Sök i Ratio Lex

Angående begränsning av svavelhalten i eldningsolja

1968-04-19 · 15 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1968:122, Angående begränsning av svavelhalten i eldningsolja

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1968

1

Nr 122

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående begränsning

av svavelhalten i eldningsolja; given Stockholms slott

den 19 april 1968.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogat förslag till förordning om begränsning av svavelhalten

i eldningsolja.

GUSTAF ADOLF

Eric Holmqvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås förbud mot förbränning av olja med högre svavelhalt

än 2,5 viktprocent efter den 30 juni 1969. Vidare föreslås att Kungl.

Maj:t får bemyndigande att ytterligare sänka den högsta tillåtna svavelhalten.

Sänkningen avses ske i den takt ekonomiska och tekniska förutsättningar

finns härför.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 122

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1968

Förslag

till

Förordning

om begränsning av svavelhalten i eldningsolja

Härigenom förordnas som följer.

1 §>

Eldningsolja med högre svavelhalt än 2,5 viktprocent eller det lägre värde

Konungen bestämmer får ej förbrännas inom landet.

Länsstyrelsen får medge undantag från förbudet i första stycket beträffande

anläggning med tillfredsställande rökgasrening eller i annat fall när

särskilda skäl föreligger.

2 §‘

Länsstyrelsen utövar tillsyn över efterlevnaden av 1 § första stycket och

villkor som meddelats vid medgivande enligt 1 § andra stycket. Företrädare

för länsstyrelsen får hos den som förbränner eldningsolja taga prov på

oljan och rökgasen från eldningsanläggningen samt äger för sådant ändamål

tillträde till förråd där oljan förvaras och till anläggningen.

3 §•

Den som deltagit i tillsyn enligt denna förordning eller som på annat sätt

tagit befattning med ärende som avses i förordningen får icke röja eller

obehörigen nyttja yrkeshemlighet, som därigenom blivit känd för honom,

och får ej heller obehörigen yppa arbetsförfarande eller affärsförhållande

varom han sålunda fått kännedom.

4 §•

Den som säljer eldningsolja skall lämna köparen uppgift om oljans sva
-

velhalt.

5 §•

Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av

oaktsamhet bryter mot 1 § första stycket eller villkor som meddelats vid

medgivande enligt 1 § andra stycket eller mot 3 §.

Till böter dömes den som

a) underlåter att fullgöra skyldighet enligt 4 §,

b) vid lämnande av uppgift enligt 4 § uppsåtligen eller av oaktsamhet

anger lägre svavelhalt än den verkliga, om ej gärningen är belagd med straff

i brottsbalken.

Brott mot 3 § får åtalas av åklagare endast efter angivelse av målsägande.

6 §.

Utan hinder av 65 § andra stycket första punkten hälsovårdsstadgan den

19 december 1958 (nr 663) får i lokal hälsovårdsordning meddelas föreskrift

om en högsta tillåten svavelhalt för eldningsolja som understiger 2,5

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1968

viktprocent eller det lägre värde Konungen bestämmer med stöd av 1 §

första stycket. Sådan föreskrift får dock ej avse den som medgivits undantag

enligt 1 § andra stycket.

7 §.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av

Konungen eller, efter bemyndigande av Konungen, statens naturvårdsverk.

Denna förordning träder i kraft, såvitt gäller 4 § och 5 § andra stycket

den 1 januari 1969 och i övrigt den 1 juli 1969.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1968

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

19 april 1968.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lange, Kling, Johansson, LIolmqvist, Aspling, Sven-Eric

Nilsson, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman,

Moberg.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om begränsning

av svavelhalten i eldningsolja och anför.

Inledning

Statens naturvårdsverk har i skrivelse den 6 mars 1968 föreslagit begränsning

av svavelhalten i eldningsolja.

Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgetts av vattenöverdomstolen,

socialstyrelsen, statens institut för folkhälsan, kommerskollegium, länsstyrelserna

i Stockholms, Malmöhus, Västmanlands och Västernorrlands

län, korrosionsinstitutet, 1964 års naturresursutredning, Svenska kommunförbundet,

Svenska stadsförbundet, Föreningen för allmän hälsovård, Sveriges

Industriförbund, Svenska Petroleum Institutet, Sveriges redareförening,

Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag

(SABO), Hyresgästernas riksförbund och Svenska naturskyddsföreningen.

Svenska kraftverksföreningen har inkommit med skrift i ärendet.

Nuvarande ordning

Det finns f. n. inga bestämmelser som kan läggas till grund för att generellt

begränsa utsläpp av vissa ämnen t. ex. svavel eller svavelföreningar

i luftrummet. Däremot finns det möjlighet för kommunerna att med stöd

av 65 § hälsovårdsstadgan i lokal hälsovårdsordning för kommun eller del

därav meddela de ytterligare föreskrifter avseende allmänna hälsovården

som behövs utöver hälsovårdsstadgan.

Statens luftvårdsnämnd utfärdade år 1967 rekommendationer rörande

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:In proposition nr 122 år 1968

riktvärden för högsta svaveldioxidhalt i utomhusluft. Dessa, som huvudsakligen

är grundade på medicinska effekter av svaveldioxid, avser i första

hand problemen inom tätortsområden.

Naturvårdsverkets förslag

Naturvårdsverket framhåller att utsläpp av svaveldioxid ger upphov till

lokala och globala luftföroreningsprohlem av medicinsk och ekonomisk natur.

Svaveldioxid kan åstadkomma skador på andningsvägarna hos människan.

Utländska undersökningar har visat att samband föreligger mellan

förekomst av luftvägssjukdomar och grader av luftföroreningar. I England

utgör kronisk bronkit numera en av de vanligaste dödsorsakerna. I Sverige

saknas emellertid ingående undersökningar rörande samband mellan svaveldioxidhaltiga

luftföroreningar och medicinska skadeverkningar.

Svaveldioxid kan också medföra skador på växter och materiel. De svenska

riktvärdena torde ge tillfredsställande säkerhet mot växtskador med undantag

för skador på lavar, som är ytterst känsliga för luftförorening. Skador

på materiel uppstår vid mycket låga svaveldioxidhalter. Närvaron av sot eller

liknande partiklar förstärker svaveldioxidens korrosiva verkan. Vid förbränning

av olja släpps ut både svaveldioxid och svavelsyrebemängda sotpartiklar,

som orsakar korrosion och förorening.

Den materielförstöring som uppkommer av luftförorening och som huvudsakligen

får tillskrivas svaveldioxiden åstadkommer stora ekonomiska

förluster. Skadorna i Sverige för enbart av luftförorening framkallad korrosion

har uppskattats till minst 200 milj. kr. per år. Dessutom förstörs

kulturella värdeföremål som målningar och skulpturer. Svaveldioxid som

släpps ut på låg höjd i en tätort har större korrosiv verkan än samma mängd

som släpps ut genom en hög skorsten. Varje ton svaveldioxid kan i Sverige

uppskattas vålla korrosionsskador för minst 500 kr.

Data från ett europeiskt stationsnät i atmosfärisk kemi visar att nuvarande

svaveldioxidutsläpp medför betydande risker och skadeverkningar.

Mätningar har utförts av bl. a. luftens svavelinnehåll och nederbördens surhet

(pH-värde). Under 1950-talet, då mätningarna började, var förhållandena

i stort sett oförändrade. Från och med början av 1960-talet har härefter

fortlöpande konstaterats stigande svavelhalter och sjunkande pH-värden

i nederbörden. Dessa förändringar anses vara en följd av den ökade

förbränningen av svavelhaltiga bränslen.

Nederbördens surhet ökar de materiella skadorna. På längre sikt kan allvarliga

verkningar befaras. Undersökningar i Skandinavien om ytvattnets

beskaffenhet har visat sjunkande pH-värden för de flesta vattensystem. I

många områden har på två år sjöarna blivit dubbelt så sura. I vissa sjöar

har surheten ökat så starkt att den medfört omfattande fiskdöd.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 122 år 1968

Om den sura nederbörden påverkar marken beror på markens beskaffenhet.

I områden med hög kalkhalt eller där jordlagret till stor del utgörs

av leror neutraliseras syran. Svaveltillförseln har där en positiv effekt och

verkar som gödningsmedel. Stora delar av vårt land täcks emellertid av endast

tunna morän- eller jordlager med obetydlig förmåga att neutralisera

svavelsyran. Inom sådana delar försuras ytvattnet. Det kan också befaras

att svavelsyran där i viss utsträckning kommer att lösa ut och föra bort

viktiga näringsämnen, något som på sikt skulle kunna leda till nedsatt

skogstillväxt och minskad avkastning inom jordbruket, om inte motåtgärder

vidtas.

Svaveldioxid släpps i vårt land ut vid eldning med olja, kol och koks

samt vid vissa industriprocesser med den fördelning som anges i följande

tabell. En prognos har gjorts för åren 1975 och 1985.

Ursprung Svaveldioxid (1 000-tal ton)

1955

1965

1975

1985

Lättolja (Eo1 1—2).. .

25

60

90

100

Tjockolja (Eo 3—5) . .

. . 175

415

885

1 500

Kol och koks........

. . 175

100

100

100

Industriprocesser ....

. . 250

175

175

175

Summa

625

750

1 250

1 875

Förbränning av tjockolja åstadkommer de största utsläppen av svaveldioxid

och kommer — om inte åtgärder sätts in för att hejda utsläppen —

att öka avsevärt. Fördelningen på olika förbrukare av tjockolja år 1986

framgår av följande tabell.

Olja (milj. ton)

Eo 3 Eo 4 Eo 5 Summa

Industrier ............ 0,6 1,6 2,4 4,6

Fastigheter............ 1,6 1,4 0,1 3,1

Kraftverk ............ —• 0,1 1,0 1,1

Summa 2,2 3,1 3,5 8,8

De av luftvårdsnämnden rekommenderade riktvärdena för högsta halt

svaveldioxid i utomhusluft överskrids f. n. i många svenska tätorter. Föroreningens

intensitet beror på värmeförbrukningen per ytenhet, bränslets svavelhalt,

fördelningen mellan stora och små eldningsanläggningar samt skorstenshöjden.

Inom samma tätort kan svaveldioxidhalterna variera med hänsyn

till vilket uppvärmningssystem som används inom olika delar av orten.

Generellt kan sägas att i hårt exploaterade områden — som tätorternas centrala

delar och större bostadsområden med flerfamiljshus — endast fjärrvärme,

gasuppvärmning eller elvärme ger en tillfredsställande luftkvalitet.

Dessa uppvärmningssystem är från lokal föroreningssynpunkt överlägsna

uppvärmning med lätt eldningsolja i små centraler. I Stockholms centrala

delar kan sålunda — trots att 80-—90 % av uppvärmningen sker med lätt

1 Ko = eldningsolja

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr VZ2 år 1968 7

eldningsolja — svaveldioxidhalterna bli 2—3 gånger högre än rekommenderade

riktvärden.

Den svavelsyra som faller ned över Sverige torde inte ha sitt ursprung

enbart i svenska svaveldioxidutsläpp. En viss del förs in över landet med

vindar från den europeiska kontinenten.

Försurningen av nederbörd och ytvatten kan motverkas endast genom att

de totala utsläppen av svaveldioxid minskas. Höga skorstenar har endast lokal

effekt i detta avseende. För att begränsa svaveldioxidutsläppen måste

användningen av svavelhaltig tjockolja minskas. Detta kan ske i första hand

genom att sådana oljetillgångar, som i naturligt tillstånd är svavelfattiga,

utnyttjas. Dessa tillgångar är emellertid relativt begränsade. Redan i dag

utnyttjas sådana oljetillgångar, som har låg och medelhög svavelhalt, mest

i förhållande till de totala oljereserverna. Nya fyndigheter av svavelfattig

olja kan naturligtvis ändra förhållandena.

Enligt naturvårdsverket kan svavelhalten i tjockolja minskas till 2 %

(viktprocent) genom att svavelrik och svavelfattig tjockolja blandas. Kostnadsökningen

beräknas till högst 6 kr./m3.

En annan möjlighet att sänka svavelhalten i tjockolja är avsvavling. Kostnaden

härför beräknas uppgå till 6—24 kr./m3 beroende på hur mycket av

svavlet som skall reduceras. Kostnaden vid olika alternativ framgår av följande

tabell.

Kostnad för avsvavling av tjockolja från 2,5 % till

2,0% 1,5% 1,0% 0,5%

kr./m3 6 12 18 24

Naturvårdsverket har gjort en uppskattning av den kostnadsökning för

uppvärmningen av en bostadslägenhet på 75 m2, som uppkommer vid en

höjning av oljepriset med 10—20 kr./m3. Höjningen av bostadskostnaden

uppskattas till ca 2—4 kr. per månad.

Vid en höjning av oljepriserna kommer kostnadsökningen att variera

starkt inom olika industribranscher. Olika industribranschers kostnad för

bränsle uttryckt i procent av produkternas salutillverkningsvärde anges i

följande tabell.

Industribransch Kostnad i % av salu
tillverkningsvärdet
-

Gruvindustri .................................. 1,5

Järn- och metallverk............................ 4,4

Verkstäder.................................... 0,6

Jord- och stenindustri.......................... 4,0

Massa- och pappersindustri...................... 2,0

Kemisk industri................................ 0,9

Minskning av svaveldioxidutsläppen kan också enligt naturvårdsverket

ske genom rökgasrening. De typer av anläggningar, för vilka rökgasrening

främst diskuterats, är kol- och oljeeldade kraftverk. Kostnaderna varierar

avsevärt beroende på sådana faktorer som driftstider och bränslets svavel
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Iiungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1968

halt. Preliminära kalkyler för svenska förhållanden avseende rökgasrening

vid större oljeeldade värmecentraler med användning av en s. k. våt metod

visar, att kostnaden uppgår till ca 10—15 kr./m3 olja. Hänsyn har då inte

tagits till värdet av det svavel som erhålls vid reningen. Vid rökgasrening

uppstår vissa problem med att transportera bort slam. Vid en värmecentral

för 7 000 lägenheter (50 Ccal/h) erhålls ca 25 ton slam per dygn.

Avsvavling av oljan erbjuder åtminstone vid små anläggningar stora fördelar

i jämförelse med rökgasrening. En omfattande forskning pågår för att

finna bättre och billigare avsvavlingsmetoder och möjligheter bör finnas att

avsevärt sänka kostnaderna.

Nuvarande lagstiftning ger inte möjlighet att generellt begränsa svaveldioxidutsläppen.

Naturvårdsverket föreslår därför att Kungl. Maj :t får bemyndigande

att meddela bestämmelser i ämnet. Bestämmelserna bör ha formen

av förbud mot förbränning av olja, som innehåller mer än en viss

mängd svavel. Länsstyrelserna bör emellertid få befogenhet att ge tillstånd

att använda olja med högre svavelhalt vid anläggningar som har rökgasrening.

Sådant tillstånd bör förenas med villkor beträffande kontroll av utsläppen

och omhändertagande av produkter från rökgasreningen. Det bör

vidare finnas möjlighet att i lokala hälsovårdsordningar föreskriva lägre

högsta tillåtna svavelhalter för särskilt utsatta områden.

Naturvårdsverket anger som ett första mål att svaveldioxidutsläpp år 1975

trots stigande oljeförbrukning inte bör överstiga 1960 års nivå. En nedtrappning

av svavelhalten i tjockolja enligt följande tabell skulle tillgodose detta

krav.

Datum Tillåtet svavel- Motsvarande

dioxidutsläpp svavelhalt

g/kg olja i olja (%)

1.7.1969 .............. 50 2,5

1.7.1970 .............. 40 2,0

1.7.1972 .............. 30 1,5

1.7.1974 .............. 20 1,0

Naturvårdsverket bedömer det vara möjligt att åstadkomma en nedtrappning

av svavelhalten enligt denna tidsplan. För att komma ned till en svavelhalt

på 1 % blir det nödvändigt att bygga avsvavlingsanläggningar. Om

tillgångar på svavelfattig tjockolja ökar ges möjlighet till en snabbare reduktion

än vad som angetts i tidsplanen. En ytterligare sänkning av svavelhalten

i första hand till 0,5 % bör enligt verket övervägas, då närmare data

föreligger rörande spridningen av svaveldioxid från utländska föroreningskällor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1968

9

Remissyttrandena

Flertalet remissinstanser understryker behovet av åtgärder för

att hejda luftföroreningarna och för att minska luftens svaveldioxidhalt.

Vattenöverdomstolen, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet,

Föreningen för allmän hälsovård, Svenska naturskyddsföreningen, korrosionsinstitutet,

socialstyrelsen, 1964 års naturresursutredning och länsstyrelsen

i Stockholms län tillstyrker förslaget i dess helhet. Socialstyrelsen

framhåller att det är angeläget att svavelutsläppet snarast reduceras även

om det medför att oljeförbrukarna får ökade kostnader. Enligt Svenska

kommunförbundet och Svenska stadsförbundet bör man inte avstå från att

ingripa mot luftföroreningsproblemen även om dessa inte kan bemästras

enbart genom inhemska åtgärder. Enligt förbunden får kraven på insatser

särskild tyngd genom att det finns metoder att avsvavla oljan och kostnaderna

härför synes måttliga. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det ligger

en fara i att dröja med åtgärder. Den kostnadsökning som uppstår bör inte

få hindra att åtgärder vidtas. Åtgärderna kommer även att medföra vissa

besparingar i form av minskade korrosionsskador. Länsstyrelsen i Västernorrlands

län anser det angeläget att svaveldioxidutsläppen nedbringas men

anser att så länge begränsningen av utsläppen är en isolerad svensk företeelse

bör de kostnadsökningar som exportindustrin drabbas av särskilt beaktas.

Statens institut för folkhälsan anser att storstäderna i första hand bör

komma i fråga för åtgärder mot svaveldioxidutsläpp framför de generella

begränsningar som föreslagits. Kommerskollegium anser det nödvändigt att

svaveldioxidutsläppen vid tjockoljeeldning begränsas men betonar att det

vid en sådan begränsning måste tas hänsyn till industrins konkurrensförhållanden.

Det kan för näringsidkare i Sverige bli svårt eller omöjligt att

hävda sig mot konkurrensen från ett land, där imissionslagstiftningen är

mildare eller saknas. Om det är påkallat att införa begränsningar i Sverige

innan några internationella överenskommelser träffats är det nödvändigt

— särskilt med hänsyn till vissa av våra basindustriers redan nu svaga lönsamhet

— att dessförinnan utreda konsekvenserna för olika industribranscher

och från nationalekonomisk synpunkt. En sådan utredning bör kunna

göras så snabbt att lämpliga åtgärder kan vidtas sommaren 1969. SABO tillstyrker

i princip förslaget men framhåller att det medför kostnader, som

ytterst drabbar bostadskonsumenterna och vilkas storlek är svåra att bedöma.

Industriförbundet är positivt till att åtgärder vidtas som syftar till att

utsläpp av svaveldioxid successivt minskas. Frågan måste dock enligt förbundet

ytterligare utredas innan definitiv ställning tas. Detta bör dock inte

hindra att svavelhalten i eldningsoljor begränsas till 2,5 % den 1 juli 1969.

Förbundet har heller inte något att erinra mot att Kungl. Maj:t redan nu

får befogenhet att meddela bestämmelser om generell begränsning av svavel
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1968

dioxidutsläpp. Denna fullmakt bör dock —- i avvaktan på vidare utredning

— inte tas i anspråk för en längre gående begränsning än till 2,5 %. I åtskilliga

fall kan de ekonomiska konsekvenserna för industrin allvarligt inverka

på vårt konkurrensläge och bör därför närmare utredas liksom de samhällsekonomiska

konsekvenserna av förslaget. Svenska Petroleum Institutet

tillstyrker att bestämmelser meddelas om begränsning av svavelhalten till

2,5 % den 1 juli 1969 och att möjligheterna till ytterligare begränsningar

utreds. Institutet erinrar om att vi f. n. har avsevärda mängder tjockolja

med en svavelhalt av 3,5 % och t. o. in. över 4 %. Det är framför allt olja

som förbrukas av kraftverken (ca 1 milj. ton/år) som tillhör denna grupp.

Institutet hyser allvarliga betänkligheter i fråga om möjligheten att förse

vårt land med de kvantiteter svavelfattig olja som behövs om förslaget till

en långt gående nedtrappning genomförs. Erfarenheterna av den teknik

som används för alt avsvavla tjockolja är begränsade. Man saknar vidare

underlag för att bedöma effektivitet, driftsäkerhet och driftkostnader i fråga

om avsvavlingsanläggningar. En begränsning av svavelhalten till 2 % skulle

innebära att en stor del av oljeimporten från Sovjet måste upphöra, vilket

i sin tur skulle påverka handelsutbytet i övrigt med detta land. En nedtrappning

till 2 % kan inte genomföras utan hjälp av avsvavlingsanläggningar.

Fastighetsägareförbundet anser att det är angeläget att minska förbrukningen

av tjockolja till förmån för de svavelfattiga lätta oljorna. Detta

motverkas dock av den nuvarande beskattningen. Man bör börja med begränsningar

i städernas centrala delar och sedan successivt minska halten

i ytterområdena i mån av tillgång på svavelfattig olja. Förbundet ifrågasätter

dock om inte de aktuella åtgärderna bör samordnas med en väntad immissionslagstiftning.

Hyresgästernas riksförbund anser att förslaget f. n.

inte bör genomföras. Ytterligare utredning av frågan bör ske. Förslaget medför

starkt höjda bränsleutgifter för hyresgäster i fastigheter, vilkas värmeoch

varmvattenberedning ombesörjs av fjärrvärmeanläggningar och större

panncentraler. Det är tveksamt om svenska bostadskonsumenter isolerat

skall påläggas ökade kostnader, då luftföroreningsproblemen kan lösas endast

genom internationella överenskommelser. Länsstyrelsen i Malmöhus

län anser det angeläget att svaveldioxidutsläppen begränsas. Med hänsyn till

att konsekvenserna för det svenska näringslivet och samhällsekonomin inte

klarlagts torde förslaget dock inte böra genomföras utan ytterligare överväganden.

Det är vidare tveksamt om det är lämpligt att som alternativ till

avsvavling av tjockolja införa möjlighet att rena rökgaserna.

Flera av remissinstanserna tar upp tidsplanen för den föreslagna

nedtrappningen av svavelhalten i oljan. Naturskyddsföreningen anser att det

är synnerligen angeläget att svaveldioxidutsläppen minskas. Om det är tekniskt

möjligt bör begränsningen påbörjas före den 1 juli 1969. SABO anser

att det finns skäl att göra nedtrappningsperioden längre än vad som föreslagits,

då det inom de närmaste åren kan komma fram billigare och effek
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1968 jr

tivare avsvavlingsmetoder än de som finns nu. Svenska Petroleum Institutet

framhåller att det inte är möjligt att utan uppenbara risker för vårt lands

energiförsörjning genomföra nedtrappningen till 1 % år 1975. Hyresgästernas

riksförbund anser att den föreslagna tidsplanen med hänsyn till outredda

tekniska och ekonomiska frågor är orealistisk.

Kostnaderna för de föreslagna åtgärderna berörs av flera remissinstanser.

Svenska Petroleum Institutet framhåller att de redovisade uppgifterna

om kostnaderna för avsvavling förefaller i första hand vara räkneexempel.

Hyresgästernas riksförbund anser att i en tid då hyreskostnaderna

för vissa kategorier av bostäder redan nått en icke tolerabel nivå måste förslag

som leder till ännu högre hyror noga övervägas. Industriförbundet framhåller

att det fram till år 1975 behöver byggas avsvavlingsanläggningar till

en kostnad av 1 300—1 400 milj. kr. om förslaget genomförs. Kemikontoret

påpekar att dess medlemmar skulle drabbas av en kostnadsökning på 30_

35 milj. kr. per år om gränsen för svavelhalten sätts vid 1 %.

Många remissinstanser framhåller att Sverige bör ta initiativ för att få

till stånd internationella överenskommelser för att minska

svaveldioxidutsläppen. Detta motiveras av dels att svaveldioxiden sprids luftvägen

från land till land och frågan därför inte kan lösas isolerat av ett

land, dels att konkurrensen snedvrids om svensk industri skall påläggas

kostnader som industri i andra länder inte har. 7.964 års naturresursutredning

understryker att Sverige bör bli ett föregångsland när det gäller att bekämpa

föroreningarna. Sveriges möjligheter att verka för internationella

överenskommelser ökar om Sverige redan nu vidtar åtgärder. Liknande synpunkter

förs fram av socialstyrelsen, Svenska naturskyddsföreningen och

SABO. Kommerskollegium anser att det är tveksamt vilken effekt som nås

genom ensidiga svenska begränsningar och vilka kostnader som skäligen

hör läggas ned på åtgärder inom Sverige, då föroreningarna till viss del

härstammar från andra länder. Energiska ansträngningar bör därför göras

för att få till stånd internationella överenskommelser. Liknande synpunkter

förs fram av Industriförbundet och länsstyrelsen i Västernorrlands län.

Departementschefen

Luftföroreningsproblemet har i Sverige aktualiserats framför allt av den

pågående urbaniseringen och den snabbt stigande energiförbrukningen. Under

de senaste 30 åren har befolkningen i våra tätorter ökat med en miljon.

F. n. bor ca 75 % av Sveriges invånare i tätorter och andelen tätortsinvånare

fortsätter att öka. Energiförbrukningen har stigit med ca 75 % under den

senaste tioårsperioden. Den energiproduktion som bygger på oljeförbränning

vållar de största föroreningsproblemen. Sådan förbränning sker främst

inom industri, värmekraftverk och uppvärmningsanläggningar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1968

Luftföroreningar av olika slag åstadkommer både medicinska och ekonomiska

skador. I fråga om luftföroreningarnas medicinska effekter har man

alltmer kommit till insikt om att det är föroreningarnas långtidsverkningar

som är det allvarligaste hotet mot folkhälsan. Luftföroreningar åstadkommer

också stora skadeverkningar i ekonomiskt avseende. De korrosionsskador

som uppkommit i Sverige enbart av luftföroreningar uppskattas till

minst 200 milj. kr. årligen. Försurningen av våra sjöar och vattendrag har

uppmärksammats under senare tid och anses ha sitt upphov i nederbörd

som innehåller svavelföreningar.

Svaveldioxid förorsakar allvarlig luftförorening. Utsläpp av detta ämne

sker framför allt vid eldning med olja och särskilt med tjockolja, som i allmänhet

har hög svavelhalt. Förbrukningen av olja i vårt land förutses komma

att stiga avsevärt under de närmaste årtiondena och därmed kommer

också svaveldioxidutsläppen att öka oroväckande, om inte åtgärder sätts in

för att begränsa dem.

Det finns f. n. inga bestämmelser som kan läggas till grund för att generellt

begränsa utsläpp av förorenande ämnen i luften. I immissionssakkunnigas

betänkande »Luftförorening, buller och andra immissioner» (SOU

1966: 65) föreslås bestämmelser, som tar sikte på att motverka immissioner

vid användning av fast egendom. Förslaget innehåller dock inte ett generellt

förbud mot utsläpp av vissa ämnen eller viss mängd av ämnen. Den möjlighet

som nu finns för kommuner att med stöd av hälsovårdsstadgan meddela

bestämmelser i lokal hälsovårdsordning om t. ex. begränsning av svavelhalten

i olja som används vid eldning har hittills inte utnyttjats av någon kommun.

Stockholms stad förbereder dock sådana bestämmelser.

Enligt min mening är det — mot bakgrunden av rådande och väntade

förhållanden i fråga om luftförorening genom svaveldioxidutsläpp — angeläget

att åtgärder vidtas för att begränsa utsläpppen av svaveldioxid. De

möjligheter som nu finns att meddela bestämmelser i lokal hälsovårdsordning

om svavelhalten i eldningsolja anser jag inte vara tillräckliga, bl. a.

med hänsyn till att svaveldioxid sprids över mycket stora områden. Enligt

min mening är det nödvändigt att meddela bestämmelser som gäller för

hela landet.

Som framgått av redogörelsen för naturvårdsverkets förslag och som redovisats

av 1964 års naturresursutredning transporteras luftföroreningarna

från land till land. Man kan alltså inte inom ett land helt komma till rätta

med luftföroreningarna genom att vidta åtgärder inom det egna landet.

Detta förhållande bör dock enligt min mening inte hindra oss från att göra

ansträngningar för att begränsa luftföroreningen från anläggningar inom

landet. Sveriges möjligheter att verka för internationella överenskommelser

blir större, om det vidtas åtgärder inom landet redan nu. Flertalet remissinstanser

ansluter sig i princip till förslaget att utsläppen av svaveldioxid

i Sverige begränsas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1968

Åtgärder för att begränsa svaveldioxidutsläppen medför direkt eller indirekt

vissa kostnadsökningar för olika kategorier i samhället. Detta får

emellertid inte hindra oss från att vidta åtgärder för att minska föroreningarna.

Överhuvudtaget måste vi räkna med att bevarandet och återställandet

av en god miljö inte kan ske utan ekonomiska uppoffringar. De åtgärder

som jag i det följande föreslår medför dock relativt små kostnadsökningar.

Naturvårdsverket har föreslagit en tidsplan för nedtrappningen av svavelhalten

i tjockolja så att vi år 1975 skulle ha ungefär samma totala svaveldioxidutsläpp

som år 1960. Detta förutsätter att svavelhalten i tjockolja minskas

successivt till 1 % den 1 juli 1974. Verket anser att en ytterligare sänkning

av svavelhalten till i första hand 0,5 % bör övervägas då det finns

säkrare data beträffande spridningen från utländska källor. F. n. används

inom landet tjockolja som i vissa fall innehåller mer än 4 % svavel. Enligt

naturvårdsverket kan svavelhalten sänkas till 2 % genom att olja med hög

svavelhalt blandas med olja med låg svavelhalt. Någon avsvavling behövs

inte för att nå denna gräns. Verket föreslår att högsta tillåtna svavelhalt

i eldningsolja bestäms till 2,5 % för tiden efter den 1 juli 1969. Detta värde

motsvarar ett svaveldioxidutsläpp av 50 g/kg olja. De anläggningar som

försetts med rökgasrening och som inte har högre svaveldioxidutsläpp än

som motsvarar det angivna värdet bör enligt verket medges undantag från

förbudet att använda olja med högre svavelhalt än 2,5 %.

Flertalet remissinstanser tillstyrker att Kungl. Maj :t får befogenhet att

meddela bestämmelser i ämnet och att gränsen sätts vid 2,5 % den 1 juli

1969. Flera remissinstanser, bl. a. kommerskollegium, Sveriges Industriförbund

och Svenska Petroleum Institutet, anser att frågan om den fortsatta

nedtrappningen av svavelhalten bör utredas ytterligare.

Enligt min mening bör naturvårdsverkets förslag att såsom ett första

steg förbjuda förbränning av olja med högre svavelhalt än 2,5 % godtas.

För att nå den angivna gränsen krävs inte avsvavlingsanläggningar utan endast

inblandning av olja som har låg svavelhalt. Emellertid behövs med

hänsyn till inköps-, transport- och lagringsförhållanden en viss omställningsperiod

för övergången till olja med lägre svavelhalt. Vidare synes det

lämpligt att de nya bestämmelserna börjar verka i perioden mellan två

eldningssäsonger då konsumenternas lagerhållning kan antas vara lägst.

Med hänsyn till dessa förhållanden ter det sig mindre välbetänkt att — såsom

någon remissinstans förordat — dröja med en författningsreglering

av svaveldioxidutsläppen för att samordna den med immisionslagstiftningen

i övrigt. De fördelar av i huvudsak lagteknisk natur som skulle vinnas med

en sådan samordning är uppenbarligen inte av den betydelse att de bör föranleda

ett uppskov. Åtgärder bör därför vidtas så snart förhållandena medger

det. Det kan nämnas att kostnaden för en sänkning av svavelhalten till

2,5 % uppskattas till mindre än 6 kr./m3 olja. Jag förordar med hänsyn till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1968

det sagda att förslag nu föreläggs riksdagen om förbud mot förbränning

efter den 30 juni 1969 av olja med högre svavelhalt än 2,5 viktprocent.

Flertalet remissinstanser har i princip godtagit förslaget om en successiv

nedtrappning av den tillåtna svavelhalten från 2,5 till 1 %. När det gäller

takten i nedtrappningen har vissa instanser ifrågasatt, om det finns praktiska

möjligheter att genomföra naturvårdsverkets förslag. För min del finner

jag en snabb nedtrappning angelägen men är inte nu beredd att ta ställning

till verkets tidsplan. Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj:t att ge

naturvårdsverket i uppdrag att efter överläggningar med berörda intressenter

utreda de tekniska möjligheterna och de ekonomiska verkningarna

beträffande en fortsatt minskning av den tillåtna svavelhalten och att

komma in med förslag i ämnet. Härvid bör utgångspunkten vara att de

fortsatta åtgärderna genomförs i den takt praktiska och ekonomiska förutsättningar

medger. Emellertid bör Kungl. Maj:t redan nu ges ett bemyndigande

att sänka den högsta tillåtna svavelhalten under värdet 2,5 %. En

sådan sänkning måste sannolikt ske etappvis.

För anläggningar med tillfredsställande rökgasrening bör undantag kunna

medges från förbudet. I sådana fall måste dock krävas att det slam som

bildas vid rökgasreningen tas om hand på ett godtagbart sätt.

Även i andra fall där särskilda skäl föreligger bör undantag kunna medges.

Närmast torde detta komma i fråga för att lösa problem vid övergången

från en högre till en lägre svavelhalt. Undantag bör dock inte medges i de

fall inköp av högsvavlig olja skett efter det att en kommande sänkning av

gränsvärdet bekantgjorts. Frågor om undantag torde lämpligen böra handläggas

av länsstyrelsen och i händelse av besvär av Kungl. Maj :t i statsrådet.

Kontroll över efterlevnaden av förbudet och av villkor som meddelats vid

undantag från förbudet bör anförtros länsstyrelsen.

För att förebygga överträdelser av förbudet mot förbränning av olja med

svavelhalt som överstiger den tillåtna gränsen torde det i allmänhet vara tillräckligt

med möjlighet att döma till dagsböter. Möjlighet att utmäta kortare

fängelsestraff i fall av upprepad tredska av mera allvarlig beskaffenhet

synes dock inte kunna undvaras.

Eftersom förbudet av praktiska skäl måste rikta sig mot konsumenten,

bör säljaren åläggas en plikt att vid försäljning av olja ange dess svavelhalt.

Sådan skyldighet bör föreligga även vid försäljning av olja till återförsäljare.

Underlåtenhet att lämna uppgift om svavelhalt eller lämnande av uppgift

om lägre svavelhalt än den verkliga bör straffas med dagsböter.

Med stöd av hälsovårdsstadgan kan kommun f. n. i lokal hälsovårdsordning

förbjuda eldning med olja vars svavelhalt överstiger viss procent. Sådant

förbud övervägs f. n. för vissa delar av Stockholms stad. Man bör kunna

räkna med att praktiska förutsättningar kan föreligga att inom viss

kommun eller del av kommun föreskriva en lägre maximigräns för svavel
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1968

halten än den som kommer att gälla för landet i dess helhet. Enligt min

mening är det angeläget att kommunerna tillvaratar denna möjlighet. På

grund härav är det av vikt att de bestämmelser som föreslagits i det föregående

inte leder till att kommunerna förlorar nyssnämnda möjlighet. Eftersom

i lokal hälsovårdsordning enigt 65 § andra stycket första punkten hälsovårdsstadgan

inte får meddelas föreskrift som avser förhållande som regleras

genom annan allmän författning, måste kommunens möjlighet att

meddela längre gående förbud än som gäller för hela landet komma till uttryck

i en särskild bestämmelse. Denna bör dock innefatta den begränsningen

att ett kommunalt förbud inte får drabba den som beviljats undantag

från det riksomfattande förbudet.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av de nya bestämmelserna bör

få meddelas av Kungl. Maj :t eller, efter bemyndigande av Kungl. Maj :t, av

naturvårdsverket. Sådana bestämmelser torde främst behövas för tillämpning

av undantagsbestämmelserna och i fråga om den uppgiftsskyldighet

som skall åligga säljare av olja.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen att

antaga inom jordbruksdepartementet upprättat förslag

till förordning om begränsning av svavelhalten i eldningsolja.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680268

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. BevU 1968:70 Bevillningsutskottets betänkande nr 70 år 1968 s. 8 i texten
  2. 3LU 1968:64 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående begränsning av svavelhalten i eldningsolja jämte motioner i ämnet, dels motioner angående lagst s. 1 i texten
  3. 3LU 1968:53 Utlåtande i anledning av dels motioner angående lagstiftning rörande miljövård m. m. i vissa delar, dels motioner angående förorening från passagerarfartyg geno s. 1 i texten
  4. BevU 1968:35 Memorial angående uppskov med behandlingen av vissa till utskottet hänvisade ärenden. Efter framställning av bevillningsutskottet har talmanskonferensen uttalat s. 2 i texten
  5. 3LU 1968:51 Memorial angående uppskov med behandlingen av vissa utskottet tilldelade ärenden m. m. Tredje lagutskottet har för behandling tilldelats bl. a. följande till la s. 1 i texten