Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om mervärdeskatt, m. m

1968-03-22 · 200 sidor, varav 185 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 185 av 200 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:100, Med förslag till förordning om mervärdeskatt, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

1

Nr 100

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om mervärdeskatt, m. m.; given Stockholms

slott den 22 mars 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning om mervärdeskatt,

2) förordning om ändrad lydelse av 19 § taxeringsförordningen den 23

november 1956 (nr 623),

3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juni

1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i

taxeringsfrågor.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller det förslag till mervärdeskatt som förutskickats

i finansplanen. Mervärdeskatten föreslås avlösa nuvarande allmänna varuskatt

vid årsskiftet 1968/69 och utgå med 10 %, dvs. samma procenttal som

f. n. gäller för den allmänna varuskatten.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 100

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

1) Förslag

till

Förordning

om mervärdeskatt

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Mervärdeskatt erlägges enligt bestämmelserna i denna förordning till

staten vid omsättning inom landet och vid införsel.

(Se vidare anvisningarna.)

Skattskyldighet m. m.

2 §•

Skattskyldig är den som inom landet i yrkesmässig verksamhet omsätter

1) skattepliktig vara, byggnad eller tjänst,

2) vara som anges i 8 § 1—5, tjänst som avser vara som nu nämnts

eller tjänst som anges i 11 § 1, 3 eller 4.

Skattskyldig är vidare den som i yrkesmässig verksamhet omsätter vara

eller tjänst genom utförsel.

När särskilda skäl föreligger, kan länsstyrelsen besluta att den som påbörjat

verksamhet tills vidare skall vara skattskyldig redan innan skattskyldighet

enligt första eller andra stycket föreligger.

Om skatt vid införsel föreskrives i 58—60 §§.

(Se vidare anvisningarna.)

3 §•

Delägare i enkelt bolag, s. k. gruvbolag eller partrederi är skattskyldig i

förhållande till sin andel i bolaget eller rederiet. Efter ansökan av samtliga

delägare kan länsstyrelsen besluta att den av delägarna som dessa

föreslår tills vidare skall anses som skattskyldig för bolagets eller rederiets

hela skattepliktiga verksamhet. Om sådant medgivande beslutar länsstyrelsen

i det län, där hemortskommunen är belägen för den delägare, som

föreslås såsom skattskyldig.

I fråga om kommanditbolag och annat handelsbolag är bolaget skattskyldigt.

Har skattskyldig avlidit är dödsboet skattskyldigt. Har skattskyldig

försatts i konkurs är konkursboet skattskyldigt.

4 §•

Skattskyldighet inträder när vederlag inflyter kontant eller i form av

varor eller på annat sätt kommer den skattskyldige till godo och när uttag

sker.

Länsstyrelsen kan efter ansökan besluta att skattskyldig vid redovisning

för mervärdeskatt skall inräkna uppkomna fordringar i omsättningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

3

5 §•

Redovisning för mervärdeskatt sker löpande för bestämda tidsperioder

(redovisningsperioder). Redovisning skall ske för varje verksamhet för

sig. Driver någon flera verksamheter kan länsstyrelsen besluta att samtliga

verksamheter tills vidare anses som en verksamhet i redovisningshänseende.

Med utgående skatt förstås sådan skatt som belöper på skattepliktig omsättning

i skattskyldigs verksamhet. Med ingående skatt förstås sådan skatt

som belöper på förvärv eller införsel för verksamhet.

6

(Se vidare anvisningarna.)

Redovisningsskyldighet föreligger icke, så länge det kan antagas att den

skattepliktiga omsättningen under närmast följande tolvmånader speriod

ej kommer att överstiga 10 000 kronor. Redovisningsskyldighet föreligger

dock alltid vid omsättning som avses i 2 § första stycket 2 eller andra stycket.

När särskilda skäl föreligger kan länsstyrelsen medge att skattskyldig

tills vidare skall vara redovisningsskyldig, trots att hans verksamhet är av

den mindre omfattning som sägs i första stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

Skatteplikt

7 §•

Vara är skattepliktig om ej annat följer av 8 §.

Med vara förstås enligt denna förordning materiellt ting som icke utgör

mark eller byggnad. Gas, värme och elektrisk kraft anses som vara.

Växande skog, odling och annan växtlighet anses som vara vid omsättning

utan samband med avyttring av marken.

Som vara anses vidare avverkningsrätt och annan jämförlig rättighet,

rätt att taga jord, sten eller annan naturprodukt, rätt till jakt, fiske eller

bete, rätt till fotografisk bild eller till sådan kinematografisk film som avser

reklam, information eller undervisning.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §•

Från skatteplikt undantages

1) fartyg för yrkesmässigt fiske, bogserbåt, livräddningskryssare, annat

fartyg med nettodräktighet av minst 20 registerton, luftfartyg för yrkesmässig

person- eller godsbefordran samt del, tillbehör och utrustning till

sådant fartyg eller luftfartyg, när varan säljes till fartygets eller luftfartygets

ägare eller införes till landet för dennes räkning.

2) krigsmateriel som är underkastad utförselförbud och del till sådan

krigsmateriel, när varan säljes till staten för militärt bruk eller för detta

ändamål införes till landet för statens räkning,

3) läkemedel som utlämnas enligt recept eller säljes till sjukhus eller

införes till landet i anslutning till sådan utlämning eller försäljning,

4) elektrisk kraft, värme samt gas och annat bränsle för uppvärmning

eller energialstring, dock icke ved, torv, fotogen eller T-sprit.

5) allmän nyhetstidning,

6) medlemsblad och periodisk publikation, som väsentligen framstår som

organ för sammanslutning med huvudsakligt syfte att verka för religiöst,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

nykterhetsfrämjande, politiskt, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål

eller att företräda vanföra eller arbetshindrade medlemmar,

7) personaltidning, program och katalog, när varan säljes eller utlämnas

av utgivare som icke är skattskyldig för annan verksamhet eller införes

till landet för sådan utgivares räkning,

8) konstverk, som är hänförligt till tulltaxenummer 99.01—99.03, när

konstverket säljes av upphovsmannen på annat sätt än butiksmässigt eller

i samband med utställning och när det uttages eller införes till landet av

honom eller för hans räkning,

9) vatten från vattenverk,

10) varulager, inventarium och annan tillgång som tillhör verksamhet,

när överlåtelse sker i samband med överlåtelse av verksamheten eller del

därav, fusion eller liknande förfarande,

11) tullfri trycksak och framkallad eller enbart exponerad mikrofilm,

när varan införes till landet som gåva eller annars utan vederlag,

12) spritdryck, vin, tobaksvara, cigarrettpapper och cigarretthylsa vid

införsel till landet i den ordning som avses i 12 § 4 mom. h) rusdrycksförsäljningsförordningen

den 26 maj 1954 (nr 521) eller 1 § andra stycket

förordningen den 16 juni 1961 (nr 394) om tobaksskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

9§.

Byggnad är skattepliktig, när den utgör lagertillgång i byggnadsrörelse.

(Se vidare anvisningarna.)

10 §.

Tjänst är skattepliktig, om ej annat följer av 11 §, när tjänsten avser

1) skattepliktig vara och innefattar tillverkning på beställning, uthyrning,

servering, formgivning, montering, reparation, kontroll, analys, underhåll,

ändring eller rengöring,

2) mark och innefattar undersökning, planering, jordförbättring, schaktning,

sprängning, borrning, dränering eller utfyllning,

3) växande skog, odling eller annan växtlighet och innefattar röjning,

plantering, uppskattning, märkning, gödsling, beskärning, gallring, avverkning

eller växtskydd,

4) byggnad, annan anläggning som utgör fastighet enligt denna förordning,

stängsel eller dylikt och innefattar uppförande, anläggande, rivning,

reparation, ändring eller underhåll,

5) projektering, ritning, konstruktion eller därmed jämförlig tjänst beträffande

mark, byggnad eller annan anläggning som utgör fastighet enligt

denna förordning,

6) transport av vara eller förmedling av sådan tjänst,

7) rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet,

8) automatisk databehandling eller skrivbyråverksamhet,

9) reklam eller annonsering.

(Se vidare anvisningarna.)

11 §•

Från skatteplikt undantages

1) tjänst enligt 10 § 1 som avser vara, vilken införes till landet endast

för tjänsteprestationen i fråga för att därefter åter utföras ur landet av

den som ombesörjt prestationen,

2) postbefordran av annat än postpaket och gruppkorsband samt resgodsbefordran,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968 5

3) transport av vara till eller från utlandet,

4) bärgning av fartyg eller luftfartyg som är undantaget från skatteplikt

enligt 8 § 1 och transport i anslutning till sådan bärgning,

5) införing av annons i tryckalster som är undantaget från skatteplikt

enligt 8 § 6 eller 7 eller av annons, som avser reklam för skattepliktig

vara eller tjänst för utländsk annonsörs räkning,

6) visning av kinematografisk film,

7) obligatorisk kontrollbesiktning av motorfordon hos Aktiebolaget

Svensk bilprovning.

(Se vidare anvisningarna.)

12 §.

Konungen kan förordna om ytterligare undantag från skatteplikt.

Skattesats, beskattningsvärde m. m.

13 §.

Skatten utgår med 10 procent av beskattningsvärdet.

14 §.

Beskattningsvärdet utgör

1) vid omsättning av byggnad, monteringsfärdigt hus eller begagnad

personbil samt vid servering eller rumsuthyrning 60 procent av vederlaget

inräknat skatt och, vid uttag, 60 procent av saluvärdet inräknat skatt,

2) vid annan omsättning vederlaget inräknat skatt och, vid uttag, saluvärdet

inräknat skatt.

Bestämmelserna i första stycket 1 gäller även beträffande byggnads- eller

anläggningsentreprenad och annan tjänst som avser fastighet. För tjänst

som avser yttre vatten- eller avloppsledning, väg, gata, bro, spåranläggning,

flygfält, hamn, kanal eller annan farled och för tjänst enligt 10 § 5 är dock

procenttalet endast 20.

(Se vidare anvisningarna.)

15 §.

Vederlag hänföres till den redovisningsperiod då vederlaget erhållits. Har

beslut enligt 4 § andra stycket meddelats, hänföres till redovisningsperiod

kontant vederlag som erhålles under perioden och fordran som uppkommer

under perioden.

Värde av uttag hänföres till den redovisningsperiod då uttaget sker. Uttag

av byggnad eller del av byggnad hänföres till den period då den i huvudsak

tages i bruk.

Förlust på fordran, som inräknats i skattepliktig omsättning, får avdragas

i redovisningen för den period då förlusten uppkommer. Inflyter därefter

betalning för sådan fordran skall beloppet åter upptagas i redovisningen.

Rabatt, återbäring eller bonus som utges i efterhand och avser tidigare

redovisad skattepliktig omsättning får avdragas i den ordning som gäller

för den skattskyldiges redovisning av utgående skatt. Utges förmånen till

skattskyldig skall avdraget grundas på kreditnota eller motsvarande handling.

Av handlingen skall framgå minskningen av både vederlag och skatt.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Knngl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

16 §.

Skattskyldig skall, om ej annat följer av andra stycket, utfärda faktura

eller därmed jämförlig handling för varje omsättning för vilken skatt utgår.

Av handlingen skall framgå vederlaget, skattens belopp och övrigt som

har betydelse för skattskyldighet och avdragsrätt enligt 17 §. Bestämmelserna

i detta stycke gäller även den som enligt 6 § första stycket är undantagen

från redovisningsskyldighet.

Första stycket gäller icke för detaljhandel eller därmed jämförlig verksamhet

och ej heller omsättning, för vilken avräkning mellan köpare och

säljare sker enligt avräkningsnota som upprättas av köparen.

På frankeringsmärke eller liknande kvitto behöver skattens belopp icke

anges.

(Se vidare anvisningarna.)

Avdragsrätt

17 §.

Skattskyldig får med de begränsningar som anges i 18 § vid redovisning

av skatt avdraga ingående skatt som hänför sig till förvärv eller införsel

för verksamhet som medför skattskyldighet. Rätt till avdrag föreligger för

den redovisningsperiod då betalning erlagts. Har medgivande enligt 4 §

andra stycket lämnats föreligger avdragsrätt för period då betalning erlagts

eller skuld dessförinnan uppkommit.

Bedriver skattskyldig verksamhet i fastighet, som innehas av ett helägt,

enbart fastighetsförvaltande företag, får den skattskyldige avdraga ingående

skatt på förvärv som det fastighetsförvaltande företaget gör med så

stor del av skatten som faller på fastighetens användning för den verksamhet

som medför skattskyldighet.

Överstiger den ingående skatten för viss redovisningsperiod den utgående

skatten för samma period, får det överskjutande beloppet avdragas i redovisningen

för närmast följande redovisningsperiod eller perioder. Redovisar

skattskyldig olika verksamheter var för sig får överskjutande ingående

skatt i en verksamhet kvittas mot utgående skatt i annan verksamhet.

Om återbetalning av överskjutande ingående skatt som ej kunnat avdragas

eller kvittas föreskrives i 49 §.

(Se vidare anvisningarna.)

18 §.

Skattskyldig som är undantagen från redovisningsskyldighet enligt 6 §

första stycket har icke rätt att avdraga ingående skatt.

Avdragsrätt föreligger icke för ingående skatt som belöper på

1) stadigvarande bostad för den skattskyldige eller för anställd,

2) byggnad som förvärvas för annat ändamål än för stadigvarande bruk

i skattepliktig verksamhet,

3) anskaffning av personbil för annat ändamål än återförsäljning eller uthyrning

i yrkesmässig verksamhet.

Föreligger skattskyldighet för endast mindre del av verksamhet, har den

skattskyldige rätt att avdraga endast sådan ingående skatt som hänför sig

till förvärv som helt avser den del av verksamheten som medför skattskyldighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

7

Registrering

19 §.

Skattskyldig som icke är undantagen från redovisningsskyldighet enligt

6 § första stycket skall anmäla sig för registrering hos länsstyrelsen i det

län, där hans hemortskommun är belägen.

Anmälan för registrering göres på blankett enligt fastställt formulär. Driver

någon flera verksamheter lämnas anmälan för varje särskild verksamhet.

Anmälan göres senast två veckor innan verksamhet som medför skattskyldighet

börjar eller övertages. Vid ändring i förhållande som upptagits

i anmälningshandling skall länsstyrelsen underrättas inom två veckor.

Om verkställd registrering utfärdar länsstyrelsen särskilt bevis som sändes

till den skattskyldige.

För att avgöra om skattskyldighet föreligger kan länsstyrelsen infordra

uppgift från näringsidkare som icke anmält sig för registrering.

20 §.

Underlåter någon att i behörig ordning göra anmälan eller lämna underrättelse

eller uppgift enligt 19 § kan länsstyrelsen förelägga honom att vid

^nte fullgöra sin skyldighet.

21 §.

Hos länsstyrelsen föres register över den som registrerats enligt 19 § inom

länet.

Deklarationsskyldighet m. m.

22 §.

Skattskyldig som icke är undantagen från redovisningsskyldighet enligt

6 § första stycket skall utan anmaning lämna uppgift (deklaration) för

mervärdeskatt för varje verksamhet för vilken han blivit särskilt registrerad.

Deklaration lämnas för varje redovisningsperiod under vilken verksamheten

bedrives. Redovisningsperiod omfattar två kalendermånader. Redovisningsperioder

är februari och mars, april och maj, juni och juli, augusti

och september, oktober och november samt december och januari.

När särskilda skäl föreligger kan länsstyrelsen i fråga om viss skattskyldig

besluta att redovisningsperioderna tills vidare skall vara perioderna

februari—maj, juni—september och oktober—januari eller att redovisningsperiod

tills vidare skall utgöra halvt eller helt kalenderår.

Deklaration skall lämnas till länsstyrelsen i det län, där den skattskyldige

registrerats, senast den 18 i månaden närmast efter utgången av den

redovisningsperiod som deklarationen avser eller, när redovisningsperioden

utgör halvt eller helt kalenderår, den 18 i andra månaden efter utgången av

redovisningsperioden. Om synnerliga skäl föreligger kan Konungen eller

myndighet som Konungen bestämmer medge att skattskyldig eller grupp

av skattskyldiga får lämna deklaration senare än som nu nämnts.

Deklaration skall avges på heder och samvete samt avfattas på blankett

enligt fastställt formulär.

Efter anmaning skall deklaration lämnas även av den som icke enligt

första stycket är deklarationsskyldig.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

Bestämmelserna i 47 § taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr

623) gäller i tillämpliga delar i fråga om deklaration för mervärdeskatt.

23 §.

Underlåter den som är deklarationsskyldig enligt 22 § första stycket att

lämna deklaration eller är deklaration ofullständig, kan länstyrelsen anmana

den deklarationsskyldige att fullgöra vad som brister.

I anmaning enligt första stycket eller enligt 22 § femte stycket kan vite

föreläggas.

24 §.

Deklarationsskyldig skall i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar

eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för fullgörande

av deklarationsskyldigheten, för kontroll av deklaration och för fastställelse

av skatt.

Underlaget skall bevaras under sex år efter utgången av det kalenderår

som underlaget avser.

Om skyldighet i vissa fall att föra räkenskaper gäller särskilda bestämmelser.

Skattekontroll

25 §.

Den som granskar deklaration eller annan handling som avser mervärdeskatt

får taga del även av självdeklaration eller annan handling, som upprättats

till ledning för inkomsttaxeringen.

Bestämmelserna i 50 § taxeringsförordningen äger motsvarande tillämpning

i fråga om rätt att taga del av deklaration eller annan handling som

avser mervärdeskatt samt i fråga om förvaring och förstöring av sådan deklaration

eller handling.

26 §.

Efter anmaning skall deklarationsskyldig lämna de upplysningar som behövs

för kontroll av deklaration eller för att fastställa mervärdeskatt.

Deklarationsskyldig skall efter anmaning förete handling som behövs

för fastställelse av mervärdeskatt, såsom kontrakt, kontoutdrag, räkning

eller kvitto.

27 §.

Efter anmaning skall näringsidkare lämna uppgift om skattepliktig vara,

byggnad eller tjänst som han förvärvat av, sålt till eller tillhandahållit annan

näringsidkare. Bestämmelserna i 39 § 4 mom. taxeringsförordningen

om befrielse från uppgiftsskyldighet gäller i tillämpliga delar.

Bestämmelserna i 46 § taxeringsförordningen gäller i tillämpliga delar i

fråga om kontroll av mervärdeskatt.

28 §.

För kontroll av att deklarations- eller uppgiftsskyldigheten fullgjorts

riktigt och fullständigt eller för att på annat sätt få upplysning till ledning

för fastställelse av skatt, får skatterevision ske hos deklarations- eller uppgiftsskyldig.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

Beslut om skatterevision meddelas av länsstyrelsen.

I övrigt gäller i fråga om skatterevision i tillämpliga delar bestämmelserna

om taxeringsrevision i 56 och 58 §§ taxeringsförordningen.

29 §.

Anmaning enligt 26 eller 27 § göres av länsstyrelsen.

Fastställelse av skatt

30 §.

Skatt fastställes för varje redovisningsperiod.

Fastställelse sker med ledning av deklaration och övriga tillgängliga handlingar.

Kan skatten icke beräknas tillförlitligt med ledning av handling som avses

i andra stycket fastställes skatten efter skälig grund.

31 §.

Beslut om fastställelse av skatt är preliminärt intill dess slutligt beslut

om fastställelse meddelats eller sådant beslut anses föreligga enligt 36 8

tredje stycket.

32 §.

Har den skattskyldige lämnat deklaration anses skatten fastställd i enlighet

med deklarationen genom preliminärt beslut.

33 §.

Nytt preliminärt beslut om fastställelse av skatt meddelas när framkomna

omständigheter föranleder ändring av tidigare preliminärt beslut.

34 §.

I annat fall än som avses i 32 § skall preliminärt beslut delges den skattskyldige.

Beslutet skall innehålla uppgift om den skatt som skall betalas

eller återbetalas och skälen för beslutet. Av beslutet skall vidare framgå

att skattskyldig kan erhålla slutligt beslut om fastställelse av skatt.

35 §.

Fråga om preliminärt beslut får icke väckas efter den 30 november andra

året efter utgången av det kalenderår under vilket redovisningsperioden

gått till ända.

Preliminärt beslut får icke meddelas senare än två år efter utgången av

kalenderår som anges i första stycket.

36 §.

Slutligt beslut om fastställelse av skatt skall meddelas om den skattskyldige

begär sådant beslut inom en månad från den dag då han fått del av

preliminärt beslut.

Slutligt beslut skall delges den skattskyldige samt innehålla uppgift om

den skatt som skall betalas eller återbetalas, skälen för beslutet och besvärshänvisning.

Har slutligt beslut enligt första stycket icke meddelats och har två år

förflutit efter utgången av det kalenderår under vilket redovisningsperioden

It Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 100

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kiingl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

gått till ända, anses skatten fastställd genom slutligt beslut i enlighet med

senaste meddelade preliminära beslut eller, om preliminärt beslut icke meddelats,

i enlighet med deklaration.

37 §.

Beslut om fastställelse av skatt meddelas av länsstyrelsen i del län, där

den skattskyldige är registrerad eller, om han icke är registrerad, där hans

hemortskommun är belägen.

Efterbeskattning

38 §.

Har skattskyldig i deklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift

till ledning för fastställelse av skatt eller underlåtit att lämna deklaration

eller infordrad uppgift samt har detta föranlett att skatt icke fastställts

eller fastställts till för lågt belopp eller medfört att skatt återbetalats med

för högt belopp, sker efterbeskattning.

Efterbeskattning får icke ske om det belopp som den skattskyldige skulle

ha att erlägga är att anse som ringa eller det med hänsyn till omständigheterna

framstår som uppenbart oskäligt att efterbeskattning sker.

Kan uppgift som den skaltskyldige lämnat icke läggas till grund för en

tillförlitlig beräkning får efterbeskattning ske efter skälig grund.

39 §.

Beslut om efterbeskattning skall delges den skattskyldige samt innehålla,

förutom uppgift om den skatt som skall betalas, skälen för beslutet och besvär

shänvisning.

40 §.

Efterbeskattning får ej ske senare än under sjätte året efter utgången av

det kalenderår under vilket redovisningsperioden gått till ända och ej innan

slutligt beslut om fastställelse meddelats eller sådant beslut föreligger enligt

36 § tredje stycket.

Efterbeskattning av dödsbo får ej ske senare än under andra året efter

utgången av det "kalenderår under vilket bouppteckning efter den skattskyldige

lämnats in för registrering.

41 §.

Beslut om efterbeskattning meddelas av länsstyrelsen i det län där den

skattskyldige är registrerad eller, om han icke är registrerad, där hans

hemortskommun är belägen.

Inbetalning av skatt m. m.

42 §.

Skatt för viss redovisningsperiod förfaller till betalning den dag då deklarationen

senast skall lämnas enligt 22 § tredje stycket.

Skatten betalas genom insättning på särskilt postgirokonto.

43 §.

Skatt som fastställts på annan sätt än enligt 32 § betalas inom tid som

länsstyrelsen bestämmer.

Om synnerliga skäl föreligger kan länsstyrelsen besluta att betalningen av

skatten uppdelas på högst tre inbetalningstillfällen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

11

44 §.

Betalning av skatt sker utan kostnad för den skattskyldige och anses ha

skett den dag inbetalningskort eller försändelse som innehåller gireringskort

inkommit till postanstalt.

Anstånd med betalning av skatt

45 §.

År skattskyldigs skattebetalningsförmåga nedsatt på grund av sjukdom

eller annan oförvållad omständighet och föreligger synnerligen ömmande

omständigheter, kan den skattskyldige få anstånd med betalning av den

skatt som förfaller till betalning närmast efter det ansökan om anstånd

gjorts. Anståndet får avse hela skatten eller del därav. Anståndstiden får bestämmas

till längst ett år efter utgången av den månad under vilken skatten

förfaller till betalning.

Beslut om anstånd meddelas av länsstyrelsen.

Har den skattskyldiges ekonomiska förhållanden undergått väsentlig förbättring

sedan anstånd beviljats, skall frågan om anstånd omprövas.

46 §.

Har besvär anförts över slutligt beslut om fastställelse av skatt eller beslut

om efterbeskattning eller beslut av prövningsnämnd eller utslag av skattedomstol,

kan den skattskyldige få anstånd med betalning av skatt. Bestämmelserna

i 49 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272) om

anstånd vid besvär över beslut rörande taxering äger motsvarande tillämpning.

Indrivning av skatt m. m.

47 §.

Betalas icke skatt i sin helhet i behörig tid utgår restavgift på icke betalat

belopp.

Restavgiften är fyra öre för varje hel krona av den skatt som icke betalats,

dock minst tio kronor. Öretal som uppkommer vid denna beräkning

jämnas till närmast högre hela krontal.

Bestämmelserna i 58 § 2 mom. uppbördsförordningen om befrielse från

restavgift gäller i tillämpliga delar beträffande restavgift för mervärdeskatt.

48 §.

Betalas skatt ej i behörig tid indrives skatt och restavgift.

Bestämmelserna i uppbördsförordningen om indrivning, avkortning och

avskrivning samt efterkrav och preskription gäller i tillämpliga delar i fråga

om mervärdeskatt.

Återbetalning av skatt

49 §.

Överstiger ingående avdragsgill skatt enligt deklaration den utgående

skatten med minst 1 000 kronor, aterbetalar länsstyrelsen det överskjutande

beloppet.

Understiger skillnaden mellan ingående skatt och utgående skatt 1 000

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

kronor, återbetalar länsstyrelsen beloppet endast när skillnaden icke kan

avdragas eller kvittas enligt 17 § sista stycket. _ . . „

Skattskyldig som är undantagen från redovisningsskyldighet enligt o b

första stycket har icke rätt till återbetalning av ingående skatt.

överstiger skatt som skattskyldig betalat för viss redovisningsperiod skatten

enligt beslut om fastställelse, återbetalar länsstyrelsen det överskjutande

beloppet. , „ . , „ . ...

Den som i annat fall får nedsättning i eller befrielse från skatt som a\-

krävts honom, återfår av länsstyrelsen vad han betalat för mycket.

Bestämmelserna i 68 § 3 och 4 mom. uppbördsförordnmgen om restitution

av skatt gäller i tillämpliga delar.

Allmänt ombud

50 §.

Vid länsstyrelsen skall finnas allmänt ombud som för det allmännas talan

i mål och ärenden på vilka denna förordning äger tillämpning.

Närmare föreskrifter om allmänt ombud meddelas av Konungen.

Besvär

51 §.

Talan mot slutligt beslut enligt 36 § första stycket eller mot beslut om

efterbeskattning får av den skattskyldige föras genom besvär hos provningsnämnden

i länet.

Om besvär rörande vite gäller bestämmelserna i 69 §.

I övrigt får besvär icke föras mot beslut av länsstyrelsen enligt denna förordning.

52 §.

Besvär enligt 51 § första stycket skall ha inkommit till länsstyrelsen inom

två månader från det klaganden fått del av det överklagade beslutet.

53 §.

Om prövningsnämnds sammansättning i mål eller ärenden som rör mervärdeskatt

förordnar Konungen.

I fråga om prövningsnämnds verksamhet vid tillämpning av denna förordning

gäller i tillämpliga delar 77—92 §§ taxeringsföi ordningen.

54 §.

Bestämmelserna i 95—97 §§ och 98 § 1 mom. taxeringsförordningen om

besvär över prövningsnämnds beslut och kammarrättens utslag gäller i tilllämpliga

delar i fråga om mål eller ärenden rörande mervärdeskatt.

55 §.

Skattskyldig och allmänt ombud får anföra besvär i särskild ordning om

1) skatt fastställts i strid med bestämmelserna om vem som är skattskyldig

eller om vad som är skattepliktigt,

2) skatt fastställts mer än en gång för samma omsättning,

3) beskattningen blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller

annat uppenbart förbiseende,

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

4) nå so n till följd av underlåtenhet att lämna deklaration eller infordrad

uppgift, felaktighet i deklaration eller annan uppgift som han lämnat eller

i uppgift eller handling som legat till grund för sådan deklaration eller

uppgift fått skatten för viss redovisningsperiod fastställd till belopp som

väsentligt avviker från vad som rätteligen bort fastställas for perioden,

5) någon i annat fall kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda

att skatten fastställts till belopp som väsentligt avviker från vad som

f aststallts

‘ Besvär enligt första stycket 4 och 5 får upptagas till prövning endast om

besvären kan grundas på omständighet eller bevis, varom kännedom saknats

när skatten fastställts, och det framstår som ursäktligt att den som

söker rättelse icke i annan ordning åberopat omständigheterna eller beviset

för att få rättelse.

Besvär som avses i första stycket får anföras senast under sjätte aret etter

utgången av det kalenderår under vilket redovisningsperioden gått till ända.

56 §.

Bestämmelserna i 103 och 104 §§ taxeringsförordningen om besvär i särskild

ordning samt i 105 § 1 mom. första stycket, 107, 108, 112 och 113 §§

samma förordning om besvär gäller i tillämpliga delar i fråga om mai eller

ärenden rörande mervärdeskatt.

57 §.

Vad som föreskrives om taxeringsintendent i de bestämmelser i taxeringsförordningen

som rör prövningsnämnds verksamhet samt besvär över

prövningsnämnds beslut och kammarrättens utslag gäller i fråga om mal

eller ärenden rörande mervärdeskatt allmänt ombud.

Införsel till landet

58 §.

Skattskyldighet uppkommer vid införsel till landet av skattepliktig vara.

Skattskyldig är den som i tullhänseende är att anse som varuhavare.

Bestämmelserna i 7 § första och andra styckena samt 8 § gällei i tillämpliga

delar i fråga om införsel. . . .

(Se vidare anvisningarna.)

59 §•

Mervärdeskatt utgår med 10 procent av beskattningsvärdet. För monteringsfärdigt

hus utgår dock skatten med 6 procent av beskattningsvärdet.

Beskattningsvärdet är lika med varans värde, beräknat enligt 3 § tulltaxeringsförordningen

den 13 maj 1960 (nr 391), med tillägg av tull samt annan

statlig avgift eller skatt, mervärdeskatten inbegripen.

Vid bestämmande av beskattningsvärdet iakttages att

i fält som avses i 6 § 2 mom. tulltaxeringsförordningen beskattningsvärdet

är lika med det belopp som betingats för reparation med tillägg som i

andra stycket sägs,

i fall som avses i 6 § 3 och 4 mom. tulltaxeringsförordningen avdrag tar

medges för vad som i annan ordning belagts med mervärdeskatt,

i fall som avses i 6 § 5 mom. tulltaxeringsförordningen avdrag får medges

för värdet av svenskt konstruktionsarbete eller annan liknande prestation.

(Se vidare anvisningarna.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

60 §•

Mervärdeskatt vid införsel fastställes och uppbäres i den ordning som

gäller för tull. Bestämmelser om påförande och erläggande av tull samt om

besvär över tullmyndighets beslut i fråga om tull gäller i tillämpliga delar

beträffande medvärdeskatt i den mån Konungen icke förordnar annat.

Riksskattenämnden

61 §.

Riksskattenämnden skall främja en riktig och enhetlig tillämpning av

denna förordning genom rådgivande och vägledande verksamhet.

62 §.

Riksskattenämnden kan för att tillgodose det syfte som anges i 61 §

meddela bindande förklaring huruvida vara, varugrupp, byggnad eller

tjänst är skattepliktig enligt denna förordning. Även i annan fråga kan

nämnden meddela bindande förklaring som rör tillämpningen av denna

förordning, när särskilda skäl föreligger.

Talan får ej föras mot beslut om bindande förklaring.

63 §.

Riksskattenämnden kan på ansökan av den som bedriver eller ämnar

bedriva verksamhet som medför skyldighet att erlägga mervärdeskatt

meddela förhandsbesked i fråga som avser sökandens skattskyldighet. Förhandsbesked

får meddelas om det finns vara av vikt med hänsyn till sökandens

intresse eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.

Förhandsbesked sökes skriftligt hos riksskattenämnden före ingången

av den första redovisningsperiod som beröres av den fråga förhandsbeskedet

gäller.

I övrigt gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 2 § andra stycket,

3—8 samt 11 och 12 §§ förordningen den 1 juni 1951 (nr 442) om rätt

att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor.

64 §.

Om nämndens sammansättning vid handläggning av ärenden rörande

mervärdeskatt förordnar Konungen.

Straff och viten

65 §.

Innehållet i deklaration eller annan handling enligt 22—24 och 26 §§

får icke yppas för annan än den som själv får taga del av handlingen i fråga.

Den som med stöd av bestämmelserna i denna förordning gjort skatterevision

eller granskat handling som avses i 27 § får ej obehörigen yppa,

vad som därvid framkommit. Den som bryter häremot dömes, om gärningen

ej är belagd med straff i brottsbalken, till böter eller fängelse i

högst sex månader.

66 §.

I fråga om den som lämnat oriktig uppgift i deklaration eller annan

handling som avses i 22 och 23 §§ äger skattestrafflagen den It juni 1943

(nr 313) motsvarande tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968 15

67 §.

Den som underlåter att fullgöra sin skyldighet att utan anmaning lämna

deklaration inom föreskriven tid eller som lämnar deklaration med

så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen icke kan läggas till grund

för fastställelse av skatt, dömes Lill böter, högst femhundra kronor. Är försummelsen

ursäktlig eller eljest ringa får frias från straff.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter skyldighet

enligt 24 § att sörja för och bevara underlag och därigenom omöjliggör

eller allvarligt försvårar fullgörande av deklarationsskyldighet eller kontroll

dömes till böter. Föreligger vid uppsåtligt brott synnerligen försvårande

omständigheter, dömes till fängelse i högst sex månader.

68 §.

Brott som avses i 65 § får åtalas av åklagare endast efter angivelse av

målsägande.

Åtal för brott som avses i 66 och 67 §§ får väckas endast efter anmälan

av länsstyrelsen.

69 §.

I fråga om vite enligt denna förordning gäller 123—125 §§ taxeringsförordningen.

Särskilda bestämmelser

70 §.

Belopp som avser omsättning eller skatt enligt denna förordning anges

i helt krontal så, att öretal bortfaller.

Skattebelopp under 10 kronor behöver icke betalas in till staten och återbetalas

ej heller.

71 §•

För mervärdeskatt som påförts avliden eller oskiftat dödsbo efter den

som avlidit under den redovisningsperiod skatten avser, svarar dödsboet

icke med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftat svarar bodelägare

icke för mera än som av skatten belöper på hans lott och icke i något

fall med mera än hans lott i boet utgör.

72 §.

Vid beräkning av statlig skatt eller avgift, som enligt särskild bestämmelse

skall utgå efter försäljningspris eller annat liknande värde, skall

mervärdeskattens belopp icke inräknas i sådant värde.

(Se vidare anvisningarna.)

73 §.

Utgående mervärdeskatt räknas icke som intäkt och ingående sådan

skatt icke som kostnad vid inkomsttaxeringen.

Har mervärdeskatt likväl medräknats vid inkomstredovisningen anses

skatten i den mån den betalats till staten som sådan speciell skatt, för

vilken avdrag får åtnjutas vid inkomsttaxeringen enligt kommunalskattelagen.

Till följd härav utgör återbetalad, avkortad eller avskriven mervärdeskatt,

för vilken avdrag medgivits vid inkomsttaxeringen, skatteplik
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

tig intäkt vid inkomsttaxeringen. För skattskyldig som icke är redovisningsskyldig

utgör dock utgående mervärdeskatt intäkt och ingående sådan

skatt kostnad vid inkomstredovisningen enligt kommunalskattelagen.

74 §.

I fråga om delgivning av beslut eller utslag enligt denna förordning

äger 54 och 55 §§ taxeringsförordningen motsvarande tillämpning.

75 §.

Beteckning i denna förordning som förekommer i kommunalskattelagen,

förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt, taxeringsförordningen

eller uppbördsförordningen har samma innebörd som i dessa

författningar, om annat icke anges.

(Se vidare anvisningarna.)

76 §.

Föreligger synnerliga skäl kan Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer medge nedsättning av eller befrielse från mervärdeskatt.

77 §.

Vid granskning inom riksrevisionsverket av statens räkenskaper får

anmärkning icke framställas i fråga om fastställelse av mervärdeskatt.

78 §’

Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna förordning meddelas

av Konungen.

Anvisningar

till 1 §•

Vad som enligt denna förordning förstås med omsättning anges i punkt 2

av anvisningarna till 2 §.

Begränsningen till omsättning inom landet innebär att mervärdeskatt

icke utgår vid export. Se vidare punkt 4 av anvisningarna till 2 §.

till 2 §.

1. Verksamhet anses som yrkesmässig när inkomsten därav utgör skattepliktig

intäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse enligt kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370). Som yrkesmässig verksamhet räknas

även realisation av levande och döda inventarier i jordbruksfastighet, även

om intäkten därav icke är skattepliktig enligt kommunalskattelagen. Som

yrkesmässig räknas vidare verksamhet som innefattar icke enbart enstaka

försäljning eller uttag av vara eller tillhandahållande av tjänst, även om

verksamheten icke medför skattskyldighet enligt kommunalskattelagen.

Verksamhet som staten eller kommun bedriver för att uteslutande tillgodose

eget behov räknas som yrkesmässig endast när den drives i bolagsform

eller liknande. Detta gäller även vid ekonomiskt samgående mellan

staten och kommun eller mellan kommuner för verksamhet som avser visst

gemensamt ändamål. Med kommun förstås även landstingskommun.

Bedriver staten, kommun eller kommuner var för sig eller gemensamt

verksamhet som icke uteslutande tillgodoser egna behov, räknas verksam
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968 17

heten, när den ej drives i bolagsform eller liknande, som yrkesmässig till

den del den avser annat än egna behov.

2. Med omsättning av vara, byggnad eller tjänst förstås enligt denna

förordning att vara eller byggnad säljes och att tjänst utföres eller förmedlas

(tillhandahalles) mot vederlag. Med försäljning likställes byte.

Med omsättning förstås vidare uttag av vara ur verksamhet för annat

andamal an för försäljning, när rätt till avdrag för ingående skatt föreligger

enligt 17 §. Som omsättning anses i enlighet härmed uttag av vara

tor den skattskyldiges eller hans anställdas personliga bruk. Utför den som

bedriver byggnadsrörelse reparations-, underhålls- eller förbättringsarbete

pa egen fastighet, som icke användes i rörelsen och ej heller utgör la°ertillgång

i denna, anses uttag av byggnadsmaterial och annat material för arbetet

som omsättning.

Uttag av byggnad anses som omsättning när uttaget sker ur byggnadsrörelse.

Andra stycket äger därvid motsvarande tillämpning. Byggnad anses

som uttagen även om den behålles av den som driver byggnadsrörelsen utan

att användas för stadigvarande bruk i denna.

omsättning anses icke uttag av maskin eller annan vara än personbil

från lager av omsättningsvaror för användning som anläggningstillgång

eller material i den skattskyldiges skattepliktiga verksamhet. °

Med personbil förstås enligt denna förordning även med skåp-, stationsvagns-

eller personbilskarosseri utrustad lastbil med tjänstevikt ei över 1 800

kilogram. J

3. Den som i egenskap av ombud förmedlar skattepliktig vara eller tjänst

ar skattskyldig om han uppbär likviden för varan eller tjänsten, exempelvis

sasom kommissionär vid försäljning i kommissionen.

Vid försäljning på auktion av vara som utgör ersättningstillgång eller

annan anläggningstillgång än byggnad i yrkesmässig verksamhet är den

s attskyldig, för vars räkning försäljningen sker. Sker auktionsförsäljning

av foretag, som bildats av producenter för avsättning av deras produktion

eller som tillkommit för sådant syfte, är auktionsföretaget att anse som

skattskyldig återförsäljare. Detta gäller exempelvis auktionsföretag, som

förmedlar avsättning av grönsaker, blommor m. in. för odlares räkning och

av fiskares fångst. I sådant fall föreligger skattskyldighet både för auktionsforetaget

och för dem, vars alster säljes på auktionen. I andra fall av

försäljning på auktion för annans räkning föreligger icke skattskyldighet

lör auktionsförrättare. ö

4. Som export räknas bl. a. omsättning av vara eller tjänst på fartyg och

luftfartyg i utrikestrafik samt omsättning som innebär försäljning eller uttåg

av vara eller tillhandahållande av tjänst till eller för bruk på sådant fartyg

eller luftfartyg. Vidare räknas exempelvis arkitektarbete som avser anläggning

utom landet till export.

till 5 §.

Med verksamhet förstås förvärvskälla enligt kommunalskattelagen.

till 6 §.

Redovisningsskyldighet för delägare i enkelt bolag, s. k. gruvbolag eller

partrederi bestämmes av bolagets eller rederiets hela skattepliktiga omsätt
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

till 7 §.

Fastighet enligt 4 § kommunalskattelagen utgör icke vara Vara som iumonterats

i fastighet räkuas som tillbehör till fastigheteu. mmonteringen

anses som arbetsprestation avseende fastighet. Detta galler oavsett om ai betet

utförs åt fastighetens ägare eller annan, exempelvis hyresgast.

Fast maskin och annat inventarium som hör till byggnad och som eu hg

punkt 5 av anvisningarna till 10 § kommunalskattelagen asattes sarskil

maskinvärde (s. k. fast maskin) anses alltid som vara enligt denna förordning

Å andra sidan räknas alltid ledning för överföring av elektrisk kraft,

värme «as vatten eller annan produkt, för teleförbindelse eller för jämförligt’ändamål

som fastighet när ledning*n ieke ingnr i tast maskin, som

är att anse som vara, eller i annat inventarium. Som fastighet anses a\en

exemnelvis linbana för person- eller godsbefordran.

Aktie obligation, biljett, lottsedel, presentkort och annan jämförlig

handling anses som vara endast när handlingen omsättes eller införes som

trycksak. Frimärke, sedel och mynt anses som vara nar fråga uppenbarligen

är om samlarobjekt.

till 8 §.

Undantaget för fartyg gäller icke sådan farkost, för vilken förflyttningen

är av underordnad betydelse i förhållande till huvudupp^ften. Flodspruta

pontonkran, flytdocka och annan till tulltaxenummer 89.0.1 hanforlig tat

kost utgör skattepliktig vara. _ , . sälies

Undantaget för fartyg för yrkesmässigt fiske galler alla fartyg, som sa jes

eller införes för att användas vid sådant fiske, oavsett om fartyget ar sarski

anordnat för detta ändamål. . t''nrlv« som

Undantaget för livräddningskryssare galler endast sådant fartyg sou

ställes till förfogande för Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutne.

Undantaget för gas och annat bränsle gäller icke vara, som med hansy

till försäljningsform, kvantitet eller förpackning har karaktar a% butiks
''

Undantaget för allmän nyhetstidning gäller sådan publikation av dagspresskaraktär

som normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka

1 Undantaget för periodisk publikation under 6 galler svenskt och utländskt

alster av angivet slag, som enligt utgivningsplan utkommer med normalt

miLt fyra nummer om året. Till sammanslutning med huvudsakligt syfte

att verka för idrottsligt ändamål hänföres endast sammanslutning som ar ansluten

till Sveriges riksidrottsförbund eller Svenska korporationsidrottsforlinndet

eller är representerad inom Sveriges olympiska kommitté. Som forsvTrsfrämjande

sammanslutning räknas endast sammanslutning som anges

i 1 § punkt 1 kungörelsen den 11 december 1953 (nr 737) angående fnvilI g

försvar sverksamhet eller som har till uppgift att stödja hemvärnets Aerk
samhet.

till 9 §.

Omsättning av mark är skattefri.

till 10 §.

Tjänst under 1 är icke skattepliktig om den avser vara, som är undantagen

från skatteplikt enligt 8 §. Skatteplikt föreligger ej heller for tvätt av utiustrtZ

£ä icke skattepliktigt fartyg eller luftfartyg. Tjänst som avser sådan

krigsmateriel, som anges i 8 § under 2 och som ages av staten, ar skattefri.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968 19

Som skattepliktig uthyrning anses icke tillhandahållande av mätare,

apparat eller dylikt vid abonnemang på gas, vatten, värme, elektrisk kraft

teletjänst eller liknande.

Med servering förstås tillhandahållandet av mat, dryck eller annan serve
ringsvara

för förtäring på stället inom därför iordningställd lokal eller

plats.

Som skattepliktig anses icke rengöring av möbler och annan lös egendom

i samband med rengöring av bostäder och andra lokaler.

Till skattepliktig tjänst under 5 hänföres även tjänst som avser inrednins

av byggnad eller anläggning.

Tjänst som innebär bärgning räknas som transporttjänst.

Om den huvudsakliga verksamheten består i tillhandahållande av reklameller

annonstjänster föreligger skatteplikt för hela omsättningen i verksamheten.

Med annonsering avses ackvisition och utformning av annons samt inforande

av annons, dvs. upplåtelse av annonsutrymme i tidning eller annan

publikation eller i s. k. ljustidning.

till It §.

Undantaget under 3 gäller direkta transporter till eller från utlandet. Sker

särskild transport av export- eller importgods helt inom landet, föreli«»er

skattepliktig transporttjänst.

till 14 §.

I beskattningsvärdet ingår i förekommande fall även annan statlig skatt

eller avgift än mervärdeskatt.

Med vederlag avses vid omsättning mot kontant betalning den erhållna

hkviden minskad med rabatt som direkt avgår från likviden och vid annan

omsättning det pris som överenskommits vid avtalets ingående enligt då

utfardad faktura eller annan handling. I vederlaget skall inräknas avbetalmngs

till agg, finansieringstillägg, ränta och annat pristillägg som skall erläggas

av köparen enligt avtalet. Utställes i samband med avtalet växel eller

annat skuldebrev för betalningen, utgöres det avtalade priset av belopp enligt

sådan handling med tillägg av kontant likvid som därutöver er lagts Detta

galler aven om lägre pris anges i faktura eller liknande handling.

Vid beräkning av beskattningsvärde eller skattepliktig omsättning får

avdrag icke göras för s. k. villkorlig rabatt som utgår vid betalning inom viss

tid. Ej heller får avdrag göras för diskonto vid diskontering av kundväxel

Vid omsättning som innebär att ny eller renoverad bilmotor lämnas till bestämt

pris mot att en renoveringsbar bilmotor av samma slag tages i byte

utan särskild värdering, skall i beskattningsvärdet icke inräknas nå-mt

varde for den inbytta motorn. Vad nu sagts gäller även vid annan jämförlm

omsättning. °

Varas saluvärde bestämmes enligt ortens pris enligt samma grunder som

foreskrives i kommunalskattelagen.

Försäljning av vara i förening med varans inmontering i fastighet anses

i sin helhet som varuförsäljning, när vederlaget till minst 80 procent utgör

ersättning for varan. Vid sådan försäljning utgöres beskattningsvärdet således

av vederlaget för bade vara och inmontering.

Utgår gemensamt vederlag för såväl skattepliktig som icke skattepliktig

omsättning bestämmes beskattningsvärdet genom uppdelning av vederla°et

efter skälig grund. ö

opaginerad Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

Vid försäljning av byggnad och mark bestämmes det på byggnaden belöpande

vederlaget, varav beskattningsvärdet utgör 60 procent, till skillnaden

mellan hela vederlaget och saluvärdet av marken vid forsaljmngslillfäHet.

Uttages del av byggnad bestämmes beskattningsvärdet till skälig del

av beräknat saluvärde för hela byggnaden. , . ,

Med monteringsfärdigt hus förstås hus avsett för stadigvarande bruk,

som för uppförande på fast grund levereras antingen i form av fardigstallda

byggnadselement, innefattande fullständig sats av bjälklags-, vagg- och takkonstruktioner

med tillhörande beklädnads- och isoleringsmatenel samt

bvggnadssnickerier, eller på motsvarande sätt fardigmonterat.

Med begagnad personbil förstås enligt denna förordning sadan personbil

och sådan med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarossen utrustad las - bil med tjänstevikt ej över 1 800 kilogram, som utgor eller tidigare utgjoit

inventarium i rörelse, jordbruk eller skogsbruk eller personligt losore och

som av denna anledning är eller varit införd i bilregister eller bilreservregister

enligt bestämmelserna i vägtrafikförordningen den _8 septembe

1958 (nr 648).

till 15 §.

Kreditnota som avses i fjärde stycket och som medför rätt till minskning

av säljarens skattepliktiga omsättning, medför motsvarande minskning

av ingående skatt för köparen.

till 16 §.

Faktura eller motsvarande handling skall utöver beskattningsvärde och

skattebelopp innehålla uppgift om kundens namn och adress eller annan

för kundens identifiering godtagbar angivelse, transaktionens art samt platsen

för varas mottagande.

till 17 §.

Avdrag för ingående skatt skall styrkas av skattedebitering på inköpsf

aktur a, avräkningsnota eller motsvarande handling om icke säljaren enligt

16 § tredje stycket är undantagen från skyldighet att på sådan handling

ange skattens belopp. ... _

Avdragsrätten för ingående skatt på driftskostnader for personbil som

utgör inventarium i skattskyldigs verksamhet omfattar alla sådana kostnader

oavsett om fordonet helt eller endast delvis användes i verksamheten.

Avser ingående skatt i annat fall endast delvis sådant förvärv som omfattas

av avdragsrätten eller endast delvis verksamhet som omfattas av skyldighet

att erlägga mervärdeskatt, skall beloppet av den avdragsgilla ingående

skatten bestämmas genom uppdelning efter skälig grund när annat ej töjer

av 18 § tredje stycket.

Kan det styrkas att vid leverans av vara till skattskyldig har i landet

skatt erlagts för utländsk leverantörs räkning vid varans införsel, föreligger

avdragsrätt för köparen med belopp motsvarande den av tullmyndigheten

uttagna skatten, om avdragsrätt förelegat om köparen själv erlagt skatten.

till 58 §.

Skattskyldighet vid införsel föreligger oberoende av om den införda

varan inköpts i utlandet eller förts in av annan anledning, exempelvis som

gåva eller lån. Skattskyldighet föreligger dock icke vid införsel under om
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

ständigheter som medför frihet från skatt enligt bestämmelserna i 1 § förordningen

den 13 maj 1960 (nr 396) om frihet från införselavgift i vissa fall

eller i förordningen den 29 juni 1966 (nr 394) om rätt för resande in. fl. att

införa varor tull- och skattefritt.

till 59 §.

Vid införsel av bil utgör skattesatsen alltid 10 procent av beskattningsvärdet.

Skattesatsen 10 procent motsvaras av 11,11 procent av beskattningsvärdet

exklusive skatt och skattesatsen 6 procent av 6,38 procent av samma

värde exklusive skatt.

till 75 §.

Saknar skattskyldig hemortskommun enligt 66 § kommunalskattelagen,

anses Stockholm som hemortskommun.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969. Förordningens

bestämmelser gäller redan före ikraftträdandet i fråga om åtgärd som behövs

för eller avser förordningens tillämpning därefter. Vid tillämpning

av 61—63 §§ före den 1 januari 1969 gäller 74 § förordningen den 1 december

1959 (nr 507) om allmän varuskatt i tillämpliga delar.

I samband med ikraftträdandet iakttages i övrigt följande.

2. Förordningen gäller omsättning för vilken skattskyldighet enligt 4 §

inträder den 1 januari 1969 eller senare. Förordningen tillämpas vidare på

tillhandahållande dessförinnan, om skattskyldighet enligt förordningen om

allmän varuskatt skulle inträda efter utgången av år 1968.

3. Börjar första period för redovisning av mervärdeskatt under år 1969

icke den 1 januari skall första redovisningen av sådan skatt likväl omfatta

tid från och med denna dag till utgången av den första redovisningsperioden.

4. Byggnadsentreprenör och annan företagare som utför arbete på fastighet

får vid redovisning för mervärdeskatt avdraga allmän varuskatt som

belastar inneliggande lager av byggnadsmaterial den 31 december 1968.

Närmare bestämmelser härom meddelas av Konungen.

5. Genom denna förordning upphäves förordningen om allmän varuskatt.

Sistnämnda förordning gäller dock alltjämt i fråga om förhållanden som

hänför sig till tid före den 1 januari 1969. Härvid iakttages följande.

a) Sista perioden för redovisning av preliminär allmän varuskatt utlöper

för alla skattskyldiga den 31 december 1968. Redovisningen för denna

period skall lämnas senast den 18 januari 1969 eller den senare dag som

kan ha medgivits skattskyldig för redovisning av preliminär allmän varuskatt.

Den sista tilläggsdeklarationen för preliminär allmän varuskatt skall avse

tid från ingången av senast tilländalupna beskattningsår till och med den

31 december 1968. Tilläggsdeklarationen fogas vid den allmänna självdeklaration,

som den skattskyldige skall lämna år 1969. Föreligger icke

skyldighet att lämna självdeklaration, skall tilläggsdeklarationen lämnas

senast den 31 mars 1969 till länsstyrelsen i det län där den skattskyldiges

hemortskommun är belägen. Vad nu sagts om tilläggsdeklaration gäller

även justeringsuppgift.

b) Taxering till allmän varuskatt av skattskyldig som har att redovisa

preliminär sådan skatt skall ske sista gången år 1969. Taxeringen skall av
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

se den skattepliktiga omsättningen under tid från ingången av senast tilländalupna

beskattningsår till och med den 31 december 1968. Kostnadsersättning

enligt 49 § förordningen om allmän varuskatt bestämmes enligt

den skattepliktiga omsättningen, i förekommande fall den reducerade skattepliktiga

omsättningen, som redovisats i deklarationer för preliminär allmän

varuskatt för samma tid.

c) Taxering till allmän varuskatt för jordbruksprodukter skall sista

gången ske år 1969 eller det senare år, för vilket taxering till inkomstskatt

sker för beskattningsår som omfattar tid under år 1968. Taxeringen till allmän

varuskatt skall avse tid från ingången av senast tilländalupna beskattningsår

till och med den 31 december 1968.

Erforderlig uppgift för den sista taxeringen till allmän varuskatt för

jordbruksprodukter skall lämnas i den skattskyldiges självdeklaration till

ledning för den taxering som avses i första stycket.

d) Vid eftertaxering skall tid, för vilken sista taxering till allmän varuskatt

skett, anses som beskattningsår.

6. Bestämmelser om återföring av särskilt investeringsavdrag enligt förordningen

den 15 mars 1968 (nr 87) om särskilt investeringsavdrag vid

taxering till statlig inkomstskatt meddelas av Konungen.

7. Ytterligare föreskrift som behövs för denna förordnings ikraftträdande

och för avvecklingen av den allmänna varuskatten meddelas av

Konungen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

23

2) Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 19 § taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 19 § taxeringsförordningen den 23 november

19561 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

19

(Föreslagen lydelse)

Riksskattenämnden består-------sådan egenskap.

Ordföranden skall------— hos nämnden.

För envar —-----beträffande suppleanterna.

Förordnande som-------var utsedd.

Ledamöter och ---------i konkurstillstånd.

Kungl. Maj:t------nämndens verksamhet.

Om nämndens sammansättning

och verksamhet vid handläggning av

ärenden enligt förordningen om allmän

varuskatt stadgas i samma förordning.

Om nämnden och dess verksamhet

vid handläggning av ärenden rörande

mervärdeskatt gälla särskilda bestämmelser.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969.

1 Senaste lydelse av 19

se 1959:509.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Iiungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

3) Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juni 1951 (nr 442)

om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked

i taxeringsfrågor

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 1 juni 1951 om rätt

att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor1 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

1

Riksskattenämnden må, -----

Vad ovan---— —----—■

Om rätt att av riksskattenämnden

erhålla förhandsbesked i fråga, som

avser taxering till allmän varuskatt,

stadgas i förordningen om allmän

varuskatt.

(Föreslagen Ig delse)

§■

— —- — eller rättstillämpning.

av fastighet.

Om rätt att av riksskattenämnden

erhålla förhandsbesked i fråga rörande

mervärdeskatt föreskrives i

förordningen om mervärdeskatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1969. Äldre bestämmelser

gäller dock alltjämt i fråga om förhandsbesked rörande taxering till allmän

varuskatt.

1 Senaste lydelse av 1 § se 1962:195.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

25

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 22

mars 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Strang, Andersson, Lange, Kling, Holmqvist, Aspling, Palme,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff,

Wickman, Moberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets Övriga ledamöter fråga om ändring av den

generella indirekta beskattningen, in. in. och anför.

Inledning

I årets finansplan har jag närmare redogjort för det ekonomiska läget

och de krav som mot bakgrund härav måste ställas på den statliga budgetpolitiken.

Jag aviserade i detta sammanhang olika åtgärder på skatteområdet,

som framstod som nödvändiga både av statsfinansiella skäl och för att

trygga sysselsättningen och främja produktionen. Av dessa åtgärder, vilka

helt faller inom den indirekta beskattningen, har en redan behandlats av

riksdagen. Jag åsyftar här det av riksdagen antagna propositionsförslaget

om en höjning med 10 % av skatten på sprit och vin fr. o. in. den 5 februari

1968 (prop. 1968: 12, BeU 1, rskr 50).

Vad jag nu vill ta upp till behandling gäller den i finansplanen också

aviserade mera genomgripande omläggningen av den generella indirekta

beskattningen till en beskattning enligt mervärdeskatteprincipen.

Frågan om en övergång till mervärdeskatt har under senare år tilldragit

sig stort intresse. Samtliga EEC-länder kommer inom några år att tillämpa

mervärdeskatteprincipen för den generella indirekta beskattningen och även

utanför EEC har mervärdeskatter införts eller kan förväntas bli införda. I

Danmark infördes en generell mervärdeskatt vid halvårsskiftet 1967.

I vårt land har mervärdeskatteprincipen uppmärksammats och närmare

penetrerats i olika utredningssammanhang. Redan 1952 års kommitté för

indirekt beskattning redogjorde för denna skatteform i sitt år 1957 avgivna

betänkande Den statliga indirekta beskattningen (SOU 1957:13). Kommittén

ansåg dock att en generell indirekt beskattning i vårt land borde ut
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kiuigl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

formas såsom en ettledsskatt antingen i partihandelsledet eller detalj handelsledet.

Kommitténs betänkande låg till grund för utformningen av den

allmänna varuskatten, som infördes den 1 januari 1960 och som alltjämt

gäller. Denna skatt är utformad som en detaljhandelsskatt.

År 1960 tillsattes två utredningar, som antog den gemensamma benämningen

allmänna skatteberedningen, med uppdrag att allsidigt och i ett sammanhang

ompröva det gällande skatte- och avgiftssystemet. I utredningsdirektiven

angavs särskilt att uppdraget också avsåg en översyn av systemet

av indirekta skatter. I sitt i juni 1964 avgivna betänkande Nytt Skattesystem

(SOU 1964:25) föreslog utredningen bl. a. att den allmänna varuskatten

och den allmänna energiskatten i det nya skatte- och avgiftssystemet

skulle ersättas med en mervärdeskatt omfattande samtliga led i produktionsoch

distributionskedjan. Vidare föreslogs en avveckling av sådana indirekta

s. k. punktskatter, som inte kunde anses motiverade av särskilda skäl.

Skatteberedningens betänkande gjordes till föremål för en omfattande

remissbehandling. De inkomna remissyttrandena som publicerats i SOU

1965:28 utvisade en övervägande positiv inställning till införandet av en

mervärdeskatt som ett led i ett nytt skatte- och avgiftssystem. Den föreslagna

principiella utformningen av skatten biträddes också allmänt. Dock

påtalades vissa nackdelar med förslaget. Bl. a. framhölls, att mervärdeskatten

skulle medföra en väsentligt ökad administrativ belastning med hänsyn

till det stora antalet skattskyldiga. Vissa kontrollproblem och olägenheter

beträffande den praktiska tillämpningen påpekades också.

I 1965 års finansplan tog jag upp skatteberedningens förslag och konstaterade

därvid att det inte var möjligt att vidta en så genomgripande reform

av hela skatte- och avgiftssystemet som förslagen innebar. Beträffande den

föreslagna mervärdeskatten framhöll jag att den med den föreslagna utformningen

gav anledning till viss tveksamhet från praktiska synpunkter.

Jag hänvisade till de anmärkningar som anförts i remissyttrandena och

framhöll även andra synpunkter av såväl skatteteknisk natur som med avseende

på mervärdeskattens verkningar. En översyn av förslaget framstod

därför som nödvändig enligt min mening och i januari 1965 uppdrog jag

åt numera regeringsrådet S. V. Lundell att med biträde av vissa experter

granska bl. a. mervärdeskatteförslaget från teknisk synpunkt. Denna utredning,

som antog benämningen Utredningen angående indirekta skatter och

socialavgifter, har i ett i oktober 1967 avgivet betänkande (Stencil Fi

1967: 10) redovisat resultatet av den verkställda översynen. Del I av detta

betänkande avser mervärdeskatten och innehallei ett fullt utarbetat förslag

till en sådan skatt. I sina huvuddrag överensstämmer detta förslag med

skatteberedningens. På olika punkter förordas dock andra lösningar, för

vilka motivet främst varit att underlätta skattens praktiska tillämpning.

I materiellt hänseende föreligger därför ingen större skillnad mellan de båda

förslagen. Enligt bägge skulle skatten omfatta drygt 80 % av den privata

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

konsumtionen av varor och tjänster mot att endast ca två tredjedelar av

denna konsumtion omfattas av den allmänna varuskatten. En betydande

del av den utvidgade beskattningen faller dock på förslaget att ersätta energiskatten

med en beskattning av bränslen, drivmedel och elkraft inom mervärdeskattens

ram. Det är således här egentligen inte fråga om en utvidgad

beskattning utan endast om en teknisk omläggning.

Även det överarbetade mervärdeskatteförslaget har varit föremål för sedvanlig

remissbehandling. Därvid har efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten,

riksskattenämnden, generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen, centrala

folkbokförings- och uppbördsnämnden, poststyrelsen, statens järnvägar

(SJ), statistiska centralbyrån, statens vattenfallsverk, överståthållarämbetet

och samtliga länsstyrelser, Annonsbyråernas förening, Hyresgästernas

sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund upa (HSB), Kooperativa

förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Motorbranschens

riksförbund, Scandinavian Airlines System (SAS), Skånes handelskammare,

Statstjänstemännens riksförbund, Svensk industriförening, Svenska

Elverksföreningen, Svenska företagares riksförbund, Svenska gasverksföreningen,

Svenska kommunförbundet, Svenska konsulterande ingenjörers

förening, Svenska kraftverksföreningen, Svenska landstingsförbundet, Svenska

lasttrafikbilägareförbundet, Svenska omnibusägareförbundet, Svenska

resebyråforeningen, Svenska stadsförbundet, Svenska taxiförbundet, Svenska

tidningsutgivareföreningen, Svenska turisttrafikförbundet, Svenska vattenoch

avloppsverksf öreningen. Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation

(SHIO), Sveriges hotell- och restaurangförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund och Tjänstemännens

centralorganisation (TCO). Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund

har åberopat ett yttrande av näringslivets skattedelegation,

vilken aven företräder Stockholms handelskammare, Svenska bankföreningen

och Svenska försäkringsbolags riksförbund. Till detta yttrande har även

Handelns arbetsgivareorganisation anslutit sig. Riksförbundet landsbygdens

folk, Sveriges lantbruksförbund och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund

har hänvisat till ett yttrande av lantbrukets skattedelegation.

Utlåtanden i frågan har vidare inkommit från Familjeföretagens förening,

Föreningen Sveriges praktiserande arkitekter, Konstnärernas riksorganisation,

Svenska akademien, Svenska bokförläggareföreningen, Svenska bokhandlareföreningen,

Svenska konsulterande vvs-ingenjörers förening, Svenska

lokaltrafikföreningen, Svenska musikförläggareföreningen och Svenska

musikhandlareföreningen, Svenska petroleuminstitutet, Sveriges centrala

restaurangaktiebolag, Sveriges städentreprenörers förbund, Sveriges tandläkarförbund

tillsammans med Dentallaboratoriernas riksförbund och Sveriges

tvätteriförbund. Slutligen har frågan om en avveckling av vissa punktskatter

vid övergång till ett mervärdeskattesystem tagits upp i skrifter från

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

Kemisk-tekniska leverantörförbundet, Konfektyrgrossisternas riksförbund,

Mazetti aktiebolag, Svenska bensinhandlares riksförbund, Svenska bryggareföreningen,

Svenska choklad- och konfektyrfabrikantföreningen upa, Sveriges

köpmannaförbund och Sveriges vattenfabrikanters riksförbund.

Inkomna yttranden och utlåtanden utvisar en allmänt positiv inställning

till en övergång till en mervärdebeskattning, men även det överarbetade mervärdeskatteförslaget

har mött erinringar på vissa punkter.

Som jag uttalat i finansplanen föreligger nu ett utredningsmaterial som

kan läggas till grund för utformningen av en svensk mervärdeskatt. Jag

framhöll emellertid i detta sammanhang också, att en övergång till en sådan

form för den generella indirekta beskattningen inte fick medföra en

mera väsentlig omfördelning av beskattningen från näringslivet till de enskilda.

Enbart en omläggning av den allmänna varuskatten till en mervärdeskatt

medför en betydande minskning av skatteutfallet genom att den

skatt som i det nuvarande systemet utgår på näringslivets investeringar

och vissa omkostnader faller bort. För att statens skatteintäkter skall bli

oförändrade, vilket är ett ofrånkomligt krav, skulle därför en högre skattesats

få tillämpas för mervärdeskatten än den som nu gäller för den allmänna

varuskatten. En ytterligare höjning av skattesatsen krävs om, såsom

föreslagits, energiskatten ersätts med en beskattning av bränslen, drivmedel

och elkraft inom mervärdeskattens ram. En sådan omläggning medför

ett bortfall av de skatteinkomster, som nu erhålls från näringslivets

bränsle- och kraftförbrukning.

En utvidgning av mervärdeskatten till sådana konsumtionsområden, som

inte omfattas av den allmänna varuskatten, påverkar visserligen skattesatshöjningen.

Det är dock inte möjligt att på denna väg undgå eu höjd skattesats

för mervärdeskatten. Härtill kommer att både en höjd skattesats och

ett utvidgat beskattningsområde i syfte att höja skattens avkastning leder

till en ökad beskattning av den privata konsumtionen. Jag framhöll i finansplanen

att en sådan verkan av övergången till en mervärdeskatt inte kan

godtas. Förutsättningen för denna reform måste vara att någon mera väsentlig

omfördelning av beskattningen inte sker. Mot denna bakgrund angav

jag också vissa allmänna riktlinjer för reformens genomförande. Mina

uttalanden härom innebar i korthet följande.

Mervärdeskatten skall inte göras högre än den gällande allmänna varuskatten.

Viss utvidgning av beskattningsområdet bör göras men inte i den

omfattning som föreslagits av utredningarna. I enlighet härmed borde under

mervärdeskatten inrymmas begagnade personbilar och jämförliga begagnade

bilar samt hotelltjänster. Beträffande de senare angav jag dock

att beskattningen borde reduceras till vad som nu gäller för serveringsrörelser.

Den för renodlade sådana rörelser gällande s. k. 60-procentsregeln

skulle därmed bibehållas i mervärdeskattesystemet. Å andra sidan framhöll

jag att dagspressen liksom nu borde undantagas från beskattning.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

Detta undantag borde dock tas upp till förnyad prövning i samband med

prövningen av frågan om ett allmänt presstöd på grundval av resultatet av

pågående utredning härom. Vidare ansåg jag mig böra avvisa förslagen att

inrymma personbefordran och andra resetjänster under beskattningen och

att ersätta energiskatten med en beskattning inom mervärdeskattens ram.

En mervärdeskatt med denna utformning beräknades i finansplanen medföra

en inkomstminskning för staten om ca 740 milj. kr. för helt år. För

att kompensera detta bortfall aviserade jag införandet av en särskild arbetsgivaravgift

om 1 %. Detta behov av kompensation för inkomstbortfallet

vid övergång till en mervärdeskatt har också bidragit till att jag inte

funnit det möjligt att nu under mervärdeskatten inrymma det energiskattebelagda

området, eftersom ett samtidigt slopande av energiskatten skulle

kräva en höjning av arbetsgivaravgiften.

I finansplanen redovisade jag även de ekonomiska verkningarna av den

föreslagna skatteomläggningen. Inom sekretariatet för ekonomisk planering

i finansdepartementet bär utarbetats en särskild promemoria, som innehåller

en mera utförlig redovisning av dessa verkningar samt visst statistiskt

material. Promemorian torde få fogas som bilaga till denna proposition.

Den nu nämnda arbetsgivaravgiften behandlas i prop. 1968:77. Vad

jag i detta sammanhang kommer att ta upp gäller således endast mervärdeskatten

och dess införande. Innan jag övergår till behandlingen därav

vill jag beröra en speciell fråga, som aktualiseras av övergången till en mervärdebeskattning.

Som jag nämnt i det föregående ansåg allmänna skatteberedningen atf

införandet av en mervärdeskatt borde kombineras med en avveckling av

vissa punktskatter. Vid sidan av mervärdeskatten borde utgå endast sådana

särskilda skatter, som kunde anses motiverade av särskilda skäl, såsom

skatterna på sprit, vin, maltdrycker, tobaksvaror och motorbränslen.

Övriga punktskatter borde slopas, vilket i nuläget skulle betyda en avveckling

av den särskilda varuskatten på chokladvaror, skönhetsmedel

in. m., försäljningsskatten på guldsmedsvaror och äkta mattor, pälsvaruskatten,

läskedrycksskatten samt skatten på lättöl. Denna inställning till

punktskatterna biträddes av flertalet remissinstanser, men det förekom

också yttranden om att punktskatterna borde bibehållas eftersom de möjliggjorde

ett lägre uttag av mervärdeskatt.

I det i fjol avgivna betänkandet avseende den verkställda översynen av

skatteberedningens mervärdeskatteförslag har punktskattefrågan inte närmare

behandlats. Utredningsuppdraget gällde den tekniska utformningen

av eu mervärdeskatt och därmed ansåg sig utredningen inte ha anledning

att behandla punktskatterna i vidare mån än som betingats av förslaget att

inrymma det energiskattebelagda området under mervärdeskatten. I punktskattefrågan

uttalas i övrigt endast, att det inte tillkommit något nytt som

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

föranledde särskilt beaktande från teknisk synpunkt i det fall införandet

av en mervärdeskatt skulle kombineras med en avveckling av vissa punktskatter.

Tvärtom framhölls, att de ändringar av punktskatterna, som skett

efter det skatteberedningens betänkande avlämnats, borde underlätta införandet

av en mervärdeskatt. Detta borde följa av att den särskilda beskattningen

av bl. a. socker, sirap och grammofonvaror slopats under mellantiden.

I flera remissyttranden över detta betänkande har man dock erinrat om

skatteberedningens ställningstagande till punktskatterna och vidhållit uppfattningen

att eu avveckling av dessa skatter i den omfattning beredningen

förordat bör ske vid övergång till mervärdeskatt. Uttalanden av samma innebörd

har också framförts i skrifter till finansdepartementet av både

branschorganisationer och enskilda företag, som berörs av de i sammanhanget

aktuella punktskatterna.

De punktskatter det här är fråga om tillför staten betydande inkomster.

För budgetåret 1968/69 beräknas den sammanlagda intäkten härav uppgå

till inemot 500 milj. kr. Det är omöjligt att avstå från dessa inkomster. En

punktskatteavveckling skulle därför kräva att inkomstbortfallet därav måste

kompenseras genom andra skatteåtgärder. En höjning av den generella indirekta

beskattningen torde vara den enda möjligheten att kompensera ett

inkomstbortfall av denna storlek. I valet mellan att höja mervärdeskatten

med inemot en procentenhet, som skulle erfordras, och att bibehålla en i

princip oförändrad punktbeskattning anser jag avgörande skäl tala för

den sistnämnda lösningen. Även om jag är medveten om att skäl kan

åberopas för en avveckling eller modifiering av vissa punktskatter är jag

således inte beredd att i samband med införandet av mervärdeskatten vidta

några andra ändringar i den indirekta beskattningen. En punktskatteavveckling

måste skjutas på framtiden.

Avsikten är att mervärdeskatten skall direkt avlösa den gällande allmänna

varuskatten. För att underlätta bedömningen av det mervärdeskatteförslag,

som jag kommer att framlägga i det följande, lämnas närmast en redogörelse

för den allmänna varuskatten och för mervärdeskatteprincipen. Därefter

behandlas skatteförslaget på grundval av det överarbetade förslag, som

framlagts av utredningen angående indirekta skatter och socialavgifter (i

det följande benämnd utredningen) och remissbehandlingen av detta förslag

samt med beaktande av vad jag framhållit i finansplanen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

31

Den allmänna varuskatten

Enligt förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt,

som trädde i kraft den 1 januari 1960, utgår skatt på varor och tjänster för

konsumtion inom landet. I sin nuvarande lydelse omfattar skatten med vissa

begränsade undantag alla varor av lös egendoms natur. Som vara anses

dessutom sådant objekt, som vid fastighetstaxering bör åsättas särskilt maskinvärde,

s. k. fasta maskiner. De viktigaste undantagen från skatteplikten

för varor gäller jordbruksråvaror o. d., levande djur med vissa begränsningar,

drivmedel och andra bränslen, jord, sand, grus och sten, fiskefartyg,

bogserbåtar, livräddningskryssare, andra fartyg med en nettodräktighet

av minst 20 registerton och luftfartyg, viss krigsmateriel, allmänna

nyhetstidningar och vissa andra periodiska publikationer, vissa läkemedel

samt vissa konstverk när de försäljs av upphovsmannen. Vidare

har särskilt undantag gjorts för den yrkesmässiga handeln med begagnade

personbilar. Härutöver gäller generell skattefrihet för försäljning av varor

för export och för bruk ombord på fartyg i utrikes trafik.

Fastighet utgör inte vara och omfattas därför inte av skatteplikten. Skatt

utgår dock på byggnadsmaterial, fastighetstillbehör o. d. Till fastighet hänförs

kraft-, tele- och andra ledningar i, på eller över marken.

Skatteplikten för tjänster är begränsad till sådana prestationer som huvudsakligen

har avseende på skattepliktiga varor och som innefattar förfärdigande

på beställning (s. k. arbetsbeting), uthyrning, servering, montering,

reparation, underhåll, ändring eller rengöring. Med denna utformning

av beskattningsområdet följer skattefrihet för bl. a. tjänster avseende från

skatteplikt särskilt undantagna varor, uthyrning av rum, bostäder och

andra lokaler, rese- och transporttjänster, personliga tjänster, tjänster av

revisorer, läkare, advokater och andra fria yrkesutövare samt tjänster av

banker, försäkringsföretag, resebyråer m. m.

Skyldighet att till staten redovisa och erlägga allmän varuskatt åvilar

den, som inom landet yrkesmässigt säljer eller på annat sätt tillhandahåller

skattepliktig vara eller tjänst till konsument här i riket. Med försäljning

likställs uttag av vara ur rörelse för konsumtionsändamål. Härutöver föreligger

skattskyldighet för jordbrukare i fråga om egenförbrukning och försäljning

till konsumenter av hemmaproducerade jordbruksprodukter samt

för konsument som inför skattepliktig vara till riket.

Yrkesmässig verksamhet föreligger när inkomsten därav enligt kommunalskattelagen

är att hänföra till intäkt av rörelse. Även annan verksamhet

som innefattar inte endast tillfälligt tillhandahållande av skattepliktig vara

och tjänst till konsument anses som yrkesmässig. Av staten eller kommun

bedriven verksamhet med uteslutande syfte att tillgodose egna behov anses

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1908

som yrkesmässigt bedriven endast om den utövas i bolagsform eller på liknande

sätt.

Skattskyldighet åvilar i forsta hand detaljister, restauratörer, hantverkare

och liknande, men dessutom sådana grossister och fabrikanter som bedriver

försäljning direkt till konsumenter eller verkställer med sådan försäljning

likställda varuuttag. Kommissionär är att anse som skattskyldig

säljare liksom auktionsförrättare som även annorledes än på auktion driver

handel med sådana varor som av honom försäljs på auktion.

I fråga om handelsbolag, kommanditbolag och liknande delägarskap åvilar

skattskyldigheten varje delägare i förhållande till hans andel i företaget.

På ansökan av samtliga delägare kan dock länsstyrelsen besluta, att eu delägare

skall anses som skattskyldig för hela företaget.

Från skattskyldighet enligt de allmänna reglerna gäller vissa speciella

undantag. Sålunda föreligger ej skattskyldighet för hemsömmerskor och

andra som driver verksamhet utan fast driftställe. Ett generellt undantag

gäller dessutom för verksamhet av ringa omfattning. Sådan verksamhet anses

föreligga, när den skattepliktiga omsättningen inte överstiger 1 000 kr.

för år räknat. Vidare gäller undantag från skattskyldighet vid försäljning

eller uttag av maskiner, inventarier o. d. som hör till företags drift samt,

såsom redan nämnts, för den yrkesmässiga handeln med begagnade personbilar.

Med konsument förstås i varuskattehänseende den som förvärvar eller

ur rörelse tar ut vara för annat ändamål än yrkesmässig återför sälj ning

eller servering eller användning som material vid yrkesmässig tillverkning

av varor för avsalu eller vid yrkesmässigt utförande av tjänsteprestationer.

Efter motsvarande grunder avgörs vem som är konsument av tjänsteprestation.

Med denna utformning av konsumentbegreppet följer att skatten träffar

inte endast den privata konsumtionen utan också den offentliga konsumtionen

och näringslivets förvärv av investeringsvaror och andra varor som

ej faller under begreppet material. Därmed förstås vara som i yrkesmässig

verksamhet är avsedd antingen att ingå som beståndsdel i förädlad eller

genom sammansättning framställd vara eller att förbrukas i den egentliga

produktions- eller bearbetningsprocessen eller i den egentliga varuhanteringen.

Hit räknas t. ex. råvaror, halvfabrikat, tillsatsmedel, smörjmedel,

slipmedel och annat förbrukningsmaterial för produktionsändamål, emballage

och förslutningsmaterial för distributionsändamål samt maskinverktyg

och motsvarande, som genom förslitning eller på annat sätt normalt

förbrukas inom ett år. Vissa fiskredskap för det yrkesmässiga fisket och

varor som används för s. k. utbytestvätt utgör också skattefritt material.

Den allmänna varuskatten är en värdeskatt som utgår på det pris eller

vederlag med skattens belopp inräknat som konsumenten i varje särskilt

fall betalar. Erhåller köparen rabatt utgår skatten på det rabatterade pri
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kiingl. Maj:ts proposition nr WO år 1968

set medan å andra sidan avbetalningstillägg och andra pristillägg skall inräknas

i beskattningsvärdet. I fråga om växelaffärer bestäms beskattningsvärdet

av det i varje särskilt fall överenskomna priset. I övrigt gäller att

beskattningsvärdet vid skattepliktigt uttag ur rörelse utgörs av varans värde

inklusive skatt enligt ortens pris och vid skattepliktig import varans

tullvärde (cif-värdet) med tillägg av tull och andra staten tillkommande avgifter,

den allmänna varuskatten däri inbegripen.

Genom särskilda till skatteredovisningen anknutna reduceringsregler begränsas

skatten i vissa fall. Sålunda gäller att skattskyldig, som bedriver

serveringsrörelse i vilken den skattepliktiga omsättningen till minst nio

tiondelar är att hänföra till servering, äger beräkna skatten på en till 60 %

reducerad omsättning. Är serveringsandelen mindre men dock minst en

tredjedel av hela den skattepliktiga omsättningen får reducering ske till

80 %. Varuhus som bedriver servering i förening med annan försäljningsverksamhet

har möjlighet att få serveringsrörelsen betraktad som särskild

förvärvskälla för att på så sätt komma i åtnjutande av reduceringsregelns

fördelar.

Enligt en annan reduceringsregel av samma konstruktion gäller, att skatten

får beräknas på 60 % av den annars skattepliktiga omsättningen i fråga

om försäljning och uttag av monteringsfärdiga hus samt i fråga om leveranser,

uttag och uthyrning av maskiner och andra döda inventarier för

stadigvarande användning i jordbruk, skogsbruk, rörelse eller annan yrkesmässig

verksamhet. Regeln gäller även för investeringar i s. k. fasta maskiner.

I övrigt faller investeringar i byggnader och andra fasta anläggningar

utanför regelns tillämpningsområde.

Den allmänna varuskatten infördes med en enhetlig skattesats av 4 %

av beskattningsvärdet, dvs. priset inklusive skatt. Skattesatsen höjdes till

6 % den 1 januari 1962, till 9,1 % den 1 juli 1965 och till 10 % den 1 mars

1967.

Vid skattepliktig import, dvs. import av konsument, tas skatten ut av

tullverket i samband med varuinförseln medan skatten i fråga om tillhandahållande

inom landet redovisas och erläggs till vederbörande länsstyrelse

på grundval av deklaration rörande den skattepliktiga omsättningen. Härvidlag

gäller ett enklare förfarande för jordbrukarna än för rörelseidkare

och därmed jämförliga skattskyldiga. Jordbrukare har endast att på jordbruksbilagan

till självdeklarationen lämna uppgift om värdet av egen förbrukning

och försäljning till konsument av hemmaproducerade jordbruksalster.

På grundval härav fastställs den skattepliktiga omsättningen vid den

årliga inkomsttaxeringen och den på denna omsättning belöpande varuskatten

påförs den vanliga debetsedeln på slutlig skatt.

Rörelseidkarna och därmed likställda är underkastade en särskild deklarationsplikt

i förening med skyldighet att erlägga preliminär skatt löpande

2 Bihang till riksdagens protokoll li)68. 1 samt. Xr 100

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

under året. Skattskyldig inom denna kategori är pliktig att anmäla sig för

särskild registrering hos länsstyrelsen i hemortslänet. över verkställd registrering

utfärdar länsstyrelsen särskilt bevis, varav bl. a. framgår i vilken

ordning redovisning och inbetalning av preliminär skatt skall ske.

Huvudregeln är, att skattskyldig skall avge deklaration rörande sin skattepliktiga

omsättning för redovisningsperioder om två kalendermånader

(jannari—februari, mars—april osv.). Sådan deklaration skall inges senast

den 18 i månaden närmast efter redovisningsperiodens utgång. Samma

dag förfaller den enligt deklarationen upplupna skatten till betalning.

För deklaration och inbetalning av preliminär allmän varuskatt används

gemensam blankett.

Länsstyrelsen äger om särskilda skäl föreligger göra avsteg från nu nämnda

huvudregel och föreskriva att deklaration skall avse period om fyra månader,

sex månader eller helt kalenderår eller annat helt räkenskapsår.

Dessa bestämmelser har tillkommit för att underlätta skatteredovisningen

för skattskyldiga med relativt liten omsättning.

Den skattepliktiga omsättning som skall anges i deklarationen utgörs av

summan av de under varje redovisningsperiod influtna likviderna, kontant

eller i natura, för tillhandahållna skattepliktiga varor och tjänster med

tillägg för värdet av egna uttag av varor under perioden och i förekommande

fall med avdrag i enlighet med tidigare omnämnda reduceringsregler.

Vid sidan av denna form för beräkning av den skattepliktiga omsättningen

enligt s. k. kontantmetod kan skattskyldig få tillstånd att redovisa skatten

på grundval av faktureringen under varje redovisningsperiod (bokföringsmässig

redovisning). Vidare kan skattskyldig med både skattepliktig och

skattefri omsättning få tillstånd att beräkna endera av dessa andelar av omsättningen

på grundval av sina inköp enligt s. k. indirekt redovisningsmetod.

Metoden innebär att inköpsvärdena omräknas till beräknade försäljningsvärden

vilka tas upp som omsättningsbelopp i deklarationen. Skattskyldig

med tillstånd till indirekt redovisning har att komplettera sin löpande

redovisning av preliminär allmän varuskatt med en särskild tilläggsdeklaration,

i vilken erforderliga korrigeringar med hänsyn till prisändringar,

lagerförändringar in. in. under året skall göras för att åstadkomma

en omsättningsmässigt riktig årsredovisning av den del av totalomsättningen

för vilken den indirekta metoden tillämpats. Tilläggsdeklarationen skall

fogas vid den skattskyldiges allmänna självdeklaration.

Registrerad skattskyldig har även möjlighet att i en särskild justeringsuppgift

korrigera sin redan fullgjorda redovisning av preliminär skatt med

hänsyn till förhållanden som blivit kända först efter det sista deklarationen

avgivits för året. Sådan justeringsuppgift är formellt likställd med

deklaration och skall inges till länsstyrelsen senast den dag den skattskyldige

har att avge sin allmänna självdeklaration.

Skattskyldig, som har att redovisa och erlägga preliminär allmän varu
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

skatt, har tillerkänts viss kostnadsersättning för sitt arbete med skatten.

Denna ersättning, som alltså endast tillkommer registrerade skattskyldiga

och således inte jordbrukare, utgår efter en degressiv skala i förhållande

till den deklarerade skattepliktiga omsättningen — i förekommande fall

den reducerade skattepliktiga omsättningen. Ersättningen utgör högst 4%o

av omsättningen och sjunker successivt till 0,05 °/00 för omsättning över

3 milj. kr. Ersättning utgår inte om den skattepliktiga årsomsättningen är

mindre än 10 000 kr.

Liksom jordbrukarna åsätts även de registrerade skattskyldiga särskild

taxering till allmän varuskatt efter beskattningsårets utgång. Vid taxeringen,

som sker i samband med inkomsttaxeringen, fastställs den skattepliktiga

omsättningen under året på grundval av avgivna preliminärskattedeklarationer,

tilläggsdeklarationer, justeringsuppgifter m. m. För taxeringen

gäller i stort sett samma regler som vid inkomsttaxeringen.

I enlighet med verkställd taxering sker debitering av slutlig allmän varuskatt

och avräkning av denna mot erlagd preliminär skatt. Vid denna avräkning

gottskrivs den skattskyldige även honom tillkommande kostnadsersättning.

Debiteringsarbetet ombesörjs av postgirokontoret för länsstyrelsens

räkning.

Varje registrerad skattskyldig tillställs senast den 15 december under

taxeringsåret särskild debetsedel på slutlig allmän varuskatt. Utvisar

denna kvarstående allmän varuskatt, dvs. att preliminär skatt erlagts med

för lågt belopp, skall fyllnadsbetalning ske senast den 18 januari näst efter

taxeringsåret. I motsatt fall skall det överskjutande beloppet skyndsamt

återbetalas.

Beskattningsmyndighet för den allmänna varuskatten är i fråga om importen

tullverket och i övrigt länsstyrelserna. Ett särskilt varuskattekontor

är inrättat vid varje länsstyrelse under ledning av en taxeringsintendent.

Vidare har riksskattenämnden att såsom ett centralt organ verka

för en riktig och enhetlig tillämpning av skatten. Detta sker i första hand

genom anvisningar till ledning för beskattningsmyndigheterna. Nämnden

äger därjämte meddela skattskyldig förhandsbesked i fråga rörande dennes

taxering till allmän varuskatt samt bindande förklaring angående skatteplikt

och skattens tillämpning i visst fall.

Statens intäkter av den allmänna varuskatten har för budgetåret 1967/68

beräknats till 6 800 milj. kr.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kiingl. Mn j:ts proposition nr 100 år 1908

Mervärdeskatteprincipen m. m.

Mervärdeskatten är tekniskt sett en skatt, som utgår på omsättningen

av varor, tjänster och andra objekt eller prestationer. I detta hänseende

är mervärdeskatten av samma typ som den allmänna varuskatten. Men

medan den allmänna varuskatten är en ettledsskatt, där hela skatteuttaget

sker vid skatteobjektens tillhandahållande till de slutliga konsumenterna,

delas skatteuttaget vid en mervärdeskatt upp på flera på varandra

följande led i produktions- och distributionskedjan. Varje led svarar för

skatten på den värdetillväxt (mervärdet), som tillförts objektet genom

bearbetning, hantering eller annan prestation i det egna ledet. Detta åstadkommes

i den praktiska tillämpningen på så sätt, att de skattskyldiga i

sin skatteredovisning från skatten på egen omsättning får dra av den

skatt, som belastat olika förvärv för verksamheten. Varje skattskyldig

erlägger således endast skillnaden mellan den utgående skatten på egen

skattepliktig omsättning och den ingående skatten på sådana förvärv.

Genom avdragsrätten för ingående skatt skiljer sig mervärdeskatten

från flerledsskatter av s. k. kaskadtyp. I ett kaskadskattesystem medför

varje omsättning en faktisk skattebelastning. Den totala belastningen blir

därför i ett sådant system olika om ett skatteobjekt passerar flera eller

färre beskattningsled och därtill i regel större än vad som svarar mot den

från de olika leden inlevererade skatten. Denna kumulativa effekt elimineras

i mervärdeskattesystemet genom avdragsrätten för ingående skatt.

Om avdragsrätten gäller generellt och omfattar ingående skatt på förvärv

inte endast av omsättningstillgångar utan även av anläggningstillgångar

och anskaffningar av omkostnadskaraktär blir den totala effekten i princip

densamma som om hela skatten uttagits i sista beskattningsledet. Man

eliminerar då den kumulativa effekt som vidlåder den allmänna varuskatten

genom att denna även belastar näringslivets investeringar och vissa av

dess omkostnader.

Med en generell avdragsrätt följer vidare att de skattskyldiga i sina

kalkyler inte behöver inräkna någon ingående skattebelastning. Det pris

som åsättes en vara påverkas inte av beskattningen i tidigare led. En på

detta sätt utformad mervärdeskatt som omfattar samtliga led i produktions-

och distributionskedjan belastar därför endast den slutlige konsumenten

och verkar neutral från såväl konsumtions- som konkurrenssynpunkt.

För att detta resultat skall nås fullt ut, bl. a. i fråga om det internationella

handelsutbytet, krävs att importen träffas av en likvärdig beskattning

och att den ingående skatten för exportföretagen helt kan avlyftas.

Av avgörande betydelse för att ett mervärdeskattesystem skall verka

neutralt från konsumtions- och konkurrenssynpunkt är att skatten får

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1068

37

generell räckvidd. För att åstadkomma eu helt likformig och neutralt verkande

mervärdeskatt krävs i princip att alla leveranser och prestationer

som direkt eller indirekt påverkar prisbildningen inryms under beskattningen.

Får skatten en mindre allmän räckvidd kan kumulativa skatleverkningar

inte undvikas. Praktiska och andra skäl kan dock göra det

nödvändigt eller önskvärt att vidtaga speciella inskränkningar, även om

därmed följer en viss kumulativ effekt.

Även för mervärdeskattens avkastningsförmåga är det av väsentlig betydelse

att skatten får en generell räckvidd. Ett vidsträcktare beskattningsområde

ger möjlighet att tillämpa en lägre skattesats. Omfattar skatten

samtliga led i produktions- och distributionskedjan får man det högsta

tänkbara beskattningsunderlaget. Det brukar även framhållas att den

på flera led fördelade uppbörden eller betalningsplikten ger mervärdeskatten

eu högre avkastningsförmåga än olika typer av ettledsskatter. Det

hävdas även att eu skatteredovisning som bygger på avräkning mellan

ut- och ingående skatt bör bidra till en riktig skatteredovisning från de

skattskyldiga och ge större möjligheter till kontroll.

En mervärdeskatt, som Omfattar samtliga led i produktions- och distributionskedjan

och som i övrigt är utformad enligt de nu angivna allmänna

principerna leder som redan framhållits till en beskattning som — i motsats

till nu gällande allmänna varuskatt — är helt inriktad på den privata

och offentliga konsumtionen. Det kan sägas att detta är den väsentligaste

skillnaden mellan de båda systemen och det kan därför vara anledning

att något ytterligare beröra betydelsen av denna skillnad.

Om man bortser från vad som gäller vid import är skattskyldigheten

till allmän varuskatt i princip begränsad till yrkesmässigt tillhandahållande

av skattepliktiga varor och tjänster till slutliga förbrukare (konsumenter).

Med tillhandahållande likställes uttag av skattepliktig vara

ur rörelse för konsumtionsändamål. Denna utformning av konsumentbegreppet

medför att skatten träffar inte endast den privata och offentliga

konsumtionen utan också näringslivets investeringar och sådana övriga

anskaffningar, som inte faller under begreppet skattefritt material. Hit

hör förvärv av omsättningsvaror, råvaror, tillsatsmaterial och vissa förbrukningsmaterial,

emballage, vissa verktyg in. in. Med denna allmänna

konstruktion av skatten följer att den skattskyldige i varje särskilt fall

har att avgöra om kunden är konsument eller ej. Anses kunden vara konsument

— och härvidlag gäller enligt särskilt stadgande att kunden skall

betraktas som konsument om den skattskyldige är tveksam om kundens

status — tillkommer för den skattskyldige att bedöma om tillhandahållandet

är skattepliktigt eller är att hänföra till skattefritt material. För

skattskyldiga inom åtskilliga branscher torde det aldrig bli aktuellt att

göra några bedömningar i dessa hänseenden eftersom det från början är

uppenbart att fråga är om skattepliktig försäljning eller motsvarande till

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

konsument. Det förekommer emellertid i betydande utsträckning fall där

eu bedömning med hänsyn till såväl konsument- som materialbegreppet

är nödvändig och där säljarens ställningstagande får avgörande betydelse

för skattens rätta tillämpning. Det föreligger här ofta en intressekonflikt

mellan säljare och köpare, som kan framstå som besvärande för säljaren.

I mervärdeskattesystemet bortfaller dessa problem. Säljaren kan räkna

med att skatt skall utgå på allt tillhandahållande av skattepliktiga varor

och tjänster. Kundens status och ändamålet med förvärvet saknar betydelse.

Är kunden själv skattskyldig gäller avdragsrätt för den till leverantören

erlagda skatten och därmed elimineras den kumulativa effekt, som

vidlåder den allmänna varuskatten. Av särskild betydelse är härvidlag

att varje skattskyldig i kontrollhänseende kan betraktas som ett självständigt

subjekt i vad avser både redovisningen av skatten på egen omsättning

och yrkade avdrag för ingående skatt. Avdragsrätten ger också

den praktiska fördelen att den reduceringsregel som den 1 juli 1965 infördes

för att eliminera verkan av den samtidiga höjningen av den allmänna

varuskatten från 6 % till 9,1 % i fråga om näringslivets investeringar

i maskiner och andra inventarier inte behövs i mervärdeskattesystemet.

Viss kritik har riktats mot att den allmänna varuskatten ger företagen

viss möjlighet att reducera sin skattebelastning genom att utföra reparations-

och underhållsarbeten i egen regi i stället för att anlita fristående

företagare. Utförs sådant arbete i egen regi begränsas skattebelastningen

till skatten på det för ändamålet använda materialet. Anlitas annan företagare

utgår skatten på det betingade vederlaget och således inte endast

på materialet utan även på arbetskostnaden. Även denna olikhet i den nuvarande

beskattningen bortfaller i mervärdeskattesystemet tack vare avdragsrätten.

Bedömningen om ett sådant arbete skall utföras i egen regi

eller av utomstående kan göras med bortseende från skatteeffekten. I ett

mervärdeskattesystem får man således konkurrensneutralitet i dessa fall.

Enligt den allmänna varuskatten får företag skattefritt sälja till driften

hörande maskiner och andra tillgångar, t. ex. i samband med rationaliseringar

och nyinvesteringar. Sådan försäljning anses inte som yrkesmässig.

Skatt utgår däremot om begagnad maskin säljs av någon som driver yrkesmässig

handel med begagnade varor. Från branschhåll har i skilda sammanhang

framhållits att denna utformning av den allmänna varuskatten

är till förfång för den fristående handeln med begagnade maskiner. Mervärdeskatten

ger tack vare avdragsrätten för ingående skatt även den

yrkesmässiga handeln med begagnade maskiner möjlighet att konkurrera

på lika villkor.

Flera exempel kan anföras där mervärdeskatten kan förväntas undanröja

både principiella och praktiska olägenheter med den gällande allmänna

varuskatten. Å andra sidan är det också klart att mervärdeskatten även

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

har vissa nackdelar jämfört med den allmänna varuskatten. En mervärdeskatt

som omfattar samtliga led medför automatiskt en betydande utökning

av antalet skattskyldiga. Utvidgningar av beskattningsområdet för att

åstadkomma ett större skatteunderlag och eliminera kumulativa effekter

leder också till ett ökat antal skattskyldiga. Mervärdeskatten medför också

en ökad redovisningsskyldighet för de skattskyldiga. Skatteredovisningarna

skall omfatta inte endast omsättningen och därpå belöpande skatt

utan också uppgifter om anskaffningar och därpå belöpande avdragsgill

ingående skatt.

.lag övergår nu till att behandla mervärdeskatteförslaget.

Vissa allmänna synpunkter in. in.

Utredningen

I likhet med allmänna skatteberedningen anser utredningen att en svensk

mervärdeskatt skall omfatta samtliga led i produktions- och distributionskedjan

och bygga på en i princip generell skatteplikt. Det är uppenbart,

framhåller utredningen, att en skatt med denna utformning bäst tillgodose!

neutralitetsaspekterna samtidigt som skatteunderlaget blir det största tänkbara,

varigenom skatten får en hög avkastningsförmåga. En sådan utformning

av skatten överensstämmer också med vad som gäller eller förordas

för mervärdeskatter i utlandet. Även om en generell mervärdeskatt, som omfattar

samtliga led, har nackdelar i redovisnings-, uppbörds- och kontrollhänseende,

bl. a. på grund av att antalet skattskyldiga blir stort, finner utredningen

inte att några fördelar skulle vinnas genom en begränsning av mervärdeskatten

till fabrikant- och grossistleden. Både principiella och praktiska skäl

talar enligt utredningen mot att välja en sådan utformning av skatten.

Utredningens förslag gäller således en skatt, som omfattar samtliga led,

och utredningsarbetet har därför inriktats på att finna lösningar i syfte

att underlätta den praktiska tillämpningen av en sådan skatt. Vid sidan av

schablonmässiga lösningar i sådant syfte bör det enligt utredningen vara

möjligt att göra vissa avsteg från en strikt och konsekvent tillämpning av

mervärdeskatteprincipen. Sålunda bör undantag kunna göras för prestationer

i sista ledet med ringa skattemässigt mervärde, om man därmed når

praktiska fördelar och några konkurrensmässiga olägenheter inte uppkommer.

Av praktiska skäl bör undantag också kunna göras för prestationer åt

skattskyldiga, om den kumulativa skatteeffekten därav blir obetydlig.

I enlighet med dessa uttalanden har utredningens förslag utformats och

i överensstämmelse härmed behandlas också den av utredningen redan inledningsvis

upptagna frågan om mervärdeskattens tillämpning på importen.

Vid en strikt tillämpning av mervärdeskatteprincipen borde skatt tas ut

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

på all varuinförsel till riket. Utredningen föreslår emellertid i överensstämmelse

med vad även skatteberedningen förordat, att skatt inte skall tas ut

vid sådan införsel av varor, som sker av skattskyldig för dennes skattepliktiga

verksamhet inom landet. Det ter sig enligt utredningen som en

onödig omgång att i sådana fall ta ut skatt, som skulle få dragas av i importörens

närmast följande redovisning av mervärdeskatt. Även om förslaget

kan anses betyda viss favör för importen och även inrymmer viss risk för

skatteflykt uppvägs detta av de praktiska fördelarna för både tullverket och

de skattskyldiga. Underlåtenheten att av skattskyldig ta ut sådan skatt, som

han sedan har rätt att dra av i skatteredovisningen, påverkar inte heller

skatteeffekten på den slutliga konsumtionen. Förslaget innebär således inte

enligt utredningen någon reell inskränkning i beskattning som förtar dess

generella karaktär.

Utredningen tillägger emellertid, att den föreslagna begränsningen av importbeskattningen

bör omprövas om det skulle visa sig att den medför allvarliga

konkurrensmässiga eller andra olägenheter. Skulle avdragsrätten

för ingående skatt komma att utnyttjas som ett konjunkturpolitiskt instrument,

är det också nödvändigt alt tillämpa en generell importbeskattning.

Utredningen är dock tveksam beträffande möjligheten och lämpligheten att

utnyttja avdragsrätten för konjunkturpolitiska syften.

Utredningen tar också inledningsvis upp frågan om kostnadsersättning

skall tillerkännas de skattskyldiga även efter omläggningen till mervärdeskatt.

Liksom skatteberedningen föreslår utredningen att någon sådan ersättning

inte skall utgå. Visserligen innebär övergången till mervärdeskatt

inte att de skattskyldigas bestyr med skatten blir mindre. Det är emellertid

inte möjligt, att utforma ett generellt ersättningssystem, som ger en korrekt

ersättning för detta bestyr. Mot att till mervärdeskatten överföra nuvarande

regler om en till den deklarerade skattepliktiga omsättningen anknuten ersättning

kan invändningar göras och det synes inte heller rimligt att som

ifrågasatts medge sådan kostnadsersättning för i vart fall skattskyldiga i

sista ledet. Den naturliga lösningen bör enligt utredningen vara att de skattskyldigas

kostnader för bestyret med mervärdeskatten betraktas som kostnader

i rörelsen och kompenseras i priserna. Frågan kan också ses i ett

större sammanhang, som dock legat utanför utredningens uppdrag.

Remissyttrandena

Som redan nämnts visar remissyttrandena en allmänt positiv inställning

till en omläggning av den generella indirekta beskattningen som innebär att

den allmänna varuskatten ersätts med en mervärdeskatt omfattande samtliga

led i produktions- och distributionskedjan. Man understryker också allmänt

betydelsen av att mervärdeskatten får en generell räckvidd.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Mai:Is proposition nr 100 år 1968

Beträffande trågan om mervärdeskattens tillämpning på importen har förslaget

om att begränsa uttaget till vad som kan kallas privat importen lämnats

utan kommentar i åtskilliga remissyttranden. I de fall frågan behandlats

har de praktiska fördelarna åberopats för ett tillstyrkande av förslaget.

Några remissinstanser anser emellertid att dessa fördelar övervärderats

och även framhållit den favör för importörerna och de risker för skatteflykt,

som förslaget innebär. Vidare har framhållits att förslaget har nackdelar

i kontrollhänseende.

Under åberopande av sådana synpunkter förordas eller ifrågasätts i stället

en i princip generell importbeskattning av bl. a. kammarrätten, kontrollstyrelsen,

riksskattenämnden, överståthållarämbetet, KF, näringslivets skattedelegation

och Svensk industriförening samt vidare av Sveriges allmänna

tulltjänstemannaförening i ett utlåtande, som fogats vid Statstjänstemännens

riksförbunds yttrande. Generaltullstyrelsen ansluter sig till förslaget

och utredningens uttalanden i frågan, men tillägger att det från organisatorisk

synpunkt inte möter något hinder för en generell skattebeläggning

av importen om övervägande skäl från en allmän bedömning skulle tala för

en sådan ordning. Den skulle dock kräva viss ökning av tullverkets personal.

Förslaget att slopa kostnadsersättningen vid övergång till en mervärdebeskattning

har föranlett erinringar av bl. a. Motorbranschens riksförbund,

Svensk industriförening, Svenska företagares riksförbund, Sveriges grossistförbund,

SHIO och Sveriges köpmannaförbund. Det anses motiverat med

någon form av ersättning även i det nya systemet med hänsyn till att mervärdeskatten

kräver större insatser av de skattskyldiga bl. a. i redovisningshänseende.

De fördelar mervärdeskatten erbjuder näringslivet anses därför

inte heller utgöra skäl för ett slopande av kostnadsersättningen. Näringslivets

skattedelegation framhåller, att en utredning snarast bör tillsättas för att

utforma regler om ersättning till de skattskyldiga och uppgiftspliktiga, som

särskilt betungas av de krav det allmänna ställer på dem såvitt gäller att

lämna uppgifter för andras taxering och tjänstgöra som uppbördsmän för

olika skatter.

Departementschefen

Som jag redan antytt är mervärdeskatten avsedd att direkt avlösa den

allmänna varuskatten. Utredningen konstaterar också att övergången till

denna skatteform väsentligen innebär endast en teknisk omläggning, varigenom

mervärdeskatteprincipen görs tillämplig på den gällande allmänna

varuskatten. I och för sig skulle därför benämningen allmän varuskatt kunna

bibehållas även efter omläggningen till en mervärdebeskattning. Det är

emellertid inte endast frågan om att införa mervärdeskatteprincipen för den

generella indirekta beskattningen. Även andra ändringar i jämförelse med

vad som gäller för den allmänna varuskatten är aktuella. Bl. a. gäller detta

2f Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 100

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Knngl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

själva beskattningsförfarandet. Härav följer att mervärdeskatten måste få

en i vissa delar helt annan författningsenlig utformning än den allmänna

varuskatten. Denna benämning är därtill redan nu något oegentlig och blir

det än mer i ett mervärdeskattesystem, som omfattar inte endast varor och

tjänster på varor utan även byggnader, byggnadsarbeten m. m. Jag anser

därför liksom utredningen att omläggningen bör markeras genom en ny

benämning av skatten. Av benämningen bör direkt framgå att fråga är om

en skatt enligt mervärdeskatteprincipen. Jag föreslår därför att skatten

även författningsenligt benämns mervärdeskatt.

Som nyss nämnts gäller den nu aktuella frågan att göra mervärdeskatteprincipen

tillämplig på en redan gällande beskattning. Det rör sig således

i första hand om en teknisk skattereform. Redan mot denna bakgrund

är det naturligt att mervärdeskatten skall omfatta samtliga led i produktions-

och distributionskedjan. Utredningen har anfört andra bärande skäl

för en sådan utformning av skatten. Jag ansluter mig helt till vad härvid anförts

och det här framlagda förslaget gäller således en mervärdeskatt som

omfattar samtliga led.

Utredningen har liksom allmänna skatteberedningen framhållit betydelsen

av att mervärdeskatten erbjuder en både konsumtions- och konkurrensneutral

beskattning. Min uppfattning är också att det ligger ett värde i att

kumulativa skatteeffekter kan elimineras i mervärdeskattesystemet till

förmån för en neutralt verkande beskattning. Förutsättningen härför är

att skatten får enhetlig utformning och generell räckvidd. Den gällande

allmänna varuskatten har, om man bortser från det medvetet kumulativa

inslaget i denna, utformats efter dessa grunder. Erfarenheterna från tilllämpningen

av denna skatt har också klart visat att varje undantag eller

avsteg från de allmänna reglerna medför problem och olägenheter i både tilllämpnings-

och kontrollhänseende. Det är minst lika angeläget att mervärdeskatten

utformas med minsta möjliga undantags- och särbestämmelser.

Neutralitetsaspekten skall dock inte övervärderas. Som utredningen framhållit

kan och bör sådana inskränkningar i beskattningen göras, som medför

praktiska fördelar utan att skatteutfallet eller neutraliteten i beskattningen

påverkas i någon nämnvärd grad. Utredningen har på denna grund

ställt vissa områden utanför mervärdeskatten. Dess förslag betyder likväl

en betydligt vidsträcktare beskattning än den nuvarande allmänna varuskatten.

Detta gäller även med hänsyn tagen till förslaget att ersätta energiskatten

med en beskattning av bränslen, drivmedel och elkraft inom mervärdeskattens

ram.

Utredningen har åberopat både principiella och tekniska skäl för en mervärdeskatt

med den föreslagna omfattningen. Som jag framhållit i finansplanen

är det dock av andra skäl än sådana som utredningen haft att beakta

motiverat att ge mervärdeskatten en snävare räckvidd än vad som före
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

slagits. Den givna utgångspunkten är att mervärdeskatten skall ha samma

omfattning som den allmänna varuskatten och att, som jag anfört i finansplanen,

energiskatten skall kvarstå som ett fristående komplement till mervärdeskatten.

Denna bör dock få ett vidgat tillämpningsområde. Utvidgningarna

bör emellertid begränsas till sådana områden, för vilka en beskattning

i ett mervärdeskattesystem ter sig naturlig eller är motiverad av

skattetekniska skäl. Även med en sådan begränsad utvidgning av tillämpningsområdet

får mervärdeskatten i hög grad generell karaktär.

I linje med nu anförda mera principiella synpunkter på mervärdeskattens

allmänna konstruktion ligger den av utredningen inledningsvis behandlade

frågan om skattens tillämpning på importen. Utredningen föreslår av främst

praktiska skäl att skatt inte skall tas ut i sådana fall, där ett skatteuttag

vid gränsen skulle vara avdragsgillt i importörens närmast följande mervärdeskatteredovisning.

Därmed skulle i huvudsak endast privatimporten

bli beskattad i samband med införseln.

Detta förslag, som utredningen själv betraktar som ett avsteg från en

strikt tillämpning av mervärdeskatteprincipen, har rönt vissa erinringar

vid remissbehandlingen. Det framgår att inställningen till denna lösning

nu är mindre positiv än i remissyttrandena över skatteberedningens förslag

till samma lösning. Uppfattningen är att förslaget innebär sådan favorisering

av importen och sådana risker för skatteförluster, att det inte kan

accepteras trots de praktiska fördelarna.

Dessa invändningar mot förslaget på denna punkt förtjänar enligt min

uppfattning beaktande. Visserligen betyder förslaget avsevärda rent praktiska

fördelar. En allt större andel av vår import kommer att vara undantagen

från tull, vilket betyder att tullverkets arbete med varuinförseln i

större utsträckning blir begränsad till kontroll och registrering. En generell

mervärdebeskattning av importen innebär att i princip alla varor som passerar

gränsen skall underkastas en värdering och skattedebitering efter

samma grunder som gäller för tullpliktig import. Följden av en sådan tilllämpning

av mervärdeskatten betyder ökad arbetsbelastning för tullverket

och denna kan enligt generaltullstyrelsen inte bemästras utan ökade resurser

och ökade kostnader. Jag anser likväl att de framförda synpunkterna

av konkurrensteknisk art och riskerna för skattebortfall är av sådan betydelse

att mervärdeskatten bör utgå vid i princip all import även om detta

medför att ökade resurser krävs för tullverket. Enligt generaltullstyrelsens

egna uppskattningar blir det dock fråga endast om en relativt begränsad

kostnadsökning, som därtill mer än väl uppvägs av fördelarna för staten

av ett skatteuttag redan i samband med införseln.

Jag föreslår således att mervärdeskatten utformas med en i princip generell

beskattning av importen och att skatt därvid skall tas ut i samma

ordning som gäller för tull och i övrigt enligt samma grunder som gäller

vid skattepliktig omsättning inom landet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 är 1068

En annan fråga av mera principiell natur är om kostnadsersättning skall

utgå till de skattskyldiga även i mervärdeskattesystemet. Sådan ersättning

utgår till s. k. registrerade skattskyldiga till allmän varuskatt enligt en

degressiv skala i förhållande till den deklarerade skattepliktiga omsättningen.

Ersättningsbeloppet gottskrivs den skattskyldige vid debiteringen av

slutlig allmän varuskatt på grundval av den årliga varuskattetaxeringen.

Någon ersättning utgår inte till registrerade skattskyldiga med en skattepliktig

årsomsättning under 10 000 kr. och ej heller till varuskattepliktiga

jordbrukare.

Både utredningen och allmänna skatleberedningen har föreslagit alt kostnadsersättning

inte skall utgå inom mervärdeskattesystemet. Utredningens

skäl härför har redovisats i det föregående. Förslaget har stött på viss kritik

vid remissbehandlingen. I första hand företrädare för näringslivet anser

att ersättning i minst samma omfattning som nu skall utgå även efter

övergången till mervärdeskatt.

Jag har i andra sammanhang uttalat, att kostnader som föranleds av

skyldigheten att uppbära och redovisa indirekt skatt till staten i princip

bör betraktas som kostnader i verksamheten och kompenseras på samma

sätt som andra kostnader. Det är vidare inte möjligt att i praktiken konstruera

ett ersättningssystem som ger ersättning motsvarande faktiska

kostnader. Ersättningen till de nu varuskatteskyldiga ger ingen sådan

kompensation. Den utgår i förhållande till den skattepliktiga omsättningens

storlek. Denna konstruktion lämpar sig föga i ett mervärdeskattesystem

bl. a. med hänsyn till exportföretagen. Härtill kommer att jag i det

följande biträder utredningens förslag alt någon taxering till mervärdeskatt

inte skall ske utan att i princip samma beskattningsförfarande som

nu gäller för punktskatterna skall tillämpas för mervärdeskatten. Därmed

föreligger inte möjligheten att som nu sker gottskriva de skattskyldiga

kostnadsersättning i efterhand i samband med debitering av slutlig

skatt. Eu kostnadsersättning skulle därför inom mervärdeskattesystemet

få lösas genom någon form av direkta avdrag i den löpande skatteredovisningen.

På detta sätt var också ersättningen till de varuskatteskyldiga utformad

från början. Detta system visade sig dock olämpligt. Felaktiga avdrag

gjordes i betydande omfattning och utgjorde en väsentlig anledning

för en omläggning av ersättningssystemet.

Det är möjligt att de antydda olägenheterna skulle bli mindre om samtliga

skattskyldiga tillerkändes ett fixt och lika stort avdragsbelopp per år.

Den ersättning som enligt gällande regler årligen gottskrives de varuskatteskyldiga

uppgår till något över 27 milj. kr. Utslaget på i runt tal 170 000

registrerade skattskyldiga motsvarar detta eu genomsnittlig ersättning av

160 kr. per år. I mervärdeskattesystemet har man att räkna med drygt

200 000 skattskyldiga rörelseidkare och inemot 200 000 jordbrukare eller

totalt ca 400 000 skattskyldiga. I detta system får jordbrukarna anses lika

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 196S

berättigade till ersättning som övriga skattskyldiga. Eu ersättning inom ramen

för vad som nu utgår och lika fördelad på alla skattskyldiga skulle betyda

att var och eu av dem skulle få ca 70 kr. för år. Det kan inte anses att

ett sådant belopp har någon betydelse som ersättning för bestyret med mervärdeskatten.

Skulle å andra sidan ersättning enligt vad nu utgår i genomsnitt

även utgå efter omläggningen skulle ersättningsbeloppet sliga till totalt

ca 57 milj. kr. och således föranleda ett inkomstbortfall för staten med

ytterligare 30 milj. kr. En sådan ökning av ersättningsbeloppet anser jag

inte motiverad.

.lag ansluter mig därför till utredningens förslag att någon ersättning inte

skall utgå till de skattskyldiga.

Vissa allmänna tillämpningsfrågor

Utredningen

För utformningen och tillämpningen av en generell mervärdeskatt är det,

framhåller utredningen, av särskild betydelse hur jordbruket och skogsbruket

inordnas under beskattningen. I varuskattehänseende är jordbrukarna

skattskyldiga endast för egna uttag och direkta konsumentförsäljningar

av hemmaproducerade jordbruksprodukter. Detta har möjliggjort ett förenklat

förfarande för jordbrukarnas skattskyldighet till allmän varuskatt,

övergången till eu mervärdeskatt utan några undantag för produkter från

jordbruket och skogsbruket ändrar helt dessa näringars ställning. Frågan

berör inte endast ett betydande och viktigt konsumtionsområde utan också

näringar med ett stort antal driftsenheter.

Enligt utredningens uppfattning måste jordbruket och skogsbruket inordnas

under medvärdeskatten på ett sätt som inte medför dubbelbeskattningseffekter

på dessa näringars produkter. Från principiell synpunkt kan

inte heller erinras mot att jordbruket och skogsbruket i mervärdeskattesystemet

underkastas samma skattskyldighet och redovisningsplikt som

andra skattskyldiga näringar. De praktiska konsekvenserna härav inger

dock betänkligheter, främst med hänsyn till det stora antalet driftsenheter

inom dessa näringar.

Skatteberedningen, som förordade skattskyldighet för både jordbruk och

skogsbruk enligt de allmänna reglerna, uppskattade antalet skattskyldiga

på detta område till ca 200 000. Denna beräkning byggde på siffror från

1961 års jordbruksräkning enligt vilken det fanns ca 233 000 driftsenheter

lördelade på ca 208 000 företagsenheter. Utredningen har haft tillgång till

aktuellare siffror, dels från 1965 års jordbruksräkning och dels från en av

jordbrukets utredningsinstitut (JU) gjord beräkning per den 1 april 1966.

Båda dessa källor utvisar en minskning av antalet brukningsenheter från

1961 med i runt tal 30 000 till ca 204 000 enligt jordbruksräkningen och till

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kangl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

ca 185 000 enligt JU:s beräkning. Nedgången faller helt på de mindre enheterna

men dessa dominerar dock alltjämt i antal. Även om de allra minsta

enheterna skulle kunna undantas från redovisningsskyldighet enligt de

allmänna reglerna har man enligt utredningen att i ingångsläget räkna

med ca 150 000 skattskyldiga till mervärdeskatt inom jordbruket och skogsbruket.

Ett sådant tillskott av skattskyldiga utöver det tillskott av skattskyldiga

rörelseidkare, som övergången till mervärdeskatt nödvändigtvis medför

skulle, konstaterar utredningen, innebära en avsevärd administrativ belastning.

Omvandlingen av det svenska jordbruket kommer visserligen att medföra

en fortsatt nedgång av antalet brukningsenheter. Utredningen erinrar

om att 1965 års långtidsutredning beräknat att antalet enheter kommer att

nedgå med ytterligare ca 50 000 fram till år 1970. Men även med hänsyn

tagen härtill har utredningen i enlighet med syftet med utredningsuppdraget

ansett det särskilt angeläget att undersöka möjligheterna att underlätta

mervärdeskattens tillämpning på jordbruket och skogsbruket.

Man måste dock ha klart för sig, framhåller utredningen, att varje avsteg

från de allmänna principerna för en strikt utformad mervärdeskatt kan få

återverkningar i den ena eller den andra riktningen. Speciella regler kan

lätt framstå antingen som en fördel eller som en nackdel för dem som berörs

därav i jämförelse med dem, som har att följa de allmänna reglerna.

En av praktiska skäl motiverad specialreglering bör dock kunna genomföras

om den i allt väsentligt tillgodoser kravet på lika behandling av direkt

konkurrerande näringsutövare och därtill inte medför ett kumulativt inslag

i beskattningen av någon egentlig betydelse.

Både jordbruket och skogsbruket utgör enligt utredningen näringsgrenar,

som lätt kan skiljas från andra mervärdeskattepliktiga näringar. Detta gäller

även jordbruk och skogsbruk kombinerade med rörelse. Någon direkt

konkurrenssituation mellan jordbruk eller skogsbruk och andra näringsgrenar

föreligger knappast. Den övervägande delen av produktionen går till

förädling eller återför sälj ning och den direkta konsumtionsför sälj ningen

är av blygsam omfattning. De producentkooperativa företagen dominerar

helt i fråga om avsättningen av jordbrukets produkter. Detta utgör enligt

utredningen väsentliga faktorer för möjligheterna att tillämpa speciella

regler för mervärdeskattens tillämpning på jordbruk och skogsbruk.

I ett mervärdeskattesystem kan emellertid, tillägger utredningen, en specialreglering

för visst eller viss del av ett beskattningsled inte införas utan

hänsynstagande till både föregående och efterföljande led. Det är också

med hänsyn härtill som utredningen liksom skatteberedningen avvisat möjligheten

att genom undantag från skatteplikt för jordbrukets och skogsbrukets

anskaffningar av driftsförnödenheter och anläggningstillgångar begränsa

skattskyldigheten för dessa näringar till egna uttag och direkta konsumentförsäljningar.

Man har således att utgå från att skatt enligt de all
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

47

männa reglerna träffar allt tillhandahållande av skattepliktiga varor och

tjänster för jordbruk och skogsbruk. Med denna givna utgångspunkt gäller

frågan att söka åstadkomma ett förenklat förfarande, som erbjuder sådan

möjlighet till avlyftning av ingående skatt att en prisbildning utan inslag

av kumulativa skatteeffekter kan etableras för alla produkter och

tjänster från jordbruket och skogsbruket. Dessa krav måste tillgodoses inte

endast i det primära producentledet utan även i efterföljande led, dvs. i

första hand för företag som förädlar eller vidareförsäljer jordbrukets och

skogsbrukets produkter.

De åtgärder, som i enlighet härmed är tänkbara i syfte att förenkla skattens

tillämpning sammanfattar utredningen enligt följande.

1. Näringsidkare med skattepliktig årsomsättning under visst gränsvärde

undantas från skattskyldighet och därmed sammanhängande redovisningsskyldighet.

2. Redovisningsskyldigheten begränsas genom rätt för skattskyldiga med

skattepliktig omsättning under visst gränsvärde att redovisa skatt med längre

intervall än enligt huvudregeln.

3. Skattskyldigheten eller redovisningsskyldigheten begränsas genom

schablonmässigt beräknade mervärden eller liknande åtgärder, eventuellt i

förening med skattesatsdifferentiering.

Gränsvärde för redovisningsskyldighet. Bestämmelser som medför frihet

från skattskyldighet eller redovisningsskyldighet för näringsidkare med

verksamhet av liten omfattning ingår enligt utredningen i alla utländska

mervärdeskatter och mervärdeskatteförslag. Det är emellertid då fråga om

bestämmelser med generell giltighet och inte om någon speciellt för jordbruket

avsedd skattskyldighetsgräns. Näringsidkare under skattskyldighetsgränsen

har emellertid i regel också möjlighet att frivilligt inträda som

skattskyldig i systemet med redovisningsskyldighet enligt de allmänna reglerna.

Det förutsätts då att skattskyldighet skall föreligga under viss minimitid.

Även skatteberedningen föreslog bestämmelser av liknande innebörd. De

syftade dock inte till frihet från skattskyldighet utan till frihet från eller

begränsning i skyldigheten att redovisa och inbetala mervärdeskatt. Dessa

skattskyldiga skulle således kunna ta ut skatt på sina leveranser, men de

skulle vara helt eller delvis befriade från skyldighet att inleverera skatten

på mervärdet. Härigenom skapades erforderligt underlag för avdragsrätt

för leveranser till annan skattskyldig. De aktuella bestämmelserna i beredningens

förslag innebar, att redovisningsskyldighet inte skulle föreligga om

den skattepliktiga årsomsättningen ej översteg 8 000 kr. Vid omsättning

mellan 8 000 och 24 000 kr. skulle som skattepliktig omsättning i skatteredovisningen

tas upp ett belopp motsvarande en och en halv gånger den

faktiska omsättningen minskad med 8 000 kr. Enligt en kompletterande

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:Is proposition nr 100 år 1008

bestämmelse skulle länsstyrelsen på särskilda skäl kunna besluta om redovisningsskyldighet

även för skattskyldig med skattepliktig årsomsättning

under gränsvärdet 8 000 kr. Därmed skapades förutsättning för sådan skattskyldig

att genom frivilligt inträde få full avlyftning av ingående skatt, 1. ex.

när försäljningen huvudsakligen utgörs av skattefri export.

Skatteberedningens förslag var i denna del inte enhälligt. Vissa reservanter

förordade i stället en skattskyldighetsgräns vid 3 000 kr. i skattepliktig

årsomsättning utan någon upplrappningsregel för skattskyldiga närmast

över detta gränsvärde.

Upplysningsvis framhåller utredningen vidare, att undantag från skattskyldighet

enligt den danska mervärdeskatten föreligger för näringsidkare,

vars skattepliktiga omsättning ej överstiger 5 000 danska kr. för år. Även

de franska och västtyska mervärdeskatterna innehåller särskilda regler om

skattefria grundavdrag, som begränsar skattskyldigheten för småföretagen.

Ingen av dessa regler torde dock, konstaterar utredningen, ha någon större

begränsande effekt på antalet skattskyldiga. Detsamma gäller det av reservanterna

i skatteberedningen förordade gränsvärdet 3 000 kr. Men inte heller

det av beredningens majoritet föreslagna gränsvärdet 8 000 kr. kan förväntas

medföra annat än en obetydlig minskning av antalet redovisningspliktiga.

Möjligen kan visst bortfall ske i fråga om tillfälligt bedrivna verksamheter.

För att nå praktiska fördelar av någon betydelse måste omsättningsgränsen

enligt utredningens mening sättas betydligt högre. Skulle gränsen sättas

så hög som 20 000 kr. beräknar utredningen på grundval av visst utredningsmaterial,

att ca en tredjedel av brukningsenheterna inom jordbruket

och ca 36 000 av nu till allmän varuskatt skattskyldiga rörelseidkare skulle

falla under gränsvärdet.

I anslutning härtill uttalar utredningen, att den strukturomvandling som

pågår inom hela det svenska näringslivet i och för sig kan sägas öka förutsättningarna

för ett relativt högt gränsvärde. Den skatteförmån, som undantag

från redovisningsskyldighet innebär, skulle bli närmast av temporär

eller övergående natur och komma sådana näringsidkare till godo, som kan

förväntas relativt snart antingen upphöra med verksamheten eller också

utvidga denna i sådan omfattning att redovisningsskyldighet skulle inträda.

Å andra sidan, fortsätter utredningen, kommer man inte ifrån, att frihet

från redovisningsskyldighet ger en skatteförmån, som motsvarar skatten på

mervärdet. Är detta stort ger ett högt gränsvärde en förhållandevis stor förmån

i det enskilda fallet. Den kan också utnyttjas vid prissättningen och på

så vis påverkas konkurrensen. Härtill kommer emellertid, att gränsdragningen

också har betydelse för skatteutfallet. Utredningen uppskattar på

grundval av visst primärmaterial, bl. a. en i det följande närmare redovisad

undersökning rörande mervärdeförhållandena inom jordbruket och skogs
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1068

bruket, all etl gränsvärde för frihet från redovisningsskyldighet vid 20 000

kr. skulle medföra ett totalt skattebortfall av ca 100 milj. kr. vid en skattesats

av 15 %. Dock påpekas, att skattebortfallet kommer att sjunka i takt

med att de mindre driftsenheterna försvinner. Sett på längre sikt får därför

ett gränsvärde för redovisningsskyldigheten allt mindre betydelse för skatteutfallet.

Förmånen av ett relativt högt gränsvärde kan emellertid också

föranleda krav från de redovisningspliktiga skattskyldiga på en motsvarande

skatteförmåga. Skulle detta föranleda ett generellt grundavdrag för alla

skattskyldiga blir skattebortfallet betydligt större.

I utländska mervärdeskatter, fortsätter utredningen, förekommer bestämmelser

som hindrar näringsidkare som fri tagits från skattskyldighet att debitera

skatt på sina försäljningar. Följden härav blir, att någon avdragsrätt

inte föreligger för i och för sig avdragsgilla inköp från sådan näringsidkare.

Da detta skulle leda till kumulativa skatteeffekter föreligger i regel möjlighet

för näringsidkare under frigränsen alt frivilligt ingå i systemet som

skattskyldig enligt de allmänna reglerna.

Utredningen har därför övervägt, om liknande bestämmelser i en svensk

mervärdeskatt skulle kunna ha någon betydelse för frigränsens avvägning.

Vid eu i princip fri prisbildning kan antas, att näringsidkare under frigränsen

kommer all ta ut priser som bestäms av konkurrensen mellan de

skattskyldiga näringsidkarna. De fritagna näringsidkarna har även intresse

av att i vart fall kompensera sig för sin ingående skatt. Priserna torde därför

bii desamma oavsett om rätt till skattedebitering föreligger eller ej.

Näringsidkarna skulle i båda fallen få en förmån motsvarande skatten på

mervärdet. Näringsidkare under frigränsen med försäljning till andra näringsidkare

skulle emellertid ha intresse av att gå in i systemet som frivilligt

skattskyldig för att ge kunderna avdragsrätt. Jordbrukare under

frigränsen skulle sålunda kunna önska gå in i systemet för att tillgodose de

efterföljande förädlings- och distributionsledens krav på avdragsgilla skattedebiteringar

och därmed eliminera kumulativa skatteeffekter på jordbrukets

produkter.

Med hänsyn härtill anser utredningen i likhet med beredningen att eu

frigräns bör gälla frihet från redovisningsplikt och inte frihet från skattskyldighet.

Näringsidkare under frigränsen skall således formellt vara skattskyldiga,

men de slipper redovisa och inleverera skatten på mervärdet.

Därmed bortfaller i allt väsentligt behovet av möjlighet till frivillig skattskyldighet.

Utredningen anser dock rätt till frivilligt inträde i systemet

motiverad i sådana fall, då den ingående skattebelastningen normalt alltid

kommer att överstiga skatten på omsättningen, t. ex. på grund av skattefri

export. Medges sådant inträde bör dock redovisningsskyldighet i princip

gälla allt framgent. Möjligheten till frivilligt inträde i mervärdeskattesystemet

bör således inte kunna utnyttjas för att ernå kortfristiga extra skatteförmåner.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

Mot bakgrund härav anser utredningen att en frigräns, som ger en minskning

av de redovisningspliktiga skattskyldiga av någon praktisk betydelse,

måste bli hög. Den kan då framstå som en otillbörlig förmån för dem, som

skulle kunna tillämpa priser med tillägg för skatt utan att behöva avstå

från skatten på mervärdet. Om alla skattskyldiga skulle beredas motsvarande

skatteförmån uppkommer ett alltför stort skattebortfall. En sådan

åtgärd liksom en upptrappningsregel i syfte att eliminera tröskeleffekter

närmast över frigränsen leder dessutom till redovisningstekniska olägenheter.

Utredningen finner det därför nödvändigt, att frigränsen sätts vid

sådan nivå, att den kan anses godtagbar från rättvisesynpunkt. Gränsen

bör därför avpassas så, att man kan bortse från skillnader i mervärden för

olika näringsgrenar och att åtgärder för eliminering av tröskeleffekter inte

behövs.

En frigräns vid 3 000 kr. som föreslogs av vissa reservanter inom skatteberedningen,

anser dock utredningen onödigt låg. En högre frigräns bör

kunna godtagas redan från början utan några kompletterande regler för

eliminering av tröskeleffekter. Var gränsen kan eller bör sättas blir dock

beroende av möjligheterna att genom andra åtgärder åstadkomma förenklingar

i mervärdeskattens praktiska tillämpning, speciellt i fråga om det

stora antalet driftsenheter inom jordbruket och skogsbruket. Utredningen

återkommer därför till denna avvägningsfråga efter den närmast följande

behandlingen av möjligheterna att åstadkomma förenklingar genom lättnader

i skatteredovisningen och genom schablonmässiga lösningar.

Lättnader i skatteredovisningen. I denna fråga framhåller utredningen inledningsvis

att uppbördssystemen för omsättningsskatter och andra indirekta

skatter allmänt är konstruerade så att skatt redovisas och erläggs löpande

för bestämda perioder enligt ett för skatten avpassat deklarationsförfarande.

Denna löpande redovisning kan antingen vara definitiv för varje period eller

också preliminär i den meningen, att den åtföljs av ett slutligt fastställande

av skatten för helt år genom taxering eller annan liknande åtgärd.

För det mervärdeskattesystem, som i princip beslutats för tillämpning

inom EEC, gäller som huvudregel att deklaration skall avges för varje månad.

Dock förutsättes att redovisning med längre intervall skall kunna medges

skattskyldiga med låg skattepliktig omsättning. Den löpande redovisningen

skall kompletteras med en särskild årsdeklaration till ledning för

en årlig slutavräkning av skatten.

Den danska mervärdeskatten har som huvudregel att deklaration skall

avges per kalenderkvartal. Härifrån gäller vissa undantag. Skattskyldiga,

som normalt får överskjutande ingående skatt, t. ex. exportföretag, har

möjlighet att avge redovisning per månad eller kortare tid för att därmed

snabbt kunna få restitution. För jordbrukare och fiskare gäller att

redovisning skall avges halvårsvis. Vidare har föreskrivits att skatt inte

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

51

skall utgå på inbördes leveranser mellan jordbrukare resp. fiskare. Den

löpande redovisningen av mervärdeskatt är att anse som definitiv. Något

årligt taxeringsförfarande ingår inte i det danska systemet.

Skatteberedningens förslag byggde på det för den allmänna varuskatten

gällande redovisningssystemet med redovisning för perioder om två kalendermånader

som huvudregel. Länsstyrelsen skulle dock kunna föreskriva,

att deklaration får avse annan längre period upp till helt kalenderår eller

annat helt räkenskapsår. Därmed skapades bl. a. förutsättning för eldistributörerna

att redovisa mervärdeskatt för elkraft på grundval av avgiftsdebitering

enligt verkställda mätaravläsningar hos abonnenterna i överensstämmelse

med vad som nu gäller för redovisning av energiskatt på elkraft.

Skatteberedningens förslag i denna del har redan överförts på den allmänna

varuskatten. Sedan den 1 januari 1967 gäller sålunda att deklaration

för preliminär allmän varuskatt kan avse inte endast period om två månader

eller helt år (kalenderår eller annat helt räkenskapsår) enligt dittillsvarande

bestämmelser utan även period om fyra eller sex månader. I den

proposition, vari dessa ändrade redovisningsregler föreslogs (prop. 1966:

69), uttalades, att årsredovisning normalt borde kunna medges skattskyldig

med en skattepliktig omsättning för år räknat upp till 10 000 kr. Därmed

borde de nya möjligheterna att redovisa skatt per halvår och fyramånadersperioder

allmänt kunna tillämpas för skattskyldiga med skattepliktig årsomsättning

upp till 25 000 resp. 35 000 kr. I sådant fall borde de nya reglerna

kunna medföra en minskning av totala antalet varuskattedeldarationer

med i runt tal 200 000 för år.

Mot bakgrund av denna allmänna översikt konstaterar utredningen att

skatteberedningens förslag låg mellan EEC-förslaget med månatlig redovisning

som huvudregel och den danska mervärdeskatten med redovisning per

kvartal som huvudregel. Månatliga redovisningar ger staten fördelen av en

snabb uppbörd och de skattskyldiga fördelen av en snabb avlyftning av överskjutande

ingående skatt. Mot dessa fördelar står besväret för de skattskyldiga

att varje månad fullgöra sin deklarations- och betalningsskyldighet

samt för beskattningsmyndigheterna att övervaka och kontrollera att denna

skyldighet fullgörs på rätt sätt. Månatliga redovisningar av en svensk mervärdeskatt

skulle jämfört med beredningens förslag innebära en fördubbling

av antalet deklarationer för år räknat. Den merbelastning detta skulle

medföra för såväl de skattskyldiga som myndigheterna synes enligt utredningen

mer än uppväga de angivna fördelarna med en snabbare redovisning.

I ett läge där det gäller att åstadkomma förenklingar i tillämpningen av en

svensk mervärdeskatt bör det därför enligt utredningens mening inte ifrågasättas

att på denna punkt ändra beredningens förslag och som huvudregel

föreskriva månatlig redovisning. I stället bör övervägas att förenkla tillämpningen

genom att som huvudregel föreskriva deklarationsredovisning per

kvartal.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1068

För det stora antalet skattskyldiga skulle delta betyda lyra deklarationer

per år i stället för sex. Enbart för rörelseidkarna kan detta beräknas minska

totala antalet deklarationer för år med ca 200 000. För staten skulle emellertid

uppbörden förskjutas med i genomsnitt en månad. De skattskyldiga

skulle få en ökad skattekredit men samtidigt skulle skattskyldiga med överskjutande

ingående skatt få eu försenad avlyftning av den ingående skatten.

En förlängning av redovisningsperioden betyder i normalfallet ökad betalningsplikt.

Vidtages ej andra åtgärder har man dessutom alt räkna med en

högre skattesats för mervärdeskatten än vad som gäller för den allmänna

varuskatten för att staten skall erhålla oförändrad skatteintäkt. Man kan

därför få en betalningsplikt i mervärdeskattesystemet som motsvarar nuvarande

betalningsplikt för den allmänna varuskatten.

Med hänsyn till det nu anförda anser utredningen övervägande skäl tala

för alt deklarationsperioden enligt huvudregeln skall utgöra två månader.

Möjligheten för länsstyrelserna att föreskriva annan längre redovisningsperiod

bör kvarstå oeh också utnyttjas i möjlig mån. Uttalandena i prop.

1966: 69 bör enligt utredningen kunna tjäna till vägledning för medgivanden

till redovisning per halvår eller fyra månader även vid eu mervärdeskatt. Då

avsteg från redovisning enligt huvudregeln måste baseras på en individuell

prövning, bör del också vara möjligt att tillämpa olika omsättningsgränser

för skilda näringsgrenar. Dessa möjligheter till differentierad deklarationsfrekvens

anser utredningen kunna ge i princip samma praktiska fördelar

i ett mervärdeskattesystem som i fråga om den allmänna varuskatten.

Det hör emellertid också beaktas, fortsätter utredningen, att skatteberedningens

förslag utformats med en enhetlig respittid för såväl deklarations-

som betalningspliktens fullgörande i överensstämmelse med den

ordning som gäller för den allmänna varuskatten. Systemet innebär att

deklaration avges samtidigt med att skatten erläggs genom girering. Detta

överensstämmer, framhåller utredningen, med den allmänt vedertagna

principen att uppbörd av indirekt skatt skall ske i anslutning till tidpunkten

för skattskyldighetens inträde. Avsteg från denna princip kan

emellertid diskuteras. Utredningen påpekar sålunda att det vid utformningen

av den danska mervärdeskatten diskuterades ett redovisningssystem

som gick ut på att deklaration skulle avges för helt år och enligt

denna upplupen skatt skulle få erläggas genom delbetalningar i efterhand

inom viss tidrymd. Ett sådant system, begränsat till jordbrukarna, skulle

enligt utredningen kunna utformas i nära överensstämmelse med det nu

för dessa gällande enklare redovisningsförfarandet för den allmänna varuskatten.

Det skulle emellertid enligt utredningens mening innebära en så

stor förmån för jordbrukarna i jämförelse med övriga skattskyldiga att

det inte kan förordas trots sina praktiska förtjänster.

Det finns emellertid, framhåller utredningen, möjlighet att utforma

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1068

53

systemet så att det bättre tillgodoser kravet om en beskattning på lika villkor.

Lösningen skulle närmast kunna liknas vid det s. k. B-skattesystem,

som i inkomstbeskattningshänseende gäller för rörelseidkare. För mervärdeskatten

skulle ett sådant system kunna utformas så, att preliminär

skatt erläggs löpande under året enligt ett på förhand fastställt mervärde,

som applicerats på senast taxerad skattepliktig årsomsättning. Efter varje

beskattningsårs utgång avges en årsdeklaration och i denna avräknas den

upplupna skatten enligt faktisk omsättning och faktisk ingående skatt

mot den erlagda preliminära skatten. Skillnadsbeloppet betalas samtidigt

med att deklarationen avges. Framkommer överskjutande ingående skatt

restitueras denna enligt de allmänna reglerna.

Ett på detta sätt utformat system ger ingen otillbörlig skatteförmån.

Skatt betalas löpande under året och en slutlig deklarationsmässig reglering

sker för varje beskattningsår. De löpande betalningarna kräver ingen

deklaration. Det krävs dock särskilda fastställelsebeslut angående preliminärbetalningarna

för varje skattskyldig som omfattas av systemet. En

förutsättning för systemet är också att mervärdeförhållandena är någorlunda

ensartade så att det fastställda mervärdet ger ett någorlunda realistiskt

resultat. Även om så är fallet genomsnittligt sett har man emellertid

att räkna med betydande variationer i de enskilda fallen. Det kan då framstå

som stötande för en skattskyldig att få erlägga preliminär skatt under

ett helt år trots att han vet att han får en överskjutande ingående

skatt, som kan bli restituerad först in på det följande året. Det torde därför

vara nödvändigt med regler, varigenom den löpande betalningsplikten

kan jämkas. I ett mervärdeskattesystem föreligger risk för att jämkningsfallen

blir många med en betydande administrativ belastning som följd.

Kravet på en snabb avlyftning av överskjutande ingående skatt kan inte

heller tillgodoses på annat sätt än genom rätt att gå in som skattskyldig

med full redovisningsplikt.

Nu antydda förhållanden gör enligt utredningens mening, att systemet

bär ett begränsat tillämpningsområde. De större jordbruken torde få

ställas utanför och man har att räkna med att även åtskilliga mindre

eller medelstora enheter har intresse av att få redovisa skatten fortlöpande

enligt det fullständiga deklarationsförfarandet.

Systemet kräver dessutom att samtliga jordbrukare registreras såsom

skattskyldiga. Beskattningsmyndigheterna slipper visserligen från kontrollen

av en mängd deklarationer, men övervakningen av att betalningsplikten

fullgörs blir i princip densamma som övervakningen av att deklarationsplikten

fullgörs. Vidare har man att beakta den slutliga fastställelsen

av skatten. De praktiska fördelarna med det diskuterade systemet är därför

enligt utredningen begränsade, även om de blir mera betydande om taxeringen

och den därpå följande slutavräkningen slopas. Utredningen anser

därför ställningstagandet till ett system enligt dessa riktlinjer för jord
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

bruket och skogsbruket bör göras beroende av möjligheterna att genom

någon annan schablonmässig lösning åstadkomma ett enklare beskattningsförfarande.

Schablonmetod för jordbruk och skogsbruk. Frågan gäller, framhåller utredningen,

om det är möjligt att genom någon form av schablon avlyfta

den ingående skatten på ett annat och enklare sätt än som erbjuds genom

avdragsrätten vid fullständig deklarationsredovisning och utan att

detta medför någon kumulativ skatteeffekt på jordbrukets och skogsbrukets

produkter i efterföljande beskattningsled och för konsumenterna.

Normalt har man att räkna med att varje skattepliktig verksamhet ger

affärsmässig vinst. Härav följer emellertid inte, att det automatiskt uppkommer

ett skattemässigt mervärde för varje räkenskapsår eller skatteredovisningsperiod.

Eftersom detta mervärde framkommer såsom skillnaden

mellan skatten på omsättningen för varje redovisningsperiod och

den ingående avdragsgilla skatten på inköpen under samma period kan

det variera högst väsentligt från period till period. Mervärdet påverkas

nämligen av förändringar i lagerhållningen av omsättningsvaror, råvaror,

halvfabrikat och annat material samt av säsongmässiga variationer i omsättningen,

speciellt om anskaffningarna av driftsförnödenheter in. in.

har en däremot avvikande säsongmässighet. Sistnämnda förhållande gäller

bl. a. för jordbruket och skogsbruket. Anskaffningar av investeringskaraktär

står inte heller i något direkt förhållande till den aktuella omsättningen.

Med omedelbar och full avdragsrätt för ingående skatt kan det skattemässiga

mervärdet för viss period bli lågt eller t. o. m. negativt, oaktat

omsättningen ligger på normal eller hög nivå.

Dessa förhållanden talar enligt utredningen för att redovisningsförfarandet

bör utformas så att betalningsplikten motsvarar det faktiska skattemässiga

mervärdet för varje period och att överskjutande ingående skatt

snabbt avlyfts genom restitution. Detta mera kortsiktiga resonemang bör

emellertid inte tillmätas sådan vikt att det omöjliggör tillämpningen av

schablonmässiga lösningar, som ger praktiska fördelar och dessutom sett

på längre sikt tillgodoser kravet på neutralitet i beskattningen.

Utomlands har ingående diskuterats om den ingående skatten på investeringar

i maskiner, andra inventarier och anläggningar bör vara omedelbart

avdragsgill med hela beloppet eller fördelas över anskaffningarnas

ekonomiska livslängd genom årliga avdrag motsvarande skatten på avskrivningarnas

andel av anskaffningskostnaden. En avdragsrätt i förhållande

till avskrivningarna kan sägas eliminera den ingående skatten på

de anläggningstillgångar, som tagits i anspråk eller förbrukats för att

åstadkomma de egna skattepliktiga prestationerna. För att eliminera ett

kumulativt inslag i beskattningen behövs därför ingen omedelbar och fullständig

avdragsrätt för den ingående skatten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968 5o

Detta resonemang finner utredningen i och för sig riktigt. En till avskrivningarna

anknuten avdragsrätt för ingående skatt på investeringar i

olika anläggningstillgångar skulle emellertid medföra väsentliga olägenheter

i tillämpnings- och kontrollhänseenden. Utredningen anser därför liksom

skatteberedningen, att praktiska skäl talar för att avdragsrätten i princip

bör gälla hela den ingående skatt, som belöper på varje redovisningsperiods

avdragsgilla anskaffningar. Det är emellertid enligt utredningen av

intresse att konstatera, att även en fördelning i tiden av avdragsrätten för

investeringarna ger en fullständig eliminering av den ingående skatten och

därmed ingen egentlig kumulativ skatteeffekt. Under sådana förhållanden

bör det vara möjligt att bortse från de periodiska variationerna i det skattemässiga

mervärdet, som föranleds av avdragsrättens konstruktion, och i

stället utforma ett system som knyter an till det affärsmässiga mervärdet

i den meningen att det erbjuder en avlyftning av den ingående skatten på

investeringarna i takt med att dessa konsumeras eller omsätts i verksamheten.

Om variationerna i den skatt som berättigar till avdrag på detta sätt utjämnas

i tiden skulle den skatt som betalas för varje period kunna sägas

motsvara skatten på det affärsmässiga mervärdet eller bruttovinsten. En

redovisning av mervärdeskatt på grundval av bruttovinsten för den skattepliktiga

verksamheten skulle dock enligt utredningen medföra praktiska

tillämpningssvårigheter och innebär därför ingen lösning, som ger några

praktiska fördelar. Systemet kan emellertid utvecklas vidare på ett sätt,

som enligt utredningens mening kan erbjuda en sådan lösning.

Om bruttovinsten, dvs. det affärsmässiga mervärdet, utgör 50 % skulle,

uttalar utredningen, en reducering av den annars gällande skattesatsen till

hälften ge en utgående skatt beräknad på omsättningen, som skulle vara

tillräcklig för att uppväga den ingående skatt enligt den allmänna skattesatsen

som belastat verksamheten. På längre sikt skulle detta innebära en

fullständig utjämning av in- och utgående skatt. Man bör därför kunna gå

ett steg längre och förklara, att skattskyldighet visserligen föreligger, men

att den, som äger tillämpa den reducerade skattesatsen, varken behöver registreras

såsom skattskyldig eller omfattas av deklarationsplikten. Näringsidkaren

skulle formellt vara inordnad under mervärdeskatten med rätt och

skyldighet att ta ut skatt på sina skattepliktiga prestationer. Reellt skulle

han emellertid stå utanför systemet. Skatten på egen omsättning beräknad

enligt den reducerade skattesatsen skulle han få behålla för att kompensera

sig för sin ingående skattebelastning och då det förutsätts att avvägningen

av skattesatsen ger full kompensation på längre sikt föreligger inget skäl

till restitution, om det något år skulle uppstå en överskjutande ingående

skatt, t. ex. på grund av mera betydande investeringar.

Ett system med skattesatsdifferentiering av angivet slag medför inte,

konstaterar utredningen, någon reducering av den slutliga skatten på kon
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1908

sumtionen. Möjligheten att tillämpa en skattesatsdifferentiering i angivet

syfte utan att totala skatteeffekten påverkas är dock begränsad till skattskyldiga,

som avyttrar sina produkter till andra skattskyldiga. Effekten

blir da endast den, att den skattskyldige kunden från skatten på egen omsättning

enligt den allmänna skattesatsen får en avdragsrätt enligt den reducerade

skattesatsen för ifrågavarande inköp. I närmast efterföljande led

får man samma beskattningsresultat som om ingen skattesatsdifferentiering

förekommit. Den enda skillnaden blir, att man i det efterföljande ledet tar

över en del av den betalningsplikt som skulle åvila leverantören.

En utjämning mellan in- och utgående skatt på sätt som nu angetts kan

också ernås genom en reduceringsregel av det slag, som kommit till användning

för att begränsa effekten av den allmänna varuskatten för bl. a. serveringsrörelser

och näringslivets maskininvesteringar. I stället för en skattesatsdifferentiering

innebär en sådan reduceringsregel att den allmänna

skattesatsen tillämpas på eu reducerad skattepliktig omsättning. Om reduceringen

av omsättningen motsvarar det beräknade mervärdet blir resultatet

detsamma som om en på motsvarande sätt reducerad skattesats tillämpas

på den faktiska omsättningen.

Som kommer att redovisas i det följande föreslår utredningen reduceringsregler

av angivet slag för mervärdeskattens tillämpning på fastighetsområdet.

Utredningen anser därför, att lösningar i syfte att helt utjämna

in- och utgående skatt utformas på samma sätt.

Om en förenkling av beskattningsförfarandet enligt dessa riktlinjer skall

medföra praktiska fördelar av betydelse måste det enligt utredningen kunna

tillämpas på ett större antal skattskyldiga. Därvid måste systemet grundas

på en schablonmässig omsättningsreducering, baserad på beräkning av

de genomsnittliga vinstförhållandena hos berörda skattskyldiga. Givet är

att en sådan schablon sällan eller aldrig ger ett fullt riktigt resultat i det

enskilda fallet. Skillnader i mervärdets storlek mellan olika näringsgrenar

begränsar också möjligheten att använda schablonmässiga lösningar av angivet

slag. Flera olika reduceringsregler komplicerar dessutom skattens tilllämpning.

Sådana schabloner har därför, konstaterar utredningen, en begränsad tilllämpning

och bör komma till användning endast om de praktiska fördelarna

i fråga om begränsningen i redovisningsskyldigheten är av verklig betydelse.

Utredningen har därför endast ansett sig böra undersöka möjligheterna

att tillämpa systemet på jordbruk och skogsbruk.

Båda dessa näringsgrenar kan enligt utredningen karaktäriseras som

primärproduktion. Till den alldeles övervägande delen går produktionen

för vidare bearbetning eller vidare försäljning hos andra skattskyldiga. Det

föreligger därför förutsättningar för schablonens tillämpning. Denna bör

också underlättas av att avnämarna i betydande utsträckning är med producenterna

lierade företag, som redan i det avräkningssystem som tilläm
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

57

pas gentemot producenterna bör ha möjligheter att rationellt lösa den redovisningstekniska

sidan. Producenternas egna uttag och direkta konsumentförsäljningar

är dessutom numera av så liten omfattning att beskattningen

därav bör kunna ske inom schablonens ram.

Utredningen meddelar, att den haft kontakter med Sveriges lantbruksförbund

angående mervärdeskattens tillämpning på jordbruket. Därvid tillhandahölls

utredningen material avseende en undersökning som jordbrukets

utredningsinstitut verkställt i syfte att belysa jordbrukets mervärdeförhållanden.

Undersökningen, som byggde på uppgifter från en utredning

av jordbrukets taxerade inkomster och utgifter in. in. år 1963, avsåg förhållandena

för enheter i olika storleksklasser och odlingsområden med specificering

på både jordbruk och skogsbruk.

Av undersökningen framgick att mervärdeförhållandena är helt annorlunda

för jordbruk än för skogsbruk. Materialet utvisade sålunda ett ungefär

dubbelt så stort mervärde för skogsbruket som för jordbruket. Å andra

sidan förelåg enligt materialet relativt små variationer i mervärde för de

båda näringsgrenarna var för sig. Oavsett brukningsenhetens storlek och

geografiska läge låg det genomsnittliga mervärdet för jordbruk vid ca 40 %

och för skogsbruk vid ca 80 %. Endast i några delar utvisade materialet

några större avvikelser från dessa procenttal. Med hänsyn till denna enhetlighet

i fråga om mervärdeförhållandena borde enligt utredningens mening

förutsättningar finnas för tillämpning av den nu aktuella schablonlösningen.

Det måste emellertid beaktas, att materialet återspeglar de genomsnittliga

förhållandena. Det ger ingen uppfattning om variationerna i de enskilda fallen,

vilka kan vara betydande. De individuella mervärdena kommer även att

påverkas av hur råvaruförsörjningen och andra anskaffningar sker. Inköps

råvaror o. d. från återförsäljare blir inköpen skattebelagda. Detta blir inte

fallet om råvaruförsörjningen kan ske genom uttag från egen produktion.

Införs en reduceringsregel kommer inköp från annan jordbrukare att beskattas

lägre än inköp från annan leverantör. Detta innebär att schablonen

kan få vissa konkurrensmässiga verkningar, som inte skulle uppkomma vid

skattskyldighet och redovisningsplikt enligt de allmänna reglerna.

Utredningen anser därför, att en schablon, som bygger på de genomsnittliga

förhållandena, inte kan tillämpas på hela jordbruket och skogsbruket

ulan måste begränsas till de mindre enheterna för vilka man kan

räkna med att avvikelserna från det schablonmässigt fastställda mervärdet

är av relativt liten beloppsmässig storlek. Det behöver då inte befaras, att

schablonen ger en skatteförmån, som gör att de mindre lönsamma enheterna

blir bestående av skatteskäl. Ej heller behöver man då räkna med några

allvarliga konkurrensmässiga störningar.

Med hänsyn härtill är det utredningens uppfattning, att en schablon av

detta slag endast bör ifrågakomma för brukningsenheter inom jordbruk och

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

skogsbruk med en skattepliktig årsomsättning upp till ca 40 000 kr. Detta

kan förväntas innebära, att alla brukningsenheter under 15 hektar åkerareal

skulle falla inom schablonens tillämpningsområde och att sålunda

drygt två tredjedelar av samtliga jordbruk skulle undantas från deklarationsplikt.

Genom att jordbruk och skogsbruk har så olika mervärden är det emellertid

enligt utredningen inte möjligt att tillämpa en enhetlig reduceringsregel

för båda dessa näringsgrenar. Denna komplikation anses dock inte utgöra

något hinder för schablonlösningen. Produkter från skogsbruket och

jordbruket går skilda vägar. Endast undantagsvis torde skattskyldig i närmast

efterföljande led vara köpare av både jordbruks- och skogsprodukter.

I detta led behöver man därför normalt endast räkna med avdragsrätt enligt

en reduceringsregel vid sidan av avdragsrätt utan någon reducering.

Vid en begränsning av schablonens tillämpningsområde till enheter

med en skattepliktig årsomsättning under ca 40 000 kr. bör mervärdena enligt

utredningens mening kunna bestämmas till 40 % för jordbruk och till

80 % för skogsbruk. Detta betyder, att skatt enligt den allmänna skattesatsen

skulle beräknas på 60 % av den faktiska omsättningen av jordbruksprodukter

och på 20 % av den faktiska omsättningen av produkter från

skogsbruk. Den i enlighet härmed reducerade skatten skulle inte inlevereras

av jord- och skogsbrukarna utan blott gälla för rätt till avdrag för skatt

på inköp från jordbruk och skogsbruk i närmast efterföljande beskattningsled.

Utredningen övergår därefter till frågan, om reduceringsreglerna bör

gälla generellt för alla jordbruk och skogsbruk eller endast för de enheter

som skulle falla inom schablonens tillämpningsområde. Med generella regler

kan de, som uppköper jordbrukarnas produkter för vidare bearbetning

eller återförsäljning, räkna med samma ingående skatt på samtliga sina

inköp från producenterna. Ingen skillnad behöver göras för inköp från

deklarationspliktiga eller inte deklarationspliktiga producenter. En nackdel

med att tillämpa reduceringsreglerna även för de stora enheterna

kan möjligen vara, att en viss ökning av restitutionsfallen uppkommer. Vissa

konkurrenssnedvridande effekter kan också uppkomma genom att det

kan bli förmånligare att köpa t. ex. vissa driftsförnödenheter från annan

jordbrukare än från leverantör utanför jordbruket. Å andra sidan, konstaterar

utredningen, skulle en begränsning av reduceringsreglernas tillämpning

till de enheter, som omfattas av schablonen, medföra betydande praktiska

olägenheter för uppköparna av jordbrukets och skogsbrukets produkter

och därmed inte endast olägenheter i redovisningshänseende utan

också i kontrollhänseende. Då en generell giltighet av reduceringsreglerna

i allt väsentligt skulle undanröja sådana olägenheter utan att andra nackdelar

av betydelse kan förväntas uppkomma, förordar utredningen denna

lösning.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

59

Kvar står emellertid enligt utredningen spörsmålet hur man skall förfara

i de fall då den som bedriver jordbruk eller skogsbruk även driver

rörelse. Utredningen erinrar om att skatteberedningen som allmän regel

föreslog, att skattskyldig som driver mer än en sådan verksamhet, som enligt

kommunalskattelagen är att anse som självständig förvärvskälla, skulle

kunna räkna verksamheterna som en enda i mervärdeskattehänseende och

sålunda avge en gemensam skatteredovisning. Samtidigt som härigenom

viss minskning av redovisningarna ernås undgår man avdragsgilla skattedebiteringar

på vad som kan betraktas som interna leveranser.

Utredningen biträder detta förslag men anser att reglerna vid en schablonbeskattning

av det mindre jordbruket och skogsbruket skall kompletteras

med bestämmelser om att reduceringsreglerna gäller även för externa leveranser

från dessa näringar av skattskyldig som registrerats som rörelseidkare.

Den skattepliktiga omsättningen i jordbruk och skogsbruk kan emellertid,

fortsätter utredningen, omfatta även annat än försäljning och uttag av

egna produkter utan att därför även rörelse föreligger. Skattskyldighet enligt

de allmänna reglerna kommer även att omfatta försäljning av inventarier,

som anskaffats för skattepliktig verksamhet och sålunda även realisationer

av anläggningstillgångar i jordbruk och skogsbruk. Inom dessa

näringar utförs dessutom tjänster, som omfattas av skatteplikten, t. ex.

transporter och maskinuthyrning.

Reduceringsregeln får som redan antytts till effekt att det kan bli förmånligare

för jordbrukare att göra sina inköp hos andra jordbrukare än hos

rörelseidkare. Med hänsyn till kravet på konkurrensneutralitet i beskattningen

bör därför enligt utredningen gälla att den för jordbruk avsedda reduceringsregeln

skall tillämpas på inventarieförsäljningar och tjänsteprestationer

från skogsbruk.

Ytterligare ett av utredningen behandlat spörsmål rörande schablonbeskattningen

är, om friheten från redovisningsplikt för de mindre enheterna

skall betraktas som ett obligatorium. För att nå de praktiska fördelar

som åsyftas bör så vara fallet. Dock kan det enligt utredningen vara

motiverat att i vissa fall medge rätt att inträda som redovisningspliktig

skattskyldig, oaktat omsättningen ligger under gränsvärdet, t. ex. när verksamheten

mera väsentligt avviker från normalt bedrivet jordbruk eller skogsbruk

och då mera betydande investeringar görs i syfte att öka produktionen,

vilken därigenom kan beräknas komma över omsättningsgränsen

för schablonen redan samma eller nästföljande år.

Slutsatser. Liksom skatteberedningen föreslår utredningen i syfte att underlätta

mervärdeskattens praktiska tillämpning, att gemensam skatteredovisning

skall kunna lämnas för flera av samma ägare bedrivna självständiga

verksamheter samt att skatteredovisningen skall kunna ske med längre

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

intervaller än enligt huvudregeln för skattskyldiga med mindre omsättning.

Det är härvidlag frågan om bestämmelser med generell giltighet.

En ytterligare förenkling av mervärdeskattens tillämpning speciellt med

avseende på jordbruket och skogsbruket är emellertid enligt utredningens

mening både önskvärd och möjlig. Detta kan ske både genom ett förenklat

uppbördssystem i stil med det för inkomstbeskattningen gällande s. k. Bskattesystemet

och genom en på reduceringsregler baserad schablonbeskattning.

Ingen av dessa lösningar kan visserligen sägas vara helt invändningsfri,

men de ger båda praktiska fördelar som är väsentligt större än de nackdelar,

som kan antagas uppkomma i t. ex. konkurrenshänseende.

Alternativet med ett förenklat uppbördssystem ger praktiska fördelar för

de skattskyldiga både i redovisnings- och avdragshänseende. Även för beskattningsmyndigheterna

bör ett förenklat uppbördssystem medföra fördelar.

Den löpande övervakningen och kontrollen av skalteredovisningen bör

sålunda bli enklare. Denna fördel uppvägs emellertid av andra arbetsuppgifter.

Alla de skattskyldiga, som skulle omfattas av det enklare systemet,

måste registreras och för varje sådan skattskyldig skall före ingången av

varje nytt beskattningsår fattas särskilt beslut om den skatt som skall erläggas

vid den löpande redovisningen för det året. Jämkningar av sådana

beslut måste kunna ske.

Den alternativa schablonlösningen ger den väsentliga fördelen, att alla,

som faller inom schablonens tillämpningsområde, reellt är skattskyldiga

men formellt står utanför systemet. Dessa skattskyldiga behöver inte registreras,

de behöver inte avge någon skatteredovisning och någon slutavräkning

blir inte aktuell. Å andra sidan kan en generell giltighet för de reduceringsregler,

som schablonbeskattningen bygger på, medföra viss ökning av

restitutionsfallen. Omsättningsförhållandena kan vidare ändras så att gränsvärdet

för schablonens tillämpning över- eller underskrids. Problemen härmed

bör dock kunna lösas utan större olägenheter. Detsamma gäller, då skäl

föreligger för undantag från schablonens tillämpning.

Utredningens uppfattning är att schablonlösningen från skatteteknisk

synpunkt bör ges företräde framför alternativet med ett förenklat uppbördssystem.

Förslaget är därför också utformat med en schablonmässig beskattning

av jordbruk och skogsbruk enligt de redovisade riktlinjerna för delta

alternativ.

I anslutning härtill framhåller utredningen, att den ansett sig böra avvisa

ett från lantbrukets skattedelegation i yttrande över skatteberedningens betänkande

framfört förslag, att det värde av bostadsförmån, som jordbrukaren

har att uppta såsom intäkt i sin självdeklaration, även skulle inräknas i den

skattepliktiga omsättningen för mervärdeskatten.

Den förordade schablonlösningen innebär, tillägger utredningen avslutningsvis,

att samtliga jordbruk och skogsbruk trots friheten från redovisningsplikt

för de mindre enheterna är fullt skattskyldiga. Schablonen byg
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kangl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

ger på en genomsnittlig utjämning av in- och utgående skatt och den ger

därför inte samma skatteförmån som frihet från redovisningsskyldighet.

Skattskyldig under gränsvärdet för sådan frihet får behålla skatten på det

egna mervärdet, medan den som omfattas av schablonen endast får täckning

för den ingående skatten.

Om man accepterar schablonlösningen för jordbruket och skogsbruket

kan det vara berättigat att kräva att en för andra näringsidkare gällande

frigräns skall vara så låg att skatteförmånen blir obetydlig. Utredningen

föreslår därför att generell frihet från redovisningsplikt för rörelseidkarna

skall föreligga om den skattepliktiga årsomsättningen inte överstiger 6 000

kr. Detta gränsvärde ger visserligen endast en obetydlig begränsning av antalet

redovisningspliktiga skattskyldiga. Mot detta står emellertid de fördelar

som schablonen i stället erbjuder.

Remissyttrandena

Den allmänna uppfattningen bland remissinstanserna är, att jordbruket

och skogsbruket måste inordnas under mervärdeskatten på ett sätt som tillgodoser

kravet på en neutral beskattning i både konsumtions- och konkurrenshänseende.

Man anser också liksom utredningen att detta inte kan åstadkommas

på annat sätt än att dessa näringar omfattas av skattskyldigheten.

Med hänsyn till det stora antalet driftsenheter på detta område understrykes

dock angelägenheten av att möjligheterna till en enkel och praktisk utformning

av skatten tas till vara. Det är därför naturligt, att den av utredningen

föreslagna schablonlösningen i syfte att underlätta skattens tillämpning på

det mindre jordbruket och skogsbruket tilldragit sig särskilt intresse. Meningarna

om detta förslag är dock delade.

De remissinstanser, som ansluter sig till förslaget om en schablonmässig

beskattning av det mindre jordbruket och skogsbruket, fäster särskilt avseende

vid de fördelar man därmed vinner i redovisnings- och administrationshänseende.

Även om den föreslagna lösningen inte anses helt invändningsfri

i bl. a. neutralitetshänseende bedöms fördelarna vara så stora, att förslaget

anses böra omsättas i praktiken. Ett flertal remissinstanser är dock tveksamma

om förslaget är tillräckligt underbyggt. Man erinrar om att jordbrukets

utredningsinstitut riktat kritik mot förslaget under åberopande bl. a.

att det material, som schablonen baserats på, inte ger underlag för så långtgående

slutsatser som utredningen dragit. Visserligen finner man det svårt

att bedöma frågan, men man anser dock mindre tillfredsställande att schablonen

bygger på genomsnittliga mervärden från endast ett driftsår. Vissa

remissinstanser förordar därför att mervärdeförhållandena inom jordbruket

och skogsbruket klarläggs ytterligare genom en undersökning, som omspänner

flera år och som därtill visar spridningen i mervärdeförhållandena

för driftsenheter inom olika storleksklasser och odlingsområden. På grund
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

val härav bör schablonen bestämmas. Uttalanden av denna innebörd görs av

bl. a. kammarrätten.

De anförda förhållandena åberopas emellertid också för att avvisa schablonlösningen

till förmån för annan utformning av skatten för jordbruket

och skogsbruket. Lantbrukets skattedelcgation liksom andra företrädare för

nämnda näringar avvisar således den föreslagna schablonlösningen helt. Den

ger nämligen enligt delegationen inte ett nöjaktigt resultat. Man pekar på

att den bygger på medelvärden, som saknar motsvarighet i praktiken och

som dessutom i fråga om skogsbruket är oriktiga. Som exempel härpå anges

att schablonen ger olika effekt vid olika former av skogsavverkning och att

den inte beaktar variationer i skogspriserna mellan olika år. Delegationen

anser därför, att schablonen inte tillgodoser neutralitetsaspekterna vare sig

inom näringarna eller i jämförelse med rörelseidkarna. Man har dessutom

att räkna med tillämpningssvårigheter vid tillfälliga överskridanden av

gränsvärdet för frihet från redovisningsskyldighet. Med hänsyn härtill avvisas

schablonlösningen och i stället förordas en allmän redovisningsskyldighet

för skattskyldiga inom jordbruket och skogsbruket. Redovisningen för

dessa näringar men också för rörelseidkarna bör dock kunna ske enligt ett

förenklat deklarations- och uppbördsförfarande.

Delegationen föreslår, att deklaration för mervärdeskatt skall upprättas

i samband med inkomstdeklarationen. Samtidigt erläggs preliminär skatt

med en sjättedel av totalbeloppet enligt deklarationen och därefter eu sjättedel

under varje ordinarie uppbördstermin under uppbördsåret. På detta

sätt bör enligt delegationen skatteredovisningen kunna ske för lantbruk

och rörelse med en skattepliktig årsomsättning upp till 100 000 kr. Därmed

skulle man ernå en betydande minskning av antalet deklarationer.

Skulle det antydda förslaget med uppbörd av preliminär skatt inte anses

lämpligt förordar delegationen i förenklande syfte att alla skattskyldiga

med en skattepliktig årsomsättning under 30 000 kr. får redovisa skatt

en gång om året. För skattskyldiga med större skattepliktig årsomsättning

men ej över 200 000 kr. bör redovisning få ske för perioder om fyra månader.

Redovisning för perioder om två månader skulle ske av övriga skattskyldiga.

Utredningens förslag om redovisning även för perioder om sex

månader bör enligt delegationen utgå. Med hänsyn till semestertiden anses

det opraktiskt med skatteredovisning per halvårsskifte.

Näringslivets skattedetegation ställer sig också tveksam till schablonlösningen

med hänsyn till dess brister i neutralitetshänseende. Det är dock angeläget

att ett förenklat system kan komma till användning med hänsyn

till det stora antalet mindre lantbruksenheter, som därtill kan förväntas

bortfalla under de närmaste åren. Det bör därför enligt delegationen övervägas

att införa ett system i stil med det av utredningen diskuterade alternativet

med uppbörd motsvarande det i inkomstskattehänseende tillämpade

B-skattesystemet.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

Även riksskattenämnden ifrågasätter lämpligheten av schablonlösningen.

Nämnden anser, att betydande praktiska fördelar nås enbart genom

att man tar till vara möjligheterna att medge rätt till skatteredovisning med

större intervall än enligt huvudregeln.

Liknande synpunkter förs fram i andra remissyttranden, bl. a. av ett flertal

länsstyrelser.

Man har således vid remissbehandlingen uppmärksammat möjligheterna

att genom lättnader i skatteredovisningen förenkla tillämpningen av en mervärdeskatt,

inte endast i fråga om jordbruket och skogsbruket utan även

i fråga om rörelserna. Uttalandena härom sker med utgångspunkt från de

av utredningen föreslagna reglerna rörande deklarationsskyldigheten. Man

ansluter sig således allmänt till den av utredningen föreslagna huvudregeln,

enligt vilken skatt skall redovisas fortlöpande för perioder om två månader.

Ingen föreslår en längre period för huvudregeln. I några yttranden anses

dock att det bör föreligga möjlighet för skattskyldiga, som normalt kommer

att redovisa överskjutande ingående skatt, t. ex. exportföretag, att få

redovisa skatt per månad för att därmed snabbare få restitution. Uttalanden

härom görs av bl. a. näringslivets skattedelegation och Sveriges grossistförbund.

I övrigt föreslås ingen ändring av de av utredningen föreslagna reglerna

rörande deklarationsskyldighetens fullgörande, om man bortser från

att lantbrukets skattedelegation som tidigare nämnts finner det olämpligt

med redovisningsperioder om sex månader.

Oavsett inställningen till den föreslagna schablonlösningen för det mindre

jordbruket och skogsbruket delar remissinstanserna utredningens uppfattning

att de mindre rörelserna bör undantas från redovisningsskyldighet.

Liksom utredningen anser man också att gränsen för detta undantag bör

vara relativt låg och att det därför inte kan påräknas att antalet redovisningspliktiga

skattskyldiga blir så mycket mindre. Man finner allmänt att

det av utredningen föreslagna gränsvärdet 6 000 kr. i skattepliktig årsomsättning

är väl avvägt. I något fall förordas dock ett lägre gränsvärde.

Sålunda anser SHIO att undantaget bör gälla endast skattskyldiga med en

skattepliktig årsomsättning ej över 3 000 kr. Tilläggas kan också att förslaget

om möjlighet för skattskyldig under frigränsen att gå in i systemet

som redovisningspliktig biträtts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

Departementschefen

Under den givna förutsättningen att mervärdeskatten liksom den allmänna

varuskatten skall omfatta hela livsmedelsområdet är det av största

vikt att mervärdeskattesystemet inte leder till en kumulativ beskattning av

livsmedelskonsumtionen. Såväl skatteberedningen som utredningen har kommit

till den uppfattningen att de bästa garantierna härför är att jordbruket

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

och därmed också skogsbruket inryms under mervärdeskattesystemet. Även

konkurrensskäl kan åberopas för en sådan ordning. Utredningarna har

också enligt min mening klart visat att det inte finns något alternativ härtill.

Man har således att utgå från att både jordbruket och skogsbruket måsle

inordnas under skattskyldigheten till mervärdeskatt. Detta medför emellertid

ett avsevärt tillskott av skattskyldiga i det nya systemet. Utredningen

beräknar delta tillskott till minst 150 000 i ett aktuellt initialskede. Om

dessa skattskyldiga underkastas samma redovisningsskyldighet som rörelseidkarna

skulle det totala antalet skattskyldiga till mervärdeskatt bli i runt

tal 350 000 mot ca 170 000 skattskyldiga till allmän varuskatt. I sistnämnda

siffra har då inte inräknats jordbrukarna, som visserligen är skattskyldiga

till allmän varuskatt men redovisningstekniskt faller utanför varuskattesystemet.

Mot denna bakgrund får man se utredningens ingående penetrering av

möjligheterna att åstadkomma ett förenklat beskattningsförfarande för det

stora antalet driftsenheter inom jordbruket och skogsbruket. Utredningen

anger olika lösningar med detta syfte. Redan själva systemet för skattens

redovisning erbjuder således vissa inte oväsentliga möjligheter att underlätta

skattens tillämpning. Genom att låta skattskyldiga med verksamhet

av mindre omfattning redovisa skatt med längre intervall än vad som skall

gälla som huvudregel kan betydande praktiska fördelar vinnas. Detta är

visserligen inget nytt för mervärdeskatten utan är något som redan gäller

för den allmänna varuskatten. Utredningen framhåller emellertid att lättnader

i skatteredovisningen av detta slag bör kunna medges fler skattskyldiga

till mervärdeskatt än vad som är möjligt i varuskattehänseende,

varför det är av vikt att denna möjlighet tillvaratas fullt ut.

Utredningen framhåller vidare att de minsta företagen bör kunna ställas

utanför systemet genom frihet från skyldighet att redovisa och erlägga

skatt. Det är dock utredningens uppfattning att gränsen för sådan frihet

från redovisningsskyldighet bör sättas vid en relativt låg nivå, för att den

förmån som friheten innebär inte skall framstå som otillbörlig eller orättvis.

Utredningen föreslår därför att gränsen sätts vid eu skattepliktig årsomsättning

av 6 000 kr. Utredningen konstaterar också att man härigenom

inte når några större lättnader i skattens tillämpning och administration.

Utredningen finner emellertid att det bör vara möjligt att åstadkomma

ytterligare förenklingar för jordbrukets och skogsbrukets del. En möjlighet

härtill anser utredningen vara att tillämpa ett system som närmast

överensstämmer med det i inkomstskattehänseende gällande s. k. B-skattesystemet.

överfört på mervärdeskatten skulle detta system innebära att

skatt redovisades löpande under året på grundval av nästföregående års

mervärde enligt deklaration. Avräkning skulle därefter ske i efterhand

med ledning av deklaration för helt beskattningsår. En annan möjlighet

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

som utredningen behandlat går ut på en reducering av skatten på omsättningen

så att den endast ger täckning för den ingående skatten. Därigenom

uppkommer inget skattemässigt mervärde och därmed skulle någon redovisningsskyldighet

inte behöva föreligga. Utredningen anser ätt förutsättningarna

för en sådan lösning föreligger i frågan om jordbruket och skogsbruket.

Då utformningen av ett sådant system måste baseras på genomsnittliga

mervärdeskatteförhållanden kan det dock inte ges generell tilllämpning

utan måste begränsas till de mindre enheterna. Gränsen för systemet

har satts till enheter med en skattepliktig årsomsättning av 40 000 kr.

Enheter under denna gräns skulle därmed vara undantagna från redovisningsskyldighet

och utredningen beräknar att detta skulle bli fallet för ca

100 000 enheter.

Utredningen förordar för egen del den sistnämnda lösningen, vilken anses

ge större praktiska fördelar än alternativet med en redovisning motsvarande

det s. k. B-skattesystemet.

Den schablonmetod utredningen föreslår för det mindre jordbruket och

skogsbruket innebär en lösning med väsentliga praktiska fördelar både för

de skattskyldiga och beskattningsmyndigheterna. Med hänsyn härtill har

den också biträtts av ett flertal remissinstanser. Kritik har emellertid också

riktats mot förslaget. Bl. a. avvisas förslaget av företrädare för såväl

jordbruket som skogsbruket. Som skäl härför har åberopats att förslaget

inte är tillräckligt underbyggt och att det inte ger den neutralitet i beskattningen

som måste krävas. Någon faktisk utjämning av in- och utgående

skatt ernås inte och även praktiska problem uppkommer.

Dessa erinringar gör att jag trots förslagets betydande praktiska förtjänster

inte anser att det kan accepteras. Även för jordbruket och skogsbruket

bör mervärdeskattesystemet utformas med en redovisning som anknyter

till de faktiska mervärdeförhållandena i varje enskilt fall. Jag anser

därför att någon skillnad inte bör göras mellan jordbruket och skogsbruket

och andra till mervärdeskatt skattepliktiga näringar. De allmänna reglerna

bör således gälla generellt utan några särbestämmelser för jordbruket

och skogsbruket.

Detta ställningstagande understryker emellertid angelägenheten av att

man tar vara på andra möjligheter att underlätta skattens tillämpning.

Härvidlag bör i första rummet beaktas möjligheten att medge redovisning

med längre intervall än enligt huvudregeln. Utredningen föreslår i princip

samma redovisningsregler, som redan gäller för den allmänna varuskatten.

Enligt huvudregeln skall således skatt redovisas för perioder om två månader.

Någon möjlighet till redovisning för kortare perioder anser jag inte

behövlig. Däremot bör det liksom nu i varuskattehänseende kunna föreskrivas,

att redovisningsperioden skall omfatta fyra månader, sex månader eller

helt kalenderår. Enligt utredningens förslag skulle andra perioder kunna

komma i fråga bl. a. av hänsyn till skattskyldiga inom det nu energiskat3

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 100

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

tebelagda området. Dessutom skulle redovisning kunna avges för helt räkenskapsår

som ej sammanfaller med kalenderåret. Det nu energiskattebelagda

området kommer emellertid inte att omfattas av mervärdeskatten.

Som kommer att framgå av det följande skall någon taxering till mervärdeskatt

inte heller ske. Därför behövs enligt min mening inga andra redovisningsperioder

än två, fyra, sex och tolv månader.

Med nu nämnda redovisningsperioder anser jag liksom lantbrukets skattedelegation,

att årsredovisning i princip bör kunna medges alla skattskyldiga

med en skattepliktig årsomsättning upp till 30 000 kr. Med utgångspunkt

härifrån bör gränsvärden för redovisning för perioder om sex och

fyra månader kunna fastställas av riksskattenämnden. Jag vill dock framhålla

att det inte bör föreligga något hinder att avvika från nu antydda

riktlinjer om mervärdeförhållandena kan motivera detta. Är mervärdet

lågt bör således årsredovisning kunna medges även vid omsättning över

30 000 kr. medan gränsen kan böra sättas lägre om mervärdet är speciellt

högt. Med sådana redovisningsregler kommer en betydande del av lantbruken

att redovisa skatt endast en eller två gånger om året. Även ett betydande

antal rörelseidkare kommer att få redovisa skatt med längre intervall

än enligt huvudregeln. — Jag återkommer längre fram till redovisningsförfarandet

och tar då upp frågan om redovisningsperiodernas inplacering

under kalanderåret samt frågan om respittiden för redovisningens fullgörande.

Kvar står så i detta sammanhang möjligheten att generellt undanta de

minsta verksamheterna från redovisningsskyldighet. Utredningen föreslog

som tidigare nämnts en frigräns vid 6 000 kr. i skattepliktig årsomsättning.

Utredningen ansåg sig inte kunna sätta gränsen högre av rättviseskäl. Härtill

bidrog också den föreslagna schablonbeskattningen av det mindre jordbruket

och skogsbruket. Vid remissbehandlingen har utredningens förslag

allmänt biträtts, även om man i något fall förordat ett så lågt gränsvärde

som 3 000 kr.

Vid ett slopande av schablonbeskattningen för det mindre jordbruket och

skogsbruket anser jag en frigräns vid 6 000 kr. onödigt låg. Den bör kunna

sättas högre utan att detta medför konkurrensmässiga rubbningar av betydelse

eller kan anses innebära någon otillbörlig förmån för dem som faller

under gränsvärdet om man även tar hänsyn till inkomstbeskattningen.

Ett något högre gränsvärde kan inte heller beräknas medföra något skattebortfall

av betydelse. Jag förordar därför att frihet från redovisningsskyldighet

bör gälla generellt för verksamheter med skattepliktig årsomsättning

upp till 10 000 kr.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

67

Mervärdeskattens tillämpning inom fastighetsområdet och

angränsande områden

Utredningen

Som tidigare antytts är även frågan om mervärdeskattens tillämpning på

fastighetsområdet av stor betydelse. Detta får ses mot bakgrund av att företag

verksamma inom detta område i princip hänförs till konsumenter i varuskattehänseende.

Härav följer att den allmänna varuskatten endast träffar

material, som förbrukas för byggnadsarbeten och andra prestationer avseende

fastighet, medan arbetskostnaderna är skattefria. Därmed begränsas

skatteeffekten på bl. a. bostadskonsumtionen.

I samband med behandlingen av detta område i mervärdeskattehänseende

tar utredningen upp vissa närliggande frågor, nämligen skattens tillämpning

på uthyrning av bostäder o. d. samt på vissa upplåtelser av fastighetskaraktär.

Utredningen framhåller att den liksom skatteberedningen inte ansett sig

böra gå närmare in på frågan att ge mervärdeskatten karaktär även av en

generell hyresskatt. I och för sig kan mervärdeskattesystemet ges en sådan

utformning. Skatteberedningen har dock enligt utredningens uppfattning

klart visat, att en hyresbeskattning inom mervärdeskattens ram är förenad

med väsentliga praktiska problem och olägenheter. Detta gäller både om

beskattningen görs generell och om den begränsas till uthyrning av rörelselokaler.

Då därtill andra faktorer som faller utanför utredningens uppdrag

har betydelse för frågan föreslås inte någon allmän skatteplikt för uthyrning

av rum, bostäder eller andra lokaler.

På en punkt föreslår utredningen dock en beskattning av rumsuthyrning,

nämligen när den sker i hotell- och pensionatsrörelse. Skatteberedningens

förslag härom kritiserades visserligen från branschhåll under åberopande

av bl. a. turistintressen. Utredningen menar dock att hotelltjänsterna representerar

ett inte oväsentligt skatteunderlag som bör beskattas i ett mervärdeskattesystem.

Man vinner därtill praktiska fördelar för alla de kombinerade

hotell- och serveringsrörelserna, om hela verksamheten blir skattepliktig

och beskattas på ett enhetligt sätt. Några fördelningsmässiga problem

uppkommer inte då på vare sig omsättnings- eller avdragssidan. Utredningen

har därför utformat sitt förslag med skatteplikt för rumsuthyrning

och andra tjänster i hotellrörelser och liknande rörelser.

Förslaget innebär vidare att skatt skall utgå enligt de allmänna reglerna

utan någon reducering motsvarande den som i varuskattehänseende gäller

för serveringstjänster. Utredningen avvisar från branschhåll i yttranden

över skatteberedningens betänkande framförda förslag om att nuvarande

reduceringsregel för serveringsrörelser bör bibehållas i mervärdeskattesystemet

och därvid göras tillämplig även på hotelltjänsterna. Detta skulle

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition, nr 100 år 1968

innebära att skatt i princip skulle utgå endast på 60 % av serveringspriserna

och rumspriserna. Utredningen pekar emellertid på att reduceringen till

60 % nu endast gäller för verksamhet, i vilken serveringen svarar för 90 %

av omsättningen av skattepliktiga varor och tjänster. Är serveringens andel

mindre men inte under eu tredjedel får reducering ske till 80 %, medan

ingen reducering får ske om serveringens andel inte uppgår till en tredjedel.

Med denna utformning av den gällande reduceringsregeln kan inte

undvikas att man får olika skatteeffekter beroende på omsättningsförhållandena

i det enskilda fallet och, tillägger utredningen, viss kritik har också

framförts mot att regeln inte är konkurrensneutral. Utredningen finner

det både av skattetekniska skäl och med hänsyn till skatteutfallet motiverat

att den för serveringsrörelser nu gällande reduceringsregeln slopas vid

övergången till en mervärdeskatt. Därmed föreslås också, att skatten på

ruinsuthyrning i hotell och andra liknande rörelser skall utgå utan reducering.

I detta sammanhang är även att nämna att utredningen avvisat från

branschhåll framfört förslag att från beskattning undanta hotelltjänster

åt utländska turister. Principen bör enligt utredningen vara att konsumtion

inom landet beskattas oavsett om konsumenten är svensk eller utlänning.

Utredningen anser det inte praktiskt möjligt att göra något avsteg

från denna princip genom särskilda undantag för utlänningars konsumtion

vid besök i vårt land.

Liksom skatteberedningen föreslår utredningen att med vara skall likställas

växande skog och annan växtlighet vid upplåtelse med avverkningsrätt

eller motsvarande och vid försäljning utan samband med avyttring av

marken. Vidare föreslås skatteplikt för upplåtelse av bete, jakt- och fiskerätt

samt av grustäkt och motsvarande. Skatt skall därför utgå på sådana

upplåtelser när ersättningen är att hänföra till inkomst av rörelse eller

jordbruksfastighet. Skatteplikt för upplåtelse av grustäkt är enligt utredningen

även motiverad av att undantaget från allmän varuskatt för jord,

sand, grus och sten enligt utredningens mening bör slopas vid övergång till

mervärdeskatt och sålunda inrymmas under skatteplikten.

Dessa förslag innebär dock inte att annan upplåtelse eller försäljning av

mark skall omfattas av mervärdeskatten.

Efter dessa ställningstaganden tar utredningen upp frågan angående

mervärdeskattens tillämpning på byggnadsarbeten och andra arbeten avseende

fastighet. Från skatteteknisk synpunkt skulle det, framhåller utredningen,

kunna ha vissa fördelar att överföra den allmänna varuskattens

regler för detta område på mervärdeskatten. Någon utvidgning av skattskyldigheten

skulle då inte uppkomma och erfarenheterna från tillämpningen

av de nuvarande reglerna skulle komma mervärdeskatten till godo.

Dessa regler inrymmer emellertid en hel del problem. Åtskilliga företag

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

både bedriver varuförsäljning och utför arbeten på fastighet. Om reglerna

överförs på mervärdeskatten har man att räkna med gränsdragningsproblem

på såväl omsättnings- som avdragssidan. En på detta sätt

utformad mervärdeskatt på fastighetsområdet leder dessutom till kumulativa

effekter, som inte kan elimineras på annat sätt än genom ett speciellt

avdrags- eller restitutionsförfarande. Av såväl principiella som praktiska

skäl avvisar utredningen också möjligheten att åstadkomma en avlyftning

av skatten på näringslivets fasta investeringar genom föreskrifter för

företag inom fastighetsområdet att utan att vara skattskyldiga ange den

ingående skattens belopp på sina fakturor. Att åstadkomma en avlyftning

av skatten på sådana investeringar genom schablonmässiga avdragsregler

eller genom ett speciellt restitutionsförfarande finner utredningen inte heller

lämpligt.

Utredningens uppfattning är emellertid också att det inte bör ifrågasättas

att införa en mervärdeskatt som inte erbjuder eu avlyftning av

skatt på näringslivets fasta investeringar. Liksom skatteberedningen kommer

utredningen därför till den slutsatsen, att byggnadsentreprenader och

andra arbeten avseende fastighet måste omfattas av mervärdeskatten. Denna

lösning erbjuder möjlighet att avlyfta skattebelastningen på näringslivets

fasta investeringar inom systemets ram både när utomstående företag

anlitas och när arbetet utförs i egen regi. Som en konsekvens av denna

utvidgning av beskattningen föreslås skatteplikt även för färdigställda

byggnader, som utgör lagertillgång i byggnadsrörelse.

Även i ett annat hänseende ansluter sig utredningen till skattebereöningens

förslag. Utredningen har nämligen också ansett sig böra utgå från

all övergången till mervärdeskatt i princip inte skall leda till skärpt beskattning

av bostadskonsumtionen. 1 detta syfte föreslås speciella rednceringsregler

för skattepliktiga transaktioner inom fastighetsområdet. Beträffande

den tekniska utformningen av mervärdeskatten i nu aktuella

delar anför utredningen i huvudsak följande.

Reduceringsreglerna. Skalteberedningens förslag i denna del gick ut

på, framhåller utredningen, att skatten skulle beräknas på endast 60 %

av vederlaget eller, beträffande vissa entreprenadarbeten med lågt materialvärde,

på annan av riksskattenämnden fastställd lägre andel av vederlaget.

Den kompletterande regeln tillkom främst i syfte att nå en lika skatteeffekt

på arbeten som utförs i egen regi och av entreprenör. Neutralitetsaspekten

var således det bärande motivet för denna kompletteringsregel medan syftet

med huvudregeln var att undvika en relativt skärpt beskattning av bostadskonsumtionen.

Utredningen erinrar om att viss kritik riktades mot 60-procentsregeln i

remissyttrandena över beredningens förslag. Det hävdades att den ej skulle

^aia neutral till sin verkan och sålunda kunna påverka konkurrensen.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:Is proposition nr 100 år 1968

Därför ifrågasattes om man inte i stället borde ta ut full skatt på fastighetsoinrådet

och medge restitution i särskild ordning för att därmed eliminera

en skärpt beskattning av bostadskonsumtionen. Utredningen avvisar

denna lösning av både tekniska och administrativa skäl.

Det är emellertid uppenbart, tillägger utredningen, att en schablon

som 60-procentsregeln inte kan ge både fullständig konkurrensneutralitet

och en i princip oförändrad skattebelastning på bostadskonsumtion. Det

är en ofrånkomlig effekt vid varje form av omsättningsskatt att den faktiska

skattebelastningen blir lägre när en konsument själv kan utföra en

i och för sig skattepliktig prestation. Eu reduceringsregel begränsar dock

skillnaden i skatteeffekt när valmöjlighet föreligger för konsumenten att

själv utföra ett skattepliktigt arbete eller att härför anlita en företagare.

När det gäller transaktioner mellan skattskyldiga elimineras sådana skillnader

genom avdragsrätten för ingående skatt.

Om kravet på både konkurrensneutralitet och eu oförändrad konsumtionsbeskattning

på fastighetsområdet skall tillgodoses fullt ut behövs det

eu hel serie reduceringstal med hänsyn till de stora skillnaderna i materialåtgång

för olika slags fastighetsarbeten. En sådan ordning skulle enligt

utredningen medföra alltför stora praktiska tillämpningsolägenheter

för att kunna ifrågakomma. Redan den av beredningen föreslagna kompletteringsregeln

för vissa entreprenadarbeten inger betänkligheter.

Varken kravet på konkurrensneutralitet eller kravet på en oförändrad

skattebelastning på bostadskonsumtionen kan eller bör drivas för långt

enligt utredningens mening. Från konsumentsynpunkt betyder skärpt beskattning

på detta område egentligen inte något annat än en breddning

av skatteunderlaget, varigenom skattesatsen kan hållas nere.

Kvar står emellertid att 60-procentsregeln ansetts medföra konkurrensrubbningar.

Därvid har särskilt framhållits sådana fall, då materialåtgången

normalt är betydligt lägre än vad regeln tar hänsyn till. Detta gäller

bl. a. olika slag av reparations- och underhållsarbeten på fastighet. Beträffande

sådana arbeten har föreslagits att skatt skulle utgå utan vare sig

reducering eller restitution under åberopande att detta skulle kunna bidra

till alt utjämna skillnaderna i hyresnivåerna mellan nya och gamla hus.

Utredningen avvisar även detta förslag eftersom det måste medföra gränsdragningsproblem

och därtill innebära större risker för konkurrensrubbningar

än vad 60-procentsregeln kan tänkas medföra.

Utredningens uppfattning är dessutom att regelns verkningar i detta hänseende

har överdrivits. Då man kan bortse från skatteeffekten i fråga om

alla avdragsgilla transaktioner mellan skattskyldiga är problemet begränsat

till den beskattning, som direkt berör konsumenterna, och även i denna

del är det ett begränsat problem. Konkurrenssituationen kan nämligen

knappast påverkas i andra fall än när en valmöjlighet föreligger för konsumenten

att utföra ett fastighetsarbete i egen regi eller att anlita en fri
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

slående företagare. Vid en realistisk bedömning torde privatpersoner endast

i mycket begränsad omfattning ha en sådan valmöjlighet.

Mervärdeskatten belastar dock inte endast privatkonsumtionen utan också

den offentliga konsumtionen och därtill varje verksamhet som inte omfattas

av någon skattskyldighet. Både inom den statliga och kommunala

konsumtionssektorn och för företag, som bedriver fastighetsförvaltning,

kan 60-procentsregeln i vissa fall te sig så oförmånlig att man i ökad utsträckning

skulle gå in för att utföra vissa fastighetsarbeten i egen regi. Den

föreslagna kompletteringsregeln, som är avsedd att gälla för gatu-, bro-,

hamn- och vissa andra arbeten, begränsar emellertid väsentligt även denna

risk för konkurrenssnedvridning. Dessutom torde denna risk i realiteten

endast föreligga i de fall då fastighetsarbetena är av sådan löpande omfattning,

att full sysselsättning kan beredas särskild personal för ändamålet.

Om så är fallet torde även andra än skatteskäl utgöra bärande motiv för

en serviceverksamhet i egen regi.

Utredningen kommer till den slutsatsen, att en huvudregel om reducering

till 60 % ger en nöjaktig neutralitet i beskattningen på fastighetsområdet.

En sådan regel ingår därför också i förslaget. Av konkurrensskäl är det dock

behövligt med en kompletterande regel, som ger en lägre skatteeffekt för de

av beredningen särskilt beaktade entreprenadarbetena. Enligt beredningens

förslag skulle olika reduceringstal kunna komma i fråga. Väsentliga praktiska

fördelar bör enligt utredningen vinnas om man inte endast kunde begränsa

antalet reduceringstal utan också inskränka tillämpningsområdet till

sådana fall där de konkurrenssnedvridande effekterna av 60-procentsregeln

ter sig mest påtagliga. Detta är enligt utredningens mening också möjligt.

Eftersom utredningen, som kommer att redovisas i det följande, föreslår

skatteplikt för vattenverkens leveranser erfordras ingen speciell reduceringsregel

för vatten- och avloppsentreprenader. Avdragsrätten tillgodoser

neutralitetsaspekten. Den kompletterande reduceringsregeln kan därför begränsas

till entreprenader avseende vägar, gator, broar, flygfält, hamnanläggningar

o. d. På grundval av vissa uppgifter rörande materialkostnadernas

andel av totalkostnaderna för sådana entreprenader anser utredningen

en från neutralitetssynpunkt fullt godtagbar effekt ernås genom en enhetlig

reducering av beskattningen till 20 % av full beskattning. Utredningens förslag

innehåller en kompletterande reduceringsregel i enlighet härmed.

Utredningen tillägger att reduceringsreglerna bör gälla generellt i den meningen,

att de äger tillämpning även på underentreprenörs arbeten åt huvudentreprenör.

Därmed kommer utredningen också in på frågan om beskattningen

av försäljningar jämte montering av fastighetstillbehör.

Enligt skatteberedningens förslag skulle sådan transaktion anses som

varuförsäljning, när värdet av den tillhandahållna varan utgör minst två

tredjedelar av hela vederlaget. Skatt skulle då beräknas på hela vederlaget,

medan 60-procentsregeln skulle gälla i andra fall. Mot denna regel har an
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Alaj. ts proposition nr 100 år 1968

märkts, fortsätter utredningen, att full skatt lätt skulle kunna undvikas

genom en nedsättning av varuvärdet och en uppräkning av ersättningen

för installationsarbetet. Eftersom reglerna skulle gälla för tillhandahållande

av vad som i inmonterat skick är att anse som fastighetstillbehör skulle

dessutom transaktioner av i princip samma slag kunna bli olika beskattade.

60-procentsregeln skulle således kunna bli tillämplig för en transaktion

gentemot fastighetsägare men inte för samma transaktion gentemot t. ex.

en hyresgäst.

Utredningen anser dock inte att det skulle vara en bättre lösning att över

lag hänföra ifrågavarande transaktioner till varuförsäljning utan någon

skattereducering eller att låta 60-procentsregeln gälla generellt för dessa

transaktioner. Båda dessa lösningar skulle leda till större ojämnheter i beskattningen.

Utredningen anser därför att 60-procentsregeln bör gälla även

här, men in le i sådana fall då installationsarbetet är så ringa, att transaktionen

har karaktär av varuförsäljning. Enligt utredningen skulle man dessutom

vinna väsentliga fördelar i tillämpningen, om man i dessa fall inte

behöver bedöma om transaktionen gäller leverans och inmontering av ett

fastighetstillbehör med hänsyn inte endast till varans beskaffenhet utan

också till köparens ställning.

Utredningen föreslår därför, att varuförsäljning skall anses föreligga när

den tillhandahållna varans värde utgör minst 80 % av totala vederlaget, inklusive

ersättning för installation, fraktkostnader m. m. I sådant fall skall

således skatt utgå på hela vederlaget medan i andra fall 60-procentsregeln

blir tillämplig. Detta gäller oavsett köparens ställning, dvs. oavsett om den

inmonterade varan blir fastighetstillbehör eller ej.

Beskattningsområdet. För alt tillgodose neutralitetsaspeklen och undgå

gränsdragningsproblem på såväl omsättnings- som avdragssidan är det av

stor betydelse, understryker utredningen, att beskattningsområdet ges en

generell omfattning och klar avgränsning. Mot denna bakgrund anser utredningen

att i princip alla tjänsteprestationer med avseende på eller med

anknytning till mark, byggnad och annan fast egendom skall vara skattepliktiga.

Förslaget är också utformat med en i princip generell skatteplikt

för tjänsteprestationer på fastighetsområdet. Utredningen tillägger.

I enlighet härmed omfattar skatteplikten alla slags arbeten med avseende

på marken, såsom schaktnings-, sprängnings-, borrnings-, planerings- och

dikningsarbete, markundersökningar och jordförbättringar samt vidare anläggnings-

och underhållsarbeten m. in. avseende gator, vägar och andra

farleder, trädgårdar, parker o. d. Skatteplikt föreligger därjämte för tjänsteprestationer

avseende växande skog och annan växtlighet, såsom planterings-,

röjnings- och andra underhållsarbeten, uppskattning, märkning och

avverkning av skog samt olika slags trädgårdsarbeten avseende byggnader

och andra anläggningar för stadigvarande bruk av fastighetskaraktär, såsom

broar, slussar, vatten-, värme- och avloppsledningar, kraftledningar, linbanor

och andra liknande transportanordningar. Skatteplikten omfattar

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

härvidlag såväl uppförande av sådant objekt som rivning, reparation, ändring,

underhåll och rengöring därav. Sotningsarbeten omfattas även av

skatteplikten. Slutligen föreligger enligt vårt förslag skatteplikt för sådana

tjänster med avseende på byggnad och annan fast egendom samt inredning

därav, som utförts av arkitekter, konsulter och andra liknande fackmän.

Med en i princip generell skatteplikt för tjänsteprestationer på fastighetsområdet

måste tillses, fortsätter utredningen, att produktionen av byggnader

för avsalu och annan byggnadsproduktion beskattas så att effekten på bostadskonsumtionen

blir likvärdig. För att ernå detta utan att några gränsdragningsproblem

uppkommer på avdragssidan för de skattskyldiga byggr

nadsföretagarna måste därför skatteplikten för byggnadsentreprenader kompletteras

med skatteplikt inte endast för monteringsfärdiga hus utan även

för byggnader, som byggnadsföretagare uppför i egen regi. Enligt förslaget

föreligger därför skatteplikt även för monteringsfärdiga hus och för byggnader,

som utgör lagertillgång i byggnadsrörelse. Skatteplikten omfattar försäljning

av sådana hus och byggnader samt uttag därav för bostadsändamål

eller annat skattepliktigt konsumtionsändamål. 60-procentsregeln skall gälla

även för dessa objekt.

Eftersom den skattskyldige får rätt till avlyftning av all ingående skatt för

den skattepliktiga verksamheten saknas anledning att även beskatta uttag

av hus och byggnader för användning som driftsanläggning e. d. för rörelsen.

Därmed upprätthålles även här den allmänna regeln, att skattepliktigt uttag

föreligger endast om rätt till avdrag för ingående skattebelastning inträtt

innan i och för sig skattepliktigt objekt tas i anspråk för ett icke avdragsgillt

ändamål, dvs. för konsumtion.

Utredningen tar även upp frågan att inrymma även andra byggnader än

sådana som utgör lagertillgång i byggnadsrörelse under skatteplikten. Privata

fastighetsförsäljningar kan emellertid enligt utredningen inte lämpligen

inrymmas under ett skattesystem, i vilket skattskyldigheten är anknuten

till omsättningen i yrkesmässig verksamhet. Utredningen avvisar även möjligheten

att beskatta sådana försäljningar genom att införa en skattskyldighet

för fastighetsmäklare baserad på vederlagen för förmedlade fastighetsförsäljningar.

Överlåtelser av rörelsefastigheter ställer utredningen utanför

beskattningen eftersom skatt på sådana överlåtelser ter sig onödig, överlåtelser

av enbart mark är också skattefri enligt förslaget.

I detta sammanhang tar utredningen också upp önskemålen om ett förtydligande

av det skattepliktiga byggnadsbegreppet och om en klarare gränsdragning

mellan fast och lös egendom. Såvitt gäller förstnämnda spörsmål

är den primära förutsättningen för skatteplikt, uttalar utredningen, att byggnaden

utgör lagertillgång i byggnadsrörelse. Detta är fallet när byggnaden

uppförts av företaget för framtida försäljning. Skatt skall utgå när byggnaden

säljs eller när den dessförinnan uttas ur byggnadsrörelsen.

31 Bihang till riksdagens protokoll 1968.1 samt. Nr 100

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

Begreppet uttag ur byggnadsrörelse kräver dock en särskild förklaring.

Att uttag anses ha skett när en av byggmästare uppförd villa tas i anspråk

för personligt bruk ligger i sakens natur. Men uttag av byggnad ur byggnadsrörelse

föreligger även, konstaterar utredningen, när en byggnad, som

byggmästare uppfört för försäljning, behålles sedan den fädigställts och

därvid används för ändamål som är att hänföra till konsumtion. Detta är

fallet om byggnaden uthyrs för användning som bostad men också om den

uthyrs för användning som kontor, lager o. d. Sådan byggnad, som företaget

behåller i avvaktan på framtida försäljning, utgör i inkomstskattehänseende

alltjämt lagertillgång i byggnadsrörelsen. I mervärdeskattehänseende

har emellertid byggnaden i och med att den färdigställts och icke försålts

övergått till att bli lagertillgång i en verksamhet som avser handel med fastigheter,

dvs. en verksamhet i vilken byggnaden icke är skattepliktig. När

byggnaden övergår till att bli lagertillgång i sådan verksamhet föreligger

skattepliktigt uttag och skatt skall således utgå enligt samma principer som

om fastigheten försålts när byggnaden färdigställts. Säljes byggnad för vilken

skatt i enlighet härmed redovisats enligt reglerna om uttag, är denna

försäljning inte någon skattepliktig transaktion i mervärdeskattehänseende.

Skatt påförs inte vid försäljningen och köparen erhåller följaktligen inte

någon ingående skatt för vilken han kan erhålla avdrag.

Om ett byggnadsföretag köper en fastighet med byggnad i avsikt att framdeles

åter försälja densamma, är byggnaden att anse som anskaffad för verksamhet

avseende handel med fastigheter. Utför företaget efter förvärvet

arbeten på byggnaden skall det härigenom tillskapade mervärdet beskattas.

Detta bör enligt utredningens mening ske genom en beskattning av det för

arbetet använda byggnadsmaterialet enligt reglerna om uttag av vara. Detsamma

bör gälla i fråga om arbete, som byggnadsföretagare utför på byggnad,

som uttagits ur byggnadsrörelsen sedan den färdigställts och för vilket

uttag skatt redan redovisats. Dessa regler behandlas vidare i det följande.

Här må endast tilläggas att, om förvärvad byggnad nedrivs och en ny byggnad

därefter uppförs, denna nya byggnad i princip är att anse som lagertillgång

i byggnadsrörelsen. Skatt skall således utgå för sådan byggnad,

när den säljs eller eventuellt dessförinnan tas i anspråk för skattepliktigt

konsumtionsändamål.

Skattskyldigheten. Skatteplikt för tjänsteprestationer med avseende på

fastighet och för byggnader, som utgör lagertillgång i byggnadsrörelse, medför,

konstaterar utredningen, att skattskyldighet till mervärdeskatt kommer

att åvila byggmästare och andra byggnadsentreprenörer, byggnadshantverkare

och företagare, som utför vatten-, värme- och sanitetsanläggningar,

el-installationer, golvläggnings-, glasmästeri- och plåtslageriarbeten m. m.

Även renhållnings- och rengöringsföretag omfattas av skattskyldigheten liksom

företagare, som utför sotningsarbeten och liknande. Skattskyldighet

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968 75

kommer vidare att åvila byggnads-, inrednings- och trädgårdsarkitekter samt

konsulter och andra, som utför projekteringsarbeten m. m. med avseende

på mark, byggnad eller annan fast egendom. Skattskyldigheten är dock i

dessa fall begränsad till projekt inom landet. Avser projekteringsarbete anläggning

utomlands för utländsk uppdragsgivares räkning är detta att likställa

med export.

Någon principiell skillnad i skattskyidighetshänseende kommer enligt utredningen

inte att föreligga mellan fastighetsområdet och andra beskattningsområden.

De allmänna reglerna för skattskyldigheten som sådan och

skattskyldighetens inträde kommer således att gälla även för dem, som är

verksamma inom fastighetsområdet. Dessa regler tas närmare upp i det

följande. En speciell skattskyldighetsfråga på fastighetsbeskattningens område

tas dock upp i detta sammanhang, nämligen frågan när skattskyldigheten

skall inträda vid uttag av skattepliktig byggnad.

Enligt beredningens förslag skulle sådant uttag anses ha skett, när byggnaden

färdigställts och tas i anspråk av den skattskyldige för bostadsändamål

eller liknande. Detta överensstämmer med reglerna, att skattskyldigheten

vid uttag av vara skulle föreligga när uttaget sker och varan blir

disponibel för konsumtion i det skick den då har. När uttaget sker från

lager eller förråd kan man räkna med att den ingående skattebelastningen

redan avlyfts enligt de allmänna avdragsreglerna.

Situationen är enligt utredningen i princip densamma vid uttag av byggnad.

Vad som här ansetts utgöra en komplikation är att skattskyldigheten

anknutits till ianspråktagandet av byggnaden i färdigställt skick och att

begreppet färdigställd byggnad inte närmare preciserats. Om härmed skall

avses att byggnaden är fullt färdig i den meningen att byggnadsprojektet är

helt avslutat i bokföringen och att byggnaden därtill blivit slutbesiktigad

skulle man i regel hamna i den situationen att byggnaden blir ianspråktagen

innan den är att anse som färdigställd. I fråga om större bostadskomplex

är det av naturliga skäl vanligt att inflyttning sker successivt allteftersom

lägenheterna hinner iordningställas. Byggnaden tas alltså successivt i anspråk

för skattepliktigt ändamål innan den är helt färdigställd. Nu antydda

förhållanden gör, att en entydigare reglering av skattskyldighetens inträde i

fråga om skattepliktigt uttag av byggnad enligt utredningen framstår som

behövlig.

Det förhållandet att ingående skatt på material och annat för en skattepliktig

byggnad kommer att kunna avlyftas i den löpande skatteredovisningen

redan i anslutning till anskaffningen anser utredningen motivera en

relativ snar reglering av skattskyldigheten vid uttag. Liksom i fråga om

uttag av vara borde här gälla, att skattskyldigheten inträder när objektet

disponeras för skattepliktigt ändamål.

En sådan regel förutsätter emellertid att beskattningsvärdet kan bestämmas

vid tidpunkten för ianspråktagandet. Enligt beredningens förslag skulle

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Ma j. ts proposition nr 100 år 1968

skatten vid uttag av byggnad utgå på 60 % av byggnadens saluvärde och

det krävs alltså att saluvärdet kan bestämmas vid byggnadens ianspråktagande.

Anser man att saluvärdet bestäms av de faktiska kostnaderna för

byggnaden, kan det definitiva beskattningsvärdet inte bestämmas förrän

byggnaden blivit fullt färdigställd enligt bokföringen. Det skulle då inte vara

möjligt att införa skattskyldighet redan vid ianspråktagandet, eftersom man

då inte alltid kan räkna med att byggnaden är fullt färdigställd. Enligt detta

resonemang borde därför skattskyldigheten vid uttag av byggnad inte inträda

när byggnaden tas i anspråk utan när den är färdigställd. Utredningen anser

att en sådan regel leder till ett alltför långt anstånd med skatteredovisningen

för uttag av byggnader.

En snabbare reglering av skatten skulle man få om ett till saluvärdet

anknutet beskattningsvärde ersattes med en regel om att beskattningsvärdet

skall utgöra 60 % av bokförda kostnader för byggnaden ökade med skäliga

pålägg i överensstämmelse med beredningens förslag i fråga om beskattningsvärdet

vid försäljning av skattepliktig byggnad jämte mark. I sådant

fall skulle skattskyldigheten vid uttag av byggnad kunna anknytas till

byggnadens ianspråktagande. Såsom skattepliktig omsättning skulle då

redovisas byggnadens värde enligt bokförda kostnader vid tidpunkten för

ianspråktagandet. Vad som sedan nedlagts på byggnaden genom ytterligare

arbete skulle få redovisas i därpå följande skatteredovisningar till dess

byggnaden blivit fullt färdig och projektet avslutats i bokföringen.

Utredningen anser dock denna lösning mindre lämplig och förordar liksom

beredningen, att beskattningsvärdet vid uttag av byggnad skall bestämmas

utifrån byggnadens saluvärde på i princip samma sätt som bestämningen

av värdet vid uttag av vara skall ske. Tidpunkten för skattskyldighetens

inträde bör dock enbart anknytas till byggnadens ianspråktagande.

Om därmed avses att byggnaden skall helt eller så gott som helt vara ianspråktagen

för skattepliktigt ändamål bör byggnadsarbetet vara så långt

kommet, att byggnadens saluvärde i fullt färdigt skick kan bestämmas på

ett nöjaktigt eller godtagbart sätt. En sådan bestämning bör kunna ske

med ledning av bokförda kostnader eller priser på likartade av den skattskyldige

utförda byggnadsentreprenader eller efter annan skälig grund.

Beskattningsvärde m. m. I fråga om beskattningsvärdets bestämning, beräkning

och redovisning av skattepliktig omsättning samt annat som hör

samman med uttag, avräkning och inbetalning av mervärdeskatt blir, uttalar

utredningen, de allmänna reglerna tillämpliga även för fastighetsområdet.

Under hänvisning till den följande behandlingen av dessa frågor

tar dock utredningen i detta sammanhang upp frågan om försäljning och

uttag av skattepliktig byggnad jämte mark.

Utredningen erinrar om att vid tillhandahållandet av byggnad jämte

mark skulle byggnadens beskattningsvärde enligt skatteberedningens för
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

slag utgöra 60 % av dess värde enligt bokförda kostnader jämte skäliga

pålägg. Alternativt skulle byggnadens värde få bestämmas till skillnaden

mellan det totala vederlaget för den sålda fastigheten och den häremot svarande

inköpskostnaden.

Utredningen påpekar alt vissa erinringar anförts mot beredningens

förslag i denna del. Bl. a. framhölls, att man inte kan räkna med att byggnadsföretagen

alltid har en bokföring, som kan bilda underlag för huvudregelns

tillämpning. Begreppet skäligt pålägg är oklart och beräkningen

därav måste medföra komplikationer. Mot sekundärregeln anfördes att den

leder till skatt även på i princip skattefri markvärdestegring.

När det gäller byggnader, som uppförts i egen regi, skulle en beskattning

av det tillskapade mervärdet automatiskt ernås, framhåller utredningen,

om beskattningsvärdet alltid kunde bestämmas på grundval av bokförda

kostnader i enlighet med huvudregeln i beredningens förslag. Sekundärregeln

skulle då inte behövas och någon beskattning av markvärdestegring

skulle inte uppkomma. En beskattning enbart enligt huvudregeln förutsätter

emellertid, alt de skattskyldiga har sin bokföring så ordnad, att de

ur denna kan hämta specificerade uppgifter om alla kostnader för varje

skattepliktigt byggnadsprojekt för såväl annans som egen räkning. Det

borde också ligga i byggnadsföretagens intresse att ha eu sådan bokföring.

Eu beräkning av beskattningsvärdet för försålda byggnader på grundval av

bokförda kostnader borde därför inte anses ställa några orimliga krav på

de skattskyldiga byggnadsföretagen.

Men även om man skulle kunna utgå från alt byggnadsföretagen har en

bokföring med specificerade kostnadsuppgifter för varje byggnadsprojekt

har man enligt utredningen att räkna med att tillämpningen av huvudregeln

enligt beredningens förslag stöter på svårigheter. Arbetet med ett

sådan projekt kan ta lång tid och omspänna flera räkenskapsår. Härtill

kommer som en ytterligare komplicerande faktor att i beskattningsvärdet

skall inräknas ett skäligt pålägg.

För egen del konstaterar utredningen, att det här gäller eu regel som är

avsedd att gälla vid försäljning och att det därför alltid kommer att finnas

ett vid tidpunkten för skattskyldighetens inträde aktuellt försäljningsvärde.

Det bör därför vara till fördel om beskattningsvärdet kunde bestämmas

med utgångspunkt från detta värde på ett sätt som inte leder till skatt även

på markvärdestegring. En beskattning enbart av byggnadens värde jämte

eventuellt annat tillskapat mervärde på fastigheten skulle ernås om skatten

beräknades på 60 % av försäljningsvärdet minskat med ett belopp motsvarande

markens värde vid tidpunkten för fastighetens försäljning.

En bestämning av beskattningsvärdet för byggnad vid försäljning av denna

jämte mark enligt dessa principer finner utredningen enklare än den

beräkning som skulle göras enligt beredningens huvudregel. Man får dessutom

i dessa fall en beskattning i överensstämmelse med reglerna för be
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

skattningsvärdets bestämning i andra fall av försäljningar, som innefattar

både skattepliktigt och icke skattepliktigt tillhandahållande. Vidare påpekas,

att beskattningsvärdet vid skattepliktigt uttag av byggnad skall utgöra

60 % av byggnadens saluvärde. Fastställs beskattningsvärdet för försåld

byggnad till 60 % av fastighetens försäljningsvärde minskat med

markens värde vid försäljningstillfället bör skatteeffekten bli i princip densamma.

Utredningen föreslår därför denna bestämning av beskattningsvärdet.

Någon motsvarighet till den av beredningen föreslagna sekundärregeln behövs

därmed inte.

Nu nämnda regler skall enligt utredningen gälla generellt i fråga om

byggnader, som uppförts i egen regi. Regeln skall således gälla även för

byggnad, som uppförts på en fastighet efter rivning av annan på denna belägen

byggnad. Om en rivningsfastighet förvärvats och exploaterats på

detta sätt skall alltså vid försäljning av fastigheten skatt utgå på 60 % av

vederlaget minskat med markens värde. Man kan i detta fall diskutera om

hänsyn skall tas till eventuellt värde för den byggnad, som rivs och ersätts

av ny. Själva rivningsarbetet bör man enligt utredningen kunna bortse

från, eftersom eventuell skattebelastning för detta omfattas av den allmänna

avdragsrätten. Den av beredningen föreslagna sekundärregeln kan sägas

ta hänsyn till dessa fall. Enligt denna skulle skatt utgå på 60 % av

skillnaden mellan försäljningsvärdet för fastigheten och den däremot svarande

inköpskostnaden. Om den för rivning avsedda byggnaden åsatts särskilt

värde utöver ett värde för själva marken skulle således detta värde

ingå i de avdragsgilla inköpskostnaderna. Samma effekt ernås med den

av utredningen föreslagna regeln, om avdraget för markens värde bestäms

med hänsyn tagen till eventuellt värde för den rivna byggnaden. Om emellertid

principen för beskattningsvärdets bestämning skall vara att det vid

försäljningen av fastigheten aktuella markvärdet skall frånräknas bör däri

ligga markens värde i det skick fastigheten har vid försäljningstillfället.

Detta värde bör bestämmas utan hänsynstagande till eventuell annan byggnad,

som fanns på fastigheten när denna en gång i tiden förvärvades. Utredningen

föreslår därför inte några särbestämmelser med avseende på rivningsfastigheter.

Remissyttrandena

Utredningens uppfattning att fastighetsområdet måste inrymmas under

mervärdeskatten på i princip samma sätt som andra beskattningsområden

biträds allmänt av remissinstanserna. I något fall förordas dock

att den allmänna varuskattens regler i denna del överförs till det nya

systemet. FISB förordar således, att byggnadsentreprenörer och andra på

detta område verksamma företagare även i mervärdeskattehänseende skall

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968 79

betraktas som konsumenter, varigenom beskattningen liksom nu begränsas

till materialvärdet.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län är tveksam om förslaget erbjuder de

praktiska fördelar och den ökade neutralitet i beskattningen, som görs

gällande. Det är enligt länsstyrelsen ej osannolikt, att förslaget leder till

en högre konsumtionsbeskattning än vad som skulle följa av att näringslivets

fasta investeringar belastas med en icke avdragsgill skatt. Förslaget

medför gränsdragningsproblem och det är inte säkert att problemen blir

mindre än vid ett bibehållande av den allmänna varuskattens system för

fastighetsområdet. Länsstyrelsen anser därför att frågan bör övervägas

ytterligare, varvid i första hand bör prövas möjligheterna att överföra den

allmänna varuskattens regler på mervärdeskatten.

Den allmänna inställningen bland remissinstanserna är dock att skattskyldighet

och skatteplikt bör införas för fastighetsområdet i enlighet med

utredningens förslag. Man ansluter sig också till förslaget att genom speciella

reduceringsregler undvika en relativt skärpt beskattning av bostadskonsumtionen

och att även utnyttja sådana regler för att nå en neutral

verkan av beskattningen för fastighetsarbeten med låga materialvärden.

Här kan också inskjutas, att frågan om att utnyttja mervärdeskatten för

en allmän hyresbeskattning lämnats utan kommentar av remissinstanserna.

Man kommer dock in på förslagets inverkan på hyrorna och mot denna

bakgrund framförs olika synpunkter och även ändringsförslag. Detsamma

gäller andra delar av förslaget.

Till de delar, som vunnit allmän anslutning, hör i första hand beskattningsområdets

omfattning beträffande olika tjänsteprestationer med avseende

på byggnad och annan fast egendom. Man understryker allmänt betydelsen

av en generell skatteplikt på detta område. Detta har också föranlett

uttalanden till förmån för en annan lagstiftningsteknik än den, som

utredningen förordat. Man menar således att större klarhet om beskattningsområdets

omfattning skulle nås, om skatteplikten för tjänsteprestationerna

och därmed också tjänsterna på fastighetsområdet liksom i fråga

om varorna utformas som en i principiell generell skatteplikt med specificerade

undantag. I stället anges i förslaget de tjänster, som omfattas av

skatteplikten. Detta anses av vissa remissinstanser inte ge tillräcklig klarhet

trots att utredningen för att underlätta tillämpningen lämnar ett stort

antal exempel på skattepliktiga prestationer inom olika delar av tjänsteområdet.

I övrigt har de materiella reglerna rörande skatteplikten för prestationer

på fastighetsområdet godtagits i princip. På en punkt har erinringar dock

riktats mot förslaget i denna del, nämligen beträffande den föreslagna

skatteplikten för konsulttjänster inom byggnads- och anläggningsområdet.

Svenska konsulterande ingenjörers förening, Svenska konsulterande vvsingenjörers

förening och Föreningen Sveriges praktiserande arkitekter häv
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

dar nämligen att skatteplikt för dessa tjänster skulle få en konkurrenssnedvridande

effekt till konsultföretagens nackdel i konkurrensen med företag

som i egen regi utför samma prestationer. Föreningarna anser därför

att dessa tjänster skall vara undantagna från skatteplikt. Alternativt föreslås

att förslaget kompletteras med skatteplikt för dessa tjänster, när de i

egen regi utförs av offentlig myndighet, markägare, förvaltningsorgan, fastighetsföretag,

bostadsbolag och andra liknande företag. Det förutsätts därvid

att de speciella reduceringsreglerna skall äga tillämpning på både tillhandahållna

och i egen regi utförda konsulttjänster.

Förslaget om skatteplikt för upplåtelser av fastighetskaraktär, t. ex. upplåtelse

av avverkningsrätt, grustäkt, bete och jakt, har inte föranlett några

erinringar vid remissbehandlingen. Man biträder också förslaget om skattefrihet

för försäljning av enbart mark. Däremot avvisas från branschhåll

förslaget om skatteplikt för rumsuthyrning i hotell- och pensionatsrörelse.

Man åberopar samma skäl för ett bestående undantag för dessa

tjänster som på sin tid anfördes i remissyttrandena över skatteberedningens

förslag. Främst är det konsekvenserna för turismen som framhålls.

Även några andra speciella uthyrningsfrågor uppmärksammas emellertid.

KF påpekar sålunda, att enbart fastighetsförvaltande företag skulle stå

utanför systemet. Sådant företag skulle därmed inte ha möjlighet att avlyfta

ingående skatt. Effekten härav blir otillfredsställande om det fastighetsförvaltande

företaget är dotterföretag till annat företag, som bedriver

skattepliktig verksamhet i de förvaltande lokalerna. Förbundet anser,

att sådant dotterföretag bör få möjlighet att frivilligt gå in i systemet

som skattskyldig. Denna möjlighet bör föreligga även om den förvaltade

fastigheten endast delvis utnyttjas för moderbolagets rörelse. I sådant fall

bör dock avdragsrätten begränsas till ingående skatt för den del av fastigheten

som nyttjas av moderbolaget.

Näringslivets skattedelcgation åberopar bl. a. liknande synpunkter för

ett förslag, enligt vilket koncernföretag skulle få betraktas som en skattskyldig

med frihet från skyldighet att ta ut skatt på transaktioner mellan

rörelsedrivande företag inom koncernen. Denna lösning erbjuder enligt delegationen

både fördelar i kontrollhänseende och ger koncerner med särskilda

fastighetsförvaltande dotterbolag samma möjlighet till avlyftning

för ingående skatt på de fasta anläggningarna som företag, vilka direkt

äger fastigheterna vari rörelsen drivs.

Delegationen tar även upp frågan om skatteplikt för uthyrning av rörelselokaler.

Utredningens förslag om att ställa uthyrning av bostäder och

andra lokaler utanför beskattningen medför, konstaterar delegationen, att

skattskyldiga som driver verksamhet i förhyrda lokaler inte får någon

avdragsrätt för ingående skatt, som belastar förvärv, reparation och underhåll

av den byggnad, vari verksamheten bedrivs. Det blir härigenom en

skattebelastning som påverkar hyrorna. Även om frågan inte är av sådan

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968 81

vikt, att den måste lösas i samband med ett snabbt införande av mervärdeskatten,

är det delegationens uppfattning att ytterligare utredning sker av

denna och liknande frågor i syfte att eliminera konkurrenssnedvridande

moment i beskattningen.

Effekten av de föreslagna reglerna på hyrorna tas upp i andra yttranden.

Bakgrunden härtill är att de föreslagna reduceringsreglerna inte anses

ge ett rättvisande utslag. HSB konstaterar således, att det kan bli betydande

skillnader i den faktiska skattebelastningen för samma slag av arbete

om det utförs i egen regi eller av anlitad entreprenör. Med full skatt på

materialet och ingen skatt på arbetet i första fallet och reducerad skatt på

hela entreprenadsumman i andra fallet kan skillnaden i faktisk skattebelastning

uppgå till 1,5 %. Utredningen har enligt HSB låtit praktiska

hänsyn gå före rättvisekraven på ett inte acceptabelt sätt. Inte minst mot

denna bakgrund får ses förbundets förslag att låta de för den allmänna

varuskatten gällande reglerna bli bestående. Därmed ernås också, att

skattebelastningen blir lika oavsett om den skattepliktiga verksamheten drivs

i egna eller förhyrda lokaler.

Av liknande skäl förordar lantbrukets skattedelegation att reduceringsreglerna

slopas och ersätts med ett särskilt restitutionssystem för avlyftning

av skattebelastningen på bostadskonsumtionen. Restitution borde dock inte

medges för skatt hänförlig till reparations- och underhållsarbeten utan endast

för nyproduktionen. På så sätt skulle man även nå en utjämning av

boendekostnaderna i nya och äldre bostäder. Delegationen vidhåller dessutom

tidigare förslag, att generell avdragsrätt bör föreligga för ingående

skatt på arbeten avseende kombinerade bostads- och driftsfastigheter mot

att bostadsvärdet inräknas i den skattepliktiga omsättningen.

LO tar också upp effekten på boendekostnaderna med utgångspunkt från

ett konstaterande, att den av utredningen angivna skattenivån för byggnadsarbeten

ej är självklart given eller oföränderlig. Vid en friare hyresbildning,

som kan bli en realitet i framtiden, kan hyrorna i nybyggda hus bli normgivande

även för det äldre bostadsbeståndet. Förslaget leder då till omotiverade

vinster för ägare till äldre hus. Man bör därför pröva förutsättningarna

för en nordisk harmonisering av reglerna på fastighetsområdet under hänvisning

till att den danska mervärdeskatten bygger på ett system med restitution

för skatt, som belastar bostadsproduktionen.

Betydelsen och effekten av de föreslagna reduceringsreglerna behandlas

även av riksskattenämnden. Nämnden ifrågasätter sålunda om inte den kompletterande

20-procentsregeln fått ett för snävt tillämpningsområde. Arbeten

med planering av mark ingående i entreprenader bör således enligt nämndens

mening inrymmas under regelns tillämpningsområde. Nämnden efterlyser

dessutom en klarare definition av begreppet byggnad i mervärdeskattehänseende.

Förslagets hänvisning till kommunalskattelagens bestämmelser

anses inte tillfredsställande, eftersom dessa bestämmelser ger eu definition

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

endast av det vidare begreppet fastighet. Liknande synpunkter återkommer

i andra yttranden.

Kravet på en klarare definition av begreppet byggnad hänger också samman

med förslaget om skatteplikt även för byggnad som utgör lagertillgång

i byggnadsrörelse. Man är allmänt ense med utredningen att skatteplikt

för byggnadsarbeten måste kompletteras med skatteplikt även för sådana

byggnader. Man anser också, att utredningens förslag på denna punkt undanröjt

vissa olägenheter med skatteberedningens förslag. Likväl anses förslaget

på denna punkt inte helt tillfredsställande.

Kammarrätten framhåller sålunda, att svårigheter kan uppkomma när det

gäller att bestämma det skattefria markvärdet vid skattepliktig försäljning

av byggnad jämte mark. För att undgå tvister vid sådana transaktioner bör

därför övervägas om inte markvärdet bör kunna bestämmas efter någon

schablonmässig beräkningsgrund. Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter

av samma skäl, om inte beskattningen borde kunna anknytas till taxeringsvärdet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller, att vanslcligheter

kan uppkomma vid värdering av mark och byggnad vid både försäljning

och uttag. Länsstyrelsen pekar bl. a. på att markvärdet därvid inte kan

bestämmas efter de grunder som gäller vid fastighetstaxeringen eftersom

utredningens förslag även inrymmer skatteplikt för arbeten på mark. Vidare

uttalar länsstyrelsen, att rättspraxis visar, att skattskyldig som inköpt bebyggd

fastighet till pris väsentligt över taxeringsvärdet endast undantagsvis

kunnat bevisa någon till byggnaden hänförlig del av överpriset. Länsstyrelsen

i Värmlands län framhåller, att förslaget leder till svårigheter att vid

ianspråktagandet av byggnad bestämma dess saluvärde. Därför förordas en

preliminär beskattning vid byggnadens ianspråktagande på grundval av

nedlagda faktiska kostnader ökade med ett fixt procentuellt tillägg för indirekta

kostnader och vinst. Vid försäljning av sådan byggnad inom förslagsvis

fem år skulle slutlig beskattning ske på grundval av den erhållna köpeskillingen

med avräkning för tidigare redovisad skatt för byggnaden. Sker

försäljningen senare skulle en slutlig beskattning ske på grundval av kostnaderna

för byggnaden i färdigställt skick. Länsstyrelsen i Blekinge län

framhåller, att inte alla byggnadsentreprenörer har en sådan bokföring att

kostnaderna för olika byggnadsprojekt kan urskiljas. Det bör därför övervägas,

om inte det bör meddelas särskilda föreskrifter för dessa företags

bokföring.

Härutöver har vissa remissinstanser påpekat, att man får räkna med

svårigheter beträffande tillämpningen av reglerna om skattskyldighetens

inträde. Anknytningen till tidpunkten då byggnaden tagits i anspråk för

skattepliktigt ändamål är inte så entydig, som man kunde önska.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

83

Departementschefen

Av det föregående har framgått, att utredningen liksom skatteberedningen

förordar en utformning av mervärdeskatten på fastighetsområdet som inte

endast erbjuder en avlyftning av ingående skatt för näringslivets fasta investeringar

utan dessutom ger en i princip oförändrad skattebelastning för bostadskonsuintionen.

Det förstnämnda kravet kan enligt utredningarna inte

tillgodoses på annat sätt än att en i princip generell skatteplikt införs för

byggnadsarbeten och andra prestationer avseende byggnad och annan fast

egendom kompletterad med skatteplikt även för sådana byggnader som utgör

lagertillgång i byggnadsrörelse. Härav följer att skattskyldighet uppkommer

för byggmästare och andra byggnadsentreprenörer samt för byggnadshantverkare

av olika slag, trädgårdsanläggare, arkitekter, byggnadskonsulter

in. fl.

Med denna utformning av skatten tillgodoses kravet på en oförändrad

skattebelastning på bostadskonsumtionen genom en regel, enligt vilken skatten

på dessa prestationer och objekt skall beräknas på endast 60 % av den

skattepliktiga omsättningen, dvs. på 60 % av beskattningsvärdet. Denna reduceringsregel

anser utredningen ge en genomsnittlig skatteeffekt på bostadsbyggandet

motsvarande full skatt på endast materialvärdet. Den faktiska

skattebelastningen på bostadskonsumtionen skulle därmed inte bli

högre än den som den allmänna varuskatten ger.

Den nu nämnda reduceringsregeln föreslås dessutom kompletterad med

en regel i syfte att eliminera konkurrenssnedvridande effekter för vissa arbeten

med lågt materialvärde, som kan utföras antingen av entreprenörer

eller av staten eller kommun i egen regi. Det gäller entreprenader avseende

enbart väg-, gatu-, bro-, flygplats-, hamn- eller kanalanläggning. För sådana

entreprenader föreslås att skatten skall beräknas på endast 20 % av den

skattepliktiga omsättningen.

Utredningen har inte ansett sig böra närmare ingå på frågan att även

utnyttja mervärdeskatten för en generell hyresbeskattning. Oaktat effekten

blir viss olikhet i beskattningen om skattepliktig verksamhet drivs i egna

eller förhyrda lokaler ställer utredningen uthyrning av fast egendom utanför

skatteplikten. Dock föreslås det avsteget, att skatt skall utgå på rumsuthyrning

i hotell- och pensionatsrörelse och på andra hotelltjänster. Förslaget

härvidlag innebär en beskattning enligt de allmänna reglerna utan

någon reducering motsvarande den som i varuskattehänseende gäller för

serveringsrörelser. För detta förslag åberopar utredningen skattetekniska

skäl men också att det här är fråga om en konsumtion som rimligen bör

omfattas av en generell indirekt skatt.

Förslaget går vidare ut på en beskattning av vissa upplåtelser med anknytning

till fastighet, såsom upplåtelser av avverkningsrätt till skog och

annan växtlighet samt upplåtelser av grustäkt, bete, jakt och fiske. Skatte
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1068

plikt även för sådana överlåtelser är enligt utredningen ägnad att underlätta

skattens tillämpning på jordbruk och skogsbruk och bidrar till eu enhetligare

beskattning. Detta får ses mot bakgrund av bl. a. att nu gällande

undantag från skatteplikt för jord, sand, grus och sten föreslås bli slopat

i mervärdeskattesystemet.

Härutöver föreslås som redan antytts alt skatteplikt också skall föreligga

för byggnad som utgör lagertillgång i byggnadsrörelse. Skatt skall

således utgå, när sådan byggnad försäljs eller tas i anspråk av den skattskyldige

för skattepliktigt ändamål. Skattepliktigt uttag föreligger så snart

byggnaden disponeras för ändamål som inte har samband med den skattepliktiga

byggnadsverksamheten. Förslaget i denna del innebär, att skatt

skall beräknas efter samma grunder som gäller för beskattningen i övrigt.

Vid försäljning av byggnad, som den skattskyldige uppfört, skall skatt sålunda

utgå på försäljningsvärdet och vid uttag av sådan byggnad på dess

beräknade saluvärde. I fråga om byggnad, som den skattskyldige förvärvat,

skall skatt utgå för tillfört mervärde både när byggnaden försäljs och när

den tas i anspråk för skattepliktigt ändamål. Mervärdet utgörs i dessa fall

av värdet av tillfört material efter i princip samma regler som skall gälla

vid uttag av vara ur rörelse för konsumtionsändamål. Försäljer byggnadsföretagare

en byggnad utan att den tillförts något mervärde utgör detta ingen

skattepliktig försäljning. Fastighetsför sälj ning av annan än byggnadsföretagare

är också skattefri. Utredningen konstaterar att mervärdeskatten inte

lämpligen kan användas för en generell beskattning av fastighetsförsäljningar

med hänsyn till att flertalet sådana försäljningar är av icke yrkesmässig

natur. Nämnas må också att friheten från skatt på fastighetsförsäljningar

även gäller avyttring av rörelsefastigheter samt att försäljning av

mark också är skattefri enligt förslaget. Detta gäller även vid fastighelsförsäljning,

som avser både byggnad och mark. I sådant fall skall skatt

utgå endast på byggnadsvärdet, beräknat på nyss angivet sätt.

Den föreslagna utformningen av mervärdeskatten på fastighetsområdet

har allmänt biträtts vid remissbehandlingen. I några fall förordas eller

ifrågasätts dock att allmänna varuskattens regler överförs på mervärdeskatten.

Som skäl härför åberopas bl. a., att förslagets allmänna konstruktion

i denna del leder till viss ojämnhet i beskattningen och därtill medför en

ökad administrativ belastning. Det ifrågasätts också om behov föreligger

av eu avlyftning av ingående skatt på näringslivets fasta investeringar. Det

har även förordats, att de speciella reduceringsreglerna slopas och ersätts

med ett särskilt restitutionssystem för att eliminera en skärpt beskattning

av bostadskonsumtionen, i vart fall beträffande nyproduktionen av bostäder.

Här kan också konstateras att ingen remissinstans uttalat sig för eu

generell hyresbeskattning inom mervärdeskattens ram.

Erinringar riktas därjämte mot den materiella utformningen av förslaget

i vissa delar. Sålunda motsätter man sig från branschhåll, att hotell
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

tjänsterna inryms under mervärdeskatten. Man åberopar att en beskattning

av dessa tjänster får en ogynnsam effekt för turistnäringarna. Om dessa

tjänster likväl anses böra omfattas av skatten bör skattebelastningen reduceras

i överensstämmelse med vad som i varuskattehänseende gäller för

serveringsrörelser. Skatt skulle i enlighet härmed beräknas endast på 60 %

av den skattepliktiga omsättningen.

Vidare avvisas från branschhåll förslaget om skatteplikt för tjänster, som

tillhandahålls av arkitekter och konsulter inom byggnads- och anläggningsområdet.

Det anses, att förslaget härom inte tillgodoser kravet på konkurrensneutralitet

i beskattningen. Skatteplikt för dessa tjänster skulle dock

kunna accepteras om de beskattas på ett likvärdigt sätt även när de i egen

regi utförs av staten eller av fastighetsförvaltande och andra liknande företag.

Konkurrensförhållandena åberopas också för att avvisa förslaget om

skatteplikt för städning, rengöring av fastigheter o. d.

Utöver dessa erinringar mot förslaget har påpekats, att man har att räkna

med praktiska svårigheter vid tillämpningen av reglerna rörande beskattningen

av försäljning av byggnad jämte mark vid uttag av byggnad

ur byggnadsrörelse. Detta gäller oaktat förslaget i dessa delar utformats

på ett sätt som följer de allmänna principerna för mervärdeskatten.

Man kan mot bakgrund av denna sammanfattning konstatera att förslaget

beträffande mervärdeskattens tillämpning på fastighetsområdet visserligen

fått ett positivt mottagande men dock rönt kritik i vissa hänséenden.

Detta är kanske inte så egendomligt med hänsyn till att utredningen sökt

finna en lösning som både tillgodoser näringslivets berättigade krav på rätt

till avlyftning av ingående skatt på sina fasta investeringar och eliminerar

en relativ skärpning av beskattningen av bostadslconsumtionen. Det torde

inte finnas någon lösning inom mervärdeskattens ram som helt kan tillgodose

båda dessa intressen. Utredningens förslag får dock enligt min mening

anses innebära en lösning som tillgodoser högt ställda krav i båda de

nämnda hänseendena. Erinringarna mot förslaget anser jag därför inte ha

sådan tyngd att de utgör hinder för en tillämpning av förslaget utan några

principiella ändringar. Förslaget bör enligt min mening också ges företräde

framför varje form av beskattning, som bygger på ett fristående restitutionssystem

för att undanröja kumulativa skatteeffekter eller en skärpt

beskattning av bostadskonsumtionen.

Mot det anförda står emellertid, att vissa fördelar skulle kunna vinnas

om de för den allmänna varuskatten gällande reglerna överförs på mervärdeskatten.

Någon ökning av antalet skattskyldiga på detta område skulle

inte uppkomma. Skattskyldigheten skulle bli begränsad till sådana företagare,

som även bedriver varuförsäljning eller annan skattepliktig verksamhet.

Man kan vidare räkna med en minskning av antalet restitutionsfall.

Genom de av utredningen föreslagna reduceringsreglerna reduceras nämligen

betalningsplikten och då avdragsrätten för ingående skatt även omfat
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

tar byggnadsföretagarens egna investeringar i maskiner och fasta anläggningar

kan restitution bli aktuell i flera fall. Med de för den allmänna varuskatten

gällande reglerna skulle inte heller skatteplikt behöva införas för

byggnad som utgör lagertillgång i byggnadsrörelse. Härtill kommer, att man

vid övergången till mervärdeskatt har att räkna med att byggnadsföretagen

har vissa inneliggande lager av varor, för vilka allmän varuskatt utgått.

Införs skattskyldighet för byggnadsarbeten o. d. enligt utredningens

förslag bör denna skattebelastning elimineras på något sätt i syfte både att

förhindra marknadsmässiga störningar och att undanröja kumulativa effekter

i det nya systemet. Någon motsvarande åtgärd behövs inte om den allmänna

varuskattens regler för fastighetsområdet bibehålls.

Dessa regler inrymmer dock, som också utredningen framhållit, åtskilliga

problem och erfarenheterna visar att svårigheter föreligger för den praktiska

tillämpningen. Dessa olägenheter skulle förstoras i ett mervärdeskattesystem.

Kombinerade företag förekommer på detta område i betydande

utsträckning och hänsyn måste därvid också tas till de byggnadsföretag som

har egen fabriksmässig tillverkning av byggnadsmateriel. Åtskilliga företag

skulle därför bli partiellt skattskyldiga till mervärdeskatt. Därmed skulle

gränsdragningsproblem och fördelningsmässiga problem uppkomma inte

endast på omsättningssidan utan också på avdragssidan. Redan dessa förhållanden

gör det tveksamt om den allmänna varuskattens regler lämpligen

kan tillämpas på mervärdeskatten.

Förutsättningen för en sådan lösning måste emellertid också vara, att

skatten på näringslivets fasta investeringar kan undanröjas. Jag delar helt

utredningens uppfattning, att det inte bör ifrågasättas att införa en mervärdeskatt

som ställer de fasta investeringarna och dess underhåll utanför

rätten till avlyftning av ingående skatt, överförs varuskattens regler i dessa

delar på mervärdeskatten saknas möjlighet till sådan avlyftning på grundval

av faktiska skattedebiteringar. Avlyftningen skulle få åstadkommas på

annat sätt och torde endast kunna ske genom rätt för de investerande företagen

att göra schablonmässiga avdrag med viss procentuell andel av investeringskostnaderna.

Mot en sådan avdragsrätt kan invändas, att den normalt leder till antingen

över- eller underkompensation. Systemet inger också allvarliga betänkligheter

i kontrollhänseende. Jag finner därför övervägande skäl tala för

en utformning av mervärdeskatten på fastighetsområdet i enlighet med utredningsförslaget

med vissa jämkningar som jag skall ange i det följande.

I årets finansplan angavs att mervärdeskatten skulle komma att omfatta

hotelltjänsterna, varvid dock reducerad skatt skulle utgå i överensstämmelse

med den reduceringsregel som i varuskattehänseende gäller för renodlade

serveringsrörelser. Detta innebär att skatt skall utgå på 60 % av den

skattepliktiga omsättningen av rumsuthyrning och därmed sammanhängande

tjänster i hotell- och pensionatsrörelse. Samma reduceringsregel skall

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

87

gälla för serveringsrörelse. Dock föreslår jag den ändringen jämfört med

vad som nu gäller i varuskattehänseende, att skatten alltid skall beräknas

på 60 % av omsättningen av serveringstjänster. Detta skall således gälla

även rörelser, vari ingår både servering och försäljning över disk, t. ex. konditorirörelser.

För diskförsäljningen skall skatt beräknas på hela omsättningen

utan reducering. Detta förutsätter att de kombinerade serveringsoch

försäljningsrörelserna måste dela upp sin omsättning på reduceringsberättigad

servering och försäljning. Även om detta kan medföra vissa svårigheter

i den praktiska tillämpningen förordar jag detta system. Detta

tillämpas för övrigt redan av bl. a. de varuhus, som även driver serveringsrörelse.

Med denna utformning nås vidare en enhetlig beskattning av all

yrkesmässig servering.

Enligt min mening har bärande skäl anförts för att från beskattning undanta

tjänster avseende städning, rengöring av fastigheter, gaturenhållning

o. d. Jag anser vidare att sotning och dylika tjänster bör undantas. Däremot

anser jag utredningen ha anfört starka skäl för skatteplikt för tjänster som

tillhandahålls av arkitekter och byggnadskonsulter. De nackdelar i konkurrenshänseende

som en beskattning av dessa tjänster ansetts medföra enligt

uttalanden från branschhåll bör i allt väsentligt elimineras om skatten

ntgår enligt den reduceringsregel som utredningen föreslagit för mindre

materialkrävande entreprenadarbeten. Jag återkommer till denna reduceringsregel

i det följande.

Jag har inte funnit anledning att på andra punkter frångå utredningens

förslag beträffande beskattningsområdet. Ej heller finns enligt min mening

anledning att föreslå några ändringar i vad avser skattskyldighetens

allmänna utformning i nu aktuella delar. Vid remissbehandlingen har emellertid

särskilt uppmärksammats att utredningsförslaget inte erbjuder någon

avlyftning av ingående skatt som påförts renodlade fastighetsförvaltande

företag inom koncerner och motsvarande intressegemenskaper. Då detta

skulle försätta dessa företagsbildningar i sämre läge än företag som direkt

äger de anläggningar, vari skattepliktig verksamhet bedrivs, har föreslagits

antingen att fastighetsförvaltande företag frivilligt skulle kunna gå in som

skattskyldiga i systemet eller också att en koncernbildning skulle få registreras

som en skattskyldig till mervärdeskatt.

Det framstår som befogat att avlyftning av ingående skatt kan ske i dessa

fall. Av de ifrågasatta lösningarna synes möjligheten till frivilligt inträde

i systemet vara att föredra. Detta skulle betyda i princip samma lösning

som krävs för att åstadkomma en avlyftning av ingående skatt för exportföretagen.

Nackdelen med ett frivilligt inträde i systemet i dessa fall

är att man får ett antal skattskyldiga som inte har någon omsättning av

skattepliktiga objekt eller tjänster och att samtliga dessa skattskyldiga

skulle bli restitutionsfall. Det är emellertid enligt min mening möjligt att

lösa frågan utan dessa följdverkningar.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kiuigl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

Eftersom det här gäller avlyftning av skatt inom speciella former av intressegemenskap

borde det inte utgöra något hinder att åstadkomma detta

genom att det rörelsedrivande företaget får en avdragsrätt i redovisningen

av mervärdeskatt, som formellt avser skatt som påförts det fastighetsförvaltande

dotterföretag, vars anläggningar används för den skattepliktiga

verksamheten. Avdrag skulle således kunna yrkas på grundval av skattebelagda

verifikationer i sistnämnda företags räkenskaper, om avdragen på

lämpligt sätt styrks av detta grundmaterial. Tillämpningen av detta förutsätter

dock, att skatt som utgått på det fastighetsförvaltande företagets anskaffningar

in. in. inte påverkar företagets resultat. Detta bör kunna åstadkommas

genom en skattefakturering från detta företag till det rörelsedrivande

företaget, som med stöd härav yrkar avdrag i mervärdeskatteredovisningen.

Jag anser att denna lösning har väsentliga fördelar och den ingår

i skatteförslaget.

Jag har inte heller funnit anledning att frångå de av utredningen föreslagna

reglerna rörande beskattningsvärdets bestämning. Det har visserligen

framhållits att reglerna härom kan medföra tillämpningssvårigheter beträffande

försäljning av skattepliktig byggnad jämte mark. Som redan antytts

följer utredningsförslaget dock de allmänna principerna på denna

punkt. Jag utgår också från att riksskattenämnden meddelar sådana vägledande

anvisningar som kan behövas för att underlätta tillämpningen och

åstadkomma en enhetlig beskattning. Erfarenheterna får visa om anledning

finns att ompröva skattens utformning i denna del. Detsamma gäller frågan

om behovet av en definition av begreppet byggnad i mervärdeskattehänseende.

Det anförda innebär också, att jag förordar de av utredningen föreslagna

reduceringsreglerna. Den kompletterande 20-procentsregeln föreslås dock

få viss vidgad tillämpning. Som närmare redovisas i det följande föreslår

jag till skillnad mot utredningen, att vatten från vattenverk undantas från

skatteplikt. Detta medför att ersättningar för såväl vatten som avlopp ställs

utanför beskattningen. Därmed kommer ingen skattskyldighet att föreligga

för vatten- och avloppsverken och som följd härav inte heller någon avdragsrätt

för ingående skatt för dessa verk. Detta motiverar att även entreprenader

avseende vatten och avlopp inryms under tillämpningsområdet

för den kompletterande reduceringsregeln. Denna bör även gälla spåranläggningar.

Härav föranleds dock ingen ändring av reduceringstalet.

I övrigt förordar jag vad utredningen föreslagit på detta område. Bl. a.

gäller detta beskattningen av transaktioner som innefattar försäljning av

vara jämte dennas montering i fastighet. Väsentliga praktiska fördelar

vinns om man här i enlighet med utredningens förslag släpper kravet på att

varan i monterat skick skall utgöra fastighetstillbehör. Skattefrågan kan

bedömas enbart med hänsyn till vederlagets fördelning på varuvärde och inmonteringskostnad.

Skatt utan reducering skall utgå när varuvärdet utgör

minst 80 % av vederlaget medan 60-procentsregeln skall gälla i andra fall.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

89

Beskattningsområdet

Utredningen

Som tidigare redovisats understryker utredningen vikten av att mervärdeskatten

får generell räckvidd. Detta är av betydelse både för skattens avkastning

och för att tillgodose en konsumtions- och konkurrensneutral verkan

av skatten. Mervärdeskattens avkastning bestäms på ett helt avgörande

sätt av hur stor andel av den privata konsumtionen, som inryms under

skatteplikten till mervärdeskatt. Denna skatt kan betraktas som en närmast

renodlad konsumtionsbeskattning. För att tillgodose neutralitetsaspekten

är det emellertid också av vikt att transaktioner inom produktions- och

distributionskedjan omfattas av skatten. En skatt på sådana transaktioner

ger visserligen ingen egentlig avkastning för staten men den har sin betydelse

för att eliminera kumulativa skatteeffekter. Genom den i mervärdeskattesystemet

inbyggda avdragsrätten för skatt som utgått på inköp och

annat för eu skattepliktig verksamhet elimineras i princip all tidigare skattebelastning.

Förutsättningen för en neutralt verkande beskattning kan därför

sägas vara att skatteplikten är generell, ty därmed blir också avdragsrätten

generell. Det är mot denna bakgrund, som utredningen liksom allmänna

skatteberedningen anser att även fastighetsområdet till skillnad

mot vad som gäller i fråga om den allmänna varuskatten måste inrymmas

under mervärdeskatten. Härav följer i sin tur att skatteplikten enligt utredningens

förslag omfattar inte endast varor och tjänsteprestationer med

avseende på varor utan även tjänsteprestationer på fastighet och vissa byggnader.

Till detta kommer vissa tjänsteprestationer av annat slag, t. ex. personliga

tjänster. Beträffande utformningen av skatteplikten i dess olika

delar anför utredningen följande.

Skatteplikt för varor. 1 fråga om varor är skatteplikten utformad som

en i princip generell skatteplikt med anknytning till det för den allmänna

varuskatten gällande varubegreppet. Enligt utredningsförslaget skulle energiskatten

slopas vid övergång till mervärdeskatt och skatteplikten till sådan

skatt i stället omfatta även bränsle, drivmedel, gas och elkraft. Som en konsekvens

härav föreslås skatteplikt även för värme från fjärrvärmeverk och

liknande anläggningar.

Utredningen föreslår vidare att skatten skall omfatta vatten från vattenverk

och tjänster som sådana verk utför. Som skäl härför framhålls, att

vattenverk driftstekniskt och administrativt kan vara förenat med gaseller

elverk. Med beskattning även av vattenverkens leveranser vinner man,

att avdragsrätten för ingående skatt blir generell. Fördelningsproblem på

avdragssidan begränsas till de fall då vattenverk är kombinerade med annan

ej skattepliktig verksamhet. Skatt på vattenverkens leveranser bidrar dess
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

utom till att tillgodose kravet på konkurrensneutralitet i fråga om anläggningsarbeten

för vilka materialvärdet är lågt. Avdragsrätten för ingående

skatt medför nämligen att det saknar faktisk betydelse om skatten blir

liögre när ett fristående företag anlitas för ett arbete än när arbetet utförs

i egen regi. Utredningen framhåller dock att skatteplikt för vattenverkens

avgiftsbelagda verksamhet inte i alla delar leder till en enhetlig beskattning.

Det når man emellertid inte heller genom att, som skatteberedningen

förordat, ställa området utanför mervärdeskatten. Förslaget går ut på att

skatt skall utgå för avgifter inte endast för vatten utan även för avlopp.

Skillnad bör enligt utredningen inte göras mellan nya och begagnade

varor. Det förhållandet att en vara tidigare varit föremål för beskattning

anses inte utgöra tillräckligt skäl för undantag från skatt vid ny yrkesmässig

omsättning. Avdragsrätten för ingående skatt på förvärv för skattepliktig

verksamhet medför också att olägenheterna i varuskattehänseende

för handeln med begagnade maskiner elimineras. Förslaget bygger därför

på eu i princip generell skatteplikt även för begagnade varor och saknar

därför motsvarighet till undantaget från allmän varuskatt för handeln med

begagnade personbilar. Dock föreslås, att skatten vid yrkesmässig försäljning

av sådan bil begränsas till mervärdet för transaktionen. Detta åstadkoms

genom en speciell avdragsrält vid s. k. inbytesaffärer. Jag återkommer

till detta förslag längre fram.

Från den generella skatteplikten föreslås dock vissa begränsade undantag.

Utredningen förordar således att till mervärdeskatten överförs de undantag

från allmän varuskatt som gäller för fartyg, luftfartyg, krigsmateriel,

läkemedel och vissa konstverk samt vid import i vissa fall av alkoholhaltiga

drycker, tobaksvaror, trycksaker och mikrofilmer. Undantagen har

utformats i överensstämmelse med vad som gäller nu i varuskattehänseende

med endast följande ändringar. I fråga om fiskefartyg föreslås att

undantaget skall gälla fartyg för yrkesmässigt fiske och inte som nu fartyg

som är speciellt anordnat för fiske. Undantaget för konstverk är generellt

för all försäljning av upphovsmannen och gäller således till skillnad mot vad

som är fallet i varuskattehänseende även vid försäljning av egna verk i

samband med utställning.

Undantagen avser fullständig skattefrihet för fartyg, luftfartyg, krigsmateriel

och läkemedel. Tillverkare och återförsäljare av dessa varor skall

således ha generell eller obeskuren avdragsrält för ingående skatt. Däremot

gäller undantaget för konstverk endast upphovsmannens försäljning. Någon

avdragsrätt för ingående skatt tillkommer således inte konstnären och inte

heller konsthandlaren i fråga om verk, som för återförsäljning förvärvats

direkt av upphovsmannen.

Vad gäller övriga varor, som nu är undantagna från allmän varuskatt,

ansluter sig utredningen till skatteberedningens uppfattning att det i mervärdeskattesystemet

saknas anledning att bibehålla undantagen för jord
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

91

bruksråvaror o. d., levande djur, jord, sand, grus och sten. En fråga som

utredningen haft anledning att närmare ingå på gäller behandlingen av nu

skattefria dagstidningar och vissa andra publikationer. Då denna fråga

hänger nära samman med mervärdeskattens tillämpning på annonser och

annonstjänster, behandlas dessa olika skattepliktsfrågor i ett sammanhang.

Utifrån rent skattetekniska bedömningar finner utredningen, att dagstidningarna

bör omfattas av skatteplikten. Därmed ernås också en inte oväsentlig

ökning av skatteunderlaget. Då emellertid andra synpunkter än sådana som

utredningen haft att beakta kan anföras mot att införa skatteplikt för dagstidningarna

tillägger utredningen, att ett bestående undantag för dagspressen

bör utformas som en fullständig skattefrihet. Tidningsföretagen liksom

återförsäljarna av dagstidningarna bör således även i detta fall ha rätt till

generell avdragsrätt för ingående skatt.

Beträffande övriga från allmän varuskatt undantagna publikationer är

skattefriheten utformad på olika sätt. Sålunda gäller undantaget för medlemsblad,

personaltidningar och liknande publikationer endast exemplar som

tillhandahålls utan särskild avgift men inte försålda exemplar. Övriga aktuella

publikationer är skattefria oavsett hur de tillhandahålls, men här gäller

i stället som villkor för skattefriheten att publikationen utgör organ för

sammanslutning med visst syfte. Vid bedömningen av mervärdeskattens

tillämpning på detta område måste dessutom beaktas, att utgivningen kan

ske av någon, vars egentliga verksamhet är helt eller delvis skattepliktig i

mervärdeskattehänseende, men också av någon som inte driver annan sådan

skattepliktig verksamhet. Dessa förhållanden gör enligt utredningen att man

vid bedömningen av skattepliktsfrågan även måste beakta skattskyldighetsfrågan.

Av praktiska skäl kan man få godta lösningar som inte ger en

helt enhetlig beskattning.

Vad först gäller medlemsbladen skulle, framhåller utredningen, ett undantag

från skatteplikt enligt nuvarande regler medföra praktiska tillämpningsproblem

i fråga om rätten till avdrag för ingående skatt i de fall

publikationerna även säljs till icke medlemmar och denna försäljning liksom

nu i varuskattehänseende anses som yrkesmässig och därmed i princip

skattepliktig. Utredningen föreslår därför att eventuell försäljning av medlemsblad

skall betraktas som icke yrkesmässig. Därmed skulle valet stå mellan

å ena sidan att behålla undantaget från skatteplikt med rätt till skattefri

leverans av den tryckta upplagan och å andra sidan att beskatta upplagan

utan någon rätt för utgivaren till avdrag för ingående skatt. Utredningen

förordar den sista lösningen.

Beträffande de från allmän varuskatt undantagna personaltidningarna

framhåller utredningen, att utgivningen av sådan tidning bör betraktas

som en del av utgivarens egentliga verksamhet. Denna verksamhet bör därför

också bestämma mervärdeskattens tillämpning på utgivningen av personaltidningen.

Medför den egentliga verksamheten skattskyldighet till mer
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

värdeskatt bör således skattskyldigheten även omfatta tidningsutgivningen

med rätt till avdrag för dess ingående skatt. Detta bör gälla oavsett om

någon försäljning av tidningen förekommer eller ej. Om däremot utgivarens

egentliga verksamhet inte medför skattskyldighet till mervärdeskatt bör

frihet från skattskyldighet föreligga även för utgivningen av en personaltidning.

Någon avdragsrätt för ingående skatt föreligger då inte men inte

heller någon skattskyldighet för eventuell försäljning av tidningen.

Utredningen föreslår alltså att undantaget från mervärdeskatt på detta

område begränsas till försäljning av personaltidningar och medlemsblad

av utgivare som ej är skattskyldig för annan verksamhet. Denna utformning

av undantaget innebär, att skatt skall utgå vid försäljning av sådan

publikation i den allmänna handeln, men återförsäljaren har då avdragsrätt

för debiterad skatt på den för återför sälj ning levererade delen av upplagan.

Här kan inskjutas att utredningen föreslår samma lösning beträffande

kataloger och program.

Skulle emellertid skäl som utredningen ej haft att beakta motivera eu

bestående skattefrihet mera i överensstämmelse med vad som gäller i varuskattehänseende

bör denna enligt utredningens mening åstadkommas genom

ett generellt undantag från beskattning för försäljning av publikationerna

i fråga. I sådant fall bör utgivare som även bär annan skattepliktig

verksamhet ha rätt till avdrag för ingående skatt för utgivningen, medan

den ingående skattebelastningen för andra utgivare bör begränsas till en

rätt till skattefri leverans av den tryckta upplagan.

Vad gäller den närliggande frågan om mervärdeskattens tillämpning pa

annonser och annonstjänster föreslår utredningen till skillnad mot skatteberedningen

att även detta område inryms under beskattningen. Detta bör

gälla oavsett om dagstidningars och övriga nu från allmän varuskatt undantagna

publikationers ställning inom mervärdeskattesystemet. En beskattning

av annonsområdet är visserligen av underordnad betydelse från inkomstsynpunkt,

men den ger enligt utredningens uppfattning skattetekniska

fördelar och bidrar till en neutral verkan av skatten. Utredningen har

fäst särskild vikt vid att en generell beskattning av annonstjänsterna underlättar

skattens tillämpning för annonsbyråer och reklamföretag, som sysslar

med reklamuppdrag. Eftersom utredningen föreslår att skatten skall omfatta

i princip alla former av reklam når man med skatt även för annonstjänsterna

att reklamföretagens hela omsättning normalt blir skattepliktig.

Då därmed följer en generell avdragsrätt för ingående skatt, bör inga fördelningsproblem

uppkomma på vare sig avdrags- eller omsättningssidan.

Utredningen föreslår därför generell skatteplikt för tjänster avseende utformning

av annonser och förmedling av annonsering.

Med skatt på annonsering i dagstidningarna och veckotidningarna följer

vidare att hela omsättningen för annonsbyråer och liknande företag blir

skattepliktig och att avdragsrätten för ingående skatt blir generell. Några

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

skattetekniska problem bör därför inte uppkomma. Bibehålls undantaget

för dagspressen uppkommer inte några problem på avdragssidan om utredningens

förslag om generell avdragsrätt följs. En uppdelning av omsättningen

på skattepliktig och inte skattepliktig andel skulle bli erforderlig,

men detta bör enligt utredningen inte medföra några speciella svårigheter.

Härtill kommer, att en beskattning av annonsområdet kan förväntas väsentligt

nedbringa tidningsföretagens anspråk på restitution av ingående skatt.

Utredningen tillägger emellertid, att det förekommer en mängd annonsorgan

vid sidan av dagspressen och veckopressen. Annonsering sker i

strängt taget alla periodiska publikationer och för många utgör annonsintäkterna

en förutsättning för utgivningen. Härutöver sker annonsering i

sådana tryckalster som telefonkataloger och turistbroschyrer samt i program

till olika föreställningar och arrangemang. Dessa slag av annonsorgan

kan säljas, tillhandahållas gratis eller ingå i t. ex. entréavgift.

I fråga om annonser i sådana periodiska publikationer anser utredningen

att utgivningen av organet bör ses som den primära verksamheten. Frågan

om beskattningen av annonser i sådant organ bör då bestämmas av mervärdeskattens

tillämpning på utgivningen. Om skattskyldighet föreligger

för utgivningen av publikationen bör även annonsintäkterna omfattas av

skattskyldigheten. Är utgivningen inte att anse som yrkesmässig och därför

inte skattepliktig bör detta gälla även annonsintäkterna. Detta leder visserligen

till en olika behandling av företagens annonsering, men utredningen anser

detta vara av underordnad betydelse.

Annonsering i andra annonsorgan bör enligt utredningen behandlas enligt

i princip samma grunder. Sker annonsering i alster, som utges kommersiellt,

bör skattskyldighet föreligga för annonsintäkterna. Detta bör gälla

även om annonsorganet utdelas gratis av någon som är skattskyldig till

mervärdeskatt för annan verksamhet. Förekommer ingen annan sådan

verksamhet blir enligt förslaget annonsintäkterna ej beskattade och någon

avdragsrätt för ingående skatt kommer inte att föreligga.

En ytterligare tidigare nämnd kategori av annonsorgan utgör de program

eller speciella kataloger, som utges för teaterföreställningar, idrottstävlingar,

utställningar, mässor o. d. Även om sådant tryckalster kan vara

påkostat och ha ett bestående värde utöver att det utgör program eller katalog

för ett speciellt arrangemang anser utredningen utgivningen av tryckalstret

böra betraktas som ett komplement till detta. Om därför arrangemanget

som sådant inte faller under mervärdeskatten bör inte heller intäkter

från eventuell försäljning av program eller katalog till detta anses som

yrkesmässig försäljning i mervärdeskattehänseende. Motsvarande bör då

gälla för annonsintäkterna. Med denna utformning begränsas beskattningen

till den ingående skatt, som belastar programmens och katalogernas

framställning och tillhandahållande. Annonsörerna får i detta fall ingen

avdragsrätt i mervärdeskattehänseende. Härav följer viss kumulativ skatte
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

effekt som dock enligt utredningens mening knappast inverkar på konkurrensförhållandena.

Utredningen tillägger att dess ställningstagande även

betingats av att utredningen ansett sig böra biträda skatteberedningens förslag

att ställa nöjesområdet utanför mervärdeskatten.

Utredningen föreslår således att annonstjänster i princip beskattas. Beskattning

skall även ske vid annonsering i organ, som är att anse som

yrkesmässigt utgivet för allmän spridning eller som en integrerande del av

annan skattepliktig verksamhet. Annonsering i annat organ omfattas inte

av skatten. Om en annonsbyrå ombesörjer annonsinföringen i sådant organ

och uppbär ersättningen för införingen enligt utgivarens annonstaxa, beskattas

hela vederlaget.

Det kan emellertid förekomma fall där annonsörens egentliga verksamhet

faller utanför mervärdeskatten men att viss annan i och för sig skattepliktig

verksamhet är kombinerad härmed, t. ex. serveringsrörelse vid ett museum,

en idrottsanläggning eller varumässa. Skattskyldighetsfrågan för sådan

annan verksamhetsgren bör enligt utredningen bedömas för sig enligt

de allmänna reglerna. Bedömningen bör dock vara utan betydelse för frågan

om beskattningen av de för den egentliga verksamheten tillhandahållna

programmen eller katalogerna.

Skatteplikt för tjänsteprestationer. I det föregående har jag redovisat utredningens

förslag beträffande skatteplikten för tjänsteprestationer med avseende

på eller anknytning till fastighet, härunder inbegripet bl. a. rengöring

av byggnader, gator, vägar och allmänna platser. Den följande redogörelsen

gäller utredningens förslag rörande beskattningen av tjänsteområdet

i övrigt.

Förslaget bygger i denna del i första hand på att den skatteplikt som i

varuskattehänseende gäller för tjänster med avseende på skattepliktiga varor

överförs på mervärdeskatten. Härjämte föreslår utredningen liksom

skatteberedningen skatteplikt för analys, kontroll och förvaring av sådana

varor samt vidare för formgivning. Förslaget överensstämmer med vad som

gäller för den allmänna varuskatten i det avseendet, att skattefrihet föreligger

för i och för sig skattepliktig prestation, när den utförs på vara som

undantagits från skatteplikt. Förslaget om skatteplikt för vatten, värme,

gas och elkraft har föranlett utredningen att även inrymma uthyrning av

mätare vid abonnemang på sådan nyttighet under skatteplikten. Som en annan

konsekvens av denna utvidgning av varubeskattningen föreslås skatteplikt

även för sådana tjänster, som vatten-, avlopp- och reningsverken tillhandahåller

mot avgift. Uthyrning av mätare vid teleabonnemang blir dock

skattefri även i mervärdeskattesystemet.

I enlighet med det nu anförda föreslår utredningen skatteplikt för prestation

som innefattar tillverkning på beställning, servering, analys, formgivning,

förvaring, kontroll, montering, rengöring, reparation, underhåll eller

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr iOO år 1968

95

ändring av skattepliktig vara. Utredningen framhåller att skatteplikten för

förvaring gäller magasinering av varor, även om avtalet härom formellt ges

formen av uthyrning av visst utrymme.

Beträffande mervärdeskattens tillämpning på tjänsteområdet i övriga ej

redan behandlade delar innebär utredningens förslag följande.

1. Personliga tjänster. Tjänster, som faller inom sjukvård, socialvård,

hygien, undervisning och därmed närstående områden, föreslås i allt väsentligt

undantagna från skatteplikt. Övervägande skattetekniska skäl talar

enligt utredningen för att badtjänsterna ställs utanför skatteplikten, oaktat

det förekommer att badinrättning drivs i kombination med tvättinrättning.

Däremot föreslås skatteplikt för hårvård, skönhetsvård och liknande samt

vidare för tjänster som tillhandahålls av begravningsbyråer. Utredningen

uppmärksammar i detta sammanhang att undervisningsverksamhet kan

vara kombinerad med försäljning av undervisningsmaterial. Sker sådan försäljning

av skattepliktiga varor i konkurrens med den reguljära handeln,

bör försälj ningsverksamheten vara skattepliktig. På detta sätt bör dock enligt

utredningen inte betraktas korrespondensinstitutens tillhandahållande

av visst kursmaterial mot kursavgift för individuell korrespondensundervisning.

I anslutning härtill framhålles, att företagsutbildning och undervisning

av personal bör anses som en integrerande del av den egentliga verksamheten.

Är denna skattepliktig bör avdragsrätten även omfatta ingående

skatt för utbildnings- och undervisningsverksamheten.

Det förhållandet att huvuddelen av tjänsterna på detta område ställs utanför

skatteplikten innebär emellertid inte, påpekar utredningen, att tjänsterna

blir helt skattefria. Skatten kommer att belasta inköpen för den, som

utför dessa tjänster. Utredningen anser inte att den kumulativa effekt, som

kan uppkomma härigenom, motiverar någon ytterligare utvidgning av beskattningsområdet

för att därmed bättre tillgodose neutralitetsaspekterna.

Endast på en punkt går utredningen närmare in på skattepliktens utformning

mot denna bakgrund.

Utredningen erinrar om att det vid remissbehandlingen av skatteberedningens

förslag riktades den anmärkningen från branschhåll, att tandtekniska

arbeten skulle belastas med högre skatt om de utförs åt tandläkare

av ett dentallaboratorium än om de utförs av tandläkaren själv eller av anställd

hos denne. Denna olikhet borde undanröjas och därför yrkades undantag

från skatteplikt för dentallaboratoriernas arbete.

I denna fråga uttalar utredningen, att dentallaboratorier även kan ha försäljning

av dentalartiklar. Ett undantag för dentallaboratoriernas tjänster

skulle i dessa fall medföra inte endast en begränsad skattskyldighet utan

också en begränsad eller endast partiell avdragsrätt för ingående skatt med

praktiska tillämpningsproblem som följd. Utredningen framhåller vidare,

att en skatteplikt för dentallaboratoriernas arbeten ger avdragsrätt för ingående

skatt på såväl material som utrustning. Någon sådan avdragsrätt

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

tillkommer inte tandläkarna. Utredningen föreslår därför inget undantag

för tandtekniska arbeten.

Utredningen övergår därefter till att behandla vissa tjänster inom det nu

aktuella området med anknytning till näringslivet. Det gäller härvidlag skattens

tillämpning på reklam, automatisk databehandling och därmed närstående

tjänster.

I fråga om reklamtjänsterna konstaterar utredningen alt en skatt på dessa

normalt blir avdragsgill för uppdragsgivaren. Med hänsyn härtill anser utredningen,

att skatteplikt utan några inskränkningar bör föreligga för alla

tjänsteprestationer som har avseende på reklam i detta begrepps vidsträcktaste

bemärkelse. Förutom skatteplikt för annonstjänster föreslås således

skatteplikt för alla andra reklamtjänster, oavsett vilken form de har och

oavsett om de endast består av ett idémässigt arbete eller utmynnar i tillhandahållande

av vara, t. ex. affisch eller trycksak. Det förhållandet att viss

ersättning kan avse något som är att betrakta som överlåtelse av en immateriell

rättighet, t. ex. reproduktionsrätt, utgör enligt utredningens mening

inget hinder för en beskattning. Det finns enligt utredningen inte heller anledning

att behandla olika reklammedia på olika sätt. Uppdrag som avser

film-, radio-, TV- och flygreklam bör således vara skattepliktiga likaväl som

skyltningsuppdrag och liknande uppdrag för utställningar, varumässor o. d.

Med en sådan skatteplikt för reklamuppdrag anser utredningen att även

inspelning av reklamfilmer skall omfattas av skatten för att ingen dubbelbeskattning

skall uppkomma. Ersättning för upplåtelse av visningsrätten

till en reklamfilm borde också kunna beskattas. Utredningen förordar emellertid

att de s. k. filmhyror, som utgår som ersättning för visning av spelfilmer

på biograferna, liksom nu skall vara undantagna från beskattning.

Detta motiverar att även eventuellt förekommande ersättningar för upplåtelse

av visningsrätten till andra filmer än spelfilmer blir skattefria. Detta

ställningstagande får ses som en följd av att utredningen, som närmare behandlas

i det följande, ställer hela nöjesområdet utanför skatteplikten.

Skattskyldighet för filmproducenter skall alltså föreligga för filmtekniska

arbeten i form av framkallning och kopiering av film o. d., för varuförsäljning

och motsvarande samt dessutom för beställningsarbeten avseende reklamfilm,

skolfilmer, informationsfilmer o. d. I fråga om produktionen av

spelfilmer för visning på biograferna blir situationen densamma som nu i

varuskattehänseende.

Reklamföretagen kan emellertid, fortsätter utredningen, även utföra

tjänster som avser annat än reklam, t. ex. undersökningar och utredningar

av ekonomisk natur. Sådana tjänster kan även utföras av andra än reklamföretag,

t. ex. av konsultföretag med ekonomisk och teknisk inriktning.

Den ingående skatten för konsultverksamhet av nu antytt slag torde

regelmässigt bli ringa. Det kan därför ifrågasättas om den får någon egentlig

betydelse för priserna på konsultuppdrag eller för den allmänna pris
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

bildningen. Under sådana förhållanden och då det dessutom gäller ett beskattningsområde

som saknar betydelse i avkastningshänseende anser utredningen,

att skattepliktsfrågan kan bedömas utifrån enbart skattetekniska

överväganden.

Väsentliga fördelar skulle ernås om, å ena sidan, reklamföretagen kunde

göras skattskyldiga för all omsättning och, å andra sidan, konsultföretag

med enbart ekonomisk eller teknisk inriktning kunde ställas utanför skatten.

Utredningen anser också en sådan utformning av skatten möjlig och

godtagbar även med beaktande av, att skattskyldig uppdragsgivare skulle

vara benägen att anlita ett reklamföretag för ett konsultuppdrag för att få

en avdragsgill skattedebitering medan icke skattskyldig uppdragsgivare

skulle vara benägen att anlita ett konsultföretag för att slippa skattedebiteling-

Utredningen anser inte att skattefrågan kan få någon större betydelse

vid valet av företag för ett konsultuppdrag. Därför föreslås att skatt skall

utgå föi konsultativa tjänster, när de utförs av reklamföretag och andra,

''ars veiksamhet i övrigt är skattepliktig, men inte när sådana tjänster

utförs av någon, som inte är skattskyldig för annan verksamhet.

Även i fråga om skrivbyråerna torde man enligt utredningen kunna utgå

från en relativt liten ingående skatt. Det kan därför övervägas att ställa

skrivbyråerna utanför skatten. Å andra sidan anser utredningen liksom

skatteberedningen, att automatisk databehandling och därmed jämförliga

arbeten bör omfattas av skatteplikten med hänsyn till att annars mer betydande

kumulativa skatteeffekter skulle uppkomma. En ökad användning

av automatisk databehandling utgör motiv för att under skatteplikten även

inrymma bokföringstjänsterna. Därmed nås, att dessa tjänster behandlas

lika oavsett om de utförs med hjälp av datamaskiner eller ej. Utredningen

föreslår därför skatteplikt för både automatisk databehandling och bokfönngstjänster.

Härav anses också böra följa, att tjänster som tillhandahålls

av skrivbyråer inryms under skatteplikten.

2. Nöjen. Vid övergång till en generell konsumtionsbeskattning enligt

mervärdeskatteprincipen borde det enligt utredningen vara naturligt att

också den konsumtion som nöjesområdet representerar beskattas genom

skatteplikt för föreställningar och andra arrangemang av olika slag, till

vilka allmänheten har tillträde mot avgift. En beskattning av nöjen ingår

också i utländska mervärdeskatter och mervärdeskatteförslag.

Skatteplikt för olika nöjesarrangemang ger ett ökat skatteunderlag. Storleken

härav är dock enligt utredningen svår att beräkna. Enligt konsumentprisindex

kan nöjeskonsumtionen uppskattas till i runt tal 500 milj.

kr. för år. Häri ingår inte radio- och televisionslicenser och ej heller vad

som indexmässigt hänförs till rekreation. Ökningen av skattens avkastning

bhr dock lägre än vad nämnda belopp representerar. Med skatteplikt på

detta område följer avdragsrätt enligt de allmänna reglerna. Härtill kommer

att priserna eller entréavgifterna i vissa fall är bestämda på sådant

4 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. År 100

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

sält att de inte ens ger någon full kostnadstäckning. Konsert- och teaterverksamhet

är i betydande utsträckning subventionerad av stat och kommun.

I dessa fall medför en nöjesbeskattning knappast någon intäktsökning.

Därmed kan ifrågasättas om det finns anledning att belasta mervärdeskattesystemet

med en till detta konsumtionsområde utvidgad skatteplikt.

Förhållandena torde vara likartade för åtskilliga andra arrangemang,

bl. a. inom idrottens område. På detta men också på andra områden har

man därtill att räkna med komplikationer i frågan om den avdragsrätt för

ingående skatt, som en skatteplikt skulle medföra.

Utredningen finner därför, att ett inrymmande av nöjesområdet under

mervärdeskatten inte har någon större betydelse för skattens avkastning.

En beskattning av nöjena skulle därtill medföra en betydande ökning av

antalet skattskyldiga. Åtskilliga skulle bli skattskyldiga endast för sporadiskt

återkommande eller säsongmässigt bundna arrangemang.

Utredningen avvisar därför en generell beskattning av nöjesområdet.

Kvar står emellertid möjligheten alt begränsa beskattningen till det mera

klart kommersiellt inriktade nöjesområdet. Det härvid tänkbara beskatlningsområdet

utgör enligt utredningen biograf-, varieté- och cirkusföreställningar,

marknads- och tivolinöjen samt danstillställningar. En beskattning

härav bör enligt utredningen inte medföra några speciella problem. Å

andra sidan kan det hävdas att skatteplikt för biografföreställningar o. d.

men skattefrihet för konserter och teaterföreställningar av olika slag inte

tillgodoser kravet på neutralitet i beskattningen. Då en olika behandling

av dessa slag av nöjestillställningar inte heller synes sakligt motiverad,

anser utredningen att inte endast nu särskilt behandlade nöjesarrangemang

utan även nöjesområdet i övrigt bör i princip ställas utanför mervärdeskatten.

Det i och för sig berättigade kravet på en beskattning av detta område,

som är likvärdig med beskattningen av annan konsumtion, bör tillgodoses

på annat sätt.

Undantag för nöjesområdet bör emellertid, tillägger utredningen, inte

föranleda, att dans, varieté och annan underhållning som sker på restauranger

eller annars i samband med servering skall berättiga till någon reducering

av den skattepliktiga omsättningen. Oavsett om kostnaderna för

sådan underhållning inräknas i serveringspriserna eller täcks genom en särskild

avgift bör hela omsättningen anses som skattepliktig.

3. Rese- och transporttjänster. Utredningen biträder skatteberedningens

uppfattning, att varutransporterna bör inrymmas under mervärdeskatten.

Detta är av väsentlig betydelse för att nå en neutral verkan av skatten i såväl

konkurrens- som konsumtionshänseende. Skatteplikten föreslås gälla

generellt oavsett vilket transportmedel som används och omfattar således

järnvägs-, landsvägs-, flyg- och båttransporter, härunder inbegripet postverkets

paketbefordran. Internationella varutransporter likställs med skattefri

export, varav följer att transportföretag, som utför internationella trans
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

porter, får en generell eller obeskuren avdragsrätt för ingående skatt och

därmed elimineras all skatteeffekt på den svenska exporten. Dock påpekas,

att skatt skall utgå vid separat transport av exportvara från en plats till

annan plats inom landet, t. ex. till svensk hamn. Därvid uttagen skatt för

den helt inländska transporten blir emellertid avdragsgill och därmed elimineras

all skattebelastning även i dessa fall.

Skatteplikt för transporttjänsterna måste enligt utredningen medföra

skatteplikt även för förmedling av sådana tjänster, när den som bedriver

sådan förmedlingsverksamhet uppträder som självständigt mellanled och

således själv debiterar ersättningen för utförda transportuppdrag på uppdragsgivarna.

Speditionsrörelser, lastbilscentraler och liknande företag blir

därmed skattskyldiga för förmedlingsverksamhet, som på detta sätt bedrivs

i eget namn. Utredningen anger också principerna för skattens praktiska

tillämpning på lastbilscentralerna.

I anslutning härtill konstaterar utredningen, att principen om öppen

skattedebitering inte kan upprätthållas på transportområdet. Även om detta

medför kontrolltekniska nackdelar måste man acceptera att skatten får inräknas

i taxorna eller vederlagen utan att detta medför någon begränsning

i befraktarens avdragsrätt. Enligt utredningens förslag föreligger därför

inget krav på öppen skattedebitering för skattepliktiga transportuppdrag.

Det bör dock på fraktmärke, faktura eller fraktsedel anges genom någon

form av markering, att skatt är inräknad i fraktavgiften. På en punkt anses

det dock ofrånkomligt med en öppen skattedebitering eller en motsvarande

specificeringsskyldighet. På den avräkning som skall ske mellan lastbilscentral

och de till denna anslutna transportföretagen måste sålunda ställas

det kravet, att därav framgår vad som är att hänföra till skattepliktiga inländska

och skattefria internationella transporter samt ev. också den på de

förra belöpande skatten. Samma krav får ställas på avräkningar i andra

motsvarande fall.

Med skatteplikt för transporttjänsterna nås betydande praktiska fördelar

om också resetjänsterna dras in under skatteplikten. En beskattning av

resetjänsterna medför dessutom en väsentlig utökning av skatteunderlaget

och ökar därmed statens avkastning. Utredningen anser därför liksom skatteberedningen

att även resorna bör omfattas av mervärdeskatten. Förslaget är

utformat så, att skatteplikt föreligger för alla resor med kollektiva transportmedel

inom landet samt vidare för internationella resor med järnväg, buss

eller taxi till den del resan faller inom landet. Internationella resor med

annat transportmedel är helt skattefria enligt förslaget.

Immateriella rättigheter. Utredningen erinrar om att förslaget beträffande

mervärdeskattens tillämpning på reklamområdet innebär, att skatteplikt

skall föreligga för reklamuppdrag, även om vederlaget helt eller delvis avser

ersättning för upplåtelse av t. ex. en reproduktionsrätt. Vidare är enligt

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

utredningen uthyrning av spelfilm för visning på biograf inte att betrakta

som uthyrning av vara utan som upplåtelse av rätten att visa filmen offentligt.

I denna egenskap föreslås att filmuthyrning skall vara undantagen

från mervärdeskatt.

Det förekommer emellertid många andra former av upplåtelser av sådana

s. k. immateriella rättigheter. De kan direkt eller indirekt beröra både allmänheten

och näringslivet med återverkningar på såväl konsumtionen som

produktionen och distributionen.

Bland de immateriella rättigheterna utgör, konstaterar utredningen, upplåtelser

av den s. k. upphovsmannarätten ett betydande område. Det gäller

här i första hand rätten att framställa och till allmänheten sprida eller på

annat sätt offentliggöra litterära, musikaliska och sceniska verk, filmverk,

alster av bildkonst, teckningar, ritningar, modeller in. in. Upplåtelse av

rätten till litterärt eller annat nu nämnt verk, som sker av författare eller

kompositör, kan inte anses som någon i mervärdeskattehänseende skattepliktig

transaktion. Ersättning, som utgår för sådan upplåtelse, utgör därför

inget vederlag, som är att hänföra till skattepliktig omsättning för upplåtaren

eller till avdragsgill kostnad för den till vilken upplåtelsen skett.

Utmynnar upplåtelsen i framställning och försäljning av skattepliktig vara,

dvs. en bok eller ett nothäfte, blir mervärdeskatten tillämplig härå enligt de

allmänna reglerna. Detsamma blir fallet om upphovsmannen själv ger ut ett

eget verk, t. ex. i bokform.

På i princip samma sätt bör enligt utredningens mening mervärdeskatten

tillämpas på andra överlåtelser av upphovsmannarätt och på dispositioner

av sådana överlåtelser.

En annan form av överlåtelse av upphovsmannarätt gäller fotografiska

bilder och avser rätten att framställa kopior (fotografier) av och att reproducera

sådana bilder. I likhet med vad som gäller i varuskat tehänseende

anser utredningen att fotografier av alla slag skall betraktas som skattepliktiga

varor i mervärdeskattehänseende. Därmed utgör också framkallning

och kopiering av fotografisk film skattepliktiga tjänsteprestationer.

För att underlätta mervärdeskattens tillämpning föreslår utredningen, att

även yrkesfotografernas överlåtelser av rätten till fotografiska bilder för

kopiering eller reproducering skall omfattas av skatten. Genom att på så

sätt göra fotograferna generellt skattskyldiga för all omsättning nås att

även avdragsrätten för ingående skatt blir generell. Fördelningsproblem

bortfaller därmed på både omsättnings- och avdragssidan. Utredningen

framhåller dessutom att skatt på överlåtelse av reproduktionsrätten till en

fotografisk bild blir avdragsgill, när bilden skall återges i ett skattepliktigt

tryckalster.

En för näringslivet betydelsefull form av upplåtelser gäller, tillägger utredningen

avslutningsvis, sådant som rätten att exploatera en uppfinning

och att begagna visst namn, firmanamn, varumärke eller mönster. Utred
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

101

ningen anser att sådana upplåtelser kan ställas utanför mervärdeskattens

tillämpningsområde, även om det här kan förekomma fall där det objekt,

som överlåtelsen avser, kan vara belastat med en inte oväsentlig ingående

skatt. Man torde emellertid kunna utgå från, att den ersättning som utgår

för upplåtelse av uppfinning eller annat nu aktuellt objekt bestäms av

andra faktorer än nedlagda kostnader för objektet. Enligt utredningen kan

det därför knappast hävdas, att det uppkommer någon kumulativ skatteeffekt

med återverkningar på prisbildningen eller konkurrensen, om dessa

upplåtelser undantas från mervärdeskatt.

Remissyttrandena

Utredningens förslag beträffande beskattningsområdets utformning i

dessa delar godtages i det stora hela av remissinstanserna. På vissa punkter

anförs dock erinringar mot förslaget. Detta gäller inte endast i materiella

hänseenden utan också rent lagtekniskt. Vissa remissinstanser anser

således att det skulle vara till fördel om beskattningsområdet inte endast

för varor utan också för tjänsteprestationer utformades med utgångspunkt

från en i princip generell skatteplikt med direkt angivande av undantagen.

Lantbrukets skattedelegation anser, att den valda tekniken med uppräkning

av de skattepliktiga prestationerna leder till gränsdragningsproblem

och skapar osäkerhet. Kammarrätten anför liknande synpunkter och tilllägger,

att det vid den tillämpade lagstiftningstekniken är angeläget med

en närmare precisering av skatteplikten för inte särskilt angivna prestationer,

t. ex. genom exempel på tjänster som inte skall vara skattepliktiga.

I övrigt är det förslagets materiella utformning som tagits upp av remissinstanserna

och synpunkter framförs på den föreslagna utformningen av

skatteplikten för både varor och tjänsteprestationer.

Beträffande skatteplikten för varor understryks allmänt vikten

av en generell beskattning med minsta möjliga undantag. I några fall

förordas därför att undantagen begränsas ytterligare.

Generaltullstgrelsen framhåller att undantagen bör begränsas till sådana

som är motiverade av skattetekniska skäl. Om hänsyn även tas till avdragsrätten

för ingående skatt ifrågasätter därför styrelsen om undantaget för

fartyg och delar, tillbehör och utrustning för fartyg är befogat. Slopas undantaget

skulle man vinna, att även större lustfartyg blir beskattade. Genom

en särbestämmelse borde även skattefrihet för Iivräddningskryssare

kunna lösas. Anses likväl undantaget böra kvarstå, föreslår styrelsen att

skattefriheten för fiskefartyg skall gälla fartyg, som brukas av fiskare som

registrerats som mervärdeskatteskyldiga. Undantaget för luftfartyg och

delar m. in. därtill anser styrelsen också kunna slopas. Ej heller finner

styrelsen motiverat att till mervärdeskatten överföra nu gällande undantag

för krigsmateriel och läkemedel. En begränsning av de sjukas läkemedels
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

kostnader anses kunna åstadkommas på ett enklare sätt inom sjukförsäkringens

ram.

Kontrollstyrelsen förordar också att sistnämnda undantag slopas och

åberopar härför bl. a. svårigheterna att dra gränsen mellan läkemedel och

med dem närstående preparat. I vart fall anser styrelsen att undantaget

bör begränsas till receptbelagda läkemedel.

Riksskattenämnden och ett flertal länsstyrelser anser att undantaget för

konstverk bör slopas under åberopande bl. a. att undantaget inte gäller

generellt utan endast konstverk av vissa slag.

Övriga av utredningen till mervärdeskatten överförda undantag har inte

föranlett några erinringar vid remissbehandlingen. De inskränkningar i nu

gällande undantag som utredningen föreslagit har också godtagits med

undantag dock från förslaget att inrymma dagstidningarna under skatteplikten.

Svenska tidningsutgivareföreningen avvisar detta förslag till förmån

för ett generellt undantag för pressen. Föreningen framhåller, att

pressens otillfredsställande ekonomiska läge skulle ytterligare försämras

om tidningarna inryms under mervärdeskatten. Liknande synpunkter anförs

av ett flertal länsstyrelser för ett bestående undantag för dagspressen.

I andra yttranden åberopas att frågan om statligt stöd för pressen är föremål

för utredning och att frågan om beskattning av dagspressen i mervärdeskattesystemet

bör anstå i avvaktan på resultatet av detta utredningsarbete.

Uttalanden av denna innebörd görs bl. a. av LO och näringslivets

skattedelegation. Remissinstanserna delar allmänt utredningens uppfattning,

att ett bestående undantag från skatteplikt för dagstidningarna bör

innebära fullständig skattefrihet.

Denna inställning har även Statstjänstemännens riksförbund, som emellertid

även anser att medlemsbladen bör undantas från skatteplikt med

rätt till skattefri leverans av den tryckta upplagan.

KF anser att dagspressen bör i princip omfattas av skatteplikten. Alternativet

härtill är enligt förbundets mening undantag med full avdragsrätt

för ingående skatt inte endast för dagspressen utan även för veckopressen,

böcker och andra former av det tryckta ordet.

Slutligen är att nämna, att kammarrätten ställer sig tveksam till förslagets

utformning beträffande medlemsblad, personaltidningar och andra

liknande periodiska publikationer. Tillämpningssvårigheter kan uppkomma

när ideell sammanslutning, som utger sådan publikation, även drivetannan

i princip skattepliktig verksamhet av mindre omfattning.

Förslaget att under skatteplikten inrymma begagnade personbilar har

föranlett vissa invändningar. Visserligen anses med endast något undantag

alt någon skillnad inte skall göras mellan begagnade och nya varor och att

således skatteplikten skall omfatta båda slagen av varor. Vad som föranlett

särskilda uttalanden är förslaget att beskatta handeln med begagnade

bilar på ett sätt som reducerar skatteeffekten till mervärdet på varje s. k.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 196S 103

inbytestransaktion. Jag återkommer med de synpunkter som anförts i denna

fråga.

Vissa utvidgningar av det skattefria varuområdet föreslås också. Svenska

akademien, Svenska bokförläggareföreningen och Svenska bokhandlareföreningen

föreslår undantag för böcker. Härför åberopas den kulturella betydelsen

av att främja bokdistributionen. Liknande synpunkter anför Svenska

musikförläggaref öreningen och Svenska musikhandlar ef öreningen för undantag

från skatteplikt för musikalier. Generaltullstgrelsen framhåller, att

det föreligger betydande svårigheter att upprätthålla en beskattning av

frimärken för samlarändamål, som införs till riket. Denna införsel sker

ofta i form av brevförsändelser. .Styrelsen föreslår därför att dessa varor

undantas från skatteplikt.

Mot förslaget att ta ut skatt på avgifter för vatten och avlopp vänder sig

bl. a. Svenska vatten- och avloppsverksföreningen under hänvisning till att

en sådan beskattning medför komplikationer i tillämpningen. Om skatt likväl

skall utgå förordas en beskattning med visst fixt belopp per m3 baserat

på ett medelpris och således oberoende av hur den faktiska ersättningen

fördelar sig på brukningsavgift, anslutningsavgift och annat. Svenska stadsförbundet

biträder förslaget men önskar ett förtydligande av författningstexten

för undanröjande av tveksamhet på denna punkt. Ett sådant förtydligande

önskas också av Svenska elverksföreningen beträffande skatteplikten

för elektriskt ledningsmaterial.

Utredningens förslag i fråga om skatteplikten för tjänst cprestationer

har även föranlett en del ändringsyrkanden. SHIO, Sveriges

tandläkarförbund och Dentallaboratoriernas riksförbund godtar inte

utredningens uttalanden om skatteplikt för tandtekniska arbeten. Förslaget

tillgodoser inte kravet på en konkurrensneutral beskattning och de av utredningen

åberopade skattetekniska skälen anses inte bärande. I stället

förordas undantag från skatteplikt för dessa arbeten, varvid dock ingen

avdragsrätt för ingående skatt skulle föreligga. Effekten skulle därmed bli

densamma som förslaget medför för sjukvård och läkarvård.

Ett flertal remissinstanser vänder sig mot förslaget att införa skatteplikt

för personbefordran och för förmedling av sådana tjänster. Det framhålls

att skatt på resor försämrar den kollektiva trafikens konkurrensläge, speciellt

i förhållande till privatbilismen. Nackdelar för turistnäringarna skulle

också följa. Förslaget avstyrks till förmån för undantag för resetjänsterna

med obeskuren avdragsrätt för trafikföretagen av bl. a. poststyrelsen, SJ,

SAS, Svenska lokaltrafikföreningen, Svenska omnibusägareförbundet,

Svenska resebyråföreningen, Svenska stadsförbundet, Svenska taxiförbundet

och Svenska tnristtrafikförbundet.

Förslaget om skatteplikt för godstransporter biträds däremot allmänt av

remissinstanserna. Skånes handelskammare ifrågasätter dock, om inte sjö
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

transporterna bör helt undantas från skatteplikt. Handelskammaren menar

att transporter med svenska fartyg skulle missgynnas eftersom skatt inte

kan tas ut på sjötransporter med utländska fartyg.

Poststyrelsen anser, att skatteplikt för paketbefordran bör föreligga endast

i fråga om inrikes paket. Befordran av paket till eller från utlandet

bör anses som skattefri internationell transport. Vidare bör befordran av

masskorsband likställas med skattefri brevbefordran. Befordran av gruppkorsband

däremot anses böra bli skattepliktig.

SJ föreslår av redovisningsmässiga och administrativa skäl, afl skatt skall

utgå på tiansporttjänster åt postverket, oavsett om ersättningen härför

avser transport av inrikes paket eller andra försändelser. Avdragsrätt bör

däivid tillkomma postverket för den debiterade skatten. Denna ordning bör

gälla även andra transportföretag, som utför transporter för postverket.

Remissinstansernas inställning till förslaget om skatteplikt för konsulttjänster

inom byggnads- eller fastighetsområdet har tidigare behandlats.

Beträffande andra slag av konsulttjänster föreslås vissa ändringar. Riksskattenämnden,

ÖÄ och näringslivets skattedelegation föreslår sålunda att

de tekniska konsultföretagens tjänster skall beskattas. Därmed skulle den

kuinulativa skatteeffekten elimineras. Lantbrukets skattedelegation anser

skäl saknas att behandla skilda slag av konsultuppdrag på olika sätt och

föreslår att alla konsultationer åt företagare skall omfattas av skatteplikten.

Delegationen anser vidare att skatteplikten för bokföringstjänster bör

begränsas till sådana som utförs med hjälp av datamaskiner. Eftersom revisionstjänster

inte medtagits följer av förslaget om generell skatteplikt för

bokföringstjänster, att de kombinerade revisions- och bokföringsbyråerna

skulle bli endast delvis skattskyldiga med uppdelningsproblem som följd

både på omsättnings- och avdragssidan. Även förslaget om skatteplikt för

skrivbyråernas tjänster bör enligt delegationen ändras. I stället för eu generell

skatteplikt för skrivbyråverksamhet bör det anges, vilka tjänster på

detta område som är skattepliktiga. Svensk industriförening föreslår undantag

för skrivbyråernas tjänster och samma begränsning av skatteplikten för

bokföringstjänster som lantbrukets skattedelegation. Som tidigare nämnts

förordas från branschhåll att serveringstjänsterna undantas från skatteplikt

eller alternativt att reducerad skatt skall utgå på dessa tjänster enligt

vad som nu gäller i varuskattehänseende. Härvid har också uttalats att särskilda

entré- eller varietéavgifter på restaurang bör beskattas, endast om

de utgör ersättning för viss förtäring.

Beträffande förslaget om skatteplikt för annons- och reklamtjänster

framhåller Annonsbyråernas förening, att det utformats på ett sätt som

missgynnar annonsbyråerna. Vissa tjänster på detta område skulle nämligen

beskattas, när de utförs av annonsbyrå men inte i andra fall. Föreningen

efterlyser en utformning av skatten på detta område, som bättre

tillgodoser neutralitetsaspekten. Det har vidare påtalats, att förslaget inte

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

är tillfredsställande beträffande utländska företags annonsering i svenska

annonsorgan med hänsyn till att en utländsk annonser inte har möjlighet

att avlyfta ingående skatt som de inom landet skattskyldiga företagen.

Förslaget att ställa nöjesområdet utanför mervärdeskatten har föranlett

erinringar i ett flertal fall, hl. a. av kammarrätten, ett flertal länsstyrelser

och TCO. Man anser att ett sådant renodlat konsumtionsområde inte bör

undgå beskattning, trots de av utredningen framförda tekniska svårigheterna.

Det stöd som samhället lämnar för verksamheten på detta område anses

inte heller böra ges formen av frihet från mervärdeskatt.

LO tar upp skattens tillämpning på tjänsteområdet från en mera principiell

utgångspunkt. På längre sikt bör mervärdeskatten ges en vidare omfattning

på tjänsteområdet än vad förslaget innebär. Skattens fördelar ligger

i eu systematisk täckning av konsumtionsområdet och därför bör skatten

utsträckas till att omfatta även bank- och försäkringstjänster. Vid utvidgningar

av beskattningsområdet bör beaktas de fördelar som kan vinnas

genom schablonmässiga regler. En vidgad beskattning kan visserTigen återverka

på priserna och annan skatteövervältring. Genom en etappvis utvidgning

och en aktiv prispolitik bör dock olägenheter härmed kunna bemästras.

Departementschefen

Som tidigare framhållits innebär övergången till mervärdeskatt i stort

sett endast att mervärdeskatteprincipen görs tillämplig på en redan gällande

generell indirekt beskattning. Vad frågan gäller är i första hand att omforma

den allmänna varuskatten till en mervärdeskatt. Utredningens förslag

går emellertid även ut på att energiskatten ersätts med en skatt på

bränslen, drivmedel och elkraft inom mervärdeskattens ram. Detta har föranlett

vissa andra utvidgningar av beskattningsområdet.

I finansplanen har skälen angetts för att energiskatten skall kvarstå även

efter övergången till en mervärdeskatt. Jag hänvisar till vad som i detta sammanhang

anförts i denna fråga.

I och med att det energiskattebelagda området ställs utanför mervärdeskatten

markeras ytterligare dess direkta anknytning till den allmänna varuskatten

i vad gäller beskattningsområdets utformning i nu aktuella delar.

Om man dessutom beaktar att den allmänna varuskatten täcker ca två tredjedelar

av konsumtionen av varor och tjänster är det naturligt att utformningen

av mervärdeskatten i dessa delar måste bygga på den skatteplikt som

gäller i varnskattehänseende. Ändringar i förhållande härtill bör, som även

utredningen understryker, vara motiverade endast av skattetekniska eller

andra särskilda skäl, härunder inbegripet vad mervärdeskatteprincipen som

sådan kräver.

Mot denna bakgrund anser jag också, att den skatteplikt som nu gäller i

4t Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. /Yr 100

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj ds proposition nr 100 år 1968

varuskattehänseende utan inskränkningar bör överföras på mervärdeskatten.

Omläggningen som sådan motiverar inga ytterligare undantag. Jag avstyrker

därför framförda förslag om undantag från skatteplikt för böcker,

musikalier, frimärken, tjänster som utförs av skrivbyråer in. in. Jag delar

också utredningens uppfattning att skatteplikten för varor skall gälla såväl

nya som begagnade varor. I mervärdeskattesystemet undanröjs i allt väsentligt

de olägenheter som varuskatten anses medföra för viss handel med begagnade

varor. Jag återkommer till utredningens förslag om en begränsning

av skatten på bl. a. begagnade personbilar.

Enligt min mening gäller det således inte att föreslå några inskränkningar

i den generella indirekta beskattningen vid övergång till mervärdeskatt

utan att bedöma vilka utvidgningar som bör ske inom såväl varu- som

tjänsteområdet.

I fråga om skatteplikten för varor är det därmed de nu gällande och av

utredningen föreslagna speciella undantagen som är av intresse. Med skattens

allmänna konstruktion bör, som utredningen också föreslagit, några

undantag inte göras för jordbruksråvaror o. d., för levande djur eller för

jord, sand, grus och sten. Ett slopande av dessa nu gällande undantag berör

i allt väsentligt endast objekt, som används för skattepliktig verksamhet.

I ett mervärdeskattesystem bör därför dessa objekt beskattas på samma

sätt som andra varor för samma användning. Genom avdragsrätten elimineras

kumulativa skatteeffekter.

Av samma skäl bör de särskilda undantagen från allmän varuskatt för

emballage o. d. för jordbruksprodukter och för reklamtrycksaker på främmande

språk, avsedda att spridas utomlands, slopas i mervärdeskattesystemet.

Liksom utredningen anser jag å andra sidan att nu gällande särskilda

undantag för viss införsel av alkoholhaltiga drycker, tobaksvaror, mikrofilmer

och tullfria tryckalster bör överföras på mervärdeskatten, övergången

till denna skatteform utgör inget skäl att behandla dessa varor på annat

sätt än i nuvarande system.

Utredningen föreslår att undantag för fartyg och luftfartyg samt delar,

tillbehör och utrustning därtill förs över på mervärdeskatten med endast

den skillnaden all alla fartyg för yrkesmässigt fiske skall omfattas av undantaget

och inte blott, som f. n. gäller, fartyg som är särskilt anordnat för

fiske. Även om skattetekniska skäl kan åberopas för att slopa eller begränsa

undantagen på delta område i mervärdeskattesystemet finner jag övervägande

skäl tala för att undantaget bör kvarstå med viss jämkning.

Det är enligt min mening inte motiverat att från beskattning undanta

privata flygplansinköp. Jag föreslår därför att undantaget för luftfartyg

begränsas till passagerare- och transportplan för användning i yrkesmässig

trafik och att även undantaget för delar in. in. får motsvarande begränsade

räckvidd. Utredningens förslag till utformning av undantaget för fiske
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

fartyg biträder jag. Det bör emellertid beaktas att undantagen i den av

mig föreslagna omfattningen gäller endast fartyg och luftfartyg i färdigt

skick. I överensstämmelse härmed bör undantagen från skatteplikt för delar,

tillbehör och utrustning gälla endast vid omsättning gentemot fartygets

eller luftfartygets ägare, men inte vid exempelvis leverans till varv. Skatt

som utgått på material m. m. elimineras genom avdragsrätten och därmed

blir effekten av undantagen fullständig skattefrihet.

Utredningen föreslår vidare att nuvarande undantag för krigsmateriel

och läkemedel utan ändring överförs på mervärdeskatten. Vissa remissinstanser

förordar att dessa undantag slopas eller begränsas av bl. a. skattetekniska

skäl. Jag biträder utredningsförslaget. Det bör också här beaktas

alt fråga är om fullständig skattefrihet även om undantagen gäller endast

de färdiga produkterna vid försäljning under bestämda villkor. Undantaget

för krigsmateriel omfattar således endast försäljning till staten

för militärt bruk och undantaget för läkemedel endast försäljning enligt

recept och till sjukhus. Härav följer att undantaget får samma omfattning

som i varuskattehänseende.

I varuskattehänseende är målningar, skulpturer, litografier och andra

liknande konstverk fria från skatt, när de, annorledes än butiksmässigt eller

i samband med utställning, säljs av upphovsmannen direkt till konsument

eller när de införs till riket i anslutning till sådan försäljning. Utredningen

föreslår att undantaget överförs på mervärdeskatten, dock med den

ändringen att skattefrihet skall gälla all försäljning av upphovsmannen.

Någon avdragsrätt för ingående skatt skulle inte tillkomma de konstnärer,

sorn berörs av undantaget. Vissa remissinstanser ifrågasätter skäligheten

av denna, till vissa konstverk begränsade skattefrihet. Jag anser dock inte

att övergången till mervärdeskatt motiverar att detta undantag slopas. Å

andra sidan måste enligt min mening också hänsyn tas till att den yrkesmässiga

konsthandelns försäljningar blir beskattade utan undantag. Detta

motiverar att skatt bör utgå, om konstnär säljer egna verk under butiksmässiga

former. Därmed bör likställas konstnärs egen försäljning vid av

honom anordnad utställning. Jag förordar därför att undantaget från skatteplikt

för konstverk i mervärdeskattesystemet utformas på samma sätt

som i varuskatteförordningen. Dock bör konstnär alltid kunna införa egna

verk utan alt skatt tas ut i samband med införseln. I praktiken torde denna

utformning av mervärdeskatten innebära, att skattskyldighet endast undantagsvis

uppkommer för de konstnärer det nu är frågan om. Det bör nämligen

beaktas att, om konstverk inköps på utställning och betalningen erläggs

till den som anordnat utställningen, denne bör anses som kommissionär

för konstnären. Skattskyldighet kommer därför i dessa fall att åvila

kommissionären och inte konstnären.

Ytterligare ett undantag från skatteplikt återstår, nämligen det som nu

gäller för dagstidningar och vissa andra periodiska publikationer. Utred
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

ningen föreslår att detta undantag slopas vid övergång till mervärdeskatt.

Ett flertal remissinstanser förordar dock att undantaget bör kvarstå i det

nya systemet åtminstone för dagstidningarna. I denna fråga hänvisar jag

till vad som uttalats i finansplanen och förordar att undantaget för dagstidningarna

överförs till mervärdeskatten i avvaktan på resultatet av den

pågående presstödsutredningen. Undantaget bör avse fullständig skattefrihet,

dvs. med obeskuren avdragsrätt för ingående skatt. Detta innebär en

viss skattelättnad för tidningsföretagen jämfört med nuvarande förhållanden,

eftersom även skatten på investeringarna kan avlyftas. Av skattetekniska

skäl anser jag trots detta att avdragsrätten bör vara generell.

Med undantaget för dagstidningarna bör enligt min mening också följa

att även undantaget från allmän varuskatt för medlemsblad och vissa andra

periodiska publikationer överförs på mervärdeskatten. Undantaget bör

innebära, att utgivaren får den tryckta upplagan levererad skattefritt och

att utgivarens försäljning av publikationen blir skattefri. Någon avdragsrätt

för ingående skatt bör dock inte tillkomma utgivaren. I fråga om personaltidningarna,

som också omfattas av undantaget från allmän varuskatt,

anser jag liksom utredningen aLt företags utgivning av sådan tidning

bör vara skattepliktig om företaget bedriver verksamhet som medför

skattskyldighet till mervärdeskatt. I sådant fall bör alltså skatt utgå

på eventuell försäljning av tidningen och avdragsrätt för ingående skatt

föreligga för såväl utgivningen som den övriga skattepliktiga verksamheten.

— Med denna utformning av skatten bör problem på både omsättnings-

och avdragssidan i allt väsentligt undgås.

I detta sammanhang vill jag tillägga, att jag delar utredningens uppfattning,

att annonser och annonstjänster bör omfattas av mervärdeskatten.

Detta är motiverat även av att jag liksom utredningen anser att reklam

och reklamtjänster i alla former bör omfattas av mervärdeskatten. Skatten

på annonser bör omfatta annonsering inte endast i skattepliktiga annonsorgan,

t. ex. i veckotidningar, utan även i dagspressen. Härigenom nås som

utredningen också framhållit, att behovet av restitution till tidningsföretagen

begränsas. Med skatteplikt på annons i dagspressen bör också följa

skatteplikt även för de annonstjänster som utförs av dagstidningarna i

egen regi.

Beträffande annonsering i medlemsblad, personaltidningar och andra

liknande periodiska publikationer vill jag förorda utredningens förslag att

låta skatteplikten för annonsinföringen, dvs. beskattningen av utgivarens

annonsintäkter, följa skatteplikten för publikationen. Föreligger inte skatteplikt

för denna på grund av att utgivarens övriga verksamhet inte är

skattepliktig, bör således även annonsintäkterna vara skattefria. I motsatt

fall bör skatteplikten för publikationen medföra skatteplikt även för annonsinföringen.

Efter samma grunder bör skatteplikten bedömas för annonsering

i program, kataloger och andra annonsorgan.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

Härutöver anser jag särskilt undantag bör göras för annonser som införs

för utländska annonsörers räkning under sådana omständigheter att avdragsrätt

för debiterad skatt på annonsen skulle föreligga om annonsen

införts av svenskt företag. Denna inskränkning är motiverad av att den

utländska annonsören inte kan tillgodogöra sig någon avdragsrätt för ingående

skatt. Genom att annonsuppdrag för utländsk uppdragsgivares räkning

likställs med export uppkommer i dessa fall inga problem av liknande

slag.

Utredningens förslag beträffande skatteplikten för varor innebär emellertid

viss utvidgning av det nuvarande beskattningsområdet utöver förslaget

att inrymma det energiskattebelagda området under mervärdeskatten.

Detta förslag har bidragit till att utredningen föreslår skatteplikt för vatten

och att sålunda skatt skall utgå på vatten- och avloppsverkens omsättning.

Genom att det energiskattebelagda området ställs utanför mervärdeskatten

talar tekniska skäl för att detsamma bör gälla för vatten och avlopp. Jag

föreslår därför att varuskatteförordningens bestämmelse att vatten från

vattenverk inte anses som vara överförs till mervärdeskatten. Vad nu sagts

bör gälla även gas. Tillhandahållande av mätare i samband med abonnemang

på vatten, gas och elkraft bör därmed också liksom nu anses som

inte skattepliktig uthyrning.

Det energiskattebelagda området omfattar kol- och koksbränslen, eldningsoljor,

brännoljor, gasol, bensin och elkraft. Häremot svarar ett i princip

generellt undantag från allmän varuskatt för bränslen. Detta innebär

att ved och torv samt fotogen och T-sprit f. n. inte träffas av någon indirekt

skatt. Vid övergång till ett mervärdeskattesystem finns emellertid

anledning att även beskatta dessa bränslen. Detta bör ske inom mervärdeskattens

ram. Man når skattetekniska fördelar om hela omsättningen i

jordbruk och skogsbruk beskattas. Att göra en uppdelning av virkes- och

vedförsäljningar skulle medföra olägenheter. Liknande uppdelningar på

skattefri och skattepliktig omsättning skulle bli ofrånkomliga även i andra

led med åtföljande problem på avdragssidan. Skatteplikt för dessa bränslen

i mervärdeskattesystemet medför visserligen att företag som använder

exempelvis ved som bränsle i skattepliktig verksamhet får en avdragsrätt

som inte tillkommer dem som använder energiskattebelagt bränsle.

Kostnadsmässigt blir dock situationen för företagen strängt taget densamma

som vid nuvarande skattesystem och mitt förslag bör därför inte

kunna anses förändra nu rådande konkurrensförhållanden.

Som redan antytts delar jag utredningens uppfattning att begagnade varor

bör behandlas på samma sätt som nya varor. Utredningen föreslår härvidlag

den utvidgningen att det undantag som i varuskattehänseende gäller

för handeln med begagnade personbilar slopas. Med hänsyn till marknadsförhållandena

föreslås dock att beskattningen begränsas till mervärdet för

varje transaktion. Detta löser utredningen på det sättet, att avdragsrätt för

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

ingående skatt medges för inbytesbilar även när ingen sådan ingående

skatt debiterats, t. ex. vid inbytestransaktion med privatperson. Remissbehandlingen

visar delade meningar om detta förslag. Det biträds av vissa

remissinstanser, varvid systemet förordats även för andrahandsförsäljning

av andra slag av konsumtionskapitalvaror. Vissa remissinstanser avstyrker

förslaget till förmån för antingen en beskattning enligt de allmänna

reglerna eller ett bestående undantag. Mot förslaget anförs att det

leder till redovisnings- och kontrollmässiga komplikationer.

Redan i finansplanen angavs, att mervärdeskatten skulle omfatta de begagnade

personbilarna. I och för sig anser jag att beskattningen av dessa

bilar kan ske enligt de allmänna reglerna, dvs. på fulla värdet av varje ny

omsättning. Jag har dock kommit till den uppfattningen, att förhållandena

på bilmarknaden motiverar en utformning av beskattningen av dessa bilar

på ett sätt som i möjlig mån motverkar en övergång till icke reguljär försäljning.

Jag har därför förståelse för utredningens förslag om en speciell

avdragsrätt för att tillgodose detta intresse. Jag håller emellertid också

med de remissinstanser som anser att förslaget medför praktiska komplikationer

och jag anser också att man bör undvika regler som medför avdrag

för fiktiva skattebelopp. Frågan bör därför lösas på annat sätt. Detta

bör kunna ske genom eu reducerad beskattning, utformad på samma

sätt som avses skola gälla t. ex. för byggnadsentreprenader. En lämplig

avvägning av beskattningen anser jag vara, att låta den tidigare omnämnda

60-procentsregeln gälla även för omsättning av begagnade personbilar

och andra nu från allmän varuskatt undantagna bilar. Detta

bör givetvis medföra, att yrkesmässig säljare endast får rätt till avdrag

för faktisk ingående skatt.

Beträffande skatteplikten för tjänster vill jag först framhålla att jag inte

funnit anledning frångå den av utredningen föreslagna lagstiftningstekniken.

I fråga om beskattningsområdets omfattning i materiellt hänseende

biträder jag också förslaget, att den nu gällande skatteplikten för förfärdigande

på beställning, uthyrning, servering, montering, reparation, underhåll,

ändring och rengöring av skattepliktig vara överförs på mervärdeskatten

och kompletteras med skatteplikt för analys, kontroll och formgivning

av sådan vara. Förvaring anser jag däremot inte böra omfattas av

skatteplikten. Vidare bör undantag göras för den obligatoriska kontrollbesiktningen

av motorfordon som sker hos AB Svensk Bilprovning.

Beträffande skattepliktens omfattning i övrigt har redan i finansplanen

förslaget om skatteplikt för resor avvisats. Jag anser emellertid i likhet med

utredningen att transporttjänster avseende varor bör omfattas av mervärdeskatten.

Därmed nås en likvärdig beskattning oberoende av leveransvillkoren.

Skatteplikten bör dock begränsas till enbart inhemska transporter.

Direkta godstransporter till utlandet bör således anses som skattefri exporttjänst

och på motsvarande sätt bör direkta transporter från utlandet be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj. ts proposition nr idb År idfiS

traktas. Jag vill emellertid också här tillägga, att undantaget från skatteplikt

för resetjänster bör få till följd att någon avdragsrätt för ingående

skatt inte föreligger för verksamhet som ombesörjer sådana tjänster. Det

saknas enligt min mening anledning att göra resetjänsterna helt skattefria

i mervärdeskattesystemet. Skatteplikten för transporttjänsterna bör gälla

generellt och således oberoende av transportmedel. Av skäl som poststyrelsen

anfört bör skatteplikten omfatta befordran inte endast av postpaket

utan även av gruppltorsband. Skatteplikten bör även gälla transporter som

utförs åt postverket oavsett om de avser paket, brev eller andra postförsändelser.

En begränsning av skatteplikten finner jag dock motiverad med

hänsyn till undantaget för resetjänsterna. Enligt min mening bör detta

undantag medföra undantag även för befordran av resgods.

Skatteplikt för transporttjänster bör föranleda skatteplikt även för förmedling

av transporter. Speditionsverksamhet bör sålunda beskattas.

Denna utformning av bestämmelserna rörande transporttjänsterna ger

enligt min mening underlag för en tillämpning som tillgodoser kravet på

konkurrensneutralitet.

Av mera renodlade konsumenttjänster föreslår utredningen skatteplikt

för skönhetsvård, hårvård och liknande. Andra personliga tjänster har

ställts utanför beskattningen. I och för sig kan skäl åberopas för utredningens

förslag. Inom detta område förekommer emellertid ännu en mängd

små företagsenheter. Förslaget bar också rönt viss kritik under hänvisning

till att beskattningsområdet ej är klart avgränsat och att gränsdragningsproblem

kan uppkomma. Jag föreslår därför att dessa områden i

vart fall tills vidare ställs utanför mervärdeskatten.

Utredningen föreslår vidare skatteplikt för automatisk databehandling,

bokföring, skrivbgråverksamhet och reklam. Det är här fråga om tjänster

som i huvudsak nyttjas av näringslivet och skatteplikten är därför främst

betingad av kravet på konkurrensneutralitet i beskattningen. Som jag redan

nämnt biträder jag förslaget att inrymma reklam och reklamtjänster

under beskattningen utan någon inskränkning.. Redan nu föreligger skatteplikt

för vissa tjänster som utförs av skrivbyråer. Det saknas anledning att

undanta dessa tjänster från mervärdeskatt. I det nya systemet nås väsentliga

praktiska fördelar om generell skatteplikt införs för skrivbyråverksamhet.

Jag biträder således utredningens förslag i denna del. Vidare anser

jag att utredningen anfört bärande skal för skatteplikt för automatisk databehandling.

Däremot ställer jag mig tveksam till förslaget om skatteplikt

för bokföringstjänster. Som framhållits vid remissbehandlingen utförs

bokföringsuppdrag ofta av företagare, som även utför ej skattepliktiga

tjänster, l.ex. revisionsuppdrag. För alt undgå skattetekniska olägenheter

kan man därför tänka sig antingen att utvidga skatteplikten eller också att

undanta bokföringstjänster från skatteplikt. Jag förordar den sistnämnda

lösningen. De praktiska fördelarna därmed anser jag överväga den ringa

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Knngl. Mnj. ts proposition nr 100 år 1068

kumulativa effekt som kan bli följden. Jag föreslår därför skatteplikt för

bokföringstjdnster endast i den mån de inryms under skatteplikten för

automatisk databehandling.

Några andra ändringar i den av utredningen föreslagna skatteplikten för

tjänsteprestationer har jag inte funnit påkallade. Jag vill dock tillägga att

erfarenheterna från skattens tillämpning lår visa om ytterligare prestationer

bör inrymmas under mervärdeskatten för alt undanröja otillfredsställande

verkningar i konkurrenshänseende.

Kvar står emellertid ytterligare ett område för vilket mervärdeskattens

tillämpning är av intresse. Jag syftar på vad utredningen sammanfattar

under begreppet nöjen. Utredningen behandlar detta område ingående men

finner att det skulle vara förenat med stora skattetekniska olägenheter att

inrymma nöjesområdet under skatteplikten i mervärdeskattesystemet. Detta

gäller även om skatteplikten begränsas till den mera klart kommersiella

nöjessektorn. Mot eu begränsad beskattning kan enligt utredningen också

åberopas konkurrensmässiga skäl. Utredningen ställer därför hela nöjesområdet

utanför skatteplikten. Invändningar häremot har rests av ett flertal

remissinstanser. Man menar att det här är frågan om ett renodlat konsumtionsområde

som rimligen bör omfattas av eu generell mervärdeskatt.

Utan tvekan har invändningarna mot utredningsförslaget fog för sig. Jaganser

dock alt utredningen visat att en generell skatteplikt på detta område

är förenat med praktiska olägenheter och andra nackdelar. Även

en begränsning av skatteplikten till den helt kommersiellt inriktade nöjesseklorn

inrymmer svårigheter. Jag finner mig därför böra biträda utredningsförslaget

i denna del. Det bör också beaktas, att undantag från

skatteplikt inte innebär fullständig skattefrihet. Skatt kommer att utgå

på varuinköp in. in. för dem som är verksamma på området och denna

skatt blir inte avdragsgill. Jag vill emellertid också tillägga, att det finns

särskild anledning att ytterligare överväga och undersöka möjligheterna

att inom mervärdeskattesystemet finna en lämplig form av beskattningav

detta område. Undantaget bör därför inte betraktas som definitivt.

Med generellt undantag från skatteplikt för nöjesområdet bör följa, att

upplåtelse av visningsrätt till kinematografisk film i princip anses som inte

skattepliktig transaktion. Skatt skall då inte utgå på de s. k. filmhyror, som

erläggs av biograferna och andra som visar film. Detta bör gälla oavsett

filmens art. Dock anser jag i likhet med utredningen, att skatt skall utgå

på reklamfilm och jämförliga filmer, när sådan film tillhandahålls beställaren.

Skatt på sådana filmer bör utgå även om tillhandahållandet formellt

bär karaktär av upplåtelse av visningsrätten till den beställda filmen. Skatteplikt

i dessa fall medför givetvis rätt till avdrag för ingående skatt som

faller på inspelning in. m. av dessa filmer.

Liksom utredningen anser jag även, att mervärdeskatten skall omfatta

all fotografisk verksamhet, således även sådant tillhandahållande av foto
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

grafisk bild som är att anse som upplåtelse av rätten t. ex. att publicera

bilden. Jag ansluter mig också till utredningens uttalanden beträffande

mervärdeskattens tillämpning på upplåtelse in. in. av s. k. immateriell rättighet

av annat slag än som berörs av vad jag nyss sagt.

Skattskyldigheten

Utredningen

Mervärdeskatten är liksom den allmänna varuskatten en omsättningsskatt

och därför kan, konstaterar utredningen, de regler som konstituerar

skattskyldighet till allmän varuskatt överföras på mervärdeskatten. Det

vidsträcktare tillämpningsområdet föranleder således inte att skattskyldighetsfrågan

behöver bedömas enligt andra grunder än vad som gäller för

den allmänna varuskatten. En annan sak är att mervärdeskatteprincipen

som sådan påverkar skattskyldighetens omfattning både allmänt sett och

för den enskilda skattepliktiga verksamheten. Vad nu sagts gäller mervärdeskattens

tillämpning saväl inom landet som i fråga om dess tillämpning

på importen.

Med bortseende i detta sammanhang från skattens tillämpning på importen

måste skattskyldigheten anknytas till den som omsätter, dvs. säljer

eller tillhandahåller skattepliktiga objekt och tjänsteprestationer. Med omsättning

likställs därvid uttag av skattepliktigt objekt för konsumtionsändamal.

Utredningen pekar pa att skattskyldigheten för uttag i mervärdeskatten

blir begränsad till uttag för privat konsumtion eller motsvarande.

Det saknas anledning, att under skattskyldigheten inrymma sådana uttag,

som vid beskattning skulle medföra avdragsrätt för den skattskyldige, t. ex.

uttag av maskin från lager för användning som driftsmedel i den skattepliktiga

verksamheten.

Den grundläggande förutsättningen för skattskyldighet är att omsättningen

av skattepliktiga objekt och tjänster är att anse som yrkesmässig.

Utredningen föreslår i överensstämmelse med vad som gäller i varuskattehänseende

att yrkesmässighet föreligger, när inkomsten av verksamheten

enligt kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) utgör inkomst

av jordbruksfastighet eller av rörelse.

I fråga om statlig och kommunal verksamhet kan det, framhåller utredningen,

vara svårt att avgöra om yrkesmässighet föreligger. Klart är dock

att detta är fallet om verksamheten drivs i bolagsform. Detsamma borde

i princip anses vara fallet för annan form av offentlig verksamhet, när den

utövas i konkurrens med det enskilda näringslivet. Å andra sidan bör man

som icke yrkesmässig betrakta offentlig verksamhet, som uteslutande tillgodoser

egna behov. Samma betraktelsesätt bör kunna läggas på verksamhet

med samma syfte vid samgående mellan staten och kommun eller kom
-

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

muner, när den gemensamma verksamheten inte bedrivs i bolagsform eller

på annat liknande sätt som ger verksamheten klar karaktär av självständigt,

fristående skattesubjekt.

Skattskyldighet för sådan offentlig verksamhet, som endast tillgodoser

egna behov, kan enligt utredningens mening inte anses motiverad av konkurrensskäl

och inte heller av skattetekniska skäl. Visserligen skulle skattskyldighet

i något fall kunna medföra att offentlig verksamhet eller verksamhetsgren

blir helt skattepliktig och att fördelningsproblem på avdragssidan

därigenom skulle bortfalla. Svårigheter skulle emellertid i stället uppkomma

i fråga om beskattningsvärdets bestämning, särskilt beträffande

tjänsteprestationer. Utredningen pekar även på betydelsen i konkurrenshänseende

av att rätt till avdrag för ingående skatt inte föreligger nar verksamhet

inte är skattepliktig.

Utredningen föreslår därför, att skattskyldighet för statlig och kommunal

verksamhet skall föreligga, när omsättning av skattepliktiga objekt och

tjänster i inte endast obetydlig omfattning sker till utomstående, dvs. i

första hand till allmänheten, under former som är jämförliga med yrkesmässig

rörelse. Verksamhet enbart för egna behov skall däremot inte medföra

skattskyldighet men inte heller avdragsrätt för ingående skatt. Detta

skali gälla även verksamhet i sådant syfte, som drivs gemensamt av staten

och kommun eller kommuner på annat sätt än i bolagsform eller liknande.

Eu konsekvens av övergången till mervärdeskatt är, fortsätter utredningen,

att skattskyldigheten inte såsom i varuskattehänseende kan begränsas

till omsättning av skattepliktiga objekt och tjänster inom landet. Skattskyldighet

måste även åvila exportföretag och företag som omsätter sådana från

skatteplikt undantagna varor och tjänster som avses skola vara helt skattefria,

t. ex. fiskefartyg och andra större fartyg. Endast på så sätt kan avlyftning

av ingående skatt i dessa fall åstadkommas inom mervärdeskattesystemet.

Utredningen föreslår därför generell skattskyldighet för exportföretag

och för företag, som berörs av de nämnda undantagen från skatteplikt. Av

liknande skäl föreslås, att företag skall kunna betraktas som skattskyldigt

innan skattepliktig verksamhet startats. På så sätt skapas möjlighet till avlyftning

av ingående skatt redan under ett uppbyggnadsskede.

Förslaget innehåller ytterligare ett särskilt undantag från skattskyldighet.

Det gäller överlåtelse av till driften hörande maskiner, inventarier, varulager

och andra tillgångar i samband med överlåtelse av verksamhet eller verksamhetsgren,

fusion eller annan liknande transaktion. Eu beskattning i dessa

fall anser utredningen onödig. Däremot är det av både skattetekniska

och konkurrensmässiga skäl motiverat att andra försäljningar av till driften

hörande maskiner och inventarier omfattas av säljarens skattskyldighet.

Detta gäller enligt utredningen även försäljningar av levande inventarier i

jordbruk.

I detta sammanhang kan också erinras om de konsekvenser för skattskyl
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 är 1968

digheten, som följer av utredningsförslaget om skattens tillämpning i fråga

om tidningar och andra periodiska publikationer, annonser och annonstjänster.

Utredningen föreslår därjämte vissa regler i syfte att begränsa antalet

redo\ isningspliktiga skattskyldiga. I likhet med vad som redan gäller i varuskattehänseende

föreslås, att en delägare i handelsbolag, kommanditbolag,

partrederi, enkelt bolag och s. k. gruvbolag skall kunna anses skattskyldig

till mervärdeskatt för företagets hela skattepliktiga verksamhet i stället

för en individuell skattskyldighet för delägarna i förhållande till deras andelar

i företaget. Utredningen diskuterar möjligheten att i fråga om handelsbolag

och kommanditbolag anknyta skattskyldigheten till bolaget som sådant,

men anser sig böra avvisa denna lösning.

bör att begränsa antalet skattskyldiga föreslås vidare, att flera skattepliktiga

verksamheter som drivs av samme ägare skall kunna betraktas som en

förvärvsverksamhet i mervärdeskattehänseende, även om det enligt kommunalskattelagen

är fråga om flera skilda förvärvskällor. Utredningen konstaterar

att man genom en gemensam inervärdeskatteredovisning i dessa

fall undgår skatteuttag och skatteavdrag för interna leveranser/ Rätt till

gemensam skatteredovisning bör dock inte kunna grundas enbart på viss

intressegemenskap. Det förhållandet, att ett bolag helt ägs av ett annat bör

således inte medföra rätt t. ex. för moderbolaget att svara för mervärdeskatten

i en för båda bolagen gemensam skatteredovisning. De praktiska fördelarna

med en gemensam skatteredovisning för koncerner och andra liknande

intressegemenskaper uppvägs enligt utredningens mening av bl. a. försämrade

kontrollmöjligheter.

Utredningsförslaget innehåller därjämte bestämmelser om skattskyldighet

vid försäljning genom ombud m. in. Även här står förslaget i nära överensstämmelse

med reglerna för den allmänna varuskatten. Förslaget innebäi,

att kommissionär är att anse som säljare vid kommissionsför sälj ning.

Andra ombud föreslås bli skattskyldiga, när de uppträder i eget namn och

uppbär likviden för den förmedlade prestationen. Det saknar härvid betydelse

hur ombudets ersättning av huvudmannen utgår. Dock föreslås den

begränsningen, att auktionsförrättare skall anses som säljare, endast om

han även i andra sammanhang än på auktion driver handel med sådana

varor som säljs på auktionen. Försäljning av personligt lösöre på auktion

blir därmed skattefri. Låter skattskyldig på auktion sälja omsättningstillgång

eller annan anläggningstillgång än byggnad är bruttointäkten av denna

försäljning att hänföra till skattepliktig omsättning i den skattskyldiges,

dvs. i detta fallet huvudmannens rörelse. Även här gäller dock undantaget

från skattskyldighet för överlåtelse av verksamhet eller verksamhetsgren.

Den föreslagna skatteplikten för transport- och resetjänster har föranlett

vissa speciella regler i fråga om skattskyldigheten vid förmedling av

sådana tjänster. Förslaget innebär i korthet, att resebyrå, som förmedlar

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 196S

resetjänster, skulle svara för skatten på helt inländska resor, medan trafikföretaget

(huvudmannen) skulle svara för skatten på den del av internationella

resor som faller inom landet. I fråga om förmedling av skattepliktiga

transporter föreslås att både förmedlaren och den som utför transporten

skall vara skattskyldig. Detta kräver ett särskilt avräkningsförfarande

mellan parterna. Denna utformning av skatten är betingad av skattefriheten

för internationella transporter men utgör också förutsättning för avlyftningen

av ingående skatt.

Remissyttrandena

Utredningens principiella och tekniska utformning av de materiella regleina

om skattskyldighet biträds allmänt av remissinstanserna. Man finner det

naturligt, att mervärdeskattens utformning i denna del bygger på motsvarande

regler för den allmänna varuskatten. Mervärdeskatteprincipen anses

inte heller föranleda någon ändring av de allmänna grunderna för skattskyldigheten.

På de punkter denna princip kräver komplettering eller ändring

av de för den allmänna varuskatten gällande reglerna biträds förslaget

i allmänhet.

Man anser således att skattskyldigheten även i mervärdeskattesystemet

måste anknytas till begreppet yrkesmässig verksamhet varvid yrkesmässighet

föreligger när inkomsten av verksamheten enligt kommunalskattelagen

utgör inkomst av rörelse eller av jordbruksfastighet. Skattskyldigheten

måste även omfatta exportföretagen och sådana företag som omsätter

sådana från skatteplikt undantagna varor och tjänster, som avses

bli helt skattefria. Liksom utredningen anser man att detta är den

lämpligaste lösningen för att åstadkomma en avlyftning av dessa företags

ingående skatt. I flera remissyttranden understryks också betydelsen av

att systemet utformas så att skattskyldighet kan inträda även innan

skattepliktig verksamhet kommit igång. En avlyftning av ingående skatt

redan under ett företags uppbyggnad anses vara av väsentligt värde.

Förslaget om skattskyldighet vid realisation av till företags drift hörande

maskiner och andra inventarier utom i fall då realisationen ingår i någon

form av överlåtelse av hela verksamheten eller hel verksamhetsgren anses

också riktigt. Bl. a. länsstyrelsen i Västernorrlands län gör det påpekandet

att skattskyldighet för realisation av levande och döda inventarier i jordbruksrörelse

inte medför någon skattepliktig inkomst enligt kommunalskattelagen.

Sådan realisation redovisas därför inte på jordbruksbilagan till

s j älvdeklarationen.

En begränsning av skattskyldigheten för uttag av vara eller byggnad till

sådana som avser privat konsumtion eller motsvarande finner man också

riktig i mervärdeskattesystemet. Vissa remissinstanser tar även upp frågan

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968 117

om skattskyldighet för uttag av tjänst. Jag återkommer härtill i det följande.

Mervärdeskattens tillämpning på statlig och kommunal verksamhet har

ägnats särskild uppmärksamhet vid remissbehandlingen. Man finner det

självklart att skattskyldighet skall föreligga för staten och kommun i fråga

om utåtriktad verksamhet. Ett tillgodoseende av konkurrensneutralitet i

beskattningen kräver skattskyldighet för sådan verksamhet inte endast när

den drivs i bolagsform utan även annars, när den innefattar omsättning av

skattepliktiga varor och tjänster till allmänheten och näringslivet. Verksamheten

bör anses som yrkesmässig när den drivs i konkurrens med enskilda.

Mot denna bakgrund är vissa remissinstanser tveksamma till förslaget

om frihet från skattskyldighet för statlig och kommunal verksamhet, vars

syfte endast är att tillgodose egna behov. Även skattetekniska synpunkter

anförs i denna fråga.

Svenska stadsförbundet framhåller bl. a. att förslaget går ut på, att statlig

och kommunal verksamhet med uteslutande syfte att tillgodose statens

eller kommunens egna behov skall anses som yrkesmässig endast när verksamheten

bedrives i bolagsform eller liknande. Att verksamheten uteslutande

skall tillgodose det nämnda syftet betyder att verksamhetens utövare

skulle kunna bli skattskyldig också för denna verksamhet, om det vid sidan

av verksamhet för egna behov sker varuförsäljning eller tillhandahållande

av tjänster exempelvis till allmänheten. Det krävs ett förtydligande

av skattens tillämpning i sådana fall och för egen del anser förbundet, att

skattskyldighet skall föreligga endast i fråga om prestationer som avser

utomstående.

Vissa remissinstanser, bland dem näringslivets skattedelegation, framhåller

att det kan ifrågasättas om inte uttag av tjänst som enskild näringsidkare

gör ur sin skattepliktiga verksamhet borde medföra skattskyldighet.

Med hänsyn till rätten till avdrag för ingående skatt saknar dock frågan i

dessa fall praktisk betydelse. När det gäller stat och kommun är motsvarande

fråga emellertid betydelsefull, eftersom beskattningsresultatet enligt förslaget

i vissa fall blir förmånligare om verksamheten utförs i egen regi än

om den utförs av utomstående företag. Som exempel pekar delegationen på

en kommuns verksamhet för renhållningen. Kostnaderna för denna verksamhet

blir sålunda högre på grund av beskattningen om kommunen i stället

för att genom eget verk ombesörja renhållningen låter ett enskilt företag

göra detta. Med eget verk får kommunen visserligen en ingående skatt

på varor som anskaffas för verksamheten men slipper å andra sidan skatten

på arbetsprestationer och utnyttjande av anskaffningarna. Risk finns därför

att staten och kommunerna av skatteskäl söker driva verksamhet i egen

regi, även om verksamheten mera rationellt skulle kunna utövas av utom
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Iiungl. Maj.ts proposition nr i00 år 1968

stående. Delegationen menar att detta förhållande kanske skulle kunna rättas

till om staten och kommunerna i sina kalkyler räknade med en skattebeläggning

av verksamheten och sedan jämförde med vad kostnaden skulle

bli om man i stället lät något utomstående företag ombesörja verksamheten.

För statens del skulle detta kunna lösas genom åläggande för myndigheterna

att betala skatt till staten på egna tjänster av skattepliktig natur.

Bl. a. näringslivets skattedelegation och SHIO ifrågasätter mot bakgrunden

av neutralitetsprincipen i mervärdeskattesystemet utredningsförslaget

i fråga om skattskyldighet för staten och kommunerna när ansvaret för en

verksamhet är fördelat på olika samhällsorgan. Man delar inte utredningens

uppfattning att konkurrenssynpunkten knappast har sådan betydelse, att

den motiverar generell skattskyldighet till mervärdeskatt för offentlig verksamhet

som endast tillgodoser egna behov. Grundtanken att mervärdeskatten

skall vara konkurrensneutral måste tvärtom upprätthållas även på detta

område. Man anser därför att stat och kommun skall underkastas skattskyldighet

för verksamhet som bedrivs på sådant sätt att den direkt konkurrerar

med det enskilda näringslivet.

Riksskattenämnden anser det önskvärt med ett förtydligande av vad som

skall förstås med att offentlig verksamhet bedrivs för att tillgodose egna

behov. Verksamheten kan avse exempelvis tillhandahållande av tvättjänster

från en kommun till en annan. Enligt riksskattenämndens mening borde en

sådan av flera offentliga organ gemensamt bedriven verksamhet anses utövad

i syfte att tillgodose egna behov, när verksamheten finansieras gemensamt

av intressenterna men driften ombesörjs av någon av dem.

I fråga om möjligheterna för flera näringsidkare att i vissa fall bli betraktade

som en enda skattskyldig ifrågasätter länsstyrelsen i Skaraborgs

län om inte skattskyldigheten för vanliga handelsbolag, kommanditbolag

in. fl. borde anknyta till bolaget som sådant och inte till delägarna. En sådan

ordning medför både praktiska fördelar och en bättre garanti för statens

skattefordringar. Anknytningen av skattskyldigheten till själva bolaget

utgör knappast något avsteg från principiella linjer, i synnerhet om man

slopar det årliga taxeringsförfarandet i fråga om mervärdeskatten. Att man

vid inkomstbeskattningen bibehåller principen om delägarnas individuella

skattskyldighet utgör därför inget skäl för att vid mervärdebeskattningen

följa samma princip. Länsstyrelsen i Älvsborg län för fram liknande syn

punkter.

Svenska lasttrafikbilägareförbundet anser att ett system för gemensam

skatteredovisning borde övervägas för exempelvis lastbilscentral och dess

medlemmar. Dessa skulle kunna överlämna alla sina transportuppdrag till

centralen och följaktligen inte ha några egna uppdrag. Vidare skulle centralen

kunna förmedla medlemmarnas samtliga anskaffningar för verksamheten.

Det borde då vara möjligt att dispensvägen medge undantag för de

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

no

enskilda medlemmarna från skyldighet att redovisa mervärdeskatt och i

stället tillåta kollektiv redovisning genom centralen.

Utredningens ståndpunkt i fråga om möjligheterna till gemensam redovisning

av mervärdeskatten för den som driver flera skattepliktiga verksamheter

väcker gensaga från näringslivets skattedelegation. Delegationen

önskar utvidga förslaget till att gälla även koncerner och andra liknande

intressegemenskaper. För sin del ifrågasätter delegationen behovet av att ta

ut mervärdeskatt vid transaktioner mellan helägda företag inom en koncern,

när samtliga företag driver skattepliktig verksamhet. Detta skulle i

praktiken ofta leda till praktiska olägenheter. Vissa företag i koncernen

skulle få större ingående än utgående skatt och beträffande andra skulle

det förhålla sig tvärtom. Genom att låta koncernerna bilda en enhet i mervärdeskattehänseende

skulle antalet redovisningar och därmed också granskningen

minskas. På motsvarande sätt skulle också antalet in- och utbetalningar

nedbringas. Delegationen anser i motsats till utredningen att ett sådant

system inte skulle medföra några försämrade kontrollmöjligheter. Efter

ansökan hos länsstyrelsen bör därför en helägd koncern kunna befrias

från skatteplikt för transaktioner mellan rörelsedrivande företag inom koncernen.

År koncernen verksam i flera län bör motsvarande ansökan kunna

ställas till och prövas av riksskattenämnden. Koncernen som sådan kan då

registreras som skattskyldig. Även utan särskilt tillstånd bör för en s. k.

helägd koncern ett av koncernbolagen få göra inbetalning för samtliga koncernföretags

räkning. Avdrag bör också kvittningsvis få göras för eventuella

restitutionsbelopp som avser de koncernföretag, som enligt upprättade

deklarationer är berättigade till restitution. Vidare bör man till rörelsedrivande

koncernföretag hänföra också vissa förvaltningsbolag inom koncernen.

Dessa förvaltningsbolag är sådana med huvudsaklig uppgift att förvalta

kontors- eller industrifastigheter eller andra fastigheter, som används

i skattepliktig verksamhet av något av de rörelsedrivande bolagen inom

koncernen. Möjlighet skapas då för rörelsedrivande företag att få avdrag

för den ingående skatt, som belastat fastigheten och dess drift i samma

utsträckning som om företaget hade innehaft fastigheten i direkt ägo.

Även frågan om utformningen av reglerna för skattskyldighet för verksamhet

som innebär förmedling i egenskap av ombud, agent eller liknande

av skattepliktiga varor och tjänster diskuteras av remissinstanserna.

Riksskattenämnden ifrågasätter lämpligheten av undantag från skattskyldighet

för auktionsförrättare som är fast etablerade, såsom kommunala

auktionsverk, auktionsfirmor och liknande. Dessa uppträder i eget

namn och uppbär likviden för den förmedlade skattepliktiga prestationen på

samma sätt som andra ombud som omfattas av mervärdeskatten. Riksskattenämnden

finner att frågan bör omprövas för att åstadkomma större

likformighet i beskattningen.

ÖÄ anför liknande synpunkter och tillägger, att auktionsverken och auk
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

tionsbolagen i bl. a. de större tätorterna för en utåtriktad verksamhet genom

olika former av kundtjänst. Auktionsverken uppträder som förmedlare

av inköp av varor som auktioneras bort. Denna verksamhet synes alltmer

få karaktär av en fullt utbyggd kontinuerligt bedriven affärsverksamhet.

Ämbetet vill därför väcka frågan om inte skattskyldighet för dessa auktionsverk

och motsvarande auktionsaktiebolag bör övervägas. I Stockholm

förekommer sålunda särskilt bildade aktiebolag enbart avsedda för konstauktioner.

Tillkomsten av dessa är en följd av auktionsverkets skatterältsliga

behandling i varuskattehänseende.

SAS framhåller att huvudmannen i regel bör vara skattskyldig för försäljning

av transport- och resetjänster på luftfartens område. För flygbefordran,

framhåller SAS, av gods och passagerare i inrikes trafik åvilar enligt

förslaget skattskyldigheten den som uppbär likviden för den försålda

transporttjänsten. Beträffande redovisningen av den skattepliktiga omsättningen

av inrikes godstransporter och resor kommer de föreslagna bestämmelserna

emellertid i visst motsatsförhållande till det redovisningssystem

som tillämpas inom luftfarten. Försäljning av trafikdokument (biljetter och

fraktsedlar) hos egna försäljningsställen eller hos ombud avräknas nämligen

i första hand utan fördelning på linjer eller typ av trafik. Försl då dokumentet

utnyttjats för befordran bokföres trafikintäkten hos det trafikutförande

bolaget. Försäljning hos utländska flygbolag för transport på

svenska inrikeslinjer blir inte redovisad förrän transporten utförts. Den

upptages då direkt som trafikintäkt. Inom luftfarten redovisade trafikintäkter

grundar sig därför inte på försålda trafikdokument utan på avflugna

sådana handlingar. Föreslagna bestämmelser om skattskyldighet torde medföra

betydande administrativt merarbete. Det är i högsta grad önskvärt att

bestämmelserna om skattskyldighet för luftfarten ges sådan utformning

att den skattepliktiga omsättningen av skattepliktig inrikes befordran helt

kan redovisas av huvudmannen. Denne är det trafikutförande företaget enligt

för luftfarten gängse bokföringsmässiga principer.

Departementschefen

Som utredningen framhållit kan de allmänna reglerna om skattskyldighet

till allmän varuskatt överföras på mervärdeskatten. Mervärdeskatteprincipen

som sådan påkallar ingen ändring av grunderna för skattskyldigheten

vare sig i fråga om skattens tillämpning inom landet eller i fråga om importbeskattningen.

Utredningens förslag står därför också i nära överensstämmelse

med de skattskyldighetsregler, som redan gäller i varuskattehänseende.

Mot denna bakgrund kan jag fatta mig kort beträffande skatteförslagets

utformning i denna del. Den överensstämmer med vad utredningen förordat

med endast smärre justeringar. Det är också av värde, att reglerna rörande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi, Maj. ts proposition nr 100 år 1968

skattskyldigheten kan direkt knytas an till vad som redan gäller. Erfarenheterna

från tillämpningen av den allmänna varuskatten kommer därmed

mervärdeskatten till godo. Jag anser därför, att endast sådana ändringar

hor vidtas, som är betingade av mervärdeskatteprincipen. Exempel härpå är,

att generell skattskyldighet måste gälla för exportföretag och företag, som

berörs av de undantag från skatteplikt på varor och tjänster, som syftar

till fullständig skattefrihet. Härigenom kan företagens ingående skatt avlyftas

inom mervärdeskattesystemet. Jag biträder därför utredningens förslag

härom med den komplettering, som undantaget från skatteplikt för

dagstidningarna kraver. Ytterligare en komplettering krävs emellertid. Detta

ar betingat av att energiskatten föreslås bli kvar som ett fristående komplement

till mervärdeskatten.

1 finansplanen framhölls, att kraftföretag och andra skattskyldiga til!

energiskatt skulle få samma möjlighet till avlyftning av ingående mervärdeskatt

på investeringar och omkostnader som de företag, som omfattas

av skattskyldigheten till mervärdeskatt. Jag föreslår därför, att de skattskyldiga

till energiskatt skall anses som skattskyldiga även till mervärdeskatt.

Därmed får dessa företag möjlighet att avlyfta ingående mervärdeskatt

på samma sätt som exempelvis exportföretagen. Även säljare av redan

energiskattebelagda nyttigheter bör få rätt till generell avlyftning av ingående

mervärdeskatt. Företagare som driver bensinstation föreslås således

få generell avdragsrätt, oaktat endast en del av omsättningen blir skattepliktig

till mervärdeskatt.

Enligt utredningsförslaget skulle skattskyldighet föreligga för kommissionärer

och andra ombud, som uppträder i eget namn och uppbär likviden

av kunderna för huvudmannens räkning. Auktionsförrättare skulle dock

vara skattskyldig endast om han även driver annan handel med sådana varor,

som saljs på auktion. Jag delar utredningens uppfattning att kommissionärer

och jämförliga ombud bör omfattas av skattskyldigheten. Detsamma

gäller lör övrigt redan i varuskattehänseende. Det bör emellertid beaktas,

att både ombudet och huvudmannen blir skattskyldiga i mervärdeskattesystemet.

Ombudet får betraktas som återförsäljare av varor, som

han förvärvat från huvudmannen till det värde som hans avräkning till huvudmannen

representerar. Avräkningen blir skattepliktig omsättning för

huvudmannen och representerar samtidigt det anskaffningsvärde för ombudet,

som grundar dennes avdragsrätt.

Jag delar också utredningens uppfattning att auktionsförrättare i princip

bör undantas från skattskyldighet. Detta innebär emellertid inte att all försäljning

på auktion blir skattefri. Låter företagare i denna form försälja

skattepliktiga varor, som utgör lagertillgång i rörelsen, blir auktionsförsäljningen

skattepliktig omsättning i rörelsen. Försäljning på auktion av personligt

lösöre blir däremot skattefri. Detta är enligt min mening motiverat

med hänsyn till att annan privat försäljning inte är yrkesmässig och därför

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 ur 1968

är skattefri. Detta motiverar också att auktionsverken ställs utanför skattskyldigheten.

Det förekommer emellertid annan auktionsverksamhet, som mera klart

har karaktär av självständigt försäljningsled i produktions- och distributionskedjan.

Exempel härpå är de fiskauktioner, där fiskarnas fångst avyttras,

och de auktioner i särskilda hallar, där odlare av grönsaker, blommor

o. dyl. avyttrar sina produkter. Det är här fråga om partiförsäljning,

som visserligen sker i auktionsform men där verksamheten bör betraktas

som ett självständigt distributionsled. Det är angeläget att både produktionsledet

och detta distributionsled kommer med i systemet så alt all ingående

mervärdeskatt kan avlyftas och inga kumulativa skatteeffekter uppkommer

vid denna distributionsform. Jag föreslår därför alt auktionsföretag av denna

typ skall omfattas av skattskyldigheten.

Vid remissbehandlingen har särskilt framhållits betydelsen av att mervärdeskatten

erbjuder konkurrens på lika villkor mellan det enskilda näringslivet

och statlig och kommunal verksamhet. Det anförs också, att den

allmänna varuskatten inte i alla delar tillgodoser detta krav. Man vänder

sig bl. a. mot att skatt inte utgår på tvätt från inrättning som drivs gemensamt

av staten och kommun och att detta inte heller skulle bli fallet enligt

utredningens förslag.

Jag delar både utredningens och remissinstansernas uppfattning, att

skattskyldighet bör föreligga för statlig och kommunal verksamhet, som

direkt konkurrerar med det enskilda näringslivet på den allmänna mark
-

naden. Det är dock inte enligt min mening motiverat att gå så långt att

föreskriva skattskyldighet för all offentlig verksamhet med avseende på

skattepliktiga objekt och prestationer. Det får anses vara en helt onödig

omgång att under mervärdeskatten inrymma sådan offentlig verksamhet,

som endast tillgodoser egna behov. Enligt min mening kan inte heller ett

ekonomiskt samgående mellan staten och kommun eller kommuner för gemensam

verksamhet i detta syfte anses ha sadan verkan, att den maste

as under mervärdeskatten av konkurrensskäl. Det är här frågan

om verksamhet, som säkerligen skulle bedrivas även utan samgaende. Jag

anser därför inte, att övergången till mervärdeskatt bör föranleda någon

ändring av de regler, som redan nu gäller för den allmänna varuskatten.

Det bör också beaktas, att den som bedriver verksamhet, som inte medför

skattskyldighet till mervärdeskatt, inte heller har möjlighet att lyfta av

ingående mervärdeskatt.

Om offentlig verksamhet tillkommit för att tillgodose egna behov, men

viss utåtriktad verksamhet likväl sker, har ifrågasatts om inte detta bör

medföra skattskyldighet för hela verksamheten. I varuskattehänseende

gäller, att endast den utåtriktade verksamheten i dessa fall medför skattskyldighet.

Detsamma bör enligt min mening gälla i mervärdeskattesystemet.

Inte heller i dessa fall anser jag således motiverat, att av konkurrens
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968 123

skal beskatta omsättningen i verksamhet, vars syfte i första hand är alt

tillgodose egna behov. Det bör vara tillräckligt att skatt utgår på den utåtriktade

omsättningen. För denna del av verksamheten bör avdragsrätt för

ingående skatt töreligga men inte för den del som avser egna behov. Drivs

offentlig verksamhet som aktiebolag eller ekonomisk förening bör dock

skattskyldighet föreligga för hela verksamheten enligt de allmänna reglerna.

Vid remissbehandlingen har vidare ifrågasatts om inte skattskyldighet

för kommanditbolag och annat handelsbolag bör anknytas till bolaget som

sådant. Då en sådan lösning synes innebära fördelar bl. a. i praktiska avseenden

biträder jag förslaget. I fråga om enkelt bolag, partrederi och s. k.

gruvbolag är inte en motsvarande lösning möjlig utan individuell skattskyldighet

måste i dessa fall åvila ägarna. Jag föreslår dock, att liksom nu och

enligt utredningens förslag möjlighet skall föreligga för en delägare att

svara för skatten för alla delägares räkning. Jag vill också erinra om att

det enligt tidigare redovisat förslag blir möjligt att lyfta av ingående skatt

avseende anläggning, som används för skattepliktig verksamhet men som

formellt ägs av ett enbart fastighetsförvaltande, helägt dotterbolag till den

skattskyldige. Vid remissbehandlingen har även framhållits, att praktiska

fördelar skulle vinnas om koncernbildningar betraktades som en enhet i

mervärdeskattesystemet med rätt till gemensam skatteredovisning. Liksoin

utredningen ställer jag mig dock tveksam till detta förslag. Jag är därför

inte nu beredd att föreslå en sådan lösning.

\ad nu sagts har gällt skattskyldigheten för verksamhet inom landet.

Skatt skall därjämte utgå vid skattepliktig import. I det föregående har jag

föreslagit att all import av skattepliktiga varor skall beskattas vid gränsen.

Enligt utredningens förslag skulle i princip endast privatimporten beskattas.

Skattskyldigheten skulle därvid åvila den för vars räkning införseln

sker. Skatten skulle utgå enligt den ordning som är föreskriven för tull med

iakttagande av vad som gäller för påförande och erläggande av tull.

I fråga om tull gäller emellertid, att avgiften erläggs till tullverket av den

som i tullhänseende är att anse som varuhavare. Det bör enligt min mening

vara riktigt, att den som tar hand om importvaran när den passerar tullgränsen

och som står ansvaret för varan i tullhänseende också skall svara

för mervärdeskatten. Samma regler i både tull- och skattehänseende bör

underlätta den praktiska tillämpningen. Även i övrigt finner jag det naturligt

att skatten bör följa vad som gäller för tull. Tillkomsten av en generell

mervärdeskatteuppbörd på importen är emellertid en åtgärd, vars verkningar

i praktiskt hänseende inte nu kan överblickas i detalj. Tänkbart är

att vissa avvikelser från tullreglerna kan vara påkallade. Detta gäller t. ex.

reglerna om ställande av säkerhet för tullkredit. Kungl. Maj:t^bör därför

bemyndigas att meddela de närmare bestämmelser som kan behövas.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

Beskattningsvärde, skattedebitering, skattepliktig omsättning in. in.

Utredningen

Liksom skatteberedningen föreslår utredningen, att beskattningsvärdet

för mervärdeskatten skall gälla exklusive skatt och inte inklusive skatt som

i varuskattehänseende. Vidare föreslås en i princip obligatorisk faktureringsskyldighet

med öppen skattedebitering i fråga om avdragsgilla transaktioner

mellan skattskyldiga. Motivet härför är att tillgodose kravet på underlag

för avdragsrätten men också att eliminera kumulativa skatteeffekter. I

övrigt innebär förslaget, att mervärdeskatten liksom den allmänna varuskatten

anknyts till det faktiska vederlaget eller, i fråga om varuuttag, till

varans pris på orten och, i fråga om importen, till varans cif-pris inklusive

tull.

Från dessa regler föreslås några undantag. Sålunda anser utredningen

att beskattningen vid växelaffärer i likhet med vad som redan gäller för

den allmänna varuskatten skall anknytas till det avtalade priset enligt utfärdad

faktura. Man skall således bortse från diskonto o. d. som i dessa

fall kan påverka den faktiska likviden. Dessa regler blir tillämpliga även

på sådana transaktioner som överlåtelser av kontrakt och av kundfordringar

i de s. k. kontoringssystemen.

Ett annat undantag från huvudreglerna gäller behandlingen av rabatter

och andra sådana förmåner. Utredningen erinrar om alt rabatter, som lämnas

i efterhand liksom s. k. villkorliga rabatter enligt skatteberedningens

förslag inte skulle föranleda justeringar i skatteredovisningen, när de avsågavdragsgilla

transaktioner mellan skattskyldiga. Rabatter till slutliga konsumenter

borde dock enligt beredningens uppfattning beaktas och rätt till

efter justering av skatteredovisningen för sadana rabatter skulle därför få

göras. Detta förslag föranledde vissa erinringar vid remissbehandlingen av

beredningens betänkande. Det framhölls att förslaget skulle få konsekvenser

i konkurrenshänseende och medföra praktiska olägenheter genom att

rabattförmånerna inte behandlades på ett enhetligt sätt. Man förordade däiför

generell rätt till justering för rabatter i efterhand.

En sådan lösning har vissa nackdelar, konstaterar utredningen, främst

av den anledningen att en justering i efterhand i dessa fall berör både säljarens

och köparens skatteredovisning. Justeringarna kan sägas innebära

att säljaren korrigerar en tidigare redovisad för hög utgående skatt och

köparen ett tidigare gjort för stort avdrag för ingående skatt. De antydda

nackdelarna bör dock enligt utredningen bemästras om det för en rätt till

justering i efterhand även för rabatter på avdragsgilla transaktioner gentemot

skattskyldiga ställs krav på att specificerad kreditnota eller annan

motsvarande handling utfärdas. Utredningen föreslår på dessa villkor en i

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

125

princip generell rätt till justering av skatteredovisningen för rabatter,

som lämnas i efterhand. Någon justering för s. k. villkorliga rabatter skall

dock inte göras.

Utredningen tar därefter upp frågan, om skattskyldigheten vid kreditaffärer

skall inträda redan vid bokföringen av utfärdad faktura eller först när

likviden erhållits. Utredningen erinrar om, att den allmänna varuskatten

ger möjlighet för de skattskyldiga att välja ettdera av dessa alternativ med

skattskyldighet på grundval av influtna likvider som huvudregel. Skatteberedningen

föreslog samma ordning.

Enligt utredningens mening skulle väsentliga praktiska fördelar nås om

skattskyldigheten i fråga om kredittransaktioner anknyts till faktureringen,

dvs. till bokföringen av fakturan i anslutning till den verkställda leveransen.

En sådan utformning av skatteredovisningen kan visserligen få konsekvenser

i likviditetshänseende. Om emellertid skatten på omsättningen skall redovisas

på grundval av faktureringen bör också avdragsrätt föreligga redan

vid inköpsfakturans bokföring oavsett om betalning då erlagts eller ej. Detta

bör, anser utredningen, reducera likviditetsproblemen. Vidare torde normalt

viss del av likviden vid en avbetalningsaffär erläggas kontant vid leveransen.

Kontantlikviden bör kunna anpassas med hänsyn till skattskyldigheten till

mervärdeskatt. En skärpning av avbetalningsvillkoren i form av en större

sådan likvid borde kunna accepteras om den träffar alla lika.

Utredningen föreslår därför som generell regel att skattskyldighet till mervärdeskatt

inträder när skattepliktig leverans eller prestation fullgjorts. Detta

betyder att skattskyldigheten vid kontantaffär inträder när betalningen

erlagts och vid kreditaffär vid bokföringen av utgående faktura eller därmed

jämförlig kundnota. Då detta kan innebära viss skärpning av betalningsplikten

och få vissa konsekvenser i likviditetshänseende, föreslår utredningen,

att respittiden för skattens redovisning utsträcks till 35 dagar, dvs.

till den 5 i andra månaden efter varje redovisningsperiods utgång.

Beträffande beskattningsvärdets bestämning anser utredningen att grundprincipen

bör vara att all ersättning, som är hänförlig till skattepliktig

prestation, skall inräknas i beskattningsvärdet. Om ett transportuppdrag

innefattar inkassering av efterkravsbelopp bör därför den debiterade avgiften

anses utgöra del av vederlaget för den skattepliktiga transportprestationen

och ingå i beskattningsvärdet. Utförs skattepliktig tjänst på annan ort

och debiteras ersättning inte endast för material och arbetskostnad, utan

också för rese- och traktamentsersättningar åt den anlitade arbetskraften,

bör hela det debiterade vederlaget anses utgöra beskattningsvärde. Skatten

blir därmed i princip densamma om vederlaget debiteras i ett för allt eller

specificeras.

Utredningen anser å andra sidan, att skatt inte skall utgå på inkassouppdrag,

som utförs av någon från säljaren fristående företagare. Inlcassoföretag

blir till följd härav inte skattskyldigt och skall inte debitera skatt på sina

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

ersättningar för inkassouppdrag. Skattskyldig, som anlitar inkassoföretag,

får härmed ingen avdragsrätt. Den ersättning som inkassoföretaget betingar

sig får inte heller frånräknas vid beräkning av uppdragsgivarens skattepliktiga

omsättning utan är att betrakta på samma sätt som exempelvis

agentprovision.

Beskattningen av resetjänster bör, fortsätter utredningen, omfatta även

avgift för plats till tåg, när avgiften avser tågplats vid resa från station här

i landet, och vidare avgift för sovvagnsbiljett för övernattning på tåg inom

svenskt trafikområde. Utredningen framhåller vidare, att s. k. frikraft inte

utgör sådan gåva eller annat tillhandahållande, som medför beskattning

enligt reglerna om uttag.

Beträffande begagnade varor och s. k. inbytestransaktioner anser utredningen,

att skatten skall utgå i princip på den tillhandahållna varans värde.

Enligt utredningens mening kan det inte ifrågakomma, att lägre skatt skall

utgå om likviden delvis erläggs i form av inbytesvara än om hela likviden

erläggs i pengar. Den riktiga principen bör vara, att skatten utgår på det

värde, som den tillhandahållna varan representerar i befintligt skick. Detta

bör gälla beträffande såväl nya som begagnade varor och oavsett om varan

tidigare varit föremål för skattepliktig omsättning och oavsett hur betalningen

sker. Bortser man från antikviteter, konst o. d. torde man, framhåller

utredningen, kunna utgå från att priset på en begagnad vara står i

relation till priset på en ny motsvarande vara. Om man därför har en av

skatten påverkad prissättning av begagnade varor, är det närmast frågan

om skattens andel i priset skall tillfalla staten eller säljaren. Begagnade varor

blir dessutom ofta föremål för renovering och andra åtgärder innan de

åter blir föremål för omsättning, varför de vid försäljningstillfället kan ha

en livslängd och kapacitet som en ny vara.

Utredningen anser därför, att skatt skall utgå på begagnade varor enligt

den tillhandahållna varans värde. I enlighet härmed föreslås, att beskattningsvärdet

i fråga om s. k. inbytestransaktioner skall utgöras av kontantlikviden

jämte värdet av inbytesvara eller annan likvid i natura.

Denna utformning av reglerna får emellertid ökad betydelse genom att

utredningen liksom skatteberedningen förordar att nuvarande undantag för

handeln med begagnade bilar slopas vid övergång till mervärdeskatt. Häremot

anfördes vissa erinringar vid remissbehandlingen av beredningens förslag.

Man framhöll att samma marknadsmässiga missförhållanden, som på

sin tid föranledde undantaget från allmän varuskatt, kan förväntas återuppstå.

Från näringslivets sida uppställdes därför som villkor för ell bifall

till förslaget, att beskattningen i dessa fall begränsas till mervärdet för

det tillhandahållna fordonet genom en generell avdragsrätt för inbytta begagnade

bilar. Alla sådana inbytesvagnar skulle betraktas som avdragsgilla

anskaffningar och avdrag skulle åtnjutas med belopp motsvarande skattens

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

127

andel enligt den allmänna skattesatsen av det bruttovärde som inbytesvagnen

åsatts. Avdragsrätt skulle alltså föreligga även vid inbytestransaktioner

med privatpersoner.

Utredningen uttalar, att de inbytestransaktioner det nu är fråga om

i skattehänseende är att betrakta som två försäljningar med en gemensam

avräkning. Vardera parten är således att anse som säljare av en vara

och köpare av en annan. Är ingendera av försäljningarna att anse som

yrkesmässig faller inbytestransaktionen helt utanför beskattningen. Är

däremot försäljningen skattepliktig har köparen avdragsrätt för därvid

debiterad skatt om förvärvet är avdragsgillt. Säljaren av inbytesvaran

kan vara antingen skattskyldig eller slutlig konsument (privatperson). Om

försäljningen i förstnämnda fall avser en anläggningstillgång i säljarens

skattepliktiga verksamhet skall den till skillnad mot vad som gäller i varuskattehänseende

medföra skattskyldighet till mervärdeskatt. Säljaren av inbytesvaran

skall då debitera skatt, vilken blir avdragsgill för den andra parten

i inbytestransaktionen. Om denne därefter säljer inbytesvaran föranleder

detta skattskyldighet, men skatt kan då debiteras på ett skattefritt

grundpris.

Är säljaren av inbytesvaran däremot konsument föreligger ingen skattepliktig

försäljning, som kan medföra någon avdragsgill skattedebitering enligt

de allmänna reglerna. Det skulle därför kunna sägas att inbytesvaran

i dessa fall är belastad med viss skatt, som härrör från tidigare skattebelagt

förvärv. Om köparen av inbytesvaran i dessa fall får avdragsrätt oaktat

det inte är fråga om en skattepliktig transaktion, skulle säljaren av inbytesvaran

inte få någon fördel av att sälja varan privat och köparen av inbytesvaran

skulle kunna omsätta denna på nytt till pris, som inte är påverkat

av någon ingående skattebelastning.

Handeln med begagnade bilar är enligt utredningen en betydande marknad,

där det är av särskilt intresse att den reguljära handelns förhållanden

inte försämras. Det är vidare en marknad som domineras av försäljningar

till slutliga konsumenter och i betydande utsträckning sker dessutom försäljningar

skattefritt mellan konsumenter. Sådana skattefria försäljningar

kan ske även under medverkan av en bilfirma, som då uppträder som agent

för säljaren. Utredningen anser därför motiverat, att beskattningen av den

yrkesmässiga handeln med begagnade bilar begränsas till mervärdet genom

en generell avdragsrätt för inbytesbilar. Utredningen tillägger emellertid att

de förordade speciella avdragsreglerna för inbytesbilar inte utgör skäl för

att införa någon motsvarighet på andra områden.

En fråga som står inbytestransaktionerna nära gäller, fortsätter utredningen,

mervärdeskattens tillämpning på byten av bilmotorer. En sådan

transaktion innebär, att en renoverad eller i funktionsdugligt skick iståndsatt

vara lämnas i utbyte mot en defekt men renoveringsbar vara av samma slag

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

jämte visst kontant vederlag. I stället för att den senare varan renoveras och

återställs får man eu redan iordningställd vara av samma slag från inneliggande

lager.

Om eu bilmotor renoveras och därefter utlämnas skall skatt utgå på det

för renoveringen betingade vederlaget. Om samma prestation utförs men en

redan renoverad vara utlämnas kan det enligt utredningen ifrågasättas, om

skatt bör utgå på mer än det kontanta vederlag som representerar ersättningen

för renoveringen. Visserligen kan transaktionen i detta fall betraktas

som en försäljning av eu renoverad motor mot betalning i form av en inbytesmotor

och ett kontantbelopp. Utredningen anser emellertid att mervärdeskatten

även i dessa fall bör ha en neutral verkan och föreslår, att

mervärdeskatten i fråga om reparation eller annan skattepliktig tjänst i

samband med byte av samma slags vara skall beräknas endast på den del av

vederlaget som inte avser varan.

Utredningen tar även upp frågan hur skatten skall beräknas, då en vara

som sålts på avbetalning återtas på grund av bristande betalning. Vid sådan

kreditförsäljning har man att räkna med att hela vederlaget inräknats i redan

deklarerad skattepliktig omsättning. Frågan gäller därför, om den utgående

skatten i efterhand skall få reduceras till vad som svarar mot eventuellt

erlagd delbetalning. Enligt ett av riksskattenämnden meddelat förhandsbesked

gäller f. n., alt skattskyldig, som redovisar allmän varuskatt

på grundval av faktureringen, i sin skatteredovisning får dra av belopp motsvarande

den del av det ursprungliga fordringsbeloppet, som vid återtagandet

av vara på grund av bristande betalning kvarstår obetald. Han får även

dra av sådant ytterligare belopp, som återbetalas till köparen på grund av

alt värdet av den återtagna varan överstiger det obetalda fordringsbeloppet.

Det är sålunda klart, konstaterar utredningen, att värdet av en återtagen

vara, som sålts genom avbetalningsköp, inte är att anse som likvid i varuskattehänseende.

Utredningen anser att detsamma bör gälla för mervärdeskatten.

Förslaget om en i princip obligatorisk faktureringsskyldighet är, framhåller

utredningen, betingad av behovet av ett fullgott bokföringsmässigt

underlag för beräkning inte endast av skattepliktig omsättning utan också

av avdragsgill ingående skattebelastning. Det bör dock räcka med en i princip

obligatorisk faktureringsplikt eller dokumentationsskyldighet för avdragsgilla

transaktioner mellan skattskyldiga. Eu dokumentation i dessa

fall är nödvändig också med hänsyn till att beskattningen i fråga om kreditaffärer

anknyts till leveranstidpunkten och till vederlaget enligt den i anslutning

härtill utfärdade fakturan eller avräkningsnotan. Beträffande icke

avdragsgilla transaktioner behövs dock ingen ytterligare dokumentation än

den som förekommer i form av kassaregisterkvitton, paragonnotor o. d.

En faktureringsskyldighet i enlighet härmed ställer enligt utredningens

mening inte större krav på dokumentation än vad som redan sker av affärs
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

mässiga skäl. Möjligheten att ersätta faktura med avräkningsnota från köparen

bör dessutom på vissa områden, t. ex. för jordbrukets del, få väsentlig

praktisk betydelse. Vad som tillkommer med anledning av mervärdeskatten

gäller därför knappast faktureringsskyldigheten som sådan utan

vad fakturan skall innehålla.

Utredningen föreslår, att faktura skall innehålla uppgifter om det betingade

vederlaget, den därå belöpande skatten samt de övriga upplysningar,

som är av betydelse med avseende på skattskyldighet och avdragsrätt. Som

exempel på sådana upplysningar anges uppgifter om kundens identitet, om

transaktionens art och omfattning samt om platsen för mottagandet av varan.

Kravet på öppen skattedebitering kan emellertid inte upprätthållas i

full omfattning. Beträffande rese- och transporttjänster anser utredningen

nödvändigt att skatten får inräknas i priserna eller taxorna. Praktiska skäl

talar också för att skatten får inräknas i priserna i fråga om distribution av

gas, vatten och elkraft. Dessa undantag från öppen skattedebitering skall

dock inte medföra att rätt till avdrag för ingående skatt går förlorad. Avdragsrätten

skall dock kunna styrkas genom verifikation i form av faktura,

fraktkvitto, biljett eller annan motsvarande handling.

Det krav på innehållet i faktura eller annan därmed jämförlig handling

som uppställts kan enligt utredningen inte anses gå längre än vad som normalt

anges i faktura för varuleveranser o. d. Endast specificeringen av skattebeloppet

blir en nytillkommande uppgift och kravet härom kan knappast

bli särskilt betungande. Utredningen tillägger, att i princip samma uppgifter

skall anges på såväl av kund upprättad för säljningsnota som kreditnota

och därmed jämförlig handling.

Avslutningsvis framhåller utredningen att de föreslagna reduceringsreglerna

för skattens tillämpning på jordbruket, skogsbruket och fastighetsområdet

inte innebär några principiella avsteg från de allmänna reglerna

rörande beskattningsvärdets bestämning, skattskyldighetens inträde eller

bestämningen av skattepliktig omsättning och avdragsgill ingående skatt.

Remissyttrandena

Utredningens förslag att mervärdeskattens belopp inte skall inräknas i

beskattningsvärdet har överlag godtagits av remissinstanserna. Detsamma

gäller förslaget att skatten skall utgå på det faktiska vederlaget eller, vid

växelaffärer och motsvarande transaktioner, på det avtalade priset. Beträffande

sistnämnda regel framhåller riksskattenämnden vikten av att begreppet

avtalat pris definieras i författningen på sådant sätt att tolkningstvister

ej uppkommer. Nämnden anser, att vid betalning mot växel, särskilt skuldebrev,

kontrakt eller liknande i det avtalade priset skall inräknas avbetalningstillägg,

finansieringstillägg, ränta och andra ersättningar till säljaren,

varom parterna överenskommit vid köpets ingående. Om flera växlar eller

5 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 100

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

skuldebrev utslälls vid denna tidpunkt bör enligt nämnden totalsumman

av växelbeloppen jämte annat vederlag utgöra det avtalade priset och därmed

beskattningsvärdet. För kontroll av beskattningsvärdet bör avtal, faktura

eller annan handling lämna besked om hur detta värde beräknats.

Utredningens förslag om rätt att i fråga om avdragsgilla transaktioner

mellan skattskyldiga korrigera skatteredovisningen för rabatter lämnade i

efterhand mot att specificerad kreditnota eller annan verifikation utfärdas

har också allmänt godtagits. Sveriges köpmannaförbund vänder sig dock

mot kravet på dokumentation. Återbäring, rabatt eller bonus lämnas som

regel med viss fastställd procent. Det bör därför i varje fall i detaljhandeln

vara tillräckligt att det sålunda fastställda rabattbeloppet anges även om

mottagaren skulle vara skattskyldig. Det är enligt förbundet angeläget, att

detaljhandelsföretagen slipper att avgöra, om de har med en konsument eller

en skattskyldig att göra. Enligt förbundets mening är utredningens förslag

ägnat att komplicera bokföringen.

Utredningens förslag att någon justering i efterhand för s. k. villkorliga

rabatter inte skall göras i fråga om transaktioner mellan skattskyldiga hai

inte föranlett några erinringar vid remissbehandlingen.

Utredningens förslag, att skattskyldighet till mervärdeskatt generellt inträder

när skattepliktig leverans eller prestation fullgjorts, har rönt gensaga

från en del remissinstanser. Man menar att förslaget medför betydande

likviditetspåfrestningar och ökat kapitalbehov för skattskyldiga med mera

omfattande kreditförsäljningar, t. ex. för grossistföretagen. Den föreslagna

förlängning av respittiden för skattens redovisning uppväger inte dessa

nackdelar. Ett flertal remissinstanser förordar därför att skattskyldig i likhet

med vad som gäller för den allmänna varuskatten skall ha valrätt mellan

kontantmässig och bokföringsmässig redovisning. Denna uppfattning

hävdas av bl. a. näringslivets skattedelegation, Sveriges köpmannaförbund,

SHIO, Svenska lasttrafikbilägareförbundet, Svenska omnibusägareförbundet,

Svenska taxiförbundet och en del länsstyrelser. Länsstyrelsen i Älvsborgs

län går ett steg längre och föreslår att redovisning av mervärdeskatt

endast skall ske enligt kontantprincipen.

Vad utredningen anfört om inräknande i beskattningsvärdet av avgift för

inkassering av efterkravsbelopp har i allmänhet godtagits av remissinstanserna.

Poststyrelsen framhåller dock att mervärdeskatt enligt förslaget skulle

utgå på postförskottsavgifter för paket men inte för brevförsändelser.

Samma olikhet uppkommer för andra tilläggsavgifter, som utgår på både

paket och brevförsändelser. Styrelsen anser dock att ett undantag från beskattning

för tilläggsavgifterna skulle vålla stora praktiska olägenheter och

föreslår därför generell skatteplikt för alla tilläggsavgifter i inrikes paketbefordran.

SJ däremot anser det principiellt oriktigt att beskatta ersättningar

för inkasso i samband med varutransporter, om inte skatt skall utgå

på inkassoföretagens verksamhet.

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

Statens vattenfallsverk efterlyser klarare bestämmelser beträffande mervärdeskattens

tillämpning på s. k. frikraft.

Som tidigare nämnts har utredningens förslag beträffande behandlingen

av begagnade varor föranlett vissa erinringar. Särskild uppmärksamhet har

därvid ägnats förslaget att reducera beskattningen av begagnade personbilar

genom en speciell avdragsrätt.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller, att det allmänt sett är förenat

med stora svårigheter att kontrollera redovisningen av bytesaffärer inom

kapitalvarumarknaden. Länsstyrelsen anser vidare att konsekvensen med

särbehandlingen av begagnade bilar borde vara en motsvarande behandling

av även andra kapitalvaror.

LO anser att beskattningen av alla begagnade konsumtionskapitalvaror

bör begränsas till mervärdena genom en avdragsrätt. Andrahandsmarknaden

kan vara av väsentligt värde från konsumentsynpunkt. Den kan emellertid

bli ersatt av uthyrningssystem, om de begagnade varorna beskattas

på nytt då de återförs till marknaden.

Länsstyrelsen i Örebro län tillstyrker förslaget om en beskattning av begagnade

bilar men avvisar förslaget att begränsa den till mervärdet genom

en speciell avdragsrätt. Denna lösning betyder en favorisering av bilhandeln

i jämförelse med andra kapitalvarubranscher, för vilka inbytestransaktioner

kan förväntas bli allt vanligare. Länsstyrelsen är inte heller övertygad

om att förslaget är av betydelse för marknadsförhållandena. Den

reguljära bilhandeln har möjlighet att lämna kredit och har därmed ett

sådant övertag gentemot annan bilhandel, att skatten som regel inte har

någon betydelse i konkurrenshänseende. Härutöver framhåller länsstyrelsen

alt förslaget medför särskilda kontrollproblem.

Riksskattenämnden lämnar förslaget om en särbehandling av de begagnade

bilarna utan erinran. I säruttalanden till nämndens yttrande avstyrks

dock förslaget under åberopande av liknande synpunkter som nyss

anförts.

Svenska företagares riksförbund föreslår som ett alternativ till förslaget

att undantaget skall kvarstå. Slutligen är också att nämna, att Motorbranschens

riksförbund föreslår undantag från skatteplikt för begagnade

lantbruksmaskiner.

Utredningens förslag att skatten vid utbyte av bilmotor och andra liknande

transaktioner, där en vara av samma slag lämnas i stället för den

mottagna varan, godtas allmänt av remissinstanserna. Detsamma gäller förslaget

beträffande skattens tillämpning vid återtagande av vara i anledning

av bristande betalning.

Även förslaget om fakturering och öppen skattedebitering vid avdragsgilla

transaktioner mellan skattskyldiga biträds av remissinstanserna. Sålunda

understryker RF bl. a., att reglerna härom har väsentlig betydelse

för skattekontrollen. Som reglerna utformats utgör de inte heller något hin
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

der för en anpassning av skatteredovisningen till moderna bokföringsmetoder

eller för praktiska lösningar. Enligt förbundet skulle det dock vara

av värde att kunna medge dispens från öppen skattedebitering om man

därmed skulle vinna betydande praktiska fördelar utan avkall på dokumentationsplilcten.

LO understryker också betydelsen för skattekontrollen

av den föreslagna obligatoriska faktureringsskyldigheten.

Riksskattenämnden framhåller, att de kvitton, som f. n. lämnas vid köp

hos s. k. cash and carryföretag, inte tillgodoser kravet på identifikationsuppgifter.

Nämnden anser vidare, att föreskrifter bör finnas om skyldighet

för detaljister och motsvarande att, om köparen begär detta, lämna specificerad

faktura med skattens belopp angivet.

Departementschefen

Jämfört med vad som gäller för den allmänna varuskatten i dessa delar

innebär utredningens förslag väsentliga ändringar på vissa punkter. Således

föreslås att beskattningsvärdet skall utgöras av vederlaget exklusive

skatt och inte som nu inklusive skatt. Till detta har fogats ett i princip

obligatoriskt krav på faktura eller annan jämförlig handling med öppen

debitering av skatten för avdragsberättigande transaktioner mellan skattskyldiga.

Härav följer att skattepliktig omsättning vid redovisning av skatten

skall tas upp till värde exklusive skatt. Motiven för dessa regler är att

skapa bästa garantier för att kumulativa skatteeffekter inte skall uppkomma

genom den fördelade skatteuppbörden och att få erforderligt bokföringsmässigt

underlag för rätten till avdrag för ingående skatt och kontrollen

av yrkade avdrag. Kvar står emellertid, att även mervärdeskatten

knyts an till det faktiska eller avtalade vederlaget. Det föreslås också möjlighet

till korrigering av skatteredovisningen för rabatter och andra prisjusteringar

i efterhand under förutsättning att kreditnota utfärdas. Korrigering

för s. k. villkorlig rabatt skall dock inte ske. Vid växelaffärer skall

ej heller justeringar ske för diskonton och annat som kan påverka det faktiska

vederlaget i förhållande till utfärdad faktura eller motsvarande handling.

Förslaget innebär vidare, att i princip all ersättning, som skattskyldig

betingar sig för skattepliktig leverans eller prestation, skall inräknas i beskattningsvärdet.

Detta gäller inte endast avbetalningstillägg, fraktersättning

och liknande utan även efterkravsavgift, inkassoavgift, rese- och traktamentsersättning

m. m. Vid betalning helt eller delvis i natura skall beskattningsvärdet

utgöras av det tillhandahållna objektets värde. Vid s. k. inbytestransaktioner

innebär detta att värdet av den mottagna varan jämte tillkommande

kontantlikvid skall utgöra beskattningsvärde. I princip skall

samma regler gälla för nya och begagnade varor. Vissa undantagsbestämmelser

föreslås dock. Sålunda skall beskattningsvärdet utgöras enbart av

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

133

den kontanta likviden vid transaktion, som går ut på att en renoverad vara

lämnas i stället för en inlämnad renoveringsbar vara av samma slag. Typexempel

på sådan transaktion är byte av bilmotor. Vidare föreslås en speciell

avdragsrätt i fråga om inbytestransaktioner som avser begagnade personbilar.

Syftet härmed är att begränsa beskattningen till enbart mervärdet

på sådan transaktion. Marknadsförhållandena inom bilbranschen har motiverat

denna särregel för handeln med begagnade bilar.

I sammanhanget kan även erinras om att utredningen föreslår att den

reduceringsregel som i varuskattehänseende gäller för serveringsrörelser

slopas men också att reduceringsregler av samma typ skall tillämpas för

byggnadsentreprenader och andra prestationer avseende fastighet.

Härutöver föreslår utredningen, att redovisningen av mervärdeskatt skall

ske enligt bokföringsmässiga grunder på grundval av fakturerad skattepliktig

omsättning. Detta innebär, att skattskyldigheten inträder när skattepliktig

transaktion sker enligt bokföringen, dvs. när faktura utfärdas vid

kreditaffär och när likviden erhålls vid kontantaffär. I överensstämmelse

härmed föreslås, att även rätten till avdrag för ingående skatt inträder enligt

bokföringsmässiga grunder. Vid inköp på kredit skall således redan

inköpsfakturan grunda avdragsrätt.

Någon annan redovisningsform föreslås inte. Utredningsförslaget innehåller

ingen motsvarighet till den metod för skatteredovisning enligt kontantmässiga

grunder, som är huvudregel för den allmänna varuskatten.

Utredningen anser dessutom onödigt att till mervärdeskatten överföra den

s. k. indirekta redovisningsmetoden liksom möjligheten att tillämpa s. k.

nettometod.

Förslaget om enbart bokföringsmässig redovisning har föranlett utredningen

att föreslå en förlängning av respittiden för skatteredovisningens

fullgörande från f. n. 18 dagar till 35 dagar, dvs. till den 5 i andra månaden

efter utgången av varje redovisningsperiod.

Vid remissbehandlingen har förslaget i dessa delar allmänt biträtts. Det

är i huvudsak endast två punkter i förslaget som stött på erinringar. Den

ena gäller redovisningsreglernas utformning. Mot den bokföringsmässiga

redovisningen invänds att den medför likviditetspåfrestningar och ökat kapitalbehov.

Detta gäller inte endast under ingångsskedet. Det föreslås därför,

att den valmöjlighet mellan redovisning enligt kontantmetod och enligt

bokföringsmässiga grunder som finns för den allmänna varuskatten

bör överföras på mervärdeskatten. Vidare ställer sig vissa remissinstanser

tveksamma till särbehandlingen av de begagnade personbilarna. Härvidlag

förekommer dock också förslag, att en enbart till mervärdet begränsad beskattning

bör gälla för all yrkesmässig försäljning av begagnade konsumtionskapitalvaror.

I

I andra sammanhang har jag framhållit värdet av att mervärdeskatten i

väsentliga delar kan utformas enligt regler som redan gäller för den all
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Majrts proposition nr 100 år 1968

männa varuskatten. För denna utgörs beskattningsvärdet vid omsättning

inom landet av vederlaget eller saluvärdet inklusive skatt. Vid import ingår

också skattens belopp i beskattningsvärdet. Utredningen föreslår, att beskattningsvärdet

i mervärdeskattesystemet skall gälla exklusive skatt och

har anfört olika skäl för denna ändring. Jag är emellertid inte övertygad

om, att mervärdeskatten på denna punkt kräver någon ändring av varuskattens

regler. Även enligt utredningens förslag skall skattskyldiga i sista

ledet kunna inräkna skatten dold i priserna och får därmed en omsättning

vari skatten ingår. För de många skattskyldiga i detta led skulle det därför

vara till fördel om de regler man redan vant sig vid blir tillämpliga även

på mervärdeskatten. Jag är inte heller övertygad om att ett beskattningsvärde

exklusive skatt skapar bättre garantier för att mervärdeskattesystemet

inte medför kumulativa skatteverkningar. Om man följer utredningens

förslag om en i princip obligatorisk faktureringsskyldighet med öppen

skattedebitering för avdragsgilla transaktioner mellan skattskyldiga bör

verkningarna bli desamma även om beskattningsvärdet gäller inklusive

skatt.

Jag föreslår därför att beskattningsvärdet bestäms på detta sätt även

i mervärdeskattesystemet. I övrigt biträder jag utredningens förslag på

denna punkt. Bl. a. finner jag det naturligt att beskattningsvärdet vid betalning

mot växel skall utgöras av det enligt kontrakt eller faktura avtalade

priset. Ingår däri särskilda pristillägg bör dessa inräknas i beskattningsvärdet,

oavsett vilken benämning de har. Avbetalningstillägg, ränta, finansieringstillägg

och annat dylikt tillägg bör sålunda utan undantag hänföras

till beskattningsvärdet. Vad därefter kan påverka den faktiska likviden vid

omsättning eller lösen av växel bör däremot inte inverka på beskattningen.

Efter samma grunder bör beskattningsvärdet bestämmas vid diskontering

av kontrakt och liknande transaktioner.

Vid vederlaget inklusive skatt som beskattningsvärde i mervärdeskattesystemet

blir skattesatsen densamma som för den allmänna varuskatten,

dvs. 10 %. Denna skattesats motsvarar vid öppen skattedebitering på pris

före skatt ett skattepålägg av 11,11 %. Vid öppen skattedebitering i fall då

60-procentsregeln gäller blir skattepålägget 6,38 % och då 20-procentsregeln

gäller 2,04 %. Vid import av vara, för vilken 60-procentsregeln äger tillämpning,

blir skatten 6 % av beskattningsvärdet eller 6,38 % på detta värde

exklusive skatt. För att nå en enhetlig beskattning av importen bör även de

nämnda procenttalen 11,11 och 6,38 anges i förordningen.

Den nu nämnda 60-procentsregeln skall enligt vad jag tidigare föreslagit

tillämpas på serverings- och hotelltjänster, på byggnader och monteringsfärdiga

hus samt på fastighetsarbeten. För vissa anläggningsarbeten blir

20-procentsregeln tillämplig. Dessa reduceringsregler innebär inget principiellt

avsteg från en till de faktiska vederlagen anknuten beskattning. Utredningen

föreslår emellertid, att en till mervärdet begränsad beskattning

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

skall gälla för handeln med begagnade personbilar och andra begagnade

s. k. accisbelagda bilar.

Jag delar utredningens uppfattning att marknadsförhållandena motiverar

ett hänsynstagande till den reguljära bilhandelns intressen. Liksom vissa

remissinstanser ställer jag mig emellertid tveksam till lösningen att införa

en närmast fiktiv avdragsrätt, anknuten till värdena på inbytta begagnade

personbilar. En sådan ordning kan förväntas medföra olägenheter både i

redovisnings- och kontrollhänseende. Jag föreslår därför i stället att en begränsning

av beskattningen av begagnade personbilar sker genom en reduceringsregel

och en lämplig avvägning anser jag vara, att den föreslagna

60-procentsregeln görs tillämplig även på omsättning av begagnade personbilar.

Någon motsvarande reducering av skatten på handel med andra begagnade

konsumtionskapitalvaror är enligt min mening inte påkallad. Dock anser

jag liksom utredningen att bl. a. tekniska skäl talar för att skatten på

byte av renoveringsbar bilmotor och annan liknande bytestransaktion begränsas

till det kontanta vederlaget.

I varuskattehänseende gäller som huvudregel att skattskyldighet inträder

när betalning erlagts för skattepliktigt tillhandahållande och när skattepliktigt

varuuttag sker. Härav följer att skatt skall redovisas enligt den

s. k. kontantmetoden. Detta innebär att någon inbetalning till staten inte

behöver ske förrän skatten erlagts till den skattskyldige. Det finns emellertid

också möjlighet för skattskyldig som så önskar att redovisa skatt på

grundval av faktureringen och för den som väljer denna redovisningsmetod

inträder skattskyldigheten när fordran uppkommer. Skatt kan i dessa fal!

få erläggas till staten innan beloppet influtit. Härjämte kan skatt få redovisas

enligt s. k. indirekt metod och s. k. nettometod.

Liksom utredningen anser jag, att det inte finns något behov av sistnämnda

redovisningsmetoder i mervärdeskattesystemet. Jag har också förståelse

för utredningens förslag att endast en redovisningsmetod skall gälla

för mervärdeskatten och att utredningen därvid valt den bokföringsmässiga

metoden. Denna ordning ger onekligen betydande praktiska fördelar. Man

har emellertid invänt, att förslaget leder till likviditetsproblem och därför

ställer krav på ökat kapital. Detta är nackdelar, som enligt min mening får

beaktas. De skulle undvikas om man i stället valde enbart kontantmetoden

för redovisningen av mervärdeskatt, eftersom ingen skatt då behöver inlevereras

förrän betalningen influtit. Kontantmetoden kan dock innebära praktiska

olägenheter för vissa skattskyldiga. En bokföringsmässig skatteredovisning

kan därför ha sin betydelse även om man därmed får förskottera

skatt till staten. Jag har därför kommit till den uppfattningen att både den

kontantmässiga och den bokföringsmässiga metoden för skatteredovisning

bör kunna tillämpas för mervärdeskatten. Liksom i varuskattehänseende

bör kontantmetoden vara huvudregel. Även på denna punkt föreslår jag så
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

ledes att den allmänna varuskattens regler överförs på mervärdeskatten.

Med denna utformning anser jag emellertid också att respittiden för redovisning

av mervärdeskatt kan vara densamma som nu för den allmänna

varuskatten. Jag föreslår sålunda att skatten skall redovisas senast den 18

i månaden närmast efter varje redovisningsperiods utgång.

Tidigare har jag föreslagit, att redovisningsperioden i normalfallet skall

omfatta två månader i enlighet med vad som gäller för den allmänna varuskatten.

För mindre verksamheter skall dock redovisningsperioden kunna

fastställas till fyra, sex eller tolv månader. I olika sammanhang har anmärkts

att uppbörden av olika skatter och avgifter är fördelad över året på

ett sätt, som medför temporära svåra belastningar för bankerna och företagen.

Genom en annan periodicering av dessa uppbörder skulle, menar

man, en jämnare likviditetsbelastning kunna vinnas. Detta är synpunkter

som förtjänar beaktande. Genom att, som jag föreslår i det följande, någon

taxering till mervärdeskatt inte skall ske, finns det enligt min mening också

möjlighet att placera in uppbörden av mervärdeskatt så, att man undgår

vissa toppbelastningar i likviditetshänseende. Jag föreslår av detta skäl att

ordinarie redovisningsperioder för mervärdeskatt skall vara februari—mars,

april—maj, juni—juli osv. Fyramånadersredovisning bör i enlighet härmed

omfatta februari—maj, juni—september osv. För redovisning av skatt per

halvår och helår talar dock skäl för att anknyta redovisningsperioderna till

halvt respektive helt kalenderår med uppbörden förlagd till de ordinarie

uppbördsterminerna. För skattskyldiga, som medges redovisning per halvår

eller helår, innebär detta viss favorisering genom att respittiden förlängs

med en månad. Man vinner emellertid att hela mervärdeskatteuppbörden

skulle ske under kalendermånader med jämnt ordningstal (februari, april,

juni osv.) och inte under udda månader, då även annan uppbörd av betydande

skatte- och avgiftsbelopp sker.

Avsikten är att mervärdeskatten skall införas fr. o. m. den 1 januari 1969.

Med den föreslagna placeringen i tiden av redovisningsperioderna bör första

redovisningen av mervärdeskatt omfatta månaderna januari—mars 1969 för

skattskyldig, för vilken huvudregeln om redovisning för perioder om två

månader skall gälla. För skattskyldig, som fått tillstånd att redovisa skatt

för period om fyra månader, bör första redovisningen omfatta månaderna

januari—maj 1969. Första uppbörden av mervärdeskatt kommer därmed

att ske i april 1969.

På övriga inte särskilt behandlade punkter i detta avsnitt följer jag de av

utredningen föreslagna reglerna.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

137

Avdragsrätten

Utredningen

I ett mervärdeskattesystem är, framhåller utredningen, avdragsrätten för

ingående skatt av fundamental betydelse för att undanröja en annars väsentlig

och därtill ojämn kumulativ skatteverkan. Då avdragsrätten dessutom

berör samtliga skattskyldiga är det viktigt att den utformas på ett

enkelt sätt. Samtidigt måste tillses att det finns ett underlag, på vilket avdragsrätten

kan grundas och kontrolleras. I detta syfte har, som redan

nämnts, utredningen föreslagit att faktura eller annan motsvarande handling

med öppen debitering av skatten skall utfärdas för avdragsgilla transaktioner

mellan skattskyldiga. Av praktiska skäl föreslås dock att öppen

skattedebitering ej skall behöva ske på verifikation, som avser transporteller

resetjänst eller tillhandahållande av vatten, gas eller elkraft. Detta

undantag skall dock inte begränsa rätten till avdrag för ingående skatt.

Utredningen anser inte heller att detta undantag behöver medföra några

större komplikationer i avdragshänseende. Kunden måste dock själv beräkna

det avdragsgilla beloppets storlek och får då beakta, att beräkningen

sker enligt en mot skattesatsen svarande omräkningskoefficient på priset

inklusive skatt. I andra fall av avdragsgilla transaktioner kan man utgå

från en skattedebitering och denna bör enligt utredningen också grunda

avdragsrätt utan någon undersökning om säljarens status i mervärdeskattehänseende.

Beträffande avdragsrättens materiella utformning är det enligt utredningen

uppenbart, att rätt till avdrag inte kan avse annat än ingående skatt

för skattepliktig verksamhet. I annan verksamhet blir den ingående skatten

en faktisk belastning eller kostnad. År verksamhet skattepliktig endast till

viss del gäller avdragsrätten endast denna del. I sådant fall får avdragsgill

ingående skatt beräknas enligt uppdelning efter skälig grund. Utredningen

pekar här på möjligheten för riksskattenämnden att fastställa schabloner

för sådan uppdelning eller att anvisa efter vilka grunder fördelningen bör

ske.

I fråga om anskaffningar som är att hänföra till eller likställa med konsumtion

skiljer utredningen på två fall. Det ena gäller anskaffning för

uppenbart konsumtionsändamål. Sådan anskaffning medför ingen avdragsrätt.

Det andra gäller anskaffning som primärt avsett skattepliktig verksamhet

men sedan helt eller delvis disponerats för konsumtionsändamål.

I detta fall föreligger avdragsrätt vid anskaffningen och ianspråktagandet

för konsumtion får redovisas som skattepliktigt uttag.

Det kan, fortsätter utredningen, givetvis diskuteras vad som i mervärdeskattehänseende

bör betraktas som inte avdragsgill konsumtion. Utred5f

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 100

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

ningen anser för egen del, att vad som är avdragsgillt direkt eller i form

av avskrivning vid inkomsttaxeringen i princip bör vara avdragsgillt även

i mervärdeskattehänseende. Från denna utgångspunkt föreslås, att undantag

från avdragsrätt skall gälla för ingående skatt på inköp och motsvarande

för stadigvarande bostad åt skattskyldig och anställd personal. Annan

ingående skatt skall enligt förslaget vara avdragsgill, även om den kan

anses avse konsumtion. Härav följer bl. a., att avdragsrätt föreslås för ingående

skatt på representationskostnader. Utredningen tillägger, att värdet

av fri kost åt personal i serveringsrörelse skall upptas som skattepliktig

omsättning i rörelsen liksom kost, som annan skattskyldig tillhandahåller

personal mot särskild avgift.

I fråga om bil i rörelse, som även nyttjas privat, kompliceras bestämningen

av avdragsrätten av att det inte är möjligt, att redan vid inköpet av

fordonet göra en realistisk bedömning av det privata nyttjandet av bilen

i framtiden. Det är också ogörligt att beräkna skälig avdragsrätt i fråga om

drivmedelsförbrukning för samt reparation och underhåll av sådant fordon.

Avdragsfrågan måste därför lösas schablonmässigt och utredningen föreslår

avdragsrätt i fråga om anskaffningar av personbilar och andra s. k.

accisbelagda motorfordon endast vid anskaffning för användning i yrkesmässig

trafik. Å andra sidan förordar utredningen en obeskuren avdragsrätt

för ingående skatt på drift och underhåll av sådan bil, dvs. även för vad

som är att hänföra till privat bruk.

I fråga om avdragsrättens utnyttjande i tiden anser utredningen att rätt

till avdrag med eu gång för hela den på varje redovisningsperiod belöpande

avdragsgilla ingående skatten har avgörande fördelar från såväl tillämpnings-

som kontrollsynpunkt. I enlighet härmed föreslås att skattskyldig

i deklaration får dra av all ingående avdragsgill skatt, som är hänförlig till

den period deklarationen avser. Härvid gäller för avdragsrätten samma

regler som för redovisningen av den utgående skatten på omsättningen.

I deklaration får därför enligt förslaget avdrag göras för ingående skatt

som bokförts under perioden oavsett om skatten betalts eller ej. Detta gäller

även avdrag, som yrkas av skattskyldig utan skattepliktig omsättning,

t. ex. skattskyldig med enbart exportförsäljning.

Utvisar deklaration att den ingående avdragsgilla skatten överstiger den

utgående skatten på omsättningen skall den skattskyldige vara berättigad

till restitution. Det är också enligt utredningen av värde att en fullständig

avlyftning kan ske snabbt. Det föreslagna redovisningssystemet tillgodoser

också detta krav. Vid redovisning för perioder om två månader torde nämligen

yrkade avdrag i betydande omfattning komma att avse skatt som ännu

inte betalts till leverantörerna. Utredningen framhåller dessutom, att skattskyldig

kan avlämna sin deklaration omedelbart efter redovisningsperiodens

utgång och på så sätt få sina restitutionsanspråk snabbare behandlade.

Restitutionsinstitutet utgör dock, tillägger utredningen, en väsentlig ad
-

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

139

ministrativ belastning. Utredningen föreslår därför att restitution av överskjutande

ingående skatt skall ske först när beloppet därav enligt deklaration

uppgår till 1 000 kr. När beloppet är mindre skall det överföras och

avräknas i nästpåföljande deklaration. Restitution av mindre belopp än

1 000 kr. skall dock kunna medges om särskilda skäl motiverar detta, t. ex.

för avlyftning av överskjutande ingående skatt då skattepliktig verksamhet

upphör.

Utredningen behandlar slutligen frågan om rätt till avdrag för ingående

skatt, som hänför sig till anskaffningar m. m. under ett uppbyggnadsskede

innan den egentliga verksamheten kommit i gång. Sådana fall skall enligt

förslaget i avdragshänseende vara likställda med fall där verksamheten

kommit i gång. Registrering som skattskyldig skall därför kunna ske vid

uppbyggnadsskedets ingång. Därmed blir den registrerade underkastad

deklarationsskyldighet även under detta skede trots att någon omsättning

då inte förekommer och på så sätt kan avdragsrätten utnyttjas och restitution

ske lika snabbt som för andra skattskyldiga.

Remissyttrandena

De föreslagna reglerna om avdragsrätten har allmänt godtagits vid remissbehandlingen.

Endast på vissa punkter framförs erinringar eller synpunkter

på förslaget.

Sålunda framhåller kammarrätten, att det inte klart framgår av förslaget

om samma regler skall gälla för avdragsrätten vid mervärdeskatten som

vid inkomsttaxeringen. Avses en sådan avdragsrätt kan man räkna med åtskilliga

fall, där mervärdeskatten i efterhand måste justeras, något som av

administrativa skäl bör undvikas. Kammarrätten ifrågasätter också om inte

avdrag för ingående skatt på representation bör vägras för att därmed få

bättre överensstämmelse med vad som ansetts böra gälla vid inkomsttaxeringen.

Vidare ställer sig kammarrätten tveksam till en obeskuren avdragsrätt

för ingående skatt på drift och underhåll av accisbelagda bilar. Kammarrätten

anser, att den föreslagna regeln i sådana fall där det privata

bruket är dominerande kan te sig stötande och ifrågasätter om enkelheten

i utredningens förslag uppväger denna nackdel.

Riksskattenämnden menar att avdragsrätten för skatt på representationskostnader

bör begränsas till att avse kostnader, som är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.

Vissa remissinstanser anser begränsningen av avdragsrätten

vid anskaffande av accisbelagda bilar till endast bilar i yrkesmässig

trafik för snäv. Avdragsrätt bör även föreligga vid inköp av accisbelagda

bilar som används i annan rörelse. Beskattning av ett förmånsvärde som

avser privat användning av bil föreslås som en alternativ lösning av bl. a.

länsstyrelsen i Kopparbergs län, Svenska företagares riksförbund, Sveriges

grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Svenska lokaltrafikföreningen

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

och Skånes handelskammare. Statens vattenfallsverk framhåller att om avdragsrätt

inte generellt kan medges för statens inköp av personbilar borde

Kungl. Maj :t ha möjlighet att medge undantag.

Även de föreslagna restitutionsreglerna godtas allmänt av remissinstanserna.

Näringslivets skattedelegation understryker betydelsen av en snabb

behandling av restitutionsfallen och anser att restitution bör kunna ske inom

10 dagar efter det deklarationen inkommit till länsstyrelsen. Delegationen

föreslår vidare ett system med preliminära beslut om restitutionsbelopp

under kommande år för skattskyldiga, som normalt alltid kommer att ha

anspråk på restitution. Systemet skulle innebära, att en särskild deklaration

skulle avges efter varje års slut och på grundval av denna skulle preliminära

restitutionsbelopp fastställas för det kommande året. Definitiv avräkning

skulle därefter kunna ske årsvis eller periodvis efter granskning.

Sveriges grossistförbund föreslår, att skattskyldiga med återkommande restitutionsanspråk

bör få avge deklaration per månad eller ännu kortare period

i enlighet med vad som gäller för den danska mervärdeskatten.

Departementschefen

Avdragsrätten för ingående skatt är, som utredningen framhållit, en mycket

väsentlig komponent i mervärdeskattesystemet. Genom denna elimineras

dubbelbeskattningseffekter och med en i princip generell avdragsrätt kan

man också ställa kravet på näringslivet att övergången till mervärdeskatt

inte skall föranleda några prishöjningar av skatteskäl.

Jag delar utredningens uppfattning att avdragsrätten skall vara generell

och att den ingående skatten får avlyftas i sin helhet i takt med redovisningen

av skatten på omsättningen, dvs. i den takt som följer av deklarationsförfarandet.

Jag anser också, att de regler som gäller för redovisningen

av skatten på omsättningen skall gälla även för avdragsrätten. Tillämpas

således lcontantmetoden gäller denna både utgående och ingående skatt.

Renodlade exportföretag utan inhemsk skattepliktig omsättning bör kunna

få tillämpa bokföringsmässig redovisning av ingående skatt. Detsamma bör

gälla företag, som registrerats som skattskyldig redan under ett uppbyggnadsskede

och innan någon skattepliktig omsättning uppkommit.

Även i övriga delar biträder jag utredningens förslag i vad avser avdragsrättens

materiella utformning. Undantag från avdragsrätt för representation

eller begränsning av avdragsrätten härför i överensstämmelse med vad

som gäller vid inkomsttaxeringen kan givetvis diskuteras men jag anser

inte att ingående skatt på sådana kostnader bör behandlas på annat sätt

än andra kostnader i mervärdeskattesystemet. Enligt min uppfattning bör

åtgärder som riktar sig mot representation inte ske i den indirekta beskattningen

utan i den direkta, dvs. inkomstbeskattningen.

Vissa erinringar har vid remissbehandlingen riktats mot utredningens

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj;ts proposition nr 100 år 1968

förslag att från avdragsrätt helt undanta personbilar och andra s. k. accisbelagda

bilar med hänsyn till deras privata utnyttjande. Detta motväger

utredningen med en generell avdragsrätt för kostnader för drivmedel, reparation

och underhåll av sådana bilar. Det är klart att en sådan schablon

inte alltid träffar rätt, men liksom utredningen anser jag att de praktiska

synpunkterna här får fälla avgörandet. Jag föreslår därför samma lösning

som utredningen. Med hänsyn till att resetjänsterna ställs utanför mervärdeskatten

bortfaller emellertid rätten till avdrag för personbilar och andra

bilar som används för yrkesmässig persontrafik, t. ex. taxibilar. Någon motsvarighet

till de regler, som utredningen förordat i syfte att tillgodose rätten

till avdrag för sådana bilar i utredningens system föreslår jag således inte.

Jag vill dessutom endast tillägga, att avdragsrätt för ingående skatt på personbilar

och andra s. k. accisbelagda bilar givetvis gäller inte endast för den

yrkesmässiga bilhandeln utan även för företag som bedriver yrkesmässig

biluthyrning. Sådan uthyrning bör enligt min mening vara skattepliktig

oavsett under vilka former den sker.

Beska ttningsförfarandel

Utredningen

Liksom skatteberedningen finner utredningen att beskattningsförfarandet

för den allmänna varuskatten kan överföras på mervärdeskatten. Övergången

till en mervärdeskatt ger i och för sig inte anledning att frångå

principen om att mervärdeskatten vid import tas ut av tullverket i samband

med införseln i den ordning som gäller för tull och att skatten i fråga om

omsättning inom landet redovisas och erläggs löpande på grundval av ett

särskilt deklarationsförfarande. Med hänsyn till att de skattskyldiga till

allmän varuskatt normalt blir skattskyldiga även till mervärdeskatt bör

det dessutom enligt utredningen vara till fördel om det nu gällande förfarandet

bibehålls i möjlig mån.

Den betydande ökningen av antalet skattskyldiga som övergången till

mervärdeskatt medför har emellertid föranlett utredningen att ingående

undersöka möjligheterna att åstadkomma ett beskattningsförfarande som

är enkelt för de skattskyldiga och som därtill underlättar kontrollen och

administrationen av skatten.

Åtskilliga frågor som sammanhänger med förfarandet har redan behandlats

i samband med utformningen av de materiella reglerna. Som framgått

därav överensstämmer utredningens förslag beträffande förfarandet i väsentliga

delar med vad som gäller för den allmänna varuskatten. Sålunda skall

importbeskattningen handhas av tullverket medan länsstyrelserna skall vara

beskattningsmyndighet för skattens tillämpning inom landet. Riksskatte
-

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

nämnden skall ha samma uppgifter i fråga om mervärdeskatten som den

redan liar beträffande den allmänna varuskatten.

I fråga om skattepliktig import, dvs. import av skattepliktig vara av annan

än skattskyldig, skall skatten tas ut av tullverket i samband med varuinförseln

i den ordning som gäller för tull. Vid omsättning inom landet skall

skatten redovisas och erläggas till länsstyrelsen i den skattskyldiges hemortslän

på grundval av deklaration för bestämda, löpande redovisningsperioder.

Redovisningspliktig skattskyldig skall därför vara registrerad hos

länsstyrelsen i heinortslänet. I dessa delar innebär förslaget i princip ingen

ändring i jämförelse med vad som redan gäller för den allmänna varuskatten.

Utredningen tar emellertid upp frågan om förfarandet för den allmänna

varuskattens tillämpning på omsättning inom landet även i övriga delar

lämpligen bör överföras på mervärdeskatten. Detta sker mot bakgrunden

av att detta förfarande bygger på en löpande redovisning av preliminär skatt

som kombinerats med en årlig taxering till allmän varuskatt. Vid taxeringen

fastställs den skattepliktiga omsättningen för hela det förflutna beskattningsåret

(räkenskapsåret). På grundval härav sker sedan debitering av

slutlig skatt och resultatet delges den skattskyldige i särskild debetsedel

för slutlig allmän varuskatt.

Den fråga utredningen ställt sig är i första hand om även taxeringsförfarandet

bör överföras på mervärdeskatten. I varuskattehänseende sker taxeringen

samtidigt med inkomsttaxeringen. Samma taxeringsnämnd har hand

om båda taxeringarna. Dessa sker på grundval av den skattskyldiges iukomstskattedeklaration

och hans avgivna varuskattedeklerationer för samma

beskattningsår. Därmed föreligger också möjlighet till avstämningar i

samband med taxeringarna.

Utredningen konstaterar att taxeringsnämndens arbete med den allmänna

varuskatten väsentligen går ut på en jämförelse av skattepliktig och inte

skattepliktig omsättning enligt den skattskyldiges varuskattedeklarationer

under räkenskapsåret med omsättningen enligt inkomstdeklarationerna.

Detta arbete kan i och för sig inte anses särskilt betungande men tar dock

tid i anspråk. Flertalet skattskyldiga till allmän varuskatt är numera medvetna

om att denna typ av kontroll förekommer och tillser att redovisade

omsättningsbelopp inte avviker sinsemellan. Värdet av kontrollen kan därför

ifrågasättas. Den egentliga kontrollen av de skattskyldigas redovisning

till allmän varuskatt sker, framhåller utredningen, inte inom taxeringsnämnderna

utan inom länsstyrelsernas varuskattekontor och vid revision

hos de skattskyldiga.

Utredningen förutsätter att kontrollen av mervärdeskatten skulle gestalta

sig på liknande sätt. Taxeringsnämndernas verksamhet som kontrollmyndighet

skulle sålunda ta sig uttryck i en avstämning, där en sådan är möjlig

med hänsyn till mervärdeskattens konstruktion, av redovisade omsätt
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

ningsbelopp i mervärdeskattedeklarationerna och inkomstskattedeklarationerna.

Den egentliga kontrollen kommer därför även beträffande mervärdeskatten

att i första hand ligga hos den avdelning inom länsstyrelsen som

i det nya systemet ersätter det nuvarande varuskattekontoret.

Att under sådana förhållanden behålla det taxeringsförfarande som nu

tillämpas i fråga om den allmänna varuskatten även för mervärdeskatten,

är enligt utredningens mening inte ändamålsenligt. En annan lösning bör

väljas. Utredningen förordar ett system där taxeringsförfarandet slopats.

Överlåtes handhavandet av mervärdeskatten helt på länsstyrelserna bortfaller,

fortsätter utredningen, även arbetet med längdföring och vad därmed

sammanhänger. Vidare bortfaller allt arbete i övrigt som har samband med

den slutliga taxeringen, såsom avräkningen mellan slutlig och preliminär

skatt samt kontrollen härav, upprättandet av debetsedlar för slutlig skatt

samt utskrift och utsändning av inbetalningskort för kvarstående skatt och

utbetalningskort för överskjutande skatt. Man slipper vidare arbetet med

omföringar av skattebelopp mellan olika uppbördsår, som nu måste äga

rum för det stora antalet skattskyldiga med s. k. brutet räkenskapsår. Detta

innebär eu avsevärd lindring i arbetet för såväl länsstyrelserna som postgirokontoret.

Utredningen erinrar även om att något taxeringsförfarande

inte förekommer beträffande andra indirekta skatter än den allmänna varuskatten.

I stället regleras beskattningsförfarandet i fråga om dessa skatter

i förordningen den 3 april 1959 (nr 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

Utredningen anser att förfarandet för mervärdeskatten

bör utformas i nära anslutning till bestämmelserna i denna förordning. Förslaget

är därför utformat utan någon motsvarighet till det taxeringsförfarande

som gäller för den allmänna varuskatten.

Detta betyder dock inte, framhåller utredningen, att en avstämning eller

annan jämförande kontroll mellan redovisningen för mervärdebeskattningen

och för inkomstbeskattningen skall släppas helt. Ett samarbete måste

förekomma mellan de myndigheter som omhänderhar de olika skatterna.

Taxeringsnämnderna skall sålunda enligt förslaget lämna uppgifter som

är till ledning för mervärdeskattens fastställande och omvänt få sådana

uppgifter från mervärdebeskattningen som är av betydelse för inkomsttaxeringen.

Med ett sådant utbyte av informationer kan man åstadkomma

ett tillfredsställande underlag för kontrollen av de båda beskattningsformerna.

Som en följd av att taxeringsförfarandet slopas föreslår utredningen att

den löpande redovisningen av mervärdeskatt skall avse inte preliminär utan

slutlig skatt. Vid sådant förhållande krävs någon form av fastställelse av

mervärdeskatten för varje redovisningsperiod. Det kan enligt utredningen

diskuteras om sådan fastställelse bör göras av länsstyrelsen eller överlåtas

på en särskild nämnd. Utredningen pekar på att det här i första hand endast

gäller att fastställa att den skattskyldige inbetalat den skatt han haft

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

att ta ut på omsättningen efter avdrag av den skatt han fått erlägga på inköp

för verksamheten. Även om det tillkommer en bedömning av skäligheten

i fråga om värdet av egna varuuttag anser utredningen inte att det

behövs någon särskild nämnd för detta. Länsstyrelsen bör kunna besluta

i fråga om fastställande av mervärdeskatt i princip på samma sätt som

kontrollstyrelsen i fråga om punktskatterna.

Skulle taxerings-, uppbörds- och datasektionerna enligt landskontorsutredningens

förslag (SOU 1967:22) brytas ut ur länsstyrelserna och bilda

särskilda länsskatteverk kommer dock, tillägger utredningen, frågan om

en mervärdeskattenämnd i annat läge. Det kan då visa sig lämpligt att inrätta

en särskild nämnd med anknytning till länsskatteverket. Denna skulle

då överta länsstyrelsens uppgift att besluta om fastställande av mervärdeskatt.

Utredningen anser vidare att fastställelsebeslut som avser mervärdeskatt

skall gälla skatt för bestämd redovisningsperiod och därtill vara slutligt.

Någon form av sammanfattande slutligt beslut för alla perioder under ett

beskattningsår skall därför inte meddelas. Då varje deklaration skall överensstämma

med de faktiska affärstransaktionerna under redovisningsperioden

enligt bokföringen behövs enligt utredningen inte heller någon

möjlighet för den skattskyldige att lämna justeringsuppgift i efterhand för

helt räkenskapsår.

Utredningen skiljer mellan automatiskt fastställande av mervärdeskatten

och fastställande på grund av formellt beslut. Gör länsstyrelsen ingen avvikelse

från den skattskyldiges deklaration för viss redovisningsperiod och

inbetalar denne skatten i föreskriven ordning, behövs enligt förslaget inget

formellt fastställelsebeslut. Skatten betraktas som fastställd genom slutligt

beslut två år efter utgången av de kalenderår, inom vilket redovisningsperioden

faller.

Innebär deklaration som länsstyrelsen godtar att den skattskyldige har

rätt till restitution fordras enligt förslaget inte heller något formellt fasställelsebeslut

beträffande det rätta skattebeloppet. Även sådan deklaration

skall anses slutligt fastställd vid tvåårsperiodens utgång.

Sker avvikelse från deklaration eller lämnas ingen deklaration skall länsstyrelsen

enligt förslaget meddela beslut om fastställande av skatten. Utredningen

anser att beslut härom skall kunna meddelas utan föregående

skriftväxling med den skattskyldige, när avvikelsen endast gäller rättelse

av uppenbar oriktighet. I övriga fall skall den skattskyldige få tillfälle att

yttra sig över förslag till fastställelsebeslut, innan beslutet meddelas. Det

fastställda skattebeloppet skall anges i beslutet och inbetalas utan dröjsmål.

Har för mycket skatt inbetalats, skall länsstyrelsen återbetala vad som

inbetalats för mycket.

Enligt utredningsförslaget skall landskamreraren på länsstyrelsens vägnar

besluta i ärenden angående fastställande av mervärdeskatt. Utredning
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

en anser rättssäkerhetsskäl tala för att dessa beslut inte meddelas på den

avdelning inom länsstyrelsen som utrett ärendet.

Utredningen föreslår vidare att länsstyrelsen genom nytt fastställelsebeslut

skall kunna ändra eller upphäva ett tidigare meddelat fastställelsebeslut.

Syftet är att underlätta administrationen av mervärdeskatten. Enlig

utredningens mening talar praktiska skäl för att flera sådana fastställelsebeslut

bör kunna meddelas beträffande en och samma redovisningsperiod.

Först efter utgången av den tidigare nämnda gränsen om två år

måste enligt förslaget andra vägar sökas för ändring av ett meddelat fastställelsebeslut.

Förutsättning för att nytt fastställelsebeslut skall kunna meddelas är att

nya omständigheter framkommit, sedan det första beslutet meddelades.

I sak är samma situation för handen, när nya omständigheter framkommit

sedan länsstyrelsen godtagit den skattskyldiges deklaration och därför

inte behövt meddela något formellt första fastställelsebeslut. Upptäcker

den skattskyldige inom tidsgränsen i något av dessa fall att avgiven deklaration

för viss period är felaktig eller att meddelat fastställelsebeslut blivit

oriktigt, skall han kunna kräva rättelse hos länsstyrelsen. Han skall då

lämna ny deklaration för perioden. Godtages denna behöver formellt beslut

inte meddelas och deklarationen anses slutligt fastställd vid tvåårsperiodens

utgång. Godtas inte deklarationen eller lämnas ingen deklaration skall

länsstyrelsen meddela fastställelsebeslut. Är det i stället länsstyrelsen som

inom tvåårsperioden finner nya omständigheter föreligga skall den vidta de

åtgärder som behövs för rättelse. Har ett fastställelsebeslut redan meddelats

skall då nytt sådant meddelas av länsstyrelsen, om den skattskyldige

inte under utredningen inkommer med en deklaration som kan godkännas.

Efter utgången av tvåårsperioden skall ytterligare skatt kunna påföras

den skattskyldige av länsstyrelsen endast genom efterbeskattning. Förutsättningarna

för sådan beskattning överensstämmer enligt utredningsförslaget

i princip med vad som gäller för eftertaxering av inkomstskatt.

Besvär över beslut i fråga om fastställande av mervärdeskatt får enligt utredningens

förslag anföras hos kammarrätten och vidare hos regerinssrätten.

I den mån fastställelsebeslutet och taxeringen till inkomstskatt gäller

samma fråga, t. ex. värdering av egna uttag och skönsmässig uppskattning

av omsättningen, bör besvär över fastställelsebeslutet och över inkomsttaxeringen

prövas samtidigt. Någon uttrycklig föreskrift härom föreslås

dock inte. De skönsmässiga bedömningar som görs vid inkomsttaxeringen

och vid fastställande av mervärdeskatt har enligt utredningens mening

i regel inte ett så direkt samband att en ändring i inkomsttaxeringen också

skall medföra en ändring i fråga om mervärdeskatt. Sålunda står, framhåller

utredningen, mervärdeskatten inte i något direkt förhållande till den

nettointäkt som uppskattas vid en skönsmässig taxering. Förslaget innehåller

inte någon fullföljdsbegränsning för talan hos Kungl. Maj :t.

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

Vidare föreslås att restavgift skall utgå när mervärdeskatt inte till fullo

erlagts inom föreskriven tid. Restavgift skall även utgå på skillnaden mellan

erlagd mervärdeskatt och den ytterligare mervärdeskatt som påföres

den skattskyldige genom länsstyrelsens fastställelsebeslut eller utslag i

överrätt. Genom en sådan anordning kan försök att besvärsvägen få skattekredit

motverkas.

Utredningens förslag till inbetalning av skatt bygger på det förfarande

som gäller för den allmänna varuskatten. Den skattskyldige skall således

betala mervärdeskatten samtidigt som han lämnar sin deklaration. Utredningen

bar övervägt om inte datakontoren vid länsstyrelserna skulle kunna

överta de uppgifter som i fråga om den allmänna varuskatten lagts på postverket.

Det torde dock enligt utredningens mening inte vara möjligt för

datakontoren att i uppbyggnadsskedet överta dessa uppgifter. Frågan bör

prövas närmare, när man bättre kan överblicka länsstyrelsernas möjlighet

att klara en sådan arbetsbelastning.

Även bestämmelserna om anstånd med inbetalning av skatt bygger på

vad som nu gäller i fråga om den allmänna varuskatten. Enligt varuskatteförordningen

föreligger besvärsrätt beträffande beslut i fråga om anstånd.

Utredningen anser dock att det inte finns tillräckliga skäl att i besvärsfrågan

avvika från vad som gäller enligt uppbördsförordningen. Länsstyrelsens

beslut i anståndsfrågor bör därför inte få överklagas.

När det gäller riksskattenämndens uppgifter och befogenheter i mervärdeskattesystemet

överensstämmer förslaget i stort sett med vad som

gäller för den allmänna varuskatten. De ändringar som utredningen föreslår

är av mera formell natur och sammanhänger med att taxeringsförfarandet

slopas. Förhandsbesked i fråga som rör mervärdeskatt får sålunda

sökas före ingången av den första redovisningsperiod som berörs av frågan.

Slutligen kan nämnas att utredningsförslaget innehåller bestämmelser

om straff och viten i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller

enligt varuskatteförordningen och den s. k. förfarandeförordningen.

Remissyttrandena

Förslaget att slopa taxeringsförfarandet tillstyrkes i princip av flertalet

remissinstanser som yttrar sig i frågan, bl. a. av kammarrätten, kontrollstyrelsen,

riksskattenämnden, ÖÄ och flertalet länsstyrelser samt lantbrukets

skattedelegation. Man ansluter sig i stort sett till de skäl utredningen

anfört för en sådan åtgärd.

Kammarrätten framhåller att mervärdeskatten kommer att omfatta väsentligt

fler skattskyldiga än den allmänna varuskatten. Mervärdeskatten är

vidare mer komplicerad. Skulle taxeringsnämnderna omhänderha skatten

innebär detta att nämnderna skulle få än mindre tid för det viktiga arbetet

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968 147

med inkomsttaxeringen. Det finns också anledning förmoda att arbetet med

mervärdeskatten blir mer tidskrävande och tungrott om det förläggs till

ett stort antal taxeringsnämnder än om det kan bedrivas centralt och i nära

anslutning till den löpande kontrollverksamhet som skall ske på länsstyrelsen.

Vidgade möjligheter till en rationalisering av arbetsrutiner och en

begränsning av insatserna till de mera väsentliga kontrollfrågorna torde

enligt kammarrättens mening också möjliggöras om utredningsförslaget

i denna del genomförs.

ÖÄ konstaterar att förslaget i förfarandefrågan i stort ansluter till de

linjer ämbetet uttalat sig för i yttrande över skatteberedningens förslag.

Ämbetet understryker emellertid vikten av ett intimt samarbete mellan de

beslutande organen för mervärdebeskattningen och inkomsttaxeringen. Ofta

torde det inte vara möjligt att besluta ändringar beträffande den ena beskattningen

utan att även se till att överensstämmelse nås med den andra.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. länsstyrelsen i Hallands län.

Förslaget att slopa taxeringsförfarandet avstyrkes av länsstyrelserna i

Östergötlands, Kristianstads, Älvsborgs och Värmlands län. Dessa länsstyrelser,

som alla starkt understryker sambandet mellan mervärdebeskattningen

och inkomsttaxeringen, anser att samma beskattningsmyndighet

skall ha beslutanderätten beträffande båda beslcattningsformerna. Olika

meningar och förslag framförs om lämpligaste tekniska utformning av ett

taxeringsförfarande i någon form. Även länsstyrelserna i Kalmar samt Göteborgs

och Bohus län ifrågasätter utredningens förslag att frikoppla taxeringsmyndigheterna

från mervärdeskatten.

Länsstyrelserna i Skaraborgs, Kopparbergs och Gävleborgs län anser visserligen

att man kan slopa det nuvarande taxeringsförfarandet men att

kravet på samordning mellan mervärdebeskattningen och inkomsttaxeringen

bör medföra att prövningsnämnden görs till första besvärsinstans.

Vad gäller frågan om beskattningsmyndighet för mervärdeskatten delar

remissinstanserna med något undantag utredningens mening. Länsstyrelserna

anses sålunda med hänsyn till bl. a. befattningen med inkomsttaxeringen

väl lämpade att — efter behövlig personell förstärkning — omhänderha

även mervärdeskatten. Kontrollstyrelsen menar emellertid att fördelar

i administrativt hänseende erhålls med en enda central kontrollmyndighet

för mervärdeskatten i stället för de endast regionalt centrala

kontroll- och beskattningsmyndigheter som länsstyrelserna skulle komma

att utgöra. Närmast till hands ligger då enligt kontrollstyrelsens mening

att göra styrelsen, som redan är central beskattningsmyndighet för annan

indirekt beskattning än den allmänna varubeskattningen, till i första hand

kontrollmyndighet även för mervärdeskatten. Styrelsens fältorganisation

skulle kunna utbyggas med regionala enheter för det löpande granskningsarbetet.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148 Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

Utredningens förslag att mervärdeskatten i princip skall fastställas för

varje redovisningsperiod tillstyrks av flertalet remissinstanser, bland dem

kammarrätten, riksskattenämnden och huvudparten av länsstyrelserna. De

tankegångar som framförs kan sammanfattas så, att man anser det ändamålsenligt

med ett förfärande som för mervärdeskattens del undanröjer de

nuvarande möjligheterna enligt varuskatteförordningen att i samband med

inkomstskatteredovisningen utnyttja justeringsuppgifterna på sätt som lagstiftaren

inte åsyftat. Man delar därför utredningens uppfattning att en

deklaration till mervärdeskatt av den skattskyldige skall betraktas som definitiv

och således sakna karaktär av preliminärdeklaration.

Andra remissinstanser åter, bl. a. länsstyrelserna i Kristianstads, Älvsborgs

och Värmlands län, menar att den möjlighet till avstämning av mervärdeskatteredovisningen

mot redovisningen för inkomstbeskattningen, som

utredningen pekat på, är otillräcklig. Ett avsevärt säkrare underlag för

bedömningen av skatteredovisningen erhålles om man i princip bibehåller

nuvarande system med preliminära deklarationer i förening med justeringsuppgifter

och slutlig taxering eller slutligt fastställande i nära anslutning

till inkomsttaxeringen. Länsstyrelsen i Skaraborgs län framför liknande

synpunkter. Länsstyrelsen anser emellertid att förfarandet bör bygga på

ett uppbördssystem för löpande inbetalning av preliminär mervärdeskatt

under beskattningsåret. Denna preliminärskatt kan fastställas slutligt genom

beslut på grundval av uppgifter som är tillgängliga efter inkomstbeskattningsårets

utgång. Även lantbrukets skattedelegation föreslår ett förfarande

med löpande preliminärskatt och efterföljande årsjustering.

De remissinstanser som inte motsätter sig att ett taxeringsförfarande

slopas beträffande mervärdeskatten anser i likhet med utredningen i allmänhet

att beskattningsmyndigheten inte skall behöva meddela formellt

fastställelsebeslut, när den skattskyldiges deklaration godtages utan avvikelse.

Man framför i fråga om sådana deklarationer ej heller någon

erinran mot förslaget att redovisade skattebelopp skall anses automatiskt

fastställda i och med utgången av andra året efter det kalenderår som innefattar

de aktuella redovisningsperioderna. Avsevärda fördelar i administrativt

hänseende anses förbunda med en sådan anordning.

Beträffande innebörden av beskattningsmyndighetens fastställelsebeslut

vid avvikelse från mervärdeskattedeklaration kan allmänt sägas att remissinstanserna

med något undantag menar att besluten bör anses som preliminära

och inte som slutliga. Fastställelsebeslut kan endast meddelas

vid deklarationsavvikelse eller deklarationsförsummelse eller på grund av

att nya omständigheter framkommit först sedan deklarationen godtagits

men före utgången av den nyss berörda tvåårsperioden. Man anser i dessa

fall ett system med preliminära beslut motiverat för att beskattningsmyn
-

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

digheten i enlighet med utredningens förslag skall kunna ändra eller upphäva

eget beslut genom nytt beslut även på annan grund än uppenbar oriktighet

i det föregående beslutet. Dessa preliminära beslut bör inte kunna

överklagas.

Vidare anses sambandet mellan inkomsttaxeringen, åtminstone när fråga

är om skönsmässig uppskattning på grundval av bl. a. en bruttovinstberäkning,

och mervärdebeskattningen tala för ett preliminärt fastställande

av mervärdeskatten. Den slutliga bedömningen av redovisningen av mervärdeskatt

kan nämligen, framhåller man, ske först sedan ställning tagits

i taxeringsfrågan.

Åtskilliga remissinstanser pekar slutligen bl. a. på de problem som utredningens

förslag till fastställelsebeslut kan medföra i fråga om besluts rättskraft.

Man framhåller att fastställelsebeslut för viss period enligt förslaget

skall kunna överklagas hos kammarrätten samtidigt som länsstyrelsen skall

kunna meddela fastställelsebeslut på grundval av nya omständigheter beträffande

samma period. Vidare anses risken stor att det föreslagna systemet

med fastställelsebeslut, som i princip alltid skall kunna överklagas hos

högre instans, leder till stark ökning av antalet överrättsmål av ren bagatellkaraktär.

Kammarrätten framhåller bl. a. att domstolen som f. n. är tredje instans

beträffande allmän varuskatt enligt förslaget blir andra instans i fråga om

mervärdeskatten. De mål som enligt gällande ordning skulle ha stannat hos

prövningsnämnden överflyttas till kammarrätten. Det framgår som särskilt

betänkligt att en stor del av den arbetsbörda som på detta sätt kan komma

att ligga på kammarrätten torde utgöra mål av enkel beskaffenhet. Dessa

kräver ingen domstolsmässig handläggning. Det är därför angeläget att

reglerna om länsstyrelsernas fastställelsebeslut ges sådan utformning att

dessa olägenheter i görlig mån undanröjes.

Kammarrätten anser vidare att reglerna bör utformas så att en samordning

mellan mervärdeskatten och inkomstbeskattningen regelmässigt kommer

till stånd i fråga om skälighetsuppskattningar av olika slag. Beträffande

den allmänna varuskatten är för kammarrättens del den helt dominerande

delen av besvärsmålen att hänföra till denna kategori. I ett mervärdeskattesystem,

där varje redovisningsperiod skall behandlas för sig, kan det bli

fråga om sex olika överklagade fastställelsebeslut som alla avser ett och

samma beskattningsår. Inkomsttaxeringen beträffande detta beskattningsår

kan ha höjts på grundval av bruttovinstberäkning och överklagats hos

prövningsnämnden. Först sedan prövningsnämnden avgjort besvären i inkomsttaxeringsfrågan

kan denna taxering komma under kammarrättens

prövning. Ett förfarande med så många beslut som måste överklagas medför

enligt kammarrättens mening risk för rättsförluster för den skattskyldige.

Det bör därför övervägas en bestämmelse som innebär att fastställelse
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

beslut som gäller skönsuppskattningar för de olika redovisningsperioderna

skall vara preliminära och åtföljas av slutligt beslut som avser hela beskattningsåret.

Liknande synpunkter men där man än starkare understryker sambandet

mellan mervärdebeskattningen och inkomstbeskattningen framförs av

bl. a. Öä samt länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Värmlands

län.

Bl. a. kontrollstyrelsen går närmare in på begreppen preliminära och slutliga

beslut vid fastställande av skatt enligt den s. k. förfarandeförordningen,

som gäller beträffande punktskatterna. Styrelsen framhåller att utredningsförslaget

kan medföra vissa komplikationer med hänsyn till principerna om

administrativa besluts materiella rättskraft. Åtskilliga situationer kan enligt

förslaget uppstå som ter sig främmande vid en jämförelse med vad som

f. n. gäller på såväl den indirekta som den direkta beskattningens områden.

Av förarbetena till förfarandeförordningen (prop. 1959: 3) framgår att preliminärt

beslut inte får överklagas. Däremot kan ett sådant beslut upphävas

genom nytt preliminärt beslut i samma ärende. Slutligt beslut beträffande

viss beskattningsperiod skall emellertid meddelas på den skattskyldiges begäran.

Beslutet skall meddelas snarast möjligt så att den skattskyldige på

ett tidigt stadium kan få skattefrågan prövad av högre instans. Ett motsvarande

förfarande bör enligt kontrollstyrelsens mening kunna utformas för

mervärdeskatten.

Remissinstanserna anser i likhet med utredningen att fastställelsebeslut

för viss redovisningsperiod i ärende där den skattskyldige och beskattningsmyndigheten

inte är ense måste vara slutligt. Sådant beslut skall kunna

överklagas till högre instans och får därför inte som de preliminära besluten

ändras eller upphävas genom nytt beslut av beskattningsmyndigheten.

Ett flertal remissinstanser, bland dem riksskattenämnden, ÖÄ och de

flesta länsstyrelserna, anser i motsats till utredningen att annan tjänsteman

än landskamreraren bör meddela fastställelsebeslut på länsstyrelsens vägnar.

Man förordar att chefen för mervärdeskatteavdelningen på länsstyrelsens

vägnar skall kunna skriva under i varje fall de preliminära fastställelsebesluten.

I fråga om de slutliga besluten, dvs. beslut som enligt dessa remissinstanser

bör röra tvistefrågor, är meningarna mera delade. Å ena sidan

hävdas att det inte kan anses tillfredsställande, att samma tjänsteman som

utrett ärendet också skall svara för fastställelsebeslutet. Å andra sidan görs

gällande att praktiska fördelar vinnes med ett sådant system, bl. a. genom

att länsstyrelsen kan göras till besvärsinstans mellan mervärdeskattekontoret

i egenskap av beskattningsmyndighet och kammarrätten.

Riksskattenämnden anser att reglerna för förfarandet i högre grad än

enligt utredningens förslag bör bygga på motsvarande bestämmelser i förfarandeförordningen.

Ett preliminärt beslut, som i förekommande fall kan

ersättas med nytt preliminärt beslut, bör kunna fattas på omsättningsskatte
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

kontoret, som utgör en av avdelningarna på länsstyrelsens landskontor. Beslutet

bör inte kunna överklagas. I stället bör den skattskyldige kunna begära,

att slutligt beslut skall meddelas. Det slutliga beslutet bör emellertid

fattas inom annan avdelning på landskontoret. På vilket sätt besluten skall

fattas får enligt riksskattenämndens mening regleras i länsstyrelseinstruktionen

eller i länsstyrelsernas arbetsordningar. Ändring av slutligt beslut

bör endast kunna ske i form av beslut efter besvär eller, i förekommande

fall, i form av självrättelse. ÖÄ anför liknande synpunkter och understryker,

att det synes ämbetet ogörligt att belasta landskamreraren med det stora

antalet avgöranden som måste fattas med korta intervaller.

Länsstyrelsen i Stockholms lön anser förslaget att länsstyrelserna skall

meddela beslut om fastställande av skatt och att kammarrätten skall utgöra

första besvärsinstans alltför tungrott. En smidigare lösning anses vara

att taxeringsintendenten fastställer skatten och att länsstyrelsen blir första

besvärsinstans. Länsstyrelserna i Jönköpings, Örebro, Jämtlands, Västernorrlands

och Västerbottens län är av samma uppfattning.

Länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller bl. a. att den föreslagna ordningen

synes lämplig vid avvikelse från deklaration. Däremot leder ett förfarande,

där länsstyrelsen genom beslut slutligt skall fastställa skatten vid

deklarationsförsummelse, till att den skattskyldige får en obehörig skattekredit.

Ett sådant beslut torde nämligen kräva längre tid för avgörandet

än om ett preliminärt beslut även i detta fall kunde meddelas av taxeringsintendenten.

Den skattskyldige bör ha möjlighet att överklaga det preliminära

beslutet hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Kalmar län pekar på att utredningsförslaget om landskamrerarens

medverkan i ett fastställelsebeslut beträffande mervärdeskatt

för viss period eller i ett beslut i fråga om inkomsttaxering som omsluter

samma period synes kunna medföra jäv för honom vad gäller antingen

mervärdeskatten eller inkomsttaxeringen. Länsstyrelsen anför vidare att

de föreslagna fastställelsebesluten är delvis av uppbördsnatur, delvis av

taxeringsnatur. I den mån det i mervärdeskatten gäller frågor av uppbördsnatur

bör taxeringsintendenten kunna fatta beslut om fastställande. När

det däremot gäller frågor av taxeringsnatur bör prövningsnämnden meddela

fastställelsebeslut i syfte att samordna beslutet med beslut beträffande

inkomsttaxeringen.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför liknande synpunkter och framhåller

att antalet fastställelsebeslut kan beräknas bli mycket stort. De föreslagna

reglerna för handläggningen av dessa beslut blir därför alltför tungrodda.

Enligt länsstyrelsens mening bör de regler som gäller för fastställande

av preliminär allmän varuskatt kunna tillämpas även beträffande

mervärdeskatt för redovisningsperiod under löpande räkenskapsår. Taxeringsintendenten

eller tjänsteman som intendenten förordnar bör sålunda

meddela fastställelsebeslut beträffande mervärdeskatten. När det gäller

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Iiungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

tvister i fråga om denna skatt synes det emellertid värdefullt att kunna behålla

ett lekmannainflytande vid avgörandena. Prövningsnämnden bör därför

kunna bibehållas som besvärsinstans även i fråga om mervärdeskatten.

För en sådan ordning talar också det starka behovet av samordning mellan

avgörandena beträffande denna skatt och inkomstskatten.

Behovet av samordning mellan mervärdebeskattningen och inkomsttaxeringen

understrykes än starkare av de fyra länsstyrelser som avstyrker att

taxeringsförfarandet slopas för mervärdeskatten, nämligen länsstyrelserna

i Östergötlands, Kristianstads, Älvsborgs och Värmlands län. Man framför

synpunkter som avser att visa att utredningen underskattat taxeringens

betydelse i sammanhanget. De framförda tankegångarna innebär i huvudsak

att nuvarande förfarande beträffande den allmänna varuskatten bör

bibehållas med vissa modifikationer även för mervärdeskatten.

Beträffande bestämmelserna om efterbeskattning framhåller länsstyrelserna

i Stockholms och Kalmar län, att utredningsförslaget innebär möjlighet

till sådan beskattning endast av skattskyldig som i deklaration eller

på annat sätt lämnat sådan oriktig uppgift till ledning för fastställande av

mervärdeskatt, som föranlett att skatten blivit oriktig. Länsstyrelserna anser

det rimligt att motsvarande skall gälla när skattskyldig som, trots att

han är uppgiftsskyldig, underlåter att lämna uppgifter.

Kammarrätten, kontrollstyrelsen, riksskattenämnden och lantbrukets

skattedelegation vänder sig mot att förslaget saknar regler om extraordinär

besvärsrätt. Man föreslår att bestämmelser motsvarande 100 och 101 §§

taxeringsförordningen införs i mervärdeskatteförordningen.

Utredningens förslag beträffande restavgift har på en punkt föranlett

erinran av lantbrukets skattedelegation. Att restavgift skall utgå vid utslag

av kammarrätten eller Kungl. Maj :t finner delegationen oacceptabelt. Det

finns enligt delegationens uppfattning inte något skäl för en sådan bestämmelse,

eftersom något skattekrav inte uppkommit före utslaget.

Departementschefen

Som framgått av den lämnade redogörelsen föreslår utredningen att man

inte skall tillämpa något taxeringsförfarande för mervärdeskatten. I stället

föreslås ett beskattningsförfarande där mervärdeskatten visserligen redovisas

genom deklaration för bestämda redovisningsperioder, men där varje

deklaration skall vara definitiv och avse slutlig skatt. Varje redovisningsperiod

skall således betraktas som en särskild beskattningsperiod, skild

från de övriga redovisningsperioderna under beskattningsåret.

Den mervärdeskatt som belöper på varje sådan period skall länsstyrelsen

enligt utredningsförslaget i vissa fall fastställa genom beslut som kan överklagas

hos kammarrätten. I andra fall skall skatten efter viss tid anses

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

slutligt fastställd utan att länsstyrelsen meddelat formellt beslut i ärendet.

För kontroll av den redovisade mervärdeskatten föreslår utredningen bl. a.

att taxeringsnämnd skall lämna uppgifter från den skattskyldiges självdeklaration

till den som inom länsstyrelsen har att handlägga ärenden

rörande mervärdeskatten.

Som utredningen framhållit finns i och för sig ingenting som hindrar att

man beträffande mervärdeskatten tillämpar ett taxeringsförfarande motsvarande

det som f. n. gäller för den allmänna varuskatten. Det kunde

tvärtom, som vissa länsstyrelser även understrukit i sina remissyttranden,

anses välbetänkt att behålla och i görlig mån utveckla ett sedan lång tid

inarbetat system. Ett visst samband kommer också att finnas mellan vad

som skall redovisas till mervärdeskatt och för inkomsttaxeringen.

I likhet med flertalet remissinstanser anser jag dock både sakskäl och

praktiska hänsyn tala för utredningsförslaget att slopa taxeringsförfarandet

i fråga om mervärdeskatten. Erfarenheterna från taxeringen av den allmänna

varuskatten ger enligt min mening vid handen att taxeringsnämnderna

i regel endast har möjlighet att kontrollera i vad mån omsättningen enligt

de skattskyldigas självdeklarationer beloppsmässigt stämmer med den omsättning

som de redovisat i sina varuskattedeklarationer för beskattningsåret.

Avsaknaden av kontroll i sak beträffande taxeringen till allmän varuskatt

får ses som en naturlig följd av den förhållandevis korta tid som står

till nämndernas förfogande för taxeringsarbetet i förening med det betungande

arbetet med kontrollen av inkomstskattedeklarationerna. I själva verket

görs den reella kontrollen av varuskattedeklarationerna hos länsstyrelsernas

varuskattekontor och vid revisioner hos de skattskyldiga.

På motsvarande sätt skulle förhållandena enligt min mening komma att

gestalta sig beträffande kontrollen av deklarationerna till mervärdeskatt,

om man för denna skatt bibehöll det nuvarande taxeringsförfarandet. Mot

denna bakgrund kan det inte anses ändamålsenligt att belasta taxeringsnämnderna

med handhavandet av mervärdeskatten.

Den önskvärda samordningen i kontrollhänseende av mervärdebeskattning

och inkomstbeskattning kräver inte att taxeringsnämnderna måste

handha bagge beskattningsformerna. Som jag nyss nämnt torde ett sådant

system tvärtom kunna anses mindre ändamålsenligt med hänsyn till att

taxeringsnämnderna i första hand måste ägna uppmärksamhet åt inkomsttaxeringen.

Utgår man härifrån ställer det sig naturligt att å ena sidan avlasta

nämnderna handhavandet av mervärdeskatten och å andra sidan

ålägga nämnderna att lämna behövliga kontrolluppgifter till den beskattningsmyndighet

som handhar mervärdeskatten. Självfallet skall nämnderna

å sin sida från denna beskattningsmyndighet få uppgifter som hämtats

från mervärdeskattedeklarationerna eller från granskningar av de

skattskyldigas räkenskaper.

Utredningen föreslår att länsstyrelsen skall vara beskattningsmyndighet

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

för mervärdeskatten. Länsstyrelsernas nuvarande varuskattekontor och

kameralsektioner anses med hänsyn till organisation och allmänna uppbyggnad

efter viss förstärkning mest lämpade för en sådan uppgift. Endast

en av alla de remissinstanser som tillstyrker, att det nuvarande systemet

med taxeringsnämnderna som första instans slopas, förordar en annan lösning.

Kontrollstyrelsen, som är beskattningsmyndighet beträffande andra

indirekta skatter än den allmänna varuskatten, håller sålunda före att eu

mera ändamålsenlig lösning erhålles, om all indirekt beskattning läggs hos

en enda myndighet. Görs kontrollstyrelsen till beskattningsmyndighet även

i fråga om mervärdeskatten, kan man enligt styrelsens mening nå ett sådant

resultat genom bl. a. viss utbyggnad av de regionala kontrollenheter som

sorterar direkt under styrelsen.

Även om man skulle kunna vinna vissa fördelar med en central administrations-

och kontrollmyndighet för mervärdeskatten anser jag mig inte

kunna biträda styrelsens förslag. Länsstyrelserna har administrerat den

allmänna varuskatten sedan dess tillkomst. Man har lång erfarenhet och

utbildade rutiner för att handha en generell indirekt skatt med ett stort antal

skattskyldiga. Detta är något som kommer mervärdeskatten till godo.

Det bör beaktas, att den allmänna varuskatten i väsentliga delar överförs

på mervärdeskatten. Detta gäller beträffande såväl de materiella reglerna

som själva förfarandet, även om förfarandet i vissa hänseenden blir annorlunda

än vad som tillämpas för den allmänna varuskatten. Jag tror inte

heller att det kan vara en rationell ordning att dela upp mervärdeskattens

administration och kontroll på skilda myndigheter. Särskilt vill jag härvidlag

understryka angelägenheten av att kontrollen av7 mervärdeskatten i

möjlig mån samordnas med kontrollen av7 den direkta beskattningen.

Jag anser därför liksom utredningen och flertalet remissinstanser att länsstyrelserna

skall vara beskattningsmyndighet och kontrollmyndighet för

mervärdeskatten. Den naturliga lösningen är därför att genom en utbyggnad

av de enheter som f. n. utgör länsstyrelsernas varuskattekontor tillskapa

effektiva beskattningsenheter för den mervärdebeskattning som gäller omsättning

inom landet och för skattens handhavande i första instans.

Utredningens förslag till regler om fastställande av7 mervärdeskatt och

om fastställelsebeslut tar sikte på dels den situationen då beskattningsmyndigheten

godtar den skattskyldiges deklaration, dels den situation som uppkommer

antingen vid deklarationsförsummelse eller vid avvikelse från deklaration.

Gemensamt för bägge fallen är att mervärdeskatten för varje särskild

redovisningsperiod skall anses som definitiv. Deklarationen till mervärdeskatt

skall avse slutlig skatt för den redovisningsperiod som den avser. Den

skall avges på heder och samvete och vid vårdslös deklaration eller falskdeklaration

i princip föranleda samma påföljd som vid motsvarande beteende

i fråga om allmän självdeklaration till ledning för inkomsttaxering.

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

Om dessa gemensamma riktlinjer av allmän natur för deklarationerna råder

i huvudsak enighet bland de remissinstanser som tillstyrker, att det nuvarande

taxeringsförfarandet slopas. För egen del ansluter jag mig också till

dessa riktlinjer för utformningen av reglerna om mervärdeskattens fastställande.

Som framgått av det föregående innebär utredningens förslag att något

formellt fastställelsebeslut inte skall meddelas, när den skattskyldiges deklaration

godtas. Har den skattskyldige inte beträffande deklarationen fått

något beslut om avvikelse, anses som om deklarationen fastställts genom

slutligt beslut vid utgången av andra kalenderåret efter det år, under vilket

den redovisningsperiod infallit som deklarationen avser.

Ett sådant system utan formella beslut innebär väsentliga lättnader i

administrativt hänseende och kan inte anses medföra någon mera påtaglig

nackdel för den skattskyldige. Det är bär i princip fråga om ett förfarande

som tillämpas enligt förfarandeförordningen och intet hindrar enligt min

mening att det tillämpas även beträffande mervärdeskatten. Den förhållandevis

långa period som förflyter innan deklarationen anses slutligt fastställd

är här betingad av kontrollhänsyn. Jag anser att såväl den skattskyldige

som beskattningsmyndigheten gagnas genom denna ordning. Den möjliggör

en avstämning av redovisad mervärdeskatt mot inkomstdeklarationen

och ger därtill båda parter tillfälle att inom tvåårsperioden utan process

enas om rättelse av eventuella felaktigheter. I likhet med flertalet remissinstanser

förordar jag att utredningsförslaget i denna del genomföres, dock

med viss komplettering. Jag anser nämligen att nytt fastställelsebeslut alltid

hör meddelas för viss redovisningsperiod när nya omständigheter framkommit

som bör föranleda ändring av beslut som tidigare meddelats i fråga

om samma period.

Som jag framhållit i olika sammanhang skall mervärdeskatten betalas

vid deklarationstillfället. Försummar den skattskyldige att fullgöra sin betalningsskyldighet

helt eller delvis men lämnar han i rätt tid sin deklaration

skall i enlighet med min föregående redogörelse något fastställelsebeslut inte

meddelas. Utredningsförslaget går i detta fall på samma linje. Beträffande

kravet på betalning av skatten innebär förslaget att taxeringsintendenten

skall förelägga den skattskyldige att betala inom viss tid. Jag förordar ett

liknande system. Länsstyrelsen bör sålunda förelägga den skattskyldige att

senast viss dag fullgöra sin betalningsskyldighet på grundval av den lämnade

och godkända deklarationen.

Vid deklarationsförsnmmelse och vid avvikelse från deklaration måste

den skattskyldige självfallet underrättas om beskattningsmyndighetens ställningstagande

genom ett av myndigheten meddelat beslut. Utredningens förslag

innebär att sådant beslut skall meddelas av länsstyrelsen och vara slutligt.

Beslutet skall föregås av förslag till beslut som skall tillställas den

skattskyldige för yttrande. Dock skall länsstyrelsen kunna ineddela fast
-

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

ställelsebeslut utan att den skattskyldige först tillställts förslag till sådant

beslut, när fråga är om deklarationsavvikelse som endast innebär rättelse

av'' misskrivning, felräkning eller annat uppenbart förbiseende i deklaration.

Av förslaget till beslut skall enligt utredningen framgå skattens belopp

och hur skatten beräknats. Efter eventuellt svar och ytterligare utredning

skall ärendet enligt utredningsförslaget överlämnas till föredragande tjänsteman

utanför mervärdeskattekontoret i och för beredning inför landskamreraren,

som har att fatta beslut i ärendet på länsstyrelsens vägnar.

Alla beslut om fastställande av mervärdeskatt skall således entigt utredningsförslaget

meddelas av länsstyrelsen. Dessa beslut skall länsstyrelsen

själv kunna ändra eller upphäva genom nytt fastställelsebeslut. Förutsättning

är att nya omständigheter framkommit före utgången av den tvåårsperiod

som jag nyss berört.

Som nämnts skall fastställelsebeslut meddelas när den skattskyldige underlåtit

att lämna deklaration i rätt tid. Det kan emellertid inträffa att en

försenad men i sak riktig deklaration lämnas, innan fastställelsebeslut med

anledning av deklarationsförsummelsen hunnit meddelas. Jag anser praktiska

skäl i detta fall tala för att fastställelsebeslut inte skall behöva meddelas

om den skattskyldige lämnar in en godtagbar deklaration till länsstyrelsen,

innan åtgärd hunnit vidtas med anledning av deklarationsförsummelsen.

I likhet med flertalet av de remissinstanser som behandlat frågan om innebörden

av fastställelsebesluten anser jag att vissa invändningar kan göras

mot utredningens förslag i fråga om slutliga fastställelsebeslut. Frånsett fall

av självrättelse beträffande misskrivning, felräkning eller annat uppenbart

förbiseende torde nämligen ett slutligt beslut inte böra upphävas eller ändras

genom nytt beslut av den myndighet som meddelat det första beslutet.

Jag delar emellertid med flertalet remissinstanser utredningens uppfattning,

att väsentliga administrativa fördelar står att vinna med ett system som gör

det möjligt för beskattningsmyndigheten att meddela ett eller flera beslut i

samma beskattningsfråga. Liksom remissinstanserna anser jag att detta är

möjligt genom ett system med i första hand preliminära fastställelsebeslut.

Jag föreslår därför att preliminärt beslut skall kunna meddelas före tvåårsperiodens

utgång. Beslutet ger ingen besvärsrätt. Godtas inte beslutet

skall nämligen den skattskyldige kunna begära slutligt fastställelsebeslut

som skall kunna överklagas. Jag anser att den tid inom vilken den skattskyldige

skall kunna begära slutligt fastställelsebeslut i nu nämnda fall skäligen

bör vara en månad. Slutligt beslut skall innehålla skälen för beslutet och

besvärshänvisning. Först sedan slutligt beslut meddelats bör den skattskyldige

sålunda kunna besvära sig hos högre instans. Samtidigt bör självfallet

beskattningsmyndighetens rätt att meddela nytt preliminärt beslut

upphöra. Ett sådant system förhindrar de komplikationer som skulle

kunna uppkomma i samband med besvär.

Preliminära fastställelsebeslut skall kunna meddelas vid avvikelse från

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

deklaration, vid deklarationsförsummelse och när nya omständigheter framkommit

antingen sedan deklaration lämnats och godtagits eller sedan ett eller

flera preliminära fastställelsebeslut redan meddelats. Självfallet bör det endast

i undantagsfall bli fråga om flera på varandra följande fastställelsebeslut.

Så länge den skattskyldige emellertid inte begärt slutligt beslut skall

i princip nytt preliminärt beslut kunna meddelas beträffande mervärdeskatten

för en och samma redovisningsperiod.

Ett sådant system beträffande fastställelsebesluten har enligt min mening

två väsentliga fördelar i administrativt hänseende. I det stora flertalet ärenden

kan riktiga beskattningsresultat åstadkommas utan överklagande. Härtill

kommer att man kan inrätta en besvärsinstans före kammarrätten.

Beträtfande fastställelsebeslutens handläggning anser jag i likhet med

många remissinstanser att chefen för inervärdeskattekontoret och inte

landskamreraren bör fatta beslut på länsstyrelsens vägnar i första instans.

Genom en sådan anordning avlastas landskamreraren en kvantitativt sett

väsentlig arbetsuppgift. Avlastningen avser främst alla de ärenden angående

mervärdesskattens fastställande där den skattskyldige och beskattningsmyndigheten

är ense om skattens storlek. I alla sådana falll liksom i fall av deklarationsförsummelse

framstår det enligt min mening som följdriktigt att

chefen för inervärdeskattekontoret meddelar fastställelsebeslut på länsstyrelsens

vägnar.

Det kan diskuteras om förslag till preliminärt beslut alltid skall behöva

delges den skattskyldige för yttrande. I fråga om beslut som innebär rättelse

av uppenbar misskrivning eller felräkning framstår detta som en

onödig omgång. Beträffande övriga fall bör, om hinder inte möter, av naturliga

skäl skriftväxling, telefonsamtal eller samtal vid personligt sammanträffande

mellan den skattskyldige och behörig tjänsteman äga rum.

Parterna bör då kunna klargöra sina ståndpunkter för varandra och grunden

för det kommande beslutet bör också stå klar. Under sådana förhållanden

är det enligt min mening också i dessa fall onödigt att för yttrande

tillställa den skattskyldige förslag till preliminärt beslut. Ett ytterligare

stöd för denna uppfattning anser jag mig ha i det förhållandet att nytt fastställelsebeslut

kan meddelas, om nya omständigheter framkommer före tvåårsperiodens

utgång. Vidare skall den skattskyldige i enlighet med vad jag

förordat kunna begära slutligt beslut om skattens fastställande med besvärshänvisning,

när han är missnöjd med det preliminära beslutet. Vad

nu sagts hindrar givetvis inte att förslag tillställs den skattskyldige för yttrande,

när omständigheterna i det enskilda fallet gör en sådan åtgärd

ändamålsenlig.

Självfallet bör beträffande det nu redovisade förfarandet i fråga om preliminära

fastställelsebeslut gälla att både den skattskyldige och beskattningsmyndigheten

har rätt att åberopa nya omständigheter. I sammanhanget

kan då en speciell situation uppkomma som kräver att en tidsgräns

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

måste gälla för möjligheten att meddela preliminärt fastställelsebeslut.

Jag syftar på att nya omständigheter kan komma i dagen visserligen inom

tvåårsperioden men så sent att preliminärt fastställelsebeslut inte hinner

meddelas före tvåårsperiodens utgång. För att hindra oklarhet beträffande

frågan när nya omständigheter senast bör kunna anmälas för åtgärd i form

av nytt preliminärt beslut, anser jag det nödvändiga att föreskriva en bestämd

sista dag för sådan anmälan. Denna dag måste rimligen infalla så

tidigt att möjlighet finns att kontrollera uppgifter från den skattskyldige.

På motsvarande sätt bör den skattskyldige ha möjlighet att hinna kontrollera

uppgifter från beskattningsmyndigheten. Sista dag för anmälan av

nya omständigheter, dvs. dag för påbörjande av utredning som kan leda till

preliminärt fastställelsebeslut, bör enligt min mening vara den 30 november

under tvåårsperiodens sista kalenderår. Med hänsyn till de fördelar av

främst praktisk natur som fått motivera hela förfarandet med ett eller flera

preliminära fastställelsebeslut, anser jag vidare att anmälan som nu avses

bör få göras formlöst, exempelvis per telefon. Bevisbördan när det gäller

att avgöra om anmälan gjorts inom rätt tid ligger emellertid på den som

gjort anmälan.

Flera skäl talar även för att chefen för mervärdeskattekontoret och

inte landskamreraren fattar det slutliga beslut på länsstyrelsens vägnar,

som den skattskyldige kan begära, när han inte är nöjd med ett preliminärt

beslut. Sådant slutligt fastställelsebeslut syftar till att avskära möjligheterna

att meddela nytt preliminärt beslut angående viss redovisningsperiod

och i stället öppna besvärsvägen. I praktiken torde det slutliga beslutet i

regel komma att i sak motsvara det preliminära beslut som den skattskyldige

inte godtagit. Skulle landskamreraren meddela beslutet skulle detta få karaktär

av utslag på besvär. Förfarandet skulle vidare enligt min mening

kompliceras vad gäller gränsdragningen mellan den löpande handläggningen

på mervärdeskattekontoret och i besvärsordningen. Med hänsyn härtill förordar

jag ett system enligt vilket chefen för mervärdeskattekontoret skall

kunna meddela slutligt fastställelsebeslut på länsstyrelsens vägnar. Till

frågan om vem som skall pröva besvär slutligt återkommer jag i det följande.

Utredningens förslag till besvärsordning för mervärdeskatten avviker

från den ordning som nu gäller för den allmänna varuskatten. Som en

följd av att landskamreraren enligt utredningsförslaget skall fatta beslut

i första instans om fastställande av skatten, blir kammarrätten första besvärsinstans.

Någon besvärsinstans före kammarrätten skulle således inte

finnas om utredningens förslag följes.

Flera remissinstanser understryker betydelsen av en besvärsinstans före

kammarrätten. De mera rutinbetonade besvärsmålen kan nämligen antas

stanna i mellaninstansen och inte behöva föras vidare för en domstolsmäs
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

sig prövning. Härigenom vinnes en inte oväsentlig fördel i administrativt

hänseende. Åtskilliga remissinstanser pekar vidare på att utredningsförslaget

om rätt för beskattningsmyndigheten att meddela nya fastställelsebeslut

kommit att utformas så, att vissa komplikationer kan uppstå med

tanke på en jämsides löpande besvärsrätt.

Jag delar uppfattningen att det bör finnas en besvärsinstans före kammarrätten.

Liksom vissa remissinstanser anser jag att prövningsnämnden

bör kunna fungera som första besvärsinstans även för mervärdeskattemål.

För sådana mål bör dock nämnden kunna bestå av färre ledamöter än i

mål rörande inkomsttaxering, förslagsvis av landskamreraren i länet som

ordförande jämte två ledamöter.

För att föra det allmännas talan i mål rörande mervärdeskatt i prövningsnämnd

och högre instans krävs ett särskilt ombud. Ett allmänt ombud

med denna uppgift bör därför finnas vid varje länsstyrelse. Som ombud

bör utses lämplig tjänsteman vid länsstyrelsen.

Jag förordar att Kungl. Maj :t bemyndigas meddela erforderliga föreskrifter

angående prövningsnämndens organisation och verksamhet i fråga om mervärdeskatten

och angående allmänt ombud vid länsstyrelserna för denna

skatt.

På samma sätt som i fråga om andra beskattningsmål bör besvär få anföras

vidare i kammarrätten och regeringsrätten. Någon begränsning av

rätten för parterna att fullfölja talan till regeringsrätten bör enligt min mening

inte föreskrivas så länge nuvarande ordning för förvaltningsprocessen

gäller. Fullföljdsbegränsning förekommer ej heller i fråga om den allmänna

varuskatten. Besvärstiden för fullföljd till regeringsrätten bör även här vara

två månader i likhet med vad gäller beträffande andra beskattningsmål.

Enligt utredningsförslaget skulle ingen av parterna ha någon extra ordinär

besvärsrätt. Jag anser dock i likhet med de remissinstanser som yttrat

sig i detta spörsmål att det behövs en sådan besvärsrätt. De fall som bör

omfattas av den extraordinära besvärsrätten synes mig vara

när mervärdeskatt fastställts i strid med bestämmelserna om vem som

är skattskyldig eller om vad som är skattepliktigt,

när någon genom fastställelsebeslut gjorts skattskyldig för samma omsättning

mera än en gång,

när fastställelsebeslut blivit oriktigt på grund av felräkning eller misskrivning

eller annat uppenbart förbiseende,

när någon till följd av deklarationsförsummelse, underlåtenhet att lämna

uppgift, felaktighet i deklaration eller annan uppgift som han lämnat, eller

i kontrolluppgift eller handling som legat till grund för sådan deklaration

eller uppgift, fått sin mervärdeskatt för viss redovisningsperiod fastställd

till belopp som väsentligt avviker från vad som bort fastställas,

när skattskyldig i annat fall kan åberopa omständighet som bort föran
-

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

leda att hans mervärdeskatt fastställs till belopp som väsentligt avviker

från vad som fastställts.

Den extra ordinära besvär srätt som jag förordar bör tillkomma såväl den

skattskyldige som det allmänna ombudet. Den sistnämnde bör även kunna

föra talan om höjning eller sänkning av mervärdeskatten för viss redovisningsperiod,

när besvärsgrunden är felräkning, misskrivning eller annat

uppenbart förbiseende.

De av mig föreslagna reglerna om extra ordinära besvär bygger på 100

och 101 §§ taxeringsförordningen. Extra ordinära besvär beträffande mervärdeskatten

bör enligt min mening inte få anföras senare än inom sjätte

året efter utgången av det kalenderår under vilket redovisningsperioden

gått till ända.

I fråga om efterbeskaltning till mervärdeskatt vill jag endast framhålla

att sådan beskattning skall kunna ske först efter tvåårsperiodens utgång,

såvida inte slutligt beslut meddelats dessförinnan.

Restavgift skall enligt utredningsförslaget alltid utgå när mervärdeskatt

inte till fullo betalats inom föreskriven tid. Vid remissbehandlingen har ansetts

att detta i vissa fall leder till obilligt resultat. Man menar att restavgift

inte skall utgå när den skattskyldiges mervärdeskatt för viss period är

föremål för process och lagalcraftägande beslut om skattens storlek ännu

inte föreligger.

Själv delar jag emellertid utredningens uppfattning i denna fråga. Restavgift

bör således enligt min mening utgå så snart skatten inte betalas i

föreskriven ordning. Liksom utredningen föreslår jag dock att Kungl. Maj :t

eller den myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer, när synnerliga skäl föreligger

skall kunna medge viss skattskyldig eller grupp av skattskyldiga rätt

att betala skatten vid senare tillfälle utan att påföras restavgift. En sådan

dispensmöjlighet utgör enligt min mening skydd mot obillig behandling i

fråga om påföring av restavgift.

Ikraftträdandet m. m.

Departementschefen

Avsikten är som tidigare nämnts, att mervärdeskatten skall träda i kraft

den 1 januari 1969 och då direkt avlösa den allmänna varuskatten. Övergången

från det nuvarande till det nya systemet underlättas både av att den

allmänna varuskatten utgår vid försäljning enbart till konsumenter och att

skattesatsen för mervärdeskatten föreslås bli densamma som för den allmänna

varuskatten, dvs. 10 %. Övergången föranleder därför normalt inga

problem med avlyftning av skattebelastning på inneliggande lager av omsättningsvaror,

råvaror o. d. På ett område uppkommer dock sådana pro
-

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968 161

blem, nämligen för byggnadsföretag och andra, som är verksamma på fastighetsområdet.

Jag återkommer till frågan, hur övergången till mervärdeskatt

skall ske för sådana företag, med hänsyn till att deras lager av byggnadsmaterial

m. m. är belastat med allmän varuskatt. Men även andra förhållanden

gör att det krävs särskilda bestämmelser för övergången till mervärdeskattesystemet.

Det krävs sålunda en slutlig reglering eller avräkning

av den allmänna varuskatten, bl. a. med hänsyn till det för denna skatt

gällande beskattningsförfarandet och den kostnadsersättning som tillkommer

de skattskyldiga till sadan skatt. Vidare krävs det bestämmelser, som

reglerar själva avlösningen av den allmänna varuskatten med mervärdeskatten,

bl. a. då leverans skett under varuskattens tid, dvs. före den 1 januari

1969, men betalningen erläggs efter det mervärdeskatten trätt i kraft.

Härtill kommer åtgärder, som kan föranledas av rätten till extra avskrivning

vid inkomsttaxeringen för investering under år 1968 i inventarier, som

belastats med allmän varuskatt.

Avvecklingen av den allmänna varuskatten. Rörelseidkare och andra s. k.

registrerade skattskyldiga till allmän varuskatt erlägger preliminär sådan

skatt enligt deklaration för bestämda redovisningsperioder. På grundval

härav sker en årlig taxering av den skattepliktiga omsättningen för helt beskattningsår

i samband med inkomsttaxeringen. Taxeringen ligger till grund

för debitering av slutlig allmän varuskatt, från vilken erlagd preliminär skatt

avräknas. Vid denna avräkning gottskrivs den skattskyldige också kostnadsersättning.

Resultatet av taxeringen och avräkningen framgår av särskild

debetsedel, som tillställs den skattskyldige.

Jordbrukare erlägger ingen preliminär allmän varuskatt utan taxeras

till sådan skatt på grundval av uppgifter om den skattepliktiga omsättningen

i jordbruksbilagan till självdeklarationen. Skall allmän varuskatt erläggas

uttas den på den vanliga debetsedeln.

En slutlig reglering eller avveckling av den allmänna varuskatten är enligt

min mening nödvändig med hänsyn till att den löpande skatteredovisningen

avser preliminär skatt. Det är också önskvärt att slutregleringen sker

på en gång i så nära anslutning som möjligt till övergången till mervärdeskatt.

Detta bör kunna ske genom en sista taxering till allmän varuskatt

vid den ordinarie taxeringen under 1969. För skattskyldiga med kalenderår

som beskattningsår kommer denna taxering att omfatta tiden fram till dess

den allmänna varuskatten ersätts av mervärdeskatten och det för denna

skatt föreslagna systemet med definitiva, löpande skatteredovisningar. En

taxering för tid intill den 1 januari 1969 bör emellertid ske även av skattskyldiga,

som 1969 skall taxeras för räkenskapsår, som utlöper före eller

efter årsskiftet 1968/69 och skattskyldiga, som av någon anledning inte

skall taxeras 1969 utan först 1970 eller 1971 för beskattningsår, som börjat

under 1968.

6 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 100

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

Jag föreslår således att alla registrerade skattskyldiga till allmän varuskatt

vid den ordinarie taxeringen 1969 skall taxeras för allmän varuskatt

för tid t. o. in. 1968 års utgång. Taxeringen skall då avse den skattepliktiga

omsättningen från utgången av senast taxerat beskattningsår t. o. in. den

31 december 1968. På grundval av denna taxering får sedan slutlig avräkning

av skatten ske och debetsedel utfärdas enligt de allmänna reglerna i varuskatteförordningen.

Vid denna slutavräkning gottskrivs också kostnadsersättning,

när sådan skall utgå. Denna bör beräknas på den skattepliktiga

omsättningen enligt de deklarationer för preliminär skatt, som omfattas av

taxeringen. Man får härvid enligt min mening bortse från att ersättningen

kan bli lägre än vad som skulle ha blivit fallet vid taxering för helt räkenskapsår

och även att den taxerade skattepliktiga omsättningen i något fall

kan bli så liten att ingen ersättning kommer att utgå.

En slutlig reglering av den allmänna varuskatten enligt dessa riktlinjer

kräver en kompletterande regel för skattskyldiga med redovisningsperiod

som sträcker sig över årsskiftet 1968/69, t. ex. skattskyldig med årsredovisning

för brutet räkenskapsår. Sådan skattskyldig måste avge en sista

deklaration för preliminär allmän varuskatt för den del av redovisningsperioden

som faller på 1968. Denna skatteredovisning får avges under den

ordinarie uppbördsterminen under januari månad 1969 för redovisningsperioden

november—december 1968, dvs. senast den 18 januari 1969. För

tid efter utgången av 1968 blir mervärdeskatteförordningens bestämmelser

tillämpliga.

Jordbrukare taxeras normalt för kalenderår. En slutlig taxering till allmän

varuskatt av jordbrukarna bör därför knappast medföra några problem.

I de fall brutna beskattningsår förekommer bör de nyss angivna principerna

tillämpas. Detta kräver att den självdeklaration som skall avges

1969 innehåller uppgifter om den skattepliktiga omsättningen för tid t. o. in.

den 31 december 1968. Skall ingen deklaration avges 1969 får den slutliga

taxeringen till allmän varuskatt anstå till 1970 eller 1971 i de fall beskattningsåret

omfattar tid även under 1968.

Eftertaxering av allmän varuskatt bör även kunna ske efter övergången

till mervärdeskatt. Sådan eftertaxering bör också kunna avse den period,

som den sista varuskattetaxeringen omfattat.

Övergången till mervärdeskatt. Enligt vad jag nyss sagt skall alla registrerade

skattskyldiga redovisa preliminär allmän varuskatt sista gången för

tid till utgången av 1968. Denna redovisning skall ske senast den 18 januari

1969 och därmed finns det material som erfordras för den slutliga regleringen

av den allmänna varuskatten.

Redovisningen av allmän varuskatt avlöses direkt av redovisning av mervärdeskatt.

Den första mervärdeskatteredovisningen skall enligt förslaget

ske senast den 18 april 1969 och omfatta tiden januari—mars 1969. För skattskyldig

med tillstånd till redovisning för period om fyra månader skall

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

första mervärdeskatteredovisningen omfatta tiden januari—maj 1969 och

ske senast den 18 juni 1969. Vid tillstånd till redovisning per helvt eller

helt kalenderår föreslås första mervärdeskatteredovisningen skola ske i

augusti 1969 respektive i februari 1970.

Redovisningen av mervärdeskatt skall avse skatt för vilken skattskyldighet

uppkommit efter 1968 års utgång. För skattskyldig som redovisar skatt

enligt bokföringsmässiga grunder och som tillämpat denna metod även för

varuskatten, medför övergången inga särskilda problem på omsättningssidan.

Han har redovisat varuskatt för allt skattepliktigt tillhandahållande,

såväl kontant som på kredit, intill den 1 januari 1969 genom den sista

varuskatteredovisningen i januari 1969. Allt skattepliktigt tillhandahållande

därefter omfattas av mervärdeskatten.

För skattskyldig som tillämpat bokföringsmässig redovisning av allmän

varuskatt men som övergår till kontantmässig redovisning av mervärdeskatt

blir förhållandena desamma. Några problem på omsättningssidan bör

inte heller i dessa fall uppkomma.

Tillämpar skattskyldig nu kontantmetod och skall han använda samma

metod för mervärdeskatten blir det en automatisk övergång till den nya

skatten för allt tillhandahållande fr. o. m. den 1 januari 1969. Sker endast

kontantförsäljning uppkommer inget som föranleder särskilt beaktande.

Sker emellertid försäljning även på kredit har man att beakta, att utestående

fordringar vid utgången av 1968 för skattepliktigt tillhandahållande under

samma år inte omfattats av någon varuskatteredovisning. Sådana fordringar

kan avse tillhandahållande till både enskilda konsumenter och företagare.

En beskattning av dessa fordringar avseende tillhandahållanden redan

under 1968 kan uppenbarligen inte underlåtas. Detta bör ske genom att

likviderna som inflyter efter 1968 upptas som skattepliktig omsättning till

mervärdeskatt. Eftersom skattesatsen för mervärdeskatten skall vara densamma

som gäller för varuskatten blir det en oförändrad beskattning av likvider,

som avser tillhandahållande till enskilda konsumenter. Mot detta

kan ingen erinran göras. Avser likvid tillhandahållande, som skett till företagare

som omfattas av skattskyldigheten till mervärdeskatt, blir emellertid

följden av att skatten på likviden skall betraktas som mervärdeskatt att

även avdragsrätt för ingående skatt skulle uppkomma. Enligt min mening

bör någon invändning inte kunna riktas mot en sådan följdverkan.

Godtar man dessa riktlinjer bör avdragsrätten för ingående skatt för

de skattskyldiga till mervärdeskatt också i övrigt bestämmas av den redovisningsmetod,

som leverantören tillämpat för varuskatten och tillämpar för

mervärdeskatten. Har leverantören tillämpat bokföringsmässig redovisning

för varuskatten och i följd härav redovisat sådan skatt för all fakturering

till utgången av 1968, kan således likvider som kunden erlägger därefter

enligt sådan faktura inte grunda någon avdragsrätt i mervärdeskattehänseende.

Detta bör gälla oavsett vilken redovisningsmetod för mervärdeskat
-

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

ten som kunden tillämpar. Är det däremot så att leverantören tillämpat kontantmetoden

för redovisning av allmän varuskatt, skall han redovisa mervärdeskatt

för likvider som inflyter efter utgången av 1968. Sådan likvid bör

då grunda avdragsrätt för kunden om likviden avser transaktion, som skulle

medfört avdragsrätt om den skett efter övergången till mervärdeskatten.

För att ett system enligt dessa riktlinjer skall fungera utan att avdragsrätt

går förlorad eller utnyttjas felaktigt föreslår jag dessutom att det på

faktura eller motsvarande handling avseende skattepliktigt tillhandahållande

under 1968 mot betalning, helt eller delvis, efter detta års utgång skall anges

om eller i vad mån skatten på transaktionen utgör allmän varuskatt eller

mervärdeskatt. Kan detta inte ske på handlingen, skall leverantören lämna

samma upplysning i annan skriftlig form. Dessa övergångsbestämmelser

skall uock endast gälla transaktioner, som berörs av avdragsrätten i det

nya systemet.

Bestämmelser av detta slag är betingade även av att enligt beslut av årets

riksdag (prop. 1968: 13, Beu 4, rskr 97) särskilt investeringsavdrag, motsvarande

10 % av kostnaden gör investering i inventarier under 1968 i rörelse,

jordbruk eller skogsbruk, får göras vid den statliga inkomsttaxeringen.

Syftet därmed är att motverka att investeringar uppskjuts i avvaktan på

att mervärdeskatten införs.

Denna rätt till extra avskrivning avser investering för vilken allmän varuskatt

utgått. Vid en övergång till mervärdeskatt enligt de nyss angivna

riktlinjerna torde kunna inträffa, att extra avskrivning görs för investering

för vilken skatten helt eller delvis kommer att utgöra mervärdeskatt och

inte allmän varuskatt. Det måste i sådana fall tillses att näringsidkaren inte

tillgodogör sig både extra avskrivning och avdrag för ingående skatt i sin

mervärdeskatteredovisning. Detta kan förhindras med en föreskrift om återföring

av verkställd extra avskrivning vid den statliga inkomsttaxeringen

med belopp motsvarande vad som utgått i mervärdeskatt i stället för allmän

varuskatt för investeringen. En annan lösning skulle vara att skattskyldig

till mervärdeskatt inte medges avdragsrätt för ingående mervärdeskatt på

investering för vilken extra avskrivning åtnjutits vid inkomsttaxeringen.

Jag förordar att Kungl. Maj :t bemyndigas meddela bestämmelser om återföring

av verkställd extra avskrivning vid inkomsttaxeringen.

Avlyftning av lagerskatt. Som redan nämnts uppkommer normalt inga

problem med varuskattebelagda lager vid övergången till mervärdeskatt.

Skattskyldig till allmän varuskatt har ju rätt att skattefritt inköpa både omsättningsvaror,

råvaror, förbrukningsartiklar och annat material för sin

verksamhet. För företag som utför byggnadsentreprenader och andra arbeten

på fastighet gäller dock inte detta. Sådant företag är att anse som konsument

i varuskattehänseende och skatt utgår på förvärven av byggnadsmaterial

och annat för den icke skattepliktiga byggnadsverksamheten. Härav

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts proposition nr JOO år 1968

följer att dessa företags lager av byggnadsmaterial vid utgången av 1968

är belastade med allmän varuskatt. Sådan skattebelastning ingår också

i material för pågående byggnadsarbeten.

Företagen inom fastighetsområdet blir enligt förslaget skattskyldiga till

mervärdeskatt och skall sålunda redovisa sådan skatt för entreprenader och

andra skattepliktiga arbeten som utförs fr. o. m. den 1 januari 1969. Detta

kommer att gälla även redan tidigare påbörjade men inte fullgjorda sådana

arbeten. Det är enligt min mening nödvändigt att skattskyldigheten till mervärdeskatt

inte medför någon dubbelbeskattning på byggnadsområdet. Vidtas

ingen åtgärd skulle byggnadsarbetena under ett övergångsskede bli belastade

både med redan uttagen allmän varuskatt på byggnadsmaterial och

med mervärdeskatt på 60 % av entreprenadsumman.

Den lämpligaste lösningen för att eliminera en sådan dubbelbeskattningseffekt

anser jag vara att de företag inom fastighetsområdet, som blir skattskyldiga

till mervärdeskatt, får avlyfta den allmänna varuskatt som belastar

inneliggande lager per den 31 december 1968 av byggnadsmaterial och

annat som är avsett att ingå som beståndsdelar i kommande entreprenader

eller att tillhandahållas vid andra skattepliktiga prestationer. Detta bör

gälla även material i pågående sådana arbeten. Praktiska fördelar skulle enligt

min mening också vinnas om avlyftningen kan ske i företagens mervärdeskatteredovisning

i stil med avdragssystemet för ingående mervärdeskatt.

Jag förordar eu sådan lösning enligt följande riktlinjer.

Företagare inom fastighetsområdet som blir skattskyldig till mervärdeskatt

skall till länsstyrelsen i det län, där han registreras i denna egenskap,

senast den 31 januari 1969 avge särskild, på inventering grundad uppgift

(deklaration) om anskaffningsvärdet av sitt inneliggande lager av varuskattebelagt

byggnadsmaterial per den 31 december 1968. Häri skall inräknas

varor av sådant slag som ingår i pågående arbeten. Varuskattens andel av

anskaffningsvärdet skall anges. På grundval av deklarationen fastställer länsstyrelsen

den allmänna varuskattens belopp, vilket därefter får dras av vid

redovisning av mervärdeskatt. Skall denna ske för perioder om två månader

bör avdrag få göras med hälften i första redovisningen och med återstoden

i den andra. I andra fall bör hela beloppet få dras av i första mervärdeskatteredovisningen.

Kungl. Maj :t bör bemyndigas att utfärda erforderliga föreskrifter för avlyftning

av allmän varuskatt enligt vad nu sagts.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

Övriga frågor

Departementschefen

Antalet skattskyldiga till allmän varuskatt är f. n. i runt tal 170 000

rörelseidkare och motsvarande. Härtill kommer ett obestämt antal jordbrukare

för vilka det enklare beskattningsförfarandet gäller. Vid den föreslagna

utformningen av mervärdeskatten kan antalet skattskyldiga inklusive

jordbrukarna beräknas till drygt 390 000. Med frihet från redovisningsskyldighet

för skattskyldiga med skattepliktig årsomsättning ej över 10 000

kr. kan beräknas att de redovisningspliktiga skattskyldiga i ingångsskedet

blir ca 350 000. Underlaget för dessa beräkningar är dock osäkert.

Intäkten av en 10-procentig mervärdeskatt med den föreslagna utformningen

kan uppskattas till 6 200 milj. kr. för helt år enligt 1968 års prognoserade

konsumtions- och investeringsförhållanden. Detta utgör inemot

800 milj. kr. mindre än vad den allmänna varuskatten kan beräknas ge.

Övergången till mervärdeskatt beräknades i finansplanen medföra ett skattebortfall

för staten av ca 740 milj. kr. för helt år räknat. Skillnaden

hänför sig till att de nya beräkningarna kunnat baseras på ett fullt utformat

mervärdeskatteförslag och att aktuellare underlag för beräkning

av den skattepliktiga konsumtionen varit tillgänglig.

Inkomsterna från den allmänna varuskatten och mervärdeskatten under

budgetåret 1968/69 har i statsverkspropositionen upptagits till 4 760

resp. 2 000 milj. kr. Jag avser återkomma till beräkningen av dessa inkomster

i den reviderade finansplanen.

Av tidigare redovisade uppgifter har framgått att mervärdeskatten medför

en väsentlig ökning av antalet skattskyldiga som fortlöpande skall redovisa

sådan skatt. Det är fråga om i runt tal en fördubbling av de skattskyldigas

antal jämfört med den allmänna varuskatten. Detta medför en

väsentligt ökad belastning för länsstyrelsena och det är därför ofrånkomligt

att dessa får ökade resurser till följd av omläggningen till mervärdeskatt.

En personalförstärkning behövs för övervakning och kontroll av att den

löpande skatteredovisningen fullgörs i rätt tid och på rätt sätt. Det är emellertid

också angeläget att länsstyrelserna får personal för information till

de skattskyldiga beträffande mervärdeskattens utformning och praktiska

tillämpning och för kontroll av skatten hos de skattskyldiga. I ingångsskedet

får informationen särskild betydelse.

På varje länsstyrelse finns nu inrättat ett särskilt kontor inom taxeringssektionen

för den allmänna varuskatten. Det är naturligt att dessa kontor

tar över mervärdeskatten och får den personalförstärkning som bestyret

med den nya skatten föranleder. Enligt min mening är det viktigt att chefen

för mervärdeskattekontoret kan disponera personalen härför helt för

mervärdeskatten. Det är också av vikt att personalförstärkningen sker i

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

god tid med hänsyn till det förberedelsearbete som måste göras innan

skatten träder i kraft.

För tullverket medför den generella mervärdeskatteuppbörden också behov

av viss personalförstärkning. En förstärkning av riksskattenämndens

personal anser jag också ofrånkomlig.

Totalt beräknar jag det ytterligare personalbehovet till ca 175 för länsstyrelserna

och 60 för tullverkets del. Tillkommande lönekostnader och omkostnader

för länsstyrelserna och tullverket samt för riksskattenämnden

den får täckas genom överskridanden av vederbörande riksstatsanslag.

Hemställan

Inom finansdepartementet har förslag till förordning om mervärdeskatt

upprättats i enlighet med det anförda, övergången till mervärdeskatt föranleder

därjämte smärre ändringar i taxeringsförordningen och i förordningen

om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor.

Förslag till författningar härom har också upprättats inom finansdepartementet.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen

att antaga förslag till

1) förordning om mervärdeskatt,

2) förordning om ändrad lydelse av 19 § taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623),

3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen

den 1 juni 1951 (nr U2) om rätt att av riksskattenämnden

erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

Bilaga

Tänkbara effekter av vissa omläggningar av beskattningen

PM utarbetad inom finansdepartementets sekretariat för

ekonomisk planering

A. Teoretiska effekter

I propositionen föreslås en omläggning av beskattningen som innebär att

mervärdeskatt skall införas och varuskatt på investeringsvaror samtidigt avlyftas

från företagen. Med syfte att i huvudsak ersätta det inkomstbortfall

som härigenom uppstår för staten har i prop. 1968: 77 föreslagits att företagen

i stället åläggs ökade arbetsgivaravgifter lagda på lönekostnaderna. Det

är därför av intresse att söka bilda sig en föreställning om vilka återverkningar

de olika förslagen kan tänkas medföra på längre och kortare sikt.

Effekter på lång sikt

Vad beträffar arbetsgivaravgifter råder betydande osäkerhet om deras

återverkningar på längre sikt. Det får anses tänkbart men knappast påvisat

alt en sådan pålaga i längden helt eller till största delen övervältras på löntagarna.

Om denna uppfattning varit riktig skulle emellertid härav ha följt,

dels att företagens lönsamhet inte nämnvärt påverkas om man ser saken på

tillräckligt lång sikt, dels att det inte heller på denna sikt framkallas någon

avsevärd förskjutning av kostnadsrelationerna mellan produktionsfaktorerna

kapital och arbetskraft. En övervältring av det slag som med tiden förutsätts

inträffa kan antingen ske framåt, dvs. genom stegring av priserna på

företagens produkter eller bakåt, dvs. genom prissänkning eller uppbromsning

av prisutvecklingen på förnödenheter, främst arbetskraft, som företagen

behöver för att kunna upprätthålla sin produktion. Vid ett system med fasta

växelkurser får det förutsättas att övervältringen i huvudsak sker bakåt, eftersom

det sammanlagda utrymmet inom exportindustrierna för stegring av

kontantlöner och ax-betsgivaravgifter får antas vara begränsat och vidare

löneutveckling inom skyddade näringsgrenar på lång sikt torde anpassas

till utvecklingen inom de för internationell konkurrens utsatta näringsgrenarna.

Vid rörliga växelkurser är en övervältring framåt tänkbar med inverkan

på företagens avsalupriser.

Frågan om långsiktseffekterna av eu permanent investeringsavgift eller

varuskatt på investeringsvaror förefaller mera komplicerad att bedöma än

den långsiktiga incidensen av en arbetsgivaravgift på lönekostnaderna. Det

kan vara en rimlig arbetshypotes att den genomsnittliga lönsamhetsnivån

inom exportföretagen inte kommer att påverkas på lång sikt, vilket förutsätter

att övervältring med tiden kommer att ske. Ett viktigt och svårbedömbart

spörsmål blir i vilken riktning denna övervältring i huvudsak kan tänkas

försiggå. Liksom när det gäller en arbetsgivaravgift lagd på lönekostnaderna

finns det skäl att antaga att den slutliga övervältringen vid fasta växelkurser

sker bakåt med tänkbara återverkningar på räntenivån, på kostnadsnivån

för investeringsvaror och på lönenivån. Då såväl räntenivån som i all

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

169

synnerhet prisnivån för de investeringsvaror som i första hand är avgiftsbelagda,

nämligen maskinerna, får anses internationellt bestämd kan det

förmodas att anpassningen till väsentlig del sker genom löneutvecklingen.

Med hänsyn till de starka samordningstendenserna på arbetsmarknaden kan

det förmodas att denna inverkan på lönenivån blir tämligen likformig inom

skilda exportnäringar. Det finns en viss sannolikhet för att investeringsavgiften

får en »oneutral» eller styrande inverkan. Dess direkta effekt på

driftskostnaderna framträder nämligen olika starkt inom mer eller mindre

kapitalkrävande verksamhetsgrenar och påverkas därtill av investeringsobjektens

varaktighet.

De slutsatser som kan dras av dylika resonemang blir med nödvändighet

tämligen vaga. Det är tänkbart att en procentuell arbetsgivaravgift på lönekostnaderna

inte på lång sikt får någon systematisk inverkan vare sig på inkomstfördelningen

mellan företag och anställda eller på prisrelationerna

mellan kapital och arbetskraft, medan det däremot kan förmodas att en

permanent investeringsavgift på lång sikt kan komma att påverka prisrelationerna

mellan kapital och arbetskraft, liksom även den relativa lönsamheten

inom olika näringar.

En likformig konsumtionsbeskattning skulle i fråga om sina långtidseffekter

på inkomstfördelning och kostnadsrelationer kunna förmodas stanna

ganska nära den procentuella arbetsgivaravgiften på lönekostnaderna. I

fråga om inverkan på prisutveckling och inkomstfördelning under den tid

som förflyter före den slutliga anpassningen kan däremot en likformig och

som man kan förmoda i huvudsak framåtvältrande konsumtionsbeskattning

väntas bli tämligen olik en arbetsgivaravgift, vilket närmare skall beröras i

det följande.

Effekter på begränsad sikt

Huvudintresset knyter sig emellertid till mera kortsiktiga effekter av den

skatteomläggning som föreslås.

Det kan förmodas att såväl inkomstfördelningseffekter som styrningseffekter

på begränsad sikt blir mera utpräglade än på längre sikt eftersom

den förutsatta övervältringen får anses vara tidskrävande. Problemet kompliceras

av att övervältringen kan vara olika tidskrävande för de olika skatteformer

som berörs liksom för samma pålaga inom olika näringsområden.

Den kan sålunda tänkas gå snabbare inom för internationell konkurrens

skyddade områden än inom konkurrensutsatta. En ytterligare komplikation

är att åtgärderna tänkes gå i motsatta riktningar och delvis innebära en återgång

till ett tidigare läge.

De beskattningsåtgärder vilkas verkningar i vissa hänseenden det närmast

gäller att söka analysera är dels en investeringsskatt (varuskatt på investeringsvaror),

dels en arbetsgivaravgift. För investeringsskattens del är den

åtgärd som föreslås av negativ natur, det är fråga om att upphäva en pålaga

som för närvarande uttas. För att kunna bedöma verkningarna härav synes

man emellertid få lov att först bilda sig en föreställning om effekterna av

att investeringsskatten en gång blivit pålagd. Det är med utgångspunkt

härifrån man sedan har att bedöma verkningarna av att skatten upphävs.

Gemensamt för de båda skatteformer som är berörda synes emellertid vara

att de, åtminstone vad de för internationell konkurrens utsatta näringarna

beträffar, i huvudsak har sin övervältringstyngd riktad bakåt. Eftersom man

vid varje omläggning eller skärpning av den indirekta beskattningen står

inför ett val mellan åtgärder med övervägande framåt- eller bakåtriktad

7 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 100

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

övervältringspotential kan det finnas skäl att i huvuddrag söka fixera vilken

innebörd detta val kan tänkas få med hänsyn till de samhällsekonomiska

återverkningarna på inkomstbildning, priser, kostnader och efterfrågan.

»Bakåtriktade» åtgärder jämförda med »framåtriktade»

Den typ av skatter som främst brukar tillmätas en framåtriktad övervältringspotential

är den rena konsumtionsskatten, helst av generell karaktär.

Jämfört med en »bakåtriktad» pålaga kan en »framåtriktad» beskattningsåtgärd

under vissa allmänna förutsättningar, varom mera i det följande,

förmodas verka snabbare i begränsande riktning på löntagarnas realinkomster

och den allmänna efterfrågan. Ett av villkoren för att detta skall gälla,

och ett mycket betydelsefullt sådant, är att löntagarna och deras organisationer

inte kommer att omgående kunna eller vilja vältra skattebördan vidare

genom att framtvinga ytterligare löneökningar utöver dem som eljest

skulle ha uppnåtts.

Ett annat villkor är att det inte råder en sådan överskottsefterfrågan på

varor och tjänster att de »framåtriktade» åtgärderna i själva verket kan förmodas

slå bakåt, vilket är vad som kan ske i det fall att det offentliga har

möjlighet att genom höjning av den indirekta beskattningen dra in en av

efterfrågeöverskott framkallad prisstegringsvinst som eljest skulle ha tillfallit

företagen. Den skärpta beskattningen får i ett sådant läge inte i sig

någon synnerligen stark omedelbar effekt på den totala efterfrågan men kan

däremot antas medverka till en stabilisering av den fortsatta utvecklingen.

Den omedelbart begränsande effekten på den totala efterfrågan kan tänkas

utebli även i ett motsatt ekonomiskt klimat, där företagens övervältringsmöjligheter

är begränsade och hushållen följaktligen tills vidare undgår

att bära den skärpta beskattningsbördan. Även under sådana speciella förutsättningar

torde det emellertid endast vara en del av företagen som riskerar

att bli oförmögna till övervältring, nämligen de som är verksamma inom

för internationell konkurrens skyddade näringsområden. De konkurrensutsatta

företagen bör ha möjlighet att ta ut de priser exklusive skatt (intäktspriser)

som det internationella marknadsläget medger.

Med angivna förbehåll och med ytterligare reservation för den möjligheten

att det av särskilda skäl, som närmare skall beröras i det följande, skulle

råda exceptionellt gynnsamma övervältringsmöjligheter för en »bakåtriktad»

pålaga, kan det således förmodas att en »framåtriktad» sådan av typ

generell konsumtionsskatt (mervärdeskatt) har en snabbare begränsningseffekt

på löntagarnas realinkomst och den totala efterfrågan. Det kan vidare

antagas att en »framåtriktad» pålaga har en mera direkt och påtaglig stegringseffekt

på konsumentpriserna, medan däremot inverkan på produktionskostnaderna

bör vara mera begränsad eller i gynnsamma fall obefintlig.

»Bakåtriktade» beskattningsåtgärder kan normalt förmodas utgöra mera

tidskrävande övervältringsobjekt för företagen och det är i huvudsak på den

grunden som de också tills vidare kan antas få en mera begränsad dämpningseffekt

på den totala efterfrågan. En ytterligare förutsättning är emellertid

att företagen i sin vidare efterfrågan jämfört med hushållen har en

— på kort sikt — svagare reaktion inför en inkomstbegränsning. Det kan

förmodas att så i regel är förhållandet. Dock skulle det inte i särskilt hög

grad kunna gälla för den händelse att företagen vore benägna att snabbt anpassa

sina investeringar efter sin självfinansieringsförmåga1.

1 Ett ytterligare skäl till att »bakåtriktade» åtgärder normalt får en svagare begränsningseffekt

på den totala efterfrågan är att de partiellt får »bäras» av det offentliga. En

ökad skattebelastning på företagens kostnader föranleder nämligen en minskning av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968 ivl

Eftersom företagens möjligheter att övervältra bakåt på kort sikt är förhållandevis

begränsade, kan en »bakåtriktad» beskattningsåtgärd till en tid

förmodas medföra en kraftigare stegring av företagens kostnader än som

skulle ha följt av en »framåtriktad» åtgärd av jämförbar styrka. Det kvarstående

övervältringsbehovet kommer att innebära en viss begränsning av

lönestegringsutrymmet intill dess att eu anpassning omsider bar hunnit

genomföras.

På konsumentprisernas utveckling bör självfallet stegringseffekten bli

mindre vid en övervältring bakåt än vid en övervältring framåt. I praktiken

har emellertid denna principiella olikhet en betydelsefull begränsning.

Även de »bakåtriktade» beskattningsåtgärderna kan nämligen under

en avsevärd övergångstid väntas få en framåtriktad övervältringseffekt inom

de från internationell konkurrens skyddade näringsområdena. Här torde

det vara realistiskt att räkna med en prisuppdrivande effekt om än i

långsammare tempo än som följd av en »framåtriktad» pålaga. Denna

priseffekt bör med tiden kunna neutraliseras när en övervältring bakåt

kommer till stånd inom de konkurrensutsatta näringarna och i den mån

den dämpning av lönekostnadsstegringen som detta innebär överföres till

de konkurrensskyddade näringsområdena.

Slutsatsen att de »bakåtriktade» beskattningsåtgärderna, i vart fall under

en övergångstid, har en kostnadsuppdrivande effekt får emellertid inte

anses gälla undantagslöst. Vid en högt uppdriven efterfrågan på arbetsmarknaden

kan det finnas goda möjligheter att ta ut exempelvis ökade arbetsgivaravgifter

utan att den sammanlagda lönekostnadsstegringen därigenom

behöver bli större än som eljest skulle ba inträffat. I sådana lägen

kan en »bakåtriktad» pålaga i lika hög grad som en »framåtriktad» sådan

förmodas verka begränsande på hushållens disponibla realinkomster och

den totala efterfrågan.

Vissa sammanställningar som utförts inom konjunkturinstitutet tyder på

att reaktionsmönstret under 1960-talets första hälft inte varit särdeles annorlunda

än under 1950-talet vad gäller sambandet mellan efterfrågan på

arbetskraft och tillväxten av arbetskraftskostnaden totalt inklusive arbetsgivaravgifter.

Härav skulle man till äventyrs kunna dra den slutsatsen att

de totala arbetskraftskostnadernas tillväxt inte blivit större än vad man

eljest med hänsyn till arbetsmarknadsförhållandena kunnat vänta, trots att

arbetsgivaravgifterna ökade i väsentligt snabbare takt under första hälften

av 1960-talet än under 1950-talet. Kontantlönernas tillväxt skulle om denna

tolkning är riktig ha anpassats med hänsyn till avgiftsuttaget, vilket med

andra ord uttryckt innebär att en övervältring bakåt relativt snabbt skulle

ha ägt rum. — Gentemot denna tolkning kan dock invändas att de företagna

sammanställningarna inte är fullt entydiga och att det i själva verket

kan finnas lika goda eller rentav något bättre skäl att dra den slutsatsen

att det faktiskt skett en viss ändring av reaktionsmönstret mellan dessa

perioder. Det är därför inte uteslutet att det högre avgiftsuttaget delvis har

fått bäras av företagen trots de för övervältring gynnsamma förutsättningar

som synes ha varit rådande.

skatteunderlaget hos företagen eller — efter en övervältring — hos de anställda. I den

mån återverkan på inkomstskatternas avkastning inte avräknas från den bruttointäkt

som kan påräknas till följd av en viss stegring av avgiftsbelastningen, är det följaktligen

troligt att ett visst belopp uttaget i form av höjda avgifter på företagen får en mindre

begränsningseffekt på den totala efterfrågan än ett lika stort belopp uttaget på hushållens

konsumtionsutgifter (som — till skillnad från företagens utgifter — självfallet inte

är avdragsgilla vid inkomstbeskattning).

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

Under större delen av efterkrigstiden har ju arbetsmarknaden onekligen

präglats av ett tämligen starkt efterfrågetryck och inte minst var detta

fallet under 1960-talets första hälft, dvs. fram t. o. in. hösten 1965. En betydande

arbetskraftskostnadsstegring kan följaktligen anses ha varit predestinerad

med hänsyn till arbetsmarknadsläget. Förutsättningarna för en

relativt snabb och fullständig övervältring bakåt bör ha varit goda när den

arbetskraftskostnadsstegring som »normalt» kunde förväntas gav utrymme

för en väsentlig avtalslönehöjning. I ett mera dämpat arbetsmarknadsläge,

där den förväntade »normala» arbetskraftskostnadsstegringen är

betydligt lägre blir emellertid därinom det sammanlagda utrymmet för avtalshöjning

och stegring av arbetsgivaravgifter mera begränsat. Det kan

vidare förmodas att arbetstagarorganisationernas minimikrav på viss höjning

av avtalslönerna är förhållandevis oelastiska med påföljd att en beaktansvärd

stegring av arbetsgivaravgifterna i detta läge kan leda till att den

totala arbetskraftskostnadsstegringen blir större än den med hänsyn till

arbetsmarknadsläget »normalt» förväntade. Detta innebär annorlunda uttryckt

att en övervältring bakåt under sådana förhållanden inte kan väntas

ske omgående utan i stället blir en mera tidskrävande process än vad som

synes ha varit fallet under 1960-talets första hälft.

Sammanfattningsvis finns det otvivelaktigt skäl som talar för att »bakåtriktade»

beskattningsåtgärder åtminstone temporärt har en kostnadsstegrande

effekt, dock med undantag för lägen med starkt efterfrågetryck

på arbetsmarknaden. Det finns likaledes anledning förutsätta att »framåtriktade»

beskattningsåtgärder har en prisuppdrivande effekt, dock med

undantag för lägen med utpräglad överskottsefterfrågan på marknaden för

varor och tjänster. I mera normala lägen kvarstår de framåtriktade beskattningsåtgärdernas

starkare prisstegringseffekt och på kort sikt mera

återhållande inverkan på hushållens realinkomster liksom sannolikt även

på den totala efterfrågan inom samhällsekonomin. Det finns anledning antaga

att »bakåtriktade» beskattningsåtgärder i motsvarande lägen kan få

en på kort sikt mera kostnadsuppdrivande men troligen mindre efterfrågebegränsande

effekt. Den återhållande inverkan som mera omedelbart

kan komma att göra sig gällande på efterfrågan kan delvis komma att avse

företagens investeringar.

Nuvarande ekonomiska läge präglas inte av någon överskottsefterfrågan

på arbetsmarknaden. De restriktiva inslagen i finanspolitiken motiveras

främst av behovet att säkerställa en viss begränsning av den totala efterfrågan

på varor och tjänster. Detta anses behövligt med hänsyn till utrikesbalansen

och för att en förnyad överhettning skall kunna undvikas. En

hög och växande investeringsvolym inom industrin bedöms alltjämt som

önskvärd. Med dessa utgångspunkter kunde det förefalla som om »framåtriktade»

beskattningsåtgärder i åtskilliga hänseenden vore att föredra

vid en eventuell skärpning av beskattningen eller eljest vid en marginell

förskjutning av skattesystemet.

Det är emellertid uppenbart att valet mellan olika skatteformer även

påverkas av andra överväganden. Sålunda har inkomstfördelningsskäl utgjort

argument mot att företagen skulle kunna beviljas den om än sannolikt

tidsbegränsande förmån som kan förmodas ligga däruti att man utan

kompenserande åtgärder lyfter av nuvarande varuskatt för investeringsvaror.

I vart fall skulle det väl härför krävas en övertygande konjunkturpolitisk

motivering. Ett ytterligare skäl som kan åberopas mot en mera

avsevärd omläggning av beskattningen från bakåtriktade pålagor till fram
-

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

åtriktade sådana är den stegringseffekt på konsumentprisnivån som sannolikt

skulle följa härav — med tänkbar återverkan på framtida lönerörelser.

Stijrningseffekter

I och med alt de »bakatriktade» beskattningsåtgärdernas övervältring

lörutsättes vara av tidskrävande natur finns det som tidigare antyddes

anledning räkna med att de under en avsevärd övergångstid kan komma

att utöva betydligt starkare styrningseffekter på samhällsekonomin än det

finns skäl att räkna med i det verkligt långa perspektivet. En pålagd inyesteringsskatt

kan under denna övergångstid förmodas få en kraftigare

inverkan på prisrelationerna mellan kapitaltjänster å ena sidan och arbetskraft

å den andra än som på lång sikt kan förmodas bli fallet. Eu arbetsgivaravgift

lagd på lönesumman kan under eu sådan övergångstid förutsättas

ha en höjande inverkan på arbetskraftskostnaderna ställda i relation

till kostnaden för kapitaltjänster. Förändringen av denna kostnadsrelation

blir givetvis särskilt starkt markerad om investeringsskatten avskaffas,

samtidigt som en arbetsgivaravgift införes. Dessa förskjutningar i prisrelationerna

bör i princip utöva en viss inverkan på resursallokeringen

inom samhällsekonomin, på investeringarna och utrikeshandelns sammansättning.

Något försök till kvantitativ precisering av dessa effekter har dock

inte ansetts möjlig att genomföra i det följande.

Eu slutsats från det föregående har varit alt eu viss övervältringströgforutsättas

utgöra en gemensam egenskap bos »bakåtriktade» beskattningsåtgärder

över huvud. Detta utesluter emellertid inte att det kan

tänkas råda väsentliga olikheter i fråga om möjlig övervältringshastighet

för de båda beskattningsåtgärder varom här närmast är fråga, nämligen

eu arbetsgivaravgift lagd på lönesumman och en investeringsskatt. Investeringsskattens

ställning i detta hänseende synes vara värd att närmare

pröva.

Investeringsskattens särställn in g

Frågan om de mera tidskrävande återverkningarna av en långvarig investeringsskatt

är i själva verket tämligen invecklad att utreda. Spörsmålet

torde för övrigt böra uppdelas i två skilda frågor nämligen: 1) Hur

påverkas företagens investeringar? 2) Hur påverkas företagens lönsamhet?

Svaren på dessa frågor tår i sin tur antas blir beroende av åtgärdens inverkan,

dels på lönsamheten av ifrågakommande investeringsprojekt, dels

på företagens bedömning av det löpande driftsresultatet. Som ett typexempel

kan man tänka sig att företagens uppfattning av den kostnadsstegring

som föranledes av en investeringsskatt anslutes till något av följande alternativ.

1. Kostnadsstegringen till följd av en investeringsskatt uppfattas som likvärdig

med den kostnadsökning som uppkommer till följd av en lika stor

skattehöjning lagd på de löpande driftskostnaderna, exempelvis i form av

en energiskatt eller en arbetsgivaravgift.

2. Kostnadsökningens inverkan på driftsresultatet bedöms enbart med

hänsyn till den uppjustering av posterna förräntning och avskrivning som

svarar mot den stegvis föranledda tillväxten av anläggningarnas faktiska

an skaf fningskostnader.

3. Motsvarande bedömning sker med hänsyn till den uppjustering av förräntning

och avskrivning som svarar mot det tillskott i anläggningarnas

återanskaffningsvärden som uppkommit till följd av skattens införande.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1068

Alternativen 1 och 2 får betraktas som extrema. Företagen skulle enligt

alternativet 1 uppfatta en stegring av sina investeringskostnader som likvärdig

med en lika stor uppgång i de löpande driftskostnaderna, medan de enligt

alternativet 2 skulle vara helt främmande för en kalkylering enligt återanskaffningskostnadsprincipen.

Den omedelbara effekten på driftskostnaderna

skulle enligt alternativet 2 bli förhållandevis obetydlig, medan den

enligt alternativet 3 med dess anslutning till återanslcaffningskostnadsprineipen

kan tänkas bli av liknande storlek som enligt alternativet l1. Det kan

med utgångspunkt från detta resonemang inte hållas för uteslutet att den

omedelbara effekten av en investeringsskatt på företagens driftsresultat av

dessa uppfattas som något mindre påtaglig än effekten av en lika stor skatt

lagd på företagens direkta driftskostnader.

Vad härefter beträffar återverkan på företagens investeringar skulle det

konventionella svaret bli att en investeringsavgift, i vart fall under en övergångsperiod,

i obestämbar grad skulle verka neddragande på företagens investeringar

till följd av den försvagning av räntabiliteten för nya investeringsprojekt

som kan väntas bli en omedelbar följd av avgiftens införande.

Denna återhållande effekt kan successivt väntas avta allteftersom en övervältring

kan ske. För den händelse den återhållande effekten blir ringa

skulle den huvudsakliga återverkan på finansieringen kunna bli att företagen

ökade sin upplåning i nära nog den utsträckning som behövdes för

att täcka den kostnadsökning som uppkommit till följd av investeringsavgiften.

Om däremot företagen uppehåller bestämda självfinansieringsnormer

skulle den direkta effekten bli att det inträffade en mera preciserbar

minskning av investeringsvolymen — såvida inte företagen till äventyrs

skulle lyckas genomföra en kompenserande ökning av sin självfinansieringsförmåga.

Slutsatserna av det hitintills förda resonemanget blir med nödvändighet

tämligen obestämda. Det finns emellertid anledning att förmoda att en investeringsavgift

med avseende på såväl driftskostnader och övervältringseffekter

som återhållande inverkan på den totala efterfrågan är en något

mera långsamt verkande åtgärd än en energiskatt eller en arbetsgivaravgift

lagd på lönekostnaderna. Inom de för internationell konkurrens skyddade

näringsområdena kan en övervältringseffekt med återhållande inverkan

på den privata konsumtionen dock väntas inträffa något snabbare än inom

de för internationell konkurrens utsatta näringsområdena, där en övervältring

som regel endast kan ske bakåt. I fråga om inverkan på den totala ef
-

1 Vid cn s. k. stationär åldersfördelning av'' näringslivets realkapitalstock och en räntefaktor

= 0 bör de årliga (re-)investerings- och kapitaltjänstkostnaderna sammanfalla. I

en framåtskridande ekonomi är bruttoinvesteringarna normalt större än kapitalförslitningen.

En positiv räntefaktor driver å andra sidan upp de årliga kapitalkostnaderna i

förhållande till det tänkta värdet av en »räntelös» kapitalförslitning. Inverkan på de årliga

kapitalkostnaderna till följd av'' ett visst uttag av investeringsskatt kan följaktligen

vid en kalkylering enligt återanskaffningsprincipen tänkas såväl under- som överskrida

skattebelastningen på årets löpande investeringar.

Om företagen allmänt tillämpar återanskaffningsprincipen i sin kalkylering kommer

alltnog den härledda förändringen av de kalkylerade driftskostnaderna att utfalla tämligen

likformigt bland dessa — givetvis dock med de variationer som kan vara betingade

av'' eventuella olikheter i kapitalintensiteten inom skilda företag. På de faktiskt erlagda

kostnaderna kan inverkan tänkas bli mera skiftande eftersom denna blir beroende av i

vad mån företagens investeringar blir att hänföra till tiden före respektive efter den

företagna ändringen av’ investeringsskatten. För att en likformig inverkan på de olika

företagens faktiskt erlagda kostnader skall kunna påräknas krävs tydligen en någorlunda

likformig fördelning i tiden av deras investeringsutgifter.

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kiingl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

terfrågan behöver skillnaden inte vara lika påfallande. Om nämligen övervältringseffekten

och därmed den återhållande inverkan på den privata

konsumtionen blir i särskilt hög grad fördröjd inom de konkurrensutsatta

näringarna kan dessförinnan en mera negativ återverkan där ha gjort sig

gällande på investeringsutvecklingen.

Eftersom investeringsavgiftens återhållande inverkan på den totala efterfrågan

åtminstone inledningsvis kan tänkas göra sig gällande med svagare

effekt än för en arbetsgivaravgift lagd på lönekostnaderna skulle det i och

för sig kunna ifrågasättas om inte en pålaga av det senare slaget kunde

göras mindre omfattande och likväl ge samma dämpning. I det läge som nu

är aktuellt då en övergång skall ske från en sedan länge etablerad investeringsavgift

till ett avgiftsuttag på lönesumman finns det dock knappast

anledning att förutsätta att det kommer att ske ett utbyte av ett svagare

verkningsmedel mot ett starkare sådant. Övergången kommer nämligen

att ske vid en tidpunkt när investeringsavgiftens återhållande verkan omsider

kan förmodas ha börjat framträda med full styrka liksom dess övervältringseffekter.

I den mån åtgärderna trots alit inte skulle kunna betraktas

som likvärdiga sedda isolerade från varandra, finns ytterligare ett argument

för att det likväl skulle bli möjligt att göra detta, nämligen själva

sammankopplingen av besluten. Ty även om så skulle förhålla sig att arbetsgivaravgiften

till skillnad från investeringsskatten »normalt» skulle utgöra

en förhållandevis snabbt övervältringsbar pålaga, kan det mycket väl

tänkas att företagen-arbetsgivarna inte kommer att kunna dra någon fördel

av denna olikhet i fråga om reaktionshastigheter i och med att den tillkommande

arbetsgivaravgiften inom löntagarorganisationerna allmänt uppfattas

som en avlösning till den bortfallande skatten på investeringsvaror.

Ett särskilt problem som kan uppkomma vid en övergång från en investeringsskatt

till annan pålaga ligger däruti att ett väntat eller annonserat

beslut härom — om inte särskilda motåtgärder vidtas — kan tänkas leda till

att investeringar senareläggs i sådan omfattning att det uppkommer en tillfällig

och icke önskad svacka i investeringsvolymen. Trots att skatteomläggningen

i huvudsak föreslås träda i kraft först fr. o. m. 1 januari 1969

bör dock det extra investeringsavdrag som 1968 medgivits näringslivet för

maskiner som regel innebära ett incitament att snarare flytta fram maskininvesteringar

till 1968 än att skjuta över sådana till 1969.

B. Kalkylerade effekter

Med utgångspunkt från resonemangen i föregående avsnitt om de teoretiska

effekterna av diskuterade beskattningsåtgärder har ett antal kalkyler

genomförts i syfte att i vissa hänseenden kvantitativt belysa betydelsen av

dessa åtgärder samt deras tänkbara verkningar.

Kalkylerna avser i första hand att belysa de direkt påverkade kostnadselementens

betydelse inom olika näringsgrenar. Försök har härutöver gjorts

att under vissa angivna förutsättningar beräkna den inverkan som åtgärderna

kommer att utöva på inkomstfördelningen mellan företag och övriga

parter samt på priser och kostnader inom olika delar av samhällsekonomin.

En utgångspunkt har härvid varit den förutsatta skiljelinjen mellan konkurrensutsatta

och icke konkurrensutsatta näringar. Karaktäristiskt för de

förstnämnda har i anslutning till resonemangen i det föregående antagits

vara att övervältring av »bakåtriktade» beskattningsåtgärder för deras del

utgör en tidskrävande process. Kalkylerna avser i princip att belysa det

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:is proposition nr 100 år 1968

läge som råder när de »bakåtriktade» åtgärderna hunnit att temporärt slå

igenom framåt inom de konkurrensskyddade näringarna men ännu inte

hunnit att övervältras bakåt i de konkurrensutsatta. Kalkylerna tar sålunda

sikte på de förhållanden som råder under en för de konkurrensutsatta företagen

kritisk övergångsperiod då kostnadsanpassningen är ofullständig likaväl

som anpassningen av priser och inkomstfördelning.

Beräkningarna är följaktligen inte begränsade till de omedelbara effekterna

för berörda näringsgrenar utan syftar i princip även till att visa det troliga

utfallet av den övervältringsprocess som förutsätts äga rum inom de för

internationell konkurrens skyddade sektorerna. Övervältringseffekterna har

beräkningsmässigt fördelats på »mottagande» näringsgrenar och användningsområden

med hjälp av tillgängliga input-outputkalkyler. Beräkningarna

har fullföljts intill det stadium där skatteeffekterna vältrats vidare endera

till en konkurrensutsatt näring eller till etl slutligt användningsområde

(privat konsumtion, offentlig verksamhet etc,.). Den direkta och indirekta

skattebelastningen på de konkurrensutsatta näringsgrenarna förutsätts tills

vidare få bäras av dessa, eftersom den övervältringsmöjlighet som står till

buds — nämligen bakåt, med inverkan på i första hand löneutvecklingen —

lår antas vara tidskrävande. Övrig skattebelastning träffar slutliga användningsområden.

Med tillbörligt beaktande av de sannolika tidsmomenten skulle dock möjligen

kunna ifrågasättas, om det är fullt realistiskt att såsom här skett utgå

från att övervältringsprocessen framåt hinner att i sin helhet fullföljas genom

alla tänkbara led innan övervältringsprocessen bakåt börjar verka inom

de konkurrensutsatta näringarna. Det kan i själva verket förefalla troligt

att någon del av de framåtriktade övervältringseffekterna på detta stadium

ännu inte har nått fram till sin »slutliga» bärare. Skulle det däremot med

fog kunna hävdas att övervältringen bakåt i fråga om tidsåtgång inte skiljer

sig nämnvärt från huvuddelen av den övervältring som antas ske framåt,

faller den grundläggande förutsättningen för de utförda kalkylerna över

skatteåtgärdernas effekter på begränsad sikt. I stället skulle man redan i

detta tidsperspektiv få räkna med i stort sett de effekter som i det föregående

bedömts som troliga först på längre sikt.

Det kunde förefalla som en följd härav skulle bli att den föreslagna skatteomläggningen

i likhet med varje annan förändring av företagens avgiftsbelastning

kunde beräknas få en förhållandevis begränsad inverkan på lönsamheten

även inom de konkurrensutsatta näringsgrenarna, eftersom belastnings-

och avlastningseffekter jämförelsevis snabbt skulle vältras vidare.

Inför man emellertid den ytterligare förutsättningen att verkstadsindustrin

är styrande i denna anpassningsprocess med hänsyn till att denna industri

verkar som löneledare för övriga konkurrensutsatta näringar, kan man

vänta sig alt dessa kommer att uppnå en viss lättnad i den mån den

omedelbara nettoavlastningen för deras del visar sig vara förhållandevis

större än för verkstadsindustrins del. Av de kalkyler som redovisas i det

följande framgår i själva verket att dessa belastnings- och avlastningseffekter

väger tämligen jämnt för verkstadsindustrin, medan däremot avlastningseffekterna

klart överväger för de konkurrensutsatta näringsgrenarna

i övrigt. En slutsats härav blir att kalkylerna märkligt nog kan tänkas ge ett

rättvisande utslag även för den händelse att denna alternativa tolkning av

övervältringsmekanismen skulle visa sig vara den riktiga.

I förenklande syfte har i de följande beräkningarna investeringsskatten

såsom kostnadselement och övervältringsobjekt [i anslutning till alternativ

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

177

1 (sid. 173)] jämställs med sådana skatter som direkt inverkar på företagens

driftkostnader av typen energiskatt och arbetsgivaravgift. Som ett ytterligare

förenkling bortses från de styrningseffekter med avseende på resursallokering

och konsumtionsinriktning etc. som kan förmodas bli framkallade

av den förändring av prisrelationerna som kan antas följa av de

vidtagna åtgärderna.

De slutliga användningsområdena i övervältringskalkylerna bör i princip

utgöras av endera privat konsumtion eller offentlig verksamhet. Med hänsyn

till den kostnadsprissättning som för närvarande tillämpas på bostadsområdet

har det emellertid förefallit rimligast att bryta ut bostadsposten från

övrig privat konsumtion, varefter bostadsbyggandet i detta sammanhang

uppfattas som »slutligt» användningsområde vid sidan av privat konsumtion

och offentlig verksamhet1.

Beräkningsgången i de kalkyler som utförts kan i viss mån åskådliggöras

i uppställningar av den typ som exemplifieras i tabell 3. I den första kolumnen

avläses de ifrågasatta åtgärdernas inverkan på den omedelbara skattebelastningen

för respektive verksamhetsgren i form av arbetsgivaravgifter,

och varuskatt på investeringar som företas inom respektive sektorer. I nästa

kolumn markeras den skattebelastning som respektive verksamhetsgren

efter övervältring får »överta» från andra verksamhetsgrenar. Den tredje

kolumnen visar den sammanlagda skattebelastning som direkt och indirekt

överföres till respektive verksamhetsgren. De för internationell konkurrens

skyddade näringsgrenarna vältrar skattebelastningen vidare. Av de följande

kolumnerna framgår hur denna övervältring fördelas mellan »slutliga» användningsområden

— dvs. privat konsumtion, offentlig verksamhet och bostadsinvesteringar,

samt vidare hur mycket som faller på konkurrensutsatta

verksamhetsgrenar, vilka i detta sammanhang likaså är att uppfatta

som »slutstationer». Innan denna slutliga fördelning hunnit ske har emellertid

en del av det redovisade övervältringsbeloppet »övergående» träffat

andra konkurrensskyddade verksamhetsgrenar, såsom framgår av den sista

kolumnen. Summan av övervältringseffekterna enligt de två sista kolumnerna

sammanfaller givetvis med summan av de övervältringseffekter som enligt

kolumn 2 träffar respektive verksamhetsgrenar.

Utöver sammanfattningstabellerna framläggs även särskilda uppställningar

för de skilda verksamhetsgrenarna med syfte att mera i detalj belysa hur

de beräknade beskattningseffekterna inträffar och i förekommande fall

vältras vidare. I dessa specialtabeller redovisas sålunda, förutom den omedelbara

inverkan för respektive verksamhetsgren av ifrågavarande åtgärder,

även de effekter som övertas från, respektive övervältras till andra verksamhetsgrenar,

i båda fallen med fördelning på avvältrande respektive mottagande

näringar eller i förekommande fall slutliga användningsområden.

I dessa beräkningar har övervältringseffekterna från viss verksamhetsgren

genomgående fördelats mellan skilda mottagare med samma proportioner

som det uppskattade värdet av varuleveranser och presterade tjänster. I den

mån dessa prestationer är direkt destinerade till ett slutligt användningsområde

eller en konkurrensutsatt industri torde beräkningsgången därmed

vara klarlagd. Inte heller torde det erbjuda någon svårighet att klargöra

innebörden av beräkningskedjor av typen belastning på (konkurrensskyd
-

1 Kostnadsgenomslaget på bostadskonsumtionen blir med nuvarande prissättning inledningsvis

lägre än skattebelastningen på bostadsbyggandet. Om återanskaffningskostnadsprincipen

utgjort norm skulle detta ha kunnat sägas innebära att den återstående skattebelastningen

får bäras av innehavare av äldre fastigheter.

71 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 100

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kiingl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

dad) livsmedelsindustri med vidare inverkan på den privata konsumtionen.

Något mera invecklat ställer det sig att beräkna den slutliga fördelningen av

den belastning som träffar sådana — ur den här anlagda synpunkten, blandade

— verksamheter som byggnadsverksamhet, samfärdsel, handel, bankoch

försäkringsväsen, verksamheter som delvis betjänar näringar som i sin

tur är mera direkt inriktade på slutliga användningsområden. Själva beräkningsprincipen

är emellertid oförändrat densamma. Den ingående belastningen

uppdelas på betjänade verksamhetsgrenar (eller i vissa förekommande

fall slutliga användningsområden) i proportion till outputsummornas

fördelning, varefter en vidare överföring enligt beräkningsschemat sker

från de betjänade verksamheterna till slutliga användningsområden1.

Gränsdragningen mellan sådana verksamhetsområden som är utsatta och

sådana som är skyddade för internationell konkurrens är av strategisk betydelse

för det tillämpade beräkningsschemat. Till den förstnämnda gruppen

har hänförts huvudparten av industrin samt jordbruk och skogsbruk.

Jordbrukets inplacering i detta hänseende är emellertid något oklar. Vad

som talat för att jordbruket i detta speciella sammanhang borde jämställas

med de konkurrensutsatta näringarna har bl. a. varit att jordbruket inte för

närvarande enligt gällande ordning kan påräkna någon automatisk anpassning

av sina producentpriser med hänsyn till inträffade förändringar i jordbrukets

kostnader. Ej heller kommer förändringar i den indirekta beskattningen

att beaktas i och för den anpassning till konsumentprisnivåns utveckling

som tills vidare eftersträvas för jordbruksprisernas del. Vad härefter

beträffar uppdelningen av industrins olika branscher på konkurrensutsatta

och icke konkurrensutsatta sådana har den sistnämnda gruppen i

beräkningsschemat fått innefatta följande industrier: grafisk industri, livsmedelsindustri,

tyngre konfektionsindustri, snickerier samt jord- och stenindustri.

Den uppdelning som valts är delvis avhängig av den aggregeringsnivå

som det statistiska materialet medger. I realiteten torde skiljelinjen

mellan de båda huvudkategorierna i åtskilliga fall vara tämligen obestämd.

Det torde sålunda vara en förhållandevis schematisk, men för kalkylmodellen

oundgänglig, förutsättning att prissättningen inom de i huvudsak konkurrensutsatta

verksamhetsgrenarna genomgående skulle vara fullständigt

bunden av prisutvecklingen på internationella marknader, medan däremot

prissättningen inom de i huvudsak konkurrensskyddade verksamhetsgrenarna

skulle försiggå helt oberoende av direkta inflytelser från den internationella

prisutvecklingen2.

De utförda beräkningarna syftar till att belysa inverkan av beskattning

som träffar näringslivet samt återverkningarna härav på samhällsekonomin

i dess helhet. Den del av skatteeffekterna som direkt träffar offentlig verksamhet

uppfattas i detta sammanhang i huvudsak som interna avräkningsposter

inom den offentliga sektorn. »Näringslivet» kan emellertid uppfattas

som ett mer eller mindre vidsträckt begrepp. Det kan tänkas innefatta samtliga

företag med »privatekonomiskt funktionssätt», det kan också inskränkas

till att endast avse de verksamhetsområden som domineras av privata

1 Vad gäller byggindustrin innebär detta att den ingående belastningen i form av exempelvis

arbetsgivaravgifter fördelas mellan betjänade verksamhetsgrenar och användningsområden

efter samma proportioner som byggnadsverksamheten. Någon motsvarande överföring

av skattebelastningseffekter sker däremot inte via maskininvesteringarna, eftersom

verkstadsindustrin förutsätts vara en för internationell konkurrens utsatt näring.

2 Härvid är dock att märka att det förutsatta obeorendet i sak avser prissättningen på

förädlingsprestationerna inom respektive verksamhetsgrenar, inte nödvändigtvis varupriserna

med deras råvarukostnadsinnehåll.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

179

företag, dvs. i stort sett hela näringslivet i vidsträcktare bemärkelse med

undantag för de offentliga affärsverken. I vissa sammanhang kan denna

snävare avgränsning vara av intresse. Med hänsyn till de vidare återverkningar

på näringslivet i övrigt som är att påräkna med den prissättning som

normalt tillämpas av affärsverken, har det emellertid befunnits motiverat

att i kalkylerna beakta de beskattningsåtgärder som berör affärsverken (såsom

exempelvis pålyft av arbetsgivaravgift för samtliga affärsverk samt avlyft

av varuskatt på investeringar för SJ:s godstrafik och för samtliga kraftverk).

Behandlingen av det statistiska materialet

Till grund för de utförda kalkylerna har legat en sektorvis beräkning för

1967 av varuskatt på investeringsvaror och en arbetsgivaravgift lagd på den

totala lönesumman sistnämnda år.

Med hänsyn till det föreliggande materialets tidsmässiga eftersläpning

(vissa serier föreligger endast fram till 1965) och då det på ett flertal

punkter i övrigt är relativt ofullständigt och dåligt avpassat för den analys

som åsyftas, har vissa schablonmässiga bearbetningar måst göras. I

det följande lämnas en kortfattad redogörelse för det statistiska materialets

beskaffenhet och behandling.

Varuskatt på investeringar

Uppgifter om verkställda och planerade investeringar inom olika näringsgrenar

för 1967 har inhämtats från nationalräkenskaperna. Det har vidare

gällt att fastställa den omsbelagda delen för olika typer av investeringar.

Detta har skett med hjälp av en inom konjunkturinstitutet utförd undersökning.

Enligt denna är den omsbelagda delen vad gäller byggnadsinvesteringar

50 % för nyinvesteringar och 37 % för underhåll. Motsvarande andelar

för maskininventeringar (exkl. fartyg, flygplan och vapen) är — om

man tillämpar en 10-procentig skattesats — 60 % respektive 30 %. — Beträffande

militära maskininvesteringar skall i detta sammanhang endast

den »civila» delen beaktas. Denna har antagits uppgå till 10 % av totalbeloppet

för militära maskininvesteringar.

Lönesummebercikningar och arbetsgivaravgift

En detaljerad redovisning av lönesumman inom olika näringsgrenar föreligger

endast t. o. m. 1965. De beräkningar av lönesumman för 1967 som

hittills finns att tillgå innefattar endast en mycket grov uppdelning på sektorer.

Sålunda föreligger det inte några explicita värden för industrins delbranscher.

— Den fördelning av lönesumman på olika industrigrenar som

har gjorts och som redovisas i tabellerna är under sådana förhållanden

schablonmässig: lönerna 1967 har antagits utgöra samma andel av respektive

industribranschs produktionsvärde som 1965. Det lönesummebegrepp

som har använts exkluderar givetvis sådana avgifter som ATP, ITP m. m.

Underlag för input-output-kalkyler

För att de ovan diskuterade skattepålagornas kvantitativa verkningar på

det sätt som åsyftats skulle kunna uppdelas på olika näringsgrenar och på

slutlig användning skulle i princip krävas en fullständig input-outputmatris

över lönekostnader och indirekta skatter. Någon sådan matris föreligger

emellertid inte.

Det material som funnits att tillgå för beräkningarna har varit 1957 års

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

input-output-undersökning (vad gäller lönekostnad och indirekta skatter är

denna undersökning dock mycket summarisk) samt 1965 års sektorvisa

nationalräkenskaper. För industrins vidkommande slutligen har en någorlunda

aktuell input-output-matris kunnat sammanställas ur 1965 års industristatistik.

Detta underlag medger emellertid inte en så långtgående

sektorindelning som skulle ha varit önskvärd i sammanhanget. — Vad gäller

handel, samfärdsel och bank- och försäkringstjänster har sålunda den

samlade övervältringseffekten i klumpsumma fördelats vidare i kalkylerna.

Vidare har uppdelningen av tjänstesektorn på offentlig respektive privat

del gjorts mycket schablonmässigt.

Beräknade avkastningsbelopp 1967

För allmän varuskatt som uttas på investeringsvaror har den totala avkastningen

1967 enligt tabell 1 uppskattats till inte fullt 1 900 (1 874) miljoner

kronor. Härav föll drygt 400 miljoner kronor på bostadsinvesteringar

och drygt 450 miljoner kronor på statliga och kommunala myndigheters

investeringar. För dessa användningsområden kommer den föreslagna övergången

till mervärdeskatt inte att innebära någon förändring. På övriga

delar av samhällsekonomin, dvs. på »företag med privatekonomiskt funktionssätt»

(med undantag för bostadsförvaltande företag) uppgick den direkta

belastningen i form av varuskatt på investeringar till nära 1 000 (992)

miljoner kronor. Av detta belopp var ca 160 miljoner kronor att hänföra

till de offentliga affärsverken, medan återstoden — ca 835 miljoner kronor

— föll på näringslivet i övrigt (varav 50 miljoner kronor på privata

el- och kraftverk). Post- och tele samt persontrafik berörs inte av den

föreslagna mervärdeskatten och det blir i dessa fall följaktligen inte heller

något avlyft av investeringsskatt. Däremot kommer de energiproducerande

företagens investeringar enligt en specialbestämmelse att avlastas från

investeringsskatt fastän energiskatten föreslås komma att kvarstå i sin

nuvarande utformning. Den skattelättnad som berör näringslivet inklusive

de offentliga affärsverken kan såsom framgår av redovisningen i tabellen

beräknas motsvara ca 900 miljoner kronor på 1967 års omsättning, varav

ca 80 miljoner kronor faller på offentliga affärsverk, ca 50 miljoner kronor

på privata kraft- och elverk samt ca 770 miljoner på näringslivet i

övrigt.

Beräknad total lönesumma 1967 framgår av tabell 2 jämte avkastningen

av en arbetsgivaravgift, som skulle ha uttagits med 1 % på lönesumman.

Vidare redovisas även en uppskattning av sådana företagarinkomster som

skall beläggas med en motsvarande avgift. Den kalkyl som kunnat göras

utgår från nationalräkenskaperna och torde innefatta avkastning av eget

kapital som bundits i jordbruksfastighet eller rörelse. Den totala lönesumman

1967 uppskattas till 68,4 miljarder kronor, varav ca 0,7 miljarder

kronor torde ha fallit på handelsflottan, vilken avses komma att erhålla

viss nedsättning av det avgiftspliktiga beloppet. Avkastningen av en 1-procentig

avgift på lönesumman blir därmed 681 miljoner kronor, vartill kommer

63 miljoner kronor — enligt föreliggande uppskattning — för motsvarande

pålaga på företagarinkomster, vilket inalles gör 744 miljoner

kronor. Av detta belopp faller 131 miljoner kronor på offentlig verksamhet,

35 miljoner kronor på offentliga affärsverk, 4 miljoner kronor på

privata kraft- och elverk samt 574 miljoner kronor på näringslivet i övrigt.

Den del av avgiftsbelastningen som faller på statlig och över statsbudgeten

finansierad kommunal verksamhet —- uppskattningsvis 78 miljoner kro
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

181

nor — ger inte något netto till statsbudgeten. För statskassans del kan

således inkomstförstärkningen netto genom denna avgift uppskattas till

(744 — 78=) 666 miljoner kronor (varav drygt 50 miljoner kronor från

kommunerna) vid ett uttag av 1 % på 1967 års lönesummor och enskilda

företagarinkomster. Härvid förutsättes att avgiftsbelastningen på de offentliga

affärsA''erken övervältras genom en anpassning av verkens taxor1.

Den beräknade nettoeffekten för statskassan av de föreslagna respektive

ifrågasatta åtgärderna sammanfattas i följande uppställning. Härav framgår

att en 1-procentig arbetsgivaravgift 1967 skulle ha givit 234 miljoner

kronor mindre i avkastning än varuskatten på berörda investeringar samma

år1 2. De i någon mån avvikande uppskattningar som återges i propositionen

avser 1968.

Om man bortser från det bidrag till statskassan som kommunerna netto

skulle komma att svara för, kan man finna att en 1-procentig arbetsgivaravgift

för samtliga »företag med privatekonomiskt funktionssätt» skulle

medföra en belastning som räknat på 1967 års investeringar vore knappt

290 miljoner kronor lägre än varuskatten på motsvarande sektorers investeringar.

Varuskatt på

investeringar

Arbetsgivar- avgift 1%

Kommunal verksamhet (nettoeffekt) ..................

53

Offentliga affärsverk ................................

SO

35

Privata el- och kraftverk ............................

50

4

Näringslivet i övrigt ................................

770

574

Summa

900

666

Den fortsatta analysen är i huvudsak begränsad till att avse de effekter

av de berörda åtgärderna som faller på eller förmedlas genom »företag

med privatekonomiskt funktionssätt».

Skatteeffekternas kalkylmässiga fördelning

Den beräknade incidensen av föreslagna omläggningar av den indirekta

beskattningen redovisas i det följande. En förhållandevis utförlig återgivning

i tabellform av beräkningsgången såsom denna i princip har beskrivits

i det föregående kommer att lämnas för den kombination av åtgärder som

ingår i det förebådade förslaget till skatteomläggning. Effekterna härav

redovisas tämligen ingående även med uppdelning på olika näringsgrenar

och således inte blott på slutliga användningsområden.

Av huvudtabellerna kan utläsas att en förhållandevis stor del av varu
1

Likaså har enligt kalkylschemat förutsatts att ett upphävande av varuskatten på investeringar

får sin inverkan på affärsverkens taxor. I den mån affärsverken vid sin taxesättning

skulle kalkylera på grundval av historiska anläggningskostnader — och således

inte följa återanskaffningskostnadsprincipen — skulle man kunna tänka sig att bortfallet

av varuskatt på affärsverkens investeringar delvis skulle komma att motvägas av en positiv

inverkan på deras rörelseresultat och inleveranser av vinstmedel. Denna inverkan

skulle förklaras av att taxornas anpassning — i detta fall nedåt — under sådana förhållanden

skulle ske väsentligt långsammare än vad som impliceras i kalkylschemat.

2 Med hänsyn till taxesättningen skulle det kunna tänkas att nettoförlusten för statskassan

genom bortfall av varuskatt på i första hand vattenfallsverkets investeringar kan

ha överskattats med upp till 40 miljoner kronor. Skälen härtill framgår av ovanstående

not 1.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

skatten på företagens investeringar (ca 64 %) beräknas falla på det »slutliga»

användningsområdet som representeras av konkurrensutsatta näringsgrenar.

Motsvarande andel av arbetsgivaravgiften är avgjort lägre (ca 50 %).

I förhållande till arbetskraftsåtgången har de konkurrensutsatta näringsgrenarna

tydligtvis en i genomsnitt högre investeringsintensitet än näringslivet

i övrigt. Häri ligger förklaringen till att de konkurrens utsatta näringsgrenarna

torde komma att gynnas genom den omläggning av den indirekta

beskattningen som föreslås.

Såsom tidigare framhållits kan summan av den nytillkommande arbetsgivaravgift

som skall uttas av näringslivet (»företag med privatekonomiskt

funktionssätt») på basis av 1967 års omsättning beräknas till ett belopp

som är knappt 290 miljoner kronor lägre än den varuskatt som 1967 utgått

på näringslivets investeringar. Huvuddelen av denna lättnad koncentreras

enligt kalkylresultaten på de konkurrensutsatta näringsgrenarna.

Det beräknade resultatet av omläggningen i sin helhet kan sammanfattas

i följande sammanställning.

Effekter som enligt kal-

Effekter av skatteom-

S:a

kylschemat förmedlas

läggningen i övrigt

via näringslivet

Miljoner kronor

+ =

belastning

- =

lättnad

»Slutliga» användningsområden

Konkurrensutsatta näringsgrenar....

— 259

—

-259

Privat konsumtion................

- 53

+ 115

+ 62

Bostadsbyggande ................

+ 25

—

+ 25

+ 57

Offentlig sektor ..................

0

+ 115

+ 172

Summa

-287

+ 287

0

Av de belopp som ovan redovisas såsom »effekter av skatteomläggningen

i övrigt» uppkommer den beräknade belastningen på den privata konsumtionen

(med 115 miljoner kronor) därigenom att mervärdeskatten utvidgas

till att även omfatta handel med begagnade bilar samt hotelltjänster. För

den offentliga sektorn tillkommer av samma anledning en utgiftsökning om

ca 10 miljoner kronor varav uppskattningsvis hälften faller på kommunerna.

I övrigt avser den i samma kolumn redovisade belastningen på offentlig sektor

dels arbetsgivaravgifter (1 %) som belastar kommunerna (52 miljoner

kronor), dels den förlust som statskassan enligt kalkylen ådrar sig genom

skatteomläggningen1. Sammanfattningsvis kommer den lättnad som enligt

sammanställningen tillfaller de konkurrensutsatta näringsgrenarna att i

större utsträckning få »bäras» av det offentliga än av den privata konsumtionen.

Belastningen av den privata konsumtionen uppgår till ca 0,1 % av

dess beräknade totala värde 1967.

Härefter återstår att lämna en redogörelse för de beräknade effekterna

ur särskilda näringsgrenars synvinkel av den förebådade skatteomläggningen.

De allmänna förutsättningar som lagts till grund för beräkningarna

torde inte här behöva upprepas. Möjligen kan det i sammanhanget förtjäna

1 Här bortses från statens slutliga behållning genom den besparing som uppkommer för

investeringar inom statsägda konkurrensutsatta industrier.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

183

understrykas att övervältring framåt från de konkurrensskyddade näringsgrenarnas

sida förutsätts ske i båda riktningarna. En sänkt pålaga tankes

sålunda föranleda prissänkning (exempelvis sänkta cementpriser till följd

av avlyftet av skatt på cementindustrins investeringar) likaväl som en ökad

pålaga förutsätts föranleda prishöjning. De offentliga affärsverken förutsätts

vidare i sin prissättning följa samma reaktionsmönster som de privata företagen,

även så tillvida att en förändring av skattebelastningen på verkens

investeringar såsom övervältringsfaktor anses likvärdig med en lika stor

förändring av verkens driftkostnader i övrigt.

Den lättnad om sammanlagt 259 miljoner kronor som beräknas tillfalla

de konkurrensutsatta näringsgrenarna kommer inte att bli jämnt fördelad

över hela denna sektor. Det visar sig nämligen att den kalkylerade avlastningen

blir förhållandevis stark för jordbruket, skogs- och järnindustrierna,

men svagare för huvudparten av övriga konkurrensutsatta näringsgrenar.

För sjöfarten vars investeringar i huvudsak är undantagna från nuvarande

varuskatt innebär den föreslagna arbetsgivaravgiften en ren nettobelastning

om ca 5 miljoner kronor.

För jordbruket väger investeringskostnaderna jämförelsevis tungt i förhållande

till arbetskostnaderna. Nettoeffekten av skatteomläggningen beräknas

under sådana förhållanden till en lättnad om ca 50 miljoner kronor,

ett för jordbruket aktningsvärt belopp (tabell 4). För skogsbrukets del är

förutsättningarna i dessa hänseenden — dvs. vad gäller den relativa betydelsen

av arbetskostnader och investeringskostnader — omkastade jämfört

med jordbruket1. Kalkylen visar här på en nettobelastning med 16 miljoner

kronor (tabell 5). Med hänsyn till den integration som i viss utsträckning

föreligger mellan skogsbruket och skogsindustrierna och med vidare beaktande

av de inbördes övervältringsmöjligheter och den allmänna ödesgemenskap

som råder för dessa näringar finns det emellertid starka skäl att

vid analys av kalkylresultaten uppfatta skogsbruk och skogsindustri som

eu enhetlig sektor. För enbart skogsindustrierna framkommer enligt kalkylschemat

en beräknad lättnad om 76 miljoner kronor (tabell 6), vilket således

för skogssektorn i dess helhet innebär en avlastning med 60 miljoner

kronor. Denna förhållandevis betydande lättnad för skogsindustriernas del

beror främst på att produktionsformen som sådan är kapitalintensiv (gäller

främst massa- och pappersindustrierna). En beaktansvärd del av lättnaden

(enligt kalkylen 12 miljoner kronor, vilket framgår av tabell 6) kommer

emellertid skogsindustrierna till del genom övervältring från den konkurrensskyddade

kraftindustrin som förutsätts anpassa sina taxor i anledning

av skattelättnaden på kraftverkens investeringar.

För järn- och stålverkens del är resultaten av kalkylen (tabell 7) snarlika

dem som framkommit för skogsindustriernas de!. Den beräknade lättnaden

uppgår till 62 miljoner kronor och förklaras främst av näringsgrenens höga

kapitalintensitet. Till nettoeffekten bidrar även en från kraftindustrin övervältrad

avlastning kalkylerad till 8 miljoner kronor.

För verkstadsindustrier, exklusive varv, visar kalkylen (tabell 8) på en

tämligen obetydlig lättnad, uppskattad till 12 miljoner kronor. Avlastningen

i form av sänkta investeringskostnader blir i detta fall endast obetydligt

större än den ökade belastningen i form av höjda arbetskostnader. Med hänsyn

till osäkerhetsmarginalerna i kalkylen får det anses att verkstadsin
1

Det bör kanske här inskjutas att den beräknade investeringskostnaden hänför sig til!

den nivå som erhålles ur nationalräkenskaperna. En icke oväsentlig del av skogsbrukets

maskininvesteringar kan förmodas icke registreras i denna statistik.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

dustrin i stort sett varken vinner eller förlorar på skatteomläggningen. Ett

liknande omdöme torde vara motiverat med avseende på de konkurrensutsatta

delarna av textil- och sömnadsindustrin. Vid den låga investeringsintensitet

som för närvarande råder inom dessa industrier blir den kalkylmässiga

belastningen genom höjda arbetsgivaravgifter (enligt tabell 9)

t. o. m. 2 miljoner kronor större än avlastningen i form av avlyftad varuskatt

på investeringar.

För de konkurrensutsatta delarna i övrigt av industrin har motsvarande

kalkyler ej genomförts. För industrin i dess helhet har emellertid den totala

avlastningen (enligt tabell 10) kalkylerats till 252 miljoner kronor, varav

229 miljoner kronor beräknas stanna på konkurrensutsatta industrigrenar.

För de icke särredovisade konkurrensutsatta industrigrenarna kan den

beräknade lättnaden därmed residualt anges till netto ca 80 miljoner kronor.

Inte minst den kemiska industrin torde få betydande del i denna avlastning.

Vad härefter gäller de kalkyler som belyser skatteomläggningens effekter

för de från internationell konkurrens skyddade näringsgrenarna, får beräkningsresultaten

i sak en något annorlunda innebörd så tillvida som den

ingående belastningen genomgående förutsätts bli övervältrad vidare. Intresset

förskjuts härigenom i viss mån till den del av kalkylerna som avser

den utgående avvältringen på »mottagande» näringsgrenar och användningsområden.

— Resultaten av de kalkyler som utförts i detta hänseende

redovisas i nedre delen av tabellerna för respektive avvältrande näringsgrenar.

De konkurrensskyddade näringsgrenar, för vilka de beräknade effekterna

av skatteomläggningen särredovisas, kan indelas i 3 huvudgrupper; en allmänt

serviceinriktad grupp innefattande aktiviteter som betjänar såväl den

privata konsumtionen och den offentliga sektorn som produktion och näringsliv

i allmänhet, en grupp innefattande byggnadsämnesindustrier och

byggnadsverksamhet samt en grupp omfattande vissa konsumtionsvaruindustrier.

— Inom den förstnämnda gruppen får den kapitalintensiva

kraftindustrin (el-, gas- och vattenverk) en avlastning som netto beräknas

uppgå till 90 miljoner kronor. Drygt tredjedelen av detta belopp kommer

enligt kalkylschemat den privata konsumtionen till del (tabell 11). För »övriga

privata tjänster» slår arbetsgivaravgiften igenom utan någon beaktansvärd

moteffekt i form av sänkta investeringskostnader. Nettobelastningen

beräknas till 44 miljoner kronor (tabell 12) varav ca hälften faller på den

privata konsumtionen och återstoden till stor del på byggnadsindustrin

(arkitekttjänster in. in.). Även för »bank- och försäkringstjänster» är i

kalkylen arbetsgivaravgiften kostnadsmässigt helt dominerande i förhållande

till avlyftet av skatt på investeringar1. Den beräknade nettobelastningen

stannar vid 19 miljoner kronor (tabell 13). Med avseende på övervältringens

kalkylmässiga fördelning på mottagare har rörelsegrenen, med

hänsyn till den sektorindelning som tillämpats i input-output-undersökningen,

fått sammanföras med samfärdsel och varuhandel. »Samfärdsel»

(i huvudsak varutransporter) framträder i kalkylerna som en kapitalintensiv

verksamhetsgren, för vilken skatteomläggningen beräknas medföra

en nettoavlastning om 85 miljoner kronor (tabell 14). För enbart

»varuhandel» med dess i förhållande till arbetskraftsåtgången relativt mo
-

1 Bank- och försäkringssektorns investeringar ingår i nationalräkenskaperna (i den mån

de registreras där) i handel ssektorn.

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

derata insats av fast realkapital medför skatteomläggningen genom direkta

och indirekta effekter en nettobelastning som beräknats till 15 miljoner

kronor (tabell 15). För varuhandel, samfärdsel och bank- och försäkringsväsen

blir emellertid den beräknade nettoeffekten en avlastning om 34 miljoner

kronor, varav inemot tre fjärdedelar enligt kalkylschemat tillgodoräknas

den privata konsumtionen.

Inom gruppen byggnadsämnesindustrier och byggnadsverksamhet har beräkningsresultaten

särredovisats för jord- och stenindustri samt byggnadsindustri.

För den kapitalintensiva jord- och stenindustrin beräknas skatteomläggningen

medföra en nettoavlastning om 16 miljoner kronor (tabell

16). Inemot tre fjärdedelar av detta belopp tillgodoräknas byggnadsindustrin.

Bland övriga byggnadsämnesindustrier torde snickerifabrikerna ådra

sig en mindre nettobelastning som till stor del går vidare till byggnadsindustrin.

— För den egentliga byggnadsverksamheten väger arbetsgivaravgiften

väsentligt tyngre än lättnaden i form av avlyft av skatt på investeringar.

Även de indirekta effekterna av skatteomläggningen (via arkitekttjänster

in. in.) synes bidra till en nettobelastning1 (tabell 17). Denna har

kalkylerats till 65 miljoner kronor, att övervältras på olika byggnadsområden.

Inemot 40 % av denna effekt beräknas falla på bostadsbyggandet.

Inom gruppen konsumtionsvaruindustrier med skydd för internationell

konkurrens har beräkningsresultaten särredovisats för vissa delar av textiloch

sömnadsindustrin, för den grafiska industrin och för livsmedelsindustrin.

För de två förstnämnda industrigrenarna uppkommer mindre nettobelastningseffekter

(tabellerna 9 och 19). För den förhållandevis kapitalintensiva

livsmedelsindustrin kalkyleras en nettoavlastning om nära 20

miljoner kronor (tabell 18). För den privata konsumtionen har den samlade

effekt av skatteomläggningen som förmedlas genom dessa tre industrigrenar

beräknats utgöra en avlastning om 14 miljoner kronor.

1 Det kan synas märkligt att det enligt tabell 19 inte blir något synligt utslag för skatteomläggningens

inverkan på de transporttjänster som anlitas av byggnadsindustrin (körslor

av åkeriföretag m m). Transporttjänsterna har emellertid i kalkylschemat sammanförts

med tjänster från banker och varuhandel, vartill kommer att input-output-kalkylerna

inte är tillräckligt utformade i detalj för att någon preciserad effekt under sådana

förhållanden skall kunna avläsas.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

Tabell 1. Beräknad varuskatt på investeringsvaror sektorvis år 1967, miljoner kronor med särredovisning

av de sektorer som berörs av avlyftningen av skatten

Andel som

berörs av

förändringen

Bostäder...........................................

414

Jordbruk..........................................

72

72

Skogsbruk.........................................

13

13

45S

458

därav: konkurrensutsatta branscher...................

384

384

ej konkurrensutsatta branscher.................

74

74

Byggnadsverksamhet................................

33

33

EP, gas- och vattenverk.............................

103

103

Varuhandel m. m....................................

78

78

Samfärdsel.........................................

235

143

därav: SJ, Posten och Televerket.....................

99

25

kommunal samfärdsel.........................

5

—

övrig samfärdsel..............................

131

118

Övriga privata tjänster..............................

Övrig kommunal verksamhet.........................

232

_

Övrig statlig verksamhet.............................

236

—

Totalt.............................................

1 874

900

Tabell 2. Beräknad lönesumma (inkl. enskilda företagares inkomster av rörelse) och arbetsgivaravgift

(1 %) sektorvis år 1967, miljoner kronor

Löne-

Enskilda

Totalt

Arbets-

summa

före-

givar-

tagares

avgift

inkomster

(1 %)

Skogsbruk.......................

1 872

943

2 815

28

Jordbruk ........................

1 066

1 268

2 334

23

Industri.........................

22 719

961

23 680

237

därav: konkurrensutsatta branscher .

17 539

751

18 390

184

ej konkurrensutsatta bran- scher .....................

5 180

210

5 290

53

Byggnadsverksamhet..............

8 886

511

9 397

94

El-, gas- och vattenverk...........

650

650

7

Varuhandel......................

8 775

1 554

10 329

103

Bostads- och fastighetsförvaltning ...

108

108

1

Samfärdsel.......................

5 491

6 063

58

därav: handelsflottan..............

700

700

5

SJ, Posten och Televerket . ..

2 804

2 804

28

kommunal samfärdsel.......

500

500

5

övrig samfärdsel............

1 487

572

2 059

20

Bank- och försäkringsverksamhet ...

1 850

1 850

19

Övriga privata tjänster............

3 924

491

4 415

44

Övrig kommunal verksamhet.......

7 850

7 850

79

Övrig statlig verksamhet...........

5 240

5 240

52

Totalt...........................

68 431

6 300

74 731

744

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1968

187

Tabell 3. Beräknad effekt på sektorer och användningsområden av en arbetsgivaravgift (1 %)

och’en avlyftning (för vissa näringsgrenar) av varuskatten på investeringsvaror år 1967,

miljoner kronor

Ome-

del-

bar

På

resp

sektor

Sam-

man-

lagd

Effekt

som

kvar-

Effekt

som

över-

effekt

över-

effekt

står

vält-

Privat

Bo-

Of-

Kon-

Ej

vält-

inom

ras

kon-

stä-

fent-

kur-

kon-

rad

resp

på

sum-

der

lig

rens-

kur-

effekt

sektor

vid-

tion

sektor

ut-

rens-

stå-

satta

ut-

ende

sekt.

satta

om-

råden

sekt.

Jordbruk ......

—49

—3

-51

—51

Skogsbruk.....

+ 16

—

+ 16

+ 16

Industri, kon- kurrensutsatt . ..

—199

—30

—229

—229

Industri, ej kon- kurrensutsatt . ..

—22

—1

—23

—23

—14

—5

—1

—3

Byggnadsverk- samhet ........

+ 61

+ 4

+ 65

-f-65

+ 25

+ 20

+ 6

+ 14

El-, gas- o.

vattenverk.....

—96

+ 6

—90

—90

—34

—2

—26

—21

Samfärdsel,

Varuhandel och

Bank- o. för- säkringstjänster.

—42

+ 13

—29

+ 5

—34

—25

—6

—1

—2

Övriga privata

tjänster........

+ 44

—

+ 44

+ 44

+ 20

—

—

+ 20

+4

Totalt.........

-—288

—11

—299

—259

—38

—53

+ 25

0

—2

—8

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

Tabell 3 A. Beräknad effekt på sektorer och användningsområden av en avlyftning (för vissa

näringsgrenar) av värnskatten på investeringsvaror år 1967, miljoner kronor

Ome-

del-

bar

På

resp

sektor

Sam-

man-

lagd

Effekt

som

kvar-

Effekt

som

över-

effekt

över-

effekt

står

vält-

Privat

Bo-

Of-

Kon-

Ej

vält-

inom

ras

kon-

std-

fent-

kur-

kon-

rad

resp

på

sum-

der

lig

rens-

kur-

effekt

sektor

vid-

tion

sektor

ut-

rens-

stå-

satta

ut-

ende

sekt.

satta

om-

råden

sekt.

Jordbruk ......

—72

—6

—78

—78

Skogsbruk .....

—13

—13

—13

Industri, kon- kurrensutsatt . ..

Industri, ej

konkurrensut-

—384

—97

—481

—481

satt...........

—74

—14

—88

—88

—54

—6

—8

—20

Byggnadsverk- samhet ........

El-, gas- och

—33

—25

—58

—58

—22

—19

—4

—13

vattenverk.....

—103

—4

—107

—107

—40

—10

—31

—26

Samfärdsel,

Varuhandel och

Bank- och för- säkringstjänster.

—221

—20

—241

—241

—153

—25

—49

—14

Övriga privata

tjänster........

—

—

—

—

Totalt.........

—900

—166

—1066

—572

—494

—247

—22

—60

—92

—73

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

189

Tabell 3 B. Beräknad effekt på sektorer och användningsområden av en arbetsgivaravgift

(1 %) år 1967, miljoner kronor

Ome-

del-

bar

På

resp

sektor

Sam-

man-

lagd

Effekt

som

kvar-

Effekt

som

över-

effekt

över-

effekt

står

vält-

Privat

Bo-

Of-

Kon-

Ej

vält-

inom

ras

kon-

stä-

fent-

kur-

kon-

rad

resp

på

sum

der

lig

rens-

kur-

effekt

sektor

vid-

tion

sektor

ut-

rens-

stå-

satta

ut-

ende

sekt.

satta

om-

råden

sekt.

Jordbruk......

24

3

27

27

Skogsbruk.....

29

—

29

29

Industri, kon- kurrensutsatt ...

185

67

252

252

Industri, ej kon- kurrensutsatt ...

52

13

65

65

40

1

7

17

Byggnadsverk- samhet ........

94

29

123

123

47

39

10

27

El-, gas- och

vattenverk.....

7

10

17

17

5

2

6

4

Samfärdsel,

Varuhandel och

Bank- och för- säkringstjänster.

179

33

212

5

207

128

19

48

12

Övriga privata

tjänster........

44

44

44

20

20

4

Totalt.........

612

155

767

313

156

194

47

61

91

64

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

Tabell 4. Jordbruk

Beräknade effekter av två åtgärder

1. en arbetsgivaravgift om 1 % på lönesumman

2. avlyitning av varuskatten på investeringsvaror; år 1967, miljoner kronor

Arbetsgivar-

Varuskatt på

Totalt

avgift 1 %

investeringar

Direkta effekter

Lönekostnad................... 1 066

+ 11

Företagarinkomst.............. 1 268

+ 13

Oms-belagd del av sektorns inves-

teringar....................... 720

—72

Summa.............................

+ 24

—72

-—48

Från andra sektorer övervältrade

effekter

Handels- o. transportsektor...........

+ 1

— 2

— 1

Byggsektor..........................

+ 1

— 1

0

El-, gas- o. vattenverk................

— 3

— 3

Tjänster ............................

+ 1

+ 1

Summa.............................

+ 3

— 6

— 3

Samtliga effekter.....................

+ 27

—78

—51

Nettoeffekten förutsätts kvarstå inom sektorn.

Tabell 5. Skogsbruk

Beräknade effekter av två åtgärder

1. en arbetsgivaravgift om 1 % på lönesumman

2. avlyftning av varuskatten på investeringsvaror; år 1967, miljoner kronor

Arbetsgivar- avgift 1 %

Varuskatt på

investeringar

Totalt

Direkta effekter

Lönekostnad................... 1 872

Företagarinkomst.............. 961

Oms-belagd del av sektorns inves- teringar ....................... 130

+ 19

+ 10

—13

Summa.............................

+ 29

—13

+ 16

Från andra sektorer övervältrade

effekter

Summa.............................

—

—

—

Samtliga effekter.....................

+ 29

—13

+ 16

Nettoeffekten förutsätts kvarstå inom sektorn.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

191

Tabell 6. Skogsindustrier1

Beräknade effekter av två åtgärder

1. en arbetsgivaravgift om 1 % på lönesumman

2. avlyftning av varuskatten på investeringsvaror; år 1967, miljoner kronor

Arbetsgivar-

Varuskatt på

Totalt

avgift 1 %

investeringar

Direkta effekter

Lönekostnad..................

1 510

+ 15

Företagarinkomst..............

Oms-belagd del av sektorns inves-

200

+ 2

teringar.......................

820

—82

Summa.......................

+ 17

—82

—67

Från andra sektorer övervältrade

effekter

Handels- o. transportsektor.....

+ 4

— 6

— 2

Byggsektor....................

+ 3

— 1

+ 2

El-, gas- o. vattenverk..........

+ 2

—14

—12

Tjänster ......................

+ 1

—

+ 1

Summa.......................

+ 10

—21

—11

Samtliga effekter...............

-i-27

—103

—76

Nettoeffekten förutsätts kvarstå inom sektorn.

1 Massa- och pappersindustri, sågverk och wallboardfabriker

Tabell 7. Järn- och stålverk

Beräknade effekter av två åtgärder

1. en arbetsgivaravgift om 1 % på lönesumman

2. en avlyftning av varuskatten på investeringsvaror; år 1967, miljoner kronor

Arbetsgivar-

Varuskatt på

Totalt

avgift 1 %

investeringar

Direkta effekter

Lönekostnad................... 1 083

+ 11

Oms-belagd del av sektorns inves- teringar ....................... 659

—66

Summa.............................

+ 11

—66

—55

Från andra sektorer övervältrade

effekter

Byggsektor..........................

+ 1

— 1

0

El-, gas- o. vattenverk................

+ 1

— 9

— 8

Tjänster............................

+ 1

—

+ 1

Summa.............................

+ 3

—10

— 7

Samtliga effekter.....................

+ 14

—76

—62

Nettoeffekten förutsätts kvarstå inom sektorn.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

Tabell 8. Verkstadsindustri, exkl. varv

Beräknade effekter av två åtgärder

1. en arbetsgivaravgift om 1 % på lönesumman

2. avlyftning av varuskatten på investeringsvaror; år 1967, miljoner kronor

Arbets givar-

Varuskatt på

Totalt

avgift 1 %

investeringar

Direkta effekter

Lönekostnad................... 9 300

+ 93

Företagarinkomst.............. 394

Oms-belagd del av sektorns inves- teringar ....................... 1 054

+ 4

—105

Summa .............................

+ 97

—705

— 8

Från andra sektorer övervältrade

effekter

Handels- o. transportsektor...........

+ 25

— 29

— 4

Byggsektor..........................

+ 3

— 1

+ 2

El-, gas o. vattenverk ................

+ 2

— 10

— 8

Tjänster ............................

+ 6

—

+ 6

Summa.............................

+ 36

— iO

— 4

Samtliga effekter.....................

+ 133

—145

—12

Nettoeffekten förutsätts kvarstå inom sektorn.

Tabell 9. Textil- och sömnadsindustri

Beräknade effekter av två åtgärder

1. en arbetsgivaravgift om 1 % på lönesumman

2. avlyftning av varuskatten på investeringsvaror; år 1967, miljoner kronor

Arbetsgivar-

Varuskatt på

Totalt

avgift 1 %

investeringar

Direkta effekter

Lönekostnad...................

1 302

+ 13

Företagarinkomst..............

Oms-belagd del av sektorns inves-

100

+ 1

teringar.......................

114

—11

Summa........................

+ 14

—77

+ 3

Från andra sektorer övervältrade

effekter

Handels- o. transportsektor......

+ 6

— 7

—1

Tjänster .......................

+ 1

—

+ 1

Summa........................

+ 7

— 7

0

Samtliga effekter................

+ 21

—18

+3

Effekten på vissa delar av konfektionsindustrin ( + 1) förutsätts övervältras på den privata

konsumtionen. Återstående effekt ( + 2) förutsätts kvarstå inom sektorn.

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

Tabell 10. Totala industrin

Beräknade effekter av två åtgärder

1. en arbetsgivaravgift om 1 % på lönesumman

2. avlyftning av varuskatten på investeringsvaror; år 1967, miljoner kronor

Arbetsgivar-

Varuskatt på

Totalt

avgift 1 %

investeringar

Direkta effekter

Lönekostnad.................

22 719

+ 227

Företagarinkomst.............

961

+ 10

Oms-belagd del av sektorns inves-

teringar......................

4 582

—458

Summa.......................

+ 237

—458

—221

Från andra sektorer övervältrade

effekter

Handels- 0. transportsektor.....

-f- o3

— 63

— 10

Byggsektor....................

+ 13

— 5

+ 8

El-, gas 0. vattenverk...........

+ 7

— 43

— 36

Tjänster ......................

+ 7

+ 7

Summa.......................

+ SO

—in

-- 31

Samtliga effekter...............

+ 317

—569

—252

Av nettoeffekten ( 252) faller 23 milj. kr. på konkurrensskyddade branscher (se separata

tabeller för dessa). Återstående effekt (—229) förutsätts kvarstå inom sektorn.

Tabell 11. El-, gas- och vattenverk

Beräknade effekter av två åtgärder

1. en arbetsgivaravgift om 1 % på lönesumman

2. avlyftning av varuskatten på investeringsvaror; år 1967, miljoner kronor

Arbetsgivar- avgift 1 %

Varuskatt på

investeringar

Totalt

Direkta effekter

Lönekostnad.................. 650

Oms-belagd del av sektorns inves- teringar ....................... 1 031

+ 7

—103

Summa....................

+ 7

—103

—96

Från andra sektorer övervältrade

effekter

Byggsektor.....................

Övriga sektorer.....................

+ 9

+ 1

— 4

+ 5

+ 1

Summa....................

+ 10

+ 17

Samtliga effekter...................

—107

—90

Nettoeffekten —90 övervältras på nedanstående sektorer respektive användningsområden:

Privat konsumtion...................... —35

Jordbruk.............................. 3

Byggnadsverksamhet.................... — 4

Samfärdsel o. handel..................... —10

Offentlig verksamhet o. industri ......... —38

—90

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

Tabell 12. Privata tjänster

Beräknade effekter av två åtgärder

1. en arbetsgivaravgift om 1 % på lönesumman

2. avlyftning av varuskatten på investeringsvaror; år 1967, miljoner kronor

Arbetsgivar- avgift 1 %

Varuskatt på

investeringar

Totalt

Direkta effekter

Lönekostnad................... 3 924

Företagarinkomst.............. 491

Oms-belagd del av sektorns inves- teringar .............................

+ 39

+ 5

Summa.............................

+ 44

Från andra sektorer övervältrade

effekter

Summa.............................

—

—

—

Samtliga effekter.....................

+ 44

—

+ 44

Nettoeffekten + 44 övervältras på nedanstående sektorer respektive användningsområden:

Privat konsumtion...................... +20

Övrigt................................. +24

+ 44

Tabell 13. Bank- och försäkringstjänster

Beräknade effekter av två åtgärder

1. en arbetsgivaravgift om 1 % på lönesumman

2. avlyftning av varuskatten på investeringsvaror; år 1967, miljoner kronor

Arbetsgivar- avgift 1 %

Varuskatt på

investeringar

Totalt

Direkta effekter

Lönekostnad................... 1 850

Oms-belagd del av sektorns inves- teringar .......................(ingår

+ 19

: varuhandeln)

Summa.............................

+ 19

Från andra sektorer övervältrade

effekter

Summa.............................

—

—

—

Samtliga effekter.....................

+ 19

+ 19

Nettoeffekten +19 fördelas via varuhandel.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

195

Tabell 14. Samfärdsel

Beräknade effekter av två åtgärder

1. en arbetsgivaravgift om 1 % på lönesumman

2. avlyftning av varuskatten på investeringsvaror; år 1967, miljoner kronor

Arbetsgivar-

Varuskatt på

Totalt

avgift 1 %

investeringar

Direkta effekter

Lönekostnad................... 5 391

+ 52

Företagarinkomst.............. 572

+ 6

Oms-belagd del av sektorns inves-

teringar....................... 1 430

—143

Summa.............................

+ 58

—113

—85

Från andra sektorer övervältrade

effekter

Handelssektor.......................

+ 5

— 1

+ 4

Byggsektor..........................

+ 5

— 3

+ 2

El-, gas o. vattenverk.................

+ 2

— 12

—10

Tjänster............................

+ 4

+ 4

Summa.............................

+ 16

— 16

0

Samtliga effekter.....................

+ 74

—159

—85

Total nettoeffekt för sektorn — 85; därav handelsflottan + 5, ett belopp som ej förutsätts

övervältras. Effekten på övriga delar av samfärdselsektorn (—90) övervältras enligt nedan
-

stående:

Varuhandel............................ —22

Övrigt................................. —-681

1 Fördelas via varuhandeln.

—90

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

Tabell 15. Varuhandel

Beräknade effekter av två åtgärder

1. en arbetsgivaravgift om 1 % på lönesumman

2. avlyftning av varuskatten på investeringsvaror; år 1967, miljoner kronor

Arbetsgivar-

Varuskatt på

Totalt

avgift 1 %

investeringar

Direkta effekter

Lönekostnad................... 8 775

+ 88

Företagarinkomst.............. 1 554

Oms-belagd del av sektorns inves- teringar ....................... 778

+ 16

— 78

+104

— 78

+ 26

Från andra sektorer övervältrade

effekter

Transportsektor.....................

+ 21

— 43

—22

Byggsektor..........................

+ 8

— 4

+ 4

Tjänster ............................

+ 7

—

+ 7

Summa.............................

+ 36

— 47

—11

Samtliga effekter.....................

+ 140

—125

+ 15

Varuhandel +15; samfärdsel —68; bank o. försäkring +19=—34

Nettoeffekten — 34 övervältras på nedanstående sektorer respektive användningsområden:

Privat konsumtion...................... —25

Industri m. in........................... — 9

—34

s. 197 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 100 år 1968

197

Tabell 16. Jord- och stenindustri

Beräknade effekter av två åtgärder

1. en arbetsgivaravgift om 1 % på lönesumman

2. avlyftning av varuskatten på investeringsvaror; år 1967, miljoner kronor

Arbetsgivar- avgift 1 %

Varuskatt på

investeringar

Totalt

Direkta effekter

Lönekostnad................ 1 018

Oms-belagd del av sektorns inves- teringar ....................... 240

+ 10

—24

Summa............

+ 10

-1 é

Från andra sektorer övervältrade

effekter

Byggsektor..........................

El-, gas 0. vattenverk..............

+ 1

+ 1

— 4

+ 1

— 3

Summa...............

+ 2

— 1

— 2

Samtliga effekter..........

+ 12

—28

—16

Nettoeffekten 16 övervältras på nedanstående sektorer respektive användningsområden:

Byggnadsverksamhet.................... —12

Privat konsumtion...................... \

Industri............................... 2

Övrigt................................. 1

—16

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1968

Tabell 17. Byggnadsverksamhet

Beräknade effekter av två åtgärder

1. en arbetsgivaravgift om 1 % på lönesumman

2. avlyftning av varuskatten på investeringsvaror; år 1967, miljoner kronor

Arbetsgivar- avgift 1 %

Varuskatt på

investeringar

Totalt

Direkta effekter

Lönekostnad................... 8 886

Företagarinkomst.............. 511

Oms-belagd del av sektorns inves- teringar ....................... 325

+ 89

+ 5

—33

Summa.............................

+ 94

—33

+ 61

Från andra sektorer övervältrade

effekter

El-, gas o. vattenverk.................

Tjänster ............................

+ 1

+ 13

— 5

—’4

+ 13

Övriga sektorer:

snickerier.........................

jord- och stenindustri...............

+ 7

+ 8

—20

+ 7

—12

Summa.............................

+ 29

—25

+ i

+ 123

—58

+ 65

Nettoeffekten + 65 övervältras på nedanstående sektorer respektive användningsområden:

Bostäder............................... +25

Offentliga byggen....................... +20

El-, gas o. vattenverk.................... + 5

Samfärdsel............................. + 2

Varuhandel............................ + 4

Industri .............................. + 8

Övrigt................................. + 1

+ 65

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

199

Tabell 18. Livsmedelsindustri

Beräknade effekter av två åtgärder

1. en arbetsgivaravgift om 1 % på lönesumman

2. avlyftning av varuskatten på investeringsvaror; år 1967, miljoner kronor

Arbetsgivar-

Varuskatt på

Totalt

avgift 1 %

investeringar

Direkta effekter

Lönekostnad................... 1 245

Oms-belagd del av sektorns inves- teringar ....................... 312

+ 12

—31

Summa.............................

+ 12

—31

—19

Från andra sektorer övervältrade

effekter

Handels- o. transportsektor...........

+ 6

— 7

— 1

Byggsektor..........................

+ i

0

+ 1

E1-, gas o. vattenverk.................

+ i

— 3

— 2

Tjänster ............................

+ 2

—

+ 2

Summa.............................

+ 10

—10

0

Samtliga effekter.....................

+ 12

—31

—19

Nettoeffekten —19 övervältras på nedanstående sektorer respektive användningsområden:

Privat konsumtion...................... —17

Övrigt................................. — 2

—19

Tabell 19. Grafisk industri

Beräknade effekter av två åtgärder

1. en arbetsgivaravgift om 1 % på lönesumman

2. avlyftning av varuskatten på investeringsvaror; år 1967, miljoner kronor

Arbetsgivar- avgift 1 %

Varuskatt på

investeringar

Totalt

Direkta effekter

Lönekostnad................... 1 160

Oms-belagd del av sektorns inves- teringar ........................ 96

+ 12

—10

Summa.............................

+ 12

—JO

+ 2

Från andra sektorer övervältrade

effekter

Tjänster ............................

+ 1

+ 1

Summa.............................

+ 1

+ 1

Samtliga effekter.....................

+ 13

—10

+ 3

Nettoeffekten + 3 övervältras på nedanstående sektorer respektive användningsområden:

Privat konsumtion....................... +2

Övrigt.................................. +1

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1968

Innehållsförteckning

Propositionen .................................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 1

För fattningsför slag ............................................ 2

Utdrag av statsrådsprotokollet den 22 mars 1968 .................... 25

Inledning .................................................... 25

Den allmänna varuskatten .................................... 31

Mervärdeskatteprincipen m. m................................. 36

Vissa allmänna synpunkter m. m............................... 39

Departementschefen ........................................ 41

Vissa allmänna tillämpningsfrågor.............................. 45

Departementschefen ........................................ 63

Mervärdeskattens tillämpning inom fastighetsområdet och angränsande

områden ............................................ 67

Departementschefen ........................................ 83

Beskattningsområdet ........................................ 89

Departementschefen ........................................ 105

Skattskyldigheten ............................................ 113

Departementschefen ........................................ 120

Beskattningsvärde, skattedebitering, skattepliktig omsättning m. m. 124

Departementschefen ........................................ 132

Avdragsrätten ................................................ 137

Departementschefen ........................................ 140

Beskattningsförfarandet ...................................... 141

Departementschefen ........................................ 152

Ikraftträdandet m. m......................................... 160

Övriga frågor ................................................ 166

Hemställan .................................................. 167

Bilaga ........................................................ 168

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 68018

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

11 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. BevU 1968:48 Skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om sådan ändring i gällande bestämmelser, att arbetstagare i fall som avses i motionen äger företräde till tillgängliga me s. 2 i texten
  2. BevU 1968:47 Skrivelse till Kungl. Maj :t begär att Kungl. Maj :t med förtur utreder och framlägger förslag om avskaffande av skatteplikten för folkpensioner, samt 2) antar s. 29 i texten
  3. SU 1968:132 Utlåtande i anledning av vissa motioner väckta i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om mervärdeskatt, m. m., i vad motionerna av a1 i texten
  4. BevU 1968:45 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om mervärdeskatt, m. m. jämte motioner. Propositionen I propositionen 1968: 100 s. 1 i texten

Rättsfall (6)

6 kopplingar.

  1. RÅ 2005 ref. 23 ur registret · dokumentnivå
  2. RÅ 2004 ref. 65 ur registret · dokumentnivå
  3. RÅ 2003 ref. 100 ur registret · dokumentnivå
  4. RÅ 2003 ref. 29 ur registret · dokumentnivå
  5. RÅ 2002 ref. 113 ur registret · dokumentnivå
  6. RÅ 1993 ref. 30 ur registret

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. JT 2006/07 (jubileumshäfte) s. 161 s. 169 i texten · dokumentnivå