Med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering, m. m
1960-03-04 · 145 sidor, varav 137 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 137 av 145 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1960:75, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
1
Nr 75
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om
folkpensionering, m. m.; given Stockholms slott den 4
mars 1960.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till
1) lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering,
2) lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 1 juni 1956 (nr
264) om höjning av folkpensioner m. m.,
3) lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 30 juni 1947
(nr 398) om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen,
4) lag om barnpensioner,
5) lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda
barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn,
6) lag angående ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr
382),
7) lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 31 maj 1957 (nr
284) om utfyllnad av vissa underhållsbidrag,
8) lag angående ändrad lydelse av 29 och 33 g § lagen den 3 januari 1947
(nr 1) om allmän sjukförsäkring och
9) lag angående ändrad lydelse av 22 § lagen den 4 juni 1954 (nr 483)
om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna,
dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Torsten Nilsson
1
It ilning till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 75
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås betydande förbättringar i folkpensioneringen
fr. o. m. den 1 juli 1960.
Ålderspensionerna samt invalidpensionernas och sjukbidragens maximibelopp
föreslås höjda med 250 kr. om året för en ensam pensionär och 350
kr. för två pensionsberättigade makar. Med 9 indextillägg blir det årliga
beloppet för en ensam pensionär 2 750 kr. och för två pensionsberättigade
makar 4 350 kr. eller 2 175 kr. för vardera maken. Till sistnämnda belopp
höjes också hustrutilläggens maximibelopp. Någon avveckling av de kommunala
bostadstilläggen föreslås inte.
Nya regler föreslås beträffande änkepensionerna. Dessa skall i fortsättningen
utgå med samma belopp som ålderspensionen till en ensam pensionär,
varigenom de höjes med 750 kr. till 2 750 kr. Full änkepension föreslås
tillkomma dels en änka, som har barn under 16 år i hemmet, och dels
annan änka, som fyllt 50 år vid mannens död och varit gift med honom i
minst 5 år. Om en änka utan barn i hemmet var under 50 år vid mannens
död, minskas pensionen med en femtondel för varje år som änkans ålder
vid mannens död understeg 50 år. Hade hon inte fyllt 36 år vid mannens
frånfälle, erhåller hon ingen änkepension. Om en änka inte längre har
något barn under 16 år i hemmet, skall vid bedömandet av hennes rätt till
full eller reducerad pension anses som om mannen avlidit, då yngsta barnet
fyllde 16 år eller då änkan eljest upphörde att ha barn under nämnda
ålder i hemmet.
En änka, som får sin pension indragen på grund av omgifte och därefter
ånyo blir änka inom 5 år, skall enligt förslaget kunna återinträda i rätten
till änkepension efter den förste mannen.
Till kvinnor, som blir änkor efter utgången av juni 1960, utges de nya
änkepensionerna utan inkomstprövning, medan inkomstprövning enligt nuvarande
regler tillämpas beträffande pensioner till änkor, vilkas män avlidit
före den 1 juli 1960. Om mannens dödsfall inträffat under tiden den
1 juli 1959—den 30 juni 1960 eller den 1 juli 1958—den 30 juni 1959, skall
dock alltid utgå — såsom ett garantibelopp utan inkomstprövning — i förra
fallet minst 2/3 och i senare fallet minst Vs av änkepensionen.
De nya änkepensionsreglerna beräknas den 1 juli 1960 bli tillämpliga på
omkring 62 000 kvinnor, av vilka 34 000 förut helt saknat rätt till förmåner
från folkpensioneringen.
Propositionen innehåller vidare förslag om att barnpensioner å 1 000 kr.
om året skall utan inkomstprövning utgå till alla barn under 16 år, som
mist sin fader eller moder eller båda föräldrarna. Omkring 14 000 barn,
som nu har särskilt barnbidrag, får i stället barnpension, och därutöver
beräknas 49 000 barn erhålla sådan pension.
3
Kungi. Maj:ts proposition nr 75 år i 960
Maximibeloppet för återstående särskilda barnbidrag, till antalet omkring
13 500, föreslås höjt till 996 kr. Samma belopp skall enligt förslaget bli
maximum för bidragsförskott.
För budgetåret 1960/61 beräknas statens merkostnader på grund av förslagen
bli 306 milj. kr., varav 195 milj. kr. för standardhöjningen, 51 milj.
kr. för änkepensionsreformen och 60 milj. kr. för barnpensionsreformen.
Kommunernas kostnader beräknas öka med 25 milj. kr. för standardhöjningen
och 38 milj. kr. för änkepensionsreformen, medan barnpensionsreformen
inte medför någon kostnadsökning för kommunerna.
I propositionen föreslås, att riksdagen för budgetåret 1960/61 till Bidrag
till folkpensioner m. m. beviljar ett förslagsanslag å 2 406 milj. kr.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering
Härigenom förordnas, att 3 § 2 och 4 mom., 4 § 3 mom., 6 § 3 mom.,
8, 11 och 12 §§, 14 § 2 mom., 15 och 16 §§, 19 § 1 mom., 33 och 36 §§ samt
38 § 1 och 2 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
t
2 mom. För tid före fyllda sextiosju
år utgår folkpension i form av
invalidpension till den, som
på grund av kropps- eller sinnessjukdom,
sinnesslöhet, vanförhet eller
annat lyte är ur stånd att försörja
sig genom sådant arbete som motsvarar
hans krafter och färdigheter,
under förutsättning att nedsättningen
av arbetsförmågan kan anses
varaktig.
Den som---------
4 mom. Änka, som fyllt femtiofem
år, äger, om hon uppnått denna ålder
senast under det kalenderår, varunder
mannen avlidit, och varit gift
med honom minst fem år, rätt till
folkpension i form av änkepension,
såframt hon ej eljest åtnjuter
folkpension. Ingår hon nytt äktenskap,
upphör rätten till änkepension.
Till änka, som fyllt femtiofem år,
må, när särskilda skäl föranleda därtill,
änkepension utgå, även om hon
(Föreslagen lydelse)
§-
2 mom. Folkpension i form av i nvalidpension
utgår till den, som
på grund av kropps- eller sinnessjukdom,
sinnesslöhet, vanförhet eller
annat lyte är ur stånd att försörja
sig genom sådant arbete som motsvarar
hans krafter och färdigheter, under
förutsättning att nedsättningen
av arbetsförmågan kan anses varaktig
saknar
ledsyn.
4 mom. Folkpension i form av
änkepension tillkommer
a) änka, som har vårdnaden om
och stadigvarande sammanbor med
barn under sexton år, därest barnet
vid mannens död stadigvarande vistades
i makarnas hem eller hos änkan;
samt
b) annan änka än under a) sägs,
som vid mannens död fyllt trettiosex
år och varit gift med honom minst
fem år.
1 Senaste lydelse av 3 § 4 mom. och 4 § 3 mom. se SFS 1955:394, av 6 § 3 mom., 8 5 19 s 1
mom. samt 38 § 1 och 2 mom. se SFS 1959:66, av 11 och 12 §§ samt 14 § 2 mom. se SFS 1952- 396 samt av 15, 16, 33 och 36 §§ se SFS 1954:134.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
uppnått denna ålder efter det kalen- Upphör änka att vara berättigad
derår, varunder mannen avlidit, el- till änkepension jämlikt första styc
-
ler varit gift med honom kortare tid
än fem år.
ket a), skall vid bedömandet av hennes
rått till pension jämlikt första
stycket b) anses som om mannen avlidit,
då rätten till pension enligt
första stycket a) upphörde, samt äktenskapet
varat till och med nämnda
tidpunkt.
Levde makar vid mannens död åtskilda,
må änkepension ej utgå, därest
på talan av mannen dömts till
hemskillnad mellan dem jämlikt 11
kap. 2 § första stycket giftermålsbalken
eller kvinnan efter det sammanlevnaden
med mannen upphörde stadigvarande
sammanbott med annan
man, med vilken hon varit gift eller
har eller har haft barn.
Ogift eller frånskild kvinna eller
änka, som stadigvarande sammanbodde
med ogift eller frånskild man
eller änkling vid dennes död och som
varit gift med eller har eller har haft
barn med honom, likställes i fråga om
rätt till änkepension med änka. Den
tid, under vilken kvinnan oavbrutet
sammanbott med mannen fram till
tidpunkten för dennes död, jämställes
vid tillämpningen av första stycket
b) med tid, varunder äktenskap
bestått.
Änkepension skall indragas om
den änkepensionsberåttigade ingår
äktenskap eller stadigvarande sammanbor
med man, med vilken hon
varit gift eller har eller har haft barn.
Har änkepension indragits enligt vad
nyss sagts, må pensionen ånyo börja
utgå, om äktenskapet upplöses eller
samboendet upphör innan det bestått
i fem år.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
4 §•
3 mom. Änkepension utgör, där ej
annat följer av vad nedan sägs, 1 360
kronor om året.
3 mom. För varje hel mångfald av
tre, varmed pensionspristalet överstiger
100, utgör indextillägget för år
räknat
40 kronor för gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension,
invalidpension eller sjukbidrag
eller vars hustru uppbär hustrutilllägg,
ävensom för änkepensionsberättigad
och för hustru, som uppbär
hustrutillägg, samt
50 kronor för annan pensionsberättigad.
Där pensionspristalet,-----
8
Tilläggspension, änkepension, hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg
minskas med en tredjedel av
den pensionsberättigades årsinkomst
i vad den må överstiga för gift pen
-
3 mom. Änkepension utgör, där ej
annat följer av vad nedan sägs, 1 700
kronor om året.
Utgår änkepension jämlikt 3 § i
mom. första stycket b) och hade den
pensionsberättigade ej fyllt femtio
år vid mannens död eller vid den tidpunkt,
som avses i andra stycket
samma moment, minskas pensionen
med en femtondel för varje år, varmed
antalet år som den pensionsberättigade
fyllt vid mannens död eller
vid nämnda tidpunkt understiger
femtio.
§•
3 mom. För varje hel mångfald av
tre, varmed pensionspristalet överstiger
100, utgör indextillägget för år
räknat
40 kronor för gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension,
invalidpension eller sjukbidrag
eller vars hustru uppbär hustrutilllägg,
ävensom för hustru, som uppbär
hustrutillägg, samt
50 kronor för annan pensionsberättigad.
I fall som avses i i § 3 mom. andra
stycket minskas indextillägg till
änkepensionsberåttigad i samma
mån som änkepensionen i övrigt.
-----av tre.
§•
Tilläggspension, hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg minskas
med en tredjedel av den pensionsberättigades
årsinkomst i vad den må
överstiga för gift pensionsberättigad
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
sionsberättigad 750 kronor och för
annan pensionsberättigad 1 000 kronor
samt med ytterligare en tredjedel
i vad årsinkomsten må överstiga
1 050 kronor för gift pensionsberättigad
och 1 400 kronor för annan
pensionsberättigad.
Minskning skall, där rätt till såväl
tilläggs- eller änkepension eller hustrutillägg
som kommunalt bostadstillägg
föreligger, med bortseende från
indextillägg ske proportionellt å tillläggs-
eller änkepensionen eller hustrutillägget
och bostadstillägget. Indextillägg
till änkepension och hustrutillägg
minskas först sedan änkepensionen
eller hustrutillägget i övrigt
bortfallit.
750 kronor och for annan pensions
berättigad 1 000 kronor samt med ytterligare
en tredjedel i vad årsinkomsten
må överstiga 1 050 kronor
för gift pensionsberättigad och 1 400
kronor för annan pensionsberättigad.
Minskning skall, där rätt till såväl
tilläggspension eller hustrutillägg
som kommunalt bostadstillägg föreligger,
ske först å bostadstillägget
och därefter å tilläggspensionen eller
hustrutillägget. Indextillägg till hustrutillägg
minskas först sedan hustrutillägget
i övrigt bortfallit.
Äger ånkepensionsberåttigad uppbära
livränta enligt 20 § lagen om
yrkesskadeförsäkring eller äger hon
jämlikt annan lag eller särskild författning
eller enligt Konungens förordnande
uppbära motsvarande livränta,
vilken bestämmes av eller utbetalas
från riksförsåkringsanstalten
eller bolag som avses i 1 § lagen om
yrkesskadeförsäkring, skall livräntan
avdragas från änkepensionen i vad
förmånerna belöpa på samma tid,
dock att alltid minst hälften av pensionen
skall utgivas. Livräntan skall
i vad den sålunda avdragits icke räknas
såsom inkomst vid tillämpning
av första och andra styckena.
§•
Rätt till invalidpension, sjukbidrag,
änkepension eller hustrutillågg
föreligger icke, sedan rätt till ålderspension
inträtt.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
(Gällande lydelse)
Uppgår folkpension ej till helt antal
kronor, skall den avrundas till
närmaste hela krontal. Änkepension,
som efter avrundning som nu sagts
understiger 60 kronor, skall ej utgå.
(Föreslagen lydelse)
Är någon för samma månad berättigad
till flera änkepensioner, utgives
endast den största av dem eller,
om de äro lika stora, pensionen efter
den sist avlidne mannen. Föreligger
rätt till såväl invalidpension
eller sjukbidrag som änkepension, utgives
endast en av dessa förmåner.
Uppgår folkpension ej till helt antal
kronor, skall den avrundas till
närmaste hela krontal.
12
Vid tillämpningen av denna lag
må, där särskilda skäl föreligga, gift
pensionsberättigad anses såsom ogift
så ock ogift pensionsberättigad, vilken
sedan avsevärd tid sammanlever
med annan under åktenskapsliknande
förhållanden, anses såsom gift
med denne.
§•
Gift pensionsberättigad, vilken stadigvarande
lever åtskild från sin make,
skall, dår ej särskilda skäl till annat
föranleda, vid tillämpningen av
denna lag likställas med ogift pensionsberättigad.
Med gift pensionsberättigad likställes
i denna lag pensionsberättigad,
som stadigvarande sammanbor
med annan, med vilken den pensionsberättigade
varit gift eller har
eller har haft barn.
14 §.
2 mom. Har för någon som åtnjuter
tilläggspension, änkepension eller
hustrutillägg årsinkomsten ökats till
sådant belopp att rätt till sådan förmån
ej längre tillkommer honom, indrages
förmånen. Sker eljest mera
avsevärd ändring i den inkomst, efter
vilken förmånen blivit bestämd,
må pensionen i enlighet därmed ökas
eller minskas.
Vad sålunda------därav påverkas.
Befinnes någon------alltid indragas.
2 mom. Har för någon som åtnjuter
tilläggspension eller hustrutilllägg
årsinkomsten ökats till sådant
belopp att rätt till sådan förmån ej
längre tillkommer honom, indrages
förmånen. Sker eljest mera avsevärd
ändring i den inkomst, efter vilken
förmånen blivit bestämd, må pensionen
i enlighet därmed ökas eller
minskas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
0
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
(Gällande lydelse)
15
Den som åtnjuter tilläggspension,
änkepension, hustrutillägg eller kommunalt
bostadstillägg är pliktig att,
om hans eller hans makes ekonomiska
förhållanden väsentligt förbättrats,
utan oskäligt dröjsmål meddela
detta till pensionsstyrelsen eller pensionsnämndens
ordförande i det pensionsdistrikt,
där han senast blivit
mantalsskriven. Enahanda skyldighet
åligger honom, om han åtnjuter
kommunalt bostadstillägg och mantalsskrives
å annan ort än tillförne,
så ock om han ingår äktenskap eller
om hans äktenskap upplöses genom
makens död eller annorledes. Anmälan
som nu sagts skall ock göras av
den som åtnjuter invalidpension eller
sjukbidrag, om hans arbetsförmåga
väsentligt förbättrats, samt av
den som åtnjuter vårdtillägg, om förhållandena
så ändrats att rätten till
tillägget därav påverkas.
I första
(Föreslagen lydelse)
§•
Den som åtnjuter tilläggspension,
hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg
är pliktig att, om hans
eller hans makes ekonomiska förhållanden
väsentligt förbättrats, utan
oskäligt dröjsmål meddela detta till
pensionsstyrelsen eller pensionsnämndens
ordförande i det pensionsdistrikt,
där han senast blivit mantalsskriven.
Enahanda skyldighet
åligger honom, om han åtnjuter
kommunalt bostadstillägg och mantalsskrives
å annan ort än tillförne,
så ock om han ingår äktenskap eller
om hans äktenskap upplöses genom
makens död eller annorledes.
Anmälan som nu sagts skall ock göras
av den som åtnjuter invalidpension
eller sjukbidrag, om hans arbetsförmåga
väsentligt förbättrats,
samt av den som åtnjuter änkepension
eller vårdtillägg, om förhållandena
så ändrats att rätten till förmå
-
nen därav påverkas,
person anmälningsskyldig.
16 §.
För pensionsberättigad som beträffande
sin eller sin makes inkomst
eller egendom eller ekonomiska förhållanden
i övrigt åberopat oriktig
uppgift av beskaffenhet att kunna
påverka rätten till pension, ehuru
skäligen kunnat fordras av honom
att uppgiften varit riktig, skall ansökning
om tilläggspension, änkepension,
hustrutillägg eller kommunalt
bostadstillägg avslås och redan
beviljad sådan förmån indragas;
dock att, där ej annat finnes påkallat,
viss tid skall bestämmas under
För pensionsberättigad som beträffande
sin eller sin makes inkomst
eller egendom eller ekonomiska
förhållanden i övrigt åberopat
oriktig uppgift av beskaffenhet att
kunna påverka rätten till pension,
ehuru skäligen kunnat fordras av
honom alt uppgiften varit riktig,
skall ansökning om tilläggspension,
hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg
avslås och redan beviljad
sådan förmån indragas; dock att,
där ej annat finnes påkallat, viss tid
skall bestämmas under vilken rätten
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
(Gällande lydelse)
vilken rätten därtill skall vara förverkad.
I samband med sådant beslut
skall ock bestämmas huruvida
rätten att erhålla förmånen efter den
angivna tidens utgång skall vara beroende
av ny ansökning.
Vad nu är sagt skall, där skäl därtill
prövas föreligga, gälla jämväl för
pensionsberättigad, som utan vederlag
eller mot uppenbarligen otillräckligt
vederlag avhänt sig inkomst
eller egendom i sådan myckenhet att
avhändelsen avsevärt inverkar vid
beräkning av tilläggspension, änkepension,
hustrutillägg eller kommunalt
bostadstillägg, ehuru han bort
förutse att avhändelsen skulle föranleda
behov av sådan pensionsförmån
eller av högre sådan. I fall som nu
sagts må ock, i stället för eller jämte
påföljd, som i första stycket sägs,
vid fastställandet av den pensionsberättigades
årsinkomst så anses som
om han fortfarande, helt eller delvis,
vore i besittning av inkomst eller
egendom som han avhänt sig.
Har någon —
Vägrar någon
(Föreslagen lydelse)
därtill skall vara förverkad. I samband
med sådant beslut skall ock bestämmas
huruvida rätten att erhålla
förmånen efter den angivna tidens
utgång skall vara beroende av ny ansökning.
Vad nu är sagt skall, där skäl därtill
prövas föreligga, gälla jämväl för
pensionsberättigad, som utan vederlag
eller mot uppenbarligen otillräckligt
vederlag avhänt sig inkomst
eller egendom i sådan myckenhet att
avhändelsen avsevärt inverkar vid
beräkning av tilläggspension, hustrutillägg
eller kommunalt bostadstillägg,
ehuru han bort förutse att
avhändelsen skulle föranleda behov
av sådan pensionsförmån eller av
högre sådan. I fall som nu sagts må
ock, i stället för eller jämte påföljd,
som i första stycket sägs, vid fastställandet
av den pensionsberättigades
årsinkomst så anses som om han
fortfarande, helt eller delvis, vore i
besittning av inkomst eller egendom
som han avhänt sig.
stycket stadgats.
--denna påföljd.
19 §.
1 mom. Såsom bidrag-----
Pensionsavgift skall icke erläggas
av den, som för december månad året
näst före taxeringsåret ägt uppbära
folkpension, eller för den, som avlidit
före ingången av året näst före
taxeringsåret. Ej heller skall pensionsavgift
erläggas av den, för vilken
den till statlig inkomstskatt
taxerade inkomsten icke uppgår till
1 200 kronor eller, om han är gift
och skall taxeras enligt för sådan
--svensk medborgare.
Pensionsavgift skall icke erläggas
av den, som för december månad året
näst före taxeringsåret ägt uppbära
invalidpension eller sjukbidrag, eller
för den, som avlidit före ingången av
året näst före taxeringsåret. Ej heller
skall pensionsavgift erläggas av den,
för vilken den till statlig inkomstskatt
taxerade inkomsten icke uppgår
till 1 200 kronor eller, om han är
gift och skall taxeras enligt för så
-
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
(Gällande lydelse)
skattskyldig gällande bestämmelser
samt andre maken icke enligt vad
förut sagts är fritagen från skyldighet
att erlägga pensionsavgift, makarnas
till statlig inkomstskatt beräknade
taxerade inkomster sammanlagt
icke uppgå till minst 1 200
kronor.
(Föreslagen lydelse)
dan skattskyldig gällande bestämmelser
samt andre maken icke enligt
vad förut sagts är fritagen från skyldighet
att erlägga pensionsavgift, makarnas
till statlig inkomstskatt beräknade
taxerade inkomster sammanlagt
icke uppgå till minst 1 200
kronor.
Ansökning om--
Ansökningen, som
Vid ansökningen skall fogas prästbevis
enligt fastställt formulär eller,
där hinder därför möter, annat bevis,
som pensionsstyrelsen må finna
skäl godtaga. Avser ansökningen invalidpension,
sjukbidrag, blindtilllägg
eller vårdtillägg skall sökanden,
där ej särskilda skäl till annat föranleda,
undergå läkarundersökning enligt
de närmare bestämmelser pensionsstyrelsen
meddelar.
Vad angående --------
blivit mantalsskriven,
till sökanden.
Vid ansökningen skall, i den mån
pensionsstyrelsen så föreskriver, fogas
prästbevis enligt fastställt formulär
eller, där hinder därför möter, annat
bevis, som pensionsstyrelsen må
finna skäl godtaga. Avser ansökningen
invalidpension, sjukbidrag, blindtillägg
eller vårdtillägg, skall sökanden,
där ej särskilda skäl till annat
föranleda, undergå läkarundersökning
enligt de närmare bestämmelser
pensionsstyrelsen meddelar.
— — pensionsnämnden påfordras.
33 §.
36 §.
Finner pensionsstyrelsen----— pensionens utbetalande.
Pensionsnämnds beslut---------eller omvänt.
Om pensionsstyrelsen---— — — — — — därom utfärdar.
Där i----— — —--förnyad prövning.
Skall i anledning av inträffad förändring
med avseende å pensionsberättigads
ålder eller civilstånd eller
som en följd av att hustrutillägg beviljas
folkpension beräknas på annat
sätt än före förändringen eller skall
på grund av pensionsberåttigads
mantalsskrivning i annan kommun
kommunalt bostadstillägg bortfalla,
må pensionsstyrelsen utan ansökning
eller föregående prövning av
Skall i anledning av inträffad förändring
med avseende å pensionsberättigads
ålder eller civilstånd, barns
ålder eller vårdnaden om barn eller
som en följd av att hustrutillägg beviljas
folkpension beräknas på annat
sätt än före förändringen eller skall
på grund av att pensionsberättigad
icke längre är mantalsskriven i kommunen
kommunalt bostadstillägg
bortfalla, må pensionsstyrelsen utan
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
(Gällande lydelse)
pensionsnämnd verkställa erforderlig
jämkning av pensionen. Pensionsstyrelsen
må ock, där med avseende
å pensionsberättigad eller hans make
fall föreligger som i 17 § eller
18 § 2 mom. sägs, utan föregående
prövning av pensionsnämnd förordna
om tillämpning av 12 § samt
verkställa därav föranledd jämkning
av pensionen.
Där pensionsstyrelsen-----
Vad angående--------
(Föreslagen lydelse)
ansökning eller föregående prövning
av pensionsnämnd verkställa erforderlig
jämkning av pensionen. Pensionsstyrelsen
må ock, där med avseende
å pensionsberättigad eller
hans make fall föreligger som i 17 §
eller 18 § 2 mom. sägs, utan föregående
prövning av pensionsnämnd
förordna om tillämpning av 12 §
samt verkställa därav föranledd
jämkning av pensionen.
-----styrelsen bestämmer.
--meddelat beslut.
38 §.
1 mom. Folkpension utgår från
och med den månad, varunder rätt
till pension inträtt, vilket, där ej rätten
visas hava tidigare varit för handen,
anses hava skett vid den tid, då
pensionen söktes, till och med den
månad, varunder pensionstagaren
avlidit eller pensionen eljest skall
upphöra att utgå. Pension utgår
dock ej för längre tid tillbaka än tre
månader före den månad, under vilken
pensionen söktes, ändå att rätten
visas hava tidigare förvärvats.
Lag samma----
Folkpension utbetalas
2 mom. Vid utbetalning av invalidpension,
sjukbidrag, änkepension,
hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg
till sådan förmån med
belopp, avseende längre tid än en
1 mom. Folkpension utgår från och
med den månad, varunder rätt till
pension inträtt, vilket, där ej rätten
visas hava tidigare varit för handen,
anses hava skett vid den tid, då pensionen
söktes, till och med den månad,
varunder pensionstagaren avlidit
eller pensionen eljest skall upphöra
att utgå. Pension utgår dock
ej för längre tid tillbaka än tre månader
före den månad, under vilken
pensionen söktes, ändå att rätten visas
hava tidigare förvärvats. Änkepension
efter man, som vid sitt frånfålle
åtnjöt ålderspension, invalidpension
eller sjukbidrag, utgår tidigast
från och med månaden näst efter
den, varunder dödsfallet inträffade.
av pension.
december månad.
2 mom. Vid utbetalning av invalidpension
eller sjukbidrag eller kommunalt
bostadstillägg till sådan förmån
med belopp, avseende längre tid
än en månad, till den som är berät
-
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
(Gällande lydelse)
månad, till den som är berättigad till
sjukhjälp från allmän sjukkassa i
form av sjukpenning eller hempenning
jämte i förekommande fall
barntillägg därå skall, såvida ej annat
följer av vad nedan sägs, från
pensionen för den tid sjukhjälpen
avser avdragas sjukhjälpsbeloppet
till den del det överstiger nittio kronor.
När fråga är om hempenning,
skall avdrag ske som om sjukpenning
utgått. Avdraget belopp skall
utbetalas till sjukkassan.
Vad i
(Föreslagen lydelse)
tigad till sjukhjälp från allmän sjukkassa
i form av sjukpenning eller
hempenning jämte i förekommande
fall barntillägg därå skall, såvida ej
annat följer av vad nedan sägs, från
pensionen för den tid sjukhjälpen avser
avdragas sjukhjälpsbeloppet till
den del det överstiger nittio kronor.
När fråga är om hempenning,
skall avdrag ske som om sjukpenning
utgått. Avdraget belopp skall utbetalas
till sjukkassan.
pensionen ökat.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1960, dock att 19 § 1 mom. äldre
lydelsen fortfarande skall gälla i
fråga om pensionsavgifter, som påföras
för år 1960 eller tidigare år,
och att 38 § 2 mom. äldre lydelsen
skall äga tillämpning å avdrag för
sjukhjälp avseende tid före den 1
juli 1960.
Genom denna lag upphäves lagen
den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag
till änkor och änklingar med barn.
Äldre bestämmelser skola alltjämt
gälla i fråga om bidrag enligt sistnämnda
lag till änkling, som åtnjuter
sådant bidrag för juni månad
1960. Bidraget beräknas därvid med
tillämpning av de vid utgången av
nämnda månad gällande grunderna;
dock skall bortses från indextillägg,
i den mån det ej utgår för sagda månad.
Vid tillämpningen av de nya bestämmelserna
skall följande iaktta
-
gas.
1. Pcnsionsberättigad, som vid
ikraftträdandet med tillämpning av
14
Kungi. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
12 § äldre lydelsen åtnjuter folkpensionsförmån
såsom gift, må, såframt
förutsättningarna därför enligt
nämnda lagrum alltjämt föreligga,
likställas med gift pensionsberåttigad
även om 12 § nya lydelsen icke är
tillämplig. Har kvinna i sådant fall
ansetts såsom gift fram till tidpunkten
för mannens död, äger hon samma
rätt till änkepension som änka,
varvid äktenskapstid beräknas med
tillämpning av 3 § i mom. fjärde
stycket.
2. Har kvinna sammanlevt med
man, som avlidit före ikraftträdandet,
och vid tiden för dödsfallet jämlikt
12 § äldre lydelsen ansetts såsom
gift med honom, äger hon, även
om förutsättningarna för pensionsrått
enligt 3 § i mom. fjärde stycket
nya lydelsen icke äro för handen, rätt
till änkepension enligt vad i punkt 1
ovan sägs.
3. Då fråga är om änkepension efter
man, som avlidit före ikraftträdandet,
skall 3 § i mom. andra stycket
nya lydelsen tillämpas endast om
de i sagda moment första stycket a)
angivna förutsättningarna voro uppfyllda
för juli månad 1960. Utgår
änkepension för juni månad 1960
jämlikt 3 § i mom. andra stycket
äldre lydelsen, ehuru den pensionsberättigade
icke varit gift med den avlidne
minst fem år, skall vid tillämpningen
av 3 § 4 mom. första stycket
b) anses som om äktenskap bestått
under så lång tid.
4. Änkepension efter man, som avlidit
före ikraftträdandet, minskas
enligt bestämmelserna i 8 § äldre lydelsen.
Minskning skall dock därvid
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
i första hand göras å kommunalt
bostadstillägg. Änkepensionen skall,
om dödsfallet inträffat under tiden
den 1 juli 1958—den 30 juni 1959,
utgå med minst en tredjedel och, om
dödsfallet inträffat under tiden den
1 juli 1959—den 30 juni 1960, med
minst två tredjedelar av det belopp,
som utan minskningen skulle hava
tillkommit den pensionsberåttigade.
Änkepension, som efter minskningen
understiger en femtondel av full pension,
skall ej utgå. I fall som avses
i denna punkt skola li § 2 mom.
och 16 § äldre lydelsen alltjämt
gälla.
5. Äger kvinna, som för juni månad
1960 åtnjöt änkepension eller bidrag
enligt lagen om bidrag till änkor
och änklingar med barn, rätt till
änkepension enligt de nya bestämmelserna
vid deras ikraftträdande,
skall hon erhålla sådan pension utan
särskild ansökan. Det åligger pensionsstyrelsen
att verkställa därvid
erforderlig omräkning.
6. Utan hinder av vad i 38 § 1 mom.
stadgas må änkepension, som sökes
senast den 31 december 1960, utgå
från och med den månad, varunder
rått till pension inträtt, dock tidigast
från och med juli månad nämnda
år.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 1 ocn 2 §§ lagen den 1 juni 1956 (nr 264)
om höjning av folkpensioner m. m.
Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ lagen den 1 juni 1956 om höjning
av folkpensioner m. m.1 skola erhålla
(Gällande lydelse)
1
Folkpension i form av allmän ålderspension,
tilläggspension, änkepension
eller hustrutillägg skall höjas
för år räknat med
280 kronor för gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension,
invalidpension eller sjukbidrag
eller vars hustru uppbär hustrutilllägg,
ävensom för ånkepensionsberättigad
och för hustru, som uppbär
hustrutillägg, samt
350 kronor för annan pensionsberättigad.
Bidrag enligt lagen den 26 juli
1947 om bidrag till änkor och änklingar
med barn skall höjas med 280
kronor för år.
2
Vad i lagen den 29 juni 1946 om
folkpensionering, lagen den 30 juni
1947 om kommunernas bidrag till
kostnaderna för folkpensioneringen
och lagen om bidrag till änkor och
änklingar med barn stadgas rörande
indextillägg skall i tillämpliga delar
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Föreslagen lydelse)
§•
Folkpension i form av allmän ålderspension,
tilläggspension, änkepension
eller hustrutillägg skall höjas
för år räknat med
455 kronor för gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension,
invalidpension eller sjukbidrag
eller vars hustru uppbär hustrutilllägg,
ävensom för hustru, som uppbär
hustrutillägg, samt
600 kronor för annan pensionsberättigad.
§•
Vad i lagen den 29 juni 1946 om
folkpensionering och lagen den 30
juni 1947 om kommunernas bidrag
till kostnaderna för folkpensioneringen
stadgas rörande indextillägg
skall i tillämpliga delar gälla med avseende
å höjning enligt förevarande
1 Senaste lydelse av 1 och 2 §§ se SFS 1959:68.
17
Kiingl. Maj:ts proposition nr 75 av 1960
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
gälla med avseende å höjning enligt
förevarande lag, dock att i fråga om
höjning av tilläggspension skall vid
tillämpning av 8 § förstnämnda lag
gälla vad som stadgas rörande indextillägg
till änkepension.
lag, dock att i fråga om höjning av
tilläggspension skall vid tillämpning
av 8 § förstnämnda lag gälla vad som
stadgas rörande indextillägg till huslrutillägg.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1960, dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola äga tillämpning i fall,
då bidrag enligt lagen om bidrag till
änkor och änklingar med barn utgår
efter den 30 juni 1960.
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 samt. Nr 75
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om
kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen
Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ lagen den 30 juni 1947 om kommunernas
bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen» skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Kommun skall för varje kalenderår
bidraga till kostnaderna för pensioner
enligt lagen den 29 juni 1946
(nr 431) om folkpensionering med
dels viss andel, motsvarande tre
tjugondeis procent för varje fullt tiotal
skatteören per invånare i kommunen,
av kostnaden för tilläggspensioner,
änkepensioner, hustrutillägg
och vårdtillägg, som under året utbetalats
för inom kommunen mantalsskrivna
pensionsberättigade, dock
högst tre femtedelar av nämnda
kostnad,
dels ock viss andel, motsvarande
en femtedels procent för varje
fullt tiotal skatteören per invånare i
kommunen, av kostnaden för kommunala
bostadstillägg, som under
året utbetalats för pensionsberättigade,
mantalsskrivna inom kommunen,
dock högst tre femtedelar och
lägst en fjärdedel av sagda kostnad.
Vad i första stycket stadgats om
§•
Kommun skall för varje kalenderår
bidraga till kostnaderna för pensioner
enligt lagen den 29 juni 1946
(nr 431) om folkpensionering med
dels viss andel, motsvarande tre
tjugondeis procent för varje fullt tiotal
skatteören per invånare i kommunen,
av kostnaden för tilläggspensioner,
hustrutillägg och vårdtillägg,
som under året utbetalats för inom
kommunen mantalsskrivna pensionsberättigade,
dock högst tre femtedelar
av nämnda kostnad,
dels ock viss andel, motsvarande
en femtedels procent för varje
fullt tiotal skatteören per invånare
i kommunen, av kostnaden för
kommunala bostadstillägg, som under
året utbetalats för pensionsberättigade,
mantalsskrivna inom kommunen,
dock högst tre femtedelar
och lägst en fjärdedel av sagda kostnad.
Vad i första stycket stadgats om
1 Senaste lydelse av 1 och 3 §§ se SFS 1959:67.
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
(Gällande lydelse)
kommuns skyldighet att bidraga till
kostnaderna för tilläggspensioner,
änkepensioner, hustrutillägg och
vårdtillägg skall avse även indextilllägg
till grundpensioner, änkepensioner
och hustrutillägg.
(Föreslagen lydelse)
kommuns skyldighet att bidraga till
kostnaderna för tilläggspensioner,
hustrutillägg och vårdtillägg skall avse
även indextillägg till grundpensioner
och hustrutillägg.
3
Varje kommuns bidrag uträknas
av pensionsstyrelsen. Därvid skall en
tolftedel av pensionsberättigad årligen
tillkommande tilläggspension,
änkepension, hustrutillägg och vårdtillägg
ävensom indextillägg och
kommunalt bostadstillägg anses belöpa
på varje månad. Angående tid
och sätt för gäldande av kommunbidrag
förordnar Konungen.
§•
Varje kommuns bidrag uträknas
av pensionsstyrelsen. Därvid skall en
tolftedel av pensionsberättigad årligen
tillkommande tilläggspension,
hustrutillägg och vårdtillägg ävensom
indextillägg och kommunalt bostadstillägg
anses belöpa på varje
månad. Angående tid och sätt för gäldande
av kommunbidrag förordnar
Konungen.
Denna lag tråder i kraft den 1 juli
1960, dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola äga tillämpning i fråga
om änkepension i anledning av
dödsfall före ikraftträdandet.
20
Kuhgl. Maj:ts proposition nr 75 dr 1960
Förslag
till
Lag
om barnpensioner
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
För barn, vars fader eller moder eller båda föräldrar avlidit, skall, om
barnet är svensk medborgare och stadigvarande vistas här i riket, av allmänna
medel utgå barnpension enligt vad nedan stadgas.
Adoptivbarn likställes i denna lag med den avlidnes eget barn.
Rätt till barnpension föreligger ej för barn, som är adopterat av annan
än den avlidne eller dennes make, och ej heller för barn utom äktenskap,
därest den avlidne enligt avtal, som är bindande för barnet, åtagit sig att
till dess underhåll utgiva visst belopp en gång för alla.
2 §•
Barnpension utgår till och med den månad, under vilken barnet fvller
sexton år.
3 §•
Barnpension utgör för år räknat 1 000 kronor.
4 §•
Äger barn, som är berättigat till barnpension enligt denna lag, jämväl
uppbära livränta enligt 21 § lagen om yrkesskadeförsäkring eller äger barnet
jämlikt annan lag eller särskild författning eller enligt Konungens förordnande
uppbära motsvarande livränta, vilken bestämmes av eller utbetalas
från riksförsäkringsanstalten eller bolag som avses i 1 § lagen om yrkesskadeförsäkring,
skall livräntan avdragas från barnpensionen i vad förmånerna
belöpa på samma tid, dock att alltid minst en fjärdedel av pensionen
skall utgivas.
5 §•
Ansökning om barnpension skall göras hos pensionsnämndens ordförande
i det pensionsdistrikt, där barnets förmyndare senast blivit mantalsskriven.
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
Finnes ej mantalsskrivningsort som ovan sagts, skall ansökning göras
hos pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt där barnet stadigvarande
vistas.
Ansökning göres av barnets förmyndare. Har barnavårdsman förordnats
för barnet, vare ock denne behörig att göra ansökning om barnpension.
6 §•
Vad i 11 § andra stycket, 14 §, 15 § fjärde och femte styckena samt 16—
18 §§ lagen om särskilda barnbidrag finnes stadgat om sådant bidrag skall
i tillämpliga delar gälla beträffande barnpension enligt denna lag, dock att
ansökning om barnpension med tillhörande handlingar skall av pensionsnämndens
ordförande utan föregående prövning av pensionsnämnd ofördröjligen
insändas till pensionsstyrelsen. Finner pensionsstyrelsen barnet vara
berättigat till barnpension, skall styrelsen besluta om pensionens utbetalande.
7 §•
Konungen äger träffa överenskommelse med främmande makt i fråga
om tillämpning av denna lag å personer, som icke äro svenska medborgare.
8 §•
De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av
denna lag, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av
pensionsstyrelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1960.
År barn, som för juni månad 1960 åtnjutit särskilt barnbidrag enligt
lagen de 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders
m. fl. barn, berättigat till barnpension enligt denna lag vid lagens
ikraftträdande, skall barnet erhålla sådan pension utan särskild ansökning.
Det åligger pensionsstyrelsen att därvid omräkna särskilt barnbidrag till
barnpension.
Utan hinder av vad som följer av 6 § må barnpension, som sökes senast
den 31 december 1960, utgå från och med den månad, varunder rätt till
pension inträtt.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till
änkors och invaliders m. fl. barn
Härigenom förordnas, dels att 1 och 5 §§, 6 § 1 och 3 mom., 7, 8, 12 och
15 §§ samt 16 § 1 mom. lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till
änkors och invaliders m. fl. barn* 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives, dels ock att lagens rubrik skall lyda som följer.
Lag om särskilda barnbidrag
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1 §•
Till uppehälle------särskilt barnbidrag.
Särskilt barnbidrag utgår, där ej Särskilt barnbidrag utgår, där ej
annat följer av vad nedan sägs, med annat följer av vad nedan sägs, med
600 kronor för barn och år. 996 kronor för barn och år.
5 §.
Särskilt barnbidrag utgår, där ej
annat följer av vad eljest stadgas i
denna lag,
1. för barn, vars föräldrar avlidit;
samt
2. för barn, vars fader eller moder
avlidit, såframt vårdnaden om barnet
överflyttats till särskilt förordnad
förmyndare samt barnet ej stadigvarande
bor tillsammans med
den efterlevande av föräldrarna.
Har barnet inkomst, som ej härrör
från dess eget arbete och som
helt eller i mera väsentlig mån kan
anses täcka kostnaden för dess uppehälle
och uppfostran, skall särskilt
1 Senaste lydelse av 1 och 5 §§, 6 § 3 mom. ävensom 7 och 8 §§ se SFS 1953:105 samt av 16 5
1 mom. se SFS 1955:401.
Särskilt barnbidrag utgår icke för
barn, som är berättigat till barnpension
enligt lagen om barnpensioner.
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
barnbidrag antingen ej utgå eller
ock nedsättas efter vad som finnes
skäligt. Såsom inkomst skall jämväl
räknas underhållsbidrag samt bidragsförskott,
vartill barnet må vara
berättigat enligt bidragsförskottslagen.
6
1 mom. Särskilt barnbidrag utgår
jämväl, där ej annat följer av
vad eljest stadgas i denna lag,
1. för barn, vars fader avlidit;
2. för barn, vars fader åtnjuter
ålderspension, invalidpension eller
sjukbidrag enligt lagen om folkpensionering;
3.
för barn, vars moder åtnjuter
sådan folkpension, då föräldrarna ej
sammanleva samt modern har vårdnaden
om eller stadigvarande bor
tillsammans med barnet;
4. för barn, vars moder är gift med
annan än barnets fader, då styvfadern
åtnjuter folkpension samt modern
har vårdnaden om eller stadigvarande
bor tillsammans med barnet;
samt
5. för barn utom äktenskap, beträffande
vilket faderskapet ej fastställts
och som fyllt tre år.
Barnbidrag enligt femte punkten
må ej utgå, där i mål angående fastställande
av faderskap rätten genom
beslut, som må omedelbart verkställas,
förpliktat den uppgivne fadern
att utgiva underhållsbidrag.
3 m o m. För barn som avses i 1
mom. skall enligt vad nedan sägs
särskilt barnbidrag minskas med
hänsyn till försörjarens årsinkomst.
Såsom försörj are anses i fråga om
1 mom. Särskilt barnbidrag utgår,
där ej annat följer av vad eljest
stadgas i denna lag,
1. för barn, vars fader åtnjuter
ålderspension, invalidpension eller
sjukbidrag enligt lagen om folkpensionering
;
2. för barn, vars moder åtnjuter
sådan folkpension, då föräldrarna ej
sammanleva samt modern har vårdnaden
om eller stadigvarande bor
tillsammans med barnet; samt
3. för barn, vars moder är gift
med annan än barnets fader, då styvfadern
åtnjuter folkpension samt
modern har vårdnaden om eller stadigvarande
bor tillsammans med
barnet.
3 m o in. För barn som avses i 1
mom. skall enligt vad nedan sägs
särskilt barnbidrag minskas med
hänsyn till försörjarens årsinkomst.
Såsom försörj are anses i fråga om
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
(Gällande lydelse)
barn varom sägs i 1 mom. första
stycket 1 och 3—5 barnets moder
samt i fall som angives i samma stycke
2 dess fader eller, därest barnet
stadigvarande vistas hos modern,
denna eller, om barnet ej stadigvarande
vistas hos någon av föräldrarna,
den av dem som har eller senast
haft vårdnaden om barnet.
Om försörjaren åtnjuter folkpension
eller uppbär hustrutillägg eller
skulle ägt erhålla sådan förmån,
därest ej hans årsinkomst uteslutit
honom från rätten därtill, skall vad
i lagen om folkpensionering är stadgat
rörande minskning av folkpension
på grund av den pensionsberättigades
årsinkomst gälla även i fråga
om minskning av särskilt barnbidrag;
dock skall hänsyn tagas till
årsinkomsten endast i vad den överstiger
belopp, vid vilket den pensionsförmån
bortfaller, vartill försörjaren
eljest skulle varit berättigad.
Vad nu sagts skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om bidrag
enligt lagen om bidrag till änkor och
änklingar med barn.
I annat —
Finnas, då
Är den.
(Föreslagen lydelse)
barn varom sägs i 1 mom. första
stycket 2 eller 3 barnets moder samt
i fall som angives i samma stycke 1
dess fader eller, därest barnet stadigvarande
vistas hos modern, denna
eller, om barnet ej stadigvarande
vistas hos någon av föräldrarna,
den av dem som har eller senast haft
vårdnaden om barnet.
Om försörjaren åtnjuter folkpension
eller uppbär hustrutillägg eller
skulle ägt erhålla sådan förmån, därest
ej hans årsinkomst uteslutit honom
från rätten därtill, skall vad i
lagen om folkpensionering är stadgat
rörande minskning av folkpension
på grund av den pensionsberättigades
årsinkomst gälla även i fråga
om minskning av särskilt barnbidrag;
dock skall hänsyn tagas till
årsinkomsten endast i vad den överstiger
belopp, vid vilket den pensionsförmån
bortfaller, vartill försörjaren
eljest skulle varit berättigad.
4 200 kronor.
— varje barn.
sådant bidrag.
7 §•
För barn,----------sådant bidrag.
I fråga----------mellan makarna.
För annat adoptivbarn än i andra För annat adoptivbarn än i andra
stycket avses utgår barnbidrag: stycket avses utgår barnbidrag:
1. Enligt 5 §, då adoptanten avlidit
eller vårdnaden om barnet överflyttats
till särskilt förordnad förmyndare
och barnet ej stadigvarande bor
tillsammans med adoptanten;
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
(Gällande lydelse)
2. enligt 6 §, då adoptanten ävensom,
om barnet adopterats av kvinna,
då dennas make åtnjuter ålderspension,
invalidpension eller sjukbidrag
enligt lagen om folkpensionering;
samt
3. enligt 6 §, om barnet adopterats
av kvinna som före eller efter adoptionen
ingått äktenskap, då mannen
avlidit.
I fall som avses i tredje stycket 2
och 3 skall vid tillämpning av bestämmelserna
i 6 § 3 mom. adoptan
-
(Föreslagen lydelse)
1. då adoptanten ävensom, om
barnet adopterats av kvinna, då dennas
make åtnjuter ålderspension, invalidpension
eller sjukbidrag enligt
lagen om folkpensionering; samt
2. om barnet adopterats av kvinna
som före eller efter adoptionen
ingått äktenskap, då mannen avlidit.
I fall som avses i tredje stycket
skall vid tillämpning av bestämmelserna
i 6 § 3 mom. adoptanten anförsörjare.
ten anses såsom barnets försörj are. ses såsom barnets
pär ej________— pensionen söktes.
8
Inkomst som jämlikt 6 § 3 mom.
eller 7 § fjärde stycket skall läggas
till grund för beräknandet av barnbidrag
uppskattas i enlighet med de
grunder som i lagen om folkpensionering
angivas angående beräkning
av den pensionsberättigades årsinkomst;
dock skall i fall som avses i
6 § 3 mom. tredje stycket hänsyn
icke tagas till försörj arens makes inkomst
då makarna ej sammanleva.
Såsom inkomst skall icke räknas bidrag,
vartill änka må vara berättigad
enligt lagen om bidrag till änkor
och änklingar med barn.
Årsinkomst avrundas------
§•
Inkomst som jämlikt 6 § 3 mom.
eller 7 § fjärde stycket skall läggas
till grund för beräknandet av barnbidrag
uppskattas i enlighet med de
grunder som i lagen om folkpensionering
angivas angående beräkning
av den pensionsberättigades årsinkomst;
dock skall i fall som avses i
6 § 3 mom. tredje stycket hänsyn
icke tagas till försörj arens makes inkomst
då makarna ej sammanleva.
— tiotal kronor.
12 §.
Den vars inkomst jämlikt 6 § 3
mom. eller 7 § fjärde stycket lagts
till grund för beräknandet av barnbidrag
är pliktig att till pensionsstyrelsen
eller pensionsnämnd utan
oskäligt dröjsmål anmäla:
1. om han ingår äktenskap eller
Den vars inkomst jämlikt 6 § 3
mom. eller 7 § fjärde stycket lagts
till grund för beräknandet av barnbidrag
är pliktig att till pensionsstyrelsen
eller pensionsnämnd utan
oskäligt dröjsmål anmäla:
1. om han ingår äktenskap eller
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
(Gällande lydelse)
om hans äktenskap upplöses genom
makens död eller annorledes eller
om sammanlevnaden med make upphör
eller återupptages;
2. om hans, hans makes eller barnets
ekonomiska förhållanden väsentligt
förbättras;
3. där barnbidrag utgår enligt 6 §
1 mom. första stycket 3 eller 4, om
modern skiljes från vårdnaden om
barnet eller, därest barnbidrag utgår
utan att modern har vårdnaden,
om barnet får stadigvarande bostad
annorstädes än tillsammans med
modern; samt
4. där barnbidrag utgår enligt 6 §
1 mom. första stycket 5, om faderskapet
fastställes eller uppgiven fader
förpliktas utgiva underhållsbidrag
till barnet.
Har barn särskilt förordnad förmyndare,
åligger det denne att göra
anmälan som nu sagts, om barnets
ekonomiska förhållanden väsentligt
förbättrats samt, där barnbidrag utgår
enligt 5 § första stycket 2, om
barnet får bostad tillsammans med
fader, moder eller adoptant.
Uppbäres barnbidrag-----
15
Ansökning om särskilt barnbidrag
skall göras:
1. om barnbidrag sökes enligt 5 §
av den anledningen att barnets föräldrar,
adoptant eller adoptivföräldrar
avlidit, hos pensionsnämndens
ordförande i det pensionsdistrikt
där den sist avlidne av föräldrarna
eller, om barnet varit adopterat, där
(Föreslagen lydelse)
om hans äktenskap upplöses genom
makens död eller annorledes eller
om sammanlevnaden med make upphör
eller återupptages;
2. om hans, hans makes eller barnets
ekonomiska förhållanden väsentligt
förbättras; samt
3. där barnbidrag utgår enligt 6 §
1 mom. första stycket 2 eller 3, om
modern skiljes från vårdnaden om
barnet eller, därest barnbidrag utgår
utan att modern har vårdnaden, om
barnet får stadigvarande bostad annorstädes
än tillsammans med modern.
Har barn särskilt förordnad förmyndare,
åligger det denne att göra
anmälan som nu sagts, om barnets
ekonomiska förhållanden väsentligt
förbättrats.
person anmälningsskyldig.
§•
Ansökning om särskilt barnbidrag
skall göras hos pensionsnämndens
ordförande i det pensionsdistrikt
där den, vars inkomst enligt
6 § 3 mom. eller 7 § fjärde stycket
skall ligga till grund för beräknande
av bidraget, eller, om bidraget skall
beräknas i förhållande till makars
eller sammanlevande föräldrars in
-
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
(Gällande lydelse)
adoptanten eller den sist avlidno
av adoptivföräldrarna senast varit
mantalsskriven;
2. om barnbidrag sökes enligt 5 §
av den anledningen att vårdnaden
överflyttats till särskilt förordnad
förmyndare, hos pensionsnämndens
ordförande i det pensionsdistrikt
där fader eller moder, från vilken
vårdnaden överflyttats, vid tiden för
överflyttningen var mantalsskriven;
samt
3. om barnbidrag sökes enligt 6 §,
hos pensionsnämndens ordförande i
det pensionsdistrikt där den, vars
inkomst enligt 6 § 3 mom. eller 7 §
fjärde stycket skall ligga till grund
för beräknande av bidraget, eller, om
bidraget skall beräknas i förhållande
till makars eller sammanlevande
föräldrars inkomst, mannen senast
blivit mantalsskriven.
Finnes ej---
Ansökning göres,
Ansökning, som
Vid ansökningen
Vad sålunda--
(Föreslagen lydelse)
komst, mannen senast blivit mantalsskriven.
stadigvarande vistas,
särskilt barnbidrag,
å denne,
skäl godtaga,
sådant bidrag.
16
1 mom. Angående handläggning
Bestämmelserna i 38 § 1 mom.
första och andra styckena, 3 mom.
första, andra och fjärde styckena
samt 4 mom. ävensom 39 och 41 §§
lagen om folkpensionering skola äga
motsvarande tillämpning beträffande
barnbidrag.
Kan vid---------1
§•
---för barnet.
Bestämmelserna i 38 § 1 mom.,
3 mom. första , andra och fjärde
styckena samt 4 mom. ävensom 39
och 41 §§ lagen om folkpensionering
skola äga motsvarande tillämpning
beträffande barnbidrag.
itgivit sjukhjälpen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1960.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Det åligger pensionsstyrelsen att
utan särskild ansökning i enlighet
med bestämmelserna i denna lag
omräkna vid lagens ikraftträdande
utgående särskilt barnbidrag.
Förekommer i lag eller författning
hänvisning till bestämmelse i lagen
den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda
barnbidrag till änkors och invaliders
m. fl. barn, som ersatts genom
bestämmelse i lagen om barnpensioner
eller bidragsförskottslagen,
skall den bestämmelsen i stället
tillämpas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
29
Förslag
till
Lag
angående ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382)
Härigenom förordnas, att 1, 8, 13 och 17 §§ bidragsförskottslagen den 11
juni 19431 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1 §•
Barn, vars---underhållsbidraget (bidragsförskott).
Vid tillämpningen--— av bidraget.
Bidragsförskott må ej utgå till
barn, vars föräldrar sammanbo, eller
till barn, som bor tillsammans med
den underhållsskyldige.
Bidragsförskott må ej utgå till
barn, vars föräldrar sammanbo, eller
till barn, som bor tillsammans med
den underhållsskyldige, samt ej heller
till barn, som är berättigat till
barnpension enligt lagen om barnpensioner.
8
Bidragsförskott utgår med det belopp
den underhållsskyldige jämlikt
rättens beslut eller enligt avtal är
pliktig att utgiva till barnets underhåll,
dock högst med 720 kronor för
år räknat.
13
Barnavårdsnämnden har att noga
vaka över att bidragsförskott kommer
barnet till godo.
§•
Bidragsförskott utgår med det belopp
den underhållsskyldige jämlikt
rättens beslut eller enligt avtal är
pliktig att utgiva till barnets underhåll,
dock högst med 996 kronor för
år räknat.
§•
Har faderskapet ej fastställts beträffande
barn utom äktenskap,
skall vid tillämpningen av denna lag
anses, att fadern genom beslut eller
avtal som i 1 § sägs blivit ålagd att
utgiva underhållsbidrag till barnet
med 996 kronor om året från och
1 Senaste lydelse av 1 § se SFS 1956:48 och av 8 § se SFS 1957:283.
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
med den månad, under vilken barnet
fyllt tre år, till och med dagen före
den, då barnet fyller sexton år.
17 §.
Det åligger------fordringens indrivande.
När synnerliga skäl därtill föranleda,
äger länsstyrelsen på framställning
av barnavårdsnämnden eller
av den underhållsskyldige besluta,
att återkravsrätten skall eftergivas.
När särskilda skäl därtill föranleda,
äger länsstyrelsen på framställning
av barnavårdsnämnden eller av
den underhållsskyldige besluta, att
återkravsrätten skall eftergivas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1960.
Föreligger vid lagens ikraftträdande
rätt till bidragsförskott enligt 13 §
i fall där särskilt barnbidrag för juni
månad 1960 utgått med tillämpning
av 6 § 1 mom. första stycket 5 lagen
om särskilda barnbidrag till änkors
och invaliders m. fl. barn, skall bidragsförskott
första gången beviljas
utan särskild ansökning. Det åligger
pensionsstyrelsen att lämna vederbörande
barnavårdsnämnd meddelande
om fall som nu sagts.
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
31
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 31 maj 1957 (nr 284) om
utfyllnad av vissa underhållsbidrag
Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ lagen den 31 maj 1957 om utfyllnad
av vissa underhållsbidrag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
1
Barn, vars — ------belopp
Utfyllnadsbidrag må ej utgå till
barn, vars föräldrar sammanbo, eller
till barn, som bor tillsammans med
den underhållsskyldige.
(Föreslagen lydelse)
§•
(utfyllnadsbidrag).
Utfyllnadsbidrag må ej utgå till
barn, vars föräldrar sammanbo, eller
till barn, som bor tillsammans med
den underhållsskyldige, samt ej heller
till barn, som är berättigat till
barnpension enligt lagen om barnpensioner.
2 §•
Vad i 2—4 §§, 7 §, 11 § 1—3 mom.,
12—14, 20, 21 samt 23—25 §§ bidragsförskottslagen
den 11 juni 1943
finnes stadgat om bidragsförskott
skall i tillämpliga delar gälla beträffande
utfyllnadsbidrag.
Vad i 2—4 §§, 7§, 11 § 1—3 mom.,
12, 14, 20, 21 samt 23—25 §§ bidragsförskottslagen
den 11 juni 1943
finnes stadgat om bidragsförskott
skall i tillämpliga delar gälla beträffande
utfyllnadsbidrag.
Utfyllnadsbidrag, som---utfyllnadsbidraget belöper.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1960.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§ lagen den 3 januari 1947 (nr 1)
om allmän sjukförsäkring
Härigenom förordnas, att 29 och 33 §§ lagen den 3 januari 1947 om allmän
sjukförsäkring1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
29
Sjukhjälp i form av sjukpenning
eller ersättning för sjukhusvård utgår
vid varje sjukdom för högst sjuhundratrettio
dagar. Den som fyllt
sextiosju år eller åtnjuter annan
folkpensionsförmån än ålderspension
äger dock, för tid efter utgången
av den månad då han uppnått nämnda
ålder eller börjat uppbära förmånen,
vid varje sjukdom åtnjuta
sjukhjälp som nyss nämnts för högst
etthundraåttio dagar, sjukpenning
likväl för högst nittio dagar. Är den,
som redan före sjukdomens första
sjukperiod uppbär annan folk pensions
förmån än ålderspension, sjukpenningförsäkrad
enligt 7 § första
stycket, skall nämnda tid av etthundraåttio
dagar ej räknas förrän
från utgången av den månad, varunder
han börjat uppbära dylik förmån
med ett till följd av ändrade inkomstförhållanden
ökat belopp.
Från den------minst
Vid tillämpning-------i
(Föreslagen lydelse)
§•
Sjukhjälp i form av sjukpenning
eller ersättning för sjukhusvård utgår
vid varje sjukdom för högst sjuhundratrettio
dagar. Den som fyllt
sextiosju år eller åtnjuter folkpension
i form av invalidpension eller
sjukbidrag äger dock, för tid efter
utgången av den månad då han uppnått
nämnda ålder eller börjat uppbära
folkpensionen, vid varje sjukdom
åtnjuta sjukhjälp som nyss
nämnts för högst etthundraåttio dagar,
sjukpenning likväl för högst
nittio dagar. Är den, som redan före
sjukdomens första sjukperiod uppbär
invalid pension eller sjukbidrag,
sjukpenningförsäkrad enligt 7 §
första stycket, skall nämnda tid av
etthundraåttio dagar ej räknas förrän
från utgången av den månad, varunder
han börjat uppbära dylik folkpension
med ett till följd av ändrade
inkomstförhållanden ökat belopp,
hälften,
lämnda tid.
1 Senaste lydelse av 29 § se SFS 1958:457 och av 33 § se SFS 1959:585.
opaginerad Kontrollera mot PDF
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
33 §.
Medlem i — -----bada kassorna.
Avgift för sjukvårdsförsäkringen Avgift för sjukvårdsförsäkringen
skall erläggas av medlem, vars till skall erläggas av medlem, vars till
statlig inkomstskatt taxerade in- statlig inkomstskatt taxerade inkomst
vid taxering året näst efter komst vid taxering året näst efter
det år avgiften avser bestämts till det år avgiften avser bestämts till
minst ettusentvåhundra kronor och minst ettusentvåhundra kronor och
som icke vid utgången av sistnämn- som icke vid utgången av sistnämnda
år upphört att vara medlem eller da år upphört att vara medlem eller
fyllt sextiosju år och ej heller för fyllt sextiosju år och ej heller för
december månad samma år ägt upp- december månad samma år ägt uppbära
folkpensionsförmån i annan bära folkpension i form av invalidform
än ålderspension. pension eller sjukbidrag.
Avgift för______ettusentvåhundra kronor.
Avgift för------av tjänstgöringen.
yra(j i______taxerade inkomst.
Medlem, som------makens sjukförsäkringsavgift.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1960.
Bestämmelserna i 33 § äldre lydelsen
skola äga tillämpning i fråga om
avgifter för år 1959 och tidigare år.
Bestämmelserna i 29 § första stycket
nya lydelsen skola äga tillämpning
jämväl å sjukdom, som inträffat
före den 1 juli 1960, såframt icke
sjukhjälpstiden enligt bestämmelsernas
äldre lydelse utlöpt dessför•
innan.
3_Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 saml. Nr 75
opaginerad Kontrollera mot PDF
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 22 § lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning
och vård av vissa psykiskt efterblivna
Härigenom förordnas, att 22 § lagen den 4 juni 1954 om undervisning
och vård av vissa psykiskt efterblivna skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
22 §.
Undervisning och vård enligt denna
lag av psykiskt efterbliven, som
är inskriven eller för observation intagen
vid särskola eller som är inskriven
vid vårdanstalt och ej fyllt
tjuguett år, skall vara kostnadsfri,
dock att landstinget eller efter Konungens
bestämmande annan som
driver särskola eller vårdanstalt
äger att såsom ersättning för kostnaden
uppbära den inskrivne tillkommande
folkpension eller särskilt
barnbidrag så ock allmänt barnbidrag,
som enligt 7 § lagen om allmänna
barnbidrag må utgå för den
efterblivne. Den som sålunda uppbär
folkpension skall vara skyldig
att enligt de närmare föreskrifter
Konungen meddelar tillhandahålla
den pensionsberättigade fickpengar
eller använda motsvarande belopp
för ökande av hans trivsel eller eljest
till hans personliga nytta.
För vård---------
Utan hinder--------
Undervisning och vård enligt denna
lag av psykiskt efterbliven, som
är inskriven eller för observation intagen
vid särskola eller som är inskriven
vid vårdanstalt och ej fyllt
tjuguett år, skall vara kostnadsfri,
dock att landstinget eller efter Konungens
bestämmande annan som
driver särskola eller vårdanstalt
äger att såsom ersättning för kostnaden
uppbära den inskrivne tillkommande
folkpension, barnpension
enligt lagen om barnpensioner eller
särskilt barnbidrag så ock allmänt
barnbidrag, som enligt 7 § lagen om
allmänna barnbidrag må utgå för
den efterblivne. Den som sålunda
uppbär folkpension skall vara skyldig
att enligt de närmare föreskrifter
Konungen meddelar tillhandahålla
den pensionsberättigade fickpengar
eller använda motsvarande
belopp för ökande av hans trivsel
eller eljest till hans personliga nytta.
Konungen bestämmer.
— centralstyrelsen bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1960.
Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960
35
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 februari
1960.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga om förbättrade
folkpensionsförmåner samt anför.
Som ett led i den pågående reformeringen av pensionssystemet bör statsmakterna
innevarande år taga ställning till frågorna om en höjning av folkpensionerna
som en etapp mot det av statsmakterna tidigare för år 1968
uppställda målet samt om en förbättring av folkpensioneringens familj eförmåner.
Jag anhåller nu att få upptaga hithörande frågor till närmare
behandling.
Gällande bestämmelser
Folkpensioneringen m. m.
Lagen den 29 juni 19i6 om folkpensionering* (nr 431; ändr. 221/1947,
527/1947, 732/1948, 264/1950, 157/1951, 332/1951, 396/1952, 291/1953,
134/1954, 394/1955, 400/1955, 265/1956, 168/1957, 172/1957, 192/1958 och
66/1959) skiljer mellan å ena sidan ålderspension, som utgår efter 67 års
ålder, samt å andra sidan invalidpension, sjukbidrag och änkepension, vilka
förmåner utgår för tid dessförinnan. Genom lagen den 1 juni 1956 om höjning
av folkpensioner m. m. (nr 264; ändr. 193/1958 och 68/1959) har
dessa förmåner förhöjts med s. k. standardtillägg. Dessa utgör för
närvarande 280 kr. om året för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter
ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag eller vars hustru uppbär
hustrutillägg, ävensom för änkepensionsberättigad och för hustru, som
uppbär hustrutillägg, samt 350 kr. för annan pensionsberättigad. Enligt
6 § FPL förhöjes pensionsförmånerna vidare genom indextillägg, vilkas
antal för närvarande är åtta.
Ålderspensionen utgöres i första hand av allmän ålderspension.
Denna är icke inkomstprövad och utgår för närvarande med följande belopp 1
1 Denna lag benämnes i det följande FPL.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
per år räknat. För gift pensionsberättigad, vars make jämväl åtnjuter ålderspension
eller invalidpension (sjukbidrag), vari ingår tilläggspension,
eller vars hustru uppbär hustrutillägg, utgår pensionen med 1 360 kr. jämte
230 kr. i standardtillägg och 320 kr. i indextillägg (åtta tillägg å 40 kr.)
eller sammanlagt 1 960 kr. För gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter
invalidpension (sjukbidrag) som utgöres av enbart grundpensionsförmån,
utgår 1 700 kr. ökat med 280 kr. i standardtillägg och 320 kr. i indextillägg
(åtta tillägg å 40 kr.) eller tillhopa 2 300 kr. För annan pensionsberättigad
slutligen utgår 1 700 kr. jämte 350 kr. i standardtillägg och 400 kr. i indextillägg
(åtta tillägg å 50 kr.) eller sammanlagt 2 450 kr.
Invalidpension utgår till den, som på grund av kropps- eller sinnessjukdom,
sinnesslöhet, vanförhet eller annat lyte är ur stånd att försörja
sig genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter,
under förutsättning att nedsättningen av arbetsförmågan kan anses som
varaktig. Den som är blind skall alltid anses lida av sådan höggradig nedsättning
av arbetsförmågan som berättigar till invalidpension. Till den,
som oavbrutet under minst sex månader lidit av sådan höggradig nedsättning
av arbetsförmågan som erfordras för erhållande av invalidpension,
utgår i stället sjukbidrag, om nedsättningen av arbetsförmågan inte
kan anses som varaktig men kan antagas bestå ytterligare avsevärd tid.
Såväl invalidpensionen som sjukbidraget består av grundpension och
tilläggspension. Grundpensionen förhöjes med indextillägg och tilläggspensionen
med standardtillägg. Grundpensionen, som utgår utan hänsyn till
vederbörandes inkomst och förmögenhet, utgör för närvarande 520 kr. (varav
320 kr. i indextillägg) om året för gift pensionsberättigad, vars make
åtnjuter folkpension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, och 600 kr.
(varav 400 kr. i indextillägg) för annan pensionsberättigad. Tilläggspensionen
däremot är inkomstprövad och utgör för närvarande för år räknat
högst 1 440 kr. (varav 280 kr. i standardtillägg) för gift pensionsberättigad,
vars make åtnjuter ålderspension eller tilläggspension eller vars hustru
uppbär hustrutillägg, högst 1 780 kr. (varav 280 kr. i standardtillägg) för
gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter enbart grundpensionsförmån,
samt högst 1 850 kr. (varav 350 kr. i standardtillägg) för annan pensionsberättigad.
Änkepension utgår till änka, som fyllt 55 år, under förutsättning
att hon uppnått denna ålder senast under det kalenderår, varunder mannen
avlidit, och att hon varit gift med honom minst fem år. Till änka, som fyllt
55 år, kan dock — om särskilda skäl föranleder därtill —- änkepension
utgå, även om nyssnämnda förutsättningar inte är uppfyllda. Änkepensionen,
som i sin helhet är inkomstprövad, uppgår för närvarande till högst
1 960 kr. om året (1 360 kr. i grundbelopp, 280 kr. i standardtillägg och
320 kr. i indextillägg).
Hustrutillägg utgår till pensionsberättigad mans hustru, om hon
37
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 ar 1960
fyllt 60 år och makarna varit gifta minst fem år. När särskilda skäl föranleder
därtill, kan hustrutillägg utgå även om hustrun inte fyllt 60 år eller
makarna varit gifta kortare tid än fem år. Hustrutillägget, som i sm helhet
är inkomstprövat, utgår med högst samma belopp som änkepensionen,
d. v. s. för närvarande med totalt högst 1 960 kr. om året. Hustrutillägg utgåi
inte till hustru, som själv åtnjuter folkpension, och utgår endast om det
överstiger belopp, varmed mannens folkpension skall minskas, då hustiutillägg
beviljas.
Vid tillämpning av FPL kan enligt 12 §, när särskilda skäl föreligger, gift
pensionsberättigad anses såsom ogift ävensom ogift pensionsberättigad, som
sedan avsevärd tid sammanlever med annan under äktenskapsliknande förhållanden,
anses såsom gift med denne.
1 fråga om indextilläggen gäller, att socialstyrelsen skall verkställa
beräkning av förhållandet mellan det allmänna prisläget under vaije
månad och prisläget i december 1951. På grundval härav fastställer Kungl.
Maj :t senast den 5 i andra månaden efter den, som beräkningen avser, det
procenttal (pensionspristalet) som utmärker angivna förhållande. Sålunda
fastställt pensionspristal skall gälla under tredje månaden efter den, som
beräkningen avser. För varje hel mångfald av tre, varmed pensionspristalet
överstiger 100, utgör indextillägget för är räknat — såsom framgår av det
föregående — 40 kr. för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension,
invalidpension eller sjukbidrag eller vars hustru uppbär hustiutillägg,
ävensom för änkepensionsberättigad och för hustru, som uppbär
hustrutillägg, samt 50 kr. för annan pensionsberättigad. Om pensionspnstaiet,
efter att ha stigit med hel mångfald av tre, åter nedgår, skall indextililägget
utgå efter oförändrade grunder, så länge pensionspristalet överstiger
närmast lägre hela mångfald av tre. Pensionspristalet har för mars 1960
fastställts till 125. Antalel indextillägg har fr. o. m. juli 1958 varit åtta.
Varje kommun äger besluta, att kommunalt bostadstillägg
skall utgå till den som uppbär folkpensionsförmån. Därvid äger kommunen
bestämma såväl tilläggets storlek som grunderna i övrigt för beräkningen.
I sistnämnda hänseende gäller dock vissa begränsningar, bl. a. att inkomstprövning
av tillägget skall ske enligt folkpensioneringslagens regler.
Utöver ålderspension, invalidpension och sjukbidrag utgår i vissa fall
blindtillägg till den som är blind och vårdtillägg till den som
eljest är ur stånd alt reda sig själv och på grund härav är i behov av ständig
tillsyn och vård. Dessa tillägg, som inte är inkomstprövade, utgör 1 200
kr. om året.
Inkomstprövningen innebär, att tilläggspension, änkepension
och hustrutillägg jämte de index- och standardtillägg, som må utgå å dessa
förmåner, ävensom kommunalt bostadstillägg minskas med en tredjedel av
den del av den pensionsberättigades årsinkomst som ligger mellan 1 000 och
1 400 kr. och med två tredjedelar av inkomst därutöver. För gitt pensions
-
38
Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960
berättigad är motsvarande gränsbelopp 750 resp. 1 050 kr. Rörande beräkningen
av vederbörandes årsinkomst skall blott nämnas, att folkpension,
barnbidrag och sjukhjälp från allmän sjukkassa inte räknas såsom inkomst,
att förmögenhet överstigande 20 000 kr. (för gift pensionsberättigad 15 000
kr.) medför höjning av årsinkomsten med 20 procent av det belopp varmed
förmögenheten överstiger nämnda gränsbelopp samt att gift pensionsberättigads
årsinkomst och förmögenhet anses utgöra hälften av makarnas sammanlagda
årsinkomst resp. förmögenhet.
I vissa fall kan dispens medges från inkomstprövningen för helt arbetsoförmögen
gift invalidpensionär eller sjukbidragsberättigad, vars make ej
åtnjuter folkpension. Ehuru inkomstprövningen skulle föranleda att tilläggspensionen
bleve ringa eller ingen må, när särskilda skäl föranleder
därtill, likväl i sådan pension — bortsett från standardtillägg — utges upp
till 1 100 kr. om året, s.k. hjälplöshetstillägg.
Folkpensioneringen kompletteras med vissa förmåner, bland dem de s. k.
änke- och änklingsbidragen, om vilka bestämmelser finnes i
lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och änklingar med barn (nr 531;
ändr. 265/1950, 158/1951, 398/1952 och 395/1955). Enligt denna lag äger
änka eller änkling, som under sin vårdnad har barn i äktenskapet med den
avlidne maken eller annat barn, vilket vid makens död stadigvarande vistades
i makarnas hem, erhålla bidrag av allmänna medel för egen del. Bidrag
utgår dock endast under förutsättning att barnet inte fyllt 12 år samt att
vårdnadshavaren stadigvarande bor tillsammans med barnet och ej åtnjuter
folkpension. Bidraget utgår med belopp motsvarande änkepension enligt
FPL och förhöjes genom indextillägg och standardtillägg med samma belopp
som änkepensionen ävensom genom kommunalt bostadstillägg. Bidraget är
beroende av inkomstprövning på samma sätt som de inkomstprövade folkpensionsförmånerna.
En annan bidragsform är de särskilda barnbidragen, om vilka
bestämmelser återfinnes i lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till
änkors och invaliders m. fl. barn (nr 530; ändr. 399/1952, 105/1953, 69/1954,
401/1955 och 174/1957). Bidragen utgår längst t. o. in. den månad, varunder
barnet fyller 16 år. De utgör högst 600 kr. per barn och år och reduceras på
visst sätt med hänsyn till barnets och eventuell försörjares inkomst.
Beträffande inverkan av försörj arens inkomst gäller olika regler beroende
på huruvida försörjaren är eller med lägre inkomst skulle varit berättigad
till folkpensionsförmån resp. änkebidrag eller ej. I förra fallet tillämpas
folkpensioneringslagens avdragsregler, dock att hänsyn tages till försörj
arens inkomst blott i vad den överstiger belopp, som föranleder helt
bortfall av inkomstprövad folkpensionsförmån eller änkebidrag. I det senare
fallet minskas barnbidraget med en tredjedel av den del av försörjarens
årsinkomst, som ligger mellan 2 400 och 3 300 kr. om året, och med två
tredjedelar av inkomst därutöver; för gift försörjare, som sammanlever
39
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
med sin make, är motsvarande gränsbelopp 3 000 resp. 4 200 kr., varvid
avses makarnas sammanlagda årsinkomst.
Kostnaderna för folkpensionerna liksom för änke- och änklingsbidragen
bestrides av staten, dock med bidrag av kommunerna såvitt angår
vissa förmåner. Staten tillgodogör sig vidare de folkpensionsavgifter, som
upptages i samband med de allmänna skatterna, samt den årliga avkastningen
av folkpensioneringsfonden. Kostnadsfördelningen mellan staten
och kommunerna regleras genom lagen den 30 juni 1947 om kommunernas
bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen (nr 398; ändr. 266/1950,
159/1951, 397/1952, 135/1954 och 67/1959). Enligt denna lag skall kommun
för varje kalenderår bidraga till kostnaderna för tilläggspensioner,
änkepensioner, hustrutillägg och vårdtillägg ävensom för indextillägg till
grundpensioner, änkepensioner och hustrutillägg, som under året utbetalats
för inom kommunen mantalsskrivna pensionsberättigade, med en andel
som motsvarar V20 procent för varje fullt tiotal skatteören per invånare i
kommunen (d. v. s. 1,5 procent för varje skattekrona per invånare), dock
högst 60 procent av nämnda kostnader. Beträffande kostnaderna för kommunala
bostadstillägg gäller motsvarande, dock att procentsatsen här i
stället är Vs procent för varje fullt tiotal skatteören (d. v. s. 2 procent för
varje skattekrona) och att även en minimigräns satts för kommunens delaktighet
i kostnaden, nämligen 25 procent av hela kostnaden. Standardtillläggen
finansieras på samma sätt som den pensionsförmån som förhöjts
genom tillägget.
Kostnaderna för de särskilda barnbidragen fördelas mellan staten och
kommunerna efter i stort sett samma grunder som kostnaderna för andra
inkomstprövade folkpensionsförmåner än de kommunala bostadstilläggen.
Såsom bidrag till statens kostnader för de i folkpensioneringslagen stadgade
förmånerna skall i princip varje svensk medborgare i åldern 18—66
år erlägga pensionsavgift för varje år då för honom beräknats till
statlig inkomstskatt taxerad inkomst. Den som under året näst före taxeringsåret
inte varit mantalsskriven i Sverige eller som för december månad
året näst före taxeringsåret ägt uppbära folkpension eller som avlidit före
årets ingång är befriad från pensionsavgift. Avgiftsbefrielse gäller också för
den för vilken den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten inte uppgår
till 1 200 kr. eller, om han är gift och skall taxeras enligt för sådan skattskyldig
gällande bestämmelser samt andre maken inte är fritagen från
skyldighet att erlägga pensionsavgift, makarnas till statlig inkomstskatt beräknade
taxerade inkomster sammanlagt inte uppgår till minst 1 200 kr.
Vissa utlänningar är skyldiga att erlägga pensionsavgift, bl. a. här mantalsskrivna
personer som är medborgare i något av de andra nordiska länderna.
Pensionsavgiften är fr. o. in. den 1 januari 1959 4 procent av den avgiftspliktiges
till statlig inkomstskatt taxerade inkomst. Emellertid gäller att
makar, som båda är avgiftspliktiga och taxeras enligt för gift skattskyldig
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
gällande bestämmelser, skall erlägga avgift med sammanlagt högst 600 kr.
Därvid skall iakttagas, att om vardera makens taxerade inkomst överstiger
7 500 kr., envar påföres pensionsavgift med 300 kr. Om endast den ene makens
taxerade inkomst överstiger 7 500 kr., minskas i förekommande fall
dennes avgift så att sammanlagda beloppet av makarnas pensionsavgifter
ej överstiger 600 kr. Andra avgiftspliktiga erlägger avgift med högst 600
kr. Av de angivna avgiftsmaxima framgår, att avgift i princip beräknas å
högst 15 000 kr. taxerad inkomst såväl för ogift och därmed jämställd som
för makar gemensamt.
Folkpensioneringsfondens behållning uppgår till 1 337 milj. kr., som
beräknas ge en årlig avkastning av omkring 56 milj. kr.
En bidragsform, som står de särskilda barnbidragen nära, är bidragsförskotten,
vilka regleras i lagen den 11 juni 194-3 om förskottering
av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslag) (nr 382; ändr. 242/1946,
532/1947, 721/1948, 327/1952, 106/1953, 70/1954, 359/1954, 48/1956 och
283/1957). Enligt denna lag äger barn, vars fader eller moder enligt rättens
beslut eller skriftligt av två personer bevittnat avtal är pliktig att till
fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till
barnet, rätt att, om förfallet bidragsbelopp inte betalas, av allmänna medel
erhålla förskott å bidraget. Bidragsförskott, som utgives längst till dess
barnet fyller 16 år, utgår med det belopp, som den bidragsskyldige enligt
rättens beslut eller avtalet är skyldig att utge, dock med högst 720 kr. om
året. Bidragsförskott lämnas av barnavårdsnämnden, som för utgivet belopp
inträder i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den bidragsskyldige.
Kostnaden för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej
kunnat uttagas av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av staten
och en fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet.
Gottgörelsen från staten utgår i efterskott för budgetår. Enligt lagen den
31 maj 1957 om utfgllnad av vissa underhållsbidrag (nr 284) äger barn,
vars fader eller moder är förpliktad att utge underhållsbidrag som inte
uppgår till 720 kr. om året, av allmänna medel erhålla vad som fattas i
nämnda belopp. En förutsättning är dock att beslutet eller avtalet om
underhållsbidrag tillkommit före den 1 april 1957. Utfyllnadsbidrag kan
givetvis inte återkrävas av den underhållsskyldige, men i övrigt gäller
samma regler som beträffande bidragsförskott.
Tilläggspensioneringen
Lagen den 28 maj 1959 om försäkring för allmän tilläggspension (nr 291)
trädde i kraft den 1 januari 1960. Tilläggspensioner skall börja utges 1963.
Tillsammans med folkpensioneringen tillförsäkrar tilläggspensioneringen
alla förvärvsarbetande rätt till ålders-, invalid- och familjeskydd avvägt i
41
Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960
förhållande till den tidigare arbetsinkomsten. Rätt till tilläggspension kan
förvärvas av svensk medborgare och av här mantalsskriven utlänning. Tillläggspensionen
grundas på arbetsinkomst, som förvärvas i åldern 16 65 år,
i vad den årliga arbetsinkomsten ligger mellan 4 000 och 30 000 kr. i 1957
års penningvärde. Beträffande inkomst av annat förvärvsarbete än anställning
är regeln, att det belopp som överskjuter 8 000 kr. räknas som pensionsgrundande
till två tredjedelar. Den pensionsgrundande inkomsten
beräknas på grundval av taxeringen till statlig inkomstskatt.
I likhet med folkpensionen är tilläggspensionen värdebeständig. Även de
nämnda inkomstgränserna följer ändringar i prisnivån.
Ålderspension, som börjar utgå vid 67 års ålder, utgör 60 procent
av den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten under de 15 bästa
åren. För full ålderspension fordras i inledningsskedet 20 pensionsgrundande
år, vilket krav successivt höjes till att avse 30 år. Jämte folkpensionen
kommer full ålderspension från tilläggspensioneringen att i stort sett
motsvara två tredjedelar av hela arbetsinkomsten. ''1 illäggspensioneringens
ålderspension kan uttagas från 63 års ålder, varvid pensionen minskas på
visst sätt. Den som väntar med att ta ut pensionen till efter 67 år får å
andra sidan en viss höjning av pensionen.
Förtidspension utgår till den som åtnjuter invalidförmån från
folkpensioneringen. Vid förlust av arbetsförmågan utgår hel förtidspension
med samma belopp som vederbörande skulle erhålla i ålderspension från
67 års ålder. Vid höggradig nedsättning av arbetsförmågan utgår 60 procent
av hel förtidspension.
Familjepension utgöres av änkepension och barnpension. Änkepension
utgår om äktenskapet ingåtts senast den dag då mannen fyllde 60
år och bestått i minst fem år. Efterlämnar den försäkrade barn eller adoptivbarn,
som tillika är barn till änkan eller adopterat av henne, utgåi dock
änkepension oavsett om dessa förutsättningar föreligger eller ej. Rätten till
änkepension upphör, om änkan ingår nytt äktenskap.
Barnpension utgår då den avlidne efterlämnar eget barn under 19 år.
Adoptivbarn likställes med eget barn. Rätt till barnpension föreligger dock
ej för barn, som är adopterat av annan än den försäkrade eller dennes make.
Sådant barn har i stället rätt till pension efter adoptivföräldrarna. Slutligen
gäller, att barn utom äktenskap inte har rätt till pension, om den försäkrade
genom för barnet bindande avtal åtagit sig att till barnets undeihåll
utge ett belopp en gång för alla.
Tilläggspensioneringens familjepension motsvarar en viss del av den
tilläggspension som den avlidne uppbar eller skulle ha erhållit, om han blivil
invalid. Familjepensionens storlek för envar pensionsberättigad är dessutom
beroende av antalet pensionsberättigade. Familjepensionerna vid olika
antal pensionsberättigade efterlevande utgör följande procentuella andel av
den försäkrades beräknade egenpension.
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
Antal
efterlevande Procenttal
1 ........................................... 40
2 ........................................... 50
3 ........................................... 60
4 ........................................... 70
5 eller flera................................. 80
En enda pensionsberättigad efterlevande, antingen det är barn eller änka,
erhåller alltså i familjepension 40 procent av den avlidnes egen pension.
Består de efterlevande av änka och ett eller flera barn, erhåller änkan 35
procent av mannens egen pension. I den mån familjepensionen inte utgöres
av änkepension är den barnpension. Om de pensionsberättigade barnen är
flera, skall det sammanlagda barnpensionsbeloppet fördelas lika mellan
dem. Består den efterlevande familjen av pensionsberättigad änka och ett
barn under 19 år, erhåller således änkan 35 procent av den försäkrades
egen pension i änkepension och barnet 15 procent i barnpension. Efterlämnar
den försäkrade däremot endast två barn som pensionsberättigade efterlevande,
får vartdera barnet 25 procent av egenpensionen i barnpension
o. s. v.
Det är att märka, att den angivna fördelningen av familjepensionen mellan
änka och barn gäller även om änkan och barnen inte skulle höra samman.
Efterlämnar den försäkrade exempelvis dels pensionsberättigad änka
och dels ett barn under 19 år i ett tidigare äktenskap, utgör änkepensionen
35 och barnpensionen 15 procent av den försäkrades egen pension. Om en
kvinna, som förvärvat rätt till egenpension, avlider och efterlämnar änkling
och ett barn, utgår familjepension efter henne i form av barnpension med
40 procent av hennes egenpension. Till jämförelse kan nämnas, att om i
stället mannen avlidit familjepension efter honom skulle ha utgått i form av
änke- och barnpension med sammanlagt 50 procent av mannens egenpension.
Familjepensionen är maximerad vid 80 procent av den egenpension som
den försäkrade var eller skulle ha kunnat bli berättigad till. Bestämmelsen
om maximering av familjepension är så utformad, att den nedsättning av
pensionerna som blir en följd av maximeringen skall göras proportionellt
å envar av de utgående familjepensionerna.
Vid tillkomsten av lagen om försäkring för allmän tilläggspension förutsattes
att den nya lagstiftningen kommer att kompletteras på en del punkter,
främst beträffande förtids- och familjepensionerna. Ifrågavarande kompletteringar
avses skola ske innan förmåner börjar utges från tilläggspensioneringen.
Därest någon för samma månad är berättigad till flera tilläggspensioner,
utgives endast den största av dem eller, om samtliga eller de största är lika
stora, en av dessa, i första hand ålders- eller förtidspension. Ett barn kan
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 43
sålunda inte samtidigt uppbära barnpension efter fader och barnpension
efter moder.
Tilläggspensioneringen skall i olikhet med folkpensioneringen finansieras
med avgifter och således utan tillskott av skattemedel.
Standardhöjning av folkpensionerna
Vid behandlingen av pensionsfrågan gjorde 1958 års A-riksdag vissa ställningstaganden
rörande en reform av folkpensioneringen. Riksdagen uttalade
sig för att folkpensionerna successivt skulle höjas så att ålderspensionen
år 1968 motsvarade 3 600 kr. för ensam pensionär och 5 400 kr.
för två pensionsberättigade makar, allt räknat i 1957 års penningvärde.
Riksdagen följde härvid vad Kungl. Maj:t förordat i anslutning till allmänna
pensionsberedningens förslag i dess betänkande om förbättrad pensionering.
Rörande takten i höjningen av folkpensionerna efter 1958 förordade
allmänna pensionsberedningen en särskilt kraftig höjning år 1960
(700 kr. för ensam pensionär och 820 kr. tillsammans för två pensionsberättigade
makar) och därefter en jämn stegring vartannat år fram till
år 1968. Enligt pensionsberedningens förslag skulle en avveckling av de
kommunala bostadstilläggen ske i samband med höjningarna 1960 och följande
år, så att den pensionsberättigades bostadstillägg minskades med
hälften av pensionshöjningen för året. I likhet med Kungl. Maj :t har riksdagen
däremot inte velat binda sig för beredningens förslag i dessa delar.
Såväl 1958 års A-riksdag som 1959 års riksdag har i stället understrukit,
att det vid varje ytterligare höjning av pensionsnivån bör föreligga möjlighet
för statsmakterna att bestämma höjningens storlek med hänsyn till
den statsfinansiella och samhällsekonomiska situationen. Särskilt har betonats,
att den av pensionsberedningen föreslagna kraftiga höjningen år
1960 borde undvikas och en jämnare successiv höjning eftersträvas.
Förslag om den höjning av folkpensionerna, som bör komma till stånd
innevarande år såsom en etapp på vägen till det för år 1968 uppställda målet,
har framlagts av 1958 års besparingsutredning1 i dess den 6 augusti 1959
avgivna betänkande (SOU 1959:28). Betänkandet innehåller jämväl förslag
om en höjning av folkpensionsavgiften.
Utredningen anser sig endast böra upptaga frågan om de pensionshöj - ningar, som aktualiseras under de närmaste åren. När det gäller storleken
av pensionsbeloppen har utredningen tagit fasta på riksdagens uttalande, att
en jämnare successiv höjning bör eftersträvas. Utredningen har därvid funnit
det för närvarande ligga närmast till hands att utgå från en jämn höjning
vartannat år med början år 1960. Eftersom den av riksdagen förutsatta
1 Generaldirektören O. Karleby, ordförande, ledamöterna av riksdagens andra kammare
L. Eliasson, J. Ericsson, Nancy Eriksson och H. Gustafsson, chefen för finansdepartementets
budgetavdelning G. Ringström, ledamoten av riksdagens första kammare G. Svärd samt professorn
C. Welinder.
44 Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
höjningen av folkpensionsförmånerna utgick från storleken av pensionerna
beräknade i 1957 års penningvärde, har utredningen vid sina beräkningar
ansett lämpligt att utgå från pensionspristalet och pensionsbeloppen för december
1957; pensionspristalet för nämnda månad ligger ju även till grund
för värdesäkringen av förmånerna från den allmänna tilläggspensioneringen.
Ålderspensionen för ensamstående pensionär uppgick för december
1957 till 2 200 kr. om året. Med beaktande av att pensionen genom standardtillägg
höjts med 150 kr. fr. o. m. juli månad 1958 skulle sålunda erfordras
en ytterligare standardhöjning med tillsammans 1 250 kr. för att uppnå beloppet
3 600 kr. den 1 juli 1968. Om denna höjning fördelas lika på fem
etapper, skulle varje etapphöjning alltså bli 250 kr. Vid höjningen av
pensionsbeloppen skulle, fortsätter utredningen, enligt riksdagens ställningstagande
även ske en ändrad avvägning av pensionsbeloppen för ensamstående
och äkta makar. Därvid förutsattes att den nuvarande avvägningen,
vilken innebär att två pensionsberättigade makar erhåller 160 procent
av pensionen för en ensamstående, successivt skulle ändras så att
motsvarande belopp år 1968 utgjorde 150 procent. Utredningen framlägger
också förslag rörande en sådan successiv förändring av förhållandet mellan
pensionsbeloppen för en ensamstående pensionär och två pensionsberättigade
makar. Storleken av pensionsbeloppen i 1957 års penningvärde ävensom
det nyssnämnda ändrade förhållandet under olika år fram till 1968
enligt de av utredningen förordade riktlinjerna framgår av följande tabell.
Beräknade årsbelopp för folkpensionen åren 1957—1968.
År
Ensam pensionär
Två pensionsberättigade makar
kronor
kronor
I procent av beloppet
för ensam pensionär
31/12 1957...........
2 200
3 520
160
1/7
1958...........
2 350 ( + 150)
3 760 ( + 240)
160
1/7
1960...........
2 600 ( + 250)
4 110 ( + 350)
158
1/7
1962...........
2 850 ( + 250)
4 450 ( + 340)
156
1/7
1964...........
3 100 (+250)
4 770 ( + 320)
154
1/7
1966...........
3 350 ( + 250)
5 090 ( + 320)
152
1/7
1968...........
3 600 ( + 250)
5 400 ( + 310)
150
Besparingsutredningen föreslår vidare en höjning av folkpensionsavgiften
från 4 till 5 procent fr. o. m. år 1961.
F amilj epensioneringen
De vid 1958 års A-riksdag gjorda uttalandena rörande folkpensionsreformen
innefattade — utöver att ståndpunkt togs till den förut nämnda
successiva höjningen av folkpensionsbeloppen — även vissa ställningstaganden
på grundläggande punkter i fråga om familjepensioneringens utformning
fr. o. m. den 1 juli 1960. Riksdagen förutsatte, att en del frågor
rörande familj epensioneringen skulle göras till föremål för ytterligare ut
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
redning, liksom att även invalidpensioneringen och därmed sammanhängande
problem skulle utredas.
Den av riksdagen förordade utredningen rörande familjepensioneringen
och invalidpensioneringen bär anförtrotts åt 1958 års socialförsäkringskomrnitté»,
som i oktober 1959 avlämnat betänkande med förslag rörande förbättrade
familjeförmåner från folkpensioneringen in. m. (SOU 1959:32).
Kommitténs förslag berör såväl änke- som barnförmånerna inom folkpensioneringen.
Änkepensioner m. m.
Socialförsäkringskommittén har beträffande pensioner åt de kvinnor, som
blir änkor efter den 30 juni 196 0, sett som sin uppgift att
inom ramen för riksdagens ställningstagande år 1958 finna en lösning av
kvarstående problem och utarbeta en fullständig lagstiftning rörande rätten
till änkepension.
Riksdagens förenämnda ställningstagande innebar, att full änkepension
skall utan inkomstprövning utgå till änka, som fyllt 50 år vid mannens frånfälle
eller som har barn under 19 år i hemmet eller som fyllt 50 år vid den
tidpunkt då yngsta hemmavarande barnet uppnår 19 års ålder. För änka,
som icke fyllt 50 år vid mannens död eller vid den tidpunkt då yngsta barnet
uppnår åldersgränsen, skall änkepensionen minskas med en femtondel
för varje år, varmed änkans ålder vid den avgörande tidpunkten understiger
50 år. Detta innebär att änka, som vid nämnda tidpunkt inte fyllt 36 år,
är utesluten från rätt till änkepension.
Beträffande yngre änkor utan barn erinrar kommittén om att
enligt allmänna pensionsberedningens förslag (SOU 1957: 7) engångsbelopp
i stället för årliga pensioner borde utgå till änkor, som inte fyllt 40 år vid
mannens frånfälle. Såsom motivering anförde beredningen, att det inte
syntes rationellt att utge så små årliga pensioner som enligt beredningens
förslag skulle tillkomma ifrågavarande änkor. För sådana änkor borde i
stället pensionen utbytas mot engångsbelopp, motsvarande exempelvis den
pension som eljest skulle ha tillkommit vederbörande under fem år. Riksdagens
ställningstagande år 1958 innebar dock att änkepensionernas belopp
höjdes från av allmänna pensionsberedningen föreslagna 2 700 kr.
till 3 600 kr. år 1968 samt att reduktionsfaktorn för änkor, vilka ej uppfyller
åldersvillkoret för rätt till full änkepension, ändrades från 1/20, som
beredningen föreslagit, till 1/15. För en jämförelse mellan storleken av de
årliga pensionsbeloppen enligt allmänna pensionsberedningens förslag och
riksdagens ställningstagande anför socialförsäkringskommittén följande
siffror. 1
1 Körste vice talmannen A. Strand, ordförande, lantbrukaren A. Andersson, ledamoten av
riksdagens andra kammare I. Bengtsson, överdirektören R. Broberg samt ledamöterna av riksdagens
andra kammare R. Eltasson och T. Königson.
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
Den årliga pensionens storlek sedan den avsedda nivån uppnåtts
för änka som vid mannens
enligt pensionsbered-
enligt riksdagens
död fyllt
ningens förslag
ställningstagande
39 år
540 kr.
960 kr.
38 »
405 »
720 *
37 »
270 »
480 »
36 »
135 »
240 *
Enligt socialförsäkringskommitténs mening är de årliga belopp, som sålunda
skulle utgå med tillämpning av reduceringsregeln inte så små, att
man av den anledningen bör byta ut dem mot engångsbelopp. Kommittén
förordar därför, att årliga pensioner utges även i reduceringsfallen. Genom
en sådan lösning undviker man också vissa komplikationer som blir en
följd av engångsbelopp, t. ex. då en änka, som erhållit engångsbelopp, förvärvar
änkepensionsrätt på nytt, varvid fråga uppkommer om och på vad
sätt engångsbeloppet skall påverka den nya pensionsrätten.
Ett spörsmål, som uppkommer i fråga om de reducerade änkepensionerna,
är vilka pensionsförmåner som skall omfattas av reduktionen. Folkpensionen
inrymmer ju utöver grundbeloppet även standardtillägg, indextillägg
och kommunala bostadstillägg. Kommittén uttalar, att eftersom indextilllägget
och standardtillägget kan anses utgöra en del av själva pensionen,
dessa tillägg bör reduceras i samma proportion som grundbeloppet. Om en
änka exempelvis är berättigad till 4/is av full änkepension, får hon enligt
kommitténs förslag vid indexhöjningar 4/is av nytillkommande indextillägg.
Beträffande de kommunala bostadstilläggen påpekar kommittén, att de
är inkomstprövade och att det bland de änkor som är berättigade till reducerad
pension torde vara förhållandevis många, som på grund av sin inkomst
är uteslutna från rätt till bostadstillägg. De änkor åter, som har små
eller inga inkomster, torde inte sällan behöva det stöd som ett fullt bostadstillägg
är avsett att ge. Enligt kommitténs mening föreligger därför
inte något praktiskt behov av en i lag fastslagen reduktionsregel beträffande
de kommunala bostadstilläggen, en bestämmelse som för övrigt kunde
anses innebära ett intrång i kommunernas principiella rätt att själva få
utforma grunderna för ifrågavarande tillägg.
Socialförsäkringskommittén bar också behandlat spörsmålet om engångsbelopp
från folkpensioneringen åt änkor, som vid mannens död är yngre
än 36 år och inte har några barn. Kommittén framhåller, att engångsbeloppen
skulle vara avsedda att täcka dessa änkors särskilda omställningskostnader,
och ställer frågan, om anordningar för att lösa omställningsproblemen
för en så starkt begränsad grupp av änkor — årligen 100—150 nya
fall — bör tillskapas inom folkpensioneringens ram.
opaginerad Kontrollera mot PDF
47
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
Kommittén erinrar om att möjlighet nu finns att lämna bl. a. änkor och
andra ensamställda kvinnor utbildningsbidrag och näringshjälp. Denna
verksamhet, som administreras av arbetsmarknadsstyrelsen, har hittills
varit av relativt begränsad omfattning. Kommittén påpekar emellertid, att
verksamheten är tämligen ny och hav bedrivits på försök samt att kännedomen
om densamma torde vara föga spridd. Efterfrågan på hjälp har ökat,
och enligt kommitténs uppfattning finns anledning till antagande att den
kommer att vtterligare öka i den mån en intensivare upplysningsverksamhet
kommer till stånd.
Kommittén har därför funnit att frågan om engångsbelopp till änkor
under 36 år är att betrakta som ett spörsmål, vars lösning bör ankomma
på arbetsmarknadsstyrelsen. Härvid förutsätter kommittén att arbetsmarknadsstyrelsens
ifrågavarande verksamhet kommer att bibehållas och effektiviseras.
En särskild organisatorisk anordning inom folkpensioneringen
för att lösa omställningsproblemen för en jämförelsevis liten grupp änkor
kan då icke anses erforderlig eller lämplig. Kommittén anser emellertid
angeläget, att folkpensioneringens organ aktivt samarbetar med arbetsvårdsorganen
så att dessa kommer i kontakt med de hjälpbehövande.
Då det gäller att utforma förutsättningarna för rätt till änkepension för
yngre änkor med barn, måste i första hand fastslås, vilka kategorier
barn som principiellt bör få grunda pensionsrätt. Kommittén erinrar
om att i den nuvarande änkebidragslagstiftningen begreppet barn omfattar
inte blott den avlidnes egna barn utan över huvud taget varje barn,
som uppfyller vissa vårdnads- och vistelsevillkor. För åskådlighetens skull
gör kommittén en uppdelning i följande grupper:
a) barn i äktenskap mellan makarna, inbegripet även barn till den avlidne
som födes först efter hans död,
b) barn som adopterats av makarna,
c) den avlidne mannens barn utom äktenskap eller i tidigare äktenskap
eller mannens (men ej den efterlevande hustruns) adoptivbarn,
d) den efterlevande hustruns barn utom äktenskap eller i tidigare äktenskap
eller hustruns (men ej den avlidne mannens) adoptivbarn, och
e) sådant barn som ej är barn eller adoptivbarn till någondera av makarna
men som står under hustruns vårdnad (fosterbarn).
Om de särskilda förutsättningar som må krävas i fråga om vårdnad
m. in. är uppfyllda, anser kommittén uppenbart, att den avlidnes egna
barn (i eller utom äktenskapet) och adoptivbarn, dvs. grupperna a)—c),
bör få påverka änkans pensionsrätt medan det kan råda tvekan beträffande
de två övriga grupperna. Kommittén uttalar, att de fall där det är
fråga om barn, som ej är barn till den avlidne mannen, torde bli relativt tåtaliga.
Såsom framgår av det följande förordar kommittén att endast sådana
barn skall beaktas som stadigvarande vistas i makarnas hem vid
opaginerad Kontrollera mot PDF
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
mannens död. Härigenom vinner man enligt kommitténs mening en tillräcklig
garanti för att barnet står i ett nära och fast förhållande till makarna,
varför kommittén inte funnit tillräckliga skäl föreligga alt föreslå
ändring i vad som nu gäller beträffande änkebidragen.
Vad beträffar den åldersgräns för barnet som skall vara av
betydelse för änkans rätt till pension, uttalade sig 1958 års A-riksdag i
överensstämmelse med vad som föreslogs i propositionen 1958 A: 55 för en
gräns vid 19 år. Förslag om 19-årsgränsen hade framlagts av allmänna
pensionsberedningen, som förordade att barnpensioner skulle utgå till dess
barnet fyller 19 år och ansåg att samma åldersgräns borde gälla för barnet
då fråga är om änkepension.
Socialförsäkringskommittén betonar, att motivet för att behandla yngre
änkor med barn i hemmet på ett gynnat sätt i fråga om rätten till änkepension
är att möjlighet bör beredas en sådan änka att hålla ihop hemmet
och familjen medan barnen ännu är så små att de utgör ett hinder för
henne att försörja sig genom förvärvsarbete. Vid bedömandet av frågan,
intill vilken ålder för barnet behov av särskilt stöd för änkan kan anses
föreligga med hänsyn till det angivna syftet, har kommittén främst uppmärksammat
den utsträckning i vilken barnen i allmänhet kan antagas
kvarbo i hemmet och i vad mån barnen, oavsett om de bor kvar i hemmet
eller inte, själva brukar försörja sig genom arbete. Kommittén anför, att
man härvid torde kunna räkna med att barnen normalt kvarbor i hemmet,
så länge skolplikten varar. Med hänsyn härtill och med beaktande av de
krav som bör ställas på det reformerade pensionssystemet framstår den för
änkebidragen nu gällande 12-årsgränsen enligt kommitténs mening som
alltför låg. En förbättring i detta avseende anser kommittén därför påkallad.
Då det gäller att avgöra, hur långt man bör sträcka sig vid en höjning
av åldersgränsen, har kommittén av statistiskt material, som kommittén
erhållit från riksförsäkringsanstalten, inhämtat att totala antalet barn i
åldern 16—18 år den 31 december 1957 var 285 200 samt att av dessa 147 300
var sjukpenningförsäkrade inom sjukpenningklasserna 4—13, dvs. hade
minst 3 000 kr. i årlig arbetsinkomst. Även om en del av klassplaceringarna
kan ha föranletts av tillfälliga ferieanställningar e. d., synes dock över
hälften av alla ungdomar i åldern 16—18 år ha förvärvsarbete. Härav finner
kommittén framgå att i flertalet fall behov inte torde föreligga att låta
förefintligheten av barn över 16 år påverka änkepensionsrätten. Skulle så
bli fallet, uppkommer säkerligen mycket stora svårigheter att vid lagtilllämpningen
kontrollera huruvida barn över 16 år verkligen bor kvar i
hemmet. Risk skulle föreligga att en änka genom felaktiga uppgifter sökte
förskaffa sig högre pension än som rätteligen tillkom henne för såväl tiden
intill det yngsta barnet fyllde 19 år som för tiden därefter. Vidare framhåller
kommittén, att ett fastställande av åldersgränsen för barnet till 16
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
år i jämförelse med en 19-årsgräns kommer att innebära en förhållandevis
ringa förändring av änkans pensionsrätt i vad avser tiden efter det yngsta
barnet uppnått åldersgränsen. Änkepensionen kommer sålunda i regel icke
att bortfalla, då barnet fyller 16 år. För änka, som fyllt 50 år vid barnets
16-årsdag, utgår den med oförändrat belopp. För de flesta andra änkor utgår
den med ett reducerat belopp. Även om reduktionen blir större vid en
16-årsgräns än vid en 19-årsgräns, anser kommittén dock inte att det förevarande
problemet är av någon större ekonomisk betydelse relativt sett.
Kommittén har funnit de anförda skälen för en 16-årsgräns för barnet
vara så vägande, att kommittén anser sig böra förorda denna gränsdragning.
En höjning av åldersgränsen för barnet från 12 till 16 år kommer
enligt kommitténs mening att väl tillgodose syftet med den särskilda pensionsrätten
för yngre änkor med barn, medan en ytterligare höjning av
åldersgränsen kommer att medföra svårlösta administrativa problem och
andra olägenheter utan att höjningen kan anses fylla något mera påtagligt
behov.
Beträffande de förutsättningar i övrigt som bör gälla för
att förekomsten av barn skall medföra rätt till full änkepension erinrar
socialförsäkringskommittén om att ingenting annat uttalats i samband med
pensionsfrågans behandling vid 1958 års A-riksdag än att änkan skall ha
»barn i hemmet». Kommittén framhåller, att det enligt gällande lagstiftning
för rätt till änkebidrag fordras att änkan har vårdnaden om samt
stadigvarande bor tillsammans med barnet ävensom att barnet, om det
inte är makarnas gemensamma barn eller adoptivbarn, stadigvarande vistades
i makarnas hem vid mannens död.
Vad gäller vårdnadsrekvisitet, som inte berörts vid riksdagens ställningstagande
år 1958, föreligger enligt kommitténs mening inte något skäl att
ifrågasätta avvikelse från det nu i änkebidragslagstiftningen uppställda
kravet på att änkan skall ha barnet under sin vårdnad, vilket utgör ett kriterium
på nära gemenskap mellan änkan och barnet.
Såvitt angår frågan om barnets vistelse vid mannens död uttalar socialförsäkringskommittén,
att det varken i fråga om makarnas gemensamma
barn eller andra ifrågakommande barn kan anses stå i överensstämmelse
med syftemålet med pensionsrätten, alt ett barn som lämnat hemmet skall
kunna återföras dit enhart för att bereda änkan pension efter mannen. Vid
bedömandet av rätten till änkebidrag enligt nuvarande regler är endast
barn under 12 år av betydelse. Det stora flertalet barn under sagda ålder
vistas regelmässigt stadigvarande i hemmet. Den formella skillnad som i
den nuvarande änkebidragslagstiftningen göres mellan makarnas gemensamma
barn och andra barn i fråga om kravet på stadigvarande vistelse i
hemmet vid mannens död har därför, framhåller kommittén, inte medfört
några nämnvärda olägenheter. Utvidgas änkepensionsrätten genom att åldersgränsen
för barnet höjes avsevärt, anser kommittén däremot icke moti4
—- Bihnng till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 75
50
Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960
verat att bibehålla olika villkor i fråga om olika barnkategorier och kommittén
föreslår därför att endast sådant barn skall påverka änkans pensionsrätt
som vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem.
Detta krav, som nu gäller i fråga om annat barn än makarnas gemensamma
barn, utvidgas alltså att omfatta också de gemensamma barnen.
Rörande tolkningen av uttrycket »stadigvarande vistades» framhåller
kommittén, att det ej får ges alltför snäv innebörd. Sålunda förordar kommittén
att barn, som vid mannens död på grund av skolgång, vård å
kroppssjukhus, mannens sjukdom eller liknande särskild anledning vistas
på annat håll, likväl bör anses ha stadigvarande vistats i hemmet, även
om bortovaron är av relativt långvarig beskaffenhet. Däremot torde barn,
som mera regelmässigt vistas utom hemmet, exempelvis på grund av att
det är varaktigt omhändertaget för vård på anstalt eller i fosterhem, enligt
kommitténs mening inte böra få påverka änkans pensionsrätt. Detsamma
anses böra gälla, om barnet har tagit anställning, skaffat sig egen bostad
och lämnat moderns hushåll.
Kommittén anser det inte rimligt att ett barns rent tillfälliga vistelse i
hemmet skall konstituera änkepensionsrätt eller rätt till full änkepension
i stället för reducerad. Kravet på gemensam bostad föreslås därför av kommittén
liksom enligt gällande rätt skola avse ett stadigvarande förhållande.
Begreppet »stadigvarande bor tillsammans» bör därvid enligt kommitténs
mening i likhet med vad fallet är i fråga om vistelseförhållandena vid
mannens död tolkas på ett sätt, som tar hänsyn till vanligen förekommande
förhållanden. Om barnet under ferierna bor i hemmet, bör sålunda den
omständigheten att det under terminerna vistas å annan ort för skolgång
icke i och för sig anses medföra att rekvisitet bortfaller. Bor barnet i hemmet
under terminerna men tillbringar ferierna å annan ort, bör det alltjämt
anses stadigvarande bo tillsammans med modern. Samma är förhållandet
om det skulle bli intaget på sjukhus för några månader. Är barnet
däremot varaktigt omhändertaget för anstaltsvård, bör stadigvarande samboende
inte anses föreligga.
Socialförsäkringskommittén framhåller, att det kan förekomma att ett
barn, som stadigvarande vistas i hemmet vid mannens död, därefter flyttar
hemifrån men så småningom åter bosätter sig där. Enligt den nuvarande
lagstiftningen utgår änkebidrag, så länge barnet stadigvarande bor tillsammans
med änkan, men upphör bidraget, om barnet flyttar hemifrån. Återvänder
barnet hem, återinträder änkan i rätten till änkebidrag. Ju högre
den avgörande åldersgränsen för barnet är, ju större blir möjligheten att
det lämnar hemmet, innan denna gräns uppnåtts. En tillämpning av nu
gällande principer i en kommande lagstiftning skulle medföra att änkepensionen
i de flesta fall måste omregleras, då barnet flyttar hemifrån,
varvid änkan får pensionen sänkt från full till reducerad pension efter hennes
ålder vid tiden för avflyttningen. Återvänder barnet hem, blir änkan
51
Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960
ånyo berättigad till full änkepension intill dess barnet uppnår åldersgränsen
eller flyttar hemifrån på nytt, varvid en ny omreglering av pensionen
kan bli följden. Kommittén anför, att ett sådant system kan komma att
förorsaka en strävan hos änkan att behålla barnet hemma så länge som
möjligt eller föranleda henne att kort tid innan ett barn, som flyttat hemifrån,
passerar åldersgränsen taga hem barnet över den avgörande tidpunkten
för att hon därigenom skall få förmånligare pensionsrätt för framtiden.
Inte heller om man i stället skulle uppställa det villkoret att pensionsrätt
endast skall föreligga, så länge barnet oavbrutet vistas i hemmet,
skulle man enligt kommitténs uppfattning undgå svårigheter av liknande
natur. , ,
Kommittén yttrar, att det angivna förhållandet vid den nu gallande barn
åldersgränsen
av 12 år är av ringa praktisk betydelse och inte torde ha
medfört nämnvärda olägenheter. Även om frågan kommer att få storre betydelse
vid en åldersgräns av 16 år, kan man dock enligt kommitténs uppfattning
utgå ifrån att barnen i de allra flesta fall kommer att vistas hemma
under hela skoltiden. Anledning att frångå nu gällande regler anser kommittén
därför icke föreligga vid en 16-årsgräns. En ytterligare höjning av
åldersgränsen torde däremot medföra komplicerade problem, inte minst
av administrativ art, vilket kommittén som tidigare nämnts anser utgöra
ett starkt skäl mot att införa en högre åldersgräns än 16 år. I
I frågan huruvida det för rätt till änkepension bör fordras viss tids
äktenskap anser socialförsäkringskommittén uppenbart, att något dylikt
krav inte kan uppställas såvitt angår änkepension grundad på förefintligheten
av minderåriga barn i hemmet.
Vad beträffar änkepension grundad på änkans ålder vid mannens död
eller vid den tidpunkt då barnet passerar åldersgränsen framhåller kommittén,
att enligt en för några år sedan gjord uppskattning endast ca 2
procent av änkor i änkepensionsberättigande ålder alltså över 55 år —
vid änkeblivandet varit gifta kortare tid än fem år. Utstrackes ratten till
änkepension även till änkor, som vid mannens död är i åldern 36—55 år,
kommer givetvis inom denna åldersgrupp antalet änkor, som vid mannens
död varit gifta kortare tid än fem år, att relativt sett bli betydligt större
än i fråga om änkorna över 55 år. Av samtliga änkepensionsberättigade
änkor utan barn i hemmet uppskattar kommittén dem som varit gifta
mindre än fem år till högst 5 procent. Kommittén erinrar om att den i FPL
uppställda fordran på fem års äktenskap vid regelns tillkomst motiverades
med att det ej fanns någon större anledning att göra åtskillnad mellan en
kvinna, som blivit änka efter ett relativt kortvarigt äktenskap, och en ogift
kvinna. Enligt kommitténs uppfattning synes detta skäl, om man bortser
från änkor med minderåriga barn, äga giltighet även i dagens lage och
t. o. m. ha fått eu ökad betydelse när rätten till änkepension utvidgas att
52
Kungl. Maj. ts proposition nr 15 år 1960
avse betydligt yngre änkor än vad man då räknade med. Kommittén anser
därför att det icke finnes anledning släppa eller mildra det nu gällande
kravet på fem års äktenskap för rätt till änkepension, såvitt angår änkor
utan minderåriga barn.
Såsom framgår av det föregående, föreslår kommittén att krav på viss
tids äktenskap icke uppställes, då rätten till änkepension grundar sig på
förefintligheten av minderåriga barn i hemmet. I övriga fall skall däremot
kravet på fem års äktenskap kvarstå i lagstiftningen. Då ett barn uppnår
den ålder att dess vistelse i hemmet icke längre grundlägger någon särskild
rätt till änkepension för modern, bedömes rätten till fortsatt änkepension,
som om modern blivit änka vid den tidpunkt då barnet uppnår
den relevanta åldersgränsen. Det synes naturligt att den tid änkan uppburit
änkepension på grund av förekomsten av barn därvid likställes med den
tid under vilken hon levat i äktenskap, såvitt fråga är om kravet på fem års
äktenskap.
Socialförsäkringskommitten förordar att, i likhet med vad som gäller för
närvarande, änkepension skall indragas om änkan ingår nytt äktenskap.
Beträffande frågan om pensionsförmåner åt kvinnor, som efter
om gifte ånyo blir änkor, anser kommittén, att bestämmelser för att
garantera änkepensionsrätt i dylika fall är påkallade endast om kvinnan före
det senare äktenskapets ingående uppburit änkepension, som indragits vid
giftermålet. Kommittén uttalar, att frågan för närvarande saknar större
praktisk betydelse, eftersom rätt till änkepension enligt nuvarande lagstiftning
inträder först vid 55 års ålder och antalet änkor som därefter
gifter om sig torde vara obetydligt. Förhållandet blir emellertid ett annat
i samband med att även avsevärt yngre änkor blir pensionsberättigade.
Kommittén har funnit övervägande skäl tala för att en kvinna, som efter
omgifte blir änka på nytt, i vissa fall får återinträda i samma rätt till änkepension
som hon kan ha haft före det senare äktenskapets ingående. Återupplivning
av den latenta änkepensionsrätten bör emellertid inte få ske om
det nya äktenskapet varat mera avsevärd tid. Då för änkepensionsrätt i de
fall då det inte finns barn kräves att äktenskapet varat fem år föreslår
kommittén, att återinträde i änkepensionsrätt får ske endast om det nya
äktenskapet upplösts inom fem år. Återinträde bör därvid enligt kommitténs
mening äga rum oberoende av om äktenskapet upplöses genom mannens
död eller genom äktenskapsskillnad.
Socialförsäkringskommittén erinrar i frågan huruvida änkepension skall
kunna utgå då lagligt äktenskap ej föreligger om att 12 §
FPL innehåller en bestämmelse, som bl. a. säger att, där särskilda skäl föreligger,
ogift pensionsberättigad, vilken sedan avsevärd tid sammanlever
53
Kunyl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
med annan under äktenskapsliknande förhållanden, vid tillämpningen av
lagen må anses såsom gift med denne. I rättspraxis har änkepensionsreglerna
givits den tolkningen att, om en sådan äktenskapsliknande samlevnad
som avses i 12 § förelegat mellan man och kvinna, kvinnan vid den
samboende mannens död ansetts jämställd med änka i fråga om rätt till
änkepension. Kommittén framhåller vidare, att i stort sett motsvarande
regler gäller inom yrkesskadeförsäkringen medan änkepension från den
allmänna tilläggspensioneringen liksom enligt statlig och kommunal tjänstepensionering
endast ifrågakommer för kvinna, som var gift med mannen.
Enligt kommitténs åsikt får man dock lägga delvis andra synpunkter på
reglerna om änkepension inom folkpensioneringen än inom tilläggspensioneringen.
En kvinna, som utan äktenskap under en följd av år sammanlevt
med en man och har barn med honom anses sålunda av kommittén i regel
vara i behov av det minimiskydd, som folkpensioneringen avser att ge, i
samma grad som en kvinna, som varit gift med mannen. Kommittén har
dock den uppfattningen att man i den kommande lagstiftningen bör iakttaga
större återhållsamhet vid beviljande av änkepension åt kvinna, som ej
varit gift med mannen, än enligt nuvarande praxis. Slopandet av inkomstprövningen
och höjningen av pensionsbeloppen bör liksom den stora utvidgningen
av kretsen pensionsberättigade ge anledning till försiktighet
vid de nya bestämmelsernas utformning.
I utomäktenskapliga förbindelser kan det enligt kommittén antagas, att
den kvinnliga kontrahenten är förvärvsarbetande i större utsträckning än
när det gäller äktenskap, i varje fall när förbindelserna är barnlösa. I dylika
fall förhindrar den nuvarande inkomstprövningen i allmänhet att
änkepension utgår, varför en mera restriktiv inställning i praktiken inte
innebär att något mera nämnvärt antal kvinnor kommer i sämre läge än
enligt nuvarande praxis. Kommittén föreslår därför, att rätten till änkepension
begränsas så att den tillkommer, förutom legala änkor, endast sådan
ogift kvinna som stadigvarande sammanbodde med en ogift man vid
hans frånfälle och som har eller har haft barn med honom eller som vid
dödsfallet var havande med barn till honom. Det torde enligt kommitténs
åsikt i huvudsak vara i de fall där gemensamma barn finnes som kvinnan
för sin försörjning är beroende av den samboende mannen och där det därför
kan vara motiverat att vid mannens död likställa henne med änka i fråga
om rätten till änkepension. Såsom ogift betecknar kommittén även änka,
änkling och frånskild. Som framgår av det följande föreslår kommittén en
sådan lydelse av 12 § FPL att den som stadigvarande sammanbor med annan,
med vilken han tidigare varit gift, i pensionshänseende skall likställas
med gift person. Att i analogi härmed utsträcka rätten till änkepension
jämväl till frånskild kvinna, som vid den frånskilde mannens död återupptagit
samlevnaden med honom, finner kommittén däremot icke påkallat.
Om kontrahenterna i ett sådant fall har gemensamma barn, föreligger rätt
54
Kungl. May.ts proposition nr 75 år 1960
till änkepension redan enligt nyss föreslagna regler. I övriga fall torde kvinnan
vid mannens död i regel bli berättigad till pension i sin egenskap av
frånskild kvinna enligt det förslag härom som kommittén framlägger. Liksom
änkepension skall indragas då änka ingår nytt äktenskap bör enligt
kommitténs förslag detsamma ske, om änkan utan vigsel sammanbor med
en man under sådana omständigheter att hon jämlikt 12 § FPL skall likställas
med gift pensionsberättigad.
Beträffande frågan om änkepension när makarna vid mannens
död levde åtskilda yttrar kommittén, att det med hänsyn till att
änkepensionsrätt för frånskild föreslås införd kunde synas ligga nära till
hands att änka, som vid mannens död sedan avsevärd tid levat åtskild från
honom på grund av söndring eller annan liknande omständighet, jämställes
med frånskild med avseende å rätten till änkepension. Det måste emellertid
ofta vara en ömtålig sak och vålla stora svårigheter att efter mannens död
kunna fastslå vilka orsakerna varit till att makar levat åtskilda eller om
makarna helt avbrutit eller fortfarande uppehållit viss personlig och ekonomisk
kontakt med varandra. Utredningar och bedömningar av omständigheter
av detta slag bör enligt kommitténs uppfattning i möjlig mån undvikas.
Enligt kommitténs mening föreligger tillräckliga skäl för en inskränkning
av pensionsrätten endast i fall då makar vid mannens frånfälle levat
åtskilda efter vunnen hemskillnad och denna beviljats på talan av mannen
under åberopande av grov försummelse från hustruns sida eller annan
dylik omständighet.
Socialförsäkringskommittén har vid behandling av frågan om pensionsförmåner
åt frånskilda kvinnor, vilkas förutvarande
make avlider, samlat visst statistiskt material, av vilket kommittén drar den
slutsatsen, att de frånskilda kvinnorna allmänt sett har ett bättre utgångsläge
vid äktenskapets upplösning än änkorna. Emellertid kan det enligt
kommitténs mening antagas att en frånskild kvinna, som genom förre mannens
död mister hela eller en väsentlig del av sin försörjning, kommer i
en lika besvärlig situation, som om äktenskapet upplösts genom och vid
samma tidpunkt som dödsfallet och hon alltså blivit änka i vanlig mening.
På grund av dödsfallet bortfaller den rätt till underhållsbidrag från förre
mannen som den ifrågavarande frånskilda kvinnan dessförinnan haft enligt
dom eller avtal. Rätt till underhållsbidrag förutsätter i princip ett behov
av sådant bidrag för kvinnans tillbörliga underhåll. Kommittén framhåller,
att efterlevandepension åt underhållsbidragsberättigade frånskilda
kvinnor är helt i enlighet med socialförsäkringens allmänna syfte att tillgodose
hjälpbehov till följd av nedsättning eller bortfall av försörjningsförmåga
genom invaliditet, ålderdom eller dödsfall. Kostnadsökningen för
folkpensioneringen som följd av att pensionsrätt införes för frånskilda kvin
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960 55
nor kan förutsättas bli ringa. Införande av pensionsrätt för ifrågavarande
kvinnor förordas därför av kommittén.
Kommittén anser att, ehuru det kunde synas ligga nara till hands, rätten
till underhållsbidrag likväl inte bör bli avgörande för pensionsratten.
Enligt kommitténs uppfattning strider detta mot folkpensioneringens principer.
Anledningen till att dom eller avtal om underhållsskyldighet mot den
frånskilda kvinnan inte föreligger är nämligen mången gång det förhållandet
att mannen saknar ekonomiska möjligheter att utge underhållsbidrag. Detta
gäller särskilt om det finns underhållsberättigade barn. Med nu tillämpad
praxis i fråga om underhållsbidrag till frånskild kvinna skulle ett krav på
avtal eller dom om sådant underhållsbidrag från änkepensionsrätt utestänga
åtskilliga, som har större behov av sådan pension än de frånskilda som fått
rätt till underhållsbidrag. Ett sådant resultat kan kommittén för sin del
inte acceptera.
Det kan vidare enligt kommittén antagas att, om man för änkepensionsrätt
åt frånskild kvinna skulle kräva dom eller avtal om underhållsskyldighet,
skulle i fortsättningen i långt större utsträckning än för närvarande
träffas avtal om underhållsbidrag. Pensionsorganen skulle då vid lagtilllämpningen
ställas inför det mången gång svårlösta problemet, huruvida
avtal om underhållsbidrag i giftermålsbalkens mening verkligen föreligger.
Har avtalet tillkommit enbart i syfte att bereda pensionsrätt och är parterna
överens om att det inte skall medföra några ekonomiska förpliktelser
för mannen, kan det näppeligen godtagas som avtal om »lagstadgad
underhållsskyldighet». Inte heller kan gärna hur obetydligt belopp som
helst godtagas som underhållsbidrag enligt giftermålsbalken. Men även om
en väsentligt ökad frekvens av verkliga avtal om sådana bidrag bleve följden,
anser kommittén inte att man därigenom åstadkommer en rättvis grans
mellan sådana frånskilda kvinnor som bör bli berättigade till änkepensionsrätt
och övriga frånskilda. Mannens större eller mindre medgörlighet
skulle nämligen ofta bli avgörande för änkepensionsrätten. Även nu anförda
synpunkter talar enligt kommitténs mening bestämt mot att anknyta
änkepensionsrätten för frånskild kvinna till hennes rätt till underhållsbidrag.
Kommittén anser emellertid inte att det är rimligt att medge en frånskild
kvinna änkepensionsrätt efter förre mannen, om på talan av denne
dömts till äktenskapsskillnad på grund av att hustrun grovt åsidosatt sina
plikter mot mannen. I dylika fall har han i princip rätt till skadestånd. Det
kan inte vålla något större administrativt besvär att tillämpa lagbestämmelser,
enligt vilka dylika fall uteslutes från pensionsrätt. Huruvida sådant
fall är för handen framgår av äktenskapsskillnadsdomen. Med hänsyn till
det anförda förordar kommittén, att änkepensionsrätt införes för frånskilda
kvinnor i alla fall utom dem, då det dömts till äktenskapsskillnad jämlikt
11 kap. giftermålsbalken antingen enligt 3 §, efter hemskillnad enligt 2 §
56
Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960
första stycket på talan av mannen, eller på talan av mannen enligt någon
av 5—13 §§. I de fall som avses i 13 § (sinnessjukdom) kan visserligen
hustrun inte lastas, men kommittén anser lämpligare att tillgodose hennes
pensionsbehov genom invalidpensioneringen.
Såframt nu angivna förutsättningar för änkepensionsrätt föreligger,
föreslår kommittén att den frånskilda kvinnan skall vara berättigad till
pension vid förutvarande mannens död under i princip samma förutsättningar
i fråga om ålders- och barnvillkor som om äktenskapet upplösts
först genom mannens död. Detta får inte tolkas så, att i de fall då för änkepensionsrätt
kräves att makarna varit gifta med varandra minst fem år,
skilsmässotiden får tillgodoräknas i annan mån än den skulle ha ansetts
såsom med äktenskapstid likställd samboendetid när fråga är om »änkepensionsrätt»
för ogift kvinna efter man, med vilken hon sammanbott. För
de frånskildas del föreslås vidare barnrekvisitet utformat så, att kravet
på stadigvarande vistelse i makarnas hem vid mannens död jämkas till
sådan vistelse i den frånskilda kvinnans hem såväl vid skilsmässan eller
hemskillnad, som föregått skilsmässan, som vid förre mannens död. Barnrekvisitet
anses böra jämkas så, att endast sådana barn som är barn (adoptivbarn)
till den avlidne förre mannen kan grunda pensionsrätt för den frånskilda
kvinnan.
Vid ställningstagande till frågan om storleken av pensionsbeloppen till
frånskilda kvinnor bör man enligt kommitténs mening fästa stort avseende
vid att de frånskilda kvinnorna i allmänhet befinner sig i ett bättre ekonomiskt
läge än änkorna. Med hänsyn härtill och till storleken av vanligen
förekommande underhållsbidrag anser kommittén att frånskild kvinna skäligen
bör få hälften av vad som skulle ha utgått i änkepension, om hon
varit vanlig änka. Kommittén förordar vidare att förekomsten av pensionsrätt
samtidigt för vanlig änka och frånskild hustru inte skall inverka på
storleken av pensionsbeloppen.
\ ad angår de s. k. övergångsfallen, dvs. de kvinnor, som blivit
ankor före den 1 juli 1960, har riksdagen år 1958 uttalat att de borde få
änkepension med samma maximibelopp och enligt samma villkor beträffande
änke- och barnaålder som föreslagits för dem som blir änkor efter
den 30 juni 1960. Med hänsyn till de betydande avvägningssvårigheter och
samordningsproblem som eljest uppkommer förordade riksdagen dock att
rätten till änkepension i övergångsfallen skulle göras beroende av inkomstprövning.
Frågan om den närmare utformningen av reglerna för änkepension
i övergångsfallen har utretts av socialförsäkringskommittén, som därvid
inte funnit skäl att föreslå ändring i nu gällande inkomstprövningsregler.
Kommittén erinrar om att särskilda utskottet i sitt av 1958 års A-riksdag
i denna del gillade utlåtande (nr 1) framhöll möjligheten av att ge kvinnor,
57
Kungl. Maj.ts proposition, nr 75 år 1960
som blivit änkor före den nya lagstiftningens ikraftträdande, ett garantibelopp
i änkepension, vilket syntes kunna utformas så att beloppet
blev högre ju kortare den tid var som vid lagstiftningens ikraftträdande förflutit
från mannens död. Även om riksdagen sålunda inte tog någon bestämd
ståndpunkt till huruvida garantibelopp bör införas, anser kommittén
dock, att den stora olikhet i behandlingen som vid i övrigt likartade förhållanden
kan uppstå mellan dem som blivit änkor kort före och dem som
blivit änkor kort efter den nya lagstiftningens ikraftträdande utgör ett tillräckligt
skäl för införandet av en garantiregel i enlighet med särskilda utskottets
uttalande. Eftersom ändamålet med garantin främst bör vara att
erhålla en jämnare övergång och minska olikheterna mellan dem som blivit
änkor kort före och dem som blivit änkor kort efter den nya lagstiftningens
ikraftträdande, föreslår kommittén, att garantiregeln begränsas att avse
änkor, vilkas make avlidit under de närmaste två åren före den 1 juli 1960.
Av de lösningar som härvid kan tänkas är det enligt kommitténs mening närmast
två, som man bör välja mellan. Den ena är att differentiera garantibeloppet
så att det för kvinnor, som blivit änkor året närmast före den nya
lagstiftningens ikraftträdande, dvs. under tiden 1/7 1959—30/6 1960, kommer
att utgöra 2/s av änkepensionen samt för kvinnor, som blivit änkor
året dessförinnan, dvs. under tiden 1/7 1958—30/6 1959, V3 av pensionen.
Den andra lösningen är att ha en enhetlig garanti, motsvarande V2 av pensionen,
för dem som blivit änkor under de närmaste två åren före den 1/7
1960, alltså under tiden 1/7 1958—30/6 1960. Då övergången mellan de olika
fallen blir jämnare med den förstnämnda differentierade skalan och då
denna lösning inte synes medföra några speciella svårigheter ur tillämpningssynpunkt,
har kommittén ansett sig böra förorda att garantiregeln utformas
enligt densamma. Garantiregeln föreslås icke avse kommunala bostadstillägg.
De föreslagna garantibeloppen blir i vissa fall mycket obetydliga. För en
änka, som på grund av sin ålder vid mannens död är berättigad endast till
reducerad pension, innebär t. ex. garantiregeln att en kvotdel av den sålunda
reducerade pensionen skall utgå. Det minsta garantibelopp som härvid
skulle kunna komma i fråga utgör en tredjedel av V15 av full pension eller,
uträknat efter förutsatt pensionsbelopp den 1 juli 1960 (2 450 kr.), 54 kr.
om året. För att undvika att sådana obetydliga och för mottagaren skäligen
betydelselösa pensionsbelopp skall behöva utgivas föreslår kommittén att
änkepension icke skall utgå, om den understiger Vis av full pension. Härigenom
vinner man i detta avseende en överensstämmelse med huvudbestämmelserna,
där lägsta pension som kan utgå likaledes utgör V15 av full
pension. Genom att bestämma minimibeloppet till viss kvotdel av pensionen
kommer detsamma vidare att behålla sitt reella värde även vid förändringar
i penningvärdet, något som ej är fallet, om man anger minimibeloppet
direkt i kronor.
58
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
Enligt kommitténs förslag skall för nya fall rätt till änkepension föreligga
bl. a. för änka, som har barn under 16 år i liemmet. Då
yngsta hemmavarande barnet fyller 16 år, skall änkans rätt till fortsatt pension
bedömas som om hon blivit änka vid denna tidpunkt. Är hon 50 år
då barnet fyller 16 år, blir hon allt framgent berättigad till full änkepension,
och är hon i åldern 36—49 år, får hon reducerad pension. Skulle motsvarande
regler konsekvent tillämpas även då fråga är om kvinna, vars
make avlidit före den 1 juli 1960, skulle detta kunna medföra att en änka
fr. o. m. sagda dag förvärvar rätt till änkepension även om mannen avlidit
mer än 40 år tidigare. Att ge övergångsbestämmelserna en så vidsträckt
retroaktiv verkan är emellertid enligt kommitténs mening icke motiverat.
Änkepension i övergångsfallen på grund av förekomsten av barn under 16
år bör enligt kommittén icke beviljas med mindre sådant barn finns vid
tiden för den nya lagstiftningens ikraftträdande. Genom att uppställa detta
villkor undvikes i stort sett de betydande svårigheter som eljest ofta skulle
ha uppkommit, då det gällde att förebringa utredning i fråga om förhållanden,
som förelegat lång tid tillbaka, t. ex. barnets vistelse i makarnas
hem vid mannens död eller änkans och barnets samboende vid tiden för
barnets 16-årsdag.
Som tidigare nämnts må jämlikt 12 § FPL i dess nu gällande lydelse
ogift pensionsberättigad, som sedan avsevärd tid sammanlever
med annan under äktenskapsliknande förhållanden,
anses såsom gift med denne. 1 de flesta fall blir det därvid till
den pensionsberättigades nackdel att anses såsom gift, beroende dels på att
pensionsbeloppet för ogift pensionär är större än för envar av två pensionsberättigade
makar, dels på att vid beräkning av inkomstprövade pensionsförmåner
hänsyn skall tagas jämväl till den andra kontrahentens inkomst.
I vissa fall blir det dock fördelaktigare för de sammanlevande att
bli betraktade såsom gifta. Detta kan t. ex. medföra rätt till hustrutillägg.
Vidare kan det enligt nuvarande praxis medföra rätt till änkepension för
kvinnan, då den sammanboende mannen avlider.
Kommittén har som förut nämnts föreslagit strängare villkor för rätt till
änkepension i hithörande fall än vad som nu gäller i praxis. Enligt kommitténs
mening föreligger emellertid starka skäl för att i de fall, då man
och kvinna redan ansetts såsom gifta enligt 12 § i lagrummets nuvarande
lydelse, kvinnan bör få rätt till änkepension, även om sammanboendet ej
uppfyller de krav som enligt den nya lagstiftningen fordras för rätt till
änkepension. Kommittén föreslår därför en övergångsregel av denna innebörd.
Till kommitténs betänkande har ledamoten herr Broberg fogat ett särskilt
yttrande, vari han påpekar, att kommitténs förslag väsentligen innebär
endast ett effektuerande av riksdagens år 1958 fattade principbeslut
59
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
och att han från denna utgångspunkt inte har någon anledning till erinran
mot de av kommittén framlagda förslagen. Emellertid anser han sig inte
kunna underlåta att framhålla sin uppfattning att kostnaderna för änkepensionerna
skulle kunna avsevärt minskas utan att den trygghet de avser
att ge skulle i nämnvärd mån förminskas. Enligt herr Brobergs mening
måste ett annat och strängare betraktelsesätt anläggas då fråga är om
skattefinansierade anordningar sådana som folkpensioneringen än då fråga
är om försäkringsprestationer, vilka finansieras genom avgifter som åtminstone
i stort sett drabbar den enskilde i förhållande till de honom tillförsäkrade
prestationernas storlek. Under utredningsarbetets gång har
herr Broberg blivit allt mer övertygad om att änkepensionen inte är riktigt
avvägd vid jämförelse med det stöd, som det allmänna genom folkpensioneringen
eller på annat sätt ger andra jämförbara kategorier. Antages definitivt
den i princip beslutade änkepensioneringen kan det inte undgås att
krav å förbättring av stödet till andra grupper kommer att framföras. Detta
kravs tillgodoseende blir utomordentligt kostnadskrävande och kraven kommer
att bli svåra att avvisa. Med hänsyn till de nu framförda synpunkterna
borde enligt herr Brobergs mening änkepensionen i princip alltjämt vara
inkomstprövad, varvid dock minst så stor del av pensionen boide lämnas
utan inkomstprövning att man undvek att änkor efter män i lägre inkomstlägen
fick mindre andel av mannens inkomst i form av folk- och tilläggspension
än änkor vilkas män haft högre inkomst.
Barnpensioner m. m.
I sitt förslag rörande barnpensioner såsom folkpensionsförmån utgår
socialförsäkringskommittén från 1958 års A-riksdags ställningstagande,
enligt vilket fr. o. in. den 1 juli 1960 barnpensioner å 1 000 kr. om året
borde utgå utan inkomstprövning i samtliga fall, då barnets huvudsakliga
försörj are avlidit, intill dess barnet fyller 19 år.
Frågan huruvida barnpensioner bör utgå även då den av föräldrarna som
inte är den huvudsaklige försörjaren avlidit, har i enlighet med vad 1958 års
A-riksdag förutsatte utretts av kommittén, som därvid funnit, att det i
praktiken skulle uppkomma betydande svårigheter att anknyta rätten till
barnpension inom folkpensioneringen till den omständigheten att den huvudsaklige
försörjaren avlidit. En utredning skulle erfordras i varje säl skilt
fall, och det skulle många gånger vara vanskligt att bedöma, om den ena
eller andra maken varit den huvudsakliga försörjaren, t. ex. om båda makarna
haft förvärvsarbete och ungefär lika stor arbetsinkomst. Den huvudsakliga
försörjningsbördan kan också ha växlat, så alt den tidvis åvilat den
ene maken och tidvis den andre. Härtill kommer att med en barnpensionsålder
av 19 år många pensionsberättigade barn i de högre åldersgrupperna
kommer att vara självförsörjande, varvid ingen av föraldrarna kan anses
vara barnets huvudsakliga försörjare. Kommittén har på grund härav fun
-
60
Kungl. Maj. ts proposition nr 75 är 1960
nit det mest ändamålsenligt att vid utformandet av barnpensionsbestämmelserna
bortse från vem av föräldrarna som varit att anse som den huvudsakliga
försörj aren. Detta kommer att i hög grad underlätta tillämpningen
av bestämmelserna i praktiken. Med dessa utgångspunkter finner kommittén
naturligt, att rätt till barnpension skall föreligga för barn, vars
fader avlidit.
När det gäller barnpension till barn, vars moder avlidit, framhåller
kommittén, att spörsmålet härom är nära förknippat med frågan om
änklingspensioner. Kommittén anför att en lösning av sistnämnda problem
är att låta barnpensioner utgå till samtliga barn, som förlorat endera av
föräldrarna, alltså även till änklingsbarnen, utan att samtidigt tillerkänna
änklingen pension för egen del. En sådan anordning har, anför kommittén,
den fördelen att hjälpen kan avvägas med hänsyn till antalet barn i familjen.
Detta alternativ skulle medföra ekonomisk hjälp också i de fall då barnen
eller något av dem icke tillhör änklingens hushåll utan är lämnade i
annans vård (utackorderade hos anhöriga eller andra), något som torde
vara oftare förekommande i änklingsfamiljer än i familjer, där fadern är död
men modern lever. Enligt kommitténs mening bör man vid bedömandet av
effekten av det ekonomiska stödet fästa mindre avseende vid en teoretisk
uppdelning av detta på änklingen och barnen än vid den totala effekten på
det gemensamma hushållet. Vid övervägande av de anförda omständigheterna
har kommittén funnit, att det allmännas stöd åt barnfamiljer, där
modem avlidit, lämpligast bör utformas som ett bidrag till barnets egen
försörjning. Kommittén föreslår därför, att barnpension skall utgå även
till barn, vars moder avlidit.
I fråga om storleken av barnpension till barn, vars båda föräldrar
avlidit, yttrar kommittén att en omständighet, som manar till återhållsamhet
då det gäller att bestämma barnpensionens storlek för föräldralösa
barn inom folkpensioneringen, är att barnen framdeles får möjlighet
att bestrida en avsevärd del av sina försörjningskostnader genom de tilläggspensioner,
som de regelmässigt kommer att bli berättigade till. Om en
försäkrad avlider och efterlämnar ett barn under 19 år som enda pensionsberättigad
efterlevande, kommer detta barn att erhålla barnpension från
tilläggspensioneringen med samma belopp som skulle ha utgått till den avlidnes
änka, om pensionsberättigade barn ej funnits. Den tilläggspension
som tillkommer föräldralösa barn är sålunda avsevärt högre än den som
tillkommer barn, vars fader avlidit men vars moder lever och är berättigad
till änkepension. Även om kostnaderna för de föräldralösa barnen ofta
torde vara högre än för barn, som förlorat endast den ena av föräldrarna,
kommer detta i regel att kompenseras av de högre förmåner, som det föräldralösa
barnet erhåller från tilläggspensioneringen. Det kan enligt kommitténs
mening icke vara motiverat att därutöver tillgodose de föräldralösa
barnen med en större barnpension från folkpensioneringen än vad
61
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
som gäller för fader- eller moderlösa barn. Kommittén föreslår därför, att
barnpension skall utgå med beloppet 1 000 kr., oavsett om en av barnets
föräldrar eller båda avlidit.
Kommitténs förslag innebär beträffande vilka barn, som skall
äga rätt till barnpension, att de nya reglerna skall avse såväl
barn i äktenskap som barn utom äktenskap. Därest den avlidne enligt avtal,
som är bindande för barnet, åtagit sig att till utomäktenskapligt barns
underhåll utgiva ett belopp en gång för alla föreslås dock i överensstämmelse
med vad som gäller enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension
att barnpension inte skall utgå. Adoptivbarn skall enligt förslaget
vid bedömande av rätten till barnpension likställas med eget barn. Sistnämnda
regel föreslås i likhet med vad som gäller beträffande tilläggspensioneringen
kompletterad med en bestämmelse, som hindrar att ett bortadopterat
barn får rätt till barnpension efter sina naturliga föräldrar. Kommitténs
ståndpunktstagandcn i fråga om den barnpensionsberättigade kretsen
innebär att barnpension efter en avliden person icke utgår till andra
makens barn eller adoptivbarn, som varken är barn till den avlidne eller
adopterat av honom. Ej heller utgår barnpension till fosterbarn.
Kommittén har funnit det med barnets intressen mest förenligt, att
rätten till barnpension inte skall påverkas av att barnets
fader eller moder ingår nytt äktenskap.
De föreslagna barnpensionerna kommer att ersätta de särskilda barnbidrag,
som nu utgår till barn vilka förlorat fader eller moder eller båda
föräldrarna. De barnbidragsberättigade barn som icke kommer att beröras
av lagstiftningen om barnpension är dels barn, vars fader, styvfader eller
i vissa fall moder åtnjuter ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag,
och dels barn utom äktenskap, beträffande vilket faderskapet ej fastställts
och som fyllt tre år. Frågan om de barnbidrag som har karaktären av barntillägg
—- för närvarande omkring 13 500 — är avsedd att prövas i samband
med utformningen av invalidpensioneringen, och barnbidragen i den andra
gruppen — omkring 850 till antalet — har förutsatts skola regleras utanför
folkpensioneringens ram. Kommittén föreslår en provisorisk höjning
av återstående särskilda barnbidrag till 1 000 kr. per
år och barn. Då den framtida utformningen av barnförmånerna i dessa fall
kommer att bli föremål för fortsatt utredning, föreslås att någon annan
ändring beträffande dessa barnbidrag än höjningen av beloppen nu icke
sker. Barnbidragen kommer sålunda fortfarande att vara inkomstprövade
och utgå till dess barnet fyller 16 år.
Kommittén anför i detta sammanhang, att den är väl medveten om att
den föreslagna höjningen av de särskilda barnbidragen kan aktualisera en
motsvarande höjning av bidragsförskott och utfyllnadsbidrag men
framlägger inte något förslag härom.
62
Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960
Slutligen behandlar kommittén frågan om indexreglering av
barnpensioner och särskilda barnbidrag. Kommittén påpekar, att folkpensioneringens
nu gällande indexsystem bygger på penningvärdet i december
1951, under det att barnpensionsbeloppet 1 000 kr. avser tidpunkten den 1
juli 1960, då den nya lagstiftningen skall träda i kraft. Skulle det nu gällande
indexsystemet tillämpas å barnpensionerna, skulle alltså från början
i pensionsbeloppet ingå ett betydande antal indextillägg av viss storlek.
Beloppet 1 000 kr. skulle således motsvara summan av ett grundbelopp för
barnpension och det antal indextillägg och motsvarande standardtillägg
därtill, som utgår å övriga pensioner. En sådan lösning synes kommittén
föga tilltalande. Att å andra sidan tillskapa ett särskilt indexsystem för
barnpensionerna anser kommittén inte heller lämpligt. Vidare anföres att
folkpensioneringens indexsystem av flera skäl måste revideras inom de
närmaste åren senast fr. o. in. den 1 januari 1963 då allmänna tilläggspensioner
skall börja utgå.
Kommittén har med hänsyn till den sålunda förestående revisionen av
indexsystemet inom folkpensioneringen icke funnit skäl att nu framlägga
förslag om indexreglering av barnpensionerna. I avvaktan på folkpensioneringens
slutliga och enhetliga utformning bör enligt kommitténs uppfattning
barnpensionerna och de kvarstående särskilda barnbidragen genom
beslut av statsmakterna anpassas till rådande ekonomiska förhållanden för
varje gång en sådan anpassning visar sig erforderlig. I
I samband med behandlingen av barnpensionerna har kommittén som
framgått av det föregående berört frågan om änklingspension
e r. Kommittén ansåg därvid, att änklingsfamiijernas hjälpbehov bäst
tillgodoses genom att de moderlösa barnen får barnpensionsrätt. Barnpensionen
föreslås också skola utgå, oberoende av om fadern ingår nytt äktenskap.
Emellertid återstår frågan, huruvida en särskild änklingspension kan
anses erforderlig vid sidan av barnpensionen.
Enligt kommitténs uppfattning är det endast i de fall där det finns
hemmavarande icke vuxna barn som ett verkligt behov av fortlöpande ekonomisk
hjälp efter hustruns död generellt kan presumeras. Att tillerkänna
en änkling utan hemmavarande barn rätt till änklingspension torde i regel
icke vara motiverat. Änklingen har normalt förvärvsarbete, och änklingarnas
inkomstförhållanden är bättre än änkornas i motsvarande situation.
I de fall åter där minderåriga barn finnes torde barnpensionen i de flesta
fall lämna en nöjaktig hjälp. Genom barnpensionen varieras det ekonomiska
stödet med hänsyn till barnens antal. Har modern under sin livstid bidragit
till familjens försörjning genom förvärvsarbete utom hemmet, kommer
barnen vidare att i framtiden regelmässigt få sina pensionsförmåner förhöjda
med tilläggspension efter henne. Med anledning av vad sålunda an
-
63
Kurtgl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
förts har kommittén icke funnit skäl framlägga förslag om införande av
änklingspensioner inom folkpensioneringen. Nu utgående änklingsbidiag
föreslås övergångsvis bibehållna.
Mot kommitténs förslag rörande barnpensioner har ledamöterna herrar
Andersson och Eliasson reserverat sig och ansett, att barn pension såldern
bör sättas till 16 år. Till denna uppfattning ansluter sig
herr Broberg i sitt särskilda yttrande.
Herrar Andersson, Eliasson och Königson har vidare i en reservation
föreslagit, att barnpensionen till barn, vars båda föräldrar avlid
i t, bestämmes till 1 500 kr. per år.
Kostnadsberäkningar
De sammanlagda kostnaderna för folkpensioneringen under budgetåret
1959/60 har under antagande att antalet indextillägg är 8, vilket hittills varit
fallet under budgetåret, i 1959 års statsverksproposition beräknats till
omkring 2 392 milj. kr., varav 2 023 milj. kr. faller på statsverket och 369
milj. kr. på kommunerna. Anslaget Bidrag till folkpensioner m. m. uppfördes
därför med 2 023 milj. kr. Kostnaderna för de särskilda barnbidragen
under innevarande budgetår beräknades till 15,9 milj. kr., varav statens
andel utgör 8,7 milj. kr. och kommunernas 7,2 milj. kr. För änke- och
änklingsbidragen uppskattades kostnaden till 11,5 milj. kr., som fördelades
med 5,4 milj. kr. på staten och 6,1 milj. kr. på kommunerna. Medelsbehovet
under anslaget Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn m. m.
beräknades med hänsyn härtill i budgeten till 14,1 milj. kr.
Med oförändrade förutsättningar i förhållande till innevarande budgetår,
såvitt angår lagstiftningens innehåll och antalet indextillägg, beräknar pensionsstyrelsen
folkpensionskostnaderna under budgetåret 1960/61 till 2 425,4
milj. kr., av vilka statens andel utgör 2 047 milj. kr. och kommunernas 378
milj. kr. ökningen i förhållande till budgetåret 1959/60 hänför sig till det
ökade antalet pensionärer och en antagen fortsatt stegring av de kommunala
bostadstilläggens medelbelopp. På motsvarande sätt beräknar pensionsstyrelsen
kostnaden under budgetåret 1960/61 för de särskilda barnbidragen
samt änke- och änklingsbidragen till 25,4 milj. kr., varav 12,6
milj. kr. belöper på staten och 12,8 milj. kr. på kommunerna.
Under anslaget Bidrag till folkpensioner m. m. har i årets statsverksproposition
(V ht p. 116) preliminärt uppförts ett belopp av 2 390 milj. kr.
Hänsyn har härvid tagits till den föreslagna standardhöjningen av folkpensionerna,
till de förut behandlade förslagen om förbättrade familjeförmåner
och till ett nytillkommande indextillägg, som antages bli en följd av den
allmänna varuskatten. Anslaget Särskilda barnbidrag till änkors och invali
-
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
ders barn in. m. (V ht p. 119) har likaledes preliminärt uppförts med det
av pensionsstyrelsen beräknade beloppet 12,6 milj. kr.
Socialförsäkringskommittén uppskattar på grundval av utförliga beräkningar
i en bilaga till kommitténs betänkande kostnaderna för den av kommittén
föreslagna änkepensioner ingen för budgetåret 1960/61
till 156 milj. kr., varav 27 milj. kr. belöper på de kommunala bostadstillläggen.
Kommittén bär även gjort en uppskattning av kostnaderna för budgetåret
1968/69 och därvid kommit fram till beloppet 343 milj. kr., varav
35 milj. kr. hänför sig till de kommunala bostadstilläggen.
Rörande förutsättningarna för beräkningarna må blott nämnas, att full
änkepension för budgetåret 1960/61 antagits utgöra 2 450 kr., motsvarande
den nuvarande folkpensionen till ogift ålderspensionär, samt att fullt kommunalt
bostadstillägg antagits utgöra i genomsnitt 700 kr. För budgetåret
1968/69 har full änkepension antagits utgöra 3 700 kr., motsvarande den
avsedda pensionsnivån nämnda år — 3 600 kr. — jämte de två indextillägg
å vartdera 50 kr., som tillkommit efter utgången av år 1957. Särskilda beräkningar
har icke uppgjorts beträffande kostnaderna för den föreslagna
änkepensionen till vissa frånskilda kvinnor. Några säkra hållpunkter för
uppskattning av antalet sådana pensioner finns icke, men utredningen antar
att de blir relativt få i varje fall under det första året efter lagstiftningens
ikraftträdande. Ifrågavarande kostnader anses därför vad gäller budgetåret
1960/61 kunna inrymmas i de ovan angivna änkepensionskostnaderna.
Ej heller har kostnaderna beräknats för de få övergångsvis från den 1 juli
1960 kvarstående änklingsbidragen. Dessa kostnader blir emellertid så små
att de saknar praktisk betydelse. Vidare har inte beaktats den kostnadsbesparing
för änkepensioneringens del, som uppkommer genom vissa i det
följande behandlade regler för sammanträffande av folkpensionsförmån och
efterlevandelivränta. Nämnda besparing blir emellertid för änkepensioneringens
del så ringa för budgetåret 1960/61 att man kan bortse från densamma.
För barnpensioneringen beräknar kommittén kostnaderna till
omkring 94 milj. kr., om barnpensionerna utgår till 19 års ålder, och ca 60
milj. kr. vid en barnpensionsålder av 16 år. Härtill kommer kostnaderna för
kvarstående särskilda barnbidrag till invaliders m. fl. barn, som uppskattas
till omkring 14 milj. kr., varav 6 milj. kr. hänför sig till den av kommittén
föreslagna höjningen av bidragens maximibelopp från 600 till 1 000 kr.
De sammanlagda kostnaderna för familjepensioneringen vid en barnpensionsålder
av 16 år kan alltså under budgetåret 1960/61 vid oförändrat
antal standard- och indextillägg uppskattas till (156 + 60 + 14) 230 milj.
kr. Om reglerna rörande familj epensioneringen bibehålies oförändrade, kan
dessa kostnader uppskattas till ca 81 milj. kr. Förslaget innebär alltså en
kostnadsökning av omkring 149 milj. kr.
65
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
Vad gäller kostnadsfördelningen mellan stat och kommun
utgår kommittén i denna etapp från hittills gällande grunder, enligt
vilka de icke inkomstprövade förmånerna helt bestrides av staten och
kostnaderna för övriga familj ef örmåner fördelas mellan staten och kommunerna.
Från nu angivna utgångspunkter uppskattar kommittén statens
kostnader för änkepensioner m. m. för budgetåret 1960/61 till 81 milj. kr.
samt kommunernas kostnader till 75 milj. kr. Barnpensionskostnaderna 60
milj. kr. faller helt på staten. Av kostnaderna för de kvarstående särskilda
barnbidragen torde 8 milj. kr. belöpa på staten och 6 milj. kr. på kommunerna.
Statens totala kostnader för folkpensioneringens familj ef örmåner
uppgår sålunda till (81 + 60 + 8) 149 milj. kr. och kommunernas totala
kostnader till (75 + 6) 81 milj. kr. Kommittén framhåller att, om de nuvarande
grunderna för kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna
skulle förbli oförändrade, den nu förordade reformen på längre sikt innebär
en successiv förskjutning av kostnaderna till kommunernas fördel allteftersom
de inkomstprövade änkepensionerna till övergångsfallens änkor
upphör att utgå.
Statens andel i kostnaderna för folkpensioneringens familj ef örmåner vid
oförändrade regler har för budgetåret 1960/61 uppskattats till ca 38 milj.
kr. och kommunernas motsvarande andel till ca 43 milj. kr. Kostnadsökningen
till följd av förslaget uppgår alltså till omkring (149 - 38) 111
milj. kr. för staten och till omkring (81 — 43) 38 milj. kr. för kommunerna.
Kommittén gör den reservationen rörande dess kostnadsuppskattningar,
att de är behäftade med en viss osäkerhet. Detta gäller särskilt kostnaderna
för de inkomstprövade pensionerna till övergångsfallens änkor. En betydande
ovisshet måste nämligen föreligga vid beräkningen av dessa ankors
inkomster och inte minst av den inverkan som änkepensioneringens utbyggnad
kan få på änkornas förvärvsförhållanden.
Kostnadsökningen för den av besparingsutredningen förordade standardhöjningen
250 kr. för ensamstående pensionärer och 350 kr.
för två pensionsberättigade äkta makar, vilken alltså kommer att gälla även
de nya änkepensionsförmånerna, kan enligt inom socialdepartementet gjorda
beräkningar uppskattas till 220 milj. kr. för budgetåret 1960/61. Av denna
kostnadsökning belöper 195 milj. kr. på staten och 25 milj. kr. på kommunerna.
För ett nytt indextillägg med nuvarande belopp 50 kr. för ensamstående
och 40 kr. för envar av två pensionsberättigade äkta makar kan
kostnaden för budgetåret 1960/61 uppskattas till omkring 46 milj. kr., varav
40 milj. kr. faller på staten och 6 milj. kr. på kommunerna.
En höjning av bidragsförskottens maximibelopp till 1 000 kr.
fr. o. in. den 1 juli 1960 kan enligt socialstyrelsen för budgetåret 1960/61
beräknas medföra en kostnadsökning, som — därest de bidragsskyldiga
5 —. Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 saml. Nr 75
66
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
antages liksom f. n. återbetala genomsnittligt 47 procent av utgivna förskott
uppgår till 3,8 milj. kr. Härav skall staten efter budgetårets utgång
ersätta 3A eller 2,7 milj. kr., medan återstoden stannar på kommunerna.
En motsvarande höjning av utfyllnadsbidragen, som till ingen del återgäldas
av dem som är bidragsskyldiga gentemot barnen, leder för nästa budgetår till
en beräknad kostnadsökning av 10,7 milj. kr., av vilka staten har att budgetåret
1961/62 gottgöra kommunerna 8 milj. kr.
Remissyttranden
Vid remissbehandling av besparingsutredningens betänkande har yttranden
över de delar, som berör folkpensioneringen, avgivits av socialstyrelsen,
pensionsstyrelsen, statskontoret, statens sakrevision, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Älvsborgs, Örebro,
Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, Svenska
landskommunernas förbund, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund,
Kooperativa förbundet, Sveriges lantbruksförbund, Landsorganisationen
i Sverige, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),
Statstjänstemännens riksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk och
Sveriges folkpensionärers riksorganisation.
över socialförsäkringskommitténs betänkande har, efter remiss, yttranden
avgivits av socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen, statskontoret, Svenska stadsförbundet, Svenska
landskommunernas förbund, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen
i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges
akademikers centralorganisation, Socialförsäkringsbolagens förening, Svenska
sjukkasseförbundet, Svenska socialvårdsförbundet, Sveriges husmodersföreningars
riksförbund, Yrkeskvinnors samarbetsförbund och Sveriges
folkpensionärers riksorganisation.
Utöver remissyttrandena har i anledning av båda betänkandena inkommit
skrifter från olika sammanslutningar.
Standardhöjning av folkpensionerna
Det förslag rörande takten i folkpensionshöj ningen, som framlagts av
besparingsutredningen, tillstyrkes om än i en del fall med vissa erinringar
av så gott som samtliga de remissorgan, som tagit upp frågan till behandling.
Tillstyrkande yttranden föreligger således från socialstyrelsen
och pensionsstyrelsen. Sistnämnda myndighet uttalar, att vid bifall till utredningens
förslag den av allmänna pensionsberedningen förordade avvecklingen
av de kommunala bostadstilläggen torde få anses avskriven.
Pensionsstyrelsen vidhåller i stället vad styrelsen i tidigare utlåtanden anfört
om borttagande av de kommunala bostadstilläggen ur folkpensionslagstiftningen
och deras ersättande i de fall där de behövs med kommunala
67
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
hyrestillägg utan statsbidrag. I fråga om avvägningen av pensionsbeloppen
mellan ensamstående och makar framhåller styrelsen, att besparingsutredningen
vid bestämmandet av beloppen för år 1960 utgått från läget i december
1957, då folkpensionen för ensamstående utgjorde 2 200 kr. och för två
makar tillhopa 3 520 kr. för år. Sedan dess har emellertid två indextillägg
å 50 resp. 40 kr. (80 kr. för två makar) tillkommit. Därmed skulle den avsedda
proportionen 100:158 icke komma till stånd. Skillnaden blir år 1960
mvcket obetydlig men ökar i den mån flera indextillägg tillkommer. Att
märka är att proportionen 100:150 icke heller kan nås 1968, eftersom den
avsedda proportionsändringen motverkas av indextilläggen så länge de har
nuvarande konstruktion. Detta är givetvis inte något speciellt utmärkande
för besparingsutredningens förslag utan är gemensamt för alla som räknar
med nuvarande indextillägg. För att proportionen inte skall förryckas
måste tilläggen ifråga anpassas till densamma.
Statskontoret anser, att frågan huruvida och med vilket belopp standardhöjning
av folkpensionen skall ske bör göras till föremål för prövning för
en kortare tidsperiod i sänder. Det torde härvid enligt ämbetsverkets mening
förtjäna övervägas, om icke denna prövning bör ske varje år och höjningarna
alltså avse ettårsperioder i stället för såsom föreslagits tvåårsperioder.
Höjningarna skulle då givetvis göras med mindre belopp ån de
av besparingsutredningen föreslagna. Härigenom kunde en ytterligare besparing
med ca 100 milj. kr. ernås i första hand för budgetåret 1960/61.
Även om folkpensionshöjningarna kommer att ske i annan takt än den
av allmänna pensionsberedningen föreslagna bör enligt statskontoret höjningarna
kombineras med en successiv avveckling av de inkomstprövade
bostadstilläggen i den utsträckning beredningen förordat. Även statens
sakrevision håller före, att några avgörande motiv att låta folkpensionsförbättringarna
komma med två års mellanrum inte föreligger. Sakrevisionen
anser därför att det bör övervägas att låta pensionsbeloppen stiga
varje år. Genom denna tidsförskjutning kan en icke obetydlig minskning
i belastningen vinnas för budgetåret 1960/61, under vilket budgetår statsfinanserna
utsättes för mycket stora påfrestningar.
Länsstyrelsen i Östergötlands län yttrar, att eftersom statsmakterna
uppenbarligen bedömt det som omöjligt alt avveckla de kommunala bostadsbidragen
för närvarande, invändningar mot besparingsutredningens
förslag icke torde kunna framställas. Förslaget innebär emellertid enligt
länsstyrelsens mening att tanken att avveckla de kommunala bostadstillläggen
på sätt allmänna pensionsberedningen föreslagit definitivt avskrives.
l.änsstyrelsen i Älvsborgs län säger sig visserligen gärna ba sett att höjningen
av ålderspensionerna kunnat ske i enlighet med allmänna pensionsberedningens
förslag men finner att vad besparingsutredningen anfört om
det statsfinansiella läget visar, att höjningen bör genomföras i den jämnare
takt, som utredningen föreslagit.
68
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund tillstyrker
besparingsutredningens förslag men framhåller, att det inte är möjligt för
organisationerna att ta slutgiltig ställning till den skala, som utredningen
lagt fram, enär tillräckligt underlag ej finnes för att bedöma om ens dessa
höjningar är samhällsekonomiskt genomförbara. Det är emellertid enligt
organisationernas mening särskilt viktigt, att budgetåret 1960/61, som
redan av andra skäl kan beräknas bli påfrestande för samhällsekonomien,
inte belastas med så stora statliga utgiftsökningar, som en höjning av folkpensionerna
enligt allmänna pensionsberedningens förslag skulle medföra.
Även Kooperativa förbundet förordar förslaget.
Landsorganisationen påpekar, att organisationen i sitt yttrande över allmänna
pensionsberedningens betänkande framhöll, att lägre höjningar av
pensionsbeloppen åren 1960 och 1962 än som föreslagits av beredningen
kunde tänkas, därest de kommunala bostadstilläggen bibehölls. Enär så
blivit fallet, anser Landsorganisationen förutsättningarna för en jämnare
höjning vara givna. Förslaget om en jämn takt för folkpensionshöjningarna
tillstyrkes av SACO och Statstjänstemannens riksförbund, vilka emellertid
anser en omprövning av hela folkpensionssystemet nödvändig.
Sveriges folkpensionärers riksorganisation har inte något att erinra mot
besparingsutredningens förslag, under förutsättning att de kommunala
bostadstilläggen inte blott bibehålies utan även justeras i anslutning till de
verkliga hyreskostnaderna.
Länsstgrelsen i Norrbottens län hyser med hänsyn till den svåra ekonomiska
situationen i länet starka betänkligheter mot utredningens förslag
rörande takten i folkpensionshöjningen. Svenska landskommunernas förbund
säger sig inte kunna bedöma huruvida förslaget är avvägt på bästa
möjliga sätt med hänsyn till den statsfinansiella och samhällsekonomiska
situationen och i förhållande till nya eller ökade krav på anslag till andra
ändamål. I övrigt har förbundet observerat att besparingsutredningen icke
förutsatt någon samtidig successiv avveckling av de kommunala bostadstilläggen
utan tvärtom synes ha förutsatt att kommunernas bidrag till de
inkomstprövade folkpensionsförmånerna skall utgå efter samma grunder
som för närvarande.
Änkepensioner m. m.
Socialförsäkringskommitténs förslag att inkomstprövningen av
änkepensionerna skall slopas tillstyrkes av Svenska stadsförbundet,
Svenska landskommunernas förbund och Landsorganisationen.
Även TCO, som dock förordar att ställningstagandet till kommitténs förslag
uppskjutes till dess folkpensioneringens och tilläggspensioneringens
familj eförmåner kan prövas i ett sammanhang, uttalar sig för ett slopande
av inkomstprövningen. Enligt organisationens uppfattning innebar allmänna
pensionsberedningens förslag om att änkepensionen skulle utgå med
69
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
samma belopp som ålderspensionen för en gift pensionär en lämpligare
avvägning än att änkepensionen sättes till samma belopp som ålderspensionen
för en ensamstående pensionär såsom socialförsäkringskommittén
i enlighet med 1958 års A-riksdags ställningstagande föreslår.
Sveriges husmodersföreningars riksförbund tillstyrker förslaget men säger
sig inte kunna bortse från det intryck de föreslagna bestämmelserna kan
göra på andra hj älpbehövande grupper i samhället.
Socialstyrelsen framhåller, att den socialpolitiska grunden för samhällets
stöd till änkor med barn i hemmet är helt och hållet av familjestödj ande
natur. Man önskar bereda änkan möjlighet att hålla ihop hemmet och familjen,
och det har sedan länge accepterats som ett gemensamt intresse att
stödja familjen såsom den grundläggande samhällsinstitutionen såväl ekonomiskt
som på annat sätt. De skäl som talar härför får alldeles särskild
tyngd i fråga om de ofullständiga familjerna, vilka enligt vad styrelsen i
många sammanhang haft tillfälle att konstatera utgör en klart eftersatt
grupp i samhället. Styrelsen vill därför uttala sin stora tillfredsställelse
med det kraftigt ökade stöd som »änkefamilj erna» erhåller enligt de nu
framlagda reformförslagen. Slopandet av inkomstprövningen är enligt
styrelsens mening för denna grupp starkt motiverad. Mera kritisk ställer
sig socialstyrelsen däremot när det gäller ensamstående änkor. Beträffande
dessa finns enligt styrelsens uppfattning ingen allmän socialpolitisk grund
att åberopa för ett generellt stöd av här ifrågavarande slag. Änkeståndet
såsom sådant kan numera knappast motivera ett löpande bidrag till uppehället.
Då man velat tillerkänna även de ensamstående änkorna en icke inkomstprövad
änkepension, torde detta ställningstagande i avsevärd utsträckning
ha grundats på föreställningen att kvinnan såsom den försörjda i
äktenskapet som regel står utan försörjningsmöjlighet då mannen avlider.
Detta förhållande äger numera långt ifrån generell giltighet, något som
bland annat framgår av inkomststatistiken, enligt vilken (år 1957) de gifta
kvinnorna utgjorde omkring 29 procent av de gifta inkomsttagarna. Det kan
också förväntas, att de gifta kvinnornas andel i de förvärvsarbetandes krets
framdeles kommer att successivt öka. Det av allmänna pensionsberedningen
åberopade, i och för sig mycket beaktansvärda syftet med inkomstprövningens
slopande, nämligen att undvika regler som kan verka hämmande på
vederbörandes strävan att inträda i förvärvslivet, äger uppenbarligen icke
tillämpning på de fall då kvinnorna haft förvärvsarbete under äktenskapet.
Styrelsen anser det inte vara uteslutet att man i fråga om de ensamstående
änkorna skulle kunna finna en tillfredsställande lösning av deras pensionsfråga
utan att tillgripa den mycket kostnadskrävande och enligt styrelsens
mening sannolikt mindre riktigt avvägda åtgärden att helt slopa
inkomstprövningen. Härvid har styrelsen framför allt beaktat, att förslaget
kan komma alt medföra krav — som enligt styrelsens mening kan vara försvarliga
— från andra kategorier än änkor, exempelvis rörande invalidpen
-
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
slotten och hustrutilläggen. Eftersom kommitténs förslag emellertid väsentligen
innebär endast ett effektuerande av riksdagens år 1958 fattade principbeslut,
har styrelsen från denna utgångspunkt ej funnit anledning till
erinran mot kommitténs ifrågavarande förslag.
De av socialstyrelsen anförda kritiska synpunkterna återkommer i remissyttranden,
som går i avstyrkande riktning. Till de remissorgan, som
avstyrker förslaget om slopande av inkomstprövningen för änkepensionerna,
hör pensionsstyrelsen, som uttalar att det från sociala synpunkter inte
finns någon anledning att utge änkepension åt en änka, som har ett förvärvsarbete
på vilket hon försörjer sig. Enligt styrelsens mening kan eu
lägre änkeålder än 60 år inte tänkas som utgångspunkt för en änkepension
utan behovsprövning. Styrelsen förordar alt riksdagens ställningstagande
år 1958 omprövas med sikte på en reformerad inkomstprövning och att
under tiden endast genomföres en provisorisk förbättring av änkepensionen
utan ändring av nuvarande inkomstprövning. Även Socialförsäkringsbolagens
förening och Svenska socialvårdsförbandet förordar utredning rörande
bibehållande av inkomstprövningen för änkepensionen.
Riksförsäkringsanstalten har den bestämda uppfattningen alt reformeringen
av folkpensioneringens änkepensionssystem inte bör brytas ut ur
sitt sammanhang med invalidpensioneringen samt delar de betänkligheter,
som uttalats av herr Broberg i hans vid kommitténs betänkande fogade
särskilda yttrande.
Yrkeskvinnors sainarbetsförbund ansluter sig till kommittéförslaget om
slopande av inkomstprövningen för änkor med barn under 16 år men anser
att en icke behovsprövad änkepension åt friska och arbetsföra kvinnor utan
barn innebär en avsevärd orättvisa mot andra grupper i samhället.
Svenska arbetsgivareföreningen framhåller, att det är angeläget att en
betydande förbättring av änkepensionen vidtages för de änkor, som inte
kan bereda sig nämnvärda arbetsinkomster och ej lieller åtnjuter annan
pension, men att å andra sidan en icke inkomstprövad änkepension av föreslagen
storlek skulle innebära att många andra änkor komme att gynnas av
samhället i alltför hög grad jämfört med andra grupper. Med hänvisning
även till angelägenheten av att begränsa den kraftiga ökningen av statsutgifterna
förordar föreningen därför att änkepensionen alltjämt inkomstprövas.
Föreningen anser dock i likhet med herr Broberg, att pensionen
för att kunna utgöra en lämplig grund för änkepensionsförmånerna enligt
den allmänna tilläggspensioneringen till en mindre del bör utgå utan inkomstprövning.
SÄ CO betonar särskilt de överförsäkringsproblem, som kan uppstå vid
sammanträffande av familjepensionsförmåner från folkpensioneringen och
den allmänna tilläggspensioneringen. Enligt organisationens mening är det
inte möjligt att genomföra 1958 års A-riksdags beslut i fråga om folkpensioneringens
familjeförmåner. Frågan måste i sin helhet omprövas under hän
-
71
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
synstagande till familjepensioneringen inom den allmänna tilläggspensioneringen.
SACO avstyrker därför socialförsäkringskommitténs förslag i
dess lielhet. För den händelse reformer beträffande änkepensioneringen
anses böra genomföras förordar SACO att den nuvarande inkomstprövningen
övergångsvis bibehålies.
Socialförsäkringskommitténs förslag att änkepensionen till yngre
änkor utan barn skall minskas med en femtondel för varje år som
änkan var yngre än 50 år vid mannens frånfällc eller då yngsta barnet fyllde
16 år lämnas i allmänhet utan erinran i remissyttrandena. Svenska socialvårdsförbundet
delar kommitténs uppfattning att det lämpligen bör överlåtas
åt kommunerna själva att ta ställning till huruvida den föreslagna reduktionsregeln
bör tillämpas även för de kommunala bostadstilläggens vidkommande.
Pensionsstyrelsen anser däremot, att det knappast kan vara någon mening
att ge så låga pensioner till yngre änkor som blir en följd av förslaget,
pensioner som skulle kunna utgå i över 30 år och som, i många fall utan
någon egentlig mening för den enskilde, skulle bli betungande för pensioneringen.
Styrelsen anför vidare vissa kritiska synpunkter på förslaget
rörande de kommunala bostadstilläggen och yttrar.
Man torde kunna utgå ifrån att nuvarande grunder för de kommunala
bostadstilläggen, ehuru de givetvis inte av kommunerna bestämts med hänsyn
till de nya änkepensionerna, måste tills ev. ändring sker tillämpas jämväl
å dessa. Härvid kan svängningarna, särskilt framträdande när det gäller
femtondel spensionerna, mellan låga och höga belopp komma att framstå
som tämligen planlösa och det tröskelproblem, som femtondelspensionerna
skulle eliminera, i vissa fall att uppförstoras på ett omotiverat sätt. En
36-årig änka, som är frisk och arbetsför men inte bryr sig om att ta mer
förvärvsarbete än att hon förtjänar ungefär den avdragsfria inkomsten,
skulle sålunda i Stockholm, om hennes hyra är 1 600 kr., kunna få fullt
kommunalt bostadstillägg med 2 125 kr., medan en änka under 36 år, vars
förvärvsförmåga kanske är betydligt sämre, varken får änkepension eller
kommunalt bostadstillägg. Skillnaderna blir ytterst varierande med hänsyn
till de avsevärda olikheter som råder beträffande de kommunala bostadstilläggen
i olika orter men betydande även i andra samhällen än Stockholm
med höga kommunala bostadstillägg. Såväl med hänsyn härtill som att de
kommunala bostadstilläggen är beslutade från helt andra utgångspunkter
anser pensionsstyrelsen det nödvändigt att kommunerna får tid på sig att
överväga om de vill ändra grunderna för bostadstilläggen. Detta förutsätter
att de i mycket god tid informeras bl. a. om i vilket förhållande de gällande
grunderna och de nya änkepensionerna kommer att stå till varandra. Vägledande
synpunkter från statsmakternas sida beträffande bostadstilläggen
vore givetvis ytterst värdefulla.
Socialförsäkringsbolagens förening inser, att den reduktionsfaktor, som
kommittén föreslagit för vissa änkor under 50 år, varit önskvärd då det
gäller änkepension utan inkomstprövning, men ifrågasätter om änkepensioner
av så ringa belopp, som det blir fråga om i de lägsta åldersgrupperna,
72
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
är motiverade inom folkpensioneringen. Om änkepensionen behovsprövas,
saknas behov av dylik avtrappningsregel.
I likhet med socialförsäkringskommittén anser arbetsmarknadsstyrelsen
att behovet av bidrag till täckande av särskilda omställningskostnader i anledning
av mannens död till kvinnor utan barn, som blir änkor före 36 års
ålder, bör tillgodoses genom styrelsens försorg i form av utbildningsbidrag
och näringshjälp. Denna uppfattning delas av Landsorganisationen och
Sveriges husmodersföreningars riksförbund.
Förslaget att sätta den åldersgräns för barnet, som blir avgörande
för om yngre änkor skall erhålla full änkepension, till 16 år tillstyrkes
eller lämnas utan erinran i flertalet remissyttranden. Statskontoret
anser att en åldersgräns vid 19 år skulle vara ägnad att skapa svårlösta
administrativa problem, bl. a. med hänsyn till kravet att barnet skall vistas
i änkans hem, utan att något mera påtagligt pensionsbehov skulle bli tillgodosett.
Enligt Landsorganisationens mening vill det synas som om kommittén
vid utformningen av denna och övriga kvalifikationsregler för änkepensionen
lyckats i sin strävan att göra gränsfallen så få som möjligt.
Svenska socialvårdsförbundet liksom Svenska stadsförbundet och Svenska
landskommunernas förbund finner de av kommittén anförda skälen för
16-årsgränsen övertygande.
För en 19-årsgräns i enlighet med vad 1958 års A-riksdag förordade uttalar
sig socialstyrelsen, som anser det önskvärt, att samhället lämnar ett
stöd vilket kan medverka till att barnen stannar i hemmet och om möjligt
fullföljer sin utbildning till 19-årsåldern. Enligt styrelsens uppfattning blir
ungdomen inte ekonomiskt oberoende av hemmet på grund av att den har
förvärvsinkomst. Även TCO förordar 19-årsgränsen, medan Sveriges husmodersföreningars
riksförbund hävdar att den avgörande åldern bör vara 18 år.
De av socialförsäkringskommittén föreslagna reglerna rörande krav på
viss tids äktenskap för barnlös änka, angående upphörande av
rätten till änkepension då änkan ingår nytt äktenskap samt om
återinträde i pensionsrätt för kvinnor, som efter omgifte
ånyo blir änkor, har inte mött någon gensaga under remissbehandlingen.
Vad gäller kommitténs förslag beträffande änkepension i fall då lagligt
äktenskap ej föreligger uttalar riksförsäkringsanstalten,
att man genom anknytningen till att mannen och kvinnan skall ha haft
barn tillsammans åstadkommer en rimligare avgränsning än genom det
nuvarande villkoret om sammanlevnad under äktenskapsliknande förhållanden.
Tillämpningen av motsvarande stadgande i 20 § yrkesskadeförsäkringslagen
har givit riksförsäkringsanstalten erfarenhet av att det icke är tillfredsställande,
att viktiga rättsverkningar knytes till så oklara begrepp
som det sistnämnda. Även Landsorganisationen tillstyrker kommitténs förslag.
Pensionsstyrelsen däremot ställer sig avvisande till en ändring av
nuvarande regler.
73
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
I fråga om förslaget att rätt till änkepension i regel skall föreligga även
om makarna vid mannens död levde åtskilda delar riksförsäkringsanstälten
kommitténs uppfattning, att diffusa gränsdragningar
bör undvikas. Det förekommer emellertid fall, där tvekan icke kan råda om
att alla förbindelser mellan makarna är definitivt brutna, frånsett att äktenskapet
icke är formellt upplöst. Anstalten anser, att stötande resultat kan
uppkomma, om obetingad äukepensionsrätt skall föreligga även i de flagranta
fallen. Man ställs här enligt anstaltens mening icke inför sådana
ömtåliga utredningsfrågor som när det gäller att bedöma om en samlevnad
är äktenskapsliknande.
Vad socialförsäkringskommittén föreslagit beträffande pensionsförmåner
åt frånskilda kvinnor tillstyrkes av Landsorganisationen.
Sveriges husmodersföreningars riksförbund ställer sig visserligen
tveksamt till, huruvida det är i överensstämmelse med principen för den
föreslagna änkepensionen, som skall utgöra ersättning för förlorad eller
nedsatt försörjningsförmåga, att en frånskild kvinna genom förre makens
bortgång skall erhålla en bättre försörjning än tidigare. Förbundet finner
dock kommitténs motiveringar så övertygande, att förbundet önskar biträda
förslaget.
Enligt statskontorets mening saknas anledning att överväga efterlevandepension
i andra fall, än då förutvarande mannens frånfälle medfört ett
bortfall av ett från denne åtnjutet underhållsbidrag. Mot rätt för frånskilda
kvinnor att vid sålunda angivet förhållande åtnjuta pension enligt i kommittéförslaget
förordade grunder har ämbetsverket icke något att erinra.
Att änkepensionsrätt för frånskild hustru — såsom i förslaget förutsatts
skulle göras beroende av grunden för äktenskapsskillnaden anser statskontoret
under inga förhållanden böra ifrågakomma. Socialstyrelsen finner inte
de skäl bärande, som av kommittén anförts mot att anknyta pensionsrätten
till underhållet, och anser att det för frånskilda kvinnor utan barn bör
krävas, att kvinnan varit berättigad till och även faktiskt erhållit underhåll
från mannen, varjämte pensionen bör vara inkomstprövad. Till frånskild
kvinna med barn, till vilken den avlidne är fader, bör enligt styrelsens
mening pension utgå utan inkomstprövning och oavsett om kvinnan varit
underhållsbcrättigad eller ej. Pensionsbeloppet föreslås av socialstyrelsen
bli detsamma för frånskilda kvinnor som för änkor. Svenska socialvårdsförbundet
anser, att de av kommittén föreslagna reglerna om pensionsrätt
för frånskilda kvinnor oavsett underhållsskyldighet kan leda till stötande
resultat och bör omarbetas.
Bortsett från att flera av de remissorgan, som förordar bibehållande av
inkomstprövningen inom änkepensioneringen, påpekar att några särskilda
övergångsregler i sådant fall inte blir erforderliga, har kommitténs förslag
beträffande övergå ngsfallen i allmänhet föranlett tillstyrkanden
74 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
eller lämnats utan erinran. Svenska stadsförbundet uttalar, att önskemålen
om att förbättrade pensionsförmåner skulle kunna åtnjutas även av
efterlevande till personer, som avlidit före den nya lagstiftningens ikraftträdande,
genom de föreslagna bestämmelserna synes bli väl tillgodosedda.
Landsorganisationen finner den föreslagna garantiregeln för kvinnor, som
blivit änkor under tiden den 1 juli 1958—den 30 juni 1960, värdefull. TCO
anser de för övergångsfallen föreslagna reglerna väl avvägda med hänsyn
till vad som gäller för huvudfallen. Bestämmelserna tillstyrkes även av Sveriges
husmodersföreningars riksförbund.
Förslaget om garantibelopp för kvinnor, som blivit änkor under de två
aren närmast före ikrattträdandet av de nya änkepensionsreglerna, avstyrkes
av statskontoret, som inte kan finna förslaget sakligt motiverat ens ur synpunkten
att mildra skillnaderna i pensionshänseende mellan de kvinnor,
som blivit änkor före den 1 juli 1960, och dem som blir änkor därefter.
Barnpensioner m. m.
När det gäller de föreslagna barnpensionerna, som av socialförsäkringskommittön
förutsättes skola utgivas utan inkomstprövning vare
sig barnets försörjare avlidit före eller efter den nya lagstiftningens ikraftträdande,
ifrågasätter statskontoret, huruvida en dylik kostnadskrävande
konsekvens av folkpensionsreformen varit åsyftad. I överensstämmelse med
motsvarande ställningstagande i fråga om änkepensioneringen håller statskontoret
bestämt före, att gällande bestämmelser om inkomstprövning bör
bibehållas i sådana barnpensioneringsfall, som uppkommit före den 1 juli
1960.
Frågan om åldersgränsen tilldrar sig den största uppmärksamheten
bland remissorganen. Kommitténs med 1958 års A-riksdags ställningstagande
överensstämmande förslag att barnpensionerna skall utgå till dess
barnet fyller 19 år tillstyrkes av Landsorganisationen, som finner
nämnda ålder rimlig dels därför att man får överensstämmelse med åldersgränsen
inom tilläggspensioneringen och dels därför att den allt högre
utbildningsfrekvensen förutsätter ett föräldrastöd även för barn i åldersgrupperna
över 16 år. Även socialstyrelsen och TCO tillstyrker 19-årsgränsen.
De avstyrkande yttrandena är dock i majoritet, varvid i allmänhet
förordas, att barnpensionerna skall utgå till fyllda 16 år. Pensionsstyrelsen
anser, att minst lika starka skäl talar för att barnpensionsåldern sättes vid
16 år som att sagda ålder blir avgörande i vissa fall inom änkepensioneringen.
Enligt en inom pensionsstyrelsen verkställd uppskattning skulle
vid utgången av 1960 i riket finnas 350 000 ungdomar i åldern 16_18 år,
av vilka minst 225 000 eller omkring 65 procent beräknas vara i förvärvsarbete.
Styrelsen fortsätter.
75
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
Mot bakgrunden av de angivna siffrorna förefaller en barnpensionsålder
av 19 år icke vara motiverad ur de synpunkter försäkringen i fråga avser
att tillgodose. Med all sannolikhet kommer den att väcka stark irritation
särskilt bland folkpensionärer, vilka ju allt fortfarande får nöja sig med
förhållandevis låga folkpensioner, samt bland familjer med många barn och
begränsade inkomster vilka redan nu jämför sin levnadsstandard med förvärvsarbetande
ungdomars utan försörjningsbörda och med ofta små utgifter
för kost och logi hemma. Man bör inte förundra sig över om de skulle
ha svårt att förstå att vissa sådana ungdomar dessutom skulle få barnpensioner
på 1 000 kr. Som tillgångarna i samhället är begränsade vore ui
samhällelig synpunkt en mycket bättre användning av de ingalunda föraktliga
34 milj. kr. om året, som en treårig förhöjning av barnpensionsåldern
beräknats skola kosta, om dessa gick till att förbättra möjligheterna
för ungdomar som så önskade att vidare utbilda sig. I olika sammanhang
har ju vitsordats att dessa möjligheter är otillräckliga. Hårtill kommer att
kostnaderna inte torde stanna vid de nämnda 34 miljonerna. Motsvarande
höjning av åldersgränsen både för de allmänna och särskilda barnbidragen
synes svårligen kunna undvikas.
Synpunkter av liknande art återkommer delvis i statskontorets och riksförsäkringsanstaltens
liksom i Svenska arbetsgivareföreningens och SACO:s
yttranden. Svenska stadsförbundet anmäler betänkligheter mot att åldersgränsen
för barnpensionerna bestämmes utan samband med de på socialvårdens
område för närvarande pågående övervägandena om åldersgränsen
för andra bidragsformer. Det är enligt förbundets uppfattning av synnerlig
vikt att full samstämmighet råder i fråga om åldersgränserna för samhällets
skyldigheter att meddela hjälp till minderåriga. Genom sin finansieringsform
och sitt syfte torde barnpensionerna vara mer samhöriga med
socialvården i stort än med tilläggspensioneringen. Med hänsyn härtill och
till faran för att ett fastställande av högre åldersgräns för barnpension än
för andra sociala förmåner ogynnsamt kan komma att påverka de framtida
möjligheterna att nå en sådan enhetlighet, vill förbundet förorda att socialförsäkringskommitténs
förslag i denna del göres till föremål för fortsatt
utredning, vilken torde kunna anförtros åt socialpolitiska kommittén. På
liknande sätt uttalar sig Svenska landskommunernas förbund, och i önskemålet
om en bedömning inom socialpolitiska kommittén instämmer Svenska
socialvårdsförbundet.
Socialförsäkringsbolagens förening, som anser alt någon form av maximeringsregel
bör övervägas så alt inte 1 000 kr. utgår till ettvart av ett större
antal pensionsberättigade barn, avstyrker bestämt en högre åldersgräns än
16 år. Dock vill föreningen ifrågasätta, om det icke kan vara lämpligt att
införa en regel av liknande innehåll som den i 21 § första stycket yrkesskadeförsäkringslagen
intagna bestämmelsen om alt barn, som efter fyllda
16 år på grund av sjukdom eller annan dylik orsak är ur stånd att själv
försörja sig, skall vara berättigat till livränta, så länge anledningen till den
bristande försörjningsförmågan fortfar, dock längst till den dag barnet fyller
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
21 år. Sveriges husmodersföreningars riksförbund uttalar sig för att barnpensioner
skall utgå till fyllda 18 år.
Förslaget att barnpension skall utgå både till barn, vars fader
avlidit, och till barn, vars moder avlidit, har genomgående
tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Statskontoret finner sålunda de av
socialförsäkringskommittén anförda skälen för detta förslag bärande. Även
Svenska landskommunernas förbund finner övervägande skäl tala för kommitténs
förslag. Detta tillstyrlces också av Sveriges husmodersföreningars
riksförbund samt Yrkeskvinnors samarbetsförbund.
I fråga om storleken av barnpensioner till barn, vars båda föräldrar
avlidit, anför statskontoret, att vissa skäl onekligen talar för
att barnpensionen finge utgå med högre belopp än då endast en av föräldrarna
avlidit. Med hänsyn till vad socialförsäkringskommittén anfört rörande
de möjligheter, som framdeles kommer att föreligga för de föräldralösa
barnen att bestrida en avsevärd del av sina försörjningskostnader genom
de tilläggspensioner, vilka de regelmässigt kommer att bli berättigade
till, vill statskontoret dock inte motsätta sig den av kommittén förordade
överensstämmelsen beträffande förmånernas storlek i samtliga berörda
barnpensionsfall. Kommitténs förslag tillstyrkes även av Landsorganisationen
samt av Svenska landskommunernas förbund, som framhåller, att på
liknande sätt som beträffande de föräldralösa barnen skulle högre barnpensionsbelopp
kunna motiveras åt barn vars fader (den huvudsaklige
försörjaren) avlidit än åt barn vars moder avlidit. Den omständigheten att
barnpensionerna till skillnad från de särskilda barnbidragen ej blir inkomstprövade
synes enligt förbundets mening inte böra föranleda någon
differentiering av pensionsbeloppen för olika kategorier av barn. Efter en
inte alltför lång övergångstid kommer de föräldralösa barnen i åtnjutande
av högre förmåner genom tilläggspensioneringen än de fader- eller moderlösa
barnen. Intill dess anser förbundet, att den nu föreslagna beloppsmässiga
höjning av barnförmånerna, som barnpensionerna kommer att innebära
i jämförelse med de särskilda barnbidragens hittillsvarande maximibelopp,
är tillräcklig för att tillgodose även de föräldralösa barnens behov.
Svenska stadsförbundet däremot finner önskemålen om en välvilligare
behandling av de föräldralösa barnen under ett övergångsskede, innan tilläggspensioneringen
hinner börja verka, beaktansvärda. Socialstyrelsen ansluter
sig till det av tre reservanter inom socialförsäkringskommittén framlagda
förslaget om att pensionen till ett föräldralöst barn skall vara 1 500 kr.
Styrelsen anser, att ifrågavarande kategori barn har ett klart behov av det
stöd som en högre pension innebär. Samma ståndpunkt intages av Sveriges
husmodersföreningars riksförbund. Yrkeskvinnors samarbetsförbund hävdar,
att barnpensionerna för föräldralösa barn inom folkpensioneringen bör
utformas efter samma principer som gäller inom den allmänna tilläggspensioneringen.
77
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
När det gäller de av socialförsäkringskommittén föreslagna reglerna om
vilka barn, som skall äga rätt till barnpension, ifrågasätter
pensions styrelsen om inte alltför hårda verkningar kan befaras av bestämmelsen
att pensionsrätt ej föreligger för barn utom äktenskap, till vars
underhåll den avlidne genom för barnet bindande avtal åtagit sig att utgiva
visst belopp en gång för alla. Styrelsen föreställer sig nämligen att, särskilt
i tidigare år och innan man visste de konsekvenser ett avtal kunde medföra
i pensionsliänseende, avtalen kan ha slutits på relativt låga belopp. De
blygsamma livräntor som inköpts för beloppen har dessutom genom penningvärdets
fall ytterligare försämrats, en omständighet som ställer dessa
barn i betydligt sämre ställning än barnpensionärerna, vilkas förmåner kan
antagas bli höjda både med hänsyn till penningvärdets fall och den fortgående
standardförbättringen.
Kommittéförslaget i övrigt rörande barnpensionerna och höjningen
av återstående särskilda barnbidrag föranleder inga erinringar i remissyttrandena.
Svenska socialvårdsförbundet framhåller dock som synnerligen
angeläget, att inkomstprövningen av de särskilda barnbidragen åt barn
utom äktenskap, beträffande vilka faderskapet ej fastställes, så snart som
möjligt upphäves. Om faderskap fastställes och underhållsbidrag till följd
härav utgår från barnafadern reduceras inte detta till följd av inkomster,
som barnamodern kan förskaffa sig. Ej heller i fråga om bidragsförskott
förekommer numera någon inkomstprövning. Har faderskapet inte kunnat
fastställas, vilket i många fall kan tänkas ha sin grund i de alltjämt bristfälliga
resurser som blodgruppsforskningen ställer till förfogande för bevisningen
— och utgår till följd härav särskilt barnbidrag — göres däremot
rätten till bidrag beroende av vilka arbetsinkomster kvinnan kan förskaffa
sig. En dylik ordning kunde enligt förbundets förmenande inte accepteras.
En höjning av bidragsförskott och utfyllnadsbidrag motsvarande den som
föreslås för de särskilda barnbidragen finner socialstyrelsen ofrånkomlig.
Den av socialförsäkringskommittén intagna ståndpunkten att änklingspensioner
inte bör utgå från folkpensioneringen lämnas i
allmänhet utan erinran. Strängt principiellt bör enligt socialstyrelsens
mening även änklingar kunna tillerkännas pensionsrätt, vilken i så fall
bör regleras på samma sätt som änkepensionen. Med hänsyn till de väsentligt
förbättrade förhållanden, som barnpensionen kommer att medföra för
änklingar med barn, har styrelsen emellertid ingen erinran mot förslaget i
denna del. På liknande sätt uttalar sig Sveriges husmodersföreningars riksförbund.
Även Landsorganisationen godtar förslaget.
TCO däremot anser, att det i linje med principen om änkepension utan
inkomstprövning ligger att änklingspension bör kunna ulga — i varje fall
bör detta vara möjligt efter särskild prövning. Organisationen förordar att
frågan om änklingspensionerna göres till föremål för förnyad utredning.
78
Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960
Även Sveriges folkpensionärers riksorganisation önskar att änklingspension
skall kunna utgå, hellre efter behovsprövning än inte alls. Yrkeskvinnors
samarbetsförbund framhåller, att en familj där modern avlider ofta
ställs inför lika allvarliga ekonomiska problem som en familj där fadern
avlider. Detta gäller inte minst de familjer där modern är yrkesarbetande.
Att en änkling med barn under 16 år skall ha samma rätt till pension som
änka med barn anser förbundet vara principiellt riktigt och sakligt motiverat.
Departementschefen
De beslut i pensionsfrågan, som fattades vid 1958 och 1959 års riksdagar,
innebar inte endast en djupgående reformering av vårt pensionssystem. De
banade också väg för nya reformer av betydelse för hela socialförsäkringen.
Enligt min mening kan 1960-talet, om verket får fullföljas, medföra förverkligandet
av den gamla tanken på en enhetlig, samordnad socialförsäkring.
Då lagstiftningen om allmän tilläggspensionering nu vid årsskiftet trätt
i kraft har alla förvärvsarbetande svenska medborgare nått en grad av
social trygghet inför framtiden, som radikalt skiljer sig från vad föregående
generationer åtnjutit. Jag hyser förhoppningen, att flertalet av vårt folk
skall slå vakt om vad som vunnits och vill medverka till det fortsatta reformarbete,
som vi nu lagt grunden till.
Närmast förestår en betydelsefull och i vissa avseenden genomgripande
reform på folkpensioneringens område. Statsmakterna bör nu besluta om
en omedelbar väsentlig höjning av folkpensionsförmånerna till åldringar
och invalider samt om en omläggning och förbättring av folkpensioneringens
förmåner till änkor och barn.
Socialförsäkringens samordning och komplettering
Innan jag går närmare in på de aktuella förslagen vill jag i korthet teckna
några huvuddrag i socialförsäkringens utveckling fram till nu samt ange
vissa riktlinjer för hur den enligt min uppfattning bör gestalta sig i framtiden.
Då den allmänna sjukförsäkringen och moderskapsförsäkringen trädde
i kraft 1955 kompletterades vårt sociala försäkringssystem i ett mycket
viktigt avseende. På grund av den redan befintliga folkpensioneringens och
den nya sjukförsäkringens obligatoriska karaktär har alla medborgare
sedan dess ett grundläggande skydd mot de ekonomiska risker, som åtföljer
sjukdom, moderskap, ålderdom, invaliditet och försörj arens frånfälle. För
de allra flesta, som är utsatta för arbetslöshetsrisker, står ett försäkringsskydd
till buds också häremot.
Då den allmänna sjukförsäkringens ikraftträdande slutligen beslöts, hade
79
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
en ny princip börjat genomsyra våra tänkesätt då det gäller försäkringsförmånernas
karaktär. Försäkringen borde inom rimliga gränser ersätta det
bortfall av arbetsinkomst, som inträffade i det enskilda fallet. Denna det
individuella standardskyddets princip hade redan på 1910-talet i viss mån
förverkligats inom yrkesskadeförsäkringen. Den fick 1955 tillämpning inom
sjuk- och moderskapsförsäkringen. Starka reformkrav i samma riktning
förelåg på pensionsområdet.
Efter beslutet om tilläggspensioneringen torde det kunna sägas, att principerna
om den allmänna omfattningen och det individuellt avvägda standardskyddet
gått segrande ur striden om socialförsäkringens uppbyggnad.
Även om utvecklingen lett fram till en betydande grad av överensstämmelse
i huvuddragen inom socialförsäkringens olika grenar är det emellertid
påfallande, att de nämnda båda principerna inte tillämpas allmänt
eller enhetligt. För min fortsatta framställning är det nödvändigt att redogöra
för vissa skillnader.
Ett individuellt avpassat skydd för den bortfallna arbetsinkomsten erbjudes
alla löntagare och deras familjer genom sjuk- och moderskapsförsäkringen
vid sjukdom och moderskap, genom yrkesskadeförsäkringen vid sjukdom,
invaliditet och dödsfall som inträffat i arbetet, samt genom folk- och
tilläggspensioneringen vid ålderdom, arbetsoförmåga och dödsfall. Detta
skydd är obligatoriskt med den inskränkningen, att ett kollektivt undantagande
från den allmänna tilläggspensioneringen är möjligt. Ett visst skydd
för uppnådd standard vid arbetslöshet erbjudes de arbetslöshetsförsäkrade
löntagarna.
Andra förvärvsarbetande än löntagare är obligatoriskt tillförsäkrade
samma grundskydd som löntagarna genom sjuk- och moderskapsförsäkringen
samt folkpensioneringen. Dessutom kan de erhålla ett individuellt
avpassat skydd för bortfall av arbetsinkomst i samma situationer som löntagare
inom sjukförsäkringen, yrkesskadeförsäkringen och tilläggspensioneringen.
Detta kan uppnås genom anslutning till sjukkassornas frivilliga
försäkring för tilläggssjukpenning och till den frivilliga yrkesskadeförsäkring
som bl. a. riksförsäkringsanstalten tillhandahåller samt, såvitt angår
tilläggspensioneringen, genom att inte anmäla utträde. Arbetslöshetsförsäkring
kan i princip erhållas även för sådana grupper genom kollektiva
åtgärder. Vid sidan om de nämnda formerna av frivillig anslutning till
socialförsäkringens olika grenar erbjuder pensionsstyrelsen en frivillig kompletterande
pensionsförsäkring. — Även för icke förvärvsarbetande husmödrar
finns vissa möjligheter till frivillig försäkring för tilläggsförmåner
inom sjukförsäkringen och genom yrkesskadeförsäkringen samt med anlitande
av pensionsstyrelsens frivilliga försäkring.
De individuellt avpassade förmånerna är konstruerade på olika sätt inom
sjuk- och moderskapsförsäkringen, yrkesskadeförsäkringen och tilläggs
-
80
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
pensioneringen. De skalor och beräkningsmetoder, som kommer till användning
vid förmånernas fastställande i förhållande till inkomsten, är olika
inom de tre försäkringsgrenarna. Mest påfallande är att den högsta nivån
ligger vid drygt 30 000 kronors inkomst inom tilläggspensioneringen medan
den nås vid ungefär hälften så hög inkomst inom de övriga grenarna.
Vidare är finansieringen av försäkringarna oenhetlig. För löntagarnas del
finansieras yrkesskadeförsäkringen och tilläggspensioneringen genom avgifter
som erlägges av arbetsgivarna, medan arbetslöshetsförsäkringen bekostas
gemensamt av arbetstagarna och staten. Sjuk- och moderskapsförsäkringens
kostnader för löntagare bestrides av de nämnda tre parterna
gemensamt. Förmåner för andra förvärvsarbetande än löntagare bekostas
inom tilläggspensioneringen genom avgifter från de försäkrade själva, inom
den frivilliga sjukförsäkringen genom egenavgifter och statsbidrag, inom
den frivilliga yrkesskadeförsäkringen helt genom egenavgifter. Folkpensioneringen
är i verkligheten helt skattefinansierad, om också en del av kostnaden
bestrides genom en specialskatt som har formen av en avgift. Inom
skattefinansieringens ram deltar kommunerna i kostnaderna för folkpensioneringen
men inte för socialförsäkringen i övrigt.
Inkomstprövning förekommer alltjämt inom en gren av socialförsäkringen,
nämligen folkpensioneringen, men inte i övrigt. Inkomstprövningen
är emellertid på väg att avskaffas på väsentliga avsnitt.
Förmånernas anpassning efter förändringar i penningvärdet är inte enhetligt
ordnad.
Socialförsäkringens skilda grenar administreras såväl lokalt som centralt
genom flera olika förvaltningar.
Att socialförsäkringen inte är från början systematiskt uppbyggd efter
enhetliga principer är helt naturligt. Det är en följd bl. a. av det självklara
förhållandet, att varken ekonomiska eller politiska förutsättningar har funnits
för en reformverksamhet, som vid varje tillfälle tillgodosett alla önskemål
över hela fältet. Det ligger inget egendomligt eller beklagansvärt i det
faktum, att socialförsäkringens stora byggnad uppförts etappvis och att de
olika delarna tid efter annan anpassats efter ändrade förutsättningar och
behov.
Tidpunkten synes nu emellertid synnerligen lämpad för en översyn i
samordningens och kompletteringens tecken. Vägledande för en sådan översyn
bör vara bl. a., att luckor och brister i försäkringsskyddet bör fyllas,
om de motsvaras av angelägna behov. Samordning och förenkling bör eftersträvas
överlag och särskilt på de punkter, där utvecklingen av olika
försäkringsgrenar medfört att skyddet i vissa fall blivit dubbelt.
En sådan översyn pågår redan på flera olika avsnitt av problemkomplexet.
Vad först pensionssystemet beträffar har riksdagen redan fastlagt vissa
81
Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960
riktlinjer för utvecklingen i fråga om dels de grundläggande folkpensionsförmånernas
belopp, dels förutsättningarna för deras utgivande. Till den
nu aktuella etapphöjningen av folkpensionerna återkommer jag närmare
i det följande. I det sammanhanget behandlar jag förverkligandet av riksdagens
tidigare uttalanden angående familj ef örmånernas konstruktion inom
folkpensioneringen, varom socialförsäkringskommittén nu har lagt fram
förslag. Av särskild betydelse är därvidlag inkomstprövningens avskaffande
då det gäller framtida försäkringsfall inom familjepensioneringen.
Socialförsäkringskommitténs närmast framförliggande uppgifter avser
invalid- respektive förtidspensioneringens utformning inom folkpensioneringen
och tilläggspensioneringen. Därvid blir det aktuellt att avskaffa inkomstprövningen
i fråga om folkpensioneringens förmåner till invalider.
Denna åtgärd förutsätter i sin tur att nya regler utformas för prövningen
och bedömningen av sådan invaliditet, som ger rätt till pension från pensionssystemets
olika grenar.
Då den nuvarande inkomstprövningen av invalidpensionerna försvinner,
uppstår förutsättningar, som tidigare inte funnits, för att tillgodose behovet
av en närmare samordning av olika förmåner inom det nuvarande socialförsäkringssystemet.
Behovet av samordning förstärkes samtidigt därav, att
de olika förmånerna blir så mycket större än tidigare. Så länge endast ett
grundläggande skydd förelåg och detta skydd därtill överlag var svagt,
kunde man bortse från vissa brister i samordningen.
En mycket betydelsefull, inkomstprövad del av folkpensioneringen beröres
inte av det nämnda utredningsarbetet, nämligen de kommunala bostadstilläggen.
Jag vill i detta sammanhang förklara, att jag inte har för avsikt
att medverka till att dessa tillägg försvinner eller reduceras på det sätt
som allmänna pensionsberedningen föreslog 1957. De kommunala bostadstilläggen
är av utomordentligt stor betydelse för de nuvarande folkpensionärerna
och dem som snart blir folkpensionärer. De aktuella samordningssträvandena
hindras inte heller av bostadstilläggens existens eller av
inkomstprövningen av dem. En sak för sig är, att en framtida omprövning av
finansieringsfrågorna kan komma att beröra kostnadsfördelningen även
då det gäller bostadstilläggen.
Sedan socialförsäkringskommittén slutfört arbetet med invalidpensioneringen,
kommer förutsättningar att föreligga för eu redan tidigare förutskickad
sammanarbetning av pensionslagstiftningen till ett enda lagverk.
Därvid kan olika justeringar tänkas bli aktuella i syfte att närmare än som
redan skett samordna folkpensioneringen och tilläggspensioneringen.
Invalid- respektive förtidspensioneringens utformning kommer att aktualisera
yrkesskadeförsäkringens ställning och uppgifter. Ersättningarna vid
yrkesskada avser för löntagarnas del i viss utsträckning samma försäkringsfall,
som pensionssystemet kommer att ge hela folket täckning för. Det
(i Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 75
82
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
bör undersökas i vad män pensionssystemet inte kan svara för risktäckningen
vid yrkesskador samt på vilka avsnitt och i vilka former pensioneringens
förmåner bör kompletteras vid yrkesskador.
Socialförsäkringssystemets ersättningsformer vid långvarig sjukdom och
invaliditet utgör i princip en fortsättning av sjukförsäkringens och delvis
yrkesskadeförsäkringens ersättningar för kortvariga fall. Mellan sjukförsäkring
och folkpensionering föreligger luckor eller brister i försäkringsskyddet,
som alltsedan den allmänna sjukförsäkringens tillkomst känts besvärande.
Även möjligheterna till dubbel ersättning i vissa fall har föranlett
behov av samordning. Sjukhjälpstiden inom sjukförsäkringen har i
olika avseenden förlängts i syfte att minska risken för avbrott i det skydd,
som långvarigt sjuka beredes genom sjukförsäkringen respektive folkpensioneringen.
Fortfarande finns dock vissa luckor, och det förhållandet att
tilläggssjukpenningen sjunker efter en viss tids sjukdom utgör en svaghet
i försäkringsskyddet. 1 fråga om sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen
förverkligades en långtgående samordning 1955. Nu är tiden inne
att såvitt möjligt fullständiga denna samordning inom hela socialförsäkringen.
Vad angår den personkrets, som omfattas av socialförsäkringens olika
grenar, bör erinras om att riksdagen 1959 hemställt om en utredning i fråga
om företagares anslutning till den obligatoriska tilläggssjukpenningförsäkringen.
Om en sådan anslutning kommer till stånd, synes goda förutsättningar
föreligga för en utveckling därhän, att socialförsäkringssystemet i
sin helhet omfattar hela folket. En sådan utveckling förefaller inte behöva
hindra, att möjligheter till undantagande kan föreligga, och inte heller utesluta
att yrkesskador i vissa fall kan föranleda särskilda ersättningar. Vidare
aktualiseras i detta sammanhang frågan om en översyn av ersättningsreglerna
för vissa särskilda grupper, bland dem husmödrar som saknar
kontant inkomst av sitt arbete i hemmet. — Frågan om arbetslöshetsförsäkringens
omfattning och ställning i socialförsäkringssystemet kan behandlas
helt oberoende av övriga här berörda frågor.
Vid samordningsarbetet kommer oundvikligen även frågan om skalorna
för tilläggssjukpenning och ÖA''riga inkomstgraderade förmåner inom socialförsäkringen
att kräva en omprövning. Inom tilläggspensioneringen är maximigränsen
för den förmånsgrundande inkomsten relativt hög, och dessutom
stiger den automatiskt vid penningvärdeförsämring. Sjukförsäkringens
och yrkesskadeförsäkringens motsvarande gränser är förhållandevis
låga och dessutom låsta sedan åtskilliga år.
I det föregående har ej berörts de frågor, som sammanhänger med ersättning
för sjukvård m. in. vid sjukdom och invaliditet, men även dessa frågor
måste uppmärksammas, eftersom de har nära sammanhang med regleringen
av de kontanta förmånerna.
Även finansieringsfrågorna utgör ett fält för rationalisering och ompröv
-
83
Kungi. Maj:ts proposition nr 75 år 7960
ning. Arbetsgivarnas avgifter och bidrag till olika försäkringsgrenar bör
om möjligt sammanslås, och detsamma gäller i fråga om såväl egenavgifter
som statsbidrag. Sådana åtgärder hindrar inte att de allmänna och lika förmånerna,
t. ex. inom folkpensioneringen, finansieras i särskild ordning om
så befinnes önskvärt.
Behovet av att bibehålla en särskild förvaltning för folkpensioneringsfonden
kan diskuteras. Vidare är frågan om pensionssystemets ekonomiska
ansvar för och medverkan i rehabiliteringsverksamheten aktuell. Pensionsstyrelsens
frivilliga försäkring överses f. n. av en särskild utredningsman.
Vad angår förvaltningen samt den judieiella prövningen av besvärsärenden
erbjuder sig av allt att döma betydande rationaliseringsmöjligheter,
såvida en samordning av de materiella reglerna för socialförsäkringens olika
grenar kan genomföras. Detta arbetsområde är f. n. föremål för utredning
inom socialförsäkringens administrationsnämnd.
Tidsutrymmet för det omfattande reformarbete av delvis teknisk art,
som nu pågår, är förhållandevis knappt. I betydelsefulla hänseenden, som
har direkt anknytning till pensionssystemet, bör lagstiftning och förvaltningsorganisation
beslutas 19(>1 och 1962 för att träda i funktion senast vid
ingången av 1963. Det är därför av vikt, att utrednings- och förberedelsearbetet
bedrives i så rationella former som möjligt. Socialförsäkringskommittén
och administrationsnämnden arbetar snabbt och effektivt och i samverkan
med socialdepartementets rättsavdelning. Jag har därför kommit
till den uppfattningen, att olika föreliggande utredningsuppgifter inom
socialförsäkringen bör upptas till prövning i särskild ordning endast i den
mån det visar sig nödvändigt eller fördelaktigt att behandla dem på annat
sätt än genom den utredningsapparat, som f. n. arbetar med de frågor jag
nu behandlat.
Bland föreliggande utredningsuppgifter finns åtskilliga frågor som rör
sjukförsäkringen. För snart ett år sedan, innan lagstiftningen om den allmänna
tilläggspensioneringen beslutats, uttalade jag vid anmälan av vissa
sjukförsäkringstrågor (prop. 1959: 161), att en allmän och mera omfattande
översyn av sjukförsäkringslagen borde anstå till dess ytterligare
erfarenheter vunnits rörande lagens verkningar och till dess samordningsfrågorna
inom socialförsäkringen i sin helhet kunde prövas. Vidare framhöll
jag, att översynen torde få komma till stånd inom eu relativt nära framtid
bl. a. som följd av pensionsreformen. I sitt av riksdagen bifallna utlåtande
(nr 45) framhöll andra lagutskottet, att den allmänna översynen av
sjukförsäkringsbestämmelserna snarast borde komma till stånd. Mera
väsentliga utökningar av försäkringsskyddet borde enligt utskottets mening
inte ske i samband med en partiell reform.
Då samordningsfrågorna inom socialförsäkringen nu kan prövas i sin
helhet kommer, som framgått av det föregående, sjukförsäkringens ersättningsregler
att beröras i mycket väsentliga avseenden. Formerna för utred
-
84
Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960
ningsarbetet på de avsnitt av sjukförsäkringen, som inte kommer att behandlas
i sammanhanget, får anpassas till det nyssnämnda kravet på effektivitet
i arbetet allteftersom verksamheten fortskrider.
Standardhöjning av folkpensionerna
Då jag nu övergår till att behandla de omedelbart förestående reformerna
inom folkpensioneringen vill jag först uttrycka min glädje över att det visat
sig möjligt att föreslå dels en betydande allmän standardhöjning av folkpensionerna,
dels en höjning och utvidgning av famfljepensionsförmånerna.
Vid den tidpunkt, då den i arbetslivet verksamma generationen genom tilläggspensioneringens
införande fått sin trygghet inför framtiden kraftigt
utbyggd, har det framstått som särskilt angeläget att bereda de redan pensionerade
en väsentlig förbättring av levnadsvillkoren.
Riksdagen enade sig 1958 om programmet för folkpensionernas utveckling
under en tioårsperiod och uttalade sig för sådana höjningar, att
pensionen — varvid bostadstillägget inte medräknades — skulle höjas
från 2 250 kr. om året till 3 600 kr. år 1968 för en ensam pensionär. Beloppet
för två makar, sammanlagt 3 600 kr., skulle höjas till 5 400 kr. år 1968.
Beloppen för 1968 var beräknade i 1957 års penningvärde. Som ett första
steg genomfördes en höjning från den 1 juli 1958, som motsvarade 150 kr.
om året för en ensam pensionär och 240 kr. för två makar sammanlagt.
Den höjning, som jag nu förordar till genomförande fr. o. m. juli 1960,
innebär att nu ett större steg tas än 1958. Jag föreslår nämligen, att den
allmänna ålderspensionen och invalidpensionens maximibelopp höjes med
250 kr. per år räknat för ensam pensionär och med 350 kr. för två makar.
För änkepensionerna och övriga familjeförmåner föreslår jag i det följande
ytterligare förbättringar.
Jag vill redan nu förutskicka, att den av mig förordade folkpensionsreformen
innebär en kostnadsökning med ca 369 milj. kr. om året, varav 306
milj. kr. faller på staten och 63 milj. kr. på kommunerna. Det är i själva
verket så, att vid inget tillfälle sedan den nuvarande folkpensioneringens
införande år 1948 en så kostnadskrävande reform genomförts.
Med hänsyn till den offentliga debatt som förts om folkpensionshöjningens
stoxdek vill jag här erinra om vad som förekommit i denna fråga
sedan 1957, då allmänna pensionsberedningen framlade sitt förslag om förbättrad
pensionering.
Statsmakternas ställningstagande rörande den framtida pensionsnivån
liksom beslutet om 1958 års pensionshöjning grundade sig på allmänna pensionsberedningens
förslag. När det gällde den fortsatta takten i folkpensionshöjningen
föreslog beredningen att en betydande höjning, 700 kr. för
en ensam pensionär och 820 kr. för två pensionsberättigade makar, skulle
85
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
företagas år 1960 och att därefter höjningar med lägre, årligen lika stora
belopp skulle äga rum ettvart av åren 1962, 1964, 1966 och 1968. Enligt
pensionsberedningen skulle emellertid pensionshöjningen förknippas med
en minskning av de kommunala bostadstilläggen med belopp motsvarande
hälften av varje pensionshöjning. Beredningens av statsmakterna
gillade förslag angående pensionsnivån år 1968 innebär, att två pensionsberättigade
makar tillsammans skall få 50 procent mer än som tillkommer
en ensam pensionär, under det att två makar nu får 60 procent
mer än en ensam folkpensionär. Enligt beredningsförslaget skulle ändringen
i förhållandet mellan pensionsbeloppen för en ensam och två gifta pensionärer
genomföras i samband med 1960 års höjning.
Statsmakterna har dock inte anslutit sig till vad allmänna pensionsberedningen
föreslagit om takten i folkpensionshöjningarna fram till år
1968. Enligt beslutet vid 1957 års riksdag om folkomröstning i pensionsfrågan
intogs i den gemensamma ingressen till röstsedlarna en deklaration
om de framtida folkpensionsförbättringarna, vari angavs målet år 1968
men inte takten för höjningarnas genomförande.
Vid 1958 års A-riksdag uttalade särskilda utskottet i sitt utlåtande nr 1
enhälligt, att utskottet inte fann det lämpligt att riksdagen band sig i fråga
om storleken av de olika höjningarna under åren fram till 1968. Vid varje
höjning av pensionsnivån borde enligt utskottets mening möjlighet föreligga
för statsmakterna att bestämma höjningens storlek med hänsyn till
den statsfinansiella och samhällsekonomiska situationen. Utskottet uttalade
dock, att den av pensionsberedningen föreslagna särskilt kraftiga höjningen
år 1960 borde undvikas och en jämnare successiv höjning eftersträvas.
Detta uttalande godkändes av riksdagen utan att ändringsyrkanden
framställdes. Vidare förordade utskottet, att förändringen av storleksförhållandet
mellan pensionsbeloppen för två gifta pensionärer och för en ensam
borde genomföras successivt. Till frågan om avveckling av de kommunala
bostadstilläggen ansåg sig utskottet inte då böra ta ställning. På den sistnämnda
punkten förelåg reservationer. Riksdagen godtog utskottets uttalanden
och förslag.
Även vid 1959 års riksdag var frågan om takten i folkpensionshöjningarna
fram till år 1968 uppe till behandling. Vid anmälan av propositionen nr 100
med förslag till lag om försäkring för allmän tilläggspension, m. m. anslöt
jag mig till den åsikt om takten i folkpensionshöjningarna, som uttryckts i
de anförda utskottsuttalandena vid 1958 års A-riksdag. I anledning av propositionen
väcktes motioner, av vilka ett par bl. a. berörde nämnda spörsmål.
I sitt utlåtande (nr 1) över propositionen och motionerna hänvisade särskilda
utskottet till det förutnämnda uttalandet från 1958 att det vid varje
ytterligare höjning av pensionsnivån bör föreligga möjligheter för statsmakterna
att bestämma höjningarnas storlek med hänsyn till den statsfinansiella
och samhällsekonomiska situationen. Utskottet förutsatte vidare, att
86
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 dr 1960
man — även om det med hänsyn till svårigheterna att för någon längre tid
framöver förutse konjunkturutvecklingen och övriga på frågans bedömning
inverkande omständigheter kan föreligga vanskligheter när det gäller ställningstaganden
på längre sikt i de avseenden det här är fråga om — på
ansvarigt håll tillvaratar alla de möjligheter som står till buds för en konkret
planering rörande den tänkbara takten i den beslutade folkpensionshöjningens
genomförande. Dessa utskottets uttalanden, mot vilka någon
reservation inte förelåg, godkändes av riksdagen. Dessutom har, såsom framgår
av vad jag inledningsvis anfört, besparingsutredningen gjort vissa uttalanden
om takten i folkpensionsförbättringarna.
Som jag förut nämnt har förutsättningar nu befunnits föreligga för
en betydande standardhöjning av folkpensionerna. Enligt mitt förslag bör
ålderspensionerna höjas med 250 kr. om året för en ensam folkpensionär
och med 350 kr. för två pensionsberättigade makar. Motsvarande höjning
föreslås också av invalidpensionernas och sjukbidragens maximibelopp,
varjämte höjningen också skall komma till synes på änkepensionerna.
Liksom vid 1958 års standardhöjning av folkpensionerna hör
hustrutilläggen höjas med samma belopp som pensionen för envar av två
makar. Genom en höjning av föreslagen storlek kommer ålderspensionens
årsbelopp, om man räknar med ett nytt indextillägg, att från och med den
1 juli 1960 uppgå till 2 750 kr. för en ensam pensionär och 4 350 kr. för
två pensionsberättigade makar. Maximibeloppen för invalidpension och
sjukbidrag blir desamma, och full änkepension enligt de av mig i det följande
förordade reglerna kommer att utgå med samma belopp som ålderspensionen
till en ensam pensionär. Folkpension till en man och hustrutilllägg
till hans hustru kan maximalt uppgå till det nyss för två pensionsberättigade
makar angivna beloppet. Det är att märka, att till dessa belopp
kan komma kommunala bostadstillägg på samma sätt som hittills. Någon
reduktion av de kommunala bostadstilläggen i enlighet med vad allmänna
pensionsberedningen på sin tid föreslog bör nämligen som jag tidigare
framhållit inte komma ifråga.
Änkepensioner m. m.
Vid utarbetandet av förslaget till förbättring av folkpensioneringens familjeförmåner
har 1958 års socialförsäkringskommitté utgått från de ställningstaganden,
som gjordes av 1958 års A-riksdag. Det familjeskydd, som
folkpensioneringen för närvarande bereder, innefattar följande former av
förmåner, vilka alla är inkomstprövade, nämligen änkepension, änke- och
änklingsbidrag samt särskilda barnbidrag. Vad angår änkepensionen innebar
riksdagens ställningstagande bl. a., att dylik pension, som nu utgår
med högst samma belopp som ålderspensionen till envar av två pensionsberättigade
makar, skulle höjas till beloppet för en ensam pensionär och att
87
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 dr 1960
pensionen till kvinnor, som blivit änkor efter den 30 juni
1 9 6 0, inte skulle inkomstprövas.
Socialförsäkringskommittén har inte ifrågasatt något annat än att inkomstprövningen
av änkepensionen skall, såsom riksdagen uttalat sig för,
slopas i fall som inträffar efter den 30 juni 1960. Jag finner också för egen
del, att de nya änkepensionsreglerna bör följa riksdagens ställningstagande
i detta avseende liksom att oreducerad änkepension i enlighet med riksdagens
uttalande till beloppet bör överensstämma med ålderspensionen för en
ensam pensionär. Som förut nämnts uppgår då änkepensionen fr. o. m. juli
1960 till 2 750 kr.
Oreducerad änkepension bör, såsom kommittén föreslår i anslutning
till den av 1958 års A-riksdag intagna ståndpunkten, utgå till änka, som
har barn under en viss ålder i hemmet, ävensom till änka, som fyllt 50 år
vid den tidpunkt då mannen avled eller då hon upphörde att vara berättigad
till full änkepension på grund av förekomsten av barn i hemmet. För
änka, som inte fyllt 50 år vid nämnda tidpunkt, bör pensionen reduceras
med en femtondel för varje år, varmed det antal år som änkan fyllt vid
den avgörande tidpunkten understiger 50. Härav följer att en änka, som
inte fyllt 36 år vid tidpunkten i fråga, inte erhåller någon änkepension.
När det gäller reducerad änkepension till yngre änkor utan barn
innebär socialförsäkringskommitténs förslag, att årliga sådana pensioner
skall utgå även till änkor som är i åldern 36—39 år vid mannens död eller
den tidpunkt då förekomsten av barn i hemmet upphör att kvalificera till
oreducerad pension. Detta betyder en avvikelse i förhållande till allmänna
pensionsberedningens förslag, enligt vilket pensionen i dylika fall borde utbytas
mot engångsbelopp. Under remissbehandlingen av socialförsäkringskommitténs
förslag har i ett par yttranden ifrågasatts värdet av att utge så
små årliga pensioner, som det här blir fråga om.
De årliga änkepensionerna till en barnlös änka, som var 36 år vid mannens
död, kommer enligt kommittéförslaget att utgöra Vis av full pension.
För varje ytterligare år som änkan fyllt vid mannens frånfälle tillkommer Vis
av full änkepension. Vid ett oreducerat änkepensionsbelopp av 3 600 kr.
kommer alltså pensionen till en änka, som var 36, 37, 38 resp. 39 år vid änkeblivandet,
att uppgå till 240, 480, 720 resp. 960 kr., vilket med inemot 80
procent överstiger de pensionsbelopp, som allmänna pensionsberedningen
räknade med då den föreslog deras utbytande mot engångsbelopp. Även om
pensioner till de lägre av dessa belopp inte fyller så stor uppgift måste man
emellertid, som socialförsäkringskommittén framhåller, beakta att de i
framtiden i regel kommer att utgå jämsides med tilläggspensioner, som
inte reduceras med hänsyn till änkans ålder vid änkeblivandet eller motsvarande
tidpunkt. På grund härav och då rätt svårlösta problem uppkommer
i samband med utgivandet av engångsbelopp såsom ersättning
88
Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960
för löpande pensioner, finner jag den av kommittén förordade ordningen
vara att föredraga.
Då en med vissa femtondelar reducerad änkepension utgår bör, såsom
kommittén föreslagit, reduktionen omfatta även standard- och indextilllägg-
I fråga om de kommunala bostadstilläggen har kommittén ansett att
någon motsvarande reduktion inte bör följa automatiskt utan får bli beroende
på om vederbörande kommun beslutar att reduktionsregeln skall tilllämpas
för bostadstillägg, som utgår i kommunen. Lämpligheten av att kommunernas
handlingsfrihet på detta sätt lämnas obeskuren har inte bestritts
i remissyttrandena, och jag ansluter mig också till kommitténs uppfattning.
Kommunernas nuvarande grunder för kommunala bostadstillägg är uppenbarligen
inte utformade med tanke på att reglera i vad mån tillägg skall utgivas
till änkepensioner av den typ, som de på grund av femtondelsregeln
reducerade änkepensionerna ntgör exempel på. Det synes därför lämpligt att
kommunerna snarast tar ställning till det läge, som uppkommer vid genomförande
av de nu förordade änkepensionsreglerna.
Som förut nämnts kommer änkepensioner inte att utgå till änka utan
barn, som var yngre än 36 år vid mannens frånfälle eller då hon upphörde
att vara pensionsberättigad på grund av att hon hade barn i hemmet. Socialförsäkringskommittén,
som enligt sina direktiv haft att pröva lämpligheten
av att engångsbelopp från folkpensioneringen utgår i dylika fall, finner att
frågan om stöd åt denna grupp av änkor bör lösas inom ramen för arbetsmarknadsstyrelsens
verksamhet. Kommitténs uppfattning delas av arbetsmarknadsstyrelsen,
och från övriga remissorgans sida har några invändningar
inte heller gjorts. Även enligt min mening är den lämpliga formen
för att hjälpa sådana änkor över de särskilda omställningssvårigheterna i
samband med änkeblivandet att finna i den stödverksamhet genom utbildningsbidrag
och näringshjälp, som handhaves av arbetsinarknadsorganen.
I fråga om förutsättningarna för oreducerad änkepension till yngre
änkor med barn har vid 1958 års A-riksdag endast angivits, att änkan
skulle ha barn under 19 år i hemmet. Detta kortfattade uttryckssätt förutsatte
givetvis att en närmare precisering skulle göras vid lagstiftningens
utformning. Såsom socialförsäkringskommittén föreslagit bör med barn
avses samma kategorier av barn som i den nuvarande lagen om änkeoch
änklingsbidrag. Till barn som kan grunda pensionsrätt för änkan
bör alltså även i fortsättningen räknas makarnas gemensamma barn eller
adoptivbarn, endera makens barn eller adoptivbarn och barn, som ej är
någondera makens barn eller adoptivbarn men står under änkans vårdnad,
allt givetvis under förutsättning att övriga i det följande behandlade villkor
uppfylles.
Bestämningen »barn i hemmet» och den åldersgräns för barnet,
som bör gälla, står i nära samband med varandra. Givet är att åldersgränsen
inte bör dragas så att det i ett större antal fall kan antagas att barnet lämnat
89
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
hemmet innan åldersgränsen uppnås. I händelse så är förhållandet uppstår
svårigheter att avgöra, huruvida barnet alltjämt vistas i hemmet, och frestelserna
att lämna oriktiga uppgifter om barnets bostadsförhållanden blir
stora. Åldersgränsen synes därför böra sökas i anslutning till den ålder
då flertalet barn träder ut i förvärvslivet och inte längre är på samma sätt
som förut beroende av föräldrahemmet. Efter den tidpunkten utgör barnen
inte heller något hinder för änkan att ägna sig åt förvärvsarbete och någon
särställning för änkan i pensionshänseende är inte längre motiverad på
grund av att hon har barn i hemmet. Den allmänna skolplikten upphör
senast det år då barnet fyller 16 år. Av tillgängliga uppgifter framgår att
mer än hälften av alla ungdomar i åldern 16—18 år har förvärvsarbete, och
åtskilliga av dem torde ha goda inkomster. Socialförsäkringskommittén har
därför föreslagit den avvikelsen från vad riksdagen förutsatte att den ifrågavarande
åldersgränsen sättes vid 16 år.
Till kommitténs förslag i denna del, som vunnit gillande hos det stora
flertalet remissorgan, vill jag ansluta mig. En åldersgräns vid 16 år innebär
en betydande förbättring i förhållande till den nu enligt lagen om bidrag
till änkor och änklingar med barn gällande 12-årsgränsen. Samtidigt undgår
man i huvudsak att åldersvillkoret kommer i konflikt med kravet på vistelse
i hemmet, vilket blir fallet om åldersgränsen sättes för högt. Det bör
betonas att utformningen av de nya änkepensionsbestämmelserna i regel
inte leder till att änkan går miste om pension, då yngsta barnet uppnår
16-årsåldern. Så blir fallet endast om änkan vid nämnda tidpunkt skulle vara
under 36 år. År hon 50 år eller mera äger hon alltjämt rätt till oreducerad
pension, och är hon i åldern 36—49 år blir pensionen reducerad enligt den
i det föregående behandlade femtondelsregeln.
När det gäller den precisering i övrigt av uttrycket »barn i hemmet», som
bör föreskrivas, är jag ense med socialförsäkringskommittén att de i nuvarande
änkebidragslagstiftning uppställda kraven på att änkan skall ha
vårdnaden om och stadigvarande bo tillsammans med barnet bör upprätthållas
för att förekomsten av barn skall grunda rätt till oreducerad änkepension.
Likaså synes det lämpligt att föreskriva, att barnet — vare sig
det är makarnas gemensamma eller ej •— skall ha vistats stadigvarande i
makarnas hem vid mannens död. Jag vill härvid understryka vad kommittén
anfört om att begreppen »stadigvarande bo tillsammans» och »stadigvarande
vistas» inte bör ges en alltför snäv tolkning.
I likhet med kommittén anser jag, att krav på viss tids äktenskap
inte bör uppställas såvitt avser änkepension grundad på förefintligheten
av minderåriga barn i hemmet. När det gäller änkepension i övriga fall har
kommittén funnit befogat att bibehålla det nuvarande villkoret om fem
års äktenskap. Jag anser inte heller att det föreligger något skäl att slopa
den ifrågavarande femårsregeln, som har sin motsvarighet inom den allmänna
tilläggspensioneringen. Om en änka, som varit gift med mannen kor
-
90
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
tare tid än fem år, erhåller änkepension på grund av att hon har barn under
16 år i hemmet, bör givetvis den tid varunder hon uppburit sådan pension
likställas med tid varunder hon varit gift, när det gäller att bedöma hennes
rätt till pension sedan barnvillkoret inte längre är uppfyllt.
I överensstämmelse med vad som för närvarande gäller inom folkpensioneringen
liksom inom den allmänna tilläggspensioneringen, den statliga och
kommunala tjänstepensioneringen och privat pensionsförsäkring bör änkepensionen
indragas, om änkan ingår nytt äktenskap.
Kommittén har föreslagit, att kvinnor, som efter omgifte
ånyo blir änkor, skall kunna få återinträda i den pensionsrätt, som
de förlorat vid det senaste äktenskapets ingående, om detta äktenskap upplösts
inom fem år. Detta förslag, som lämnats utan erinran under remissbehandlingen,
finner jag böra genomföras. Även för tilläggspensioneringens
del torde vid sammanförandet av nämnda pensionering och folkpensioneringen
i en enhetlig lagstiftning en motsvarighet till dessa regler böra
införas.
Enligt nuvarande praxis kan änkepension utgå då lagligt äktenskap
ej föreligger men kvinnan sedan avsevärd tid sammanlevt
med den avlidne under äktenskapsliknande förhållanden. Denna rättstilllämpning
grundar sig på ett stadgande i 12 § FPL, enligt vilket en ogift
person, vilken sedan avsevärd tid sammanlever med annan under förhållanden
som nyss sagts, kan anses såsom gift med denne vid tillämpningen av
lagen, om särskilda skäl föreligger. Allmän tilläggspension kan i motsats till
folkpension inte utgå i form av änkepension till annan kvinna än den som
var lagligt gift med den avlidne. Socialförsäkringskommittén anför, att en
kvinna som under en längre tid sammanbott med en man utan att vara gift
med honom i vissa fall kan ha lika stort behov som en änka av det minimiskydd,
vilket folkpension avser att ge. Enligt kommitténs mening bör därför
alltjämt inom folkpensioneringen änkepension kunna utgivas utan att lagligt
äktenskap förelegat. Kommittén föreslår däremot, att rätten till änkepension
för ogift kvinna bör begränsas till den, som stadigvarande sammanbodde med
en ogift man vid dennes död och som har eller har haft barn med honom
eller vid dödsfallet var havande med barn till honom. I beteckningen ogift
inbegripes härvid änka, änkling och frånskild.
För egen del ansluter jag mig till socialförsäkringskommitténs uppfattning
att folkpensioneringens regler bör inrymma en möjlighet att i vissa
fall utge änkepension även då kvinnan inte var gift med den avlidne mannen.
De förutsättningar under vilka detta kan ske bör därvid vara anknutna
till vissa lätt konstaterbara fakta. Kommitténs förslag synes uppfylla detta
anspråk samtidigt som det på ett i huvudsak lämpligt sätt avgränsar den
personkrets, som kan anses vara i behov av änkepension av här avsett slag.
I fortsättningen skulle alltså barnlösa kvinnor, som utan äktenskap sammanlevt
med en man fram till dennes död, inte vara berättigade till änke
-
91
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
pension. Undantag från sistnämnda regel torde dock i motsats till vad kommittén
förordat böra gälla för det fall att kvinnan tidigare varit gift med
den avlidne. Kommittén förutsatte att kvinnan i sådant fall skulle erhålla
efterlevandepension i egenskap av frånskild, men enligt vad jag i det följande
förordar kommer denna förutsättning inte att föreligga.
Den nuvarande regeln i 12 § FPL om att två ogifta personer vid lagens
tillämpning kan betraktas som gifta har i första hand avseende på det fallet
att båda är i livet. Den leder bl. a. till att vars och ens pension, om båda
är pensionsberättigade, utgår med det för en av två äkta makar gällande
beloppet i stället för det belopp som en ensam folkpensionär erhåller. I ett
senare avsnitt ämnar jag i enlighet med socialförsäkringskommitténs förslag
förorda att de nyss för änkepensioneringen föreslagna reglerna skall få
sin motsvarighet när det gäller att avgöra i vad mån sammanlevnad utan
äktenskap skall påverka folkpensionsförhållandena för mannen och kvinnan
medan båda är i livet. På samma sätt som ingående av nytt äktenskap
medför indragning av änkepension bör i enlighet med vad kommittén föreslår
änkepensionen indragas om kvinnan utan vigsel sammanbor med en
man under sådana omständigheter att hon enligt de nya reglerna i 12 § FPL
kan likställas med en gift pensionsberättigad.
Om anledning, såsom framgått av det tidigare sagda, i viss utsträckning
föreligger att tillerkänna en ogift kvinna änkepension, finnes å andra sidan
stundom skäl att ifrågasätta huruvida änkepension skall utgå då ett äktenskap
alltjämt består men makarna vid mannens död levde
åtskilda. Man tänker då särskilt på sådana fall då makarna på grund
av söndring sedan avsevärd tid levat skilda från varandra. Som socialförsäkringskommittén
anför framstår det emellertid i regel som både vanskligt
och olämpligt att i pensionsärenden utforska vilka skäl, som föranlett att
makar kommit att leva skilda från varandra. Det synes därför endast i
klart avgränsbara undantagsfall böra komma i fråga att på sådan grund
frånkänna en kvinna rätt till änkepension efter en man, med vilken hon
vid dennes död alltjämt var förenad i äktenskap. Ett sådant fall är det av
kommittén angivna att makarna vid mannens död levde åtskilda efter hemskillnad,
om denna på talan av mannen beviljats under åberopande av grov
försummelse eller annan sådan omständighet å hustruns sida, som angives
i 11 kap. 2 § första stycket giftermålsbalkcn. Med hänsyn till att utgående
änkepension enligt vad jag förut föreslagit skall indragas om en änka stadigvarande
sammanbor med en man, med vilken hon har eller har haft barn
eller förut varit gift, synes en kvinna inte böra ha rätt till änkepension
efter en man, med vilken hon vid hans död alltjämt var gift, om hon sedan
sammanlevnaden mellan dem upphört stadigvarande sammanbott med en
annan man, med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn.
Socialförsäkringskominittén har i enlighet med sina direktiv prövat
frågan om pensionsförmåner åt frånskilda kvinnor, vil
-
92
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
kas förutvarande man avlider. Otvivelaktigt förhåller det sig i vissa fall
så att en frånskild kvinna vid den förutvarande mannens död i försörj - ningshänseende kommer i samma situation som en gift kvinna när hon blir
änka. Inom den statliga tjänstepensioneringen kan frånskild make genom
förordnande av domstol tillerkännas rätt till familjepension efter den förutvarande
maken. Om den senare var gift vid dödsfallet, påverkas den efterlevande
makens rätt till familjepension av att sådan pensionsrätt tillkommer
även den frånskilde maken. Även i kommunala och vissa enskilda pensionsanordningar
förekommer rätt till familjepension för frånskilda. Det har
förutsatts, att lagstiftningen om allmän tilläggspensionering skall kompletteras
med regler om rätt till familjepension för frånskild hustru.
Även för folkpensioneringens del synes goda skäl kunna åberopas för att
efterlevandepension under vissa förutsättningar skall kunna utgå till frånskilda
kvinnor. Socialförsäkringskommittén har föreslagit den lösningen,
att en pension, till beloppet motsvarande hälften av änkepensionen, skall
utgivas till en frånskild kvinna vid den förutvarande mannens död under
i princip samma förutsättningar när det gäller ålder och förekomst av
barn som om äktenskapet upplösts först genom mannens död. Dock skall
enligt förslaget pensionsrätt inte föreligga, om äktenskapsskillnaden beviljats
på talan av mannen under åberopande av vissa angivna lagrum i giftermålsbalken.
Detta skulle i korthet uttryckt innebära, att pension inte utgår
om den frånskilda kvinnan grovt åsidosatt sina plikter mot mannen.
Kommittéförslaget har utsatts för kritik i en del remissyttranden. Bl. a.
påpekas, att förslaget leder till pensionsrätt för kvinnor, vilkas försörjningsläge
inte alls påverkas av att den förutvarande mannen avlider. För egen
del är jag benägen att ge remisskritiken rätt i att pensionsrätten bör reserveras
för sådana fall, då det kan antas vara vanligt att den frånskilda kvinnan
kommer i ett sämre försörjningsläge genom mannens död. Kommitténs
förslag uppfyller enligt min mening knappast detta krav. En anknytning
av pensionsrätten till den omständigheten att kvinnan har rätt till eller
faktiskt uppbär underhållsbidrag från mannen leder å andra sidan, såsom
kommittén närmare utvecklat, till svårigheter. Vid bedömningen av frågan
om frånskilda kvinnors pensionsrätt inom folkpensioneringen måste
även sambandet med den allmänna tilläggspensioneringen beaktas. För
sistnämnda försäkrings vidkommande uppkommer bl. a. problem rörande
det inbördes förhållandet mellan olika pensioner när pensionsrätt efter en
och samme man föreligger för frånskild kvinna och änka eller för flera
frånskilda kvinnor. Det kan därvid visa sig olämpligt att bestämma grunden
för pensionsrätten på sätt socialförsäkringskommittén föreslagit. Familjerättskommittén,
som har i uppdrag att verkställa en översyn av äktenskapslagstiftningen,
har även uppmärksammat frågan om frånskild makes
pensionsrätt enligt den allmänna tilläggspensioneringen samt statlig, kommunal
och annan tjänstepensionering och har i en till mig ställd skrivelse
93
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
i december 1959 hemställt om samråd med det organ, som skall utreda hithörande
spörsmål för tilläggspensioneringens del. Vad jag nu anfört synes
mig peka på att frågan om frånskilda kvinnors pensionsrätt inom folkpensioneringen
inte ägnar sig för att lösas separat. Den synes i stället böra
övervägas i ett större sammanhang, lämpligen vid utarbetandet av den samlade
lagstiftning, inbegripande både folk- och tilläggspensioneringen, som
enligt vad jag inledningsvis nämnde bör föreligga till 1963. Jag är därför
inte beredd att nu föreslå införande i folkpensioneringen av familjepensionsrätt
för frånskilda kvinnor.
De i det föregående förordade änkepensionsreglerna är avsedda att gälla
inte bara då änkeblivandet ligger i tiden efter den nya lagstiftningens ikraftträdande
den 1 juli 1960 utan även i äldre fall. Vissa undantag bör emellertid
göras.
När det gäller änkor vilkas män avlidit före ikraftträdandet, de s. k.
övergångs fallen, skall enligt vad kommittén förutsätter den nuvarande
inkomstprövningen i princip bibehållas. Detta överensstämmer med
ställningstagandet vid 1958 års A-riksdag, och jag finner ingen anledning att
ifrågasätta någon annan reglering på denna punkt. Med utgångspunkt
i ett uttalande i det av 1958 års A-riksdag i denna del godkända utlåtandet
(nr 1) av särskilda utskottet föreslår dock socialförsäkringskommittén
att olikheterna i pensionshänseende mellan kvinnor, som blivit
änkor kort efter de nya reglernas ikraftträdande, och dem, som blivit änkor
kort dessförinnan, skall utjämnas genom att viss del av pensionen såsom
ett garantibelopp blir undantaget från inkomstprövning, om änkeblivandet
inträffat inom två år före den 1 juli 1960. Enligt förslaget skall
sålunda en kvinna, som blivit änka under tiden den 1 juli 1958—den 30 juni
1959, alltid erhålla minst Va och en kvinna, som blivit änka under tiden den
1 juli 1959—den 30 juni 1960, minst 2/a av det änkepensionsbelopp, som
skulle ha utgått till henne om inkomstprövning inte tillämpats. Om kvinnan
var 36—49 år vid mannens död utgör pensionen före avdrag, som föranleds
av inkomstprövningen, 1—14 femtondelar av full pension, beroende
på åldern vid änkeblivandet. För att inte alltför obetydliga pensioner skall
behöva utges föreslår kommittén, att pension som understiger Vis av tull
pension inte skall utgå. Detta innebär alltså att en kvinna, som blivit änka
under tiden den 1 juli 1958—den 30 juni 1959, måste ha fyllt 38 år vid
mannens frånfälle för att få nytta av garantiregeln, medan motsvarande
ålder då änkeblivandet inträffat under tiden den 1 juli 1959—den 30 juni
1960 är 37 år. De kommunala bostadstilläggen berörs inte av den föreslagna
garantiregeln.
Förslaget om ett icke inkomstprövat garantibelopp, som på ett undantag
när tillstyrkts i remissvaren, leder till att man minskar skillnaden mellan
fall, som inträffat före och efter änkepensionsreformens ikraftträdande. Jag
tillstyrker kommitténs förslag.
94
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
En konsekvent tillämpning av de nya änkepensionsreglerna i övergångsfallen
skulle för en änka, som haft barn under 16 år i hemmet,
medföra, att hennes ålder vid den tidpunkt då yngsta barnet blev 16
år skulle kunna bli avgörande för hennes pensionsrätt eller pensionens storlek,
även om nämnda tidpunkt ligger långt — måhända mer än 30 år —
tillbaka i tiden. En så avsevärd retroaktiv verkan framstår onekligen, vilket
kommittén framhåller, såsom alltför vidsträckt. Det säger sig självt, att
betydande svårigheter skulle uppstå att långt i efterhand utreda sådana
förutsättningar för pensionsrätten som att barnet stadigvarande vistades
i makarnas hem vid mannens död eller att änkan och barnet sammanbodde
stadigvarande. Jag ansluter mig därför till kommitténs förslag att i övergångsfallen
änkepension på grund av förekomsten av barn endast bör utgå
om förutsättningarna för pensionsrätt på denna grund föreligger vid den
nya lagstiftningens ikraftträdande. Om sagda förutsättningar upphört före
ikraftträdandet, blir änkans ålder vid mannens frånfälle avgörande för
pensionsrätten och pensionens storlek.
För de fall att ogifta pensionsberättigade sedan avsevärd
tid sammanlevt under äktenskapsliknande förhållanden
och betraktats såsom gifta med tillämpning av 12 § FPL i
dess nuvarande lydelse föreslår jag slutligen i likhet med socialförsäkringskommittén
den övergångsregeln, att kvinnan bör kunna erhålla änkepension,
även om förutsättningarna härför inte är uppfyllda enligt reglerna i den
nya lagstiftningen.
Barnpensioner m. m.
Till folkpensioneringens familjeförmåner hör som förut nämnts de särskilda
barnbidragen. De utgår efter inkomstprövning med högst 600 kronor
för barn och år. Vid sin behandling av pensionsfrågan uttalade sig 1958
års A-riksdag för att en stor grupp av dessa bidrag skulle ersättas av barnpensioner
å 1 000 kr. om året, vilka skulle utgå utan inkomstprövning
till barn under 19 år, vars huvudsaklige försörjare avlidit. Det torde
kunna förutsättas att riksdagen avsåg att de nya barnpensionerna skulle
utges vare sig försörjaren avlidit före eller efter reformens ikraftträdande.
Socialförsäkringskommittén har utformat sitt förslag om barnpensioner i
anslutning till riksdagens ställningstagande med den ändringen att barnpensionerna
föreslås skola utgå till barn, vilkas fader eller moder avlidit,
alltså oavsett om den avlidne var den huvudsaklige försörjaren. Jag tillstyrker
också, att barnpensioner utges med 1 000 kr. om året och utan
inkomstprövning.
När det gäller den åldersgräns intill vilken barnpension bör utgå,
har tre ledamöter av kommittén förordat en ålder av 16 år i stället för 19 år,
som kommitténs huvudförslag i överensstämmelse med riksdagens ställningstagande
utgår från. En stor majoritet bland remissorganen ansluter
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
95
sig till förslaget om 16 år som den ålder då barnpension bör upphöra att
utgå. I samband med behandlingen av änkepensionsreglerna har framhållits,
att flertalet ungdomar i åldern 16—18 år har egna inkomster av förvärvsarbete.
Med hänsyn härtill torde det inte finnas skäl att inom folkpensioneringen
generellt utge barnpensioner i dessa åldrar. Behovet av stöd
för ungdomar över 16 år, som fortsätter sin utbildning, synes även i de
fall då någon av föräldrarna avlidit böra lösas i annat sammanhang. En
barnpensionsålder på 19 år medför i jämförelse med en gräns vid 16 år en
betydligt större kostnad för statsverket. För budgetåret 1960/61 beräknas
skillnaden till ca 34 milj. kr. I den mån statsmakterna är beredda att öka statens
utgifter för stöd åt barn och ungdom synes andra former än en höjning
av barnpensionsåldern till 19 år böra få företräde. Nyss har nämnts frågor
som har samband med underlättande av studier och utbildning. I det följande
kommer jag att förorda en höjning av maximibeloppen för bidragsförskott.
Även frågan om stödåtgärder för invalidiserade barn, som vårdas
i hemmen, torde framdeles bli aktuell.
På grund av vad nu anförts är jag inte beredd att förorda att barnpension
inom folkpensioneringen skall utgå längre än till dess barnet fyller 16 år.
I likhet med socialförsäkringskommittén och remissorganen anser jag
att barnpension bör utgå både till barn, vars fader avlidit,
och till barn, vars moder avlidit. En anknytning till den huvudsakliga
försörj arens frånfälle torde, bl. a. med hänsyn till vissa svårigheter
att avgöra vem av föräldrarna som skall anses intaga nämnda ställning, inte
vara lämplig.
När det gäller pensionens storlek till barn, vars båda föräldrar
avlidit, förordar kommittén samma pensionsbelopp på 1 000 kr. som
då en av föräldrarna är död, medan tre reservanter föreslår att beloppet
skall vara 1 500 kr. Det kan givetvis sägas, att barn som mist båda föräldrarna
befinner sig i en sämre ekonomisk belägenhet än barn, som har
en av föräldrarna i livet. Detta är dock inte alltid förhållandet, och då tillläggspensioner
börjar utgå blir det regelmässigt inte så. Tilläggspensionen
efter fadern är således, om modern också är död, till ett barn 40 procent
av faderns egenpension mot 15 procent om modern lever och har änkepension.
Är de föräldralösa barnen två, får de vardera 25 procent av faderns
egenpension mot 12,5 procent om modern lever, o. s. v. De nuvarande särskilda
barnbidragen förhöjes inte, om båda föräldrarna är döda. Med hänsyn
till den förbättring, som införandet av barnpensionerna omedelbart
kommer att innebära för bl. a. de föräldralösa barnen, och till storleken av
de förmåner som dessa barn erhåller om hänsyn tages till både folkpension
och tilläggspension finner jag mig böra godtaga kommitténs förslag att
någon förhöjning av barnpensionen inte sker i detta fall.
Frågan vilka barn, so in skall äga rätt till barnpension,
bör enligt min mening avgöras i överensstämmelse med socialförsäk
-
96
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
ringskommitténs förslag. Pensionsberättigade blir därvid alltså den avlidnes
barn i eller utom äktenskap och adoptivbarn men däremot inte makes barn
eller adoptivbarn, som inte är barn till eller adopterats av den avlidne. Inte
heller bör pensionsrätt föreligga för fosterbarn hos den avlidne eller dennes
make. Dessa barns pensionsrätt är knuten till de naturliga föräldrarna. Vad
däremot angår bortadopterade barn bör i överensstämmelse med gällande
föräldrarättsliga principer dessa inte ha rätt till barnpension efter sina
naturliga föräldrar. Inte heller synes det riktigt att låta barnpension utgå
till barn utom äktenskap, därest den avlidne enligt avtal, som är bindande
för barnet, åtagit sig att till barnets underhåll utgiva ett belopp en gång
för alla. Denna avgränsning av den barnpensionsberättigade kretsen överenstämmer
med den som förekommer i lagen om försäkring för allmän tillläggspension.
Såsom kommittén föreslagit bör rätten till barnpension inte
påverkas av att barnets fader eller moder ingår nytt
äktenskap.
De föreslagna barnpensionerna ersätter den grupp av särskilda barnbidrag,
som utgår till barn vilka förlorat fader eller moder eller båda föräldrarna.
Återstående särskilda barnbidrag är dels de som har karaktär av
barntillägg till försörj arens folkpension och dels de som utgår till barn utom
äktenskap, beträffande vilka faderskapet ej fastställts och som fyllt tre år.
Den förra gruppen av de återstående bidragen kommer att behandlas i samband
med den reformering av invalidpensioneringen, som utgör nästa etapp
i socialförsäkringskommitténs arbete, och den senare gruppen har avsetts
skola regleras utanför folkpensioneringens ram. Kommittén föreslår nu
en provisorisk höjning av återstående särskilda
barnbidrag från 600 kr. till samma nivå som barnpensionsbeloppet
1 000 kr. om året. Inkomstprövningen förutsättes dock alltjämt vara bibehållen.
Den föreslagna höjningen av de särskilda barnbidragens maximibelopp
har tillstyrkts under remissbehandlingen. Även enligt min mening bör en
höjning genomföras. Samtidigt synes det lämpligt att också bidragsförskotten,
som står de särskilda barnbidragen nära, höjes från 720
kr. om året till ett belopp i samma storleksordning som barnpensionerna.
Med hänsyn till bidragsförskottens anknytning till de i regel månatligen
bestämda underhållsbidrag, som de bidragsskyldiga enligt dom eller avtal
har att utgiva, synes bidragsförskottets maximibelopp för år böra vara jämnt
delbart med 12. Beloppet kan lämpligen sättas till 996 kr. om året, motsvarande
83 kr. i månaden. Samma belopp bör gälla som maximum för återstående
särskilda barnbidrag.
I detta sammanhang synes de särskilda barnbidragen till vissa utomäktenskapliga
barn böra överföras från folkpensioneringen till barnavården och
97
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
samordnas med bidragsförskotten. Det blir då konsekvens i behandlingen
av de båda fallen då fadern är känd men inte betalar sitt underhållsbidrag
resp. då fadern är okänd. Stödet från det allmänna lämnas i bada fallen
utan inkomstprövning.
Om åldersgränsen för barnpensionerna fastställes till 16 år, torde därav
följa, att barnavårdskommitténs förslag om en höjning av åldersgränsen för
bidragsförskott till 18 år, vilket omnämnts i årets statsverksproposition
(V ht p. 24), inte bör genomföras.
Utfyllnadsbidragen, som infördes år 1957, avsågs uttryckligen som en
övergångsanordning, tillkommen i syfte att till en skälig miniminivå höja
vissa äldre, till mycket låga belopp fastställda underhållsbidiag. På bidrag,
som fastställts efter den 31 mars 1957, kan utfyllnadsbidrag inte beviljas.
Med hänsyn härtill synes någon höjning av utfyllnadsbidragen inte böra
företagas.
Till de spörsmål, som socialförsäkringskommittén haft att utreda på
familj epensioneringens område, hör frågan om änklingspension
e r. Kommittén har efter vissa överväganden i frågan inte funnit sig böra
föreslå införandet av dylik pension såsom en folkpensionsförmån. Kommitténs
mening delas av vissa remissorgan, men i några yttranden uttryckes,
främst av principiella skäl, tvivel på det rikliga i kommitténs ståndpunkt.
För egen del anser jag, att de av kommittén anförda motiven för att anklingspensioner
inte bör utgå är bärande. Någon anledning att inom folkpensioneringens
ram införa pension åt änkling, som inte har minderåriga
barn, kan inte anses föreligga. I de fall åter då sådana barn finns, kan de
i det föregående förordade barnpensionsreglerna i viss mån sägas leda till
en form av änklingspension. Barnpension utgår ju nämligen vid moderns
död, även om hon inle kan betraktas som barnens huvudsakliga försörj are.
Skulle modern ha varit förvärvsarbetande, kommer barnen vanligen också
att få rätt till tilläggspensioner. Sådana pensioner kan utgå även om
modern inte kvarstod i förvärvsarbete vid sin död. Jag anser mig darfor
inte böra förorda införandet av änklingspensioner. De nu utgående änklingsbidragen
bör övergångsvis bibehållas enligt de för juni månad 1960
gällande grunderna.
Den av mig föreslagna reformen av folkpensioneringens familj ef örmåner
innebär cn högst betydande utvidgning av den förmånsberättigade personkretsen.
Omedelbart vid den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande beräknas
omkring 62 000 kvinnor bli berättigade till änkepension och omkring
63 000 barn få rätt till barnpension enligt de nya reglerna. Av de namnda
pensionsberättigade har omkring 34 000 änkor och 49 000 barn tidigare
helt saknat rätt till förmåner från folkpensioneringen. Redan under den
nya lagstiftningens första år kan vidare omkring 98 procent av alla kvinnor
7 Bilmng till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. N. 75
98 Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
under 67 ar, som da blir änkor, dvs. omkring 11 000 kvinnor, beräknas
komma i åtnjutande av änkepension. Som jämförelse kan nämnas att hela
antalet personer med änkepension och änkebidrag enligt nu gällande regler
utgör omkring 28 000.
Kostnadsberäkningar
Statens andel i kostnaderna för folkpensionerna bestrides f. n. från anslaget
till Bidrag till folkpensioner m. m„ under det att statens andel i kostnaderna
för änke- och änklingsbidragen samt de särskilda barnbidragen bestrides
från anslaget till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn
m. m.
Anslaget till Bidrag till folkpensioner m. m. (V ht p. 116) har i årets
statsverksproposition preliminärt beräknats till 2 390 milj. kr., varjämte
anslaget till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn m. m.
(V ht p. 119) preliminärt beräknats till 12,6 milj. kr. De kostnader som
nu bestrides från de två anslagen kan för nästa budgetår, utan ändringar i
förmånerna eller i antalet indextillägg, beräknas till resp. 2 047,4 milj. kr.
och 12,6 milj. kr. eller tillhopa 2 060 milj. kr. Härtill kommer statens
andel i kostnaderna för den av mig förordade standardförbättringen, 195
milj. kr., statens merkostnader för förbättringen av änkepensionerna i
förhållande till nuvarande änkepensioner och änkebidrag, 51 milj. kr., och
kostnaderna för barnpensionerna, 60 milj. kr., ävensom statens kostnad
för ett antagligen nytillkommande indextillägg. Sistnämnda kostnad kan
för nästa budgetår beräknas till 40 milj. kr.
Statens kostnader för särskilda barnbidrag kan för nästa budgetår beräknas
till 8 milj. kr., vilket belopp är 200 000 kr. lägre än det belopp som
vid den förut angivna preliminära beräkningen inräknades i anslaget till
Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn m. m.
Statens sammanlagda kostnad för nästa budgetår kan alltså nu beräknas
till avrundat (2 060 + 195 + 51 + 60 + 40 — 0,2) 2 406 milj. kr.
Efter genomförandet av den nu föreslagna reformen kommer särskilda
barnbidrag endast att utgå till folkpensionärers barn, varjämte änkebidragen
försvinner helt. Ett fatal änklingsbidrag kommer att kvarstå under en
övergångstid. Under dessa förhallanden torde det saknas anledning att anvisa
medel för särskilda barnbidrag och änklingsbidrag under särskilt anslag.
Det synes lämpligt, att kostnaderna helt bestrides från anslaget till
Bidrag till folkpensioner m. m. Jag föreslår, att anslaget definitivt uppföres
med 2 406 milj. kr. Anslaget till Särskilda barnbidrag till änkors och
invaliders barn m. m. bör utgå ur riksstaten.
I årets statsverksproposition har anslaget Ersättning till postverket för
pensionsutbetalningar (V ht p. 117) preliminärt uppförts med 4,7 milj. kr.
Med hänsyn till att den ökning av antalet pensionsutbetalningar från pen
-
99
Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960
sionsstyrelsen, som blir en följd av den föreslagna utökade familjepensioneringen,
motverkas av en minskning av antalet utbetalningar på grund
av den förra året genomförda gemensamma utbetalningen av folkpension
och statlig tjänstepension, bör anslaget definitivt uppföras med det preliminärt
beräknade beloppet 4,7 milj. kr.
Hittills har jag endast uppehållit mig vid statens kostnader för folkpensioneringen.
Beträffande kostnadsfördelningen mellan stat och kommun
vill jag framhålla, att mot statens sammanlagda kostnadsökning å 306 milj.
kr. för standardhöjningen av folkpensionerna och familjepensionsreformen
svarar en av dessa åtgärder föranledd kostnadsökning för kommunerna
å tillhopa 63 milj. kr. Jag har härvid i likhet med socialförsäkringskommittén
förutsatt att samma principer som hittills tills vidare skall gälla för
kommunernas skyldighet att bidraga till folkpensionernas finansiering.
Detta innebär att de icke inkomstprövade förmånerna, med undantag av
indextilläggen å de i invalidpensionerna och sjukbidragen ingående grundpensionerna
samt vårdtilläggen, helt bekostas av staten, medan kostnaderna
för de inkomstprövade förmånerna och nyssnämnda tillägg fördelas
mellan staten och kommunerna. Genom att änkepensionerna till kvinnor,
vilkas män avlider efter den 30 juni 1960, liksom barnpensionerna föreslås
skola utgå utan inkomstprövning tages redan nu ett betydande steg i riktning
mot att från kommunerna avlyfta en del av deras ekonomiska förpliktelser
i avseende på de folkpensionsförmåner, vilka inte såsom fallet är med
de kommunala bostadstilläggen regleras av kommunernas egna beslut. Allteftersom
de inkomstprövade änkepensionerna i övergångsfallen upphör förstärkes
med nuvarande kostnadsfördelningsprinciper denna effekt av familjepensionsreformen.
Frågan om kommunernas medverkan vid folkpensioneringens
finansiering kommer emellertid att omprövas sedan ställning tagits
till invalidpensioneringens framtida utformning.
Den fortgående ökningen av antalet icke inkomstprövade änkepensioner
kommer givetvis att medföra att statens kostnader för änkepensioneringen
stiger. Stegringen kan väntas hålla sig vid en sådan storlek att kostnaden
för budgetåret 1968/69 blir sammanlagt drygt 200 milj. kr. större än för
budgetåret 1960/61.
Följande tablå utvisar hur de beräknade förändringarna i statens och
kommunernas kostnader för folkpensioneringen in. in. från budgetåret
1959/60 till budgetåret 1960/61 fördelar sig på olika kostnadsfalctorer. Kostnadssiffrorna
innefattar kommunala bostadstillägg efter nuvarande grunder.
Allmänna pensionsbcredningens förslag om eu successiv höjning av tolkpensionerna
till 3 600 kr. för en ensam pensionär och 5 400 kr. för två
pensionsberättigade makar år 1968 var förbundet med förslag om viss
höjning av folkpensionsavgiften. Enligt förslaget borde avgiften höjas till
4 procent fr. o. m. år 1959 och till 5 procent fr. o. m. år 1961. Därefter kunde
100
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
Kostnadsfaktor
Staten
milj. kr.
Kommunerna
milj. kr.
1. Beräknade kostnader för budgetåret 1959/60:
a) till Bidrag till folkpensioner m. m........
2 023
369
b) till Särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn
m. m......................
14
13
2. Nettoökning av kostnaderna på grund av beräknad ökning av
antalet folkpensionärer m. m. vid oförändrade regler och med
8 indextillägg.............
23
8
3. Standardhöjning av pensionerna...........
195
25
4. Änkepensionsreform.............
51
38
5. Barnpensionsreform................
60
0
6. Ett indextillägg.................
40
6
Summa
2 406
459
en höjning till 6 procent övervägas. Höjningen till 4 procent beslöts år 1958.
Besparingsutredningen föreslår nu i likhet med allmänna pensionsberedningen
en ytterligare höjning till 5 procent fr. o. m. 1961. Frågan om sättet
för folkpensioneringens finansiering är emellertid för närvarande föremål
för utredning genom en av chefen för finansdepartementet enligt bemyndigande
den 20 november 1959 tillkallad utredningsman. Innan resultatet av
denna utredning föreligger synes det inte lämpligt att ta ställning till frågan
om höjning av folkpensionsavgiften. I
I det föregående har jag förordat en höjning av maximum för bidragsförskotten
från 720 till 996 kr. Bidragsförskotten utbetalas av kommunerna
som, i den mån kostnaden inte kunnat uttagas av de bidragsskvldiga,
får denna ersatt budgetårsvis i efterskott med 75 procent. Höjningen av
maximibeloppet fr. o. m. den 1 juli 1960 kommer alltså inte att påverka
statens utgifter under budgetåret 1960/61. Detsamma gäller den föreslagna
utvidgningen av bidragsförskottslagens område fr. o. m. den 1 juli 1960
genom att vissa särskilda barnbidrag ersättes med bidrag inom ramen för
denna lag. När de båda nämnda reformerna fullt ut kommer att slå igenom
på kommunernas årliga nettokostnader för bidragsförskotten, kan dessa
kostnader därigenom väntas öka med omkring 4,2 milj. kr., av vilka alltså
3,1 milj. kr. skall ersättas av staten. Härvid har räknats med att bidragsförskott
till barn, som har bidragspliktig fader eller moder, återbetalas av
de bidragsskyldiga till i genomsnitt 47 procent. Det torde vara lämpligt att
erfarenheter av nu föreslagna ändringar i bidragsförskottslagen avvaktas
innan någon omläggning av formerna för statens ekonomiska medverkan i
denna verksamhet vidtages. Jag är därför inte beredd att för närvarande
tillstyrka besparingsutredningens i årets statsverksproposition (V ht p. 24)
omförmälda förslag om en avlösning av ersättningarna till kommunerna
för bidragsförskott och utfyllnadsbidrag.
101
Kungi. Maj.ts proposition nr 75 är WHO
Specialmotivering
I enlighet med de riktlinjer, som uppdragits i det föregående, och med
beaktande jämväl av vissa tidigare inte berörda frågor har inom socialdepartementet
uppgjorts förslag till lag angående ändring i lagen den 29
juni 1946 (nr 431) om folkpensionering, lag angående ändrad lydelse av
1 och 2 §§ lagen den 1 juni 1956 (nr 264) om höjning av folkpensioner
in. m., lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 30 juni 1947
(nr 398) om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen,
lag om barnpensioner, lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr
530) om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn, lag
angående ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382), lag
angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 31 maj 1957 (nr 284) om
utfyllnad av vissa underhållsbidrag, lag angående ändrad lydelse av 29 och
33 §§ lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring samt lag
angående ändrad lydelse av 22 § lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning
och vård av vissa psykiskt efterblivna.
Utöver vad som tidigare anförts torde följande böra nämnas rörande
förslagen.
Förslaget till lag angående ändring i lagen om folkpensionering
3 §•
Ändringen i 2 mom. är av formell natur och sammanhänger med en
föreslagen ändring av 11 g.
I 4 in o in. återfinnes de nya bestämmelserna om rätt till änkepension.
Pensionsrätten för änka med barn under 16 år i hemmet regleras i första
stycket a). Enligt stadgandet gäller som villkor för dess tillämplighet att
änkan stadigvarande sammanbor med och har vårdnaden om barnet samt
att barnet vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller
hos änkan. Härmed bör självfallet jämställas att barnet föds efter faderns
död.
Uttrycken »stadigvarande sammanbor» och »stadigvarande vistades» bör
såsom i den allmänna motiveringen berörts inte ges en alltför snäv innebörd.
Om barnet under ferierna bor i hemmet, bör inte den omständigheten
att det under övrig del av året vistas på annan ort för skolgång anses
medföra att kravet på stadigvarande vistelse i hemmet inte är uppfyllt.
Det sagda gäller givetvis även t. ex. döva, blinda, vanföra och psykiskt
efterblivna barn, som åtnjuter särskild undervisning. Om barnet är varaktigt
omhändertaget för vård på anstalt eller i fosterhem bör det däremot
inte anses att barnet stadigvarande vistas i hemmet. Barns tillfälliga vistelse
på exempelvis sjukhus eller barnhem eller i enskilt hem påverkar ej
änkepensionsrätten. I detta sammanhang må tilläggas, att med det förhållandet
att barnet stadigvarande vistades i makarnas hem vid mannens död
102
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 dr 1960
jämställes att barnet stadigvarande vistades hos änkan. Att makarna vid
tiden för mannens död ej sammanbodde i ett gemensamt hem kan ofta
bero på sådana omständigheter som exempelvis mannens långvariga vård
på anstalt eller att mannen lämnat hemmet. Har hustrun därvid fått taga
hand om barnen, är det inte rimligt att hennes rätt till änkepension bedömes
ogynnsammare än om makarna sammanbott.
I första stycket b) angives de allmänna villkoren för rätt till änkepension,
då änkan inte har barn under 16 år i hemmet, nämligen att änkan
skall ha fyllt 36 år vid mannens död samt varit gift med honom i minst
fem år. Att änka som nu sagts för att få full änkepension skall ha fyllt
50 år vid mannens död eller vid den tidpunkt då det i första stycket a)
föreskrivna barnvillkoret upphörde att vara uppfyllt framgår av 4 § 3 mom.
andra stycket. Detta lagrum innehåller också regler om hur pensionen
reduceras för änkor, som var under 50 år vid änkeblivandet eller nämnda
tidpunkt.
När det gäller åldersvillkoret må nämnas, att såväl enligt första stycket
b) och andra stycket i förevarande moment som enligt 4 § 3 mom. andra
stycket det avgörande är änkans ålder på mannens dödsdag eller den dag
då barnrekvisitet upphör att vara uppfyllt. Enligt nuvarande regler är
åldersvillkoret för änkepensionen så utformat att änkan skall uppnå änkepensionsåldern
(55 år) under det kalenderår, då mannen avlider, varjämte
dispens från åldersvillkoret kan lämnas då särskilda skäl föreligger. Enligt
de föreslagna nya reglerna går en änka, som ej fyllt 50 år vid mannens
död, inte miste om änkepension såvida hon är 36 år eller mera. Hon får
endast pensionen reducerad, och reduktionen är mindre ju närmare 50-årsåldern
hon befinner sig vid mannens frånfälle. Något behov av motsvarigheter
till de nyssberörda nu gällande bestämmelserna har med hänsyn härtill
inte vidare ansetts föreligga.
Jämlikt första stycket b) förutsättes för rätt till änkepension, att makarna
varit gifta minst fem år. Den omständigheten att den avlidne mannen
uppburit folkpension samt att han därvid jämlikt 12 § första stycket
vid pensionens beviljande likställts med ogift pensionsberättigad (t. ex. på
grund av att han vårdats å anstalt) medför inte att man, då fråga är om
kravet på fem års äktenskap, från äktenskapstiden avräknar den tid mannens
pension utgått såsom för ogift person. Enligt nuvarande regler föreligger
möjlighet att, när särskilda skäl föranleder därtill, bevilja änkepension
även om äktenskapet varat kortare tid än fem år. Denna bestämmelse
står i samband med den motsvarande dispensregeln i fråga om kravet
på fem års äktenskap för rätt till hustrutillägg. Genom dessa bestämmelser
avsåg man att öppna möjlighet för en änka, som uppbär änkepension
eller änkebidrag och gifter om sig med en folkpensionär, att erhålla
hustrutillägg även innan detta äktenskap bestått fem år samt änkepension,
om den nye mannen skulle do innan äktenskapet varat fem år.
103
Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960
Med det förslag som nu framlägges i sista stycket av detta moment rörande
omgift änkas rätt till änkepension, om den nye mannen avlider, finns inte
längre något motiv för att bibehålla den nuvarande dispensregeln.
Andra stycket i förevarande moment handlar om hur pensionsrätten enligt
första stycket b) skall bedömas för en änka, som upphör att vara berättigad
till pension enligt första stycket a). Pensionsrätten enligt sistnämnda
stadgande upphör då yngsta barnet fyller 16 år, då barnet dessförinnan
avlider eller icke längre stadigvarande bor tillsammans med änkan
eller då änkan upphör att ha vårdnaden om detsamma. Enligt andra stycket
skall vid bedömande av änkans rätt till pension enligt första stycket b)
anses att mannen avlidit då pensionsrätten enligt första stycket a) upphörde.
I syfte att förhindra att en kvinna, som blivit änka efter mindre än
fem års äktenskap men som erhållit änkepension på grund av förekomsten
av barn i hemmet, förlorar sin pensionsrätt, då barnet fyller 16 år eller
eljest upphör att grunda särskild pensionsrätt för henne, har i andra
stycket intagits en bestämmelse, enligt vilken äktenskapet skall anses ha
varat till den tidpunkt då änkan upphörde att vara berättigad till änkepension
på grund av barnrekvisitet.
I tredje stycket angives de fall då änkepensionsrätt inte föreligger för en
kvinna, som lever skild från sin make vid dennes död ehuru äktenskapet
alltjämt äger bestånd. I den allmänna motiveringen har nämnts, att änkepension
inte utgår om det på talan av mannen dömts till hemskillnad mellan
makarna jämlikt 11 kap. 2 § första stycket giftermålsbalken, dvs. då hemskillnaden
beviljats på grund av att hustrun grovt försummar sina plikter
mot man och barn eller är hemfallen åt missbruk av alkohol eller dylikt
eller för ett lastbart liv. Vidare föreligger inte pensionsrätt efter mannen,
om hustrun medan hon levat skild från honom stadigvarande sammanbott
med en annan man, med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn.
Detta gäller dock endast om makarna vid den äkta mannens död alltjämt
lever skilda från varandra. Om de försonats och sammanlever vid mannens
frånfälle, har änkan rätt till änkepension enligt vanliga regler.
Fjärde stycket innehåller villkoren för att en kvinna, som inte var gift
med den avlidne mannen, skall kunna komma i åtnjutande av änkepension.
Såsom framgått av den allmänna motiveringen är endast kvinna, som varit
gift med eller har eller har haft barn med en man, med vilken hon stadigvarande
sammanbor vid dennes död, berättigad till änkepension efter honom
oaktat de inte var förenade i äktenskap vid nämnda tidpunkt. Dessutom
gäller, att såväl mannen som kvinnan skall vara ogifta eller att hans
eller hennes tidigare äktenskap upplösts genom andre makens död eller genom
äktenskapsskillnad. Med ogift förstås inte pensionsberättigad, som
jämlikt 12 § första stycket i pensionshänseende likställs med ogift pensionsberättigad.
Enligt nuvarande praxis kan en kvinna, vars eget äktenskap inte
är upplöst eller som sammanbor med en gift man, erhålla änkepension efter
104
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
den man med vilken hon utan vigsel sammanlever. Detta blir i fortsättningen
inte möjligt utom i vissa övergångsfall, som behandlas i det följande.
I sista stycket första punkten stadgas, att änkepension som börjat löpa
skall indragas, om kvinnan ingår äktenskap eller utan vigsel stadigvarande
sammanbor med en man under sådana omständigheter att hon jämlikt
12 § andra stycket skall likställas med gift pensionsberättigad. Vid en
jämförelse mellan stadgandena i fjärde stycket och sista stycket framgår,
att det för förvärv av rätt till änkepension enligt fjärde stycket fordras
bl. a. att den man med vilken kvinnan sammanbott varit ogift, frånskild
eller änkling, under det att redan förvärvad pensionsrätt upphör enligt sista
stycket oavsett om den man med vilken hon sammanbor är gift eller inte.
Rätt till änkepension, som i enlighet med vad nyss sagts upphört på
grund av att kvinnan ingått nytt äktenskap, återupplivas emellertid enligt
det föreslagna stadgandet i sista stycket andra punkten, om detta äktenskap
upplöses inom fem år. Detta gäller vare sig äktenskapet upplöses genom
mannens död eller genom äktenskapsskillnad. Motsvarande gäller enligt förslaget
då änkepension indragits till följd av samboende under nyss angivna
förhållanden och samboendeförhållandet upphör inom fem år. Utgick änkepension
efter den förste mannen enligt 3 § 4 mom. första stycket a) men
har änkan inte barn under 16 år i hemmet då det senare äktenskapet upplöses,
skall hennes rätt till återupplivad pension efter den förste mannen
bedömas som om denne avlidit den dag då det senare äktenskapet ingicks.
Har änkan barn under 16 år i hemmet då den senare mannen avlider,
kan hon vara berättigad till änkepension jämväl efter honom. Den konkurrens
mellan två änkepensioner, som därvid kan uppstå, regleras av en bestämmelse
i 11 § andra stycket.
Reglerna i sista stycket bör analogt tillämpas för det fall att änkan innan
det nya äktenskapet ingicks eller samboendet upptogs inte uppburit änkepension
efter den förste mannen men kunnat komma i åtnjutande därav
om hon ansökt om förmånen.
4 §•
I 3 mom. första stycket anges änkepensionsbeloppet till 1 700 kr. Beloppet
motsvarar storleken av den allmänna ålderspensionen till ogift pensionär.
I andra stycket regleras änkepensionens storlek när minskning av pensionen
på grund av änkans ålder skall ske med tillämpning av femtondelsregeln.
Det må framhållas, att ifrågavarande bestämmelser endast avser att
reglera grundförmånens storlek. Frågan om indextillägg och standardtilllägg
å full och reducerad änkepension behandlas i 6 § 3 mom. FPL och 2 §
lagen om höjning av folkpensioner m. m. Beträffande kommunalt bostadstillägg
har det som framgår av den allmänna motiveringen icke ansetts böra
förekomma att ha en i lag fastslagen reduktionsregel.
105
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
6 §.
Första stycket i 3 mom. denna paragraf har ändrats med hänsyn till
att indextilläggen å änkepensionerna i fortsättningen skall ha samma storlek
som indextilläggen å ålderspension till en ensam pensionär.
I ett nytt andra stycke har intagits bestämmelser om att indextilläggen
å reducerade änkepensioner minskas i samma man som änkepensionen i
övrigt.
8 §•
Ur första styckets uppräkning av inkomstprövade folkpensionsförmåner
har änkepensionen uteslutits. Beträffande ändringen i andra stycket och
det nytillkomna tredje stycket torde följande böra anföras.
Socialförsäkringskommittén
Kommittén erinrar om att jämlikt 8 § andra stycket i dess nu gällande
lydelse skall, där rätt till såväl tilläggs- eller änkepension eller hustrutilllägg
som kommunalt bostadstillägg föreligger, minskning av de nämnda
förmånerna på grund av pensionsberättigads årsinkomst ske proportionellt
å tilläggs- eller änkepensionen eller hustrutillägget och bostadstillägget. Indextillägget
— i den mån det är inkomstprövat — samt standardtillägget
minskas först sedan de nämnda förmånerna i övrigt bortfallit. Denna metod
för inkomstavdragets verkställande medför att det alltid kvarstår ett visst
kommunalt bostadstillägg i exempelvis en änkepension ända till dess inkomstavdraget
är så stort att det konsumerat hela pensionen utom indexoch
standardtillägget.
Föreskriften att minskning skall ske proportionellt å det kommunala
bostadstillägget och å annan samtidigt utgående inkomstprövad pensionsförmån
(frånsett index- och standardtillägg) sammanhänger med att kommunbidragen
utgår efter olika procentsatser. Beräkningssättet har praktisk
betydelse enbart för uträkningen av kommunernas bidrag till kostnaderna
för folkpensioneringen. För den pensionsberättigade själv är det
utan direkt intresse, om minskningen av pensionsförmånerna sker proportionellt
å de olika förmånerna eller om den sker successivt, så att den
ena förmånen avräknas först och därefter den andra. Det sammanlagda
pensionsbelopp som utgår blir i båda fallen lika stort.
Enligt kommitténs mening har den ursprungliga anledningen till den
nu gällande avdragsmetoden, dvs. syftet att erhålla en exakt avvägning mellan
stat och kommun av kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen,
numera förlorat större delen av sin praktiska betydelse genom att ett allt
större antal kommuner har att betala maximal andel eller 60 procent av
kostnaderna för såväl de kommunala bostadstilläggen som övriga inkomstprövade
pensionsförmåner, varvid kostnadsfördelningen blir densamma för
båda grupperna av pensionsförmåner.
106
Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960
Socialförsäkringskommittén anför, att det hittillsvarande beräkningssättet
skulle bli relativt komplicerat i de fall, då garantiregeln blir tilllämplig
för övergångsfallens änkor. Ett system, där avdrag för inkomst i
första hand sker å bostadstillägget och i andra hand å annan pensionsförmån,
medför en icke oväsentlig förenkling vid utformningen och tilllämpningen
av reglerna om garantibelopp för vissa änkor. På grund härav
och då en övergång till det angivna beräkningssättet även i övrigt torde
medföra en förenkling, förordar kommittén liksom tidigare allmänna pensionsberedningen
att en sådan ändring vidtages av avdragsreglerna i 8 §
andra stycket. En övergång från den nu tillämpade metoden med parallella
och proportionella inkomstavdrag till ett system, där avdrag för inkomst
först sker å kommunalt bostadstillägg, därefter å tilläggspension, änkepension
(i övergångsfallen) eller hustrutillägg och i sista hand på indextillägg
och standardtillägg, innebär en viss överflyttning av kostnader från
kommunerna till staten. Denna kostnadsförskjutning blir dock enligt kommitténs
uppfattning numera, på grund av vad som nyss anförts om storleken
av kommunernas bidrag, mycket obetydlig.
Enligt gällande lagstiftning kan förutsättningar samtidigt föreligga för
rätt till folkpensionsförmån och för rätt till yrkesskadelivränta. Kommittén
framhåller, att det därvid kan vara så, att samma händelse i princip ger
upphov till rätt till förmån från båda hållen. Exempel härpå är att en
olycksfallsskada föranleder rätt såväl till invalidlivränta från yrkesskadeförsäkringen
som till invalidpension från folkpensioneringen eller att ett dödsfall
medför rätt både till änkelivränta och till änkepension. Men det kan
också vara fråga om sammanträffande av annan art, exempelvis så att rätt
till invalidlivränta eller änkelivränta föreligger för en person, som uppbär
ålderspension från folkpensioneringen.
Socialförsäkringskommittén yttrar, att den beslutade genomgripande pensionsreformen
med väsentlig förbättring av folkpensioneringen och påbyggnad
av denna med en obligatorisk tilläggspensionering nödvändiggör
en omprövning av förmånerna vid yrkesskada. Eljest skulle nämligen bl. a.
kunna uppkomma en omotiverat hög sammanlagd ersättningsnivå. Med
hänsyn till att reformeringen av invalidpensioneringen ännu återstår har
det inte varit möjligt för kommittén att ta ställning till samordningsproblemen
i samtliga fall av sammanträffande mellan folkpension och yrkesskadelivränta.
Kommittén har därför begränsat sig till att i första hand behandla
sammanträffande mellan änke- eller barnförmån från folkpensioneringen
och änke- eller barnlivränta från yrkesskadeförsäkringen ävensom mellan
folkpension i form av allmän ålderspension och änkelivränta.
För ifrågavarande situationer gäller för närvarande sammanfattningsvis
följande regler. Änkeförmånen från folkpensioneringen — änkepension eller
änkebidrag — är inkomstprövad. Änkelivräntan från yrkesskadeförsäk
-
107
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
ringen utgår utan hänsyn till folkpensionsförmånen men reducerar denna
enligt samma regler som inkomst i allmänhet. För en änka som fyllt 67 år
utgöres pensionsförmånen av den icke inkomstprövade ålderspensionen.
Änkelivräntan från yrkesskadeförsäkringen utgår även sedan änkan blivit
67 år men i fall som omfattas av yrkesskadeförsäkringslagen, dvs. då yrkesskadan
inträffat efter ingången av år 1955, är änkelivräntan 25 procent
lägre. För äldre fall finnes dock inte sistnämnda regel. En motsvarande
effekt erhålles emellertid genom att förhöjning genom omregleringslagstiftningen
endast i vissa fall och därvid i liten grad avser efterlevandelivräntor
för tid efter 67 år. Änkepension, änkebidrag och ålderspension kan förhöjas
genom inkomstprövat kommunalt bostadstillägg. Änkelivräntan reducerar
detta bidrag efter samma grunder som inkomst i allmänhet. Folkpensioneringens
nuvarande barnpensionsförmån, nämligen vissa av de särskilda
barnbidragen, är inkomstprövad. Barnlivräntan från yrkesskadeförsäkringen
utgår oberoende av det särskilda barnbidraget men reducerar detta
genom inkomstprövningen.
Socialförsäkringskommittén framhåller, att reglerna om livräntorna från
yrkesskadeförsäkringen till efterlevande under 67 år fastställts med utgångspunkt
från att något sammanträffande med icke inkomstprövade folkpensionsförmåner
inte varit aktuellt, och påpekar vidare, att pensionsförmånerna
hittills varit låga. Den avsedda höjningen av folkpensionsbeloppen
och framför allt borttagandet av inkomstprövningen inom barnpensioneringen
och för nya fall inom änkepensioneringen liksom den väsentliga
uppmjukningen av åldersvillkoren för änkepensionsrätt skapar emellertid
enligt kommitténs mening ett nytt läge. Kommittén har därvid funnit det
motiverat att skilja mellan tre huvudgrupper av fall, nämligen 1) där dödsfallet
på grund av yrkesskada inträffat före ikraftträdandet av de nya
folkpensioneringsreglerna den 1 juli 1960, 2) där yrkesskadan inträffat
före nämnda tidpunkt men dödsfallet efter den 30 juni 1960 samt 3) där
såväl yrkeskadan som dödsfallet inträffat efter den 30 juni 1960.
I fall då dödsfallet på grund av yrkesskada inträffat
före den 1 juli 1960 finner kommittén, att sammanträffandet av
änkepension eller, om änkan är över 67 år, ålderspension samt barnpension
från folkpensioneringen enligt de föreslagna nya reglerna, å ena sidan, och
yrkesskadelivräntor till änka och barn, å andra sidan, vare sig livräntorna
utgår enligt yrkesskadeförsäkringslagen eller äldre lagstiftning, skulle leda
till sammanlagda ersättningsbelopp, som i vissa fall är omotiverat höga i
förhållande till såväl den avlidnes arbetsförtjänst som till de förmåner, som
skulle ha utgått om skadan i stället medfört 100 procent invaliditet. Kommittén
anser dock inte att tillräckliga skäl föreligger för någon reduktion
av de folkpensionsförmåner, som tillkommer änka. Bl. a. hänvisas till att
änkepensionerna i dessa fall även i fortsättningen kommer att vara inkomstprövade,
vilket dels minskar behovet av reduktionsåtgärder och dels
108
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
skulle medföra stora komplikationer vid tillämpningen av ev. reduktionsregler.
Då det främst är de icke inkomstprövade barnpensionerna, som
skulle medföra överpensioneringen, förordar kommittén en reduktion på
barnpensionssidan. Kommittén erinrar om att det såväl i yrkesskadeförsäkringslagen
som i de nya statliga tjänstepensionsbestämmelserna för vissa
sammanträffandefall finns regler om att 25 procent av den ena förmånen
alltid skall läggas utanför samordningen. På grund härav föreslår kommittén,
att i här aktuella fall barnlivräntan skall avdragas från barnpensionen,
dock att alltid minst en fjärdedel av barnpensionen skall utgå.
Då yrkesskadan inträffat före den 1 juli 1960 men
dödsfallet efter den 30 juni nämnda år kommer änkepension
att utgå utan inkomstprövning. På grund härav blir, anför kommittén,
överpensioneringen i allmänhet större än i föregående grupp av fall och åtgärder
i reduktionssyfte än mer påkallade. Kommittén anser, att de i det
föregående anförda synpunkterna angående reduktion av barnpensionen är
tillämpliga även här, men finner att en ytterligare reduktion är erforderlig.
Eftersom änkepensionen här är icke inkomstprövad, gäller inte skälet om
komplikationer vid avdrag å änkepensionen för änkelivränta. Med tillämpning
av samma avdragsregler som i fråga om barnpensionerna skulle emellertid
totalersättningen bli väl låg jämfört med vad som förutsatts för motsvarande
yrkesskadefall i den förut behandlade gruppen. Om man stadgar
att minst hälften av änkepensionen skall utgå, anser kommittén emellertid
att resultatet blir skäligt. Kommittén förordar alltså, att för här avsedda fall
änke- och barnpensionerna minskas med motsvarande livränta, dock att alltid
minst hälften av änkepensionen och minst en fjärdedel av barnpensionen
skall utgå. Däremot föreslår kommittén ingen reduktion av ålderspensionen
för det fall att änkan är berättigad till sådan.
Även i fall då såväl yrkesskadan som dödsfallet inträffat
efter den 30 juni 1960 finner socialförsäkringskommittén
reduktionsregler erforderliga för att uppnå en skälig total ersättningsnivå. I
de båda tidigare behandlade huvudgrupperna av sammanträffandefall har
kommittén endast ifrågasatt reduktion på folkpensionssidan, eftersom någon
retroaktiv ändring i de lagstadganden, efter vilka yrkesskadelivräntorna
bestämts, inte är möjlig. När det gäller yrkesskadefall som inträffar
efter den 30 juni 1960 kan däremot, framhåller kommittén, regler om reduktion
på livräntesidan genomföras.
Den praktiska samordningsregeln, när två skilda icke inkomstprövade
socialförsäkringsförmåner — varav en allmän och en speciell — sammanträffar,
är enligt kommitténs mening att den allmänna förmånen d.v. s.
folkpensionen utgår fullt ut, medan den speciella förmånen d. v. s. livräntan
försvinner eller efter erforderlig reduktion utgår som ett tillägg till
den allmänna förmånen. Kommittén erinrar om att allmänna pensionsbered
-
109
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
ningen i sitt betänkande (SOU 1957: 7) gav uttryck åt samma uppfattning
men förordade att en viss del av livräntan, exempelvis en fjärdedel, alltid
skulle utgå. Socialförsäkringskommittén har undersökt vilket resultatet
skulle bli vid reduktion av livräntorna med tillämpning av en sådan fjärdedelsregel.
De därvid framkomna beloppen anser kommittén visserligen i
och för sig godtagbara, men de ligger icke oväsentligt under de belopp, som
följer av de av kommittén beträffande de båda föregående huvudgrupperna
av fall förordade reglerna. Kommittén anser därför, att i nuvarande läge en
större del av änlce- och barnlivräntorna, lämpligen hälften, bör undantagas
från avdrag. En omprövning härav får sedan ske i samband med utformandet
av en mera definitiv samordning mellan folkpensionering, tilläggspensionering,
yrkesskadeförsäkring och sjukförsäkring.
Avdragsregeln borde enligt kommitténs mening utformas så att vid dödsfallet
gällande pensionsbelopp bleve avgörande och att alltså omräkning och
eventuell sänkning av livräntan inte skulle ske vid kommande index- eller
standardhöjningar av folkpensionen. Kommittén anser det emellertid mera
ändamålsenligt att regeln utformas efter en ren nettoprincip, d. v. s. att
i yrkesskadeförsäkringslagen direkt anges det belopp (hälften av det nuvarande)
som skall utgå vid sidan av och utan inverkan på storleken av icke
inkomstprövad folkpension. Änke- och barnlivräntorna i nya yrkesskadefall
skulle då utgå med en sjättedel resp. en tolftedel av den avlidnes årliga
arbetsförtjänst i stället för som nu med en tredjedel (en fjärdedel efter
67-årsgränsen) resp. en sjättedel.
En sådan regel kan med hänsyn till pensionens väntade storlek för alla
nya änkor med full änkepension förutsättas ge samma resultat som avdragsregeln.
För de ytterligt få nya änkor under 67 år, som inte blir berättigade
till änkepension, och i vissa fall då änkan får en på grund av sin ålder vid
änkeblivandet reducerad änkepension medför den efter nettoprincip utformade
regeln en lägre ersättning. Kommittén anser detta resultat fullt rimligt.
Eftersom i nya änkefall änkepension och ålderspension skall utgå med
samma belopp, finner kommittén det naturligt att änkelivräntan utgår med
samma belopp före och efter 67-årsgränsen. I fråga om livräntebeloppen
bör bibehållas samma motsvarighet som nu mellan å ena sidan legal änka
och å andra sidan vissa samboende eller trolovade kvinnor, änkling och
frånskild make. Livräntorna till flera sådana efterlevande är nu maximerade
till en tredjedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Denna gräns bör
nu ändras till en sjättedel. Vidare bör regeln om maximering av flera efterlevandelivräntor
(t. ex. till änka och flera barn) till fem sjättedelar av det
för den avlidne gällande ersätlningsunderlaget ändras till fem tolftedelar.
Enligt kommittén kan ändringen av livräntebestämmelserna antagas medföra
att yrkesskadeförsäkringens utgifter för nya skadcfal! minskas med
mellan It) och 15 procent.
opaginerad Kontrollera mot PDF
no
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
Remissyttranden
Förslaget om ändrade regler för inkomstavdrag å samtidigt utgående inkomstprövade
förmåner har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i remissyttrandena.
Mot de av kommittén förordade reglerna för olika fall av sammanträffande
mellan folkpension och yrkeskadelivränta har TCO inte någon erinran.
Socialförsäkringsbolagens förening, som avstyrkt änkepension utan inkomstprövning
och därför finner en ändring av nuvarande regler om änkelivränta
från yrkesskadeförsäkringen obehövlig, tillstyrker för barnlivräntornas
del kommittéförslaget.
Landsorganisationen kan ansluta sig till vad kommittén anfört om den
nivå förmånerna sammantagna bör uppgå till. Däremot vill organisationen
förorda, att utformningen av reduktionsreglerna ändras så, att livräntorna
utgår med fullt belopp enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och att förmånerna
från folkpensioneringen reduceras, varigenom man bl. a. vinner
likformighet i reglerna för alla yrkesskadefall, oberoende av vid vilken tidpunkt
de inträffat. Enligt statskontorets mening kan verkningarna av de
föreslagna reduktionsreglerna knappast anses tillfredsställande från det
allmännas synpunkt sett. Statskontoret vill för sin del föreslå att, i avvaktan
på resultatet av de fortsatta undersökningarna beträffande förevarande
spörsmål, yrkesskadelivräntorna i förekommande samordningsfall alltid får
helt utgå enligt för dem gällande regler, medan däremot folkpensionsförmåner
endast bör få åtnjutas i enlighet med de under tiden närmast före
den 1 juli 1960 tillämpade grunderna, varvid liksom för närvarande en naturlig
begränsning av förmånerna ernås över inkomstprövningen.
Riksförsäkringsanstalten vitsordar, att det med utgångspunkt från en
änke- och barnpensionering av i betänkandet förutsatt konstruktion måste
vara svårt att finna reduktionsregler, vilka tillfredsställer såväl behovet av
administrativ enkelhet som kravet på en rimlig avvägning mellan olika sammanträffandetyper.
Enligt anstaltens mening har kommittén i betydande
mån eftersatt det senare kravet till förmån för det förra, varför effekten av
de föreslagna samordningsreglerna i vissa sammanhang blir otillfredsställande.
Bl. a. pekar riksförsäkringsanstalten på att sänkningen av änkelivräntan
från Vs till Vs av den avlidnes årliga arbetsförtjänst skulle komma
att drabba även änkor, som endast erhåller reducerad pension, och änkor,
vilka aldrig kommer i åtnjutande av änkepension. Kommitténs uppfattning,
att endast ett ytterligt fåtal änkor genom de föreslagna ändringarna
i yrkesskadeförsäkringslagen skulle erhålla lägre ersättning än hittills, är
enligt anstaltens mening icke riktig. Riksförsäkringsanstalten kan för sin
del icke tillstyrka en ordning, enligt vilken änkelivräntor minskas till hälften
av vad nu gäller oavsett om vederbörande äger uppbära änkepension
eller icke. Samma synpunkter måste anläggas på reduktionen av änklings
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
in
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
livräntorna, då ju enligt kommitténs förslag änklingspensionering icke skall
införas. Eftersom de föreslagna samordningsreglerna endast syftar till en
provisorisk lösning på kort sikt, borde den rimligaste utgångspunkten enligt
riksförsäkringsanstaltens mening vara, att man i avvaktan på de närmare
överväganden, som avses skola ske i samband med utformningen av
invalidpensioneringen, tills vidare inte ger pensionsförmånerna ifråga åt
dem, som redan har lika stora eller bättre förmåner från yrkesskadeförsäkringen.
Detta är liktydigt med en samordning på pensionssidan genom avdrag
för livräntornas hela belopp.
Departementschefen
Enligt socialförsäkringskommitténs förslag skall reglerna för inkomstavdrag
på återstående inkomstprövade folkpensionsförmåner, dvs. invalidpensionernas
och sjukbidragens tilläggspensioner, hustrutilläggen och de
kommunala bostadstilläggen, ändras. Då bostadstilläggen utgår samtidigt
med någon av de andra förmånerna skall enligt förslaget avdrag i första
hand göras på bostadstillägget och därefter på tilläggspensionen eller hustrutillägget.
Detta innebär en förenkling mot nu gällande regel, enligt vilken
avdraget sker proportionellt å bostadstillägg och annan samtidigt utgående
förmån som nu sagts. Förslaget, vilket inte påverkar storleken av det belopp
som pensionstagaren får i handen, bör genomföras. Andra stycket i
8 § har ändrats i överensstämmelse härmed. Som framgår av övergångsbestämmelserna
föreslås, att motsvarande förfarande skall tillämpas i fråga
om de inkomstprövade änkepensionerna i övergångsfallen. Förslagets genomförande
medför en viss kostnadsöverflyttning från kommunerna till
staten, men med hänsyn till att ett stort antal kommuner och därtill de folkrikaste
redan uppnått maximigränsen för bidrag till folkpensioneringen blir
kostnadsförskjutningen ringa. Den torde inte påverka beräkningen av statens
anslag till folkpensionerna.
Socialförsäkringskommittén har relativt utförligt behandlat frågan om
samordning mellan folkpension och yrkesskadelivränta. Vad särskilt angår
familj eförmånerna på ömse sidor gäller för närvarande, att yrkesskadelivräntorna,
som för änka utgör en tredjedel och för barn en sjättedel av den
avlidnes årliga arbetsförtjänst, maximerad till 15 000 kr., bestämmes utan
hänsyn till samtidigt utgående änkepension eller änkebidrag eller särskilt
barnbidrag. De tre sistnämnda förmånerna är emellertid inkomstprövade
och livräntan reducerar därigenom pension, änkebidrag och barnbidrag, så
att någon sammanlagd ersättning, som kan anses för hög, inte uppkommer.
När änkan fyller 67 år erhåller hon den icke inkomstprövade ålderspensionen,
varvid eventuellt utgående änkepension eller änkebidrag upphör. Från
och med nämnda ålder göres en viss reduktion på änkans yrkesskadelivränta,
så att den utgör en fjärdedel i stället för en tredjedel av den avlidnes
112
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
årliga arbetsförtjänst. Vad nu sagts om yrkesskadelivräntor avser livräntor,
som utgår enligt den nu gällande yrkesskadeförsäkringslagen av år 1954.
Äldre livräntor regleras av de vid tidpunkten för yrkesskadan gällande bestämmelserna,
varvid dock är att märka att livräntorna förhöj es enligt en
särskild lagstiftning av år 1955 angående omreglering av äldre yrkesskadeersättningar.
De äldre livräntorna kan emellertid inte beräknas på högre
årlig arbetsförtjänst för den avlidne än 7 200 kr. Någon nedsättning av
änkelivränta vid 67 år göres inte i de äldre fallen, men omregleringsförhöjningen
avser endast i ringa omfattning efterlevandelivräntor för tid efter
nämnda ålder.
Den höjning av efterlevandeförmånerna från folkpensioneringen, som
föreslagits i det föregående, och framför allt den omständigheten att förmånerna
kommer att utgå utan inkomstprövning skulle, om inga särskilda
regler meddelades för fall av sammanträffande mellan dylik förmån och
efterlevandelivränta från yrkesskadeförsäkringen, i vissa fall leda till en
betydande överpensionering. Vad angår efterlevandeförmånerna då dödsfallet
inträffat före den 1 juli 196 0, dvs. före den dag då
familjepensionsreformen träder i kraft, märkes att änkepensionen även i
fortsättningen är underkastad inkomstprövning. Till följd härav och med
hänsyn till att änkelivräntorna i många av de fall, som regleras av äldre lagstiftning,
är låga erhåller överpensioneringsproblemet här inte den storleksordningen,
att några åtgärder beträffande änkepensionerna framstår som
befogade. Den överkompensation, som kan uppkomma i fall då försörj aren
avlidit före de nya reglernas ikraftträdande, beror i första hand på tillkomsten
av de icke inkomstprövade barnpensionerna. Dessa bör därför såsom
socialförsäkringskommittén förordar i nu avsedda fall minskas med
utgående barnlivränta från yrkesskadeförsäkringen, dock så att alltid minst
en fjärdedel av barnpensionen utgår jämsides med livräntan.
I en del fall kommer det att hända, att yrkesskadan inträffat
före den 1 juli 1960 men dödsfallet efter den 30 juni
nämnda år. Änkepensionen utgår då utan inkomstprövning, vilket gör
överpensioneringen så betydande, att man inte kan nöja sig med den nyssnämnda
reduktionen på barnpensionerna. Lämpligen bör därför i enlighet
med kommitténs förslag i dessa fall även änkepension minskas med änkelivränta
från yrkesskadeförsäkringen, varvid emellertid minst hälften av
pensionen lämnas fri från avdrag.
Behov av särskilda regler för sammanträffande av här ifrågavarande efterlevandeförmåner
föreligger givetvis även där såväl yrkesskadan
som dödsfallet inträffat efter den 30 juni 196 0. Ide
i det föregående omnämnda fallen, då yrkesskadan inträffat före den 1 juli
1960, saknas möjlighet att ingripa med reduktion av yrkesskadelivräntorna,
eftersom dessa regleras av de vid tiden för skadan gällande bestämmelserna
i yrkesskadeförsäkringslagstiftningen. När yrkesskadan inträffar efter fa
-
113
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
miljepensionsreformens ikraftträdande står emellertid möjligheten öppen
att från samma tidpunkt ändra yrkesskadeförsäkringslagen så att livräntorna
utgår efter mindre förmånliga grunder än för närvarande. Denna väg
förordas av socialförsäkringskommittén, som bl. a. hänvisar till att allmänna
pensionsberedningen uttalade sig för en reduktion av yrkesskadelivräntorna
vid sammanträffande med folkpension. Socialförsäkringskommitténs
förslag innebär att yrkesskadeförsäkringslagen fr. o. m. den 1 juli 1960
ändras så att efterlevandelivräntorna kommer att utgöra för änka en sjättedel
och för barn en tolftedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Kommittéförslaget
har rönt kritik av vissa remissorgan, vilka närmast förordar
avdrag på pensionerna i stället för på yrkesskadelivräntorna. I remisskritiken
framhålles bl. a., att enligt kommitténs förslag livräntorna nedsättes
även i fall då rätt till pension inte föreligger.
För min del tvekar jag inte om det riktiga i den av allmänna pensionsberedningen
och socialförsäkringskommittén omfattade åsikten att den generella
förmånen, pensionen, alltid bör utgivas fullt ut och att den särskilda
förmån, som må föranledas av att dödsfallet inträffat till följd av yrkesskada,
bör anpassas efter pensionen så att en lämpligt avvägd sammanlagd
ersättningsnivå uppnås. Kommitténs förslag synes i och för sig leda till
godtagbara resultat vid sammanträffande mellan folkpension och efterlevandelivränta
från yrkesskadeförsäkringen. Emellertid kommer med detta
förslag nedsättningen av livräntebeloppen att bli tillämplig även i fall då rätt
till pension inte föreligger eller då änkepensionen är nedsatt på grund av
änkans ålder vid änkeblivandet eller den tidpunkt när förekomsten av barn
upphör att inverka på pensionens storlek. Sedan allmänna tilläggspensioner
börjat utgivas kan det antagas, att tilläggspensioner i regel utgår till
änkor, som äger rätt till änkelivränta från yrkesskadeförsäkringen, detta
även i fall då rätt till folkpension inte föreligger. Storleken av tilläggspensioneringens
änkepensioner påverkas inte av änkans ålder eller förekomsten
av barn. Visserligen innehåller lagen om försäkring för allmän tilläggspension
i sin nuvarande lydelse en bestämmelse om att yrkesskadelivränta i sin
helhet avdrages på tilläggspensionen. Det har dock vid lagens tillkomst uttryckligen
förutsatts att denna regel skall mildras vid folkpensioneringens
och tilläggspensioneringens sammanförande till ett enhetligt pensionssystem,
så att merförmånerna skall kunna utgå vid yrkesskada. I detta sammanhang
synes den av kommittén föreslagna metoden för samordning med
yrkesskadeförsäkringen lämpligen kunna genomföras. Vid ett uppskov till
nämnda tidpunkt undviker man att yrkesskadelivräntorna minskas i fall,
då den önskvärda kompensationen på pensionssidan ännu inte föreligger. För
tiden fram till dess den samordnade lagstiftningen kan träda i kraft torde det
vara lämpligast att erforderlig reduktion för samtidigt utgående eftcrlevandeförmån
från yrkesskadeförsäkringen göres på änkepensioner och
barnpensioner i överensstämmelse med vad som i det föregående förordats
<S It i hon g till riksdagens protokoll 1960. 1 smnl. Nr 75
114
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år i960
för fall då en yrkesskada, som inträffat före den 1 juli 1960, lett till ett
dödsfall efter den 30 juni samma år.
Bestämmelser av det innehåll, som nu förordats beträffande änkepension,
har upptagits i första punkten i ett nytt tredje stycke i 8 §. Belopp som
avdragits enligt bestämmelserna i det nya stycket bör inte ånyo kunna avdragas
vid inkomstprövningen av kommunalt bostadstillägg. En föreskrift
härom återfinnes i styckets andra punkt.
I änkepensionsärenden har pensionsnämnd enligt 34 § andra stycket att
fastställa pensionens belopp. Oavsett om ansökningshandlingarna kommer
att innehålla uppgift om yrkesskadelivränta och dess belopp, är det anledning
anta att bestämmelserna i 8 § tredje stycket kan komma att bereda åtskilliga
nämnder svårigheter vid uträknandet av det slutliga änkepensionsbeloppet.
Det torde därför få anses lämpligt att det beslut, som nämnden har att
fatta, och det besked om beslutet, som ordföranden skall tillställa sökanden,
endast innehåller uppgift om änkepensionens storlek före reduktionen samt
att i beskedet en erinran göres att pensionen skall reduceras enligt bestämmelsen
i här ifrågavarande stycke. Det slutliga uträknandet av änkepensionen
i sådana fall får därefter ankomma på pensionsstyrelsen.
11 §•
Ur denna paragraf utgår det nuvarande stadgandet att änkepension, som
ej uPPgår till 60 kr., inte skall utgivas. En sådan regel blir inaktuell för de
nya änkefallen, där inkomstavdrag inte skall äga rum. För övergångsfallen
föreslås en annan bestämmelse i punkt 4 i övergångsbestämmelserna.
Enligt nuvarande bestämmelser i FPL kan det för samma person bli
fråga om rätt till mer än en av de olika formerna av folkpension för en och
samma månad. Detta gäller såväl vid övergång till ålderspension från invalidpension
(sjukbidrag), hustrutillägg eller änkepension som vid övergång
från en förmån till en annan inom sistnämnda grupp. Enligt pensionsstyrelsens
praxis sker övergång till ålderspension fr. o. m. den månad, under
vilken pensionstagaren fyller 67 år. Vad gäller övergång dessförinnan från
en folkpensionsförmån till en annan förfares i praxis så, att den nya förmånen
ges retroaktivt fr. o. m. den månad, varunder rätten till densamma
inträtt, men att vid utbetalningen av den nya förmånen avdrag göres för
den tidigare förmånen i den mån den belöper på den nya förmånens retroaktivtid.
Lagreglerna för ifrågavarande sammanträffandesituationer har emellertid
för närvarande en skiftande utformning för olika fall. Det har ansetts
lämpligt att i samband med utarbetandet av de nya änkepensionsbestämmelserna
söka åstadkomma större enhetlighet på förevarande område. Härför
erforderliga regler har införts i 11 §. I det föreslagna första stycket regleras
övergång till ålderspension från annan folkpensionsförmån. Enligt
detta stycke jämfört med 38 § 1 mom. sker övergången vid ingången av den
115
Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960
månad, under vilken pensionstagaren fyller 67 år. Då den föreslagna bestämmelsen
är generell, har stadgandet i förevarande hänseende i 3 § 2
mom. för invalidpension (sjukbidrag) kunnat utgå.
Enligt de föreslagna bestämmelserna i 3 § 4 mom. sista stycket kan återinträde
ske i rätten till änkepension, som indragits i anledning av nytt äktenskap
eller visst samboende. Rätt till änkepension kan samtidigt föreligga
i anledning av två eller flera dödsfall. Därvid bör givetvis endast en pension
utgå, nämligen den största. Om änkepensionerna är lika stora är det i
allmänhet utan intresse att anknyta änkepensionsrätten till det ena eller
det andra dödsfallet. I vissa fall — såsom vid sammanträffande med änkelivränta
från yrkesskadeförsäkringen — är det dock erforderligt att hänföra
pensionsrätten till ett visst dödsfall. Det föreslås därför, att vid lika
stora änkepensioner, pensionen efter den sist avlidne mannen skall utgivas.
Bestämmelser i enlighet med vad nu anförts har intagits i första punkten av
andra stycket i förevarande paragraf.
Då rätt samtidigt föreligger till såväl invalidpension eller sjukbidrag som
änkepension skall enligt den föreslagna lydelsen av 11 § andra stycket andra
punkten endast en av dessa förmåner utgivas. Här har icke föreskrivits att
den största förmånen skall utgå. I vissa fall — t. ex. på grund av bestämmelsen
i lagen om försäkring för allmän tilläggspension att förtidspension
från denna försäkring förutsätter att invalidpension eller sjukbidrag åtnjutes
från folkpensioneringen — kan det nämligen vara förmånligare att uppbära
invalidförmånen från folkpensioneringen även om den är mindre än
änkepensionen. Det är därför icke säkert att den pensionsberättigade alltid
önskar komma i åtnjutande av den folkpensionsförmån som till beloppet
är störst. Den som icke åtnjuter någon folkpensionsförmån kan på grund av
det föreslagna stadgandet i sin ansökan själv välja den förmån som hon
föredrager. Skulle den som redan beviljats en folkpensionsförmån senare
vilja välja en annan sådan förmån, till vilken hon jämväl äger rätt, kan
det önskade resultatet uppnås genom att vederbörande avsäger sig sin rätt
till den tidigare förmånen samtidigt som den nya förmånen sökes.
Frågan om övergång från hustrutillägg till änkepension regleras genom
ett föreslaget tillägg till 38 § 1 mom.
12 §.
Socialförsäkringskommittén
Kommittén anför, att den pensionsberättigades civilstånd enligt FPL är
av betydelse framför allt i två hänseenden. Dels utgår ålderspension och tillläggspensionsdelcn
av invalidpension och sjukbidrag samt index- och standardtillägg
med olika belopp för å ena sidan gift pensionsberättigad, vars
make också är berättigad till folkpension, och å andra sidan annan pensionsberättigad.
Dels är vissa pensionsförmåner förbehållna personer tillhörande
viss civilståndskategori. Så är änkepension förbehållen änka samt hustru
-
116
Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960
tillägg förbehållet gift pensionärs hustru. Enligt gällande lagstiftning och
praxis är emellertid i nämnda hänseenden det legala civilståndet icke ensamt
utslagsgivande. Enligt 12 § må sålunda vid tillämpningen av lagen,
där särskilda skäl föreligger, gift pensionsberättigad anses såsom ogift (regeln
i fortsättningen benämnd 12 § första punkten) samt ogift pensionsberättigad,
vilken sedan avsevärd tid sammanlever med annan under äktenskapsliknande
förhållanden, anses såsom gift med denne (12 § andra punkten).
Möjligheten enligt 12 § att behandla ogift pensionsberättigad som gift
har i praxis utnyttjats på det sättet att en ogift kvinna, som sedan avsevärd
tid sammanlevat med en man under äktenskapsliknande förhållanden, kan
bli berättigad till änkepension vid mannens död.
Kommittén har vid utformandet av den nya änkepensionslagstiftningen
funnit erforderligt att i lagtexten uttryckligen ange under vilka närmare
förutsättningar rätt till änkepension skall föreligga för kvinna, som icke
varit gift med den avlidne mannen. Därvid har kommittén ansett, att större
återhållsamhet är påkallad i fråga om möjligheten att bevilja änkepension
åt kvinna, som icke var gift med mannen, än vad fallet är i nuvarande lagstiftning
och rättstillämpning. Kommittén ställer då frågan om det är lämpligt
eller ens möjligt att lösa förevarande spörsmål separat för änkepensioneringens
del, vilket i så fall skulle innebära att tillämpningen av 12 § lämnas
oförändrad för resten av folkpensionsområdet. Eftersom kommittén är böjd
för att besvara frågan nekande och då en översyn av bestämmelserna i 12 §
synes kommittén sakligt motiverad, tar kommittén upp spörsmålet till behandling.
Regeln i 12 § första punkten om att gift pensionsberättigad i vissa fall
kan behandlas som ogift har kommittén inte funnit anledning att föreslå
ändrad. Vad beträffar andra punkten, som reglerar när ogift pensionsberättigad
skall anses såsom gift, föreligger däremot enligt kommitténs mening
starka skäl för en omarbetning så att bestämmelsen bättre motsvarar
de krav som kan ställas på en modern sociallagstiftning.
Vid FPL:s tillkomst befanns det, yttrar socialförsäkringskommittén, inte
möjligt att låta det faktiska samboendeförhållandet vara avgörande för
pensionens storlek, utan det ansågs nödvändigt att i princip grunda pensionsberäkningen
på den pensionsberättigades civilstånd, dock med den
möjlighet till undantag som följer av 12 §. Skälen för att man inte undantagslöst
följde civilståndet var framför allt dels att det ansågs såsom synnerligen
stötande för rättsmedvetandet att personer, vilka sedan en följd
av år sammanbott som makar utan att vara vigda, skulle få avsevärt högre
pension än om de varit gifta, dels att två pensionsberättigade makar skulle
kunna genom en arrangerad äktenskapsskillnad bereda sig avsevärt högre
pension än tidigare.
Dessa skäl äger enligt kommitténs uppfattning fortfarande giltighet och
kommer genom riksdagens principbeslut om förändrade relationer i pensionsbelopp
mellan ensamstående pensionärer och pensionsberättigade ma
-
117
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
kar att få än större betydelse i framtiden. Två makar har nu 3 920 kr. tillsammans
i pension, under det att två ogifta samboende har 2 450 kr. var
eller tillsammans 4 900 kr. Efter den ändrade makeavvägningen och den
avsedda höjningen av pensionerna blir år 1968 beloppen 5 400 kr. för två
makar och 7 200 kr. för de båda ogifta. Med folkpensionsförmånernas alltmer
växande storlek och med den i princip beslutade ändrade avvägningen
av pensionernas storlek mellan ensamstående och makar framstår det emellertid
för kommittén såsom betänkligt att låta pensionernas avhängighet av
civilstånds- och samlevnadsförhållanden regleras av ett så allmänt hållet
stadgande som nuvarande 12 § andra punkten. Lagrummet ger möjlighet
till en vidsträckt skälighetsprövning i det enskilda fallet, och även om detta
i vissa situationer kan vara fördelaktigt framstår det dock ur likformighetens
och rättssäkerhetens intresse som önskvärt att få en lydelse, som
mera exakt fastslår under vilka objektiva förutsättningar lagrummet skall
tillämpas.
Kommittén har av de avgöranden i folkpensionsärenden varav kommittén
tagit del ej kunnat undgå att få det intrycket att 12 §, då det gäller att
anse ogifta samboende som makar, kommit till tillämpning i en utsträckning,
som går längre än vad lagstiftaren torde ha avsett vid bestämmelsens
tillkomst. Tillämpningen synes dessutom utmärkas av en viss ojämnhet.
Härtill kommer att det administrativa förfarandet i här avsedda slag av
ärenden, främst undersökningen och prövningen av samboendeförhållandenas
natur, vållar en betydande belastning, framför allt hos de lokala pensionsmyndigheterna.
Vidare uppstår en stundom mycket stark irritation och
olust hos pensionsberättigade, som blir utfragade om sina mest intima förhållanden,
samt hos de tjänstemän och kommunala förtroendemän, som har
att syssla med handläggningen av pensionsärendena och som har att i
tjänsten verkställa utredningar om angivna förhållanden, över huvud taget
anser kommittén, att den nuvarande lagtextens uttryck »sammanlever med
annan under äktenskapsliknande förhållanden» samt »anses såsom gift» lätt
kan ge intrycket av ett moraliskt ställningstagande från det allmännas sida,
något som bör undvikas i en lagstiftning av förevarande art.
Kommittén har i anslutning till vad sålunda anförts funnit det önskvärt
att utmönstra de angivna uttrycken ur den kommande lagstiftningen. I
stället anser kommittén, att det i lagtexten bör anges vissa objektivt lätt
konstaterbara omständigheter, vilkas förhandenvaro medför alt pensionen
skall utgå med det för gift pensionsberättigad gällande beloppet och i övrigt
enligt motsvarande regler som för gift pensionsberättigad. Det är i huvudsak
två omständigheter, som därvid enligt kommitténs mening bör medföra
sådan verkan, nämligen dels att man och kvinna stadigvarande sammanbor
och har eller har haft barn tillsammans, dels att man och kvinna,
som tidigare varit gifta med varandra men vilkas äktenskap upplösts genom
äktenskapsskillnad, återupptagit samlevnaden.
Även med en begränsning av lagrummets tillämpning till ifrågavarande
118
Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960
båda kategorier anser kommittén, att de flesta av de fall kommer att inrymmas
under stadgandet, som ursprungligen torde ha avsetts med 12 § andra
punkten.
Remissyttrande
Vad kommittén föreslagit i detta hänseende har närmare uppmärksammats
endast av pensionsstyrelsen, som anser det obestridligt att den föreslagna
ändringen skulle göra lagtillämpningen enklare men finner det lika
klart att denna synpunkt inte kan vara avgörande för bestämmelsernas avfattning.
Styrelsen påpekar, att de föreslagna bestämmelserna inte skulle
undanröja vad som vid tillkomsten av den nuvarande 12 § ansågs verka
synnerligen stötande för rättsmedvetandet nämligen att personer, vilka sedan
en följd av år sammanbott som makar utan att vara vigda, på grund
härav skulle få avsevärt högre pension än om de varit gifta. Kritiken mot
12 § från pensionsnämnder och styrelsens ombud m. fl. har, framhåller
styrelsen, varit stark men den har inte gått i riktning mot en inskränkning
av bestämmelsernas tillämpningsområde utan tvärtom i riktning mot en
utvidgning av detsamma. Pensionsstyrelsen har klart för sig att det ingalunda
är en enkel sak att komma till en rättvis avvägning av de spörsmål,
som den nuvarande 12 § avser att lösa. Styrelsen finner i varje fall att man
inte utan ytterligare utredning kan träffa ett avgörande i frågan.
Departementschefen
Den enligt nuvarande lydelse av 12 § föreliggande möjligheten att betrakta
två gifta pensionärer såsom ogifta, så att de var för sig erhåller det för en
ensam pensionär gällande pensionsbeloppet, utnyttjas i fall då en av makarna
för avsevärd tid är intagen på anstalt, då makarna på grund av söndring
lever skilda från varandra och över huvud taget där något samboende
mellan makarna inte existerar. Såsom socialförsäkringskommittén anser
bör nuvarande praxis i detta avseende gälla även i fortsättningen.
Det fall då en gift pensionsberättigad skall likställas med ogift bör regleras
för sig i ett första stycke i paragrafen. Enligt den föreslagna lydelsen
av detta stycke skall gift pensionsberättigad, vilken stadigvarande lever
åtskild från sin make, vid tillämpningen av denna lag likställas med ogift
pensionsberättigad, såvida ej särskilda skäl föranleder till annat. Nu gäller
att gift pensionsberättigad må anses såsom ogift, där särskilda skäl föreligger.
Den nya lydelsen torde stå i nära överensstämmelse med nuvarande
praxis. Såsom exempel på särskilda skäl, som må föranleda till avvikelse
från huvudregeln, må erinras om att hustrutillägg inte kan utgå om en
gift man likställes med ogift, något som ofta skulle framstå såsom oskäligt
då mannen intagits på anstalt.
De nu gällande reglerna om att ogifta pensionstagare i vissa fall kan an
-
119
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 7.960
ses såsom gifta har bl. a. tolkats så att en kvinna, som utan vigsel under
avsevärd tid sammanlevt med en man under äktenskapsliknande förhållanden,
kunnat erhålla änkepension. Rätten till änkepension föreslås emellertid
nu bli uttömmande reglerad i 3 § 4 mom. Enligt fjärde stycket i sagda
lagrum kan änkepension tillerkännas en kvinna som inte var gift med den
avlidne vid dödsfallet, därest mannen och kvinnan stadigvarande sammanbodde
samt tidigare varit gifta eller har eller har haft barn tillsammans.
Socialförsäkringskommittén anser, att samma förutsättningar bör gälla för
att personer som inte är vigda skall kunna anses såsom gifta vid FPL:s
tillämpning i övrigt. Pensionsstyrelsen har ställt sig kritisk till detta förslag
och invänt, att det inte hindrar att personer, vilka under en följd av år
sammanbott som makar utan att vara vigda, erhåller avsevärt högre pension
än om de varit gifta. Styrelsen torde härvid avse sådana fall då några
barn inte fötts i förbindelsen.
Syftet med den förevarande bestämmelsen är att förhindra att det ställer
sig ofördelaktigare i pensionshänseende att sammanleva i äktenskap än i
en fri förbindelse. Däremot skulle det uppenbarligen föra för långt att låta
den omständigheten att pensionärer har gemensam bostad leda till en minskning
av deras pensioner. Gränsen mellan de fall som bör likställas med äktenskap
i pensionsavseende och övriga fall av samboende dragés nu med
hjälp av begreppet »sammanlevnad under äktenskapsliknande förhållanden».
Det ligger i öppen dag att man vid prövningen av om detta villkor är
uppfyllt står inför mycket vanskliga avgöranden och att utrymmet för rent
skönsmässiga överväganden blir stort. Regler, som anknyter till objektivt
lättare konstaterbara fakta, torde vara ett önskemål, som i inte ringa utsträckning
vinner förståelse hos pensionsnämnderna. Socialförsäkringskommitténs
förslag bygger likaledes på uppfattningen att en gränsdragning,
som anknyter till oomtvistliga faktiska omständigheter, är att föredraga
framför den nuvarande mera allmänt hållna regeln. Jag delar denna
uppfattning och anser den av kommittén föreslagna bestämmelsen lämplig.
Några allmängiltiga regler av det slag som nyss framhållits såsom önskvärda
torde inte kunna uppställas om man vill utsträcka möjligheten att betrakta
icke gifta pensionärer som gifta utöver vad kommittén föreslagit.
Jag förordar alltså, att nämnda möjlighet begränsas till de fall då man och
kvinna stadigvarande sammanbor samt antingen tidigare varit gifta med varandra
eller också har eller har haft barn tillsammans. Om både mannen
och kvinnan är pensionärer utgår alltså i dessa fall pensionen till vardera
med det för en gift pensionstagare bestämda beloppet. Endast i dessa fall
kan hustrutillägg beviljas, oaktat lagligt äktenskap inte föreligger. De nya
bestämmelserna har upptagits i ett andra stycke i 12 §.
14 §.
Denna paragrafs 2 m o m. har undergått en formell ändring med hänsyn
till att änkepension inte längre skall vara inkomstprövad.
120
Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960
15 §.
Ändring i de ekonomiska förhållandena påverkar icke rätten till änkepension
i de nya änkefallen. Anmälningsplikt härom bör alltså icke föreligga.
vilket föranleder att ordet änkepension utgår i 15 § första stycket
första punkten. I 15 § första stycket sista punkten har införts stadgande
att anmälan skall göras av den som åtnjuter änkepension, om förhållandena
så ändrats att rätten till änkeförmånen därav påverkas. Anmälningsplikt
föreligger sålunda om ett barn under 16 år, som tidigare stadigvarande
sammanbott med änkan och som är av betydelse för rätten till eller storleken
av änkepension, flyttar hemifrån eller avlider, om vårdnaden om sådant
barn upphör och om änka ingår nytt äktenskap eller stadigvarande sammanbor
med en man med vilken hon har varit gift eller har eller har haft barn.
För änka, som uppbär kommunalt bostadstillägg, föreligger redan enligt
första punkten anmälningsskyldighet beträffande förbättrade ekonomiska
förhållanden.
16 §.
Paragrafen har underkastats erforderlig ändring med hänsyn till att änkepension
utgår utan inkomstprövning.
19 §.
Enligt 1 m o m. i denna paragraf skall folkpensionsavgift erläggas av personer
i åldern 18—66 år, för vilka beräknats till statlig inkomstskatt taxerad
inkomst. Befriad från avgiftsskyldighet är bl. a. den, som för december
månad året näst före taxeringsåret ägt uppbära folkpension, liksom den
vars taxerade inkomst inte uppgår till 1 200 kr.
Premien för en pensionsförsäkring erlägges inte sedan försäkringsfallet
inträffat. Det faller sig naturligt att på samma sätt upphöra att ta ut folkpensionsavgift
när 67-arsåldern inträder eller vederbörande blir berättigad
till invalidpension eller sjukbidrag. Någon parallell av detta slag kan emellertid
inte åberopas för att befria den som uppbär en familj epensionsförmån
från folkpensionsavgift. Avgiften måste ju anses avse ålders- eller invalidpension
(sjukbidrag) till eller familjepension efter vederbörande själv. Att
någon uppbär familjepension bör därför, om jämförelsen med vanlig försäkring
upprätthålles, anses innebära att försäkringsfallet inträffat för den
person, efter vilken familj epensionen utgår. Den familj epensionsberättigade
bör då efter vanliga regler fortsätta att betala för sin egen pensionering. Enligt
de nuvarande bestämmelserna blir änkepensionärer men inte personer,
som uppbär änke- eller änklingsbidrag eller hustrutillägg, befriade från
skyldighet att utge folkpensionsavgift. Socialförsäkringskommittén föreslår,
att någon befrielse för kategorin änkepensionärer, till vilken i fortsättningen
de nuvarande änkebidragstagarna kommer att höra, inte längre skall förekomma.
Detta förslag, som inte mött några invändningar från remissorga
-
121
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
nens sida, bör genomföras. Bristande betalningsförmåga beaktas för änkorna
såväl som för andra avgiftsskyldiga genom den allmänna regeln om avgiftsbefrielse
för den vars taxerade inkomst inte uppgår till 1 200 kr.
33 §.
Vid ansökan om folkpension skall enligt denna paragrafs nuvarande lydelse
fogas prästbevis. Pensionsstyrelsen upplyser, att styrelsen genom de
avtryckskort, som länsbyråerna för folkbokföringen årligen har att tillställa
styrelsen över alla som under nästkommande år uppnår 67 års ålder, i regel
erhåller de upplysningar som erfordras för att pröva ansökan om ålderspension.
Även i fall av jämkning av eller tillägg till utgående folkpension
kan prästbevis avvaras. Styrelsen anser därför att det ovillkorliga kravet
på att prästbevis skall fogas vid pensionsansökan kan slopas. Med hänsyn
härtill föreslås, att tredje stycket i 33 § erhåller den lydelsen att prästbevis
skall bifogas i den mån pensionsstyrelsen föreskriver. Det får alltså ankomma
på styrelsen att utfärda bestämmelser om i vilka fall pensionsansökan
skall vara åtföljd av prästbevis.
36 §.
Genom ett tillägg till femte stycket i denna paragraf stadgas, att pensionsstyrelsen
må utan föregående prövning av pensionsnämnd verkställa erforderlig
jämkning av änkepension i anledning av förändringar med avseende
å barns ålder eller vårdnaden om barn. Ifrågavarande ändringar gäller ostridiga
fakta i motsats till ändringar som avser frågan huruvida änka och
barn stadigvarande sammanbor eller icke. Frågan om ändring i sistnämnda
fall bör underställas pensionsnämnds prövning.
Enligt den nuvarande lydelsen av femte stycket kan pensionsstyrelsen
utan att pensionsnämnd prövar frågan indraga kommunalt bostadstillägg,
som till följd av att pensionstagaren blivit mantalsskriven i annan kommun
inte längre skall utgå. Detsamma bör givetvis även gälla då bostadstillägget
skall indragas på grund av att pensionstagaren inte längre är mantalsskriven
i riket. Ett förtydligande av ordalagen i stadgandet har därför ansetts
vara på sin plats.
38 §.
Det föreslagna tillägget till 1 mom. första stycket reglerar pensionsförhållandena
under den månad, då en pensionsberättigad man avlider. Mannens
ålderspension, invalidpension eller sjukbidrag jämte eventuellt hustrutillägg
utgår till och med dödsfallsmånaden. Enligt förslaget skall änkepensionen
efter honom utgå tidigast från och med månaden näst efter den,
varunder dödsfallet inträffade.
I det följande kommer att föreslås viss ändring av bestämmelserna om
samordning mellan folkpension och sjukhjälp från den allmänna sjukför
-
122
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
säkringen. Detta förslag, som föranleder ändring av 29 § sjukförsäkringslagen,
påkallar sådan ändring av 2 m o in. i förevarande paragraf att utgiven
sjukhjälp inte längre skall vid retroaktiv pensionsutbetalning medföra avdrag
å änkepension, hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till sådan
förmån. Rörande motiven för lagändringen hänvisas till kommentaren till
lagen angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§ lagen om allmän sjukförsäkring.
övergångsbestämmelser
I första stycket föreskrives, att de nya bestämmelserna träder i kraft den
1 juli 1960. Stycket innehåller emellertid vissa modifikationer av huvudregeln.
Folkpensionsavgiften debiteras för kalenderår och grundas därvid
på föregående års inkomster. Det är i och för sig möjligt att låta den föreslagna
lydelsen av 19 § 1 mom. träda i kraft den 1 juli 1960 och därvid
bli tillämplig vid debitering av avgifterna för år 1960, d. v. s. på grundval
av 1959 års inkomster. Emellertid föreslås i det följande att 33 § lagen om
allmän sjukförsäkring i förevarande hänseende skall erhålla samma innehåll
som 19 § 1 mom. FPL. Det skulle stöta på mycket stora praktiska svårigheter
att inom sjukförsäkringen låta ändringen avse avgift, som grundas
på tidigare års inkomster än 1960 års. Enhetlighet på detta område bör av
praktiska skäl eftersträvas. Det föreslås därför, att den nuvarande lydelsen
av 19 § 1 mom. alltjämt skall gälla i fråga om avgifter, som påföres för år
1960 eller tidigare år. Vidare bör de äldre avdragsreglerna i 38 § 2 mom.
avse pension för tid före ikraftträdandet, vilken utbetalas därefter. Föreskrift
i detta hänseende har även intagits i första stycket.
Enligt bestämmelsen i andra stycket upphör lagen om bidrag till änkor
och änklingar med barn att gälla då ändringarna i FPL träder i kraft. De
änklingsbidrag, som utgick för juni 1960, skall som framgått av den allmänna
motiveringen även i fortsättningen kunna utgå enligt de vid utgången
av sagda månad gällande grunderna. Dock skall någon ytterligare indexförhöjning
av dessa bidrag inte äga rum. Hänvisningen till äldre bestämmelser
för änklingsbidragens del medför jämväl att nuvarande regler om
kommunernas bidrag till finansieringen gäller även i fortsättningen.
Tredje stycket anger, att vissa i det följande, under 6 punkter upptagna
övergångsregler skall iakttagas vid tillämpningen av de nya bestämmelserna.
Punkterna 1 och 2 innehåller vissa stadganden för fall då man och kvinna
ansetts som gifta enligt 12 § äldre lydelsen på grund av att de sammanlever
under äktenskapsliknande förhållanden men 12 § andra stycket nya lydelsen
inte är tillämplig på förbindelsen, t. ex. på grund av att de ej varit gifta
med varandra eller att de inte har barn tillsammans. I regel torde, om båda
är pensionärer, de nya bestämmelserna vara fördelaktigare för dem med
hänsyn till att var och en får pension efter det för en ensam pensionstagare
bestämda beloppet. De nya bestämmelserna bör då tillämpas. Emellertid
123
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
skulle det inte bli möjligt för kvinnan att med stöd av de nya bestämmelserna
uppbära hustrutillägg, som hon åtnjutit enligt den äldre lydelsen.
Med hänsyn härtill innehåller punkt 1 en bestämmelse, som gör det möjligt
att även i fortsättningen med gift pensionsberättigad likställa den som
vid de nya reglernas ikraftträdande med tillämpning av 12 § äldre lydelsen
åtnjuter folkpensionsförmån såsom gift.
Har kvinna i fall som nu sagts ansetts som gift med mannen oavbrutet
fram till dennes död, äger hon enligt punkt 1 samma rätt till änkepension
■efter honom som en änka efter sin make. Om däremot mannen och kvinnan
efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna haft pension sasom ogifta,
föreligger ingen rätt till änkepension vid mannens död. Även då dödsfallet
inträffat före de nya bestämmelsernas ikraftträdande äger en kvinna, som
sammanlevt med en man och jämlikt 12 § äldre lydelsen ansetts såsom gift
med honom vid hans död, enligt punkt 2 rätt till änkepension enligt de nya
reglerna, fastän de nya villkoren för icke gifta kvinnors änkepensionsrätt
inte är uppfyllda. Vid avgörande av om kravet på 5 års äktenskap skall
anses uppfyllt då änkepension sökes enligt punkterna 1 och 2 i övergångsbestämmelserna
skall den tid, under vilken kvinnan oavbrutet sammanbott
med mannen fram till tidpunkten för dennes död, anses som tid varunder
äktenskapet ägt bestånd.
I fall då en kvinna erhåller änkepension med tillämpning av punkt 1 eller
2 i övergångsbestämmelserna kan det förekomma att hon tillika är berättigad
till änkepension efter sin make, om hon vid dennes död alltjämt är
gift med honom. Enligt 11 § andra stycket nya lydelsen skall då endast
en änkepension utgivas.
Punkt 3 innehåller den i den allmänna motiveringen behandlade regeln, enligt
vilken den särskilda pensionsrätt som grundas på förekomsten av barn
icke gäller för övergångsfallens änkor, såvida icke samtliga barnrekvisit
förelegat vid tiden för den nya lagstiftningens ikraftträdande. Har barnet
fyllt 16 år före den 1 juli 1960, skall änkans rätt till pension bedömas efter
hennes ålder vid mannens död. Detsamma skall gälla om änkan i juli 1960
inte har vårdnaden om eller stadigvarande bor tillsammans med barnet.
I motsats till nuvarande stadganden om änkepension innehåller de föreslagna
nya bestämmelserna inte någon dispensregel från kravet på fem års
äktenskap för rätt till änkepension. Om änkepension vid ikraftträdandet
av de nya bestämmelserna utgår med tillämpning av dispensregeln, skall
vid tillämpning av 3 § 4 mom. första stycket b) anses som om äktenskapet
bestått minst fem år. Punkt 3 upptager en bestämmelse härom.
Av stadgandena i punkt \ framgår att änkepension efter en man, som
avlidit före den 1 juli 1960, skall minskas enligt nu gällande regler. Dock
skall avdrag på grund av inkomst först ske å kommunalt bostadstillägg.
Denna regel är i överensstämmelse med vad som i 8 § andra stycket föreslagits
i de fall då del samtidigt utgår två inkomstprövade pensionsför
-
124
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
måner. Bestämmelsen i denna punkt innebär, att det nya tredje stycket i
8 § inte tillämpas beträffande pension efter en man, som avlidit före den
1 juli 1960. Änkelivränta från yrkesskadeförsäkringen anses i dessa fall
som inkomst vid tillämpning av 8 § äldre lydelsen. Punkten innehåller vidare
bestämmelser om s. k. garantibelopp ävensom en regel om att änkepension,
som understiger en femtondel av full pension, inte skall utgå. I
dessa hänseenden hänvisas till den allmänna motiveringen. Beträffande
änkepensionerna i övergångsfallen bör med hänsyn till att förmånerna är
inkomstprövade 14 § 2 mom. och 16 § i dessa lagrums äldre lydelse alltjämt
gälla. Punkt 4 innehåller även föreskrift härom.
I punkt 5 har intagits föreskrift om att en kvinna, som för juni månad
1960 åtnjuter änkepension eller änkebidrag och som är berättigad till änkepension
enligt de nya bestämmelserna, skall erhålla sådan pension utan
särskild ansökan. Pensionsstyrelsen har därvid att verkställa den erforderliga
omräkningen av pensionerna och bidragen.
Punkt 6 innehåller ett undantag från stadgandet i 38 § 1 mom. Enligt
detta lagrum utgår folkpension från och med den månad, varunder rätt
till pension inträtt, vilket, där ej rätten visas ha varit för handen tidigare,
anses ha skett då pensionen söktes; pensionen utgår dock ej för längre tid
tillbaka än tre månader före den månad, under vilken pensionen söktes.
Enligt de nu föreslagna reglerna blir betydande nya grupper berättigade till
änkepension från och med juli 1960. Därest ansökningarna om änkepension
ingives i tid, går pensionärerna inte miste om något pensionsbelopp även
om utbetalningen kan bli fördröjd. Emellertid dröjer det ofta innan nyheter
av här ifrågavarande slag blir kända på sådant sätt att ansökan om den
nya förmånen göres. Både av detta skäl och med hänsyn till att pensionsmyndigheterna
under hela andra halvåret 1960 kommer att få en kraftig
arbetsanhopning, föreslås en bestämmelse om att de nya förmånerna kan
beviljas med verkan från och med den 1 juli 1960 eller den senare månad
varunder pensionsrätten inträtt, under förutsättning att ansökan inkommit
senast den 31 december 1960.
Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen om höjning
av folkpensioner m. m. 1
1 §■
I första stycket har införts de av den föreslagna standardhöjningen föranledda
ändringarna. Beloppen har alltså höjts med 175 kr. för gift pensionär,
d. v. s. 350 kr. för två pensionsberättigade makar, samt 250 kr. för
en ensam pensionär. Vidare har den ändringen vidtagits, att änkepensionsberättigad
kvinna erhåller tillägg i enlighet med vad som gäller för en
ensam pensionär. Av stadgandet i 2 § att vad i FPL stadgas rörande indextillägg
i tillämpliga delar skall gälla med avseende å höjning enligt förevarande
lag framgår att, om indextillägg minskas i fall som angives i det
125
Kungi. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
nya andra stycket av 6 § 3 mom. FPL, också standardtillägget skall minskas
i samma mån som indextillägget.
På grund av att lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn upphäves
har vad i denna paragraf stadgas rörande bidrag till änkor och änklingar
med barn fått utgå. I övergångsbestämmelserna har intagits föreskrifter
om att lagen i dess nuvarande lydelse alltjämt skall äga tillämpning
i fall, då änklingsbidrag utgår efter den 30 juni 1960. Dessa bidrag skall alltså
inte förhöjas med de nya standardtilläggen.
2 §.
Även i denna paragraf har hänvisningen till lagen om bidrag till änkor
och änklingar med barn uteslutits. I fråga om höjning av tilläggspension
hänvisas nu till vad som stadgas rörande indextillägg till änkepension. Denna
hänvisning kan icke längre gälla, då änkepensionen i nya änkefall icke
är inkomstprövad. Hänvisningen föreslås i fortsättningen i stället skola
gälla indextillägg till hustrutillägg.
Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen om
kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen
Ändringarna föranledes av att kommunerna icke skall bidraga till kostnaderna
för änkepension i nya änkefall. I övergångsbestämmelserna stadgas
att lagen i den nuvarande lydelsen alltjämt skall äga tillämpning i fråga
om änkepension i anledning av dödsfall före ikraftträdandet.
Förslaget till lag om barnpensioner
1—3 §§•
Beträffande dessa paragrafer hänvisas till den allmänna motiveringen. De
i 1 § första stycket för rätt till barnpension uppställda fordringarna på
svenskt medborgarskap och stadigvarande vistelse i Sverige överensstämmer
med vad som stadgas i 3 § lagen om särskilda barnbidrag såsom villkor för
rätt till sådant bidrag.
4 §.
Denna paragraf, som handlar om avdrag å barnpension för barnlivränta
från yrkesskadeförsäkringen, har kommenterats vid 8 § FPL.
5 §.
Enligt första stycket skall ansökan om barnpension göras hos pensionsnämndens
ordförande i det pensionsdistrikt, där barnets förmyndare senast
blivit mantalsskriven. Med den föreslagna regeln torde samma pensionsnämndsordförande
i allmänhet vara behörig att emottaga såväl ansökning
om barnpension för barn, vars fader avlidit, som ansökning om änkepension
för barnets moder.
I andra stycket har i enlighet med vad som nu gäller enligt särskilda
126
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
barnbidragslagen intagits en kompletterande föreskrift för det fall att
ansökningsort som nyss sagts inte finns. Ansökning om barnpension skall
då göras hos pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt, där barnet
stadigvarande vistas.
Enligt tredje stycket skall ansökan om barnpension göras av barnets förmyndare.
I likhet med vad som nu är fallet enligt särskilda barnbidragslagen
föreslås att, om barnavårdsman förordnats för barnet, denne skall
vara behörig att göra ansökan om barnpension.
6 §.
I denna paragraf föreskrivs, att beträffande barnpension i tillämpliga
delar skall gälla vad som stadgas om särskilda barnbidrag i 11 § andra
stycket, 14 §, 15 § fjärde och femte styckena samt 16—18 §§ lagen om
särskilda barnbidrag. Rörande innehållet i nämnda lagrum må följande
redogörelse lämnas.
Enligt 11 § andra stycket skall, om barn för vilket särskilt barnbidrag
utgår icke längre är svensk medborgare eller stadigvarande vistas här i
riket, barnbidraget indragas, såvida icke delta med hänsyn till omständigheterna
befinnes oskäligt. Enligt 14 § utgår icke särskilt barnbidrag för tid,
under vilken kostnaderna för barnets vård å anstalt eller för kost och bostad
helt bestrides av statsmedel. Sådant bidrag utbetalas dock för tid, då barnet
är inackorderat vid nomadskola.
I 15 § fjärde stycket stadgas, att ansökning om särskilt barnbidrag skall
avfattas enligt fastställt formulär och innehålla nödiga upplysningar för
utredande av rätten till barnbidrag ävensom en av sökanden på heder och
samvete avgiven förklaring, att de lämnade upplysningarna är med sanningen
överensstämmande. Enligt 15 § femte stycket skall vid ansökningen
fogas prästbevis enligt fastställt formulär eller, där hinder därför möter,
annat bevis, som pensionsstyrelsen må finna skäl godtaga.
Enligt 16 § 1 mom. första stycket skall för handläggningen av ärenden
rörande barnbidrag i tillämpliga delar gälla vad i 34—37 §§ FPL stadgas
beträffande annan folkpension än allmän ålderspension. Därvid skall ärenden
om bidrag för barn till någon, som uppbär invalidpension eller sjukbidrag,
handläggas i den ordning som gäller beträffande sådan pensionsförmån
och övriga ärenden handläggas i den ordning som gäller beträffande
änkepension. I andra stycket sådant det i det följande föreslås ändrat föreskrives
att bestämmelserna i 38 § 1 mom., 3 mom. första, andra och fjärde
styckena samt 4 mom. ävensom 39 och 41 §§ FPL skall äga motsvarande
tillämpning beträffande barnbidrag. I 16 § 2 mom. stadgas, att barnavårdsnämndens
ordförande har rätt att närvara vid pensionsnämndens sammanträde
och deltaga i överläggningen rörande barnbidrag.
Enligt 17 § första stycket skall särskilt barnbidrag i regel utbetalas till
barnets förmyndare. Om särskilda skäl därtill föreligger, äger pensionsstyrelsen
föreskriva att utbetalning skall ske till barnavårdsman eller annan
127
Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960
med skyldighet för mottagaren att utlämna erhållna belopp i den ordning
som är för barnet mest gagnelig. Under de förutsättningar som anges i 18 §
1 mom. folkpensioneringslagen må barnbidragsbelopp motsvarande kostnad
som myndighet utgivit för barnets försörjning uppbäras av myndigheten
(17 § andra stycket). Särskilt barnbidrag som utgår under tid, då barnet
är omhändertaget för skyddsuppfostran eller samhällsvård eller på allmän
bekostnad vårdas på anstalt i annat fall än då anstaltsvården bestrides av
statsmedel, skall utbetalas till det kommunala organ, som svarar för vårdkostnaden.
Av vad sålunda utbetalas får det kommunala organet tillgodogöra
sig viss vårdkostnad. Skulle överskott uppkomma, skall det redovisas till
den som enligt bestämmelserna i 17 § första stycket har att uppbära barnbidraget
(17 § tredje stycket). I fråga om vård på anstalt för epileptiker
skall vad i tredje stycket sagts om kommunalt organ äga motsvarande tilllämpning
på landstingskommun eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, på
annan som driver sådan anstalt.
Enligt 18 § kan rätten till särskilt barnbidrag icke överlåtas. Bidraget kan
icke heller utmätas.
Beträffande barnpensioner skall alltså i tillämpliga delar gälla vad i nu
nämnda paragrafer finns stadgat. Det har emellertid icke ansetts erforderligt
att ansökning om barnpension prövas av pensionsnämnd. Sådan ansökning
jämte tillhörande handlingar skall i stället av pensionsnämndens ordförande
ofördröjligen insändas till pensionsstyrelsen. Härutinnan kommer
handläggningen av barnpensionsärenden att överensstämma med vad som
gäller beträffande ansökan om enbart allmän ålderspension.
Mot förevarande paragraf kan göras den invändningen, att hänvisning
förekommer till lagrum, som i sin tur hänvisar till andra lagbestämmelser.
Förfarandet har dock ansetts lämpligast i nuvarande läge med hänsyn till
att det inom en nära framtid kan väntas att lagen om särskilda barnbidrag
blir upphävd och att bestämmelserna i FPL och barnpensionslagen kommer
att uppgå i ett större lagverk.
7 §•
Denna paragraf, som har en motsvarighet i 3 § lagen om särskilda barnbidrag,
har avfattats efter huvudsakligt mönster av 54 § lagen om försäkring
för allmän tilläggspension.
Enligt konventioner med vissa främmande stater har Sverige förbundit
sig att utge folkpensioner och särskilda barnbidrag till personer, som inte
är svenska inedborgare. Konventionerna är så avfattade, att de torde bli
tillämpliga även på de nya barnpensionerna. Den möjlighet, soin enligt några
av konventionerna föreligger att göra reservation beträffande deras till - lämplighet på ny lagstiftning, vilken utvidgar personkretsen för rätten till
förmåner, synes inte böra utnyttjas av Sverige i detta fall.
8 §.
Stadgandet torde inte kräva någon kommentar.
128 Kungl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960
Övergångsbestämmelser
Andra och tredje styckena motsvarar punkterna 5 och 6 i övergångsbestämmelserna
till lagen angående ändring i FPL.
Förslaget till lag angående ändring i lagen om särskilda barnbidrag till
änkors och invaliders m. fl. barn
1 §•
Med hänsyn till att bidragen till änkors barn ersättes av barnpensioner
föreslås lagens rubrik ändrad till Lag om särskilda barnbidrag.
I andra stycket av 1 § har beloppet höjts från 600 kr. till 996 kr.
5 §•
De särskilda barnbidrag, varom stadgas i nuvarande lydelse av denna
paragraf, ersättes av barnpensioner. I stället har såsom 5 § upptagits ett
stadgande om att särskilt barnbidrag inte utgår till barn, som är berättigat
till barnpension. Eftersom mer än en barnpension inte utgår till samma
barn, bör inte heller barnpension och särskilt barnbidrag kunna utgå jämsides.
6 §■
Ur 1 m o in. har gjorts vissa uteslutningar med hänsyn till tillkomsten
av barnpensioner och till att bidrag till utomäktenskapliga barn över tre
år, beträffande vilka faderskapet ej fastställts, i fortsättningen lämnas
enligt bidragsförskottslagen.
I 3 mom. har gjorts en redaktionell jämkning i anledning av ändringarna
i 1 mom., varjämte en hänvisning till lagen om bidrag till änkor och
änklingar med barn utgått.
7 §•
Uteslutningen föranleds av upphävandet av den äldre lydelsen av 5 §.
8 §.
Hänvisningen till lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn
har utgått.
12 och 15 §§.
Ändringarna sammanhänger med ändringarna i 5 och 6 §§.
16 §.
Enligt 1 m o m. andra stycket i denna paragraf skall bl. a. 38 § 1 mom.
första och andra styckena FPL äga motsvarande tillämpning beträffande
barnbidrag. Däremot hänvisas inte till tredje stycket i 38 § 1 mom., soit
129
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
stadgar att folkpension utbetalas månadsvis och tillika medger att pensionerna
utbetalas med högre belopp i december än under årets övriga månader.
En motsvarande bestämmelse för de särskilda barnbidragens del återfinns
i 2 § kungörelsen den 26 september 1947 (nr 769) angående sättet och tiden
för utbetalning av särskilda barnbidrag samt bidrag till änkor och änklingar
med barn. Det föreslås nu, att hänvisningen i förevarande paragraf får avse
jämväl tredje stycket i 38 g 1 mom. FPL. På grund av stadgandet i 6 §
lagen om barnpensioner kommer bestämmelserna i nämnda lagrum i FPL
att få tillämplighet även beträffande barnpensioner. Någon särskild utbetalningskungörelse
behövs då inte för barnpensioner och särskilda barnbidrag
utan kungörelsen den 20 juni 1947 (nr 469) angående sättet och
tiden för utbetalning av folkpensionerna kan, efter eu viss jämkning, avse
även nyssnämnda barn förmåner.
Övergångsbestämmelser
Stadgandet i andra stycket motsvarar punkt 5 i övergångsbestämmelserna
till lagen angående ändring i FPL och andra stycket i övergångsbestämmelserna
till lagen om barnpensioner.
Med hänsyn till att vissa av de nuvarande särskilda barnbidragen ersättes
av barnpensioner eller bidragsförskott har i tredje stycket föreskrivits, att
hänvisning i lagar eller författningar till bestämmelser om de sålunda ersatta
bidragen i stället skall avse de nya bestämmelserna i barnpensionslagen
eller bidragsförskottslagen.
Förslaget till lag angående ändring i bidragsförskottslagen
1 §•
Enligt första stycket i denna paragraf kan underhållsbidrag utgå till
barn vars fader eller moder är i viss ordning förpliktad att utge underhållsbidrag
till barnet. I 8 § stadgas, att bidragsförskott utgår med det belopp
som den underhållsskyldige är pliktig att utgiva, dock högst med 720 kr. om
året. Om både fadern och modern är bidragsskyldiga har dessa bestämmelser
i praxis tillämpats så att förskott kan utgå på bådas bidrag men att
sammanlagda beloppet maximeras vid 720 kr. om året.
Vid 1959 års riksdag väcktes motioner om sådana författningsändringar,
att bidragsförskott, för det fall att såväl barnets fader som dess moder är
skyldig att utgiva underhållsbidrag, kan utgå med högst 720 kr. om året för
var och en av föräldrarna. I sitt utlåtande nr 33 över motionerna hemställde
andra lagutskottet, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla
om undersökning av möjligheterna att vidtaga lagändringar i de avseenden
utskottet berört i sitt yttrande. Riksdagen fattade beslut i enlighet med utskottets
hemställan och anhöll i skrivelse den 25 maj 1959, nr 280, om den
föreslagna undersökningen.
i) —. Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 75
130 Kunyl. Maj. ts proposition nr 75 år 1960
Sedan Kungl. Maj:t uppdragit åt socialstyrelsen alt utföra den av riksdagen
begärda undersökningen, har styrelsen den 23 december 1959 inkommit
med utredning och förslag, som remissbehandlais i vanlig ordning.
Socialstyrelsen har vid sin undersökning kommit fram till att 50 barn
skulle kunna få högre sammanlagt bidragsförskott, om reglerna ändrades
så att 720 kr. kunde utgå i förskott på såväl faderns som moderns underhållsbidrag.
Gjordes motsvarande ändring beträffande utfyllnadsbidrag
skulle enligt undersökningen ett tjugutal av de nyssnämnda barnen och
dessutom ytterligare omkring 130 barn erhålla högre utfyllnadsbidrag. Kostnaderna
för stat och kommun beräknas under de första åren till omkring
14 500 kr. för bidragsförskotten och 80 000 kr. för utfyllnadsbidragen, allt
för år räknat. Av kostnaderna för bidragsförskotten kan viss del väntas bli
återbetald av de bidragsskyldiga.
En i andra lagutskottets utlåtande uttalad förmodan alt många av de här
ifrågavarande barnen skulle vara omhändertagna för samhällsvård bekräftas
av socialstyrelsens undersökning. Genomsnittskostnaden för samhällsvården
anges till 108 kr. per månad.
Den nuvarande lagtillämpningen har enligt socialstyrelsen visat sig administrativt
svårhanterlig för barnavårdsnämnderna. Den felaktiga tillämpning
som förekommit har i regel lett till att för höga bidrag utgått.
Under åberopande bl. a. av rättvise- och rimlighetsskäl föreslår socialstyrelsen,
att bidragsförskott får utgå med högst 720 kr. om året för varje
underhållsbidrag räknat samt att utfyllnadsbidrag skall kunna utgivas på
såväl faderns som moderns underhållsbidrag.
Socialstyrelsens förslag tillstyrkes, i allmänhet utan närmare
motivering, av riksräkenskapsverket, länsstyrelserna i Östergötlands,
Malmöhus, Västmanlands och Västerbottens län, Svenska stadsförbundet,
Svenska socialvårdsförbundet, Sveriges husmodersföreningars riksförbund
och Yrkeskvinnors samarbetsförbund.
Förslaget avstyrkes av statskontoret och Svenska landskommunernas
förbund. Sistnämnda sammanslutning anser det tveksamt om det är
förenligt med rimlighet och rättvisa att bidragsförskott skall kunna utgå
med ända till dubbelt så stort belopp till barn, vars båda föräldrar är skyldiga
utgiva underhållsbidrag, som till barn, för vilket endast en av föräldrarna
är bidragsskyldig. Förbundet påpekar att, om bidragsförskottens
maximum höjes till 1 000 kr., skulle med den av socialstyrelsen föreslagna
lagändringen ett barn, vars båda föräldrar är bidragsskyldiga, kunna få
2 000 kr. i bidragsförskott. Avlider en av föräldrarna kan 1 000 kr. utgå i
bidragsförskott och 1 000 kr. i barnpension enligt den föreslagna lagstiftningen
härom. Om däremot även den andre av föräldrarna dör, utgår enligt
nämnda lagstiftning endast 1 000 kr. i barnpension. Exemplen visar enligt
stadsförbundets mening att samordningen mellan de nämnda hjälpformerna
vid ett genomförande av socialstyrelsens förslag inte blir tillfredsställande.
131
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
Departementschefen
I det föregående har jag intagit den ståndpunkten att barnpension utgår
med 1 000 kr. såväl när en av föräldrarna är avliden som när båda är döda.
Vidare är att märka, att särskilt barnbidrag enligt 6 § 4 mom. lagen om särskilda
barnbidrag alltid minskas med hela beloppet av utgående bidragsförskott.
Enligt den föreslagna nya lydelsen av 5 § sistnämnda lag kan särskilt
barnbidrag inte utgå till barn, som åtnjuter barnpension. Maximum för
bidragsförskott bör i konsekvens med vad som sålunda gäller vara detsamma
vare sig förskott utgår på ett eller två bidrag. Socialstyrelsens förslag bör
därför inte genomföras. På samma sätt som ett barn, vilket är berättigat
till barnpension, inte kan erhålla särskilt barnbidrag, bör det inte heller
kunna komma i åtnjutande av bidragsförskott. En bestämmelse av detta
innehåll har fogats till tredje stycket i denna paragraf.
8 §.
Maximum för bidragsförskott har höjts till 996 kr. per år.
13 §.
Enligt paragrafens nuvarande lydelse har barnavårdsnämnden att noga
vaka över att bidragsförskott kommer barnet till godo. Stadgandet har oförändrat
övertagits från den första bidragsförskottslagen av 1937.
I en framställning från år 1950 har Stockholms stads barnavårdsnämnd
hemställt om upphävande av 13 § och åberopat bl. a. att en övervakning
från barnavårdsnämndens sida dels synes obefogad och dels inte kan upprätthållas
på det sätt som motsvarar stadgandets innehåll.
I remissvttranden över framställningen har denna tillstyrkts av socialvårdskommittén,
Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund
och Svenska socialvårdsförbundet, medan socialstyrelsen avstyrkt ett
upphävande av stadgandet. Styrelsen har anfört, att den befogenhet, som
paragrafen ger barnavårdsnämnderna, möjliggör för dem att vidtaga erforderliga
åtgärder till skydd för barnen på ett tidigare stadium än eljest
skulle kunna ske.
Departementschefen
Bidragsförskott skall utgivas då de i lagen angivna förutsättningarna är
uppfyllda, och någon prövning av huruvida förskottet kan väntas komma
att bli använt till barnets nytta kan inte göras vid beviljandet. Läget då
rätt till bidragsförskott föreligger skiljer sig i detta avseende inte från situationen
då utdömt underhållsbidrag rätteligen betalas av den bidragsskyldigc.
Om den som uppbär bidraget eller förskottet försummar sina plikter
mot barnet, bör ett eventuellt ingripande från det allmännas sida grundas
på samma skäl i båda fallen. Föreskriften i denna paragraf om en särskild
uppsiktsplikt för barnavårdsnämnden såvitt avser beviljade bidragsför9*
— Bihang till riksdagens protokoll 1960. 1 sand. Nr 75
132
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
skott synes utan olägenhet kunna utgå, helst som en mera effektiv övervakning
torde ställa sig svår att utöva.
Enligt 2 § lagen om socialregister skall i registret, som föres kommunvis,
antecknas bl. a. inom kommunen boende personer, som uppbär bidragsförskott.
I sådana fall då barnet vistas i annan kommun än den vars barnavårdsnämnd
beviljat förskottet har vistelsekommunen genom det samarbete
mellan kommunerna, som erfordras för tillämpning av 13 §, kunnat få upplysning
om bidragsförskottet. I fortsättningen synes det lämpligt att den
barnavårdsnämnd som beviljat bidragsförskott, om barnet vistas i eller
flyttar till en annan kommun, lämnar uppgift om förskottet till socialregistret
i vistelsekommunen. En rekommendation av denna innebörd synes
kunna meddelas barnavårdsnämnderna i socialstyrelsens råd och anvisningar.
I stället för det nuvarande stadgandet i 13 § synes i paragrafen kunna
införas bestämmelser om bidrag till barn utom äktenskap, beträffande vilka
faderskapet inte är fastställt ännu då barnet fyllt tre år. Såsom föreslagits
i den allmänna motiveringen bör de nuvarande särskilda barnbidragen till
dessa barn ersättas av bidragsförskott. Sistnämnda beteckning för bidragen
synes kunna användas, då ju underhållsskyldighet för den okände fadern
i princip föreligger.
17 §.
För lämnat bidragsförskott inträder enligt 15 § den barnavårdsnämnd,
som lämnat förskottet, å vederbörande kommuns vägnar i barnets rätt till
underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige. Denne har enligt 16 §
att, så länge bidragsförskott utgår, till barnavårdsnämnden erlägga å förskottet
belöpande andel av bidragen, allt eftersom dessa förfaller till betalning.
I 17 § första stycket föreskrives, att barnavårdsnämnden, om den underhållsskyldige
inte efter förmåga fullgör den honom enligt 16 § åvilande
betalningsskyldigheten, har att utan dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder
för fordringens indrivande. Enligt andra stycket i 17 § äger länsstyrelsen,
när synnerliga skäl därtill föranleder, att på framställning av barnavårdsnämnden
eller den underhållsskyldige besluta, att återkravsrätten skall
eftergivas.
För att en kommun skall erhålla gottgörelse av statsverket för utgivna
bidragsförskott fordras enligt 21 § att barnavårdsnämnden skäligen kan
anses ha fullgjort vad som ålegat nämnden i fråga om åtgärder för förskottens
återkrävande.
Under hänvisning till nu anförda bestämmelser och med erinran om att
bestämmelsen i 17 § andra stycket angående eftergift av återkravsrätten
tillämpas synnerligen restriktivt har utrikesdepartementet i en skrivelse till
socialdepartementet anfört bl. a. följande.
133
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
Indrivning i utlandet av återkrav av lämnade bidragsförskott utgör vid
flera av våra såväl diplomatiska som konsulära representationer en betydande
arbetsbörda. Bortsett från de nordiska länderna, Schweiz och de till
1956 års internationella konvention om indrivning i utlandet av underhållsbidrag
anslutna länderna, saknas möjlighet att påkalla ingripande av vederbörande
utländska myndigheter, utan att frågan om bidrag provats av lokal
domstol. Denna utväg är vanligen förenad med kostnader, som kan bli
betungande. För våra utlandsmyndigheter återstår därför blott den utvägen
att genom skriftliga uppmaningar söka förmå den underhållsskyldige
att fullgöra sina skyldigheter. I många fall är ifrågavarande personer mycket
svåranträffbara, vilket för vederbörande beskickning eller konsulat medför
ett icke obetydligt arbete. Det är i många fall vederbörande bekant, att
några tvångsmedel icke kan begagnas gentemot dem och de ser därigenom
en möjlighet att utan större risker vägra att fullgöra bidragsförphktelsen.
I andra fall åter kan den bidragspliktige trots ofta omfattande efterforskningar
icke återfinnas. I ytterligare andra fall är det beskickningen eller
konsulatet bekant, att den underhållsskyldige lever under förhållanden,
som ligger långt under den standard som överhuvud förekommer i Sverige.
Den bidragsskyldige kan därjämte ha försörjningsplikt gentemot sin i
utlandet bosatta familj och hans inkomster förslår vanligen endast att tacka
denna familjs nödtorft. I de flesta fall är det jämväl möjligt att förutse att
någon mer väsentlig förändring i vederbörandes försörjningsförmåga knappast
kan komma att inträda. Det arbete beskickning eller konsulat utfor i
dessa ärenden är därför i många fall helt fruktlöst.
Utrikesdepartementet anser, att en uppmjukning av möjligheterna till
eftergift av utbetalade bidragsförskott synes önskvärd i fråga om bidragsskyldiga,
som är bosatta utomlands, i de fall då utlandsmyndigheten finner
utsiktslöst att söka förmå den bidragsskyldige att fullgöra sina förpliktelser
eller finner att denne med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden saknar
möjlighet att fullgöra desamma eller då den bidragspliktige ej kunnat anträffas.
Ett genomförande av en sådan utvidgad eftergiftsmöjlighet bor enligt
utrikesdepartementets mening lämpligast ske genom en modifikation av 17 §
bidragsförskottslagen. Bedömandet huruvida med hänsyn till de lokala förhållandena
förutsättningarna för eftergift föreligger i de här avsedda enskilda
fallen anses böra överlåtas åt beskickningschef eller lönad konsul,
som därom i och för besluts fattande avgiver rapport genom utrikesdepartementets
förmedling till vederbörande länsstyrelse.
Vidare föreslår utrikesdepartementet, att anvisningar lämnas om att
länsstyrelserna vid den årliga prövningen enligt 21 § om barnavårdsnämnd
fullgjort vad på den ankommer för att återkräva bidragsförskott bör godtaga
ett förenklat förfarande beträffande utomlands bosatta underhållsskyldiga,
då utlandsmyndigheten konstaterat, att del är utsiktslöst att söka
förmå den bidragspliktige att fullgöra sina förpliktelser eller att denne sak
-
134
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
nar möjlighet därtill. Beskickningens eller konsulatets befattning med de
årligen återkommande framställningarna bör då enligt utrikesdepartementets
mening inskränkas till alt fastställa att den bidragspliktige alltjämt
lever.
över utrikesdepartementets framställning har genom remiss inhämtats
yttranden från vissa myndigheter och sammanslutningar. Av dessa tillstyrker
statskontoret, länsstyrelserna i Östergötlands och Västerbottens
län, Svenska landskommunernas förbund och Svenska socialvårdsförbundet
förslagen. I avstyrkande riktning uttalar sig länsstyrelserna
i Malmöhus och Västmanlands län samt Svenska stadsförbundet. Sistnämnda
remissorgan har dock ingenting alt erinra mot det föreslagna förfarandet
för de årliga återkraven beträffande vissa utomlands boende bidragsskyldiga.
Departementschefen
Såsom riksdagens revisorer vid olika tillfällen framhållit är det av vikt
att man så långt det är möjligt och lämpligt söker återfå utgivna bidragsförskott
från de underhållsskyldiga. Det kan dock inte anses stå i överensstämmelse
med god ekonomi att i sådana av utrikesdepartementet berörda
fall, då det visat sig utsiktslöst att vinna framgång med återkraven, ändock
lägga ner fortsatt möda och ytterligare kostnader på fåfänga inkasseringsförsök.
Även om, såsom de avstyrkande remissorganen framhållit, principiella
skäl kan tala mot en uppmjukning av möjligheterna till eftergift av
återkravsrätten, synes i dessa fall de praktiska synpunkterna böra tillerkännas
företräde.
Länsstyrelserna bör därför äga möjlighet att då den underhållsskyldige
är bosatt i ett land, i vilket indrivning med anlitande av landets myndigheter
inte kan erhållas, eftergiva återkravsrätten, om det av utredning som
verkställts av svensk beskickning eller lönat konsulat kan anses framgå att
ett återkrav inte har någon utsikt till framgång. Har det en gång konstaterats,
att förhållandena är sådana som nyss sagts, bör barnavårdsnämnd
när kommunen årligen ansöker om gottgörelse av statsverket anses ha
fullgjort vad på den ankommer för att indriva förskottet, såvida beskickningen
eller konsulatet anmält att det inte finnes anledning förmoda att
någon ändring i förhållandena inträtt.
I det föregående har föreslagits, att bidragsförskott skall utgå till barn
utom äktenskap, beträffande vilka faderskapet inte fastställts och som fyllt
tre år. Ehuru underhållsskyldigheten, med den inskränkning som följer av
den allmänna tioårspreskriptionen, kan göras gällande mot fadern, om
faderskapet sedermera skulle fastställas, torde återkravsrätten böra eftergivas
om inte speciella skäl talar däremot. I dessa fall torde det för utfående
av gottgörelse från staten enligt 21 § inte fordras någon aktivitet från bar
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960 135
navårdsnämndens sida utöver den verksamhet för att barnets börd fastställes,
som det åligger barnavårdsmannen att bedriva.
Bortsett från de fall som nu nämnts synes någon utvidgning av tillämpningsområdet
för eftergift enligt 17 § andra stycket inte böra äga rum. Den
uppmjukning av bestämmelsen om eftergift, som här förordats, torde kunna
komma till uttryck i lagtexten genom att orden »synnerliga skäl» utbytes
mot »särskilda skäl». Beträffande det förenklade förfarandet vid de årliga
återkraven torde bestämmelser kunna utfärdas i administrativ ordning.
övergångsbestämmelser
Ändringarna i bidragsförskottslagen bör träda i kraft samtidigt med de
nya bestämmelserna om folkpensioneringens familjeförmåner. I fall då
bidragsförskott skall avlösa utgående särskilt barnbidrag till utomäktenskapligt
barn över tre år, beträffande vilket faderskapet inte fastställts, bör
förskottet första gången beviljas utan särskild ansökan. Pensionsstyrelsen
bör åläggas att underrätta vederbörande barnavårdsnämnd om dessa fall.
Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen om utfyllnad
av vissa underhållsbidrag
1 §•
I andra stycket har gjorts motsvarande ändring som i 1 § tredje stycket
bidragsförskottslagen.
2 §.
Hänvisningen till 13 § bidragsförskottslagen har uteslutits.
Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§ lagen om allmän
sjukförsäkring
Vad gäller förhållandet mellan folkpensioneringen och den allmänna
sjukförsäkringen har vissa bestämmelser om samordning av förmånerna
upptagits, förutom i FPL och lagen om särskilda barnbidrag, i lagen om
allmän sjukförsäkring. Ersättning för läkarvård och resor enligt sjukförsäkringslagen
utgår utan tidsbegränsning. Sjukhjälp från allmän sjukkassa
i form av sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård utgår däremot enligt
29 § i regel för högst 730 dagar vid samma sjukdom (sjukhjälpstid). För
folkpensionärer gäller emellertid särskilda regler, som i allmänhet ytterligare
begränsar deras sjukhjälpstid. Den som fyllt 67 år eller åtnjuter
annan folkpensionsförmån än ålderspension äger nämligen för tid efter
utgången av den månad, då han nått nämnda ålder eller börjat uppbära
förmånen, vid varje sjukdom uppbära sjukpenning för högst 90 dagar;
ersättning för sjukhusvård kan under sådan tid utgå för högst 180 dagar.
Om den, som uppbär annan folkpensionsförmån än ålderspension — d. v. s.
136
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 dr 1960
invalidpension, sjukbidrag, hustrutillägg eller änkepension — och som på
grund av förvärvsarbete är placerad i sjukpenningklass, insjuknar i en ny
sjukdom, gäller emellertid i fråga om den sjukdomen en sjukhjälpstid på
730 dagar, såvida inte folkpensionen höjes till följd av ändrade inkomstförhållanden.
Sker sådan höjning, tillämpas den nyss angivna begränsade
sjukhjälpstiden efter utgången av den månad, varunder den försäkrade
börjat uppbära den högre folkpensionsförmånen.
Om annan folkpensionsförmån än ålderspension beviljas efter den månad
från och med vilken rätten uppkommer, utbetalas den retroaktivt från
och med ansökningsmånaden eller i vissa fall en tidigare månad. Under denna
retroaktivtid, vari regelmässigt inräknas även utbetalningsmånaden, kan
sjukpenning eller hempenning ha utgivits. Med hänsyn härtill gäller ett
stadgande i 38 § 2 mom. FPL, enligt vilket sjukhjälp i form av sjukpenning
eller hempenning jämte barntillägg — i den mån sjukhjälpen överstiger
90 kr. — avdrages från den retroaktiva pensionen för den tid som sjukhjälpen
avser. När det gäller hempenning skall avdrag ske som om sjukpenning
utgått. Är det fråga om ökning av redan utgående pension på grund av att
inkomsten sjunkit, får avdraget ske endast på det belopp varmed pensionen
ökat. Nu anförda regler om avdrag å retroaktiv folkpension för sjukpenning
gäller invalidpension, sjukbidrag, änkepension, hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till sådan förmån men däremot inte änke- och änklingsbidrag.
Enligt 16 § 1 mom. lagen om särskilda barnbidrag skall sjukhjälpsbelopp,
som skolat avdragas på folkpension, till den del så inte kunnat ske
avdragas på särskilt barnbidrag för samma tid. Avdraget belopp utbetalas
till sjukkassan.
Även i fråga om skyldigheten att erlägga avgift till sjukförsäkringen föreligger
ett visst samband med folkpensioneringen. Enligt sjukförsäkringslagen
skall sålunda avgift för sjukvårds försök ringen erläggas av sjukkassemedlem,
vars till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxering året
näst efter det år avgiften avser bestämts till minst 1 200 kr. och som vid utgången
av sistnämnda år inte fyllt 67 år och inte heller har rätt till annan
folkpensionsförmån än ålderspension (33 § 2 st.). Avgift för försäkringen
för grundsjukpenning skall betalas av medlem, som vid utgången av det år
avgiften avser är försäkrad för sådan sjukpenning och vars till statlig inkomstskatt
taxerade inkomst vid taxering nästföljande år bestämts till minst
1 200 kr. (33 § 3 st.). Avgift för försäkringen för tillåggssjukpenning slutligen
skall erläggas av medlem, som under den månad avgiften avser eller
del därav är försäkrad för sådan sjukpenning (33 § 4 st.). Vad nu sagts om
medlems taxerade inkomst skall i fråga om medlem, som taxeras enligt för
gift skattskyldig gällande bestämmelser, avse makarnas sammanlagda taxerade
inkomst (33 § 5 st.). Vidare gäller att, om en medlems sammanlagda
avgift för sjukvårdsförsäkringen och försäkringen för grundsjukpenning
överstiger 2 procent av hans vid taxering till statlig inkomstskatt året efter
137
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 dr 1960
det år avgiften avser taxerade inkomst, avgiften nedsättes till 2 procent av
nämnda inkomst. Är medlemmen taxerad enligt för gift skattskyldig gällande
bestämmelser, skall härvid å vardera maken anses belöpa hälften av
makarnas sammanlagda taxerade inkomst. Nedsättning skall i första hand
avse avgift för sjuk vårdsförsäkring (35 § 1 st.).
För varje sjukkassemedlem, som på grund av stadgandet i 33 § andra
stycket sjukförsäkringslagen är befriad från avgift, utgår ett särskilt statsbidrag,
benämnt avgiftsersättningsbidrag, med 10 kr. (44 §). Belopp, varmed
avgift nedsatts jämlikt 35 § första stycket, ersättes likaledes av staten
i form av avgiftslindringsbidrag (43 §).
Socialförsåkringskommittén
Kommittén har övervägt behovet av ändringar i reglerna om samordning
mellan folkpension och sjukhjälp. Det är enligt kommitténs
mening inte möjligt att i denna etapp av pensionsreformen åstadkomma
en mera definitiv lösning av problemen om samordning mellan
folkpensionering och sjukförsäkring. För den stora grupp av folkpensionärer
som uppbär invalidpension eller sjukbidrag -— för närvarande omkring
140 000 personer — bör omprövningen av nuvarande samordningsregler
ske i anslutning till utformningen av en ny invalidpensionering.
Nuvarande samordningsregler på förmånssidan anser kommittén tills vidare
böra lämnas orubbade, såvitt avser ålders- och invalidpensionärer samt sjukbidragstagare.
Vad beträffar änkorna däremot anser kommittén, att ingen kvinna bör
komma i sämre läge i sjukförsäkringshänseende genom att hon får änkepension.
Vidare framhåller kommittén att, därest man såsom kommittén
föreslagit slopar nuvarande regel om att den som uppbär änkepension eller
hustrutillägg är befriad från skyldighet att erlägga avgift för sjukvårdsförsäkringen,
det synes naturligt att samtidigt ta bort begränsningen av sjukhjälpstiden
för ersättning för sjukhusvård. Kommittén förordar därför, att
änkepension och hustrutillägg inte skall föranleda reducering av sjukhjälpstiden
inom sjukförsäkringen och att sjukhjälp inte heller skall avdragas
från retroaktivt beviljade folkpensionsförmåner av nämnda slag.
Kommitténs förslag innebär, att sjukförsäkringsförmånerna förbättras
för omkring 20 000 änkepensionärer och omkring 30 000 hustrutilläggstagare.
Sjukförsäkringens utgifter för grundsjukpenning och för sjukhusvårdsersättning
åt änkor och hemmafruar med änkepension eller hustrutillägg
kommer till följd härav att öka något. Till grundsjukpenningen utgår
statsbidrag, varför en viss kostnadsökning för statsverket uppkommer.
Denna torde emellertid enligt kommitténs uppfattning ligga inom den
osäkerhetsmarginal man måste räkna med vid statsbidragets beräkning.
Vad gäller sjukförsäkringsavgiften finner socialförsäkringskommittén
vid en granskning av de motiv, som åberopats för avgiftsbe
-
138
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
frieisen för folkpensionärer, att grunden i första hand synes ha varit det
förhållandet att nämnda personer är befriade från avgift till folkpensioneringen.
En ytterligare grund anses ha varit att det gällde personer,
vilka antagits som regel ha mycket blygsamma inkomster, varjämte uppbördsekonomiska
synpunkter spelat en väsentlig roll.
Kommittén framhåller, att en generell befrielse för änkepensionärer i
fråga om avgift för sjukvårdsförsäkringen med den föreslagna utvidgade
rätten till änkepension medför en inte obetydlig ökning av den grupp som
slipper att betala avgift. Detta leder bl. a. till krav på ökat statligt avgiftsersättningsbidrag
till sjukkassorna med 10 kr. per befriad person och verkar
höjande på avgifterna till sjukvårdsförsäkringen. För de nyblivna änkornas
del synes det omotiverat att befria dem från avgiftsplikt enbart av den anledningen
att de uppbär änkepension, då de ju vid sidan av pensionen kan
ha betydande inkomster av förvärvsarbete eller av annat slag. övervägande
skäl talar enligt kommitténs mening för att avgiftsbefrielse inom sjukvårdsförsäkringen
för änkepensionärerna inte generellt bör föreligga utan
att avgiftsbefrielse eller avgiftslindring får ske enligt de allmänna reglerna
om befrielse vid taxerad inkomst under viss gräns och om maximering av
avgiften till viss procent av den taxerade inkomsten. Om avgiftsbefrielsen
i fråga om sjukvårdsförsäkringen bibehålies för ålders- och invalidpensionärer
samt sjukbidragstagare men ej skall gälla övriga grupper med
folkpensionsförmån, erhålles överensstämmelse med vad som föreslagits i
fråga om folkpensionsavgiften. Detta anser kommittén innebära en fördel
bl. a. ur administrativ synpunkt.
Departementschefen
Socialförsäkringskommittén föreslår den ändringen i gällande bestämmelser
om samordning mellan folkpension och sjukhjälp,
att änkepension och hustrutillägg inte skall föranleda reducering
av sjukhjälpstiden och att sjukhjälp inte skall avdragas från retroaktivt
beviljade folkpensionsförmåner av dessa slag. Förslaget har tillstyrkts under
remissbehandlingen. Jag finner det också riktigt att i dessa fall, då
beviljandet av pensionsförmånen i regel inte står i samband med någon
förändring i kvinnans egen arbetsförmåga eller i hennes hälsotillstånd,
sjukförsäkringsförhållandena inte påverkas av att pension utgår. De föreslagna
lagändringarna kommer att medföra förbättrade sjukförsäkringsförmåner
för sammanlagt omkring 50 000 änkepensionärer och hustrutilläggstagare.
I sjukförsäkringsavgiften ingår avgift till sjukvårdsförsäkringen,
till försäkringen för grundsjukpenning och till försäkringen för
tilläggssjukpenning. Avgift skall erläggas av dem som är försäkrade för
respektive förmåner. Befrielse från avgiftsskyldighet föreligger dock, såvitt
139
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
gäller sjukvårdsförsäkringen, för försäkrad vars till statlig inkomstskatt
taxerade inkomst understiger 1 200 kr. ävensom för försäkrad, som vid utgången
av det år avgiften avser fyllt 67 år eller har rätt till folkpensionsförmån
i annan form än ålderspension. Under begreppet folkpensionsförmån
har hänförts hustrutillägg men inte änke- eller änklingsbidrag. Om en folkpensionär
är försäkrad för grundsjukpenning eller tilläggssjukpenning, skall
han betala avgift till försäkringen i fråga enligt samma regler som andra
försäkrade.
Socialförsäkringskommittén föreslår, att befrielsen för folkpensionärer
att erlägga avgift till sjukvårdsförsäkringen i fortsättningen inte skall avse
kvinnor, som uppbär änkepension eller hustrutillägg. Kommitténs förslag
har inte föranlett någon erinran under remissbehandlingen. Eftersom någon
inskränkning av sjukhjälpstiden i fortsättningen enligt mitt förslag inte
bör gälla för ifrågavarande personkategorier, bör de heller inte intaga någon
särställning i fråga om skyldigheten att erlägga avgift. Jag tillstyrker kommittéförslaget.
Samma regler om avgiftsskyldighet kommer i fortsättningen
att gälla för folkpensionärer i fråga om både folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift.
Den utökade sjukhjälpstiden för änkepensions- och hustrutilläggstagare
medför viss ökning av sjukkassornas utgifter för grundsjukpenning och
sjukvårdsersättning samt av statens kostnader för statsbidrag till grundsjukpenning.
De ändrade reglerna om skyldighet att betala sjukförsäkringsavgift
kommer vidare att inverka på de statsbidrag till sjukförsäkringen,
som utgår i form av avgiftsersättningsbidrag och avgiftslindringsbidrag.
Eftersom antalet från avgift befriade försäkrade nedgår, kommer
utgifterna för avgiftsersättningsbidrag — 10 kr. per sjukkassemedlem —
att minska. Å andra sidan kan en ökning väntas av antalet fall då avgiften
nedsättes på grund av att den sammanlagda avgiften till sjukvårdsförsäkringen
och försäkringen för grundsjukpenning överstiger 2 procent av
den taxerade inkomsten, vilket medför större kostnad för avgiftslindringsbidrag.
I samtliga här nämnda avseenden rör det sig dock om relativt sett
mycket små belopp och den ökning av statens bidragsskyldighet, som blir
följden av omläggningen, kommer inte att påverka anslagsberäkningen för
statens bidrag till sjukkassorna.
I överensstämmelse med vad förut anförts har föreslagits ändringar i 29 §
första stycket och 33 § andra stycket sjukförsäkringslagen. Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 juli 1960. Beträffande sjukförsäkringsavgift
för 1959 och tidigare år bör äldre bestämmelser tillämpas. I likhet med vad
som föreskrevs vid en tidigare utökning av sjukhjälpstiden föreslås, att de
nu förordade ändringarna i detta avseende skall äga tillämpning å sjukdom,
som inträffat före ikraftträdandet, såvida inte sjukhjälpstiden enligt bestämmelsernas
äldre lydelse utlöpt dessförinnan.
140
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 22 § lagen om undervisning
och vård av vissa psykiskt efterblivna
22 §.
Paragrafen bör kompletteras så att landsting eller annan, som driver särskola
eller vårdanstalt för psykiskt efterblivna, får såsom ersättning för
kostnadsfri undervisning och vård uppbära, inte endast folkpension eller
barnbidrag, utan även barnpension enligt lagen om barnpensioner.
Av de i enlighet med det anförda inom socialdepartementet upprättade
lagförslagen, vilka har den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, är förslagen
till lag angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§ lagen om allmän
sjukförsäkring och till lag angående ändrad lydelse av 22 § lagen om undervisning
och vård av vissa psykiskt efterblivna av den natur att lagrådets
yttrande däröver bör inhämtas.
Departementschefens hemställan
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredragande departementschefen,
att lagrådets yttrande över inom socialdepartementet
upprättade förslag till lag angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§ lagen
den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring och lag angående ändrad
lydelse av 22 § lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning och
vård av vissa psykiskt efterblivna måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Karin Wickström
1 Denna bilaga, som är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här
uteslutits.
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
141
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 1 mars
1960.
Närvarande:
justitieråden Beckman,
E. Söderlund,
Tammelxn,
regeringsrådet Nevrell.
Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över
socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 5 februari
1960, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade
förslag till lag angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§ lagen den 3 januari
1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring samt lag angående ändrad lydelse
av 22 § lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning och vård av vissa
psykiskt efterblivna.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av lagbyråchefen Bengt Hamdahl.
Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.
Ur protokollet:
Clas Amilon
142
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 mars
1960.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam, Nordlander.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, lagrådets den 1 mars
1960 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 5 februari 1960 remitterade
förslagen till lag angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§ lagen den 3 januari
1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring och lag angående ändrad lydelse
av 22 § lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning och vård av
vissa psykiskt efterblivna.
Föredragande departementschefen upplyser, att lagrådet lämnat förslagen
utan erinran, samt hänvisar i övrigt till de förslag, för vilka han redogjort
vid behandlingen i statsrådet den 5 februari 1960 av frågan om förbättrade
folkpensionsförmåner. Departementschefen hemställer härefter,
att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att
dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga förenämnda förslag till
1) lag angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§ lagen den 3 januari 1947
(nr 1) om allmän sjukförsäkring och
2) lag angående ändrad lydelse av 22 § lagen den 4 juni 1954 (nr 483)
om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna,
dels antaga inom socialdepartementet upprättade förslag till
1) lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering,
2) lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 1 juni 1956 (nr
264) om höjning av folkpensioner m. m.,
3) lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 30 juni 1947 (nr
398) om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen,
4) lag om barnpensioner,
5) lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda
barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn,
6) lag angående ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr
382) och
143
Kungl. Maj:ts proposition nr 75 år 1960
7) lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 31 maj 1957 (nr
284) om utfyllnad av vissa underhållsbidrag,
dels ock för budgetåret 1960/61 under femte huvudtiteln anvisa
till Bidrag till folkpensioner m. m. ett förslagsanslag av 2 406 000 000
kronor samt
till Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar ett förslagsanslag
av 4 700 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
; Ur protokollet:
Bengt Lundin
144
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sid.
Propositionen ........................................................ 1
Förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering
............................. 4
Förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 1 juni 1956
(nr 264) om höjning av folkpensioner m. m........................... 16
Förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 30 juni
1947 (nr 398) om kommunernas bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen
...................................................... 18
Förslag till lag om barnpensioner .................................... 20
Förslag till lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda
barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn .............. 22
Förslag till lag angående ändring i bidragsförskottslagen den 11 juni 1943
(nr 382) .......................................................... 20
Förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 31 maj 1957
(nr 284) om utfyllnad av vissa underhållsbidrag .................... 31
Förslag till lag angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§ lagen den 3 januari
1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring................................ 32
Förslag till lag angående ändrad lydelse av 22 § lagen den 4 juni 1954 (nr
483) om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna .......... 34
Utdrag av statsrådsprotokollet den 5 februari 1960 ........................ 35
Gällande bestämmelser .............................................. 35
Folkpensioneringen m. m........................................... 35
Tilläggspensioneringen ............................................ 40
Standardhöjning av folkpensionerna .................................. 43
Familjepensioneringen .............................................. 44
Änkepensioner m. m............................................... 45
Barnpensioner m. m............................................... 59
Kostnadsberäkningar ................................................ 63
Remissyttranden 66
Standardhöjning av folkpensionerna ................................ 66
Änkepensioner m. m............................................... 68
Barnpensioner m. m............................................... 74
Departementschefen .................................................. 78
Socialförsäkringens samordning och komplettering .................. 78
Standardhöjning av folkpensionerna ................................ 84
Änkepensioner m. m............................................... 86
Barnpensioner m. m............................................... 94
Kostnadsberäkningar .............................................. 98
145
Kungl. Maj.ts proposition nr 75 år 1960
Specialmotivering....................................................101
Förslaget till lag angående ändring i lagen om folkpensionering........101
Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen om höjning
av folkpensioner m. m...........................................124
Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen om kommunernas
bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen ............125
Förslaget till lag om barnpensioner..................................125
Förslaget till lag angående ändring i lagen om särskilda barnbidrag till
änkors och invaliders m. fl. barn..................................128
Förslaget till lag angående ändring i bidragsförskottslagen ............129
Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen om utfyllnad
av vissa underhållsbidrag ....................................135
Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 29 och 33 §§ lagen om allmän
sjukförsäkring ..............................................135
Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 22 § lagen om undervisning
och vård av vissa psykiskt efterblivna ............................140
Departementschefens hemställan ...................................... 140
Lagrådets yttrande ....................................................141
Utdrag av statsrådsprotokollet den 4 mars 1960 ......................... 142
Doktrin (1)
- Sten Walberg, Bidragsförskottslagen - ett problembarn, FT 1963 nr 3 s. 144, på s. 147 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
12 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (10)
10 kopplingar.
- Rskr. 1960:235 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar om anslag för budgetåret 1960161 till Bidrag till folkpensioner m. m. och till Ersättning t a1 i texten
- 2LU 1960:38 Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående tilläggssjukpenning för småföretagare och husmödrar. Andra lagutskottet har till behandling föreh s. 3 i texten
- 2LU 1960:39 Utlåtande i anledning av väckt motion om tandvårdens inordnande i sjukförsäkringen. s. 2 i texten
- 2LU 1960:40 Utlåtande i anledning av väckt motion om återställande av sjukpenni ng ersätt ni ngens realvärde. s. 2 i texten
- 2LU 1960:41 Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av 22 § s jukförsäkringslagen. s. 2 i texten
Rättsfall (1)
1 koppling.
- RÅ 2000 ref. 51 ur registret
Doktrin (1)
1 koppling.
- FT 1963 s. 144 Sten Walberg, Bidragsförskottslagen - ett problembarn s. 147 i texten