tioårsperiodens skut skulle

behållas vid här föreslagen omfattning, komme — enligt vad kommittén framhållit

— avsevärda engångsanslag för materielanskaffning att erfordras under

periodens senare del.

Frågan om avvägningen mellan kvalitet och kvantitet (fältförband och lokalförs

varsförband) har berörts i särskilda yttranden av flera av kommitténs

ledamöter. Sålunda ha ledamöterna Elon Andersson och Sven Andersson

med utgångspunkt från krigsteknikens och krigföringens utveckling (redogörelse

för det särskilda yttrandet i denna del har lämnats i det föregående

under avsnittet Krigsteknikens utveckling och det moderna kriget) anfört

följande.

För en liten stat, där både de materiella och personliga tillgångarna äro

otillräckliga för den massverkan, som stormakterna kunna åstadkomma, kan

det dock bli nödvändigt att söka ernå effektivitet i försvaret även på andra

vägar än genom att öka de operativa förbandens rörlighet och slagkraft.

Militära sakkunniga synas vara eniga om att mobiliseringar och truppförflyttningar

på järnväg och landsväg i luftkrigets tidevarv äro svåra, ofta omöjliga

att utföra. Gentemot en motståndare, som förenar stor överlägsenhet i

luften med rörliga slagkraftiga pansarstyrkor till lands, torde rörliga operationer

i vedertagen mening bli ytterst svåra att genomföra för den i styrka

och utrustning underlägsne. Det synes därför vara värt att ingående pröva,

om icke effektiviteten i vårt försvar bäst främjas genom ett decentraliserat,

lokalt bundet försvar, kombinerat med operativa, efter vår förmåga rörliga och

slagkraftiga reserver.

En sådan decentralisering skulle minska sårbarheten mot luftangrepp och

mobiliseringsvägama skulle förkortas. Ett till bestämda områden bundet lokalt

försvar, organiserat i lämpligt utrustade smärre förband, som vid behov kunna

sammandragas till större styrkor, skulle öka beredskapen mot luftanfall och

möjligheterna till handlingsfrihet för de operativa styrkorna. De lokala förbanden

böra givetvis erhålla en med hänsyn till sina uppgifter lämplig beväpning,

vari kulsprutekarbinen kan tänkas ingå som enhets vapen jämte ett effektivt

men relativt billigt pansarvärnsvapen (pansarskott). Uteslutet är icke

att en sådan organisation, som åtminstone i vissa avseenden och för vissa

grupper av värnpliktiga skulle innebära en ändrad målsättning, även skulle

påverka värnpliktsutbildningen i riktning mot en kortare utbildningstid, varvid

de frivilliga försvarsorganisationernas möjligheter att förbereda och vidmakthålla

de militära färdigheterna kunde tillmätas ännu större betydelse än

för närvarande kan ske.

De förutsättningar, på vilka försvarskommittén grundat sitt nu framlagda

betänkande, ha icke möjliggjort att en organisation av här antytt slag kunnat

bli föremål för ingående prövning. Frågan synes dock vara värd att underkastas

en närmare granskning, eventuellt i samband med den omprövning av

försvarsorganisationen, som kommittén förutsätter kan komma att ske redan

före tioårsperiodens utgång. I den mån en omläggning kan ske redan inom den

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

nuvarande organisationens ram genom successiva reformer, som i ökad utsträckning

förlägga tyngdpunkten till det lokala försvaret, böra sådana förändringar

övervägas.

Kommittéledamoten Ewerlöf har påyrkat bibehållande av arméns krigsorganisation

vid nuvarande omfattning i samband med en personell och materiell

förstärkning i förhållande till kommittéförslaget.

Kommittéledamoten Hagberg har anfört bland annat.

En annan form av kategoriklyvning vore, att av en arméårsklass på 30 000

man en tredjedel utbildades endast 5''/2 månader plus två repetitionsmånader,

medan de båda andra tredjedelarna av armén skulle utbildas i nio manader. Armén

skulle i så fall på lång sikt uppdelas i en »elitarmé», en milisarmé och

lokalförsvarsförband. Fullt genomfört och under förutsättning, att de värnpliktiga

vid 35 års ålder överfördes till lokalförsvaret, innebure detta att »elitarmén»

bestode av 167 000 man, milisarmén av 280 000 man och lokalförsvarsförbanden

av 112 000 man eller tillsammans 559 000 man. Ett sådant arrangemang

skulle enligt Hagbergs uppfattning möjliggöra, att fältarmén utan väldiga

engångsanslag skulle få en bättre utrustning.

Krigsutvecklingen synes vidare för ett litet land ha passerat det skede,

när en väldig koncentration av tunga stridsformationer kunde utveckla sin

kraft. En på flygets område övermäktig motståndare kan genom förstörelse

av kommunikationer m. m. lamslå stridskrafter av konventionell uppbyggnad

och omfattning långt snabbare än stridskrafter som ha sin utrustning, sina

stridsuppgifter och formering i själva hemorten. Det fria kriget har ingått

som en viktig del i de reguljära stridskrafternas sammandrabbningar och dess

utveckling har blivit så mycket nödvändigare som möjligheterna för en modern

stormakt att luftledes landsätta 10 000, ja 100 000 soldater långt inne i

landet skapats. Ju fler svenskar som på hemorten stå beredda att stoppa en

angripare med handvapen, andra lättare vapen och sprängmedel desto starkare

stöd blir detta för stöttrupperna och desto större seghet och anpassningsförmåga

kommer detta att ge motståndet i dess helhet.

Redan finnes i hemvärnet kärnan till detta hemortsförsvar. Men hemvärnet

bör utvecklas och dess organisation förstoras. Detta syfte kan för

närvarande befordras endast i fråga om statligt stöd till vapen och utrustning.

Om man inte föredrar att redan under fred införa hemvärnsplikt torde

dock genom propaganda och andra åtgärder rekryteringen till hemvärnet

underlättas. Det viktiga som för dagen bör fastslås är att vapen och utrustning

stå till förfogande i den mån hemvärnet på frivillighetens grund växer.

Detta är också fullt möjligt utan att försvarsbudgeten inom de närmaste åren

tynges av nya särskilda utgifter.

Kommittéledamoten von Heland har anfört.

Man har alltför traditionsbundet byggt upp arméns krigsorganisation.

Inom en begränsad kostnadsram borde tillses, att fältförbanden ej göras större

och talrikare än att beväpning och övrig materiel blir minst av samma moderna

kvalitet och antal som inom vilken annan nation som helst samt att

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

varje svensk man, som kan utbildas med eldhandvapen för lokal- och partisanförsvar,

erhåller denna utbildning och dylika vapen, varvid fältförbandens

vapen och materiel, ständigt förnyade för att hålla fältförbanden vid högsta

modernitet, borde efter hand överföras till lokalförsvarsförbanden och därifrån

till hemvärnet. Yår militärorganisation måste väl bedömas även med

hänsyn till vår militärgeografi. Man har påvisat så litet den föreslagna krigsorganisationen

räcker till för att täcka uppgifterna i vårt vidsträckta land.

Samtidigt har man konstaterat, att rörelsefriheten är mycket begränsad med

hänsyn till flyget. Gruppering är alltså svår att ändra. Med hänsyn härtill

borde det vara nödvändigt med ett spritt och starkt folkförsvar. Detta lokala

folkförsvar torde sedermera under en beredskap eller under ett krig i stor omfattning

kunna modernare beväpnas och utbildas till elitförband.

Den demokratiska statens styrka bör även ligga däri, att alla medborgare

vid fientligt angrepp kunna frivilligt skynda till för att i lokalförsvarsförband

och i hemvärnet göra sitt yttersta. Även med hänsyn till flygvapnets

och robotvapnens utveckling borde en decentralisering av försvarsorganisationen

med dess förråd vara lämplig. Enligt herr von Heland borde

sålunda arméns krigsorganisation mer än vad som tänkts omformas så, att

lokalförsvarsförbanden öka i antal och fältförbanden minska.

För arméns ''utveckling borde det enligt von Heland vara nödvändigt att

kunna tillgodogöra sig alla moderniteter på krigsteknikens område och att

sålunda en mindre del av armén ständigt hålles på höjden av modernitet för

att nyheter på krigsteknikens område skola kunna praktiskt prövas och erfarenheter

vinnas. Av nu befintlig materiel bör sådan som representerar eldkraft

och rörlighet i erforderlig grad sammanföras till en liten elitarmé i

stället för att som nu vara tämligen jämnt fördelad över huvuddelen av fältförbanden.

Materielomsättning sker sedan endast beträffande elitarmén, varvid omsättningen

ständigt inriktas på att hålla elitarmén på höjden av modernitet.

Inom elitarmén gives materielen kort livslängd och de värnpliktiga skola i

analogi härmed tillhöra elitarmén under ett fåtal år. Materiel, som utrangeras

ur elitarmén, tillföres arméns återstod — lokalförsvarsarmén -—- vars materiel

härigenom successivt, ehuru i långsam takt, undergår förnyelse.

Beträffande generalmajor Backlunds och överste Bondes synpunkter på en

minskning av arméns krigsorganisation hänvisas till föregående avsnitt.

Bemissyttranden.

överbefälhavaren har framhållit, att kommittéförslaget innebure icke endast,

att stridskrafternas kvalitet sjönke i personellt och materiellt hänseende

utan också att omfattningen minskades. På grund av bristfällig utbildning

måste förlusterna särskilt i början av ett krig bli stora. Vid armén och kustartilleriet

bleve den omedelbara beredskapen låg under huvuddelen av året.

Det behövde ej närmare utvecklas, att en sådan utformning av organisationen

direkt strede mot krigserfarenheterna. Dessa pekade på hög beredskap, ökat

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

behov av eldkraft och rörlighet samt — icke minst genom luftinvasionens tillkomst

— på ökat behov av flyg- och markstridskrafter.

Den princip kommittén följt syntes ha varit att i första hand beskära de

förband, som vore utrustade med dyr men därför också särskilt effektiv materiel.

På annat sätt kunde man inte förklara sådana direkt mot krigserfarenheterna

stridande förslag som att minska vårt redan nu svaga artilleri och att

utan ersättning dra in en stor del av lokalförsvarets luftvärn.

Överbefälhavaren har berört de särskilda yttranden, i vilka framhävts det

lokala försvarets betydelse och framförts uppslag syftande till en ökning av de

lokala försvarsstyrkoma på de operativa förbandens bekostnad, samt ingått

på frågan om en decentralisering av mobiliseringsorganisationen. Yad överbefälhavaren

härutinnan anfört har återgivits under avsnittet Försvarsorganisationens

utformande (s. 56).

Chefen för armén har framhållit, att arméns nuvarande krigsorganisation

— såsom även försvarskommittén konstaterat — i många väsentliga avseenden

icke motsvarade den senaste utvecklingen på krigskonstens och teknikens

områden. Organisationen byggde på de första krigsårens erfarenheter i de

krigförande länderna samt från vår egen beredskapstid. På krigserfarenheter

grundade krav på eldkraft och framkomlighet hos de krigsorganiserade förbanden

vore icke tillnärmelsevis tillgodosedda.

I stort sett efbjöde den svenska arméns nuvarande krigsorganisation bilden

av ett efter förhållandena inom olika delar av vårt land avpassat lokalförsvar,

kompletterat med rörliga stridskrafter av högre kvalitet, avsedda att insättas

för att möta angrepp över gräns, kust eller genom luftlandsättning. Envar,

som haft sig ålagt att studera, hur dessa arméstridskrafter under olika förhållanden

skulle komma att grupperas och uppträda vid försvar av vårt land,

måste ha kommit till samma slutsats, nämligen att de stridskrafter, som för

närvarande ingå i vår armés krigsorganisation, varken i kvantitativt eller kvalitativt

hänseende svarade mot behoven. Allra minst torde kunna göras gällande,

att vi i händelse av krig skulle ha något överskott på trupper. Detta

vore för övrigt självklart, om man tänkte på vårt lands stora utsträckning

och dess fåtaliga befolkning.

Ett sakligt bedömande måste leda till den slutsatsen, att knappast ens ett

ekonomiskt nödläge kunde motivera ett kvarblivande vid nuvarande materiella

standard på så sätt som kommitténs förslag innebure. Det skulle vidare vara

ett stort fel att nu vidtaga åtgärder, som reducerade omfattningen av arméns

krigsorganisation, samtidigt som man genom övningstidens avsevärda nedskärning

och andra föreslagna åtgärder minskade dess kvalitet. En sådan inskränkning

måste emellertid bli följden främst av den av kommittén föreslagna

minskningen i arméns krigsplaceringsbara värnpliktskontingent samt

av de helt otillräckliga materielanslagen. Den föreslagna utökningen av hemvärnet

kunde på intet sätt kompensera minskningen av krigsorganisationen i

övrigt.

Kommitténs förslag innebure bland annat, att erfarenheterna från andra

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

världskriget endast i ringa grad beaktats och i fråga om armén knappast alls.

Arméstridskraftema hade icke erhållit ett med hänsyn till faran från luften

tillräckligt effektivt luftvärn eller ökat antal terrängframkomliga motorfordon.

Artilleriets starkt stegrade betydelse hade icke heller beaktats av kommittén.

Arméchefen har funnit uteslutet, att sådana av kommittén framlagda organisationsförändringar

komme till stånd, vilka innebure en försvagning av våra

nuvarande stridskrafter, såväl i kvalitativt som kvantitativt hänseende.

Den snabbhet, varmed händelserna kunde utvecklas redan i början av ett

krig, och särskilt de utökade möjligheterna till fientlig luftlandsättning med

större förband hade ställt allt starkare krav på en snabb mobilisering. Det förhållandet,

att fientlig luftkrigföring kunde komma att i hög grad försvåra såväl

truppförflyttningar som transporter, gjorde det vidare nödvändigt, att

mobiliseringen planlades på sådant sätt, att förflyttningarna nedbringades till

ett minimum. För att åstadkomma en snabb och säker mobilisering måste

man eftersträva, att förbanden i största möjliga utsträckning rekryterades och

mobiliserades inom de områden, där de i första hand vore avsedda att användas.

Detta krävde, att mobiliseringsmaterielen förvarades i lämpligt belägna

förråd.

I fråga om lokalförsvarsförbanden hade denna princip legat till grund för

nuvarande planläggning.

Beträffande fältförbanden vore organiseringen i nuläget i huvudsak knuten

till förbandens fredsförläggningsorter, varvid nämnda förbands dislokation på

många håll icke överensstämde med den nuvarande befolkningsfördelningen.

Genom förändring av de värnpliktigas uttagning och fördelning på truppslag

skulle mobiliseringen kunna ske snabbare. Inryckningsresorna vore nämligen

i många fall för långa. Det måste av flera skäl vara lämpligare, att erforderliga

förflyttningar i samband med en mobilisering skedde med utrustade

stridsdugliga förband än av outrustade värnpliktiga. Detta krävde en decentralisering

av den för närvarande till fredsförbanden samlade mobiliseringsmaterielen.

En sådan förändring av förrådsuppläggningen komme emellertid

att bli mycket dyrbar genom att nya förråd måste byggas.

För att lösa frågan om en lokal rekrytering och mobilisering erfordrades

en omläggning av nuvarande system för de värnpliktigas uttagning och tilldelning.

En sådan omläggning, vars inverkan på krigsorganisationen gjorde

sig gällande först efter åtskilliga år, måste grundas på dels behovet av sådana

förband inom olika områden som i första hand erfordrades för områdets försvar,

dels befolkningens fördelning inom landet. Ur kostnadssynpunkt måste

även behörig hänsyn tagas till nuvarande byggnadsbestånd. En utredning

borde emellertid snarast verkställas av bär berörda frågor för att fastställa

de organisatoriska och ekonomiska konsekvenserna. Större förändringar av

vår nuvarande organisation i enlighet med kommitténs förslag skulle kunna

föregripa och försvåra en här skisserad omläggning.

Arméchefen bär även berört frågan om en liten elitarmé, kompletterad med

milisartade lokalstyrkor, och framhållit, att detta närmast syntes avse en

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

skärpning av skillnaden mellan nuvarande fält- och lokalförsvarsförband och

samtidigt en minskning av de förras numerär. För att verkligen göra skäl

för namnet måste elitarmén dels stå på höjden av modernitet i utrustningshänseende,

dels disponera personal med förstklassig utbildning (befäl i regel

på aktiv stat). Kostnaderna för elitarmén bleve därför synnerligen höga, såvida

icke storleken starkt begränsades. De strategiska problemen vid gruppering

av en liten elitarmé vore betydande, bland annat på grund av landets

utsträckning och en motståndares möjligheter att samtidigt igångsätta invasion

från flera håll på land, över havet och genom luften. Tanken på den

lilla elitarmén borde antingen utredas beträffande alla möjligheter och konsekvenser

— eller också med en gång anvisas sin plats på de orealiserbara

projektens område och avföras från dagordningen.

Däremot borde en annan fråga beaktas. Lokalförsvarsförband erfordrades

icke endast för skydd av kuster och gränser utan borde även organiseras för

försvar på djupet. Eljest måste, om kusk eller gränsförsvaret genombrötes på

flera punkter, delar av de operativa enheterna —- fältförbanden — insättas

för att i fördröjande syfte lösa rent lokala försvarsuppgifter i sådan utsträckning,

att deras slagkraft nedginge. Arméstridskrafternas sammansättning

syntes därför behöva omprövas i vad avsåge förbandens art, antal och organiseringsorter

i syfte att ernå en arméorganisation, som bättre än den nuvarande

svarade mot den strategiska målsättningen för lantstridskrafterna. I

samband härmed borde bland annat behovet av »fria jägarförband» utredas.

Här antydd undersökning borde anknytas till den föreslagna utredningen

om en mera konsekvent genomförd lokal rekrytering och mobilisering.

Militärbefälhavarna ha i huvudsak anfört -samma allmänna synpunkter som

överbefälhavaren och arméchefen. Ur synpunkten av de olika militärområdenas

speciella försvar må följande anföras.

Militärbefälhavaren för I. militärområdet har framhållit, att studier, erfarenheter

från övningar och grupperingar under beredskapstiden samt krigserfarenheter

bestämt gåve vid handen, att för I. militärområdets, särskilt

Skånes, försvar krävdes såväl lättrörliga och slagkraftiga fälttrupper som talrika

lokalförsvarsförband och hemvärn. Den styrka av dessa, som disponerades

för militärområdets försvar, hade — som försvarskommittén väl vetat

men icke antytt — ingalunda kunnat tillmätas i överkant. Bristen på tillräckligt

artilleri odh pansarförband vid kustförsvaret eller under rörliga operationer

i Skåne samt bristen på tillräckliga lättrörliga och slagkraftiga fältförband

särskilt mot luftlandsättningar hade påtagligt framkommit. _ En

minskning av antalet fältförband samt dessas kvalitativa försvagande, vilket

föreslagits av försvarskommittén, måste äventyra I. militärområdets, enkannerligen

Skånes, försvar.

I försvarskommitténs betänkande liksom i vissa särskilda yttranden hade

framkommit en viss sympati för att tillgodose lokalförsvarsförband och hemvärn

på bekostnad av fältförbanden. »Tillgodoseendet» vore dock huvudsakligen

av rent teoretisk art. Hemvärnet vore visserligen av stor betydelse,

men varje tal om hemvärnet såsom något som kunde »taga första stöten» eller

»avvärja luftlandsättningar» vore verklighetsfrämmande. Ett angrepp mot

Sverige kommo säkerligen att inledas med anfall av förstklassiga flygförband,

luftlandsättningstrupp av elitkaraktär med hypermodern vapenutrustning

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

samt, vid kustinvasion, av likaledes förstklassiga förband med grundlig utbildning

och väl försedda med effektiva vapen. Mot dylika trupper vore ett

försvar baserat främst på hemvärn eller på lokalförsvarsförband av nuvarande

art dömt att snabbt bryta samman. För att säkerställa försvaret vore det

önskvärt med förbättrad vapenutrustning för lokalförsvarsförband och hemvärn

samt nödvändigt, att dessa trupper under strid samverkade med talrika

lättrörliga och slagkraftiga fältförband. Det förefölle, som om man inom försvarskommittén

icke insett lokalförsvarsförbandens begränsade användbarhet

och möjligheter. Det vore svårt att förstå, hur dessa förband skulle kunna

lösa större uppgifter än för närvarande utan att de klassades upp till samma

kvalitet som fältförbanden. Men detta påyrkades ingalunda av försvarskommittén,

som däremot föresloge, att lokalförsvarsförbandens kvalitet skulle försämras

genom inställda efterutbildningsövningar. — Bristernas botande »i ett

skärpt läge» vore ett talesätt utan reell täckning. Sanningen vore, att svensk

statsledning icke kunde räkna med andra stridskrafter än dem, som vore möjliga

att organisera vid ett plötsligt krigsutbrott. Efter hand vidtagna reformer

vore den enda försvarliga vägen.

Militärbefälhavaren för II. militärområdet har påpekat, att mellersta Norrland

erbjöde den kortaste vägen mellan vår östra kust och Atlanten. Denna

landsdel kunde locka en stormakt att där vidtaga åtgärder till skydd mot en

eventuell fiendes möjliga dispositioner. Då kommunikationerna numera

kunde hastigt lamslås, kunde man icke beräkna att i tid kunna dit föra förstärkningar.

Inom detta område vore det därför av synnerlig vikt att i varje

fall icke minska våra försvarsmöjligheter.

Militärbefälhavaren för Yl. militärområdet bär framhållit, att försvarskommittén

icke i erforderlig grad beaktat de särskilda förhållandena inom detta

militärområde. Med hänsyn till sin storlek, sina långa landgränser och kuststräcka

samt särskilt genom sitt avskilda läge och därav följande långa och

känsliga förbindelser syntes det oundgängligen nödvändigt, att Yl. militärområdet

enligt fredsorganisationen så långt möjligt i försvarshänseende gjordes

»självförsörjande», d. v. s. att samtliga förband och helst även vapengrenar,

vilka vore nödvändiga för att kunna genomföra ett försvar under icke

alltför kort tidrymd —- även vid ett mera blixtartat krigsutbrott — vore representerade

inom militärområdet. Såsom en möjlighet att nedbringa försvarskostnadema

har militärbefälhavaren ''framkastat tanken på en förenkling av

underhållsorganisationen. Denna skulle för våra förhållanden kunna tänkas

i större utsträckning än för närvarande basera sig på fasta förråd, betjänade

av äldre yrkeskunniga värnpliktiga.

Beträffande vissa av militärbefälhavarna för IV. och Yl. militärområdena

anförda synpunkter på frågan om en förenkling av viss materiel hänvisas till

avsnittet Armén: Krigsmaterielen.

C. Marinen.

F ör svar skommittén.

Flottan.

Försvarskommittén har vid övervägande av frågan om flottans framtida

omfattning och uppgifter icke kunnat undgå att fästa avseende vid att överbefälhavaren

vid upprättandet av de båda lägre av de av kommittén begärda

organisationsalternativen — med hänsyn till att armé- och flygstridskrafterna

enligt hans mening vore mera mångsidigt användbara än marinstridskrafterna

samt på grund av arméstridskrafternas större uthållighet och flygstridskrafternas

betydelse för luftförsvaret — lagt tyngdpunkten på armén och flyg
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj-.ts proposition nr 2(H>.

vapnet och följaktligen ansett sig böra i dessa båda alternativ föreslå en särskilt

stark begränsning av flottan. För egen del liade försvarskommittén med

hänsyn till flottans betydelse icke blott för invasionsförsvaret utan jämväl

för neutralitetens bevarande och sjöfartens skyddande ansett sig böra föreslå

cn flottorganisation, som visserligen innebure cn väsentlig begränsning i förhållande

till vad som avsågs i 1942 års försvarsbeslut men som likväl i avsevärt

högre grad än något av de ovannämnda lägre alternativen vore ägnat att

tillgodose de marina synpunkterna.

Med avseende å flottans sammansättning innebure överbefälhavarens förslag

vidare en inriktning mot lättare fartyg. Även försvarskommittén vore av

den uppfattningen, att man borde övergå till en flotta sammansatt av sådana

fartyg. I motsats till vad överbefälhavaren i de »tidlösa» alternativen haft

anledning göra hade kommittén emellertid haft att räkna med att vårt nuvarande

fartygsbestånd och särskilt de förefintliga större fartygsenhetema

under avsevärd tid framåt komme att sätta sin prägel på flottan.

Med nyss angiven riktpunkt räknade försvarskommittén för den närmaste

tioårsperioden med en ersättningsbyggnad av 2 jagare (jämte påbörjande av

ytterligare 2 jagare), 12 större torpedbåtar, 4 mindre torpedbåtar, 6 ubåtar samt

6 mindre minsvepare ävensom med en viss modernisering av lätta fartyg.

Ifrågasatt modernisering av Sverige-skeppen (jfr betänkandet s. 54) hade

kommittén däremot funnit sig icke kunna förorda.

Vid en ersättningsbyggnad av nämnda omfattning skulle linjeflottan år

1958 komma att omfatta 3 kryssare, 1 minfartyg, 10 jagare (2 under byggnad

varande jagare ej inräknade), 4 kustjagare (vilka dock just vid nämnda tidpunkt

överskrida åldersstrecket), 12 större och 10 mindre torpedbåtar, 24

ubåtar samt 14 större och 6 mindre minsvepare. I reservflottan komme vid

nämnda tidpunkt att ingå 1 pansarskepp, 4 jagare, 2 kustjagare, 6 större minsvepare

och vissa specialfartyg. Fartygsbeståndet medgåve vid berörda tid

uppsättande av operativa sjöstridskrafter omfattande 3 eskadrar och 2 ubåtsflottiljer.

Härtill komme mindre lokalstyrkor inom de strategiskt mest betydelsefulla

kustavsnitten. Till dessa lokalstyrkor borde nu befintliga pansarskepp

hänföras, så länge de kvarstode i flottan.

Kommittén har framhållit, att en stark nedgång i antalet lätta enheter

komme att inträffa under åren närmast efter år 1958. Skulle en flotta av den

ungefärliga storleksordning, som nyss angivits, bibehållas efter nämnda tidpunkt,

komme med hänsyn till denna nedgång avsevärt ökade anslag för nybyggnad

av lätta fartyg att redan dessförinnan bli erforderliga.

Flottans nuvarande landorganisation avsågs i princip skola bibehållas,

dock med de inskränkningar, som möjliggjordes genom det successivt minskande

fartygsbeståndet.

Kustartilleriet.

Försvarskommittén har såsom i annat sammanhang framhålles i avbidan

på slutförandet av vissa pågående utredningar räknat med att kustartilleriet

Ilihang till''riksdagens protokoll 191S. 1 snmt. Si 206.

H-404 4S

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

alltjämt skall såsom ett särskilt vapenslag ingå i marinen. Kommittén har

doek föreslagit vissa förändringar i fråga om vapnets struktur och omfattning.

I fråga om kustartilleriets krigsorganisation har kommittén räknat med

vissa begränsningar, för vilka närmare redogjorts i hemlig del av betänkandet;

bland annat har det territoriella luftvärnet avsetts skola överföras till armén.

Konsekvenserna av nyss berörda förändringar bleve i fråga om fredsorganisationen

bland annat, dels att Hemsö kustartilleriförsvar skulle nedläggas

och Härnösands kustartilleridetachement indragas, dels ock att den luftvärnsbataljon,

som hittills funnits vid vart och ett av Vaxholms, Karlskrona och

Älvsborgs kustartilleriregementen, icke längre skulle vara organiserad. I samband

härmed skulle behovet av fast anställd personal ej oväsentligt nedgå.

Därest ett kustartilleri av föreslagen omfattning skulle bibehållas efter tioårsperiodens

utgång, komme en avsevärd ökning av medelstilldelningen för

materielomsättning att efter denna tidpunkt bli erforderlig.

Vad angår innehållet i de vid kommittébetänkandet fogade särskilda

yttrandena må följande här anföras.

Ledamöterna Bjelle och Wallenberg ha framhållit, att erfarenheterna från

det senaste kriget klart påvisade flottans betydelse vid neutralitetsvakt och

såsom fredsbevarande faktor. I händelse av krig kunde en invasion över havet

direkt träffa särskilt känsliga delar av vårt land, varav framginge vikten av ett

effektivt djupförsvar med sjö- och flygstridskrafter. Med hänsyn till det anförda

och till vårt lands beroende av kusttrafik och sjöförbindelser i övrigt

vore den nedvärdering av flottan, som kommitténs förslag innebure, icke försvarlig.

Konteramiral Ericson har framhållit, att försvarskommittén vid övervägande

av frågan, hur flottan lämpligen borde vara sammansatt, hade tagit

intryck av att överbefälhavaren vid utarbetande av de båda lägre av kommittén

begärda kostnadsalternativen ansett sig böra föreslå en särskilt stärk

begränsning av flottan. Med hänsyn härtill har Ericson i sitt yttrande ingående

granskat de motiv, som anförts för flottans nedskärning i de lägre alternativen

(betänkandet del II s. 75—85) och kommit till slutsatsen, att motiven

icke vore bärande. Varken krigs- och beredskapserfarenheterna eller våra militärgeografiska

förhållanden gåve sålunda något underlag för en nedvärdering

av marinens betydelse i det svenska försvaret.

Den grundläggande principen för ett svenskt försvar hade av överbefälhavaren

angivits vara att genom segt motstånd vinna den tid, som erfordrades

för att hjälp utifrån skulle hinna anlända. Genomförandet av denna princip

krävde enligt Ericson ett allsidigt sammansatt riksförsvar, präglat av rörlighet

och i stånd att upptaga motståndet i ett tidigt skede. Sjö- och flygstridskrafterna

kunde fördröja överförandet av lantkriget till svensk mark, vilket skulle

medföra tidsförlust för motståndaren samt den första och viktigaste tidsvinsten

för oss. Om fienden lyckades upprätta ett brohuvud, försvårade sjöoch

flygstridskrafterna underhållet och förstärkningars överförande, vilket

gåve våra lantstridskrafter ökade möjligheter att lösa sina uppgifter. Här
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. May.ts proposition nr 206.

igenom kunde det samlade försvaret- tå större uthållighet. Slutligen skyddade

sjö- och flygstridskrafterna överförandet av den hjälp utifrån, som utgjorde

en av förutsättningarna för fullföljandet av den grundläggande försvarsprincipen.

För att lösa sin del av uppgifterna måste marinen medelst sjöstridskrafter

i samverkan med flygstridskrafter, kustartilleri och mineringar bygga upp ett

segt djupförsvar gentemot kustinvasion. Detta försvar måste vara så beskaffat,

att det alltefter lägets växlingar snabbt kunde omgrupperas i väntade anfallsriktningar.

Upprätthållandet av sjöförbindelserna till utlandet krävde tillgång på

eskortstyrkor i stånd att skydda sjöfarten åtminstone inom våra egna kustfarvatten

och närmast utanför dessa belägna havsområden. I dessa styrkor

ingående fartyg borde bestyckas samt i övrigt utrustas så, att de kunde effektivt

bekämpa främst flygstridskrafter och ubåtar samt utföra minsvepning.

För skyddet av den betydelsefulla kustsjöfarten fordrades sjöstridskrafter,

vilka till väsentlig del kunde vara av lokal karaktär, jämte kustartilleri, mineringar

samt flygstridskrafter. För att lösa sistnämnda uppgift jämte minsvepning,

ubåtsjakt, bevakning, sjöfartskontroll m. m. fordrades ett betydande

antal lätta fartyg med lämplig utrustning, främst jagare och minsvepare.

Sjöstridskrafterna måste vidare vara i stånd att utföra vissa offensiva operationer

såsom motanfall mot fientliga raidstyrkor, anfall mot fiendens underhållstransporter

och sjöfart samt utläggning av mineringar.

De operativa sjöstridskrafterna måste vid lösandet av dessa uppgifter tillmätas

den ojämförligt största betydelsen. Anledningen härtill vore deras i

förhållande till lokalstyrkorna mera mångsidiga användbarhet, större rörlighet

och slagkraft samt större uthållighet. Detta bestyrktes av såväl krigs- som

beredskapserfarenheter, tillämpningsövningar och krigsspel, vilka samfällt

visade, att ett effektivt försvar till sjöss över huvud taget ej kunde organiseras

utan operativa krafter. Till sjöstridskrafternas förfogande måste stå ett

system av väl belägna och starkt försvarade basområden.

Med hänsyn till här sammanfattade synpunkter vore det enligt Ericsons

åsikt oriktigt att på sätt som kommittén föreslagit reducera flottans anslag

till ersättningsbyggnader. Läget kunde enklast klargöras av följande jämförelser.

För att vidmakthålla 1942 års flotta skulle på längre sikt ha erfordrats

ett årligt ersättningsbyggnadsanslag av omkring 60 miljoner kronor. Försvarsbeslutet

samma år innebar ett anslag på 36 miljoner kronor, vilket belopp

omräknat till 1947 års priser motsvarade cirka 44 miljoner kronor. Om vår

nuvarande flotta — men utan pansarskepp och kryssare — skulle kunna hållas

vid makt, fordrades cirka 40 miljoner kronor. Om vi efter 1958 skulle kunna

hålla den lätta flotta — pansarskepp och kryssare fortfarande oberäknade

— som av kommittén redovisats för 1958, fordrades från och med nu

cirka 35 miljoner kronor per år. Kommittén hade beräknat i medeltal 18,9

miljoner kronor.

För de konsekvenser, vartill ett genomförande av kommitténs förslag skulle

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

leda beträffande flottans fartygsmateriel, ävensom Ericsons härav betingade

förslag redogöres under avsnittet om flottans ersättningsbyggnad.

Remissyttranden.

Överbefälhavaren har framhållit, att de inom kostnadsramen för marinen

upptagna anslagen för materielanskaffning vore otillräckliga och icke kunde

hindra ett fortskridande förfall, om icke särskilda anslag beviljades efter

hand. Omkring tidpunkten för tioårsperiodens slut uppkomme mycket stora

medelsbehov genom att bland annat många lätta fartyg fölle för åldersstrecket.

Marinledningen har helt anslutit sig till förutnämnda särskilda yttranden.

Marinledningen ville särskilt understryka kommitténs uttalande att sjöförsvarets

effekt främst vore beroende av flottans fartygsbestånd. Då försvaret

till sjöss ej läte sig improvisera, vore det av särskild vikt att flottans styrka

upprätthölles genom en lugn, jämn och målmedveten — samt därigenom också

ekonomisk —• ersättningsbyggnad.

Enär viss oklarhet syntes råda om vad som menades med en lätt flotta,

ville marinledningen framhålla, att därmed icke avsåges en flotta av enbart

små fartyg utan en flotta, bestående av lätta kryssare, jagare, torpedbåtar,

ubåtar, minsvepare m. fl. fartyg för speciella ändamål. Sjökrigstaktikens och

teknikens nuvarande ståndpunkt innebure, att kärnan i en lätt flottas operationsgrupper

måste utgöras av kryssare, om övriga lätta fartyg inom gruppen

skulle kunna förväntas bli i stånd att effektivt utnyttja sina vapen. Den framtida

utvecklingen kunde måhända leda till att fartyg av annan typ borde efterfölja

kryssarna som kärna i operationsgrupperna.

Chefen för kustflottan har framhållit, att ett genomförande av kommitténs

förslag skulle medföra en mycket avsevärd nedgång i linjeflottans stridsvärde

i förhållande till vad som avsetts i 1942 års försvarsplan. Bland annat bortfölle

hela den då avsedda stödstyrkan utan att ersättas med andra stridsmedel.

Det hade varit naturligt, att såsom ersättning för stödstyrkans skepp och kust

jagare åtminstone en lätt eskader eller två jagardivisioner och två divisioner

torpedbåtar tillkommit.

Särskilt allvarligt bleve förhållandet omkring tidpunkten för tioårsperiodens

utgång. De operativa stridskrafter, som skulle kunna uppsättas vid tiden

närmast efter periodens utgång, vore icke på långt när tillräckliga för att motsvara

ens de krav, som under beredskapsåren ställdes på kustflottan.

Chefen för kustflottan ville sålunda ansluta sig till och understryka de av

konteramiral Ericson framförda kraven på ökad ersättningsbyggnad.

Militärbefälhavaren för 1. militärområdet har granskat sjöstridskraftemas

möjligheter att medverka vid försvaret av militärområdet och mot bakgrund

härav funnit det synnerligen beklagligt, att försvarskommittén icke kunnat

förorda ett bättre tillgodoseende av behovet av lätta sjöstridskrafter.

Militärbefälhavaren för VII. militärområdet, tillika chef för Gotlands

marindistrikt, har ansett, att kommittéförslaget uppenbarligen innebure, att

ersättningsbyggnad av flottans lätta fartyg försummades. Detta kunde, ur de

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

synpunkter militärbefälhavaren liade att företräda, icke godtagas med hänsyn

till sjöförbindelsernas utomordentliga betydelse för Gotlands försvar samt

behovet av lätta sjöstridskrafter för uppgifter i samband med öns försvar.

Kommerskollegium, som berett bland andra Sveriges redareförening tillfälle

inkomma med yttrande, har till allvarligt beaktande anbefallt vad föreningen

anfört i fråga om flottan ävensom vad kommittéledamöterna Bjelle

och Wallenberg i sitt särskilda yttrande föreslagit i syfte att ernå ett bättre

tillgodoseende av marinens behov bland annat av ersättningsbyggnader, så

att dess styrka och standard kunde vidmakthållas på en betryggande nivå

även på längre sikt. Sveriges redareförening har framhållit, att förekomsten av

en relativt slagkraftig svensk flotta i stor utsträckning bidragit till att hålla

vårt land utanför det nu avslutade kriget, ett förhållande som hade vitsordats

av ansvariga myndigheter. Flottans neutralitetsvakt hade lyckats vinna respekt

för svensk neutralitetsvilja och hade genom eskortering, minsvepning

m. m. berett handelssjöfarten ett betydelsefullt skydd. Under beredskapen

hade brist på fartj^g och personal medfört, att framställningar om ökat sjöfartsskydd

måst avvisas. Man finge icke riskera att ånyo bli ställd i samma läge.

Skulle fredliga förhållanden icke kunna vidmakthållas, krävde landets väl,

att sjöfärtsvägarna i görligaste mån hölles öppna, vilket kunde ske endast

genom en tillräckligt stark flotta. Det syntes även väsentligt, att invasionsföretag

över havet om möjligt stoppades eller i vart fall försvårades på ett

så tidigt stadium som möjligt, därvid endast insättande av sjö- och flygstridskrafter

kunde ifrågakomma. Det vore sålunda ett oavvisligt krav, att

örlogsflottan icke beskures på sådant sätt som skulle bli fallet, om kommitténs

förslag genomfördes.

För att kunna föra en neutralitetspolitik fordrades enligt föreningens mening

icke endast, att flottan vidmakthölles på en tillfredsställande nivå utan

även att viktiga kustavsnitt skyddades av fasta och rörliga kustartilleribatterier.

Det syntes härvid av betydande vikt, att icke norrlandskusten med dess

för landet viktiga sjöfart och de därstädes belägna vitala industrierna blottlädes

på försvarsanstalter.

Länsstyrelsen i Gotlands län bär med stöd av erfarenheterna från beredskapstiden

understrukit vikten av att flottans slagkraft så långt möjligt är

bibehölles. Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har framhållit betydelsen

av det skydd både för neutraliteten och för handelssjöfarten, som en

av talrika lättare sjöstridskrafter bestående flotta under beredskapsåren visat

sig utgöra.

Föreningen Sveriges Flotta har i fråga om marinens ställning inom riksförsvaret

hänvisat till konteramiral Ericsons särskilda yttrande, vars grundtankar

föreningen helt delade.

De krav, som måste ställas på marinen inom riksförsvaret, vore att skydda

sjöförbindelserna samt att utgöra det primära hindret för invasion sjöledes.

Föreningen ville särskilt understryka den svenska sjöhandelns alltmer

stegrade omfattning och betydelse, som medförde, att förbindelserna över

havet blivit livsbetingelser för nationen. Även kusttrafikens betydelse i krig

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

hade ökat, vilket framginge av krigs- och beredskapserfarenheter från senaste

krig. Försvarskommittén hade vid sitt tillgodoseende av flottans behov icke

alls tagit hänsyn vare sig till kraven på skydd för kusttrafiken eller förbindelserna

med vänskapligt sinnade makter.

Det vore av största vikt, att hänsyn toges till den ringa utbyggnadsmöjligheten

av flottan efter ett krigsutbrott, som medförde att flottans fredsstyrka i

praktiken också bleve dess krigsstyrka.

Svenska flottans reservofficersförbund har understrukit flottans betydelse

såsom fredsbevarande faktor och för neutralitetsskydd, samt särskilt framhållit

vikten av att sjövägarna längs våra kuster hållas öppna såväl vid krig

som under neutralitet. Lika viktigt vore att förhindra en fiende att fritt disponera

sjövägarna mot vårt land, vare sig det gällde invasionsföretag eller underhållstransporter.

Som stöd för sin uppfattning har förbundet åberopat krigs - och beredskapserfarenheter från det senaste kriget. Enligt förbundets mening

hade försvarskommittén icke tillgodosett de behov av sjöstridskrafter, som

betingades av vårt lands maritima läge.

I ett flertal särskilda yttranden och remissyttranden ha erinringar gjorts

mot den föreslagna indragningen av Hemsö kustartilleriförsvar och Härnösands

kustartilleridetachement samt överföringen av visst luftvärn till armén. Dessa

frågor behandlas närmare under avsnittet om marinens krigs- och fredsorganisation.

D. Flygvapnet.

Enligt 1942 och 1944 års riksdagsbeslut skulle flygvapnet bestå av bland

annat 17 flygflottiljer, varav 7 dagjakt-och 6 bombflottiljer, 1 torpedflottilj (tilllika

bombflottilj) samt 3 spaningsflottiljer. Då erfarenheterna från det senaste

kriget och utvecklingstendenserna på luftkrigföringens område efter krigets

avslutande visat angelägenheten av att förstärka jaktflyget, har 1947 års riksdag

beslutat omvandla 2 bombflottiljer (F 4 och F 12) samt fjärrspaningsflottiljen

(F 11) till dagjaktflottiljer. Beslutet har redan genomförts beträffande

bombflottiljerna, under det att fjärrspaningsflottiljens omvandling beräknas

komma till stånd under de närmaste åren. Minskningen av bomb- och spaningsflygets

styrka innebar icke, att de uppgifter, som åvilade dessa flygslag,

skulle ha blivit mindre omfattande utan var en följd av nödvändigheten att förstärka

jaktflyget inom den befintliga organisationsramen.

Försvarskommittén.

Försvarskommittén har räknat med att den redan beslutade förskjutningen

från bomb- (i fortsättningen benämnda attack-) och spaningsförband till jaktförband

skall fullföljas. Med hänsyn till de ökade verkningsmöjligheter för

bombflyget även under mörker, som blivit en följd av den tekniska utvecklingen,

vore det även angeläget att tillföra krigsmakten nattjaktförband.

Då försvarskommittén funnit sig nödsakad föreslå lägre årskostnader för

flygvapnet än vad man räknat med i 1942 års reviderade försvarsbeslut, bleve

det nödvändigt att draga in två flygflottiljer, varjämte förstärkningen av jakt

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

flyget med nattjaktförband kunde ske endast genom att att omvandla en för

andra uppgifter avsedd flottilj. Då en försvagning av dagjaktflyget ej borde

komma i fråga, bleve det nödvändigt att vidtaga dessa organisationsförändringar

på bekostnad av attack och spaningsflyget. Med hänsyn till vad som anförts

borde en attaekflottilj (Fl) omvandlas till nattjaktflottilj samt en attackflottilj

(F 6, Karlsborg) och en spaningsflottilj (F 2, Hägernäs) indragas. Flygbaskåren

(F 21) borde samtidigt tillföras en spaningsdivision. Efter dessa förändringar

konnne flygvapnet att innesluta 15 flygflottiljer, varav 10 dagjaktflottiljer,

1 nattjaktflottilj, 3 attackflottiljer och 1 spaningsflottilj, vartill skulle

komma nyssnämnda spaningsdivision.

F 2 borde indragas från och med budgetåret 1949/50 och F 6 från och med

1955/56, d. v. s. vid den tidpunkt, då denna flottiljs flygmateriel nästa gång

behövde förnyas. Orsakerna till valet av F 2 och F 6 vid indragning av en

spanings- och en attackflottilj framgå av redogörelsen å s. 57 och 58 i betänkandet.

Beträffande flygvapnets krigsorganisation innebure försvarskommitténs förslag

i förhållande till den genom 1947 års riksdagsbeslut modifierade organisationen,

att attackflygets styrka skulle skäras ned med 42 %, vilket i jämförelse

med den tidigare gällande organisationen innebure en total minskning

med 59 %, att spaningsflygets styrka skulle skäras ned med 15 %, vilket i jämförelse

med förutvarande organisation innebure en total minskning med 43 %,

samt att jaktflyget genom tillkomsten av en nattjaktflottilj ökades med 10 %.

I jämförelse med förut gällande organisation skulle jaktflyget ökas med 59 %.

I särskilda yttranden till försvarskommitténs betänkande ha vissa av

kommitténs ledamöter och sakkunniga gjort uttalanden beträffande behovet

av flygförband.

X vad rör behovet av flygstridskrafter i allmänhet har kommittéledamoten

Hagberg framhållit, att- ett folk i vapen, som ville försvara sig,

vore en viktigare garant för den nationella oavhängigheten än ett tusental

flygande yrkesmän. En ytterligare omprövning av flygvapnets organisation

och principerna för dess verksamhet borde därför ske. En utredning hade

visat, att man vid uppsättning av en ny flottilj kunde ernå väsentliga besparingar

genom att fördela denna på äldre flottiljer och därvid förstärka befintliga

divisioner. En sådan förstärkning av äldre flottiljer i krig borde kunna

begränsa fredskostnaderna.

I fråga om behovet av jaktflyg har anförts följande.

Kommittéledamoten von Heland har framhållit, att man med den utveck

ling bombflyget undergått under och efter det senaste kriget hade anledning

räkna med att luftkrigföringen mot mobiliseringsorter, kommunikationer och

bostadscentra m. m. komme att bli ännu verksammare vid ett nytt krig. Vi

måste därför med jaktflyg kunna bjuda sådant motstånd i luften, att svenska

stridskrafter kunde mobilisera och uppmarschera samt att andrum erhölles

för att evakuera våra mest sårbara städer och för att omställa vårt samhällsliv

från freds till krigsfot. Kunde vi ej bjuda detta motstånd i luften vid ett

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

överraskande anfall kunde man ifrågasätta värdet av ett svenskt försvar, uppbyggt

för annan verksamhet än partisankrigföring. Även om vi fått tid på oss

att mobilisera och gruppera våra stridskrafter, bleve deras möjligheter att

verka oerhört reducerade, om svenskt jaktflyg ej kunde bjuda tillräckligt motstånd

i luften.

Överste Bonde har framhållit, att enligt försvarskommitténs förslag omvandlingen

av attackflottiljen F 1 till nattjaktflottilj ej skulle ske förrän i

samband med ordinarie materielförnyelse vid detta förband under budgetåret

1953/54. Vårt land komme på detta sätt att sakna nattjaktförsvar under ytterligare

drygt sju år, vilket vore en så allvarlig brist, att en snabbare omorgani

sation av F 1 borde övervägas.

Konteramiral Ericson har framhållit, hurusom krigserfarenheterna understrukit

jaktflygets betydelse. För att kunna utnyttja övriga försvarsgrenar vore

det nödvändigt att begränsa motståndarens flyginsatser mot dessa.

Överste Silfverberg har uttalat, att ett effektivt och i förhållande till försvarsorganisationen

i övrigt rätt avpassat luftförsvar numera utgjorde grundvalen

för en nations möjligheter att föra krig. Vid avvägningen mellan luftförsvaret

och övriga stridskrafter borde försvarskommittén ha dragit ut konsekvenserna

av denna hos de f. d. krigförande allmänt erkända uppfattning.

Det föreslagna dagjaktflyget vore ej tillräckligt för att skydda hela landet —

stora delar måste lämnas helt oskyddade — och den föreslagna enda nattjakt

flottiljen kunde blott skydda ett mycket begränsat område. Med vetskap om

detta och om de påfrestningar för hemorten och den begränsning av övriga

stridskrafters verkningsmöjligheter, som detta måste medföra i krig, borde

en mera radikal förstärkning av jaktflyget ha eftersträvats. Vårt land skulle

därjämte enligt förslaget under ytterligare sju år helt sakna jaktskydd under

dygnets mörka del. Bland de förändringar, som i första hand borde vidtagas

i det av försvarskommitténs majoritet framlagda förslaget, vore att uppsätta

nattjaktflottiljen såsom en ny flottilj utanför den nuvarande flygvapenorgani

sationens ram.

Beträffande behovet av attackflyg har framhållits följande.

Försvarskommitténs ordförande har funnit det med hänsyn till luftkrigföringens

alltmera ökade betydelse betänkligt att för närvarande besluta om

indragning av en attackflottilj. Definitiv ställning till denna fråga syntes icke

böra tagas förrän framemot den tidpunkt, då spörsmålet om förnyelse av

flottiljens flygmateriel aktualiserades.

Kommittéledamoten Bjelle har med hänsyn till krigserfarenheterna och det

osäkra utrikespolitiska läget icke funnit tillrådligt att beskära attackflyget på

sätt försvarskommittén föreslagit och har därför anslutit sig till de synpunkter

på bibehållande av F 6, som överste Silfverberg framlagt i sitt särskilda

yttrande.

Ledamoten Ewerlöf har motsatt sig den föreslagna indragningen av attackflottiljen

F G.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. May.ts proposition nr 206.

Ledamoten von Heland bar framhållit attackflygets stora rörlighet, slagkraft

och mångsidighet. Det kunde inom loppet av några timmar och oberoende

av de sårbara kommunikationerna slagkraftigt ingripa mot en anfallande, oavsett

om han komme sjövägen eller över landgränserna eller om han landsattes

från luften inuti landet. Denna förmåga hos attackflyget måste tillmätas speciell

betydelse med hänsyn till de svårigheter, som på grund av förstörda

kommunikationer kunde uppställa sig, då det gällde att i vårt vidsträckta land

koncentrera andra stridskrafter än flyg till hotade punkter. Man finge vid bedömande

av värdet av ett svenskt attackflyg ej glömma bort, att en angripares

lant- och sjöstridskrafter, som ej hotades av ett tillräckligt slagkraftigt attackflyg,

kunde uppträda praktiskt taget utan hänsyn till faran från luften. Riskerna

för att våra stridskrafter, som ständigt måste anpassa sitt uppträdande

efter lufthotet, under sådana förhållanden skulle snabbt utmanövreras, vore

betydande. Hänsyn borde vidare tagas till att Gotland vid sidan av sitt

lokala försvar bäst vore hjälpt av ett starkt attackflyg. Med hänsyn till det

sagda borde attackflottiljen F 6 bibehållas.

Överste Bonde har framhållit, att försvarskommitténs förslag innebure, att

attackflyget skulle reduceras med 42 % i jämförelse med nuvarande organisation.

Den till indragning föreslagna attackflottiljen (F 6) borde bibehållas.

Önskvärt vore även att bibehålla attackflottiljen F 1, som föreslagits bli omvandlad

till nattjaktflottilj. För nattjaktflottiljen skulle i så fall erfordras

nytt etablissement med flygfält o. s. v. Med hänsyn till dagens ekonomiska

läge ställdes ej något yrkande härpå.

Överste Silfverberg har anfört, att försvarskommittén visserligen fastslagit

snabbhetens och rörlighetens betydelse i det moderna invasionsförsvaret men

att den hade underlåtit att draga ut konsekvenserna härav i fråga om attackflyget.

Man hade trots krigserfarenheternas tydliga språk icke insett detta

stridsmedels stora möjligheter att snabbt och med kraft ingripa mot fientliga

invasionsföretag över havet samt mot brohuvuden, som en angripare sökte

skapa efter luft- eller kustinvasion. Attackflyget vore vårt enda operativa

stridsmedel, som hade tillräcklig räckvidd för att i huvudsak oberoende av

utgångsgruppering snabbt ingripa mot varje del av vårt land. Om det hot,

som svenskt attackflyg kunde utöva mot en angripares stridskrafter till lands

och sjöss, ej vore tillräckligt starkt, kunde dessa uppträda på samma sätt som

före flygets tillkomst. Om våra stridskrafters rörelsefrihet samtidigt begränsades

av det fientliga attackflyget, bleve riskerna för att dessa skulle utmanövreras

större än vad styrkeförhållandena i övrigt behövde ge anledning

till. Attackflyget utgjorde vidare det enda vapen, som kunde insättas mot

styr- och utskjutningsstationer för fjärrvapen. Kommittémajoritetens förslag

att beskära attackflyget med två flottiljer — varav en skulle omvandlas till

natt jaktflottilj — vore en för försvaret i dess helhet olycklig lösning. Nattjaktflottiljen

borde därför ej tillkomma på bekostnad av attackflottiljen F 1

utan såsom en ny flottilj och den föreslagna indragningen av F G borde ej

ifrågakomma.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Beträffande behovet av spaningsflyg har framhållits följande.

Ledamöterna Bjelle och Wallenberg ha framhållit, att betydelsen av en

effektiv flygspaning icke syntes ha tillfullo beaktats. För ett vidsträckt land

med begränsade militära resurser vore det av särskild vikt att kunna bedriva

flygspaning i sådan utsträckning, att stridskrafterna kunde insättas vid rätt

tid på rätt plats. Den föreslagna indragningen av spaningsflottiljen F 2 borde

åtminstone i någon mån kompenseras genom att en fjärde spaningsdivision

uppsattes vid Fil.

Ledamoten Ewerlöf har funnit minskningen av det redan förut svaga spaningsflyget

ytterst betänklig med hänsyn till det angelägna behovet av en

effektiv underrättelsetjänst. En spaningsdivision borde därför tillkomma

vid F 11.

Ledamoten von Heland har anfört, att utvecklingen av stridsmedlen under

och efter det senaste kriget i hög grad ökat möjligheterna till överraskning i

kx-igföringen. Man måste därför räkna med att ett överfall —- främst för en

liten stat — kunde komma mycket övei’raskande. För att minska dessa risker

och på så sätt ge våra stridski-after andrum för motåtgärder vore det nödvändigt

med ett tillfredsställande spaningsflyg. Detta flyg hade betydelsefulla

uppgifter även under de fortsatta operationerna, då det borde kunna lämna

stridskrafterna erfoi’derligt underlag för deras dispositionei*. Med hänsyn till

det sagda syntes det olyckligt, att försvarskommittén sett sig nödsakad föreslå

indi’agning av spaningsflottiljen F 2.

Överste Bonde har framhållit, att den till indragning föreslagna marinspaningsflottiljen

(F 2) boi''de ersättas med en spaningsdivision utöver vad försvarskommittén

föreslagit.

Konteramiral Ericson har uttalat, att de allvarligaste betänkligheter måste

resas mot den reduktion av spaningsflyget, som redan beslutats och som av

föi-svarskommittén föreslagits skola di’ivas än längre. Krigserfarenheterna, bestyrkta

av tillgängliga uppgifter från utlandet om flygstridskrafternas organisation

efter kriget, belyste spaningsflygets betydelse för de övriga försvarsgrenarna.

För den underlägsne vore det av särskild vikt att ha tillgång till effektiv

spaning, som medgåve, att de fåtaliga stridskrafterna kunde utnyttjas på mest

ändamålsenliga sätt. Ett eftersättande av spanings tjänsten tedde sig särskilt

allvarligt med hänsyn till att en av de första och mest angelägna beredskapsåtgärdema

i ett skärpt läge vore att igångsätta flygspaningen. Det syntes ur

angivna synpunkter mindre välbetänkt att starkt reducera vårt redan nu otillräckliga

spaningsflyg.

Överste Silfverberg har framhållit, att den kraftiga beskärningen av spaningsflyget

medföi’de betydande risker för att överbefälhavaren icke skulle

eidiålla det spaningsunderlag, som vore nödvändigt för att våra i förhållande

till landets ytinnehåll fåtaliga stridskrafter skulle kunna disponeras med förutseende.

Härtill komme, att lant- och sjöstridskrafternas behov av flygspaning

syntes kunna tillgodoses endast i mycket ringa omfattning. För att motverka

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

den föreslagna indragningen av marinspaningsflottiljen (1 2) borde därför tillkomma

en fjärde division vid den kvarvarande spaningsflottiljen, avsedd bland

annat för samverkan med de operationsgrupper, som enligt försvarskommitténs

förslag skulle ingå i sjöstridskrafterna. Av kostnads- och utrymmesskäl borde

härvid spaningsflottiljen F 11, som genom beslut av 1947 års riksdag avsåges

skola omvandlas till jaktflottilj, behållas som spaningsflottilj och spaningsflottiljen

F 3 i stället omvandlas till jaktflottilj.

Remissyttranden.

Beträffande behovet av flygstridskrafter i allmänhet ha remissm}ndigheterna

anfört i huvudsak följande.

Chefen för flygvapnet har — med stöd av vad han anfört angående krigserfarenheter

och utvecklingstendenser — framhållit, att flygvapnet inom den

valda kostnadsramen icke tillgodosetts i den utsträckning, som motsvarade

dess grundläggande betydelse. Det borde uppmärksammas, att 1942 års organisation

vore grundad på utredningar gjorda 1941 och på erfarenheter från

de två första krigsåren. Därpå följande fyra krigsår jämte utvecklingstendenserna

efter krigets slut hade givit en klarare bild av flygvapnets betydelse

inom försvarsorganisationen. Av försvarskommittén föreslagen reducering av

flygvapenorganisationen innebure en utveckling i motsatt riktning mot den

mest sannolika och skulle på lång sikt försvåra en förbättring av flygvapnet.

Förslaget stode även i bjärt kontrast mot målsättningen för krigsmakten. Det

vore nödvändigt att ingående undersöka, på vad sätt ett bättre flygvapen och

därmed en högre effekt ur försvaret i dess helhet kunde erhållas. I anslutning

härtill har chefen för flygvapnet föreslagit en utökning av flygvapnet. Vid en

sådan undersökning som nyss sagts borde även prövas de riktlinjer, som antytts

av kommittéledamöterna Elon Andersson och Sven Andersson i deras

särskilda yttrande; dessa hade i högre grad än kommittémajoriteten beaktat

luftkrigföringens inflytande på operationerna.

Flygförvaltningen har uttalat, att den konservativa uppfattning kommittéförslaget

vittnade om måste lämna plats för en bättre förståelse för erfarenheterna

från det senaste kriget och därmed också för luftförsvarets betydelse.

Fn omprövning komine enligt flygförvaltningens mening att medföra krav

på förstärkning av motmedlen mot luftkrigföringen. Försvarskommitténs förslag

att besluta indragning av två flygflottiljer vore anmärkningsvärt.

Överbefälhavaren har anfört, att försvarskommitténs förslag att minska

flygvapnets omfattning icke stode i överensstämmelse med vare sig det militärpolitiska

lägets eller den tekniska utvecklingens krav. Chefen för flygvapnet

hade i sitt yttrande över försvarskommitténs betänkande framlagt ett

helt nytt förslag till utbyggnad av flygvapnet. Med hänsyn till att konsekvenserna

av detta förslag för försvaret i dess helhet givetvis ej kurmat framläggas

av chefen för flygvapnet och då tid ej stått till överbefälhavarens förfogande

för att ingående granska dess innebörd, kunde ställning därtill icke

tagas redan nu. Under tidigare överväganden hade betydelsen av ett starkt

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kung!. Maj-.ts proposition nr 206.

flygväpcn aldrig satts i fråga. När det gällt att ordna ett svenskt försvar

inom snävt begränsade kostnadsramar, hade också, sedan behoven av stridskrafter

ur olika försvarsgrenar noggrant vägts mot varandra, flygvapnet ansetts

böra tillgodoses i relativt högre utsträckning än i gällande försvarsordning.

Mot själva bakgrunden till förslaget — att utvecklingen på det militärtekniska

området ginge mot allt mer ökad användning av luftstridsmedel

och att allt svårare problem uppställde sig beträffande skyddet av befolkning,

kommunikationer o. s. v. — vore intet att erinra. Chefens för flygvapnet

förslag till utbyggnad av flygvapnet avsåges bli prövat vid en särskild undersökning

inom högkvarteret.

Chefen för armén har framhållit, att flygvapnets krigsorganisation i vissa

avseenden begränsats mot krigserfarenheter och utvecklingstendenser.

Mar inledningen har i huvudsak kunnat biträda de i konteramiral Ericsons

och överste Silfverbergs särskilda yttranden framlagda synpunkterna på be

hovet av flygförband.

Militärbefälhavaren för 1. militärområdet har framhållit, att man städse

måste hålla för ögonen, att ett angrepp mot Sverige säkerligen konrme att

inledas med anfall av förstklassiga flygförband samt luftlandsättningstrupp

av elitkaraktär. Erfarenheterna från övningar liksom utförda studier gåve

vid handen, att starka flygstridskrafter vore nödvändiga för försvaret av

I. militärområdet. Att begränsa flygvapnets krigsorganisation så som försvarskommittén

föreslagit vittnade ej om riktig blick för de närmaste krigstekniska

utvecklingstendenserna.

Kommerskollegium har anfört, att det för att tillgodose behovet av tillräckligt

fl}-g för att jämte flottan skydda handelssjöfarten vore av största

vikt att hålla flygvapnet vid tillfredsställande styrka. Försvarskommitténs

förslag i fråga om flygvapnet måste därför inge allvarliga betänkligheter.

Länsstyrelsen i Uppsala län har funnit de föreslagna reduceringarna av

flygvapnet betänkliga. Riskerna för civila skyddsföremål och påfrestningen

på civilförsvaret skulle härigenom komma att öka.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län liar framhållit, att flygvapnets

betydelse syntes alltför stor för att icke närmare utredning borde göras angående

möjligheten att genom besparingar på andra områden undgå den av

försvarskommittén föreslagna minskningen av flygförbandens antal i förhållande

till nuvarande organisation.

Beträffande behovet av jaktflyg ha remissmyndigheterna anfört följande.

Chefen för flygvapnet har framhållit, att antalet jaktförband vore otillräckligt

för att i alla viktiga delar av landet möta luftinvasion eller luftanfall

mot hemort, försörjning, kommunikationer och baser. Vissa delar, som vore

'' ärdefulla för produktionen och transportväsendet samt såsom basområden

för stridskrafterna, måste lämnas oförsvarade. Detta måste ovillkorligen återverka

ogynnsamt både på motståndskraften i allmänhet och på stridskrafternas

operationer.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

Enligt målsättningen för krigsmakten skulle stridskrafterna föra ett segt

försvar. En förutsättning härför vore emellertid, att det jaktflyg, som tryggade

övriga flygstridskrafter ävensom lant- och sjöstridskrafterna, ägde tillräcklig

uthållighet. Då en angripare sannolikt komme att använda avsevärd

kraft för att sätta vårt jaktflyg ur spel, komme förluster att inträffa inom

kort. Det vore av yttersta vikt för det samlade försvaret, att flygvapnet vore

i stånd att bära dessa förluster under ansenlig tid. Endast om jaktflygets

uthållighet bleve bättre tillgodosedd än vad som vore fallet i försvarskommitténs

förslag, vore detta möjligt. Uthålligheten kunde förbättras antingen

genom att öka antalet förband eller också genom att förstärka de olika flottiljerna.

En undersökning hade nämligen visat, att det vore organisatoriskt

möjligt att öka antalet operativa grupper i flygflottiljernas divisioner från

två till tre, vilket — om reservflygplanen ökades i proportion härtill — skulle

innebära en ökning av flygplanbeståndet med 50 %. Flottiljernas fast anställda

personal skulle dock ökas endast med 14 %. Förutom härmed förenade

materiel- och personalkostnader krävde en sådan åtgärd vissa engångskostnader

för att utöka hangarutrymmen och vidtaga vissa skyddsåtgärder vid

krigsbaserna. Angiven förstärkning av flottiljerna syntes — frånsett relativt

större utbyte av flottiljernas nuvarande organisationskostnader — komma

att medföra omkring 50 % större uthållighet hos flygvapnet och därmed sannolikt

även hos försvaret i dess helhet.

Med utgångspunkt från det anförda beräknades minimibehovet av jaktflyg

för att nödtorftigt täcka landets viktigaste delar under dager till 13 förstärkta

dagjaktflottiljer — motsvarande cirka 20 flottiljer av nuvarande storlek —

samt för att täcka de mest betydelsefulla delarna under mörker och dåligt

väder till 3 nattjaktflottiljer. Kostnaderna för denna förstärkning av jaktflyget

framgå av nästföljande avsnitt angående kostnaderna. Ett förslag av

denna ekonomiska innebörd skulle antingen bringa upp försvarskostnaderna

till vad som bedömdes överskrida det under de närmaste åren möjliga eller

också framtvinga genomgripande ändringar inom försvarsorganisationen i

dess helhet. Sådana förändringar kunde icke komma till stånd utan nya

djupgående utredningar. Då förstärkningarna dessutom vore så omfattande,

att de icke kunde genomföras under en femårsperiod, ville chefen för flygvapnet

nu icke framlägga ett förslag av denna räckvidd utan begränsade det

till vad som bedömdes genomförbart under den närmaste femårsperioden.

Målsättningen för flygvapnet måste därför minskas i motsvarande grad och

vissa delar av landet måste fortfarande lämnas utan jaktförsvar. Följande

förstärkning av jaktflyget borde genomföras.

1. Dagj aktflyget borde utökas med 50% genom att i motsvarande

grad förstärka befintliga tio dagjaktflottiljer. Under förutsättning att omkring

hälften av härför erforderliga flygplan köptes i utlandet kunde förstärkningen

börja 1949 och genomföras vid i medeltal två flottiljer per år.

2. Ett nattjaktfliyg omfattande två flottiljer borde tillkomma. Av

dessa borde en flottilj nyuppsättas under budgetåren 1951/52—1953/54 och

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

en i överensstämmelse med försvarskommitténs förslag tillkomma genom omvandling

av den tvåmotoriga attackflottiljen Fl — under förutsättning att

attackflottiljen F 6 bibehölles såsom tvåmotorig attackflottilj.

Samtidigt med de överväganden rörande försvaret i dess helhet, vartill

ovanstående förslag kunde leda, borde utvecklingen på längre sikt uppmärksammas.

Frågor, som därvid måste beaktas och kunde få inflytande på flygvapnets

vidare utveckling, vore behovet av ytterligare flygstridskrafter samt

forskningens resultat och utvecklingstendenserna beträffande offensiva atomoch

robotvapen.

Kostnaderna för den föreslagna förstärkningen av jaktflyget framgå av

avsnittet Kostnaderna.

Överbefälhavaren har anfört, att en kombination av luftangrepp och invasion

framstode som det farligaste hotet. En förutsättning för att försvarssystemet

härvid skulle fungera vore ett effektivt luftförsvar innefattande jaktflyg,

luftvärn och luftbevakning samt ett välordnat och funktionsdugligt

civilförsvar. Det sjuåriga uppskovet med nattjaktflottiljen syntes anmärkningsvärt,

eftersom vi under denna tid skulle sakna varje möjlighet att med

jakt hota nattligt bombflyg, vars möjligheter successivt ökades genom radar

och andra hjälpmedel. Det vore därför av särskild betydelse, att en nattjaktflottilj

snarast tillfördes flygvapnet, om möjligt genom beslut vid innevarande

års riksdag. Om denna flottilj kunde tillkomma genom att en redan

befintlig flottilj omorganiserades och dess nuvarande materiel överfördes till

andra flottiljer för att öka dessas flygplanbestånd eller genom nyuppsättning

borde snabbt utredas.

Chefen för armén har framhållit, att det påtagliga behovet av nattjaktförband

skjutits på framtiden. Behovet av jaktflyg för områdesförsvar vore klart

omvittnat och försvarskommitténs strävan att stärka detta flygslag syntes

naturlig, ehuru förstärkningen dock i kanske alltför hög grad kommit att ske

på bekostnad av attack- och spaningsförbanden.

Marinledningen har framhållit nödvändigheten av flygförband för jaktskydd

av flottan.

Militärbefälhavaren för 1. militärområdet har anfört, att förslaget att öka antalet

jaktförband tedde sig mycket välbetänkt med hänsyn till behovet av jaktflyg

för försvaret av I. militärområdet. Det vore däremot ej framsynt att

skjuta uppsättandet av den enda nattjaktflottiljen långt in i framtiden.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har framhållit, att man inom

svenska armén i dag överblickade möjligheterna att förbättra det nuvarande

luftvärnets verkan 1 000 gånger. En dylik revolutionerande utveckling kunde

helt eller delvis förändra grundvalarna för luftskyddet. Det vore icke uteslutet,

att jaktflygets dominerande roll genom denna utveckling komme att övertagas

av luftvärnet. För ett litet land, som icke hade råd att hålla sig med stora

styrkor dyrbar jakt, öppnades nya möjligheter, främst för skyddet av betydelsefulla

orter och industrier.

Civilförsvarsstyrelsen har anfört, att frågan om skyddandet av hemorten

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

i krig måste bedömas bland annat från den utgångspunkten, att civilförsvarets

verksamhet vore av förebyggande, skadeavhjälpande eller liknande art men

däremot ej innefattade åtgärder till försvar gentemot angrepp i någon form.

För skyddet av hemorten vore det därför ofrånkomligt med ett starkt jaktflyg

och ett starkt luftvärn. Frånvaron härav ökade i hög grad riskerna

för skadegörelse av sådan omfattning, att den medförde en helt förlamande

inverkan på det civila livet och ett nedbrytande av befolkningens moraliska

motståndskraft. Ur dessa synpunkter vore det uppenbart, att den av försvarskommittén

föreslagna omfattningen av jaktflyget vore klart otillräcklig.

Ur hemortsförsvarssynpunkt vore det ett oeftergivligt krav, att jaktflyget

avsevärt utökades i förhållande till försvarskommitténs förslag. Detta vore

en av förutsättningarna för att civilförsvarets uppgift i krig ej skulle bli

övermäktig. Den nuvarande avsaknaden av nattjaktflyg, som enligt försvarskommitténs

förslag skulle kvarstå till 1954, innebure ett mycket allvarligt

riskmoment för hemorten. Åtgärder borde skyndsamt vidtagas för att organisera

nattjaktflyg.

Överståthållarämbetet har framhållit, att luftförsvaret — i dess vidsträcktaste

bemärkelse — vore av utomordentlig betydelse. Försvagningen

av såväl flygvapnet som luftvärnet vore beklaglig. Flygvapnet avsåges visserligen

skola tillföras en nattjaktflottilj, men denna förbättring saknade för

närvarande aktualitet, eftersom ifrågavarande flottilj beräknades bli uppsatt

tidigast om 7 år.

Bevakningsinspektören har framhållit, att erfarenheterna från andra världskriget

ställde särskilt stora anspråk på luftförsvaret. Det måste under dessa

förhållanden vara olyckligt, om flygvapnet icke skulle erhålla starkare ställning

än försvarskommittén föreslagit. Särskilt otillfredsställande måste det

anses vara, om landet ännu ett flertal år skulle sakna nattjaktflyg. I ett land

med svagt utvecklat flygvapen bleve påfrestningarna på det civila försvaret

i dess olika former särskilt stora. Likaså bleve de rent psykiska påfrestningarna

för civilbefolkningen högst avsevärda.

Beträffande behovet av attackflyg ha remissmyndigheterna anfört

följande.

Chefen för flygvapnet har anfört, att kravet på att en angripare i det längsta

skulle förhindras få fast fot på svensk mark och att ingen del av landet skulle

uppgivas utan segt motstånd nödvändiggjorde tillgång på ett tillräckligt

antal attackförband, som kunde medverka i invasionsförsvaret, allt efter behovet

växelvis i olika delar av landet med kort tidsmellanrum. Attackflyget,

vars styrka uppginge till 7 flottiljer i 1942 års organisation och 5 flottiljer i

den genom 1947 års riksdagsbeslut modifierade organisationen, hade av

försvarskommittén begränsats till 3 flottiljer. A^ärdefullt vore likväl, att kommittén

endast räknat med tvåmotorigt attackflyg, som hade tillfredsställande

slagkraft och förmåga att operera i dåligt väder eller mörker. Uthålligheten

vid endast 3 flottiljer av hittills tillämpad styrka vore emellertid alltför

ringa. Antalet attackflottiljer borde ej vara mindre än 4, samtliga tvåmotoriga.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Den till indragning föreslagna attackflottiljen F 6 borde därför bibehållas

och i samband med nästa flygmaterielförnyelse — omkring 1955 -—• omvandlas

till tvåmotorig flottilj. Kostnaderna härför framgå av avsnittet Kostnaderna.

Överbefälhavaren har framhållit, att det strede mot krigserfarenheterna att

reducera attackflyget utöver den starka minskning, som redan blivit en följd

av den genom beslut av 1947 års riksdag genomförda ombildningen av två

attackflottiljer till jaktförband. Attackflyget borde bibehållas vid nuvarande

styrka — 5 flottiljer.

Chefen för armén har anfört, att attackflygets försvagning minskade möjligheterna

för lant- och sjöstridskrafterna att få direkt och verksamt understöd

från luften.

Militärbefälhavaren för 1. militärområdet har uttalat, att den föreslagna

minskningen av attackförbanden skulle väsentligt försvåra särskilt Skånes

försvar.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet har funnit den föreslagna bcskärningen

av attackflyget synnerligen allvarlig, eftersom krigsmakten härigenom

berövades anfallsvapen, som kunde bidraga till att underlätta arméstridskrafternas

svårlösta uppgifter vid avvärjande av såväl landstigning som

luftlandsättning av större omfattning. Särskilt allvarlig syntes minskningen

av attackförbanden mot bakgrunden av den samtidigt föreslagna minskningen

av artilleriet. Förslaget att draga in attackflottiljen F 6 kunde ej biträdas.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet har framhållit, att då attackflyget

vore mycket väl lämpat för bekämpning av på kusten landstigna invasionsstyrkor

samt av luftlandsatt trupp och stridsvagnar, vore det av särskild

vikt, att den föreslagna indragningen av attackflottiljen F 6 icke komme till

stånd.

Militärbefälhavaren för VII. militärområdet har ansett, att förstärkningen

av jaktflyget i allt för hög grad fått ske på bekostnad av attackflyget. F 1

borde alltjämt bibehållas som attackflottilj.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har kraftigt avstyrkt indragningen av F 6

(Karlsborg) under hänvisning till de betydande svårigheter och sociala skadeverkningar

av olika slag samt den starka tillbakagång för kommunen i dess

helhet, som en sådan åtgärd skulle föra med sig. Länsstyrelsen har erinrat

om, att de kommunala anläggningar, förbättringar och utvidgningar av olika

slag, som vidtagits under årens lopp för att tillgodose den växande befolkningens

krav, ävensom kommunens åtgärder för bostadsförsörjningen nära

nog helt betingats av militärförläggningarna i Karlsborg. Dessa anläggningar

m. m. skulle genom föreslagna indragningar i Karlsborg bli obehövliga och

oräntabla, varigenom kommunen skulle åsamkas förluster.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har ifrågasatt, om det kunde vara rimligt

att i dagens läge besluta indragning av en attackflottilj om sex, sju år.

Beträffande behovet av spanings flyg ha remissmyndigheterna anfört

följande.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Chefen för flygvapnet har framhållit, att spaningsflyget, vars styrka upp

ginge till 3 flottiljer (= 9 divisioner) i 1942 års organisation och 2 flottiljer

(= 6 divisioner) i den genom beslut av 1947 års riksdag modifierade organi

sationen, enligt försvarskommitténs förslag skulle minskas till 1 flottilj och

1 division (= sammanlagt 4 divisioner). Den föreslagna styrkan vore otillräcklig

för att medge uppsättning av de krigsförband, som erfordrades för att

bedriva en så omfattande flygspaningsverksamhet under neutralitetsvakt och

krig, att betryggande säkerhet mot överrumplande angrepp erhölles. Sjöstridskrafterna

komme härjämte sannolikt att begränsas i sin operationsfrihet av

brist på flygspaningsrapporter. Antalet spaningsdivisioner i fred borde ej

understiga 5. Den föreslagna indragningen av spaningsflottiljen F 2 borde

därför delvis kompenseras genom att den kvarvarande spaningsflottiljen tillfördes

en fjärde division i fred. I samband härmed borde av kostnads- och

utrymmesskäl spaningsflottiljen F 11, som enligt 1947 års riksdagsbeslut och

försvarskommitténs förslag avsåges omvandlas till dag jaktflottilj, bibehållas

såsom spaningsflottilj, varvid i stället spaningsflottiljen F 3 borde ombildas

till dagjaktflottilj. Kostnaderna för att på detta sätt bibehålla en av F2:s

spaningsdivisioner framgå av avsnittet Kostnaderna.

Överbefälhavaren har anfört, att det vore i strid mot krigserfarenheterna

att reducera spaningsflyget ytterligare utöver den starka minskning, som bleve

en följd av den av 1947 års riksdag beslutade och av försvarskommittén

föreslagna ombildningen av en spaningsflottilj till jaktflottilj. Spaningsflygets

styrka — två flottiljer — sedan denna ombildning av en flottilj genomförts,

borde bibehållas.

Chefen för armén har framhållit, att det försvagade spaningsflyget endast

i undantagsfall kunde samverka med övriga försvarsgrenar.

Marinledningen har uttalat, att för ett litet land, som måste föra kriget

strategiskt defensivt, vore en effektiv flygspaningsverksamhet av framträdande

betydelse för ledningens och stridskrafternas möjligheter att parera de slag,

som motståndaren utdelade. Att sammanlagt en spaningsflottilj och en spaningsdivision

skulle räcka till för såväl krigsledningens som stridskrafternas

behov vore otänkbart med tanke på bland annat de vidsträckta vattenområden,

som måste avspanas, och det behov av samverkande flyg, som erfordrades

för att armé- och sjöstridskrafterna skulle kunna effektivt utnyttjas.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet har funnit den föreslagna beskärn

ingen av spaningsflyget synnerligen allvarlig, eftersom såväl överbefälhavaren

som armékårcheferna härigenom erhölle minskade möjligheter till

önskvärd kraftig flygspaning. Ytterligare en spaningsdivision borde därför

bibehållas i enlighet med överste Silfverbergs särskilda yttrande.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet har med tillfredsställelse konstaterat,

att en spaningsdivision enligt försvarskommitténs förslag skulle förläggas

till flygbaskåren i Luleå.

Svenska flottans reservofficers förbund har framhållit, att den minskning

av spaningsflyget, som kommittén föreslagit, icke syntes tillrådlig.

Bihang till riksdagens protokoll 19414. 1 samt. Nr 206.

I--401 in

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 206.

E. Kostnaderna.

F ör svar skommittén.

Med hänsyn till ovissheten rörande den framtida prisutvecklingen har försvarskommittén

vid sina beräkningar i fråga om försvarskostnaderna för den

närmaste tioårsperioden utgått från pris- och löneläget den 1 juli 1947. Med

utgångspunkt härifrån har kommittén grundat sina kostnadsberäkningar pa

den principen, att medel borde beräknas icke blott för löpande årskostnader

■ * däri inberäknat kostnader för omsättning och förnyelse av den materiel,

som med tillämpning av antagna livslängdsberäkningar avsåges skola omsättas

och förnyas under tioårsperioden — utan även för den anskaffning

av ny materiel, som föreslagits skola tillföras organisationen. Undantag har

dock gjorts i fråga om förnyelse av luftvärnspjäser och viss annan luftvärnsmateriel

för armén. Sistnämnda slag av materiel har kommittén förutsatt

skola förnyas under de tre sista budgetåren av tioårsperioden med anlitande

av engångsanslag. Ej heller har kommittén räknat med medel — annat än

i begränsad omfattning — för täckande av de brister i fråga om materielutrustningen,

som förelåge inom armén och marinen. Vidare har kommittén

räknat med att engångsanslag kunde bli erforderliga för modernisering av

materielen och för vidmakthållande av organisationen efter tioårsperiodens

slut. I totalkostnaderna för tioårsperioden ha inräknats avskrivningskostnader

för en viss om ock begränsad byggnadsverksamhet.

Försvarskommittén har jämväl berört frågan om användning av medel, som

kunde inflyta vid försäljning av överflödiga anläggningar. Enligt kommitténs

mening skulle det i och för sig kunna anses befogat, om dessa medel finge

tagas i anspråk för avskrivning av kostnader för erforderliga nybyggnader.

Kommittén har likväl ej i sina kostnadsberäkningar tagit hänsyn härtill.

Därest Stockholms örlogsbas komme att flyttas, borde dock inflytande medel

få användas för bestridande av förflyttningskostnaderna.

Vid beräkningen av kostnaderna för avlöning till under avlöningsanslag

upptagna befattningshavare har försvarskommittén utgått från statens löne

plansförordning (SFS 1947:376), varvid rörligt tillägg beräknats efter 12%,

samt i övrigt i huvudsak tillämpat följande grunder.

För personal med lön enligt lönegrader, betecknade Ca, Ce och Ma har

läknats med lön i näst högsta löneklassen inom respektive lönegrader utom

för beställningshavare i lönegraderna Ma 7 eller Ma 9, för vilka räknats med

lön i 20 respektive 26 löneklassen. Lön till fänrik har beräknats enligt 14

löneklassen. Då beställning (befattning) upptagits i alternativa lönegrader,

har räknats med ett belopp, utgörande medeltalet av lönerna i näst högsta

löneklasserna i respektive lönegrader. För furirer har räknats med lön enligt

löneklasserna 9 (Mel) och 11 (Me 2), därvid för arméns vidkommande

förutsatts, att halva antalet furirer kommer att tillhöra den lägre och halva

antalet den högre lönegraden. För marinens och flygvapnets del har förutsatts,

att 75 respektive 90 % av furirerna skola tillhöra lönegrad Me 1 och 25

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

respektive 10 % lönegrad Me 2. För volontärer, vicekorpraler och korpraler

har räknats med lön enligt löneklasserna 1, 2 och 4 inom löneplan 5. I fråga

om ekonomipersonal, som tidigare åtnjutit lön enligt en särskild löneplan MY

men numera inplacerats i lönegrader betecknade Ce, har räknats med den

löneklass, vederbörande uppnått efter en löneklassuppflyttning inom lönegraden.

Med avseende å ortsgrupperingen har arméns avlöningsanslag beräknats

med utgångspunkt från att -It av personalen tillhör ortsgrupp 4 och Vs ortsgrupp

3. Marinens avlöningsanslag har, i vad avser flottan tillhörig personal

beräknats såsom om all personal vore placerad i ortsgrupp 4 under det att

kustartilleriets personal i förevarande sammanhang förutsatts fördelad med

60 % å ortsgrupp 4 och 40 % å ortsgrupp 3. Flygvapnets personal har i detta

hänseende beräknats fördelad med 60 % å ortsgrupp 3 och 40 % å ortsgrupp 4.

Med hänsyn till sannolikt föreliggande vakanser vid fullt utbyggd personalorganisation

ha försvarsgrenarnas på nu angivet sätt beräknade avlöningskostnader

av försvarskommittén bedömts kunna minskas med 3 %. För flygvapnets

del ha avlöningsanslagen för budgetåren 1948/49—1952/53 minskats

med 2 § med hänsyn till att för denna försvarsgrens vidkommande de förbt

angivna löneklassplaceringarna bedömts något för höga.

I fråga om beräkningen av lönekostnader under andra anslag än försvarsgrenarnas

^ylöningsanslag ha i fråga om löneklassplaceringar och hänförande

till ortsgrupp tillämpats de grunder, som i allmänhet gälla för statliga myndigheters

avlöningsberäkningar, innebärande att kostnaderna i princip beräknats

efter befattningshavarnas individuella placering i löneklass och ortsgrupp.

Vid beräknandet av lönekostnaderna har försvarskommittén som regel utgått

från nu gällande lönegradsplaceringar av befattningshavarna. Endast i

undantagsfall bär kommittén ansett sig böra taga ställning till frågan om beredande

av förbättrade löneställningar åt personalen vid försvaret. Kommittén

bär ej heller velat föregripa den slutliga prövningen av de av försvarets

tjänsteförteckningssakkunniga i betänkande den 31 december 1946 framlagda

förslagen rörande revision av tjänsteförteckningarna (SOU 1946:94).

För de försvarets myndigheter och institutioner, som icke hänföras till

försvarsgrenarna, har kommittén utgått från att de för innevarande budgetår

fastställda personalorganisationerna, i vissa fall med mindre jämkningar, fortfarande

skulle gälla. I fråga om de centrala förvaltningsmyndigheterna har

kommittén — oaktat 1946 års militära förvaltningsutredning ännu ej slutfört

sitt uppdrag — räknat med minskade personalkostnader. Vad angår försvarsväsendets

radioanstalt har kommittén räknat med möjligheten av kostnadsbegränsningar.

För försvarets forskningsanstalt har kommittén däremot förutsatt

en viss utbyggnad av verksamheten.

I enlighet med vad i det föregående anförts rörande försvarsorganisationen

under den kommande tioårsperioden har försvarskommittén uppskattat

kostnaderna härför till belopp, som framgå av efterföljande sammanställning.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Sammanställning av försvarskostnaderna under budgetåren 1948/49—1957/58 (miljoner kronor).

Medel-

kostnad

48/49

49,50

50/51

51/52

52/53

53/54

54/55

55/56

56 57

57/58

per

bud-

getår

Armén.

Omsättning och förnyelse

av materiel ..........

20-3

21-6

23-8

23-2

27-6

30-o

32 3

34''5

37-2

39-6

29-0

Övriga kostnader ......

287-7

288-6

288-2

290-8

288-4

288-0

287-7

287-5

286-8

286-4

288-0

Summa

308 0

3100

3120

3140

3160

318 o

320-u

322 0

324-u

326 o

317-0

Marinen.

Omsättning och förnyelse

av materiel ..........

43 7

42-9

40''0

36i

32i

31-8

30-5

25i

22o

181

32-2

Övriga kostnader ......

96-4

94''9

96y,

99-9

102-7

99-4

97-5

99-5

99-6

98o

98-5

Summa

140-1

137-8

136-6

1360

134 8

131-2

128o

124-6

121-6

1161

130 7

Flygvapnet.

ömsättning och förnyelse

av materiel ..........

128-0

128-6

128-5

128-5

128-5

128-5

128-5

128-5

128-5

128-5

128-5

Övriga kostnader ......

107-2

llOo

113-9

116i

118-4

118-6

119-5

119-0

119-2

119-5

116-1

Summa

235-2

238-5

242 4

244''6

246-9

247 1

248 o

247 5

247 7

248-0

244 6

Tillkommer för nytt

ändamål

Luftbevakningens ekora-

dioorganisation (oberäk-

nät avlöningskostnader)

4*9

5-1

5-8

5-5

5-7

5-9

6-2

6’2

6-2

6-2

5-7

Säger

240 i

243''S

247-7

250 1

252 6

253 0

254-2

253 7

253-9

254-2

250-3

Gemensamma kostnader.

Kostnader för nu före-

kommande utgiftsända-

mål..................

56o

55-4

55-4

54''i

53-8

53-6

53-3

53i

52-9

52-8

54o

Försvarets fastighetsfond

41-8

43-2

43-2

44-2

45-5

47-2

48-5

49-7

50-7

51-7

46-6

Nya ändamål ..........

2-5

2-5

2-5

2-2

2-2

2-2

0-8

0-8

0-8

0-8

1-7

Summa

100-3

1011

1011

100 5

1015

103-0

102-6

1036

1044

105 3

102 3

Grundavskrivnings-

kostnader ............

10- o

10 o

lOo

10-o

lOo

lOo

10-0

10o

10o

10o

10-0

Summa summarum

7986

802-5

807-4

8106

814-9

815-2

814-8

813.9

813 9

811-0

810 3

I anslutning till kostnadsberäkningarna har försvarskommittén framhållit,

att rådande konjunkturläge kunde komma att påkalla förskjutningar till tiden

av utgifter för ändamål, vilkas tillgodoseende ställde stora anspråk på arbetskraft

och materiel, såsom husbyggnader och större fartygsbyggen.

Försvarskommittén har vidare framhållit, att i berörda sammanställning

inginge utgifter, vilka — ehuru de ägde visst samband med försvaret — likväl

icke vore att hänföra till försvarsutgifter i egentlig mening. Vidare be
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

lastades fjärde huvudtiteln med en del kostnader, såsom för sjökarteverket

och garnisonssjukvården, mot vilka kostnader svarade inkomster redovisade

å riksstatens inkomstsida. I sina till kommittén överlämnade förslag hade

överbefälhavaren framhållit, att dessa kostnader borde få avräknas från försvarskostnaderna,

så att dessa ej komme att framstå såsom högre än de i

själva verket vore. De utgiftsändamål, som i detta sammanhang åsyftades,

vore försvarets radioanstalt, i vad dess verksamhet icke direkt berörde försvaret,

statens isbrytarverksamhet, understöd åt privatflyget, sjökarteverkets

verksamhet, garnisonssjukvården i vad denna avsåge beredande av sjukvård

åt civila patienter, försvarets tandvård, skärmbildsundersökningar av värnpliktiga

m. fl., fritidsundervisning, ersättning för skada till följd av olycksfall,

som förorsakats av krigsförhållandena under 1914—1919 års världskrig,

bidrag till ersättning i anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring

samt omskolning av i militärtjänst skadade. Här uppräknade utgiftsändamål,

representerande i genomsnitt 17 miljoner kronor per år, borde enligt försvarskommitténs

mening rätteligen avdragas från de i sammanställningen angivna

totalkostnaderna.

I detta sammanhang har försvarskommittén jämväl berört frågan om

kostnaderna för nu gällande organisation. I försvarspropositionen

1942: 210 angåvos försvarets årskostnader efter uppsättningsperiodens utgång

skola uppgå till omkring 650 miljoner kronor enligt pris- och löneläget

den 1 juli 1941. Omräknade till pris- och löneläget den 1 juli 1947 skulle

dessa kostnader ha uppgått till inemot 930 miljoner kronor för år. Därest kostnader

för omsättning och förnyelse av all materiel medräknades, skulle nämnda

kostnader kunna uppskattas till omkring 1 100 miljoner kronor. Som jämförelse

har kommittén vidare erinrat, att för budgetåret 1947/48 anvisats —

inberäknat anslag för avskrivningsändamål men icke för materielanskaffning

disponibla överskotts- och rabattmedel från krigsindustrien m. m. om 22, g

miljoner kronor — tillhopa 819 miljoner kronor för försvaret. Därest hänsyn

toges till höjningen av det rörliga tillägget från 6 till 12 %, skulle sistnämnda

summa ha ökats till 831 miljoner kronor.

Försvarskommittén har jämväl erinrat om att chefen för finansdepartementet

i propositionen 1946: 222 utgått från ett preliminärt antagande, att

försvarsutgifterna från och med budgetåret 1949/50 skulle uppgå till omkring

700 miljoner kronor. Med hänsyn till löne- och prisstegringar efter avlämnandet

av berörda proposition samt den av försvarskommittén förordade höjningen

av penningbidragen till de värnpliktiga syntes det sålunda angivna

beloppet numera böra motsvaras av ett belopp om ungefär 780 miljoner

kronor.

I de till kommitténs betänkande fogade särskilda yttrandena ha framlagts

åtskilliga förslag om uppräkning av den av flertalet ledamöter förordade

kostnadsramen eller om en i vissa avseenden ändrad disposition av densamma.

Kommittéledamöterna Bjelle och Wallenberg ha i gemensamt yttrande

föreslagit en höjning av totalkostnaderna med i genomsnitt omkring 40 mil
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

joner kronor per år, fördelade med 20 miljoner kronor på upprustning av

arméns materiel, omkring 11 miljoner kronor på ytterligare ersättningsbyggnad

av fartyg för flottan, 3,5 miljoner kronor på förbättrad omsättning av

marinens materiel i övrigt, 1,4 miljoner kronor på bibehållande av Hemsö

kustartilleriförsvar samt 4,5 miljoner kronor på förstärkning av spaningsflyget

genom uppsättning av en fjärde spaningsdivision vid Södermanlands

flygflottilj (Fil).

Herr Bjelle bär därutöver föreslagit, att Västgöta flygflottilj (F 6) skulle

bibehållas, för vilket ändamål skulle erfordras omkring 5,5 miljoner kronor

för år, samt att efterutbildningsövningarna skulle bibehållas. Årskostnaderna

härför ha beräknats till cirka 14 miljoner kronor.

Kommittéledamoten Ewerlöf har — under framhållande av att i nuvarande

läge viss återhållsamhet vore påkallad — likväl ansett, att de ekonomiska

uppoffringar, som krävdes för att avhjälpa de mest framträdande

bristerna i kommittéförslaget, vore väl värda sitt pris. Ewerlöf har för den

skull föreslagit, att den totala kostnadsramen för medelkostnaderna under tioårsperioden

skulle ökas med ungefär 89 miljoner kronor.

Av detta belopp belöpte 55 miljoner kronor för år på armén, varav cirka

30 miljoner kronor för ökat antal värnpliktiga och längre utbildningstid samt

25 miljoner kronor för täckande av brister i materiel och ammunition samt

anskaffning och omsättning av materiel. Marinens kostnadsram borde ökas

med 24 miljoner kronor för år, varav för flottan 13 miljoner kronor för ersättningsbyggnad,

4,7 miljoner kronor för anskaffning av artillerimateriel

m. m. och 2,3 miljoner kronor för ökade organisationskostnader samt för kustartilleriet

0,4 miljoner kronor för ombestyckning av Hemsö kustartilleriförsvar,

1,9 miljoner kronor för omsättning av radarmateriel, minor m. in. och

1,7 miljoner kronor för ökade organisationskostnader. Flygvapnets kostnadsram

slutligen borde ökas med 9,6 miljoner kronor för bibehållande av Västgöta

flygflottilj och för utökning av Södermanlands flygflottilj med en spaningsdivision.

Kommittéledamoten von Heland har framställt önskemål om bland annat

bibehållande av Västgöta flygflottilj, ytterligare anskaffning av viss materiel

— delvis i stället för av kommittén föreslagen — samt utbildning av ytterligare

700 värnpliktiga per år. Härav föranledda merkostnader, cirka 15 miljoner

kronor för år, borde enligt von Helands mening kompenseras genom

vissa rationaliseringsåtgärder, såsom minskning av arméns organisation i samband

med överförande av ytterligare värnpliktiga till flygvapnet, minskat anslag

till radioanstalten, mindre kostnader för den territoriella ledningen, sammanslagning

av kustartilleriet med armén eller flottan, centralisering av

flottans varv och örlogsstationer, förenklad administration inom flottan samt

decentralisering av beslutanderätten i mindre betydelsefulla frågor.

Generalmajor Backlund har ansett, att arméns kostnadsram årligen borde

ökas med 25,4 miljoner kronor, varav 11 miljoner kronor erfordrades, därest

kategoriklyvningen icke genomfördes, 14 miljoner kronor för bibehållande av

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj. ts proposition nr 206.

efterutbildningsövningen och 0,4 miljoner kronor för omsättning av krigsmateriel

för de fält- och lokalförsvarsförband, vilka föresloges skola bibehållas.

Härtill komme särskilda tilläggsanslag å tillhopa 243 miljoner kronor

under tioårsperioden för förbättring av eldkraft och rörlighet, täckande av

brister i materiel och ammunition samt för bibehållande av vissa till indragning

föreslagna förband.

överste Bonde har icke kunnat biträda förslagen om förkortning av utbildningstiden

och om befrielse av vissa värnpliktiga från värnpliktens fullgörande

i fredstid samt har ansett anslagen till materielanskaffning böra avsevärt

höjas. Huvuddelen av de till indragning föreslagna förbanden inom

arméns krigsorganisation, Hemsö kustartilleriförsvar och Västgöta flygflottilj

borde bibehållas, varjämte en spaningsdivision borde tillkomma. Ytterligare

ersättningsbyggnad av fartyg vore påkallad.

De genom Bondes ändringsförslag föranledda merkostnaderna för värnpliktsutbildningen

fölle framför allt på armén, där de — inräknat utgifterna

för ökad befälskader — kunde uppskattas sålunda:

Första tjänstgöringen 2 månader.................................... 15,0 milj. kr.

Efterutbildningsövningen ............................................ 14 o » »

Större antal värnpliktiga genom att kategoriklyvning ej infördes .. 11,0 » »

40,0 milj. kr.

I medeltal per år skulle kostnaderna för de av Bonde

ringarna uppgå till ungefär 110 miljoner kronor enligt

ställning:

Omsättning och

förnyelse av

materiel

milj. kr.

Armén ........................................... 24,7

Marinen............................................ 29,0

Flygvapnet........................................ 3,0

Summa 57,3

påyrkade förbättföljande

samman
-

Övriga

kostnader

Summa

milj. kr.

milj. kr.

40,0

64,7

7,0

36,0

6,o

9,6

53,o

110,3

Konteramiral iEricson bär påyrkat en ökning av marinens anslag framför

allt för materiel. Sålunda borde det genomsnittliga årsanslaget för ersättningsbyggnad

av flottans fartygsmateriel höjas från av kommittén föreslagna

18,9 miljoner kronor till 39,3 miljoner kronor. Anslagen för omsättning och

anskaffning av materiel i övrigt borde ökas med i genomsnitt 8,4 miljoner

kronor för år, varav 5,5 miljoner kronor för flottan och återstoden för kustartilleriet.

Övriga anslag borde ökas med i genomsnitt 5,4 miljoner kronor för

år. Marinens kostnadsram borde sålunda höjas från av kommittén föreslagna

130,7 miljoner kronor till 164,9 miljoner kronor i genomsnitt per budgetår

under tioårsperioden.

Överste Silfverbercj har — utan att framlägga några kostnadsberäkningar

— föreslagit, att Västgöta flygflottilj skulle bibehållas, att en fjärde spaningsdivision

skulle uppsättas vid Södermanlands flygflottilj, varvid i stället Östgöta

flygflottilj borde ombildas till jaktflottilj, samt att den föreslagna natt
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

jaktflottiljen skulle tillkomma såsom en ny flottilj utanför den nuvarande

organisationen. Härav föranledda årliga merkostnader torde kunna uppskattas

till cirka 36 miljoner kronor, med vilket belopp flygvapnets kostnadsram

borde ökas.

Remissyttranden.

Beträffande överbefälhavarens syn på försvarskostnaderna och deras underlag

hänvisas till yttrande under avsnittet Försvarsorganisationens utformande.

Därutöver har överbefälhavaren anfört följande:

Försvarskommittén hade beträffande flygvapnet följt den sunda principen,

att all dess materiel skulle förnyas successivt och därvid räknat med

samma genomsnittliga livslängd för flygplan som nu, d. v. s. sju år. Materielen

moderniserades sålunda fortlöpande och den föreslagna organisationen

kunde hållas vid makt.

Vid de båda andra försvarsgrenarna vore de inom ramen upptagna anslagen

för materielanskaffning otillräckliga och kunde icke hindra ett fortskridande

förfall. Vid marinen skedde visserligen någon modernisering genom ersättningsbyggnad

och anskaffning av artillerimateriel, men — som kommittén

själv framhölle — avsevärda tilläggsanslag erfordrades redan under tioårsperioden,

om den av kommittén föreslagna minskade flottan och det minskade

kustartilleriet skulle kunna upprätthållas i fortsättningen. För båda vapenslagen

gällde, att anslagen varken medgåve fyllande av föreliggande brister

eller tillfredsställande materielomsättning. Vid armén medgåve ej kostnadsramen

vare sig täckande av kvarstående brister i den föreslagna organisationen

eller förnyelse av all materiel, som överskrede åldersstrecket under perioden,

eller någon modernisering. Självfallet bleve det då icke heller möjligt

att upprätthålla arméns krigsorganisation efter tioårsperiodens utgång. Skulle

organisationen kunna bevaras och den tekniska utvecklingen följas, erfordrades

stora tilläggsanslag redan under den aktuella perioden. Kommittén erkände

också nödvändigheten av sådana kostnadsökningar men hade icke tagit

upp beloppen i sina beräkningar.

Det kunde visserligen hävdas — som kommittén också hade gjort — att

en fullständig omprövning av försvarsorganisationen kunde bli nödvändig

redan i tioårsperiodens mitt och att anskaffningarna måste begränsas i dagens

knapphetsläge. Men dessa omständigheter borde ej leda till att kostnaderna

för nödvändig materielanskaffning, enligt dagens premisser, icke redovisades

i beräkningarna. Tioårsplanen, som fått en vag form redan med hänsyn till

ovissheten på de militärpolitiska och militärtekniska områdena, bleve under

sådana omständigheter i mycket en fiktion, och planens ofullständighet medförde

risk för att krigsorganisationen icke kunde stabiliseras. Behoven ackumulerades

på relativt kort tid i sådan grad, att ett snabbt återhämtande av

det försummade äventyrades. Vid och strax efter tioårsperiodens slut till

komme mycket stora behov genom att den dyrbara materielgruppen stridsvagnar

samt många lätta fartyg fölle för åldersstrecket. Kostnaderna för en

oundgänglig förstärkning av försvaret efter en förfallsperiod måste bli mycket

betungande och, vad värre vore, det försummade hunne sannolikt icke tagas

igen.

Försvarsministern hade i ett uttalande i 1947 års statsverksproposition,

upprepat i propositionen innevarande år, framhållit, att materielanskaffningen

icke kunde inskränkas under en följd av år utan våda för effektiviteten och

att en avsevärd höjning av anslagen främst för armén och marinen vore ofrånkomlig

inom en nära framtid. I överbefälhavarens försvarsförslag ifrågasattes

opaginerad Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

visserligen, att materielanskaffningen tills vidare skulle hållas under vad som

erfordrades på längre sikt — utom beträffande flygplan och lätta fartyg —

men förslaget avsåge endast den allra närmaste tiden och upptoge over lag

betydligt högre siffror än dem försvarskommittén räknat med. Den av kommittén

tillämpade metoden, som innebure, att inskränkningarna föilangdes

på obestämd tid, vore icke användbar, om man ville uppfylla de krav pa försvaret,

som även kommittén ställde.

Såsom förut antytts har överbefälhavaren beträffande kostnaderna under

tioårsperioden framhållit, att riksdagens direktiv till försvarskommittén blott

givit allmänna riktlinjer i ekonomiskt hänseende och därvid gjort kostnadsminskningar

genom justeringar i organisationsramen beroende av det utrikespolitiska

läget. Direktiven hade icke bundit kommittén vid någon bestämd kostnadsram.

Beträffande finansministerns uttalande våren 1946 i ett utkast till

finansieringsplan på längre sikt, att man framdeles borde kunna räkna med eu

minskning av försvarsutgifterna till högst 700 miljoner kronor, hade försvarsministern

betonat, att något direktiv därmed icke givits försvarskommittén.

Denna hade dock utmätt sin kostnadsram i anslutning dels till försvarsbudgeten

för innevarande finansår, dels till den av finansministern 1946 ifrågasatta

minskningen av försvarshuvudtiteln, som denne själv betecknat som

»godtyckliga antaganden».

Redan i förevarande sammanhang må nämnas, att överbefälhavaren i säiskild

skrivelse den 19 februari 1948 föreslagit, att en fast fredsorganisation

för luftbevakningen skall inrättas och att i samband härmed all luftbevakning

skall koncentreras till flygvapnet. En närmare redogörelse för innebörden

i detta förslag kommer att lämnas i det följande under rubriken Luftförsvaret.

Genomförandet av detta förslag skulle, enligt vad överbefälhavaren

framhållit, medföra vissa merkostnader i förhållande till försvarskommitténs

förslag. Dessa voro dock i stort sett oberoende av vilken försvarsgren luft

bevakningen tillhörde. Det bleve även nödvändigt att till flygvapnets kostnadsram

överföra vissa medel för luftbevakningen, vilka dels nu vore upptagna

under armén och marinen, dels av försvarskommittén redovisats undei

för försvaret gemensamma ändamål. Beräknade merkostnader ävensom erforderlig

överföring av medel till flygvapnet från övriga försvarsgrenar m. in.

framgå av tabellen å nästföljande sida. Kostnaderna för radarluftbevakningen

beröras ej, eftersom dessa redan av försvarskommittén upptagits i

flygvapnets kostnadsram.

Beträffande ett av försvarskommittén beräknat medelsbehov av 7 700 000

kronor för anordnande av centraler — delvis i bergrum — för den optiska luftbevakningen,

av kommittén avsett att inrymmas i den för försvaret i dess helhet

beräknade byggnadskvoten, har överbefälhavaren föreslagit, att härför

skulle för budgetåret 1948/49 upptagas ett anslag av 2 200 000 kronor.

Chefen för armén har anfört, att i kostnadsramen för armén måste inräknas

medel dels för att i materiellt hänseende vidmakthålla den nuvarande organisationen

med nödvändiga moderniseringar samt för täckande av de mest

överhängande bristerna, dels ock för förbättring av luftvärnsmaterielen. Här

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Ända in å 1

Årskostnader rid genomlord

organisation (kr.) 1

För budgetåret 1948/49

erforderliga medel (kr.'' 1

nya medel

överföring

av medel

nya medel

överföring

av medel

1. Nya utgiftsändamål ............

739 000

499 000

''i. Under armén och marinen nu re-

dovisade medel ....

835 000

285 000

3. Av försvarskommittén för gemen-

samma ändamål redovisade medel

600 000

1 800 000

Summa

739 000

1435 000

499 000

2 085 000

Att tillföra flygvapnets kostnadsram

2174 000

2 584 000

Härtill komma vissa medel till frivilliga försvarsorganisationer.

avsedd materielanskaffning — med undantag för luftvärnsmaterielen — borde

icke medföra några ökade anslagskrav utöver dem, som angivits i generalmajor

Backlunds och överste Bondes särskilda yttranden. Kostnaderna för

luftvärnets modernisering beräknades till 300 miljoner kronor att fördelas

över lämpligt antal år. Slutligen borde enligt arméchefen inräknas jämväl

kostnader för anskaffning av nya stridsmedel (raketvapen, robotprojektiler

etc.). Storleken härav kunde dock för närvarande icke beräknas.

Mai inledningen har ansett, att av försvarskommittén för marinen beräknade

medel icke medgåve täckande av de nödvändigaste behoven för att marinen

skall kunna lösa de uppgifter, som kommittén förutsätter. Särskilt i fråga

om ersättningsbyggnad av fartyg samt anskaffning av artilleri- och annan teknisk

materiel ävensom beträffande fartygens och materielens underhåll förelåge

behov av ökade anslag. Det vore även synnerligen angeläget att fylla

vissa brister i marinens lagerhållning av drivmedel. Enligt marinledningens

förslag borde anslagen till fartygsbyggnader, artillerimateriel m. m. för marinen

höjas med i genomsnitt omkring 42 miljoner kronor per år och underhållsanslagen

med omkring 2 miljoner kronor per år. För anskaffning av drivmedel

borde under tioårsperioden avses tillhopa 10 miljoner kronor. De sammanlagda

genomsnittliga årskostnaderna för marinen skulle enligt marinledningens

förslag uppgå till omkring 183 miljoner kronor eller ungefär 53 miljoner

kronor mer än enligt försvarskommitténs förslag.

Beträffande de av kommittén beräknade grundavskrivningskostnaderna

ville marinledningen framhålla, att dessa syntes vara för låga för att det angelägna

utbyggandet av flottans basorganisation skulle kunna ske inom

rimlig tid.

Chefen för flygvapnet har framhållit, att försvarskommittén räknat med att

den föreslagna kostnadsramen kunde behöva ökas för engångsanskaffningar

av materiel till armén och marinen. Kommitténs kostnadstablåer gå ve en felaktig

föreställning om flygvapnets andel i de totala försvarskostnaderna, eftersom

betydande materielanskaffningar för armén och marinen måste komma

till stånd efter några år, därest icke organisationen och personalkostnaderna

opaginerad Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

skulle nedskäras. Enligt chefens för flygvapnet uppfattning måste man i varje

på lång sikt framlagd plan för försvarets ordnande för var och en av försvarsgrenarna

räkna med regelbundna årskvoter för förnyelse och modernisering

av all materiel. Endast om så skedde, kunde försvarskostnaderna i sin

helhet överblickas och organisationen givas en efter våra förhållanden godtagbar

omfattning. Detta system syntes än mera nödvändigt i framtiden, då

av allt att döma samtliga försvarsgrenar bleve allt mera beroende av teknrskt

fullgod, modern materiel. Utvecklingen utomlands tydde också på att man

ej tillgodosåge personal och organisation på bekostnad av materielen. Föisvarskommitténs

förslag beträffande kostnaderna för arméns och marinens

materielersättning kunde möjligen vara godtagbart, om det gällt ett koit provisorium,

under vilket den befintliga materielen vore relativt tillfredsställande.

Såsom*i annat sammanhang nämnts har chefen för flygvapnet framlagt eu

plan för en betydande förstärkning av flygvapnet, på längre sikt syftande till

att tillgodose det av chefen för flygvapnet beräknade minimibehovet av jakt-,

attack- och spaningsförband. Närmare redogörelse för förslagets innebörd hai

lämnats i det föregående. De årliga merkostnaderna i jämförelse med föisvarskommitténs

förslag — beräknades på lång sikt uppgå till omkring 135

miljoner kronor. Härtill skulle övergångsvis komma vissa engångskostnadei.

Chefen för flygvapnet har emellertid — såsom i annat sammanhang närmare

utvecklats — begränsat sitt förslag angående utbyggnad av flygvapnet till

vad som bedömdes genomförbart under den närmaste femårsperioden. Merkostnaderna

— i förhållande till försvarskommitténs kostnadsram — for detta

mindre omfattande förslag fördelade sig på dels engångskostnader för uppsättning

av de nya delarna av organisationen, dels årskostnader för att på

längre sikt vidmakthålla dessa delar ävensom de förband, som a\ försvaiskommittén

förutsatts bli indragna men av chefen för flygvapnet föreslagits

skola bibehållas. Engångskostnaderna beräknades uppgå till cirka 275 miljoner

kronor, fördelade på de närmaste fem budgetåren. Årskostnaderna beräknades

stiga från cirka 13 miljoner kronor under budgetår et 1949/50 till

cirka 53 miljoner kronor vid femårsperiodens slut och till omkring 77 miljoner

kronor vid fullt genomförd organisation. För de av chefen föi flygvapnet

framlagda kostnadsberäkningarna kommer närmare redogörelse att lämnas

under avsnittet Kostnadsberäkningar för flygvapnet.

Flygförvaltningen har framhållit, att den metod försvarskommittén tilllämpat

beträffande flygvapnet, nämligen att i årskostnadsramen inrymma

samtliga kostnader, syntes riktig. Detta hade emellertid haft till följd, att

den nedskärning av flygvapnets kostnadsram i förhållande till den nu gällande,

som kommittén företagit, medfört en beskärning av flygvapnets fredsorganisation

i motsvarande grad (indragning av två flottiljer). Det vore anmärkningsvärt,

att försvarskommittén vid avvägningen mellan organisationsoch

materielkostnader tillämpat olika metoder för de olika försvarsgrenarna.

Under det att, såsom redan framhållits, för flygvapnets vidkommande full

balans bibehållits mellan organisation och materiel, vilket innebure, att kval i
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

teten tillgodosetts på bekostnad av organisationens storlek, innebure kommitténs

förslag exempelvis beträffande armén ett bibehållande i stort sett av

landsorganisationen, vilket medfört, att inom den för armén tillmätta kostnadsramen

mycket litet utrymme återstått för tillgodoseende av materielbehovet.

Medelsbehoven för kontinuerlig omsättning av arméns materiel uppginge

sålunda enligt de beräkningar, som gjorts av överste Bonde, till 115

miljoner kronor årligen, under det att kommittéförslaget upptoge endast 29

miljoner kronor. Kommittén hade framhållit, att det för tillgodoseende av

arméns materielbehov kunde bli nödvändigt att redan under tioårsperioden

anvisa tilläggsanslag uppgående till relativt avsevärda belopp. Detta skulle

innebära en relativ minskning av flygvapnets andel i försvarskostnaderna,

vilket enligt flygförvaltningens mening måste föregås av en omprövning av

hela avvägningsfrågan.

Militärbefälhavaren för I. militärområdet har anfört, att ett bedömande

av försvarskommitténs ståndpunkt beträffande kostnaderna omöjliggjordes

genom att någon motivering icke lämnats för »kostnadsramen». Som motivering

kunde knappast räknas, att kommittén återgivit finansministerns uttalande

om 700 miljoner kronor. Den hade däremot icke erinrat om att finansministern

uttryckligen angivit att siffran endast varit uppskattad. Tydligt

vore dock. att denna siffra kommit att bli av stor betydelse, då det gällt att

skapa största möjliga enighet om en kostnadsram. Värdet av denna enighet

skulle ingalunda förnekas, men det förminskades något genom vad som sades

i herr Hagbergs särskilda yttrande.

Militärbefälhavaren för II. militärområdet har anfört, att försvarskommit

tén såsom en av sina utgångspunkter uppsatt den kostnadsram, som i innevarande

års budget tillmätts försvaret. Detta rimmade illa med departementschefens

asikt om nödvändiga materielanskaffningsanslag inom de närmaste

åren, om riksförsvaret skulle motsvara de krav, som kunde ställas på detsamma.

Även när det gällde försvaret, måste utgifterna visserligen hållas

nere, men innan kostnadsramen bestämdes, borde en avvägning ha skett

mellan de olika huvudgrupperna av statsutgifter. Det syntes orimligt, att en

nation, som verkligen ville försvara sig, icke skulle för detta ändamål kunna avstå

tillnärmelsevis så stora medel, som åtginge för folkpensioner och barnbidrag.

Militärbefälhavaren för 111. militärområdet har funnit det angeläget, att de

av försvarskommittén till 17 miljoner kronor beräknade kostnader, vilka icke

vore att anse såsom egentliga försvarsutgifter, överfördes till annan huvudtitel.

Likaså borde det föreslagna förhöjda penningbidraget, vilket tillkommit

av sociala skäl, samt kostnaderna för de värnpliktigas fria resor belasta

annan huvudtitel än försvarets.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har anfört, att försvarskommittén

skjutit materielanslagsfrågorna på framtiden trots att storleken av

dessa kostnader i allt väsentligt redan nu kunde förutses. Detta undvikande

att taga ställning till kostnaderna för behov, som kommittén kommit fram till

och bedömt såsom oundgängliga, gjorde ett mycket egenartat intryck. Det

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

syntes vara alltför sangviniskt att räkna med att förnyelsen av viktiga materielgrupper

skulle bygga på ett i framtiden eventuellt beviljat tilläggsanslag.

Det hade varit bättre, om ett visst årsanslag hade beräknats ingå i de olika

årskvoterna.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet har funnit anmärkningsvärt, att

de engångsanslag, som av försvarskommittén själv uppgivits erforderliga, icke

medtagits i kostnadsberäkningarna utan ställts på framtiden. Detta vore

ologiskt och förhållandet bidroge till den oklarhet, som präglade betänkandet.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet har anfört, att det tydligt hä\

dats av chefen för försvarsdepartementet, att siffran 700 miljoner kionoi endast

utgjorde en arbetshypotes men icke något direktiv till försvarskommittén.

Trots detta uttalande hade kommittén utgått från denna hypotes, varvid

den dock angivit, att den förutsatt en lugn utveckling av den utrikespolitiska

situationen. Den verkliga utvecklingen hade tyvärr jävat detta och däimed

hade också grunden för kostnadsramen remnat. Den organisation, som

militärbefälhavaren ansåge nödvändig, hade därför icke kunnat inrymmas

inom kommitténs kostnadsram.

Arméförvaltningen har rörande de av kommittén beräknade årskostnaderna

för omsättning av materiel och ammunition framhållit, att beräkningai giundade

på uppskattade livslängder måste vara behäftade med viss osäkerhet. En

förutsättning för att materielens livslängd icke onödigtvis förkortades och

omsättningskostnaderna därigenom ökades vore, att tillräckliga medel föi

underhåll anvisades. Arméförvaltningen instämde i kommitténs uttalande, att

effekten av den inom kostnadsramen möjliga moderniseringen av materiel

måste bli ringa. Det vore beklagligt, att brister i fråga om materielen ej kunnat

täckas. I kritiska lägen vore det svårt att anskaffa sådan materiel. Den

materiel, med vilken armén skulle gå i fält, måste finnas redan i fred. Fölen

rationell materielanskaffning vore det nödvändigt, att årskvoter anvisades.

Försvarets civilförvaltning har anfört, att avsaknad av en plan för materielanskaffningen

i dess helhet komme att för förvaltningsmyndigheterna medföra

ett betungande ansvar. Dessa hade att, med utgångspunkt från rådande

förhållanden och med samtidigt tillgodoseende av att den beräknade kostnadsramen

ej sprängdes, i behörig tid framlägga förslag till erforderliga mate

rielanskaffningar. Av kommittén föreslagna grunder för beräkning av personalkostnaderna

syntes ge ett godtagbart genomsnittsvärde för tioårsperioden.

Ämbetsverket delade överbefälhavarens uppfattning om avräkning från för

svarskostnaderna av inkomsterna för sjökarteverket och garnisonssjukhusen

samt en del kostnader, som ej vore att hänföra till egentliga försvarskostnader.

Särskild undersökning härom syntes påkallad. Redan i årets statsverksproposition

hade detta genomförts beträffande garnisonssjukhusen.

Civilförvaltningen har vidare beklagat, att kommittén ej företagit en mera

ingående granskning av personalbehov samt personalens anställningsform och

lönegradsplacering.

Krigsmaterielverket har ifrågasatt, om det vore försvarligt att hålla en

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

militär fredsorganisation för en årlig kostnad av 810 miljoner kronor, vilken i

händelse av ett skärpt läge ej kunde på grund av bristerna i materielavseende

övergå till en slagkraftig krigsorganisation. Betydande materielanskaffningar

sattes på framtiden, innebärande forcerad materielanskaffning i ett

skärpt läge. En sådan utveckling vore ej önskvärd.

Styreisen för sjökarteverket har motsatt sig förslaget om utbrytande av

sjökarteverket ur fjärde huvudtiteln. En dylik åtgärd skulle nämligen innebära

svårigheter för verket vid rekrytering av personal för sjömätningsexpeditionerna.

Statskontoret har framhållit, att de besparingar, som åstadkommas genom

att ej beräkna medel för erforderlig förnyelse av materielutrustningen, måste

anses fiktiva. Ämbetsverket ifrågasatte lämpligheten av att binda sig för en

tioårsplan av så kostnadskrävande natur.

Riksräkenskapsverket har framhållit, att försvarskommittén vid sina beräkningar

av materielbehovet räknat med de materieltillgångar, som skulle finnas

efter det att samtliga till och med den 30 juni 1948 anvisade medel — även

till den del de ännu icke vore disponerade — omsatts i materiel. Från denna

utgångspunkt har kommittén räknat med brister å sammanlagt 208 miljoner

kronor, för vilkas täckande skulle erfordras engångsanslag om 112 miljoner

kronor utöver den av kommittén föreslagna kostnadsramen. Jämväl för anskaffning

av viss luftvämsmateriel och nya vapen skulle erfordras engångsanslag,

vadan kommittén icke kunnat åstadkomma någon framtidslösning av

arméns materielfråga.

Ämbetsverket har vidare framhållit, att å de hittills anvisade anslag, vilka

av försvarskommittén inräknats i materieltillgångarna såsom omsatta i materiel,

den 30 juni 1947 kvarstått icke utnyttjade behållningar å tillhopa 895

miljoner kronor, vilket belopp under innevarande budgetår kunde beräknas

stiga till över 900 miljoner kronor. Om dessa utbetalades under den kom

mande tioårsperioden, vilket syntes vara en förutsättning för att kommitténs

beräkningar skulle anses hållbara och om förenämnda brister skulle täckas,

ökades årskostnaderna under samma period med i genomsnitt 100 å 120 miljoner

kronor till 910 å 930 miljoner kronor.

Vid en jämförelse mellan dessa siffror och den faktiska respektive beräknade

belastningen under budgetåren 1945/46—1948/49 framginge, att den reduktion

av försvaret, som av kommittén förordats, icke ledde fram till lägre

kostnader för försvaret än som — frånsett beredskapskostnader — faktiskt

tidigare utgått, varvid dock borde beaktas den stegring av försvarskostnaderna,

som voro att återföra på höjda löner och målerielpriser.

Genom de långa leveranstiderna för krigsmateriel hade å reservationsanslagen

för materielanskaffning uppstått oproportionerlig reservationsökning

under fjärde huvudtiteln. För utnyttjande av dessa reservationer erforderliga

likvida medel funnes icke disponibla. Överskott i driftbudgeten och

kassamässiga behållningar hade bundits för täckande av andra utgifter och

genom likvidering av vissa statslån, varför nya medel måste anskaffas för ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

nyttjande av nyss angivna reservationer. I verkligheten betydde detta, att

summan av de brister, som enligt kommittén nu skulle föreligga i materieltillgångar,

borde ökas med summan av de under fjärde huvudtiteln redovisade

reservationerna. Vid genomförande av kommitténs förslag erfordrades

därför under den kommande tioårsperioden för finansiering av fjärde huvudtiteln

minst 1 000 miljoner kronor utöver den i betänkandet angivna kostnadsramen.

Vid bedömandet av frågan om användningen av behållningar å gamla reservationsanslag

borde hänsyn tagas även till den konkurrens, som uppkomme

mellan å ena sidan kraven på fullföljande av gamla anskaffningsprogram och

å andra sidan kraven på anskaffning av modernare materiel. En omprövning

av programmet för materielanskaffning syntes därför motiverad.

Enligt riksräkenskapsverkets mening saknades förutsättningar för ett

genomförande av kommittéförslaget, om ej i budgeten beräknades tillräckliga

inkomster antingen för reservationsanslagens utgifter eller ock, därest dessa

anslag indroges och ersattes med nya anslag, för täckning av den ökade kostnadsramen.

Ämbetsverket bär i princip anslutit sig till kommitténs uppfattning, att

genom försäljning av örlogsbasens nuvarande områden i Stockholm inflytande

medel skulle få utnyttjas för bestridande av de med örlogsbasens förflyttning

förenade kostnaderna.

Verket har även förordat, att särskild anslagsserie upplades för kustartilleriet.

I redovisningshänseende skulle detta innebära påtagliga fördelar.

Verket har slutligen påtalat de redovisningsmässiga olägenheter, som vore

förbundna med uppdelning av vissa för försvaret gemensamma kostnader å

de olika försvarsgrenarna. Hit hörde t. ex. kostnaderna för sjukvård, familjebidrag

m. in. Om i stället dessa anslag redovisades i grupper för de försvarsgrenar

eller förvaltningar, som ansvarade för anslagen, och samtidigt en hållbar

statistisk sammanställning kunde åstadkommas över de faktiska kostnaderna

för armén, flottan, kustartilleriet och flygvapnet, skulle en bättre bild

av de verkliga försvarskostnaderna erhållas. Verket förutsatte, att med lösningen

av dessa frågor skulle anstå, till dess 1946 års militära förvaltningsutrednings

betänkande förelåge.

Statens lönenämnd har ansett, att vid beräkning av personalkostnaderna

för beställningshavare i Ma 9 bort räknas med 28 löneklassen i stället för

26 löneklassen.

Kommerskollegium har erinrat, att kommittén icke räknat med anslag för

så betydelsefulla varor för krigsmaktens försörjning som t. ex. driv- och smörjmedel.

Det förefölle kollegium nödvändigt att planera för anskaffning av särskilda

militärförråd av dylika varor; om valutabristen eller andra importsvårigheter

för närvarande reste hinder för anskaffning, syntes det angeläget, att

extra ordinära åtgärder toges under övervägande för tillgodoseende av detta

viktiga behov.

Riksnänmden för ekonomisk försvarsberedskap har ansett, att de medel,

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

som erfordrades för en fortlöpande materielanskaffning men som av kommittén

icke inrymts i kostnadsramen, bort inräknas i densamma. Möjligheterna

att vid ett skärpt läge stärka beredskapen genom forcerad materielanskaffning

finge ej överskattas. I nuvarande läge vore det önskvärt att ej belasta industrien

med krigsmaterielproduktion. Ingen säkerhet funnes för att läget skulle

förbättras under flera år. Importutsikterna vore svårbedömbara. Därför

syntes det ovisst, om det skulle vara möjligt att under en kortare period i

industriproduktionen inrymma en upprustning av den omfattning, som skulle

erfordras för att 1958 års krigsorganisation skulle kunna uppehållas i verkligheten.

Omfattande engångsanskaffningar toge lång tid, varför det vore

bättre med en kontinuerlig ersättningsproduktion och import av råvaror.

Detta uteslöte ej, att man kunde tvingas till förskjutningar i programmet pa

grund av den tekniska utvecklingen. Organisationen måste nödvändigtvis bli

funktionsduglig i krig. Eljest vore det ej motiverat att nedlägga de avsevärda

belopp, som i kommittéförslaget avsåges.

Överståthällarämbetet har framhållit, att kommittén vid angivande av olika

kostnadsramar bort beakta den återverkan på landets nationalinkomst, som

den större eller längre övningstiden utövade. Den slutliga avvägningen mellan

övningstid och materielanskaffning kunde ha påverkats härav. Det syntes

även kunna sättas i fråga, om icke avvägningen mellan fältarmén, å ena sidan,

och det mera materielkrävande flyget och marinen, å andra sidan, blivit en

annan, om i försvarsbudgeten såsom omkostnad inräknats den genom vapenövningarna

förlorade arbetskraften.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har funnit angeläget att kraftigt

framhålla, att tjänsteförteckningsrevisionen borde planenligt fortsättas utan

hänsynstagande till att den av kommittén framlagda kostnadskalkylen härigenom

skulle komma att överskridas. Förbundet har även påyrkat, att frågan

om ordinariesättningen för den civila personalen inom försvaret snarast skulle

bringas till en lösning.

Civilförvaltningens personalförbund har ansett det vara en brist i förslaget,

att kommittén ej tagit upp frågor om förbättrade löneställningar åt personal

vid försvaret.

Tjänstemännens centralorganisation har uttalat, att fullföljandet av tjänsteförteckningsrevisionen

vore ett oeftergivligt krav från personalens sida,

vars tillgodoseende icke finge bli beroende av den av kommittén förordade

kostnadsramen. Jämkningar i löneställningarna borde alltfort ske efter förhandlingar

med organisationerna. Avvägning mellan ordinarie och icke-ordinarie

tjänster för den civila personalen borde snarast äga rum.

IV. Departementschefen.

Den nu gällande försvarsorganisationen grundar sig i stort sett på 1942

års plan för den fortsatta utbyggnaden av landets försvarskrafter under en

femårsperiod omfattande budgetåren 1942/43—1946/47. Planen innebar väsentliga

utökningar och ändringar i försvarets organisation, en omläggning i prin
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206. 113

cipiellt viktiga hänseenden av försvarets ledning samt materielanskaffning i

betydande omfattning.

Det ligger i sakens natur, att 1942 års plan måste utgå från en kvalitativ

standard i stort sett jämförlig med den de stridande styrkorna hade i början

av kriget. Upprustningen inom ramen för denna plan — som innebar icke

blott att den dittills befintliga krigsmakten försågs med erforderlig utrustning

utan även att utrustning skulle anskaffas för en omfattande utbyggnad av

densamma — medgav, såvitt armén och marinen angår, i stort sett icke att

samtidigt och successivt anpassa produktionen efter krigsårens tekniska utveckling.

För flygvapnets del förelågo härvidlag gynnsammare förutsättningar.

Även om vårt försvar således i materiellt hänseende icke kunnat hålla jämna

steg med utvecklingen i de krigförande länderna, kan det dock ej vara tal om

något stillastående. I korthet må här erinras om några drag i det moderniseringsarbete,

som nedlagts på vårt försvar i syfte att höja detta över den standard,

från vilken 1942 års försvarsplan utgick.

Såväl under andra världskriget som efter dess slut har en omfattande forsknings-

och försöksverksamhet pågått inom försvaret. I anslutning härtill har

med sådan verksamhet sysselsatt personal i viss utsträckning kunnat bedriva

studier utomlands. I syfte att samordna den tidigare på många händer

splittrade naturvetenskapligt-tekniska forskningsverksamheten för militära

ändamål beslöt 1944 års riksdag att inrätta en försvarets forskningsanstalt.

Då en allmän mening rått, att man ej borde föregripa blivande resultat av

den på krigserfarenheterna grundade forskningen, har den hittills bedrivna

forsknings- och försöksverksamheten endast i begränsad utsträckning kunnat

omsättas i praktiskt användbara stridsmedel. I viss omfattning har dock

så kunnat ske.

För arméns vidkommande har den kvalitativa standarden kunnat något förbättras

genom uppsättande av medeltunga pansarvärnskompanier och ett antal

stormartilleribatterier. Även i vissa andra avseenden har anskaffning

kunnat ske för att följa krigsteknikens utveckling. Sålunda har påbörjats anskaffning

av radar, modern radiomateriel, närpansarvärn med riktad sprängverkan

och rekylfria infanterikanoner. Inköp av terrängmotorfordon har

vidare ägt rum efter krigsslutet. Dessutom är upphandling av lätt och tung

bromateriel beslutad och delvis påbörjad. Betydande behov föreligga emellertid

att modernisera arméstridskrafterna i fråga om eldkraft, terrängframkomlighet,

sambandsmedel och rörlighet. Luftvärnet behöver kvalitativt förbättras.

Materielanskaffningen efter kriget har delvis kunnat avse en begynnande

modernisering i dessa avseenden, ehuru anskaffningen av besparingsskäl

och på grund av industriella svårigheter måst ske i starkt begränsad omfattning.

För flottans del har tillkomsten av de nya kryssarna medfört en förstärkning

av utomordentligt stor betydelse. En modernisering av ett flertal av flottans

fartyg i enlighet med erfarenheter från kriget har påbörjats. Moderniseringsarbetena

avse främst vapen och hjälpmedel, bland vilka särskilt må näm
8—404

4» Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Kr 206.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

nas radar. Genom tillkomsten av radar m. in. kan stridslednings- och eldledningstjänsten

på ett betydelsefullt sätt effektiviseras. Även modern telemateriel

av andra typer har anskaffats. En förhållandevis omfattande försöksverksamhet

i syfte att få fram nya eller förbättrade fartygskonstruktioner, maskiner,

vapen, ammunition och hjälpmedel pågår och har i vissa fall fortskridit

så långt att anskaffning kunnat påbörjas. Flottans basorganisation har med

stöd av bland annat beredskapserfarenheter undergått en viss utbyggnad utöver

vad som 1942 avsågs.

Även för kustartilleriets del pågå försök med och i vissa fall, t. ex. i fråga

om radar, anskaffning av ny materiel. Genom inköp av specialmotorfordon

ha de rörliga sjöfrontsbatteriernas rörlighet och terrängframkomlighet kunnat

ökas.

I fråga om flygstridskrafterna innebar redan 1942 års försvarsbeslut en betydande

förstärkning och modernisering, och efter denna tidpunkt har en

intensiv verksamhet pågått i syfte att genomföra den beslutade utbyggnaden.

Erfarenheter och teknisk utveckling efter 1942 ha härutöver föranlett såväl

ytterligare förstärkning av flygvapnet som successiva åtgärder för att anpassa

organisation och materiel efter den -snabba utvecklingen. Genom 1943

års riksdagsbeslut tillkom sålunda en ny väderleksorganisation vid flygvapnet.

1944 års riksdag beslöt uppsättande av en jaktflottilj utöver försvarsbeslutet.

För att anpassa personalorganisationen efter flygmaterielens utveckling

beslöto 1946 och 1947 års riksdagar betydande omläggningar i fråga om

den flygande och den tekniska personalen. 1947 års riksdag har även beslutat

en förskjutning från attack- och spaningsförband till jaktförband. En

successiv övergång från kolvmotordrivna till reaktionsdrivna flygplan inleddes

redan våren 1946 och förbättrad vapen- och övrig utrustning — bland

annat raketer och radar — har börjat införas. Modernisering av flygfälten

pågår.

Det uppdrag, som lämnades 1945 års försvarskommitté, avsåg att kommittén

skulle verkställa utredning rörande försvarets organisation efter utgången

av budgetåret 1946/47 samt framlägga de förslag, som kunde föranledas av

utredningen. Innebörden av det förslag, som kommittén utarbetat, är i korthet,

att man med utgångspunkt från nuvarande försvarsorganisation och med

utnyttjande av nu förefintlig materiel skall under loppet av en tioårsperiod

successivt övergå till en annan avvägning mellan försvarsgrenarna. Denna

ändrade avvägning karakteriseras främst av att marinens kostnadsram under

den närmaste tioårsperioden skulle avsevärt nedgå, medan såväl arméns som

flygvapnets kostnadsramar skulle ökas i förhållande till motsvarande medelsanvisningar

för innevarande budgetår. Härvid är att märka, att flygvapnets

organisation ännu ej är fullt utbyggd. Medelkostnaden för hela försvaret

skulle per budgetår under tioårsperioden uppgå till cirka 810 miljoner kronor,

inberäknat 10 miljoner kronor i grundavskrivningskostnader. I nyssnämnda

summabelopp har dock ej inräknats medelsbehovet för att förnya luftvärnspjäser

och viss annan luftvämsmateriel för armén samt för att täcka vissa.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. May.ts proposition nr 20ti

brister i fråga om materielutrustningen särskilt vid armén och marinen. För

sådana ändamål liksom för modernisering av materielen och för vidmakthållande

av organisationen efter periodens slut skulle särskilda medelsanvisningar

bli erforderliga redan under perioden. Kommitténs förslag innebär

bland annat, förutom en begränsning av marinen, jämväl förbandsindragningar

vid såväl armén som flygvapnet.

Även om försvarskommitténs ledamöter samlats i en principiellt positiv

inställning till försvarsfrågan och flertalet av dess ledamöter förenat sig om

kostnadsramen, företer kommitténs betänkande dock såtillvida en bild av

splittring som åtta av de i beslutet deltagande tio ledamöterna och alla kommitténs

militära sakkunniga avgivit särskilda yttranden beträffande olika i

betänkandet behandlade frågor.

Den kritik, som riktats mot försvarskommitténs förslag, torde kunna i korthet

sammanfattas sålunda.

Det har framhållits, att varje försvagning av vår krigsmakt i nuvarande

läge måste anses betänklig och att kommitténs förhoppning, att en smidig

anpassning av organisationen skulle kunna ske efter de krav ett skärpt läge

kunde ställa, vittnade om önsketänkande. Å andra sidan har möjligheten att

göra vissa tillfälliga inskränkningar i försvarets resurser icke genomgående

avvisats. En annan synpunkt, som anlagts på förslaget, är att — med hänsyn

till såväl utrikesläget som den pågående utvecklingen på krigsteknikens område

— en tioårsplan eller över huvud taget en fast och allmän plan för försvarets

utformning på längre sikt icke nu borde uppgöras. Genomgripande

organisationsändringar borde således icke nu beslutas utan arbetet tills vidare

inriktas på successiva och partiella reformer på grundval av vårt nuvarande

försvar. En ytterligare erinran mot förslaget är, att kommittén på längre sikt

icke i tillräcklig utsträckning tillgodosett materielbehoven, vilket småningom

skulle leda till en »urholkning» av försvarsorganisationen. I fråga om sättet

att återvinna balansen mellan materielkostnader och organisationskostnader

ha olika vägar anvisats. Å ena sidan har påyrkats en höjning av materielanslagen,

å andra sidan har det ansetts önskvärt att genom sammanpressning av

organisationen frigöra medel för att tillgodose materielbehoven. Det har därjämte

gjorts gällande, att utvecklingen på krigsteknikens område och krigserfarenheterna

icke tillräckligt beaktats. Mot förslaget har vidare anmärkts,

att det uppvisade väsentliga avvikelser från de i direktiven för kommittén

uppställda kraven på effektiv och modern utrustning, god utbildning av alla

vapenföra samt hög krigsberedskap. Kommittén förmenas sålunda ha gått för

långt i sina besparingssträvanden och förbisett, att vad som vunnes i pengar

vore ringa i förhållande till vad som förlorades i försvarskraft, eller, med andra

ord, att försvarets effektivitet i hög grad berodde just på det som tillskötes

till de ofrånkomliga bottenkostnaderna. Från flera håll har det betecknats

som en brist, att kommittén icke närmare granskat det ekonomiska underlaget

för försvarskostnaderna och icke heller gjort en avvägning mellan militära

kostnader och andra behov. I särskilda delar har kommitténs förslag i stor

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

utsträckning vunnit anslutning från hörda myndigheter och sammanslutningar.

Av en del myndigheter har uttalats, att vissa av kommittén föreslagna förändringar

vore att hälsa med tillfredsställelse eller till och med av den art, att de

kunde och borde vidtagas snarast möjligt.

För egen del finner jag det ligga i öppen dag, att frågan om den svenska

krigsmaktens omfattning, organisation och utrustning i främsta rummet måste

bedömas med utgångspunkt från utvecklingen på militärpolitikens och krigsteknikens

områden. Lika uppenbart är, att man icke kan bortse från de ekonomiska

synpunkterna och att dessa i tider av fredlig utveckling påkalla ökat

beaktande. Innan jag framlägger förslag beträffande försvarsorganisationen,

vill jag något ingå på den strategiska bakgrunden.

Vad till en början angår det militär politiska läget har försvarskommittén

i sitt betänkande i huvudsak återgivit eu av överbefälhavaren till kommittén

lämnad redogörelse, till vilken kommittén knutit vissa reflexioner. Den bild

av utrikesläget, som betänkandet sålunda ger, har i vissa av remissyttrandena

ytterligare kompletterats och förts fram till en senare tidpunkt.

Erinras må, att försvarskommittén — ehuru den icke tilltrott sig att förutsäga

utvecklingen på det utrikespolitiska området —- vid utformandet av sitt

förslag utgått från den förutsättningen, att rådande motsättningar icke skulle

leda till öppen konflikt och att, trots dagens läge, återuppbyggnadsarbetet i

de krigshärjade länderna skulle kunna bidraga till att utjämna motsättningarna

samt att härigenom väg skulle banas för en fredsperiod av icke alltför

obetydlig längd. Å andra sidan har kommittén förklarat sig icke kunna

bortse från möjligheten av en stormaktskonflikt, i vilken även vårt land på

grund av sitt geografiska läge kunde riskera att bli indraget. Vidare har kommittén

förutsatt, att en skärpning av läget skulle kunna föranleda en anpassning

av organisationen efter de ändrade förhållandena.

Efter kommittéarbetets slut har en ytterligare skärpning av motsättningarna

mellan de ledande stormakterna inträtt. Den senaste tidens händelser

utgöra led i en sedan länge pågående utveckling med alltmera utpräglade

tendenser till blockbildning. Denna utveckling har — såsom utrikesministern

redan den 4 februari 1948 i en till riksdagen lämnad redogörelse

konstaterat — betytt en väsentlig försämring av den politiska atmosfären i

världen och försvårat samarbetet inom Förenta Nationerna.

Det rådande utrikespolitiska läget har i olika länder utlöst åtgärder för att

stärka försvarsanstalterna. Samtidigt bedrives arbetet på militärteknikens

fortsatta utveckling med stor intensitet och betydande ekonomiska insatser.

Det är sålunda mot en mörkare bakgrund vår försvarsfråga nu avtecknar sig.

Förhoppningarna om en snabb och avgörande vändning mot trygga och stabila

förhållanden ha icke infriats och på många håll bedömas framtidsutsikterna

med pessimism. Den tilltagande osäkerheten bör dock icke uppfattas som om en

allmän konflikt vore förestående. Starka faktorer av såväl positiv som negativ

art verka alltjämt i fredsfrämjande riktning. Uppenbart är dock, att redan

försämringen i det internationella läget gör det nödvändigt att i tid sörja för

en sådan förstärkning av försvaret, att vårt land med tillförsikt kan möta de

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

påfrestningar en allmän konflikt skulle medföra. Därutöver är det av allra

största betydelse att under ett kritiskt läge vår utrikespolitik kan stödja sig

på ett militärt försvar av sådan styrka att det ger respekt för Sveriges vilja att

hävda sin självständighet och sin frihet.

I utrikesministerns förenämnda deklaration i riksdagen angavs som regeringens

övertygelse, att en överväldigande majoritet av det svenska folket

icke önskar ansluta sig till något stormaktsblock vare sig genom ett uttryckligt

alliansfördrag eller genom ett tyst samförstånd om ett gemensamt uppträdande

i händelse av en konflikt. En sådan ståndpunkt påverkar givetvis

försvarets utformning. Den innebär sålunda ett avståndstagande från tanken,

att det militära försvarets utbyggande till den styrka som annars vore möjlig

till någon del borde underlåtas utifrån förutsättningen att i händelse av ett

krig vårt land skulle räkna med att erhålla en eller flera bundsförvanter, som

vore villiga att komplettera stridskrafterna i de delar, där »luckor» avsiktligt

lämnats öppna. Ett sådant försvarssystem är icke förenligt med en nationell

självständighetspolitik utan skulle leda till ett starkt beroende av andra

länder och nödvändigheten av ett ställningstagande på tidigt stadium i form

av en allians i mer eller mindre förtäckt form.

Stora svårigheter erbjuda sig vid bedömandet av frågan, under vilka strategiska

betingelser en omfattande krigisk konflikt skulle komma att utspelas.

Det finnes dock grund för antagandet, att mindre länder, vilka icke ha ett för

någon av de möjliga motståndarna i en konflikt synnerligen vitalt strategiskt

läge och vilka äro beslutna att föra en av ett respektingivande militärt försvar

understödd självständighetspolitik, icke sakna utsikter att hålla sig utanför

kriget. Som grundförutsättningar måste då uppställas, att denna självständighetspolitik

uppbäres av en stark och beslutsam folkmening och att de militära

försvarsmedlen äro allsidigt utbyggda och av tillbörlig styrka.

Sedd i denna belysning ter sig svensk försvarspolitik mer än någonsin som

ett odelbart helt, varvid den inre stabiliteten och fastheten i folkviljan äro

element av lika stor betydelse som ett militärt försvar, vilket i sin tur måste

utbyggas genom ett väl planerat civilt försvar. Vid utformningen av försvarsanstalterna

måste ständigt beaktas, att en överdimensionering kan medföra

sociala och ekonomiska verkningar, som kunna rubba den inre samlingen och

försvaga den nationella grund, varpå försvaret i dess helhet vilar. Med hänsyn

härtill är det av utomordentligt värde, att enighet inom försvarskommittén

i stort sett uppnåtts beträffande försvarets kostnadsram mellan representanter

för flertalet av de parlamentariska partierna i vårt land. Även om en

planering för en lång följd av år nu icke synes möjlig och den internationella

utvecklingen torde föranleda vissa kostnadskrävande åtgärder i syfte att

stärka vår beredskap exempelvis i fråga om materielanskaffning, är det angeläget,

att denna enighet om möjligt bevaras.

Med angivna utgångspunkter är målsättningen för försvaret redan utstakad.

Ett svenskt försvar måste vara i stånd att ge uttryck åt folkets levande försvarsvilja.

Varje vapenför svensk, som icke bindes av andra för riksförsvaret

viktiga uppgifter, bör sättas i stånd att i ena eller andra formen militärt del
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

taga i kampen för landets självständighet. Krigsmakten i dess helhet bör vara

så utbyggd att den förmår ge största möjliga eftertryck åt vårt folks vilja att

bevara landets handlingsfrihet och avvisa varje kränkning av dess integritet.

Försvarskrafterna böra, som försvarskommittén framhållit, utformas så att

en angripare i det längsta hindras få fast fot på svensk mark och att ingen del

av landet behöver uppgivas utan segt motstånd i olika former. Yidare bör

krigsmakten vara skickad att möta överrumplingsförsök, utförda med den

moderna invasionsteknikens resurser. Med den här skisserade målsättningen

måste försvaret vara allsidigt sammansatt. I stort sett torde därför det nu

förestående arbetet böra syfta till att på grundvalen av nuvarande organisation

och med utnyttjande av alla möjligheter till förenklingar och kostnadsbegränsningar

med ledning av världskrigets erfarenheter och forskningens

senaste rön göra en översyn av försvarsanstalternas ändamålsenlighet och

hållfasthet mot ett modernt krigs påfrestningar.

I fråga om krigsteJcnikens utveckling och det nutida kriget synas mig erfarenheterna

från andra världskriget ägnade att särskilt framhäva luftkrigföringens

betydelse. Såsom försvarskommittén framhållit har i synnerhet

denna form av krigföring genom sin inriktning icke blott mot fasta försvarsanstalter

och rörliga stridskrafter utan även mot civilbefolkning, försörjning

och kommunikationer givit kriget dess totala karaktär och därför ställt särskilda

anspråk på luftförsvar och civilförsvar. Nya perspektiv ha härvid

öppnats genom tillkomsten av atombomben och robotvapnen samt genom möjligheten

att överraskande luftlandsätta stora styrkor. Även på en mångfald

andra områden har den tekniska utvecklingen — såsom framgår av den i det

föregående lämnade redogörelsen —■ avsatt betydelsefulla resultat. I åtskilliga

hänseenden råder dock alltjämt stor ovisshet, och vissa av andra världskrigets

nya stridsmedel torde ännu knappast ha kommit långt över försöksstadiet.

Även om, såsom jag redan i det föregående har antytt, förutsättningar

sålunda alltjämt icke äro för handen för att ersätta vårt försvar med stridskrafter

av helt ny struktur och sammansättning, håller jag dock före, att det

är nödvändigt att redan nu draga vissa konsekvenser av utvecklingen på luftkrigföringens

område. I första hand bör härvid övervägas en förstärkning av

luftförsvaret, främst jaktflyget. I förgrunden träder vidare frågan, huruvida

arméns organisation är anpassad efter det nutida krigets och särskilt luftkrigföringens

skärpta krav. För flottans del är spörsmålet om skydd för fartygen

mot luftanfall ett problem av stor vikt.

Det är med nu angivna utgångspunkter jag går att fatta ståndpunkt till

försvarskommitténs förslag. Då detta förslag förelåg först i december 1947,

har det redan med hänsyn till den knappa tiden icke varit mig möjligt att

till 1948 års riksdag utarbeta ett förslag om en fullständig försvarsplan för

en följd av år. Särskilt frågan om värnpliktskontingentens storlek och därmed

sammanhängande spörsmål om krigsorganisationens omfattning äro för

övrigt av den art, att ytterligare överväganden äro påkallade. Härtill bidrager

även, att den uppfattningen — företrädd bland annat av ett flertal kommittéledamöter

— alltmera stadgats, att vår arméorganisation behöver omläggas i

opaginerad Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

flera väsentliga avseenden. Den skärpning av läget, som inträtt, manar vidare

till försiktighet i fråga om organisationsändringar, som skulle innebära en

försvagning av vårt nuvarande försvar.

De förslag jag nu går att framlägga äro sålunda icke att fatta såsom

förslag till en ny försvarsordning eller försvarsplan i vedertagen bemärkelse.

Jag har emellertid funnit mig böra angiva min syn på de huvudfrågor,

som nu äro särskilt aktuella för vårt försvar, och framlägga de förslag

som därav föranledas eller, i sådana fall då tillräckligt fasta hållpunkter

för ett slutligt bedömande saknas, vissa riktlinjer för det fortsatta utredningsarbetet.

Härtill ansluter sig en serie förslag — till stor del grundade på

försvarskommitténs — rörande särskilda delar av försvarsorganisationen, vilka

förslag vid remissbehandlingen i huvudsak tillstyrkts eller eljest föreligga i

så utrett skick, att ett ställningstagande nu varit möjligt och lämpligt. De

huvudfrågor, som här böra närmare granskas, äro i korthet följande.

1942 års organisation av flygvapnet byggde på erfarenheter från de båda

första krigsåren. Erfarenheterna från de senare krigsåren och utvecklingstendenserna

efter kriget ha ytterligare framhävt flygstridskrafternas betydelse

för vårt försvar. Flertalet ledamöter och sakkunniga inom försvarskommittén

och ett stort antal såväl militära som civila remissmyndigheter ha i olika avseenden

anfört betänkligheter mot av kommittén föreslagna inskränkningar i

nuvarande flygvapenorganisation och i åtskilliga fall ha förslag till förstärkning

av denna organisation framlagts. Även jag är av den uppfattningen,

att det i vårt försvar måste ingå ett slagkraftigt och efter försvarsorganisationen

i övrigt väl avpassat flygvapen. Jag kan därför ej biträda försvarskommitténs

förslag att reducera flygstridskrafterna utan finner i stället nödvändigt

att föreslå en förstärkning av dem. Härtill återkommer jag i det följande

i samband med behandlingen av de olika flygslagen.

Krigserfarenheterna visa, att ohämmade luftangrepp mot befolkning, försörjning,

kommunikationer, civila och militära ledningscentra samt mot stridskrafterna

undergräva folkets motstånds vil ja och avsevärt begränsa krigsmaktens

verkningsmöjligheter. Överraskande luftangrepp i stor skala i ett krigs

inledningsskede kunna dessutom — om de ej mötas av ett betryggande luftförsvar

— försvåra eller hindra civilbefolkningens evakuering och stridskrafternas

mobilisering och koncentrering samt därmed undanrycka försvararen

förutsättningar för organiserat motstånd. Krigserfarenheterna visa även, att

överraskande luftlandsättning av stora styrkor på mycket kort tid kunna

genomföras inom områden, som äro dåligt luftförsvarade. De risker för en

svagt luftförsvarad nation, som dessa förhållanden medföra, ha fått ökad

aktualitet genom utvecklingen efter kriget. Inom stormakterna gör man sålunda

stora ansträngningar för att bygga ut det strategiska bombflyget. Särskild

vikt lägges dessutom vid att öva luftinvasion, och härför avsedda transportflygplan

med avsevärt större kapacitet än tidigare framställas. Denna utveckling

tyder på att ett kommande krig i ännu högre grad än det senaste

kommer att präglas av operationer i och genom luften. Av det sagda framgår,

att ett starkt luftförsvar och ett effektivt försvar mot luftlandsatt trupp nu
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

mera äro grundförutsättningar för ett effektivt militärt och civilt försvar och

i vissa lägen även för att organiserat motstånd över huvud taget skall kunna

bjudas.

Jaktflyget är för närvarande och torde under den tid som nu kan överblickas

även förbli det effektivaste luftförsvarsmedlet. Det är sant, att jaktflyg

— liksom luftvärn — med nuvarande utformning ej kan verka mot

robotvapen av V2-typ. Enda kända motmedlet är för närvarande bomb- och

attackflyg, som insättes mot utskjutningsbaser och styrstationer. Med hänsyn

till utvecklingstakten för dessa robotvapen och till nyssnämnda fortgående

utökning av stormakternas strategiska bombflyg synes det befogat att

räkna med att bemannade bombflygplan under överskådlig tid fortfarande

komma att vara det viktigaste och för den angripne farligaste medlet i en

strategisk luftkrigföring. Även mot robotflygplan av Vl-typ är jaktflyget

verksamt.

Försvar skommittén har föreslagit, att jaktflyget skall utökas med en nattjaktflottilj

genom ombildning av en attackflottilj. Vissa militära och civila

myndigheter ha uttalat sig för en förstärkning av jaktflyget. Överbefälhavaren

har sålunda föreslagit, att en nattjakt flottilj snarast skall tillföras flygvapnet,

om möjligt genom beslut av årets riksdag. Chefen för flygvapnet har framlagt

ett program för jaktflygets utveckling på längre sikt men begränsat sitt

förslag till vad som bedömts genomförbart under den närmaste femårsperioden.

Detta förslag innebär — såsom förut nämnts — att samtliga tio dagjaktflottiljer

skulle utökas med 50 % samt att två nattjaktflottiljer skulle organiseras,

varav en skulle nyuppsättas och en tillkomma genom omvandling av

en attackflottilj. Med hänsyn till vad nyss anförts angående utvecklingen på

luftkrigföringens område finner även jag en förstärkning av jaktflyget nödvändig.

Den föreslagna åtgärden att inom flottiljorganisationens ram så snart

ske kan förstärka de tio dagjaktflottiljerna med 50 %, varigenom ett godtagbart

dagjaktskydd skulle beredas landets ur försvarssynpunkt mest vitala

delar, finner jag så angelägen för försvaret i dess helhet, att förslaget i princip

bör läggas till grund för en successiv förstärkning av dagjaktflyget. Det

synes dock ej nödvändigt att vid årets riksdag besluta genomförandet av

större del av detta program än som erfordras för att trygga den närmast

förestående materielleveransen och personalrekryteringen. Jag föreslår sålunda,

att i första hand tre dagjaktflottilj er förstärkas enligt angivna grunder.

En förutsättning för att denna utbyggnad skall kunna fortsättas inom

överskådlig tid är emellertid, att förslag härom förelägges nästa års riksdag.

Detta sammanhänger såväl med personalrekryteringen som — och framför

allt — med nödvändigheten att vidtaga åtgärder för att trygga materielleveranserna.

Vid denna tidpunkt torde man även bättre kunna överblicka, i vilken

takt en fortsatt förstärkning av dagjaktflyget kan genomföras. Jag förutsätter

därför, att en på ytterligare utredning grundad plan för denna fortsatta utl)Jggnacl

förelägges nästa års riksdag. Vad därefter beträffar nattjaktflyget,

finner även jag angeläget, att vårt försvar snarast tillföres nattjaktförband.

Då detta snabbast kan åstadkommas genom att omvandla en redan befintlig

opaginerad Kontrollera mot PDF

121

Kungl. May.ts proposition nr 206.

flottilj, bör attackflottiljen F 1 ombildas till nattjaktflottilj, så snart lämpliga

nattjaktflygplan kunna levereras. Redan vidtagna åtgärder för att anskaffa

fem nattjaktflygplan för försök torde vara ägnade att underlätta denna ombildning.

Till den av chefen för flygvapnet föreslagna åtgärden att uppsätta

en helt ny nattjaktflottilj med början budgetåret 1951/52, vilket skulle kräva

beslut av årets riksdag, kan jag ej taga ställning nu.

Redan verkställd omvandling av två attackflottiljer till dagj aktflottilj er

och av mig — liksom av försvarskommittén — föreslagen ombildning av en

attackflottilj till nattjaktflottilj medföra, att attackflyget minskas från

sju flottiljer enligt 1942 års försvarsbeslut till fyra flottiljer. Försvarskommittén

har härutöver föreslagit indragning av attackflottiljen F 6. Ett stort

antal av försvarskommitténs ledamöter och sakkunniga samt åtskilliga militära

och civila remissmyndigheter ha uttalat sig mot den av kommittén föreslagna

försvagningen av attackflyget. Med hänsyn till attackflygets betydelsefulla

uppgifter — framför allt vid invasionsförsvar — kan jag ej biträda förslaget

om försvagning av detta flygslag utöver den starka reducering, som

enligt vad nyss sagts blivit nödvändig för att tillgodose det oundgängliga

behovet av jaktflyg. F 6 bör således bibehållas. De av försvarskommittén

föreslagna tre flottiljerna avsågos vara utrustade med tvåmotoriga flygplan,

d. v. s. flygplan med god förmåga att uppträda under mörker och dåligt väder

och med större räckvidd och lastförmåga än enmotoriga flygplan. Hänsyn till

att attackflyget bör vara enhetligt sammansatt och till de tvåmotoriga förbandens

avsevärt större verkningsförmåga tala med styrka för att även F 6

bör vara tvåmotorig flottilj, varvid man liksom i 1942 års organisation skulle

erhålla fyra tvåmotoriga attackflottiljer. Då materielförnyelse vid F6 —

som för närvarande har enmotoriga flygplan -— ej beräknas skola ske förrän

omkring 1955, synes det kunna anstå med ett slutligt ståndpunkttagande till

frågan om materielens art. I händelse av övergång till tvåmotoriga flygplan

skulle ett engångsanslag motsvarande kostnadsskillnaden mellan en- och

tvåmotoriga flygplan bli erforderligt i samband med nyssnämnda materielförnyelse.

Yad beträffar spaningsflyget innebär redan av 1947 års riksdag fattat

beslut att omvandla spaningsflottiljen F11 till dagj aktflottilj, att antalet

spaningsdivisioner i fred minskas från nio enligt 1942 års försvarsbeslut till

sex. Härutöver har försvarskommittén föreslagit, att spaningsflottiljen F 2

skall indragas. Då en spaningsdivision enligt kommitténs förslag samtidigt

skulle uppsättas vid flygbaskåren, komme antalet spaningsdivisioner att utgöra

sammanlagt fyra. Mot en så långt gående reducering av spaningsflyget ha

betänkligheter anförts såväl av ett stort antal av försvarskommitténs ledamöter

och sakkunniga som av åtskilliga remissmyndigheter. Härvid har närmast

föreslagits, att ytterligare en spaningsdivision skall uppsättas vid den

kvarvarande spaningsflottiljen. Jag delar försvarskommitténs uppfattning,

att den sjöbaserade spaningsflottiljen F 2 bör indragas. Härför tala såväl

önskvärdheten av att övergå till landbaserade flygplan vid denna flottilj, som

saknar landflygfält, som behovet av att utnyttja etablissementet för

opaginerad Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 20V.

flygvapnets radarskola. Två av flottiljens tre divisioner böra dock bibehållas

och landbaseras genom att man dels — i enlighet med kommitténs

förslag - överför en division till flygbaskåren, dels härutöver överför en

division till den kvarvarande spaningsflottiljen. Av bland annat utrymmesskäl

bör härvid F 11 bibehållas som spaningsflottilj och spaningsflottiljen

F3 i stället omvandlas till dagjaktflottilj. För denna, i förhållande till försvarskommitténs

förslag, något starkare spaningsorganisation -— sammanlagt

fem divisioner — talar bland annat invasionsteknikens utveckling, som

medför ökade risker för överraskning.

En förutsättning för att jaktflyget skall kunna få full verkningsförmåga

är, att luftbevakningen fungerar effektivt. Att så är fallet är givetvis av utslagsgivande

betydelse även för civilförsvaret. Jag ämnar i det följande föreslå,

att luftbevakningen överföres till flygvapnet samt att den i samband därmed

omorganiseras och förstärkes.

Det råder intet tvivel om att krigsteknikens utveckling, främst flyganfallens

ökade verkan och de stora luftlandsättningsmöjligheterna, måste påverka

arméns organisation, mobilisering och uppträdande. Åtskilliga synpunkter ha

i detta avseende framförts såväl i försvarskommitténs betänkande med därtill

fogade särskilda yttranden som av de militära remissmyndigheterna. Härvid

är det enligt mitt förmenande av vikt att hålla isär två olika begrepp, nämligen

å ena sidan lokal (regional) rekrytering och decentraliserad mobilisering,

å andra sidan lokalförsvarsförband, d. v. s. förband, åt vilka med hänsyn

till lokalt bunden verksamhet och begränsade stridsuppgifter ges mindre

tillgång på transportmedel, kvalificerat befäl och eldkraftiga vapen.

Med hänsyn till risken för blixtanfall är det ett önskemål, att mobiliseringsorganisationen

är decentraliserad för alla slag av förband. Detta tillgodosågs

under andra världskriget i viss mån genom de s. k. fältdepåerna,

som lågo spridda över landet och där arméns utrustning till stor del förvarades.

När den förstärkta försvarsberedskapen upphörde, flyttades av ekonomiska

skäl materielen in i de centraliserade fredsförråden. Detta innebär

naturligtvis en allvarlig olägenhet ur beredskapssynpunkt.

Den nuvarande mobiliseringsorganisationen bygger vidare på att ett mycket

stort antal värnpliktiga skola resa avsevärda sträckor för att inställa sig på

organisationsplatserna, vilket innebär stor tidsutdräkt, ökad belastning på det

svaga kommunikationsnätet och risker för att de värnpliktiga icke komma fram.

Mobilisering sker dessutom i allmänhet truppslagsvis, så att i anslutning till

infanteriets fredsförläggningsorter organiseras endast infanteriförband o. s. v.

Icke heller en sådan anordning är numera lämplig.

Jag avser därför att låta utreda möjligheterna att ordna eu säkrare och

snabbare mobilisering av arméförbanden. Det bör övervägas, om man kan

skapa en organisation, som medger, att de värnpliktiga — vilket truppslag

de än tillhöra — kunna ingå i ett förband, vilket utrustas nära de värnpliktigas

bostadsort. Detta förband borde då ha sådan sammansättning, att

det i händelse av överraskande anfall (i första hand luftlandsättning) omedel
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

bart och självständigt kan upptaga strid direkt från organiseringsplatsen.

Det alltidigt sammansatta brigadförbandet med det nuvarande infanterieller

pansarregementet som stomme, förstärkt med pansarvärns-, artilleri-,

luftvärns-, ingenjör-, signal- och underhållsförband, kan härvid tänkas utgöra

en lämplig enhet. Det synes böra övervägas, om icke antalet förband, som

organiseras i olika delar av landet, bör göras beroende av befolkningstätheten

och om icke organiseringsplatserna (med utspridda fältdepåer) böra väljas

med hänsyn till en motståndares möjlighet att göra luftlandsättning, ty en

sådan kommer sannolikt mera överraskande än en invasion över hav eller

gräns. Då befolkningstätheten är störst i södra hälften av landet, där luftiandsättningar

av mera betydande omfattning synas mest sannolika, borde

dessa krav i huvudsak kunna kombineras. I en mobiliseringsorganisation av här

skisserad art borde fredstruppförband av visst truppslag vara organiserande

myndighet icke endast för förband av eget truppslag (exempelvis ett infanteriregemente

för infanteristommen i en brigad) utan även för andra truppslag

(t. ex. i brigader ingående artilleri m. m.).

Lokal rekrytering och mobilisering förutsätter en omläggning av de värnpliktigas

uttagning och tilldelning. Möjlighet torde emellertid föreligga att

påskynda systemets genomförande genom omflyttningar inom nuvarande

organisation.

Med här skisserade system för lokal rekrytering och decentraliserad mobilisering

skulle vid överraskande krigsöppning efter kort varsel ett antal brigader

stå grupperade över hela landet — dock med särskild hänsyn till möjliga

luftlandsättningsområden — och beredda för omedelbar, aktiv strid. Fienden

torde emellertid näppeligen vara i stånd att samtidigt anfalla landet i hela

dess bredd och djup. Det blir därför nödvändigt att samla brigader — i förekommande

fall efterhand sammanförda under högre chefer — från ej angripna

delar av landet mot de områden, som fienden söker sätta sig i besittning av,

för att i förening med redan på platsen varande förband insättas mot angriparen.

Om denna samling — såsom hittills beräknats — i stor utsträckning

skall ske på järnväg, kan den genom flyganfall m. m. försvåras eller helt

omöjliggöras. Det är självfallet av stor betydelse, att dylika förband kunna

förses med sådan transportutrustning, att beroendet av sårbara järnvägar och

större landsvägar i möjligaste mån minskas. Försvarskommitténs förslag att

organisera s. k. cykeltransportkompanier är ett steg i denna riktning och bör

därför genomföras. Åtgärder av angivet slag i förening med det förbättrade

kommunikationsskydd, som blir en följd av den av mig föreslagna förstärkningen

av jaktflyget, torde öka möjligheterna att förflytta och samla förband.

Transportproblemet för att säkra underhållstjänsten kvarstår dock. Härutinnan

kan måhända ett av militärbefälhavaren för VI. militärområdet skisserat

förslag att uppbygga underhållstjänsten på andra och enklare principer

än för närvarande förtjäna undersökas. Det innebär, att underhållstjänsten i

större utsträckning skulle basera sig på djupgrupperade, redan i fredstid upplagda,

fasta förråd, vilket även är motiverat ur beredskapssynpunkt. Militär
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

befälhavarna för IV. och VI. militärområdena ha även framkastat tanken, att

en ingående granskning av materiellbeståndet borde göras för att i kostnadsbesparande

syfte åstadkomma en kraftsamling till förmån för den oundgängligen

nödvändiga materielen, främst vapen och ammunition. Härvid måste i

nödfall för stridsverksamheten mindre nödvändig materiel och olika slag av

tillbehör eftersättas. Enligt mitt ''förmenande borde därmed också möjligheter

åstadkommas att ytterligare nedbringa antalet fordon med minskad sårbarhet

som följd. Uppslagen synas böra tagas under närmare övervägande.

Jag övergår härefter till frågan om det lokala försvarets organisation och

avvägningen mellan lokalförsvars- och fältförband.

Genom tillkomsten av lufttrupper har lantkrigföringen definitivt övergått

från att vara en kamp mellan linjer till att bli en kamp inom ytor. Snart sagt

vaije plats kan när som helst utsättas för anfall av större eller mindre omfattning.

Detta har givit upphov till det svenska hemvärnet. Men dessutom finnes

ytförsvaret redan nu representerat av lokalförsvarsförband (kompanier

främst vid flygplatser och viktiga kommunikationscentra). Genom sådana åtgärder

erhålles en viss kuppberedskap vid betydelsefulla knutpunkter. Denna

kuppberedskap skall begränsa luft-landsatta förbands rörelse- och handlingsfrihet

samt bereda tid och skydd för fält-förbandens samling till motanfall.

De nuvarande lokalförsvarsförbanden och hemvärnet räcka dock icke till och

sakna dessutom den tunga eldkraft, som erfordras för att bekämpa modernt

utrustad luft-landsatt trupp. Det är önskvärt, att så stor del av befolkningen

som möjligt deltager i knutpunktsförsvaret. Vapenutbildade män i trakten (i

första hand värnpliktiga med uppskov) böra därför förses med vapen genom

hemvärnet och när knutpunkten utsättes för direkt anfall deltaga i försvaret.

Jag förordai därför försvarskommitténs förslag om skyldighet för värnpliktiga

med uppskov och civilplaceringskort att i krig ingå i av hemvärnet organiserade

förband. Härigenom kommer knutpunktsförsvaret att vinna i effektivitet.

Försvaret av orter och framför allt flygfält i landets inre torde få

samma betydelse som hamnförsvaret vid kustanfall. Om motståndskraften hos

knutpunktsförsvaret skall ökas, böra befästningar förberedas (det inre befästmngssystemet).

Sådana befästningar måste i princip anses lika nödvändiga

som befästningarna i gräns- och kustförsvaret (det yttre befästningssystemet).

Icke ens en stormakts samlade resurser torde medge att ansätta lufttruppanfall

samtidigt överallt mot ett sådant land som vårt. Avser en motståndare

att göra en stor luftlandsättningsoperation, synes det troligt, att denna

begränsas till något av de stora slättområdena, där de väsentliga medlen för

vår krigföring och folkförsörjning finnas. I den utsträckning jaktflyget- ej

kan avslå ett sådant anfall redan under lufttransportskedet, ankommer det

på knutpunktsförsvaret — lokalförsvarsförband och hemvärn — inom ifrågavarande

område att i samverkan med flygstridskrafter försvåra och fördröja

lufttruppernas vidare utbredning. Består armén i alltför stor utsträckning

av lokalförsvarsförband och hemvärn, bundna i knutpunktsförsvar över hela

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

landet, löper man dock risken, att huvuddelen kommer att stå overksam, medan

de angripna förbanden efterhand nedkämpas. Tillräckliga delar av armén besitta

nämligen under sådana förhållanden icke rörlighet för att med erforderlig

snabbhet kunna samlas till det invaderade området, ej heller eldkraft

för att verksamt ingripa mot lufttrupperna. Slutsatsen är, att försvaret mot

luftlandsättning liksom andra typer av invasion för arméns vidkommande kräver

två komponenter, å ena sidan lokalförsvarsförband och hemvärn för knutpunktsförsvaret,

å andra sidan rörliga och eldkraftiga fältförband för att slå fienden.

Stommen för de senare skulle kunna tänkas bestå av de förut skisserade

brigaderna, av vilka de som icke invecklats i de inledande striderna snarast

samlas mot de anfallna områdena. Frågan om den lämpligaste avvägningen

mellan fältförbanden och de lokala förbanden bör emellertid ingående undersökas.

I samband därmed böra de ekonomiska konsekvenserna av en omorganisation

klarläggas.

Såsom Chefen för armén framhållit kräves försvar på djupet icke endast

mot luftlandsättning utan även för att fördröja en motståndare som på flera

punkter söker genombryta kust- eller gränsförsvaret. Det är av vikt, att förband

avsedda för dessa speciella uppgifter ej betungas av en allt för stor och

sårbar transport- och rörlig underhållsorganisation samt att de kunna stödjas

av för sina uppgifter lämpligt organiserade lokalförsvarsförband. Jag avser att

låta ompröva förbandens sammansättning för att nå en organisation, som bättre

än den nuvarande svarar mot målsättningen.

I samband därmed komma även projekten beträffande en elitarmé att

granskas. Det är sålunda icke otänkbart att — såsom överbefälhavaren framhållit

— den moderna materiel, som framdeles kommer att anskaffas, delvis

bör sammanhållas till vissa fältförband, vilka därigenom i materiellt hänseende

få elitkaraktär.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla, att en omarbetning av organisationsformerna

givetvis icke kan få gå ut över kravet på att vår armé i ett tillräckligt

tidigt skede skall kunna med operativa stridskrafter möta och bekämpa varje

form av invasion.

För att icke föregripa här skisserade utredningar och undersökningar böra

enligt min mening större förändringar av arméns fredsorganisation tills vidare

icke ske.

Försvarskommittén har vid behandlingen av marinen framhållit flottans betydelse

icke blott för invasionsförsvaret utan även för neutralitetens bevarande

och sjöfartens skyddande. Till detta uttalande kan jag helt ansluta mig. Med

hänsyn till landets läge och det förhållandet, att en invasion över havet snabbt

och direkt kan träffa särskilt betydelsefulla delar av landet, är det av vikt att

vi besitta stridskrafter, som om möjligt kunna avhålla en fiende från att utnyttja

denna väg eller, om detta icke lyckas, kunna redan under det känsliga överskeppningsskedet

möta anfallet med operativa sjö- och flygförband. Genom

anfall mot en motståndares underhållstransporter över sjön kan — därest

denne trots motåtgärder fått fast fot i landet — en fördröjning av hans vidare

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

framträngande vinnas. Den omständigheten att sjötransporter även för vår

del torde komma att spela en viktig roll i ett krig, som berör vårt land, ställer

betydande krav på de svenska sjöstridskrafterna.

Yad åter beträffar de krav, som vid neutralitet måste ställas på sjöstridskrafterna,

äga vi färska erfarenheter. Att flottan under det senaste kriget

spelade och även inom en överskådlig framtid kan komma att spela en betydelsefull

roll såsom politisk maktfaktor synes mig otvivelaktigt. Nödvändigheten

av att på ett effektivt sätt kunna hävda vårt territorialvattens integritet

synes icke närmare behöva utvecklas. Mycket stora krav ställdes under

kriget på flottans beredskap, och behovet av ett betydande antal lätta fartyg,

främst jagare och minsvepare, stödda på operationsberedda förband, framgick

klart.

I detta sammanhang bör erinras, att vårt militärpolitiska läge och icke minst

Östersjöinloppens betydelse medför, att sjöstridskrafter måste kunna baseras

till såväl ost- som västkusten.

Överväganden rörande flottans sammansättning och storlek böra göras mot

bakgrunden av de synpunkter, som sålunda anförts. Flottan har under det

senaste decenniet undergått en strukturförändring i riktning mot snabbare

och lättrörligare stridskrafter, för vilka torpeden blivit alltmer betydelsefull.

Denna förändring blir än mera markerad genom att pansarskeppen, såsom

också försvarskommittén föreslagit, icke böra moderniseras. Jag vill i detta

sammanhang erinra, att den utökning av jaktflyget, som jag nyss föreslagit,

kommer att skapa ökade förutsättningar för att bereda flottan jaktskydd.

De motiv, som 1942 lågo till grund för beslutet att skapa de snabba operationsgruppema,

synas mig alltjämt ibärande. Erfarenheterna från kriget tyda

också på att stridsgrupper av i princip motsvarande sammansättning visat sig

väl lämpade för det moderna sjökriget. Liksom försvarskommittén räknar jag

sålunda med att flottan i huvudsak skall vara sammansatt av sådana operationsgrupper

jämte ubåts- och minsvepningsförband.

Försvarskommittén har föreslagit, att ersättningsbyggnad skall äga rum av

jagare, ubåtar, torpedbåtar och minsvepare. Jag delar kommitténs uppfattning

i detta avseende. Fartyg av dessa typer kunna bedömas under alla omständigheter

böra ingå i flottan. De anslag till ersättningsbyggnad, med vilka

kommittén räknat, framför allt under tioårsperiodens senare del, äro så låga,

att flottan ur materielsynpunkt skulle komma att vid periodens slut bli försatt

i ett mycket ogynnsamt läge, såvida icke av kommittén nämnda ökade

anslag för byggande av lätta fartyg bli beviljade. Skulle så ej bli fallet, kommer

flottans sammansättning därjämte att bli ur operativ synpunkt ogynnsam,

bl. a. kommer en markerad brist på minsvepare att uppstå. Då jag såsom

tidigare nämnts nu icke är beredd att framlägga förslag annat än för de

närmaste åren finner jag icke anledning att här vidare ingå på frågan om de

åtgärder, som bli erforderliga för att en sådan utveckling på längre sikt skall

kunna undvikas. Den ersättningsbyggnad, som nu bör komma i fråga och till

vilken jag i annat sammanhang återkommer, bör sålunda i anslutning till

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

försvarskommitténs förslag avse två jagare av modifierad landskapstyp, en

division ubåtar samt torpedbåtar. Liksom försvarskommittén räknar jag med

viss modernisering av lätta fartyg.

En grundläggande förutsättning för att sjöstridskrafterna skola besitta sådan

operationsfribet, att de vid rätt tid kunna insättas på rätt plats, är tillgång

på strategiskt välbelägna baser, utgörande de fasta punkter, från vilka

de operativa styrkorna verka. För basernas försvar erfordras kustartilleristridskrafter,

vilka därjämte ha att fylla en viktig roll i invasionsförsvaret

genom att skydda för invasion särskilt känsliga områden. Försvarskommitténs

förslag att nedlägga Hemsö kustartilleriförsvar skulle medföra, att sjöstridskraftema

komme att sakna försvarad bas på den långa Norrlandskusten och

att ett för invasion känsligt område berövades fasta kustartillerianläggningar.

Jag kan icke nu biträda detta förslag, till vilket jag för övrigt återkommer i

det följande liksom till den betydelsefulla frågan om beredande av skydd för

fartyg och anläggningar i baserna mot anfall från luften.

Självfallet har en stormakt helt andra resurser för forsknings- och försöksverksamhet

på militärteknikens område än en mindre stat som Sverige.

Även om vi icke kunna hålla jämna steg med stormakterna, böra vi dock, så långt

det står i vår förmåga, följa den militärtekniska utvecklingen och även göra

självständiga insatser i denna. De begränsningar i fråga om försvarskrafternas

omfattning och utrustning, som vi av ekonomiska och statsfinansiella skäl

måste ålägga oss, synas mig snarast ägnade att ytterligare markera forskningsoch

försöksverksamhetens betydelse. I nuvarande läge, då möjligheterna att

få kännedom om resultaten av motsvarande verksamhet i utlandet alltmera

begränsas, stegras betydelsen av vårt eget forsknings- och utvecklingsarbete

ytterligare. Jag finner det därför utgöra ett befogat önskemål, att

verksamheten tillgodoses genom en förhållandevis riklig medelstilldelning.

Redan nu finnes en särskild försvarets forskningsanstalt. Jag föreslår i annat

sammanhang en ökning av medelsanvisningen till anstalten och en i viss män

fastare uppbyggnad av dess personalorganisation. Erinras må vidare, att den av

flygförvaltningen i dess remissyttrande framförda tanken på en samordning

av det sedan lång tid bedrivna utvecklingsarbetet beträffande robotvapnen

numera är genomförd i och med att en särskild byrå för ändamålet provisoriskt

inrättats i flygförvaltningen. Jag föreslår i det följande jämväl en

utbyggnad och intensifiering av den försvarsmedicinska forskningen, påkallad

icke minst med tanke på atombombens radioaktiva verkningar och

brännskadeverkningar samt möjligheten av bakteriologisk krigföring.

Såsom kommer att framgå av det följande föreslår jag fortsatt utredning

rörande ett flertal detaljproblem. Utan att i förevarande sammanhang närmare

ingå härpå vill jag dock redan här framhålla behovet av en utredning

rörande befälsrekryteringen.

I remissyttrandena ha framkommit åtskilliga uppslag, som även om de icke

nu kunna föranleda förslag till riksdagen likväl äro av den art, att uppmärksamhet

bör ägnas dem i vederbörliga sammanhang.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Jag ämnar i det följande närmare redogöra för de merkostnader i förhållande

till nuvarande organisationskostnader, som skulle uppkomma vid

bifall till de förslag till ändringar i den nuvarande organisationen, som här

framläggas. Redan nu vill jag emellertid framhålla, att merkostnaderna i

huvudsak hänföra sig till förstärkningen av flygvapnet. Det må understrykas,

att varje beräkning av merkostnaderna på längre sikt, oavsett ändringar i

prisläget, måste vara förenad med stora svårigheter, främst beroende på att

slutlig ställning till värnpliktsfrågorna ännu ej kunnat tagas.

Förstärkningen av tre dagjaktflottiljer skulle i och för sig medföra en ökning

av årskostnaderna, vilken skulle växa från 0,5 miljoner kronor budgetåret

1949/50 till cirka 12 miljoner kronor vid genomförd organisation. Årskostnaderna

skulle vidare ökas med cirka 7 miljoner kronor för radar- och optisk luftbevakning

samt med cirka 5 miljoner kronor för omsättning av flygvapnets mobiliseringsammunition.

Mot denna årliga kostnadsökning av cirka 24 miljoner

kronor svara avsevärda besparingar i förhållande till nuvarande organisation,

varigenom ökningen av årskostnaderna vid fullt genomförd organisation för

samtliga ovannämnda ändamål kunnat begränsas till cirka 10 miljoner kronor.

Härtill komma engångskostnader för materielanskaffning m. m. — sammanlagt

cirka 55 miljoner kronor -— vilka avses skola fördelas på fem år. Av engångskostnaderna

belöpa omkring 6 miljoner kronor på nästkommande

budgetår.

De ökningar av försvarskostnaderna, vilka i övrigt uppkomma vid bifall

till mina förslag i det följande, uppgå till omkring 2 miljoner kronor.

Om kostnaderna för de värnpliktiga preliminärt uppskattas med utgångspunkt

från den provisoriskt förkortade övningstid, som jag i annat sammanhang

föreslår, kunna avsevärda besparingar beräknas uppkomma. Om dessa och

andra icke obetydliga besparingar — sammanlagt cirka 8 miljoner kronor —

tagas i betraktande, kan den sammanlagda nettoökning av kostnaderna på

något längre sikt, som föranledes av de förslag jag nu framlagt och i det följande

framlägger, uppskattas till (24—-14 + 2 — 8=) 4 å 5 miljoner kronor per

år, i den mån den för närvarande kan siffermässigt angivas. I vilken utsträckning

detta är möjligt sammanhänger med förhållanden, för vilka jag närmare

redogör i samband med kostnadsberäkningarna för de särskilda försvarsgrenarna.

Till nyssnämnda belopp skulle, för den händelse försvarskommitténs

förslag om höjning av penningbidraget till de värnpliktiga bleve genomfört,

komma ett belopp, som på grund av värnpliktskontingentens varierande storlek

växlar mellan 14 och 18 miljoner kronor per år. Till frågan om penningbidragets

storlek återkommer jag vid anmälan av spörsmålet om avlöningsm.

fl. anslag för budgetåret 1948/49. Jag förutsätter, att alla ytterligare möjligheter

till besparingar skola noggrant övervägas såväl vid de fortsatta utredningar,

vilka enligt min mening böra komma till stånd, som i den löpande

verksamheten inom försvaret.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

129

Avd. III. SÄRSKILDA FRÅGOR

A. Försvarets högsta ledning.

På frågan om försvarsdepartementets organisation finner jag ej anledning

att i förevarande sammanhang ingå. I övrigt må beträffande försvarets högsta

ledning anföras följande.

7. Överbefälhavaren, försvarsstabschefen och

förs varsgrenscheterna.

F ör svar sk ommitt én.

Kommittén har lämnat en redogörelse för tillkomsten av överbefälhavarinstitutionen

i fred och de arbetsuppgifter, som åligga överbefälhavaren och

högsta ledningen inom försvaret och därvid särskilt uppehållit sig vid de

överväganden, som föregingo ställningstagandet i 1942 års försvarsbeslut till

frågan om handhavandet av det operativa krigsförberedelsearbetet för armén.

Försvarskommittén har anfört, att frågan, hur försvarets högsta ledning

lämpligen borde vara organiserad, under och efter det andra världskriget särskilt

i de krigförande länderna tilldragit sig stor uppmärksamhet. I vårt land

hade den kritik, som framkommit, främst syftat till förändringar beträffande

arbetsfördelningen inom högsta ledningen och i fråga om dennas sammansättning

samt till ökad samverkan icke blott mellan de högsta militära myndigheterna

inbördes utan även mellan militärledningen och företrädarna för

det civila samhällslivet.

Yad angår överbefälhavarinstitutionen har försvarskommittén ansett, att

de synpunkter, som gjorde sig gällande, då fredsorganisationen utbyggdes

med denna institution, i allt väsentligt alltjämt ägde giltighet, varför institutionen

i fråga borde bibehållas.

I överbefälhavarens uppgifter har kommittén icke ifrågasatt annan ändring

än beträffande samarbetet med försvarsgrenscheferna samt arbetsfördelningen

mellan överbefälhavaren och försvarsstabschefen. I förstnämnda hänseende

har kommittén anfört i huvudsak följande.

Med hänsyn till att utvecklingen ginge mot en allt mera ökad samverkan

mellan stridskrafter ur de olika försvarsgrenarna skulle det ur det samlade

riksförsvarets synpunkt vara till fördel, om överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna

organisatoriskt fördes närmare varandra. Härigenom skulle

den sakkunskap, som försvarsgrenscheferna var för sig besutte, i vidgad utsträckning

kunna tillvaratagas vid försvarsledningens utövande och ökad

säkerhet vinnas för det erforderliga samarbetet såväl mellan överbefälhavaren

och försvarsgrenscheferna som mellan de sistnämnda inbördes. Försvarsgrenscheferna

skulle få bära sin del i det ansvar, som vore förenat med ledningens

handhavande, och föranledas att betrakta försvarsfrågorna ej blott från den

egna försvarsgrenens utan även från det samlade riksförsvarets synpunkt.

9—404 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 206.

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

I det sålunda angivna syftet har försvarskommittén föreslagit, att — utan

att därmed någon inskränkning göres i överbefälhavarens befälsställning —

för försvarets högsta ledning i fred tillskapas ett organ, benämnt försvarsledningen

och sammansatt av överbefälhavaren och de tre försvarsgrenscheferna.

I försvarsledningen borde, enligt vad kommittén vidare anfört, handläggas

ärenden, som omförmälas i 3 § b), c), e), h) och i) uti gällande instruktion för

överbefälhavaren samt i 5 § e) och f) uti instruktionen för försvarsstaben

ävensom andra försvaret berörande frågor av stor räckvidd eller principiell

betydelse. I försvarsledningen, som borde på kallelse av överbefälhavaren

sammanträda minst en gång i månaden och därutöver, då överbefälhavaren

så bedömde erforderligt eller försvarsgrenschef därom gjorde framställning,

borde överbefälhavaren vara ordförande och ensam beslutande. Skyldighet

borde föreligga för försvarsgrenschef att låta till protokollet anteckna skiljaktig

mening. Reservationer mot fattade beslut borde, då behandlat ärende

föranledde skrivelse till Kungl. Maj:t eller chef för statsdepartement, framgå

av skrivelsen eller i någon form bifogas denna. Till försvarsledningens sammanträden

borde, där så funnes erforderligt, kallas chefen för försvarsstaben,

chef för försvarsgrensstab, chef (souschef) för central förvaltningsmyndighet,

chefen för försvarets forskningsanstalt eller representant för annan myndighet,

vars verksamhet berördes av förekommande ärende.

I samband med försvarsledningens inrättande syntes å överbefälhavaren

lämpligen böra överflyttas de åligganden, som enligt 5 § h), j), k) och 1) i

instruktionen för försvarsstaben nu åvilade chefen för denna stab.

Beträffande försvarsstabschefen har försvarskommittén — med hänsyn till

att vissa av denne nu åliggande göromål föreslagits överflyttade på försvarsledningen

och överbefälhavaren — ansett att kvarvarande arbetsuppgifter

icke motiverade bibehållandet av dennes särställning i jämförelse med cheferna

för armé-, marin- och flygstaberna. Försvarsstabschefen borde därför

i fråga om ansvarighet, befogenheter och åligganden i tillämpliga delar likställas

med nyssnämnda stabschefer.

I sin i det föregående omnämnda redogörelse för bland annat den högsta

försvarsledningens arbetsuppgifter bär försvarskommittén erinrat, hurusom

riksdagen genom 1942 års försvarsbeslut godtagit Kungl. Maj ds förslag beträffande

handhavandet av det operativa krigsförberedelsearbetet. Detta innebar,

att det allmänna operativa krigsförberedelsearbetet och planläggningen

av de militära operationerna i stort skulle, under överbefälhavaren, ankomma

på chefen för försvarsstaben, samt att det närmare operativa krigsförberedelsearbetet

och planläggningen i detalj skulle i vad rörde armén utföras av chefen

för försvarsstaben och militärbefälhavarna samt i vad rörde marinen och flygvapnet

av respektive försvarsgrenschef. Riksdagen hade dock icke varit helt

övertygad om att denna lösning av problemet vore den under alla förhållanden

lämpligaste och hade därför framhållit, att den valda lösningen icke borde

anses såsom slutgiltig utan att frågan borde, när mera normala förhållanden

inträtt, ytterligare övervägas.

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Eörsvarskommittén har vidare erinrat, att en förnyad granskning av förevarande

spörsmål verkställts av en av överbefälhavaren tillsatt kommitté, den

s. k. högkvarterskommittén. I nära anslutning till synpunkter, som sistnämnda

kommitté lagt på frågan, har försvarskommittén anfört, att de skäl, som föredragande

departementschefen vid anmälan av 1942 års försvarsproposition

anfört mot att till arméstaben överflytta de med detaljplanläggningen av de

lantmilitära operationerna förenade arbetsuppgifterna, fortfarande syntes

vara bärande. Erfarenheterna bestyrkte även, att chefen för armén jämväl efter

beredskapens upphörande vore så arbetsbelastad, att en utökning av hans

arbetsbörda redan av den anledningen knappast kunde ifrågakomma. Kommittén

hade därför icke blivit övertygad om lämpligheten av att rubba grunderna

för den nuvarande ordningen i detta avseende. Däremot har kommittén

föreslagit, att den nu instruktionsmässigt fastställda skiljaktiga handläggningen

i försvarsstaben av operationsärenden mellan å ena sidan armén och

å andra sidan marinen och flygvapnet skulle upphöra. De order och anvisningar,

som på grundval av de av överbefälhavaren meddelade bestämmelserna

utarbetades i försvarsstaben, borde både till form och innehåll vara ensartade,

vare sig de vore ställda till militärbefälhavare (armékårchef) eller till endera

av cheferna för marinen och flygvapnet. De uppgjorda detaljplanerna borde

föredragas för överbefälhavaren av vederbörande chef.

I detta sammanhang har försvarskommittén även anfört, att kommittén

funnit det ur riksförsvarets synpunkt betydelsefullt, att befattningarna såsom

överbefälhavare, försvarsstabschef och chef för försvarsstabens operativa sektion,

å vilka, ehuru personvalet vore fritt, hittills endast arméofficerare placerats,

bestredes av beställningshavare ur olika försvarsgrenar. Kommittén

har därför föreslagit att, i den mån så med hänsyn till förefintliga personliga

kvalifikationer vore möjligt, befattningarna för framtiden fördelades på angivna

sätt.

Försvarskommittén har vidare behandlat en av överbefälhavaren väckt

fråga att ersätta de regelbundet återkommande försvarskommittéerna med en

permanent för svar snämnd, vilken vid isidan av representanter för försvarsoch

utrikesdepartementen, riksdagsledamöter och representanter för försvarets

ledning även kunde rymma företrädare för det ekonomiska livets olika

sidor och vetenskapen och vilken borde vara en rådgivande kommitté främst

avsedd för ömsesidig information och förtroligt dryftande av väsentliga försvarsproblem

men också beredd att framträda inför offentligheten med sina

råd, när så ansåges påkallat. Inrättandet av en sådan nämnd skulle enligt försvarskommitténs

mening likväl icke utesluta behovet av särskilda kommittéer

för utredningar av den art och omfattning, som hittills tid efter annan föranlett

tillsättande av dylika kommittéer. Ej heller ur andra synpunkter har försvarskommittén

för sin del funnit tillräckliga skäl föreligga för tillskapande

av en nämnd med angivna sammansättning och uppgifter.

Inom kommittén hade, anför kommittén vidare, jämväl framförts förslag

om inrättande av ett försvarsråd med uppgift att säkra samarbetet mellan den

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

politiska och den militära ledningen. I rådet skulle ingå dels de statsråd, som

i sin verksamhet handlägga frågor av särskild betydelse för landets försvar,

dels försvarsledningen, dels ock representanter för civilförsvaret och den ekonomiska

försvarsberedskapen. Genom försvarsrådet skulle man förbereda det

krigskabinett, som syntes ofrånkomligt i ett modernt krig för att koordinera

alla ansträngningar i riksförsvarets intresse. Beträffande detta förslag har

kommittén anfört att, även om kommittén funnit det vara i princip riktigt att

stärka samarbetet mellan den politiska och den militära ledningen, kommittén

dock icke kände sig övertygad om behovet av en permanent institution för

detta ändamål. Erforderlig kontakt borde utan större olägenheter kunna

etableras från fall till fall och i friare former.

I vissa vid kommittébetänkandet fogade särskilda yttranden ha hithörande

frågor berörts.

Kommittéledamoten Hagberg har funnit starkare skäl tala mot än för bibehållande

av överbefälhavarinstitutionen i fred. Den maktkoncentration, som

institutionen kunde innebära, kunde utöva ett starkt inflytande på försvarsmaktens

utformning och skärpa motsättningarna mellan vapenslagen. Det

operativa och organisatoriska förberedelsearbetet i fred kunde skötas av chefen

för försvarsstaben, varför överbefälhavarinstitutionen endast vore en fördyrande

överorganisation. Enligt Hagbergs mening bekräftade erfarenheterna,

att det snarast vore en fördel, att statsmakterna hade fria händer att i en

kris tillsätta den just då lämpligaste för uppgiften som överbefälhavare. Riksförsvarstanken

kunde säkert betjänas bättre av ett kollegium än av en enda

man. Enligt Hagbergs mening borde för handläggning av för försvaret gemensamma

frågor i fred tillsättas en högsta försvarsberedning bestående av cheferna

för försvarsstaben, armén, marinen och flygvapnet och med försvarsministern

som ordförande.

Beträffande frågan om fördelning av befattningarna för överbefälhavare,

försvarsstabschef och chef för försvarsstabens operativa sektion har Hagberg

pekat på att armén dominerade antalet ärenden inom försvarsstaben samt

anfört, att kravet på jämlikhet i representationen icke borde få drivas alltför

långt.

Överste Bonde har framhållit, att de av försvarskommittén föreslagna ändringarna

i överbefälhavarens åligganden syntes innebära risk, att överbefälhavaren

betungades av detaljarbete till men för de stora frågornas behandling.

Bonde har vidare anfört, att möjligheterna till en mera positiv lösning av

frågan om ett försvarsråd borde närmare undersökas.

Konteramiral Ericson har föreslagit, att i fred skulle skapas ett försvarsråd

med i huvudsak den sammansättning, som angivits i det inom kommittén

framförda förslaget. Rådet borde vid krig övergå i någon form av krigskabinett.

Att såsom kommittén förutsatt ordna kontakten mellan den politiska

och militära ledningen från fall till fall och i friare former skulle enligt

Ericsons mening icke giva den stadga och kontinuitet, som vore erforderlig.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

133

Remissyttranden.

I fråga om ö verbef älhavarinstitutionen har anförts följande.

Chefen för Ostkustens marindistrikt har ansett det vara en oformlighet, att

överbefälhavaren vore direkt anknuten till arméns operativa ledning, under

det att arméchefen icke hade något att göra med arméns operativa utnyttjande,

fastän han vore ansvarig för dess krigsduglighet. Detta missförhållande borde

rättas till, i samband varmed överbefälhavaren borde utgå ur fredsorganisationen.

Bevakningsinspektören har understrukit värdet för civila myndigheter av

att i viktigare försvarsfrågor kunna överlägga eller förhandla med en militär

fackmyndighet i stället för med flera.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har framhållit, att en central

instans för det militära försvaret vore av stor betydelse även för planläggningen

av den ekonomiska försvarsberedskapen.

Föreningen Sveriges flotta har anfört, att uppenbara olägenheter visat sig

åtfölja systemet med överbefälhavare i fredstid. Föreningen föresloge en förnyad

inträngande utredning av detta särskilda problem med speciell hänsyn

till krigserfarenheterna.

Beträffande försvarsledningen har överbefälhavaren anfört, att han

väsentligen kunde ansluta sig till försvarskommitténs förslag. Därigenom

skulle i realiteten ingen annan förändring inträda än att de redan förekommande

rådplägningarna mellan överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna

för framtiden närmare reglerades. I likhet med kommittén funne överbefälhavaren

värdefullt, att försvarsgrenscheferna finge bära sin del i det

ansvar, som vore förenat med ledningens handhavande, och föranleddes

betrakta frågorna ej blott från den egna försvarsgrenens utan även

från det samlade riksförsvarets synpunkt. Med hänsyn till de centrala

uppgifter, som alltid borde åligga försvarsstabschefen och den ställning

han borde intaga såsom överbefälhavarens närmaste man, funne överbefälhavaren

naturligt, att försvarsstabschefen föreskriftsmässigt skulle utan särskild

kallelse närvara vid och deltaga i försvarsledningens överläggningar.

Med hänsyn till vikten av att de krigsförberedelser, som vidtoges på den ekonomiska

försvarsberedskapens, civilförsvarets och det militära försvarets

områden, stode i samklang med varandra syntes cheferna för såväl riksnämnden

för ekonomisk försvarsberedskap som civilförsvarsstyrelsen böra beredas

tillfälle att, när så erfordrades med hänsyn till ärendenas art, närvara vid försvarsledningens

sammanträden.

Chefen för armén har funnit förslaget om inrättande av en försvarsledning

lämpligt men förutsatt, att de spörsmål, som där skulle upptagas till behandling,

enbart komme att utgöras av för riksförsvaret gemensamma frågor och

att någon inskränkning i försvarsgrenschefernas befälsställning eller befogenheter

icke komme att ske.

Marvnledningen har understrukit vikten av att försvarskommitténs förslag

i förevarande hänseende genomföres.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Chefen för flygvapnet har ansett nödvändigt, att den sakkunskap som försvarsgrenscheferna

representerade bleve regelmässigt utnyttjad, då för krigsmakten

i stort och för respektive försvarsgrenar betydelsefulla frågor skulle

behandlas. Den föreslagna försvarsledningen borde därför snarast komma till

stånd.

Militärbefälhavaren för III. militärområdet har funnit skälen för tillskapande

av en försvarsledning bärande. De ökade möjligheter, som härigenom

skulle vinnas för säkerställandet av samarbetet såväl mellan försvarsstaben

och försvarsgrenscheferna som mellan de sistnämnda inbördes, ansåge militärbefälhavaren

särskilt betydelsefulla.

Chefen för Ostkustens marindistrikt har ansett förslaget om en försvarsledning

vara ett steg i rätt riktning mot att låta sakkunskapen komma till sin

rätt.

Försvarets forskningsanstalt har anfört, att den föreslagna försvarsledningen

vid vissa tillfällen borde kompletteras med representanter för forskning,

teknik och industri för prövning även ur ekonomisk-industriell synpunkt

av huvudfrågor rörande försvarets nybeväpning m. m.

Länsstyrelsen i Uppsala län har med tillfredsställelse hälsat förslaget om

inrättande av ett organ, inom vilket civila och militära högre chefer kunde

studera och utreda aktuella frågor inom det totala försvarets sfär.

Yad angår försvarsstabschefen har överbefälhavaren framhållit, att

det kunde vara riktigt, att dennes ställning som stabschef hos överbefälhavaren

markerades klarare än hittills varit fallet. Överbefälhavaren borde

dock ej onödigtvis betungas med löpande ärenden. Vissa ärenden syntes därför

böra genom Kungl. Maj ds instruktion läggas på försvarsstabschefen.

Detta vore lämpligt även av rent praktiska skäl.

Marinledwingen och chefen för flygvapnet ha förordat en ändring av försvarsstabschefens

ställning i enlighet med kommitténs förslag.

Körande den av försvarskommittén lämnade redogörelsen för det operativa

förberedelsearbetet har överbefälhavaren framhållit, att nuvarande

ordning, enligt vilken den operativa planläggningen i vad rörde armén

ålåge försvarsstaben, erfarenhetsmässigt visat sig lämplig.

Chefen för flygvapnet har anfört, att det hittills tillämpade systemet i stort

sett vore tillfredsställande. Försvarskommittén syntes ha förbisett, att militärbefälhavarna

vistades å annan ort, varför försvarsstabschefen och chefen för

försvarsstabens operativa sektion i regel komme att inför överbefälhavaren

föredraga ärenden rörande armén. Motsvarande ärenden rörande marinen och

flygvapnet föredroges av respektive försvarsgrenschefer.

Militärbefälhavaren för III. militärområdet har ansett, att — intill dess eu

översyn av den högsta ledningen kommit till stånd — den olikhet, som nu

förefunnes vid handläggningen av operationsärenden i försvarsstaben mellan

å ena sidan armén samt å andra sidan marinen och flygvapnet, instruktionsmässigt

borde ändras i enlighet med kommitténs förslag.

I fråga om fördelningen av befattningarna såsom överbefälhavare, för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

svarsstabschef och chef för försvarsstabens operativa sektion

har överbefälhavaren ansett vissa skäl tala för kommitténs åsikt. Även

om en dylik uppdelning läte sig genomföras, borde hänsyn tagas till att den

operativa planläggningen i vad rörde armén ålåge försvarsstaben och icke

arméstaben under det att marin- och flygstaberna hade egna operativa organ.

Iledan av dessa skäl borde antalet ur lantstridskrafterna rekryterade officerare

genomsnittligt bli större än de ur andra stridskrafter. Det borde jämväl

beaktas, att den operativa ledningen under överbefälhavaren utövades gemensamt

genom försvars-, marin- och flygstaberna, varigenom marinens och flygvapnets

intressen vore tillräckligt företrädda. Hänsyn måste även tagas till

vederbörandes lämplighet för här avsedda tjänster. För att den i och för sig

önskvärda rekryteringen inom den gemensamma försvarsledningen utan bundenhet

till den ena eller andra försvarsgrenen skulle kunna genomföras i större

utsträckning, vore det emellertid nödvändigt, att ökad hänsyn till behovet av

personal för gemensamma uppgifter toges vid utbildningen av stabsofficerare

inom samtliga försvarsgrenar. Av särskild betydelse bleve härvid den gemensamma

högre stabsutbildning, som måste komma till stånd och till vilken en

under vintern 1947—1948 anordnad strategisk kurs utgjorde ett första steg.

I avvaktan på ändring i högskoleorganisationen syntes redan nu den reformen

böra genomföras, att stabsaspiranter ur samtliga försvarsgrenar bereddes

tillfälle till tjänstgöring för sin utbildning vid försvarsstaben och att sådana

stabsaspiranter även bereddes tillfälle till växeltjänst i andra försvarsledningar

än den egna.

Chefen för armén har anfört, att med hänsyn till arméstridskrafternas storlek

de operativa ärenden, som handlades inom försvarsstaben, komme att i

stor utsträckning beröra armén. Starka skäl talade sålunda för att som regel

arméofficer borde placeras som chef för försvarsstabens operativa sektion.

Detta skulle, därest kommitténs förslag följdes, innebära, att befattningarna

såsom överbefälhavare och försvarsstabschef regelmässigt måste bestridas av

officer ur marinen och flygvapnet. Med hänsyn till det begränsade urval, som

härigenom skulle stå till buds, kunde kommitténs lösning icke vara riktig.

Även om det vore önskvärt, att mer än en försvarsgren vore representerad

bland här avsedda befattningar, hävdade arméchefen, att befattningarna även

framdeles borde besättas med de för befattningarna lämpligaste.

Marinledningen har anslutit sig till kommitténs förslag i förevarande avseende

samt funnit de anförda synpunkterna rörande möjligheter till förbättrad

kontakt och ökad förståelse mellan de olika försvarsgrenarna samt

bredare rekryteringsbas för befattningarna såsom överbefälhavare och försvarsstabschef

vara av stor betydelse.

Chefen för flygvapnet liar funnit förslaget om fördelning av befattningarna

som överbefälhavare, försvarsstabschef och chef för försvarsstabens operativa

sektion på alla försvarsgrenar välgrundat. Erfarenheterna hittills hade visat,

att armén dominerat i försvarsstaben mer än som gagnade riksförsvaret i dess

helhet. Den föreslagna anordningen borde instruktionsmässigt föreskrivas

och genomföras så snart det läte sig göra med hänsyn till personvalet.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet har anfört, att den av försvarskommittén

förordade representationen i befattningarna som överbefälhavare,

försvarsstabschef och chef för försvarsstabens operativa sektion vore teoretiskt

riktig. Så länge ledningen av krigsplanläggningen för armén handhades

av dessa befattningshavare vore det emellertid icke ändamålsenligt att i de

båda sistnämnda befattningarna placera officerare ur marinen och flygvapnet,

vilka ej kunde antagas vara sakkunniga i fråga om arméns användning.

Militärbefälhavaren för VII. militärområdet har anfört, att den av försvarskommittén

förordade representationen endast i sällsynta undantagsfall vore

möjlig och lämplig. Planläggningen och den operativa ledningen av lantstridskrafternas

operationer och den territoriella försvarsverksamheten vore

en verksamhet av vida större storleksordning än motsvarande planläggning

och ledning av marin- och flygstridskrafterna. De tre här avsedda befattningshavarna

måste för den skull samtliga först och främst väl behärska lantkrigföringens

operativa problem.

Statens organisationsnämnd har framhållit, att kravet på lika representation

för de olika försvarsgrenarna inom försvarsstaben — hur viktigt detta

än vore — ej finge drivas för långt. Med hänsyn till det operativa förberedelsearbetet

vore antalet arméärenden inom försvarsstaben mångdubbelt större än

sammanlagda antalet marin- och flygvapenärenden. Av försvarskommittén

angivna grunder för jämlikhet i representationen utgjorde ett starkt skäl för

inrättande av gemensam försvarshögskola och gemensam försvarsstabskår.

Beträffande de väckta förslagen om försvarsnämnd och försvarsråd

har överbefälhavaren anfört, att erfarenheterna från det senaste kriget

allt tydligare pekade på att en fast samordning av den högsta ledningen av

försvaret i vidsträckt bemärkelse, d. v. s. av det militära, civila och ekonomiska

försvaret, vore nödvändig. Icke minst krävdes en samordning av planläggnings-

och förberedelsearbetet i fred. Försvarsärendena hade vidare ett nära

sammanhang med vissa andra frågor, främst av utrikespolitisk, finansiell och

socialpolitisk natur. Fn form för kontinuerligt samråd i frågor, som rörde

försvaret, borde komma till stånd mellan därav berörda representanter för

regeringen och de högsta instanserna för försvarets olika element: civilförsvaret,

det militära och det ekonomiska försvaret. Sådana av statsministern

eller vederbörligt statsråd anordnade sammanträden skulle uteslutande vara

av orienterande karaktär. Benämningen försvarsråd vore måhända ej lämplig.

Nuvarande läge syntes bestämt tala för tillkomsten av ett så skisserat organ.

De snabba växlingar, som skett och kunde ske inom det ekonomiska livet, det

labila utrikespolitiska läget, som kunde leda till hastiga förändringar, och

den snabba vidareutvecklingen på det tekniska området motiverade ett permanent

organ, försvarsnämnd, för allsidig prövning av det svenska försvarsproblemet.

Det vore beklagligt, att försvarskommittén avvisat tanken på en sådan

nämnd. Frågan härom borde likväl upptagas till prövning.

Chefen för armén har framhållit, att därest hans förslag till partiella och

successiva reformer i försvarsorganisationen komme till stånd, det syntes

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

lämpligt med en permanent försvarsnämnd i enlighet med det av överbefälhavaren

väckta förslaget, Vid bifall härtill kunde ett försvarsråd i fred icke

förordas, enär det skulle innebära risker för överorganisation.

Marinledningen har ansett ett försvarsråd med uppgift att säkra samarbetet

mellan den politiska och militära ledningen böra upprättas. Med hänsyn till

det labila utrikespolitiska läget syntes det otillfredsställande, att nämnda

samarbete icke skulle vara reglerat. Under friare former etablerade kontakter,

då det rörde samordnandet av för bevarande av landets självständighet och

frihet utomordentligt viktiga frågor, måste leda till förbiseenden och kanske

ensidig behandling med de mest ödesdigra följder. Inrättande av ett försvarsråd

skulle ej medföra några större kostnader.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har framhållit, att den verksamhet,

som skulle samordnas i det totala kriget, av skilda skäl icke borde

uppskjutas just till den tidpunkt, då de yttre betingelserna vore som mest

ogynnsamma. Möjligheterna till ömsesidiga orienteringar, tankeutbyte och

initiativ skulle befrämjas högst avsevärt, därest ett försvarsråd komme till

stånd.

Militärbefälhavarem för V. militärområdet har ansett, att en permanent för

svarsnämnd i någon form och med de uppgifter, som överbefälhavaren föreslagit,

vore lämplig.

Militärbefälhavaren för VII. militärområdet har funnit, att det vore en

allvarlig brist, att det organiserade samband mellan politisk och militär ledning,

som i alla tider utgjort och alltjämt utgjorde en grundbetingelse för

framgångsrik krigföring, icke gjorts till föremal för förslag från kommittén.

Genom att avstå från försvarsråd-krigskabinett skulle vi avsäga oss en

mycket betydelsefull och praktiskt taget kostnadsfri faktor i krigföringen.

Av överbefälhavaren ifrågasatt försvarsnämnd syntes innebära en tidsenlig

lösning av det permanenta behovet av ett allsidigt sakkunnigt rådgivande

organ för de stora försvafsproblemens lösning.

Chefen för Ostkustens marindistrikt har anfört, att ett försvarsråd med

den sammansättning, konteramiral Ericson föreslagit i sitt särskilda yttrande,

säkerligen skulle bli till stort gagn för både statsmakterna och försvaret. Försvaret

skulle mera än hittills bli lyft över partierna och försvarets anpassning

efter utrikespolitiska och andra förhållanden kunna ske på ett smidigt sätt.

Krigsmaterielverket har förordat en försvarsledning i principiell överensstämmelse

med vad konteramiral Ericson föreslagit i sitt särskilda yttrande.

Den syntes dock böra begränsas till att omfatta chefen för försvarsdepartementet

såsom ordförande, överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna samt representant

för ett organ, som skulle verka för samordning av förvaltningsverk - samheten. En dylik försvarsledning finge därvid närmast karaktären av en

försvarsberedning. Detta arrangemang borde göras provisoriskt i avvaktan

på 194fi års militära förvaltningsutrednings slutförande.

Civilförsvar sstyr elsen har framhållit, att styrelsen under den tid, den

varit i verksamhet, blivit alltmera övertygad om behovet av att, redan i fred

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

funnes ett organ, bestående av representanter för regeringen samt för centralorganen

för krigsmakten, civilförsvaret, det ekonomiska försvaret ävensom

arbetsmarknaden och den civila sjukvården. Av erfarenheten hade styrelsen

lart, att ett dylikt organ krävdes för att, särskilt under tider av internationell

spänning, beredskapsåtgärderna på de olika områdena skulle bli rationell!

avvägda och samordnade. De friare former från fall till fall, som försvarskommittén

föreslagit, ansåge styrelsen icke tillräckliga för uppnående av

erforderlig stadga och kontinuitet. Styrelsen föresloge, att denna viktiga

fråga snarast, efter erforderlig närmare utredning, bragtes till positiv lösning.

Bevakningsinspektören har ansett frågan om ett permanent försvarsråd

väl värd att tagas under närmare övervägande. Erfarenheten torde ha visat,

att ki av et på ökat samarbete vore starkt, när det gällde en anspänning av alla

de krafter, som måste insättas för åstadkommande av totalt försvar. Hade

i edan nu ett försvarsråd av den utav kommittén skisserade typen funnits,

skulle det förmodligen ha kunnat göra en betydelsefull insats för åstadkom

mande av erforderlig avvägning mellan de militära och civila »försvarsgrenarnas»

behov.

Statens organisationsnämnd har anfört, att behovet av en nära kontakt

mellan den ansvariga statsledningen och den militära ledningen samt i alldeies

särskilt hög grad mellan de tre ledande organen för de verksamhetsområden,

som representerades av överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen och

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, framstode med ökad skärpa

i såväl fred som krig. Ytterligare överväganden rörande ett försvarsråd

borde ske.

Sveriges industriförbund har ansett, att den av överbefälhavaren föreslagna

föi svarsnämnden borde rätt organiserad — kunna bli ett utmärkt instrument

för en kontinuerlig kontakt mellan försvarsmakt och näringsliv.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har understrukit vikten av

att ett samarbete mellan regeringen och företrädarna för det totala försvarets

olika grenar verkligen komme till stånd i en eller annan form.

Länsstyrelsen i Uppsala län har ansett frågan om ett försvarsråd av sådan

vikt, att den borde upptagas till förnyad prövning.

Länsstyrelsen i Gotlands län har ansett, att det fortlöpande samarbetet

mellan det militära försvaret, civilförsvaret och det ekonomiska försvaret

skulle kunna ske genom den av överbefälhavaren föreslagna försvarsnämndcn.

\ari representanter för civilförsvaret borde ingå. En sådan nämnd borde på

ett bättre sätt kunna följa den försvarstekniska och militärpolitiska utvccklingen

än mera tillfälligt sammankallade kommittéer. Länsstyrelsen ansåge

ä''en! att samarbetet mellan den politiska ledningen och försvarets ledning

skulle stärkas genom inrättande av det försvarsråd, som dryftats inom kommittén.

Centralstyrelsen för de svenska reservofficersförb unden har förklarat sig

icke vara övertygad om behovet av ett försvarsråd. Viktigare än den organisa
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

toriska formen för ett samarbete mellan statsledningen och den militära ledningen

vore förståelsen för betydelsen av detta samarbete. I dagens läge ansåge

centralstyrelsen det ligga större vikt uppå att stärka sambandet mellan

de tre ledande organen på försvarets område, nämligen överbefälhavaren,

civilförsvarsstyrelsen och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.

Departementschefen.

De omständigheter, som från vissa håll åberopats såsom skäl för att slopa

överbefälhavarinstitutionen i fred, ha icke övertygat mig om att en sådan

åtgärd skulle vara till båtnad för försvaret. I likhet med försvarskommittén

anser jag nämligen, att de synpunkter, som år 1942 gjorde sig gällande vid

institutionens infogande i fred sorganisationen, i allt väsentligt alltjämt äga

giltighet. Institutionen bör därför enligt min mening bibehållas även under

f redsförhållanden.

Någon principiell erinran mot försvarskommitténs förslag att tillskapa ett

särskilt organ, benämnt »försvarsledningen» och sammansatt av överbefälhavaren

och försvarsgrenscheferna — med reservations- men icke beslutanderätt

för de sistnämnda — har icke gjorts i remissyttrandena över kommittéförslaget.

För egen del finner jag de skäl, som anförts till stöd för kommittéförslaget,

bärande. Jag kan därför i huvudsak ansluta mig till kommitténs

förslag i förevarande hänseende. Fn lämpligare benämning på ifragavarande

organ synes mig vara »militärledningen». Jag förutsätter, att chefen för försvarsstaben

utan att ingå i militärledningen skall äga närvara vid dess överläggningar.

Av vikt är enligt min mening vidare, att cheferna för riksnämnden

för ekonomisk försvarsberedskap, civilförsvarsstyrelsen och försvarets

forskningsanstalt liksom också företrädare för andra myndigheter, vilkas verksamhet

är av betydelse för det totala försvaret, beredes tillfälle att, när så

erfordras med hänsyn till ärendenas art, närvara vid militärledningens sammanträden.

Lämpligheten av att upphäva den särställning, som försvarsstabschefen

för närvarande intager i jämförelse med cheferna för armé-, marin- och flygstaberna,

synes mig kunna ifrågasättas. Denna särställning innebär bland

annat, att försvarsstabschefen står i direkt lydnadsförhållande icke blott till

överbefälhavaren utan även till Kungl. Maj:t. Ett borttagande av denna särställning

skulle innebära, att överbefälhavaren komme att betungas med

löpande ärenden, som nu självständigt handläggas av försvarsstabschefen.

Jag vill erinra, att det vid tillkomsten av 1942 års försvarsbeslut utgjorde

eu grundsynpunkt, att överbefälhavarens tid och förmåga borde bevaras åt de

krigsförberedande åtgärderna och åt avgöranden i de stora frågorna samt att

det följaktligen i instruktionsväg borde sörjas för en effektiv avlastning av

överbefälhavaren från allt detaljarbete. Oavsett om en delegering av vissa

ärendens avgörande till försvarsstabschefen kunde äga rum, skulle en sådan anordning

innebära en omgång och därför te sig föga rationell. Enligt min mening

bör därför den nuvarande arbetsfördelningen mellan överbefälhavaren

och försvarsstabschefen i stort sett bibehållas.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

Försvarskommitténs förslag beträffande handläggningen av de operativa

ärendena föranleder icke erinran från min sida. Don omständigheten, att militärbefälhavarna

ha sin tjänstgöringsort utom huvudstaden, synes icke — såsom

chefen för flygvapnet ansett — behöva utgöra hinder mot att de själva

i fredstid för överbefälhavaren föredraga huvuddragen av sina operativa detaljplaner.

I likhet med försvarskommittén finner jag ur det samlade riksförsvarets

synpunkt beaktansvärda skäl tala för att befattningarna såsom överbefälhavare,

försvarsstabschef och chef för försvarsstabens operativa sektion bestridas

av beställningshavare ur olika försvarsgrenar. Såsom försvarskommittén

framhållit blir emellertid möjligheten att så fördela nämnda befattningar

beroende av i vad mån tillgång finnes på personal med erforderliga kvalifikationer

för ifrågakommande arbetsuppgifter. Vid behandlingen av försvarsstabens

personalorganisation återkommer jag till frågan om vissa åtgärder,

vilka kunna förväntas bidraga till att skapa en bredare rekryteringsbas till

berörda befattningar. Jag vill i förevarande sammanhang även understryka

betydelsen av att ökad hänsyn till behovet av personal för gemensamma uppgifter

tages vid utbildningen av stabsofficerare inom samtliga försvarsgrenar.

En reform i sådan anda är att bereda stabsaspiranter ur alla försvarsgrenar

tillfälle till tjänstgöring för sin utbildning vid försvarsstaben och till

växeltjänst i ledningen för andra försvarsgrenar än den egna. Jag förordar

en sådan anordning.

Bättre förutsättningar för att åstadkomma en fastare samordning av den

högsta ledningen för det totala försvaret synas mig komma att skapas genom

inrättandet av den i det föregående föreslagna militärledningen, inom vilken

frågor av större räckvidd och betydelse kunna upptagas till dryftande med

företrädare för det civila och det ekonomiska försvaret. I vad mån behov

härutöver föreligger av en försvarsnämnd eller ett försvarsråd synes mig

tveksamt. Från faran för överorganisation torde härvidlag ej kunna bortses.

Såsom försvarskommittén uttalat lärer behovet att framdeles tillsätta särskilda

kommittéer för mera omfattande utredningar rörande försvarsorganisationen

icke på denna väg kunna uteslutas. Att en nära kontakt mellan den

politiska och den militära ledningen är av största betydelse kan icke bestridas.

I likhet med försvarskommittén har jag dock icke blivit övertygad om att en

sadan kontakt med nödvändighet måste bindas i en permanent institutions

fastlagda former. Jag vill erinra om de vidsträckta möjligheter till en efter

det särskilda fallets art avpassad samverkan, som erbjuda sig inom statsrådsberedningens

ram. Med hänsyn härtill finner jag ej tillräckliga skäl att nu

föreslå inrättande av ett organ av ifrågasatt art. 2

2. Försvarsstaben m. m.

Försvarskommittén.

Kommittén har framhållit, att den nu tillämpade organisationen för försvarsstaben

vore av provisorisk natur. Från vissa håll hade ifrågasatts, huruvida

icke en väsentlig minskning av försvarsstaben borde ske i syfte att kon
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

centrera de ledande personernas arbetskraft på de stora uppgifterna. Med

hänsyn härtill har kommittén föreslagit, att stabens organisation skulle göras

till föremål för särskild undersökning med utgångspunkt från att stabens

huvuduppgifter icke borde få undanskymmas av mindre väsentliga ting. 1

avvaktan härå har kommittén föreslagit endast sådana ändringar i den nu

tillämpade provisoriska organisationen av försvarsstaben, som betingas av

kommitténs förslag rörande ordnandet av den högsta militära ledningen ellei

som taga sikte på rationaliseringsåtgärder i huvudsakligt syfte att begränsa

stabens personalbehov.

Befattningar, vilka ej nödvändigtvis behöva besättas med personal ur viss

försvarsgren, böra enligt försvarskommitténs mening göras lika tillgängliga

för alla tre försvarsgrenarna. Härigenom minskas riskerna för ensidighet

och bristande sakkunskap vid behandlingen av för krigsmakten gemensamma

spörsmål. En tillämpning av nämnda princip torde även kunna förväntas

bidraga till att förbättra kontakten och befrämja förståelsen mellan

de olika försvarsgrenarna samt skapa en bredare rekryteringsbas till befattningarna

som överbefälhavare, försvarsstabschef och chef för försvarsstabens

operativa sektion. Försvarskommittén har därför beräkningsmässigt utgått

från att försvarsgrenarna bli ungefär lika representerade vid tillsättandet av

befattningar av angivet slag.

För att möjliggöra en av försvarsgrenarna helt obunden rekrytering av

den kategori officerare, som för närvarande placeras till tjänstgöring vid försvarsstaben

och avlönas från vederbörande försvarsgrens avlöningsanslag och

som icke med nödvändighet måste tillhöra viss bestämd personalkår, syntes

å försvarsstabens personalförteckning böra uppföras erforderligt antal beställningar,

avsedda att tillsättas medelst förordnande tills vidare och hänförda

till löneplan Md. De sålunda förordnades pensionsberättigande beställningar

vid egen försvarsgren (personalkår, truppförband) borde därvid

föras över stat. Genom att ett större antal beställningar upptoges på försvarsstabens

stat komme avlöningskostnaderna för staben att stiga. Detta

innebure emellertid ej någon merkostnad — med undantag för kostnader för

lön åt eventuella beställningshavare över stat — ty motsvarande besparingar

gjordes på försvarsgrenarnas avlöningsanslag.

Överbefälhavarens personliga stab föreslås uppgå i försvarsstaben. Den

för närvarande i förstnämnda stab ingående forskningsofficeren borde därvid

som biträde erhålla eu kompaniofficer.

Utrikesavdelningen borde indelas i en attachébyrå för handhavande av

alla med försvarsattachéernas placering och tjänstgöring sammanhängande

frågor samt en underrättelsebyrå, var och en med en regementsofficer

som chef. Chefen för sektion II borde tillika vara chef för utrikesavdelningen.

Beträffande antalet försvarsattachéer ifrågasättes icke någon ändring.

Chefsexpeditionen bör liksom kassaförvaltningen erfarenhetsmässigt inordnas

i adjutanturen. Förvaltaren vid kassaförvaltningen bör uppföras på

intendenturkårens stat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

142

llungl. Maj:ts proposition nr 206.

I övrigt föreslås ingen annan ändring än vissa personalreduktioner, vilka

delvis möjliggöras genom att viss specialpersonal göres gemensam för två avdelningar.

Det av kommittén beräknade behovet av militär personal vid försvarsstaben

har beräknats enligt en på s. 80 i betänkandet intagen tablå.

I fråga om militärassistenterna har försvarskommittén erinrat, att 1945

års civilförsvarsutredning ansett, att militärassistenterna vid länsstyrelserna

i princip borde vara officerare på aktiv stat. Kommittén, som icke velat reservationslöst

ansluta sig till denna uppfattning, har likväl förordat, att för

flertalet av nämnda befattningar tills vidare skulle avses personal på aktiv

stat. I fyra län borde dock alltjämt befattningarna uppehållas av pensionsavgångna

officerare.

Av kaptener i järn vägs tjänst syntes 4 under viss förutsättning kunna utgå,

varjämte de vid telegrafverkets distrikt tjänstgörande pensionerade officerarna

kunde utgå och deras uppgifter övertagas av signalofficerarna i militärbefälsstaberna.

I särskilt yttrande till kommitténs betänkande har överste Bonde beträffande

förslaget om särskild undersökning av försvarsstabens organisation

erinrat, att den s. k. högkvarterskommittén, som bestod av representanter

för staben och försvarsgrenarna, ansett stabens organisation vara

lämplig och endast föreslagit vissa detaljändringar. Några omständigheter,

som motiverade ett ändrat ställningstagande, hade därefter icke tillkommit.

Dessutom kunde en undersökning icke inskränkas till försvarsstaben utan

måste avse även försvarsgrensstaberna, eftersom alla vore delar av ett gemensamt

högkvarter och det här skulle gälla att flytta över verksamhetsområden

fian en stab till en annan. De resultat, till vilka 1946 års militära förvaltiiingsutredning

kunde leda, komme också säkerligen att kräva en översyn av''

högkvarteret i dess helhet. Under sådana omständigheter syntes det varken

påkallat eller lämpligt att nu påbörja en undersökning rörande delar av detta,

k rågan om en förnyad undersökning av försvarsstabens och försvarsgrensstabernas

organisation borde därför ställas på framtiden i avvaktan på att förvaltningsutredningen

slutförde sitt uppdrag.

Remissyttranden.

överbefälhavaren har anfört i huvudsak följande.

Försvarsstabens verksamhetsområde och organisation hade översetts av en

särskild kommitté, som hösten 1945 framlade sitt förslag. Dessutom hade på

överbefälhavarens initiativ antalet officerare och underofficerare efter kriget

nedbringats från 194 till 162. Något behov av en särskild utredning om försvarsstaben,

som ifrågasatts av försvarskommittén, syntes därför icke förei

synnerhet som en allmän översyn av hela högkvarterets organisation

kunde bli erforderlig i samband med att 1946 års förvaltningsutredning slutförde

sin verksamhet.

Enär personalvården av praktiska och principiella skäl borde bedrivas efter

opaginerad Kontrollera mot PDF

143

Knngl. Maj-.ts proposition nr 206.

samma linjer inom hela krigsmakten vore ett gemensamt ledande organ erforderligt.

Genom en dylik samlad ledning kunde även överorganisation undvikas

och kostnaderna hållas nere. Ett nära samband rådde dessutom mellan

personalvården samt press- och upplysningsverksamheten, vars ledningsorgan

under alla förhållanden borde ingå i försvarsstaben. Att lägga ledningen

av personalvården på en försvarsgrenschef skulle medföra oklara ansvarsförhållanden.

Vid krig och förstärkt försvarsberedskap vore en sådan

organisation otänkbar.

Enligt vad under hand inhämtats, hade försvarskommittén räknat med att

den ingenjörofficer, som ingår i arméavdelningen, skulle kunna utgå ur organisationen,

varvid hälftenbruk med den i kommunikationsavdelningen ingående

ingenjörofficeren skulle kunna ske. Dessa båda officerare tjänstgjorde

emellertid även som lärare vid militära skolor och kurser och hade stora uppgifter

i samband med krigsplanläggningsarbetet. En indragning av endera befattningen

borde därför icke ske. Vid hälftenbruk skulle dessutom en betydande

olägenhet uppstå, i det att vid krigsorganisering av försvarsstaben en

av befattningarna måste beklädas med en officer, som skulle komma att ställas

inför omfattande, för honom nya arbetsuppgifter.

En reducering av personalen vid inrikesavdelningen måste bestämt avstyrkas,

enär arbetsbördan vid avdelningen på senare tid åter hade stigit.

Den på försök inrättade upplysningsavdelningen hade upphört och dess

verksamhet överflyttats till försvarsstabens j>ress- och filmavdelning. Den

dittills i upplysningsavdelningen tjänstgörande kompaniofficeren hade därvid

placerats i press- och filmavdelningen och stäbsredaktören direkt under

försvarsstabschefen för att lösa särskilda uppgifter. Denna ordning hade

visat sig lämplig och borde bibehållas.

Enligt kommitténs förslag skulle en forskningsofficer med en kompaniofficer

som biträde ingå i försvarsstaben. På grund av de växande arbetsuppgifterna

hade denne forskningsofficer redan erhållit som biträden såväl en

kompaniofficer som en generalstabsaspirant och ett kontorsbiträde. På grund

härav och för att bättre överensstämmelse skulle vinnas med benämningarna

inom staben i övrigt, borde namnet forskningsofficer utbytas mot forskningsavdelning.

En förutsättning för att de vid telegrafverket tjänstgörande pensionerade

officerarna skulle utgå, vore att en planerad omorganisation av den militära

representationen vid distrikten komme till stånd. Utredning härom påginge.

I avvaktan på denna omorganisation borde arvodesbefattningarna tills vidare

kvarstå.

Ett överförande av vissa befattningar från försvarsgrenarnas avlöningsanslag

till försvarsstabens skulle skapa ett formellt underlag för den önskade

jämnare rekryteringen ur samtliga tre försvarsgrenar. Av värde vore även förslagen,

att aspiranter skulle utgå också ur marinen och flygvapnet samt att

antalet aspiranter skulle ökas.

Chefen för armén har funnit en särskild utredning av frågan om försvars
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

stabens organisation icke vara särskilt påkallad, då den s. k. högkvarterskommittén

helt nyligen verkställt en sådan. Ett överförande av personalvården

till civil myndighet kunde icke vara lämpligt, enär hela detta område på det

intimaste sammanhängde med utbildningsverksamheten och en sådan åtgärd

dessutom troligen skulle leda till ytterligare icke önskvärd byråkratisering

och ökade kostnader.

Vid tillsättande av vissa befattningar på försvarsstabens stat hade kommittén

beräkningsmässigt utgått från att dessa skulle göras lika tillgängliga

för alla tre försvarsgrenarna. Även om detta vore principiellt önskvärt, torde

det i praktiken visa sig, att behovet av arméofficerare komme att vara störst,

enär antalet arméärenden vore övervägande. Fördenskull borde kommittén a

förslag i denna fråga icke fastställas såsom norm, som under alla förhållanden

borde följas.

Marinledningen har i huvudsak anslutit sig till kommitténs förslag men

förordat viss jämkning i personalorganisationen.

Chefen för flygvapnet har förklarat sig i princip biträda kommitténs förslag,

att försvarsgrenarna skola vara ungefär lika representerade i de på försvarsstabens

stat upptagna befattningarna. Det torde emellertid dröja några

år, innan flygvapnet kunde tillgodose detta önskemål.

Statens organisationsnämnd har förklarat sig dela kommitténs uppfattning,

att försvarsstabens organisation borde särskilt undersökas. Fn sådan utredning

måste emellertid omfatta även försvarsgrensstaberna. Enligt nämndens

mening talade starka skäl för den nuvarande försvarsgrensindelningens ersättande

med en för försvaret i dess helhet uppbyggd ledningsorganisation.

Järnvägsstyrelsen har anfört, att verket planerade en ökning av antalet

distrikt från 6 till sannolikt 8. Det vore dock möjligt att i fredstid lösa de

förelagda uppgifterna utan ökning av antalet kaptener i järnvägstjänst. Grundläggande

borde dock vara behovet i krigstid och organisationsformen borde

ses mot denna bakgrund. Fn minskning av fredsorganisationen skulle medföra

konsekvenser särskilt i beredskapshänseende av så allvarlig art, att styrelsen

ansåge, att nuvarande antal kaptener i järnvägstjänst samt därtill ansluten

krigsorganisation tills vidare borde bibehållas. Den av kommittén föreslagna

reduceringen av antalet järnvägsofficerare borde därför icke komma till stånd.

Telegrafstyrelsen har avstyrkt förslaget att militärassistenternas arbetsuppgifter

skulle övertagas av signalofficerarna i militärbefälsstaberna. Sistnämnda

befattningshavare syntes redan nu ha omfattande arbetsuppgifter,

och dessutom sammanfölle icke telegrafverkets distrikt och militärområdena

geografiskt. Ett sådant system skulle därför i praktiken säkert visa sig ohållbart

och i varje fall medföra oklarhet i fråga om befogenhetsgränser med

därav följande dubbelarbete och irritation. Två av de nuvarande arvodesbefattningarna

borde vidare utbytas mot två beställningar för aktiva kompaniofficerare,

avsedda för militärassistenterna i de av telegrafverkets distrikt,

som vore mest aktuella ur krigsplanläggningssynpunkt.

Länsstyrelsen i Gotlands län har intet haft att erinra mot kommitténs för
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206. 145

slag, att militärassistentbefattningen i länet även i fortsättningen besattes

med pensionsavgången officer.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län bär med hänvisning till vunnen erfarenhet

understrukit angelägenheten av att som militärassistenter i länsstyrelserna

få förfoga över officerare på aktiv stat.

Försvarets civilförvaltning har ansett, att förslaget att å försvarsstabens

stat uppföra erforderligt antal beställningar för personal, som icke nödvändigtvis

behövde tillhöra viss personalkår, borde genomföras. Kassaförvaltaren

vid staben borde icke överflyttas på intendenturkårens stat, såsom kommittén

föreslagit.

Civilförsvarsstyrelsen har anfört, att militärassistenterna i länsstyrelserna

som förbindelsemän mellan krigsmakten och civilförsvaret ständigt måste ha

blicken öppen för och vederbörligen beakta den fortgående, från tid till annan

ändrade planläggning, som äger rum vid krigsmakten. I detta hänseende vore

de aktiva officerarnas förutsättningar och möjligheter avgjort större än de

pensionsavgångnas. Med hänsyn härtill borde samtliga befattningar för militärassistenter

avses för aktiva officerare.

Militärbefälhavaren för 1. militärområdet har intet haft att erinra mot att

militärassistentbefattningama i bland annat Blekinge, Jönköpings och Kronobergs

län aven i fortsättningen besättas med pensionsavgångna officerare. I

regel borde dock officerare på aktiv stat med om möjligt högskoleutbildning

stå till länsstyrelsernas förfogande.

Militärbefälhavaren för III. militärområdet bär ansett det i och för sig

önskvärt att militärassistentbefattningama i länsstyrelserna bekläddes med

aktiva officerare, men ifrågasatt, om man icke — åtminstone för de mindre

viktiga av dessa befattningar — borde taga i anspråk kvalificerade pensionsavgångna

officerare. För mera kvalificerat arbete skulle personal ur militärbefälsstaben

under kortare tid kunna ställas till förfogande. Vid telegrafverkets

distrikt såsom militärassistenter tjänstgörande pensionsavgångna officerare

borde av i yttrandet närmare angivna skäl bibehållas.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har ansett, att forskningsverksamheten

borde inordnas i en särskild sektion för taktisk och teknisk utveckling

i försvarsstaben.

Inspektören för kustartilleriet har uttalat, att de befattningar vid försvarsstaben,

som avsåges för marinen, borde vara lika tillgängliga för kustartilleriofficerare

och sjöofficerare. Det borde föreskrivas, att en av de fyra beställningarna

för försvarsattachéer ur marinen normalt skulle avses för officer ur

kustartilleriet. Därjämte borde en av officerarna på utrikesavdelningen liksom

en av aspiranterna kommenderas från kustartilleriet. Slutligen borde

föreskrivas, att på marinavdelningen tjänstgörande kustartilleriofficer borde

vara regementsofficer.

Till innehållet i luftfartsstyrelsens yttrande i vad avser inrättande av en

militärbyrå inom styrelsen återkommer jag vid behandlingen av flygvapnets

ledande organ.

10—404 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 206.

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Statens lönenämnd har ansett, att det knappast förelåge anledning att i ett

så ringa antal län som kommittén avsett behålla militärassistentbefattningar

för pensionsavgångna officerare.

Enligt statsverkens ingenjörförbunds mening borde man med hänsyn till

de goda erfarenheter, som vunnits genom placering av mariningenjörer vid

beskickningen i Washington, i de inom krigsmaterielutvecklingen ledande

staterna placera armé-, marin- och flygingenjörer såsom tekniska försvarsattachéer.

Dessutom borde, för sammanställning och behandling av rapporter

från nämnda attachéer samt från försvarets forskningsanstalt och från

civila forskningsinstanser inkomna forskningsresultat, kvalificerade tekniker

placeras även inom försvarsstaben.

önskvärdheten av tillgång till tekniska försvarsattachéer har framhållits

även av svenska teknologföreningen och försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers

förbund.

Departementschefen.

Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen har försvarskommittén

föreslagit en särskild undersökning rörande frågan om försvarsstabens

organisation. Organisationen icke blott av försvarsstaben utan även

av högkvarteret i övrigt sammanhänger emellertid i viss mån med den centrala

försvarsförvaltningens organisation. Med hänsyn härtill och då en allmän översyn

av högkvarterets organisation kan visa sig erforderlig i samband med att

1946 års militära förvaltningsutredning slutför sin verksamhet, synes mig anledning

föreligga att nu låta med den av försvarskommittén ifrågasatta särskilda

undersökningen anstå.

I avbidan på en sådan översyn som nyss antytts torde den nu tillämpade

organisationen alltjämt i stort sett böra gälla, dock med de ändringar, som

kunna betingas av den i det föregående föreslagna organisationen av den högsta

militära ledningen, och av sådana rationaliseringsåtgärder som lämpligen

kunna vidtagas.

De förslag till jämkningar i försvarsstabens organisation, som försvarskommittén

framlagt, kan jag i huvudsak biträda. I följande hänseenden ha

förslagen dock givit mig anledning till särskilda uttalanden.

I likhet med försvarskommittén anser jag, att forskningsofficeren bör ingå

i försvarsstaben men kan icke biträda överbefälhavarens förslag om inrät

tände av en särskild forskningsavdelning.

I anledning av vad överbefälhavaren anfört räknar jag icke med någon särskild

upplysningsavdelning. Dess uppgifter böra omhänderhavas av press- och

filmavdelningen.

Mot personalens rekrytering till och anställning vid försvarsstaben enligt

försvarskommitténs förslag har jag intet att erinra. Av naturliga skäl kan det

emellertid icke fastslås, att beställningarna på försvarsstabens stat under alla

omständigheter skola besättas med lika antal officerare ur de tre försvarsgrenarna.

Den föreslagna anordningen skapar dock möjligheter till en önskvärd

jämnare rekrytering ur försvarsgrenarna.

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

På skäl, som av överbefälhavaren anförts, biträder jag av honom framlagt

förslag om bibehållande av det nuvarande antalet officerare vid armé- och

inrikesavdelningarna. Vidare synes det nuvarande antalet militärassistenter

vid telegrafverket och kaptener i järnvägstjänst tills vidare böra bibehållas.

Då en utredning rörande försvarsväsendets radioanstalts omfattning och

organisation för närvarande pågår, är jag icke beredd att nu föreslå någon

väsentlig ändring härutinnan. Av samma skäl finner jag ej anledning nu tillstyrka

av kommittén framlagt förslag, att särskilda anslag för anstalten skola

uppföras i riksstaten.

Frågan huruvida militärassistenterna vid länsstyrelserna böra vara aktiva

officerare eller ej torde komma att ytterligare behandlas i samband med den

översyn av länsstyrelsernas organisation, om vilken chefen för inrikesdepartementet

nyligen föranstaltat. Med hänsyn härtill synes någon ändring i den

nuvarande militärassistentorganisationen icke för närvarande böra vidtagas.

Jag föreslår därför, att liksom hittills 14 kaptener upptagas på försvarsstabens

stat såsom militärassistenter vid länsstyrelserna.

I överensstämmelse med civilförvaltningens förslag torde förvaltaren i

kassatjänst vid försvarsstaben åtminstone tills vidare böra kvarstå på dennas

stat.

Till frågan om ändrad löneställning för viss militär och civil personal

återkommer jag vid anmälan av frågan om avlönings- in. fl. anslag för budgetåret

1948/49.

3. De centrala förvaltningsmyndigheterna.

För sv ar skommittén.

Kommittén har anfört, att även om det i nuvarande läge, innan 1946 års

militära förvaltningsutredning fullgjort sitt uppdrag att verkställa översyn

av försvarets centrala förvaltningsmyndigheters organisation, icke vore möjligt

att överblicka i vad mån en begränsning av försvarskrafterna i enlighet

med försvarskommitténs förslag kunde komma att möjliggöra inskränkningar

i den nuvarande centrala förvaltningsorganisationen, kommittén likväl ansett

en sådan utveckling icke vara utesluten. Kommittén har därför räknat

med att de sammanlagda kostnaderna för försvarets centrala förvaltningsmyndigheter

småningom skulle komma att nedgå. De härutinnan i kostnadsberäkningarna

upptagna beloppen vore dock att betrakta såsom enbart

uppskattade.

I särskilt yttrande har kommittéledamoten von Heland framhållit,

att de rena organisationskostnaderna skulle kunna nedbringas, om beslutanderätten

i olika frågor delegerades till lägre instanser. Jämväl olika rationaliseringar

skulle kunna bidraga till nedbringande av organisationskostnaderna.

Remissyttranden.

Arméförvaltningen och marinledningen ha ansett det osäkert, om kostnaderna

för de centrala förvaltningsmyndigheterna kunde så avsevärt begränsas

som försvarskommittén föreslagit.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Å andra sidan har 1946 års militära förvaltningsutredning i likhet med försvarskommittén

ansett möjligt att räkna med en minskning av de sammanlagda

avlönings- och omkostnaderna för de centrala förvaltningsmyndigheterna,

Det vore anledning antaga, att väsentliga besparingar skulle stå att

vinna såväl inom den centrala förvaltningen som på andra håll inom de militära

ledningsorganen, därest det militära försvaret närmare sammanfördes

till en enhet.

Krig smat erielmrkel har påpekat, att på flera viktiga förvaltningsområden,

framför allt materielanskaffningens, kontrollens och förrådshållningens, skapats

en blandorganisation med dubbel, i vissa fall flerdubbel personaluppsättning

för samma arbetsuppgifter med därav följande höga personalkostnader.

Med hänsyn till att förvaltningsutredningens resultat av nu pågående översyn

av de centrala förvaltningsmyndigheterna icke torde komma att framläggas

förrän till 1950 års riksdag, komrne nuvarande förvaltningsorganisation att bli

bestående under minst två år efter det den nya försvarsordningen börjat

genomföras. Verket ansåge dock att — utan några större organisatoriska

ingripanden — kostnaderna för de centrala förvaltningsmyndigheternas organisation

skulle kunna nedbringas under de närmaste åren. De besparingar,

som därmed gjordes, borde användas till förbättring och utökning av försvarets

materiel eller till skapande av ökade förutsättningar för materielförsörjningen

under ett eventuellt krig. Därtill komme att, då en betydande del

av förvaltningspersonalen inginge i de militära befälskadrerna, förvaltningsapparatens

omfattning ej vore utan inflytande på omfattningen av erforderliga

befälskadrer inom försvaret. Enligt verkets mening komme försvaret,

därest försvarskommitténs förslag genomfördes, att bestå av, å ena sidan,

staber och förband, dimensionerade från vissa 1947 aktuella utgångspunkter,

och, å andra sidan, för de närmaste åren en förvaltningsapparat, dimensionerad

både ur de för 1942 års försvarsordning och för 1936 års försvarsordning

gällande utgångspunkterna.

Verket har på grund härav ifrågasatt, om icke försvarsreformen och förvaltningsrelormen

borde genomföras i ett sammanhang. För att inom nuvarande

förvaltningsorganisations ram åstadkomma besparingar genom att

undanröja dubbelorganisation och dubbelarbete borde ett särskilt organ inrättas

för samordning av förvaltningsåtgärderna försvarsgrensförvaltningarna

emellan liksom mellan dessa och de för försvaret gemensamma förvaltningsorganen.

Departementschefen.

Ehuru den pågående förvaltningsutredningen icke kan beräknas bli slutförd

inom den närmaste tiden, kan jag icke biträda krigsmaterielverkets förslag,

att ett särskilt organ redan nu skall inrättas för samordning av förvaltningsåtgärderna

de olika centrala myndigheterna emellan. Under hand inhämtade

upplysningar synas mig nämligen giva anledning förvänta, att vissa förenklingar

i förvaltningsorganisationen skola bli möjliga att vidtaga allteftersom

utredningsarbetet fortskrider.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

149

B. Den militärterritoriella indelningen.

Enligt den genom 1942 års försvarsbeslut fastställda och i stort sett alltjämt

gällande ordningen indelas riket i lantmilitärt hänseende i sju militärområden

och dessa i sin tur i ett antal, ursprungligen 31 (i fred 28), lantmilitära

och 4 marina försvarsområden, de senare i sig innefattande kustartilleriförsvaren

på fastlandet. Territorialvattnet vid rikets kuster indelas i sjömilitärt

hänseende i 6 marindistrikt. I dessa ingå även de marina försvarsområdena

jämväl till den del de icke utgöras av territorialvatten. I flygmilitärt

hänseende slutligen indelas landet i 5 flygbasområden.

Det territoriella befälet utövas, över militärområde av militärbefälhavare,

över marindistrikt av marindistriktschef, över flygbasområde av flygbasområdeschef

och över försvarsområde av försvarsområdesbefälhavare. Nämnda

befälhavare och chefer biträdas envar av en stab.I fred sammanföras dock vissa

försvarsområden två och två under en gemensam försvarsområdesbefälhavare och

stab. Ett undantag från nämnda befälsindelning utgör VII. militärområdet, där

militärbefälhavaren tillika är chef för Gotlands marindistrikt med en gemensam

stab till sitt förfogande. Chefer för de marina försvarsområdena äro cheferna

för kustartilleriförsvaren med för kustartilleriförsvaret och försvarsområdet

gemensam stab. För att säkerställa enhetligt befäl vid försvar mot invasion

kan marindistriktschef, i den mån överbefälhavaren så förordnar, underställas

militärbefälhavare i vad rör marint försvarsområdes försvar. I nu gällande

planläggning är så även fallet beträffande samtliga marina försvarsområden

i vad avser deras försvar med stridskrafter ur armén och kustartilleriet.

I skrivelse den 11 januari 1946 framlade överbefälhavaren ett på grund av

det ändrade militärpolitiska läget och erfarenheterna från beredskapstiden

utarbetat förslag till reviderad militärterritoriell indelning. Förslaget byggde

på att den militärterritoriella indelningen i krig och fred borde i möjligaste

mån överensstämma dels sinsemellan, dels med den civiladministrativa indelningen,

varjämte de olika militära indelningarna av riket borde bringas till

största möjliga överensstämmelse. De marina försvarsområdenas nuvarande

särställning borde upphöra. Antalet territoriella staber såväl i fred som i

krig borde i möjligaste mån nedbringas, varigenom personal och kostnader

kunde sparas.

Förslaget innebar, att den gällande indelningen i militärområden skulle

bibehållas men att vissa förskjutningar skulle göras i gränsdragningen mellan

vissa av dem. Även gränserna för marindistrikten skulle regleras så att de

sammanfölle med militärområdesgränser. Detta föranledde, bland annat, förslag

om sammanslagning av Öresunds marindistrikt med Sydkustens marindistrikt.

Flygbasområdenas gränser borde ändras så att största möjliga

överensstämmelse erhölles med militärområdena.

I fråga om försvarsområdena föreslogs en sammanslagning av områden, så

att antalet områden skulle minska i krig från 35 till 29 och i fred från 28

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

till 21, samt att de marina försvarsområdena skulle utgå ur marindistrikten

och tillföras militärområdena, där de i territoriellt hänseende skulle inordnas

i försvarsområdesindelningen. Vidare föreslogs, att vissa »krigshamnar»

skulle inrättas för att ur marinoperativ synpunkt säkerställa, att marina chefer

finge erforderligt inflytande på verksamheten inom vissa för flottans operationer

betydelsefulla områden.

1945 års försvarskommitté, som yttrade sig över överbefälhavarens förslag,

\ille

manslagning av lantmilitära försvarsområden eller en ändrad gränsdragning

mellan försvarsområden, allt inom ramen för gällande militärområdesindelning.

Överbefälhavarens förslag förelädes riksdagen i propositionen 1946:120,

där en närmare redogörelse lämnades för förslaget. I propositionen förordades

en ändring av försvarsområdesindelningen i enlighet med vad försvarskommittén

tillstyrkt. Med bifall till propositionens hemställan i förevarande del

bemyndigade riksdagen (skr. nr 365) Kungl. Maj:t att genomföra omorganisationen

av den lantmilitära indelningen i försvarsområden.

I anslutning till vad sålunda angivits i förenämnda proposition har genom

kungörelse den 28 juni 1946 (SFS nr 555) antalet försvarsområden fastställts

till 28 lantmilitära, av vilka 8 i fred skola ha befälhavare och stab gemensamma

med annat försvarsområde, och 4 marina.

I den promemoria, som fanns fogad vid försvarskommitténs förenämnda skrivelse

den 14 juni 1946 med hemställan om utredning genom överbefälhavarens

försorg av tre kostnadsalternativ, berördes bland annat frågan om möjligheterna

att förenkla den militärterritoriella indelningen samt att i större utsträckning

anordna centrala och territoriella staber samt verkstäder, förråd

m. m. såsom för försvaret gemensamma organ. Med anledning härav uppdrog

överbefälhavaren åt en särskild kommitté att verkställa utredning beträffande

dessa möjligheter i fråga om territoriella staber samt verkstäder, förråd m. m.

Den sålunda tillsatta kommittén har i vad rör de territoriella staberna kommit

till det resultatet, att en ökad samverkan mellan de chefer jämte staber,

6om regionalt företräda armén, marinen och flygvapnet, skulle vara till bestämd

fördel för försvarsverksamhetens effektivitet. En sådan ökad samverkan

kunde bäst vinnas genom ett lokalt samordnande av ifrågavarande chefer och

staber. I princip borde ett sådant samordnande avse sidoordnade regionala

myndigheter ur olika försvarsgrenar och omfatta militärbefälhavare, marindistriktschefer

och flygbasområdeschefer jämte staber. En förutsättning för

att den lantmilitära och sjömilitära verksamheten samt flygbasområdesverksamheten

inom militärområden, marindistrikt och flygbasområden skulle kunna

på ett tillfredsställande sätt samordnas vore bland annat, att största möjliga

överensstämmelse i fråga om gränserna för ifrågavarande områden vore för

handen. I syfte att skapa en sådan gränsöverensstämmelse ansåg sig nyssnämnda

kommitté böra föreslå vissa ändringar i den av överbefälhavaren tidigare

föreslagna militärterritoriella indelningen. Ett genomförande av de före
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

slagna ändringarna skulle medföra fullt sammanfallande gränser för militärområden,

marindistrikt och flygbasområden, dock att Ostkustens marindistrikt

skulle komma att omfatta två militärområden (IY. och V.) och Norra flygbasområdet

likaledes två militärområden (II. och V.).

Med utgångspunkt från en sålunda reviderad militärterritoriell indelning

har den av överbefälhavaren tillsatta kommittén förordat, att militärbefäls-,

marindistrikts- och flygbasområdesstaber skulle samordnas i krig och fred

inom områden, där möjligheter förelåge att till samma ort sammanföra ledningen

av de olika försvarsgrenarnas verksamhet.

De samordnade staberna borde organiseras såsom kombinerade staber, bestående

dels av en militärbefälsstab, en marindistriktsstab och en flygbasområdesstab,

vardera under ledning av en stabschef, dels av ett antal gemensamma

avdelningar, som administrativt sorterade under stabschefen vid militärbefälsstaben,

såvida icke de lokala förhållandena till annat föranledde. I

fråga om den inbördes lydnadsställningen för militärbefälhavare, marindistriktschefer

och flygbasområdeschefer skulle ingen ändring ske, såvida

icke för visst fall annorlunda bestämdes. Under förutsättning, att en samordning

kunde ske i avseende å plats och lokaler, bedömdes gemensam handläggning

vara möjlig av ärenden rörande luftförsvar, underrättelsetjänst,

signaltjänst, viss underhållstjänst, personalvård, själavård, rättsväsende och

säkerhets (polis) tjänst, samarbete med civila myndigheter, expeditionstjänst

samt vakt och ordonnanstjänst m. m.

Formen med helt sammanslagna staber har övervägts inom kommittén

och i princip förordats av representanter för armén och kustartilleriet men

avstyrkts av ledamöter, tillhörande flottan, marinintendenturkåren och flygvapnet.

I fråga om gemensam förrådshållning och anordnande av för försvaret

gemensamma verkstäder har nämnda kommitté funnit, att möjligheter härtill

funnes i jämförelsevis stor utsträckning, varigenom stora besparingar stode

att vinna. Kommittén har ansett, att en permanent samarbetskommitté

borde tillsättas för att i samverkan med statens organisationsnämnd närmare

undersöka härmed sammanhängande frågor.

F ör svar skommittén.

Försvarskommittén har anfört, att det enligt kommitténs mening vore synnerligen

betydelsefullt, att största möjliga överensstämmelse åvägabragtes mellan

rikets olika militära indelningar. De förslag, som överbefälhavaren därutinnan

tidigare framlagt, vore ett steg i denna riktning. Den samordning av ledningen

för de olika försvarsgrenarnas verksamhet inom respektive territoriella

områden, som visat sig möjlig, vore enligt försvarskommitténs mening ägnad

att främja samarbetet mellan försvarsgrenarna och skulle jämväl medföra besparingar.

Mest rationellt vore ur dessa synpunkter, om en fullständig sammanslagning

av de territoriella staberna kunde komma till stånd. Man borde

inrikta sig på en sådan lösning av frågan, även om den föreslagna samordningen

i lokalt avseende härvid genomfördes såsom en första åtgärd. Då före
-

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

varande spörsmål alltjämt vore under utredning inom den högsta militära

ledningen, hade kommittén ansett sig nödsakad att inskränka sig till att angiva

sin allmänna syn på detsamma och funnit sig hänvisad till att vid sina

beräkningar utgå från att den nuvarande organisationen med vissa förordade

ändringar bibehölles såsom ett provisorium.

Vad anginge frågan om möjligheten att åstadkomma gemensam förrådshållning

m. m. i ökad omfattning ansåge kommittén, att de möjligheter härtill,

som enligt de verkställda utredningarna borde förefinnas, också borde

tillvaratagas. Därest den pågående översynen av försvarets centrala förvaltningsmyndigheters

organisation skulle resultera i ett ytterligare samordnande

av försvarets förvaltning, komme uppenbarligen anordnandet av gemensamma

förråd och verkstäder att i motsvarande mån underlättas.

I de särskilda yttrandena har förevarande fråga berörts av kommittéledamoten

von Heland och konteramiral Ericson.

von Heland har ansett en fullständig sammanslagning av de territoriella

staberna mest rationell ur såväl besparings- som effektivitetssynpunkt.

Ericson har ansett en samordning av de territoriella staberna ägnad

att främja samarbetet mellan försvarsgrenarna. En sådan samordning

borde, där förutsättningar härför förelåge, ske i någon form av kombinerade

staber. En sammanslagning av staberna vore däremot enligt Ericsons mening

felaktig, enär verksamheten vid de olika försvarsgrenarna måste ledas av var

för sig sakkunniga och ansvariga chefer.

Remissyttranden.

Överbefälhavaren har i princip anslutit sig till försvarskommitténs förslag

rörande den militärterritoriella indelningen. Med hänsyn till pågående utredningar

inom högkvarteret rörande kustartilleriets och luftbevakningens ställning

samt sammanslagning av territoriella staber syntes slutlig ställning till

frågan böra fattas först, sedan dessa utredningar slutförts. Dock borde sammanslagning

av Öresunds och Sydkustens marindistrikt genomföras oberoende

härav.

Chefen för armén har ansett det betydelsefullt, om största möjliga överensstämmelse

kunde åvägabringas mellan rikets olika militära områdesindelningar.

Starka skäl talade för en enhetlig territoriell ledning av försvaret

med sammanslagna staber under en chef. övergångsvis borde kombinerade

staber organiseras. I avvaktan på mera fullständig utredning härom liksom

slutförande av undersökningarna rörande kustartilleriets och luftbevakningens

ställning i försvarsorganisationen vore arméchefen icke beredd att nu förorda

ett genomförande härav.

Marinledningen har ansett den föreslagna militärterritoriella indelningen

i åtskilliga avseenden icke vara ändamålsenlig. Hela denna fråga borde upptagas

till prövning efter slutförande av nu pågående utredningar i hithörande

ämnen. Intill dess borde nu gällande indelning och befälsförhållanden bibehållas,

dock att Öresunds marindistrikt oberoende av nämnda utredningar

opaginerad Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

kunde sammanslås med Sydkustens marindistrikt. För underlättande av samarbetet

mellan de regionala militära myndigheterna vore det betydelsefullt,

om de territoriella staberna, där så vore möjligt och lämpligt, kunde lokalt

sammanföras. Stabernas sammanslagning motsatte sig marinledningen bestämt

såsom en teoretisk konstruktion utan verklighetsunderlag och ägnad att

fördröja och försvåra ledningen inom respektive ansvarsområden. Vid krig

måste varje stab var för sig vara fullt funktionsduglig.

Jämväl chefen för flygvapnet har funnit, att största möjliga överensstämmelse

borde åvägabringas mellan rikets olika militärterritoriella indelningar.

Det vore emellertid anmärkningsvärt, att försvarskommittén kunnat göra

ett så starkt uttalande för sammanslagna staber utan att ha tagit del av

någon fullständig utredning av denna fråga. En sådan utredning skulle med

säkerhet leda till den slutsatsen, att ingenting stode att vinna med sammanslagna

men väl med — där förhållandena det medgåve — till samma plats

förlagda och samverkande s. k. kombinerade staber. En fullständig utredning

borde göras i samband med att frågan om luftförsvarets enhetliga organisation

toges upp till prövning. I avvaktan härpå borde någon ändring av

den flygterritoriella indelningen ej komma till stånd.

I detta sammanhang borde uppmärksammas, att försvarets enhetliga ledning

icke i första rummet vore en geografisk fråga. För att kunna utnyttja

flygstridskrafternas rörlighet och förmåga till snabb kraftkoncentration i

vilken riktning som helst vore det nödvändigt att sammanhalla dessa i operativa

enheter, som icke vore geografiskt bundna utan sammanhållna under enhetlig

ledning, nämligen chefen för flygvapnet i högkvarteret. Alla krigserfarenheter

talade för en sådan organisation.

Övriga remissmyndigheter, som yttrat sig i denna fråga, ha haft delade

meningar om möjligheterna att helt samordna de territoriella staberna, varför

ytterligare ''utredning härom borde verkställas. Civilförsvarsstyrelsen och

vissa länsstyrelser ha understrukit vikten av att län och försvarsområde i

möjligaste mån borde sammanfalla. En sådan åtgärd vore ägnad att underlätta

samarbetet mellan länsstyrelserna och de militära myndigheterna. Från

vissa håll ha detaljerinringar framförts mot föreliggande förslag beträffande

den militärterritoriella indelningen.

Departementschefen.

Med hänsyn till att fullständig utredning rörande den militärterritoriella

indelningen, kustartilleriets och luftförsvarets ställning inom försvarsorganisationen

samt frågan om samordning av de territoriella staberna ännu icke

förebragts är jag icke nu beredd att taga definitiv ställning till här ifrågavarande

spörsmål. Jag utgår därför från att nuvarande militärterritoriella indelning

tills vidare i stort sett bibehålies i oförändrat skick. Till frågan om viss jämkning

i nuvarande marindistriktsindelning återkommer jag i det följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

C. Kustartilleriets ställning inom försvarsorganisationen.

Överbefälhavaren har genom en särskild kommitté, bestående av företrädare

för försvarsstaben, armén, arméförvaltningen, flottan, kustartilleriet,

marinförvaltningen, flygvapnet och flygförvaltningen låtit utreda frågan om

kustartilleriets ställning inom försvaret. Denna kommitté har enhälligt förordat,

att kustartilleriets territoriella luftvärn skulle överföras till armén.

Kommitténs flertal har dessutom föreslagit, att även kustartilleriet i övrigt

skulle överföras till armén och där med bibehållen särart bilda ett särskilt

truppslag. Företrädarna för flottan och marinförvaltningen ha däremot ansett,

att kustartilleriet med undantag av dess territoriella luftvärn borde bibehållas

inom marinen. De av nämnda kommittés ledamöter slutligen, som företrädde

flygvapnet och flygförvaltningen, ha såsom sin mening uttalat, att frågan om

kustartilleriets ställning måste göras beroende av försvarets kommande utformning

i stort. Sedan överbefälhavaren inhämtat yttranden över den sålunda

verkställda utredningen, har han låtit närmare undersöka de organisatoriska,

ekonomiska och förvaltningsmässiga konsekvenserna av att kustartilleriet

överfördes till armén.

F ör svar skommittén.

I avvaktan på överbefälhavarens slutliga ställningstagande i frågan har

försvarskommittén funnit sig böra räkna med att kustartilleriet tills vidare

skulle kvarsta i marinen utom vad angår det territoriella luftvärnet, som

ansetts böra överföras till armén.

Frågan har berörts i vissa till försvarskommitténs betänkande fogade särskilda

yttranden.

Kommittéledamoten Hagberg har ansett, att kustartilleriets överförande

till armén skulle innebära betydande ekonomiska fördelar.

Kommittéledamoten von Heland har anfört, att frågan om sammanslagning

av kustartilleriet och flottan icke gjorts till föremål för särskild utredning,

men att en sådan lösning måhända skulle vara mera rationell än ett överförande

av kustartilleriet till armén.

Remissyttranden.

Överbefälhavaren har ansett, att kustartilleriet, inbegripet dess nuvarande

luftvärn, borde kvarstå som ett vapenslag inom marinen i avvaktan på slutförandet

av pågående utredning inom högkvarteret rörande vapnets ställning

inom försvarsorganisationen.

Marinledningen har såsom sin bestämda mening uttalat, att kustartilleriet

med sitt nuvarande luftvärn alltjämt borde kvarstå i marinen.

Inspektören för kustartilleriet har ansett, att det för personalens arbetsro

vore till fördel, om frågan om kustartilleriets ställning definitivt kunde avgöras.

Med hänsyn till rådande utrikespolitiska läge borde frågan om en överflyttning

för närvarande icke upptagas till behandling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Chefen för armén har ansett kustartilleriets överföring till armén vara nödvändig,

därest icke frågan om en ändamålsenlig krigsplanläggning och rationell

ledning i krig av det territoriella försvaret kunde lösas på andra vägar.

Militärbefälhavarna för 1., IV. och VII. militärområdena ha ansett, att

kommittén bort föreslå vapnets överförande till armén.

Statens organisationsnämnd har anfört, att kustartilleriet snarast borde

överföras till armén. Hittills gjorda undersökningar hade bestyrkt riktigheten

härav.

Departementschefen.

Med hänsyn till det läge, vari utredningen rörande kustartilleriets ställning

inom försvarsorganisationen för närvarande befinner sig, är jag icke nu beredd

att taga slutlig ställning till denna fråga. Jag förutsätter således, att kustartilleriet

i sin helhet alltjämt tills vidare skall kvarsta sasom ett särskilt "vapenslag

inom marinen.

D. Luftförsvaret.

Det militära luftförsvaret består av jaktflyg, luftvärn och luftbevakning.

Medan jaktflyget organisatoriskt ingår i flygvapnet, äro luftvärnet och luftbevakningen

uppdelade på alla tre försvarsgrenarna.

Överbefälhavaren har genom en av honom tillsatt luftförsvarskommitté

låtit utreda, hur en enhetlig ledning av luftförsvarets skilda grenar skulle

kunna åstadkommas och vilka organisatoriska konsekvenser en omläggning

av nuvarande system skulle få. Luftförsvarskommittén har kommit till den

uppfattningen, att ett sammanförande av allt luftförsvar — jaktflyg, luftvärn

och luftbevakning — under chefen för flygvapnet ur många synpunkter vore

fördelaktigt. Konsekvenserna av att överföra luftvärnet till flygvapnet skulle

emellertid i flera hänseenden bli mycket vittgående, varför luftförsvarskommittén

förordat ytterligare utredning härom genom försvarsgrenschefernas

försorg. Däremot har luftförsvarskommittén föreslagit, att luftbevakningen

snarast skall överföras till flygvapnet. Hithörande spörsmål ha varit föremål

för närmare bearbetning inom högkvarteret och överbefälhavaren har i skrivelse

till Kungl. Maj:t den 19 februari 1948 föreslagit, att all luftbevakning

skall sammanföras till flygvapnet. Frågan om ett enhetligt luftförsvar bearbetas

för närvarande inom högkvarteret. 1

1. Luftförsvarets organisation.

Försvarskommittén.

Kommittén har framhållit, att erfarenheterna från kriget visat, att starka

skäl talade för en enhetlig ledning av luftförsvarets skilda grenar i såväl fred

som krig. Då hithörande spörsmål vore föremål för bearbetning inom högkvarteret

och några av utredningen betingade förslag ännu ej framlagts, funne

kommittén ej anledning närmare ingå på denna fråga. Försvarskommittén för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

utsatte, att de förslag'' till effektivisering av nuvarande luftförsvarsorganisation,

vartill behandlingen inom högkvarteret kunde komma att leda, successivt

skulle föreläggas Kungl. Maj:t.

Remissyttranden.

överbefälhavaren har erinrat om den pågående utredningen av frågan om

ett enhetligt luftförsvar.

Chefen för flygvapnet har anfört, att hela landets försvar gentemot luftanfall

vore ett av huvuddragen i försvarsordningen. Detta försvar utgjordes

av jaktflyg, luftvärn och luftbevakning, vartill komme attackflyg för motanfall.

Det syntes ur luftförsvarets synpunkt avgjort fördelaktigast att sammanföra

dess tre militära beståndsdelar till en försvarsgren, benämnd »luftförsvaret».

Frågan om luftvärnets ställning vore emellertid så komplicerad, att den

krävde ytterligare ingående utredning.

Chefen för flygvapnet har i detta sammanhang även erinrat om och med

exempel från kriget belyst civilförsvarets betydelse som komplement till det

militära luftförsvaret. Beredskapen mot en förödande luftkrigföring mot hemortens

försörjning och kommunikationer krävde, att landets totala levande

värnkraft uppdelades mellan krigsmakten och civilförsvaret efter ingående

behovsprövning.

Statens organisationsnämnd har framhållit, att frågan om ett enhetligt

luftförsvar nära sammanhängde med en ur många synpunkter erforderlig revidering

av försvarsgrensbegreppet i och för sig. Då den av överbefälhavaren

tillsatta luftförsvarskommittén undvikit att beröra detta påtagliga förhållande,

vore enligt nämndens mening den av ifrågavarande kommitté gjorda utredningen

motsatsen till förutsättningslös. Utredningen gåve enligt nämndens

mening uppenbart vid handen, att försvarsgrensindelningen i sin nuvarande

utformning principiellt utgjorde ett bestämt hinder för en i alla avseenden

tillfredsställande lösning av denna liksom av ett flertal andra för vårt försvar

betydelsefulla frågor. Luftförsvarskommittén hade utgått från att enheten i

luftförsvaret endast kunde tillgodoses genom en omflyttning av verksamheten

försvarsgrenarna emellan. Man hade härvid icke tagit hänsyn till därmed

förenade konsekvenser för det regionala försvaret. I den regionala instansen

skulle salunda erhallas en tvåhövdad ledning, en för markförsvaret

och en för luftförsvaret. Det hade sedan lång tid tillbaka varit en strävan

inom armén att stärka den regionala chefens — militärbefälhavarens _befo
genheter

i syfte att kunna tillerkänna denne ett verkligt ansvar för försvaret

av vederbörande riksdel. Krigserfarenheterna hade enligt nämndens mening

skärpt betydelsen av att det i spetsen för varje militärområde stode en chef

med ansvar och därmed följande befogenheter för verksamheten vid samtliga

försvarets förband inom vederbörligt område i såväl fred som krig. Föreslaget

överförande av kustartilleriet från marinen till armén vore ett steg i denna

riktning. Ett överförande av luftvärnet från armén till flygvapnet skulle däremot

verka i motsatt riktning. Luftvärnet vore dessutom enligt nämndens

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

mening ett till hela sitt väsen armébetonat truppslag. Enheten i det regionala

försvaret, i vilket luftförsvaret inginge som en oskiljaktig del, skulle sönderbrytas

i syfte att få fram enhet i den enligt nämndens mening begränsade verksamhet,

som av luftförsvarskommittén givits beteckningen luftförsvar. Vid sitt

ställningstagande syntes luftförsvarskommittén även i hög grad ha påverkats av

benägenheten att i fredstid överskatta flygstridskrafterna, vilket otvivelaktigt

lett till bristande förståelse för den lantmilitära verksamhetens dominerande

betydelse.

2. Luftbevakningens ställning inom försvarsorganisationen.

För sv ar sk o mmitt én.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen har kommittén i avbidan på

slutförandet av högkvarterets utredning icke närmare ingått på frågan om

luftbevakningens ställning inom försvarsorganisationen. Försvarskommittén

har emellertid tagit upp frågan om luftbevakningens modernisering. Härför

redogöres närmare vid behandlingen av flygvapnets organisation.

Remissyttranden.

Överbefälhavaren har anfört, att en effektiv luftbevakning vore en oundgänglig

förutsättning för såväl det militära som det civila försvarets verksamhet

och därmed även för det civila livets fortgång under krig. Hen fortgående

tekniska utvecklingen av luftstridsmedlen krävde en motsvarande anpassning

av luftbevakningen och jaktstridsledningen med sannolikt ökade krav

på teknisk utrustning.

Överbefälhavaren har i sin sedermera överlämnade skrivelse med förslag

angående luftbevakningens ställning inom försvarsorganisationen anfört i

huvudsak följande.

Luftbevakningen uppsattes för närvarande av samtliga försvarsgrenar,

nämligen huvuddelen av den optiska luftbevakningen av armén, ett antal

observationsorgan m. m. av marinen samt radarluftbevakningen ävensom rörliga

jaktluftbevakningsstationer av flygvapnet. Inom armén vore försvarsområdesstaberna

organiserande myndigheter för luftbevakningsförbanden. Personalen

vore truppregistrerad vid infanteriregementena. Yiss utbildning, även frivillig

sådan, ägde rum vid luftvärnet. För handläggning av utbildningsfrågor inom

arméledningen funnes vid luftvärnsinspektionen endast en tillfälligt anställd

värnpliktig officer. Krigsplanläggningen inom högkvarteret åvilade försvarsstaben,

som även — i brist på sakkunnig personal inom försvarsgrensstaberna

— ledde den påbörjade moderniseringen och effektiveringen av luftbevakningen.

Det regionala krigsplanläggningsarbetet ombesörjdes av militärbefälsstaberna,

där närmast luftvärnsofficeren handlade luftbevakningsfrågor.

Av det sagda framginge nackdelarna med den nuvarande ordningen. Luftbevakningen

saknade egentlig fredsorganisation. Då dess olika delar uppsattes

av olika försvarsgrenar, kunde enhetlig ledning icke åstadkommas, vare

sig i krig eller i fred. I och med att radar tillkommit i luftbevakningsorganisationcn,

måste den organisatoriskt sammankopplas med den optiska luftbevakningen.

Radarorganisationen hade vuxit fram vid flygvapnet och dess förband

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

uppsattes av denna försvarsgren. Yad slutligen jaktförsvaret beträffade liade

chefen för flygvapnet, som numera med jaktflygets dominerande ställning

fått dettas ledning till huvuduppgift, nu intet inflytande på huvuddelen av luftbevakningen,

varav jaktverksamheten vore beroende. Även attackflyget komme

för sitt operativa uppträdande att bli alltmera beroende av luftbevakningen.

Med hänsyn till det nära sammanhanget mellan luftbevakningen och jaktstridsledningen

borde en gemensam ledning skapas för dessa verksamhetsgrenar.

Luftbevakningen borde därför underställas jaktförsvarets opera tive ledare,

chefen för flygvapnet, och erhålla en fast fredsorganisation.

Även om luftbevakningens freds- och krigsorganisation samt dess ställning

i förhållande till försvarsgrenscheferna nu utretts, återstode likväl vissa

frågor beträffande befälsförhållandena m. m. att reglera i samband med den

militärterritoriella organisationen i övrigt. Utan att föregripa beslut i dessa

delar, varom förslag framdeles avsåges skola avgivas, syntes det emellertid

nödvändigt att utan vidare dröjsmål skapa en fast fredsorganisation för luftbevakningen

samt igångsätta en effektiv och modern luftbevakningsutbildning

för värnpliktiga och frivilliga. Endast härigenom kunde arbetet med luftbevakningens

modernisering och dess fortlöpande funktionsduglighet i krig

säkerställas.

Skrivelsen utmynnade i förslag till luftbevakningens ordnande i huvudsak

innebärande att luftbevakningens ledning i krig och fred ävensom krigsförberedelsearbetet

skulle åvila chefen för flygvapnet och under honom flygbasområdescheferna

i samråd med respektive militärbefälhavare (motsvarande), åt t inom

flygledningen skulle inrättas en luftbevakningsinspektion, varjämte flygförvaltningen

och flygbasområdesstaberna skulle förstärkas med viss personal, att försvarsområdesstaberna

skulle kvarstå som organiserande och utrustande myndigheter

för huvuddelen av luftbevakningsförbanden, medan en mindre del (vissa

luftförsvarscentraler) skulle organiseras och utrustas av flygflottiljerna samt

att utbildningen skulle handhavas dels av flygflottiljerna, dels av försvarsområdesstaberna

(huvuddelen av den frivilliga utbildningen).

Kostnaderna för den föreslagna organisationen bleve i stort sett oberoende

av vilken försvarsgren luftbevakningen tillhörde. En sammanställning av kostnaderna

har införts i det föregående under avsnittet Kostnaderna. För den

närmare fördelningen av kostnaderna ävensom för organisationens och utbildningens

detaljer redogöres i det följande vid behandlingen av flygvapnets

organisation.

Chefen för flygvapnet har framhållit, att all luftbevakning snarast borde

sammanföras till flygvapnet. Av chefen för flygvapnet anmält personalbehov

för luftbevakningsorganisationens ledning m. m. framgår av redogörelsen för

flygvapnets fredsorganisation.

C ivilför svar sstyrelsen har framhållit, att en tillräckligt lång förvarningstid

vid luftangrepp vore av största betydelse för att ge befolkningen möjligheter

att uppsöka skyddsrum och för att därmed minska hemortens förluster i människoliv.

Nuvarande luftbevakningsorganisation fyllde icke de krav, som

måste ställas i detta hänseende. Den av försvarskommittén föreslagna luftbevakningsorganisationen

vore av vital betydelse för landets möjligheter att

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206. 159

tåla ett modernt krigs stora påfrestningar och borde för den sknll genomföras

i snabbast möjliga takt.

Statens organisationsnamnet har i avvaktan på överbefälhavarens sedermera

avgivna förslag till organisation av luftbevakningen anfört i huvudsak följande.

Luftbevakningsorganisationen vore till hela sitt väsen en rent lantmilitär

organisation. Det av luftförsvarskommittén framlagda förslaget att sammanföra

all luftbevakning till flygvapnet innebure ett sönderbrytande av enhetligheten

i den militärterritoriella organisationen samt luftförsvarsorganisationens avskiljande

från föi-svaret i övrigt. Ett dylikt organisationsförslag borde icke ens

ifrågasättas, försåvitt icke alldeles särskilda skäl kunde anföras härför. Gentemot

vad luftförsvarskommittén anfört till stöd för sitt förslag ville nämnden

framhålla, att den orientering, som luftbevakningen vore avsedd att lämna jaktflyget,

vore endast en av dess uppgifter och långt ifrån den främsta. Ett bibehållande

av luftbevakningen i militärbefälhavarens hand skulle dessutom enligt

nämndens mening på ett lika tillfredsställande sätt säkerställa en intim samverkan

mellan luftbevakning och jakt. En förutsättning härför vore givetvis,

att militärbefälhavaren förfogade över kvalificerade organ för att bevaka såväl

jaktflygets som luftvärnets intressen. Luftförsvarskommitténs uppfattning, att

luftbevakningens verksamhet vore en nödvändig förutsättning för jaktflygets

stridsledning och att krigserfarenheterna klart visat betydelsen av nära samverkan

mellan jaktflyg och luftbevakning, kunde därför av nämnden ej godtagas

som motiv för att koncentrera all luftbevakning till flygvapnet.

Den omständigheten, att flygvapenövningarna vore i hög grad beroende av

att luftbevakningen kunde träda i funktion, vore förvisso ett starkt skäl —•

jämte vissa i annat sammanhang anförda — för att avskaffa försvarsgrensindelningen

och ersätta denna med centrala utbildningsorgan i överbefälhavarens

hand, varigenom samövningar mellan de olika truppslagen i vidsträcktaste

bemärkelse kunde komma till stånd utan hindrande försvarsgrensgränser,

men saknade värde som motiv för att lägga luftbevakningsorganisationen

under flygvapnet.

Att radarluftbevakningen nu tillhörde flygvapnet kunde enligt nämndens

mening ej heller tagas till intäkt för en omläggning av luftbevakningsorganisationen

som sådan. Radar — ehuru av annat slag och för andra ändamål

— funnes nämligen även vid luftvärnet.

Yad som anförts av luftförsvarskommittén om att luftbevakningspersonalens

verksamhet nära sammanhängde med flygförbandens vore enligt nämndens

mening av begränsat värde, eftersom radarluftbevakningen icke baserades på

ögoniakttagelser och då vid övrig luftbevakningsverksamhet endast identifieringsförmågan

vore av värde. Däremot kunde fredsutbildningen underlättas

genom att förläggas till platser med ständig lufttrafik.

Luftbevakningsutbildningen under de värnpliktigas första tjänstgöring

borde även vid ett bibehållande av nuvarande luftbevakningsorganisation äga

rum vid flygflottiljerna. Instruktörsbehovet för denna utbildning kunde i viss

omfattning tillgodoses av luftvärnet, om man förstärkte luftvärnets personalkadrer

och därefter kommenderade sådan befälspersonal till tjänstgöring vid

flygförbanden.

Länsstyrelsen i Uppsala län har — med hänsyn till den livsviktiga betydelsen

av största möjliga förvarningstid för civilförsvaret — kraftigt understrukit

de synpunkter på luftbevakningens organisation och materielbehov,

som anförts i kommittébetänkandet.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. May.ts proposition nr 206.

Departementschefen.

Utvecklingen på luftkrigföringens område tyder på att hotet från luften vid

ett nytt krig kommer att bli ännu allvarligare än vad fallet var under det

senaste. Det måste därför vara av särskild vikt, att luftangreppsmedlens

snabba utveckling följes av motsvarande utveckling i fråga om luftförsvarsmedlen.

Härvid är det dock ej till fyllest, att de olika försvarsmedlen var för

sig förbättras, utan en fortlöpande anpassning av hela luftförsvarsorganisationen

efter utvecklingens krav måste äga rum. Såsom framhållits av försvarskommittén

och luftförsvarskommittén tala krigserfarenheterna för en enhetlig

ledning av luftförsvarets skilda grenar i såväl krig som fred. Härför talar även

den snabba tekniska utvecklingen efter kriget, som leder till ständigt högre

flyghastigheter, varigenom stridsmomenten i luftkriget bli allt kortare och

kraven på luftförsvarsmedlens samordnade insättande i rätt tid skärpas. Luftförsvarskommittén

har även funnit, att ett sammanförande av allt luftförsvar

till en försvarsgren under chefen för flygvapnet ur många synpunkter skulle

vara fördelaktigt. Chefen för flygvapnet, som framlagt liknande synpunkter,

har förordat en omprövning av möjligheterna att på längre sikt genomföra en

sådan omorganisation. Även jag inser betydelsen av ett enhetligt lett luftförsvar,

som jämväl skulle underlätta samverkan med civilförsvaret. Då vissa

frågor i detta sammanhang tarva ytterligare bearbetning och då sådan pågår

inom högkvarteret, kan jag icke nu taga ställning till detta spörsmål i annat

avseende än vad gäller luftbevakningens ställning inom försvarsorganisationen.

Jag förutsätter emellertid, att överbefälhavaren kommer att förelägga Kungl.

Maj:t de ytterligare förslag till effektivisering av luftförsvarsorganisationen,

till vilka pågående utredning kan föranleda.

En effektiv luftbevakning är — såsom överbefälhavaren framhållit — en

oundgänglig förutsättning för såväl det militära som civila försvarets verksamhet

och därmed även för det civila livets fortgång under krig. Nuvarande

luftbevakningsorganisation motsvarar dock icke de krav, som med hänsyn till

luftstridsmedlens utveckling måste ställas på densamma. Detta beror dels

på att luftbevakningen är uppdelad på de olika försvarsgrenarna, varigenom

enhetlig ledning i såväl krig som fred omöjliggöres, dels på att egentlig fredsorganisation

saknas, dels ock på att de olika delarna av luftbevakningen behöva

moderniseras, främst i vad avser teknisk utrustning. Det anförda talar för att

all luftbevakning snarast sammanföres i en fast fredsorganisation under enhetlig

ledning samt att erforderlig modernisering vidtages. Då jaktflyget bör

kunna taga upp strid i tidigt skede — om möjligt redan vid eller utanför våra

kuster och gränser — är detta luftförsvarsmedel för sin förvarning i särskilt

hög grad beroende av nära samverkan med luftbevakningen. Med hänsyn härtill

och till jaktflygets betydelse för luftförsvaret i dess helhet synes det

lämpligt att sammanföra jaktstridsledning och luftbevakning under chefens för

flygvapnet enhetliga ledning. Jag biträder därför förslaget att överföra luftbevakningen

till flygvapnet sådant detta av överbefälhavaren närmare utformats

samt att i samband härmed inrätta den av överbefälhavaren likaledes föreslagna

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

fredsorganisationen för luftbevakningen. Omorganisationen bör påbörjas den

1 juli 1948 och genomföras så snabbt utbildnings-, förvaltningstekniska och

övriga förhållanden medgiva. Till den närmare utformningen av organisation

och utbildning ävensom till luftbevakningens modernisering återkommer jag i

det följande vid behandlingen av flygvapnets organisation.

E. Militärmusiken.

Enligt nu gällande ordning finnas vid försvaret tre olika typer av musikkårer,

benämnda typ I, IT och III, med följande sammansättning.

Boställning

Lönegrad

Antal beställningar

Typ I

Typ II

Typ in

Musikdirektör..............................

Ma 9/7

1

1

1

Musikfanjunkare ............

(motsvarande)

Ma 5

3

2

2

Musiksergeanter..............

»

Ma 4

7

4

3

Musikfurirer ................

»

Me 1/2

4

4

3

Musikkorpraler ..............

»

Mha 2

4

2

I

Musikvicekorpraler och meniga

»

Mha 1

14

8

5

Musikelever.................

360 kr./år

7

5

5

Summa

40

26

20

Musikkårer vid flottan av typ I ha en något annan sammansättning och

bestå av 45 man.

De olika typerna av musikkårer fördela sig på försvarsgrenarna enligt

nedan:

Försvarsgren

Antal musikkårer

Typ I

Typ II

Typ III

Summa

Armén............................

2

20

8

30

Marinen ..........................

2

1

3

6

Flygvapnet........................

—

—

8

8

Summa

4

21

19

44

F ör sv ar slcommittén.

Med anledning av åtskilliga till försvarskommittén överlämnade framställningar

samt vissa framlagda förslag i övrigt rörande organisationen av militärmusiken

och förbättrade avlöningsvillkor för musikeleverna m. m. har försvarskommittén

anlitat särskild expert, musikdirektören vid Svea livgarde

I. A. S. Gustafsson, med uppdrag att verkställa en preliminär utredning

rörande militärmusiken. Utredningsmannen hade i en till kommittén ingiven

promemoria föreslagit, att allenast två typer av musikkårer borde finnas och

att antalet kårer borde minskas. Utredningsmannen hade därvid för att er
11—40448

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 206.

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

hålla ett bättre befordringssystem för musikpersonalen föreslagit ändrad personaluppsättning,

så att typ I skulle innehålla 40 man och typ II 30 man.

Utredningsmannen hade därjämte avgivit ett alternativt förslag, som jämväl

syftade till ändrad stämbesättning. Enligt detta förslag skulle musikkår av

typ I bestå av 45 man och av typ II av 35 man. Enligt båda alternativen

skulle finnas 3 kårer av typ I och 26 kårer av typ II. De större kårerna vore

avsedda för Svea livgarde, Norrbottens regemente och Stockholms örlogssta

tion. Slutligen hade utredningsmannen föreslagit, att en för försvaret gemensam

musikinspektion skulle inrättas för samordnande av militärmusikaliska

frågor. Körande den närmare innebörden av utredningsmannens förslag hänvisas

till betänkandet s. 93—99.

Försvarskommittén har vid sina överväganden ifrågasatt, huruvida icke de

uppgifter, som nu tillkomme militärmusiken inom försvaret, skulle kunna

fyllas genom anordningar av mindre kostnadskrävande beskaffenhet än musikkårsorganisationen.

Frågan härom har synts kommittén vara förtjänt att närmare

undersökas. En annan fråga vore, om militärmusiken ur allmänkulturell

synpunkt borde tillmätas sådan betydelse, att organisationen redan ur denna

synpunkt borde vidmakthållas. I så fall borde kostnaderna icke belasta fjärde

huvudtiteln. Sistnämnda fråga syntes kommittén vara av beskaffenhet att lämpligen

komma under behandling av den inom ecklesiastikdepartementet tillsatta

1947 års musikutredning.

Vid nu angivna förhållanden har kommittén ansett sig icke kunna föreslå

förändrad musikkårsorganisation i vidare mån än den minskning av antalet

kårer, som betingades av kommitténs förslag om indragning av Livregementet

till häst, Skånska kavalleriregementet och Göta artilleriregemente. Kommittén

har förklarat sig icke heller beredd att nu förorda att en särskild musikinspektion

inrättas.

För att bereda musikeleverna bättre kontanta förmåner — för närvarande

360 kronor för år — har kommittén föreslagit, att det kontanta bidraget i likhet

med vad som föreslagits för värnpliktiga i allmänhet borde höjas med en

krona för dag.

I särskild skrivelse till försvarskommittén har chefen för flygvapnet anfört,

att det under vissa förutsättningar vore ändamålsenligt att begränsa flygvapnets

musikorganisation till två större musikkårer eller eventuellt en sådan.

Remissyttranden.

Av de myndigheter och organisationer, som yttrat sig i denna del, ha chefen

för armén, marinledningen, försvarets civilförvaltning, svenska underofficersförbundet

och tjänstemännens centralorganisation tillstyrkt, att den av kommittén

förordade utredningen rörande militärmusikens uppgifter och allmänkulturella

betydelse snarast komme till stånd.

Försvarskommitténs förslag om förbättring av musikelevernas kontanta ersättning

har biträtts av chefen för armén och försvarets civilförvaltning. Statens

lönenämnd har ansett skäligt, att ersättningen till musikeleverna beräknas

opaginerad Kontrollera mot PDF

1(33

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

helt efter samma grunder som de värnpliktigas penningbidrag. Försvarsväsendets

underbefälsförbund och tjänstemännens centralorganisation åter ha yrkat,

att musikeleverna skola anställas såsom volontärer över stat.

Chefen för armén har därjämte anfört att, oavsett den föreslagna utredningen,

redan från nästa budgetår borde vidtagas åtgärder för att motverka

rekryteringssvårigheterna och öka musikkårernas spelbarhet. Arméchefen har

föreslagit en ökning av antalet beställningar för musikfanjunkare och musikfurirer

och en samtidig minskning av antalet lägre beställningar. En lämplig

sammansättning av musikkårerna skulle enligt arméchefens mening vara 37

beställningar i typ I (ökning med 2 fanjunkare och 1 furir samt minskning

med 5 lägre beställningar), 23 i typ II (ökning med 1 fanjunkare och 1 furir

samt minskning med 4 lägre beställningar) och 19 i typ III (ökning med 1

furir och minskning med 2 lägre beställningar).

Arméchefen har vidare föreslagit, att musikkåren vid Skånska trängkåren

skulle ombildas till musikkår av typ II och musikkåren vid Skånska kavalleriregementet

reduceras till musikkår av typ III.

Marinledningen har framhållit, att musikkåren vid Göteborgs örlogsstation

— enligt 1942 års försvarsbeslut tillika avsedd för Älvsborgs kustartilleriregemente

samt för expeditionstjänst såväl i land som ombord — icke erhållit

en mot uppgifterna svarande sammansättning. De skäl, som föranlett den nödvändiga

särställningen i avseende på numerär och sammansättning för musikkårerna

vid örlogsstationerna i Stockholm och Karlskrona, nämligen behov av

personal för spel ombord och dessutom för viss militär tjänst såväl ombord

som i land gällde jämväl för musikkåren vid Göteborgs örlogsstation. För att

kunna fylla sina uppgifter borde denna kår utbyggas till numerär motsvarande

musikkår av typ II med följande sammansättning: 1 musikdirektör, 3 flaggunderofficerare,

5 underofficerare av 2. graden, 9 underbefäl, 5 2. klass sjömän

och 3 musikelever. I övrigt kunde flottans musikorganisation i avvaktan på

1947 års musikutredning bibehållas oförändrad.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har ansett, att med hänsyn till befordringsförhållandena

en omdisponering av musikkårernas personalstater vore

nödvändig, även om militärmusiken skulle avvecklas. Befordringsutsikterna för

musikpersonalen borde ej vara sämre än för övrig militär personal. Därest det

icke vore möjligt att redan nu framlägga förslag om ändrad sammansättning

av musikkårerna ledande till en påtaglig förbättring av personalens befordrings-

och lönevillkor, borde all nyrekrytering till musikkårerna omedelbart

inställas.

Som en under alla förhållanden ofrånkomlig provisorisk åtgärd har underbefälsförbundet

föreslagit eu ökning av antalet musikfurirsbeställningar med

6 vid musikkår av typ 1, 4 vid kårer av typ II och 3 vid kårer av typ III, varvid

en motsvarande minskning borde göras i antalet lägre beställningar.

Jämväl svenska under officer sförbundet och tjänstemännens centralorganisation

ha ansett åtgärder böra vidtagas för att provisoriskt avhjälpa musikpersonalons

oförmånliga befordringsförhållanden.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164 Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Statskontoret, som ansett, att nedskärningar inom försvaret i första hand

borde gå ut över de minst betydelsefulla militära objekten, har ifrågasatt, om

militärmusiken borde bibehållas.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har föreslagit, att Livregementets

till häst musikkår, om regementet indroges, tills vidare skulle överföras

till annat förband inom garnisonen, i första hand Svea artilleriregemente.

Militärbefälhavaren har vidare ansett det beklagligt, om militärmusikkårerna

försvunne, enär de hade sin betydelse för sammanhållningen och trevnaden

inom förbanden samt för främjandet av kontakten mellan förbanden och allmänheten.

Chefen för Sydkustens marindistrikt har funnit en nedskärning av militär

musiken vara både möjlig och önskvärd. Ombord fyllde musikkårerna numera

knappast något egentligt ändamål utom å långresefartygen. Erforderlig underhållning

kunde i övrigt där ombesörjas medelst radio och grammofonförstärkning.

I varje fall vore det i Karlskrona till fyllest med en musikkår.

Departementschefen.

Det torde vara ofrånkomligt, att det i ett läge, då sparsamhetskraven göra

sig starkt gällande, måste komma under diskussion, huruvida värdet för försvaret

av en institution sådan som militärmusiken motiverar dess bibehållande

i försvarsorganisationen. Utan att nu taga ställning till detta spörsmål vill

jag tillstyrka, att frågan, huruvida för försvarets eget behov den nuvarande

musikorganisationen kan ersättas av mindre kostnadskrävande anordningar,

närmare utredes. I syfte att få underlag för vidare överväganden har jag

genom försvarsgrenscheferna infordrat vissa uppgifter rörande nu tillämpade

principer för musikkårernas utnyttjande för olika militära och civila ändamål,

musikutövningens omfattning och art m. m.

Spörsmålet, huruvida en militärmusikorganisation bör vidmakthållas med

hänsyn till det värde den kan ha ur allmänkulturell synpunkt, bör såsom

kommittén förutsatt lämpligen uppdragas åt 1947 års musikutredning att klarlägga.

Enligt vad jag inhämtat, har chefen för ecklesiastikdepartementet för

avsikt att vidtaga åtgärder härför.

I avvaktan på resultat av de utredningar, som sålunda avses skola komma

till stånd, räknar jag med att nuvarande organisation av militärmusiken tills

vidare bibehålies. Av det följande framgår, att jag icke har för avsikt att nu

förorda annan indragning av befintliga förband med egna musikkårer än Livregementet

till häst. Jag räknar därför med att musikkårer bibehållas vid Göta

artilleriregemente och Skånska kavalleriregementet. Vad sistnämnda regemente

beträffar kan jag tillstyrka arméchefens förslag, att dess musikkår reduceras

till typ III och att i samband därmed musikkåren vid Skånska trängkåren1

utbygges till typ II. Musikorganisationen vid förläggningsorterna Hälsingborg

och Hässleholm kommer härigenom att bli ordnad i enlighet med statsmakternas

tidigare beslut (jfr propositionen 1947: 130 s. 119) med den ändringen

dock, att inom Hässleholm musikkåren anslutes till trängkåren1 i stället för

1 I det följande föreslås, att kåren skall ombildas till underhållsregemente.

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

till Skånska pansarregementet. Emellertid synes det mig lämpligt, att även

musikkåren vid Livregementet till häst bibehålies tills vidare, främst för garnisonstjänsten

i Stockholm. Den bör därvid tilldelas Svea artilleriregemente,

som sedan länge disponerat denna musikkår tillsammans med Livregementet

till häst.

Enligt vad den av försvarskommittén anlitade utredningsmannen anfört ha

de nuvarande befordringsförhållandena för musikpersonalen — förutom att

de för personalen själv innebära stora olägenheter i lönehänseende — medfört

svårigheter att uppehålla den musikaliska standarden hos kårerna på

grund av att de tvingat till täta personalbyten. I remissutlåtandena över kommittébetänkandet

ha krav också rests på förbättringar i dessa befordringsförhållanden.

Ehuru goda skäl tala till förmån för dessa krav, kan jag i det läge,

vari frågan om militärmusikorganisationen för närvarande befinner sig, icke

förorda, att de i någon större utsträckning tillgodoses. I anslutning till i

remissyttrandena avgivna förslag vill jag emellertid såsom ett provisorium

förorda en viss omfördelning av de lägre beställningarna inom musikkårerna.

Jag föreslår sålunda en ökning av antalet beställningar för musikfurirer med

2 vid kårer av typ I och med 1 vid vardera av typ II och III samt en minskning

med 2 musikvicekorpraler och meniga (motsvarande) och 1 musikelev vid

kårer av typ I ävensom med 1 musikvicekopral och menig (motsvarande) och

1 musikelev vid kårer av typerna II och III.

Försvarskommitténs förslag, att löneförmånerna för musikelever förbättras,

kan jag biträda. I enlighet med vad lönenämnden föreslagit anser jag,

att den kontanta ersättningen till musikeleverna bör utformas helt i enlighet

med penningbidraget till värnpliktig så att en förhöjning av ersättningen med

50 öre för dag inträder efter en anställningstid, som motsvarar första tjänstgöringen

för flertalet värnpliktiga och en repetitionsövning.

Merkostnaden å avlöningsanslagen för den av mig föreslagna organisationen

i förhållande till den nuvarande kan beräknas till omkring 170 000 kronor.

Därest värdet av naturaförmånerna till musikvicekorpraler och meniga (motsvarande)

samt musikelever tages med i beräkningen, kommer merkostnaden

att stanna vid omkring 60 000 kronor.

F. De värnpliktigas ekonomiska förmåner.

Till frågan om penningbidraget åt de värnpliktiga återkommer jag vid anmälan

av spörsmålet om avlönings- m. fl. anslag för budgetåret 1948/49.

Premier.

Gällande bestämmelser om premier åt vissa värnpliktiga, vilka åläggas

fortsatt tjänstgöring, återfinnas i 29 § kungörelsen den 21 december 1945

(nr 881) om värnpliktsavlöning, sådant författningsrummet lyder enligt kungörelsen

den 17 januari 1947 (nr 12), varjämte jämlikt Kungl. Maj:ts brev

den 26 september 1947 föreskrifter meddelats om premier till förutvarande

stamflygförare för fullgjorda repetitionsövningar.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166 Kungl. Maj ds proposition nr 206.

F ö r svar s kommittén.

Med anledning av ett flertal till försvarskommittén överlämnade eller inkomna

framställningar angående premier åt värnpliktiga har kommittén till

behandling upptagit dels frågan om utvidgning av rätten till premier att avse

nya kategorier värnpliktiga, dels ock frågan om höjning av premiebeloppen

för vissa kategorier värnpliktiga.

Yad först beträffar spörsmålet om utvidgning av rätten till premier

att avse nya kategorier värnpliktiga ha de till försvarskommittén

inkomna framställningarna i sådant syfte avsett dels värnpliktiga i

specialtjänst i allmänhet, dels ock särskilt värnpliktiga krigskassörer och

värnpliktiga ingenjörer vid flottan. Försvarskommittén har beträffande frågan

om premier åt de s. k. specialisterna erinrat om uttalanden, som gjorts

vid behandlingen i tidigare sammanhang av denna fråga, av innebörd att den

fortsatta tjänstgöring, som — med stöd av 27 § 1 mom. D värnpliktslagen

ålades specialisterna, för flertalet av dem ägde rum inom vederbörandes

eget fackområde, vilket finge betraktas såsom både fördel och merit. Då

vidare premierna speciellt vore avsedda att utgöra stöd åt de värnpliktiga för

underlättande av övergången till civilt arbete samt specialisternas tjänstgöring

i viss mån måste betraktas som utbildning för det civila yrket, hade

övervägande skäl ansetts tala för att de värnpliktiga i specialtjänst icke borde

tillerkännas premier. De för dessa värnpliktiga uppkommande olägenheterna

av den förlängda tjänstgöringen hade också synts komma att förminskas

genom rätt till värnpliktslån och utvidgad rätt till familjebidrag.

Försvarskommittén har sökt bedöma frågan om premier åt specialisterna

utifrån synpunkten av huruvida värnpliktstjänstgöringen kunde anses vara av

värde för vederbörandes civila verksamhet. Även om det vore mycket vanskligt

att taga ställning härvidlag har kommittén dock ansett sig kunna konstatera

en viss skillnad i förevarande hänseende mellan olika kategorier värnpliktiga.

Till den grupp, som sålunda kunde anses för sin civila verksamhet

ha nytta av värnpliktstjänstgöring, kunde enligt kommitténs mening hänföras

läkare, tandläkare, apotekare och veterinärer samt skeppsbyggnadsingenjörer,

maskiningenjörer, elektroingenjörer, teleingenjörer och oljekemister vid flottan.

Å andra sidan har den fortsatta tjänstgöringen för tygtekniker, skyddstekniker

och krigskassörer vid armén, artilleriingenjörer, torpedingenjörer,

miningenjörer, gasskyddstekniker, sprängämneskemister och intendenter vid

flottan samt gasskyddstekniker, tygtekniker och krigskassörer vid kustartilleriet

synts kommittén i huvudsak avse arbetsuppgifter av betydelse för försvaret,

även om den värnpliktige bereddes tillfälle förvärva viss praktik, såsom

expeditions- och laboratorievana m. m. Till belysning av svårigheterna

att allt efter värnpliktstjänstgöringens nytta för civil verksamhet avgränsa

olika kategorier värnpliktiga har kommittén framhållit, att även vissa värnpliktiga

tillhörande den förra gruppen kunde under militärtjänstgöringen

komma att erhålla arbetsuppgifter av enbart militär betydelse, under det att

militärtjänstgöringen för de värnpliktiga, som hänfördes till den senare här

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

angivna gruppen, kunde få betydelse för deras civila gärning, om de, såsom

understundom vore fallet, erhölle anställning vid försvaret eller inom statsförvaltningen

i övrigt. För att kunna fullt tillfredsställande avgöra, om

vederbörande borde tilldelas premie skulle säkerligen erfordras en individuell

prövning. Redan av denna anledning kunde enligt kommittén ifrågasättas

lämpligheten av att specialisterna tillerkändes premier. Med hänsyn

till den särställning, som krigskassörerna kunde anses intaga, har kommittén

dock ansett det kunna ifrågasättas, om dessa ej borde erhålla rätt till premie.

I avvaktan på resultatet av pågående utredning rörande värnpliktsutbildningens

närmare utformning har emellertid försvarskommittén ansett definitiv

ställning icke nu kunna tagas till spörsmålet, om premie borde tillerkännas

flera kategorier värnpliktiga än nu är fallet eller om de s. k. specialisterna

borde i annan form beredas några ytterligare förmåner.

Enär värnpliktiga i fortsättningen icke avsåges skola utbildas till flygförare,

bombfällare och navigatörer eller flygskyttar, borde, anför kommittén

vidare, nu gällande bestämmelser om premier till dessa utgå. Då vidare särskild

fänrikskurs för sjövärnskåren föreslagits icke vidare skola anordnas

samt värnpliktiga sjövärnsmän i stället föreslagits skola utbildas till värnpliktiga

officerare vid flottan på särskild utbildningslinje, kategori B, borde

rätten till premier åt sjövärnskåren tillhörande värnpliktig, som godkänts i

fänrikskurs för kåren, i stället tillkomma nyssnämnda kategori.

Beträffande premiebeloppens storlek har försvarskommittén erinrat,

att jämlikt beslut vid 1946 års riksdag (propositionen nr 346, riksdagens skrivelse

526) premierna fördubblats för samtliga premieberättigade värnpliktskategorier

utom för vissa värnpliktiga vid marinen, vilka avlagt examen vid

navigationsskola, samt sjövärnskåren tillhörande värnpliktiga, som godkänts

i fänrikskurs för kåren.

Försvarskommittén, som förutsatt, att en översyn av gällande bestämmelser

angående premier möjligen kunde bli erforderlig i samband med pågående

utredning rörande värnpliktsutbildningens närmare utformning, bär endast

behandlat vissa, delvis av framställningar av chefen för marinen aktualiserade

frågor om höjning av premier för vissa värnpliktiga vid marinen. Förslag

om ytterligare förhöjning av premier till reservkadetter vid flottan, tillhörande

utbildningslinje A, nu 600 kronor, har kommittén därvid ej funnit

skäl tillstyrka, även på den grund att beloppets storlek prövats så sent som

vid 1946 års riksdag. Däremot har kommittén, med hänsyn till angelägenheten

av att sjövärnskårens rekrytering icke äventyrades, tillstyrkt förslag om

fördubbling, till 1 000 kronor, av den nu till värnpliktig, tillhörande sjövärnskåren,

som godkänts i fänrikskurs, utgående premien, vilken enligt kommitténs

förslag skulle utgå till värnpliktig sjövärnsmän, som utbildas till värnpliktig

officer, kategori B, vid flottan.

Därjämte har kommittén föreslagit, att de premier om tillhopa 300 kronor,

som nu utgå för fullgjorda repetitionsövningar jämlikt 27 § 1 mom. C värnpliktslagen

till sådana värnpliktiga vid marinen med examen vid navigations
-

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

skola, som godkänts vid utbildning till värnpliktig officer vid flottan, kategori

A, fördubblas för att därigenom återställa den jämställdhet i premiehänseende

som före 1946 års beslut om premiehöjningar rådde mellan denna

kategori och sjökaptener eller likställda, vilka efter egen ansökan utbildas

till reservofficerare. Till övriga värnpliktiga av här berörd kategori har premiebeloppet

i avvaktan på resultatet av pågående utredning rörande värnplikts

utbildningens närmare utformning förutsatts skola bibehållas vid nuvarande

nivå.

Remissyttranden.

En utvidgning av rätten till premier att avse nya kategorier värnpliktiga

har föreslagits av länsstyrelsen i Uppsala län, som ansett, att åtgärder i detta

hänseende borde genomföras så snart förhållandena möjliggjorde det, av

Svenska teknologjöreningen, som föreslagit utredning i syfte att erhålla ett

bättre, för alla kategorier värnpliktiga med förlängd tjänstgöring tillämpbart

system för ersättning, exempelvis någon form av avlöning, samt av chefen

för Sydkustens marindistrikt och inspektören för kustartilleriet, vilka ansett

premier böra utgå till krigskassörer för utbildning och facktjänstgöring i en

följd. Marinledningen har i förevarande avseende anslutit sig till vad kommittén

föreslagit.

I ett flertal remissyttranden har berörts frågan om premiebeloppens

storlek.

Chefen för armén har i stort icke haft någon erinran mot kommitténs förslag.

Av arméohefen tidigare väckt fråga om differentiering av premier borde

övervägas. Sålunda borde de som blivit godkända såsom plutonchefs ställföreträdare

(motsvarande) erhålla 1 000 kronor, medan de som endast blivit

godkända såsom gruppchefer (motsvarande) borde erhålla 500 kronor. Arméchefen

har vidare erinrat, att han i tidigare sammanhang uttalat, att det främst

ur psykologisk synpunkt skulle vara önskvärt, att premierna gjordes skattefria.

Landsorganisationen i Sverige har avstyrkt arméohefens förslag om eu

differentiering av premierna till gruppchefsutbildade och plutonchefsutbildade,

därest utbildningstiden bleve densamma. Däremot biträddes förslaget

om skattefrihet för premier.

Mannledningen har föreslagit, att sjökapten eller likställd, som efter ansökan

utbildades till reservofficer, måtte med hänsyn till den långa utbildningstiden

erhålla en från 600 kronor till 1 250 kronor förhöjd premie. Premien

borde i detta fall utgå icke blott som uppmuntran till reservofficersutbildningen

utan även som ökad kompensation för förlorad civil arbetstid. Premien

borde vidare med ändring av nuvarande bestämmelser utbetalas omedelbart

efter fullgjord utbildning och icke först efter första fänriksårets slut.

Marinledningen har vidare, likaledes främst med hänsyn till tjänstgöringens

längd (15 månader), yrkat, att det för fullgjorda repetitionsövningar jämlikt

27 § 1 mom. C värnpliktslagen utgående premiebeloppet skulle höjas från nuvarande

300 kronor till 1 000 kronor och utgå med detta belopp till samtliga

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

här ifrågavarande värnpliktiga, enär utbildningstiden vore densamma föi dem

alla. Till sjövärnsman föreslagen premie om 1 000 kronor borde enligt marinledningens

mening lämpligen uppdelas i 400 och 600 kronor efter fullgjoid

underofficers- respektive officersutbildning.

Chefen för sjökrigsskolan, som i likhet med marinledningen föreslagit höjning

av premiebeloppet för reservkadetter vid flottan, linje A (sjökaptenei

och likställda), har liksom centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden

särskilt framhållit, att en sådan åtgärd skulle underlätta rekiyteiingen

till nämnda linje.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållit, att nu utgående premier föi

dem, som tvångskommenderades till plutonschefs- och kadettkurser, av de värnpliktiga

ansåges icke utgöra full kompensation, varför en förhöjning av dessa

premier vore motiverad, eventuellt på bekostnad av någon del av den föieslagna

höjningen av penningbidraget.

Departementschefen.

I avvaktan på slutförande av pågående utredning rörande värnpliktsutbildningens

närmare utformning är jag ej beredd att nu förorda utvidgning

av rätten till premier att avse nya kategorier värnpliktiga. Jag förutsätter

emellertid — i anslutning till mitt förslag angående luftbevakningens ordnande

— att premie må utgå även till värnpliktiga officerare och underofficerare

vid flygvapnet i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller för

motsvarande kategorier vid armén. Då jag i det följande föreslår, att värnpliktiga

i fortsättningen icke skola utbildas till flygförare, bombfällare

och navigatörer eller flygskyttar, kunna nuvarande bestämmelser om premier

åt dessa vämpliktskategorier utgå. Arid bifall till det förslag till omorganisation

av sjövärnskåren, som jag i det följande framlägger, böra nu gällande bestämmelser

om premie till sjövärnskåren tillhörande värnpliktig, som godkänts

i fänrikskurs för kåren, i stället avse värnpliktig sjövärnsman, som genomgått

godkänd utbildning till värnpliktig officer, kategori B.

Vad angår frågan om premiebeloppens storlek synas bärande skäl anförts

av försvarskommittén för fördubbling, till 1 000 kronor, av premien till värnpliktig

sjövärnsman som nyss nämnts, varför jag förordar en sådan förbättring.

I enlighet med förslag av marinledningen synes detta belopp böra uppdelas

så, att den som allenast godkänts i underofficersutbildning och ej beordrats

till officersutbildning erhåller 400 kronor, under det att den som full

gör jämväl officersutbildningen erhåller hela premien, 1 000 kronor, efter

officersutbildningens avslutande.

Av försvarskommittén anförda skäl för fördubbling av nu utgående premie

om tillhopa 300 kronor för fullgjorda repetitionsövningar jämlikt 27 § 1

mom. C värnpliktslagen till sådana värnpliktiga vid marinen med examen vid

navigationsskola, som godkänts vid utbildning till värnpliktig officer vid

flottan, kategori A, har jag likaledes funnit bärande, varför jag tillstyrker en

ändring i sådant hänseende.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Av marinledningen föreslagen höjning av premiebeloppet till sjökapten

eller likställd, som efter ansökan utbildas till reservofficer, anser jag mig icke

nu kunna biträda, enär detta spörsmål varit föremål för prövning så sent som

vid 1946 års riksdag, då nu utgående belopp fastställdes. Ej heller anser jag

mig kunna förorda arméchefens förslag om en differentiering av premiebeloppen

för dem, som blivit godkända såsom plutonchefs ställföreträdare

(motsvarande) respektive gruppchefer (motsvarande), därest utbildningstiden

för dessa båda befälskategorier göres lika lång.

Till förslaget om skattefrihet för premier anser jag mig ej kunna taga

ställning.

Familjebidrag.

F ör sv ar skommittén.

Försvarskommittén har med erinran, att chefen för försvarsdepartementet

den 28 mars 1947 uppdragit åt försvarets socialbyrå att efter samråd med

socialstyrelsen inkomma med förslag rörande de förändringar i familj ebidragsförordningen,

som betingades av ett eventuellt slopande av den nuvarande

dyrortsgrupperingen i avseende på familj epenningens belopp, icke föreslagit

ändring i gällande bestämmelser om familjebidrag åt värnpliktiga (SFS

1946:99).

I avgivna remissyttranden ha överbefälhavaren, militärbefälhavarna

för 1. och IV. militärområdena samt / ö r svars väsende t s personalvårdsnämnd

ansett utredning påkallad om höjning av familjebidragen, särskilt familjepenningen.

Överbefälhavaren har därjämte ansett, att frågan om en förenklad

tillämpning av familjebidragsbestämmelserna borde utredas. Försvarets socialbyrå

har jämväl berört frågan om utvidgning av rätten till förlängt familjebidrag.

Departementschefen.

De synpunkter, som framkommit i remissyttrandena i förevarande del, torde

böra närmare övervägas av socialbyrån i samband med fullgörandet av förenämnda

uppdrag.

Fria resor.

Enligt 21 § kungörelsen 1945:881 om värnpliktsavlöning åtnjuter värnpliktig

vid övningsuppehåll fri resa till hemorten och åter eller ersättning för

resa enligt vissa grunder. Understiger antalet övningsuppehåll tre per år,

utgår reseersättning även vid tjänstledighet, dock att sammanlagda antalet

fria resor skall utgöra högst tre för år räknat.

Försvarskommittén.

Försvarskommittén har erinrat om 1945 års militärutrednings förslag att

utvidga rätten till fria resor till minst en fri resa varannan månad samt häröver

avgivna remissutlåtanden. Härutinnan torde få hänvisas till den redo
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 206. 1 < 1

görelse för förslaget och remissyttrandena, som lämnats i kommitténs betänkande

å s. 132 och 133.

Med hänsyn till avkortningen av tjänstgöringstiden för de värnpliktiga har

försvarskommittén ansett anledning icke föreligga att föreslå någon utökning

av de fria resornas antal. Även kostnadsskäl och trafiktekniska synpunkter

ha synts kommittén böra föranleda återhållsamhet i förevarande hänseende.

Kommittén har därför förordat, att de fria resornas antal även i fortsättningen,

efter samma grunder som hittills, bestämmes till tre per år.

Remissyttr anden.

överbefälhavaren har föreslagit, att antalet fria hemresor skulle bestämmas

till tre under första tjänstgöring samt två under vardera underofficersutbildning

(motsvarande) och kadettskola (motsvarande). Den förbättring i förmånerna,

som härigenom skulle tillkomma dem, som uttagits till befälsutbildning,

motiverades av den förlängda tjänstgöringen och centraliseringen av

nämnda utbildning. Motsvarande förmån borde tillerkännas värnpliktiga, som

ålagts specialutbildning med längre tjänstgöring i en följd.

Chefen för armén har i stort sett icke haft någon erinran mot kommitténs

förslag.

Militärbefälhavaren för III. militärområdet har ansett en utsträckning av

antalet fria resor till en resa per månad vara ur rättvisesynpunkt tilltalande,

särskilt för dem, som hade långt till hemorten. Penningbidraget borde i stället

höjas allenast med 50 öre för dag. Frågan härom borde tagas under förnyad

prövning.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet och för svar sväsendets personalvårdsnämnd

ha ansett, att antalet fria resor borde bestämmas till en resa varannan

månad.

Försvarets civilförvaltning och statens lönenämnd ha, liksom överbefälhavaren,

fäst uppmärksamheten på behovet av klarare utformade bestämmelser

på förevarande område.

Departementschefen.

Innan slutlig ställning tagits till spörsmålet om värnpliktsutbildningens

närmare utformning, är jag icke beredd att i detalj angiva min ståndpunkt

till frågan om antalet fria hemresor för värnpliktiga. I princip anser jag emellertid,

att antalet sådana resor liksom nu skall vara knutet till antalet övningsuppehåll.

Därest utbildningstiden för de värnpliktiga kommer att bestämmas

i enlighet med försvarskommitténs förslag eller till kortare tid än ett år,

torde kommitténs förslag beträffande antalet fria resor böra läggas till grund

för blivande bestämmelser i ämnet, varvid ett motsvarande högre antal resor

bör kunna medges för dem, som fullgöra tjänstgöring i en följd utöver tid för

första tjänstgöringen (motsvarande tjänstgöring) eller fortsatt tjänstgöring.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles närmare utforma erforderliga

bestämmelser.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Förbättring av löneförmånerna för värnpliktiga under

utbildning till officer på aktiv stat.

Genom 1942 ars försvarsbeslut skapades möjligheter för värnpliktiga, som

ej avlagt studentexamen, att bli officerare på aktiv stat vid armén. Efter

första värnpliktstjänstgöring om 360 dagar erfordras fortsatt utbildning i

plutonchefsskola och kadettskola om sammanlagt 360 dagar, begränsad studentexamen

vid försvarets läroverk efter en studietid av 1—3 år samt officersutbildning

vid krigsskolan under omkring 1 år. Under hela utbildningstiden

åtnjuter vederbörande värnpliktigs avlöningsförmåner. Genom särskilda beslut

den 17 maj 1946 och den 18 april 1947 har Kungl. Maj:t medgivit, att

värnpliktig, som hösten 1945 respektive hösten 1946 påbörjat sin utbildning

vid försvarets läroverk, finge under elevtiden, inberäknat därunder infallande

tjänstgöringsperioder, ävensom vid trupp tjänstgöring före inträdet vid krigsskolan

enligt egen önskan beredas anställning såsom furir över stat. Gifta

elever med familjebidrag ägde dock bibehållas vid värnpliktigs förmåner.

F ör sv ar skommittén.

Försvarskommittén har på grund av till kommittén överlämnade framställningar

från Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund och en värnpliktig

kadett vid krigsskolan rörande förbättring av här avsedda värnpliktigas

förmåner under utbildningstiden till prövning upptagit denna fråga.

Därvid bär kommittén jämväl erinrat, att 1945 års militärutredning i sitt betänkande

(SOU 1946: 75) uttalat, att det vore ett viktigt önskemål, att de

värnpliktiga officerseleverna, i likhet med vad som gällde för fast anställt

manskap under motsvarande tjänstgöring, regelmässigt erhölle furirs löneförmåner.

Liknande önskemål hade uttalats av socialdemokratiska ungdomsförbundet.

De myndigheter, som yttrat sig över ungdomsförbundets framställning,

hade i stort sett tillstyrkt yrkandet samt därjämte som regel även yrkat,

att förbättringen i löneförmånerna skulle tillkomma även de värnpliktiga

elever vid krigsskolan samt marinens och flygvapnets motsvarande skolor,

vilka avlagt studentexamen i vanlig ordning.

Försvarskommittén har ur rekryteringssynpunkt funnit det vara en angelägenhet

av vikt, att de blivande officerarna även under utbildningstiden

erhölle en tillfredsställande ekonomisk standard. En förbättring av löneförmånerna

syntes även påkallad av nu rådande förhållanden på arbetsmark

nåden. Jämförelsevis goda löneförmåner utginge numera till aspiranter i såväl

statlig som enskild tjänst. En motsvarande förbättring borde även komma

meteorologaspiranterna till del.

I fråga om avvägningen av de löneförmåner, som borde tillkomma värnpliktiga

elever vid försvarets läroverk och under kadettutbildningen ävensom

meteorologaspiranter, har försvarskommittén ansett vissa skäl tala för att

föimånerna till dem avpassades så, att de i det närmaste motsvarade de löneförmanei,

som tillkomme det fast anställda underbefälet. Av kostnadsskäl

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

och med hänsyn till den jämförelsevis korta tjänstgöringstiden inom försvaret

för flertalet av de elever, som ej tillhörde det fast anställda underbefälet, har

kommittén funnit skäligt, att värnpliktiga elever vid försvarets läroverk ävensom

sådana elever vid krigsskolan, vilka ej vore fast anställt underbefäl (motsvarande

kategorier vid marinen och flygvapnet), utöver de naturaförmåner,

vilka tillkomme dem såsom värnpliktiga, i stället för penningbidrag tillerkändes

kontant ersättning med ett belopp svarande mot det enligt löneklass 5 av

löneplan 5 utgående beloppet. I den män förmånerna för värnpliktig, som ägde

uppbära familjebidrag, bleve högre, därest han bibehölle värnpliktigs avlöningsförmåner,

förutsatte kommittén, att han skulle bibehållas vid de högre

löneförmånerna. Enligt kommittén borde de förbättrade förmånerna i vad avsåge

värnpliktiga, som varit kommenderade till försvarets läroverk, utgå även

under tiden mellan läsårets slut vid läroverket och påbörjandet av utbildningen

vid övriga här ifrågavarande utbildningsanstalter.

I detta sammanhang har kommittén erinrat, att Kungl. Maj:t genom beslut

den 3 oktober 1947 medgivit, att värnpliktig, som hösten 1947 påbörjat utbildning

vid försvarets läroverk, under elevtiden finge, därest han så önskade —

utöver honom tillkommande naturaförmåner — tills vidare beredas kontant

gottgörelse enligt de av kommittén ovan angivna grunderna.

Remissyttranden.

Statskontoret har ej velat rikta erinran mot att löneförmånerna förbättrades

för de värnpliktiga under utbildning till officer på aktiv stat.

Statens lönenämnd har ifrågasatt, om de föreslagna löneförmånerna skulle

visa sig tillräckliga för att stimulera till officersutbildning.

Försvarets socialbyrå har ansett, att värnpliktiga, som uttagits till utbildning

till officerare på aktiv stat, borde erhålla löneförmåner motsvarande

7 löneklassen av löneplan 1, utan rätt att bibehålla värnpliktigs förmåner.

F ör svar sväsendets personal år dsnämnd har ansett lämpligare, att såväl

fast anställda som värnpliktiga under tiden för officersutbildningen erhölle

furirs avlöning.

Militärbefälhavar,en för IV. militärområdet och chefen för sjökrigsskolan

ha ansett, att samtliga, som beordrades till officerskursen vid krigsskolan,

borde tillerkännas samma ekonomiska förmåner. Sjökrigsskolechefen har i

sådant hänseende föreslagit ett penningbidrag av 4 kronor för dag såsom

tillräckligt samt i förekommande fall familjebidrag jämväl till de fast anställda.

Förs var sväsiendets underbefäls för band har föreslagit förmåner i likhet med

vad som utgår till fast anställd furir.

Departementschefen.

De av försvarskommittén anförda skälen för beredande av en tillfredsställande

ekonomisk standard åt blivande officerare under elevtiden vid försvarets

läroverk och krigsskolan (motsvarande skolor och kurser vid marinen

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. May.ts proposition nr 206.

och flygvapnet) ävensom till meteorologaspiranter anser jag bärande. I fråga

om avvägningen av förmånerna åt här avsedd personal under berörda tid

anser jag mig — i avvaktan på närmare erfarenheter — kunna förorda av försvarskommittén

angivna grunder eller förutom naturaförmåner såsom värnpliktiga

kontant ersättning med ett belopp motsvarande lön enligt löneklass 5

av löneplan 5 i statens löneplansförordning (SFS 1947:376). Sådan ersättning

utgår enligt Kungl. Maj ds beslut den 3 oktober 1947 till värnpliktig,

som hösten 1947 påbörjat utbildning vid försvarets läroverk, under elevtiden

vid läroverket. Jag kan således ej biträda i vissa av remissyttrandena framlagda

förslag om högre ersättning än kommittén föreslagit.

Försvarskommitténs förslag innebär, att av kommittén föreslagen ersättning

skulle tillkomma värnpliktiga även under kommendering till krigsskolan

(motsvarande skolor och kurser vid marinen och flygvapnet) samt meteorologaspiranter

under motsvarande utbildning. Jag kan ansluta mig till kommitténs

förslag i denna del. Jag vill alltså föreslå, att värnpliktig elev vid försvarets

läroverk ävensom vid armén sådan elev vid krigsskolan, vid marinen

sådana elever vid sjökrigsskolans högre kurs jämte andra befälskurs samt vid

flygvapnet officersaspirant vid flygkadettskolan, vilken ej tillhör kategorien

fast anställt underbefäl, ävensom meteorologaspirant under motsvarande utbildning

må under elevtiden, därest han så önskar —- utöver honom tillkommande

naturaförmåner — beredas kontant gottgörelse med ett belopp, som motsvarar

det enligt löneklass 5 av löneplan 5 i statens löneplansförordning utgående

beloppet. I den mån löneförmånerna till värnpliktig, som äger uppbära familjebidrag,

bli högre, därest han bibehåller värnpliktigs avlöningsförmåner än om

han erhåller sålunda föreslagen kontant ersättning, äger han bibehållas vid

de högre löneförmånerna. Billighetsskäl tala för att de förbättrade löneförmånerna

i vad avser värnpliktiga, som varit kommenderade till försvarets

läroverk, utgå jämväl under tiden mellan läsårets slut vid läroverket och påbörjandet

av utbildningen vid övriga här ifrågavarande utbildningsanstalter.

Härav föranledda merkostnader i jämförelse med lönekostnaderna, om

i stället penningbidrag såsom till värnpliktiga enligt nu gällande bestämmelser

skulle utgå, torde kunna uppskattas till omkring 257 000 kronor för år,

varav 155 000 kronor belöpa å armén, 60 000 kronor å marinen och 42 000 kronor

å flygvapnet. Avlöningen åt här avsedda elever bör bestridas från vederbörande

försvarsgrenars anslag till avlöningar m. m. åt värnpliktiga.

G. Personalvården.

Vid truppförbanden tillämpas för närvarande en provisorisk personalvårdsorganisation

med civila personalvårdsassistenter. Assistent, vars verksamhet

omfattar flera å samma ort förlagda förband, må heltidsanställas — under

budgetåret 1947/48 såsom extra tjänsteman i Cg 22 — övriga assistenter deltidsanställas

mot arvode, vid större förband högst 1 200 kronor och vid

mindre förband högst 900 kronor för år. Arvodena fastställas av försvarets

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

civilförvaltning enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser. Sammanlagda

kostnaderna för ersättning åt assistenter för innevarande budgetår

kunna uppskattas till omkring 124 000 kronor.

1945 års militärutredning har i sitt betänkande (SOU 1940: 75) med ledning

av dittills vunna erfarenheter föreslagit, att den lokala personalvårdsorganisationen

skulle utbyggas till 37 heltidstjänster med ersättning motsvarande dåvarande

lönegraden Eo 18 och 24 deltidstjänster med arvode om 2 400 kronor

för år. Utredningen har även föreslagit, att assistenterna skulle sammanföras

i en personalkår med chefen för försvarsstabens personalvårdsavdelning

såsom chef.

F ör sv ar skommittén.

Försvarskommittén har i denna fråga anfört, att kommittén för egen del

till fullo beaktade personalvårdens värde för den militära tjänsten. I

fred syntes personalvården kunna bidraga till utbildningens effektivitet.

På längre sikt kunde en rätt skött personalvård även förväntas fa betydelse

för försvarstankens förankring hos folket. Kommittén har därför

funnit det önskvärt, att den nuvarande provisoriska assistentorganisationen

förstärkes. Kommittén har emellertid ansett, att, innan en

slutgiltig organisation fastställdes, närmare erfarenheter borde avvaktas

rörande omfattningen av assistenternas arbetsuppgifter i den nya försvarsorganisationen.

I nuvarande läge har kommittén därför inskränkt sig att såsom

en provisorisk lösning föreslå, att ytterligare två heltidsanställda befattningshavare

tillfördes marinen, att de heltidsanställda assistenterna erhölle

arvode och förmåner i övrigt svarande mot dem, som tillkomme befattningshavare

i löneklass Ce 22, samt att deltidsassistenternas arvoden beräknades

efter ett belopp av 5 kronor för timme. Efter en uppskattad tjänstgöringstid

av 500, 450 och 400 timmar per år för de tre olika grupper, i vilka de

deltidsanställda assistenterna borde indelas med hänsyn till beräknad tjänstgöringstid,

skulle dessas löneförmåner beräknas till högst 2 500, 2 250 och

2 000 kronor för befattningshavare i respektive grupper. Hinder borde icke

föreligga att efter vederbörande truppförbandschefs bestämmande uppdela

sådana arvoden på flera befattningshavare. I händelse av provisoriets bibehållande

beräknades efter genomförd organisation en befattning för heltidsanställd

assistent vid armén kunna indragas och antalet deltidstjänstgörande

assistenter uppgå till 41 vid armén, 4 vid marinen och 18 vid flygvapnet.

Under övergångstiden skulle härutöver erfordras 5 deltidsanställda vid armén

och en vid marinen. Kostnaderna för ersättningar till assistenter har kommittén

beräknat till 202 600 kronor vid genomförd organisation och 222 000

kronor under övergångstiden.

Remissyttranden.

Överbefälhavaren har ej kunnat ansluta sig till förslaget att den nuvarande

provisoriska personalvårdsorganisationen bibehålies. Enligt överbefälhava

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kung!. Maj:ts proposition nr 206.

rens mening rådde numera ingen tvekan om behovet och nyttan av att förbandscheferna

förfogade över särskilda biträden för personalvården. En

fastare organisation vore nödvändig för att få kvalificerad personal. Heltidsanställda

assistenter vid samtliga förband vore att föredraga men för att hålla

ned kostnaderna kunde i regel heltidsbefattningarna inskränkas till garnisonsorter

med flera förband. A issa assistenter borde vid sidan om förbandsverksamhet

knytas till militärbefälsstaberna och därför placeras i högre lönegrader

än av kommittén föreslagen. Överbefälhavaren har föreslagit 5 befattningar

för heltidsanställda assistenter i Ce 26, 3 i Ce 24 och 11 i Ce 22 och sammanlagt

45 arvoden till deltidsanställda enligt av kommittén föreslagna grunder.

Kostnaderna härför ha beräknats till i runt tal 300 000 kronor för år.

Marinledningen har ansett det angeläget, att personalvårdsorganisationen

gjordes fastare, men biträtt kommitténs förslag till provisorisk lösning av

frågan med det tillägget, att ytterligare en heltidsanställd assistent borde avses

för marinen.

Militärbefälhavaren för III. militärområdet har anfört, att hittills vunna

erfarenheter pekade på ett otvivelaktigt behov av fast organisation för personalvården.

Ett samlande organ för personalvårdsuppgifter borde finnas vid

varje militärbefälsstab. I Skövde hade garnisonsassistenten varit i viss mån

knuten till militärbefälsstaben, vilket varit till båtnad för verksamheten inom

hela militärområdet. Det vore av vikt, att heltidsanställda assistenter snarast

placerades vid truppförbanden.

Försvarsväsendets personalvårdsnämnd har i likhet med överbefälhavaren ej

kunnat dela kommitténs förslag om bibehållande av nuvarande provisorium på

förevarande område och därför förordat, att en mera slutlig personalvårdsorganisation

redan nu fastställdes. Systemet med heltidsanställda assistenter

hade slagit väl ut och dylika assistenter borde finnas på varje förläggningsort,

där militärbefälsstab finnes, samt på sådana garnisonsorter, dit flera förband

vore förlagda. Totalt erfordrades enligt personalvårdsnämnden vid

armén 14 heltidsanställda och 22 deltidsanställda, vid marinen 4 heltidsananställda

och 3 deltidsanställda samt vid flygvapnet 16 deltidsanställda per

sonalvårdsassistenter, allt vid en försvarsorganisation av den omfattning

försvarskommittén föreslagit. Av de heltidsanställda borde 5 placeras i Ce 26,

3 i Ce 24 och 10 i Ce 22. Till deltidsanställda assistenter borde utgå arvoden

enligt kommitténs förslag.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har ansett, att antalet heltidsanställda

assistenter borde ökas utöver vad kommittén föreslagit.

Departementschefen.

Till försvarskommitténs uppfattning om personalvårdens värde för den

militära tjänsten kan jag helt ansluta mig. 1 likhet med kommittén anser

jag emellertid, att en slutgiltig organisation av truppförbandens assistentverksamhet

icke nu kan bestämmas. Assistenternas tjänstgöringsförhållanden måste

enligt min mening bli i viss mån beroende av hur värnpliktsutbildningen mera

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

definitivt utformas. Organisationen bör därför i avvaktan på beslut härutinnan

fortfarande givas provisorisk karaktär. Förslagen om fastare anställningsform

och högre löneställningar för heltidsanställda assistenter kan jag

därför icke biträda.

Såsom förut antytts har Kungl. Maj:t med giltighet under innevarande

budgetår medgivit, att heltidsanställda assistenter anställas såsom extra

tjänstemän i Cg 22. Jag förutsätter, att denna anställningsform bibehålies

tills vidare även för tid efter budgetårets utgång. Jag tillstyrker kommitténs

förslag, att ytterligare 2 heltidsanställda assistenter beräknas för marinen,

samt räknar med att ytterligare 2 sådana assistenter skola tillkomma för

armén. Kommitténs förslag beträffande arvoden till deltidsanställda assistenter

innebär en betydande förbättring av dessas löneförhållanden. Då en dylik förbättring

av förmånerna torde vara nödvändig för att tillräckligt kvalificerad

personal skall kunna erhållas, vill jag tillstyrka förslaget i denna del. Hinder

bör icke föreligga att i enlighet med försvarskommitténs förslag efter vederbörande

truppförbandschefs bestämmande uppdela sådant arvode på flera

befattningshavare. Möjlighet bör också fortfarande finnas att med utnyttjande

av medel, som beräknats för löner åt heltidsanställda assistenter, i stället anställa

assistenter på deltid.

Jag föreslår fördenskull, att den civila organisationen för personalvården

vid truppförbanden i här förevarande del fortfarande erhåller provisorisk

karaktär samt med avseende å antalet heltidsanställda assistenter och arvoden

till deltidsanställda assistenter förstärkes i enlighet med försvarskommitténs

förslag.

H. Befälsrekryteringen.

Spörsmålet om den lämpligaste formen för befälsrekryteringen inom försvaret

har de senaste åren i olika sammanhang aktualiserats. Sålunda har

statens organisationsnämnd i yttrande över de förslag, som på sin tid avgåvos

av 1944 års manskapsutredning, berört frågan, huruvida rekryteringen av

underbefälet över huvud borde byggas på samma allmänna grund som

hittills, d. v. s. volontärsystemet, och om man icke borde övergå till ett på

den allmänna värnpliktens grund utarbetat system. Det syntes icke uteslutet

att därvid förenhetliga den enligt nämndens mening ur flera synpunkter allt

annat än tillfredsställande indelningen i skilda befälskårer. Därtill komme,

att ett på värnpliktens grund utarbetat system skulle, även om väsentliga

höjningar av penningbidrag och premier för det värnpliktiga underbefälet

vidtoges, bli ojämförligt mycket billigare än det nuvarande systemet för

manskapsrekryteringen. Ifrågavarande spörsmål vore enligt nämndens uppfattning

av sådan vikt, att utredning därav borde uppdragas åt särskilda

sakkunniga.

Arméns officersutbildningskommitté har i sitt betänkande rörande officersutbildningen

inom armén in. m. (SOU 1946:38) framhållit, att en utveckling av en

ur hela folket rekryterad officerskår blivit alltmera påtaglig under de senaste två

12—404 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 206.

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

decennierna ocli att denna utveckling som en följd av försvarsbeslutet 1942

fortsatt i ett något påskyndat tempo. Förskjutningen av rekryteringsunderlaget

från och med år 1943 hade dock hittills knappast haft varken väntad omfattning

eller väntad karaktär. Särskilt gällde detta i fråga om arbetarklassens

delaktighet i rekryteringen. Det vore anmärkningsvärt, att även den rekrytering,

som ägde rum via försvarets läroverk till icke mer än en dryg fjärdedel

skedde ur den lägsta socialgruppen (III). Av den årliga officersrekryteringen

svarande socialgruppen III endast för drygt en tiondel.

Officersutbildningskommittén har funnit, att det principiella kravet på

kunskaper motsvarande studentexamen för den blivande officeren borde bibehållas.

Detta hindrade dock icke, att möjlighet bereddes envar för officersutbildning

lämplig värnpliktig med normal folkskolekompetens att i försvarets skolor

inhämta de kunskaper, som vore nödvändiga för officerstjänst. 1942 års försvarsbeslut

möjliggjorde för envar värnpliktig vid armén att oberoende av börd,

ekonomisk ställning och skolunderbyggnad kvalificera sig för utbildning till

officer på aktiv stat, därest han visade den härför erforderliga lämpligheten

och militära dugligheten. Att dessa möjligheter kunde utnyttjas, visades av

den icke obetydliga rekrytering, som skett och alltjämt skedde via försvarets

läroverk (tidigare arméns underofficersskola). Av de kadetter, som åren 1929—

1945 avlagt officersexamen, hade nära tio procent gått denna väg. Att de angivna

möjligheterna det oaktat icke utnyttjades av rekryter ur arbetarklassens

led i större utsträckning än som skedde, vore ett förhållande som enligt

officersutbildningskommitténs förmenande vore värt den största uppmärksamhet.

Orsakerna härtill vore främst att söka i känslomässiga och traditionella

skäl, vilka kunde härledas från arbetarklassens tidigare inställning till

försvaret.

Den nuvarande utbildningen i försvarets egna skolor möjliggjorde en

konsekvent koncentration i undervisningen till det, som vore omedelbart erforderligt

för vidareutbildningen till officer på aktiv stat. Samtidigt innebure

detta en risk för väsentliga brister i allmänbildningen och i fråga om

kontakten med samhällslivet i övrigt. En officer, som ginge vägen över försvarets

läroverk, löpte risk att bli mera ensidig än den, som avlagt studentexamen

på vanligt sätt. Officersutbildningskommittén har därför pekat på

vikten av en sådan demokratisering av studiemöjligheterna, att tillgången till

högre skolunderbyggnad öppnades för envar, som hade förmåga att tillägna

sig den, oavsett ekonomiska resurser och bostadsort. Kommittén ansåge i

princip önskvärt, att de blivande officerarnas grundläggande utbildning i allmänna

ämnen icke skedde i försvarets egen regi utan att de utbildades gemensamt

med övriga ungdomar, vilka skulle rekrytera andra kvalificerade yrken.

För att främja rekryteringen till officersbanan krävdes enligt officersutbildningskommitténs

mening en vidgad upplysningsverksamhet rörande möjligheterna

för alla ynglingar att bli officerare. I samband med inskrivningen

borde icke blott som hittills studenter och likställda utan även övriga värnpliktiga

lämnas orientering i detta avseende.

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj ds proposition nr 206.

Vidare har chefen för armén i skrivelse den 29 november 1947 angående

värnpliktsutbildningens närmare utformning framhållit bland annat, att han

för det dåvarande icke medhunnit verkställa en noggrann undersökning rörande

lämpligheten av och möjligheterna för ett ändrat system av uttagning av

värnpliktigt befäl. Vid bedömande av denna fråga måste hänsyn tagas även

till det ogynnsamma rekryteringsläget inom armén. Det kunde bli nödvändigt

att ersätta den rekrytering, som skedde stamanställningsvägen, med en

rekrytering av allt befäl ur de värnpliktigas led. Frågan om sättet för uttagning

av värnpliktigt befäl borde därför enligt arméchefens mening upptagas

i ett vidare sammanhang.

Svenska underofficersförbundet och försvarsväsendets underbefäls för band

ha i ett gemensamt yttrande den 29 november 1947 till chefen för armén

rörande placering på lämpliga utbildningsuppgifter av äldre underofficersoch

underbefälspersonal samt inrättande av ytterligare beställningar för överfurirer,

avsedda såsom trupputbildare, framhållit, att frågan härom vore

en detalj av ett större problemkomplex, nämligen frågan om befälskårernas

ställning och utnyttjande över huvud taget, vilket vittomfattande problem

syntes böra göras till föremål för utredning i syfte att lösas i ett sammanhang.

Förbunden erinrade, att en sådan utredning nödvändigtvis syntes behöva

ingå såsom ett mycket väsentligt led i den utredning av vårt nuvarande

befälssystem i allmänhet och rekryteringsgrunderna i synnerhet, som chefen

för försvarsdepartementet ifrågasatt i ett offentligt uttalande under hösten

1947.

1945 års försvar skommitté har framhållit, att 1942 års försvarsbeslut

beträffande arméns officersrekrytering innebar en breddning av rekryteringsunderlaget

i syfte att såväl skapa ökat förtroende mellan folk och

.försvar som höja officerskårens kvalitet. De vidgade rekryteringsmöjligheterna

skapades närmast genom att öppna en rekryteringsväg över försvarets

läroverk för värnpliktiga utan studentexamen. Försvarskommittén har icke

i detta hänseende föreslagit några ändrade bestämmelser. Av den årliga nyrekryteringen

vid armén, omkring 130 fänrikar, ha 50 beräknats skola rekryteras

genom försvarets läroverk.

I sitt till försvarskommitténs betänkande fogade särskilda yttrande

har kommittéledamoten Hagberg framhållit, att rekryteringsbasen genom

1942 års försvarsbeslut vidgats så att värnpliktiga utan studentexamen under

vissa betingelser kunde studera till statofficer, varjämte ökade möjligheter

för de fast anställda att bli statofficerare skapats. Värnpliktig med folkskolekompetens

skulle i så fall via försvarets läroverk kunna efter 77 månader vinna

befordran till fänrik. Denna grad kunde av den stamanställde uppnås efter

95 månader. Enligt förslag av officersutbildningskommittén skulle utbildningstiden

till officer för de värnpliktiga förlängas med 1 månad och för de stamanställda

minskas med 11 månader. Enligt Hagbergs mening ökades säkerligen

icke härigenom möjligheten att rekrytera officerskåren ur arbetarklassens led.

Hagberg har vidare anfört, att officersutbildningskommittén gjort gällande,

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj.ts proposition nr 206

att 1942 års beslut möjliggjort för varje värnpliktig att oberoende av börd,

ekonomisk ställning och skolunderbyggnad kvalificera sig för utbildning till

officer, därest han visade den härför erforderliga lämpligheten och militära

dugligheten. Nämnda kommitté hade hävdat, att denna väg visat sig framkomlig

och påstått, att av de kadetter, som åren 1929—1945 avlagt officersexamen,

nära 10 % av socialgrupp III gått denna väg. Även om ett bristande

intresse från de värnpliktigas sida försvårade en sådan rekrytering av statofficerare,

vore det för att få de riktiga begreppen om saken tillräckligt att

erinra om att officersutbildningskommittén endast räknat med 4 eller 6 elever

per år med normal folkskolekompetens, som skulle genomgå försvarets läroverk.

Detta innebure, att i fortsättningen som hittills folkets stora flertal,

lönearbetarna, endast med ett fåtal procent komme att vara företrätt inom

statofficerskåren med sina söner. Försvarskommittén hade i annat sammanhang

understrukit önskemålet om en breddning av basen för officersrekryteringen

men likväl i sitt betänkande föreslagit minskade medel till försvarets

läroverk. Det syfte, som kommittén velat främja, hade motverkats. Hagberg

ville rikta uppmärksamheten på sakförhållandet, då administrativa åtgärder

kunde neutralisera icke önskvärda följdverkningar.

Hagberg har vidare erinrat om det av chefen för försvarsdepartementet

hösten 1947 gjorda uttalandet om behovet av en grundlig utredning av hela

befälssystemet och om att ersätta rekryteringen stamanställningsvägen med en

rekrytering ur de värnpliktigas led. Möjlighet skulle beredas alla därför begåvade

och energiska ungdomar att erhålla nödig utbildning för att vinna befordran

inom alla grader. Genom en ordentlig lön, genom möjligheten att fullgöra

värnplikten tidigare och genom en snabbare och mindre isolerad undervisning

än vid försvarets läroverk och andra försvarsskolor skulle man skapa

grundvalen för att rekrytera allt befäl ur de värnpliktigas led. Hagberg hoppades,

att en sådan utvecklingslinje skulle visa sig bärkraftigare än den hittills

följda.

Militärbefälhavaren för I. militärområdet har i sitt remissyttrande över försvarskommitténs

betänkande ställt sig tveksam till kommitténs beräkning av

antalet fänrikar, som skulle rekryteras genom försvarets läroverk. Redan befintliga

och framtida ökade möjligheter till skolutbildning vid de allmänna

läroverken övertygade icke militärbefälhavaren om att den ur försvarsbudgetens

synpunkt ganska dyrbara vägen över försvarets läroverk borde utnyttjas

i sådan utsträckning. Detta syntes i realiteten knappast medföra en

breddning av rekryteringsunderlaget eller medföra ett nytt medel att skapa

ökat förtroende mellan folk och försvar. Visserligen hade dugliga officerare

tillförts försvaret denna väg och det hade säkerligen icke skadat, att de officerare,

som gått »långa vägen» vore hårdare än de övriga Men den förra

kategorien officerare syntes genom sin mera ensidiga utbildning och ganska

långvariga kasernering ha mindre möjligheter att skapa och upprätthålla civila

kontakter och därmed öka förtroendet mellan folk och försvar än de officerare,

som tagit sin studentexamen vid de allmänna läroverken. Den av kommittén

s. 181 Kontrollera mot PDF

Ilungl. Maj:ts proposition nr 206. 181

förordade stora officersrekryteringen genom försvarets läroverk syntes därför

icke kunna motiveras.

Möjligheterna till rekrytering av lämpliga befälsämnen denna väg borde

dock hållas öppen, men militärbefälhavaren vore icke övertygad om att denna

kategori borde göras så talrik som nära 40 % av en årskull. Tecken tydde på

att de koncentrerade och påfrestande studierna vid försvarets läroverk tröttade

många, så att de icke i framtiden kunde beräknas ge så mycket och föra fram

försvaret på ett sådant sätt som krävdes av aktiva officerare. Därtill komme

olägenheterna av denna officerskategoris relativt höga ålder. Ur effektivitetssynpunkt

vore det ej önskvärt med ett stort antal ganska gamla fänrikar.

Militärbefälhavaren för 111. militärområdet har i anslutning till försvarskommitténs

förslag om sänkning av åldern för påbörjande av första värnpliktstjänstgöringen

föreslagit, att det fast anställda underbefälet skulle

rekryteras via värnpliktstjänstgöringen i stället för genom volontärinstitutionen.

Tidpunkten för den fasta anställningen borde uppskjutas till dess

första värnpliktstjänstgöringen fullgjorts. Härigenom skulle ernås bättre

möjligheter än nu att utvälja de lämpligaste för fortsatt utbildning till underbefäl

på aktiv stat. Frågan vore av sådan betydelse, att den borde göras till

föremål för grundlig undersökning.

Centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden har förordat, att

frågan om sättet för rekrytering av befälet skulle upptagas i ett vidare sammanhang.

Inom försvarsdepartementet har verkställts en preliminär utredning beträffande

spörsmålet om befälsrekryteringen. Denna har utmynnat i ett skisserat

förslag till befälsorganisation vid ett infanteriregemente, uppgjort under förutsättning

att å ena sidan den nuvarande volontärinstitutionen skulle ersättas

med en värnpliktsorganisation, å andra sidan officers- och underofficerskårerna

skulle sammanföras till en enda befälskår. Innebörden av det tilltänkta

systemet kan sammanfattas på följande sätt.

Befälsorganisationen skulle omfatta endast en fast anställd befälskår, enhetligt

rekryterad direkt ur de värnpliktigas led. Envar för befälsutbildning

över huvud taget kvalificerad värnpliktig skulle äga samma möjlighet att

vinna fast befälsanställning.

Utbildningen till fast befälsanställning skulle vara gemensam för alla och

omfatta inalles omkring 3 år. Under endast ett år skulle utbildningen äga rum

vid central skola — krigsskolan; i övrigt skulle all utbildning fullgöras vid

vederbörligt förband inom de värnpliktigas krets. Allt förvärv av allmänbildning

skulle förläggas till de allmänna undervisningsanstalterna. Envar, som

icke vid anställningens början avlagt studentexamen, skulle ha möjlighet att

utan egna kostnader förvärva sådan kompetens. Kraven på allmänbildning ha

differentierats med hänsyn till de uppgifter och det ansvar, som följer med de

särskilda befälsbefattningarna. Stort avseende har fästs vid trupptjänsten

såsom värnpliktig och såsom befäl över värnpliktig i syfte att hos vederbörande

skapa förtrogenhet med värnpliktig trupp. Förutom värnpliktigs avlöningsförmåner

i allmänhet borde särskild avlöning utgå under hela utbildningen

till fast befälsanställning. Ekonomiska hinder skulle sålunda icke föreligga

för någon att välja befälsbanan. Efter avslutad utbildning borde utnäm
-

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

ning till aktivt befäl ske vid samma levnadsålder för alla —• i medeltal 23 års

ålder. Envar fast anställd skulle äga en militärutbildning, som motsvarade den

nuvarande officersutbildningen.

Tjänstgöring i plutonchefsbefattning — i vissa fall vid yngre år även i

gruppchefsbefattning — skulle äga rum från anställningens början till högst en

levnadsålder av 35 år. Därigenom skulle en grundlig erfarenhet och kännedom

om trupp säkerställas. Vid nämnda levnadsålder skulle befordran vara

garanterad antingen till kapten eller kaptenlöjtnant, till kapten och kompanichef

med fortsatta befordringsmöjligheter efter urval och eljest till kaptenlöjtnant.

För envar fast anställd skulle sålunda försvaret självt giva framtidsmöjlighet.

Den fast anställda befälskadern har i den uppgjorda skissen givits sådan

omfattning, att krigsorganisationens behov av kompani- och högre chefer

skulle kunna täckas med kvalificerat fast anställt befäl. I den skisserade organisationen

har sålunda per infanteriregemente räknats med omkring 125 fast

anställda befäl med officers kvalifikationer, under det att den nuvarande organisationen

icke upptager mer än omkring 65 med samma kvalifikationer. Befälstillgången

har vidare ansetts täcka behovet i fredsorganisationen av befäl

för samtliga befattningar fr. o. m. plutonchef och i vissa fall även för ett antal

gruppchefsbefattningar. Den så beräknade befälskåren skulle ersätta de nuvarande

tre befälskårerna, nämligen officerskåren, underofficerskåren och

underbefälskåren.

Volontärinstitutionen skulle i anslutning härtill helt utgå ur försvarets

organisation, vilket kunde beräknas medföra åtskilliga besparingar. Värnpliktig

borde beredas möjlighet att påbörja första tjänstgöringen, som generellt

beräknats äga rum vid 20 års ålder, redan före denna ålder. Officers- och

underofficerskårerna skulle sammansmälta till en i den föreslagna befälskåren.

Detta har ansetts innebära en förstärkning av befälsorganisationen i

såväl krigsorganisatoriskt som fredsorganisatoriskt avseende. Uppgifter och

ansvar för de särskilda befattningshavarna ha förmenats bli enhetligt och

konsekvent fördelade. Anordningen skulle betyda åtskilligt i enkelhet och

reda, i befälets ställning inåt och utåt samt i besparingar och effekt. I befälsorganisationen

skulle i övrigt räknas endast med värnpliktigt underbefäl, bortsett

från de 8 överfurirer, vilka bestrida vissa särskilda befattningar och rekryteras

direkt ur de värnpliktigas led.

Det värnpliktiga befälet skulle enligt förslaget täcka dels behovet av plutonchefer

(befälsvärnpliktiga) och gruppchefer (underbefälsvärnpliktiga) i

krigsorganisationen, dels behovet av gruppchefer vid utbildning av värnpliktiga

i allmänhet. Befälet i fråga skulle rekryteras bland de värnpliktiga och

ur det kvalitativt bästa material, som kunde uppbringas. Envar skulle äga

realskole- eller däremot svarande kompetens.

Utbildningstidens längd för underbefälsvärnpliktiga skulle enligt förslaget

icke överskrida den nu tillämpade. Här berörda värnpliktiga borde åtnjuta en

avlöningsförstärkning av 1 800 kronor för den tid, varmed utbildningstiden

komme att överstiga den för värnpliktiga i allmänhet föreslagna.

Utbildningstiden för befälsvärnpliktiga skulle begränsas med 6 månader

i förhållande till vad som nu gäller för officersutbildning av värnpliktiga. För

dessa har i förslaget räknats med en särskild ekonomisk gottgörelse av ej

mindre än 5 000 kronor.

Den föreslagna befälsorganisationen har vid den preliminära utredningen

beräknats medföra avsevärda kostnadsbesparingar.

Departementschefen.

Den preliminära utredning, vars resultat jag i det föregående i korthet

redovisat, rullar upp organisationsproblem av betydande räckvidd. Förslaget

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

berör frågor av sådan svårighetsgrad och är till sina konsekvenser av sådan

omfattning, att det endast ''bör betraktas såsom underlag för fortsatta diskussioner.

Syftet med den av mig föranstaltade förberedande utredningen har

icke heller varit att åstadkomma ett genomarbetat förslag till frågans lösning

utan endast att framlägga material för att få frågan närmare belyst och att

därvid även söka vinna klarhet, om möjlighet föreligger att på andra vägar

än de nu tillämpade skapa en effektiv befälsorganisation. Enligt av mig givna

direktiv har utredningen härvid begränsats till armén och närmast då infanteriet.

I frågans nuvarande läge har jag icke anledning fatta ståndpunkt till det förslag,

i vilket utredningen utmynnat. Utredningen synes mig emellertid ge

vid handen, att befälsorganisationen mot bakgrunden av den gjorda utredningen

bör göras till föremål för en allsidig undersökning.

Även arméchefen synes hysa den uppfattningen, att befälsfrågan bör

underkastas särskild utredning. Även enligt hans uppfattning kunde det

bli nödvändigt att ersätta den rekrytering, som skedde stamanställningsvägen,

med en rekrytering av allt befäl ur de värnpliktigas led. Behovet av en utredning

av vårt nuvarande befälssystem i allmänhet och rekryteringsgrunden i

synnerhet har bestyrkts jämväl av svenska underofficersförbundet och försvarsväsendets

underbefälsförbund.

Den utredning, som jag sålunda anser böra komma till stånd och anförtros

åt särskilda utredningsmän, bör närmast ha till syfte att framlägga ett fullständigt

förslag till befälsfrågans lösning vid armén och i första hand beträffande

infanteriet. Först därefter böra förslag i fråga om försvaret i övrigt

successivt utarbetas.

Vid förslagets utarbetande bör tjäna som utgångspunkt, att det värnpliktiga

befälet bör uttagas i samband med inskrivning och till det antal, som erfordras

för att täcka dels det erforderliga behovet i såväl fred som krig av

gruppchefer, dels befälsbehovet i plutonchefs- eller motsvarande befattningar

i krigsorganisationen. Sättet för utbildningens anordnande bör utredas och

detaljerade utbildningsplaner utarbetas. Befälstjänstgöring i vederbörliga befattningar

bör fullgöras under den tid, som erfordras för befälsbehovets tillgodoseende

vid utbildning av värnpliktiga i allmänhet. Frågan i vad mån

särskild ekonomisk gottgörelse bör utgå för tid, varmed befälsutbildningen

överskrider den för flertalet värnpliktiga fastställda, bör övervägas. Under omprövning

bör vidare tagas frågan, vilka åtgärder i övrigt — befälsutbildningens

tillgodoräknande i merithänseende m. m. — som lämpligen böra vidtagas för

att motverka de olägenheter, vilka äro förenade med den förlängda tjänstgöringen,

samt för att över huvud taget bereda här avsedda värnpliktiga trivsel

under deras tjänstgöring.

Det fast anställda befälet bör enhetligt rekryteras ur de värnpliktigas led.

Även gången av utbildningen till fast anställt befäl, frågan om och med vilket

belopp särskild avlöning bör utgå under sådan utbildning och den fortsatta

befälsutbildningens anordnande äro spörsmål, som böra utredas.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

En omläggning av befälsorganisationen i här avsedd riktning medför givetvis

konsekvenser på ett flertal områden. Det bör ankomma på utredningsmännen

att klargöra dessa följdverkningar och avgiva därpå grundade förslag

till ändringar i organisationen. Slutligen böra övergångsplaner utarbetas.

I. Försvarsmedicinsk forsknings- och försöksverksamhet.

1. Inledning.

Genom beslut den 23 augusti 1946 uppdrog Kungl. Maj:t åt statens medicinska

forskningsråd att verkställa utredning i fråga om organisationen av den

militärmedicinska forskningen i vad anginge armén och marinen samt till

Kungl. Maj:t inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Med anledning härav tillsattes av rådet en kommitté, bestående av generalläkaren

D. M. Lindsjö, tillika ordförande, medicinalrådet R. K. Bergman, professorn

E. Essen-Möller, professorn R. S. Fåhraeus och professorn E. T. A.

Teorell, för att verkställa utredning och till rådet inkomma med förslag i

ärendet. Kommittén — som antagit benämningen försvarsmedicinska utredningskommittén

— överlämnade den 11 december 1947 till statens medicinska

forskningsråd utredning och förslag rörande ordnandet av försvarsmedicinsk

forsknings- och försöksverksamhet i Sverige.

Statens medicinska forskningsråd överlämnade därefter med skrivelse den

9 januari 1948 såsom eget yttrande försvarsmedicinska utredningskommitténs

förenämnda utredning.

över ifrågavarande utredning ha utlåtanden avgivits av överbefälhavaren,

chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet, försvarets civilförvaltning,

försvarets sjukvårdsförvaltning, försvarets forskningsanstalt, medicinalstyrelsen,

civilförsvarsstyrelsen, statskontoret, föreståndaren för statens

bakteriologiska laboratorium, kanslern för rikets universitet efter hörande av

vederbörande vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutet,

gymnastiska centralinstitutet, flygmedicinska nämnden, statens naturvetenskapliga

forskningsråd, Sveriges läkarförbund, svenska militärläkarföreningen

och svenska läkarsällskapet. 2

2. Den försvarsmedicinska forskningens allmänna

uppgifter m. m.

F ör svar smedicinska ut r ednin g skommittén.

Kommittén har lämnat en utförlig redogörelse för krigföringens utveckling

och den försvarsmedicinska forskningens betydelse i samband därmed,

den försvarsmedicinska forskningens betydelse för den fredliga utvecklingen,

den försvarsmedicinska forskningsverksamhetens utveckling och nuvarande

läge i Sverige samt aktuella forskningsuppgifter för svensk försvarsmedicin.

Då det torde föra för långt att i detta sammanhang upptaga dessa

frågor till behandling i den utsträckning som i utredningen skett, torde jag

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

beträffande redogörelsens detaljer få hänvisa till utredningen och här endast

begränsa mig till att beröra vissa grundläggande faktorer och synpunkter.

Krigföringens utveckling och den försvarsmedicinska forskningens

betydelse i samband härmed.

Kännetecknande för det andra världskriget var, att man långt mer än förr

lärde sig att exploatera vetenskapen för krigsändamål. Genom att anvanda

vetenskapliga metoder i krigföringen lyckades man åstadkomma effekter, som

man tidigare aldrig kunnat föreställa sig. Nya stridsmedel^av olika slag insattes.

Utvecklingen gick efter hand och mycket snabbt i sådan riktning, att

praktiskt taget alla vetenskapsgrenar i större eller mindre utsträckning kopplades

in. Universitetsinstitutioner, laboratorier, enskilda forskare etc. togos i

anspråk för en intensiv och omfattande forskning i krigets tjänst.

Det ligger i sakens natur, att den med vetenskapens hjälp åstadkomna utvecklingen

och differentieringen av stridsmedlen fört med sig oerhörda påfrestningar

för den mänskliga organismen. I det totala kriget gäller detta

utan någon större skillnad såväl den militära personalen som ock civilbefolkningen.

Den medicinska vetenskapen har härigenom städlts inför en mångfald

problem, ofta av invecklad art. Jämsides med utvecklingen pa det kngstekniska

området ha sålunda kraven på den försvarsmedicinska forskningen

Den försvarsmedicinska forskningen maste i huvudsak inriktas dels pa

höjandet av de stridande styrkornas prestationsförmåga, i vad denna sammanhänger

med medicinska faktorer, dels på möjligheterna att begränsa det

egna landets förluster i människoliv och i arbetsförmåga hos individerna.

I vårt land saknas enhetlig organisation och tillräckligt ekonomiskt stöd

för försvarsmedicinsk forsknings- och försöksverksamhet. Detta innebär en

allvarlig brist, eftersom förmågan att på det medicinskt vetenskapliga området

bemästra en krigssituation i modern tid får anses utgöra ett synnerligen

viktigt led i försvarsberedskapen.

Den för militära ändamål verksamma forskningen har visat sig bil av

mycket stor betydelse även för fredliga förhållanden.

Den försvarsmedicinska forskningsverksamhetens utveckling

och nuvarande läge i Sverige.

Före det andra världskrigets utbrott fanns i vårt land icke något särskilt

organ för försvarsmedicinsk forskning. Den forskning, soin förekom på området,

bedrevs inom olika utanför försvarsväsendet stående^ institutioner.

En av de första frågor, där vetenskap behövdes för militärt ändamål, valfrågan

om lösandet av stridsgas- och gasskyddsproblemen. År 1926 inleddes

vid medicinsk-kemiska institutionen vid universitetet i Lund en självständig

forskning i avseende å den kemiska krigföringens problem.

Vid försvarsväsendets kemiska anstalt, som stod färdig år 19o9, upptogs

till prövning bland annat vissa medicinska problem av begränsad räckvidd

och nära sammanhängande med anstaltens verksamhet i övrigt. Utöver problem

rörande gasskydd och avgasningsmetoder upptogos^ sålunda vid kemiska

anstaltens medicinska sektion bland annat frågor angående behandling av

fosforbrännskador, behandling av fosgenförgiftningar och cyanväteförgiftningar

samt frågor rörande detonationsvågornas _ fysiologiska verkningar. Då

det medicinska forskningsarbete, som bedrevs inom kemiska anstalten, var

begränsat till frågor, vilka nära sammanhängde med anstaltens verksamhet i

övrigt, förblev huvudparten av de försvarsmedicinska problemen hänvisad till

opaginerad Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

bearbetning i annan ordning, i den mån resurser funnos härför. Detta innebar,

att många försvarsmedicinska problem av framträdande angelägenhetsgrad

endast nödtorftigt eller knappast alls kunde bli föremål för vetenskaplig

behandling. 1 °

Någon större ändring härutinnan skedde ej då genom beslut av 1944 års

riksdag en försvarets forskningsanstalt inrättades, vari försvarsväsndets kemiska

anstalt uppgick såsom en kemisk avdelning. Vid försvarets forskningsanstalt

har behandlingen av vid kemiska anstalten ej avslutade forskningsuppgifter

utvidgats och intensifierats, exempelvis forskning angående detonationsskador

samt undersökningar av giftigheten hos diverse i olika sammanhang

aktuella ämnen, såsom klorerade kolväten, sprängämnen, rök- och dimbildare

m. m. En stor mängd nya problem ha efterhand tillkommit. Ett betydande

arbete bär i.forskningsanstaltens regi nedlagts på frågor rörande inledning

av skyddsrum. På senare tiden ha även inletts vissa undersökningar

rörande skydd mot atombomber. Forskningsanstalten samarbetar med utomstående

institutioner ävensom med försvarets sjukvårdsförvaltning.

Den sedan den 1 oktober 1946 verksamma flygmedicinska nämnden, som

skall taga initiativ till flygmedicinsk forskning och utarbeta arbetsprogram

för densamma, består av sammanlagt sex ledamöter, av vilka tre vetenskapsmän

(fysiologer), två av chefen för flygvapnet utsedda representanter och

en repiesentant för luftfartsstyrelsen. Försvarets specialintressen beträffande

flygmedicin torde få anses härigenom vara väl tillgodosedda. Den flygmedicmska

forsknings- och försöksverksamheten, som är anknuten till vissa redan

befintliga vetenskapliga institutioner, avser att trygga ett lämpligt val av människomaterial

till flygförare, att finna medel till förhindrande av de rubbningar

i flygarens hälsotillstånd, som flygningen kan medföra, samt till stegrande

i möjligaste mån av flygarens prestationsförmåga.

Organisationen av den medicinska forskningen i vad angår marinen har

hittills varit improviserad allt efter behov och resurser. För medel, som i

varje särskilt fall ställts till förfogande av chefen för marinen eller marinförvaltningen

från till deras disposition ställda anslag, ha undersökningarna

nästan helt utförts av marinläkarkarens läkare. I vissa fall ha medel för

undersökningar av bland annat marint intresse beviljats från civila vetenskapliga

fonder. _ Många undersökningar och prov ha utförts ombord på

ubåtar och bärgningsfartyg samt vid vissa marinen tillhöriga dyktankanläggmngar.

Vid karolinska institutets respektive gymnastiska centralinstitutets

fysiologiska institution ha flera viktiga arbeten utförts. Huvudintresset för

forskningen är inriktat på ubåts- och dykerihygienen samt därmed sammanhängande

fysiologiska problem.

Även vid vissa andra forskningsorgan m. fl. ha — särskilt under beredskapstiden

•— behandlats en del problem av visst försvarsmedicinskt intresse.

Bland de institutioner, som sålunda bedrivit försvarsmedicinska undersökningar

och utredningar, kunna — förutom de fysiologiska institutioner, där

flygmedicinsk forskning bedrivits — nämnas radiofysiska institutionen vid

karolinska institutet, statens bakteriologiska laboratorium samt personalprövningsdetaljen

vid centrala värnpliktsbyrån.

Aktuella försvarsmedicinska forskningsuppgifter.

Atombomben. Vid sidan av tekniska hjälpmedel till avvärjande av atombombangrepp

står ett utomordentligt viktigt komplex av därmed sammanhängande

försvarsmedicinska problem. Dessa problem gälla framför allt de

radioaktiva verkningarna på längre avstånd från explosionen. Bland de många

och svårlösta medicinska problem, som stå i samband med atomvapnets an
-

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

vändning, må nämnas förebyggandet av riskerna vid framställning av atomenergi,

profylax och terapi i avseende å skadeverkningarna på människan vid

atombombexplosion samt skydd och säkerhetsåtgärder vid röjning efter atombombexplosion.

Gaslcriget. Gasvapnet har undergått en stark utveckling. Av senapsgasen

har sålunda frambragts en ny variant, kvävesenapsgasen, som bland annat

icke förstöres av avgasningsmedel. Även genom kombination av olika stndsgaser

eller andra kemiska stridsmedel ha möjligheter till ökad effekt åstadkommits.

En ny typ av stridsgaser med mycket allvarliga verkningar har

tillkommit. En helt ny fara utgöra radioaktiva gaser och radioaktivt stoft.

Skyddet däremot är förenat med stora svårigheter. Emot den radioaktiva

strålning, som träffar hela kroppen, erbjuder skyddsrum ett visst skydd för

civilbefolkningen. Större svårigheter möta, när det gäller att skydda truppen

i fält. Gasvapnets utveckling är säkerligen icke avslutad. ..

Bakteriologisk krigföring. Till denna krigföring kan räknas användningen

av bakterier och virus men även av toxiner, d. v. s. giftiga ämnen, som produceras

av vissa bakterier. Bland de olika sjukdomar, som nämnts i detta sammanhang,

äro botulism (en mycket farlig form av matförgiftning med 60

70% dödlighet), undulantfeber, papegojsjuka, tularemi (harpest), kolera, tyfus,

pest, mjältbrand, epidemisk hjärnhinneinflammation och influensa. Det

bakteriologiska kriget fordrar liten insats av materiel och folk och kan bland

annat bli ett fruktansvärt sabotagevapen. Det bygges till huvudsaklig del på

insatser av vetenskapliga specialister. För försvaret gäller det att finna metoder,

genom vilka epidemier kunna snabbt upptäckas, isoleras och hejdas.

Det är en viktig försvarsangelägenhet att upptaga det bakteriologiska krigets

konsekvenser till allvarlig behandling. Utredning bör företagas rörande vilka

bakterier eller virusarter och produkter därav, som. kunna antagas ifrågakomma

som bakteriologiskt anfallsvapen, vilka distribueringssätt en fiende

kan tänkas använda för svenska förhållanden samt vilka skyddsåtgärder som

måste krävas. . _ ..

Brännskadebehandling. Olika behandlingsmetoder påkalla största uppmärksamhet

och ingående prövning. Brännskadornas .grad och omfattning

vid atombombexplosion öka ytterligare detta krav. Någon verkligt effektiv

brännskadeberedskap finnes icke för närvarande i vårt land.

Särbehandling. Förband av olika slag, operativ särbehandling och chemoterapi

befinna sig i ständig utveckling. Mycket ingående undersökningar krävas

rörande sårbakteriologi o. s. v. De nya viktiga rön, som i det senaste kiiget

gjorts på området, måste tillvaratagas genom nära kontakt nied ledande fackmän

inom tidigare krigförande länder och genom ytterligare vetenskaplig

bearbetning av vunna resultat.

T det ovan anförda har tagits sikte på några försvarsmedicmska problem,

vilka äga direkt samband med verkningarna av olika, stridsmedel. Den medicinska

forskningen har i dessa fall huvudsakligen till uppgift att finna medel

att hindra eller begränsa ifrågavarande verkningar. Andra problem, erbjuda

sig i samband med kravet att höja de väpnade styrkornas stridsvärde

i vad detta beror av människomaterialet. En del av dessa senare problem

ha. intresse redan för fredsförhållanden. Följande mera betydande spörsmål

må härvid beröras.

Vid bekämpandet av sådana sjukdomar som tuberkulos, veneriska sjukdomar

och svårare epidemiska sjukdomar uppställa sig för den militära sjukvården

i många avseenden speciella problem, särskilt sammanhängande med

anhopningen av unga människor i truppförband. Jämväl påssjulcan utgör ett

betydelsefullt problem för den militära sjukvården. Inom truppförband en

får en utbruten påssjukeepidemi på grund av den stora anhopningen av icke

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

immuna individer ofta så stor utbredning, att den allvarligt nedsätter förbandets

tjänstduglighet och avsevärt försvårar sjukvårdsarbetet. Forskning

rörande sjukdomens smittämne och möjligheterna till effektiv skyddsympning

skulle därför vara av största värde i första hand för militär sjukvård,

men därutöver även för civil sjukvård.

Med det moderna kriget och utbildningen därför följer en mängd psykologiska

och psykiatriska problem. Den ofantliga utvecklingen av de tekniska

hjälpmedel, varmed stridande styrkor i våra dagar äro utrustade, har medfört

alldeles speciella krav på befäl och manskap i såväl kroppsligt som psykiskt

hänseende. Inom vår krigsmakt infördes under andra världskriget urvalsprov

av psykologisk art, s. k. testning. I anslutning därtill företogs

psykiatriska undersökningar i syfte att gallra ut eller omplacera de psykiskt

undermåliga eller abnorma. De erfarenheter, som vunnits vid nyssnämnda

verksamhet, och det undersökningsmaterial, som därvid samlats, visa tydligt

behovet av fortsatta vetenskapliga studier på området. De målbetonade undersökningar,

varom bär är fråga, måste emellertid bedrivas i samarbete med och

bygga på den psykiatriska och psykologiska forskning, som pågår vid universitet

och högskolor.

Den medicinska forskningen på de områden, som ovan berörts, har betydelse

för försvaret i dess helhet. En särställning inom den försvarsmedicinska

forskningen intaga med hänsyn till problemens art den flygmedicinska

forskningen samt den medicinska forskning inom marinens verksamhetsområde,

som har avseende å ubåts- och dykerihygienen, dykmedicinsk forskning.

Förutom att dessa båda forskningsgrenar innefatta i mångt och mycket

sins emellan likartade problem ha de den egenskapen gemensamt, att forskningsresultaten

redan i fredstid äro av största betydelse även för civil verksamhet.

Beträffande de aktuella problemställningarna och uppgifterna för den flygmedicinska

forskningen torde få hänvisas till flygmedicinska utredningens betänkande,

som i sina huvuddrag redovisats i propositionen 1946:273 (s. 191).

Vad angår den dykmédicinska forskningen äro följande mera betydande

undersökningar planerade för den närmaste framtiden, nämligen fysiologiskvetenskaplig

bearbetning av den i Sverige utexperimenterade vätgasdykningsmetoden,

. fortsatta undersökningar rörande tryckfallssjukans pato-fysiologi,

bearbetning av de s. k. Haldaneska uppstigningstabellema för dykare samt

en sammanställning av resultaten av vissa försöksvis tillämpade uppstigningstabeller

med och utan ytdekompression, fortsatta undersökningar beträffande

inverkan av kyla och olika kolsyrekoncentrationer på basalomsättningen, försök

beträffande avfuktning och uppvärmning samt avkylning av luften i

ubåtar. 3

3. Det försvarsmedicinska forskningsarbetets framtida

organisation och ledning.

A. Forskningsarbetets organisation.

F ör svar smedicinska utredning skommittén.

Kommittén har till en början framhållit, att en del problem visserligen

redan vore under behandling vid olika institutioner, anstalter m. m. Bristen

på enhetlig ledning av forsknings- och försöksverksamheten i dess helhet samt

den begränsade tillgången på medel ävensom personal och lokalutrymmen

för den speciella forskning, som här avsåges, utgjorde emellertid svåra hin
-

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

der för verksamhetens ändamålsenliga bedrivande. Något gemensamt program

för utredningsarbetet funnes icke. Mellan institutioner, vilka i större eller

mindre omfattning bedreve utredningar av betydelse ur försvarsmedicinsk

synpunkt, upprätthölles ej alltid erforderlig kontakt i avseende å dessa utredningar.

Som följd härav förekomme i vissa fall onödigt dubbelarbete. I

fråga om forskningsarbetets organisation avsåge kommittén att var för sig

behandla dels det medicinska forskningsarbete, som hade avseende å försvaret

i dess helhet, försvarsmedicinsk forskning i allmänhet, dels den speciella

medicinska forskning, som krävdes för marinens och flygvapnets del.

Beträffande den försvarsmedicinska forskningen i allmänhet har kommittén

erinrat att sådan för närvarande bedreves huvudsakligen vid försvarets forskningsanstalt

samt därutöver vid vissa institutioner. Behovet av försvarsmedicinsk

forskning kunde emellertid icke tillnärmelsevis tillgodoses med de resurser,

som för närvarande stode till buds. Ben nuvarande organisationen

vid försvarets forskningsanstalt vore alldeles för bristfällig för att kunna

tåla någon ytterligare belastning. Även om målsätt forskning lades ut på

olika håll, funnes likväl en mängd problem, som akademiska institutioner

eller kliniker icke vore villiga att behandla. En oundgänglig förutsättning

för att den försvarsmedicinska forskningsverksamheten skulle kunna hålla

jämna steg med den militärtekniska utvecklingen vore, att verksamheten omorganiserades

och förstärktes. I princip borde enligt kommitténs mening

även i framtiden forskningsarbetet bedrivas dels i form av självständig försvarsmedicinsk

forskning, dels genom utläggning av vissa problem till utomstående

forskningsorgan. Den specialiserade forskningen finge emellertid icke

givas för liten omfattning och den måste vara den ledande parten. Intim

kontakt krävdes även med militära organisationer och forskningsorgan.

Utgående från dessa grundsatser hade kommittén funnit lösningen av förevarande

organisationsproblem enligt följande riktlinjer.

1. Genom utbyggnad av den nuvarande medicinska sektionen inom försvarets

forskningsanstalt borde möjlighet beredas att dit förlägga större delen

av den försvarsmedicinska forskningsverksamheten. Ur flera synpunkter

innebure det betydande fördelar, att denna verksamhet kunde ske i intim kontakt

med verksamheten i övrigt inom forskningsanstalten. Den medicinska

sektionen finge sålunda rika möjligheter att utnyttja instrumentella och personella

resurser inom anstaltens tekniska avdelningar, vilka omedelbart kunde

anlitas för problemens lösande. Sektionen kunde vidare tjäna som serviceorgan

för forskningsanstaltens olika avdelningar. Därjämte vore även den intima

kontakten rent lokalt sett givetvis till fördel för frågornas rationella och

snabba behandling.

2. De problem, som stode i samband med bakteriologisk krigföring, syntes

kräva ett ganska omfattande bakteriologiskt forskningsarbete. Detta borde

av flera skäl ej förläggas till forskningsanstalten utan i stället till något bakteriologiskt

laboratorium, i första hand statens bakteriologiska laboratorium.

Men även för andra ändamål vore det givetvis önskvärt och nödvändigt, att

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

försvarsmakten kunde lita till ett större bakteriologiskt laboratoriums vetenskapliga

och praktiska resurser.

3. Ett intimt samarbete borde alltjämt ske med andra medicinska institutioner

och dylikt. Vissa problem, som krävde särskild sakkunskap, borde få

utläggas på dylika institutioner och även på kliniker.

Kommittén har i anslutning härtill framhållit, att en lösning av forskningsarbetets

organisation enligt nu angivna riktlinjer givetvis krävde en icke

obetydlig ökning av personal och utrymmen. Däremot syntes nyanskaffning

av dyrbarare apparatur av mera speciell art i stort sett kunna undvikas tack

vare möjligheterna att utnyttja de avsevärda tekniska resurser, som redan

funnes inom vederbörliga institutioner och anstalter. Oberoende härav krävdes

naturligen vissa årliga anslag för anskaffning och underhåll av apparater,

maskiner och dylikt.

Beträffande personalbehovet har kommittén erinrat, att för närvarande

för den medicinska forskningen vid försvarets forskningsanstalt vore anställda

två medicinska assistenter, av vilka den ene vore deltidstjänstgörande, samt

två laboratoriebiträden. Assistenterna åtnjöte den ene arvode motsvarande

lön i lönegrad Ce 27 och den andre arvode motsvarande lön i lönegrad Ce 25.

Laboratoriebiträdena innehade anställning i lönegrad Ce 13 respektive Ce 8.

För den föreslagna utvidgade forskningsverksamheten vid försvarets forskningsanstalt

har kommittén föreslagit följande personal.

1 laborator.......................... lönegrad högst Cp 9

3 forskningsassistenter ............ » Ce 27

1 laborant .......................... » Ce 15

2 laboratoriebiträden .............. » Ce 13

1 skrivbiträde ...................... » Ce 8

1 djurskötare........................ årsarvode 1800

Assistenterna borde äga utbildning företrädesvis i respektive fysiologi,

medicinsk kemi och farmakologi eller annan för verksamheten aktuell disciplin.

Personalbehovet vid statens bakteriologiska laboratorium för den forskning,

som avsåges skola bedrivas därstädes, har kommittén beräknat enligt

följande.

1 laborator..................................lönegrad Ce 31

1 forskningsassistent ...................... » Ce 27

1 laboratoriebiträde........................ » Ce 10 I

I fråga om de föreslagna lönerna till laboratorerna har kommittén framhållit,

att det för erhållande av väl kvalificerade forskare syntes vara nödvändigt

att kunna erbjuda en relativt hög löneställning. Ur denna synpunkt

finge den löneställning, som avsåges för laboratorn vid forskningsanstalten

lönegrad högst Cp9 -— anses väl avvägd. Det borde härvid jämväl beaktas,

att med dessa befattningar avsåges bliva förenad heltidstjänstgöring.

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

När kommittén det oaktat icke för närvarande föresloge samma lönegrad utan

i stället lönegrad Ce 31 för laboratorn vid bakteriologiska laboratoriet, bade

detta sin grund däri, att de högst placerade laboratorerna därstädes åtnjöte

lön enligt sistnämnda lönegrad.

Yad härefter anginge lokalbehovet har kommittén anfört, att den medicinska

sektionen vid försvarets forskningsanstalt för närvarande disponerade

ett utrymme av 110 kvadratmeter. För den föreslagna utbyggnaden måste

ytterligare utrymme om cirka 140 kvadratmeter ställas till förfogande. Lokalfrågan

syntes emellertid kunna ordnas i samband med vissa omändringar, som

vore planerade vid forskningsanstaltens kemiska avdelning och vilka kunde

förväntas medföra, att ytterligare utrymmen bleve disponibla för den medicinska

forskningsverksamheten. Vid statens bakteriologiska laboratorium vore

däremot lokalfrågan svårare att ordna, enär laboratoriets lokaler för närvarande

vore hårt belastade. Byggnadsstyrelsen hade emellertid hos Kungl.

Maj:t anhållit om medel för en väsentlig utvidgning av lokalerna. Därest

denna framställning bifölles, syntes möjligheter uppstå att bereda utrymme

även för nu ifrågavarande verksamhet. Intill dess så skett, finge provisoriska

åtgärder vidtagas. Såsom en tänkbar lösning hade härvid ifrågasatts uppförande

av en mindre barackbyggnad (cirka 50 kvadratmeters golvyta) i anknytning

till laboratoriets huvudbyggnad.

Yad angår den flyg- och dykmedicinska forskningen har kommittén erinrat,

att enligt gällande reglemente för flygmedicinska nämnden den flygmedicinska

forskningsverksamheten tills vidare i huvudsak bedreves vid de

fysiologiska institutionerna vid universiteten i Uppsala och Lund, karolinska

mediko-kirurgiska institutet samt gymnastiska centralinstitutet ävensom i viss

utsträckning vid klinikerna för otiatri och oftalmiatrik vid universiteten i

Uppsala och Lund samt karolinska institutet. Hos nämnden funnes anställda

tre laboratorer i flygmedicin, vilka hade sin tjänstgöring förlagd till fysiologiska

institutionen vid respektive universitetet i Lund, karolinska institutet och

gymnastiska centralinstitutet. För varje laborator funnes ett laboratoriebiträde.

Beträffande de forskningsuppgifter, som falla inom dykmedicinen, har kommittén

framhållit såsom uppenbart, att en väsentlig del av forskningsverksamheten

härvidlag med fördel kunde förläggas till de fysiologiska institutioner,

där för närvarande flygmedicinsk forskning bedreves. Så skedde redan

i ej ringa utsträckning och det hade därvid visat sig vara av stort värde, att

två av de flygmedicinska laboratorerna vore marinläkare och synnerligen intresserade

av dykmedicinska frågor. I flera avseenden syntes dessutom resultat

av den flygmedicinska forskningen omedelbart komma även dykmedicinen

till godo. Åtskilliga undersökningsbehov kunde givetvis tillgodoses

även vid försvarets forskningsanstalt efter den föreslagna omorganisationen

därstädes. I övrigt kunde undersökningar och prov ske ombord på ubåtar

och bärgningsfartyg samt vid vissa marinen tillhöriga anläggningar. För sistberörda

undersökningar syntes personalbehovet kunna tillgodoses genom

s. 192 Kontrollera mot PDF

192 Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

kommendering av marinläkare eller genom avtal med andra läkare och vetenskapsidkare.

Remissyttranden.

Kommitténs förslag beträffande forskningsarbetets organisation har i

huvudsak biträtts eller lämnats utan erinran av de hörda myndigheterna.

Försvarets civilförvaltning har framhållit, att kommitténs utredning icke

gåve tillräckligt underlag för bedömning av de föreslagna löneställningarna.

Vid löneavvägningen för laboratorerna vore det icke tillfredsställande att taga

hänsyn endast till den löneställning, som gällde för redan befintliga befattningar

vid respektive forskningsorgan. Därest forskningsassistent ansåges

böra placeras i 27 lönegraden, borde beteckningen förste forskningsassistent

användas, enär för forskningsassistent (enligt propositionen 1946: 246) avsåges

befattning i 24 lönegraden. Laboranten i 15 lönegraden borde benämnas tekniker,

enär tjänsteförteckningssakkunniga i serien forskningspersonal icke

upptagit tjänster lägre än i nuvarande 19 lönegraden. Tjänsteförteckningssakkunniga

hade i serien för teknisk biträdespersonal upptagit 8, 11, 13, 15 och

17 lönegraderna, av vilka de två förstnämnda avsetts för tekniskt biträde och

övriga för tekniker. Denna lönegradsserie borde tillämpas vid inplacering i

lönegrad och bestämmande av tjänstebenämning för de av kommittén upptagna

laboratoriebiträdena i lönegraderna Ce 13 och Ce 10. Förvaltningen kunde

icke uttala sig om till vilka i serien förekommande lönegrader, som befattningarna

borde hänföras. Det i Ce 8 placerade skrivbiträdet borde placeras

i lönegrad enligt bestämmelserna om reglerad befordringsgång för viss ickeordinarie

personal.

Statskontoret har anfört, att laboratorerna icke borde placeras i högre lönegrad

än Ce 31. Befattningarna borde i första hand avses såsom passagetjänster

för yngre välmeriterade forskare. Starka skäl talade för en differentiering

av löneställningen för befattningarna för forskningsassistenterna. Två

av de för försvarets forskningsanstalt avsedda assistentbefattningama borde

placeras i lönegrad Ce 25 och de två återstående i lönegrad Ce 27. Tjänsteställning

och lönegradsplacering för laborant och laboratoriebiträdena borde

upptagas till prövning i samband med pågående utredning angående löneställningen

för laboratoriebiträden och därmed jämförlig personal.

Svenska läkarsällskapet har ansett, att laboratorn vid försvarets forskningsanstalt

borde erhålla professors ställning och bli självständig chef för

forskningsanstaltens medicinska avdelning. En av de tre forskningsassistentbefattningarna

vid anstalten borde vidare ombildas till en laboratorsbefattning

med placering i lönegrad Ce 31. Vid statens bakteriologiska laboratorium

borde ytterligare en laborator anställas.

Försvarets forskningsanstalt har framhållit, att anstaltens styrelse i samband

med utvidgningen av den försvarsmedicinska forskningen borde utökas

med en företrädare för de försvarsmedicinska intressena. Framdeles borde

övervägas, huruvida icke den medicinska sektionen inom anstalten borde

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

organiseras såsom en självständig avdelning. Lokalbehovet för den utvidgade

försvarsmedicinska sektionen syntes kunna tillgodoses, därest vissa av

anstalten föreslagna provisoriska åtgärder vid anstaltens kemiska avdelning

komme till utförande.

Föreståndaren för statens bakteriologiska Laboratorium har framhållit, att

lokalfrågan för den föreslagna avdelningen vid laboratoriet måste upptagas

till förnyad prövning, enär de utrymmen, som av försvarsmedicinska utredningskommittén

förutsatts kunna tagas i anspråk vid laboratoriet, från och

med den 1 juli 1948 i huvudsak komme att tagas i anspråk för en nyinrättad

professur i virusforskning. Möjligen skulle lokalfrågan kunna tillfälligt lösas

genom uppförande av en större barackbyggnad med en golvyta av cirka 200

kvadratmeter. En dylik barack skulle emellertid ställa sig mycket oekonomisk

på grund av att inredningen komme att draga alltför stora kostnader i

förhållande Till byggnadens korta livslängd, varjämte en sådan lokal komme

att möjliggöra endast en mycket begränsad försöksverksamhet. Den mest

rationella lösningen vore därför, att den av kommittén omnämnda utbyggnaden

av laboratoriet snarast möjligt komme till stånd. Med hänsyn till betydelsen

av att en orientering rörande det bakteriologiska krigets problem

så snart som möjligt kunde sättas igång, vore det dock önskvärt, att en

laborator och ett laboratoriebiträde anställdes redan under den tid, som åtginge

för iordningställande av behövliga lokaler. Arbetsuppgifterna för denna

personal måste dock till en början begränsas till litteraturstudier och förberedande

försök av mycket begränsad omfattning. I fråga om den personal,

som komme att erfordras, när arbetslokaler ordnats, syntes dock en viss förstärkning

av den av kommittén föreslagna personalen bli nödvändig med

hänsyn till de ändrade förutsättningar, som numera förelåge såväl i fråga om

arbetsuppgifternas omfattning som genom att laboratoriets egen personal icke

kunde beräknas biträda i beräknad omfattning. Ytterligare syntes erfordras

ett laboratoriebiträde, en djurskötare och ett biträde för steriliseringsarbeten

och disk. Laboratorn borde i likhet med vad som föreslagits beträffande

forskningsanstalten placeras i lönegrad Cp 9.

B. Forskningsarbetets ledning.

Försvarsmedicinska ut r ed nin g skommittén.

En nödvändig förutsättning för ett rationellt och i möjligaste mån fraktbärande

forskningsarbete vore enligt kommitténs mening, att ett samordnande

organ skapades för den försvarsmedicinska forskningen i dess helhet.

Frågan om den organisatoriska formen härför hade inom kommittén varit

föremål för ingående överväganden, varvid två olika alternativ dryftats.

Kommittén har därefter övergått till behandling av det ena alternativet,

nedan benämnt alternativ T. Enligt detta alternativ skulle all försvarsmedicinsk

forskning — alltså även den flygmedicinska — sammanhållas

under ett gemensamt ledningsorgan. Begreppet försvarsmedicinsk forskning

förutsattes härvid ha den mera vidsträckta innebörd, som betingades av civil

13—404 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. Isand. År 206.

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

befolkningens roll i det moderna kriget. De främsta uppgifterna för ifrågavarande

organ skulle bestå i att samordna de på olika håll bedrivna forskningsarbetena

av betydelse ur försvarsmedicinsk synpunkt, att taga initiativ

till försvarsmedicinsk forskning samt att utarbeta arbetsprogram för densamma.

För ett organ med dydika uppgifter skulle det givetvis i och för sig vara

av största betydelse att erhålla en sammansättning, genom vilken den försvarsmedicinska

forskningen bleve i möjligaste mån allsidigt företrädd. Vid

betraktande av spörsmålet från denna utgångspunkt framträdde följande sju

discipliner, vilka var för sig borde representeras i ledningsorganet, nämligen

bakteriologi, fysiologi, kirurgi, medicin (invärtes), medicinsk kemi, psykiatri

(jämte psykologi) och strålningsfysik. Då sammansättningen av ledningsorganet

byggde på förutsättningen, att jämväl den flygmedicinska forskningen

skulle underställas organet, borde fysiologien därinom erhålla två representanter.

Sammanlagda antalet här avsedda ledamöter skulle sålunda uppgå

till 8. Samtliga nu nämnda ledamöter borde vara aktiva vetenskapsidkare

och för ändamålet utväljas av statens medicinska forskningsråd. Såsom självskrivna

ledamöter i ledningsorganet borde generalläkaren och civilförsvarsöverläkaren

inträda. Vidare borde chefen för försvarets forskningsanstalts

kemiska avdelning inträda såsom självskriven ledamot av ledningsorganet.

Det totala antalet ledamöter av ledningsorganet skulle alltså uppgå till 11.

För envar av ledamöterna borde finnas en suppleant. Sekreterare i ledningsorganet

borde vara en aktiv forskare. De medel, som av statsmakterna komme

att beviljas för försvarsmedicinsk forskning, borde ställas till ledningsorganets

förfogande för att av detta disponeras för avsedda ändamål.

Ett för den försvarsmedicinska forskningen gemensamt ledningsorgan med

ovan angivna uppgifter och sammansättning vore inom sitt område närmast

att jämföra med statens medicinska forskningsråd. Det borde därför vara

direkt underställt Kungl. Maj:t och sidoordnat nämnda råd. I konsekvens

härmed borde åt ledningsorganet i fråga kunna givas benämningen försvarsmedicinska

forskningsrådet eller försvarsmedicinska beredskapsrådet. Mellan

detta råd och statens medicinska forskningsråd borde givetvis upprätthållas

intim kontakt, vilket framför allt borde ske genom att generalläkaren skulle

vara ledamot i båda råden. Rådets ordförande och ledamöter borde uppbära

viss ersättning, den förre i form av årligt arvode och de senare i form av,

förutom i förekommande fall rese- och traktamentsersättning, ersättning för

särskilda utredningar, som av dem utfördes.

Beträffande frågan om flygmedicinska nämndens ställning till det av kommittén

föreslagna försvarsmedicinska forskningsrådet har kommittén anfört,

att det kunde övervägas antingen att rådet helt skulle övertaga de uppgifter,

som nu åvilade nämnden, i vilket fall nämnden skulle slopas, eller ook att

nämnden i huvudsak skulle bibehållas i sin nuvarande sammansättning och

funktion men underordnas rådet, vilket sålunda skulle bli en mellaninstans

mellan nämnden och Kungl. Maj:t. I det sistnämnda fallet skulle flygmedi
-

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

cinska nämnden utvidgas att omfatta jämväl frågor, som hade avseende å

dykeri- och ubåtst jänst, och därvid erhålla benämningen flyg- och dykmedicinska

nämnden. En dylik nämnd skulle lämpligen genom en av de däri ingående

fysiologerna representeras i rådet. Vid sidan av flyg- och dykmedicinska

nämnden skulle under rådet fungera — förutom särskilda arbetsorgan

för försvarsmedicinsk forsknings- och försöksverksamhet — jämväl vissa subkommittéer

med speciella utredningsuppdrag.

I anslutning till det sålunda anförda har kommittén framhållit, att det

kunde befaras, att en organisation med så pass stort antal ledamöter som den

nu föreslagna skulle bli alltför tungrodd. Dessutom ökades givetvis kostnaderna

ju större organet bleve. Dessa förhållanden i förening med det faktum,

att en fullständigt allsidig representation av olika medicinska vetenskapsgrenar

icke kunde ernås ens med ett så stort råd som det nu ifrågasatta,

gjorde det tveksamt, huruvida denna organisationsform borde väljas. En

annan omständighet av betydelse för frågan vore den ställning, som flygmedicinska

nämnden skulle erhålla i den gemensamma organisationen. Att

helt slopa nämnden syntes ej böra komma i fråga. Å andra sidan syntes det

föga rationellt att vid inrättande av ett råd av ovan angiven storlek bibehålla

en flygmedicinsk nämnd av obeskuren omfattning. Skapandet av ett försvarsmedicinskt

råd skulle alltså i och för sig kunna utgöra skäl för en reducering

av flygmedicinska nämnden. Men en reducering syntes åtminstone

för närvarande icke böra övergå nämnden, vilken tvärtom borde bibehållas vid

sin nuvarande organisation för att ytterligare erfarenhet därav skulle vinnas.

Kommittén har därefter övergått till behandlingen av det andra alternativet,

nedan benämnt alternativ II. Enligt detta alternativ skulle under

medicinska forskningsrådet tillsättas en permanent subkommitté eller -— med

hänsyn till att benämningen subkommitté syntes inadekvat i detta sammanhang

— en nämnd för omhänderhavande av försvarsmedicinska forskningsfrågor,

förslagsvis kallad försvarsmedicinska nämnden. Nämndens främsta

uppgifter skulle vara att samordna den försvarsmedicinska forskningen, taga

initiativ till sådan forskning och även i viss mån utarbeta program för densamma.

Med dessa uppgifter borde förenas uppgiften att fördela vissa till

försvarsmedicinsk forskning anslagna medel. I nämnden borde ingå dels vissa

särskilt utsedda representanter för försvarsmedicinsk forskning, dels ock

vissa självskrivna ledamöter. Det syntes tillfyllest, att de tre i förevarande

hänseende mest aktuella disciplinerna representerades i nämnden, eller

fysiologi, invärtes medicin och psykiatri (jämte psykologi). De självskrivna

ledamöterna borde utgöras av generalläkaren, civilförsvarsöverläkaren, chefen

för försvarets forskningsanstalts kemiska avdelning samt en representant för

en flyg- och dykmedicinsk nämnd. För envar av ledamöterna i försvarsmedicinska

nämnden borde finnas en suppleant. De i nämnden ingående representanterna

för vetenskaplig forskning borde utses av medicinska forskningsrådet

för en tid av tre år. Nämnden borde själv inom sig utse ordförande och vice

ordförande. Till sekreterare i nämnden borde utses en aktiv forskare. Till

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

ledamöterna, inklusive ordföranden, borde utgå skälig ersättning för särskilt

tidskrävande arbete ävensom, i förekommande fall, resekostnads- och traktamentsersättning.

Sekreteraren borde åtnjuta årsarvode.

I avseende å den flygmedicinska och den navalmedicinska forskningen har

kommittén föreslagit, att denna skulle omhänderhavas av ett gemensamt

organ. Då de dykmedicinska frågorna vore närbesläktade med framför allt

vissa av de viktigare flygmedicinska problemen, syntes det ändamålsenligt att

genom en utökning av den nuvarande flygmedicinska nämnden ändra densamma

till en flyg- och dykmedicinsk nämnd. I denna nämnd borde —- utöver

de för närvarande i nämnden ingående ledamöterna — ingå jämväl två

av chefen för marinen för en tid av tre år i sänder utsedda ledamöter, varav

en skulle vara marinläkare och en speciellt sakkunnig beträffande materielfrågor.

Yad härefter angår frågan om försvarsmedicinska nämndens befogenheter

i egenskap av samordnande och initiativtagande organ har kommittén anfört

bland annat, att det för en smidig handläggning av de försvarsmedicinska

frågorna vore av vikt, att nämnden tillförsäkrades en i möjligaste män

självständig ställning i förhållande till medicinska forskningsrådet. Yad anginge

förhållandet till försvarets forskningsanstalts styrelse borde det tillkomma

nämnden att ensam bestämma i fråga om den försvarsmedicinska forskningsverksamhetens

bedrivande. Forskningsanstaltens styrelse, som saknade

medicinsk expertis, borde endast ha befattning med de rent administrativa

frågor, vilka sammanhängde med verksamheten vid anstalten. Samarbetet

mellan försvarsmedicinska nämnden samt flyg- och dykmedicinska nämnden

borde ordnas på så sätt, att ordföranden i vardera organet inginge såsom ledamot

i det andra. Därjämte borde i respektive reglementen föreskrivas, att de

olika organen skulle låta sig angeläget vara att i största utsträckning samarbeta

med varandra,

I anslutning härtill har kommittén framhållit, att utarbetandet redan i fredstid

av en mobiliseringsplan för hela den försvarsmedicinska forskningen borde

bli en av de första uppgifter, som försvarsmedicinska nämnden hade att lösa.

Slutligen har kommittén i detta sammanhang framhållit, att den militärpsykologiska

verksamhet, som för närvarande bedreves i nära anslutning till

centrala värnpliktsbyrån, borde nära anknytas till försvarets sjukvårdsförvaltning.

Remissyttranden.

Kommitténs förslag om tillsättande av en försvarsmedicinsk nämnd har

biträtts av flertalet remissmyndigheter. Åtskilliga av dessa ha emellertid ansett,

att nämnden borde lyda direkt under Kungl. Maj:t. Överbefälhavaren

har funnit förslaget komplicerat och knappast ägnat att skapa en fullt otvetydig

ansvars- och uppgiftsfördelning men har dock i huvudsak tillstyrkt

detsamma, Chefen för marinen, som jämväl förordat, att nämnden skulle

ställas direkt under Kungl. Maj:t, har ansett att det borde övervägas, huru
-

s. 197 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 206. 197

vida icke nämnden i administrativt och ekonomiskt hänseende borde underställas

sjukvårdsförvaltningen. Försvarets sjukvårdsförvaltning har förklarat

sig icke ha något att erinra mot kommitténs förslag, därest frågan om ledningsorganet

upptoges till förnyad prövning sedan närmare praktiska erfarenheter

vunnits rörande dess närmare utformning. Försvarets forskningsanstalt

har framhållit, att det jämlikt instruktionen för anstalten tillkomme

dess styrelse att besluta om de forskningsuppgifter, som skola bearbetas. Den

föreslagna nämnden borde dock kunna inlämna förslag om sådana uppgifter

och även överlämna forskningsuppdrag till anstalten. Statskontoret och

kanslern för rikets universitet ha ansett vägande skäl tala för att all försvarsmedicinsk

forskning, således även den flyg- och dykmedicinska, skulle övertagas

av försvarsmedicinska nämnden. Civilförsvar sstyr elsen och svenska

militärläkarföreningen ha förordat inrättandet av ett försvarsmedicinskt forskningsråd.

Beträffande den av kommittén föreslagna flyg- och dykmedicinska

nämnden ha chefen för marinen, chefen för flygvapnet och flygmedicinska

nämnden förordat, att densamma skulle utvidgas till att omfatta navalmedicin

överhuvudtaget och i överensstämmelse därmed benämnas flyg- och navalmedicinska

nämnden.

Beträffande kommitténs förslag om försvarsmedicinska nämndens sammansättning

ha ett flertal remissmyndigheter ansett, att ytterligare ledamöter

borde ingå i nämnden. Åtskilliga myndigheter ha sålunda ansett, att föreståndaren

för statens bakteriologiska laboratorium eller annan bakteriolog

ävensom försvarsgrensöverläkarna borde ingå i nämnden såsom ständiga eller

adjungerade ledamöter. Chefen för marinen har ansett, att endast en aktiv medicinsk

vetenskapsidkare, utsedd av medicinska forskningsrådet, borde ingå i

nämnden, medan chefen för flygvapnet ansett det böra övervägas, huruvida icke

de aktiva vetenskapsidkarna helt kunde utgå ur nämnden. Erforderlig sakkunskap

borde i så fall tillgodoses genom särskilt tillkallade experter. Försvarets

forskningsanstalt har ansett, att anstaltens representant i nämnden

borde utses av dess styrelse. Beträffande de av kommittén föreslagna nya

ledamöterna i den flyg- och dykmedicinska nämnden ha chefen för marinen,

chefen för flygvapnet samt flygmedicinska nämnden ansett det icke vara nödvändigt,

att ordföranden i flyg- och dykmedicinska nämnden vore självskriven

ledamot i den andra nämnden utan att det borde räcka, om sekreteraren inginge

i den andra nämnden. I nämnden borde vidare tillkomma endast en av

chefen för marinen utsedd marinläkare, medan en av kommittén föreslagen

sakkunnig i marina materielfrågor borde eventuellt adjungeras vid behov. 4

4. Kostnadsberäkningar.

Försvarsmedicinska utr edn in g s kommittén.

Kommittén har erinrat, att kostnaderna för flygmedicinsk forskning för

närvarande bestredes från anslag under åttonde huvudtiteln, vilket anslag

disponerades av flygmedicinska nämnden. Kommittén förutsatte, att motsvarande

anordning komme att tillämpas även efter nämndens utvidgning till

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

en flyg- och dykmedicinsk nämnd. För dykmedicinsk forskning borde jämväl

kunna disponeras vissa medel, som stode till marinförvaltningens förfogande

för dylik forskning.

Kommittén har föreslagit, att de anslagsmedel, som erfordrades för övrig

försvarsmedicinsk forskning, skulle anvisas under fjärde huvudtiteln. Dessa

medel borde fördelas dels på försvarets forskningsanstalt respektive statens

bakteriologiska laboratorium för bestridande av kostnaderna för den del av

försvarsmedicinsk forskningsverksamhet, som skulle bedrivas därstädes, dels

på medicinska forskningsrådet för bestridande av kostnaderna för återstående

del av verksamheten.

Anslagen till försvarsmedicinsk forskningsverksamhet vid försvarets forskningsanstalt

och statens bakteriologiska laboratorium syntes böra äskas av

respektive inrättningar och uppföras å deras stater. Innan dessa inrättningars

statförslag avgåves, borde dessa emellertid till den del de belöpte på försvarsmedicinsk

forskning granskas och godkännas av försvarsmedicinska

nämnden.

Övriga för den allmänna försvarsmedicinska forskningen avsedda medel

borde på förslag av försvarsmedicinska nämnden äskas av medicinska forskningsrådet

och ställas till rådets förfogande men hållas avskilda från rådets

övriga anslag. Dispositionen av medlen borde emellertid delegeras till nämnden,

som hade de bästa förutsättningarna att bedöma deras ändamålsenliga

användning. Härvid borde det emellertid åligga nämnden att i fråga om medel,

som anvisats för expertis och forskning vid institutioner samt för försvarsmedicinska

studier utomlands, före medelsanvändningen underställa medicinska

forskningsrådet förslag därom.

Kommittén har beräknat kostnaderna för försvarsmedicinsk forskning vid

försvarets forskningsanstalt till i runt tal 192 000 kronor. För försvarsmedicinsk

forskning vid statens bakteriologiska laboratorium har kommittén beräknat

kostnaderna till i runt tal 55 500 kronor. Kostnaderna för försvarsmedicinsk

forskning i övrigt samt för försvarsmedicinska nämndens verksamhet

ha av kommittén beräknats till i runt tal 168 000 kronor. De av

kommittén beräknade kostnaderna för ifrågavarande forskningsverksamhet

uppginge sålunda till (192 000 -f 55 500 + 168 000=) i runt tal 415 000 kronor.

Kommittén har såsom jämförelse framhållit, att de nuvarande kostnaderna

för försvarsmedicinsk forskning vid försvarets forskningsanstalt uppginge

till i runt tal 62 000 kronor, varav 38 000 kronor för löner och arvoden

och 24 000 kronor för övriga kostnader.

I detta sammanhang har kommittén erinrat om att för budgetåret 1947/48

till flygmedicinsk forskning anslagits ett belopp av tillhopa cirka 181600

kronor.

Remissyttranden.

Försvarets civilförvaltning har framhållit, att kostnaderna för försvarsmedicinsk

forskning vid försvarets forskningsanstalt och statens bakteriolo
-

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

giska laboratorium borde bestridas från de avlönings- och omkostnadsanslag,

»om anvisades för nämnda myndigheters verksamhet under fjärde respektive

femte huvudtitlarna. Det vore tveksamt, om det anslag, som avsetts skola

disponeras av försvarsmedicinska nämnden, borde uppföras under fjärde

huvudtiteln. Anslaget syntes snarare böra upptagas under femte eller åttonde

huvudtitlarna i anslutning till de anslag, som under dessa huvudtitlar ställdes

till civilförsvarets respektive medicinska forskningsrådets förfogande. Forskningen

tjänade nämligen icke enbart militära intressen utan i synnerligen hög

grad civilförsvarets och civilbefolkningens. Skulle det emellertid anses lämpligt

att anvisa medlen under fjärde huvudtiteln, borde dessa uppföras under

rubriken Försvarets forskningsanstalt med beteckningen Försvarsmedicinsk

forskning. Anslaget borde i så fall redovisas hos forskningsanstalten men

disponeras av försvarsmedicinska nämnden för avsedda ändamål.

Försvarets forskningsanstalt har anfört, att endast medel för avlöning av

personal vid försvarets forskningsanstalt och statens bakteriologiska laboratorium

borde upptagas under respektive inrättningars anslag, medan övriga

erforderliga medel — utom för flyg- och dykmedicinsk forskning — borde

äskas av försvarets sjukvårdsförvaltning. Medlen borde förvaltas av sjukvårdsförvaltningen

men disponeras enligt försvarsmedicinska nämndens bestämmande.

Statskontoret har ansett det uteslutet att genomföra en så kostnadskrävande

utbyggnad av den försvarsmedicinska forskningen som föreslagits, helst

som kostnaderna för den administrativa och utredande verksamheten syntes

kunna icke oväsentligt begränsas. Enligt ämbetsverkets mening talade praktiska

skäl för att samtliga kostnader för försvarsmedicinsk forskning skulle

bestridas från fjärde huvudtiteln. Anslaget borde stå till civilförvaltningens

förfogande samt disponeras av försvarsmedicinska nämnden mot redovisningsskyldighet

inför riksräkenskapsverket. Vid sådant förhållande syntes medel

för verksamheten i dess helhet böra äskas av försvarsmedicinska nämnden

samt den för forskningsarbeten vid försvarets forskningsanstalt och statens

bakteriologiska laboratorium avsedda personalen uppföras å stat under anslaget.

Svenska militärläkarföreningen har ansett, att medel för försvarsmedicinsk

forskning borde anvisas under åttonde huvudtiteln, då det kunde förväntas,

att den försvarsmedicinska forskningen komme att få stor allmänmedicinsk

betydelse.

Departement schefen.

Försvarsmedicinsk forskning bär, såsom framgår av den lämnade redogörelsen,

hittills i vårt land bedrivits i relativt begränsad omfattning vid

vissa institutioner och anstalter. Bristen på enhetlig ledning ävensom begränsade

tillgångar på medel samt på personal och lokalutrymmen ha emellertid,

såsom försvarsmedicinska utredningskommittén framhållit, utgjort

svåra hinder för verksamhetens ändamålsenliga bedrivande. Något gemen
-

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

samt program för utredningsarbetet har icke heller funnits, varigenom i vissa

fall onödigt dubbelarbete förekommit. Med hänsyn till den stora betydelse,

som måste tillmätas förefintligheten inom landet av en effektiv försvarsmedicinsk

forskningsverksamhet, finner jag mig böra tillstyrka, att åtgärder snarast

vidtagas för att bereda denna forskningsgren bättre arbetsbetingelser.

I ärendet föreligger ett av försvarsmedicinska utredningskommittén avgivet,

av statens medicinska forskningsråd tillstyrkt förslag till ordnandet

av försvarsmedicinsk forsknings- och försöksverksamhet i Sverige. Kommittén

har framlagt förslag dels rörande det medicinska forskningsarbete, som

har avseende å försvaret i dess helhet, dels ock rörande den speciella medicinska

forskning, som kräves för marinens och flygvapnets del (flyg- och

dykmedicinsk forskning).

Beträffande organisationen av den försvarsmedicinska forskningen i

allmänhet har kommittén föreslagit en utbyggnad dels genom utökning av den

nuvarande medicinska sektionen inom försvarets forskningsanstalt, dit större

delen av den försvarsmedicinska forskningen avsetts skola förläggas, dels

genom förläggning av bakteriologisk forskning till statens bakteriologiska

laboratorium, dels ock genom utläggning av vissa problem, som kräva särskild

sakkunskap, på andra medicinska institutioner m. m. Mot det sålunda

framlagda programmet för utbyggnad av organisationen av försvarsmedicinsk

forskning i allmänhet har jag i huvudsak intet att erinra. Jag har emellertid

icke blivit övertygad om lämpligheten av att, såsom försvarsmedicinska

utredningskommittén ifrågasatt, till försvarets sjukvårdsförvaltning

nära anknyta den militärpsykologiska verksamhet, som för närvarande bedrives

vid centrala värnpliktsbyrån. Över huvud taget synes mig frågan om

inom försvaret förekommande dylik verksamhets arbetsuppgifter och organisationsproblem

samt dess samordning med den försvarsmedicinska forskningen

tarva en närmare undersökning. Denna omständighet bör emellertid icke utgöra

hinder för att de i första hand aktuella forskningsuppgifterna inom den

försvarsmedicinska psykiatrien och psykologien i samförstånd mellan berörda

instanser tagas under bearbetning.

Vid försvarets forskningsanstalt finnas för försvarsmedicinsk forskning för

närvarande anställda 2 medicinska assistenter och 2 laboratoriebiträden.

Kommittén bär angivit personalbehovet vid anstalten för ifrågavarande forskning

till 1 laborator i högst lönegrad Cp9, 3 forskningsassistenter i Ce 27,

1 laborant i Ce 15, 2 laboratoriebiträden i Ce 13, 1 skrivbiträde i Ce 8 samt

1 djurskötare med ett årsarvode av 1 800 kronor. Mot utökningen av personalen

har jag i huvudsak intet att erinra. Dock torde med inrättandet av en

befattning såsom forskningsassistent böra anstå till ett kommande budgetår.

Till frågan om löneställningen för de nytillkommande befattningshavarna torde

jag få återkomma vid anmälan av frågan om anslag för forskningsanstalten för

nästa budgetår. Medelsbehovet för avlöning av ifrågavarande personal vid

forskningsanstalten kan med utgångspunkt från de av kommittén föreslagna

löneställningarna beräknas till i runt tal 74 000 kronor. Mot det beräknade

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

medelsbehovet för omkostnader vid anstalten i samband med den försvarsmedicinska

forskningen, 105 000 kronor, har jag intet att erima.

Kommittén har vidare föreslagit, att vid statens bakteriologiska laboratorium

skola inrättas befattningar för 1 laborator, 1 forskningsassistent och

1 laboratoriebiträde. Under budgetåret 1948/49 torde av medel, som riksdagen

kan komma att anvisa för försvarsmedicinsk forskning, böra bestlidas

kostnaderna för att vid laboratoriet anställa en laborator och ett laboratonebiträde

mot arvoden motsvarande lön enligt 31 respektive 10 lönegraden.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår bedrives flygmedicinsk forskning

för närvarande i huvudsak vid de fysiologiska institutionerna vid univeisiteten

i Uppsala och Lund, karolinska mediko-kirurgiska institutet samt gymnastiska

centralinstitutet. Hos flygmedicinska nämnden finnas anställda 3

laboratorer och 3 laboratoriebiträden. Kommittén har ansett, att en väsentlig

del av de forskningsuppgifter, som falla inom dykmedicinens område, med

fördel kan förläggas till de fysiologiska institutioner, där flygmedicinsk forskning

nu bedrives. Åtskilliga forskningsbehov torde dessutom kunna tillgodoses

vid försvarets forskningsanstalts medicinska sektion. I övrigt torde undersökningar

och prov kunna ske ombord på ubåtar och bärgningsfartyg samt

vid vissa marinen tillhöriga anläggningar. Personalbehovet härför bör kunna

tillgodoses genom kommendering av marinläkare eller genom avtal med andra

läkare eller vetenskapsidkare. I likhet med kommittén anser jag, att den dykmedicinska

forskningen bör kunna tillgodoses på föreslaget sätt.

Beträffande ledningen av den försvarsmedicinska forskningen har kommittén

framlagt två alternativa förslag.

Enligt det ena förslaget, alternativ I, skulle inrättas ett försvarsmedicinskt

forskningsråd, direkt underställt Kungl. Maj:t, för samordnande av all försvarsmedicinsk

forskning. Såsom ledamöter i rådet skulle ingå generalläkaren,

civilförsvarsöverläkaren, chefen för försvarets forskningsanstalts kemiska

avdelning samt åtta aktiva vetenskapsidkare, representerande sju olika

medicinska discipliner. Flygmedicinska nämnden skulle antingen slopas och

dess uppgifter övertagas av rådet eller ock skulle nämnden bibehållas ocn

underordnas rådet, i vilket fall nämnden skulle utvidgas till att omfatta jämväl

dykmedicinska frågor.

Enligt det andra förslaget, alternativ IT, vilket förordats av kommittén,

skulle under det medicinska forskningsrådet tillsättas en permanent subkommitté,

förslagsvis benämnd försvarsmedicinska nämnden, med uppgift att samordna

den försvarsmedicinska forskningen, taga initiativ til] dylik forskning

samt utarbeta program för densamma. Såsom ledamöter i nämnden skulle

ingå generalläkaren, civilförsvarsöverläkaren, chefen för försvarets forskningsanstalts

kemiska avdelning, en representant för flyg- och dykmedicmsk

forskning samt tre representanter för vetenskaplig forskning. Den flyg- och

dykmedicinska forskningen borde i sa fall omhänderhavas av en utvidgad flyg

medicinsk nämnd, flyg- och dykmedicinska nämnden, i vilken borde ingå,

utöver de för närvarande i nämnden ingående ledamöterna, två av chefen för

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

marinen utsedda ledamöter, varav en marinläkare och en sakkunnig beträffande

materielfrågor. Samarbetet mellan försvarsmedicinska nämnden och

flyg- och dykmedicinska nämnden borde ordnas på så sätt, att ordföranden i

vartdera organet inginge såsom ledamot i det andra.

Såsom av redogörelsen över remissyttrandena beträffande frågan om organisationen

av ledningsorganet framgår, ha delade meningar rått såväl rörande

ledningsorganets organisation som beträffande sammansättningen av organet.

Jag anser mig med hänsyn härtill icke nu böra framlägga något förslag

rörande organisation av ett särskilt ledningsorgan för den försvarsmedicinska

forskningen i allmänhet. Den ledningsverksamhet, som avsetts skola

tillkomma den föreslagna försvarsmedicinska nämnden, bör tills vidare kunna

omhändertagas av statens medicinska forskningsråd. Jag håller för sannolikt,

att rådet kan finna lämpligt tillsätta en subkommitté eller ett liknande

organ för att förbereda de försvarsmedicinska frågorna. I ett sådant organ

bör då finnas representation för försvarets sjukvårdsförvaltning, försvarets

forskningsanstalt, bakteriologiska laboratoriet och civilförsvarsstyrelsen. Rådet

bör även äga disponera de medel, som riksdagen kan komma att anvisa för allmän

försvarsmedicinsk forskning. Jag anser mig emellertid i detta sammanhang

böra föreslå att, på sätt föreslagits av försvarets forskningsanstalt, en

företrädare för de försvarsmedicinska intressena, lämpligen generalläkaren, insättes

i anstaltens styrelse. Jag har intet att erinra mot att, på sätt cheferna för

marinen och flygvapnet samt flygmedicinska nämnden föreslagit, sistberörda

nämnd utvidgas till att omfatta jämväl navalmedicinen över huvud taget samt

att nämnden i överensstämmelse därmed benämnes flyg- och navalmedicinska

nämnden. I enlighet med samma myndigheters förslag bör nämnden utökas med

endast en av chefen för marinen utsedd marinläkare.

För bestridande av kostnaderna för försvarsmedicinsk forskning i övrigt

samt för försvarsmedicinska nämndens verksamhet har kommittén beräknat

ett belopp av tillhopa 168 000 kronor. Med hänsyn till den förenkling av

ledningsorganisationen, som jag i det föregående förordat, och då sannolikheten

talar för att forskningsarbetet icke redan under nästa budgetår kan

upptagas i hela den utsträckning, som av kommittén förutsatts vid genomförd

organisation, bör medelsanvisningen för här avsedda ändamål nu kunna

något begränsas. Jag räknar med att i runt tal 154 000 kronor skola visa sig

tillräckliga. Till detaljerna i beräkningarna återkommer jag vid anmälan av

forskningsanstaltens anslag för nästa budgetår.

De av mig i det föregående förordade anslagsmedlen, utom de för försvarets

forskningsanstalt avsedda medlen för avlöningar och omkostnader, torde

för budgetåret 1948/49 lämpligen böra anvisas under anslaget till Viss forskningsverksamhet.

För försvarsmedicinsk forskning beräknade medel ur anslaget

torde böra redovisas hos försvarets forskningsanstalt men efter rekvisition

utbetalas till statens medicinska forskningsråd. Frågan i vad mån medel

för motsvarande ändamål för senare budgetår böra anvisas under åttonde och

elfte huvudtitlarna bör emellertid göras till föremål för närmare överväganden

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

i samband med prövningen av anslagsäskandena för budgetåret 1949/50. Hänsyn

bör härvid tagas till att den försvarsmedicinska forskningen i hög grad

tjänar även civilförsvarets och civilbefolkningens intressen.

De för avlöningar och omkostnader för försvarsmedicinsk forskning vid

försvarets forskningsanstalt av mig i det föregående förordade anslagsmedlen

(74 000 + 105 000 =) 179 000 kronor böra beräknas under forskningsanstaltens

anslag till avlöningar och omkostnader.

Merkostnaden för den här föreslagna förstärkningen av den försvarsmedicinska

forskningsverksamheten kan beräknas till omkring 270 000 kronor.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

Avd. IV. ARMÉN.

I. Krigsorganisationen

Den krigsorganisation, som antogs såsom beräkningsgrund i 1942 års försvarsbeslut

— benämnd 1943 års krigsorganisation — åsyftade i flera avseenden

längre gående organisatoriska förändringar i förhållande till den tidigare

gällande (1941 års organisation) än de hittills genomförda. Nödvändigheten

av att under under beredskapstiden undvika organisatoriska ingrepp,

som temporärt måste komma att medföra en försämring av krigsberedskapen,

utgjorde under tiden fram till 1945 främsta anledningen till att mera genomgripande

organisationsförändringar icke då företogos. Efter den förstärkta

försvarsberedskapens upphörande har anledning icke funnits att forcera fram

ett fullständigt genomförande av 1943 års krigsorganisation, sedan hela frågan

om arméns framtida organisation hänskjutits till försvarskommitténs

provning. Bidragande orsaker till att vissa planlagda organisationsförändringar

icke vidtagits äro även dels att de ursprungliga planerna för 1943 års

krigsorganisation i vissa delar måst revideras på grund av senare krigserfarenheter,

dels att vissa materielleveranser försenats och möjligheterna att inom

landet uttaga bilar minskats. 1943 års modifierade krigsorganisation benämnes

krigsorganisation 1943 M.

F örsvar skommittén.

Beträffande erfarenhetsunderlag och utvecklingstendenser har kommittén

framhållit, att gällande krigsorganisation för armén i huvudsak grundade sig

på arbetet inom 1941 års försvarsutredning. Då hade det andra världskriget

ännu befunnit sig i sitt första skede och krigserfarenheterna hade varit begränsade.

Under de sista krigsåren och tiden därefter hade emellertid ytterligare

erfarenheter vunnits. Utvecklingen karakteriserades sålunda av att

eldkraften, rörligheten och terrängframkomligheten oavbrutet ökats. Minmaterielen

hade förbättrats. Radarmateriel hade tillkommit och signalmaterielen

utvecklats.

I övrigt har kommittén uttalat, att det i viss utsträckning varit möjligt att

närmare klarlägga i vad mån erfarenheterna lämpligen kunde och borde omsättas

på svenska förhållanden. Den försöksverksamhet, som ägt rum och

alltjämt påginge i vårt land, hade redan givit värdefulla erfarenheter på hithörande

områden. Det stode emellertid klart för kommittén, att de närmaste

åren komme att öppna i flera avseenden nya vägar för krigstekniken och att

det vore nödvändigt att genom ett intensivt forskningsarbete söka lära känna

de förutsättningar, på vilka ett framtida försvar borde uppbyggas.

Kommittén hade undersökt de väsentligaste bristerna i fråga om

modernitet och effektivitet i nuvarande krigsorganisation och möjligheterna

att avhjälpa desamma. Infanteriet vore sålunda i trängande behov av ökad

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

rörlighet och eldkraft, vilket kunde ske genom tillförande av cykeltransportförband

och traktorer, närpansarvärnsvapen, tunga granatkastare och infanterikanoner.

Pansarbrigadorganisationen borde revideras i syfte att minska antalet

fordon i brigaderna och skapa en annan relation mellan i dessa ingående

stridsvagns- och pansarinfanteribataljoner. Det vore nödvändigt att i möjligaste

mån öka antalet skjutande pjäser inom artilleridivisionerna, vilket kunde

ske utan att befälsibehovet och övrigt materielbehov (med undantag av ammunition)

behövde ökas i tillnärmelsevis samma grad. Vidare borde övergång

till dragning med lialvbandtraktorer ske. Vid luftvärnet vore det mest angelägna

önskemålet, att samtliga luiftvärnsbatterier utrustades med modern

radarutrustning. En förbättring av ingenjörtruppernas färj- och brobyggnadskapacitet

vore vidare nödvändig liksom av trupp- och stabssignalförbandens

radio- och trådmateriel.

De utvägar, som förelåge att inom arméns kostnadsram ernå ovanstående

kvalitativa förbättringar, vore organisatoriska förändringar inom den nuvarande

materieltillgångens ram, överflyttning av materiel mellan olika förband,

minskning av ersättningsmaterielens omfång, en starkt begränsad nyanskaffning

av vissa mäterielslag samt en minskning av krigsorganisationen. Kommittén

hade funnit att den sista utvägen — trots därmed förenade olägenheter

—- måste utnyttjas.

Vid framläggandet av förslag till arméns krigsorganisation har försvarskommittén

givetvis beaktat önskvärdheten av att de förenämnda erfarenheterna

och önskemålen i fråga om modern organisation och utrustning m. m.

kunna bli tillgodosedda. Uppenbarligen skulle möjligheterna att snabbt framföra

erforderliga markstridskrafter för att möta luftlandsättning eller mot

kust- och landgränser invaderande fientliga styrkor liksom omgrupperingar

över huvud taget väsentligen underlättas, därest stora delar av armén vore

mekaniserade eller motoriserade. Likaså skulle det självfallet öka möjligheterna

att bekämpa en modernt utrustad fiende, om våra egna stridskrafter

förfogade över fullt modern utrustning. Även tillgång till lufttrupper skulle

vara av stort värde. Kommittén bär emellertid icke ansett sig kunna räkna

med en så betydande medelstilldelning, som skulle erfordras för en mera

genomgripande modernisering av arméstridskrafterna. Kommittén har därför

utgått från att krigsorganisationen 1943 M i huvudsak skall bibehållas såsom

grund och att den materiel som redan finnes skall utnyttjas inom organisationen.

Med ledning av vunna erfarenheter på det organisatoriska området har

kommittén dock föreslagit vissa förändringar av krigsorganisationen inom

ramen för förefintlig personal- och materieltillgång. Antalet operativa enheter

medgåve icke för högsta krigsledningen att skapa tillräckliga kombinationsmöjligheter

i olika krigsfall och lägen. Förslaget innebure därför, att

antalet enheter ökades dels genom att vissa nu befintliga fördelningar uppdelades

i infanteribrigader, dels genom en omorganisation av nuvarande pan

sar-, cykel- och motorbrigader till ett ökat antal pansarbrigader med mindre

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

stridsvagns- men ökad infanteristyrka i varje brigad. Kraven på ökad eldkraft

hade av ekonomiska skäl endast i begränsad utsträckning kunnat beaktas.

Genom en överflyttning av viss materiel — bland annat tunga granatkastare,

artilleripjäser och stridsvagnar — från ersättningsreserven till truppförbanden

hade emellertid önskemålen i viss utsträckning kunnat förverkligas,

dock på bekostnad av krigsorganisationens djup och uthållighet. Möjligheterna

att anskaffa terränggående motorfordon för tillgodoseende av rörlighet och

framkomlighet vore av kostnadsskäl starkt begränsade. Kommittén räknade

dock med att behovet av traktorer för civilt bruk efter hand skulle ökas så, att

uttagning av dylika fordon vid krig skulle åtminstone i viss utsträckning bli

möjlig. Särskilda cykeltransportförband föresloges skola uppsättas för att

öka de i operativa enheter ingående infanteriförbandens rörlighet. Några särskilda

cykelinfanteriregementen avsåges därefter icke vidare förekomma.

Beträffande omfattningen av arméns krigsorganisation ville kommittén anföra

följande.

Kommitténs förslag innebure, såsom förut nämnts, att den nuvarande krigsorganisationens

numerär successivt minskades med totalt 14, i %>. Minskningen

avsåges emellertid skola påbörjas först när bristande tillgång på krigsplaceringsbar

personal nödvändiggjorde en reducering. Detta beräknades, med

den av kommittén föreslagna fredsorganisationen och utbildningen av värnpliktiga,

inträffa först vid mitten av den närmast aktuella tioårsperioden.

Dock komme föreslagen reducering av luftvärnets krigsorganisation att erfordras

redan i början av nämnda period.

Beträffande organisationens minskning i övrigt hänvisas till vad som anförts

redan i det föregående under avsnittet Huvuddragen av försvarskommitténs

förslag samt till betänkandets hemliga del.

För att i viss mån kompensera den planerade reduktionen av arméns krigsorganisation

har kommittén föreslagit en utökning av hemvärnets krigsorganisation

med ianspråktagande av vapenutbildad personal, för vilken gällde

uppskov eller civilplaceringskort och vilken därför icke avsåges skola ingå

i arméns krigsorganisation, och med utnyttjande av främst handvapen, som

skulle frigöras vid arméorganisationens minskning.

Beträffande innehållet i de särskilda yttrandena beträffande arméorganisationen

i allmänhet torde få hänvisas till nyssnämnda avsnitt i det

föregående.

Remissyttranden.

Överbefälhavaren har — utöver vad som framgår av redogörelsen

under avsnittet Huvuddragen av försvarskommitténs förslag — anfört, att

någon ingående granskning av de förslag, som framlagts med försvarsgrenschefernas

samtidigt avgivna yttranden, icke kunnat verkställas. Då det därför

icke vore möjligt att nu taga ställning till organisatoriska enskildheter, behandlade

överbefälhavaren nu endast frågor av större principiell betydelse.

Överbefälhavaren förutsatte emellertid, att han skulle erhålla tillfälle att

s. 207 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206. 207

framdeles yttra sig, innan väsentliga ändringar vidt-oges i försvarsgrenarnas

organisation.

Beträffande arméns krigsorganisation föresloge arméchefen främst åtgärder

till genomförande nu eller framdeles, vilka syftade till att höja förbandens

eldkraft, rörlighet och framkomlighet. Dessa reformer vore önskvärda bland

annat för att lantstridskrafternas sårbarhet vid luftangrepp skulle minskas.

Överbefälhavaren anslöte sig därför i princip till dessa förslag. Förslagen till

omorganisation av pansarbrigadema, införande av särskilda cykeltransportförband

samt ombyggnad av lätta stridsvagnar till stormartillerivagnar borde

utan dröjsmål realiseras. Det vore vidare av vikt, att armén snarast erhölle

effektiva minor i tillräcklig omfattning.

Sammanfattningsvis har överbefälhavaren uttalat, att arméns organisation

borde i huvudsak bibehållas.

Chefen för armén har framhållit, att kommittén tagit upp vissa från militärt

håll väckta förslag, vilka innebure förbättringar och kunde åstadkommas

i stort sett inom ramen av nuvarande organisation och materieltillgångar.

Flera av dessa förändringar vore av den art, att de kunde och borde vidtagas

snarast möjligt, under det att andra fordrade ytterligare utredningar för ett

slutgiltigt ställningstagande. Tidpunkten för ett genomförande av mera kostnadskrävande

förändringar, syftande till en modernisering av arméstridskrafterna,

kunde göras beroende av det statsfinansiella läget, varjämte utvecklingen

på det militärtekniska området i vissa fall borde avvaktas.

I fråga om luftvärnet hade dock utvecklingslinjerna redan klarnat i vad

avsåge möjligheter till verkan mot även hypersnabba flygplan. Genom materiella

förbättringar, för vilka redogjordes i annat sammanhang, kunde luftvärnet

i tekniskt hänseende föras upp till en nivå, som svarade mot det aktuella

behovet. Under avsevärd tid borde man nämligen räkna med, att flygstridskrafter

av nuvarande typ med bemannade plan komme att vara det förhärskande

luftstridsmedlet mot ett land av Sveriges utsträckning och befolkningstäthet.

Yissa förslag till fölbättring av luftvärnets materiel framlades

därför. Ett förstahandsobjekt för den fortsatta forskningen borde därefter

vara motmedel mot robotprojektiler med överljudhastighet, varvid ett medel

kunde tänkas vara målsökande luftvämsraketer.

Till närmare utveckling av sina synpunkter på förevarande spörsmål har

arméchefen anfört bland annat följande.

Kommitténs förslag att öka antalet operativa enheter genom att uppdela

vissa av de nuvarande fördelningarna i infanteribrigader biträddes.

En förbättring av den personliga beväpningen vid alla truppslag och tilldelning

av en kulsprutepistol till varje fordon vore nödvändiga liksom en

snabb förstärkning av pansarvärnet genom granatgevär. Rörlighet och terrängframkomlighet

i kombination krävde oavvisligen specialbyggda motorfordon.

Det antal terrängspecialfordou, som under fredsutbildningen kunde

utnyttjas inom armén, vore dock i jämförelse med krigsbehovet begränsat.

Möjligheterna att införa ett ackordsystem för sådana fordon, motsvarande för

ackordhästar nu gällande, borde snarast utredas och prövas. Av f örs varsko inmittén

antydd traktor av enhetstyp för armén och jordbruket vore i detta sam
-

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

manhang av största intresse och pågående utredning borde med alla medel

påskyndas. Sambandstjänsten måste effektiviseras och frågan angående sambands-

och artilleriflyg upptagas till förnyad utredning. Minutrustningen

måste väsentligen utökas framför allt därest den uppehållande striden skulle

kunna föras med framgång.

Beträffande infanteriet hade försvarskommittén föreslagit ökning av rörligheten

genom cykel från sp o rtf ö rb a nd och av den tunga eldkraften genom tillförandet

av ökat antal tunga granatkastare samt organisering av infanterikanonkompanier

varjämte de nuvarande motor- och cykelbrigaderna skulle inorganiseras

i pansarbrigaderna. Dessa förslag innebure samtliga en förbättring

och stode i full överensstämmelse med föreliggande önskemål. Terrängframkomligheten

vid trossförbanden hade kommittén dock icke ansett sig

kunna tillgodose inom kostnadsramen. Detta vore en allvarlig brist. Den

totala minskningen av infanteriförbanden kunde under inga förhållanden godtagas.

I fråga om kavalleriet kunde något yttrande för närvarande icke avgivas,

då pågående utredning angående truppslagets framtida krigs- och fredsorganisation

ännu ej vore slutförd.

Beträffande pansartrupperna vore det oundgängligen nödvändigt, att armén

alltfort ägde tillgång till lättrörliga och snabba enheter med stark och pansarskyddad

eldkraft, främst för bekämpande av luftlandsatta trupper samt

som strategiska reserver. Det nuvarande stridsvagnsbeståndet vore den enda

materiel inom organisationen, som representerade en sådan pansarskyddad eldkraft,

och måste därför tills vidare utnyttjas. Bärande skäl syntes icke föreligga

att — såsom försvarskommittén föreslagit — redan under den närmaste

framtiden utrangera delar av detsamma, särskilt som renoveringar för betydande

kostnader genomförts under de senaste åren. Den föreslagna omorganisationen

av pansarbrigaderna tillstyrktes liksom utökningen av det tunga

pansarvärnet. Beparationstjänsten måste bättre tillgodoses.

Kommitténs förslag angående ett fortsatt utbyggande av 18-pjäsorganisation

inom divisionerna vid artilleriet måste anses som en följdriktig åtgärd

med hänsyn till artilleriets starkt ökade betydelse liksom även ombyggnad

av lätta stridsvagnar till stormartilleri. Då viss artillerimateriel av åldersskäl

utginge ur organisationen, måste den — till skillnad mot vad försvarskommittén

föreslagit — ersättas. Arméchefen föresloge en utökning av antalet

pjäser med 12 % inom nuvarande divisionsantal genom ökat ianspråktagande

av ersättningspjäser. Någon förbättring med avseende på pjäsmaterielens

modernitet samt förbandens rörlighet och framkomlighet innebure

emellertid icke denna omorganisation. En omsättning av äldre pjäser samt

successivt ökad motorisering och övergång till traktordragning måste fortlöpande

genomföras för att artilleriet icke skulle lämnas helt efter i utvecklingen.

En snabb effektivisering och modernisering av luftvärnet utgjorde ett oavvisligt

krav, vilket komme att draga betydande kostnader, av arméchefen beräknade

till omkring 300 miljoner kronor. Den till indragning föreslagna

20 mm-materielen hade alltjämt sin betydelse — främst vid försvar av punktmål

— och borde tills vidare bibehållas.

Även om säi’skilda byggnadsbataljoner kunde tillföras organisationen, måste

den nuvarande bristen på ingenjörtrupp kompenseras genom en utökad och

förbättrad maskinell utrustning samt tillförande av terrängfordon vid ingenjörförbanden.

Nödvändigheten av en förbättring av signalmaterielen vid signaltrupperna

framhölles.

Det av försvarskommittén framlagda förslaget att omorganisera nuvarande

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

fördelningsunderhållsbataljoner vid underhållstrupperna till mindre s. k.

underhållsgrupper innebure en väsentlig förbättring och borde snarast utföras.

I och med att infanteriets terrängframkomlighet genom tillförande av

traktorförband skulle ökas, framstode som nödvändigt, att ammunitions- och

sjukvårdstjänsten vid underhållstrupperna kunde genomföras med terränggående

fordon.

De organisatoriska förändringar inom de olika truppslagen, som närmast

borde komma i fråga, framgå av hemligt yttrande av chefen för armén.

I huvudsak samma synpunkter, som ovan relaterats, ha anförts av militärbefälhavarna

och truppslagsinspektörerna, vilka samtliga motsatt sig den reducering

av krigsorganisationen, som försvarskommittén föreslagit. Från flera

håll har framhållits, att ingen utredning gjorts om hur mycket stridskrafter som

verkligen behövs. Samtliga ha föreslagit efter hand vidtagna förbättringar i

avvaktan på utvecklingen. Småningom kunde måhända en radikal omorganisation

ske av armén. Särskilt har vådan av den föreslagna minskningen av

artilleriet, absolut och i förhållande till infanteriet, framhållits. De föreslagna

infanteribrigaderna vore inga operativa enheter, då de saknade artilleri. Traktorfrågan

måste lösas. Krigsplaceringsbehovet av kvalificerat befäl hade ej

blivit tillfredsställande tillgodosett, framför allt vid artilleriet. Icke ens det

av försvarskommittén själv angivna minimibehovet hade fyllts.

Departementschefen.

Av försvarskommittén föreslagna förändringar i arméns krigsorganisation

i avsikt att omedelbart effektivisera densamma synas icke behöva innebära ett

föregripande av resultaten av i annat sammanhang anbefallda utredningar. 1

likhet med remissmyndigheterna biträder jag därför kommitténs förslag i dessa

hänseenden.

För att öka antalet operativa enheter och göra desamma mera lättrörliga

och mindre sårbara för flyganfall förordar jag sålunda, dels att vissa av nu

befintliga fördelningar uppdelas i infanteribrigader, dels att nuvarande pansar-,

cykel och motorbrigader omorganiseras till ett ökat antal pansarbrigader

med mindre stridsvagnsstyrka men ökad infanteristyrka i varje brigad.

Kraven på ökad eldkraft har försvarskommittén delvis sökt tillmötesgå

genom överflyttning av viss materiel — bland annat tunga granatkastare,

artilleripjäser och stridsvagnar — från ersättningsreserven till truppförbanden.

I vilken utsträckning denna utväg bör tillgripas är emellertid beroende

av vilket förhållande mellan bredd och djup i krigsorganisationen som vid

givet omfång för armén bedömes lämna den största effekten. På denna avvägningsfråga

synas böra läggas följande synpunkter.

Om landet utsättes för angrepp, är det sannolikt, att motståndaren redan

från början sätter in starka krafter i avsikt att snabbt framtvinga ett avgörande

Under sådana förhållanden är det nödvändigt, att de svenska

stridskrafterna redan i det inledande skedet av ett krig utveckla maximal kraft.

Materiel, som — inordnad i de stridande förbanden — skulle kunna bidraga till

att förhindra, att arméstridskrafterna under detta kritiska skede utsättas för all

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 206.

1 4-404 18

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

varliga motgångar och förluster, bör då icke ligga outnyttjad i förråden som ersättningsmateriel.

Med den utveckling bomb- och robotvapnen redan erhållit

torde för övrigt ersättningsmaterielen icke med säkerhet vara mera skyddad för

förstörelse i depåer och förråd än vid truppförbanden. Därtill kommer, att kommunikationerna

kunna slås sönder med påföljd att ersättningsmaterialen aldrig

kommer fram till förbanden. En omdisponering av ersättningsmaterielen innebär

icke heller, att organisationen berövas djup och uthållighet, enär från

början materielstarkare förband i och för sig besitta större motståndskraft

mot nötning än materielsvagare. I materiellt hänseende bidraga också de

strategiska reserverna till att skapa ett visst djup. Avsikten är för övrigt icke

att helt taga ersättningsmaterielen i anspråk utan endast att något reducera

den.

Av här anförda skäl har jag därför intet att erinra mot att infanteriets,

pansartruppernas och artilleriets eldkraft förstärkes genom ökat ianspråktagande

av ersättningspjäser, dock inom nuvarande personalram.

Anledning synes icke föreligga att nu utrangera artilleripjäser och stridsvagnar,

som — ehuru omoderna — enligt de militära myndigheternas utsago

äro fullt användbara för krigsbruk.

Infanterikanonkompanierna böra organiseras så snart ske kan.

Jag biträder försvarskommitténs förslag att öka rörligheten hos samtliga

infanteriregementen genom att inrätta cykeltransportförband med tillbehör.

Speciella cykelregementen behövas därefter icke vidare i organisationen.

I avvaktan på att praktiska resultat skola kunna utvinnas av pågående utredning

i syfte att konstruera ett terrängframkomligt drag- och lastfordon, utgörande

såväl standardmotorfordon inom försvaret som hästersättande fordon

inom jordbruket, torde det mest oundgängliga behovet av traktorer vid

infanteriets trossförband kunna tillgodoses genom uttagning vid mobilisering,

medan övriga transportanordningar måste anskaffas. Den av chefen för armén

framkastade tanken på ett ackordsystem för terrängspecialfordon är det min

avsikt att göra till föremål för närmare utredning.

Beträffande hemvärnets utökade krigsorganisation återkommer jag under

avsnittet Hemvärnet.

Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om de effektiviseringar av

arméns krigsorganisation, som sålunda och i övrigt kunna visa sig lämpliga

och möjliga att vidtaga i huvudsak inom den nuvarande personal- och materieltillgångens

ram.

II. Krigsmaterielen.

F örsv ars kommittén.

Kommittén har anfört, att utmärkande för det nuvarande materielläget

vore, att vissa till sin omfattning relativt betydande materielgrupper vore

föråldrade och delvis förslitna — främst viss artillerimateriel — men att

materielbeståndet i övrigt till avsevärd del tillkommit under beredskapsåren

och sålunda vore tämligen nytt. Denna materielanskaffning hade höjt upp

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

armén till en kvalitativ ståndpunkt jämförlig med den de krigförande hade i

början av kriget. Den hade dock icke kunnat följa utvecklingen under krigets

senare del, kännetecknad bland annat av fullständig automatisering av infanteriets

handvapen, organisation av närpansarvärn och grovt fjärrpansarvärn,

övergång från lätta till tunga stridsvagnar, mångdubbling av artilleriet samt

alltmer fullständig motorisering.

Beträffande tygmaterielen torde i övrigt få hänvisas till den redogörelse,

som lämnats i det föregående under avsnittet Huvuddragen av försvarskommitténs

förslag.

I krigsorganisation 1943 M funnes emellertid stora brister beträffande

materiel m. m. Även om sådana beviljade medel, för vilka beställningar ej utlagts

— per den 1 juli 1947 beräknade till omkring 84 miljoner kronor — omräknades

i materieltillgångar, saknade den nuvarande organisationen erforderlig

materiel m. m. till ett ungefärligt värde av 270 miljoner kronor.

Av den materiel, som inginge i den föreslagna krigsorganisationen, kunde

endast de mindre dyrbara materielgrupperna omsättas inom arméns ekonomiska

ram, enär sedan fredskostnaderna m. m. avdragits blott 18,5 miljoner

kronor i medeltal återstode per år för omsättning och nyanskaffning (täckande

av brister). För övriga materielgrupper, exempelvis luftvärnspjäser och stridsvagnar,

måste särskilda anslag utgå, om dylik materiel även i framtiden skulle

finnas i krigsorganisationen. Sålunda föresloges för luftvärnsmateriel ett tillläggsanslag

om 128 miljoner kronor.

Jämväl i den föreslagna, reducerade krigsorganisationen komme det i utgångsläget

1948 att finnas brister på materiel in. in. till ett belopp av 208

miljoner kronor även sedan nyssnämnda vid ingången av nu löpande budgetår

ännu ej disponerade reservationsanslag m. m. om sammanlagt 84 miljoner

kronor omräknats i materieltillgångar. Dessa brister kunde endast till en del

(96 miljoner kronor) täckas under tioårsperioden. Ej heller önskvärda förbättringar

av infanteriets, artilleriets och ingenjörtruppernas rörlighet och

eldkraft, för vilka beräknades erfordras ett belopp av sammanlagt 80 miljoner

kronor, hade kunnat inrymmas inom den föreslagna kostnadsramen. I vad

mån förenämnda belopp om 96 miljoner kronor i sin helhet borde avses för

täckande av omförmälda brister eller delvis användas för arméns utrustande

med modernare materiel vore en fråga, som kommittén ansett böra hållas

öppen. Om beloppet användes för sistnämnda ändamål, skulle givetvis den återstående

bristsumman (112,5 miljoner kronor) komma att i motsvarande mån

ökas.

Arméns materielfråga har berörts i särskilda yttranden av huvuddelen

av kommitténs ledamöter och sakkunniga. Härvid har särskilt framhållits,

att de medel, som enligt kommitténs beräkningar skulle stå till förfogande

för att förse den med kommittéförslaget avsedda krigsorganisationen

med materiel, icke kunna anses tillräckliga för att i olika hänseenden täcka

behovet.

Kommitténs ordförande har anfört, att det enligt hans mening hade varit

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

önskvärt, att man genom sammanpressning av fredsorganisationen kunnat i

större utsträckning bereda möjlighet till materielanskaffning. Emellertid hade

detta i nuvarande läge icke befunnits möjligt. I likhet med flertalet av kommitténs

övriga ledamöter förutsatte ordföranden emellertid, såsom redan i det

föregående omnämnts, att därest icke en önskvärd stabilisering av det internationella

läget komme till stånd, frågan om materielanslagen ägnades förnyad

prövning, när det ekonomiska trycket lättat.

Kommittéledamöterna Elon Andersson och Sven Andersson ha ansett skäl

föreligga att vid ett förbättrat ekonomiskt och materiellt läge och sedan ökad

erfarenhet vunnits om de moderna vapnens utveckling ägna frågan om materielanslagen

förnyad prövning, därest det internationella läget även då präglades

av den ovisshet, som nu rådde.

Ledamöterna Bjelle och Wallenberg ha anfört, att kommittén endast upptagit

96 miljoner kronor för täckande av brister på materiel motsvarande ett

belopp av 208 miljoner kronor och för modernisering av materiel för en kostnad

av omkring 80 miljoner kronor. Då denna materiel vore av stor vikt för

arméns funktionsduglighet, eldkraft och rörlighet, ansåge dessa ledamöter

i rådande läge nödvändigt, att armén under tioårsperioden successivt tillfördes

densamma. De föresloge sålunda, att arméns kostnadsram höjdes med

i genomsnitt omkring 20 miljoner kronor per år.

Ledamoten Ewerlöf har uttalat att om icke kostnadsramen höjdes så kunde

förnyelsen av materielen medföra svårigheter. För att de mot tioårsperiodens

slut ackumulerade anslagsbehoven icke skulle bli alltför stora och för att

organisationen, om också i begränsad omfattning, skulle kunna förses med

effektiv och modern utrustning borde enligt hans mening armén tilldelas

ökade medel för omsättning och förnyelse av materiel, i medeltal 25 miljoner

kronor per år.

Ledamoten Hagberg har anfört, att stora kostnadsminskningar i försvarsorganisationen

icke vore möjliga inom överskådlig tid utan att man begränsade

dess materielanslag. I fråga om armén hade detta kunnat ske. Det hade

skett i en utsträckning, som efter ett årtionde urholkat arméorganisationen

och där förutsättningen för dess fortbestånd vore beslut innan tioårsperiodens

utgång om väldiga engångsanslag. Den allvarligaste begränsningen på materielanslaget

gällde luftvärnsmaterielen. Å andra sidan kunde det vara befogat

att avvakta de nya revolutionerande förbättringar av luftvärnet, som befunne

sig under utformning, innan större materielanskaffningar beslutades på detta

område. Hagbergs förut berörda förslag om en längre gående kategoriklyvning

inom armén skulle möjliggöra, att fältarmén utan väldiga engångsanslag

skulle få en bättre utrustning.

Ledamoten von Heland har anfört, att enligt kommittéförslaget arméns

materiella standard närmast bleve jämförlig med den de krigförande hade i

början av andra världskriget. I en kritisk situation kunde det vara svårare att

fylla det materiella behovet än att med efterutbildning utbilda folket. Genom

att låta lokalförsvarsförbanden öka i antal och fältförbanden minska borde

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

inom arméns kostnadsram bli möjligt att bättre än vad kommitténs förslag

avsåge hålla den förminskade fältförbandsorganisationen med tillräcklig och

fullt modern vapen- och materielutrustning. Att fältförbanden vore utrustade

med tillräcklig och modern materiel, borde nämligen vara en förutsättning

för att de skulle kunna lösa operativa uppgifter.

Med hänsyn till försvarets effektivitet och modernitet måste enligt kommitténs

förslag arméns materielanslag inom ej alltför många år tagas under förnyad

prövning. Kommitténs förslag vore sålunda olyckligt ur den synpunkten,

att försvarets effektivitet bleve beroende av engångsanslag. Enligt von

Helands uppfattning borde även alla för organisationen nödvändiga materielanslag

uppdelas på årskvoter och anskaffningar ske efter hand. Av nu befintlig

materiel borde i erforderlig grad sådan som representerar eldkraft och

rörlighet sammanföras till en liten elitarmé i stället för att som nu vara tämligen

jämnt fördelad över huvuddelen av fältförbanden. Materielomsättningen

skulle sedan ske endast beträffande elitarmén. Med en ökning av arméns materielanslag

med 9 miljoner kronor beräknade von Heland, att bland annat skulle

erhållas en förstklassig elitarmé, till kvantiteten */< mindre än den relativt

dåligt utrustade fältarmé kommitténs förslag innebure.

Generalmajor Backlund har anfört, att för täckande av krigsmaterielkostnaderna

för den av kommittén föreslagna krigsorganisationen totalt erfordrades

611 miljoner kronor, av vilka kommittén ställde 193 på framtiden. Detta syntes

så mycket mer anmärkningsvärt som chefen för försvarsdepartementet vid

framläggande av 1947 års statsverksproposition, vilken av kommittén tagits

till utgångspunkt vid fastställandet av kostnadsramen, särskilt hade framhållit,

att materielanskaffningen icke utan våda för försvarets effektivitet

kunde inskränkas under en följd av år samt att en avsevärd ökning av kostnaderna

för anskaffning av materiel vore att emotse under de närmaste åren,

därest riksförsvaret skulle motsvara de krav, som kunde ställas på detsamma.

Bristande modernitet samt otillräcklig tillgång till viss materiel — svagheter

som kommittén själv konstaterat — skulle allvarligt äventyra arméstridskrafternas

användbarhet. Erforderliga materielanslag för dessa bristers täckande

kunde icke få, på sätt kommittén utgått från, i stor utsträckning ställas på en

oviss framtid och sammankopplas med en skärpning i det utrikespolitiska

läget. Erfarenheterna från det sista kriget och åren närmast före dettas utbrott

visade klart de svårigheter, som förelåge, när man med utgångspunkt

från skiftningarna i det utrikespolitiska läget skulle planlägga krigsindustriens

verksamhet. Vår krigsindustri hade kommit i gång först under år 1940,

sedan dock åtskilliga händelser — markerade av årtalen 1933, 1935, 1938 och

1939 — varslat om en annalkande kris. På grund av denna försenade materielanskaffning

vore arméns upprustning, som pågått under hela beredskapstiden,

ännu icke avslutad. Nu rådande konjunkturförhållanden hade i alltför hög

grad fått påverka kommitténs ställningstagande. Backlund påfordrade därför

särskilda materielanslag på 243 miljoner kronor, fördelade på ett med hänsyn

till möjligheterna att anskaffa materielen lämpligt antal år.

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

Överste Bonde liar framhållit, att kommittén tillämpat helt olika principer

beträffande anskaffningen av materiel till de olika försvarsgrenarna. Vid flygvapnet

hade den sunda principen följts, att all flygmateriel skulle förnyas

successivt. Arméns kostnadsram medgåve ej vare sig täckande av kvarstående

brister i den föreslagna organisationen eller förnyelse av all materiel eller

modernisering. Självfallet bleve det då icke heller möjligt att behålla arméns

krigsorganisation efter tioårsperiodens utgång. Skulle organisationen behållas

och förbättras, erfordades mycket stora tilläggsanslag. Kommittén

erkände också nödvändigheten av sådana kostnadsökningar. Storleksordningen

framginge av att materielförnyelsen för den organisation, som enligt kommitténs

förslag skulle finnas 1958, på lång sikt skulle kosta ungefär 115 miljoner

kronor per år mot upptagna 29.

Yissa brister i den av kommittén föreslagna organisationen föresloges skola

täckas, främst i fråga om ammunition, samt de oundgängligaste kraven på

modernisering tillgodoses. Kostnaderna härför uppginge i medeltal till 24,7

miljoner kronor per år, varvid de fältinfanteriregementen med erforderliga

artilleri- och ingenjörförband m. in. samt de lokalförsvarsförband, som av

kommittén föreslagits utgå ur organisationen, inräknats.

Överste Silfverberg har anfört, att det i huvudsak bleve det otillräckliga

jaktflygets uppgift att skydda kommunikationerna. De krav, som härvid ställdes

på flygvapnet, komme att variera med de operativa lantstridskrafternas

beroende av kommunikationerna. Kraven bleve mindre, om motoriseringen vore

tillräcklig för att erbjuda goda möjligheter till förflyttning landsvägsledes

i stället för med järnväg, vilket sammanhängde med de senares sårbarhet.

Samma vore förhållandet, om utrustningen med terränggående fordon gåve

goda möjligheter för förbanden att lämna landsvägarna vid flyganfall och att

kringgå sådana vägar, som förstörts eller spärrats av flyg. Trots att terrängframkomlighetens

och snabbhetens betydelse framhållits i betänkandet tillgodosåge

den föreslagna arméorganisationen endast i ringa utsträckning

kraven på de operativa lantstridskrafternas rörlighet, vilket i motsvarande

grad ökade behovet av jaktskydd.

Den för flygvapnet tillämpade metoden att inrymma samtliga kostnader

i årskostnadsramarna vore riktig. Det syntes nämligen vanskligt att såsom

vid armén och marinen göra den för krigsmaktens användbarhet i krig nödvändiga

materielförnyelsen beroende av framtida, mycket ovissa engångsanslag.

Även om sådana anslag helt eller delvis skulle komma att beviljas,

hade man anledning befara, att dessa komme först i ett skärpt läge och då

sannolikt för sent för att möjliggöra såväl anskaffning av materielen som

utbildning av personal för densamma.

Remissyttranden.

Beträffande remissmyndigheternas allmänna synpunkter på materielfrågau

hänvisas till avsnittet Försvarsorganisationens utformande, där särskilt

vådorna av att uppskjuta materielanskaffningen tills »ett skärpt läge» inträtt

berörts.

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj ds proposition nr 206.

Därutöver liar överbefälhavaren för arméns vidkommande anfört, att arméehefens

förslag att stärka luftvärnet stode i överensstämmelse med hans egen

och försvarsgrenschefernas uppfattning om betydelsen av ett starkt luftvärn.

Beträffande formerna för en önskvärd förbättring och den omfattning, i vilken

det kunde vara lämpligt att under de närmaste åren modernisera vår nuvarande

luftvärnsmateriel, ansåge han sig kunna avge yttrande först efter ett

fortsatt studium av dessa problem.

Chefen för armén har understrukit, att den föreslagna begränsningen av

materielanslagen medförde en successiv sänkning av krigsorganisationens

materiella standard. De risker, som härigenom uppstode för att arméstridskrafterna

icke skulle kunna lösa dem i krig åvilande uppgifter, måste starkt

framhållas. Även om ekonomiska och andra svårigheter liksom även osäkerheten

om den tekniska utvecklingen nödvändiggjorde, att materielanskaffningen

under de närmaste åren begränsades, måste emellertid även under

denna tid materiel anskaffas i betydligt större utsträckning än vad försvarskommittén

förutsatt. Sålunda måste medel dels avses för att i materiellt

hänseende vidmakthålla den nuvarande organisationen med vissa moderniseringar

samt för att täcka de mest överhängande bristerna, dels för att snarast

förbättra luftvärnsmaterielen.

Till närmare utveckling av sina synpunkter på förevarande spörsmål har

arméchefen anfört bland annat följande.

Beträffande luftvärnsmaterielen hade den materiella standarden hos svenskt

luftvärn vid krigets början i stort sett varit mycket god. Under kriget hade

läget på »rund av flygmaterielens utveckling snabbt förändrats till det sämre,

så att vid dess slut luftvärnet i stort sett stode verkningslöst mot mål med

moderna firter och flyghöjder. Utvecklingen av luftvärnsmaterielen i utlandet

hade emellertid under och efter kriget kännetecknats av ett synnerligen forcerat

tempj. Genom teknikens framsteg förelåge redan nu möjligheter att

genom utnyttjande av radar, moderna centralinstrument, maskinriktning och

fjärrstyrning av pjäser samt vissa betydelsefulla förändringar av ammunition

efter helt ny» principer åstadkomma mångdubbelt större verkan av luftvärnets

eld. Lösningm av frågan om ett praktiskt utnyttjande av robotprojektiler

eller dylikt för luftvärnsbekämpning syntes däremot alltjämt vara avlägsen.

Luftvärnets stora betydelse icke blott för stridskrafternas operationsfrihet

utan jämväl och icke minst för hemorten vore allmänt och även av försvarskommittén

omvittnad. För att lösa sina viktiga uppgifter måste luftvärnet

omedelbart kuma komma till verkan även vid ett överraskande krigsöppnande.

Förutsättningen för att så skulle kunna ske med utsikt till framgång vore att

materielen ständigt stode på toppen av modernitet. Den tid det under nuvarande

förhållanden toge att genomföra en sådan modernisering gjorde att anskaffningen

snarast måste igångsättas. Kostnaderna för luftvärnets modernisering

hade beräknats till omkring 300 miljoner kronor, varav för radarmateriel

80, för centralmstrument 00, för modernisering av luftvärns- och luftvärnsautomatkanoner

80 samt för modernisering av luftvärnsammunition 80 miljoner

kronor. Kommittén hade icke avsett några medel för modernisering

utan endast för omsättning av luftvärnsmateriel och hade beräknat, att härför

skulle erfordras ett tilläggsanslag om 128 miljoner kronor. Då, som tidigare

framhållits, det vore av största betydelse att föreslagen modernisering skedde

så snart som möjligt, borde anslag utgå redan nästa budgetår. Det syntes böra

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

ankomma på Kungl. Maj:t att av tillverknings- och anskaffningsskäl fördela

anslaget på lämpligt antal år.

En materielanskaffning enligt anförda grundprinciper syntes, med undantag

för angivet tilläggsanslag för luftvärnet, icke medföra några utökade anslagskrav

utöver dem, som angivits i generalmajor Backlunds och överste Bondes

reservationer.

Särskild uppmärksamhet syntes dock slutligen böra ägnas stridsmedlen av

ny typ. Vid den tidpunkt då dessa övervunnit försöksstadiet och nått en sådan

användbarhet, att de kunde inrymmas i arméns organisation, borde de tillföras

densamma antingen såsom komplement eller såsom ersättning för nu befintliga

vapen. Arméchefen syftade härvid närmast på raketvapen och robotprojektiler.

Det vore av synnerlig betydelse, att i fredsorganisationen utrymme

skapades för såväl militär som civil teknisk personal, som kunde omhändertaga

och utveckla materielen, då den lämnat försöksstadiet. En anskaffning

av dylik materiel komme att draga ytterligare kostnader, vilkas storlek för

närvarande icke kunde beräknas.

Arméförvaltningen ansåge sig kunna med tillfredsställelse konstatera, att

försvarskommitténs principiella behandling av de frågor, som rörde arméns

krigsmateriel, präglades av verklighetssinne och förståelse för materielens

utomordentliga betydelse för organisationens effektivitet och slagkraft. Beklagligtvis

hade emellertid icke konsekvensen av kommitténs principiella inställning

kunnat komma till uttryck i form av tillräckliga materielanslag inom

den begränsade kostnadsramen. Nackdelarna härav framhölles dock av kommittén

och komme även till uttryck i de flesta av de avgivna särskilda yttrandena.

Man måste räkna med, att redan vid ett krigsutbrott inom den närmaste

tiden nya vapen av olika slag kunde komma att tagas i bruk. Vissa av dessa

torde komma att utgöras av förbättrade typer av äldre stridsmedel med redan

kända användningsprinciper, men man kunde även förutsätta, att principiellt

nya vapen kunde insättas på ett tidigt stadium.

Begränsningen i våra ekonomiska möjligheter och forskningsresurser samt

i vår industriella kapacitet måste i vårt land på vissa områden leda till en

annan målsättning för den krigstekniska utvecklingen än i en stormakt. Dennas

konsekvenser vore vidare icke på alla områden desamma för små och stora

stater. De nya stridsmedlen komme att hos stormakterna erhflla en utformning

främst i offensivt syfte. För den stat, vars försvarsmakt vore avsedd

för strategisk defensiv, kunde arbetet på att skapa skydd not nya anfallsvapen

i form av aktiva motmedel och passiva åtgärder komma att träda i förgrunden.

Principiellt nya stridsmedel, som toges i bruk av stormakterna,

torde därför icke alltid a priori förutsättas skola ingå även i ett litet lands

krigsmakt och därmed möjligen mer eller mindre radilalt förändra dess

struktur. Försvarskommitténs uppfattning i detta avseende finge därför anses

riktig. Därtill komme, att viss beväpning och annan utrustning, t. ex. artilleripjäser

och det bensin- eller oljedrivna fordonet, tekniskt sett nått ett stadium,

utöver vilket sannolikt inga principiella större förändringar vore att förvänta.

Kommitténs omdöme, att den nuvarande såväl som den föreslagna organisationen,

kvalitativt sett, stode på samma nivå som stormakternas vid världs
-

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

krigets utbrott, torde tyvärr få anses vara riktig. Arméförvaltningen kunde

helt instämma i kommitténs uttalande, att effekten av den inom kostnadsramen

möjliga moderniseringen i samband med omsättning av försliten materiel

måste för de stridande förbanden bli ganska ringa. Även andra starkt

framträdande krav på moderniseringsåtgärder förelåge utöver de av kommittén

angivna, icke minst för höjande av luftvärnets effektivitet. I sist berörda

fråga kunde arméförvaltningen icke dela kommitténs uppfattning, att

önskemålet skulle kunna tillgodoses genom relativt lätt genomförbara förbättringar

— varmed väl torde få underförstås även relativt obetydliga kostnader

— av den nuvarande materielen. Kommittén ansåge, att fyllande av materielbrister

till ett värde av 112,5 miljoner kronor borde ställas på framtiden. Det

torde i detta sammanhang kunna erinras om, att någon nytillverkning av betydelse

av krigsmateriel under ett relativt kort krig för vårt lands vidkommande

måste anses utesluten. Det måste även mot bakgrunden av erfarenheterna

från vår upprustning under världskriget framstå som verklighetsfrämmande

att lita till väsentliga materielkompletteringar genom tillverkning

under ett beredskapsläge. Kommitténs egna verklighetsbetonade uttalanden

om de avsevärda tider, som måste beräknas för materielanskaffning, stode

helt i överensstämmelse härmed. Den materiel, med vilken den svenska armén

skulle gå i fält, måste finnas redan i fred.

Stommen av relativt modern materiel borde tills vidare bibehållas och för

täckande av de väsentligaste såväl kvantitativa som kvalitativa materielbristerna

borde erforderliga anslag utgå. Storleken av dessa syntes böra beräknas

med ledning av de av Backlund och Bonde gjorda särskilda uttalandena.

För en tekniskt och ekonomiskt rationell och planmässig materielanskaffning

syntes det därvid erforderligt, att till storleken i huvudsak fixerade årskvoter

vore påräkneliga under en viss tidsperiod, t. ex. 3 5 år.

Militärbefälhavaren för II. militärområdet har framhållit, att en uppskjuten

omorganisation endast innebure, att fyllande av nuvarande materielbrister,

tillförsel av ny materiel samt ersättning av försliten materiel ställdes på framtiden

men icke att behovet av en omorganisation upphörde. En upprepning

av de gångna krigsårens både ur ekonomiska och andra synpunkter ofta

olyckliga materielanskaffning måste undvikas. Kommitténs tankegång för att

ställa materielanskaffningen på framtiden vore med hänsyn till världsläget

skev. De partiella reformernas väg torde tills vidare vara den enda framkomliga.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har påpekat, att försvarskommitténs

deklaration om det nuvarande materielläget med önskvärd tydlighet

gjorde klart, att det icke vore så lätt för en liten nation att hålla takten med

en stormaktsarmé, när man valt linjen att skaffa allt, oavsett vad det kostade

och vad landets industri förmådde prestera. Enär vår ekonomiska och industriella

kapacitet vore starkt begränsad, borde vi göra allt för att förenkla

och förbilliga vapen och utrustning. T detta hänseende framlade militärbefälhavaren

vissa förslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj.ts proposition nr 20(i.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet bär anfört, att vid beräkningen

rörande materielen kommittén medvetet avstått från såväl att avhjälpa de

brister, som redan nu funnes och som tydligt redovisats av kommittén, som

att söka följa med i den modernisering av armén, som bleve oundgänglig

under 10-årsperioden. Den armé, som skulle stå till förfogande under senare

delen av denna period skulle — om kommitténs förslag genomfördes — bli så

kvantitativt och kvalitativt försvagad, att den sannolikt icke skulle kunna

fylla sin uppgift. Efter 10-årsperiodens slut skulle den bli helt värdelös, såvida

icke stora engångsanslag beviljades. Det vore anmärkningsvärt, att dessa

engångsanslag, som av kommittén själv uppgivits erforderliga, icke medtagits

i kostnadsberäkningarna utan skjutits på framtiden. Detta vore ologiskt och

förhållandet bidroge till den oklarhet, som präglade betänkandet. I fråga om

materielkostnaderna anslöte sig militärbefälhavaren i övrigt till generalmajor

Backlunds särskilda yttrande.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet ansåge, att parallellt med forskning

och den fortlöpande nödvändigaste moderniseringen en långt mer ingående

granskning av materielbeståndet måste göras för att i kostnadsbesparande

syfte åstadkomma en kraftsamling till förmån för den oundgängligen

nödvändiga materielen, främst vapen och ammunition, varvid i nödfall för

stndsverksamheten mindre nödvändig materiel och särskilt dyrbar sådan,

måste eftersättas. Även behovet av befästningar, särskilt i form av artillerifort,

anmäldes.

Inspektören för artilleriet m. fl. ha framhållit, att de artilleripjäser, som av

åldersskal föreslagits utgå ur organisationen, alltjämt vore fullt användbara

ett relativt ringa antal skott vore skjutna med nuvarande eldrör _ och

genom sin unga vikt synnerligen framkomliga i norrländsk terräng särskilt

under vinterförhållanden. Dessa pjäser borde därför tills vidare bibehållas i

fältartilleriet. Enär komplett ammunitionsutrustning funnes, skulle den

årliga kostnaden för omsättning av huvuddelen av pjäserna efter hand under

en 10-årsperiod icke överstiga s/4 miljon kronor. Det vore oekonomiskt att icke

i krig utnyttja den stora och dyrbara ammunitionsutrustningen genom att utrangera

och därefter icke ersätta de pjäser, som kunde skjuta ut den.

Enligt statens organisationsnämnd vore det icke riktigt, att när det gällde

att inom 810 miljoner få ett effektivt försvar utgå från en krigsorganisation,

som kostade 1 100 miljoner kronor, och söka vinna besparingar genom att föreslå

beskärningar än här och än där eller medvetet räkna med betydande brister

eller hänvisa dessas täckande till framtida åtgärder. Resultatet bleve ett försvagande

av krigsorganisationen på vitala punkter (t. ex. infanteriet) samt vid

de mer kostnadskrävande truppslagen, att dessa av brist på medel måste föra

eu tynande tillvaro och i verkligheten bleve relativt kraftlösa. Det ginge icke

att med försvarskommitténs materiel skapa ett effektivt försvar. 6m°ramen

vore begränsad, måste en avvägning göras mellan truppslag och vapengrenar

ur försvars- och kostnadssynpunkt. Enda utgångspunkten vore härvid, att det

gällde att sätta in folkets hela värnkraft och tillgodose det grundläggande

elementet i ett litet folks försvarsorganisation, d. v. s. infanteriet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

2

Departementschefen.

Beträffande arméns materialfråga är jag i likhet med försvarskommittén

medveten om att — jämte det brister i materieltillgången föreligga — materielen

är behäftad med svagheter med avseende på moderniteten. Jag framhöll

också vid anmälan av 1947 års statsverksproposition, att en avsevärd begränsning

av materielanskaffningen, med beaktande av den omfattande materielanskaffningen

under de senaste åren, ansetts kunna vidtagas utan att försvarets

beredskap därigenom äventyrades men att materielanskaffningen icke utan

våda för försvarets effektivitet kunde inskränkas under en följd av år samt

att en avsevärd ökning av kostnaderna för anskaffning av materiel vore att

emotse under de närmaste åren, därest riksförsvaret skulle motsvara de krav,

som kunde ställas på detsamma. Även i 1948 års statsverksproposition har

jag understrukit detta förhållande.

Materielanskaffningen under och efter andra världskriget avsåg i stor utsträckning

att förse den vid krigsutbrottet befintliga armén med erforderlig

vapen- och ammunitionsutrustning samt att möjliggöra såväl den högst betydande

kvantitativa utökning som den kvalitativa förbättring av arméstridskrafterna,

som påbörjades år 1940 och som i huvudsak ägde rum inom ramen

för 1942 års försvarsplan. Under nämnda tid utbyggdes den nuvarande pansarorganisationen,

tillfördes armén ett ökat antal artilleripjäser och terränggående

fordon, utbyggdes luftvärnet samt tilldelades infanteriet ett väsentligt

ökat antal lätta och tunga vapen. Vidare förbättrades beklädnads- och

förläggningsutrustningen. Av skäl, som väsentligen sammanhänga med

industriens kapacitet och den tid, som erfordras för industriens omställning

till krigsmaterielproduktion, kom huvuddelen av materielanskaffningen att

äga rum under de sista krigsåren, och den är i väsentliga stycken ännu icke

avslutad. För att snarast möjligt tillgodose de nödvändigaste materielbehoven

måste tillverkningen huvudsakligen inriktas på produktion av redan befintliga

och fullt utexperimenterade vapen- och materieltyper. Den inhemska tillverkningen

kompletterades med inköp från utlandet av sådan materiel som där

kunde avstås.

Den här angivna materielanskaffningen medgav i huvudsak icke att samtidigt

och successivt anpassa produktionen efter krigsårens tekniska utveckling.

Avsevärd tid åtgår nämligen, innan nya vapentyper in. in. föreligga så utarbetade,

att de kunna läggas till grund för industriell tillverkning. I viss utsträckning

kunde dock den kvalitativa standarden förbättras. Jag har redan

vid angivandet av mina allmänna synpunkter på försvarsfrågan exemplifierat

detta förhållande. Materielanskaffningen efter det senaste kriget har i viss utsträckning

kunnat förenas med en modernisering i fråga om eldkraft, terrängframkomlighet,

sambandsmedel och rörlighet, ehuru anskaffningen med hänsyn

till konjunkturläget måst ske i begränsad omfattning. Viss anskaffning av

radar för luftvärnet har påbörjats, men ytterligare åtgärder erfordras för att

höja verkan av luftvärnets eld. Även i övrigt framstår en successiv förstärk

ning och modernisering av arméns materielutrustning såsom önskvärd. Till

frågan om vissa åtgärder i sådan riktning torde jag få återkomma i annat sammanhang.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Majits proposition nr 206.

III. Fredsorganisationen.

A. Arméns ledande organ.

Enligt 1942 års försvarsbeslut organiserades arméledningen på arméstab och

arméinspektion. Till arméledningen hänfördes även centrala värnpliktsbyrån,

vilken försvarskommittén behandlat i samband med vissa för försvaret gemensamma

ändamål. Försvarskommittén har å s. 147—148 i betänkandet lämnat

en redogörelse för arméstabens och arméinspektionens organisation och personalbehovet

för nämnda stabsorgan enligt 1942 års försvarsbeslut, till vilken

här torde få hänvisas.

Försvarskommittén har framlagt förslag till viss omorganisation av arméledningen.

För att innebörden av förslaget skall kunna bedömas torde det

vara erforderligt att något ingå på motiven för den nuvarande organisationens

utformning samt de praktiska erfarenheterna av denna organisation.

1941 års för svar sutredning framhöll, att av de ärenden chefen för armén

hade att handlägga utbildningsärendena bildade en grupp och organisationsoch

utrustningsärendena en annan grupp samt att denna naturliga uppdelning

borde beaktas vid stabsorganisationens utformning. Att koncentrera handläggningen

av samtliga på chefen för armén ankommande ärenden till ett

enda gemensamt stabsorgan läte sig ur praktiska synpunkter icke lämpligen

göra. Detta organ bleve i så fall alltför omfattande. Dess verksamhet skulle

icke kunna kontrolleras och ledas av en chef. Med hänsyn härtill förordades

en uppdelning på två sidoordnade, direkt under chefen för armén lydande

organ, nämligen arméstaben och arméinspektionen. Försvarsutredningen

framhöll vidare, att det visat sig olämpligt, att chefen för armén vid handläggningen

av utbildningsärendena biträddes av ett flertal sidoordnade stabsorgan,

nämligen arméstaben och inspektionsmyndigheterna. Alla utbildningsfrågor

borde därför handläggas inom ett organ, lydande direkt under chefen

för armén, en arméinspektion. I fråga om personalärenden kunde skäl föreligga

för att handläggningen skulle ske vid en särskild, direkt under chefen

för armén stående avdelning. Av olika skäl hade försvarsutredningen funnit,

att personalavdelningen alltjämt borde ingå i arméstaben. Arméinspektionen

borde indelas i truppslagsavdelningar. Dessa föreslogos bli infanteri- och

kavalleriavdelning samt pansar-, artilleri-, luftvärns-, ingenjör-, signal-, träng-,

tyg-, intendentur-, sjukvårds- och veterinäravdelningar. Vidare föreslogs en

avdelning för det frivilliga försvaret under en särskild inspektör för det frivilliga

försvaret. Då antalet direkt underlydande inom arméinspektionen härigenom

bleve betydande, föreslog försvarsutredningen två souschefsbefattningar

inom arméinspektionen. Den ene souschefen borde samordna verksamheten

vid arméinspektionens centralavdelning och avdelningarna för de stridande

truppslagen. Han skulle leda den högre befälsutbildningen och vara

inspektör för vissa utbildningsanstalter. Den andre souschefen borde fungera

som inspektör för underh&llstrupperna.

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

1942 urs försvarsbeslut, varigenom nu gällande organisation fastställdes,

överensstämde i stort med försvarsutredningens förslag. De väsentligaste avvikelserna

voro att de två souschefsbefattningarna samt befattningen såsom

inspektör för det frivilliga försvaret icke tillskapades. I stället för den ena

souschefsbefattningen organiserades eu underhållssektion omfattande tiäng-,

tyg-, intendentur-, sjukvårds- och veterinäravdelningarna och underställd inspektören

för underhållstrupperna. I denna sektion har sedermera tillkommit

en arméingenjöravdelning.

Den av överbefälhavaren tillsatta s. k. högkvarter skommittén, med framlidne

generalmajoren friherre A. Rappe såsom ordförande, har anfört, att den nuvarande

organisationen visat sig i stort sett tillfredsställande men att vissa

olägenheter emellertid gjort sig märkbara under den tid densamma tillämpats.

Bland annat funnes utom chefen för armén personligen icke någon sammanhållande

kraft, som hade överblick över hela arméledningens verksamhet och

som främst hade till uppgift att samordna verksamheten vid arméstaben och

arméinspektionen. Vidare vore arméinspektionens centralavdelning föi omfattande

och hade ett för mångskiftande arbetsfält för att lämpligen sammanhållas

som en avdelning. Avsikten hade från början varit, att arméinspektionen

skulle syssla uteslutande med utbildningsärenden samt arméstaben med organisations-,

utrustnings- och personalärenden. Så hade i praktiken icke blivit

fallet. Truppslagsinspektionerna hade i betydande utsträckning kommit att

syssla med organisations- och utrustningsärenden, vilket vore lämpligt, då just

i samband med inspektioner av utbildningen behov av ändringar i fråga om

organisation och utrustning komme till synes. Truppslagsinspektörerna borde

därför instruktionsmässigt tillförsäkras det inflytande i organisations- och utrustningsfrågor,

som de i praktiken redan hade. Å andra sidan kunde

heten vid arméstaben icke bedrivas fristående från arméinspektionens verksamhet.

Arméstabschefen såsom målsman för organisations- och utrustningsärendena

samt såsom chef för generalstabskåren måste utöva visst inflytande

på den taktiska utvecklingen och utbildningen — främst befälsutbildningen

inom armén. Taktik, utbildning, organisation och utrustning hörde så intimt

ihop. att de borde samordnas under enhetlig ledning. Med hänsyn härtill förordade

högkvarterskommittén en sammanslagning av arméstaben och arméinspektionen

till ett stabsorgan — arméstaben. Arméstabschefens främsta uppgift

bleve att leda och samordna arbetet inom staben. Detta arbete vore så

omfattande, att arméstabschefen icke kunde hinna syssla med alla ärenden.

En avlastning måste ordnas genom att beslutanderätten i vissa ärenden delegerades

till andra befattningshavare inom staben. Med hänsyn härtill föresloges

en indelning i två sektioner.

T fråga om truppslagsinspektörerna föreslog högkvarterskommittén, att de,

utom att det ökade inflytandet i organisations- och utrustningsärenden skulle

instruktionsmässigt föreskrivas, skulle få ökat inflytande i fråga om truppslagets

tekniska utveckling och deltaga i beredningen av ärenden, som rörde

vederbörligt truppslags utrustning. Deras uppgift borde vidare vara att enligt

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

chefens för armén bestämmande inspektera utbildningen inom eget truppslag,

särskilt i vad avsåge truppslagets tekniska specialtjänst, samt utbildning i

vederbörlig specialtjänst jämväl inom andra truppslag.

^ ad beträffar arméinspektionen har högkvarterskommittén undersökt möjligheterna

att minska antalet direkt underlydande genom att sammanslå vissa

truppslagsavdelningar (inspektioner) men funnit, att en dylik sammanslagning

icke kunde förordas, enär den icke skulle komma att reellt leda till åsyftat

resultat.

F ör svar sko m m ittén.

h örsvarskommittén har biträtt de av högkvarterskommittén anförda synpunkterna

och i anslutning därtill föreslagit, att arméstaben och arméinspektionen

skulle sammanslås till ett stabsorgan, benämnt arméstaben och med en

arméstabschef såsom chef. Arméstaben borde indelas i två sektioner samt ett

antal truppslagsinspektioner med något självständigare ställning än de nuvarande

truppslagsavdelningarna i arméinspektionen. Sektion 1 skulle i stort

sett motsvara den nuvarande arméstaben och sektion II jämte truppslagsinspektionerna

den nuvarande arméinspektionen. Truppslagsinspektionerna ha

föreslagits skola, i huvudsaklig anslutning till den nuvarande arméinspektionens

indelning i avdelningar (sektion), bestå av infanteri- och kavalleriinspektion

samt pansar-, artilleri-, luftvärns-, ingenjör-, signal- och underhålisinspektioner.

Förslaget om en underhållsinspektion betingades av att, såsom

kommittén i annat sammanhang föreslagit, träng-, tyg- och intendenturtrupperna

skulle bilda ett gemensamt truppslag — underhållstrupperna. Chef för

inspektionen borde vara inspektören för underhållstrupperna, som även borde

vara chef för underhållstruppernas personalkårer. I samband därmed skulle

behovet av de särskilda träng-, tyg- och intendenturavdelningar, som nu inginge

i underhållssektionen, bortfalla. Som särskilda avdelningar i inspektionen

borde bibehållas de nuvarande sjukvårds-, veterinär- och arméingenjöravdelningarna.

Sitt förslag till organisation av arméstaben har försvarskommittén närmare

åskådliggjort i ett diagram å s. 153 i betänkandet samt i en sammanställning

av personalbehovet å s. 154—160. Enligt förslaget skulle sektion I indelas i

organisations-, utrustnings- och personalavdelningar och sektion II omfatta

taktik- och utbildningsavdelningar samt bibliotek. Utom sektioner och truppslagsinspektioner

skulle finnas de för staben gemensamma organen förvaltningsdetalj,

administrativ detalj och expedition.

Det av kommittén beräknade personalbehovet för arméstaben framgår av

nyss nämnda redogörelse samt tablåer ås. 161 och 164 i betänkandet. De mera

väsentliga personella förändringar, som förslaget innebär, äro följande.

Arméinspektören i lönegrad Mo 17, arméstabschefen i lönegrad Mo 14 och

souschefen vid arméstaben i lönegrad Ma 12 utgå ur organisationen. I stället

tillkomma en armestabschef i lönegrad Mo 17 eller Mo 14, en chef för sektion

I i lönegrad Mo 12 eller Ma 12 samt en chef för sektion IT i lönegrad

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

Mo 14. Den sistnämnde avses tillika vara inspektör för vissa utbildningsanstalter

samt för frivilligt försvar. 1 regementsofficer — regementsofficer till

förfogande — samt 2 kaptener, samtliga vid generalstabskåren, utgå ur organisationen.

Av personal på arméstabens stat — motsvarande den på arméstabens och

arméinspektionens stater nu uppförda personalen — har antalet regementsofficerare

minskats med 4, huvudsakligen genom en ändrad redovisning, i det

att för infanteriets kadettskola samt artilleriskjutskolan avsedda officerare

avsetts skola överföras till staten för vederbörlig skola. Antalet majorer eller

kaptener har ökats med 2, nämligen cheferna för taktikavdelningens film- och

xrivilligdetaljer. Antalet kaptensbeställningar har minskats delvis genom utbyte

mot beställningar endera för major eller kapten eller för kapten eller

löjtnant. Jämväl i fråga om personal ur andra personalkårer, pensionerad personal

i arvodesbefattning samt civil personal innebär förslaget vissa smärre

förändringar i förhållande till nuvarande personalorganisation.

Försvarskommittén har framhållit, att en omfattande försöksverksamhet för

att åstadkomma förenklad och mera rationell utbildning för närvarande påginge

under arméinspektionens ledning samt att den förkortade utbildningen

och denna försöksverksamhet under de närmaste åren syntes komma att medföra

ett omfattande arbete för utarbetande av utbildningsföreskrifter och

reglementen. Då detta arbete måste samordnas de olika truppslagen emellan

och bedrivas så skyndsamt som möjligt, syntes det icke lämpligt att rubba

den nuvarande organisationen, förrän detta arbete slutförts. Kommittén har

därför ansett, att arméledningens omorganisation borde anstå ett eller ett

par år och äga rum tidigast under budgetåret 1949/50. Indragning av beställning

avsedd för arméinspektören kunde beräknas ske först nämnda budgetår.

Detta hindrade icke, att beställningen såsom chef för arméstaben redan dessförinnan

uppfördes i alternativt lönegraderna Mo IT eller Mo 14 i enlighet

med förslaget. Vissa organisationsändringar såsom t. ex. uppdelning av arméinspektionens

centralavdelning på en taktik- och en utbildningsavdelning samt

indragning av regementsofficeren till förfogande syntes kunna vidtagas redan

budgetåret 1948/49.

liemiss yttranden.

Av de myndigheter, som yttrat sig över betänkandet i denna del, har

chefen för armén avstyrkt sammanslagningen av arméstaben med arméinspektionen

och därmed sammanhängande personella förändringar. Däremot har

chefen för armén tillstyrkt bland annat centralavdelningens uppdelning.

Militärbefälhavare\n för III. militärområdet har icke haft något att erinra

mot föreslagen organisation. Militärbefälhavaren för IV . militärområdet har

tillstyrkt förslaget.

Statens organisationsnämnd har ansett, att frågan om arméledningens

organisation bör lösas samtidigt med att utredning sker rörande försvarsledningens

organisation i dess helhet.

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Departementschefen.

Det förslag till omorganisation av arméledningen, som försvarskommittén

framlagt, innebär i personellt avseende relativt obetydliga förändringar av

den personalorganisation, som nu finnes. Förslaget innebär dock den väsentliga

principiella förändringen, att arméstaben och arméinspektionen sammanslås

till ett stabsorgan samt vidare en viss förändring av truppslagsinspektörernas

ställning.

Jag finner de i det föregående återgivna motiven för föreslagna organisatoriska

förändringar inom arméledningen övertygande i vad gäller sammanslagning

av arméstaben och arméinspektionen till ett stabsorgan, arméstaben.

och dennas indelning på två sektioner samt beträffande centralavdelningens

uppdelning på en taktikavdelning och en utbildningsavdelning. Jag kan vidare

biträda förslaget, att chefen för sektion II tillika bör vara inspektör för vissa

utbildningsanstalter och därmed närmast ansvarig för den högre befälsutbildningen

inom armén. Genom att frågor rörande det frivilliga försvaret avses

skola handläggas inom sektionen kommer han enligt förslaget samtidigt att

vara ledare för det frivilliga försvaret och har av försvarskommittén föreslagits

vara inspektör för frivilligt försvar. Det vill synas, som om uppgiften

att vara sektionschef och tillika inspektör för såväl vissa utbildningsanstalter

som för frivilligt försvar kan bli alltför omfattande. Jag anser, att slutligt

ställningstagande till frågan om det frivilliga försvarets ledning nu bör anstå

men räknar tills vidare försöksvis med den föreslagna kombinationen av

tjänster.

Jag föreslår sålunda, att arméledningen omorganiseras i huvudsak enligt

försvarskommitténs förslag, men anser, att de ytterligare rationaliseringar och

förenklingar, som befinnas lämpliga, sedermera böra genomföras.

Tidpunkten för omorganisationens genomförande torde böra bestämmas

av Kungl. Maj:t efter förslag från chefen för armén. Den principiella omläggningen

av arméledningens verksamhet innebär, som i det föregående angivits,

endast obetydliga personella förändringar, nämligen att beställningarna för

arméinspektör i lönegrad Mo 17, arméstabschef i lönegrad Mo 14 samt souschefen

vid arméstaben i lönegrad Ma 12 utbytas mot beställningar för arméstabschef

i lönegrad Mo 17 eller Mo 14, chef för sektion I i lönegrad Mo 12

eller Ma 12 samt chef för sektion II i lönegrad Mo 14.

För att möjliggöra en övergång till den avsedda organisationen under det

närmaste budgetåret bör i personalförteckningen upptagas en beställning i

lönegrad Mo 17 eller Mo 14 avsedd för arméstabschef och en beställning i

lönegrad Mo 14 avsedd för chef för sektion II, vilka beställningar dock må

besättas endast vid under budgetåret inträffande avgång från beställningarna

för arméinspektör och arméstabschef i den nuvarande organisationen. Därest

omorganisation anses böra påbörjas, innan dylik avgång inträffar, bör Kungl.

Maj:t äga möjlighet att med utnyttjande av nu befintliga beställningar för

arméinspektör och arméstabschef uppdraga åt vederbörande befattningshavare

att fullgöra arbetsuppgifter inom den ändrade organisationen.

s. 225 Kontrollera mot PDF

225

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Vidkommande den föreslagna beställningen för chef för sektion I samt de

personella förändringar i övrigt som föreslagits synas dessa icke erforderliga

under budgetåret 1948/49 utan förslag därom torde få upptagas till prövning

i samband med behandlingen av de ordinarie anslagsäskandena.

B. Militärområden och högre truppförband.

1. Territoriell indelning m. m.

Såsom framgår av vad jag anfört i det föregående vid behandlingen av

frågan om den militärterritoriella indelningen, anser jag, att något förslag om

ändringar däri icke nu bör framläggas såvitt angår den lantmilitära territoriella

indelningen. Detta innebär, att militärområdena tills vidare förbli oförändrade,

att Örebro försvarsområde i fred bibehålies som ett självständigt försvarsområde

samt att de marina försvarsområdena Göteborgs skärgårds och Hemsö

försvarsområden icke såsom föreslagits sammanslås med Göteborgs respektive

Härnösands försvarsområden.

2. MiHtärbefäisstaber.

F ör sv ar skommittén.

Vad försvarskommittén föreslagit beträffande organisationen av I.—VI.

militärbefälsstaberna innebär i personalhänseende, att befattningarna såsom

ställföreträdande militärbefälhavare för II. militärområdet och såsom kommendant

i Bodens fästning (tillika ställföreträdande militärbefälhavare för

VI. militärområdet) indragas, att antalet kaptener ur generalstabskåren utökas

till två vid varje militärbefälsstab utom i II. militärområdet, att vid var och

en av staberna tillkomma en ingenjörofficer, kapten, en personalofficer, pensionerad

officer med arvode i löneklass 1: 29, samt en överfurir såsom bilförare,

att var och en av staberna minskas med en adjutant, kapten eller löjtnant,

och en expeditionsunderofficer samt att antalet expeditionsintendenter

minskas till en vid varje militärbefälsstab.

Redan beslutad indragning vid inträffande avgång av befattningarna såsom

inspektör för lokalförsvaret bör enligt kommitténs mening fullföljas.

Beträffande VII. militärbefälsstaben innebär förslaget, att minskning sker

med en kapten ur generalstabskåren, en fältläkare, en motoringenjör, en expeditionsunderofficer

samt en skogvaktare av 2. klass och att en personalofficer,

tillika expeditionsofficer, pensionerad officer med arvode i löneklass 1: 29, tillkommer.

Av de av försvarskommittén föreslagna personella förändringarna i militärbefälsstabernas

organisation sammanhänga de som avse ställföreträdande militärbefälhavare

och fältläkaren vid VII. militärbefälsstaben direkt med den föreslagna

ändrade militärterritoriella indelningen på fastlandet och den reducerade

krigs- och fredsorganisationen på Gotland, under det att övriga föreslagna

personalförändringar icke äro beroende av dessa organisationsförslag.

15—401 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 206.

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Remissyttranden.

Av remissyttranden, som behandla sådana militärbefälsstaberna berörande

frågor, som icke direkt sammanhänga med förslagen om ändrad militärterritoriell

indelning och reducerad krigs- och fredsorganisation på Gotland, må

här återgivas följande.

Chefen för armén har framhållit behovet av två generalstabskaptener vid

var och en av militärbefälsstaberna på fastlandet samt har ansett, att en generalstabskapten

alltjämt erfordras vid VII. militärbefälsstaben.

MiLitärbefälhavaren för 111. militärområdet samt länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län ha förordat, att III. militärbefälsstaben förflyttas till Göteborg.

Statens organisationsnämnd har, med hänvisning till pågående organisationsundersökningar

vid de högre territoriella staberna, avstyrkt att förslag

till ändringar nu avgåves i fråga om militärbefälsstaberna,

Försvarets civilförvaltning, som förutsatt, att personalbehovet vid militärbefälsstabema

i sinom tid skulle prövas i samband med organisationsundersökningar,

bär gjort vissa erinringar mot personalförslagen.

Departementschefen.

Med hänsyn till den ståndpunkt jag i det föregående intagit beträffande

förslaget om ändring av den militärterritoriella indelningen samt beträffande

krigs- och fredsorganisationen inom VII. militärområdet saknar jag anledning

att nu ingå på därmed sammanhängande personella förändringar inom militärb

e f äls stab erna.

Det av militärbefälhavaren för III. militärområdet och länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län väckta förslaget att förflytta III. militärbefälsstaben till

Göteborg måste göras till föremål för närmare utredningar och överväganden,

innan ståndpunkt kan tagas till denna fråga.

Antalet vid militärbefälsstaberna placerade generalstabskaptener har under

de senaste åren på förslag av chefen för armén reducerats för att åstadkomma

personal- och kostnadsbesparingar. Försvarskommittén och vissa militära

remissmyndigheter ha anfört, att erfarenheterna från den tid, under vilken

systemet med en generalstabskapten per militärbefälsstab tillämpats, givit

vid handen, att tillgången på personal med högre stabsutbildning blivit för

hårt beskuren. Då spörsmålet om de centrala stabernas organisation ännu icke

är slutgiltigt löst, torde emellertid behovet av generalstabskaptener vid dessa

staber icke nu böra definitivt fastställas. Jag är därför icke beredd att föreslå

den utökning av antalet generalstabskaptener, som skulle erfordras för att

vid för närvarande tillämpad fördelning av dem fylla ett ökat behov vid militärbefälsstaberna,

Jag har emellertid intet att erinra mot att de framkomna önskemålen

tillgodoses i den mån detta kan ske inom ramen för den nuvarande

personalkadem.

Jag är icke heller beredd att nu föreslå den utökning av ingenjörtruppemas

officersstater, som tillkomsten av särskilda ingenjörofficerare vid militärbe
-

s. 227 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 206. 227

fälsstaberna skulle medföra, utan anser, att detta behov alltjämt tills vidare

får tillgodoses kommenderingsvägen.

De personella förändringar i övrigt vid militärbefälsstaberna, som försvarekommitténs

förslag innebär, äro icke av den omfattningen, att några nämnvärda

ekonomiska besparingar därmed stå att vinna och synas ej heller vara

av den betydelse, att förelag därom omedelbart behöver framläggas. Yad

statens organisationsnämnd uttalat angående pågående organisationsundersökningar

styrker mig i denna min uppfattning. Frågan om ett genomförande

av sådana förändringar torde därför lämpligen böra upptagas till prövning i

vanlig ordning i samband med de årliga anslagsäskandena.

3. Försvarsområdesstaber.

De förslag försvarskommittén framlagt rörande försvarsområdesstabernas

personalorganisation sammanhänga till en del med kommitténs förslag till ändringar

i den militärterritoriella indelningen samt beträffande de marina försvarsområdenas

ställning. Dessa förändringar äro indragning av Örebro försvarsområdesstab,

indragning av infanteribefälhavarstaberna i Karlskrona

och Vaxholms försvarsområden och dessas ersättande med viss armépersonal

ingående i vederbörlig kustartilleriförsvarsstab (tillika försvarsområdesstab),

försvarsområdesbefälhavarens och försvarsområdesstabens i Bodens försvarsområde

övertagande av de uppgifter, som nu åvila kommendanten och kommendantsstaben

i Bodens fästning, samt inrättande av en beställning för

överste på aktiv stat såsom försvarsområdesbefälhavare för Bodens försvarsområde.

Då, som i det föregående anförts, anledning icke nu finnes att framlägga

förslag om de territoriella ändringar, vilka motiverat här angivna personella

förändringar, synes skäl icke föreligga att närmare ingå på dessa förslag

och vad remissmyndigheterna därom anfört. I det följande upptagas därför

till behandling endast de av försvarskommitténs förslag, som icke äga

samband med ändringarna i den territoriella organisationen.

Försvarskommittén.

Kommittén har föreslagit, att försvarsområdesbefälhavaren i Göteborgs—

Halmstads försvarsområden skulle med hänsyn till områdets betydelse vara

överste på aktiv stat i lönegrad Mo 12. Med hänsyn till svårigheterna att

rekrytera befattningen som försvarsområdesbefälhavare i Kalix försvarsområde

med pensionsavgången befattningshavare har föreslagits, att för denna

befattning skulle avses en överstelöjtnant på aktiv stat.

Ett av chefen för armén väckt och av överbefälhavaren tillstyrkt förslag,

att löneställningen för försvarsområdesbefälhavarna inom vissa andra försvarsområden

borde ändras, så att till sådana befattningar kunde utses även

officerare i regementschefs löneställning, har försvarskommittén •—- även om

vissa skäl ansåges tala för önskvärdheten att på denna väg bereda möjlighet

till omplacering av äldre regementschefer till försvarsområdesbefälhavare —

funnit böra ställas på framtiden.

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. May.ts proposition nr 206.

Yad personalbehovet i övrigt för försvarsområdesstaberna beträffar torde

få hänvisas till betänkandet s. 183—190.

I fråga om vad försvarskommittén anfört beträffande personalbehovsberäkningarna

torde följande särskilt böra omnämnas.

För ledning av mobiliseringsförberedelsearbetet inom försvarsområdena

måste personalen enligt kommitténs mening förstärkas, varför en aktiv officer,

kapten eller löjtnant, i regel ur infanteriet, borde tillkomma vid varje försvarsområdesstab.

I fråga om antalet kemvärnsofficerare och hemvärnsunderofficerare har

försvarskommittén i princip godtagit hemvärnskommitténs beräkningsgrunder

men har dock beträffande vissa försvarsområden, med hänsyn till antalet

hemvärnsområden och förband, ansett det av hemvärnskommittén beräknade antalet

hemvärnsofficerare och -underofficerare kunna något reduceras.

För lottaärenden hade hittills räknats med arvode för en fomoblotta vid

varje försvarsområdesstab. I praktiken hade emellertid försvarsområdesbefälhavarna

biträtts av en representant för varje i försvarsområdet ingående

lottaförbund. Med hänsyn till den kontakt med lottakårerna och den personalkännedom,

som krävdes för lottaarbetet vid försvarsområdesstaberna, syntes det

i princip riktigare att beräkna en representant — »fomoblotta» •— för varje

lottaförbund och att i de fall, då enligt denna princip mera än en fomoblotta

komme att samarbeta med viss försvarsområdesstab, reglera arvodets storlek

med hänsyn till arbetsuppgifternas omfattning.

I fråga om försvarsområdesstabernas personalbehov för förvaltningstjänsten

har kommittén redogjort för av försvarets centrala organisationskommitté

verkställda undersökningar och framlagda förslag (jfr proposition 1947: 130,

s. 33 o. ff.). Försvarskommittén har konstaterat, att organisationsnämndens

förslag vore genomfört i vad avsåge förrådsvaktmästare, förrådsmän, tyghantverkare

samt kontors- och skrivbiträdespersonal. Däremot funnes i avvaktan

på ytterligare utredning alltjämt särskilda tygofficerare och intendenter, pensionerade

officerare i arvodesbefattning. Förrådsunderofficerarna liksom

ammunitionsförvaltarna funnes kvar. Detsamma vore förhållandet med expedition

sund erofficerarna. Därjämte beräknades alltjämt särskild uppbördsman

för byggnader och befästningar. Personalberäkningarna för försvarsområdesstaberna

vore sålunda beroende av resultatet av pågående utredningar samt

av det förhållandet, att försvarsområdenas förrådsfrågor ännu icke vore slutgiltigt

lösta. Med hänsyn härtill hade försvarskommittén ansett sig kunna

följa de beräkningsgrunder, som kommit till uttryck i gällande personalförteckning.

Remissyttranden.

Chefen för armén har ansett, att en utökning borde ske av antalet instruktörer

för frivillig befälsutbildning. I fråga om antalet hemvärnsofficerare och

hemvärnsunderofficerare har arméchefen tillstyrkt en utökning enligt hemvärnschefens

i det följande återgivna förslag. På grund av hittillsvarande

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

erfarenheter har arméchefen funnit, att försvarskommitténs förslag i

fråga om personalen för förråds- och förvaltningstjänsten icke vore tillfredsställande.

Militärbefälhavaren för 1. militärområdet har påtalat föreslagen minskning

i fråga om antalet instruktörer för frivillig befälsutbildning och har vidare

föreslagit, att försvarsområdesbefälhavaren för Malmö försvarsområde —

såsom ansvarig för organisation, utrustning och gruppering av lokalförsvarsförband

med en sammanlagd personalstyrka motsvarande en fördelning —

skulle vara överste på aktiv stat.

Militärbefälhavaren för 11. militärområdet har understrukit betydelsen av

att särskild mobiliseringsofficer tillkommer. Befälhavaren för Härnösands—

Sundsvalls försvarsområden borde vara överste på aktiv stat.

Militärbefälhavaren för III. militärområdet har föreslagit, att Boråsdelen

av Göteborgs försvarsområde skall sammanföras med Halmstads försvarsområde,

medan Göteborgs försvarsområde avsevärt reduceras.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har med tillfredsställelse konstaterat,

att försvarets centrala organisationskommittés beräkningsgrunder

ersatts med sådana, som äro rimliga och grundade på praktisk erfarenhet.

Vissa jämkningar vore dock nödvändiga. Sålunda borde vid Stockholms försvarsområde

tillkomma en ingenjörofficer.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet har ifrågasatt en höjning av

löneställningen för försvarsområdesbefälhavaren för Kiruna—Jokkmokks försvarsområden

på grund av bland annat dennes dubbla uppgift såsom försvarsområdesbefälhavare

och chef för arméns jägarskola. Behovet av särskild

mobiliseringsofficer vitsordades. Med hänsyn till min- och sprängtjänstens

betydelse i krigsförberedelsearbetet borde inom Kalix och Kiruna—Jokkmokks

försvarsområden mobiliseringsofficeren utgå ur ingenjörtrupperna. En dubblering

av antalet hemvärnsofficerare och hemvärnsunderofficerare erfordrades

inom Umeå—Storumans och Kiruna—Jokkmokks försvarsområden. Särskild

ammunitionsförvaltare erfordrades vid Kiruna—Jokkmokks försvarsområden

liksom alltjämt vid övriga försvarsområden. Vissa ökningar erfordrades i

fråga om förråds- och expeditionspersonal. Två fomoblottor borde alltjämt

finnas inom Kiruna—Jokkmokks försvarsområden.

Hemvärnschefen har ansett, att försvarskommittén beträffande de nordligaste,

geografiskt sett största försvarsområdena utgått från felaktig beräkningsgrund

i fråga om behovet av hemvärnsofficerare och hemvärnsunderofficerare

samt har vidhållit hemvärnskommitténs förslag om 2 hemvärnsofficerare

och 2 -underofficerare i Falu—Mora, Umeå—Storumans och

Kiruna—Jokkmokks försvarsområden. Samma krav förelåge beträffande Norrköpings—Linköpings

försvarsområden på grund av det stora antalet hemvärnsom

råden och hem värnsmän.

Benämningen biträdande hemvärnsofficer borde utgå och ersättas med benämningen

hemvärnsofficer. Försvarskommitténs förslag att inordna jämväl

hemvärnsverksamheten vid försvarsområdesstaberna i en särskild »avdelning

för frivilligt försvar» avstyrktes.

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Hemvärnsrådet har framfört samma förslag som hemvärnschefen och

därutöver yrkat, att ytterligare en hemvärnsunderofficer skulle tillkomma vid

Kalmar—Växjö och Göteborgs—Halmstads försvarsområden. Hemvärnsrådet

har därjämte föreslagit, att heinvärnsofficerarna successivt skulle ersättas

med kaptener på aktiv stat, kommenderade under förslagsvis 3 år.

Försvarets civilförvaltning har framhållit, att personalberäkningarna för

försvarsområdesstaberna vore beroende av resultatet av pågående utredningar,

ämbetsverket har erinrat, att det i skrivelse den 10 oktober 1947 föreslagit

inrättande vid kommendantsstaben i Boden av fyra befattningar såsom driftingenjörer,

därav två i lönegrad Ce 27 och två i lönegrad Ce 24.

Försvarets sjukvårdsförvaltning har med hänsyn till krigssjukhusorganisationen

förordat viss utjämning av antalet förrådsmän de olika försvarsområdena

emellan.

Arméns fortifikationsförvaltning har anmält, att chefen för armén uppdragit

åt en särskild delegation att utreda personalbehovet för uppbörd av byggnader

och rustningsmateriel vid försvarsområden. Innan resultatet av denna

utredning förelåge, vore det icke möjligt att angiva personalbehovet för nämnda

ändamål.

Statens organisationsnämnd har med hänsyn till kustartilleriförsvarets

betydelse inom Göteborgs—Halmstads försvarsområden föreslagit, att befälet

över försvarsområdet skulle föras av en officer ur kustartilleriet — i detta fall

chefen för Göteborgs kustartilleriförsvar. — Nämnden vore icke övertygad

om behovet av särskild mobiliseringsofficer vid försvarsområdesstaberna och

erinrade, att delar av krigsförberedelsearbetet överförts till andra myndigheter.

— Nämnden har ingående behandlat frågan om förvaltningstjänstens

ledning vid försvarsområdesstab och har vidhållit tidigare framlagt förslag

om att ersätta tygofficer och intendent med en förvaltningsofficer samt har

vidare ansett, att kurser för förvaltningsofficerare borde anordnas så snart

ske kunde. Ammunitionsförvaltarna borde indragas och arbetsuppgifterna

övertagas av förvaltarna för tygmateriel. Förrådsunderofficerarna borde jämväl

kunna övertaga de uppgifter, som åvilade uppbördsmännen för byggnader.

Svenska under officersförbundet har yrkat på att förrådsunderofficeren i

intendenturtjänst, f. n. pensionerad underofficer i arvodesbefattning i 21. löneklassen,

borde upptagas såsom förvaltare på aktiv stat vid intendenturkåren

i lönegrad Ma 6, vilket motiverades av uppbördens storlek samt behovet att

för ändamålet beordra särskilt skolad personal.

Centralförbundet för befälsutbildning har påpekat, att erforderlig tillgång

på heltidstjänstgörande instruktörer vore en väsentlig förutsättning för den

frivilliga befälsutbildningens stadga och utveckling. Det av försvarskommittén

beräknade antalet instruktörer vore lägre än det antal, som nu funnes.

En ökning med 7 officerare och 5 underofficerare i förhållande till kommitténs

förslag förordades.

s. 231 Kontrollera mot PDF

231

Kungl. May.ts proposition nr 206.

Dep ar tements chefen.

Försvarsområdesstabernas behov av personal för förvaltnings-, expeditions-

och förrådstjänst har, såsom försvarskommittén erinrat, varit föremål

för prövning vid 1947 års riksdag i anledning av förslag i propositionen

1947: 130. De frågor, som därvid lämnades olösta i avvaktan på vidare utredning,

voro frågorna om antalet befattningshavare för förvaltningstjänstens ledning

samt antalet uppbördsmän. I mitt anförande till statsrådsprotokollet

vid ärendets behandling framhöll jag, att starka skäl talade för organisationsnämndens

förslag att till en befattning sammanslå befattningarna för tygofficer

och intendent. Utredning borde dock företagas rörande dels arten och

omfattningen av den utbildning, som borde krävas av en förvaltningsofficer,

avsedd för både tyg- och intendenturtjänst, dels möjligheterna att rekrytera

dylika befattningar. Likaså ansåg jag, att antalet uppbördsmän skulle kunna

begränsas i anslutning till organisationsnämndens förslag. Även denna fråga

borde närmare prövas vid den fortsatta utredningen. Till vad sålunda anförts

anslöt sig riksdagen (skrivelse 1947:327).

Efter uppdrag har arméchefen verkställt fortsatt utredning av nämnda

frågor. Arméchefen har därvid angivit, att underlag saknades för bedömande

av här ifrågavarande personalfrågor, innan avvecklingsarbetena slutförts,

mobiliseringsplanläggningen vunnit erforderlig stadga och reviderad militärterritoriell

indelning genomförts. Intill dess borde icke heller några minskningar

i gällande organisation vidtagas. Sedan normala fredsförhållanden

inträtt och om mobiliseringsofficer tillkomme vid staberna, vore det emellertid

enligt arméchefens mening icke uteslutet, att nuvarande tygofficer och

intendent kunde ersättas med förvaltningsofficer vid vissa försvarsområdesetaber.

En sådan anordning borde dock försöksvis prövas och förutsatte

erforderlig utbildning. En sammanslagen befattning borde också förenas med

bättre ekonomiska villkor än som nu tillkomme arvodesofficerarna. Arméchefen

har också närmare angivit behovet av utbildning för en förvaltningsofficer.

Möjligheterna att rekrytera de nuvarande arvodesbefattningarna hade

undersökts och befunnits vara sådana att ur rekryteringssynpunkt såväl tygofficer

som intendent kunde bibehållas. Armécliefen har vidhållit, att nuvarande

antal uppbördsmän borde bibehållas. Fortsatt utredning avsåges dock

skola företagas beträffande behovet av särskild uppbördsmän för byggnader

och rustningsmateriel m. m. Därest utredningen skulle visa, att dylikt behov

i några fall icke förelåge, syntes ifrågavarande arbetsuppgifter kunna övertagas

av ammunitionsförrådsförvaltaren.

Organisationsnämnden har ansett de skäl arméchefen anfört för att nuvarande

personalorganisation skall bibehållas eller frågan om en omorganisation

uppskjutas icke bärande och — såsom framgår av det föregående — vidhållit

sitt tidigare avgivna förslag.

För egen del anser jag mig, med hänsyn till vad i förevar ande fråga förekommit,

i likhet med försvarskommittén böra räkna med, att den nuvarande

personalorganisationen vid försvarsområdesstaberna för här ifrågavarande

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

förvaltningsområden bibehålies tills vidare. Det bör dock ankomma på arméchefen

att ägna hithörande spörsmål fortsatt uppmärksamhet och verka för

att de åtgärder för personalbesparingar på detta område vidtagas, som kunna

genomföras.

De förslag i övrigt till personella förändringar inom försvarsområdesstaberna,

som försvarskommittén framlagt, äro i regel icke av den art, att de

kräva omedelbara åtgärder och förslag. Flertalet förändringar synas lämpligen

kunna upptagas till prövning i samband med behandlingen av de årliga anslagsäskandena.

Yissa av förslagen torde emellertid redan i förevarande sammanhang

böra upptagas till bedömande.

För Göteborgs—Halmstads försvarsområden har försvarskommittén föreslagit

en överste på aktiv stat i lönegrad Mo 12 såsom försvarsområdesbefälhavare.

Detta har motiverats med områdets omfattning och betydelse. Härvid

har kommittén räknat med att även Göteborgs skärgårds försvarsområde

skulle ingå i förstnämnda område. Även om en sådan sammanslagning — med

hänsyn till det läge, i vilket frågan om den militärterritoriella indelningen

över huvud taget för närvarande befinner sig — icke nu kommer till stånd,

är Göteborgs—Halmstads försvarsområden mycket omfattande, vilket i förening

med Göteborgsområdets betydelse ur försvarssynpunkt ställer stora

krav på försvarsområdesbefälhavarens kvalifikationer. Med hänsyn härtill

förordar jag kommitténs förslag. Vid bifall härtill vinnes möjlighet att i befattningen

ytterligare några år behålla den nuvarande innehavaren, vilket

synes önskvärt. Därest en framtida omreglering av försvarsområdesindelningen

eller andra skäl skulle föranleda en förändring av ifrågavarande befattning,

erbjuder sig tillfälle därtill vid nuvarande försvarsområdesbefälhavarens

avgång, som beräknas ske senast år 1952.

Befattningen såsom försvarsområdesbefälhavare för Kalix försvarsområde

är enligt gällande personalförteckning beräknad för en pensionerad officer

med arvode enligt löneklass 1: 34. Då det i praktiken icke visat sig möjligt

att besätta befattningen med lämplig pensionerad officer, måste densamma

för närvarande bestridas av en aktiv officer. Även om goda skäl sålunda tala

för att för nämnda befattning framdeles avses en regementsofficer på aktiv

stat, kan jag dock i nuvarande läge — innan frågan om behovet av såsom stabschefer

vid arméns truppförband tjänstgörande regementsofficerare slutligt prövats

— icke tillstyrka en kaderökning för nyssnämnda ändamål.

I remissyttranden ha förslag framlagts, att såsom försvarsområdesbefälhavare

i vart och ett av Malmö, Härnösands—Sundsvalls och Kiruna—Jokkmokks

försvarsområden skulle upptagas en överste på aktiv stat. Dessa förslag

kan jag icke biträda. Däremot anser jag i likhet med försvarskommittén,

att vissa skäl tala för att regementschefs löneställning skall kunna ifrågakomma

för försvarsområdesbefälhavarna inom vissa viktigare försvarsområden,

varigenom möjlighet skulle finnas att för befattningar såsom försvarsområdesbefälhavare

avse även äldre regementschefer. Det synes naturligt, att

s. 233 Kontrollera mot PDF

233

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

effekten i den militära organisationen vinner på om för trupptjänsten kan

avses relativt unga och. fysiskt spänstiga regementschefer och att det måste

vara till fördel, att äldre regementschefer, vilka förvärvat stor lokal- och personalkännedom

inom sitt område, senare kunna utnyttjas för ansvarsfulla men

fysiskt mindre krävande befattningar såsom försvarsområdesbefälhavare. Så

länge inspektörer för lokalförsvaret funnits inom de sex militärområdena på

fastlandet har denna möjlighet till en ur effektivitetssynpunkt lämplig omplacering

av äldre regementschefer varit tillgodosedd. Såsom tidigare anförts

äro befattningarna såsom inspektörer för lokalförsvaret under avveckling,

varför denna möjlighet icke längre kommer att föreligga. I arméchefens av

överbefälhavaren tillstyrkta förslag har regementschefs löneställning förordats

i fråga om tio försvarsområden. För egen del anser jag behov föreligga

av en sådan anordning inom Malmö, Kristianstads, Kalmar—Växjö, Norrköpings—Linköpings,

Uppsala—Västerås och Härnösands—Sundsvalls försvarsområden.

Jag föreslår sålunda, att för angivna sex fredsförsvarsområden

skola upptagas befattningar för pensionerade officerare med arvode enligt

löneklass 2: 12 för försvarsområdesbefälhavare. Ändringen bör genomföras

successivt vid inträffande avgångar och icke genom att nuvarande försvarsområdesbefälhavare

uppflyttas. Det bör emellertid stå Kungl. Maj:t fritt att,

då så av särskilda skäl finnes påkallat, med beaktande av vederbörandes särskilda

kvalifikationer för bestridande av befattning inom visst försvarsområde

utbytesvis disponera sådant högre arvode för detta område i stället för något

av de angivna.

Försvarskommittén har föreslagit, att vid varje försvarsområdesstab skall

tillkomma en aktiv officer, kapten eller löjtnant, såsom mobiliseringsofficer.

Ett flertal remissmyndigheter ha vidare påyrkat en utökning av antalet aktiva

officerare och underofficerare, avsedda såsom instruktörer för frivillig befälsutbildning.

Jag är icke beredd att föreslå den utökning av de aktiva kadrerna,

som skulle erfordras för att tillgodose dessa behov, utan anser, att de få fyllas

kommenderingsvägen inom ramen för nuvarande personalstater.

Försvarsområde (motsv.)

Nuläge

Försvars-

kommittén

Hcmvärnsmynd.

Hv.-off.

Hv.-uoff.

Hv.-off.

Hv.-uoff.

Hy.-ofl.

Hv.-uoff.

Vit. militärbefälsstaben............

i

_

i

_

1

i

Kristianstads fo ..................

2

2

i

i

1

i

Karlskrona fo ....................

i

—

i

i

1

1

Kalmar-Växjö fo:n................

3

2

3

2

3

3

Härnösands Sundsvalls fo:n........

1

1

2

2

2

2

Göteborgs-Halmstads fo:n ........

3

2

3

2

3

3

Norrköpings-Linköpings fo:n ......

1

1

1

1

2

2

Falu-Mora fo:n....................

1

l

1

1

2

2

Uppsala-Västerås fo:n ............

1

1

2

2

2

Umeå-Storuin an 8 fo:n..............

1

1

1

1

2

2

Kiruna-Jokkmokks fo:n............

1

1

1

1

2

2

Summa

lfi

12

17

14

21

21

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

En sammanfattande jämförelse mellan nuläget, försvarskommitténs förslag

och hemvärnsmyndigheternas önskemål beträffande hemvärnsbefälet i de nu

aktuella hemvärnsområdena har gjorts i föregående tablå, i vilken, för vinnande

av samlad överblick över önskemålen, jämväl upptagits VII. militärbefälsstaben.

I förhållande till nuläget innebär sålunda försvarskommitténs förslag

ökning med en hemvärnsofficer och två hemvärnsunderofficerare, medan hemvärnsmyndigheternas

önskemål motsvarar en ökning med fem hemvärns - officerare och nio hemvärnsunderofficerare.

För egen del vill jag i fråga om hemvärnsbefälet vid försvarsområdena

anföra följande.

Fastheten i hem värnsorganisationen, effektiviteten i hemvärnsförbandens

utbildning samt kontrollen av hemvärnets materielutrustning äro i väsentlig

grad beroende av hemvärnets ledningsorganisation inom försvarsområdena.

Det är därför av vikt, att denna ledningsorganisations personalbehov

blir i erforderlig grad tillgodosett och att kontinuiteten i den regionala

ledningsorganisationen säkerställes. Av sistnämnda anledning anser jag,

att för dessa uppgifter alltjämt bör avses pensionerad personal i arvodesbefattning

och kan sålunda icke biträda hemvärnsrådets förslag, att liemvärnsofficerarna

successivt skola utbytas mot kaptener på aktiv stat. Följden av en

sådan förändring torde bli icke önskvärda ofta återkommande personalbyten.

I fråga om hemvärnsofficerare biträder jag försvarskommitténs förslag om

en minskning till en hemvärnsofficer vid Kristianstads försvarsområde och

en utökning till två hemvärnsofficerare vid Härnösands—Sundsvalls och Uppsiala—Västerås

försvarsområden. Därutöver ha hemvämsmyndigheterna förordat

en utökning av antalet hemvärnsofficerare vid fyra försvarsområdesstaber,

samtliga vid staber, som i fred äro gemensamma för två försvarsområden.

Jämväl antalet hemvärnsunderofficerare vid dessa ha på motsvarande

sätt föreslagits utökat. För egen del finner jag icke självfallet, att samma

princip bör följas i fråga om hemvämsofficerarna och hemvämsunderofficerarna.

De förra erfordras framför allt för hemvärnets utbildning och för att

leda övningar samt för den personliga kontakten med hemvärnsområden och

hemvärnsförband. De senare ha främst att svara för hemvärnets niaterielutrustning.

Även om behov kan föreligga att med hänsyn till hemvärnets

effektiva utbildning dubblera antalet hemvärnsofficerare, är det icke givet, att

materielens företrädare samtidigt måste dubbleras. Så finnas nu inom exempelvis

Stockholms försvarsområde två hemvärnsofficerare men endast en liemvärnsunderofficer.

Vidkommande den utökning av antalet hemvärnsofficerare för ytterligare

fyra försvarsområdesstaber, som i det föregående nämnts, ha olika skäl åberopats

härför. Inom Norrköpings—Linköpings försvarsområden är motivet fölen

utökning det stora antalet hemvärnsområden och hemvärnsmän. De två

hemvämsofficerarna skulle svara vardera för ett av de försvarsområden, som

organiseras i krig, och vara stationerade i Norrköping respektive Linköping.

opaginerad Kontrollera mot PDF

235

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

I fråga om Falu—Mora, Umeå—Storumans och Kiruna—Jokkmokks försvarsområden

är motivet för en utökning framför allt de stora avstånden mellan

hemvärnsområdena samt svårigheterna att leda utbildningen inom så vidsträckta

områden och på så vitt skilda platser som det här är fråga om. Hemvärnsövningarna

måste av naturliga skäl koncentreras till söndagar och helger.

Med endast en hemvärnsofficer inom dessa stona områden blir ledningen av

utbildningsarbetet icke tillräckligt effektiv.

Jag finner de skäl, som anförts för en förstärkning av antalet hemvärnsofficerare

vid berörda fyra försvarsområden, övertygande och föreslår sålunda

utökning till två hemvärnsofficerare även vid Norrköpings—Linköpings, Falu

—Mora, Umeå—Storumans och Kiruna—Jokkmokks försvarsområden.

Det synes mig befogat att minska antalet hemvärnsunderofficerare vid

Kristianstads försvarsområde till en och jag biträder förslaget, att hemvärnsunderofficer

skall tillkomma vid Karlskrona försvarsområde. Behovet av hemvärnsunderofficerare

i övrigt synes i väsentlig grad beroende av hur liemvämsofficerarna

äro stationerade och hur försvarsområdena ur liemvärnssynpunkt

äro indelade. Då en hemvärnsofficer är stationerad på annan ort än

försvarsområdesstaben och relativt självständigt svarar för hemvärnet inom

viss del av försvarsområdet, synes det motiverat, att han såsom biträde kan

förfoga över en hemvämsunderofficer. Av denna anledning finner jag befogat

med tre hemvärnsunderofficerare inom Kalmar—Yäxjö och Göteborgs—Halmstads

försvarsområden samt med två hemvärnsunderofficerare inom Härnösands—Sundsvalls,

Norrköpings—Linköpings samt Uppsala—Västerås försvarsområden.

I övrigt föreslagen utökning av antalet hemvärnsunderofficerare

kan jag icke för närvarande förorda.

Jag föreslår sålunda i fråga om hemvärnsofficerare minskning med en och

ökning med sex samt beträffande hemvärnsunderofficerare minskning med

en och ökning med sex.

Jag kan ansluta mig till ett i vissa remissyttranden framfört förslag, att

benämningen biträdande hemvärnsofficer skall ersättas med benämningen

hemvärnsofficer.

Vad beträffar fomoblottor kan jag biträda den av försvarskommittén förordade

principen, att i regel en fomoblotta bör beräknas för varje i försvarsområde

ingående lottaförbund och att arvodets storlek får regleras med hänsyn

till arbetsuppgifternas omfattning. Jag har icke funnit skäl nu föreligga att beräkna

särskilt arvode av statsmedel jämväl för de rödakorsassistenter, vilka

biträda försvarsområdesstaberna.

C. Truppslag och truppförband m. m.

/. Allmänna grunder.

Försvarskommittén.

Kommittén har framhållit, att nu gällande truppslagsindelning i huvudsak

borde bibehållas. I rationaliseringssyfte har dock föreslagits, att trängtrup
-

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. May.ts proposition nr 206.

perna, tygtrupperna och intendenturtruppema skola sammanföras till ett

truppslag, benämnt underhållstrupperna.

Kommittén har vidare anfört, att vid bestämmande av antalet fredstruppförband

inom varje truppslag hänsyn tagits till värnpliktskontingenternas

storlek och påräkneliga förläggningsutrymmen. Med beaktande av nu rådande

byggnadsläge hade eftersträvats att i största möjliga utsträckning begränsa

omfattningen av byggnadsarbeten. Av denna anledning ansåges också

frågan om anordnande av särskilda större utbildningscentraler böra ställas

på framtiden.

De förändringar, som försvarskommittén föreslagit i fråga om antalet fredstruppförband

och motiven för dessa förändringar, voro i korthet följande.

Antalet värnpliktiga, som årligen utbildades, borde av kostnadsskäl icke

vara större än som erfordrades för den reducerade krigsorganisation, som försvarskommittén

räknat med. En minskning av arméns årliga värnpliktskontingent

skapade förutsättningar för reduceringar i fredsorganisationen.

Antalet infanteriregementen borde av mobiliseringsskäl m. m. icke minskas.

Fyra regementen kunde dock reduceras med vartdera omkring en bataljon.

Härigenom ledigblivna förläggningsutrymmen kunde delvis utnyttjas för

andra ändamål; delvis medförde reduceringen också, att eljest erforderliga nybyggnadsarbeten

kunde undvikas. Enligt kommittéförslaget skulle 17, nu

förlagt till Ystad och Revinge, reduceras så att dess samförläggning till Revinge

— efter verkställd utredning föreslagen även av statens organisationsnämnd

— möjliggjordes utan alltför omfattande nybyggnadsarbeten, varigenom

Ystadförläggningen kunde utgå ur organisationen. I 8, Uppsala, borde reduceras

så att plats där bereddes för infanteriets och kavalleriets kadettskolor.

118, Yisby, skulle reduceras på grund av minskad värnpliktskontingent och

121, Sollefteå, skulle minskas så att erforderligt förläggningsutrymme kunde

ställas till U 3:s (nuvarande T 3:s) förfogande.

I fråga om kavalleriet innebar förslaget indragning av K 1, Stockholm,

och K 2, Hälsingborg, vilka skulle ersättas med mobiliseringscentraler. K l:s

kasern föreslogs skola utnyttjas för tygförvaltningsskolan och arméledningens

stamhästgrupp m. m.

Vid pansartrupperna skulle enligt förslaget ingen annan förändring ske än

att P 1 G ersattes med en mobiliseringscentral på Gotland.

Det minskade utbildningsbehovet av värnpliktiga vid artilleriet skulle enligt

förslaget föranleda indragning av A 2, Göteborg, sammanslagning av A 5

och A 8, Boden, och viss reducering av A 7, Visby. A 2 föresloges ersättas

med en mobiliseringscentral.

Vid luftvärnet beräknades indragning av en luftvämskår kunna ske mot

slutet av tioårsperioden. Som arbetshypotes har kommittén räknat med Lv 7,

Luleå.

Antalet ingenjörförband skulle bibehållas oförändrat. Ingl skulle dock

reduceras så att utrymme där erhölles för arméns signalskola, vilken nu är

provisoriskt förlagd till fälttelegrafkårens f. d. kasern vid Marieberg, Stock
-

s. 237 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206. 237

holm. Vidare skulle reduceringen av Ing 1 kompenseras genom utbyggnad av

Ing 2 till regemente.

Vid signaltrupperna skulle utbildningen koncentreras till två förband, b 1,

Stockholm, och S 2, Boden. Signalregementets kompanier i Skövde och

Kristianstad — det senares uppsättande endast påbörjat — skulle indragas.

De indragna kompanierna skulle ersättas med mobiliseringscentraler. Därjämte

borde det militära brevduveväsendet avskaffas.

Träng-, tyg- och intendenturtrupperna skulle som förut anförts sammanföras

till ett nytt truppslag — underhållstrupperna — bestående av fyra underhållsregementen

och en underhållskår. De fyra underhållsregementena skulle

bildas genom att med var och en av de nuvarande trängkårerna sammanföra

ett tygkompani. Till underhållskåren skulle all intendenturutbildning centraliseras.

Underhållskåren föresloges bildas genom utbyggnad av Int 1,

Solna. I samband härmed skulle Int 2, Karlsborg, och Int 3, Boden, indragas

och ersättas med vartdera en mobiliseringscentral. Jämväl T 2 N skulle indragas

och ersättas med en mobiliseringscentral.

Av försvarskommittén sålunda föreslagna förändringar ha sammanställts i

efterföljande tablå.

Före

1942

Nu

Försvarskommittén

Truppslag

Reg el.

kår

Komp

(motsv)

Reg el.

kår

Komp

(motsv)

Reg el.

kår

Komp

(motsv)

21

19

1 19

_

4

_

4

—

2

—

_

4

i

4

—

8

_

9

—

2 7

—

3 3

3,4 4

7

i

6

—

3

_

3

—

3

—

1

1

1

2 3

2

—

4

_

4

5 1

—

—

_

—

6 3

—

—

_

3

_

3

—

—

_

_

—

5

—

44

8

51

12

48

—

52

é3

18

1 Härav 4 förband med reducerad organisation (I 7, I 8,1 18 ocli I 21). — 2 Därav en (ett) med

reducerad organisation. — 3 Hänfördes till artilleriet. — 4 Beredskapsdivisioner. — ° Ett sjuk-

vårdskompani i Nora. — c Förlädes under 1947 provisoriskt i anslutning till T 1, T 2 och T 4.

För att möjliggöra en mera decentraliserad organisation av krigsförbanden

har försvarskommittén förordat ett bibehållande av det nuvarande systemet

med särskilda mobiliseringscentraler, belägna på andra orter än fredstruppförbanden.

Departementschefen.

Storleken av den värnpliktskontingent, som skall utbildas i fred, och dennas

fördelning på försvarsgrenar och truppförband äro av grundläggande betydelse

för fredsorganisationens utformning — antalet truppförband m. m.

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

— samt på längre sikt jämväl för krigsorganisationens numerär. De

delar av försvarskommitténs betänkande som behandla vämpliktsutbildningens

organisation och värnpliktskontingentens omfattning och fördelning

ha ännu icke blivit föremål för slutligt yttrande från de militära myndigheterna.

Redan av denna anledning är det icke möjligt att nu framlägga definitivt

förslag till de av försvarskommittén förordade fredsorganisatoriska förändringar,

vilka skulle bli en direkt följd av en minskning av värnpliktskontingenten.

En ytterligare anledning att icke nu vidtaga några mera betydande förbandsindragningar

är den i det föregående berörda utredningen om mobiliserings-

och utbildningsorganisationens närmare anpassning efter befolkningstätheten,

vars resultat därigenom kunde föregripas i icke önskvärd riktning.

I fråga om kavalleriet och underhållstrupperna kommer jag av skäl, som

äro oberoende av det nyss sagda, att föreslå åtgärder av större räckvidd, varför

dessa truppslag behandlas senare i särskilda avsnitt.

Ehuru förutsättningar för de förändringar, som försvarskommittén föreslagit

inom övriga truppslag, med hänsyn till värnpliktsfrågomas läge icke nu

äro för handen, vill jag dock i några hänseenden ytterligare belysa kommitténs

förslag.

Yad infanteriet angår har den föreslagna reduktionen av I 7 till två

bataljoner motiverats främst med strävan att kunna samförlägga regementet

till Revingehed utan alltför omfattande byggnadsarbeten. Det bör härvid beaktas,

att detta infanteriregemente är beläget inom ett av landets folkrikaste

inskrivningsområden. Såväl krigsberedskapssynpunkten som önskemålet, att

de värnpliktiga i största möjliga utsträckning skola kunna fullgöra sin värnpliktstjänstgöring

i hemortens närhet tala därför avgjort mot en reduktion

av I 7. En minskning av regementet komme även att medföra ökade kostnader

för de värnpliktigas in- och utryckning samt för ledighetsresor. Av dessa

skäl finner jag icke lämpligt att reducera detta regemente.

I fråga om regementets förläggningsort ha samtliga de militära myndigheter

och personalorganisationer, som yttrat sig i denna del, uttalat sig mot

Revingeförslaget och åberopat åtskilliga olägenheter, som i olika avseenden

uppkomma vid ett stort truppförbands förläggning på landsbygden. Jag anser

mig icke ha anledning att här närmare ingå på vad remissmyndigheterna i

detta avseende anfört utan vill endast peka på sådana spörsmål som rekryteringssvårigheter

samt bostads-, fritids- och skolproblem. Såsom en brist i försvarskommitténs

förslag har påtalats, att ingen undersökning skett rörande

den lösning av samförläggningsfrågan, som synts ligga närmast till hands,

nämligen samförläggning till Ystad, där regementets huvuddel nu är förlagd.

Försvarskommittén har avvisat denna lösning med att framhålla den nuvarande

bristande tillgången på för infanteriutbildning lämplig övningsterräng

vid Ystad samt de av lokala förhållanden orsakade hindren mot en förbättring

av övningsförhållandena genom förvärv av ytterligare mark. Dessa kommitténs

uttalanden synas emellertid efter vad som nu framkommit ha varit

s. 239 Kontrollera mot PDF

239

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

alltför negativa. Med anledning av försvarskommitténs förslag har nämligen

Ystads stad i samråd med de militära myndigheterna nu utarbetat förslag till

vissa utvidgningar av regementets övningsmark och i skrivelse den ol januaii

1948 erbjudit sig att ställa erforderlig mark till förfogande, därest regementet

i sin helhet förlädes till Ystad. Med hänsyn till behovet av att utnyttja de

ifrågasatta markområdena för andra ändamål, därest detta erbjudande icke

skulle antagas, har staden hemställt, att frågan skulle föreläggas innevarande

års riksdag för avgörande. Ohefen för armén har personligen och med experter

på olika grenar av utbildningsverksamheten närmare undersökt det föreslagna

utökade markområdets användbarhet ur övningssynpunkt för avsett ändamål

och har funnit det tillfredsställande.

Regementets samförläggning till Ystad förutsätter tillbyggnad av förläggningsutrymmen

för en styrka motsvarande den, som nu förlägges till Revingehed.

Chefen för armén har låtit närmare undersöka kostnaderna för det reducerade

regementets förläggande till Revingehed jämförda med kostnaderna

för tillbyggnad i Ystad för det icke reducerade regementet ävensom vissa

andra på frågan inverkande faktorer och har för sin del föreslagit regementets

samförläggning till Ystad. För den därvid ledigblivna Revingeförläggningens

utnyttjande har arméchefen skisserat vissa tänkbara, icke närmare undersökta

lösningar, exempelvis att provisoriskt dit förlägga infanteriets kadettskola.

Yad förläggningsfrågan beträffar vill jag för egen del framhålla, att jag

anser regementets nuvarande dubbelförläggning till Ystad och Revinge medföra

så stora olägenheter ur utbildnings- och effektivitetssynpunkt och dessutom

draga så betydande extra kostnader för resor, transporter och traktamenten

m. m. att densamma icke bör bibehållas. Nu föreliggande utredningar

och kostnadsberäkningar synas mig avgjort tala för regementets samlande till

Ystad. På grund av att så kort tid stått till förfogande kunna rimligtvis de

nu föreliggande utredningarna och förslagen icke vara genomarbetade. Bland

annat anser jag, att såväl frågan om kostnaderna för erforderlig tillbyggnad

i Ystad som frågan om Revingeförläggningens lämpliga användning böra närmare

undersökas, innan slutligt förslag framlägges i denna fråga. Jag anser

mig sålunda icke kunna tillmötesgå Ystads stads önskan att få frågan avgjord

redan innevarande år. Då jag emellertid finner de skäl, som staden

anfört för en snabb behandling av frågan, beaktansvärda torde det få ankomma

på Kungl. Maj :t att, därest den fortsatta utredningen skulle bestyrka

riktigheten av den hittills gjorda undersökningens resultat, vidtaga de förberedande

åtgärder, som kunna erfordras i fråga om markavtal m. in., innan

förslag i ärendet förelägges 1949 års riksdag.

Don föreslagna begränsningen av 18 torde närmast vara föranledd av

önskemålet att snabbt åstadkomma en lösning av infanteriets och kavalleriets

kadettskolors förläggning, då den redan beslutade förläggningen av

dessa skolor till Rådan på Järvafältet i rådande byggnadsläge icke kunnat

förverkligas och då det ur utbildningssynpunkt vore önskvärt, att den nuvarande

samförläggningen på Karlberg av krigsskolekursen och infanteriets

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

kadettskola upphörde. Båda dessa skäl finner jag beaktansvärda. Även I 8

är emellertid liksom I 7 beläget inom ett mycket folkrikt inskrivningsområde.

Oberoende härav ha remissyttrandena givit vid handen, att tillgången på

övningsmark är otillräcklig och att kostnaderna för att iordningställa kadettskolornas

förläggning torde bli avsevärt högre än kommittén räknat med.

Behovet och lämpligheten av att i enlighet med försvarskommitténs förslag

reducera I 21 synas bli beroende på —- förutom ståndpunkttagandet i värnpliktsfrågorna

— resultaten dels av den i det föregående omnämnda utredningen

om organisationens anpassning efter befolkningstätheten, dels en utredning

rörande den centraliserade sjuk vårdsutbildningen och underhållsregementenas

lokalbehov, vilken sistnämnda utredning närmare beröres under avsnittet

Underhållstrupperna.

På grund av föreslagen omorganisation av krigsorganisationens pansarbrigader

förordar jag, att 11 och I 7 organiseras såsom pansarinfanteriregementen

och att vissa regementens karaktär av cykelregementen upphör i samband med

att cykeltransportförband tillföras armén.

Bet vid 11 provisoriskt förlagda garnisonskompaniet bör i fortsättningen

inordnas i detta regemente, även om arten av viss utbildning nödvändiggör förläggning

till annan ort under minst tre månader om året.

Pörsvarskommitténs förslag om ändring av namnet på 112, JönköpingsKalmar

regemente, till Norra Smålands regemente kan jag biträda.

Vad angår pansartrupperna torde visserligen en överflyttning av utbildningsverksamheten

från P 1 G till P 1, Enköping, vara ägnad att effektivisera

fredsutbildningen. De av överbefälhavaren och övriga militära myndigheter

samt länsstyrelsen i Gotlands län anförda krigsberedskapsskälen ha dock

synts mig mera vägande. På grund härav samt med hänsyn till att av försvarskommittén

förutsatt utrangering av stridsvagnsmateriel enligt vad därom anförts

under avsnittet Arméns krigsorganisation icke nu bör äga rum, kan jag ej

förorda en indragning av P 1 G.

I fråga om de av försvarskommittén föreslagna truppförbandsindragningarna

vid artilleriet må framhållas, att en indragning av A2 skulle medföra

vissa konsekvenser, som försvarskommittén icke närmare berört men som

jag finner betydelsefulla vid bedömandet av denna ifrågasatta truppförbandsindragning.

Utvecklingen inom artilleriet går förklarligt nog mot ökad motorisering.

Den begränsade tillgången på bilar och svårigheterna att anskaffa

erforderliga specialbilar medföra, att genomförandet av artilleriets motorisering

måste ske med viss försiktighet. Motorisering avses successivt skola

genomföras vid de av de tidigare hästanspända A 1 och A 3 uppsatta förbanden.

Att samtidigt genomföra ytterligare motorisering vid artilleriet synes

icke praktiskt genomförbart. Vid sådant förhållande måste A 2 eller den

mobilisenngscentral som enligt förslaget skulle ersätta A 2 alltjämt organisera

anspända förband och de värnpliktiga utbildas i anspänd artilleritjänst. De

värnpliktiga, som skola ingå i av A 2 organiserade förband, måste med hänsyn

s. 241 Kontrollera mot PDF

241

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

till mobiliseringsberedskapen vara från Göteborgstrakten. En indragning av

A 2 skulle medföra, att dessa värnpliktiga måste utbildas vid artilleriförband,

där möjligheter föreligga för utbildning i anspänd tjänst. Därvid kunna endast

A 4, Östersund, och A 5, Boden, ifrågakommä. Dessa förband kunna icke utan

tillbyggnad mottaga större värnpliktsstyrka. Det vore vidare olämpligt och

dyrbart, att värnpliktiga från Göteborgstrakten skulle behöva resa till Östersund

eller Boden för utbildning. Härtill kommer, att A 2:s kaserner och övningsmöjligheter

äro fullt godtagbara, Sålunda ha tre batterikaserner färdigställts

så sent som 1945. Jag är därför icke beredd att förorda indragning av A 2.

Jag har redan tidigare låtit undersöka möjligheterna för den sammanslagning

av A 5 och A 8, Boden, vilken försvarskommittén nu förordat. 1 och för

sig synes det naturligt att söka minska antalet artilleriförband i Boden till

ett. Den utredning som skett i detta ärende visar, att — på grund av den omfattning

som den hästanspända artilleritjänsten alltjämt måste ha — A 5:s

etablissement fortfarande måste utnyttjas, vilket även försvarskommittén

räknat med. På grund härav bli besparingarna icke så stora, att ifrågavarande

sammanslagning, vilken komme att medföra en hel del genom utredningen

konstaterade olägenheter ur utbildnings- och förvaltningssynpunkt, nu bör

föreslås. Det synes icke osannolikt, att den avsedda utredningen rörande organisationens

anpassning efter befolkningstätheten kommer att peka på lämpligheten

av en ytterligare minskning av artilleriförband i Boden än den som

åstadkommes genom sammanslagning av A 5 och A 8. Även ur denna syn

punkt finner jag det icke lämpligt att föreslå en åtgärd, som kunde föregripa

resultatet av den avsedda utredningen.

Beträffande ingenj örtrupperna kan jag icke förorda försvarskommitténs

förslag om utbyggnad av Ing 2 till ingenjörregemente samtidigt som Ing 1

reduceras. Eörslagets förverkligande skulle nämligen medföra behov av avsevärda

nybyggnader vid Ing 2, vars förläggningsutrymmen redan med nuvarande

värnpliktskontingent icke äro tillräckliga, varjämte kostnaderna för

transporter till övningar i strömmande vatten komme att stiga, Det skäl försvarskommittén

anfört för reduktionen av Ing 1, nämligen att bereda förläggningsutrymme

för arméns signalskola inom Ing 1 :s etablissement, har ej synts

mig bärande, bl. a. enär ytterligare nybyggnader erfordras utöver vad kommittén

beräknat. Till frågan om arméns signalskolas förläggning återkommer

jag i det följande.

Frågan om sign al truppernas fredsorganisation sammanhänger intimt

med frågan om signalskolans förläggning. Vid behandlingen av underhållstrupperna

kommer jag att närmare beröra denna fråga, då viss av mig ifrågasatt

omorganisation inom nämnda trupper synes kunna ge möjligheter till en snab

bare lösning av signalskolans förläggningsfråga. Då jag emellertid icke — i avvaktan

j)å resultatet av en närmare utredning — är beredd att taga ståndpunkt

till dessa förläggningsfrågor, vill jag icke nu föreslå någon annan förändring

av signaltruppernas nuvarande fredsorganisation än att det militära brevduveväsendet

avvecklas.

16—404 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 mntl. Nr 206.

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

2. Vissa frågor rörande truppförbandens inre organisation.

F ör svar skommittén.

I fråga om truppförbandens stabs- och förvaltningstjänst har kommittén

förklarat sig icke ha funnit anledning att förutsätta annan organisationsform

än den av Kungl. Maj:t för infanteritruppförbanden nyligen fastställda,

vilken bedömts i huvudsak kunna tillämpas jämväl vid arméns övriga

truppförband. Beträffande den för stabs- och förvaltningstjänsten erforderliga

personalen hade — med nedan berörda undantag i fråga om stabschefs

och kompani-(skvadrons-, batteri-) adjutantsbefattningarna — kommittén i huvudsak

räknat med det antal och den fördelning, som funnes återgiven i propositionen

1947: 130, bilaga 2. Härvidlag syntes det emellertid sannolikt,

att fortsatta organisationsundersökningar av den art, som hittills endast

vissa av infanteriets truppförband undergått, komme att påkalla smärre ändringar

beroende på truppslagstekniska och lokala förhållanden, vilka kommittén

icke kunnat överblicka.

Vad angår behovet av en stabschef vid fredstruppförbanden har försvarskommittén

funnit skälen för dennes bibehållande så vägande, att den —

utan att förbise, att försök vid vissa truppförband påginge rörande en annan

organisation i förevarande hänseende — räknat med dylik befattningshavare

vid flertalet fredstruppförband. Kommittén hade därvid icke blott tagit hänsyn

till frågans organisatoriska sida utan jämväl beaktat nödvändigheten av att

regementsofficersgraden erhölle sådan omfattning, att den krigsorganiserade

arméns funktionsduglighet icke äventyrades genom bristande tillgång på väl

kvalificerade regementsstabschefer och bataljonschefer (motsvarande). Stabschefen

vid fredstruppförbandet borde jämväl i regel utöva chefskapet överpersonalavdelningen.

Härigenom kunde minskning ske med en kompaniofficer

per förband i stabs- och förvaltningstjänst, närmast regementsadjutanten,

varför antalet befattningshavare numerärt komme att överensstämma med vad

som föregående år fastställts för infanteriets truppförband.

Beträffande kompaniexpeditionernas (motsvarande) organisation hade från

militärt håll hävdats, att såväl en underofficer som en överfurir vore erforderliga.

Försvarskommittén hade emellertid funnit sig böra biträda den meningen,

att allenast en befattningshavare i befälsställning borde svara för arbetet

på expeditionen. Underofficerare borde avses för sådana kompanienheter,

som med hänsyn till sin särart fordrade mera kvalificerad personal

eller vid vilka psykologiska skäl syntes motivera en adjutant med underofficerens

auktoritet. Vid övriga kompanienheter — till antalet representerande

ungefär hälften — syntes en överfurir vara tillfyllest.

För tygofficersbefattningar avsedd personal borde enligt kommitténs mening

överföras från vederbörliga truppförbands (personalkårers) stater till

fälttygkåren. Hittillsvarande beställningsmän på mekanikerlinjerna borde

s. 243 Kontrollera mot PDF

243

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

likaledes i fortsättningen hänföras till tygstaten och där beredas framtidsplatser

enligt 1944 års manskapsutrednings förslag. Totalt skulle den föreslagna

organisationen för stabs och förvaltningstjänsten medföra besparingar

i fråga om officers- och underofficerspersonal, medan antalet överfurirer skulle

ökas.

Principen för truppförbandens nuvarande indelning på underavdelningar

har försvarskommittén icke funnit anledning frångå. Grundläggande

för ifrågavarande indelning borde vara dels storleken av den för truppförbandet

avsedda utbildningskontingenten av värnpliktiga och stamanställd personal,

dels antalet utbildningslinjer och dessas truppslagstekniska karaktär.

Beträffande utbildningsenheternas storlek hade 30—45 man bedömts böra

sammanföras till plutonsförband (motsvarande) samt två å tre plutoner till

kompani-(skvadrons-, batteri-) förband. Vid truppförband med allenast 4—5

kompanier (motsvarande) bedömdes dessa kunna ställas direkt under truppförbandschefen,

under det att vid truppförband med större antal kompanier

dessa borde sammanföras till bataljoner (divisioner), var och en bestående

av högst 5 kompanienheter. Med utgångspunkt enbart från utbildningskontingentens

storlek innebure detta i förhållande till nuvarande organisation,

att en reducering av bataljons-(divisions-)antalet med åtföljande personalbesparing

bleve möjlig att genomföra vid vissa av de mera tekniskt betonade

truppslagen. Sålunda förordade kommittén en minskning av antalet bataljoner

(divisioner) från tre till två vid de större pansarregementena och vid

samtliga artilleri- och luftvärnsregementen, medan å andra sidan en indelning

på två bataljoner bleve nödvändig vid vissa andra förband, bland annat

vid de till underhållsregementen ombildade trängkårema.

Behovet av befälspersonal för utbildningsverksamheten vid truppförbanden

hade kommittén sökt tillgodose i huvudsak enligt de beräkningar rörande

befälsbehovet, som framlagts av lantförsvarets utbildningskommission. Emellertid

hade kommittén av ekonomiska skäl ansett sig böra begränsa antalet äldre

instruktörer vid varje utbildningsenhet om 30—45 man från önskvärda 6 till

i genomsnitt 4—5. Av dessa utgjordes i regel 3 av överfurirer och furirer

och de övriga 2 av 1 subalternofficer och 1 underofficer. Kommittén ville

dock framhålla, att de försök med effektivisering av utbildningen, som med

hänsyn främst till förkortad utbildningstid för närvarande påginge inom de

olika truppslagen, kunde komma att medföra andra beräkningsgrunder för behovet

av utbildningsbefäl.

Vid beräknandet av truppförbandens sammanlagda personalbehov hade

hänsyn tagits, förutom till stabs- och förvaltningstjänstens krav och utbildningsarbetets

omfattning, även till det konstanta behovet av tämligen omfattande

kommenderingar av befälspersonal till olika skolor och utbildningskurser

m. m. utom truppförbanden samt viss reserv upptagits för sjukdom,

semester och oförutsedda kommenderingar och uppdrag. Vid beräknandet av

denna reserv hade kommittén ansett sig böra följa de utgångspunkter, som

angivits redan av 1919 års försvarsrevision och därefter oförändrat tilläm
-

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

pats. Sålunda upptoges som reserv 5 % ''beträffande kompaniofficers- och

underofficerspersonal samt omkring 2,5 % beträffande överfurirer och furirer.

Kommittén ville slutligen framhålla, att befälstillgången vid truppförbanden

reellt hade minskats mer än vad som framginge av en direkt jämförelse

mellan föreslagna och nu gällande stater. Den personal i truppförbandens

reserver, som man i nuvarande försvarsorganisation räknade med såsom ständigt

tjänstgörande vid varje truppförband, hade nämligen kommittén icke ansett

sig annat än övergångsvis böra räkna med i fortsättningen.

Sammanställningar över arméns personal samt uppgifter om de olika be

fälskategoriernas befordringsförhållanden m. m. återfinnas i betänkandet

under F. Gemensamma personalfrågor för truppslag och personalkårer

(s. 295 ff.).

Remissyttranden.

Chefen för armén har i fråga om förbandens organisation för stabs- och

förvaltningstjänsten med tillfredsställelse konstaterat, att försvar skommittén

kommit till den uppfattningen, att stabscheferna borde bibehållas. I fråga

om kompaniexpeditionernas (motsvarande) organisation har arméchefen anfört

en i förhållande till försvarskommittén avvikande mening. Verkställd utredning

hade nämligen givit vid handen, att för närvarande inga möjligheter

förelåge att placera överfurirer som kompaniadjutanter, varför frågan för de

närmaste åren icke vore aktuell. Vid ett infanteriregemente kunde inrättas

9 befattningar för överfurirer såsom äldre instruktörer. Härigenom kunde det

av försvarskommittén beräknade sammanlagda antalet överfurirer vid detta

truppslags förband beredas sysselsättning efter inträdet i 43-årsåldern utan

att överfurirer användes såsom kompaniadjutanter. Det syntes sannolikt, att

motsvarande utnyttjande av äldre överfurirer bleve möjligt även vid övriga

truppslag.

Beträffande förbandens organisation för stabs- och förvaltningstjänsten i

övrigt förutsattes, att den koinme att genomföras på samma sätt som hittills

skett vid infanteriet. Vissa ändringar i organisationen borde vidare kunna

vidtagas på grund av erfarenheter från de försök, vilka utfördes vid vissa infanteriregementen

enligt därom givna föreskrifter och beträffande vilka utlåtande

senare komme att avgivas.

För att hos befälet skapa full förståelse för de olika truppslagens möjligheter

och för att förbandens utbildning skulle kunna ske i överensstämmelse

med de taktiska kraven borde det nuvarande systemet med mobiliseringscentraler

— eventuellt utökat — bibehållas och utnyttjas i fred vid krigsmässig

organisering av repetitionsövningsförband. Genom att behövlig utrustning

funnes på platsen, och de värnpliktiga kunde rycka in direkt till och utrustas

vid dessa centraler, syntes kostnaderna bli relativt obetydliga, i vissa fall

kanske mindre än vid annat förfaringssätt, eftersom inställelseresorna ofta

bleve kortare.

Militärbefälhavaren för I. militärområdet har stött kommitténs uppfattning

i fråga om stabscheferna, vilkas bibehållande han ansåge nödvändigt. För
-

s. 245 Kontrollera mot PDF

245

Kungl. Mciy.ts proposition nr 206.

slaget att överfurirer — med vissa undantag — skulle placeras såsom kompaniadjutanter

i stället för underofficerare, kunde däremot icke biträdas, enär

de militära skälen för bibehållandet av underofficerare i dessa befattningar

icke blivit vederlagda. Likaledes syntes försvarskommitténs motiv för att

skapa inretjänstbefattningar för överfurirer icke övertygande.

Beträffande truppförbandens sammanlagda personalbehov framhöll militärbefälhavaren

det principiellt oriktiga i att härvid utgå från ett uppskattat

fredsbehov. Krigsbehovet vore det primära och i konsekvens härmed borde

krigsorganisationens behov av aktivt befäl — såsom riktigt nog skett vid

flottan och flygvapnet — utgöra grunden för dessa beräkningar.

Militärbefälhavaren för II. militärområdet har — sedan försvarskommittén

funnit bibehållandet av regementsstabschef nödvändigt — ansett, att pågående

försök i denna fråga borde avbrytas. Enär kompanicheferna, därest

överfurirer placerades som kompaniadjutanter, i än högre grad än nu är

fallet skulle bindas vid expeditionstjänsten till förfång för utbildningen, syntes

detta system icke vara lämpligt. — För att möjliggöra en mera rationell användning

av instruktörerna syntes ett smidigare system beträffande indelningen

i utbildningsenheter önskvärd. Den relativa tillgången på befäl skiftade

i så hög grad, att en regementschef borde beredas frihet att placera t. ex.

en regementsofficer som kompanichef vid ett befälskompani, en kapten som

biträdande kompanichef eller plutonchef vid särskilt viktig utbildning.

Militärbefälhavaren för III. militärområdet bär beträffande stabschefer och

kompaniadjutanter anfört i stort sett samma synpunkter som militärbefälhavaren

för IT. militärområdet. Därjämte har han ansett befälsbehovet för utbildningsverksamheten

för snävt beräknat, i all synnerhet som kommitténs

förslag om förkortad utbildningstid förutsatte en effektivisering av utbildningsverksamheten.

Detta accentuerades ytterligare därav, att utom truppförbanden

kommenderad personal vore för lågt tilltagen.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har liksom militärbefälhavaren

för TIT. militärområdet framhållit, att kompaniadjutantsbefattningarna borde

upprätthållas av underofficerare samt att 6 äldre instruktörer borde avses per

utbildningsenhet. Befälsvakanser under de närmaste åren finge icke hindra

en positiv lösning i detta sistnämnda avseende.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet har anfört, att underofficerare

alltjämt borde avses för kompaniadjutantsbefattningar samt att befälsbehovet

för utbildningsverksamheten vore alltför knappt tillmätt.

Svenska underofficersförbundet har i likhet med chefen för armén ansett,

att underofficerare borde avses för kompaniadjutantsbefattningarna. I fråga

om utbildningsbefälet bär föbbundet vänt sig mot att kommittén i regel föreslagit

officerare såsom plutonchefer. Enär detta innebure, att ett betydande

antal underofficerare tilldelades lägre och osjälvständigare tjänsteuppgifter än

de tidigare innehaft, syntes antalet officers- och underofficersbefattningar i

utbildningsarbetet alltjämt böra beräknas enligt nu gällande grunder, d. v. s.

att en tredjedel av antalet plutonchefsbefattningar borde utgöras av underofficerare,

medan resten upprätthölles av subalternofficerare.

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

För svar sväsendets underbefäls förbund har funnit sig icke kunna biträda

försvarskommitténs förslag, att adjutantsbefattningarna vid vissa kompanier

skulle upprätthållas av fanjunkare och vid andra av överfurirer. Olikheterna

i arbetets omfattning och art vid de olika kompanienheterna kunde under

inga förhållanden motivera den skillnad på fem löneklasser, som för närvarande

förelåge mellan fanjunkares och överfurirs slutlön. Förbundet ville

i stället — i likhet med chefen för armén — föreslå, att fanjunkare genomgående

avsåges som kompaniadjutant samt att 10 instruktörsbefattningar inrättades,

avsedda för 1 fanjunkare och 9 äldre överfurirer. I fråga om utbildningsbefälet

ifrågasatte underbefälsförbundet, huruvida icke ett ökat utnyttjande

av underofficerare på kvalificerade befattningar i trupptjänst med

en däremot svarande minskning av antalet subalternofficerare vore att föredraga.

Yidare förutsattes en utredning beträffande befälskårernas ställning

och utnyttjande överhuvudtaget.

Statens organisationsnämnd har icke kunnat dela försvarskommitténs uppfattning

om att regementsstabschef borde finnas vid fredstruppförbanden. Ur

de synpunkter organisationsnämnden hade att företräda måste den motsätta

sig varje utökning för att tillgodose kaderintressen. Yore det emellertid ur

krigsorganisatorisk synpunkt nödvändigt att bibehålla denne regementsofficer,

funnes häremot intet att erinra, om denne bereddes sysselsättning inom

utbildningsorganisationen.

Organisationsnämnden har biträtt kommitténs förslag rörande kompaniadjutantsbefattningarnas

upprätthållande men ifrågasatt, huruvida en överfurir

med fördel kunde användas såsom gruppchef intill fyllda 43 år. Under

alla förhållanden borde befälsfrågan snarast tagas under grundlig omprövning.

Vad beträffar fredsorganisationens detaljer har organisationsnämnden

framhållit, att de av kommittén föreslagna fredsstaterna för icke organisationsundersökta

truppförband vore av ringa värde och därför icke kunde

läggas till grund för en proposition. I fråga om bataljonsindelningen har organisationsnämnden

funnit det driftsekonomiskt ofördelaktigt att minska de tre

stora pansarregementenas organisation med en bataljon vardera.

Försvarets civilförvaltning har understrukit, att personalbehovet för stabsoch

förvaltningstjänsten vid truppförbanden syntes kunna fastställas först

sedan resultatet av fortsatta organisationsundersökningar förelåge.

Departementschefen.

Frågan om fredstruppförbandens organisation för stabs- och förvaltningstjänst

är i huvudsak löst för infanteriet. Den för normalinfanteriregemente

fastställda organisationen genomföres nu successivt vid samtliga infanteriets

truppförband. För närvarande föreligger ett förslag från organisationsnämnden

om rationalisering av Göta trängkår. Vissa verksamhetsgrenar ha redan

rationaliserats för försvaret i dess helhet, såsom kassatjänsten och matinrättningarna.

Slutlig ställning till frågan om stabs- och förvaltningstjänsten

s. 247 Kontrollera mot PDF

247

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

i övrigt vid återstående truppförband inom armén kan, såsom också försvarskonnnittén

förutsatt, tagas först sedan vederbörliga organisationsundersökningar

verkställts.

Vad beträffar behovet av en stabschef i fredstruppförbanden får jag erinra,

att dylik befattningshavare icke ingår i den av Kungl. Maj:t fastställda normalorganisationen.

I denna organisation är en regementsofficer chef för utbildningsavdelningen,

eu kapten chef för personalavdelningen och en kompaniofficer

heltidstjänstgörande regementsadjutant. Försöksvis prövas för närvarande

en organisation med minskat antal självständiga avdelningar inom regementsstabens

militära ledningssida; utbildnings- och personalavdelningarna ha sammanslagits

till en truppavdelning med en regementsofficer som chef. I denna

försöksorganisation prövas behovet av en särskild stabschef. Arméchefen

har i uppdrag att inkomma med utlåtande angående lämpligheten av denna

organisation och, därest särskild stabschef finnes böra ingå i organisationen,

angiva vilka självständiga arbetsuppgifter som böra ankomma på denne befattningshavare.

I avvaktan härpå finner jag ingen anledning att nu taga ställning

till stabschefsfrågan.

Med utgångspunkt från ställningstagandet att för arbetet på en kompaniexpedition

borde svara allenast en befattningshavare i befälsställning har

frågan, om denne befattningshavare borde vara fanjunkare eller överfurir fått

lämnas olöst i avvaktan på närmare överväganden av problemet om sysselsättning

för underofficerare och överfurirer, som ansetts icke längre kunna

användas i trupptjänst. I detta avseende torde jag få hänvisa till vad jag

anfört i ämnet till propositionen 1947: 130 (s. 28 o. f.). Försvarskommittén

har ansett frågan kunna lösas så att ytterligare sex inretjänstbefattningar tillskapas

för överfurirer genom att detta antal överfurirer avses såsom kompaniadjutanter.

Genom att räkna med en icke oväsentlig höjning av den åldersgräns,

över vilken överfurir icke anses böra tagas i anspråk för trupptjänst,

från 40 till 43 år, har kommittén ansett sig kunna räkna med ett sammanlagt

antal av 36 överfurirer i inre tjänst och trupptjänst vid ett normalinfanteriregemente.

Kommittén har även räknat med oförändrat antal fanjunkare, vilket

förutsätter, att, även fanjunkare en del av sin anställningstid helt utnyttjas i

trupptjänst.

Arméchefen har av given anledning närmare utrett frågan om den äldre

instruktörspersonalens sysselsättning. Utredningen har givit till resultat, att

vid varje förband inom infanteriet sammanlagt 10 befattningshavare skulle

kunna beredas full sysselsättning i instruktörsuppgifter, som lämpligen kunna

handhavas av fanjunkare eller äldre överfurirer. Arméchefen har räknat med

att av dessa skulle 9 vara överfurirer och 1 fanjunkare samt på så sätt kommit

till samma antal beställningar för fanjunkare och överfurirer som försvarskommittén.

Arméchefen har framhållit, att placeringen av överfurirer

i kompaniadjutantsbefattning icke vore aktuell för de närmaste åren, samt

tillika anfört, att i vad mån äldre överfurir kunde placeras som kompani
-

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

.Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

adjutant och fanjunkare i stället tjänstgöra såsom äldre instruktör borde få

bero på vem som i varje särskilt fall funnes vara den för respektive befattningar

lämpligaste. Organisationsnämnden bär gentemot arméchefens beräkningssätt

anfört, att fanjunkare vore lämpligare som instruktör än överfurir,

samt framhållit behovet av att särskilda kurser anordnades för överfurirer i

kompaniadjutantstjänst.

För egen del får jag anföra, att här återgivna förslag och utredningar

synas giva vid handen, att frågan om den äldre underofficers- och överfurirspersonalens

sysselsättning kan lösas på ett sätt, som medger såväl att den nuvarande

underofficerskadern bibehålies som att överfurirskadern utbygges i

önskvärd omfattning. Vilket beräkningssätt man än använder finnas tydligen

möjligheter att i inretjänstbefattningar eller i instruktörstjänst utnyttja den

för regelbunden placering i trupptjänst överåriga personalen. Hur kompaniadjutantsbefattningama

skola fördelas mellan de olika kategorierna får, såsom

även arméchefen framhållit, bli en lämplighetsfråga. I likhet med organisationsnämnden

anser jag, att överfurirerna böra i erforderlig omfattning utbildas i

kompaniadjutantstjänst.

Av olika skäl vill jag dock förorda, att utbyggnaden av överfurirskadern

sker med en viss försiktighet. Endast erfarenhetsmässigt torde kunna avgöras,

om en så hög åldersgräns för överfurirernas övergång till inre tjänst

eller instruktörstjänst som 43 år kan tillämpas. Tidigare ha allvarliga erinringar

gjorts mot en höjning av den då beräknade gränsen, 40 år. Dessutom

bör den utredning rörande försvarsmaktens befälsfråga, som jag berört i

i det föregående, föranleda återhållsamhet med inrättande av nya beställningar.

Av skäl, som framgå av avsnittet Fälttygkåren, anser jag mig icke nu

kunna biträda försvarskommitténs förslag, att truppförbandens tygofficerare

skola överföras till fälttygkåren.

Såsom närmare beröres under avsnittet Tygstaten anser jag mig i princip

böra tillstyrka den av försvarskommittén föreslagna utbyggnaden av tygstaten.

Principen för truppförbandens indelning på underavdelningar och behovet

av befälspersonal för utbildningsverksamheten äro beroende av de vidare överväganden

rörande utbildningens framtida anordnande, vilka kunna ske först

sedan remissyttranden från de militära myndigheterna i sistnämnda hänseende

inkommit. 3

3 Kavalleriet.

Kavalleriet består för närvarande av följande truppförband:

K1 Livregementet till häst ............... Stockholm.

K 2 Skånska kavalleriregementet ......... Hälsingborg.

K 3 Livregementets husarer ............... Skövde.

K 4 Norrlands dragonregemente ......... Umeå.

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

Kungl. May.ts proposition nr 206.

Kavalleriets fredsorganisation enligt 1942 års försvarsbeslut innefattade

endast 3 kavalleriregementen (K 2 ombildades till pansarregeinente). Senare

har riksdagen beslutat att åter sätta upp K 2. Detta är nu genomfört, ehuru

del av P 2 — på grund av försening i byggnadsprogrammets genomförande i

Hässleholm — alltjämt är förlagd till K 2:s etablissement i Hälsingborg.

Kavalleriregementena äro i fred normalt organiserade på regementsstab

och i regel fem skvadroner, vid vilka utbildning i ryttar- och cykeltjänst bedrives.

F ör sv ar skommittén.

Beträffande kavalleriets krigsorganisation har försvarskommittén föreslagit

en begränsning. Kommittén har härom vidare anfört i huvudsak följande.

För utbildning av den värnpliktskontingent, som erfordras för den beräknade

krigsorganisationen, kräves ett förläggningsutrymme, motsvarande omfattningen

av två fredstruppförband. Kommittén har härvidlag övervägt möjligheten att

begränsa fredsorganisationen till allenast ett kavalleritruppförband samt att

skifta ut den del av värnpliktskontingenten, som med hänsyn till disponibla

förläggningsmöjligheter icke kan inrymmas inom ifrågavarande truppförband,

till ett visst antal andra fredstruppförband, närmast till sådana infanteriregementen,

som vid genomförandet av kommitténs förslag komma att förfoga

över stall- och ridhusutrymmen utöver det egna behovet. En dylik lösning

skulle emellertid medföra, att kavalleriförbanden icke kunde bibringas

enhetlig utbildning. Därjämte synes denna föga rationella organisation knappast

innebära någon ekonomisk besparing, emedan det vid flera förband

ökade behovet av bland annat veterinärer och stallpersonal skulle draga med

sig oproportionerligt höga administrativa kostnader. Försvarskommittén föreslår

därför, att kavalleriet i fred organiseras på två truppförband, under det

att två av de nuvarande kavalleriregementena indragas. När det därvid gällt

att fatta ståndpunkt till frågan, vilka truppförband, som alltjämt skola kvarstå

i organisationen, har kommittén främst tagit hänsyn till mobiliseringsförhållanden,

utbildningsmöjligheter och byggnadsfrågor. Fördelningen inom

landet av för ridbruk lämpade hästar talar närmast för ett utnyttjande av

Tv 1, K 2 och Iv 4. Goda hästuttagningsmöjligheter föreligga nämligen inom

Mälarområdet och i Skåne samt, beträffande hästar av nordsvensk ras, i Norrland.

Ur utbildningssynpunkt äro emellertid ovedersägligen möjligheterna

vid K 1 och K 2 betydligt sämre än vid de bägge övriga regementena, vilka

äga tillgång till mycket god övningsterräng. Sålunda har för Kl:s vidkommande

exploateringen av norra Djurgårdsområdet väsentligt minskat övningsmöjligheterna,

varjämte utbildningsavdelningarnas förflyttningar till och från

det egentliga övningsområdet på Järvafältet — vilket samtidigt skall utnyttjas

av bland annat Krigsskolan, 11, Al, Ing 1, SI, U5 och F8 — vålla förlust

av utbildningstid. Vad K 2 beträffar ha övningsmöjligheterna i kasemetablissementets

närhet på grund av Hälsingborgs stadsbebyggelse sedan

länge varit starkt begränsade. Den ökade byggnadsverksamheten i stadens

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

norra och östra delar har nu gjort detta förhållande än mer märkbart. Regej

mentet har dock tillgång till förhållandevis god övningsterräng i Ljungbyhedstrakten.

Förflyttningarna till och från Ljungbyhed inkräkta emellertid

på den effektiva utbildningstiden, även om vissa övningar kunna ske under

vägen. För Kl och K 2 medför vidare varje förläggning till Järvafältet respektive

Ljungbyhed extra kostnader till följd av tjänstgöringstraktamenten

m. m. Härtill kommer, att K 2:s kasernetablissement i Hälsingborg för närvarande

befinner sig i sådant skick, att stora kostnader krävas för att bringa

detsamma i godtagbart tillstånd. Motsvarande moderniserings- och underhållsarbeten

erfordras icke för kavalleriets övriga kasernetablissement. I

samband härmed synes böra beaktas önskvärdheten av att i Stockholm eller

dess närhet erhålla förläggningsmöjligheter för tygförvaltningsskolan, vilken

för närvarande är provisoriskt inrymd i förhyrda lokaler, vilket dels ställer

sig dyrbart, dels icke medger en rationell utbildningsorganisation. Därest

K 1 indroges, skulle tillfredsställande lokaler komma att stå till tygförvaltningsskolans

förfogande. De mindre ändringsarbeten, som härvid bleve erforderliga,

skulle draga avsevärt lägre kostnader än en eljest för skolan erforderlig

nybyggnad.

Vid valet av de kavalleriförband, som böra bibehållas, synas de i det föregående

angivna utbildningsförhållandena böra tillmätas avgörande betydelse.

Kommittén vill sålunda föreslå, att kavalleriet i fortsättningen kommer att

bestå av K 3 och K 4, vilka bägge böra göras lika till sin organisation

och i huvudsak bibehållas vid nuvarande storlek. Ehuru antalet truppförband

således endast kommer att- utgöra två, synas praktiska skäl tala för att de

bägge förbanden alltjämt betecknas med hittillsvarande regementsnummer.

Med hänsyn till vad förut anförts beträffande hästfördelningen inom landet

samt för att vid krigsutbrott säkerställa en tillräckligt snabb och decentraliserad

organisering av kavalleriförband, böra 2 mobiliseringscentraler ingå i

kavalleriet och anordnas i östra och södra Sverige.

Beträffande kavalleriets nuvarande utbildning i såväl ryttar- som cykeltjänst

föreslår kommittén icke någon ändring. Den utbildning i hästsjukvårdstjänst,

som för närvarande är avsedd att äga rum i samband med fullgörande

av efterutbildningsövning — i regel under 17:e året efter inskrivningen —

måste med hänsyn till den av försvarskommittén i annat sammanhang föreslagna

ändrade ordningen för värnpliktens fullgörande flyttas till annan tidpunkt.

Till frågan, huruvida hästsjukvårdsutbildningen, som av krigsorganisatoriska

skäl måste omfatta all kavalleriets personal, framdeles skall bibringas

vederbörande redan under första tjänstgöringen eller först i samband

med repetitionsövning, har kommittén icke fattat ståndpunkt utan förutsatt,

att det må ankomma på chefen för armén att därom utfärda bestämmelser.

I enlighet med de grunder, som angivits av 1944 års manskapsutredning och

som redan godtagits av riksdagen, förutsätter försvarskommittén, att all den

beställningsmannapersonal, som erfordras för hovslagartjänsten inom armén,

rekryteras inom respektive truppslag samt därefter — från och med

s. 251 Kontrollera mot PDF

251

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

furirsbefordran — liänföres till kavalleriet. Kavalleriets personalstater komma

sålunda att inrymma furirer, överfurirer och underofficerare, vilka äro placerade

till tjänstgöring, förutom vid kavalleriet, även vid de av arméns övriga

truppförband m. m., som erfordra dylik personal.

Remissyttranden.

Överbefälhavaren har tillstyrkt kommitténs förslag rörande kavalleriets

fredsorganisation.

Chefen för armén har ansett sig kunna taga ståndpunkt till kommitténs förslag

först sedan eu inom arméstaben pågående utredning rörande kavalleriets

framtida organisation slutförts.

Militärbefälhavaren för 7. militärområdet har intet haft att erinra mot indragningen

av K 2, enär beridet kavalleri ej vore användbart inom militärområdet

annat än i dess norra delar och utbildningsförhållandena vid Hälsingborg

vore ogynnsamma.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet har ansett sig icke kunna biträda

den av kommittén föreslagna krigsorganisationen för kavalleriförbanden utan

föreslagit viss utökning, vilken komme att påverka jämväl fredsorganisationen.

Sekundchefen för Livregementet till häst har förklarat sig icke kunna dela

kommitténs uppfattning rörande de dåliga utbildningsmöjligheterna vid K 1

och K 2. Stort avstånd till lämplig övningsterräng innebure visserligen viss

tidsförlust men medförde samtidigt en för truppslaget utomordentligt värdefull

marschvana och marschträning.

Chefen för Skånska kavalleriregementet har framhållit Öresunds strategiska

betydelse, från vilken utgångspunkt han funnit kommitténs förslag om indragning

av det enda armétruppförbandet i nordvästra Skåne inkonsekvent. Med

hänsyn till att Skåne syntes vara vår i nuläget mest utsatta landsända vore

kuppberedskapen vid Öresunds smalaste del av största betydelse. För att

undvika olägenheterna med en nedläggning av K 2 — långa resor för de värnpliktiga

och uppbyggandet av en mobiliseringscentral vid Ljungbyhed —

syntes K 2 böra utökas med för avvärjande av kuppföretag lämpligt sammansatta

förband, motor-, cykel- och pansarvärnsförband m. m.

I fråga om utbildningsförhållandena för K 2 har regementschefen funnit ut

bildningsresultaten visa, att förhållandena äro godtagbara. Likaså vore kasernerna

enligt 1942 års försvarsberednings utlåtande i mycket gott skick, vilket

alltjämt vore förhållandet.

Statens organisationsnämnd har funnit kostnaderna för stabs- och förvaltningstjänsten

vid ett kavalleriregemente oproportionerligt stora. Ur rationaliseringssynpunkt

syntes det därför principiellt riktigt att låta eventuella in

dragningar av fredstruppförband i första hand drabba kavalleriet.

Departementschefen.

Som förut erinrats innefattade kavalleriets fredsorganisation enligt 1942

års försvarsbeslut endast tre regementen. Efter beslut av riksdagen — som

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

därutiunan tog ståndpunkt första gången 1943 — har emellertid K 2 åter

uppsatts. Detta har dook icke föranlett någon utökning av krigsorganisationen.

Därav följer sålunda, att en återgång till de tre fredstruppförband, med

vilka 1942 års försvarsbeslut räknade, synes möjlig att genomföra. Försvarskommittén

har för sin del föreslagit, att såväl K 1 som K 2 nu skola indragas.

Häremot har bland annat av chefen för armén invänts, att frågan om kavalleriets

ställning icke borde avgöras, innan en utredning — som nu av chefen

för armén påbörjats — klarlagt de slutsatser, som beträffande kavalleriets

användbarhet kunna dragas av erfarenheterna under andra världskriget.

Ehuru jag icke förbiser betydelsen av denna utredning, som bör på lämpligt

sätt infogas i den utredning rörande arméns organisation och problem,

som sammanhänga med dess rörlighet in. m., vilken jag i det föregående förordat,

delar jag försvarskommitténs mening att kavalleriets omfattning i fred

utan olägenhet bör kunna beskäras. Den reduktion, som av mig i det följande

föreslås, torde kunna ske utan att en särskild övergångsstat inrättas.

Efter granskning av de krigs- och fredsorganisatoriska faktorer, som påverka

kavalleriorganisationen, finner jag de skäl, som av försvarskommittén

anförts för att bibehålla i första hand Iv 3, Skövde, och K 4, Umeå, såsom

kavalleriförband, vara bärande. På grunder, som främst sammanhänga med

de båda övriga förbandens placering, kasern- och övningsförhållanden, anser

jag, att K 1, Stockholm, närmast bör ifrågakomma till indragning. Jag förordar

därför, att Iv 1 indrages och ersättes med en mobiliseringseentral samt

att i anslutning till översynen av arméns organisation en utredning verkställes

om i vilken mån — på sätt även chefen för K 2 föreslagit — sistnämnda

förband bör på lämpligt sätt helt eller delvis omorganiseras. För

en sådan lösning talar det påfallande behovet av eu viss kuppberedskap vid

den smalaste delen av Öresund samt folktätheten i Skåne, som gör det önskvärt,

att ett förband är förlagt i nordvästra delen av landskapet.

Vad K 1 beträffar ha övningsmöjligheterna i kasernens närhet alltmer försämrats

genom exploatering av Norra Djurgården. En ytterligare beskärning

av regementets övningsmark torde i längden icke kunna förhindras. Det torde

i detta sammanhang få erinras, att 1945 års markkommission ansett nödvän

digt att för olika statliga och kommunala byggnadsändamål få disponera ytterligare

delar av Ladugårdsgärde och K l:s nuvarande kasernområde. En utflyttning

av K 1 till Järvafältet har för övrigt tidigare varit planerad, då

övningsmöjligheterna vid kasernen i staden ansetts otillfredsställande.

Av skäl som närmare angivas under avsnittet Arméns hästar anser jag, att

K l:s indragning bör genomföras under de närmaste två budgetåren. För

svarskommittén har föreslagit, att den mobiliseringseentral, som borde ersätta

regementet, skulle anslutas till ridskolan på Strömsholm. Förslag har

även framkommit om att endera bibehålla en skvadron vid K 1 eller utöka

ridskolans övningstrupp till en reducerad skvadron. Dessa frågor böra närmare

utredas i samband med planläggningen av K l:s avveckling.

Försvarskommittén har föreslagit, att K l:s ledigblivna etablissement skall

s. 253 Kontrollera mot PDF

• Kungl. Alaj.ts proposition nr 206.

253

utnyttjas av tygförvaltningsskolan. Därutöver ha — på grund av lokalbrist —

försvarets forskningsanstalt och de frivilliga försvarsorganisationerna framhållit

önskvärdheten av att i viss utsträckning komma i åtanke vid ett nedläggande

av K 1. För egen del anser jag dessutom, att vissa besparingar

kunna ernås genom att arméstabens stamhästgrupp förlägges dit. båsom närmare

beröres vid behandlingen av arméns utbildningsanstalter synes därjämte

böra övervägas, huruvida icke även intendenturförvaltningsskolan kan förläggas

till detta etablissement. Härigenom skulle ernås ett intimare samband mellan

tyg- och intendenturförvaltningsskolorna, vilket är helt i överensstämmelse

med den sammanslagning av tyg-, intendentur- och trängtrupperna till ett gemensamt

truppslag, varom jag i nästföljande avsnitt framlägger förslag. Dessutom

frigöras lokaler i intendenturförvaltningsskolans nuvarande etablissement,

Fredrikshov, vilka i avvaktan på den militära högskolebyggnadens färdigställande

böra kunna utnyttjas av exempelvis FV. militärbefälsstaben och

kommendantsstaben i Stockholm eller endera av dessa staber, vilka för närvarande

äro inrymda i förhyrda lägenheter. Jag förordar, att frågan om utnyttjandet

i detalj av Kl:s kasern och i samband därmed erforderliga ändringsarbeten

göres till föremål för särskild utredning.

I enlighet med de grunder, som angivits av 1944 års manskapsutredning och

som sedan godtagits av riksdagen, anser jag, att all den beställningsmannapersonal,

som erfordras för hovslagartjänsten inom armén, bör rekryteras

inom respektive truppslag samt därefter — från och med furirsbefordran —

hänföras till kavalleriet.

4 Underhål Istrupperna.

Huvuddelen av de underhållsförband, som ingå i krigsorganisationen, uppsättas

och utbildas för närvarande av tre från varandra fristående truppslag,

trängtrupperna, tygtrupperna och intendenturtrupperna. Dessa bestå för närvarande

av:

Av T 2 är ett kompani, T 2 N, förlagt i Nora; därjämte har ett kompani

ur T 4 från och med innevarande år provisoriskt förlagts till Kristianstad.

Sju mobiliseringscentraler finnas.

Trängtrupperna.

T 1 Svea trängkår.......

T 2 Göta trängkår .....

T 3 Norrlands trängkår.

T 4 Skånska trängkåren

Linköping.

Skövde.

Sollefteå.

Hässleholm.

Tygtrupperna.

Tyg 1 Första tygkompaniet.......... Linköping (T 1).

Tyg 2 Andra tygkompaniet.......... Skövde (T 2).1

Tyg 3 Tredje tygkompaniet ........ Hässleholm (T 4).

1 Därjämte utnyttjas viss del av P 4:s etablissement (verkstäder m. m.).

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Jämlikt 1942 års försvarsbeslut avsågos tygkompanierna skola förläggas

till respektive Stockholm, Skövde och Boden. Intill 1947 ha emellertid endast

Tyg 1 och Tyg 2 uppsatts, bägge provisoriskt förlagda till Stockholm. Den för

Tyg 3 avsedda värnpliktskontingenten har utbildats vid Tyg 1. Tygkompanierna

ha jämlikt Kungl. Maj:ts beslut 1947 provisoriskt förlagts i anslutning

till T 1, T 2 och T 4.

Intendentur trupperna.

Int 1 Första intendenturkompaniet ........ Solna.

Int 2 Andra intendenturkompaniet ........ Karlsborg.

Int 3 Tredje intendenturkompaniet ........ Boden.

I utbildningshänseende äro de tre underhållstruppslagen underställda inspektören

för underhållstrupperna, vilken jämväl utövar chefskapet över

trängens personalkårer. Utbildningen bedrives vid trängtrupperna i anspanns-,

bil-, sjukvårds- och trafiktjänst (den senare innefattande viss reparationstjänst),

vid tygtrupperna i ammunitions-, reparations-, materieloch

förrådstjänst samt vid intendenturtrupperna i magasins-, förråds-,

drivmedels-, bageri- och slakteritjänst.

F ör svar skommittén.

Försvarskommittén har funnit den nuvarande fredsorganisationen på tre

skilda underhållstruppslag icke vara i alla avseenden lämplig. I krigsorganisationen

funnes icke någon uppdelning av underhållsformationer uppsatta av

det ena eller det andra av dessa truppslag. Denna omständighet jämte det för

hållandet, att de ifrågavarande truppslagen redan nu i utbildningsavseende

vore samordnade under underhållsinspektören, syntes tala för att ett intimare

fredsorganisatoriskt samband mellan dessa truppslag borde åvägabringas. Fn

enhetlig ledning av utbildningsverksamheten redan i regementschefsinstansen

borde bidraga till att den samverkan, som i krig erfordrades mellan träng-, tygoch

intendenturförband, bleve på bästa sätt förberedd under utbildningen i

fred. Försvarskommittén hade på grund härav närmare undersökt ändamåls

enligheten av och förutsättningarna för att sammanslå de nuvarande träng-,

tyg- och intendenturtrupperna till ett enda truppslag, underhållstrupperna.

Undersökningen hade givit vid handen, att truppslagets fredsomfattning

kunde göras endast obetydligt mindre än den, som de tre underhållstruppslagen

nu tillsammans representerade. Detta sammanhängde med att enligt kommitténs

förslag omskolning av från andra truppslag (försvarsgrenar) överförda

värnpliktiga icke skulle äga rum i för närvarande avsedd omfattning, varför

underhåll struppernas krigsbehov av värnpliktiga till en del måste täckas genom

en större årlig tilldelning av värnpliktiga för första tjänstgöring än den som

eljest skulle erfordrats. Ett sammanförande av träng- och tygtjänsten hade

redan förberetts genom att tygkompanierna provisoriskt överflyttats till respek

tive T 1. T 2 och T 4. Något hinder att uppdela den för tygtjänsten erforderliga

s. 255 Kontrollera mot PDF

255

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

vämpliktskontingenten på fyra enheter och därmed möjliggöra, att ett tygkompani

anslötes även till T 3, syntes icke föreligga. Erforderligt förläggningsutrymme

kunde disponeras härför genom den reducering av I 21 med omkring

en bataljon, som kommittén föreslagit. De nuvarande trängkårerna med till

varje kår anslutet tygkompani föresloges därför utgöra stommen i underhålls

truppernas fredsorganisation.

För att fullfölja den av kommittén i det föregående framförda tanken att

i fred sammanföra all utbildning av för underhållstrupperna avsedda värnpliktiga

borde även intendenturutbildningen anknytas till dessa trängkårer.

En sådan sammanslagning skulle medföra vissa fördelar. Underhållsförbandens

utbildning för samverkan i krig kunde bedrivas mera effektivt och det

befäl, som i krig skulle föra befälet över sammansatta underhållsförband, kunde

redan i fred få mesta möjliga praktiska övning i att leda dylika förband. Sammanslagningen

skulle emellertid även komma att medföra vissa olägenheter.

Redan genom sammanslagning av trängkårerna och tygkompanierna hade antalet

olika utbildningslinjer vid dessa förband blivit mycket stort. Att ytterligare

öka detta antal genom att dessutom inordna intendenturtjänstens olika

utbildningsgrenar under trängkårcheferna syntes ur utbildningssynpunkt icke

lämpligt. En uppdelning av intendenturtruppernas värnpliktskontingent på de

fyra trängkårerna skulle dessutom stöta på praktiska svårigheter och medföra

vissa andra olägenheter. Intendenturtruppernas värnpliktskontingent vore så

liten, att redan den nuvarande uppdelningen på tre enheter visat sig oläglig,

då det gällt att under fredsutbildningen organisera och öva intendenturförband

med krigssammansättning. En uppdelning av den enligt kommitténs förslag

något reducerade fredskontingenten på ytterligare en enhet skulle öka svårigheterna

i detta avseende. Trots att intendenturenheterna bleve små, medgåve

likväl icke nu disponibelt förläggningsutrymme — med de värnpliktskontingenter,

som kommittén räknat med — att även dessa enheter förlädes vid trängkårerna.

Relativt omfattande tillbyggnader bleve härför erforderliga. En

annan möjlighet att åstadkomma det ifrågasatta intima samordnandet vore,

att intendenturförbanden med bibehållen förläggning underställdes cheferna

för trängkårerna efter samma princip som nu tillämpades beträffande T2:s

kompani i Nora, vilket vore underställt chefen för T 2. Kommittén hade emellertid

funnit, att en dylik åtgärd icke komrne att medföra de fördelar, som

avsetts. Kommittén hade sålunda kommit till den uppfattningen, att intenden

turutbildningen icke borde sammanslås med utbildningen vid trängkårerna

med underställt tygkompani.

För att undvika den nuvarande splittringen av intendenturtruppernas värnpliktiga,

vilken medfört svårigheter för en effektivt ordnad förbandsutbildning,

hade kommittén undersökt möjligheterna att koncentrera utbildningen av dessa

värnpliktiga. Intendenturförbandens nuvarande förläggningsorter hade fastställts

bl. a. med tanke på att åstadkomma ett ur utbildningssynpunkt önskvärt

samband mellan kompanierna och arméns centrala intendenturförråd. Då denna

synpunkt, ehuru numera icke lika betydelsefull som tidigare, borde beaktas

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

vid avgörandet av intendenturtruppernas förläggningsfråga, erbjöde sig ingen

annan möjlighet att åvägabringa den önskvärda koncentreringen än att utvidga

ett av de nuvarande intendenturtruppförbanden. Härför torde såväl av utbildningsskäl

som med hänsyn till de nuvarande förläggningarnas storlek och be

skaffenhet endast Int 1 vid Ulriksdal lämpa sig. För ett samlande av intendenturtruppernas

värnpliktiga till Int 1 erfordrades dock tillbyggnad av förläggningsutrymmen

m. in. De erforderliga byggnadsarbetena bleve emellertid

av tämligen ringa omfattning. Vissa besparingar kunde dessutom ernås pa

längre sikt, dels genom totalt minskade administrationskostnader, dels genom

att eljest om några år erforderliga nybyggnadsarbeten för intendenturkompanierna

i Boden och Karlsborg kunde undvikas. Dessa kompaniers förläggningai

vore icke på längre sikt godtagbara såsom ordinarie fredsförläggning.

Kommittén ville på grund av det anförda föreslå, att intendenturtrupperna

sammanfördes och bildade ett förband, förlagt till Int 1. De indragna intendenturkompanierna

borde fortsättningsvis i erforderlig utsträckning utnyttjas

såsom mobiliseringscentraler.

Även om sålunda sammanslagning i förläggningshänseende befunnits lämplig

endast beträffande trängkårerna och tygkompanierna, syntes det vara

förenat med vissa fördelar att med dem sammanföra intendenturtrupperna till

ett gemensamt truppslag — underhållstrupperna. En dylik åtgärd skulle bi

draga till att öka samhörigheten mellan de förband, som i krig skola samverka,

och syntes lämplig även av det skälet, att dessa tre truppslag i utbildnings

avseende redan vore underställda inspektören för underhållstrupperna. Kommittén

har därför föreslagit, att ett nytt truppslag — underhållstrupperna —

skall organiseras av de nuvarande träng-, tyg- och intendenturtrupperna, vilka

därvid skulle utgå ur arméns organisation. Underhållstruppernas fredsorgani

sation föresloges omfatta fyra underhållsregementen och en underhåilskår.

För att öka samhörigheten mellan underhållstruppernas förband och på

längre sikt ernå besparingar föresloges värnpliktskontingenten vid T 2:s i Kora

förlagda kompani, T 2 N, överföras till T 2, varigenom T 2 N kunde indragas.

Erforderlig del av detta etablissement borde dock i fortsättningen utnyttjas

som mobiliseringscentral. En koncentrering i förläggningshänseende till

Skövde av den för T 2 enligt kommitténs förslag beräknade värnpliktskontingenten

förutsatte emellertid — enär disponibla kasernförläggningsutrymmen

för närvarande icke vore tillräckliga — att viss tillbyggnad skedde vid nuvarande

T 2. Till dess denna bleve färdigställd förutsattes förläggningen vid

T 2 N vid behov alltjämt skola tagas i anspråk.

Vid underhållsregementena avsågs utbildning skola bedrivas i träng- och

tygtjänst. Underhållskåren borde avses uteslutande för utbildning i intendenturtjänst.

Underhållstrupperna föreslogos sålunda omfatta följande fredstruppförband:

U 1 Svea underhållsregemente

U 2 Göta underhållsregemente

Linköping.

Skövde.

s. 257 Kontrollera mot PDF

257

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

U3 Norrlands underhållsregemente ...

U 4 Skånska underhållsregementet ......

U 5 Stockholms underhållskår ............

Sollefteå.

Hässleholm.

Solna.

Härtill skulle komma 10 mobiliseringscentraler.

Befälet vid trängtrupperna redovisas för närvarande i personalförteckning

för trängen (trängkårerna). Befälet vid tygtrupperna är upptaget på fälttygkårens

stat och befälet vid intendenturtrupperna på intendenturkårens.

Vid bildandet av ett gemensamt truppslag, underhållstrupperna, syntes befälspersonalen

i största möjliga utsträckning böra upptagas på för nämnda

truppslag gemensam stat, även om densamma företrädde olika utbildningslinjer

inom underhållstjänsten. Från överförande till underhållstruppernas

stat syntes böra undantagas för tyg- och intendenturutbildningen erforderliga

officerare, vilka alltjämt borde tillhöra fälttygkåren respektive intendenturkåren.

På fälttygkåren och intendenturkåren nu redovisade underofficerare —

utom förvaltare — samt underbefäl, vilka vore avsedda såsom truppbefäl vid

tygtruppema och intendenturtrupperna, borde däremot överföras till underhållstruppernas

stat.

I enlighet med de grunder, som angivits av 1944 års manskapsutredning,

förutsatte försvarskommittén, att all den stampersonal, som erfordrades för

sjukvårdstjänsten inom armén, borde rekryteras inom respektive truppslag samt

därefter — från och med furirsbefordran — hänföras till underhållstrupperna.

Remissyttranden.

Chefen för armén har ansett, att den av försvarskommittén upptagna och

provisoriskt redan genomförda sammanslagningen av träng- och tygtrupper till

underhållsregementen slutgiltigt borde äga rum.

För att åstadkomma godtagbara förläggningsförhållanden vid underhållsregementena

i samband med tygtruppernas överförande dit och centraliseringen

av arméns sjukvårdsutbildning syntes det i en nära framtid vara nödvändigt

att uppföra de återstående, uppskjutna kasernbyggnaderna,

I fråga om sammanslagningen av nuvarande intendenturkompanier till en

underhållskår har arméchefen ställt sig tveksam. De skäl mot en centralisering,

som hade anförts av vissa militärbefälhavare, hade i många avseenden befunnits

bärande. Icke minst inom det avskilda VI. militärområdet fyllde ett

intendenturkompani i fred stora uppgifter. Enär organiserandet av en underhållskår

skulle fordra nybyggnader, vilka ur angelägenhetssynpunkt måste

vägas mot andra byggnadsbehov, kunde ett sammanförande sannolikt icke ske

inom de närmaste åren.

En preliminär undersökning hade visat, att försvarskommitténs förslag deivis

skulle kunna genomföras såtillvida, att två kompanier inrymdes i Intl:s

nuvarande kaserner. Utan en mera ingående prövning vore arméchefen emellertid

icke beredd att taga ställning i frågan.

Arméchefen hade icke något att erinra mot att — om så befunnes lämpligare

17—404 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 206.

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

— »underhållsregementena» benämndes »trängregementen». Därest U 5 organiserades,

borde detta förband benämnas »Stockholms intendenturbataljon».

Det av kommittén förordade sättet att rekrytera stampersonalen för sjukvårdstjänsten

inom armén vore, enligt chefens för armén åsikt, lämpligt och

borde tillämpas redan från och med innevarande år.

Ett av generalfälttygmästaren väckt förslag om att av tygkompaniernas utbildningsbefäl

även kaptener och löjtnanter, på sätt kommittén föreslagit beträffande

underofficerare och underbefäl, borde upptagas på underhållstruppernas

stat tillstyrktes av arméchefen.

Militärbefälhavaren för I. militärområdet har ansett, att även intendenturkompanierna

borde inordnas i underhållsregementena. De härigenom erhållna

möjligheterna till samövningar vore, enligt militärbefälhavarens mening, av

betydligt större betydelse än de av kommittén åberopade övningarna med intendenturtrupp

i större förband, vilka skulle kunna åstadkommas genom den

på svaga grunder föreslagna underhållskåren i Solna.

Militärbefälhavaren för II. militärområdet har ställt sig tveksam i fråga om

lämpligheten av att sammanföra värnpliktiga i sjukvårdstjänst till centraliserad

utbildning vid underhållsregementena. Erforderlig nybyggnad borde uppföras

vid T 3, enär förläggning med del av U 3 till I 21 icke kunde tillstyrkas annat

än som ett rent provisorium.

Militärbefälhavaren för III. militärområdet har framhållit, att en indragning

av T 2 N icke kunde tillstyrkas, främst av ekonomiska skäl. Ett genomförande

av denna indragning skulle vid T 2 medföra behov av såväl markförvärv

som nybyggnader. Förläggningen vid nuvarande T 2 bleve där jämte så

trång, att frågan om en helt ändrad förläggning av U 2 i så fall utan tidsutdräkt

borde upptagas till prövning.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet har anfört, att frågan om underhållsförbandens

förläggningsorter främst borde göras beroende av övningsmöjligheterna

och krigsförberedelsearbetet. Av dessa skäl motsatte sig militärbefälhavaren

ett nedläggande av T 2 N. T 2:s i många avseenden dåliga förläggningsförhållanden

i Skövde talade i stället för att IJ 2 borde koncentreras

till Nora. En indragning av T 2 N borde i alla händelser icke ske.

Enär något samband praktiskt taget icke funnes mellan tjänsten vid ett

underhållsförband och en central intendenturanstalt, syntes en anslutning av

U 5 till arméns intendenturförråd i Stockholm inkonsekvent. Enligt militärbefälhavarens

åsikt borde, därest intendenturkompanierna ansåges böra sammanföras,

en mindre utsatt och helst i landet centralt belägen plats väljas. Om

en förläggning av U 2 till Nora icke komme till stånd, förefölle i Nora befintliga

lokaler kunna utnyttjas av U 5. De härför erforderliga nybyggnaderna

syntes icke bli av nämnvärt större omfattning än de, som skulle erfordras vid

Int l:s etablissement i Solna. Dessutom syntes ledigblivna utrymmen lättare

kunna utnyttjas effektivt i Stockholmstrakten än i Nora.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet har icke funnit de av kommittén

anförda skälen — främst övningar i större intenden tur förband — för sam
-

s. 259 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 206. 259

manförandet av intendenturkompanierna till en underhållskår bärande. Betydelsen

av övningar i anslutning till krigsuppgifterna och med förband ur

andra truppslag talade i stället för att Int 3 borde vara kvar i Boden. Med

hänsyn till militärområdets avskilda läge förelåge ett önskemål om tillförande

av tyg- och sjukvårdsförband, vilka tillsammans med Int 3 och intendenturförrådet

skulle kunna sammanföras till en underhållskår.

Generalintendenten har med tillfredsställelse hälsat kommitténs förslag

om sammanförandet av intendenturkompanierna till en underhållskår, U 5,

samt ansett det ur många synpunkter önskvärt, att sammanslagningen åtminstone

delvis kunde ske omedelbart. Särskilt ville generalintendenten framhålla

sammanslagningens gynnsamma inflytande på intendenturkårens rekrytering

och den underlättade cirkulationen mellan trupp- och förvaltningstjänst.

Inspektören för underhållstrupperna har anslutit sig till kommitténs förslag

att organisera ett fjärde tygkompani och inordna detta i U 3. Detta syntes

dock icke kunna ske, förrän den blivande bergverkstaden vid T 3 färdigbyggts.

— T 2 N borde enligt inspektörens mening icke indragas, enär tillbyggnads-

och övningsmöjligheterna vid T 2 i Skövde vore mycket begränsade.

De anförda olägenheterna av bristande samhörighet uppvägdes mer än

väl av god trivsel och gynnsamma övningsbetingelser vid T 2 N. — Sammanslagningen

av intendenturkompanierna till en underhållskår hälsades med

största tillfredsställelse.

Chefen för Svea trängkår har framhållit, att all utbildning i underhållstjanst

borde koncentreras till underhållsregementena. Endast härigenom bleve

sammanförandet av de nuvarande tre underhållstruppslagen en reform icke

blott till namnet utan även till gagnet. Om intendenturtruppernas värnpliktskontingent

ansåges för liten för att delas upp på samtliga underhållsregementen,

syntes den i stället böra förläggas till två eller tre av dessa. Om

de för U 5:s färdigställande beräknade medlen fördelades på två trängkårer,

syntes kostnaderna för anordnande av godtagbara förläggningar av intendenturkompanier

vid dessa sannolikt bli täckta.

Statens organisationsnämnd har anfört, att det ur såväl utbildningssynpunkt

som med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna innebure allvarliga

olägenheter att fredsorganisatoriskt isolera intendenturförbanden, vilka dock

i krigsorganisationen måste intimt samarbeta med övriga underhållsförband.

Lämpligt vore enligt nämndens mening att ansluta intendenturkompanierna

till två eller tre underhållsregementen, en åtgärd som mycket väl syntes låta

sig infoga i det av kommittén avgivna förslaget.

Genom angivna åtgärder bleve Int 1 :s nuvarande etablissement i Solna

frigjort. Härvid syntes böra tagas under övervägande, huruvida icke detta

skulle väl lämpa sig för infanteriets och kavalleriets kadettskola samt för

krigsskolans övningskompani.

Arméns fortifikations] örvaltning har beträffande trängkårernas förläggningsförhållanden

anfört, att etablissementen vore jämförelsevis bristfälliga

och i behov av omfattande moderniseringsåtgärder. Detta gällde framför allt

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

T 2, som dessutom hade synnerligen otillfredsställande övningsmöjligheter.

Ett överförande av T 2 N:s värnpliktskontingent till Skövde vore därför icke

lämpligt. Då det dessutom bleve svårt att inom T 2:s nuvarande kasernområde

finna någon tomtplats för den härför erforderliga nybyggnaden, ville förvaltningen

föreslå, att frågan ytterligare utreddes.

Departementschefen.

feom jag redan i det föregående antytt anser jag en sammanslagning av

träng-, tyg- och intendenturtruppema till ett nytt truppslag, underhållstrupperna,

vara att förorda. De nuvarande trängkårerna böra ombildas till underhållsregementen.

I första hand böra därvid trängkårerna utökas med vardera

ett tygkompani. Detta synes, som försvarskommittén föreslagit, böra ske

genom att de till T 1, T 2 och T 4 provisoriskt förlagda tygkompanierna införlivas

med vederbörlig trängkår. T 3 bör tillföras ett tygkompani. Detta

torde dock icke lämpligen kunna ske, förrän den avsedda bergverkstaden

färdigställts.

I dessa avseenden kan jag sålunda biträda försvarskommitténs förslag. Däremot

har jag icke blivit övertygad om lämpligheten av att, som försvarskommittén

även föreslagit, sammanföra all intendenturutbildning till ett förband

och att ombilda första intendenturkompaniet till en underhållskår. Försvarskommittén

bär varit inne på tanken, att även intendenturutbildningen borde

anknytas till underhållsregementena och har framhållit, att underhållsförbandens

utbildning för samverkan i krig därigenom skulle kunna bedrivas

mera effektivt och att det befäl, som i krig skall föra befälet över sammansatta

underhållsförband, redan i fred skulle få mesta möjliga praktiska övning

i att leda dylika förband. Försvarskommittén har emellertid funnit eu

sådan sammanslagning medföra ett alltför stort antal olika utbildningslinjer

vid underhållsregementena samt bland annat ur förläggningssynpunkt stöta

på praktiska svårigheter. Genom ett flertal remissmyndigheters yttranden har

jag styrkts i min uppfattning, att fördelarna med det nya truppslaget underhållstrupperna

icke bli fullt utnyttjade, om intendenturutbildningen isoleras

från övrig utbildning i underhållstjänst. Jag är emellertid icke beredd att

utan ytterligare undersökning föreslå, att intendenturutbildningen förlägges

till underhållsregementena, utan vill här endast i korthet angiva grunderna

för en dylik undersökning.

Möjligheterna att till underhållsregementena förlägga intendenturutbildningen

äro i väsentlig grad beroende av förläggningsutrymmet. Behovet av

förläggningsutrymme vid underhållsregementena är beroende dels av underhållstruppernas

egen årskontingent av värnpliktiga, dels av den till dessa

regementen centraliserade utbildningen i sjukvårdstjänst av andra truppslags

värnpliktiga. Årskontingentens storlek är i sin tur beroende av om

omskolning av äldre värnpliktiga kan äga rum i samband med efterutbildningsövning.

Årskontingenten och därmed behovet av förläggningsutrymme

ökas, därest efterutbildningsövning icke äger rum. Den centraliserade sjuk
-

s. 261 Kontrollera mot PDF

261

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

vårdsutbildningen innebär ett ineffektivt utnyttjande av disponibla kasernutrymmen.

Under den tid denna utbildning pågår bli vissa utrymmen vid andra

truppslags kaserner outnyttjade, medan temporärt ett mycket stort förläggningsbehov

uppstår vid underhållsregementena. Undersökningen måste därför

i första hand taiga sikte på möjligheterna att på ett ur förläggningssynpunkt

lämpligare sätt ordna sjukvårdsutbildningen utan att effektiviteten i

denna utbildning nedgår. I detta sammanhang förtjänar påpekas, att vissa av

militärbefälhavama icke ansett den centraliserade sjukvårdsutbildningen i alla

avseenden lämplig.

Om andra möjligheter för denna sjukvårdsutbildning visa sig föreligga,

torde intendenturutbildningen kunna inordnas i underhållsregementena. En

följd härav skulle bli bl. a., att första intendenturkompaniets kasern vid Ulriksdal

kunde utnyttjas för annat ändamål. Statens organisationsnämnd, som förordat

en lösning enligt vad bär angivits, har för sin del ifrågasatt Intl:s

kaserns utnyttjande för infanteriets kadettskola och krigsskolans övningskompani.

En annan möjlighet, som närmare bör undersökas, är att dit förlägga

arméns signalskola. Denna skolas iförläggningsfråga är brännande. Jag

har i annat sammanhang förklarat mig icke kunna biträda försvarskommitténs

förslag om reducering av Ing 1 för att där bereda utrymme för skolan. Jag

avser därför att låta närmare undersöka de förhållanden, som här i korthet

angivits.

I likhet med försvarskommittén och för att ej föregripa resultatet av såväl

nyss angiven utredning som utredningen om organisationens anpassning över

huvud efter befolkningstätheten förutsätter jag, att lokalutrymmena vid T 2 N

i Nora alltjämt tagas i anspråk.

I fråga om redovisningen av utbildningsbefälet vid tyg- och intendenturtrupperna

har jag intet att erinra mot att på fälttygkåren och intendenturkåren

nu redovisade underofficerare — utom förvaltare — samt underbefäl,

vilka tjänstgöra som truppbefäl vid tyg- och intendenturtrupperna, överföras

till underhållstruppernas stat.

I enlighet med de grunder, som angivits av 1944 års manskapsutredning,

förordar jag, att all den stampersonal, som erfordras för sjukvårdstjänsten

inom armén, rekryteras inom respektive truppslag samt därefter — från och

med furirsbefordran -— hänföres till underhållstrupperna.

D. Vissa personalkårer.

Då frågan om inrättandet av en arméingenjörkår är ett ärende av större

räckvidd och principiell innebörd upptages kåren till behandling separat i ett

efterföljande avsnitt. Frågan om armémusiken har belysts under Avd. III.

Särskilda frågor. Jag saknar därför anledning att bär ånyo ingå på denna fråga.

I övrigt följes bär den av försvarskommittén tillämpade dispositionen.

s. 262 Kontrollera mot PDF

262 Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

1. Generalitetet.

F örsvar skommittén.

Kommittén har icke föreslagit några andra förändringar i fråga om generalitetet

än att — i enlighet med kommitténs förslag beträffande arméstaben -—

beställningen för arméinspektör i Mo 17 skulle utgå samt att den nye arméstabschefen,

om han hänfördes till den högre av de för denne befattningshavare

föreslagna alternativa lönegraderna, Mo 17, skulle tillhöra generalitetet.

Remissyttrande.

Chefen för armén har anfört, att då han icke kunde godtaga kommitténs

förslag om sammanslagning av arméstaben och arméinspektionen borde beställningen

för arméinspektör i lönegrad Mo 17 bibehållas.

2. Generalstabskåren.

I avsikt att begränsa antalet högt kvalificerade officerare i stabstjänst har

antalet generalstabskaptener minskats från 47 år 1945 till 41 för närvarande.

F örsvar skommittén.

Enligt försvarskommitténs uppfattning borde generalstabskåren kunna

minskas ytterligare med 1 regementsofficer och 2 kaptener. Enär såväl den

redan genomförda som den föreslagna minskningen av antalet generalstabskaptener

tedde sig som en olägenhet med hänsyn till krigsorganisationens

behov av personal med högre stabsutbildning, borde antalet generalstabsaspiranter

bibehållas i huvudsak oförändrat. Härigenom vunnes också den

fördelen, att urvalsmöjligheterna för intransport bleve större än för närvarande,

vilket vore till båtnad för kårens kvalitativa standard.

Remissyttrande.

Chefen för armén har framhållit att det, enär förslaget till militärområdesindelning

liksom beträffande minskning av freds- och krigsorganisationen

inom VII. militärområdet ej kunnat biträdas, icke vore möjligt att reducera

antalet generalstabskaptener. Likaledes borde den av kommittén till indragning

föreslagna regementsofficersbeställningen bibehållas.

I fråga om antalet generalstabskaptener vid militärbefälsstabema hänvisas

till vad som anförts under B: 2. Militärbefälsstaber. 3

3. Fälttygkåren.

Fälttygkåren omfattar för närvarande officerare och underofficerare avsedda

för tygförvaltningstjänst vid arméförvaltningens tygavdelning med underlydande

anstalter samt vid vissa staber och truppförband. Kåren inrymmer

vidare befälspersonal för tygtrupperna. Slutligen är på fälttygkårens stat

viss civilmilitär personal — tygingenjörer — upptagen.

s. 263 Kontrollera mot PDF

263

. Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Av 1941 års försvarsutredning föreslagen utvidgning av fälttygkåren togs

icke upp till slutligt avgörande av 1942 års riksdag med hänsyn till den då

pågående förvaltningsutredningen. Icke heller senare har fälttygkårens personalorganisation

slutligt reglerats.

V ör svar skommittén.

Ehuru det synts försvarskommittén önskvärt att nu kunna ge fälttygkåren

en mera definitiv utformning hade, anför kommittén, detta icke varit möjligt

på grund av den 1946 påbörjade förnyade förvaltningsutredningen. I avvaktan

på resultatet av denna utredning hade kommittén ansett sig böra för kårens

vidkommande räkna med oförändrat personalbehov för den centrala tygförvaltningen,

medan beräkningar kunnat utföras beträffande övrig för tygtjänsten

avsedd personal.

Kommittén har föreslagit, att den vid truppförbanden för tygförvaltningstjänsten

beräknade personalen, 1 kapten och 1 förvaltare, skulle överföras

från truppförbandens (personalkårernas) stater till beställningar vid fälttygkåren

i den mån så icke redan skett, vilket vore fallet med de rationaliserade

infanteriregementenas tygförvaltare. I samband härmed har förutsatts, att nuvarande

civilmilitära beställningar för ingenjör- och signalförrådsförvaltare

skulle utbytas mot förvaltarbeställningar vid fälttygkåren. Tygofficerarna vid

militärbefälsstaberna syntes likaledes böra uppföras på personalförteckning

för fälttygkåren.

Den utökning av fälttygkårens kaptenskader, som kommitténs förslag medförde,

innebure att befordringsmöjligheterna till regementsofficersgraderna

försämrades i förhållande till nuläget. Detta syntes emellertid uppvägas därav,

att fälttygkårens kaptener i viss utsträckning förutsattes kunna vinna regementsofficersbefordran

vid underhållstrupperna.

I samband med tygtruppernas inordnande i underhållstrupperna borde fälttygkårens

nuvarande fanjunkare, sergeanter, överfurirer och furirer överföras

till underhållstruppernas (underhållsregementenas) stater.

Med hänsyn till att kommittén hade föreslagit, att en särskild arméingenjörkår

borde inrättas, hade kommittén icke räknat med några beställningar

för tygingenjörer på fälttygkårens stat.

Remissyttranden.

Militärbefälhavaren för 11. militärområdet har ifrågasatt lämpligheten av

att till fälttygkåren överföra truppförbandens tygofficerare. För truppförbanden

vore det till fördel att ha tillgång till flera tygutbildade officerare. Förutom

med hänsyn till krigsplaceringsbehovet vore det önskvärt att tid efter

annan kunna omsätta tygofficerarna, varigenom tillgången på tygutbildat

befäl i trupptjänst ökades.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har ansett sig böra tillstyrka

överförandet av truppförbandens (personalkårernas) tygofficerare till fälttyg
-

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Kungl. May.ts proposition nr 206.

kårens stat trots avstyrkande från cheferna för Lv 2 och T 1. Likaledes tillstyrktes

underofficerspersonalens överförande.

Generaljätttygmästaren har anfört allvarliga betänkligheter mot den tid

efter annan uppskjutna frågan om tillskapandet av erforderligt antal beställningar

vid fälttygkåren. Överförandet av truppförbandens tygofficerare till

fälttygkåren vore, enligt generalfälttygmästarens mening, lämpligt. Enär tygkompanierna

avsetts sammanföras med trängtrupperna till ett gemensamt

truppslag, borde emellertid de för tygkompanierna avsedda officerarna upptagas

på underhållstruppernas stat.

Enligt försvarets civilförvaltnings mening borde även den officerspersonal,

som tjänstgjorde som utbildningsbefäl vid tyg- och intendenturtrupperna, överföras

till underhållstruppernas stat.

Svenska officersförbundet har framhållit betydelsen av att befordringsmöjlighetema

vid fälttygkåren förbättrades.

Förvaltningsutredningen har tillstyrkt kommitténs förslag.

4. Tygstaten.

Enligt beslut av 1947 års riksdag (propositionen nr ISO, riksdagens skrivelse

nr 327) har efter förslag av 1944 års manskapsutredning påbörjats en utbyggnad

av tygstaten i syfte att skapa framtidsplatser åt beställningsmän på mekanikerlinjerna.

Från och med budgetåret 1947/48 ha sålunda vid tygstaten tillkommit

178 beställningar för armétekniker, utgörande omkring hälften av det av

1944 års manskapsutredning föreslagna antalet. Vid ärendets behandling ha

statsmakterna anslutit sig till ett principuttalande från manskapsutredningen,

innebärande att möjligheter borde skapas för därtill kvalificerad personal på

beställningsmannalinjema att vinna befordran till högre beställningar inom

tygstaten. För detta ändamål borde en viss utökning ske av antalet beställningar

för tyghantverkare och tygverkmästare.

F ör svar skommittén.

Kommittén har förklarat sig vilja ansluta sig till det system för den tekniska

personalens utnyttjande och anställning, som förordats av manskapsutredningen.

Delvis har detta system redan börjat tillämpas. I fråga om personalens

rekrytering räknade kommittén sålunda med att volontärrekryteringen skulle

äga rum vid respektive truppförband, varefter beställningsmännen i furirsgraden

under bibehållande av militär anställningsform skulle sammanföras

till en gemensam personalkår. Denna borde enligt försvarskommitténs mening

inordnas i tygstaten. I avsikt att skapa flera framtidsplatser inom tygstaten

föresloge kommittén en utökning av antalet beställningar för armétekniker

och i viss utsträckning även av antalet beställningar för tyghantverkare och

tygverkmästare. Sistnämnda högre beställningar förutsattes härvid böra, under

de betingelser, varom det borde ankomma på arméchefen att avgiva närmare

förslag, stå öppna även för arméteknikema.

s. 265 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

265

Remissyttranden.

Chefen för armén har intet haft att erinra mot kommitténs förslag. Fördelningen

på yrkesgrenar syntes dock böra ske efter förslag från arméchefen.

Militärbefälhavaren för 11. militärområdet har med hänsyn till önskvärdheten

av att ha tygutbildat befäl i trupptjänst ifrågasatt lämpligheten av att

överföra mekanikerfurirerna till tygstaten.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har avstyrkt kommitténs förslag

om överförandet av beställningsmannapersonal på mekanikerlinjen till tygstaten.

Denna åtgärd skulle ytterligare kringskära truppförbandschefens redan

nu genom alltför långt driven centralisering begränsade bestämmanderätt.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet bär tillstyrkt kommitténs förslag

men samtidigt påpekat befordringsförhållandenas stora betydelse.

Fälttygmästaren har gjort vissa erinringar mot kommitténs behovsberäkningar

samt därutöver ifrågasatt, om icke tygstaten borde lyda direkt under

chefen för armén.

Försvar sväsendets underbefälsförbund har i princip tillstyrkt kommitténs

förslag rörande tygstaten.

Civilmilitära tjänstemannaförbundet har gjort vissa erinringar mot kommitténs

behovsberäkningar.

Försvarets civila personals förbund har ansett, att tygstaten i största möjliga

utsträckning borde rekryteras med yrkesskickliga tygarbetare.

5. Intendenturkåren.

Intendenturkåren omfattar för närvarande officerare och underofficerare

avsedda för intendenturförvaltningstjänst och kassatjänst vid arméförvaltningens

intendenturavdelning med underlydande förråd och anstalter samt

vissa staber och truppförband. Kåren inrymmer vidare befälspersonal för intendenturtrupperna.

Slutligen är på intendenturkårens stat upptagen viss

civilmilitär personal, departementsskrivare.

F ör sv ar skommittén.

Med hänsyn till den pågående förvaltningsutredningen har försvarskommittén

vid beräknandet av personalbehovet utgått från ett tills vidare oförändrat

behov för den centrala intendenturförvaltningen och därmed sammanhängande

förråd och anstalter, under det att närmare beräkningar utförts i

fråga om de övriga verksamhetsfält, för vilka personal ur intendenturkåren

erfordrades.

I samband med intendenturtruppernas inordnande i underhållstrupperna

borde, enligt kommitténs mening, intendenturkårens nuvarande fanjunkare,

sergeanter, överfurirer och furirer överföras till underhållstruppemas (underhållskårens)

stat.

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 206.

Remissyttranden.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet har med hänsyn till svårigheten

att erhålla kompetenta intendenter i arvodesbefattning ifrågasatt, huruvida

icke samtliga försvarsområdesintendenter borde vara på aktiv stat.

Generalintendenten har gjort en del detaljerinringar mot försvarskommitténs

behovsberäkningar.

Svenska underofficersförbundet har ansett, att förrådsunderofficerarna vid

försvarsområdesstäbema borde vara förvaltare på aktiv stat vid intendenturkåren.

Försvarets civilförvaltning bär ifrågasatt, huruvida icke för intendenturutbildningen

avsedda officerare borde uppföras på underhållstruppernas stat.

6. Fältläkarkåren.

1944 års militärsjukvårdskommitté har bland annat föreslagit, att försvarets

sjukvårdsförvaltning och försvarsgrenarnas sjuk vårdsinspektioner skulle sammanföras

till ett för försvaret gemensamt organ samt att fältläkarkårens,

marinläkarkårens och flygvapnets läkare skulle sammanföras till en för försvaret

gemensam kår — försvarsläkarkåren.

F örsvar skommittén.

I avvaktan på ställningstagande till militärsjukvårdskommitténs betänkande

har försvarskommittén förutsatt, att sjukvårdsavdelningen i arméstabens

underhållsinspektion alltjämt skulle kvarstå samt att frågan om försvarsläkarkåren

tills vidare borde hållas öppen. Vid uppgörandet av personalstat

för fältläkarkåren hade kommittén emellertid följt de grunder för beräkningar

rörande det ständiga behovet av läkare vid förbanden och skolorna, som angivits

av mili tärs jukvårdskommittén.

Den vid kommendantsstaben i Boden placerade läkaren, avsedd för garnisonssjukhuset,

borde enligt kommitténs mening överföras till personalförteckningen

för garnisonssjukhusen.

Remissyttranden.

Militärbefälhavarna för IV., VI. och VII. militärområdena ha gjort vissa

erinringar mot försvarskommitténs behovsberäkningar.

Arméöverläkaren har ansett av kommittén föreslagen minskning av arméinspektionens

sjukvårdsavdelning icke vara möjlig. Därutöver har arméöverläkaren

gjort vissa erinringar mot försvarskommitténs behovsberäkningar.

Försvarets sjukvårdsförvaltning har framhållit, att kommittén vid utformandet

av sitt förslag icke i erforderlig grad tagit hänsyn till den moderna krigsteknikens

inverkan på militärsjukvårdens organisation. Förvaltningen hade

därutöver åtskilliga erinringar mot kommitténs behovsberäkningar rörande

läkarpersonalen.

s. 267 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206. 267

Svenska militärläkarföreningen har gjort erinringar mot kommitténs behovsberäkningar.

7. Fältveterinärkåren.

F ör svar skommittén.

På grund av ökad motorisering, föreslagna truppförbandsindragningar in. in.

bär försvarskommittén föreslagit en avsevärd reducering av antalet hästar

inom armén. Härav skulle följa en väsentlig minskning av behovet av militära

veterinärer. Yeterinärvården vid truppförband med ett mindre antal hästar

borde, enligt kommitténs mening, kunna ombesörjas genom anlitande av civil

veterinär. I vissa fall torde frågan om indragning av bataljons veterinärer

emellertid böra upptagas till omprövning, sedan hästantalet reducerats och

praktisk erfarenhet vunnits rörande veterinärtjänstens framtida omfattning.

Remissyttranden.

Chefen för armén har anfört, att antalet veterinärer kunde behöva omprövas

med hänsyn till den av honom förordade i stort sett oförändrade krigsoch

fredsorganisationen. Härjämte bleve antalet beroende av kavalleriets

framtida organisation, vilken fråga för närvarande vore under utredning.

Överfältveterinären har framhållit, att veterinärtjänsten vid truppförbanden

blivit lidande på att de civila veterinärer, vilka stått att erhålla, icke alltid

varit fullt lämpliga härför. En framkomlig väg att lösa denna fråga vore att

vid dessa truppförband placera en bataljons veterinär vid fältveterinärkåren

med fyllnadsarvode till motsvarande lön för bataljons veterinär. Härutöver

hade överfältveterinären vissa erinringar mot kommitténs behovsberäkningar.

Svenska militärveterinärsällskapet har påpekat, att den aktiva veterinärpersonalen

med hänsyn till krigsorganisationens krav icke utan tvingande skäl

kunde reduceras. På grund av hästens alltmer minskade användning för civilt

bruk och inom fredsorganisationen komme såväl de värnpliktiga som övrig

personal att i krig besitta ringa eller ingen hästvana. Härav följde ökade krav

på veterinärerna, varför det vore nödvändigt, att tillgången på väl utbildad

veterinärpersonal inom krigsorganisationen bleve väl tillgodosedd. Därutöver

har militärveterinärsällskapet riktat vissa anmärkningar mot kommitténs

behovsberäkningar. 8

8. Arméns sjukvårdspersonal.

Efter genomförandet av 1942 års försvarsbeslut har antalet sjuksköterskor

och sjukvårdsbiträden successivt ökats till att enligt personalförteckningar för

budgetåret 1947/48 uppgå till 96 översköterskor i Ce 12 och 173 sjukvårdsbiträden

i Ce 3. Av översköterskorna ha enligt medgivande av Kungl. Maj:t

den 12 september 1947 fem utbytts mot instruktionssköterskor i Ce 15.

Försvarskommittén har i princip funnit sig böra tillämpa de beräkningsgrunder,

som använts av 1944 års militärsjukvårdskommitté.

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

Remissyttranden.

Militärbefälhavarna för IV. och VI. militärområdena liksom arméöverläkaren

ha anfört vissa erinringar mot kommitténs behovsberäkningar.

Försvarets sjukvårdsförvaltning har ifrågasatt upprättandet av en reservsjuksköterskekår

samt därutöver anfört vissa erinringar mot kommitténs

behovsberäkningar.

Försvarets civilförvaltning har velat erinra om sitt i anslagsäskandena för

nästa budgetår framlagda förslag om införande av desinfektionspersonal.

Departementschefen.

Vid behandlingen av arméns ledande organ har jag föreslagit organisatoriska

förändringar i huvudsak enligt försvarskommitténs förslag. För det

närmaste budgetåret har jag därvid i personellt avseende endast räknat med

möjligheten att utbyta nuvarande beställningar för arméinspektör i lönegrad

Mo 17 och arméstabschef i lönegrad Mo 14 mot beställningar för arméstabschef

i lönegrad Mo 17 eller Mo 14 och chef för sektion II i lönegrad Mo 14.

Övriga av försvarskommittén föreslagna ändringar i personalorganisationen

inom arméledningen har jag ansett böra upptagas till prövning i vanlig ordning

i samband med anslagsäskanden. Vad jag sålunda föreslagit medför,

att vid omorganisationen de av försvarskommittén föreslagna förändringarna

i generalitetets sammansättning även bli genomförda. Frågan om en minsk

ning av generalstabskåren med en regementsofficersbeställning i enlighet med

försvarskommitténs förslag bör upptagas till prövning i samband med fullföljandet

av omorganisationen. A id behandlingen av militärbefälsstaberna

har jag i princip tillstyrkt, att två generalstabskaptener skola beräknas för

varje militärbefälsstab på fastlandet. Jag har dock ansett, att detta personalbehov

finge tillgodoses genom lämplig placering av nu befintligt antal generalstabskaptener.

Ehuru jag sålunda anser, att någon utökning av antalet

generalstabskaptener icke av denna anledning nu bör ifrågakomma, kan jag

å andra sidan icke nu föreslå den minskning av antalet, varmed försvarskommittén

räknat.

Jag biträder försvarskommitténs förslag, att militärbefälsstabernas stabstygofficerare

överföras till fälttygkårens stat, att fälttygkårens fanjunkare,

sergeanter, överfurirer och furirer överföras till underhållstrupperna (underhållsregementena)

i samband med att tygtrupperna inordnas i det nya truppslaget

underhållstrupperna, att tygingenjörerna övergångsvis inordnas i

arméingenjörkåren samt att förvaltarbeställningar för truppförbandens tygunderofficerare

tillkomma på fälttygkårens stat efterhand som den rationaliserade

organisationen kan genomföras. Sistnämnda ändring har redan beslutats

i vad avser infanteriregemente, varom i gällande personalförteckning

(s. 11, not 3) anvisningar lämnats för genomförandet, Jag anser, att i detta

hänseende den fortsatta utbyggnaden bör ske enligt samma grunder som där

angivits.

Övriga av försvarskommittén eller i remissyttranden avgivna förslag beträffande

fälttygkåren är jag icke beredd att biträda. Ehuru vissa skäl kunna an
-

s. 269 Kontrollera mot PDF

269

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

föras för att samma princip borde följas vid intendenturkåren och fälttygkåren

i fråga om de vid truppförbanden tjänstgörande officerarnas inordnande

i personalkår, finner även jag de betänkligheter, som vissa remissmyndigheter

anfört mot överförandet av truppförbandens tygofficerare till fälttygkårens

stat, befogade. Det främsta skälet för att överföra truppförbandens

tygofficerare synes vara, att de officerare, som erhållit tygofficersutbildning

med säkerhet bleve utnyttjade på ett sådant sätt, att deras särskilda kvalifikationer

komme tygtjänsten till godo. Detta önskemål synes kunna lösas genom

reglerande bestämmelser för personalens utnyttjande efter genomgången tygofficersutbildning.

För de personalkårer som syssla med stabs- och förvaltningstjänst

torde otvivelaktigt en växling mellan stabstjänst och praktisk

trupptjänst vara betydelsefull. Det är givet, att möjligheterna till praktisk

trupptjänst bleve väsentligt försämrade för de av truppförbandens tygutbildade

officerare, som enligt förslaget komme att överföras till fälttygkåren.

För intendenturofficerarna föreligga med deras nuvarande anslutning till

intendenturkåren större möjligheter till trupptjänst än om de överfördes

till underhållstrupperna. Av i huvudsak samma skäl kan jag därför ej heller

biträda arméförvaltningens av chefen för armén tillstyrkta förslag, att de för

tygtjänsten vid underhållsregementena avsedda officerarna skola överföras

till underhållstruppernas stat.

Försvarskommitténs förslag beträffande tygstatens organisation ansluter

sig i princip till vad 1947 års riksdag härutinnan beslutat. Förs va rs korn mi ttén

har dock föreslagit, att beställningsmannafurirerna skola upptagas på tygstatens

stat. Enligt vad som anförts under fälttygkåren biträder jag förslaget

att bland annat fälttygkårens furirer i trupp tjänst överföras till underhållstrupperna.

Av till fälttygkåren nu hänförd personal utom officerare och förvaltare

skulle därvid kvarstå endast furirer i beställningsmannatjänst, som efter

befordran avses övergå till ordinarie anställning inom tygstaten. Praktiska

skäl synas tala för att dessa överföras till tygstaten. Därigenom vinnes, att

beställningsmannafurirerna och tygstatens personal komma att ha samma

personalkårchef, fälttygmästaren. På grund härav tillstyrker jag nu förslaget,

att furirerna i beställningsmannatjänst med oförändrad anställningsform sammanföras

till en gemensam personalkår under tygstaten.

Jag tillstyrker förslaget om överförande i samband med intendenturtruppernas

inordnande i underhållstrupperna av intendenturkårens nuvarande

fanjunkare, sergeanter, överfurirer och furirer till underhållstruppernas (truppförbandens)

stater. Med hänsyn till önskvärdheten att underlätta växlingarna

mellan trupp- och förvaltningstjänst anser jag i likhet med försvarskommittén,

att intendenturkompaniernas officerspersonal alltjämt bör tillhöra

intendenturkåren.

Enär jag ännu icke är beredd att taga ståndpunkt till de organisationsförslag,

som framlagts av 1944 års militärsjukvårdskommitté, förutsätter jag

i princip inga förändringar i fråga om fältläkarkårens sammansättning.

Fältveterinärkårens sammansättning är beroende av ett flertal faktorer —

ökad motorisering, ifrågasatta truppförbandsindragningar m. m. — vilka för

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

närvarande icke kunna överblickas. Jag anser därför, att denna kår tills

vidare i princip bör kvarstå oförändrad.

Beträffande arméns sjukvårdspersonal förutsätter jag i princip ingen förändring.

E. Arméingenjörkåren.

1941 års försvarsutredning föreslog i sitt betänkande, att en civilmilitär

arméingenjörkår skulle inrättas. I 1942 års försvarsproposition anslöt sig

föredragande departementschefen obetingat till uppfattningen, att utökningen

av försvarsmaktens tekniska materiel följdriktigt borde leda till att teknikens

män bereddes ökat utrymme och inflytande inom försvarsorganisationen. Förslag

härom framlades emellertid icke då, enär frågorna rörande utnyttjandet

av ingenjörpersonalen inom försvarsväsendet ansågos böra göras till föremål

för ytterligare utredning. Särskilda sakkunniga tillsattes också — försvarsväsendets

ingenjörutredning — som den 6 oktober 1944 framlade betänkande

med förslag i ämnet (SOU 1944: 44). Med anledning av utredningens förslag

och däröver avgivna utlåtanden och på grundval av en inom försvarsdepartementet

utarbetad promemoria med förslag till provisoriska åtgärder för en

fastare organisation för den materieltekniskt inriktade personalen inom armén

och arméförvaltningen förelädes riksdagen proposition (1946: 80) angående

arméns ingenjörpersonal. Propositionen bifölls av riksdagen (skrivelse nr

258). Ingenjörutredningens betänkande överlämnades i samband därmed till

försvarskommittén för att tagas under övervägande vid fullgörandet av kommitténs

uppdrag.

De provisoriska bestämmelser rörande arméns ingenjörpersonal, som nu

gälla, innebära i huvudsak följande.

Personalen delas på två kategorier, nämligen arméingenjörer med civilmilitär

ställning och civila ingenjörer. De förra tjänstgöra vid arméns staber

och förband samt i mindre antal vid arméförvaltningens tygavdelning, de

senare vid tygavdelningen och tygverkstäderna. Arméingenjörerna äro i personalhänseende

underställda en arméöveringenjör, vilken är förordnad å befattningen

tills vidare och uppbär från sakanslag arvode motsvarande lön i

Co 14.

Arméingenjörerna, vilka indelas i kategorierna vapen- (luftvärns-), signaloch

motoringenjörer samt övriga ingenjörer, inneha extra ordinarie anställning.

Befattningar för arméingenjörer finnas för närvarande uppförda för

4 förste arméingenjörer (majors tjänsteklass).......................... Ce 31

29 arméingenjörer av 1. graden (kaptens tjänsteklass) ................ Ce 29

18 » » 2. » (löjtnants » ) Ce 27

5 1 »3. » ( » » ) Ce 25

6 » »3. » ( » » ) Ce 23.

Sedan vissa övergångsanordningar genomförts, avses en befattning för

förste arméingenjör och en för arméingenjör av 1. graden skola indragas.

s. 271 Kontrollera mot PDF

271

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

På fälttygkårens stat äro för närvarande bland ordinarie tjänstemän upptagna

sju tygingenjörer av 1. klassen i lönegrad Ca 30 och en tygingenjör av

2. klassen i lönegrad Ca 27. I proposition 1946: 80 (s. 59) har vid beräknandet

av behovet av arméingenjörer hänsyn tagits till att fyra tygingenjörer

av 1. klassen och en tygingenjör av 2. klassen skulle tjänstgöra i befattningar

för arméingenjörer. För närvarande tjänstgör en tygingenjör av 1. klassen

i dylik befattning. Därjämte disponeras två för tygingenjörer avsedda löner,

en Ca 30 och en Ca 27, för avlönande av arméingenjörer. I samband med avgångar

bland fem återstående tygingenjörer av 1. klassen i lönegrad Ca 30

avsågos ytterligare 2 löner skola utnyttjas i befattningar för arméingenjörer.

Övriga 3 tygingenjörsbeställningar äro avsedda för krigsmaterielverket och

försvarets fabriksstyrelse. I fråga om tygingenjörsbeställningarna är föreskrivet

att vid inträffande ledighet frågan om återbesättande skall underställas Kungl.

Maj:ts prövning.

Härutöver finnas 6 extra motoringenjörer anställda vid vissa truppförband

och tygförvaltningsskolan.

I sitt den 31 december 1946 avgivna betänkande (SOU 1946: 94) ha försvarets

tjänsteförteckningssakkunniga föreslagit tjänstebenämningar samt mot

dessa svarande lönegrader för de tre försvarsgrenarnas civilmilitära ingenjörpersonal

enligt följande uppställning (i vilken lönegraderna upptagits med nuvarande

beteckningar).

Lönegrad I

Förste armédirektör; förste marindirektör; förste flygdirektör

.................................................................... 33

Armédirektör; marin direktör; flygdirektör................................ 31

Förste arméingenjör; förste mariningenjör; förste flygingenjör

.................................................................. 29

Arméingenjör; mariningenjör; flygingenjör .............................. 27

Motoringenjör .............................................................. 24

Motoringenjör .............................................................. 22.

I propositionen 1947: 246 angående viss tjänsteförteckningsrevision för försvarsväsendet

m. m. har chefen för finansdepartementet förklarat sig anse

den sålunda föreslagna lönegradsserien kunna i huvudsak godtagas såsom

provisorisk reglering. Slutligt ställningstagande i ämnet gjordes därvid beroende

av en allmän översyn av frågan om löneställningen för ingenjörpersonalen

inom statsförvaltningen i dess helhet samt av resultatet av försvarskommitténs

och 1946 års militära förvaltningsutrednings undersökningar

rörande försvarets organisation. Den föreslagna lönegradsserien borde emellertid

enligt departementschefen även omfatta 30 lönegraden. Viss tvekan

kunde råda, huruvida särskilda befattningar borde upptagas för motoringenjörer,

liksom det kunde ifrågasättas om tillräckliga skäl funnes att under

provisorietiden ändra löneställningarna för denna personal. Det förutsattes,

att de berörda frågorna borde närmare övervägas och därefter föreläggas 1948

års riksdag. Tjänstebenämningsfrågorna för ifrågavarande personal lämnades

av departementschefen öppna.

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Till vad sålunda i denna fråga anförts anslöt sig riksdagen (skrivelse

nr 411).

F ör svar slcommittén.

Kommittén har ansett, att behovet av ingenjörpersonal för olika tekniska

uppgifter inom armén numera vore i erforderlig grad prövat och bestyrkt

samt att den arméingenjörorganisation, som skapats genom det nuvarande

provisoriet, kunde i huvudsak läggas till grund för en permanent organisation.

Kommittén har därför föreslagit, att arméingenjörpersonalen skulle

sammanföras i en civilmilitär personalkår, benämnd annéingenjörkåren. Med

beaktande av krigsorganisationens behov av kvalificerad ingenjörpersonal har

kommittén därjämte förordat, att denna kår skulle kompletteras med en reservorganisation.

I likhet med försvarets tjänsteförteckningssakkunniga har kommittén ansett

genomgång av teknisk högskola i princip böra uppställas såsom kompetenskrav

för alla befattningar för vapen- och signalingenjörer samt vissa motoringenjörer

i ledande befattningar, under det att lägre kompetenskrav kunde

uppställas för vissa motoringenjörer. Sistnämnda motoringenjörer ha föreslagits

skola bibehållas i anställning såsom icke-ordinarie tjänstemän (arméingenjörer)

i lönegraderna Ce 25 och Ce 23, med möjlighet att på grund av

visad praktisk duglighet vinna ordinarie anställning inom arméingenjörkåren.

I avvaktan pa ett slutligt ståndpunkttagande till frågan om löneställningen

för ingenjörpersonal inom statsförvaltningen över huvud taget har kommittén

för att ernå största möjliga likhet med ingenjörpersonalorganisationen

inom marinen och flygvapnet föreslagit, att arméingenjörer skola finnas

med tjänstebenämningar och lönegradsplacering enligt följande uppställning.

Arméöverdirektör .......................................... Co 14

Armédirektör av 1. graden ........................... Ca 33

Armédirektör av 2. graden ........................... Ca 31

Arméingenjör av 1. graden ........................... Ca 30

Arméingenjör av 2. graden ........................... Ca 29

Arméingenjör av 3. graden ........................... Ca 27

Extra ordinarie arméingenjör ........................ Ce 25

Extra ordinarie arméingenjör ........................ Ce 23.

Beträffande frågan om arméingenjörkårens sammansättning i vad rör aktiv

personal har kommittén — i avvaktan på resultatet av den pågående förvaltningsutredningen

— icke funnit sig böra föreslå någon ändring beträffande

annan personal än den, som avses för staber, truppförband och skolor.

För arméstabens truppslagsinspektioner har kommittén räknat med oförändrat

antal arméingenjörer eller 6 armédirektörer och arméingenjörer av

s. 273 Kontrollera mot PDF

273

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

1. graden. Yapeningenjören vid luftvärnsinspektionen borde jämväl vara

tjänstgöringsskyldig vid luftvärnsskjutskolan.

Vad beträffar militärbefälsstaber och truppförband bar kommittén räknat

med att genom utnyttjande i större utsträckning av mindre kvalificerad personal

vid besiktningsarbete antalet arméingenjörer borde kunna begränsas till

i stort sett nuvarande antal, 44. Vissa förändringar hade dock befunnits erforderliga

med hänsyn till de förändringar i fredsorganisationen som kommittén

föreslagit och till hittills vunna erfarenheter. Motoringenjören vid

VII. militärbefälsstaben hade i annat sammanhang föreslagits skola placeras

vid 118. De extra motoringenjörerna vid II, 17, Al och S 1 erfordrades

alltjämt och borde ersättas med extra ordinarie arméingenjörer. Vid A 8

borde tillkomma en extra ordinarie arméingenjör, under det att motoringenjören

vid Ing 1, som enligt förslaget skulle reduceras, kunde utgå.

I fråga om utbildningsanstalterna har kommittén i anslutning till förslag

av försvarets civilförvaltning i medelsäskandena för budgetåret 1948/49 föreslagit

utökning av organisationen med 1 vapeningenjör och 1 motoringenjör

vid tygförvaltningsskolan och 1 signalingenjör vid signalskolan.

Med reservation för förvaltningsutredningens resultat skulle arméingenjörkåren

sålunda enligt försvarskommitténs förslag erhålla följande sammansättning.

Beställning

Lönegrad

Antal

Arméöverdirektör ..................

Co 14

i

Armédirektörer av 1. graden........

Ca 33

4

Armédirektörer av 2. graden........

Ca 31

12

Arméingenjörer av 1. graden........

Ca 30

16

Arméingenjörer av 2. graden........

Ca 29

15

Arméingenjörer av 3. graden........

Ca 27

9

Extra ordinarie arméingenjörer......

Ce 25

6

Extra ordinarie arméingenjörer......

Ce 23

9

Arméingenjörkårens personal beräknades fördelad på befattningar vid staber

och truppförband och skolor i huvudsak enligt tablå å s. 280 i betänkandet.

Därjämte har försvarskommittén i samband med behandlingen av mariningenjörkåren

(s. 547 i betänkandet) anmält, att enligt en av marinchefen

verkställd utredning 4 beställningar ansetts böra upptagas på arméingenjörkårens

stat för kustartilleri tjänst (en i lönegrad Ca 27 och tre i lönegrad

Ca 25) med tjänstgöring 1 i marinförvaltningens vapenavdelning och 3 vid

kustartilleriförsvaren.

Beträffande övergången till ordinarie anställningsform syntes denna böra

ske successivt och antalet ordinarie beställningar inom kåren ökas i den utsträckning,

som tillgången på kvalificerad personal medgåve. I vad rörde reservpersonal,

för vilken kommittén förutsatte motsvarande kompetenskrav,

hade behovet uppskattats till 100 arméingenjörer i reserven.

I fråga om ingenjörpersonalens rekrytering och utbildning hade försvarets—40448

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 206.

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

väsendets ingenjörutredning föreslagit en total utbildningstid av omkring 10

år för de antagna ingen jörofficersaspiranterna. Försvarskommittén hade i

princip intet att erinra mot denna rekryteringsprineip, men då det vore en

fråga på mycket lång sikt, syntes det under alla förhållanden nödvändigt att

tills vidare räkna med anställning av färdigutbildade ingenjörer.

Remissyttranden.

Chefen för armén har anfört, att behovet av arméingenjörer vid arméinspektionen

icke nu kunde preciseras, då organisationen ännu vore ny. Frågan

borde därför tills vidare lämnas öppen. Intet vore att erinra mot förslaget

att på arméingenjörkårens stat uppföra fyra motoringenjörer avsedda för kustartilleriet.

Inspektören för underhållstrupperna har förordat en utökning med tre

arméingenjörer — en vapen-, en signal- och en motoringenjör — vilka skulle

göra halvtidstjänst dels vid respektive pansar-, luftvärns- och signalinspektionerna,

dels ock vid arméingenjöravdelningen. En inventering av arbetsuppgifternas

omfattning hade visat behovet av denna arbetskraftsförstärkning.

Genom denna anordning skulle samtidigt vinnas, att intim kontakt kunde upprätthållas

mellan underhållsinspektionen och de mest materielbetonade truppslagen

i fråga om den tekniska fältreparationstjänsten. För inspektion av

motortjänsten borde därjämte tillkomma en armédirektör vid arméingenjöravdelningen.

Arméöveringenjören har anfört i huvudsak samma synpunkter som inspektören

för underhållstrupperna men har därjämte ansett, att en reserv om 5 %

måste beräknas för tjänstledighet, särskilda uppdrag m. m. Arméöveringenjörens

förslag innebär i förhållande till försvarskommitténs att

antalet armédirektörer av 2. graden skulle ökas från 12 till 14,

» arméingenjörer av 1. » » » » 16 till 19,

» d av 2. » » » » 15 till 17,

» » av 3. » » » » 9 till 10.

Den föreslagna ökningen inklusive reserv omfattade sålunda 8 beställningar.

Därutöver vore en arméingenjör av 2. graden, avsedd för Lv 7, och

en extra ordinarie arméingenjör i lönegrad Ce 23, avsedd för Ingl, övergångsvis

erforderliga.

Arméöveringenjören har vidare föreslagit, att nu befintliga 6 tygingenjörer,

av vilka en redan inräknades i arméingenjörkåren, skulle överföras till

denna. Härför erfordrades en utökning med 5 beställningar, vilka successivt

''borde indragas vid inträffande avgång. Ifrågavarande tygingenjörer hade

nu fullmakt i 30 lönegraden. Med hänsyn till bland annat de tjänsteklasser,

som tilldelats vederbörande, syntes det rimligt att nu upptaga två i 31 och

tre i 30 lönegraden.

Arméöveringenjören har slutligen ansett, att de av nu befintliga extra ordinarie

arméingenjörer, som befinnas lämpliga för överförande till ordinarie

s. 275 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj:ts proposition nr 206. 275

anställning, böra erhålla sådan anställning i samband med arméingenjörkårens

inrättande.

Försvarets civilförvaltning bär intet halt att erinra mot att — i avvaktan

på ett slutligt ståndpunkttagande till frågan om löneställningen för ingenjörpersonal

i allmänhet inom statsförvaltningen — vid arméingenjörkåren må

finnas inrättade beställningar med tjänstebenämningar och placering i

lönegrader i enlighet med kommitténs förslag.

Statsverkens ingenjörsförbund har föreslagit utökning av arméingenjörkåren

med en signalingenjör samt en armédirektör av 2. graden, avsedd för

planläggning och ledning av teknisk utbildning, båda avsedda att placeras vid

arméingenjöravdelningen. Dessutom ifrågasattes utökning med en signalingenjör

placerad vid S 2, Boden. De nuvarande tygingenjörerna med lång

erfarenhet borde beredas en emot deras tjänsteålder svarande löneställning på

ordinarie stat.

För svar sväsendets civilmilitära ingenjörers förbund bär understrukit lämpligheten

och önskvärdheten av likartade civilmilitära ingenjörorganisationer

inom alla försvarsgrenarna.

Arméns civilmilitära ingenjörers förening har ansett, att den föreslagna

arméingenjörorganisationen med vissa ökningar kunde anses i huvudsak motsvara

det aktuella behovet. Föreningen har vidare förutsatt, att alla nuvarande

extra ordinarie arméingenjörer, som vore lämpliga härför, redan från

början skulle överföras till ordinarie anställning. Samtliga nuvarande tygingenjörer

borde överföras till arméingenjörkåren, vilken intill tiden för dessa

tygingenjörers avgång borde utökas med motsvarande antal ordinarie beställningar.

En reserv om 5 % borde beräknas.

Statens organisationsnämnd har anfört, att enligt erfarenheterna från försök

vid Stockholms kustartilleriförsvar förelåge vid en rationellt uppbyggd förvaltningsorganisation

icke något behov av bland annat motoringenjör vid ett

kustartilleriförsvar. Behov av biträde härutinnan kunde och borde även inom

nuvarande organisation utan olägenhet tillgodoses genom den centrala förvaltningsmyndighetens

försorg.

Svenska teknologförenmgen har funnit det vara av största betydelse, att

armén så snart som möjligt erhölle en fast kår av ordinarie ingenjörer samt

att det vore angeläget, att endast ingenjörer med erforderliga kvalifikationer

finge inträde i kåren. Den nuvarande extra ordinarie arméingenjörpersonalen

borde från 1 juli 1948 antagas till ordinarie arméingenjörer i den mån kvalifikationer

härför förelåge. Kårens slutliga organisation syntes icke kunna

fastlåsas för längre tid.

I skrivelse den 24 februari 1948 till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet

har försvarets tjänsteförteckningsutredning framlagt vissa synpunkter

och förslag med anledning av vad försvarskommittén föreslagit beträffande

försvarsgrenarnas ingenjörorganisationer. I denna skrivelse har

med särskild motivering avstyrkts, att nya beställningar skulle inrättas i 30

lönegraden. Utredningen har vidare funnit skäl icke föreligga för ett bibe
-

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

hållande för motoringenjörernas del av 23 och 25 lönegraderna och därför

föreslagit, att de föreslagna extra ordinarie arméingen jörema skulle hänföras

till 22 och 24 lönegraderna, varvid dock förutsatts, att någon lönegradsnedflyttning

av nuvarande innehavare av beställning för arméingenjör av 3. graden

icke skulle ifrågakomma.

I fråga om försvarskommitténs förslag att möjlighet borde föreligga för

motoringenjörer med icke-ordinarie anställning och lägre kompetens att på

grund av visad praktisk duglighet vinna ordinarie anställning inom arméingen

jörkåren, har utredningen framhållit att — då för motoringenjörer i

högre lönegrad än 25 i princip ansetts böra uppställas krav på genomgång

av teknisk högskola — visad praktisk duglighet i en lägre ingenjörbefattning

icke enbart syntes kunna medföra kompetens att bestrida en befattning, på

vilken ställdes krav på angivna högre teoretiska kunskapsmått. Sättet för

den teoretiska kompetensens förvärvande vore givetvis av underordnad betydelse,

men dispensen borde icke avse det uppställda kunskapsmåttet såsom

sådant.

I anslutning till vad utredningen sålunda anfört har framlagts förslag till

löneställningar och tjänstebenämningar för civilmilitär ingenjörpersonal inom

försvaret i högst lönegrad Ca 33. Yad arméingenjörpersonalen beträffar framgår

förslaget av efterföljande tablå.

Lönegrad

Tjänstebenämning

Ca 33

Ca 31

Ca 29

Ca 27

Ce 24

Ce 22

Förste armédirektör

Armédirektör

Förste arméingenjör

Arméingenjör

Motoringenjör

Motoringenjör

Departementschefen.

I likhet med försvarskommittén finner jag behovet av ingenjörpersonal

för olika tekniska uppgifter inom armén numera vara i erforderlig mån klarlagt

och anser, att det nuvarande provisoriet i huvudsak kan läggas till grund

för en permanent organisation — arméingenjörkåren. Krigsorganisationens

behov av ingenjörpersonal i befälsställning motiverar jämväl, att en reservorganisation

skapas inom arméingenjörkåren. I fråga om kompetenskraven

för arméingenjörkårens personal kan jag biträda den uppfattning, som försvarskommittén

och ett flertal remissmyndigheter givit uttryck åt, nämligen

att i princip examen från teknisk högskola bör fordras för alla befattningar

såsom vapen- och signalingenjörer samt för motoringenjörer i ledande befattningar,

under det att lägre kompetenskrav kunna uppställas för vissa motoringenjörer.

Sistnämnda ingenjörer böra erhålla icke-ordinarie anställning och

benämnas extra ordinarie arméingenjörer men böra på grund av avsedd tjänst
-

s. 277 Kontrollera mot PDF

277

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

göring tillhöra arméingenjörkåren. Ifrågavarande ingenjörer synas i enlighet

med tjämsteförteckningsutredningens förslag böra hänföras till 24 och 22 lönegraderna.

Någon nedflyttning i lönegrad av nuvarande innehavare av beställning

för arméingenjör av 3. graden bör dock icke ifrågakomma. I likhet med

försvarskommittén och vissa remissmyndigheter anser jag, att för ifrågavarande

ingenjörer med lägre kompetens möjlighet bör föreligga att på grund av

visad, praktisk duglighet vinna ordinarie anställning inom arméingenjörkåren.

Hur arméingenjörkårens rekrytering på längre sikt bör ordnas — genom

antagning av färdigutbildade ingenjörer eller genom utbildning av ingenjörsaspiranter

— synes vara en fråga, som icke nu behöver avgöras. Det aktuella

är, i vilken takt en ordinarie arméingenjörkår kan uppsättas och hur det nuvarande

provisoriet i samband därmed bör avvecklas. I detta avseende kan

jag biträda försvarskommitténs uppfattning, att de nu befintliga extra ordinarie

arméingenjörer, som besitta för avsedd verksamhet erforderliga kvalifikationer,

böra överföras till ordinarie anställning.

Jag biträder försvarets tjänsteförteckningsutrednings förslag, att 30 lönegraden

icke införes i lönegradsserien för arméingenjörpersonalen.

I avvaktan på en blivande översyn av frågan om löneställningen för ingenjörpersonalen

inom statsförvaltningen i dess helhet synas mig av försvarskommittén

föreslagna tjänstebenämningar för arméingenjörpersonalen kunna

godtagas.

Med beaktande av att arméöverdirektören — liksom fallet är med marinoch

flygöverdirektörema -— bör förordnas för viss tid och således tillhöra

lönegrad Cp 14 föreslår jag därför lönegradsplaceringar och tjänstebenämningar

vid arméingenjörkåren enligt efterföljande tablå.

Lönegrad

Tjänsteben amning

Cp 14

Ca 33

Ca 31

Ca 29

Ca 27

Ce 24

Ce 22

Arméöverdirektör

Armedirektör av 1. graden

Armédirektör av 2. graden

Arméingenjör av 1. graden

Arméingenjör av 2. graden

E. o. arméingenjör

E. o. arméingenjör

Arméingenjörkårens omfattning är beroende bland annat av resultatet av

pågående förvaltningsutredning. Förändringar i krigsmaktens tekniska utrustning

—- t. ex. tillkomsten av radar —- kunna även föranleda ändringar i

behovet av ingenjörpersonal. På grund härav är det icke möjligt att nu framlägga

något slutgiltigt förslag beträffande arméingenjörkårens omfattning. Då

i förevarande sammanhang förslag icke framlagts till indragning av truppförband

och reducering av fredsorganisationen i den utsträckning, varmed försvarskommittén

räknat, påverkar detta jämväl personalbehovsberäkningarna

för arméingenjörkåren.

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Kun tgl. Maj:ts ''proposition nr 206.

För Svea ingenjörkår, Ing 1, bör liksom för övriga ingenjörkårer beräknas

en extra ordinarie arméingenjör — motoringenjör. För Luleå luftvämskår,

Lv 7, bör beräknas en vapeningenjör, arméingenjör av 2. graden.

Försvarskommittén hade räknat med att en vid VII. militärbefälsstaben

placerad motoringenjör skulle överföras till 118, när fredsorganisationen på

Gotland reducerades. Vid såväl 118 med P 1 G som A 7 med Lv 3 G föreligger

behov av ingenjörpersonal både i fråga om vapen- (luftvärns-) och

motormateriel. Behovet synes bäst kunna tillgodoses genom att för militärbefälsstaben

beräkna en vapeningenjör och en motoringenjör, båda arméingenjörer

av 1. graden i lönegrad Ca 29. Dessa skulle svara för den tekniska

tjänsten såväl vid militärbefälsstaben som vid militärområdets truppförband.

Till frågan om att på arméingenjörkårens stat upptaga fyra motoringenjörer,

avsedda för kustartilleritjänst, en avsedd för tjänstgöring i marinförvaltningens

vapenavdelning och tre avsedda för kustartilleriförsvaren, är jag

icke beredd att nu taga ställning.

Såsom i det föregående anförts är det icke möjligt att nu binda sig för

ett slutläge i fråga om arméingenjörkårens omfattning. Då erfarenheterna

visa, att personaltillgången för närvarande är otillräcklig och att vissa ingenjörer

blivit engagerade i pågående tekniska utredningar m. m. till förfång för

vederbörandes normala arbetsuppgifter, finner jag befogat att preliminärt

räkna med någon utökning av kommitténs förslag men anser, att denna nu

bör begränsas till fyra beställningar — en för armédirektör av 2. graden och

tre för arméingenjörer av 2. graden — avsedda för arméledningen och såsom

reserv för olika ändamål.

De skäl, som anförts för nu förefintliga ty gingen jörsbeställningars överförande

till arméingenjörkåren, finner jag beaktansvärda. Jag räknar därför

med att de 5 beställningar, vilka icke nu utnyttjas för arméingenjörer, skola

överföras till arméingenjörkåren med bibehållen löneställning och oförändrade

anställningsvillkor. Med hänsyn till den tjänsteklass ifrågavarande beställningshavare

nu inneha böra de benämnas armédirektörer. En avveckling

av dessa beställningar avses successivt skola äga rum genom befordran till

högre beställning inom kåren eller genom avgång i annan ordning. Beställningarna

böra således icke få utnyttjas för befordran inom arméingenjörkåren.

Med hänsyn till vad sålunda anförts räknar jag tills vidare med en slutlig

sammansättning av arméingenjörkåren och en fördelning på tjänstegrenar och

befattningar, som framgår av efterföljande tablå. Detta är endast att anse

såsom ett preliminärt slutläge. Den angivna fördelningen på befattningar är

vidare endast att anse såsom en beräkningsgrund och kan tjäna endast till

huvudsaklig efterrättelse, när det gäller befattningarnas tillsättande.

s. 279 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

279

P. d. tygingenjörer (KAPT, KKV, FFY)..

Arméförvaltningens tygavdelning........

Arméstaben

Underhåll sinspektionens arméingenjör
avdelning.

.........................

Pansarinspektionen....................

Luftvärnsinspektionen ................

Signalinspektionen....................

Militärt efälsstaber.

I. —VI. milo ..........................

VII. milo ............................

Truppförband.

II, 17 ..............................

P 1—P 4..............................

A 6, A 9..............................

Al, A 3, A 8 ........................

Lv 1—Lv 3............................

Lv 4—Lv 7............................

Ing 1—Ing 3..........................

SI ..................................

U1-U4..............................

Utbildningsanstalter.

Arméns motorskola ..................

Arméns signalskola ..................

Tygförvaltningsskolan ................

Summa

Cp

14

Vapen
ingenjörer
-

Signal
ingenjörer
-

Ca

33 3l|29|27[33|3l|29 27

24

4 6 2

13

Motor
ingenjörer
-

Ca

33 31 29 27

1

11

25“

Ce

24|22|

16

Ca

30

Ca

Ce

Arméingenjörkåren skulle sålunda få följande sammansättning.

Beställning

Lönegrad

Antal

Arméöverdirektör..................

Cp 14

i

Armédirektörer av 1. graden ......

Ca 33

4

Armédirektörer av 2. graden ......

Ca 31

17

Armédirektörer....................

Ca 30

5l

Arméingenjörer av 1. graden ......

Ca 29

28

Arméingenjörer av 2. graden ......

Ca 27

13

Extra ordinarie arméingenjörer ....

Ce 24

7

Extra ordinarie arméingenjörer ....

Ce 22

9

1 F. d. tygingenjörer. Beställningarna må icke åter- besättas vid inträffande avgång.

MHTjl

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Kungl. Maj:ts proposition nr 20fi.

Till frågan vilka beställningar för arméingenjörer som för budgetåret

1948/49 böra upptagas återkommer jag vid behandlingen av avlönings- m. fl.

anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för nämnda budgetår.

F. Utbildningsanstalter.

Allmänna grunder.

Beträffande arméns utbildningsanstalter enligt nuvarande organisation torde

få hänvisas till den redogörelse härför som försvarskommittén lämnat på s. 325

och 326 i betänkandet.

Frågan om utbildningen av officerare på aktiv stat inom armén har varit

föremål för särskild utredning av arméns officersutbildningskommitté. I ett

den 13 juni 1946 avgivet betänkande (SOU 1946:38) har denna kommitté

framlagt förslag till effektivisering av ifrågavarande utbildning.

Efter att ha angivit vissa allmänna synpunkter på officersutbildningens

mål och medel har officersutbildningskommittén kommit fram till förslag

rörande skolutbildningens ordnande. Kommittén har därvid särskilt framhållit

den stora betydelsen av att tillräckligt långa trupptjänstgöringsperioder

vore inskjutna mellan den teoretiska utbildningens olika stadier, enär endast

på så sätt trupptjänstens krav kunde tillgodoses samtidigt som officerens

på erfarenheter grundade utveckling främjades. Efter utbildningen till

officer och officersutnämningen borde sålunda enligt officersutbildningskommitténs

förslag den ordinarie utbildningen som officer ske under fjärde officersåret

vid arméns truppslagsofficersskolor (ÅTOS) — de nu befintliga sju

truppslagsofficersskolorna jämte den erforderliga signalofficersskolan sammanförda

till en utbildningsanstalt — under nionde, sextonde och tjugotredje

officersåren vid skjutskolor (motsvarande skolor) och arméns stridsskola

samt för regementschefer och blivande regementschefer under tjugotredje

och eventuellt tjugoåttonde officersåret vid en högre stridsskola för regementschefer.

Beträffande den högre utbildningen borde stabsutbildningen ske vid en

för armén gemensam högskola, benämnd arméhögskolan, vilken skulle ersätta

de båda nuvarande (krigshögskolan samt artilleri- och ingenjörhögskolan).

Det vore önskvärt att fackutbildningen till tyg- och intendenturofficerare förlädes

till en gemensam skola — arméns förvaltningsskola. Lokalsvårigheter

omöjliggjorde dock detta.

Kommittén har icke ansett sig kunna framlägga förslag om en fullständig

sammanslagning av de olika försvarsgrenarnas högskolor. Den har dock föreslagit

gemensam förläggning för och ett ökat samarbete mellan dessa skolor.

Åtgärder borde enligt kommitténs mening vidtagas för att skapa ett särskilt

forum för studium och utredning av aktuella frågor rörande det totala försvaret,

förslagsvis kallat »institutet för högre försvarsstudier».

Även beträffande övriga utbildningsanstalter har kommittén framlagt preciserade

förslag, syftande till en mera rationell utbildning.

s. 281 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 206. 281

Kommittén har särskilt beaktat behovet av undervisning i psykologi och

pedagogik samt stats- och samhällslära.

Samtliga remissmyndigheter ha uttalat sig för de av kommittén föreslagna

riktlinjerna för officersutbildning. Yissa detalj erinringar mot förslagen ha

dock gjorts.

F ör svar skommittén.

Försvarskommittén har räknat med i princip oförändrat behov av särskilda

utbildningsanstalter vid armén. Väsentliga rationaliseringar borde dock

enligt kommitténs uppfattning kunna genomföras på grundval av vunna erfarenheter

och särskilda utredningar. De av officersutbildningskommittén

framlagda förslagen har försvarskommittén funnit i huvudsak ändamålsenliga.

De av försvarskommittén föreslagna utbildningsanstalterna vid armén

framgå av en sammanställning på s. 327 i betänkandet.

Vad beträffar kadettskolorna har försvarskommittén ansett, att de

borde givas en något fastare organisation genom att skolchefer och heltidstjänstgörande

lärare ävensom kompanicheferna och adjutanten vid infanterikadettskolan

kommenderades till tjänstgöring för längre tid än vad nu vore

fallet. Kommittén har föreslagit, att infanteriets och kavalleriets kadettskola

förlägges vid Upplands regemente (I 8) i Uppsala.

Remissyttranden.

Chefen för armén har anfört att, om arméns fredsorganisation bibehölles

i stort sett oförändrad, verksamheten vid utbildningsanstalterna borde bedrivas

i huvudsak i nuvarande omfattning med de kompletteringar som betingades

av arméns officersutbildningskommittés förslag. Verksamheten vid

utbildningsanstalterna hade också i ett flertal fall omlagts i överensstämmelse

med nämnda förslag. I brist på nybyggnader hade emellertid vissa av officersutbildningskommittén

föreslagna åtgärder ännu icke kunnat genomföras.

Arméchefen har påpekat att, sedan officersutbildningskommitténs betänkande

avgivits i början av år 1946, ytterligare utbildning blivit aktuell, bland

annat av armétekniker och beställningsmän till tyghantverkare och tygverkmästare

samt av radarpersonal.

Över vissa i yttranden från chefer för utbildningsanstalter framförda krav

på ändringar av staterna har arméchefen i detta sammanhang icke kunnat uttala

sig. Arméchefen avsåge att inkomma med yttrande över kommitténs förslag

i fråga om utbildningsanstalternas organisation och kursverksamhet samtidigt

med sitt yttrande över värnpliktsutbildningen.

Arméchefen har intet haft att erinra mot att vissa chefer och lärare vid

kadettskolorna kommenderades på förslagsvis två år med möjlighet till ytterligare

ett års förlängning, dock endast under förutsättning att de av dessa

officerare, som för närvarande icke uppbure arvoden, tillförsäkrades dylika.

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Endast härigenom kunde nämligen dessa befattningar beräknas bli så begärliga,

att tillräckligt högt kvalificerad personal sökte dem.

Arméchefen har anfört, att det beslut, som redan fattats att förlägga infanteriets

och kavalleriets kadettskolor till Kådan, borde bringas i verkställighet

med hänsyn till förläggningsförhållandena vid Karlberg och önskvärdheten

av att dit kunna förlägga krigsskolans övningskompani. Om, efter särskild

utredning, Södra skånska infanteriregementet (I 7) helt sammandroges

till Ystad kunde Kevingehed, i avvaktan på föidäggning av berörda kadettskolor

till Kådan, provisoriskt utnyttjas för infanteriets kadettskola, medan

kavalleriets kadettskola under provisorietiden kunde kvarligga vid Livregementets

husarer (K 3) i Skövde.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har avstyrkt, att infanteriets

och kavalleriets kadettskolor förläggas till I 8 på grund av behovet av omfattande

reparationer och nybyggnader och bristen på övningsterräng därstädes.

I stället har föreslagits, att Svea flygflottilj (F 8) flyttas till SkåEdeby

och dess nuvarande etablissement övertages av kadettskolan.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet har ansett, att även avdelningscheferna

vid kadettskolorna böra kommenderas för två år.

Chefen för infanteriets kadettskola har ansett, att en förläggning av kadettskolan

till I 8 skulle medföra en bestämd försämring av utbildningsresultatet.

Skolan borde därför flyttas till en plats, där såväl övnings- som förläggningsförhållandena

motsvarade den betydelse försvarskommittén ville tillmäta

den. Följande etablissement syntes därvid tänkbara, nämligen Göta

artilleriregemente (A 2) i Göteborg, Göta trängkårs kompani (T 2 N) i Nora,

I 7 på Kevingehed eller Livregementet till häst (K 1) i Stockholm.

Skolchefen har vidare föreslagit viss kvalitativ och kvantitativ förbättring

av personalstaterna. Kompanichefers och lärares kommendering för längre

tid än en kurs i sänder har avstyrkts av skolchefen.

Chefen för arméns under of ficersskola har bestämt avstyrkt, att infanteriets

och kavalleriets kadettskola förlägges till Uppsala med hänsyn till redan nu

rådande trängsel i övningsterrängen därstädes.

Statens organisationsnämnd har framhållit, att stor återhållsamhet borde

iakttagas vid inrättande av nya fristående centrala skolor. I stället borde

dessa skolor för att undvika alltför stora administrationskostnader anslutas

till redan befintliga förband och dessas stabs- och förvaltningsorganisation.

I annat sammanhang har organisationsnämnden i samband med sitt förslag

att ansluta intendenturkompaniema till underhållsregementena ansett

det böra övervägas att förlägga såväl infanteriets och kavalleriets kadettskola

som krigsskolans övningskompani till Första intendenturkompaniets nuvarande

förläggning i Solna.

Departementschefen.

Mot de av försvarskommittén angivna, på officersutbildningskommitténs

förslag vilande grunderna för utbildningsanstalternas organisation finner jag

icke skäl till erinran.

s. 283 Kontrollera mot PDF

283

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 206.

Kursomfång samt lärar- och elevantal m. m. vid de olika skolorna bli beroende

av, hur försvarsorganisationen kommer att på längre sikt utformas.

Jag är därför icke beredd att nu taga ställning till dessa spörsmål i detalj.

Till frågan om kommendering av viss chefs- och lärarpersonal vid kadettskolorna

på längre tid bör det ankomma på Kungl. Maj:t att taga ställning.

För närvarande är jag icke beredd att föreslå några ändringar i de grunder,

efter vilka utbildningsarvoden utgå.

Frågan om förläggningen av infanteriets och kavalleriets kadettskola är,

såsom framgår av det föregående, i viss mån beroende av andra förläggningsfrågor.

Jag ifrågasätter därför icke nu någon ändring i det redan fattade beslutet,

att denna skola skall förläggas till Kådan.

Grundläggande befälsskolor.

F ör sv ar skommittén.

I fråga om arméns un der officer sskola har försvarskommittén föreslagit

vissa mindre organisationsförändringar med hänsyn till beräknad nedgång

av elevantalet. De föreslagna förändringarna framgå av tabeller å s. 329

och 330 i betänkandet. Å s. 331 och 332 har angivits det beräknade personalbehovet

för skolan. I förhållande till nu gällande personalstater innebär

detta främst en minskning med 2 kaptener eller löjtnanter och 2 fanjunkare

eller sergeanter samt ändrad redovisning av viss personal.

Kommittén har föreslagit, att till krigsskolan på Karlberg skola förläggas

officerskurserna för blivande statofficerare, gymnastik- och idrottsskolan

samt krigsskolans övningskompani.

Officerskursens längd borde i enlighet med officersufebildningskommitténs

förslag ökas från It till IIV2 månader. Antalet kadetter beräknades komma

att begränsas från hittills beräknade 140—150 till omkring 130.

Elevantalet vid gymnastik- och idrottsskolan borde på grund av den minskade

fredsorganisationen begränsas.

Krigsskolans övningskompani borde, när förhållandena så medgåve, omförläggas

till Karlberg och kompanichefen och en löjtnant, plutonchef, uppföras

på krigsskolans stat.

Kommittén har å s. 334—337 i betänkandet angivit det beräknade personalbehovet

för skolan. I iförhållande till gällande personalstater innebära

dessa beräkningar, bland annat, ätt en kadettofficer och lärare ur infanteriet

utgått.

Kommittén har biträtt officersutbildningskommitténs förslag om en samordning

av truppslagsofficersskolorna under gemensam ledning med i möjligaste

män gemensamma lärare och gemensam undervisning ävensom dess

förslag beträffande organisationen av och verksamheten vid de sålunda samordnade

skolorna, arméns truppslagsofficersskolor (ATOS). Förslagen

utgjorde enligt försvarskommitténs mening den såväl i utbildningshänseende

som ur ekonomisk synpunkt mest rationella lösningen. Med hän
-

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

syn till den minskade fredsorganisation inom armén, som försvarskommittén

föreslagit, kunde dock elevantalet och därmed personalorganisationen beräknas

bli något mindre än officersutbildningskommittén förutsatt.

Kommittén har å s. 340 i betänkandet framlagt tidsplan för skolorna. Det

beräknade personalbehovet vid skolorna, av kommittén närmare angivet på s.

341—343 i betänkandet, bär ansetts kunna i sin helhet fyllas genom överflyttning

av personal från nuvarande högskolor och truppslagsskolor.

Lokaler ha förutsatts skola inrymmas i den redan av 1939 års och sedermera

även av 1946 års riksdag beslutade byggnaden för de militära högskolorna

på Svea livgardes förutvarande kasernområde i Stockholm.

Remissyttranden.

Chefen för arméns underofficersskola har ansett, att de anförda skälen för

indragning av befäl spersonal vid skolan icke vore bärande. Avgörande för

beräkningen av befälsbehovet vid en skola med så heterogen sammansättning

som underofficersskolan vore antalet utbildningsenheter, icke antalet elever.

Chefen för krigsskolan har av angivna, delvis även av officersutbildningskommittén

anförda skäl föreslagit bland annat, att utbildningen till aktiv

officer efter plutonchefsskolan skildes från utbildningen till reservofficer och

värnpliktig officer. Vidare borde viss personalökning i förhållande till försvarskommitténs

förslag ske.

Vad beträffar truppslagsofficersskolorna har chefen för armén anfört, att

sammanslagningen av skolorna till en gemensam truppslagsofficersskola borde

komma till stånd så snart ske kunde. Med hänsyn härtill vore det angeläget,

att föreslagna nybyggnader uppfördes inom en nära framtid. Inspektören för

pansartrupperna har anfört, att behovet vid pansarofficersskolan av lärare ur

pansartrupperna borde bättre tillgodoses. Inspektören för underhållstrupperna

och chefen för arméns underhålls skola ha anfört, att trängofficersskolans

inordnande i arméns truppslagsofficersskolor medförde en försämring

av officersutbildningen vid trängen. Därest ändock av likformighetsskäl

försvarskommitténs förslag skulle genomföras, erfordrades emellertid, att

personalbehovet för arméns truppslagsofficersskolor tillgodosåges utan ianspråktagande

av personal vid arméns underhållsskola.

Departementschefen.

Jag förordar i princip förslaget om en samordning av de olika truppslagens

officersskolor till arméns truppslagsofficersskolor (ATOS). Intill dess erforderliga

lokaler för en samförläggning av skolorna kunnat ordnas, måste det

nuvarande systemet för truppslagsofficersskolornas verksamhet bibehållas.

Utöver vad jag i det föregående anfört under Allmänna grunder föranleder

vad kommittén föreslagit beträffande grundläggande befälsskolor intet särskilt

uttalande från min sida.

s. 285 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

285

Skjutskolor och motsvarande skolor.

F ör svar skommittén.

Försvarskommittén har, i huvudsaklig överensstämmelse med officersutbildningskommitténs

förslag, föreslagit, att under chefen för infanterisk

jutskol an på RoserSberg skulle lyda

infanteri- och kavalleriofficersskolorna under dessa skolors övervägande

praktiska period,

pansar- och trängofficersskolorna under första delen av dessa skolors övervägande

praktiska period,

stridsskola för (blivande) kompanichefer (subalternofficerare under i regel

9:e officersåret) ur infanteriet, kavalleriet och pansartrupperna,

stridsskola I för (blivande) bataljonschefer (kaptener och ryttmästare under

i regel 16 :e officersåret) ur infanteriet, kavalleriet och pansartrupperna,

stridsskola II för bataljons-(divisions-)chefer (regementsofficerare under

i regel 23 :e officersåret) ur infanteriet, kavalleriet, pansartrupperna och

artilleriet,

stridsskola för regementschefer (motsvarande) och blivande regementschefer

under denna skolas praktiska del; sistnämnda tre stridsskolor gemensamt

benämnda arméns stridsskola,

kompanichefskurser för reservofficerare och värnpliktiga officerare ur infanteriet

och kavalleriet,

underofficerskurs för underofficerare (överfurirer) ur infanteriet, kavalleriet

och pansartrupperna,

vissa specialkurser, såsom i tung granatkastartjänst, pansarvärnstjänst,

infanterikanontjänst och mintjänst,

kurser i skyddstjänst (gasskydds-, rök-, maskerings-, brandsläcknings- och

röjningstjänst),

infanteriskjutskolans övningstrupp samt

viss försöksverksamhet av såväl taktisk som infanteriteknisk natur.

Detta förslag innebär en utvidgning av verksamheten vid skolan, som närmare

framgår av jämförelse mellan två på s. 344 och 349 i betänkandet intagna

tidsplaner för skolans nuvarande och föreslagna kursverksamhet.

Kommittén har å s. 348—353 i betänkandet angivit det beräknade personalbehovet

vid skolan. Dessa beräkningar innebära i förhållande till nu gällande

personalstater en ökning med, förutom viss civil personal, 1 kapten, 1 pensionerad

officer, 1 tyghantvenkare och 1 armétekniker samt en minskning med

1 överstelöjtnant eller major, 2 kaptener, ryttmästare eller löjtnanter och 1

pensionerad underofficer.

Försvarskommittén har föreslagit endast mindre, även av officersutbildningskommittén

förordade, ändringar beträffande de olika kurserna vid ridskolan

på Strömsholm. Tidsplan för samt personalbehovet vid skolan

framgå av betänkandet s. -354—356. Den beräknade personalorganisationen

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

avviker från den nuvarande endast såtillvida, att vissa befattningar för

militär personal — tidigare upptagna på skolans stat — avses i fortsättningen

skola besättas med kommenderad personal ur kavalleriet.

Beträffande personalberäkningarna bär kommittén velat frambålla, att en

stor del av personalen vid ridskolan är avsedd jämväl för kavallerimobiliseringscentral

samt Utnäslöts remontdepå. Även med beaktande härav borde

enligt kommitténs mening skolans ringa elevantal föranleda, att personalorganisationen

gjordes till föremål för organisationsundersökningar.

I avsikt att samordna den till Skaraborgs pansarregemente i Skövde anslutna

pan sart ruppsk olans verksamhet såväl med övrig utbildning av

pansartruppernas befälskadrer som med befalsutbildningen inom armén i

övrigt har försvarskommittén föreslagit vissa förändringar och utökningar i

kursverksamheten — i huvudsaklig överensstämmelse med vad officersutbildningskommittén

förordat. Till skolan borde sålunda förläggas den verksamhet,

som framgår av den ungefärliga tidsplanen å s. 358 i betänkandet. Beträffande

den närmare innebörden av förslaget torde få hänvisas till betänkandet.

Försvarskommittén har å s. 357—359 i betänkandet angivit det beräknade

personalbehovet vid skolan. Den fasta personalen vid skolan har ansetts

böra förstärkas. Från den nuvarande personalorganisationen avviker den föreslagna

i så måtto, att för chefsbefattningen, nu major, avsetts en överstelöjtnant

eller major, samt att 1 kapten och 1 fanjunkare eller sergeant tillkommit.

Ökningen motväges av att behov av tillfälligt kommenderad personal i motsvarande

grad minskas.

Försvarskommittén har — i huvudsaklig överensstämmelse med vad officersutbildningskommittén

förordat — föreslagit att kursverksamheten vid

artilleriskjutskolan gives viss ändrad omfattning, innebärande bland

annat att skjutkurser för artilleriavdelningen vid arméns underofficersskola

och för värnpliktiga som genomgå frivillig befälsutbildning förläggas till artilleriskjutskolan.

Den föreslagna kursverksamheten framgår av den ungefärliga

tidsplanen å s. 360 i betänkandet, där även å s. 361 och 362 det av kommittén

beräknade personalbehovet angivits. Personalorganisationen avviker

från den nuvarande bland annat genom att 1 lärare, kapten eller löjtnant,

med undervisningsskyldighet jämväl vid truppslagsofficersskolorna, tillkommit,

1 adjutant, kapten, ersatts med 1 adjutant och lärare, kapten eller löjtnant,

samt viss civil personal tillkommit. Förste lärarna, en överstelöjtnant

eller major och en major, föreslås överflyttade från staten för arméinspektionen.

Beträffande luftvärns sk j utskolan har försvarskommittén föreslagit,

att kursverksamheten därstädes skulle bedrivas i huvudsak enligt nuvarande

grunder. Yissa mindre förändringar borde dock vidtagas — i huvudsaklig

överensstämmelse med vad officersutbildningskommittén förordat. Särskild

övningstrupp borde tilldelas skolan. Verksamheten skulle sålunda bedrivas

s. 287 Kontrollera mot PDF

287

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

enligt den ungefärliga tidsplan, som framgår av s. 364 i betänkandet, där även

å s. 365 och 366 den för skolan erforderliga personalorganisationen angivits.

I fråga om kursverksamheten innebär förslaget att — utöver den verksamhet

som redan nu bedrives vid skolan — jämväl skjutkurser för sommarlinjen

av luftvärnets kadettskola, för luftvärnsavdelningarna vid arméns underofficersskola

och krigsskolan samt för värnpliktiga som genomgå frivillig befälsutbildning

tillkomma. Den föreslagna personalorganisationen avviker från den

nuvarande bland annat därutinnan att, i stället för hittills tillfälligt kommenderad

lärare, 1 övex-stelöjtnant eller major, placerad vid luftvärnsskjutskolan,

tillkommit på luftvärnets stat, På Stockholms luftvärnsregementes stat ha

uppförts 3 furirer och 3 armétekniker, främst avsedda för skjutskolan.

Kommittén har föreslagit, att ingenjörtruppskolan, som enligt 1942

års försvarsbeslut skulle vara förlagd till Svea ingenjörkår (Ing 1) i Solna,

definitivt förlägges till Göta ingenjörkår (Ing 2) i Eksjö, dit den provisoriskt

varit omförlagd.

Vid skolan borde enligt försvarskommitténs mening och i enlighet med officersutbildningskommitténs

förslag — förutom ingenjörofficerarnas vidareutbildning

— även bedrivas specialutbildning i pionjärtjänst av officerare och

underofficerare ur övriga truppslag ävensom viss vidareutbildning av väg- och

vattenbyggnadskårens officerare. Övningstrupp borde finnas vid skolan.

Den ungefärliga tidsplanen för skolan enligt försvarskommitténs förslag

framgår av s. 368 i betänkandet, där även å s. 368 och 369 det av kommittén

beräknade personalbehovet angivits. Förslaget innebär i fråga om personalorganisationen

utökning, då enligt 1942 års försvarsbeslut utöver chefen,

major på ingenjörtruppernas stat, ingen särskild personal beräknades för skolan.

Sålunda tillkomma enligt försvarskommitténs förslag 1 adjutant, kapten

eller löjtnant, 2 lärare, kaptener, 1 materielöverfurir, 1 expeditionsunderofficer

samt viss civil personal. Dessutom föreslås chefen vara överstelöjtnant eller

major.

Försvarskommittén bär funnit att kursverksamheten vid arméns signalskola

i stort sett borde fortsätta efter nu gällande grunder. I huvudsaklig

överensstämmelse med av officersutbildningskommittén framlagt förslag har

kommittén dock räknat med vissa förändringar innebärande bland annat en av

signalteknikens snabba utveckling nödvändiggjord utökning av antalet kurser

samt förlängning av vissa kurser. Erforderliga lokaler för skolan borde åstadkommas

vid Ing 1 (Solna) genom en reducering av ingenjörkåren.

Verksamheten vid signalskolan framgår av en ungefärlig tidsplan, intagen

på s. 374 i betänkandet, där även å s. 373—376 den för signalskolan erforderliga

personalorganisationen angivits. Dennas omfattning överensstämmer i

huvudsak med den personalorganisation som redan finnes och i praktiken

visat sig erforderlig, ehuru viss nu kommenderad eller extra anställd personal

ersatts med personal med lön på skolans stat.

Arméns underhållsskola, som tillkom genom 1942 års försvarsbeslut,

har hittills endast varit försöksvis anordnad.

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

Försvarskommittén bär — i överensstämmelse med vad officersubbildningskommittén

förordat — föreslagit att till underhållsskolan, som förutsattes

fortfarande skola vara förlagd till Göta trängkår (underhållsregemente) i

Skövde, skulle förläggas de kurser, som framgå av en på s. 378 i betänkandet

angiven ungefärlig tidsplan. Den föreslagna kursverksamheten innebär i

huvudsak ett fastställande av den ordning, som redan försöksvis tillämpats.

Trängofficersskolan, som tidigare förutsatts skola ingå i underhållsskolan,

har, såsom framgår av det föregående, föreslagits skola ingå i arméns truppslagsofficersskolor.

Kommitténs förslag till personal vid skolan, angivet på

s. 378 i betänkande, avviker från den nuvarande personalorganisationen främst

därutinnan att 1 chef, major, och en lärare, kapten, överförts på arméns truppslagsofficersskolors

stat.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut är arméns motorskola sedan den 1 april

1948 förlagd till Södermanlands pansarregemente i Strängnäs, där erforderliga

lokaler disponeras och där gynnsamma möjligheter för samövningar mot

motoriserade trupper finnas.

Försvarskommittén har föreslagit, att kursverksamheten vid skolan något

reduceras i förhållande till vad som förutsatts i skolans nuvarande organisation.

Bland annat ha regementsofficerskurs och motorkurs för reservofficerare

ansetts kunna utgå. Kommitténs förslag framgår av en ungefärlig tidsplan å

s. 380 i betänkandet, där också den föreslagna personalorganisationen är angiven.

Personalorganisationen avviker från vad nu gäller huvudsakligen därutinnan,

att skolchefen, nu major, föreslagits skola vara överstelöjtnant eller

major, samt att nämnda beställning ävensom två lärare, kaptener eller löjtnanter,

uppförts på en för skolan nyinrättad stat.

Tygf örvaltningsskolan och första tygkompaniet skulle enligt 1942

års försvarsbeslut samförläggas i anslutning till Svea artilleriregementes (A 1)

kasernetablissement i Spånga på Järvafältet. De erforderliga byggnadsarbetena

ha dock tills vidare fått anstå. Skolan är därför för närvarande provisoriskt

förlagd till förhyrda lokaler. 1942 års försvarsbeslut innefattade principbeslut,

att skolan skulle inrättas. I avvaktan på utredning rörande den

ingenjörtekniska organisationen inom försvaret lämnades emellertid frågan

om skolans lärarpersonal och organisation i övrigt öppen.

Försvarskommittén har föreslagit, att skolan skulle förläggas till de vid

Livregementets till häst (K 1) indragning ledigblivna kasernerna i Stockholm.

Skolan borde nämligen med hänsyn till behovet av ett stort antal speciallärare

med särskilda kvalifikationer och av ett centralt läge för att underlätta

materielsändningar till och från skolans verkstäder alltjämt vara förlagd

till Stockholm. Yissa ändrings- och ombyggnadsarbeten av Kl:s kasernetablissement

bleve erforderliga.

Med hänsyn till vikten och omfattningen av den utbildning, som bedrives

vid skolan, har försvarskommittén funnit det angeläget, att skolan nu gåves

den fasta organisation, som 1941 års försvarsutredning avsåg. Verksamheten

s. 289 Kontrollera mot PDF

289

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

vid skolan borde — med beaktande av hittills vunna erfarenheter — även i

fortsättningen bedrivas enligt i 1942 års försvarsbeslut fastställda grunder.

Ungefärlig tidsplan för verksamheten har angivits på s. 384 i betänkandet.

På s. 383—385 har angivits den av kommittén föreslagna personalorganisationen

för skolan. Denna avviker från den av 1941 års försvarsutredning avsedda

såtillvida, att 1 chef, Ma 10, och en adjutant, Md 9, utgått ävensom att

1 chef, Ma 11 eller Ma 10, 1 adjutant odh lärare, Ma 9 eller Ma 7, samt en

lärare, Ma 9 eller Ma 7, samtliga ur fälttygkåren, tillkommit. I övrigt innebär

personalförslaget, att huvuddelen av den personal, som tidigare beordrats

tjänstgöra vid skolan, uppförts antingen på skolans stat eller som kommenderade

ur vederbörlig personalkår samt att vissa avlöningskostnader överförts

från sakanslag till avlöningsanslag.

Yad beträffar intendenturförvaltningsskolan har försvarskommittén

i enlighet med officersutbildningskommitténs förslag förordat en viss begränsning

av kursverksamheten innebärande bland annat, att elevantalet vid

intendentskursen minskas och att denna anordnas endast vartannat år samt

att kurserna i förvaltningstjänst för blivande kompanichefer utgå. Den

föreslagna kursverksamheten framgår av den ungefärliga tidsplanen på s. 388

i betänkandet, där även den oförändrade personalorganisationen angivits.

I fråga om arméhundskolans organisation och verksamhet har kommittén

icke föreslagit några principiella ändringar.

Remissyttranden.

Pörsvarskommitténs förslag beträffande skjutskolor och motsvarande skolor

ha i stort sett icke föranlett några erinringar från remissmyndigheterna.

Yad beträffar kursverksamheten vid de olika skolorna och de av kommittén

angivna ungefärliga tidsplanerna ha i en del fall ändringsförslag framlagts av

vederbörande tjänstegrenschefer och skolchefer. I detta hänseende kan nämnas,

att inspektören för nnderhållstrupperna och chefen för armens underhållsskola

yrkat, att —- utöver av försvarskommittén föreslagna kurser — bland

annat även kaptenskurs för reservofficerare ur trängen, adjutantskurs för 2.

bataljonsadjutanter ur infanteriet och artilleriet, kurs för militärläkare och

-veterinärer samt försöksverksamhet borde förläggas till underhållsskolan. En

dylik utökning krävde vissa personalförändringar. Generalintendenten och

chefen för intendenturf örvaltningsskolan ha anfört, att de väntade besparingarna

av att anordna intendentskurs endast vartannat år vore illusoriska samt

att på grund av stora avgångar antalet intendentsaspiranter icke kunde

minskas. Kurserna för blivande kompanichefer borde bibehållas vid intendenturförvaltningsskolan.

Chefen för armén har anmärkt på att någon personal icke beräknats för ledningen

av den av försvarskommittén föreslagna försöksverksamheten vid artilleriskjutskolan.

För nämnda verksamhet borde till skolan anslutas en särskild

försöks- och studieavdelning med en regementsofficer, Ma 11 eller Ma 10, och

två kaptener, alla på skolans stat.

19—404 18 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 206.

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Chefen för mfanteriskjutskolan har föreslagit en omorganisation av utbildning

och förvaltning vid skolan, syftande till modernisering och rationalisering

av arbetet, vilket krävde personalökning utöver försvarskommitténs

förslag.

Vederbörande skolchefer ha i regel anmärkt mot personalberäkningarna,

vilka ansetts vara för snävt begränsade. Såvitt rör ordinarie personal må här

anmärkas följande. Chefen för ar till eri.skfut skolan: liksom även inspektören för

artilleriet, har föreslagit, att för båda förste lärarna vid skolan skulle upptagas

beställningar för alternativt överstelöjtnant eller major, samt avstyrkt förslaget,

att en ordinarie lärare vid skolan skulle tjänstgöra jämväl som lärare

vid truppslagsofficersskolorna. Chefen för luftvärnsskjutskolan bär, med instämmande

av inspektören för luftvärnet, ansett ytterligare en regementsofficer

som heltidstjänstgörande lärare nödvändig. Chefen för ridskolan bär anmärkt,

att lärarbefattningarna vid skolan borde kunna besättas av personal

även ur andra truppslag än kavalleriet.

Även vissa förläggningsfrågor ha behandlats i yttrandena.

Chefen för armén har efter en omprövning av ärendet funnit, att en förläggning

av ingenjörtruppskolan till Ing 1 skulle medföra betydande fördelar,

bland annat därför att lärare lättare och mindre kostsamt kunde erhållas i

Stockholm samt att den av skolan i samarbete med forskningsanstalten och

arméförvaltningen bedrivna försöksverksamheten avsevärt skulle underlättas

vid en dylik förläggning. Arméns signalskola borde förläggas till Signalregementet

(S 1), där erforderliga nybyggnader borde uppföras. Vissa lokaler vid

S 1 kunde även utnyttjas för skolan. Den teoretiska undervisningen vid skolan

kunde härigenom anknytas till den praktiska utbildningen vid S 1. Arméchefen

har vidare förklarat sig, med hänsyn till pågående utredning rörande

kavalleriets organisation, icke nu beredd att taga ställning till förslaget om

tygförvaltningsskolans överflyttning till K 1. Under alla förhållanden vore det

nödvändigt att lokalfrågan för skolan löstes.

Statens organisationsnämnd har ifrågasatt, om icke vid en förläggning av

tygförvaltningsskolan till K Ds etablissement även intendenturförvaltningsskolan

borde överflyttas dit. Härigenom vunnes en ur många synpunkter önskvärd

koncentrering av den högre förvaltningsutbildningen inom armén. Bland

annat skapades möjligheter icke blott till viss gemensam administration utan

jämväl i många fall sannolikt goda möjligheter till samundervisning. Frågan

syntes nämnden under alla förhållanden vara av den vikt, att den snarast

borde utredas.

Departementschefen.

Jag tillstyrker i princip det system för den ordinarie vidareutbildningen vid

armén, som innefattas i försvarskommitténs förslag. Skolornas verksamhet blir,

som jag i det föregående framhållit, beroende av försvarsorganisationens utformning

på längre sikt, varför ställning nu icke kan tagas till försvarskommitténs

förslag i detalj vare sig beträffande kursverksamhet eller personal
-

s. 291 Kontrollera mot PDF

291

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

behov. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare reglera de förändringar

i skolverksamheten, som redan nu kunna genomföras på grundval av

försvarskommitténs förslag eller ytterligare överväganden. Jag förutsätter därvid,

att verksamheten vid de särskilda skolorna skall kunna bedrivas inom

ramen för arméns nuvarande personalorganisation. Här väckta eller eljest

uppkommande personalfrågor torde i övrigt få i vanlig ordning bedömas i

samband med de årliga anslagsäskandena.

Förslagen att i större omfattning överföra personal från allmänna personalstater

till redan befintliga eller nya stater för de särskilda skolorna vill jag

icke i vidare mån biträda än att jag tillstyrker, att beställningar för två förste

lärare överflyttas från arméinspektionen till artilleriskjutskolans stat.

I övrigt finner jag icke anledning att i annan mån än som framgår av det

följande närmare behandla här ifrågavarande skolors organisation och därmed

sammanhängande frågor.

Tygofficers- och intendentsutbildningen ha i stort sett samma mål, nämligen

främst att tillgodose behovet av målsmän — ehuru i olika tjänstegrenar

— för förvaltningen vid förbanden. Det ligger därför nära till hands

att söka åstadkomma ett samordnande av de båda utbildningsgrenarna. Den

av mig förordade sammanslagningen av träng-, tyg- och intendenturtrupperna

till ett truppslag, underhållstrupperna, talar även härför.

Officersutbildningskommittén framhöll i sitt betänkande de stora fördelar,

som skulle vinnas genom en samorganisation av tyg- och intendenturutbildmngen

till en »arméns förvaltningsskola». Härigenom skulle enligt kommitténs

uppfattning intim kontakt och ändamålsenligt samarbete skapas mellan representanter

för tyg- och intendenturförvaltningen. Viss samundervisning i stabstjänst,

förvaltningsorganisation och expeditionstjänst skulle kunna äga rum

for de skilda kurserna i tyg- och intendenturtjänst. Omöjligheten att vid dåvarande

tidpunkt utan nybyggnader skapa lokaler för en gemensam skola föranledde

dock kommittén att förorda bibehållandet av skilda skolor. Överbefälhavaren

anförde i yttrande över officersutbildningskommitténs betänkande, att

de av kommittén förebragta skälen talade starkast för en sammanslagning.

Frågan borde enligt överbefälhavaren upptagas till förnyad prövning.

Om den av mig förordade indragningen av K 1 kommer till stånd, synes en

möjlighet yppas att förlägga såväl tyg- som intendenturförvaltningsskolan till

det ledigblivna etablissementet. Detta har även förordats av statens organisationsnämnd.

Sedan den av mig vid behandlingen av kavalleriets organisation i

det föregående förordade utredningen angående utnyttjandet av K l:s etablissement

fullgjorts, kan detta uppslag till samförläggning av skolorna närmare bedömas.

Under alla förhållanden böra undersökningar göras om de lokala förutsättningarna

för att anordna en gemensam arméns förvaltningsskola.

Försvarskommittén har vid behandlingen av signalskolan berört frågan i

vad man garantier böra skapas för att den dyrbara utbildning, som kommer

försvarets personal till del, även kommer försvaret självt till nytta. Erfarenheterna

hade visat, att personal, som genomgått radiocertifikatkurser vid sig
-

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

nalskolan, i stor utsträckning mycket snart lämnar den militära tjänsten. För

närvarande ha eleverna fått förbinda sig att kvarstå i aktiv tjänst minst två år

efter avslutad kurs. För att i statsnyttans intresse begränsa elevantalet i radiocertifikatkurserna

till det för arméns behov oundgängligen erforderliga har det

synts kommittén nödvändigt att överväga, huruvida icke en sådan förbindelse

för längre tid än två år borde uppställas såsom villkor för kommendering till

dylik kurs. Jag anser denna fråga väl värd att övervägas och förordar kommitténs

i samma syfte framförda förslag, att i regel främst yngre underofficerare

och överfurirer beordras som elever. En motsvarande anordning med

förbindelse om kvarstannande i tjänst gäller för elever vid försvarets läroverk

och underofficersskolor samt flygvapnets tekniska skola. Det torde böra övervägas,

om icke bestämmelser i ifrågavarande syfte böra meddelas också för

andra utbildningsområden inom försvaret, där skäl kunna åberopas för anordning

av ifrågavarande art. För arméns del synes frågan vara av betydelse med

avseende på den utbildning, som erhålles vid förvaltningsskolorna.

Yad de här uppkomna förläggningsfrågorna beträffar har jag redan i annat

sammanhang avstyrkt, att arméns signalskola förlägges till Ing 1, samt ansett

det böra undersökas, om skolan under vissa betingelser kan förläggas till Int

l:s nuvarande etablissement vid Ulriksdal. I det beslut, som redan fattats,

att ingenjörtruppskolan skall vara förlagd till Ing 1, avser jag nu ingen ändring.

Arméhögskolan (AHS).

För sv ar skommittén.

Försvarskommittén har biträtt officersutbildningskommitténs av alla remissmyndigheter

tillstyrkta förslag om en sammanslagning av krigshögskolan och

artilleri- och ingenjörhögskolan till en för armén gemensam högskola, benämnd

arméhögs kolan (AHS).

I fråga om utbildningstiden vid skolan hade officersutbildningskommitténs

majoritet och ett flertal militära myndigheter funnit en tid av 2 år godtagbar

medan två reservanter inom officersutbildningskommittén samt vissa militära

myndigheter förordat 2 V2 år. Försvarskommittén har icke funnit sig nu böra

förorda längre utbildningstid än 2 år men har ansett, att frågan om utbildningstidens

längd i fall av behov borde upptagas till omprövning, då tillräckliga erfarenheter

förelåge från den 24riga arméhögskolans verksamhet. Officersutbildningskommittén

hade föreslagit, att första årets kurs utformades som

ett avslutat helt och att till andra årskursen beordrades endast två tredjedelar

av det ursprungliga elevantalet. Genomgången av första årskursen skulle därvid

öppna vägen till vissa angivna befattningar. Försvarskommittén har av angivna

skäl icke kunnat biträda en sådan uppläggning av skolans verksamhet

utan förordat, att elever, som påbörja utbildningen, i princip borde kunna påräkna

att få genomgå den i dess helhet. Med hänsyn till den begränsning av

arméorganisationen, som kommitténs förslag innebure, borde elevantalet i

varje årskurs kunna begränsas till 40.

s. 293 Kontrollera mot PDF

293

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

I fråga om principerna för urvalet av elever till högskoleutbildning har försvarskommittén

i princip kunnat ansluta sig till officersutbildningskommitténs

förslag härutinnan, som innebure, att urvalet grundades på de betyg, som förvärvats

vid de obligatoriska truppslagsofficersskolorna. Möjlighet borde dock

i större utsträckning än officersutbildningskommittén avsett hållas öppen för

dem, vilkas betyg från truppslagsofficersskolan icke berättigade till inträde

vid arméhögskolan, att genom särskilda prov kvalificera sig därtill.

För verksamheten vid högskolan bär försvarskommittén angivit en ungefärlig

tidsplan, vilken intagits på s. 393 i betänkandet. Som chef för skolan har

försvarskommittén föreslagit överste i Mo 12 eller Ma 12. Personalbehovet för

skolan och för till densamma anslutna truppslagsofficersskolor har beräknats

till antal i stort sett motsvarande det som avses för de nuvarande högskolorna.

Försvarskommittén har även berört frågan om ett sammanförande av högskoleutbildningen

inom samtliga tre försvarsgrenar till en gemensam högskola

för försvaret och därvid återgivit vad officersutbildningskommittén

anfört i denna fråga. Officersutbildningskommittén hade funnit, att en fullständig

sammanslagning av högskoleutbildningen vore synnerligen önskvärd men

ansett frågan härom böra särskilt utredas i samband med bebådade utredningar

angående marinens och flygvapnets officersutbildning. Vissa åtgärder för samverkan

såväl i fråga om utbildning som administration kunde dock vidtagas

under förutsättning att planerad gemensam förläggning av högskolorna komme

till stånd. I avgivna utlåtanden hade cheferna för marinen och flygvapnet

ställt sig avvisande mot tanken på en gemensam försvarshögskola, chefen för

flygvapnet jämväl mot åtgärder för samordning av skolornas verksamhet, överbefälhavaren

hade ansett frågan om en gemensam skola vara av den betydelse

för krigsmaktens effektivitet, att den borde upptagas på nytt. En samordning

av verksamheten hade överbefälhavaren ansett synnerligen önskvärd. Försvarskommittén

bär anslutit sig till överbefälhavarens uttalande om betydelsen av

att frågan om en gemensam högskola snarast upptoges på nytt. I avvaktan härpå

vore det angeläget, att alla möjligheter till samverkan mellan de olika försvarsgrenarnas

högskolor tillvaratoges.

Remissyttranden.

överbefälhavaren har i anslutning till yttrande över försvarets högsta ledning

framhållit nödvändigheten av att ökad hänsyn toges till behovet av personal

för gemensamma uppgifter vid utbildningen av stabsofficerare inom

samtliga försvarsgrenar för att den i och för sig önskvärda rekryteringen inom

den gemensamma försvarsledningen skulle kunna genomföras i större utsträckning

utan bundenhet till den ena eller andra försvarsgrenen. Av särskild betydelse

bleve härvid den gemensamma högre stabsutbildning, som måste

komma till stånd och till vilken den under vintern 1947—1948 under försvarsstabschefens

ledning genomförda stategiska kursen utgjorde ett första steg.

I avvaktan på erforderliga förändringar i högskoleorganisationen syntes dock

redan nu den reformen böra genomföras att stabsaspiranter ur samtliga för
-

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 206.

svajsgrenar -bereddes tillfälle till tjänstgöring för sin utbildning vid försvarsstaben

och att sådana stabsaspiranter även bereddes tillfälle till växeltjänst i

andra försvarsgrensledningar än den egna.

Chefen för armén har anfört, att sammanslagningen av krigshögskolan och

artilleri- och ingenjörhögskolans högre kurser till en arméhögskola borde

komma till stånd så snart ske kunde. Med hänsyn härtill vore det angeläget att

föreslagna nybyggnader uppfördes inom en nära framtid. Armédhefen har anslutit

sig till försvarskommitténs förslag, att kurserna vid arméhögskolan tills

vidare borde vara tvååriga och att frågan om utbildningstidens längd vid högskolan

upptoges till omprövning, när tillräcklig erfarenhet vunnits. Ehuru

vissa stora fördelar vore förenade med att en tredjedel av eleverna avslutade

utbildningen efter genomgången av första årets kurs, ville arméchefen icke

motsätta sig, att samtliga elever i enlighet med kommitténs förslag bereddes

möjlighet att genomgå båda årens kurser. Arméchefen kunde även biträda

kommittén förslag i fråga om ökade möjligheter för tillträde till arméhögskolan

genom inträdesprov.

Chefen för krigshögskolan har i fråga om utbildningstiden bestämt förordat

21/2-årsalternativet. Yissa erinringar ha framförts mot personalstatsberäkningarna.

Chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan har ansett, att elevantalet vid

arméhögskolan borde utökas till 45. Utbildningstidens längd borde utsträckas

till 21/* år för de tekniska linjerna. Yissa erinringar mot personalorganisationen

ha framförts.

Statens organisationsnämnd har i likhet med försvarskommittén ansett, att

en gemensam försvarshögskola snarast borde skapas. En försvarshögskolas

betydelse för försvarsmaktens effektivitet vore uppenbar. Därjämte bidroge

ett inrättande av densamma till att skapa förståelse för de olika försvarsgrenarnas

betydelse i riksförsvaret.

Departementschefen.

Förslaget att ''sammanföra krigshögskolan samt artilleri- och ingenjörhögskolan

till en gemensam arméhögskola tillstyrker jag. Yad försvarskommittén

föreslagit beträffande utbildningstid och utbildningens utformning samt urval

av elever kan jag i princip förorda. Kommittén har ansett, att skolan av

praktiska skäl icke kan organiseras, innan för densamma avsedd nybyggnad

vid Svea livgardes förutvarande kasern färdigställts. Tidpunkten för detta nybygge

är med hänsyn till förhållandena å byggnadsmarknaden svår att nu ange.

Man torde emellertid kunna förutse, att byggnadsföretaget icke kan igångsättas

under de närmaste åren. Då det icke torde vara omöjligt att med utnyttjande

av de av de nuvarande högskolorna disponerade lokalerna vidtaga

åtgärder för sammanförande av skolverksamheten, vill jag förorda, att övergången

till den nya organisationen såvitt möjligt förberedes utan avvaktan

på den lösning av lokalfrågan som försvarskommittén förutsatt. Tills vidare

s. 295 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206. 295

räknar jag dock icke med några av sammanslagningen föranledda ändringar

i de nuvarande personalstaterna för ihögskolorna.

I anledning av ett av försvarskommittén återgivet uttalande av officersutbildningskommittén

beträffande högskoleutbildningen av fortifikationskårens

officerare, att denna utbildning, såsom fortifikations- och byggnadsförvaltningsutredningen

föreslagit, skulle förläggas till teknisk högskola, får jag

erinra, att enligt Kungl. Maj:ts beslut den 25 april 1947 en tvåårig högre fortifikationskurs

må anordnas vid artilleri- och ingenjörhögskolan under åren

1947—1949.

Frågan om en sammanslagning av försvarsgrenarnas högskolor till en för

försvaret gemensam högskola synes mig vara av den betydelse att den bör

vidare undersökas. En förutsättning för att den samordning av högskolornas

verksamhet som här ifrågasatts skall komma till stånd är givetvis, att lokalfrågan

ordnas.

Såsom jag redan vid behandlingen av försvarets högsta ledning framhållit,

anser jag den av överbefälhavaren föreslagna växeltjänstgöringen inom försvarsgrensledningarna

av stabsaspiranter ur samtliga försvarsgrenar värd att

pröva som ett led i utvecklingen till en eventuell gemensam högre stabsutbildning.

Även det av officersutbildningskommittén väckta förslaget om ett institut

för högre försvarsstudier synes böra närmare övervägas.

Arméns jägarskola (JS).

Beträffande arméns jägarskola i Kiruna har försvarskommittén endast

föreslagit mindre ändringar, betingade av manskapsutredningens förslag. Det

beräknade personalbehovet framgår av s. 399 i betänkandet.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet har ansett en utökning av utbildningsbefälet

vid jägarskolan påkallad.

D epartementschefen.

Yad beträffande denna skola förekommit föranleder intet uttalande från

min sida.

G. De frivilliga försvarsorganisationerna (utom hemvärnet).

1. Allmänna synpunkter.

Frivillig försvarsverksamhet, som mera direkt helt eller delvis tjänar arméns

intressen, bedrives för närvarande — förutom inom hemvärnet och vissa sammanslutningar

av reserv- och värnpliktig personal — främst inom följande

organisationer:

Centralförbundet för befälsutbildning (Cfb) med därtill anslutna frivilliga

automobilkåren (FAK), Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund (SKBR),

frivilliga radioorganisationen (FRO), Svenska brukshundklubben (SBK; se

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

nedan avsnittet Frivilliga tjänstehundväsendet) och Svenska reservunderofficersförbundet

(SRU) samt frivilliga motorcykelkåren (FMCK), riksförbundet

Sveriges lottakårer (SLK), svenska röda korset (SRK), svenska blå stjärnan

(SBS), frivilliga skytteväsendet och frivilliga tjänstehundväsendet.

Den verksamhet, som ifrågavarande organisationer utöva, syftar i främsta

rummet till att på frivillighetens väg komplettera tillgången på befäl och viss

specialutbildad personal inom försvarsväsendet. Den avser emellertid även

att lämna en uppmuntran och ett stöd åt medlemmarna i deras strävan att

förvärva, vidmakthålla och utveckla sina militära kunskaper och färdigheter.

Verksamheten finansieras dels med medel, som statsmakterna ställa till de

olika organisationernas förfogande, dels — och i betydande omfattning —

med av dessa organisationer själva insamlade eller på annat sätt anskaffade

medel.

F ör svar skommittén.

Försvarskommittén har den uppfattningen, att de uppgifter, som för närvarande

påvila ovan angivna frivilliga försvarsrörelser, i princip böra kvarstå

oförändrade. Med hänsyn till den minskade krigsorganisation för armén

och den förkortade utbildningstid för dess värnpliktiga, som kommittén föresloge,

syntes dock det frivilliga försvarsarbetet böra tillmätas ökad betydelse.

Kommittén ville därför, icke minst ur synpunkten att vidmakthålla

och stärka den allmänna försvarsviljan inom landet, föreslå vissa anslagshöjningar

och andra åtgärder i syfte att förbättra arbetsbetingelserna för

dessa försvarsrörelser och därigenom möjliggöra en effektivisering av deras

verksamhet. Kommittén ville särskilt framhålla önskvärdheten av att de frivilliga

försvarsorganisationernas behov av lokaler beaktades i den mån utrymme

frigjordes i samband med genomförandet av ändringar i fredsorganisationen

samt att sådana ytterligare bestämmelser vid behov utfärdades, som

skulle underlätta de frivilliga försvarsorganisationernas lån av vapen och

annan kronans materiel till befrämjande av en effektiv utbildning. 2

2. Centralförbundet för befälsutbildning (Cfb) med

därtill anslutna organisationer.

Sveriges landstormsföreningars centralförbund ombildades under verksamhetsåret

1943/44 till centralförbundet för befälsutbildning (Cfb) samt dess

underavdelningar till befälsutbildningsförbund och befälsutbildningsföreningar.

Till centralförbundet äro dessutom anslutna frivilliga automobilkåren

(FAK), Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund (SKBR) och frivilliga radioorganisationen

(FRO).

Under försvarsberedskapen fullgjord tjänstgöring och erhållna förordnanden

komma att öva inflytande på det värnpliktiga befälets förordnandeförhållanden

ända fram till år 1952. Vid framtida full omfattning av den frivilliga

befälsutbildningsrörelsen har av försvarskommittén räknats med ungefär

s. 297 Kontrollera mot PDF

297

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

7 000 deltagare i repetitionsutbildning och ungefär 3 000 deltagare i befordringsutbildning

per år. Såsom framgår av tabell å s. 402 i betänkandet är

rörelsen för närvarande stadd i stark utveckling.

Den utbildningsverksamhet, som Cfb bedriver i enlighet med av Kungl.

Maj:t och chefen för armén utfärdade bestämmelser, är i stort uppdelad i

repetitionskurser (utbildning för att vidmakthålla värnpliktigs befälsförmåga

i befattning, som svarar mot innehavd befälsgrad), befordringskurser och

specialkurser. Utbildningen sker i form av fritidsutbildning, lägerutbildning

(lägerkurs), frivillig utbildning vid förband och korrespondensundervisning.

Ungdomsverksamheten har på grund av beslut av 1947 års riksdag (skrivelse

nr 4) i huvudsak överförts till hemvärnet. Inom centralförbundet avses

dock alltjämt äga rum utbildning i luftvärnstjänst, luftbevakningstjänst,

signaltjänst m. m., befälsutbildning av hemvärnsmän i åldern 18—20 år samt

— inom FAK — utbildning i militär bilförartjänst, motorteknik och motorreparationst

jänst.

För sv ar skommittén.

Med hänsyn till att intresset för repetitionskurserna knappast varit det avsedda,

har kommittén undersökt, om det icke vore lämpligare att låta ett

under värnpliktstjänstgöringen erhållet förordnande bibehållas intill dess

innehavaren under obligatorisk tjänstgöring vid trupp (motsvarande) ådagalade

inkompetens eller olämplighet. I denna fråga ville emellertid kommittén

erinra, att den sista obligatoriska tjänstgöringen enligt dess förslag vore avsedd

att fullgöras under senast tionde året efter inskrivningsåret, varför anledning

för närvarande icke funnes föreligga för avsteg från principen om att

repetitionsutbildning borde krävas för bibehållande av innehavt befälsförordnande.

Enligt kommitténs mening borde denna utbildning alltjämt vara den

frivilliga utbildningsverksamhetens huvuduppgift. Med hänsyn till den snabba

utvecklingen på såväl det taktiska som det militärtekniska området syntes

fortsatt befälsutbildning vara nödvändig. Möjligheterna att i ökad utsträckning

stimulera till repetitionsutbildning syntes därför snarast böra undersökas.

Härvid vore upplysningsverksamhet och propaganda liksom de ekonomiska

förmånerna under den frivilliga utbildningen av betydelse.

Förordnande till värnpliktig officer är för närvarande förbehållet den, som

under sin värnpliktstjänstgöring genomgått kadettskola. I avsikt att stimulera

till deltagande i frivillig befälsutbildning borde enligt kommitténs

mening efter särskilda överväganden bestämmelser utfärdas, som gjorde

det möjligt för därtill särskilt lämpliga värnpliktiga att genom frivillig utbildning

nå officersgrad. Fordringarna i utbildningshänseende måste dock

sättas höga.

Frågan om den frivilliga befälsutbildningens eventuella tillgodoräknande i

merithänseende borde närmare utredas.

Om den frivilliga befälsutbildningen skulle kunna bli tillgänglig för värnpliktigt

befäl oberoende av socialgrupp, måste enligt kommitténs mening er
-

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

sättning utgå under frivillig tjänstgöring och frivillig utbildning. Det syntes

kunna övervägas, om icke värnpliktigs löneförmåner borde utgå åtminstone

vid frivillig tjänstgöring av sammanhängande natur om minst 12 dagar. Huruvida

för sammanhängande utbildning (tjänstgöring) av kortare varaktighet

(3 12 dagar) daglön alltjämt borde bibehållas eller om värnpliktigs löneför
måner

även då borde utgå eller om dessa båda ersättningssystem härvidlag

borde kombineras syntes likaledes böra göras till föremål för särskilda överväganden.

Behovet av ifrågasatta premier för deltagande i befordringskurser kunde

enligt kommitténs mening ifrågasättas, men även frågan härom borde närmare

prövas i sammanhang med övriga avlöningsspörsmål.

Instruktörer vid kurser av längre varaktighet och vid utbildning, som tarvar

särskilt kvalificerat befäl, syntes alltjämt böra uppföras å ordinarie stat

och i huvudsak utgå ur infanteriet. Ett begränsat antal instruktörer ur luftvärnet,

förslagsvis 4 kompaniofficerare, syntes dessutom erfordras.

Försvarskommittén har funnit det betydelsefullt, att i händelse av förstärkt

försvarsberedskap eller krig tillgång funnes till utbildade kvinnliga

bilförare och ledare av biltransportförband, vilka kunde ersätta manlig personal,

samt hade icke någon erinran mot att utbildningen för detta ändamål

uppdroges åt SKBR. Beträffande det totala behovet av kvinnliga bilförare,

utbildningens omfattning m. m., syntes dock en närmare utredning, under

hänsynstagande till inom FAK, FMCK, Cfb:s bilkompanier och lottaorganisationen

bedriven verksamhet, böra komma till stånd. I avvaktan på denna

utredning syntes en årlig utbildningskvot om 200 bilförare vara till fyllest,

vilkas grundläggande utbildning borde kunna begränsas till ungefär 50 timmar,

kompletterat med repetitionskurser om 15—18 timmar. Dessa senare

borde i möjligaste mån bedrivas som praktisk transporttjänst i samband med

militära övningar. Utbildningsverksamheten borde handhavas av förbundets

egna instruktörer, för vilka en central instruktörskurs om en månads längd

årligen erfordrades.

Den frivilliga utbildningen av värnpliktigt befäl vore enligt kommitténs

mening ovedersägligt en uppgift av sådan vikt och storleksordning, att avsevärt

mera statsmedel än hittills borde avses för densamma. Den starka utvecklingen

av den frivilliga befälsutbildningsrörelsen hade starkt hämmats

av brist på medel och Cfb:s egen medelsanskaffning mötte numera allt större

svårigheter beroende på den ekonomiska utvecklingen inom landet och den

allmänna uppfattningen, att staten helt borde bära kostnaderna för den frivilliga

befälsutbildningen. Enär de förutsättningar för medelsanskaffning,

varmed 1941 års försvarsutredning kalkylerade, icke längre föreligga, hade

kommittén beräknat anslaget sålunda.

s. 299 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206. 299

Administration ............................................................ kronor 100 000

Utbildning .................................................................. » 750 000

Ersättning under utbildning och tjänstgöring (i avvaktan på

närmare utredning) ................................... » 450 000

Förnödenheter och materiel ........... » 1034 000

Ungdomsutbildning ...................................................... » 25 000

FAK:s verksamhet ...................................................... » 67 000

SKBR:s verksamhet (2/s av anslagsbehovet har ansetts böra

tillgodoses från andra av verksamheten berörda huvudtitlar)

..................................................................... » 27 000

FRO:s verksamhet ................................. 8_10 OOP

Summa totalt kronor 2 463 000

Avgår av Cfb anskaffade medel kronor 150 000

Återstår kronor 2 313 000

Enär en utbildningsverksamhet av full omfattning beräknades komma till

stånd först från och med budgetåret 1951/52, syntes dessförinnan ett lägre

statsanslag vara till fyllest. Med anledning härav förordade försvarskommittén

ett årligt bidrag av statsmedel till och med budgetåret 1950/51 med i

medeltal 1760 000 kronor och därefter 2 313 000 kronor. Till jämförelse må

nämnas, att i innevarande års statsverksproposition för motsvarande ändamål

äskats sammanlagt 1 175 000 kronor, innebärande en höjning av medelsanvisningen

i förhållande till nu löpande budgetår med 250 000 kronor.

3. Frivilliga motorcykelkåren (FMCK).

Frivilliga motorcykelkåren har till uppgift att utbilda och öva för militär

tjänstgöring dugliga motorcykelförare samt att vid förefallande behov, i den

mån kårens medlemmar förklarat sig därtill villiga, ställa dessa till Kungl.

Maj:ts förfogande i försvarets tjänst.

För sv ar skommittén.

Försvarskommittén har ansett, att de principiella synpunkter, som lågo till

grund för 1942 års försvarsbeslut beträffande FMCK, alltjämt ägde giltighet.

Med hänsyn till beräknad motorisering inom arméorganisationen, borde därför

FMCK:s utbildningsverksamhet fortsätta enligt nuvarande grunder. Det

syntes önskvärt, att 300—350 elever årligen genomginge av kåren anordnad

grundläggande utbildning.

Erfarenheten hade visat, att nuvarande kurslängd borde ökas till omkring

125 timmar. Det vore vidare önskvärt, att instruktörsarvodena kunde utgå

enligt samma grunder, som av Kungl. Maj:t vore fastställda för hemvärnet

och Cfb. På grund härav krävdes en mindre höjning av medelsanvisningen.

Då medlemmar ur FMCK frivilligt deltoge i fälttjänstövningar eller liknande

övningar under minst 3 dagar, borde enligt kommitténs mening dag
-

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

lön enligt samma grunder som nu tillämpas för medlemmar av Cfb och SLK

utgå ur anslag till militära myndigheters förfogande.

Kommittén har föreslagit ett årligt bidrag av statsmedel om 88 000 kronor,

innebärande en höjning av medelsanvisningen för nu löpande budgetår

med 3 000 kronor.

4. Svenska röda korset (SRK) och svenska b/å stjärnan (SBS).

Försvarskommittén har räknat med oförändrad medelstilldelning, årligen

48 000 respektive 11000 kronor.

5. Frivilliga skytteväsendet.

Genom 1942 års försvarsbeslut uppdrogos såtillvida nya riktlinjer för verksamheten

som det fastslogs, att det frivilliga skytteväsendet på sitt program

borde upptaga — förutom vanligt gevärsskytte — jämväl pistol-, kulsprutepistol-

och automatgevärsskytte.

Antalet statsunderstödda riksorganisationer är tre. De föreningar, som

bedriva gevärs- och automatvapenskytte, äro sammanförda under ledning av

skytteförbundens överstyrelse, och de, som bedriva pistolskytte, äro samlade

inom svenska pistolskytteförbundet. De mera speciella sportskytteorganisationerna

äro sammanslutna inom svenska sportskytteförbundet.

Försvarskommittén.

Försvarskommittén har ansett, att de uppgifter, som för närvarande åvila

det frivilliga skytteväsendet, borde kvarstå oförändrade. De riktlinjer för

verksamheten, som uppdrogos genom 1942 års försvarsbeslut, borde likaledes

alltjämt gälla. För att till gagn för rikets försvar vidmakthålla skytterörelsen

i nuvarande omfattning och möjliggöra önskvärd ytterligare utveckling av

densamma syntes det ofrånkomligt, att statsmedel i större utsträckning än

hittills ställdes till förfogande.

Med hänsyn till de av den allmänna prisstegringen föranledda ökningarna

av kostnaderna har kommittén föreslagit en höjning av understödet till skytteföreningarna

per anslagsberättigande skytt från 4 till 5 kronor i de civila

och från 3 till 4 kronor i de militära föreningarna.

Behovet av instruktörer hade särskilt aktualiserats i och med att det frivilliga

skytteväsendet anbefallts att på sitt program taga upp skjutning med

automatvapen. Enär det syntes skäligt, att arvode till instruktörerna bekostades

av statsmedel, ville kommittén förorda ett dagarvode till dessa om

i medeltal 5 kronor per dag. Därjämte borde tillkomma vissa belopp för en

central instruktörskurs vid infanteriskjutskolan och kurser inom skytteförbunden.

Med hänsyn till frivilliga skytteväsendets omfattning har kommittén funnit

det motiverat med en biträdande sekreterare vid överstyrelsen. Vidare

opaginerad Kontrollera mot PDF

301

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

borde enligt kommittén understödet till skolungdomens riksskyttetävling ökas,

varjämte anslaget för underhåll av skjutbanor borde höjas.

På grundval av vad som anförts har kommittén beräknat det årliga behovet

av statsbidrag till frivilliga skytteväsendet till 1 925 000 kronor.

I syfte att möjliggöra lån av automatvapen på smidigare villkor än för

närvarande borde enligt kommittén övervägas, huruvida icke samma lånetid

som nu gällde för 6,5 mm gevär (3 år) vore tänkbar.

Beträffande svenska pistolskytteförbundets verksamhet har kommittén icke

funnit skäl att för framtiden använda olika principiella beräkningsgrunder för

gevärs- och pistolskyttar. Bidraget syntes dock tills vidare böra begränsas

till 4 kronor för civil skytt och 3 för militär. Med hänsyn till verksamhetens

utveckling och till den allmänna prisstegringen borde nu utgående bidrag till

de centrala administrationskostnaderna ökas med 3 000 kronor och pistolskyttekretsarna

därjämte erhålla bidrag till administrationskostnader och

kretstävlingar med sammanlagt 10 000 kronor. Därjämte borde enligt kommitténs

mening mindre statsbidrag utgå för anordnande av instruktörskurs

vid infanteriskj utskolan och för större tävlingar.

Medelsbehovet för iordningställande av pistolskyttebanor borde tillgodoses

inom ramen för de medel, som för skjutbanors anordnande och underhåll

ställdes till överstyrelsens förfogande.

Det årliga behovet av statsbidrag för svenska pistolskytteförbundet har av

kommittén beräknats till 100 000 kronor.

Svenska sportskytteförbundet främjar utbildning av elitskyttar och bedriver

tekniska undersökningar i syfte att höja skyttets standard. Härigenom

bildas grupper av skyttar, vilka dels genom framstående skicklighet utgöra

en värdefull tillgång för vårt lands försvarskraft, dels äro ägnade att vid

internationella tävlingar hävda landets anseende såsom skyttenation. Med

hänsyn till sportskyttets betydelse ur beredskapssynpunkt och de särskilda

uppgifter som numera ålagts förbundet borde detta enligt kommitténs mening

erhålla ett till 20 000 kronor ökat bidrag av statsmedel.

Det sammanlagda årliga anslagsbehovet för det frivilliga skytteväsendets

befrämjande enligt försvarskommitténs förslag uppgår således till (1 925 000

+ 100 000 + 20 000 =) 2 045 000 kronor. Till jämförelse må nämnas, att anslag

för nu ifrågavarande ändamål under innevarande budgetår utgår med

(1 395 000 + 35 000 + 10 000 =) 1 440 000 kronor, vilket belopp äskats även

för nästkommande budgetår.

6. Frivilliga tjänstehundväsendet.

Försvar skommittén har föreslagit, att för närvarande utgående statsbidrag,

3 000 kronor per år, skulle upptagas oförändrat.

7. Svenska brevduveförbundet.

Vid behandlingen av signaltrupperna har för svar skommittén föreslagit, att

det militära brevduveväsendet skall upphöra och försvarets behov av brevduvor

opaginerad Kontrollera mot PDF

302

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

i fortsättningen tillgodoses genom anlitande av det civila brevduveväsendet.

Enligt kommitténs förslag borde därför statsbidrag om 7 000 kronor årligen

utgå till svenska brevduveförbundet för dess verksamhet samt för understöd åt

sådana uppfödare, anslutna till förbundet, vilka hade sina duvslag belägna på

ur militär synpunkt särskilt lämpliga platser.

Remissyttranden.

överbefälhavaren har framhållit, att försvarskommitténs förslag om ökat

ekonomiskt understöd åt de frivilliga försvarsorganisationerna vore ägnat att

väcka tillfredsställelse, även om han icke kunde ansluta sig till förslaget om

de inskränkningar i värnpliktsutbildningen, vilka av kommittén anförts som

skäl för starkare stöd åt de frivilliga organisationerna. Förslaget om höjd

medelstilldelning till lottarörelsen biträddes främst med hänsyn till att överbefälhavaren

i motsats till försvarskommittén ansåge, att vi måste utnyttja

alla användbara och tillgängliga krafter för rikets försvar.

Chefen för armén har anfört, att det vore av största vikt för krigsorganisationens

kvalitet, att det frivilliga försvarsarbetet kunde bedrivas rationellt

och med stor anslutning. Detta förhållande accentuerades ytterligare genom utbildningstidens

begränsning. Enär det frivilliga försvarsarbetets effektivitet

ytterst vore beroende på att tillräckliga anslag disponeras, funnes ingen anledning

till erinran mot kommitténs förslag. Av kommittén förordade utredningar

rörande de frivilliga försvarsorganisationerna syntes böra komma till

stånd. De förändringar beträffande nuvarande bestämmelser rörande tjänstgöringsskyldighet

och giltighetstid för förordnande, som kommittén föreslagit,

kunde biträdas endast i den omfattning, detta kunde ske utan att krigsoiganisationens

kvalitet därav bleve lidande. Mot kommitténs förslag att

bereda värnpliktig sergeant möjligheter att genom frivillig befälsutbildning

nå officers grad hade arméchefen intet att erinra under förutsättning, att

utbildningsbestämmelserna utformades så, att de kvalitativa kraven bleve tillgodosedda.

Ett tillgodoräknande i merithänseende av deltagande i frivillig

befälsutbildning syntes innebära en god hjälp för det frivilliga försvarsarbetet.

Frågan om de ekonomiska förmånerna för värnpliktig, som deltoge

i frivilligt försvarsarbete, borde, såsom kommittén föreslagit, närmare utredas.

Det vore av största betydelse, att ersättning utginge för förlorad arbetsförtjänst

i sådan omfattning, att deltagandet i frivilligt försvarsarbete kunde

ske oavsett vilken socialgrupp den värnpliktige tillhörde. Kommitténs förslag,

att reservanställning borde kunna erhållas av värnpliktig personal, som

befordrats till värnpliktig kapten (ryttmästare) eller fanjunkare (styckjunkare)

och som därvid ådagalagt särskild lämplighet för fortsatt tjänstgöring vid

krigsmakten, funne armechefen lämpligt. Förslaget om särskild redovisning

av värnpliktigt befäl i samband med utträdet ur värnpliktsåldem kunde icke

biträdas, enär det icke syntes medföra några påtagliga fördelar, men däremot

innebure en viss komplicering i fråga om registreringsarbetet m. m. Det vore

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206. 303

av största betydelse, att nuvarande antal ordinarie instruktörer för den frivilliga

befälsutbildningen bibehölles.

MiUtärbefälhavaren för 1. militärområdet bar anfört, att det, när anslagen

till försvaret i sin helhet begränsades, icke vore logiskt att höja anslagen till

de för försvarets effektivitet i varje fall icke lika betydelsefulla frivilliga

organisationerna.

MiUtärbefälhavaren för II. militärområdet har framhållit, att de frivilliga

försvarsorganisationerna måhända hade sin största betydelse för bevarandet

av en positiv försvarsvilja. Med hänsyn till att obligatorisk befälsutbildning

vore så avsevärt mycket dyrare än den frivilliga, syntes rimliga ekonomiska

insatser från statens sida vara berättigade och erforderliga för att säkerställa

att ett tillräckligt stort antal av det värnpliktiga befälet genomginge nödvändig

utbildning. Möjlighet borde öppnas för värnpliktigt befäl av underbefäls

och underofficers tjänsteställning att nå officersgrad. Fordringarna borde

såsom kommittén föreslagit sättas höga.

MiUtärbefälhavaren för III. militärområdet har uttalat, att den frivilliga

utbildningen endast i någon mån kunde komplettera den obligatoriska men

aldrig ersätta densamma. En undersökning i vad mån det kunde vara möjligt

att genom ökad medelstilldelning till de frivilliga försvarsorganisationerna

motverka olägenheterna med efterutbildningsövningamas slopande syntes

skäligen meningslös, då den med visshet komme att giva till resultat, att den

frivilliga anslutningen endast bleve en liten bråkdel av det antal värnpliktiga,

som behövde genomgå efterutbildning och därmed i vissa fall förenad

omskolning. Med hänsyn till kravet på praktisk tjänst vid trupp syntes böra

övervägas, huruvida icke den frivilliga befälsutbildningen med fördel skulle

kunna förläggas till truppförbanden.

MiUtärbefälhavaren för IV. militärområdet har ansett, att försvarskommittén

byggt alltför mycket på den frivilliga försvarsutbildningen, vilken vore

nödvändig för krigsorganisationens genomförande vid mobilisering. Intresset

för frivilligutbildningen vore i hög grad beroende på det utrikespolitiska läget

och tillgången på frivilligt utbildade bleve ojämnt fördelad inom landet. Den

föreslagna minskningen av antalet instruktörer syntes vara betänkligt stor.

Instruktörsfrågan för såväl den frivilliga befälsutbildningen som hemvärnet

borde upptagas till omprövning i ett för båda organisationerna gemensamt

sammanhang. De av kommittén förordade utredningarna angående det ekonomiska

vederlaget vid deltagande i övningar borde snarast komma till stånd.

Förslaget om samma ersättning för värnpliktigt befäl som för personal i reserven

vore ägnat att inge betänkligheter. Militärbefälhavaren kunde tillstyrka,

att målsättningen och formerna för repetitionsutbildningen gjordes till

föremål för närmare överväganden. Ett slopande av föreskriften om allenast

4 års giltighet för erhållet förordnande vore liktydigt med att repetitionsutbildningen

skulle erhålla så obetydlig anslutning, att dess ändamål att vid

mobilisering säkerställa tillgången på kompetent värnpliktigt befäl skulle förfelas.

Ökad möjlighet för värnpliktig officer (underofficer) att överföras till

reserven kunde icke förordas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

304

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet har erinrat, att repetitionsutbildningen

utgjorde den frivilliga befälsutbildningsrörelsens huvuduppgift. I avsikt

att öka intresset för denna förordades en viss omläggning av repetitionskurserna.

Betydelsen av skälig ekonomisk ersättning vid deltagande i frivilligutbildning

har understrukits. De föreslagna anslagen till centralförbundet

för befälsutbildning motsvarade ingalunda målsättningen. En avsevärd

höjning av denna anslagspost vore nödvändig. Därutöver föresloges en mindre

höjning av anslaget till det frivilliga tjänstehundväsendet.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet har beklagat, att de ekonomiska

frågorna av kommittén blott rekommenderats till utredning. Omfattningen av

den frivilliga utbildningen krävde, att antalet instruktörer ytterligare ökades.

Försvarets civilförvaltning har ifrågasatt, huruvida icke förbättringen av ersättningen

vid deltagande i frivillig utbildning kunde nås enklare genom en

höjning av nu utgående daglön. Ämbetsverket har tillstyrkt förslaget om vidgade

möjligheter för värnpliktigt befäl, som ådagalagt särskild lämplighet, att

vinna inträde i reserven.

Centralförbundet för befälsutbildning har funnit angeläget, att man dels

principiellt i enlighet med vad kommittén yttrat för nående av större säkerhet

och stabilitet i verksamheten definitivt fastsloge syftet och riktlinjerna

för densamma, dels snarast möjligt skapade de oundgängliga förutsättningarna

för rörelsens rätta utveckling. Centralförbundet har understrukit angelägenheten

av att frågan om den ekonomiska ersättningen till deltagare i frivillig

utbildning (tjänstgöring) med det snaraste löstes. I fråga om tillgången på

heltidstjänstgörande instruktörer innebure kommitténs förslag, att de ordinarie

instruktörer, som f. n. vore stationerade i Växjö, Eksjö, Linköping och

Halmstad och anknutna till därvarande infanteriregementen, komme att indragas.

Samma skulle bli förhållandet i Örebro sedan Örebro försvarsområde

sammanslagits med Strängnäs försvarsområde. En dylik anordning

komme utan tvivel att medföra avbräck för den frivilliga befälsutbildningen.

Antalet heltidstjänstgörande instruktörer borde därför upptagas till det nuvarande

med tillägg för en, eventuellt två i Vaxholms försvarsområde. Av

främst psykologiska skäl vore det, enligt förbundets mening, mycket önskvärt,

om värnpliktslagen kunde kompletteras med bestämmelser om inkallelse

efter eget åtagande. Beträffande lokalfrågorna ville centralförbundet fästa

uppmärksamheten vid att icke enbart kanslilokaler utan framför allt övningslokaler

erfordrades.

överstyrelsen för svenska röda korset har anmält önskemål om ett till

196 000 kronor uppräknat anslag av statsmedel. Därutöver har föreslagits, att

till rödakorspersonal vid deltagande i fälttjänst eller liknande övningar med

en varaktighet av minst tre dagar måitte utgå daglön. Vid deltagande i hemvämsövningar

syntes rödakorspersonalen i vissa avseenden böra beredas enahanda

förmåner som hemvämsmännen. Enligt överstyrelsens mening borde

till rödakorsassistentema vid försvarsområdesstaberna utgå samma arvoden

som till fomoblottoma.

s. 305 Kontrollera mot PDF

305

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

Skytteförbundens överstyrelse har i allt väsentligt tillstyrkt försvarskommitténs

förslag rörande det frivilliga skytteväsendet. De av skytteväsendet

framförda önskemålen hade alltid framförts med största moderation och under

hänsynstagande bland annat till statsfinansiella förhållanden.

Svenska sportskytteförbundet bär under hänvisning till sportskyttets betydelse

för försvaret framhållit att det årliga anslaget måtte höjas från föreslagna

20 000 till 30 000 kronor.

Svenska brevduveförbundet har beklagat, att det militära brevduveväsendet

helt skulle nedläggas. En mindre organisation för försöksverksamhet hade

sannolikt varit av värde. Därutöver har förbundet ansett, att en officer med

erfarenhet rörande brevduvor och brevduvesport borde erhålla stadigvarande

uppdrag att vidmakthålla den militära kontakten med brevduveförbundet med

tjänstgöring förslagsvis vid signalinspektionen.

Svenska officer sförbundet har anfört, att man knappast kunde påfordra,

att fast anställd militärpersonal skulle underkasta sig övertidsarbete utan

fullgod ekonomisk ersättning. Behovet av instruktörer för frivilliga försvarsorganisationernas

arbete borde principiellt tillgodoses genom att tillräckligt

antal befattningshavare för ändamålet uppfördes i vederbörliga stater. I varje

fall borde de officerare, vilka ställde sig till förfogande som instruktörer, erhålla

väsentligt ökad ersättning för dylikt övertidsarbete.

Centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden har ansett, att kommittén

borde ha berört reservpersonalens frivilliga utbildning, och hemställt,

att denna fråga upptoges till behandling. Yidare borde frågan om befälsutbildningens

liksom reservofficerstjänstgöringens tillgodoräknande i merithänseende

med ledning av vunna erfarenheter ånyo göras till föremål för översyn.

Värnpliktiga officerares riksförbund har anfört, att försvarskommittén sökt

göra följderna av den kvalitetsförsämring, vilken måste bli en konsekvens av

kommittéförslaget, mindre påtagliga och observerbara genom att i detta samhanhang

tala om det föreslagna ökade stödet åt de frivilliga försvarsorganisationerna.

Denna i och för sig synnerligen vällovliga och behövliga ökning

kunde dock i realiteten endast i mycket obetydlig mån kompensera den

minskade värnpliktsutbildningen. Det finge icke vara beroende på den enskilde

individens lust och offervilja, om fosterlandet skulle erhålla ett effektivt försvar

eller ej. Ansvaret för de värnpliktigas kvalitet kunde icke övervältras

från statsmakterna på enskilda organisationer. Vid frivillig tjänstgöring

och frivillig utbildning borde enligt förbundets mening den värnpliktige

officeren avlönas efter enahanda grunder som officer i reserven.

Med hänsyn till att den högsta graden inom den värnpliktiga officerskategorien

liksom inom motsvarande underofficerskategori endast borde

kunna uppnås av dem, som vore så kvalificerade, att den av kommittén angivna

förutsättningen för inträde i reserven vore för handen, borde enligt

förbundets mening någon ytterligare »ådagalagd särskild lämplighet» icke erfordras.

Därest värnpliktig officer eller underofficer överfördes till reserven,

borde för honom en motsvarande höjning av de pensionsförmåner, som han

20 —404 18 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 206.

s. 306 Kontrollera mot PDF

306 Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

eljest skulle vinna genom ett överförande till reserven vid värnpliktstidens

utgång, äga rum.

Möjlighet att genomgå befordringskurser syntes böra beredas dem, som

före utgången av det 47:e levnadsåret icke kunnat eller eljest underlåtit att

vinna befordran till kapten (ryttmästare) respektive fanjunkare (styckjunkare),

om de därtill befunnes kvalificerade.

Värnpliktiga underofficerares förening har uttalat farhågor för att det ej

i längden ginge att få önskad och tillräcklig anslutning till centralförbundets

kurser. Förslaget om tjänstgöring vid regemente och vid arméns underofficersskolas

kompaniadjutantskurs vore lämpligt liksom förslagen om införande

av möjlighet att bli värnpliktig officer »långa vägen» samt om befälsutbildningens

tillgodoräknande som merit. Värnpliktiga officerare och underofficerare

borde vid deltagande i frivillig utbildning (tjänstgöring) i lönehänseende

likställas med personal i reserven av motsvarande grad.

Arbetsmarknadsstyrelsen har tillstyrkt kommitténs förslag, att statsmedel

skulle ställas till förfogande för Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbunds

verksamhet.

Sveriges lantbruksförbund har tillstyrkt de anslagshöjningar och övriga åtgärder,

vilka föreslagits i syfte att förbättra arbetsbetingelserna för de frivilliga

försvarsorganisationerna.

Departementschefen.

I likhet med försvarskommittén utgår jag från att de uppgifter, som för

närvarande åvila de frivilliga försvarsorganisationerna, i princip böra kvarstå

oförändrade. Kommittén har ansett, att det frivilliga försvarsarbetet borde

tillmätas ökad betydelse med hänsyn till den minskade krigsorganisation för

armén och den förkortade utbildningstid för dess värnpliktiga, som kommittén

föreslagit. Med åberopande härav har kommittén förordat icke oväsentliga

anslagshöjningar samt vissa andra åtgärder i syfte att förbättra arbetsbetingelserna

för de frivilliga organisationerna och därigenom möjliggöra en

effektivisering av deras verksamhet. Kommittén har vidare berört möjligheterna

att genom ökad medelstilldelning till de frivilliga försvarsorganisationerna

motverka olägenheterna med ett eventuellt slopande av efterutbildningsövningen

ävensom bereda sådana värnpliktiga, som ej fått militärutbildning

i samma utsträckning som flertalet, tillfälle att komplettera sin utbildning.

Ett visst sammanhang råder sålunda mellan kommitténs förslag i

vad avser det frivilliga försvarsarbetet och värnpliktsfrågorna. Såsom i det

föregående framhållits har jag ännu icke från de militära myndigheterna erhållit

allt det material, som erfordras för ett slutligt bedömande av sistnämnda

frågor. Redan av denna anledning möta svårigheter att nu överblicka

det problemkomplex, som står i samband med de frivilliga försvarsrörelserna.

Till det sagda kommer att, såsom framgår av försvarskommitténs betänkande,

utöver vad nyss anförts åtskilliga för det frivilliga försvarsarbetet

väsentliga spörsmål äro i behov av ytterligare utredning. Kommittén har i

sådant avseende pekat på frågorna om möjligheterna att i ökad utsträckning

s. 307 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

307

stimulera det värnpliktiga befälet till repetitionsutbildning, utformandet av

»den långa vägen» för förvän7 av kompetens såsom värnpliktig officer, befälsutbildningens

tillgodoräknande i merithänseende, reglerna för ersättning

under frivillig tjänstgöring och frivillig utbildning av sammanhängande natur,

premier för frivillig befälsutbildning, behovet av kvinnliga bilförare och

möjligheterna att tillgodose detta behov, omfattningen av den för sådan personal

erforderliga utbildningen, det frivilliga försvarsarbetets samordning,

ledning och ekonomi, uppdelningen av arbetsuppgifterna på de olika organisationerna,

möjligheten att tillgodose deras lokalbehov i samband med ändringar

i försvarets fredsorganisation, översyn av bestämmelserna om utlåning

av automatvapen m. m. Även enligt min mening böra dessa frågor underkastas

särskild utredning och jag har för avsikt att föranstalta om en sådan.

Med hänsyn till det sagda är jag icke beredd att nu taga ståndpunkt till

den serie av förslag, som försvarskommittén framlagt beträffande de frivilliga

försvarsorganisationerna. Därmed är ej sagt, att icke anledning kan

föreligga att redan nu av andra skäl än de, som kommittén skjutit i förgrunden,

i viss utsträckning tillmötesgå framkomna önskemål om ökad medelsanvisning

till dessa organisationer. I sådant hänseende må framhållas bland

annat den under det senaste året avsevärt ökade anslutningen till den frivilliga

befälsutbildningen. Jag vill erinra, att innevarande års statsverksproposition

innefattar förslag om en icke obetydlig höjning av anslaget till

understöd åt frivilligt försvarsarbete, även om det statsfinansiella läget nödvändiggjort

en restriktiv utgiftsprövning jämväl på detta område. Med allt

beaktande av frivilligorganisationernas betydelse för vidmakthållande och

stärkande av försvarsviljan inom landet och för tillgodoseende av krigsorganisationens

befälsbehov finner jag icke anledning att för budgetåret

1948/49 föreslå någon ytterligare ökning av medelstilldelningen till

de frivilliga försvarsorganisationerna. Inom den sålunda vidgade kostnadsramen

torde även få inrymmas medelsbehov för samma budgetår i anledning

av luftbevakningens omorganisation. Till frågan om de framtida medelsbehoven

för de frivilliga försvarsorganisationerna torde jag få återkomma vid

prövningen av de årliga anslagsäskandena,

I fråga om svenska pistolskytteförbundet och svenska sportskytteförbundet

har försvarskommittén föreslagit relativt sett mycket betydande ökningar av

de årliga medelsanvisningarna, i förra fallet från nu utgående 35 000 till

100 000 kronor och i senare fallet från 10 000 till 20 000 kronor. För egen del

ställer jag mig tveksam till frågan, huruvida en så avsevärd anslagsökning å

fjärde huvudtiteln är motiverad för ifrågavarande sammanslutningar.

Jag har i annat sammanhang föreslagit avveckling av det militära brevduveväsendet.

I anslutning därtill vill jag förorda, att till svenska brevduveförbundet

må -utgå ett särskilt årligt anslag. Till frågan om beloppet av detta

anslag får jag anledning återkomma vid prövningen av anslagsäskandena för

budgetåret 1949/50. Därest riksdagen icke har något att däremot erinra, torde

de medel, som för nästkommande budgetår äskats för det militära brevduveväsendet,

i den mån detta avvecklas i stället få tagas i anspråk för den civila

verksamheten på samma område.

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Kungl. May.ts proposition nr 206.

H Hemvärnet

Beslut om uppsättande av ett hemvärn fattades av 1940 års riksdag. De

grundläggande bestämmelserna för hemvärnet utfärdades genom kungörelse

den 31 maj samma år (SFS 1940:408).

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande ha sedermera särskilda utredningsmän

— 1945 års hemvärnskommitté — biträtt med utredning rörande

hemvärnets organisation m. m. Nämnda kommitté framlade den 3 september

1946 sitt slutliga betänkande efter att tidigare ha avgivit en del särförslag.

Sedan Kungl. Maj:t i olika sammanhang förelagt riksdagen vissa på grundval

av hemvärnskommitténs utredningar utarbetade förslag, har ny hemvärnskungörelse

utfärdats den 30 juni 1947 (SFS nr 673). Enligt denna kungörelse

består hemvärnet, som utgör en del av lantförsvaret, av militärt organiserade,

på frivillighetens väg rekryterade förband, vilkas främsta uppgift

är att verka för det omedelbara skyddet av den egna hemorten och arbetsplatsen.

Med hänsyn till dessa uppgifter indelas hemvärnet i allmänt hemvärn

och driftvärn.

Under chefen för armén utövas hemvärnets högsta ledning av hemvärnschefen

—- överste i lönegrad Mo 14 — biträdd av hemvärnsstaben. Beträffande

hemvärnsstabens nuvarande sammansättning hänvisas till försvarskommitténs

betänkande s. 428. För anordnande av centrala utbildningskurser är

inrättad en hemvärnets stridsskola, förlagd till Vällinge, vars nuvarande personalorganisation

framgår av betänkandet s. 429.

F ör svar skommittén.

Försvarskommittén har icke funnit anledning frångå sin i ett tidigare sammanhang

uttalade mening, att ett hemvärn syntes böra inrymmas även i en

blivande försvarsorganisation. Beträffande sådana i hemvärnskommitténs förslag

behandlade frågor, med vilkas lösning fått anstå i avbidan på försvarskommitténs

förslag, har kommittén anfört i huvudsak följande.

Hemvärnskommittén hade föreslagit införande av hemvärnsplikt gällande

vid krig och därmed jämförliga förhållanden för vapenföra män i åldern 20

—47 år. Enligt detta förslag skulle personal med uppskov och civilplaceringskort

samt därutöver viss annan vapenutbildad värnpliktig personal, som

icke utnyttjades inom försvarsmakten i övrigt, kunna tagas i anspråk för

hemortens eller arbetsplatsens försvar genom att ingå i av hemvärnet organiserade

förband. Ett inordnande av denna personal i hemvärnets krigsorganisation

jämfört med annat utnyttjande av densamma i försvaret medförde

vidare den fördelen, att ifrågavarande personal icke hindrades att utöva sin

civila verksamhet, när krigsläget så medgåve.

Försvarskommittén funne den tanke, som låge bakom berörda förslag, värd

att taga vara på. I samma mån som armén reducerades komme användbar

vapenutrustning (huvudsakligen handvapen) att frigöras, vilken med fördel

kunde ställas till förfogande för ifrågavarande ändamål. Hemvärnets krigs
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206. 309

organisation skulle sålunda utan särskild vapenanskaffning kunna successivt

utökas i samma mån som armén i övrigt reducerades.

Den frågan uppställde sig emellertid, om ett dylikt ianspråktagande av

omförmälda personal kunde antagas komma att försvåra tillgodoseendet av

civilförsvarets personalbehov. Kommittén hade av skäl, som närmare framgå

av betänkandet s. 430—431, kommit till den uppfattningen, att detta icke behövde

befaras, och ansåge därför, att den vapenutbildade personalen med

uppskov eller civilplaceringskort bäst utnyttjades, om den användes för att

förstärka hemvärnets krigsorganisation.

Försvarskommittén ville därför på det sätt biträda hemvärnskommitténs

förslag, att den förordade utfärdande av bestämmelser om skyldighet för den,

som erhållit uppskov eller civilplaceringskort att, sedan inkallelse av värnpliktiga

till beredskapstjänstgöring enligt 28 § värnpliktslagen skett, fullgöra

tjänstgöring i hemvärnet.

I fråga om maximistyrkan av hemvärnets fredsorganisation hade Kungl.

Maj:t så sent som den 30 juni 1947 uppdragit åt chefen för armén att avgiva

förslag till bestämmelser. Försvarskommittén ville därför endast framhålla,

att den i sina beräkningar utgått från att styrkan avpassades så att särskilda

medel för anskaffning av vapen icke bleve behövliga.

Kommittén hade icke ansett sig kunna biträda hemvärnskommitténs förslag,

att hemvärnschefen skulle erhålla befälsrätt över försvarsområdesbefälhavarna

i vad anginge hemvärnets angelägenheter och åberopade i detta sammanhang

de skäl, som chefen för armén anfört mot förslaget, vilka skäl biträddes

jämväl av överbefälhavaren.

Hemvärnskommittén hade föreslagit, att hemvärnschefen, hemvämskretsbefälhavarna

och hemvärnsområdesbefälhavarna skulle erhålla benämningarna

rikshemvärnschef, kretshemvärnschef och hemvärnschef. Enligt försvarskommitténs

mening borde detta förslag kunna godtagas.

I fråga om försvarskommitténs beräkningar av personalbehovet vid hemvärnsstaben

och hemvärnets stridsskola hänvisas till betänkandet s. 432—433.

De väsentligaste förändringar, som förslaget i denna del innebär, äro följande.

Yid hemvärnsstaben skulle en beställning för kapten eller löjtnant utbytas

mot en beställning för löjtnant. Yidare skulle tillkomma en bilförare, tillika

vaktmästare, samt arvode om 1 300 kronor för en hem värnsläkare.

Vid hemvärnets stridsskola skulle inrättas en beställning för chef, major

eller kapten.

För att få samtliga hemvärnets kostnader redovisade i ett sammanhang

hade kostnaderna för hemvärnsofficeren vid VII. militärbefälsstaben samt

hemvärnsofficerare och -underofficerare vid försvarsområdesstaberna överförts

till hemvärnets avlöningsanslag.

Remissyttranden.

Chefen för armén, som i sin tur inhämtat hemvärnschefens yttrande, har

framhållit, att det ur krigsberedskapssynpunkt låge en stor fördel i hemvärns
-

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

rörelsens spridning över hela landet och ett gott bidrag till det decentraliserade

försvaret. Man finge emellertid icke överskatta hemvärnets betydelse,

ty det kunde bland annat icke beräknas bli använt i större enheter än plutoner

och i krigstid hade flertalet hemvärnsmän icke annan militär utbildning

än den de erhållit inom hemvärnet. Man kunde därför icke ersätta fält- eller

lokalförsvarsförband med hemvärn.

Försvarskommitténs förslag att inom hemvärnet i krig utnyttja värnpliktiga

med uppskov m. m. tillstyrktes. Tillämpningen måste dock göras beroende

av tillgången på vapen, efter vilken Kungl. Maj:t kunde reglera hemvärnets

maximistyrka i krig. Vissa militärbefälhavares förslag om hemvärnsplikt

över 47 års ålder kunde icke biträdas. Med tanke på hemvärnsförbandens

uppgifter vore det önskvärt att utrusta dem med bland annat moderna

pansarbekämpningsmedel. Hemvärnschefens förslag om utökat antal hemvämsofficerare

— placering av en generalstabsofficer vid hemvärnsstaben för

studium av det fria kriget samt vissa andra önskemål beträffande personal

och anslag — förefölle i princip berättigade. Arméchefen hade dock icke möjlighet

att nu taga ställning till alla enskildheter i förslagen.

Militärbefälliavaren för 1. militärområdet har påtalat försvarskommitténs

uppfattning, att beskärningarna i arméns krigsorganisation i viss mån kompenserades

av den planlagda utökningen av hemvärnet, och ansett, att denna

uppfattning icke vore grundad på ett realistiskt betraktelsesätt. Hemvärnets

betydelse vore visserligen stor men hemvärnsförbanden vore icke organiserade,

utrustade och utbildade så att de kunde ersätta fält- eller lokalförsvarsförband

i strid mot modernt utrustade och utbildade trupper. I öppen terräng

som i Skåne vore detta mer påtagligt än annorstädes. Av motsvarande skäl

som utvecklats beträffande övriga frivilliga organisationer ansåge sig militärbefälhavaren

icke kunna taga positiv ställning till de förslag av ekonomisk

innebörd, som framförts, även om förslagen i och för sig kunde vara berättigade.

Hemvärnsplikt för män i åldern 47—52 år kunde ifrågasättas.

Militärbefälhavaren för II. militärområdet har — utan att vilja på något

sätt förringa hemvärnets betydelse — ansett angeläget framhålla, att hemvärnet

icke kunde ersätta fält- och lokalförsvarsförband. Intresset för hemvärnet

vore alltjämt stort, men deltagarfrekvensen i övningar ojämn på grund

av svårigheten att anskaffa lämpliga hemvärnsområdesbefälhavare. Detta berodde

i sin tur på arbetets omfattning och de ringa ekonomiska förmånerna.

Därför måste arvodena till dessa befälhavare utgå med sådana belopp, att de

erhölle rimlig ekonomisk kompensation för nedlagt arbete. Hemvärnsplikt

för uppskovsberättigade värnliktiga vore lämplig. Föreslagna benämningar av

chefer inom hemvärnet tillstyrktes.

Militärbefälhavaren för III. militärområdet har i sak intet haft att erinra

mot vad i betänkandet anförts rörande hemvärnet. Hemvärnsförband kunde

dock aldrig ersätta lokal- och än mindre linjeförband. I stället för att öka

hemvärnet borde allt göras för att undvika personalminskningar vid lokaloch

linjeförband.

s. 311 Kontrollera mot PDF

311

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har framhållit, att förslaget om

hemvärnsplikt för viss personal knappast kunde anses som en rubbning av

grunderna för hemvärnets rekrytering på frivillighetens väg. Yiss förstärkning

av personalen för hemvärnets ledning påyrkades.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet har förordat en utsträckning av

hemvärnsplikten till och med 55 :e levnadsåret. Erforderliga medel för hemvärnets

kontinuerliga förseende med modern vapenutrustning måste ställas

till förfogande.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet har icke haft något att erinra

mot den föreslagna hemvärnsplikten. Hemvärnets uppgifter syntes vara av

den betydelse, att ökning av nuvarande maximistyrka vore motiverad, även

om detta skulle innebära nyanskaffning av vapen.

Civilförsvarsstyrelsen bär i princip icke haft någon erinran mot försvarskommitténs

förslag om skyldighet för den, som erhållit uppskov eller civilplaceringskort,

att fullgöra tjänstgöring i hemvärnet men måste bestämt påyrka,

att den, som vore inskriven i allmänna civilförsvaret eller hemskyddet,

undantoges från nämnda skyldighet. I fråga om hemvärnets maximistyrkor

har styrelsen hänvisat till sitt yttrande över 1945 års hemvärnskommittés betänkande.

I detta hade särskilt framhållits, att vid bestämmande av hemvärnets

omfattning inom olika territoriella områden civilförsvarets behov måste

uppmärksammas och som följd därav civilförsvarsmyndigheterna beredas tillfälle

att yttra sig vid fastställande och fördelning av hemvärnets maximistyrka.

Arbetsmarknadsstyrelsen har ansett riktigt, att värnpliktiga med uppskov

deltaga i försvaret av respektive industriföretags egna anläggningar samt, då

stridsläget så fordrar, även i det omedelbara försvaret av hemorten. Däremot

borde sådan personal icke få tagas i anspråk i övrigt för hemvärnsuppgifter

inom eget eller angränsande hemvärnsområde, även om densamma icke tillhörde

driftvärnet. Denna principiella skillnad mellan tjänstgöringsskyldigheten

för hemvämsmän vid den krigsviktiga industrien, vilka icke tillhörde

driftvärnet, och tjänstgöringsskyldigheten för övriga hemvärnsmän i det allmänna

hemvärnet måste enligt styrelsens mening komma till uttryck i bestämmelserna

rörande uppskovsmäns skyldighet att tjänstgöra i hemvärnet.

Järnvägsstyrelsen har med hänvisning till sitt yttrande över 1945 års hemvärnskommittés

betänkande anfört, att hemvärnspliktens utnyttjande för järnvägens

driftvärn helt borde ligga i verksledningens hand. Hemvärnsplikten

måste dock kombineras med viss för fred gällande driftvärnsutbildningsplikt.

Härvid framstode som en tänkbar lösning, att värnpliktslagens efterutbildningsövning

finge fullgöras såsom driftvärnsutbildning.

Telegrafstyrelsen har framhållit, att om den av försvarskommittén föreslagna

hemvärnsplikten bleve av statsmakterna beslutad, detta komme att för

telegrafverkets del betyda, att driftvärnet vid beredskapstillstånd flerdubblades

i förhållande till dess fredsstyrka. Detta förhållande komme bland annat

att kräva omfattande mobiliseringsförberedelser i fred. Den föreslagna in
-

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

dragningen av militärassistenterna vid telegrafverkets distrikt skulle innebära

att försvarsviljan inom verket, sådan den tagit sig uttryck i dess driftvärn,

icke tillvaratoges.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ville icke motsätta sig förslaget

om hemvärnsplikt men förutsatte en närmare utredning rörande dess inverkan

på civilförsvaret.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län bar anfört, att förslaget om hemvärnsplikt

icke föranledde någon erinran. En sådan förstärkning av hemvärnet hade man

ur civilförsvarets synpunkt icke anledning motsätta sig.

Länsstyrelsen i Norrbottens län hade i stort sett icke någon erinran mot

vad försvarskommittén anfört om hemvärnet. Det torde dock få anses självklart,

att den föreslagna hemvärnsplikten icke borde omfatta dem, som fått

uppskov eller civilplaceringskort på grund av befattning inom civilförsvaret.

Hemvärnsrådet har tillstyrkt förslaget om införande av hemvärnsplikt men

funnit angeläget betona nödvändigheten av att det totala hemvärnet gåves

verkligt effektiv kraft genom tilldelning av moderna vapen, främst automatoch

pansarvapen. Det hade kommit till rådets kännedom, att ett fullt modernt

raketpansarvapen funnes konstruerat, vilket med nuvarande leveransförhållanden

kunde tillföras hemvärnet om cirka 2 år. Ett förstahandsbehov för

hela hemvärnet av 2 000 vapen med ammunition skulle medföra en anskaffningskostnad

av 4 miljoner kronor. Då utbildningen med detta vapen vore

mycket enkel, hade det varit rådet angeläget att rikta uppmärksamheten på detsamma.

Yissa personalförstärkningar påyrkades.

D ep ar tem ent sch ef en.

Försvarskommittén har föreslagit, att värnpliktiga med uppskov och civilplaceringskort

vid krig skola ingå i av hemvärnet organiserade förband. Hemortsförsvaret

skulle vid ett genomförande av förslaget få en behövlig större

omfattning. Det synes vara ett lämpligt sätt att utnyttja i krig eljest ej disponibel

vapenutbildad personal i anslutning till arbetsplatserna. En jämförelse

mellan landets totala tillgång på män i åldern 20—47 år och det

antal, som ingår i krigsorganisationen, ger vid handen, att någon risk för att

civilförsvaret skulle strandsättas genom förslagets genomförande icke kan anses

föreligga. Behörig hänsyn måste dock tagas till de lokala förhållandena

vid den avvägning mellan civilförsvarets behov och hemvärnets, som alltid

måste äga rum.

Omfattande och tidsödande förberedelser krävas för att åstadkomma det

mest ändamålsenliga utnyttjandet av ifrågavarande värnpliktiga i hemvärnets

organisation. Det är därför angeläget, att organisationsarbetet kan påbörjas

snarast. Försvarskommittén har tänkt sig, att vapenutrustning för hemvärnets

sålunda utökade krigsorganisation skulle erhållas i samband med arméns föreslagna

reducering. Huruvida möjligheter komma att erbjudas att på så sätt tillgodose

vapenbehovet för hemvärnets utökade krigsorganisation kan icke avgöras,

innan de i det föregående berörda utredningarna rörande arméns krigsorganisation

avslutats. I den mån den redan nu pågående modemise
-

s. 313 Kontrollera mot PDF

313

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

ringen av arméns handvapenutrustning efterhand kan komma att fullföljas

frigöres ett antal handvapen, som kunna tilldelas hemvärnet. Vidare torde vid

behov vissa delar av ersättningsreserven av handvapen kunna tagas i anspråk

enligt de principer, som jag berört i mitt yttrande angående arméns krigsorganisation.

Tillförande av vapen i ett skärpt läge kan också ske, om organisationen

är förberedd. Vapenfrågan synes därför icke utgöra något hinder.

Jag ansluter mig därför i princip till försvarskommitténs förslag, att bestämmelser

skola utarbetas om skyldighet för värnpliktig, som erhållit uppskov

eller civilplaceringskort att, sedan inkallelse av värnpliktiga till beredskapstjänstgöring

enligt 28 § värnpliktslagen skett, fullgöra tjänstgöring i hemvärnet.

Önskvärt vore att kunna successivt förse hemvärnet med moderna vapen,

främst närpansarvärns- och automatvapen. En avvägning får emelleitid här

ske mot andra angelägna behov. Jag är icke beredd att nu fatta ståndpunkt

till denna fråga.

Jag delar försvarskommitténs uppfattning, att hemvärnschefen icke bör erhålla

befälsrätt över försvarsområdesbefälhavarna i vad rör hemvärnets angelägenheter.

Förslaget om ändrade benämningar av hemvärnets chefer till rikshemvärnschef,

kretshemvärnschef och hemvärnsehef föranleder ingen erinran från min

sida,

De av försvarskommittén berörda personalfrågorna för hemvärnet torde

böra upptagas i kommande anslagsäskanden, men jag anser mig redan nu böra

framhålla, att beaktansvärda skäl tala för att en beställning för chef för hemvärnets

stridsskola uppföres å personalförteckningen för hemvärnet.

I. Arméns hästar.

Arméns behov av hästar i fredsorganisationen tillgodoses för närvarande

dels genom stamhästar, avsedda att täcka konstant under året föreliggande

behov av rid- och draghästar för utbildningen vid förbanden samt därjämte

att — i vad avser ridhästar — säkerställa arméns minimibehov av dylika

hästar vid mobilisering, dels genom ackordhästar, avsedda att täcka periodvis

under året förekommande ökat behov av hästar, främst under förbandsövningar

samt repetitionsövningar.

Antalet stamhästar vid armén uppgår för närvarande till sammanlagt

5 080, varav 4 723 rid- och 357 draghästar. Den årliga kassationen av ridstamhästarna

är nu 11 %. Årligen uppköpes ett häremot svarande antal ersättningshästar

(remonter), för närvarande omkring 510. Efter uppköpen samlas remonterna

till arméns remontdepåer vid Herrevadskloster, Gudhem och Utnäslöt,

där de kvarstanna omkring 1 år 3 månader. Vid dessa depåer undergå remonterna

för närvarande ingen utbildning. Efter depååret överlämnas remonterna

till vissa förband eller utbildningsanstalter för att stamhästutbildningen skall

påbörjas. Utbildningen vid förbanden är tvåårig. För kavalleriets, det hästanspända

artilleriets, ingenjörtruppernas, signaltruppernas, trängens och rid
-

s. 314 Kontrollera mot PDF

314

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

skolans remonter sker utbildningen vid respektive truppslags förband eller

vid ridskolan. För högre staber, infanteriet m. fl. beräknade remonter utbildas

antingen vid ridskolan, Herrevadsklosters dressyranstalt eller tillsammans

med förstnämnda truppslags remonter.

I fråga om dragstamhästar är den årliga kassationen för närvarande

fastställd till 10 %, varför ersättningshästar till ett häremot svarande antal

(för närvarande 36) årligen inköpas. Dessa ersättningshästar uppställas icke

vid remontdepåerna och undergå ej heller någon särskild utbildning, då de

vid inköpet skola vara fullt utvuxna och inkörda. De insättas därför omedelbart

efter inköpet som utbildningshästar i dragstamhästbeståndet.

Antalet ackordhästar skulle enligt 1942 års försvarsbeslut uppgå till

11 000. På grund av att detta beslut icke kommit att till fullo genomföras i

vad gäller cykelinfanteriregementenas motorisering tillkomma därutöver 1 650

extra ackordhästar för dessa regementen. Sammanlagda antalet ackordhästar

utgör därför för närvarande 12 650. Ackordhästarna äro endast under kortare

perioder uppstallade vid förbanden. I övrigt äro de utlämnade till enskilda

fodervärdar, vilka äga bruka och disponera dem. Kassationsprocenten för

ackordhästar är för närvarande 10 %, varför den årliga remonteringen utgör

ett häremot svarande antal.

F ör svar skommittén.

Försvarskommittén har icke funnit anledning föreslå någon ändring av den

nuvarande indelningen av arméns hästar i stam- och ackordhästar. Av kommittén

avsedd minskning av freds- och krigsorganisationen, ökad motorisering

av artilleriet, ändrade grunder för tilldelning av ridstamhästar till vissa

officerare och förenklad remontutbildning skulle enligt kommitténs mening

möjliggöra en betydande minskning av arméns hästbestånd. Försvarskommitténs

förslag innebär en successiv minskning av antalet ridstamhästar från 4 723

till 2 239 och ackordhästar från 12 640 till 8 751 samt en ökning av antalet

dragstamhästar från 359 till 623, sistnämnda ökning främst föranledd av att

de s. k. ekonomihästarna ansetts böra vara dragstamhästar och icke såsom nu

tillhöra ackordhästarna.

Beträffande detaljerna i fråga om hästarnas fördelning på staber och truppförband

hänvisas till betänkandet s. 440—448 med översiktstablåer å s. 446

och 448.

I fråga om remontutbildningen har försvarskommittén förutsatt, att den

förenklade remontutbildningen, som för närvarande försöksvis prövas, skulle

komma att tillämpas. Det förenklade systemet innebär, att remonterna redan

under vistelsen vid remontdepå undergå viss förberedande utbildning i körning

och ridning (sadeltämjning). Den fortsatta ridhästutbildningen kan därefter

förkortas med ett år. Med sistnämnda system inbesparas sålunda en årskull

remonter, som utbildas vid förbanden, vilket möjliggör en minskning av antalet

remontryttare och hästskötare. Å andra sidan medför systemet, att vid

s. 315 Kontrollera mot PDF

315

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

remontdepåerna erfordras personal för utbildning av remonterna under remontdepåtiden.

Försvarskommittén har, med hänsyn till beräknat antal remonter, föreslagit

att en remontdepå skall nedläggas och därvid förordat Gudhems remontdepå

för indragning. För Herrevadsklosters och Utnäslöts remontdepåer har

beräknats tillkomst av personal för remontutbildning. Eemonternas fortsatta

utbildning (inridning) har föreslagits äga rum vid ridskolan samt de två enligt

förslaget kvarvarande kavalleriregementena. I fråga om beräkningarna av personalbehovet

för remontutbildningen hänvisas till betänkandet s. 447 och

449—450.

Minskningen av stamhästbeståndet medförde, att årligen endast omkring

250 varmblodiga remonter behövde inköpas mot för närvarande omkring 510.

Denna minskning skulle utan särskilda åtgärder komma att vålla kraftig nedgång

i den varmblodiga hästaveln inom landet. På grund härav har kommittén

föreslagit, att årligen dessutom skulle inköpas omkring 250 varmblodiga

ackordhästar, varigenom den varmblodiga hästavelns avsättning skulle kunna

bibehållas vid nuvarande nivå. De såsom ackordhästar avsedda varmblodiga hästarna

kunde icke inköpas, innan de vore fullt utvuxna och inkörda, och komme

på grund därav att betinga ett högre pris än kallblodiga ackordhästar. Prisskillnaden,

250 000 kronor per år, borde, då ett vidmakthållande av den varmblodiga

aveln icke enbart vore ett försvarsintresse, bestridas från totalisatormedel.

Kommittén har såsom en ytterligare metod att stödja den varmblodiga

aveln biträtt ett av 1945 års utredning rörande åtgärder för ridhästavelns befrämjande

väckt förslag, att medgivande skulle lämnas beridna officerare och

underofficerare att uppställa egna hästar i kronans stall, dock —- såsom kommittén

i ett den 23 september 1946 avgivet remissyttrande över nämnda utrednings

betänkande anfört — endast i den män anordningen icke förutsätter

anskaffande av särskilt stallutrymme eller anställande av särskild personal för

hästarnas skötsel.

Remis sy 11 rand en.

Chefen för armén har framhållit, att behovet av stamhästar i väsentlig grad

vore beroende av kavalleriets krigsorganisation. Då utredningen härom ännu

icke vore slutförd och då arméchefen endast förutsatte mindre förändringar i

krigsorganisationen, kunde för närvarande en minskning i hästantalet av den

omfattning, som försvarskommittén föreslagit, icke godtagas.

Militär})efälhava^en för 11. militärområdet har funnit den föreslagna formen

för att förse artilleriet med stamhästar icke lämplig. De varmblodiga

stamdraghästarna kunde icke förutsättas vara användbara i spann, förrän de inridits.

Dessförinnan kunde de icke placeras vid fältförbanden. Remontutbildning

borde såsom hittills ske vid A 4. Härför erforderligt antal remontryttare

borde upptagas på regementets stat.

MilitärbefälhaOarien för 111. militärområdet har ifrågasatt, om det icke i

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

längden bleve billigare och ur beredskapssynpunkt tillförlitligare att bibehålla

ett större antal stamridhästar än att basera tillgången på ridhästar vid

mobilisering på befintliga varmblodiga ackordhästar.

Antalet ridhästar vid vissa staber borde icke minskas så kraftigt som

kommittén föreslagit. Vid militärbefälsstab borde föreslaget antal ökas med

minst 2. Vid det motoriserade artilleriet funnes alltjämt behov av ett antal ridhästar

för att befälet, med hänsyn till förekommande transporter till beridna

förband, skulle kunna bevara ridintresse och hästkunnighet. Fördelar med

Gudhems remontdepå -— den gynnsamma terrängen, de ypperliga betena och

närheten till ett kavalleriregemente — påpekades.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet har ansett, att den föreslagna

minskningen av arméns hästar innebure ett dråpslag mot den varmblodiga

hästaveln, som dock måste godtagas i den mån effektiv motorisering kunde

genomföras. Svårigheter förelåge att vid infanteriregemente sköta och, under

vissa perioder, motionera ett så stort antal hästar som 24. Antalet borde nedbringas

till 12. Vid militärbefälsstab borde däremot antalet ökas till 8.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet har ansett, att en viss minskning

av hästantalet vore befogad vid minskad fredsorganisation men att reduceringarna

fått för stor omfattning såväl vid staber som vissa förband. Ridhästar

borde finnas kvar vid motoriserade förband. Antalet ridhästar vid

militärbefälsstab borde vara minst 8.

Militärbefälhavaren för VII. militärområdet har ansett att, med hänsyn

till förekommande transport till beridet förband av officerare, ridhästar borde

bibehållas även vid motoriserade artilleriförband.

Arméförvaltningen har ifrågasatt, om det av kommittén föreslagna systemet

med inköp av inkörda varmblodiga ackordhästar i praktiken visar sig

möjligt- Stora svårigheter kunde komma att uppstå att utackordera ett så stort

antal varmblodiga hästar som kommittén räknat med. Den varmblodiga hästen

hade icke stått sig i konkurrensen med den kallblodiga, då det gällde tyngre

jordbruksarbete, och ställde avsevärt högre krav på körkunnighet och hästvana

hos kusken. Det föreliggande förslaget rörande minskning av arméns ridhästbestånd

i fred kunde med hänsyn till kravet på säkerställande av för krigsorganisationens

behov erforderlig tillgång på varmblodiga ridhästar inom

landet icke anses godtagbart. — I fråga om en eventuell indragning av en

remontdepå har arméförvaltningen förordat, att Gudhem skulle bibehållas

snarare än Herrevadskloster, främst med hänsyn till betesmarkernas bättre

beskaffenhet och gräsbetets kvalitet.

Riksräkenskapsverket har erinrat, att totalisatormedlens specialbudget är

upplöst, varför medel för remonteringsväsendet i vanlig ordning borde anvisas

under fjärde huvudtiteln.

Statens organisationsnämnd har påpekat, att arméns 4 723 ridhästar representera

en sammanlagd anskaffnings- och utbildningskostnad om lågt 33 miljoner

kronor. Varje stabshäst droge i medeltal en kostnad av 1 400 kronor

eller vid maskinrykt 1 200 kronor per år. Antalet stabshästar borde därför

s. 317 Kontrollera mot PDF

317

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

begränsas till (let minsta möjliga. Nämnden ifrågasatte, om icke antalet stabshästar

skulle kunna begränsas ännu mera än försvarskommittén föreslagit.

Svenska militärveterinärsällskapet har i huvudsak anfört samma synpunkter

som arméförvaltningen men har därjämte ifrågasatt, om icke även kostnaderna

för remontdepåerna kunde bestridas från totalisatormedel.

Riksförbundet landsbygdens folk har icke haft nagon erinran mot förslaget

rörande arméns hästbestånd och remontering.

Sverige lantbruks förbund har ansett, att försvarskommitténs förslag

rörande arméns hästar och deras remontering syntes möjliggöra den ädla hästavelns

vidmakthållande i nuvarande omfattning.

I ingiven skrift har vidare Kalmar läns södra hushållningssällskaps hästavelsnämnd

framhållit de olägenheter för hästaveln, som skulle vållas a%

kommittéförslagets genomförande.

Departementschefen.

Försvarskommitténs förslag innebär en betydande minskning av antalet

ridhästar och ackordhästar samt en obetydlig ökning av antalet draghästai.

Den föreslagna minskningen beräknades av försvarskommittén kunna genomföras

under loppet av 3—4 budgetår. Det i tablaerna i betänkandet angivna

hästantalet avspeglar läget sedan föreslagna minskningar helt genomförts

samt dessutom den reducering skett av antalet remonter, som en övergång

till förkortad remontutbildning medger. Huvuddelen av den av kommittén

föreslagna minskningen av hästantalet sammanhänger med den tilltänkta indragningen

av Kl, K 2 och A 2 samt motoriseringen av artilleriet i avsedd

omfattning. Endast till en mindre del beror det minskade hästantalet på reducering

av de s. k. stabshästarna.

Såsom framgått av redogörelsen för arméns truppförband kan jag icke nu

föreslå huvuddelen av de fredsorganisatoriska förändringar, som främst skulle

möjliggöra minskning av hästantalet. Starka skäl tala emellertid för att antalet

hästar bör begränsas så långt detta med hänsyn till freds- och krigsorganisatoriska

faktorer är möjligt. Skälen äro dels de betydande kostnader,

som hästbeståndet drager, dels de svårigheter som visat sig föreligga att

tillgodose behovet av arbetskraft för hästarnas skötsel och motionenng. Å

andra sidan måste, med hänsyn till krigsorganisationens behov av för ridbruk

lämpade hästar, en viss försiktighet iakttagas vid beskärningar i hästbeståndet.

En lämpligare anpassning av beridna förbands organisering efter

landets tillgång på sådana hästar torde emellertid göra det möjligt att framdeles

ytterligare begränsa ridstamhästarnas antal. En dylik omläggning tager

dook avsevärd tid att planlägga och genomföra. En annan återhållande faktor

i vad avser reducering av antalet varmblodiga hästar är den inverkan, som en

sådan åtgärd har på den varmblodiga hästaveln inom landet.

.Tåg föreslår emellertid nu den begränsning av hästantalet, som vid undersökning

bedömts med säkerhet möjlig med beaktande av nyss angivna faktorer.

Förslaget får anses utgöra en första etapp härvidlag. Jag räknar med

att — sedan viss förändring av mobiliseringsorganisationen och remontutbild
-

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

ningen ägt rum samt säkrare underlag erhållits för möjligheterna att genomföra

ytterligare motorisering — i en andra etapp en ytterligare begränsning

av hästantalet skall visa sig möjlig.

Dragstamhästarnas antal är i huvudsak lika i nuläget, i försvarskommitténs

förslag och i det förslag, som här framlägges. Den ökning av antalet som

skett beror på att de s. k. ekonomihästarna redovisats såsom stamdraghästar.

Dessa hästar ha hittills utgjorts av ständigt inkallade ackordhästar. Då ständigt

tjänstgörande hästar i princip böra vara stamhästar, finner jag denna

ändring, som endast innebär en ändrad redovisning, lämplig. Ackordhästama

ha liksom i försvarskommitténs betänkande beräknats enligt nuvarande grunder.

Antalet är direkt beroende av organisationens omfattning. Den uppräkning

av antalet som skett i förhållande till försvarskommitténs förslag beror

främst på A 2:s behov.

Med hänsyn till vad nyss är sagt torde det vara tillfyllest att här ingå

endast på spörsmålen om ridstamhästarna samt dessas remontering och utbildning

ävensom frågan om varmblodiga ackordhästar.

De förändringar av hästbeståndet som jag finner möjliga att genomföra i

en första etapp framgår av efterföljande tablåer.

Den föreslagna minskningen omfattar totalt omkring 1 000 ridstamhästar.

Denna minskning måste äga rum på sådant sätt, att de sämsta hästarna avföras,

oberoende av nuvarande fördelning, så att den bästa delen av hästbeståndet

bibehålies. Vidare böra de av dessa hästar, som därtill äro lämpade,

med hänsyn till mobiliseringsbehovet av ridhästar överföras till ackordhästar.

Detta kräver en hel del förberedelser och överflyttning av hästar. Huvuddelen

av minskningen beror på indragningen av K 1. Om nedskärningen av

antalet sker på för kort tid, finnes risk för att försäljning till liv av ridhästar

icke kan ske i den utsträckning, som ur ekonomisk synpunkt är önskvärd. Med

hänsyn till dessa förhållanden anser jag, att den i tablån redovisade minskningen

av ridhästantalet bör fördelas på de två närmaste budgetåren med omkring

halva antalet vartdera året.

I tablå 1 angivet antal hästar för olika staber och förband torde i detta

sammanhang endast böra närmare beröras i följande avseenden.

Försvarskommittén har föreslagit en minskning av antalet hästar för arméledningen

in. fl. från 142 till 60. Här ha upptagits 100. Detta antal erfordras

alltjämt för att efter £l:s indragning förse de av kavallerimobiliseringscentralen

organiserade förbanden med oundgängligen erforderligt antal

ridhästar. Först efter den tidigare omnämnda översynen av kavalleriets mobiliseringsorganisation

är den ytterligare minskning, som i och för sig synes

möjlig, genomförbar.

Under kavalleriet har totalbehovet beräknats till 1 660 ridhästar. Av dessa

ha 80 redovisats för ridskolans övningstrupp. Huruvida övningstrujipen vid

lidskolan skall ökas till en skvadron med 80 hästar eller icke är en fråga, som

närmare maste utredas i samband med Kl:s avveckling. De 80 hästarna måste

finnas för kavalleriets utbildningsbehov vare sig utbildningen sker vid ridskolan

eller vid förbanden.

s. 319 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Tablå I. Stamhästar, fördelning.

319

Nuvarande antal

Föreslaget antal

Truppslag m. m.

Förband in. m.

Rid-

Drag-

Rid-

Draghästar

hästar

hästar

hästar

För ut- bildning

För ekono- mikörslor

Staber och skolor1

Arméledningen m. m.2. .

I.—V. militärbefälssta-

142

—

100

—

—

berna ................

55

—

3 35

—

—

VI. militärbefälsstaben ..

14

—

7

—

—

VII. militärbefälsstaben

4

—

3

—

—

KS med InfKS........

4 10

—

5 60

—

2

AUS ..................

Herrevadskloster

17

—

17

—

2

(veterinär)............

1

—

1

—

—

Summa

243

—

223

—

4

1 Remonter ei inräknade. — 2 Arméledningen, försvarsstaben, chefen FKE och KAFI. -

- 3 Var-

dera 7. — 4 Övriga hästar utgä ur K 1. — 5 Därav 10 för befälspersonal och 50 för elever.

Infanteriet1

Il ....................

13

2 5

12

2 ii

2

17 ....................

12

1

12

6

3 4

118....................

12

1

8

2

Övriga regementen ....

348

148

4 400

5 192

6 40

JS ....................

6

6

6

6

2

InfSS..................

4

11

7 8

11

3

Summa

395

172

446

226

53

1 Remonter ej inräknade. — 2 Därav 5 för KS övningskompani. —

3 Därav

2 i Ystad

och 2 i

Revinge. — 4 Per

reg 25, även vid nuvarande cykelreg. —

5 Per reg 12. —

6 Per reg 2 samt

dessutom 2 vid I 4 för Lv 2 och 6 vid I 3 för ArtSS.

— 7 Därav 4 tidigare redovisade vid arméledningen.

Kavalleriet1

2 2 120

31 660

4 8

1 Remonter inräknade. — 2 Därav 620 för K 1 (varav 70 för KHS, 50 för

KS och 60 för Inf-

och KavKS) samt

500 för vart och ett av K 2—K 4. —

Därav 520 för vartdera K 2

och K 3,

540 för K 4 och 80 för RS övningstrupp. — 4 Därav 2 för vart och

P 4, redovisade vid K 3.

ett av K 2—K 4 samt 2 för

Artilleriet 1

Al ....................

320

_

2 175

_

2

A 2 och A 4............

640

—

640

—

4

A 3 ....................

8 25

—

2 75

—

2

A 5 ....................

160

—

160

—

2

A 6 ....................

25

—

15

—

2

A 7 ....................

12

—

8

—

2

A 8 ....................

20

—

10

—

2

A 9 ....................

25

—

15

—

2

År? KS ................

84

—

—

—

—

Summa

1311

—

4 1 098

—

18

1 Remonter nu

inräknade för Al, A 2, A 4, A 5 och ArtKS, i förslaget för

A 2, A 4

och A 5.

— 2 Vid genomförd motorisering 15; överskjutande antal är reservstamhästar.

56 reservstamhästar. — 4 Därav 878 stamhästar och 220 reservstamhästar.

— 3 Härtill komma

Luftvärnet

LvSS ..................

-

—

—

—

2

s. 320 Kontrollera mot PDF

320

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Nuvarande antal

Föreslaget antal

Truppslag m. m.

Förband m.ra.

Rid-

Drag-

Rid-

Draghästar

hästar

hästar

hästar

För ut- bildning

Förekono-

mikörslor

Ingenjörtrup- perna 1

5130

—

3 75

—

4 6

1 liemonter inräknade. — 2 Därav 40 för vardera Ing 1 och Ing 2 samt 25

och IngKS. — 8 Därav 35 för Ing 1 och IngKS, 25 för Ing 2 och 15 för Ing

dera Ing 1—Ing 3.

för vardera Ing 3

3. — 4 2 för var-

Signaltrupperna 1

8 40

3100

414

5 60

6 2

1 Remonter ej inräknade. — 2 Därav 30 för Sl, 5 för vardera SlSK och SlB. — 3 Därav 60

för Sl, 20 för vardera SlSK och SlB. — 4 Därav 10 för Sl och 2 för vardera SlSK och SlB.

— 5 Därav 40 för Sl och 10 för vardera SlSK och SlB. — 6 För Sl.

Underhålls trup- perna 1

2 228

3 so

4140

3 80

5 8

1 Remonter inräknade. — 2 Därav 52 för vardera TI—T4 och 20 för TrKS. — 8 Därav 20 för

vardera Tl (TJI)—T4 (U4). -- 4 Därav 50 för IT! och TrKS och 30 för vartdera U2—U4. —

6 Därav 2 för vartdera Ul—U4.

99

5

99

5

2

1 Remonter inräknade.

Tablå 2. Stamhästar, sammanfattning.

Föreslaget antal stamhästar

Ärlig remontering

Förband m.m.

Ridhästar

Draghästar

Ridhästar

11 % (depå- rem on ter)

Draghästar

för

utbildning

för ekonomi- körslor

10 %

Staber och. skolor ..............

223

4

24

Infanteriet......................

446

226

53

49

—

Kavalleriet......................

1660

—

8

182

—

Artilleriet ......................

878

—

18

96

—

Luftvärnet......................

—

—

2

—

—

Ingenjörtrupperna ..............

75

—

6

9

—

Signaltrupperna ................

14

60

2

2

—

Underhållstrupperna ............

140

80

8

16

—

Ridskolan ......................

99

5

2

11

—

Remonter för staber, infanteriet,

Al, A 3, A 6—A 9, signaltrup-

perna ........................

167

—

—

18

—

Summa

1 3 702

371

47

103

4

2 407

48

Tillkommer för vid remontdepå

störtade remonter ............

—

—

13

—

Summa summarum

> 8 702

474

•420

48

Nuvarande antal

4 723

359

510

36

1 Härtill komma 268 reservstamhästar, remonter inräknade, för A 1 och A 3.

2 Härtill komma 30 depåremonter för reservstamhästar vid A 1 och A 3.

s. 321 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

321

Tablå 3. Ackordhästtjänstgöringsdagar och ackordhästar.

Behov enligt 1942 års

försvarsbeslut

Beräknat behov

För 1. tjänst-

För större

För 1. tjänst-

För 2.

rep-

1. repövning

repövning

1. repövning

övning

Tjänst-

Tjänst-

Tjänst-

Tjänst-

görings-

Hästar

görings-

Hästar

görings-

Hästar

görings-

Hästar

dagar

dagar

dagar

dagar

196 000

3 920

17 700

1180

1184 500

3 690

217 200

860

a 250

45

—

—

3 000

60

—

—

176 000

3 560

24 900

1660

3125 000

2 500

417 000

850

35 000

700

1350

90

35 000

700

1 350

67

7000

140

650

44

7 000

140

650

33

56 000

1120

2 100

140

56 000

1120

2100

105

250

O

—

—

250

5

—

—

1800

36

—

—

1800

36

—

—

476 000

9 526

46 700

3114

412 550

8251

38 300

1915

Ackordhästar

... 12 640

Ackordhästar .... 10166

Ackordhästtj än st-

Ackordhästtj änst-

göringsdagar . . 523 OOO

göringsdagar .. 4oO 8o0

T r u p p s 1 a g

Infanteriet ..............

Kavalleriet..............

Artilleriet ..............

Ingenjörtrupperna ......

Signaltrupperna ........

Underhälls trupperna ....

Ridskolan ..............

Arméns underofficersskola

Summa

1 Därav för II och 17 vartdera 3 000, för övriga regementen utom 118 vartdera 10 000, för

Inf KS 1 000, för InfSS 12 000, för JS 5 500.

- Därav för 11 och I 7 vartdera 400, för övriga regementen utom 118 vartdera 1 000, för JS 400.

3 Därav för A 2 och A 4 vartdera 48 500, för A 5 28 000.

4 Därav för A 2 och A 4 vartdera 6 500, för A 5 4 000.

Försvarskommittén har beräknat hästar för infanteriets och kavalleriets

kadettskola samt arméns underofficersskola gemensamt vid I 8. I detta avseende

har här för underofficersskolan beräknats hästar såsom nu. För krigs

skolan med infanteriets kadettskola har gemensamt upptagits ett antal hästar,

vilka tidigare ställts till förfogande från K 1. Slutligen har för kavalleriets

kadettskola erforderliga hästar inräknats i K 3:s hästbestånd.

För artilleriets truppförband hade av försvarskommittén beräknats hästar

endast för A 4 och A 8 (A 5). För de helmotoriserade artilleriförbanden hade

inga hästar beräknats. Övergångsvis ha hästar måst upptagas för A 1 och

A 3. I samband med ytterligare motorisering vid dessa regementen kommer

detta antal successivt att kunna minskas till vad som gäller vid helmotoriserade

förband. Vid de helt motoriserade artilleriförbanden har försvarskom

mittén icke räknat med några hästar. Jag anser, att en reducering av nuvarande

antal kan ske, men finner de skäl, som av åtskilliga remissmyndigheter

anförts för ett bibehållande av ett visst antal ridhästar vid dessa förband, be

aktansvärda. Jag har därför räknat med ett reducerat antal.

Jämväl för ingenjörtrupperna, signaltrupperna och underhållstrupperna

har jag ansett en minskning av hästbeståndet möjlig, dock i första etappen

icke fullt i den utsträckning, som försvarskommittén föreslagit.

2i—.104 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 206.

s. 322 Kontrollera mot PDF

322

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Avsedda förändringar i fråga om arméns hästbestånd torde böra genomföras

under de närmaste två budgetåren. Föreslagna minskningar av hästantalet

böra därvid fördelas ungefär lika på vartdera budgetåret. Det torde närmast

få ankomma på chefen för armén att planlägga och genomföra dessa förändringar.

Yad härefter angår frågan om remontering och remontutbildning må till en

början erinras, att antalet remonter, som erfordras för utbildning till ridstamhästar,

beräknats till 420 per år. Den minskning av remontantalet, som

sålunda kunnat ske, möjliggör icke för närvarande indragning av en remontdepå.

Tills vidare räknar jag sålunda med att remontdepåerna bibehållas.

Den avkortning av remontutbildningen, som nu försöksvis prövas i begränsad

omfattning, har — även om hittills vunna erfarenheter varit goda -—

ännu icke framskridit så långt, att ibestämda slutsatser kunna dragas rörande

lämpligheten av att helt övergå till detta utbildningssystem. Som i det föregående

angivits utgick emellertid försvarskommittén från att en sådan avkortning

skulle ske. Kommittén räknade därför med allenast en årskull remonter

vid förbanden mot nuvarande två. 1 de i det föregående framlagda

behovsberäkningarna har jag tills vidare räknat med två årskullar

remonter under utbildning vid förband. En övergång till den förkortade

remontutbildningen innebär därför automatiskt en minskning av ridstamhästarna

med ett antal motsvarande en årskull remonter. Ett genomförande

av en omläggning av remontutbildningen kräver en tid av tre år, varför en

sådan minskning blir aktuell först i samband med den andra etappen av hästbeståndets

revidering.

Uppköp av remonter för 1948 äger rum under våren och till nuvarande antal

—- omkring 500. Det synes med hänsyn till försöksverksamhetens hittillsvarande

resultat önskvärt, att största möjliga antal av dessa remonter utbildas

enligt det nya systemet. Detta förutsätter särskild utbildningspersonal

vid remontdepåerna samt stallar med spiltplatser. I sistnämnda avseende

finnas för närvarande möjligheter endast vid Herrevadsklosters och Utnäslöt

remontdepåer. Vid Gudhems remontdepå tärer ombyggnad erfordras från hästboxar

till spiltor, innan dylik utbildning där kan äga rum. En utbildning av

denna art redan innevarande år förutsätter vidare, att personalbehovet provisoriskt

tillgodoses.

Det torde få ankomma på chefen för armén att föreslå de åtgärder, som

erfordras för en omläggning av utbildningen vid remontdepåerna i det avseende,

som här berörts. Härvid bör tillses, att det överskott av remontryttare,

som kan förväntas uppkomma vid förbanden, i första hand kan utnyttjas för

utbyggnad av den personalorganisation, som erfordras vid remontdepåerna.

Utbildningen av nu under utbildning varande remonter bör fullföljas enligt

nuvarande grunder. En fullständig omläggning av remontdepåutbildningen

kan ske tidigast med början 1949 och vara helt genomförd 1951. Med hänsyn

härtill finner jag icke anledning att nu framlägga något förslag i berört avseende

utan endast angiva min uppfattning i ärendet att ligga till grund för

arméchefens planläggning och förslag.

s. 323 Kontrollera mot PDF

323

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Vad slutligen beträffar frågan om inköp av varmblodiga hästar i nuvarande

utsträckning såsom en stödåtgärd åt den varmblodiga hästaveln vill jag erinra,

att försvarskommittén räknat med att omkring 250 varmblodiga hästar, vilka

icke erfordrades såsom ridhästremonter, årligen skulle inköpas såsom varmblodiga

ackordhästar, dock först sedan de genom uppfödarens försorg blivit inkörda.

Härigenom skulle den varmblodiga hästavelns avsättning kunna bibehållas

vid nuvarande omfattning. Vissa remissmyndigheter ha starkt ifrågasatt

dels huruvida det skulle visa sig möjligt att årligen utackordera ett så

stort antal varmblodiga hästar, dels huruvida den relativt obetydliga höjningen

av priset (på dessa hästar skulle utgöra tillräcklig lockelse för uppfödaren

att behålla hästarna ytterligare ett år samt att lägga ned tid och

arbete på deras inkörning. Med det ridhästantal, som i det föregående angivits,

utgör det årliga behovet av ridhästremonter tills vidare 420, varför behovet

av ytterligare inköp av produkter från den varmblodiga hästaveln begränsats

till 80 å 90 per år. Vid en ytterligare reducering av stamhästantalet

kommer sistnämnda antal att stiga, dock knappast i sådan utsträckning, att

möjligheterna att utackordera dessa varmblodiga hästar behöva sättas i fråga.

Vid en omläggning av utbildningsverksamheten på sätt i det föregående angivits

synes det icke osannolikt, att även inkörningen av dessa övertaliga

varmblodiga remonter lämpligen äger rum vid remontdepåerna och att sålunda

ett oförändrat antal inköpes för utbildning vid remontdepåerna, av

vilket dock viss del är avsedd att därefter utackorderas. Beträffande sistnämnda

hästars inridning ha vissa förslag framkommit, vilka dock ännu icke

tagit sådan form, att jag finner anledning att här närmare beröra desamma.

Frågan om inköp och utbildning av detta årliga överskott av varmblodiga remonter

synes jämväl böra upptagas till prövning av chefen för armén och

förslag avgivas samtidigt med förslag rörande remontutbildningens organisation.

Den av försvarskommittén väckta frågan om medgivande för beridna officerare

och underofficerare att uppställa egna hästar i kronans stall är för närvarande

beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

IV. Kostnadsberäkningar för armén.

Arméns kostnader bero till väsentlig del på antalet tjänstgöringsdagar för

värnpliktiga. Detta antal dagar är i sin tur avhängigt av såväl värnpliktskontingenternas

storlek som utbildningstidens längd. Enär jag som i annat sammanhang

anförts icke nu är beredd att taga slutlig ställning till värnpliktsfrågorna,

är det nu icke möjligt att på längre sikt framlägga någon kostnadsberäkning

för samtliga anslag inom armén. I fråga om vissa anslag kunna emellertid de

förändringar i kostnadshänseende, som av mig i det föregående förordade

åtgärder medföra, redan nu överblickas. Jag avser därför att nedan redogöra

för de viktigaste av dessa kostnadsändringar i förhållande till nu gällande

s. 324 Kontrollera mot PDF

324 Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

organisation, varjämte tjänstgöringsdagarnas inflytande belyses i vissa be

tydelsefulla avseenden. Beträffande kostnader för arméns krigsmateriel hänvisar

jag till det förslag, som jag senare denna dag ämnar framlägga angående

vissa anslag till materielanskaffning för försvaret för budgetåret 1948/49.

Inrättandet av arméingenjörkåren medför en ökning av avlöningsanslaget

med i runt tal 200 000 kronor. Denna kostnadsökning beror till huvuddelen

på föreslagen ökning av antalet befattningar i förhållande till nuvarande provisorium,

till mindre del på den högre löneställning för vissa befattningshavare

som förslaget innebär. Förändringarna av 7 försvarsområdesbefälhavares ställning

medför en ökning av samma anslag med 20 000 kronor. Utökningen av

hemvärnsbefälet med 5 hemvärnsofficerare och 5 hemvärnsunderofficerare medför

en kostnadsökning av cirka 35 000 kronor. Den föreslagna utbyggnaden

av antalet överfurirsbeställningar kommer småningom att något påverka vissa

anslag. Posten för avlöningar till viss arbetarpersonal är beroende av utbildningstidens

längd i så måtto, att en förkortad utbildning kan påkalla en

höjning av antalet arbetare för ombesörjande av hästvård, kasernunderhåll

in. m. i mellanrummet mellan värnpliktsomgångarnas ut- och inryckning.

Nedgången i antalet hästar medför besparingar främst i fråga om furageling,

remontering, veterinärvård och inventarier. Enligt av statens organisationsnämnd

gjorda beräkningar drager en ridhäst en årlig kostnad av 1 400

kronor vid handrykt och 1 200 kronor vid maskinrykt. Enär minskningen av

hästantalet belöper sig på cirka 1 000 ridhästar synes härigenom erhållas en

årlig besparing på i runt tal 1 400 000 (1 200 000) kronor.

Omdisponeringen av K Ds etablissement kommer att medföra icke oväsentliga

besparingar, främst i fråga om hyror och löner till civil personal. Innan

resultatet av den föreslagna utredningen angående utnyttjandet av K Ds

kasern föreligger, kan emellertid storleken av dessa besparingar icke närmare

angivas.

Under förutsättning att någon övergång till inskrivning under 19:de levnadsåret

med därav följande tidigare påbörjande av första tjänstgöringen icke

genomföres kommer det antal värnpliktiga, som skall fullgöra första tjänstgöring,

att minska kraftigt under de närmaste åren. Därav följer, att antalet

tjänstgöringsdagar för de värnpliktiga kommer att variera i hög grad. Om

längden av första tjänstgöringen antages utgöra 9 respektive 11 månader och

antalet värnpliktiga kommer att variera på sätt som nyss angivits kommer

under olika budgetår antalet tjänstgöringsdagar att fluktuera mellan 10 och

14 miljoner dagar. På grund härav kommer de värnpliktigas penningbidrag

att växla mellan ungefär 13 och 17 miljoner kronor och familjebidraget

mellan 6 och 7 miljoner kronor, sålunda en variation om 4 respektive 1 miljoner

kronor. På samma sätt varierar alla ®. k. öresanslag. Dessa variationer

uppgå t. ex. vid mathållningsanslaget till 5—6 miljoner kronor och vid beklädnadsanslaget

till cirka 3 miljoner kronor.

Under förutsättning att den fredsorganisation, med vilken jag tills vidare

räknat, bibehålies, medför en avkortning av första tjänstgöringen från 11 till

s. 325 Kontrollera mot PDF

325

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

9 månader — även för de värnpliktiga, som skola utbildas till gruppchefer

(motsvarande) — en årlig kostnadsbesparing av åtminstone 6,5—8 miljoner

kronor, allt efter växlingarna i värnpliktskontingenternas storlek. Därest gruppcheferna

anses böra utbildas under längre tid än huvuddelen av de värnpliktiga

— vilket från olika håll föreslagits — medför varje månads förlängning

en merkostnad av 1,i—1,4 miljoner kronor.

I fråga om kostnaderna för vissa förbättringar i militärmusikpersonalens

ekonomiska villkor och för förbättring av löneförmånerna åt värnpliktiga

under utbildning till officer på aktiv stat torde få hänvisas till Avd. III.

E och F.

s. 326 Kontrollera mot PDF

326

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Avd. V. MARINENS ORGANISATION

I. Krigs- och fredsorganisation.

För sv ar skommittén.

Försvarskommittén har förutsatt, att marinens fredsorganisation liksom

hittills i sina huvuddrag skall överensstämma med krigsorganisationen. Därigenom

tillgodosåges bäst krigsförberedelsearbetet och underlättades en

snabb mobilisering. Krigsorganisationen hade därför i kommitténs förslag

också utgjort grunden för fredsorganisationens utformning.

Krigs- och fredsorganisationernas huvuddrag framgå av betänkandet s.

479 samt av tablåer på s. 480 och 481.

Under hänvisning till vad kommittén anfört rörande den militärterritoriella

indelningen har kommittén funnit sig i nuvarande läge böra utgå från att den

befintliga marindistriktsorganisationen i princip skall bibehållas. I besparingssyfte

borde emellertid Sydkustens och Öresunds marindistrikt sammanslås

samt i fredsorganisationen chefen för Norrlandskustens marindistrikt

med stab indragas. Vidare borde Härnösands kustartilleridetachement indragas

och Hemsö kustartilleriförsvar i sinom tid nedläggas.

Kommittén har, såsom redan i annat sammanhang nämnts, föreslagit, att det

marina luftvärn, som har territoriella uppgifter och som hittills organiserats

av kustartilleriet, skall överföras till arméns luftvärn.

De marina stridskrafterna ha avsetts skola i fred rustas och uppsättas endast

i den omfattning, som utbildningsskäl och krigsförberedelsearbete krävde.

Försvarskommittén har i detta sammanhang även anfört vissa synpunkter

på frågan om beräkningen av den aktiva personalen vid marinen och därvid

anfört i huvudsak följande.

Det hade under de gångna beredskapsåren visat sig, att en längre tids förstärkt

försvarsberedskap vid marinen i vissa avseenden ställde större krav på

personalorganisationen än krigsförhållanden kunde beräknas göra. Under förstärkt

försvarsberedskap för neutralitetsvakt bleve det nämligen nödvändigt

att i stor utsträckning krigsrusta fartygsmaterielen och kustartilleriförsvaren

samtidigt som hela fredsutbildningen genomfördes. Den återhållsamhet, som

varit nödvändig vid beräkningen av den aktiva personalen, kunde därför vid

förstärkt försvarsberedskap medföra vissa svårigheter, när det gällde att förse

såväl utbildningsanstalter som mobiliserade förband med kvalificerad personal.

Kommittén ansåge dock, att man under förhandenvarande omständigheter

borde kunna bortse härifrån.

Personalens fördelning i krigsorganisationen framgår av hemlig del av betänkandet,

exempel på dess fördelning i fredsorganisationen framgår av

tabeller på s. 519 och 538 i betänkandet.

I särskilda yttranden ha försvarskommitténs ordförande samt ledamöterna

Bjelle, Ewerlöf och Wallenberg förklarat sig icke kunna biträda förslaget

att nedlägga Hemsö kustartilleriförsvar med hänsyn till dess bety
-

s. 327 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206. 327

delse för Norrlandskustens försvar samt sjöstridskrafternas behov av en försvarad

bas på denna kust.

överste Bonde och konteramiral Ericson ha av samma skäl föreslagit, att

Hemsö kustartilleriförsvar skall bibehållas.

I förenämnda yttranden har räknats med indragning av Härnösands kustartilleridetachement,

varvid förutsatts, att för Hemsö kustartilleriförsvar

erforderlig personal skulle utbildas vid annat truppförband.

Vidare har Ericson framhållit, att det luftvärn, som enligt kommitténs förslag

skulle överföras från kustartilleriet till armén, vore avsett för de marina basernas

försvar. Ifrågavarande luftvärn intoge inom marinen en ställning, som motsvarade

arméns fältluftvärn, och vore vid sidan av sin huvuduppgift avsett för

andra rent marina uppgifter, exempelvis inloppsförsvar. Även om den föreslagna

överföringen komme till stånd, syntes det, med hänsyn till sjöfrontsartilleriets

sannolika utveckling, bli nödvändigt att i framtiden bedriva luftvärnskanonutbildning

inom kustartilleriet. Frågan om kustartilleriets luftvärn

borde därför upptagas till förnyad, allsidig prövning. I avvaktan härpå borde

detta luftvärn fortfarande tillhöra kustartilleriet. Kostnaderna för arméorganisationen

kunde i motsvarande grad minskas.

Remissyttranden.

Yttranden berörande den föreslagna sammanslagningen av Öresunds marindistrikt

med Sydkustens marindistrikt redovisas under avsnittet om marindistrikten.

Överbefälhavaren har framhållit, att såväl det marina kravet på ett skyddat

basområde på Norrlandskusten som kravet på ett i möjligaste mån starkt försvar

av detta för invasion känsliga område krävde, att Hemsö kustartilleriförsvar

bibehölles. Även kustartilleriförbandet i Härnösand borde kvarstå i

fredsorganisationen. Kustartilleriets luftvärn borde i avvaktan på resultatet

av utredningar rörande kustartilleriets ställning i sin nuvarande omfattning

kvarstå inom kustartilleriet.

Marinledningen har på motsvarande skäl som de av överbefälhavaren anförda

avstyrkt förslaget att nedlägga Hemsö kustartilleriförsvar. Detta borde

bibehållas och dess stridsvärde förbättras. Marinledningen har särskilt understrukit,

att det vore omöjligt för flottan att fylla sina uppgifter i Bottniska

viken utan att inom detta vidsträckta operationsområde äga tillgång till ett försvarat

basområde.

Även kustartilleriförbandet i Härnösand borde bibehållas. Svagheten i

att icke äga tillgång till i fred på platsen utbildad personal, som under tjänstgöring

därstädes erhållit grundlig kännedom om de lokala förhållandena, hade

framstått med stor skärpa, då Hemsö fästning 1939 bemannades.

Marinledningen har avstyrkt jämväl luftvärnets överföring till armén.

I fråga om den återhållsamhet, som försvarskommittén iakttagit vid beräkningen

av den aktiva personalen, vilket skulle kunna medföra svårigheter att

vid förstärkt försvarsberedskap förse såväl utbildningsanstalter som mobili
-

s. 328 Kontrollera mot PDF

328

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

serade förband med kvalificerad personal, har marinledningen anfört, att

nämnda svårigheter under den förflutna, förstärkta försvarsberedskapen icke

endast medfört otillfredsställande utbildningsresultat, som medfört behov av

kompletteringskurser lång tid efter beredskapens upphörande, utan bland

annat även resulterat i ökat ianspråktagande av mera kvalificerad värnpliktig

personal och reservpersonal.

Inspektören för kustartilleriet har bestämt avstyrkt, att i dagens osäkra

utrikespolitiska situation kustartilleriets alla försvarsanstalter på Norrlandskusten

nedläggas liksom även att effektiviteten och beredskapen sänkes genom

indragning av truppförbandet i Härnösand. Kustartilleriets luftvärn borde

i sin helhet kvarstå vid vapnet. Genom föreslagna rationaliseringsåtgärder

vore inga besparingar att vinna på en överföring av delar av luftvärnet till

armén.

Chefen för kustflottan har avstyrkt, att kustartilleriets territoriella luftvärn

överföres till armén. Detta luftvärn vore ej jämförbart med arméns territoriella

luftvärn utan hade tillkommit för försvar av kustflottans baser och

inneliggande fartyg. Luftvärnet vid kustflottans baser vore bland annat ett

av medlen att åstadkomma det skydd mot överrumpling, som upptagits i kommitténs

målsättning för försvarets organisation.

Även ett flertal andra remissmyndigheter, däribland militärbefälhavaren för

11. militärområdet och länsstyrelsen i Västernorrlands län, ha påyrkat, att

Hemsö kustartilleriförsvar och truppförbandet i Härnösand bibehållas.

Departementschefen.

De i ett stort antal särskilda yttranden och remissyttranden framförda skälen

mot att nedlägga Hemsö kustartilleriförsvar kunna enligt min mening

icke lämnas obeaktade. Mot en sådan åtgärd tala hänsyn till sjöstridskrafternas

behov av ett försvarat basområde på Norrlandskusten samt kravet på

ett i möjligaste mån starkt invasionsförsvar. Jag anser sålunda, att Hemsö

kustartilleriförsvar åtminstone tills vidare bör bibehållas.

Förslaget om utbildning av för nämnda kustartilleriförsvar avsedd personal

vid annat truppförband än Härnösands kustartilleridetachement kan

jag i nuvarande läge icke biträda. Detachementet bör därför tills vidare kvarstå

i organisationen.

Förslaget att överföra delar av kustartilleriets luftvärn till armén bör

enligt min mening bedömas bland annat i samband med den större frågan om

kustartilleriets ställning inom försvarsorganisationen. Då denna fråga för närvarande

är under utredning, föreslår jag, att luftvärnet tills vidare i nuvarande

omfattning kvarstår inom kustartilleriet, varvid dock organisationskostnaderna

böra nedbringas genom den rationalisering av luftvärnskanonutbildningen,

som jag i det följande föreslår.

Till vad försvarskommittén i förevarande avsnitt anfört beträffande marindistriktsorganisationen

återkommer jag vid behandlingen av marindistrikten.

s. 329 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

329

II. Marinens ledande organ.

Marinledningen utgöres av chefen för marinen samt marinstaben, kustartilleriinspektionen,

tjänstegrensinspektörerna och marinförvaltningen.

För svar skommittén har icke funnit anledning ifrågasätta någon mera djupgående

ändring i marinledningens nuvarande organisation utan inskränkt sig

till en översyn av densamma i rationaliserings- och besparingssyfte. Härvid

har kommittén lämnat marinförvaltningen åsido, eftersom denna beräknats bli

prövad av 1946 års militära förvaltningsutredning.

1. Marinstaben.

Försvars kommittén.

Av skäl, som närmare framgå av betänkandet (s. 482) har kommittén föreslagit,

att vissa ärenden skola överföras från marinstaben till kustartilleriinspektionen.

Härigenom skulle en klar gränsdragning mellan de nämnda

organens verksamhetsområden vinnas och samtidigt personalbehovet inom

marinledningen minska. I marinstaben borde sålunda handläggas dels flottans

och dels för marinen gemensamma frågor berörande organisation, utbildning

och personal ävensom marinens operativa frågor och därmed sammanhängande

förbindelseärenden, under det att sådana organisations-, utbildnings- och personalfrågor,

som uteslutande beröra kustartilleriet, borde handläggas inom

kustartilleriinspektionen.

I samband härmed borde, enligt kommitténs mening, en minskning kunna

ske av antalet kustartilleriofficerare i marinstaben från 7 (souschefen frånräknad)

i 1942 års organisationsplan till 3. Som souschef i marinstaben borde

i regel avses en sjöofficer. För att möjliggöra ett fritt personval inom marinen

borde dock en beställning för souschefen i lönegrad Ma 12 upptagas på

personalförteckningen för marinstaben.

I syfte att möta det konstant återkommande kravet på förstärkning av

marinledningen med extra personal för att biträda vid utredningar och för

handläggning av större remissärenden m. in. har kommittén upptagit en regementsofficer

och en kompaniofficer till förfogande — båda ur flottan — i personalberäkningarna

för staben.

Försvarskommittén har på skäl, som anförts i betänkandet s. 483, ansett sig

för sin del böra tills vidare räkna med bibehållande av den förbindelsecent

ral, som alltsedan krigsutbrottet 1939 funnits upprättad i marinledningen.

Erfarenheterna hade enligt vad kommittén anfört visat, att de omfattande

och betydelsefulla uppgifter, som måste åläggas marinstabens underrättelsedetalj,

icke kunnat lösas med den personal, som härför beräknats enligt 1942

års försvarsordning, nämligen en pensionerad officer i arvodesbefattning. Med

hänsyn till att underrättelsetjänsten enligt krigs- och beredskapserfarenheterna

måste tillmätas avsevärt ökad betydelse förordade kommittén, att för den
-

s. 330 Kontrollera mot PDF

330

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

samma skulle avses två officerare på aktiv stat, varav en i lönegrad Ma 10

och en i lönegrad Ma 9. Den befintliga arvodesbefattningen borde indragas.

Det av försvarskommittén beräknade behovet av militär personal för marinstaben

framgår i vad avser krigsorganisationen av betänkandets hemliga del

och i vad avser fredsorganisationen av dess öppna del s. 484.

Försvarskommittén har vidare föreslagit, att extra ordinarie befattningar

skulle inrättas inom marinstaben för en stabsredaktör i 26 lönegraden och en

chef för polisdetaljen, tillika vicevärd i marinledningens ämbetsbyggnad, i

25 lönegraden.

Remissyttranden.

Remissmyndigheterna ha i huvudsak icke gjort några erinringar mot den av

försvarskommittén föreslagna organisationen av marinstaben.

Inspektören för kustartilleriet har ansett, att souschefen vid marinstaben,

med hänsyn till att vissa kustartilleriärenden fortfarande avses skola handläggas

i marinstaben, alltjämt borde vara kustartilleriofficer.

Marinledningen har icke ingått på frågan om souschefen borde tagas företrädesvis

ur flottan eller ur kustartilleriet men förordat, att befattningen uppföres

på marinstabens stat, i syfte att möjliggöra ett fritt personval inom

marinen. -— För handläggning av rekryterings-, utbildnings- och krigsplaceringsärenden

m. m. rörande marinlottorna borde inom marinstaben — i likhet

med vad försvarskommittén föreslagit beträffande flygstaben — tillkomma en

kvinnlig befattningshavare (marinlotta) i lönegrad Ce 19. — Befattningen

såsom redogörare vid marinstabens kassaavdelning vore alltför krävande för

en underofficer i arvodesbefattning. Den borde i stället upprätthållas av en förvaltare

i kassatjänst på stat.

Försvarets civilförvaltning har ifrågasatt, om behov av särskild stabsredaktörsbefattning

kunde anses föreligga vid försvarsgrensstab, då de vid försvarsstaben

anställda stabsredaktörerna syntes kunna betjäna försvaret i dess helhet.

Statens organisationsnämnd har ansett det principiellt sett icke vara riktigt

att vid beräkningar av personalbehov vid staber m. m. räkna med särskild

personal till förfogande. Vidare borde enligt nämndens mening polisdetaljen

utgå ur marinstabens organisation och det behov av biträde i polisiära frågor,

som kunde befinnas erforderligt inom staben, tillgodoses på annat sätt, exempelvis

genom påfordrande av biträde från försvarsstabens inrikesavdelning.

Statens lönenämnd har också ifrågasatt behovet av nämnda detalj och

rekommenderat anstånd med chefsbefattningens överförande till extra ordinarie

stat.

Departementschefen.

Mot det av försvarskommittén föreslagna överförandet av vissa ärenden

från marinstaben till kustartilleriinspektionen har jag intet att erinra liksom

ej heller mot förslaget att i samband härmed överföra den befintliga beställningen

för souschefen till personalförteckningen för marinstaben, i syfte

s. 331 Kontrollera mot PDF

331

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

att medgiva ett friare personval. Jag finner icke anledning att härvid förorda,

att souschefen skall företrädesvis vara från visst vapenslag ur marinen.

I likhet med försvarskommittén anser jag, att marinledningens förbindelsecentral

åtminstone tills vidare bör bibehållas.

Marinledningens förslag att såsom redogörare vid marinstabens kassaavdelning

skall avses en förvaltare i kassatjänst på stat bör prövas i samband

med den utredning angående marinens underofficerskårer, som jag i

annat sammanhang avser att förorda. Efter särskild framställning har jag

medgivit att en underofficer på aktiv stat vid flottan må tills vidare såsom

vikarie uppehålla ifrågavarande arvodesbefattning.

Kommitténs beräkningar rörande behovet av militär personal för marinstaben

finner jag i huvudsak vara välmotiverade.

I avseende på civil personal har bland annat föreslagits inrättande av extra

ordinarie befattningar för en chef för polisdetaljen, tillika vicevärd i marinledningens

ämbetsbyggnad, och för en stabsredaktör. I fråga om förstnämnda

befattning återkommer jag vid framläggande av anslagsäskande under marinens

avlöningsanslag. Behovet av en stabsredaktör i marinstaben finner jag icke

tillräckligt styrkt.

Däremot vill jag, på av marinledningen anförda skäl, tillstyrka att en befattning

tillkommer inom marinstaben för handläggning av ärenden rörande

marinlottorna. Till frågan om löneställningen återkommer jag i annat sammanhang.

2. Kus tartilleriinspektionen.

F ör sv ar skommittén har icke förutsatt någon principiell ändring i inspektörens

för kustartilleriet ställning och tjänsteutövning. Med hänsyn till

att vissa ärenden av ren kustartillerinatur avsåges att överföras från marinstaben

till kustartilleriinspektionen borde den sistnämnda enligt kommitténs

mening tillföras en av de kaptener, som nu beräknades för marinstaben. Nuvarande

personaltillgång hade icke medgivit ett kontinuerligt och snabbt studium

och bearbetande av tillgängligt underrättelsemateriel, varför staben borde

förstärkas med en kapten, som dessutom borde bereda ärenden av taktisk natur.

I remissyttrandena ha erinringar icke framställts mot vad kommittén

föreslagit beträffande kustartilleriinspektionen.

Inspektören för kustartilleriet har ansett benämningen inspektör vara missvisande

beträffande de befogenheter och den ansvarsställning, som tillkomma

kustartilleriets främste målsman, varför en återgång till benämningen chef för

kustartilleriet borde ske.

Marinledningen har icke funnit skäl föreligga att ändra den nuvarande benämningen

på inspektören för kustartilleriet.

Departementschefen.

Mot vad försvarskommittén anfört rörande kustartilleriinspektionen har

jag intet att erinra.

Med hänsyn bland annat till det läge, vari utredningen rörande kustartille
-

s. 332 Kontrollera mot PDF

332

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

riets ställning inom försvarsorganisationen för närvarande befinner sig, finner

jag ej anledning nu ingå på frågan om att återinföra benämningen chef för

kustartilleriet.

3. Tjänstegrensinspe/ctörerna.

Tjänstegrensinspektörerna äro inspektören för sjöartilleriet, inspektören för

torped- och ubåtsvapnen, inspektören för minväsendet, inspektören för marinens

förbindelseväsende (tillika chef för marinstabens förbindelseavdelning)

samt marinöverdirektören, marinöverintendenten och marinöverläkaren. Med

stöd av Kungl. Maj:ts brev den 6 december 1946 har vidare chefen för marin

stabens utbildningsavdelning förordnats att med bibehållande av innehavande

befattning tills vidare tjänstgöra såsom inspektör för flottans manskapsskolor.

F ör svar skommittén.

Beträffande marinöverintendentens och marinöverdirektörens funktioner såsom

tjänstegrensinspektörer har försvarskommittén icke förutsatt någon ändring

i nuvarande organisation. I avvaktan på statsmakternas beslut med anledning

av 1944 års militärsjukvårdskommittés förslag har även marinöverläkaren

beräknats skola bibehållas vid sina nuvarande inspektionsuppgifter.

Vad angår övriga tjänstegrensinspektörer hade, enligt vad kommittén anfört,

erfarenheterna givit belägg för den stora betydelse, som deras verksamhet haft

för att utveckla de olika vapengrenarna och fartygsslagen samt förbättra och

rationalisera yrkesutbildningen. Med hänsyn till den snabba utveckling inom

olika områden, som vore att vänta, har det synts kommittén ofrånkomligt att

i fred icke endast behålla utan även förstärka organisationen i denna del. 1

motsats till vad nu är fallet borde emellertid inspektörerna utom inspektören

för minväsendet jämte större delen av hos dem tjänstgörande personal vid

krigsorganisation utnyttjas i andra krigsbefattningar, varvid inspektörstjänsterna

med nämnt undantag skulle uppehållas av till flottans reserv överförd

pensionerad personal. Härigenom skulle besparingar i flottans fredskader

vinnas.

Kommittén har erinrat, att enligt 1942 års försvarsbeslut inspektörens för

torped- och ubåtsvapnen verksamhetsområde skulle åtminstone tills vidare

omfatta såväl övervattenstorpedvapnet som ubåtsvapnet. 1 praktiken hade

emellertid, enligt vad kommittén anfört, denna organisation aldrig kunnat helt

genomföras. Med hänsyn till övervattenstorpedfartygens och ubåtarnas vitt

skilda konstruktion samt till därav betingade olikheter i fråga om taktik och

utbildning hade det nämligen befunnits olämpligt att förena dem under en

gemensam målsman. Härtill komme, att utvecklingen efter år 1942 medfört

en avsevärt utökad arbetsbörda för inspektören, framför allt beroende på att

övervattenstorpedvapnet genom flottans ändrade sammansättning fått ökad

omfattning och betydelse — eu utveckling, som ännu ej vore avslutad. Med

hänsyn härtill hade det ansetts erforderligt att fördela nuvarande inspektörens

för torped- och ubåtsvapnen verksamhet på två befattningshavare, inspektören

opaginerad Kontrollera mot PDF

338

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

för torpedvapnet och inspektören för ubåtsvapnet. Samtidigt borde den nu

beräknade assistenten hos inspektören för torped- och ubåtsvapnen utgå ur

organisationen.

Kommittén har vidare anfört, att erfarenheterna från beredskapen visat

behovet av att ansvaret för krigsförberedelsearbetet beträffande hjälpfartygen

samlades hos en särskild befattningshavare. Med hänsyn till att det största

antalet hjälpfartyg utrustades för mintjänst, borde härför avses inspektören

för minväsendet, vilken redan i gällande organisation hade att taga befattning

med vissa hithörande frågor.

Kommittén har slutligen föreslagit, att för förbindelseväsendet och för

flottans manskapsskolor icke borde avses särskilda inspektörer. I stället borde

instruktionsmässigt stadgas, att chefen för marinstabens förbindelseavdelning

ägde inspektionsrätt inom förbindelseväsendet, samt åt chefen för marinstabens

utbildningsavdelning uppdragas inspektionsrätt över nämnda skolor.

liemiss yttranden.

Marinledningen har understrukit betydelsen av att en särskild inspektör för

övervattenstorpedtjänsten skulle tillkomma i enlighet med försvarskommitténs

förslag. Däremot har marinledningen icke kunnat biträda kommitténs förslag

att de särskilda befattningarna såsom inspektör för förbindelseväsendet och

inspektör för flottans manskapsskolor skulle upphöra. Då några besparingar

icke härigenom uppnåddes, syntes hittillsvarande goda erfarenheter av den nuvarande

organisationen utgöra tillräckliga skäl för dess bibehållande.

Statens lönenämnd har förklarat sig icke ha blivit övertygad om nödvändigheten

av att i nuvarande läge skapa en särskild inspektör för torpedvapnet.

För svar sväsendets underbefälsförbund har anfört, att den utbildning, som

i skolor och kurser meddelades såväl värnpliktig som fast anställd personal,

vore så viktig, att ett sammanförande av verksamheten till särskild tjänstegren

under en inspektör, vilken skulle bära ansvaret för all till skolor och kurser

hänförlig utbildning, vore väl motiverad.

Departementschefen.

Försvarskommitténs förslag, att vissa tjänstegrensinspektörer jämte större

delen av hos dem tjänstgörande personal vid krigsorganisation skola utnyttjas

i andra befattningar och inspektörstjänsterna därvid uppehållas av reservpersonal,

finner jag lämpligt.

De på erfarenheter grundade skäl, som kommittén anfört för en uppdelning

av den nuvarande inspektörens för torped- och ubåtsvapnen verksamhetsområde,

anser jag vara bärande. Särskilt med hänsyn till den ökade betydelse,

som övervattenstorpedvapnet fått och kommer att få inom flottan, synes den

nuvarande ordningen icke tillfredsställande. Jag föreslår därför, att nyssnämnda

inspektörs åligganden uppdelas på en inspektör för torpedvapnet och

en för ubåtsvapnet, samtidigt som den befintliga tjänsten såsom assistent hos

nuvarande inspektören för torped- och ubåtsvapnen indrages.

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

Då förslaget att särskilda inspektörer icke vidare skola avses för förbindelseväsendet

och för flottans manskapsskolor icke medför besparingar och

då erfarenheterna från nuvarande organisation äro goda, räknar jag icke med

någon ändring i sådant avseende.

Yad försvarskommittén i övrigt anfört föranleder från min sida ingen

erinran.

Försvarsväsendets underbefälsförbunds förslag om tillsättande av en inspektör

för all utbildningsverksamhet finner jag mig icke kunna tillstyrka.

III. Marindistrikten.

Enligt gällande militärterritoriella organisation är territorialvattnet vid

rikets kuster i sjömilitärt hänseende indelat i sex marindistrikt, nämligen

Norrlandskustens, Ostkustens, Gotlands, Sydkustens, Öresunds och Västkustens.

I vederbörliga marindistrikt ingå jämväl de särskilda marina försvarsområdena,

nämligen Hemsö, Vaxholms och Karlskrona samt Göteborgs

skärgårds försvarsområden.

Chef för marindistrikt underställda förband in. m. utgöras av i vederbörliga

marindistrikt ingående lokala sjöstridskrafter (lokalstyrka eller

fartygsdepå), örlogsstation och (eller) örlogsdepå, örlogsvarv samt kustartilleriförsvar

med vederbörligt kustartilleritruppförband. I krig (vid beredskap)

tillkomma ytterligare förband, bland annat för kustbevakning m. m.

Vid utövandet av ledningen inom marindistriktet biträdes marindistriktschefen

dels av en stab, marindistriktsstaben, dels — utom i Öresunds och

Gotlands marindistrikt — av särskilda förvaltningsorgan, vilka tillsammans

utgöra distriktsförvaltningen.

Försvarskommittén.

Kommittén har ansett endast sådana förändringar i marindistriktsorganisationen

för närvarande böra vidtagas, som dels föranledas av de ändringar i

gällande militärterritoriella indelning, vilka kommittén i annat sammanhang

föreslagit, dels bli en följd av den minskade marinorganisationen, dels ock

i fråga om personalorganisationen visa sig vara möjliga och lämpliga att

genomföra på grundval av verkställda och pågående undersökningar i syfte

att rationalisera verksamheten inom staber och förvaltningar.

Genom att Öresunds marindistriktsstab — som en följd av den av kommittén

förordade sammanslagningen av Öresunds och Sydkustens marindistrikt

— komme att indragas möjliggjordes, enligt vad kommittén anfört,

en minskning av den nuvarande organisationen i personellt avseende. För

särskild handläggning av ärenden rörande den marina verksamheten i Öresund

borde avses en officer, som skulle ingå i Sydkustens marindistriktsstab.

På denne borde jämväl ankomma att verkställa för verksamheten i Öresund

erforderligt krigsförberedelsearbete. För befattningen borde avses beställningshavare

i lönegrad Ma 11 eller Ma 10.

s. 335 Kontrollera mot PDF

335

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Den föreslagna indragningen av de marina förbanden och anstalterna inom

Norrlandskustens marindistrikt syntes, anför kommittén vidare, möjliggöra,

att detta marindistrikt organiserades endast såsom krigsmarindistrikt och att

marindistriktsstaben uppsattes först vid beredskap eller krig. Det för marindistriktet

erforderliga krigsförberedelsearbetet m. m. syntes lämpligen kunna

ombesörjas direkt från marinledningen. För verkställande härav och handläggningen

av marindistriktet i fråga berörande ärenden ävensom för upprätthållande

av erforderlig kontakt med berörda militärbefälhavare borde

avses en beställningshavare i lönegrad Ma 10. Denne borde i krigsorganisationen

ingå såsom stabschef i den då organiserade marindistriktsstaben.

Såsom chef för marindistriktet borde i krigsorganisationen avses flaggman

eller kommendör i reserven.

Försvarskommittén har erinrat om ett av försvarets centrala organisationskommitté

framlagt förslag, att med befattningen såsom chef för Västkustens

marindistrikt skulle förenas befattningen såsom chef för Göteborgs örlogsstation,

varvid innehavaren av dubbelbefattningen skulle biträdas av en för

marindistriktet och örlogsstationen gemensam stab. Det syntes emellertid

försvarskommittén icke vara möjligt att taga ställning till förevarande spörsmål,

innan den föreslagna anordningen försöksvis prövats, varför kommittén

vid sina beräkningar ansett sig böra utgå från nuvarande organisation.

I fråga om marindistriktens förvaltningsorganisation har kommittén tills

vidare ej räknat med annan ändring än att marinens underofficersskola samt

Hårsfjärdens örlogsdepå borde ingå i distriktsförvaltningen vid Ostkustens

marindistrikt såsom särskilda förvaltningsorgan.

För befattningarna såsom chefer för Ostkustens, Sydkustens och Västkustens

marindistrikt har kommittén i överensstämmelse med nuvarande

organisation räknat med särskilda beställningar, för de två förstnämnda i lönegrad

Mo 17 och för den sistnämnda i lönegrad Mo 14. Militärbefälhavaren på

Gotland har förutsatts liksom hittills tillika vara marindistriktschef. Såsom

chefer för de i VII. militärbefälsstaben ingående marina avdelningarna ha

beräknats en officer ur flottan i lönegrad Ma 10 och en officer ur kustartilleriet

i lönegrad Ma 9.

Vid beräkning av personalbehoven för staber och förvaltningar har kommittén

tagit hänsyn dels till den minskade arbetsvolym, som kunde förutses

bli en följd av den reducerade marinorganisationen, dels till föreliggande

resultat av de särskilda organisationsundersökningar, som verkställts och

alltjämt påginge, i den mån desamma vore tillämpliga på den av kommittén

föreslagna marinorganisationen. Kommittén har ansett möjligt, att de sålunda

beräknade personalbehoven framdeles kunde komma att i viss utsträckning

minskas genom de rationaliseringsåtgärder i fråga om stabernas och förvaltningsorganens

organisation, som antingen fortlöpande vidtoges genom

chefens för marinen eller de centrala förvaltningsmyndigheternas försorg eller

kunde bli en följd av pågående särskilda organisationsundersökningar och utredningar.

s. 336 Kontrollera mot PDF

336

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Remissyttranden.

Överbefälhavaren har ansett att, oberoende av att den nuvarande militärterritoriella

indelningen tills vidare borde bibehållas, beslut dock kunde fattas

om sammanslagning av Öresunds marindistrikt med Sydkustens.

Även marinledningen har tillstyrkt nämnda sammanslagning.

Vidare borde enligt marinledningens åsikt Norrlandskustens marindistrikt

alltjämt ingå i fredsorganisationen under förutsättning att Hemsö kustartilleriförsvar

ej nedlades. Chefen för Hemsö kustartilleriförsvar borde

tillika vara chef för marindistriktet. Den av kommittén föreslagne beställriingshavaren

i Ma 10, avsedd att i marinledningen handlägga frågor rörande

marindistriktet, borde placeras såsom stabschef. Arbetet i staben förutsattes

i övrigt kunna utföras med anlitande av för Hemsö kustartilleriförsvar avsedd

personal. Ett bibehållande av marindistriktet inom fredsorganisationen

skulle sålunda icke innebära några kostnadsökningar.

Marinledningen föreslår vidare, att för handläggning av lottaärenden skulle

— i likhet med vad försvarskommittén föreslagit beträffande flygflottilj

staberna — tillkomma en deltidstjänstgörande befattningshavare (marinlotta)

i lönegrad Ce 12 inom vardera av marindistriktsstaberna vid Norrlandskustens,

Ostkustens, Sydkustens och Västkustens marindistrikt.

Marinledningen har bestämt avstyrkt anordnande av de av kommittén ifrågasatta

försöken med sammanslagning av chefskapen för Västkustens marindistrikt

och för Göteborgs örlogsstation. Sådana försök skulle för lång tid

avsevärt undergräva krigsberedskapen på Västkusten. Den nuvarande organisationen

hade visat sig lämplig såväl under beredskapsförhållanden som i fred.

Även chefen för Västkustens marindistrikt har — av motsvarande skäl som

marinledningen — avstyrkt anordnande av försök av nyssnämnd art och bland

annat framhållit, att vid krig under alla förhållanden måste finnas en särskild

marindistriktschef och en stationschef.

Chefen för Öresunds marindistrikt har avstyrkt förslaget om distriktets

sammanslagning med Sydkustens marindistrikt och bland annat anfört, att

beredskapserfarenheterna tydligt påvisat nödvändigheten av en särskild marindistriktschef

med erforderliga organ i Malmö eller närliggande plats. De besparingar,

som kunde vinnas genom en sammanslagning, bedömdes bli ytterst

små och kunde ej motivera övergång till en organisation, som enligt marindistriktschefens

uppfattning måste bedömas olämplig.

Chefen för Norrlandskustens marindistrikt har föreslagit, att eu gemensam

stabsorganisation för marindistriktet och kustartilleriförsvaret skapas enligt

liknande grunder, som av marinledningen förordats.

Statens organisationsnämnd har anfört, att inga sådana förändringar be

träffande marindistrikten borde vidtagas som kunde föregripa resultatet av

undersökningar rörande samordnandet av högre territoriella staber. Även försöken

med sammanslagning av staberna inom Västkustens marindistrikt

borde av nämnda skäl tills vidare anstå.

s. 337 Kontrollera mot PDF

337

Kungl. Maj:ts •proposition nr 206.

D epartementschefen.

Såsom vid behandlingen av den militärterritoriella indelningen framhållits

räknar jag på anförda skäl med att nuvarande indelning tills vidare i stort

sett skall bibehållas i oförändrat skick. Jag förutsätter sålunda bland annat

nu ingen ändring i avseende på de marina försvarsområdenas ställning.

Vid behandlingen av den förordade sammanslagningen av Öresunds marindistrikt

med Sydkustens marindistrikt har försvarskommittén framhållit, att

handläggning i särskild ordning av ärenden rörande den marina verksamheten

i Öresund samt av krigsplanläggningen för området i fråga alltjämt

vore erforderlig. Med hänsyn till områdets ur sjömilitär synpunkt speciella

natur samt den strategiska betydelse, som östersjöinloppen i händelse av

konflikt kunna komma att få, delar jag kommitténs åsikt i detta hänseende.

I nuvarande läge är jag därför icke beredd att föreslå en förändring i gällande,

under beredskapstiden prövade organisation. Jag anser sålunda, att

Öresunds marindistrikt tills vidare skall bibehållas. Härigenom vinnes även,

att frågan om den militärterritoriella indelningen, sedan härpå inverkande

utredningar slutförts, kan upptagas till prövning i ett sammanhang.

I det föregående har jag föreslagit, att Hemsö kustartilleriförsvar skall bibehållas.

Vid sådant förhållande anser jag, att Norrlandskustens marindistrikt

icke bör, såsom försvarskommittén förutsatt, organiseras såsom krigsmarindistrikt

utan att det bör ingå även i fredsorganisationen, varvid chefen

för Hemsö kustartilleriförsvar bör förordnas att tillika tjänstgöra såsom

marindistriktschef i fred. Såsom stabschef i den för marindistriktet och

kustartilleriförsvaret kombinerade stab, som i fred torde böra organiseras,

bör placeras den beställningshavare ur flottan i lönegrad Ma 10, som kommittén

avsett för krigsförberedelsearbete m. m. I krigsorganisationen bör befälet

över marindistriktet, på sätt kommittén föreslagit, utövas av officer i

reserven.

I avvaktan på resultatet av särskild utredning i fråga om möjligheterna

för en samordning av vissa territoriella staber anser jag att försök med sammanslagning

av chefskapen för Västkustens marindistrikt och för Göteborgs

örlogsstation icke böra igångsättas.

Då jag anser, att marinens underofficersskola, av skäl som i annat sammanhang

angivas, alltjämt bör vara direkt underställd chefen för marinen,

räknar jag med att skolan liksom hittills i förvaltningsavseende skall lyda

direkt under vederbörande centrala förvaltningsmyndigheter.

Mot vad försvarskommittén i övrigt anfört rörande marindistrikten har

jag i princip intet att erinra.

Marinledningens förslag att för handläggning av lottaärenden skall tillkomma

en deltidstjänstgörande marinlotta inom vissa marindistriktsstaber

finnér jag mig böra biträda utan att i detta sammanhang taga ställning till

frågan om löneförmånerna.

22—40148 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 206.

s. 338 Kontrollera mot PDF

338

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

IV. Flottan.

A. Fartygsmaterielen.

Enligt gällande försvarsordning uppdelas fartygsmaterielen — med undantag

för sådana ännu icke utrangerade äldre fartyg, vilka tillhöra en allmän

materielreserv -—- på linjeflotta, reservflotta och hjälpflotta. Denna indelning

har fått praktisk tillämpning såsom utgångspunkt för planering av fartygsmaterielens

förnyelse, underhåll, rustning och bemanning.

Försvarskommittén har i betänkandet s. 493 och 494 redogjort för de grunder,

enligt vilka fartygsmaterielen fördelas till linjeflotta, reservflotta och hjäipflotta.

I dessa indelningsgrunder har kommittén icke ifrågasatt några principiella

ändringar.

1. Fartygens livslängder och utrangering.

De livslängder, som i anslutning till praktiska erfarenheter hittills utgjort

riktlinjer för omsättning av flottans fartygsmateriel, framgå av följande sammanställning:
-

Livslängd: År i

Fartygstyp • Linjeflotta Reservflotta Total

Pansarskepp ....................................... 24 12 36

Kryssare .......................................... 24 12 36

Jagare och kustjagare ........................... 20 10 30

Torpedbåtar ....................................... 10 — 10

Ubåtar ............................................. 14 7 21

Minsvepare, större .............................. 20 10 30

Minsvepare, mindre .............................. 10 5 15

De internationellt vedertagna livslängderna äro i allmänhet avsevärt kortare

än de nu angivna.

Försvar skommittén.

Försvarskommittén har i betänkandet å s. 494—496 framlagt vissa allmänna

synpunkter på frågan om fartygens livslängder och därvid bland annat framhållit,

att ett krigsfartygs livslängd bestämdes av materielens tillstånd och

modernitet, samt att livslängderna i linjeflotta och reservflotta icke vore

gränser, som under alla förhållanden måste hållas, utan närmast utgjorde en

erfarenhetsmässig beräkningsgrund för planering av en lämplig ersättningsbyggnad.

Från fall till fall måste därför bedömas, huruvida en ökning eller

sänkning kunde eller borde äga rum.

Kommittén har vidare anfört, att en teknisk brytningstid sådan som den

s. 339 Kontrollera mot PDF

339

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

nuvarande ställde modernitetsfrågan i förgrunden och aktualiserade en omprövning

av de livslängder, som hittills tillämpats. Intill dess förutsättningarna

för en sådan omprövning förelåge syntes det lämpligast att utgå från hittills

tillämpade livslängder och i dem vidtaga endast sådana jämkningar som i särskilda

fall kunde visa sig påkallade.

Ett undantag av angiven art har kommittén ansett sig böra föreslå beträffande

undervattensbåtarna. Som skäl härför har kommittén anfört i

huvudsak följande.

Ubåtarna representera en fartygskategori av specifik natur, där svårigheten

att tillgodose kravet på säkerhet är större än beträffande någon annan fartygstyp.

Dessutom erfordra ubåtarnas dyrbara och jämförelsevis ömtåliga ackumulatorbatterier

särskild hänsyn i vad gällde kontinuerlig vård och periodisk omsättning.

För att hålla båtarna i brukbart skick måste denna vård ombesörjas

oberoende av om de hänföras till linjeflottan eller reservflottan. Med hänsyn

till ubåtarnas användning vid krig finnes heller ingen anledning att differentiera

dem i linje- och reservfartyg. Kommittén har därför funnit starka skäl

tala för att ubåtarna under hela sin livstid hänfördes till linjeflottan, men att

de under ett år ungefär varje femårsperiod förläggas under översyn i samband

med batteribyten.

Emellertid måste den nu tillämpade totala livslängden för ubåtar, 14 år i

linjeflottan och 7 år i reservflottan, eller sammanlagt 21 år, anses för hög.

En reduktion till 18 år synes här befogad. I förhållande till den internationellt

vedertagna livslängden för ubåtar komma de svenska ändock att få 5 års längre

livstid. I betraktande av att båtarna under hela tiden avses ingå i linjeflottan

innebär denna beräkningsgrund i jämförelse med nuvarande en förlängning

av livslängden i linjeflottan med 4 år och därigenom minskad ersättningsbyggnadskvot.

I anledning av vad sålunda anförts har kommittén vid sina beräkningar utgått

från att ubåtarnas livslängd sattes till 18 år, under vilken tid de skulle

hänföras till linjeflottan.

Med ledning av resultatet av verkställd undersökning av de olika fartygens

tillstånd har kommittén av i det följande angivna skäl funnit sig böra föreslå

vissa jämkningar i övrigt i de vedertagna normallivslängderna.

Pansarskeppen Manligheten och Oscar II, vilka genomgått omfattande

modernisering, borde kvarstå till 1950.

Kryssa ren Fylgia och minkryssaren Clas Fleming borde av motsvarande

skäl kvarstå till 1953.

Beträffande jagare vore den vedertagna livslängden med hänsyn till utvecklingen

att anse som hög. Befintliga jagare — utom de av Olandstypen —

hade blivit färdigbyggda å sådan tid, att det ej varit möjligt att vid byggandet

i nämnvärd grad beakta den tekniska utvecklingen under kriget. Därtill komme,

att modern utrustning endast i begränsad utsträckning kunde införas på äldre

fartyg. Med hänsyn härtill hade kommittén ansett sig böra räkna med en

reducering av jagarnas livslängd till 10 år i linjeflottan och 8 år i reservflottan

s. 340 Kontrollera mot PDF

340

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

för de fem äldsta, Klas Horn, Göteborg, Stockholm, Malmö och Karlskrona,

samt till 18 år i linjeflottan och 9 år i reservflottan för Norrköping och Gävle.

För Visby, Sundsvall, Hälsingborg och Kalmar hade av besparingsskäl räknats

med 20 års livslängd i linjeflottan och 10 år i reservflottan, då dessa jagare

trätt i tjänst först under senare delen av försvarsberedskapen och då de därjämte

avsåges undergå en mera genomgripande modernisering.

Kustjagarna Mode, Magne, Munin, Mjölner, Romulus och Rernus borde

av motsvarande skäl hänföras till linjeflottan under 16 och till reservflottan

under 8 år.

I avsaknad av erfarenhetssiffror hade för den större torpedbåtstypen

uppskattningsvis beräknats en livslängd av 15 år i linjeflottan och 8 år i reservflottan.

Det syntes dock icke osannolikt, att kommande erfarenheter kunde

giva vid handen, att dessa fartyg lämpligen borde hänföras till linjeflottan

under hela sin livstid.

Beträffande träng- och övnings far ty g borde liksom hittills livslängden

beräknas från fall till fall med ledning av de särskilda fartygens tillstånd.

I betänkandets hemliga del har återgivits en i enlighet med de angivna riktlinjerna

utarbetad sammanställning över livslängderna för fartygsmaterielen.

Försvarskommittén har erinrat, att en radikal utrangering av äldre fartyg

enligt beslut av Kungl. Maj:t ägt rum under sommaren 1947 i syfte att undvika,

att underhålls- och personalkostnader skulle nedläggas på fartyg av

ringa stridsvärde. I betänkandet s. 498 har kommittén med utgångspunkt från

i det föregående behandlade livslängder lämnat en förteckning över de ungefärliga

tidpunkter, vid vilka utrangeringar under tioårsperioden ha förutsatts

äga rum.

I särskilt yttrande har ledamoten von Heland framhållit, att livslängderna

för flottans större fartyg vore mycket långa. En specialundersökning

borde göras för att överväga, huruvida ej en utrangering av äldre fartyg borde

göras i hastigare takt än hittills och huruvida det ur kostnadssynpunkt kunde

vara riktigt att bibehålla större omoderna fartyg som övningsfartyg.

Remissyttranden.

Marinledningen har anslutit sig till kommitténs förslag beträffande livslängder

för ubåtar och jagare.

Marinledningen har vidare framhållit, att efter den utrangering av vissa

äldre fartyg, som nyligen genomförts, tillgången på smärre fartyg för

sekundära uppgifter såväl vid neutralitetsvakt som krig vore helt otillfredsställande.

Det syntes därför angeläget att så länge som möjligt bibehålla

fartyg lämpade för dessa uppgifter. Med hänsyn härtill borde kustjagarna

överföras till eskortfartyg och kunde i samband därmed givas en livslängd

av 20 år i linjeflottan och 10 år i reservflottan. Med denna begreppsändring

komme fartygen på sin naturliga taktiska plats och kraven på deras

prestanda och behov av modernisering kunde hållas inom måttliga gränser.

Beträffande de större torpedbåtarna har det i avsaknad av erfarenhetssiffror

s. 341 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 206. 341

synts marinledmngen lämpligt att tills vidare utgå från att de under hela sin

livslängd — vilken borde sättas till 15 år — skulle tillhöra linjeflottan.

Med hänsyn till de reservationer för framtida teknisk utveckling och därav

beroende omprövning av livslängderna, som kommittén gjort, har marinledningen

ansett sig kunna i övrigt i princip godtaga vad kommittén anfört.

Även kommitténs förslag till utrangeringar har marinledningen kunnat i

princip godtaga, varvid dock förutsatts, att utrangeringarna skulle från fall

till fall övervägas mot bakgrunden av det utrikespolitiska läget och varje

enskilt fartygs faktiska tillstånd vid tidpunkten i fråga.

Chefen för kustflottan har särskilt understrukit sistnämnda synpunkt samt

framhållit, att återhållsamhet borde iakttagas vid utrangeringar av fartyg med

större stridsvärde. Detta gällde t. ex. Sverigeskeppen samt sådana fartyg, exempelvis

minsvepare, som enligt erfarenheter från två världskrig vore mera lämpade

än hjälpfartyg för tjänst vid mobilisering, även om livslängderna överskridits.

D epartementschefen.

De synpunkter och förslag, som försvarskommittén framlagt beträffande

fartygens livslängder, kan jag i huvudsak godtaga.

Ubåtsmaterielens allt mer komplicerade natur i förening med de särskilda

säkerhetskrav, som av hänsyn till personalen måste ställas på densamma,

medför att den totala livslängd, som hittills tillämpats för ubåtar, nämligen

21 år, numera torde få anses vara alltför hög. Den av försvarskommittén föreslagna

minskningen till 18 år synes mig därför väl motiverad. Skillnaden i

avseende på underhåll och bemanning för ubåtar i linjeflottan och i reservflottan

är redan nu vida mindre än för andra fartygstyper. De krav på bemanning

och underhåll, som med hänsyn till den tekniska utvecklingen numera

måste uppställas, medföra att åtskillnad mellan linje- och reservflotta

icke längre torde böra upprätthållas beträffande ubåtar, vilka sålunda under

hela sin livslängd böra hänföras till linjeflottan.

Även förslaget om jämkningar i livslängderna för vissa i linjeflottan nu

ingående jagare vill jag biträda.

Yad åter angår kustjagarna synes det mig uppenbart, att fordringarna på

deras prestanda och modernitet med hänsyn till deras avsedda utnyttjande

böra kunna sättas något lägre än för övriga jagare. Då därjämte tillgången på

fartyg för lokalstyrkorna är starkt begränsad böra, såsom marinledningen

föreslagit, kust jagarna hänföras till eskortfartyg och deras livslängd sättas

till 20 år i linjeflotta och 10 år i reservflotta i stället för av försvarskommittén

föreslagna 16 respektive 8 år.

Beträffande torpedbåtar av den större typen finner jag för närvarande

icke anledning till annat uttalande än att det synes lämpligt att preliminärt

räkna med en livslängd av 15 år i linjeflottan, medan erfarenheterna få utvisa,

huruvida de därutöver kunna utnyttjas i reservflottan.

Mot försvarskommitténs på livslängdsberäkningarna grundade förslag till

s. 342 Kontrollera mot PDF

342

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

ungefärliga tidpunkter för utrangering av vissa fartyg har jag i princip intet

att erinra. Jag vill emellertid understryka, att förslaget icke får anses bindande.

Det bör liksom hittills få ankomma på Kungl. Maj:t att från fall till

fall avgöra tidpunkten för utrangeringar under hänsynstagande till såväl fartygens

tillstånd och stridsvärde som det rådande utrikespolitiska läget.

Någon specialundersökning rörande utrangering av äldre fartyg finner jag

åtminstone i nuvarande läge icke påkallad.

2. Ersättningsbyggnad.

För sv ar skommittén.

Försvarskommittén har ansett sig böra framlägga en plan för ersättningsbyggnad

för en tioårsperiod framåt och beräkna mot denna plan svarande årskvoter

för ersättningsbyggnad av örlogsfartyg. Som skäl härför har kommittén

anfört följande.

Sjöförsvarets effekt är främst beroende av flottans fartygsbestånd. Med fartygsbeståndet

som utgångspunkt utformas flottans organisation. Förutsättningen

för att största möjliga effekt skall kunna utvinnas ur organisationen

är en planmässigt ordnad och kontinuerlig förnyelse av fartygsmaterielen.

Samtidigt vinnes önskvärd stabilitet såväl i fråga om sjöförsvarets andra frågor

som dess kostnader och arbetsförhållanden. Härigenom uppnås även möjligheten

att kontinuerligt tillgodogöra flottan teknikens framsteg. Genom att

fartygsbyggandet i god tid kan planeras, ernås besparingar i kostnaderna,

varjämte arbetena lättare på ett lämpligt och smidigt sätt kunna inpassas

i den civila industriens planer.

Linjeflottans fartygsbestånd den 1 juli 1948 (inberäknat nu under byggnad

varande enheter) beräknas omfatta:

3 kryssare,

1 minfartyg,

12 jagare,

6 kustjagare,

21 torpedbåtar, mindre,

15 ubåtar,

9 kustubåtar,

18 minsvepare, större,

24 minsvepare, mindre,

eller tillsammans 109 fartyg med ett sammanlagt deplacement av 62 800 ton

standard.

Under tioårsperioden 1948—1958 skulle följande antal fartyg efter överskriden

livslängd avföras ur linjeflottan:

4 jagare,

2 kustjagare,1

15 torpedbåtar, mindre,

1 Ytterligare 4 kustjagare avföras omedelbart efter periodens slut.

s. 343 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206

343

6 ubåtar,

4 minsvepare, större,

24 minsvepare, mindre,

eller tillsammans 55 fartyg om sammanlagt cirka 12 150 ton standard.

Med hänsyn till den brist på materiel och arbetskraft, med vilken under

de närmaste åren måste räknas, samt till önskemålet om en begränsning av

försvarsutgifterna har kommittén ansett sig böra utgå från att ersättningsbyggnaden

under den närmaste tioårsperioden måste bedrivas i något långsammare

takt än avgången sker och omfatta följande fartyg:

2 jagare jämte påbörjande av ytterligare 2 jagare,

4 torpedbåtar, mindre,

12 torpedbåtar, större,

6 ubåtar samt

6 minsvepare, mindre.

Härigenom skulle linjeflottans fartygsbestånd komma att under perioden

successivt nedgå till 84 fartyg om cirka 60 700 ton standard.

Kommittén har i betänkandets hemliga del lämnat en närmare redogörelse

för de till nybyggnad föreslagna fartygstypernas egenskaper.

För att så långt som möjligt bringa upp moderniteten hos befintliga lätta

fartyg, som beräknas över år 1958 kvarstå i linjeflottan, borde enligt kommitténs

mening det moderniseringsprogram, som bifallits av 1947 års riksdag,

omfattande ombyggnad av jagarna av Bhrensköldklassen till minsvepare, förbättring

av luftvärnsbestyckningen på »stadsjagare» och större minsvepare,

införande av viss ny teknisk hjälpmateriel på lätta övervattensfartyg och

ubåtar m. m., fullföljas. Kommittén har räknat med att under tioårsperioden

ytterligare omkring 10 miljoner kronor böra anvisas för dessa modemiseringsarbeten,

varjämte eventuella besparingar på redan anvisade medel för nybyggnad

av fartyg borde avses för moderniseringsarbeten.

För forsknings- och försöksverksamhet i samband med nya fartygskonstruktioner

och nya vapen har kommittén räknat med 1 miljon kronor per år.

Den sammanlagda kostnaden för ersättningsbyggnad m. m. under tioårsperioden

har kommittén efter prisläget den 1 juli 1947 beräknat sålunda:

2 jagare jämte påbörjande av ytterligare 2 jagare ............... 62,5 milj. kr.

4 torpedbåtar, mindre ...................................................... 5, o » »

12 torpedbåtar, större ...................................................... 48,o » »

6 ubåtar ........................................................................ 48, o » »

6 minsvepare, mindre ...................................................... 5,5 » »

Modernisering av äldre fartyg .......................................... 10, o » »

Försöksverksamhet ......................................................... 10,o » »

Summa 189,o milj. kr.

Såsom av kommitténs kostnadsberäkningar framgår har anslaget till ersättningsbyggnad

under första femårsperioden beräknats till i genomsnitt 23,4

miljoner kronor per år för att under andra femårsperioden nedgå till i genomsnitt

14,4 miljoner kronor per år.

s. 344 Kontrollera mot PDF

344

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

I särskilda yttranden ha ett flertal av kommitténs ledamöter och sakkunniga

föreslagit ökade anslag till ersättningsbyggnad.

Ledamöterna Bjelle och Wallenberg ha såsom angivits i det föregående

vid behandlingen av frågan om arméns materiel allmänt anfört, att de medel,

som kommittén avsett för materielanskaffning för armén och marinen, vore

otillräckliga, och därvid särskilt framhållit den bristande balans som under

tioårsperioden komme att uppstå mellan materielanslagen och anslagen till

organisation m. m. Yad särskilt beträffar frågan om ersättningsbyggnad för

flottan ha Bjelle och Wallenberg föreslagit en anslagshöjning till i genomsnitt

30 miljoner kronor per år. Härigenom skulle den av kommittén föreslagna

lätta flottan hållas uppe vid en styrka, som utgjorde ett minimum för

att den skulle ha några utsikter att lösa sina uppgifter i riksförsvaret.

Ledamoten Ewerlöf har framhållit, att linjeflottan vid genomförande av

kommitténs förslag skulle komma att minskas med ett stort antal lätta övervattensfartyg,

samtidigt som dess stridsvärde skulle sjunka på grund av stigande

medelålder hos fartygsbeståndet. Under åren närmast efter 1958 skulle

ytterligare ett stort antal fartyg falla för åldersstrecket. De lätta övervattensfartygen

skulle bli få och flottan olämpligt avvägd. Bland annat skulle minsvepningsförbanden

bli helt otillräckliga.

För att tillgången på mindre fartyg skulle ökas och därmed den av kommittén

önskade övergången till en lätt flotta underlättas borde programmet

för ersättningsbyggnad under perioden ökas med 2 jagare, 6 större torpedbåtar

och 18 mindre minsvepare. För att den stora avgången av fartyg närmast

efter 1958 skulle kunna i tid motverkas borde vidare under periodens

andra hälft 2 jagare, 5 ubåtar och 2 större minsvepare påbörjas. Genomförandet

av detta program krävde en höjning av anslaget för ersättningsbyggnad

till 31,9 miljoner kronor per år. Frågan om och på vilket sätt kryssaren Gotland

skulle ersättas borde prövas vid senare tidpunkt.

Ledamoten von Heland har diskuterat ett program för flottans sammansättning

med jagare som största enheter och utifrån detta ansett sig kunna konstatera,

att ersättningsbyggnad av jagare icke förrän efter en avsevärd tid

skulle behöva ifrågakomma. Den tid man i så fall skulle ha på sig för påbörjande

av nya jagare borde användas till omprövning av fartygstyperna samt

undersökning, huruvida den föreliggande nya jagartypen verkligen vore den

lämpligaste för våra förhållanden.

von Heland har vidare anfört, att han för sin del skulle ha föredragit en

flotta sammansatt av ubåtar, större och mindre torpedbåtar samt större och

mindre minsvepare (till ett sammanlagt antal av 92 fartyg) men utan jagare.

Årskostnaden för ersättningsbyggnad av denna flotta uppginge till i genomsnitt

23,8 miljoner kronor per år eller 9,4 miljoner kronor mer än medeltalet

för de sista fem åren av tioårsperioden enligt majoritetens förslag men utan

de stora tilläggsanslag, som majoriteten ansett nödvändiga, om flottans nuvarande

organisation skulle bibehållas. Med hänsyn till befintligt fartygsbestånd

behövde anslaget icke ökas utöver kommitténs förslag förrän i periodens

slutläge.

s. 345 Kontrollera mot PDF

345

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 206.

Konteramiral Ericson har närmare redogjort för den successiva minskning

av fartygsbeståndet, som vid genomförande av kommitténs förslag komme

att äga rum under tioårsperioden ävensom för den omfattande avgången av

fartyg ur linjeflottan under åren närmast efter periodens slut, vilken avgång

komme att medföra en snabb minskning av flottans styrka, därest icke särskilda

åtgärder vidtoges redan under tioårsperioden (betänkandet del II s. 74,

75, 88 och 89). Oavsett minskningen av fartygsantalet komme linjeflottans

stridsvärde 1958 att vara lägre än 1948 beroende på fartygsbeståndets högre

genomsnittsålder och därmed följande lägre stridsvärde.

1948 års fartygsbestånd medgåve organiserandet av tre operativa enheter

samt innefattade ett godtagbart antal lätta fartygsenheter. En uppenbar svaghet

vore dock, att stora torpedbåtar ännu saknades. 1958 års fartygsbestånd

medgåve uppsättande av endast två operativa enheter, emedan dels antalet

jagare vore för litet, dels kryssaren Gotland under loppet av år 1958 överförs

till reservflottan. Antalet ubåtar vore tillfredsställande men antalet minsvepare

däremot ytterligt otillräckligt, varjämte det totala antalet lätta enheter vore alldeles

för litet. Härtill komme, att den ojämförligt största delen av fartygsbeståndet

vid denna tidpunkt vore föråldrad. Endast på de större fartygen kunde

man räkna med möjligheten att installera nya vapen och tekniska hjälpmedel.

Totalt sett vore sålunda 1958 års flotta både väsentligt svagare och sämre

avvägd än 1948 års.

Mot bakgrund härav och med stöd av skäl, som i yttrandet närmare utvecklas,

har Ericson funnit en ökning av ersättningsbyggnadsverksamheten

nödvändig. Den ledande principen borde härvid vara att kvantitativt bibelialla

1948 års fartygsbestånd samtidigt som ansträngningarna inriktades på att

skapa efter den moderna tekniken avpassade nya vapen och fartygstyper. Med

hänsyn till den snabba och delvis ovissa tekniska utvecklingen främst på atombombens

och de fjärrstyrda vapnens område vore det berättigat att under

tioårsperioden låta anstå med byggande av större fartyg. Kompletteringen av

det lätta fartygsbeståndet borde ske på sådant sätt, att tre eskadrar kunde

uppsättas samt att minskningen av antalet små torpedbåtar, ubåtar och minsvepare

undvekes.

Ersättningsbyggnadsprogrammet för tioårsperioden borde givas följande

sammansättning:

4 jagare samt påbörjande av ytterligare 2 jagare ............... 154,o milj. kr.

18 torpedbåtar, större ...................................................... 12,o *

14 torpedbåtar, mindre ...................................................... 25,0 »

6 ubåtar samt påbörjande av ytterligare 5 ubåtar ............... 88,5 »

2 minsvepare, större, påbörjade ....................................... 9,° !>

26 minsvepare, mindre ...................................................... 25,5 »

Modernisering av äldre fartyg............................................. 19,o

Försöksverksamhet ......................................................... 19,o »

Särskilda konstruktionsarbeten ............................... 2,5 -

Summa 393,5 milj. kr.

s. 346 Kontrollera mot PDF

346

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

De påbörjade fartygen avsåges ersätta motsvarande fartyg, som under 1959

skulle avföras ur linjeflottan. Frågan om ersättande av kryssaren Gotland,

som 1958 utginge ur linjeflottan, borde upptagas till omprövning i god tid

före nämnda år. Vissa pågående undersökningar tydde på att anslaget till

moderniseringar framdeles kunde behöva något ökas.

överste Bonde har anfört, att flottans ersättningsbyggnad borde givas

sådan omfattning, att 1948 års bestånd av lätta fartyg i linjeflottan kunde vidmakthållas

och att den övergång till en lätt flotta, som kommittén ansett önskvärd,

verkligen bleve möjlig. Bonde har föreslagit ett ersättningsbyggnadsprogram,

som överensstämmer med det av konteramiral Ericson föreslagna.

Remissyttranden.

Marinledningen har — under hänvisning till i huvudsak motsvarande skäl

som anförts av konteramiral Ericson — betecknat det av kommittén framlagda

ersättningsbyggnadsprogrannnet såsom icke godtagbart. Med hänsyn till

att vissa skäl i nuläget talade för en viss återhållsamhet i avseende på fartygsbyggnader

har marinledningen ansett sig under rådande förhållanden kunna

ansluta sig till det av Ericson framlagda programmet såsom en godtagbar

lösning, men har samtidigt velat framhålla, att nuvarande instabila förhållanden

gjorde det svårt att angiva de riktiga fartygskostnaderna.

Den för modernisering angivna summan har dock ansetts otillräcklig, även

om modemiseringsarbetena inskränktes till fartyg, som med stor marginal

komme att överleva tioårsperioden. Marinledningen ville emellertid i rådande

läge föreslå en höjning av anslaget med endast 5 miljoner kronor för tioårsperioden

i dess helhet.

Med hänsyn till den pågående, omfattande tekniska utvecklingen vore det

enligt marinledningens mening av största betydelse att tillräckliga resurser

ställdes till förfogande för försöksverksamhet. För innevarande budgetår vore

för här ifrågavarande ändamål anvisade 3 055 000 kronor för försök berörande

vitt skilda områden. Då en begränsning av anslaget skulle medföra allvarliga

konsekvenser, måste marinledningen kräva en höjning av anslaget till 3 miljoner

kronor per år.

Slutligen vore ett belopp, som kunde uppskattas till 0,4 miljoner kronor per

ar, erforderligt för omsättning av min-, ammunitions- och provianttransportpråmar,

vattenbåtar, oljebåtar m. m.

Enligt marinledningens mening borde sålunda anslaget till ersättningsbyggnad

ökas med 2,9 miljoner kronor per år utöver vad Ericson föreslagit eller

till sammanlagt 42,2 miljoner kronor per år.

Överbefälhavaren har anfört, att det av försvarskommittén föreslagna nybyggnadsprogrammet

vore alltför starkt beskuret för den erforderliga utbyggnaden

av det lätta fartygsbeståndet. Ett vidgat program i huvudsaklig överensstämmelse

med marinledningens förslag syntes därför erforderligt. Materielanskaffningen

borde dock icke bindas för en så lång period som tio år

utan ett program borde nu fastställas endast för de närmaste årens nybygg
-

s. 347 Kontrollera mot PDF

347

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 206

nadsverksamhet och i övrigt riktlinjer uppdragas för den vidare ersättningsbyggnaden,

medgivande fortlöpande anpassning efter den militärtekniska utvecklingen.

Departementschef en.

Till vad försvarskommittén under förevarande avsnitt inledningsvis anfört

om att sjöförsvarets effekt främst är beroende av flottans fartygsbestånd samt

om betydelsen av en planmässigt ordnad och kontinuerlig förnyelse av fartygsmaterielen

kan jag helt ansluta mig.

Med utgångspunkt från de allmänna synpunkter, som jag i det föregående

framfört, anser jag att flottans ersättningsbyggnad för den närmaste framtiden

bör inriktas på att vidmakthålla beståndet av jagare och lättare fartygstyper

samt komplettera detsamma med ett antal större torpedbåtar, avsedda att planenligt

ingå i operationsgrupperna. I fråga om vilka fartygstyper, som i nuvarande

läge böra bli föremål för ersättningsbyggnad, delar jag sålunda försvarskommitténs

uppfattning. Däremot är jag icke beredd att nu framlägga

ett närmare utformat förslag till ersättningsbyggnad för en så lång tidsperiod,

som kommittén avsett.

I anslutning till det ersättningsbyggnadsprogram med vilket försvarskommittén

räknat för tioårsperiodens första del föreslår jag — utan att därvid

vilja binda mig för den takt, i vilken fartygen böra färdigställas — att under

budgetåret 1948/49 påbörjas byggandet av två jagare, en division ubåtar om

tre fartyg samt fyra mindre torpedbåtar. Jagarna böra vara av modifierad

landskapstyp och avses ersätta jagare, som skola avföras ur linjeflottan. Ubåtarna,

vilka avses ersätta båtar, som skola utrangeras, böra vara av ny typ.

Jag vill i detta sammanhang framhålla de betydande fördelar ur ekonomisk

och teknisk synpunkt, som stå att vinna vid samtidig nybyggnad av flera

fartyg av samma typ. För de mindre torpedbåtarna finnas motorer tillgängliga.

Då förevarande fråga är av den art att närmare upplysningar rörande

fartygstyper m. m. icke kunna lämnas till statsrådsprotokollet, torde få hänvisas

till handlingar, som komma att ställas till riksdagens vederbörande

utskotts förfogande.

Jag har i annat sammanhang understrukit vikten av att försvaret beredes

möjlighet att tillgodogöra sig den tekniska utvecklingen under kriget samt

att genom försök med nya vapen, tekniska hjälpmedel in. in. komma fram till

för våra förhållanden lämpliga konstruktioner. Jag anser det sålunda vara av

stor betydelse att den redan påbörjade moderniseringen av flottans fartyg

fullföljes och att erforderliga medel avses för fortsättande av den försöksverksamhet,

som pågår och vilken avser såväl fartygsmateriel som vapen, ammunition

m. m. av delvis helt nya typer.

I avseende på medelsbehovet för här berörda ändamål under budgetåret

1948/49 får jag anledning återkomma i annat sammanhang.

s. 348 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts -proposition nr 206.

348

3. Fredsrustningar.

Med hänsyn till kravet på hög krigsberedskap förutsattes i 1942 års försvarsbeslut

fredsrustning och depåförläggning av fartygen i så stor utsträckning,

som befanns möjlig med hänsyn till personalens omfattning.

F ör sv ar skommittén.

Kommittén har ansett sig böra räkna med en begränsning av fredsrustningarna

till vad som ur utbildningssynpunkt måste anses oundgängligen nödvändigt

och därmed i viss utsträckning minska kravet på krigsberedskap. 1

princip förutsattes, att omkring en tredjedel av det totala fartygsbeståndet,

motsvarande omkring hälften av linjeflottan, skulle hållas rustad i fred för

övningar. De rustade fartygen beräknades till större delen av året rörligt förlagda,

då icke översyner lade hinder i vägen.

Kommittén har räknat med att de rustade fartygen i princip skulle organisatoriskt

vara sammanförda till en övningsflotta (kustflottan) under chefen för

kustflottan. Såsom lokala sjöstridskrafter avsåges endast smärre förband, som

erfordrades för viss specialutbildning eller andra särskilda ändamål eller utgjordes

av fartyg, som ur underhållssynpunkt lämpligen borde vara försedda

med kärnbesättningar.

Remissyttranden.

Marinledningen, som icke närmare ingått på vad försvarskommittén här

anfört, har förutsatt, att rustningar, avrustningar och fartygens förbandsindelning

skall fastställas av Kungl. Maj:t efter förslag av marinchefen i enlighet

med vad som för närvarande är föreskrivet.

Marinledningen har vidare i detta sammanhang behandlat frågan om medelsbehovet

för underhåll av flottans fartyg och erinrat, att kommittén, utifrån

vad kommittén räknat med i fråga om fredsrustningar, härför beräknat i

genomsnitt 14 925 000 kronor per år. Detta belopp komme enligt marinledningens

mening med största sannolikhet att visa sig vara för lågt. Marinledningen

hade för sin del beräknat medelsbehovet till genomsnittligt 16,2 miljoner

kronor per år, men ville framhålla, att det syntes bli nödvändigt att för

varje år i samband med anslagsäskandena taga slutlig ställning till behovet

av underhållsmedel med hänsyn till materielens tillstånd, rustningarnas verkliga

omfattning m. fl. faktorer.

Cheferna för Sydkustens och Västkustens marindistrikt ha framhållit önskvärdheten

av att lokalstyrkor -— av utbildnings- och andra skäl — finnas organiserade

vid respektive marindistrikt. Även chefen för Ostkustens marindistrikt

har påpekat betydelsen av att rustade fartyg finnas till marindistriktschefens

direkta förfogande.

D e par t em en t sch ef en.

Behovet av fredsrustningar bestämmes främst av utbildnings- och beredskapskrav.

Försvarskommittén har från sina utgångspunkter ansett sig böra

s. 349 Kontrollera mot PDF

349

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

i viss mån skjuta de sistnämnda i bakgrunden och räkna med rustningar endast

i den omfattning, som erfordras för utbildning. Av vad jag tidigare

anfört vid behandlingen av de strategiska synpunkterna samt försvarsorganisationens

utformande framgår, att jag anser, att även beredskapssynpunkterna

åtminstone i nuvarande läge måste beaktas vid bestämmande av fredsrustningamas

omfattning. Då det emellertid ankommer på Kungl. Maj:t att inom

ramen för tillgängliga medel besluta om rustningar och förbandsindelning,

finner jag icke anledning att här närmare ingå på denna fråga.

Beträffande anslaget för underhåll av flottans fartyg vill jag erinra, att

vissa svårigheter för närvarande föreligga att på längre sikt beräkna medelsbehovets

storlek, beroende bland annat på tillkomsten av ny, komplicerad

materiel i betydande omfattning. Även fredsrustningarnas storlek påverka

behovet av medel för underhåll, vilket behov för övrigt ej oväsentligt varierar

från år till år. Jag förutsätter, att medelsbehovet i vanlig ordning kommer

att mot bakgrund av rådande förhållanden prövas i samband med de årliga

medelsäskandena.

B. Artillerimateriel m. m.

Försvarskommittén har för omsättning av artillerimateriel m. in. räknat

med i genomsnitt 7,5 miljoner kronor per år under femårsperioden 1948/49

—1952/53 och 7,o miljoner kronor per år under perioden 1953/54—1957/58.

Härutöver har kommittén räknat med ett sammanlagt belopp om 26 miljoner

kronor för nyanskaffning av radar- och hydroakustisk materiel uppdelat på

hela tioårsperioden.

Kommittén har angivit den ungefärliga fördelningen på olika materielsiag

av nyssnämnda årskvoter för materielomsättningen på sätt framgår av en

sammanställning på s. 501 i betänkandet. Närmare beräkningsgrunder för vissa

av de olika materielslagen ha angivits i betänkandets hemliga del.

I några av de avgivna särskilda yttrandena har föreslagits ökning av

anslaget till artillerimateriel m. m.

Ledamöterna Bjelle och Wallenberg ha sålunda i anslutning till sitt i det

föregående vid behandlingen av arméns materiel återgivna allmänna uttalande

rörande materiel för armén och marinen föreslagit en ökning av medelsanvisningen

till artillerimateriel in. m. för flottan med omkring 2,5 miljoner kronor

per år.

Ledamoten Ewerlöf har ansett en ökning av här ifrågavarande anslagsmedel

till i medeltal 14,5 miljoner kronor per år vara erforderlig.

Konteramiral Ericson har anfört, att de belopp, som kommittén avsett

för artillerimateriel in. m., vore så lågt beräknade, att de icke medgåve täckande

av förefintliga brister, tillfredsställande omsättning av materielen eller godtagbara

möjligheter att följa med i den pågående, snabba utvecklingen på det

vapentekniska området. Även med beaktande av de särskilda skäl till sparsamhet,

som förelåge, vore det nödvändigt att öka de av kommittén beräknade

s. 350 Kontrollera mot PDF

350

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

anslagen med 5,5 miljoner kronor per år. Av denna summa avsåges 1,5 miljoner

kronor för konstruktion och anskaffning av vissa vapen och tekniska

hjälpmedel av helt ny typ samt en något förbättrad omsättning av särskilt

viktig materiel, medan 4 miljoner kronor erfordrades i följd av den av Ericson

föreslagna ökade ersättningsbyggnaden av fartyg. Sistnämnda belopp hade

beräknats enligt samma strängt återhållsamma normer, som tillämpats av

kommittén.

Överste Bonde har räknat med samma höjning av förevarande anslag som

konteramiral Ericson.

Remissyttrande.

Marinledningen har i en hemlig del av sitt yttrande närmare redogjort för

de grunder, efter vilka medelsbehovet enligt marinledningens mening borde

beräknas. Härav framginge, att det av kommittén upptagna beloppet icke medgåve

komplettering av nu förefintliga brister, tillfredsställande omsättning av

materielen eller godtagbara möjligheter att följa med i den nu pågående snabba

utvecklingen på det vapentekniska området. Marinledningen har enligt i

yttrandet angivna grunder beräknat här ifrågavarande anslagsmedel till i

genomsnitt 23 186 000 kronor per år.

D e part ements chef en.

Såsom marinledningen framhållit föreligga för närvarande vissa brister i

avseende på vapen, ammunition och tekniska hjälpmedel. Sedan erfarenheterna

från kriget nu i större omfattning blivit tillgängliga har också uppkommit

behov av anskaffning av sådan materiel av helt nya typer ävensom

av modernisering av viss befintlig materiel. Den materielanskaffning, som ägde

rum under kriget, avsåg av naturliga skäl delvis materiel av förkrigstyp. Försök

med ny teknisk materiel pågå för närvarande i betydande omfattning.

Jag finner det angeläget att flottan beredes möjlighet att på ett tillfredsställande

sätt följa med i den vapentekniska utvecklingen och avhjälpa föreliggande

brister. Emellertid finner jag mig icke nu böra taga närmare ställning

till medelsbehovet, vilket i vanlig ordning torde böra prövas från år till år.

C. Basorganisationen.

1. Allmänna synpunkter.

F ör svar skommittén.

Försvarskommittén har framhållit den stora betydelse, som en fullgod

basorganisation har för flottans uthållighet och förmåga att fylla sin uppgift

och särskilt betonat vikten av att fartyg och basanläggningar beredas ett

effektivt skydd mot flyganfall och mot fjärrverkande vapen.

Bland de åtgärder, som i detta syfte borde vidtagas vore, anför kommittén,

enligt krigserfarenheterna de viktigaste anordnande av i berg insprängda fullträffsäkra

fartygstunnlar, av vilka vissa borde anordnas såsom dockor, insprängning

av viktigare verkstadsanläggningar och förråd i berg, spridning av

s. 351 Kontrollera mot PDF

351

Kungl. Maj:ts proposition nr 200.

fartyg och anläggningar inom varje basområde, utnyttjande av ett flertal basområden

för att möjliggöra basväxling samt maskering av fartyg och anläggningar.

Härtill komme, liksom i fråga om andra anläggningar av betydelse,

behov av luftvärn och jaktflyg, vilka behov minskade i den mån fartyg, verkstäder

och förråd insprängdes i berg.

Under senare tid och framför allt under beredskapen ha en hel del åtgärder

av nyssnämnda slag vidtagits. Kommittén har kommit till den uppfattningen,

att en fortsatt successiv utveckling av flottans basorganisation borde komma

till stånd i förut angiven riktning. Av ekonomiska och andra skäl har det

emellertid ansetts uteslutet att utbygga alla de basområden, som vid krig

kunde behöva utnyttjas såsom operationsbaser, till fullständigt skyddade

baser. En differentiering beträffande anläggningarnas omfattning vore därför

nödvändig. Kommittén har förordat, att primära basområden ordnas i

Stockholms, Göteborgs och Karlskrona skärgårdar samt att därutöver ett begränsat

antal sekundära baser iordningställas, företrädesvis avsedda såsom

mer eller mindre tillfälliga operationsbaser vid krig.

Den närmare omfattningen av de arbeten, som kommittén funnit erforderliga

för moderniseringar av flottans basorganisation, framgår av betänkandets

hemliga del.

Kommittén har framhållit, att frågan om en utflyttning av Stockholms

örlogsstation och örlogsvarv ånyo bleve aktuell i samband med den föreslagna

moderniseringen av basorganisationen i Stockholms skärgård. De avsevärda

nackdelar bland annat ur luftförsvarssynpunkt, som vore förenade med nuvarande

förläggning av dessa anstalter, påkallade i detta sammanhang beaktande.

Enligt kommitténs mening vore frågan av den art och omfattning, att

den syntes böra hänskjutas till särskild utredning. I avbidan härpå hade kommittén

i sina personal- och kostnadsberäkningar räknat med nuvarande förläggning

av station och varv.

I särskilt yttrande har ledamoten von Heland anfört, att det syntes

ofrånkomligt, att en centralisering av flottans örlogsstationer och varv skulle

medföra högst betydande besparingar. Huru långt en dylik centralisering vore

möjlig ur krigssynpunkt vore däremot ovisst. Den av kommittén föreslagna

utredningen rörande flyttning av Stockholms örlogsstation och varv borde

sålunda utvidgas att gälla hela problemet om flottans stationer och varv. Utredningen,

som borde vara uttömmande och förutsättningslös, borde snarast

verkställas, von Heland har i fem punkter angivit utgångspunkterna för den

av honom föreslagna utredningen. Härutinnan torde få hänvisas till betänkankandets

del II s. 37.

Remissyttr anden.

Marinledningen har i princip anslutit sig till de allmänna synpunkter, som

kommittén uttalat, samt understrukit vikten av att de föreslagna åtgärderna

i syfte att bereda förbättrat skydd mot flyganfall och mot fjärrverkande vapen

dels snarast igångsättas, dels genomföras i snabbare takt än kommittén räk
-

s. 352 Kontrollera mot PDF

352

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

nät med. Särskilt gällde detta fartygstunnlarna, för vilkas utbyggnad det icke

kunde anses försvarligt att räkna med en alltför lång tidsperiod. Vissa ytterligare

synpunkter och förslag ha av marinledningen framlagts i hemlig del

av yttrandet.

Den av kommittén föreslagna utredningen om flyttning av Stockholms

örlogsstation och örlogsvarv borde enligt marinledningens mening snarast

igångsättas.

överbefälhavaren har understrukit vad marinledningen anfört om nödvändigheten

av en snabbare utbyggnad av bergrum för sjöstridskrafterna. De av

försvarskommittén för ändamålet avsedda medlen vore starkt begränsade och

utbyggnadsperioden följaktligen längre än vad som med hänsyn till kravet på

säkerhet kunde godtagas.

Överståthållarämbetet har framhållit, att en skyndsam förflyttning av

Stockholms örlogsvarv och örlogsstation vore nödvändig såväl av hänsyn till

civilbefolkningen som ur militära synpunkter.

Chefen för kustflottan har framhållit, att den föreslagna utbyggnaden av

flottans basorganisation vore av den största betydelse för att bereda de operativa

sjöstridskrafterna operationsfrihet. Frågan har närmare behandlats i

en hemlig del av yttrandet.

2. Orlogsstationerna.

I nuvarande organisation ingå örlogsstationer i Stockholm, Karlskrona och

Göteborg. Enligt Kungl. Maj:ts uppdrag har den till statens organisationsnämnd

anknutna försvarets centrala organisationskommitté i samråd med

chefen för marinen verkställt organisationsundersökningar vid respektive

örlogsstationer. För Göteborgs örlogsstation äro undersökningarna i huvudsak

avslutade, medan för Karlskrona och Stockholms örlogsstationer undersökningar

beträffande förvaltningsorganisationen alltjämt pågå. Den nuvarande

organisationen av stationerna i stora drag framgår av betänkandet s.

503 och 504.

F örsvar skommittén.

Kommittén har med hänsyn till bland annat behovet av förläggnings- och

skolutrymmen räknat med att de tre orlogsstationerna skola bibehållas, dock

att frågan om förläggningen av Stockholms örlogsstation såsom tidigare

nämnts borde särskilt utredas. Kommittén har vidare — med hänsyn till föreslagna

personalminskningar — utgått från att nu vid Karlskrona örlogsstation

befintliga två avdelningar, Sparre och Anckarstierna, kunna sammanslås till

en. Vid beräkning av stationernas personalbehov har kommittén utgått från

organisationskommitténs dittillsvarande summariska personalberäkningar.

Kommittén har förutsatt, att det skulle ankomma på marinchefen att på grundval

av de principbeslut rörande flottans personalorganisation, till vilka kommitténs

förslag kunde föranleda, i detalj utforma stationernas organisation i erforderlig

samverkan med organisationskommittén.

s. 353 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

353

Remissyttrande.

Marinledningen har i huvudsak biträtt de av kommittén anförda synpunkterna

beträffande örlogsstationerna. Chefen för Karlskrona örlogsstation bade

i yttrande till chefen för marinen framlagt vissa förslag till ändrad disposition

av byggnader för marindistriktsstaben och örlogsstationen i Karlskrona.

Då förslaget kunde innebära möjligheter till rationalisering och besparingar,

borde det bli föremål för bearbetning och därefter prövas.

3. Örlogsvarven.

Den nuvarande marinorganisationen omfattar tre örlogsvarv, nämligen i

Karlskrona, Stockholm och Göteborg med kapacitet i förhållande inbördes

ungefär som 5:4:1. Efter en år 1944 beslutad omorganisation äro Karlskrona

och Stockholms örlogsvarv organiserade på dels tre militärtekniska avdelningar,

dels en affärsdrivande verkstadsavdelning (marinverkstäderna). Göteborgs

Örlogsvarv är — frånsett formen för verkstadsdriften — i princip organiserat

i överensstämmelse med de andra örlogsvarven.

Försvarslcommittén.

Kommittén har, med hänsyn bland annat till att flottans tonnage vid ett

genomförande av kommitténs förslag komme att nedgå under tioårsperioden,

övervägt frågan, huruvida en minskning av antalet örlogsvarv skulle kunna

genomföras, men av strategiska skäl samt med hänsyn till den ökade fara för

anfall från luften, som en koncentration av varvsverksamheten skulle medföra,

räknat med att de tre örlogsvarven tills vidare skulle bibehållas.

I syfte att så långt som möjligt nedbringa fredskostnaderna har kommittén

efter vissa preliminära undersökningar i princip förordat, att vissa arbetsuppgifter

i fred skulle överföras från Stockholm till Karlskrona örlogsvarv. Någon

minskning av den marina varvskapaciteten på västkusten borde enligt kommitténs

åsikt icke ifrågakomma.

I avsende på örlogsvarvens organisation har kommittén icke funnit skäl

att nu föreslå några principiella förändringar.

Remissyttranden.

Marinledningen har framhållit, att det icke vore riktigt att enbart lägga

fredsmässiga synpunkter på frågan om fördelningen av arbetsuppgifter mellan

Stockholms och Karlskrona örlogsvarv. Även beredskaps- och mobiliseringssynpunkter

borde därvid beaktas. Marinledningen har förutsatt närmare

utredning av hithörande frågor.

Även statens organisationsnämnd har ansett en ytterligare utredning av

nyssnämnda frågor nödvändig. Det förefölle nämnden vidare, som om kommittén

icke tillräckligt beaktat de civila varvsresurser, som finnas i Göteborg.

En ytterligare minskning i verkstadsdriften vid Göteborgs örlogsvarv borde

kunna ske.

Statskontoret har funnit, att kommittéledamoten von Heland anfört över23—404

48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 206.

s. 354 Kontrollera mot PDF

354

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

tygande stat för sin uppfattning, att i vart fall Göteborgs örlogsvarv borde

nedläggas. Då enligt vad statskontoret erfarit svårigheter vidare förelåge att

bereda även de större örlogsvarven full sysselsättning, syntes en koncentrering

av verksamheten förtjänt att närmare övervägas.

Chefen för Göteborgs örlogsvarv har anfört, att det, även om man för

reparationer och översyn av örlogsfartygen i största utsträckning anlitade

civila varv och verkstäder, dock i såväl fred som krig erfordrades ett organ

på västkusten för örlogsvarvets nuvarande uppgifter, såsom omhändertagande

av dit förlagda örlogsfartyg, underhålls- och reparationsarbeten, som ej lämpligen

kunna utföras vid civila företag, exempelvis av fartygens vapenmateriel,

förrådshållning och militär utrustning av hjälpfartyg. Göteborgs örlogsvarv

borde sålunda bibehållas vid nuvarande omfattning.

Försvarsverkens civila personals förbund har yrkat, att arbetsomslutningen

vid marinverkstäderna i Stockholm bibehålies genom att den vid verkstäderna

tidigare placerade militära arbetsstyrkan bibehålies och genom att andra

statliga och privata beställningar i full utsträckning utnyttjas. Härigenom

skulle enligt förbundet staten få största möjlighet att erhålla erforderliga

arbeten utförda till rimlig kostnad.

4. Övriga basanläggningar.

I den nuvarande organisationen ingå två örlogsdepåer, nämligen en vid

Hårsfjärden och en vid Gustafsvik. Dock- och verkstadsanläggningarna vid

den sistnämnda äro i fredstid utarrenderade till privat företag. Därutöver

finnas vissa ytterligare basanläggningar -— närmast förråd av skilda slag —

på ett antal olika platser.

Enligt försvarskommitténs åsikt borde beträffande Hårsfjärdens örlogsdepå

inga förändringar nu vidtagas i avvaktan på resultatet av den föreslagna

utredningen rörande flyttning av Stockholms station och varv. Vid sina personalberäkningar

har kommittén därför räknat med oförändrad organisation.

Gustafsviks örlogsdepå föreslås skola i fred bibehållas vid nuvarande organisation.

Såsom av betänkandets hemliga del framgår har kommittén räknat

med vissa anordningar i anslutning till depån för att förbättra baseringsförhållandena

vid beredskap och krig.

Med den av 1942 års riksdag i princip beslutade men ännu icke påbörjade

övningsbasen vid Marstrand borde enligt kommitténs mening anstå, intill

dess beslut fattats rörande vissa förslag till förändringar av flottans basorganisation

på västkusten, som kommittén berört i betänkandets hemliga del.

Enligt 1942 års försvarsbeslut skulle i Fårösund ordnas en förrådsdepå.

Någon särskild organisation för handhavande av de flottan tillhöriga förråd

m. m., som finnas i Fårösund, hade emellertid aldrig skapats och syntes icke

heller erforderlig, enär förråden kunde omhänderhavas av kustartilleriets personal.

Begreppet Fårösunds förrådsdepå borde därför utgå ur marinorganisationen.

s. 355 Kontrollera mot PDF

355

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Departementschefen.

Till försvarskommitténs uttalande om den stora betydelse, som en fullgod

basorganisation har för flottans uthållighet och förmåga att fylla sina uppgifter,

kan jag helt ansluta mig. Behovet av tillfredsställande skydd för basanläggningar

och inneliggande fartyg mot flyganfall och mot fjärrverkande

vapen framstår, bland annat med hänsyn till landets militärgeografiska läge och

den utveckling, som de nämnda anfallsmedlen undergått, såsom särskilt betydelsfullt.

I enlighet med vad kommittén föreslagit bör sålunda en modernisering

och utbyggnad av basorganisationen komma till stånd, främst syftande

till ökat utnyttjande av bombsäkra anläggningar för skydd av fartyg, verkstäder

och förråd. Yåra vidsträckta skärgårdar erbjuda särskilt gynnsamma

förutsättningar för en sådan utveckling. Jag vill här erinra, att jag redan i

annat sammanhang föreslagit, att medel skola anvisas för påbörjande av vissa

fartygstunnlar.

Utan att nu vilja binda mig för den omfattning, i vilken utbyggnaden av

basorganisationen bör äga rum, anser jag dock, att vad kommittén i detta avseende

räknat med bör kunna tjäna som en riktpunkt för den fortsatta utvecklingen.

Såväl överbefälhavaren som marinledningen ha ansett betydelsefullt,

att framför allt fartygstunnlarna utbyggas i snabbare takt än som vid

genomförande av kommitténs förslag skulle bli möjligt. Även om jag finner

de anförda synpunkterna beaktansvärda, anser jag, att det årliga medelsbehovet

—- och därmed även utbyggnadstakten — bör i vanlig ordning prövas

från år till år med hänsyn till det vid den aktuella tidpunkten rådande läget.

Försvarskommittén har räknat med att nuvarande örlogsvarv och örlogsstationer

skola bibehållas. De skäl, som härför åberopats, finner jag bärande.

Det i ett remissyttrande framförda förslaget om nedläggande av Göteborgs

örlogsvarv kan jag sålunda icke biträda, bland annat med hänsyn till det av

strategiska skäl betingade kravet på att i såväl fred som krig kunna basera

örlogsfartyg på Västkusten. De civila varven i Göteborg, som redan nu utnyttjas

i stor utsträckning, kunna icke övertaga örlogsvarvets uppgifter. Någon

särskild utredning angående möjligheterna att centralisera varv och stationer

finner jag i nuvarande läge icke påkallad. En sådan centralisering skulle

medföra uppenbara nackdelar ur beredskaps- och mobiliseringssynpunkt. I

övrigt vill jag, förutom till strategiska skäl, hänvisa till att en koncentration

av verksamheten — i varje fall så länge icke fullträffsäkra verkstadsanläggningar

stå till förfogande — synes mig stå i strid med krigserfarenheterna,

vilka tvärtom tala för en spridning av anläggningar av denna art med hänsyn

till faran för anfall från luften.

I likhet med försvarskommittén anser jag, att den ånyo aktualiserade frågan

om flyttning av Stockholms örlogsstation och örlogsvarv — vilkas nuvarande

förläggning otvivelaktigt är förenad med nackdelar ur såväl militär

som civil synpunkt — bör hänskjutas till särskild utredning. Åt denna torde

böra uppdragas att med beaktande av såväl militära som ekonomiska, tekniska

och sociala faktorer snarast utarbeta förslag med kostnadsberäkningar

till flyttning a? såväl station som varv till plats inom Stockholms skärgård.

s. 356 Kontrollera mot PDF

356

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Det nära sambandet mellan station och varv riktar uppmärksamheten på

behovet av att de förflyttas samtidigt och förläggas i anslutning till varandra,

Själva utflyttningen, vilken åtminstone i sina huvuddrag även bör

planläggas av utredningen, torde lämpligen böra äga rum i etapper. I vad

mån Hårsfjärdens örlogsdepå, underofficersskolan vid Berga och andra inom

det aktuella området befintliga marina anläggningar beröras av utflyttningen

bör särskilt klarläggas, varvid även bör beaktas den av försvarskommittén i

annat sammanhang berörda frågan angående behov av tjänstebostäder för

viss instruktionspersonal vid Berga. I samband med utredningen bör undersökas,

vilket belopp som kan beräknas inflyta vid en försäljning helt eller

delvis av örlogsbasens nuvarande områden i Stockholm. Slutligen torde vid

utredningen även böra prövas försvarskommitténs förslag om förskjutning

av vissa arbetsuppgifter i fred från Stockholms till Karlskrona örlogsvarv.

Till frågan om örlogsstationemas inre organisation finner jag — i avvaktan

på resultatet av pågående organisationsundersökningar — icke anledning

att nu taga ställning.

Yad försvarskommittén anfört under rubriken Övriga basanläggningar föranleder

från min sida ingen erinran.

D. Flottans personal.

1. Officerare.

För sv ar skommittén.

Kommittén har icke förutsatt någon förändring beträffande amiralitetets

sammansättning. Chefen för kustflottan beräknas i krig vara chef

för den beroende på krigsfallet mest betydelsefulla operativa sjöstyrkan, tilllika

chef för en av eskadrarna, och i fred vara chef för den för övningar sammandragna

sjöstyrkan.

Försvarskommittén har anfört, att den i personalförteckningen för budgetåret

1947/48 upptagna staten för flottans officerare kunde sägas motsvara

mobiliseringsbehovet för den vid sagda budgetårs ingång befintliga organisationen.

Hänsyn hade dock härvid icke tagits till den personalökning, som

bleve erforderlig för fartygen genom tillkomsten av modern radarmateriel och

stridsledningsorganisation. Under budgetåret beräknades de båda kryssarna

och en jagare ingå i flottan, medan å andra sidan viss utrangering av fartyg

nyligen ägt rum.

Kommittén har, såsom framgår av föregående avsnitt, räknat med dels viss

rationalisering av marinledningen och flottans organisation, varvid hänsyn

tagits till av organisationsnämnden verkställda undersökningar, dels den beslutade

eller föreslagna utrangeringen av stridsfartyg. Enär den föreslagna

ersättningsbyggnaden under närmast förestående tioårsperiod icke täcker avgången

av fartyg, skulle fartygsbeståndet år 1958 vara mindre än det nuvarande.

Med anledning härav har det synts kommittén möjligt att vidtaga icke

oväsentliga minskningar av den aktiva officerskadern.

Liksom hittills skett har kommittén vid sina personalberäkningar utgått

s. 357 Kontrollera mot PDF

357

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

från flottans krigsorganisation. Sedan denna reviderats i enlighet med vad i

annat sammanhang angivits och sedan hänsyn tagits till angiven ökning för

nytillkommen modern materiel på fartygen, skulle, enligt kommitténs beräkningar,

ett sammanlagt behov av 521 stamofficerare föreligga vid tioårsperiodens

slut. Beräkningarna framgå närmare av betänkandets hemliga del och

innebära bland annat att officerare och underofficerare i reserven samt värnpliktigt

befäl i besparingssyfte utnyttjas i betydligt större utsträckning än

hittills i stället för personal på aktiv stat. På sätt som framgår av hemliga

delen beräknar kommittén, att nämnda behov skall kunna täckas med en fredskader

av 498 officerare.

Beräkningarna rörande personalorganisationens omfattning i fred med

hänsyn till utbildningskraven m. m. visade, enligt vad kommittén vidare anfört,

på ett behov av 525 officerare. Genom att utnyttja vissa beräknade personaltillgångar,

nämligen 15 fredstjänstgörande fänrikar i flottans reserv, 8

officerare av flottans stam, vilka skulle kvarstå i tjänst de två närmaste åren

efter uppnådd pensionsålder, samt 4 officerare i flottans reserv, vilka i särskild

ordning skulle inkallas för tjänstgöring på statens isbrytarfartyg, har

kommittén ansett det möjligt att begränsa fredskadern till den omfattning,

som erfordras för att tillgodose krigsorganisationen.

Försvarskommittén räknar sålunda med att ett antal av 426 officerare på

flottans stat samt 72 fänrikar eller tillhopa 498 officerare skall vara tillfyllest

jämväl för flottans fredsorganisation.

Försvarskommittén har beräknat sjöofficerskårens sammansättning på sätt,

som framgår av tabell på s. 509 i betänkandet.

Såsom kommendörer i lönegrad Mo 14 har kommittén upptagit chefen för

marinstäben och chefen för marinförvaltningens vapenavdelning, som kommendörer

i lönegrad Mo 12 cheferna för Stockholms och Karlskrona örlogsstationer.

Därest befattningarna som chefer för Karlskrona och Stockholms

örlogsvarv bekläddes med militär personal, borde de liksom nu upptagas i

lönegrad Mo 14 respektive Mo 12.

Beträffande de principer, som kommittén tillämpat för fördelningen av

övriga regementsofficersbeställningar på befattningar, torde få hänvisas till

vad kommittén därom anfört på s. 510 i betänkandet. Beräkningen av antalet

återstående beställningshavare samt deras placering i olika befattningar framgår

av betänkandets hemliga del.

Av beställningar, som vid sidan av flottans respektive kustartilleriets avdelningar

i personalförteckningen redovisas under andra rubriker, nämligen

— förutom amiralitetet — marindistrikten och vissa utbildningsanstalter,

borde enligt vad kommittén i annat sammanhang föreslagit beställningarna

som chefer för Norrlandskustens och Öresunds marindistrikt indragas. Av

återstående beställningar, vilka principiellt kunna tillsättas med officerare,

som tillhöra antingen flottan eller kustartilleriet, beräknades 4 regementsofficerare

och 3 kompaniofficerare komma från flottan, 3 regementsofficerare

och 2 kompaniofficerare från kustartilleriet. Utan att frångå denna beräknings
-

s. 358 Kontrollera mot PDF

358

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

grund hade kommittén ansett lämpligt, att souschefen vid marinens underofficersskola

upptoges i lönegrad Ma 10 eller Ma 9, varigenom personvalet

skulle underlättas. Härtill komme souschefen vid marinstaben.

Kommittén hade vidare räknat med att ett antal av de på försvarsstabens

stat upptagna officerarna skulle rekryteras från marinen, varav bland annat 4

befattningar som marinattachéer. Dessa beställningshavare hade icke redovisats

i flottans och kustartilleriets personaltabeller. Årskontingenten officerare

och antalet officerare vid marinens stabskurser hade dock dimensionerats

med hänsyn härtill.

Antalet arvoden för pensionerade officerare har, chefen för sjövärnskåren

och statens isbrytardirektör inräknade, beräknats till 20, vilket innebär en

minskning med 3.

I särskilt yttrande bär konteramiral Ericson framhållit, att officerspersonalen

på aktiv stat vid tioårsperiodens slut i förhållande till kommitténs

beräkningar måste ökas med 30 beställningar med hänsyn till av Ericson

framlagt förslag om ökad ersättningsbyggnad. Detta antal hade beräknats

enligt av kommittén tillämpade beräkningsgrunder, vilka dock vore ägnade

att inge betänkligheter.

Remissyttranden.

Marinledningen har, av motsvarande skäl som av konteramiral Ericson anförts,

påyrkat en ökning av antalet stamofficerare vid tioårsperiodens slut

med 30.

Oavsett detta vore den stamofficerskader, som av kommittén beräknats för

krigsorganisationen, enligt marinledningens mening för kraftigt nedskuren.

Den nuvarande tillgången på reserv- och värnpliktiga officerare täckte icke

de av kommittén redovisade behoven. En reduktion av stamofficerskadem

borde med hänsyn härtill åtminstone icke verkställas under de närmaste åren.

Marinledningen har vidare framhållit, att de av kommittén redovisade extra

tillgångarna av officerspersonal i fred — 15 fänrikar i flottans reserv, 4 officerare

i flottans stam efter uppnådd pensionsålder samt 4 officerare i flottans

reserv för tjänstgöring å statens isbrytarfartyg — vore osäkra. Marinchefen

borde bemyndigas, därest denna extra tillgång icke stode att erhålla, att till

frivillig tjänstgöring inkalla reservofficerare.

I personalförteckningen för försvarets forskningsanstalt funnes upptagna

två officerare från flottan, varav en i lönegrad Ma 10 eller Ma 9. I personalförteckningen

för flottan funnes emellertid endast en beställning i lönegrad

Ma 10 eller Ma 9, nämligen för nautiska assistenten i marinförvaltningen. Antalet

sådana beställningar borde sålunda ökas till två samtidigt som antalet

beställningar i lönegrad Ma 9 kunde minskas med en.

Svenska officer sförbundet har bland annat framhållit, att större minskningar

av antalet arvodesbefattningar borde undvikas av hänsyn till den därav

berörda personalen.

Marinledningen, Sveriges redareförening samt centralstyrelsen för de

s. 359 Kontrollera mot PDF

359

Kungl. May.ts proposition nr 206.

svenska reservofficersförbunden ha vid behandlingen av flottans reservpersonal

närmare berört svårigheterna att tillgodose behovet av nautiskt utbildat

befäl i reserven och värnpliktigt befäl i den omfattning, som försvarskommittén

räknat med.

Departementschefen.

Försvarskommitténs beräkningar av personalbehovet hänföra sig till tioårsperiodens

slut, då behovet — på grund av den successiva minskning, som

fartygsbeståndet enligt kommitténs förslag skulle undergå — är mindre än i

nuläget. Med hänsyn till mina i det föregående angivna allmänna utgångspunkter

är jag icke beredd att grunda mina personalberäkningar på behovet

vid en så avlägsen tidpunkt.

Såsom av avsnittet om flottans reservpersonal närmare framgår har kommittén

i besparingssyfte räknat med att officerare och underofficerare i reserven

samt värnpliktigt befäl skulle utnyttjas i betydligt större utsträckning än hittills

skett. Emellertid täcker tillgången på sådan personal åtminstone för

närvarande icke det beräknade behovet, vilket förhållande kan väntas bestå

under åtskilliga år i varje fall i avseende på den nautiskt utbildade personalen.

Med hänsyn härtill och då de av kommittén tillämpade beräkningsgrunderna

skulle medföra bestämda nackdelar ur beredskapssynpunkt kan jag icke nu förorda

en övergång till nämnda beräkningsgrunder.

Nu gällande stater för officerare motsvara, som försvarskommittén antytt,

i huvudsak mobiliseringsbehovet vid nuvarande organisation. Jag räknar sålunda

med att nämnda stater tills vidare skola i stort sett bibehållas.

Av mig i andra sammanhang föreslagna organisationsförändringar torde i

vad rör officerspersonalen böra genomföras inom ramen för befintliga stater,

dock att den nuvarande beställningen för chefen för Norrlandskustens marindistrikt

i lönegrad Ma 12 eller Ma 11, bör indragas. De nuvarande beställningarna

för kommendörer, vilka till antalet överensstämma med de av kommittén

beräknade, böra fördelas till befattningar i krigs- och fredsorganisationen

på sätt kommittén föreslagit.

Den beställning i lönegrad Ma 10, som nu är avsedd för assistenten hos

inspektören för torped- och ubåtsvapnen, bör i stället avses för stabschefen i

Norrlandskustens marindistriktsstab.

2. Underofficerare.

I personalförteckning för budgetåret 1947/48 äro för flottan upptagna beställningar

för 69 förvaltare, 409 flaggunderofficerare och 1113 underofficerare

av 2. graden. Underofficerarna tillhöra endera Stockholms, Karlskrona

eller Göteborgs örlogsstation och bilda vid respektive stationer särskild kår

med stationschefen som chef.

F ör svar slcommittén.

Kommittén har beräknat behovet av stamunderofficerare vid flottan vid

tioårsperiodens slut till 1 210.

s. 360 Kontrollera mot PDF

360

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

I syfte att åvägabringa större enhetlighet i avseende på befordringsförhållandena

för å ena sidan flottans underofficerare och å andra sidan underofficerare

vid andra försvarsgrenar har kommittén föreslagit en procentuell

ökning av antalet beställningar i de båda högre lönegraderna från nuvarande

30 % till 35 % av totala antalet underofficerare.

Av motsvarande skäl samt med beaktande av att vissa nya befattningar

för förvaltare avsåges tillkomma har försvarskommittén — trots minskningen

av antalet underofficerare — räknat med en ökning av antalet befattningar för

förvaltare till 80. Antalet förvaltare skulle härigenom komma att öka från

4,3 % till 6,5 % av totala antalet underofficerare.

Det förhållandet att förvaltarbeställningarna tidigare helt låsts fast till

vissa befattningar hade, framhåller kommittén, medfört avsevärda svårigheter,

när det gällt att åstadkomma nödvändiga omflyttningar inom förvaltarkåren.

Förhållandet hade tidigare uppmärksammats av försvarets civilförvaltning,

som ifrågasatt, att allmänna riktlinjer borde uppdragas med avseende å dels

de befattningar, i vilka förvaltare skola placeras, dels ock förutsättningarna

för befordran till förvaltare, närmast med avseende på kvalifikationer och utbildning

m. m. Kommittén hade för sin del räknat med att de föreslagna 80

förvaltarbeställningarna företrädesvis skulle utnyttjas för befattningar, som

framgå av tablå på s. 512 i betänkandet.

Underofficerskårens stat har av kommittén beräknats till 80 förvaltare, 344

flaggunderofficerare och 786 underofficerare av 2. graden.

Antalet arvoden för pensionerade underofficerare har beräknats till 74,

vilket innebär en minskning med 3.

I särskilt yttrande har konteramiral Ericson av samma skäl som anförts

beträffande officerare räknat med en ökning av 91 underofficerare i förhållande

till kommitténs beräkningar.

Remissyttranden.

Marinledningen har, i avsikt att förebygga de olägenheter, som vore förenade

med att förvaltarbeställningarna fastlåstes till vissa angivna befattningar,

föreslagit, att rörliga förvaltarbeställningar, förslagsvis 5, borde tillkomma,

vilka skulle kunna tagas i anspråk efter medgivande av Kungl. Maj:t.

Beställningarna borde uppföras som alternativa beställningar för förvaltare

eller flaggunderofficerare varvid antalet beställningar för flaggunderofficerare

kunde minskas med 5.

Den av marinledningen föreslagna ökningen av ersättningsbyggnaden medförde

ett behov vid tioårsperiodens slut av 91 beställningar för underofficerare

utöver kommitténs stater. Av dessa beställningar borde 2 upptagas som förvaltare,

27 som flaggunderofficerare och 62 som underofficerare av 2. graden.

Chefen för Karlskrona örlogsstation har anfört, att musikpersonalen icke

kunde rymmas i det antal underofficerare och manskap, som avsetts för Karlskrona

örlogsstation. Särskild stat för musikpersonalen borde tillkomma utöver

de av kommittén föreslagna staterna.

s. 361 Kontrollera mot PDF

361

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Chefen för Göteborgs örlogsstation har beträffande musikpersonalen framfört

samma synpunkter som chefen för Karlskrona örlogsstation samt vidare

förordat en utredning om avvägningen mellan flottans underofficersgrader i

syfte att åstadkomma bättre befordringsmöjligheter för underofficerarna.

Försvarets civilförvaltning har ånyo understrukit angelägenheten av att

frågan om allmänna riktlinjer för förvaltares placering och befordran tages

under övervägande.

Statens organisationsnämnd har anfört, att kommitténs förslag att öka antalet

förvaltarbeställningar, bland annat för att bringa befordringsgången inom

flottans underofficerskår i närmare överensstämmelse med den inom övriga

försvarsgrenar, vore ett principiellt felaktigt tillvägagångssätt vid skapandet

av nya befattningar. Nämnden ville med skärpa framhålla, att ett godkännande

av en sådan organisationsprincip självfallet icke kunde anses förenligt med

vad som menas med en rationellt uppbyggd organisation. Inrättandet av nya

förvaltarbeställningar borde ske efter på platsen vidtagna grundliga organisationsundersökningar.

Vid utmätandet av antalet förvaltarbeställningar hade

hänsyn heller icke tagits till de förslag, som nämnden framlagt rörande undersökningarna

vid Västkustens marindistrikt. Innan organisationsundersökningarna

avslutats borde nya förvaltarbeställningar ej inrättas.

Svenska underofficers förbundet har framhållit, att någon sakligt motiverad

grund för att befordringsförhållandena för flottans underofficerare skulle vara

sämre än för underofficerare vid övriga försvarsgrenar enligt förbundets

mening icke förelåge. Försvarskommitténs förslag kunde, även om det i berörda

avseende innebure vissa förbättringar, icke betraktas som en definitiv

lösning av frågan. Förslaget kunde dock av förbundet tillstyrkas såsom en

jrrovisorisk lösning, intill dess frågan kunde bli föremål för den fortsatta utredning,

som enligt förbundets mening borde komma till stånd. Då vad sålunda

anförts i allt väsentligt även gällde kustartilleriet, borde i denna utreding

även kustartilleriets underofficerskår inneslutas.

I avbidan på resultatet av denna utredning ville förbundet, för att temporärt

förbättra relationerna mellan de olika tjänstegraderna vid marinens

underofficerskårer föreslå, att de av försvarskommittén föreslagna beställningarna

för pensionerade underofficerare i arvodesbefattning -—- 74 vid

flottan och 12 vid kustartilleriet — utbyttes mot flaggunderofficersbeställningar

på aktiv stat vid flottan respektive kustartilleriet. Enligt förbundets

mening skulle detta icke föregripa en fortsatt utredning angående förändringar

i de militära pensionsåldrarna, då pensionsåldern för marinens underofficerare

— undantagandes förvaltare — redan vore fastställd till 55 år, d. v. s. den

pensionsålder som 1944 års militära pensionssakkunniga ifrågasatt som lämplig.

De pensionssakkunnigas förslag innebure dessutom just utbyte av ifrågavarande

arvodespersonal mot personal på aktiv stat.

Försvarsväsendets underbefäls förbund har anfört, att bcfordringsförhållandcna

inom sjöunderofficerskåren, trots den av kommittén föreslagna förbättringen,

alltfort komme att vara synnerligen ogynnsamma jämförda med

s. 362 Kontrollera mot PDF

362

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

motsvarande förhållanden inom armén och flygvapnet. Det syntes förbundet

synnerligen angeläget, att ytterligare förskjutning från den lägre underofficersgraden

till de båda högre komme till stånd bland annat genom utbyte av

arvodesbefattningar mot beställningar för flaggunderofficerare på aktiv stat.

Tjänstemännens centralorganisation har likeledes påpekat, att de sämre

befordringsförhållandena för marinens underofficerare, jämfört med motsvarande

personal inom andra delar av försvaret, skulle komma att kvarstå,

även om försvarskommitténs förslag genomfördes.

Särskild framställning.

Med en den 7 januari 1948 dagtecknad skrift har tjänstemannen vid marinförvaltningen

B. östergren överlämnat ett förslag till omorganisation av

marinens maskinistkårer utarbetat av marinens maskinbefälsorganisationer.

Förslaget, som är avsett att motverka avgångarna från och befrämja rekryteringen

av kårerna i fråga, innebär betydande förändringar i den ifrågavarande

personalens utbildning, avlöning, tjänsteställning m. m. östergren har hemställt,

att maskinbefälsorganisationen vid marinen måtte göras till föremål

för särskild utredning, varvid det framlagda förslaget borde beaktas. För att

förhindra ytterligare avgång under den tid utredningen påginge föreslås därjämte,

att ett provisoriskt avlöningsreglemente fastställes för maskinpersonalen

med retroaktiv verkan från den 1 oktober 1947. Som en provisorisk åtgärd

borde även förvaltargraden avsevärt utökas för maskinister vid marinen.

Över framställningen har chefen för marinen -— efter hörande av marinförvaltningen,

marinöverdirektören och svenska underofficersförbundet — avgivit

yttrande. Marinchefen har därvid framhållit betydelsen av att åtgärder

snarast vidtagas för att bereda personalen sådana anställnings- och arbetsvillkor,

att de marina myndigheterna bättre än nu kunna hävda sig i konkurrensen

om den kvalificerade arbetskraften. En ingående utredning borde

sålunda komma till stånd rörande hela de marina underofficerskårernas arbetsuppgifter,

tjänsteställning, anställningsvillkor m. m. Något förslag till provisoriska

avlöningsbestämmelser ansåge sig marinchefen med hänsyn till meddelade

direktiv om åtgärder i utgiftsbegränsande syfte nu icke kunna inkomma

med.

Svenska underofficersförbundet har funnit ett flertal av de i framställningen

framförda synpunkterna riktiga. Då de emellertid gällde även underofficerare

vid övriga yrkesgrenar och yrkesavdelningar inom marinen, kunde

förbundet icke biträda åtgärder, som endast skulle beröra maskinisterna. Förbundet

vidhölle därför sitt i det föregående omnämnda förslag om fortsatt

utredning av befordringsförhållandena för marinens underofficerare.

Departementschefen.

Såväl i försvarskommitténs betänkande som i vissa remissyttranden har

behandlats frågan om de skiljaktigheter, som för närvarande föreligga i avseende

på befordringsförhållanden mellan flottans underofficerare och mot
-

s. 363 Kontrollera mot PDF

363

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

svarande personal vid armén och flygvajpnet. Dessa skiljaktigheter kunna i

sin mån ha bidragit till de betydande vakanser bland flottans underofficerare,

som nu föreligga framför allt inom maskinavdelningen och vilka äro av

den omfattning, att särskilda åtgärder kunna visa sig erforderliga. Yad särskilt

beträffar maskinpersonalen ha vissa förslag framlagts i nyssnämnda

särskilda framställning rörande utredning av maskinbefälsorganisationen. Jag

delar chefens för marinen av underofficersförbundet stödda åsikt att en

närmare utredning bör komma till stånd rörande underofficerarnas arbetsuppgifter,

ansvarsområden, tjänsteställning, anställningsvillkor m. m., liksom

att utredningen bör avse marinens underofficerskårer i deras helhet. Vid utredningen,

som snarast bör verkställas, bör bland annat frågan om uppdragande

av allmänna riktlinjer för förvaltares placering och befordran tagas under övervägande,

varjämte bör undersökas, huruvida och i vilken omfattning det kan

vai a möjligt att ersätta underofficerare i mindre kvalificerade befattningar med

långtjänstunderbefäl.

I avvaktan på resultatet av den föreslagna utredningen räknar jag för det

närmaste budgetåret med i huvudsak oförändrad organisation i vad avser

flottans underofficerskår. Då det emellertid synes mig sannolikt, att utredningen

kommer att giva vid handen, att en viss begränsning av underofficerskårens

storlek kan bli möjlig, bör genom de marina myndigheternas försorg

en viss återhållsamhet vid rekryteringen tills vidare iakttagas.

3. Manskap.

I vederbörlig personalförteckning för flottan för budgetåret 1947/48 ha

upptagits beställningar för 340 högbåtsmän, 1 700 furirer, 425 korpraler och

1 590 meniga. Antalen överensstämma med vad 1944 års manskapsutredning i

sitt förslag till successiv ändring av manskapsstaternas sammansättning och

omfattning förutsatt för nämnda budgetår.

För sv ar skommittén.

Kommittén har i huvudsak anslutit sig till de förslag, som framlades av

1944 års manskapsutredning rörande begränsning av manskapsrekryteringen

genom utnyttjande av långtjänstunderbefäl och av värnpliktiga såsom ersättning

för stamunderbefäl. Behovet av stamunderbefäl för flottans krigsorgani

sation vid tioårsperiodens slut har av kommittén beräknats till 1 889, vilket

i förhållande till slutläget enligt manskapsutredningens förslag innebure en

minskning med 637 beställningar. För fyllande av detta behov har räknats

med 505 högbåtsmän, 1168 furirer, 216 korpraler och 1 090 meniga. I

I särskilt yttrande har konteramiral Ericson anfört, att den av honom

föreslagna ökade ersättningsbyggnaden av fartyg medförde ett i förhållande

till kommitténs beräkningar ökat behov av underbefäl och meniga vid tioårsperiodens

slut med 176 respektive 140.

s. 364 Kontrollera mot PDF

364

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Remissyttranden.

Marinledningen har ansett, att hänsyn borde tagas till de av försvarskommittén

framlagda synpunkterna på ny utbildningsgång. Befordran till korpral

skulle enligt denna äga rum vid andra anställningsårets slut och vederbörande

under hela tredje anställningsåret tillhöra korpralsgraden. I förhållande till

nuvarande organisation, där manskapet tillhör korpralsgraden endast sista

halvåret av tredje anställningsåret, skulle antalet korpralslöner därför behöva

ökas till det dubbla. I anslutning härtill skulle motsvarande minskning

kunna göras av antalet beställningar för meniga.

Marinledningen har vidare anfört, att det icke vore möjligt att med de av

kommittén beräknade staterna för korpraler och meniga tillgodose rekryteringsbehovet

till furirsgraden. I det yttrande över manskapsutredningens betänkande,

som marinchefen avgav i februari 1946, ansågs visserligen teoretisk

möjlighet föreligga att med av utredningen förordade stater fylla manskapskadern.

Utredningen hade räknat med att ett stort antal furirer efter första

anställningstiden skulle kvarstå i tjänst. I praktiken hade emellertid detta

icke blivit fallet. Även om furirernas löneställning numera avsevärt förbättrats

ansåge marinledningen en rekapitulering i den omfattning manskapsutredningen

räknat med som över huvud taget icke möjlig. En utökning av såväl

antalet korpraler som antalet meniga vore av denna anledning ofrånkomlig.

Med utgångspunkt från det av kommittén beräknade behovet vid tioårsperiodens

slut av 1 889 stamunderbefäl för flottans krigsorganisation skulle

med anledning av vad sålunda anförts erfordras en stat omfattande beställningar

för 505 högbåtsmän, 1129 furirer, (255 + 255 =) 510 korpraler och 1 080

meniga, d. v. s. en sammanlagd ökning i förhållande till kommitténs förslag

med 245 beställningar.

Den utökning av fartygsbeståndet, som marinledningen föreslagit, krävde

en ökning av 176 stamunderbefäl i krigsorganisationen. För fyllande av detta

behov borde ovannämnda stat ökas med 144 furirer, (32 + 32 =) 64 korpraler

och 140 meniga.

Cheferna för Karlskrona och Göteborgs örlogsstationer ha, såsom vid behandlingen

av flottans underofficerare nämnts, föreslagit, att särskild stat för

musikpersonalen borde tillkomma utöver de av kommittén föreslagna staterna.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har helt anslutit sig till kommitténs

förslag om utökning av antalet beställningar för högbåtsmän. Förbundet

räknade dessutom med att det, sedan tillräckliga erfarenheter av de värnpliktigas

utbildning och utnyttjande i mera kvalificerade befattningar erhållits,

skulle bli möjligt att ytterligare öka antalet ordinarie beställningar för manskap

i utbyte mot extra ordinarie.

Departementschefen.

Marinledningen har, som av föregående redogörelse framgår, påyrkat en

utökning av de lägre manskapsgraderna i förhållande till de högre i syfte att

erhålla ett tillräckligt rekryteringsunderlag till furirsgraden. Även om man
-

s. 365 Kontrollera mot PDF

365

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

skåpet hittills icke kvarstått i tjänst i den omfattning, som 1944 års manskapsutredning

räknade med, anser jag dock, att verkan av den år 1947 vidtagna

löneregleringen för manskapet ävensom erfarenheter från lugnare förhållanden

på arbetsmarknaden böra avvaktas, innan manskapsutredningens principer

för manskapsstatens uppbyggnad frångås. I likhet med manskapsutredningen

räknar jag med att ledig beställning för furir eller korpral, som ej

kan besättas med kompetent befattningshavare, må ersättas med beställning

för korpral eller menig.

Behovet av underbefäl kan icke slutligt fastställas, förrän resultatet av den

tidigare föreslagna utredningen rörande marinens underofficerskårer föreligger.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser jag mig i nuvarande läge icke

böra räkna med några mera väsentliga förändringar i fråga om flottans manskapsstat.

En omprövning av frågan torde böra äga rum så snart förutsättningar

härför föreligga.

4. Reservpersonal.

För sv ar skommittén.

Eörsvarskommittén har i besparingssyfte räknat med att officerare och

underofficerare i reserven samt värnpliktigt befäl skulle kunna utnyttjas i

betydligt större utsträckning än hittills skett. Kommittén har härvid förutsatt,

att det skall ankomma på krigsplacerande myndigheter att från fall till fall

avväga proportionerna mellan i reserven anställd och värnpliktig befälspersonal

på fartyg och inom landorgan.

Beträffande möjligheterna att tillgodose ett sålunda ökat behov av reservpersonal

och värnpliktigt befäl har försvarskommittén i fråga om officerare

framhållit de svårigheter, som vid förstärkt försvarsberedskap och krig måste

vållas av konkurrensen mellan örlogs- och handelsflottan om den nautiskt utbildade

personalen. Enligt kommitténs mening skulle den ytterligare utbildning

inom sjövärnskåren av värnpliktig befälspersonal vid flottan, som kommittén

i annat sammanhang förordat, bidraga till att minska dessa svårigheter.

I övrigt har kommittén icke förutsatt någon ändring i förhållande

till vad för närvarande gäller. Därest utbildning av det antal elever i officerskurser,

som angivits vid behandlingen av sjökrigsskolan, komme till stånd,

räknade kommittén med att flottans behov av reserv- och värnpliktiga officerare

kunde fyllas.

Yad beträffar underofficerare har försvarskommittén framhållit, att möjligheterna

att fylla behovet av reservunderofficerare och värnpliktiga underofficerare

vore beroende av flera svårbestämbara faktorer. Försvarskommittén

hade beträffande rekrytering av denna personal icke förutsatt några större

ändringar i förhållande till nu gällande organisation samt räknade med att

behoven av reservunderofficerare och värnpliktiga underofficerare under alla

förhållanden kunde fyllas under den närmaste femårsperioden genom att

s. 366 Kontrollera mot PDF

366

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

flottan hade tillgång till under beredskapstjänst utbildad personal av dessa

kategorier. Utvecklingen på detta område borde självfallet följas med uppmärksamhet,

så att på längre sikt eventuellt erforderliga åtgärder kunde vidtagas.

Remissyttranden.

Marinledningen har ansett, att försvarskommittén bedömt möjligheterna

att tillgodose det enligt kommitténs förslag ökade behovet av befäl i reserven

och värnpliktigt befäl alltför optimistiskt. Brist på såväl nautiskt som på

annat sätt utbildad personal av nämnda kategorier vore att befara. Elevantalet

vid reservofficerslinje A (sjökaptener) hade sålunda under de senaste

åren nedgått högst avsevärt. Keservofficerare utbildade över linje B (studenter)

kunde å andra sidan, med undantag för ett proportionsvis ringa antal,

erfarenhetsmässigt icke utnyttjas i alla de befattningar, där reservofficerare

måste placeras — framför allt icke ombord. Den av kommittén föreslagna omorganisationen

av sjövärnskåren kunde i och för sig knappast anses garantera

ökad rekrytering av kåren. Motsvarande synpunkter gällde även värnpliktiga

underofficerare. Särskilt ville marinledningen framhålla de svårigheter att tillgodose

maskinistbehovet, som gjort sig starkt gällande under den förstärkta

försvarsberedskapen. En mycket besvärande befälsbrist komme enligt marinledningens

mening säkerligen att göra sig gällande, om försvarskommitténs

förslag genomfördes.

Sveriges redareförening har anfört, att åtgärden att i besparingssyfte

räkna med ökat utnyttjande av reservpersonal och värnpliktig personal vore

ytterst olycklig. Föreningen ville erinra om befälsbristen under beredskapstiden

samt att tillströmningen av reservbefäl sedan 1945 varit mycket ringa.

Kommitténs beräkningar rörande tillgången på reservpersonal vore alltför

optimistiska. Den tyvärr otillräckliga rekryteringen av handelsflottans befälskårer

inverkade givetvis. Åtgärder borde icke nu vidtagas, som vid ofred

skulle ytterligare försvåra handelsflottans bemanning med befäl.

Centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden har anfört, att orsaken

till den på senare år dåliga rekryteringen av reservofficerare till linje A

(sjökaptener) vore att söka i — förutom den allmänna bristen på examinerade

sjökaptener — den sänkning med omkring 50 % av de ekonomiska förmånerna

under pågående utbildning till reservofficer, som numera vidtagits. En ökning

av dessa förmåner skulle sannolikt medföra större möjligheter att rekrytera

flottans reservofficerare bland sjökaptenerna. Den valda utvägen att söka fylla

rådande brister genom ökad rekrytering av linje B (studenter) syntes centralstyrelsen

olycklig. Denna kategori borde endast tagas i anspråk för befattningar

i landorganisationen, medan för befattningar ombord borde räknas

med nautiskt utbildad personal. Snabba åtgärder borde vidtagas för ökad

rekrytering av flottans reservofficerare bland sjökaptener.

D epartements chef en.

Frågan om i vad mån officerare och underofficerare i reserven samt värn
-

s. 367 Kontrollera mot PDF

367

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

pliktigt befäl — bland annat med hänsyn till tillgången på sådan personal

— kunna utnyttjas i större utsträckning än hittills skett har jag tidigare berört

vid behandlingen av flottans officerare. I vad avser underofficerare bör

denna fråga beaktas vid den föreslagna utredningen rörande marinens underofficerskårer.

Vid den otillräckliga rekrytering av handelsflottans befälspersonal, som enligt

vad Sveriges redareförening framhållit, för närvarande föreligger, kan

det befaras, att tillgången på nautiskt utbildad reserv- och värnpliktig personal

vid flottan icke under de närmaste åren kommer att förbättras. Jag förutsätter,

att marinchefen beaktar detta förhållande och vidtager på honom ankommande

åtgärder för att i den mån så är möjligt förbättra rekryteringen av

sådan personal till flottan.

5. Övrig personal.

För sv ar skommittén.

Det av kommittén beräknade behovet av civil ordinarie och extra ordinarie

personal med avlöning från avlöningsanslag har redovisats i särskilda personalförteckningar.

För vissa vid beräkningarna tillämpade principer redogöres

i betänkandet å s. 516.

Vid beräknande av behovet av civil personal i fredsorganisationen har

kommittén dels verkställt de reduktioner, som direkt föranletts av den minskade

marinorganisationen, dels utgått från att den rationalisering av tjänsten

inom staber, förvaltningar och utbildningsanstalter m. m., som kunde föranledas

av pågående eller planerade organisationsundersökningar, komme att

medgiva en minskning av den civila personalen. I den mån resultat av verkställda

organisationsundersökningar förelegat och ansetts tillämpliga på den

av kommittén föreslagna organisationen har hänsyn till dessa tagits vid behovsberäkningarna

av civil personal. Härutöver har kommittén, såsom i annat

sammanhang angivits, i besparingssyfte ansett sig böra i viss utsträckning

räkna med utnyttjande av värnpliktig ekonomipersonal i stället för civil

personal.

Remissyttrande.

Marinledningen har icke kunnat i sitt yttrande taga ställning till huruvida

de av kommittén föreslagna inskränkningarna i antalet extra ordinarie tjänstemän

(utom manskap) vore möjliga att genomföra. Marinledningen har förutsatt,

att innan indragningar av tjänster komme till stånd, frågan härom prövades

av försvarets civilförvaltning i samråd med berörda myndigheter. Marinledningen

ville vidare framhålla, att det av kommittén förutsatta utbytet av

värnpliktig ekonomipersonal mot civil personal måste ske med största försiktighet

med hänsyn till de konsekvenser i fråga om materielvården, som

kunde följa härav. Ett utbyte borde icke komma till stånd, där personal ansvarade

för dyrbar materiel eller där kravet på kontinuitet vore framträdande.

s. 368 Kontrollera mot PDF

368

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Departementschefen.

De grunder, enligt vilka försvarskommittén beräknat behovet av civil personal,

äro i åtskilliga avseenden icke tillämpliga på den av mig föreslagna organisationen.

Med hänsyn härtill och då kommitténs beräkningar hänföra sig

till tioårsperiodens slut, finner jag icke anledning att här närmare ingå på

desamma. Jag förutsätter sålunda, att behovet av civil personal kommer att

i vanlig ordning prövas från år till år.

6. Rekrytering.

Försvarskommittén.

Försvarskommittén har erinrat, att behovet av värnpliktiga för flottan

bestämmes icke endast av hänsyn till krigsorganisationen utan jämväl av

fredsorganisationens behov. Enär årskontingenten sjömanshusinskrivna värnpliktiga

icke är tillräcklig för att täcka flottans behov, tilldelas densamma

även andra vapenföra värnpliktiga. Sjömanshusinskrivna jämte till grupp K

hänförliga kvarstå hela sin värnpliktstid vid flottan, vilket däremot icke är

fallet med övriga.

Kommittén har vidare anfört, att det antal årsklasser av icke sjömanshusinskrivna

värnpliktiga, som skall kvarstå vid flottan, av olika skäl icke läte

sig en gång för alla slutgiltigt fastslås. Kommittén har emellertid räknat med

att de 10 yngsta årsklasserna av nämnda kategori skola avses för tjänst vid

flottan för att därefter överföras till armén, där en mindre del anses kunna utnyttjas

i befattningar, för vilka deras tidigare utbildning gjort dem lämpliga

och övriga ingå i den allmänna personalreserven.

Försvarskommittén har sålunda räknat med att hela tjänstgöringstiden i

fred för såväl sjömanshusinskrivna som övriga värnpliktiga vid flottan uttages

för tjänstgöring vid flottan.

Det totala årsbehovet av tjänstgörande värnpliktiga vid flottan har av

kommittén beräknats sålunda.

Värnpliktiga i allmänhet (därav högst 300 i lägsta besiktningsgrupp) ... 2 680

Specialister, officersaspiranter och mariningenjörsaspiranter ............... 175

Sjökaptener och likställda ............................................................ 45

Summa 2 900

Av ovan angivna 2 680 värnpliktiga beräknades erfarenhetsmässigt omkring

1 200 tillhöra kategorien sjömanshusinskrivna.

I fråga om rekryteringen av officerare, underofficerare och manskap

vid flottan har försvarskommittén icke funnit anledning föreslå någon

ändring. I

I särskilt yttrande har konteramiral Ericson anfört, att det av kommittén

beräknade antalet värnpliktiga vid flottan skulle komma att medföra

s. 369 Kontrollera mot PDF

369

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

vissa svårigheter för utbildningsarbetet i fred redan vid den av kommittén

föreslagna flottorganisationen. Svårigheterna komme att öka vid den av Ericson

föreslagna utökade organisationen. Ericson har ansett, att antalet värnpliktiga

vid flottan borde höjas till 3 200 per år.

Remissyttranden.

Marinledningen har anfört, att det av kommittén beräknade behovet av

värnpliktiga för flottan vore för lågt. Med stöd av ingående organisationsundersökningar

utförda i samråd med försvarets centrala organisationskommitté

hade det oundgängliga behovet för landorganisationen beräknats till

omkring 300 man mer än kommittén räknat med. Av dessa kunde omkring 200

tillhöra lägsta besiktningsgrupp. En beskärning på sätt försvarskommittén

föreslagit skulle äventyra organisationens funktionsduglighet. En reducering

av besättningar för de fredsrustade fartygen med tillhopa omkring 300 värnpliktiga,

varmed kommittén räknat, skulle enligt erfarenheterna från de två

senaste åren medföra allvarliga konsekvenser i fråga om vården av fartygen

och den ömtåliga stridsmaterielen. Därjämte minskades möjligheterna att bedriva

effektiv stridsutbildning. En reducering av besättningarna borde följaktligen

såvitt möjligt undvikas. För av kommittén föreslagen organisation

skulle sålunda årligen erfordras (2 900 + 300 -f 300 =) 3 500 tjänstgörande

värnpliktiga.

Därest det av marinledningen vid behandlingen av flottans manskap framförda

förslaget om en utökning av rekryteringsunderlaget till furirsgraden

vunne beaktande, nedginge behovet av tjänstgörande värnpliktiga med omkring

200. Marinledningens nybyggnadsprogram medförde icke ökat krav på

värnpliktstilldelning.

Marinledningen ville slutligen framhålla sin avsikt att i händelse av vakanser

bland stammanskapet begära en häremot svarande ersättning av värnpliktiga.

Sådan ersättning borde erhållas för vakanser bland jungmän och 2.

klass sjömän samt även för sådana 2. klass sjömän, som utnyttjades för att

täcka vakanser bland underbefälet.

Statens organisationsnämnd har ansett det riktigt, att försvarskommittén

sökt minska flottans årliga värnpliktskontingent och har den uppfattningen

att efter genomförande av vissa rationaliseringsåtgärder ytterligare minskningar

skulle kunna göras.

Departementschefen.

Vad marinledningen anfört rörande årsbehovet av värnpliktiga för flottan

i fred anser jag beaktansvärt. En ökning av det av försvarskommittén beräknade

antalet torde vara påkallad, vilket bestyrkes av de senaste årens

erfarenheter. Då det emellertid ankommer på Kungl. Maj:t att i kommandoväg

reglera denna fråga, saknar jag anledning att här taga ställning till densamma.

24—404 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 206.

s. 370 Kontrollera mot PDF

370

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

E. Utbildningen.

1. De värnpliktigas utbildning.

Försvarskommittén har på s. 520—525 i betänkandet behandlat frågan om

de värnpliktigas utbildning. Som jag tidigare anfört återkommer jag härtill

i särskild proposition. Jag vill här endast framhålla, att kommittén som ett

led i rationaliseringen av värnpliktsutbildningen förordat, att den grundläggande

utbildningen i land för flottans värnpliktiga, innan sjökommendering

tager sin början, skall ordnas centralt vid en för de tre örlogsstationerna

gemensam värnpliktsskola. Härigenom skulle vinnas påtagliga fördelar ur

såväl utbildningssynpunkt som ekonomisk synpunkt. Kommitténs förslag

synes mig välgrundat och jag förordar sålunda, att en central värnpliktsskola

skapas, oavsett vilket beslut i fråga om värnpliktstidens längd som kan

komma att fattas. Skolan torde till en början böra givas en försöksmässig

karaktär. Till frågan om dess organisation återkommer jag vid behandlingen

i det följande av marinens undervisningsanstalter.

2. Fast anställt manskaps utbildning jämte underofficersutbildning.

F ör sv ar skommittén.

Kommittén har ansett, att det nuvarande systemet för utbildning av fast

anställt manskap och underofficersutbildning, vilket av kommittén åskådliggjorts

i ett på s. 525 i betänkandet återgivet principschema, i stort sett fungerat

tillfredsställande. De senaste årens utveckling av stridsmedlen, vilka

blivit alltmera komplicerade och svårskötta, i förening med den av kommittén

föreslagna omläggningen av de värnpliktigas utbildning gjorde det emellertid

enligt kommitténs mening nödvändigt att nu söka ytterligare rationalisera det

fast anställda manskapets utbildning i syfte att få fram mera yrkeskunnigt

underbefäl.

Av flera skäl har kommittén icke funnit det möjligt att framlägga ett definitivt

förslag till omläggning av här ifrågavarande utbildning. Härom har kommittén

anfört i huvudsak följande.

Vid en sådan omläggning måste hänsyn tagas till bland annat de förändringar

i utbildningen av befäl vid handelsflottan, som kunde föranledas av

vad 1943 års sjöbefälssakkunniga föreslagit i sitt nyligen avgivna betänkande.

Målsättningen för de olika utbildningslinjerna vid navigationsskolorna vore

nämligen av väsentlig betydelse för utformandet av det fast anställda manskapets

utbildning då likställighet mellan civil och militär utbildning borde

eftersträvas i sådana ämnen, vari kunskaper erfordrades för erhållande av

maskinist-, skeppar- och styrmansbrev. Även den nyligen igångsatta utredningen

rörande undervisningen i de allmänbildande ämnena vid försvarets

manskapsskolor kunde komma att inverka på detaljplaneringen av det fast

anställda manskapets utbildning. I

I sina personal- och kostnadsberäkningar hade kommittén därför i princip

s. 371 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

371

utgått från nuvarande organisation, men förutsatt, att en rationalisering av

yrkesutbildningen skulle komma till stånd genom att centralisera undervisningen

för samtliga elever inom vissa yrkesgrenar. Härigenom kunde icke

oväsentliga besparingar göras.

Kommittén har utgått från att en närmare utredning rörande det fast anställda

manskapets utbildning skulle komma till stånd så snart förutsättningar

härför förelåge. Kommittén har emellertid velat redan nu framlägga

vissa principiella synpunkter på frågan.

För att inte rubba överensstämmelsen med de övriga försvarsgrenarna

räknar kommittén härvid med att den hittillsvarande utbildningstiden till

furir av 3 år icke ökas samt att omfattningen av den allmänbildande undervisning,

som hittills meddelats under nämnda treårsperiod, icke minskas i förhållande

till nu. Kommittén anser det emellertid nödvändigt, att med hänsyn

till den tekniska utvecklingen utöka den rent militära delen av utbildningen

till furir. Under sådana omständigheter har kommittén ansett, att en omläggning

av utbildningen under första kontraktstiden (4V2 år) borde övervägas i

syfte att sammanföra den allmänbildande undervisningen — i den mån den

ej erfordrades för yrkesutbildningen — till första kontraktstidens sista halvår,

d. v. s. till första hälften av femte anställningsåret. Såväl den militära utbildningen

under de tre första åren som den allmänbildande undervisningen

kunde enligt kommitténs mening avsevärt effektiviseras genom en sådan

åtgärd.

Kommittén har beaktat att den yngre furiren härigenom, bland annat i

brist på utbildning i exempelvis militärpedagogik, icke bleve lämpad som

trupputbildare. Med den centralisering av särskilt värnpliktsutbildningen,

som kommittén föreslagit, komme dock enligt kommitténs mening behovet

av underbefäl för trupputbildning att nedgå så att det kunde fyllas med enbart

äldre underbefäl, vilket enligt kommitténs mening även i och för sig vore

en fördel.

Hur omläggningen av manskapsutbildningen skulle komma att te sig vid

en lösning efter dessa linjer har kommittén åskådliggjort i ett principschema

på s. 527 i betänkandet. Utbildning till officer har avsetts skola börja vid

samma tidpunkt som i nuvarande organisation, d. v. s. under fjärde utbildningsåret.

Hemiss yttranden.

Marinledningen har i huvudsak anslutit sig till de synpunkter, som kommittén

anfört rörande det fast anställda manskapets utbildning.

Vidare har marinledningen erinrat, att chefen för försvarsdepartementet

tidigare berört frågan om en förflyttning av marinens tekniska linje från försvarets

läroverk, bland annat på grund av svårigheter att i Uppsala erhålla

fullgoda lärare i tekniska ämnen. Att utbildningen i tekniska ämnen meddelades

av kompetenta lärare hade även sjöbefälssakkunniga satt som en fordran

för att utbildningen skulle kunna likställas med den vid handelsflottan. Då

s. 372 Kontrollera mot PDF

372

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

jämväl andra förhållanden talade för en sådan förflyttning, föresloge marinledningen,

att den tekniska linjen vid läroverket förlädes till respektive örlogsstationer

med anknytning till tekniskt läroverk.

Försvarets socialbyrå har ansett, att den av försvarskommittén diskuterade

utbildningsgången skulle medföra en försämring av det fast anställda manskapets

allmänbildningsunderlag. Bland annat med hänsyn härtill borde

frågan hänskjutas till försvarets skolutredning. I avvaktan på resultatet av

utredningen borde chefen för marinen bemyndigas att temporärt vidtaga de

ändringar i fastställda utbildningsplaner som betingades av tillkomsten av

ny materiel m. m.

Svenska underofficersförbundet har ansett sig icke enbart på i sammanhanget

förebragta skäl vilja förorda en lösning, som innebure ett avlägsnande

från underbefälsutbildningen av huvuddelen av den allmänbildande undervisning,

som nu meddelades i sjömans- och underbefälsskolarna.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har ansett sig icke kunna till någon

del ansluta sig till de av kommittén framförda synpunkterna på utbildningsgången

för det fast anställdda manskapet. Med hänsyn till den allmänbildande

undervisningens betydelse för den mera tekniskt betonade utbildningen — för

vilken den utgjorde en omistlig grundval — och för själva tjänsten som underbefäl

ansåge förbundet att en omläggning av utbildningen för flottans

fast anställda manskap i avvaktan på skolutredningens resultat icke för närvarande

borde ske.

Departementschefen.

Jag delar försvarskommitténs uppfattning, att en rationalisering av stammanskapets

vid flottan utbildning bör äga rum med hänsyn bland annat till

de tekniska hjälpmedlens snabba utveckling och de växande kraven på underbefälets

yrkesskicklighet och befälsförmåga. Däremot kan jag icke helt ansluta

mig till det principförslag som kommittén i sitt betänkande skisserat. Bland

annat finner jag den markerade koncentration av den allmänbildande undervisningen

till första kontraktstidens senare del, som ifrågasatts, vara ägnad

att inge vissa betänkligheter.

I likhet med försvarskommittén anser jag, att utbildningstiden till furir vid

flottan bör vara tre år. Under denna tid bör manskapet bibringas yrkesutbildning

i en omfattning, som gör det fullt användbart såsom underbefäl i stridstjänsten

ombord eller för tjänst vid utbildningsanstalterna i land samt därjämte

en grad av allmänbildning, som gör det möjligt för underbefälet att på

ett tillfredsställande sätt utöva befäl även som trupputbildare. Utbildningsgången

inom den angivna tidsramen bör enligt min mening också ordnas så

att rekrytering till stammanskap av de inkallade värnpliktiga underlättas.

På mitt uppdrag har chefen för marinen låtit närmare undersöka möjligheterna

att ordna utbildningen för det fast anställda manskapet vid flottan

utifrån dessa förutsättningar. Undersökningen har resulterat i ett förslag till

utbildningsgång, som skulle medge att, bland annat genom en viss begränsning

s. 373 Kontrollera mot PDF

373

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

av tiden för praktisk tjänst ombord, i treårsperioden inrymma såväl den

erforderliga ökningen av yrkesutbildningen som en allmänbildande utbildning

av minst samma omfattning som för närvarande. Förslaget innebär bland

annat en förskjutning av den allmänbildande undervisningen från första till

andra utbildningsåret. Härigenom vinnes möjlighet att utforma utbildningen

för stammanskapet under det första anställningsåret i nära överensstämmelse

med vämpliktsutbildningen, vilket skulle underlätta rekryteringen av stampersonalen

från de värnpliktiga.

Den sålunda föreslagna utbildningsgången synes mig vara i huvudsak

lämplig. Jag förordar därför, att den provisoriskt tillämpas i avvaktan på att

slutlig ställning kan tagas till frågan om utbildningen av stampersonalen vid

flottan. Den av försvarskommittén förordade centraliseringen av yrkesutbildningen

till för samtliga tre örlogsstationer gemensamma skolor finner jag

ändamålsenlig.

Den fortsatta utbildningen till underofficer och officer vid försvarets läroverk

och marinens underofficersskola bör ske efter i huvudsak nuvarande

principer. Jag anser mig böra förorda, att den av chefen för marinen föreslagna

överflyttningen av marinens tekniska linje vid försvarets läroverk till

tekniska läroverk försöksvis prövas.

3. Officersutbildningen.

Enligt 1942 års försvarsbeslut skulle rekryteringen av sjöofficerskåren ske

enligt tre olika linjer, nämligen studentlinjen, manskapslinjen och reservofficerslinjen.

Huruvida sistnämnda linje skulle bibehållas även sedan organisationen

utbyggts, ansågs tveksamt och förutsattes bli föremål för vidare

överväganden.

För sv ar skommittén.

Kommittén har anfört, att något behov av rekrytering över reservofficerslinjen

i nuvarande läge icke syntes föreligga annat än i undantagsfall, varför

ifrågavarande linje icke borde ingå bland de regelmässiga rekryteringsvägarna.

I övrigt hade kommittén icke funnit anledning föreslå ändringar beträffande

officersutbildningen.

Remissyttr anden.

Marinledningen har icke haft något att erinra mot vad försvarskommittén

anfört.

Centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden har ansett, att

reservofficerslinjen borde bibehållas. Det syntes vara av värde för örlogsflottan

att dess befälskår årligen erhölle ett tillskott av i handelsflottan utbildat

befäl. Ett bibehållande av denna rekryteringsväg syntes även kunna

bidraga till att förbättra rekryteringen till reservofficerslinje A (sjökaptener

och likställda).

s. 374 Kontrollera mot PDF

374

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Departementschefen.

Den s. k. reservofficerslinjen tillkom på sin tid såsom ett provisorium för

att underlätta en snabb rekrytering av sjöofficerskåren. Den har i praktiken

endast utnyttjats i mycket begränsad omfattning. Tillräckliga skäl för att nu

upptaga den bland de regelmässiga rekryteringsvägarna synes mig icke föreligga.

Däremot torde möjligheten böra lämnas öppen att om så i undantagsfall

skulle befinnas lämpligt utnyttja densamma. Jag vill sålunda beträffande förevarande

avsnitt ansluta mig till vad försvarskommittén anfört.

V. Kustartilleriet

A. Kustartilleriets lokala organisation.

1. Kustartilleriförsvarens organisation.

F ör sv ar skommittén.

Försvarskommittén har såsom i det föregående angivits räknat med att

Hemsö kustartilleriförsvar skall nedläggas. Följande kustartilleriförsvar

skulle därefter komma att finnas, nämligen Stockholms, Gotlands, Blekinge

och Göteborgs kustartilleriförsvar.

I fråga om kustartilleriförsvarens organisation i stort och deras lydnadsställning

har försvarskommittén icke förutsatt någon ändring i avvaktan på

Kungl. Maj:ts ståndpunkttagande till frågan om befälsförhållandena inom

marindistrikten. I anslutning härtill och till kommitténs förslag beträffande

den militärterritoriella indelningen har kommittén räknat med att cheferna

för Stockholms och Blekinge kustartilleriförsvar tillika skola vara försvarsområdesbefälhavare

för Vaxholms respektive Karlskrona försvarsområde samt

att cheferna för Gotlands och Göteborgs kustartilleriförsvar tillika böra vara

truppförbandschefer.

Till kustartilleriförsvarschefs förfogande borde enligt försvarskommitténs

mening alltjämt stå en särskild kustartilleriförsvarsstab. Härför erforderligt

behov av personal ur kustartilleriet har kommittén med ledning av pågående

organisationsförsök inom Stockholms kustartilleriförsvar beräknat på sätt

framgår av tablå på s. 529 i betänkandet.

Den regionala förrådshållningen av kustartilleriets materiel är för närvarande

föremål för undersökningar. Kommittén har med ledning av preliminära

resultat av dessa undersökningar i betänkandets hemliga del angivit

kustartilleriförsvarens ungefärliga indelning i materielområden och det beräknade

behovet av regionala uppbördsmän och civil arbetarpersonal.

I hemlig del till betänkandet har av försvarskommittén föreslagen omfattning

av de olika kustartilleriförsvaren m. m. angivits.

Särslcilda yttranden och remissyttranden.

I anslutning till den i det föregående lämnade redogörelsen för marinens

krigs- och fredsorganisation ha redovisats ett flertal särskilda yttranden och

s. 375 Kontrollera mot PDF

375

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

remissyttranden, i vilka påyrkats, att Hemsö kustartilleriförsvar skall bibehållas

i försvarsorganisationen. I övrigt bär marinledningen anfört bland

annat att — intill dess slutligt resultat föreligger av försöksorganisationen

vid Stockholms kustartilleriförsvar —- inga inskränkningar borde göras i fråga

om sammansättningen av kustartilleriförsvarens staber. Även med hänsyn till

de olika kustartilleriförsvarens speciella lokal-, materiel- och kommunikationsförhållanden

syntes viss återhållsamhet böra iakttagas, då det gällde att beträffande

personalbehov m. m. draga slutsatser om organisationens slutliga

utformning. Av de fortsatta försöken kunde sannolika slutsatser dock redan

nu dragas beträffande vissa av marinledningen närmare angivna personalfrågor.

Chefen för Ostkustens marindistrikt har i hemligt yttrande påyrkat, att

vissa försvarsanstalter inom Stockholms kustartilleriförsvar skola bibehållas

eller läggas i materielreserv i stället för att nedläggas.

Cheferna för Gotlands, Sydkustens och Västkustens marindistrikt ha i

hemliga yttranden föreslagit vissa förstärkningsåtgärder inom vederbörliga

kustartilleriförsvar.

Statens organisationsnämnd har anfört, att ytterligare förenklingar syntes

kunna göras i organisationen vid Stockholms kustartilleriförsvar med ty åtföljande

besparingar. Resultatet av de fortsatta försöken borde därför avvaktas,

innan definitivt beslut fattades om kustartilleriförsvarens organisation.

2. Kustartilleriets truppförband m. m.

F örsv ar skommittén.

Försvarskommittén har anfört, att såsom en följd av det föreslagna nedläggandet

av Hemsö kustartilleriförsvar kravet på utbildning av värnpliktiga

för nämnda kustartilleriförsvar bortfölle, varför Härnösands kustartilleridetachement

kunde indragas. Därefter komme kustartilleriets truppförband

att bli följande: Vaxholms kustartilleriregemente (KA1), Karlskrona kustartilleriregemente

(KA 2), Gotlands kustartillerikår (KA 3) och Älvsborgs

kustartilleriregemente (KA 4).

Det av försvarskommittén i avvaktan på resultatet av pågående organisationsförsök

beräknade personalbehovet för truppförbandsstaber, bataljonsoch

kompanistaber samt truppförbanden i övrigt framgår av tablåer på s.

531—533 i betänkandet.

Som följd av förslaget att överföra det territoriella luftvärnet till armén

har kommittén föreslagit en minskning av regementenas fredsorganisation

med en bataljon. I övrigt har icke ifrågasatts någon ändring i truppförbandens

indelning.

I särskilda yttranden till kommitténs betänkande har i förevarande

hänseende anförts följande.

Kommitténs ordförande samt ledamöterna Bjelle, Ewerlöf och Wadlenberg

ha föreslagit, att Hemsö kustartilleriförsvar, som enligt deras mening borde

s. 376 Kontrollera mot PDF

376

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

bibehållas, skulle bemannas på sådant sätt, att Härnösands kustartilleridetachement

kunde indragas.

Konteramiral Ericson har föreslagit, att för Hemsö kustartilleriförsvar avsedda

värnpliktiga, vilka hittills i huvudsak utbildats vid Härnösands kustartilleridetachement,

normalt borde utbildas vid annat truppförband, varigenom

utbildningen kunde ordnas mera rationellt och ekonomiskt. Repetitionsövningar

borde dock normalt äga rum inom Hemsö kustartilleriförsvar.

Detachementets kaserner borde bibehållas i nuvarande omfattning, dels för

ovannämnda repetitionsövningar, dels för att möjliggöra annan utbildning. —

I fråga om kustartilleriets luftvärn har Ericson — som enligt vad som framgår

av det föregående föreslagit, att detsamma åtminstone tills vidare i nuvarande

omfattning borde kvarstå vid kustartilleriet — förordat, att luftvärnskanonutbildningen

koncentreras till ett truppförband, varigenom utbildningsarbetet

kunde rationaliseras och besparingar göras. För luftvärnskanonutbildningen

borde organiseras en luftvärnsbataljon om stab och två kompanier.

Remissyttranden.

Ett antal remissmyndigheter, däribland marinledningen, ha, såsom framgår

av det föregående, föreslagit att truppförbandet i Härnösand skall bibehållas.

Marinledningen har därjämte, med biträdande av förslag av inspektören för

kustartilleriet, föreslagit att benämningen på ifrågavarande truppförband av

praktiska skäl ändras från detachement till kår med förkortad benämning

KA 5. — Marinledningen, som föreslagit, att kustartilleriets luftvärn skulle

i nuvarande omfattning kvarstå vid vapnet, har anslutit sig till förslaget att

centralisera luftvärnskanonutbildningen, vilken borde förläggas till Vaxholms

kustartilleriregemente. — Vad beträffar personalbehovet för truppförbanden

har marinledningen förutsatt, att någon omorganisation ej skall genomföras,

förrän organisationsförsöken vid Stockholms kustartilleriförsvar avslutats.

Marinledningen har dock anslutit sig till vissa av inspektören för kustartilleriet

framförda förslag om vissa personalökningar vid truppförbandsstaberna.

Statens organisationsnämnd har likaledes anfört, att resultaten av organisationsförsöken

borde avvaktas, innan någon normalorganisation för kustartilleriets

truppförband fastställes. Ytterligare förenklingar av organisationen

kunde enligt nämndens uppfattning göras.

3. Kustartilleriets skjutskola.

Chef för skjutskolan är enligt 1942 års beslut en regementsofficer. Av

lärarna äro för närvarande en regementsofficer eller kapten och en kompaniofficer.

F ör svar skommittén.

Kommittén har framhållit, att en jämförelse med motsvarande befattningshavare

vid arméns artilleriskjutskola och luftvärnsskjutskola samt hänsyn

s. 377 Kontrollera mot PDF

377

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

till mobiliseringsbehovet syntes tala för att som skolchef vid kustartilleriets

skjutskola borde avses en överste eller överstelöjtnant och som lärare 2 majorer

eller kaptener. Kommittén har därför beräknat följande personal med

ordinarie tjänstgöring vid skjutskolan, nämligen 1 chef (tillika lärare), överste

eller överstelöjtnant, 1 adjutant (tillika lärare), kapten, 2 lärare, majorer eller

kaptener, 1 expeditionsunderofficer samt 1 kontorsbiträde. En nu tillämpad

anordning, att viss personal vid skjutskolan under tider, då övningar icke

pågå vid skolan, tjänstgör i befattning vid kustartilleriinspektionen, borde

upphöra, enär personalen helt krävdes för arbeten, som tillhörde skjutskolans

verksamhetsområde och som icke kunde eftersättas utan men för tjänsten.

Remissyttranden.

Inspektören för kustartilleriet har anfört, att, i konsekvens med förslaget

om skolchefens löneställning, förste läraren vid skolan borde vara överstelöjtnant

eller major.

Marinledningen har biträtt vad inspektören för kustartilleriet sålunda

föreslagit.

Departementschefen.

Som jag tidigare framhållit, anser jag, att Hemsö kustartilleriförsvar och

Härnösands kustartilleridetachement åtminstone tills vidare böra bibehållas.

Till frågan om beräkningen av personal för kustartilleriförsvaren, däri inbegripet

den regionala förrådsorganisationen, samt för truppförbanden anser

jag mig icke kunna taga ställning, förrän resultaten av pågående organisationsförsök

föreligga.

Som jag tidigare anfört, räknar jag med att kustartilleriets luftvärn i nuvarande

omfattning kvarstår vid vapnet. I avsikt att rationalisera utbildningsarbetet

föreslår jag, att luftvärnskanonutbildningen för hela kustartilleriet

sammandrages till luftvärnsbataljonen vid Vaxholms kustartilleriregemente.

Av den vid vartdera av Karlskrona och Älvsborgs kustartilleriregementen

befintliga luftvärnsbataljonen bör i samband härmed stab och ett

kompani indragas samt återstående kompani hänföras till sjöfrontsbataljon.

I fråga om kustartilleriets skjutskola finner jag lämpligt, att till skolan

knuten personal helt får ägna sig åt uppgifter sammanhängande med verksamheten

vid skolan.

Beträffande omfattningen av kustartilleriets krigsorganisation torde få hänvisas

till handlingar, som i särskild ordning komma att ställas till riksdagens

vederbörande utskotts förfogande.

B. Kustartilleriets materiel.

Kustartilleriets materiel omfattar i huvudsak fast och rörligt sjöfrontsartilleri,

luftvärnsartilleri samt materiel för kontrollerbara mineringar av

olika slag.

s. 378 Kontrollera mot PDF

378

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

F ör svar skommittén.

Kommittén har, såsom framgår av det föregående, räknat med att de luftvärnsförband,

som ha territoriella uppgifter, skola överföras till armén. I

kustartilleriet borde därför ingå endast det närluftvärn, som organisatoriskt

tillhör sjöfrontsförbanden eller depåerna.

För anskaffning av kustartillerimateriel har försvarskommittén för hela

10-årsperioden beräknat medelsbehovet till för anskaffning av artillerimateriel

m. m. 29,65 miljoner kronor samt för fartygsbyggnader 5,i miljoner

kronor. För anskaffningsbehovet har kommittén närmare redogjort i betänkandets

hemliga del.

För underhåll av kustartilleriets materiel har kommittén räknat med i

genomsnitt 3,3 miljoner kronor för år.

Beträffande innehållet i vid betänkandet fogade särskilda yttranden

må följande anföras.

Vissa ledamöter av kommittén ha påyrkat höjning av anslaget för anskaffning

av artillerimateriel m. m., nämligen ledamöterna Bjelle och Wallenberg

med cirka 1,4 miljoner kronor per år samt Eiverlöf med 2,3 miljoner kronor

per år. I nämnda belopp ingå bland annat medel för viss ombestyckning av

Hemsö kustartilleriförsvar.

Konteramiral Ericson har yrkat, att 63,3 miljoner kronor skulle anvisas för

anskaffning av artillerimateriel m. m. samt för fartygsbyggnader under 10- årsperioden, nämligen för ombestyckning av visst sjöfrontsartilleri vid Hemsö

kustartilleriförsvar med utnyttjande av pjäser från utrangerade pansarskepp

4 miljoner kronor (cirka 2 miljoner kronor ha dessutom föreslagits för i

fred erforderliga fortifikatoriska anläggningar vid detta kustartilleriförsvar),

för anskaffning av medelsvåra automatiska sjöfrontspjäser 8 miljoner kronor,

för ersättningsanskaffning av lätt sjöfrontsartilleri 9 miljoner kronor, för

övriga ändamål, såsom radarmateriel, centralinstrument, ammunition, minmateriel,

teleteknisk materiel m. m. 35 miljoner kronor samt för fartygsbyggnader

7,3 miljoner kronor.

Överste Bonde har räknat med samma ökning av kustartilleriets materielanslag

som konteramiral Ericson.

Remissyttranden.

Marinledningen har anfört, att av försvarskommittén föreslaget belopp

för artillerimateriel m. m. vore så lågt beräknat, att det icke medgåve tillfredsställande

komplettering och omsättning av materielen eller godtagbara

möjligheter att följa den vapentekniska utvecklingen. Av skäl, som närmare

utvecklas i hemligt yttrande, har marinledningen upptagit behovet för ifrågavarande

ändamål till 82,4 miljoner kronor, i vilket belopp även ingå medel

för viss ombestyckning i Hemsö kustartilleriförsvar enligt konteramiral

Ericsons förslag. För fartygsbyggnader har marinledningen beräknat 9 miljoner

kronor. — Med utgångspunkt från att kustartilleriets luftvärn kvarblir

inom marinen och att Hemsö kustartilleriförsvar icke nedlägges har marin
-

s. 379 Kontrollera mot PDF

379

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 206.

ledningen beräknat kostnaderna för underhållet av kustartilleriets materiel

till 3,7 miljoner kronor per år.

överbefälhavaren har ansett, att kustartilleriets årliga materielanslag borde

höjas i enlighet med marinledningens yttrande, så att en rimlig vapenteknisk

utveckling möjliggjordes.

Departementschefen.

Yad jag i det föregående anfört beträffande artillerimateriel m. m. för

flottan gäller i allt väsentligt även för kustartilleriet.

C. Kustartilleriets personal.

1. Officerare.

F ör sv ar skommittén.

Kommittén har beräknat kustartilleriets behov av stamofficerare till 230. I

detta antal ingå vissa för marinen gemensamma beställningar ur kustartilleriet,

nämligen tre regementsofficerare och två kompaniofficerare, samt den på

amiralitetet upptagna beställningen som inspektör för kustartilleriet. I övrigt

har kommittén beräknat kustartilleriets officerskår enligt en på s. o34 och

535 i betänkandet angiven fördelning.

Beträffande de högre graderna innebär förslaget icke annan ändring i förhållande

till nuläget än att en överstebeställning i Ma 12 utbytts mot en beställning

för alternativt överste eller överstelöjtnant. Totala minskningen av

antalet officerare utgör 50.

Kommittén har beräknat 9 arvoden för pensionerade officerare, vilket i

förhållandet till nuläget innebär en minskning med 4.

I särskilt yttrande har konteramiral Ericson i anslutning till sitt förslag

om kustartilleriets organisation beräknat en ökning av antalet officerare

vid kustartilleriet med 17 i förhållande till försvarskommitténs förslag.

Remis sy t tr ande.

Marinledningen har i anslutning till sina förslag beträffande kustartilleriets

organisation föreslagit en ökning i förhållande till försvarskommitténs

förslag med 37 beställningar, varav för Hemsö kustartilleriförsvar m. m. 1

regementsofficer och 15 kompaniofficerare, för en luftvärnsbataljon vid Vaxholms

kustartilleriregemente 1 regementsofficer och 11 kompaniofficerare samt

för försvarsstaben, kustartilleriförsvarsstaber och truppförband i övrigt 1

regementsofficer och 8 kompaniofficerare. Vad marinledningen föreslagit beträffande

kustartilleriförsvarens organisation föranledde i förhållande till

kommitténs förslag en ökning med 4 pensionerade officerare i arvodesbefattningar.

s. 380 Kontrollera mot PDF

380

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Departementschefen.

Som jag tidigare framhållit, anser jag mig med hänsyn till pågående organisationsförsök

icke nu kunna taga ställning till den slutliga utformningen av

kustartilleriets lokala organisation. Koncentreringen av luftvärnskanonutbildningen

till en plats torde i och för sig medge en viss minskning av officerskåren.

Då den avkortade första tjänstgöringen för de värnpliktiga kräver effektivisering

av utbildningen bland annat genom ökat antal specialutbildade instruktionsofficerare

och då nytillkommen materiel såsom radar och materiel för

stridsledning medför krav på helt ny utbildning, som ännu ej kan överblickas,

är jag icke nu beredd att av denna anledning föreslå några förändringar i kustartilleriets

officerskår. Emellertid räknar jag, såsom tidigare anförts, med att

beställningen för souschefen i marinstaben överföres från kustartilleriets till

marinstabens stat.

2. Underofficerare.

Försvarskommittén.

Kommittén har beräknat kustartilleriets behov av underofficerare ■—- musikpersonalen

oräknad — till 387, vilket innebär en minskning med 111 i förhållande

till antalet i gällande personalförteckning upptagna.

Av underofficerarna ha 35 beräknats vara förvaltare, varav 6 i kassatjänst.

Härvid har hänsyn tagits till de preliminära resultaten av pågående organisationsförsök

vid Stockholms kustartilleriförsvar och Vaxholms kustartilleriregemente.

Förvaltarnas ungefärliga fördelning framgår av tablå på s. 536 i

betänkandet.

Med bibehållande i stort sett av nuvarande proportion mellan flaggunderofficerare

och underofficerare av 2. graden har kommittén i övrigt föreslagit

följande sammansättning av underofficerskåren (musikpersonalen ej inräknad),

nämligen 117 flaggunderofficerare och 235 underofficerare av 2. graden.

Den ungefärliga fördelningen av underofficerskåren på yrkesavdelningar

har beräknats enligt sammanställning på s. 536 i betänkandet.

Antalet arvoden för pensionerade underofficerare har beräknats till 12,

vilket innebär en minskning med 21 befattningar.

I särskilt yttrande har konteramiral Ericson angivit behovet av underofficerare

vid den av honom föreslagna kustartilleriorganisationen till 408,

eller 21 mer än enligt kommitténs förslag.

Remissyttranden.

Marinledningen har i anslutning till avgivna förslag i likhet med inspektören

för kustartilleriet föreslagit, att underofficerskåren i förhållande till

försvarskommitténs förslag skulle ökas med 4 förvaltare, 8 flaggunderofficerare

och 20 underofficerare av 2. graden för Hemsö kustartilleriförsvar m. m.,

6 flaggunderofficerare och 11 underofficerare av 2. graden för luftvämsbataljonen

samt 14 flaggunderofficerare och 6 underofficerare av 2. graden för vissa

s. 381 Kontrollera mot PDF

381

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

andra i yttrande av inspektören för kustartilleriet närmare angivna behov. —

Marinledningen har även biträtt förslag av inspektören för kustartilleriet om

vissa jämkningar i förhållande till kommitténs förslag beträffande fördelningen

av underofficerskåren på yrkesavdelningar. — Antalet arvoden för

pensionerade underofficerare har beräknats till 17.

Svenska under officersförbundet har föreslagit viss ökning av antalet underofficerare

i stabs- och förvaltningstjänst vid kustartilleriförsvarsstaber och

truppförband. I fråga om ett av förbundet väckt förslag om utredning angående

underofficerskårens sammansättning m. m. i avsikt att skapa med övriga

försvarsgrenar jämförliga befordringsförhållanden samt om arvodesbeställningarna

vid marinen torde få hänvisas till vad förbundet yttrat beträffande

flottans personal.

För svar sväsendets underbefäls förbund har anfört, att åtgärder borde vidtagas

i syfte att förbättra befordringsförhållandena även för kustartilleriets underofficerare.

Detta kunde ske dels genom utbyte av ett tjugotal beställningar

för underofficerare av 2. graden mot beställningar för flaggunderofficerare,

dels genom överförande av de av kommittén föreslagna 12 arvodistbefattningarna

till beställningar för flaggunderofficerare på aktiv stat.

Departementschefen.

Såsom jag vid behandlingen av flottan anfört, anser jag, att en utredning

rörande de marina underofficerskårernas arbetsuppgifter, rekryteringsmöjligheter

m. m. bör verkställas. Även om denna utredning för kustartilleriets vidkommande

sannolikt torde komma att utvisa vissa möjligheter till en mindre

reducering av underofficerskåren, anser jag mig sakna anledning att föregripa

utredningen genom att nu föreslå några förändringar beträffande denna kår.

Emellertid förutsätter jag, att i avvaktan på utredningsresultatet en viss återhållsamhet

iakttages i fråga om rekryteringen av underofficerskåren.

3. Manskap.

F ör svar skommittén.

Kommittén har, med utgångspunkt från manskapsutredningens beräkningsgrunder,

beräknat kustartilleriets manskapskader (utom musikpersonalen) till

70 överfurirer, 317 furirer, 109 korpraler samt 231 vicekorpraler och meniga,

eller tillhopa 727 beställningar, med i betänkandet (s. 537) närmare angiven

ungefärlig fördelning på yrkesavdelningar.

I särskilt yttrande har konteramiral Ericson i anslutning till sitt i

det föregående angivna förslag upptagit ett antal manskapsbeställningar,

som med 78 överstiger det av kommittén föreslagna antalet.

Remissyttranden.

Marinledningen har i anslutning till beräkningar av kustartilleriets manskapskader,

som inspektören för kustartilleriet gjort med utgångspunkt från

s. 382 Kontrollera mot PDF

382

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

manskapsutredningens beräkningsgrunder och med hänsvn till av honom

föreslagna organisationsförändringar, påyrkat en ökning av manskapspersonalen

med 91 beställningar i förhållande till kommitténs förslag. Manskapsstaten

(musikpersonalen ej inräknad) skulle härigenom komma att upptaga

818 beställningar, varav 110 överfurirer, 342 furirer, 117 korpraler samt 249

vicekorpraler och meniga.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har framhållit, att antalet överfurirer

vid kustartilleriet enligt försvarskommitténs förslag endast utgjorde 18 % av antalet

färdigutbildade underbefäl, medan motsvarande siffror för armén komme

att uppgå till cirka 45 % och för flottan skulle utgöra cirka 30 %. Enligt förbundets

uppfattning hade kommittén vid beräkningen av antalet överfurirsbeställningar

ej sträckt sig så långt som det med hänsyn till tjänstgöringsuPP§i^ernas

art varit möjligt. Härutinnan har förbundet gjort vissa jämförelser

med motsvarande uppgifter vid armén och flottan.

Om behovet av färdigutbildat underbefäl skulle kunna fyllas, måste enligt

förbundets mening ett betydande antal överfurirsbeställningar tillkomma,

vilket skulle möjliggöra en minskning av antalet furirer och av det kontraktsanställda

manskapet.

Förbundet har föreslagit, att antalet överfurirer upptages till 144, varvid

förutsatts, att Härnösands kustartilleridetachement nedlägges.

Förbundet har liksom beträffande högbåtsmän vid flottan hemställt att

frågan prövas om inträde i reserven för överfurir vid kustartilleriet, vilken

lämnar den aktiva tjänsten.

Även svenska underofficersförbundet har ansett det böra tagas under övervägande

att till fördel för utbildningsarbetet utbyta ytterligare ett antal beställningar

för furirer mot överfurirsbeställningar.

Departementschefen.

Föreliggande stora manskapsvakanser vid kustartilleriet ha medfört, att

1944 års manskapsutrednings beräkningsgrunder ej kunnat prövas i praktiken.

Med hänsyn härtill och till det förhållandet, att den kommande utredningen

om underofficerskåren torde komma att påverka även manskapsstatens omfattning

och sammansättning anser jag mig för närvarande icke böra frångå

ifrågavarande beräkningsgrunder. Då det emellertid synes ogörligt att anställa

överfurirer i den takt manskapsutredningen förutsatt, beräknar jag, att antalet

överfurirer för de närmaste budgetåren ej kommer att överstiga 110. Huruvida

en ytterligare ökning av detta antal, i avsikt att begränsa rekryteringsbehovet

av fast anställt manskap, framdeles bör komma till stånd, kan icke nu avgöras.

4. Övrig personal.

Beträffande försvarskommitténs förslag i fråga om civil personal vid kustartilleriet

med avlöning från avlöningsanslag torde få hänvisas till personal
-

s. 383 Kontrollera mot PDF

383

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

förteckningar, som uppgjorts i anslutning till betänkandet. Beträffande kustartilleriets

nuvarande reservstat har kommittén icke förutsatt någon ändring.

Marinledningen har anfört, att i personalförteckningen till betänkandet

upptaget behov av extra ordinarie tjänstemän för kustartilleriförsvaren och

kustartilleriets truppförband icke vore tillräckligt. Intill dess organisationsundersökningarna

slutförts, borde civil personal tilldelas kustartillenforsvaren

och truppförbanden i huvudsak enligt nu gällande grunder.

Departementschefen.

I fråga om övrig personal hänvisar jag till vad jag tidigare anfört under

flottans motsvarande avsnitt.

5. Rekrytering.

F ör svar sk om mitt én.

Kommittén har beräknat kustartilleriets ungefärliga årsbehov av värnpliktiga

till 1 625 man, varav 175 avsedda för ekonomitjänst. Härtill komma

omkring 15 officers- och 15 reservofficersaspiranter.

I fråga om rekryteringen av officerare, underofficerare och manskap

vid kustartilleriet har kommittén icke förutsatt någon principiell förändring.

I särskilt yttrande har konteramiral Ericson anfört, att kustartilleriets

värnpliktskontingent med hänsyn till i yttrandet föreslagna ändringar i

organisationen borde ökas med 350 man i förhållande till kommitténs förslag.

Remis sy ttr ande.

Marinledningen har i anslutning till föreslagna ändringar i kustartilleriets

organisation beräknat kustartilleriets ungefärliga årsbehov av värnpliktiga

till 2 080 man, varav 200 avsedda för ekonomitjänst. Härutöver ha beräknats

omkring 15 officers- och 20 reservofficersaspiranter.

Departementschefen.

Vid den organisation av kustartilleriet, med vilken jag här räknat, erfordras

en större årlig tilldelning av värnpliktiga än kommittén förutsatt. Enär

det ankommer på Kungl. Maj:t att i kommandoväg reglera denna fråga, saknar

jag anledning att här närmare beröra densamma.

VI. För marinen gemensam personal.

A Marinintendenturkåren.

För sv ar skommittén.

Kommittén har erinrat, att den nuvarande omfattningen av marinintendenturkåren

— 75 beställningar på aktiv stat — fastställts av 1945 års riksdag

på grundval av då framlagt förslag rörande kårens arbetsuppgifter (jfr

s. 384 Kontrollera mot PDF

384

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 206.

propositionen 1945: 170 s. 137—167, riksdagens skrivelse nr 353). Kommittén

har icke ifrågasatt någon ändring i fråga om kårens arbetsuppgifter. Föreslagen

minskning i marinens organisation, vidtagna eller planerade rationalieeringsåtgärder

samt ökad användning av reservpersonal i krigsorganisationen

ha emellertid synts kommittén möjliggöra en viss minskning av marinintendenturkåren.

Härom har kommittén anfört i huvudsak följande.

Genom att Norrlandskustens marindistriktsstab icke organiserades i fred

samt Hemsö kustartilleriförsvar med Härnösands kustartilleridetachement

utginge ur organisationen, minskades behovet av intendenturofficerare med 2.

Då fartygsdepåer icke avsåges ingå i den av kommittén föreslagna marinorganisationen,

kunde de för dessa depåer särskilt beräknade 3 intendenturofficerarna

utgå. Genom rationaliseringsåtgärder samt med hänsyn jämväl till den

i vissa avseenden minskade arbetsbelastning, som i fred förutsattes uppstå

inom en på sätt kommittén föreslagit beskuren marinorganisation, beräknades

vidare en minskning med 5 befattningshavare bli möjlig. I anslutning till de

sålunda föreslagna minskningarna syntes de i nuvarande organisation såsom

personalreserv beräknade 5 beställningarna kunna minskas till 4.

Mot det redovisade minskade behovet av intendenturofficerare svarade

emellertid ett ökat behov av en beställningshavare för utbildningen vid särskilda

skolor och kurser. Ehuru från marint håll anförts vissa skäl för en

ökning av antalet i marinförvaltningen tjänstgörande intendenturofficerare,

ansåge kommittén att med ett ståndpunkttagande till spörsmålet härom borde

anstå i avbidan på resultatet av pågående utredning rörande försvarets centrala

förvaltning och på ett klarläggande av frågan, huruvida en fortsatt rationalisering

av marinens regionala och lokala förvaltningar kunde komma att

möjliggöra en överflyttning av intendenturofficerare från dessa förvaltningar

till marinförvaltningen.

Personalens ungefärliga fördelning i fredsorganisationen enligt kommitténs

beräkningar har av kommittén angivits i en tabell på s. 543 i betänkandet.

Med utgångspunkt från den föreslagna fredsorganisationen och det beräknade

behovet av personal å aktiv stat i krigsorganisationen har kommittén

föreslagit följande fördelning av marinintendenturkårens personal på beställ
-

ningar:

Chef, marinöverintendent .................................... 1

Kommendör ...................................................... 1

Kommendörkaptener av 1. graden ........................ 5

Kommendörkaptener av 2. graden ........................ 8

Kaptener ......................................................... 30

Löjtnanter ...................................................... 20

Summa 65

Förslaget innebär i förhållande till nuvarande organisation minskning

med 1 kommendörkapten av 2. graden, 5 kaptener och 4 löjtnanter, eller tillhopa

10 beställningar.

Utöver angivet antal beställningshavare ha beräknats dels 9 fänrikar för

kårens rekrytering, dels ock liksom nu två befattningar för pensionerade intendenturofficerare

i arvodesbefattningar.

s. 385 Kontrollera mot PDF

385

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Försvarskommittén har icke förutsatt någon ändring i de bestämmelser,

som nu gälla för personal i marinintendenturkårens reserv. Reservens om

fattning borde enligt hittills gällande grunder bestämmas med utgångspunkt

från behovet av reservpersonal i krigsorganisationen, varvid borde beaktas dels

vad kommittén i det föregående anfört om utbyte av stampersonal mot reservpersonal,

dels ock möjligheterna att i större utsträckning än tidigare i stället

för reservpersonal utnyttja värnpliktiga intendenter, vilkas utbildning numera

vore avsevärt bättre än förut.

Beträffande marinintendenturkårens rekrytering och utbildning har

försvarskommittén icke funnit skäl ifrågasätta någon ändring i den ordning,

som nu gäller och som varit föremål för prövning vid 1945 års riksdag. Kommittén

har icke heller funnit anledning till erinran mot att i samband därmed

beslutad särskild obligatorisk efterutbildning anordnas efter ett antal års

praktisk tjänstgöring och i enlighet med det förslag till dylik utbildning, som

chefen för marinen enligt vad kommittén inhämtat hade för avsikt att framlägga.

I fråga om den reservanställda personalens rekrytering har försvarskom

mittén icke förutsatt någon ändring.

Remissyttranden.

Av marinledningen har framhållits, att den av kommittén föreslagna minskningen

av marinintendenturkåren endast i vad avsåge två beställningar motsvarades

av en nedskärning av krigsorganisationen. I övrigt vore de föreslagna

reduceringarna framför allt hänförliga till förutsatta möjligheter att nedbringa

behovet av intendenturofficerare i fredsorganisationen såsom en följd

av pågående eller planerade organisationsundersökningar och därav följande

rationaliseringsåtgärder. Försvarskommitténs förslag innebure sålunda eu

avsevärd uttunning av antalet stamofficerare i krigsorganisationen, varvid

man räknat med att ersätta dessa med i första hand reservpersonal. Enligt

tidigare erfarenheter medförde en alltför stor uttunning av personalen i fred,

att krigsförberedelsearbetet bleve eftersatt och att utvecklingen stagnerade

till men för krigsberedskapen.

Marinledningen har vidare ansett, att det för förvaltningsledningens effektivitet

och funktionsduglighet vore synnerligen angeläget, att arbetskrafterna

inom marinförvaltningens intendenturavdelning förstärktes med minst två

intendenturofficerare, vilka tills vidare i avvaktan på förvaltningsutredningens

förslag borde tillsättas endast på förordnande. Med hänsyn härtill och om

Hemsö kustartilleriförsvar bibehölles, borde minskningen av marinintendenturkåren

begränsas till tre kaptens- och tre löjtnansbeställningar, varigenom

det totala antalet beställningar vid kåren skulle komma att utgöra 69 i stället

för nuvarande 75.

Tidpunkten för ett genomförande av de ifrågasatta reduceringarna vore

beroende av när de rationaliseringsåtgärder inom intendenturförvaltningens

område, till vilka reduceringarna till största delen vore att hänföra, hunne

25—-404 is Bihang till riksdagens protokoll 1948. I sand. Nr 206.

s. 386 Kontrollera mot PDF

386 Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

genomföras och träda i kraft. Det förefölle icke sannolikt att så kunde ske till

tidpunkt, som försvarskommittén förutsatt. Det vore också för befordringsförhållandena

vid kåren av betydelse att rekryteringen hunne anpassas med

hänsyn till en minskning.

Vad kommittén anfört beträffande reservpersonalen samt i fråga om kårens

rekrytering och utbildning har icke föranlett något uttalande från marinledningens

sida.

Inspektören för kustartilleriet har uttalat, att organisationsändringarna

inom kustartilleriförsvaren icke vore av den art, att intendenturpersonalens

arbetsbörda nämnvärt minskades. Av kommittén föreslagen indragning av en

intendenturofficer vid vartdera av Stockholms och Göteborgs kustartilleriförsvar

vore därför icke motiverad.

Statens organisationsnämnd har anfört, att resultatet av de organisationsundersökningar,

som av nämnden bedrivits vid marinens regionala och lokala

förvaltningar, gåve vid handen, att en ytterligare minskning av marinintendenturkårens

personal i förhållande till försvarskommitténs förslag vore

möjlig. Med ett slutligt ståndpunkttagande till frågan om marinintendenturkårens

sammansättning borde vid sådant förhållande anstå.

Departementschefen.

I det föregående har jag föreslagit, att Hemsö kustartilleriförsvar med

truppförband åtminstone tills vidare bibehålies i organisationen. De två intendenturofficerare,

som avses för dessa enheter, böra därför tills vidare bibehållas.

De av försvarskommittén föreslagna minskningarna i övrigt hänföra

sig såsom marinledningen också framhållit till det förutsatta behovet av stampersonal

i fred och motsvaras icke av en beskärning av krigsorganisationen.

Marinledningen har framfört betänkligheter mot den uttunning av antalet

stamofficerare i krigsorganisationen, som vid sådant förhållande skulle bli

följden, ävensom framhållit olägenheterna därav för fredsarbetet.

De inom marinen pågående särskilda organisationsundersökningarna beröra

bland annat intendenturförvaltningens område. Den tidpunkt, då resultaten

av dessa undersökningar kunna föreligga och slutlig ställning tagas till

därav föranledda förslag, kan icke nu fastställas. Förutom av här berörda organisationsundersökningar

kan marinintendenturkårens omfattning komma att

röna inverkan av pågående utredning angående den centrala försvarsförvaltningen.

Härtill kommer, att frågan om kustartilleriets ställning i försvarsorganisationen

alltjämt är under utredning.

Under angivna omständigheter och då frågan om marinintendenturkårens

omfattning såvitt möjligt synes mig böra prövas i ett sammanhang, när samtliga

på frågans lösning inverkande faktorer föreligga, bör marinintendenturkåren

enligt min mening tills vidare bibehållas vid sin nuvarande omfattning.

Då emellertid anledning finnes till antagande, att genom förenämnda särskilda

undersökningar och utredningar skall klarläggas, att en viss minskning av

stampersonalen är möjlig, synes kårens rekrytering redan nu i görligaste mån

s. 387 Kontrollera mot PDF

387

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

böra anpassas därefter. Såsom utgångspunkt härför torde tills vidare böra

tagas den av försvarskommittén beräknade omfattningen av kåren. Det bör

ankomma på vederbörande myndigheter att i här angivet syfte snarast vidtaga

erforderliga åtgärder.

B. Mariningenjörkåren.

1. Stampersonal.

Mariningenjörkårens stampersonal utgöres i nuvarande organisation dels

av egentliga mariningenjörer (skeppsbyggnadsingenjörer), dels av specialingenjörer

(elektro-, artilleri-, torped-, min-, tele-, verkstads- och stationsingenjörer

samt kemist). Personalförteckningen för budgetåret 1947/48 upptager

totalt 105 beställningar, varav 59 egentliga mariningenjörer och 46 specialingenjörer.

Frågan om en effektivisering och rationalisering av den tekniska tjänsten

inom marinen, såvitt avser mariningenjörkåren, har nyligen efter uppdrag

av chefen för försvarsdepartementet utretts av en utav chefen för marinen

tillsatt kommitté, den s. k. tekniska kommittén. I skrivelse den 20 december

1946 har chefen för marinen avgivit vissa förslag i anslutning till utredningen,

i huvudsak syftande till en förbättrad löneställning för vissa befattningar.

I övrigt har chefen för marinen förklarat sig i avvaktan på försvarskommitténs

förslag icke vara beredd att taga ställning till förslaget i dess

helhet.

Försvarskommittén.

Försvarskommittén har — liksom redan 1941 års försvarsutredning — föreslagit,

att vissa specialingenjörer, nämligen verkstads- och stationsingenjörerna

samt kemisten, skulle avföras från kåren och ersättas med civil personal

från sakanslag. För närvarande funnes 5 dylika beställningar, av vilka

3 vore vakanta och icke borde återbesättas och 2 borde överföras å övergångsstat

med full tjänstgöringsskyldighet för innehavarna.

Kommittén har anlfört, att vid tillämpning på den av kommittén föreslagna

marinorganisationen av de av tekniska kommittén angivna grunderna för beräkning

av personalbehovet antalet ingenjörer, varmed mariningenjörkåren

skulle behöva utökas, beräknats till icke mindre än 17. Toges hänsyn endast

till de såsom mest angelägna betecknade behoven skulle emellertid den ifråga

satta totalökningen kunna begränsas till 10 beställningar. Den faktiska ök

ningen i förhållande till nuvarande organisation skulle emellertid bli större,

enär vissa beställningshavare genom den föreslagna beskärningen av marinorganisationen

skulle frigöras för användning i andra befattningar än dem,

för vilka de nu vore avsedda.

Mariningenjörkåren skulle efter vidtagandet av förenämnda ändringar

komma att omfatta (105 — 5 + 10=) 110 beställningar, av vilka 60 egentliga

s. 388 Kontrollera mot PDF

388

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

mariningenjörer och 50 specialingenjörer. Personalens ungefärliga fördelning

framgår av tabell på s. 547 i betänkandet.

Från marint håll hade anförts, att frågan om löneställningen för mariningen

jörkårens personal borde särskilt beaktas. För att marinens materiel

skulle kunna hållas på höjden av effektivitet måste stora krav ställas på försvarsgrenens

tekniska personal. För att dessa krav skulle kunna uppfyllas

vore det erforderligt att erbjuda sådana villkor, att marinen i konkurrens

med civila myndigheter och privata företag tillfördes ingenjörpersonal med

fullgoda kvalifikationer. Vid bifall till de mest angelägna marina önskemålen,

skulle mariningenjörkårens personal komma att fördelas på beställningar enligt

kol. 4 i nedanstående tabell.

Kol. 1

Kol. 2

Kol. 3

Kol. 4

Kol. 5

Kol. C

Tjänstegrad

Lönegrad

Antal i

nuvarande

orga- nisation

De mest

angelägna

behoven

Ökning

Minskning

Chef, marinöverdirektör ..............

Cp 17

i

i

_

_

Förste marindirektörer................

Co 14

—

2

2

—

Förste marindirektörer................

Co 10

—

2

2

—

Marindirektörer av 1. graden..........

Marindirektörer av 2. graden (special-

Ca 33

5

10

5

—

ingenjörer av 1. graden)............

Förste mariningenjörer (specialingenjö-

Ca 31

15

18

3

rer av 2. graden) ..................

Mariningenjörer av 1. graden (special-

Ca 30

27

37

10

ingenjörer av 3. graden)............

Ca 27

30

16

—

14

Mariningenjörer av 2. graden ........

Ca 25

22

24

2

—

Summa

—

1001

no

24

14

1 2 verkstadsingenjörer, 2 stationsingenjörer och

mariningenjörkåren, äro här icke upptagna.

kemist, som föreslagits skola avföras från

De i tabellen upptagna beställningarna i lönegraderna Oo 14, Co 10 samt

Ca 33 och Ca 31 avsåges för vissa å s. 549 i betänkandet redovisade befattningar.

Försvarskommittén har uttalat att, även om utvecklingen av den tekniska

tjänsten inom marinen kunde påkalla en relativ förstärkning av här

ifrågavarande personal och även en viss förbättring av dess lönevillkor, återhållsamhet

dock syntes böra iakttagas i avvaktan på närmare erfarenheter

rörande den fortsatta utvecklingen på förevarande område. Härtill komme,

att flertalet av de högre beställningarna vore avsedda för marinförvaltningen,

vars organisation och personaluppsättning fölle under 1946 års militära förvaltningsutrednings

bedömande. I anslutning till sitt i det föregående gjorda

allmänna uttalande, att frågor om inrättande av nya beställningar eller befattningar

borde i vanlig ordning prövas för varje särskilt budgetår, räknade

försvarskommittén med att de mest trängande åtgärderna för tillgodoseende

s. 389 Kontrollera mot PDF

389

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

av kårens personalbehov efter närmare prövning i varje särskilt fall skulle

successivt vidtagas inom den ovan angivna mera begränsade ramen, med iakttagande

dock av att förvaltningsutredningens blivande förslag därigenom icke

föregrepes.

Vad beträffar specialingenjörernas ställning inom mariningenjörkåren förutsatte

försvarskommittén — liksom 1941 års försvarsutredning — att ett enhetligt

system för antagning och utbildning av all stampersonal vid mariningenjörkåren

skulle tillämpas, varigenom den nuvarande uppdelningen i

egentliga mariningenjörer och specialingenjörer kunde slopas. Intill dess här

berörda ändrade ordning hunnit genomföras och verka, syntes det erforderligt

att bibehålla möjligheterna att tillgodose behovet av specialingenjörer

genom direkt anställning på sätt nu skedde. I avvaktan på ändringens genomförande

syntes jämväl specialingenjörer, antagna enligt nu gällande ordning,

böra kunna ''befordras till marindirektörer av 1. och 2. graden.

Remissyttranden.

31 arinöver direktör en har anfört, att för mariningen jörkåren sedan länge

funnes väl motiverade behov av bland annat ökat antal beställningar och av

förbättrad löneställning. Såväl dessa som andra för kåren betydelsefulla problem

hade behandlats eller berörts i ett flertal utredningar under det senaste

decenniet utan att dock i samband därmed framlagda förslag blivit i

nämnvärd grad beaktade. Den nedgång i kvantitativt och kvalitativt avseende,

som kåren undergått, berodde till stor del på nuvarande otillfredsställande

förhållanden och ovissheten, hur framtiden komme att gestalta sig. I

nuvarande läge, då den tekniska utvecklingen och de starkt beskurna anslagen

medförde skärpta krav på mariningenjörkårens prestationer, vore det därför

nödvändigt att alla de åtgärder, som kunde göra det möjligt för mariningenjörkåren

att fylla sin uppgift, skyndsamt vidtoges. I sådant syfte innebure

försvarskommitténs förslag påtagliga fördelar, även om omfattande åtgärder

därutöver krävdes.

Marinöverdirektören har framhållit, att det vid den utredning, som chefen

för marinen på uppdrag av chefen för försvarsdepartementet låtit verkställa,

hade ansetts nödvändigt att mycket starkt begränsa antalet mariningenjörer,

trots det påtagliga behovet av en mera omfattande ökning av kårens personal.

Det antal av 117 beställningar, som försvarskommittén framräknat med ledning

av principerna i nämnda utredning, och vilket rätteligen borde vara 119,

motsvarade alltså icke minimibehovet. Utöver de befattningar, som kunna tillgodoses

inom ramen av förenämnda antal, har marinöverdirektören angivit

ett betydande antal, för vilka mariningenjörer borde avses. Med hänsyn härtill

och då försvarskommittén ansett sig böia reducera detta redan otillräckliga

antal beställningar till 110 vore det enligt marinöverdirektörens mening

klart, att mariningen jörkåren icke kunde tillfredsställande fylla sin uppgift

i organisationen.

I betraktande av det för närvarande förefintliga stora antalet vakanser och

s. 390 Kontrollera mot PDF

390

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

i avvaktan på vidare erfarenheter har marinöverdirektören dock ansett visst

fog föreligga för att nu bestämma antalet mariningenjörer till 119. I förhållande

till försvarskommitténs förslag förutsattes härvid en ökning med följande

antal beställningar, nämligen 2 i Ca 33, 3 i Ca 30 och 7 i Ca 27 samt

minskning med 1 beställning i Ca 31 och 2 beställningar i Ca 25. Ökningen

av beställningarna i Ca 33 hänför sig till föreslagen omvärdering av två tjänster

i Ca 31.

Mot försvarskommitténs förslag beträffande specialingenjörernas ställning

inom mariningenjörkåren har marinöverdirektören intet haft att erinra.

Marinöverdirektören har slutligen berört ifrågan om löneställningen för

mariningenjörkårens personal samt föreslagit vissa ändringar härutinnan.

Marinledningen har i princip anslutit sig till de synpunkter och förslag,

som framförts av marinöverdirektören, samt framhållit nödvändigheten av att

åtgärder nu vidtoges, som gjorde det möjligt för mariningenjörkåren att effektivt

fylla sin uppgift i den marina organisationen.

Statens organisationsnämnd har anfört, att det enligt erfarenheterna från

organisationsförsöken vid Stockholms kustartilleriförsvar icke förelåge behov

av ingenjörer vid ett kustartilleriförsvar i den omfattning försvarskommittén

räknat med. Med hänsyn härtill och av skäl, som ytterligare anförts, borde

stor försiktighet iakttagas vid tillskapandet av nya befattningar för ingenjörer

inom marinen.

Statsverkens mgenjörsförbund har ansett försvarskommitténs förslag beträffande

de oivilmilitära ingenjörsorganisationerna i stort sett lämpliga.

Kommittén syntes dock vid beräkning av personalbehovet icke ha tagit tillbörlig

hänsyn till teknikens snabba utveckling. Inom exempelvis teletekniken

syntes denna komma att medföra en betydande omläggning och modernisering

av utrustningen med därav följande ökade krav på den tekniska

personalen. Armé-, marin- och flygingenjörer borde i större utsträckning än

hittills anlitas vid kontaktverksamheten med de inom krigsmaterielutveöklingen

ledande nationerna och där placeras såsom tekniska försvarsattachéer.

Den föreslagna ökningen av mariningenjörkåren borde komma till stånd

snarast. Det syntes nödvändigt, att rekrytering i viss utsträckning skedde

genom antagning i kåren vid sidan av den normala aspirantvägen, varigenom

möjlighet funnes att erhålla krafter med erfarenheter från teknikens senaste

rön inom respektive specialfack.

Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund har såsom eget yttrande

överlämnat till förbundet av anslutna föreningar — bland annat Mariningen

jörf öreningen — ingivna yttranden. I samband därmed har förbundet

särskilt understrukit lämpligheten och önskvärdheten av likartade civilmilitära

ingenjörsorganisationer inom alla försvarsgrenar samt framhållit, att det

med teknikens allt hastigare utveckling icke vore rationellt att fastlåsa dessa

i fråga om antalet beställningar samt beträffande lönegrader.

Manningenjörföreningen har uttalat, att antalet mariningenjörer, beräknat

enligt de i försvarskommitténs förslag angivna grunderna, vilka förde till ett

s. 391 Kontrollera mot PDF

391

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

verkligt behov av 119 ingenjörer, icke motsvarade minimibehovet för rationell

teknisk tjänst. Utöver nämnda antal har föreningen på anförda skäl — främst

hänförliga till den tekniska utvecklingen och tillkomsten av ny materiel samt

till ökade krav på utbildningsverksamheten — ansett behov föreligga av 11

ingenjörer. Otillräcklig eller mindre kvalificerad personal medförde enligt

föreningens mening ofelbart ökade utgifter för materielens anskaffning och

underhåll. Föreningen har därför icke ansett sig kunna förorda, ätt mariningen

jörkårens i redsorganisation gåves mindre omfattning än 130 beställningar.

I fråga om specialingenjörerna har iföreningen förordat försök med rekrytering

enligt försvarskommitténs förslag, men ansett, att möjligheten till direktanställning

dock alltjämt borde hållas öppen.

Föreningen har även berört frågan om löneställningen för mariningenjörerna

och därvid framlagt vissa förslag.

Svenska teknologföreningen har framhållit bland annat, att ingenjörer med

hänsyn till den fortgående utvecklingen av tekniken måste i högre grad än

vad nu är fallet komma att utnyttjas inom försvaret. De högre ingenjörsbeställningarna

måste förenas med sådana lönevillkor, att det bleve möjligt tillföra

försvaret ingenjörer med goda kvalifikationer i konkurrens med civila

myndigheter och privata företag. Fn utredning borde enligt föreningens mening

göras om löneställningen, särskilt i fråga om högre befattningar.

Departementschefen.

De utredningar, berörande den tekniska tjänsten inom marinen, som under

senare år Iföretagits, få anses ha bestyrkt behovet av en förstärkning av den

för denna tjänst erforderliga personalen. Av skilda orsaker är det emellertid

icke möjligt att för närvarande definitivt fastställa omfattningen av den

erforderliga personalökningen. Den tekniska tjänsten är alltjämt under snabb

utveckling och lämnar icke säkra hållpunkter för ett bedömande av personalbehovet

och dettas fördelning på skilda tekniska tjänstegrenar. Härtill kommer

att den centrala försvarsförvaltningen för närvarande är föremål för särskild

utredning samt att vissa örlogsvarvens organisation berörande frågor,

såsom jag i annat sammanhang anfört, avses upptagas till prövning. Vidare

komma de inom marinen pågående särskilda organisationsundersökningarna

att jämväl beröra de förvaltningsområden, som mariningenjörerna representera.

Jag är därför icke beredd att nu taga slutlig ställning till frågan om

mariningenjörkårens omfattning. En ökning av antalet mariningenjörer är

emellertid enligt min mening under alla förhållanden ofrånkomlig oberoende

av resultaten av förenämnda utredningar. I fråga om storleken av denna ansluter

jag mig till försvarskommitténs förslag. Jag förutsätter därför att

mariningenjörkåren oavsett pågående eller planerade utredningar och särskilda

undersökningar successivt skall kunna utökas med 10 beställningar efter

närmare prövning i varje särskilt fall. I annat sammanhang avser jag att

framlägga förslag rörande vissa personalförändringar vid kåren från och

med budgetåret 1948/49.

s. 392 Kontrollera mot PDF

392

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Försvarskommitténs förslag att ur mariningenjörkåren avföra beställningarna

för specialingenjörer i verkstadsingenjörs-, stationsingenjörs- och

kemistbefattningar tillstyrker jag. De av dessa beställningar, som nu äro besatta,

torde få övergångsvis bibehållas i avvaktan på vakans. Det förutsättes

härvid, att för befattningarna i fråga skall i mån av behov i fortsättningen

avses civil personal, avlönad av sakanslag. Yad försvarskommittén i övrigt

föreslagit beträffande specialingenjörerna inom mariningenjörkåren synes mig

lämpligt bland annat på grund av de förutsättningar, som därigenom skulle

skapas för slopande av den nuvarande uppdelningen på egentliga mariningenjörer

och specialingenjörer och för ett enhetligt befordringssystem inom

mariningenjörkåren. Jag föreslår därför att åtgärder vidtagas för en successiv

avveckling av kategorien specialingenjörer i dess nuvarande form genom

övergång till aspirantrekrytering av all personal inom kåren. Intill dess

denna nya organisation hunnit genomföras och verka bör möjligheten till

direktanställning av specialingenjörer alltjämt förefinnas.

På vissa i remissyttrandena över förevarande del av betänkandet berörda

löneställningsfrågor saknar jag anledning att bär närmare ingå. Dessa frågor

liksom de spörsmål av denna art som innefattas i försvarskommitténs förslag

torde få i vanlig ordning prövas vid framläggandet av anslagsäskanden under

marinens avlöningsanslag.

2 Reservpersonal.

F ör svar sko mmitt én.

Kommittén har i fråga om mariningenjörkårens reserv icke förutsatt annan

ändring än den som följer av kommitténs förslag till ändring i systemet för

antagning och utbildning av specialingenjörer, vilket skulle möjliggöra införande

av reservanställning jämväl för andra fackområden än skeppsbyggeri.

Kommittén har, liksom hittills skett, beräknat omfattningen av mariningen

jörkårens reserv med utgångspunkt från behovet av reservpersonal i

krigsorganisationen och med beaktande dels av de svårigheter, som under

fberedskapstiden visat sig föreligga att frigöra denna personal från civil

tjänst, dels ock möjligheterna att utnyttja värnpliktiga ingenjörer i stället för

reservpersonal.

Antalet marin underingenjörer syntes — med hänsyn till att såväl stammen

som reserven skulle kunna tillföras erforderligt antal — kunna beräknas till

10 per år. Antalet stipendier för mariningenjörer av 2. graden i mariningenjörkårens

reserv kunde i anslutning härtill beräknas till högst 10. Då varje stipendium

avsåges utgå under 18 månader, bleve antalet årsstipendier sålunda

15.

Remiss yttranden.

Marinöverdirektören, till vilkens yttrande marinledningen i princip anslutit

sig, har intet haft att erinra mot försvarskommitténs synpunkter och förslag

s. 393 Kontrollera mot PDF

393

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

i vad rör mariningenjörkårens reserv. Att värnpliktiga ingenjörer i förhållandevis

stort antal måste utnyttjas i krigsorganisationen vore dock otillfredsställande

i betraktande av minskningen i utbildningstid. Först efter år

1958, då verkningarna av ökningen i antalet marinunderingenjörer började

framträda, inträdde en successiv förbättring härutinnan.

Departementschefen.

Mot vad försvarskommittén här föreslagit har jag intet att erinra.

3. Rekrytering och utbildning.

Försv ars kommittén.

Kommittén har i huvudsak icke ifrågasatt någon ändring i nu gällande ordning

för utbildning av egentliga mariningenjörer (jfr betänkandet s. 551).

Motsvarande utbildningsorganisation borde, såsom i det föregående berörts,

tillämpas jämväl för specialingenjörer.

Remissyttranden.

Marinöverdirektören, till vilkens yttrande marinledningen i princip anslutit

sig, har tillstyrkt försvarskommitténs förslag i förevarande del.

Departementschefen.

•Tåg har intet att erinra mot vad försvarskommittén anfört i förevarande

frågor. Vissa här icke nämnda av kommittén och marinöverdirektören väckta

spörsmål beträffande omläggning av tiden för den obligatoriska första reservtjänstgöringen

och kompletterande utbildning av vissa specialingenjörer, antagna

enligt nu gällande ordning, torde det ankomma på Kungl. Maj:t att

närmare reglera.

C Marinläkarkåren.

F ör sv ars kommittén.

Kommittén har erinrat om att behovet av läkare för marinens sjukvård i nuvarande

organisation tillgodoses dels med marinläkare vid stammen, vilka

kunna vara helårs tjänstgör ande ordinarie läkare med fast lön på marinläkarkårens

stat eller ock tills vidare eller för visst antal år förordnade icke-ordinarie

läkare vid marinläkarkåren med begränsad årlig tjänstgöringsskyldighet

och avlönade medelst arvode, dels med marinläkare i reserven med tjänstgöringsskyldighet

enligt reservbefälskungörelsen, dels och med för marinen uttagna

värnpliktiga läkare med i värnpliktslagen fastställd tjänstgöringstid.

Regelmässigt tillgodoses det för marinledningen, marindistriktens och kustartilleriförsvarens

sjukvårdsförvaltningar samt de marina förbanden i land

föreliggande ständiga behovet av läkare med ordinarie personal, under det att

för det periodvis skiftande behovet av läkare vid förband och för fartyg av
-

s. 394 Kontrollera mot PDF

394

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

ses icke-ordinarie marinläkare, marinläkare i reserven eller värnpliktiga läkare.

Undantag utgör Härnösands kustartilleridetachement, vid vilket förband

civil läkare finnes anställd mot ett i förteckning å vissa arvoden och särskilda

ersättningar upptaget arvode av 9 000 kronor, varav 1 500 kronor utgör ersättning

för fullgörande av tjänst såsom stabsläkare och chef för sjukvårdsförvaltningen

vid Norrlandskustens marindistrikt jämte Hemsö kustartilleriförsvar.

Å ordinarie stat vid marinläkarkåren äro i nuvarande organisation upptagna

1 marinöverläkare i lönegrad Co 10, 3 förste marinläkare i lönegrad

Ca 31 och 15 marinläkare av 1. graden, av vilka en — sjukhusläkare — i lönegrad

Ca 29, sju i lönegrad Ca 27 och sju i lönegrad Ca 25. Beställningshavarnas

placering till tjänstgöring framgår av den redogörelse härför, som

kommittén lämnat på s. 553—554 i betänkandet.

Förs var skommittén har framhållit, att marinens behov av läkarpersonal

samt dettas tillgodoseende i den föreslagna marinorganisationen bleve beroende

av statsmakternas ställningstagande till de förslag rörande militärsjukvårdens

organisation, som framlagts av 1944 års militärsjukvårdskommitté.

Vid avvägningen av i vilken omfattning marinens behov av läkare i den av

kommittén föreslagna marinorganisationen bör tillgodoses med helårstjänstgörande

ordinarie personal eller med icke-ordinarie marinläkare, marinläkare

i reserven och värnpliktiga läkare, har kommittén utgått från de grunder, som

framlagts av militärsjukvårdskommittén.

Försvarskommittén har föreslagit en ökning av den ordinarie marinläkarpersonalen

med två beställningar för marinläkare av 1. graden i lönegrad

Ca 25, en i marinledningen, avsedd att ersätta å marinöverläkarens expedition

växelvis tjänstgörande icke-ordinarie marinläkare, och en biträdande stationsläkare

vid Göteborgs örlogsstation, vilken förutsatts kunna vid behov

anlitas jämväl för Älvsborgs kustartilleriregemente. Med hänsyn bland annat

till sist berörda anordning har försvarskommittén ansett sig kunna räkna med

endast en marinläkare vid nämnda regemente i stället för två som militärsjukvårdskommittén

föreslagit. De nuvarande, för distriktsläkare vid Stockholms

och Karlskrona örlogsstationer avsedda två beställningarna ha föreslagits

skola utnyttjas för befattningar som biträdande stationsläkare vid

nämnda örlogsstationer. Härvid har förutsatts, att distriktsläkarna skulle ersättas

med civila verksläkare i huvudsaklig överensstämmelse med de principer,

som framlagts av militärsjukvårdskommittén.

I anslutning till sitt förslag om att Hemsö kustartilleriförsvar med Härnösands

kustartilleridetachement skall utgå ur organisationen, har försvarskommittén

ansett, att det till den civile läkaren därstädes utgående arvodet kan

indragas.

Det periodvis skiftande behov av läkare för tjänstgöring å fartyg, vid

örlogsstationer och inom kustartilleriförsvaren, som föreligger utöver det

med ordinarie marinläkare tillgodosedda ständiga behovet av läkarpersonal,

har försvarskommittén beräknat till 139 tjänstgöringsmånader, varav 86 för

s. 395 Kontrollera mot PDF

395

Kungl. Majits proposition nr 206.

flottan och 53 för kustartilleriet. Ifrågavarande behov har förutsatts i första

hand skola täckas med facktjänstgörande värnpliktiga läkare och med marin

läkare i reserven vid fullgörandet av repetitionsövningar enligt reservbefälskungörelsen.

Det sammanlagda antalet tjänstgöringsmånader har kommittén

beräknat till 48 för värnpliktiga läkare, varvid kommittén räknat med en facktjänstgöringstid

av 4 månader och 12 värnpliktiga läkare, samt till 20 för

marinläkare i reserven. Återstående 71 tjänstgöringsmånader borde tillgodoses

med arvodesavlönade icke-ordinarie marinläkare. Då den årliga tjänstgöringsskyldigheten

för dessa, vilka i nuvarande organisation utgöras av dels

marinläkare av 2. graden, dels marinläkarstipendiater, utgör högst 60 dagar,

skulle med försvarskommitténs beräkningar erfordras 36 sådana läkare. Samtliga

ha föreslagits skola upptagas såsom beställningar för marinläkare av 2.

graden. Kommittén hade nämligen kommit till den uppfattningen, att ett

bibehållande av marinläkarstipendiatorganisationen kunde ifrågasättas ur ekonomisk

synpunkt. Enligt nuvarande ordning kunde de värnpliktiga söka och

erhålla stipendiattjänster före avslutande av facktjänstgöringen. Härigenom

minskade tillgången på tjänstgöringsmånader för värnpliktiga läkare och

ökade behovet av icke-ordinarie marinläkare med ty åtföljande kostnadsökning.

Ett dylikt läge kunde icke uppstå, när fråga vore om beställning såsom marinläkare

av 2. graden, då för sådan beställning krävdes legitimation och all

facktjänstgöring hunne uttagas innan sådan erhölles.

För en ögonläkare vid Ostkustens marindistrikt har försvarskommittén tills

vidare räknat med samma årsarvode, som för närvarande utgår, eller 5 040

kronor.

I fråga om de bestämmelser, som nu gälla för personal i marinläkarkårens

reserv, har försvarskommittén icke ifrågasatt någon ändring.

Det av kommittén beräknade behovet av reservpersonal i krigsorganisationen

framgår av betänkandets hemliga del.

Remissyttranden.

Marinöverläkaren har anfört, att det vore ofrånkomligt att inrätta en särskild

tjänst såsom läkare vid den av försvarskommittén föreslagna värnpliktsskolan,

enär vid skolan skulle komma att tjänstgöra omkring 760 personer,

varav 700 värnpliktiga, vilka skulle utbytas mot lika många nya fyra gånger

årligen. Enligt all erfarenhet beredde personal av denna kategori förbandsläkaren

avsevärt mycket mera arbete än ett motsvarande antal stampersonal.

Härtill komme en i förhållande'' till andra förbandsläkare mera omfattande

undervisningsskyldighet, som måste åligga läkaren vid värnpliktsskolan.

Under anförda förhållande och då omfattningen av personalen, frånsett värnpliktsskolan,

väl motiverade två läkare, har marinöverläkaren beräknat ett

totalt behov av tre ordinarie läkare för Karlskrona örlogsstation.

Marinöverläkaren har vidare ansett det synnerligen tveksamt, om den föreslagne

biträdande stationsläkaren vid Göteborgs örlogsstation skulle — såsom

försvarskommittén förutsatt — vid behov kunna anlitas jämväl för Älvsborgs

s. 396 Kontrollera mot PDF

396

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

kustartilleriregemente, enär arbetsuppgifterna vid örlogsstationen syntes

konnna att kräva läkarens fulla tjänstgöring där samt betydande organisatoriska

svårigheter förelåge att anordna en dylik växeltjänstgöring.

Försvarskommitténs förslag att för Älvsborgs kustartilleriregemente endast

avse en ordinarie läkare har marinöverläkaren ansett kunna godtagas endast

under två uttryckliga förutsättningar, nämligen dels att personalstyrkan

icke komme att överstiga den i betänkandet på s. 538 för regementet angivna,

dels att sjukvården för bland annat den kollektivavtalsanställda personalen

ordnades enligt verksläkarprincipen såsom militärsjukvårdskommittén förutsatt.

I annat fäll syntes inrättandet av en tjänst såsom biträdande regementsläkare

vid regementet ofrånkomligt.

Om Hemsö kustartilleriförsvar jämte truppförband bibehölles i organisationen,

borde enligt marinöverläkaren för dessa enheter avses en marinläkare

av 1. graden i Ca 27, stäbsläkare tillika detachementsläkare. Behovet hade

vitsordats av militärsjukvårdskommittén.

Marinöverläkaren har vidare anfört, att det av försvarskommittén för det

periodvis skiftande behovet av läkare beräknade antalet tjänstgöringsmånader

icke vore till fyllest. För flottans del erfordrades 100 tjänstgöringmånader,

innebärande en ökning av antalet icke-ordinarie marinläkare med 7. Härutöver

har marinöverläkaren beräknat 6 tjänstgöringsmånader (sommarhalvåret)

för stabsläkare å kustflottan. För att i någon män tillgodose kontinuitetskravet

för denna befattning har marinöverläkaren föreslagit att särskilda

stabsläkartjänster inrättades för icke-ordinarie marinläkare med 3 i stället för

2 månaders årlig tjänstgöringsskyldighet och med arvode överstigande det för

marinläkare av 2. graden nu gällande.

Marinöverläkaren har härjämte yrkat, att löneställningarna för den ordinarie

marinläkarpersonalen skulle på angivet sätt regleras utan avvaktan på

utredning om anställnings- och avlöningsförhållandena för försvarets läkarpersonal.

Vad försvarskommittén i övrigt anfört och föreslagit har icke givit

marinöverläkaren anledning till erinran.

Marinledningen har i princip anslutit sig till de synpunkter, som framförts

av marinöverläkaren, samt framhållit vikten av att frågan om marinläkarnas

löneställning snarast löstes i överensstämmelse med marinöverläkarens förslag

ävensom av en ökning av det av försvarskommittén beräknade antalet

tjänstgöringsmånader för täckning av det skiftande läkarbehovet vid flottan.

Inspektören för kustartilleriet har ansett det nödvändigt att avse ytterligare

en läkare för Älvsborgs kustartilleriregemente samt att, om Härnösands

kustartilleridetachement bibehölles, en ordinarie marinläkare borde beräknas

för detta. Det periodvis skiftande behovet av läkare har av inspektören för

kustartilleriet beräknats till 67 tjänstgöringsmånader per år i stället för av

försvarskommittén angivna 53. Vid denna beräkning har förutsatts, att förenämnde

biträdande läkare för Älvsborgs kustartilleriregemente tillkommer, att

Härnösands kustartilleridetachement bibehålies samt att kustartilleriets territoriella

luftvärn kvarbliver vid marinen.

s. 397 Kontrollera mot PDF

397

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

Chefen för Göteborgs örlogsstation har ansett, att den biträdande stationsläkaren

icke kunde dela sin tjänst på såväl örlogsstationen som Älvsborgs

kustartilleriregemente.

Chefen för kustflottan har anfört, att såsom stabsläkare å kustflottan borde

avses en äldre, erfaren läkare på marinläkarkårens stat, om erforderligt i utbyte

mot någon av de i landtjänst upptagna befattningarna. Den hittills

rådande diskontinuiteten bland fartygens läkarpersonal och särskilt stabs

läkaren vore ytterst menlig för tjänsten.

Försvarets sjukvårdsförvaltning har ansett sig icke kunna biträda försvars

kommitténs uppfattning, att den för marinöverläkarens expedition föreslagne

marinläkaren utan svårighet kunde inordnas i en eventuell centraliserad sjukvårdsledning.

Sjukvårdsförvaltningen har vidare anfört, att biträdande läkare

borde finnas vid örlogsstationerna och kustartilleriregementena samt att vid

Karlskrona örlogsstation måste beräknas eu biträdande läkare för den föreslagna

värnpliktsskolan. Sjukvårdsförvaltningen har även föreslagit reglering

av löneställningen för vissa marinläkare.

Statens lönenänmd har framhållit, att försvarskommitténs förslag beträffande

marinläkarstipendiaterna syntes medföra konsekvenser även för fältläkarstipendiatemas

del, enär det eljest skulle uppstå alltför stor olikhet

mellan försvarsgrenarna i fråga om villkoren för de arvodesavlönade läkarna.

Statens organisationsnämnd har anfört, att åtgärder, som kunde föregripa

ett genomförande av 1944 års militärsjukvårdskommittés förslag, icke borde

vidtagas.

Svenska militärläkarföreningen har beträffande den ordinarie läkarpersonalen

anfört synpunkter och framlagt förslag i huvudsak överensstämmande

med dem, som i enlighet med den föregående redogörelsen framförts av marinöverläkaren.

Departementschefen.

Såsom jag i det föregående anfört är jag icke beredd att för innevarande

års riksdag framlägga förslag om militärsjukvårdens organisation i anledning

av det betänkande i ämnet, som avgivits av 1944 års militärsjukvårdskommitté.

Jag räknar därför med att den nuvarande organisationen för den marina hälsooch

sjukvården tills vidare bibehålies.

Försvarskommitténs förslag om en ny beställning för en biträdande läkare

hos marinöverläkaren anser jag mig med hänsyn till vad sjukvårdsförvaltningen

anfört icke kunna biträda. Däremot tillstyrker jag, på de skäl kommittén

anfört, att en ny beställning för en marinläkare av 1. graden

inrättas vid Göteborgs örlogsstation från och med budgetåret 1948/49. Denne

läkare bör kunna tagas i anspråk för tjänst jämväl vid Älvsborgs kustartilleriregemente.

Vidare finner jag mig böra biträda marinmyndigheternas förslag

om en särskild läkare vid flottans värn pliktsskola, .lag beräknar för detta

ändamål en marinläkare av 1. graden från tidpunkten för skolans in

rättande. Utöver dessa utökningar av personalorganisationen, vilka icke torde

s. 398 Kontrollera mot PDF

398

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

innebära något föregripande av en eventuell omorganisation av den marina

sjukvården, anser jag mig icke kunna förorda någon ändring av marinläkarkårens

nuvarande omfattning i vad avser ordinarie personal och arbetsuppgifter.

För Norrlandskustens marindistrikt jämte Hemsö kustartilleriförsvar

och Härnösands kustartilleridetachement torde nuvarande anordning i

förevarande hänseende böra tills vidare bibehållas. Till frågorna om den ordinarie

marinläkarpersonalens löneställningar tar jag icke ställning i detta sammanhang.

Behovet av icke-ordinarie marinläkarpersonal torde få liksom hittills särskilt

prövas för varje budgetår med utgångspunkt från då föreliggande totalt

behov av tjänstgöringsmånader och med hänsyn tagen till i vilken utsträckning

dessa kunna tillgodoses med facktjänstgörande värnpliktiga läkare och

med marinläkare i reserven, vilka fullgöra dem åliggande repetitionsövningar.

Till den av marinöverläkaren ånyo upptagna frågan om inrättande av särskilda

beställningar för stabsläkare å kustflottan är jag icke heller nu beredd att taga

ställning. Huruvida marinläkarstipendiaterna, såsom försvarskommittén föreslagit,

böra utgå ur organisationen och ersättas med marinläkare av 2. graden

torde, såsom lönenämnden j>åpekat, böra ses i samband med motsvarande

fråga för armén och tarvar fördenskull ytterligare överväganden, innan definitiv

ställning kan tagas.

D. Marinens poliskår.

Marinens poliskår är för närvarande i huvudsak avsedd för bevakning av

anläggningarna vid örlogsvarv och örlogsstationer med dit förlagda fartyg och

förråd. Den nuvarande organisationen omfattar sammanlagt 49 ordinarie och

extra ordinarie beställningar, varav 2 polisöverkonstaplar, tillika poliskommissarier,

3 polisöverkonstaplar och 44 poliskonstaplar.

Härutöver finnas vid marinens poliskår i Göteborg anställda 3 extra poliskonstaplar,

varjämte framställning föreligger om anställande av ytterligare

3 extra poliskonstaplar.

F örsvar skommittén.

Försvarskommittén har beträffande denna personal icke ifrågasatt annan

ändring än att för de nämnda sex extra poliskonstaplarna för poliskåren i

Göteborg borde upptagas extra ordinarie beställningar.

Kommittén har emellertid föreslagit en utbyggnad av polisorganisationen

med personal för att bestrida sådan kriminal- och ordningstjänst vid örlogsstationerna,

som under tiden för den förstärkta försvarsberedskapen ankommit

på särskilt beordrad krigspolispersonal. Dylik personal tjänstgjorde i

viss utsträckning alltjämt vid marindistrikten för örlogsstationernas räkning.

Enligt kommitténs mening förelåge även under fredsförhållanden behov av

personal med uppgifter motsvarande krigspolisens. För ändamålet borde

finnas anställda sammanlagt 7 poliskonstaplar. De borde tills vidare erhålla

extra ordinarie anställning och hänföras till marinens poliskår.

s. 399 Kontrollera mot PDF

399

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Efter den ''utvidgning av arbetsuppgifterna, som därmed skulle tillkomma

poliskåren, syntes densamma icke längre böra lyda under vederbörande varvschefer

utan böra underställas vederbörande marindistriktschefer och personalen

fördelas till tjänstgöring såväl vid vederbörligt örlogsvarv som vid marindistriktet

i övrigt.

Marinens poliskår borde sålunda enligt kommitténs beräkningar omfatta

sammanlagt 62 beställningar med följande fördelning.

Antal

Löne-

grad

Beställning

Stock-

holm

Karls-

krona

Göte-

borg

Summa

Ordinarie personal.

Polisöverkonstaplar, tillika poliskommis-

2

Ca 18

sarier..............................

i

i

—

Polisöverkonstaplar ..................

i

i

—

2

Ca 16

Poliskonstaplar ......................

15

17

—

32

Ca 14

Extra ordinarie personal.

Polisöverkonstapel....................

—

—

1

1

Ce 16

Poliskonstaplar .......................

4

7

14

25

Ce 13

Summa

21

26

15

62

Remissyttranden.

Marinledningen har anfört att — förutom personal tillhörande marinens

poliskår — för närvarande viss stampersonal (personal anställd å vakanta

löner), som tidigare fullgjorde tjänst inom krigspolisorganisationen, tjänstgjorde

i polistjänst vid örlogsstationerna. Av denna personal tjänstgjorde vid

vardera örlogsstationen en i egenskap av överkonstapel. Dessa överkonstapelstjänster

borde alltjämt bibehållas, varför tre extra ordinarie beställningar för

polisöverkonstaplar i lönegrad Ce 16 utöver vad kommittén föreslagit borde

tillkomma.

Eftersom polispersonalen vore truppregistrerad vid örlogsstationerna och

då det dessutom ålåge vederbörande stationschef att tillhandahålla viss för

krigspolisorganisationen avsedd personal, vore det ändamålsenligt, att marinpoliskåren

personellt underställdes vederbörande stationschef.

Av marinmyndigheterna i övrigt dela chefen för Sydkustens marindistrilct

samt cheferna för Karlskrona och Göteborgs örlogs stationer marinledningens

uppfattning, att polispersonalen bör underställas vederbörande stationschef

medan cheferna för Ostkustens och Västkustens marindistrilct jämte örlogsi

arvscheferna i Stockholm och Karlskrona ha ansett, att den alltjämt borde

vara underställd vederbörande varvschef. Ett flertal marina lokalmyndigheter

yrka på utökning av polispersonalen på respektive platser utöver vad försvarskommittén

föreslagit, nämligen chefen för Stockholms örlogsstation med

en överkonstapel, chefen för Sydkustens marindistrikt med två överkonstaplar

och tre konstaplar samt chefen för Göteborgs örlogsvarv med en överkonsta
-

s. 400 Kontrollera mot PDF

400

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

pel, tillika kommissarie, vilken jämte nio av de av försvarskommittén för

marinens poliskår i Göteborg beräknade extra ordinarie konstaplarna borde

beredas ordinarie anställning. Vidare har chefen för Göteborgs kustartilleriförsvar

anmält behov av särskild polispersonal för bevakningen vid Älvsborgs

kustartilleriregemente samt härför beräknat elva konstaplar.

Statens organisationsnämnd har funnit försvarskommitténs förslag innebära

en i princip lämplig lösning av bevakningstjänsten vid varv och stationer.

Nämnden förutsatte dock, att genom föreslagen ökning av marinpoliskåren de

värnpliktiga, som bestrede vakttjänst vid stationer och varv, skulle utgå ur

organisationen, ävensom att antalet nytillkommande beställningar icke fastställdes,

förrän resultatet av pågående organisationsundersökningar vid

marindistrikt och stationer förelåge.

Svenska polisförbundet har bland annat ansett, att marinens poliskår i

Göteborg borde utgöras av två ordinarie polisöverkonstaplar, varav en tilllika

poliskommissarie, samt nio ordinarie och fem extra ordinarie poliskonstaplar.

Departementschefen.

Mot försvarskommitténs förslag i vad rör den för bevakningen vid Göte

borgs örlogsstation och örlogsvarv avsedda polispersonalen har jag intet att

erinra. Den härav föranledda ökningen av marinens poliskår med sex beställningar

för extra ordinarie poliskonstaplar bör vidtagas från och med budgetåret

1948/49.

Kommitténs förslag, att marinens poliskår nu tillkommande uppgifter

skulle på föreslaget sätt vidgas samt att poliskåren i anslutning härtill skulle

tillföras ett antal nya beställningar torde böra ytterligare övervägas. Jag är

sålunda icke nu beredd att taga ställning till denna fråga liksom ej heller

till den i remissyttranden upptagna frågan om behovet av polispersonal för

kustartilleriet. Vid sådant förhållande synes mig anledning icke föreligga att

nu vidtaga någon ändring i fråga om polispersonalens lydnadsställning.

VII. Utbildningsanstalter.

F ör sv ar skommittén.

Kommittén har beträffande sjökrigshögskolan i stort sett icke funnit

anledning föreslå några förändringar i organisationen. Den vid behandlingen

av marinintendenturkåren omnämnda vidareutbildningen för marinintendenturofficerare

har förutsatts äga rum vid skolan.

Av kommittén för skolan beräknad personal framgår av s. 561 och 562 i

betänkandet och särskilda personalförteckningar.

Ej heller i sjö krigsskolans organisation har kommittén föreslagit

några principiella förändringar. Skolans omfattning hade avpassats med hän
-

s. 401 Kontrollera mot PDF

401

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

syn till det ungefärliga antal officerare m. fl., som normalt skola tillföras de

olika kårerna varje år. Antalet framgår av sammanställning på s. 562 i betänkandet.

Kommittén har, trots i stort sett oförändrat elevantal, räknat med att en

icke obetydlig minskning av skolans personal skall kunna genomföras i sammand

med en rationalisering av verksamheten. För skolan beräknad personal

framgår av s. 562 och 563 i betänkandet och särskilda personalförteckningar.

Marinens underofficers skola, som för närvarande lyder direkt

under chefen för marinen, har av försvarskommittén föreslagits bli underställd

chefen för Ostkustens marindistrikt, enär chefen för marinen i största

möjliga utsträckning borde befrias från den direkta ledningen av lokala organ.

I övrigt bär kommittén icke föreslagit några förändringar i fråga om skolans

principiella organisation eller dess förläggning. Däremot medförde de av

kommittén föreslagna kaderminskningarna, att dess personal kunde minskas.

För skolan beräknad personal framgår av s. 564 i betänkandet och särskilda

personalförteckningar.

Kommittén har ansett det önskvärt, att tjänstebostäder för instruktionspersonalen

i viss utsträckning anlades vid skolan. Denna fråga syntes böra

upptagas till särskild prövning, eventuellt i samband med den av kommittén

förordade utredningen om en utflyttning av Stockholms örlogsstation och

varv.

Genom tillkomsten av flottans värnpliktsskola i Karlskrona komme vissa

för Stockholms örlogsstations värnpliktsskola nu ianspråktagna utrymmen vid

Berga att bli disponibla för andra ändamål. Kommittén har räknat med att

yrkesutbildningen för huvuddelen av däcksmanskapet från samtliga tre örlogsstationer

skulle förläggas till Berga och där underställas chefen för underofficersskolan.

Försvarskommittén har, av motsvarande skäl som anförts beträffande marinens

underofficersskola förordat, att flottans sjömansskola, som nu i

avseende på utbildningen lyder direkt under chefen för marinen, helt skall

underställas chefen för Sydkustens marindistrikt.

På grund av den minskning, som kommittén i annat sammanhang föreslagit

beträffande sjömanskåremas omfattning, bär kommittén ansett det möjligt

att betydligt reducera skolans personal.

Omfattningen av den för skolan beräknade personalen framgår av s. 565 i

betänkandet och särskilda personalförteckningar.

Försvarskommittén har, såsom tidigare nämnts, föreslagit att den förberedande

militära utbildningen i land för flottans värnpliktiga skall centraliseras

till en gemensam skola, flottans värnpliktsskola.

Kommittén har förordat, att skolan förlägges till Karlskrona i nuvarande

avdelning Sparres kaserner och skollokaler, vilka vid av kommittén förordade

kaderminskningar och organisationsförändringar kunde frigöras för

sagda ändamål. Denna avdelning hade förläggningsplatser för upp till 900

26—404 48 EU)ang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 206.

s. 402 Kontrollera mot PDF

402

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

man. Varje omgång värnpliktiga komme vid det föreslagna inkallelsesystemet

att utgöras av omkring 700 man. De utrymmen, som icke behövde tagas i

anspråk för förläggning, avsåges för erforderlig utökning av redan befintliga

lektions- och övningslokaler samt för personaluttagningsdetalj.

Kommittén, som fäst stor vikt vid att de värnpliktiga omsorgsfullt prövas

och uttagas så, att de kunna placeras vid lämpligaste yrkesgren och så, att

deras personliga kvalifikationer bäst kunna utnyttjas, har föreslagit, att en

personaluttagningsdetalj organiseras vid skolan under ledning av en härför

särskilt utbildad officer. Denna detalj borde även kunna betjäna flottans sjömansskola.

Värnpliktsskolan borde enligt kommitténs mening underställas chefen för

Karlskrona örlogsstation. I avvaktan på närmare erfarenheter av bland annat

det i annat sammanhang föreslagna nya inkallelsesystemet för värnpliktiga

borde skolans organisation till en början givas en försöksmässig karaktär.

Det beräknade personalbehovet för skolan vore enligt vad kommittén angivit

mindre än motsvarande behov vid en på de tre stationerna uppdelad

värnpliktsutbildning.

Remissyttranden.

Marinledningen har utgått från att de av kommittén angivna personalbehoven

för marinens utbildningsanstalter icke vore bindande utan kunde anpassas

efter till anstalterna förlagda skolor och kurser samt efter antalet

elever, ävensom efter de behov, som befunnits föreligga vid företagna organisationsundersökningar.

Marinens underofficersskola borde alltjämt vara direkt underställd chefen

för marinen, med hänsyn till skolans karaktär av en för marinen gemensam utbildningsanstalt,

som, för att rätt fylla sin uppgift, fordrade direkt kontakt

med de organ inom marinledningen, som handlägga med skolans verksamhet

sammanhängande frågor.

Även chefen för mannens underofficersskola har av motsvarande skäl ansett

att skolan alltjämt bör lyda direkt under chefen för marinen. Enligt

skolchefens mening måste utbildning även under krig äga rum vid skolan, varför

densamma borde ingå i krigsorganisationen.

Cheferna för utbildmngsanstalterna ha i övrigt huvudsakligen endast anfört

erinringar mot kommitténs beräkningar av personalbehoven vid de olika

skolorna.

Statens organisationsnämnd har anmält, att nämnden efter hemställan från

de marina myndigheterna nyligen påbörjat kompletterande organisationsundersökningar

vid marinens underofficersskola, varav resultatet torde föreligga

innevarande år. Enligt nämndens uppfattning kunde frågan om skolans

organisation komma att upptagas i ett vidare sammanhang, därest föreslagen

utredning om utflyttning av Stockholms örlogsstation och varv komme till

stånd.

Vad nämnden i annat sammanhang anfört om de stora administrations
-

s. 403 Kontrollera mot PDF

403

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

kostnader en fristående förläggning av skolor medförde gällde även marinen.

I princip borde skolorna ansluta till ett förband och därigenom utnyttja dettas

stabs- och förvaltningsorganisation.

Departementschefen.

Försvarskommitténs förslag beträffande marinens undervisningsanstalter

innebär i stort, att en ny skola, flottans värnpliktsskola, inrättas, under det

att några principiella förändringar beträffande nu befintliga skolor icke förutsatts

förutom i fråga om lydnadsställningen för två av skolorna.

Såsom tidigare vid behandling av utbildningen vid flottan anförts anser

jag, att en centralisering av den förberedande militära utbildningen för de

värnpliktiga till en flottans värnpliktsskola bör komma till stånd. Verkställda

undersökningar ha givit vid handen, att denna — även vid de något ändrade

förutsättningar beträffande personalens omfattning m. m., som bli en följd

av mina i det föregående framlagda förslag — lämpligen bör förläggas till

kasem Sparre i Karlskrona samt underställas chefen för Karlskrona örlogsstation.

Jag delar försvarskommitténs uppfattning, att särskild vikt bör ägnas

frågan om de värnpliktigas prövning och uttagning och vill sålunda biträda

de förslag i detta avseende, som kommittén framlagt. I övrigt finner jag

icke anledning här närmare ingå på skolans organisation, vilken i enlighet

med försvarskommitténs förslag till en början bör givas en försöksmässig

karaktär. Jag räknar med att verksamheten vid skolan skall kunna taga sin

början hösten 1948.

Förslaget att flottans sjömansskola skall helt underställas chefen för Sydkustens

marindistrikt finner jag lämpligt. Vad åter beträffar frågan om lydnadsställning

för marinens underofficersskola anser jag, att de skäl, som av

marinledningen anförts mot förslaget att ställa skolan under chefen för Ostkustens

marindistrikt, äro beaktansvärda. Jag räknar därför med att skolan

tills vidare skall liksom hittills lyda direkt under chefen för marinen.

I vad mån behov av tjänstebostäder för instruktionspersonalen vid underofficersskolan

kan anses föreligga bör närmare undersökas. Frågan bär av

mig tidigare berörts i samband med förslag om utredning angående förflyttning

av Stockholms örlogsstation och varv.

Med utgångspunkt från de förslag beträffande marinens personalkadrer,

vilka jag i det föregående framlagt, komma de premisser, på vilka försvarskommittén

grundat sina beräkningar av personalbehovet vid de olika utbildningsanstalterna,

att i vissa avseenden rubbas. Behovet i fråga är för övrigt

icke konstant utan kan år från år undergå växlingar beroende på elevantal

m. m. Vad särskilt beträffar marinens underofficersskola torde personalbehovet

komma att påverkas av resultatet av den tidigare föreslagna utredningen

rörande marinens underofficerare ävensom av pågående organisationsundersökningar.

I avseende på flottans värnpliktsskola kunna slutliga personalberäkningar

göras först sedan erfarenheter vunnits. Jag förutsätter sålunda,

att behovet av personal för marinens utbildningsanstalter på vanligt sätt

s. 404 Kontrollera mot PDF

404

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

prövas från år till år och att därvid de principer, enligt vilka försvarskommittén

verkställt sina beräkningar, bli i tillämpliga delar beaktade.

Vad försvarskommittén i övrigt under förevarande avsnitt anfört föranleder

ingen erinran från min sida.

VIII. Frivilliga organisationer

I fråga om den maritima ungdomsverksamheten ifrågasätter jag

ingen ändring. Jag kan därför i det följande begränsa mig till att något närmare

ingå på frågan om sjövärnskåren.

Sjö värnskåren är en på frivillighetens väg rekryterad kår, ingående i sjöförsvaret,

med uppgift att vid förstärkt försvarsberedskap (mobilisering)

ävensom eljest då så finnes lämpligt ställa särskilt utbildad personal till krigsmaktens

förfogande.

Med skrivelse den 17 april 1947 har chefen för marinen överlämnat förslag

till nytt reglemente för sjövärnskåren, enligt vilket kårens verksamhet skulle

i vissa hänseenden omorganiseras. Den ledande tanken har därvid varit att —

med utnyttjande av de erfarenheter som vunnits under den förstärkta försvarsberedskapen

— i sjövärnskåren skapa ett organ, vid vilket utbildningen

för i första hand värnpliktig befälspersonal men även menig värnpliktig personal

kunde effektiviseras och underhållas efter avslutad värnpliktsutbildning.

Försvarskommittén.

Försvarskommittén har för egen del utgått från att kåren i stort sett skall

erhålla den i marinchefens förslag angivna utformningen. Kommittén har på

s. 567 o. ff. i betänkandet lämnat en redogörelse för sjövärnskårens organisation

samt för rekryteringen av kårens personal ävensom för personalens tjänstgöring

och utbildning enligt förslaget.

I personalorganisatoriskt avseende innebär förslaget i huvudsak den förändringen

i förhållande till vad nu gäller, att personalen icke längre skall

förordnas till särskilda tjänstegrader inom sjövärnskåren. I stället skall förordnande

ske vid flottan, varvid de nuvarande underofficerarna och officerarna

vid sjövärnskåren ersättas av en ny kategori värnpliktigt befäl vid

flottan, kategori B. Rekryteringen till befälskategorierna sker helt på frivillighetens

grund. Fortsatt befälsutbildning avses skola fullgöras med tjänstgöring

utöver ordinarie värnpliktstjänstgöring under 60 dagar för underofficersutbildning

och därutöver 90 dagar för officersutbildning. För sjövärnsmän

förutsättas vidare obligatoriska repetitionskurser, vilka skola fullgöras

efter inkallelse till flottan. Vid sjövärnskåren avses frivillig tjänstgöring skola

äga rum för sjövärnsaspiranter och sjö värnsmän.

Den föreslagna organisationen har beräknats medföra ökade kostnader

med 50 000 kronor för år i förhållande till de medel, som för närvarande avses

för kårens verksamhet. Merkostnaderna hänföra sig så gott som helt till nya

s. 405 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 206. 405

utgifter till föreslagna ersättningar till personal inom kår- och flottiljstaberna

samt förmåner till sjövärnsmän och aspiranter under frivillig tjänstgöring.

Remissyttranden.

Marinledningen har understrukit vikten av att den av försvarskommittén

förordade omorganisationen av sjö värnskåren snarast genomföres.

Chefen för sjövärnskåren har i allt väsentligt tillstyrkt det av kommittén

framlagda förslaget och framhållit, att det för kårens fortsatta verksamhet

vore nödvändigt, att omorganisationen snarast komme till stånd.

Maritima ungdomsrådet har funnit den föreslagna organisationen av sjövärnskåren

ändamålsenlig.

D ep ar tem ent sch ef en.

Den föreslagna omorganisationen av sjövärnskåren syftar till att ge fastare

form åt den verksamhet, som för flottan tjänar samma ändamål som hemvärnet

och den frivilliga befälsutbildningen för armén. Av särskild betydelse

synes mig vara att med den föreslagna organisationen skapas förutsättningar

för en förbättrad utbildning och därmed vidgad användbarhet av framför allt

den värnpliktiga befälspersonalen vid flottan. Den ökade tillgång på bättre

utbildat värnpliktigt befäl, som härigenom kan vinnas, kan, såsom försvarskommittén

också räknat med, bidraga till att behovet av stam- och reservpersonal

i sinom tid minskas. Jag vill därför tillstyrka, att sjövärnskåren omorganiseras

i huvudsak i enlighet med förslaget. Jämväl i vad förslaget avser

särskilda ersättningar åt viss personal vid kåren samt ökade förmåner till

aspiranter och sjövärnsmän kan jag i princip tillstyrka detsamma. De före

slagna ersättningarna och förmånerna överensstämma i stort sett med vad i

motsvarande hänseenden utgår till personal vid hemvärnet och den frivilliga

befälsutbildningen.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t redan framlagt förslag om

anslag till sjövärnskåren för budgetåret 1948/49. Härutinnan ifrågasätter jag

ingen ändring. Det är emellertid önskvärt, att omorganisationen av kåren genomföres

snarast möjligt. Jag förutsätter därför, att verksamheten vid sjövärnskåren

i dess nya form skall under nästa budgetår få bedrivas inom ramen

för de medel, som för samma budgetår avsetts för kåren.

IX. Kostnadsberäkningar för marinen.

Såsom framgår av vad jag tidigare anfört, har jag tills vidare förutsatt

endast mindre ändringar i marinens nuvarande organisation. Till följd härav

ändras ej heller i avsevärdare grad de nuvarande grunderna för beräkning av

kostnaderna för marinen. Härutinnan får jag anföra följande.

Organisationskostnaderna, vartill bland annat hänföras anslag till

personalens avlöning och förmåner i övrigt samt till frivilliga organisationer,

s. 406 Kontrollera mot PDF

406

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

påverkas dels av de föreslagna mindre ändringarna i vad rör den fast anställda

personalen, dels av den förutsatta minskade tjänstgöringstiden för

de värnpliktiga, dels ock av den förordade omorganisationen av sjö värnskåren.

För den fast anställda personalen innebära de föreslagna ändringarna vid

fullt genomförd organisation en merkostnad av omkring 175 000 kronor, i

huvudsak hänförlig till de förutsatta mindre ökningarna av mariningenjöroch

marinläkarkårerna samt marinens poliskår.

Minskningen av tjänstgöringstidens längd för de värnpliktiga från 14 till

12 månader medför en minskning av de nuvarande kostnaderna för de värnpliktigas

förmåner av omkring 1,4 miljoner kronor.

Beträffande kostnaderna för vissa förbättringar i militärmusikpersonalens

ekonomiska villkor och för förbättring av löneförmånerna åt värnpliktiga under

utbildning till officer på aktiv stat torde få hänvisas till Avd. III. E och F.

Av omorganisationen av sjövärnskåren följer såsom tidigare nämnts en

kostnadsökning av omkring 50 000 kronor vid genomförd organisation.

Såväl kostnaderna för personalen som organisationskostnaderna i övrigt

kunna på längre sikt förväntas påverkas av resultaten av dels pågående organisationsundersökningar

och särskilda utredningar, dels de av mig i det föregående

förutsatta utredningarna i vissa avseenden bland annat angående eventuell

utflyttning av Stockholms örlogsstation och varv, eventuell omorganisation

av marinens underofficerskårer in. m.

De av mig förordade ändringarna i vad rör utbildningen av flottans fast

anställda manskap och av flottans värnpliktiga ävensom den föreslagna

centraliseringen av kustartilleriets luftvärnskanonutbildning kommer — såvitt

nu kan överblickas — att vid genomförd organisation medföra vissa besparingar

främst i vad avser övningskos tnade in a. Storleken av dessa

besparingar kan icke angivas, förrän närmare erfarenheter föreligga av de

ändrade utbildningsorganisationerna. I övrigt har jag icke förutsatt någon

ändring i de grunder, enligt vilka övningskostnaderna beräknas.

Såsom framgår av vad jag anfört vid behandlingen av marinens materiel,

har jag icke framlagt någon plan på längre sikt för ersättningsbyggnad

och modernisering av fartyg samt anskaffning av vapenmateriel m. in. Frågan

i vilken omfattning medel för här berörda ändamål liksom även för sagda

materiels underhåll bör anvisas har jag förutsatt skola prövas år från år.

Den utbyggnad av flottans basanläggningar, som jag i det föregående förordat,

kommer att medföra ett ökat medelsbehov för ersättning till

marinens delfond av försvarets fastighetsfond. Då den omfattning

och den takt, i vilken utbyggnaden avses skola ske, förutsatts skola prövas

år från år kan storleken av ifrågavarande merkostnad icke nu beräknas.

s. 407 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

407

Avd VI FLYGVAPNETS ORGANISATION

I. Krigsorganisationen.

Flygvapnets organisation i krig skulle enligt 1942 års försvarsbeslut omfatta

flygledningen i högkvarteret, krigsflygförband, fem flygbasområden,

basförband, depåer, utbildningsanstalter samt centrala flygverkstäder. Organisationen

har genom beslut av 1944 års riksdag utökats med en jaktflottilj.

1947 års riksdag har beslutat utökning av jaktflyget på bekostnad av övriga

flygslag. Denna omvandling av vissa flygförband har delvis genomförts.

F örsvar skommittén.

Kommittén har föreslagit, att flygvapnets krigsorganisation skall omfatta:

1. Flygledningen i högkvarteret, bestående av chefen för flygvapnet med

flygstaben och flygöverläkaren samt flygförvaltningen. 2. Krigsflygförband.

3. Fem flygbasområden, vartdera under befäl av en flygbasområdeschef med

stab. 4. Krigsbasförband. 5. Depåer. 6. Utbildningsanstalter. 7. Flygverkstäder.

8. FlygWansportförband. 9. Radarr organisation, dels för luftbevakningen,

dels för övriga ändamål.

Försvarskommittén har i betänkandets hemliga del lämnat närmare redogörelse

för den föreslagna krigsorganisationen.

Beträffande krigsflygförbandens styrka i förhållande till 1942 års organisation

och till den genom 1947 års riksdagsbeslut modifierade organisationen

torde få hänvisas till den redogörelse, som lämnats i det föregående under

rubriken Huvuddragen av försvarskommitténs förslag. Av försvarskommitténs

ledamöter och sakkunniga i särskilda yttranden anförda synpunkter

på flygvapnets sammansättning ha redovisats under samma avsnitt.

Remissyttranden.

Dessa ha i huvudsak återgivits i det föregående under rubriken Huvuddragen

av försvarskommitténs förslag. I det följande behandlas endast vissa

specialfrågor rörande flygvapnets sammansättning.

Beträffande minfällning från flygplan har anförts följande.

Marinledningen har framhållit, att försvarskommittén icke närmare behandlat

denna viktiga fråga. Krigserfarenheterna hade till fullo bestyrkt, att

minfällning av detta slag utgjort ett betydelsefullt drag i såväl den offensiva

som defensiva sjökrigföringen. Det vore ställt utom allt tvivel, att flygfällning

av bottenminor i många fall skulle utgöra ett effektivt medel att försvåra

och framför allt fördröja en invasion.

överbefälhavaren har under hänvisning till marinledningens yttrande i

denna fråga framhållit, att möjligheten till framtida minfällning med olika

flygplantyper komme att undersökas ur teknisk och operativ synpunkt.

s. 408 Kontrollera mot PDF

408

Kungl. Slaj.ts proposition nr 206.

Beträffande den föreslagna flygtransportkåren vid flygvapnet, vilken

skulle organiseras med utnyttjande av den civila transportflygplanparkens

huvuddel samt härför erforderlig civil flygande, teknisk och administrativ

personal, har framhållits följande.

Chefen för armén har anfört, att även för andra försvarsgrenar än flygvapnet

kunde tillgång i viss utsträckning till transportflyg vara av betydelse

för operationerna, såsom för att underhålla inneslutna truppstyrkor ävensom

förband, som opererade i för transportmedel svårframkomlig terräng. Det

praktiska tillvägagångssättet borde utrönas genom en tillräckligt omfattande

försöksverksamhet och de organisatoriska möjligheterna borde därefter

undersökas.

Försvarets sjukvårdsförvaltning har under hänvisning till krigserfarenheterna

framhållit nödvändigheten av en organisation för sjuktransporter med

flygplan. Det borde snarast utredas i vad mån den föreslagna flygtransportkåren

kunde utnyttjas för detta ändamål. Därest så icke vore fallet, borde utredningen

inriktas på att få fram ett förslag antingen till utökning av nämnda

kår eller också till utformande av en för sjuktransport avsedd särskild flygorganisation.

Luftfartsstyrelsen har i princip ej haft något att erinra mot den föreslagna

flygtransportkåren. Med hänsyn till erfarenheterna från det senaste kriget

ville styrelsen dock understryka betydelsen av att vårt land i krig bereddes

tillfälle att så långt möjligt upprätthålla flygförbindelse med utlandet.

Departementschefen.

Mot de av försvarskommittén anförda principerna för flygvapnets organisation

i krig har jag ingen annan erinran än att även den optiska luftbevakningen

—- såsom jag föreslagit i annat sammanhang — bör infogas i denna

organisation.

Omfattningen av den av kommittén föreslagna krigsorganisationen bör

anpassas med hänsyn till de ändringar i fråga om antalet förband m. in., som

jag i det föregående föreslagit.

Vad slutligen beträffar vissa specialfrågor rörande flygförbandens utnyttjande

för olika ändamål må följande framhållas.

Våra möjligheter att fälla minor från flygplan, vilken verksamhet chefen

för marinen tillmätt särskild betydelse, böra även enligt min mening närmare

undersökas.

Betryggande tillgång på transportflygplan är i krig en viktig förutsättning

för att flygvapnets rörlighet skall kunna utnyttjas och dess materielunderhållstjänst

fungera. Då flygvapnet av kostnadsskäl ej kunnat tilldelas egen

flygtransportorganisation i fred, är det i krig i flygtransporthänseende helt

beroende av tillgången på uttagna civila transportflygplan. I vad mån dessa

kunna utnyttjas även för andra transportuppgifter, vilket ifrågasatts av chefen

för armén och försvarets sjukvårdsförvaltning, beror främst på den civila flygplanparkens

storlek och flygplantypernas lämplighet för ifrågavarande ända
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

409

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

mål ävensom på flygoperationernas omfattning. Jag förutsätter, att denna

fråga kommer att uppmärksammas inom högkvarteret, och att flygtransportorganisationens

omfattning och uppgifter med hänsyn till transportbehovet

komma att anpassas efter den växande civila flygplantillgången.

II. Fredsorganisationen.

A. Flygvapnets ledande organ m. m.

1. Flygstaben.

Beträffande flygstabens nuvarande organisation torde få hänvisas till försvarskommitténs

betänkande s. 607.

F ör sv ar skommittén.

Kommittén har föreslagit följande ändringar i flygstabens organisation.

Utbildningsavdelningens personalsektion borde, såsom redan provisoriskt

genomförts, organiseras som en fristående personalavdelning. Flygsäkerhetsoch

haveriavdelningen borde benämnas flygsäkerhetsavdelning.

Av flygstabens avdelningschefer vore i nuvarande organisation 3 överstelöjtnanter,

1 överstelöjtnant eller major och 1 major. Då det ansvar, som numera

åvilade dessa avdelningschefer, ej motiverade olikartad lönegradsplacering,

borde samtliga upptagas som alternativt överstelöjtnanter eller majorer.

Härigenom skulle även personalplaceringarna underlättas. Huruvida personalsektionens

ombildning till en särskild avdelning borde föranleda ändrad lönegradsplacering

för dess chef — nu major — borde enligt kommitténs mening

bli beroende av framtida överväganden. Såsom chef för flygstabens expedition

borde avses en pensionerad officer i arvodesbefattning (löneklass 31) i stället

för en major på aktiv stat.

Vid operationsavdelningen borde en pensionerad underofficer i arvodesbefattning

utgå.

Vid organisationsavdelningen borde likaledes en pensionerad underofficer

i arvodesbefattning utgå. Med hänsyn till avdelningens uppgifter

borde en kapten i intendenturbefattning tillkomma. Denne skulle tillika utgöra

erforderlig men nu ej förefintlig reserv för övriga officerare i intendenturbefattning.

För handläggning av rekryterings-, utbildnings- och krigsplaceringsärenden

rörande flyglottorna borde avdelningen slutligen tillföras en heltidsanställd

kvinnlig befattningshavare i lönegraden Ce 19 (flyglotta).

Från utbildningsavdelningen borde såsom nämnts avskiljas personalsektionen,

bestående av 1 regementsofficer, 1 kapten, 1 pensionerad officer

och 1 pensionerad underofficer i arvodesbefattning. I samband med inrättande

av föreslagen inspektion för den tekniska tjänsten borde en kapten ur utbildningsavdelningen

överföras till detta inspektionsorgan. Fn pensionerad underofficer

i arvodesbefattning borde utgå. Med hänsyn till den ökade använd
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

410

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

ningen av undervisningsfilm i utbildningsarbetet borde en särskild målsman

för flygvapnets filmverksamhet — en kapten såsom filmofficer — tillkomma.

Vid den nyinrättade personalavdelningen borde tjänstgöra den personal,

som enligt 1942 års försvarsbeslut avsåges ingå i utbildningsavdelningens

personalsektion, varjämte med hänsyn till ökad arbetsbelastning en

fanjunkare borde tillkomma.

Signaltjänsten, som bland annat utgjorde ett viktigt element inom fiygsäker

hetstjänsten, hade under flygvapnets successiva utbyggnad kommit att öka i

såväl omfattning som betydelse. Belastningen å signalavdelningen hade

som följd härav ökats betydligt. En förstärkning av denna avdelning borde

därför komma till stånd.

Som signalofficer och chef för flygledningens signalstation avsåges enligt

1942 års försvarsbeslut en av de båda sektionscheferna vid signalavdelningen.

Då arbetsbelastningen inom signalavdelningen ej längre medgåve sådan dubbeltjänstgöring,

hade en kompaniofficer ur något förband numera måst placeras

i denna befattning. Eftersom förbandens personalbehov icke beräknats

med hänsyn härtill, borde vid signalavdelningen tillkomma ytterligare en

kapten för ifrågavarande uppgift. Som chef för den i signalstationen ingående

teleprintercentralen, som bland annat vore central för den militära och den

civila väderlekstjänstens fjärrskriftsförbindelser, borde tillkomma en underofficer.

Med hänsyn till det med befattningen förenade ansvaret — särskilt i

fråga om flygsäkerhetssignaleringen — borde denne vara förvaltare i signalbefattning.

För att åstadkomma bättre kontinuitet i tjänsterna som vaktchefer

vid teleprintercentralen och för att giva vaktcheferna en mot ansvaret svarande

ställning borde 4 signalister tillhörande det fast anställda manskapet utbytas

mot 4 underofficerare. Vid teleprintercentralen tjänstgjorde även — förutom

viss civil personal — 7 värnpliktiga som teleprintersignalister. Med en omprövning

av frågan om utbyte av dessa värnpliktiga mot lika många civila

tekniska biträden i lönegraden Ce 11 (jfr propositionen 1947: 130) borde anstå,

till dess ytterligare erfarenheter av nuvarande organisation vunnits.

På grund av den ökade användningen av radar inom flygvapnet och med

hänsyn till att flygvapnet avsåges skola handha försvarets radarluftbevakning

borde flygstabens signalavdelning förstärkas med en radarsektion, som åtminstone

tills vidare ansåges kunna begränsas till 2 kaptener.

Inspektionen av signaltjänsten borde tills vidare alltjämt handhas av chefen

för flygvapnet med biträde av chefen för signalavdelningen. För att i större

utsträckning än som nu vore möjligt frigöra avdelningschefen för denna uppgift

borde en major såsom ställföreträdande avdelningschef tillföras avdelningen.

På grund av flygsäkerhetstjänstens allt mer ökade omfattning borde enligt

kommitténs mening flygsäkerhetsavdelningen förstärkas med en kapten

såsom chef för haverisektionen. En i 1942 års försvarsbeslut för flygsäkerhetsavdelningen

beräknad flygingenjör borde överföras till den av kommittén

föreslagna inspektionen för den tekniska tjänsten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

411

Kungl. Maj:ts •proposition nr 206.

Enligt 1942 års försvarsbeslut skulle en regementsofficer, placerad som

assistent i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, tjänstgöra jämväl i flygsäkerhetsavdelningen.

Denne regementsofficer, som numera fått sin verksamhet förlagd

till luftfartsstyrelsen, borde med hänsyn till de ökade arbetsuppgifterna heltidsplaceras

därstädes.

Det syntes ej osannolikt, att flygsäkerhetsavdelningen framdeles kunde

behöva ytterligare förstärkas.

Det senaste kriget hade medfört en avsevärd utveckling av väderlekstjänsten.

Bland annat hade det för prognostjänsten betydelsefulla aerologiska

observationsmaterialet flerdubblats. Den civila luftfartens utveckling

komme med sannolikhet att medföra ytterligare utökning av de kontinuerliga

meteorologiska underrättelserna utifrån. Detta arbetsunderlag för prognostjänsten

vore av stor betydelse för vår egen väderlekstjänst, som vore ett viktigt

led i flygsäkerhetstjänsten. För att det sålunda utvidgade arbetsunderlaget

skulle kunna rätt utnyttjas, erfordrades förstärkning av väderleksavdelningen

med 2 militärmeteorologer i lönegraden Ca 2(5.

Vid pressektionen borde nuvarande pensionerade officer i arvodesbefattning

ersättas med en stabsredaktör i lönegraden Ce 26.

Chefen för expeditionen (en major på stat) borde ersättas med en pensionerad

officer i arvodesbefattning. Eu av de pensionerade underofficerarna

i arvodesbefattning borde utgå. Såsom ersättning för sammanlagt 4 pensionerade

underofficerare vid flygstaben borde dess civila expeditionspersonal

utökas med 1 kontorsskrivare i lönegraden Ca 17, 2 kanslibiträden i lönegraden

Ca 11 och 1 biträde för skriv- och kontorsgöromål. Ett av kanslibiträdena

borde tjänstgöra som sekreterare åt chefen för flygstaben. Expeditionen borde

vidare tillföras en förste vaktmästare i lönegraden Ca 11 och en bilförare i

lönegraden Ce 10.

Avdelningarnas m. m. organisation efter de föreslagna ändringarna framgår

närmare av betänkandet s. 607—612.

Remissyttr anden.

Försvarets civilförvaltning har icke ansett sig kunna tillstyrka, att en befattning

i lönegrad Ce 19 — avsedd för handläggning av ärenden rörande flyglottorna

— inrättas vid organisationsavdelningen. Ifrågavarande ärenden

borde liksom för närvarande kunna ombesörjas av en flyglotta mot härför

avsett arvode (högst 1 500 kronor för budgetår).

Ifrågasatt utbyte av 7 värnpliktiga i signalavdelningens teleprintercentral

mot samma antal civila teleprintersignalister i lönegrad Ce 11 borde komma

till stånd.

Behovet av att inrätta en särskild stabsredaktörsbefattning vid flygstaben

kunde ifrågasättas, eftersom de vid försvarsstaben anställda stabsredaktörerna

syntes kunna betjäna försvaret i dess helhet.

Statskontoret har ifrågasatt behovet av en stabsredaktör vid flygstaben.

Därest befattningen skulle tillkomma, borde den dock icke inrättas som pen

sionsberättigande tjänst utan avlönas medelst arvode.

s. 412 Kontrollera mot PDF

412

Kungl. Maj:ts proposition nr 306.

Statens organisationsnämnd har anfört, att ett ersättande av den nuvarande

försvarsgrensindelningen med en för försvarsmakten i dess helhet uppbyggd

ledningsorganisation skulle medföra ökad effektivitet och ytterligare

besparingar i organisationen. Med hänsyn härtill funne nämnden icke anledning

att taga ställning till den föreslagna organisationen för flygstaben.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut har framhållit, att fem

års erfarenheter av värnpliktiga teleprintersignalister i telepnntercentralen vid

flygstabens signalavdelning otvetydigt visade, att värnpliktiga ej vore lämpliga

i denna tjänst, eftersom huvuddelen av trafiken vore av meteorologisk

natur. De borde därför ersättas med civila biträden för skriv- och kontorsgöromål.

—- Till följd av den förhållandevis fåtaliga biträdespersonalen vid

väderleksavdelningen syntes det uppenbart, att avdelningens meteorologer antingen

i viss utsträckning nödgades utföra arbeten av förberedande och biträdande

natur eller också måste låta materialet ligga helt eller delvis outnyttjat.

Det aerologiska materialet, som krävde en omfattande förberedande bearbetning,

hade flerdubblats under de senaste åren. Med hänsyn till det anförda

borde personalen utökas med tre meteorologassistenter i Ce 16—19 och två

tekniska biträden i Ca eller Ce 8.

D epartementschefen.

De av Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut framförda motiven

för att förstärka väderleksavdelningen med viss biträdespersonal finner jag

bärande. Jag föreslår därför i likhet med institutet, att avdelningen tillföres

tre meteorologassistenter och två tekniska biträden.

Med hänsyn till betydelsen av att signalavdelningens teleprintercentral är

bemannad med fullt kvalificerad personal föreslår jag — med hänvisning till

vad försvarets civilförvaltning samt Sveriges meteorologiska och hydrologiska

institut anfört — att sju värnpliktiga teleprintersignalister vid ifrågavarande

central utbytas mot lika många civila tekniska biträden.

Försvarets civilförvaltning har ifrågasatt behovet av att i enlighet med

försvarskommitténs förslag ersätta nuvarande mot arvode avlönade flyglotta

i organisationsavdelningen med en extra ordinarie befattningshavare. Förslaget

torde ha avsett att säkerställa tillgång till en så väl kvalificerad befattningshavare

för ifrågavarande uppgifter, att eljest erforderlig utökning

med en kompaniofficer kunde undvikas. Under dessa förhållanden vill jag ej

motsätta mig kommitténs förslag men återkommer i annat sammanhang till

frågan om löneställningen.

Liksom försvarets civilförvaltning och statskontoret har jag icke blivit övertygad.

om behovet av att ersätta nuvarande pensionerade officer i arvodesbefattning

vid pressektionen med en stabsredaktör.

I östra flygbasområdesstaben upptagen kassaavdelning bör i överensstämmelse

med civilförvaltningens förslag överföras till flygstaben.

I övrigt har jag ej något att erinra mot försvarskommitténs förslag till

organisation för flygstaben och därmed sammanhängande personalberäkningar.

s. 413 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

413

2. Inspektionsmyndigheter.

Försvå r skommittén.

Kommittén bär framhållit, att arbetsbördan för flygledningen genom flygvapnets

utsvällning blivit så stor, att inspektionen av den tekniska tjänsten

samt av signaltjänsten och flygsäkerhetstjänsten icke kunnat genomföras i

den omfattning, som syntes erforderlig. En effektivisering av denna inspektionsverksamhet

borde därför komma till stånd.

Inspektionen av den tekniska tjänsten krävde tillgång på sakkunnig personal

med långt driven specialisering. Med hänsyn härtill och till denna

inspektionsverksamhets stora omfattning borde ett direkt under chefen föi

flygvapnet lydande särskilt inspektionsorgan, benämnt inspektionen

för den tekniska tjänsten, inrättas. Denna borde förläggas till Stockholm

och erhålla följande sammansättning: 1 inspektör, överste i Mo 14,

1 flygdirektör av 2. graden eller major, 2 kaptener, 2 flygingenjörer, 2 mästare,

1 pensionerad underofficer i arvodesbefattning samt 1 biträde för skrivoch

kontorsgöromål. Därest en för uppgiften lämpad tekniker skulle stå till

förfogande, borde det icke vara uteslutet att utse honom till inspektör.

Signaltjänsten och flygsäkerhetstjänsten vore två tjänstegrenar, som i den

praktiska tillämpningen vid förbanden hade nära samröre med varandra.

Från flygmilitärt håll hade därför uttalats ett önskemål, att

dessa båda tjänstegrenar skulle inspekteras av ett och samma organ,

en direkt under chefen för flygvapnet lydande inspektion för signaloch

flygsäkerhetstjänsten. Försvarskommittén, som vore benägen för återhållsamhet

vid inrättande av nya inspektions- och stabsorgan, insåge till

fullo den betydelse för flygsäkerheten en väl ledd signal- och flygsäkerhetstjänst

ägde. Kommittén hade emellertid icke blivit övertygad om nödvändigheten

av att vid sidan av flygstabens signal- och flygsäkerhetsavdelningar

inrätta en särskild inspektionsmyndighet för de tjänstegrenar, som vore företrädda

i nämnda avdelningar. Kommittén hade vid sitt ståndpunkttagande

även fäst avseende vid den omständigheten, att varje flygande officer måste

äga insikter beträffande flygsäkerhetstjänsten, under det att signaltjänsten

vore en specialgren, för vilken endast ett fåtal officerare utbildades. I avvaktan

på ytterligare erfarenheter borde signaltjänsten därför alltjämt inspekteras

av chefen för flygvapnet med biträde av flygstabens signalavdelning.

För att i erforderlig utsträckning frigöra avdelningschefen, vilken i viss

omfattning torde komma att på uppdrag av chefen för flygvapnet företaga

självständiga inspektionsresor till förband och utbildningsanstalter, från

rutinärendena vid avdelningen, borde denna tillföras en major såsom ställföreträdande

avdelningschef. Inspektionen av flygsäkerhetstjänsten borde där

emot kunna förenas med inspektionen av spaningstjänsten m. in.

Med den av försvarskommittén föreslagna organisationen av spaningsförbanden

komme 4. flygeskadern i fred icke att få karaktären av en eskader.

Viss spaningsutbildning — exempelvis för den av kommittén föreslagna

s. 414 Kontrollera mot PDF

414

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 206.

reservflygkåren — skulle sålunda bedrivas vid andra förband än spaningsförbanden.

I nära sammanhang med spaningen stode fotografitjänsten. Denna

hade undergått stark utveckling under kriget och kommit att tillmätas allt

större betydelse. Som följd härav hade flygvapnet tillförts effektiv are men

samtidigt mera komplicerad och mera omfattande fotografimateriel. Hänsyn

såväl till fotografitjänstens betydelse för flygvapnets verksamhet i krig som

till den dyrbara och komplicerade materielen talade för att enhetlig inspektion

av all fotografitjänst borde åvägabringas.

På grund av vad sålunda anförts borde den nuvarande eskaderledningen

vid 4. flygeskadern omvandlas till en direkt under chefen för flygvapnet

lydande inspektion för främst spaningstjänsten med eskaderchefen såsom inspektör.

Med angivna uppgift borde jämväl förenas inspektionen av

fotografitjänsten vid flygvapnet. I krig, då en spaningseskader fortfarande

borde organiseras, borde spaningsinspektören med stab fungera som

eskaderchef med eskaderstab. Krigsplanläggningsarbetet för denna eskader

borde därför åvila spaningsinspektören. På honom borde jämväl läggas planläggningen

och ledningen av flygvapnets underrättelsetjänst, eftersom denna

i krig dominerades av de genom spaningsförbanden inhämtade underrättelserna.

Även om arbetsområdet för ifrågavarande inspektör avsåges skola omspänna

vissa grenar av verksamheten vid samtliga flottiljer, borde denne med

hänsyn till den föreslagna begränsningen av spaningsorganisationen kunna

omhändertaga även inspektionen av flygsäkerhetstjänsten vid samtliga förband

och vissa utbildningsanstalter. En särskild inspektion för spanings-

och flygsäkerhefstjänsten borde därför inrättas. Denna borde

förläggas till Stockholm och bestå av: 1 inspektör, överste i Mo 14, med stab

omfattande 1 major, 4 kaptener, 1 stabsutbildad officer ur vardera armén och

marinen, 1 pensionerad officer och 1 pensionerad underofficer, båda i arvodesbefattning,

1 tekniskt biträde i Ca 11 samt 1 biträde för skriv- och kontorsgöromål.

En flygingenjör (fotografiingenjör) ur flygförvaltningen borde

deltidstjänstgöra i inspektionen.

I jämförelse med den enligt 1942 års försvarsbeslut tillkomna organisationen

för 4. flygeskaderns stab innebär förslaget vissa besparingar (betänkandet

s. 616).

Överste Sil-fverberg, militär sakkunnig inom försvarskommittén, har i särskilt

yttrande framhållit bl. a. följande beträffande inspektionen av

signal- och flygsäkerhetstjänsten.

Erfarenheterna av nuvarande organisation visade såväl att chefens för

flygvapnet arbetsbörda vore för stor för att det skulle vara rimligt att pålägga

honom inspektionen av signal- och flygsäkerhetstjänsten som att cheferna

för flygstabens signal- och flygsäkerhetsavdelningar med hänsyn till dem i

övrigt åvilande uppgifter endast sporadiskt kunde lösgöras för att i samband

med inspektioner lämna sakkunnigt biträde. Det borde i detta sammanhang

beaktas, att inspektionen av signal- och flygsäkerhetstjänsten i den föreslagna

s. 415 Kontrollera mot PDF

415

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

organisationen avsåges omfatta 25 olika förband m. in., spridda över hela

landet. För att effektivt lösa så omfattande inspektionsuppgifter erfordrades

ett inspektionsorgan, som obundet av övriga uppgifter tillräckligt ofta kunde

besöka de olika inspektionsföremålen och därför måste vara mycket rörligt. Det

vore även ett starkt framträdande önskemål, att inspektionen av signal- och

flygsäkerhetstjänsten utövades av ett och samma organ. En funktionssäker

signaltjänst vore nämligen en oundgänglig förutsättning för tillfredsställande

flygsäkerhetstjänst. Dessa båda verksamhetsgrenars beroende av varandra

hade ökats genom utvecklingen på det teletekniska området. Radar utgjorde

numera stommen i flygsäkerhetsorganisationen. Utvecklingen av flygsäkerhetsradar

och ansvaret för dess rätta nyttjande fölle däremot inom signalinspektionens

område.

Försvarskommittén hade vid sitt förslag att förena inspektionen av spaningstjänsten

och flygsäkerhetstjänsten ej tillräckligt beaktat omfattningen

av de uppgifter, som fölle inom respektive inspektionsområden. Inspektören

för spaningstjänsten vore sålunda i egenskap av flygslagsinspektör ansvarig

för utvecklingen av sitt flygslag samt avsåges inspektera spaningstjänsten vid

spaningsflottiljen, flygbaskårens spaningsförband samt den vid flygkadettskolan

tidvis organiserade reservflygkåren ävensom den spaningsverksamhet

i övrigt, som bedreves vid jakt- och attackflottiljerna. Han vore tillika inspektör

för fotografitjänsten vid flygvapnets förband och utbildningsanstalter

samt avsåges leda flygvapnets underrättelsetjänst. Då inspektören för spaningstjänsten

i krig skulle leda den då organiserade spaningseskadern, vore

han tillika ansvarig för spaningseskaderns krigsförberedelsearbete. Att med

dessa uppgifter förena den ansvarsfyllda inspektionen av flygsäkerhetstjänsten

vid omkring 25 olika flygförband och utbildningsanstalter m. m. vore ej

rimligt.

Att en betryggande flygsäkerhet upprätthölles vore icke endast en vital

fråga för flygvapnet med stort inflytande på rekryteringen och personalens

moral utan syntes även vara ett samhällsintresse. Inrättandet av en inspektion

för signal- och flygsäkerhetstjänsten skulle medföra en årlig merkostnad

i förhållande till försvarskommitténs förslag av cirka 20 000 kronor. Om ifrågavarande

inspektionsorgan skulle medföra en sådan effektivisering av flygsäkerhetstjänsten,

att endast ett krigsflygplan kunde räddas, skulle de årliga merkostnaderna

för detta organ vara täckta för 20 år framåt. Under dessa ekonomiska

förutsättningar borde chefen för flygvapnet, som bure det yttersta

ansvaret för flygsäkerheten, ej förvägras ett hjälpmedel, som han funne betydelsefullt

för flygsäkerhetens upprätthållande.

Remissyttranden.

Chefen för flygvapnet har framhållit vikten av att den av honom i olika

sammanhang föreslagna och för flygsäkerhetens främjande betydelsefulla inspektionen

för signal- och flygsäkerhetstjänsten tillfördes flygvapnet. I övrigt

biträddes de i överste Silfverbergs särskilda yttrande framlagda synpunkterna

på detta inspektionsorgan.

s. 416 Kontrollera mot PDF

416

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Statens lönenämnd har funnit tveksamt, huruvida för den föreslagna beställningen

som inspektör för den tekniska tjänsten erfordrades en så hög

placering som 14:e lönegraden av löneplan nr 2. Med hänsyn till svårigheten

att bedöma föreliggande spörsmål ville lönenämnden dock icke framställa

någon erinran mot förslaget. Då även en tekniker avsåges kunna komma

i fråga för beställningen, syntes densamma böra upptagas alternativt i lönegraden

Mo 14 eller Co 14.

Statens organisationsnämnd har framhållit att, då frågan om inspektionsmyndigheter

sammanhängde med utformandet av den högsta ledningens

organisation inom försvarsmakten —- närmare berört i det föregående under

rubriken Flygstaben —- nämnden icke funne anledning taga ställning till förslaget

att tillskapa nya inspektionsorgan. Nämnden delade dock försvarskommitténs

uppfattning, att viss återhållsamhet borde iakttagas vid inrättande

av nya inspektionsmyndigheter. Resultatet av förvaltningsutredningen

kunde även komma att påverka organisationen av inspektionsorganen.

Civilmilitära tjänstemannaförbundet har framhållit, att en i inspektionen

för den tekniska tjänsten upptagen elektromästare med hänsyn till arbetsuppgifternas

art borde utbytas emot en verkmästare i elektrobefattning.

Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund har anfört, att då det

vore ändamålsenligt, att den högste målsmannen för tekniken inom flygvapnet,

flygöverdirektören, övervakade den tekniska tjänsten och den tekniska utbildningen,

så syntes chefskapet för inspektionen för den tekniska tjänsten böra

utövas av denne.

Svenska teknologföreningen har ansett, att inspektören för den tekniska

tjänsten borde upptagas som överste i lönegraden Mo 14 eller förste flygdirektör

i lönegraden Co 14.

D epartementschefen.

Med hänsyn till betydelsen av en effektiv ledning och kontroll av den tekniska

utbildningen samt dennas tillämpning vid förbanden m. m. biträder

jag försvarskommitténs förslag att från och med budgetåret 1948/49 inrätta

en direkt under chefen för flygvapnet lydande inspektion för den tekniska

tjänsten. Jag ansluter mig likaledes till föreslagen sammansättning av detta

inspektionsorgan, dock med följande jämkningar. Då inspektören avses vara

officer eller tekniker, bör denna beställning upptagas alternativt i lönegraden

Mo 14 eller Co 14. I syfte att vidga kretsen av dem, som kunna ifrågakomma

till den betydelsefulla befattningen såsom assistent hos inspektören, bör härför

avses alternativt en flygdirektör av 1. eller 2. graden eller också en

överstelöjtnant eller major. Två av försvarskommittén föreslagna flygingenjörer

i lönegraden Ca 30 böra — med hänsyn till att beställning för dylik

personal i denna lönegrad icke torde böra nyinrättas — i stället upptagas,

en i lönegraden Ca 31 och en i lönegraden Ca 29. Med hänsyn till vad som

i det följande anföres i avsnittet Flygvapnets personal angående överförande

av vissa underofficerare i teknisk tjänst till civilmilitära beställningar, bör

s. 417 Kontrollera mot PDF

417

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

i inspektionen upptagen materielmästare tills vidare ersättas med en fanjunkare.

Civilmilitära tjänstemannaförbundets förslag att ersätta en elektromästare

med en verkmästare kan jag — såsom närmare framgår av redo

görelsen för flygvapnets personal — för närvarande ej biträda.

Försvarskommitténs förslag beträffande flygsäkerlietsinspektionen skulle

ej medföra enhetlig ledning och kontroll av flygsäkerhetstjänsten — varmed

jag i detta sammanhang menar dels egentlig flygsäkerhetstjänst, dels de

med denna verksamhet nära förbundna verksamhetsgrenarna signaltjänst (inklusive

radartjänst) och väderlekstjänst. Den för inspektion av egentlig flygsäkerhetstjänst

ansvarige befattningshavaren skulle därjämte belastas med

inspektion av spanings- och fotografitjänsten m. m. Då man med denna organisation

ej torde ernå en väl ledd flygsäkerhetstjänst, kan jag ej biträda

kommitténs förslag i detta hänseende. Jag kan ej heller ansluta mig till det

från flygmilitärt håll framlagda förslaget att inrätta en direkt under chefen

för flygvapnet lydande signal- och flygsäkerhetsinspektion. I likhet med

iörsvarskommittén är jag nämligen ej övertygad om nödvändigheten och

lämpligheten av att inrätta ett fristående inspektionsorgan vid sidan av de

i flygstaben ingående signal-, flygsäkerhets- och väderleksavdelningarna. Med

denna organisation skulle dessutom företrädare för väderlekstjänsten saknas

inom inspektionsorgan et. Med hänsyn till det sagda föreslår jag, att

inspektionen av flygsäkerhetstjänsten — i dess vidsträckta bemärkelse —

ålägges flygstaben, varest för detta ändamål bör tillkomma en inspektör för

flygsäkerhetstjänsten, överste i lönegraden Mo 14. Flygstabens flygsäkerhets-,

signal- och väderleksavdelningar böra fungera som arbetsorgan åt inspektören

och i frågor, som falla inom dennes verksamhetsområde, vara direkt underställda

honom. Dessa avdelningar böra av denna anledning förstärkas enligt

försvarskommitténs förslag. Inspektören för flygsäkerhetstjänsten bör tillkomma

under budgetåret 1948/49.

Försvarskommitténs förslag att ombilda den i nuvarande organisation ingående

spaningseskaderstaben till en inspektion för spanings- och flygsäkerhetstjänsten

kan jag ej biträda dels med hänsyn till att jag i det föregående

ansett mig böra föreslå en annan organisation för inspektion av flygsäkerhetstjänsten,

dels enär den lämpligaste formen för ledning av spaningsförbandens

verksamhet i fred ej torde kunna överblickas, förrän erfarenhet

vunnits av den föreslagna nya spaningsorganisationen. Jag räknar därför

med att nuvarande spaningsledning — eskaderchef med eskaderstab — bibehålies

tills vidare och att inspektionen av flygvapnets fotografi tjänst skall

åvila denna. Till spaningseskaderstabens sammansättning återkommer jag

i avsnittet Flygförband m. in.

Såsom närmare framgår av det föregående föreslår jag, att en fast fredsorganisation

för luftbevakningen skall inrättas och att i samband därmed

inom flygledningen skall tillkomma en luftbevakningsinspektion. Jag återkommer

härtill i avsnittet Luftbevakningen.

27—404 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 206.

s. 418 Kontrollera mot PDF

418 Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

3. Flygöverläkaren.

F försvar s kommittén.

Försvarskommittén har anfört, att då av 1944 års militärsjukvårdskomrnitté

framlagt förslag ännu ej slutbehandlats, det ej vore möjligt att överblicka

den kommande utformningen av försvarets och försvarsgrenarnas sjukvårdsledning.

Försvarskommittén hade därför lagt nuvarande organisation

till grund för sina beräkningar och endast föreslagit de ändringar av denna,

som under alla omständigheter syntes erforderliga.

Militärsjukvårdskommittén har föreslagit, att flygvapnet skulle tillföras

en undersökningsläkare, förste flygläkare i lönegraden Ca 29, avsedd att centralt

verkställa undersökningar av aspiranter och stamflygförare, följa utvecklingen

på det flygmedicinska området, vara ledamot av haverikommissioner

m. m. Enligt försvarskommitténs mening borde en sådan befattning

tillkomma vid flygledningen.

I nuvarande organisation ingå 9 arvodesanställda flygläkare av 2. graden

med begränsad årlig tjänstgöringsplikt. Då försvarskommittén — såsom närmare

framgår av s. 617 i betänkandet — räknat med ett behov av extra läkarkrafter

motsvarande 1 575 tjänstgöringsdagar per år, borde antalet flygläkare

av 2. graden med nu gällande årlig tjänstgöringsplikt utökas från 9 till 26.

Organisationen för flygöverläkaren efter nämnda förändringar framgår av

s. 617 i betänkandet.

Remissyttranden.

Försvarets sjukvårdsförvaltning har biträtt förslaget att inrätta en befattning

såsom undersökningsläkare — förste flygläkare i lönegraden Ca 29 —

vid flygledningen.

Statens organisationsnämnd har framhållit, att åtgärder, som kunde föregripa

ett genomförande av militärsjukvårdskommitténs förslag till organisation

av försvarsmaktens sjukvårdsledning, nu icke borde vidtagas.

D epartementschefen.

Försvarskommitténs förslag beträffande flygöverläkaren och den till hans

förfogande ställda personalen, vilket begränsats till vad som synes erforderligt

att genomföra oavsett resultatet av en bearbetning av militärsjukvårdskommitténs

förslag, ger mig icke anledning till erinran.

4. Flygförvaltningen.

Försvarskommittén.

Försvarskommittén har med hänsyn till pågående förvaitningsutredning

endast föreslagit de jämkningar i flygförvaltningens organisation, som i

huvudsak sammanhängde med den för flygvapnet i övrigt föreslagna krigs- och

fredsorganisationen.

Vid materielavdelningen borde tillkomma 1 flygingenjör (fotografiingenjör)

s. 419 Kontrollera mot PDF

419

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

med deltidstjänstgöring i inspektionen för spanings- och flygsäkerhetstjänsten,

2 mästare samt 2 flygtekniker med deltidstjänstgöring vid flygstabens signalavdelning.

Samtidigt kunde 2 underofficerare vid materielavdelningen samt

2 överfurirer vid flygstabens signalavdelning utgå.

Enligt 1942 års försvarsbeslut avsåges 4 flygingenjörer placeras som eskaderingenjörer

och 4 kompaniofficerare såsom eskaderintendenter, samtliga med

deltidstjänstgöring inom flygförvaltningen. I praktiken hade dessa befattningshavare

blivit placerade till tjänstgöring vid flygförvaltningen. 1 avvaktan på

förvaltningsutredningens blivande förslag ville försvarskommittén ej föreslå

någon ändring i nu rådande förhållanden.

Vid försökscentralen borde 3 kompaniofficerare tillkomma, 2 underofficerare

ersättas med stamflygförare samt 1 förvaltare utgå. Vid centralförråden

borde 2 mästare utgå.

Tabell å s. 618 i betänkandet visar den personal med lön från flygvapnets

avlöningsanslag, som efter ovan nämnda förändringar i nuvarande organisation

skulle ingå i flygförvaltningen.

Remissyttrande.

Civilmilitära tjänstemannaförbundet har framhållit, att av vid flygförvaltningens

materielavdelning placerade 7 mästare 6 med hänsyn till tjänsteuppgifternas

art borde utbytas mot verkmästare.

D epartementschefen.

I fråga om flygförvaltningen har försvarskommittén med hänsyn till pågående

förvaltningsutredning i huvudsak begränsat sitt förslag till sådana ändringar

av nuvarande organisation, som äro en följd av den föreslagna krigsoch

fredsorganisationen för flygvapnet i övrigt. Jag har härutinnan ingen

annan erinran än att den föreslagne fotografiingenjören bör deltidstjänstgöra

i spaningseskaderstaiben i stället för i den av kommittén föreslagna inspektionen

för spanings- och flygsäkerhetstjänsten. Till civilmilitära tjänstemannaförbundets

förslag att utbyta 6 mästare mot lika många verkmästare kan

jag ej taga ställning i avvaktan på resultatet av förvaltningsutredningen. Som

följd av det förslag beträffande luftbevakningen, som jag i det följande framlägger,

böra en flygdirektör av 2. graden och två civila ingenjörer tillkomma.

5. Personal till staber m. m. utom flygvapnet.

Försvars kommittén.

Kommittén har föreslagit följande ändringar i nu gällande organisation.

Vid försvarsstaben borde tjänstgöra 1 överstelöjtnant eller major och 7

kompaniofficerare ur flygvapnet. Härtill kunde komma ett antal officerare

för egen utbildning. Ur flygvapnet borde tillkomma 1 major eller kapten vid

arméhögskolan, 1 major vid försvarets forskningsanstalt samt 1 underofficer

som kompaniadjutant vid försvarets läroverk.

s. 420 Kontrollera mot PDF

420

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Enligt nuvarande organisation avsåges en regementsofficer som assistent i

luftfartsstyrelsen med deltidstjänstgöring i flygstabens flygsäkerhets- och

haveriavdelning. Den civila luftfartens starka utveckling hade emellertid ställt

ökade krav på sambandspersonal ur flygvapnet vid luftfartsstyrelsen. I denna

borde därför ingå en militärbyrå med uppgift att uppgöra mobiliseringsplaner

för de delar av civilflyget, som i krig ställdes till chefens för flygvapnet förfogande,

att biträda vid samordnandet av civil och militär flygsäkerhetstjänst,

att ur militär synpunkt granska nybyggnads- och ändringsplaner avseende civila

flygfält och därtill hörande anläggningar, att ur militär synpunkt typgranska

viss för civilflyget avsedd materiel samt att tjänstgöra som chefens för flygvapnet

kontrollorgan för det civila statsunderstödda privatflyget. I militärbyrån

borde ur flygvapnet ingå ovan nämnde regementsofficer — överstelöjtnant

eller major — samt en kapten. En flygingenjör ur flygförvaltningen

borde deltidstjänstgöra vid byrån.

Tabell å s. 620 i betänkandet visar den personal, som efter ovan nämnda

förändringar i nuvarande organisation skulle tjänstgöra vid staber m. m. utom

flygvapnet.

Remissyttrande.

Luftfartsstyrelsen har framhållit, att den föreslagna organisationen för styrelsens

militärbyrå med tanke på förhållandena för dagen och för den närmaste

framtiden måhända kunde synas väl omfattande men att den —- sett på

längre sikt — vore ändamålsenlig och önskvärd. Då personalläget enligt vad

som inhämtats dessutom knappast medgåve, att militärbyrån i dess helhet

inrättades förrän vid senare tidpunkt, borde styrelsen, som för närvarande

biträddes av en flygassistent med deltidstjänstgöring, till en början tillgodoses

i så måtto, att den bemyndigades anställa en militärassistent.

Departementschefen.

Jag har ingen annan erinran mot försvarskommitténs beräkningar beträffande

personalbehov vid staber m. m. utom flygvapnet än att, med hänsyn

till vad luftfartsstyrelsen anfört, med inrättandet av en militärbyrå vid styrelsen

bör anstå. Tills vidare bör nu vid luftfartsstyrelsen deltidstjänstgörande

flygassistent heltidsplaceras därstädes.

B. Luftbevakningen.

En redogörelse för luftbevakningens ställning inom försvarsorganisationen

har i det föregående lämnats under avd. III. Särskilda frågor. D. Luftförsvaret.

Av denna redogörelse framgår bland annat, att den av överbefälhavaren

tillsatta luftförsvarskommittén föreslagit luftbevakningens snara överförande

till flygvapnet, att försvarskommittén i avvaktan på resultatet av

denna frågas vidare bearbetning inom högkvarteret ej tagit ställning härtill

samt att chefen för flygvapnet tillstyrkt luftförsvarskommitténs förslag. Av

s. 421 Kontrollera mot PDF

421

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

den tidigare redogörelsen framgår även, att överbefälhavaren i skrivelse den

19 februari 1948 avgivit förslag till luftbevakningens ordnande, som i stort

sett innebär att luftbevakningens ledning i krig och fred ävensom krigsförberedelsearbetet

skall åvila chefen för flygvapnet och under honom flygbasområdescheferna

i samråd med respektive militärbefälhavare (motsvarande),

att inom flygledningen skall inrättas en luftbevakningsinspektion, varjämte

flygförvaltningen och flygbasområdesstaberna skola förstärkas med viss personal,

att försvarsområdesstaberna skola kvarstå som organiserande och utrustande

myndigheter för huvuddelen av luftbevakningsförbanden medan en

mindre del (vissa luftförsvarscentraler) organiseras och utrustas av flygflottiljerna

samt att utbildningen skall handhas dels av flygflottiljerna, dels av

försvarsområdesstaberna (huvuddelen av den frivilliga utbildningen).

I det följande redogöres för de förslag till modernisering och närmare utformning

av luftbevakningen, som framlagts av försvarskommittén, överbefälhavaren

och chefen för flygvapnet och som ej framgå av den tidigare lämnade

redogörelsen.

Försvarskommittén.

Försvarskommittén har framhållit, att den nuvarande luftbevakningsorganisationen

icke fyllde de krav, som måste ställas på densamma för att

luftförsvarsmedlen skulle kunna utnyttjas effektivt och för att civilförsvaret

skulle erhålla tillräcklig förvarningstid. Med moderna flyghastigheter vore

sålunda den optiska luftbevakningen, som grundade sig på direkta syn- och

hörselobservationer av flygplan, helt otillräcklig och måste kompletteras med

radar. Endast härigenom kunde flygföretag upptäckas på så långt håll, att

erforderlig förvarningstid erhölles. Nu befintlig radarapparatur vore emellertid

omodern och till antalet otillräcklig. För rapportering från luftbevakningens

olika stationer och centraler erfordrades även i stor utsträckning

direkta telefon- och radioförbindelser. Sådana saknades f. n., vilket medförde

alltför långa rapporteringstider samt vid livlig flygverksamhet överbelastning

på telegrafverkets riksledningar.

Försök hade sedan våren 1945 bedrivits med en ny luftbevakningsorganisation,

som även provisoriskt genomförts i en del av landet. Försöken hade

fortskridit så långt, att överbefälhavaren ansett sig kunna förorda organisationens

genomförande i hela landet. Härvid hade dock förutsatts, att den i

Fredstid skulle utbyggas fullständigt endast inom vissa viktigare områden.

Inom övriga delar av landet inskränktes utbyggnaden så att en del signalförbindelser

tills vidare finge anstå. Medel för en första etapp av omorganisationen

hade anvisats av 1947 års riksdag, varjämte vissa överskotts- och rabattmedel

tagits i anspråk för ändamålet. Försvarskommittén funne det vara av

stor vikt, att den påbörjade moderniseringen och omorganisationen av luftbevakningen

fullföljdes så snabbt som omständigheterna medgåve. Med hänsyn

till bland annat läget på arbetsmarknaden och svårigheten att anskaffa

material hade kommittén dock icke ansett sig kunna räkna med kortare tid

härför än sju år, räknat från och med budgetåret 1947/48.

s. 422 Kontrollera mot PDF

422 Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

Remissyttranden.

Överbefälhavaren har i sin nyssnämnda skrivelse med förslag till luftbevakningens

ordnande erinrat, att försvarskommittén anmält behov av medel

för teknisk modernisering och effektivering av den optiska luftbevakningen,

till vilken även de för luftförsvaret gemensamma centralerna hänfördes, samt

dessutom under flygvapnet beräknat medel för radarluftbevakningen. Dessa förbättringar

förutsattes komma till utförande. I fortsättningen har överbefälhavaren

gått in på den närmare utformningen av luftbevakningsorganisationen

och har i detta hänseende framhållit följande.

1. Luftbevakningens ledning.

Luftbevakningens omfattande personalorganisation och dess uppdelning

på olika tjänstegrenar hade givit luftbevakningen karaktären av ett särskilt

truppslag. En särskild målsman för luftbevakningen med uppgift att leda

det omfattande konstruktions-, organisations- och utbildningsarbetet borde därför

snarast tillsättas. Vid flygledningen borde sålunda inrättas en luftbevakningsinspektion

omfattande en överste (Mo 14) som chef, en major

eller kapten som stabschef, tre kaptener, varav en för radarfrågor, en för

utbildning och en — jämväl deltidstjänstgörande i flygförvaltningen — för

organisation och utrustning, samt ett kanslibiträde, som tillika skulle förestå

expeditionen. Till inspektionen borde dessutom kommenderas en officer ur

luftvärnet.

Elygförvaltningen borde förstärkas med en flygingenjör av 1. graden

samt två civila ingenjörer (Ce 27 och Ce 24).

Arbetet vid flygbaso mrådesstab er na bleve under luftbevakningens

omorganisation mycket omfattande. På grund av de tekniska hjälpmedlens

ständiga och snabba utveckling komme detta fredsarbete sannolikt icke att

minska efter utbyggnadstidens slut. För att det regionala planläggningsarbetet

m. m. i fred samt ledningen i krig skulle kunna läggas på flygbasomrädesstaberna,

borde dessa förstärkas med en kapten med uppgift att handha

krigsförberedelsearbetet, leda den frivilliga utbildningen, organisera luftbevakningen

vid tillämpningsövningar samt samarbeta med militärbefälsstaberna,

telegrafverket och andra myndigheter. I krig, då omfattande materiella och

personella värden kunde stå på spel, därest luftbevakningens rapporterings-,

orienterings- och stridsledningssystem icke fungerade effektivt, komme mycket

stort ansvar att åvila flygbasområdescheferna. Med hänsyn härtill och till

att den för flygmaterieltjänsten i krig erforderliga underhållstjänsten numera i

allt större omfattning ålades ifrågavarande chefer, hade chefen för flygvapnet

ansett, att dessa borde vara aktiva officerare (i lönegraden Mo 12)

inom Södra, Västra, Östra och Norra flygbasområdena. På grund av pågående

utredning angående den territoriella organisationen kunde överbefälhavaren

för närvarande ej tillstyrka detta. Då befattningarna borde besättas

med pensionsavgångna flottilj chefer, borde arvodet dock avpassas med hänsyn

härtill (löneklass 2: 12 i stället för 1: 37).

Vid flygbaskåren funnes i nuvarande organisation endast en regementsofficer,

vilken hade till uppgift att dels vara stabschef inom Övre Norrlands

flygbasområde, dels vid flygbaskåren biträda kårchefen med utbildningsoch

förvaltningsfrågor. Då luftbevakningsuppgifter skulle påläggas flygbasområdesstaben

och då flygförband enligt försvarskommitténs förslag komme

att uppsättas jämväl vid flygbaskåren, bleve det ej längre möjligt att kombinera

dessa båda befattningar. Flygbaskåren borde därför tillföras en

major.

s. 423 Kontrollera mot PDF

423

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Med hänsyn till det stora antal värnpliktiga, som komme att truppregistreras

vid F4 och F 21, borde dessa förband tillföras vartdera ett biträde för

skriv- och kontorsgöromål.

2. Förvaltning samt övergång från freds- till krigsorganisation.

Enligt nuvarande organisation vore försvarsområdena organiserande och

utrustande myndigheter för huvuddelen av luftbevakningsförbanden. Matejielen

— utom radarmateriel — vore tagen till uppbörd vid försvarsområdesstaberna

och redovisades vid armé-(marin-)förvaltningen, övervägande skäl

talade för att försvarsområdena borde bibehålla ovannämnda uppgifter även

sedan den föreslagna omläggningen av luftbevakningsorganisationen genomförts.

Luftförsvarscentraler avsedda för ständig jaktstridsledning borde dock

uppsättas av flygvapnet och telematerielen i sin helhet borde omhänderhas

av flygförvaltningen. Huruvida övrig materiel — d. v. s. för försvarsgrenarna

i stort sett likartad tyg- och intendenturmateriel — som fortfarande avsåges

förvaras i försvarsområdesförråden, skulle bibehållas vid armé- och marinförvaltningarna

eller övertagas av flygförvaltningen kunde avgöras genom

överenskommelse förvaltningsmyndigheterna emellan.

Fortifikationsförvaltningen borde centralt handlägga byggnadstekniska

ärenden ävensom förvaltningen av byggnader inom den nya luftbevakningsorganisationen.

Lokalt borde byggnadsfrågorna handläggas av den myndighet,

som handhade organisering och utrustning av vederbörande förband.

3. Personal och utbildning.

I och med att luftbevakningen övertoges av flygvapnet borde den nu krigsplacerade

personalen ställas till flygvapnets förfogande och truppregistreras

vid flygflottiljerna. Utbildning måste snarast igångsättas för att fylla vakanserna

samt vidmakthålla den äldre personalens kunskaper, så länge den gamla

organisationen tillämpades. Därtill komme behov av att omskola och nyutbilda

personal för den nya organisationen.

För att täcka behovet av officerare och underofficerare erfordrades

— utöver den personal, som kunde bli disponibel genom att successivt omskola

äldre luftbevakningspersonal samt genom att ianspråktaga viss för annan

tjänst utbildad officerspersonal ur de tre försvarsgrenarna — utbildning av

värnpliktiga officerare och underofficerare i luftbevakningstjänst vid flygvapnet.

Denna utbildning, som tills vidare skulle avse 45 officers- och 15

underofficerselever årligen, kunde förläggas till flygkadettskolan i Uppsala.

Det bleve härvid nödvändigt att förstärka denna skola med en kapten, två

löjtnanter och ett ekonomibiträde. I fråga om värnpliktstidens längd, premier

och övriga bestämmelser förutsattes överensstämmelse med motsvarande utbildning

inom armén.

För att tillgodose behovet av underbefäl och meniga kunde i princip

tvenne vägar väljas — frivillig utbildning av icke krigstjänstskyldig personal

eller utbildning av värnpliktiga under första tjänstgöringen. Våra begränsade

personella resurser och luftbevakningstjänstens särskilda lämplighet för

frivilliga insatser talade för det förra systemet. Fn frivillig organisation omfattande

10 000 medlemmar — omkring 2/s av luftbevakningens personalbehov

- skulle med ett årligt anslag av omkring 500 000 kronor kunna åstadkommas

under den föreslagna sjuåriga uppbyggnadsperioden för luftbevakningen. Med

hänsyn till nämnda kostnader och till instruktörsbristen under de närmaste

aren räknades tills vidare endast med 4 500 frivilliga — i huvudsak befäl och

lottor i centraltjänst — vid fullt utbyggd organisation. Utbildningen förutsattes

skola ske efter de riktlinjer, som för närvarande tillämpades inom befälsutbildnings-

och lottarörelserna. Luftbevakningsofficeren vid flygbas
-

s. 424 Kontrollera mot PDF

424

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

områdesstaben beräknades tjänstgöra som ordinarie instruktör för den frivilliga

utbildningen vid försvarsområdena. Av det sagda framginge att behovet av

manskap tills vidare måste fyllas genom att utbilda värnpliktiga under första

tjänstgöring vid flygvapnet. Under de närmaste åren bleve det nödvändigt att

årligen utbilda cirka 700 man för den optiska luftbevakningen. Någon ökning

av flygvapnets värnpliktskontingent erfordrades icke av denna anledning.

Överbefälhavaren har särskilt framhållit betydelsen för luftbevaknings

organisationens effektivitet av årliga tillämpningsövningar.

överbefälhavaren har slutligen föreslagit, att omorganisationen av luftbevakningen

skall påbörjas den 1 juli 1948 och genomföras så snabbt utbildnings-

och förvaltningstekniska förhållanden medgiva.

Kostnaderna för luftbevakningen behandlas i det följande under rubriken

Kostnadsberäkningar för flygvapnet.

Chefen för flygvapnet har redogjort för den personalförstärkning, som

skulle erfordras vid flygvapnet, därest luftbevakningen omorganiserades enligt

luftförsvarskommitténs förslag och överfördes till flygvapnet. Denna personalförstärkning

överensstämmer med den av överbefälhavaren föreslagna.

Chefen för flygvapnet har dock föreslagit, att cheferna för Södra, Västra,

Östra och Norra flygbasområdena skola aktiveras och placeras i lönegraden

Mo 12.

Departementschefen.

Såsom närmare framgår av avd. III. Särskilda frågor. D. Luftförsvaret har

jag biträtt överbefälhavarens förslag att överföra luftbevakningen till flygvapnet

samt att inrätta en fast fredsorganisation för densamma.

Jag biträder försvarskommitténs av överbefälhavaren tillstyrkta förslag att,

så snabbt omständigheterna medgiva, fullfölja påbörjad modernisering av luftbevakningen,

avseende omläggning — i stort sett oberoende av luftbevakningens

ställning inom försvarsorganisationen — av luftbevakningssystemet

och i samband därmed bland annat anordnande av vissa centraler, utökning

och modernisering av radarluftbevakningen samt anordnande av direkta signalförbindelser.

Försvarskommittén har med utgångspunkt från läget på arbetsmarknaden

och svårigheten att anskaffa material ansett sig icke kunna räkna

med kortare tid än sex år för att fullfölja ifrågavarande åtgärder. Med hänsyn

till den särskilda betydelsen såväl för riksförsvaret i dess helhet som för samhällslivet

av att luftbevakningen fungerar effektivt, vill jag understryka vikten

av att moderniseringen av luftbevakningen — om detta visar sig möjligt ur

utbildnings- och materielanskaffningssynpunkt — genomföres i snabbare takt

än försvarskommittén räknat med.

Yad beträffar luftbevakningsorganisationens närmare utformning biträder

jag överbefälhavarens förelag att för tillgodoseende av luftbevakningens ledning

dels inrätta en luftbevakningsinspektion med av överbefälhavaren angiven

sammansättning, dels på angivet sätt förstärka flygförvaltningen, flygbasområdesstaberna,

F 4 och F 21. I flygförvaltningen tillkommande beställningshavare

tillhörande flygingenjörspersonalen bör dock — med hänsyn till att

s. 425 Kontrollera mot PDF

425

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

beställning i lönegraden Ca SO ej bör nyinrättas — upptagas i lönegraden Ca 31.

Chefen för flygvapnet har föreslagit, att cheferna för Södra, Västra, östra och

Norra flygbasområdena med hänsyn till det större ansvar och de ökade arbetsuppgifter,

som vore en följd av luftbevakningens överförande till flygvapnet

samt pågående omläggningar av flygvapnets underhållstjänst, skulle upptagas

såsom officerare på aktiv stat med placering i lönegraden Mo 12. Även om

vissa skäl tala för en sådan åtgärd, är jag icke beredd att nu taga ställning till

denna fråga utan anser i likhet med överbefälhavaren, att densamma bör upptagas

till prövning i samband med pågående utredning angående den territoriella

organisationen. Däremot kan jag biträda förslaget, att till ifrågavarande

befattningshavare, som normalt beräknas vara pensionsavgångna flottiljchefer,

skall utgå arvode enligt löneklass 2: 12.

Mot överbefälhavarens förslag angående principerna för handläggning av

förvaltningsfrågor rörande luftbevakningsorganisationen samt för uppsättning

av luftbevakningsförband in. in. vid krig har jag intet att erinra.

Jag kan biträda av överbefälhavaren föreslagna åtgärder för att tillgodose

luftbevakningens personalbehov ävensom angivna principer för utbildning av

luftbevakningspersonal. Utbildning av officerare och underofficerare i luftbevakningstjänst

bör sålunda införas vid flygvapnet och förläggas till flygkadettskolan,

som i samband härmed bör förstärkas på angivet sätt. Det bör ankomma

på chefen för flygvapnet att utarbeta förslag till de författningsändringar,

som bli en följd av att dessa nya värnpliktskategorier införas. I avvaktan

på erfarenheterna av den planerade luftbevakningsutbildningen förutsätter

jag i likhet med överbefälhavaren, att flygvapnets behov av värnpliktiga

i luftbevakningstjänst — utom radartjänst — kan tillgodoses utan ökning av

värnpliktskontingenten. För att tillgodose behovet av värnpliktiga i radartjänst

bör flygvapnets värnpliktskontingent utökas med det antal värnpliktiga,

som försvarskommittén avsett för detta ändamål.

C. Indelning i flygbasområden.

Försvarskommittén.

Kommittén har anfört, att den, då frågan om den militärterritoriella indelningen

alltjämt vore under utredning inom den högsta militära ledningen, vid

sina beräkningar i princip utgått från nuvarande organisation. Kommittén hade

strävat efter att giva flygförbanden en fredsorganisation, som så långt möjligt

överensstämde med krigsorganisationen. Härigenom skapades förutsättningar

för att utan dröjsmål insätta krigsflygförbanden vid krigsutbrott. Detta vore

med hänsyn till främst jaktförbandens uppgifter — att bjuda sådant motstånd

i luften, att krigsmakten kunde mobiliseras och grupperas samt samhällsapparaten

omställas till krigsdrift — av vital betydelse för krigföringen i stort.

En förutsättning för att flygförbanden skulle kunna utnyttja sin höga krigsberedskap

och snabbt insättas vid krig vore emellertid, att bas- och underhållstjänsten

kunde träda i funktion tillräckligt snabbt. Ur denna synpunkt

kunde det te sig önskvärt, att även basförbanden funnes organiserade i fred.

s. 426 Kontrollera mot PDF

426

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 206.

Man hade emellertid främst med hänsyn till kostnaderna — måst inskränka

sig till att i fred förfoga över de staber, som i krig skulle leda basförbandens

verksamhet. Tillvaron redan i fred av med krigsuppgifterna väl förtrogna flygbasområdesstaber

utgjorde en förutsättning för att basförbanden snabbt skulle

kunna organiseras och grupperas samt för att bas- och underhållstjänsten i

krig skulle komma i gång utan dröjsmål. Med hänsyn till betydelsen av att

nyckelposterna i krig inom flygbasområdesstaberna redan i fred vore besatta

med den föi krigsorganisationen avsedda personalen kunde försvarskommittén

icke förorda att — såsom ifrågasatts av f. d. generaldirektören A. Granholm

i samband med en på föranstaltande av statens sakrevision verkställd undersökning

angående krigsflygfältens tillstånd m. m. — i fred överföra flygbasområdesorganisationens

nuvarande löpande förvaltnings- och övriga

arbetsuppgifter till flygflottiljerna eller att draga in vissa befattningar vid

flygbasområdesstaberna i annan utsträckning än som framginge av kommitténs

förslag.

Enligt 1942 års försvarsbeslut skulle intendent i fred — i motsats till i

krig — ej ingå i flygbasområdesstab. Med hänsyn till de uppgifter, som åvilade

flygbasområdescheferna, hade det sedermera blivit erforderligt att placera en

officer på stat i intendenturbefattning vid varje flygbasområdesstab. Härför

hade utnyttjats en av de båda intendenter, som enligt försvarsbeslutet skulle

finnas vid vissa större flottiljer. Denna personalplacering borde bli permanent.

En i flygbasområdesstaberna enligt 1942 års försvarsbeslut ingående

signalutbildad underofficer på stat kunde utgå.

Redogörelse för övriga smärre jämkningar i flygbasområdesstabernas organisation

samt en sammanställning av dessas personalbehov ha lämnats å s. 623

i betänkandet.

Remissyttranden.

Chefen för flygvapnet har — såsom närmare framgår av den i det föregående

lämnade redogörelsen för frågan om den militärterritoriella indelningen

— framhållit, att någon ändring av den flygterritoriella indelningen ej

borde komma till stånd, förrän frågan om luftförsvarets sammanförande under

enhetlig ledning blivit fullständigt löst.

Militärbefälhavaren för VII. militärområdet har ansett, att — oberoende av

om förslag till samordning av de territoriella staberna kunde framläggas eller

ej — den ändringen redan nu borde vidtagas beträffande Gotland, att militärbefälhavaren

för VII. militärområdet tillika bleve flygbasområdeschef för ett

Gotlands flygbasområde och i detta avseende underställdes chefen för flygvapnet.

Statens organisationsnämnd har med hänsyn till pågående organisationsundersökningar

vid de högre territoriella staberna avstyrkt, att förslag till

ändringar nu framlägges angående flygbasområdesstabernas organisation.

Länsstyrelsen i Gotlands län har anfört, att ett särskilt Gotlands flygbasområde

— med befälhavaren för VII. militärområdet som chef — borde in
-

s. 427 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206. 427

rättas. Härigenom skulle enhetligare ledning av Gotlands samtliga försvarsanstalter

ernås.

Departementschefen.

Såsom framgår av i det föregående lämnad redogörelse för den militärterritoriella

indelningen har jag — i likhet med försvarskommittén — utgått

från att nuvarande indelning i flygbasområden skall bibehållas i avvaktan på

resultaten av pågående utredningar beträffande såväl den militärterritoriella

organisationen som luftförsvarets organisation.

Mot försvarskommitténs förslag till sammansättning av flygbasområdesstab

har jag ingen annan erinran än att arvode till flygbasområdeschef

med hänsyn till vad som i det föregående anförts under rubriken Luftbevakningen

— bör utgå enligt löneklass 2: 12, samt att flygialtmästaie i likhet med

vad nu är fallet tills vidare bör avlönas från sakanslag. Den i östra flygbasområdesstaben

upptagna kassaavdelningen bör — såsonr jag vid behandlingen

av flygstaben föreslagit — i överensstämmelse med civilförvaltningens

förslag överföras till flygstaben. I anledning av vad organisationsnämnden

anfört vill jag framhålla, att ett beslut angående flygbasomradesstabernas

organisation ej föregriper pågående organisationsundersökningar vid de högie

territoriella staberna men gör det möjligt att utan dröjsmål tillvarataga förefintliga

besparingsmöjligheter.

D. Flygförband m. m.

1. Indelning i flygslag och flygflottiljer.

Enligt 1942 års försvarsbeslut och 1944 års riksdagsbeslut skulle i flygvapnets

fredsorganisation ingå 17 flygflottiljer, varav 7 jaktflottiljer, 6 bombflottiljer,

1 torpedflottilj, 1 fjärrspaningsflottilj, 1 arméspaningsflottilj och 1

marinspaningsflottilj. Erfarenheterna från det senaste kriget ävensom utvecklingstendenserna

efter kriget på luftkrigföringens område ha gjort det angeläget

att förstärka jaktflyget. 1947 års riksdag beslöt därför att omvandla

2 bomb flottilj er samt fjärrspaningsflottiljen till jaktflottiljer. Detta har redan

genomförts beträffande bombflottiljerna, under det att fjärrspaningsflottiljens

(Fil) omvandling beräknas komma till stånd under de närmaste

åren. Denna förskjutning från bomb- och spaningsförband till jaktförband

innebär icke, att det av 1941 års försvarsutredning beräknade behovet av

bomb- och spaningsförband skulle ha minskat, utan har uteslutande föranletts

av nödvändigheten att vid ifrågavarande tidpunkt åstadkomma den i hög

grad angelägna förstärkningen av jaktförbanden utan samtidig ökning av orga

nisationen i stort. 1947 års riksdag medgav även, att torpedflottiljen skulle

få organiseras såsom bombflottilj. Förberedelserna härför pågå.

Efter dessa redan beslutade organisationsförändringar skulle den genom

beslut av 1942 och 1944 års riksdagar tillkomna flygvapenorganisationen erhålla

följande indelning i flygflottiljer:

10 jaktflottiljer (F4, F 8, F 9, F 10, F 11, F12, F 13, F 15, F 10, F18), 5

s. 428 Kontrollera mot PDF

428

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

bombflottiljer (Fl, F 6, F 7, F 14, F17), 1 arméspaningsflottilj (F3) samt 1

marinspaningsflottilj (F2). Samtliga jaktflottiljer äro dagjaktflottiljer.

F örsvarskommittén.

Försvarskommittén har framhållit, att den visserligen räknat med en successiv

ökning av medelstilldelningen till flygvapnet även i fortsättningen men

funnit sig nödsakad föreslå, att denna ökning begränsades i förhållande till

vad som förutsatts i 1942 års försvarsbeslut med däri sedermera av riksdagen

beslutade jämkningar. För att möjliggöra en sådan begränsning borde två

flygflottiljer indragas. Då en viss minimistyrka hos jaktflyget bland annat

vore en förutsättning för att övriga stridskrafter ur de olika försvarsgrenarna

skulle kunna operera, borde detta flygslag ej försvagas. Med hänsyn till avsaknaden

av nattjaktflyg vore det i stället erforderligt att på bekostnad av

övriga flygslag utöka jaktflyget med en nattjaktflottilj. Av nu anförda skäl

borde dels en spaningsflottilj, nämligen Roslagens flygflottilj (F2), Hägernäs

(Stockholm), samt en bombflottilj, nämligen Västgöta flygflottilj (F6),

Karlsborg, indragas, dels ock en bombflottilj — Västmanlands flygflottilj

(F 1), Västerås — omvandlas till nattjaktflottilj. För att i viss mån motverka

försvagningen av spaningsflyget borde i fred tillkomma en spaningsdivision

vid Norrbottens flygbaskår. Vidare borde en flygräddningsgrupp tillkomma

och förläggas till den av försvarskommittén föreslagna radarskolan, som avsåges

övertaga F 2:s nuvarande etablissement. Bombförbanden borde benämnas

attackförband.

Efter ovan föreslagna ändringar i nuvarande organisation skulle flygvapnet

i fred omfatta femton flygflottiljer med följande fördelning på flygslagen:

10 dagjaktflottilj er (F 4, F8, F9, F 10, Fil, F 12, F 13, F 15, F 16, F18),

1 nattjaktflottilj (Fl), 3 attackflottiljer (F7, F14, F17) samt 1 spaningsflottilj

(F3). Härtill skulle komma ovannämnda spaningsdivision vid flygbaskåren

och flygräddningsgrupp.

övergången till den av kommittén föreslagna organisationen har beräknats

skola ske i följande ordning. F 2 skulle indragas från och med den 1 juli 1949

och F 6 från och med den 1 juli 1955. Omorganisationen vid spaningsförbanden

borde ske i ett sammanhang omkring den 1 juli 1949 och F 17 borde ombildas

till attackflottilj senast under budgetåret 1948/49. F l:s omvandling till

nattjaktflottilj borde äga rum så snart ske kunde men beräknades ej kunna

komma till stånd förrän i samband med nästa flygmaterielförnyelse vid denna

flottilj, d. v. s. omkring 1953/54. F 7, som för närvarande vore utrustad med

enmotoriga flygplan, beräknades ej kunna förses med tvåmotoriga flygplan

förrän vid den till omkring 1955 planerade flygmaterielförnyelsen.

Vid den föreslagna indelningen av flygvapnet i flottiljer hade hänsyn bland

annat tagits till behovet av att i krig disponera ett minimiantal operativa enheter.

Om det i framtiden bleve aktuellt att förstärka flygvapnet, syntes det

försvarskommittén som om detta skulle kunna åstadkommas på så sätt, att man

— sedan behovet av operativa enheter blivit tillgodosett — utökade de särskilda

flygflottiljernas styrka.

s. 429 Kontrollera mot PDF

429

Kungl. Maj ds proposition nr 206.

Flertalet ledamöter och militära sakkunniga inom försvarskommittén ha i

särskilda yttranden uttalat sig angående flygvapnets sammansättning.

I den mån dessa yttranden avsett behovet av flygstridskrafter, ha de återgivits

i det föregående under rubriken Huvuddragen av försvarskommitténs

förslag. Kommittéledamoten Hagberg har härutöver framhållit, att en ytterligare

omprövning av flygvapnets organisation och principerna för dess verksamhet

borde ske. En utredning hade visat, att man vid uppsättning av en

ny flottilj kunde ernå väsentliga besparingar genom att fördela denna på äldre

flottiljer och därvid förstärka befintliga divisioner. En sådan förstärkning av

äldre flottiljer i krig borde kunna begränsa fredskostnaderna.

Remissyttranden.

Innehållet i remissyttrandena i vad angår behovet av flygstridskrafter har

återgivits i det föregående under rubriken Huvuddragen av försvarskommitténs

förslag. Härutöver ha statens organisationsnämnd och centralstyrelsen för de

svenska reservofficersförbunden erinrat om försvarskommitténs uttalande, att

om det framdeles skulle bli aktuellt att förstärka flygvapnet, skulle detta kunna

åvägabringas genom att utöka de särskilda flygflottiljernas styrka. Detta uppslag

vore beaktansvärt, eftersom det innebure, att man i stället för att nyuppsätta

flottiljer hade möjlighet att genom förstärkning av befintliga förband än mer

utnyttja den nuvarande flottiljorganisationen. Dessa besparingsmöjligheter

borde tillvaratagas.

Dep ar tements chefen.

I det föregående har jag under rubriken Huvuddragen av försvarskommitténs

förslag föreslagit, att flygvapnet i fred skall omfatta följande flygföiband,

nämligen 10 dagj aktflottilj er (F 3, F 4, F 8, F 9, F 10, F 12, F 13, F 15,

F 16, F 18), 1 nattjaktflottilj (Fl), 4 attackflottiljer (F 6, F7, F 14, F 17), 1

spaningsflottilj (Fil) om fyra flygande divisioner samt en spaningsdivision

vid flygbaskåren. Jag har även uttalat mig för successiv förstärkning av de tio

dagjaktflottiljerna med 50 % i förhållande till nu gällande organisation och har

framlagt förslag om att härvid i första hand förstärka tre flottiljer. Försvarskommitténs

förslag att uppsätta en flygräddningsgrupp med förläggning tills

vidare till den radarskola (i nuvarande F 2:s etablissement), som även enligt

min mening bör komma till stånd, kan jag även biträda.

Innebörden av förslaget att förstärka de särskilda dagjaktflottiljerna med

50 % framgår närmare av den redogörelse, som lämnas i det följande under

rubriken Flygflottiljerna. Denna metod för förstärkning av flygvapnet — inom

flottiljorganisationens ram —- synes ligga i linje med de synpunkter på hithörande

spörsmål, som anlagts av vissa remissmyndigheter, bland andra statens

organisationsnämnd.

Yad beträffar övergången till den av mig föreslagna organisationen räknar

jag med alt spaningsflottiljen F 2 indrages från och med den 1 juli 1949 och

att i samband därmed en av dess divisioner överföres till flygbaskåren F 21

och en till spaningsflottiljen Fil, att spaningsflottiljen F3 omvandlas till

s. 430 Kontrollera mot PDF

430

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

dagjaktflottilj så snart ske kan, vilket enligt vad nu kan överblickas torde

kunna bli fallet omkring 1949/50, att förstärkningen av tre dagjaktflottiljer

med 50 %, som beräknas kunna komma till stånd under de närmaste tre budgetåren,

genomföres så snabbt som materielleveranserna medge och att -—

såsom jag i det föregående angivit — en plan för fortsatt förstärkning av

dagjaktflyget enligt samma grunder förelägges 1949 års riksdag, att attackflottiljen

F 1 ombildas till nattjaktflottilj så snart lämpliga flygplan kunna

levereras, att torpedflottiljen F 17 omvandlas till attackflottilj under budgetåret

1948/49 samt att attackflottiljen F 7 organiseras som tvåmotorig flottilj i

samband med h l:s ombildning till nattjaktflottilj och med utnyttjande av

denna flottiljs nuvarande attackflygplan. Såsom jag i det föregående anfört

tala starka skal för att attackflottiljen F 6, som nu är utrustad med enmotoriga

flygplan, skall organiseras som tvåmotorig flottilj vid tidpunkten för nästa

flygmaterielförnyelse vid detta förband. Då denna beräknas skola ske först

omkring 1955, synes det kunna anstå med slutligt ståndpunkttagande till

denna fråga. Det ligger i sakens natur, att här angiven tidsplan är ungefärlig,

och det bör ankomma på Kungl. Maj:t att med hänsyn till flygmateriel- och

omskolningsläget m. fl. förhållanden närmare fastställa tidpunkter för ifrågavarande

organisationsändringar ävensom vilka tre dagjaktflottilj er, som i

första hand skola förstärkas.

2. Flygeskadrarna.

Ändrade grunder för ledning av jakt- och spaningsförbanden samt av 1947

års riksdag beslutad förskjutning mellan flygslagen ha föranlett betydande

ändringar i den eskaderindelning, som tillkom genom 1942 års försvarsbeslut.

Eskaderindelningen är för närvarande följande:

1. flygeskadern, bombeskader, omfattande samtliga fem bombflottiljer,

2. flygeskadern, jakteskader, omfattande fyra jaktflottiljer,

3. flygeskadern, jakteskader, omfattande fem jaktflottiljer,

4. flygeskadem, spaningseskader, omfattande tre spaningsflottiljer och flygbaskåren.

En av de i 4. flygeskadern ingående spaningsflottiljerna (F 11) avses enligt

1947 års riksdagsbeslut skola omvandlas till jaktflottilj och i samband

därmed överföras till en av jakteskadrarna.

F örsvar skommittén.

Enligt kommitténs mening borde jakt- och attackförbanden liksom nu sammanföras

flygslagsvis i eskaderförband. Såsom i annat sammanhang nämnts

borde spaningseskadern ej längre vara organiserad i fred och 4. eskaderstaben

borde omvandlas till en inspektion för spanings- och flygsäkerhetstjänsten. I

samband härmed borde spaningsförbanden i fred underställas inspektören för

spanings- och flygsäkerhetstjänsten i fråga om flygslagsutbildning, krigsförberedelsearbete

och flygsäkerhet, I övriga avseenden borde de lyda direkt

under chefen för flygvapnet.

Med utgångspunkt från det ovan sagda och från av försvarskommittén före
-

s. 431 Kontrollera mot PDF

431

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

slagna förbandsindragningar och förskjutningar mellan flygslagen borde flyg

vapnet i fred indelas i tre flygeskadrar med följande sammansättning:

1. flygeskadern, attackeskader med stab i Stockholm, omfattande attackflottiljerna

F 7, F 14 och F17;

2. flygeskadern, jakteskader med stab i Göteborg, omfattande dagjaktflottiljerna

F 4, F 9, F 10, F 12 och F 15;

3. flygeskadern, jakteskader med stab i Stockholm, omfattande nattjaktflottiljen

F 1 samt dagjaktflottiljerna F 8, F 11, F 13, F 16 och F 18.

Eskaderindelningen borde ej fastlåsas utan det borde vara möjligt att på

samma sätt som i nuvarande organisation anpassa indelningen efter ändrade

förhållanden i fråga om eskadrarnas krigs uppgifter m. m.

Utöver de arbetsuppgifter för eskadercheferna, som förutsetts av 1941 års

försvarsutredning, hade det under årens lopp visat sig nödvändigt att pålägga

dessa chefer vissa ytterligare uppgifter. Detta sammanhängde med den

genom flygvapnets successiva utbyggnad ökade belastningen på flygledningen.

Eskadercheferna borde med hänsyn härtill tilldelas befälsrätt i fred över

eskaderns förband i alla avseenden utom i fråga om förvaltningstjänst samt

sådan verksamhet, som borde påläggas särskilda inspektionsorgan eller som

av kostnads- eller effektivitetsskäl krävde central ledning.

Yad angår eskaderchefernas lönegradsplacering hade 1941 års försvarsutredning

föreslagit, att sådana befattningshavare — utan åtskillnad dem

emellan — skulle kunna inneha beställning i lönegrad motsvarande med nuvarande

beteckningar antingen Mo 17 eller Mo 14. Vid anmälan av propositionen

1942: 210 hade föredragande departementschefen förklarat, att han

icke vore övertygad om att eskadercheferna då borde placeras i högre lönegrad

än den sistnämnda. Emellertid hade departementschefen funnit det icke uteslutet,

att en omprövning av löneställningen kunde befinnas påkallad, sedan

erfarenheter vunnits rörande eskaderchefs ansvar och arbetsuppgifter.

Från flygmilitärt håll hade nu — har försvarskommittén vidare anfört —

ifrågasatts att placera eskadercheferna i lönegrad Mo 17. Även om berörda

befattningshavares arbetsuppgifter skulle komma att utökas vid ett genomförande

av försvarskommitténs förslag, borde dessa — med iakttagande av

den återhållsamhet i fråga om löneuppflyttningar, som kommittén i nuvarande

läge funne motiverad — även i fortsättningen i regel placeras i lönegrad

Mo 14. I särskilda fall kunde dock skäl föreligga för en högre lönegradsplacering.

Med hänsyn härtill borde eskadercheferna placeras i alternativt

lönegrad Mo 17 eller Mo 14.

I nuvarande organisation för eskaderstab avsåges bland annat ingå en

underhållsavdelning, bestående av en kompaniofficer såsom chef, en kompaniofficer

i intendenturbefattning såsom eskaderintendent och en flygingenjör

såsom eskaderingenjör. De båda senare avsåges jämväl tjänstgöra i flygförvaltningen.

Då försvarskommittén föreslagit, att eskaderchef icke skulle påläggas

några förvaltningsuppgifter rörande eskaderns förband, syntes det möjligt

att slopa underhållsavdelningen, varvid — såsom nämnts i annat sam
-

s. 432 Kontrollera mot PDF

432

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

manhang —■ eskaderintendenterna och eskaderingenjörerna borde överföras till

ftygförvaltningen, där denna personal hade visat sig erforderlig och i praktiken

kommit att helt utnyttjas. En såsom signalunderofficer i eskaderstaben

placerad underofficer syntes jämväl kunna utgå.

Eskaderstabernas indelning och sammansättning i fred efter ovan nämnda

förändringar framgår närmare av tabellen å s. 629 i betänkandet.

Remissyttranden.

Chefen för flygvapnet har beträffande eskaderchefernas löneställning framhållit,

att sedan denna fastställts ytterligare uppgifter pålagts dessa befattningshavare.

Enligt försvarskommitténs förslag skulle eskaderchefema med

hänsyn härtill tilldelas befälsrätt i fred över eskaderns förband i flertalet

avseenden. Eskaderchefemas ansvar och arbetsuppgifter komrne härigenom

att öka i väsentlig grad och de borde därför placeras i lönegraden Mo 17.

Statens organisationsnämnd har anfört, att pågående organisationsundersökningar

vid de högre territoriella staberna avsåges skola utsträckas även

till eskaderstaberna. Med hänsyn härtill borde i rådande läge något förslagtill

ändringar i dessa stabers organisation ej framläggas.

Svenska underofficersförbundet har ifrågasatt lämpligheten av att i eskaderstaberna

ingående signalutbildade underofficerare, som bland annat vore

uppbördsmän för signalmaterielen, utginge ur organisationen.

Departementschefen.

Med följande avvikelser kan jag biträda den av försvarskommittén föreslagna

eskaderindelningen.

Såsom redan delvis berörts under avsnittet Inspektionsmyndiglieter kan

jag i avvaktan på erfarenheter rörande den av mig föreslagna spaningsorganisationen

ej tillstyrka förslaget att i fred slopa spaningseskadern och ersätta

nuvarande ledning av spaningsförbanden med en spaningsinspektion. Fjärde

flygeskadern bör sålunda tills vidare bibehållas och bör omfatta F 11, F 21,

flygräddningsförbandet och den i fred tidvis organiserade reservflygkåren,

som jag i annat sammanhang föreslår skola uppsättas. Eskaderchefen bör

tillika vara inspektör för flygvapnets fotografitjänst.

Med hänsyn till att jag i det föregående föreslagit, att F6 skall bibehållas

och att F3 i stället för Fil skall omvandlas till dagjaktflottilj, bör första

flygeskadern utökas med F6 samt F3 i stället för Fil ingå i tredje flygeskadern.

Jag förutsätter, att det liksom för närvarande skall ankomma på Kungl.

Maj :t att anpassa eskaderindelningen efter ändrade förhållanden i fråga om

eskadrarnas krigsuppgifter m. m.

I avvaktan på resultatet av den utredning rörande löneställningen för vissa

högre statstjänstemän, som kan komma till stånd, är jag ej beredd att

nu taga ställning till frågan om förbättrad löneställning för eskadercheferna.

Jag biträder försvarskommitténs förslag till sammansättning av eskader
-

s. 433 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

433

staberna, vilket syftar till att — utan föregripande av de av statens organisationsnämnd

förebådade organisationsundersökningarna vid dessa staber —

så snart ske kan tillvarataga befintliga besparingsmöjligheter. Fjärde eskaderstaben,

som enligt mitt i det föregående framlagda förslag skall bibehållas,

bör erhålla samma sammansättning som första och andra eskaderstaberna.

En fotografiingenjör ur flygförvaltningen bör deltidstjänstgöra i fjärde

eskaderstaben.

3. Flygflottiljerna.

Flygflottiljerna äro enligt 1942 års försvarsbeslut organiserade på chef,

flottiljstab och fyra divisioner, varav tre flygande (övnings- och skoldivisioner)

och en uteslutande för marktjänst avsedd specialdivision.

Vid utformningen av flottiljens fredsorganisation enligt 1942 års försvarsbeslut

var grundprincipen, att flygförbanden skulle ha erforderlig krigsberedskajr.

Vid beräkningen av personalbehovet räknades för övningsdivisionerna

med ett personalbehov, som avsågs tillgodose kravet på hög krigsberedskap,

medan för flottiljen i övrigt beräknades personal i den utsträckning, som

erfordrades för att fredstjänsten skulle kunna bedrivas rationellt och effektivt.

F ör svar skommittén.

Kommittén har anfört, att det vore en fråga av största vikt för vår totala

krigsberedskap, att vid flygflottiljerna i fredstid bedreves flygövningar i

sådan omfattning, att största möjliga antal divisioner innehade hög krigsberedskap.

Någon avvikelse från de allmänna riktlinjer för flottiljförbandets organisation

och för beräkningen av personalbehovet, som uppdragits i 1942 års

försvarsbeslut, borde därför ej göras.

Kommittén har i avvaktan på resultaten av pågående organisationsundersökningar

räknat med att den nuvarande indelningen av flottiljen och dess

underavdelningar i stort sett bibehålies. Yissa ändringar nödvändiggjordes

emellertid, har kommittén anfört, dels av vunna erfarenheter, dels av ändringar

i grundvalarna för den personalorganisation, som fastställdes genom

1942 års försvarsbeslut. En del av dessa ändringar hade redan börjat genomföras,

bland annat införande av stamflygförare i stället för flygförarutbildade

reservofficerare, underofficerare och visst fast anställt manskap samt

övergång från militära överfurirer och civila kontraktsanställda montörer i

teknisk tjänst till civilmilitära flygtekniker och i samband härmed minskning

av antalet fast anställt manskap. Försvarskommittén föresloge därjämte

bland annat ytterligare minskning av antalet fast anställt manskap, övergång

från i teknisk tjänst sysselsatta underofficerare till civilmilitär verkmästar-

och mästarpersonal, införande av en civilmilitär flottiijpolisorganisation

i stället för militära vaktplutoner samt centraliserad grundläggande

utbildning för det fast anställda manskapet.

Av s. 633—640 i betänkandet framgå detaljer i beräkningen av personalbehovet

vid en normal dagjakt flottilj, av kommittén benämnd normalflottilj,

28—''404 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. I samt. Nr 206.

s. 434 Kontrollera mot PDF

434

Kungl. Maj-.ts ''proposition nr 206.

ävensom flottiljens inre organisation. Till kommitténs redogörelse i dessa

delar torde här få hänvisas.

I sammanställning på s. 641 i betänkandet har kommittén angivit normalflottiljens

sammanlagda personalbehov (utom kollektivanställd samt viss

annan personal). Den närmare innebörden av förslaget i fråga om olika personalkategorier

framgår av avsnittet Flygvapnets personal i det följande.

I sammanfattning skulle förslaget medföra följande förändringar i jämförelse

med den beräknade personaluppsättningen enligt 1942 års försvarsbeslut

med däri vidtagna ändringar.

Minskning

Ökning

1 kapten

4 verkmästare

1 löjtnant

4 materielmästare

2 förvaltare

3 övriga mästare

10 fanjunkare

83 flygtekniker

15 sergeanter

14 flottiljpoliser

42 överfurirer

1 civil

102 övrigt stammanskap

1 pensionerad under- officer i arvodesbe- fattning

60 värnpliktiga (avser

normalbehovet)

109

Nettominskning 125

Vid jämförelsen har hänsyn dock icke tagits till de efter beslut av 1946

och 1947 års riksdagar påbörjade men ej helt genomförda organisationsändringarna

rörande stammanskapet och de civila divisionsmontörerna och

ej heller till befintligheten för närvarande av viss extra civil personal, som

försvarskommittén i viss utsträckning föreslagit skola erhålla extra ordinarie

anställning.

Personalbehovet vid de olika flottiljerna framgår av tablåer på s. 672—

679 i betänkandet. Kommittén har framhållit, att detta behov uppvisade

smärre skiljaktigheter i jämförelse med normalflottiljen och har på s. 640,

642 och 643 redogjort för de viktigaste avvikelserna. Härav inhämtas bland

annat följande.

Dagjaktflottiljernas föreslagna organisation och personalbehov överensstämmer

i allt väsentligt med normalflottiljens. För F 8 och F 16 föreslås

dock med hänsyn till vissa speciella uppgifter ytterligare personal.

Attackflottiljemas organisation påverkas av att de utrustas med tvåmotoriga

flygplan, vilka kräva mera personal än normalflottiljens flygplan^

I fråga om den föreslagna nattjaktflottiljens organisation och personalbehov

— som beräknats i huvudsaklig överensstämmelse med attackflottiljernas

— har kommittén framhållit, att inhemska erfarenheter av nattjakt

praktiskt taget saknas. Av denna anledning kunde justeringar framdeles

visa sig erforderliga.

s. 435 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

435

Den föreslagna organisationen för spaningsflottiljen (F 3) överensstämmer

i princip med normalflottiljens, ehuru personalbehovet beräknats större på

grund av att i de flygande divisionerna ingå flera flygplan än vid normalflottiljen.

Vid F 3 borde enligt kommitténs förslag även de stamflygförare

m. fl., som avses skola placeras vid F21:s spaningsdivision, erhålla sin

grundläggande flygslagsutbildning. Personalbehovet vid F 3 enligt samma

förslag framgår av tablå på s. 644 i betänkandet.

Remissyttranden.

Statens organisationsnämnd har anfört, att de vid vissa flygflottiljer bedrivna

organisationsundersökningarna, vilka avsåge stabs- och förvaltningstjänsten

och vissa därmed samhöriga utbildningsorganisatoriska frågor, hittills

i stort sett givit till resultat, att vissa besparingar vore möjliga, särskilt i fråga

om värnpliktiga, i förhållande till såväl 1942 års försvarsbeslut som försvarskommitténs

förslag. Ändringsförslag, som kunde föregripa nämndens blivande

förslag, borde därför icke nu genomföras.

Även i ett flertal andra remissyttranden ha flottiljförbandets organisation

och personalbehov berörts. I sistnämnda avseende torde få hänvisas till vad

nedan anföres under avsnittet Flygvapnets personal.

Departementschefen.

Mot de allmänna synpunkter, som försvarskommittén anlagt på frågan om

flygflottiljernas organisation, har jag intet att erinra.

Med hänsyn till pågående organisationsundersökningar kan jag icke nu

taga slutlig ställning till detaljfrågorna rörande flottiljernas organisation.

Försvarskommitténs förslag — som i allt väsentligt överensstämmer med av

chefen för flygvapnet utarbetade organisationsförslag — skulle emellertid

medföra betydande besparingar i förhållande till den organisation, som fastställdes

genom 1942 års försvarsbeslut. Med hänsyn härtill finner jag mig

böra — även om ytterligare besparingar sedermera kunna vinnas — med de

avvikelser och förbehåll, som i det följande framgå av avsnittet Flygvapnets

personal, lägga detsamma till grund för beräkningarna rörande personalbehovet

vid fullt genomförd organisation och därmed sammanhängande kostnader.

Jag har härvid utgått från att åtgärder, som kunna föregripa ett

genomförande av resultatet av pågående organisationsundersökningar, nu ej

vidtagas.

Det förslag till förstärkning av vissa dagjaktflottiljer, som jag framlagt i

det föregående, innebär med avseende på de enskilda flottiljerna ingen utökning

av vare sig stabs- eller administrationspersonal utan berör endast de

flygande divisionerna. Vid varje division utökas antalet krigsflygplan med

50 % och tillkommer motsvarande antal flygförare och flygplanmekaniker.

Därjämte erfordras en mindre utökning av divisionens verkstadstropp. För

en flottilj skulle fredsbehovet av personal ökas med i genomsnitt 3—4 subal
-

s. 436 Kontrollera mot PDF

436

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

ternofficerare, 11—12 stamflygförare (varav 2—3 under grundläggande flygslagsutbildning),

28—29 flygtekniker, 7 hjälp tekniker och 57 värnpliktiga

(avser normalbehovet) eller sammanlagt omkring 108 man, vilket i förhållande

till försvarskommitténs förslag rörande normalflottiljen innebär en ökning

av den fast anställda personalen med cirka 15 % och av den sammanlagda

personalstyrkan med cirka 20 %.

Jag får slutligen erinra om, att jag i det föregående föreslagit, att Södermanlands

flygflottilj (F11) — i stället för Östgöta flygflottilj (F 3) enligt

försvarskommitténs förslag — skall bibehållas som spaningsflottilj och därvid

organiseras med fyra flygande divisioner.

4. Flygbaskåren (F 21).

Flygbaskårens nuvarande huvuduppgifter i fred äro dels att utbilda personal

för de basförband, som uppsättas vid krig, dels att med basförband bemanna

ett antal flygbaser i Övre Norrland, vid vilka flygvapnets övriga förband

utbildas för tjänst under de speciella norrländska förhållandena.

Kåren är organiserad på chef (överste i lönegrad Ma 12, tillika chef för

Övre Norrlands flygbasområde), regementsofficer till förfogande, kårstab

(tillika flygbasområdesstab), specialdivision och basbataljon.

För sv ar skommittén.

Kommittén har icke förutsatt någon annan principiell ändring av flygbaskårens

organisation än att — som i det föregående berörts — en reducerad spaningsdivision

borde förläggas till kåren. Motsvarande ändringar, som föreslagits

i fråga om flottiljförbandets organisation, borde i tillämpliga delar genomföras

även vid flygbaskåren. Med hänsyn till att flygförband föreslagits

skola organisatoriskt ingå i kåren borde kårchefen — i likhet med flottiljchefer

— placeras i lönegraden Mo 12 med pensionsåldern 55 år. Härvid hade

hänsyn tagits även till kårchefens arbetsuppgifter och ansvar som flygbasområdeschef.

Personalbehovet vid kåren enligt kommitténs beräkningar framgår av

tablåer på s. 645 och 672—679 i betänkandet.

Departementschefen.

Jag kan i huvudsak godtaga försvarskommitténs förslag rörande flygbaskåren,

vad personalbehovet beträffar dock med de avvikelser och förbehåll,

som framgå av avsnittet Flygvapnets personal. I detta sammanhang får jag

endast erinra, att jag i det föregående under avsnittet Luftbevakningen föreslagit,

att kåren skall tillföras ytterligare 1 major och 1 kapten. Jag förutsätter,

att stabs- och förvaltningstjänsten vid detta förband skall göras till föremål

för organisationsundersökningar, sedan undersökningarna vid flottilj

avslutats.

s. 437 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

437

E. Centrala flygverkstäder.

I nuvarande organisation ingå tre centrala flygverkstäder med uppgift främst

att utföra större reparations- och översynsarbeten på flygmaterielen. För att

minska underhållskostnaderna har varje verkstad specialiserats på underhållsarbeten

å vissa flygplan- och motortyper m. m.

F ör sv ar skommittén.

Kommittén har i en på s. 647 i betänkandet intagen tabell angivit ett

inom flygledningen beräknat behov av på flygvapnets personalförteckning

upptagen personal vid de centrala flygverkstäderna. Detta förslag innebure

1 förhållande till det i 1942 års försvarsbeslut upptagna personalbehovet dels

vissa personalförskjutningar mellan de olika verkstäderna, dels utökning med

2 elektromästare (föranledd av förstärkningen av flygvapnets radarorganisation),

dels slutligen utbyte av 4 flygingenjörer mot samma antal flygdirektörer.

Kommittén ville icke taga ställning till frågan om utbytet av flygingenjörer

mot flygdirektörer, enär spörsmålet härom måste sättas i samband

med 1946 års militära förvaltningsutrednings blivande förslag, men

hade icke något att erinra mot personalberäkningen i övrigt.

Departementschefen.

Till det ifrågasatta utbytet av ett antal flygingenjörer mot flygdirektörer

är jag — i avvaktan på bland annat 1946 års militära förvaltningsutrednings

förslag och resultatet av den av chefen för finansdepartementet förebådade

allmänna ingenjörutredningen — icke beredd att nu taga ställning. Jag beräknar

tills vidare ifrågavarande personalbehov enligt försvarskommitténs

förslag.

F. Flygvapnets personal.

1. Allmänna grunder.

Den personalorganisation, som fastställdes genom 1942 års försvarsbeslut

och 1944 års riksdagsbeslut angående F18, har efter hand undergått

vissa förändringar. De mest genomgripande ändringarna ha

skett genom 1946 och 1947 års riksdagsbeslut. Jämlikt 1946 års riksdagsbeslut

(propositionen 120, punkt 4, riksdagens skrivelse 365) har en

ny manskapskategori — korttidsanställda stamflygförare — börjat införas.

Dessa ersätta flygförarpersonal tillhörande kategorierna underofficerare på

stat, enligt förutvarande grunder rekryterat fast anställt manskap, reservofficerare,

reservunderofficerare och värnpliktiga. Som följd av 1947 års riksdagsbeslut

(propositionen 130, punkt 3, riksdagens skrivelse 327) har en ny kategori

av långtidsanställd civilmilitär teknisk personal, flygtekniker, tillkommit.

Flygteknikerna ersätta överfurirer och ett stort antal annat fast anställt manskap

i teknisk tjänst ävensom civila kontraktsanställda divisionsmontörer.

s. 438 Kontrollera mot PDF

438

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

För sv ar skommittén.

Kommittén har anfört, att den, såsom en följd av strävandena att ge flygvapnet

en med krigsorganisationen så nära som möjligt överensstämmande

fredsorganisation, vid beräknandet av flygvapnets personalstyrka i fred utgått

från krigsbehovet. Kostnadshänsyn samt kravet på att den ständigt tjänstgörande

personalen skulle vara fullt sysselsatt i fred hade dock i vissa fall lett till avsteg

från vad som ur krigsorganisatorisk synpunkt bedömts lämpligt. I sådana

fall hade det blivit nödvändigt att för krigsorganisationen avse personal med

lägre kvalifikationer.

Beredskaps- och effektivitetssynpunkter talade enligt försvarskommittén

för att all i flygstyrkorna ingående personal borde vara fast anställd. Kommittén

hade av nyss anfört skäl dock måst begränsa den fast anställda personalen

i flygstyrkorna till 3A av hela antalet. Återstående personal utgjordes

av reservpersonal (vissa flygsignalister) och värnpliktiga (f. d. stamflygförare).

I avvaktan på slutbehandlingen av 1944 års militärsjukvårdskommittés förslag

angående försvarets sjukvårdsorganisation samt resultatet av 1946 års

militära förvaltningsutrednings verksamhet har försvarskommittén vid beräkning

av personalbehovet för flygvapnets sjukvårdsorganisation samt för flygförvaltningen

i huvudsak byggt på nuvarande organisation.

Det av försvarskommittén beräknade behovet av från avlöningsanslag avlönad,

ständigt tjänstgörande personal vid flygvapnets staber och förband

m. m. framgår av tablåer på s. 672—679 i betänkandet.

I särskilt yttrande till försvarskommitténs betänkande har kommittéledamoten

Hagberg ansett det kunna diskuteras, om icke stamflygförarkategorien

borde kompletteras av en kategori värnpliktiga flygförare, som under

ett färre antal år stode till flygvapnets förfogande och kunde användas i en

krigsorganisation, som vore större än fredsorganisationen.

Remissyttrande.

Chefen för flygvapnet har — bland annat med hänsyn till pågående organisationsundersökningar

och i avvaktan på ytterligare erfarenheter av redan

vidtagna omläggningar i personalorganisationen — endast i princip kunnat

tillstyrka försvarskommitténs förslag.

Departementschefen.

Jag kan i allt väsentligt lämna min anslutning till de allmänna synpunkter,

försvarskommittén utgått från vid beräknandet av flygvapnets personalbehov.

Den av försvarskommittén enligt det följande föreslagna allmänna utformningen

av flygvapnets personalorganisation finner jag också i stort sett

lämplig. Vad beträffar den av kommittéledamoten Hagberg väckta frågan

om att komplettera stamflygförarkategorien med en kategori värnpliktiga

flygförare — varmed synes ha avsetts andra än f. d. stamflygförare — får

s. 439 Kontrollera mot PDF

439

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

jag till en böljan erinra, att ett av motiven för att den tidigare kategorien

värnpliktiga flygförare avskaffades var, att utvecklingen mot alltmer komplicerad

materiel ansågs göra det omöjligt att vidmakthålla flygskickligheten

hos denna personal och att i erforderlig utsträckning omskola den till nya

flygplantyper. Om nu skulle inrättas en ny kategori av värnpliktiga flygförare,

vilka endast under mycket kort tid kunde utnyttjas i krigsorganisationen,

skulle detta medföra en stark ökning av det antal flygförare, som årligen

måste utbildas. Ett sådant utökat utbildningsbehov skulle medföra synnerligen

höga utbildningskostnader och en väsentlig utökning av utbildningsorganisationen.

Dessutom skulle den flygande personalens genomsnittliga

kvalitet sjunka och beredskapen nedgå. Jag kan av dessa skäl icke förorda,

att en kategori värnpliktiga flygförare återinföres.

Det är uppenbart, att bland annat resultatet av pågående organisationsundersökningar

och den tekniska utvecklingens krav kunna komma att föranleda

jämkningar i olika avseenden beträffande personalorganisationen. De

beräkningar rörande behovet av personal vid fullt genomförd personalorganisation,

som jag i det följande framlägger, äro därför närmast att betrakta såsom

en grund för beräkningen av flygvapnets årskostnader vid genomförd organisation

och som en riktlinje vid personalrekryteringen. Vid beräkningarna har

hänsyn tagits till de jämkningar i personalbehovet, som sammanhänga med

de av mig föreslagna ändringarna i förhållande till försvarskommitténs förslag

—- i huvudsak bibehållande av Västgöta flygflottilj (F6), uppsättande

av ytterligare en spaningsdivision, förstärkning av tre dagjaktflottiljer och

inrättande av en luftbevakningsorganisation. Då annat icke särskilt angives,

har jag vid beräkningarna i huvudsak tillämpat de av försvarskommittén

använda beräkningsgrunderna. Med hänsyn till att jag ansett det kunna anstå

med slutligt ståndpunkttagande till frågan om att utrusta F 6 med tvåmotoriga

flygplan, har personalbehovet för denna flottilj beräknats såsom

för övriga enmotoriga flottiljer.

2. Militär personal.

Försvarskommittén.

Behovet av officerare (utom officerare i intendenturbefattning samt musikpersonal)

uppgår enligt försvarskommitténs beräkningar till 617 (enligt 1942

års försvarsbeslut med däri sedermera gjorda ändringar 723), vilka samtliga

förutsättas vara flygande. Denna betydande minskning av antalet officerare

sammanhänger, anför kommittén, därmed att besparingar kunnat göras genom

rationalisering av organisationen och att stamflygförarkategorien tillkommit

samt med att enligt kommitténs förslag två flottiljer indragas, en flottiljpolisorganisation

tillkommer och en officer per flottilj (motsvarande) ersättes med

en förvaltare, chef för förbandets signalstation.

Trots föreslagna förbandsindragningar borde enligt kommitténs mening

antalet officerare i intendenturbefattning — dock med förbehåll,

s. 440 Kontrollera mot PDF

440

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

som gjorts vid behandlingen av flygvapnets ledande organ (flygförvaltningen)

— oförändrat uppgå till 36, vilket berodde på att behov av ytterligare 2 officerare

i intendenturbefattning uppstått, varav 1 vid flygstabens organisationsavdelning

(tillika reserv) och 1 vid den av kommittén föreslagna radarskolan.

Kommittén har erinrat, att enligt 1942 års försvarsbeslut med däri sedermera

gjorda ändringar antalet underofficerare (utom musikpersonal)

skulle uppgå till 853, varav 364 flygande (flygförare och flygsignalister).

Dessa underofficerare skulle enligt försvarsbeslutet utgöras av förvaltare i

flygstationsbefattning, i förrådsbefattning och i kassatjänst samt övriga underofficerare

såsom flygförare, såsom signalunderofficerare och flygsignalister,

såsom stationsunderofficerare, materielunderofficerare och förrådsunderofficerare,

såsom stabsunderofficerare och trupputbildare samt i kassatjänst.

Den nya manskapskategorien stamflygförare ersätter, som förut nämnts,

bland annat underofficerare på aktiv stat i flygförartjänst. 1944 års manskapsutredning,

vars förslag låg till grund för beslutet om inrättandet av stamflygförarkategorien

liksom för beslutet om flygteknikerinstitutionen, hade

för sina beräkningar av möjligheterna att begränsa rekryteringsbehovet av

korttidsanställt manskap vid flygvapnet utgått från av flygledningen framlagda

förslag om bland annat utbyte av vissa underofficerare i teknisk tjänst

mot civilmilitär personal. I avvaktan på resultatet av försvarskommitténs

arbete upptogos dessa förslag icke till prövning (se propositionen 1947:130,

punkt 3).

Försvarskommittén har nu upptagit bland annat även här åsyftade personalfrågor.

Kommittén har föreslagit, att av de nuvarande underofficerarna förvaltare

i flygstationsbefattning och i förrådsbefattning (flygmateriel) samt

stationsunderofficerare och förrådsunderofficerare skulle utbytas mot civilmilitära

verkmästare respektive materielmästare. Kommittén har framhållit,

att rekryteringsunderlaget för nämnda underofficersbefattningar — underofficerare

i flygförartjänst —- numera börjat ersättas med stamflygförare.

Som särskilda skäl för förslagen har anförts, att allt stationsbefäl vid flottiljerna

— vilket nu utgöres av både underofficerare och, sedan beslutad omorganisation

genomförts, från flygtekniker rekryterade civilmilitära mästare

-— borde rekryteras från tekniskt utbildad personal och uttagas bland de

skickligaste flygteknikerna och mästarna, vilka förenade mångårig, kvalificerad

praktisk tjänst inom yrket med förmåga att leda arbeten vid en stationsavdelning.

Enligt kommitténs mening ägde det anförda i viss utsträckning

tillämpning även på de nämnda underofficerarna i förrådstjänst.

Kommittén har vidare föreslagit, att samtliga underofficerare i kassatjänst

skulle, med hänsyn till det ökade ansvar som efter omorganisationen av flottiljernas

(motsvarande) kassaförvaltningar åvilade chef för kassaavdelning,

vara förvaltare.

Försvarskommittén har funnit det möjligt att ersätta den som chef för

flottiljs (motsvarande) signalstation placerade officeren med en underofficer,

s. 441 Kontrollera mot PDF

441

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

vilken med hänsyn till det med befattningen förenade ansvaret borde vara förvaltare

(i signalbefattning).

Enligt 1942 års försvarsbeslut skulle flottiljs (motsvarande) byggnadsavdelning

förestås av en officer på stat med en pensionerad underofficer i arvodesbefattning

som biträde. I samband med att byggnadsförvaltningen centraliseras

har det synts kommittén möjligt att ersätta båda dessa befattningshavare

med antingen en civil kasernföreståndare eller en underofficer—förvaltare i

kasernbefattning. Vad beträffar valet mellan dessa möjligheter har kommit

tén anfört att, då visst överskott på stabsutbildade underofficerare (trupputbildare)

tillfälligt syntes komma att uppstå genom ersättandet av nuvarande

vaktplutoner med flottiljpoliser, en förvaltare syntes kunna tills vidare avses

för denna befattning. På resultatet av pågående utredningar borde bero, om

befattningen framdeles skulle besättas med civil befattningshavare eller med

underofficer. En förvaltare i kasernbefattning borde tills vidare avses även

för flygvapnets centrala skolor och för flygvapnets radarskola (nuvarande

E 2:s etablissement).

Behovet av underofficerare såsom flygsignalister har, enligt vad kommittén

anfört, minskat genom den redan genomförda omvandlingen av två bombflottiljer

till dagjaktflottiljer. Införandet av flottiljpoliser som ersättning för nuvarande

vaktplutoner medförde vidare, att behovet av underofficerare (trupputbildare)

avsevärt nedginge. Slutligen hade erfarenheterna visat, att de nuvarande

materielunderofficerarna vid flottiljernas (motsvarande) materielavdelningar

kunde utgå.

Efter här angivna förändringar beträffande underofficerspersonalen borde

denna enligt kommitténs förslag uppdelas på två yrkesgrenar — signalister

och trupputbildare — som rekryterades från motsvarande manskapskategorier.

Underofficerarna borde utgöras av dels förvaltare i förrådsbefattning (vid

intendenturförråd), i kassatjänst, i signalbefattning och i kasernbefattning,

dels ock övriga underofficerare såsom signalunderofficerare och flygsignalister

samt såsom stabsunderofficerare och trupputbildare.

Försvarskommittén har med utgångspunkt från vad sålunda föreslagits beräknat

behovet av underofficerare (utom musikpersonal) till 349, varav 151

flygande (såsom flygsignalister).

Vad beträffar stammanskapet har försvarskommittén erinrat, att antalet

manskap (utom musikpersonal) enligt 1942 års försvarsbeslut och 1944 års

riksdagsbeslut skulle uppgå till 4 535, varav 292 flygande (flygförare, flygsignalister

och flygskyttar). Manskapet skulle vara uppdelat på yrkesgrenarna

flygplanmekaniker, signalmekaniker, vapenmekaniker, torpedmekaniker,

trupputbildare samt sjukvårdare.

Enligt det inledningsvis omnämnda beslutet av 1947 års riksdag skola mekaniker

i mera kvalificerad teknisk tjänst —- eu del signalmekaniker och samtliga

övriga mekaniker — ersättas med civilmilitära flygtekniker. Rekryteringsunderlaget

för flygteknikerna borde enligt kommitténs mening i avvaktan på

s. 442 Kontrollera mot PDF

442

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

resultatet av pågående försök fortfarande utgöras av militär personal. Denna

yrkesgren för fast anställt manskap borde benämnas hjälptekniker.

Efter överföringarna till flyg- och hjälptekniker återstående personal inom

yrkesgrenen signalmekaniker borde benämnas signalister. Behovet av flygsignalister

hade starkt minskat genom omvandlingen av två bombflottiljer

till dagjaktflottiljer. Det vore även möjligt att begränsa antalet signalister

i marktjänst.

Manskap tillhörande yrkesgrenen trupputbildare användes i nuvarande organisation

såsom befäl vid flottiljernas (motsvarande) vaktplutoner (för räddnings-,

brand- och vakttjänst), såsom instruktörer vid allmän militärutbildning

av värnpliktigt och fast anställt manskap samt såsom expeditionsbiträden.

I annat sammanhang har kommittén föreslagit, att vaktplutonerna

skola ersättas med civilmilitära flottiljpoliser. Härigenom kunde antalet trupputbildare

avsevärt reduceras. Ett antal trupputbildare, placerade som expeditionsbiträden

vid flottiljstaber och divisioner, kunde utgå. Försvarskommittén

har räknat med att i samband härmed antalet biträden för skriv- och

kontorsgöromål skulle något utökas.

Kommittén har vidare anfört, att genom tillkomsten av flygtekniker och

genom de av försvarskommittén i det föregående föreslagna åtgärderna beträffande

viss teknisk befälspersonal den tekniska personalen skulle erhålla en

mera utpräglad specialinriktning än förut och i stor utsträckning civilmilitär

ställning. Denna organisationsförändring skulle medföra ökade krav på trupputbildarna.

För att säkerställa godtagbar tillgång på kvalificerade trupputbildare

borde därför sammanlagt 75 furirer i nuvarande organisation utbytas

mot överfurirer, vilka avsåges tjänstgöra som truppinstruktörer dels vid vissa

utbildningsanstalter, dels vid flottiljerna. Dessa överfurirer skulle utgöra

rekryteringsunderlag för de i fortsättningen föreslagna civilmilitära flottiljpoliserna.

Nuvarande sjukvårdsunderbefäl borde enligt försvarskommitténs mening

ersättas med civila sjukvårdare och sjukvårdsbiträden, enär möjligheter till

underofficersbefordran inom flygvapnet icke funnes för denna manskapskategori,

vilket medfört stark och för tjänsten menlig personalomsättning.

Flygskyttar avsåges icke längre skola ingå i flygplanbesättningarna, varför

denna kategori borde utgå,

Försvarskommittén har — efter sålunda föreslagna förändringar i nuvarande

organisation — beräknat behovet av stammanskap till i medeltal 1 724

man, varav 692 flygande, stamflygförare och flygsignalister. Manskapet borde

uppdelas på yrkesgrenarna stamflygförare, signalister, trupputbildare och

hjälptekniker.

Enligt 1942 års försvarsbeslut och 1944 års riksdagsbeslut skulle flygvapnets

fredsbehov av värnpliktiga uppgå till 5 750 man, varav 250 studenter

och likställda (inklusive aspiranter), flygförare, bombfällare och navigatörer,

flygskyttar och underofficerare, samt 5 500 andra värnpliktiga. Huvuddelen

av flygvapnets värnpliktiga har avsetts efter omkring 10 år skola överföras

till armén och där fullgöra efterutbildningsövning.

s. 443 Kontrollera mot PDF

443

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Efter tillkomsten av stamflygförare komma värnpliktiga flygförare att

utgå ur organisationen. En ny kategori värnpliktiga flygförare — i flygtjänst

användbara f. d. stamflygförare — tillkommer dock.

Då bombfällare och flygskyttar ej längre avsåges ingå i flygplanbesättningarna,

borde — enligt försvarskommittén — de båda värnpliktskategorierna

bombfällare och navigatörer samt flygskyttar utgå. Den föreslagna

flottiljpolisorganisationen ävensom vissa organisationsändringar i fråga om

krigsbasförbanden medförde, att värnpliktiga underofficerare ej längre erfordrades

i organisationen och därför borde utgå. Ett mindre antal värnpliktiga

tillhörande kategorierna läkare, tandläkare, personalvårdsassistenter,

kryptotekniker, krigskassörer, skyddstekniker, sjukvårdare och bilmontörer,

som behövdes i flygvapnets krigsorganisation men som icke lämpligen borde

utbildas vid flygvapnet i fred, borde utbildas vid armén och krigsplaceras vid

flygvapnet.

Årsbehovet i fred av studenter och likställda (inklusive aspiranter) har

kommittén beräknat till i medeltal 80 man.

Kommittén har vidare anfört, att behovet av värnpliktiga (utom studenter

och likställda) påverkades bland annat av att de i nuvarande organisation ingående

vaktplutonerna föreslagits bli ersatta med flottiljpoliser samt av att

ett antal värnpliktiga av effektivitetsskäl ansetts böra ersättas med civil

personal. Härigenom skulle värnpliktsbehovet för nuvarande organisation

komma att minskas med sammanlagt omkring 1 000 man. Samtidigt uppstode

dock ett merbehov av värnpliktiga, vilket berodde dels på att värnpliktstjänstgöringen

föreslagits bli avkortad, dels på att flygvapnet förutsatts skola uppsätta

luftbevakningens radarorganisation.

Flygvapnets fredsbehov av värnpliktiga (utom studenter och likställda)

överstege — har kommittén vidare anfört — i fråga om flertalet kategorier

vad som erfordrades för att årligen omsätta krigsbehovet. Detta sammanhängde

med att flygvapnets värnpliktiga vid sidan av utbildningen fyllde ett

visst arbetsbehov, som måste täckas, om flygövningar skulle kunna bedrivas

i erforderlig omfattning. Det vore i många avseenden mest rationellt att

ersätta det överskjutande fredsbehovet av värnpliktiga med fast anställd personal.

Av kostnadsskäl hade försvarskommittén dock icke kunnat förorda en

sådan lösning. För att undvika den betydande brist på arbetskraft, som med

bibehållen värnpliktskontingent skulle uppstå med den av kommittén föreslagna

begränsningen av värnpliktstjänstgöringens längd, borde flygvapnet

tillföras ett tillskott av värnpliktiga, motsvarande 50 % av normalbehovet av

vapenföra värnpliktiga.

Flygvapnets fredsbehov av värnpliktiga (utom studenter och likställda)

har kommittén enligt tabell på s. 656 i betänkandet beräknat till 6 015 man.

Enligt tabellen utgör normalbehovet 3 616 vapenföra värnpliktiga och 736 i

ekonomitjänst.

Av de vapenföra värnpliktiga, omkring 5 280 man, borde omkring 2 100

fullgöra två repetitionsövningar (sammanlagt 60 dagar) vid armén och åter
-

s. 444 Kontrollera mot PDF

444

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

stoden antingen två sådana repetitionsövningar vid flygvapnet eller också —

för flertalet — en repetitionsövning om SO dagar vid vardera flygvapnet och

armén.

I avvaktan på ytterligare utredning har försvarskommittén icke räknat med

några förändringar i fråga om flygvapnets musikpersonal.

Den pensionerade personalen i arvodesbefattningar borde enligt

försvarskommitténs mening med hänsyn till föreslagna förbandsindragningar

och organisationsändringar i övrigt minskas från för nuvarande organisation

beräknade 51 till 48 officerare och från 104 till 77 underofficerare.

Den stora minskningen av antalet underofficerare berodde bland annat på att

flottiljernas (motsvarande) kasernunderofficerare föreslagits utgå.

Med inrättande av en reservstat vid flygvapnet, varom principbeslut

fattats år 1942, har såvitt angår militär personal hittills fått anstå. Försvarskommittén

har nu föreslagit, att en sådan reservstat inrättas, avpassad efter

krigsorganisationens krav och bestående av 2 överstar, 6 överstelöjtnanter

(varav 1 i intendenturbefattning), 11 majorer (varav 1 i intendenturbefattning),

3 kaptener (varav 1 i intendenturbefattning) samt 17 fanjunkare. I förhållande

till 1942 års försvarsbeslut skulle detta innebära minskning med 1

regementsofficer och 4 underofficerare.

I fråga om personal i reserven har försvarskommittén erinrat, att

antalet reservanställda officerare enligt 1942 års försvarsbeslut och 1944 års

riksdagsbeslut skulle uppgå till 525, varav 260 flygförare och 60 flygspanare

samt 155 i bastjänst och 50 i intendenturbefattning. Efter tillkomsten av stamfiygförare

avses samtliga reservofficerare i flygförartjänst skola efter hand

utgå. Då flygspanare ej längre beräknades ingå i flygplanbesättningarna vid

attackflottiljerna, borde — har försvarskommittén framhållit — även samtliga

reservofficerare i flygspanartjänst utgå. Föreslagna förbandsindragningar och

Övriga ändringar inom flygvapnets krigsorganisation skulle dessutom medföra

ett minskat krigsbehov av reservofficerare i bastjänst och i intendenturbefattning.

Behovet av reservanställda officerare skulle efter nämnda förändringar

uppgå till 141, samtliga i marktjänst.

Antalet reservanställda underofficerare skulle enligt 1942 års försvarsbeslut

och 1944 års riksdagsbeslut uppgå till 286, varav 215 flygsignalister

och (ett mindre antal) flygförare samt 71 i marktjänst. Reservunderofficerarna

i flygförartjänst avses ersättas med stamflygförare. Omvandlingen av två

attackflottiljer samt fjärrspaningsflottiljen till dagjaktflottiljer skulle, enligt

vad kommittén påpekat, minska behovet av reservunderofficerare som flygsignalister.

Genom föreslagna förbandsindragningar och ändringar i flygvapnets

krigsorganisation skulle även behovet av reservunderofficerare i marktjänst

nedgå. Behovet av reservanställda underofficerare beräknades efter

dessa ändringar uppgå till 135, varav 125 flygsignalister och 10 i marktjänst.

Fredsbehovet av kommenderade officerare ur armén och marinen

enligt 1942 års försvarsbeslut sammanlagt 81 under sommarhalvåret

s. 445 Kontrollera mot PDF

445

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

och 72 under vinterhalvåret — kunde enligt försvarskommitténs mening på

grund av ändringarna inom spaningsorganisationen begränsas till sammanlagt

32 under sommarhalvåret och 28 under vinterhalvåret. Personalens fördelning

framgår av tabell på s. 659 i betänkandet.

Beträffande flygvapnets värnpliktsförhållanden ha särskilda yttranden

avgivits av kommittéledamöterna Ewerlöf och von Heland samt av

överstarna Bonde och Silfverberg, vilka huvudsakligen behandlat värnpliktstjänstgöringens

längd och därmed sammanhängande organisationsfrågor samt

framlagt olika förslag i detta hänseende.

Remissyttranden.

Yad försvarskommittén föreslagit beträffande militär personal vid flygvapnet

har i stort sett icke föranlett erinran från myndigheter och sammanslutningar,

som yttrat sig över förslagen.

Svenska underoffioersförbundet och försvarsväsendets underbefälsförbund

ha dock föreslagit vissa utökningar av antalet underofficerare vid flottiljerna

och radarskolan samt förordat, att befattningarna som kasernförvaltare

utan förbehåll skulle avses för underofficerare.

Underbefälsförbundet har därjämte beträffande stammanskapet yrkat,

att de nuvarande sjukvårdsfurirerna skulle ersättas av överfurirer eller motsvarande

civilmilitära beställningshavare samt att överfurirsbeställningar

skulle inrättas inom yrkesgrenen trupputbildare oberoende av om förslaget

beträffande flottiljpolisorganisationen genomfördes. Även i övrigt har förbundet

föreslagit en utökning av överfurirskadern i utbyte mot furirsbeställningar

och för att besätta vissa befattningar, för vilka kommittén avsett civil

personal.

Beträffande värnpliktiga har chefen för flygvapnet anfört, att de av

honom framlagda synpunkterna på försvarskommitténs betänkande i övrigt

förutsatte ett värnpliktssystem, som dels tillgodosåge flygvapnets behov av i

yrkestjänst användbara värnpliktiga året om, dels innebure så få årliga utbildningsomgångar

som möjligt, dels slutligen gåve möjlighet att inkalla

värnpliktiga till repetitionsövningar. Chefen för flygvapnet har även närmare

angivit, hur värnpliktsförhållandena vid flygvapnet borde ordnas för att dessa

krav skulle kunna uppfyllas.

Chefen för armén har förklarat, att möjligheterna att i någon större utsträckning

efter omskolning under repetitionsövning vid armén utnyttja flygvapnets

övertaliga värnpliktiga inom arméns krigsorganisation måste sättas

i tvivelsmål. Arméchefen har vidare framhållit det orimliga i förhållandet

mellan å ena sidan den allmänna bristen på yngre värnpliktiga, vilken åstadkommit

stora svårigheter vid armén, och å andra sidan flygvapnets överskott

på värnpliktiga, som icke rationellt utnyttjades i krigsorganisationen. Arméchefen

har bestämt understrukit betydelsen av att sådana åtgärder vidtagas

att denna olägenhet, vilken betecknats såsom ett direkt slöseri med folkets

s. 446 Kontrollera mot PDF

446

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

försvarskraft, i möjligaste mån undvekes. En tänkbar utväg vore att förlänga

tjänstgöringstiden för flygvapnets värnpliktiga eller att i viss utsträckning

tillgodose personalbehovet genom ökat antal civilanställda. Särskild

utredning härom syntes nödvändig. Arméchefen har slutligen i hemligt

yttrande avstyrkt att vissa vid armén utbildade värnpliktiga specialister skulle

krigsplaceras vid flygvapnet, utom i vad avser läkare och tandläkare.

Yad beträffar frågan om kommenderade officerare ur armén och

marinen har chefen för flygvapnet ansett det möjligt att ytterligare

minska antalet arméofficerare som flygspanare och efter hand ersätta dem

med annan personal. Frågan krävde emellertid ytterligare utredning. En av

de officerare ur armén, som försvarskommittén beräknat för utbildning till

flygspanare, borde avses för trupputbildarskolan.

Chefen för armén har i hemligt yttrande påpekat dels att det för flygvapnets

krigsorganisation beräknade antalet kommenderade officerare ur armén av

försvarskommittén icke redovisats utöver arméns eget krigsbehov, dels att

detta antal, varav huvuddelen vore avsedd för flygspanartjänst, borde ses mot

bakgrunden av spaningsflygets försvagning och begränsade uppgifter.

Marinledningen har föreslagit vissa ändringar beträffande tjänstgöringsskyldigheten

vid flygvapnet för ifrågavarande marinofficerare på aktiv stat.

Departementschefen.

De av försvarskommittén föreslagna minskningarna i antalet officerare

iutom i intendenturbefattning samt musikpersonal) kan jag i princip tillstyrka.

De ändringar i flygvapenorganisationen i förhållande till försvarskommitténs

förslag, som jag föreslår, medföra emellertid ett nettobehov av

ytterligare 76 officerare. Jag beräknar därför behovet av flygande officerare

till 693, nämligen 1 chef för flygvapnet, 4 eskaderchefer, 1 chef för flygstaben,

2 inspektörer, 16 flottilj chefer, 1 chef för krigsflygskolan, 1 chef för flygbaskåren,

1 souschef vid flygstaben, 1 chef för flygkrigshögskolan, 1 chef för

flygvapnets centrala skolor, 18 överstelöjtnanter, 8 överstelöjtnanter eller

majorer, 38 majorer, 5 majorer eller kaptener, 257 kaptener, 228 löjtnanter och

110 fänrikar. I förhållande till behovet för nuvarande organisation innebär

detta en minskning med 30 officerare. Härutöver beräknas följande befattningar

kunna alternativt bestridas av officerare, nämligen befattningarna

såsom inspektör för den tekniska tjänsten, såsom assistent åt nämnde inspektör

(överstelöjtnant eller major) och såsom chef för flygvapnets tekniska

skola (major eller kapten).

Behovet av officerare i intendenturbefattning beräknar jag till

37, av vilka 1 överste, 1 överstelöjtnant, 2 överstelöjtnanter eller majorer, 2

majorer, 24 kaptener och 7 löjtnanter, vilket innebär ökning med 1 kapten i

förhållande till nuvarande organisation.

Yad underofficerare (utom musikpersonal) beträffar kan jag i princip

tillstyrka försvarskommitténs förslag, att förvaltare i flygstationsbefattning

och i förrådsbefattning (flygmateriel) samt stationsunderofficerare och

s. 447 Kontrollera mot PDF

447

Kungl. May.ts proposition nr 206.

förrådsunderofficerare skola ersättas med civilmilitär personal. Såsom framgår

av det följande är jag dock icke för närvarande beredd att taga slutlig

ställning till sättet för övergång till denna nya personalorganisation.

I likhet med försvarskommittén anser jag, att samtliga underofficerare i

kassatjänst böra upptagas som förvaltare. För flygvapnets centrala skolor

bör — som av det följande framgår —- tills vidare icke beräknas någon underofficer

på aktiv stat i kassatjänst.

Jag kan även tillstyrka försvarskommitténs förslag att inrätta beställningar

för förvaltare i signalbefattning.

Till frågan, om chefen för flottiljs (motsvarande) byggnadsavdelning framdeles

bör vara underofficer (förvaltare i kasernbefattning) eller civil kasernföreståndare,

är jag icke beredd att för närvarande taga slutlig ställning. Jag

har vid personalberäkningarna dock utgått från att förvaltare i kasernbefattning

tills vidare avses för dessa tjänster.

Mot vad försvarskommittén föreslagit rörande övriga underofficerare har

jag i princip intet att erinra.

Det sammanlagda behovet av underofficerare (utom musikpersonal) för

genomförd organisation beräknar jag till 369, av vilka 79 förvaltare — 20 i

signalbefattning, 19 i förrådsbefattning (intendenturmateriel), 20 i kassatjänst

och 20 i kasernbefattning — 117 fanjunkare och 173 sergeanter. Av fanjunkarna

och sergeanterna beräknas 131 tillhöra yrkesgrenen trupputbildare och

159 yrkesgrenen signalister. Jag räknar med att signalisterna (utom förvaltare)

skola fullgöra flygtjänstgöring som flygsignalister i den utsträckning,

som befinnes erforderlig med hänsyn till behovet av personal i flygsignalistbefattning.

Det av mig beräknade antalet underofficerare innebär i förhållande

till 1942 års försvarsbeslut och 1944 års riksdagsbeslut en minskning

med 484. Av svenska underofficersförbundet och försvarsväsendets

underbefälsförbund framlagda förslag om utökning av antalet underofficerare

kan jag med hänsyn till pågående organisationsundersökningar icke biträda.

Försvarskommitténs förslag rörande stam manskapet (utom musikpersonal)

kan jag i huvudsak tillstyrka. Jag räknar således bl. a. med att överfurirsbeställningar

skola inrättas för trupputbildare. Däremot kan jag i avvaktan på

bl. a. en slutlig prövning av 1944 års militärsjukvårdskommittés förslag icke nu

taga ställning till försvarskommitténs förslag om utbyte av det nuvarande

sjukvårdsunderbefälet mot civila sjukvårdare och sjukvårdsbiträden. Yad

försvarsväsendets underbefälsförbund föreslagit beträffande antalet stammanskap

m. m. torde komma under bedömande vid prövningen av resultatet

av pågående organisationsundersökningar, varför jag icke nu upptager dessa

förslag till prövning.

Det sammanlagda behovet av stammanskap (utom musikpersonal) beräknar

jag till 2 000, innebärande en minskning i förhållande till 1942 års försvarsbeslut

och 1944 års riksdagsbeslut med 2 535. Beräknad fördelning på yrkesgrenar

och beställningar m. m. framgår av efterföljande tabell.

s. 448 Kontrollera mot PDF

448 Iiungl. Maj.ts proposition nr 206.

Yrkesgren

Anta

1

Över-

furirer

Furirer

Korpraler

Korpraler

el. vice- korpraler

Vicekorp- raler el.

meniga

Meniga

över

stat

Summa

Stamflygförare............

385

122

127

101

735

Signalister................

—

147

76

—

185

—

1 408

Trupputbildare ..........

79

75

30

—

74

—

258

Hjälptekniker ............

—

209

109

—

243

—

561

Sjukvårdare..............

—

38

—

—

—

—

38

Summa

79

854

215

122

629

101

2000

1 Av vilka c:a 72 flygsignalister.

Såsom i det föregående anförts är jag icke nu beredd att taga slutlig ställning

till frågan om tjänstgöringstidens längd för de värnpliktiga. Jag

förutsätter, att de av cheferna för armén och flygvapnet anförda synpunkterna

rörande flygvapnets värnpliktssystem komma under bedömande i samband

med prövningen av värnpliktsfrågan i dess helhet och av flygflottiljernas organisation.

Yissa organisatoriska spörsmål rörande de värnpliktiga — som icke

direkt sammanhänga med pågående utredningar — torde emellertid redan nu

böra upptagas till prövning.

I likhet med försvarskommittén anser jag, att de båda värnpliktskategorierna

bombfällare och navigatörer samt flygskyttar böra utgå ur organisationen.

I nuvarande organisation ingående värnpliktiga underofficerare böra

likaledes utgå. Såsom i det föregående anförts erfordras emellertid i den av

mig föreslagna organisationen värnpliktiga underofficerare och officerare i

luftbevakningstjänst.

Försvarskommitténs förslag om utbildning vid armén av vissa för flygvapnets

krigsorganisation erforderliga värnpliktiga specialister finner jag

ändamålsenligt. De olägenheter för arméns del, som möjligen kunna vara

förenade härmed, finner jag — särskilt i betraktande av det ringa antal värnpliktiga,

det här gäller — icke böra hindra förslagets genomförande.

Fredsbehovet av studenter och likställda (inklusive aspiranter) beräknar jag

till i medeltal 85 man. Med utgångspunkt från det provisorium beträffande

värnpliktstjänstgöringens längd, som jag senare denna dag avser att föreslå,

beräknar jag — i avvaktan på resultatet av pågående organisationsundersökningar

— flygvapnets normalbehov av övriga värnpliktiga till 4 787 (4 011 vapenföra

och 776 i ekonomitjänst), vilket innebär en minskning med 713 i förhållande

till behovet för nuvarande organisation.

Med beaktande av vad som i det föregående anförts rörande militärmusiken

beräknar jag behovet av musikpersonal till 8 musikdirektörer, 16

musikfanjunkare, 24 musiksergeanter, 32 musikfurirer, 8 musikkorpraler, 32

musikvicekorpraler eller meniga och 32 musikelever, innebärande ökning med

8 musikfurirer och minskning med vardera 8 musikvicekorpraler eller meniga

och 8 musikelever.

s. 449 Kontrollera mot PDF

449

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Behovet av pensionerad personal i arvodesbefattningar beräknar

jag här till 50 officerare och 80 underofficerare. Det torde böra erinras

att, ehuru behovet för fullt genomförd personalorganisation hittills beräknats

till 104 underofficerare, för närvarande endast 86 finnas upptagna i gällande

personalförteckning, medan — såsom förutsattes i propositionen 1942: 210 —

återstående befattningar tills vidare bestridas av civil extra personal.

Behovet av militär personal på reservstat beräknar jag i enlighet

med försvarskommitténs förslag. Mitt förslag om bibehållande av F 6 medför

dock ett ökat behov av 1 major och 1 fanjunkare. I förhållande till 1942

års försvarsbeslut innebär detta således minskning av den då principbeslutade

reservstaten med 3 underofficerare.

Försvarskommitténs förslag rörande militär personal i reserven kan

jag i huvudsak godtaga. För den av mig föreslagna luftbevakningsorganisationen

föreligger emellertid ett merbehov av reservanställda officerare, som

jag med utgångspunkt från överbefälhavarens i det föregående omnämnda

skrivelse i detta ärende tills vidare beräknar uppgå till 200. Med tillämpning

i övrigt av försvarskommitténs beräkningsgrunder beräknar jag behovet av

ifrågavarande reservanställda personal till 349 officerare (104 i bastjänst,

45 i intendenturtjänst och 200 i luftbevakningstjänst) och 138 underofficerare

(127 flygsignalister och 11 i marktjänst).

Vad beträffar kommenderade officerare anser jag, att spörsmålet

hur behovet av flygspanare skall tillgodoses bör närmare utredas. Det bör

ankomma på chefen för flygvapnet att efter samråd med övriga försvarsgrenschefer

i sinom tid avgiva förslag i detta avseende. I samband därmed torde

även de av marinledningen upptagna frågorna rörande tjänstgöringsskyldighet

böra upptagas till prövning. Tills vidare räknar jag med det av försvarskommittén

föreslagna antalet kommenderade officerare. Såsom framgår av

det föregående bör dock härutöver avses en officer ur luftvärnet för tjänstgöring

i den föreslagna luftbevakningsinspektionen. Liksom hittills böra

de för flygvapnets krigsorganisation erforderliga spaningsofficerarna ur armén

beräknas utöver det för arméns krigsorganisation erforderliga antalet officerare.

Det merbehov av spaningsofficerare, som förorsakas av mitt förslag

om uppsättande av ytterligare en division vid spaningsflottiljen, torde tills

vidare kunna täckas av reservofficerare i flygspaningstjänst, som redan finnas

vid flygvapnet. Mot chefens för flygvapnet förslag att utnyttja en av de som

flygspanare beräknade arméofficerama för instruktörstjänst vid flygvapnets

centrala skolor synes mig intet vara att erinra.

3. Civilmilitär personal.

F örsvarskommittén.

Kommittén har anfört, att behovet av flygingenjörspersonal visserligen

minskat på grund av föreslagna förbandsindragningar m. m. men att ett

merbehov av sådan personal — avsedd för tjänstgöring vid flygförvaltningen,

29—40148 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 206.

s. 450 Kontrollera mot PDF

450

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

inspektionen för den tekniska tjänsten samt flygvapnets radarskola — samtidigt

uppstått. Med utgångspunkt från dessa ändringar hade behovet av flygingenjörspersonal

beräknats till 106 man, varav omkring 40 flygande, mot för

närvarande 107 respektive 40. Av tablå på s. 676 i betänkandet framgår bland

annat, att försvarskommittén räknat med utbyte av 5 i nuvarande organisation

ingående flygingenjörer av 1. graden mot samma antal flygdirektörer av

2. graden.

I fråga om flygläkarpersonal har försvarskommittén, som i annat

sammanhang föreslagit, att 1 förste flygläkare (undersökningsläkare) med

placering vid flygledningen, 1 flygläkare av 1. graden vid flygvapnets centrala

skolor samt 17 flygläkare av 2. graden (arvodesanställda) skulle tillkomma,

med hänsyn härtill och till föreslagna förbandsindragningar beräknat flygvapnets

läkarpersonal till 1 flygöverläkare, 2 förste flygläkare, 19 flygläkare av

l. graden samt 26 flygläkare av 2. graden.

Försvarskommittén har vidare anfört, att de fysiska och psykiska påkänningar,

isom den flygande personalen utsattes för i moderna krigsflygplan, ökades

genom den flygtekniska utvecklingen, som frambragte flygplan med allt

högre fart, stighastighet och topphöjd. Som följd härav hade kraven på noggrann

läkarundersökning och läkarövervakning av den flygande personalen

skärpts och komme att skärpas ytterligare. Samtidigt härmed måste den största

hänsyn tagas till flygmedicinska faktorer vid konstruktionen av flygmateriel

m. m. Från militärt håll hade framhållits, att det — för att flygläkarna på

bästa sätt skulle kunna bedöma de påfrestningar i olika avseenden för alla

kategorier av flygande personal, som flygtjänsten medförde -— vore önskvärt,

att alla flygläkare vore flygförarutbildade men att det icke utan specialutredning

läte sig bedöma, om flygläkarnas deltagande i förbandens flygtjänst kunde

kombineras med de övriga uppgifter, som nu åvilade dem. Skulle så icke vara

fallet, kunde det, enligt vad vidare anförts, bli nödvändigt att tillföra flygvapnet

vissa flygförarutbildade flygläkare utöver det nyss redovisade flygläkarbehovet.

Även försvarskommittén ansåge frågan vara av sådan betydelse,

att den borde bli föremål för närmare utredning.

Beträffande militärmeteorologpersonal har försvarskommittén föreslagit,

att flygstabens väderleksavdelning skulle utökas med 2 militärmeteorologer,

att 6 i denna avdelning placerade militärmeteorologer av 2. graden

skulle upptagas i 1. eller 2. graden samt att den för nuvarande organisation

beräknade militärmeteorologpersonalen skulle minskas med 2 militärmeteorologer

av 3. graden, placerade vid distriktsväderleksstationen i Fårösund.

Med utgångspunkt härifrån och med hänsyn till föreslagna förbandsindragningar

har kommittén beräknat behovet av beställningar för militärmeteorologpersonal

till sammanlagt 88 med på s. 661 i betänkandet angiven fördelning

på beställningar och stater.

Enligt 1942 års försvarsbeslut med däri sedermera gjorda ändringar skulle

antalet verkmästare och mästare uppgå till 41 verkmästare, samtliga

s. 451 Kontrollera mot PDF

451

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

i verkstadsbefattning, och 265 mästare (flygplan-, signal-, vapen- och torpedmästare)

. Såsom i annat sammanhang omnämnts har försvarskommittén föreslagit,

att i nuvarande organisation ingående förvaltare i flygstationsbefattning

och i förrådsbefattning (utom vid intendenturförråd) skulle ersättas med

civilmilitära verkmästare i motsvarande befattningar samt att övriga underofficerare

placerade såsom stations- och förrådsunderofficerare skulle ersättas

med civilmilitära materielmästare. Genom att flygplanvapnen ökat i antal och

blivit mera komplicerade och genom tillkomsten av radarmaterielen hade behovet

av vapenmästare och signalmästare — i fortsättningen benämnda elektromästare

blivit avsevärt större än vad som beräknats för nuvarande organisation.

Detta merbehov kunde dock enligt kommitténs mening helt kompenseras

genom personalminskningar i samband med föreslagna förbandsindragningar

samt genom att minska antalet flygplanmästare vid attackflottiljerna

och slopa för torpedtjänsten avsedda verkmästare och mästare. Efter nämnda

ändringar i nuvarande organisation borde verkmästar- och mästarpersonalen

bestå av 107 verkmästare, av vilka 50 i flygstations-, 38 i verkstads- och 19 i

förrådsbefattning samt 339 mästare, av vilka 117 flygplan-, 83 elektro-, 68

vapen- och 71 materielmästare.

Försvarskommittén har beräknat behovet av flygtekniker till 1642

man, av vilka 1 163 i yrkesgrenen flygplantekniker, 282 i yrkesgrenen elektrotekniker

och 197 i yrkesgrenen vapentekniker.

I nuvarande organisation ombesörjes i fred flottiljernas (motsvarande)

räddnings-, brand- och vakttjänst av särskilda vaktplutoner (en vid varje förband)

, vilka beräknats skola bestå av 1 officer, 4 underofficerare, 5 underbefäl

och 45 värnpliktiga.

k örsvarskommitten har föreslagit, att vaktplutonema skulle ersättas med

en organisation, i vilken skulle ingå en ny civilmilitär kategori — flottiljpoliser.

Som skäl härför har kommittén anfört i huvudsak följande.

Det vore ett oavvisligt säkerhetskrav, att flygvapnets räddnings-, brand- och

vakttjänst fungerade snabbt och säkert. Man måste även ställa det kravet,

att bevakning och brandskydd av materiel, vars värde uppginge till så betydande

belopp, som här vore fallet, gjordes så effektivt som möjligt. Effektiv

bevakning i syfte att hindra sabotage mot flygmaterielen måste även betraktas

som ett flygsäkerhetskrav.

Erfarenheterna visade emellertid, att nuvarande system icke medförde den

mest ändamålsenliga räddnings-, brand- och vakttjänsten. Denna tjänst krävde

grundlig utbildning samt kontinuitet. Den borde därför ej såsom nu huvudsakbygga

på värnpliktig personal utan på fast anställd personal, som specialutbildats

för och under en följd av ar tjänstgjort i den för ifrågavarande ändamål

inrättade organisationen. Svårigheterna att utnyttja värnpliktiga för här

avsett ändamål ökades ytterligare med den förkortning av värnpliktstjänstgöringen,

som försvarskommittén föreslagit.

Nuvarande system med vaktplutoner innebure emellertid även andra olägenheter

än de nyss nämnda. Vaktplutonernas personal avsåges bemanna det betydande

antal vaktplutoner, som sattes upp i krig, och utbildades därför i

fred — vid sidan av Övriga uppgifter — i markstridstjänst. På detta sätt ut
-

s. 452 Kontrollera mot PDF

452

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

bildade man dock betydligt mera personal än som i krig kunde placeras i då

uppsatta vaktplutoner. Med nuvarande system för räddnings-, brand- och

vakttjänsten vore fredsbehovet av dylik personal dock så stort, att nämnvärd

begränsning av vaktplutonernas styrka ej kunde åstadkommas. Då det dessutom

vore möjligt att täcka behovet av vaktpersonal i krig genom omskolning

av värnpliktig personal tillhörande andra yrkesgrenar, syntes ett fasthållande

vid nuvarande vaktplutoner i fred mindre rationellt.

Kommittén har beräknat behovet av civilmilitära flottiljpoliser till 14 vid

varje flottilj (motsvarande) och 6 vid flygvapnets radarskola. Sammanlagda

antalet flottiljpoliser komme härigenom att uppgå till 244, varav 18 i Ca 16

— en vakt- och brandchef vid varje flottilj (motsvarande) — och 226 i Ca 14.

Med hänsyn till föreslagna förbandsindragningar och organisationsändringar

har kommittén beräknat behovet av förrådsv aktmästare till 37

(nu 39).

Beträffande civilmilitär personal på reservstat och i reserven

har försvarskommittén ansett, att en flygläkare av 1. graden liksom i nuvarande

organisation borde upptagas på flygvapnets reservstat.

Antalet flygingenjörer i reserven beräknades efter föreslagna förbandsindragningar

uppgå till 20 (nu 21), varav liksom nu omkring 40 % flygförarutbildade.

Att i nuvarande organisation någon reserv icke funnes inrättad för förtidsavgångna

verkmästare och mästare vore olägligt, eftersom de med ålderspension

avgångna verkmästare och mästare, som i avsaknad av en dylik reserv

för förtidsavgången personal måste utnyttjas i krigsorganisationen, på grund

av den höga pensionsåldern för civilmilitär personal syntes ha begränsad användbarhet.

En annan olägenhet låge däri, att det nu icke vore möjligt att till

flygvapnet fastare knyta skicklig teknisk personal av ifrågavarande slag, som

avginge i förtid, och att vidmakthålla denna personals kännedom om flygvapnets

materiel. Då ett behov av sådan personal funnes i den för flygvapnet

föreslagna krigsorganisationen borde en reserv omfattande 7 verkmästare och

57 mästare inrättas. Tjänstgöringsskyldigheten i fred för denna personal borde

överensstämma med vad som funnes föreskrivet för övrig personal i marktjänstbef

attning.

1943 års militära väderleksutredning hade föreslagit, att en reserv för militärmeteorologpersonal

skulle inrättas. Då det på grund av den snabba utbyggnaden

av personalorganisationen för den militära väderlekstjänsten icke bedömts

möjligt att vid dåvarande tidpunkt rekrytera en reserv för denna personalkategori,

hade denna fråga ställts på framtiden. Försvarskommittén har nu

föreslagit, att en sådan reserv inrättas, omfattande 18 man.

Remissyttranden.

Försvarskommitténs förslag beträffande den civilmilitära personalen vid

flygvapnet har i stort sett i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran i

remissyttrandena.

s. 453 Kontrollera mot PDF

453

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

I fråga om flygingenjörspersonalen har chefen för flygvapnet anfört,

att flygvapnet under senare år utrustats med alltmer komplicerad materiel,

vilket ökat behovet av duglig teknisk personal. Lika angeläget som att förfoga

över god och modern materiel vore också att disponera kvalificerad teknisk

personal, väl förtrogen med materielens utveckling, skötsel och vård. För att

flygvapnet skulle kunna tillgodose sitt rekryteringsbehov och behålla de äldre

och erfarnare ingenjörerna har chefen för flygvapnet föreslagit att — utöver

försvarskommitténs förslag — för ytterligare åtta närmare angivna befattningar

skulle avses flygdirektörer i stället för flygingenjörer, oavsett att en

del av dessa befattningar kunde komma att beröras av 1946 års militära förvaltningsutredning.

Till belysning av nuvarande rekryteringssvårigheter har

anförts, att för tillfället omkring 17 % av flygingenjörsbeställningarna vore

vakanta.

Chefen för flygvapnet har vidare framhållit, att enligt försvarskommitténs

förslag flygingenjörspersonalen skulle komma att få avsevärt sämre befordringsförhållanden

än motsvarande personal vid övriga försvarsgrenar. Av

ingen jörsbeställningarna skulle sålunda direktörer och högre utgöra vid armén

29,8 %, vid marinen 30 % men vid flygvapnet endast 22,2 %. Med hänsyn till

att flygvapnet vore den mest materielbetonade försvarsgrenen, förefölle det

rimligt, att flygvapnets ingenjörer åtminstone komme i paritet med de övriga

försvarsgrenarnas.

Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund har hävdat, att antalet

flygingenjörer icke motsvarade vad flygvapnets tekniska verksamhet och flygsäkerheten

krävde, och särskilt fäst uppmärksamheten på hur få flygingenjörer,

som upptagits bland annat för specialområdena radar, robotvapen och

raketer. Befordrings- och löneförhållandena för flygingenjörspersonalen vore

enligt förbundets mening otillfredsställande. Med hänsyn till att flygvapnet

vore den mest materielbetonade försvarsgrenen och hade föreslagits erhålla

de största årliga materielanslagen vore det anmärkningsvärt, att i försvarskommitténs

förslag flygingenjörspersonalen hade det procentuellt minsta antalet

tjänster inom högre lönegrader (direktörer) av de tre försvarsgrenarnas

civilmilitära ingenjörspersonal. Förbundet har — med hänvisning särskilt till

befordringsmöjlighetema inom specialfacken —■ föreslagit, att ytterligare 9

närmare angivna flygingenjörsbeställningar skulle utbytas mot flygdirektörsbeställningar.

I vissa remissyttranden har fråga om inrättande av en flygingenjörskår

upptagits. Statsverkens ingenjörs förbund har sålunda ifrågasatt, huruvida

vägande skäl förelegat mot inrättande av en sådan kår. Försvarsväsendets

civilmilitära ingenjörers förbund har understrukit lämpligheten av likartade

civilmilitära ingenjörsorganisationer inom alla försvarsgrenar. Med hänsyn

till att chefen för flygvapnet förklarat sig vilja öka flygöverdirektörens befogenheter

rörande flygingenjörspersonalen har förbundet emellertid icke velat

för närvarande påkalla någon åtgärd i kårfrågan. Svenska teknologföreningen

har ansett, att en flygingen jörskår med flygöverdirektören som chef snarast

borde inrättas.

s. 454 Kontrollera mot PDF

454

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Vad beträffar verkmästare och mästare ha svenska under o ff icersförbundet

och civilmilitära tjänstemannaförbundet, i syfte bland annat att skapa

möjligheter för befordran till högre beställningar för vapen- och elektromästare,

föreslagit utbyte av 40 för dessa kategorier avsedda mästarbeställningar mot

verkmästarbeställningar (20 av 1. och 20 av 2. klassen). Civilmilitära tjänstemannaförbundet

har därvid tillika närmare angivit de befattningar, i vilka

en del av dessa verkmästare borde placeras. Försvarsväsendets underbefälsförbund

har framställt förslag av i huvudsak samma innebörd. Underofficersoch

underbefälsförbunden ha därjämte föreslagit utökning av det av försvarskomittén

föreslagna antalet beställningar för civilmilitär teknisk personal

med ett antal beställningar avsedda för chefmekaniker (mästare eller flygtekniker)

och förrådsmän (flygtekniker) vid flottiljernas divisioner (motsvarande).

Vad beträffar civilmilitär personal i reserven har försvarsväsendets

underbefälsförbund föreslagit, att en reserv av förtidsavgångna flygtekniker

skulle inrättas.

Flygläkarpersonalen har berörts av bland andra chefen för fly c/vapnet,

som understrukit behovet av att den utredning om flygutbildning av flygläkare,

som försvarskommittén föreslagit, snarast komme till stånd.

Departementschefen.

I avvaktan på resultatet av 1946 års militära förvaltningsutrednings verksamhet

kan jag tills vidare godtaga det av försvarskommittén beräknade antalet

beställningar för flygingenjörspersonal på flygvapnets personalförteckning

dock med tillägg av 1 beställningshavare för flygförvaltningen (för

iuftbevakningsmateriel) samt 2 för F 6. Jag beräknar således behovet till

108 man, varav omkring 40 % flygande. I likhet med försvarskommittén har

jag härvid räknat med minskning med 2 beställningar för Roslagens flygflottilj

och 1 (torpedingenjör) för Blekinge flygflottilj. I jämförelse med behovet

för nuvarande organisation innebär detta en nettoökning med en beställning.

Utöver det angivna antalet beräknas dock — såsom i andra sammanhang

framgår —■ följande befattningar kunna alternativt besättas med

Aygingenjörspersonal, nämligen inspektören för den tekniska tjänsten, dennes

assistent (flygdirektör av 1. eller 2. graden) samt chefen för flygvapnets tekniska

skola (flygdirektör av 2. graden eller flygingenjör av 2. graden). Till

de av försvarskommittén, chefen för flygvapnet och försvarsväsendets civilmilitära

ingenjörers förbund framlagda förslagen om utbyte av ett antal flygingenjörsbeställningar

mot flygdirektörsbeställningar är jag med hänsyn till

pågående och förebådade utredningar berörande flygingenjörspersonalen

icke beredd att nu taga ställning. Till vissa spörsmål rörande löneställningen

för flygingenjörspersonalen återkommer jag vid anmälan av frågan om avlönings-

m. fl. anslag för budgetåret 1948/49. Jag räknar här med följande

fördelning av de av mig föreslagna beställningarna, nämligen 7 flygdirektörer

av 1. graden och 11 av 2. graden samt 39 flygingenjörer av 1. graden, 36 av

2. graden och 15 av 3. graden.

s. 455 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 206. 455

Frågan om att inrätta en flygingenjörskår finner jag icke anledning att nu

upptaga till prövning.

Behovet av flygläkarpersonal beräknar jag enligt försvarskommitténs

förslag med tillägg av 1 flygläkare av 1. graden för F 6. Genom den tekniska

utvecklingen ha de flygmedicinska faktorerna kommit att spela allt större roll

för flygvapnets verksamhet. I likhet med försvarskommittén anser jag därför,

att frågan om flygförarutbildning av flygläkare bör bli föremål för närmare

utredning.

Behovet av meteorologpersonal beräknar jag enligt försvarskommitténs

förslag med tillägg av 4 beställningshavare för F 6. Till frågan om löneställningar

och tjänstebenämningar för denna personal återkommer jag vid

anmälan av proposition rörande avlönings- m. fl. anslag för budgetåret 1948/49.

Jag har i det föregående i princip tillstyrkt försvarskommitténs förslag om

utbyte av vissa i nuvarande organisation ingående underofficerare mot civilmilitär

personal. Med utgångspunkt från försvarskommitténs förslag och med

tillägg av erforderligt antal beställningar för ytterligare en spaningsdivision

och för F 6 beräknar jag behovet av verkmästare och mästare vid fullt

genomförd personalorganisation — med användning av nu tillämpade tjänstebenämningar

-—- till 97 verkmästare av 1. klassen (54 i flygstations-, 23 i

verkstads- och 20 i förrådsbefattningar), 17 verkmästare av 2. klassen (i verkstadsbefattning),

168 mästare av 1. klassen och 198 mästare av 2. klassen. Av

mästarna beräknas 128 vara flygplan-, 89 elektro-, 72 vapen- och 77 materielmästare,

de senare endast mästare av 1. klassen. Såsom närmare framgår av

det följande föreslår jag, att de befattningar, för vilka här beräknats verkmästare

i flygstations- och förrådsbefattningar samt materielmästare, tills

vidare liksom hittills skola besättas med underofficerare. Ehuru vissa skäl

kunna tala för att befordringsmöjligheterna för elektro- och vapenmästare

böra förbättras, är jag icke beredd att nu taga ställning till de av vissa personalorganisationer

framlagda förslagen i detta avseende.

I avvaktan på närmare erfarenheter av den av försvarskommittén föreslagna

personalorganisationen och med hänsyn till pågående organisationsundersökningar

vid flottilj kan jag icke heller tillstyrka de av svenska underofficersförbundet

och försvarsväsendets underbefälsförbund framlagda förslagen om

utökning av antalet flygtekniker eller mästare. Behovet av flygtekniker

beräknar jag med tillämpning av försvarskommitténs beräkningsgrunder till

1 861, av vilka 1 327 flygplan-, 312 elektro- och 222 vapentekniker.

Försvarskommitténs förslag om att inrätta en flottilj polisorganisation

som ersättning för nuvarande vaktplutoner finner jag lämpligt — särskilt

med hänsyn till betydelsen för flygsäkerhetstjänsten av en effektiv räddnings-

och brandorganisation. Genom denna åtgärd kunna av fredskontingenten

omkring 900 värnpliktiga avses för andra uppgifter. I avvaktan på resultatet

av pågående organisationsundersökningar beräknar jag tills vidare behovet

av flottiljpoliser till 258, av vilka 19 i Ca 16 och 239 i Ca 14.

Behovet av förrådsvaktmästare beräknar jag till 39.

s. 456 Kontrollera mot PDF

456

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

Försvarskommitténs förslag rörande civilmilitär personal på reservstat

och i reserven kan jag i huvudsak biträda. Jag anser således,

att en reserv av förtidsavgångna mästare och verkmästare bör inrättas.

Ehuru vissa skäl tala för det av försvarsväsendets underbefälsförbund framlagda

förslaget om att inrätta en reserv av flygtekniker, är jag dock icke för

närvarande beredd att tillstyrka detsamma. Jag förutsätter dock, att chefen

för flygvapnet tager detta spörsmål under närmare övervägande. Vad beträffar

den av försvarskommittén föreslagna reserven av meteorologpersonal

har jag i årets statsverksproposition föreslagit, att en sådan skall inrättas.

Jag beräknar behovet av ifrågavarande personal till på reservstat 1 flygläkare

av 1. graden och i reserven 21 flygingenjörer, 8 verkmästare, 62 mästare

och 20 meteorologer.

4. Civil personal.

Försvarskommittén.

Kommittén har föreslagit en nettoökning med 222 befattningar för från

avlöningsanslag avlönad ordinarie och extra ordinarie civil personal vid flygvapnet

i förhållande till det antal dylika befattningar, som upptagits i personalförteckningar

för budgetåret 1947/48.

I en tabell på s. 666 i betänkandet ha de föreslagna personalförändringarna

sammanställts. Utökningarna ha av kommittén angivits i stor utsträckning

bero på att viss i nuvarande organisation ingående personal — såsom pensionerad

personal i arvodesbefattningar, extra och från sakanslag avlönad

civil personal, fast anställt manskap, värnpliktiga m. fl. — utbytts mot ordinarie

och extra ordinarie civil personal. I tabellen upptagna ändringar ha av

försvarskommittén i regel närmare berörts i samband med redogörelsen för

stabernas och förbandens m. m. organisation. Till vissa mera väsentliga personalförändringar

har dock kommittén lämnat särskilda motiveringar, för vilka

i detta sammanhang må hänvisas till betänkandet s. 665—670. Dessa personalförändringar

framgå av följande sammandrag av förslagen.

Befattningar i Ce 26 för 5 lärare i tekniska ämnen borde inrättas, varav 2

för flygvapnets centrala skolor samt 3 för flygvapnets radarskola. Vid förstnämnda

skolor ersattes härigenom nu befintliga 1 lärare i lönegraden Ce 24

och 1 arvodesavlönad lärare för motsvarande uppgifter.

Av befintliga lärare i allmänbildande ämnen vid krigsflygskolan med arvodesanställning

borde 2 beredas extra ordinarie anställning i Ce 24.

Nu befintliga 5 fältmästare, 1 vid varje flygbasområdesstab och 1 vid flygbaskåren,

borde benämnas flygfältmästare och upptagas såsom extra ordinarie

befattningshavare i Ce 24.

I nuvarande organisation ingående 2 civila trafikledare i Ce 22 vid varje

flottilj (motsvarande) borde av närmare angivna skäl utökas till 3.

Vid varje förband (motsvarande) borde inrättas 1 befattning för drivmedelsuppbördsman

i Ce 16.

s. 457 Kontrollera mot PDF

457

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Av nu befintlig, från sakanslag avlönad fotografipersonal, 19 fotografer i

Ce 12 och 14 fotografibiträden i Ce 8, borde den mindre kvalificerade ersättas

med värnpliktiga och antalet fotografer ökas med 1 till 20.

I nuvarande organisation ingående 38 sjukvårdsunderbefäl borde ersättas

av 19 sjukvårdare i Ce 11 och 19 sjukvårdsbiträden i Ce 3. Antalet sjukvårdsbiträden

(nu 20) komme härigenom — sedan hänsyn jämväl tagits till föreslagna

förbandsindragningar — att uppgå till 37.

Som hundgårdsföreståndare användas i nuvarande organisation fast anställt

underbefäl och civil extra personal. Denna personal borde ersättas med

sammanlagt 17 hundgårdsföreståndare i Ce 12, 1 vid varje förband (motsvarande)

.

För förrådstjänsten vid divisionernas stationsavdelningar samt för flottiljernas

(motsvarande) intendentur- och materielavdelningar borde inrättas

befattningar i Ce 9 för förrådsmän i ersättning för värnpliktig förrådspersonal,

vilket jämte föreslagna organisationsändringar i övrigt skulle medföra en

nettoökning av antalet förrådsmannabefattningar med 98.

Civila biträden för skriv- och kontorsgöromål borde ersätta stammanskap

såsom expeditionsbiträden samt värnpliktiga skrivbiträden vid flottiljerna

(motsvarande). I förening med övriga föreslagna organisationsändringar

krävde detta utökning med 39 befattningar för dylik civil personal.

Utöver den föreslagna ordinarie och extra ordinarie personalen har kommittén

räknat med viss extra personal samt personal avlönad från sakanslag

och enligt kollektivavtal ävensom viss personal avlönad medelst arvode eller

särskild ersättning.

Remissyttranden.

I vissa remissyttranden ha framställts erinringar mot föreslagna löneställningar

och tjänstebenämningar för icke-ordinarie personal.

Departementschefen.

Jag har i andra sammanhang tagit ställning till vissa frågor rörande behovet

av civil personal. I övrigt anser jag mig — i avvaktan på resultatet av

pågående organisationsundersökningar — kunna såsom underlag vid kostnadsberäkningarna

för fullt genomförd flygvapenorganisation i huvudsak tilllämpa

de av försvarskommittén använda beräkningsgrunderna rörande denna

personal. Till vissa spörsmål beträffande den civila personalen återkommer

jag vid anmälan av flygvapnets avlöningsanslag för nästa budgetår.

5. Befordringsutsikter och pensionsåldrar.

F ör svar s kommittén.

Kommittén bär erinrat, att flygvapnets genom 1942 års försvarsbeslut utökade

organisation medfört en mycket stark utsvällning av den då befintliga

personalorganisationen, varför denna avsetts skola utbyggas under en

s. 458 Kontrollera mot PDF

458

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

tioårsperiod. Denna utbyggnad påginge följaktligen alltjämt. De efter 1942

beslutade ändringarna i personalorganisationen innebure i stort sett inga

rubbningar beträffande den planerade uppsättnings takten. Kommittén funne

ej heller anledning att föreslå några principiella ändringar härutinnan. Som

följd av personalorganisationens snabba tillväxt hade befordringsförhållandena

för flertalet kategorier vid flygvapnet varit goda och komme för vissa

personalgrupper att vara det ännu några år framåt. Sedan personalorganisationen

på detta sätt snabbt utfyllts med förhållandevis ung personal, komme

emellertid den årliga pensionsavgången under en följd av år att bli obetydlig

med ett efter hand inträdande befordringsstopp som följd. Detta förhållande

talade visserligen för att personalorganisationen i syfte att ernå jämnare

åldersgruppering borde uppsättas i långsammare takt. Med hänsyn till de

krav, som måste ställas på förbandens krigsduglighet ävensom på flygsäkerheten,

kunde kommittén dock ej tillråda en sådan anordning. Kommittén

ville framhålla betydelsen av att alla de åtgärder vidtoges, som kunde vara

ägnade att minska de oförmånliga verkningarna av den förhållandevis snabba

utbyggnad av flygvapnets personalorganisation, som redan skett och som beräknades

äga rum även i fortsättningen. Inrättandet av den för krigsorganisationen

erforderliga reservstaten borde även kunna tjäna detta syfte. Därest,

såsom från vissa håll ifrågasatts, en sänkning av pensionsåldrarna för den

flygande personalen skulle genomföras, skulle detta givetvis även bidraga till

att öka de årliga avgångarna och därmed skapa en sådan befordringsgång, att

rekryteringen till flygvapnet under den aktuella perioden ej äventyrades.

Befordringsutsikterna inom en jämnt åldersgrupperad personalorganisation

av föreslagen omfattning vore enligt kommitténs mening ett så avlägset

problem, att kommittén ej funne anledning att närmare ingå härpå. Kommittén

har emellertid framhållit, att personalorganisationen i fråga om underofficerare

och fast anställt manskap samt likställda civilmilitära befattningshavare

dock blivit föremål för så betydande omläggningar, att en redogörelse

för manskapets utsikter att vinna befordran till pensionsberättigande beställningar

inom den föreslagna personalorganisationen har synts kommittén erforderlig.

Denna redogörelse har kommittén lämnat å s. 671 och 680 i betänkandet.

Beträffande pensionsåldrarna för flygvapnets personal bär försvarskommittén

hänvisat till vad som härom sagts i betänkandet under avd. V. Särskilda

frågor. Allmänt har kommittén där förutsatt, att fortsatt utredning

skulle komma till stånd beträffande pensionsfrågor för försvarets personal.

Yad särskilt den flygande personalen beträffar har försvarskommittén uttalat,

att frågan om vidgad möjlighet för flygledningen att från flygtjänsten lösgöra

personal, som icke längre vore i den kondition, som erfordrades för denna

tjänst, förtjänade särskild uppmärksamhet. Denna fråga vore icke minst ur

flygsäkerhetssynpunkt av sådan betydelse, att den krävde skyndsam behandling.

Pensionsåldern för de föreslagna flottiljpolisema och för flygteknikerna

har kommittén ansett böra vara 55 år.

s. 459 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

459

Remissyttrande.

Chefen för flygvapnet bär understrukit den väsentliga betydelsen av frågan

om vidgad möjlighet att från flygtjänsten lösgöra personal, som ej längre uppfyllde

erforderliga kvalifikationer. Av denna frågas lösning berodde i hög

grad möjligheterna att av flygvapnet uttaga högsta effekt. En tillfredsställande

lösning komme även att höja flygsäkerheten. Det vore av betydelse, att

den föreslagna utredningen snarast komme till stånd.

I) ep ar te men t sch ef en.

Till de synpunkter, försvarskommittén anlagt på frågan om den takt, i

vilken personalorganisationen lämpligen bör uppsättas, kan jag ansluta mig.

Även jag anser det angeläget, att åtgärder i görligaste mån vidtagas för att

minska de i vissa avseenden ogynnsamma efterverkningarna av den hastiga

uppsättningstakten. Redan nu finnas inom organisationen vissa möjligheter

härvidlag. I den mån dessa möjligheter måste vidgas, höra de lämpligaste åtgärderna

härför närmare övervägas.

Yad särskilt pensionsåldrarna för den flygande personalen beträffar vill jag

understryka den ur skilda synpunkter väsentliga betydelse, som måste tillmätas

det av försvarskommittén och chefen för flygvapnet berörda spörsmålet

om att från flygtjänsten lösgöra sådan personal, som ej längre lämpar sig för

dylik tjänst.

6. Personalorganisationens genomförande.

F ör svar skommittén.

Försvarskommittén har erinrat, att utbyggnaden av den genom 1942 års

försvarsbeslut inrättade personalorganisationen beräknats skola vara i huvudsak

avslutad 1952. Redan beslutade och av försvarskommittén föreslagna

ytterligare ändringar i personalorganisationen skulle i stort sett icke medföra

några avsteg från denna uppsättningstakt.

Det av försvarskommittén beräknade uppsättningsförloppet för den föreslagna

personalorganisationen har närmare behandlats på s. 731—746 i betänkandet.

Kommittén har — i anslutning till en framlagd personalplan för den beräknade

tioårsperioden (1948/58), vilken avsetts endast som en riktlinje för

personalorganisationens utbyggande — närmare angivit bland annat hur

brister i den föreslagna personalorganisationen övergångsvis borde täckas och

hur befintligt eller så småningom uppstående överskott av vissa personalkategorier

övergångsvis borde utnyttjas. I dessa avseenden torde få hänvisas

till betänkandet. Yissa spörsmål angående underofficerskåren samt inrättande

av en övergångsstat upptagas dock till närmare behandling i det följande.

Vad beträffar underofficerskåren skulle genomförandet enligt försvarskommitténs

förslag av den föreslagna personalorganisationen medföra relativt

stora förändringar, som delvis skulle komma att beröra även den civilmilitära

s. 460 Kontrollera mot PDF

460

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

personalen av underofficers tjänsteklass. Av vad försvarskommittén anfört i

dessa hänseenden torde här få återgivas följande.

Bland underofficerarna på stat avsåges kategorien flygförare avvecklas.

Ett mindre antal sådana underofficerare hade förutsatts erhålla anställning

dels såsom civilmilitära verkmästare i flygstationsbefattning, dels

såsom förvaltare. Tillgången under övergångsåren på övriga underofficerare

av detta slag — vilka redan vid den föreslagna organisationsperiodens början

borde överföras på övergångsstat — borde utnyttjas för att ersätta stamflygförare

och f. d. stamflygförare. Dessa underofficerare borde liksom i nuvarande

organisation kvarstå i flygtjänst så länge deras fysiska och psykiska

kondition medgåve. Hur man skulle förfara med från flygtjänst avförda underofficerare

bleve beroende av den utredning angående bland annat tidigare avgång

för flygande personal i mindre god kondition, som försvarskommittén

hade förutsatt skola komma till stånd. I avvaktan på en dylik utredning hade

kommittén i sina beräkningar utgått från att sådana underofficerare liksom

i nuvarande organisation skulle överföras till marktjänst, och att de härvid

skulle utnyttjas i befattningar avsedda för pensionerade underofficerare i

arvodesbefattning eller på annat lämpligt sätt.

Nuvarande förvaltare i flygstationsbefattning och i förrådsbefattning (flygmateriel)

borde beredas anställning som civilmilitära verkmästare i flygstationsbefattning

respektive förrådsbefattning.

Av de icke flygförarutbildade underofficerarna tillhörande yrkesgrenarna

flygplan- och vapenmekaniker, vilka likaledes avsåges skola avvecklas, borde

ett mindre antal beredas anställning såsom civilmilitära verkmästare i flygstationsbefattning.

De föreslagna civilmilitära befattningarna som materielmästare

borde i överensstämmelse med nu tillämpade grunder övergångsvis

rekryteras från underofficerare och därvid huvudsakligen från ifrågavarande

kategorier. Av övriga underofficerare tillhörande yrkesgrenarna flygplan- och

vapenmekaniker borde ett mindre antal efter erforderlig utbildning beredas

anställning såsom förvaltare i kasernbefattning, under det att återstoden —

och i första hand de, som redan placerats i stabsunderofficers- och trupputbildartjänst

— borde överföras till underofficerskategorien trupputbildare.

Underofficer, som enligt angivna grunder ansåges böra bestrida befattning

avsedd för civilmilitär beställningshavare, men som ej önskade överföras till

civilmilitär anställning, borde kunna medgivas kvarstå i innehavd militär beställning

och därvid överföras till övergångsstat. Motsvarande civilmilitära

beställning borde härvid hållas vakant.

Behovet av underofficerare tillhörande yrkesgrenen trupputbildare hade

starkt begränsats genom att de nuvarande vaktplutonerna vid flottiljer m. m.

förutsatts bli ersatta med en flottiljpolisorganisation. Som en följd av tidigare,

på nuvarande organisation grundade rekrytering komme därför övergångsvis

att uppstå ett överskott på dylika underofficerare i jämförelse med

genomförd personalorganisation. Detta överskott borde utnyttjas för att täcka

merbehovet av trupputbildare under den tid vaktplutoner alltjämt kvarstode

i organisationen och borde därefter användas för att övergångsvis ersätta vissa

pensionerade underofficerare i arvodesbefattning.

För att minska storleken av den övergångsstat, som måste inrättas för övertaliga

underofficerare, hade de föreslagna beställningarna för underofficerare

på reservstat förutsatts bli inrättade allt eftersom överskott på underofficerare

uppstode genom vaktplutonernas successiva avveckling.

Utöver i det föregående nämnda underofficerare av kategorierna flygförare

och trupputbildare uppstode ■— har försvarskommittén vidare framhållit —

s. 461 Kontrollera mot PDF

461

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

genom den föreslagna indragningen av F 2 och F 6 ett överskott av viss militär,

civilmilitär och civil personal tillhörande skilda kategorier, av vilka militär

och civilmilitär personal på aktiv stat samt ordinarie civil personal borde

överföras till övergångsstat i samband med vederbörande flottiljs indragning.

Remissyttranden.

Yad försvarskommittén föreslagit beträffande personalorganisationens

genomförande har i stort sett lämnats utan erinran i remissyttrandena. Vissa

förslag rörande underofficerskåren och övergångsstaten ha dock föranlett särskilda

uttalanden.

Försvarets civilförvaltning bär ansett, att övergången till civilmilitär anställningsform

för vissa underofficerare borde så anordnas, att innehavarna

av redan inrättade civilmilitära beställningar i fråga om möjligheterna att ernå

högre sådan beställning icke komme att få stå tillbaka för överflyttade underofficerare.

Svenska underofficersförbundet har anfört, att högst allvarliga problem uppkomme

för de underofficerare, som vid övergången till den föreslagna organisationen

bleve övertaliga. Genom rationellt utnyttjande av till buds stående

möjligheter borde högsta möjliga antal av dem givas tillfälle att kvarbli i sin

yrkestjänst eller i annan tjänst vid flygvapnet. Underofficersförbundet ansåge,

att de nytillkommande civilmilitära befattningarna utan undantag skulle tillsättas

med underofficerare både vid den första uppsättningen och vid därefter

uppkommande ledigheter så länge underofficerare ännu funnes kvar med

erforderlig specialutbildning enligt hittills gällande utbildningssystem. Ytterligare

utvägar borde emellertid sökas för att i flygvapnet behalla ifrågavarande

personal. Efter frivillig omskolning till teknisk tjänst kunde säkerligen ett

antal yngre underofficerare beredas civilmilitär anställning även i andra än

tidigare ifrågasatta befattningar. Förbundet har även yrkat, att de civila

trafikledarbefattningarna — vilka enligt försvarskommitténs förslag skulle

rekryteras främst bland stamflygförare — tills vidare skulle rekryteras uteslutande

från flygande underofficerare.

Underofficersförbundet har tillstyrkt förslaget om inrättande av en övergångsstat

för övertalig personal, varvid flygvapnets underofficerare på övergångsstat

borde äga rätt att återgå till beställning på aktiv stat.

Civilmilitära tjänstemannaförbundet har anfört, att mycket svårbemästrade

personalproblem skulle uppkomma inom den genom kommitténs förslag nybildade

tekniska kåren av personal i underofficers tjänsteklass. Förbundet

kunde icke biträda ett dylikt förslag med mindre än att mellan de nuvarande

och nytillkommande civilmilitära personalkategorierna utjämnande åtgärder

vidtoges i lönegradshänseende och likartat utgångsläge för vidarebefordran

skapades. Förbundet har närmare angivit hur detta kunde ske. överföring av

underofficerare till civilmilitära verkmästar- och mästarbeställningar borde enligt

förbundets mening icke ske senare än den 1 juli 1948. Vid därefter inträffande

avgång av verkmästare borde ledigblivande beställningar stå öppna för

alla mästare, som genomgått erforderlig utbildning.

s. 462 Kontrollera mot PDF

462

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Departementschefen.

Av mig i det föregående föreslagen personalorganisation innebär vissa

ökningar i jämförelse med det av försvarskommittén beräknade personalbehovet.

Genom ökning i förekommande fall av de rekryteringskontingenter,

med vilka kommittén räknat, torde kommitténs plan för personalorganisationens

utbyggnad i huvudsak kunna följas.

De av försvarskommittén föreslagna övergångsanordningarna kan jag —

utan att därmed taga ställning i detalj och med de avvikelser, som föranledas

av mitt ställningstagande i det föregående — i huvudsak tillstyrka utom i

vad avser förslaget att inrätta en övergångsstat. Härtill återkommer jag i

det följande.

Yad angår frågan om överförande av vissa underofficerare till civilmilitär

anställningsform har i en från flygstaben överlämnad, av chefen för flygvapnet

godkänd promemoria meddelats, att vid överläggningar med representanter

för berörda personalorganisationer hade framkommit, att ett överförande enligt

försvarskommitténs, av chefen för flygvapnet tidigare godtagna förslag kunde

förväntas medföra starka slitningar mellan de nuvarande civilmilitära bestälinmgshavarna

och de överförda underofficerarna med hänsyn till olika befordringsmöjligheter.

Ett principbeslut redan nu, att organisationen skulle

genomföras, vore nödvändigt med hänsyn till rekryteringens och utbildningens

uppläggning. Tills vidare borde emellertid alltjämt militära förvaltare bestrida

befattningarna som stationsavdelningschef och som förvaltare i flygförrådstjänst

och fanjunkare (sergeanter) befattningarna som stations- respektive

förrådsunderofficer. övergången till den nya organisationen kunde ske

antingen successivt i den man nämnda befattningar ej längre kunde besättas

med underofficerare till följd av att rekryteringsunderlaget till de militära

beställningarna upphörde att finnas, eller framdeles genom att hela kategorien

bestående av förvaltare i flygstationsbefattning och i förrådsbefattning (vid

flygmaferielförråd) samt stations- och förrådsunderofficerare överfördes på

en gång.

Såsom av det föregående framgår har jag tillstyrkt, att vid fullt genomförd

personalorganisation civilmilitär personal skall avses för de här ifrågavarande

befattningarna. Med hänsyn till vad i förenämnda promemoria anförts synes

tills vidare böra anstå med frågan om det sätt, på vilket övergången till denna

personalorganisation skall ske. Tills vidare räknar jag därför med att dessa

befattningar skola besättas med underofficerare enligt nu tillämpade rekryteringsgi

under, så länge för befattningarna lämpade underofficerare finnas att

tillgå.

I detta sammanhang får jag framhålla, att försvarskommittén utgått från

att för stammanskap, som vid övergången till den nya personalorganisationen

redan påbörjat sin utbildning, skulle i princip bibehållas de möjligheter till

vidareutbildning och befordran till underofficer och officer, som förelegat vid

rekryteringstillfället, och följaktligen även till beställningar, som icke längre

skola ingå i den nya organisationen, fullt genomförd. Denna anordning, som

s. 463 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206. 463

också förutsattes i 1946 års riksdagsbeslut rörande stamflygförare, kan jag

godtaga.

Vad angår frågan om att inrätta en övergångsstat för viss personal, som av

försvarskommittén beräknats bli övertalig i den föreslagna personalorganisationen,

vill jag till en början erinra, att försvarskommittén räknat med att all

sådan personal skulle utnyttjas inom flygvapnet. Detta skulle möjliggöras

genom att antalet beställnings (befattnings) havare tillhörande vissa andra kategorier

övergångsvis skulle hållas lägre än eller nedbringas under det behov,

som beräknats för den helt genomförda personalorganisationen. De av

mig föreslagna förstärkningarna av flygvapnet i förhållande till försvarskommitténs

förslag medföra större personalbehov än kommittén räknat med och

följaktligen minskning av den övertaliga personalen. Hur många beställningshavare,

som kunna komma att bli övertaliga, beror även på resultatet av pågående

organisationsundersökningar vid flottilj. Först när detta resultat föreligger,

finnas möjligheter att närmare pröva ifrågavarande spörsmål. Med hänsyn

härtill räknar jag icke nu med att någon övergångsstat skall inrättas.

Om särskilda övergångsanordningar skulle visa sig erforderliga, sedan resultatet

av organisationsundersökningarna vid flottilj föreligger, torde förslag

härom få föreläggas riksdagen.

G. Rekrytering.

F ör svar skommittén.

I fråga om fast anställd personal har kommittén anfört i huvudsak följande.

Flygvapnets officerare på stat (utom i intendenturbefattning) skulle

enligt 1942 års försvarsbeslut huvudsakligen rekryteras från officersaspiranter,

som i sådan egenskap vunnit inträde vid vapnet. I viss utsträckning skulle

rekrytering även ske från fast anställt manskap — tillhörande yrkesgrenarna

mekaniker och trupputbildare -— som erhållit flygförarutbildning och förvärvat

för officersbefordran erforderliga kunskaper i allmänbildande ämnen.

Tillkomsten av kategorien stamflygförare medförde, att endast manskap

av denna kategori erhölle flygförarutbildning. Då samtliga officerare vid

flygvapnet utom officerare i intendenturbefattning borde vara flygutbildade,

kunde det fast anställda manskapet tillhörande yrkesgrenarna signalister,

trupputbildare och hjälptekniker ej beredas utbildning till officer. Officerskadern

borde rekryteras, förutom från officersaspiranter, från lämpliga stamflygförare,

som förvärvat för utbildning till officer erforderliga kunskaper i

allmänbildande ämnen. I avsaknad av erfarenheter av stamflygförarkategorien

hade försvarskommittén grundat sina beräkningar på antagandet, att 50 % av

officerarna skulle kunna rekryteras från stamflygförare. De närmare erfarenheterna

av stamflygförarkategorien borde dock bli avgörande för vilken uttagningskvot

som skulle tillämpas. Det syntes sannolikt, att denna kvot måste

göras rörlig och år från år anpassas efter den aktuella kvaliteten hos officersaspiranter

och stamflygförare.

s. 464 Kontrollera mot PDF

464

Ky,ngl. Maj:ts proposition nr 206.

Nuvarande rekryteringsgrunder för officerare på stat i intendenturbefattning

borde fortfarande tillämpas.

Reservofficerarna i intendenturbefattning borde liksom i nuvarande

organisation rekryteras ur kategorien reservintendentsaspiranter.

Reservofficerarna i bastjänst avsåges i nuvarande organisation skola rekryteras

från ur flygtjänst avgångna reservofficerare. Då flygande reservofficerare

ej längre skulle ingå i flygvapnets organisation, måste denna rekrytering ske

efter andra grunder. Det vore emellertid med hänsyn till uppgifterna fortfarande

ett önskemål, att reservofficerarna i bastjänst ägde erfarenhet av flygtjänsten.

De borde därför rekryteras dels från förtidsavgångna officerare på

stat, dels från lämpliga f. d. stamflygförare, som erhållit reservofficersutbildning.

Underofficerare på stat borde liksom nu rekryteras från det fast

anställda manskapet. Rekryteringsvägarna framgå av tabell å s. 682 i betänkandet.

I den av försvarskommittén föreslagna personalorganisationen tillhörde

underofficerarna i reserven yrkesgrenarna signalister och — i mindre

utsträckning — trupputbildare. De förra borde rekryteras enligt nu tillämpade

grunder. De fåtaliga underofficerarna tillhörande yrkesgrenen trupputbildare

borde främst rekryteras från förtidsavgångna underofficerare inom samma

yrkesgren.

Beträffande fast anställt manskap borde det procentuella inslaget

av ynglingar med lägst realexamen vid rekryteringen av stamflygförare enligt

försvarskommitténs mening göras beroende av de erfarenheter, som vunnes av

den nya manskapskategorien. Det syntes dock nödvändigt att göra uttagningskvoten

rörlig och avpassa den efter tillströmningen av sökande med olika slags

skolunderbyggnad samt efter de olika gruppernas kvalitet. Försvarskommittén

hade emellertid i sina beräkningar utgått från, att de stamflygförare, som

årligen påbörjade grundläggande flygutbildning, till 30 % skulle utgöras av

ynglingar med lägst realexamen (motsvarande).

Trupputbildarna och signalisterna borde rekryteras i huvudsak enligt nuvarande

grunder.

Hjälpteknikerna — rekryteringsunderlaget för de civilmilitära flygteknikerna

— rekryterades främst bland ynglingar, som genomgått de vid vissa

civila verkstadsskolor organiserade flygmekanikerkurserna. Jämsides med

denna rekrytering av militära hjälptekniker, som förutsatte 5 års utbildning

vid flygvapnet, innan flygteknikerkompetens uppnåddes, påginge för närvarande

försöksvis rekrytering av hjälptekniker bland värnpliktiga, som avslutat

första tjänstgöring. Dessa senare hjälptekniker utvaldes bland värnpliktiga,

vilka i sin civila gärning tillhörde yrken, som med hänsyn till tjänsten vid

flygvapnet vore lämpliga, och vilka ägde sådan kompetens, att utbildningen

vid flygvapnet kunde begränsas till endast kompletterande specialutbildning.

Ifrågavarande hjälptekniker, som första gången rekryterades hösten 1946, avsåges

erhålla flygteknikerkompetens efter 2 års anställning vid flygvapnet. De

s. 465 Kontrollera mot PDF

465

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

vore för närvarande civilanställda i lönegraden Cf 12 men avsåges enligt den av

chefen för flygvapnet uppgjorda plan, på vilken nämnda rekryteringsförsök

ytterst grundades, skola erhålla civilmilitär anställning. I avvaktan på resultatet

av pågående prövning av sistnämnda rekryteringssätt ville försvarskommittén

ej föreslå någon ändring i nu tillämpade rekryteringsgrunder.

I syfte bland annat att åstadkomma jämnare belastning vid flygvapnets

centrala skolor borde vissa ändringar göras i fråga om stammanskapets rekryteringsperioder.

Flygingenjörspersonal på stat och i reserven samt flygläkar

per sonal borde rekryteras enligt nu gällande grunder.

Militärmeteorologpersonal på stat borde rekryteras från meteorologaspiranter

enligt nuvarande grunder men därjämte även från militärmeteorologpersonal

i reserven. Sistnämnda personal borde rekryteras

från meteorologaspiranter ävensom från förtidsavgången militärmeteorologpersonal

på stat.

Liksom i nuvarande organisation borde mästare rekryteras bland flygtekniker,

som genomgått mästarkurs, och verkmästare bland mästare,

som erhållit härför erforderlig kompletterande utbildning. Direktrekrytering

bland lämpliga civila yrkesmän borde fortfarande kunna ske i mindre omfattning.

Verkmästare och mästare i reserven borde rekryteras bland från

aktiv stat förtidsavgångna verkmästare och mästare.

Flygtekniker borde liksom i nuvarande organisation rekryteras bland

hjälptekniker med flygteknikerkompetens. Det borde dock vara möjligt att i

lämplig utsträckning direktrekrytera flygtekniker bland härför lämpade civila

yrkesmän.

Flottilj poliser borde rekryteras bland överfurirer (trupputbildare),

som erhållit flottiljpolisutbildning.

Av flygvapnets civila personal borde trafikledarna främst rekryteras

bland stamflygförare, som under särskilt anordnad utbildning förvärvat härför

erforderlig kompetens. Radiotelegrafisterna borde främst rekryteras bland

fast anställt manskap tillhörande yrkesgrenen signalister samt sjukvårdsförmännen

om möjligt bland de civila sjukvårdarna.

Inom den civila personalkadern borde personal i högre befattningar främst

rekryteras bland personal i lägre befattningar, som ägde härför erforderlig

kompetens.

Vad angår rekryteringen av värnpliktiga har försvarskommittén anfört, att

huvuddelen av flygvapnets vapenföra värnpliktiga komme att i den föreslagna

organisationen fullgöra teknisk tjänst. Den starka minskning av antalet fast

anställt manskap i teknisk tjänst, som förutsatts i samband med införandet

av kategorien flygtekniker, medförde, att de värnpliktiga i teknisk tjänst i

större utsträckning än förut komme att tjänstgöra i befattningar, som krävde

relativt höga kvalifikationer. En förutsättning för avkortningen av den nuvarande

tjänstgöringstiden för flygvapnets värnpliktiga borde därför vara, att

värnpliktiga i teknisk tjänst i erforderlig utsträckning uttoges bland ynglingar

med härför lämpad yrkesinriktning.

KO—404 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 206.

s. 466 Kontrollera mot PDF

466

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 206.

Remissyttranden.

Försvar sväsendets underbefälsförbund liar — med hänsyn till de jämförelsevis

ogynnsamma framtidsmöjligheterna inom flygvapnet för stamflygförare

— yrkat, att den av försvarskommittén använda beräkningsgrunden, att

hälften av officerskåren skulle rekryteras från stamflygförare, skulle fastställas

som en norm, vilken icke finge underskridas.

I fråga om rekrytering av flygtekniker från civila hjälptekniker har förbundet

ansett sig redan nu kunna beteckna denna rekryteringsväg såsom behäftad

med sådana nackdelar, att den icke borde ifrågakomma. Förbundet har

vidare ansett starka skäl föreligga att rekrytera mästarna uteslutande från

flygtekniker.

Försvarsverkens civila personals förbund, som ansett den civilmilitära anställningsformen

för flygtekniker olämplig, har påyrkat, att, även om denna

anställningsform skulle bibehållas, rekryteringen av flygtekniker, mästare

och verkmästare i största utsträckning skulle ske från de skickliga yrkesarbetarna.

Civilmilitära tjänstemannaförbundet har ansett, att direktrekrytering av

verkmästare och mästare från civila yrkesmän icke borde förekomma annat än

undantagsvis under uppsättningsåren i fråga om elektromästare av 2. klassen.

D epartementschefen.

Det synes mig icke möjligt att — såsom försvarsväsendets underbefälsförbund

föreslagit — nu fastställa, hur stor del av officerskåren som skall rekryteras

från kategorien stamflygförare. Jag får i detta sammanhang erinra, att

riksdagen vid inrättande av stamflygförarkategorien uttalade, att det i förevarande

sammanhang icke vore behövligt eller möjligt att bestämma någon

dylik kvot.

Yad beträffar rekryteringen av flygtekniker vill jag erinra, att jag vid anmälan

av propositionen 1947: 130 förutsatte, att pågående försök med rekrytering

av civila hjälptekniker skulle fullföljas, varefter säkrare erfarenheter

borde kunna föreligga för rekryteringsfrågornas slutliga lösande. För att ge

någorlunda säkert resultat torde detta försök böra utsträckas så långt, att

åtminstone två årskullar av civila hjälptekniker efter tvåårig utbildning vid

flygvapnet kunna jämföras med stammanskap med femårig utbildning inom

vapnet. Detta inträffar under år 1949. Först härefter kan denna rekryteringsfråga

upptagas till slutlig behandling.

I likhet med försvarskommittén anser jag, att mästarna och verkmästarna

i princip böra rekryteras från flygtekniker respektive mästare. Härmed har

jag dock icke tagit ställning till frågan, hur den under avsnittet Flygvapnets

personal föreslagna övergången från förvaltare i flygstationsbefattning och i

förrådsbefattning, stationsunderofficerare samt förrådsunderofficerare till motsvarande

civilmilitära personalkategorier skall äga rum. Direktrekrytering av

mästare och verkmästare från civila yrkesmän synes mig böra förekomma

endast undantagsvis och främst i sådana fall, då lämplig civilmilitär personal

icke finnes tillgänglig.

s. 467 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

467

H. Utbildning.

F ör svar skommittén.

Under detta avsnitt har försvarskommittén anfört vissa allmänna synpunkter

på frågan om utbildningen vid flygvapnet samt närmare behandlat

de olika personalkategoriernas utbildning och flygövningarnas omfattning.

1. Allmänna synpunkter.

Försvarskommittén har framhållit, att flygvapnets tekniska natur och den

olikartade tjänsten i luften och på marken satte sin prägel på utbildningen

och ställde stora krav på utbildningsorganisationen. Utbildningen av

flygande personal och markpersonal måste sålunda ske var för sig, och

för huvuddelen av markpersonalen vore den allmänmilitära utbildningen

begränsad till förmån för den tekniska yrkesinriktningen. Det senare förhållandet

återspeglades i personalorganisationens struktur. Huvuddelen av den

fast anställda markpersonalen hade sålunda civilmilitär ställning. På den

militära linjen utbildades endast flygande personal samt av markpersonalens

huvuddel endast de, som vore placerade i signaltjänst (yrkesgrenen signalister)

samt i stabs- och trupputbildartjänst (yrkesgrenen trupputbildare).

2. Olika personalkategoriers utbildning.

För att förbanden m. m. vid olika tidpunkter på året skulle ha en så långt

möjligt jämn tillgång på vapenföra värnpliktiga, som fullgjort den grundläggande

allmänmilitära utbildningen under utbildningstidens två första månader,

borde enligt försvarskommitténs mening huvuddelen av de värnpliktiga

inrycka i tre omgångar. Härigenom minskades även behovet av trupputbildare.

Å andra sidan stördes verksamheten vid staber och förband m. m.

av att värnpliktsutbildning påbörjades vid tre olika tidpunkter på året. Med

den föreslagna längden på värnpliktstjänstgöringen och med den värnpliktskontingent,

som kunnat tilldelas flygvapnet, syntes detta arrangemang dock

vara gynnsammast. Den föreslagna utbildningsgången överensstämde i princip

med den tillämpade, ehuru antalet inryckningsomgångar nu vore begränsat

till två.

Studenter och likställda — såsom biträdande ingenjörer, fototekniker och

expeditionsbiträden —- borde utbildas efter i stort sett samma grunder som i

nuvarande organisation.

Utbildningen av huvuddelen av de vapenföra värnpliktiga borde liksom i

nuvarande organisation ske vid förbanden. För vissa värnpliktskategorier

borde utbildningen centraliseras till vid vissa förband anordnade kurser samt

till centrala utbildningsanstalter. Vid en särskild radarskola borde sålunda

utbildas radarobservatörer, radarmekaniker och biträdande ingenjörer i radartjänst.

s. 468 Kontrollera mot PDF

468

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

I samband med tjänstgöringstidens förkortning borde den grundläggande

utbildningen för värnpliktiga i ekonomitjänst minskas till omkring Va månad.

Genom att varje årsklass inryckte V2 månad före den föregåendes utryckning,

komme konstant tillgång på grundutbildade värnpliktiga i ekonomitjänst att

finnas vid förbanden m. m.

Försvarskommittén bär i fråga om stammanskap i princip ej haft något

att erinra mot nu tillämpat utbildningsförfarande för trupputbildare och

signalmekaniker — de senare i fortsättningen benämnda signalister. Kommittén

har dock föreslagit vissa omläggningar, huvudsakligen föranledda avföreslagna

organisationsförändringar i övrigt.

Då rekryteringen av militära hjälptekniker (nu benämnda mekaniker) påbörjats

hösten 1946, funnes endast begränsad erfarenhet av det nu planerade

utbildningsförloppet för denna personalkategori. Under förutsättning att det

efter avslutandet av pågående försök i fråga om rekryteringsvägen till flygtekniker

skulle befinnas lämpligt att använda vägen över militära hjälptekniker,

hade försvarskommittén ej några principiella erinringar mot den

nu planerade utbildningsgången.

De praktisk-teoretiska utbildningsperioderna för trupputbildare, signalister

och hjälptekniker borde helt förläggas till flygvapnets centrala skolor.

Gången av utbildningen för respektive yrkesgrenar har åskådliggjorts i

diagram på s. 689 i betänkandet.

Enär stamflygföra-re rekryterats första gången under år 1946, har det planlagda

utbildningsförloppet för denna manskapskategori endast hunnit prövas

i vissa delar. Försvarskommittén har ansett den planerade gången av utbildningen,

som åskådliggjorts i ett diagram på s. 691 i betänkandet, lämplig såvitt

nu kunde bedömas.

De redan beslutade och av kommittén föreslagna ytterligare ändringarna i

personalorganisationen medföra beträffande utbildningen till underofficer

att — frånsett en övergångstid — endast stammanskap tillhörande yrkesgrenarna

signalister och trupputbildare komma att utbildas till underofficerare.

Försvarskommittén har funnit den nuvarande uppläggningen av underofficersutbildningen

ändamålsenlig. Enär den nuvarande underofficersskolan

föresloges skola upphöra, borde enligt kommittén underofficersutbildningen

förläggas till särskilda underofficerskurser vid signal- och trupputbildarskolorna.

Utbildningens gång har åskådliggjorts i diagram på s. 689 i betänkandet.

Utbildning till underofficer i reserven avsåges efter redan beslutade och

av försvarskommittén ytterligare föreslagna ändringar i personalorganisationen

förekomma endast i fråga om stammanskap tillhörande yrkesgrenen

signalister. Försvarskommittén har ej funnit anledning föreslå annan ändring

av denna utbildning än att reservunderofficerskursen för signalister förlägges

till flygvapnets signalskola.

Flygvapnets officerare (utom officerare i intendenturbefattning) avser

s. 469 Kontrollera mot PDF

469

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

kommittén skola rekryteras bland direktrekryterade officersaspiranter och

bland lämpliga stamflygförare, som förvärvat erforderliga kunskaper i allmänbildande

ämnen.

Officersutbildningen för direktrekryterade officersaspiranter har för närvarande

en varaktighet av omkring 3 år. Kommittén bär på s. 690—692 i betänkandet

lämnat en redogörelse för ett nu planerat system för utbildning

av stamflygförare till officerare. Med detta utbildningssystem skulle en stamflygförare

med studentexamen (motsvarande) kunna vinna officersbefordran

efter omkring 4 års anställning, en stamflygförare med realexamen (motsvarande)

efter omkring 5 års anställning och en stamflygförare med lägre förkunskaper

efter omkring 6V2 års anställning.

Försvarskommittén har framhållit, att av de olika utbildningslinjerna till

officer — över direktrekryterade officersaspiranter och stamflygförare —

stamflygförarlinjen ännu ej prövats. Erfarenheterna från utbildningen av fast

anställt manskap till officer enligt 1942 års försvarsbeslut kunde dock enligt

kommitténs mening ge viss vägledning. Försvarskommittén har funnit det

nu tillämpade respektive planerade utbildningsförfarandet ändamålsenligt i

fråga om såväl officersaspiranter som -— såvitt nu kunde bedömas — stamflygförare.

Officersutbildningens gång har åskådliggjorts i diagram på s. 691 i betänkandet.

Utbildning till officer i reserven (i bastjänst) av stamflygförare har föreslagits

skola ske under därför avsedda stamflygförares sista anställningsår

såsom en reservofficerskurs om 3—4 månader vid flygkadettskolan.

Beträffande utbildning till officer i intendenturbefattning, till

flygingenjör i reserven och till militärmeteorolog har försvarskommittén

icke funnit anledning föreslå några ändringar i vad som nu gäller.

Utbildning av mästare till de föreslagna ibefattningama som verkmästare

i flygstations- och förrådsbefattningar föreslås skola ske vid verkmästarkurser

vid flygvapnets tekniska skola. Kompetens för befordran till verkmästare i

verkstadsbefattning beräknas skola liksom för närvarande förvärvas under

praktisk tjänstgöring vid förband.

Vad angår utbildning av flygtekniker till mästare har försvarskommittén

funnit den nu tillämpade ordningen ändamålsenlig och därför ej föreslagit

några principiella ändringar härvidlag. Utbildningen till den föreslagna nya

mästarkategorien materielmästare, som borde rekryteras från övriga mästare,

föreslås skola ske dels i samband med den praktiska tjänstgöringen vid förbanden,

dels vid flygvapnets tekniska skola.

Flottiljpoliserna ha föreslagits skola rekryteras från överfurirer

(trupputbildare), som erhållit särskild utbildning härför. Denna borde omfatta

utbildning i räddnings-, brand- och vakttjänst samt borde i avvaktan på närmare

erfarenheter anordnas såsom dels polisutbildning under omkring 3 månader

vid statens polisskola, dels brandutbildning under omkring 2 månader

vid en till lämplig flottilj förlagd brandkurs. Under denna kurs borde järn
-

s. 470 Kontrollera mot PDF

470

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

väl utbildning i räddningstjänst äga rum. Framtida erfarenheter av flottiljpolisutbildningen

kunde föranleda ändringar i föreslaget utbildningsförlopp.

Försvarskommittén har föreslagit, att erforderlig utbildning för vinnande

av kompetens såsom radiotelegrafist borde meddelas blivande radiotelegrafister

under deras tjänstgöring som fast anställt manskap. Särskild utbildning

av vissa stamflygförare till trafikledare föreslås skola anordnas

såsom ett led i stamflygförarnas civilanställningsutbildning.

Vidareutbildning av underofficerare föreslås skola liksom hittills

ske främst genom omskolning av underofficerare till förvaltare i kassatjänst

och i förrådsbefattning vid särskilda förvaltarkurser, vilka borde utvidgas

att omfatta även kurs för utbildning till förvaltare i kasernbefattning. Utbildning

till den likaledes föreslagna kategorien förvaltare i signalbefattning

borde enligt vad kommittén föreslår i huvudsak ske i samband med den prak

tiska tjänstgöringen vid förband.

I fråga om vidareutbildning av officerare räknar försvarskommittén

ej med någon ändring.

3. Flygövningarnas omfattning.

Försvarskommittén har iframhållit, att flygutbildningens och därmed flygövningarnas

omfattning främst vore avhängig av fordringarna på beredskap

och på den enskilda individens färdighet samt av den flygande personalens

antal. Med hänsyn till de betydande kostnader, som vore förenade med flygtidsbehovet,

främst för drift och underhåll av flygmateriel, hade försvarskommittén

underkastat detta en ingående granskning i syfte att i görligaste

män hålla kostnaderna nere. Det hade härvid bedömts möjligt att vidtaga

vissa ändringar i grunderna för beräkningen av flygtidsbehovet. De sålunda

föreslagna ändringarna, vilka framgå av en tablå på s. 694—695 i betänkandet,

innebära i huvudsak dels minskning av det årliga antalet flygtimmar för huvuddelen

av personalen, dels vidgad användning av skolflygplan inom olika utbildningsstadier.

Det sammanlagda flygtidsbehovet per år vid fullt utbyggd personalorganisation,

inräknat jämväl flygtid för sambandsflygning, målbogsering för

flygvapnets räkning m. in., har kommittén beräknat till cirka 159 000 flygtimmar.

Härtill komme ett ytterligare flygtidsbehov för målflygning åt armén

och marinen.

Remissyttranden.

Statens organisationsnämnd har med hänsyn till att viss överföring till

armén av värnpliktiga, som fullgjort första tjänstgöring vid flygvapnet, icke

syntes kunna undvikas, framhållit betydelsen av att utbildningen vid flygvapnet

i allmänmilitära ämnen och markstridstjänst effektiverades och inriktades

så, att den efter överföring till armén erforderliga omskolningen förbereddes

och underlättades.

s. 471 Kontrollera mot PDF

471

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

Försvar sväsendets underbefälsförbund liar understrukit nödvändigheten av

att utbildningen av personal i manskaps ställning ordnades så, att personalen

gjordes väl skickad att lösa sina tjänsteuppgifter och därtill, i de fall framtidsanställning

icke kunde erbjudas inom flygvapnet, bibringades erforderlig

civilanställningsutbildning. Förbundet har ansett sig icke nu kunna taga

ställning till av försvarskommittén framlagda utbildningsplaner. Ett mera

slutligt ställningstagande till utbildningsproblemen borde uppskjutas, i fråga

om de tekniska och militära delarna tills mera erfarenhet vunnits, och i fråga

om de allmänbildande ämnena tills resultatet av den utredning, som påginge

inom försvarets skolutredning, framlagts. Yad beträffar stamflygförarnas utbildning

borde den allmänbildande undervisningen ges förhållandevis stort

utrymme.

Civilmilitära tjänstemannaförbundet har ansett särskilda kurser erforderliga

för utbildning till verkmästare i verkstadsbefattning. Kurserna för utbildning

till verkmästare i flygstations- och förrådsbefattningar samt till materielmästare

borde stå öppna för alla mästarkategorier.

Departementschefen.

Såsom i annat sammanhang anförts är jag icke nu beredd att taga slutlig

ställning till frågan om utbildningen av de värnpliktiga. Jag vill här endast

erinra, att jag under avsnittet Luftbevakningen föreslagit utbildning i

luftbevakningstjänst av värnpliktiga officerare, underofficerare och visst värnpliktigt

manskap.

Yad beträffar flertalet övriga personalkategorier innebär försvarskommitténs

förslag bibehållande av eller mindre jämkningar i nu tillämpad eller

planerad utbildningsgång.

I fråga om utbildningen av fast anställt manskap synes den föreslagna

centraliseringen av de praktisk-teoretiska utbildningsperioderna ändamålsenlig

och bör därför — såsom försvarskommittén föreslagit — genomföras

efter hand som förläggnings- och utbildningslokaler bli disponibla vid

flygvapnets centrala skolor för de successivt avtagande utbildningskontingentefna.

I övrigt kan jag beträffande denna personalkategori i huvudsak ansluta

mig till de av försvarsväsendets underbefälsförbund anförda allmänna synpunkterna.

Jag vill i detta sammanhang vidare framhålla, att utbildningsgången

för annat stammanskap än stamflygförare i viss mån kan bli beroende

av de framtida inryckningstiderna för flygvapnets värnpliktiga.

Frågan om utbildning till och vidareutbildning av officerare bör upptagas

till närmare prövning i samband med den utredning angående högskoleutbildningen

inom försvaret, som jag i annat sammanhang förutsatt skola

komma till stånd. Det synes böra närmare övervägas, huruvida icke i samband

härmed även frågan om flygingenjörspersonalens utbildning bör uppmärksammas.

Mot försvarskommitténs förslag beträffande utbildning till eller vidareut

bildning av underofficerare, verkmästare och mästare har jag ingen

s. 472 Kontrollera mot PDF

472

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

annan principiell erinran än att frågan om utbildning av förvaltare i kasernbefattning

tills vidare bör hållas öppen, samt att kurser för utbildning till

förvaltare i flygstationsbefattning och i förrådsbefattning (flygmateriel) samt

till stations- respektive förrådsunderofficer böra anordnas i erforderlig utsträckning,

så länge ifrågavarande befattningar rekryteras med underofficerare.

Vad beträffar utbildningen till verkmästare i verkstadsbefattning torde

denna fråga böra närmare prövas av chefen för flygvapnet.

Försvarskommitténs förslag till utbildning av flottiljpoliser kan jag

— i avvaktan på närmare erfarenheter — i princip biträda.

Jag får i detta sammanhang slutligen erinra om, att jag i det föregående

förutsatt frivillig utbildning i luftbevakningstjänst för lottor och viss annan

personal.

Frågan om flygövningarnas omfattning är av väsentlig betydelse

för flygvapnets effektivitet. Förutom av de i huvudsak personella faktorer,

som försvarskommittén särskilt angivit, bestämmes flygövningarnas omfattning

av sådana omständigheter som väderleksförhållandena och de tekniska

möjligheterna att uttaga flygtid på flygmaterielen. Flygtidsbehovet under

olika stadier av utbildningen står i nära samband med vederbörliga flygplantypers

egenskaper ur utbildningssynpunkt och kan i viss mån variera för

olika typer. Försvarskommitténs förslag till ändringar i grunderna för beräkning

av flygtidsbehovet bygger enligt vad jag inhämtat främst på de med

ledning av nuvarande erfarenheter bedömda förhållandena efter övergång till

kommande reaktionsdrivna krigsflygplantyper, om vilka kännedom i här

nämnda avseenden saknas. Även om de föreslagna ändringarna i beräkningsgrunderna

i avvaktan på närmare erfarenheter tills vidare kunna i huvudsak

godtagas, vill jag dock understryka betydelsen av att dessa spörsmål ägnas

särskild uppmärksamhet. Chefen för flygvapnet bör härvid liksom hittills

inom ramen för anvisade medel äga vidtaga erforderliga ändringar i fråga om

flygtidstilldelningen för olika personalkategorier och flygslag. Jag beräknar

det sammanlagda årliga flygtidsbehovet vid fullt utbyggd personalorganisation

till cirka 180 000 flygtimmar, vartill kommer ett ytterligare flygtidsbehov

för målflygning åt armén och marinen.

I. Utbildningsanstalter.

Enligt nuvarande organisation finnas följande utbildningsanstalter vid

flygvapnet, nämligen flygkrigshögskolan, flygvapnets bomb- och skjutskola,

flygkadettskolan, krigsflygskolan samt flygvapnets centrala skolor, bestående

av underofficersskola, signalskola och teknisk skola.

Försvarskommittén.

Kommittén har föreslagit, att de nuvarande utbildningsanstalterna utom

underofficersskolan efter vissa organisatoriska ändringar skulle bibehållas. Ut
-

s. 473 Kontrollera mot PDF

473

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

över dessa anstalter borde organiseras en i flygvapnets centrala skolor ingående

trupputbildarskola och en särskild radarskola, förlagd till F 2:s nuvarande

etablissement vid Hägernäs.

Kommittén har icke förutsatt någon principiell ändring i bomb- och

skjutskolans nuvarande organisation. Av vad kommittén anfört beträffande

Övriga utbildningsanstalter vid flygvapnet torde här få återgivas följande.

Försvarskommittén har icke förutsatt annan ändring i flygkrigshöe

skolans nuvarande personalorganisation än att en kapten (adjutant) borde

ersättas med ett kanslibiträde (sekreterare). Ett från flygmilitärt håll framfört

önskemål, att chefen för skolan (nu Ma 12) skulle placeras i Mo 12 eller Ma 12

har kommittén i betraktande av de särskilda skäl, som kunde åberopas löi

flygvapnets vidkommande, icke velat motsätta sig. Härigenom hölles nämligen

möjlighet öppen att i befattningen placera en förutvarande flottiljchef.

Flygkadettskolan (F 20) består i nuvarande organisation av chef (regementsofficer)

samt stabs-, skol- och stationsavdelningar. Skolan är förlagd i

anslutning till F 16. Utbildningen vid flygkadettskolan till officer på aktiv

stat äger numera rum i en följd under sista utbildningsåret.

Försvarskommittén har ansett, att skolans nuvarande organisation tills

vidare borde bibehållas i avvaktan på närmare erfarenheter av officersutbildningens

omläggning. Antalet elever vid officerskursen beräknades vid stabiliserad

personalorganisation till omkring 34 och vid reservofficerskursen till

omkring 10. Till F 20 borde vidare förläggas utbildning av flygande personal

i reservflygkåren ävensom allmän flygträning för det stammanskap (omkring

53 stamflygförare och 27 flygsignalister), som beräknades skola utbildas vid

försvarets läroverk.

Försvarskommitténs beräkning av personalbehovet vid flygkadettskolan

framgår av s. 698, 699, 700 och 672—679 i betänkandet, Vissa personalbesparingar

ha av kommittén ansetts kunna göras på grund av det i jämförelse med

nuvarande organisation minskade antalet elever.

Krigsflygskolan (F 5) är för närvarande organiserad på chef, stab (i

huvudsak överensstämmande med flottiljstab), aspirantskola, stamflygföraiskola

och specialdivision.

Försvarskommittén har ansett, att krigsflygskolan även i fortsättningen

borde vara organiserad i huvudsak såsom nu. Vissa ändringar i personaluppsättningen

vore dock nödvändiga med hänsyn till den av kommittén föreslagna

förändrade personalorganisationen för flygvapnet och det bland annat i samband

därmed ändrade antalet elever av olika kategorier i grundläggande flygutbildning.

Skolans stab och specialdivision borde enligt förslaget organiseras

på i huvudsak samma sätt som motsvarande organ vid flottilj. I specialdivisionen

borde dock liksom för närvarande ingå en stationsstyrka.

Utbildningsbehovet vid stabiliserad personalorganisation har — med utgångspunkt

bland annat från att officerskåren till 50 % antagits kunna rekryteras

från stamflygförare — beräknats till omkring 22 officersaspiranter, 3 4

s. 474 Kontrollera mot PDF

474

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

flygingenjörsaspiranter och 105 stamflygförare eller sammanlagt omkring 100

utexaminerade elever. Kommittén har med hänsyn till erfarenheterna från de

senaste åren räknat med en gallring under den grundläggande flygutbildningen

av 50 % i stället för av 1941 års försvarsutredning beräknade 35 %. Antalet

inryckande elever har därför beräknats öka från tidigare beräknade 200 till

omkring 260. Främst av flygsäkerhetsskäl borde eleverna delas upp i två inryckningsomgångar,

vilka ur arbetsbelastningssynpunkt borde förläggas till två

skilda skolor. Då skolcheferna i fråga om ansvar och arbetsuppgifter vore närmast

jämförliga med chefen för den nuvarande aspirantskolan (major), borde

för dessa befattningar avses 2 majorer. Antalet flyglärare vid skolorna har

beräknats kunna minskas.

k örsvarskommitténs beräkning av personalbehovet vid krigsflygskolan framgår

närmare av s. 699, 701—704, 706 och 672—679 i betänkandet.

Flygvapnets centrala skolor bestå i nuvarande organisation av —

förutom gemensam stab — underofficersskola, signalskola och teknisk skola.

Den till tjänsteställningen främste skolchefen är tillika chef för de centrala

skolorna. Vid skolorna bedrives underofficers- och mästarutbildning. Vidare

förläggas dit vissa underbefälsskolor ävensom specialkurser för olika personalkategorier.

Kommittén har anfört, att den föreslagna omläggningen av personalorganisationen

medförde minskad årlig omsättning av det fast anställda manskapet,

varigenom det bleve möjligt att till de centrala skolorna helt förlägga den del

av manskapsutbildningen, som tidigare varit uppdelad på de olika flottiljernas

(motsvarande) manskapsskolor. En sådan åtgärd medförde enhetligare och

effektivare utbildning, reducerat behov av lärare, enhetligare bedömning av

eleverna, förenklad och förbilligad inspektion samt ökade möjligheter att anskaffa

instruktionsmateriel. Den föreslagna centraliseringen av manskapsutbildningen

krävde vissa smärre ombyggnads- och inredningsarbeten. Den tekniska

skolan hade för närvarande mycket begränsade verkstadslokaler och

saknade lokal för uppställning av flygplan m. m. En monteringshall m. m.

vid den centrala flygverkstaden i Västerås borde därför ställas till förfogande.

Vissa brister komme likväl att vidlåda de lokaliteter, som disponerades av

skolorna, t. ex. förläggnings-, fritids- och mässlokaler. Vad särskilt den tekniska

skolan beträffade, vore det olägligt, att utbildningen måste bedrivas på

tie olika platsei. För att förbättra utbildningsmöjligheterna vid denna skola

hade övervägts att föreslå uppförande av verkstads- och hangarutrymmen vid

skolornas etablissement, men detta hade bland annat av kostnadsskäl icke

kunnat förordas.

De centrala skolorna borde enligt kommitténs förslag bestå av gemensam

stab, trupputbildarskola — som borde nyinrättas under budgetåret 1948/49 —

signalskola och teknisk skola. Underofficersutbildningen komme med den

föreslagna personalorganisationen att omfatta endast omkring 20 elever

(trupputbildare och signalister) och borde bedrivas vid underofficerskurser

s. 475 Kontrollera mot PDF

475

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

inom trupputbildarskolan respektive signalskolan. Till skolorna borde även

förläggas viss annan specialutbildning, såsom signalofficerskurs, verkmästarkurser,

kompletteringskurser för mästare och flygtekniker m. m.

Elevantalet — utom elever i specialkurser — har enligt en på s. 709—710 i

betänkandet intagen tablå beräknats till vid tekniska skolan 239, vid signalskolan

263 och vid trupputbildarskolan 103, eller till sammanlagt 605.

Den nuvarande anordningen med en av skolcheferna som tillika chef för alla

skolorna vore enligt kommitténs mening icke lämplig, utan en över skolcheferna

stående chef borde tillkomma. Härför talade även, att den föreslagna

ökningen av skolornas omfattning medförde avsevärd ökning av den gernensamme

chefens arbetsuppgifter. För chefsbefattningen borde avses en överste

i Ma 12 eller överstelöjtnant.

Centraliseringen av manskapsutbildningen medförde avsevärt ökat behov

av lärare och instruktörer vid de centrala skolorna, vilket borde täckas genom

att en del av den personal, som tidigare vid förbanden tagits i anspråk för

ifrågavarande arbetsuppgifter, överfördes till de centrala skolorna. Detta

borde ske även med sådana lärare m. fl. ur förbanden, som i nuvarande organisation

kommenderades till skolorna.

Kommitténs beräkning av personalbehovet vid skolorna framgår av s.

708—710 och 672—679 i betänkandet.

Radarutbildningen vid flygvapnet har tidigare i begränsad omfattning ägt

rum vid tillfälligt anordnade kurser vid någon flottilj. Från och med hösten

1947 har den varit förlagd till en provisorisk radarskola vid F 2.

Enligt kommitténs förslag skulle den radarorganisation för luftbevakningen,

vars uppsättande påbörjats efter beslut av 1947 års riksdag, handhas av flygvapnet.

Vid flygvapnet skulle också tillkomma en radarorganisation för jaktstridsledning

och flygsäkerhetstjänst, varjämte flertalet flygplan avsåges eihålla

radarutrustning. Kommittén har anfört, att den sålunda utvidgade radaiorganisationen

vid flygvapnet ställde betydligt större krav på bland annat

utbildningsverksamheten än tidigare. Radarutbildningen borde därför enligt

kommitténs mening förläggas till en permanent skola med betryggande tillgång

på utrymmen, materiel och lärarpersonal.

Kommittén har undersökt möjligheterna att förlägga även en radarskola till

flygvapnets centrala skolors etablissement i Västerås. Detta har emellertid

icke kunnat förordas, bland annat på grund av att omfattande nybyggnadsarbeten

skulle krävas och att platsen ur utbildningsteknisk synpunkt bedömdes

mindre lämplig. Kommittén har därför föreslagit, att radarskolan förlägges

till det genom den föreslagna indragningen av F 2 ledigblivande etablissementet,

vilket lämpade sig väl härför. Till radarskolan borde även förläggas den

av kommittén föreslagna flygräddningsgruppen. Skolan borde organiseras

under budgetåret 1949/50.

Utbildningen vid radarskolan bär beräknats årligen omfatta utbildning av

följande ungefärliga antal värnpliktiga, nämligen 245 radarobservatörer, 45

s. 476 Kontrollera mot PDF

476

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

radarmekaniker och 3 biträdande ingenjörer, omskolning av 5—10 flygtekniker

och elektromästare samt 20 signalister (stammanskap) ävensom kompletteringskurser

för sammanlagt 10 signalofficerare och signalunderofficerare samt för

flygande personal.

För att minska belastningen på skolan borde enligt kommitténs förslag de

värnpliktiga radarobservatörerna uppdelas i tre omgångar, varvid endast en

omgång i sänder utbildades vid skolan, under det att de övriga utbildades

vid skolans detachement — förlagda till förslagsvis tre flottiljer — eller fullgjorde

praktisk tjänstgöring vid förband. Härigenom skulle förbanden komma

att ha kontinuerlig tillgång till värnpliktiga för att bemanna radarstationer för

flygsäkerhetstj änsten.

Ett exempel på utbildningens gång för den värnpliktiga radarpersonalen,

vilket legat till grund vid beräkning av behovet av lärare, undervisningsmateriel

och utrymmen, återfinnes på s. 713 i betänkandet.

Kommitténs förslag beträffande radarskolans organisation kan i korthet

sammanfattas enligt följande.

Chefen för radarskolan borde vara överstelöjtnant. Skolan borde uppdelas

på stab och skolavdelning. Flygräddningsgruppen borde lyda direkt under

skolchefen.

Staben — vars sammansättning påverkades av att den omfattade vissa för

verksamheten vid flygräddningsgruppen nödvändiga organ — borde uppdelas

i stabsavdelning, väderleksavdelning, byggnadsavdelning, intendentur- och

materielavdelning, sjukvårdsavdelning, signalavdelning och kassaavdelning. 1

stabsavdelningen borde ingå en beredskapstropp och en specialtropp.

Chefen för skolavdelningen borde vara major eller kapten. I avdelningen

borde vidare — utöver elever — ingå viss administrativ personal samt lärare

och instruktörer.

Flygräddningsgruppens sammansättning påverkades av att kontinuerlig

räddningsberedskap borde upprätthållas med 1 flygplan. För att beredskapstjänsten

ej skulle bli alltför betungande för personalen vore det nödvändigt

att räkna med 6 beredskapsomgångar för flygande personal och del av markpersonalen.

Chefen för gruppen borde vara kapten. I gruppen borde ingå

5 räddningsflygplan. I fråga om reparations- och översynsarbeten, som ej

kunde utföras vid gruppen, borde denna repliera direkt på central flygverkstad.

Detaljer i kommitténs beräkning av personalbehovet vid radarskolan jämte

flygräddningsgruppen framgå av s. 712 och 714 i betänkandet. Av tablåer

på s. 715 och 672—679 framgår, att behovet av fast anställd personal

beräknats till — förutom 1 överstelöjtnant som chef — 1 major eller kapten,

7 kompaniofficerare (4 kaptener och 3 löjtnanter), 11 underofficerare (2 förvaltare,

5 fanjunkare och 4 sergeanter), 21 fast anställda av manskaps grad

(5 överfurirer och 16 furirer), 2 pensionerade underofficerare i arvodesbefattningar,

2 beställningshavare tillhörande flygingenjörspersonalen, 1 flygläkare

av 1. graden, 2 beställningshavare tillhörande militärmeteorologpersonalen, 2

verkmästare, 11 mästare, 30 flygtekniker (av vilka 6 vid skolans detachement),

6 flottiljpoliser, 1 förrådsvaktmästare samt 45 civila.

s. 477 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

477

Remissyttranden.

Chefen för flygvapnet har, såsom tidigare omnämnts, beträffande de centrala

skolorna anfört, att det — med hänsyn till betydelsen av att de värnpliktigas

militära utbildning inom armén och flygvapnet bleve så likformig

som möjligt — vore önskvärt, att en befattning för kommenderad officer ui

armén (löjtnant) inrättades vid trupputbildarskolan. Denne officer kunde inrymmas

i det antal, som försvarskommittén beräknat för utbildning till flygspanare.

Överbefälhavaren har erinrat, att försvarskommittén förutsatt, att vid

bland annat bomb- och skjutskolan skulle såsom ett led i det militärtekniska

utvecklingsarbetet bedrivas praktiska försök med trupp. Erfarenheten hade

visat, att för sådan verksamhet borde avses särskild personal, då den i utbildningsarbetet

engagerade befälspersonalen ofta icke hunne leda och organisera

försök samt bearbeta resultaten. Med hänsyn till den ökade bet} - delse, som även denna del av försöksverksamheten kunde \äntas fa, borde

möjligheter skapas att vid behov tillföra bland annat bomb- och skjutskolan

särskild personal.

Statens organisationsnämnd har — såsom närmare framgått vid behandlingen

av arméns utbildningsanstalter — anlagt vissa synpunkter på lämpligheten

av fristående centrala skolor.

Svenska underofficersförbundet och civilmilitära tjänstemannaförbundet ha

föreslagit vissa avvikelser från kommitténs förslag till personalorganisationer

för krigs flygskolan och radarskolan, innebärande en utökning med en materielmästare

vid krigsflygskolan och en förvaltare i signalbefattning vid radarskolan

samt utbyte av en elektromästare mot en verkmästare av 2. klassen vid radarskolan

och av en flygplanmästare mot en verkmästare av 1. klassen vid den

till sistnämnda skola förlagda flygräddningsgruppen.

Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund har föreslagit, att chefen

för flygvapnets tekniska skola skulle vara flygdirektör av 2. graden

eller flygingenjör av 1. graden samt att för radarskolan skulle beräknas en

flygdirektör i stället för en flygingenjör eller flygdirektör.

Departementschefen.

Vad angår flygkrigshögskolan tager jag icke i förevarande sammanhang

ställning till frågan om skolchefens lönegradsplacering. Försvarskommitténs

förslag i övrigt beträffande denna skola ge mig icke anledning till

någon erinran.

I avvaktan på närmare erfarenheter är jag icke nu beredd att föreslå någon

förstärkning av bomb- och skjutskolans personalorganisation. Jag beräknar

således personalbehovet enligt försvarskommitténs förslag.

De ändringar i flygvapnets organisation, som jag föreslagit i det föregående,

medföra att för stabiliserad personalorganisation antalet elever vid

flygkadettskolans officerskurs — med tillämpning av försvarskommitténs

beräkningsgrunder, vilka jag i huvudsak kan godtaga — torde böra beräknas

till omkring 38 och antalet stamflygförare vid försvarets läroverk till omkring

s. 478 Kontrollera mot PDF

478

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

62, innebärande en ökning med omkring 13 flygförare vid flygkadettskolan. I

avvaktan på närmare erfarenheter rörande den av försvarskommittén föreslagna

personalorganisationen är jag icke beredd att av denna anledning föreslå

någon utökning av flygkadettskolans personalorganisation. Jag finner

således försvarskommitténs förslag kunna i denna del läggas till grund för

personalberäkningarna. Såsom tidigare anförts räknar jag emellertid med att

utbildning av värnpliktiga officerare och underofficerare i luftbevakningstjänst

(årligen omkring 45 respektive 15) skall äga rum vid flygkadettskolan.

Behovet av ordinarie personal för denna utbildningsverksamhet beräknar jag

— i överensstämmelse med vad i det föregående anförts — till 1 kapten och 2

löjtnanter.

Yad krigsflygskolan angår torde — med beaktande av de förslag

rörande flygvapnets organisation, som jag framlagt i det föregående, och med

godtagande i övrigt av försvarskommitténs beräkningsgrunder — utbildningsbehovet

vid stabiliserad personalorganisation kunna beräknas till omkring

24—25 officersaspiranter, 3—4 flygingenjörsaspiranter och 123 stamflygförare

eller sammanlagt 150 elever, motsvarande omkring 300 inryckande.

Ökningen av elevantalet medför ökat behov av flyglärare (9 subalternofficerare),

flygtekniker (11 flygplantekniker) och värnpliktiga (10 mekaniker)

samt förutsätter tillgång till ett större antal skolflygplan. Försvarskommitténs

beräkning av personalbehovet i andra delar än nyss är sagt anser jag mig

kunna godtaga såsom beräkningsgrund. I fråga om de olika personalkategorierna

får jag hänvisa till vad som anförts under avsnittet Flygvapnets personal.

Av försvarskommittén upptagna organisationsfrågor i övrigt ge mig

icke anledning till annan erinran än att organisationen av krigsflygskolans

stab in. m. bör upptagas till prövning, sedan resultatet av pågående organisationsundersökningar

vid vissa flottiljer framlagts.

Den av försvarskommittén förordade centraliseringen till flygvapnets

centrala skolor av de teoretisk-praktiska utbildningsperioderna för stammanskapet

(utom stamflygförare) kan jag, såsom i det föregående anförts, i

princip biträda. Jag räknar med att de centrala skolorna skola bestå av —

förutom gemensam stab — trupputbildarskola, signalskola och teknisk skola.

Den förstärkning av flygvapnet i jämförelse med försvarskommitténs förslag,

som jag i det föregående föreslagit, medför ökning av elevantalet vid ifrågavarande

skolor. Med godtagande av de av försvarskommittén angivna grunderna

beräknar jag — i avvaktan bland annat på resultatet av pågående försök

med rekrytering av flygtekniker från civila hjälptekniker — tills vidare

elevantalet vid stabiliserad personalorganisation enligt följande.

Antal

elever ur yrkesgrenen

Utbildning

hjälptekniker

signalister

trupp utbildare

Furirskola..........................

76

30

Korpralskola.............................

Ilo

85

34

Vicekorpralskola...........................

128

100

40

s. 479 Kontrollera mot PDF

479

Kungl. May.ts ■proposition nr 206.

I jämförelse med försvarskommitténs beräkningar innebär detta en sammanlagd

ökning med 60 elever. I den mån härigenom skulle uppkomma ökat

behov av instruktörer, torde detta, i varje fall tills vidare, få tillgodoses med

kommenderad personal.

I syfte att vidga möjligheterna att för befattningen som chef för den

tekniska skolan utvälja mest lämpad person bör enligt min mening för

denna befattning avses antingen en major eller kapten eller också en

flygdirektör av 2. graden eller flygingenjör av 2. graden. I avvaktan på

resultatet av pågående undersökning, huruvida kassatjänsten för flygvapnets

intendenturförråd skall omhänderhavas av kassaavdelningen vid de centrala

skolorna, torde någon aktiv underofficer i kassatjänst tills vidare icke böra

beräknas för skolorna. I övrigt anser jag mig kunna i huvudsak godtaga försvarskommitténs

organisationsförslag och personalberäkningar, i sistnämnda

avseende dock med de modifieringar, som framgå av avsnittet Flygvapnets

personal.

De av försvarskommittén i detta sammanhang berörda byggnadsfrågorna

torde efter framställning av vederbörande myndigheter böra i vanlig ordning

upptagas till prövning. Jag anser mig här böra inskränka mig till uttalandet,

att särskild uppmärksamhet bör ägnas frågan, hur den tekniska skolans lokalbehov

på längre sikt bör tillgodoses. Härvid bör även observeras, att detta

lokalbehov i viss utsträckning är beroende av vilket rekryteringssätt för flygtekniker,

som kommer att fastställas.

Med hänsyn till den stora betydelse, som måste tillmätas utbildningen i

radartjänst, anser jag i likhet med försvarskommittén, att en permanent

radarskola bör inrättas och förläggas till nuvarande F 2:s etablissement, Till

denna skola synes, i varje fall tills vidare, även böra förläggas den föreslagna

flygräddningsgruppen. Försvarskommitténs förslag till organisation av radarskolan

jämte flygräddningsgruppen kan jag i princip godtaga. I avvaktan på

närmare erfarenheter rörande skolans personalorganisation är jag icke beredd

att nu tillstyrka de av svenska underofficersförbundet och civilmilitära tjänstemannaförbundet

framlagda förslagen om avvikelser från försvarskommitténs

personalberäkningar. Med hänsyn till att 30:e lönegraden tills vidare icke bör

avses för nyinrättade civilmilitära ingenjörsbeställningar, anser jag mig

kunna tillstyrka förslaget från försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund

om utbyte av en beställning för flygingenjör av 1. graden eller flygdirektör

av 2. graden mot en beställning för flygdirektör av 2. graden. Samtidigt

bör en för radarorganisationen avsedd beställning för flygingenjör av

1. graden — vilken inrättats genom beslut av 1947 års riksdag men ännu icke

tillsatts, och vilken försvarskommittén avsett för radarskolan — utbytas mot

en beställning för flygingenjör av 2. graden. I fråga om personalbehovet i

övrigt kan jag med de avvikelser, som framgå av avsnittet Flygvapnets personal,

i huvudsak godtaga försvarskommitténs beräkningar.

Flygförvaltningens verkstadsskola, som för närvarande är provisoriskt

inrättad, bör bli permanent.

s. 480 Kontrollera mot PDF

480

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

J. Väderleksorganisationen.

För sv ar skommittén.

Kommittén har icke funnit anledning till principiell ändring av den militära

väderlekstjänstens nuvarande organisation.

Vid indragning av F6 borde inrättas en särskild observationscentralstation

i Karlsborg.

Yäderleksstationen vid Fårösund syntes kunna indragas och dess uppgifter

övertagas av den numera inrättade civila väderleksstationen i Yisby, varigenom

viss personalminskning kunde göras. Om ett geofysiskt observatorium

för bland annat meteorologisk forskning skulle inrättas i Kiruna, varom

förslag förelåge, borde det övervägas, huruvida icke den nuvarande observationscentralstationen

i Gällivare borde anknytas till observatoriet.

Slutligen har kommittén framhållit, att det kunde visa sig lämpligt att i

sinom tid flytta den nuvarande observationscentralstationen i Nordmaling till

den nya civila flygplats vid Umeå, för vars påbörjande 1946 års riksdag anvisat

medel.

Departementschefen.

Jag har i det föregående föreslagit, att F 6 skall bibehållas. Vid bifall till

detta förslag föreligger icke något behov av observationscentralstation i Karlsborg.

Vad förslaget om indragning av väderleksstationen i Fårösund beträffar,

har Kungl. Maj:t efter framställning av chefen för flygvapnet genom

beslut den 16 januari 1948 (kommunikationsdepartementet) medgivit, att stationen

finge indragas och dess uppgifter övertagas av den civila flygväderlekstjänsten

i Visby.

Behovet av personal vid flygstabens väderleksavdelning har behandlats

under avsnittet Flygvapnets ledande organ m. m.

K. Övriga frågor.

Försvarskommittén.

Kommittén har föreslagit, att en reservflygkår för vissa begränsade

spanings- och övervakningsuppgifter skulle ingå i flygvapnets krigsorganisation.

Besättningarna i kårens flygplan — flygförare och flygspanare ur kategorien

f. d. stamflygförare — borde uttagas enligt frivilligt åtagande och

vartannat år erhålla omkring 20 timmars flygträning på flygplan, avsedda att

ingå i kåren.

Liksom hittills borde enligt kommitténs mening flygvapnet svara endast

för den kvalificerade målflygningen med snabbare flygplantyper för

armén och marinen. För armén beräknades 910 flygtimmar målgång (minskning

med 1 790 timmar i förhållande till vad som beräknats i 1942 års försvarsbeslut)

och för marinen 700 flygtimmar målgång (minskning med 500

timmar). Kostnaderna för målflygning borde i vad avsåge flygmaterielens

löpande drift och underhåll liksom hittills bestridas av arméns respektive marinens

anslag. Övriga kostnader borde bestridas av flygvapnets anslag.

s. 481 Kontrollera mot PDF

481

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Kommittén har slutligen förordat, att understöd åt privatflyget alltjämt

skulle utgå och avse den motorlösa flygningen. Understödet har av

kommittén beräknats till oförändrat 390 000 kronor, vilket belopp borde utnyttjas

på sådant sätt, att så många ynglingar som möjligt bereddes tillfälle

till utbildning i motorlös flygning.

Beträffande motorflygningen har kommittén anslutit sig till av chefen för

flygvapnet anförd uppfattning, att understöd till densamma från fjärde huvudtiteln

icke vore motiverat ur flygvapnets synpunkt, främst därför att denna

flygverksamhet av kostnadsskäl icke i lika hög grad som den motorlösa flygningen

kunde bidraga till att skapa den breda rekryteringsbas, som flygvapnet

eftersträvade.

Vad beträffar en av chefen för flygvapnet väckt fråga om statsunderstöd

till det privata motorflyget från annan huvudtitel än försvarets hade kommittén

intet att erinra mot att frågan gjordes till föremål för särskild utredning.

Remissyttranden.

Luftfartsstyrelsen och Svenska aeroklubben ha tillstyrkt försvarskommitténs

förslag beträffande understöd åt privatflyget och hemställt, att

frågan om understöd åt det privata motorflyget skulle göras till föremål för

särskild utredning.

D epartements chef en.

Gentemot försvarskommitténs förslag om inrättande av en reservflygkår

har jag i princip intet att erinra. Jag finner det nämligen angeläget att i

görligaste mån kompensera den redan beslutade minskningen av spaningsflyget.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda närmare föreskrifter

angående tjänstgöringsförhållanden m. m. för kårens värnpliktiga

flygande personal.

Vad beträffar målflygning åt armén och marinen har jag i princip intet att

erinra mot försvarskommitténs förslag. Flygtidsbehovet torde i vanlig ordning

få prövas för varje budgetår.

Till vad försvarskommittén anfört rörande understöd åt privatflyget kan

jag i huvudsak ansluta mig. Jag finner det angeläget, att åtgärder vidtagas

för att om möjligt öka rekryteringen till det motorlösa flyget. Även frågorna

om tillgodoseende av instruktörsbehovet och om rationalisering av den grundläggande

glid- och segelflygutbildningen torde böra uppmärksammas.

Med frågan om en särskild utredning rörande understöd åt det privata

motorflyget torde i nuvarande ekonomiska läge böra tills vidare anstå.

III. Flygmaterielen.

För sv ars kommittén.

I fråga om flygmaterielens förnyelse bär kommittén anfört, att de

tekniska stridsmedlen utövat ett dominerande inflytande på krigföringen under

31—404 18 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 206.

s. 482 Kontrollera mot PDF

482

Kungl. Maj:ts proposition nr 20fi.

det senaste kriget. En allmänt erkänd krigserfarenhet vore därför också den

vetenskapliga forskningens och industriens stora betydelse för ett lands försvarskraft.

Tryggad försörjning med kvalitativt högtstående materiel utgjorde

ett viktigt led i ett lands krigsberedskap.

Försvarskommittén har ansett följande synpunkter böra beaktas vid förnyelse

av flygmateriel. Materielen bör i största möjliga utsträckning kunna

tillverkas inom landet. Erforderlig materiell beredskap måste upprätthållas.

Materielen måste tillgodose kravet på modernitet. Materielen bör vara enhetlig.

Materielens förnyelse måste vara planlagd på ett tekniskt-ekonomiskt tillfredsställande

sätt. Kommittén har närmare utvecklat dessa synpunkter och därvid

anfört i huvudsak följande.

En inhemsk flygindustri vore den enda säkra förutsättningen för materielbeståndets

förnyelse under avspärrning eller perioder av större politisk spänning.

Att flygmaterielanskaffningen baserades på inhemsk tillverkning finge

dock icke utesluta möjligheterna att inköpa flygplan från utlandet, då anledning

därtill funnes och tillfälle erbjödes. I tider av snabb teknisk utveckling

kunde detta vara av stort värde.

Flygvapnets materiella beredskap måste vara hög, då man måste räkna med,

att den tidsfrist, som i ett modernt krig möjligen kunde stå till förfogande

för att höja den materiella beredskapen, bleve kort. Mobiliseringsbehovet och

de första krigsmånademas ersättningsbehov måste vara täckta.

Flygplanens modernitet vore av utslagsgivande betydelse för flygförbandens

krigsduglighet. Hög kvalitet hos personalen kunde icke uppväga låg

kvalitet hos materielen. Den ur modernitetssynpunkt största godtagbara livslängden

för krigsflygplan i första linjen vore 7 år. En oundgänglig förutsättning

för att denna relativt långa livslängd skulle kunna godtagas vore dock,

att flygplanen vid leverans vore fullt moderna. Detta underströke vikten av

en kvalificerad inhemsk flygindustri och vetenskaplig flygteknisk forskning.

En förutsättning för att en småstats flygmaterielförsörjning lämpligen skulle

kunna baseras på inhemsk tillverkning vore, att denna kunde koncentreras

på ett fåtal flygplantyper. För ett flygvapen av den omfattning, som kommittén

förordade, fordrades tre krigsflygplantyper, nämligen två typer enmotoriga och

ensitsiga flygplan, avsedda för dagjakt och spaning, och en typ tvåmotoriga

och flersitsiga flygplan, avsedda för attack, nattjakt och spaning.

I såväl 1936 som 1942 års försvarsbeslut hade förutsatts, att flygmaterielens

förnyelse skulle äga rum successivt medelst tämligen jämna årliga anslag.

Även försvarskommittén hade anslutit sig till denna princip.

I fråga om det nuvarande anskaffningsläget har försvarskommittén

anfört i huvudsak följande.

Sedan den genom ramavtalen med flygindustrien åvägabragta utbyggnaden

av denna industri nu genomförts, kunde de industriella förutsättningarna för

att i kvantitativt hänseende tillgodose flygvapnets behov av jämn förnyelse av

flygplan och motorer anses föreligga.

Under kriget hade även konstruktion och tillverkning av övrig flygmateriel

upptagits inom landet i stor utsträckning och med gott resultat. Forskningsresurserna

i detta avseende hade väsentligt förbättrats genom tillkomsten av

försvarets forskningsanstalt.

Den inom landet bedrivna forskningsverksamheten hade i stort sett vant

tillfredsställande som underlag för modema inhemska flygplankonstruktioner

men hade varit otillräcklig som grand för flygmotortillverkningen. För att

s. 483 Kontrollera mot PDF

483

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

kunna till fullo utnyttja de möjligheter, som öppnats genom de senaste

landvinningarna inom det flygtekniska området — främst i vad avsåge

utvecklingen av bemannade och obemannade flygplan med prestanda i Ijudhastighetsområdet

samt utvecklingen av reaktionsmotorer — måsto man emellertid

ställa väsentligt ökade krav på vår framtida forskningsverksamhet. De

aerodynamiska förhållandena vid hastigheter i närheten av ljudets vore nämligen

föga kända, varför varje ny konstruktion måste ingående undersökas i

aerodynamiska laboratorier vid höga hastigheter. Våra nuvarande resurser i

detta avseende vore otillräckliga, varför en avsevärd utbyggnad härvidlag

vore synnerligen önskvärd.

Vad beträffade flygmotortillverkningen, vilken hittills måst baseras på

licenstillverkning av utländska konstruktioner, hade genom övergången till

reaktionsmotorer våra resurser på området i jämförelse med utlandets blivit

avsevärt större än hittills. Ett flertal problem inom reaktionsmotortekniken

vore nämligen av samma art som inom ång- och gasturbinområdena, där vårt

land intoge en framskjuten plats. Gynnsamma förutsättningar för att skapa

inhemska konstruktioner av reaktionsmotorer funnes därför nu. ökade forskningsresurser

måste dock ställas till förfogande.

För att den under kriget skapade flygindustrien, vars fortbestånd vore ett

livsvillkor för försvaret, i en framtid skulle kunna fylla sin uppgift att förse

flygvapnet med modern materiel erfordrades sålunda väsentligt ökade resurser

för forskning inom de aerodynamiska och flygmotortekniska områdena. Frågan

härom, som fordrade en snar lösning, vore för närvarande föremål för närmare

utredning inom den i april 1947 tillsatta flygforskningskommittén.

I fråga om flygmaterielens underhåll har försvarskommittén anfört,

att tillsyns- och underhållsarbetena måste utföras fortlöpande för att materielen

skulle hållas i tjänstedugligt skick. Kommitténs beräkningar av underhållskostnaderna

för flygplan och motorer hade i likhet med vad hittills skett

grundats på ett beräknat flygtidsbehov och på uppgifter över underhållskostnaderna

per flygtimme, som erhållits genom erfarenhet eller uppskattning.

För övrig materiel hade underhållskostnaderna på grundval av statistik beräknats

i procent av materielens värde.

De årliga kostnaderna för flygmaterielen vid fullt genomförd

organisation har kommittén enligt prisläget den 1 juli 1947 beräknat till

182 210 000 kronor, inräknat kostnaderna för luftbevakningens radarmateriel.

Vissa ytterligare synpunkter på frågor, som beröra flygmaterielen, har kommittén

framlagt i betänkandets hemliga del, där också detaljberäkningar gjorts

av flygmaterielkostnaderna. Härtill torde få hänvisas.

Remissyttranden.

Flygförvaltningen har framhållit, att de krav på att förstärka flygvapnet,

som säkerligen uppkomme i ett kritiskt läge, bland annat med hänsyn till

svårigheterna >att öka flygindustriens produktionskapacitet omöjligen kunde

tillgodoses inom rimlig tid. All erfarenhet från beredskapstiden visade svårigheterna

att snabbt förstärka de materielkrävande vapenslagen. Leveranser från

utlandet kunde i sådana lägen ej påräknas.

I fråga om den flyg- och flygmotortekniska forskningen har flygförvaltningen

understrukit försvarskommitténs uttalande, att man numera måste

s. 484 Kontrollera mot PDF

484

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

ställa väsentligt ökade krav på denna forskning. Intensivt bedriven flygteknisk

och militärteknisk forskning med väsentligt utökade resurser vore nödvändig

för att kunna följa med i utvecklingen av flygplan och nya vapen samt

förstå och förutse utvecklingstendenserna, så att erforderliga motmedel i tid

kunde utvecklas. De snarast erforderliga åtgärderna vore enligt flygförvaltningens

mening, förutom vissa åtgärder berörande försvarets forskningsanstalt,

forcering av flygforskningskominitténs utredning, omedelbar förstärkning

av flygtekniska försöksanstaltens resurser enligt av anstalten framlagt

förslag, utvidgad undervisning i flygteknik och flygmotorteknik vid tekniska

högskolan i Stockholm och inrättande av en professur i flygplanstatik och

flygplanbyggnad därstädes samt utvidgning av flygvapnets försökscentral i

Malmslätt enligt flygförvaltningens tidigare förslag. Yad flygforskningskommittén

beträffade kunde en fullständig utredning taga avsevärd tid, varför

delförslag rörande de viktigaste behoven borde framläggas efter hand. Förstärkning

av flygtekniska försöksanstaltens resurser vore oundgängligen nödvändig.

I annat fall kunde anstalten icke tillfredsställande fylla sin uppgift,

vilket komme att verka hindrande på utvecklingen av nya krigsflygplantyper

inom landet och kunde orsaka förseningar, som sedermera icke kunde inhämtas.

Gentemot försvarskommitténs beräkning av kostnaderna för flygmaterielen,

vilka överensstämde med de uppgifter flygförvaltningen lämnat kommittén

och även omfattade utveckling och försöksserier av helt nya stridsmedel, vore

intet att erinra.

Överbefälhavaren har i likhet med flygförvaltningen framhållit vikten av

att flygforskningskommittén efter hand framlade delförslag rörande de viktigaste

behoven i fråga om den nu otillräckligt tillgodosedda flygtekniska

forskningen.

Krigsmaterielverket har anfört, att försvarskommittén endast i fråga om

flygindustrien syntes ha gjort sig till tolk för synpunkter, som i allt väsentligt

överensstämde med dem verket allmänt anlagt på frågan om möjligheten att

i ett skärpt läge snabbt genomföra en upprustning på materielsidan.

Departementschefen.

Jag ansluter mig i allt väsentligt till de synpunkter, försvarskommittén anlagt

på frågan om flygmaterielens förnyelse. I princip bör denna sålunda

grundas på den inhemska flygindustrien, vilket dock ej bör hindra, att möj

ligheterna att inköpa flygmateriel i utlandet tillvaratagas, då särskilda skäl

därtill föreligga.

Med hänsyn till den snabba flygtekniska utvecklingen anser jag i likhet

med försvarskommittén, att 7 år är den genomsnittligt största livslängd för

krigsflygplan i första linjen, som kan godtagas. Jag har i huvudsak icke heller

något att erinra mot de livslängder för flygmaterielen i övrigt, som kommittén

i betänkandets hemliga del lagt till grund för sina kostnadsberäkningar. Den

tekniska utvecklingen ävensom vunna erfarenheter rörande materielen kunna

emellertid ur flygsäkerhets- eller effektivitetssynpunkter i vissa fall motivera

kortare omsättningstider.

s. 485 Kontrollera mot PDF

485

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Med hänsyn till såväl kravet på hög modernitet hos flygmaterielen som

nödvändigheten av någorlunda jämn belastning på flygindustrien anser jag i

likhet med försvarskommittén, att flygmaterielen liksom nu bör förnyas successivt

medelst tämligen jämna årliga anslag. Till frågan om vissa härmed

sammanhängande budgettekniska principer m. m. återkommer jag vid anmälan

av anslag för budgetåret 1948/49 till anskaffning av flygmateriel m. m.

Genom övergången från propeller- till reaktionsdrift för flygplan har det

blivit möjligt att uppnå farter i närheten av ljudhastigheten. Härvid ha en

mångfald förut okända flygtekniska problem uppställt sig, vilka kräva snar

lösning, såvida icke utvecklingen av nya inhemska flygplantyper skall försvåras

och allvarligt försenas. Då våra nuvarande resurser för flygteknisk

forsknings- och försöksverksamhet icke motsvara de krav, som numera måste

ställas, är en utökning härvidlag ofrånkomlig — icke minst i fråga, om den

flygmotortekniska forskningen. Ur försvarets synpunkt är det vidare av stor

betydelse, att frågan om ordnandet av den högre undervisningen på de flygoch

flygmotortekniska områdena så snart ske kan bringas till en lösning.

Vad beträffar möjligheterna att på längre sikt förse flygvapnet med materiel

finnas redan nu inom landet härför erforderliga industriella förutsättningar

såväl för den av mig nu föreslagna flygvapenorganisationen, innefattande

tre förstärkta dagjaktflottiljer, som för en organisation, i vilken även

återstående sju dagjaktflottiljer förstärkts.

Till följd av bland annat att leverans av flygmateriel i regel måste planläggas

på lång sikt har den närmast förestående materielanskaffningen vid

förstärkning av tre dagjaktflottiljer beräknats skola ske genom köp utifrån.

Förstärkning av återstående dagjaktflottiljer har däremot beräknats kunna ske

genom inhemsk tillverkning.

Mot vad försvarskommittén anfört rörande flygmaterielens underhåll har

jag i princip intet att erinra.

IV. Kostnadsberäkningar för flygvapnet.

F ör svar skommittén.

Kommittén har å s. 748—759 i betänkandet framlagt detaljerade beräkningar

beträffande flygvapnets årskostnader utom i vad rör ersättning till försvarets

fastighetsfond. Härtill torde få hänvisas. Dessa kostnader — jämväl

innefattande kostnader för radarluftbevakningen — ha sammanfattats i följande

tabell.

Ä r 8 k o r t n afl er i in

iljoner kronor

Å n (1 ii ni ii i

''O

4*-

00

co

''O

4- tO

O

1950/51

SO

tÖ

1952/53

SO

O»

03

so

o*

Cn

SO

Cn

O*

C"

Ci

1956/57

1957/58

Genom- förd orga- nisation

Anskaffning |

av flygmate-J

riel........J

Övrigt ......

132,4

132,9

132,9

132.9

132,9

132,9

132,9

132,9

132,9

132,9

132,9

107,7

110,7

114,8

117,2

119,7

120,i

121,3

120,8

121,0

121,3

121,4

Summa

240,1

243,0

247,7

250,1

252,0

253,0

254,2

253,7

253,9

254,2

254,8

s. 486 Kontrollera mot PDF

486

Kungl. Maj-.ts ''proposition nr 206.

Utöver årskostnaderna komma kostnader för flygfält, befästningar och

byggnader, vilka av kommittén redovisats under rubriken Byggnader m. m. å

s. 809—816 i betänkandet samt i betänkandets hemliga del.

Remissyttranden.

Chefen för flygvapnet har, såsom framgår av den i det föregående lämnade

redogörelsen, framlagt ett förslag till förstärkning av flygvapnet. De årliga

merkostnaderna härför — i jämförelse med försvarskommitténs förslag —

framgå av följande tabell. I tabellen har hänsyn tagits till vissa under hand

lämnade ändrade uppgifter rörande kostnadernas fördelning på de olika budgetåren

m. m., vilka föranletts av delvis ändrade förutsättningar för materielleveransema.

Kostnader i milj. kr. under

budgetåret

Årskost- nader i

Föreslagen utökning i förhållande till

forsvarskommitténs förslag

o

0-

00

tf3*

o

1949/50

1950/51

1951/52

fn

eu

tc

©*

os

engångs- kostnader

i milj. kr.

milj. kr.

vid ge- nomförd

organisa- tion

50 % förstärkning av tio dagjakt- flottiljer.

a) Engångskostnader............

6,1

31,1

63,9

51,1

47,1

1199,3

b) Årskostnader ................

—

0,5

4,8

15,5

24,4

—

40,3

En nattjaktflottilj ny uppsattes.

a) Engångskostnader............

3,0

5,0

32,5

31.0

3,o

2 74,5

_

b) Årskostnader ................

—

—

—

3 11,0

313,o

16,0

F 6 bibehålies och omvandlas seder- mera till tvåmotorig flottilj.

a) Engångskostnader............

12,o

4 0,75

b) Årskostnader................

—

9,5

10,o

11,0

—

16,o

Indragningen av F 2 kompenseras

med en fjärde division vid spa- ning sflottilj en.

a) Engångskostnader............

5 0,1

0,1

b) Årskostnader................

—

2,8

3,0

3,5

4,o

—

4,5

Totalkostnader under femårspe- rioden ..........................

9,2

48,9

114,2

123,1

103,5

—

—

varav engångskostnader ...........................

Årskostnader vid genomförd organisation v............

1 Varav 6,5 miljoner i avskrivningskostnader för byggnader

2 Varav 9,5 miljoner i avskrivningskostnader för byggnader

m. m.

m. m. Om flott

274,65

iljen kan fö

76,8

rläggas till

ett redan befintligt flygfält, beräknas avskrivningsbehovet kunna minskas med omkring 1 mil

on kronor.

3 Under förutsättning att flottiljen beslutas

av innevarande

års riksdag och kan börja uppsattas

1951/62.

4 Avskrivningskostnader för tillbyggnad av

hangarer och flottiljverkstad.

Denna tillbyggnad er-

fordras dock ej förrän omkring år 1955.

5 Avskrivningskostnader för flygtjänstbyggnad vid hangar för den nya divisionen.

s. 487 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

487

Vid förstärkning av dagjaktflyget beräknades — utöver ovannämnda engångskostnader

— uppstå ett investeringsbehov om cirka 40 miljoner kronor

för bergshangarer in. in. Det av försvarskommittén i betänkandets hemliga del

omnämnda investeringsbehovet för anläggning av bergshangarer skulle härigenom

öka från 115 till 155 miljoner kronor.

Överbefälhavaren har, såsom i det föregående nämnts, i skrivelse den 19

februari 1948 föreslagit, att all luftbevakning skall överföras till flygvapnet

och att det i samband härmed skall inrättas en fast fredsorganisation för densamma.

Genomförandet av detta förslag skulle medföra vissa merkostnader i

förhållande till försvarskommitténs förslag, vilka borde tillföras flygvapnets

kostnadsram. Till samma kostnadsram borde även överföras vissa medel för

den optiska luftbevakningen, som dels nu vore upptagna under armén och

marinen, dels av försvarskommittén redovisats under för försvaret gemensamma

ändamål. Beräknade merkostnader ävensom erforderlig överföring av

medel till flygvapnet från övriga försvarsgrenar m. m. framgå av följande

tabell. Utöver i tabellen upptagna kostnader erfordrades årliga anslag till

frivilliga organisationer, som uppginge för budgetåret 1948/49 till 57 000 kro
-

För budgetåret 1948/49

erforderliga medel

Årskostnader vid genom- förd organisation

A n d a in it 1

Nya

medel

Över- föring

från »Ge- mensamt»

Överfö- ring från

övriga

försvars- grenar

Nya

medel

Över- föring

från »Ge- mensamt»

Överfö- ring från

övriga

försvars- grenar

Avlöningar m. m. till fast anställd

personal:

Avlöningar till aktiv personal m. fl.

305 000

305 000

Avlöningar till personal i flyg- vapnets reserv ..............

13 000

22 000

Ekiperingsersättningar..........

3 000

—

—

3 000

—

—

Avlöningar m. m. till värnpliktiga:

Avlöningar m. m. till värnpliktiga

_

_

_

_

308 000

Familjebidrag ..................

—

—

—

—

—

61000

Sjukvård:

Sjukvård ......................

3 000

Sjukvårdsmateriel ..............

—

—

—

—

—

1000

Reseersättningar m. m...........

12 000

—

—

12 000

—

12 000

Mathållning......................

—

—

—

—

—

91000

Intendenturmateriel in. m.:

Beklädnad m. in...............

70 000

17 000

62 000

Inventarier m. in...............

—

—

—

_

7 000

Tvätt..........................

—

—

—

—

—

7 000

Övningar m. m...................

—

—

—

350 000

_

_

Flygmateriel m. in.:

Anskaffning av flygmateriel m. m.

1 800 000

150 000

300 000

156 000

Drift och underhåll av flyg- materiel in. in...............

109 000

—

105 000

169 000

300 000

105 000

45)9000

1 800 000

285 000

739000

000 000

835 000

1 242 000 kronor med nuvarande värnp

2 584000

liktsavlöning. — 2

Jpptagna

2 174Ö0Ö4

arméförvaltningens

medels-

äskanden för budgetåret 1948/49. -

- 3 7G9 000 kronor

med nuvarande värnpliktsavlöning. —

4 2 108 000 kronor med nuvarande värnpliktsavlöning.

s. 488 Kontrollera mot PDF

488

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

nor, varav 15 000 kronor till centralförbundet för befälsutbildning och 42 000

kronor till riksförbundet Sveriges lottakårer, samt vid genomförd organisation

till 193 000 kronor, fördelade med 71 000 respektive 122 000 kronor till nämnda

förbund. Beträffande ett av försvarskommittén beräknat medelsbehov av

7 700 000 kronor för anordnande av centraler — delvis i bergrum — för den

optiska luftbevakningen, av kommittén avsett att inrymmas i den för försvaret

i dess helhet beräknade byggnadskvoten, har överbefälhavaren föreslagit, att

härför skulle för budgetåret 1948/49 upptagas ett anslag av 2 200 000 kronor.

Flygförvaltningen har framhållit, att det, då tillräckligt underlag för att

bedöma den optiska luftbevakningens omfattning och utrustning saknades,

undandroge sig flygförvaltningens bedömande, om de av försvarskommittén

upptagna medlen för ifrågavarande organisation vore tillräckliga. Det förefölle

dock, som om såväl engångs- som årsanslagen vore otillräckliga. Det

borde därför få ankomma på den förvaltningsmyndighet, under vilken materielen

komme att sortera, att — då nämnda förhållanden kunde bättre överblickas

än nu — inkomma med begäran om erfordei-liga tilläggsanslag.

Departementschefen.

Även om den av mig i det föregående föreslagna organisationen för flygvapnet

innebär vissa förstäi’kningar i jämförelse med försvarskommitténs förslag,

äro de båda organisationerna dock till sin allmänna uppbyggnad väl

överensstämmande. Med utgångspunkt från kommitténs kostnadsberäkningar

för flygvapnet, vilka jag i princip kan godtaga, har jag därför kunnat begränsa

de i det följande framlagda kostnadsberäkningarna till att avse de

större organ i s åt ions ändri n ga r i förhållande till kommitténs föi''slag, som jag

förordat. Såsom jag i det föregående framhållit innebär detta, förslag — även

oavsett av kommittén föreslagna förbandsindragningar — väsentliga besparingar

i föl-hållande till nuvarande organisation fullt genomföi’d. Kostnadsberäkningarna

grunda sig på pris- och löneläget den 1 juli 1947.

Merkostnaderna — i förhållande till försvai-skommitténs förslag — för de

av mig föreslagna åtgärderna att förstärka tre dagjaktflottiljer med 50 % samt

att behålla F 6 och ytterligare en av F 2:s spaningsdivisioner framgå av följande

tabell. Det bör dock uppmärksammas att, även om bibehållandet av

F 6 samt två (i stället för en) av F 2:s tre spaningsdivisioner föranleder ökade

kostnader i förhållande till försvarskommitténs förslag, så medföra dessa åtgärder

likväl icke något ytterligare medelsbehov i jämförelse med kostnaderna

för nuvarande organisation utan möjliggöra i stället besparingar på

grund av den minskade spaningsorganisationen. Jag utgår från, att om det

skulle visa sig nödvändigt att redan under budgetåret 1948/49 utföra de smärre

byggnadsarbeten vid spaningsflottiljen F11, vilka sammanhänga med överförandet

dit av en av F 2:s divisioner, detta får ske inom ramen av det anslag

för smärre nybyggnads- och förändringsax-beten, som upptagits under

kapitalbudgeten, flygvapnets delfond.

Mitt förslag att ombilda attackflottiljen F 1 till nattjaktflottilj i snabbare

s. 489 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206. 489

Merkostnader — i förhållande till försvarskommitténs förslag — för att förstärka tre dagjaktflottiljer

med 50 % samt behålla F 6 och ytterligare en av F 2:s spaningsdivisioner.

Kostnader i miljoner

kronor enligt prisläget Vt 1947

Ändamål

1948/49

1949/50

1950/51

1951/52

1952/53

Årskost- nader vid

genom- förd orga- nisation

Summa

engångs-

kost-

nader

1. 50 % förstärkning av tre dag- jaktflottiljer.

a) Engångskostnader:

Materielanskaffning ......

Byggnader m. m. (avskriv-

6’i

12-7

31o

—

—

—

49-8

ningskostnader) ........

—

0*8

li

1*5

1*5

—

1 4-9

b) Årskostnader:

Materielanskaffning........

—

—

2-7

7*7

7-7

7*7

—

Övrigt ..................

—

0-5

1*6

2*6

3''6

4*6

—

Summa under 1

2. Attackflottiljen F6 belidlles.

a) Engångskostnader:

Byggnader m. m. (avskriv-

6*1

14 o

364

Ils

12-8

12 3

54-7

ningskostnader) ........

—

~~

—

~

i 0*75

b) Årskostnader:

Materielanskaffning ......

—

5-5

5-5

55

5*5

5*5

—

Övrigt3 ..................

—

0-5

ro

2-o

3-o

5*5

—

Summa under 2

3. Indragningen av spaningsflottil- jen F 2 kompenseras med en

fjärde division vid kvarvarande

spaningsflottilj.

a) Engångskostnader:

Byggnader m. m. (avskriv-

Bo

65

7-5

8-6

4 Il o

0 75

ningskostnader) ........

5 Öl

—

—

—

—

0 Öl

b) Årskostnader:

Materielanskaffning ......

—

2-5

2-5

2-5

2-5

2-5

—

Övrigt....................

—

0-8

0-5

1*0

1*5

2*o

Summa under 3

Öl

2-8

3*o

3 5

4*o

4»

Öl

Summa under 1—3

62

22''8

45 9

22 8

25-3

27-8

55*35

varav materielanskaffning ......

» byggnader m. m. (avskriv-

6.1

20-7

41-7

15-7

15-7

15-7

49*8

ningskostnader) ..........

o-i

0*8

ll

1*5

1*5

—

5*76

» övrigt....................

—

In

3 i

5*6

8''i

12i

~

1 Varav 0’9 miljoner kronor för utbyggnad

av hangarer och

4 miljoner kronor

för vissa

arbeten

vid krigsbaserna. 2 För tillbyggnad av hangarer och flottiljverkstad. Dessa medel erfordras endast

om F 6 organiseras som tvåmotorig flottilj och

i så fall först omkring år 1965. 3 Försvarskommitten

har i sina kostnadsberäkningar upptagit cirka

1*5 miljoner kronor för att bibehålla F 6 till och med

budgetåret 1954/65. 4 Om F 6 organiseras som tvåmotorig flottilj i samband med nästa flygmatc-

rielförnyelsc, beräknas årskostnaden

öka med 6 miljoner kronor från och mod budgetåret 1955/56.

Framcmot samma tidpunkt erfordras i

så fall även ett engångsanslag motsvarande

kostnadsskillnaden

mellan en- och tvåmotoriga flygplan.

5 Tillbyggnad av

vissa lokaler vid

redan befintlig hangar.

s. 490 Kontrollera mot PDF

490

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

takt än försvarskommittén räknat med, vilket kräver vissa engångskostnader,

återkommer jag till vid behandlingen av frågan om anskaffning av flygmateriel

för nästa budgetår. Erinras må, att medel för normal omsättning av Flis

materiel äro inräknade såväl i försvarskommitténs som i nuvarande årskostnader

för flygvapnet. Till chefens för flygvapnet förslag att — utöver omvandlingen

av F 1 till nattjaktflottilj — uppsätta en helt ny natt jaktflottilj

kan jag, såsom i det föregående framhållits, nu ej taga ställning.

Mitt förslag att överföra den optiska luftbevakningen till flygvapnet och

att härvid inrätta en fast fredsorganisation för densamma medför vissa merkostnader,

som i stort sett äro oberoende av vilken försvarsgren luftbevakningen

tillhör. Såväl dessa kostnader som de medel för den optiska luftbevakningen,

vilka dels nu äro upptagna under armén och marinen, dels av försvarskommittén

redovisats som för försvaret gemensamma ändamål, böra tillföras

flygvapnets kostnadsram. Dessa kostnader framgå av överbefälhavarens i det

föregående återgivna kostnadsberäkningar för luftbevakningen, vilka jag i

huvudsak kan godtaga. Då bland annat möjligheterna att under budgetåret

1948/49 nyanställa personal för luftbevakningsorganisationen äro mycket begränsade,

finner jag ej anledning att för ifrågavarande budgetår under driftbudgeten

för flygvapnet upptaga några medel utöver dem, vilka enligt vad

som nyss anförts böra överföras från övriga försvarsgrenar m. m. och till

vilka jag avser att taga hänsyn vid beräknandet av arméns och marinens anslag.

I överensstämmelse härmed räknar jag sammanfattningsvis med ett merbehov

för flygvapnet — för att tillgodose luftbevakningens behov -— av

(1 800 000 + 285 000=) 2 085 000 kronor under budgetåret 1948/49 samt av

(739 000 + 600 000 + 769 000 =) 2 108 000 kronor vid genomförd organisation.

De olika delposternas innebörd och fördelning på olika anslag framgå

närmare av nyssnämnda redogörelse för överbefälhavarens kostnadsförslag beträffande

luftbevakningen. För engångsanskaffning av materiel till den optiska

luftbevakningen räknar jag, i huvudsaklig överensstämmelse med försvarskommitténs

förslag, med ett medelsbehov av 10 500 000 kronor.

Beträffande vissa i övrigt uppkommande merkostnader torde få hänvisas

till Avd. III. E och F.

Försvarskommittén har för flygvapnet räknat med 9 + 2 månaders sammanlagd

tjänstgöringstid samt med en värnpliktskontingent, som med cirka

50 % överstiger behovet vid 12 månaders första tjänstgöring. Med en första

tjänstgöringstid om 12 månader och häremot svarande värnpliktskontingent,

som jag — utan att därmed definitivt taga ställning till frågan om övningstidens

längd — ansett kunna läggas till grund för kostnadsberäkningarna,

och med utgångspunkt från nuvarande avlöningsförmåner för värnpliktiga

minskas flygvapnets värnpliktskostnader vid fullt genomförd organisation

med cirka 3,3 miljoner kronor per år. Med hänsyn till vad jag föreslagit vid

anmälan av propositionen 1948: 157 böra vidare 200 000 kronor för befästningars

underhåll in. m. fråndragas den av försvarskommittén beräknade kostnadsramen

för flygvapnet.

s. 491 Kontrollera mot PDF

491

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Med utgångspunkt från i det föregående redovisade kostnadsändiingar i

förhållande till försvarskommitténs förslag beräknar jag flygvapnets årskostnader

— inklusive kostnader för luftbevakningsorganisationen - vid genomförd

organisation till (254,3 + 27,8 + 2,i —3,3 —0,2 =) 280,7 miljoner kronor.

Merkostnaderna under driftbudgeten för budgetaret 1948/49 i förhållande

till i årets statsverksproposition upptagna medel för flygvapnet skulle med

angivna utgångspunkter utgöra 6100 000 (anskaffning av flygplan för förstärkning

av dagjaktflyget) + 2 085 000 (för luftbevakningen) = 8185 000

kronor. Beträffande det medelsbehov för frivilliga organisationer, som sammanhänger

med luftbevakningens omorganisation och som närmare framgår av

överbefälhavarens i det föregående återgivna förslag i detta hänseende, får

jag hänvisa till vad härom sägs vid behandlingen av de frivilliga försvarsorganisationerna.

V ad slutligen beträffar överbefälhavarens förslag att

för budgetåret 1948/49 anvisa ett investeringsanslag om 2 200 000 kronor för

anordnande av centraler för den optiska luftbevakningen vill jag erinra, att

jag i propositionen 1948:126 räknat med att sagda byggnadsprogram skall

komma till utförande och för budgetåret 1948/49 upptagit ett anslag av

1 000 000 kronor för ändamålet.

s. 492 Kontrollera mot PDF

492

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Avd. VII. VISSA FÖR FÖRSVARET GEMENSAMMA ÄNDAMÅL

Under detta avsnitt i betänkandet har försvarskommittén behandlat institutioner

och utgiftsändamål, som i riksstaten under fjärde huvudtiteln upptagas

under avdelningarna D. Vissa för försvaret gemensamma ändamål och

K Diverse samt vissa andra utgiftsändamål av för försvaret gemensam

natur.

Beträffande följande ändamål har försvarskommittén utgått från nu gällande

organisation och i stort sett samma medelsbehov som för budgetåret

1947/48, nämligen sjökarteverket, krigsarkivet, armémuseum, försvarets socialbyrå,

försvarets läroverk, garnisonssjukhusen, militärapoteket, försvarets tandvård,

centrala värnpliktsbyrån och inskrivningsväsendet. Såsom framgår av

årets statsverksproposition (bil. 6, punkterna 128—137, 139—155) ha slutliga

förslag till anslagsanvisningar för budgetåret 1948/49 framlagts för dessa

ändamål. Vissa av remissmyndigheterna mot kommitténs förslag i dessa delar

framförda önskemål om förstärkt personalorganisation m. m. torde böra av

myndigheterna upptagas i de årliga anslagsäskandena. Med hänsyn härtill

saknar jag anledning att i detta sammanhang närmare beröra desamma. Även

beträffande de utgiftsändamål, som upptagits såsom vissa övriga gemensamma

ändamål under avdelning D., samt ändamålen under avdelning E. ha slutliga

äskanden framlagts i statsverkspropositionen. Vad angår den under avsnittet

Kostnaderna angivna, av försvarskommittén berörda frågan om utgifter, som

icke vore att hänföra till försvarsutgifter i egentlig mening och som därför

enligt försvarskommitténs mening rätteligen borde avdragas från totalkostnaderna

under fjärde huvudtiteln, är jag icke beredd att nu taga ställning därtill.

Spörsmålet, synes emellertid vara förtjänt av att närmare övervägas. De här

avsedda frågor, som nu påkalla ställningstagande, behandlar jag i det följande.

A. Försvarets forskningsanstalt.

F örsvar skommittén.

Försvarskommittén har föreslagit ökad medelsanvisning till försvarets forskningsanstalt.

Förslaget har grundats på en av forskningsanstalten till kommittén

överlämnad promemoria, vari anstalten ifrågasatt, huruvida icke en

översyn av anstaltens nuvarande organisation borde företagas med hänsyn till

den snabba utveckling som ägt och fortfarande ägde rum på det vapentekniska

omiadet. I betraktande av nu rådande brist på arbetskraft samt svårigheterna

att skaffa apparater och verktygsmaskiner m. m. hade anstalten dock

ansett lämpligt att avvakta ytterligare erfarenheter av verksamheten, innan

en mera genomgripande omorganisation företoges. För att de forskningsfrågor,

som för närvarande bearbetades, skulle kunna lösas, måste anstalten

tillföras ytterligare kvalificerad personal. Forskningsanstalten hade förden
-

s. 493 Kontrollera mot PDF

493

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

skull framlagt förslag om en utökning av personalorganisationen, avsedd att

genomföras under budgetåren 1948/49—1950/51. Förslaget innebure, dels att

anstalten under angivna budgetår skulle tillföras ytterligare 104 befattningar,

dels ock förändrad löneställning för vissa befintliga befattningshavare. Dessutom

hade anstalten framfört önskemål om utökning av antalet militärassistenter

från tre till sex. Jämväl för omkostnader och forskningsverksamhet

hade föreslagits ökad medelsanvisning.

Försvarskommittén har framhållit betydelsen av att vårt land noggrant

och i den utsträckning våra resurser medgåve följde den militärtekniska utvecklingen

för att om möjligt i god tid kunna få fram ändamålsenliga stridsmedel

samt därigenom i görligaste mån säkerställa sig mot överraskningar.

Kommittén funne därför starka skäl tala för att vi i mån av vår förmåga borde

ställa erforderliga medel till förfogande för ifrågavarande ändamål.

Kommittén har därför — utan att därmed taga ställning till den föreslagna

personalökningen — ansett sig böra förorda, att forskningsanstalten erhåller

ökad medelstilldelning för de närmaste budgetåren. Samtidigt har kommittén

anfört, att största möjliga varsamhet syntes påkallad vid utbyggandet av

den fasta personalorganisationen. Med hänsyn till sannolikt kvarstående

reservation under anslaget till viss forskningsverksamhet vid utgången av

innevarande budgetår har kommittén ansett, att den sammanlagda medelstilldelningen

för försvarets forskningsanstalt för budgetåren 1948/49—1950/51

borde uppskattas till respektive 4 400 000, 6 100 000 och 6 500 000 kronor.

Remissyttranden.

överbefälhavaren och ett flertal andra remissmyndigheter ha anslutit sig

till kommitténs åsikt om betydelsen av den militärtekniska forskningen. Flygförvaltningen

har för sin del lagt vikt vid en omfattande forskning särskilt

beträffande nya flygplantyper för höga hastigheter, arméns fortifikationsförvaltning

vid forsknings- och försöksverksamhet inom det fortifikatoriska området

och militärbefälhavaren för II. militärområdet vid forskning rörande

materielens skydd med därav följande möjligheter till besparingar inom förrådsvården.

Från flera håll, bland annat av överbefälhavaren och försvarets forskningsanstalt,

har framhållits betydelsen av att forskningsanstalten erhölle tillräcklig

och väl kvalificerad personal, inbegripet ökat antal militärassistenter, och

erforderliga resurser i övrigt samt att dess lokalfråga bragtes till en lösning.

Forskningsanstalten har därvid berört möjligheten att tillgodose lokalbehovet

genom att taga i anspråk vissa ledigblivande kasernetäblissement, närmast

Livregementets till häst (Kl).

Överbefälhavaren har understrukit behovet av praktiska försök med trupp.

Särskilda försöksavdelningar borde inrättas vid ej blott infanteri- och ingen

jörtruppskolan utan även övriga skolor. Forskningsanstalten har föreslagit,

att värnpliktiga med naturvetenskaplig eller teknisk utbildning i betydligt

större utsträckning än för närvarande skulle placeras till tjänstgöring vid an
-

s. 494 Kontrollera mot PDF

494

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

stalten. Svenska teknologföreningen har anfört, att vid forskningen vunna resultat

måste snabbt tillgodogöras materielen i fråga om förbättringar och nyanskaffningar.

Beredskapsgraden hängde intimt samman med förefintligheten

av fullgod modem materiel och dess rätta handhavande.

Departementschefen.

För egen del har jag redan i det föregående haft anledning understryka

den militärtekniska forskningens betydelse för vårt försvar. Jag har även

framlagt förslag om en intensifiering och utbyggnad av den försvarsmedicinska

forskningen med viss anknytning till försvarets forskningsanstalt.

Även om jag ej är beredd att nu taga ställning till anstaltens personalförslag

i hela dess vidd, anser jag goda skäl tala för att personalorganisationen

i viss utsträckning konsolideras. Härav betingade detaljförslag komma att

framläggas vid behandlingen av frågan om medelstilldelningen till anstalten

för nästa budgetår.

Om och i vad mån värnpliktiga i större utsträckning än för närvarande

kunna placeras till tjänstgöring vid anstalten torde framdeles böra övervägas

i samband med övriga värnpliktsfrågor.

Beträffande anstaltens lokalfråga vill jag i förevarande sammanhang erinra

om att jag i propositionen 1948: 126 äskat medel för anordnande av provisoriska

lokaler för anstalten. Yad angår den av anstalten väckta frågan om ianspråktagande

av Livregementets till häst kasernetablissement må nämnas, att

jag i det föregående vid behandlingen av frågan om indragning av nämnda

regemente förordat en särskild utredning angående utnyttjandet i detalj av

dess kasern.

B. Fältövningar m. m.

Under det till försvarsstaben uppförda reservationsanslaget till övningar

har för innevarande budgetår beräknats ett belopp av 7 500 kronor för anordnande

av fältövningar m. m. för försvarsstabens egen personal. För nästa

budgetår har för detta ändamål i årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 24)

under motsvarande anslag beräknats samma belopp.

F ör svar skommittén.

Kommittén har föreslagit ökad medelsanvisning för dylik övningsverksamhet.

Kommittén har därvid anfört, att önskemål framförts från militärt håll

om anordnande av befälsövningar av strategisk natur, vid vilka såväl högkvarteret

som cheferna för försvarsgrenarnas operativa enheter ställdes inför

de kombinerade operationernas speciella problem. Erfarenheterna från andra

världskriget hade nämligen givit vid handen, att en friktionsfri samverkan

mellan stridskrafter ur olika försvarsgrenar vore en av de främsta förutsättningarna

för ett framgångsrikt försvar. De på försvarsstaben fallande kostnaderna

för övningar av här avsett slag kunde enligt gjorda beräkningar uppskattas

till 17 000 kronor för år.

s. 495 Kontrollera mot PDF

495

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

Försvarskommittén har vidare återgivit uttalanden från militärt håll, vari

framhållits nödvändigheten med hänsyn till det nutida krigets totala karaktär

av en intim samverkan även mellan försvarets målsmän och olika civila myndigheter.

Samarbetet måste förberedas i fred och grundas på ömsesidig kunskap

om det militärpolitiska läget och de olika parternas möjligheter. Civila

och militära högre chefer måste få tillfälle att i applikatorisk form studera

de uppgifter, inför vilka de en gång kunde bli ställda. Arméns officersutbildningskommitté

hade också i sitt betänkande (SOU 1946: 38 s. 426) föreslagit,

att åtgärder skulle vidtagas för att skapa ett särskilt forum för studium och

utredning av aktuella frågor rörande det totala försvaret. I yttrande häröver

hade överbefälhavaren förklarat sig ämna ytterligare utreda denna fråga och

avgiva förslag i ämnet. Från försvarsstabens sida hade uttalats, att det vore

synnerligen önskvärt, att medel ställdes till förfogande för detta ändamål

och att en lämplig organisation därför snarast komme till stånd. Kostnaderna

hade — inberäknat kostnaderna för applikatoriska övningar — inom försvarsstaben

beräknats till 40 000 kronor för år.

Yidare hade från militärt håll uttalats, att de principer och metoder för

kombinerade operationer, som kunde utarbetas med ledning av krigserfarenheter,

applikatoriska studier och fältövningar jämväl borde utprövas under

krigsmässiga övningar. Ehuru sådana övningar måste anses vara av stort

värde för krigsmaktens sammansvetsande, syntes de dock tills vidare böra

inskränkas till att äga rum i genomsnitt vart tredje år. För förberedelsearbete,

överledning m. m. kunde kostnaderna uppskattas till 75 000 kronor för

en treårsperiod, eller 25 000 kronor för budgetår.

Slutligen hade särskilda utbildningskurser för försvarsstabens personal

ansetts erforderliga, för vilket ändamål 3 500 kronor för år borde anvisas.

Försvarskommittén har ansett, att bärande skäl anförts för anordnande av

här avsedda övningar och kurser m. m. och föreslagit, att anslag skulle årligen

anvisas för ändamålet med ett sammanlagt belopp av (17 000 + 40 000 +

25 000 + 3 500 =) 85 500 kronor.

Remiss yttranden.

Överbefälhavaren har framhållit, att erfarenheterna från andra världskriget

understrukit vikten av friktionsfri samverkan mellan stridskrafter ur olika

försvarsgrenar och av nära samarbete mellan krigsmakten, civilförsvaret och

övriga civila myndigheter. Formerna för denna samverkan måste studeras

och övas. Det syntes överbefälhavaren betydelsefullt, att den av försvarskommittén

föreslagna verksamheten i sådant syfte komme till stånd i full utsträckning

redan under nästkommande budgetår. Med hänsyn till den snabba

tekniska och taktiska utvecklingen vore det nödvändigt att vid sidan av den

militärtekniska forskningen även kunna bearbeta nya rön ur tekniska och

strategiska synpunkter och med hänsyn till svenska förhållanden. Dylika

forskningsuppgifter kunde ej genomföras utan regelbundet återkommande

kurser och tillämpningsövningar av operativ art.

s. 496 Kontrollera mot PDF

496

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Länsstyrelsen i Uppsala län har uttalat önskemålet, att representanter för

civilförsvaret matte beredas tillfälle närvara vid här avsedda övningar.

D epartementschef en.

Av försvarskommittén och överbefälhavaren anförda synpunkter för anordnande

av här avsedda övningar synas mig vara av natur att böra vinna

beaktande. I den mån övningar äga rum med personal ur försvarsstaben torde

böra tagas i anspråk det för försvarsstaben uppförda anslaget till övningar,

vartill slutligt äskande för nästa budgetår framlagts i årets statsverksproposition.

I den mån personal ur försvarsgrenarna deltaga, synas kostnaderna böra

bestridas från vederbörande försvarsgrens övningsanslag. För framtiden erforderliga

medel för dessa övningar synas mig böra begäras i de årliga medelsäskandena.

På grund härav är jag icke beredd att nu föreslå särskild medelsanvisning

för här avsedda ändamål.

C. Befäls- och specialistutbildning av vissa värnpliktiga.

I anledning av förslag av överbefälhavaren har / ör svar skommittén förordat,

att särskild befäls- och specialistutbildning anordnades för värnpliktiga,

som vore avsedda att i krig utnyttjas i vissa befattningar av icke rent militär

natui, sasom personalvardsassistenter, själavårdspersonal, tolkar, postpersonal,

telegrafpersonal, stabsredaktörer och förplägnadsassistenter. Utbildningen

borde omfatta tva manader, varvid första och andra repetitionsövningarna

borde fullgöras i en följd. I vissa fall kunde dock erfordras frivillig tjänstgöring

utöver den obligatoriska utbildningstiden. Det borde övervägas, om icke

även kvinnor borde få frivilligt deltaga i ifrågavarande utbildningskurser. De

särskilda kostnaderna för denna utbildningsverksamhet har kommittén uppskattat

till 23 000 kronor för budgetår.

Remissyttrande.

Försvarsväsendets personalvårdsnämnd har vitsordat behovet av specialutbildning

för personalvårdsassistenter och själavårdspersonal men ansett tveksamt,

om intresset för utbildningen kunde vara så stort att frivillig utbildning

kunde ifrågakomma utan att särskilda förmåner utginge härför. Nämnden har

även ansett det icke vara ägnat att inge betänkligheter ur principiella synpunkter

att låta kvinnor deltaga i utbildningen.

I) epartementschef en.

Jag anser den föreslagna befäls- och specialistutbildningen lämplig och tillstyrker

därför i princip, att dylik utbildning kommer till stånd. Den bör

även enligt min mening förläggas efter första tjänstgöringens (motsvarande

tjänstgörings) avslutande. Möjligheterna att inpassa densamma i värnpliktstjänstgöringen

bli därför beroende av huru denna tjänstgöring kommer att utformas

på längre sikt. Då, såsom jag anfört i det föregående, förslag därom

icke nu kan framläggas, kan jag heller icke nu mera i detalj taga ställning till

s. 497 Kontrollera mot PDF

497

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

förslaget. Skulle emellertid en dylik utbildning lämpligen kunna anordnas,

torde Kungl. Maj:t äga att utan riksdagens medverkan föranstalta bärom.

D. Försvarets brevskola.

Försvarskommittén.

Försvarskommittén bar anfört, att numera vunna erfarenheter rörande den

verksamhet, som hittills bedrivits vid arméns brevskola, enligt vad från militärt

håll gjorts gällande, givit vid handen, att korrespondensundervisning med

gott resultat borde kunna utnyttjas inom krigsmakten i väsentligt större

utsträckning än hittills varit fallet och att verksamhetsområdet fördenskull

borde utvidgas att avse jämväl personal tillhörande marinen och flygvapnet.

Kommittén ville med hänsyn därtill i anslutning till tidigare förslag i ämnet

förorda, att en särskild försvarets brevskola inrättades. Personalen vid

skolan syntes kunna begränsas till en chef, major (kommendörkapten av 2.

graden) eller kapten i lönegrad Ma 10 eller Md 9, en militär lärare, löjtnant,

i lönegrad Md 7, tre civila lärare, varav två i lönegrad Ce 27 och en i lönegrad

Ce 24, samt två biträden för skriv- och kontorsgöromål. För avlöningar

till skolans personal beräknades 81 500 kronor och för omkostnader vid skolan

30 000 kronor för budgetår. I den mån kurser anordnades allenast för en försvarsgren,

borde desamma bestridas från vederbörligt övningsanslag.

Remissyttranden.

överbefälhavaren, chefen för armén och försvarsväsendets personalvårdsnämnd

ha tillstyrkt förslaget om inrättande av en försvarets brevskola.

Överbefälhavaren har vidare ansett, att en definitiv organisation av skolan

snarast möjligt borde beslutas för att få nu utbildade lärare bundna till

skolan.

Chefen för armén har föreslagit, att skolchefen borde upptagas alternativt

i lönegraden Mall, Ma 10 eller Md9 samt liksom nu erhålla arvode om

1 440 kronor.

Statskontoret har ej ansett behovet av en särskild försvarets brevskola

övertygande styrkt. Eventuellt kunde skolan inrättas i anslutning till försvarets

läroverk. I vart fall borde lärarlönerna avvägas efter de normer, som

gällde inom det statliga undervisningsväsendet i allmänhet.

Statens lönenämnd har med hänsyn till att inga särskilda kompetensföreskrifter

gällde för de civila lärarna vid brevskolan föreslagit, att dessa borde

placeras i lönegraden Ce 24, vilken lönegrad jämväl föreslagits för två civila

lärare vid krigsflygskolan.

Försvarsväsendets personalvårdsnämnd har anfört, att den föreslagna skolan

borde utarbeta kurser även för personalvårdsassistenter och själavårdspersonal.

Departementschefen.

Mod hänsyn till numera vunna erfarenheter rörande värdet av korrespon32—4M48

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 206.

s. 498 Kontrollera mot PDF

498

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

densmetoden för militär undervisning anser jag mig kunna förorda, att

denna form av undervisning införes jämväl för marinen och flygvapnet och

därvid även gives en fastare organisation. Liksom hittills torde verksamheten

böra bedrivas vid en särskild skola. Med den av statskontoret ifrågasatta

anslutningen till försvarets läroverk torde intet väsentligt vara att vinna, då ju

undervisningen där uteslutande avser civila ämnen under det att här ifrågavarande

korrespondensundervisning övervägande avser rent militära ämnen.

Jag föreslår därför, att en för försvaret gemensam skola, försvarets brevskola,

inrättas. Vad beträffar personalorganisationen vid skolan och personalens löneställningar

kan jag ansluta mig till försvarskommitténs förslag, med den ändringen

dock att alla de tre civila lärarna åtminstone tills vidare placeras i

lönegraden Ce 24.

E. Åtgärder för att säkerställa krigsmaktens försörjning i krig.

F ör svar sk om mitt én.

I sina till försvarskommittén överlämnade utredningar rörande försvarets

framtida ordnande har överbefälhavaren jämväl berört frågan om säkerställande

av krigsmaktens försörjning i krig. Efter en närmare redogörelse för principerna

härför (av kommittén återgiven på s. 780—783 i betänkandet) har

överbefälhavaren i sådant syfte föreslagit vissa åtgärder, såsom nyanskaffning

av ammunition för täckande av vissa brister, byggande av bergrum för skydd

av svårersättlig och särskilt ömtålig materiel, viss utbyggnad av ammunitionsindustrien,

nedbringande av krigsindustriens igångsättningstider, anskaffning

och lagring av vissa för tillverkning av ammunition och signalteknisk materiel

erforderliga importvaror. För åtgärder för att nedbringa industriens igångsättningstider

har överbefälhavaren av kostnadsskäl ansett sig tills vidare icke

böra yrka anslag. Anskaffning av signalteknisk materiel har ansetts icke nu

kunna kostnadsberäknas. Kostnaderna för de föreslagna åtgärderna i övrigt ha

av överbefälhavaren beräknats till 80 miljoner kronor för inköp av materiel

och råvaror samt 71 miljoner kronor för byggande av bergrum, vilka kostnader

borde fördelas att utgå under en lång följd av år. För det närmaste budgetåret

beräknades medelsbehovet till 10 miljoner kronor.

Försvarskommittén har funnit, att de av överbefälhavaren angivna allmänna

riktlinjerna för ordnandet av krigsmaktens materielförsörjning i krig i stort

sett kunna godtagas. Även om det av överbefälhavaren i förevarande sammanhang

framlagda förslaget om inköp av materiel och råvaror -— varav huvuddelen

måste importeras — i och för sig kunde anses i sina huvuddrag väl

motiverat, ansåge kommittén dock nödvändigheten att begränsa landets import

till det oundgängligen erforderliga för närvarande lägga hinder i vägen för förslagets

genomförande. Det framtida bedömandet av de nu ifrågavarande

önskemålen syntes böra ske i samband med en prövning av andra då aktuella

materielanskaffningar. Försvarskommittén förutsatte, att tillbörlig hänsyn

därvid toges till behovet av materiel och råvaror för krigsmaktens räkning. I

s. 499 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206. 499

nuvarande läge funne sig kommittén nödsakad avstå från att beräkna medel för

angivna ändamål.

Frågan om byggande av bergrum har kommittén behandlat tillsammans med

vissa andra byggnadsfrågor.

I särskilt yttrande har kommittéledamoten Hagberg gjort erinran

mot att frågan om krigsmaktens försörjning i krig icke kunnat tillfredsställande

lösas.

Remissyttranden.

överbefälhavaren har framhållit, att inköp av materiel och råvaror — främst

för ammunitionstillverkning — icke kunde uppskjutas på obestämd tid, enär

i sådant fall den i krig nödvändiga ammunitionstillverkningen äventyrades.

Inköp måste påbörjas enligt det begränsade förslag, som framlades i överbefälhavarens

försvarsförslag.

Marinledningen har framhållit det allvarliga läge, som särskilt för sjöstridskrafternas

utnyttjande och effektivitet kunde uppstå, därest icke marinens

lagerhållning av drivmedel ökades. Möjligheterna att täcka förefintliga

brister vore avhängiga av frågan om bergrumsanläggningar för drivmedel.

Försvarets sjukvårdsförvaltning har framhållit nödvändigheten av att vid

en eventuell utredning på förevarande område även de med sjukvårdsmaterielförsörjningen

sammanhängande problemen allvarligt beaktades.

Krigsmaterielverket har — såsom i korthet omnämnts under avsnittet Försvarsorganisationens

utformande — anfört, att verket, med utgångspunkt från

industriens resurser räknade med, att krigsmaktens utrustnings- och ersättningsbehov

av materiel samt materielbehovet för reparationer skulle vara

tillgodosedda vid inträdandet av ett skärpt läge, och att endast en begränsad

tdlverkning och reparation av krigsmateriel under krig kunde och av personalskäl

borde äga rum, varvid denna tillverkning och reparation — för att över

huvud taget kunna påräknas med någon grad av säkerhet — måste vara förlagd

till bergrum. Att man endast kunde räkna med en mycket begränsad industriell

verksamhet under krig vore en följd av sårbarheten i den i varje

produktionskedja ingående tunga industrien, i kommunikationsnätet, som

måste utnyttjas för transporter av råvaror, halvfabrikat m. m., samt i kraftproduktionen.

Därtill komme att högst få produktionskedjor vore helt oberoende

av import. Utredningar påginge inom verket i samförstånd med försvarsstaben

rörande vad som med någon grad av säkerhet kunde produceras

inom landet i händelse av krig. Krigsmaktens behov av materiel för mobilisering

och krig måste till väsentlig del tillgodoses genom lagerhållning. Detta

problem hade endast i korthet behandlats av försvarskommittén, som icke

heller räknat med några medelsbehov för krigsindustriens skyddande, lagerhållning

av krigsmateriel eller mellanlager, ägnade att förkorta starttiderna

för ens den krigsindustri, som beräknades skola kunna hållas i gång i händelse

av ett krigsläge, samt lagerlokaler för nämnda ändamål.

s. 500 Kontrollera mot PDF

500

Kungl. May.ts proposition nr 206.

Verket har vidare framhållit, att en lagerhållning måste avse icke blott

färdig materiel, utan även mellanlager av olika förnödenheter för att möjliggöra

ett nedbringande av starttiderna för krigsindustrien samt vidare en viss

maskinpark för tillverkning av krigsmateriel. Den maskinkapacitet, som uppbyggts

under krigsåren, hölle på att i viss utsträckning avskrivas, i det att

en del av maskinparken förslitits under användning hos enskilda industriföretag

utan att de medel som erlagts för maskinernas begagnande fått tagas

i anspråk för ersättningsanskaffning.

Betydande medelsanvisningar erfordrades redan nu för berörda ändamål.

Kunde dessa icke inrymmas inom den kostnadsram, som komme att fastställas

för försvaret, bleve det givetvis en avvägningsfråga, huruvida fredsorganisationen

borde inskränkas till förmån för beredskapen eller beredskapen beskäras

för att möjliggöra hållandet av en något större fredsorganisation.

Sammanfattningsvis ville verket i fråga om tillgodoseendet av materielförsörjningen

under krig framhålla, att kommitténs förslag icke upptoge medel

och åtgärder härför, och att fördenskull varken tillräcklig tillgång på lagrad

materiel komme att finnas eller en krigstillverkning kunde igångsättas utan

årslång starttid eller hållas i gång vid ett framtida krig, vari landet kunde

komma att indragas.

Arméns fortifiJcationsförvaltning har framhållit, att erfarenheterna av en

nvligen genomförd fortifikatorisk rustningsplanläggning framhävt vikten av

att materielanskaffning för befästningsarbeten ej uppskötes till en tidpunkt,

då en skärpning i läget kunde hindra dylik anskaffning. Taggtråd och standardiserad

befästningsmateriel borde förrådsuppläggas i fred, varjämte vissa

andra materiel- och verktygsförråd borde anordnas. Utredning härom påginge.

Försvarets forskningsanstalt har efterlyst riktlinjer för hur den militärtekniska

forskningsverksamheten skulle fortgå under beredskap och krig. Landets

industri måste ha möjligheter att snabbt tillverka komplicerad materiel.

Såväl den materiella som personella beredskapen måste vara så hög som möjligt

på områden av betydelse för vårt försvar. För att göra industrien förtrogen

med krigsmaterieltillverkning måste beställningar av provserier av

ny krigsmateriel kontinuerligt utläggas.

Kommerskollegium har funnit det äventyrligt, att materielanskaffningen

åsidosatts i sådan utsträckning som skett i kommitténs förslag ej blott i fråga

om egentlig försvarsmateriel utan även då det gällde andra betydelsefulla

varor för krigsmaktens försörjning. För att undvika konkurrens med andra

livsviktiga behov i ett läge, då särskilt stora krav måste ställas på industriens

prestationsförmåga och då importmöjligheterna av olika skäl måste förutsättas

vara starkt begränsade, vore det nödvändigt, att anskaffning av särskilda militärförråd

av dylika varor planerades. Därest valutabrist eller andra importsvårigheter

för närvarande reste hinder i vägen för deras anskaffande, borde

extraordinära åtgärder övervägas för att snarast tillgodose detta viktiga behov.

Liknande synpunkter syntes gälla även i fråga om sådana varor för produktionens

och folkförsörjningens behov, varav befolkningens motståndskraft

vore beroende.

opaginerad Kontrollera mot PDF

501

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har funnit bristerna i fråga

om krigsmaktens försörjning i krig med förbrukningsmateriel av skilda slag

synnerligen betänkliga. Denna försörjning vore oundgängligen erforderlig för

krigsmaktens stridsduglighet. Åtgärder, som befunnes erforderliga för att säkerställa

försörjningen av den vid varje tidpunkt fastställda krigsorganisationen,

borde vidtagas oberoende av det utrikespolitiska läget. Möjligheterna att

importera för försvaret erforderliga förnödenheter måste tillvaratagas. Frågan

huruvida försörjningen i krig borde tillgodoses från fredslager av färdiga

produkter eller genom inhemsk produktion borde bedömas från fall till fall

alltefter de olika förutsättningarna för skilda slag av förnödenheter, varvid

samtliga kostnader för de olika alternativen måste vägas mot varandra.

Departementschefen.

Under beredskapstiden ställdes stora belopp till förfogande för åtgärder i

syfte att höja den industriella kapaciteten för krigsmaktens försörjning i krig.

Åtgärderna avsågo såväl anskaffning av maskiner och byggande av fabriker

som anskaffning av råvaror och mellanlager för krigsindustritillverkning. I

samband med att krigshandlingarna upphörde och beredskapen hävdes avbröts

det program för utbyggnaden på detta område som då fortfarande var under

fullföljande och vissa medel, som funnos reserverade för ändamålet, inbesparades

(jfr prop. 1945:386, s. 10 o. 11). I avvaktan på försvarskommitténs förslag

ha sedermera i stort sett inga ytterligare medel anvisats för här ifrågavarande

ändamål.

Det är givetvis en angelägenhet av största vikt, att krigsmaktens försörjning

i krig med materiel och förnödenheter är i erforderlig grad tryggad. De

åtgärder härför, som böra vidtagas, måste noggrant planläggas för att största

möjliga effekt skall kunna utvinnas ur medel, som kunna ställas till förfogande

för ändamålet. Såsom framgår av vad överbefälhavaren anfört och av remissyttrandena

pågå på skilda områden närmare utredningar för en dylik planläggning.

Jag är icke beredd att för närvarande ange något mått på medelsbehovet

för här ifrågavarande ändamål. Till frågan om medel för vissa åtgärder till

tryggande av krigsmaktens försörjning, vilka i nuvarande läge synas vara särskilt

angelägna, får jag anledning att återkomma i annat sammanhang.

F. Lottaorganisationen.

Försvar skommittén.

Den av riksförbundet Sveriges lottakårer (SLK) bedrivna verksamheten

har av försvarskommittén bedömts vara av sådant värde för krigsmakten, att

kommittén förordat höjning av nu utgående bidrag (140 000 kronor) till 370 000

kronor för år. Kommittén har därvid icke förutsatt någon ändring i lottarörelsens

ställning eller verksamhet i stort. Vidare har kommittén förutsatt, att

kostnader för lottors deltagande i fälttjänstövningar och dylikt liksom hittills

skulle bestridas av vederbörlig försvarsgren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

502

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Remissyttranden.

Överbefälhavaren har ansett att alla användbara och tillgängliga krafter för

rikets försvar måste utnyttjas, varför han biträtt förslaget om höjning av

medelstilldelningen till lottarörelsen.

överstyrelsen för riksförbundet Sveriges lottakårer har icke haft något att

erinra mot förslaget beträffande lottaorganisationen.

I) ep ar tem en t sch ef en.

Med hänsyn till den ståndpunkt jag intagit till frågan om ökad medelsanvisning

till de under Avd. IY. Armén redovisade frivilliga försvarsorganisationerna

och innan bättre överblick vunnits över den omfattning, som luftbevakningsutbildningen

kan beräknas få under nästkommande budgetår, anser

jag mig icke kunna förorda en höjning av medelsanvisningen till lottaorganisationen

utöver den, som föreslagits i innevarande års statsverksproposition.

s. 503 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

503

Avd. VIII. BYGGNADER M. M.

F ör svar skommittén.

Försvarskommittén har verkställt utredning rörande de förändringar i försvarets

byggnadsbestånd, som skulle bli en följd av kommitténs förslag, samt

även upptagit till behandling frågor angående byggnadsbehov, som oberoende

därav kunde göra sig gällande under den närmaste tioårsperioden.

Kostnaderna för hela försvaret för de byggnadsarbeten, som direkt föranledas

av försvarskommitténs organisationsförslag, har kommittén uppskattat

till 13 509 000 kronor. Totalkostnaden för byggnadsändamål, vilka enligt vad

kommittén angivit skulle ytterligare aktualiseras genom kommitténs organisationsförslag,

främst åtgärder för att effektivisera utbildningen, ha beräknats

uppgå till 31 249 000 kronor. Å andra sidan har kommittén räknat med att vid

genomförandet av kommitténs förslag fastigheter med ett sammanlagt värde

av inemot 50 000 000 kronor skulle frigöras för andra ändamål än försvarets.

Kommittén har inhämtat uppgift om förefintligt behov av byggnadsåtgärder

i övrigt inom försvaret. Därvid hade anmälts önskemål om byggnadsföretag,

till vilkas bestridande skulle erfordras —- inberäknat kostnaderna för nyss omförmälda

av kommitténs förslag direkt eller indirekt föranledda byggnadsarbeten

— investeringsanslag till belopp av för armén 139 303 000 kronor,

för marinen 85 955 000 kronor (därav 42 000 000 kronor för utbyggande

av flottans basorganisation m. m.), för flygvapnet 136 700 000 kronor (därav

75 400 000 kronor för flygfältsarbeten och 50 000 000 kronor för bergshangarer

m. fl. befästningsanläggningar) samt för byggnadsföretag av för flera försvarsgrenar

gemensam natur såsom bergrum för drivmedelsförråd och den

optiska luftbevakningen 23 900 000 kronor eller allt som allt 385 858 000 kronor.

Mot dessa investeringsanslag skulle svara ett grundavskrivningsbehov av

tillhopa 190 157 000 kronor. Härutöver borde enligt kommittén tagas i beaktande

ett belopp av 9 200 000 kronor för försvarets forskningsanstalt.

I fråga om möjligheterna att tillgodose byggnadsbehov, som icke direkt

föranleddes av försvarskommitténs förslag utan som ur andra synpunkter

kunde anses erforderliga, har kommittén inskränkt sig till ett allmänt påpekande,

att vissa av de ifrågasatta byggnadsföretagen syntes vara av den art,

att de ur olika synpunkter tedde sig såsom särskilt angelägna. Hit vore att

hänföra byggande av flygfält samt bergrum. Med hänsyn till de avsevärda

kostnaderna härför vore det ofrånkomligt att räkna med en under avsevärd

tid fortgående successiv utbyggnad av sådana anläggningar. Försvarskommittén

har i detta sammanhang erinrat om 1947 års riksdags uttalande

att, då flygfältsarbetena vore av stor betydelse ur flygsäkerhetssynpunkt och

alltså representerade en hög angelägenhetsgrad, det givetvis vore påkallat,

att desamma komme till utförande i den omfattning läget på arbetsmarknaden

och tillgången på materiel det medgåve. Jämväl byggnadsföretag, avsedda att

s. 504 Kontrollera mot PDF

504

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

främja utbildningens effektivitet, borde enligt försvarskommittén givas företräde

framför andra byggnadsobjekt. Från militärt håll hade vidare påpekats

att vissa äldre kasernetäblissement nu vore i sådant skick, att modernisering

vore nödvändig för att icke anläggningarnas funktionsduglighet skulle

äventyras.

Övriga byggnadsarbeten av den kategori, varom nu vore fråga, hade av

myndigheterna ansetts påkallade av byggnadstekniska skäl, av medicinska,

sanitära och hygieniska orsaker, av säkerhetsskäl, för tillgodoseende av arbetarskyddslagens

krav, för beredande av ökad bekvämlighet och trevnad i

kasernerna, såsom led i försvarets centrala organisationskommittés rationaliseringsprogram,

med hänsyn till krigsmaterielens förvaring och vård m. m.

Med hänsyn till nödvändigheten att i rådande läge starkt begränsa de

allmänna utgifterna har kommittén ansett sig böra räkna med att byggnadsverksamheten

för försvarsändamål under de närmaste åren måste i hög grad

inskränkas. Även om läget på nu förevarande område framdeles skulle lätta,

måste dock, framhåller kommittén, vid bestämmandet av byggnadsverksamhetens

omfattning hänsyn tagas till kostnaderna. Det förhållandet, att medel

till betydande belopp redan funnes anvisade för ett stort antal byggnadsföretag,

för vilka emellertid byggnadstillstånd ännu icke lämnats, borde också beaktas

vid bedömandet av möjligheterna att utföra nya sådana företag.

Kommittén har ställt sig tveksam till såväl möjligheten som nödvändigheten

av att under den kommande tioårsperioden genomföra ett så omfattande byggnadsprogram

som det från militärt håll framförda. Mot det för hela tioårsperioden

anmälda investeringsbehovet om 395 miljoner kronor svarade ett

grundavskrivningsbehov av cirka 195 miljoner kronor eller 19,5 miljoner kronor

för år. Med hänsyn särskilt till att medel redan beviljats för ett stort antal

byggnadsföretag, för vilka byggnadstillstånd ännu icke lämnats, har försvarskommittén

för sin del ansett sig böra stanna vid att beräkna grundavskrivningsbehovet

för byggnads-, flygfälts- och andra anläggningsarbeten till i

genomsnitt 10 miljoner kronor för år. Kommittén har dock samtidigt uttalat,

att ett förändrat konjunkturläge kunde nödvändiggöra en omprövning av hela

förevarande frågekomplex.

Under ett särskilt avsnitt i betänkandet har kommittén behandlat frågan

om befästningar. Kommittén har därvid återgivit ett uttalande i ämnet av överbefälhavaren

av innebörd att det av främst ekonomiska skäl icke vore möjligt

att i fredstid utbygga samtliga önskvärda permanenta befästningar i fullt

färdigt skick. Att uppskjuta alla befästningsarbeten till ett beredskapsläge

medförde dock betänkliga risker. Vid snabb övergång från fred till krig innebure

detta, att stödet av permanenta (befästningar komme att inskränkas till

det, som de nu utbyggda befästningarna erbjöde. Efter ett krigsutbrott kunde

man icke räkna med att i någon större utsträckning utföra sådana befästningar.

En viss kontinuerlig byggnadsverksamhet för befästningar borde därför enligt

överbefälhavarens mening äga rum i fred. Omfattningen härav borde be
-

s. 505 Kontrollera mot PDF

505

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

stämmas under hänsynstagande dels till behovet av befästningar ur strategisk

synpunkt inom det ena eller det andra området, dels till ekonomiska skäl.

Bland de mest önskvärda ändamålen i fråga om befästningsanläggningar

hade överbefälhavaren angivit befästningar för markstridskrafter och den militära

ledningen samt bergrum för skilda ändamål.

Frågan om uppförande av bergrumsanläggningar har kommittén behandlat

tillsammans med övriga byggnadsfrågor. För befästningar för markstridskrafter

och den militära ledningen hade överbefälhavaren räknat med ett årligt

medelsbehov av 10 miljoner kronor. Försvarskommittén har ansett sig

med hänsyn till den behållning, som funnes å härför redan anvisade anslag,

icke i nuvarande läge böra beräkna medel för dylika befästningar.

Remissyttranden.

överbefälhavaren har framhållit, att de byggnadsföretag, som även enligt

kommitténs mening vore mest angelägna, nämligen flygfältsarbeten, utbyggnaden

av marinens basorganisation, bergrum m. m. på vissa flygfält samt de

viktigaste fullträffsäkra drivmedelsförråden, skulle, om de utsträcktes över

den långa tiden av tio år, kräva ett årligt investeringsbehov av 20 miljoner

kronor. Med de av kommittén beräknade anslagen skulle sålunda intet utrymme

finnas för anläggningar, avsedda att höja utbildningens effektivitet

m. fl. angelägna företag. Det nu rådande trycket på arbetsmarknaden och det

ekonomiska läget borde icke läggas till grund för en planering på längre sikt.

Överbefälhavaren har vidare framhållit nödvändigheten av moderna befästningar,

bergtunnlar och bergrum. Utan stöd av befästningar kunde de stridande

förbanden lida svåra förluster. Tillgång på bergtunnlar och bergrum

vore ett villkor för att sjö- och luftstridskrafterna på sina baser icke tillfogades

förluster, som allvarligt nedsatte stridsvärdet. Utan tillgång till motståndskraftiga

förråd för svårersättliga förnödenheter och skyddade utrymmen

för krigsviktig tillverkning äventyrades krigsuthålligheten. De av försvarskommittén

angivna reservationerna å anslag till befästningsarbeten

vore helt otillräckliga för en 10-årsperiod.

Chefen för armén har anfört, att huvuddelen av de byggnader, för vilka

medel redan funnes anvisade, vore av sådan vikt för arméns förråds- och utbildningsfrågor,

att några nybyggnads- eller förändrings a rb e t e n icke utan

synnerligen tvingande skäl borde sättas före dem i angelägenhet.sordning. Det

vore ofrånkomligt ur beredskapssynpunkt, att bergrumsanläggningar komme

till utförande.

31arinledningen har framhållit, att de för marinen mest betydelsefulla byggnadsobjekten

vore bergrum såsom fartygstunnlar, ammunitions- och torpedförråd,

oljelagringsanläggningar m. m. Utbyggandet av flottans basanläggningar

inom rimlig tid jämsides med andra för ej endast marinen angelägna

byggnadsobjekt syntes icke kunna ske inom den av kommittén angivna investeringsramen.

Chefen för flygvapnet har understrukit betydelsen av att flygfältsarbeten

och för flygvapnet erforderliga bergrum snarast iordningställdes.

s. 506 Kontrollera mot PDF

506

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 206.

Departementschefen.

Huvuddelen av de byggnadsföretag, som försvarskommittén här angivit,

ha tidigare anmälts av de medelsäskande myndigheterna. Alltefter angelägenhetsgrad

ha de fått inpassas i den byggnadskvot, som tillmätts försvaret. Så

länge de förhållanden bestå, som betinga den nuvarande regleringen av byggnadsverksamheten,

torde samma förfarande få tillämpas även i fortsättningen.

Frågan vilka byggnadsföretag som närmast böra komma till utförande får

därför prövas för varje budgetår. För nästkommande budgetår ha förslag redan

framlagts för riksdagen om kapitalinvesteringar i försvarets fonder.

DEPARTEMENTSCHEFENS HEMSTÄLLAN.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

besluta, att försvaret i här berörda delar skall organiseras på

sätt av mig i det föregående angivits.

Med bifall till vad föredragande departementschefen sålunda,

med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenEegenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Magnus T. Möller.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

507

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Avd. I. Inledning .............................................................. 3

Avd. II. Allmänna synpunkter .................................................. 10

I. Strategiska synpunkter på frågan om försvarets ordnande.. 10

A. Krigsteknikens utveckling och det moderna kriget.................. 10

B. Sveriges militärpolitiska läge ........................................ 31

C. Målsättningen för krigsmakten ...................................... 39

II. Försvarsorganisationens utformande ............................ 46

III. Huvuddragen av försvarskommitténs förslag.................. 70

A. Värnplikten............................................................ 70

B. Armén ................................................................ 70

C. Marinen................................................................ 80

D. Flygvapnet............................................................ 86

E. Kostnaderna .......................................................... 98

IV. Departementschefen ................................................ 112

Avd. III. Särskilda frågor...................................................... 129

A. Försvarets högsta ledning............................................ 129

1. Överbefälhavaren, försvarsstabschefen och försvarsgrenscheferna s. 129. —

2. Försvarsstaben m. m. s. 140. — 3. De centrala förvaltningsmyndigheterna

s. 147.

B. Den militärterritoriella indelningen.................................. 149

C. Kustartilleriets ställning inom försvarsorganisationen .............. 154

D. Luftförsvaret.......................................................... 155

1. Luftförsvarets organisation s. 155. — 2. Luftbevakningens ställning inom

försvarsorganisationen s. 157.

E. Militärmusiken........................................................ 161

F. De värnpliktigas ekonomiska förmåner .............................. 165

Premier s. 165. — Familjebidrag s. 170. — Fria resor s. 170. — Förbättring

av löneförmånerna för värnpliktiga under utbildning till officer på aktiv

stat s. 172.

G. Personalvården........................................................ 174

H. Befälsrekryteringen.................................................... 177

I. Försvarsmedicinsk forskning.......................................... 184

1. Inledning s. 184. — 2. Den försvarsmedicinska forskningens allmänna

uppgifter m. m. s. 184. — 3. Det försvarsmedicinska forskningsarbetets framtida

organisation och ledning s. 188. — 4. Kostnadsberäkningar s. 197.

Avd. IV. Armén ................................................................ 204

I. Krigsorganisationen...................................................... 204

II. Krigsmaterielen.......................................................... 210

opaginerad Kontrollera mot PDF

508

Eungl. May.ts proposition nr 206

Sid.

III. Fredsorganisationen...................................................... 220

A. Arméns ledande organ................................................ 220

B. Militärområden och högre truppförband ............................ 225

1. Territoriell indelning m. m. s. 225. — 2. Militärbefälsstaber s. 225. —

3. Försvarsområdesstaber s. 227.

C. Truppslag och truppförband m. m................................... 235

1. Allmänna grunder s. 235. — 2. Vissa frågor rörande truppförbandens

inre organisation s. 242. — 3. Kavalleriet s. 248. — 4. Underhållstrupperna

s. 253.

D. Vissa personalkårer .................................................. 261

1. Gteneralitetet s. 262. — 2. Generalstabskåren s. 262. — 3. Fälttygkåren

s. 262. — 4. Tygstaten s. 264. — 5. Intendenturkåren s. 265. — 6. Fältläkarkåren

s. 266. — 7. Fältveterinärkåren s. 267. — 8. Arméns sjukvårdspersonal

s. 267.

E. Arméingenjörkåren.................................................... 270

F. Utbildningsanstalter .................................................. 280

Allmänna grunder s. 280. — Grundläggande befälsskolor s. 283. — Skjutskolor

och motsvarande skolor s. 285. — Arméhögskolan (AHS) s. 292. —

Arméns jägarskola (JS) s. 295.

G. De frivilliga försvarsorganisationerna (utom hemvärnet)............ 295

1. Allmänna synpunkter s. 295. — 2. Centralförbundet för befälsutbildning

(Cfb) med därtill anslutna organisationer s. 296. — 3. Frivilliga motorcykelkåren

(FMCK) s. 299. — 4. Svenska röda korset (SRK) och svenska blå

stjärnan (SBS) s. 300. — 5. Frivilliga skytteväsendet s. 300. — 6. Frivilliga

tjänstehundväsendet s. 301. — 7. Svenska brevduveförbundet s. 301.

H. Hemvärnet............................................................ 308

I. Arméns hästar........................................................ 313

IV. Kostnadsberäkningar för armén ........................................ 323

Avd. V. Marinens organisation.................................................... 326

I. Krigs- och fredsorganisationen.......................................... 326

II. Marinens ledande organ................................................ 329

1. Marinstaben s. 329. — 2. Kustartilleriinspektionen s. 331. — 3. Tjänstegrensinspektörerna

s. 332.

III. Marindistrikten.......................................................... 334

IV. Flottan .................................................................. 338

A. Fartygsmaterielen .................................................... 338

1. Fartygens livslängder och utrangering s. 338. — 2. Ersättningsbyggnad

s. 342. — 3. Fredsrustningar s. 348.

B. Artillerimateriel m. m................................................. 349

C. Basorganisationen .................................................... 350

1. Allmänna synpunkter s. 350. — 2. Örlogsstationerna s. 352. — 3. Örlogsvarven

s. 353. — 4. Övriga basanläggningar s. 354.

s. 509 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

509

Sid.

D. Flottans personal...................................................... 356

1. Officerare s. 356. — 2. Underofficerare s. 359. — 3. Manskap s. 363. —

4. Reservpersonal s. 365. — 5. Övrig personal s. 367. 6. Rekrytering s. 368.

E. Utbildningen.......................................................... 370

1. De värnpliktigas utbildning s. 370. — 2. Fast anställt manskaps utbildning

jämte underofficersutbildning s. 370. — 3. Officersutbildningen s. 373.

Y. Kustartilleriet............................................................ 374

A. Kustartilleriets lokala organisation .................................. 374

1. Kustartilleriförsvarens organisation s. 374. — 2. Kustartilleriets truppförband

m. m. s. 375. — 3. Kustartilleriets skjutskola s. 376.

B. Kustartilleriets materiel .............................................. 377

C. Kustartilleriets personal.............................................. 379

1. Officerare s. 379. — 2. Underofficerare s. 380. — 3. Manskap s. 381. —

4. Övrig personal s. 382. — 5. Rekrytering s. 383.

Yl. För marinen gemensam personal ...................................... 383

A. Marinintendenturkåren.................... 383

B. Mariningenjörkåren .................................................. 387

1. Stampersonal s. 387. — 2. Reservpersonal s. 392. — 3. Rekrytering och

utbildning s. 393.

C. Marinläkarkåren ...................................................... 393

D. Marinens poliskår .................................................... 398

VII. Utbildningsanstalter .................................................... 400

VIII. Frivilliga organisationer ................................................ 404

IX. Kostnadsberäkningar för marinen ...................................... 405

Avd. VI. Flygvapnets organisation.............................................. 407

I. Krigsorganisationen...................................................... 407

II. Fredsorganisationen .................................................... 409

A. Flygvapnets ledande organ m. m..................................... 409

l. Flygstaben s. 409. — 2. Inspektionsmyndigheter s. 413. — 3. Flygöverläkaren

s. 418. — 4. Flygförvaltuingen s. 418. — 5. Personal till staber

m. m. utom flygvapnet s. 419.

B. Luftbevakningen...................................................... 420

C. Indelning i flygbasområden .......................................... 425

D. Flygförband m. m..................................................... 427

1. Indelning i flygslag och flygflottiljer s. 427. — 2. Flygeskadrarna s. 430.

— 3. Flygflottiljerna s. 433. — 4. Flygbaskåren s. 436.

E. Centrala flygverkstäder .............................................. 437

s. 510 Kontrollera mot PDF

510

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Sid.

F. Flygvapnets personal.................................................. 437

1. Allmänna grunder s. 437. — 2. Militär personal s. 439. — 3. Civilmilitär

personal s. 449. 4. Civil personal s. 456. — 5. Befordringsutsikter och

pensionsåldrar s. 457. — 6. Personalorganisationens genomförande s. 459.

G. Rekrytering................................................. 433

H. Utbildning .................................................. 437

1. Allmänna synpunkter s. 467. — 2. Olika personalkategoriers utbildning

s. 467. — 3. Flygövningarnas omfattning s. 470.

I. Utbildningsanstalter.................................................. 472

J. Väderleksorganisationen......................................... 480

K. Övriga frågor.......................................................... 480

III. Flygmaterielen .......................................................... 4g j

IV. Kostnadsberäkningar för flygvapnet.............................. 485

Avd. VII. Vissa för försvaret gemensamma ändamål ............................ 492

A. Försvarets forskningsanstalt........................................ 492

B. Fältövningar m. m........................................... 494

C. Befäls- och specialistutbildning av vissa värnpliktiga .............. 496

D. Försvarets brevskola.................................................. 497

E. Åtgärder för att säkerställa krigsmaktens försörjning i krig ...... 498

F. Lottaorganisationen................................................ 501

Avd. VIII. Byggnader m. m........................... 593

Departementschefens hemställan.................................................... 506

Stockholm 1948. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1948:369 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa frågor rörande försvarets organisation jämte i \ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. SU 1948:160 Utlåtande i anledning av Kungl Maj:ts proposition angående vissa frågor rörande försvarets organisation jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  3. SU 1948:162 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds framställningar angående vissa anslag till materielanskaffning för försvaret för budgetåret 1948/49 in. m. jämte i ämnet s. 1 i texten
  4. S2LU 1948:1 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med provisoriska bestämmelser rörande utbildningstiden för vissa värnpliktig s. 2 i texten