Angående lönegradsplacering för viss biträdespersonal m. m
39 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 36 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1952:14, Angående lönegradsplacering för viss biträdespersonal m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr li.
1
Nr 14.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lönegradsplacering
för viss biträdespersonal m. m.; given Stockholms
slott den 28 december 1951.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
John Lingman.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen framläggas förslag till riktlinjer för placering i högre
lönegrad än Ca 8 av biträdespersonal, som inom statsförvaltningen utför
kontorsgöromål av olika slag såsom maskinskrivning, registreringsarbete
och bokföring. Förslaget avser placering i lönegraderna 11, 13 och 15. Inplacering
i högre lönegrad än den 15:e har ansetts böra prövas av 1949 års
t j änsteförteckningskommitté.
I enlighet med angivna riktlinjer framläggas i propositionen förslag till
ändrad lönegradsplacering för biträdestjänster vid något över 100 olika
myndigheter och institutioner. De föreslagna ändringarna framgå av den
vid statsrådsprotokollet i ärendet såsom bilaga fogade sammanställningen.
Förslagen beräknas medföra en kostnadsökning per år för löner med i
runt tal 250 000 kronor.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. Nr lb.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28
december 1951.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Danielson, Zetterberg,
Torsten Nilsson, Sträng, Andersson, Lingman, Hammarskjöld,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för civildepartementet, statsrådet Lingman, fråga om lönegradsplacering
för viss biträdespersonal m. m. samt anför därvid följande.
Inledning.
Genom Kungl. Maj :ts beslut den 17 januari 1947 bemyndigades chefen
för finansdepartementet att tillkalla en utredningsman för att biträda
med utredning angående anställningsförhållandena för viss biträdespersonal
i statens tjänst (1947 års biträdesutredning). Såsom utredningsman
tillkallades f. d. kanslirådet A. Carlsson. Sedan denne fr. o. m. den 1
oktober 1948 erhållit begärt entledigande från uppdraget, förordnades
kanslirådet N. M. af Malmborg att verkställa ifrågavarande utredning.
Biträdesutredningen avgav den 22 september 1948 en promemoria angående
villkor och förutsättningar för anställande av biträden med kontorsgöromål
och liknande arbetsuppgifter i vissa lönegrader inom den civila
statsförvaltningen. Efter remissbehandling anmäldes promemorian i 1949
års statsverksproposition, bilagan För flera huvudtitlar gemensamma frågor.
Härvid anfördes, att de i promemorian föreslagna grunderna för biträdespersonalens
lönegradsplacering hade avsetts skola närmare prövas
i samband med en allmän översyn av lönegradsplaceringen för nämnda
personal inom de särskilda verken, vilken översyn borde avse jämväl försvaret.
Med hänsyn härtill hade det ansetts lämpligast att ställningstagandet
till de i promemorian behandlade problemen skedde först senare i ett
sammanhang.
I ett av biträdesutredningen den 10 oktober 1951 avgivet betänkande
angående anställningsförhållandena för viss biträdespersonal i statens
tjänst (stencilerat) föreligga nu förslag till normer för placering i lönegrad
av biträdespersonal med kontorsgöromål och vissa liknande arbetsuppgifter
ävensom i anslutning därtill detaljförslag rörande biträdespersonalens
lönegradsplacering vid ett stort antal särskilda verk. I första hand ha
Kungl. Maj.is proposition nr iU.
3
detaljförslag framlagts i fråga om verk, beträffande vilka tillräcklig utredning
angående biträdespersonalen för närvarande stått att erhålla och
biträdesfrågan i det hela befunnit sig i sådant läge, att erforderlig grundval
för bedömning och förslag synts vara för handen. I anslutning till betänkandets
avlämnande har utredningen framhållit, att dess arbete avses
skola fortsättas genom framläggande av detaljförslag rörande andra verk
och myndigheter.
över betänkandet ha yttranden avgivits av statens lönenämnd, försvarets
civilförvaltning, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,
pensionsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket, generalpoststyrelsen,
telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen samt Statstjänarkartellen
och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) ävensom de myndigheter,
som beröras av utredningens detalj förslag. Av sistnämnda myndigheter
har yttrande påkallats endast i fråga om respektive detaljförslag.
Biträdesutredningen har vidare med skrivelse den 15 november 1951,
under åberopande av de i betänkandet förordade grunderna, överlämnat
ytterligare förslag angående lönegradsplacering för biträdespersonal vid
vissa verk.
I en sistnämnda dag dagtecknad promemoria angående vissa biträdestjänster
i statsdepartementen har utredningen därjämte framlagt synpunkter
och förslag med avseende å lönegradsplacering för biträdespersonal inom
samtliga statsdepartement utom utrikes- och civildepartementen.
Biträdesutredningens principförslag och däröver avgivna
yttranden.
Enligt givna direktiv har biträdesutredningen att pröva frågan om anställnings-
och avlöningsförhållandena för biträdespersonal i högre lönegrad
än den 8:e med utgångspunkt från att denna biträdespersonal skall
vara placerad i lönegraderna 11, 13 och 15 (kanslibiträde, kontorist respektive
kansliskrivare). Uppdraget avser i första hand ett klarläggande av
vilka förutsättningar i fråga om kompetens och arbetsuppgifter, som böra
föreligga för att en befattning skall placeras i någon av nämnda lönegrader.
Vidare har utredningen enligt direktiven att i reglerande syfte
genomgå verkens personalförteckningar och därvid jämväl eftersträva en
sådan sammansättning av personalbeståndet, att rimliga befordringsförhållanden
uppkomma.
Ursprungligen avsåg utredningens uppdrag därutöver även att -— i den
mån verkställda undersökningar det föranledde — framlägga förslag om
uppflyttning av tjänst i högst lönegraden 15 till högre lönegrad. Sedan
1949 år tjänsteförteckningskommitté tillsatts, har det emellertid ansetts
4
Kungl. Maj:ts proposition nr li.
böra ankomma på denna kommitté att pröva frågan om lönegradsplaceringar
för dylika tjänster. Detsamma gäller spörsmålen huruvida de vid
vissa verk förefintliga kontoristtjänsterna i 12 och förste kontoristtjänsterna
i 14 lönegraden böra utbytas mot tjänster i normalgraderna 11, 13
och 15.
Beträffande gränsdragningen mellan biträdesutredningen och tjänsteförteckningskommittén
må vidare framhållas, att utredningen till biträdespersonal
hänfört personal, som är placerad i lönegraderna 4—8, 11, 13
eller 15 och som utför skriv- och kontorsgöromål. Utanför biträdesutredningens
arbetsområde ha i enlighet härmed ansetts falla sådana grupper
som fotografibiträden, laboratoriebiträden, tekniska biträden, biträden med
kartritningsgöromål vid kartutgivande.verk m. fl. Å andra sidan ha exempelvis
biträden i lägre grad med arbetsuppgifter i bibliotek i vissa fall medtagits.
Vilka grupper som ansetts böra medtagas av biträdesutredningen
och vilka som synts böra prövas av tjänsteförteckningskommittén har enligt
vad utredningen framhållit i icke obetydlig utsträckning bedömts från
fall till fall.
Allmänna förutsättningar för inrättande av vissa högre
biträdestjänster
Biträdesutredningens förslag.
Biträdesutredningen har i sitt betänkande framlagt förslag till riktlinjer
rörande de allmänna förutsättningar i fråga om arbetsuppgifternas art,
som böra föreligga för att biträdestjänst skall tillhöra den ena eller den
andra av här ifrågakommande lönegrader. Enligt utredningens mening bör
man likväl på detta område i viss utsträckning pröva sig fram; de föreslagna
normerna kunna sålunda behöva modifieras på grund av vunna
erfarenheter. Tillräcklig anledning synes utredningen därför icke för närvarande
föreligga att ifrågavarande riktlinjer utfärdas i form av allmänna
anvisningar.
Vid bedömande av de förutsättningar i fråga om arbetsuppgifter, som
enligt utredningens mening böra vara för handen för att en biträdestjänst
skall hänföras till högre lönegrad än den 8:e, har utredningen i viss utsträckning
gjort jämförelser mellan 1951 års statliga löneläge och lönerna
på den allmänna arbetsmarknaden inom personalkategorier med i huvudsak
motsvarande arbetsuppgifter.
Utredningen har förklarat sig i princip icke ha något att erinra mot att
arbetsuppgifternas art och kvalitet och icke deras mer eller mindre regelmässiga
förekomst under viss tid få vara avgörande för lönesättningen.
Enligt utredningens uppfattning kan man emellertid vid graderingen av
Kungl. Maj.ts proposition nr iU. 5
göromålen icke helt bortse från den omfattning, i vilken de förekomma i
det särskilda fallet.
Generellt gällande allmänteoretiska kompetensvillkor har utredningen ansett
icke böra föreskrivas för någon av de här ifrågavarande biträdesgraderna.
I princip skall sålunda enligt utredningens uppfattning befordran
till kanslibiträde, kontorist eller kansliskrivare kunna vinnas av envar som
är kompetent att fullgöra de till tjänsten hörande arbetsuppgifterna. Att
därför i vissa fall kan krävas speciell kompetens, t. ex. färdighet i stenografi
etc. är, framhåller utredningen, ett förhållande för sig som icke rubbar
nyssnämnda grundsats.
Såsom förut nämnts har utredningen för envar av tjänsterna såsom
kanslibiträde, kontorist och kansliskrivare angivit de arbetsuppgifter, som
normalt böra ankomma på sådan tjänst. Arbetsuppgifterna ha beträffande
varje tjänst uppdelats i tre grupper, nämligen kontorsgöromål, kamerala
göromål och statistiska göromål.
Arbetsuppgifter för kanslibiträde.
Kontorsgöromål:
kvalificerad maskinskrivning,
arbetsledning i ordinär skrivcentral,
svensk stenografering i mera betydande omfattning,
tjänstgöring som handsekreterare åt verks- eller byråchef eller därmed
jämställd chefstjänsteman,
tjänstgöring som byråregistrator,
övriga göromål av expeditionell natur, som icke äro att anse som rutinarbete.
För att kanslibiträdestjänst skall anses motiverad för maskinskrivning
anser utredningen böra krävas, att biträdet regelmässigt sysselsättes med
kvalificerad maskinskrivning, d. v. s. sådan som ej utgör rutinarbete. Som
exempel härpå har nämnts utskrift efter koncept, efter diktamen eller efter
diktafon eller annan mekanisk återgivningsmetod av all slags text avfattad
på de vanligaste främmande språken, där ej fråga är om ofta återkommande
formulärskrivelser, tabeller o. dyl. Vidare har hit hänförts utskrift
efter gammal handskriven text. Utredningen har ytterligare anfört.
Maskinskrivning efter diktafon kan vara mera pressande än vanlig maskinskrivning.
Särskild utbildning eller speciella förkunskaper erfordras
emellertid icke. På det enskilda näringslivets område, där maskinskrivning
efter diktafon trängt mer igenom än inom statsförvaltningen, torde denna
form av maskinskrivning icke i allmänhet betraktas såsom mera kvalificerad.
Utredningen kan för sin del icke finna, att maskinskrivning efter diktafon
av svensk text skall anses så kvalificerad, att uppgiften normalt bör
ankomma på kanslibiträde.
I fråga om utskrift av viktigare handlingar och av komplicerade tabeller
6
Kungl. Maj:ts proposition nr li.
håller utredningen före, att så länge utskriften väsentligen innefattar överflyttning
av handskriven eller talad nutida svensk text till maskinskrift,
högre lönegrad än kontorsbiträdesgrad normalt ej bör ifrågakomma.
Enligt utredningens mening bör arbetsledare i skrivcentral, som icke är
av särskilt stor omfattning, normalt vara kanslibiträde. Härom har utredningen
framhållit följande.
En förutsättning bör vara, att skrivavdelningen är av den storlek och
kontorsorganisationen så utformad, att utrymme gives för ett verkligt arbetsledarskap.
På arbetsledaren bör ankomma att vid sidan av eget skrivarbete
eller eljest fördela skrivmaterialet mellan övriga biträden allt efter
skrivarbetets brådskande natur, resp. biträdes färdigheter etc., instruera
biträdena samt övervaka skrivarbetets behöriga gång. För att få en lätttillämplig
regel har utredningen för sin del stannat för att som förutsättning
för inrättande av kanslibiträdestjänst normalt kräva arbetsledarskap
för minst fyra biträden, motsvarande således en skrivavdelning av fem biträden,
arbetsledaren inräknad.
I fråga om stenograferingsgöromål bör enligt utredningens förslag kanslibiträdestjänst
normalt avses för biträden som regelmässigt syssla med
svensk stenografering i mera betydande utsträckning, d. v. s. till en omfattning
genomsnittligt motsvarande minst halva tjänstgöringstiden.
På en handsekreterare åt chefstjänsteman anser utredningen böra utöver
rena maskinskrivningsgöromål normalt ankomma sådana uppgifter
som att biträda med uppsättande av chefstjänstemannens personliga korrespondens,
promemorior, dagböcker, inspektionsrapporter o. dyl. även av
förtrolig eller hemlig natur, att upptaga och utskriva stenogram på svenska,
att mottaga telefonsamtal och besökande till chefstjänstemannen, att
ordna tid och plats för sammanträden, konferenser o. dyl. samt ombesörja
kallelser till dessa, att vårda chefstjänstemannens personliga arkiv o. s. v.
Förekomma på en tjänst nu uppräknade göromål i sådan omfattning att
de kunna sägas vara konstitutiva för tjänsten, bör enligt förslaget för normalfallen
kanslibiträdestjänst ifrågakomma.
I fråga om diarieföring och registrering uttalar utredningen, att kanslibiträdesgraden
bör utgöra normallönegrad för byråregistratorer samt registratorer
å mindre befälsexpeditioner och kontor inom lokalförvaltning.
Härom har utredningen vidare anfört.
Utredningen förutsätter, att diarieföringen eller registreringen icke är
av huvudsakligen rutinmässig karaktär. I diarieföringen bör således ingå
något eller några kvalificerade moment, såsom självständig rubricering av
ärendena, där dessa icke äro av ensartad natur, eller angivande av med
ärendet sammanhängande eller därför betydelsefulla andra ärenden, s. k.
konferering. I registreringen bör ingå viss icke alltför komplicerad sakregistrering.
Arbetsuppgiften kan likaledes vara att hänföra till kanslibiträdestjänst
där på biträdet ankommer att i samband med diarieföring eller
registrering utöva viss kontroll eller övervakning eller mera självständigt
vidtaga vissa åtgärder.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 1A.
Därest biträde, som under verksregistrators eller motsvarande överordnade
tjänstemans ledning men utan detaljanvisningar från dennes sida
verkställer diarieföring och sakregistrering, dessutom anlitas såsom avbytare
åt verksregistratorn eller i förekommande fall som dennes vikarie,
anser utredningen befattning som kanslibiträde böra ifrågakomma, där
verksregistratorn är placerad i lägst lönegrad 15.
I fråga om övriga till kontorsgöromål hänförliga arbetsuppgifter framhåller
utredningen, att den är väl medveten om svårigheten att nöjaktigt
gradera dylika arbetsuppgifter. Utredningen har emellertid genom exemplifiering
sökt åstadkomma viss vägledning för den framtida bedömningen av
hithörande spörsmål. Å kanslibiträde bör sålunda enligt utredningens mening
kunna ankomma sådana uppgifter som
att efter generella anvisningar självständigt ombesörja enklare korrespondens,
där uppgiften icke endast innefattar ett schablonmässigt ifyllande
av blanketter eller formulär,
att under samma förutsättning uppsätta koncept till enklare skrivelser,
resolutioner, beslut eller protokoll,
att utarbeta enklare promemorior,
att göra urklipp ur dagspress och tidskrifter av för vederbörande verk
betydelsefulla artiklar, notiser m. m. ävensom svara för enklare sakregistrering
samt vård av urklippssamlingen,
att ur författningssamlingar, riksdags- och annat publikationstryck utvälja
det för vederbörande verk eller institution aktuella trycket samt
svara för distribuering av trycket till respektive tjänstemän, som för sina
arbetsuppgifter äro i behov av detsamma, ävensom verkställa enklare sakregistrering
av trycket.
att ombesörja distribuering av viktigare publikationer till myndigheter
och enskilda,
att omhänderha personalregistrering vid mindre verk och institutioner
samt att förestå ämbetsverks telefonväxel, där denna sysselsätter minst
sex telefonister.
Är ämbetsverks bibliotek icke av den omfattning, att det kan ifrågakomma
att för detsamma inrätta särskild tjänst för biblioteksutbildad personal
(biblioteksassistent), men är det likväl så stort, att särskild personal
bör vara avdelad för bibliotekets skötsel, anser utredningen kanslibiträdestjänst
kunna ifrågakomma för biträde, åt vilket anförtros sådana uppgifter
som att föra kortregister över bokbeståndet, föra låneliggare, självständigt
återfordra utlånade böcker, handleda besökande allmänhet, tillhandagå
verkets egna tjänstemän med uppgifter angående bokbeståndet
etc.
Kamerala g ö r o in å l:
utförande med någon grad av självständighet av flertalet förekommande
kassa- och avlöningsgöromål,
8
Kungl. Maj:ts proposition, nr H.
självständigt handhavande av mindre kassa,
i viss man självständigt bokföringsarbete av begränsad omfattning,
formell granskning av svårare räkenskaper,
eftergranskning av räkenskaper i vissa fall under överordnad tjänstemans
ledning,
tjänstgöring som biträdande arbetsledare vid ordinär hålkortsanläggning.
Utredningen har anfört, att för bedömande av den grad av självständighet,
varmed ett biträde med kassa- och avlöningsgöromål utför sina arbetsuppgifter,
erfordras till en början kännedom om huruvida inom verket
finnes befattningshavare i högre ställning, som är satt att leda, övervaka
eller kontrollera biträdets arbete, eller huruvida kameral tjänsteman eljest
finnes tillgänglig på arbetsplatsen, vilken kan med råd och upplysningar
underlätta arbetet. Vidare måste klarläggas, på vad sätt kontrollen eller
arbetsledningen utföres och hur långt den ingriper i biträdets arbete. Utföres
arbetet i huvudsak självständigt efter generella anvisningar, förtjänar
biträdet enligt utredningens mening i allmänhet högre löneställning än om
samma arbete ledes eller kontrolleras av överordnad. Vidare bör, om arbetet
granskas endast stickprovsvis eller summariskt i efterhand, högre löneställning
ifrågakomma än om samma arbete är underkastat daglig fortlöpande
ledning eller tillsyn. Utredningen har ytterligare anfört i huvudsak
följande.
Sådana med den löpande kassarörelsen sammanhängande göromål som
att utskriva checkar, ifylla postanvisningar och postgiroutbetalningskort,
upprätta postgirolistor, uppgöra sammandrag över utbetalningar etc.
kunna, där de utföras under ledning eller överinseende av högre tjänsteman,
knappast hänföras till kanslibiträdesuppgifter. Att föra grundnoteringsböcker,
specialer och reskontror torde ofta vara rutinuppgifter och
därför med fördel kunna anförtros kontorsbiträden under inseende av överordnad.
Är antalet konton eller titlar mera avsevärt och kan det anses
åligga biträdet att på egen hand relativt självständigt avgöra, till vilket
konto eller vilken titel en in- eller utbetalning hänför sig, synes uppgiften
böra ankomma på kanslibiträde. Uppgifter sådana som att utarbeta kassaredogörelser
och kassarapporter, uppgöra bokslut, kontrollera anslagsbelastning,
förbereda anordningar och uppbära vissa till statsverket inflytande
inkomster och avgifter torde, där göromålen utföras relativt självständigt,
vid verk där kassarörelsen är av mindre omfattning kunna anförtros
biträde i kanslibiträdesgraden. Samma löneställning bör tillämpas
för biträde, som har att med motsvarande grad av självständighet vid verk
med mindre antal löntagare utföra avlöningsgöromål, såsom att upprätta
avlöningslistor och föra avlöningskort, att i samband därmed uträkna och
innehålla källskattemedel samt i förekommande fall beklädnadsavdrag och
övriga medel som skola avskiljas för redovisning, att ombesörja inleverering
till respektive myndighet av sålunda innehållna medel, att lämna uppgifter
till vederbörande taxeringsmyndigheter etc.
Vid verk, där kassa- och avlöningsgöromålen äro av begränsad omfatt
-
9
Kungl. Maj.ts proposition nr li.
ning, finner utredningen uppgiften att tjänstgöra som kassörens närmaste
man och i förekommande fall såsom dennes vikarie böra ankomma på
kanslibiträde, förutsatt att kassören är placerad i lägst 15 lönegraden.
Vid de minsta verken och institutionerna ävensom vid mindre enheter
inom lokalförvaltning, där kassa- och avlöningsbestyren i allmänhet torde
vara av ringa omfattning och på grund därav eller eljest icke särskilt krävande,
bör enligt förslaget åt kanslibiträde kunna anförtros att självständigt
i egenskap av kassör handha dessa göromål.
Kanslibiträdesbefattning föreslår utredningen för i viss mån självständigt
bokföringsarbete av begränsad omfattning, där arbetet sker efter mera
generella anvisningar, ävensom sammanställning av enklare kalkyler.
Likaså anser utredningen, att befattning i denna lönegrad bör användas, där
jämväl vissa kassagöromål äro förenade med befattningen utan att dessa
äro av den omfattning, att särskild kassörstjänst bör ifrågakomma.
I fråga om revisionsgöromål har utredningen erinrat, att räkenskapsgranskning
alltefter granskningens närmare karaktär brukar indelas i förgranskning
eller formell granskning och eftergranskning. Härom anför utredningen
följande.
I förgranskning innefattas kontroll bl. a. av att verifikationer aro till
siffran rätt uträknade, att medgivna kassarabatter vederbörligen avdragits,
att räkningar, avlöningslistor och andra räkenskapshandlingar äro behörigen
kvitterade eller verifierade genom postgiroförteckningar o. dyl., att
inkomster, utgifter och omföringar till rätt belopp och å rätta titlar äro
bokförda i vederbörliga räkenskapsböcker (s. k. inprickning) samt att
räkenskapssammandrag och räkenskapsböcker äro rätt summerade.
Eftergranskning avser en räkenskapskontroll från företrädesvis kamerala,
juridiska och allmänt ekonomiska synpunkter. Vid denna granskning
skall kontrolleras i huvudsak att utfärdade författningar och eljest givna
stadganden rätt tillämpas. I de fall, där med hänsyn till arbetsmaterialets
beskaffenhet eftergranskning av detsamma ej ifrågakommer, kan med sådan
granskning i viss mån likställas en slutlig granskning, som innefattar
en allmän kontroll av riktigheten hos uppgiftsmaterialet.
Utredningen anser, att formell granskning i allmänhet är att betrakta
som en rutinuppgift. Med sådan granskning kunna emellertid vara förenade
arbetsuppgifter av den art och svårighetsgrad, att kanslibiträdesgiad bör
ifrågakomma. Så kan enligt utredningens mening vara fallet, där biträde
ålägges att i samband med granskningen på grundval av räkenskapsmaterialet
mera självständigt upprätta sammandrag eller sammanställa uppgifter
av statistisk eller liknande natur för årsberättelser eller dylika publikationer
eller för andra ändamål eller att efter anvisning av överordnad verkställa
på räkenskapsmaterialet grundade enklare undersökningar och utredningar.
Kanslibiträdesgrad anser utredningen vidare påkallad för biträde,
åt vilket regelmässigt anförtros formell granskning av sådana räkenskaper
som i sin helhet bedömas vara av större svårighetsgrad ur revisionssynpunkt.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 74.
Utredningen har vidare framhållit, att numera förmärkts en tendens att
överflytta eftergranskningsuppgifter till därför lämpliga biträden. Sålunda
tillämpas sedan någon tid på en byrå inom riksräkenskapsverket ett system
med eftergranskning genom biträden under överordnad tjänstemans (revisors)
ledning. Härvid tillgår så, att utförliga anvisningar för granskningens
bedrivande lämnas i en av vederbörande revisor uppgjord promemoria,
varjämte granskningsarbetet utföres under fortlöpande ledning och
kontroll av revisor. Biträden som avdelas för sådan granskning föreslås
skola placeras i kanslibiträdesgraden, där granskningen är av enklare beskaffenhet
ur revisionssynpunkt.
I fråga om halkortsanläggningar äro enligt utredningens mening göromål
som maskinoperatör i allmänhet att anse såsom rutinuppgifter. Kanslibiträdes
löneställning anses därför som regel ej motiverad. Uppdrages emellertid
åt maskinoperatör att vara biträdande arbetsledare vid avdelningen
och i förekommande fall vikariera för arbetsledaren, bör enligt utredningens
mening vid hålkortsanläggning av ordinär storlek kanslibiträdestjänst i
vissa fall kunna ifrågakomma.
Statistiska g ö r o m å l:
mera krävande granskning (förgranskning) av det statistiska primärmaterialet,
svårare kodsättning av detsamma,
granskning av manuskripttabeller och korrektur,
uppgifter, som avse att på grundval av primärmaterialet efter anvisning
av överordnad upprätta statistiska tabeller och manuskripttabeller, uppgöra
sammanställningar och sammandrag samt verkställa enklare statistiska
undersökningar och utredningar,
åtgärder för komplettering av primärmaterialet, inberäknat härför erforderlig
enklare korrespondens.
Beträffande statistiskt arbete anser utredningen, att lönegradsplacering
lägst i kanslibiträdesgraden bör tillämpas, där på biträdet ankomma
göromål som innefatta viss bearbetning, systematisering eller klassificering
av arbetsmaterialet och förutsätta viss självständig bedömning av detsamma.
Utredningen anför härom följande.
En mera rutinmässig statistisk arbetsuppgift kan innefatta ett eller flera
regelmässigt förekommande kvalificerade moment. I uppgiften att förgranska
primärmaterial kan ingå att efter eget bedömande utgallra sådana
poster, som av olika anledningar bedömas icke lämpligen kunna eller
böra bearbetas statistiskt, eller att självständigt rätta eller komplettera
förekommande fel eller ofullständigheter i primärmaterialet. Vidare kan
å ett biträde ankomma att exempelvis i samband med ett mera rutinmässigt
upprättande av statistiska tabeller eller sammandrag verkställa omräkning
från olika förekommande mått-, vikt- och myntslag till andra. Äro
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 14. H
förut angivna förutsättningar för handen, bör biträdet placeras i kanslibiträdesgraden.
Å kanslibiträde synes vidare kunna läggas att ombesörja komplettering
av primärmaterialet och föra eller föreslå härför erforderlig enklare korrespondens.
Arbetsuppgifter för kontorist.
Kontorsgöromål:
tjänstgöring såsom föreståndare för skrivcentral, som är av särskilt
stor omfattning, eller för skrivcentral med kvalificerade maskinskrivningsgöromål,
stenografering på något av de vanligaste främmande språken,
utförande av mindre krävande översättningar till och från samma språk,
uppdrag såsom byråregistrator, där diarieförings- och registreringsgöromålen
äro mera krävande,
uppdrag såsom handsekreterare åt chefstjänsteman, där göromålen äro
mera kvalificerade,
övriga göromål av expeditionell natur, där dessa äro av större svårighetsgrad
eller utföras mera självständigt,
skötsel av ämbetsverks bibliotek, där göromålen äro mera krävande.
För att som arbetsledare i skrivcentral skall anlitas kontorist bör enligt
utredningens förslag icke med nödvändighet krävas, att på denne vid sidan
av arbetsledarskapet lägges mer kvalificerat arbete än det som utföres av
avdelningens personal i övrigt. För att en skrivcentral skall anses vara av
den omfattning, att kontoristtjänst kan ifrågakomma för arbetsledaren,
anser utredningen, att antalet biträden, arbetsledaren oräknad, normalt
bör uppgå till minst tio. Där på en avdelning regelmässigt förekommer
kvalificerad maskinskrivning i särskilt stor utsträckning, främst utskrift
av text avfattad på utländskt språk, torde de krav som ställas på arbetsledaren
vara så stora, att sistnämnda normalregel enligt utredningens mening
kan behöva modifieras vid bestämmandet av lönegradsplaceringen.
Biträden, som regelmässigt sysselsättas med stenografering på ett eller
flera av de vanligaste främmande språken, anser utredningen normalt böra
vara placerade i kontoristgraden, där dylika göromål förekomma i mera
betydande utsträckning. Enahanda placering bör ifrågakomma i fall av
mera krävande uppgifter som sammanträdesstenograf.
Vad angår diarieföring och registrering har utredningen avsett kontoristtjänst
för byråregistrator å byrå eller avdelning, där till följd av dennas
storlek, ärendenas olikartade natur eller eljest diarieförings- och
registreringsbestyren måste anses såsom mera krävande. Under samma förutsättning
bör kontoristtjänst även beräknas för registratorsgöromål å
chefs- eller befälsexpedition, kontor etc. vid lokalförvaltning. Utredningen
har härom uttalat bl. a. följande.
12
Kungl. Maj:ls proposition nr JA.
Diarieföring av här avsett slag kan exempelvis innefatta mera ingående
konferering och registreringen innebära självständig, mera komplicerad
sakregistrering. Här må framhållas, att svårighetsgraden hos ärendena eller
ett visst verks speciella karaktär icke med nödvändighet behöver inverka
på diarieföringen eller registreringen.
Kontorist föreslås vidare skola kunna vid större eller medelstora verk
åläggas att under verksregistratorns överinseende men likväl i det hela
självständigt utföra diarieföring och sakregistrering av mera krävande natur
ävensom i förekommande fall vikariera för registratorn.
Inom vissa mindre verk och institutioner, som till storleken ungefärligen
motsvara avdelning eller byrå inom ett medelstort centralt ämbetsverk,
äro diarieförings- och registreringsgöromålen på grund av deras ringa
omfattning att närmast jämföra med göromål som ankomma på byråregistrator.
Lönegradsplaceringen av en dylik verksregistrator har utredningen
ansett böra bedömas efter liknande principer som tillämpas för
byråregistrator.
Enligt vad i det föregående uttalats bör kanslibiträdesgraden vara normallönegrad
för biträden, vilka användas som handsekreterare åt chefstjänstemän.
Äro göromålen särskilt kvalificerade eller har biträdet en speciell
ansvarsställning, anses kontoristtjänst kunna komma till användning.
Beträffande övriga kontorsgöromål bör enligt förslaget å kontorist ankomma
sådana uppgifter som
att verkställa översättning till utländskt språk av enklare svensk text
eller att uppsätta koncept till enklare utgående skrivelser med utländsk
text, där ej fråga är om ofta återkommande formulärskrivelser, tabeller
o. dyl.
att verkställa översättning från utländskt språk av skrivelser, tidskriftsartiklar
o. dyl., där texten är att anse som lättare eller där särskilda krav
icke ställas på översättningens kvalitet,
att svara för kollationering av viktigare utskrifter på främmande språk,
att vid större och medelstora verk handha personalregistrering där arbetet
är av mera självständig karaktär och innefattar sådana uppgifter som
att föra personalmatriklar, studieliggare, personalkort, studiekort o. dyl.,
i förekommande fall jämväl upprätta manuskript till katalog eller annan
personalmatrikel,
att i förekommande fall uppgöra förslag till semesterlistor, vikariatsförordnanden
och tjänsters Iedigförklarande ävensom med ledning av inkommande
ansökningar och föreliggande personaluppgifter uppgöra sammanställningar
över sökande till tjänster och förordnanden
samt att i vissa fall beträffande ärenden av mera rutinmässig natur besluta
med avseende å åtgärd tillhörande den förberedande handläggningen
av ärendet.
Biträde, åt vilket anförtros att mera självständigt förestå ämbetsverks
eller institutions bibliotek av den omfattning, som i det föregående avses,
Kungl. Maj:ts proposition nr JA.
13
föreslås skola placeras i kontoristgraden, där arbetet med hänsyn till mera
betydande accession, stor besöks- och utlåningsfrekvens eller annan omständighet
är jämförelsevis krävande.
Kamerala g ö r o m ål:
mera självständigt utförande av förekommande kassa- och avlöningsgöromål,
tjänstgöring som biträde åt redogörare även med kvalificerade
dylika göromål,
arbetsledning för mindre grupp av biträden sysselsatta med avlönings-,
pensionerings- eller revisionsgöromål,
handhavande av det närmaste ansvaret för den rutinmässiga bokföringsverksainheten,
arbetsledning för större grupp av biträden sysselsatta med maskinbokföring,
eftergranskning i vissa fall under överordnad tjänstemans ledning av
svårare räkenskaper, mera självständigt utförande av enklare undersökningar
och utredningar, grundade på räkenskapsmaterialet,
tjänstgöring som ledare för arbetet vid mindre hålkortsanläggning,
relativt självständigt utförande av den förberedande handläggningen av
enklare merkantila ärenden.
Biträde, som ålägges att vid större eller medelstora verk under redogörares
överinseende mera självständigt utföra kassa- och avlöningsgöromål,
förordar utredningen som regel böra erhålla kontorists lönegrad, särskilt
där överinseendet inskränker sig till exempelvis en stickprovs- eller
summarisk efterhandskontroll. Sålunda bör vid verk med talrik personal
kontoristtjänst avses för biträde, som självständigt svarar för upprättande
av avlöningslista.
Biträde åt kassör i högre lönegrad än den 15 :e, som under dennes semester
eller annan ledighet faktiskt, med eller utan förordnande, bestrider
tjänsten, anses vid större verk böra erhålla kontorists löneställning.
Vid verk, där kassa- och avlöningsbestyren äro av begränsad omfattning,
exempelvis i fråga om antalet in- och utbetalningar, antalet titlar etc., bör
enligt utredningens mening högre löneställning än kontorists icke ifrågakomma
för kassören. Kontoristgraden föreslås vidare för biträde, som huvudsakligen
anlitas för uträknande av pensionsbelopp, där arbetet utföres
självständigt och förutsätter kännedom om för olika grenar av pensionsväsendet
gällande bestämmelser.
Beträffande bokföringsgöromål uttalar utredningen, att å kontorist bör
ankomma det närmaste ansvaret för det rutinmässiga handhavandet av bokföringsverksamheten
och för lämnandet av anvisningar till den lägre personalen
inom viss gren av bokföringen, exempelvis kalkylverksamhet, anslags-
och dispositionsbokföring eller annan avräkningsbokföring. Här
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
jämte avser utredningen kontoristtjänst för arbetsledare för större grupp
av biträden sysselsatta med maskinbokföring.
Kontorist förordas för uppgiften att vara arbetsledare för mindre grupp
av biträden, sysselsatta med revisionsgöromål, där i uppgiften ingår att
mellan biträdespersonalen fördela det formella granskningsarbetet, instruera
biträdena och öva tillsyn över granskningsarbetets behöriga gång.
På kontorist anses vidare kunna läggas att i vissa fall under fortlöpande
ledning och tillsyn av överordnad tjänsteman eftergranska räkenskaper,
som ej äro av beskaffenhet att böra eftergranskas av kanslibiträde, samt att
efter generella anvisningar mera självständigt verkställa på räkenskapsmaterialet
grundade enklare undersökningar och utredningar, där uppgiften
förutsätter ingående kännedom om det behandlade räkenskapsmatcrialet.
Till arbetsuppgifter av merkantil karaktär räknar utredningen sådana
göromål som äga samband med upphandlings-, uthyrnings-, försäljningsoch
kontrollverksamhet. Ifrågavarande verksamhetsområde omfattar ett
flertal tämligen olikartade arbetsuppgifter. Kontoristtjänst föreslås för biträde,
som relativt självständigt utför den förberedande handläggningen av
enklare ärenden av detta slag.
Statistiska göromål:
upprättande av statistiska tabeller, sammanställningar och sammandrag,
där uppgiften är mera kvalificerad eller utföres mera självständigt,
uppdrag att efter generella anvisningar mera självständigt utföra på föreliggande
statistiskt material grundade enklare undersökningar och utredningar,
där arbetet förutsätter ingående kännedom om materialets beskaffenhet
och om bearbetningsmetoderna,
i vissa fall deltagande i slutlig granskning av det statistiska primärmaterialet,
mera självständigt handhavande av viss avgränsad statistikgren, särskilt
där i uppgiften ingår att med undantag för texten svara för utarbetandet
av en statistisk årspublikation,
ledande av mindre grupp av biträden, sysselsatta med statistiskt arbete,
där uppgiften innefattar att mellan biträdespersonalen fördela arbetsmaterialet,
instruera biträdena angående tillämpliga statistiska bearbetningsmetoder
samt öva tillsyn över arbetets behöriga gång.
Arbetsuppgifter för kansliskrivare.
Kontorsgöromål:
uppdrag att vara verksregistrator vid mindre verk eller institution,
självständigt handhavande av personalregistrering i verk med talrik och
olikartad personal,
Kungl. Maj:ls proposition nr 14.
15
översättning till och från främmande språk,
övriga till kontorsgöromål hänförliga arbetsuppgifter, där dessa handhavas
självständigt och äro av särskilt kvalificerad natur.
Beträffande diarieföring och registrering föreslår utredningen kansliskrivartjänst
för verksregistrator, där ej på grund av verkets omfattning
eller andra omständigheter registratorsgöromålen äro att anse såsom särskilt
kvalificerade.
Mera undantagsvis bör enligt utredningens mening kansliskrivartjänst
kunna ifrågakomma för byråregistrator samt registrator vid chefsexpedition
vid lokalförvaltning, nämligen vid vissa större verk där central registrering
icke förekommer, särskilt vid verk med stora lokalstater ävensom
vid större lokala chefsexpeditioner. Som förutsättning härför uppställes, att
å biträdet lägges ansvar för mera komplicerad sakregistrering eller konferering
eller annat moment av särskilt krävande natur.
Självständigt handhavande av personalregistrering anser utredningen
inom verk med talrik och olikartad personal eller med betydande lokalstater
och huvudsakligen central personalregistrering vara en så krävande
uppgift, att kansliskrivartjänst är motiverad. Så finner utredningen särskilt
vara fallet där å biträdet ankommer att uppgöra förslag till semesterlistor,
vikariatsförordnanden, ledigförklarande av tjänster, i vissa fall granska ansökningar
i tjänsteårs- och merithänseende, upprätta manuskript till högskolekatalog
eller annan personalmatrikel m. m.
I fråga om göromål som förutsätta språkkunskaper avser utredningen
kansliskrivartjänst för biträde, som regelmässigt ålägges att utföra översättningar
till de vanligaste främmande språken av svensk text eller att
uppsätta koncept till utgående skrivelser med utländsk text, där uppgiften
ej är av beskaffenhet att böra utföras av kontorist. Kansliskrivartjänst bör
enligt förslaget vidare beräknas för biträde, som regelmässigt utför översättningar
till svenska av utländsk text, såsom artiklar i tidningar och tidskrifter,
där texten icke är att anse som lättare eller där vissa krav ställas
på översättningens kvalitet.
Såsom exempel på övriga kontorsgöromål, vilka motivera kansliskrivartjänst,
nämner utredningen uppgift att självständigt ombesörja mera kvalificerad
korrespondens, att uppsätta koncept till mera kvalificerade skrivelser,
resolutioner, beslut eller protokoll samt att utarbeta mera kvalificerade
promemorior o. dyl.
Kamerala göromål:
tjänstgöring såsom kassör vid vissa mindre verk eller institutioner,
uppdrag att under redogörares överinseende men i det hela självständigt
utföra kvalificerade kassa- och avlöningsgöromål, såsom att uppgöra kvali
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr li.
ficerade bokslut samt att vid verk med stora personalstater eller med lokalförvaltningar
med talrik personal och central avlöningsuträkning svara för
upprättande av avlöningslistor,
uppdrag att efter generella anvisningar verkställa på räkenskapsmaterialet
grundade undersökningar och utredningar, där uppgiften bl. a. förutsätter
viss författningskännedom,
arbetsledning för större grupp av biträden sysselsatta med kassagöromål,
avlönings- eller pensionsuträkning eller revisionsarbete,
tjänstgöring som föreståndare för hålkortsanläggning vid vissa verk,
relativt självständigt utförande av den förberedande handläggningen av
mera krävande merkantila ärenden.
Beträffande rena bokföringsgöromål bör enligt utredningens förslag å
kansliskrivare ankomma de förut för kontorist beräknade göromålen, där
dessa äro att anse som mera kvalificerade eller utföras med högre grad av
självständighet.
I fråga om merkantila göromål avses kansliskrivartjänst för biträde, som
relativt självständigt utför den förberedande handläggningen även av mera
krävande upphandlings-, uthyrnings-, försäljnings- och liknande ärenden
eller, där ärendena äro av enklare beskaffenhet, handlägger ärendena i det
hela självständigt efter generella anvisningar.
Statistiska göromål:
uppdrag att efter generella anvisningar verkställa statistiska undersökningar
och utredningar, där uppgiften kräver närmare inblick i och kännedom
om statistiska arbetsmetoder,
arbetsledning för biträdespersonalen vid medelstor statistisk avdelning
eller för större grupp av biträden med avgränsade statistiska arbetsuppgifter.
Yttrandena.
Flertalet hörda myndigheter ha tillstyrkt, att biträdesutredningens förslag
omedelbart genomföres, varvid dock, i överensstämmelse med vad utredningen
uttalat, ansetts lämpligt att de föreslagna riktlinjerna för lönegradsplaceringen
tills vidare icke utfärdas i form av allmänna anvisningar.
Från olika håll har betonats, att de allmänna riktlinjerna endast böra ha
vägledande karaktär och vid tillämpningen giva utrymme för hänsynstagande
till de speciella förhållanden, som kunna föreligga. Den av utredningen
använda metoden att för envar av kanslibiträdes-, kontorist- och kansliskrivargraderna
angiva de arbetsuppgifter som normalt skola ankomma
på sådan tjänst har godtagits av de myndigheter, som yttrat sig i denna del.
Kungl. Maj:is proposition nr It.
17
Telegrafstyrelsen har dock ifrågasatt, huruvida det är lämpligt, att utredningens
förslag upptages till slutlig prövning och föranleder beslut av
statsmakterna, innan 1949 års tjänsteförteckningskommitté och likalönskommittén
slutfört sitt arbete. Prövningen av lönegradsplaceringen för de
befattningar, som tillhöra utredningens arbetsområde, bör nämligen enligt
styrelsens uppfattning vad telegrafverket beträffar ske vid jämförelse såväl
med högre befattningar tillhörande »kontorskarriären» som med befattningar
utanför nämnda karriär men inom samma lönegradsområde som
biträdesbefattningarna, t. ex. reparatörer, telegrafexpeditörer, telefonister.
TCO har starkt understrukit utredningens uttalande, att man vid ett
försök att angiva de allmänna förutsättningarna för att biträdestjänst skall
tillhöra den ena eller den andra av de ifrågakommande lönegraderna bör
pröva sig fram och att de normer, som bli resultatet av ett sådant försök,
kunna behöva modifieras på grund av vunna erfarenheter. Med hänsyn till
den långt drivna försiktighet, som TCO ansett prägla utredningens förslag,
har TCO uttalat, att en justering av utredningens normer för lönegradsplaceringen
måste komma till stånd, därest en tillfredsställande löneavvägning
skall kunna uppnås. Då det emellertid enligt organisationens uppfattning
är angeläget, att förbättringar genomföras utan ytterligare dröjsmål,
har TCO förutsatt att under remissbehandlingen anförda synpunkter
och argument för en jämkning av normerna skola föranleda de omedelbara
justeringar, som kunna företagas utan att förslagens genomförande vid
1952 års riksdag riskeras.
Utredningens uttalanden rörande frågan, huruvida generella kompetensvillkor
skola uppställas för ifrågavarande biträdestjänster, ha ej föranlett
erinran i remissyttrandena.
1 anslutning till de av biträdesutredningen föreslagna allmänna förutsättningarna
för inrättande av kanslibiträdes-, kontorist- och kansliskrivartjänster
har statens lönenämnd framhållit, att behovet av högre biträdestjänster
icke bör bedömas så strängt, att resultatet blir alltför starka krav
på enbart kvalificerade uppgifter, för att kanslibiträdestjänster skola få
inrättas. Anspråken på regelbunden förekomst av kvalificerade uppgifter
till viss minsta kvantitet för att en tjänst skall hänföras till högre lönegrad
har TCO ansett icke böra ställas högre för biträdespersonal än för tjänstemän
i högre karriärer. Utredningens uttalanden synas också enligt organisationens
uppfattning snarare tyda på att utredningen icke avsett en restriktiv
bedömning av frågan, huruvida inslag av kvalificerade uppgifter
motivera högre lönegrad.
Generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen ha uttalat,
att de av utredningen föreslagna allmänna riktlinjerna för lönegradsplacering
av biträdespersonal för ifrågavarande verks vidkommande äro
tillämpliga endast i begränsad utsträckning. Utredningens värdering av gö
2
Bihang till riksdagens protokoll 1952. Nr 14.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr li.
romålens kvalitet är enligt styrelsernas mening i vissa fall väl snäv. Telegrafstyrelsen
uttalar härjämte bl. a., att dess erfarenhet beträffande möjligheterna
att i konkurrens med den privata arbetsmarknaden anskaffa och
behålla personal för kvalificerade göromål giver vid handen, att det endast
i undantagsfall är praktiskt möjligt att få befattningshavare med tillräckliga
kvalifikationer att mot så låg lönegradsplacering, som utredningen avsett,
ägna sig åt sådana uppgifter som översättningsarbete, vissa mera krävande
expeditionsgöromål etc. Generalpoststyrelsen har framhållit, att biträdestjänstema
inom styrelsens byråer nyligen undersökts i samband
med en allmän översyn av arbetsförhållandena och arbetsuppgifterna för
personalen hos styrelsen. De normer, som därvid tillämpats för biträdestjänsternas
lönegradsplacering, synas i stort sett överensstämma med de av
biträdesutredningen föreslagna.
TCO har i fråga om detaljerna i de av utredningen angivna allmänna riktlinjerna
för biträdespersonalens lönegradsplacering inskränkt sig till att
referera de synpunkter som till TCO framförts av de till organisationen anslutna
personalförbunden. Sammanfattningsvis tillägger TCO, att det sålunda
anförda torde klarlägga, att allvarliga invändningar kunna göras mot
de av utredningen tillämpade lönesättningsprinciperna. TCO anser det emellertid
vara ytterst angeläget, att något snarast åtgöres för att avhjälpa de
på ifrågavarande område rådande missförhållandena och förutsätter att
de gjorda erinringarna mot utredningens förslag därvid beaktas.
Statstjänarkartellen har funnit de uppställda kvalifikationskraven för
befattningshavarnas inplacering i de olika lönegraderna allmänt sett vara
höga. De av utredningen anförda synpunkterna finner kartellen vidare
endast i begränsad omfattning och för vissa tjänster kunna anses representativa
för förhållandena inom postverket, statens järnvägar och telegrafverket.
I övrigt har utredningens förslag till riktlinjer föranlett uttalanden i olika
detaljfrågor i remissyttrandena. Dessa uttalanden återgivas i huvudsak i
det följande. Då yttrandena icke genomgående behandla förutsättningarna
för inrättande av kanslibiträdes-, kontorist- respektive kansliskrivartjänst
var för sig, ha uttalandena grupperats efter de olika slagen av arbetsuppgifter.
Kontorsgöromål.
Maskinskrivning efter diktafon av text på de vanligaste främmande
språken är enligt statens lönenämnds mening ett så kvalificerat
arbete, att härför bör avses kontorist, därest sådant arbete förekommer i
icke alltför ringa omfattning. Om i samband med utskrift av svensk text
i andra fall än efter koncept ankommer på vederbörande att även jämka
texten i formellt avseende, bör för ifrågavarande arbete avses kanslibiträde.
Mot utredningens förslag att ålägga kanslibiträde sådana arbetsuppgifter
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 74.
som utskrift efter diktamen, diktafon eller annan mekanisk återgivningsmetod
av all slags text, avfattad på de vanligaste främmande språken, framhålles
i yttrandet från TCO, att härmed ställas alltför höga krav på befattningshavare
i denna tjänsteställning med tanke på de språkkunskaper som
erfordras för att korrekt kunna utföra sådana arbetsuppgifter. De till TCO
anslutna förbunden finna det ej heller motiverat, att utskrift av svensk
text efter diktafon skall åvila kontorsbiträde. För utskrift efter gammal
handskriven text anses lägre befattning än kontorist icke vara skälig.
I fråga om arbetsledare i skrivcentral har statens lönenämnd
erinrat, att vid statens järnvägar tillämpas en regel, som innebär,
att arbetsledare för maskinskrivningsgöromål skall placeras i kanslibiträdesgraden,
om antalet med maskinskrivning sysselsatta personer å tjänstestället,
arbetsledaren inräknad, uppgår till tre. Försvarets civilförvaltning
har anfört, att i vissa fall i normalorganisationen för rationaliserat truppförband
räknas med kanslibiträde för skrivcentral, även om denna är av
mindre omfattning. Riksförsäkringsanstalten har föreslagit, att kanshbiträdes
ställning i allmänhet skall tillerkännas biträde, som fungerar som
ledare för en skrivavdelning av tre biträden, arbetsledaren oräknad. Vid
frågans bedömande bör enligt ämbetsverkets mening beaktas den betydelse
maskinskrivningen har för ett ämbetsverk och svårigheten att anskaffa
dugliga maskinskriverskor. Statskontoret har framhållit, att sasom villkor
för att upptaga förevarande tjänster i kanslibiträdes- respektive kontoristgraden
bör krävas, att å skrivavdelningen konstant påfordras biträden
till av utredningen angivet antal (4 respektive 10). TCO har förordat, att
arbetsledare för maskinskrivningscentral bör erhålla kanslibiträdes grad,
om antalet befattningshavare uppgår till tre, arbetsledaren inräknad. I det
fall att antalet befattningshavare inom skrivcentral uppgår till minst sex
respektive minst tio, anser TCO arbetsfördelningen m. m. böra ombesörjas
av kontorist respektive kansliskrivare.
I fråga om stenograferingsgöromål har statens Jönenämnd
erinrat, att nämnden i utlåtande över utredningens tidigare promemoria
framhållit, att befattningshavare, vilka regelmässigt utnyttjas för stenograferingsgöromål
av icke alltför ringa omfattning, synas böra placeras i
lägst 11 lönegraden. I fråga om sammanträdesstenograf har lönenämnden
uttalat att den, då några tjänster för egentliga dylika stenografer icke torde
förekomma inom de av utredningen omfattade omradena av statsförvaltningen
utan här synes åsyftas stenografer, på vilka ställas väsentligt mindre
krav, icke funnit anledning till erinran mot den förordade placeringen i 13
lönegraden. Uppgiften att regelmässigt upptaga och utskriva stenogram
på ett eller flera av de vanligaste främmande språken, där dylika göromål
förekomma i mera betydande utsträckning, har lönenämnden funnit vara
av så kvalificerad natur,,att för densamma bör avses kansliskrivare. Enligt
statskontorets mening bör kanslibiträdestjänst komma i fråga endast då
20
Kungl. Maj:ls proposition nr 14.
vederbörande till övervägande del sysslar med upptagande och utskrivning
av stenogram. I TCO:s yttrande framhålles, att kanslibiträdesgraden
bör ifrågakomma, om man över huvud taget kräver, att vederbörande skall
tjänstgöra som rutinerad stenograf, oavsett hur stor del av tjänstgöringstiden,
som åtgår för stenograferingsgöromål. I den mån endast en mindre
del av arbetstiden åtgår för detta arbete, måste befattningshavaren upprätthålla
sina stenografikunskaper på annat sätt, exempelvis genom att öva
färdigheten på fritid.
Beträffande göromål såsom handsekreterare åt chefstjänsteman
har statens lönenämnd uttalat, att dylika arbetsuppgifter synas
vara så beroende av handsekreterarens personliga kvalifikationer och de
krav, vederbörande chefstjänsteman i det särskilda fallet ställer på sin
handsekreterare, att några normer för lönegradsplaceringen av sådana befattningar
icke kunna uppdragas. Järnvägsstyrelsen har anfört, att för
biträden, som tjänstgöra som handsekreterare åt chefstjänstemän, en högre
tjänsteställning än den av utredningen föreslagna i många fall är motiverad.
I fråga om lönegradsplaceringen för byråregistrator har anförts
i en från statskontorets beslut skiljaktig mening (hrr Björck och Kull),
att normallönegraden för byråregistrator bör vara kontorsbiträdesgraden.
Beträffande verksregistrators biträde böra starkare skäl än av utredningen
anförts föreligga för att placera sådan befattningshavare i kanslibiträdes
grad. För biträde, som användes för mera krävande diarieförings- och
expedieringsgöromål är enligt järnvägsstyrelsen en högre löneställning än
den av utredningen föreslagna i många fall motiverad. Vid statens järnvägar
anses föreståndare för diariet å större byråer och vissa distriktskansiier
fullgöra så krävande tjänst, att kansliskrivares löneställning är
alltför låg. I TCO:s yttrande ifrågasättes, om icke snarare en befattningshavare
i kontorists tjänsteställning normalt bör ombesörja byråregistrators
arbetsuppgifter.
Beträffande övriga till kontorsgöromål hänförda arbetsuppgifter
må ur remissyttrandena återgivas följande. Vad utredningen
beträffande kontorists arbetsuppgifter anfört med avseende å
översättningsarbete har föranlett statens lönenämnd att uttala, att biträde,
av vilket kräves avancerade kunskaper i ett eller flera främmande språk
och som i väsentlig utsträckning sysselsättes med arbete av här avsett slag,
bör placeras lägst såsom kansliskrivare. Järnvägsstyrelsen har anfört, att
för uppgifter, som förutsätta kvalificerade språkkunskaper, en högre löneställning
än den av utredningen föreslagna i många fall är motiverad. De
av utredningen för kontorist respektive kansliskrivare avsedda uppgifterna
att verkställa översättning till utländskt språk av (enklare) svensk text
eller uppsätta koncept till (enklare) utgående skrivelser med utländsk
text förutsätta enligt telegrafstyrelsen grundligare utbildning och kunska
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 1A.
21
per än som rimligtvis kunna krävas av befattningshavare i berörda grader.
TCO har upplyst, att de till organisationen anslutna förbund, som yttrat sig
i fråga om expeditionsgöromålen, funnit att ett flertal av ifrågavarande
uppgifter böra berättiga till högre löneställning, än den av utredningen
föreslagna. TCO har vidare anfört.
Att efter generella anvisningar självständigt uppsätta beslut eller protokoll
anses icke böra åvila kanslibiträde och att utarbeta enklare promemorior
bör ej heller åläggas en befattningshavare i så låg tjänsteställning.
Detta gäller även tjänsteman, vars arbetsuppgifter utgöras av att
ur dagspress och tidskrifter utgallra betydelsefulla artiklar o. s. v. samt
att ur författningssamlingar, riksdags- och annat publikationstryck utvälja
det för vederbörande verk eller institution aktuella trycket. Dylika åligganden
böra åvila högre tjänster. Sådana göromål som att verkställa översättningar
till eller från utländska språk, vare sig det är fråga om enklare
eller svårare text, kunna icke rimligtvis åläggas befattningshavare i de av
utredningen behandlade lönegraderna.
Statens lönenämnd har i och för sig icke funnit anledning till erinran
mot utredningens förslag, att föreståndare för telefonväxel skall ha kanslibiträdes
ställning, där växeln sysselsätter minst sex telefonister. Nämnden
har emellertid framhållit, att det bör kunna ifrågakomma att inrätta tjänst
i 11 lönegraden även i fall, då växelns personalstyrka är av mindre omfattning
än nyss angivits. Detta bör kunna vara fallet, då föreståndaren
ålagts vissa särskilda, mera kvalificerade arbetsuppgifter, exempelvis
att anskaffa vikarier, föra viss statistik o. s. v. Riksförsäkringsanstalten
har föreslagit, att ifrågavarande antal fastställes till tre.
De krav, som åtminstone i större ämbetsverk måste ställas på föreståndare
för ämbetsverks bibliotek har pensionsstyrelsen funnit motivera
en placering för sådan befattningshavare i 15 eller högre lönegrad. I fråga
om bibliotek av sådan storlek, att det kräver en heltidsanställd tjänsteman,
har TCO återgivit ett yrkande, att lägre befattning än biblioteksassistent
ej bör ifrågakomma.
Kamerala göromål.
I anledning av utredningens förslag till riktlinjer för lönegradsplaceringen
av personal med kassa- och avlöningsgöromål har riksförsäkringsanstalten
uttalat, att biträdespersonal, åt vilken anförtros att i huvudsak
självständigt verkställa avlöningsuträkning och därmed förenat utredningsarbete,
i vart fall i ett stort ämbetsverk bör erhålla något högre löneställning
än utredningen föreslagit.
Arbetsmarknadsstyrelsen har ansett, att den av utredningen verkställda
beskrivningen av göromål, vilka böra åvila kanslibiträde, i huvudsak kan
betecknas såsom riktig och lämpligt avvägd. Ämbetsverket har vidare anfört.
Då det gäller kontorist- och kansliskrivartjänster synas vanskligheterna
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
att verkställa jämförelser i fråga om kamerala arbetsuppgifter mellan olika
verk vara större. Det torde t. o. m. kunna ifrågasättas, om någon dylik
normerande beskrivning, som utredningen verkställt, ens bör göras. Såsom
exempel torde kunna anföras en arbetsuppgift, som utredningen ansett
kunna åvila kansliskrivare, nämligen att under redogörares överinseende
men i det hela självständigt uppgöra kvalificerade bokslut. Om attributet
»kvalificerade» borttages, kan det sagda äga sin riktighet, då det gäller
mindre verk, men då det gäller större verk med i allmänhet mera omfattande
och komplicerad redovisning och särskilt då verk, vars bokslut också
måste avse redovisning av statliga kapitalfonder, synes det kvalificerade
bokslutsarbetet icke blott i fråga om överinseende utan också utförande
merendels ankomma på en kamrerare.
Statskontoret har uttalat, att frågan om löneställningen för kassörens
närmaste medhjälpare bör helt bedömas med hänsyn till arten av de
göromål, som normalt åvila biträdet. Endast i den mån arbetsuppgifterna
i kvalitativt hänseende äro att betrakta som kanslibiträdesgöromål, bör
befattning i It lönegraden avses för kassörens närmaste medhjälpare. Vad
nu anförts har ämbetsverket funnit äga motsvarande giltighet beträffande
utredningens uttalanden om andra tjänster.
Riksräkenskapsverket har i anledning av utredningens förslag om kanslibiträdesgrad
för kassör vid de minsta verken understrukit vikten av att
placeringen i kanslibiträdesgraden endast kommer till användning, då särskilda
omständigheter motivera detta.
TCO har ansett, att ifrågavarande arbetsuppgifter, i den mån de verkligen
ha karaktär av kassa- och avlöningsgöromål och icke endast utgöra
bisyssla till exempelvis maskinskrivnings- eller expeditionsgöromål, ej kunna
åläggas lägre befattningshavare än kontorist. Alltför ansvarsfulla och
självständiga kamerala göromål ha vidare enligt samma yttrande ålagts
kontorist och kansliskrivare.
Mot utredningens förslag till riktlinjer för lönegradsplacering av biträdespersonal
med bokförings- och revisionsgöromål samt merkantila
göromål ha invändningar icke rests från annan myndighet
än telegrafstyrelsen, som ansett utredningens värdering av hithörande arbetsuppgifter
för låg. Enligt de av TCO återgivna yrkandena är högre löneställning
än kanslibiträdes motiverad för revisionsgöromål på grund av
att i många fall dessa arbetsuppgifter genom rationalisering inom de olika
verken kommit att överföras från högre till lägre befattningshavare.
Vad utredningen anfört rörande arbetsuppgifterna för olika biträdestjänster
inom hålkortsavdelningar utgör enligt statens lönenämnds
mening icke tillräckligt underlag för bedömande av förevarande spörsmål.
Med hänsyn till den ökade omfattning detta slags arbete fått inom statsförvaltningen
under de senare åren, har lönenämnden ansett det motiverat,
att frågan om löneställningen för såväl arbetsledande som annan personal
inom hålkortsavdelningar göres till föremål för ytterligare utredning. Även
Kungl. Maj.ts proposition, nr li.
23
försvarets civilförvaltning, pensionsstyrelsen, statistiska centralbyrån och
TCO ha funnit utredningens förslag beträffande hålkortsavdelningarna
vara i behov av ytterligare översyn.
Statistiska g ö r o m ål.
Järnvägsstyrelsen har beträffande statistiskt arbete anfört, att
intet är att erinra mot utredningens förslag om användningen av kansliskrivargraden
i de fall då närmare inblick i och kännedom om statistiska
arbetsmetoder kräves, därest härmed avses endast rutinmässigt förvärvade
kunskaper inom det speciella arbetsområdet. Åsyftas däremot även ingående
teoretiska kunskaper om statistiska arbetsmetoder, anser styrelsen en
högre lönegrad vara väl motiverad. Telegrafstyrelsen har funnit utredningens
värdering av de statistiska göromålen för låg. Övriga myndigheter
ha icke framställt erinringar mot utredningens riktlinjer beträffande ifrågavarande
arbetsuppgifter. Från personalhåll hävdas emellertid enligt yttrandet
från TCO, att utredningen här tillfört kanslibiträde arbetsuppgifter
av en svårighetsgrad, som motiverar högre lönegrad.
Speciella frågor
Biträdesutredningens förslag.
Med hänsyn till uttalandet i direktiven, att man bör eftersträva en sådan
sammansättning av personalbeståndet att rimliga befordringsförhållanden
uppkomma, har biträdesutredningen vid utarbetandet av sina detalj förslag
för de olika verken haft uppmärksamheten riktad på frågan, huruvida
för de behandlade verkens vidkommande en tillämpning av de av utredningen
förordade normerna för lönegradsplacering kan sägas medföra det
nämnda resultatet. Härvid har utredningen funnit, att trots beräknade uppflyttningar
i lönegrad av tjänster med tillämpning av utredningens normer
rimliga befordringsförhållanden icke i alla fall kunna anses uppnådda.
Utredningen har därför sökt finna en särskild anordning att i andra hand
tillämpas i sådana fall, där rimliga befordringsförhållanden icke på annat
sätt kunnat åstadkommas. I anslutning härtill har utredningen framhållit,
att det icke varit möjligt för utredningen att bilda sig en egen uppfattning
om samtliga biträdestjänster inom de behandlade verken.
En utjämning av befordringsförhållandena kan enligt utredningens förslag
åstadkommas genom att vid vissa större och medelstora verk inrättas
ett antal kanslibiträdestjänster utan på förhand angivna arbetsuppgifter
(kanslibiträdestjänster till förfogande). Dessa tjänster äro av utredningen
avsedda att ställas till vederbörande verks förfogande för att utnyttjas såsom
befordringstjänster i särskilda fall då kvalificerade arbetsuppgifter
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
förefinnas. Utredningen har förordat, att dylika tjänster inrättas vid vissa
verk så att antalet biträdestjänster i högst 8 lönegraden normalt icke överstiger
ca 60 procent av hela antalet biträdestjänster inom vederbörande
verk. En fördelning av biträdestjänsterna i enlighet härmed innebär för de
i ifrågavarande hänseende sämst ställda verken en väsentlig förbättring i
förhållande till nuläget. Utredningen har emellertid understrukit, att den
föreslagna anordningen bör komma till användning endast då kvalificeiade
arbetsuppgifter åligga vederbörande biträden.
Utredningen har anfört, att vederbörande myndighet, därest en ordinarie
tjänst blir ledig, i allmänhet är skyldig att kungöra densamma till ansökan
ledig, under det att skyldighet icke föreligger att pröva, huruvida tjänsten
bör återbesättas i oförändrat skick. Enligt utredningens mening bör upptagas
till övervägande, huruvida icke verken böra åläggas att vid ledighet
å högre biträdestjänst — närmast kontorist- eller kansliskrivartjänst — underkasta
de med tjänsten förenade göromålen en granskning i syfte att fastställa,
om anledning till omprövning av lönegradsplaceringen föreligger. Om
så är fallet bör tjänsten icke återbesättas i avvaktan på dylik omprövning.
Det nu berörda spörsmålet — som i och för sig icke endast avser biträdespersonal
— synes utredningen ligga i linje med grundtankarna i Kungl.
Maj :ts cirkulär den 16 februari 1951 (nr 81) angående rationaliseringsverksamhet
inom den civila statsförvaltningen.
Utredningen har vidare framhållit, att avsevärda olägenheter äro förenade
med den nuvarande anordningen, att biträdestjänster i mera kvalificerad
grad i stor utsträckning bibehållas såsom extra ordinarie under lång tid. Det
kan exempelvis inträffa, att en och samma person samtidigt är ordinarie
kontorsbiträde, e. o. kanslibiträde och t. f. kontorist med långtidsförordnande
å en tjänst vars innehavare är e. o. kansliskrivare. Då utredningen
finner det angeläget att härmed förenade olägenheter undanröjas, böra enligt
utredningens mening sådana biträdestjänster i högre lönegrad än kontorsbiträdesgraden,
vilka äro permanent behövliga, inrättas såsom ordinarie.
Utredningen betonar, att denna allmänna grundsats givetvis icke utesluter,
att en nyinrättad biträdestjänst av högre grad i särskilda fall kan behöva
under en övergångstid upptagas allenast såsom extra ordinarie, övergångstiden
bör emellertid icke göras längre än som är nödvändigt för bedömande
av tjänstens behövlighet.
I detta sammanhang har utredningen erinrat, att beträffande kontorsbiträdesgraden
en regel tillämpas, vilken medför ordinarie anställning efter
viss normaltid. Utredningen föreslår, att åtgärder skola vidtagas till undanröjande
av nuvarande oklarhet hos verken i fråga om befogenheten att återbesätta
ledigbliven ordinarie kontorsbiträdestjänst, vilken inrättats för beredande
av ordinarie anställning åt visst biträde, som tjänstgjort härför
erforderlig tid.
Kungl. Maj.ts proposition nr 14. 25
Yttrandena.
Rörande utredningens förslag om inrättande av kanslibiträdestjänster till
förfogande ha starkt divergerande meningar kommit till uttryck i remissyttrandena.
Förslaget har avstyrkts av statens lönenämnd, försvarets civilförvaltning,
statskontoret, järnvägsstyrelsen och telegrafstyrelsen.
Statens lönenämnd har härvid åberopat sitt uttalande i remissyttrande
den 4 november 1948 över biträdesutredningens förenämnda tidigare promemoria.
I nämnda remissyttrande har lönenämnden uttalat, att det icke
bör ifrågakomma att inrätta kanslibiträdestjänster, såvida icke arbetsuppgifternas
kvalitet i och för sig motiverar detta. Med hänsyn därtill är
det enligt lönenämndens mening icke möjligt att tillämpa en procentregel
på sätt utredningen föreslagit. Syftet med den föreslagna regeln — förbättrade
befordringsmöjligheter — bör enligt nämndens uppfattning i stället
tillgodoses bl. a. genom en strävan att överflytta arbetsuppgifter från
tjänstemän i högre lönegrader till biträdespersonal, varigenom göromål, som
motivera högre biträdestjänster, kunna komma att förefinnas i större utsträckning
än för närvarande.
Försvarets civilförvaltning anser utredningens förslag i denna del oklart
och framhåller, att verkningarna av detsamma svårligen kunna bedömas.
Skulle med förslaget avses att kanslibiträdestjänster skola inrättas för att
kunna tilldelas kontorsbiträden, som ålagts vissa arbetsuppgifter, vilka visserligen
äro något mera kvalificerade än som är normalt för kontorsbiträdesgraden
men likväl icke av sådan kvalitativ beskaffenhet, att de enligt sedvanliga
värderingsgrunder kunna sägas vara konstitutiva för kanslibiträdestjänst,
innebär förslaget enligt civilförvaltningens mening uppenbarligen ett
frångående av hittills inom statsförvaltningen tillämpade principer. Civilförvaltningen
kan icke ansluta sig till införandet av ett system av angivna
innebörd. Skulle åter den föreslagna anordningen innebära, att de förordade
tjänsterna få utnyttjas allenast i den mån arbetsuppgifterna äro av natur
att böra handhavas av kanslibiträde, finner civilförvaltningen anordningen
obehövlig, eftersom förutsättningar då föreligga för att inrätta kanslibiträdestjänster.
Statskontoret har ansett sig icke kunna tillstyrka att ämbetsverken —
även om ifrågavarande kanslibiträdesbefattningar endast skola utnyttjas
i särskilda fall, då kvalificerade arbetsuppgifter förefinnas — efter eget
avgörande skola äga disponera över visst antal kanslibiträdestjänster utan
att någon saklig prövning av behovet därav verkställts från statsmakternas
sida. Ett bifall till föreliggande förslag måste enligt statskontorets mening
få långt gående konsekvenser. Statskontoret har för sin del föreslagit, att
verk, som anse uppenbar disproportion föreligga mellan antalet kanslibiträdestjänster
och tjänster inom den reglerade befordringsgången, söka
få till stånd eu omfördelning av de å kontorsbiträden belöpande göromålen
26
Kungi. Maj:ts proposition nr 74.
och på ett eller flera av dessa biträden koncentrera arbetsuppgifter, som
av verket betraktas såsom mera krävande. Frågan om inrättandet av kanslibiträdes
tjänster för dessa kontorsbiträden bör därefter i vanlig ordning
underställas Kungl. Maj :ts prövning i samband med medelsäskandenas
avgivande.
Generalpoststyrelsen har framhållit, att 60-procentsregeln lämpligen icke
bör komma i fråga på vissa större avdelningar, där biträdespersonalen huvudsakligen
är sysselsatt med enklare rutinarbete. Riksräkenskapsverket
däremot har ifrågasatt, om det icke vid vissa organisationsenheter med
ensartade arbetsuppgifter av rutinmässig karaktär kan anses skäligt, att
en eller annan biträdestjänst i högre lönegrad inrättas utan att göromålens
kvalitativa beskaffenhet i och för sig motiverar detta.
TCO har anfört, att den föreslagna anordningen icke blir helt tillfredsställande
med mindre än att man också tillser, att löneavvägningen blir
skälig för biträdespersonalen vid de enheter, där en förhållandevis stor del
av befattningshavarna har mera kvalificerade arbetsuppgifter. Utredningens
förslag kan enligt organisationens uppfattning leda till att man vid ett
verk med i och för sig god »befordringsprocent» underlåter att höja en tjänst
med krävande och ansvarsfullt arbete, medan man vid ett annat verk för
att nå en icke alltför låg »befordringsprocent» inrättar kanslibiträdesljänster
efter förhållandevis liberala bedömningsgrunder. Det förefaller TCO
uppenbart, att en så sträng kvalitetsbedömning som utredningen i vissa
fall tillämpat i längden icke låter sig väl förena med strävan att även utnyttja
högre biträdestjänster för att förbättra befordringsförhållandena.
Utredningens uttalanden rörande omprövning av lönegradsplaceringen
för ledigbliven tjänst ha vunnit instämmande från försvarets civilförvaltning,
arbetsmarknadsstyrelsen, pensionsstyrelsen och statskontoret. Arbetsmarknadsstyrelsen
har dock betonat angelägenheten av att eventuella föreskrifter
om den tilltänkta omprövningen erhålla en sådan avfattning, att
de ej medföra en ur arbetssynpunkt hinderlig tidsutdräkt vid återbesättande
av ledigblivna tjänster. Statskontoret har anfört, att spörsmålet om
en omprövning av lönesättningens riktighet icke bör begränsas till biträdestjänster
utan avse statliga befattningar i allmänhet.
Statistiska centralbyrån har icke ansett sig kunna biträda utredningens
förslag på denna punkt. Ämbetsverket har härvid anfört, att risk skulle uppstå
för att återbesättandet skulle försenas avsevärd tid, ehuru som regel
resultatet av granskningen torde visa att omprövning ej erfordras. Bestämmelsen
i § 6 av det föreliggande förslaget till allmän verksstadga, att ärendena
ej få handläggas av mera kvalificerad personal än deras beskaffenhet
kräver, samt föreskrifterna i Kungl. Maj:ts cirkulär 1951:81 har centralbyrån
funnit vara till fyllest för att garantera en kontinuerlig övervakning
från ledningens sida, att tjänsteställningen motsvarar arbetsuppgifterna.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr It.
TCO har uttalat, att den föreslagna anordningen i och för sig kan ha ett
visst värde såsom ett led i strävandena att fortlöpande avpassa personaluppsättningen
efter de aktuella arbetsuppgifterna men att effekten kommer
att bli rätt blygsam, eftersom anordningen skall tillämpas endast vid
uppkommande ledigheter. Den automatiska omprövningen medför vidare
enligt TCO osäkerhet om befordringsmöjligheterna hos de befattningshavare,
vilka räkna med tillfälle att söka lediga tjänster i högre lönelägen.
TCO har funnit det naturligt, att dessa frågor upptagas till förhandling
mellan verksmyndigheter och berörd personalorganisation och att vakantsatt
tjänst i avvaktan på omprövning uppehälles som vikariat i avvaktan
på lönegradens fastställande. Emellertid är TCO av den bestämda uppfattningen,
att ståndpunkt icke bör tagas i nu förevarande sammanhang, eftersom
någon särbestämmelse för biträdestjänsterna under inga förhållanden
bör införas.
Biträdesutredningens uttalanden i fråga om ordinariesättning av biträdestjänster
ha allmänt tillstyrkts i yttrandena. Försvarets civilförvaltning har
emellertid framhållit, att inom försvaret kanske mer än inom något annat
förvaltningsområde saknas den stabilitet i fråga om den interna organisationen,
som torde utgöra förutsättning för en mera allmän ordinariesättning
av tjänster. Då erfarenheterna under de senare åren visat, att svårigheter
föreligga att omplacera genom organisationsförändringar övertalig personal
har civilförvaltningen i skilda sammanhang framhållit, att ämbetsverket
för närvarande endast i undantagsfall är berett förorda vidgad ordinariesättning
av tjänster, avsedda för civil personal.
I fråga om befogenheten för verken att återbesätta ledigbliven ordinarie
kontorsbiträdestjänst, vilken inrättats för beredande av ordinarie anställning
åt visst biträde, som tjänstgjort därför erforderlig tid, understryka
försvarets civilförvaltning och riksräkenskapsverket behovet av klarläggande
bestämmelser i ämnet. Statskontoret framhåller, att ämbetsverket för
sin del alltid hävdat, att konstitutorial å ledigbliven ordinarie kontorsbiträdestjänst
bör ifrågakomma endast för sådant extra ordinarie kontorsbiträde,
som enligt gällande grunder för reglerad befordringsgång är berättigat
erhålla ordinarie kontorsbiträdestjänst. Statistiska centralbyrån anser
praktiska skäl tala för att under året genom befordran eller avgång ledigblivna
kontorsbiträdestjänster vid påföljande budgetårs början utnyttjas
för att bereda ordinarie anställning åt extra-ordinarie kontorsbiträden med
härför tillräckligt lång tjänstgöringstid. Om antalet för ordinarieskap kvalificerade
biträden förväntas bli mindre än antalet vakanta platser, bör
ett antal kontorsbiträdestjänster även i fortsättningen stå vakanta och
cven{ucllt efter viss tid indragas.
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 74.
Detalj förslag beträffande vissa verk.
Biträdesutredningens förslag.
Som inledningsvis anförts har biträdesutredningen i anslutning till de i
betänkandet framlagda principförslagen redovisat, huru de i det föregående
återgivna allmänna riktlinjerna för biträdestjänsters lönegradsplacering
enligt utredningens mening böra tillämpas beträffande vart och ett av 100
olika verk inberäknat underförvaltningar. Dessa förslag jämte senare avgivna
förslag beträffande ytterligare några verk och vissa statsdepartement
ha upptagits i en sammanställning, vilken torde såsom bilaga få fogas till
statsrådsprotokollet i detta ärende.
Beträffande detaljförslagen har utredningen anfört i huvudsak följande.
Förslagen omfatta i regel tjänster som nu äro placerade i kontorsbiträdes-,
kanslibiträdes-, kontorist- eller kansliskrivargraden samt avse uppflyttning
eller nedflyttning av tjänst till någon av angivna grader. Därest
tjänst ansetts böra uppflyttas till högre lönegrad än kansliskrivargraden,
har utredningen föreslagit en provisorisk inplacering i nämnda grad samt
förutsatt att tjänsten skall bli föremål för ytterligare prövning av tjänsteförteckningskommittén.
Tjänster, som nu äro placerade över kansliskrivargraden,
ha prövats i vissa undantagsfall, där en nedflyttning till nämnda
eller lägre grad ansetts kunna ifrågasättas.
I den mån ordinarie tjänster i anledning av utredningens förslag nedflyttats
till lägre lönegrad, förutsätter utredningen att de föras å övergångsstat
intill tjänstinnehavarens avgång.
o Utredningen har vid sitt arbete utgått från nuvarande organisation och
sålunda icke ansett sig böra beakta av vissa verk framställda önskemål
som förutsätta organisatoriska förändringar.
*
Detalj förslagen innebära att i ett antal fall förordas tjänsters uppflyttning
i lönegrad. Utredningen har härvid utgått från en bedömning av själva
funktionerna och sökt bortse från dagens läge beträffande tjänsteinnehavarna.
I anslutning härtill har utredningen förutsatt, att nyinrättade
tjänster i högre lönegrad än de nuvarande skola kungöras till ansökan lediga,
där ej på grund av särskilda omständigheter annorlunda bestämmes.
Yttrandena.
Från de myndigheter, som beröras av utredningens detaljförslag, ha såsom
förut nämnts inhämtats yttranden i vad avser respektive detaljförslag.
Samtliga hörda myndigheter med visst undantag ha förklarat sig godtaga
utredningens förslag i fråga om uppflyttning i lönegrad av berörda tjänster.
I åtskilliga fall ha myndigheterna framställt längre gående förslag än utredningen.
Härvid ha i vissa fall åberopats nya motiv för uppflyttning. Där
utredningen mot myndighetens till utredningen inlämnade förslag förordat
Kungl. Maj.ts proposition nr 74.
29
nedflyttning i lönegrad av biträdestjänster, ha i allmänhet invändningar
anförts. Beträffande flertalet tjänster ha myndigheterna föreslagit, att desamma
skola inrättas som ordinarie.
Utredningens uppfattning att nyinrättade tjänster i högre lönegrad än de
nuvarande skola kungöras till ansökan lediga, där ej på grund av särskilda
omständigheter annorlunda bestämmes, biträdes i princip av försvarets
civilförvaltning, som dock framhåller, att myndighet självfallet måste pröva,
huruvida vederbörande fyller de kvalifikationer, som ställas på innehavaren
av den nya tjänsten. Är så fallet, synes det ämbetsverket uppenbart, att han
bör få antagas på den nya tjänsten utan ansökningsförfarande. Innehar han
däremot icke erforderliga kvalifikationer, bör ansökningsförfarande enligt
civilförvaltningens mening förutsättas. Utredningens synpunkter delas av
statistiska centralbyrån, som förklarat sig förutsätta, att de enligt det föreliggande
förslaget nyinrättade tjänsterna skola kungöras till ansökan lediga
i vanlig ordning. Vid tillsättandet särskilt av kansliskrivar- och kontoristtjänster
måste visserligen enligt centralbyråns mening stor vikt fästas vid
de speciella arbetsuppgifter, som äro förenade med respektive tjänster,
men möjligheten att söka bör stå öppen för skickliga biträden inom eller
utom ämbetsverket, även om de sakna rutin å det särskilda arbetsområdet.
Enligt kammarkollegiets mening bör däremot kungörelseförfarande över
huvud icke tillämpas i fall som här avses. Ett kungörande i sedvanlig ordning
av en till högre lönegrad uppflyttad tjänst kan enligt kollegiet få den
följden, att verket nödgas å tjänsten förordna en sökande, som icke tillhör
verket, vilket i sin tur kan medföra uppkomst av övertalig personal.
TCO har framfört den principiella invändningen mot utredningens detalj
förslag i fråga om nedflyttning av tjänster, som nu äro placerade i högre
lönegrad än den 15:e, att det bör få ankomma på tjänsteförteckningskommittén
att pröva angivna nedf lyftningar, eftersom utredningen överlåtit åt
tjänsteförteckningskommittén att bedöma frågan om uppflyttning av tjänster
över nämnda lönegrad. Vad angår detaljerna i utredningens förslag
har TCO hänvisat till de ändrings- och tilläggsyrkanden, som av TCO:s
underorganisationer framförts i särskilda skrivelser, vilka bilagts TCO:s
yttrande. TCO har avslutningsvis uttalat att, då biträdesutredningen icke
hunnit behandla hela sitt område, missförhållandena i fråga om lönegradsplaceringen
inom de ännu icke behandlade verken skulle komma att kvarstå
och därtill bli ännu mera i ögonen fallande än tidigare. Med hänsyn härtill
har TCO ansett det nödvändigt, att frågan om provisoriska förbättringar
i avvaktan på slutförandet av utredningens uppdrag upptages till prövning.
I fråga om detaljerna i remissyttrandena i här ifrågavarande delar torde
få hänvisas till handlingarna i ärendet.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 14.
Departementschefen.
De resultat av biträdesutredningens arbete, som nu framlagts, innefatta
dels förslag till allmänna riktlinjer rörande de förutsättningar i fråga om
arbetsuppgifternas art, som böra föreligga för att biträdespersonal med
kontorsgöromål eller därmed jämförlig sysselsättning skall hänföras till
någon av lönegraderna 11, 13 eller 15, dels ock i anslutning därtill detaljförslag
rörande över 100 verk och institutioner. Utredningens arbete är
därmed icke slutfört utan kommer att fortsättas. Förslag komma sålunda
att successivt framläggas beträffande biträdespersonalen vid de verk, som
ej behandlats i det nu avgivna förslaget.
Den omständigheten att utredningens arbete ännu icke är avslutat utgör
enligt min mening icke hinder för att dess förslag till riktlinjer för lönegradsplacering
av biträdespersonalen ävensom dess detaljförslag i fråga om
hittills granskade verk redan nu upptagas till prövning och avgörande. Jag
anser detta så mycket mera angeläget som utredningens fortsatta arbete
väsentligt underlättas om dylika riktlinjer fastställas av statsmakterna. I
anledning av vad TCO anfört rörande lönegradsplaceringen för biträdespersonalen
vid de verk, som ej omfattas av utredningens hittillsvarande detaljförslag,
vill jag framhålla, att ytterligare förslag från utredningen kunna
förväntas bli framlagda under våren 1952 och att åtgärder synas böra
vidtagas för att möjliggöra ett snabbt genomförande av dessa förslag. Härtill
torde jag i annat sammanhang få återkomma.
Biträdesutredningens förslag till allmänna riktlinjer för ifrågavarande
biträdespersonals lönegradsplacering synes mig väl ägnat att läggas till
grund för detaljprövningen av löneställningen för denna personal i de särskilda
verken. Jag förordar därför att detta förslag — med de av mig i det
följande angivna jämkningarna — underställes riksdagen för godkännande.
I likhet med utredningen anser jag att för envar av de tre biträdesgraderna
(kanslibiträde, kontorist och kansliskrivare) böra angivas de arbetsuppgifter
av olika slag, som normalt skola kunna ankomma på sådan
tjänst. Såsom utredningen med instämmande av remissmyndigheterna anfört
synes emellertid tillräcklig anledning icke för närvarande föreligga att
riktlinjer för lönegradsplacering av biträdespersonal utfärdas i form av
allmänna anvisningar, särskilt som de angivna normerna kunna behöva
modifieras på grund av vunna erfarenheter. Därest allmänna anvisningar i
ämnet sedermera skulle anses böra utfärdas, böra de under alla förhållanden
endast erhålla vägledande karaktär.
Vid bedömningen av de speciella tjänsterna aktualiseras den av utredningen
och i vissa yttranden berörda frågan, i vad mån det skall erfordras
viss kvantitet kvalificerade göromål för att påverka lönegradsplaceringen
för en tjänst. Allmänt sett bör enligt min mening gälla, att de kvalificerade
Kungl. Maj:ts proposition nr iU.
31
göromålen skola vara konstitutiva för tjänsten för att påverka dess lönegradsplacering.
Speciella förhållanden, såsom krav på särskild utbildning
för de kvalificerade göromålen eller behovet av att försäkra sig om en lämplig
vikarie för en än högre tjänst inom samma verksamhetsområde, kunna
dock utgöra motiv för en högre lönegradsplacering, ehuru angivna förutsättning
icke föreligger.
Lika med biträdesutredningen anser jag, att generellt gällande allmänteoretiska
kompetensvillkor ej böra föreskrivas för någon av de här ifrågavarande
biträdesgraderna.
De av utredningen angivna allmänna förutsättningarna för inrättande av
vissa högre biträdestjänster anser jag mig såsom i det föregående antytts
kunna i huvudsak godtaga. Vad i remissyttrandena anförts föranleder mig
emellertid till följande uttalanden.
De av utredningen uppställda normerna för att en biträdestjänst skall
tillhöra den ena eller andra av här ifrågavarande lönegrader äro särskilt
beträffande de högre biträdesgraderna allmänt hållna. Detta har av remissmyndigheterna
i allmänhet ansetts naturligt och riktigt. Även jag finner
den av utredningen tillämpade metoden med avseende å beskrivningen
av de olika göromålen lämplig.
Vad angår de särskilda, av utredningen angivna arbetsuppgifterna vill
jag till en början beträffande den kvalificerade maskinskrivningen — i anslutning
till vad statens lönenämnd anfört — framhålla, att i den män
maskinskrivning efter koncept, diktafon eller stenogram innefattar åliggande
att i formellt avseende granska texten skäl kunna föreligga för en
placering av tjänsten i kanslibiträdesgraden. Innefattar åliggandet att på
grundval av lämnade anvisningar giva skrivelser en formellt tillfredsställande
utformning, torde även kontoristtjänst kunna ifrågakomma.
I fråga om förslaget att lönegradsplaceringen av arbetsledare i skrivcentral
skall i huvudsak bestämmas av antalet på centralen med maskinskrivning
sysselsatta biträden vill jag understryka, att denna regel givetvis
bör —• liksom övriga här ifrågavarande anvisningar — kunna modifieras
med hänsyn till särskilda föreliggande omständigheter.
Beträffande stenografering vill jag erinra, att endast den vilken regelbundet
sysslar därmed i mera betydande omfattning torde kunna förvärva
och vidmakthålla den skicklighet, som motiverar kanslibiträdes löneställning.
Genomsnittligt torde därför för placering i kanslibiträdesgraden böra
fordras, att vederbörande halva tjänstgöringstiden sysselsättes med stenogi-afcring
och därtill hörande göromål. För utländsk stenografering torde
såsom utredningen föreslagit 13 lönegraden kunna godtagas som normalgrad.
Speciella omständigheter kunna dock motivera en placering i 15
lönegraden.
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 14.
Med hänsyn till vad i remissyttrandena anförts angående lönegradsplaceringen
av personal å hålkortsavdelning har jag funnit påkallat att
denna fråga underkastas ytterligare granskning. Detta bör dock icke hindra
ett provisoriskt genomförande av vissa av utredningens detalj förslag beträffande
denna personal.
I olika sammanhang har i yttrandena framhållits, att den av utredningen
angivna löneställningen vore för låg, därest av tjänstemannen fordrades
teoretiska kunskaper av mera kvalificerad natur. Med anledning härav vill
jag erinra, att förslaget avser endast biträdestjänster i lönegraderna It, 13
och 15. I den mån särskild teoretisk underbyggnad fordras för vissa arbetsuppgifter
bör givetvis en högre placering än i 15 lönegraden kunna ifrågakomma,
vilket även biträdesutredningen synes ha förutsatt.
I likhet med vissa av de hörda myndigheterna kan jag icke biträda den
av utredningen föreslagna anordningen med ett antal kanslibiträdestjänster
till vederbörande verks förfogande. Tjänster av nu ifrågavarande slag ha
av utredningen föreslagits inrättade vid tolv av samtliga nu behandlade
verk. I sina yttranden över betänkandet ha de berörda verken i allmänhet
anfört, att förutsättningar finnas för ett omedelbart utnyttjande av de
föreslagna förfogandetjänsterna. I anledning härav har jag låtit från nämnda
verk införskaffa kompletterande uppgifter angående göromålen för de
åsyftade biträdena. Vad verken härutinnan anfört synes giva vid handen,
att på några undantag när i de aktuella fallen sakligt underlag finnes för
inrättande av kanslibiträdestjänster. Jag anser mig därför kunna räkna
med att rimliga befordringsförhållanden i allmänhet kunna uppnås med
tillämpning av de av utredningen föreslagna normerna utan tillgripande
av en sådan utväg som den av biträdesutredningen förordade anordningen
med inrättande av förfogandetjänster.
Utredningen har förordat att till övervägande skall upptagas, huruvida
icke verken böra åläggas att vid ledighet å högre biträdestjänst —- närmast
kontorist- eller kansliskrivartjänst —- underkasta de med tjänsten förenade
göromålen en granskning i syfte att fastställa, huruvida anledning till omprövning
av löengradsplaceringen föreligger. Då emellertid en dylik skyldighet
i fråga om såväl dessa som andra tjänster redan får anses vara för
handen bl. a. på grund av bestämmelserna i cirkuläret 1951:81 angående
rationaliseringsverksamhet inom den civila statsförvaltningen, kan jag
inskränka mig till att understryka angelägenheten av att en dylik omprövning
kommer till stånd. Granskningen av de med en ledigblivande tjänst
förenade göromålen bör givetvis vidtagas i god tid, så att onödiga förseningar
med tjänstens återbesättande undvikas.
I biträdesutredningens uttalande, att biträdestjänster i högre lönegrad
än kontorsbiträdesgraden, vilka äro permanent behövliga, böra inrättas såsom
ordinarie, kan jag i princip instämma. Jag vill emellertid framhålla, att
Kungl. Maj:ts proposition nr Ui.
33
som villkor härför bör uppställas, att behovet av tjänsten skall kunna med
säkerhet bedömas såsom stadigvarande. Vid prövningen av det stora antal
biträdestjänster, som jag i det följande föreslår skola uppflyttas i högre
lönegrad, måste dock naturligen en viss försiktighet iakttagas i fråga om
utökning av antalet ordinarie tjänster. Frågan om ordinariesättning av
ytterligare biträdestjänster utöver vad i förevarande sammanhang ifrågasättes
torde, sedan befattningarna tillsatts, böra av myndigheterna upptagas
i samband med anslagsäskandena.
Jag anser det i princip böra fastslås, alt ledigbliven ordinarie kontorsbiträdestjänst
icke må återbesättas med annat biträde än sådant c. o.
kontorsbiträde, som enligt hittills tillämpade grunder ansetts böra erhålla
ordinarie kontorsbiträdestjänst. Detta innebär, att vederbörande skall
kunna tillgodoräkna en anställningstid av 7 år. Särskilda omständigheter
kunna emellertid föreligga, som motivera ett avsteg från ifrågavarande
princip. Regeln bör därför enligt min mening ej göras undantagslös utan
myndighet bör efter särskilt medgivande av Kungl. Maj:t få göra avsteg
från principen.
De av utredningen framlagda detalj förslagen till ändrad lönegradsplaccring
för biträdestjänster vid vissa särskilda verk och de däröver avgivna
yttrandena ha granskats i samband med budgetarbetet. Resultatet av
granskningen redovisas i den tidigare omnämnda, såsom bilaga till statsrådsprotokollet
fogade sammanställningen. Utöver vad som framgår av
sammanställningen är jag ej beredd att nu föreslå någon ändrad löncgradsplacering
eller eljest vidtaga någon ändring i utredningens förslag. Y7issa
av de i yttrandena framförda yrkandena komma dock — i den mån nya
omständigheter förebragts eller eljest skäl härför ansetts föreligga — att
bli föremål för ytterligare prövning av biträdesutredningen.
De här framlagda detalj förslagen ha beräknats medföra en kostnadsökning
för löner med i runt tal 250 000 kronor för år.
Vad angår den av utredningen berörda frågan om ledigförklarande av
högre biträdestjänst, som på grund av föreliggande förslag tillkommer i utbyte
mot eu lägre sådan tjänst, vill jag erinra, att i samband med 1942
års tjänsteförteckningsrevision särskilda bestämmelser utfärdades angående
tillsättande av de då inrättade högre tjänsterna (cirkulär 1942:362).
Härvid föreskrevs, alt därest av befattningar av samma slag inom viss lönegrad
endast någon eller några skulle utbytas mot befattningar i högre lönegrad,
utan särskilt ansökningsförfarandc skulle bestämmas vilka av innehavarna
av förstnämnda befattningar som skulle inneha de nya tjänsterna,
beslutanderätten härutinnan tillkom — även om fråga var om befattningar
som eljest tillsattes av Kungl. Maj:t — den myndighet, som ägde tillsätta
övriga ordinarie befattningar vid verket.
3 Ttihang till riksdagens protokoll 1952. Nr Ut.
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 14.
Enligt min mening bör samma ordning tillämpas i avseende å nu ifrågavarande
tjänster, i den mån icke Kungl. Maj:t annat föreskriver.
Även i övrigt lärer ett genomförande av föreliggande detalj förslag komina
att påfordra vissa övergångsanordningar. Det torde ankomma på Kungl.
Maj:t att utfärda erforderliga bestämmelser i ämnet. Vissa frågor fordra
emellertid för sin lösning riksdagens medverkan. Så blir fallet, därest i
samband med tillsättning av en högre biträdestjänst som inrättas i utbyte
mot lägre sådan tjänst innehavaren av den lägre tjänsten icke skulle komma
i fråga för befordran till den högre tjänsten. Bemyndigande torde böra
inhämtas för Kungl. Maj:t att i dylikt fall upptaga lägre ordinarie tjänst
på övergångsstat. I fråga om icke-ordinarie tjänst kan i motsvarande fall
behov uppkomma att överskrida av riksdagen maximerade anslag eller anslagsposter.
Även eljest torde lönerevisionen för biträdespersonalen kunna
giva anledning till överskridande. Kungl. Maj:t torde därför böra inhämta
riksdagens bemyndigande att medgiva erforderliga överskridanden av
maximerade anslagsposter.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
1) godkänna de av mig i det föregående förordade allmänna
riktlinjerna för anställnings- och avlöningsförhållanden
för viss biträdcspcrsonal,
2) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de övergångsanordningar,
som kunna påkallas vid genomförandet av de
förut omförmälda detalj förslagen, samt
3) bemyndiga Kungl. Maj:t att för budgetåret 1952/53
medgiva de överskridanden av maximerade anslag och anslagsposter,
som kunna bli erforderliga i anledning av
nämnda detaljförslag.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t
Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
K.-E. Renström.
Kungl. Maj.is proposition nr 14.
35
Bilaga
Lönegrad
Lönegrad
An-
tal
Nuva-
rande
Utred-
ningens
Departe-
mentsche-
An-
tal
Nuva-
rande
Utred-
ningens
Departe-
mentsche-
förslag
fens förslag
förslag
fens förslag
1
2
3
4
l
2
3
4
II huvudtiteln.
Sjökarteverket.
Justitiedepartementet.
2
1
11
11
15
13
15
13
i
13
15
15
i
8
11
11
i
8
11
11
Försvarets brevskola.
Juslitiekanslersämbetet.
i
11
15
15
i
13
151
151
Centrala värnpliktsbyrån.
Vattendomstolarna.
4
11
13
13
2
13
15
15
C
8
11
11
2
11
15
15
i
11
13
15=
V huvudtiteln.
i
8
11
11
Socialdepartementet.
Fångvårdsstyrelsen.
1
8
13
13
i
11
15
15
Arbetsdomstolen.
1
8
15l
151
4
8
11
11
1
12
13
13
Fång vårdsan st åt t er na.
Försäkringsrådet.
1
7
11
8
13
11
13
11
2
1
11
8
13
11
13
11
IV huvudtiteln.
Arbelarskyddsstyrelsen.
1
11
8
11
Försvarsdepartementet.
2
8
11
11
1
3
11
8
15
11
15
11
Yrkesinspektionen.
ii
8
11
11
Försvarsstaben.
11
13
13"
VI huvudtiteln.
1
2
11
13
—
Kommunikationsdepartementet.
i
11
15
15
Armén: Armestaben.
2
n
13
13
Statens biltrafiknämnd.
i
8
11
11
2
8
11
11
i
8
—
11
Statens väginstilut.
Marinen: Marinstaben.
i
8
11
11
i
8
11
11
Statens
geotekniska
institut.
Flygvapnet: Flygstaben.
i
11
13
13
4
8
11
11
i
8
11
11
1 Provisoriskt förslag; placeringen bör omprövas av 11)49 Ars l.jansteförteckningskom
initté. 2 Mellanbygdens vattendomstol. 3 Överbefälhavarens handsekreterare.
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 14.
1
2
3
4
Statens elektriska inspektioi
1
8
ii
n
VII huvudtiteln.
Finansdepartementet.
1
13
15
15
1
8
13
13
2
8
11
11
Kammarkollegiet.
1
13(11) 151
15l
1
11
13
15
2
8
11
11
Statskontoret.
7
11
13
13
1
9
—
11
0
8
11
11
Kammarrätten.
2
15
13
13
3
11
13
13
1
13
11
11
1
8
11
11
S talis Ii ska cen tralbyrån.
1
13
15’
151
1
13
15
15
(i
11
13
13
3
8
13
13
20
8
11
11
12
8
11
—
Riksräkenskapsverkei.
2
13
151
151
7
13
15
15
2
11
13
13
10
8
11
11
Konjunkturinstitutet.
1
8
11
11
Generaltullstyrelsen.
1
13
15
15
1
11
15
15
1
11
15
132
7
11
13
13
1
8
13
13
12
8
11
11
2
8
—
11
Tullstaten.
2
19
15
15
2
11
15
15
9
16
13
13
1
2
3
4
1
12
13
13
15
11
13
13
(i
8
13
13
54
8
11
11
Kontrollstyrelsen.
1
11
13
13
3
8
11
11
1
8
11
—
1
VIII huvudtiteln.
Ecklesiastikdepartementet.
11 13 13
Lands- och länsarkiven.
13
15
15
10
15
15
10
11
11
Nationalmuseet.
11
13
13
Naturhistoriska riksmuseet.
11
11
11
11
11“
Statens etnografiska museum.
11 13 13
Domkapitlen och stifIsnämnderna.
11 13 13
8 11 11
Riksantikvarieämbetet och statens
historiska museum.
11
8
13
11
13
11
Östasiatiska arkeologiska
samlingarna.
8 11 11
Akademien för de fria konsterna
med konsthögskolan.
11
13
13
Musikaliska akademien med
musikhögskolan.
11
8
15
11
1 Provisoriskt förslag; placeringen bör omprövas
mitté. 2 Föreståndare för tabelleringsavdelning. 2
Tandläkarhögskolan
11 15
av 1949 års tjiinsteförteckningskomHalvtidstjänst.
15
11
i Stockholm.
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 14.
37
1
2
8
4
Tandläkarhögskolan
i Malmö.
1
11
15
15
Rasbiologiska i ost i Inte t.
1
11
15
15
Farmacevtiska institutet.
1
8
—
13
Orlnamnskommissionen.
1
11
13
13
Landsmålsarkiven.
1
12
13
13
2
11
13
13
1
8
11
11
Tekniska högskolan i
Stockholm.
1
8
13
13
7
8
11
11
1
8
—
11
Chalmers tekniska
högskola.
1
13
151
151
1
13
15
15
0
11
13
13
7
8
11
11
överstyrelsen för yrkesutbildning.
2
11
13
13
2
8
11
11
Konstfackskolan.
i
8
11
11
IX huvudtiteln.
Lanbmksstyrelsen.
1
15
13
13
2
11
13
13
1
8
13
13
1
13
11
11
2
8
11
11
Lantbruksnämnderna.
20
11
13
13
Lantbrnkshögskolan
och statens
lantbruksförsök.
2
11
13
13
12
8
11
11
Veterinärstyrelsen.
2
11
13
13
1
8
11
11
1
2
3
4
Veterinärhögskolan.
1
13
15
15
1
11
15
15
2
8
11
11
1
8
—
11
50
Lantmäteri styrelsen.
11 15 15
11 13 13
Lantmåteriels distriktsorganisation.
8 11 11
Rikets allmänna kartverk.
8 11 11
Domänstyrelsen.
13 15 15
11 13 13
1 Provisoriskt förslag; placeringen bör omprövas av 104!) års tjänsteförlcckningskoininitté.
a Älvsborgs län.
Statens veterinärmedicinska
anstalt.
11
11
Statens lantbrukskemiska
kontrollanstalt.
8
11
11
Statens maskin- och redskapspro
v n i ny san stal ter.
11 13 13
8 11 11
Fiskeristyrelsen med statens
fiskeriförsök.
8 — 11
S koys It ägs ko lan.
11 13 13
8 11 11
Statens skogsforskningsinstitut.
13 15 15
8 11 11
8 11 —
Skogsvårdsstyrelserna.
11 13 13
11
8
8
11
132
11
11
38
Kungl. Maj.ts proposition nr li.
1
2
3
4
1
2
3
4
Statens
reprodnktionsanslall.
XI huvudtiteln.
1
1
13
11
15
13
15
13
Inrikesdepartementet.
1
8
11
11
3
11
13
13
1
8
11
11
X huvudtiteln.
Medicinalstyrelsen.
Handelsdepartementet.
1
13
15
15
1
11
13
13
2
11
13
13
1
11
11—13
13
3
8
11
11
1
8
11
11
Statens bakteriologiska
Koinmerskollegium.
laboratorium.
3
ii
15
15
1
8
13
13
4
ii
13
13
5
8
11
11
3
8
13
13
2
8
11
11
Statens farmacevtiska
Bergsstaten.
laboratorium.
3
8
11
11
1
11
13
13
Fartggsinspeklionen.
Statens sinnessjukhus.
1
8
13
13
20
8
11
11
(i
8
11
11
Statens lmnlnerksinstilnt.
Statens institut för folkhälsan.
1
2
11
8
15
11
15
11
1
2
6
13
11
8
15
13
11
15
13
11
Loissturelsen.
i
11
151
151
Överståthållarämbelet.
3
11
13
13
Lots- och fyrstaten.
9
8
13
13
3
13
15
15
13
8
11
11
6
8
11
11
Poliskåren i Boden.
Statens skeppsprovningsanstalt.
1
8
13
13
1
13
15
15
1
8
11
11
Statens sjöhistoriska
museum.
Statens polisskola.
1
11
13
13
13
15
1
8
11
11
1
15
1
8
11
11
Patent- och registreringsverket.
2
13
15
15
Statens kriminaltekniska anstalt.
i
13
—
153
2
11
13
13
i
11
13
13
1
10
13
13
21
8
11
11
1
10
11
11
2
8
11
—
4
8
11
11
1 Provisoriskt förslag; placeringen bör omprövas av 1949 års tjiinsteförtcckningskommitté.
2 Kassör.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kanyl. Maj.ts i>ruj)usitiun nr It.
3!)
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Inledning ........................................................................................................ 2
Biträdesulredningens principförslag och däröver avgivna yttranden .... 3
Allmänna förutsättningar för inrättande av vissa högre biträdes
tjänster
............................................................................................. 4
Biträdesutredningens förslag ............................................................ 4
Arbetsuppgifter för kanslibiträde ................................................ 5
Arbetsuppgifter för kontorist ........................................................ It
Arbetsuppgifter för kansliskrivare ............................................ 14
Yttrandena ............................................................................................. 16
Speciella frågor ........................................................................................ 23
Biträdesutredningens förslag ............................................................ 23
Yttrandena ............................................................................................. 2ä
Detaljförslag beträffande vissa verk ............................................................ 28
Biträdesutredningens förslag ............................................................ 28
Yttrandena ............................................................................................ 28
Departementschefen ........................................................................................ 30
Bilaga ................................................................................................................ 35
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
9 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (9)
9 kopplingar.
- SU 1952:231 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående lönegradsplacering för viss biträdes personal m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten
- BU 1952:35 Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning rörande riksbankens organisation efter utgången av 1952, m. m. s. 50 i texten
- SU 1952:154 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1952/53 till avlöningar till befattningshavare å lotsoch fyrstaten m. m. jämte s. 8 i texten
- SU 1952:129 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa anslag under landsstaten för budgetåret 1952/53 jämte i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten
- SU 1952:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1952/53 under fjärde huvu s. 60 i texten