Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering, m. m

1960-03-04 · 145 sidor, varav 137 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 137 av 145 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1960:75, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

1

Nr 75

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om

folkpensionering, m. m.; given Stockholms slott den 4

mars 1960.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering,

2) lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 1 juni 1956 (nr

264) om höjning av folkpensioner m. m.,

3) lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 30 juni 1947

(nr 398) om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen,

4) lag om barnpensioner,

5) lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda

barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn,

6) lag angående ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr

382),

7) lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 31 maj 1957 (nr

284) om utfyllnad av vissa underhållsbidrag,

8) lag angående ändrad lydelse av 29 och 33 g § lagen den 3 januari 1947

(nr 1) om allmän sjukförsäkring och

9) lag angående ändrad lydelse av 22 § lagen den 4 juni 1954 (nr 483)

om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

1

It ilning till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 75

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås betydande förbättringar i folkpensioneringen

fr. o. m. den 1 juli 1960.

Ålderspensionerna samt invalidpensionernas och sjukbidragens maximibelopp

föreslås höjda med 250 kr. om året för en ensam pensionär och 350

kr. för två pensionsberättigade makar. Med 9 indextillägg blir det årliga

beloppet för en ensam pensionär 2 750 kr. och för två pensionsberättigade

makar 4 350 kr. eller 2 175 kr. för vardera maken. Till sistnämnda belopp

höjes också hustrutilläggens maximibelopp. Någon avveckling av de kommunala

bostadstilläggen föreslås inte.

Nya regler föreslås beträffande änkepensionerna. Dessa skall i fortsättningen

utgå med samma belopp som ålderspensionen till en ensam pensionär,

varigenom de höjes med 750 kr. till 2 750 kr. Full änkepension föreslås

tillkomma dels en änka, som har barn under 16 år i hemmet, och dels

annan änka, som fyllt 50 år vid mannens död och varit gift med honom i

minst 5 år. Om en änka utan barn i hemmet var under 50 år vid mannens

död, minskas pensionen med en femtondel för varje år som änkans ålder

vid mannens död understeg 50 år. Hade hon inte fyllt 36 år vid mannens

frånfälle, erhåller hon ingen änkepension. Om en änka inte längre har

något barn under 16 år i hemmet, skall vid bedömandet av hennes rätt till

full eller reducerad pension anses som om mannen avlidit, då yngsta barnet

fyllde 16 år eller då änkan eljest upphörde att ha barn under nämnda

ålder i hemmet.

En änka, som får sin pension indragen på grund av omgifte och därefter

ånyo blir änka inom 5 år, skall enligt förslaget kunna återinträda i rätten

till änkepension efter den förste mannen.

Till kvinnor, som blir änkor efter utgången av juni 1960, utges de nya

änkepensionerna utan inkomstprövning, medan inkomstprövning enligt nuvarande

regler tillämpas beträffande pensioner till änkor, vilkas män avlidit

före den 1 juli 1960. Om mannens dödsfall inträffat under tiden den

1 juli 1959—den 30 juni 1960 eller den 1 juli 1958—den 30 juni 1959, skall

dock alltid utgå — såsom ett garantibelopp utan inkomstprövning — i förra

fallet minst 2/3 och i senare fallet minst Vs av änkepensionen.

De nya änkepensionsreglerna beräknas den 1 juli 1960 bli tillämpliga på

omkring 62 000 kvinnor, av vilka 34 000 förut helt saknat rätt till förmåner

från folkpensioneringen.

Propositionen innehåller vidare förslag om att barnpensioner å 1 000 kr.

om året skall utan inkomstprövning utgå till alla barn under 16 år, som

mist sin fader eller moder eller båda föräldrarna. Omkring 14 000 barn,

som nu har särskilt barnbidrag, får i stället barnpension, och därutöver

beräknas 49 000 barn erhålla sådan pension.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungi. Maj:ts proposition nr 75 år i 960

Maximibeloppet för återstående särskilda barnbidrag, till antalet omkring

13 500, föreslås höjt till 996 kr. Samma belopp skall enligt förslaget bli

maximum för bidragsförskott.

För budgetåret 1960/61 beräknas statens merkostnader på grund av förslagen

bli 306 milj. kr., varav 195 milj. kr. för standardhöjningen, 51 milj.

kr. för änkepensionsreformen och 60 milj. kr. för barnpensionsreformen.

Kommunernas kostnader beräknas öka med 25 milj. kr. för standardhöjningen

och 38 milj. kr. för änkepensionsreformen, medan barnpensionsreformen

inte medför någon kostnadsökning för kommunerna.

I propositionen föreslås, att riksdagen för budgetåret 1960/61 till Bidrag

till folkpensioner m. m. beviljar ett förslagsanslag å 2 406 milj. kr.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering

Härigenom förordnas, att 3 § 2 och 4 mom., 4 § 3 mom., 6 § 3 mom.,

8, 11 och 12 §§, 14 § 2 mom., 15 och 16 §§, 19 § 1 mom., 33 och 36 §§ samt

38 § 1 och 2 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

t

2 mom. För tid före fyllda sextiosju

år utgår folkpension i form av

invalidpension till den, som

på grund av kropps- eller sinnessjukdom,

sinnesslöhet, vanförhet eller

annat lyte är ur stånd att försörja

sig genom sådant arbete som motsvarar

hans krafter och färdigheter,

under förutsättning att nedsättningen

av arbetsförmågan kan anses

varaktig.

Den som---------

4 mom. Änka, som fyllt femtiofem

år, äger, om hon uppnått denna ålder

senast under det kalenderår, varunder

mannen avlidit, och varit gift

med honom minst fem år, rätt till

folkpension i form av änkepension,

såframt hon ej eljest åtnjuter

folkpension. Ingår hon nytt äktenskap,

upphör rätten till änkepension.

Till änka, som fyllt femtiofem år,

må, när särskilda skäl föranleda därtill,

änkepension utgå, även om hon

(Föreslagen lydelse)

§-

2 mom. Folkpension i form av i nvalidpension

utgår till den, som

på grund av kropps- eller sinnessjukdom,

sinnesslöhet, vanförhet eller

annat lyte är ur stånd att försörja

sig genom sådant arbete som motsvarar

hans krafter och färdigheter, under

förutsättning att nedsättningen

av arbetsförmågan kan anses varaktig
saknar

ledsyn.

4 mom. Folkpension i form av

änkepension tillkommer

a) änka, som har vårdnaden om

och stadigvarande sammanbor med

barn under sexton år, därest barnet

vid mannens död stadigvarande vistades

i makarnas hem eller hos änkan;

samt

b) annan änka än under a) sägs,

som vid mannens död fyllt trettiosex

år och varit gift med honom minst

fem år.

1 Senaste lydelse av 3 § 4 mom. och 4 § 3 mom. se SFS 1955:394, av 6 § 3 mom., 8 5 19 s 1

mom. samt 38 § 1 och 2 mom. se SFS 1959:66, av 11 och 12 §§ samt 14 § 2 mom. se SFS 1952- 396 samt av 15, 16, 33 och 36 §§ se SFS 1954:134.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

uppnått denna ålder efter det kalen- Upphör änka att vara berättigad

derår, varunder mannen avlidit, el- till änkepension jämlikt första styc
-

ler varit gift med honom kortare tid

än fem år.

ket a), skall vid bedömandet av hennes

rått till pension jämlikt första

stycket b) anses som om mannen avlidit,

då rätten till pension enligt

första stycket a) upphörde, samt äktenskapet

varat till och med nämnda

tidpunkt.

Levde makar vid mannens död åtskilda,

må änkepension ej utgå, därest

på talan av mannen dömts till

hemskillnad mellan dem jämlikt 11

kap. 2 § första stycket giftermålsbalken

eller kvinnan efter det sammanlevnaden

med mannen upphörde stadigvarande

sammanbott med annan

man, med vilken hon varit gift eller

har eller har haft barn.

Ogift eller frånskild kvinna eller

änka, som stadigvarande sammanbodde

med ogift eller frånskild man

eller änkling vid dennes död och som

varit gift med eller har eller har haft

barn med honom, likställes i fråga om

rätt till änkepension med änka. Den

tid, under vilken kvinnan oavbrutet

sammanbott med mannen fram till

tidpunkten för dennes död, jämställes

vid tillämpningen av första stycket

b) med tid, varunder äktenskap

bestått.

Änkepension skall indragas om

den änkepensionsberåttigade ingår

äktenskap eller stadigvarande sammanbor

med man, med vilken hon

varit gift eller har eller har haft barn.

Har änkepension indragits enligt vad

nyss sagts, må pensionen ånyo börja

utgå, om äktenskapet upplöses eller

samboendet upphör innan det bestått

i fem år.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §•

3 mom. Änkepension utgör, där ej

annat följer av vad nedan sägs, 1 360

kronor om året.

3 mom. För varje hel mångfald av

tre, varmed pensionspristalet överstiger

100, utgör indextillägget för år

räknat

40 kronor för gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter ålderspension,

invalidpension eller sjukbidrag

eller vars hustru uppbär hustrutilllägg,

ävensom för änkepensionsberättigad

och för hustru, som uppbär

hustrutillägg, samt

50 kronor för annan pensionsberättigad.

Där pensionspristalet,-----

8

Tilläggspension, änkepension, hustrutillägg

och kommunalt bostadstillägg

minskas med en tredjedel av

den pensionsberättigades årsinkomst

i vad den må överstiga för gift pen
-

3 mom. Änkepension utgör, där ej

annat följer av vad nedan sägs, 1 700

kronor om året.

Utgår änkepension jämlikt 3 § i

mom. första stycket b) och hade den

pensionsberättigade ej fyllt femtio

år vid mannens död eller vid den tidpunkt,

som avses i andra stycket

samma moment, minskas pensionen

med en femtondel för varje år, varmed

antalet år som den pensionsberättigade

fyllt vid mannens död eller

vid nämnda tidpunkt understiger

femtio.

§•

3 mom. För varje hel mångfald av

tre, varmed pensionspristalet överstiger

100, utgör indextillägget för år

räknat

40 kronor för gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter ålderspension,

invalidpension eller sjukbidrag

eller vars hustru uppbär hustrutilllägg,

ävensom för hustru, som uppbär

hustrutillägg, samt

50 kronor för annan pensionsberättigad.

I fall som avses i i § 3 mom. andra

stycket minskas indextillägg till

änkepensionsberåttigad i samma

mån som änkepensionen i övrigt.

-----av tre.

§•

Tilläggspension, hustrutillägg och

kommunalt bostadstillägg minskas

med en tredjedel av den pensionsberättigades

årsinkomst i vad den må

överstiga för gift pensionsberättigad

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

sionsberättigad 750 kronor och för

annan pensionsberättigad 1 000 kronor

samt med ytterligare en tredjedel

i vad årsinkomsten må överstiga

1 050 kronor för gift pensionsberättigad

och 1 400 kronor för annan

pensionsberättigad.

Minskning skall, där rätt till såväl

tilläggs- eller änkepension eller hustrutillägg

som kommunalt bostadstillägg

föreligger, med bortseende från

indextillägg ske proportionellt å tillläggs-

eller änkepensionen eller hustrutillägget

och bostadstillägget. Indextillägg

till änkepension och hustrutillägg

minskas först sedan änkepensionen

eller hustrutillägget i övrigt

bortfallit.

750 kronor och for annan pensions

berättigad 1 000 kronor samt med ytterligare

en tredjedel i vad årsinkomsten

må överstiga 1 050 kronor

för gift pensionsberättigad och 1 400

kronor för annan pensionsberättigad.

Minskning skall, där rätt till såväl

tilläggspension eller hustrutillägg

som kommunalt bostadstillägg föreligger,

ske först å bostadstillägget

och därefter å tilläggspensionen eller

hustrutillägget. Indextillägg till hustrutillägg

minskas först sedan hustrutillägget

i övrigt bortfallit.

Äger ånkepensionsberåttigad uppbära

livränta enligt 20 § lagen om

yrkesskadeförsäkring eller äger hon

jämlikt annan lag eller särskild författning

eller enligt Konungens förordnande

uppbära motsvarande livränta,

vilken bestämmes av eller utbetalas

från riksförsåkringsanstalten

eller bolag som avses i 1 § lagen om

yrkesskadeförsäkring, skall livräntan

avdragas från änkepensionen i vad

förmånerna belöpa på samma tid,

dock att alltid minst hälften av pensionen

skall utgivas. Livräntan skall

i vad den sålunda avdragits icke räknas

såsom inkomst vid tillämpning

av första och andra styckena.

§•

Rätt till invalidpension, sjukbidrag,

änkepension eller hustrutillågg

föreligger icke, sedan rätt till ålderspension

inträtt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

(Gällande lydelse)

Uppgår folkpension ej till helt antal

kronor, skall den avrundas till

närmaste hela krontal. Änkepension,

som efter avrundning som nu sagts

understiger 60 kronor, skall ej utgå.

(Föreslagen lydelse)

Är någon för samma månad berättigad

till flera änkepensioner, utgives

endast den största av dem eller,

om de äro lika stora, pensionen efter

den sist avlidne mannen. Föreligger

rätt till såväl invalidpension

eller sjukbidrag som änkepension, utgives

endast en av dessa förmåner.

Uppgår folkpension ej till helt antal

kronor, skall den avrundas till

närmaste hela krontal.

12

Vid tillämpningen av denna lag

må, där särskilda skäl föreligga, gift

pensionsberättigad anses såsom ogift

så ock ogift pensionsberättigad, vilken

sedan avsevärd tid sammanlever

med annan under åktenskapsliknande

förhållanden, anses såsom gift

med denne.

§•

Gift pensionsberättigad, vilken stadigvarande

lever åtskild från sin make,

skall, dår ej särskilda skäl till annat

föranleda, vid tillämpningen av

denna lag likställas med ogift pensionsberättigad.

Med gift pensionsberättigad likställes

i denna lag pensionsberättigad,

som stadigvarande sammanbor

med annan, med vilken den pensionsberättigade

varit gift eller har

eller har haft barn.

14 §.

2 mom. Har för någon som åtnjuter

tilläggspension, änkepension eller

hustrutillägg årsinkomsten ökats till

sådant belopp att rätt till sådan förmån

ej längre tillkommer honom, indrages

förmånen. Sker eljest mera

avsevärd ändring i den inkomst, efter

vilken förmånen blivit bestämd,

må pensionen i enlighet därmed ökas

eller minskas.

Vad sålunda------därav påverkas.

Befinnes någon------alltid indragas.

2 mom. Har för någon som åtnjuter

tilläggspension eller hustrutilllägg

årsinkomsten ökats till sådant

belopp att rätt till sådan förmån ej

längre tillkommer honom, indrages

förmånen. Sker eljest mera avsevärd

ändring i den inkomst, efter vilken

förmånen blivit bestämd, må pensionen

i enlighet därmed ökas eller

minskas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

(Gällande lydelse)

15

Den som åtnjuter tilläggspension,

änkepension, hustrutillägg eller kommunalt

bostadstillägg är pliktig att,

om hans eller hans makes ekonomiska

förhållanden väsentligt förbättrats,

utan oskäligt dröjsmål meddela

detta till pensionsstyrelsen eller pensionsnämndens

ordförande i det pensionsdistrikt,

där han senast blivit

mantalsskriven. Enahanda skyldighet

åligger honom, om han åtnjuter

kommunalt bostadstillägg och mantalsskrives

å annan ort än tillförne,

så ock om han ingår äktenskap eller

om hans äktenskap upplöses genom

makens död eller annorledes. Anmälan

som nu sagts skall ock göras av

den som åtnjuter invalidpension eller

sjukbidrag, om hans arbetsförmåga

väsentligt förbättrats, samt av

den som åtnjuter vårdtillägg, om förhållandena

så ändrats att rätten till

tillägget därav påverkas.

I första

(Föreslagen lydelse)

§•

Den som åtnjuter tilläggspension,

hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg

är pliktig att, om hans

eller hans makes ekonomiska förhållanden

väsentligt förbättrats, utan

oskäligt dröjsmål meddela detta till

pensionsstyrelsen eller pensionsnämndens

ordförande i det pensionsdistrikt,

där han senast blivit mantalsskriven.

Enahanda skyldighet

åligger honom, om han åtnjuter

kommunalt bostadstillägg och mantalsskrives

å annan ort än tillförne,

så ock om han ingår äktenskap eller

om hans äktenskap upplöses genom

makens död eller annorledes.

Anmälan som nu sagts skall ock göras

av den som åtnjuter invalidpension

eller sjukbidrag, om hans arbetsförmåga

väsentligt förbättrats,

samt av den som åtnjuter änkepension

eller vårdtillägg, om förhållandena

så ändrats att rätten till förmå
-

nen därav påverkas,

person anmälningsskyldig.

16 §.

För pensionsberättigad som beträffande

sin eller sin makes inkomst

eller egendom eller ekonomiska förhållanden

i övrigt åberopat oriktig

uppgift av beskaffenhet att kunna

påverka rätten till pension, ehuru

skäligen kunnat fordras av honom

att uppgiften varit riktig, skall ansökning

om tilläggspension, änkepension,

hustrutillägg eller kommunalt

bostadstillägg avslås och redan

beviljad sådan förmån indragas;

dock att, där ej annat finnes påkallat,

viss tid skall bestämmas under

För pensionsberättigad som beträffande

sin eller sin makes inkomst

eller egendom eller ekonomiska

förhållanden i övrigt åberopat

oriktig uppgift av beskaffenhet att

kunna påverka rätten till pension,

ehuru skäligen kunnat fordras av

honom alt uppgiften varit riktig,

skall ansökning om tilläggspension,

hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg

avslås och redan beviljad

sådan förmån indragas; dock att,

där ej annat finnes påkallat, viss tid

skall bestämmas under vilken rätten

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

(Gällande lydelse)

vilken rätten därtill skall vara förverkad.

I samband med sådant beslut

skall ock bestämmas huruvida

rätten att erhålla förmånen efter den

angivna tidens utgång skall vara beroende

av ny ansökning.

Vad nu är sagt skall, där skäl därtill

prövas föreligga, gälla jämväl för

pensionsberättigad, som utan vederlag

eller mot uppenbarligen otillräckligt

vederlag avhänt sig inkomst

eller egendom i sådan myckenhet att

avhändelsen avsevärt inverkar vid

beräkning av tilläggspension, änkepension,

hustrutillägg eller kommunalt

bostadstillägg, ehuru han bort

förutse att avhändelsen skulle föranleda

behov av sådan pensionsförmån

eller av högre sådan. I fall som nu

sagts må ock, i stället för eller jämte

påföljd, som i första stycket sägs,

vid fastställandet av den pensionsberättigades

årsinkomst så anses som

om han fortfarande, helt eller delvis,

vore i besittning av inkomst eller

egendom som han avhänt sig.

Har någon —

Vägrar någon

(Föreslagen lydelse)

därtill skall vara förverkad. I samband

med sådant beslut skall ock bestämmas

huruvida rätten att erhålla

förmånen efter den angivna tidens

utgång skall vara beroende av ny ansökning.

Vad nu är sagt skall, där skäl därtill

prövas föreligga, gälla jämväl för

pensionsberättigad, som utan vederlag

eller mot uppenbarligen otillräckligt

vederlag avhänt sig inkomst

eller egendom i sådan myckenhet att

avhändelsen avsevärt inverkar vid

beräkning av tilläggspension, hustrutillägg

eller kommunalt bostadstillägg,

ehuru han bort förutse att

avhändelsen skulle föranleda behov

av sådan pensionsförmån eller av

högre sådan. I fall som nu sagts må

ock, i stället för eller jämte påföljd,

som i första stycket sägs, vid fastställandet

av den pensionsberättigades

årsinkomst så anses som om han

fortfarande, helt eller delvis, vore i

besittning av inkomst eller egendom

som han avhänt sig.

stycket stadgats.

--denna påföljd.

19 §.

1 mom. Såsom bidrag-----

Pensionsavgift skall icke erläggas

av den, som för december månad året

näst före taxeringsåret ägt uppbära

folkpension, eller för den, som avlidit

före ingången av året näst före

taxeringsåret. Ej heller skall pensionsavgift

erläggas av den, för vilken

den till statlig inkomstskatt

taxerade inkomsten icke uppgår till

1 200 kronor eller, om han är gift

och skall taxeras enligt för sådan

--svensk medborgare.

Pensionsavgift skall icke erläggas

av den, som för december månad året

näst före taxeringsåret ägt uppbära

invalidpension eller sjukbidrag, eller

för den, som avlidit före ingången av

året näst före taxeringsåret. Ej heller

skall pensionsavgift erläggas av den,

för vilken den till statlig inkomstskatt

taxerade inkomsten icke uppgår

till 1 200 kronor eller, om han är

gift och skall taxeras enligt för så
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

(Gällande lydelse)

skattskyldig gällande bestämmelser

samt andre maken icke enligt vad

förut sagts är fritagen från skyldighet

att erlägga pensionsavgift, makarnas

till statlig inkomstskatt beräknade

taxerade inkomster sammanlagt

icke uppgå till minst 1 200

kronor.

(Föreslagen lydelse)

dan skattskyldig gällande bestämmelser

samt andre maken icke enligt

vad förut sagts är fritagen från skyldighet

att erlägga pensionsavgift, makarnas

till statlig inkomstskatt beräknade

taxerade inkomster sammanlagt

icke uppgå till minst 1 200

kronor.

Ansökning om--

Ansökningen, som

Vid ansökningen skall fogas prästbevis

enligt fastställt formulär eller,

där hinder därför möter, annat bevis,

som pensionsstyrelsen må finna

skäl godtaga. Avser ansökningen invalidpension,

sjukbidrag, blindtilllägg

eller vårdtillägg skall sökanden,

där ej särskilda skäl till annat föranleda,

undergå läkarundersökning enligt

de närmare bestämmelser pensionsstyrelsen

meddelar.

Vad angående --------

blivit mantalsskriven,

till sökanden.

Vid ansökningen skall, i den mån

pensionsstyrelsen så föreskriver, fogas

prästbevis enligt fastställt formulär

eller, där hinder därför möter, annat

bevis, som pensionsstyrelsen må

finna skäl godtaga. Avser ansökningen

invalidpension, sjukbidrag, blindtillägg

eller vårdtillägg, skall sökanden,

där ej särskilda skäl till annat

föranleda, undergå läkarundersökning

enligt de närmare bestämmelser

pensionsstyrelsen meddelar.

— — pensionsnämnden påfordras.

33 §.

36 §.

Finner pensionsstyrelsen----— pensionens utbetalande.

Pensionsnämnds beslut---------eller omvänt.

Om pensionsstyrelsen---— — — — — — därom utfärdar.

Där i----— — —--förnyad prövning.

Skall i anledning av inträffad förändring

med avseende å pensionsberättigads

ålder eller civilstånd eller

som en följd av att hustrutillägg beviljas

folkpension beräknas på annat

sätt än före förändringen eller skall

på grund av pensionsberåttigads

mantalsskrivning i annan kommun

kommunalt bostadstillägg bortfalla,

må pensionsstyrelsen utan ansökning

eller föregående prövning av

Skall i anledning av inträffad förändring

med avseende å pensionsberättigads

ålder eller civilstånd, barns

ålder eller vårdnaden om barn eller

som en följd av att hustrutillägg beviljas

folkpension beräknas på annat

sätt än före förändringen eller skall

på grund av att pensionsberättigad

icke längre är mantalsskriven i kommunen

kommunalt bostadstillägg

bortfalla, må pensionsstyrelsen utan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

(Gällande lydelse)

pensionsnämnd verkställa erforderlig

jämkning av pensionen. Pensionsstyrelsen

må ock, där med avseende

å pensionsberättigad eller hans make

fall föreligger som i 17 § eller

18 § 2 mom. sägs, utan föregående

prövning av pensionsnämnd förordna

om tillämpning av 12 § samt

verkställa därav föranledd jämkning

av pensionen.

Där pensionsstyrelsen-----

Vad angående--------

(Föreslagen lydelse)

ansökning eller föregående prövning

av pensionsnämnd verkställa erforderlig

jämkning av pensionen. Pensionsstyrelsen

må ock, där med avseende

å pensionsberättigad eller

hans make fall föreligger som i 17 §

eller 18 § 2 mom. sägs, utan föregående

prövning av pensionsnämnd

förordna om tillämpning av 12 §

samt verkställa därav föranledd

jämkning av pensionen.

-----styrelsen bestämmer.

--meddelat beslut.

38 §.

1 mom. Folkpension utgår från

och med den månad, varunder rätt

till pension inträtt, vilket, där ej rätten

visas hava tidigare varit för handen,

anses hava skett vid den tid, då

pensionen söktes, till och med den

månad, varunder pensionstagaren

avlidit eller pensionen eljest skall

upphöra att utgå. Pension utgår

dock ej för längre tid tillbaka än tre

månader före den månad, under vilken

pensionen söktes, ändå att rätten

visas hava tidigare förvärvats.

Lag samma----

Folkpension utbetalas

2 mom. Vid utbetalning av invalidpension,

sjukbidrag, änkepension,

hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg

till sådan förmån med

belopp, avseende längre tid än en

1 mom. Folkpension utgår från och

med den månad, varunder rätt till

pension inträtt, vilket, där ej rätten

visas hava tidigare varit för handen,

anses hava skett vid den tid, då pensionen

söktes, till och med den månad,

varunder pensionstagaren avlidit

eller pensionen eljest skall upphöra

att utgå. Pension utgår dock

ej för längre tid tillbaka än tre månader

före den månad, under vilken

pensionen söktes, ändå att rätten visas

hava tidigare förvärvats. Änkepension

efter man, som vid sitt frånfålle

åtnjöt ålderspension, invalidpension

eller sjukbidrag, utgår tidigast

från och med månaden näst efter

den, varunder dödsfallet inträffade.

av pension.

december månad.

2 mom. Vid utbetalning av invalidpension

eller sjukbidrag eller kommunalt

bostadstillägg till sådan förmån

med belopp, avseende längre tid

än en månad, till den som är berät
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

(Gällande lydelse)

månad, till den som är berättigad till

sjukhjälp från allmän sjukkassa i

form av sjukpenning eller hempenning

jämte i förekommande fall

barntillägg därå skall, såvida ej annat

följer av vad nedan sägs, från

pensionen för den tid sjukhjälpen

avser avdragas sjukhjälpsbeloppet

till den del det överstiger nittio kronor.

När fråga är om hempenning,

skall avdrag ske som om sjukpenning

utgått. Avdraget belopp skall

utbetalas till sjukkassan.

Vad i

(Föreslagen lydelse)

tigad till sjukhjälp från allmän sjukkassa

i form av sjukpenning eller

hempenning jämte i förekommande

fall barntillägg därå skall, såvida ej

annat följer av vad nedan sägs, från

pensionen för den tid sjukhjälpen avser

avdragas sjukhjälpsbeloppet till

den del det överstiger nittio kronor.

När fråga är om hempenning,

skall avdrag ske som om sjukpenning

utgått. Avdraget belopp skall utbetalas

till sjukkassan.

pensionen ökat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1960, dock att 19 § 1 mom. äldre

lydelsen fortfarande skall gälla i

fråga om pensionsavgifter, som påföras

för år 1960 eller tidigare år,

och att 38 § 2 mom. äldre lydelsen

skall äga tillämpning å avdrag för

sjukhjälp avseende tid före den 1

juli 1960.

Genom denna lag upphäves lagen

den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag

till änkor och änklingar med barn.

Äldre bestämmelser skola alltjämt

gälla i fråga om bidrag enligt sistnämnda

lag till änkling, som åtnjuter

sådant bidrag för juni månad

1960. Bidraget beräknas därvid med

tillämpning av de vid utgången av

nämnda månad gällande grunderna;

dock skall bortses från indextillägg,

i den mån det ej utgår för sagda månad.

Vid tillämpningen av de nya bestämmelserna

skall följande iaktta
-

gas.

1. Pcnsionsberättigad, som vid

ikraftträdandet med tillämpning av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

12 § äldre lydelsen åtnjuter folkpensionsförmån

såsom gift, må, såframt

förutsättningarna därför enligt

nämnda lagrum alltjämt föreligga,

likställas med gift pensionsberåttigad

även om 12 § nya lydelsen icke är

tillämplig. Har kvinna i sådant fall

ansetts såsom gift fram till tidpunkten

för mannens död, äger hon samma

rätt till änkepension som änka,

varvid äktenskapstid beräknas med

tillämpning av 3 § i mom. fjärde

stycket.

2. Har kvinna sammanlevt med

man, som avlidit före ikraftträdandet,

och vid tiden för dödsfallet jämlikt

12 § äldre lydelsen ansetts såsom

gift med honom, äger hon, även

om förutsättningarna för pensionsrått

enligt 3 § i mom. fjärde stycket

nya lydelsen icke äro för handen, rätt

till änkepension enligt vad i punkt 1

ovan sägs.

3. Då fråga är om änkepension efter

man, som avlidit före ikraftträdandet,

skall 3 § i mom. andra stycket

nya lydelsen tillämpas endast om

de i sagda moment första stycket a)

angivna förutsättningarna voro uppfyllda

för juli månad 1960. Utgår

änkepension för juni månad 1960

jämlikt 3 § i mom. andra stycket

äldre lydelsen, ehuru den pensionsberättigade

icke varit gift med den avlidne

minst fem år, skall vid tillämpningen

av 3 § 4 mom. första stycket

b) anses som om äktenskap bestått

under så lång tid.

4. Änkepension efter man, som avlidit

före ikraftträdandet, minskas

enligt bestämmelserna i 8 § äldre lydelsen.

Minskning skall dock därvid

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

i första hand göras å kommunalt

bostadstillägg. Änkepensionen skall,

om dödsfallet inträffat under tiden

den 1 juli 1958—den 30 juni 1959,

utgå med minst en tredjedel och, om

dödsfallet inträffat under tiden den

1 juli 1959—den 30 juni 1960, med

minst två tredjedelar av det belopp,

som utan minskningen skulle hava

tillkommit den pensionsberåttigade.

Änkepension, som efter minskningen

understiger en femtondel av full pension,

skall ej utgå. I fall som avses

i denna punkt skola li § 2 mom.

och 16 § äldre lydelsen alltjämt

gälla.

5. Äger kvinna, som för juni månad

1960 åtnjöt änkepension eller bidrag

enligt lagen om bidrag till änkor

och änklingar med barn, rätt till

änkepension enligt de nya bestämmelserna

vid deras ikraftträdande,

skall hon erhålla sådan pension utan

särskild ansökan. Det åligger pensionsstyrelsen

att verkställa därvid

erforderlig omräkning.

6. Utan hinder av vad i 38 § 1 mom.

stadgas må änkepension, som sökes

senast den 31 december 1960, utgå

från och med den månad, varunder

rått till pension inträtt, dock tidigast

från och med juli månad nämnda

år.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 ocn 2 §§ lagen den 1 juni 1956 (nr 264)

om höjning av folkpensioner m. m.

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ lagen den 1 juni 1956 om höjning

av folkpensioner m. m.1 skola erhålla

(Gällande lydelse)

1

Folkpension i form av allmän ålderspension,

tilläggspension, änkepension

eller hustrutillägg skall höjas

för år räknat med

280 kronor för gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter ålderspension,

invalidpension eller sjukbidrag

eller vars hustru uppbär hustrutilllägg,

ävensom för ånkepensionsberättigad

och för hustru, som uppbär

hustrutillägg, samt

350 kronor för annan pensionsberättigad.

Bidrag enligt lagen den 26 juli

1947 om bidrag till änkor och änklingar

med barn skall höjas med 280

kronor för år.

2

Vad i lagen den 29 juni 1946 om

folkpensionering, lagen den 30 juni

1947 om kommunernas bidrag till

kostnaderna för folkpensioneringen

och lagen om bidrag till änkor och

änklingar med barn stadgas rörande

indextillägg skall i tillämpliga delar

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse)

§•

Folkpension i form av allmän ålderspension,

tilläggspension, änkepension

eller hustrutillägg skall höjas

för år räknat med

455 kronor för gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter ålderspension,

invalidpension eller sjukbidrag

eller vars hustru uppbär hustrutilllägg,

ävensom för hustru, som uppbär

hustrutillägg, samt

600 kronor för annan pensionsberättigad.

§•

Vad i lagen den 29 juni 1946 om

folkpensionering och lagen den 30

juni 1947 om kommunernas bidrag

till kostnaderna för folkpensioneringen

stadgas rörande indextillägg

skall i tillämpliga delar gälla med avseende

å höjning enligt förevarande

1 Senaste lydelse av 1 och 2 §§ se SFS 1959:68.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kiingl. Maj:ts proposition nr 75 av 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

gälla med avseende å höjning enligt

förevarande lag, dock att i fråga om

höjning av tilläggspension skall vid

tillämpning av 8 § förstnämnda lag

gälla vad som stadgas rörande indextillägg

till änkepension.

lag, dock att i fråga om höjning av

tilläggspension skall vid tillämpning

av 8 § förstnämnda lag gälla vad som

stadgas rörande indextillägg till huslrutillägg.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1960, dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola äga tillämpning i fall,

då bidrag enligt lagen om bidrag till

änkor och änklingar med barn utgår

efter den 30 juni 1960.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 75

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om

kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ lagen den 30 juni 1947 om kommunernas

bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen» skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Kommun skall för varje kalenderår

bidraga till kostnaderna för pensioner

enligt lagen den 29 juni 1946

(nr 431) om folkpensionering med

dels viss andel, motsvarande tre

tjugondeis procent för varje fullt tiotal

skatteören per invånare i kommunen,

av kostnaden för tilläggspensioner,

änkepensioner, hustrutillägg

och vårdtillägg, som under året utbetalats

för inom kommunen mantalsskrivna

pensionsberättigade, dock

högst tre femtedelar av nämnda

kostnad,

dels ock viss andel, motsvarande

en femtedels procent för varje

fullt tiotal skatteören per invånare i

kommunen, av kostnaden för kommunala

bostadstillägg, som under

året utbetalats för pensionsberättigade,

mantalsskrivna inom kommunen,

dock högst tre femtedelar och

lägst en fjärdedel av sagda kostnad.

Vad i första stycket stadgats om

§•

Kommun skall för varje kalenderår

bidraga till kostnaderna för pensioner

enligt lagen den 29 juni 1946

(nr 431) om folkpensionering med

dels viss andel, motsvarande tre

tjugondeis procent för varje fullt tiotal

skatteören per invånare i kommunen,

av kostnaden för tilläggspensioner,

hustrutillägg och vårdtillägg,

som under året utbetalats för inom

kommunen mantalsskrivna pensionsberättigade,

dock högst tre femtedelar

av nämnda kostnad,

dels ock viss andel, motsvarande

en femtedels procent för varje

fullt tiotal skatteören per invånare

i kommunen, av kostnaden för

kommunala bostadstillägg, som under

året utbetalats för pensionsberättigade,

mantalsskrivna inom kommunen,

dock högst tre femtedelar

och lägst en fjärdedel av sagda kostnad.

Vad i första stycket stadgats om

1 Senaste lydelse av 1 och 3 §§ se SFS 1959:67.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

(Gällande lydelse)

kommuns skyldighet att bidraga till

kostnaderna för tilläggspensioner,

änkepensioner, hustrutillägg och

vårdtillägg skall avse även indextilllägg

till grundpensioner, änkepensioner

och hustrutillägg.

(Föreslagen lydelse)

kommuns skyldighet att bidraga till

kostnaderna för tilläggspensioner,

hustrutillägg och vårdtillägg skall avse

även indextillägg till grundpensioner

och hustrutillägg.

3

Varje kommuns bidrag uträknas

av pensionsstyrelsen. Därvid skall en

tolftedel av pensionsberättigad årligen

tillkommande tilläggspension,

änkepension, hustrutillägg och vårdtillägg

ävensom indextillägg och

kommunalt bostadstillägg anses belöpa

på varje månad. Angående tid

och sätt för gäldande av kommunbidrag

förordnar Konungen.

§•

Varje kommuns bidrag uträknas

av pensionsstyrelsen. Därvid skall en

tolftedel av pensionsberättigad årligen

tillkommande tilläggspension,

hustrutillägg och vårdtillägg ävensom

indextillägg och kommunalt bostadstillägg

anses belöpa på varje

månad. Angående tid och sätt för gäldande

av kommunbidrag förordnar

Konungen.

Denna lag tråder i kraft den 1 juli

1960, dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola äga tillämpning i fråga

om änkepension i anledning av

dödsfall före ikraftträdandet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kuhgl. Maj:ts proposition nr 75 dr 1960

Förslag

till

Lag

om barnpensioner

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För barn, vars fader eller moder eller båda föräldrar avlidit, skall, om

barnet är svensk medborgare och stadigvarande vistas här i riket, av allmänna

medel utgå barnpension enligt vad nedan stadgas.

Adoptivbarn likställes i denna lag med den avlidnes eget barn.

Rätt till barnpension föreligger ej för barn, som är adopterat av annan

än den avlidne eller dennes make, och ej heller för barn utom äktenskap,

därest den avlidne enligt avtal, som är bindande för barnet, åtagit sig att

till dess underhåll utgiva visst belopp en gång för alla.

2 §•

Barnpension utgår till och med den månad, under vilken barnet fvller

sexton år.

3 §•

Barnpension utgör för år räknat 1 000 kronor.

4 §•

Äger barn, som är berättigat till barnpension enligt denna lag, jämväl

uppbära livränta enligt 21 § lagen om yrkesskadeförsäkring eller äger barnet

jämlikt annan lag eller särskild författning eller enligt Konungens förordnande

uppbära motsvarande livränta, vilken bestämmes av eller utbetalas

från riksförsäkringsanstalten eller bolag som avses i 1 § lagen om yrkesskadeförsäkring,

skall livräntan avdragas från barnpensionen i vad förmånerna

belöpa på samma tid, dock att alltid minst en fjärdedel av pensionen

skall utgivas.

5 §•

Ansökning om barnpension skall göras hos pensionsnämndens ordförande

i det pensionsdistrikt, där barnets förmyndare senast blivit mantalsskriven.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

Finnes ej mantalsskrivningsort som ovan sagts, skall ansökning göras

hos pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt där barnet stadigvarande

vistas.

Ansökning göres av barnets förmyndare. Har barnavårdsman förordnats

för barnet, vare ock denne behörig att göra ansökning om barnpension.

6 §•

Vad i 11 § andra stycket, 14 §, 15 § fjärde och femte styckena samt 16—

18 §§ lagen om särskilda barnbidrag finnes stadgat om sådant bidrag skall

i tillämpliga delar gälla beträffande barnpension enligt denna lag, dock att

ansökning om barnpension med tillhörande handlingar skall av pensionsnämndens

ordförande utan föregående prövning av pensionsnämnd ofördröjligen

insändas till pensionsstyrelsen. Finner pensionsstyrelsen barnet vara

berättigat till barnpension, skall styrelsen besluta om pensionens utbetalande.

7 §•

Konungen äger träffa överenskommelse med främmande makt i fråga

om tillämpning av denna lag å personer, som icke äro svenska medborgare.

8 §•

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av

denna lag, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av

pensionsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960.

År barn, som för juni månad 1960 åtnjutit särskilt barnbidrag enligt

lagen de 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders

m. fl. barn, berättigat till barnpension enligt denna lag vid lagens

ikraftträdande, skall barnet erhålla sådan pension utan särskild ansökning.

Det åligger pensionsstyrelsen att därvid omräkna särskilt barnbidrag till

barnpension.

Utan hinder av vad som följer av 6 § må barnpension, som sökes senast

den 31 december 1960, utgå från och med den månad, varunder rätt till

pension inträtt.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till

änkors och invaliders m. fl. barn

Härigenom förordnas, dels att 1 och 5 §§, 6 § 1 och 3 mom., 7, 8, 12 och

15 §§ samt 16 § 1 mom. lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till

änkors och invaliders m. fl. barn* 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives, dels ock att lagens rubrik skall lyda som följer.

Lag om särskilda barnbidrag

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Till uppehälle------särskilt barnbidrag.

Särskilt barnbidrag utgår, där ej Särskilt barnbidrag utgår, där ej

annat följer av vad nedan sägs, med annat följer av vad nedan sägs, med

600 kronor för barn och år. 996 kronor för barn och år.

5 §.

Särskilt barnbidrag utgår, där ej

annat följer av vad eljest stadgas i

denna lag,

1. för barn, vars föräldrar avlidit;

samt

2. för barn, vars fader eller moder

avlidit, såframt vårdnaden om barnet

överflyttats till särskilt förordnad

förmyndare samt barnet ej stadigvarande

bor tillsammans med

den efterlevande av föräldrarna.

Har barnet inkomst, som ej härrör

från dess eget arbete och som

helt eller i mera väsentlig mån kan

anses täcka kostnaden för dess uppehälle

och uppfostran, skall särskilt

1 Senaste lydelse av 1 och 5 §§, 6 § 3 mom. ävensom 7 och 8 §§ se SFS 1953:105 samt av 16 5

1 mom. se SFS 1955:401.

Särskilt barnbidrag utgår icke för

barn, som är berättigat till barnpension

enligt lagen om barnpensioner.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

barnbidrag antingen ej utgå eller

ock nedsättas efter vad som finnes

skäligt. Såsom inkomst skall jämväl

räknas underhållsbidrag samt bidragsförskott,

vartill barnet må vara

berättigat enligt bidragsförskottslagen.

6

1 mom. Särskilt barnbidrag utgår

jämväl, där ej annat följer av

vad eljest stadgas i denna lag,

1. för barn, vars fader avlidit;

2. för barn, vars fader åtnjuter

ålderspension, invalidpension eller

sjukbidrag enligt lagen om folkpensionering;
3.

för barn, vars moder åtnjuter

sådan folkpension, då föräldrarna ej

sammanleva samt modern har vårdnaden

om eller stadigvarande bor

tillsammans med barnet;

4. för barn, vars moder är gift med

annan än barnets fader, då styvfadern

åtnjuter folkpension samt modern

har vårdnaden om eller stadigvarande

bor tillsammans med barnet;

samt

5. för barn utom äktenskap, beträffande

vilket faderskapet ej fastställts

och som fyllt tre år.

Barnbidrag enligt femte punkten

må ej utgå, där i mål angående fastställande

av faderskap rätten genom

beslut, som må omedelbart verkställas,

förpliktat den uppgivne fadern

att utgiva underhållsbidrag.

3 m o m. För barn som avses i 1

mom. skall enligt vad nedan sägs

särskilt barnbidrag minskas med

hänsyn till försörjarens årsinkomst.

Såsom försörj are anses i fråga om

1 mom. Särskilt barnbidrag utgår,

där ej annat följer av vad eljest

stadgas i denna lag,

1. för barn, vars fader åtnjuter

ålderspension, invalidpension eller

sjukbidrag enligt lagen om folkpensionering

;

2. för barn, vars moder åtnjuter

sådan folkpension, då föräldrarna ej

sammanleva samt modern har vårdnaden

om eller stadigvarande bor

tillsammans med barnet; samt

3. för barn, vars moder är gift

med annan än barnets fader, då styvfadern

åtnjuter folkpension samt

modern har vårdnaden om eller stadigvarande

bor tillsammans med

barnet.

3 m o in. För barn som avses i 1

mom. skall enligt vad nedan sägs

särskilt barnbidrag minskas med

hänsyn till försörjarens årsinkomst.

Såsom försörj are anses i fråga om

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

(Gällande lydelse)

barn varom sägs i 1 mom. första

stycket 1 och 3—5 barnets moder

samt i fall som angives i samma stycke

2 dess fader eller, därest barnet

stadigvarande vistas hos modern,

denna eller, om barnet ej stadigvarande

vistas hos någon av föräldrarna,

den av dem som har eller senast

haft vårdnaden om barnet.

Om försörjaren åtnjuter folkpension

eller uppbär hustrutillägg eller

skulle ägt erhålla sådan förmån,

därest ej hans årsinkomst uteslutit

honom från rätten därtill, skall vad

i lagen om folkpensionering är stadgat

rörande minskning av folkpension

på grund av den pensionsberättigades

årsinkomst gälla även i fråga

om minskning av särskilt barnbidrag;

dock skall hänsyn tagas till

årsinkomsten endast i vad den överstiger

belopp, vid vilket den pensionsförmån

bortfaller, vartill försörjaren

eljest skulle varit berättigad.

Vad nu sagts skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om bidrag

enligt lagen om bidrag till änkor och

änklingar med barn.

I annat —

Finnas, då

Är den.

(Föreslagen lydelse)

barn varom sägs i 1 mom. första

stycket 2 eller 3 barnets moder samt

i fall som angives i samma stycke 1

dess fader eller, därest barnet stadigvarande

vistas hos modern, denna

eller, om barnet ej stadigvarande

vistas hos någon av föräldrarna,

den av dem som har eller senast haft

vårdnaden om barnet.

Om försörjaren åtnjuter folkpension

eller uppbär hustrutillägg eller

skulle ägt erhålla sådan förmån, därest

ej hans årsinkomst uteslutit honom

från rätten därtill, skall vad i

lagen om folkpensionering är stadgat

rörande minskning av folkpension

på grund av den pensionsberättigades

årsinkomst gälla även i fråga

om minskning av särskilt barnbidrag;

dock skall hänsyn tagas till

årsinkomsten endast i vad den överstiger

belopp, vid vilket den pensionsförmån

bortfaller, vartill försörjaren

eljest skulle varit berättigad.

4 200 kronor.

— varje barn.

sådant bidrag.

7 §•

För barn,----------sådant bidrag.

I fråga----------mellan makarna.

För annat adoptivbarn än i andra För annat adoptivbarn än i andra

stycket avses utgår barnbidrag: stycket avses utgår barnbidrag:

1. Enligt 5 §, då adoptanten avlidit

eller vårdnaden om barnet överflyttats

till särskilt förordnad förmyndare

och barnet ej stadigvarande bor

tillsammans med adoptanten;

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

(Gällande lydelse)

2. enligt 6 §, då adoptanten ävensom,

om barnet adopterats av kvinna,

då dennas make åtnjuter ålderspension,

invalidpension eller sjukbidrag

enligt lagen om folkpensionering;

samt

3. enligt 6 §, om barnet adopterats

av kvinna som före eller efter adoptionen

ingått äktenskap, då mannen

avlidit.

I fall som avses i tredje stycket 2

och 3 skall vid tillämpning av bestämmelserna

i 6 § 3 mom. adoptan
-

(Föreslagen lydelse)

1. då adoptanten ävensom, om

barnet adopterats av kvinna, då dennas

make åtnjuter ålderspension, invalidpension

eller sjukbidrag enligt

lagen om folkpensionering; samt

2. om barnet adopterats av kvinna

som före eller efter adoptionen

ingått äktenskap, då mannen avlidit.

I fall som avses i tredje stycket

skall vid tillämpning av bestämmelserna

i 6 § 3 mom. adoptanten anförsörjare.

ten anses såsom barnets försörj are. ses såsom barnets

pär ej________— pensionen söktes.

8

Inkomst som jämlikt 6 § 3 mom.

eller 7 § fjärde stycket skall läggas

till grund för beräknandet av barnbidrag

uppskattas i enlighet med de

grunder som i lagen om folkpensionering

angivas angående beräkning

av den pensionsberättigades årsinkomst;

dock skall i fall som avses i

6 § 3 mom. tredje stycket hänsyn

icke tagas till försörj arens makes inkomst

då makarna ej sammanleva.

Såsom inkomst skall icke räknas bidrag,

vartill änka må vara berättigad

enligt lagen om bidrag till änkor

och änklingar med barn.

Årsinkomst avrundas------

§•

Inkomst som jämlikt 6 § 3 mom.

eller 7 § fjärde stycket skall läggas

till grund för beräknandet av barnbidrag

uppskattas i enlighet med de

grunder som i lagen om folkpensionering

angivas angående beräkning

av den pensionsberättigades årsinkomst;

dock skall i fall som avses i

6 § 3 mom. tredje stycket hänsyn

icke tagas till försörj arens makes inkomst

då makarna ej sammanleva.

— tiotal kronor.

12 §.

Den vars inkomst jämlikt 6 § 3

mom. eller 7 § fjärde stycket lagts

till grund för beräknandet av barnbidrag

är pliktig att till pensionsstyrelsen

eller pensionsnämnd utan

oskäligt dröjsmål anmäla:

1. om han ingår äktenskap eller

Den vars inkomst jämlikt 6 § 3

mom. eller 7 § fjärde stycket lagts

till grund för beräknandet av barnbidrag

är pliktig att till pensionsstyrelsen

eller pensionsnämnd utan

oskäligt dröjsmål anmäla:

1. om han ingår äktenskap eller

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

(Gällande lydelse)

om hans äktenskap upplöses genom

makens död eller annorledes eller

om sammanlevnaden med make upphör

eller återupptages;

2. om hans, hans makes eller barnets

ekonomiska förhållanden väsentligt

förbättras;

3. där barnbidrag utgår enligt 6 §

1 mom. första stycket 3 eller 4, om

modern skiljes från vårdnaden om

barnet eller, därest barnbidrag utgår

utan att modern har vårdnaden,

om barnet får stadigvarande bostad

annorstädes än tillsammans med

modern; samt

4. där barnbidrag utgår enligt 6 §

1 mom. första stycket 5, om faderskapet

fastställes eller uppgiven fader

förpliktas utgiva underhållsbidrag

till barnet.

Har barn särskilt förordnad förmyndare,

åligger det denne att göra

anmälan som nu sagts, om barnets

ekonomiska förhållanden väsentligt

förbättrats samt, där barnbidrag utgår

enligt 5 § första stycket 2, om

barnet får bostad tillsammans med

fader, moder eller adoptant.

Uppbäres barnbidrag-----

15

Ansökning om särskilt barnbidrag

skall göras:

1. om barnbidrag sökes enligt 5 §

av den anledningen att barnets föräldrar,

adoptant eller adoptivföräldrar

avlidit, hos pensionsnämndens

ordförande i det pensionsdistrikt

där den sist avlidne av föräldrarna

eller, om barnet varit adopterat, där

(Föreslagen lydelse)

om hans äktenskap upplöses genom

makens död eller annorledes eller

om sammanlevnaden med make upphör

eller återupptages;

2. om hans, hans makes eller barnets

ekonomiska förhållanden väsentligt

förbättras; samt

3. där barnbidrag utgår enligt 6 §

1 mom. första stycket 2 eller 3, om

modern skiljes från vårdnaden om

barnet eller, därest barnbidrag utgår

utan att modern har vårdnaden, om

barnet får stadigvarande bostad annorstädes

än tillsammans med modern.

Har barn särskilt förordnad förmyndare,

åligger det denne att göra

anmälan som nu sagts, om barnets

ekonomiska förhållanden väsentligt

förbättrats.

person anmälningsskyldig.

§•

Ansökning om särskilt barnbidrag

skall göras hos pensionsnämndens

ordförande i det pensionsdistrikt

där den, vars inkomst enligt

6 § 3 mom. eller 7 § fjärde stycket

skall ligga till grund för beräknande

av bidraget, eller, om bidraget skall

beräknas i förhållande till makars

eller sammanlevande föräldrars in
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

(Gällande lydelse)

adoptanten eller den sist avlidno

av adoptivföräldrarna senast varit

mantalsskriven;

2. om barnbidrag sökes enligt 5 §

av den anledningen att vårdnaden

överflyttats till särskilt förordnad

förmyndare, hos pensionsnämndens

ordförande i det pensionsdistrikt

där fader eller moder, från vilken

vårdnaden överflyttats, vid tiden för

överflyttningen var mantalsskriven;

samt

3. om barnbidrag sökes enligt 6 §,

hos pensionsnämndens ordförande i

det pensionsdistrikt där den, vars

inkomst enligt 6 § 3 mom. eller 7 §

fjärde stycket skall ligga till grund

för beräknande av bidraget, eller, om

bidraget skall beräknas i förhållande

till makars eller sammanlevande

föräldrars inkomst, mannen senast

blivit mantalsskriven.

Finnes ej---

Ansökning göres,

Ansökning, som

Vid ansökningen

Vad sålunda--

(Föreslagen lydelse)

komst, mannen senast blivit mantalsskriven.

stadigvarande vistas,

särskilt barnbidrag,

å denne,

skäl godtaga,

sådant bidrag.

16

1 mom. Angående handläggning

Bestämmelserna i 38 § 1 mom.

första och andra styckena, 3 mom.

första, andra och fjärde styckena

samt 4 mom. ävensom 39 och 41 §§

lagen om folkpensionering skola äga

motsvarande tillämpning beträffande

barnbidrag.

Kan vid---------1

§•

---för barnet.

Bestämmelserna i 38 § 1 mom.,

3 mom. första , andra och fjärde

styckena samt 4 mom. ävensom 39

och 41 §§ lagen om folkpensionering

skola äga motsvarande tillämpning

beträffande barnbidrag.

itgivit sjukhjälpen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1960.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Det åligger pensionsstyrelsen att

utan särskild ansökning i enlighet

med bestämmelserna i denna lag

omräkna vid lagens ikraftträdande

utgående särskilt barnbidrag.

Förekommer i lag eller författning

hänvisning till bestämmelse i lagen

den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda

barnbidrag till änkors och invaliders

m. fl. barn, som ersatts genom

bestämmelse i lagen om barnpensioner

eller bidragsförskottslagen,

skall den bestämmelsen i stället

tillämpas.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

29

Förslag

till

Lag

angående ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382)

Härigenom förordnas, att 1, 8, 13 och 17 §§ bidragsförskottslagen den 11

juni 19431 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Barn, vars---underhållsbidraget (bidragsförskott).

Vid tillämpningen--— av bidraget.

Bidragsförskott må ej utgå till

barn, vars föräldrar sammanbo, eller

till barn, som bor tillsammans med

den underhållsskyldige.

Bidragsförskott må ej utgå till

barn, vars föräldrar sammanbo, eller

till barn, som bor tillsammans med

den underhållsskyldige, samt ej heller

till barn, som är berättigat till

barnpension enligt lagen om barnpensioner.

8

Bidragsförskott utgår med det belopp

den underhållsskyldige jämlikt

rättens beslut eller enligt avtal är

pliktig att utgiva till barnets underhåll,

dock högst med 720 kronor för

år räknat.

13

Barnavårdsnämnden har att noga

vaka över att bidragsförskott kommer

barnet till godo.

§•

Bidragsförskott utgår med det belopp

den underhållsskyldige jämlikt

rättens beslut eller enligt avtal är

pliktig att utgiva till barnets underhåll,

dock högst med 996 kronor för

år räknat.

§•

Har faderskapet ej fastställts beträffande

barn utom äktenskap,

skall vid tillämpningen av denna lag

anses, att fadern genom beslut eller

avtal som i 1 § sägs blivit ålagd att

utgiva underhållsbidrag till barnet

med 996 kronor om året från och

1 Senaste lydelse av 1 § se SFS 1956:48 och av 8 § se SFS 1957:283.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

med den månad, under vilken barnet

fyllt tre år, till och med dagen före

den, då barnet fyller sexton år.

17 §.

Det åligger------fordringens indrivande.

När synnerliga skäl därtill föranleda,

äger länsstyrelsen på framställning

av barnavårdsnämnden eller

av den underhållsskyldige besluta,

att återkravsrätten skall eftergivas.

När särskilda skäl därtill föranleda,

äger länsstyrelsen på framställning

av barnavårdsnämnden eller av

den underhållsskyldige besluta, att

återkravsrätten skall eftergivas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1960.

Föreligger vid lagens ikraftträdande

rätt till bidragsförskott enligt 13 §

i fall där särskilt barnbidrag för juni

månad 1960 utgått med tillämpning

av 6 § 1 mom. första stycket 5 lagen

om särskilda barnbidrag till änkors

och invaliders m. fl. barn, skall bidragsförskott

första gången beviljas

utan särskild ansökning. Det åligger

pensionsstyrelsen att lämna vederbörande

barnavårdsnämnd meddelande

om fall som nu sagts.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

31

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 31 maj 1957 (nr 284) om

utfyllnad av vissa underhållsbidrag

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ lagen den 31 maj 1957 om utfyllnad

av vissa underhållsbidrag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

1

Barn, vars — ------belopp

Utfyllnadsbidrag må ej utgå till

barn, vars föräldrar sammanbo, eller

till barn, som bor tillsammans med

den underhållsskyldige.

(Föreslagen lydelse)

§•

(utfyllnadsbidrag).

Utfyllnadsbidrag må ej utgå till

barn, vars föräldrar sammanbo, eller

till barn, som bor tillsammans med

den underhållsskyldige, samt ej heller

till barn, som är berättigat till

barnpension enligt lagen om barnpensioner.

2 §•

Vad i 2—4 §§, 7 §, 11 § 1—3 mom.,

12—14, 20, 21 samt 23—25 §§ bidragsförskottslagen

den 11 juni 1943

finnes stadgat om bidragsförskott

skall i tillämpliga delar gälla beträffande

utfyllnadsbidrag.

Vad i 2—4 §§, 7§, 11 § 1—3 mom.,

12, 14, 20, 21 samt 23—25 §§ bidragsförskottslagen

den 11 juni 1943

finnes stadgat om bidragsförskott

skall i tillämpliga delar gälla beträffande

utfyllnadsbidrag.

Utfyllnadsbidrag, som---utfyllnadsbidraget belöper.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1960.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§ lagen den 3 januari 1947 (nr 1)

om allmän sjukförsäkring

Härigenom förordnas, att 29 och 33 §§ lagen den 3 januari 1947 om allmän

sjukförsäkring1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

29

Sjukhjälp i form av sjukpenning

eller ersättning för sjukhusvård utgår

vid varje sjukdom för högst sjuhundratrettio

dagar. Den som fyllt

sextiosju år eller åtnjuter annan

folkpensionsförmån än ålderspension

äger dock, för tid efter utgången

av den månad då han uppnått nämnda

ålder eller börjat uppbära förmånen,

vid varje sjukdom åtnjuta

sjukhjälp som nyss nämnts för högst

etthundraåttio dagar, sjukpenning

likväl för högst nittio dagar. Är den,

som redan före sjukdomens första

sjukperiod uppbär annan folk pensions

förmån än ålderspension, sjukpenningförsäkrad

enligt 7 § första

stycket, skall nämnda tid av etthundraåttio

dagar ej räknas förrän

från utgången av den månad, varunder

han börjat uppbära dylik förmån

med ett till följd av ändrade inkomstförhållanden

ökat belopp.

Från den------minst

Vid tillämpning-------i

(Föreslagen lydelse)

§•

Sjukhjälp i form av sjukpenning

eller ersättning för sjukhusvård utgår

vid varje sjukdom för högst sjuhundratrettio

dagar. Den som fyllt

sextiosju år eller åtnjuter folkpension

i form av invalidpension eller

sjukbidrag äger dock, för tid efter

utgången av den månad då han uppnått

nämnda ålder eller börjat uppbära

folkpensionen, vid varje sjukdom

åtnjuta sjukhjälp som nyss

nämnts för högst etthundraåttio dagar,

sjukpenning likväl för högst

nittio dagar. Är den, som redan före

sjukdomens första sjukperiod uppbär

invalid pension eller sjukbidrag,

sjukpenningförsäkrad enligt 7 §

första stycket, skall nämnda tid av

etthundraåttio dagar ej räknas förrän

från utgången av den månad, varunder

han börjat uppbära dylik folkpension

med ett till följd av ändrade

inkomstförhållanden ökat belopp,

hälften,

lämnda tid.

1 Senaste lydelse av 29 § se SFS 1958:457 och av 33 § se SFS 1959:585.

opaginerad Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

33 §.

Medlem i — -----bada kassorna.

Avgift för sjukvårdsförsäkringen Avgift för sjukvårdsförsäkringen

skall erläggas av medlem, vars till skall erläggas av medlem, vars till

statlig inkomstskatt taxerade in- statlig inkomstskatt taxerade inkomst

vid taxering året näst efter komst vid taxering året näst efter

det år avgiften avser bestämts till det år avgiften avser bestämts till

minst ettusentvåhundra kronor och minst ettusentvåhundra kronor och

som icke vid utgången av sistnämn- som icke vid utgången av sistnämnda

år upphört att vara medlem eller da år upphört att vara medlem eller

fyllt sextiosju år och ej heller för fyllt sextiosju år och ej heller för

december månad samma år ägt upp- december månad samma år ägt uppbära

folkpensionsförmån i annan bära folkpension i form av invalidform

än ålderspension. pension eller sjukbidrag.

Avgift för______ettusentvåhundra kronor.

Avgift för------av tjänstgöringen.

yra(j i______taxerade inkomst.

Medlem, som------makens sjukförsäkringsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1960.

Bestämmelserna i 33 § äldre lydelsen

skola äga tillämpning i fråga om

avgifter för år 1959 och tidigare år.

Bestämmelserna i 29 § första stycket

nya lydelsen skola äga tillämpning

jämväl å sjukdom, som inträffat

före den 1 juli 1960, såframt icke

sjukhjälpstiden enligt bestämmelsernas

äldre lydelse utlöpt dessför•

innan.

3_Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 saml. Nr 75

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 22 § lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning

och vård av vissa psykiskt efterblivna

Härigenom förordnas, att 22 § lagen den 4 juni 1954 om undervisning

och vård av vissa psykiskt efterblivna skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

22 §.

Undervisning och vård enligt denna

lag av psykiskt efterbliven, som

är inskriven eller för observation intagen

vid särskola eller som är inskriven

vid vårdanstalt och ej fyllt

tjuguett år, skall vara kostnadsfri,

dock att landstinget eller efter Konungens

bestämmande annan som

driver särskola eller vårdanstalt

äger att såsom ersättning för kostnaden

uppbära den inskrivne tillkommande

folkpension eller särskilt

barnbidrag så ock allmänt barnbidrag,

som enligt 7 § lagen om allmänna

barnbidrag må utgå för den

efterblivne. Den som sålunda uppbär

folkpension skall vara skyldig

att enligt de närmare föreskrifter

Konungen meddelar tillhandahålla

den pensionsberättigade fickpengar

eller använda motsvarande belopp

för ökande av hans trivsel eller eljest

till hans personliga nytta.

För vård---------

Utan hinder--------

Undervisning och vård enligt denna

lag av psykiskt efterbliven, som

är inskriven eller för observation intagen

vid särskola eller som är inskriven

vid vårdanstalt och ej fyllt

tjuguett år, skall vara kostnadsfri,

dock att landstinget eller efter Konungens

bestämmande annan som

driver särskola eller vårdanstalt

äger att såsom ersättning för kostnaden

uppbära den inskrivne tillkommande

folkpension, barnpension

enligt lagen om barnpensioner eller

särskilt barnbidrag så ock allmänt

barnbidrag, som enligt 7 § lagen om

allmänna barnbidrag må utgå för

den efterblivne. Den som sålunda

uppbär folkpension skall vara skyldig

att enligt de närmare föreskrifter

Konungen meddelar tillhandahålla

den pensionsberättigade fickpengar

eller använda motsvarande

belopp för ökande av hans trivsel

eller eljest till hans personliga nytta.

Konungen bestämmer.

— centralstyrelsen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1960.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

35

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 februari

1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga om förbättrade

folkpensionsförmåner samt anför.

Som ett led i den pågående reformeringen av pensionssystemet bör statsmakterna

innevarande år taga ställning till frågorna om en höjning av folkpensionerna

som en etapp mot det av statsmakterna tidigare för år 1968

uppställda målet samt om en förbättring av folkpensioneringens familj eförmåner.

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande frågor till närmare

behandling.

Gällande bestämmelser

Folkpensioneringen m. m.

Lagen den 29 juni 19i6 om folkpensionering* (nr 431; ändr. 221/1947,

527/1947, 732/1948, 264/1950, 157/1951, 332/1951, 396/1952, 291/1953,

134/1954, 394/1955, 400/1955, 265/1956, 168/1957, 172/1957, 192/1958 och

66/1959) skiljer mellan å ena sidan ålderspension, som utgår efter 67 års

ålder, samt å andra sidan invalidpension, sjukbidrag och änkepension, vilka

förmåner utgår för tid dessförinnan. Genom lagen den 1 juni 1956 om höjning

av folkpensioner m. m. (nr 264; ändr. 193/1958 och 68/1959) har

dessa förmåner förhöjts med s. k. standardtillägg. Dessa utgör för

närvarande 280 kr. om året för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter

ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag eller vars hustru uppbär

hustrutillägg, ävensom för änkepensionsberättigad och för hustru, som

uppbär hustrutillägg, samt 350 kr. för annan pensionsberättigad. Enligt

6 § FPL förhöjes pensionsförmånerna vidare genom indextillägg, vilkas

antal för närvarande är åtta.

Ålderspensionen utgöres i första hand av allmän ålderspension.

Denna är icke inkomstprövad och utgår för närvarande med följande belopp 1

1 Denna lag benämnes i det följande FPL.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

per år räknat. För gift pensionsberättigad, vars make jämväl åtnjuter ålderspension

eller invalidpension (sjukbidrag), vari ingår tilläggspension,

eller vars hustru uppbär hustrutillägg, utgår pensionen med 1 360 kr. jämte

230 kr. i standardtillägg och 320 kr. i indextillägg (åtta tillägg å 40 kr.)

eller sammanlagt 1 960 kr. För gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter

invalidpension (sjukbidrag) som utgöres av enbart grundpensionsförmån,

utgår 1 700 kr. ökat med 280 kr. i standardtillägg och 320 kr. i indextillägg

(åtta tillägg å 40 kr.) eller tillhopa 2 300 kr. För annan pensionsberättigad

slutligen utgår 1 700 kr. jämte 350 kr. i standardtillägg och 400 kr. i indextillägg

(åtta tillägg å 50 kr.) eller sammanlagt 2 450 kr.

Invalidpension utgår till den, som på grund av kropps- eller sinnessjukdom,

sinnesslöhet, vanförhet eller annat lyte är ur stånd att försörja

sig genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter,

under förutsättning att nedsättningen av arbetsförmågan kan anses som

varaktig. Den som är blind skall alltid anses lida av sådan höggradig nedsättning

av arbetsförmågan som berättigar till invalidpension. Till den,

som oavbrutet under minst sex månader lidit av sådan höggradig nedsättning

av arbetsförmågan som erfordras för erhållande av invalidpension,

utgår i stället sjukbidrag, om nedsättningen av arbetsförmågan inte

kan anses som varaktig men kan antagas bestå ytterligare avsevärd tid.

Såväl invalidpensionen som sjukbidraget består av grundpension och

tilläggspension. Grundpensionen förhöjes med indextillägg och tilläggspensionen

med standardtillägg. Grundpensionen, som utgår utan hänsyn till

vederbörandes inkomst och förmögenhet, utgör för närvarande 520 kr. (varav

320 kr. i indextillägg) om året för gift pensionsberättigad, vars make

åtnjuter folkpension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, och 600 kr.

(varav 400 kr. i indextillägg) för annan pensionsberättigad. Tilläggspensionen

däremot är inkomstprövad och utgör för närvarande för år räknat

högst 1 440 kr. (varav 280 kr. i standardtillägg) för gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter ålderspension eller tilläggspension eller vars hustru

uppbär hustrutillägg, högst 1 780 kr. (varav 280 kr. i standardtillägg) för

gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter enbart grundpensionsförmån,

samt högst 1 850 kr. (varav 350 kr. i standardtillägg) för annan pensionsberättigad.

Änkepension utgår till änka, som fyllt 55 år, under förutsättning

att hon uppnått denna ålder senast under det kalenderår, varunder mannen

avlidit, och att hon varit gift med honom minst fem år. Till änka, som fyllt

55 år, kan dock — om särskilda skäl föranleder därtill —- änkepension

utgå, även om nyssnämnda förutsättningar inte är uppfyllda. Änkepensionen,

som i sin helhet är inkomstprövad, uppgår för närvarande till högst

1 960 kr. om året (1 360 kr. i grundbelopp, 280 kr. i standardtillägg och

320 kr. i indextillägg).

Hustrutillägg utgår till pensionsberättigad mans hustru, om hon

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 ar 1960

fyllt 60 år och makarna varit gifta minst fem år. När särskilda skäl föranleder

därtill, kan hustrutillägg utgå även om hustrun inte fyllt 60 år eller

makarna varit gifta kortare tid än fem år. Hustrutillägget, som i sm helhet

är inkomstprövat, utgår med högst samma belopp som änkepensionen,

d. v. s. för närvarande med totalt högst 1 960 kr. om året. Hustrutillägg utgåi

inte till hustru, som själv åtnjuter folkpension, och utgår endast om det

överstiger belopp, varmed mannens folkpension skall minskas, då hustiutillägg

beviljas.

Vid tillämpning av FPL kan enligt 12 §, när särskilda skäl föreligger, gift

pensionsberättigad anses såsom ogift ävensom ogift pensionsberättigad, som

sedan avsevärd tid sammanlever med annan under äktenskapsliknande förhållanden,

anses såsom gift med denne.

1 fråga om indextilläggen gäller, att socialstyrelsen skall verkställa

beräkning av förhållandet mellan det allmänna prisläget under vaije

månad och prisläget i december 1951. På grundval härav fastställer Kungl.

Maj :t senast den 5 i andra månaden efter den, som beräkningen avser, det

procenttal (pensionspristalet) som utmärker angivna förhållande. Sålunda

fastställt pensionspristal skall gälla under tredje månaden efter den, som

beräkningen avser. För varje hel mångfald av tre, varmed pensionspristalet

överstiger 100, utgör indextillägget för är räknat — såsom framgår av det

föregående — 40 kr. för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension,

invalidpension eller sjukbidrag eller vars hustru uppbär hustiutillägg,

ävensom för änkepensionsberättigad och för hustru, som uppbär

hustrutillägg, samt 50 kr. för annan pensionsberättigad. Om pensionspnstaiet,

efter att ha stigit med hel mångfald av tre, åter nedgår, skall indextililägget

utgå efter oförändrade grunder, så länge pensionspristalet överstiger

närmast lägre hela mångfald av tre. Pensionspristalet har för mars 1960

fastställts till 125. Antalel indextillägg har fr. o. m. juli 1958 varit åtta.

Varje kommun äger besluta, att kommunalt bostadstillägg

skall utgå till den som uppbär folkpensionsförmån. Därvid äger kommunen

bestämma såväl tilläggets storlek som grunderna i övrigt för beräkningen.

I sistnämnda hänseende gäller dock vissa begränsningar, bl. a. att inkomstprövning

av tillägget skall ske enligt folkpensioneringslagens regler.

Utöver ålderspension, invalidpension och sjukbidrag utgår i vissa fall

blindtillägg till den som är blind och vårdtillägg till den som

eljest är ur stånd alt reda sig själv och på grund härav är i behov av ständig

tillsyn och vård. Dessa tillägg, som inte är inkomstprövade, utgör 1 200

kr. om året.

Inkomstprövningen innebär, att tilläggspension, änkepension

och hustrutillägg jämte de index- och standardtillägg, som må utgå å dessa

förmåner, ävensom kommunalt bostadstillägg minskas med en tredjedel av

den del av den pensionsberättigades årsinkomst som ligger mellan 1 000 och

1 400 kr. och med två tredjedelar av inkomst därutöver. För gitt pensions
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

berättigad är motsvarande gränsbelopp 750 resp. 1 050 kr. Rörande beräkningen

av vederbörandes årsinkomst skall blott nämnas, att folkpension,

barnbidrag och sjukhjälp från allmän sjukkassa inte räknas såsom inkomst,

att förmögenhet överstigande 20 000 kr. (för gift pensionsberättigad 15 000

kr.) medför höjning av årsinkomsten med 20 procent av det belopp varmed

förmögenheten överstiger nämnda gränsbelopp samt att gift pensionsberättigads

årsinkomst och förmögenhet anses utgöra hälften av makarnas sammanlagda

årsinkomst resp. förmögenhet.

I vissa fall kan dispens medges från inkomstprövningen för helt arbetsoförmögen

gift invalidpensionär eller sjukbidragsberättigad, vars make ej

åtnjuter folkpension. Ehuru inkomstprövningen skulle föranleda att tilläggspensionen

bleve ringa eller ingen må, när särskilda skäl föranleder

därtill, likväl i sådan pension — bortsett från standardtillägg — utges upp

till 1 100 kr. om året, s.k. hjälplöshetstillägg.

Folkpensioneringen kompletteras med vissa förmåner, bland dem de s. k.

änke- och änklingsbidragen, om vilka bestämmelser finnes i

lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och änklingar med barn (nr 531;

ändr. 265/1950, 158/1951, 398/1952 och 395/1955). Enligt denna lag äger

änka eller änkling, som under sin vårdnad har barn i äktenskapet med den

avlidne maken eller annat barn, vilket vid makens död stadigvarande vistades

i makarnas hem, erhålla bidrag av allmänna medel för egen del. Bidrag

utgår dock endast under förutsättning att barnet inte fyllt 12 år samt att

vårdnadshavaren stadigvarande bor tillsammans med barnet och ej åtnjuter

folkpension. Bidraget utgår med belopp motsvarande änkepension enligt

FPL och förhöjes genom indextillägg och standardtillägg med samma belopp

som änkepensionen ävensom genom kommunalt bostadstillägg. Bidraget är

beroende av inkomstprövning på samma sätt som de inkomstprövade folkpensionsförmånerna.

En annan bidragsform är de särskilda barnbidragen, om vilka

bestämmelser återfinnes i lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till

änkors och invaliders m. fl. barn (nr 530; ändr. 399/1952, 105/1953, 69/1954,

401/1955 och 174/1957). Bidragen utgår längst t. o. in. den månad, varunder

barnet fyller 16 år. De utgör högst 600 kr. per barn och år och reduceras på

visst sätt med hänsyn till barnets och eventuell försörjares inkomst.

Beträffande inverkan av försörj arens inkomst gäller olika regler beroende

på huruvida försörjaren är eller med lägre inkomst skulle varit berättigad

till folkpensionsförmån resp. änkebidrag eller ej. I förra fallet tillämpas

folkpensioneringslagens avdragsregler, dock att hänsyn tages till försörj

arens inkomst blott i vad den överstiger belopp, som föranleder helt

bortfall av inkomstprövad folkpensionsförmån eller änkebidrag. I det senare

fallet minskas barnbidraget med en tredjedel av den del av försörjarens

årsinkomst, som ligger mellan 2 400 och 3 300 kr. om året, och med två

tredjedelar av inkomst därutöver; för gift försörjare, som sammanlever

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

med sin make, är motsvarande gränsbelopp 3 000 resp. 4 200 kr., varvid

avses makarnas sammanlagda årsinkomst.

Kostnaderna för folkpensionerna liksom för änke- och änklingsbidragen

bestrides av staten, dock med bidrag av kommunerna såvitt angår

vissa förmåner. Staten tillgodogör sig vidare de folkpensionsavgifter, som

upptages i samband med de allmänna skatterna, samt den årliga avkastningen

av folkpensioneringsfonden. Kostnadsfördelningen mellan staten

och kommunerna regleras genom lagen den 30 juni 1947 om kommunernas

bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen (nr 398; ändr. 266/1950,

159/1951, 397/1952, 135/1954 och 67/1959). Enligt denna lag skall kommun

för varje kalenderår bidraga till kostnaderna för tilläggspensioner,

änkepensioner, hustrutillägg och vårdtillägg ävensom för indextillägg till

grundpensioner, änkepensioner och hustrutillägg, som under året utbetalats

för inom kommunen mantalsskrivna pensionsberättigade, med en andel

som motsvarar V20 procent för varje fullt tiotal skatteören per invånare i

kommunen (d. v. s. 1,5 procent för varje skattekrona per invånare), dock

högst 60 procent av nämnda kostnader. Beträffande kostnaderna för kommunala

bostadstillägg gäller motsvarande, dock att procentsatsen här i

stället är Vs procent för varje fullt tiotal skatteören (d. v. s. 2 procent för

varje skattekrona) och att även en minimigräns satts för kommunens delaktighet

i kostnaden, nämligen 25 procent av hela kostnaden. Standardtillläggen

finansieras på samma sätt som den pensionsförmån som förhöjts

genom tillägget.

Kostnaderna för de särskilda barnbidragen fördelas mellan staten och

kommunerna efter i stort sett samma grunder som kostnaderna för andra

inkomstprövade folkpensionsförmåner än de kommunala bostadstilläggen.

Såsom bidrag till statens kostnader för de i folkpensioneringslagen stadgade

förmånerna skall i princip varje svensk medborgare i åldern 18—66

år erlägga pensionsavgift för varje år då för honom beräknats till

statlig inkomstskatt taxerad inkomst. Den som under året näst före taxeringsåret

inte varit mantalsskriven i Sverige eller som för december månad

året näst före taxeringsåret ägt uppbära folkpension eller som avlidit före

årets ingång är befriad från pensionsavgift. Avgiftsbefrielse gäller också för

den för vilken den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten inte uppgår

till 1 200 kr. eller, om han är gift och skall taxeras enligt för sådan skattskyldig

gällande bestämmelser samt andre maken inte är fritagen från

skyldighet att erlägga pensionsavgift, makarnas till statlig inkomstskatt beräknade

taxerade inkomster sammanlagt inte uppgår till minst 1 200 kr.

Vissa utlänningar är skyldiga att erlägga pensionsavgift, bl. a. här mantalsskrivna

personer som är medborgare i något av de andra nordiska länderna.

Pensionsavgiften är fr. o. in. den 1 januari 1959 4 procent av den avgiftspliktiges

till statlig inkomstskatt taxerade inkomst. Emellertid gäller att

makar, som båda är avgiftspliktiga och taxeras enligt för gift skattskyldig

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

gällande bestämmelser, skall erlägga avgift med sammanlagt högst 600 kr.

Därvid skall iakttagas, att om vardera makens taxerade inkomst överstiger

7 500 kr., envar påföres pensionsavgift med 300 kr. Om endast den ene makens

taxerade inkomst överstiger 7 500 kr., minskas i förekommande fall

dennes avgift så att sammanlagda beloppet av makarnas pensionsavgifter

ej överstiger 600 kr. Andra avgiftspliktiga erlägger avgift med högst 600

kr. Av de angivna avgiftsmaxima framgår, att avgift i princip beräknas å

högst 15 000 kr. taxerad inkomst såväl för ogift och därmed jämställd som

för makar gemensamt.

Folkpensioneringsfondens behållning uppgår till 1 337 milj. kr., som

beräknas ge en årlig avkastning av omkring 56 milj. kr.

En bidragsform, som står de särskilda barnbidragen nära, är bidragsförskotten,

vilka regleras i lagen den 11 juni 194-3 om förskottering

av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslag) (nr 382; ändr. 242/1946,

532/1947, 721/1948, 327/1952, 106/1953, 70/1954, 359/1954, 48/1956 och

283/1957). Enligt denna lag äger barn, vars fader eller moder enligt rättens

beslut eller skriftligt av två personer bevittnat avtal är pliktig att till

fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till

barnet, rätt att, om förfallet bidragsbelopp inte betalas, av allmänna medel

erhålla förskott å bidraget. Bidragsförskott, som utgives längst till dess

barnet fyller 16 år, utgår med det belopp, som den bidragsskyldige enligt

rättens beslut eller avtalet är skyldig att utge, dock med högst 720 kr. om

året. Bidragsförskott lämnas av barnavårdsnämnden, som för utgivet belopp

inträder i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den bidragsskyldige.

Kostnaden för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej

kunnat uttagas av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av staten

och en fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet.

Gottgörelsen från staten utgår i efterskott för budgetår. Enligt lagen den

31 maj 1957 om utfgllnad av vissa underhållsbidrag (nr 284) äger barn,

vars fader eller moder är förpliktad att utge underhållsbidrag som inte

uppgår till 720 kr. om året, av allmänna medel erhålla vad som fattas i

nämnda belopp. En förutsättning är dock att beslutet eller avtalet om

underhållsbidrag tillkommit före den 1 april 1957. Utfyllnadsbidrag kan

givetvis inte återkrävas av den underhållsskyldige, men i övrigt gäller

samma regler som beträffande bidragsförskott.

Tilläggspensioneringen

Lagen den 28 maj 1959 om försäkring för allmän tilläggspension (nr 291)

trädde i kraft den 1 januari 1960. Tilläggspensioner skall börja utges 1963.

Tillsammans med folkpensioneringen tillförsäkrar tilläggspensioneringen

alla förvärvsarbetande rätt till ålders-, invalid- och familjeskydd avvägt i

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

förhållande till den tidigare arbetsinkomsten. Rätt till tilläggspension kan

förvärvas av svensk medborgare och av här mantalsskriven utlänning. Tillläggspensionen

grundas på arbetsinkomst, som förvärvas i åldern 16 65 år,

i vad den årliga arbetsinkomsten ligger mellan 4 000 och 30 000 kr. i 1957

års penningvärde. Beträffande inkomst av annat förvärvsarbete än anställning

är regeln, att det belopp som överskjuter 8 000 kr. räknas som pensionsgrundande

till två tredjedelar. Den pensionsgrundande inkomsten

beräknas på grundval av taxeringen till statlig inkomstskatt.

I likhet med folkpensionen är tilläggspensionen värdebeständig. Även de

nämnda inkomstgränserna följer ändringar i prisnivån.

Ålderspension, som börjar utgå vid 67 års ålder, utgör 60 procent

av den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten under de 15 bästa

åren. För full ålderspension fordras i inledningsskedet 20 pensionsgrundande

år, vilket krav successivt höjes till att avse 30 år. Jämte folkpensionen

kommer full ålderspension från tilläggspensioneringen att i stort sett

motsvara två tredjedelar av hela arbetsinkomsten. ''1 illäggspensioneringens

ålderspension kan uttagas från 63 års ålder, varvid pensionen minskas på

visst sätt. Den som väntar med att ta ut pensionen till efter 67 år får å

andra sidan en viss höjning av pensionen.

Förtidspension utgår till den som åtnjuter invalidförmån från

folkpensioneringen. Vid förlust av arbetsförmågan utgår hel förtidspension

med samma belopp som vederbörande skulle erhålla i ålderspension från

67 års ålder. Vid höggradig nedsättning av arbetsförmågan utgår 60 procent

av hel förtidspension.

Familjepension utgöres av änkepension och barnpension. Änkepension

utgår om äktenskapet ingåtts senast den dag då mannen fyllde 60

år och bestått i minst fem år. Efterlämnar den försäkrade barn eller adoptivbarn,

som tillika är barn till änkan eller adopterat av henne, utgåi dock

änkepension oavsett om dessa förutsättningar föreligger eller ej. Rätten till

änkepension upphör, om änkan ingår nytt äktenskap.

Barnpension utgår då den avlidne efterlämnar eget barn under 19 år.

Adoptivbarn likställes med eget barn. Rätt till barnpension föreligger dock

ej för barn, som är adopterat av annan än den försäkrade eller dennes make.

Sådant barn har i stället rätt till pension efter adoptivföräldrarna. Slutligen

gäller, att barn utom äktenskap inte har rätt till pension, om den försäkrade

genom för barnet bindande avtal åtagit sig att till barnets undeihåll

utge ett belopp en gång för alla.

Tilläggspensioneringens familjepension motsvarar en viss del av den

tilläggspension som den avlidne uppbar eller skulle ha erhållit, om han blivil

invalid. Familjepensionens storlek för envar pensionsberättigad är dessutom

beroende av antalet pensionsberättigade. Familjepensionerna vid olika

antal pensionsberättigade efterlevande utgör följande procentuella andel av

den försäkrades beräknade egenpension.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

Antal

efterlevande Procenttal

1 ........................................... 40

2 ........................................... 50

3 ........................................... 60

4 ........................................... 70

5 eller flera................................. 80

En enda pensionsberättigad efterlevande, antingen det är barn eller änka,

erhåller alltså i familjepension 40 procent av den avlidnes egen pension.

Består de efterlevande av änka och ett eller flera barn, erhåller änkan 35

procent av mannens egen pension. I den mån familjepensionen inte utgöres

av änkepension är den barnpension. Om de pensionsberättigade barnen är

flera, skall det sammanlagda barnpensionsbeloppet fördelas lika mellan

dem. Består den efterlevande familjen av pensionsberättigad änka och ett

barn under 19 år, erhåller således änkan 35 procent av den försäkrades

egen pension i änkepension och barnet 15 procent i barnpension. Efterlämnar

den försäkrade däremot endast två barn som pensionsberättigade efterlevande,

får vartdera barnet 25 procent av egenpensionen i barnpension

o. s. v.

Det är att märka, att den angivna fördelningen av familjepensionen mellan

änka och barn gäller även om änkan och barnen inte skulle höra samman.

Efterlämnar den försäkrade exempelvis dels pensionsberättigad änka

och dels ett barn under 19 år i ett tidigare äktenskap, utgör änkepensionen

35 och barnpensionen 15 procent av den försäkrades egen pension. Om en

kvinna, som förvärvat rätt till egenpension, avlider och efterlämnar änkling

och ett barn, utgår familjepension efter henne i form av barnpension med

40 procent av hennes egenpension. Till jämförelse kan nämnas, att om i

stället mannen avlidit familjepension efter honom skulle ha utgått i form av

änke- och barnpension med sammanlagt 50 procent av mannens egenpension.

Familjepensionen är maximerad vid 80 procent av den egenpension som

den försäkrade var eller skulle ha kunnat bli berättigad till. Bestämmelsen

om maximering av familjepension är så utformad, att den nedsättning av

pensionerna som blir en följd av maximeringen skall göras proportionellt

å envar av de utgående familjepensionerna.

Vid tillkomsten av lagen om försäkring för allmän tilläggspension förutsattes

att den nya lagstiftningen kommer att kompletteras på en del punkter,

främst beträffande förtids- och familjepensionerna. Ifrågavarande kompletteringar

avses skola ske innan förmåner börjar utges från tilläggspensioneringen.

Därest någon för samma månad är berättigad till flera tilläggspensioner,

utgives endast den största av dem eller, om samtliga eller de största är lika

stora, en av dessa, i första hand ålders- eller förtidspension. Ett barn kan

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 43

sålunda inte samtidigt uppbära barnpension efter fader och barnpension

efter moder.

Tilläggspensioneringen skall i olikhet med folkpensioneringen finansieras

med avgifter och således utan tillskott av skattemedel.

Standardhöjning av folkpensionerna

Vid behandlingen av pensionsfrågan gjorde 1958 års A-riksdag vissa ställningstaganden

rörande en reform av folkpensioneringen. Riksdagen uttalade

sig för att folkpensionerna successivt skulle höjas så att ålderspensionen

år 1968 motsvarade 3 600 kr. för ensam pensionär och 5 400 kr.

för två pensionsberättigade makar, allt räknat i 1957 års penningvärde.

Riksdagen följde härvid vad Kungl. Maj:t förordat i anslutning till allmänna

pensionsberedningens förslag i dess betänkande om förbättrad pensionering.

Rörande takten i höjningen av folkpensionerna efter 1958 förordade

allmänna pensionsberedningen en särskilt kraftig höjning år 1960

(700 kr. för ensam pensionär och 820 kr. tillsammans för två pensionsberättigade

makar) och därefter en jämn stegring vartannat år fram till

år 1968. Enligt pensionsberedningens förslag skulle en avveckling av de

kommunala bostadstilläggen ske i samband med höjningarna 1960 och följande

år, så att den pensionsberättigades bostadstillägg minskades med

hälften av pensionshöjningen för året. I likhet med Kungl. Maj :t har riksdagen

däremot inte velat binda sig för beredningens förslag i dessa delar.

Såväl 1958 års A-riksdag som 1959 års riksdag har i stället understrukit,

att det vid varje ytterligare höjning av pensionsnivån bör föreligga möjlighet

för statsmakterna att bestämma höjningens storlek med hänsyn till

den statsfinansiella och samhällsekonomiska situationen. Särskilt har betonats,

att den av pensionsberedningen föreslagna kraftiga höjningen år

1960 borde undvikas och en jämnare successiv höjning eftersträvas.

Förslag om den höjning av folkpensionerna, som bör komma till stånd

innevarande år såsom en etapp på vägen till det för år 1968 uppställda målet,

har framlagts av 1958 års besparingsutredning1 i dess den 6 augusti 1959

avgivna betänkande (SOU 1959:28). Betänkandet innehåller jämväl förslag

om en höjning av folkpensionsavgiften.

Utredningen anser sig endast böra upptaga frågan om de pensionshöj - ningar, som aktualiseras under de närmaste åren. När det gäller storleken

av pensionsbeloppen har utredningen tagit fasta på riksdagens uttalande, att

en jämnare successiv höjning bör eftersträvas. Utredningen har därvid funnit

det för närvarande ligga närmast till hands att utgå från en jämn höjning

vartannat år med början år 1960. Eftersom den av riksdagen förutsatta

1 Generaldirektören O. Karleby, ordförande, ledamöterna av riksdagens andra kammare

L. Eliasson, J. Ericsson, Nancy Eriksson och H. Gustafsson, chefen för finansdepartementets

budgetavdelning G. Ringström, ledamoten av riksdagens första kammare G. Svärd samt professorn

C. Welinder.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

höjningen av folkpensionsförmånerna utgick från storleken av pensionerna

beräknade i 1957 års penningvärde, har utredningen vid sina beräkningar

ansett lämpligt att utgå från pensionspristalet och pensionsbeloppen för december

1957; pensionspristalet för nämnda månad ligger ju även till grund

för värdesäkringen av förmånerna från den allmänna tilläggspensioneringen.

Ålderspensionen för ensamstående pensionär uppgick för december

1957 till 2 200 kr. om året. Med beaktande av att pensionen genom standardtillägg

höjts med 150 kr. fr. o. m. juli månad 1958 skulle sålunda erfordras

en ytterligare standardhöjning med tillsammans 1 250 kr. för att uppnå beloppet

3 600 kr. den 1 juli 1968. Om denna höjning fördelas lika på fem

etapper, skulle varje etapphöjning alltså bli 250 kr. Vid höjningen av

pensionsbeloppen skulle, fortsätter utredningen, enligt riksdagens ställningstagande

även ske en ändrad avvägning av pensionsbeloppen för ensamstående

och äkta makar. Därvid förutsattes att den nuvarande avvägningen,

vilken innebär att två pensionsberättigade makar erhåller 160 procent

av pensionen för en ensamstående, successivt skulle ändras så att

motsvarande belopp år 1968 utgjorde 150 procent. Utredningen framlägger

också förslag rörande en sådan successiv förändring av förhållandet mellan

pensionsbeloppen för en ensamstående pensionär och två pensionsberättigade

makar. Storleken av pensionsbeloppen i 1957 års penningvärde ävensom

det nyssnämnda ändrade förhållandet under olika år fram till 1968

enligt de av utredningen förordade riktlinjerna framgår av följande tabell.

Beräknade årsbelopp för folkpensionen åren 1957—1968.

År

Ensam pensionär

Två pensionsberättigade makar

kronor

kronor

I procent av beloppet

för ensam pensionär

31/12 1957...........

2 200

3 520

160

1/7

1958...........

2 350 ( + 150)

3 760 ( + 240)

160

1/7

1960...........

2 600 ( + 250)

4 110 ( + 350)

158

1/7

1962...........

2 850 ( + 250)

4 450 ( + 340)

156

1/7

1964...........

3 100 (+250)

4 770 ( + 320)

154

1/7

1966...........

3 350 ( + 250)

5 090 ( + 320)

152

1/7

1968...........

3 600 ( + 250)

5 400 ( + 310)

150

Besparingsutredningen föreslår vidare en höjning av folkpensionsavgiften

från 4 till 5 procent fr. o. m. år 1961.

F amilj epensioneringen

De vid 1958 års A-riksdag gjorda uttalandena rörande folkpensionsreformen

innefattade — utöver att ståndpunkt togs till den förut nämnda

successiva höjningen av folkpensionsbeloppen — även vissa ställningstaganden

på grundläggande punkter i fråga om familjepensioneringens utformning

fr. o. m. den 1 juli 1960. Riksdagen förutsatte, att en del frågor

rörande familj epensioneringen skulle göras till föremål för ytterligare ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

redning, liksom att även invalidpensioneringen och därmed sammanhängande

problem skulle utredas.

Den av riksdagen förordade utredningen rörande familjepensioneringen

och invalidpensioneringen bär anförtrotts åt 1958 års socialförsäkringskomrnitté»,

som i oktober 1959 avlämnat betänkande med förslag rörande förbättrade

familjeförmåner från folkpensioneringen in. m. (SOU 1959:32).

Kommitténs förslag berör såväl änke- som barnförmånerna inom folkpensioneringen.

Änkepensioner m. m.

Socialförsäkringskommittén har beträffande pensioner åt de kvinnor, som

blir änkor efter den 30 juni 196 0, sett som sin uppgift att

inom ramen för riksdagens ställningstagande år 1958 finna en lösning av

kvarstående problem och utarbeta en fullständig lagstiftning rörande rätten

till änkepension.

Riksdagens förenämnda ställningstagande innebar, att full änkepension

skall utan inkomstprövning utgå till änka, som fyllt 50 år vid mannens frånfälle

eller som har barn under 19 år i hemmet eller som fyllt 50 år vid den

tidpunkt då yngsta hemmavarande barnet uppnår 19 års ålder. För änka,

som icke fyllt 50 år vid mannens död eller vid den tidpunkt då yngsta barnet

uppnår åldersgränsen, skall änkepensionen minskas med en femtondel

för varje år, varmed änkans ålder vid den avgörande tidpunkten understiger

50 år. Detta innebär att änka, som vid nämnda tidpunkt inte fyllt 36 år,

är utesluten från rätt till änkepension.

Beträffande yngre änkor utan barn erinrar kommittén om att

enligt allmänna pensionsberedningens förslag (SOU 1957: 7) engångsbelopp

i stället för årliga pensioner borde utgå till änkor, som inte fyllt 40 år vid

mannens frånfälle. Såsom motivering anförde beredningen, att det inte

syntes rationellt att utge så små årliga pensioner som enligt beredningens

förslag skulle tillkomma ifrågavarande änkor. För sådana änkor borde i

stället pensionen utbytas mot engångsbelopp, motsvarande exempelvis den

pension som eljest skulle ha tillkommit vederbörande under fem år. Riksdagens

ställningstagande år 1958 innebar dock att änkepensionernas belopp

höjdes från av allmänna pensionsberedningen föreslagna 2 700 kr.

till 3 600 kr. år 1968 samt att reduktionsfaktorn för änkor, vilka ej uppfyller

åldersvillkoret för rätt till full änkepension, ändrades från 1/20, som

beredningen föreslagit, till 1/15. För en jämförelse mellan storleken av de

årliga pensionsbeloppen enligt allmänna pensionsberedningens förslag och

riksdagens ställningstagande anför socialförsäkringskommittén följande

siffror. 1

1 Körste vice talmannen A. Strand, ordförande, lantbrukaren A. Andersson, ledamoten av

riksdagens andra kammare I. Bengtsson, överdirektören R. Broberg samt ledamöterna av riksdagens

andra kammare R. Eltasson och T. Königson.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

Den årliga pensionens storlek sedan den avsedda nivån uppnåtts

för änka som vid mannens

enligt pensionsbered-

enligt riksdagens

död fyllt

ningens förslag

ställningstagande

39 år

540 kr.

960 kr.

38 »

405 »

720 *

37 »

270 »

480 »

36 »

135 »

240 *

Enligt socialförsäkringskommitténs mening är de årliga belopp, som sålunda

skulle utgå med tillämpning av reduceringsregeln inte så små, att

man av den anledningen bör byta ut dem mot engångsbelopp. Kommittén

förordar därför, att årliga pensioner utges även i reduceringsfallen. Genom

en sådan lösning undviker man också vissa komplikationer som blir en

följd av engångsbelopp, t. ex. då en änka, som erhållit engångsbelopp, förvärvar

änkepensionsrätt på nytt, varvid fråga uppkommer om och på vad

sätt engångsbeloppet skall påverka den nya pensionsrätten.

Ett spörsmål, som uppkommer i fråga om de reducerade änkepensionerna,

är vilka pensionsförmåner som skall omfattas av reduktionen. Folkpensionen

inrymmer ju utöver grundbeloppet även standardtillägg, indextillägg

och kommunala bostadstillägg. Kommittén uttalar, att eftersom indextilllägget

och standardtillägget kan anses utgöra en del av själva pensionen,

dessa tillägg bör reduceras i samma proportion som grundbeloppet. Om en

änka exempelvis är berättigad till 4/is av full änkepension, får hon enligt

kommitténs förslag vid indexhöjningar 4/is av nytillkommande indextillägg.

Beträffande de kommunala bostadstilläggen påpekar kommittén, att de

är inkomstprövade och att det bland de änkor som är berättigade till reducerad

pension torde vara förhållandevis många, som på grund av sin inkomst

är uteslutna från rätt till bostadstillägg. De änkor åter, som har små

eller inga inkomster, torde inte sällan behöva det stöd som ett fullt bostadstillägg

är avsett att ge. Enligt kommitténs mening föreligger därför

inte något praktiskt behov av en i lag fastslagen reduktionsregel beträffande

de kommunala bostadstilläggen, en bestämmelse som för övrigt kunde

anses innebära ett intrång i kommunernas principiella rätt att själva få

utforma grunderna för ifrågavarande tillägg.

Socialförsäkringskommittén bar också behandlat spörsmålet om engångsbelopp

från folkpensioneringen åt änkor, som vid mannens död är yngre

än 36 år och inte har några barn. Kommittén framhåller, att engångsbeloppen

skulle vara avsedda att täcka dessa änkors särskilda omställningskostnader,

och ställer frågan, om anordningar för att lösa omställningsproblemen

för en så starkt begränsad grupp av änkor — årligen 100—150 nya

fall — bör tillskapas inom folkpensioneringens ram.

opaginerad Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

Kommittén erinrar om att möjlighet nu finns att lämna bl. a. änkor och

andra ensamställda kvinnor utbildningsbidrag och näringshjälp. Denna

verksamhet, som administreras av arbetsmarknadsstyrelsen, har hittills

varit av relativt begränsad omfattning. Kommittén påpekar emellertid, att

verksamheten är tämligen ny och hav bedrivits på försök samt att kännedomen

om densamma torde vara föga spridd. Efterfrågan på hjälp har ökat,

och enligt kommitténs uppfattning finns anledning till antagande att den

kommer att vtterligare öka i den mån en intensivare upplysningsverksamhet

kommer till stånd.

Kommittén har därför funnit att frågan om engångsbelopp till änkor

under 36 år är att betrakta som ett spörsmål, vars lösning bör ankomma

på arbetsmarknadsstyrelsen. Härvid förutsätter kommittén att arbetsmarknadsstyrelsens

ifrågavarande verksamhet kommer att bibehållas och effektiviseras.

En särskild organisatorisk anordning inom folkpensioneringen

för att lösa omställningsproblemen för en jämförelsevis liten grupp änkor

kan då icke anses erforderlig eller lämplig. Kommittén anser emellertid

angeläget, att folkpensioneringens organ aktivt samarbetar med arbetsvårdsorganen

så att dessa kommer i kontakt med de hjälpbehövande.

Då det gäller att utforma förutsättningarna för rätt till änkepension för

yngre änkor med barn, måste i första hand fastslås, vilka kategorier

barn som principiellt bör få grunda pensionsrätt. Kommittén erinrar

om att i den nuvarande änkebidragslagstiftningen begreppet barn omfattar

inte blott den avlidnes egna barn utan över huvud taget varje barn,

som uppfyller vissa vårdnads- och vistelsevillkor. För åskådlighetens skull

gör kommittén en uppdelning i följande grupper:

a) barn i äktenskap mellan makarna, inbegripet även barn till den avlidne

som födes först efter hans död,

b) barn som adopterats av makarna,

c) den avlidne mannens barn utom äktenskap eller i tidigare äktenskap

eller mannens (men ej den efterlevande hustruns) adoptivbarn,

d) den efterlevande hustruns barn utom äktenskap eller i tidigare äktenskap

eller hustruns (men ej den avlidne mannens) adoptivbarn, och

e) sådant barn som ej är barn eller adoptivbarn till någondera av makarna

men som står under hustruns vårdnad (fosterbarn).

Om de särskilda förutsättningar som må krävas i fråga om vårdnad

m. in. är uppfyllda, anser kommittén uppenbart, att den avlidnes egna

barn (i eller utom äktenskapet) och adoptivbarn, dvs. grupperna a)—c),

bör få påverka änkans pensionsrätt medan det kan råda tvekan beträffande

de två övriga grupperna. Kommittén uttalar, att de fall där det är

fråga om barn, som ej är barn till den avlidne mannen, torde bli relativt tåtaliga.

Såsom framgår av det följande förordar kommittén att endast sådana

barn skall beaktas som stadigvarande vistas i makarnas hem vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

mannens död. Härigenom vinner man enligt kommitténs mening en tillräcklig

garanti för att barnet står i ett nära och fast förhållande till makarna,

varför kommittén inte funnit tillräckliga skäl föreligga alt föreslå

ändring i vad som nu gäller beträffande änkebidragen.

Vad beträffar den åldersgräns för barnet som skall vara av

betydelse för änkans rätt till pension, uttalade sig 1958 års A-riksdag i

överensstämmelse med vad som föreslogs i propositionen 1958 A: 55 för en

gräns vid 19 år. Förslag om 19-årsgränsen hade framlagts av allmänna

pensionsberedningen, som förordade att barnpensioner skulle utgå till dess

barnet fyller 19 år och ansåg att samma åldersgräns borde gälla för barnet

då fråga är om änkepension.

Socialförsäkringskommittén betonar, att motivet för att behandla yngre

änkor med barn i hemmet på ett gynnat sätt i fråga om rätten till änkepension

är att möjlighet bör beredas en sådan änka att hålla ihop hemmet

och familjen medan barnen ännu är så små att de utgör ett hinder för

henne att försörja sig genom förvärvsarbete. Vid bedömandet av frågan,

intill vilken ålder för barnet behov av särskilt stöd för änkan kan anses

föreligga med hänsyn till det angivna syftet, har kommittén främst uppmärksammat

den utsträckning i vilken barnen i allmänhet kan antagas

kvarbo i hemmet och i vad mån barnen, oavsett om de bor kvar i hemmet

eller inte, själva brukar försörja sig genom arbete. Kommittén anför, att

man härvid torde kunna räkna med att barnen normalt kvarbor i hemmet,

så länge skolplikten varar. Med hänsyn härtill och med beaktande av de

krav som bör ställas på det reformerade pensionssystemet framstår den för

änkebidragen nu gällande 12-årsgränsen enligt kommitténs mening som

alltför låg. En förbättring i detta avseende anser kommittén därför påkallad.

Då det gäller att avgöra, hur långt man bör sträcka sig vid en höjning

av åldersgränsen, har kommittén av statistiskt material, som kommittén

erhållit från riksförsäkringsanstalten, inhämtat att totala antalet barn i

åldern 16—18 år den 31 december 1957 var 285 200 samt att av dessa 147 300

var sjukpenningförsäkrade inom sjukpenningklasserna 4—13, dvs. hade

minst 3 000 kr. i årlig arbetsinkomst. Även om en del av klassplaceringarna

kan ha föranletts av tillfälliga ferieanställningar e. d., synes dock över

hälften av alla ungdomar i åldern 16—18 år ha förvärvsarbete. Härav finner

kommittén framgå att i flertalet fall behov inte torde föreligga att låta

förefintligheten av barn över 16 år påverka änkepensionsrätten. Skulle så

bli fallet, uppkommer säkerligen mycket stora svårigheter att vid lagtilllämpningen

kontrollera huruvida barn över 16 år verkligen bor kvar i

hemmet. Risk skulle föreligga att en änka genom felaktiga uppgifter sökte

förskaffa sig högre pension än som rätteligen tillkom henne för såväl tiden

intill det yngsta barnet fyllde 19 år som för tiden därefter. Vidare framhåller

kommittén, att ett fastställande av åldersgränsen för barnet till 16

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

år i jämförelse med en 19-årsgräns kommer att innebära en förhållandevis

ringa förändring av änkans pensionsrätt i vad avser tiden efter det yngsta

barnet uppnått åldersgränsen. Änkepensionen kommer sålunda i regel icke

att bortfalla, då barnet fyller 16 år. För änka, som fyllt 50 år vid barnets

16-årsdag, utgår den med oförändrat belopp. För de flesta andra änkor utgår

den med ett reducerat belopp. Även om reduktionen blir större vid en

16-årsgräns än vid en 19-årsgräns, anser kommittén dock inte att det förevarande

problemet är av någon större ekonomisk betydelse relativt sett.

Kommittén har funnit de anförda skälen för en 16-årsgräns för barnet

vara så vägande, att kommittén anser sig böra förorda denna gränsdragning.

En höjning av åldersgränsen för barnet från 12 till 16 år kommer

enligt kommitténs mening att väl tillgodose syftet med den särskilda pensionsrätten

för yngre änkor med barn, medan en ytterligare höjning av

åldersgränsen kommer att medföra svårlösta administrativa problem och

andra olägenheter utan att höjningen kan anses fylla något mera påtagligt

behov.

Beträffande de förutsättningar i övrigt som bör gälla för

att förekomsten av barn skall medföra rätt till full änkepension erinrar

socialförsäkringskommittén om att ingenting annat uttalats i samband med

pensionsfrågans behandling vid 1958 års A-riksdag än att änkan skall ha

»barn i hemmet». Kommittén framhåller, att det enligt gällande lagstiftning

för rätt till änkebidrag fordras att änkan har vårdnaden om samt

stadigvarande bor tillsammans med barnet ävensom att barnet, om det

inte är makarnas gemensamma barn eller adoptivbarn, stadigvarande vistades

i makarnas hem vid mannens död.

Vad gäller vårdnadsrekvisitet, som inte berörts vid riksdagens ställningstagande

år 1958, föreligger enligt kommitténs mening inte något skäl att

ifrågasätta avvikelse från det nu i änkebidragslagstiftningen uppställda

kravet på att änkan skall ha barnet under sin vårdnad, vilket utgör ett kriterium

på nära gemenskap mellan änkan och barnet.

Såvitt angår frågan om barnets vistelse vid mannens död uttalar socialförsäkringskommittén,

att det varken i fråga om makarnas gemensamma

barn eller andra ifrågakommande barn kan anses stå i överensstämmelse

med syftemålet med pensionsrätten, alt ett barn som lämnat hemmet skall

kunna återföras dit enhart för att bereda änkan pension efter mannen. Vid

bedömandet av rätten till änkebidrag enligt nuvarande regler är endast

barn under 12 år av betydelse. Det stora flertalet barn under sagda ålder

vistas regelmässigt stadigvarande i hemmet. Den formella skillnad som i

den nuvarande änkebidragslagstiftningen göres mellan makarnas gemensamma

barn och andra barn i fråga om kravet på stadigvarande vistelse i

hemmet vid mannens död har därför, framhåller kommittén, inte medfört

några nämnvärda olägenheter. Utvidgas änkepensionsrätten genom att åldersgränsen

för barnet höjes avsevärt, anser kommittén däremot icke moti4

—- Bihnng till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 75

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

verat att bibehålla olika villkor i fråga om olika barnkategorier och kommittén

föreslår därför att endast sådant barn skall påverka änkans pensionsrätt

som vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem.

Detta krav, som nu gäller i fråga om annat barn än makarnas gemensamma

barn, utvidgas alltså att omfatta också de gemensamma barnen.

Rörande tolkningen av uttrycket »stadigvarande vistades» framhåller

kommittén, att det ej får ges alltför snäv innebörd. Sålunda förordar kommittén

att barn, som vid mannens död på grund av skolgång, vård å

kroppssjukhus, mannens sjukdom eller liknande särskild anledning vistas

på annat håll, likväl bör anses ha stadigvarande vistats i hemmet, även

om bortovaron är av relativt långvarig beskaffenhet. Däremot torde barn,

som mera regelmässigt vistas utom hemmet, exempelvis på grund av att

det är varaktigt omhändertaget för vård på anstalt eller i fosterhem, enligt

kommitténs mening inte böra få påverka änkans pensionsrätt. Detsamma

anses böra gälla, om barnet har tagit anställning, skaffat sig egen bostad

och lämnat moderns hushåll.

Kommittén anser det inte rimligt att ett barns rent tillfälliga vistelse i

hemmet skall konstituera änkepensionsrätt eller rätt till full änkepension

i stället för reducerad. Kravet på gemensam bostad föreslås därför av kommittén

liksom enligt gällande rätt skola avse ett stadigvarande förhållande.

Begreppet »stadigvarande bor tillsammans» bör därvid enligt kommitténs

mening i likhet med vad fallet är i fråga om vistelseförhållandena vid

mannens död tolkas på ett sätt, som tar hänsyn till vanligen förekommande

förhållanden. Om barnet under ferierna bor i hemmet, bör sålunda den

omständigheten att det under terminerna vistas å annan ort för skolgång

icke i och för sig anses medföra att rekvisitet bortfaller. Bor barnet i hemmet

under terminerna men tillbringar ferierna å annan ort, bör det alltjämt

anses stadigvarande bo tillsammans med modern. Samma är förhållandet

om det skulle bli intaget på sjukhus för några månader. Är barnet

däremot varaktigt omhändertaget för anstaltsvård, bör stadigvarande samboende

inte anses föreligga.

Socialförsäkringskommittén framhåller, att det kan förekomma att ett

barn, som stadigvarande vistas i hemmet vid mannens död, därefter flyttar

hemifrån men så småningom åter bosätter sig där. Enligt den nuvarande

lagstiftningen utgår änkebidrag, så länge barnet stadigvarande bor tillsammans

med änkan, men upphör bidraget, om barnet flyttar hemifrån. Återvänder

barnet hem, återinträder änkan i rätten till änkebidrag. Ju högre

den avgörande åldersgränsen för barnet är, ju större blir möjligheten att

det lämnar hemmet, innan denna gräns uppnåtts. En tillämpning av nu

gällande principer i en kommande lagstiftning skulle medföra att änkepensionen

i de flesta fall måste omregleras, då barnet flyttar hemifrån,

varvid änkan får pensionen sänkt från full till reducerad pension efter hennes

ålder vid tiden för avflyttningen. Återvänder barnet hem, blir änkan

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

ånyo berättigad till full änkepension intill dess barnet uppnår åldersgränsen

eller flyttar hemifrån på nytt, varvid en ny omreglering av pensionen

kan bli följden. Kommittén anför, att ett sådant system kan komma att

förorsaka en strävan hos änkan att behålla barnet hemma så länge som

möjligt eller föranleda henne att kort tid innan ett barn, som flyttat hemifrån,

passerar åldersgränsen taga hem barnet över den avgörande tidpunkten

för att hon därigenom skall få förmånligare pensionsrätt för framtiden.

Inte heller om man i stället skulle uppställa det villkoret att pensionsrätt

endast skall föreligga, så länge barnet oavbrutet vistas i hemmet,

skulle man enligt kommitténs uppfattning undgå svårigheter av liknande

natur. , ,

Kommittén yttrar, att det angivna förhållandet vid den nu gallande barn
åldersgränsen

av 12 år är av ringa praktisk betydelse och inte torde ha

medfört nämnvärda olägenheter. Även om frågan kommer att få storre betydelse

vid en åldersgräns av 16 år, kan man dock enligt kommitténs uppfattning

utgå ifrån att barnen i de allra flesta fall kommer att vistas hemma

under hela skoltiden. Anledning att frångå nu gällande regler anser kommittén

därför icke föreligga vid en 16-årsgräns. En ytterligare höjning av

åldersgränsen torde däremot medföra komplicerade problem, inte minst

av administrativ art, vilket kommittén som tidigare nämnts anser utgöra

ett starkt skäl mot att införa en högre åldersgräns än 16 år. I

I frågan huruvida det för rätt till änkepension bör fordras viss tids

äktenskap anser socialförsäkringskommittén uppenbart, att något dylikt

krav inte kan uppställas såvitt angår änkepension grundad på förefintligheten

av minderåriga barn i hemmet.

Vad beträffar änkepension grundad på änkans ålder vid mannens död

eller vid den tidpunkt då barnet passerar åldersgränsen framhåller kommittén,

att enligt en för några år sedan gjord uppskattning endast ca 2

procent av änkor i änkepensionsberättigande ålder alltså över 55 år —

vid änkeblivandet varit gifta kortare tid än fem år. Utstrackes ratten till

änkepension även till änkor, som vid mannens död är i åldern 36—55 år,

kommer givetvis inom denna åldersgrupp antalet änkor, som vid mannens

död varit gifta kortare tid än fem år, att relativt sett bli betydligt större

än i fråga om änkorna över 55 år. Av samtliga änkepensionsberättigade

änkor utan barn i hemmet uppskattar kommittén dem som varit gifta

mindre än fem år till högst 5 procent. Kommittén erinrar om att den i FPL

uppställda fordran på fem års äktenskap vid regelns tillkomst motiverades

med att det ej fanns någon större anledning att göra åtskillnad mellan en

kvinna, som blivit änka efter ett relativt kortvarigt äktenskap, och en ogift

kvinna. Enligt kommitténs uppfattning synes detta skäl, om man bortser

från änkor med minderåriga barn, äga giltighet även i dagens lage och

t. o. m. ha fått eu ökad betydelse när rätten till änkepension utvidgas att

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj. ts proposition nr 15 år 1960

avse betydligt yngre änkor än vad man då räknade med. Kommittén anser

därför att det icke finnes anledning släppa eller mildra det nu gällande

kravet på fem års äktenskap för rätt till änkepension, såvitt angår änkor

utan minderåriga barn.

Såsom framgår av det föregående, föreslår kommittén att krav på viss

tids äktenskap icke uppställes, då rätten till änkepension grundar sig på

förefintligheten av minderåriga barn i hemmet. I övriga fall skall däremot

kravet på fem års äktenskap kvarstå i lagstiftningen. Då ett barn uppnår

den ålder att dess vistelse i hemmet icke längre grundlägger någon särskild

rätt till änkepension för modern, bedömes rätten till fortsatt änkepension,

som om modern blivit änka vid den tidpunkt då barnet uppnår

den relevanta åldersgränsen. Det synes naturligt att den tid änkan uppburit

änkepension på grund av förekomsten av barn därvid likställes med den

tid under vilken hon levat i äktenskap, såvitt fråga är om kravet på fem års

äktenskap.

Socialförsäkringskommitten förordar att, i likhet med vad som gäller för

närvarande, änkepension skall indragas om änkan ingår nytt äktenskap.

Beträffande frågan om pensionsförmåner åt kvinnor, som efter

om gifte ånyo blir änkor, anser kommittén, att bestämmelser för att

garantera änkepensionsrätt i dylika fall är påkallade endast om kvinnan före

det senare äktenskapets ingående uppburit änkepension, som indragits vid

giftermålet. Kommittén uttalar, att frågan för närvarande saknar större

praktisk betydelse, eftersom rätt till änkepension enligt nuvarande lagstiftning

inträder först vid 55 års ålder och antalet änkor som därefter

gifter om sig torde vara obetydligt. Förhållandet blir emellertid ett annat

i samband med att även avsevärt yngre änkor blir pensionsberättigade.

Kommittén har funnit övervägande skäl tala för att en kvinna, som efter

omgifte blir änka på nytt, i vissa fall får återinträda i samma rätt till änkepension

som hon kan ha haft före det senare äktenskapets ingående. Återupplivning

av den latenta änkepensionsrätten bör emellertid inte få ske om

det nya äktenskapet varat mera avsevärd tid. Då för änkepensionsrätt i de

fall då det inte finns barn kräves att äktenskapet varat fem år föreslår

kommittén, att återinträde i änkepensionsrätt får ske endast om det nya

äktenskapet upplösts inom fem år. Återinträde bör därvid enligt kommitténs

mening äga rum oberoende av om äktenskapet upplöses genom mannens

död eller genom äktenskapsskillnad.

Socialförsäkringskommittén erinrar i frågan huruvida änkepension skall

kunna utgå då lagligt äktenskap ej föreligger om att 12 §

FPL innehåller en bestämmelse, som bl. a. säger att, där särskilda skäl föreligger,

ogift pensionsberättigad, vilken sedan avsevärd tid sammanlever

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kunyl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

med annan under äktenskapsliknande förhållanden, vid tillämpningen av

lagen må anses såsom gift med denne. I rättspraxis har änkepensionsreglerna

givits den tolkningen att, om en sådan äktenskapsliknande samlevnad

som avses i 12 § förelegat mellan man och kvinna, kvinnan vid den

samboende mannens död ansetts jämställd med änka i fråga om rätt till

änkepension. Kommittén framhåller vidare, att i stort sett motsvarande

regler gäller inom yrkesskadeförsäkringen medan änkepension från den

allmänna tilläggspensioneringen liksom enligt statlig och kommunal tjänstepensionering

endast ifrågakommer för kvinna, som var gift med mannen.

Enligt kommitténs åsikt får man dock lägga delvis andra synpunkter på

reglerna om änkepension inom folkpensioneringen än inom tilläggspensioneringen.

En kvinna, som utan äktenskap under en följd av år sammanlevt

med en man och har barn med honom anses sålunda av kommittén i regel

vara i behov av det minimiskydd, som folkpensioneringen avser att ge, i

samma grad som en kvinna, som varit gift med mannen. Kommittén har

dock den uppfattningen att man i den kommande lagstiftningen bör iakttaga

större återhållsamhet vid beviljande av änkepension åt kvinna, som ej

varit gift med mannen, än enligt nuvarande praxis. Slopandet av inkomstprövningen

och höjningen av pensionsbeloppen bör liksom den stora utvidgningen

av kretsen pensionsberättigade ge anledning till försiktighet

vid de nya bestämmelsernas utformning.

I utomäktenskapliga förbindelser kan det enligt kommittén antagas, att

den kvinnliga kontrahenten är förvärvsarbetande i större utsträckning än

när det gäller äktenskap, i varje fall när förbindelserna är barnlösa. I dylika

fall förhindrar den nuvarande inkomstprövningen i allmänhet att

änkepension utgår, varför en mera restriktiv inställning i praktiken inte

innebär att något mera nämnvärt antal kvinnor kommer i sämre läge än

enligt nuvarande praxis. Kommittén föreslår därför, att rätten till änkepension

begränsas så att den tillkommer, förutom legala änkor, endast sådan

ogift kvinna som stadigvarande sammanbodde med en ogift man vid

hans frånfälle och som har eller har haft barn med honom eller som vid

dödsfallet var havande med barn till honom. Det torde enligt kommitténs

åsikt i huvudsak vara i de fall där gemensamma barn finnes som kvinnan

för sin försörjning är beroende av den samboende mannen och där det därför

kan vara motiverat att vid mannens död likställa henne med änka i fråga

om rätten till änkepension. Såsom ogift betecknar kommittén även änka,

änkling och frånskild. Som framgår av det följande föreslår kommittén en

sådan lydelse av 12 § FPL att den som stadigvarande sammanbor med annan,

med vilken han tidigare varit gift, i pensionshänseende skall likställas

med gift person. Att i analogi härmed utsträcka rätten till änkepension

jämväl till frånskild kvinna, som vid den frånskilde mannens död återupptagit

samlevnaden med honom, finner kommittén däremot icke påkallat.

Om kontrahenterna i ett sådant fall har gemensamma barn, föreligger rätt

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. May.ts proposition nr 75 år 1960

till änkepension redan enligt nyss föreslagna regler. I övriga fall torde kvinnan

vid mannens död i regel bli berättigad till pension i sin egenskap av

frånskild kvinna enligt det förslag härom som kommittén framlägger. Liksom

änkepension skall indragas då änka ingår nytt äktenskap bör enligt

kommitténs förslag detsamma ske, om änkan utan vigsel sammanbor med

en man under sådana omständigheter att hon jämlikt 12 § FPL skall likställas

med gift pensionsberättigad.

Beträffande frågan om änkepension när makarna vid mannens

död levde åtskilda yttrar kommittén, att det med hänsyn till att

änkepensionsrätt för frånskild föreslås införd kunde synas ligga nära till

hands att änka, som vid mannens död sedan avsevärd tid levat åtskild från

honom på grund av söndring eller annan liknande omständighet, jämställes

med frånskild med avseende å rätten till änkepension. Det måste emellertid

ofta vara en ömtålig sak och vålla stora svårigheter att efter mannens död

kunna fastslå vilka orsakerna varit till att makar levat åtskilda eller om

makarna helt avbrutit eller fortfarande uppehållit viss personlig och ekonomisk

kontakt med varandra. Utredningar och bedömningar av omständigheter

av detta slag bör enligt kommitténs uppfattning i möjlig mån undvikas.

Enligt kommitténs mening föreligger tillräckliga skäl för en inskränkning

av pensionsrätten endast i fall då makar vid mannens frånfälle levat

åtskilda efter vunnen hemskillnad och denna beviljats på talan av mannen

under åberopande av grov försummelse från hustruns sida eller annan

dylik omständighet.

Socialförsäkringskommittén har vid behandling av frågan om pensionsförmåner

åt frånskilda kvinnor, vilkas förutvarande

make avlider, samlat visst statistiskt material, av vilket kommittén drar den

slutsatsen, att de frånskilda kvinnorna allmänt sett har ett bättre utgångsläge

vid äktenskapets upplösning än änkorna. Emellertid kan det enligt

kommitténs mening antagas att en frånskild kvinna, som genom förre mannens

död mister hela eller en väsentlig del av sin försörjning, kommer i

en lika besvärlig situation, som om äktenskapet upplösts genom och vid

samma tidpunkt som dödsfallet och hon alltså blivit änka i vanlig mening.

På grund av dödsfallet bortfaller den rätt till underhållsbidrag från förre

mannen som den ifrågavarande frånskilda kvinnan dessförinnan haft enligt

dom eller avtal. Rätt till underhållsbidrag förutsätter i princip ett behov

av sådant bidrag för kvinnans tillbörliga underhåll. Kommittén framhåller,

att efterlevandepension åt underhållsbidragsberättigade frånskilda

kvinnor är helt i enlighet med socialförsäkringens allmänna syfte att tillgodose

hjälpbehov till följd av nedsättning eller bortfall av försörjningsförmåga

genom invaliditet, ålderdom eller dödsfall. Kostnadsökningen för

folkpensioneringen som följd av att pensionsrätt införes för frånskilda kvin
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960 55

nor kan förutsättas bli ringa. Införande av pensionsrätt för ifrågavarande

kvinnor förordas därför av kommittén.

Kommittén anser att, ehuru det kunde synas ligga nara till hands, rätten

till underhållsbidrag likväl inte bör bli avgörande för pensionsratten.

Enligt kommitténs uppfattning strider detta mot folkpensioneringens principer.

Anledningen till att dom eller avtal om underhållsskyldighet mot den

frånskilda kvinnan inte föreligger är nämligen mången gång det förhållandet

att mannen saknar ekonomiska möjligheter att utge underhållsbidrag. Detta

gäller särskilt om det finns underhållsberättigade barn. Med nu tillämpad

praxis i fråga om underhållsbidrag till frånskild kvinna skulle ett krav på

avtal eller dom om sådant underhållsbidrag från änkepensionsrätt utestänga

åtskilliga, som har större behov av sådan pension än de frånskilda som fått

rätt till underhållsbidrag. Ett sådant resultat kan kommittén för sin del

inte acceptera.

Det kan vidare enligt kommittén antagas att, om man för änkepensionsrätt

åt frånskild kvinna skulle kräva dom eller avtal om underhållsskyldighet,

skulle i fortsättningen i långt större utsträckning än för närvarande

träffas avtal om underhållsbidrag. Pensionsorganen skulle då vid lagtilllämpningen

ställas inför det mången gång svårlösta problemet, huruvida

avtal om underhållsbidrag i giftermålsbalkens mening verkligen föreligger.

Har avtalet tillkommit enbart i syfte att bereda pensionsrätt och är parterna

överens om att det inte skall medföra några ekonomiska förpliktelser

för mannen, kan det näppeligen godtagas som avtal om »lagstadgad

underhållsskyldighet». Inte heller kan gärna hur obetydligt belopp som

helst godtagas som underhållsbidrag enligt giftermålsbalken. Men även om

en väsentligt ökad frekvens av verkliga avtal om sådana bidrag bleve följden,

anser kommittén inte att man därigenom åstadkommer en rättvis grans

mellan sådana frånskilda kvinnor som bör bli berättigade till änkepensionsrätt

och övriga frånskilda. Mannens större eller mindre medgörlighet

skulle nämligen ofta bli avgörande för änkepensionsrätten. Även nu anförda

synpunkter talar enligt kommitténs mening bestämt mot att anknyta

änkepensionsrätten för frånskild kvinna till hennes rätt till underhållsbidrag.

Kommittén anser emellertid inte att det är rimligt att medge en frånskild

kvinna änkepensionsrätt efter förre mannen, om på talan av denne

dömts till äktenskapsskillnad på grund av att hustrun grovt åsidosatt sina

plikter mot mannen. I dylika fall har han i princip rätt till skadestånd. Det

kan inte vålla något större administrativt besvär att tillämpa lagbestämmelser,

enligt vilka dylika fall uteslutes från pensionsrätt. Huruvida sådant

fall är för handen framgår av äktenskapsskillnadsdomen. Med hänsyn till

det anförda förordar kommittén, att änkepensionsrätt införes för frånskilda

kvinnor i alla fall utom dem, då det dömts till äktenskapsskillnad jämlikt

11 kap. giftermålsbalken antingen enligt 3 §, efter hemskillnad enligt 2 §

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

första stycket på talan av mannen, eller på talan av mannen enligt någon

av 5—13 §§. I de fall som avses i 13 § (sinnessjukdom) kan visserligen

hustrun inte lastas, men kommittén anser lämpligare att tillgodose hennes

pensionsbehov genom invalidpensioneringen.

Såframt nu angivna förutsättningar för änkepensionsrätt föreligger,

föreslår kommittén att den frånskilda kvinnan skall vara berättigad till

pension vid förutvarande mannens död under i princip samma förutsättningar

i fråga om ålders- och barnvillkor som om äktenskapet upplösts

först genom mannens död. Detta får inte tolkas så, att i de fall då för änkepensionsrätt

kräves att makarna varit gifta med varandra minst fem år,

skilsmässotiden får tillgodoräknas i annan mån än den skulle ha ansetts

såsom med äktenskapstid likställd samboendetid när fråga är om »änkepensionsrätt»

för ogift kvinna efter man, med vilken hon sammanbott. För

de frånskildas del föreslås vidare barnrekvisitet utformat så, att kravet

på stadigvarande vistelse i makarnas hem vid mannens död jämkas till

sådan vistelse i den frånskilda kvinnans hem såväl vid skilsmässan eller

hemskillnad, som föregått skilsmässan, som vid förre mannens död. Barnrekvisitet

anses böra jämkas så, att endast sådana barn som är barn (adoptivbarn)

till den avlidne förre mannen kan grunda pensionsrätt för den frånskilda

kvinnan.

Vid ställningstagande till frågan om storleken av pensionsbeloppen till

frånskilda kvinnor bör man enligt kommitténs mening fästa stort avseende

vid att de frånskilda kvinnorna i allmänhet befinner sig i ett bättre ekonomiskt

läge än änkorna. Med hänsyn härtill och till storleken av vanligen

förekommande underhållsbidrag anser kommittén att frånskild kvinna skäligen

bör få hälften av vad som skulle ha utgått i änkepension, om hon

varit vanlig änka. Kommittén förordar vidare att förekomsten av pensionsrätt

samtidigt för vanlig änka och frånskild hustru inte skall inverka på

storleken av pensionsbeloppen.

\ ad angår de s. k. övergångsfallen, dvs. de kvinnor, som blivit

ankor före den 1 juli 1960, har riksdagen år 1958 uttalat att de borde få

änkepension med samma maximibelopp och enligt samma villkor beträffande

änke- och barnaålder som föreslagits för dem som blir änkor efter

den 30 juni 1960. Med hänsyn till de betydande avvägningssvårigheter och

samordningsproblem som eljest uppkommer förordade riksdagen dock att

rätten till änkepension i övergångsfallen skulle göras beroende av inkomstprövning.

Frågan om den närmare utformningen av reglerna för änkepension

i övergångsfallen har utretts av socialförsäkringskommittén, som därvid

inte funnit skäl att föreslå ändring i nu gällande inkomstprövningsregler.

Kommittén erinrar om att särskilda utskottet i sitt av 1958 års A-riksdag

i denna del gillade utlåtande (nr 1) framhöll möjligheten av att ge kvinnor,

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition, nr 75 år 1960

som blivit änkor före den nya lagstiftningens ikraftträdande, ett garantibelopp

i änkepension, vilket syntes kunna utformas så att beloppet

blev högre ju kortare den tid var som vid lagstiftningens ikraftträdande förflutit

från mannens död. Även om riksdagen sålunda inte tog någon bestämd

ståndpunkt till huruvida garantibelopp bör införas, anser kommittén

dock, att den stora olikhet i behandlingen som vid i övrigt likartade förhållanden

kan uppstå mellan dem som blivit änkor kort före och dem som

blivit änkor kort efter den nya lagstiftningens ikraftträdande utgör ett tillräckligt

skäl för införandet av en garantiregel i enlighet med särskilda utskottets

uttalande. Eftersom ändamålet med garantin främst bör vara att

erhålla en jämnare övergång och minska olikheterna mellan dem som blivit

änkor kort före och dem som blivit änkor kort efter den nya lagstiftningens

ikraftträdande, föreslår kommittén, att garantiregeln begränsas att avse

änkor, vilkas make avlidit under de närmaste två åren före den 1 juli 1960.

Av de lösningar som härvid kan tänkas är det enligt kommitténs mening närmast

två, som man bör välja mellan. Den ena är att differentiera garantibeloppet

så att det för kvinnor, som blivit änkor året närmast före den nya

lagstiftningens ikraftträdande, dvs. under tiden 1/7 1959—30/6 1960, kommer

att utgöra 2/s av änkepensionen samt för kvinnor, som blivit änkor

året dessförinnan, dvs. under tiden 1/7 1958—30/6 1959, V3 av pensionen.

Den andra lösningen är att ha en enhetlig garanti, motsvarande V2 av pensionen,

för dem som blivit änkor under de närmaste två åren före den 1/7

1960, alltså under tiden 1/7 1958—30/6 1960. Då övergången mellan de olika

fallen blir jämnare med den förstnämnda differentierade skalan och då

denna lösning inte synes medföra några speciella svårigheter ur tillämpningssynpunkt,

har kommittén ansett sig böra förorda att garantiregeln utformas

enligt densamma. Garantiregeln föreslås icke avse kommunala bostadstillägg.

De föreslagna garantibeloppen blir i vissa fall mycket obetydliga. För en

änka, som på grund av sin ålder vid mannens död är berättigad endast till

reducerad pension, innebär t. ex. garantiregeln att en kvotdel av den sålunda

reducerade pensionen skall utgå. Det minsta garantibelopp som härvid

skulle kunna komma i fråga utgör en tredjedel av V15 av full pension eller,

uträknat efter förutsatt pensionsbelopp den 1 juli 1960 (2 450 kr.), 54 kr.

om året. För att undvika att sådana obetydliga och för mottagaren skäligen

betydelselösa pensionsbelopp skall behöva utgivas föreslår kommittén att

änkepension icke skall utgå, om den understiger Vis av full pension. Härigenom

vinner man i detta avseende en överensstämmelse med huvudbestämmelserna,

där lägsta pension som kan utgå likaledes utgör V15 av full

pension. Genom att bestämma minimibeloppet till viss kvotdel av pensionen

kommer detsamma vidare att behålla sitt reella värde även vid förändringar

i penningvärdet, något som ej är fallet, om man anger minimibeloppet

direkt i kronor.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

Enligt kommitténs förslag skall för nya fall rätt till änkepension föreligga

bl. a. för änka, som har barn under 16 år i liemmet. Då

yngsta hemmavarande barnet fyller 16 år, skall änkans rätt till fortsatt pension

bedömas som om hon blivit änka vid denna tidpunkt. Är hon 50 år

då barnet fyller 16 år, blir hon allt framgent berättigad till full änkepension,

och är hon i åldern 36—49 år, får hon reducerad pension. Skulle motsvarande

regler konsekvent tillämpas även då fråga är om kvinna, vars

make avlidit före den 1 juli 1960, skulle detta kunna medföra att en änka

fr. o. m. sagda dag förvärvar rätt till änkepension även om mannen avlidit

mer än 40 år tidigare. Att ge övergångsbestämmelserna en så vidsträckt

retroaktiv verkan är emellertid enligt kommitténs mening icke motiverat.

Änkepension i övergångsfallen på grund av förekomsten av barn under 16

år bör enligt kommittén icke beviljas med mindre sådant barn finns vid

tiden för den nya lagstiftningens ikraftträdande. Genom att uppställa detta

villkor undvikes i stort sett de betydande svårigheter som eljest ofta skulle

ha uppkommit, då det gällde att förebringa utredning i fråga om förhållanden,

som förelegat lång tid tillbaka, t. ex. barnets vistelse i makarnas

hem vid mannens död eller änkans och barnets samboende vid tiden för

barnets 16-årsdag.

Som tidigare nämnts må jämlikt 12 § FPL i dess nu gällande lydelse

ogift pensionsberättigad, som sedan avsevärd tid sammanlever

med annan under äktenskapsliknande förhållanden,

anses såsom gift med denne. 1 de flesta fall blir det därvid till

den pensionsberättigades nackdel att anses såsom gift, beroende dels på att

pensionsbeloppet för ogift pensionär är större än för envar av två pensionsberättigade

makar, dels på att vid beräkning av inkomstprövade pensionsförmåner

hänsyn skall tagas jämväl till den andra kontrahentens inkomst.

I vissa fall blir det dock fördelaktigare för de sammanlevande att

bli betraktade såsom gifta. Detta kan t. ex. medföra rätt till hustrutillägg.

Vidare kan det enligt nuvarande praxis medföra rätt till änkepension för

kvinnan, då den sammanboende mannen avlider.

Kommittén har som förut nämnts föreslagit strängare villkor för rätt till

änkepension i hithörande fall än vad som nu gäller i praxis. Enligt kommitténs

mening föreligger emellertid starka skäl för att i de fall, då man

och kvinna redan ansetts såsom gifta enligt 12 § i lagrummets nuvarande

lydelse, kvinnan bör få rätt till änkepension, även om sammanboendet ej

uppfyller de krav som enligt den nya lagstiftningen fordras för rätt till

änkepension. Kommittén föreslår därför en övergångsregel av denna innebörd.

Till kommitténs betänkande har ledamoten herr Broberg fogat ett särskilt

yttrande, vari han påpekar, att kommitténs förslag väsentligen innebär

endast ett effektuerande av riksdagens år 1958 fattade principbeslut

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

och att han från denna utgångspunkt inte har någon anledning till erinran

mot de av kommittén framlagda förslagen. Emellertid anser han sig inte

kunna underlåta att framhålla sin uppfattning att kostnaderna för änkepensionerna

skulle kunna avsevärt minskas utan att den trygghet de avser

att ge skulle i nämnvärd mån förminskas. Enligt herr Brobergs mening

måste ett annat och strängare betraktelsesätt anläggas då fråga är om

skattefinansierade anordningar sådana som folkpensioneringen än då fråga

är om försäkringsprestationer, vilka finansieras genom avgifter som åtminstone

i stort sett drabbar den enskilde i förhållande till de honom tillförsäkrade

prestationernas storlek. Under utredningsarbetets gång har

herr Broberg blivit allt mer övertygad om att änkepensionen inte är riktigt

avvägd vid jämförelse med det stöd, som det allmänna genom folkpensioneringen

eller på annat sätt ger andra jämförbara kategorier. Antages definitivt

den i princip beslutade änkepensioneringen kan det inte undgås att

krav å förbättring av stödet till andra grupper kommer att framföras. Detta

kravs tillgodoseende blir utomordentligt kostnadskrävande och kraven kommer

att bli svåra att avvisa. Med hänsyn till de nu framförda synpunkterna

borde enligt herr Brobergs mening änkepensionen i princip alltjämt vara

inkomstprövad, varvid dock minst så stor del av pensionen boide lämnas

utan inkomstprövning att man undvek att änkor efter män i lägre inkomstlägen

fick mindre andel av mannens inkomst i form av folk- och tilläggspension

än änkor vilkas män haft högre inkomst.

Barnpensioner m. m.

I sitt förslag rörande barnpensioner såsom folkpensionsförmån utgår

socialförsäkringskommittén från 1958 års A-riksdags ställningstagande,

enligt vilket fr. o. in. den 1 juli 1960 barnpensioner å 1 000 kr. om året

borde utgå utan inkomstprövning i samtliga fall, då barnets huvudsakliga

försörj are avlidit, intill dess barnet fyller 19 år.

Frågan huruvida barnpensioner bör utgå även då den av föräldrarna som

inte är den huvudsaklige försörjaren avlidit, har i enlighet med vad 1958 års

A-riksdag förutsatte utretts av kommittén, som därvid funnit, att det i

praktiken skulle uppkomma betydande svårigheter att anknyta rätten till

barnpension inom folkpensioneringen till den omständigheten att den huvudsaklige

försörjaren avlidit. En utredning skulle erfordras i varje säl skilt

fall, och det skulle många gånger vara vanskligt att bedöma, om den ena

eller andra maken varit den huvudsakliga försörjaren, t. ex. om båda makarna

haft förvärvsarbete och ungefär lika stor arbetsinkomst. Den huvudsakliga

försörjningsbördan kan också ha växlat, så alt den tidvis åvilat den

ene maken och tidvis den andre. Härtill kommer att med en barnpensionsålder

av 19 år många pensionsberättigade barn i de högre åldersgrupperna

kommer att vara självförsörjande, varvid ingen av föraldrarna kan anses

vara barnets huvudsakliga försörjare. Kommittén har på grund härav fun
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 är 1960

nit det mest ändamålsenligt att vid utformandet av barnpensionsbestämmelserna

bortse från vem av föräldrarna som varit att anse som den huvudsakliga

försörj aren. Detta kommer att i hög grad underlätta tillämpningen

av bestämmelserna i praktiken. Med dessa utgångspunkter finner kommittén

naturligt, att rätt till barnpension skall föreligga för barn, vars

fader avlidit.

När det gäller barnpension till barn, vars moder avlidit, framhåller

kommittén, att spörsmålet härom är nära förknippat med frågan om

änklingspensioner. Kommittén anför att en lösning av sistnämnda problem

är att låta barnpensioner utgå till samtliga barn, som förlorat endera av

föräldrarna, alltså även till änklingsbarnen, utan att samtidigt tillerkänna

änklingen pension för egen del. En sådan anordning har, anför kommittén,

den fördelen att hjälpen kan avvägas med hänsyn till antalet barn i familjen.

Detta alternativ skulle medföra ekonomisk hjälp också i de fall då barnen

eller något av dem icke tillhör änklingens hushåll utan är lämnade i

annans vård (utackorderade hos anhöriga eller andra), något som torde

vara oftare förekommande i änklingsfamiljer än i familjer, där fadern är död

men modern lever. Enligt kommitténs mening bör man vid bedömandet av

effekten av det ekonomiska stödet fästa mindre avseende vid en teoretisk

uppdelning av detta på änklingen och barnen än vid den totala effekten på

det gemensamma hushållet. Vid övervägande av de anförda omständigheterna

har kommittén funnit, att det allmännas stöd åt barnfamiljer, där

modem avlidit, lämpligast bör utformas som ett bidrag till barnets egen

försörjning. Kommittén föreslår därför, att barnpension skall utgå även

till barn, vars moder avlidit.

I fråga om storleken av barnpension till barn, vars båda föräldrar

avlidit, yttrar kommittén att en omständighet, som manar till återhållsamhet

då det gäller att bestämma barnpensionens storlek för föräldralösa

barn inom folkpensioneringen, är att barnen framdeles får möjlighet

att bestrida en avsevärd del av sina försörjningskostnader genom de tilläggspensioner,

som de regelmässigt kommer att bli berättigade till. Om en

försäkrad avlider och efterlämnar ett barn under 19 år som enda pensionsberättigad

efterlevande, kommer detta barn att erhålla barnpension från

tilläggspensioneringen med samma belopp som skulle ha utgått till den avlidnes

änka, om pensionsberättigade barn ej funnits. Den tilläggspension

som tillkommer föräldralösa barn är sålunda avsevärt högre än den som

tillkommer barn, vars fader avlidit men vars moder lever och är berättigad

till änkepension. Även om kostnaderna för de föräldralösa barnen ofta

torde vara högre än för barn, som förlorat endast den ena av föräldrarna,

kommer detta i regel att kompenseras av de högre förmåner, som det föräldralösa

barnet erhåller från tilläggspensioneringen. Det kan enligt kommitténs

mening icke vara motiverat att därutöver tillgodose de föräldralösa

barnen med en större barnpension från folkpensioneringen än vad

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

som gäller för fader- eller moderlösa barn. Kommittén föreslår därför, att

barnpension skall utgå med beloppet 1 000 kr., oavsett om en av barnets

föräldrar eller båda avlidit.

Kommitténs förslag innebär beträffande vilka barn, som skall

äga rätt till barnpension, att de nya reglerna skall avse såväl

barn i äktenskap som barn utom äktenskap. Därest den avlidne enligt avtal,

som är bindande för barnet, åtagit sig att till utomäktenskapligt barns

underhåll utgiva ett belopp en gång för alla föreslås dock i överensstämmelse

med vad som gäller enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension

att barnpension inte skall utgå. Adoptivbarn skall enligt förslaget

vid bedömande av rätten till barnpension likställas med eget barn. Sistnämnda

regel föreslås i likhet med vad som gäller beträffande tilläggspensioneringen

kompletterad med en bestämmelse, som hindrar att ett bortadopterat

barn får rätt till barnpension efter sina naturliga föräldrar. Kommitténs

ståndpunktstagandcn i fråga om den barnpensionsberättigade kretsen

innebär att barnpension efter en avliden person icke utgår till andra

makens barn eller adoptivbarn, som varken är barn till den avlidne eller

adopterat av honom. Ej heller utgår barnpension till fosterbarn.

Kommittén har funnit det med barnets intressen mest förenligt, att

rätten till barnpension inte skall påverkas av att barnets

fader eller moder ingår nytt äktenskap.

De föreslagna barnpensionerna kommer att ersätta de särskilda barnbidrag,

som nu utgår till barn vilka förlorat fader eller moder eller båda

föräldrarna. De barnbidragsberättigade barn som icke kommer att beröras

av lagstiftningen om barnpension är dels barn, vars fader, styvfader eller

i vissa fall moder åtnjuter ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag,

och dels barn utom äktenskap, beträffande vilket faderskapet ej fastställts

och som fyllt tre år. Frågan om de barnbidrag som har karaktären av barntillägg

—- för närvarande omkring 13 500 — är avsedd att prövas i samband

med utformningen av invalidpensioneringen, och barnbidragen i den andra

gruppen — omkring 850 till antalet — har förutsatts skola regleras utanför

folkpensioneringens ram. Kommittén föreslår en provisorisk höjning

av återstående särskilda barnbidrag till 1 000 kr. per

år och barn. Då den framtida utformningen av barnförmånerna i dessa fall

kommer att bli föremål för fortsatt utredning, föreslås att någon annan

ändring beträffande dessa barnbidrag än höjningen av beloppen nu icke

sker. Barnbidragen kommer sålunda fortfarande att vara inkomstprövade

och utgå till dess barnet fyller 16 år.

Kommittén anför i detta sammanhang, att den är väl medveten om att

den föreslagna höjningen av de särskilda barnbidragen kan aktualisera en

motsvarande höjning av bidragsförskott och utfyllnadsbidrag men

framlägger inte något förslag härom.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

Slutligen behandlar kommittén frågan om indexreglering av

barnpensioner och särskilda barnbidrag. Kommittén påpekar, att folkpensioneringens

nu gällande indexsystem bygger på penningvärdet i december

1951, under det att barnpensionsbeloppet 1 000 kr. avser tidpunkten den 1

juli 1960, då den nya lagstiftningen skall träda i kraft. Skulle det nu gällande

indexsystemet tillämpas å barnpensionerna, skulle alltså från början

i pensionsbeloppet ingå ett betydande antal indextillägg av viss storlek.

Beloppet 1 000 kr. skulle således motsvara summan av ett grundbelopp för

barnpension och det antal indextillägg och motsvarande standardtillägg

därtill, som utgår å övriga pensioner. En sådan lösning synes kommittén

föga tilltalande. Att å andra sidan tillskapa ett särskilt indexsystem för

barnpensionerna anser kommittén inte heller lämpligt. Vidare anföres att

folkpensioneringens indexsystem av flera skäl måste revideras inom de

närmaste åren senast fr. o. in. den 1 januari 1963 då allmänna tilläggspensioner

skall börja utgå.

Kommittén har med hänsyn till den sålunda förestående revisionen av

indexsystemet inom folkpensioneringen icke funnit skäl att nu framlägga

förslag om indexreglering av barnpensionerna. I avvaktan på folkpensioneringens

slutliga och enhetliga utformning bör enligt kommitténs uppfattning

barnpensionerna och de kvarstående särskilda barnbidragen genom

beslut av statsmakterna anpassas till rådande ekonomiska förhållanden för

varje gång en sådan anpassning visar sig erforderlig. I

I samband med behandlingen av barnpensionerna har kommittén som

framgått av det föregående berört frågan om änklingspension

e r. Kommittén ansåg därvid, att änklingsfamiijernas hjälpbehov bäst

tillgodoses genom att de moderlösa barnen får barnpensionsrätt. Barnpensionen

föreslås också skola utgå, oberoende av om fadern ingår nytt äktenskap.

Emellertid återstår frågan, huruvida en särskild änklingspension kan

anses erforderlig vid sidan av barnpensionen.

Enligt kommitténs uppfattning är det endast i de fall där det finns

hemmavarande icke vuxna barn som ett verkligt behov av fortlöpande ekonomisk

hjälp efter hustruns död generellt kan presumeras. Att tillerkänna

en änkling utan hemmavarande barn rätt till änklingspension torde i regel

icke vara motiverat. Änklingen har normalt förvärvsarbete, och änklingarnas

inkomstförhållanden är bättre än änkornas i motsvarande situation.

I de fall åter där minderåriga barn finnes torde barnpensionen i de flesta

fall lämna en nöjaktig hjälp. Genom barnpensionen varieras det ekonomiska

stödet med hänsyn till barnens antal. Har modern under sin livstid bidragit

till familjens försörjning genom förvärvsarbete utom hemmet, kommer

barnen vidare att i framtiden regelmässigt få sina pensionsförmåner förhöjda

med tilläggspension efter henne. Med anledning av vad sålunda an
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kurtgl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

förts har kommittén icke funnit skäl framlägga förslag om införande av

änklingspensioner inom folkpensioneringen. Nu utgående änklingsbidiag

föreslås övergångsvis bibehållna.

Mot kommitténs förslag rörande barnpensioner har ledamöterna herrar

Andersson och Eliasson reserverat sig och ansett, att barn pension såldern

bör sättas till 16 år. Till denna uppfattning ansluter sig

herr Broberg i sitt särskilda yttrande.

Herrar Andersson, Eliasson och Königson har vidare i en reservation

föreslagit, att barnpensionen till barn, vars båda föräldrar avlid

i t, bestämmes till 1 500 kr. per år.

Kostnadsberäkningar

De sammanlagda kostnaderna för folkpensioneringen under budgetåret

1959/60 har under antagande att antalet indextillägg är 8, vilket hittills varit

fallet under budgetåret, i 1959 års statsverksproposition beräknats till

omkring 2 392 milj. kr., varav 2 023 milj. kr. faller på statsverket och 369

milj. kr. på kommunerna. Anslaget Bidrag till folkpensioner m. m. uppfördes

därför med 2 023 milj. kr. Kostnaderna för de särskilda barnbidragen

under innevarande budgetår beräknades till 15,9 milj. kr., varav statens

andel utgör 8,7 milj. kr. och kommunernas 7,2 milj. kr. För änke- och

änklingsbidragen uppskattades kostnaden till 11,5 milj. kr., som fördelades

med 5,4 milj. kr. på staten och 6,1 milj. kr. på kommunerna. Medelsbehovet

under anslaget Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn m. m.

beräknades med hänsyn härtill i budgeten till 14,1 milj. kr.

Med oförändrade förutsättningar i förhållande till innevarande budgetår,

såvitt angår lagstiftningens innehåll och antalet indextillägg, beräknar pensionsstyrelsen

folkpensionskostnaderna under budgetåret 1960/61 till 2 425,4

milj. kr., av vilka statens andel utgör 2 047 milj. kr. och kommunernas 378

milj. kr. ökningen i förhållande till budgetåret 1959/60 hänför sig till det

ökade antalet pensionärer och en antagen fortsatt stegring av de kommunala

bostadstilläggens medelbelopp. På motsvarande sätt beräknar pensionsstyrelsen

kostnaden under budgetåret 1960/61 för de särskilda barnbidragen

samt änke- och änklingsbidragen till 25,4 milj. kr., varav 12,6

milj. kr. belöper på staten och 12,8 milj. kr. på kommunerna.

Under anslaget Bidrag till folkpensioner m. m. har i årets statsverksproposition

(V ht p. 116) preliminärt uppförts ett belopp av 2 390 milj. kr.

Hänsyn har härvid tagits till den föreslagna standardhöjningen av folkpensionerna,

till de förut behandlade förslagen om förbättrade familjeförmåner

och till ett nytillkommande indextillägg, som antages bli en följd av den

allmänna varuskatten. Anslaget Särskilda barnbidrag till änkors och invali
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

ders barn in. m. (V ht p. 119) har likaledes preliminärt uppförts med det

av pensionsstyrelsen beräknade beloppet 12,6 milj. kr.

Socialförsäkringskommittén uppskattar på grundval av utförliga beräkningar

i en bilaga till kommitténs betänkande kostnaderna för den av kommittén

föreslagna änkepensioner ingen för budgetåret 1960/61

till 156 milj. kr., varav 27 milj. kr. belöper på de kommunala bostadstillläggen.

Kommittén bär även gjort en uppskattning av kostnaderna för budgetåret

1968/69 och därvid kommit fram till beloppet 343 milj. kr., varav

35 milj. kr. hänför sig till de kommunala bostadstilläggen.

Rörande förutsättningarna för beräkningarna må blott nämnas, att full

änkepension för budgetåret 1960/61 antagits utgöra 2 450 kr., motsvarande

den nuvarande folkpensionen till ogift ålderspensionär, samt att fullt kommunalt

bostadstillägg antagits utgöra i genomsnitt 700 kr. För budgetåret

1968/69 har full änkepension antagits utgöra 3 700 kr., motsvarande den

avsedda pensionsnivån nämnda år — 3 600 kr. — jämte de två indextillägg

å vartdera 50 kr., som tillkommit efter utgången av år 1957. Särskilda beräkningar

har icke uppgjorts beträffande kostnaderna för den föreslagna

änkepensionen till vissa frånskilda kvinnor. Några säkra hållpunkter för

uppskattning av antalet sådana pensioner finns icke, men utredningen antar

att de blir relativt få i varje fall under det första året efter lagstiftningens

ikraftträdande. Ifrågavarande kostnader anses därför vad gäller budgetåret

1960/61 kunna inrymmas i de ovan angivna änkepensionskostnaderna.

Ej heller har kostnaderna beräknats för de få övergångsvis från den 1 juli

1960 kvarstående änklingsbidragen. Dessa kostnader blir emellertid så små

att de saknar praktisk betydelse. Vidare har inte beaktats den kostnadsbesparing

för änkepensioneringens del, som uppkommer genom vissa i det

följande behandlade regler för sammanträffande av folkpensionsförmån och

efterlevandelivränta. Nämnda besparing blir emellertid för änkepensioneringens

del så ringa för budgetåret 1960/61 att man kan bortse från densamma.

För barnpensioneringen beräknar kommittén kostnaderna till

omkring 94 milj. kr., om barnpensionerna utgår till 19 års ålder, och ca 60

milj. kr. vid en barnpensionsålder av 16 år. Härtill kommer kostnaderna för

kvarstående särskilda barnbidrag till invaliders m. fl. barn, som uppskattas

till omkring 14 milj. kr., varav 6 milj. kr. hänför sig till den av kommittén

föreslagna höjningen av bidragens maximibelopp från 600 till 1 000 kr.

De sammanlagda kostnaderna för familjepensioneringen vid en barnpensionsålder

av 16 år kan alltså under budgetåret 1960/61 vid oförändrat

antal standard- och indextillägg uppskattas till (156 + 60 + 14) 230 milj.

kr. Om reglerna rörande familj epensioneringen bibehålies oförändrade, kan

dessa kostnader uppskattas till ca 81 milj. kr. Förslaget innebär alltså en

kostnadsökning av omkring 149 milj. kr.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

Vad gäller kostnadsfördelningen mellan stat och kommun

utgår kommittén i denna etapp från hittills gällande grunder, enligt

vilka de icke inkomstprövade förmånerna helt bestrides av staten och

kostnaderna för övriga familj ef örmåner fördelas mellan staten och kommunerna.

Från nu angivna utgångspunkter uppskattar kommittén statens

kostnader för änkepensioner m. m. för budgetåret 1960/61 till 81 milj. kr.

samt kommunernas kostnader till 75 milj. kr. Barnpensionskostnaderna 60

milj. kr. faller helt på staten. Av kostnaderna för de kvarstående särskilda

barnbidragen torde 8 milj. kr. belöpa på staten och 6 milj. kr. på kommunerna.

Statens totala kostnader för folkpensioneringens familj ef örmåner

uppgår sålunda till (81 + 60 + 8) 149 milj. kr. och kommunernas totala

kostnader till (75 + 6) 81 milj. kr. Kommittén framhåller att, om de nuvarande

grunderna för kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna

skulle förbli oförändrade, den nu förordade reformen på längre sikt innebär

en successiv förskjutning av kostnaderna till kommunernas fördel allteftersom

de inkomstprövade änkepensionerna till övergångsfallens änkor

upphör att utgå.

Statens andel i kostnaderna för folkpensioneringens familj ef örmåner vid

oförändrade regler har för budgetåret 1960/61 uppskattats till ca 38 milj.

kr. och kommunernas motsvarande andel till ca 43 milj. kr. Kostnadsökningen

till följd av förslaget uppgår alltså till omkring (149 - 38) 111

milj. kr. för staten och till omkring (81 — 43) 38 milj. kr. för kommunerna.

Kommittén gör den reservationen rörande dess kostnadsuppskattningar,

att de är behäftade med en viss osäkerhet. Detta gäller särskilt kostnaderna

för de inkomstprövade pensionerna till övergångsfallens änkor. En betydande

ovisshet måste nämligen föreligga vid beräkningen av dessa ankors

inkomster och inte minst av den inverkan som änkepensioneringens utbyggnad

kan få på änkornas förvärvsförhållanden.

Kostnadsökningen för den av besparingsutredningen förordade standardhöjningen

250 kr. för ensamstående pensionärer och 350 kr.

för två pensionsberättigade äkta makar, vilken alltså kommer att gälla även

de nya änkepensionsförmånerna, kan enligt inom socialdepartementet gjorda

beräkningar uppskattas till 220 milj. kr. för budgetåret 1960/61. Av denna

kostnadsökning belöper 195 milj. kr. på staten och 25 milj. kr. på kommunerna.

För ett nytt indextillägg med nuvarande belopp 50 kr. för ensamstående

och 40 kr. för envar av två pensionsberättigade äkta makar kan

kostnaden för budgetåret 1960/61 uppskattas till omkring 46 milj. kr., varav

40 milj. kr. faller på staten och 6 milj. kr. på kommunerna.

En höjning av bidragsförskottens maximibelopp till 1 000 kr.

fr. o. in. den 1 juli 1960 kan enligt socialstyrelsen för budgetåret 1960/61

beräknas medföra en kostnadsökning, som — därest de bidragsskyldiga

5 —. Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 saml. Nr 75

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

antages liksom f. n. återbetala genomsnittligt 47 procent av utgivna förskott

uppgår till 3,8 milj. kr. Härav skall staten efter budgetårets utgång

ersätta 3A eller 2,7 milj. kr., medan återstoden stannar på kommunerna.

En motsvarande höjning av utfyllnadsbidragen, som till ingen del återgäldas

av dem som är bidragsskyldiga gentemot barnen, leder för nästa budgetår till

en beräknad kostnadsökning av 10,7 milj. kr., av vilka staten har att budgetåret

1961/62 gottgöra kommunerna 8 milj. kr.

Remissyttranden

Vid remissbehandling av besparingsutredningens betänkande har yttranden

över de delar, som berör folkpensioneringen, avgivits av socialstyrelsen,

pensionsstyrelsen, statskontoret, statens sakrevision, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Älvsborgs, Örebro,

Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, Svenska

landskommunernas förbund, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund,

Kooperativa förbundet, Sveriges lantbruksförbund, Landsorganisationen

i Sverige, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),

Statstjänstemännens riksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk och

Sveriges folkpensionärers riksorganisation.

över socialförsäkringskommitténs betänkande har, efter remiss, yttranden

avgivits av socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen, statskontoret, Svenska stadsförbundet, Svenska

landskommunernas förbund, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen

i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges

akademikers centralorganisation, Socialförsäkringsbolagens förening, Svenska

sjukkasseförbundet, Svenska socialvårdsförbundet, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund, Yrkeskvinnors samarbetsförbund och Sveriges

folkpensionärers riksorganisation.

Utöver remissyttrandena har i anledning av båda betänkandena inkommit

skrifter från olika sammanslutningar.

Standardhöjning av folkpensionerna

Det förslag rörande takten i folkpensionshöj ningen, som framlagts av

besparingsutredningen, tillstyrkes om än i en del fall med vissa erinringar

av så gott som samtliga de remissorgan, som tagit upp frågan till behandling.

Tillstyrkande yttranden föreligger således från socialstyrelsen

och pensionsstyrelsen. Sistnämnda myndighet uttalar, att vid bifall till utredningens

förslag den av allmänna pensionsberedningen förordade avvecklingen

av de kommunala bostadstilläggen torde få anses avskriven.

Pensionsstyrelsen vidhåller i stället vad styrelsen i tidigare utlåtanden anfört

om borttagande av de kommunala bostadstilläggen ur folkpensionslagstiftningen

och deras ersättande i de fall där de behövs med kommunala

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

hyrestillägg utan statsbidrag. I fråga om avvägningen av pensionsbeloppen

mellan ensamstående och makar framhåller styrelsen, att besparingsutredningen

vid bestämmandet av beloppen för år 1960 utgått från läget i december

1957, då folkpensionen för ensamstående utgjorde 2 200 kr. och för två

makar tillhopa 3 520 kr. för år. Sedan dess har emellertid två indextillägg

å 50 resp. 40 kr. (80 kr. för två makar) tillkommit. Därmed skulle den avsedda

proportionen 100:158 icke komma till stånd. Skillnaden blir år 1960

mvcket obetydlig men ökar i den mån flera indextillägg tillkommer. Att

märka är att proportionen 100:150 icke heller kan nås 1968, eftersom den

avsedda proportionsändringen motverkas av indextilläggen så länge de har

nuvarande konstruktion. Detta är givetvis inte något speciellt utmärkande

för besparingsutredningens förslag utan är gemensamt för alla som räknar

med nuvarande indextillägg. För att proportionen inte skall förryckas

måste tilläggen ifråga anpassas till densamma.

Statskontoret anser, att frågan huruvida och med vilket belopp standardhöjning

av folkpensionen skall ske bör göras till föremål för prövning för

en kortare tidsperiod i sänder. Det torde härvid enligt ämbetsverkets mening

förtjäna övervägas, om icke denna prövning bör ske varje år och höjningarna

alltså avse ettårsperioder i stället för såsom föreslagits tvåårsperioder.

Höjningarna skulle då givetvis göras med mindre belopp ån de

av besparingsutredningen föreslagna. Härigenom kunde en ytterligare besparing

med ca 100 milj. kr. ernås i första hand för budgetåret 1960/61.

Även om folkpensionshöjningarna kommer att ske i annan takt än den

av allmänna pensionsberedningen föreslagna bör enligt statskontoret höjningarna

kombineras med en successiv avveckling av de inkomstprövade

bostadstilläggen i den utsträckning beredningen förordat. Även statens

sakrevision håller före, att några avgörande motiv att låta folkpensionsförbättringarna

komma med två års mellanrum inte föreligger. Sakrevisionen

anser därför att det bör övervägas att låta pensionsbeloppen stiga

varje år. Genom denna tidsförskjutning kan en icke obetydlig minskning

i belastningen vinnas för budgetåret 1960/61, under vilket budgetår statsfinanserna

utsättes för mycket stora påfrestningar.

Länsstyrelsen i Östergötlands län yttrar, att eftersom statsmakterna

uppenbarligen bedömt det som omöjligt alt avveckla de kommunala bostadsbidragen

för närvarande, invändningar mot besparingsutredningens

förslag icke torde kunna framställas. Förslaget innebär emellertid enligt

länsstyrelsens mening att tanken att avveckla de kommunala bostadstillläggen

på sätt allmänna pensionsberedningen föreslagit definitivt avskrives.

l.änsstyrelsen i Älvsborgs län säger sig visserligen gärna ba sett att höjningen

av ålderspensionerna kunnat ske i enlighet med allmänna pensionsberedningens

förslag men finner att vad besparingsutredningen anfört om

det statsfinansiella läget visar, att höjningen bör genomföras i den jämnare

takt, som utredningen föreslagit.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund tillstyrker

besparingsutredningens förslag men framhåller, att det inte är möjligt för

organisationerna att ta slutgiltig ställning till den skala, som utredningen

lagt fram, enär tillräckligt underlag ej finnes för att bedöma om ens dessa

höjningar är samhällsekonomiskt genomförbara. Det är emellertid enligt

organisationernas mening särskilt viktigt, att budgetåret 1960/61, som

redan av andra skäl kan beräknas bli påfrestande för samhällsekonomien,

inte belastas med så stora statliga utgiftsökningar, som en höjning av folkpensionerna

enligt allmänna pensionsberedningens förslag skulle medföra.

Även Kooperativa förbundet förordar förslaget.

Landsorganisationen påpekar, att organisationen i sitt yttrande över allmänna

pensionsberedningens betänkande framhöll, att lägre höjningar av

pensionsbeloppen åren 1960 och 1962 än som föreslagits av beredningen

kunde tänkas, därest de kommunala bostadstilläggen bibehölls. Enär så

blivit fallet, anser Landsorganisationen förutsättningarna för en jämnare

höjning vara givna. Förslaget om en jämn takt för folkpensionshöjningarna

tillstyrkes av SACO och Statstjänstemannens riksförbund, vilka emellertid

anser en omprövning av hela folkpensionssystemet nödvändig.

Sveriges folkpensionärers riksorganisation har inte något att erinra mot

besparingsutredningens förslag, under förutsättning att de kommunala

bostadstilläggen inte blott bibehålies utan även justeras i anslutning till de

verkliga hyreskostnaderna.

Länsstgrelsen i Norrbottens län hyser med hänsyn till den svåra ekonomiska

situationen i länet starka betänkligheter mot utredningens förslag

rörande takten i folkpensionshöjningen. Svenska landskommunernas förbund

säger sig inte kunna bedöma huruvida förslaget är avvägt på bästa

möjliga sätt med hänsyn till den statsfinansiella och samhällsekonomiska

situationen och i förhållande till nya eller ökade krav på anslag till andra

ändamål. I övrigt har förbundet observerat att besparingsutredningen icke

förutsatt någon samtidig successiv avveckling av de kommunala bostadstilläggen

utan tvärtom synes ha förutsatt att kommunernas bidrag till de

inkomstprövade folkpensionsförmånerna skall utgå efter samma grunder

som för närvarande.

Änkepensioner m. m.

Socialförsäkringskommitténs förslag att inkomstprövningen av

änkepensionerna skall slopas tillstyrkes av Svenska stadsförbundet,

Svenska landskommunernas förbund och Landsorganisationen.

Även TCO, som dock förordar att ställningstagandet till kommitténs förslag

uppskjutes till dess folkpensioneringens och tilläggspensioneringens

familj eförmåner kan prövas i ett sammanhang, uttalar sig för ett slopande

av inkomstprövningen. Enligt organisationens uppfattning innebar allmänna

pensionsberedningens förslag om att änkepensionen skulle utgå med

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

samma belopp som ålderspensionen för en gift pensionär en lämpligare

avvägning än att änkepensionen sättes till samma belopp som ålderspensionen

för en ensamstående pensionär såsom socialförsäkringskommittén

i enlighet med 1958 års A-riksdags ställningstagande föreslår.

Sveriges husmodersföreningars riksförbund tillstyrker förslaget men säger

sig inte kunna bortse från det intryck de föreslagna bestämmelserna kan

göra på andra hj älpbehövande grupper i samhället.

Socialstyrelsen framhåller, att den socialpolitiska grunden för samhällets

stöd till änkor med barn i hemmet är helt och hållet av familjestödj ande

natur. Man önskar bereda änkan möjlighet att hålla ihop hemmet och familjen,

och det har sedan länge accepterats som ett gemensamt intresse att

stödja familjen såsom den grundläggande samhällsinstitutionen såväl ekonomiskt

som på annat sätt. De skäl som talar härför får alldeles särskild

tyngd i fråga om de ofullständiga familjerna, vilka enligt vad styrelsen i

många sammanhang haft tillfälle att konstatera utgör en klart eftersatt

grupp i samhället. Styrelsen vill därför uttala sin stora tillfredsställelse

med det kraftigt ökade stöd som »änkefamilj erna» erhåller enligt de nu

framlagda reformförslagen. Slopandet av inkomstprövningen är enligt

styrelsens mening för denna grupp starkt motiverad. Mera kritisk ställer

sig socialstyrelsen däremot när det gäller ensamstående änkor. Beträffande

dessa finns enligt styrelsens uppfattning ingen allmän socialpolitisk grund

att åberopa för ett generellt stöd av här ifrågavarande slag. Änkeståndet

såsom sådant kan numera knappast motivera ett löpande bidrag till uppehället.

Då man velat tillerkänna även de ensamstående änkorna en icke inkomstprövad

änkepension, torde detta ställningstagande i avsevärd utsträckning

ha grundats på föreställningen att kvinnan såsom den försörjda i

äktenskapet som regel står utan försörjningsmöjlighet då mannen avlider.

Detta förhållande äger numera långt ifrån generell giltighet, något som

bland annat framgår av inkomststatistiken, enligt vilken (år 1957) de gifta

kvinnorna utgjorde omkring 29 procent av de gifta inkomsttagarna. Det kan

också förväntas, att de gifta kvinnornas andel i de förvärvsarbetandes krets

framdeles kommer att successivt öka. Det av allmänna pensionsberedningen

åberopade, i och för sig mycket beaktansvärda syftet med inkomstprövningens

slopande, nämligen att undvika regler som kan verka hämmande på

vederbörandes strävan att inträda i förvärvslivet, äger uppenbarligen icke

tillämpning på de fall då kvinnorna haft förvärvsarbete under äktenskapet.

Styrelsen anser det inte vara uteslutet att man i fråga om de ensamstående

änkorna skulle kunna finna en tillfredsställande lösning av deras pensionsfråga

utan att tillgripa den mycket kostnadskrävande och enligt styrelsens

mening sannolikt mindre riktigt avvägda åtgärden att helt slopa

inkomstprövningen. Härvid har styrelsen framför allt beaktat, att förslaget

kan komma alt medföra krav — som enligt styrelsens mening kan vara försvarliga

— från andra kategorier än änkor, exempelvis rörande invalidpen
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

slotten och hustrutilläggen. Eftersom kommitténs förslag emellertid väsentligen

innebär endast ett effektuerande av riksdagens år 1958 fattade principbeslut,

har styrelsen från denna utgångspunkt ej funnit anledning till

erinran mot kommitténs ifrågavarande förslag.

De av socialstyrelsen anförda kritiska synpunkterna återkommer i remissyttranden,

som går i avstyrkande riktning. Till de remissorgan, som

avstyrker förslaget om slopande av inkomstprövningen för änkepensionerna,

hör pensionsstyrelsen, som uttalar att det från sociala synpunkter inte

finns någon anledning att utge änkepension åt en änka, som har ett förvärvsarbete

på vilket hon försörjer sig. Enligt styrelsens mening kan eu

lägre änkeålder än 60 år inte tänkas som utgångspunkt för en änkepension

utan behovsprövning. Styrelsen förordar alt riksdagens ställningstagande

år 1958 omprövas med sikte på en reformerad inkomstprövning och att

under tiden endast genomföres en provisorisk förbättring av änkepensionen

utan ändring av nuvarande inkomstprövning. Även Socialförsäkringsbolagens

förening och Svenska socialvårdsförbandet förordar utredning rörande

bibehållande av inkomstprövningen för änkepensionen.

Riksförsäkringsanstalten har den bestämda uppfattningen alt reformeringen

av folkpensioneringens änkepensionssystem inte bör brytas ut ur

sitt sammanhang med invalidpensioneringen samt delar de betänkligheter,

som uttalats av herr Broberg i hans vid kommitténs betänkande fogade

särskilda yttrande.

Yrkeskvinnors sainarbetsförbund ansluter sig till kommittéförslaget om

slopande av inkomstprövningen för änkor med barn under 16 år men anser

att en icke behovsprövad änkepension åt friska och arbetsföra kvinnor utan

barn innebär en avsevärd orättvisa mot andra grupper i samhället.

Svenska arbetsgivareföreningen framhåller, att det är angeläget att en

betydande förbättring av änkepensionen vidtages för de änkor, som inte

kan bereda sig nämnvärda arbetsinkomster och ej lieller åtnjuter annan

pension, men att å andra sidan en icke inkomstprövad änkepension av föreslagen

storlek skulle innebära att många andra änkor komme att gynnas av

samhället i alltför hög grad jämfört med andra grupper. Med hänvisning

även till angelägenheten av att begränsa den kraftiga ökningen av statsutgifterna

förordar föreningen därför att änkepensionen alltjämt inkomstprövas.

Föreningen anser dock i likhet med herr Broberg, att pensionen

för att kunna utgöra en lämplig grund för änkepensionsförmånerna enligt

den allmänna tilläggspensioneringen till en mindre del bör utgå utan inkomstprövning.

SÄ CO betonar särskilt de överförsäkringsproblem, som kan uppstå vid

sammanträffande av familjepensionsförmåner från folkpensioneringen och

den allmänna tilläggspensioneringen. Enligt organisationens mening är det

inte möjligt att genomföra 1958 års A-riksdags beslut i fråga om folkpensioneringens

familjeförmåner. Frågan måste i sin helhet omprövas under hän
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

synstagande till familjepensioneringen inom den allmänna tilläggspensioneringen.

SACO avstyrker därför socialförsäkringskommitténs förslag i

dess lielhet. För den händelse reformer beträffande änkepensioneringen

anses böra genomföras förordar SACO att den nuvarande inkomstprövningen

övergångsvis bibehålies.

Socialförsäkringskommitténs förslag att änkepensionen till yngre

änkor utan barn skall minskas med en femtondel för varje år som

änkan var yngre än 50 år vid mannens frånfällc eller då yngsta barnet fyllde

16 år lämnas i allmänhet utan erinran i remissyttrandena. Svenska socialvårdsförbundet

delar kommitténs uppfattning att det lämpligen bör överlåtas

åt kommunerna själva att ta ställning till huruvida den föreslagna reduktionsregeln

bör tillämpas även för de kommunala bostadstilläggens vidkommande.

Pensionsstyrelsen anser däremot, att det knappast kan vara någon mening

att ge så låga pensioner till yngre änkor som blir en följd av förslaget,

pensioner som skulle kunna utgå i över 30 år och som, i många fall utan

någon egentlig mening för den enskilde, skulle bli betungande för pensioneringen.

Styrelsen anför vidare vissa kritiska synpunkter på förslaget

rörande de kommunala bostadstilläggen och yttrar.

Man torde kunna utgå ifrån att nuvarande grunder för de kommunala

bostadstilläggen, ehuru de givetvis inte av kommunerna bestämts med hänsyn

till de nya änkepensionerna, måste tills ev. ändring sker tillämpas jämväl

å dessa. Härvid kan svängningarna, särskilt framträdande när det gäller

femtondel spensionerna, mellan låga och höga belopp komma att framstå

som tämligen planlösa och det tröskelproblem, som femtondelspensionerna

skulle eliminera, i vissa fall att uppförstoras på ett omotiverat sätt. En

36-årig änka, som är frisk och arbetsför men inte bryr sig om att ta mer

förvärvsarbete än att hon förtjänar ungefär den avdragsfria inkomsten,

skulle sålunda i Stockholm, om hennes hyra är 1 600 kr., kunna få fullt

kommunalt bostadstillägg med 2 125 kr., medan en änka under 36 år, vars

förvärvsförmåga kanske är betydligt sämre, varken får änkepension eller

kommunalt bostadstillägg. Skillnaderna blir ytterst varierande med hänsyn

till de avsevärda olikheter som råder beträffande de kommunala bostadstilläggen

i olika orter men betydande även i andra samhällen än Stockholm

med höga kommunala bostadstillägg. Såväl med hänsyn härtill som att de

kommunala bostadstilläggen är beslutade från helt andra utgångspunkter

anser pensionsstyrelsen det nödvändigt att kommunerna får tid på sig att

överväga om de vill ändra grunderna för bostadstilläggen. Detta förutsätter

att de i mycket god tid informeras bl. a. om i vilket förhållande de gällande

grunderna och de nya änkepensionerna kommer att stå till varandra. Vägledande

synpunkter från statsmakternas sida beträffande bostadstilläggen

vore givetvis ytterst värdefulla.

Socialförsäkringsbolagens förening inser, att den reduktionsfaktor, som

kommittén föreslagit för vissa änkor under 50 år, varit önskvärd då det

gäller änkepension utan inkomstprövning, men ifrågasätter om änkepensioner

av så ringa belopp, som det blir fråga om i de lägsta åldersgrupperna,

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

är motiverade inom folkpensioneringen. Om änkepensionen behovsprövas,

saknas behov av dylik avtrappningsregel.

I likhet med socialförsäkringskommittén anser arbetsmarknadsstyrelsen

att behovet av bidrag till täckande av särskilda omställningskostnader i anledning

av mannens död till kvinnor utan barn, som blir änkor före 36 års

ålder, bör tillgodoses genom styrelsens försorg i form av utbildningsbidrag

och näringshjälp. Denna uppfattning delas av Landsorganisationen och

Sveriges husmodersföreningars riksförbund.

Förslaget att sätta den åldersgräns för barnet, som blir avgörande

för om yngre änkor skall erhålla full änkepension, till 16 år tillstyrkes

eller lämnas utan erinran i flertalet remissyttranden. Statskontoret

anser att en åldersgräns vid 19 år skulle vara ägnad att skapa svårlösta

administrativa problem, bl. a. med hänsyn till kravet att barnet skall vistas

i änkans hem, utan att något mera påtagligt pensionsbehov skulle bli tillgodosett.

Enligt Landsorganisationens mening vill det synas som om kommittén

vid utformningen av denna och övriga kvalifikationsregler för änkepensionen

lyckats i sin strävan att göra gränsfallen så få som möjligt.

Svenska socialvårdsförbundet liksom Svenska stadsförbundet och Svenska

landskommunernas förbund finner de av kommittén anförda skälen för

16-årsgränsen övertygande.

För en 19-årsgräns i enlighet med vad 1958 års A-riksdag förordade uttalar

sig socialstyrelsen, som anser det önskvärt, att samhället lämnar ett

stöd vilket kan medverka till att barnen stannar i hemmet och om möjligt

fullföljer sin utbildning till 19-årsåldern. Enligt styrelsens uppfattning blir

ungdomen inte ekonomiskt oberoende av hemmet på grund av att den har

förvärvsinkomst. Även TCO förordar 19-årsgränsen, medan Sveriges husmodersföreningars

riksförbund hävdar att den avgörande åldern bör vara 18 år.

De av socialförsäkringskommittén föreslagna reglerna rörande krav på

viss tids äktenskap för barnlös änka, angående upphörande av

rätten till änkepension då änkan ingår nytt äktenskap samt om

återinträde i pensionsrätt för kvinnor, som efter omgifte

ånyo blir änkor, har inte mött någon gensaga under remissbehandlingen.

Vad gäller kommitténs förslag beträffande änkepension i fall då lagligt

äktenskap ej föreligger uttalar riksförsäkringsanstalten,

att man genom anknytningen till att mannen och kvinnan skall ha haft

barn tillsammans åstadkommer en rimligare avgränsning än genom det

nuvarande villkoret om sammanlevnad under äktenskapsliknande förhållanden.

Tillämpningen av motsvarande stadgande i 20 § yrkesskadeförsäkringslagen

har givit riksförsäkringsanstalten erfarenhet av att det icke är tillfredsställande,

att viktiga rättsverkningar knytes till så oklara begrepp

som det sistnämnda. Även Landsorganisationen tillstyrker kommitténs förslag.

Pensionsstyrelsen däremot ställer sig avvisande till en ändring av

nuvarande regler.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

I fråga om förslaget att rätt till änkepension i regel skall föreligga även

om makarna vid mannens död levde åtskilda delar riksförsäkringsanstälten

kommitténs uppfattning, att diffusa gränsdragningar

bör undvikas. Det förekommer emellertid fall, där tvekan icke kan råda om

att alla förbindelser mellan makarna är definitivt brutna, frånsett att äktenskapet

icke är formellt upplöst. Anstalten anser, att stötande resultat kan

uppkomma, om obetingad äukepensionsrätt skall föreligga även i de flagranta

fallen. Man ställs här enligt anstaltens mening icke inför sådana

ömtåliga utredningsfrågor som när det gäller att bedöma om en samlevnad

är äktenskapsliknande.

Vad socialförsäkringskommittén föreslagit beträffande pensionsförmåner

åt frånskilda kvinnor tillstyrkes av Landsorganisationen.

Sveriges husmodersföreningars riksförbund ställer sig visserligen

tveksamt till, huruvida det är i överensstämmelse med principen för den

föreslagna änkepensionen, som skall utgöra ersättning för förlorad eller

nedsatt försörjningsförmåga, att en frånskild kvinna genom förre makens

bortgång skall erhålla en bättre försörjning än tidigare. Förbundet finner

dock kommitténs motiveringar så övertygande, att förbundet önskar biträda

förslaget.

Enligt statskontorets mening saknas anledning att överväga efterlevandepension

i andra fall, än då förutvarande mannens frånfälle medfört ett

bortfall av ett från denne åtnjutet underhållsbidrag. Mot rätt för frånskilda

kvinnor att vid sålunda angivet förhållande åtnjuta pension enligt i kommittéförslaget

förordade grunder har ämbetsverket icke något att erinra.

Att änkepensionsrätt för frånskild hustru — såsom i förslaget förutsatts

skulle göras beroende av grunden för äktenskapsskillnaden anser statskontoret

under inga förhållanden böra ifrågakomma. Socialstyrelsen finner inte

de skäl bärande, som av kommittén anförts mot att anknyta pensionsrätten

till underhållet, och anser att det för frånskilda kvinnor utan barn bör

krävas, att kvinnan varit berättigad till och även faktiskt erhållit underhåll

från mannen, varjämte pensionen bör vara inkomstprövad. Till frånskild

kvinna med barn, till vilken den avlidne är fader, bör enligt styrelsens

mening pension utgå utan inkomstprövning och oavsett om kvinnan varit

underhållsbcrättigad eller ej. Pensionsbeloppet föreslås av socialstyrelsen

bli detsamma för frånskilda kvinnor som för änkor. Svenska socialvårdsförbundet

anser, att de av kommittén föreslagna reglerna om pensionsrätt

för frånskilda kvinnor oavsett underhållsskyldighet kan leda till stötande

resultat och bör omarbetas.

Bortsett från att flera av de remissorgan, som förordar bibehållande av

inkomstprövningen inom änkepensioneringen, påpekar att några särskilda

övergångsregler i sådant fall inte blir erforderliga, har kommitténs förslag

beträffande övergå ngsfallen i allmänhet föranlett tillstyrkanden

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

eller lämnats utan erinran. Svenska stadsförbundet uttalar, att önskemålen

om att förbättrade pensionsförmåner skulle kunna åtnjutas även av

efterlevande till personer, som avlidit före den nya lagstiftningens ikraftträdande,

genom de föreslagna bestämmelserna synes bli väl tillgodosedda.

Landsorganisationen finner den föreslagna garantiregeln för kvinnor, som

blivit änkor under tiden den 1 juli 1958—den 30 juni 1960, värdefull. TCO

anser de för övergångsfallen föreslagna reglerna väl avvägda med hänsyn

till vad som gäller för huvudfallen. Bestämmelserna tillstyrkes även av Sveriges

husmodersföreningars riksförbund.

Förslaget om garantibelopp för kvinnor, som blivit änkor under de två

aren närmast före ikrattträdandet av de nya änkepensionsreglerna, avstyrkes

av statskontoret, som inte kan finna förslaget sakligt motiverat ens ur synpunkten

att mildra skillnaderna i pensionshänseende mellan de kvinnor,

som blivit änkor före den 1 juli 1960, och dem som blir änkor därefter.

Barnpensioner m. m.

När det gäller de föreslagna barnpensionerna, som av socialförsäkringskommittön

förutsättes skola utgivas utan inkomstprövning vare

sig barnets försörjare avlidit före eller efter den nya lagstiftningens ikraftträdande,

ifrågasätter statskontoret, huruvida en dylik kostnadskrävande

konsekvens av folkpensionsreformen varit åsyftad. I överensstämmelse med

motsvarande ställningstagande i fråga om änkepensioneringen håller statskontoret

bestämt före, att gällande bestämmelser om inkomstprövning bör

bibehållas i sådana barnpensioneringsfall, som uppkommit före den 1 juli

1960.

Frågan om åldersgränsen tilldrar sig den största uppmärksamheten

bland remissorganen. Kommitténs med 1958 års A-riksdags ställningstagande

överensstämmande förslag att barnpensionerna skall utgå till dess

barnet fyller 19 år tillstyrkes av Landsorganisationen, som finner

nämnda ålder rimlig dels därför att man får överensstämmelse med åldersgränsen

inom tilläggspensioneringen och dels därför att den allt högre

utbildningsfrekvensen förutsätter ett föräldrastöd även för barn i åldersgrupperna

över 16 år. Även socialstyrelsen och TCO tillstyrker 19-årsgränsen.

De avstyrkande yttrandena är dock i majoritet, varvid i allmänhet

förordas, att barnpensionerna skall utgå till fyllda 16 år. Pensionsstyrelsen

anser, att minst lika starka skäl talar för att barnpensionsåldern sättes vid

16 år som att sagda ålder blir avgörande i vissa fall inom änkepensioneringen.

Enligt en inom pensionsstyrelsen verkställd uppskattning skulle

vid utgången av 1960 i riket finnas 350 000 ungdomar i åldern 16_18 år,

av vilka minst 225 000 eller omkring 65 procent beräknas vara i förvärvsarbete.

Styrelsen fortsätter.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

Mot bakgrunden av de angivna siffrorna förefaller en barnpensionsålder

av 19 år icke vara motiverad ur de synpunkter försäkringen i fråga avser

att tillgodose. Med all sannolikhet kommer den att väcka stark irritation

särskilt bland folkpensionärer, vilka ju allt fortfarande får nöja sig med

förhållandevis låga folkpensioner, samt bland familjer med många barn och

begränsade inkomster vilka redan nu jämför sin levnadsstandard med förvärvsarbetande

ungdomars utan försörjningsbörda och med ofta små utgifter

för kost och logi hemma. Man bör inte förundra sig över om de skulle

ha svårt att förstå att vissa sådana ungdomar dessutom skulle få barnpensioner

på 1 000 kr. Som tillgångarna i samhället är begränsade vore ui

samhällelig synpunkt en mycket bättre användning av de ingalunda föraktliga

34 milj. kr. om året, som en treårig förhöjning av barnpensionsåldern

beräknats skola kosta, om dessa gick till att förbättra möjligheterna

för ungdomar som så önskade att vidare utbilda sig. I olika sammanhang

har ju vitsordats att dessa möjligheter är otillräckliga. Hårtill kommer att

kostnaderna inte torde stanna vid de nämnda 34 miljonerna. Motsvarande

höjning av åldersgränsen både för de allmänna och särskilda barnbidragen

synes svårligen kunna undvikas.

Synpunkter av liknande art återkommer delvis i statskontorets och riksförsäkringsanstaltens

liksom i Svenska arbetsgivareföreningens och SACO:s

yttranden. Svenska stadsförbundet anmäler betänkligheter mot att åldersgränsen

för barnpensionerna bestämmes utan samband med de på socialvårdens

område för närvarande pågående övervägandena om åldersgränsen

för andra bidragsformer. Det är enligt förbundets uppfattning av synnerlig

vikt att full samstämmighet råder i fråga om åldersgränserna för samhällets

skyldigheter att meddela hjälp till minderåriga. Genom sin finansieringsform

och sitt syfte torde barnpensionerna vara mer samhöriga med

socialvården i stort än med tilläggspensioneringen. Med hänsyn härtill och

till faran för att ett fastställande av högre åldersgräns för barnpension än

för andra sociala förmåner ogynnsamt kan komma att påverka de framtida

möjligheterna att nå en sådan enhetlighet, vill förbundet förorda att socialförsäkringskommitténs

förslag i denna del göres till föremål för fortsatt

utredning, vilken torde kunna anförtros åt socialpolitiska kommittén. På

liknande sätt uttalar sig Svenska landskommunernas förbund, och i önskemålet

om en bedömning inom socialpolitiska kommittén instämmer Svenska

socialvårdsförbundet.

Socialförsäkringsbolagens förening, som anser alt någon form av maximeringsregel

bör övervägas så alt inte 1 000 kr. utgår till ettvart av ett större

antal pensionsberättigade barn, avstyrker bestämt en högre åldersgräns än

16 år. Dock vill föreningen ifrågasätta, om det icke kan vara lämpligt att

införa en regel av liknande innehåll som den i 21 § första stycket yrkesskadeförsäkringslagen

intagna bestämmelsen om alt barn, som efter fyllda

16 år på grund av sjukdom eller annan dylik orsak är ur stånd att själv

försörja sig, skall vara berättigat till livränta, så länge anledningen till den

bristande försörjningsförmågan fortfar, dock längst till den dag barnet fyller

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

21 år. Sveriges husmodersföreningars riksförbund uttalar sig för att barnpensioner

skall utgå till fyllda 18 år.

Förslaget att barnpension skall utgå både till barn, vars fader

avlidit, och till barn, vars moder avlidit, har genomgående

tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Statskontoret finner sålunda de av

socialförsäkringskommittén anförda skälen för detta förslag bärande. Även

Svenska landskommunernas förbund finner övervägande skäl tala för kommitténs

förslag. Detta tillstyrlces också av Sveriges husmodersföreningars

riksförbund samt Yrkeskvinnors samarbetsförbund.

I fråga om storleken av barnpensioner till barn, vars båda föräldrar

avlidit, anför statskontoret, att vissa skäl onekligen talar för

att barnpensionen finge utgå med högre belopp än då endast en av föräldrarna

avlidit. Med hänsyn till vad socialförsäkringskommittén anfört rörande

de möjligheter, som framdeles kommer att föreligga för de föräldralösa

barnen att bestrida en avsevärd del av sina försörjningskostnader genom

de tilläggspensioner, vilka de regelmässigt kommer att bli berättigade

till, vill statskontoret dock inte motsätta sig den av kommittén förordade

överensstämmelsen beträffande förmånernas storlek i samtliga berörda

barnpensionsfall. Kommitténs förslag tillstyrkes även av Landsorganisationen

samt av Svenska landskommunernas förbund, som framhåller, att på

liknande sätt som beträffande de föräldralösa barnen skulle högre barnpensionsbelopp

kunna motiveras åt barn vars fader (den huvudsaklige

försörjaren) avlidit än åt barn vars moder avlidit. Den omständigheten att

barnpensionerna till skillnad från de särskilda barnbidragen ej blir inkomstprövade

synes enligt förbundets mening inte böra föranleda någon

differentiering av pensionsbeloppen för olika kategorier av barn. Efter en

inte alltför lång övergångstid kommer de föräldralösa barnen i åtnjutande

av högre förmåner genom tilläggspensioneringen än de fader- eller moderlösa

barnen. Intill dess anser förbundet, att den nu föreslagna beloppsmässiga

höjning av barnförmånerna, som barnpensionerna kommer att innebära

i jämförelse med de särskilda barnbidragens hittillsvarande maximibelopp,

är tillräcklig för att tillgodose även de föräldralösa barnens behov.

Svenska stadsförbundet däremot finner önskemålen om en välvilligare

behandling av de föräldralösa barnen under ett övergångsskede, innan tilläggspensioneringen

hinner börja verka, beaktansvärda. Socialstyrelsen ansluter

sig till det av tre reservanter inom socialförsäkringskommittén framlagda

förslaget om att pensionen till ett föräldralöst barn skall vara 1 500 kr.

Styrelsen anser, att ifrågavarande kategori barn har ett klart behov av det

stöd som en högre pension innebär. Samma ståndpunkt intages av Sveriges

husmodersföreningars riksförbund. Yrkeskvinnors samarbetsförbund hävdar,

att barnpensionerna för föräldralösa barn inom folkpensioneringen bör

utformas efter samma principer som gäller inom den allmänna tilläggspensioneringen.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

När det gäller de av socialförsäkringskommittén föreslagna reglerna om

vilka barn, som skall äga rätt till barnpension, ifrågasätter

pensions styrelsen om inte alltför hårda verkningar kan befaras av bestämmelsen

att pensionsrätt ej föreligger för barn utom äktenskap, till vars

underhåll den avlidne genom för barnet bindande avtal åtagit sig att utgiva

visst belopp en gång för alla. Styrelsen föreställer sig nämligen att, särskilt

i tidigare år och innan man visste de konsekvenser ett avtal kunde medföra

i pensionsliänseende, avtalen kan ha slutits på relativt låga belopp. De

blygsamma livräntor som inköpts för beloppen har dessutom genom penningvärdets

fall ytterligare försämrats, en omständighet som ställer dessa

barn i betydligt sämre ställning än barnpensionärerna, vilkas förmåner kan

antagas bli höjda både med hänsyn till penningvärdets fall och den fortgående

standardförbättringen.

Kommittéförslaget i övrigt rörande barnpensionerna och höjningen

av återstående särskilda barnbidrag föranleder inga erinringar i remissyttrandena.

Svenska socialvårdsförbundet framhåller dock som synnerligen

angeläget, att inkomstprövningen av de särskilda barnbidragen åt barn

utom äktenskap, beträffande vilka faderskapet ej fastställes, så snart som

möjligt upphäves. Om faderskap fastställes och underhållsbidrag till följd

härav utgår från barnafadern reduceras inte detta till följd av inkomster,

som barnamodern kan förskaffa sig. Ej heller i fråga om bidragsförskott

förekommer numera någon inkomstprövning. Har faderskapet inte kunnat

fastställas, vilket i många fall kan tänkas ha sin grund i de alltjämt bristfälliga

resurser som blodgruppsforskningen ställer till förfogande för bevisningen

— och utgår till följd härav särskilt barnbidrag — göres däremot

rätten till bidrag beroende av vilka arbetsinkomster kvinnan kan förskaffa

sig. En dylik ordning kunde enligt förbundets förmenande inte accepteras.

En höjning av bidragsförskott och utfyllnadsbidrag motsvarande den som

föreslås för de särskilda barnbidragen finner socialstyrelsen ofrånkomlig.

Den av socialförsäkringskommittén intagna ståndpunkten att änklingspensioner

inte bör utgå från folkpensioneringen lämnas i

allmänhet utan erinran. Strängt principiellt bör enligt socialstyrelsens

mening även änklingar kunna tillerkännas pensionsrätt, vilken i så fall

bör regleras på samma sätt som änkepensionen. Med hänsyn till de väsentligt

förbättrade förhållanden, som barnpensionen kommer att medföra för

änklingar med barn, har styrelsen emellertid ingen erinran mot förslaget i

denna del. På liknande sätt uttalar sig Sveriges husmodersföreningars riksförbund.

Även Landsorganisationen godtar förslaget.

TCO däremot anser, att det i linje med principen om änkepension utan

inkomstprövning ligger att änklingspension bör kunna ulga — i varje fall

bör detta vara möjligt efter särskild prövning. Organisationen förordar att

frågan om änklingspensionerna göres till föremål för förnyad utredning.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

Även Sveriges folkpensionärers riksorganisation önskar att änklingspension

skall kunna utgå, hellre efter behovsprövning än inte alls. Yrkeskvinnors

samarbetsförbund framhåller, att en familj där modern avlider ofta

ställs inför lika allvarliga ekonomiska problem som en familj där fadern

avlider. Detta gäller inte minst de familjer där modern är yrkesarbetande.

Att en änkling med barn under 16 år skall ha samma rätt till pension som

änka med barn anser förbundet vara principiellt riktigt och sakligt motiverat.

Departementschefen

De beslut i pensionsfrågan, som fattades vid 1958 och 1959 års riksdagar,

innebar inte endast en djupgående reformering av vårt pensionssystem. De

banade också väg för nya reformer av betydelse för hela socialförsäkringen.

Enligt min mening kan 1960-talet, om verket får fullföljas, medföra förverkligandet

av den gamla tanken på en enhetlig, samordnad socialförsäkring.

Då lagstiftningen om allmän tilläggspensionering nu vid årsskiftet trätt

i kraft har alla förvärvsarbetande svenska medborgare nått en grad av

social trygghet inför framtiden, som radikalt skiljer sig från vad föregående

generationer åtnjutit. Jag hyser förhoppningen, att flertalet av vårt folk

skall slå vakt om vad som vunnits och vill medverka till det fortsatta reformarbete,

som vi nu lagt grunden till.

Närmast förestår en betydelsefull och i vissa avseenden genomgripande

reform på folkpensioneringens område. Statsmakterna bör nu besluta om

en omedelbar väsentlig höjning av folkpensionsförmånerna till åldringar

och invalider samt om en omläggning och förbättring av folkpensioneringens

förmåner till änkor och barn.

Socialförsäkringens samordning och komplettering

Innan jag går närmare in på de aktuella förslagen vill jag i korthet teckna

några huvuddrag i socialförsäkringens utveckling fram till nu samt ange

vissa riktlinjer för hur den enligt min uppfattning bör gestalta sig i framtiden.

Då den allmänna sjukförsäkringen och moderskapsförsäkringen trädde

i kraft 1955 kompletterades vårt sociala försäkringssystem i ett mycket

viktigt avseende. På grund av den redan befintliga folkpensioneringens och

den nya sjukförsäkringens obligatoriska karaktär har alla medborgare

sedan dess ett grundläggande skydd mot de ekonomiska risker, som åtföljer

sjukdom, moderskap, ålderdom, invaliditet och försörj arens frånfälle. För

de allra flesta, som är utsatta för arbetslöshetsrisker, står ett försäkringsskydd

till buds också häremot.

Då den allmänna sjukförsäkringens ikraftträdande slutligen beslöts, hade

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

en ny princip börjat genomsyra våra tänkesätt då det gäller försäkringsförmånernas

karaktär. Försäkringen borde inom rimliga gränser ersätta det

bortfall av arbetsinkomst, som inträffade i det enskilda fallet. Denna det

individuella standardskyddets princip hade redan på 1910-talet i viss mån

förverkligats inom yrkesskadeförsäkringen. Den fick 1955 tillämpning inom

sjuk- och moderskapsförsäkringen. Starka reformkrav i samma riktning

förelåg på pensionsområdet.

Efter beslutet om tilläggspensioneringen torde det kunna sägas, att principerna

om den allmänna omfattningen och det individuellt avvägda standardskyddet

gått segrande ur striden om socialförsäkringens uppbyggnad.

Även om utvecklingen lett fram till en betydande grad av överensstämmelse

i huvuddragen inom socialförsäkringens olika grenar är det emellertid

påfallande, att de nämnda båda principerna inte tillämpas allmänt

eller enhetligt. För min fortsatta framställning är det nödvändigt att redogöra

för vissa skillnader.

Ett individuellt avpassat skydd för den bortfallna arbetsinkomsten erbjudes

alla löntagare och deras familjer genom sjuk- och moderskapsförsäkringen

vid sjukdom och moderskap, genom yrkesskadeförsäkringen vid sjukdom,

invaliditet och dödsfall som inträffat i arbetet, samt genom folk- och

tilläggspensioneringen vid ålderdom, arbetsoförmåga och dödsfall. Detta

skydd är obligatoriskt med den inskränkningen, att ett kollektivt undantagande

från den allmänna tilläggspensioneringen är möjligt. Ett visst skydd

för uppnådd standard vid arbetslöshet erbjudes de arbetslöshetsförsäkrade

löntagarna.

Andra förvärvsarbetande än löntagare är obligatoriskt tillförsäkrade

samma grundskydd som löntagarna genom sjuk- och moderskapsförsäkringen

samt folkpensioneringen. Dessutom kan de erhålla ett individuellt

avpassat skydd för bortfall av arbetsinkomst i samma situationer som löntagare

inom sjukförsäkringen, yrkesskadeförsäkringen och tilläggspensioneringen.

Detta kan uppnås genom anslutning till sjukkassornas frivilliga

försäkring för tilläggssjukpenning och till den frivilliga yrkesskadeförsäkring

som bl. a. riksförsäkringsanstalten tillhandahåller samt, såvitt angår

tilläggspensioneringen, genom att inte anmäla utträde. Arbetslöshetsförsäkring

kan i princip erhållas även för sådana grupper genom kollektiva

åtgärder. Vid sidan om de nämnda formerna av frivillig anslutning till

socialförsäkringens olika grenar erbjuder pensionsstyrelsen en frivillig kompletterande

pensionsförsäkring. — Även för icke förvärvsarbetande husmödrar

finns vissa möjligheter till frivillig försäkring för tilläggsförmåner

inom sjukförsäkringen och genom yrkesskadeförsäkringen samt med anlitande

av pensionsstyrelsens frivilliga försäkring.

De individuellt avpassade förmånerna är konstruerade på olika sätt inom

sjuk- och moderskapsförsäkringen, yrkesskadeförsäkringen och tilläggs
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

pensioneringen. De skalor och beräkningsmetoder, som kommer till användning

vid förmånernas fastställande i förhållande till inkomsten, är olika

inom de tre försäkringsgrenarna. Mest påfallande är att den högsta nivån

ligger vid drygt 30 000 kronors inkomst inom tilläggspensioneringen medan

den nås vid ungefär hälften så hög inkomst inom de övriga grenarna.

Vidare är finansieringen av försäkringarna oenhetlig. För löntagarnas del

finansieras yrkesskadeförsäkringen och tilläggspensioneringen genom avgifter

som erlägges av arbetsgivarna, medan arbetslöshetsförsäkringen bekostas

gemensamt av arbetstagarna och staten. Sjuk- och moderskapsförsäkringens

kostnader för löntagare bestrides av de nämnda tre parterna

gemensamt. Förmåner för andra förvärvsarbetande än löntagare bekostas

inom tilläggspensioneringen genom avgifter från de försäkrade själva, inom

den frivilliga sjukförsäkringen genom egenavgifter och statsbidrag, inom

den frivilliga yrkesskadeförsäkringen helt genom egenavgifter. Folkpensioneringen

är i verkligheten helt skattefinansierad, om också en del av kostnaden

bestrides genom en specialskatt som har formen av en avgift. Inom

skattefinansieringens ram deltar kommunerna i kostnaderna för folkpensioneringen

men inte för socialförsäkringen i övrigt.

Inkomstprövning förekommer alltjämt inom en gren av socialförsäkringen,

nämligen folkpensioneringen, men inte i övrigt. Inkomstprövningen

är emellertid på väg att avskaffas på väsentliga avsnitt.

Förmånernas anpassning efter förändringar i penningvärdet är inte enhetligt

ordnad.

Socialförsäkringens skilda grenar administreras såväl lokalt som centralt

genom flera olika förvaltningar.

Att socialförsäkringen inte är från början systematiskt uppbyggd efter

enhetliga principer är helt naturligt. Det är en följd bl. a. av det självklara

förhållandet, att varken ekonomiska eller politiska förutsättningar har funnits

för en reformverksamhet, som vid varje tillfälle tillgodosett alla önskemål

över hela fältet. Det ligger inget egendomligt eller beklagansvärt i det

faktum, att socialförsäkringens stora byggnad uppförts etappvis och att de

olika delarna tid efter annan anpassats efter ändrade förutsättningar och

behov.

Tidpunkten synes nu emellertid synnerligen lämpad för en översyn i

samordningens och kompletteringens tecken. Vägledande för en sådan översyn

bör vara bl. a., att luckor och brister i försäkringsskyddet bör fyllas,

om de motsvaras av angelägna behov. Samordning och förenkling bör eftersträvas

överlag och särskilt på de punkter, där utvecklingen av olika

försäkringsgrenar medfört att skyddet i vissa fall blivit dubbelt.

En sådan översyn pågår redan på flera olika avsnitt av problemkomplexet.

Vad först pensionssystemet beträffar har riksdagen redan fastlagt vissa

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

riktlinjer för utvecklingen i fråga om dels de grundläggande folkpensionsförmånernas

belopp, dels förutsättningarna för deras utgivande. Till den

nu aktuella etapphöjningen av folkpensionerna återkommer jag närmare

i det följande. I det sammanhanget behandlar jag förverkligandet av riksdagens

tidigare uttalanden angående familj ef örmånernas konstruktion inom

folkpensioneringen, varom socialförsäkringskommittén nu har lagt fram

förslag. Av särskild betydelse är därvidlag inkomstprövningens avskaffande

då det gäller framtida försäkringsfall inom familjepensioneringen.

Socialförsäkringskommitténs närmast framförliggande uppgifter avser

invalid- respektive förtidspensioneringens utformning inom folkpensioneringen

och tilläggspensioneringen. Därvid blir det aktuellt att avskaffa inkomstprövningen

i fråga om folkpensioneringens förmåner till invalider.

Denna åtgärd förutsätter i sin tur att nya regler utformas för prövningen

och bedömningen av sådan invaliditet, som ger rätt till pension från pensionssystemets

olika grenar.

Då den nuvarande inkomstprövningen av invalidpensionerna försvinner,

uppstår förutsättningar, som tidigare inte funnits, för att tillgodose behovet

av en närmare samordning av olika förmåner inom det nuvarande socialförsäkringssystemet.

Behovet av samordning förstärkes samtidigt därav, att

de olika förmånerna blir så mycket större än tidigare. Så länge endast ett

grundläggande skydd förelåg och detta skydd därtill överlag var svagt,

kunde man bortse från vissa brister i samordningen.

En mycket betydelsefull, inkomstprövad del av folkpensioneringen beröres

inte av det nämnda utredningsarbetet, nämligen de kommunala bostadstilläggen.

Jag vill i detta sammanhang förklara, att jag inte har för avsikt

att medverka till att dessa tillägg försvinner eller reduceras på det sätt

som allmänna pensionsberedningen föreslog 1957. De kommunala bostadstilläggen

är av utomordentligt stor betydelse för de nuvarande folkpensionärerna

och dem som snart blir folkpensionärer. De aktuella samordningssträvandena

hindras inte heller av bostadstilläggens existens eller av

inkomstprövningen av dem. En sak för sig är, att en framtida omprövning av

finansieringsfrågorna kan komma att beröra kostnadsfördelningen även

då det gäller bostadstilläggen.

Sedan socialförsäkringskommittén slutfört arbetet med invalidpensioneringen,

kommer förutsättningar att föreligga för eu redan tidigare förutskickad

sammanarbetning av pensionslagstiftningen till ett enda lagverk.

Därvid kan olika justeringar tänkas bli aktuella i syfte att närmare än som

redan skett samordna folkpensioneringen och tilläggspensioneringen.

Invalid- respektive förtidspensioneringens utformning kommer att aktualisera

yrkesskadeförsäkringens ställning och uppgifter. Ersättningarna vid

yrkesskada avser för löntagarnas del i viss utsträckning samma försäkringsfall,

som pensionssystemet kommer att ge hela folket täckning för. Det

(i Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 75

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

bör undersökas i vad män pensionssystemet inte kan svara för risktäckningen

vid yrkesskador samt på vilka avsnitt och i vilka former pensioneringens

förmåner bör kompletteras vid yrkesskador.

Socialförsäkringssystemets ersättningsformer vid långvarig sjukdom och

invaliditet utgör i princip en fortsättning av sjukförsäkringens och delvis

yrkesskadeförsäkringens ersättningar för kortvariga fall. Mellan sjukförsäkring

och folkpensionering föreligger luckor eller brister i försäkringsskyddet,

som alltsedan den allmänna sjukförsäkringens tillkomst känts besvärande.

Även möjligheterna till dubbel ersättning i vissa fall har föranlett

behov av samordning. Sjukhjälpstiden inom sjukförsäkringen har i

olika avseenden förlängts i syfte att minska risken för avbrott i det skydd,

som långvarigt sjuka beredes genom sjukförsäkringen respektive folkpensioneringen.

Fortfarande finns dock vissa luckor, och det förhållandet att

tilläggssjukpenningen sjunker efter en viss tids sjukdom utgör en svaghet

i försäkringsskyddet. 1 fråga om sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen

förverkligades en långtgående samordning 1955. Nu är tiden inne

att såvitt möjligt fullständiga denna samordning inom hela socialförsäkringen.

Vad angår den personkrets, som omfattas av socialförsäkringens olika

grenar, bör erinras om att riksdagen 1959 hemställt om en utredning i fråga

om företagares anslutning till den obligatoriska tilläggssjukpenningförsäkringen.

Om en sådan anslutning kommer till stånd, synes goda förutsättningar

föreligga för en utveckling därhän, att socialförsäkringssystemet i

sin helhet omfattar hela folket. En sådan utveckling förefaller inte behöva

hindra, att möjligheter till undantagande kan föreligga, och inte heller utesluta

att yrkesskador i vissa fall kan föranleda särskilda ersättningar. Vidare

aktualiseras i detta sammanhang frågan om en översyn av ersättningsreglerna

för vissa särskilda grupper, bland dem husmödrar som saknar

kontant inkomst av sitt arbete i hemmet. — Frågan om arbetslöshetsförsäkringens

omfattning och ställning i socialförsäkringssystemet kan behandlas

helt oberoende av övriga här berörda frågor.

Vid samordningsarbetet kommer oundvikligen även frågan om skalorna

för tilläggssjukpenning och ÖA''riga inkomstgraderade förmåner inom socialförsäkringen

att kräva en omprövning. Inom tilläggspensioneringen är maximigränsen

för den förmånsgrundande inkomsten relativt hög, och dessutom

stiger den automatiskt vid penningvärdeförsämring. Sjukförsäkringens

och yrkesskadeförsäkringens motsvarande gränser är förhållandevis

låga och dessutom låsta sedan åtskilliga år.

I det föregående har ej berörts de frågor, som sammanhänger med ersättning

för sjukvård m. in. vid sjukdom och invaliditet, men även dessa frågor

måste uppmärksammas, eftersom de har nära sammanhang med regleringen

av de kontanta förmånerna.

Även finansieringsfrågorna utgör ett fält för rationalisering och ompröv
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungi. Maj:ts proposition nr 75 år 7960

ning. Arbetsgivarnas avgifter och bidrag till olika försäkringsgrenar bör

om möjligt sammanslås, och detsamma gäller i fråga om såväl egenavgifter

som statsbidrag. Sådana åtgärder hindrar inte att de allmänna och lika förmånerna,

t. ex. inom folkpensioneringen, finansieras i särskild ordning om

så befinnes önskvärt.

Behovet av att bibehålla en särskild förvaltning för folkpensioneringsfonden

kan diskuteras. Vidare är frågan om pensionssystemets ekonomiska

ansvar för och medverkan i rehabiliteringsverksamheten aktuell. Pensionsstyrelsens

frivilliga försäkring överses f. n. av en särskild utredningsman.

Vad angår förvaltningen samt den judieiella prövningen av besvärsärenden

erbjuder sig av allt att döma betydande rationaliseringsmöjligheter,

såvida en samordning av de materiella reglerna för socialförsäkringens olika

grenar kan genomföras. Detta arbetsområde är f. n. föremål för utredning

inom socialförsäkringens administrationsnämnd.

Tidsutrymmet för det omfattande reformarbete av delvis teknisk art,

som nu pågår, är förhållandevis knappt. I betydelsefulla hänseenden, som

har direkt anknytning till pensionssystemet, bör lagstiftning och förvaltningsorganisation

beslutas 19(>1 och 1962 för att träda i funktion senast vid

ingången av 1963. Det är därför av vikt, att utrednings- och förberedelsearbetet

bedrives i så rationella former som möjligt. Socialförsäkringskommittén

och administrationsnämnden arbetar snabbt och effektivt och i samverkan

med socialdepartementets rättsavdelning. Jag har därför kommit

till den uppfattningen, att olika föreliggande utredningsuppgifter inom

socialförsäkringen bör upptas till prövning i särskild ordning endast i den

mån det visar sig nödvändigt eller fördelaktigt att behandla dem på annat

sätt än genom den utredningsapparat, som f. n. arbetar med de frågor jag

nu behandlat.

Bland föreliggande utredningsuppgifter finns åtskilliga frågor som rör

sjukförsäkringen. För snart ett år sedan, innan lagstiftningen om den allmänna

tilläggspensioneringen beslutats, uttalade jag vid anmälan av vissa

sjukförsäkringstrågor (prop. 1959: 161), att en allmän och mera omfattande

översyn av sjukförsäkringslagen borde anstå till dess ytterligare

erfarenheter vunnits rörande lagens verkningar och till dess samordningsfrågorna

inom socialförsäkringen i sin helhet kunde prövas. Vidare framhöll

jag, att översynen torde få komma till stånd inom eu relativt nära framtid

bl. a. som följd av pensionsreformen. I sitt av riksdagen bifallna utlåtande

(nr 45) framhöll andra lagutskottet, att den allmänna översynen av

sjukförsäkringsbestämmelserna snarast borde komma till stånd. Mera

väsentliga utökningar av försäkringsskyddet borde enligt utskottets mening

inte ske i samband med en partiell reform.

Då samordningsfrågorna inom socialförsäkringen nu kan prövas i sin

helhet kommer, som framgått av det föregående, sjukförsäkringens ersättningsregler

att beröras i mycket väsentliga avseenden. Formerna för utred
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

ningsarbetet på de avsnitt av sjukförsäkringen, som inte kommer att behandlas

i sammanhanget, får anpassas till det nyssnämnda kravet på effektivitet

i arbetet allteftersom verksamheten fortskrider.

Standardhöjning av folkpensionerna

Då jag nu övergår till att behandla de omedelbart förestående reformerna

inom folkpensioneringen vill jag först uttrycka min glädje över att det visat

sig möjligt att föreslå dels en betydande allmän standardhöjning av folkpensionerna,

dels en höjning och utvidgning av famfljepensionsförmånerna.

Vid den tidpunkt, då den i arbetslivet verksamma generationen genom tilläggspensioneringens

införande fått sin trygghet inför framtiden kraftigt

utbyggd, har det framstått som särskilt angeläget att bereda de redan pensionerade

en väsentlig förbättring av levnadsvillkoren.

Riksdagen enade sig 1958 om programmet för folkpensionernas utveckling

under en tioårsperiod och uttalade sig för sådana höjningar, att

pensionen — varvid bostadstillägget inte medräknades — skulle höjas

från 2 250 kr. om året till 3 600 kr. år 1968 för en ensam pensionär. Beloppet

för två makar, sammanlagt 3 600 kr., skulle höjas till 5 400 kr. år 1968.

Beloppen för 1968 var beräknade i 1957 års penningvärde. Som ett första

steg genomfördes en höjning från den 1 juli 1958, som motsvarade 150 kr.

om året för en ensam pensionär och 240 kr. för två makar sammanlagt.

Den höjning, som jag nu förordar till genomförande fr. o. m. juli 1960,

innebär att nu ett större steg tas än 1958. Jag föreslår nämligen, att den

allmänna ålderspensionen och invalidpensionens maximibelopp höjes med

250 kr. per år räknat för ensam pensionär och med 350 kr. för två makar.

För änkepensionerna och övriga familjeförmåner föreslår jag i det följande

ytterligare förbättringar.

Jag vill redan nu förutskicka, att den av mig förordade folkpensionsreformen

innebär en kostnadsökning med ca 369 milj. kr. om året, varav 306

milj. kr. faller på staten och 63 milj. kr. på kommunerna. Det är i själva

verket så, att vid inget tillfälle sedan den nuvarande folkpensioneringens

införande år 1948 en så kostnadskrävande reform genomförts.

Med hänsyn till den offentliga debatt som förts om folkpensionshöjningens

stoxdek vill jag här erinra om vad som förekommit i denna fråga

sedan 1957, då allmänna pensionsberedningen framlade sitt förslag om förbättrad

pensionering.

Statsmakternas ställningstagande rörande den framtida pensionsnivån

liksom beslutet om 1958 års pensionshöjning grundade sig på allmänna pensionsberedningens

förslag. När det gällde den fortsatta takten i folkpensionshöjningen

föreslog beredningen att en betydande höjning, 700 kr. för

en ensam pensionär och 820 kr. för två pensionsberättigade makar, skulle

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

företagas år 1960 och att därefter höjningar med lägre, årligen lika stora

belopp skulle äga rum ettvart av åren 1962, 1964, 1966 och 1968. Enligt

pensionsberedningen skulle emellertid pensionshöjningen förknippas med

en minskning av de kommunala bostadstilläggen med belopp motsvarande

hälften av varje pensionshöjning. Beredningens av statsmakterna

gillade förslag angående pensionsnivån år 1968 innebär, att två pensionsberättigade

makar tillsammans skall få 50 procent mer än som tillkommer

en ensam pensionär, under det att två makar nu får 60 procent

mer än en ensam folkpensionär. Enligt beredningsförslaget skulle ändringen

i förhållandet mellan pensionsbeloppen för en ensam och två gifta pensionärer

genomföras i samband med 1960 års höjning.

Statsmakterna har dock inte anslutit sig till vad allmänna pensionsberedningen

föreslagit om takten i folkpensionshöjningarna fram till år

1968. Enligt beslutet vid 1957 års riksdag om folkomröstning i pensionsfrågan

intogs i den gemensamma ingressen till röstsedlarna en deklaration

om de framtida folkpensionsförbättringarna, vari angavs målet år 1968

men inte takten för höjningarnas genomförande.

Vid 1958 års A-riksdag uttalade särskilda utskottet i sitt utlåtande nr 1

enhälligt, att utskottet inte fann det lämpligt att riksdagen band sig i fråga

om storleken av de olika höjningarna under åren fram till 1968. Vid varje

höjning av pensionsnivån borde enligt utskottets mening möjlighet föreligga

för statsmakterna att bestämma höjningens storlek med hänsyn till

den statsfinansiella och samhällsekonomiska situationen. Utskottet uttalade

dock, att den av pensionsberedningen föreslagna särskilt kraftiga höjningen

år 1960 borde undvikas och en jämnare successiv höjning eftersträvas.

Detta uttalande godkändes av riksdagen utan att ändringsyrkanden

framställdes. Vidare förordade utskottet, att förändringen av storleksförhållandet

mellan pensionsbeloppen för två gifta pensionärer och för en ensam

borde genomföras successivt. Till frågan om avveckling av de kommunala

bostadstilläggen ansåg sig utskottet inte då böra ta ställning. På den sistnämnda

punkten förelåg reservationer. Riksdagen godtog utskottets uttalanden

och förslag.

Även vid 1959 års riksdag var frågan om takten i folkpensionshöjningarna

fram till år 1968 uppe till behandling. Vid anmälan av propositionen nr 100

med förslag till lag om försäkring för allmän tilläggspension, m. m. anslöt

jag mig till den åsikt om takten i folkpensionshöjningarna, som uttryckts i

de anförda utskottsuttalandena vid 1958 års A-riksdag. I anledning av propositionen

väcktes motioner, av vilka ett par bl. a. berörde nämnda spörsmål.

I sitt utlåtande (nr 1) över propositionen och motionerna hänvisade särskilda

utskottet till det förutnämnda uttalandet från 1958 att det vid varje

ytterligare höjning av pensionsnivån bör föreligga möjligheter för statsmakterna

att bestämma höjningarnas storlek med hänsyn till den statsfinansiella

och samhällsekonomiska situationen. Utskottet förutsatte vidare, att

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 dr 1960

man — även om det med hänsyn till svårigheterna att för någon längre tid

framöver förutse konjunkturutvecklingen och övriga på frågans bedömning

inverkande omständigheter kan föreligga vanskligheter när det gäller ställningstaganden

på längre sikt i de avseenden det här är fråga om — på

ansvarigt håll tillvaratar alla de möjligheter som står till buds för en konkret

planering rörande den tänkbara takten i den beslutade folkpensionshöjningens

genomförande. Dessa utskottets uttalanden, mot vilka någon

reservation inte förelåg, godkändes av riksdagen. Dessutom har, såsom framgår

av vad jag inledningsvis anfört, besparingsutredningen gjort vissa uttalanden

om takten i folkpensionsförbättringarna.

Som jag förut nämnt har förutsättningar nu befunnits föreligga för

en betydande standardhöjning av folkpensionerna. Enligt mitt förslag bör

ålderspensionerna höjas med 250 kr. om året för en ensam folkpensionär

och med 350 kr. för två pensionsberättigade makar. Motsvarande höjning

föreslås också av invalidpensionernas och sjukbidragens maximibelopp,

varjämte höjningen också skall komma till synes på änkepensionerna.

Liksom vid 1958 års standardhöjning av folkpensionerna hör

hustrutilläggen höjas med samma belopp som pensionen för envar av två

makar. Genom en höjning av föreslagen storlek kommer ålderspensionens

årsbelopp, om man räknar med ett nytt indextillägg, att från och med den

1 juli 1960 uppgå till 2 750 kr. för en ensam pensionär och 4 350 kr. för

två pensionsberättigade makar. Maximibeloppen för invalidpension och

sjukbidrag blir desamma, och full änkepension enligt de av mig i det följande

förordade reglerna kommer att utgå med samma belopp som ålderspensionen

till en ensam pensionär. Folkpension till en man och hustrutilllägg

till hans hustru kan maximalt uppgå till det nyss för två pensionsberättigade

makar angivna beloppet. Det är att märka, att till dessa belopp

kan komma kommunala bostadstillägg på samma sätt som hittills. Någon

reduktion av de kommunala bostadstilläggen i enlighet med vad allmänna

pensionsberedningen på sin tid föreslog bör nämligen som jag tidigare

framhållit inte komma ifråga.

Änkepensioner m. m.

Vid utarbetandet av förslaget till förbättring av folkpensioneringens familjeförmåner

har 1958 års socialförsäkringskommitté utgått från de ställningstaganden,

som gjordes av 1958 års A-riksdag. Det familjeskydd, som

folkpensioneringen för närvarande bereder, innefattar följande former av

förmåner, vilka alla är inkomstprövade, nämligen änkepension, änke- och

änklingsbidrag samt särskilda barnbidrag. Vad angår änkepensionen innebar

riksdagens ställningstagande bl. a., att dylik pension, som nu utgår

med högst samma belopp som ålderspensionen till envar av två pensionsberättigade

makar, skulle höjas till beloppet för en ensam pensionär och att

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 dr 1960

pensionen till kvinnor, som blivit änkor efter den 30 juni

1 9 6 0, inte skulle inkomstprövas.

Socialförsäkringskommittén har inte ifrågasatt något annat än att inkomstprövningen

av änkepensionen skall, såsom riksdagen uttalat sig för,

slopas i fall som inträffar efter den 30 juni 1960. Jag finner också för egen

del, att de nya änkepensionsreglerna bör följa riksdagens ställningstagande

i detta avseende liksom att oreducerad änkepension i enlighet med riksdagens

uttalande till beloppet bör överensstämma med ålderspensionen för en

ensam pensionär. Som förut nämnts uppgår då änkepensionen fr. o. m. juli

1960 till 2 750 kr.

Oreducerad änkepension bör, såsom kommittén föreslår i anslutning

till den av 1958 års A-riksdag intagna ståndpunkten, utgå till änka, som

har barn under en viss ålder i hemmet, ävensom till änka, som fyllt 50 år

vid den tidpunkt då mannen avled eller då hon upphörde att vara berättigad

till full änkepension på grund av förekomsten av barn i hemmet. För

änka, som inte fyllt 50 år vid nämnda tidpunkt, bör pensionen reduceras

med en femtondel för varje år, varmed det antal år som änkan fyllt vid

den avgörande tidpunkten understiger 50. Härav följer att en änka, som

inte fyllt 36 år vid tidpunkten i fråga, inte erhåller någon änkepension.

När det gäller reducerad änkepension till yngre änkor utan barn

innebär socialförsäkringskommitténs förslag, att årliga sådana pensioner

skall utgå även till änkor som är i åldern 36—39 år vid mannens död eller

den tidpunkt då förekomsten av barn i hemmet upphör att kvalificera till

oreducerad pension. Detta betyder en avvikelse i förhållande till allmänna

pensionsberedningens förslag, enligt vilket pensionen i dylika fall borde utbytas

mot engångsbelopp. Under remissbehandlingen av socialförsäkringskommitténs

förslag har i ett par yttranden ifrågasatts värdet av att utge så

små årliga pensioner, som det här blir fråga om.

De årliga änkepensionerna till en barnlös änka, som var 36 år vid mannens

död, kommer enligt kommittéförslaget att utgöra Vis av full pension.

För varje ytterligare år som änkan fyllt vid mannens frånfälle tillkommer Vis

av full änkepension. Vid ett oreducerat änkepensionsbelopp av 3 600 kr.

kommer alltså pensionen till en änka, som var 36, 37, 38 resp. 39 år vid änkeblivandet,

att uppgå till 240, 480, 720 resp. 960 kr., vilket med inemot 80

procent överstiger de pensionsbelopp, som allmänna pensionsberedningen

räknade med då den föreslog deras utbytande mot engångsbelopp. Även om

pensioner till de lägre av dessa belopp inte fyller så stor uppgift måste man

emellertid, som socialförsäkringskommittén framhåller, beakta att de i

framtiden i regel kommer att utgå jämsides med tilläggspensioner, som

inte reduceras med hänsyn till änkans ålder vid änkeblivandet eller motsvarande

tidpunkt. På grund härav och då rätt svårlösta problem uppkommer

i samband med utgivandet av engångsbelopp såsom ersättning

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

för löpande pensioner, finner jag den av kommittén förordade ordningen

vara att föredraga.

Då en med vissa femtondelar reducerad änkepension utgår bör, såsom

kommittén föreslagit, reduktionen omfatta även standard- och indextilllägg-

I fråga om de kommunala bostadstilläggen har kommittén ansett att

någon motsvarande reduktion inte bör följa automatiskt utan får bli beroende

på om vederbörande kommun beslutar att reduktionsregeln skall tilllämpas

för bostadstillägg, som utgår i kommunen. Lämpligheten av att kommunernas

handlingsfrihet på detta sätt lämnas obeskuren har inte bestritts

i remissyttrandena, och jag ansluter mig också till kommitténs uppfattning.

Kommunernas nuvarande grunder för kommunala bostadstillägg är uppenbarligen

inte utformade med tanke på att reglera i vad mån tillägg skall utgivas

till änkepensioner av den typ, som de på grund av femtondelsregeln

reducerade änkepensionerna ntgör exempel på. Det synes därför lämpligt att

kommunerna snarast tar ställning till det läge, som uppkommer vid genomförande

av de nu förordade änkepensionsreglerna.

Som förut nämnts kommer änkepensioner inte att utgå till änka utan

barn, som var yngre än 36 år vid mannens frånfälle eller då hon upphörde

att vara pensionsberättigad på grund av att hon hade barn i hemmet. Socialförsäkringskommittén,

som enligt sina direktiv haft att pröva lämpligheten

av att engångsbelopp från folkpensioneringen utgår i dylika fall, finner att

frågan om stöd åt denna grupp av änkor bör lösas inom ramen för arbetsmarknadsstyrelsens

verksamhet. Kommitténs uppfattning delas av arbetsmarknadsstyrelsen,

och från övriga remissorgans sida har några invändningar

inte heller gjorts. Även enligt min mening är den lämpliga formen

för att hjälpa sådana änkor över de särskilda omställningssvårigheterna i

samband med änkeblivandet att finna i den stödverksamhet genom utbildningsbidrag

och näringshjälp, som handhaves av arbetsinarknadsorganen.

I fråga om förutsättningarna för oreducerad änkepension till yngre

änkor med barn har vid 1958 års A-riksdag endast angivits, att änkan

skulle ha barn under 19 år i hemmet. Detta kortfattade uttryckssätt förutsatte

givetvis att en närmare precisering skulle göras vid lagstiftningens

utformning. Såsom socialförsäkringskommittén föreslagit bör med barn

avses samma kategorier av barn som i den nuvarande lagen om änkeoch

änklingsbidrag. Till barn som kan grunda pensionsrätt för änkan

bör alltså även i fortsättningen räknas makarnas gemensamma barn eller

adoptivbarn, endera makens barn eller adoptivbarn och barn, som ej är

någondera makens barn eller adoptivbarn men står under änkans vårdnad,

allt givetvis under förutsättning att övriga i det följande behandlade villkor

uppfylles.

Bestämningen »barn i hemmet» och den åldersgräns för barnet,

som bör gälla, står i nära samband med varandra. Givet är att åldersgränsen

inte bör dragas så att det i ett större antal fall kan antagas att barnet lämnat

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

hemmet innan åldersgränsen uppnås. I händelse så är förhållandet uppstår

svårigheter att avgöra, huruvida barnet alltjämt vistas i hemmet, och frestelserna

att lämna oriktiga uppgifter om barnets bostadsförhållanden blir

stora. Åldersgränsen synes därför böra sökas i anslutning till den ålder

då flertalet barn träder ut i förvärvslivet och inte längre är på samma sätt

som förut beroende av föräldrahemmet. Efter den tidpunkten utgör barnen

inte heller något hinder för änkan att ägna sig åt förvärvsarbete och någon

särställning för änkan i pensionshänseende är inte längre motiverad på

grund av att hon har barn i hemmet. Den allmänna skolplikten upphör

senast det år då barnet fyller 16 år. Av tillgängliga uppgifter framgår att

mer än hälften av alla ungdomar i åldern 16—18 år har förvärvsarbete, och

åtskilliga av dem torde ha goda inkomster. Socialförsäkringskommittén har

därför föreslagit den avvikelsen från vad riksdagen förutsatte att den ifrågavarande

åldersgränsen sättes vid 16 år.

Till kommitténs förslag i denna del, som vunnit gillande hos det stora

flertalet remissorgan, vill jag ansluta mig. En åldersgräns vid 16 år innebär

en betydande förbättring i förhållande till den nu enligt lagen om bidrag

till änkor och änklingar med barn gällande 12-årsgränsen. Samtidigt undgår

man i huvudsak att åldersvillkoret kommer i konflikt med kravet på vistelse

i hemmet, vilket blir fallet om åldersgränsen sättes för högt. Det bör

betonas att utformningen av de nya änkepensionsbestämmelserna i regel

inte leder till att änkan går miste om pension, då yngsta barnet uppnår

16-årsåldern. Så blir fallet endast om änkan vid nämnda tidpunkt skulle vara

under 36 år. År hon 50 år eller mera äger hon alltjämt rätt till oreducerad

pension, och är hon i åldern 36—49 år blir pensionen reducerad enligt den

i det föregående behandlade femtondelsregeln.

När det gäller den precisering i övrigt av uttrycket »barn i hemmet», som

bör föreskrivas, är jag ense med socialförsäkringskommittén att de i nuvarande

änkebidragslagstiftning uppställda kraven på att änkan skall ha

vårdnaden om och stadigvarande bo tillsammans med barnet bör upprätthållas

för att förekomsten av barn skall grunda rätt till oreducerad änkepension.

Likaså synes det lämpligt att föreskriva, att barnet — vare sig

det är makarnas gemensamma eller ej •— skall ha vistats stadigvarande i

makarnas hem vid mannens död. Jag vill härvid understryka vad kommittén

anfört om att begreppen »stadigvarande bo tillsammans» och »stadigvarande

vistas» inte bör ges en alltför snäv tolkning.

I likhet med kommittén anser jag, att krav på viss tids äktenskap

inte bör uppställas såvitt avser änkepension grundad på förefintligheten

av minderåriga barn i hemmet. När det gäller änkepension i övriga fall har

kommittén funnit befogat att bibehålla det nuvarande villkoret om fem

års äktenskap. Jag anser inte heller att det föreligger något skäl att slopa

den ifrågavarande femårsregeln, som har sin motsvarighet inom den allmänna

tilläggspensioneringen. Om en änka, som varit gift med mannen kor
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

tare tid än fem år, erhåller änkepension på grund av att hon har barn under

16 år i hemmet, bör givetvis den tid varunder hon uppburit sådan pension

likställas med tid varunder hon varit gift, när det gäller att bedöma hennes

rätt till pension sedan barnvillkoret inte längre är uppfyllt.

I överensstämmelse med vad som för närvarande gäller inom folkpensioneringen

liksom inom den allmänna tilläggspensioneringen, den statliga och

kommunala tjänstepensioneringen och privat pensionsförsäkring bör änkepensionen

indragas, om änkan ingår nytt äktenskap.

Kommittén har föreslagit, att kvinnor, som efter omgifte

ånyo blir änkor, skall kunna få återinträda i den pensionsrätt, som

de förlorat vid det senaste äktenskapets ingående, om detta äktenskap upplösts

inom fem år. Detta förslag, som lämnats utan erinran under remissbehandlingen,

finner jag böra genomföras. Även för tilläggspensioneringens

del torde vid sammanförandet av nämnda pensionering och folkpensioneringen

i en enhetlig lagstiftning en motsvarighet till dessa regler böra

införas.

Enligt nuvarande praxis kan änkepension utgå då lagligt äktenskap

ej föreligger men kvinnan sedan avsevärd tid sammanlevt

med den avlidne under äktenskapsliknande förhållanden. Denna rättstilllämpning

grundar sig på ett stadgande i 12 § FPL, enligt vilket en ogift

person, vilken sedan avsevärd tid sammanlever med annan under förhållanden

som nyss sagts, kan anses såsom gift med denne vid tillämpningen av

lagen, om särskilda skäl föreligger. Allmän tilläggspension kan i motsats till

folkpension inte utgå i form av änkepension till annan kvinna än den som

var lagligt gift med den avlidne. Socialförsäkringskommittén anför, att en

kvinna som under en längre tid sammanbott med en man utan att vara gift

med honom i vissa fall kan ha lika stort behov som en änka av det minimiskydd,

vilket folkpension avser att ge. Enligt kommitténs mening bör därför

alltjämt inom folkpensioneringen änkepension kunna utgivas utan att lagligt

äktenskap förelegat. Kommittén föreslår däremot, att rätten till änkepension

för ogift kvinna bör begränsas till den, som stadigvarande sammanbodde med

en ogift man vid dennes död och som har eller har haft barn med honom

eller vid dödsfallet var havande med barn till honom. I beteckningen ogift

inbegripes härvid änka, änkling och frånskild.

För egen del ansluter jag mig till socialförsäkringskommitténs uppfattning

att folkpensioneringens regler bör inrymma en möjlighet att i vissa

fall utge änkepension även då kvinnan inte var gift med den avlidne mannen.

De förutsättningar under vilka detta kan ske bör därvid vara anknutna

till vissa lätt konstaterbara fakta. Kommitténs förslag synes uppfylla detta

anspråk samtidigt som det på ett i huvudsak lämpligt sätt avgränsar den

personkrets, som kan anses vara i behov av änkepension av här avsett slag.

I fortsättningen skulle alltså barnlösa kvinnor, som utan äktenskap sammanlevt

med en man fram till dennes död, inte vara berättigade till änke
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

pension. Undantag från sistnämnda regel torde dock i motsats till vad kommittén

förordat böra gälla för det fall att kvinnan tidigare varit gift med

den avlidne. Kommittén förutsatte att kvinnan i sådant fall skulle erhålla

efterlevandepension i egenskap av frånskild, men enligt vad jag i det följande

förordar kommer denna förutsättning inte att föreligga.

Den nuvarande regeln i 12 § FPL om att två ogifta personer vid lagens

tillämpning kan betraktas som gifta har i första hand avseende på det fallet

att båda är i livet. Den leder bl. a. till att vars och ens pension, om båda

är pensionsberättigade, utgår med det för en av två äkta makar gällande

beloppet i stället för det belopp som en ensam folkpensionär erhåller. I ett

senare avsnitt ämnar jag i enlighet med socialförsäkringskommitténs förslag

förorda att de nyss för änkepensioneringen föreslagna reglerna skall få

sin motsvarighet när det gäller att avgöra i vad mån sammanlevnad utan

äktenskap skall påverka folkpensionsförhållandena för mannen och kvinnan

medan båda är i livet. På samma sätt som ingående av nytt äktenskap

medför indragning av änkepension bör i enlighet med vad kommittén föreslår

änkepensionen indragas om kvinnan utan vigsel sammanbor med en

man under sådana omständigheter att hon enligt de nya reglerna i 12 § FPL

kan likställas med en gift pensionsberättigad.

Om anledning, såsom framgått av det tidigare sagda, i viss utsträckning

föreligger att tillerkänna en ogift kvinna änkepension, finnes å andra sidan

stundom skäl att ifrågasätta huruvida änkepension skall utgå då ett äktenskap

alltjämt består men makarna vid mannens död levde

åtskilda. Man tänker då särskilt på sådana fall då makarna på grund

av söndring sedan avsevärd tid levat skilda från varandra. Som socialförsäkringskommittén

anför framstår det emellertid i regel som både vanskligt

och olämpligt att i pensionsärenden utforska vilka skäl, som föranlett att

makar kommit att leva skilda från varandra. Det synes därför endast i

klart avgränsbara undantagsfall böra komma i fråga att på sådan grund

frånkänna en kvinna rätt till änkepension efter en man, med vilken hon

vid dennes död alltjämt var förenad i äktenskap. Ett sådant fall är det av

kommittén angivna att makarna vid mannens död levde åtskilda efter hemskillnad,

om denna på talan av mannen beviljats under åberopande av grov

försummelse eller annan sådan omständighet å hustruns sida, som angives

i 11 kap. 2 § första stycket giftermålsbalkcn. Med hänsyn till att utgående

änkepension enligt vad jag förut föreslagit skall indragas om en änka stadigvarande

sammanbor med en man, med vilken hon har eller har haft barn

eller förut varit gift, synes en kvinna inte böra ha rätt till änkepension

efter en man, med vilken hon vid hans död alltjämt var gift, om hon sedan

sammanlevnaden mellan dem upphört stadigvarande sammanbott med en

annan man, med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn.

Socialförsäkringskominittén har i enlighet med sina direktiv prövat

frågan om pensionsförmåner åt frånskilda kvinnor, vil
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

kas förutvarande man avlider. Otvivelaktigt förhåller det sig i vissa fall

så att en frånskild kvinna vid den förutvarande mannens död i försörj - ningshänseende kommer i samma situation som en gift kvinna när hon blir

änka. Inom den statliga tjänstepensioneringen kan frånskild make genom

förordnande av domstol tillerkännas rätt till familjepension efter den förutvarande

maken. Om den senare var gift vid dödsfallet, påverkas den efterlevande

makens rätt till familjepension av att sådan pensionsrätt tillkommer

även den frånskilde maken. Även i kommunala och vissa enskilda pensionsanordningar

förekommer rätt till familjepension för frånskilda. Det har

förutsatts, att lagstiftningen om allmän tilläggspensionering skall kompletteras

med regler om rätt till familjepension för frånskild hustru.

Även för folkpensioneringens del synes goda skäl kunna åberopas för att

efterlevandepension under vissa förutsättningar skall kunna utgå till frånskilda

kvinnor. Socialförsäkringskommittén har föreslagit den lösningen,

att en pension, till beloppet motsvarande hälften av änkepensionen, skall

utgivas till en frånskild kvinna vid den förutvarande mannens död under

i princip samma förutsättningar när det gäller ålder och förekomst av

barn som om äktenskapet upplösts först genom mannens död. Dock skall

enligt förslaget pensionsrätt inte föreligga, om äktenskapsskillnaden beviljats

på talan av mannen under åberopande av vissa angivna lagrum i giftermålsbalken.

Detta skulle i korthet uttryckt innebära, att pension inte utgår

om den frånskilda kvinnan grovt åsidosatt sina plikter mot mannen.

Kommittéförslaget har utsatts för kritik i en del remissyttranden. Bl. a.

påpekas, att förslaget leder till pensionsrätt för kvinnor, vilkas försörjningsläge

inte alls påverkas av att den förutvarande mannen avlider. För egen

del är jag benägen att ge remisskritiken rätt i att pensionsrätten bör reserveras

för sådana fall, då det kan antas vara vanligt att den frånskilda kvinnan

kommer i ett sämre försörjningsläge genom mannens död. Kommitténs

förslag uppfyller enligt min mening knappast detta krav. En anknytning

av pensionsrätten till den omständigheten att kvinnan har rätt till eller

faktiskt uppbär underhållsbidrag från mannen leder å andra sidan, såsom

kommittén närmare utvecklat, till svårigheter. Vid bedömningen av frågan

om frånskilda kvinnors pensionsrätt inom folkpensioneringen måste

även sambandet med den allmänna tilläggspensioneringen beaktas. För

sistnämnda försäkrings vidkommande uppkommer bl. a. problem rörande

det inbördes förhållandet mellan olika pensioner när pensionsrätt efter en

och samme man föreligger för frånskild kvinna och änka eller för flera

frånskilda kvinnor. Det kan därvid visa sig olämpligt att bestämma grunden

för pensionsrätten på sätt socialförsäkringskommittén föreslagit. Familjerättskommittén,

som har i uppdrag att verkställa en översyn av äktenskapslagstiftningen,

har även uppmärksammat frågan om frånskild makes

pensionsrätt enligt den allmänna tilläggspensioneringen samt statlig, kommunal

och annan tjänstepensionering och har i en till mig ställd skrivelse

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

i december 1959 hemställt om samråd med det organ, som skall utreda hithörande

spörsmål för tilläggspensioneringens del. Vad jag nu anfört synes

mig peka på att frågan om frånskilda kvinnors pensionsrätt inom folkpensioneringen

inte ägnar sig för att lösas separat. Den synes i stället böra

övervägas i ett större sammanhang, lämpligen vid utarbetandet av den samlade

lagstiftning, inbegripande både folk- och tilläggspensioneringen, som

enligt vad jag inledningsvis nämnde bör föreligga till 1963. Jag är därför

inte beredd att nu föreslå införande i folkpensioneringen av familjepensionsrätt

för frånskilda kvinnor.

De i det föregående förordade änkepensionsreglerna är avsedda att gälla

inte bara då änkeblivandet ligger i tiden efter den nya lagstiftningens ikraftträdande

den 1 juli 1960 utan även i äldre fall. Vissa undantag bör emellertid

göras.

När det gäller änkor vilkas män avlidit före ikraftträdandet, de s. k.

övergångs fallen, skall enligt vad kommittén förutsätter den nuvarande

inkomstprövningen i princip bibehållas. Detta överensstämmer med

ställningstagandet vid 1958 års A-riksdag, och jag finner ingen anledning att

ifrågasätta någon annan reglering på denna punkt. Med utgångspunkt

i ett uttalande i det av 1958 års A-riksdag i denna del godkända utlåtandet

(nr 1) av särskilda utskottet föreslår dock socialförsäkringskommittén

att olikheterna i pensionshänseende mellan kvinnor, som blivit

änkor kort efter de nya reglernas ikraftträdande, och dem, som blivit änkor

kort dessförinnan, skall utjämnas genom att viss del av pensionen såsom

ett garantibelopp blir undantaget från inkomstprövning, om änkeblivandet

inträffat inom två år före den 1 juli 1960. Enligt förslaget skall

sålunda en kvinna, som blivit änka under tiden den 1 juli 1958—den 30 juni

1959, alltid erhålla minst Va och en kvinna, som blivit änka under tiden den

1 juli 1959—den 30 juni 1960, minst 2/a av det änkepensionsbelopp, som

skulle ha utgått till henne om inkomstprövning inte tillämpats. Om kvinnan

var 36—49 år vid mannens död utgör pensionen före avdrag, som föranleds

av inkomstprövningen, 1—14 femtondelar av full pension, beroende

på åldern vid änkeblivandet. För att inte alltför obetydliga pensioner skall

behöva utges föreslår kommittén, att pension som understiger Vis av tull

pension inte skall utgå. Detta innebär alltså att en kvinna, som blivit änka

under tiden den 1 juli 1958—den 30 juni 1959, måste ha fyllt 38 år vid

mannens frånfälle för att få nytta av garantiregeln, medan motsvarande

ålder då änkeblivandet inträffat under tiden den 1 juli 1959—den 30 juni

1960 är 37 år. De kommunala bostadstilläggen berörs inte av den föreslagna

garantiregeln.

Förslaget om ett icke inkomstprövat garantibelopp, som på ett undantag

när tillstyrkts i remissvaren, leder till att man minskar skillnaden mellan

fall, som inträffat före och efter änkepensionsreformens ikraftträdande. Jag

tillstyrker kommitténs förslag.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

En konsekvent tillämpning av de nya änkepensionsreglerna i övergångsfallen

skulle för en änka, som haft barn under 16 år i hemmet,

medföra, att hennes ålder vid den tidpunkt då yngsta barnet blev 16

år skulle kunna bli avgörande för hennes pensionsrätt eller pensionens storlek,

även om nämnda tidpunkt ligger långt — måhända mer än 30 år —

tillbaka i tiden. En så avsevärd retroaktiv verkan framstår onekligen, vilket

kommittén framhåller, såsom alltför vidsträckt. Det säger sig självt, att

betydande svårigheter skulle uppstå att långt i efterhand utreda sådana

förutsättningar för pensionsrätten som att barnet stadigvarande vistades

i makarnas hem vid mannens död eller att änkan och barnet sammanbodde

stadigvarande. Jag ansluter mig därför till kommitténs förslag att i övergångsfallen

änkepension på grund av förekomsten av barn endast bör utgå

om förutsättningarna för pensionsrätt på denna grund föreligger vid den

nya lagstiftningens ikraftträdande. Om sagda förutsättningar upphört före

ikraftträdandet, blir änkans ålder vid mannens frånfälle avgörande för

pensionsrätten och pensionens storlek.

För de fall att ogifta pensionsberättigade sedan avsevärd

tid sammanlevt under äktenskapsliknande förhållanden

och betraktats såsom gifta med tillämpning av 12 § FPL i

dess nuvarande lydelse föreslår jag slutligen i likhet med socialförsäkringskommittén

den övergångsregeln, att kvinnan bör kunna erhålla änkepension,

även om förutsättningarna härför inte är uppfyllda enligt reglerna i den

nya lagstiftningen.

Barnpensioner m. m.

Till folkpensioneringens familjeförmåner hör som förut nämnts de särskilda

barnbidragen. De utgår efter inkomstprövning med högst 600 kronor

för barn och år. Vid sin behandling av pensionsfrågan uttalade sig 1958

års A-riksdag för att en stor grupp av dessa bidrag skulle ersättas av barnpensioner

å 1 000 kr. om året, vilka skulle utgå utan inkomstprövning

till barn under 19 år, vars huvudsaklige försörjare avlidit. Det torde

kunna förutsättas att riksdagen avsåg att de nya barnpensionerna skulle

utges vare sig försörjaren avlidit före eller efter reformens ikraftträdande.

Socialförsäkringskommittén har utformat sitt förslag om barnpensioner i

anslutning till riksdagens ställningstagande med den ändringen att barnpensionerna

föreslås skola utgå till barn, vilkas fader eller moder avlidit,

alltså oavsett om den avlidne var den huvudsaklige försörjaren. Jag tillstyrker

också, att barnpensioner utges med 1 000 kr. om året och utan

inkomstprövning.

När det gäller den åldersgräns intill vilken barnpension bör utgå,

har tre ledamöter av kommittén förordat en ålder av 16 år i stället för 19 år,

som kommitténs huvudförslag i överensstämmelse med riksdagens ställningstagande

utgår från. En stor majoritet bland remissorganen ansluter

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

95

sig till förslaget om 16 år som den ålder då barnpension bör upphöra att

utgå. I samband med behandlingen av änkepensionsreglerna har framhållits,

att flertalet ungdomar i åldern 16—18 år har egna inkomster av förvärvsarbete.

Med hänsyn härtill torde det inte finnas skäl att inom folkpensioneringen

generellt utge barnpensioner i dessa åldrar. Behovet av stöd

för ungdomar över 16 år, som fortsätter sin utbildning, synes även i de

fall då någon av föräldrarna avlidit böra lösas i annat sammanhang. En

barnpensionsålder på 19 år medför i jämförelse med en gräns vid 16 år en

betydligt större kostnad för statsverket. För budgetåret 1960/61 beräknas

skillnaden till ca 34 milj. kr. I den mån statsmakterna är beredda att öka statens

utgifter för stöd åt barn och ungdom synes andra former än en höjning

av barnpensionsåldern till 19 år böra få företräde. Nyss har nämnts frågor

som har samband med underlättande av studier och utbildning. I det följande

kommer jag att förorda en höjning av maximibeloppen för bidragsförskott.

Även frågan om stödåtgärder för invalidiserade barn, som vårdas

i hemmen, torde framdeles bli aktuell.

På grund av vad nu anförts är jag inte beredd att förorda att barnpension

inom folkpensioneringen skall utgå längre än till dess barnet fyller 16 år.

I likhet med socialförsäkringskommittén och remissorganen anser jag

att barnpension bör utgå både till barn, vars fader avlidit,

och till barn, vars moder avlidit. En anknytning till den huvudsakliga

försörj arens frånfälle torde, bl. a. med hänsyn till vissa svårigheter

att avgöra vem av föräldrarna som skall anses intaga nämnda ställning, inte

vara lämplig.

När det gäller pensionens storlek till barn, vars båda föräldrar

avlidit, förordar kommittén samma pensionsbelopp på 1 000 kr. som

då en av föräldrarna är död, medan tre reservanter föreslår att beloppet

skall vara 1 500 kr. Det kan givetvis sägas, att barn som mist båda föräldrarna

befinner sig i en sämre ekonomisk belägenhet än barn, som har

en av föräldrarna i livet. Detta är dock inte alltid förhållandet, och då tillläggspensioner

börjar utgå blir det regelmässigt inte så. Tilläggspensionen

efter fadern är således, om modern också är död, till ett barn 40 procent

av faderns egenpension mot 15 procent om modern lever och har änkepension.

Är de föräldralösa barnen två, får de vardera 25 procent av faderns

egenpension mot 12,5 procent om modern lever, o. s. v. De nuvarande särskilda

barnbidragen förhöjes inte, om båda föräldrarna är döda. Med hänsyn

till den förbättring, som införandet av barnpensionerna omedelbart

kommer att innebära för bl. a. de föräldralösa barnen, och till storleken av

de förmåner som dessa barn erhåller om hänsyn tages till både folkpension

och tilläggspension finner jag mig böra godtaga kommitténs förslag att

någon förhöjning av barnpensionen inte sker i detta fall.

Frågan vilka barn, so in skall äga rätt till barnpension,

bör enligt min mening avgöras i överensstämmelse med socialförsäk
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

ringskommitténs förslag. Pensionsberättigade blir därvid alltså den avlidnes

barn i eller utom äktenskap och adoptivbarn men däremot inte makes barn

eller adoptivbarn, som inte är barn till eller adopterats av den avlidne. Inte

heller bör pensionsrätt föreligga för fosterbarn hos den avlidne eller dennes

make. Dessa barns pensionsrätt är knuten till de naturliga föräldrarna. Vad

däremot angår bortadopterade barn bör i överensstämmelse med gällande

föräldrarättsliga principer dessa inte ha rätt till barnpension efter sina

naturliga föräldrar. Inte heller synes det riktigt att låta barnpension utgå

till barn utom äktenskap, därest den avlidne enligt avtal, som är bindande

för barnet, åtagit sig att till barnets underhåll utgiva ett belopp en gång

för alla. Denna avgränsning av den barnpensionsberättigade kretsen överenstämmer

med den som förekommer i lagen om försäkring för allmän tillläggspension.

Såsom kommittén föreslagit bör rätten till barnpension inte

påverkas av att barnets fader eller moder ingår nytt

äktenskap.

De föreslagna barnpensionerna ersätter den grupp av särskilda barnbidrag,

som utgår till barn vilka förlorat fader eller moder eller båda föräldrarna.

Återstående särskilda barnbidrag är dels de som har karaktär av

barntillägg till försörj arens folkpension och dels de som utgår till barn utom

äktenskap, beträffande vilka faderskapet ej fastställts och som fyllt tre år.

Den förra gruppen av de återstående bidragen kommer att behandlas i samband

med den reformering av invalidpensioneringen, som utgör nästa etapp

i socialförsäkringskommitténs arbete, och den senare gruppen har avsetts

skola regleras utanför folkpensioneringens ram. Kommittén föreslår nu

en provisorisk höjning av återstående särskilda

barnbidrag från 600 kr. till samma nivå som barnpensionsbeloppet

1 000 kr. om året. Inkomstprövningen förutsättes dock alltjämt vara bibehållen.

Den föreslagna höjningen av de särskilda barnbidragens maximibelopp

har tillstyrkts under remissbehandlingen. Även enligt min mening bör en

höjning genomföras. Samtidigt synes det lämpligt att också bidragsförskotten,

som står de särskilda barnbidragen nära, höjes från 720

kr. om året till ett belopp i samma storleksordning som barnpensionerna.

Med hänsyn till bidragsförskottens anknytning till de i regel månatligen

bestämda underhållsbidrag, som de bidragsskyldiga enligt dom eller avtal

har att utgiva, synes bidragsförskottets maximibelopp för år böra vara jämnt

delbart med 12. Beloppet kan lämpligen sättas till 996 kr. om året, motsvarande

83 kr. i månaden. Samma belopp bör gälla som maximum för återstående

särskilda barnbidrag.

I detta sammanhang synes de särskilda barnbidragen till vissa utomäktenskapliga

barn böra överföras från folkpensioneringen till barnavården och

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

samordnas med bidragsförskotten. Det blir då konsekvens i behandlingen

av de båda fallen då fadern är känd men inte betalar sitt underhållsbidrag

resp. då fadern är okänd. Stödet från det allmänna lämnas i bada fallen

utan inkomstprövning.

Om åldersgränsen för barnpensionerna fastställes till 16 år, torde därav

följa, att barnavårdskommitténs förslag om en höjning av åldersgränsen för

bidragsförskott till 18 år, vilket omnämnts i årets statsverksproposition

(V ht p. 24), inte bör genomföras.

Utfyllnadsbidragen, som infördes år 1957, avsågs uttryckligen som en

övergångsanordning, tillkommen i syfte att till en skälig miniminivå höja

vissa äldre, till mycket låga belopp fastställda underhållsbidiag. På bidrag,

som fastställts efter den 31 mars 1957, kan utfyllnadsbidrag inte beviljas.

Med hänsyn härtill synes någon höjning av utfyllnadsbidragen inte böra

företagas.

Till de spörsmål, som socialförsäkringskommittén haft att utreda på

familj epensioneringens område, hör frågan om änklingspension

e r. Kommittén har efter vissa överväganden i frågan inte funnit sig böra

föreslå införandet av dylik pension såsom en folkpensionsförmån. Kommitténs

mening delas av vissa remissorgan, men i några yttranden uttryckes,

främst av principiella skäl, tvivel på det rikliga i kommitténs ståndpunkt.

För egen del anser jag, att de av kommittén anförda motiven för att anklingspensioner

inte bör utgå är bärande. Någon anledning att inom folkpensioneringens

ram införa pension åt änkling, som inte har minderåriga

barn, kan inte anses föreligga. I de fall åter då sådana barn finns, kan de

i det föregående förordade barnpensionsreglerna i viss mån sägas leda till

en form av änklingspension. Barnpension utgår ju nämligen vid moderns

död, även om hon inle kan betraktas som barnens huvudsakliga försörj are.

Skulle modern ha varit förvärvsarbetande, kommer barnen vanligen också

att få rätt till tilläggspensioner. Sådana pensioner kan utgå även om

modern inte kvarstod i förvärvsarbete vid sin död. Jag anser mig darfor

inte böra förorda införandet av änklingspensioner. De nu utgående änklingsbidragen

bör övergångsvis bibehållas enligt de för juni månad 1960

gällande grunderna.

Den av mig föreslagna reformen av folkpensioneringens familj ef örmåner

innebär cn högst betydande utvidgning av den förmånsberättigade personkretsen.

Omedelbart vid den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande beräknas

omkring 62 000 kvinnor bli berättigade till änkepension och omkring

63 000 barn få rätt till barnpension enligt de nya reglerna. Av de namnda

pensionsberättigade har omkring 34 000 änkor och 49 000 barn tidigare

helt saknat rätt till förmåner från folkpensioneringen. Redan under den

nya lagstiftningens första år kan vidare omkring 98 procent av alla kvinnor

7 Bilmng till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. N. 75

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

under 67 ar, som da blir änkor, dvs. omkring 11 000 kvinnor, beräknas

komma i åtnjutande av änkepension. Som jämförelse kan nämnas att hela

antalet personer med änkepension och änkebidrag enligt nu gällande regler

utgör omkring 28 000.

Kostnadsberäkningar

Statens andel i kostnaderna för folkpensionerna bestrides f. n. från anslaget

till Bidrag till folkpensioner m. m„ under det att statens andel i kostnaderna

för änke- och änklingsbidragen samt de särskilda barnbidragen bestrides

från anslaget till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn

m. m.

Anslaget till Bidrag till folkpensioner m. m. (V ht p. 116) har i årets

statsverksproposition preliminärt beräknats till 2 390 milj. kr., varjämte

anslaget till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn m. m.

(V ht p. 119) preliminärt beräknats till 12,6 milj. kr. De kostnader som

nu bestrides från de två anslagen kan för nästa budgetår, utan ändringar i

förmånerna eller i antalet indextillägg, beräknas till resp. 2 047,4 milj. kr.

och 12,6 milj. kr. eller tillhopa 2 060 milj. kr. Härtill kommer statens

andel i kostnaderna för den av mig förordade standardförbättringen, 195

milj. kr., statens merkostnader för förbättringen av änkepensionerna i

förhållande till nuvarande änkepensioner och änkebidrag, 51 milj. kr., och

kostnaderna för barnpensionerna, 60 milj. kr., ävensom statens kostnad

för ett antagligen nytillkommande indextillägg. Sistnämnda kostnad kan

för nästa budgetår beräknas till 40 milj. kr.

Statens kostnader för särskilda barnbidrag kan för nästa budgetår beräknas

till 8 milj. kr., vilket belopp är 200 000 kr. lägre än det belopp som

vid den förut angivna preliminära beräkningen inräknades i anslaget till

Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn m. m.

Statens sammanlagda kostnad för nästa budgetår kan alltså nu beräknas

till avrundat (2 060 + 195 + 51 + 60 + 40 — 0,2) 2 406 milj. kr.

Efter genomförandet av den nu föreslagna reformen kommer särskilda

barnbidrag endast att utgå till folkpensionärers barn, varjämte änkebidragen

försvinner helt. Ett fatal änklingsbidrag kommer att kvarstå under en

övergångstid. Under dessa förhallanden torde det saknas anledning att anvisa

medel för särskilda barnbidrag och änklingsbidrag under särskilt anslag.

Det synes lämpligt, att kostnaderna helt bestrides från anslaget till

Bidrag till folkpensioner m. m. Jag föreslår, att anslaget definitivt uppföres

med 2 406 milj. kr. Anslaget till Särskilda barnbidrag till änkors och

invaliders barn m. m. bör utgå ur riksstaten.

I årets statsverksproposition har anslaget Ersättning till postverket för

pensionsutbetalningar (V ht p. 117) preliminärt uppförts med 4,7 milj. kr.

Med hänsyn till att den ökning av antalet pensionsutbetalningar från pen
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

sionsstyrelsen, som blir en följd av den föreslagna utökade familjepensioneringen,

motverkas av en minskning av antalet utbetalningar på grund

av den förra året genomförda gemensamma utbetalningen av folkpension

och statlig tjänstepension, bör anslaget definitivt uppföras med det preliminärt

beräknade beloppet 4,7 milj. kr.

Hittills har jag endast uppehållit mig vid statens kostnader för folkpensioneringen.

Beträffande kostnadsfördelningen mellan stat och kommun

vill jag framhålla, att mot statens sammanlagda kostnadsökning å 306 milj.

kr. för standardhöjningen av folkpensionerna och familjepensionsreformen

svarar en av dessa åtgärder föranledd kostnadsökning för kommunerna

å tillhopa 63 milj. kr. Jag har härvid i likhet med socialförsäkringskommittén

förutsatt att samma principer som hittills tills vidare skall gälla för

kommunernas skyldighet att bidraga till folkpensionernas finansiering.

Detta innebär att de icke inkomstprövade förmånerna, med undantag av

indextilläggen å de i invalidpensionerna och sjukbidragen ingående grundpensionerna

samt vårdtilläggen, helt bekostas av staten, medan kostnaderna

för de inkomstprövade förmånerna och nyssnämnda tillägg fördelas

mellan staten och kommunerna. Genom att änkepensionerna till kvinnor,

vilkas män avlider efter den 30 juni 1960, liksom barnpensionerna föreslås

skola utgå utan inkomstprövning tages redan nu ett betydande steg i riktning

mot att från kommunerna avlyfta en del av deras ekonomiska förpliktelser

i avseende på de folkpensionsförmåner, vilka inte såsom fallet är med

de kommunala bostadstilläggen regleras av kommunernas egna beslut. Allteftersom

de inkomstprövade änkepensionerna i övergångsfallen upphör förstärkes

med nuvarande kostnadsfördelningsprinciper denna effekt av familjepensionsreformen.

Frågan om kommunernas medverkan vid folkpensioneringens

finansiering kommer emellertid att omprövas sedan ställning tagits

till invalidpensioneringens framtida utformning.

Den fortgående ökningen av antalet icke inkomstprövade änkepensioner

kommer givetvis att medföra att statens kostnader för änkepensioneringen

stiger. Stegringen kan väntas hålla sig vid en sådan storlek att kostnaden

för budgetåret 1968/69 blir sammanlagt drygt 200 milj. kr. större än för

budgetåret 1960/61.

Följande tablå utvisar hur de beräknade förändringarna i statens och

kommunernas kostnader för folkpensioneringen in. in. från budgetåret

1959/60 till budgetåret 1960/61 fördelar sig på olika kostnadsfalctorer. Kostnadssiffrorna

innefattar kommunala bostadstillägg efter nuvarande grunder.

Allmänna pensionsbcredningens förslag om eu successiv höjning av tolkpensionerna

till 3 600 kr. för en ensam pensionär och 5 400 kr. för två

pensionsberättigade makar år 1968 var förbundet med förslag om viss

höjning av folkpensionsavgiften. Enligt förslaget borde avgiften höjas till

4 procent fr. o. m. år 1959 och till 5 procent fr. o. m. år 1961. Därefter kunde

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

Kostnadsfaktor

Staten

milj. kr.

Kommunerna

milj. kr.

1. Beräknade kostnader för budgetåret 1959/60:

a) till Bidrag till folkpensioner m. m........

2 023

369

b) till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn

m. m......................

14

13

2. Nettoökning av kostnaderna på grund av beräknad ökning av

antalet folkpensionärer m. m. vid oförändrade regler och med

8 indextillägg.............

23

8

3. Standardhöjning av pensionerna...........

195

25

4. Änkepensionsreform.............

51

38

5. Barnpensionsreform................

60

0

6. Ett indextillägg.................

40

6

Summa

2 406

459

en höjning till 6 procent övervägas. Höjningen till 4 procent beslöts år 1958.

Besparingsutredningen föreslår nu i likhet med allmänna pensionsberedningen

en ytterligare höjning till 5 procent fr. o. m. 1961. Frågan om sättet

för folkpensioneringens finansiering är emellertid för närvarande föremål

för utredning genom en av chefen för finansdepartementet enligt bemyndigande

den 20 november 1959 tillkallad utredningsman. Innan resultatet av

denna utredning föreligger synes det inte lämpligt att ta ställning till frågan

om höjning av folkpensionsavgiften. I

I det föregående har jag förordat en höjning av maximum för bidragsförskotten

från 720 till 996 kr. Bidragsförskotten utbetalas av kommunerna

som, i den mån kostnaden inte kunnat uttagas av de bidragsskvldiga,

får denna ersatt budgetårsvis i efterskott med 75 procent. Höjningen av

maximibeloppet fr. o. m. den 1 juli 1960 kommer alltså inte att påverka

statens utgifter under budgetåret 1960/61. Detsamma gäller den föreslagna

utvidgningen av bidragsförskottslagens område fr. o. m. den 1 juli 1960

genom att vissa särskilda barnbidrag ersättes med bidrag inom ramen för

denna lag. När de båda nämnda reformerna fullt ut kommer att slå igenom

på kommunernas årliga nettokostnader för bidragsförskotten, kan dessa

kostnader därigenom väntas öka med omkring 4,2 milj. kr., av vilka alltså

3,1 milj. kr. skall ersättas av staten. Härvid har räknats med att bidragsförskott

till barn, som har bidragspliktig fader eller moder, återbetalas av

de bidragsskyldiga till i genomsnitt 47 procent. Det torde vara lämpligt att

erfarenheter av nu föreslagna ändringar i bidragsförskottslagen avvaktas

innan någon omläggning av formerna för statens ekonomiska medverkan i

denna verksamhet vidtages. Jag är därför inte beredd att för närvarande

tillstyrka besparingsutredningens i årets statsverksproposition (V ht p. 24)

omförmälda förslag om en avlösning av ersättningarna till kommunerna

för bidragsförskott och utfyllnadsbidrag.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungi. Maj.ts proposition nr 75 är WHO

Specialmotivering

I enlighet med de riktlinjer, som uppdragits i det föregående, och med

beaktande jämväl av vissa tidigare inte berörda frågor har inom socialdepartementet

uppgjorts förslag till lag angående ändring i lagen den 29

juni 1946 (nr 431) om folkpensionering, lag angående ändrad lydelse av

1 och 2 §§ lagen den 1 juni 1956 (nr 264) om höjning av folkpensioner

in. m., lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 30 juni 1947

(nr 398) om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen,

lag om barnpensioner, lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr

530) om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn, lag

angående ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382), lag

angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 31 maj 1957 (nr 284) om

utfyllnad av vissa underhållsbidrag, lag angående ändrad lydelse av 29 och

33 §§ lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring samt lag

angående ändrad lydelse av 22 § lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning

och vård av vissa psykiskt efterblivna.

Utöver vad som tidigare anförts torde följande böra nämnas rörande

förslagen.

Förslaget till lag angående ändring i lagen om folkpensionering

3 §•

Ändringen i 2 mom. är av formell natur och sammanhänger med en

föreslagen ändring av 11 g.

I 4 in o in. återfinnes de nya bestämmelserna om rätt till änkepension.

Pensionsrätten för änka med barn under 16 år i hemmet regleras i första

stycket a). Enligt stadgandet gäller som villkor för dess tillämplighet att

änkan stadigvarande sammanbor med och har vårdnaden om barnet samt

att barnet vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller

hos änkan. Härmed bör självfallet jämställas att barnet föds efter faderns

död.

Uttrycken »stadigvarande sammanbor» och »stadigvarande vistades» bör

såsom i den allmänna motiveringen berörts inte ges en alltför snäv innebörd.

Om barnet under ferierna bor i hemmet, bör inte den omständigheten

att det under övrig del av året vistas på annan ort för skolgång anses

medföra att kravet på stadigvarande vistelse i hemmet inte är uppfyllt.

Det sagda gäller givetvis även t. ex. döva, blinda, vanföra och psykiskt

efterblivna barn, som åtnjuter särskild undervisning. Om barnet är varaktigt

omhändertaget för vård på anstalt eller i fosterhem bör det däremot

inte anses att barnet stadigvarande vistas i hemmet. Barns tillfälliga vistelse

på exempelvis sjukhus eller barnhem eller i enskilt hem påverkar ej

änkepensionsrätten. I detta sammanhang må tilläggas, att med det förhållandet

att barnet stadigvarande vistades i makarnas hem vid mannens död

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 dr 1960

jämställes att barnet stadigvarande vistades hos änkan. Att makarna vid

tiden för mannens död ej sammanbodde i ett gemensamt hem kan ofta

bero på sådana omständigheter som exempelvis mannens långvariga vård

på anstalt eller att mannen lämnat hemmet. Har hustrun därvid fått taga

hand om barnen, är det inte rimligt att hennes rätt till änkepension bedömes

ogynnsammare än om makarna sammanbott.

I första stycket b) angives de allmänna villkoren för rätt till änkepension,

då änkan inte har barn under 16 år i hemmet, nämligen att änkan

skall ha fyllt 36 år vid mannens död samt varit gift med honom i minst

fem år. Att änka som nu sagts för att få full änkepension skall ha fyllt

50 år vid mannens död eller vid den tidpunkt då det i första stycket a)

föreskrivna barnvillkoret upphörde att vara uppfyllt framgår av 4 § 3 mom.

andra stycket. Detta lagrum innehåller också regler om hur pensionen

reduceras för änkor, som var under 50 år vid änkeblivandet eller nämnda

tidpunkt.

När det gäller åldersvillkoret må nämnas, att såväl enligt första stycket

b) och andra stycket i förevarande moment som enligt 4 § 3 mom. andra

stycket det avgörande är änkans ålder på mannens dödsdag eller den dag

då barnrekvisitet upphör att vara uppfyllt. Enligt nuvarande regler är

åldersvillkoret för änkepensionen så utformat att änkan skall uppnå änkepensionsåldern

(55 år) under det kalenderår, då mannen avlider, varjämte

dispens från åldersvillkoret kan lämnas då särskilda skäl föreligger. Enligt

de föreslagna nya reglerna går en änka, som ej fyllt 50 år vid mannens

död, inte miste om änkepension såvida hon är 36 år eller mera. Hon får

endast pensionen reducerad, och reduktionen är mindre ju närmare 50-årsåldern

hon befinner sig vid mannens frånfälle. Något behov av motsvarigheter

till de nyssberörda nu gällande bestämmelserna har med hänsyn härtill

inte vidare ansetts föreligga.

Jämlikt första stycket b) förutsättes för rätt till änkepension, att makarna

varit gifta minst fem år. Den omständigheten att den avlidne mannen

uppburit folkpension samt att han därvid jämlikt 12 § första stycket

vid pensionens beviljande likställts med ogift pensionsberättigad (t. ex. på

grund av att han vårdats å anstalt) medför inte att man, då fråga är om

kravet på fem års äktenskap, från äktenskapstiden avräknar den tid mannens

pension utgått såsom för ogift person. Enligt nuvarande regler föreligger

möjlighet att, när särskilda skäl föranleder därtill, bevilja änkepension

även om äktenskapet varat kortare tid än fem år. Denna bestämmelse

står i samband med den motsvarande dispensregeln i fråga om kravet

på fem års äktenskap för rätt till hustrutillägg. Genom dessa bestämmelser

avsåg man att öppna möjlighet för en änka, som uppbär änkepension

eller änkebidrag och gifter om sig med en folkpensionär, att erhålla

hustrutillägg även innan detta äktenskap bestått fem år samt änkepension,

om den nye mannen skulle do innan äktenskapet varat fem år.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

Med det förslag som nu framlägges i sista stycket av detta moment rörande

omgift änkas rätt till änkepension, om den nye mannen avlider, finns inte

längre något motiv för att bibehålla den nuvarande dispensregeln.

Andra stycket i förevarande moment handlar om hur pensionsrätten enligt

första stycket b) skall bedömas för en änka, som upphör att vara berättigad

till pension enligt första stycket a). Pensionsrätten enligt sistnämnda

stadgande upphör då yngsta barnet fyller 16 år, då barnet dessförinnan

avlider eller icke längre stadigvarande bor tillsammans med änkan

eller då änkan upphör att ha vårdnaden om detsamma. Enligt andra stycket

skall vid bedömande av änkans rätt till pension enligt första stycket b)

anses att mannen avlidit då pensionsrätten enligt första stycket a) upphörde.

I syfte att förhindra att en kvinna, som blivit änka efter mindre än

fem års äktenskap men som erhållit änkepension på grund av förekomsten

av barn i hemmet, förlorar sin pensionsrätt, då barnet fyller 16 år eller

eljest upphör att grunda särskild pensionsrätt för henne, har i andra

stycket intagits en bestämmelse, enligt vilken äktenskapet skall anses ha

varat till den tidpunkt då änkan upphörde att vara berättigad till änkepension

på grund av barnrekvisitet.

I tredje stycket angives de fall då änkepensionsrätt inte föreligger för en

kvinna, som lever skild från sin make vid dennes död ehuru äktenskapet

alltjämt äger bestånd. I den allmänna motiveringen har nämnts, att änkepension

inte utgår om det på talan av mannen dömts till hemskillnad mellan

makarna jämlikt 11 kap. 2 § första stycket giftermålsbalken, dvs. då hemskillnaden

beviljats på grund av att hustrun grovt försummar sina plikter

mot man och barn eller är hemfallen åt missbruk av alkohol eller dylikt

eller för ett lastbart liv. Vidare föreligger inte pensionsrätt efter mannen,

om hustrun medan hon levat skild från honom stadigvarande sammanbott

med en annan man, med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn.

Detta gäller dock endast om makarna vid den äkta mannens död alltjämt

lever skilda från varandra. Om de försonats och sammanlever vid mannens

frånfälle, har änkan rätt till änkepension enligt vanliga regler.

Fjärde stycket innehåller villkoren för att en kvinna, som inte var gift

med den avlidne mannen, skall kunna komma i åtnjutande av änkepension.

Såsom framgått av den allmänna motiveringen är endast kvinna, som varit

gift med eller har eller har haft barn med en man, med vilken hon stadigvarande

sammanbor vid dennes död, berättigad till änkepension efter honom

oaktat de inte var förenade i äktenskap vid nämnda tidpunkt. Dessutom

gäller, att såväl mannen som kvinnan skall vara ogifta eller att hans

eller hennes tidigare äktenskap upplösts genom andre makens död eller genom

äktenskapsskillnad. Med ogift förstås inte pensionsberättigad, som

jämlikt 12 § första stycket i pensionshänseende likställs med ogift pensionsberättigad.

Enligt nuvarande praxis kan en kvinna, vars eget äktenskap inte

är upplöst eller som sammanbor med en gift man, erhålla änkepension efter

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

den man med vilken hon utan vigsel sammanlever. Detta blir i fortsättningen

inte möjligt utom i vissa övergångsfall, som behandlas i det följande.

I sista stycket första punkten stadgas, att änkepension som börjat löpa

skall indragas, om kvinnan ingår äktenskap eller utan vigsel stadigvarande

sammanbor med en man under sådana omständigheter att hon jämlikt

12 § andra stycket skall likställas med gift pensionsberättigad. Vid en

jämförelse mellan stadgandena i fjärde stycket och sista stycket framgår,

att det för förvärv av rätt till änkepension enligt fjärde stycket fordras

bl. a. att den man med vilken kvinnan sammanbott varit ogift, frånskild

eller änkling, under det att redan förvärvad pensionsrätt upphör enligt sista

stycket oavsett om den man med vilken hon sammanbor är gift eller inte.

Rätt till änkepension, som i enlighet med vad nyss sagts upphört på

grund av att kvinnan ingått nytt äktenskap, återupplivas emellertid enligt

det föreslagna stadgandet i sista stycket andra punkten, om detta äktenskap

upplöses inom fem år. Detta gäller vare sig äktenskapet upplöses genom

mannens död eller genom äktenskapsskillnad. Motsvarande gäller enligt förslaget

då änkepension indragits till följd av samboende under nyss angivna

förhållanden och samboendeförhållandet upphör inom fem år. Utgick änkepension

efter den förste mannen enligt 3 § 4 mom. första stycket a) men

har änkan inte barn under 16 år i hemmet då det senare äktenskapet upplöses,

skall hennes rätt till återupplivad pension efter den förste mannen

bedömas som om denne avlidit den dag då det senare äktenskapet ingicks.

Har änkan barn under 16 år i hemmet då den senare mannen avlider,

kan hon vara berättigad till änkepension jämväl efter honom. Den konkurrens

mellan två änkepensioner, som därvid kan uppstå, regleras av en bestämmelse

i 11 § andra stycket.

Reglerna i sista stycket bör analogt tillämpas för det fall att änkan innan

det nya äktenskapet ingicks eller samboendet upptogs inte uppburit änkepension

efter den förste mannen men kunnat komma i åtnjutande därav

om hon ansökt om förmånen.

4 §•

I 3 mom. första stycket anges änkepensionsbeloppet till 1 700 kr. Beloppet

motsvarar storleken av den allmänna ålderspensionen till ogift pensionär.

I andra stycket regleras änkepensionens storlek när minskning av pensionen

på grund av änkans ålder skall ske med tillämpning av femtondelsregeln.

Det må framhållas, att ifrågavarande bestämmelser endast avser att

reglera grundförmånens storlek. Frågan om indextillägg och standardtilllägg

å full och reducerad änkepension behandlas i 6 § 3 mom. FPL och 2 §

lagen om höjning av folkpensioner m. m. Beträffande kommunalt bostadstillägg

har det som framgår av den allmänna motiveringen icke ansetts böra

förekomma att ha en i lag fastslagen reduktionsregel.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

6 §.

Första stycket i 3 mom. denna paragraf har ändrats med hänsyn till

att indextilläggen å änkepensionerna i fortsättningen skall ha samma storlek

som indextilläggen å ålderspension till en ensam pensionär.

I ett nytt andra stycke har intagits bestämmelser om att indextilläggen

å reducerade änkepensioner minskas i samma man som änkepensionen i

övrigt.

8 §•

Ur första styckets uppräkning av inkomstprövade folkpensionsförmåner

har änkepensionen uteslutits. Beträffande ändringen i andra stycket och

det nytillkomna tredje stycket torde följande böra anföras.

Socialförsäkringskommittén

Kommittén erinrar om att jämlikt 8 § andra stycket i dess nu gällande

lydelse skall, där rätt till såväl tilläggs- eller änkepension eller hustrutilllägg

som kommunalt bostadstillägg föreligger, minskning av de nämnda

förmånerna på grund av pensionsberättigads årsinkomst ske proportionellt

å tilläggs- eller änkepensionen eller hustrutillägget och bostadstillägget. Indextillägget

— i den mån det är inkomstprövat — samt standardtillägget

minskas först sedan de nämnda förmånerna i övrigt bortfallit. Denna metod

för inkomstavdragets verkställande medför att det alltid kvarstår ett visst

kommunalt bostadstillägg i exempelvis en änkepension ända till dess inkomstavdraget

är så stort att det konsumerat hela pensionen utom indexoch

standardtillägget.

Föreskriften att minskning skall ske proportionellt å det kommunala

bostadstillägget och å annan samtidigt utgående inkomstprövad pensionsförmån

(frånsett index- och standardtillägg) sammanhänger med att kommunbidragen

utgår efter olika procentsatser. Beräkningssättet har praktisk

betydelse enbart för uträkningen av kommunernas bidrag till kostnaderna

för folkpensioneringen. För den pensionsberättigade själv är det

utan direkt intresse, om minskningen av pensionsförmånerna sker proportionellt

å de olika förmånerna eller om den sker successivt, så att den

ena förmånen avräknas först och därefter den andra. Det sammanlagda

pensionsbelopp som utgår blir i båda fallen lika stort.

Enligt kommitténs mening har den ursprungliga anledningen till den

nu gällande avdragsmetoden, dvs. syftet att erhålla en exakt avvägning mellan

stat och kommun av kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen,

numera förlorat större delen av sin praktiska betydelse genom att ett allt

större antal kommuner har att betala maximal andel eller 60 procent av

kostnaderna för såväl de kommunala bostadstilläggen som övriga inkomstprövade

pensionsförmåner, varvid kostnadsfördelningen blir densamma för

båda grupperna av pensionsförmåner.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

Socialförsäkringskommittén anför, att det hittillsvarande beräkningssättet

skulle bli relativt komplicerat i de fall, då garantiregeln blir tilllämplig

för övergångsfallens änkor. Ett system, där avdrag för inkomst i

första hand sker å bostadstillägget och i andra hand å annan pensionsförmån,

medför en icke oväsentlig förenkling vid utformningen och tilllämpningen

av reglerna om garantibelopp för vissa änkor. På grund härav

och då en övergång till det angivna beräkningssättet även i övrigt torde

medföra en förenkling, förordar kommittén liksom tidigare allmänna pensionsberedningen

att en sådan ändring vidtages av avdragsreglerna i 8 §

andra stycket. En övergång från den nu tillämpade metoden med parallella

och proportionella inkomstavdrag till ett system, där avdrag för inkomst

först sker å kommunalt bostadstillägg, därefter å tilläggspension, änkepension

(i övergångsfallen) eller hustrutillägg och i sista hand på indextillägg

och standardtillägg, innebär en viss överflyttning av kostnader från

kommunerna till staten. Denna kostnadsförskjutning blir dock enligt kommitténs

uppfattning numera, på grund av vad som nyss anförts om storleken

av kommunernas bidrag, mycket obetydlig.

Enligt gällande lagstiftning kan förutsättningar samtidigt föreligga för

rätt till folkpensionsförmån och för rätt till yrkesskadelivränta. Kommittén

framhåller, att det därvid kan vara så, att samma händelse i princip ger

upphov till rätt till förmån från båda hållen. Exempel härpå är att en

olycksfallsskada föranleder rätt såväl till invalidlivränta från yrkesskadeförsäkringen

som till invalidpension från folkpensioneringen eller att ett dödsfall

medför rätt både till änkelivränta och till änkepension. Men det kan

också vara fråga om sammanträffande av annan art, exempelvis så att rätt

till invalidlivränta eller änkelivränta föreligger för en person, som uppbär

ålderspension från folkpensioneringen.

Socialförsäkringskommittén yttrar, att den beslutade genomgripande pensionsreformen

med väsentlig förbättring av folkpensioneringen och påbyggnad

av denna med en obligatorisk tilläggspensionering nödvändiggör

en omprövning av förmånerna vid yrkesskada. Eljest skulle nämligen bl. a.

kunna uppkomma en omotiverat hög sammanlagd ersättningsnivå. Med

hänsyn till att reformeringen av invalidpensioneringen ännu återstår har

det inte varit möjligt för kommittén att ta ställning till samordningsproblemen

i samtliga fall av sammanträffande mellan folkpension och yrkesskadelivränta.

Kommittén har därför begränsat sig till att i första hand behandla

sammanträffande mellan änke- eller barnförmån från folkpensioneringen

och änke- eller barnlivränta från yrkesskadeförsäkringen ävensom mellan

folkpension i form av allmän ålderspension och änkelivränta.

För ifrågavarande situationer gäller för närvarande sammanfattningsvis

följande regler. Änkeförmånen från folkpensioneringen — änkepension eller

änkebidrag — är inkomstprövad. Änkelivräntan från yrkesskadeförsäk
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

ringen utgår utan hänsyn till folkpensionsförmånen men reducerar denna

enligt samma regler som inkomst i allmänhet. För en änka som fyllt 67 år

utgöres pensionsförmånen av den icke inkomstprövade ålderspensionen.

Änkelivräntan från yrkesskadeförsäkringen utgår även sedan änkan blivit

67 år men i fall som omfattas av yrkesskadeförsäkringslagen, dvs. då yrkesskadan

inträffat efter ingången av år 1955, är änkelivräntan 25 procent

lägre. För äldre fall finnes dock inte sistnämnda regel. En motsvarande

effekt erhålles emellertid genom att förhöjning genom omregleringslagstiftningen

endast i vissa fall och därvid i liten grad avser efterlevandelivräntor

för tid efter 67 år. Änkepension, änkebidrag och ålderspension kan förhöjas

genom inkomstprövat kommunalt bostadstillägg. Änkelivräntan reducerar

detta bidrag efter samma grunder som inkomst i allmänhet. Folkpensioneringens

nuvarande barnpensionsförmån, nämligen vissa av de särskilda

barnbidragen, är inkomstprövad. Barnlivräntan från yrkesskadeförsäkringen

utgår oberoende av det särskilda barnbidraget men reducerar detta

genom inkomstprövningen.

Socialförsäkringskommittén framhåller, att reglerna om livräntorna från

yrkesskadeförsäkringen till efterlevande under 67 år fastställts med utgångspunkt

från att något sammanträffande med icke inkomstprövade folkpensionsförmåner

inte varit aktuellt, och påpekar vidare, att pensionsförmånerna

hittills varit låga. Den avsedda höjningen av folkpensionsbeloppen

och framför allt borttagandet av inkomstprövningen inom barnpensioneringen

och för nya fall inom änkepensioneringen liksom den väsentliga

uppmjukningen av åldersvillkoren för änkepensionsrätt skapar emellertid

enligt kommitténs mening ett nytt läge. Kommittén har därvid funnit det

motiverat att skilja mellan tre huvudgrupper av fall, nämligen 1) där dödsfallet

på grund av yrkesskada inträffat före ikraftträdandet av de nya

folkpensioneringsreglerna den 1 juli 1960, 2) där yrkesskadan inträffat

före nämnda tidpunkt men dödsfallet efter den 30 juni 1960 samt 3) där

såväl yrkeskadan som dödsfallet inträffat efter den 30 juni 1960.

I fall då dödsfallet på grund av yrkesskada inträffat

före den 1 juli 1960 finner kommittén, att sammanträffandet av

änkepension eller, om änkan är över 67 år, ålderspension samt barnpension

från folkpensioneringen enligt de föreslagna nya reglerna, å ena sidan, och

yrkesskadelivräntor till änka och barn, å andra sidan, vare sig livräntorna

utgår enligt yrkesskadeförsäkringslagen eller äldre lagstiftning, skulle leda

till sammanlagda ersättningsbelopp, som i vissa fall är omotiverat höga i

förhållande till såväl den avlidnes arbetsförtjänst som till de förmåner, som

skulle ha utgått om skadan i stället medfört 100 procent invaliditet. Kommittén

anser dock inte att tillräckliga skäl föreligger för någon reduktion

av de folkpensionsförmåner, som tillkommer änka. Bl. a. hänvisas till att

änkepensionerna i dessa fall även i fortsättningen kommer att vara inkomstprövade,

vilket dels minskar behovet av reduktionsåtgärder och dels

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

skulle medföra stora komplikationer vid tillämpningen av ev. reduktionsregler.

Då det främst är de icke inkomstprövade barnpensionerna, som

skulle medföra överpensioneringen, förordar kommittén en reduktion på

barnpensionssidan. Kommittén erinrar om att det såväl i yrkesskadeförsäkringslagen

som i de nya statliga tjänstepensionsbestämmelserna för vissa

sammanträffandefall finns regler om att 25 procent av den ena förmånen

alltid skall läggas utanför samordningen. På grund härav föreslår kommittén,

att i här aktuella fall barnlivräntan skall avdragas från barnpensionen,

dock att alltid minst en fjärdedel av barnpensionen skall utgå.

Då yrkesskadan inträffat före den 1 juli 1960 men

dödsfallet efter den 30 juni nämnda år kommer änkepension

att utgå utan inkomstprövning. På grund härav blir, anför kommittén,

överpensioneringen i allmänhet större än i föregående grupp av fall och åtgärder

i reduktionssyfte än mer påkallade. Kommittén anser, att de i det

föregående anförda synpunkterna angående reduktion av barnpensionen är

tillämpliga även här, men finner att en ytterligare reduktion är erforderlig.

Eftersom änkepensionen här är icke inkomstprövad, gäller inte skälet om

komplikationer vid avdrag å änkepensionen för änkelivränta. Med tillämpning

av samma avdragsregler som i fråga om barnpensionerna skulle emellertid

totalersättningen bli väl låg jämfört med vad som förutsatts för motsvarande

yrkesskadefall i den förut behandlade gruppen. Om man stadgar

att minst hälften av änkepensionen skall utgå, anser kommittén emellertid

att resultatet blir skäligt. Kommittén förordar alltså, att för här avsedda fall

änke- och barnpensionerna minskas med motsvarande livränta, dock att alltid

minst hälften av änkepensionen och minst en fjärdedel av barnpensionen

skall utgå. Däremot föreslår kommittén ingen reduktion av ålderspensionen

för det fall att änkan är berättigad till sådan.

Även i fall då såväl yrkesskadan som dödsfallet inträffat

efter den 30 juni 1960 finner socialförsäkringskommittén

reduktionsregler erforderliga för att uppnå en skälig total ersättningsnivå. I

de båda tidigare behandlade huvudgrupperna av sammanträffandefall har

kommittén endast ifrågasatt reduktion på folkpensionssidan, eftersom någon

retroaktiv ändring i de lagstadganden, efter vilka yrkesskadelivräntorna

bestämts, inte är möjlig. När det gäller yrkesskadefall som inträffar

efter den 30 juni 1960 kan däremot, framhåller kommittén, regler om reduktion

på livräntesidan genomföras.

Den praktiska samordningsregeln, när två skilda icke inkomstprövade

socialförsäkringsförmåner — varav en allmän och en speciell — sammanträffar,

är enligt kommitténs mening att den allmänna förmånen d.v. s.

folkpensionen utgår fullt ut, medan den speciella förmånen d. v. s. livräntan

försvinner eller efter erforderlig reduktion utgår som ett tillägg till

den allmänna förmånen. Kommittén erinrar om att allmänna pensionsbered
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

ningen i sitt betänkande (SOU 1957: 7) gav uttryck åt samma uppfattning

men förordade att en viss del av livräntan, exempelvis en fjärdedel, alltid

skulle utgå. Socialförsäkringskommittén har undersökt vilket resultatet

skulle bli vid reduktion av livräntorna med tillämpning av en sådan fjärdedelsregel.

De därvid framkomna beloppen anser kommittén visserligen i

och för sig godtagbara, men de ligger icke oväsentligt under de belopp, som

följer av de av kommittén beträffande de båda föregående huvudgrupperna

av fall förordade reglerna. Kommittén anser därför, att i nuvarande läge en

större del av änlce- och barnlivräntorna, lämpligen hälften, bör undantagas

från avdrag. En omprövning härav får sedan ske i samband med utformandet

av en mera definitiv samordning mellan folkpensionering, tilläggspensionering,

yrkesskadeförsäkring och sjukförsäkring.

Avdragsregeln borde enligt kommitténs mening utformas så att vid dödsfallet

gällande pensionsbelopp bleve avgörande och att alltså omräkning och

eventuell sänkning av livräntan inte skulle ske vid kommande index- eller

standardhöjningar av folkpensionen. Kommittén anser det emellertid mera

ändamålsenligt att regeln utformas efter en ren nettoprincip, d. v. s. att

i yrkesskadeförsäkringslagen direkt anges det belopp (hälften av det nuvarande)

som skall utgå vid sidan av och utan inverkan på storleken av icke

inkomstprövad folkpension. Änke- och barnlivräntorna i nya yrkesskadefall

skulle då utgå med en sjättedel resp. en tolftedel av den avlidnes årliga

arbetsförtjänst i stället för som nu med en tredjedel (en fjärdedel efter

67-årsgränsen) resp. en sjättedel.

En sådan regel kan med hänsyn till pensionens väntade storlek för alla

nya änkor med full änkepension förutsättas ge samma resultat som avdragsregeln.

För de ytterligt få nya änkor under 67 år, som inte blir berättigade

till änkepension, och i vissa fall då änkan får en på grund av sin ålder vid

änkeblivandet reducerad änkepension medför den efter nettoprincip utformade

regeln en lägre ersättning. Kommittén anser detta resultat fullt rimligt.

Eftersom i nya änkefall änkepension och ålderspension skall utgå med

samma belopp, finner kommittén det naturligt att änkelivräntan utgår med

samma belopp före och efter 67-årsgränsen. I fråga om livräntebeloppen

bör bibehållas samma motsvarighet som nu mellan å ena sidan legal änka

och å andra sidan vissa samboende eller trolovade kvinnor, änkling och

frånskild make. Livräntorna till flera sådana efterlevande är nu maximerade

till en tredjedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Denna gräns bör

nu ändras till en sjättedel. Vidare bör regeln om maximering av flera efterlevandelivräntor

(t. ex. till änka och flera barn) till fem sjättedelar av det

för den avlidne gällande ersätlningsunderlaget ändras till fem tolftedelar.

Enligt kommittén kan ändringen av livräntebestämmelserna antagas medföra

att yrkesskadeförsäkringens utgifter för nya skadcfal! minskas med

mellan It) och 15 procent.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

Remissyttranden

Förslaget om ändrade regler för inkomstavdrag å samtidigt utgående inkomstprövade

förmåner har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i remissyttrandena.

Mot de av kommittén förordade reglerna för olika fall av sammanträffande

mellan folkpension och yrkeskadelivränta har TCO inte någon erinran.

Socialförsäkringsbolagens förening, som avstyrkt änkepension utan inkomstprövning

och därför finner en ändring av nuvarande regler om änkelivränta

från yrkesskadeförsäkringen obehövlig, tillstyrker för barnlivräntornas

del kommittéförslaget.

Landsorganisationen kan ansluta sig till vad kommittén anfört om den

nivå förmånerna sammantagna bör uppgå till. Däremot vill organisationen

förorda, att utformningen av reduktionsreglerna ändras så, att livräntorna

utgår med fullt belopp enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och att förmånerna

från folkpensioneringen reduceras, varigenom man bl. a. vinner

likformighet i reglerna för alla yrkesskadefall, oberoende av vid vilken tidpunkt

de inträffat. Enligt statskontorets mening kan verkningarna av de

föreslagna reduktionsreglerna knappast anses tillfredsställande från det

allmännas synpunkt sett. Statskontoret vill för sin del föreslå att, i avvaktan

på resultatet av de fortsatta undersökningarna beträffande förevarande

spörsmål, yrkesskadelivräntorna i förekommande samordningsfall alltid får

helt utgå enligt för dem gällande regler, medan däremot folkpensionsförmåner

endast bör få åtnjutas i enlighet med de under tiden närmast före

den 1 juli 1960 tillämpade grunderna, varvid liksom för närvarande en naturlig

begränsning av förmånerna ernås över inkomstprövningen.

Riksförsäkringsanstalten vitsordar, att det med utgångspunkt från en

änke- och barnpensionering av i betänkandet förutsatt konstruktion måste

vara svårt att finna reduktionsregler, vilka tillfredsställer såväl behovet av

administrativ enkelhet som kravet på en rimlig avvägning mellan olika sammanträffandetyper.

Enligt anstaltens mening har kommittén i betydande

mån eftersatt det senare kravet till förmån för det förra, varför effekten av

de föreslagna samordningsreglerna i vissa sammanhang blir otillfredsställande.

Bl. a. pekar riksförsäkringsanstalten på att sänkningen av änkelivräntan

från Vs till Vs av den avlidnes årliga arbetsförtjänst skulle komma

att drabba även änkor, som endast erhåller reducerad pension, och änkor,

vilka aldrig kommer i åtnjutande av änkepension. Kommitténs uppfattning,

att endast ett ytterligt fåtal änkor genom de föreslagna ändringarna

i yrkesskadeförsäkringslagen skulle erhålla lägre ersättning än hittills, är

enligt anstaltens mening icke riktig. Riksförsäkringsanstalten kan för sin

del icke tillstyrka en ordning, enligt vilken änkelivräntor minskas till hälften

av vad nu gäller oavsett om vederbörande äger uppbära änkepension

eller icke. Samma synpunkter måste anläggas på reduktionen av änklings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

livräntorna, då ju enligt kommitténs förslag änklingspensionering icke skall

införas. Eftersom de föreslagna samordningsreglerna endast syftar till en

provisorisk lösning på kort sikt, borde den rimligaste utgångspunkten enligt

riksförsäkringsanstaltens mening vara, att man i avvaktan på de närmare

överväganden, som avses skola ske i samband med utformningen av

invalidpensioneringen, tills vidare inte ger pensionsförmånerna ifråga åt

dem, som redan har lika stora eller bättre förmåner från yrkesskadeförsäkringen.

Detta är liktydigt med en samordning på pensionssidan genom avdrag

för livräntornas hela belopp.

Departementschefen

Enligt socialförsäkringskommitténs förslag skall reglerna för inkomstavdrag

på återstående inkomstprövade folkpensionsförmåner, dvs. invalidpensionernas

och sjukbidragens tilläggspensioner, hustrutilläggen och de

kommunala bostadstilläggen, ändras. Då bostadstilläggen utgår samtidigt

med någon av de andra förmånerna skall enligt förslaget avdrag i första

hand göras på bostadstillägget och därefter på tilläggspensionen eller hustrutillägget.

Detta innebär en förenkling mot nu gällande regel, enligt vilken

avdraget sker proportionellt å bostadstillägg och annan samtidigt utgående

förmån som nu sagts. Förslaget, vilket inte påverkar storleken av det belopp

som pensionstagaren får i handen, bör genomföras. Andra stycket i

8 § har ändrats i överensstämmelse härmed. Som framgår av övergångsbestämmelserna

föreslås, att motsvarande förfarande skall tillämpas i fråga

om de inkomstprövade änkepensionerna i övergångsfallen. Förslagets genomförande

medför en viss kostnadsöverflyttning från kommunerna till

staten, men med hänsyn till att ett stort antal kommuner och därtill de folkrikaste

redan uppnått maximigränsen för bidrag till folkpensioneringen blir

kostnadsförskjutningen ringa. Den torde inte påverka beräkningen av statens

anslag till folkpensionerna.

Socialförsäkringskommittén har relativt utförligt behandlat frågan om

samordning mellan folkpension och yrkesskadelivränta. Vad särskilt angår

familj eförmånerna på ömse sidor gäller för närvarande, att yrkesskadelivräntorna,

som för änka utgör en tredjedel och för barn en sjättedel av den

avlidnes årliga arbetsförtjänst, maximerad till 15 000 kr., bestämmes utan

hänsyn till samtidigt utgående änkepension eller änkebidrag eller särskilt

barnbidrag. De tre sistnämnda förmånerna är emellertid inkomstprövade

och livräntan reducerar därigenom pension, änkebidrag och barnbidrag, så

att någon sammanlagd ersättning, som kan anses för hög, inte uppkommer.

När änkan fyller 67 år erhåller hon den icke inkomstprövade ålderspensionen,

varvid eventuellt utgående änkepension eller änkebidrag upphör. Från

och med nämnda ålder göres en viss reduktion på änkans yrkesskadelivränta,

så att den utgör en fjärdedel i stället för en tredjedel av den avlidnes

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

årliga arbetsförtjänst. Vad nu sagts om yrkesskadelivräntor avser livräntor,

som utgår enligt den nu gällande yrkesskadeförsäkringslagen av år 1954.

Äldre livräntor regleras av de vid tidpunkten för yrkesskadan gällande bestämmelserna,

varvid dock är att märka att livräntorna förhöj es enligt en

särskild lagstiftning av år 1955 angående omreglering av äldre yrkesskadeersättningar.

De äldre livräntorna kan emellertid inte beräknas på högre

årlig arbetsförtjänst för den avlidne än 7 200 kr. Någon nedsättning av

änkelivränta vid 67 år göres inte i de äldre fallen, men omregleringsförhöjningen

avser endast i ringa omfattning efterlevandelivräntor för tid efter

nämnda ålder.

Den höjning av efterlevandeförmånerna från folkpensioneringen, som

föreslagits i det föregående, och framför allt den omständigheten att förmånerna

kommer att utgå utan inkomstprövning skulle, om inga särskilda

regler meddelades för fall av sammanträffande mellan dylik förmån och

efterlevandelivränta från yrkesskadeförsäkringen, i vissa fall leda till en

betydande överpensionering. Vad angår efterlevandeförmånerna då dödsfallet

inträffat före den 1 juli 196 0, dvs. före den dag då

familjepensionsreformen träder i kraft, märkes att änkepensionen även i

fortsättningen är underkastad inkomstprövning. Till följd härav och med

hänsyn till att änkelivräntorna i många av de fall, som regleras av äldre lagstiftning,

är låga erhåller överpensioneringsproblemet här inte den storleksordningen,

att några åtgärder beträffande änkepensionerna framstår som

befogade. Den överkompensation, som kan uppkomma i fall då försörj aren

avlidit före de nya reglernas ikraftträdande, beror i första hand på tillkomsten

av de icke inkomstprövade barnpensionerna. Dessa bör därför såsom

socialförsäkringskommittén förordar i nu avsedda fall minskas med

utgående barnlivränta från yrkesskadeförsäkringen, dock så att alltid minst

en fjärdedel av barnpensionen utgår jämsides med livräntan.

I en del fall kommer det att hända, att yrkesskadan inträffat

före den 1 juli 1960 men dödsfallet efter den 30 juni

nämnda år. Änkepensionen utgår då utan inkomstprövning, vilket gör

överpensioneringen så betydande, att man inte kan nöja sig med den nyssnämnda

reduktionen på barnpensionerna. Lämpligen bör därför i enlighet

med kommitténs förslag i dessa fall även änkepension minskas med änkelivränta

från yrkesskadeförsäkringen, varvid emellertid minst hälften av

pensionen lämnas fri från avdrag.

Behov av särskilda regler för sammanträffande av här ifrågavarande efterlevandeförmåner

föreligger givetvis även där såväl yrkesskadan

som dödsfallet inträffat efter den 30 juni 196 0. Ide

i det föregående omnämnda fallen, då yrkesskadan inträffat före den 1 juli

1960, saknas möjlighet att ingripa med reduktion av yrkesskadelivräntorna,

eftersom dessa regleras av de vid tiden för skadan gällande bestämmelserna

i yrkesskadeförsäkringslagstiftningen. När yrkesskadan inträffar efter fa
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

miljepensionsreformens ikraftträdande står emellertid möjligheten öppen

att från samma tidpunkt ändra yrkesskadeförsäkringslagen så att livräntorna

utgår efter mindre förmånliga grunder än för närvarande. Denna väg

förordas av socialförsäkringskommittén, som bl. a. hänvisar till att allmänna

pensionsberedningen uttalade sig för en reduktion av yrkesskadelivräntorna

vid sammanträffande med folkpension. Socialförsäkringskommitténs

förslag innebär att yrkesskadeförsäkringslagen fr. o. m. den 1 juli 1960

ändras så att efterlevandelivräntorna kommer att utgöra för änka en sjättedel

och för barn en tolftedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Kommittéförslaget

har rönt kritik av vissa remissorgan, vilka närmast förordar

avdrag på pensionerna i stället för på yrkesskadelivräntorna. I remisskritiken

framhålles bl. a., att enligt kommitténs förslag livräntorna nedsättes

även i fall då rätt till pension inte föreligger.

För min del tvekar jag inte om det riktiga i den av allmänna pensionsberedningen

och socialförsäkringskommittén omfattade åsikten att den generella

förmånen, pensionen, alltid bör utgivas fullt ut och att den särskilda

förmån, som må föranledas av att dödsfallet inträffat till följd av yrkesskada,

bör anpassas efter pensionen så att en lämpligt avvägd sammanlagd

ersättningsnivå uppnås. Kommitténs förslag synes i och för sig leda till

godtagbara resultat vid sammanträffande mellan folkpension och efterlevandelivränta

från yrkesskadeförsäkringen. Emellertid kommer med detta

förslag nedsättningen av livräntebeloppen att bli tillämplig även i fall då rätt

till pension inte föreligger eller då änkepensionen är nedsatt på grund av

änkans ålder vid änkeblivandet eller den tidpunkt när förekomsten av barn

upphör att inverka på pensionens storlek. Sedan allmänna tilläggspensioner

börjat utgivas kan det antagas, att tilläggspensioner i regel utgår till

änkor, som äger rätt till änkelivränta från yrkesskadeförsäkringen, detta

även i fall då rätt till folkpension inte föreligger. Storleken av tilläggspensioneringens

änkepensioner påverkas inte av änkans ålder eller förekomsten

av barn. Visserligen innehåller lagen om försäkring för allmän tilläggspension

i sin nuvarande lydelse en bestämmelse om att yrkesskadelivränta i sin

helhet avdrages på tilläggspensionen. Det har dock vid lagens tillkomst uttryckligen

förutsatts att denna regel skall mildras vid folkpensioneringens

och tilläggspensioneringens sammanförande till ett enhetligt pensionssystem,

så att merförmånerna skall kunna utgå vid yrkesskada. I detta sammanhang

synes den av kommittén föreslagna metoden för samordning med

yrkesskadeförsäkringen lämpligen kunna genomföras. Vid ett uppskov till

nämnda tidpunkt undviker man att yrkesskadelivräntorna minskas i fall,

då den önskvärda kompensationen på pensionssidan ännu inte föreligger. För

tiden fram till dess den samordnade lagstiftningen kan träda i kraft torde det

vara lämpligast att erforderlig reduktion för samtidigt utgående eftcrlevandeförmån

från yrkesskadeförsäkringen göres på änkepensioner och

barnpensioner i överensstämmelse med vad som i det föregående förordats

<S It i hon g till riksdagens protokoll 1960. 1 smnl. Nr 75

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år i960

för fall då en yrkesskada, som inträffat före den 1 juli 1960, lett till ett

dödsfall efter den 30 juni samma år.

Bestämmelser av det innehåll, som nu förordats beträffande änkepension,

har upptagits i första punkten i ett nytt tredje stycke i 8 §. Belopp som

avdragits enligt bestämmelserna i det nya stycket bör inte ånyo kunna avdragas

vid inkomstprövningen av kommunalt bostadstillägg. En föreskrift

härom återfinnes i styckets andra punkt.

I änkepensionsärenden har pensionsnämnd enligt 34 § andra stycket att

fastställa pensionens belopp. Oavsett om ansökningshandlingarna kommer

att innehålla uppgift om yrkesskadelivränta och dess belopp, är det anledning

anta att bestämmelserna i 8 § tredje stycket kan komma att bereda åtskilliga

nämnder svårigheter vid uträknandet av det slutliga änkepensionsbeloppet.

Det torde därför få anses lämpligt att det beslut, som nämnden har att

fatta, och det besked om beslutet, som ordföranden skall tillställa sökanden,

endast innehåller uppgift om änkepensionens storlek före reduktionen samt

att i beskedet en erinran göres att pensionen skall reduceras enligt bestämmelsen

i här ifrågavarande stycke. Det slutliga uträknandet av änkepensionen

i sådana fall får därefter ankomma på pensionsstyrelsen.

11 §•

Ur denna paragraf utgår det nuvarande stadgandet att änkepension, som

ej uPPgår till 60 kr., inte skall utgivas. En sådan regel blir inaktuell för de

nya änkefallen, där inkomstavdrag inte skall äga rum. För övergångsfallen

föreslås en annan bestämmelse i punkt 4 i övergångsbestämmelserna.

Enligt nuvarande bestämmelser i FPL kan det för samma person bli

fråga om rätt till mer än en av de olika formerna av folkpension för en och

samma månad. Detta gäller såväl vid övergång till ålderspension från invalidpension

(sjukbidrag), hustrutillägg eller änkepension som vid övergång

från en förmån till en annan inom sistnämnda grupp. Enligt pensionsstyrelsens

praxis sker övergång till ålderspension fr. o. m. den månad, under

vilken pensionstagaren fyller 67 år. Vad gäller övergång dessförinnan från

en folkpensionsförmån till en annan förfares i praxis så, att den nya förmånen

ges retroaktivt fr. o. m. den månad, varunder rätten till densamma

inträtt, men att vid utbetalningen av den nya förmånen avdrag göres för

den tidigare förmånen i den mån den belöper på den nya förmånens retroaktivtid.

Lagreglerna för ifrågavarande sammanträffandesituationer har emellertid

för närvarande en skiftande utformning för olika fall. Det har ansetts

lämpligt att i samband med utarbetandet av de nya änkepensionsbestämmelserna

söka åstadkomma större enhetlighet på förevarande område. Härför

erforderliga regler har införts i 11 §. I det föreslagna första stycket regleras

övergång till ålderspension från annan folkpensionsförmån. Enligt

detta stycke jämfört med 38 § 1 mom. sker övergången vid ingången av den

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

månad, under vilken pensionstagaren fyller 67 år. Då den föreslagna bestämmelsen

är generell, har stadgandet i förevarande hänseende i 3 § 2

mom. för invalidpension (sjukbidrag) kunnat utgå.

Enligt de föreslagna bestämmelserna i 3 § 4 mom. sista stycket kan återinträde

ske i rätten till änkepension, som indragits i anledning av nytt äktenskap

eller visst samboende. Rätt till änkepension kan samtidigt föreligga

i anledning av två eller flera dödsfall. Därvid bör givetvis endast en pension

utgå, nämligen den största. Om änkepensionerna är lika stora är det i

allmänhet utan intresse att anknyta änkepensionsrätten till det ena eller

det andra dödsfallet. I vissa fall — såsom vid sammanträffande med änkelivränta

från yrkesskadeförsäkringen — är det dock erforderligt att hänföra

pensionsrätten till ett visst dödsfall. Det föreslås därför, att vid lika

stora änkepensioner, pensionen efter den sist avlidne mannen skall utgivas.

Bestämmelser i enlighet med vad nu anförts har intagits i första punkten av

andra stycket i förevarande paragraf.

Då rätt samtidigt föreligger till såväl invalidpension eller sjukbidrag som

änkepension skall enligt den föreslagna lydelsen av 11 § andra stycket andra

punkten endast en av dessa förmåner utgivas. Här har icke föreskrivits att

den största förmånen skall utgå. I vissa fall — t. ex. på grund av bestämmelsen

i lagen om försäkring för allmän tilläggspension att förtidspension

från denna försäkring förutsätter att invalidpension eller sjukbidrag åtnjutes

från folkpensioneringen — kan det nämligen vara förmånligare att uppbära

invalidförmånen från folkpensioneringen även om den är mindre än

änkepensionen. Det är därför icke säkert att den pensionsberättigade alltid

önskar komma i åtnjutande av den folkpensionsförmån som till beloppet

är störst. Den som icke åtnjuter någon folkpensionsförmån kan på grund av

det föreslagna stadgandet i sin ansökan själv välja den förmån som hon

föredrager. Skulle den som redan beviljats en folkpensionsförmån senare

vilja välja en annan sådan förmån, till vilken hon jämväl äger rätt, kan

det önskade resultatet uppnås genom att vederbörande avsäger sig sin rätt

till den tidigare förmånen samtidigt som den nya förmånen sökes.

Frågan om övergång från hustrutillägg till änkepension regleras genom

ett föreslaget tillägg till 38 § 1 mom.

12 §.

Socialförsäkringskommittén

Kommittén anför, att den pensionsberättigades civilstånd enligt FPL är

av betydelse framför allt i två hänseenden. Dels utgår ålderspension och tillläggspensionsdelcn

av invalidpension och sjukbidrag samt index- och standardtillägg

med olika belopp för å ena sidan gift pensionsberättigad, vars

make också är berättigad till folkpension, och å andra sidan annan pensionsberättigad.

Dels är vissa pensionsförmåner förbehållna personer tillhörande

viss civilståndskategori. Så är änkepension förbehållen änka samt hustru
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

tillägg förbehållet gift pensionärs hustru. Enligt gällande lagstiftning och

praxis är emellertid i nämnda hänseenden det legala civilståndet icke ensamt

utslagsgivande. Enligt 12 § må sålunda vid tillämpningen av lagen,

där särskilda skäl föreligger, gift pensionsberättigad anses såsom ogift (regeln

i fortsättningen benämnd 12 § första punkten) samt ogift pensionsberättigad,

vilken sedan avsevärd tid sammanlever med annan under äktenskapsliknande

förhållanden, anses såsom gift med denne (12 § andra punkten).

Möjligheten enligt 12 § att behandla ogift pensionsberättigad som gift

har i praxis utnyttjats på det sättet att en ogift kvinna, som sedan avsevärd

tid sammanlevat med en man under äktenskapsliknande förhållanden, kan

bli berättigad till änkepension vid mannens död.

Kommittén har vid utformandet av den nya änkepensionslagstiftningen

funnit erforderligt att i lagtexten uttryckligen ange under vilka närmare

förutsättningar rätt till änkepension skall föreligga för kvinna, som icke

varit gift med den avlidne mannen. Därvid har kommittén ansett, att större

återhållsamhet är påkallad i fråga om möjligheten att bevilja änkepension

åt kvinna, som icke var gift med mannen, än vad fallet är i nuvarande lagstiftning

och rättstillämpning. Kommittén ställer då frågan om det är lämpligt

eller ens möjligt att lösa förevarande spörsmål separat för änkepensioneringens

del, vilket i så fall skulle innebära att tillämpningen av 12 § lämnas

oförändrad för resten av folkpensionsområdet. Eftersom kommittén är böjd

för att besvara frågan nekande och då en översyn av bestämmelserna i 12 §

synes kommittén sakligt motiverad, tar kommittén upp spörsmålet till behandling.

Regeln i 12 § första punkten om att gift pensionsberättigad i vissa fall

kan behandlas som ogift har kommittén inte funnit anledning att föreslå

ändrad. Vad beträffar andra punkten, som reglerar när ogift pensionsberättigad

skall anses såsom gift, föreligger däremot enligt kommitténs mening

starka skäl för en omarbetning så att bestämmelsen bättre motsvarar

de krav som kan ställas på en modern sociallagstiftning.

Vid FPL:s tillkomst befanns det, yttrar socialförsäkringskommittén, inte

möjligt att låta det faktiska samboendeförhållandet vara avgörande för

pensionens storlek, utan det ansågs nödvändigt att i princip grunda pensionsberäkningen

på den pensionsberättigades civilstånd, dock med den

möjlighet till undantag som följer av 12 §. Skälen för att man inte undantagslöst

följde civilståndet var framför allt dels att det ansågs såsom synnerligen

stötande för rättsmedvetandet att personer, vilka sedan en följd

av år sammanbott som makar utan att vara vigda, skulle få avsevärt högre

pension än om de varit gifta, dels att två pensionsberättigade makar skulle

kunna genom en arrangerad äktenskapsskillnad bereda sig avsevärt högre

pension än tidigare.

Dessa skäl äger enligt kommitténs uppfattning fortfarande giltighet och

kommer genom riksdagens principbeslut om förändrade relationer i pensionsbelopp

mellan ensamstående pensionärer och pensionsberättigade ma
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

kar att få än större betydelse i framtiden. Två makar har nu 3 920 kr. tillsammans

i pension, under det att två ogifta samboende har 2 450 kr. var

eller tillsammans 4 900 kr. Efter den ändrade makeavvägningen och den

avsedda höjningen av pensionerna blir år 1968 beloppen 5 400 kr. för två

makar och 7 200 kr. för de båda ogifta. Med folkpensionsförmånernas alltmer

växande storlek och med den i princip beslutade ändrade avvägningen

av pensionernas storlek mellan ensamstående och makar framstår det emellertid

för kommittén såsom betänkligt att låta pensionernas avhängighet av

civilstånds- och samlevnadsförhållanden regleras av ett så allmänt hållet

stadgande som nuvarande 12 § andra punkten. Lagrummet ger möjlighet

till en vidsträckt skälighetsprövning i det enskilda fallet, och även om detta

i vissa situationer kan vara fördelaktigt framstår det dock ur likformighetens

och rättssäkerhetens intresse som önskvärt att få en lydelse, som

mera exakt fastslår under vilka objektiva förutsättningar lagrummet skall

tillämpas.

Kommittén har av de avgöranden i folkpensionsärenden varav kommittén

tagit del ej kunnat undgå att få det intrycket att 12 §, då det gäller att

anse ogifta samboende som makar, kommit till tillämpning i en utsträckning,

som går längre än vad lagstiftaren torde ha avsett vid bestämmelsens

tillkomst. Tillämpningen synes dessutom utmärkas av en viss ojämnhet.

Härtill kommer att det administrativa förfarandet i här avsedda slag av

ärenden, främst undersökningen och prövningen av samboendeförhållandenas

natur, vållar en betydande belastning, framför allt hos de lokala pensionsmyndigheterna.

Vidare uppstår en stundom mycket stark irritation och

olust hos pensionsberättigade, som blir utfragade om sina mest intima förhållanden,

samt hos de tjänstemän och kommunala förtroendemän, som har

att syssla med handläggningen av pensionsärendena och som har att i

tjänsten verkställa utredningar om angivna förhållanden, över huvud taget

anser kommittén, att den nuvarande lagtextens uttryck »sammanlever med

annan under äktenskapsliknande förhållanden» samt »anses såsom gift» lätt

kan ge intrycket av ett moraliskt ställningstagande från det allmännas sida,

något som bör undvikas i en lagstiftning av förevarande art.

Kommittén har i anslutning till vad sålunda anförts funnit det önskvärt

att utmönstra de angivna uttrycken ur den kommande lagstiftningen. I

stället anser kommittén, att det i lagtexten bör anges vissa objektivt lätt

konstaterbara omständigheter, vilkas förhandenvaro medför alt pensionen

skall utgå med det för gift pensionsberättigad gällande beloppet och i övrigt

enligt motsvarande regler som för gift pensionsberättigad. Det är i huvudsak

två omständigheter, som därvid enligt kommitténs mening bör medföra

sådan verkan, nämligen dels att man och kvinna stadigvarande sammanbor

och har eller har haft barn tillsammans, dels att man och kvinna,

som tidigare varit gifta med varandra men vilkas äktenskap upplösts genom

äktenskapsskillnad, återupptagit samlevnaden.

Även med en begränsning av lagrummets tillämpning till ifrågavarande

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

båda kategorier anser kommittén, att de flesta av de fall kommer att inrymmas

under stadgandet, som ursprungligen torde ha avsetts med 12 § andra

punkten.

Remissyttrande

Vad kommittén föreslagit i detta hänseende har närmare uppmärksammats

endast av pensionsstyrelsen, som anser det obestridligt att den föreslagna

ändringen skulle göra lagtillämpningen enklare men finner det lika

klart att denna synpunkt inte kan vara avgörande för bestämmelsernas avfattning.

Styrelsen påpekar, att de föreslagna bestämmelserna inte skulle

undanröja vad som vid tillkomsten av den nuvarande 12 § ansågs verka

synnerligen stötande för rättsmedvetandet nämligen att personer, vilka sedan

en följd av år sammanbott som makar utan att vara vigda, på grund

härav skulle få avsevärt högre pension än om de varit gifta. Kritiken mot

12 § från pensionsnämnder och styrelsens ombud m. fl. har, framhåller

styrelsen, varit stark men den har inte gått i riktning mot en inskränkning

av bestämmelsernas tillämpningsområde utan tvärtom i riktning mot en

utvidgning av detsamma. Pensionsstyrelsen har klart för sig att det ingalunda

är en enkel sak att komma till en rättvis avvägning av de spörsmål,

som den nuvarande 12 § avser att lösa. Styrelsen finner i varje fall att man

inte utan ytterligare utredning kan träffa ett avgörande i frågan.

Departementschefen

Den enligt nuvarande lydelse av 12 § föreliggande möjligheten att betrakta

två gifta pensionärer såsom ogifta, så att de var för sig erhåller det för en

ensam pensionär gällande pensionsbeloppet, utnyttjas i fall då en av makarna

för avsevärd tid är intagen på anstalt, då makarna på grund av söndring

lever skilda från varandra och över huvud taget där något samboende

mellan makarna inte existerar. Såsom socialförsäkringskommittén anser

bör nuvarande praxis i detta avseende gälla även i fortsättningen.

Det fall då en gift pensionsberättigad skall likställas med ogift bör regleras

för sig i ett första stycke i paragrafen. Enligt den föreslagna lydelsen

av detta stycke skall gift pensionsberättigad, vilken stadigvarande lever

åtskild från sin make, vid tillämpningen av denna lag likställas med ogift

pensionsberättigad, såvida ej särskilda skäl föranleder till annat. Nu gäller

att gift pensionsberättigad må anses såsom ogift, där särskilda skäl föreligger.

Den nya lydelsen torde stå i nära överensstämmelse med nuvarande

praxis. Såsom exempel på särskilda skäl, som må föranleda till avvikelse

från huvudregeln, må erinras om att hustrutillägg inte kan utgå om en

gift man likställes med ogift, något som ofta skulle framstå såsom oskäligt

då mannen intagits på anstalt.

De nu gällande reglerna om att ogifta pensionstagare i vissa fall kan an
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 7.960

ses såsom gifta har bl. a. tolkats så att en kvinna, som utan vigsel under

avsevärd tid sammanlevt med en man under äktenskapsliknande förhållanden,

kunnat erhålla änkepension. Rätten till änkepension föreslås emellertid

nu bli uttömmande reglerad i 3 § 4 mom. Enligt fjärde stycket i sagda

lagrum kan änkepension tillerkännas en kvinna som inte var gift med den

avlidne vid dödsfallet, därest mannen och kvinnan stadigvarande sammanbodde

samt tidigare varit gifta eller har eller har haft barn tillsammans.

Socialförsäkringskommittén anser, att samma förutsättningar bör gälla för

att personer som inte är vigda skall kunna anses såsom gifta vid FPL:s

tillämpning i övrigt. Pensionsstyrelsen har ställt sig kritisk till detta förslag

och invänt, att det inte hindrar att personer, vilka under en följd av år

sammanbott som makar utan att vara vigda, erhåller avsevärt högre pension

än om de varit gifta. Styrelsen torde härvid avse sådana fall då några

barn inte fötts i förbindelsen.

Syftet med den förevarande bestämmelsen är att förhindra att det ställer

sig ofördelaktigare i pensionshänseende att sammanleva i äktenskap än i

en fri förbindelse. Däremot skulle det uppenbarligen föra för långt att låta

den omständigheten att pensionärer har gemensam bostad leda till en minskning

av deras pensioner. Gränsen mellan de fall som bör likställas med äktenskap

i pensionsavseende och övriga fall av samboende dragés nu med

hjälp av begreppet »sammanlevnad under äktenskapsliknande förhållanden».

Det ligger i öppen dag att man vid prövningen av om detta villkor är

uppfyllt står inför mycket vanskliga avgöranden och att utrymmet för rent

skönsmässiga överväganden blir stort. Regler, som anknyter till objektivt

lättare konstaterbara fakta, torde vara ett önskemål, som i inte ringa utsträckning

vinner förståelse hos pensionsnämnderna. Socialförsäkringskommitténs

förslag bygger likaledes på uppfattningen att en gränsdragning,

som anknyter till oomtvistliga faktiska omständigheter, är att föredraga

framför den nuvarande mera allmänt hållna regeln. Jag delar denna

uppfattning och anser den av kommittén föreslagna bestämmelsen lämplig.

Några allmängiltiga regler av det slag som nyss framhållits såsom önskvärda

torde inte kunna uppställas om man vill utsträcka möjligheten att betrakta

icke gifta pensionärer som gifta utöver vad kommittén föreslagit.

Jag förordar alltså, att nämnda möjlighet begränsas till de fall då man och

kvinna stadigvarande sammanbor samt antingen tidigare varit gifta med varandra

eller också har eller har haft barn tillsammans. Om både mannen

och kvinnan är pensionärer utgår alltså i dessa fall pensionen till vardera

med det för en gift pensionstagare bestämda beloppet. Endast i dessa fall

kan hustrutillägg beviljas, oaktat lagligt äktenskap inte föreligger. De nya

bestämmelserna har upptagits i ett andra stycke i 12 §.

14 §.

Denna paragrafs 2 m o m. har undergått en formell ändring med hänsyn

till att änkepension inte längre skall vara inkomstprövad.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

15 §.

Ändring i de ekonomiska förhållandena påverkar icke rätten till änkepension

i de nya änkefallen. Anmälningsplikt härom bör alltså icke föreligga.

vilket föranleder att ordet änkepension utgår i 15 § första stycket

första punkten. I 15 § första stycket sista punkten har införts stadgande

att anmälan skall göras av den som åtnjuter änkepension, om förhållandena

så ändrats att rätten till änkeförmånen därav påverkas. Anmälningsplikt

föreligger sålunda om ett barn under 16 år, som tidigare stadigvarande

sammanbott med änkan och som är av betydelse för rätten till eller storleken

av änkepension, flyttar hemifrån eller avlider, om vårdnaden om sådant

barn upphör och om änka ingår nytt äktenskap eller stadigvarande sammanbor

med en man med vilken hon har varit gift eller har eller har haft barn.

För änka, som uppbär kommunalt bostadstillägg, föreligger redan enligt

första punkten anmälningsskyldighet beträffande förbättrade ekonomiska

förhållanden.

16 §.

Paragrafen har underkastats erforderlig ändring med hänsyn till att änkepension

utgår utan inkomstprövning.

19 §.

Enligt 1 m o m. i denna paragraf skall folkpensionsavgift erläggas av personer

i åldern 18—66 år, för vilka beräknats till statlig inkomstskatt taxerad

inkomst. Befriad från avgiftsskyldighet är bl. a. den, som för december

månad året näst före taxeringsåret ägt uppbära folkpension, liksom den

vars taxerade inkomst inte uppgår till 1 200 kr.

Premien för en pensionsförsäkring erlägges inte sedan försäkringsfallet

inträffat. Det faller sig naturligt att på samma sätt upphöra att ta ut folkpensionsavgift

när 67-arsåldern inträder eller vederbörande blir berättigad

till invalidpension eller sjukbidrag. Någon parallell av detta slag kan emellertid

inte åberopas för att befria den som uppbär en familj epensionsförmån

från folkpensionsavgift. Avgiften måste ju anses avse ålders- eller invalidpension

(sjukbidrag) till eller familjepension efter vederbörande själv. Att

någon uppbär familjepension bör därför, om jämförelsen med vanlig försäkring

upprätthålles, anses innebära att försäkringsfallet inträffat för den

person, efter vilken familj epensionen utgår. Den familj epensionsberättigade

bör då efter vanliga regler fortsätta att betala för sin egen pensionering. Enligt

de nuvarande bestämmelserna blir änkepensionärer men inte personer,

som uppbär änke- eller änklingsbidrag eller hustrutillägg, befriade från

skyldighet att utge folkpensionsavgift. Socialförsäkringskommittén föreslår,

att någon befrielse för kategorin änkepensionärer, till vilken i fortsättningen

de nuvarande änkebidragstagarna kommer att höra, inte längre skall förekomma.

Detta förslag, som inte mött några invändningar från remissorga
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

nens sida, bör genomföras. Bristande betalningsförmåga beaktas för änkorna

såväl som för andra avgiftsskyldiga genom den allmänna regeln om avgiftsbefrielse

för den vars taxerade inkomst inte uppgår till 1 200 kr.

33 §.

Vid ansökan om folkpension skall enligt denna paragrafs nuvarande lydelse

fogas prästbevis. Pensionsstyrelsen upplyser, att styrelsen genom de

avtryckskort, som länsbyråerna för folkbokföringen årligen har att tillställa

styrelsen över alla som under nästkommande år uppnår 67 års ålder, i regel

erhåller de upplysningar som erfordras för att pröva ansökan om ålderspension.

Även i fall av jämkning av eller tillägg till utgående folkpension

kan prästbevis avvaras. Styrelsen anser därför att det ovillkorliga kravet

på att prästbevis skall fogas vid pensionsansökan kan slopas. Med hänsyn

härtill föreslås, att tredje stycket i 33 § erhåller den lydelsen att prästbevis

skall bifogas i den mån pensionsstyrelsen föreskriver. Det får alltså ankomma

på styrelsen att utfärda bestämmelser om i vilka fall pensionsansökan

skall vara åtföljd av prästbevis.

36 §.

Genom ett tillägg till femte stycket i denna paragraf stadgas, att pensionsstyrelsen

må utan föregående prövning av pensionsnämnd verkställa erforderlig

jämkning av änkepension i anledning av förändringar med avseende

å barns ålder eller vårdnaden om barn. Ifrågavarande ändringar gäller ostridiga

fakta i motsats till ändringar som avser frågan huruvida änka och

barn stadigvarande sammanbor eller icke. Frågan om ändring i sistnämnda

fall bör underställas pensionsnämnds prövning.

Enligt den nuvarande lydelsen av femte stycket kan pensionsstyrelsen

utan att pensionsnämnd prövar frågan indraga kommunalt bostadstillägg,

som till följd av att pensionstagaren blivit mantalsskriven i annan kommun

inte längre skall utgå. Detsamma bör givetvis även gälla då bostadstillägget

skall indragas på grund av att pensionstagaren inte längre är mantalsskriven

i riket. Ett förtydligande av ordalagen i stadgandet har därför ansetts

vara på sin plats.

38 §.

Det föreslagna tillägget till 1 mom. första stycket reglerar pensionsförhållandena

under den månad, då en pensionsberättigad man avlider. Mannens

ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag jämte eventuellt hustrutillägg

utgår till och med dödsfallsmånaden. Enligt förslaget skall änkepensionen

efter honom utgå tidigast från och med månaden näst efter den,

varunder dödsfallet inträffade.

I det följande kommer att föreslås viss ändring av bestämmelserna om

samordning mellan folkpension och sjukhjälp från den allmänna sjukför
-

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

säkringen. Detta förslag, som föranleder ändring av 29 § sjukförsäkringslagen,

påkallar sådan ändring av 2 m o in. i förevarande paragraf att utgiven

sjukhjälp inte längre skall vid retroaktiv pensionsutbetalning medföra avdrag

å änkepension, hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till sådan

förmån. Rörande motiven för lagändringen hänvisas till kommentaren till

lagen angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§ lagen om allmän sjukförsäkring.

övergångsbestämmelser

I första stycket föreskrives, att de nya bestämmelserna träder i kraft den

1 juli 1960. Stycket innehåller emellertid vissa modifikationer av huvudregeln.

Folkpensionsavgiften debiteras för kalenderår och grundas därvid

på föregående års inkomster. Det är i och för sig möjligt att låta den föreslagna

lydelsen av 19 § 1 mom. träda i kraft den 1 juli 1960 och därvid

bli tillämplig vid debitering av avgifterna för år 1960, d. v. s. på grundval

av 1959 års inkomster. Emellertid föreslås i det följande att 33 § lagen om

allmän sjukförsäkring i förevarande hänseende skall erhålla samma innehåll

som 19 § 1 mom. FPL. Det skulle stöta på mycket stora praktiska svårigheter

att inom sjukförsäkringen låta ändringen avse avgift, som grundas

på tidigare års inkomster än 1960 års. Enhetlighet på detta område bör av

praktiska skäl eftersträvas. Det föreslås därför, att den nuvarande lydelsen

av 19 § 1 mom. alltjämt skall gälla i fråga om avgifter, som påföres för år

1960 eller tidigare år. Vidare bör de äldre avdragsreglerna i 38 § 2 mom.

avse pension för tid före ikraftträdandet, vilken utbetalas därefter. Föreskrift

i detta hänseende har även intagits i första stycket.

Enligt bestämmelsen i andra stycket upphör lagen om bidrag till änkor

och änklingar med barn att gälla då ändringarna i FPL träder i kraft. De

änklingsbidrag, som utgick för juni 1960, skall som framgått av den allmänna

motiveringen även i fortsättningen kunna utgå enligt de vid utgången

av sagda månad gällande grunderna. Dock skall någon ytterligare indexförhöjning

av dessa bidrag inte äga rum. Hänvisningen till äldre bestämmelser

för änklingsbidragens del medför jämväl att nuvarande regler om

kommunernas bidrag till finansieringen gäller även i fortsättningen.

Tredje stycket anger, att vissa i det följande, under 6 punkter upptagna

övergångsregler skall iakttagas vid tillämpningen av de nya bestämmelserna.

Punkterna 1 och 2 innehåller vissa stadganden för fall då man och kvinna

ansetts som gifta enligt 12 § äldre lydelsen på grund av att de sammanlever

under äktenskapsliknande förhållanden men 12 § andra stycket nya lydelsen

inte är tillämplig på förbindelsen, t. ex. på grund av att de ej varit gifta

med varandra eller att de inte har barn tillsammans. I regel torde, om båda

är pensionärer, de nya bestämmelserna vara fördelaktigare för dem med

hänsyn till att var och en får pension efter det för en ensam pensionstagare

bestämda beloppet. De nya bestämmelserna bör då tillämpas. Emellertid

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

skulle det inte bli möjligt för kvinnan att med stöd av de nya bestämmelserna

uppbära hustrutillägg, som hon åtnjutit enligt den äldre lydelsen.

Med hänsyn härtill innehåller punkt 1 en bestämmelse, som gör det möjligt

att även i fortsättningen med gift pensionsberättigad likställa den som

vid de nya reglernas ikraftträdande med tillämpning av 12 § äldre lydelsen

åtnjuter folkpensionsförmån såsom gift.

Har kvinna i fall som nu sagts ansetts som gift med mannen oavbrutet

fram till dennes död, äger hon enligt punkt 1 samma rätt till änkepension

■efter honom som en änka efter sin make. Om däremot mannen och kvinnan

efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna haft pension sasom ogifta,

föreligger ingen rätt till änkepension vid mannens död. Även då dödsfallet

inträffat före de nya bestämmelsernas ikraftträdande äger en kvinna, som

sammanlevt med en man och jämlikt 12 § äldre lydelsen ansetts såsom gift

med honom vid hans död, enligt punkt 2 rätt till änkepension enligt de nya

reglerna, fastän de nya villkoren för icke gifta kvinnors änkepensionsrätt

inte är uppfyllda. Vid avgörande av om kravet på 5 års äktenskap skall

anses uppfyllt då änkepension sökes enligt punkterna 1 och 2 i övergångsbestämmelserna

skall den tid, under vilken kvinnan oavbrutet sammanbott

med mannen fram till tidpunkten för dennes död, anses som tid varunder

äktenskapet ägt bestånd.

I fall då en kvinna erhåller änkepension med tillämpning av punkt 1 eller

2 i övergångsbestämmelserna kan det förekomma att hon tillika är berättigad

till änkepension efter sin make, om hon vid dennes död alltjämt är

gift med honom. Enligt 11 § andra stycket nya lydelsen skall då endast

en änkepension utgivas.

Punkt 3 innehåller den i den allmänna motiveringen behandlade regeln, enligt

vilken den särskilda pensionsrätt som grundas på förekomsten av barn

icke gäller för övergångsfallens änkor, såvida icke samtliga barnrekvisit

förelegat vid tiden för den nya lagstiftningens ikraftträdande. Har barnet

fyllt 16 år före den 1 juli 1960, skall änkans rätt till pension bedömas efter

hennes ålder vid mannens död. Detsamma skall gälla om änkan i juli 1960

inte har vårdnaden om eller stadigvarande bor tillsammans med barnet.

I motsats till nuvarande stadganden om änkepension innehåller de föreslagna

nya bestämmelserna inte någon dispensregel från kravet på fem års

äktenskap för rätt till änkepension. Om änkepension vid ikraftträdandet

av de nya bestämmelserna utgår med tillämpning av dispensregeln, skall

vid tillämpning av 3 § 4 mom. första stycket b) anses som om äktenskapet

bestått minst fem år. Punkt 3 upptager en bestämmelse härom.

Av stadgandena i punkt \ framgår att änkepension efter en man, som

avlidit före den 1 juli 1960, skall minskas enligt nu gällande regler. Dock

skall avdrag på grund av inkomst först ske å kommunalt bostadstillägg.

Denna regel är i överensstämmelse med vad som i 8 § andra stycket föreslagits

i de fall då del samtidigt utgår två inkomstprövade pensionsför
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

måner. Bestämmelsen i denna punkt innebär, att det nya tredje stycket i

8 § inte tillämpas beträffande pension efter en man, som avlidit före den

1 juli 1960. Änkelivränta från yrkesskadeförsäkringen anses i dessa fall

som inkomst vid tillämpning av 8 § äldre lydelsen. Punkten innehåller vidare

bestämmelser om s. k. garantibelopp ävensom en regel om att änkepension,

som understiger en femtondel av full pension, inte skall utgå. I

dessa hänseenden hänvisas till den allmänna motiveringen. Beträffande

änkepensionerna i övergångsfallen bör med hänsyn till att förmånerna är

inkomstprövade 14 § 2 mom. och 16 § i dessa lagrums äldre lydelse alltjämt

gälla. Punkt 4 innehåller även föreskrift härom.

I punkt 5 har intagits föreskrift om att en kvinna, som för juni månad

1960 åtnjuter änkepension eller änkebidrag och som är berättigad till änkepension

enligt de nya bestämmelserna, skall erhålla sådan pension utan

särskild ansökan. Pensionsstyrelsen har därvid att verkställa den erforderliga

omräkningen av pensionerna och bidragen.

Punkt 6 innehåller ett undantag från stadgandet i 38 § 1 mom. Enligt

detta lagrum utgår folkpension från och med den månad, varunder rätt

till pension inträtt, vilket, där ej rätten visas ha varit för handen tidigare,

anses ha skett då pensionen söktes; pensionen utgår dock ej för längre tid

tillbaka än tre månader före den månad, under vilken pensionen söktes.

Enligt de nu föreslagna reglerna blir betydande nya grupper berättigade till

änkepension från och med juli 1960. Därest ansökningarna om änkepension

ingives i tid, går pensionärerna inte miste om något pensionsbelopp även

om utbetalningen kan bli fördröjd. Emellertid dröjer det ofta innan nyheter

av här ifrågavarande slag blir kända på sådant sätt att ansökan om den

nya förmånen göres. Både av detta skäl och med hänsyn till att pensionsmyndigheterna

under hela andra halvåret 1960 kommer att få en kraftig

arbetsanhopning, föreslås en bestämmelse om att de nya förmånerna kan

beviljas med verkan från och med den 1 juli 1960 eller den senare månad

varunder pensionsrätten inträtt, under förutsättning att ansökan inkommit

senast den 31 december 1960.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen om höjning

av folkpensioner m. m. 1

1 §■

I första stycket har införts de av den föreslagna standardhöjningen föranledda

ändringarna. Beloppen har alltså höjts med 175 kr. för gift pensionär,

d. v. s. 350 kr. för två pensionsberättigade makar, samt 250 kr. för

en ensam pensionär. Vidare har den ändringen vidtagits, att änkepensionsberättigad

kvinna erhåller tillägg i enlighet med vad som gäller för en

ensam pensionär. Av stadgandet i 2 § att vad i FPL stadgas rörande indextillägg

i tillämpliga delar skall gälla med avseende å höjning enligt förevarande

lag framgår att, om indextillägg minskas i fall som angives i det

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungi. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

nya andra stycket av 6 § 3 mom. FPL, också standardtillägget skall minskas

i samma mån som indextillägget.

På grund av att lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn upphäves

har vad i denna paragraf stadgas rörande bidrag till änkor och änklingar

med barn fått utgå. I övergångsbestämmelserna har intagits föreskrifter

om att lagen i dess nuvarande lydelse alltjämt skall äga tillämpning

i fall, då änklingsbidrag utgår efter den 30 juni 1960. Dessa bidrag skall alltså

inte förhöjas med de nya standardtilläggen.

2 §.

Även i denna paragraf har hänvisningen till lagen om bidrag till änkor

och änklingar med barn uteslutits. I fråga om höjning av tilläggspension

hänvisas nu till vad som stadgas rörande indextillägg till änkepension. Denna

hänvisning kan icke längre gälla, då änkepensionen i nya änkefall icke

är inkomstprövad. Hänvisningen föreslås i fortsättningen i stället skola

gälla indextillägg till hustrutillägg.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen om

kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen

Ändringarna föranledes av att kommunerna icke skall bidraga till kostnaderna

för änkepension i nya änkefall. I övergångsbestämmelserna stadgas

att lagen i den nuvarande lydelsen alltjämt skall äga tillämpning i fråga

om änkepension i anledning av dödsfall före ikraftträdandet.

Förslaget till lag om barnpensioner

1—3 §§•

Beträffande dessa paragrafer hänvisas till den allmänna motiveringen. De

i 1 § första stycket för rätt till barnpension uppställda fordringarna på

svenskt medborgarskap och stadigvarande vistelse i Sverige överensstämmer

med vad som stadgas i 3 § lagen om särskilda barnbidrag såsom villkor för

rätt till sådant bidrag.

4 §.

Denna paragraf, som handlar om avdrag å barnpension för barnlivränta

från yrkesskadeförsäkringen, har kommenterats vid 8 § FPL.

5 §.

Enligt första stycket skall ansökan om barnpension göras hos pensionsnämndens

ordförande i det pensionsdistrikt, där barnets förmyndare senast

blivit mantalsskriven. Med den föreslagna regeln torde samma pensionsnämndsordförande

i allmänhet vara behörig att emottaga såväl ansökning

om barnpension för barn, vars fader avlidit, som ansökning om änkepension

för barnets moder.

I andra stycket har i enlighet med vad som nu gäller enligt särskilda

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

barnbidragslagen intagits en kompletterande föreskrift för det fall att

ansökningsort som nyss sagts inte finns. Ansökning om barnpension skall

då göras hos pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt, där barnet

stadigvarande vistas.

Enligt tredje stycket skall ansökan om barnpension göras av barnets förmyndare.

I likhet med vad som nu är fallet enligt särskilda barnbidragslagen

föreslås att, om barnavårdsman förordnats för barnet, denne skall

vara behörig att göra ansökan om barnpension.

6 §.

I denna paragraf föreskrivs, att beträffande barnpension i tillämpliga

delar skall gälla vad som stadgas om särskilda barnbidrag i 11 § andra

stycket, 14 §, 15 § fjärde och femte styckena samt 16—18 §§ lagen om

särskilda barnbidrag. Rörande innehållet i nämnda lagrum må följande

redogörelse lämnas.

Enligt 11 § andra stycket skall, om barn för vilket särskilt barnbidrag

utgår icke längre är svensk medborgare eller stadigvarande vistas här i

riket, barnbidraget indragas, såvida icke delta med hänsyn till omständigheterna

befinnes oskäligt. Enligt 14 § utgår icke särskilt barnbidrag för tid,

under vilken kostnaderna för barnets vård å anstalt eller för kost och bostad

helt bestrides av statsmedel. Sådant bidrag utbetalas dock för tid, då barnet

är inackorderat vid nomadskola.

I 15 § fjärde stycket stadgas, att ansökning om särskilt barnbidrag skall

avfattas enligt fastställt formulär och innehålla nödiga upplysningar för

utredande av rätten till barnbidrag ävensom en av sökanden på heder och

samvete avgiven förklaring, att de lämnade upplysningarna är med sanningen

överensstämmande. Enligt 15 § femte stycket skall vid ansökningen

fogas prästbevis enligt fastställt formulär eller, där hinder därför möter,

annat bevis, som pensionsstyrelsen må finna skäl godtaga.

Enligt 16 § 1 mom. första stycket skall för handläggningen av ärenden

rörande barnbidrag i tillämpliga delar gälla vad i 34—37 §§ FPL stadgas

beträffande annan folkpension än allmän ålderspension. Därvid skall ärenden

om bidrag för barn till någon, som uppbär invalidpension eller sjukbidrag,

handläggas i den ordning som gäller beträffande sådan pensionsförmån

och övriga ärenden handläggas i den ordning som gäller beträffande

änkepension. I andra stycket sådant det i det följande föreslås ändrat föreskrives

att bestämmelserna i 38 § 1 mom., 3 mom. första, andra och fjärde

styckena samt 4 mom. ävensom 39 och 41 §§ FPL skall äga motsvarande

tillämpning beträffande barnbidrag. I 16 § 2 mom. stadgas, att barnavårdsnämndens

ordförande har rätt att närvara vid pensionsnämndens sammanträde

och deltaga i överläggningen rörande barnbidrag.

Enligt 17 § första stycket skall särskilt barnbidrag i regel utbetalas till

barnets förmyndare. Om särskilda skäl därtill föreligger, äger pensionsstyrelsen

föreskriva att utbetalning skall ske till barnavårdsman eller annan

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

med skyldighet för mottagaren att utlämna erhållna belopp i den ordning

som är för barnet mest gagnelig. Under de förutsättningar som anges i 18 §

1 mom. folkpensioneringslagen må barnbidragsbelopp motsvarande kostnad

som myndighet utgivit för barnets försörjning uppbäras av myndigheten

(17 § andra stycket). Särskilt barnbidrag som utgår under tid, då barnet

är omhändertaget för skyddsuppfostran eller samhällsvård eller på allmän

bekostnad vårdas på anstalt i annat fall än då anstaltsvården bestrides av

statsmedel, skall utbetalas till det kommunala organ, som svarar för vårdkostnaden.

Av vad sålunda utbetalas får det kommunala organet tillgodogöra

sig viss vårdkostnad. Skulle överskott uppkomma, skall det redovisas till

den som enligt bestämmelserna i 17 § första stycket har att uppbära barnbidraget

(17 § tredje stycket). I fråga om vård på anstalt för epileptiker

skall vad i tredje stycket sagts om kommunalt organ äga motsvarande tilllämpning

på landstingskommun eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, på

annan som driver sådan anstalt.

Enligt 18 § kan rätten till särskilt barnbidrag icke överlåtas. Bidraget kan

icke heller utmätas.

Beträffande barnpensioner skall alltså i tillämpliga delar gälla vad i nu

nämnda paragrafer finns stadgat. Det har emellertid icke ansetts erforderligt

att ansökning om barnpension prövas av pensionsnämnd. Sådan ansökning

jämte tillhörande handlingar skall i stället av pensionsnämndens ordförande

ofördröjligen insändas till pensionsstyrelsen. Härutinnan kommer

handläggningen av barnpensionsärenden att överensstämma med vad som

gäller beträffande ansökan om enbart allmän ålderspension.

Mot förevarande paragraf kan göras den invändningen, att hänvisning

förekommer till lagrum, som i sin tur hänvisar till andra lagbestämmelser.

Förfarandet har dock ansetts lämpligast i nuvarande läge med hänsyn till

att det inom en nära framtid kan väntas att lagen om särskilda barnbidrag

blir upphävd och att bestämmelserna i FPL och barnpensionslagen kommer

att uppgå i ett större lagverk.

7 §•

Denna paragraf, som har en motsvarighet i 3 § lagen om särskilda barnbidrag,

har avfattats efter huvudsakligt mönster av 54 § lagen om försäkring

för allmän tilläggspension.

Enligt konventioner med vissa främmande stater har Sverige förbundit

sig att utge folkpensioner och särskilda barnbidrag till personer, som inte

är svenska inedborgare. Konventionerna är så avfattade, att de torde bli

tillämpliga även på de nya barnpensionerna. Den möjlighet, soin enligt några

av konventionerna föreligger att göra reservation beträffande deras till - lämplighet på ny lagstiftning, vilken utvidgar personkretsen för rätten till

förmåner, synes inte böra utnyttjas av Sverige i detta fall.

8 §.

Stadgandet torde inte kräva någon kommentar.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

Övergångsbestämmelser

Andra och tredje styckena motsvarar punkterna 5 och 6 i övergångsbestämmelserna

till lagen angående ändring i FPL.

Förslaget till lag angående ändring i lagen om särskilda barnbidrag till

änkors och invaliders m. fl. barn

1 §•

Med hänsyn till att bidragen till änkors barn ersättes av barnpensioner

föreslås lagens rubrik ändrad till Lag om särskilda barnbidrag.

I andra stycket av 1 § har beloppet höjts från 600 kr. till 996 kr.

5 §•

De särskilda barnbidrag, varom stadgas i nuvarande lydelse av denna

paragraf, ersättes av barnpensioner. I stället har såsom 5 § upptagits ett

stadgande om att särskilt barnbidrag inte utgår till barn, som är berättigat

till barnpension. Eftersom mer än en barnpension inte utgår till samma

barn, bör inte heller barnpension och särskilt barnbidrag kunna utgå jämsides.

6 §■

Ur 1 m o in. har gjorts vissa uteslutningar med hänsyn till tillkomsten

av barnpensioner och till att bidrag till utomäktenskapliga barn över tre

år, beträffande vilka faderskapet ej fastställts, i fortsättningen lämnas

enligt bidragsförskottslagen.

I 3 mom. har gjorts en redaktionell jämkning i anledning av ändringarna

i 1 mom., varjämte en hänvisning till lagen om bidrag till änkor och

änklingar med barn utgått.

7 §•

Uteslutningen föranleds av upphävandet av den äldre lydelsen av 5 §.

8 §.

Hänvisningen till lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn

har utgått.

12 och 15 §§.

Ändringarna sammanhänger med ändringarna i 5 och 6 §§.

16 §.

Enligt 1 m o m. andra stycket i denna paragraf skall bl. a. 38 § 1 mom.

första och andra styckena FPL äga motsvarande tillämpning beträffande

barnbidrag. Däremot hänvisas inte till tredje stycket i 38 § 1 mom., soit

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

stadgar att folkpension utbetalas månadsvis och tillika medger att pensionerna

utbetalas med högre belopp i december än under årets övriga månader.

En motsvarande bestämmelse för de särskilda barnbidragens del återfinns

i 2 § kungörelsen den 26 september 1947 (nr 769) angående sättet och tiden

för utbetalning av särskilda barnbidrag samt bidrag till änkor och änklingar

med barn. Det föreslås nu, att hänvisningen i förevarande paragraf får avse

jämväl tredje stycket i 38 g 1 mom. FPL. På grund av stadgandet i 6 §

lagen om barnpensioner kommer bestämmelserna i nämnda lagrum i FPL

att få tillämplighet även beträffande barnpensioner. Någon särskild utbetalningskungörelse

behövs då inte för barnpensioner och särskilda barnbidrag

utan kungörelsen den 20 juni 1947 (nr 469) angående sättet och

tiden för utbetalning av folkpensionerna kan, efter eu viss jämkning, avse

även nyssnämnda barn förmåner.

Övergångsbestämmelser

Stadgandet i andra stycket motsvarar punkt 5 i övergångsbestämmelserna

till lagen angående ändring i FPL och andra stycket i övergångsbestämmelserna

till lagen om barnpensioner.

Med hänsyn till att vissa av de nuvarande särskilda barnbidragen ersättes

av barnpensioner eller bidragsförskott har i tredje stycket föreskrivits, att

hänvisning i lagar eller författningar till bestämmelser om de sålunda ersatta

bidragen i stället skall avse de nya bestämmelserna i barnpensionslagen

eller bidragsförskottslagen.

Förslaget till lag angående ändring i bidragsförskottslagen

1 §•

Enligt första stycket i denna paragraf kan underhållsbidrag utgå till

barn vars fader eller moder är i viss ordning förpliktad att utge underhållsbidrag

till barnet. I 8 § stadgas, att bidragsförskott utgår med det belopp

som den underhållsskyldige är pliktig att utgiva, dock högst med 720 kr. om

året. Om både fadern och modern är bidragsskyldiga har dessa bestämmelser

i praxis tillämpats så att förskott kan utgå på bådas bidrag men att

sammanlagda beloppet maximeras vid 720 kr. om året.

Vid 1959 års riksdag väcktes motioner om sådana författningsändringar,

att bidragsförskott, för det fall att såväl barnets fader som dess moder är

skyldig att utgiva underhållsbidrag, kan utgå med högst 720 kr. om året för

var och en av föräldrarna. I sitt utlåtande nr 33 över motionerna hemställde

andra lagutskottet, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla

om undersökning av möjligheterna att vidtaga lagändringar i de avseenden

utskottet berört i sitt yttrande. Riksdagen fattade beslut i enlighet med utskottets

hemställan och anhöll i skrivelse den 25 maj 1959, nr 280, om den

föreslagna undersökningen.

i) —. Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 75

s. 130 Kontrollera mot PDF

130 Kunyl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960

Sedan Kungl. Maj:t uppdragit åt socialstyrelsen alt utföra den av riksdagen

begärda undersökningen, har styrelsen den 23 december 1959 inkommit

med utredning och förslag, som remissbehandlais i vanlig ordning.

Socialstyrelsen har vid sin undersökning kommit fram till att 50 barn

skulle kunna få högre sammanlagt bidragsförskott, om reglerna ändrades

så att 720 kr. kunde utgå i förskott på såväl faderns som moderns underhållsbidrag.

Gjordes motsvarande ändring beträffande utfyllnadsbidrag

skulle enligt undersökningen ett tjugutal av de nyssnämnda barnen och

dessutom ytterligare omkring 130 barn erhålla högre utfyllnadsbidrag. Kostnaderna

för stat och kommun beräknas under de första åren till omkring

14 500 kr. för bidragsförskotten och 80 000 kr. för utfyllnadsbidragen, allt

för år räknat. Av kostnaderna för bidragsförskotten kan viss del väntas bli

återbetald av de bidragsskyldiga.

En i andra lagutskottets utlåtande uttalad förmodan alt många av de här

ifrågavarande barnen skulle vara omhändertagna för samhällsvård bekräftas

av socialstyrelsens undersökning. Genomsnittskostnaden för samhällsvården

anges till 108 kr. per månad.

Den nuvarande lagtillämpningen har enligt socialstyrelsen visat sig administrativt

svårhanterlig för barnavårdsnämnderna. Den felaktiga tillämpning

som förekommit har i regel lett till att för höga bidrag utgått.

Under åberopande bl. a. av rättvise- och rimlighetsskäl föreslår socialstyrelsen,

att bidragsförskott får utgå med högst 720 kr. om året för varje

underhållsbidrag räknat samt att utfyllnadsbidrag skall kunna utgivas på

såväl faderns som moderns underhållsbidrag.

Socialstyrelsens förslag tillstyrkes, i allmänhet utan närmare

motivering, av riksräkenskapsverket, länsstyrelserna i Östergötlands,

Malmöhus, Västmanlands och Västerbottens län, Svenska stadsförbundet,

Svenska socialvårdsförbundet, Sveriges husmodersföreningars riksförbund

och Yrkeskvinnors samarbetsförbund.

Förslaget avstyrkes av statskontoret och Svenska landskommunernas

förbund. Sistnämnda sammanslutning anser det tveksamt om det är

förenligt med rimlighet och rättvisa att bidragsförskott skall kunna utgå

med ända till dubbelt så stort belopp till barn, vars båda föräldrar är skyldiga

utgiva underhållsbidrag, som till barn, för vilket endast en av föräldrarna

är bidragsskyldig. Förbundet påpekar att, om bidragsförskottens

maximum höjes till 1 000 kr., skulle med den av socialstyrelsen föreslagna

lagändringen ett barn, vars båda föräldrar är bidragsskyldiga, kunna få

2 000 kr. i bidragsförskott. Avlider en av föräldrarna kan 1 000 kr. utgå i

bidragsförskott och 1 000 kr. i barnpension enligt den föreslagna lagstiftningen

härom. Om däremot även den andre av föräldrarna dör, utgår enligt

nämnda lagstiftning endast 1 000 kr. i barnpension. Exemplen visar enligt

stadsförbundets mening att samordningen mellan de nämnda hjälpformerna

vid ett genomförande av socialstyrelsens förslag inte blir tillfredsställande.

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

Departementschefen

I det föregående har jag intagit den ståndpunkten att barnpension utgår

med 1 000 kr. såväl när en av föräldrarna är avliden som när båda är döda.

Vidare är att märka, att särskilt barnbidrag enligt 6 § 4 mom. lagen om särskilda

barnbidrag alltid minskas med hela beloppet av utgående bidragsförskott.

Enligt den föreslagna nya lydelsen av 5 § sistnämnda lag kan särskilt

barnbidrag inte utgå till barn, som åtnjuter barnpension. Maximum för

bidragsförskott bör i konsekvens med vad som sålunda gäller vara detsamma

vare sig förskott utgår på ett eller två bidrag. Socialstyrelsens förslag bör

därför inte genomföras. På samma sätt som ett barn, vilket är berättigat

till barnpension, inte kan erhålla särskilt barnbidrag, bör det inte heller

kunna komma i åtnjutande av bidragsförskott. En bestämmelse av detta

innehåll har fogats till tredje stycket i denna paragraf.

8 §.

Maximum för bidragsförskott har höjts till 996 kr. per år.

13 §.

Enligt paragrafens nuvarande lydelse har barnavårdsnämnden att noga

vaka över att bidragsförskott kommer barnet till godo. Stadgandet har oförändrat

övertagits från den första bidragsförskottslagen av 1937.

I en framställning från år 1950 har Stockholms stads barnavårdsnämnd

hemställt om upphävande av 13 § och åberopat bl. a. att en övervakning

från barnavårdsnämndens sida dels synes obefogad och dels inte kan upprätthållas

på det sätt som motsvarar stadgandets innehåll.

I remissvttranden över framställningen har denna tillstyrkts av socialvårdskommittén,

Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund

och Svenska socialvårdsförbundet, medan socialstyrelsen avstyrkt ett

upphävande av stadgandet. Styrelsen har anfört, att den befogenhet, som

paragrafen ger barnavårdsnämnderna, möjliggör för dem att vidtaga erforderliga

åtgärder till skydd för barnen på ett tidigare stadium än eljest

skulle kunna ske.

Departementschefen

Bidragsförskott skall utgivas då de i lagen angivna förutsättningarna är

uppfyllda, och någon prövning av huruvida förskottet kan väntas komma

att bli använt till barnets nytta kan inte göras vid beviljandet. Läget då

rätt till bidragsförskott föreligger skiljer sig i detta avseende inte från situationen

då utdömt underhållsbidrag rätteligen betalas av den bidragsskyldigc.

Om den som uppbär bidraget eller förskottet försummar sina plikter

mot barnet, bör ett eventuellt ingripande från det allmännas sida grundas

på samma skäl i båda fallen. Föreskriften i denna paragraf om en särskild

uppsiktsplikt för barnavårdsnämnden såvitt avser beviljade bidragsför9*

— Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 75

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

skott synes utan olägenhet kunna utgå, helst som en mera effektiv övervakning

torde ställa sig svår att utöva.

Enligt 2 § lagen om socialregister skall i registret, som föres kommunvis,

antecknas bl. a. inom kommunen boende personer, som uppbär bidragsförskott.

I sådana fall då barnet vistas i annan kommun än den vars barnavårdsnämnd

beviljat förskottet har vistelsekommunen genom det samarbete

mellan kommunerna, som erfordras för tillämpning av 13 §, kunnat få upplysning

om bidragsförskottet. I fortsättningen synes det lämpligt att den

barnavårdsnämnd som beviljat bidragsförskott, om barnet vistas i eller

flyttar till en annan kommun, lämnar uppgift om förskottet till socialregistret

i vistelsekommunen. En rekommendation av denna innebörd synes

kunna meddelas barnavårdsnämnderna i socialstyrelsens råd och anvisningar.

I stället för det nuvarande stadgandet i 13 § synes i paragrafen kunna

införas bestämmelser om bidrag till barn utom äktenskap, beträffande vilka

faderskapet inte är fastställt ännu då barnet fyllt tre år. Såsom föreslagits

i den allmänna motiveringen bör de nuvarande särskilda barnbidragen till

dessa barn ersättas av bidragsförskott. Sistnämnda beteckning för bidragen

synes kunna användas, då ju underhållsskyldighet för den okände fadern

i princip föreligger.

17 §.

För lämnat bidragsförskott inträder enligt 15 § den barnavårdsnämnd,

som lämnat förskottet, å vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt till

underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige. Denne har enligt 16 §

att, så länge bidragsförskott utgår, till barnavårdsnämnden erlägga å förskottet

belöpande andel av bidragen, allt eftersom dessa förfaller till betalning.

I 17 § första stycket föreskrives, att barnavårdsnämnden, om den underhållsskyldige

inte efter förmåga fullgör den honom enligt 16 § åvilande

betalningsskyldigheten, har att utan dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder

för fordringens indrivande. Enligt andra stycket i 17 § äger länsstyrelsen,

när synnerliga skäl därtill föranleder, att på framställning av barnavårdsnämnden

eller den underhållsskyldige besluta, att återkravsrätten skall

eftergivas.

För att en kommun skall erhålla gottgörelse av statsverket för utgivna

bidragsförskott fordras enligt 21 § att barnavårdsnämnden skäligen kan

anses ha fullgjort vad som ålegat nämnden i fråga om åtgärder för förskottens

återkrävande.

Under hänvisning till nu anförda bestämmelser och med erinran om att

bestämmelsen i 17 § andra stycket angående eftergift av återkravsrätten

tillämpas synnerligen restriktivt har utrikesdepartementet i en skrivelse till

socialdepartementet anfört bl. a. följande.

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

Indrivning i utlandet av återkrav av lämnade bidragsförskott utgör vid

flera av våra såväl diplomatiska som konsulära representationer en betydande

arbetsbörda. Bortsett från de nordiska länderna, Schweiz och de till

1956 års internationella konvention om indrivning i utlandet av underhållsbidrag

anslutna länderna, saknas möjlighet att påkalla ingripande av vederbörande

utländska myndigheter, utan att frågan om bidrag provats av lokal

domstol. Denna utväg är vanligen förenad med kostnader, som kan bli

betungande. För våra utlandsmyndigheter återstår därför blott den utvägen

att genom skriftliga uppmaningar söka förmå den underhållsskyldige

att fullgöra sina skyldigheter. I många fall är ifrågavarande personer mycket

svåranträffbara, vilket för vederbörande beskickning eller konsulat medför

ett icke obetydligt arbete. Det är i många fall vederbörande bekant, att

några tvångsmedel icke kan begagnas gentemot dem och de ser därigenom

en möjlighet att utan större risker vägra att fullgöra bidragsförphktelsen.

I andra fall åter kan den bidragspliktige trots ofta omfattande efterforskningar

icke återfinnas. I ytterligare andra fall är det beskickningen eller

konsulatet bekant, att den underhållsskyldige lever under förhållanden,

som ligger långt under den standard som överhuvud förekommer i Sverige.

Den bidragsskyldige kan därjämte ha försörjningsplikt gentemot sin i

utlandet bosatta familj och hans inkomster förslår vanligen endast att tacka

denna familjs nödtorft. I de flesta fall är det jämväl möjligt att förutse att

någon mer väsentlig förändring i vederbörandes försörjningsförmåga knappast

kan komma att inträda. Det arbete beskickning eller konsulat utfor i

dessa ärenden är därför i många fall helt fruktlöst.

Utrikesdepartementet anser, att en uppmjukning av möjligheterna till

eftergift av utbetalade bidragsförskott synes önskvärd i fråga om bidragsskyldiga,

som är bosatta utomlands, i de fall då utlandsmyndigheten finner

utsiktslöst att söka förmå den bidragsskyldige att fullgöra sina förpliktelser

eller finner att denne med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden saknar

möjlighet att fullgöra desamma eller då den bidragspliktige ej kunnat anträffas.

Ett genomförande av en sådan utvidgad eftergiftsmöjlighet bor enligt

utrikesdepartementets mening lämpligast ske genom en modifikation av 17 §

bidragsförskottslagen. Bedömandet huruvida med hänsyn till de lokala förhållandena

förutsättningarna för eftergift föreligger i de här avsedda enskilda

fallen anses böra överlåtas åt beskickningschef eller lönad konsul,

som därom i och för besluts fattande avgiver rapport genom utrikesdepartementets

förmedling till vederbörande länsstyrelse.

Vidare föreslår utrikesdepartementet, att anvisningar lämnas om att

länsstyrelserna vid den årliga prövningen enligt 21 § om barnavårdsnämnd

fullgjort vad på den ankommer för att återkräva bidragsförskott bör godtaga

ett förenklat förfarande beträffande utomlands bosatta underhållsskyldiga,

då utlandsmyndigheten konstaterat, att del är utsiktslöst att söka

förmå den bidragspliktige att fullgöra sina förpliktelser eller att denne sak
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

nar möjlighet därtill. Beskickningens eller konsulatets befattning med de

årligen återkommande framställningarna bör då enligt utrikesdepartementets

mening inskränkas till alt fastställa att den bidragspliktige alltjämt

lever.

över utrikesdepartementets framställning har genom remiss inhämtats

yttranden från vissa myndigheter och sammanslutningar. Av dessa tillstyrker

statskontoret, länsstyrelserna i Östergötlands och Västerbottens

län, Svenska landskommunernas förbund och Svenska socialvårdsförbundet

förslagen. I avstyrkande riktning uttalar sig länsstyrelserna

i Malmöhus och Västmanlands län samt Svenska stadsförbundet. Sistnämnda

remissorgan har dock ingenting alt erinra mot det föreslagna förfarandet

för de årliga återkraven beträffande vissa utomlands boende bidragsskyldiga.

Departementschefen

Såsom riksdagens revisorer vid olika tillfällen framhållit är det av vikt

att man så långt det är möjligt och lämpligt söker återfå utgivna bidragsförskott

från de underhållsskyldiga. Det kan dock inte anses stå i överensstämmelse

med god ekonomi att i sådana av utrikesdepartementet berörda

fall, då det visat sig utsiktslöst att vinna framgång med återkraven, ändock

lägga ner fortsatt möda och ytterligare kostnader på fåfänga inkasseringsförsök.

Även om, såsom de avstyrkande remissorganen framhållit, principiella

skäl kan tala mot en uppmjukning av möjligheterna till eftergift av

återkravsrätten, synes i dessa fall de praktiska synpunkterna böra tillerkännas

företräde.

Länsstyrelserna bör därför äga möjlighet att då den underhållsskyldige

är bosatt i ett land, i vilket indrivning med anlitande av landets myndigheter

inte kan erhållas, eftergiva återkravsrätten, om det av utredning som

verkställts av svensk beskickning eller lönat konsulat kan anses framgå att

ett återkrav inte har någon utsikt till framgång. Har det en gång konstaterats,

att förhållandena är sådana som nyss sagts, bör barnavårdsnämnd

när kommunen årligen ansöker om gottgörelse av statsverket anses ha

fullgjort vad på den ankommer för att indriva förskottet, såvida beskickningen

eller konsulatet anmält att det inte finnes anledning förmoda att

någon ändring i förhållandena inträtt.

I det föregående har föreslagits, att bidragsförskott skall utgå till barn

utom äktenskap, beträffande vilka faderskapet inte fastställts och som fyllt

tre år. Ehuru underhållsskyldigheten, med den inskränkning som följer av

den allmänna tioårspreskriptionen, kan göras gällande mot fadern, om

faderskapet sedermera skulle fastställas, torde återkravsrätten böra eftergivas

om inte speciella skäl talar däremot. I dessa fall torde det för utfående

av gottgörelse från staten enligt 21 § inte fordras någon aktivitet från bar
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 135

navårdsnämndens sida utöver den verksamhet för att barnets börd fastställes,

som det åligger barnavårdsmannen att bedriva.

Bortsett från de fall som nu nämnts synes någon utvidgning av tillämpningsområdet

för eftergift enligt 17 § andra stycket inte böra äga rum. Den

uppmjukning av bestämmelsen om eftergift, som här förordats, torde kunna

komma till uttryck i lagtexten genom att orden »synnerliga skäl» utbytes

mot »särskilda skäl». Beträffande det förenklade förfarandet vid de årliga

återkraven torde bestämmelser kunna utfärdas i administrativ ordning.

övergångsbestämmelser

Ändringarna i bidragsförskottslagen bör träda i kraft samtidigt med de

nya bestämmelserna om folkpensioneringens familjeförmåner. I fall då

bidragsförskott skall avlösa utgående särskilt barnbidrag till utomäktenskapligt

barn över tre år, beträffande vilket faderskapet inte fastställts, bör

förskottet första gången beviljas utan särskild ansökan. Pensionsstyrelsen

bör åläggas att underrätta vederbörande barnavårdsnämnd om dessa fall.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen om utfyllnad

av vissa underhållsbidrag

1 §•

I andra stycket har gjorts motsvarande ändring som i 1 § tredje stycket

bidragsförskottslagen.

2 §.

Hänvisningen till 13 § bidragsförskottslagen har uteslutits.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§ lagen om allmän

sjukförsäkring

Vad gäller förhållandet mellan folkpensioneringen och den allmänna

sjukförsäkringen har vissa bestämmelser om samordning av förmånerna

upptagits, förutom i FPL och lagen om särskilda barnbidrag, i lagen om

allmän sjukförsäkring. Ersättning för läkarvård och resor enligt sjukförsäkringslagen

utgår utan tidsbegränsning. Sjukhjälp från allmän sjukkassa

i form av sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård utgår däremot enligt

29 § i regel för högst 730 dagar vid samma sjukdom (sjukhjälpstid). För

folkpensionärer gäller emellertid särskilda regler, som i allmänhet ytterligare

begränsar deras sjukhjälpstid. Den som fyllt 67 år eller åtnjuter

annan folkpensionsförmån än ålderspension äger nämligen för tid efter

utgången av den månad, då han nått nämnda ålder eller börjat uppbära

förmånen, vid varje sjukdom uppbära sjukpenning för högst 90 dagar;

ersättning för sjukhusvård kan under sådan tid utgå för högst 180 dagar.

Om den, som uppbär annan folkpensionsförmån än ålderspension — d. v. s.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 dr 1960

invalidpension, sjukbidrag, hustrutillägg eller änkepension — och som på

grund av förvärvsarbete är placerad i sjukpenningklass, insjuknar i en ny

sjukdom, gäller emellertid i fråga om den sjukdomen en sjukhjälpstid på

730 dagar, såvida inte folkpensionen höjes till följd av ändrade inkomstförhållanden.

Sker sådan höjning, tillämpas den nyss angivna begränsade

sjukhjälpstiden efter utgången av den månad, varunder den försäkrade

börjat uppbära den högre folkpensionsförmånen.

Om annan folkpensionsförmån än ålderspension beviljas efter den månad

från och med vilken rätten uppkommer, utbetalas den retroaktivt från

och med ansökningsmånaden eller i vissa fall en tidigare månad. Under denna

retroaktivtid, vari regelmässigt inräknas även utbetalningsmånaden, kan

sjukpenning eller hempenning ha utgivits. Med hänsyn härtill gäller ett

stadgande i 38 § 2 mom. FPL, enligt vilket sjukhjälp i form av sjukpenning

eller hempenning jämte barntillägg — i den mån sjukhjälpen överstiger

90 kr. — avdrages från den retroaktiva pensionen för den tid som sjukhjälpen

avser. När det gäller hempenning skall avdrag ske som om sjukpenning

utgått. Är det fråga om ökning av redan utgående pension på grund av att

inkomsten sjunkit, får avdraget ske endast på det belopp varmed pensionen

ökat. Nu anförda regler om avdrag å retroaktiv folkpension för sjukpenning

gäller invalidpension, sjukbidrag, änkepension, hustrutillägg och kommunalt

bostadstillägg till sådan förmån men däremot inte änke- och änklingsbidrag.

Enligt 16 § 1 mom. lagen om särskilda barnbidrag skall sjukhjälpsbelopp,

som skolat avdragas på folkpension, till den del så inte kunnat ske

avdragas på särskilt barnbidrag för samma tid. Avdraget belopp utbetalas

till sjukkassan.

Även i fråga om skyldigheten att erlägga avgift till sjukförsäkringen föreligger

ett visst samband med folkpensioneringen. Enligt sjukförsäkringslagen

skall sålunda avgift för sjukvårds försök ringen erläggas av sjukkassemedlem,

vars till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxering året

näst efter det år avgiften avser bestämts till minst 1 200 kr. och som vid utgången

av sistnämnda år inte fyllt 67 år och inte heller har rätt till annan

folkpensionsförmån än ålderspension (33 § 2 st.). Avgift för försäkringen

för grundsjukpenning skall betalas av medlem, som vid utgången av det år

avgiften avser är försäkrad för sådan sjukpenning och vars till statlig inkomstskatt

taxerade inkomst vid taxering nästföljande år bestämts till minst

1 200 kr. (33 § 3 st.). Avgift för försäkringen för tillåggssjukpenning slutligen

skall erläggas av medlem, som under den månad avgiften avser eller

del därav är försäkrad för sådan sjukpenning (33 § 4 st.). Vad nu sagts om

medlems taxerade inkomst skall i fråga om medlem, som taxeras enligt för

gift skattskyldig gällande bestämmelser, avse makarnas sammanlagda taxerade

inkomst (33 § 5 st.). Vidare gäller att, om en medlems sammanlagda

avgift för sjukvårdsförsäkringen och försäkringen för grundsjukpenning

överstiger 2 procent av hans vid taxering till statlig inkomstskatt året efter

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 dr 1960

det år avgiften avser taxerade inkomst, avgiften nedsättes till 2 procent av

nämnda inkomst. Är medlemmen taxerad enligt för gift skattskyldig gällande

bestämmelser, skall härvid å vardera maken anses belöpa hälften av

makarnas sammanlagda taxerade inkomst. Nedsättning skall i första hand

avse avgift för sjuk vårdsförsäkring (35 § 1 st.).

För varje sjukkassemedlem, som på grund av stadgandet i 33 § andra

stycket sjukförsäkringslagen är befriad från avgift, utgår ett särskilt statsbidrag,

benämnt avgiftsersättningsbidrag, med 10 kr. (44 §). Belopp, varmed

avgift nedsatts jämlikt 35 § första stycket, ersättes likaledes av staten

i form av avgiftslindringsbidrag (43 §).

Socialförsåkringskommittén

Kommittén har övervägt behovet av ändringar i reglerna om samordning

mellan folkpension och sjukhjälp. Det är enligt kommitténs

mening inte möjligt att i denna etapp av pensionsreformen åstadkomma

en mera definitiv lösning av problemen om samordning mellan

folkpensionering och sjukförsäkring. För den stora grupp av folkpensionärer

som uppbär invalidpension eller sjukbidrag -— för närvarande omkring

140 000 personer — bör omprövningen av nuvarande samordningsregler

ske i anslutning till utformningen av en ny invalidpensionering.

Nuvarande samordningsregler på förmånssidan anser kommittén tills vidare

böra lämnas orubbade, såvitt avser ålders- och invalidpensionärer samt sjukbidragstagare.

Vad beträffar änkorna däremot anser kommittén, att ingen kvinna bör

komma i sämre läge i sjukförsäkringshänseende genom att hon får änkepension.

Vidare framhåller kommittén att, därest man såsom kommittén

föreslagit slopar nuvarande regel om att den som uppbär änkepension eller

hustrutillägg är befriad från skyldighet att erlägga avgift för sjukvårdsförsäkringen,

det synes naturligt att samtidigt ta bort begränsningen av sjukhjälpstiden

för ersättning för sjukhusvård. Kommittén förordar därför, att

änkepension och hustrutillägg inte skall föranleda reducering av sjukhjälpstiden

inom sjukförsäkringen och att sjukhjälp inte heller skall avdragas

från retroaktivt beviljade folkpensionsförmåner av nämnda slag.

Kommitténs förslag innebär, att sjukförsäkringsförmånerna förbättras

för omkring 20 000 änkepensionärer och omkring 30 000 hustrutilläggstagare.

Sjukförsäkringens utgifter för grundsjukpenning och för sjukhusvårdsersättning

åt änkor och hemmafruar med änkepension eller hustrutillägg

kommer till följd härav att öka något. Till grundsjukpenningen utgår

statsbidrag, varför en viss kostnadsökning för statsverket uppkommer.

Denna torde emellertid enligt kommitténs uppfattning ligga inom den

osäkerhetsmarginal man måste räkna med vid statsbidragets beräkning.

Vad gäller sjukförsäkringsavgiften finner socialförsäkringskommittén

vid en granskning av de motiv, som åberopats för avgiftsbe
-

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

frieisen för folkpensionärer, att grunden i första hand synes ha varit det

förhållandet att nämnda personer är befriade från avgift till folkpensioneringen.

En ytterligare grund anses ha varit att det gällde personer,

vilka antagits som regel ha mycket blygsamma inkomster, varjämte uppbördsekonomiska

synpunkter spelat en väsentlig roll.

Kommittén framhåller, att en generell befrielse för änkepensionärer i

fråga om avgift för sjukvårdsförsäkringen med den föreslagna utvidgade

rätten till änkepension medför en inte obetydlig ökning av den grupp som

slipper att betala avgift. Detta leder bl. a. till krav på ökat statligt avgiftsersättningsbidrag

till sjukkassorna med 10 kr. per befriad person och verkar

höjande på avgifterna till sjukvårdsförsäkringen. För de nyblivna änkornas

del synes det omotiverat att befria dem från avgiftsplikt enbart av den anledningen

att de uppbär änkepension, då de ju vid sidan av pensionen kan

ha betydande inkomster av förvärvsarbete eller av annat slag. övervägande

skäl talar enligt kommitténs mening för att avgiftsbefrielse inom sjukvårdsförsäkringen

för änkepensionärerna inte generellt bör föreligga utan

att avgiftsbefrielse eller avgiftslindring får ske enligt de allmänna reglerna

om befrielse vid taxerad inkomst under viss gräns och om maximering av

avgiften till viss procent av den taxerade inkomsten. Om avgiftsbefrielsen

i fråga om sjukvårdsförsäkringen bibehålies för ålders- och invalidpensionärer

samt sjukbidragstagare men ej skall gälla övriga grupper med

folkpensionsförmån, erhålles överensstämmelse med vad som föreslagits i

fråga om folkpensionsavgiften. Detta anser kommittén innebära en fördel

bl. a. ur administrativ synpunkt.

Departementschefen

Socialförsäkringskommittén föreslår den ändringen i gällande bestämmelser

om samordning mellan folkpension och sjukhjälp,

att änkepension och hustrutillägg inte skall föranleda reducering

av sjukhjälpstiden och att sjukhjälp inte skall avdragas från retroaktivt

beviljade folkpensionsförmåner av dessa slag. Förslaget har tillstyrkts under

remissbehandlingen. Jag finner det också riktigt att i dessa fall, då

beviljandet av pensionsförmånen i regel inte står i samband med någon

förändring i kvinnans egen arbetsförmåga eller i hennes hälsotillstånd,

sjukförsäkringsförhållandena inte påverkas av att pension utgår. De föreslagna

lagändringarna kommer att medföra förbättrade sjukförsäkringsförmåner

för sammanlagt omkring 50 000 änkepensionärer och hustrutilläggstagare.

I sjukförsäkringsavgiften ingår avgift till sjukvårdsförsäkringen,

till försäkringen för grundsjukpenning och till försäkringen för

tilläggssjukpenning. Avgift skall erläggas av dem som är försäkrade för

respektive förmåner. Befrielse från avgiftsskyldighet föreligger dock, såvitt

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

gäller sjukvårdsförsäkringen, för försäkrad vars till statlig inkomstskatt

taxerade inkomst understiger 1 200 kr. ävensom för försäkrad, som vid utgången

av det år avgiften avser fyllt 67 år eller har rätt till folkpensionsförmån

i annan form än ålderspension. Under begreppet folkpensionsförmån

har hänförts hustrutillägg men inte änke- eller änklingsbidrag. Om en folkpensionär

är försäkrad för grundsjukpenning eller tilläggssjukpenning, skall

han betala avgift till försäkringen i fråga enligt samma regler som andra

försäkrade.

Socialförsäkringskommittén föreslår, att befrielsen för folkpensionärer

att erlägga avgift till sjukvårdsförsäkringen i fortsättningen inte skall avse

kvinnor, som uppbär änkepension eller hustrutillägg. Kommitténs förslag

har inte föranlett någon erinran under remissbehandlingen. Eftersom någon

inskränkning av sjukhjälpstiden i fortsättningen enligt mitt förslag inte

bör gälla för ifrågavarande personkategorier, bör de heller inte intaga någon

särställning i fråga om skyldigheten att erlägga avgift. Jag tillstyrker kommittéförslaget.

Samma regler om avgiftsskyldighet kommer i fortsättningen

att gälla för folkpensionärer i fråga om både folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift.

Den utökade sjukhjälpstiden för änkepensions- och hustrutilläggstagare

medför viss ökning av sjukkassornas utgifter för grundsjukpenning och

sjukvårdsersättning samt av statens kostnader för statsbidrag till grundsjukpenning.

De ändrade reglerna om skyldighet att betala sjukförsäkringsavgift

kommer vidare att inverka på de statsbidrag till sjukförsäkringen,

som utgår i form av avgiftsersättningsbidrag och avgiftslindringsbidrag.

Eftersom antalet från avgift befriade försäkrade nedgår, kommer

utgifterna för avgiftsersättningsbidrag — 10 kr. per sjukkassemedlem —

att minska. Å andra sidan kan en ökning väntas av antalet fall då avgiften

nedsättes på grund av att den sammanlagda avgiften till sjukvårdsförsäkringen

och försäkringen för grundsjukpenning överstiger 2 procent av

den taxerade inkomsten, vilket medför större kostnad för avgiftslindringsbidrag.

I samtliga här nämnda avseenden rör det sig dock om relativt sett

mycket små belopp och den ökning av statens bidragsskyldighet, som blir

följden av omläggningen, kommer inte att påverka anslagsberäkningen för

statens bidrag till sjukkassorna.

I överensstämmelse med vad förut anförts har föreslagits ändringar i 29 §

första stycket och 33 § andra stycket sjukförsäkringslagen. Lagändringarna

föreslås träda i kraft den 1 juli 1960. Beträffande sjukförsäkringsavgift

för 1959 och tidigare år bör äldre bestämmelser tillämpas. I likhet med vad

som föreskrevs vid en tidigare utökning av sjukhjälpstiden föreslås, att de

nu förordade ändringarna i detta avseende skall äga tillämpning å sjukdom,

som inträffat före ikraftträdandet, såvida inte sjukhjälpstiden enligt bestämmelsernas

äldre lydelse utlöpt dessförinnan.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 22 § lagen om undervisning

och vård av vissa psykiskt efterblivna

22 §.

Paragrafen bör kompletteras så att landsting eller annan, som driver särskola

eller vårdanstalt för psykiskt efterblivna, får såsom ersättning för

kostnadsfri undervisning och vård uppbära, inte endast folkpension eller

barnbidrag, utan även barnpension enligt lagen om barnpensioner.

Av de i enlighet med det anförda inom socialdepartementet upprättade

lagförslagen, vilka har den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, är förslagen

till lag angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§ lagen om allmän

sjukförsäkring och till lag angående ändrad lydelse av 22 § lagen om undervisning

och vård av vissa psykiskt efterblivna av den natur att lagrådets

yttrande däröver bör inhämtas.

Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredragande departementschefen,

att lagrådets yttrande över inom socialdepartementet

upprättade förslag till lag angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§ lagen

den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring och lag angående ändrad

lydelse av 22 § lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning och

vård av vissa psykiskt efterblivna måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Karin Wickström

1 Denna bilaga, som är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här

uteslutits.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

141

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 1 mars

1960.

Närvarande:

justitieråden Beckman,

E. Söderlund,

Tammelxn,

regeringsrådet Nevrell.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över

socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 5 februari

1960, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till lag angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§ lagen den 3 januari

1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring samt lag angående ändrad lydelse

av 22 § lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning och vård av vissa

psykiskt efterblivna.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av lagbyråchefen Bengt Hamdahl.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Clas Amilon

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 mars

1960.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, lagrådets den 1 mars

1960 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 5 februari 1960 remitterade

förslagen till lag angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§ lagen den 3 januari

1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring och lag angående ändrad lydelse

av 22 § lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning och vård av

vissa psykiskt efterblivna.

Föredragande departementschefen upplyser, att lagrådet lämnat förslagen

utan erinran, samt hänvisar i övrigt till de förslag, för vilka han redogjort

vid behandlingen i statsrådet den 5 februari 1960 av frågan om förbättrade

folkpensionsförmåner. Departementschefen hemställer härefter,

att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga förenämnda förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§ lagen den 3 januari 1947

(nr 1) om allmän sjukförsäkring och

2) lag angående ändrad lydelse av 22 § lagen den 4 juni 1954 (nr 483)

om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna,

dels antaga inom socialdepartementet upprättade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering,

2) lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 1 juni 1956 (nr

264) om höjning av folkpensioner m. m.,

3) lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 30 juni 1947 (nr

398) om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen,

4) lag om barnpensioner,

5) lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda

barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn,

6) lag angående ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr

382) och

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960

7) lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 31 maj 1957 (nr

284) om utfyllnad av vissa underhållsbidrag,

dels ock för budgetåret 1960/61 under femte huvudtiteln anvisa

till Bidrag till folkpensioner m. m. ett förslagsanslag av 2 406 000 000

kronor samt

till Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar ett förslagsanslag

av 4 700 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

; Ur protokollet:

Bengt Lundin

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Propositionen ........................................................ 1

Förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering

............................. 4

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 1 juni 1956

(nr 264) om höjning av folkpensioner m. m........................... 16

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 30 juni

1947 (nr 398) om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen

...................................................... 18

Förslag till lag om barnpensioner .................................... 20

Förslag till lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda

barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn .............. 22

Förslag till lag angående ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943

(nr 382) .......................................................... 20

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 31 maj 1957

(nr 284) om utfyllnad av vissa underhållsbidrag .................... 31

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§ lagen den 3 januari

1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring................................ 32

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 22 § lagen den 4 juni 1954 (nr

483) om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna .......... 34

Utdrag av statsrådsprotokollet den 5 februari 1960 ........................ 35

Gällande bestämmelser .............................................. 35

Folkpensioneringen m. m........................................... 35

Tilläggspensioneringen ............................................ 40

Standardhöjning av folkpensionerna .................................. 43

Familjepensioneringen .............................................. 44

Änkepensioner m. m............................................... 45

Barnpensioner m. m............................................... 59

Kostnadsberäkningar ................................................ 63

Remissyttranden 66

Standardhöjning av folkpensionerna ................................ 66

Änkepensioner m. m............................................... 68

Barnpensioner m. m............................................... 74

Departementschefen .................................................. 78

Socialförsäkringens samordning och komplettering .................. 78

Standardhöjning av folkpensionerna ................................ 84

Änkepensioner m. m............................................... 86

Barnpensioner m. m............................................... 94

Kostnadsberäkningar .............................................. 98

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960

Specialmotivering....................................................101

Förslaget till lag angående ändring i lagen om folkpensionering........101

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen om höjning

av folkpensioner m. m...........................................124

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen om kommunernas

bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen ............125

Förslaget till lag om barnpensioner..................................125

Förslaget till lag angående ändring i lagen om särskilda barnbidrag till

änkors och invaliders m. fl. barn..................................128

Förslaget till lag angående ändring i bidragsförskottslagen ............129

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen om utfyllnad

av vissa underhållsbidrag ....................................135

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§ lagen om allmän

sjukförsäkring ..............................................135

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 22 § lagen om undervisning

och vård av vissa psykiskt efterblivna ............................140

Departementschefens hemställan ...................................... 140

Lagrådets yttrande ....................................................141

Utdrag av statsrådsprotokollet den 4 mars 1960 ......................... 142

Doktrin (1)

  1. Sten Walberg, Bidragsförskottslagen - ett problembarn, FT 1963 nr 3 s. 144, på s. 147 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

12 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (10)

10 kopplingar.

  1. Rskr. 1960:235 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar om anslag för budgetåret 1960161 till Bidrag till folkpensioner m. m. och till Ersättning t a1 i texten
  2. 2LU 1960:38 Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående tilläggssjukpenning för småföretagare och husmödrar. Andra lagutskottet har till behandling föreh s. 3 i texten
  3. 2LU 1960:39 Utlåtande i anledning av väckt motion om tandvårdens inordnande i sjukförsäkringen. s. 2 i texten
  4. 2LU 1960:40 Utlåtande i anledning av väckt motion om återställande av sjukpenni ng ersätt ni ngens realvärde. s. 2 i texten
  5. 2LU 1960:41 Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av 22 § s jukförsäkringslagen. s. 2 i texten

Visa alla 10

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. RÅ 2000 ref. 51 ur registret

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 1963 s. 144 Sten Walberg, Bidragsförskottslagen - ett problembarn s. 147 i texten