Sök i Ratio Lex

Angående ändrade grunder för bidrag till skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner, m. m

1962-03-02 · 34 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 32 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1962:111, Angående ändrade grunder för bidrag till skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1962

1

Nr 111

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändrade grunder

för bidrag till skattelindring åt synnerligt skattetyngda

kommuner, m. m.; given Stockholms slott den

2 mars 1962.

Kungl. Maj:l vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till ökat stöd åt de skattetyngda

kommunerna genom ändring av bestämmelserna rörande skattelindringsbidragen.

Avgörande för om bidrag skall kunna utgå skall i huvudsak liksom

hittills vara att utdebiteringen i kommunen överstiger 11 kr. per skattekrona

och att kommunens skatteunderlag understiger det s. k. gränsunderlaget,

d. v. s. viss procent av medelsskatteunderlaget i rikets kommuner. Beräkningssättet

för detta gränsunderlag föreslås ändrat, varigenom ett större

antal kommuner än för närvarande kommer i åtnjutande av bidrag och

bidragsprocenten ökar. En ökad differentiering föreslås även genom att

riket indelas i tre gränsunderlagsområden mot för närvarande två. Extra

bidrag föreslås komma till väsentligt ökad användning som ett komplement

till de ordinarie bidragen.

Statens kostnader för bidragsgivningen beräknas för helt år komma att

öka från för närvarande ca 15 milj. kr. till omkring 60 milj. kr. För budgetåret

1962/63 beräknas anslagsbehovet dock till 40 milj. kr. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1962.1 samt. Nr 111

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1962

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

2 mars 1962.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om ändrade grunder

för bidrag till skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner, m. m.

och anför därvid följande.

I årets statsverksproposition, bilagan 9, finansdepartementet, har Kungl.

Maj :t på min hemställan under punkten 63 föreslagit riksdagen att, i avbidan

på särskild proposition i ämnet, till Bidrag till skattetyngda kommuner,

m. m. för budgetåret 1962/63 beräkna ett förslagsanslag av 16 500 000 kr.

Jag anhåller nu att få uppta hithörande spörsmål till fortsatt behandling.

Inledning

Under en följd av år har under riksstatens sjunde huvudtitel anvisats

ett förslagsanslag till Bidrag till skattetyngda kommuner, m. m. För innevarande

budgetår är anslaget uppfört med 16 500 000 kr. De nu gällande

bestämmelserna om bidrag till skattelindring åt synnerligt skattetyngda

kommuner (skattelindringsbidrag) fastställdes efter beslut av 1951 års

riksdag (prop. 1951: 44; SU 37; rskr 49).

I anledning av motionsyrkanden hemställde 1961 års riksdag i skrivelse

(nr 183) till Kungl. Maj :t, att åt 1958 års skatteutjämningskommitté skulle

uppdragas att skyndsamt framlägga förslag om ändrade grunder för bidrag

till skattetyngda kommuner i syfte att bereda ökade bidrag åt dessa. Genom

beslut den 5 maj 1961 uppdrog Kungl. Maj :t åt kommittén att med

beaktande av vad statsutskottet anfört i sitt utlåtande nr 62 skyndsamt

framlägga förslag i ämnet.

Med skrivelse den 19 september 1961 har skatteutjämningskommittén

överlämnat förslag om ändrade grunder för bidrag till skattetyngda kommuner.

1

1 Vid förslagets avgivande utgjordes kommittén av landshövdingen G. V. Nilsson, tillika

ordförande, ledamöterna av riksdagens första kammare, lantbrukaren C. E. Carlsson och numera

statsrådet E. B. Holmqvist, förbundsdirektören S. A. Järdler, hemmansägaren C.-W.

Lothigius, lantbrukaren N. Persson, kanslirådet J.-E. E. Stenius, drätseldirektören E. D. Sundberg

samt ledamoten av riksdagens andra kammare, sågverksarbetaren O. W. Wiklund.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1962

Över förslaget har efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen, riksrevisionsverket,

skattelindringsnämnden, länsstyrelserna i Kalmar, Gotlands,

Blekinge, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Kopparbergs, Gävleborgs,

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt Svenska

stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund. Länsstyrelsen

i Gotlands län har vid sitt utlåtande fogat yttranden av fem kommuner i

länet samt av Gotlands länsavdelning av Svenska landskommunernas förbund,

länsstyrelsen i Blekinge län yttrande av Jämjö kommun och länsstyrelsen

i Norrbottens län yttranden av Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott

samt tre städer och 22 andra kommuner i länet.

Gällande bestämmelser om skattelindringsbidrag

Bestämmelserna om skattelindringsbidrag återfinns i förordningen den 18

maj 1951 (nr 278) angående bidrag till skattelindring åt synnerligt slcattetyngda

kommuner. Grundtanken bakom förordningen är att åstadkomma

skattelindring genom att i viss utsträckning kompensera bristen på skatteunderlag.

Antalet skattekronor per invånare i en kommun är sålunda avgörande

dels för möjligheten att erhålla bidrag och dels för bidragets storlek.

Bidrag som beslutas under ett år, det löpande året, avser att lätta skattetrycket

under närmast följande kalenderår. Bidraget skall vid upprättande

av utgifts- och inkomststat för sistnämnda år upptas bland inkomsterna

och föranleda att utdebiteringen för detta år fastställes till motsvarande

lägre belopp.

Som villkor för att erhålla ordinarie skattelindringsbidrag gäller att den

sammanlagda kommunala utdebiteringen för det löpande året — bortsett

från särskilt debiterade tingshusmedel — överstiger 11 kr. per skattekrona.

Vidare skall antalet skattekronor och skatteören per invånare inom

den borgerliga primärkommunen vid det löpande årets taxering understiga

det för samma år gällande s. k. gränsunderlaget.

Gränsunderlaget för det löpande året utgör det antal skattekronor och

skatteören, som motsvarar 75 procent av medelskatteunderlaget per invånare

i rikets landskommuner vid föregående års taxering. Hänsyn skall

därvid inte tas till skatteersättningen i anledning av 1957 års ortsavdragsreform.

För kommunerna i Norrbottens län och för andra kommuner, vilka

Kungl. Maj :t på grund av likartade förhållanden finner skäligen böra jämställas

med dessa, motsvarar dock gränsunderlaget 80 procent av medelskatteunderlaget.

Då särskilda skäl därtill föranleder, kan Kungl. Maj :t

fastställa gränsunderlaget till 75 resp. 80 procent av ett skattekrontal, som

ligger mellan medelskatteunderlaget enligt föregående års och det löpande

årets taxering. Det högre procenttalet har i fråga om kommuner utom

Norrbottens län hittills endast tillämpats för Dorotea, Sorsele, Tärna, Vilhelmina

och Örträsks landskommuner i Västerbottens län.

■fl Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 samt. Nr 111

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1962

Det antal skattekronor och skatteören, varmed en kommuns skatteunderlag

enligt det löpande årets taxering understiger gränsunderlaget, betecknas

såsom kommunens brist på skatteunderlag. Den procentsats, som svarar

mot förhållandet mellan bristen på skatteunderlag och gränsunderlaget,

brukar vanligen benämnas bidragsprocenten.

Till grund för bestämmande av skattelindringsbidraget skall läggas den

sammanlagda utdebitering — bortsett från tingshusmedel — som med ledning

av det löpande årets utgifts- och inkomststater och samma års taxering

samt eljest tillgängliga uppgifter kan beräknas bli bestämd för det följande

kalenderåret, därest bidrag inte erhålles. Skattelindringsbidrag utgår på den

del av den sålunda beräknade sammanlagda utdebiteringen, som överstiger

11 kr. per skattekrona. Bidraget beräknas för den del av den beräknade utdebiteringen,

som ligger mellan 11 och 13 kr., efter en procentsats motsvarande

bidragsprocenten samt för den del, som överstiger 13 kr., efter en procentsats

motsvarande dubbla bidragsprocenten. I intetdera fallet får bidrag

dock utgå efter en högre procentsats än 80.

Kungl. Maj:t kan, då synnerliga skäl föreligger, bevilja extra bidrag. Sådant

bidrag kan utgå som påbyggnad av det ordinarie bidraget till kommun,

för vilken det ordinarie bidraget inte lämnar den lättnad i skattetrycket

som framstår som önskvärd. Det kan även utgå till kommun, som

inte fyller de generella villkoren för att erhålla ordinarie skattelindringsbidrag.

Det sammanlagda beloppet av extra bidrag under ett år får dock

inte överstiga en femtedel av det totala beloppet av de ordinarie bidragen

för samma år.

I fråga om behörigheten att erhålla skattelindringsbidrag är landskommuner,

köpingar och städer i princip likställda. Bidrag kan även tillkomma

municipalsamhälle och församling samt del av kommun, vilken ingår i inunicipalsamhälle

eller församling, som jämväl omfattar annan kommun eller

del av kommun.

Beslut om skattelindringsbidrag meddelas av Kungl. Maj:t. Som rådgivande

organ i hithörande frågor tjänstgör skattelindringsnämnden.

Beträffande omfattningen av bidragsgivningen under den senaste tioårsperioden

torde följande siffror få nämnas.

År

Antal

kommuner

Sammanlagt

bidragsbelopp

kr.

År

Antal Sammanlagt

kommuner bidragsbelopp

kr.

1953 .....

....... 27

1 273 107

1958 .....

....... 23

5 134 006

1954 .....

....... 15

728 581

1959 .....

....... 35

6 371 444

1955 .....

....... 24

4 208 973

1960 .....

....... 78

10 359 480

1956 .....

....... 20

2 932 845

1961 .....

....... 111

15 788 963

1957 .....

....... 19

2 232 231

1962 .....

....... 111

14 899 791

I de nu angivna beloppen är även inräknat extra bidrag. Dylika bidrag

har för åren 1953—1962 beviljats med sammanlagt 2 504 194 kr. Bidragen

har uteslutande tilldelats kommuner i Norrbottens län, med undantag av

ett sammanlagt belopp av 175 000 kr. som avsett Västernorrlands län.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1962

5

1958 års skatteutjämningskommittés förslag

Principerna för bidragsgivningen

Kommittén erinrar inledningsvis om att dess uppdrag syftat till att bereda

ökade bidrag åt skattetyngda kommuner. Någon allmän skatteutjämning

har däremot inte varit avsedd.

Vid utformningen av gällande skattelindringsförordning var syftet att

komma fram till ett bidragssystem, där bidragens storlek kunde bestämmas

av objektivt fastställbara faktorer. En sådan faktor är antalet skattekronor

per invånare. Genom att anknyta skattelindringsbidragen till bristen på skatteunderlag

beaktas inte samtliga de faktorer, som orsakar höga utdebiteringar.

Kommittén anser dock, att man kan erhålla ett i stort sett tillfredsställande

resultat genom att bygga på skattelindringsförordningens principer.

Kommitténs slutsats blir därför, att den ökade bidragsgivningen bör ske

genom vissa ändringar av förordningens bestämmelser. Detta ställningstagande

motiveras även av den begränsade tid som stått till förfogande. Det

har inom denna tid inte varit möjligt för kommittén att göra erforderliga

undersökningar för att kunna framlägga ett genomarbetat förslag till helt

nytt bidragssystem.

Det beslut som kan komma att fattas i anledning av kommitténs förslag

får tidsbegränsad giltighet. Enligt huvuddirektiven för kommittén bör dess

utredningar vara slutförda inom sådan tid, att i varje fall 1964 års riksdag

kan ta ställning till de åtgärder som i skatteutjämnande syfte erfordras efter

år 1965. De ändrade bestämmelserna skulle således avse bidrag för åren

1963—1965.

Kommittén anser sig i detta sammanhang böra påpeka, att de förslag som

diskuteras och framlägges inte kan tas som uttryck för kommitténs tankegångar

beträffande dess slutliga förslag till skatteutj ämningsfrågans lösande.

Kommittén har prövat olika möjligheter att med tillämpning av skattelindringsförordningen

åstadkomma ökade bidrag. På skattelindringsförordningens

grund kan ökade bidrag erhållas antingen genom rikligare tilldelning

av extra bidrag eller genom ändrade grunder för ordinarie bidrag. För

att kunna bedöma resultatet av olika åtgärder har kommittén antagit, att

de diskuterade ändringarna i bidragsbestämmelserna varit gällande vid den

ordinarie bidragsgivningen för år 1961.

En bidragsökning av liten omfattning skulle ur praktiska synpunkter

kunna genomföras med extra bidrag. Dessa bidrag är emellertid avsedda att

mildra sådana obilliga verkningar av det kommunala skattetrycket, som de

ordinarie bidragen inte kan undanröja. Det är därför enligt kommitténs mening

knappast en lämplig väg att genomföra en allmän bidragsökning med

enbart extra bidrag. För att få en rättvis avvägning av bidragen mellan olika

kommuner skulle det vara nödvändigt att införa bestämmelser om hur bi
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1962

dragen skall beräknas. Fördelen av att lösa problemet med ökad bidragsgivning

genom extra bidrag skulle därmed försvinna.

I fråga om de ordinarie skattelindringsbidragen skulle en höjning kunna

ske antingen genom sänkning av utdebiteringsgränsen eller genom åtgärder

beträffande bidragsprocenten. I sistnämnda avseende skulle man antingen

kunna låta bidragsprocenten påverka bidragens storlek i annan ordning än

enligt gällande bestämmelser eller också höja gränsunderlaget, varigenom

bristen på skatteunderlag och därmed även bidragsprocenten ökar.

En sänkning av utdebiteringsgränsen medför ingen ökning av antalet bidragsberättigade

kommuner, men däremot erhåller dessa ökade bidrag. Den

absoluta effekten av en sänkning av utdebiteringsgränsen blir beroende på

bidragsprocentens storlek i kommunen. För en kommun med hög bidragsprocent

tillkommer ett högt bidragsbelopp per skattekrona. Relativt sett

kommer ökningen av bidraget att betyda mindre för kommuner med hög

utdebitering än för kommuner med låg utdebitering. En sänkning av utdebiteringsgränsen

ger således inte den ökning av bidragsgivningen, som kan

bedömas som angelägen ur skattelindringssynpunkt. Kommittén kan därför

inte förorda en sänkning av utdebiteringsgränsen som en metod för rikligare

bidragsgivning.

Kommittén har vidare undersökt verkningarna av att bidragsprocenten

antingen tredubblas eller att den dubbla bidragsprocenten ökas med ett fast

tal och att denna högre procentsats tillämpas för utdebiteringen över en

viss högre gräns. En tredubbling av bidragsprocenten för de allra högsta

utdebiteringssatserna skulle överbetona betydelsen av bristen på skatteunderlag

och ge en fördelning av bidragen mellan kommunerna, som inte

är motiverad med hänsyn till de faktiska olikheterna i deras ekonomiska

förhållanden. Om bidragsprocenten för utdebiteringen över en viss gräns

ökas med ett fast tal får kommunernas brist på skatteunderlag inte samma

betydelse för bidragens storlek som vid tredubbling av procentsatsen. Denna

metod skulle emellertid inte heller göra det möjligt att bibehålla det

absoluta kravet på att skattekraften skall understiga gränsunderlaget för

att rätt till ordinarie skattelindringsbidrag skall föreligga. En kommun med

skattekraft alldeles under gränsunderlaget skulle i så fall kunna erhålla relativt

stora bidrag, medan en kommun med skattekraft alldeles över gränsunderlaget

inte skulle erhålla något bidrag, även om utdebiteringen översteg

den fastställda utdebiteringsgränsen. Ett sådant resultat kan enligt kommittén

inte accepteras. Inget av de nu nämnda alternativen ger någon tillfredsställande

avvägning av bidragsgivningen mellan kommunerna, och kommittén

kan därför inte förorda någon av dessa metoder.

Kommittén föreslår i stället att ökningen av bidragsgivningen i första

hand åstadkommes genom höjning av gränsunderlagen och dessutom genom

en höjning av maximigränsen för bidragsprocenten.

Genom en höjning av gränsunderlagen ökar kommunernas brist på skatteunderlag,

vilket i sin tur medför höjd bidragsprocent. Dessutom ökar antalet

kommuner som kan bli berättigade till bidrag. Gränsunderlagens stor
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 111 år 1962

lek måste därför fastställas med hänsyn till det resultat i fråga om bidragens

storlek och antalet bidragsberättigade kommuner, som kan förutses

vid olika alternativa gränsunderlag.

Gränsunderlagets anknytning till medelskatteunderlaget

Beträffande gränsunderlagets anknytning till medelskattekraften framhåller

kommittén, att man kan välja antingen samtliga kommuners eller endast

landskommunernas medelskatteunderlag som utgångspunkt, förutsatt

att procenttalet för gränsunderlaget bestämmes därefter. Vid skattelindringsförordningens

tillkomst ansågs med hänsyn till den allmänna karaktären

av skattelindringskommunerna — i huvudsak landskommuner

övervägande skäl tala för en anknytning till medeltalet för landskommunerna.

Kommittén anser emellertid skäl föreligga för att beräkna gränsunderlaget

på medelskattekraften för rikets samtliga kommuner. I fråga om

möjligheten att erhålla bidrag görs ingen skillnad mellan landskommuner,

köpingar och städer, och på andra områden pågår en utveckling i riktning

mot att upphäva skillnaderna mellan de olika slagen av primärkommuner.

Det är därför enligt kommitténs mening riktigast att grunda gränsunderlaget

på medelskattekraften för rikets samtliga kommuner.

För den nu gällande ordningen att anknyta gränsunderlaget till medelskattekraften

enligt taxeringen året före det löpande året har åberopats bl. a.

administrativa skäl. Taxeringsutfallet föreligger dock numera vid sådan

tidpunkt, att tekniska svårigheter att anknyta gränsunderlaget till det löpande

årets taxeringar inte föreligger. Ettårseftersläpningen har emellertid

även ansetts motiverad ur konjunkturpolitisk synpunkt. Det har därvid

framhållits, att det vore en fördel för kommunerna om gränsunderlaget och

därmed bidragsprocenten, när inkomstnivån visade fallande tendens, hölles

högre än som skulle ske vid anknytning till medelskatteunderlaget enligt

det löpande årets taxeringar. Enligt kommitténs uppfattning är det dock naturligt,

att förhållandet mellan en kommuns skattekraft och medelskattekraften

i riket bedöms med hänsyn till taxeringsutfallet ett och samma år.

De konjunkturpolitiska skälen bör enligt kommitténs mening inte tilläggas

sådan vikt att man frångår denna naturliga jämförelsemetod.

Kommittén föreslår således, alt gränsunderlagct bestämmes med hänsyn

till medelskal tekraften för rikets samtliga kommuner och utfallet av det löpande

årets taxering enligt taxeringsnämndernas beslut. Vid sina undersökningar

har kommittén även utgått härifrån. Kommittén framhåller i

detta sammanhang, att det vid bidragsgivningen för år 1961 tillämpade

gränsunderlaget motsvarat för kommunerna i Norrbottens län 55,2 procent

och för övriga kommuner 51,7 procent av medelskattekraften i rikets samtliga

kommuner.

Differentiering av gränsunderlaget

I förarbetena till den nuvarande skattelindringsförordningen framhölls,

att en och samma siffra för skatteunderlaget per invånare för olika kom
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1962

Beräknade utgifter i kr. per invånare enligt folkmängden den 1 januari 1958 i kommuner med en

skattekraft av högst 30 skattekronor per invånare

Län

Riksområde

Stockholms län ......................

Uppsala län ..........................

Södermanlands län....................

Östergötlands län......................

Jönköpings län........................

Kronobergs län........................

Kalmar län ..........................

Gotlands län..........................

Blekinge län..........................

Kristianstads län......................

Malmöhus län ........................

Hallands län..........................

Göteborgs och Bohus län ..............

Ålvsborgs län ........................

Skaraborgs län........................

Värmlands län........................

Örebro län............................

Västmanlands län ....................

Kopparbergs län ......................

Gävleborgs län........................

Västernorrlands län....................

Jämtlands län ........................

Västerbottens län: kustlandet ..........

Västerbottens län: lapplandsdelen ......

Norrbottens län ......................

Hela riket

Södra och mellersta Sverige ............

Mellersta Norrland ....................

Norra Norrland ......................

Allmän

kommunal- skatt år

1959

Statsbidrag

år 1957

Skatteer- sättning för

år 1959

Summa =

beräknad

utgift

256,83

132,77

64,36

453,96

266,60

145,65

62,22

474,47

268,68

130,04

62,09

460,81

253,09

141,18

61,86

456,13

223,61

116,41

52,64

392,66

210,41

119,23

58,42

388,06

233,42

125,17

57,95

416,54

209,37

154,59

70,03

433,99

217,39

127,63

62,06

407,08

211,72

120,77

50,76

383,25

202,40

113,77

43,83

360,00

199,14

112,42

50,27

361,83

203,65

118,88

57,21

379,74

212,02

114,77

52,02

378,81

224,96

114,95

52,91

392,82

251,60

137,69

71,71

461,00

259,72

109,09

58,59

427,40

281,29

112,83

68,17

462,29

290,17

113,87

62,59

466,63

268,72

150,93

68,96

488,61

292,32

165,94

81,66

539,92

284,47

182,18

93,35

560,00

270,83

185,96

76,79

533,58

329,71

218,16

84,34

632,21

297,11

248,01

81,54

626,66

246,03

140,23

63,41

449,67

234,24

124,30

58,28

416,82

281,99

177,94

82,91

542,84

305,45

240,37

82,25

628,07

Anm. Norra Norrland = Norrbottens län och lapplandsdelen av Västerbottens län. Mellersta

Norrland = återstoden av Norrland utom Gävleborgs län.

muner inte behövde innebära att kommunernas ekonomiska bärkraft var

densamma. Genom olika omständigheter, såsom exempelvis stora avstånd,

gles befolkning och hårt klimat, kunde kostnaderna för visst ändamål i

en del kommuner fordra ett större skatteunderlag än som skulle vara

nödvändigt i andra bättre belägna kommuner. Detta förhållande ansågs beaktat

genom att gränsunderlaget fastställdes för kommunerna i Norrbottens

län och kommuner med likartade förhållanden till 80 procent och för övriga

kommuner till 75 procent av medelskattekraften för rikets landskommuner.

Kommittén har kommit till den uppfattningen, att angivna differentiering

av gränsunderlaget numera inte tillräckligt beaktar föreliggande utgiftsskillnader.

Vissa undersökningar har härvidlag gjorts. Tillräckligt underlag för

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1962

en bedömning av frågan om gränsunderlagets differentiering har kommittén

därvid ansett sig kunna erhålla genom en schematisk undersökning av

utgiftsförhållandena i de berörda kommunerna. Kommittén har funnit det

ändamålsenligt att bestämma utgifterna efter en omvänd metod och beräkna

desamma efter storleken av de kommunala inkomster, som erfordras för

att täcka utgifterna. Till sådana inkomster har hänförts allmän kommunalskatt,

skatteersättning i anledning av 1957 års ortsavdragsreform samt statsbidrag

till den borgerliga kommunens driftutgifter. Med hänsyn till syftet

med kommitténs uppdrag har undersökningen begränsats till kommuner

med en skattekraft enligt 1958 års taxering av högst 30 skattekronor per invånare,

vilket motsvarar ungefär 75 procent av medelskattekraften.

Resultatet av undersökningen redovisar kommittén i en tabell, vars siffermaterial

här må återges (s. 8).

Av den gjorda undersökningen framgår inte hur kommunernas utgifter

fördelar sig på olika förvaltningsgrenar. Till komplettering av det material,

som framkommit vid denna undersökning, har kommittén även utfört en

undersökning, som här må redovisas, av vissa kommuners nettokostnader

för det obligatoriska skolväsendet och folkpensioneringen. Dessa förvaltningsgrenar

kan antas vara särskilt kostnadskrävande för de undersökta

kommunerna.

Utgifter för det obligatoriska skolväsendet och folkpensioneringen i kr. per invånare enligt folkmängden

den 1 januari 1958 i kommuner med en skattekraft av högst 30 skattekronor per invånare

Län

Hiksområde

Nettokostnader

för det obligato- riska skolväsen- det

Utgifter för folk- pensioneringen

Summa

Genomsnittliga utgifter per år för åren 1957—1959

79,58

28,51

108,09

46,28

39,78

86,06

75,55

39,16

114,71

90,67

49,37

140,04

91,49

41,95

133,44

77,27

109,27

118,40

46,42

123,69

48,86

158,13

53,95

172,35

92,70

46,83

139,53

85,75

116,06

62,80

46,26

132,01

52,65

168,71

Utgifter för år 1958

33,60

96,40

88,67

45,66

134,33

118,84

52,30

171,14

Hela riket2

70,44

3G,61

107,05

1 Uppgifterna grundar sig på ett urval.

2 Uppgifterna grundar sig delvis på ett urval.

Av de erhållna uppgifterna kan enligt kommittén konstateras, att Norrbottens

län och den del av landskapet Lappland, som ligger inom Västerbot
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ls proposition nr 111 år 1962

tens län (norra Norrland), intar en markerad särställning. Som en grupp för

sig framträder återstoden av Västerbottens län samt Västernorrlands och

Jämtlands län (mellersta Norrland). I detta område understiger kostnaderna

motsvarande utgifter i det förstnämnda området, men kostnaderna ligger

inte obetydligt över vad som gäller riket i övrigt.

Med ledning av resultatet av de gjorda undersökningarna föreslår kommittén,

att riket indelas i tre gränsunderlagsområden i enlighet med de angivna

kostnadsgrupperna.

Procenttal för gränsunderlaget

Vägledande vid avvägningen av procenttalen har för kommittén varit, att

så många kommuner som möjligt med hög utdebitering skall omfattas av

bidragsgivningen och att bidragen till dessa kommuner skall bli effektiva. Å

andra sidan har beaktats i vad mån kommuner med låg utdebitering kommer

att omfattas av bidragsgivningen.

För kommunerna i norra Norrland föreligger ovedersägligen det största

behovet av skattelindringsbidrag. Det har därför varit naturligt, att kommittén

inriktat sig på att i första hand för detta område fastställa procenttalet

för gränsunderlaget. För att erhålla avvägning med hänsyn till utgiftsskillnaderna

blir detta områdes procenttal i viss mån avgörande i fråga om

procenttalet för övriga områden. Det gränsunderlag, som tillämpades vid bidragsgivningen

för år 1961, motsvarar, som förut nämnts, 55,2 procent av

medelskatteunderlaget för rikets samtliga kommuner enligt 1960 års taxering.

Efter prövning av olika procenttal har kommittén vad beträffar norra

Norrland funnit, att ett gränsunderlag motsvarande 75 procent av medelskattekraften

för rikets samtliga kommuner ger godtagbara resultat.

För kommunerna i södra och mellersta Sverige kan med hänsyn till de

gjorda utgiftsundersökningarna inte anses föreligga samma allmänna behov

av skattelindringsbidrag som för kommunerna i norra Norrland, anser kommittén.

Vidare bör skillnaden mellan gränsunderlaget vara större än enligt

nu gällande regler. Vid avvägningen av gränsunderlaget har även beaktats

att inte kommuner med låg utdebitering i mera väsentlig grad hänföres till

bidragsberättigade kommuner. Det vid bidragsgivningen för år 1961 tillämpade

lägsta gränsunderlaget motsvarar 51,7 procent av medelskattekraften

för rikets samtliga kommuner enligt 1960 års taxering. Kommittén föreslår

för det sydligaste gränsunderlagsområdet ett procenttal av 55.

För kommunerna i mellersta Norrland föreslås ett procenttal av 65 för

gränsunderlaget. Av kommitténs utgiftsundersökningar framgår, att detta

område intar en mellanställning. Skillnaden till såväl norra Norrland som

riket i övrigt är sådan att detta område enligt kommittén inte bör hänföras

till något av de övriga två områdena. Att hänföra det till norra Norrland

skulle innebära en inte motiverad förmånsställning. Ett sammanförande med

riket i övrigt skulle å andra sidan innebära ett missgynnande av kommunerna.

Enligt kommittén bör, liksom skedde vid skattelindringsförordningens till
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr iil år 1962

komst, direkt i författningstexten inskrivas för vilka områden de olika gränsunderlagen

skall tillämpas. För kommun, som på grund av likartade förhållanden

skäligen bör jämställas med kommuner tillhörande ett område, inom

vilket ett högre gränsunderlag gäller, anser kommittén att Kungl. Maj :t bör

äga tillämpa detta högre gränsunderlag.

Maximigränsen för bidragsprocenten

Därest nu gällande regler för maximering av bidragsprocenten till 80 bibehålies,

kommer kommunerna med den minsta skattekraften att erhålla en

förhållandevis liten ökning av bidragens storlek vid en höjning av gränsunderlaget.

För att åstadkomma en bättre fördelning av det ökade stöd, som

kommittén förutsatt skall komma de skattetyngda kommunerna till del, föreslår

kommittén, att en höjning av maximiprocenten till 90 genomföres. En

sådan åtgärd kan enligt kommitténs mening inte väntas komma att minska

de berörda kommunernas intresse av att iakttaga sparsamhet i sin hushållning.

Genom att skattelindringsbidragen bestämmes i förväg kan kommunerna

inte påverka deras storlek.

Verkningar av kommitténs förslag

Vid ett genomförande av kommitténs förslag skulle antalet kommuner

med skattekraft understigande gränsunderlaget öka från 135 till 220. Ett betydande

antal kommuner i södra och mellersta Sverige har hittills underlåtit

att söka bidrag, fastän deras skattekraft understigit gränsunderlagct. Anledningen

härtill torde vara att skattekraften så obetydligt understigit gränsunderlaget

att det påräknade bidraget skulle bli mycket litet. Att ens tillnärmelsevis

uppskatta i vad mån nytillkomna kommuner med skattekraft under

gränsunderlaget kommer att underlåta söka bidrag torde inte låta sig

göra. Totala antalet bidragsberättigade kommuner är emellertid inte så stort

att enligt kommitténs mening några administrativa svårigheter kan väntas

uppstå.

Vid en bedömning av resultaten av kommitténs förslag synes i första hand

vara av intresse, huruvida bidragen med hänsyn till deras verkan på nettoutdebiteringens

storlek kan anses rimligt fördelade mellan kommunerna.

Av kommitténs beräkningar framgår, att kommuner med liten skattekraft

får så stora bidrag, att nettoutdebiteringen blir låg även om den beräknade

utdebiteringen är hög. Kommuner med skattekraft i närheten av gränsunderlaget

får däremot relativt sett små bidrag, varför i dessa kommuner

kvarstår en hög nettoutdebitering.

När man jämför bidragsgivningen till de mest skattesvaga kommunerna

med bidragsgivningen till kommunerna med skattekraft i närheten av

gränsunderlaget, måste enligt kommittén hänsyn tas till skillnaderna i de

olika kommunernas verksamhet och till hur dessa skillnader påverkar underlaget

för bidragsgivningen.

Kommunerna med särskilt liten skattekraft torde i stor utsträckning ha

tvingats begränsa sitt uttag av skattemedel för att inte utdebiteringarna skall

2f Bihang till riksdagens protokoll 1962. 1 saml. Nr 111

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr lti år 1962

bli alltför höga. Dessa kommuner har vidare större delen av sina inkomster

bunden för finansieringen av ett begränsat antal uppgifter. Utgifterna för

skolväsen, socialvård, folkpensionering och olika sysselsättningsåtgärder tar

så stor del av kommunernas knappa ekonomiska resurser, att kommunerna

inte har möjlighet att hålla en önskvärd standard beträffande övriga förvaltningsområden.

Kommunerna har dessutom inte möjligheter att skattefinansiera

sina investeringar i den utsträckning som är motiverad med hänsyn

till investeringsbehovet, vilket lett till omfattande upplåning och därigenom

dryga utgifter för räntor och amorteringar.

Kommunerna med skattekraft i närheten av gränsunderlaget arbetar under

mera gynnsamma ekonomiska förhållanden. De har i regel även en mer

omfattande kommunal verksamhet och har möjlighet att planera sin ekonomi

på lång sikt. Dessa kommuner kan sägas få skattelindringsbidrag för

att finansiera utgifter, som kommuner med särskilt liten skattekraft inte

med hittills utgående skattelindringsbidrag haft ekonomiska möjligheter alt

bära.

Ett genomförande av kommitténs förslag ger kommunerna med särskilt

liten skattekraft en ökning av bidragen, som enligt kommittén måste anses

välmotiverad med hänsyn till kommunernas ekonomiska svårigheter. Bidragen

till kommuner med skattekraft omedelbart under gränsunderlaget blir

relativt sett små, även om den beräknade utdebiteringen är hög. De schematiska

grunderna för skattelindringsbidragen medför dock att efter den

ordinarie bidragsgivningen kan komma att kvarstå sådana ojämnheter i

utdebiteringarna, som motiverar ytterligare bidrag. Kommittén har emellertid,

med hänsyn till möjligheten att bevilja extra bidrag, ansett sig kunna

acceptera ett dylikt förhållande.

Extra bidrag

Kommittén har ansett sig böra utforma sitt förslag i direkt anslutningtill

de principer, på vilka skattelindringsförordningen bygger. Därav följer

att kommuner, som har skattekraft över gränsunderlaget, inte kan komma

i åtnjutande av ordinarie skattelindringsbidrag, alldeles oavsett hur hög den

taktiska utdebiteringen är. Då kommittén valt den angivna konstruktionen

för sitt förslag har det skett under den förutsättningen, att de brister som

förslaget kan anses uppvisa när det gäller rätten till och storleken av ordinarie

bidrag skall kunna avhjälpas, bl. a. genom en vidgad användning av

extra bidrag. Särskilt bör detta komma i fråga till de kommuner, som har

en avsevärt hög utdebitering och då kommunens ekonomiska och övriga förhållanden

talar för ett sådant bidrag.

Kommittén har övervägt huruvida det vore ändamålsenligt att författningsmässigt

närmare reglera tilldelningen av extra bidrag. Kommittén har

emellertid funnit att den bör överlämnas till Kungl. Maj :ts fria prövning.

Kostnader

För bidragsåret 1961 har ordinarie skattelindringsbidrag utgått med 15,2

milj. kr. och extra bidrag med 475 000 kr. Därest kommitténs förslag till
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1962

lämpats vid nämnda bidragsgivning skulle ordinarie skattelindringsbidrag

ha utgått med 40,8 milj. kr. I fråga om de extra bidragen föreligger inte

möjlighet till säkra beräkningar. Då kommittén emellertid förutsätter att

extra bidrag skall användas i betydligt större omfattning än hittills bör

räknas med ett större belopp än det nyss angivna. Kommittén uppskattar

med en viss marginal de totala årliga kostnaderna till ca 45 milj. kr.

Remissyttranden

Remissinstansernas allmänna inställning till skatteutjämningskommitténs

förslag innebär som regel ett tillstyrkande av förslaget. I några

fall har en avvikande mening eller viss tveksamhet dock kommit till synes

beträffande enstaka punkter i förslaget. I flera yttranden understrykes särskilt,

att förslaget endast betraktas som ett provisorium i avbidan på en mera

slutlig lösning av skatteutjämningsfrågan. Bland de allmänna synpunkter

som framförts på kommitténs förslag må följande återges.

Socialstyrelsen framhåller behovet av ytterligare ekonomiskt stöd åt de

skattetyngda kommunerna och understryker, att socialvården inte sällan

kommer i ett beträngt läge i kommuner med dåliga finanser. Styrelsen finner

det därför tillfredsställande att man föreslagit en så väsentlig höjning

av bidraget.

Skattetindringsnämnden anför, att den föreslagna kraftiga förstärkningen

av skattelindringsbidragen väsentligen tillgodoser av nämnden tidigare

framställda önskemål. Nämnden hälsar därför förslaget med tillfredsställelse.

Den av kommittén valda lösningen av spörsmålet att provisoriskt förstärka

bidragen anser nämnden principiellt riktig. Syftet att ge de sämst ställda,

skattetyngda kommunerna en väsentlig förbättring kan inte tillgodoses genom

en sänkning av utdebiteringsgränsen utan bör i stället — såsom kommittén

föreslagit —- främst uppnås genom en höjning av bidragsprocenterna.

Nämnden ifrågasätter dock, om inte vid förslagets genomförande l»ehov

uppkommer av en kompletterande begränsningsregel beträffande bidragens

storlek till förebyggande av vissa ojämnheter i systemets verkningar.

Kommitténs uppfattning att en förmånligare bidragsgivning bör åstad^

kommas genom ändringar i skattelindringsförordningens bestämmelser delas

även av riksrevisionsverket, som emellertid samtidigt framhåller, att de

beslut som må komma att fattas på grundval av föreliggande utredning inte

bör få påverka en slutlig, mera allsidig prövning av skatteutjämningsfrågan.

Av de elva länsstyrelser, som haft att yttra sig, har tio i allt väsentligt

tillstyrkt kommitténs förslag eller lämnat detsamma utan erinran, nämligen

länsstyrelserna i Kalmar, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Kopparbergs,

Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län. Endast länsstyrelsen i Gotlands län framför på vissa punkter en

avvikande mening. Länsstyrelsen i Norrbottens län uttalar i detta samman
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:Is proposition nr 111 år 1962

hang, att förslaget kan godtas såsom ett provisorium för de närmaste åren,

men att frågan om åtgärder för en allmän skatteutjämning därigenom inte

kan skjutas åt sidan någon längre tid och att därvid en mera genomgripande

lösning av hithörande problem måste eftersträvas. Länsstyrelsen i Jämtlands

län framhåller hl. a., att en viss skatteutjämning mellan kommunerna

skulle åstadkommas om dessa befriades från sina folkpensioneringskostnader.

Skatteutjämningsfrågans lösning på längre sikt beröres även av Svenska

landskommunernas förbund. I sitt yttrande biträder förbundets styrelse

kommitténs förslag men framhåller i samband härmed följande.

Som ett medel att mildra de allra mest framträdande olägenheterna för de

ekonomiskt sämst ställda kommunerna är kommitténs förslag att hälsa med

tillfredsställelse. Samtidigt måste dock framhållas att de svåra ekonomiska

problem som särskilt kommunerna med svag skattekraft har att dras med,

därigenom löses i endast mycket begränsad omfattning. Kvar står de väsentliga

problemen, sådana som de återspeglas i stagnerande eller vikande

skatteunderlag i förening med exempelvis ökade skolkostnader och en betungande

andel i folkpensionskostnaderna. Genom att påminna om dessa

förhållanden, som inger allvarliga bekymmer på kommunalt håll, vill styrelsen

understryka att den nu föreslagna förstärkningen av skattelindringsbidraget

inte får tas till intäkt för att uppskjuta lösningen av andra frågor

av mera vittgående omfattning, vilka styrelsen vid upprepade tillfällen har

aktualiserat.

Liknande synpunkter framföres även av flera norrbottenskommuner samt

av Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott, som understryker betydelsen

av en radikal ändring av grunderna för fördelningen mellan staten

och kommunerna av utgifterna för samhälleliga ändamål.

Svenska stadsförbundet anser, att en direkt anknytning till det redan

existerande bidragssystemet under förhandenvarande omständigheter torde

vara enda framkomliga vägen. Förbundets styrelse framhåller dock i anslutning

härtill följande.

Styrelsen vill emellertid som sin principiella inställning till det förevarande

bidragssystemet — liksom till övriga skatteunderlagsgraderade bidragssystem

— uttala, att bidragskonstruktionen ensidigt tager hänsyn till

blott en faktor, skattekraften, som avgörande för en kommuns skattetunga

och ekonomiska bärkraft. Kommunens utgiftsbehov och utdebiteringsbehov

beaktas sålunda icke när det gäller rätten att erhålla skattelindringsbidrag.

Utdebiteringsgränsen å 11 kr. per skattekrona har ju numera ingen

betydelse som kvalifikationsgrund. Först i fråga om bestämmandet av bidragets

storlek kommer enligt gällande och föreslaget bidragssystem utdebiteringsbehovet

in i bilden. Även om styrelsen är medveten om, att utgiftsbehovet

eller utdebiteringsbehovet såsom en kvalifikationsgrund för bidragsrätt

är behäftat med vissa svagheter, vilka dock är accepterade i förordningen

när det gäller bestämmandet av bidragens storlek, håller styrelsen före,

att en kombination av nämnda behov och skattekraften vore en mer rättvis

kvalifikationsgrund.

Kommitténs förslag om gränsunderlagets anknytning till

medelskatteunderlaget i rikets samtliga kommuner enligt det lö
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1962

pande årets taxering har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga

remissinstanser. Svenska stadsförbundet erinrar dock om att ändringen har

viss betydelse även i sak med hänsyn till den skilda utvecklingen av medelskattekraften

för rikets primärkommuner respektive dess landskommuner.

Förslaget att med hänsyn till utgiftsförhållandena åstadkomma en längre

gående differentiering av gränsunderlaget än den nuvarande

genom att tillämpa tre olika procenttal för gränsunderlaget

har i stort sett godtagits av samtliga remissorgan utom ett. I några av de

tillstyrkande yttrandena har dock en viss tveksamhet framförts. Några kommuner

har även framfört avvikande meningar.

Förslaget tillstyrkes bl. a. av socialstyrelsen, som uppger att dess statistik

över socialhjälpen utvisar, att en fördelning av kommunerna efter antalet

socialhjälpstagare i procent av folkmängden i stort sett ger samma resultat

som den fördelning efter utgifter för det obligatoriska skolväsendet och folkpensioneringen,

vilken lagts till grund för förslaget om indelning a\ kommunerna

i tre olika gränsunderlagsområden. Enligt skattelindringsnämnden

synes — i varje fall vid ett provisorium — den föreslagna avvägningen av

gränsunderlagen mellan olika landsdelar vara godtagbar, och Svenska lamlskommunernas

förbund finner indelningen i tre gränsunderlagsområden vil

avvägd.

Svenska stadsförbundet ifrågasätter dock om den föreslagna ytterligare

geografiska »dyrortsdifferentieringen» av gränsunderlaget är rättvis och

lämpligt avvägd. Härom anför förbundets styrelse följande.

Spännvidden mellan de skilda gränsunderlagen synes bli väl stor. Gränsunderlaget

för kommuner i södra och mellersta Sverige skulle vid föreslaget

procenttal å 55 och på grundval av 1960 års taxering bli 23,53 skattekronor

(skr) per invånare och för kommuner i norra Norrland 32,09 skr/inv. I senare

fallet skulle gränsunderlaget sålunda bli högre än medelskattekraften

i rikets landskommuner enligt 1960 års taxering (29,75 skr/inv.) varför man

då knappast längre kan tala om »brist på skatteunderlag». I stället är del

fråga om stort utgifts- och utdebiteringsbehov.

Just det förhållandet, att man tvingats tillgripa skärpt geografisk differentiering

av gränsunderlaget icke så mycket för att utfylla bristen på skatteunderlag

för vissa kommuner utan mer för att beakta föreliggande utgiftsskillnader

kommunerna emellan, torde ge belägg för styrelsens ovan hävdade

mening om den påtagliga svagheten i bidragssystemet, nämligen att detta

tager hänsyn till blott en faktor — skattekraften — som värdemätare på en

kommuns skattetunga.

Styrelsen anser sålunda den geografiska differentieringen av gränsunderlaget

vara alltför stark och schematisk. Med hänsyn till möjligheterna alt

korrigera bristerna i bidragssystemet genom tillämpning av ett högre gränsunderlag

i vissa fall och kommitténs uttryckliga rekommendation om vidgad

användning av extra bidrag samt med tanke på bidragssystemets tidsbegränsade

giltighet vill styrelsen dock inte yrka på någon ändring av den

föreslagna differentieringen.

En avvikande mening framförs däremot av länsstyrelsen i Gotlands län.

Länsstyrelsen har visserligen inte något att erinra mot att riket indelas i tre

opaginerad Kontrollera mot PDF

IG

Kungl. Maj.ts proposition nr til år 1962

gränsuiiderlagsområden men yrkar bestämt på att Gotlands län därvid hänföres

till samma område som mellersta Norrland. Till stöd för detta yrkande

åberopar länsstyrelsen flera omständigheter.

En faktor, som inverkar starkt fördyrande på all verksamhet inom Gotlands

län, är de höga kostnaderna för sjötransporter till ön och därmed

sammanhängande dryga kostnader för omlastningar. Primärkommunerna

på Gotlands läns landsbygd hade den 1 januari 1961 i medeltal en folkmängd

av endast 2 970 personer. Detta invånarantal utgjorde det lägsta i

riket näst Hallands län. Folkmängden på länets landsbygd har under tioårsperioden

1951—1961 minskat med 12,8 procent, vilket innebär att folkminskningen

procentuellt varit störst i detta län. Den utflyttning, som ägt

rum från länet, har varit särskilt kraftig när det gällt personer i de arbetsföra

åldrarna, medan den kvarvarande befolkningen till förhållandevis stor

del kommit att bestå av äldre personer med lägre inkomster. En sådan befolkningsutveckling

måste med nödvändighet medföra att de berörda kommunernas

ekonomi i olika avseenden blir onormalt belastad.

Även församlingarna på landsbygden är i detta län särskilt små. Intet län

har lägre folkmängd per församling eller högre kyrklig utdebitering.

Då Gotlands läns landsting omfattar en väsentligt mindre folkmängd än

övriga landsting och då samtidigt länets avskilda läge gör del önskvärt att

t. ex. olika grenar inom sjukvården här tillgodoses utan avseende på del

bristande befolkningsunderlaget, har landstingets ekonomi blivit mycket ansträngd.

Länsstyrelsen påpekar i sammanhanget alt den år 1960 beslutade

landstingsskatten var den högsta i riket.

Efter att ha erinrat om att landsbygdskommunerna i länet vid jämförelse

med motsvarande kommuner i andra län hade det utan jämförelse lägsta

skatteunderlaget per invånare den 1 januari 1960 kommer länsstyrelsen till

följande slutsats.

Enligt länsstyrelsens bestämda åsikt beredes Gotlands län icke rättvisa

genom de nu föreslagna ändrade grunderna för skattelindringsbidrag. Särskilt

bristen på skatteunderlag i länet talar starkt för att länet tilldelas rikligt

tillmätta skattelindringsbidrag. De olika för de gotländska kommunerna

ogynnsamma ekonomiska omständigheter, som länsstyrelsen framdragit, utvisar

var för sig att länet fordrar särskilt hänsynstagande och tillhopa måste

de anförda omständigheterna mycket starkt tala för att länet tilldelas

skattelindringsbidrag efter gynnsammare grunder än de föreslagna. Resultatet

av det framlagda förslaget synes också ge belägg för att länet i nu förevarande

hänseende icke behandlats på ett riktigt sätt.

Länsstyrelsen har gjort en jämförelse av medeltalet av utdebiteringen i

de skattetyngda kommunerna i olika län, sedan hänsyn tagits till skattelindringsbidragen

enligt kommitténs förslag, och anför i anslutning härtill

följande.

Endast inom ett av rikets län, som därvid representerats av endast en

kommun, skulle utdebiteringen överträffa utdebiteringen inom Gotlands län.

Därtill kommer att —- på sätt skatteutjämningskommittén påpekat — de

ekonomiska förhållandena i kommuner med särskilt liten skattekraft är sådana,

att kommunerna torde vara tvingade att använda viss del av skatte
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr til år 1962

lindringsbidragen för att förbättra sin ekonomiska ställning och att de faktiska

utdebiteringarna därför inte kan väntas nedgå till så låga belopp som

redovisats som resultat av det framlagda förslaget. Eftersom landskommunerna

i Gotlands län har särskilt svagt skatteunderlag har man anledning

antaga att i synnerhet för detta län den av kommittén redovisade, av torslagct

föranledda nedsättningen av utdebiteringen icke kan åstadkommas.

Ytterligare bör beaktas att — genom att Gotlands län har det lägsta antalet

skattekronor per invånare av samtliga län — varje ytterligare pålaga pa

kommunerna kommer att drabba Gotlands län hårdast. Det kan antagas att

den kraftiga befolkningsminskningen inom länet ytterligare accentuerar detta

förhållande.

Av de av länsstyrelsen i Gotlands län hörda fem kommunerna tillstyrkei

två kommuner kommitténs förslag, medan tre kommuner anser att länet

bör jämställas med mellersta Norrland eller de nordligaste länen när det gäller

att beräkna gränsunderlaget. Gotlands länsavdelning av Svenska landskommunernas

förbund hävdar, att länet bör hänföras åtminstone till samma

gränsunderlagsområde som mellersta Norrland.

De särpräglade förhållanden, som kan förekomma för enstaka kommuner,

beröres även av länsstyrelsen i Blekinge län, som framhåller det låga

skatteunderlaget i Jämjö kommun, 15:44 skattekronor per invånare år

1960. Detta var det lägsta skatteunderlaget i hela södra och mellersta Sverige

och underskreds av kommunerna i mellersta Norrland endast av en

kommun i Jämtland. Länsstyrelsen har gjort en jämförelse hur den svaga

skattekraften i Jämjö kommun kommer att tillgodoses genom förslaget om

differentiering av gränsunderlaget i förhållande till andra kommuner i landet

med liknande skattekraft, bl. a. vissa kommuner i Jämtland. Det visar

sig därvid, att bidragsprocenten för Jämjö kommun på grund av dess placering

i det lägsta gränsunderlagsområdet ökar endast från 30,2 till 34,4

procent och skattelindringsbidraget med ca 50 öre per skattekrona. Kommunen

kommer, enligt länsstyrelsen, uppenbarligen att missgynnas genom

kommitténs förslag om differentiering av gränsunderlaget. Länsstyrelsen är

dock medveten om att även andra faktorer än skattekraften inom kommunerna

— såsom kommunens kostnader för vissa ändamål bör påverka

differentieringen. Då man torde kunna utgå från att varje kommun med

särskilt liten skattekraft har större delen av sina inkomster bundna for finansiering

av några få förvaltningsgrenar såsom skolväsen, socialvård och

folkpensionering samt av olika åtgärder på arbetsmarknadens område, anser

länsstyrelsen det motiverat, att den beräknade höjningen av skattelindringsbidraget

för Jämjö kommun bringas i närmare paritet med vad som

föreslagits utgå till de nämnda kommunerna i Jämtland.

Någon anledning att därför ändra den föreslagna indelningen av landet i

tre gränsunderlagsområden med olika gränsunderlag anser länsstyrelsen

dock inte föreligga. Den särskilda bristen i skatteunderlag beträffande Jämjö

kommun bör i stället tillgodoses genom den föreslagna möjligheten att i vissa

fall tillämpa ett högre procenttal än eljest skulle gälla vid bestämmandet

av gränsunderlaget eller genom extra bidrag.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr ill år 1962

Jämjö kommun anser för sin del att den bör vara jämställd med norrlandskommunerna.

Ytterligare några kommuner har framfört synpunkter på gränsunderlagets

differentiering. Sålunda anser Arjeplogs kommun att indelningen i tre

gränsunderlagsområden inte är tillräcklig för att skapa skälig lättnad för

lappmarkens fjällkommuner med dess särpräglade förhållanden. Särskilda

bestämmelser bör därför utformas att gälla för gränskommunerna mot Norge.

Arvidsjaurs kommun ifrågasätter av samma skäl om inte för kommunerna

i landskapet Lappland och eventuellt norra delarna av landskapet

Norrbotten bör tillämpas procenttalet 80 för gränsunderlaget. För Gällivare

kommun åter synes den föreslagna indelningen i gränsunderlagsområden

vara en riktig åtgärd, och Jokkmokks kommun anser att rättvisa beskäres

framför allt kommunerna i norra Norrland.

Vissa erinringar uttalas även av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,

som påpekar att för kommunerna i Norrbottens län och lapplandsdelen av

Västerbottens län gränsunderlaget kommer att ligga högre än medelskattekraften

för rikets samtliga landskommuner. Länsstyrelsen anför i anslutning

härtill bl. a. följande.

Häri ligger ett tecken på att gränsunderlaget icke bör bestämmas likformigt

för alla landskommuner utan bör variera för olika kommuntyper med

hänsyn till varierande normalkostnader. Det är också ganska betecknande

att kommunernas beräknade utgifter per invånare äro betydligt större i

Norrland än i rikets sydligare delar. Mot bakgrunden av denna variation hade

man gärna velat se, att kommittén sökt finna en objektiv metod för gränsunderlagets

differentiering så utformad, att detta bestämmes icke geografiskt

utan med ledning av ett efter enhetlig grund framräknat normalbelopp.

Länsstyrelsen förstår emellertid de svårigheter, som kommittén stått

inför när det gällt att på kort tid komma till ett praktiskt resultat. Länsstyrelsen

har icke något att erinra mot att förslaget godtages som en provisorisk

lösning för några år framåt. Länsstyrelsen vill likväl förorda, att den fortsatta

utredningen får taga sikte på möjligheterna att på nyss antytt sätt

finna en formel för normalt utgiftsbehov i kommuner av skilda typer.

Länsstyrelsen framhåller även att gränstalets underskridande inte borde

gälla som ett författningsmässigt villkor för erhållande av skattelindringshidrag.

Egentligen borde mycket hög utdebitering normalt berättiga till skattelindring

även om skatteunderlaget per invånare inte är anmärkningsvärt

lågt. Länsstyrelsen erinrar dock om att möjlighet kommer att föreligga till

dispens från det nämnda villkoret.

Den föreslagna höjningen av maximigränsen för bidragsprocenten

från 80 till 90 procent har tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av samtliga remissinstanser utom länsstyrelsen i Gotlands län.

Svenska landskommunernas förbund anser denna ändring vara av väsentlig

betydelse för att de ändrade bidragsreglerna skall tjäna sitt syfte

att lindra skattetrycket i de ekonomiskt sämst ställda kommunerna. Även

skattelindringsnämnden finner det nödvändigt att höja maximigränsen till

90 procent. Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott anser höjning
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1962

eu av maximiprocenteri vara ett uttryck för en allvarlig strävan att inom

ramen för nu givna bidragsgrunder åstadkomma en bättre fördelning av

det ökade stöd, som man önskar skall komma de skattetyngda kommunerna

till del.

En viss tveksamhet uttalas däremot av länsstyrelsen i Kalmar län, som

helt allmänt understryker angelägenheten av att ett skattelindringsinstrurnent

inte konstrueras så, att det kommunala sparsamhetsintresset äventyras.

Länsstyrelsen anför härefter följande.

Denna synpunkt tillmättes icke ringa vikt i diskussionen i samband med

tillkomsten av nu gällande förordning i ämnet, särskilt när fråga var om

fastställandet av bidragsprocentens maximering. En lägre maximiprocent

ansågs vara bättre ägnad att stödja den kommunala sparviljan. Huruvida

den av kommittén förordade ökningen av maximiprocenten till 90 skulle

kunna komma att medföra en dämpning av eljest förefintlig kommunal

sparvil ja faller utanför länsstyrelsens bedömande. Frågan är närmast vilken

omständighet som i detta sammanhang skall tillmätas avgörande betydelse,

önskvärdheten att genom en lägre bidragsprocent stimulera kommunerna

att iakttaga nödig sparsamhet eller angelägenheten att bereda de skattetyngda

kommunerna större skattelindringsbidrag. Med hänsyn till det vitsordade

behovet av ett starkare ekonomiskt stöd åt de skattetyngda kommunerna

anser länsstyrelsen, att av angivna alternativ, det sistnämnda bör äga

företräde, samtidigt som länsstyrelsen förutsätter att tillbörlig varsamhet

vid tilldelning av extra bidrag i fortsättningen liksom hittills iakttages.

Avstyrkande till förslaget om höjning ställer sig, som förut nämnts, länsstyrelsen

i Gotlands län, som motiverar sitt ställningstagande sålunda.

Visserligen torde i ett mindre antal kommuner det nuvarande skattetrycket

motivera en högre bidragsprocent än 80, men länsstyrelsen anser att

den skattelindring som därutöver kan erfordras lämpligen bör lämnas i

form av extra bidrag. Skälet härtill är att en kommunal kostnadsandel av

en femtedel måste anses vara minimum för att avhålla från beslut om ej

strängt nödvändiga utgifter. Om däremot skattelindringen utöver 80 procent

lämnas som extra bidrag, kommer behovet av de kommunala åtagandena

att bli föremål för individuellt bedömande.

Betydelsen av en vidgad användning av extra bidrag för att undanröja

de ojämnheter, som kan uppstå efter den ordinarie bidragsgivningen,

betonas i allmänhet av de remissinstanser, vilka särskilt berört denna

fråga. Sålunda anförs i yttrandet av Svenska landskommunernas förbund

bl. a. följande.

Vad kommittén anfört om en generösare tillämpning av skattelindringsförordningens

bestämmelser om extra bidrag vill styrelsen särskilt understryka.

Det ordinarie skattelindringsbidraget grundas uteslutande på vissa

bestämda normer, vilket i och för sig är en fördel. Å andra sidan innebär

detta en viss stelhet i bidragskonstruktionen, som kan leda till att resultatet

inte alltid blir helt tillfredsställande. För undvikande av alltför stora

ojämnheter i bidragsgivningen framstår en vidgad användning av extra bidrag

såsom ett nödvändigt komplement till de automatiskt verkande reglerna

beträffande ordinarie bidrag. Styrelsen förutsätter att detta kommer till

klart uttryck vid ett beslut om ändrade bidragsgrunder.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ls proposition nr ill år 1962

Länsstyrelsen i Gävleborgs län vill särskilt framhålla kommitténs förslag

att extra bidrag skall komma till ökad användning, och länsstyrelsen i Västernorrlands

län understryker önskvärdheten av en vidgad användning av

extra bidrag i sådana fall då det ordinarie bidraget på grund av speciella

förhållanden inom vederbörande kommun framstår som väl lågt.

Länsstyrelsen i Norrbottens län understryker kraftigt nödvändigheten av

att extra bidrag utdelas i större omfattning än hittills. Möjlighet måste beredas

att vid bidragstilldelningen ta mera hänsyn till kommunernas ekonomiska

ställning i stort än som kan ske vid den ordinarie bidragsprövningen.

Även länsstyrelsen i Västerbottens län framför liknande synpunkter.

Att tillbörlig varsamhet i fortsättningen liksom hittills iakttas vid tilldelning

av extra bidrag framhålles av länsstyrelsen i Kalmar län, såsom framgått

av ett förut återgivet uttalande.

Några av de kommuner, som avgivit yttranden, har även framfört en del

synpunkter på tilldelandet av extra bidrag. Arvidsjaurs kommun framhåller

sålunda de speciella svårigheter som föreligger för inlandskommunerna

i övre Norrland, varför för dessa kommuner en vidsynt tillämpning av

möjligheten att bevilja extra bidrag bör iakttas. Älvsbyns köping anser, att

en kommun som under en följd av år varit tvingad hålla en — i förhållande

till andra kommuner — hög utdebitering obligatoriskt bör erhålla extra

bidrag, varifrån undantag bör ske endast då speciella skäl talar härför.

Enligt Hortlax kommun synes det skäligt, att kommuner med särskilt dryga

kostnader för skolväsende, folkpensionering och socialvård, utöver ordinarie

bidrag kompenseras genom extra bidrag. Norrfjärdens kommun ger uttryck

åt likartade synpunkter samt anser att vissa normer bör uppställas

för tilldelningen av extra bidrag. Kommuner med hög utdebitering till folkpensionerings-

och skolkostnaderna bör därvid, oavsett om ordinarie bidrag

utgår, komma i första hand.

Frågan om en begränsningsregel har, såsom tidigare nämnts,

ifrågasatts av skattelindringsnämnden. Som motivering härför framhåller

nämnden bl. a. följande.

Enligt kommitténs förslag skall de ojämnheter mellan kommunerna ifråga

om utdebiteringens höjd, som det relativt grovt tillyxade skattelindringssystemet

icke kan råda bot på, såvitt möjligt korrigeras genom utdelning av

extra bidrag utan stöd av särskilda normer. Att fördela dessa extra bidrag

på ett sätt som tillfredsställer rimliga krav på rättvisa och jämnhet kan

förutses bli ett ytterst vanskligt problem. Svårigheterna att bevilja dessa

extra bidrag i stor skala och konsekvenserna av systemet i övrigt föranleder

viss betänksamhet, ehuru fråga är om ett provisorium. Om det ordinarie

bidraget skulle nedbringa en kommuns redan förut låga skattetryck till

en ännu lägre total utdebitering, måste en jämförelse med de verkligt skattetyngda

kommuner, som ligger över gränsunderlaget, föranleda i och för

sig svåravvisliga krav på extra bidrag. Det kan i och för sig principiellt

ifrågasättas, om man inom ramen för bidrag till synnerligt skaltetyngda

kommuner bör bevilja skattelindringsbidrag till kommuner med utdebiteringar

understigande exempelvis 15 kronor och sålunda ytterligare bör sänka

deras låga skattetryck, endast på den grund att skatteunderlaget är

ringa. Bidraget kommer då att tillgodose ett delvis annat ändamål än hjälp

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1962

åt kommuner med synnerligt högt skattetryck. Gränsen för den utdebitering,

som enligt gällande skattelindringsregler gäller för en kommuns rätt

att erhålla skattelindringsbidrag, är visserligen nu satt vid 11 kronor per

skattekrona. Detta har dock icke medfört, att bidrag av någon större praktisk

betydelse utgått till kommuner med lågt skattetryck, så länge gränsunderlagen

legat så lågt som för Norrbottenskommunerna ungefär vid

55 % och för riket i övrigt vid 52 % av medelskattekraften i rikets samtliga

kommuner. Genom de nu föreslagna ändringarna av grunderna skulle

icke mindre än 65 kommuner i södra och mellersta Sverige med en utdebitering

under 15 kronor per skattekrona bli bidragsberättigadc och avsevärda

belopp utgå på grund härav. För övriga landsdelar synes detta problem

icke framträda. Ingen av de i norra Norrland enligt förslaget bidragsberättigade

kommunerna har en utdebitering understigande 17 kronor per

skattekrona och i mellersta Norrland förekommer endast två bidragsberättigade

kommuner med en utdebitering under 16 kronor per skattekrona.

Nämnden anser inte en höjning av utdebiteringsgränsen vara att rekommendera

som begränsningsregel, eftersom en sådan höjning skulle medföra

en stark minskning av skattelindringsbidragens belopp även för kommuner

med verkligt högt skattetiyck. Nämnden har i stället funnit, att lösningen

av problemet enklast skulle vinnas genom att man inför en spärrregel,

enligt vilken det ordinarie bidraget inte får utgå med högre belopp

än att den beräknade sammanlagda utdebiteringen nedbringas till exempelvis

14 kr. per skattekrona. Härigenom bortfaller utan vidare de kommuner,

som har en lägre beräknad total utdebitering än 14 kr. per skattekrona.

Ett mindre antal kommuner med sådan utdebitering har redan enligt

gällande regler varit bidragsberättigade under sista åren, ehuru inte

med några större belopp. Nämnden anser det vara ett ringa administrativt

besvär att av billighetsskäl genom extra bidrag hindra att den nya spärrregeln

medför försämringar av nu utgående belopp under i övrigt oförändrade

förutsättningar.

Nämnden framhåller, att den ifrågasatta maximeringsgränsen, 14 kr. per

skattekrona, visserligen ligger formellt någon krona under medelutdebiteringen

för rikets kommuner, men denna skillnad anses försvarbar dels i

betraktande av de av kommittén framhållna allmänna svårigheterna för de

skattetyngda kommunerna, och dels därför att spärregeln ansluter sig till

den beräknade kvarstående utdebiteringen, vilken mestadels är lägre än den

sedermera beslutade verkliga utdebiteringen.

Den genom en maximering inträdande minskningen av de ordinarie skattelindringsbidragens

belopp innebär enligt nämnden inte någon mera betydande

begränsning av den avsedda förstärkningen av hjälpen till de skattetyngda

kommunerna. Däremot förhindrar en sådan maximigräns, att man

överskrider syftet med skattelindringsbidragen. Den begränsar även de administrativa

svårigheterna att efter rimliga avvägningar utmäta extra bidrag

i större skala.

Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ifrågasatt, om det ur

rättvisesynpunkt är tillräckligt motiverat att låta skattelindringsbidrag utgå

till kommuner, där utdebiteringen understiger den nuvarande medelut
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1962

debiteringen i riket, 15 kr. per skattekrona. Hithörande frågor anses dock

böra bedömas i ett vidare sammanhang.

Departementschefen

Frågan om åtgärder för att åstadkomma en mera effektiv kommunal

skatteutjämning har sedan lång lid varit aktuell. Särskilt framträdande

blev den genom den höjning av de kommunala ortsavdragen, som beslöts

vid 1957 års riksdag, och den minskning av det kommunala skatteunderlaget,

som denna reform medförde. För att underlätta genomförandet av

reformen utgår bidrag av statsmedel. Dessa bidrag, som för åren 1958—- 1960 i princip utgjort full kompensation för kommunernas inkomstminskning

genom ortsavdragshöjningen, har därefter successivt minskats. Bidragsreglerna

är så utformade att bidraget kommer alt helt bortfalla år

1965 för de beträffande tillgången på skatteunderlag bäst ställda kommunerna.

I kommuner med den lägsta skattekraften kommer däremot inte

någon reducering av bidraget att ske under tiden t. o. m. år 1965. Mellan

dessa grupper av kommuner finns ett stort antal kommuner, för vilka bidragen

mer eller mindre reduceras beroende på kommunens skattekraft i förhållande

till medelskattekraften i samtliga kommuner.

Hela frågekomplexet om utformningen av den kommunala skatteuljämningen

utredes för närvarande av 1958 års skatteutjämningskommitté. Avsikten

är att kommittén skall kunna slutföra sitt arbete i sådan tid att

1964 års riksdag skall kunna ta ställning till frågan om en avlösning av

skatteersättningen i anledning av 1957 års ortsavdragsreform och därmed

törbundna åtgärder i skatteutjämnandc riktning.

I detta sammanhang torde jag även få erinra om att 1961 års höstriksdag

fattat beslut om höjning av ortsavdragen och i samband därmed om

slopande av skattegrupperingen. Såsom därvid förutsatts skall kommunerna

erhålla full kompensation för det inkomstbortfall som därigenom

uppkommer. Kungl. Majrt har tidigare på min hemställan beslutat förelägga

innevarande års riksdag proposition med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 16 maj 1957 (nr 202) med särskilda

bestämmelser om kommuns, landstingskommuns och annan samfällighets

utdebitering av skatt för åren 1958- -1965, m. m. Däri har bl. a. föreslagits

en provisorisk reglering av skatteersättningen för tiden fram till och

med år 1965.

I avbidan på den mera allsidiga prövning av frågan om den kommunala

skatteutjämningen, som kan beräknas komma att ske vid 1964 års riksdag,

har aktualiserats möjligheterna att effektivisera den nuvarande bidragsgiv

ningen till skattetyngda kommuner. I anledning av motionsyrkanden

hemställde 1961 års riksdag, att 1958 års skatteutjämningskommitté

skulle få i uppdrag att skyndsamt framlägga förslag om ändrade grunder

för bidrag till skattetyngda kommuner i syfte att bereda ökade bidrag

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj. ts proposition nr 111 år 1962

åt dessa. Frågan om cn ökad bidragsgivning har på Kungl. Maj :ts uppdrag

närmare övervägts av skatteutjämningskommittén, som numera framlagt

förslag i ämnet. Innan jag går närmare in på mitl ställningstagande

till kommitténs förslag, vill jag i korthet erinra om huvudprinciperna för

de nuvarande skattelindringsbidragen.

För att bidrag skall kunna utgå gäller två förutsättningar, nämligen dels

att utdebiteringen i kommunen, inräknat landstingsskatt, överstiger 11 kr.

per skattekrona och dels att skatteunderlaget i kommunen understiger viss

procentsats av medelskatteunderlaget i rikets landskommuner. Sistnämnda

procentsats, det s. k. gränsunderlaget, utgör 75 procent eller, i fråga om

kommunerna i Norrbottens län och vissa likartade kommuner, 80 procent

av medelskatteunderlaget. Gränsunderlaget bestämmes som regel på

grundval av föregående års taxering, men hänsyn kan tas även till det löpande

årets taxering. Vid bidragsgivningen för år 1962 fastställdes ett gränsunderlag

av 27: 00 skattekronor per invånare för Norrbottens län och 25: 31

skattekronor per invånare för landet i övrigt. Storleken av skattelindringsbidragen

är beroende av i vilken utsträckning kommunens skatteunderlag

understiger gränsnnderlaget. Denna skillnad, som betecknas som kommunens

brist på skatteunderlag, sättes i relation till gränsunderlaget, varigenom

man erhåller den s. k. bidragsprocenten. För den del av kommunens

beräknade utdebitering som ligger mellan 11 kr. och 13 kr. erhåller kommunen

skattelindringsbidrag motsvarande bidragsprocenten och för den

utdebitering som överstiger 13 kr. bidrag motsvarande dubbla bidragsprocenten.

Bidraget kan dock inte överstiga 80 procent av utdebiteringen i någotdera

skiktet. Förutom dessa ordinarie bidrag kan Kungl. Maj :t, om synnerliga

skäl föreligger, bevilja extra bidrag. Sådana bidrag kan utgå antingen

som ett tillägg till de ordinarie bidragen eller som särskilt bidrag till

kommuner, som enligt huvudbestämmelserna inte skulle vara berättigade

till bidrag.

Skatteutjämningskommittén har föreslagit, att en ökning av skattelindringsbidragen

genomföres inom ramen för nuvarande principer för dessa

bidrag. Kommitténs förslag har därför i tekniskt avseende utformats som

en ändring av den nuvarande skatlelindringsförordningen. Mot denna uppläggning

har de hörda remissinstanserna inte gjort några erinringar. Genom

att bygga på den nuvarande skattelindringsförordningen kommei

visserligen främst bristen på skatteundeidag att vara av betydelse för erhållande

av bidrag, och hänsyn tas således inte till samtliga faktorer, som

kan föranleda hög utdebitering. Ytterligare överväganden kunde därför i

och för sig ha varit önskvärda i principfrågorna. Då ett beslut i ämnet blii

tillämpligt endast för tiden intill dess ett ställningstagande skett rörande

skatteutjämningen i stort, anser jag emellertid i likhet med kommittén och

remissinstanserna, att frågan nu enklast löses genom ändringar inom ramen

för nuvarande principer. Ett beslut innevarande år kan påverka bidragsgivningen

tidigast för år 1963, och de ändrade bestämmelserna torde

sålunda komma att avse bidragen för åren 1963—1965.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr til år W62

Kommittén har övervägt i vilka former en utvidgning av bidragsgivningen

skulle kunna ske. Med hänsyn till den avsedda omfattningen av bidragsgivningcn

har man avvisat tanken på att ökningen skulle grundas

enbart på extra bidrag. Förbättringen av bidragen bör enligt kommittén i

stället ske inom den ordinarie bidragsgivningens ram. En sänkning av utdebiteringsgränsen

under 11 kr. skulle inte ge önskvärd inriktning av bidragsgivningen.

Kommittén har därför ansett, att den ökade bidragsgivningen

i första hand bör ske genom en höjning av gränsunderlagen, vilket

medför en ökning av bidragsprocenten, och dessutom genom en Höjning av

maximigränsen för bidragsprocenten.

När det gäller sättet för beräkningen av procentsatsen för gränsunderlaget

har kommittén föreslagit den i huvudsak tekniska ändringen att procentsatsen

anknytes till medelskatteunderlaget i rikets samtliga kommuner i stället

för som för närvarande endast landskommunerna. Vidare har förordats, att

det löpande årets i stället för närmast föregående års taxering lägges till grund

för beräkningen. Dessa ändringar har inte föranlett några erinringar från

remissinstansernas sida. Jag kan ansluta mig till dessa förslag. Några administrativa

hinder, som tidigare huvudsakligen motiverat att gränsunderlaget

beräknades på föregående års taxering, synes inte föreligga. Under senare år

har också vid bestämmandet av gränsundcrlaget viss hänsyn som regel tagits

till det löpande årets taxering, om denna medfört någon mera väsentlig

ändring av medelskatteunderlaget. Då medelskatteunderlaget för rikets

samtliga kommuner i praktiken alltid överstiger medelskatteunderlaget i

landskommunerna, kommer den nu förordade ändringen för beräkningen

av gränsundcrlaget att — vid i övrigt likartade förhållanden — automatiskt

leda till en höjning av gränsunderlaget och därmed ökning såväl av antalet

kommuner, som blir berättigade till skattelindringsbidrag, som en ökning av

bidragsprocenten. Dessa faktorer får givetvis beaktas vid bestämmandet av

procentsatsen för gränsunderlaget.

Vid tillkomsten av den nuvarande skattelindringsförordningen framhölls,

att samma skatteunderlag per invånare i olika kommuner inte behövde betyda

att dessa kommuners ekonomiska bärkraft var densamma. Genom olika

omständigheter, såsom stora avstånd och gles befolkning, kunde kostnaderna

för vissa kommunala ändamål fordra ett större skatteunderlag i en

del kommuner än i andra. Detta förhållande har i den nu gällande förordningen

beaktats genom den högre procentsatsen för gränsunderlaget, när

det gäller kommuner i Norrbottens län och kommuner med likartade förhållanden.

Skatteutjämningskommittén har emellertid funnit, att den nuvarande

differentieringen inte tillräckligt beaktar förekommande skillnader

i de kommunala utgiftsbehoven. På grundval av undersökningar, som

kommittén låtit göra om utgiftsförhållandena i olika kommuner, har kommittén

kommit till den slutsatsen, att landet hör indelas i tre gränsunderlagsområden.

Ett område skulle därvid omfatta Norrbottens län samt lapplandsdelen

av \ Österbottens län, ett område återstoden av Västerbottens län

samt Jämtlands och Västernorrlands län och ett område återstoden av landet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposilion nr 111 år 1962

För dossa tre områden har kommittén föreslagit att procenttalen för giänsunderlaget

bestämmes till resp. 75, 65 och 55. Procentsatserna har där\id

avvägts med hänsyn till att gränsunderlaget skall beräknas på grundval av

medelskatteunderlaget i samtliga kommuner och inte som för närvarande

endast efter medelskatteunderlaget i landskommunerna. I likhet med vad

som nu gäller har kommittén även föreslagit, att Kungl. Maj :t skall ha

möjlighet att hänföra viss kommun till en grupp med högre gränsunderlag,

om förhållandena är sådana att kommunen skäligen bör jämställas

med kommunerna i en sådan grupp. För att åstadkomma en bättre fördelning

av den ökade bidragsgivningen till förmån för kommunerna med den

minsta skattekraften har kommittén vidare förordat en höjning av maximigränsen

för bidragsprocenten från 80 till 90.

Kommitténs förslag till indelning i gränsunderlagsområden har i huvudsak

godtagits av de hörda remissinstanserna. I några yttranden har därvid

särskilt understrukits betydelsen av att i vissa fall kunna tillämpa högre

gränsunderlag liksom möjligheten att lämna extra bidrag för att korrigera

bristerna i bidragssystemet. Länsstyrelsen i Gotlands län har yrkat på alt

länets kommuner inplaceras i gruppen med procentsatsen 65 för gränsunderlaget.

Liknande yrkanden har även framförts av vissa kommuner i länet.

Varje indelning i gränsunderlagsområden måste med nödvändighet medföra

en viss schablonisering. I likhet med det övervägande antalet remissinstanser

anser jag dock, att kommitténs förslag till indelning i tre omiåden

medger den differentiering som nu skäligen kan anses befogad. Jag tillstyrker

därför den föreslagna områdesindelningen. Såsom kommittén framhållit,

anser jag det emellertid väsentligt, att Kungl. Maj :t skall ha möjlighet

att hänföra kommun till en gränsunderlagsgrupp med högre procenttal,

om förhållandena är sådana att kommunen skäligen bör jämställas med

kommuner tillhörande sådan grupp. Jag vill även erinra om den möjlighet

som nu finns för Kungl. Maj :t att i särskilda fall lämna extra bidrag; en

möjlighet som jag i det följande förutsätter kommer att bibehållas och utvidgas.

Av del sagda framgår, att jag inte kan ansluta mig till förslaget av bl. a.

länsstyrelsen i Gotlands län att generellt hänföra kommunerna i detta län

till den mellersta av de tre områdesgrupperna. De av kommittén redovisade

beräkningarna tyder inte på att utgiftsförhållandena i länet skulle så väsentligt

avvika från vad som gäller för övriga delar av södra och mellersta

Sverige att eu högre bidragsgrupp av denna anledning skulle vara motiverad.

Länets relativt sett svaga skatteunderlag medför visserligen en jämförelsevis

hög utdebitering men ger också cn hög bidragsprocent. Det svaga skatteunderlaget

inverkar alltså automatiskt på skattelindringsbidragens storlek.

1 den mån även efter en beräkning av ordinarie bidrag utdebiteringens höjd

skulle framstå som oskälig finns den förut berörda möjligheten till extra

bidrag. Det sagda äger tillämpning även på vissa andra kommuner inom

södra Sverige med likartade förhållanden.

När det gäller procenttalen för gränsunderlaget inom de olika riksområ
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kurigl. Maj.ts proposition nr 111 år 1962

dena vill jag erinra om att kommitténs beräkningar är gjorda på grundval

av bidragsgivningen för år 1961. Vid denna bär bidragsprocenten framräknats

med utgångspunkt i huvudsak från skattekraften enligt 1960 års taxering.

En reviderad beräkning som jag låtit göra på grundval av skatteunderlaget

enligt 1961 års taxering — med tillämpning av då gällande ortsavdrag

— visar ingen mera markerad ändring av bidragsprocenten utom för vissa

enstaka kommuner.

Som jag förut erinrat om har 1961 års höstriksdag fattat beslut om höjning

av ortsavdragen och slopande av skattegrupperingen. För det inkomstbortfall

som därigenom uppkommer för kommunerna skall dessa erhålla

kompensation i form av skatteersättning. Trots denna ersättning kommer

de nya ortsavdragen att inverka på skattelindringsbidragen, eftersom bidragsprocenten

beräknas enbart på grundval av det vid taxeringen erhållna

skatteunderlaget. En ortsavdragshöjning leder till ett relativt större skatteunderlagsbortfall

i en kommun med låg skattekraft än i en kommun med

hög skattekraft. Detta medför någon ökning av skattelindringsbidragen.

Slopandet av skattegrupperingen kommer endast att i mindre utsträckning

reducera skatteunderlaget för kommunerna i mellersta och norra Norrland,

vilka tillhört ortsgrupperna IV och V, medan däremot kommunerna i mellersta

och södra Sverige, vilka huvudsakligen tillhört ortsgrupperna II och

III, får vidkännas en förhållandevis större minskning av skatteunderlaget.

Den relativa skattekraften kommer härigenom att öka i de norra delarna

av landet och minska i de mellersta och södra delarna. På grund härav

kommer skattelindringsbidragen i jämförelse med vad kommittén förutsatt

att minska i de förstnämnda kommunerna och öka i de sistnämnda.

De nu nämnda omständigheterna medför, att den av kommittén föreslagna

procentsatsen för mellersta och södra Sverige, 55 procent, kommer att

innebära en kraftigare höjning av bidragsgivningen än vad kommittén förutsatt.

För övriga delar av landet skulle däremot de nya ortsavdragen i vissa

kommuner medföra att ökningen av skattelindringsbidragen inte bleve

fullt så stor som kommittén avsett, utom vad beträffar de kommuner i

Tornedalen för vilka maximigränsen för bidragen redan uppnåtts. En sådan

konsekvens bör undvikas, då bidragsgivningen är särskilt angelägen just

när det gäller de norra delarna av landet. Jag förordar därför, att procentsatsen

för gränsunderlaget i de båda särskilda Norrlandsområdena höjes med

5 enheter utöver vad kommittén föreslagit till 70 resp. 80 procent. Härigenom

åstadkommes en större bidragsgivning än kommittén räknat med. Beträffande

södra och mellersta Sverige ansluter jag mig till den av kommittén

föreslagna procentsatsen 55, vilket således innebär att jag även för dessa

delar av landet förutsätter en större bidragsgivning än kommittén.

De remissinstanser, som berört den av kommittén föreslagna höjningen

av maximigränsen för bidragen från 80 till 90 procent av utdebiteringen, har

i allmänhet betonat betydelsen av denna ändring för att bidragsreglerna

skall tjäna sitt syfte att lindra skattetrycket i de ekonomiskt sämst ställda

kommunerna. Jag ansluter mig till denna uppfattning och tillstyrker alltså

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungi. Maj.ts proposition nr 111 år 1962

kommitténs förslag i denna del. De farhågor som uttalats för att en sådan

höjning skulle kunna inverka menligt på den kommunala sparsamhetsviljan

kan jag således inte dela. Jag vill erinra om att denna fråga även diskuterades

vid tillkomsten av den nuvarande skattelindringsförordningen med dess

maximigräns av 80 procent. Erfarenheterna från de år denna förordning

tillämpats synes inte ge vid handen att kommunernas utgiftspolitik påverkats

av bidragsprocentens storlek. Jag vill också tillägga, att beräkningen av

skattelindringsbidragen inte utgår från den faktiska utdebiteringen ulan

från en framräknad utdebitering på grundval av en granskning av de skattefinansierade

utgifterna. Det må även erinras om att maximiprocenten endast

blir tillämplig för de kommuner som bär det allra minsta skatteunderlaget.

För att bidraget skall överstiga 80 procent av den beräknade utdebiteringen

fordras sålunda för en kommun i norra Norrland att dess skatteunderlag

skall understiga 48 procent av medelskatteunderlaget och alltså vid

nuvarande medelskatteunderlag för rikets kommuner ligga ungefär vid 23

skattekronor per invånare.

Betydelsen av den av kommittén förordade möjligheten för Kungl. Maj:t

alt liksom hittills kunna lämna extra bidrag som ett komplement till den

ordinarie bidragsgivningen har vitsordats av flera remissorgan. Jag föreslår,

som jag redan tidigare nämnt, att denna möjlighet bibehålies och

ytterligare utvidgas.

I flera av de avgivna yttrandena över kommitténs förslag har understrukits

den kraftiga ekonomiska börda som kostnaderna för folkpensionering,

skolväsende och socialvård innebär för många kommuner. I särskilt liög

grad torde detta gälla skattelindringskommunerna. Möjligheterna till extra bidrag

bör i sådana fall kunna medföra en lättnad för de berörda kommunerna.

Jag anser därför att vid tilldelningen av extra bidrag särskild hänsyn

bör tas bl. a. till sådana faktorer som att den genomsnittliga kostnaden

för folkpensionering, skolväsende och socialvård i en kommun är särskilt

hög. Några mera preciserade grunder för tilldelningen av extra bidrag

anser jag dock inte lämpliga. Bidragen bör i stället få lämnas efter en fri

prövning i de enskilda fallen.

I detta sammanhang torde jag även få erinra om det förslag rörande skatlelindringsbidrag

i vissa fall vid kommunsammanläggningar, som indelningssakkunniga

framfört och som jag hade anledning att något beröra vid

min anmälan av propositionen nr 196 år 1961 med förslag till lag om nedsättning

av allmän kommunalskatt i anledning av övergångsbidrag vid vissa

ändringar i den kommunala indelningen, m. m. Indelningssakkunniga konstaterade,

att en kommunsammanslagning i vissa fall skulle kunna få till

följd att skattelindringsbidrag, som tidigare utgått till en delkommun, skulle

minska eller bortfalla. Med hänsyn till vikten av att stimulera till frivilliga

sammanläggningar även i sådana områden där skattelindringskommun ingick,

fann de sakkunniga det motiverat att förorda en speciell bidragsgivning.

Såsom en provisorisk lösning föreslogs, att ett belopp motsvarande det

skattelindringsbidrag, som utgick till delkommun året före indelningsänd
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1962

ringen, skulle tills vidare utgå till den nybildade kommunen från och med

det år indelningsändringen trädde i kraft. Extra bidrag bör kunna beviljas

i fall som nu avses, om så erfordras för att minskning inte skall inträda i

förhållande till vad som utgått i bidrag till delkommunerna före sammanläggningen.

Kommittén har uppskattat kostnaderna för extra bidrag till omkring 4

milj. kr. per år, medan sådana bidrag för år 1962 endast beviljats med

380 000 kr. Med den av mig förordade ökningen av den extra bidragsgivningen,

torde kostnaderna härför bli väsentligt större än vad kommittén förutsatt.

Någon närmare beräkning härav kan inte göras, då ett flertal faktorer

påverkar omfattningen av bidragsgivningen. Jag uppskattar emellertid kostnaderna

för extra bidrag till omkring 10 milj. kr.

Det sammanlagda beloppet av extra bidrag får enligt nu gällande bestämmelser

inte överstiga en femtedel av det totala beloppet av ordinarie

skattelindringsbidrag för året. Med den av mig nu föreslagna utökningen av

bidragsgivningen kan det i vissa lägen bli aktuellt med en proportionellt

större andel i form av extra bidrag. Jag föreslår därför, att den nu ifrågavarande

bestämmelsen uppmjukas något, så att då synnerliga skäl föranleder

därtill en högre andel skall kunna utgå såsom extra bidrag.

De grunder för skattelindringsbidragen som jag nu förordat innebär, att

bidragsgivningen inom samtliga gränsunderlagsområden kommer att få

en avsevärt större omfattning än för närvarande. Särskilt kraftig torde ökningen

bli för norra och mellersta Norrland, där bidragsgivningen även relativt

sett kan beräknas öka betydligt mera än i södra och mellersta delarna

av landet. För de berörda kommunerna i Norrbottens län torde de ökade

skattelindringsbidragen bli av sådan storlek att de skulle motsvara en sänkning

av den kommunala utdebiteringen med i genomsnitt ca 4 kr. per skattekrona.

Den genomsnittliga utdebiteringen för år 1962 utgjorde i dessa kommuner

ca 20 kr. per skattekrona, ökningen av skattelindringsbidragen skulle

alltså för dessa kommuner medföra, att utdebiteringen skulle kunna sänkas

till i genomsnitt 16 kr. per skattekrona eller -— om kommunerna av andra

skäl inte har möjlighet att sänka utdebiteringen i sådan omfattning — att

kommunerna skulle kunna erhålla en motsvarande förbättring av sin ekonomiska

ställning. Med den nu angivna inriktningen av bidragsgivningen

kommer denna speciellt för kommunerna i Norrland, som tidigare tillhört

ortsgrupperna IV och V, att bli ett väsentligt komplement till den skattereform

som beslöts av riksdagen vid förra årets höstsession.

Verkningarna av mitt förslag i jämförelse med kommitténs förslag samt

den faktiska bidragsgivningen för åren 1961 och 1962, fördelat på olika

gränsunderlagsområden, framgår av följande sammanställning. Det bör

framhållas, att siffrorna för kommitténs förslag därvid är beräknade på

grundval av bidragsgivningen för år 1961 och utan hänsyn tagen till den av

1961 års riksdag beslutade ortsavdragshöjningen, medan uppgifterna rörande

mitt förslag är framräknade på grundval av bidragsgivningen för år 1962

och med tillämpning av de nya ortsavdragen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1962

29

Gränsunderlagsområde

Ordinarie skattelindringsbidrag i milj. kr. enligt

bidragsgiv- ningen för

år 1961

bidragsgiv- ningen för

år 1962

kommitténs

förslag

departe- mentsche- fens förslag

Södra och mellersta Sverige..............

4,0

4,2

7,1

10

Mellersta Norrland......................

3,9

2,7

13,4

16

Norra Norrland ........................

7,4

7,6

20,3

24

Hela riket..............................

15,3

14,5

40,8

50

För att ytterligare belysa verkningarna av förslaget har jag låtit göra

en beräkning av hur många kommuner som efter de nya ortsavdragen skulle

få ett skatteunderlag som understiger gränsunderlaget. Resultatet av denna

beräkning torde här få återges. Kommunerna har därvid fördelats på

olika gränsunderlagsområden samt efter den faktiska utdebiteringen för

år 1962.

Total faktisk utdebitering för år 1962

kr./skattekrona

Södra och

mellersta

Sverige

Mellersta

Norrland

Norra

Norrland

Hela riket

12,01—13,00 ............................

9

,

. -

9

13,01—14,00 ............................

23

•-

•-

23

14,01—15,00 ............................

38

2

•-

40

15,01—16,00 ............................

45

1

•-

46

16,01—17,00 ............................

33

6

•-

39

17,01—18,00 ............................

17

9

1

27

18,01—19,00 ............................

2

12

3

17

19,01—20,00 ............................

i-

15

14

29

20,01— ............................

—

11

12

23

Summa

167

56

30

253

Jag vill understryka, att de nu angivna siffrorna för utdebiteringen gäller

den faktiska utdebiteringen och således inte den utdebitering som skulle

erhållas efter skattelindringsbidrag enligt de föreslagna reglerna. Det

må även framhållas, att antalet kommuner som kan komma i fråga för

skattelindringsbidrag torde bli något mindre än det antal som nyss angetts.

Då bidragsgivningen bygger på en beräknad utdebitering och inte

på den faktiska utdebiteringen, torde nämligen några av kommunerna i de

lägsta bidragsskikten bortfalla vid den granskning som sker av bidragsansökningarna.

Beträffande villkoren för skattelindringsbidragen torde jag till sist få

ingå på det av skattelindringsnämnden framförda förslaget om en särskild

spärregel. Nämnden har ifrågasatt det principiellt riktiga i att endast på

den grunden att skatteunderlaget är ringa bevilja bidrag till en kommun,

som redan har en förhållandevis låg utdebitering. Nämnden har därför

föreslagit, att det ordinarie skattelindringsbidraget inte skall få utgå med

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 111 år 1962

högre belopp än att den beräknade sammanlagda utdebiteringen nedbringas

till exempelvis 14 kr. per skattekrona. Jag kan dela nämndens uppfattning

att någon anledning att minska en redan förut låg utdebitering knappast

föreligger. Jag vill dock erinra om att huvudprincipen för skattelindringsbidragen

är att i viss mån ersätta en kommuns brist på skatteunderlag.

Redan den nu gällande förordningen lämnar för övrigt möjlighet till

bidrag åt kommuner med förhållandevis låg utdebitering. Bidragen blir i

dessa fall dock av jämförelsevis ringa storlek. Som framgått av de uppgifter

jag förut lämnat skulle efter de av mig förordade bidragsreglerna

32 kommuner med en faktisk utdebitering av högst 14 kr. per skattekrona

få ett skatteunderlag som understiger gränsunderlaget. En del av dessa kommuner

torde emellertid inte komma i fråga till bidrag efter den granskning

som sker av bidragsansökningarna. Även om en beräknad utdebitering

av 14 kr. per skattekrona — och således som regel en något högre faktisk

utdebitering — skulle sättas som gräns för bidragstilldelning, torde det

vara ett förhållandevis begränsat antal kommuner som av denna anledning

skulle bortfalla. Det sammanlagda bidragsbeloppet till dessa kommuner

skulle även utgöra en ringa del av det totala bidragsbeloppet. Med hänsyn

till dessa omständigheter samt till den begränsade tid som de nu avsedda

ändringarna i skattelindringsförordningen beräknas bli tillämpliga, är jag

inte beredd att förorda någon sådan principiellt ny föreskrift som en spärrregel

skulle innebära.

De av mig nu föreslagna reglerna för skattelindringsbidragen torde, såsom

framgått av vad jag förut anfört, böra tillämpas redan vid den bidragsgivning

som kommer att ske innevarande år och som avser kalenderåret

1963. Beräkningen av bidragen bör därvid göras på grundval av de nya

ortsavdragen.

Utkast till erforderliga författningsändringar har utarbetats inom finansdepartementet

och torde såsom bihang få fogas vid statsrådsprotokollet i

detta ärende.

Jag övergår härefter till frågan om anslagsbehovet för nästa budgetår.

Skattelindringsbidrag för år 1961 beviljades 111 kommuner till ett sammanlagt

belopp av 15 788 963 kr. För år 1962 har bidrag beviljats likaledes

111 kommuner till ett sammanlagt belopp av 14 899 791 kr., varav ungefär

hälften eller 7 450 000 kr. hänför sig till budgetåret 1962/63.

Minskningen av bidragsbehovet för år 1962 i jämförelse med närmast föregående

år torde främst vara att söka i det starkt förbättrade skatteunderlaget

enligt 1961 års taxering för skattelindringskommunerna. Detta

har medfört dels avsevärt lägre bidragsprocent för många skattelindringskommuner

och dels fordringar på i vissa fall mycket stora avräkningslikvider

från statsverket under år 1962, vilket i sin tur sänkt det beräknade

utdcbiteringsbehovet för år 1962. En dylik gynnsam utveckling av skatteunderlaget

har förekommit i särskilt Jämtlands och Västerbottens län

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1962

och har där lett till en minskning av skattelindringsbidragen med sammanlagt

1 681 123 kr. Av samma skäl har bidragen till Blekinge och Värmlands

län minskat med tillhopa 239 848 kr. Å andra sidan har en i jämförelse

med riket i övrigt mindre god utveckling av skatteunderlaget i Gotlands

län lett till en ökning av skattelindringsbidraget med 246 519 kr.

Samma förhållande beträffande vissa kommuner i Norrbottens län har i

förening med en höjning av landstingsskatten med en krona lett till en ökning

av det ordinarie skattelindringsbidraget i länet med 807 000 kr.

Ett genomförande av de av mig i det föregående förordade ändringarna

rörande skattelindringsbidragen torde för helt budgetår medföra en utgift

för statsverket av ca 50 milj. kr. såvitt avser ordinarie skattelindringsbidrag.

Det sammanlagda beloppet för extra bidrag har jag uppskattat

till omkring 10 milj. kr. Totalt torde därför det årliga beloppet av skattelindringsbidrag

komma att uppgå till omkring 60 milj. kr. Av bidragsbeloppet

för år 1963 faller hälften eller 30 milj. kr. på budgetåret 1962/63.

Totalt beräknar jag således anslagsbehovet för nästa budgetår till

(7 450 000 -f- 30 000 000 —) 37 450 000 kr. Med hänsyn till osäkerheten i

beräkningarna torde detta belopp böra avrundas till 40 000 000 kr.

I detta sammanhang torde få anmälas, att jämlikt 71 § kommunalskattelagen

inflytande skattemedel för gemensamt kommunalt ändamål uppskattats

till omkring 425 000 kr. Dessa medel redovisas på vederbörande

inkomsttitel på riksstatens inkomstsida och påverkar inte de här lämnade

uppgifterna om medelsbehov och nettoutgifter.

Jag förutsätter, att liksom under innevarande budgetår av förevarande

anslag skall få bestridas vissa kostnader för biträde vid den räkenskapsgranskning

och undersökning av kommunernas ekonomiska förvaltning

m. m„ som sker vid beredningen inom departementet av ärenden rörande

skattelindringsbidrag. Från anslaget bör även liksom hittills få bestridas

kostnaderna för skattelindringsnämnden och för ersättning till den av

Kungl. Maj :t förordnade ledamoten i kommunala finansrådet samt suppleanten

för denne ävensom kostnader, som kan uppkomma i anledning av

medverkan i övrigt i rådets arbete.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

a) med godkännande av i det föregående angivna ändrade

grunder för bidrag till skattelindring åt synnerligt skattetyngda

kommuner bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga

föreskrifter i ämnet;

b) till Bidrag till skattetyngda kommuner, m. m. för budgetåret

1962/63 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 40 000 000 kr.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1962

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Olof Norén

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1962

33

Bihang

Utkast

till

förordning om ändring i förordningen den 18 maj 1951 (nr 278) angående

bidrag till skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner

Härigenom förordnas, att 2 §, 3 § 1 mom. och 4 § förordningen den 18

maj 1951 angående bidrag till skattelindring åt synnerligt skattetyngda

kommuner skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §•

För erhållande--— gällande gränsunderlaget.

Gränsunderlaget för det löpande året utgör det antal skattekronor och

skatteören som motsvarar

a) för kommuner belägna i Norrbottens län eller i den del av landskapet

Lappland som ingår i Västerbottens län: 80 procent,

b) för kommuner belägna i återstående del av Västerbottens län eller i

Jämtlands eller Västernorrlands län: 70 procent, samt

c) för övriga komuner: 55 procent

av medelskatteunderlaget per invånare i rikets kommuner vid det löpande

årets taxering.

Finnes kommun som i nästföregående stycke under b) eller c) avses med

hänsyn till inom kommunen rådande förhållanden skäligen böra jämställas

med kommuner inom område, för vilket högre gränsunderlag gäller, må

Kungl. Maj :t för kommunen tillämpa sistnämnda gränsunderlag.

Skatteunderlag per invånare beräknas efter antalet invånare vid det löpande

årets ingång.

Det antal---på skatteunderlag.

3 §•

1 mom. Till grund---ej erhålles.

Skattelindringsbidrag utgår å den del av den beräknade sammanlagda

utdebiteringen, som överstiger elva kronor för skattekrona. För den del av

utdebiteringen, som ligger mellan elva och tretton kronor för skattekrona,

beräknas bidraget efter en procentsats, som svarar mot förhållandet mellan

bristen på skatteunderlag och gränsunderlaget. För den del av utdebiteringen,

som överstiger tretton kronor för skattekrona, beräknas bidraget efter

en dubbelt så stor procentsats som nyss sagts. I intetdera fallet må dock

skattelindringsbidraget utgå efter en högre procentsats än nittio.

4 §•

Kungl. Maj:t-----(extra bidrag).

Det sammanlagda beloppet av de extra bidrag som av Kungl. Maj :t beviljas

må, där ej synnerliga skäl annat föranleda, för ett år ej överstiga en

femtedel av det sammanlagda belopp, varmed skattelindring enligt 3 § utgår

för året.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 111 år 1962

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling

och skall första gången tillämpas i fråga om skattelindringsbidrag för år

1963.

I samband med ikraftträdandet skall iakttagas följande.

1. Bidrag för år 1963 skall beräknas på grundval av de omräknade skatteunderlag

som framkommit vid tillämpning av kungörelsen den

1962 (nr ) angående omräkning av 1962 års skatteunderlag, m. m.

2. Ansökan om skattelindringsbidrag för år 1963 må ingivas senast den

1962 till länsstyrelsen, som har att senast 1962

insända ansökningen till Kungl. Maj :t.

Stockholm 1962. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 620328

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1962:198 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående ändrade grunder för bidrag till skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner m a1 i texten
  2. 2LU 1962:27 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om allmän försäkring, m. m., i vad propositionen hänvisats till lagutskott, dels oc s. 251 i texten
  3. BevU 1962:45 Bevillningsutskottets betänkande nr 45 dr 1962 s. 24 i texten
  4. SU 1962:78 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändrade grunder för bidrag till skattelindring åt synnerligt skattetyngda kommuner, m. m., jämte i ä s. 1 i texten