Sök i Ratio Lex

Angående ändrad organisation av postverket, m. m

1964-04-10 · 68 sidor, varav 58 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 58 av 68 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1964:141, Angående ändrad organisation av postverket, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr Hl år 1964

1

Nr 141

Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående ändrad organisation

av postverket, m. m.; given Stockholms slott

den 10 april 1964.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Skoglund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges — på grundval av ett av postutredningen avgivet

betänkande (SOU 1962: 52) — förslag till ny organisation för centralförvaltningen

inom postverket. Förslaget innebär en funktionell uppdelning

av arbetsuppgifterna på de olika organisationsenheterna, en utbyggnad

av sådana delar av organisationen, som bedömts vara av särskild betydelse

för postverkets rationella drift, en ändrad utformning av verksledningen

samt en ytterligare decentralisering av befogenheter från centralförvaltningen

till distriktsförvaltningarna. — Benämningen generalpoststyrelsen på verkets

centralförvaltning ändras till poststyrelsen.

Styrelsen avses i fortsättningen bli organiserad på sex byråer jämte postbanken.

De sex byråerna är en driftbyrå, en kanslibyrå, en personalbyrå, en

intendentsbyrå, en ekonomibyrå och en kommersiell byrå. Byråerna fördelas

på två huvudenheter, varav den ena innefattar de fyra förstnämnda byråerna

och den andra de båda sistnämnda. Postbanken utgör en tredje huvudenhet.

Cheferna för de tre huvudenheterna — en driftdirektör, en ekonomidirektör

och postbankschefen — ingår jämte generaldirektören i styrelsens

direktion. Högsta beslutande instans blir en lekmannastyrelse om

högst sju ledamöter. Då bland dessa förutsättes ingå banksakkunniga, skall

icke längre finnas särskilda postbanksfullmäktige. — Omorganisationen avses

genomförd vid årsskiftet 1964/65.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr Hl

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 196b

I propositionen behandlas förutom organisationen även vissa andra av

postutredningen aktualiserade frågor. Dessa avser bl. a. postverkets servicepolitik

och verkets förhållande till vissa andra myndigheter och företag. Beträffande

servicepolitiken redovisas det arbete, som f. n. utföres inom postverket

av en särskild kommitté och som avser kartläggning av serviceläget

på postbehandlingens område, inventering av ytterligare servicebehov samt

utredning av förutsättningarna för olika servicealternativs genomförande.

Det material, som sålunda sammanställes, avses bilda utgångspunkten för de

överväganden i fråga om den fortsatta servicepolitikens utformning, som

den nya lekmannastyrelsen har att göra. I propositionen förutsättes dessa

överväganden skola ske i en positiv anda, såtillvida att möjligheterna att

från organisatoriska, personella och ekonomiska synpunkter genomföra olika

serviceförbättringar ingående prövas i konstruktivt syfte.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1964

3

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 10 april 1964.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, anmäier

— efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga om

ändrad organisation av postverket, m. m.

I. Inledning

1. Utredningsuppdraget m. m.

För att verkställa en översyn av postverkets arbetsuppgifter och organisation

tillkallade chefen för kommunikationsdepartementet den 25 april

1957 med stöd av ett av Kungl. Maj:t den 6 samma april lämnat bemyndigande

särskilda sakkunniga, nämligen f. d. överdirektören K.-G. Ljungdahl,

tillika ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare, linjearbetaren

G. O. Andreasson, kanslirådet O. A. Berger, dåvarande ledamoten

av riksdagens andra kammare, disponenten N. S. J. Löfgren samt direktören

C. G. Malmström. Ytterligare en sakkunnig utsågs genom beslut den 19

december 1958, nämligen postbankschefen S. E. V. Lönnqvist.

De sakkunniga, som antagit benämningen postutredningen 1956, har tidigare

med skrivelse den 22 juni 1961 framlagt förslag till ändrad organisation

av postbanken (se prop. 1961: 189, SU 190, rskr 397). — Med skrivelse

den 5 december 1962 har de sakkunniga därefter avlämnat sitt egentliga

betänkande, benämnt Postverkets organisation (SOU 1962: 52). I detta

har — med utgångspunkt i överväganden av postverkets uppgifter och ekonomiska

målsättning — föreslagits en ändrad och förstärkt organisation av

generalpoststyrelsen, innefattande utbyggnad av organ och funktioner av

betydelse för postverkets rationella drift, ökad handlingsfrihet för verksledningen,

decentralisering av befogenheter såväl inom centralförvaltningen

som i förhållande till distriktsförvaltningarna, införande av effektivare me
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1964

toder för fortlöpande ekonomisk analys och kostnadskontroll av verksamheten

etc.

Över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av överbefälhavaren,

försvarets fabriksstyrelse, arbetsmarknadsstyrelsen, generalpoststyrelsen,

telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, luftfartsstyrelsen

— som inhämtat utlåtanden av Scandinavian Airlines System och Linjeflyg

aktiebolag — statens biltrafiknämnd, statskontoret, bankinspektionen,

riksrevisionsverket, kontrollstyrelsen, domänstyrelsen, riksarkivet,

kommerskollegium —- som inhämtat utlåtanden från landets samtliga handelskamrar

— överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser — av vilka vissa

inhämtat utlåtanden från kommunala myndigheter, enskilda organisationer

etc. — fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, affärsverksutredningen,

kreditinstitututredningen, Svenska landskommunernas

förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska

tidningsutgivareföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverksoch

industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund,

Kooperativa förbundet, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,

Sveriges jordbrukskasseförbund, Landsorganisationen i Sverige,

Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation,

Tjänstemännens centralorganisation samt Statstjänarkartellen.

2. Postverkets nuvarande organisation och uppgifter m. m.

Generalpoststyrelsen med underlydande organ skall enligt instruktionen

för styrelsen av den 30 juni 1960 (nr 519) handha förvaltningen ar postverket.

Ifrågavarande underlydande organ är i första hand de sju regionala

distriktsförvaltningarna (postdirektionerna) med postdistrikten som verksamhetsområden.

Under direktionerna sorterar de lokala postkontoren (ca

200) ävensom järnvägsposten. Postkontorens verksamhetsområden innefattar

i sin tur mindre postanstalter såsom postexpeditioner (ca 1 200) och

poststationer (ca 2 200) samt postutdelnings- och postföringslinjer.

I postverkets uppgifter ingår i första band att befordra brevförsändelser,

paket och tidningar. Genom postmonopolet, som regleras av kungörelsen

den 9 maj 1947 (nr 175) angående postverkets ensamrätt till brevbefordran

m. in., förbehålles verket rätten till »regelbunden befordran mot avgift av

slutna brev ävensom öppna försändelser innehållande helt eller delvis

skrivna meddelanden». En central uppgift är även den penningförmedlande

verksamheten, som innefattar postsparbanks- och postgirorörelse ävensom

förmedling av postanvisningar. Vid sidan av de egentliga postala åliggandena

har postverket uppgifter såsom central administrativ myndighet i

fråga om stämpelväsendet. Det svarar för uppbörd av skatt, utbetalning av

folkpensioner och barnbidrag, delgivning i mål och ärenden vid domstol etc.

— Härutöver må nämnas att postverket verkställer upphandling av kontors
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1964

materiel för statsverkets behov och har en betydande förrådsverksamhet, vidare

att det i anslutning till poströrelsen i norra Sverige bedriver busstrafik

med postdiligenser samt att det utövar industriell verksamhet i form av

tryckeri, mekanisk verkstad och bilverkstäder.

Högsta ledningen av postverket utövas av generalpoststyrelsen, som består

av en generaldirektör och chef samt såsom ledamöter en överdirektör

tillika souschef, tre byråchefer, en försvarsavdelningschef, en postbankschef

och en överintendent. Vid behandling av vissa ärenden rörande postsparbanken

och postgirot ingår såsom ledamöter i styrelsen tre postbanksfullmäktige.

— Generaldirektören är i första hand ansvarig för förvaltningen

av postverket. Han äger ensam beslutanderätt i ärende i vars avgörande han

deltager, dock med undantag av sådana ärenden i vilkas behandling postbanksfullmäktige

medverkar ävensom i disciplinära ärenden. I dessa fall

tillämpas kollegial beslutsform.

Inom styrelsen finnes fem byråer, nämligen driftbyrån, författningsbyrån,

intendentsbyrån, kameralbyrån och personalbyrån. Av dessa förestås

driftbyrån av överdirektören, intendentsbyrån av överintendenten samt de

övriga tre byråerna av byråchefer. — Härtill kommer postbanken — innefattande

postsparbanken och postgirot — under ledning av den nyssnämnde

postbankschefen, vidare försvarsavdelningen med en militärassistent

som chef.

En tablå över generalpoststyrelsens nuvarande organisation torde såsom

bilaga få fogas till statsrådsprotokollet.

I fråga om de olika byråernas och postbankens verksamhet och organisation

gäller i huvudsak följande.

Driftbyrån handlägger ärenden rörande de postala anordningarnas organisation

och drift, postbefordran av olika slag, postpersonalens storlek, anställningsvillkor

och arbetsuppgifter samt verkets personalstat. Den utför

vidare organisations- och rationaliseringsundersökningar, utövar viss kontroll

av omkostnadstitlarna etc. — Byrån är indelad i en organisations- och

en trafikavdelning.

Personalbyrån handlägger ärenden rörande tjänstemannapersonalens anställningsförhållanden

— löneklassplacering, lönetursberäkning etc. -— personalregistrering,

personalvård samt hälso- och sjukvård. I arbetet ingår

vidare rekryterings- och utbildningsverksamhet samt handläggning av juridiska

ärenden av ombudsmannakaraktär. — Verksamheten är uppdelad

på en personalavdelning, en personalvårdsavdelning, en rekryteringsavdelning,

en postskola och en ombudsmannaexpedition.

Intendentsbyrån handlägger investerings-, byggnads-, fastighetsförvaltnings-

samt upphandlings- och förrådsfrågor. Den svarar vidare för postverkets

industriella verksamhet ävensom för viss museal verksamhet, vartill

kommer behandling av stämpelärcnden, utgivning och tryckning av frimärken

etc. — Verksamheten fördelar sig på kansli, upphandlings- och förrådsavdelning,

byggnadsavdelning, stämpelexpedition och frimärksförråd,

frimärkstryckeri, postmuseum och postverkets industrier.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1964

Förf attningsby rån svarar för författningar och allmänna cirkulär för

postverkets behov samt handlägger ärenden rörande postavgifter, taxor och

andra ersättningar. Den ägnar sig vidare åt frågor, som sammanhänger med

ingående och tillämpning av internationella postavtal. I övrigt handlägger

den bl. a. reklamations- och kundtjänstärenden, handhar postverkets statistik

samt svarar för biblioteks- och arkivtjänst. — Inom byrån finns

särskilda avdelningar för allmänna och utrikes ärenden, reglementsärenden,

tjänstebrevs- och korsbandsärenden, press- och informationsärenden

samt kundtjänstärenden. Till byrån hör därjämte reklamationskontor,

statistiskt kontor samt styrelsens arkiv och bibliotek.

Kameralbyrån utför inkomstberäkningar, svarar för driftkostnadsstaten,

handhar räkenskaper samt utövar kontroll över medelsförvaltning och

kassaväsende inom postverket, handlägger ärenden rörande skatteuppbörd

etc. Den svarar vidare för tillämpning av statens allmänna avlöningsreglemente

samt för utgivning av särskilda avlöningsbestämmelser för postverkets

personal. — Byrån är uppdelad på kansli, räkenskapskontor, medelsrevision,

huvudkassa, hålkortsavdelning, skattekontor, utrikes rältenskapsavdelning,

postens filateliavdelning och olika specialrevisionsavdelningar.

Postbanken har såsom en enhet inom postverkets centralförvaltning att

svara för postsparbanks- och postgirorörelserna. Till banken hör vidare

statens intressekontor och postverkets skatteavdelningar för Stockholms

stad och län samt för Gotlands län. — Grundläggande bestämmelser för

postsparbanksrörelsen återfinnes i förordningen av den 21 juni 1922 (nr

277) och för postgirorörelsen i förordningen av den 11 juli 1924 (nr 378).

För medelsplacering och därmed sammanhängande uppgifter gäller reglementet

av den 12 december 1958 (nr 600). Verksamheten inom postbanken,

med vad den innefattar av ekonomiska utrednings- och planeringsuppgifter,

personal- och organisationsspörsmål, medelsförvaltning och därmed

sammanhängande kreditgivning och medelsplacering, utveckling av

service etc., är under postbankschefen fördelad på tre avdelningar, nämligen

en allmän avdelning, en driftavdelning och en finansavdelning.

Försvarsavdelningen har det sammanhållande ansvaret för totalförsvarsfrågorna

i postverket.

I fråga om finansieringen av den av postverket drivna verksamheten

gäller, att postverket skall med egna inkomster bestrida sina driftutgifter.

På driftbudgeten i riksstaten redovisas endast det beräknade överskottet.

Kungl. Maj:t fastställer årligen efter förslag av generalpoststyrelsen driftkostnadsstat

för postverket, vilken förutom medel till avlöningar och omkostnader

etc., innefattar avsättning till värdeminskningskonto på grundval

av återanskaffningsvärden. Den senast fastställda driftkostnadsstaten

avseende budgetåret 1963/64 balanserar på ett belopp om avrundat

797 mkr.

Postverkets investeringar finansieras över kapitalbudgeten i riksstaten

och avser i huvudsak byggnadsföretag samt inköp av bilar och bussar.

Av verket disponerat statskapital utgjorde den 30 juni 1963 ca 92 mkr.

I fråga om de inkomstmedel, varmed postverket finansierar kostnaderna

för driften, gäller att postavgifterna enligt regeringsformen har karaktären

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1964

av bevillning. Det är därför i princip förbehållet riksdagen att besluta om

dem. Riksdagen har dock bemyndigat Kungl Maj:t att bestämma vissa

avgifter. Kungl. Maj :t har i sin tur överlåtit åt generalpoststyrelsen att

besluta om mindre betydelsefulla avgifter samt om rabatter.

3. Postverkets uppgifter i fråga om stämpelväsendet

Som framgår av det föregående handhar postverket uppgifter på stämpelväsendets

område. Sålunda svarar det för försäljningen av stämpelmärken

samt för uppbörden och redovisningen till statsverket av stämpelmedel.

Därutöver åligger det generalpoststyrelsen att i vissa fall pröva

stämpelplikt och fastställa stämpelavgift. Med dessa uppgifter kan styrelsen

sägas fungera som central administrativ stämpelmyndighet.

I en den 28 februari 1964 dagtecknad proposition (nr 75) har Kungl.

Maj :t numera föreslagit riksdagen, att generalpoststyrelsens myndighetsfunktioner

inom stämpelväsendet från och med den 1 januari 1965 överflyttas

till kontrollstyrelsen. Endast försäljningen av stämpelmärken har

av praktiska skäl ansetts böra kvarligga hos postverket.

Ifrågavarande omläggning överensstämmer helt med de förslag, som

postutredningen framlagt i ämnet. Med hänsyn härtill finner jag icke anledning

att vid den följande redovisningen av utredningens betänkande

och de däröver avgivna yttrandena uppehålla mig vid vad däri sägs om

slämpelfrågornas handläggning.

II. Utredningen

1. Allmänna principer för postverksamheten

Enligt instruktionen för generalpoststyrelsen åligger det denna att vidtaga

och vidmakthålla sådana anordningar, som erfordras för ett tidsenligt

postväsende. Härutöver ges icke några riktlinjer för verksamhetens

bedrivande i stort. Vägledande för verkets handlande har varit dels den

politik, som generalpoststyrelsen själv funnit förenlig med sin uppgift

att föra, dels de uttalanden som i olika sammanhang gjorts från statsmakternas

sida, då frågor om postavgifter etc. varit föremål för behandling.

— Som utgångspunkt för sina överväganden av postverkets organisation

och verksamhet har utredningen ansett det nödvändigt att närmare

uppehålla sig vid frågan om de allmänna principerna för verksamheten.

Härvidlag konstaterar utredningen inledningsvis, att postverket är ett

allmännyttigt företag. I detta begrepp inlägges, att verkets tjänster bör

erbjudas till självkostnadspriser och att poströrelsen sålunda icke bör drivas

i vinstsyfte. Den allmännyttiga och sociala inriktningen av rörelsen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1964

återspeglas i postnätets geografiska utbredning. Sålunda anses det vara

postverkets skyldighet att genom ett över hela landet utbrett nät av postanordningar

erbjuda en viss minimiservice och då även i områden, där

verksamheten icke är ekonomiskt bärkraftig. Postmonopolet i förening

med den utjämnande enhetstaxan gör en sådan utbredning av postservicen

möjlig. -— I sammanhanget framhåller utredningen, att den förpliktelse

till likvärdig service och lika behandling, som anses följa av poströrelsens

allmännyttiga karaktär, icke rimligen kan tolkas så att den i samma mån

gäller i olika delar av landet och på olika orter. Förpliktelsen får i stället

anses innebära, att likvärdig service skall ges under förutsättning av likartade

betingelser i fråga om bebyggelsens art, befolkningsunderlag, kostnader

för postanordningarna, kundernas insatser för att minska postverkets

arbete etc. — Det anförda är ett uttryck för att sociala synpunkter

väl kan förenas med företagsekonomiska. Överhuvud vill utredningen understryka

angelägenheten av att ett företagsekonomiskt synsätt i ökad

utsträckning gör sig gällande vid bedömningen av de postala anordningarna

och den postala servicen överhuvud.

I fråga om postverkets service kan allmänt sägas, att den följsamt bör

ansluta till utvecklingen på samhällslivets olika områden och att den bör

ges en utformning som inom de ekonomiska möjligheternas ram tillgodoser

allmänhetens önskemål om bekväm och snabb postal betjäning.

Utredningen påvisar de förbättringar, som under senare tid ägt rum.

Snabbare postförbindelser har sålunda ordnats genom att flyg- och landsvägstransporter

anlitats i allt större utsträckning. I tätorterna har brevbäringen

utbyggts och nya postanstalter inrättats i takt med den fortgående

urbaniseringen. Mest påtaglig har förbättringen varit i fråga om landsbygdens

postförhållanden. Postverket har härvidlag genom motorisering

och utsträckning av lantbrevbäringen gjort utdelningen snabbare och säkrare

samt givit ett ökat antal hushåll bättre postgång. Som exempel anföres

att antalet genom lantbrevbäring betjänade hushåll ökat från ungefär

400 000 år 1949 till 540 000 år 1961, sålunda en ökning på 140 000

hushåll. Postverket har också i sin bankrörelse utvecklat eu betydande

aktivitet för att bereda allmänheten ökad service.

Samtidigt som förbättringar i olika hänseenden vidtagits, har emellertid

i vissa fall inskränkningar skett av servicen, vilket föranlett kritik. Denna

har riktats mot begränsningen av postverksamheten på söndagar och vid

veckoslut, systemet för postutdelning i villa- och radhusområden, väntetiden

vid postanstalterna, indragningen av vissa poststationer etc.

Utredningen har för sin del funnit, att den svenska postservicen väl

hävdar sig vid en jämförelse med den som lämnas i andra västeuropeiska

länder. Utredningen ser emellertid de svårigheter, som det svenska postverket

står inför, då det gäller att fortsättningsvis möta servicekraven.

Liksom för servicenäringarna överhuvud är postverkets möjligheter att

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1964

kompensera de successivt ökade lönekostnaderna med mekanisering och

rationalisering av driften begränsade. Till problemet med de stigande lönekostnaderna

kommer, att postarbetet delvis måste utföras på obekväm

arbetstid, vilket försvårar rekryteringen. För att belysa personal- och

löneproblemets storleksordning erinrar utredningen om de prognoser, som

generalpoststyrelsen utarbetat åt 1959 års långtidsutredning. Enligt dessa

skulle antalet anställda i postverket — under förutsättning av oförändrad

servicestandard — vid en beräknad årlig ökning av poströrelsen med 3

procent komma att stiga från ca 35 000 år 1960 till i runt tal 41 000

år 1970.

Med den angivna utvecklingen måste posttaxorna successivt höjas för

att balansera intäkter och kostnader. Erfarenheten visar emellertid, att

därmed kan följa trafikbortfall. Det synes därför ovisst, om ökade kostnader

i längden kan mötas med taxehöjningar av hittills tillämpat slag.

Som en möjlig utväg i detta läge framstår en mera differentierad service

med en prissättning, som i högre grad än nu ansluter till utförd

prestation. Det ligger enligt utredningen närmast till hands att överväga

sådana service- och taxeprinciper inom postbefordringens område. De

skulle där kunna komma till uttryck i en prioritetsindelning av posten,

innebärande varierande avgifter med hänsyn till den större eller mindre

snabbhet i befordran som ifrågakom. En differentiering av sådant slag

skulle skapa förutsättningar för en jämnare arbetsbelastning med därav

följande möjligheter till rationalisering och minskad kostnadskrävande

driftberedskap etc. — Utredningen är medveten om att övergång till nya

betjäningsformer, som innebär ändring av befordringsvillkor, taxestruktur

och arbetsorganisation, ställer postverket inför svårlösta praktiska och

tekniska problem. Ställningstaganden måste därför föregås av ingående

undersökningar.

En differentiering av angivet slag skulle vara till fördel icke enbart för

postverket. Den skulle även möjliggöra en snabbare, säkrare och mera

regelbunden befordran av den viktiga posten. — I fråga om snabbheten

som mål för den postala servicen framför utredningen i sammanhanget

som sin uppfattning, att det bör vara av värde att ett klart handlingsprogram

för den inrikes postbefordran uppställes av innebörd, att inom landet

på eftermiddagen och kvällen inlämnad brevpost — vid differentiering

den post för vilken porto erlagts för snabbaste postbehandling — befordras

så att den över hela landet kan utdelas tidigt nästa morgon, senast

i början av den gängse kontorstiden. Detta mål är redan uppnått i stora

delar av landet, men det brister ännu på många håll, särskilt i glesbygderna

och i förbindelserna med Norrland. — Även i fråga om säkerheten

och regelbundenheten som postala mål anför utredningen vissa ytterligare

här ej redovisade synpunkter.

Vad i övrigt angår arbetet med att förbättra och rationalisera poströ
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr til år 196i

relsen, understryker utredningen angelägenheten av att verket fortsätter

på den inslagna vägen att ersätta fasta postanordningar på landsbygden

med motoriserad lantbrevbäring''. En riktpunkt bör härvidlag vara, att

postutdelningen — i den takt som resurserna medger — utsträckes till

eller i närheten av varje hushåll.

Vad angår tätorterna uppehåller sig utredningen vid de två former för

postutdelning som där tillämpas, nämligen villabrevbäring (avlämning

i utomhus uppsatt postlåda) samt höghusbrevbäring (avlämning inomhus

i postinlägg). Tillämpningen av reglerna för villa- och höghusbrevbäring

har på sina håll väckt missnöje. Detta gäller särskilt villa- och radhusägare,

som reagerat mot att de får en sämre brevbäringsservice än den

som ges i de flesta hyresfastigheter. Att slopa villabrevbäringen och generellt

övergå till höghusbrevbäring skulle enligt generalpoststyrelsen i dagens

läge medföra ett ökat personalbehov om ca 400 man och åsamka

verket ökade utgifter med omkring 4,5 mkr. årligen. Frågan får under

sådana förhållanden bedömas med hänsyn till verkets finansierings- och

rekryteringsmöjligheter etc. Utredningen ifrågasätter — med hänsyn till

den uppmärksamhet som ägnats problemet — om icke statsmakterna i

detta fall bör ange närmare riktlinjer för utformningen av berörda service.

Utredningen anger slutligen olika områden, där postverket bör söka

åstadkomma förbättringar. Det gäller formerna för expressutdelning och

postanstalternas öppethållande, postbankens betalningsförmedling, uppläggningen

av den på allmänheten inriktade informationsverksamheten etc.

2. Ekonomiska principer för postverksamheten

Vad angår de ekonomiska principerna för postverksamheten, erinrar

utredningen om att generalpoststyrelsen enligt sin instruktion har »att

mottaga och redovisa postverkets inkomster samt att därmed och med

medel, som eljest ställts till styrelsens förfogande, bestrida verkets utgifter».

Härutöver anges icke något om poströrelsens ekonomiska målsättning.

I praktiken har postverket — liksom statens järnvägar och televerket

— handlat efter principen att intäkterna skall täcka kostnaderna och

därutöver lämna ett överskott motsvarande skälig förräntning av det

investerade kapitalet.

Enligt utredningen krävs det en klarare utformning av den ekonomiska

målsättningen för postverket. Detta gäller i särskild grad, om — såsom

utredningen i det följande föreslår — befogenheten att bestämma om postavgifterna

delegeras till generalpoststyrelsen.

I första hand bör den principen gälla, att intäkterna totalt sett och

för längre perioder skall täcka kostnaderna för verksamheten, i vilka

därvid även ingår avskrivningar grundade på återanskaffningsvärden.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 196b

Resultatet av rörelsen bör också medge en tillfredsställande förräntning av

det investerade kapitalet. — Frågan vilken förräntning som skall krävas

har hittills icke ägnats något större intresse, då dels det av postverket

disponerade kapitalet är relativt obetydligt i förhållande till rörelsens omfattning,

dels hela det uppkomna överskottet årligen inlevererats till statskassan.

Utredningen finner för sin del —- bl. a. mot bakgrund av sina i det

följande framförda förslag i fråga om dispositionen av överskott — att

avkastningskravet i fortsättningen bör närmare preciseras. Härmed sammanhängande

problem förutsättes beaktade av de sakkunniga, vilka av

chefen för finansdepartementet tillkallats för att överväga riktlinjerna

för affärsverkens pris- och taxepolitik.

För att kunna fullgöra sina allmännyttiga uppgifter har postverket tillgång

till postmonopolet, som ger ensamrätt till regelbunden brevbefordran

mot avgift. Monopolet möjliggör för verket att över hela landet uppehålla

en viss postal standard och att tillämpa »det utjämnande portots princip».

Visserligen ligger en stor del av postverksamheten — paket- och

tidningsrörelsen, ltorsbandsbefordran och den penningförmedlande verksamheten

— utanför monopolets giltighetsområde. Genom detsamma kan

dock verket föra en prispolitik, som ger högre kostnadstäckning på brevbefordran

än på andra rörelsegrenar, vilka da kan draga fördel därav. Detta

förhållande gör avvägningen av kostnadstäckningen mellan de olika

rörelsegrenarna — icke minst med hänsyn till konkurrensen gentemot

andra företag — till en komplicerad och ömtålig fråga.

De kostnadsberäkningar, vilka varit vägledande för prispolitiken, har

hittills grundats på den s. k. delkostnadsprincipen, enligt vilken varje rörelsegren

belastas med en av dess omfattning och karaktär betingad andel

av postverkets totala kostnader. Enligt utredningen är denna metod

för kostnadsfördelning tvivelaktig i ett företag av postverkets natur. Verksamheten

karaktäriseras nämligen i hög grad av samdrift mellan de skilda

rörelsegrenarna, varmed följer att de gemensamma kostnaderna — som

icke kan fördelas på objektiv grund — blir stora i förhållande till särkostnaderna.

Det synes utredningen riktigare att skaffa underlag för prissättningen

genom att söka fastställa den ökning av totalkostnaderna, som föranleds

av en viss rörelsegren eller av variationer i denna. I princip bör gälla,

att intäkterna i anslutning till rörelsegrenen skall täcka den sålunda beräknade

merkostnaden och därjämte lämna bidrag till de gemensamma

kostnaderna. Hur stort detta bidrag bör vara för skilda rörelsegrenar i

olika lägen beror av en rad faktorer, såsom prisets inverkan på efterfrågan,

kapacitetsutnyttjande, en försändelses förmåga att bära avgift med

hänsyn till dess egenvärde etc. Även om sålunda icke generellt kan preciseras,

hur mycket som bör krävas av skilda rörelsegrenar utöver täckningen

för merkostnad, vill utredningen allmänt framhålla, att rörelsegre
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1964

nar som på längre sikt bedömes väsentligen påverka den gemensamma kapaciteten

måste lämna ett däremot avpassat större bidrag till gemensamma

kostnader. I fall där man kan åstadkomma, att kapacitet som postverket

ändå måste ha blir bättre utnyttjad, kan man å andra sidan avstå

från eller minska kravet på bidrag. — I sammanhanget vill utredningen

framhålla, att man vid avvägningen av bidraget till gemensamma kostnader

icke med postmonopolets hjälp bör till förmån för rörelsegrenar, i vilka

en konkurrenssituation föreligger, belasta brevrörelsen med sådana

kostnader i en utsträckning att därav följer snedvridning av konkurrensförhållandena.

Om taxan för viss rörelsegren, t. ex. tidningsrörelsen, anses

böra sättas lägre än vad som är företagsekonomiskt motiverat, synes

den riktiga vägen i stället vara att låta ett uppkommande underskott täckas

av allmänna medel över ett öppet redovisat anslag.

Det erinras fortsättningsvis om att det uppkomna överskottet av poströrelsen

årligen i sin helhet skall inlevereras till statskassan. Möjlighet

att mom postverket hålla kvar överskottsmedel i resultatutjämnande

syfte finnes sålunda icke. Detta anser utredningen vara till olägenhet. Den

föreslår bildandet av en resultatutjämningsfond, som skall tillföras den

del av uppkomna årsöverskott, som överstiger normal förräntning till staten.

En sådan fond kan förutsättas verka stabiliserande på avgiftsnivån

och dessutom öka förutsättningarna för en jämn avkastning till staten.

Den förra effekten uppnås genom att alltför täta och mera begränsade

avgiftsjusteringar — vilka dessutom verkar sönderbrytande på avgiftssystemets

struktur kan undvikas. I stället kan avgifterna avpassas

efter kostnadsutvecklingen med längre intervaller och mera stegvis. En

fond skapar också förutsättningar att periodisera utgifterna för vissa

större anskaffningar, som sker med anlitande av drivmedel och som f. n.

väsentligen kan påverka resultatet för anskaffningsåret.

Vad angår frågan om formerna för finansiering av erforderliga investeringar

gäller liksom för andra affärsdrivande verk, att medel — efter framställning

av generalpoststyrelsen — ställes till förfogande över kapitalbudgeten

å riksstaten. Genom avskrivningar belastas sedan verkets driftkostnadsstat

för nyttjandet av de med kapitalmedel anskaffade objekten. Avskrivningsmedlen

disponeras i törsta hand för att finansiera nya investeringar.

Utredningen anser för sin del, att en större rörelsefrihet för postverket i

fråga om investeringar skulle underlätta en affärsmässig drift och möjliggöra

en smidigare anpassning av den postala apparaten till rörelsens behov.

1 sammanhanget erinras om att postverkets investeringar till stor del avser

postala byggnader. Förutom genom byggande i statlig regi tillgodoses lokalbehovet

i betydande utsträckning även genom förhyrning. Medan postverket

i fråga om förhyrning har praktiskt taget obegränsade befogenheter,

ligger det slutliga avgörandet beträffande en investering — hur obetydlig

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1964

den än må vara — alltid hos statsmakterna. Enligt utredningen skulle en

ökad handlingsfrihet i detta hänseende utan tvekan skapa bättre förutsättningar

för postverket att i de enskilda fallen göra affärsmässigt och företagsekonomiskt

riktiga ställningstaganden i fråga om sättet för ett lokalbehovs

tillgodoseende.

Av intresse för bedömningen av postverkets möjligheter till självfinansiering

är vissa prognoser, som gjorts över verkets investeringsbehov fram till

år 1970 och som tyder på att investeringarna också i fortsättningen kommer

att till huvudsaklig del kunna finansieras med avskrivningsmedel. För

det fall medel härutöver erfordras, hänvisas till de möjligheter, som postverket

i förekommande fall skulle ha att genom sin bankverksamhet skaffa

sig erforderligt kapital. Utredningen förutsätter, att ökade möjligheter till

självfinansiering måste bygga på ett system med förnyelsefond. — Det inflytande

över inriktningen av postverkets investeringsverksamhet, som erfordras

från samhällets sida med hänsyn till de samhällsekonomiska övervägandena

i stort, bör enligt utredningen kunna utövas av riksdagen genom

att denna fastställer en investeringsplan för en längre period, förslagsvis en

femårsperiod.

Utredningen uppehåller sig slutligen vid de regler, som bestämmer i vad

mån ett objekt av investeringskaraktär skall finansieras med kapitalbudgetmedel

eller med driftmedel. Härvid uttalas att kostnaderna för inköp av

bilar fortsättningsvis bör bestridas med driftmedel på samma sätt som redan

nu sker bl. a. i televerket.

3. Postbankens ställning och ekonomiska politik

Utredningen erinrar om sitt tidigare framlagda förslag till omorganisation

av postbanken. Frågan huruvida banken skulle vara en del av postverket

eller brytas ut och bli ett självständigt företag behandlades icke i detta

förslag, då spörsmålet ansågs böra prövas i anslutning till övervägandena

av organisationen för generalpoststyrelsen i dess helhet.

Härvidlag konstateras att med den utveckling som kännetecknat postbanksverksamheten

de administrativa uppgifternas omfattning i dagens läge

i och för sig kan anföras som skäl för en särskild förvaltning. Verksamheten

har också i fråga om serviceformerna — särskilt under senare år —

anpassats till banksystemet i övrigt, vilket givit särskilt postgirot en mera

bankmässig inriktning än tidigare. Det förhållandet, att likformighet eftersträvas

med andra kreditinstitut i fråga om tillhandahållna tjänster skulle

kunna tas till intäkt för en sådan ändring av bankens organisations- och

företagsform, att största möjliga likställdhet också uppnåddes med andra

bankorgan i fråga om sättet att driva rörelsen. Detta leder tanken till en

organisationsform, som innebär att postbanken brytes ut ur den postala

förvaltningen och ombildas till ett särskilt verk eller bolag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr Hl år 1964

Det finns emellertid också skäl, som talar för en bibehållen förening. Sålunda

måste postbanken kunna utnyttja postverkets organisation. Härvidlag

gäller att arbetet vid verkets kassaexpeditioner till stor del hänför sig till

postsparbanks- och postgirotransaktioner och att verkets personal- och lokalbehov

väsentligen påverkas av härmed sammanhängande uppgifter. Ett

viktigt led i postanstalternas medverkan är deras kundtjänst sådan den tar

sig uttryck i information om och ackvisition för olika serviceformer etc. Den

alltmer differentierade service, som postbanken erbjuder allmänheten i anslutning

till den allmänna utvecklingen av serviceformerna inom bankväsendet,

ställer betydande krav på postpersonalens kunnighet i bankgöromål.

hrån dessa synpunkter synes det utredningen vara till stor fördel för banken,

att den genom att vara en del av postverket kan utöva ett direkt inflytande

på organisationen av verksamheten vid postanstalterna, personalens

utbildning etc. Även ur synpunkten att samordna arbetsprocesserna vid postanstalterna

och inom postbankens centrala enheter och att genom mekanisering

och automatisering rationalisera dem står fördelar att vinna med en

organisatorisk förening. — Utredningen har vid sina sålunda gjorda överväganden

stannat för att föreslå, att bankens ställning inom postverket i

princip förblir oförändrad.

Vad angår de ekonomiska betingelserna för postbankens verksamhet,

skiljer sig dessa från vad som gäller för poströrelsen i övrigt. För postsparbanken

och postgirot föreligger sålunda icke något monopol vare sig formellt

eller reellt. Tvärtom arbetar nämnda båda rörelsegrenar under hård

konkurrens med sparbanker, affärsbanker och andra kreditinstitut. Det

förhållandet att verksamheten har direkta motsvarigheter i det enskilda

näringslivet gör, att postbankens ekonomiska politik i högre grad än postverkets

i övrigt måste föras från företagsekonomiska utgångspunkter. —

Även i fråga om sättet för finansiering av driften är betingelserna annorlunda.

I likhet med andra bankföretag har postsparbanken och postgirot

att täcka sina kostnader huvudsakligen genom intäkter från förvaltningen

av omhänderhavda medel. Sålunda har postsparbanken att helt bestrida icke

bara inlåningsräntor utan också driftkostnader med intäkter från medelsplacering.

I postgirot täckes kostnaderna till ungefär tre fjärdedelar på detta

sätt och i övrigt genom avgifter.

Både för postsparbanken och postgirot är ränteutvecklingen av största

betydelse, då in- och utlåningsräntorna måste anpassas efter denna. Med

den bundenhet i det ekonomiska handlandet, som följer härmed, är det

enligt utredningen angeläget, att postbanken får samma möjlighet som andra

bankorgan till konsolidering. Förutom genom avsättning till reservfond

bör sådan ske genom nedskrivning av värdepappersinnehav och andra placeringar

enligt bankmässiga grunder.

Om det ekonomiska resultatet av postsparbanks- och postgirorörelserna i

hög grad påverkas av det allmänna ränteläget, gäller emellertid — på sätt

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1964

närmare utvecklas i betänkandet — att den omedelbara effekten av en ränteändring

är olika för de båda rörelsegrenarna. — Vid sådant förhållande

föreligger det förutsättningar att åstadkomma resultatutjämning i förhållandet

mellan postsparbanken och postgirot. Det förhållandet att rörelserna

behandlas som från varandra fristående ekonomiska enheter med var sitt

bokslut utgör f. n. hinder för ett sådant arrangemang. Utredningen påpekar

i anslutning härtill, att den centrala administrationen för de båda rörelsegrenarna

är gemensam och att utvecklingen pekar mot en allt högre grad

av samverkan mellan dem i fråga om serviceformer. Det är därför mindre

anledning nu än tidigare, att de skall vara redovisningstekniskt åtskilda. Enligt

utredningen bör de betraktas som grenar av en enda bankverksamhet,

och det föreslås, att gemensamt bokslut fortsättningsvis upprättas för dem.

Under hänvisning till utvecklingen på kreditmarknaden framhåller utredningen

vidare, att nuvarande regler för postbankens medels förvaltning ger

en alltför snäv ram för bankens utlåning. Den föreslår, att gällande medelsplaceringsreglemente

ändras så att banken får rätt att köpa utländska obligationer

emitterade av svenskt bankaktiebolag, vidare förlagsbevis som bedömes

utgöra betryggande säkerhet. Banken bör vidare få ökade möjligheter

att lämna lån mot säkerhet av inteckning i industrifastighet samt få rätt

att lämna s. k. sparlån.

4. Postverkets diligenstrafik

Postverket driver sedan början av 1920-talet i egen regi linjetrafik med

postdiligenser. Trafiken — som innefattar passagerar-, post- och godsbefordran

-—- förekommer endast i Norrland, huvudsakligen norr om en linje

Östersund—Sollefteå. I fråga om verksamhetens omfattning nämner utredningen,

att den trafikerade våglängden uppgår till ca 8 700 km, den sammanlagda

vikten av årligen transporterat gods till 120 000 ton, antalet anställda

till ca 500 och antalet bussar och lastbilar till ca 300.

Utredningen framhåller, att det postala transportsystemet i princip bygger

på att andra trafikföretag anlitas, företrädesvis statens järnvägar men

även enskilda järnvägs- och billinjer. Upptagandet av diligenstrafiken har

också från början skett för att tillgodose behovet av postbefordran i norrländska

glesbygder, där andra trafikföretag saknat ekonomiska förutsättningar

att sörja för kommunikationerna. Den sålunda från början till utpräglade

glesbygder begränsade trafiken har sedan genom förvärv av andra

buss- och billinjer utvidgats även till områden i Norrlands kustland. Ifrågavarande

förvärv har icke främst varit motiverade från synpunkten att trygga

rimlig postal standard utan mera tör alt möjliggöra en rationalisering

av trafik, som inom visst område bedrivits av både postverket och andra

företag.

Sedan en längre tid har övervägts om angivna diligenstrafik fortsättnings
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr Hl år 196b

vis bör bedrivas av postverket eller om den eventuellt bör överföras till statens

järnvägar. År 1949 töreslog statens sakrevision i skrivelse till Kungl.

Maj :t, att förvaltningen av rörelsen skulle överföras till järnvägsstyrelsen.

Som motiv angavs att det här var fråga om en för postverket artfrämmande

verksamhetsgren och att diligenstrafiken i längden bättre skulle kunna

tölja med i den allmänna utvecklingen på trafikväsendets område i dess

töreslagna nya regi. — Järnvägsstyrelsen tillstyrkte sakrevisionens förslag,

medan generalpoststyrelsen avstyrkte detsamma. Utredningen konstaterar,

att något Kungl. Maj :ts beslut i frågan ännu icke föreligger.

Allmänt vill utredningen för egen del framhålla, att starka skäl talar för

att den statliga billinjetratiken i Norrland enhetliggöres i största möjliga

utsträckning. Erfarenheten visar sålunda, att bästa driftekonomi uppnås,

om billinjetralik inom ett relativt stort område samlas i ett företags regi.

b rån denna utgångspunkt kan det å ena sidan framstå som naturligt, att

trafiken anförtros åt statens järnvägar, som handhar det statliga transportväsendet

i övrigt omfattande även busstrafik. Å andra sidan dominerar på

ett stort antal linjer det postala intresset av postbefordran. Då posten under

alla förhållanden skall fram, måste postverket vara berett att ikläda sig

erforderliga kostnader för postföringen i Norrlands glesbygder, oavsett i

vilken form denna sker. Om annat företag än postverket ombesörjer trafiken,

blir det sannolikt till väsentlig del beroende av ersättning från verket

för postbefordran. Verket bör därför ha ett direkt inflytande över trafikens

organisation och ekonomi på dessa linjer.

Beträffande möjligheterna att dela upp trafiken så att de s. k. ödemarkslinjerna

kvarblir hos postverket medan övriga linjer överföres till statens

järnvägar framhåller utredningen, att en sådan uppdelning är olämplig.

Den skulle leda till att trafiken inom vissa områden splittras och att resurserna

för trafikapparatens skötsel dubbleras. Utredningens slutsats blir sålunda,

att den diligenstrafik, som f. n. bedrives i Norrland i stort sett norr

om linjen Östersund—Sollefteå, även i fortsättningen bör hållas samman

och drivas i postverkets regi.

Utredningen understryker angelägenheten av att i postverkets redovisning

en klar åtskillnad göres mellan diligensrörelsen och annan av verket

bedriven verksamhet. Ett särskilt internt bokslut för diligenstrafiken bör

årligen upprättas och trafikens lönsamhet på ett så långt möjligt rättvisande

sätt fastställas. — I enlighet med sina tidigare förda resonemang

framhåller utredningen, att för det fall i diligenstrafiken ingående personoch

godsbefordran skulle uppvisa så stor förlust att denna får betydelse för

prissättningen av postverkets tjänster i övrigt, det bör övervägas om icke

stöd bör lämnas åt trafiken genom anslag av medel på riksstatens driftbudget.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr til är 196''i

17

5. Postverket och vissa andra företag

Postverket och televerket. Utredningen understryker angelägenheten

av att det samarbete som redan nu förekommer på olika sätt utvecklas.

Den fortgående automatiseringen av telefontrafiken, som leder till

minskat behov av bemannade telefonstationer, bör exempelvis ge anledning

till undersökning av möjligheterna att mera allmänt på postanstalterna tillhandahålla

teleservice. Det bör också övervägas i vad mån och under vilka

förutsättningar en samordning kan ske av disktjänsten gentemot allmänheten

(postverkets kassaexpeditioner och televerkets telegramexpeditioner

och samtalsstationer), av distribution av expressförsändelser och telegram

etc.

Postverket och statens järnvägar. Mellan de båda företagen

förekommer sedan länge ett nära samarbete. Främst har detta tagit

sig uttryck i att postverket anlitar statens järnvägar för befordran av post.

Frågan om principerna för bestämning av den ersättning postverket skall

erlägga härför —• år 1961 uppgick den till ca 40 mkr — har sedan länge varit

omtvistad. Föreliggande meningsskiljaktigheter föranledde post- och järnvägsstyrelserna

år 1953 att utse särskilda delegerade med uppdrag att gemensamt

utreda frågan om transportersättningen. — Utredningen framhåller

för sin del allmänt, att en utveckling av ersättningen för postbefordran,

som kan leda till att postverket anlitar andra transportmedel på

sträckor där järnvägsbefordran bör vara regel, icke är önskvärd från samhällsekonomisk

synpunkt. Den beklagar också, att de nyssnämnda delegerade

ännu icke kommit till något resultat, och föreslår att Kungl. Maj :t tillsätter

en opartisk ordförande för att i fortsättningen leda undersökningen.

På ett område råder ett klart konkurrensförhållande mellan postverket

och statens järnvägar, nämligen mellan verkets paketrörelse och statens

järnvägars paketgodstrafik. De båda rörelserna, som avser snabb befordran

av mindre godskollin, inbringade år 1960 respektive företag inkomster i storleksordningen

45 mkr. Utredningen har övervägt i vad mån en sammanföring

av de båda paketrörelserna till ettdera av verken lämpligen bör

komma till stånd. Ett studium av verkens trafik- och serviceapparat har

lett till slutsatsen, att en sådan sammanföring icke är lämplig. De båda rörelserna

bör emellertid ges en sådan utformning, att de på ett för kunderna

fördelaktigt sätt kompletterar varandra. Därvid bör vardera verket inrikta

sin trafik främst på det slag av sändningar, som bäst passar dess organisation,

postverket närmast på befordran av det mindre godset och statens

järnvägar på transport av det tyngre och mera skrymmande godset. Enligt

utredningen bör verken söka få till stånd ett samarbete i taxefrågor, som

syftar till en sådan lämplig fördelning av pakettrafiken.

Postverket och flygbolagen. Postverkets ersättning till flygbolagen

för befordran av post ökar år från år. Den uppgick under år 1961

2 Jiihang till riksdagens protokoll 196 i. I samt. AV It!

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1964

till sammanlagt 13,5 mkr., varav 11 mkr. avsåg befordran till utlandet och

återstoden inrikes befordran. Utredningen säger sig icke ha haft anledning

eller möjlighet att mera ingående pröva skäligheten av den ersättning, som

postverket har att erlägga. Den kan emellertid synas hög i jämförelse med

flygbolagens tariffer för annan befordran än postbefordran. Det får härvidlag

bli postverkets uppgift att inom världspostföreningen och hos de svenska

flygföretagen verka för väl avvägda postbefordringstariffer.

Postverkets fri märk stryckeri och riksbankens sedeltryckeri.

Utredningen konstaterar att frågan om sammanföring

av postverkets frimärkstryckeri och riksbankens sedeltryckeri övervägts vid

flera tillfällen. För utredningen aktualiserades den av att generalpoststyrelsen

hade planer på att flytta ut frimärkstryckeriet från de nuvarande

lokalerna i centralposthuset i Stockholm till nybyggnad i anslutning till

verkets industrianläggningar i Ulvsunda. Utifrån denna förutsättning lät

utredningen utföra vissa expertundersökningar, som förutom sammanslagning

med riksbankens sedeltryckeri även avsåg att belysa en alternativ sammanföring

med postverkets blankettryckeri i Ulvsunda.

Sedermera fattades beslut av innebörd att frimärkstryckeriet tills vidare

skulle vara kvar i centralposthuset. Vid sådant förhållande bedömdes eu

sammanslagning icke längre aktuell.

För det fall en utflyttning framdeles aktualiseras vill utredningen emellertid

framhålla följande. Av utförda expertundersökningar framgår att det

från drifttekniska och driftekonomiska synpunkter är i stort sett likgiltigt,

om frimärkstryckeriet förenas med riksbankens sedeltryckeri eller med

postverkets blankettryckeri. Kontrollen över frimärkstillverkningen, dennas

anpassning efter behoven, det omfattande förberedelsearbetet vid ett frimärkes

tillkomst, distribution etc. underlättas emellertid, om postverket

ombesörjer tillverkningen av frimärken i egen regi. Fördelarna med att

postverket självt råder över frimärksproduktionen bör därför tillmätas avgörande

betydelse vid en framtida bedömning av sammanslagningsfrågan.

Tjänstebrev srätten. Utredningen konstaterar, att det tillämpade

systemet för tjänstebrcvsersättningen är uppbyggt med sikte på att statsverket

skall betala samma avgifter till postverket som övriga kunder. Vad

angår systemets utformning har utredningen vid sina överväganden från

principen synpunkt icke funnit skäl till erinran. Särskilt med hänsyn till

att postverket funnit det rationellt att i allt större utsträckning övergå från

frankering av varje försändelse till betalning per sändning och att begagna

statistiska metoder för beräkning av postavgifter synes det utredningen icke

rimligt att överge det summariska betalnings- och beräkningssystemet i fråga

om tjänsteposten.

1 sammanhanget framhåller utredningen, att den finner starka skäl för

att tjänstebrevsrätten avskaffas för icke statliga institutioner. För de stat
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr IM år i it 6 A

liga myndigheterna innebär ju ifrågavarande rätt huvudsakligen ett förenklat

betalnings- och beräkningssystem. Postavgifterna skall under alla förhållanden

utgå av statsmedel. För de icke statliga tjänstebrevsberättigade är

tjänstebrevsrätten emellertid en ekonomisk förmån. Det finns enligt utredningen

ingen anledning, att ifrågavarande myndigheters eller organisationers

postavgifter skall betraktas annorlunda än deras avgifter för anlitande

av televerkets och statens järnvägars tjänster.

6. Postverkets företagsform och ekonomiska befogenheter

De statliga företagsformerna har närmare övervägts av 1953 års företagsformsutredning.

De kritiska synpunkter, som ifrågavarande utredning i sitt

slutbetänkande (SOU 1960:32) anfört på den nuvarande affärsverksformens

tillämpning och verkningar, omfattas även av postutredningen. Beträffande

de allmänna motiven för ökad rörelsefrihet åt ett affärsdrivande verk

som postverket anser sig denna därför kunna inskränka sig till en hänvisning

till angivna betänkande. Härutöver vill postutredningen framhålla följande.

Med nuvarande verksamhetsform och kompetensfördelning påverkas resultatet

av postverkets rörelse av eu mångfald delbeslut av skilda instanser

om taxor och service, personalpolitik, löner och andra driftkostnader, investeringar

m. m. Besluten fattas antingen av riksdagen, Kungl. Maj :t eller

generalpoststyrelsen och vid olika tidpunkter i förhållande till resultatet.

Ofta hinner lång tid förflyta mellan planering, beslut och genomförande.

Härigenom kan det komma att brista i överensstämmelse mellan beslut och

åtgärder, och osäkerhet och oklarhet skapas i ansvarshänseende. — Angivna

förhållanden och den nuvarande begränsningen av generalpoststyrelsens

handlingsfrihet särskilt på de ekonomiska och personalpolitiska områdena

låter sig knappast förenas med de krav på affärsmässighet, som

bör uppställas på ett företag av postverkets natur.

1 och för sig anser utredningen önskvärt, att för postverket skapas eu ny

företagsform. Frågan härom har på utredningens uppdrag övervägts av eu

särskild expertgrupp, som framlagt vissa skissartade förslag. Dessa går ut

på att verket genom lag skulle lösgöras från statsförvaltningen i övrigt och

få ställning av fristående, offentligrättsligt rättssubjekt med vidsträckt rörelsefrihet

i fråga om personal- och lönepolitik, taxesättning och investeringar

etc. Utredningen är införstådd med att en så radikal lösning av postverkets

företagsform icke är möjlig utan ytterligare undersökningar och

överväganden. I avvaktan på att sådana kommer till stånd föreslår utredningen,

att för postverkets del vissa reformer genomföres inom affärsverksformens

ram.

En av förutsättningarna för att postverket skall kunna ges större självständighet

är, att de allmänna och ekonomiska målen för verksamheten

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 4 1 år 1964

klart definieras. I den mån så skett bör ökade ekonomiska befogenheter

kunna övervägas. Utredningen erinrar i sammanhanget om sina i det föregående

redovisade förslag angående rätt för verket att avsätta medel till en

resultatutjämningsfond och om rätt för verket att i betydande utsträckning

självt bestämma över investeringarna och finansiera dem med avskrivningsoch

andra driftmedel.

Av intresse i detta sammanhang är frågan om bestämmanderätten

över postavgifterna. Som nämnts har dessa karaktär av bevillning,

varför beslutanderätten i princip är förbehållen riksdagen. Dock har viss

delegering skett till Kungl. Maj :t, som fått tidsbegränsade bemyndiganden

att bestämma avgifterna i den utrikes rörelsen samt vissa avgifter i den

inrikes trafiken. Kungl. Maj :t har i sin tur överlåtit åt generalpoststyrelsen

att besluta om vissa avgifter av mindre betydelse. Inkomstmässigt sett innebär

den nuvarande uppdelningen av beslutanderätten, att riksdagens befogenhet

omfattar 84 procent, Kungl. Maj :ts 13 procent och generalpoststyrelsens

3 procent av de totala portoinkomsterna. — Utredningen framhåller,

att portoavgifterna trots sin formella karaktär av bevillning uppenbarligen

icke har något med skatt att göra. Liksom järnvägs- och teleavgifterna

— vilka fastställs utan riksdagens hörande — är de att betrakta som betalning

för en statlig prestation, och deras bestämning sker utifrån kostnadsmässiga

överväganden. — Utredningen vill därför föreslå, att postavgifternas

egenskap av bevillning bringas att upphöra. I samband därmed bör en

ordning åvägabringas, som innebär att inflytandet över avgifterna fördelas

mellan riksdag, Kungl. Maj :t och generalpoststyrelsen. På riksdagen bör

ankomma att ange de allmänna ekonomiska principerna för avgiftspolitiken,

på Kungl. Maj :t att ange riktlinjerna för posttaxans huvudsakliga

struktur och på generalpoststyrelsen att inom ramen för angivna principer

och riktlinjer bestämma avgifterna. Det förefaller utredningen naturligt, att

styrelsen i samband med att den får denna rätt även ges befogenhet att i

anslutning till av Kungl. Maj :t utfärdade riktlinjer bestämma om villkoren

för postbefordran (vikt, mått, innehåll etc.).

Allmänt vill utredningen framhålla angelägenheten av att nyssnämnda

befogenhetsdelegering kommer till stånd. Endast om regleringen av taxor

och villkoren för postbefordran koncentreras hos verksstyrelsen får denna

den rörelsefrihet och de möjligheter till samlad bedömning, som är nödvändig

för en smidig och affärsmässig service- och taxeanpassning.

I personal- och lönefrågor anser postutredningen i likhet med företagsformsutredningen

att ett affärsverk bör ha möjlighet att föra en rörlig och

efter de skiftande behoven lätt anpassbar politik. Det erinras om att företagsfonnsutredningen

för reformering av personal- och lönepolitiken framförde

två alternativa förslag. Det ena — alternativ 1 — innebar, att det

statliga lönesystemet behölls i stort sett oförändrat. Verken fick emeller
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kanyl. Maj.ts proposition nr IM år t96b

tid vidgade möjligheter till kontraktsanställning, och de tilläts inrätta tjänster

i högstlönegrader samt fick själva tillskapa ordinarie och extraordinarie

tjänster på löneplan A samt efter förhandlingar med personalorganisationerna

fastställa principerna för lönegradsplaceringen av dessa tjänster. Enligt

alternativ 2 skulle affärsverkspersonalens anställnings- och avlöningsförhållanden

utformas uteslutande efter regler som tillämpades hos de

statliga bolagen och på den enskilda arbetsmarknaden. Villkoren skulle sålunda

bestämmas genom ett kollektivavtalssystem.

Postutredningen anser i och för sig, att alternativ 2 erbjuder de största

fördelarna. Med dess genomförande och tillämpning sammanhängande

problem kan emellertid förutsättas kräva ytterligare tidskrävande överväganden.

Som en övergångsform föreslår utredningen därför, att alternativ

1 genomföres.

I fråga om formerna för tillsättande av tjänster föreslår utredningen,

att den i det följande nämnda lekmannastyrelsen skall utse huvudenhets-,

byrå- och distriktschefer ävensom avdelningschefer vid postbanken, varefter

Ivungl. Maj :t efter anmälan från styrelsen utfärdar förordnande.

Övriga tjänster tillsättes i princip helt av styrelsen.

De förhållandevis vidsträckta ekonomiska samt personal- och lönepolitiska

befogenheter, som tankes tilldelade generalpoststyrelsen, förutsätter

att denna har tillräckliga resurser för att klarlägga den företagsekonomiska

innebörden av olika åtgärder och för att överhuvud få till stånd en

effektiv planering och kontroll. Härför behövs bättre hjälpmedel och

system för kostnadsredovisning. Med hänsyn härtill har utredningen genom

en särskild expert låtit utarbeta ett system för ekonomisk analys —

i första hand avsett för kostnadskontroll och självkostnadsberäkningar —

vilket bör införas i postverket.

Vad slutligen i detta sammanhang angår ledningen för postverket, erinras

om det av riksdagen år 1962 fattade principbeslutet angående inrättande

av s. k. lekmannastyrelser. Ikraftträdandet av beslutet har för postverkets

del uppskjutits i avvaktan på resultatet av postutredningen. Denna

anser, att en lekmannastyrelse — förutom att den kan tillföra verkets ledning

värdefulla erfarenheter — kommer att fylla en viktig funktion för

insyn och kontroll från det allmännas sida. Detta bör skapa bättre förutsättningar

för en ökad delegation av befogenheter till verket.

En sådan styrelse bör få en sammansättning, som svarar mot postverkets

roll i samhälls- och näringslivet. För att bli effektiv bör den bestå av

en relativt liten krets. Då styrelsens ansvarsområde enligt utredningen

skall innefatta såväl den egentliga poströrelsen som bankrörelsen, bör

bland ledamöterna finnas sakkunskap i fråga om bank- och kreditväsendet.

Kundsynpunkter bör tillgodoses genom företrädare från näringslivet.

Vidare synes det motiverat, att de särskilda glesbygds- eller landsbygdsintressena

blir företrädda i styrelsen ävensom att national- eller företags
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr lil år 196i

ekonomisk expertis ingår i denna. En sådan sammansättning torde förutsätta,

att antalet styrelseledamöter — generaldirektören inräknad — bestämmes

till sju.

Mellan lekmannastyrelsen och generaldirektören bör gälla i stort sett

den ansvarsfördelning, som råder mellan styrelsen och verkställande direktören

i ett bolag. Generaldirektören blir sålunda för sin förvaltning närmast

ansvarig inför styrelsen. Bl. a. därför synes det lämpligt, att annan ledamot

än verkschefen utses till styrelsens ordförande. — I sin ledningsutövning

inom verket — bedriven i former som närmare utvecklas i det följande

— förutsättes generaldirektören ha vidsträckt handlingsfrihet.

Med den föreslagna sammansättningen av styrelsen — som ju förutsättes

innefatta bankexpertis — finns det icke längre anledning att behålla

de särskilda postbanksfullmäktige. Detta gäller så mycket mer, som vissa

av fullmäktiges »jourhavande» uppgifter föreslås övertagna av en särskild

delegation, bestående av generaldirektören (ordförande), de två banksakkunniga

i styrelsen samt chefen för postbanken. Med delegationen skall

bankledningen mellan styrelsemötena kunna rådgöra i kredit- och medelsförvaltningsfrågor

etc. Delegationen skall även kunna tilldelas beslutanderätt

i sådana löpande låneärenden, som icke faller inom bankledningens

kompetens.

I fråga om den externa revisionen av postverket bör denna utövas av

statsrevisorerna och riksrevisionsverket. Som framgår av utredningens i

det följande redovisade organisationsförslag bör dock såvitt angår bankrörelsen

den externa revisionen kompletteras med ett särskilt revisionsinstitllt.

7. Allmänna överväganden om ändrad organisation för postverkets centralförvaltning
Utredningen

framhåller, att vid fördelningen av arbetet mellan generalpoststyrelsens

byråer det funktionssamband icke tillräckligt beaktats, som

råder mellan olika ärenden. Sammanföring av likartade uppgifter till specialfunktioner

bör sålunda drivas längre och mer konsekvent än hittills.

Samtidigt bör verkets resurser i olika hänseenden förstärkas för att göra

det möjligt att driva verksamheten på ett mera rationellt och affärsmässigt

sätt. Detta gäller särskilt i fråga om resurser för rationalisering, ekonomisk

planering, kostnadskontroll etc.

Beträffande ekonomiärendena konstateras att dessa nu liandlägges inom

skilda byråer. Kameralbyrån utför inkomstberäkningar, handhar räkenskaper

och kontroll över medelsförvaltning och kassaväsen etc. Författningsbvrån

handlägger ärenden om postavgifter, taxor och andra ersättningar.

Intendentsbyrån behandlar frågor, som berör kapitalbudgeten, och

driftbyrån svarar exempelvis för ärenden angående diligenstrafikens eko
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr IM år i(Jti''+

nomi och taxor. Någon egentlig ekonomifunktion, som svarar för eu samordnad

ledning av postverkets totala ekonomi, finnes icke, vilket är en allvarlig

brist. Flertalet här berörda frågor bör enligt utredningen föras samman

inom ett särskilt ekonomiorgan.

Handläggning av lönefrågor och förhandlingar om löne- och anställningsvillkor

är likaledes uppdelade på flera enheter, nämligen driftbyrån,

intendentsbyrån, kameralbyrån och personalbyrån. Utredningen understryker

härvidlag, att en väsentlig förutsättning för en rationell och konsekvent

personal- och lönepolitik från styrelsens sida är, att alla frågor

som har samband med olika personalkategoriers rekrytering, anställning,

befordran och lönevillkor samlas inom en personalfunktion.

Sammanföringen av uppgifter till en ekonomi- och en personalfunktion

avser — som framgått av det föregående — bl. a. ärenden, som behandlas

inom den nuvarande kameralbyrån. Denna har vissa andra uppgifter, som

gäller granskning och kontroll av postanvisnings-, tidnings-, barnbidragsoch

folkpensionsmedel samt postverkets uppbörd av skatt. Enligt utredningen

finns det förutsättningar för att ifrågavarande granskningsverksamhet

skall kunna integreras i postbankens blivande datasystem. I fråga

om postanvisningen konstateras samtidigt dess nära samband med postgirot.

Vid angivna förhållanden föreslår utredningen dels att postanvisningsrörelsen

förenas med postgirot, dels att postanvisningsrevisionen, folkpensions-

och barnbidragsavdelningen samt skattekontoret överföres till

postbanken. Tidningsrevisionen förutsättes upphöra.

Arbetet med författningar och reglementen etc. bedrivs inom törfattningsbyrån,

som även svarar för ärenden angående kundtjänst, reklam

och publicitet. Dessa senare kommersiellt betonade aktiviteter har ett naturligt

samband med arbetet på författningar etc. avseende de postala rörelsegrenarnas

utformning och villkoren för postala tjänster. Utredningen

finner, att uppgifterna även inom ramen för en ny organisation bör hållas

samman och föras till den enhet, som avses handha en förstärkt kommersiell

funktion. — Författningsbyråns arbetsuppgifter i övrigt, bl. a. innefattande

postverkets statistik, förutsättes hänförda till den tidigare nämnda

ekonomifunktionen.

Drift- och trafikärendena handlägges f. n. av driftbyrån, inom vilken

de är uppdelade på en organisations- och en trafikavdelning. Arbetsfördelningen

mellan dessa är icke funktionellt betingad. Sålunda handlägges pa

den ena avdelningen ärenden, som närmast gäller de postala anordningarnas

organisation och drift i tätorterna, medan den andra ägnar sig åt

landsbygdens postanordningar samt postbefordran överhuvud. — Utredningen

framhåller, att ifrågavarande uppgifter — som tillhopa representerar

styrelsens driftfunktion — fortsättningsvis skall hållas ihop inom eu

enda enhet, inom vilken ärendena sedan kan grupperas efter deras funk
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 196b

tionella samhörighet (exempelvis ärenden om fasta postanstalter av alla

slag i en grupp och ärenden om alla postutdelningsformer i en annan).

Rationaliseringsverksamheten är f. n. i första hand knuten till den

nyssnämnda organisationsavdelningen inom driftbyrån. Den får där bedrivas

parallellt med andra löpande ärenden, varför det långsiktiga rationaliseringsarbetet

kan få stå tillbaka för mera påträngande dagsaktuella uppgifter.

Vad som här enligt utredningen behövs är organisatoriska arrangemang

och resurser, som möjliggör en renodling av rationaliseringsarbetet

med inriktning på större och mera principiella spörsmål.

Intendentsbyrån handhar verkets fastighets- och förrådsfunktioner innefattande

även industriell verksamhet. Utredningen har övervägt i vilken

utsträckning postverket fortsättningsvis bör i egen regi driva de aktiviteter,

som byrån svarar för. Den har därvid ansett sig kunna konstatera följande.

Omfattningen av postverksamheten och därav följande betydande

behov av olika slags förnödenheter motiverar en egen upphandlings- och

förrådsorganisation. Denna bör såsom hittills även ombesörja centralupphandling

för hela statsverket av främst kontorsartiklar, detta med hänsyn

till att den statliga verksamheten överhuvud därigenom kan utnyttja de

fördelaktiga inköpsvillkor som den postala inköpsvolymen ger. — I fråga

om reparationstjänsten avseende kontorsmaskiner, vilken står öppen även

för andra statliga myndigheter, ger företagna undersökningar stöd för uppfattningen,

att postverkets priser är fördelaktigare än den privata marknadens.

Med hänsyn härtill och till den prisreglerande betydelse, som tillgången

till en statlig reparationsverkstad kan ha, föreslås icke någon ändring

i denna del. — Postverkets byggnadsverksamhet är icke av sådan art

och omfattning, att verket behöver resurser för att helt i egen regi sköta

densamma. Byggnadsstyrelsen bör i sin egenskap av fackorgan liksom

hittills ombesörja huvuddelen av det postala byggandet. Postverket hör

emellertid ansvara för planeringen samt för dimensionering och disposition

av utrymmen med hänsyn till postala funktionskrav. Det bör också kunna

låta utföra byggnadsarbeten, där kostnaderna håller sig inom en viss kostnadsram,

föreslagsvis 300 000 kr. (f. n. 100 000 kr.). — Skötseln av 125

postala driftbyggnader motiverar en egen fastighetsförvaltning. _ Den

till Ulvsunda förlagda industriella verksamheten består av tryckeri, mekanisk

verkstad och bilverkstad. Angivna industrier bör äga bestånd, men

målsättningen bör vara att med beaktande av driftberedskapssynpunkter

uppehålla endast sådan industriell produktion, som avser poströrelsen och

som vid prövning av alternativet att anlita den allmänna marknaden bedömes

såsom ekonomiskt fördelaktig. Med denna utgångspunkt anses närmast

eu begränsning av verksamheten vid mekaniska verkstaden kunna

ske.

Slutsatsen blir sålunda, att de nyssnämnda aktiviteterna tills vidare bör

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr Ht år W64

äga bestånd och att de inom styrelsen liksom hittills böra hållas samman

inom ramen för en organisatorisk enhet.

Såsom särskilda funktioner kan utöver de tidigare nämnda betiaktas

dels den verksamhet, som avser planeringen av postverkets medverkan

i det totala försvaret, dels den expertuppgift i juridiska frågor, som den

f. n. till personalbyrån hörande ombudsmansexpeditionen fullgör.

Vid sina överväganden av postverkets centrala organisation har utredningen

haft som utgångspunkt, att postbankens centrala verksamhet har

en sådan omfattning, att den behöver egna organ för olika funktioner. Sådana

har också tillskapats vid den nyligen genomförda omorganisationen

av banken.

Den större aktivitet i olika avseenden liksom de befogenhetsöverföringar

och den organisation i övrigt, som förordas av utredningen, kommer att

ställa ökade krav på verksledningen. Denna behöver därför organisatoriskt

förstärkas på sätt framgår av utredningens i det följande redovisade förslag.

Verkschefen bör dessutom få tillgång till ett personligt sekretariat.

8. Förslag till ny organisation för postverkets centralförvaltning

Utredningen föreslår, att förut angivna funktioner inrymmes i följande

byråenheter, nämligen en driftbyrå, en personalbyrå, en fastighets- och

förrådsbyrå, en försvarsbyrå, en ekonomibyrå och en kommersiell byrå.

Därtill kommer utanför byråindelningen en juridisk avdelning och generaldirektörens

sekretariat samt såsom en särskild enhet postbanken.

Byråerna indelas i avdelningar och dessa i sin tur i sektioner. De tie

avdelningarna inom postbanken ligger i organisationen på samma nivå

som byråerna. Likväl anser utredningen för dem benämningen avdelning

lämpligare än byrå. Utredningen föreslår även, att benämningen generalpoststyrelsen

på postverkets centralförvaltning ändras till poststyrelsen.

Däri innefattas i en blivande organisation också lekmannastyrelsen.

Beträffande uppgiftsfördelningen i stort mellan de tänkta byråerna gäller

följande.

Driftbijrån skall utöva den centrala ledningen av driften vid postverkets

driftställen och tillse, att postanordningarna anpassas efter utvecklingens

krav. Servicefrågorna skall av byrån ägnas uppmärksamhet främst

utifrån organisatoriska synpunkter. I uppgiften ingår vidare att handha

rationaliseringsverksamliet av såväl administrativ som teknisk art. Byrån

organiseras på tre avdelningar, nämligen en allmän avdelning, eu postbefordringsavdelning

och en rationaliseringsavdelning. — I sammanhanget

berör utredningen frågan om förutsättningarna för en utflyttning av diligenssektionen

inom den föreslagna postbefordringsavdelningen till en med

hänsyn till diligensnätets utbredning lämplig ort i Norrland, t. ex. Umeå.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj. ts proposition nr Hl år 1964

Utredningen föreslår, att frågan göres till föremål för särskild undersökning.

Personalbyrån skall handlägga frågor angående personalens rekrytering,

utbildning, vård samt anställnings- och lönevillkor. Den indelas i en aHmän

avdelning, en rekryterings- och utredningsavdelning, ett kansli för

företagsnämndsverksamheten i postverket, en utbildningsavdelning samt

en löne- och avtalsavdelning.

hastighets- och förrådsbyrån skall i den nya organisationen motsvara

nuvarande intendentsbyrån och sålunda handha upphandlings- och förråds"s

erksamhet, lokalanskaffning genom nybyggnad eller förhyrning, fastighetsförvaltning

samt industriell verksamhet, vidare utgivningen av frankotecken.

Uppgitterna fördelas på en fastighetsavdelning, en upphandlings-

och förrådsavdelning, en frankoteckensavdelning och en enhet för

den industriella verksamheten. — Vad angår den sistnämnda organiseras

postverkets industrier under en platschef på tre produktionsavdelningar,

nämligen ett tryckeri, en mekanisk verkstad och en bilverkstad, var och

en med särskild chef. Direkt under platschefen inrättas två stabsenheter

för hela industridriften, varav en för kamerala ärenden och en för driftrationalisering.

Försvarsbyråns uppgifter motsvarar dem, som åvilar den nuvarande försvarsavdelningen.

Genom att till ekonomibyrån koncentrera den nu på flera byråer uppdelade

handläggningen av ekonomifrågor är avsikten att skapa resurser

åt postverket för ett starkare grepp om verkets totala ekonomi. Byrån får

kaiaktären av ett stabsorgan med allmänt utredande och analyserande uppgiftei

pa det ekonomiska och statistiska området. På samma gång får den

en kontrollfunktion med viss sakrevisionell syftning. Den skall därjämte

svara för postverkets centrala bokföring och den kamerala revisionen. Byrån

indelas i en allmän avdelning, en statistisk avdelning, en räkenskapsavdelning,

en revisionsavdelning och en datacentral.

Kommersiella byrån har sin närmaste motsvarighet i den nuvarande författningsbyrån.

Den skall handha frågor rörande den författningsmässiga

bakgrunden till postverksamheten och dess olika rörelsegrenar samt frågor

rörande redigering, tillämpning och tolkning av taxor etc. Den skall vidare

svara för den kommersiella aktiviteten sådan den tar sig uttryck i information,

kundtjänst och försäljning. Byrån organiseras på en allmän avdelning

samt en försäljnings- och PR-avdelning.

Juridiska avdelningen motsvarar den f. n. till personalbyrån knutna

ombudsmannaexpeditionen. Med hänsyn till att ifrågavarande organ funge1

ar som juridiskt expertorgan åt verksledningen och att dess verksamhet

omspänner alla byråers områden framstår det som naturligt att i fortsättningen

lägga det utanför byråorganisationen och ge det ställning av

stabsorgan åt verksledningen. — Generaldirektörens sekretariat skall göra

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1964

det möjligt för verkschefen att förbereda, utreda eller granska ärenden,

som av olika skäl kan behöva behandlas på nivå över byråerna eller de

i det följande nämnda huvudenheterna. Det kan också förbereda verkschefens

personliga PR-insatser etc.

Beträffande postbanken har i det föregående förordats, att postanvisningsrörelsen

uppgår i postgirot och att vissa specialrevisioner liksom skattekontoret

överföres till postbanken. Några andra ändringar av bankens uppgifter

eller organisation har icke ifrågasatts. — I detta sammanhang må

emellertid nämnas, att utredningen framfört visst förslag, som gäller bankens

externa revision. Detta innebär, att den nuvarande aftärsverksrevisionen

— riksrevisionsverket och statsrevisorerna — kompletteras med ett

revisionsinstitut speciellt avsett för postbankens medelsförvaltning. Detta

motiveras av omfattningen av bankens medelsförvaltnings- och utlåningsverksamhet

och av att denna helt avviker från den verksamhet, som omfattas

av den vanliga affärsverksrevisionen. Angivna institut kan bestå av förslagsvis

tre revisorer utsedda av Kungl. Maj :t, därav en företräder riksrevisionsverket,

en innehar kompetens såsom auktoriserad revisor och en är

utsedd på förslag av bankinspektionen.

Organisation av verksledningen. Den organisation, som

förordats i det föregående, innefattar sex byråer, en fristående juridisk avdelning

samt postbanken. Om generaldirektören och cheferna för nämnda

enheter skulle bilda den närmast under lekmannastyrelsen fungerande direktionen,

skulle denna följaktligen bestå av nio personer. Detta anser utredningen

vara ett väl stort antal för att ledningen skall kunna arbeta smidigt

och effektivt. Det torde vidare komma att innebära en för stor belastning

för verkschefen att uppehålla direkta kontakter med så många chefer.

En direktion med ett mindre antal medlemmar skulle kunna utöva en

mera koncentrerad, slagkraftig och rationell ledning.

Som resultat av sina överväganden i denna fråga har utredningen stannat

för följande förslag till organisation av verksledningen. Centralförvaltningen

uppdelas under generaldirektören på tre huvudenheter, vilkas chefer

tillsammans med generaldirektören bildar en direktion. Postbanken blir

naturligen en av huvudenheterna. Postbankschefen inträder därmed i direktionen.

Beträffande de funktionellt uppbyggda byråerna fördelas dessa —

också efter funktionella principer — på två huvudenheter, vilkas chefer

med överdirektörs ställning får ansvar, den ene för de postala driftfunktionerna

och den andre för de ekonomiska och kommersiella frågorna.

Den postala driften är i första hand beroende av de bedömningar, som

görs beträffande postanordningarnas organisation, personalstyrkans storlek,

löner och utbildning, lokaler och utrustning samt verksamhetens organisation

i det totala försvaret. Det rör sålunda frågor, som behandlas av

drift-, personal-, fastighets- och förråds- samt försvarsbyråerna. Dessa hy
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:is proposition nr 141 år 1964

räer bildar lämpligen en huvudenhet. — Vad angår återstående byråer konstaterar

utredningen, att det ankommer på ekonomibyrån att tillse att driften

uppehälles efter ekonomiskt riktiga linjer. Utredningen påpekar vidare

det nära samband, som råder mellan ekonomibyråns och den kommersiella

byråns uppgifter. Detta är exempelvis förhållandet i taxefrågorna. Även

ärenden om de allmänna principerna för postverksamheten, som faller under

den kommersiella byrån, har en utpräglat ekonomisk bakgrund. Detta

gäller t. ex. bedömningen av frågor om rörelsegrenar skall tagas upp eller

läggas ned samt om de allmänna villkoren för postens tjänster. Samordningsbehovet

kan bäst tillgodoses genom att de båda byråerna förenas i en

huvudenhet för ekonomiska och kommersiella frågor.

Utredningen konstaterar, att arrangemang liknande det här föreslagna i

lråga om verksledningens organisation har tillämpats vid de nyligen genomförda

omorganisationerna av vattenfallsstyrelsen och byggnadsstyrelsen.

Beslutsorgan och beslutsformer samt befogenlietsfördelning

inom centralförvaltningen. Postverkets högsta

beslutande myndighet blir enligt det föregående en lekmannastyrelse. Denna

bör besluta i kollegial ordning, d. v. s. samstämmigt eller genom omröstning.

Närmast under styrelsen fungerar såsom beslutsforum den föreslagna

centrala direktionen med verkschefen samt de båda överdirektörerna och

postbanksdirektören såsom medlemmar. I direktionen skall generaldirektören

vara ensam beslutande med reservationsrätt tör övriga medlemmar.

Enligt utredningen bör icke disciplinära ärenden föras upp till styrelsen och

icke heller till direktionen. De bör i stället avgöras av ett särskilt kollegium

med kollegial beslutsform — bestående av generaldirektören såsom

ordförande, cheferna för personal- och driftbyråerna samt chefen för

juridiska avdelningen.

För bankärendena har i det föregående föreslagits, att under styrelsen

skapas en särskild delegation med konsultativa och beslutande uppgifter,

i vilken verkschefen samt de båda banksakkunniga i styrelsen ävensom

postbanksdirektören ingår. Utredningen finner, att besluten inom delegationen

i medelsplaceringsfrågor — i likhet med vad som redan gäller i postbankens

interna direktion — bör fattas kollegialt. Detta är den beslutsordning,

som allmänt tillämpas inom bankväsendet i dylika fall.

f betänkandet understrykes angelägenheten av att befogenhetsdelegering

i tillräcklig utsträckning kommer till stånd inom centralförvaltningen. Styrelsen

bör förbehållas principfrågor och ärenden av vidsträckt ekonomisk

eller allmän betydelse. Ärenden som inte är av sådan art bör — med undantag

för ärenden om postbankens medelsförvaltning och disciplinära ärenden

— avgöras av verkschefen i den centrala direktionen. Från verkschefen

törutsättes dock delegering i så stor utsträckning som möjligt ske till chef

tör huvudenhet, byråchef och motsvarande samt till lägre nivåer i organisationen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj. ts proposition nr 111 år 1064

Återverkningarna för distrikts förvaltningarna av

eu omorganisation inom centralförvaltningen, m. in. Utredningen

konstaterar, att organisationen av distriktsförvaltningarna (postdirektionerna)

f. n. nära överensstämmer med centralförvaltningens uppbyggnad.

För det fall förslaget till omorganisation av centralförvaltningen

antages, kommer denna överensstämmelse att rubbas. Utredningen anlägger

vissa synpunkter på hur en anpassning av distriktsförvaltningarnas organisation

bör ske, dock utan att framlägga något formligt förslag. Det anses

böra ankomma på generalpoststyrelsen att vidtaga de åtgärder, som härvidlag

aktualiseras.

Utredningen överväger i sammanhanget möjligheterna till ytterligare decentralisering

av befogenheter och uppgifter från centralförvaltningen till

distriktsförvaltningarna och finner, att sådana föreligger. Clieterna för distriktsförvaltningarna

bör sålunda få ökade befogenheter att inrätta tjänster

och bestämma deras antal samt att besluta om utnämningar. De bör vidare

exempelvis ges det fulla ansvaret för organisationen av de postala anordningarna

på landsbygden. Utredningen framhåller emellertid också angelägenheten

av att föra decentraliseringen vidare till postkontoren. Härmed

sammanhängande problem bör närmare övervägas av generalpoststyrelsen,

som även får ta ställning till de organisatoriska förändringar, som följer

med en utvidgad decentralisering.

9. Personalförslag

Utredningen har i det föregående understrukit angelägenheten av att postverket

beredes möjlighet att föra en personal- och lönepolitik, som är rörlig

och lätt kan anpassas efter skiftande organisatoriska, marknadsmässiga

och individuella behov. Postverkets ledning bör sålunda i princip ges befogenhet

att bestämma antalet tjänster i verket och lönegradsplaceringen av

dessa. Om så blir fallet, får det ankomma på verksstyrelsen att vidta de

ändringar beträffande olika tjänster, som blir en följd av utredningens organisationsförslag.

Endast i fråga om de högre tjänsterna — d. v. s. de på

huvudenhets-, byråchefs- och avdelningschefsnivåerna i centralförvaltningen

samt på distriktschefs- och postinspektörsnivåerna i den regionala förvaltningen

— har utredningen framlagt egna förslag till lönegradsplacering.

Härvidlag konstateras först i fråga om cheferna för huvudenheterna, att

de tillsammans med generaldirektören förutsättes utöva den verkställande

ledningen av verket och att de var och en för sig har att leda och samordna

betydelsefulla delar av postverksamheten. Chefen för den huvudenhet, som

innefattar de postala driftfunktionerna, kommer sålunda att svara för frågor

om organisation, personal, löner, lokaler och utrustning vid landets

alla postanordningar. Vederbörande bör enligt utredningen få sin tjänst placerad

i lönegraden B 7 med tjänstebenämningen överdirektör. — Uppgiften

att vara chef för postbanken — ett av landets största penningförmedlande

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1964

och kreditgivande institut — ar även av så kvalificerad natur, att tjänsten

bör placeras i B 7 och då med tjänstebenämningen postbanksdirektör. _

På chefen för den tredje huvudenheten — som icke har någon motsvarighet

i nuvarande organisation — lägges huvudansvaret för planering och samordning

av postverkets ekonomi och kommersiella verksamhet. Skäl kan anföras

för att denna tjänst, som föreslås få benämningen överdirektör, placeras

i samma lönegrad som de två övriga huvudenhetscheferna. Utredningen

anser emellertid, att den tills vidare — i avvaktan på erfarenhet av

den nya organisationen — bör placeras i B 5.

Cheferna för byråerna skall svara för viktiga funktioner i den centrala

ledningen. Var och en av dem avses på sitt område få vidsträckt handlingsfrihet.

— Vad angår driftbyrån gäller enligt utredningens förslag, att den

nuvarande överdirektören friställes från ledarskapet av densamma. En särskild

tjänst som chef för byrån måste därför inrättas. Med hänsyn till denna

enhets ställning i organisationen är en placering av tjänsten i B 4 motiverad.

— Enligt utredningens förslag skall den nuvarande intendentsbyrån

omorganiseras till en fastighets- och förrådsbyrå. Tjänsten som chef för

denna bör bibehållas i B 4, och tjänstebenämningen överintendent bör vara

kvar för den nuvarande innehavaren. — I gällande organisation är tjänsten

som chef för personalbyrån sedan den 1 juli 1962 placerad i B 3 och har

därmed samma löneställning som bl. a. chefen för telestyrelsens personaioch

kanslibyrå. Denne svarar sedan länge för sådana ärendegrupper, som

utredningen nu föreslår överförda till poststyrelsens personalbyrå. Utredningen

förordar samma löneställning för personalcheferna i post- och telestyrelserna.

— Cheferna för ekonomi- och kommersiella byråerna föreslås

placerade i B 3, d. v. s. i samma lönegrad som deras närmaste motsvarigheter

i den nuvarande organisationen, nämligen cheferna för kameral- och författningsbyråerna.

I avvaktan på resultatet av den översyn, som pågår av

militärassistentorganisationen, bör någon ändring av löneförhållandena för

chefen för försvarsorganet icke vidtas.

Ansvaret för handläggningen av ärendena och för arbetets effektiva bedrivande

inom byråerna kommer att i hög grad åvila de byråcheferna närmast

underställda avdelningscheferna. Arbetsuppgifternas art motiverar, afl

dessa hänföres till lönegraderna B 1 och A 27 med tjänstebenämningarna

avdelningsdirektör och byrådirektör. Chefen för postverkets industrier bör

dock alltjämt benämnas överingenjör. Avdelningschefernas lönegradsplacering

och fördelning på olika byråer framgår av följande sammanställning.

Driftbyrån

Allmänna avdelningen Avdelningsdirektör B 1

Postbefordringsavdelningen Avdelningsdirektör B 1

Rationaliseringsa vdelningen Avdelningsdirektör B 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1964

Personalbyrån

Allmänna avdelningen

Rekryterings- och utredningsavdelningen
Utbildningsavdelningen

Löne- och avtalsavdelningen

Fastighets- och förrådsbyrån

Fastighetsavdelningen

Upphandlings- och förrådsavdelningen
Frankoteckensavdelningen
Industrierna
Ekonomibyrån

Allmänna avdelningen

Statistiska avdelningen

Räkenskapsavdielningen

Revisionsavdelningen

Kommersiella byrån

Allmänna avdelningen

Försäljnings- och PR-avdelningen

Avdelningsdirektör

B

1

Byrådirektör

A

27

Avdelningsdirektör

B

1

Avdelningsdirektör

B

1

Avdelningsdirektör

B

1

Avdelningsdirektör

B

1

Byrådirektör

A

27

Överingenjör

B

1

Avdelningsdirektör

B

1

Byrådirektör

A

27

Byrådirektör

A

27

Byrådirektör

A

27

Avdelningsdirektör

B

1

Avdelningsdirektör

B

1

Vad angår övriga tjänster inom centralförvaltningen, anser utredningen,

att den direkt under generaldirektören sorterande chefen för den föreslagna

juridiska avdelningen bör placeras i B 1 och benämnas avdelningsdirektör.

Tjänsterna inom generaldirektörens sekretariat bör placeras

på icke-ordinarie stat i förste byråsekreterare- och byrådirektörsgraderna

efter vederbörandes kvalifikationer.

Ledningen av distriktsförvaltningarna med dess stora antal underlydande

postkontor och postanordningar överhuvud lägger ett stort ansvar på

distriktscheferna. Med hänsyn härtill och till den ytterligare befogenhetsdelegering,

som utredningen förutsätter, bör deras lönegradsplacering ändras

från nuvarande B 3 till B 5. Därmed skulle likställighet även uppnås

med distriktscheferna i statens järnvägar, televerket och statens vattenfallsverk.

Skäl anföres även för en uppflyttning av de distriktscheferna

närmast underställda postinspektörerna från nuvarande A 25 till A 21.

Ett genomförande av utredningens förslag beräknas i första hand innebära

en ökning av personalen med åtta kvalificerade tjänstemän. Denna

ökning i förening med förordade lönegradsplaceringar i olika hänseenden

torde medföra stegring av de årliga lönekostnaderna med i runt tal 500 000

kr. Med hänsyn till den vikt, som tillmätes bl. a. rationaliserings- och försäljningsaktiviteterna

samt den ekonomiska planeringen, anses visst ytterligare

tillskott av personal bli erforderligt. Detta i förening med vissa

lönegradsliöjningar inom sektionerna kan väntas föranleda kostnader utöver

de nyss nämnda.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 141 år 1964

III. Yttranden

Remissinstanserna har allmänt anslutit sig till eller lämnat utan erinran

vad utredningen uttalat om postverkets karaktär av allmännyttigt

företag och de skyldigheter, som därmed anses följa

att erbjuda verkets tjänster till självkostnadspriser, att genom ett över hela

landet utbrett nät av postanordningar erbjuda en viss minimiservice och

att uppehålla denna service även i områden i vilka rörelsen icke är bärkraftig.

Remissinstanserna har i stort sett icke heller haft något att invända

mot vad utredningen anfört om att en sålunda inriktad servicepolitik

väl går att förena med företagsekonomiska bedömanden.

I vissa fall varierar remissinstansernas uppfattning om vad som skall intolkas

i begreppet minimiservice och vilket utrymme som skall ges åt företagsekonomiska

överväganden.

Statskontoret framhåller, att postverkets organisation, ekonomi och verksamhet

överhuvud måste utgå från omfattningen av serviceplikten och

monopolrättigheten, medan de företagsekonomiska bedömningarna utgör

ett betydelsefullt medel för verket att på ett rationellt och ekonomiskt godtagbart

sätt fullgöra sina uppgifter. I fråga om de anspråk som kan ställas

på postverket anser statskontoret, att monopolrättigheten konstituerar

en gräns, under vilken verkets service gentemot allmänheten icke kan

sänkas. Denna gräns bör i stora drag anges av statsmakterna.

Enligt Sveriges industriförbund bör de företagsekonomiska bedömandena

vara de dominerande vid besluten om utformningen av verkets drift.

De åtaganden av social natur, som postverket har att fullgöra, bör särredovisas

och i möjlig mån ersättas genom särskilda anslag. — Statstjänarkartellen

påvisar den konflikt, som alltid uppstår då avvägning skall göras

mellan de sociala synpunkterna och de ekonomiska konsekvenserna. Kartellen

anser, att det med utredningens ekonomiskt betingade tolkning av

likabehandlingsprincipen finns risk för att utvecklingen kan leda till en

för allmänheten icke önskvärd serviceförsämring. Denna konflikt mellan

de sociala och ekonomiska synpunkterna torde emellertid kunna

mildras och eventuellt biläggas, då den av utredningen föreslagna kostnadsredovisningen

genomförts. Därefter bör kunna klargöras i vad mån

underskott är att hänföra till sociala uppgifter och underlag sålunda skapas

för en bedömning av frågan om särskild anslagstilldelning för ändamålet.

Sveriges lantbruksförbund anser, att i utredningens uttalande om postverkets

förpliktelse att tillhandahålla en viss minimiservice över hela landet

kan intolkas en begränsning av postverkets sociala åtaganden. Målsättningen

synes förbundet även framdeles böra vara, att verket skall lämna

en allmän och i princip likvärdig service över hela landet även i sådana

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 5 1 cir 7.96*5

fall, då servicen innebär eu viss förlust för verket. Dettas tjänster till

landsbygdens befolkning bör sålunda vara så långt möjligt i nivå med

de tjänster, som erbjudes befolkningen i övrigt. — Länsstyrelserna i Stockholms,

Kalmar, Kopparbergs och Norrbottens län redovisar de servicebehov,

som landets glesbygds- och skärgårdsområden representerar.

Vad angår utformningen och omfattningen av p o s tverkets

service har ett flertal remissinstanser påtalat de inskränkningar,

som under senare år skett av servicen. Man har riktat sig mot begränsningen

av postverksamheten vid veckosluten, den försämrade postutdelningen

i tätorternas radhus- och villaområden, köbildningen vid postanstalterna

etc. Allmänt har understrukits angelägenheten av en förbättrad

service i olika hänseenden.

Generalpoststyrelsen konstaterar, att det ekonomiska utrymme som via

taxehöjningar slår till förfogande för serviceförbättringar har sina givna

gränser. Bristen på arbetskraft är en annan viktig faktor, som begränsar

möjligheterna till förbättringar. Då styrelsen har att anpassa postverkets

tjänster efter samhällets och allmänhetens behov, blir det under sådana

förhållanden alltid fråga om en avvägning mellan olika servicealternativ.

Detta innebär, att graderingen av servicebehoven inom olika områden är en

mycket viktig fråga. För att få fram aktuella och översiktliga uppgifter, som

kan ligga till grund för styrelsens ställningstaganden till policy- och prioritetsfrågor,

har styrelsen nyligen tillsatt en särskild kommitté med uppgift

att kartlägga serviceläget, att inventera vilka ytterligare servicebehov

som finns samt att utreda de posttekniska, personella, ekonomiska och sociala

förutsättningarna för olika alternativs genomförande.

Postutredningen har vid sina överväganden av frågan hur serviceproblemet

skall kunna lösas på längre sikt med bibehållande av ekonomisk balans

funnit en tänkbar lösning vara en mera differentierad service

inom postbe fordringens område, innebärande varierande

avgifter med hänsyn till den större eller mindre snabbhet i befordran

som ifrågakommer. Till förslaget har ett antal remissinstanser intagit en

positiv hållning och ansett, att frågan närmare kan övervägas. Det gäller

kommerskollegium, länsstyrelserna i Malmöhus, Älvsborgs, Skaraborgs,

Gävleborgs, Värmlands och Jämtlands län, Tjänstemännens centralorganisation,

Svenska stadsförbundet och Kooperativa förbundet. Bland remissinstanser,

som ställer sig avvisande eller tveksamma, återfinnes länsstyrelserna

i Uppsala och Västernorrlands län, Svenska tidningsutgivareföreningen

och vissa handelskamrar samt —- såvitt angår brevposten -— statskontoret

och Sveriges grossistförbund. Enligt de båda sistnämnda remissinstanserna

kommer en åtskillnad mellan brev, som skall befordras med snabbaste

turen och brev som är mindre brådskande, sannolikt att medföra sådana

olägenheter för kunderna, att det stora flertalet brev kommer att åsätlas

porto för snabbaste tur. Effekten blir då i själva verket eu portohöjning.

3 liihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 141

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Knngl. Maj.ts proposition nr lbl år 196b

Svenska tidnings utgivare föreningen tror, att tidningarnas benägenhet att utnyttja

verkets tjänster minskar i den mån postutdelningen normalt skulle

ske med tidsutdräkt och i dagens läge som reguljär betraktad utdelning

skulle utföras i enlighet med specialtaxor.

Vad utredningen anför om de krav, som bör uppställas på snabbhet,

regelbundenhet och säkerhet i postbefordran, har

remissinstanserna allmänt anslutit sig till eller lämnat utan erinran. Detta

gäller bl. a. det handlingsprogram för den inrikes postbefordra

n, som utredningen från synpunkten av snabbhet i postförbindelserna

anser böra uppställas. Generalpoststyrelsen understryker i sammanhanget

bl. a. att frågan i vad mån nämnda handlingsprogram kan omsättas

i praktiken nära sammanhänger med utvecklingen av det inrikes trafiknätet

och själva trafikmedlen.

I fråga om landsbygdens post för hållanden hälsar bl. a.

Sveriges lantbruksförbund med tillfredsställelse de planer, som framlagts

på en vidareutveckling av den motoriserade lantbrevbäringen. Målsättningen

bör härvidlag vara, att flertalet hushåll erhåller postutdelning i närheten

av bostaden. Länsstyrelsen i Värmlands län understryker vikten av att postverket

före omläggningar av postutdelningen på landsbygden verkställer utredning

om återverkningarna därav på andra områden och då bl. a. för linjetrafikföretagen,

som bör få erforderlig tid att möta inträdande förändringar.

Utredningens uppfattning att statsmakterna bör fastställa riktlinjer för

tillämpning av höghus- resp. villabrevbäring i tätorterna delas

eller lämnas utan erinran av länsstyrelserna i Uppsala, Gotlands, Malmöhus

och Älvsborgs län, Sveriges grossistförbund, Svenska tidningsutgivareföreningen

och vissa handelskamrar. Ett par av de angivna remissinstanserna

jämte vissa andra uttalar sig positivt för tillämpning av höghusbrevbäring

även i radhus- och villaområden, nämligen länsstyrelsen i Kronobergs

län, Svenska tidningsutgivareföreningen, Svenska stadsförbundet, Kooperativa

förbundet och Skånes handelskammare. Flera av dem hänvisar till den

förhållandevis begränsade kostnad en sådan ordning skulle innebära. Två remissinstanser

— generalpoststyrelsen och Statstjänstemannens riksförbund

— avstyrker, att riktlinjer fastställs av statsmakterna. Enligt deras uppfattning

finns det icke anledning att ur det stora komplexet av med varandra

sammanhängande servicefrågor bryta ut en fråga för avgörande på annat

sätt än det normala.

Flertalet remissinstanser påtalar de olägenheter, som följt med inskränkningarna

av postverksamheten vid veckoslut

e n, och motsätter sig ytterligare försämringar av servicen. Behovet av en

säkrare och snabbare expressutdelning, understrykes också allmänt.

Såvitt angår den ekonomiska målsättningen för postverksamheten

ansluter sig remissinstanserna allmänt till att taxesätt
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 196i

ningen bör grundas på verkets självkostnader och att intäkterna av postverksamheten

i princip bör ge kostnadstäckning såväl för rörelsen totalt

som för varje rörelsegren tagen för sig. Därvid förutsättes avskrivningar på

återanskaffningsvärden och förräntning av disponerat kapital.

Beträffande kostnadstäckning för särskilda rörelsegrenar

kan statskontoret och generalpoststyrelsen sägas ge uttryck åt en

för remissinstanserna representativ uppfattning. Innebörden av deras yttrande

på denna punkt är, att de finner det riktigt, att verkets rörelsegrenar

redovisas skilda från varandra och att målsättningen för verkets taxepolitik

appliceras på varje rörelsegren för sig. Det kan i vissa lägen innebära,

att för en rörelsegren underskott redovisas, som måste täckas i särskild

ordning. Statskontoret finner det däremot icke riktigt, att med postmonopolets

hjälp brevrörelsen belastas med underskott på annan rörelsegren.

Generalpoststyrelsen intar principiellt samma ståndpunkt, låt vara att den

med hänsyn till postverkets allmännyttiga förpliktelser anser, att det måhända

kan vara befogat att åtminstone för en kortare period driva en rörelsegren

med ofullständig kostnadstäckning. — Riksrevisionsverket finner

för sin del icke motiverat, att ett allmännyttigt företag med så utpräglad

monopolställning tillerkännes anslagsmedel i särskild ordning för speciella

av samhällsnyttan eller sociala skäl föranledda kostnader. I stället får i den

mån företagets inkomster icke förslår till täckande av samtliga kostnader

ersättning utgå för täckande av underskottet å företagets verksamhet i dess

helhet.

Remissinstanserna anser i likhet med utredningen, att resultatet av rörelsen

bör medge en tillfredsställande avkastning på det investerade

kapitalet. Hur avkastningsbegreppet närmare skall preciseras

har det allmänt ansetts ankomma på den år 1961 tillsatta affärsverksutredningcn

att överväga. Bland de anförda synpunkterna må följande nämnas.

Svenska tidningsutgivareföreningen anser att riktpunkten för förräntningen

— med hänsyn till verkets ställning som monopolföretag utan vinstsyfte —

bör sökas i statens normalränta. Sveriges industriförbund intar den principiella

ståndpunkten, att statlig affärsverksamhet — även sådan med monopolställning

— så långt möjligt bör bygga på samma förutsättningar, som

gäller för jämförbar enskild verksamhet. Däri ligger att företaget i kalkylsammanhang

skall behandlas som skattskyldig i motsvarande utsträckning.

Kommerskollegium, Svenska bankföreningen och Sveriges grossistförbund

delar icke uppfattningen, att postverket vid bestämningen av avkastningen

skall avkrävas någon slags motsvarighet till enskilda företags inkomstskatt.

Enligt bankföreningen följer detta av att företag som icke lämnar

någon vinst icke heller behöver erlägga någon inkomstskatt. Bankföreningen

och grossistförbundet anser icke heller, att i avkastningen skall inbyggas

kompensation för företagsekonomiskt risktagande, då fråga är om ett

allmännyttigt företag.

Bihang till riksdagens protokoll 196t. 1 samt. Sr 141

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr Ht år 196b

Vad angår utredningens förslag om bildandet av en r e s u 11 a t u t j ä mningsfond,

vilken skulle tillföras den del av uppkomna årsöverskott

som översteg normal förräntning till staten, har åtskilliga remissinstanser

— med eller utan angivande av den egna uppfattningen i sakfrågan —

hänvisat till pågående överväganden inom affärsverksutredningen. Bland de

remissinstanser, som ställt sig positiva till utredningens förslag, återfinnes

generalpoststyrelsen, telestyrelsen, försvarets fabriksstyrelse, Svenska tidningsutgivareföreningen,

Statstjänarkartellen och Statstjänstemannens riksförbund.

Generalpoststyrelsen understryker bl. a. den stabiliserande verkan

en sådan fond skulle få på avgifterna. Domänstyrelsen konstaterar, att resultatutjämningen

medger en över åren jämnare förräntningsprocent och

skapar förutsättningar för en mera långsiktig ekonomisk planering inom

postverket. Försvarets fabriksstyrelse betonar de fördelar, som en sådan

fond kan erbjuda, då det gäller att tillgodose investeringsbehov, vilka är av

den karaktär att de bör tillgodoses med driftmedel. En avvisande hållning till

förslaget intages av statskontoret, riksrevisionsverket, kommerskollegium,

Sveriges industriförbund och Svenska bankföreningen. Riksrevisionsverket

avstyrker, att en särskild ordning på detta område tillskapas för postverkets

del. I sammanhanget hänvisas till den ringa roll, som den egentliga poströrelsen

i dagens läge spelar på riksstatens inkomstsida. De variationer i storleken

på postverkets överskott, som utredningen åberopar, saknar därför

från statsfinansiell synpunkt betydelse. Sveriges industriförbund och Svenska

bankföreningen konstaterar att postutredningens förslag avviker från

vad 1953 års företagsformsutredning fann lämpligt. Sistnämnda utredning

—som avsåg de affärsdrivande verken överhuvud — ställde sig sålunda avflera

skäl avvisande till tanken på fonderingar i resultatutjämningssyfte.

Sådana ansågs också obehövliga, eftersom det saknades anledning att ställa

upp något oeftergivligt krav på en år från år jämn avkastning av affärsverkens

rörelse. I stället borde principen om skälig förräntning ges den

innebörden, att denna skulle uppnås i genomsnitt för längre tidsperioder.

Bortsett härifrån finner bankföreningen det principiellt riktigast, att frågan

om dispositionen av de från statens verksamhet härflytande intäkterna

ärligen får prövas av de instanser, som är ansvariga för budgetens utformning

och innehåll.

Vad utredningen anfört om ökad rörelsefrihet i fråga om

investeringar har av vissa remissinstanser tillstyrkts eller lämnats

utan erinran. Detta gäller närmast generalpoststyrelsen, försvarets fabriksstyrelse,

Tjänstemännens centralorganisation och Statstjänstemannens

riksförbund. Andra remissinstanser ställer sig emellertid avvisande, nämligen

statskontoret, riksrevisionsverket, fullmäktige i riksbanken, Sveriges

industriförbund, Sveriges grossistförbund, Svenska bankföreningen och

Svenska tidningsutgivareföreningen. Statskontoret finner, att förslagen

rimmar mindre väl med postverkets karaktär av monopolföretag med all
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 196i

männyttiga syften. I den män liknande system infördes även hos andra

affärsdrivande verk — vilket i och för sig vore mera befogat — skulle vidare

budgettekniska och konjunkturpolitiska konsekvenser kunna aktualiseras,

vilkas räckvidd icke går att bedöma på grundval av det av utredningen

redovisade materialet. Riksrevisionsverket — som erinrar om att

bifall till utredningens förslag om bildandet av en förnyelsefond skulle

innebära återgång för postverkets del till den ordning för kapitalbudgeten

som gällde före år 1945 — finner icke de av utredningen åberopade förhållandena

motivera avvikelse från den numera tillämpade enhetliga formen

för redovisning och finansiering av affärsverkens investeringar. Sveriges

industriförbund och Svenska bankföreningen ansluter sig till den

syn, som 1953 års företagsformsutredning givit uttryck åt och som innebär

att statsmakterna även i fortsättningen bör göra de avvägningar som

måste ligga till grund för bedömningen av vilken utvecklingstakt, som är

lämplig för olika delar av statens ekonomiska verksamhet.

Frågan om postbankens ställning inom postverket har endast

berörts av ett par remissinstanser. Generalpoststyrelsen framhåller, att postverket

anpassat sin organisation och verksamhet till den gradvis ökande

penningrörelsen och att postsparbanks- och postgiroverksamheten, som

numera utgör det dominerande inslaget i postanstalternas kassarörelse,

på mycket goda grunder kan sägas vara integrerade delar av poströrelsen.

Med hänsyn härtill och till de fördelar, som ligger i att kunna samverka

inom ramen för samma företag, finner styrelsen det riktigt att — som utredningen

föreslagit — bibehålla postbanken inom postverket. För att så

sker uttalar sig även länsstyrelsen i Kronobergs län, Statstjänstemannens

riksförbund och Svenska bankföreningen. Sistnämnda remissinstans utgår

då närmast ifrån att verksamheten bedrives med i huvudsak oförändrad

inriktning.

Utredningens förslag om tillämpning av nya former för service

— handel med utländska valutor, system med postgirocheckar — och

för medels placering har allmänt tillstyrkts av generalpoststyrelsen,

liksom av länsstyrelserna i Kronobergs och Norrbottens län, handelskammaren

i Göteborg samt Statstjänarkarteilen.

Åtskilliga remissanstanser har — oavsett sin positiva eller negativa inställning

till nyssnämnda förslag — hänvisat till den år 1962 tillsatta kreditinstitututredningen,

som enligt sina direktiv bl. a. skall söka fastställa

målsättningen för postbanken i stort och i detta syfte klarlägga dess ställning

och uppgifter i relation till övriga kreditinstitut. De har ansett, att

ett genomförande av utredningens förslag — åtminstone i vissa delar —

innebär ett föregripande av detta utredningsarbete. Det gäller statskontoret,

bankinspektionen, riksrevisionsverket, kommerskollegium, länsstyrelserna

i Skaraborgs och Västernorrlands län, fullmäktige i riksgäldskonto
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1964

ret, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Kooperativa förbundet,

Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges

jordbrukskasseförbund, Tjänstemännens centralorganisation, ett flertal

handelskammare samt kreditinstitututredningen själv.

Av angivna remissinstanser har flera, samtidigt som de anser att med

en slutlig prövning av förslagen bör anstå, ställt sig i princip kritiska till

dem. Sålunda framhåller Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen,

att en utvidgad verksamhet på sätt utredningen tänkt sig innebär,

att postbanken får affärsbankskaraktär och sålunda delvis ändrad

inriktning. Bankföreningen konstaterar i anslutning härtill, att det i vårt

land med dess utvecklade affärsbankssystem inte behövs någon ytterligare

affärsbank. Även sparbanksföreningen ställer sig tveksam till behovet därav.

Den kritiska inställningen hos de båda föreningarna betingas även av

att postbanken i vissa hänseenden icke arbetar under samma konkurrensförutsättningar

som den enskilda bankverksamheten. I sammanhanget påpekas

exempelvis de lokal- och personalmässiga fördelar, som ligger i att

ha tillgång till postverkets vittförgrenade kontorsnät och som med det

nu tillämpade systemet för kostnadsfördelning inom postverket även torde

representera kostnadsmässiga fördelar. Liknande kritiska synpunkter har

även anförts av länsstyrelsen i Malmöhus län och flera handelskammare.

Flera remissinstanser har — i vissa fall trots att de anser att med prövningen

i stort av postbankens verksamhetsformer bör anstå och i visst

fall trots kritisk inställning i övrigt till utredningens förslag i fråga om

postbanken — funnit, att några av de förordade ändringarna i medelsplaceringsreglementet

mera omgående bör kunna komma till stånd. Sådana

ändringar har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av fullmäktige i

riksbanken, bankinspektionen, kreditinstitututredningen, Sveriges jordbrukskasseförbund

och Kooperativa förbundet. Nämnda remissinstanser

tillstyrker, att i reglementet ges rätt åt postbanken att förvärva utländska

obligationer emitterade av svenskt bankaktiebolag. Fullmäktige i riksbanken

tillstyrker, att tillstånd lämnas att förvärva förlagsbevis, vilket emellertid

bankinspektionen motsätter sig. Möjlighet att lämna lån mot inteckning

i industrifastighet förordas av Kooperativa förbundet men avstyrkes

av bankinspektionen och fullmäktige i riksbanken. Rätt att lämna

sparlån anser dessa senare och Kooperativa förbundet böra föreligga, medan

bankinspektionen anser att kreditinstitututredningens resultat bör avvaktas.

Anknytningen av kassareservens storlek till den aktuella kontobehållningen

tillstyrkes eller lämnas utan erinran av fullmäktige i riksbanken,

bankinspektionen, kreditinstitututredningen, Sveriges jordbrukskasseförbund

och Kooperativa förbundet.

Generalpoststyrelsen och fullmäktige i riksbanken har anslutit sig till vad

utredningen uttalat om postbankens behov av konsolidering

genom nedskrivning av dess värdepappersportfölj och avsättning till reserv
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr lil år 1964

fonder. Nämnda båda remissinstanser liksom Landsorganisationen biträder

även utredningens förslag att postsparbanken och postgirorörelsen redovisningsmässigt

sammanföres och får ett gemensamt bokslut. Svenska sparbanksföreningen

anser däremot, att kreditinstitututredningen bör ges tillfälle

att överväga även detta spörsmål.

I fråga om postverkets diligenstrafik har de remissinstanser

som yttrat sig i ärendet tillstyrkt eller lämnat utan erinran utredningens

förslag om att postverket även fortsättningsvis bör bedriva sådan trafik

norr om linjen Östersunds—Sollefteå. Det gäller närmast — förutom

generalpoststyrelsen själv — järnvägsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, domänstyrelsen,

länsstyrelserna i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län, vidare Svenska landskommunernas förbund, Statstjänstemännens

riksförbund och Statstjänarkartellen.

Generalpoststyrelsen framhåller, att den gamla tvistefrågan om postverket

skall ha kvar huvudmannaskapet för berörda billinjetrafik eller om

statens järnvägar skall övertaga det icke längre torde ha någon större

aktualitet, sedan Kungl. Maj :t under senare år i ett par fall fattat beslut

om överföring till postverkets förvaltning av vissa av statens järnvägar tidigare

handhavda linjer inom ifrågavarande område.

Järnvägsstyrelsen framhåller, att den frångått sina tidigare anspråk på

huvudmannaskapet och att den även i skrivelse till Kungl. Maj :t givit uttryck

åt detta. Styrelsen framhåller, att statens järnvägar inom ifrågavarande

område numera endast har kvar linjen övertorneå—Paj ala, och föreslår,

att även denna överföres till postverket. — I sistnämnda hänseende

har dock länsstyrelsen i Norrbottens län en avvikande uppfattning. Den

menar, att linjen övertorneå—Paj ala är att betrakta som en del av järnvägsnätet

och bör drivas av statens järnvägar åtminstone tills frågan om

genomgående taxa för järnvägs- och postbefordran lösts.

Vad utredningen förordat i fråga om riktlinjer för den ekonomiska redovisningen

av diligenstrafiken har generalpoststyrelsen och statens bilinspektion

icke något att erinra mot. Styrelsen ansluter sig helt till utredningens

uppfattning, att poströrelsen icke på ett sätt som kan påverka prissättningen

av de postala tjänsterna bör belastas med subvention till förlustbringande

person- och godstrafik på postdiligenslinjer. Svenska landskommunernas

förbund och Statstjänstemännens riksförbund finner det

också riktigt, att ett särskilt driftbidrag av allmänna medel lämnas åt postverket

för det underskott, som uppstår i angivna person- och godsbefordran.

Vad angår postverkets relationer med andra företag

erinrar generalpoststyrelsen om att eu kommunikationsverkens arbetsstudiekommitté

finnes inrättad för att främja samarbetet mellan verken. Bland

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr lbl år 196b

dessa har utredningen nämnt televerket som exempel på ett företag,

med vilket ett utvidgat samarbete bör kunna äga rum. Generalpoststyrelsen

och telestyrelsen finner dock icke de i sammanhanget ifrågasatta samarbetsprojekten

särskilt lämpliga. Sålunda framhåller de, att förutsättningarna

för den förordade samordningen av postverkets kassaexpeditioner och

televerkets telegram- och samtalsexpeditioner med hänsyn till resultatet av

en år 1953 gjord undersökning framstår som mycket begränsade. Med den

tänkta samordningen av distributionen av expressförsändelser och telegram

finnes enligt telestyrelsen icke något att vinna.

I förhållandet till statens järnvägar har utredningen ägnat uppmärksamhet

åt fördelningen av pakettrafiken mellan postverket och statens

järnvägar samt åt den av postverket utgivna ersättningen för befordran

av post. — Vad paketrörelsen angår förklarar sig generalpoststyrelsen

positivt inställd till ett samarbete i taxefrågor, som siktar till en ur transport-

och servicesynpunkt lämplig fördelning av paketgodstrafiken mellan

de båda verken. Järnvägsstyrelsen ifrågasätter emellertid för sin del, om

det går att via taxesättningen genomföra en fördelning av det slag, som

utredningen tänkt sig, d. v. s. med postverket främst inriktat på det mindre

och lättare godset och statens järnvägar på det tyngre och mera skrymmande.

Vid allmänhetens val av transportform — post- eller järnvägsbefordran

— inverkar sålunda icke enbart taxenivån utan även kraven på

transporthastighet, hänsynen till emballage- och terminalkostnader etc. —

Vad angår den av postverket utgivna ersättningen för järnvägsbefordran

av post, hävdar generalpoststyrelsen, att nuvarande ersättning är för hög

med hänsyn till statens järnvägars befattning med godset och att den vid

taxeuppräkningar höjts mer än övriga likvärdiga järnvägstaxor. Från denna

synpunkt finner styrelsen beklagligt, att den av de båda verken år 1953

tillsatta arbetsgruppen för översyn av transportersättningen icke nått fram

till något resultat. Generalpoststyrelsen — för övrigt liksom Statstjänstemannens

riksförbund — delar utredningens uppfattning att Kungl. Maj :t

bör tillsätta en opartisk ordförande, som kan leda gruppens fortsatta arbete.

Detta avstyrkes av järnvägsstyrelsen, som hänvisar till ett av statsmakterna

år 1958 gjort ställningstagande av innebörd att statliga myndigheter

icke skall behandlas annorlunda än andra trafikanter. Avgifterna bör

sålunda även i detta fall fastställas efter offertgivning och förhandlingar

mellan parterna. Sedan man inom arbetsgruppen numera nått enighet om

konstruktionen av taxan, avser järnvägsstyrelsen att taga kontakt med generalpoststyrelsen

för att söka slutföra förhandlingarna i ersättningsfrågan.

I anslutning till avsnittet i betänkandet avseende postverket och flygbolagen

anför luftfartsstyrelsen och Scandinavian Airlines System vissa

synpunkter på utredningens sätt att anställa jämförelser mellan avgifterna

för flygpostbefordran och för annan flygbefordran.

Generalpoststyrelsen anser, att postverkets framtidsplanering bör

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj. ts proposition nr lkl år 1961

kunna bygga på att dess frimärkstryckeri skall drivas i verkets egen

regi. Fullmäktige i riksbanken finner, att en sammanslagning av nämnda

frimärkstryckeri med riksbankens sedeltryckeri saknar aktualitet så länge

de båda tryckerierna kvarligger i sina nuvarande lokaler. Skulle en förflyttning

av sedeltryckeriet framdeles aktualiseras, bör emellertid en sammanslagning

övervägas på nytt.

Utredningens förslag, att tjänstebrevsrätten för icke statliga

institutioner avskaffas har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av försvarets

fabriksstgrelse, domänstyrelsen, telestyrelsen, riksrevisionsverket, länsstyrelserna

i Stockholms, Skaraborgs och Västemorrlands län samt Statstjänstemännens

riksförbund. Vissa remissinstanser — överbefälhavaren, generalpoststyrelsen,

länsstyrelsen i Kronobergs län och Svenska landstingsförbundet

— har emellertid avstyrkt förslaget. Generalpoststyrelsen framhåller,

att frågan senast år 1957 var föremål för prövning av statsmakterna

som då icke fann anledning att ändra nuvarande ordning. Med hänsyn härtill

och till att undersökning pågår av hur de icke statliga institutionerna

utnyttjar sin tjänstebrevsrätt finner styrelsen att med en omprövning av

ärendet bör anstå, överbefälhavaren ser tjänstebrevsrätten från synpunkten

av vissa frivilliga försvarsorganisationer, som har denna förmån. Han understryker,

att ifrågavarande organisationer — som ingår som en viktig del

i vårt totalförsvar — har begränsade medel till sitt förfogande och att

tjänstebrevsrätten därför är av stor ekonomisk betydelse för dem. Svenska

landstingsförbundet, som konstaterar att bland de tjäntebrevsberättigade

icke statliga institutionerna befinner sig landstingens lasarett och sanatorier,

anför skäl för bibehållande av tjänstebrevsrätten. För det fall likväl

ett slopande av denna blir aktuell, framstår det enligt förbundet som skäligt,

att kompensation beredes landstingen för därav föranledd kostnadsökning.

_ Vad angår systemet för beräkning av tjänstebrevsersättning

ansluter sig generalpoststyrelsen —• i likhet med länsstyrelsen i Västerbottens

län _ till utredningens uppfattning, att den f. n. tillämpade summa
riska

beräknings- och betalningsformen bör bibehållas, låt vara att vissa

förenklingar bör eftersträvas. Försvarets fabriksstgrelse och domänstyrelsen

anser, att andra debiteringsformer bör övervägas. Fabriksstyrelsen antör,

att åtminstone för de affärsdrivande verken systemet bör utformas så att

avgiften bättre följer det faktiska utnyttjandet, vilket torde förutsätta tätare

posträkningar.

Utredningens uppfattning att postavgifternas karaktär av

bevillning skall bringas att upphöra delas eller lämnas utan erinran

av generalpoststyrelsen, statskontoret med reservation av ledamoten Ståhl

riksrevisionsverket, domänstyrelsen, kommer skollegium, länsstyrelserna i

Stockholms, Kronobergs, Malmöhus, Värmlands, Västerbottens och Norrbottens

län, fullmäktige i riksgäldskontoret, Sveriges industriförbund, Sve
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr til år 196i

riges lantbruksförbund, Kooperativa förbundet, vissa handelskamrar, Landsorganisationen,

Statstjänstemännens riksförbund och Statstjänarkartellen.

De skäl, som ifrågavarande remissinstanser i förekommande fall anfört

för sin ståndpunkt, ansluter nära till utredningens motivering. Svenska

bankföreningen säger sig icke kunna biträda utredningens uppfattning i

denna del, och Svenska tidningsutgivareföreningen har — utan att direkt

taga ställning till frågan om avgifternas bevillningskaraktär — ställt sig

allmänt kritisk till en ordning, som kan innebära att riksdagen undandrages

det avgörande inflytandet över taxesättningen.

Utredningens förslag att inflytandet över postavgifterna fördelas mellan

riksdagen, Kungl. Maj :t och generalpoststyrelsen på närmare angivet sätt

har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av generalpoststyrelsen, telestyrelsen,

domänstyrelsen, länsstyrelserna i Värmlands och Norrbottens län,

Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation och Statstjänstemännens

riksförbund. —- I sammanhanget framhåller generalpoststyrelsen,

att de allmänna riktlinjer för avgiftssättningen, som riksdagen och Kungl.

Maj :t förutsättes draga upp, lämpligen bör tagas in i styrelsens instruktion.

Inom ramen för dessa riktlinjer bör styrelsen sedan få bestämma de

konkreta taxorna. Det betonas, att utan en sådan bestämmanderätt får verket

icke den rörelsefrihet, som erfordras för en affärsmässig inriktning av

postverksamheten.

Bland de remissinstanser, som tillstyrkt eller lämnat utan erinran att

postavgifternas karaktär av bevillning slopas finnes emellertid flera, vilka

vänder sig mot att den slutliga bestämmanderätten över taxorna delegeras

till postverket. Sålunda har statskontoret, fullmäktige i riksgäldskontoret,

länsstyrelsen i Kronobergs län, Sveriges industriförbund och vissa handelskamrar

givit uttryck åt uppfattningen, att bestämmanderätten över avgifterna

bör förbehållas statsmakterna, d. v. s. riksdagen och Kungl. Maj :t,

och fördelas mellan dem. Som skäl härför anföres postverkets monopolställning

och allmännyttiga karaktär, som medför att taxesättningen —

även om den bygger på självkostnadsprinciper — måste avvägas även

med beaktande av sociala och andra samhälleliga synpunkter. Även riksrevisionsverket,

kommerskollegium, länsstyrelsen i Malmöhus län och

Sveriges grossistförbund har gjort uttalanden i sådan riktning.

Den skiss till ny företagsform för postverket — i form av ett

fristående offentligrättsligt rättssubjekt — som utredningen låtit utföra

har ett antal remissinstanser ansett lämplig att läggas till grund för fortsatta

överväganden. Det gäller närmast försvarets fabriksstyrelse, generalpoststyrelsen,

telestyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,

affårsverksutredningen, länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar

och Norrbottens län, vidare Landsorganisationen, Sveriges akademikers

centralorganisation, Kooperativa förbundet och vissa handelskam
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1964

rar. I sammanhanget konstaterar generalpoststyrelsen, att förslaget avser

att förena affärsverkets och bolagets fördelar och att det utgör ett

värdefullt bidrag till den allmänna debatten kring formerna för den statliga

affärsverksamheten. Domänstyrelsen anser, att en företagsform av det

behandlade slaget förmodligen skulle innebära en god lösning av domänverkets

egen organisationsfråga. Enligt vattenfallsstyrelsen och affärsverksutredningen

bör utredningens skiss endast utgöra en av utgångspunkterna

för de fortsatta övervägandena. Dessa måste beakta de olika verkens skiftande

förutsättningar, vilka gör att olika företagsformer kan ifrågakomma.

Följande remissinstanser har ställt sig avvisande eller tveksamma till

fortsatta överväganden av en ny företagsform, nämligen statskontoret, riksrevisionsverket,

länsstyrelserna i Västernorrlands och Västerbottens län,

fullmäktige i riksgäldskontoret, Sveriges industriförbund, vissa handelskamrar,

Tjänstemännens centralorganisation och Statstjänarkartellen. Av

dessa hänvisar statskontoret, riksrevisionsverket och fullmäktige i riksgäldskontoret

till att statsmakterna genom sin behandling av företagsformsutredningens

betänkande får anses ha tagit ställning för ett bibehållande

tills vidare av den nuvarande statliga affärsverksformen. Statstjänarkartellen

och länsstyrelsen i Västerbottens län anser, att den erforderliga

rörelsefriheten i ekonomiskt, löne- och personalpolitiskt hänseende bör

kunna uppnås inom ramen för affärsverksformen. Länsstyrelsen i Västernorrlands

län liksom Stockholms och Skånes handelskamrar finner, att

postverkets speciella ställning som allmännyttigt företag med monopolkaraktär

talar mot att det får den självständiga ställning i förhållande till

statsförvaltningen i övrigt, som utredningens skiss siktar till.

Oavsett sina positiva, negativa eller avvaktande inställningar till frågan

om en ny företagsform har remissinstanserna i stort sett icke haft något

att erinra mot att vissa reformer genomföres inom ramen för

den nuvarande affärsverksformen med sikte på att ge

postverket en ökad handlingsfrihet i fråga om personal- och lönepolitik.

Den av postutredningen förordade, av företagsformsutredningen

på sin tid som alt. 1 betecknade ordningen för reformering av personaloch

lönepolitiken har sålunda — med ett par undantag — tillstyrkts eller

lämnats utan erinran. Bland de tillstyrkande remissinstanserna återfinnes

Landsorganisationen, Statstjänstemännens riksförbund, Statstjänarkartellen

och Sveriges akademikers centralorganisation. Den i alt. 1 ingående

rätten till tjänsteförteckningsrevision innefattas dock icke av Statstjänarkartellens

tillstyrkan. Vattenfallsstyrelsen anser för sin del icke, att alt. 1

är tillräckligt långtgående, utan hänvisar till de möjligheter, som företagsformsulredningens

alt. 2 erbjuder. En avstyrkande hållning intar Tjänstemännens

centralorganisation och riksrevisionsverket, som båda åberopar

tidigare avgivna yttranden över företagsformsutredningens betänkande, i

vilka framhållits att med en prövning av mera genomgripande förslag be
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr ibi år 196b

träffande affärsverkens anställnings- och avlöningsförhållanden borde anstå

i avvaktan på en allmän lösning av statstjänstemännens förhandlingsrättsfråga.

Med hänsyn till en ifrågasatt utvidgad befogenhet att tillsätta tjänster anför

generalpoststyrelsen, att så länge postverket bibehålies i nuvarande

företagsform synes skäl tala för att endast tillsättning av tjänster på löneplan

A samt i lönegrad B 1 helt förbehålles verket, medan högre tjänster

på löneplan B bör tillsättas av Kungl. Maj :t.

Den lekmannastyrelse, som jämlikt av riksdagen tidigare fattat

principbeslut skall inrättas vid postverket, har föranlett synpunkter av

remissinstanserna närmast i vad avser sammansättningen. Generalpoststyrelsen

understryker allmänt angelägenheten av att styrelseledamöterna

tillsättes endast på grundval av sin erfarenhet och duglighet. De bör sålunda

icke utses som representanter för vissa intressegrupper. Med hänsyn

till personal- och lönefrågornas betydelse anser Landsorganisationen,

Tjänstemännens centralorganisation och Statstjänarkartellen, att styrelsen

bör tillföras sakkunskap rörande personal- och arbetsmarknadsförhållanden.

Enligt Kooperativa förbundet bör en konsumentrepresentant ingå i

styrelsen. Överbefälhavaren finner — med hänsyn till postverkets betydelsefulla

beredskapsuppgifter — att en representant för någon av totalförsvarets

huvudmyndigheter bör ingå i styrelsen. — I fråga om ordförandeposten

finner generalpoststyrelsen, att starka skäl kan anföras såväl mot

som för att generaldirektören innehar densamma. Statskontoret och kommerskollegium

anser för sin del, att verkschefen bör vara ordförande.

Avskaffandet av postbanksfullmäktige och inrättandet av en särskild delegation

för bankärenden har allmänt tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Vad utredningen föreslagit i fråga om sammanföring av likartade

uppgifter till specialfunktioner samt om förstärkning

av dessa senare i vissa fall har allmänt tillstyrkts eller lämnats

utan erinran. Detsamma gäller den byråindelning, som utredningen

utifrån sina funktionella överväganden föreslagit. Statstjänstemännens riksförbund

anser dock, att tillskapandet av ytterligare en byrå bör övervägas.

Sålunda synes den föreslagna postbefordringsavdelningen inom driftbyrån

tå en sådan betydelse att den —• särskilt om dit föres även ärenden rörande

lokala transporter och postutdelning i alla former — med skäl kan omvandlas

till en trafikbyrå. — De avvikande synpunkter som i övrigt anförts i

fråga om ärendenas fördelning på byråer etc. avser i stort sett endast detaljer,

vilka redovisas i det följande. Flera remissinstanser har även anfört

synpunkter på indelningen av byråerna i avdelningar. Dessa redovisas dock

icke i detta sammanhang.

Vad angår driftbyrån delar generalpoststyrelsen och Statstjänstemännens

riksförbund icke utredningens uppfattning, att centrala företags
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr lbl år 196b

nämndens kansli bör överflyttas till personalbyrån från driftbyrån. Företagsnämndens

inriktning på frågor, som rör driftens ekonomi, teknik, organisation

och utveckling talar för att verksamheten blir kvar hos sistnämnda

byrå. — Beträffande diligenssektionen inom driftbyrån anser generalpoststyrelsen

och Statstjänstemannens riksförbund, att frågan om sektionens

utflyttning till lämplig ort i övre Norrland — där diligensverksamhetens

bedrives — icke längre kan anses vara aktuell. Efter den delegering av

befogenheter och uppgifter, som skett under senare år till diligenspostmästare

och lokala trafikledare, är sålunda sektionens verksamhet numera i huvudsak

koncentrerad till centrala ledningsuppgitter. Statstjänarkarteilen anser,

att med utredning om sektionens utflyttning bör anstå i avvaktan på ytterligare

erfarenheter. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller önskvärdheten av

att ifrågavarande enhet utflyttas till lämplig ort i övre Norrland. Som lämplig

förläggningsort anges Lycksele, där postverket redan driver reparationsverksamhet.

Avgränsningen av personalbyråns uppgifter har endast föranlett

mera begränsade synpunkter. Utöver vad i det föregående anförts om

placeringen av centrala företagsnämndens kansli kan nämnas, att Statstjänarkartellen

— samtidigt som den anser riktigt att löne- och avtalsfrågorna

sammanföres till en enhet — likväl finner, att sådana frågor i den mån

de berör diligensområdet alltjämt bör ligga hos diligenssektionen inom driftbyrån.

Enligt generalpoststyrelsen bör ärenden rörande personalredovisning

och avlöningsbokföring hänföras till personalbyrån och icke till ekonomibyrån.

Den föreslagna fastighets - och förrådsbyrån anser generalpostslyrelsen

böra liksom sin motsvarighet i den nuvarande organisationen

benämnas intendentsbyrån.

Vad angår ekonomibyrån understryker riksrevisionsverket vikten

av att i anslutning till byrån uppbygges en stark intern revision. Riksrevisionsverket

förutsätter, att det beredes tillfälle att medverka vid utformningen

av eu sådan. — Avvägningen av kommersiella byråns uppgifter

har icke föranlett några närmare synpunkter. — Försvar sbyrån

anses av överbefälhavaren ha fått en lämplig organisation.

Beträffande juridiska avdelningen har generalpoststyrelsen

icke något att invända mot att den som ett stabsorgan sorterar direkt under

generaldirektören. Av praktiska skäl bör den dock administrativt hänföras

till personalbyrån. Statstjänstemännens riksförbund ifrågasätter om icke

samtliga juridiska ärenden i verket — alltså även de som häntör sig till

postbanken — bör sammanföras till en enhet, som då kan få ställning som

byrå. Förbundet anser dock, att vidare erfarenhet först bör avvaktas.

Det föreslagna sekretariatet för generaldirektören anser

general poststyrelsen fylla ett angeläget behov. Det bör kunna betjäna —

förutom verkschefen — även den kollegiala styrelsen och direktionen. Tjäns
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 196b

temännens centralorganisation ifrågasätter om icke med hänsyn till verkschefens

kontrollerande funktioner ett särskilt internt sakrevisionsorgan bör

inrättas med anknytning till detta sekretariat.

Vad angår postbanken tillstyrker generalpoststyrelsen, Statstjänstemannens

riksförbund och Kooperativa förbundet, att postanvisningsrevisionen

samt tolkpensions- och barnbidragsavdelningen med sina granskningsoch

revisionsuppgifter överföres från den nuvarande kameralbyrån till postbanken.

Generalpoststyrelsen avstyrker emellertid, att den egentliga administrationen

av postanvisningsrörelsen — som f. n. kan anses åvila författningsbyrån

— övertages av postbanken. Administrationen bör även i fortsättningen

ankomma på styrelsens kansliorgan. I ett särskilt yttrande har

förste postbanksfullmäktigen Apelqvist och tf posbankschefen Kjellin anfört,

att styrelsen bort tillstyrka utredningens förslag i sin helhet i denna

fråga. — Utredningens förslag att den externa revisionen — utövad av riksrevisionsverket

och riksdagens revisorer — bör kompletteras med ett särskilt

revisionsinstitut, avsett för postbankens medelsförvaltning,

har Svenska bankföreningen icke något att invända mot. Riksrevisionsverket,

generalpoststyrelsen, länsstyrelsen i Kronobergs län och fullmäktige

i riksgäldskontoret anser sig emellertid icke kunna biträda förslaget och

hänvisar i sammanhanget till att statsmakterna så sent som år 1962 beslutat

om avveckling av det överrevisorsinstitut, som förekom vid olika affärsdrivande

verk. I stället bör revisionsansvaret ankomma på riksrevisionsverket

som har att skaffa erforderlig expertis. Bankinspektionen ifrågasätter

— för det fall postbankens verksamhet utvecklas i den av utredningen

föreslagna riktningen — om icke banken bör underkastas tillsyn av inspektionen

på samma sätt som andra banker.

Utredningens förslag till central förvaltning ens uppdelning

under generaldirektören på tre huvudenheter har i allmänhet

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Endast kommerskollegium

ifrågasätter, om byråernas sammanföring i huvudenheter är

ett lämpligt arrangemang. Risk föreligger enligt kollegium för att chefsansvaret

splittras och att verksledningens kontakt med själva verksamheten

försvagas. — I ett par fall har från utredningen avvikande uppfattning

framförts i fråga om hyråernas fördelning på de olika huvudenheterna. Generalpoststyrelsen

finner icke skäl, varför just den kommersiella byrån

skall sammanföras med ekonomibyrån till en huvudenhet, eftersom ekonomifunktionen

i minst lika hög grad har samband med den verksamhet, som

bedrivs inom de till annan huvudenhet hänförda drift-, personal- samt fastighets-

och förrådsbyråerna. Styrelsen föreslår därför, att kommersiella

byrån sammanföres med dessa senare, medan det ekonomiska organet —

ekonomibyrån — kvarstår som självständig huvudenhet under en ekonomidirektör.

Ekonomidirektören får därmed en stark ställning, vilket styrelsen

anser vara riktigt. — Enligt Tjänstemännens centralorganisation bör

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1964

personalbyrån med hänsyn till personalfrågornas betydelse inom verket ges

ställning som egen huvudenhet, varigenom dess chef blir medlem av verkets

direktion. Samma uppfattning hävdas i reservation till generalpoststyrelsens

yttrande av personalbyråchefen inom styrelsen, överbefälhavaren

konstaterar, att försvarsbyråns uppgifter bl. a. avser samordning av samtliga

övriga byråers liksom postbankens krigsplanläggning och att detta förhållande

talar för att byrån icke bör ingå i någon särskild huvudenhet

utan direkt underställas generaldirektören.

Vad av utredningen anförts i fråga om beslutsorgan och b esluts

former samt befogenhetsfördelning inom centraltör

valt ningen har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av remissinstanserna. Detsamma gäller vad utredningen anfört om återverkningarna

för distriktsförvaltningarna av en omorganisation inom centralförvaltningen

och om behovet av en ökad decentralisering av

uppgifter till distriktsförvaltningarna.

Utredningens personalförslag har behandlats främst av generalpoststyrelsen

och Statstjänstemännens riksförbund. Däremot har Sveriges

akademikers centralorganisation icke tagit ställning till förslagen utan förutsatt,

att desamma göres till föremål för förhandlingar i sedvanlig ordning.

1 fråga om befattningarna som chef för huvudenhet ansluter sig generalpoststyrelsen

till utredningens förslag, att cheferna för drifthuvudenheten

samt chefen för postbanken placeras i lönegrad B 7. Tjänstebenämningarna

bör vara överdirektör resp. postbankschef. Den tredje huvudenhetschefen

— som enligt utredningen bör svara för såväl den kommersiella som den

ekonomiska funktionen men enligt generalpoststyrelsen endast för den senare

— föreslås av styrelsen bli placerad i lönegrad B 5 med tjänstebenämningen

ekonomidirektör. — Enligt Statstjänstemännens riksförbund bör alla

tre cheferna för huvudenheterna placeras i lönegrad B 7.

Av byråchefstjänsterna i utredningens förslag föreligger enligt generalpoststyrelsen

icke något behov av den som är knuten till ekonomibyrån.

Chefskapet bör i stället kunna utövas av den nyssnämnde ekonomidirektören

— huvudenhetschefen. Vad i övrigt angår cheferna för byråerna anser

styrelsen liksom Statstjänstemännens riksförbund, att de med hänsyn

till sina uppgifter och sitt ansvar genomgående bör placeras i lönegrad B 4.

Av praktiska skäl bör lämpligen användas särskiljande tjänstebenämningar,

såsom driftdirektör, personaldirektör, kommersiell direktör etc. -— I ett särskilt

yttrande, fogat till generalpoststyrelsens remissvar, har förste postbanksfullmäktigen

Apelqvist och tf postbankschefen Kjellin framhållit, att

eftersom postbankens huvudavdelningar i utredningens förslag placerats i

nivå med byråerna i den övriga styrelsen, hade generalpoststyrelsen bort

föreslå, att även avdelningscheferna inom banken placerades i B 4. — överbefälhavaren

konstaterar, att enligt utredningens organisationstablåer mi
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1964

litärassistenten avsetts tungera som chef för för svar sbyrån. Han konstaterar,

att detta ligger i linje med vad som föreslagits i den nyligen avgivna

militärassistentutredningen.

Avdelningschefernas lönegradsplacering har närmare behandlats av generalpoststyrelsen

och Statstjänstemannens riksförbund, vilka förordat vissa

ändringar i förhållande till utredningens förslag.

Samma remissinstanser tillstyrker utredningens förslag, att cheferna för

distriktsförvaltningarna i likhet med bl. a. distriktscheferna i televerket placeras

i lönegraden B 5.

IV. Departementschefen

I sitt i december 1962 avgivna betänkande har postutredningen lagt

fram förslag om en ändrad och förstärkt organisation för generalpoststyrelsen.

Förslaget syftar i första hand till en utbyggnad av sådana organ

och funktioner, som har betydelse för rationalisering och effektivisering

av postverkets verksamhet. Vidare avser förslaget att ge ökad handlingsfrihet

åt verksledningen samt att möjliggöra delegering av beslutanderätt

inom centralförvaltningen och decentralisering av befogenheter från denna

till distriktsförvaltningarna. I anslutning till sina överväganden av organisationen

har utredningen även tagit upp vissa andra betydelsefulla frågor,

som sammanhänger med och kan sägas bilda grundvalen för både verksamhetens

inriktning och organisationens utformning. Det gäller då exempelvis

postverkets uppgifter och allmänna målsättning, dess förhållande till

andra myndigheter och företag samt dess företagsform.

Vad först angår postverkets uppgifter och allmänna målsättning

konstaterar utredningen, att postverket är ett allmännyttigt

företag. Därmed anses följa en skyldighet i princip att tillhandahålla verkets

tjänster till självkostnadspriser samt att genom ett över hela landet utbrett

nät av postanordningar erbjuda erforderlig postal service och att uppehålla

denna service även i områden, i vilka rörelsen icke är bärkraftig.

Detta senare möjliggöres genom postmonopolet i förening med systemet

med enhetstaxan. Utredningen betonar, att postverkets allmännyttiga karaktär

och delvis sociala inriktning givetvis icke får utesluta företagsekonomiska

bedömanden. Tvärtom bör ökat utrymme ges för sådana i fortsättningen.

— Vad utredningen sålunda uttalat i fråga om de mera generella

riktlinjerna för postverkets verksamhet kan jag i likhet med det stora flertalet

remissinstanser allmänt ansluta mig till. I sammanhanget anser jag

mig dock böra särskilt understryka vikten av att verksledningen strävar

efter att grunda sina dispositioner på företagsekonomiska analyser och

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 19(H 49

bedömningar, så att den ekonomiska innebörden av ett genomförande av

en aktuell servicepolitisk åtgärd eller anordning föreligger helt klar.

Enligt instruktionen för generalpoststyrelsen åligger det denna att vidtaga

och vidmakthålla sådana anordningar, som erfordras för ett tidsenligt

postväsende. Styrelsen har sålunda ansvaret för att postverket successivt

anpassas efter utvecklingen i samhället. Genom denna utveckling förändras

fortlöpande såväl kundernas behov av postala tjänster som postverkets

möjligheter att tillgodose dessa behov. Det är här tillräckligt att

erinra om hur servicebehoven påverkas av de strukturella och sociala förändringarna

i samhället, såsom avflyttningen från landsbygden och folkökningen

i tätorterna, den successiva övergången till femdagasvecka etc.

I fråga om postverkets möjligheter att tillgodose de postala behoven kan

exempelvis hänvisas till hur å ena sidan genom transportväsendets utveckling

och införandet av tekniska hjälpmedel i poströrelsen förutsättningar

skapas för att öka snabbheten i postbefordran men hur å andra sidan bristen

på arbetskraft begränsar postverkets möjligheter att utvidga servicen

inom mera personalkrävande områden. I sista hand blir givetvis utformningen

av servicepolitiken beroende på de ekonomiska resurser i form av

främst postavgiftsmedel som står till förfogande. Då det ekonomiska utrymme

som via taxehöjningar står till förfogande för serviceförbättringar

har sin givna gräns, blir det — som generalpoststyrelsen framhåller i sitt

yttrande — alltid en fråga om avvägning mellan olika servicealternativ.

Det innebär enligt styrelsen, att en förbättring av servicen inom ett område

minskar verkets möjligheter att tillfredsställa andra i och för sig angelägna

behov.

Det är mot den angivna bakgrunden man har alt se den bild av serviceläget,

som tecknas i betänkandet och remissyttrandena. Å ena sidan påvisas

förbättringar i form av kraftigt utbyggda postala anordningar i tätorterna,

fortsatt motorisering och utsträckning av lantbrevbäringen och snabbare

postförbindelser över huvud genom ökat utnyttjande av flyg- och landsvägstransporter.

Ä andra sidan påvisas försämringar. Det gäller exempelvis

servicebegränsningarna vid veckosluten, systemet för postutdelning i villaoch

radhusområden och brister i expressutdelningen.

I likhet med utredningen är jag införstådd med de svårigheter, som postverket

står inför, då det i fortsättningen gäller att ta ställning till angelägna

servicekrav. Man får sålunda här inte bortse från bl. a. sådana förhållanden

som postverksamhetens personalkrävande karaktär i förening med successivt

stigande lönekostnader och ökade rekryteringssvårigheter samt det

begränsade utrymmet för tekniska rationaliseringsåtgärder. Med dessa förutsättningar

aktualiserar praktiskt taget varje mera betydelsefullt övervägande

i fråga om servicepolitiken också eu diskussion om taxenivån. Vidare

får i dylika sammanhang hänsyn givetvis även tagas till elasticitets
-

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1964

förhållandena på kundsidan, som kan medföra att avgiftshöjningar föranleder

trafikbortfall.

Med hänsyn till anförda förhållanden synes det mig angeläget, att postverket

— samtidigt som en allmänt godtagbar standard upprätthålles —

söker utveckla, anpassa och differentiera servicen på ett sådant sätt och i

sådana former, att den på en gång både tillgodoser näringslivets och allmänhetens

speciella önskemål och dessutom på ett naturligt sätt kan inpassas

i verkets organisations- och arbetsmönster. Åtskilligt synes sålunda

kunna vinnas genom ett effektivare utnyttjande av den postala apparaten,

som f. n. kännetecknas av kostnadskrävande driftberedskap föranledd av

de kraftiga belastningsvariationerna i postarbetet. Ett lämpligt organ för

överväganden avseende en sålunda inriktad serviceutveckling utgör den

kommitté, som nyligen tillsatts inom generalpoststyrelsen och som har till

uppgift att kartlägga serviceläget på postbehandlingens område, att inventera

vilka ytterligare servicebehov som finnes samt att utreda de posttekniska,

personella, ekonomiska och sociala förutsättningarna för olika servicealternativs

genomförande. Jag vill i anslutning härtill också hänvisa

till den kommersiella byrå, som i det följande föreslås inrättad inom styrelsen

för att bl. a. syssla med serviceutveckling av det slag jag nyss

nämnde.

Som ett exempel på vad jag i det föregående åsyftat, kan framhållas den

av utredningen antydda möjligheten att genom en servicedifferentiering på

postbefordringens område kunna minska de nuvarande belastningsvariationerna

vid postanstalterna och därmed skapa förutsättningar för en mera

ekonomisk drift. Man tänker sig då närmast en differentiering av brevförsändelserna

i klasser med olika postbehandlingsvillkor och med motsvarande

olika avgiftssatser. Enligt min mening ter det sig naturligt att i

nämnda sammanhang även överväga vilka alternativa möjligheter som kan

finnas när det gäller att minska eller eliminera de drifttekniska och ekonomiska

olägenheterna av belastningsvariationerna, exempelvis genom ändrad

arbetsorganisation, användning av rabatter i större omfattning än hittills

för att stimulera kunder, som har stora inlämningskvantiteter, att leverera

försändelserna sorterade och vid lämpliga tider på dagen. Dessa problemställningar

synes mig lämpligen böra närmare behandlas av generalpoststyrelsens

nyssnämnda servicekommitté.

Vad postutredningen uttalat i sitt betänkande om de krav på snabbhet,

säkerhet och regelbundenhet i postbefordran som bör uppställas, föranleder

ingen erinran från min sida. Detta gäller också det handlingsprogram

för den inrikes postbefordran, som utredningen uppställt när det gäller

snabbheten i postförbindelserna. I vad mån och i vilken takt detta program

sedan kan omsättas i praktiken kommer — som generalpoststyrelsen framhåller

— nära att sammanhänga med utvecklingen av det inrikes trafiknätet

och av själva trafikmedlen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl ur 196''r

1 likhet med utredningen vill jag i fråga om poströrelsen på landsbygden

understryka vikten av att verket fortsätter sina rationaliseringssträvanden

och förbättrar snabbheten i postföringen genom bl. a. motorisering

av lantbrevbäringen. — Vad angår tätorterna har i betänkandet och i remissyttrandena

särskild uppmärksamhet ägnats frågan om tillämpningen

av de där förekommande två formerna för postutdelning, nämligen höghusoch

villabrevbäring. Med hänsyn till att postverkets sätt att tillämpa reglerna

för ifrågavarande postutdelning varit omtvistat, har utredningen liksom

vissa remissinstanser ifrågasatt om icke statsmakterna bör ange närmare

riktlinjer i frågan. — För egen del har jag den uppfattningen, att

det liksom hittills principiellt bör ankomma på postverket att handlägga

servicefrågor i överensstämmelse med statsmakternas allmänna direktiv

för postverksamheten. En sådan ordning synes mig så mycket mera böra

gälla i fortsättningen, som den tidigare i princip beslutade lekmannastyrelsen

för verket avses skola inrättas i samband med omorganisationen. I

denna styrelse skall ingå företrädare för olika områden av svenskt samhällsliv,

varför den bör vara särskilt väl skickad att ta ställning till postverkets

framtida servicepolitik. Avsikten med den nyligen tillsatta servicekommittén

inom generalpoststyrelsen har också varit att få fram ett aktuellt

och tillförlitligt grundmaterial angående servicebehov och servicealternaliv,

som kan bilda utgångspunkt för överväganden och ställningstaganden

inom lekmannastyrelsen. Att statsmakterna under sådana förhållanden

föregriper styrelsens prövning av serviceområdet genom bindande ställningstaganden

till enstaka serviceformer anser jag icke vara lämpligt.

I anslutning till vad jag här anfört vill jag emellertid kraftigt understryka,

att enligt min uppfattning den fortsatta undersökningen av de servicepolitiska

frågor, som tagits upp i utredningens betänkande, bör ske i

en positiv anda, såtillvida att möjligheterna att från organisatoriska och

ekonomiska synpunkter genomföra olika serviceförbättringar ingående

överväges i konstruktivt syfte.

De ekonomiska principerna f ii r postverks a m liete n

har närmare övervägts av utredningen, som betonar att en klarare utformning

av den ekonomiska målsättningen för postverket bör eftersträvas. I

första hand bör enligt utredningen den principen gälla, att intäkterna totalt

och för längre perioder skall täcka kostnaderna för verksamheten, vilka

därvid innefattar avskrivningar på återanskaffningsvärden. Resultatet av

rörelsen bör också medge en tillfredsställande förräntning av det investerade

kapitalet. Härvidlag är det enligt utredningen angeläget att ett preciserat

avkastningskrav uppställes, delta även med hänsyn till det framförda

förslaget att överskottsmedel i resultatsutjämnande syfte bör hållas kvar

inom verket.

Vad utredningen anfört om önskvärdheten av eu någorlunda preciserad

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1964

målsättning för postverket kan jag helt ansluta mig till. En sådan bör finnas

som underlag för inriktningen och planeringen av verksamheten över huvud

och för utformningen av verkets pris- och taxepolitik. Jag anser mig

emellertid i nuvarande läge icke böra gå närmare in på spörsmålet, då som

framgår av det föregående en särskild sakkunnigutredning — affärsverksutredningen

— f. n. är sysselsatt med att utreda och överväga den ekonomiska

målsättningen för de olika affärsverken och med utgångspunkt härifrån

utarbeta riktlinjer för dessas pris- och taxepolitik.

Vad utredningen allmänt uttalat om kostnadstäckning för varje särskild

rörelsegren, kan jag i princip ansluta mig till. Som framgår av utredningens

uttalanden representerar tidningsrörelsen från denna synpunkt särskilda

problem. Jag är för dagen icke beredd att här göra några uttalanden.

Bl. a. bör den nyligen tillsatta utredningen angående tidningspressens ekonomiska

förutsättningar först redovisa sitt resultat.

Utredningen anser, att en större rörelsefrihet för postverket i fråga om investeringar

skulle underlätta en affärsmässig drift och möjliggöra en smidigare

anpassning av resurserna till rörelsens behov. Enligt utredningen bör

därför möjligheter till självfinansiering tillskapas genom inrättandet av någon

slags förnyelsefond. I anledning härav vill jag framhålla, att jag icke

finner några skäl att för postverkets del frångå det system för finansiering

av investeringar, som tillämpas för de affärsdrivande verken överlag och

som innebär bruttoredovisning av investeringsutgifter över kapitalbudgeten.

I detta sammanhang vill jag vidare erinra om att enligt statsmakternas beslut

vid 1962 års riksdag de olika anslagen under varje affärsverksfond numera

sammanförts till i huvudsak ett enda kollektivanslag. Härigenom bör

delvis ha tillgodosetts de krav på ökad handlings- och valfrihet i investeringsplaneringen,

som utredningen föreslagit i fråga om postverket.

Vad angår postbankens ställning inom postverket har utredningen

övervägt, huruvida banken alltjämt bör vara en del av detta eller

brytas ut och bli ett självständigt företag. Utredningen har vid sina överväganden

funnit, att avgörande skäl talar för att postbankens nuvarande

ställning inom verket bibehålies. Härför kan bl. a. anföras, att bankverksamheten

helt bygger på förutsättningen att den kan utnyttja postverkets

över hela landet utspridda nät av postanstalter. Kassatjänsten vid dessa domineras

också av postsparbanks- och postgirotransaktioner, och allmänt gäller

att verkets personal- och lokalbehov, utbildningsprogram etc. väsentligt

påverkas av de anspråk, som bankverksamheten ställer. Under sådana förhållanden

och med hänsyn tagen till att det även ur postbankens synpunkt

bör vara till fördel att som en integrerande del av verket direkt kunna påverka

organisationen av verksamheten vid anstalterna, personalutbildningen

etc. anser jag mig böra biträda utredningens ståndpunkt och således

förorda, att postbanken alltjämt utgör en de! av postverket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 är 1964

Vad angår de ekonomiska betingelserna för postbankens verksamhet kan

jag instämma i de allmänna synpunkter, som utredningen anfört i sammanhanget.

Bankens ekonomiska politik torde sålunda — bl. a. genom lämplig

konsolidering av verksamheten — böra inriktas på att medge en sådan utveckling

av banken, som betingas av utvecklingen inom banksystemet i övrigt.

En aktiv servicepolitik erfordras även i fortsättningen, om banken skall

kunna hävda sig i konkurrensen om insättarnas medel.

För att underlätta och effektivisera postbankens medelsplacerande verksamhet

föreslår utredningen olika ändringar i bankens medelsplaceringsreglemente.

Vissa av dessa är av den karaktär, att med deras genomförande

bör anstå i avvaktan på ställningstagande till kreditinstitututredningens

kommande förslag. I sitt över postutredningens betänkande avgivna yttrande

har emellertid kreditinstitututredningen tillstyrkt, att vissa av de föreslagna

ändringarna i medelsplaceringsreglementet vidtages utan att dess

eget betänkande avvaktas. Frågan om vilka ändringar som i detta sammanhang

bör göras i nämnda reglemente torde få anmälas senare för Kungl.

Maj :t.

Postutredningens förslag att gemensamt bokslut fortsättningsvis skall

upprättas för postsparbanks- och postgirorörelserna tillstyrker jag. Att så

sker får anses naturligt med hänsyn till att de båda rörelsegrenarna administreras

gemensamt och att utvecklingen går mot en allt högre grad av samverkan

mellan dem i fråga om serviceformer. Givetvis bör redovisningssystemet

utformas så att rörelseresultatet fortfarande kan internt fastställas för

vardera rörelsegrenen för sig.

Avslutningsvis vill jag erinra om att den nyssnämnda kreditinstitututredningen

bl. a. bär till uppgift att klarlägga postbankens ställning och uppgifter

i relation till övriga kreditinstitut och att i sammanhanget även pröva

behovet av ändringar i postbankens verksamhetsformer. I * * 4

I betänkandet behandlas även den linjetrafik med postdiligenser,

som postverket bedriver i Norrland huvudsakligen norr om en

linje Östersund—Sollefteå och som omfattar, förutom postbefordran, även

person- och godstrafik. Utredningen redovisar i detta sammanhang de sedan

länge pågående övervägandena av frågan, om huvudmannaskapet i fortsättningen

bör kvarligga hos postverket eller om det bör överföras till statens

järnvägar. För sin del har utredningen funnit avgörande skäl tala för

att den nuvarande ordningen bibehålies. Den har därvid bl. a. tagit fasta på

alt diligenstrafiken på många linjer främst betingas av postverkets strävan

att trygga rimlig postal standard samt att trafiken numera har en omfattning,

som medger en rationell och ekonomisk drift av trafik- och underhållsorganisationen.

För egen del kan jag ansluta mig till de av utredningen anförda synpunk
terna.

Jag vill här erinra om vissa av Kungl. Maj :t under åren 1958 och 1962

4 llihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 141

opaginerad Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj. ts proposition nr lil år 196k

fattade beslut, som innebar att en del av statens järnvägars tidigare billinje.

grupper i övre Norrland överfördes till postverkets förvaltning. Härigenom

kom denna att omspänna all statlig linjetrafik norr om sträckan Östersund

—Sollefteå med ett enda undantag, nämligen den av statens järnvägar alltjämt

drivna linjen övertorneå—Paj ala. Med hänsyn jämväl till angivna beslut

med vad dessa faktiskt innebär i fråga om geografisk uppdelning av

linjetrafiken mellan de båda verken anser jag, att man i detta sammanhang

— som en utgångspunkt för verkens fortsatta trafikpolitiska handlande i berörda

delar av landet —- nu bör kunna fastslå, att huvudmannaskapet för

diligenstrafiken även i fortsättningen skall tillkomma postverket. En sådan

ordning har också ansetts vara den riktiga av de remissinstanser, som yttrat

sig i ämnet.

I betänkandet har utredningen betonat vikten av att diligensrörelsens lönsamhet

fortlöpande ägnas uppmärksamhet, bl. a. för att klarlägga i vad

mån den egentliga poströrelsen belastas med kostnader i en utsträckning,

som innebär subventionering av person- och godstrafiken. Mot att så sker

kan nämligen enligt utredningen resas principiella invändningar, och utredningen

anser, att trafiken i dylikt fall bör stödjas genom särskild medelsanvisning

över riksstaten. I anledning härav vill jag erinra om att i årets statsverksproposition

under det på sjätte huvudtiteln uppförda anslaget Ersättning

till trafikföretag för drift av icke lönsamma busslinjer medel beräknats

för bidrag till postverket till täckning av underskott i diligensrörelsen. Detta

ekonomiska stöd till diligenstrafiken får ses mot bakgrund av de principiella

ställningstaganden i ämnet, som gjorts i den av riksdagen bifallna

propositionen 1963: 191 (SL3U 1, rskr 424) angående riktlinjer för den statliga

trafikpolitiken. I * *

I betänkandet har utredningen vidare behandlat postverkets rela
tioner

med vissa andra företag. Det gäller här närmast företag,

vilkas tjänster postverket tar i anspråk eller vilka i vissa avseenden fullgör

uppgifter liknande postverkets. Främst är då fråga om sådana företag

som televerket, statens järnvägar och flygföretagen. Vad utredningen i sammanhanget

uttalat om angelägenheten av att en effektiv samordning och ett

smidigt samarbete kommer till stånd kan jag ansluta mig till.

Särskild uppmärksamhet ägnar utredningen förhållandet till statens

järnvägar. I det föregående har berörts de problem, som aktualiserats

i anslutning till postverkets diligensrörelse i övre Norrland och som gällt

arbetsfördelningen mellan postverket och statens järnvägar i fråga om den

statliga billinjetrafiken i dessa delar av landet. I övrigt har utredningen behandlat

de samarbets- och samordningsproblem, som följer med att både

postverket och statens järnvägar ägnar sig åt befordran av paketgods, och

vidare frågan om den ersättning som postverket har att erlägga till statens

järnvägar för postbefordran.

opaginerad Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 196b

Beträffande de båda verkens paketrörelser framhåller utredningen, att

dessa bör ges en sådan utformning att de på ett för kunderna fördelaktigt

sätt kompletterar varandra. Därvid bör vardera verket inrikta sin trafik på

det slag av sändningar, som bäst passar dess organisation, postverket närmast

på befordran av det mindre godset och statens järnvägar på transporter

av det tyngre och mera skrymmande godset. Enligt utredningen bör verken

söka få till stånd ett samarbete i taxefrågor, som syftar till en sådan

lämplig fördelning av pakettrafiken. Generalpoststyrelsen har ställt sig positiv

till ett sådant samarbete, medan järnvägsstyrelsen ifrågasätter värdet av

detsamma.

I fråga om den av postverket utgivna ersättningen för statens järnvägars

postbefordran har de grunder som gäller för bestämningen av angivna ersättning

sedan länge varit omtvistade mellan verken. För drygt tio år sedan

utsåg dessa särskilda delegerade med uppdrag att gemensamt utreda frågan

om posttransportersättningen. Några resultat av detta arbete har ännu icke

redovisats, vilket utredningen beklagar. För egen del finner jag det anmärkningsvärt,

att angivna utredningsarbete icke kunnat drivas fram fortare,

och det är min avsikt att påskynda detsamma. Inom kommunikationsdepartementet

kommer vidare att närmare undersökas de förut berörda, av utredningen

aktualiserade samordningsproblemen i fråga om de båda verkens

paketrörelser.

I anslutning till behandlingen av postverkets förhållande till andra myndigheter

går utredningen också in på frågan om en sam m ant öring

av postverkets frimärkstryc k eri och riksbankens sedeltryckeri.

Den erinrar därvid om generalpoststyrelsens tidigare planer

på att flytta ut sitt frimärkstryckeri från de nuvarande lokalerna i centralposthuset

i Stockholm till en nybyggnad i anslutning till verkets industrianläggningar

i Ulvsunda. Det var i anledning av bl. a. dessa planer,

som T957 års riksdag uttalade, att förutsättningarna för en samordning av

de båda tryckerierna borde klarläggas, innan de aktuella byggnadsplanerna

sattes i verket. Utredningen har också låtit utföra en i betänkandet redovisad

expertundersökning. Med hänsyn till resultatet av denna och då generalpoststyrelsen

numera anser, att frimärkstryckeriet tills vidare bör vara

kvar i nuvarande lokaler, finner jag i likhet med utredningen, att frågan

om en sammanföring av tryckerierna icke nu är aktuell.

1 fråga om tjänstebrevsrätten för statliga mydigheter anser jag

i likhet med postutredningen, att den bör bibehållas med i huvudsak hittillsvarande

utformning. Detsamma gäller det system, som tillämpas med

summarisk beräkning och betalning av ersättningen till postverket för dess

hantering av den statliga tjänstebrevsposten. En sådan ordning synes ligga

väl i linje med aktuella strävanden inom postverket att förenkla debiteringsformerna

i förhållande till stora kunder eller med avseende å mera

betydande sändningar. Jag kan dock ansluta mig till vad utredningen och

opaginerad Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj. ts proposition nr Hi år 196k

vissa remissinstanser uttalat om önskvärdheten av förbättringar av nu tilllämpade

metoder för beräkning av postverkets ersättning. Förbättringar är

härvidlag angelägna från synpunkten att dels åstadkomma förenklade förfaranden,

dels möjliggöra en smidigare anpassning av ersättningsnormerna

till successivt ändrade förhållanden. Enligt vad jag inhämtat undersöker

generalpoststyrelsen f. n. ifrågavarande problem. Sålunda pågår inom styrelsen

en utredning, som avser att få fram en förenklad statistisk metod för

bestämningen av ersättningen. Resultatet beräknas kunna redovisas mot

slutet av detta år.

Vad angår den tjänstebrevsrätt, som tillerkänts vissa icke statliga institutioner,

har utredningen föreslagit dess slopande. För egen del kan jag i

likhet med generalpoststyrelsen icke finna skäl att nu ompröva denna

fråga, till vilken statsmakterna tog ställning så sent som 1957. Däremot

anser jag, att generalpoststyrelsen bör genomföra en tidigare anbefalld

men av olika skäl länge uppskjuten undersökning av icke-statliga myndigheters

tillämpning av tjänstebrevsrätten. En sådan undersökning kan tänkas

leda till att tjänstebrevsrätten i särskilda fall omprövas. Den kan

också ge underlag för utarbetande av mera vägledande anvisningar i fråga

om bur denna får utnyttjas.

1 postutredningens betänkande ägnas ett ganska betydande utrymme åt

frågan om den lämpliga företagsformen för postverket och

om de ekonomiska befogenheter som bör tillkomma detta. I och

lör sig anser utredningen önskvärt, att en ny företagsform skapas för postverket.

Härvid tänker den sig ett slags fristående offentligrättsligt rättssubjekt

med betydande ekonomisk rörelsefrihet. Förslaget har emellertid endast

en skissartad karaktär, och utredningen förutsätter, att denna från

olika synpunkter komplicerade fråga får i särskild ordning närmare undersökas

och övervägas. I avvaktan härpå förordas för postverkets del vissa

reformer inom affärsverksformens ram. Dessa reformer

siktar — som framgått av det föregående — dels till ökad rörelsefrihet

i fråga om avgiftssättning, resultatutjämning och investeringar, dels till

ökade befogenheter i fråga om personal- och lönepolitiken. I senare hänseendet

föreslås vidgade möjligheter att inrätta tjänster, rätt till tjänsteförteckningsrevision

etc.

I anslutning till utredningens synpunkter på en ny företagsform vill

jag erinra, att frågan härom behandlades av 1953 års företagsformsutredning

i dess år 1960 avgivna slutbetänkande. Däri uttalades att något

behov icke förelåg av att genom särskild lagstiftning tillskapa en ny företagsform

och att valet därför alltjämt borde stå mellan affärsverksoch

bolagsformen, då det gällde att skapa en lämplig driftorganisation för

statlig affärsverksamhet. Vid riksdagsbehandlingen år 1962 av vissa av företagsformsutredningens

förslag gjordes från statsmakternas sida inga ut
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 196b 57

talanden i denna fråga, som gav uttryck åt en från nämnda utredning avvikande

bedömning.

Vad angår den skiss till ny företagsform för postverket, som postutredningen

framlagt, anser jag i likhet med flera remissinstanser den vara ett

värdefullt bidrag till den allmänna debatten kring formerna för den statliga

affärsverksamheten. Fortsatta överväganden i ämnet — som knappast

skulle kunna begränsas till enbart postverket — synes dock tills vidare böra

anstå. Närmast till hands ligger sålunda enligt min mening att söka klarlägga,

i vad mån inom ramen för den nuvarande affärsverksformen åtgärder

kan vidtagas, som ger verksledningarna möjlighet till ökad ekonomisk

rörlighet och affärsmässighet i deras handlande. Såsom förut nämnts har

postutredningen själv -— i avvaktan på tillskapandet av en ny företagsform

för postverket — föreslagit, att inom ramen för nuvarande affärsverksform

vissa partiella reformer omedelbart genomföres, som ger verksledningen

ökad handlingsfrihet. I anledning av detta förslag vill jag framhålla, att

frågan om förutsättningarna och utrymmet för sådana åtgärder får bedömas

i ett större sammanhang och då med beaktande av resultaten av olika pågående

utredningar och överväganden. Jag syftar härvidlag bl. a. på den

förenämnda affärsverksutredningen, vilken har att lägga fram förslag till

ekonomisk målsättning för affärsverken och riktlinjer för dessas pris- och

taxepolitik. På det personal- och lönepolitiska området knytes intresset särskilt

till lösningen av tjänstemännens förhandlingsrätt och till utredningsarbetet

kring de fortsatta formerna för det lönepolitiska förhandlingsarbetet.

Vad jag nu sagt innebär i stort sett, att jag för postverkets del icke finner

anledning att nu föreslå någon ändring i gällande fördelning av befogenheterna

på de ekonomiska och lönepolitiska områdena mellan riksdagen,

Kungl. Maj :t och ifrågavarande affärsverk.

1 samband med frågan om ökade befogenheter för verksledningen inom

ramen för en tills vidare bibehållen affärsverksform har utredningen redovisat

sina synpunkter på utformningen av styrelsen för postverket och på

uppbyggnaden av den externa revsionen. Till den förra frågan skall jag

återkomma i det följande vid behandlingen av utredningens organisationsförslag.

Vad angår spörsmålet om den externa revisionen vill jag sammanfattningsvis

framhålla, att denna enligt utredningen även i fortsättningen

bör utövas av statsrevisorerna och riksrevisionsverket. Vad beträffar postbanken

föreslår utredningen, att revision dessutom skall utföras av ett särskilt

för ändamålet inrättat revision sinstitut. I anledning härav

vill jag framhålla, att utredningens förslag i denna del närmast innebär

återinförandet av ett överrevisorsinstitut av det slag, som tidigare fanns vid

olika affärsdrivande verk men som slutligt avvecklades genom beslut av

statsmakterna 1962. I likhet med de remissinstanser, som yttrat sig i frågan,

kan jag icke biträda utredningens förslag. I stället bör till riksrevisions
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1964

verket knytas den särskilda expertis, som må erfordras för här avsedd

granskning av postbankens verksamhet.

Som ett led i sina strävanden att på olika sätt öka förutsättningarna för

ekonomisk rörlighet och affärsmässighet när det gäller postverkets drift har

utredningen till särskild behandling tagit upp frågan om bestämmanderätten

över postmedlen. Dessa har f. n. enligt grundlagen karaktär

av bevillning, varför bestämmanderätten i princip är förbehållen

riksdagen. Utredningen framhåller, att postmedlen trots sin bevillningsnatur

icke har något med skatter att göra. Liksom järnvägs- och teleavgifterna

är de i själva verket att betrakta som betalning för en statlig prestation.

Utredningen föreslår därför, att postavgifternas karaktär av bevillning slopas.

Vidare bör enligt utredningen en fördelning av inflytandet över avgifterna

komma till stånd på så sätt att riksdagen anger de allmänna riktlinjerna

för taxepolitiken, medan Kungl. Maj:t och postverket har att bestämma

taxans struktur och de enskilda avgifterna. För egen del anser jag, att

avgjorda fördelar skulle stå att vinna med ett genomförande av utredningens

förslag. Förutsättningar skulle därmed skapas för en avgiftssättning,

som snabbare och smidigare kunde anpassas till kostnadsutvecklingen

och till de konkurrens- och marknadsförutsättningar, som gäller för de

särskilda rörelsegrenarna inom postverket.

Det må här konstateras, att även författningsutredningen i sitt nyligen

avgivna slutbetänkande föreslagit, att postavgifternas bevillningskaraktär

upphäves. I betänkandet förutsätts för övrigt i fråga om samtliga statliga

avgifter, att en uppdelning av befogenheterna i regel sker mellan riksdagen

och Kungl. Maj :t, som nära överensstämmer med vad postutredningen tänkt

sig för postavgifternas del. Då ifrågavarande problem sålunda kommer upp

till behandling i ett vidare sammanhang vid den fortsatta beredningen av

författningsutredningens förslag, anser jag mig här icke böra framlägga

förslag om ändring av postmedlens statsrättsliga karaktär.

Härefter skall jag övergå till att behandla postverkets och då i första

hand generalpoststyrelsens organisation. Centralförvaltningen

är f. n. behäftad med vissa klart framträdande brister. Sålunda är

arbets- och ansvarsfördelningen mellan byråer och andra organisatoriska

enheter i åtskilliga fall oklar. Vidare är funktionssambandet mellan olika

arbetsuppgifter icke tillräckligt beaktat. Detta är särskilt markant i fråga

om ekonomi- och personalärendena, där handläggningen är splittrad på ett

flertal byråer. Ett för stort antal organisatoriska enheter är också direkt

underställda generaldirektören, vilket gör ledningsutövningen tungrodd.

Det är dessutom angeläget att överväga organisationen av styrelsen med

hänsyn till de ökade krav, som enligt det föregående bör ställas på denna

i fråga om affärsmässighet och företagsekonomiskt riktig uppläggning av

verksamheten.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 196b

Nu angivna förhållanden har beaktats av postutredningen, som i sitt betänkande

lagt fram förslag om ändring och förstärkning i olika hänseenden

av centralförvaltningens organisation. Utredningens förslag har

i allt väsentligt tillstyrkts vid remissbehandlingen. För egen del finner jag

det väl ägnat att läggas till grund för en omorganisation av styrelsen. Då

jag i det följande redovisar mina ställningstaganden till utredningens olika

delförslag, avser jag att i första hand behandla centralförvaltningens organisation

på byråer och huvudenheter. Därefter kommer jag att ta upp

frågan om utformningen av verkstyrelsen. — I fråga om postbanken får

jag erinra om att denna så sent som år 1961 fått en ny intern organisation,

varför banken här huvudsakligen behandlas från synpunkten av dess ställning

i huvudenhetsorganisationen och dess relationer till verksstyrelsen.

Innan jag går vidare, vill jag först nämna att utredningen förordat, att

benämningen generalpoststyrelsen på postverkets centralförvaltning ändras

till poststyrelsen. Jag har icke något att erinra mot att så sker.

Utredningens förslag till byråindelning innebär, att styrelsens

nuvarande fem byråer och en fristående avdelning ersättes med sex byråer

jämte en särskild avdelning, nämligen en driftbyrå, en personalbyrå, en

fastighets- och förrådsbyrå, en försvarsbyrå, en ekonomibyrå, en kommersiell

byrå och en juridisk avdelning. En byrå tillkommer sålunda genom

att den nuvarande försvarsavdelningen omvandlas till en försvarsbyrå.

Den särskilda juridiska avdelningen har i sin tur bildats genom

en utbrytning av ombudsmannaexpeditionen ur den nuvarande personalbyrån.

Allmänt kan sägas att de av utredningen föreslagna byråerna

i ganska betydande utsträckning har sin motsvarighet i de nuvarande.

Detta utesluter icke, att väsentliga omfördelningar skett av uppgifter och

befogenheter och att vissa byråer organisatoriskt utbyggts.

I stora drag synes mig utredningens förslag innebära en lämplig fördelning

av arbetsområdet mellan de olika berörda enheterna. Koncentrationen

av likartade uppgifter till samma byråer liksom förstärkningen av byråernas

resurser i olika hänseenden bör vara ägnad att patagligt öka poststyrelsens

effektivitet. Särskilt betydelsefullt anser jag vara, att enligt förslaget

väsentligt ökade resurser skall ställas till förfogande för ekonomisk

planering, kostnadskalkylering och kostnadskontroll samt för rationaliseringsverksamhet.

Enligt min mening borde dock i ett viktigt hänseende den

funktionellt betingade omfördelningen av uppgifterna mellan byråerna ha

drivits längre, nämligen i fråga om de juridiska samt reglemcnts- och instruktionsbetonade

göromålen. Likaså anser jag, att den kommersiella

funktionens betydelse bort ytterligare beaktas. Mina egna förslag i dessa

liksom i vissa andra hänseenden kommer jag att redovisa i det följande

i samband med en översiktlig genomgång av de olika byråernas verksamhetsfält.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 196i

Vad först angår driftbyrån kommer den liksom nu att svara för bl. a.

frågor, som rör postdirektionernas och postanstalternas organisation och

administration, hantering och befordran av post mellan olika orter och

postutdelning i alla former. —- Anmärkas bör att inom byrån ökade resurser

kommer att avdelas för inspektionsverksamhet. Detta sammanhänger

med den förutsatta ytterligare decentraliseringen av uppgifter och befogenheter

till regionala och lokala instanser. Den förstärkning av rationaliseringsverksamheten

inom verket, som bedömts erforderlig, skall närmast

ske genom tillskapandet av en särskild rationaliseringsavdelning inom driftbyrån.

Enligt utredningens förslag avses på driftbyrån tills vidare böra handläggas

de uppgifter, som sammanhänger med administrationen av diligenstrafiken.

Utredningen har emellertid övervägt, om icke den sektion

där diligensärendena handläggs lämpligen skulle kunna förläggas till en

med hänsyn till diligensnätets geografiska utbredning lämplig ort i Norrland,

exempelvis Umeå. Utredningen anser, att förutsättningarna härför

bör undersökas i särskild ordning. I sitt remissyttrande har arbetsmarknadsstyrelsen

uttalat, att den finner en utflyttning önskvärd från olika

synpunkter. Styrelsen anser Lycksele vara en lämplig ort, eftersom postverket

där redan har en service- och reparationscentral för diligenstrafiken.

För egen del finner jag flera skäl tala för att den verksamhet inom

styrelsen, som innefattar den löpande förvaltningen av diligensrörelsen, decentraliseras

till en ort inom det betjänade trafikområdet i övre Norrland.

De fortlöpande bedömningarna av personal-, material- och anskaffningsfragoina,

de grundläggande utredningarna och övervägandena i fråga om

trafikens inriktning och tidtabellernas utformning ävensom den successiva

samordningen av verksamheten överhuvud taget, som kräver kontakter

med de regionala distriktsförvaltningarna inom postverket och statens järnvägar

samt med länsstyrelserna, synes vinna på ett sådant arrangemang.

Givetvis bör i dylikt fall de centrala ledningsuppgifterna och de principiella

ställningstagandena alltjämt lcvarligga inom styrelsen. Mina sålunda

gjorda överväganden har lett mig till uppfattningen, att en undersökning

syftande till en utflyttning bör genomföras utan tidsutdräkt. Undersökningen

synes i första hand böra inriktas på en förläggning till Lycksele,

som redan i dagens läge är en betydelsefull replipunkt för diligensrörelsen.

Jag ämnar senare för Kungl. Maj :t anmäla frågan om denna undersökning.

Utöver de uppgifter, som enligt utredningen bör åvila driftbyrån, vill jag

förorda att ytterligare en ärendegrupp föres dit. Jag tänker på den verksamhet,

som f. n. bedrivs av styrelsens för svar savdelning. Denna enhet föreslås

av utredningen omvandlad till en särskild försvarsbyrå. Enligt min

mening föreligger icke tillräckliga skäl att för här avsedda arbetsuppgifter

tillskapa en särskild byrå. Ifrågavarande organisationsenhet, som även

i fortsättningen skall förestås av en arvodesanställd militärassistent, sy
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1964-

nes i stället — och då lämpligen med bibehållande av benämningen försvarsavdelning

— böra sortera under driftbyrån. Den postala beredskapsplanläggningens

nära anknytning till driftfunktionen talar för ett sådant

arrangemang, vilket icke bör försvåra den samordnande verksamhet, som

försvarsorganet utövar i förhållande till styrelsens övriga byråer samt postbanken.

Vad angår personalbyrån innebär utredningens förslag, att alla löne- och

avtalsfrågor samt rekryterings-, personalvårds- och utbildningsfrågor sammanföres

till denna byråenhet. Jag finner detta riktigt och anser, att bättre

förutsättningar därigenom skapas för en progressiv och målmedveten personalpolitik.

Vid remissbehandlingen har ett par remissinstanser ansett,

att centrala företagsnämndens kansli icke bör knytas till personalbyrån,

vilket utredningen föreslagit, utan till driftbyrån. Jag kan väl finna vissa

skäl tala för den senare ståndpunkten men anser dock, att verksamheten

har en sådan nära anknytning till verkets personalfunktion, att den bör

föras till personalbyrån.

Fastighets- och förrådsbyrån i utredningens organisationsplan motsvarar

i stort sett den nuvarande intendentsbyrån. Vad utredningen anfört om

arten och omfattningen av den upphandlings- och förrådsverksamhet, reparationstjänst,

byggnadsverksamhet och fastighetsförvaltning, som även

i fortsättningen bör finnas i postverket och där hållas samman av ifrågavarande

byrå, ger icke anledning till erinran från min sida. Detsamma

gäller vad utredningen uttalat om den lämpliga omfattningen och inriktningen

av den likaledes under byrån sorterande industriella verksamheten.

De uppgifter, som sammanhänger med administrationen av angivna

olika verksamhetsgrenar, är omfattande och betungande. Den avlastning

från byrån, som uppkommer genom att vissa personal- och ekonomiärenden

flyttas över till andra organisationsenheter, är därför väl motiverad

från arbetsbelastningssynpunkt. — Enligt min mening föreligger icke tillräckliga

skäl för en ändring av byråns benämning. Den bör därför även

fortsättningsvis benämnas intendentsbyrån.

Den av utredningen föreslagna kommersiella byrån har stora likheter

med den nuvarande författningsbyrån. Dess uppgifter kan i stort sett indelas

i två huvudgrupper. Den ena avser kommersiell verksamhet i vidsträckt

mening. Däri innefattas då i första hand frågor avseende rörelsegrenarnas

eller servicens anpassning till förändrade behov hos allmänheten

samt vidare frågor rörande villkoren för postverkets tjänster och då

bl. a. prissättningen på dessa. Härmed följer arbetet med postverkets taxor,

handläggning av frågor rörande rabatter och avgiftsnedsättningar. Till den

kommersiella verksamheten hör dessutom reklamärenden samt administration

av kundtjänst-, reklamations- och adressregisterverksamhet. Den andra

gruppen av uppgifter har en kansli- och författningsbetonad karaktär.

Det är här i första hand fråga om utfärdande, tillämpning och tolkning av

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 74/ år 196k

postala grundförfattningar — i första hand allmänna poststadgan — samt

utformning och redigering av olika föreskrifter för posttjänsten såsom reglementen,

instruktioner och allmänna cirkulär. Till gruppen hör även frågor

rörande internationella postavtal, ärenden rörande tjänstebrevsrätt och

frankeringsfrihet etc.

För egen del har jag vid mina överväganden beträffande den föreslagna

kommersiella byråns uppbyggnad och arbetsuppgifter känt tveksamhet från

två olika synpunkter. Sålunda kan jag icke finna, att sammanföringen av

de författningsbetonade och kommersiella uppgifterna är ändamålsenlig.

Ifrågavarande båda slag av uppgifter har olikartad karaktär, och arbetstekniskt

och med hänsyn till personalens utbildning och erfarenheter ställer

de skilda krav. Vad angår de författningsbetonade göromålen, synes

det mig mera naturligt att i stället sammanföra dessa med den verksamhet,

som skall utövas av den föreslagna juridiska avdelningen. Vidare kan

jag beträffande de kommersiella aktiviteterna icke finna, att dessa enligt

utredningens förslag fått det stöd i organisationen, som måste anses önskvärt.

Jag har i det föregående redogjort för de svårigheter, som postverket

i dagens läge ställs inför, då det gäller att tillgodose näringslivets och allmänhetens

krav på postal service. Jag kan härjämte peka på den kännbara

konkurrens, varunder vissa av postverkets rörelsegrenar f. n. arbetar.

Det är under sådana förhållanden av utomordentligt stor betydelse, att det

inom verkets centralförvaltning finnes en organisatorisk enhet, som effektivt

kan driva de kommersiella aktiviteterna. Dessas omfattning och

särskilda karaktär motiverar enligt min uppfattning, att en särskild byrå

anförtros uppgiften att svara för dem.

Under hänvisning till det anförda föreslår jag, att postverkets nya organisation

skall innefatta en kommersiell byrå, uteslutande inriktad på de

i det föregående redovisade kommersiella arbetsuppgifterna, samt en kanslibyrå

som skall svara för både de nyssnämnda författnings- och kanslibetonade

uppgifterna och de ärenden, som enligt utredningens förslag skulle

handläggas på den juridiska avdelningen.

Vad slutligen angår ekonomibyrån kan jag i allt väsentligt tillstyrka vad

utredningen föreslagit i fråga om dess utformning och uppgifter. Härigenom

koncentreras den f. n. på flera byråer uppdelade handläggningen av

ekonomifrågor till en byrå. Denna skall bl. a. svara för postverkets centrala

bokföring och den kamerala revisionen. Den kontrollerande funktionen

kommer emellertid att förstärkas i anslutning till genomförandet av ett

nytt system för kostnadsredovisning och kostnadskontroll. Särskilt betydelsefullt

är att ekonomibyrån även får karaktären av stabsorgan med allmänt

utredande och planerande uppgifter på det ekonomiska och statistiska

området.

Vid sina överväganden av ekonomibyråns uppgifter har utredningen funnit,

att vissa göromål som åvilar styrelsens nuvarande ekonomiorgan när
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 1964

mast av datatekniska skäl bör överföras till postbanken. Det gäller gransknings-

och revisionsuppgifter beträffande postanvisnings-, foltpensionsoch

barnbidragsrörelserna. Jag finner en sådan åtgärd riktig. — Däremot

kan jag icke dela utredningens uppfattning, att även ansvaret för postanvisningsrörelsens

administration nu skall överföras till postbanken. Frågan

om en sådan överflyttning synes böra anstå i avvaktan på resultatet av den

expertutredning, som styrelsen tillsatt för att få närmare undersökt vissa

med den kontantlösa betalningsförmedlingen sammanhängande utvecklingsproblem.

Utredningens förslag om att tillskapa ett särskilt sekretariat åt verkets

generaldirektör tillstyrker jag. Som generalpoststyrelsen framhållit i sitt

yttrande bör detta sekretariat jämväl ha till uppgift att betjäna verksstyrelsen

och den i det följande nämnda direktionen.

Mina ställningstaganden i det föregående innebär, att poststyrelsens organisation

skall omfatta följande sex byråer, nämligen en driftbyrå, en personalbyrå,

en intendentsbyrå, en kanslibyrå, en ekonomibyrå och en kommersiell

byrå. Som ytterligare organisatorisk enhet tillkommer postbanken.

Jag delar utredningens uppfattning, att en direktion, som innefattar förutom

generaldirektören, cheferna för så många enheter, blir alltför stor för

att kunna arbeta effektivt. En mindre krets för ledningsutövningen bör eftersträvas.

Utredningen har härvidlag funnit en lämplig lösning vara att

organisera centralförvaltningen på tre huvudenheter, vilkas chefer

jämte generaldirektören ingår i en direktion. Därvid skulle postbanken utgöra

en huvudenhet, och styrelsens övriga byråer sammanföras till två andra

huvudenheter. Utredningens förslag i denna del, som tillstyrkts av nästan

alla remissinstanser, anser jag medföra betydande fördelar, och jag biträder

därför detsamma. Ett genomförande av förslaget synes mig på ett

väsentligt sätt underlätta arbetet för verksledningen och möjliggöra för

denna att i ökad utsträckning inrikta sig på från verkets synpunkt principiella

och väsentliga frågeställningar.

Beträffande byråernas fördelning på huvudenheter föreslår jag — med

hänsyn tagen till de av mig i det föregående föreslagna ändringarna i byråorganisationen

— att drift-, personal-, intendents- och kanslibyråerna sammanföres

till en huvudenhet. Dessa byråer har det gemensamt, att de mera

direkt har anknytning till de postala driftfunktionerna. De återstående två

byråenheterna, d. v. s. ekonomibyrån och kommersiella byrån, bildar i sin

tur med de funktioner som tilldelats dem en naturlig huvudenhet.

Högsta beslutande instans i verket blir eu kollegialt beslutande

lekmannastyrelse. Inrättandet av sådana styrelser vid de affärsdrivande

verken kan sägas i princip ha beslutats redan vid 1962 års riksdag.

För postverkets del har emellertid med beslutets genomförande hittills

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1964

fått anstå i avvaktan pa ställningstagandet till postutredningens förslag.

Då en lekmannastyrelse nu skall tillskapas, anser jag, att den bör få i huvudsak

den storlek och sammansättning, som utredningen föreslagit. Antalet

ledamöter torde sålunda utgöra högst sju. Då styrelsens ansvarsområde

skall innefatta såväl den egentliga poströrelsen som bankrörelsen, bör bland

ledamöterna finnas lämpligen två sakkunniga i fråga om bank- och kreditväsendet.

Vidare synes i styrelsen böra ingå företrädare för kundintressena

och en ledamot med ekonomisk sakkunskap.

Då styrelsen förutsättes innefatta banksakkunniga, saknas enligt utredningen

anledning att längre bibehålla de särskilda postbanksfullmäktige.

I detta sammanhang bör uppmärksammas att de jourhavande uppgifter

i fråga om postbanken, som postbanksfullmäktige hittills haft mellan styrelsemötena,

enligt utredningens förslag skall övertagas av en särskild

delegation bestående av generaldirektören, de båda banksakkunniga

i styrelsen och postbankschefen. Vad sålunda föreslagits föranleder ingen

erinran från min sida. Detsamma gäller vad utredningen förordat i fråga

om beslutsformer och befogenhetsfördelning inom poststyrelsen. — Till frågan

om att inrätta en särskild kollegial nämnd för disciplinärenden inom

styrelsen avser jag att återkomma i samband med utfärdandet av en ny

instruktion för styrelsen.

Den här förordade omorganisationen, som närmare framgår av

en tablå vilken torde få fogas som bilaga till detta protokoll, synes lämpligen

böra genomföras vid årsskiftet 1964/6 5. Härigenom skapas

möjligheter att i god tid förbereda myndighetens organisatoriska omvandling

och vidtaga de åtgärder i olika hänseenden, som därvid blir påkallade.

Härvidlag bör bl. a. en riktpunkt vara, att utnämningarna å lediga tjänster

sker i god tid före omorganisationens ikraftträdande.

Utredningen utgår vid sina organisationsöverväganden bl. a. från förutsättningen,

att en ytterligare decentralisering av befogenheter

och uppgifter skall ske från poststyrelsen till di strikt sförvaltningarna

(postdirektionerna). Några mera preciserade förslag

har visserligen icke utarbetats härvidlag. Men cheferna för distriktsförvaltningarna

avses böra få ökade befogenheter att inrätta tjänster och bestämma

deras antal samt att besluta om utnämningar. Avsikten är vidare, att

de skall få det fulla ansvaret för organisationen av de postala anordningarna

på landsbygden. För egen del stöder jag i princip tanken på en ytterligare

decentralisering av befogenheter till distriktsförvaltningarna. Det

torde böra åvila poststyrelsen att närmare pröva den lämpliga omfattningen

av en dylik decentralisering. De organisatoriska förändringar för distriktsförvaltningarnas

del, som kan följa härav ävensom i övrigt av den organisatoriska

omläggningen inom poststyrelsen, bör likaledes närmare övervägas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj. ts proposition nr 141 år 1964

Inom ramen för här framlagda organisationsförslag bör vissa chefstjänster

inrättas i poststyrelsen, i första hand en driftdirektör i Bp 6

som chef för drifthuvudenheten och en ekonomidirektör i Bp 5 som chef

för den ekonomiska och kommersiella huvudenheten. I samband därmed

bör en befattning som överdirektör i Bp 5 utgå ur personalförteckningen.

Vad angår chefsskapet för de sex byråerna i organisationsförslaget finnes

i personalförteckningen redan upptagna en överintendent i Bp 4 som chef

för intendentsbyrån och tre byråchefer i Bo 3. Ifrågavarande överintendentstjänst

synes böra omvandlas till tjänst i Bo 4. Vidare bör två nya byråchef

stjänster inrättas, den ena i Bo 4 och den andra i Bo 3, varav den

förra hänför sig till driftbyrån. För generaldirektörens sekretariat bör tillskapas

en tjänst som avdelningsdirektör i Be 1. Inom postbanken finnes

— i nivå med byråcheferna i poststyrelsen i övrigt — tre avdelningschefer,

varav två i Be 3 och en i Be 1. Alla tre bör i fortsättningen vara placerade

i Be 3 med tjänstebenämningen bankdirektör. Slutligen bör cheferna för

de sju distriktsförvaltningarna uppflyttas från nuvarande Bp 3 till Bp 4.

I samband därmed bör deras tjänstebenämning ändras från distriktschef

till postdirektör.

I det föregående har organisationsövervägandena begränsats till verksamhetens

fördelning på byråer och huvudenheter. Utredningen har emellertid

även framfört förslag angående dels uppdelning av verksamheten

inom byråerna på avdelningar, dels lönegradsplaceringen

av avdelningschefstjänsterna. Det bör enligt min mening

ankomma på poststyrelsen själv att inom ramen för den här föreslagna

organisationen och med ledning av utredningsbetänkande! och remissyttrandena

genomföra en lämplig avdelningsorganisation. Möjlighet att inrätta

byrådirektörstjänster för ledning av avdelningarna har styrelsen redan.

För de fall avdelningsdirektörsbefattningar i B 1 aktualiseras, får styrelsen

inkomma till Kungl. Maj :t med förslag om inrättande av sådana.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att i den utsträckning, som erfordras

i samband med genomförandet av förslaget, uppföra tjänster på

övergångsstat och utfärda övergångsbestämmelser i övrigt.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

I. godkänna av mig föreslagna riktlinjer för omorganisation

av postverket;

II. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen

för postverket som föranleds av vad jag

föreslagit;

III. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de övergångsanordningar

som erfordras i anledning av omorganisatio
-

nen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 196b

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Kurt Garpefält

opaginerad Kontrollera mot PDF

Generalpoststyrelsens nuvarande organisation

Bilaga

Personalbyrån

Byråchef B 3

Driftbyrån

Överdir. o.

souschef B 5

Författnings
byrån
Byråchef

B 3

Intendentsbyrån

Överintendent

Postbanken

Postbankschef

Försvarsavd.

Militärass.

Kameralbyrån

Byråchef B 3

Driftavd.

Avdelningschef

Finansavd.

Avdelningschef

Allmän avd.

Avdelningschef

Generaldirektör och chef

Förslag till ny organisation för poststyrelsen

Postbankschef B 5

POSTBANK

Försvarsavd.

Militärass.

Driftdirektör B 6

Generaldirektör B 9

Ekonomidirektör B 5

Driftbyrån

Byråchef

'' B 4

Personalbyrån

Byråchef

''B 3

Kanslibyrån

Byråchef

B 3

Ekonomibyrån

Byråchef

B 3

Intendentsbyrån

Överintendent

B 4

Kommersiella

byrån

Byråchef

B 3

Allmän avd.

Bankdirektör

B 3

Finansavd.

Bankdirektör

B 3

Driftavd.

Bankdirektör

B 3

Sekretariat

Avdelningsdirektör B 1

Styrelse, bestående av generaldirektören

och högst sex av Kungl. Maj:t''

förordnade ledamöter

Kungl. Maj:ts proposition nr lil år 196i

opaginerad Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 196b

Innehållsförteckning

I. Inledning................................................... 3

1. Utredningsuppdraget m. m................................. 3

2. Postverkets nuvarande organisation och uppgifter m. m....... 4

3. Postverkets uppgifter i fråga om stämpelväsendet............ 7

II. Utredningen ................................................ 7

1. Allmänna principer för postverksamheten.................... 7

2. Ekonomiska principer för postverksamheten ................ 10

3. Postbankens ställning och ekonomiska politik................ 13

4. Postverkets diligens trafik .................................. 15

5. Postverket och vissa andra företag.......................... 17

6. Postverkets företagsform och ekonomiska befogenheter........ 19

7. Allmänna överväganden om ändrad organisation för postverkets

centralförvaltning.......................................... 22

8. Förslag till ny organisation för postverkets centralförvaltning .. 25

9. Personalförslag ...........................................29

III. Yttranden.................................................. 32

IV. Departementschefen...................................... 48

Bilaga ...................................................... 67

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

640272

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. BU 1964:47 Utlåtande i anledning av dels framställning från fullmäktige i riksbanken angående Tumba pappersbruk, in. m., dels i ämnet väckt motion. a5 i texten
  2. Rskr. 1964:295 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa tjänster vid kommunikations a1 i texten
  3. SU 1964:136 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändrad organisation av postverket, m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  4. BevU 1964:57 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående böjning av vissa postavgifter jämte i ämnet väckta motioner. s. 8 i texten